# ID: svediakorp-gov659
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 163,240
# sentences: 5,487
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PKOTOCOLL,
HÅLLNA
iros
HÖGLOFLIGE
&]tiMD12&SN&DLlHHr mm Amm*
VID
lagtima Utksiwgen t ^tudUjohu
AK 1859-1800.
Wettle Häftet.
- gj ««•«-
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1860.
k
lördagen den 3 Mars l#60.
Plenum kl. 10 1 m.
Justerades 3 ProtokollsUtdrag för den 29 sist! Februari otili
SPleniProt. 'för den 11 sisth Januari e. fin
Opnades Ilrr Elektorers listor vid den 2 dennes förrättade val
af en Ledamot uti Bevilln.Utsk:t efter Nio 281, Frih. Örnskjöld,
Fullmäktig Hr von Mentzer, Carl Fredrik, en Ledamot uti BankoUtsk:t
efter N:o 2,320, Hr Akerman, Fredrik, samt en Suppleant
i RiddarhnsUtsk:t efter N:o 817, Hr Tigerhjelm, Emil; och befun»
nos hafva blifvit utsedde till
Ledamot i llevilln.Utskottet:
N;o 1,233, Ilr von Strokirch, Johan Paul Fredrik Otto;
Ledamot i lliirilioi'tskotle'1 :
N:o 1,465, Hr von Unge, Fullmäktig Hr af Geijerstam, Carl;
Suppleant i IliddarhusUtsk:l:
N:o 1,981, Hr Nordenstolpe, Fullmäktig Frih. Falkenberg, Carl
Melcher.
Föredrogs Vallöf!. BorgareStåndets ProtokollsUtdrag N:o 193,
innefattande inbjudning till MedStrn att förena sig uti BorgareSt:ts,
vid föredragning af Exped.Utskds Skrifvelse-förslag N;o 34, fattade
beslut, att nämnde förslag skulle godkännas med den förändring,
att, i öfverensstämmelse med 3 KiksStånds beslut, de i punkten rörande
tackjernstionden förekommande orden: »egentligen tackjernsblåsande»
utbyttes emot ordet: »privilegierade»; Och blef denna inbjudning,
uppå framställd proposition, utaf R. o. Äd, antagen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 25 och 29 sisth Februari bordlagde Memorial N;o 6 2, i anledning
af RiksStms skiljaktiga beslut och meddelade återremisser i
den uti StatsUtsk:ts Betänk. N:o 51 behandlade frågan ang:de de
för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader erforderliga medels
uplåning mot Statsobligationer å utländskt mynt.
4
I) e 11 3 M a r s.
Utskottets framställning i anledning af lliksStåndens beslut rörande
3:dje punkten af förenämnde Betänkande.
Lades till handlin garne.
Utskottets yttrande i anledning af K. o. Ad:ns återremiss af
6: te punkten i samma Betänk.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Då R. o. Ad. återremit
terade
denna ifrågavide punkt, skedde det för att åstadkomma en
förenkling i de för lånets uptagande föreslagna vilkoren, och tager
jag mig derföre friheten hemställa, om ej R. o. Ad. täcktes besluta
att ur denna punkt måtte utgå följ. ord: »hvarjemte de ifråga
ställa
särskilda föreskrifter, rörande sättet och vilkoren för oftanämnde
låns uptagande, samt Utskottets derom yttrade åsigter torde,
i händelse R. St:r godkänna hvad Utsk:t härvid yttrat, tillika böra
genom Utsk. meddelas Fullmäktige, till kännedom vid behandlingen
och afgörandet af de med samma låns uptagande gemenskap egande
frågor.»
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: De af den siste värde talaren
till utgående föreslagna orden äro, enligt mitt förmenande, icke blott
bfverflödiga utan till och med skadliga, ty, utan att det deri ligger
en bestämd instruktion för Fullmäktige i Riksg.lvont., innehålla de
dock en föreskrift. Således får äfven jag anhålla att dessa ord
måtte ur Bet. utgå.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att den del
af Memorialet, hvaremot anmärkning nu blifvit framställd, ännu icke
blifvit föredragen, men att, då öfverläggning derom upstått, föredragning
deraf i sammanhang med Utskottets yttrande rörande 6:te
punkten skulle ega rum; så och efter det upläsning af Utskottets
framställning i anledn. af RiksStåndens olika beslut om ett i stycket
näst efter öde punkten i oftanämnde Betänk, förekommande förslag
försiggått, yttrade H. Exc, att särskilda propos:r å de nu föredragne
delarne af Memorialet torde böra framställas; hvarefter, uppå gjord
propos., Utskottets yttrande rörande öde punkten i Betänk. N:o 5!
lades till handlingarne.
Sedermera yttrade H. Exc., att, beträffande den sednast föredragne
delen af Mern., deri Utskd vidblifvit ett i stycket näst efter
öde punkten i Betänk. N:o 51 intaget förslag af följande lydelse:
»hvarjemte de ifrågaställde särskilda föreskrifter rörande sättet och
vilkoren för oftanämnde låns uptagande samt Utsk.ts derom yttrade
åsigter torde, i händelse R. Str godkänna hvad Utskd härvid yttrat,
tillika böra genom Utskd meddelas Fullmäktige till kännedom
vid behandlingen och afgörandet af de med samma låns uptagande
gemenskap egande frågor», hade utaf Frih Åkerhjelm och Gr. Lagerbjelke
yrkats, att ifrågav:de mening skulle ur Betänk, utgå;
hvarefter och sedan öfverlåggningen härom förklarats afslutad, H.
Exc. först hemställde, huruvida R. o. Ad. ansåge den nyss citerade
Den 3 Mars.
meningen böra, på sätt StatsUtskd föreslagit, i Betänk, qvarstå,
dervid svarades nej; och blef den sedermera framställda propos. om
meningens uteslutande med ja besvarad.
Sista delen af Memorialet, deri Utsk:t vidblifvit sitt i 8:de punkten
af Betänk. N:o 51 framställda förslag
Gr. Lagerbjelke: Denna nu föredragna punkt innehåller,
såvidt jag kan förstå, tvenne mindre fullständiga stadganden. Det
år nemi. föreslaget att Fullmäktige i Kiksg.Kont. skola ega att utse
ombud för Iåneunderhandlingarnes bedrifvande. Derigenom skulle
Fullmäktige kunna hindras att äfven utom sig utse detta ombud.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att Fullmäktige må ega frihet
att antingen bland Fullmäktige eller utom dem välja detta ombud.
Vidare stadgas, enl. Utsk:ts förslag, att detta ombud får tillsättas
för att bedrifva underhandlingarne. Denna föreskrift torde
vara något för inskränkt; ty ombudet skulle då endast kunna bedrifva
underhandlingarne; men så snart det blir fråga att öfverenskomma
om lånevilkoren, år hans fullmakt slut, och han måste telegrafera
hem för att få ny instruktion. Derigenom drages ut på
tiden, och derföre torde det böra stadgas att ombudet ej allenast
kan bedrifva låneunderhandliitgarne, utan äfven, enl. honom gifven
instruktion, kunna afsluta lånet. Jag vågar i ani. deraf föreslå it.
o. Ad. att i stället för den i Utsk;ts Betänk, föreslagna ordalydelsen
antaga en sådan af följ. lydelse: »Att det må vara Fullmäktige
i Riksg.Kont. obetaget, att, om sådant finnes lämpligt eller nödvändigt
för lånetransaktionernas afslutande, inom eller utom Fullmäktige
utse ombud, för att, enl. af Fullmäktige utfärdad instruktion,
bedrifva eller afsluta dervid erforderliga underhandlingar och öfverenskommelser,
äfvensom att åt särskilda deputerade — — — —
förenade åligganden.»
Frih. Åkerhjelm: Som det af Gr. Lagerbjelke gjorda för
slaget
är särdeles lämpligt och bättre än Utsk:ts, anhåller jag att
med honom få instämma.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade II. Exc. Hr Gr. o.
Landtm., att derunder icke framställts något annat yrkande än å
bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag, att den ifrågav:de punkten skulle
erhålla följ. lydelse: »Att det må vara Fullmäktige i Riksg.Kont.
obetaget att, om sådant finnes lämpligt eller nödvändigt för lånetransaktionernas
afslutande, inom eller utom Fullmäktige utse ombud
för att, enl. af Fullmäktige utfärdad instruktion, bedrifva eller
afsluta dervid erforderlige underhandlingar och öfverenskommelser;
äfvensom att åt särskilde deputerade updraga bestyren med det afslutade
lånets indragning samt ränte- och amorterings-liqvidernas
verkställighet jemte härmed förenade åligganden.»
Härefter framställdes propos. å bifall till StatsUtsk:ts uti 8:de
punkten af Betänk. Nio 51 afgifna och i förev.de Mern, vidblifna
ft . De iv 3- Mar Sr
förslag, men blef med nej’ Besvarad, hvaruppå propos. å bifall til
Gr. Lagerbjelke» förslag gjordes och besvarades med ja.
Gr. Lager b j elke; Då K. o. Ad. nu Infallit det af mig
framställda förslaget, vågar jag hemställa, att R. o. Ad. täcktes besluta
att inbjuda de öfriga RiksStånden att om beslutet sig förena.
Till hvad sålunda blifvit föreslaget lemnade R. o. Ad., uppå
framställd propos.,. sitt bifall.
Anmäldes och bordlädes:
KonstitutionsUtsk:ts Memorial Nio 5, angående fullbordad
granskning af de i StatsRådet förda Protokoll ;
samt StatsUtsk:ts Utlåtanden;
N:o 63, i anledn, af K. Mits nåd Propos., angide afsöndring
af jord frän Regements-pastorsbostället Westerhus, till utvidgande
af Jemtlands Hästjägare- och Fältjägare-korpsers mötesplats å
Frösön ;
Nio 64r i anledn. af K. Mits nåd. Propos., i fråga om öfverlåtelse
till innehafvarne under full eganderätt, mot erbjuden lösen,
af det s. k. Odelska Appreteringsverket i Stockholm;
N:o 65, i anledn. af K Mits nåd. Propos., angående utbyte af
Skogvaktare-bostället Nytorp mot Kronofjerdingsmans-bostället Lilla
Tjärbruket i WesterRekarne härad och Södermanlands Län;
N:o 06, i anledn. af K. Mits nåd Propos. om anvisande, såsom
boställe åt Länsmannen i södra distriktet af Faurås härad i
Hallands Län af det till Kronan indragna f. d. Förste Landtmätarebostället,
Va mantal Nio 3 Kärreberg Sven. Andersgård i Alfshögs
socken af nämnde Härad, i stället för nuvarande Länsmansbostället
3/8 mantal Nio 1 Thorsjö Henrik i Gunnarps socken;
Nio 67, i anledn. af väckt motion, angående sättet för bestämmande
af medelinarkegångspriset å räntebräder i Jönköpings Län;
Nio 68, i anledn. af väckt motion, angående befrielse från onera
för ett af Skellefteå stad inköpt hemman;
Nio- 69, i anledn. af väckta motioner, angående sfubbörens anslående
till fattigvård och odlingshjelp m m.;
Nio 7 0, i anledn. af väckt motion, ang:de ersättning till åtskilliga
personer inom Hållnäs församling för oriktigt erlagd strörnmingstionde
till pastor i nämnde församling;
Nio 71, i anledn. af väckt motion,, angide befrielse för egare af
gkatte-frälsehemman från utgifvande- af forsellön & räntespanmål;
Nio 72, i anledn. af väekt motion, angide eftergift af arrende
för ett halft mantal Nio 2 Hårstorp i Dörby socken af Kalmar Län;
Nio 73, i anledn. af erhållen återrcmiss å Utlåt. Nio 39, angående
öfverlåtelse till allmänna Barnhusinråttningen i Stockholm af
en utaf Stockholms stads oell läns Kurhus begagnad tomt; samt
Nio 74, dels i anledn. af K. Mits nåd. Propos., angide Leckö
kungsgårds användande till ekplantering, dels angide väckta motioner
om utarrenderande af vissa delar af nämnde kungsgård, samt
Deli 3 M ar s.
y
om anslående af en derunder lydande hemmansdel till boställe åt
Folkskoleläraren i Otterstads församling.
Justerades ett ProtUtdrag, innefattande R. o. Ad:ns beslut i
anledn. af StatsUtskits Mern. N:o 02.
Föredrogs Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- oeh Ekon.-  Utsk:ts den 25 och 29 sistl. Februari bordlagde Betänk. N:o 3, i
anledn. af väckt förslag om fördelning på vissa år af de kostnader
i och för allmänna byggnader, som från boställen utgå.
Gr. Taube, Henning Adolf: Vid afgörandet af denna
fråga inom Utsk:t biträdde jag, såsom reservationen utvisar, minoritetens
mening. Utsk;t har här föreslagit, att ersättning endast
skulle komma i fråga för nybyggnad af kyrka, andra allmänna hus
eller större broar. Jag har, jemte den andra reservanten i Utskit,
ansett att det finnes flere andra ersättningar, som boställsinnehafvaren
af efterträdaren kan hafva rättighet att fordra, Redan förut
finnes stadgadt ang:de laga skifte och vattenaftappning. Nu är det
i Utskits förslag fråga om nybyggande af kyrka, allmänna hus och
broar, för hvilkas bekostande man vill att tillträdaren skall lemna
afträdaren ersättning. Jag tror för min del att, om man skall göra
en sådan bestämmelse, som här är ifrågasatt, man borde stadga,
att för alla extra utgifter, som boställsinnehafvare!! nödgas vidkännas,
han skall vara berättigad att fordra ersättning; men på samma
gång kan jag ej instämma med Utskit i det fallet, att dessa utgifter
skola bestämdt uttagas och fördelas på 20 år. Det kan nemi.
vara sådana utgifter, att de genom sin obetydlighet aldrig böra
komma att tagas i beräkning. Sådana små utgifter kunna snart
sagdt dugga jemt och skola de, enl. Utskits förslag, fördelas på 20
år, så måste det vid hvarje boställe blifva ett bokhålleri, för att bestämma
huru dessa småsummor skola fördelas
Jag tror således att en synerätt borde bestämma det belopp,
som bör erläggas, och åren, under hvilka detta belopp bör utgå.
Att jag i min reservation antog 20 år för dessa afgifters fördelning,
liärör sig deraf, att allmänna meningen var för 20 år, och då ansåg
jag mig ej derifrån böra afvika; men om Betänk, återremitteras,
så anhåller jag att få yttra min önskan att af synerätten bestämmes
såväl åren som beloppet, I Betänk, omnämnes att endast
de kostnader, som efter hemmantalet utgå, skola ersättas af en tillträd
are, och skulle således ej dit kunna hänföras dagsverken, som
utgå efter matlag. Detta tror jag vara orättvist, ty skall ersättning
komma i fråga, bör den utgå icke allenast för hvad som är
erlagdt efter hemmantal, utan äfven för dagsverken, hvilka ofta utgöra
den drygaste delen af kostnaden.
Jag får således vördsammast tillstyrka, att den af mig afgifna
reservationen måtte blifva R. o. Ad:ns beslut, eller också att Betänk,
återremitteras. »
Den 3 Mar s.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Af Sammansatta Lag-samt
Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 3 synes, att detta Utsk. saknat kännedom
om att den § nti Militiae BostållsOrdn. af 183C, hvilken Utsk.
föreslår att uphäfvas, redan af K. M. blifvit uphäfd, och till en del
uti samma anda, som igenfinnes uti den af Utsk. föreslagna förändring,
men, på ett vida lämpligare sätt, med ett nytt stadgande ersatt.
Genom Kongl. Kungörelsen af d. 1 6 Okt. 184 9 är nemi. föreskrifvet:
»att om Boställsinnehafvare, under sin besittningstid, fått
vidkännas betydligare kostnad till nybyggnad af kyrka, prestgård,
andra publika hus eller större broar, må, der beloppet behörigen
styrkes, godtgörelse derför med årtalsberfikning ega rum; ankommande
på Synerättens pröfning att, i förhållande till värdet af den
årliga byggnadsskyldigheten vid bostället, uträknad uti penningar
efter ortens pris, bestämma för huru många år kostnaden gälla börj»
Enkelheten och rättvisan af detta stadgande äro lätt insedda,
och under de 10 år författningen varit tillämpad, har den dessutom
derom burit vitsord. Utsk:ts förslag deremot — utom det särdeles
besvär det skulle förorsaka Syncrätterna, då särskild räkning, slutande
på olika år, för hvarje kostnad af ofvannämnde natur skulle
npgöras — kunde ofta föranleda ganska stor obillighet. BoställsOrdn.
stadgar nemi.: att, om boställsinnehafvare finnes vid afträde!
icke hafva till fullo utgjort honom åliggande årlig byggnadsskyldighet,
men bostället likafullt finnes fullbygdt, så att intet af det, som
med nybyggnad forstås, kan ådömas, de bristande åren skola afskrifvas.
Om nu t. ex. en boställsinnehafvare emottagit sitt boställe
nti ett särdeles godt och nytt skick, och, till följe derutaf, under
exempelvis 1 5 års besittningstid, endast behöft bygga för en kostnad
motsvarande 9 år, afskrifvas för honom de felande fi åren.
Förutsätt nu att denne, förut från sådan utgift befriad, under de
sista åren han innehar bostället, fått för allmän nybyggnad vidkännas
en kostnad motsvarande 3 års nybyggnad; är det väl då billigt
att denne på ena sidan får sig afskrifna G år och på den andra
skall erhålla betalning för de 3:ne åren af efterträdaren, hvilken,
just till följd derutaf att företrädaren behöft så litet på bostället
bygga, troligen får vid bostället till fullo utgöra sin årliga byggnadsskyldighet
och möjligen nti förskott ett eller annat år derutöfver.
Jag har hört sägas, att man fruktar för Synerättens pröfning
uti ofvannämnde fall, och att man anser för Synerätten särdeles svårt
att rättvist kunna göra denna pröfning. Jag har svårt att fatta
detta. En pröfning måste ju i alla fall ovilkorligen förutsättas, den
nemi, huruvida anspråken äro befogade, det är, huruvida kostnaderna
gjorts i och för verklig till ersättning berättigande nybyggnad
eller ej. Denna, den enda verkligen stundom svåra pröfning,
måste ju Synerätten göra. Fall kunna ju förekomma af blandad
nybyggnads och reparations art. Kostnaden måste då särskiljas.
Fråga kan npstå, huruvida ett arbete är af nybyggnads natur eller
icke. Nytt tak t. ex. räknas till nybyggnad. Men om ett tak blott
till en del behöfver nyläggas, eller om ett nytt halmtak skall läggas
— hvartill möjligen såväl ny som gammal halm användes —
Den :i Mars,
fi
är detta nybyggnad? Dom har i dessa fall olika af Synerätt blifvit
fäld. Denna pröfning, som icke kan undanskjutas, är den verkligen
svåra. Den deremot, att, sedan kostnaden är gifven, fördela
denna på vissa år, för hvilka byggnadsskyldigheten, förvandlad uti penningar,
är lätt beräknad, förefaller mig såsom ett rältneprof af den
aldra simplaste art.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om återremiss
af Betänkd, på det att Utsk. må inkomma med ett nytt förslag,
afseende tillämpningen på alla boställen af den uti Förorda af d.
16 Okt. 1849 stadgade grund. Och torde ingen svårighet vid denna
tillämpning möta, då äfven för andra, än Militise-b o ställen, årlig
byggnadsskyldighet är bestämd, såsom synes af 2 § 26 Kap. uti
Byggningabalken, enligt hvilken för Prostboställen 5 års nybyggnad
svarar emot 3 år vid Militioe-boställen. Skulle för någon klass af
boställen byggnadsskyldighet ej vara föreskrifven, torde, om man för
den bestämmer kostnaden, motsvarande ett års nybyggnad, genom
jemförelse med förhållandet vid boställe af annan natur, för hvilket
byggnadsskyldighet är stadgad, denna svårighet lätt vara håfven.
Gr. Taube: Det var egentligen för att besvara ett yttrande
af den siste värde talaren, som jag begärde ordet. Han säger att
de 20 åren tillkommit genom missupfattning af någon författning
af 1849, der det står att Synerätten eger att bestämma tiden för
ersättning inom ett maximum af 20 år. Jag ber blott att få uplysa,
att detta förslag ang:de tiden, som Betänk, innehåller, har tillkommit
i anledning af 1827 års Författning och att der uttryckligen
stadgas, att tiden för ersättningskostnadernas erläggande är
20 år.
Sedan nu återremiss blifvit yrkad, anhåller jag att deri få instämma.
Gr. Sparre, Frik: Denna fråga har vid flera föreg. Riks
dagar
blifvit väckt, och då den vid sista Riksdagen af Utsk:t afstyrktes,
återremitterades den, jag tror af alla Stånden, i ändamål
att åt densamma bereda framgång, ehuru den sedermera förföll.
För närvarande finnes ej för annat än Militise-beställen stadgadt,
huru sådan ersättning, hvarom Betänk, handlar, skall utgå. Behofvet
af stadgande härom har först visat sig vid Militise-boställen,.
emedan dessa äro de talrikaste; men erfarenheten har äfven gifvit
tillkänna, att det är af nöden att ett dylikt stadgande finnes för
andra boställen.
I fråga cm innehållet har af en talare blifvit yrkadt att, i stället
för Utsk:ts förslag, en af honom och en annan Ledamot i Utsk.
afgifven reservation skulle antagas; men densamma befanns så opraktisk,
att något afs. ej kunde derå fästas. Jag tror mig endast behöfva
fästa upmärksamheten derpå, att domaren skall ega afgöra:
l:o, hvilka utgifter äro af den betydenhet, att boställsinnehafvaren
borde derför åtnjuta ersättning; 2:o, i hvad mån dessa utgifter af
efterträdaren' böra godtgöras, och detta efter blott godtycke, utan
1(1
I)en 3 Mars.
lodning af några lagbud, utan don ringaste anvisning till de grunder,
hvarpå han skulle bygga sitt omdöme. Men, Mine Hrr! domarens
kall är ej att stifta lag, utan att tillämpa en redan förut
befintlig; man kan ej öfverlemna åt domaren att handla helt och
hållet efter godtfinnande. En sådan lagstiftning har jag aldrig höit
talas om och tror ej heller att det i hela verlden finnes en dylik.
Reservanternas förslag innehåller vidare, att R. St:r böra anhålla
hos K. M. om utfärdandet af en författning, hvarigenom afträdaren
skulle af tillträdaren godtgöras för de »extra utgifter»,
han fått vidkännas. Jag hemställer nu till hvar och en att bedöma,
hvad som förstås med extra utgifter ? Jordbrukaren menar
dermed allt sådant, som ej förorsakas af jordbruket och de dagliga
bestyren; det skulle blifva särdeles svårt att affordra en tillträdare
af ett boställe ersättning för alla sådana extra utgifter. Dessutom
förekommer ej detta ord i vår Svenska lagstiftning, har aldrig funnits
och jag förmodar att det aldrig der skall förefinnas.
Den andre talaren har sagt, att stadgandet vid Militim-boställena
är vida bättre. Ilan har, under förutseende att jag skulle göra
en invändning, som jag under enskildt samtal med honom gjorde,
till bemötande upgifvit, att äfven Ecklesiastika boställen hafva byggnadsskyldighet;
men jag ber att få erinra den varde talaren derom,
att, då jag upgaf de Ecklesiastika boställena, nämnde jag de Ecklesiastika
boställena i Skåne, men ej i hela Sverige.
Det är just af det skäl, att för dessa ej finnes någon bestämd
byggnadsskyldighet efter årtalsberäkning, som Utsk. måste antaga
andra ordalag, än hvad som förekommer i Militiffi-boställsordningen;
och hvad angår de olägenheter vid liqvider, som af Utsk:ts förslag
skulle blifva en följd, så ber jag att få erinra att Syneråtten, enl.
förslaget, kommer att afgöra frågan efter samma grunder, som den
har att tillämpa i andra fall. Då nu Utsk. ej ansåg sig kunna öfverlemna
åt domarens eget skön att afgöra sådana frågor, utan
borde lemna domaren en vägledning, fann Utsk. lämpligt att lemna
den, som redan finnes i en annan författning.
I fråga om enkelheten vid de liqvider, som en talare omnämnt
ega rum vid Militias-boställen och som han ansett ej ega rum vid
andra sådana, får jag nämna, att jag, som många gånger tillämpat
af Utsk. omnämnde stadgande, aldrig funnit någon svårighet dervid
och kan ej föreställa mig, att det blir svårare hädanefter än hittills.
En talare har yttrat den förmodan, att till de utgifter, hvarom
Betänk, handlar, skulle kunna räknas »nytt tak å en lada.» Jag
ber att dervid få erinra, att i Betänk, omtalas sådana utgifter, sorn
göras för »nybyggnad af kyrka, allmänna hus och större broar»,
hvartill ej kan hänföras läggandet af nytt lak på en lada eller dylikt
; och detta kan nemi. omöjligt räknas bland allmänna hus.
Utsk:t har velat göra vissa inskränkningar i så måtto, att endast
en del af kostnaderna skola till godtgörelse fördelas; ty vi
veta att i lagen är stadgadt, att vissa kostnader skola utgå efter
hemmantal och andra efter matlag; det år i detta fall blott de förra,
Deri :i Mars
11
soln siola godtgöras af efterträd»Ten. Jag tror att, om man öfverlemnade
åt domstolen att bestämma utan all ledning, skulle denne
lätt, af deltagande för afträdaren, som vid afträdandet af bostället
tynges af husröta, förledas att på tillträdaren öfverföra storsta andelen
af kostnaderna.
Samme talare har anfört ett bevis på orimligheten af Utsk:ts
förslag. En prest, sorn i flera år haft samma boställe, utan att
vidkännas några betydliga utgifter derför, skulle, om han under sista
året af den tiri han innehafver bostället får vidkännas en utgift
för ett allmänt hus eller dylikt, berättigas att få ersättning för denna
kostnad.
Detta fall har äfven Utsk. förutsett; och till förekommande
deraf, att så gynnade boställsinnehafvare, hvilka hafva blifvit befriade
från dem tillkommande större utgifter för boställsbyggnad m. m.,
skulle få ersättning för kostnaderna för allmänna hus, skall vid afoch
tilltrådes-husesyn »från omkostnaderna afräknas hvad afträdare
i honom åliggande skyldigheter, i afseende på boställets lagliga byggnad
och häfd, kan hafva brustit, samt liqvid i dessa delar mellan
af- och tillträdare nprättas och j husesyne-instrumentet intagas.»
Jag tror således att intet hinder finnes att bifalla Betänk.; men då
jag erfarit att Betänk, redan blifvit af ett RiksStånd återremitterad!
och af tvenne bifallet, och då jag mer än väl känner att i lagfrågor
Huset gerna bifaller återremiss, så skall jag, om Ii. o. Äd. vill
återremittera frågan, ej envisas i mitt yrkande af bifall.
Gr. af Ugglas: Jag önskar endast med några ord besvara
Hr Gr. Sparres anförande. Hr Grefven framhåller såsom en förtjenst
uti Utsk:ts förslag den öfverensstämmelse, han förmenar det
ega med hvad andra författningar stadga, rörande ersättning åt boställen
för deltagande uti laga skiften och större vattenaftappningar.
Afven häruti ligger ett misstag. Hvad laga skiften beträffar, 1cmnar
jag dem åsido, enär för dom särskildta förhållanden finnas,
som göra ersättningens utsträckande till lång bestämd tid rättvis
och nödvändig. Jag behöfver endast såsom bevis härför anföra
de ofta flera års arbeten kräfvande omläggningar och förändringar
uti åkerbruket, som genom dem vanligen upstå. Hvad åter vattenaftappningarne
angår, stadgar Kongl. Förordn. af d. 6 Juli I 849-:
»att synerätt skall vid först inträffande laga syn bestämma det antal
år, hvarpå fördelning af ersättningen skall ske, egande Synerätten
att härvid med kostnaderna jemföra den förkofran, bostället genom
företaget vinner; dock att fördelningen aldrig må utsträckas
längre än till högst 20 år, räknade ifrån den tid vattenafledningen
blifvit fullbordad.»
Hr Grefven torde härutaf finna att uti denna Förordn. 20 år
icke såsom en bestämd tid, utan såsom ett maximum af tid, blifvit
antagen, och att dels härigenom, dels genom den pröfning, Synerätt
blifvit ålagd, samma Förordn. vida bättre sammanstår med nu gällande
27 § af Militife-Boställsordo., än med det af Utsk. framställda
förslag.
12
Den 3 Mars.
Gr. Taube: Jag får anhålla om ursäkt att jag ånyo’’ tager
R. o. Ad:ns tid i anspråk; men en värd talare har i sitt anförande
fällt yttranden, hvilka ej böra lemnäs oanmärkta. Han har nemi.
sagt att min reservation vore vid tillämpningen alldeles opraktisk
och att, om den blefve antagen, skulle domaren stifta lag vid hvarje
särskildt fall. Här är dock ej fråga om annat än att domaren skall,
efter sitt omdöme, tillämpa lagen, eller med andra ord, att domaren
i hvaije fall endast skall tillämpa domareregeln: »pröfve domaren.
» Redan enligt 1 8 49 års förordning åligger ju detta Synerätten
för Militiaä-boställen.
Vidare är det sagdt att det ej kan förstås hvad som menas
med orden »extra utgifter» Med extra utgifter kan och måste naturligtvis
menas sådana utgifter, hvilka ej på förhand kunna beräknas,
men som boställsinnehafvaren nödgas för bostället utgifva.
Här har utaf en vård talare blifvit anfördt att hvad som nu
ifrågasattes, redan till hufvudsaklig del finnes stadgadt för Militieboställen.
Detta är visserligen en sanning, men då det väl är skäl
att alla boställen, i detta afseende, blifva ställda uti samma förhållande,
så kan jag ej annat än anse det nu ifrågasatta stadgandet
vara med rätt och billighet öfverensstämmande, hvarföre jag fortfar
att yrka återremiss af Betänk.
Hr Lilliehöök, Erik Gustaf: För min del instämmer
jag med dem, som yrka återremiss, och, i händelse Utsk:t fortfarande
anser att ifrågavrde afgift bör på vissa år fördelas, får jag
fästa Utsk:ts upmårksamhet på nödvändigheten att mera bestämdt
uttrycka från hvilken tid beräkningen skall taga sin början, då dess
nu framställda förslag, att den skall beräknas från och med det då
samma kostnad utgått eller började utgå, synes mig alltför sväfvande,
synnerligen om, hvilket understundom vid stora arbeten är
förhållandet, sådan kostnad för samma arbete utgått under flera på
hvarandra följande år. Det rätta synes mig vara, att fördelningen
här, likasom vid landtmäteri-förrättningar nu finnes stadgadt, beräknas
från det nr, arbetet blifvit fullbordadt.
Hr Gripensvärd, Jakob Olof: Då denna fråga, på de
skäl Gr. Ugglas anfört, med skäl torde blifva till Utsk:t återremit
terad,
anser jag mig böra fästa Utsk:ts upmårksamhet derpå, att
boställsinnehafvare i allmänhet på lämpligaste sätt beredes ersättning
för omkostnader af nu ifrågav:de beskaffenhet genom årtals
beräkning
och icke genom fördelning på bestämda år, och anhåller,
af sådan anledning, att Utsk:t måtte taga i behörigt öfvervägande,
huruvida icke den för Militiaa-boställen nu gällande Kongl. Kungörelsen
af den 16 Okt. 1849, derest den äfven vid syner å andra
boställen finge tillämpas, bäst och tjenligast skulle upfylla det åsyftade
ändamålet. — De gällande författningarne, rörande kyrko- och
prestgårdsbyggnader i Skåne och Halland samt presterskapets skyldigheter
i afs. å byggnadsskyldigheten å dess boställen inom dessa
provinser afvika i så väsendtliga delar från de stadganden, som gälla
för den öfriga delen af riket, att äfven särskilda föreskrifter
I) e n 8 Mars.
18
uti nu ifrågavide afseende torde för dessa provinser vara af behof -  vet påkallade.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad saint H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att under densamma icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande än om Betänk:ts återremitterande; så och efter det
propos. å bifall till Betänk, blifvit framställd, men med nej besvarad,
gjordes propos. på återremiss deraf och besvarades med ja.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon.Utskits den 25 och 29 sistl. Februari bordlagde Betänkanden:
Nio
4, i anledn. af väckt motion om förändrade bestämmelser
i afseende på vilkoren för kapellförsamlings skiljande från moderförsamling
; och
Nio 5, i anledn. af väckt motion om uphäfvandet af 7 Kap.
ByggningaBalken.
Föredrogs, men blef, på yrkande af Grefvarne af Ugglas och
Liljencrants, ånyo bordlagdt, Allm. Besv.- och Ekon.Utskits den 29
sistl. Februari på bordet lagde Betänk. Nio 31, i anledn. af väckt
motion med afseende å tiden för beståndet af enskildt ingångna öfverenskommelser
om pastoraliers utgörande.
Föredrogos och biföllos Allm. L5esv.- och Ekon.Utskits den 29
sistl. Februari bordlagde Betänkandeni
Nio 32, i anledn. af väckt motion om uphörande af den till
Landskrona kyrka från vissa landsförsamlingar utgående tiondespanmål;
Nio
33, i fråga om skyldighet att, för upläsande å predikstol,
aflemna handling in duplo, när bevis öfver upläsandet fordras;
Nio 3 4, i anledn. af väckt motion om utfärdande af ny förordning
rörande strömmingstionden;
Nio 3 5, i anledn. af väckt motion om de s. k. presthåfvornas
på Oland ställande till byarnes disposition; och
Nio 3 0, i anledn. af väckt motion derom, att Kongl. Stadgan
den 31 Januari 1855, ang. mått och vigt, måtte till sin verkan
ännu någon tid suspenderas, samt om antagande af ett universelt
system för mått, mål och vigt.
Slutligen föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på
bordet, RiddarhusUtskits den 29 sistl. Februari bordlagde Utlåt.
Nio 9, i anledn. af Gr. Björnstjernas, C. M., motion om tillägg i 7
§ Riddarh.Ordn.; hvarjemte anmälde sig och yttrade
Hr Ehrenhoff, Gustad Herman: Då nu R. o. ,Ad. lågt
RiddarhusUtskits Betänk, på bordet, får jag anhålla att detta Be
-
14 1>«» 7 Mars.
tänk. måtte till nästa plenum få ställas' först på föredragningslistan,
så att det ej blir afgjordt vid en timma, då endast några få personer
äro närvarande.
Propos å bifall till detta förslag framställdes och besvarades
med ja, blandade med nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
11. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på middagen.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 7 Mars 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 Prot.Utdrag för den 3 dennes samt PleniProto»
kollet för den 14 sisth Jan. f. m.
H. Exc. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från Kongl. KrigsVetenskaps-Akademiens
Sekreterare hade blifvit öfverlemnade 15
inträdeskort till nämnde Akademies sammanträde denna dag kl. 6
e. m. uti Kongl. LandtbruksAkademiens lokal, dervid föredrag rörande
Stockholms befästande komme att hållas; och anmodade H.
Exc. de Hrr Ledamöter utaf R. o. Ad., hvilka af dessa bijjetter
önskade sig begagna, att anmäla sig hos RiddarliusFiskalen.
Up lästes ett utaf IirFIach, JohanFredrik Philip, inlemnadt
Memorial af följande lydelse:
Af enskilde angelägenheter hindrad att fortfarande vara Suppleant
i BankoUtsk., får jag härmed ödmjukl. anhålla, att från
nämnde befattning blifva endtledigad, med bibehållande af min Riksdagsmannarätt.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. R. o. Ad:ns Hrr
Elektorer att välja en Suppleant i BankoUtsk, efter Hr Flach, äf
-
Den 7 Mars.
15
vensom en Suppleant i Bevilln.Utsk. efter Hr von Strokirch, Johan Paul
Fredrik Otto, hvilken blifvit invald till Ledamot af samma Utsk.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.Utskds d. 29 sistl. Februari
och den 3 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 31, i anledning
af väckt motion med afseende å tiden för beståndet af enskildt
ingångna öfverenskommelser om pastoraliers utgörande.
Gr. H amilton, Henning: Det förslag, som Allm. Besv.-
och Ekon.Utsk. uti dess förevarande Betänk, framställt, afser det
förhållande, att en öfverenskommelse skulle blifvit upgjord mellan
pastor och vissa församlingsboer eller möjligtvis hela församlingen,
rörande pastors inkomster under hans lifstid, men att, efter hans
död, enkan eller sterbhusets målsman icke skulle vara med- öfverenskommelsen
belåten och fördenskull yrka att pastoralierna under
privilegii- och extra nådårstiden skulle utgå efter annan grund än
under pastors lifstid skett; och föreslår Utsk:t, för detta fall, en
ny form för öfverenskommelse, hvarigenom vederbörande skulle blifva
bundna äfven under privilegii- och nådårstiden. Om man tager det
närv:de förhållandet i betraktande, så synes dermed icke någon
särdeles våda för församlingen vara å färde, ty der icke konvention
mellan pastor och församlingen blifvit upgjord, står det alltid församlingen
fritt att begära en sådan; och det torde väl sakna exempel,
åtminstone i sednare tider, att ett i denna riktning upgjordt
förslag icke vunnit bifall, då det varit fotadt på temligen billiga
grunder. Ett försök är nu ytterligare af K. M. gjordt att åstadkomma
ett annat sätt för sådana konventioners upgörande, hvaiigenom
de skulle å ömse sidor blifva billiga, och hvarmed afsigten
varit, att göra dem begärligare än de konventioner, som hitintills
blifvit upgjorda. För de olägenheter, som församlingarne hafva
haft af förliållanderna under privilegii- och nådåren, kunna de alltid
freda sig, genom att upgöra konventioner på förhand; men skulle
nu i aldra värsta fall en sådan konvention icke blifva upgjord, så
är det aldra svåraste, som möjligtvis kan inträffa, att församlingen,
som under en följd af år tillgodonjutit fördelen af en mindre hög
öfverenskommelse, får under privilegii- och möjligtvis extra nådårstid
erlägga, hvad den författningsenligt varit skyldig att utgifva. Å
andra sidan vill jag likväl medgifva, att jag icke anser någon egentlig
våda för prestbrist vara att befara utaf Utsk:ts förslag, ty om
pastor funnit sig belåten med öfverenskommelsen, så tar jag för
gifvet, att den icke kan vara så obilligt upgjord, att enkan och
barnen kunna anses lida något förtryck genom att de efterföljande
åren underkasta sig densamma. Jag för min del anser således icke
att någon särdeles vigt ligger på denna fråga; men hvad jag deremot
finner vara långt mer maktpåliggande är, att man icke nu på
förhand ställer så till, att obenägenhet upstår mot konventionens
upgörande efter de grunder, som af K. M. äro framställda och
hvilka jag hoppas skola vinna K. St:rs bifall, åtminstone i hufvudsaken,
ty det skulle kunna hända, att, om en församling ser sig i
lfi
Den 7
tillfälle att, genom en särskild öfverenskommelse med pastor, betrygga
sig för lians tjenstetid oell för privilegii- samt extra nådårstiden,
så upstår ytterligare svårigheter för framtida reglerande af
ifrågav:de förhållanden. Då en ny pastor antingen på förhand eller
sedermera vill upgöra någorlunda billiga vilkor, skulle derigenom
benägenheten att, genom stadigvarande och fastare inkomster, reglera
presterskapets aflöning, minskas. För öfrigt och med afseende
derå, att det gifves en bestämd författning, huru pastoralie-konventionerna
skola upgöras, förefaller det mig besynnerligt — jag kan
icke neka derför — att upställa en särskild författning om åtskilliga
pastoralie-konventioners upgörande på annat sätt genom enskild
öfverenskommelse mellan församling och pastor. På samma gång
man vill att billiga konventioner skola kunna upgöras, på samma
gång önskar man en annan författning, hvarigenom man vill gifva
helgd åt sådana konventioner, som äro upgjorda alldeles på förhand
och för hvilka således inga garantier finnas. Då jag alltså icke
anser att den af Utsk. föreslagna skrifvelse är af någon väsendtlig
vigt, utan att densamma, för den händelse den skulle bifallas, kommer
att snarare leda till olägenhet än fördel, hemställer jag att R.
o. Ad. måtte afslå detta Betänk.
Hr Nordenfelt, Enar: Jagi tillhörde minoriteten inom
Utsk:t, som önskade att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.
De skäl, hvilka jag uti Utsk. anförde såsom stöd för denna
min åsigt, har Gr. Hamilton redan så utförligt och fullständigt här
framställt, att för mig icke återstår annat än att med honom instämma
uti yrkande på afslag å förevarande Betänk.
Gr. Taube, Henning Adolf: Det hufvudsakliga skälet till
beslutet har varit att man ofta sett exempel uppå, att enkan eller
konsistorium, i följd af de rättigheter, de dertill egt, utarrenderat
pastorat till en lekman. Dervid har det visat sig att denne person,
långt ifrån att nöja sig med hvad pastor i dess lifstid ansett
vara nog, vidtagit den öfverklagade stränga åtgärden att räkna skylarne
på marken. Det har å afdelningen blifvit uplyst att sådana
förhållanden uti åtskilliga pastorater egt rum och ländt till ganska
stora ledsamheter och förvecklingar. Detta har varit anledningen
hvarföre man ansåg att, då en öfverenskommelse å sockenstämma
blifvit träffad mellan pastor och församling, denna öfverenskommelse
äfven borde ligga till grund för extra nådåren. Det har af en värd
talare blifvit andraget, att förevarande beslut möjligen skulle kunna
hindra den af K. M. föreslagna löneregleringen. Jag hemställer
till Eder, Mine Hrr, huruvida detta kan vara förhållandet, för den
händelse stadganden finnas, hvari bestämmes, att den nya löneregleringen
skall taga sin början så snart prestman tillträder pastorat.
Det har, på sätt jag förut omnämnt, endast varit med afseende å
utarrendering af pastors-enkans nådårsrätt, som detta beslut ansetts
vara af stor vigt; och jag kan, för min del, icke finna att detsamma
kan lägga hinder i vägen för en blifvande författning angående
löneregleringen.
Hr
0 en 7 Mars.
17
Hr Adelborg, Anders Otto: Det är, efter mitt förme
nande,
ytterligare ett skäl att bifalla Utsk:ts förevarande Betänk.,
nemi. enkans ratt, som bör bevaras. Om hon under mannens lifstid
åtnjuter en viss inkomst af församlingen, så bör hon väl, till
följd af rättvisans fordringar, dervid efter hans bortgång bibehållas.
Dessa nådår, säger man, blifva ett hinder för löneregleringen Vilt
man då för denna nya lönereglerings skull förbise det hårda förhållande,
att enkan efter en förtjenstfull prestman — som kanske omgifves
af många barn — blir beroende af den tid, då ifrågav:de
reglering kan komma att ega rum, så inträffar lika lått motsatsen
af hvad den förste talarens exempel visat, nemi. att hon ieke'får
ut sin rått. Det kan då hända att hon utsättes för månget trakasseri.
Man får icke supponera någon öfverdrifven känsla för rätt
å ena eller andra sidan, utan söka upställa sådana lagar, som förekomma
orättvisor. Det kan inträffa, att en sörjande enka, Ovan
vid affärer och dylika förhållanden, hvarken eger mod eller förmåga
till att uttaga sin rått af församlingen; och den njugghet, som af
församlingsmedlemmar ej så sällan visas och som icke vågat göra
sig gällande mot den kraftfulle mannen under hans lifstid, kan likväl
göra försök att knappa in tillgångarna för den svaga qvinnan.
Att äfven pastor stundom icke utan svårighet utfått sin rätt af församlingen
hafva vi nog exempel uppå; och så mycket mindre säkerhet
gifves, att den efterlemnade familjen kommer att åtnjuta full
rättvisa. Obestridligt är också, att nådåren kunna öfverlemnas på
arrende till en så beskaffad person, att utgifterna, genom en obillig
stegring, för församlingen komma att upgå till mångdubbelt mot
hvad de utgjort under pastors lifstid.
För att således skydda å ena sidan enkans rått och å den andra
församlingens, anser jag för min del bäst vara att yrka på bifall
till Betänk.
Gr. Hamilton: Man har förut icke sällan sport klagomål
deröfver, att prester med alltför mycken stränghet utkräft sina rättigheter
af församlingen. Det har, vid sådant förhållande, ock varit
för mig enskildt en synnerlig tillfredsställelse att i dag uti detta
fall motsägas af den värde talaren, som försvarat Utsk:ts Betänk.,
då han upträdt för att skydda församlingen mot de tyranniske lekmännen,
hvilka efter pastor skulle inträda uti hans rättigheter och
begagna dessa på helt annat sätt än pastor. En annan talare åter
har velat skydda enkans rätt mot .en hård församling, som icke
skulle vilja gifva henne hvad henne med någorlunda billighet tillkommer.
Likasom jag tror att ofta de uti ifrågav:de hänseende
mot presterslcapet anförda klagomål varit obilliga, anser jag ock att
man icke har så särdeles mycket att befara af lekmännen, utan att
man ungefärligen kan qvitta dessa förhållanden mot hvarandra. Jag
år t. o. m. af den öfvertygelsen att oftare handt, det presterskapet
fått ut mindre af sin rätt än för mycket. Man har fäst sig vid
den omständigheten, att Utsk:ts förslag ej skulle lägga hinder i vägen
för den af K. M föreslagna löneregleringen. Den kan visserl.
H. IV. %
18
Den 7 Mars.
icke utgöra ett absolut hinder derför-, och i alla händelser icke längre
än till dess ett pastorat blir ledigt; men som jag önskar att
församlingarne och äfven presterskapet. måtte hafva något intresse,
att, ju förr dess hellre, ifrågav:de lönereglering måtte komma att
verkställas, har jag fruktat, att, genom vidtagande af nu föreslagna
förändring, ett skäl mindre för denna önskan skall hädanefter finnas,
då pastorerna äro i tillfälle att reglera för sig och enkor samt
församlingarne naturligtvis för lika lång tid. Ser man deremot å
båda sidor att man har något att riskera vid det osäkrare förhållande,
som nu är rådande, så blir man följaktligen mer och mer benägen
att reglera dessa förhållanden.
Man har ytterligare anmärkt, att det är något olämpligt i det
förhållande, att enkan för närv:de är oviss om hvad hon är berättigad
att få. Man har sagt, att hon inträder i mannens rätt och
till följd deraf äfven bör erhålla hvad mannen haft eller, i annat
fall, något bestämdt, mer eller mindre. Det kan dock verkl. vara
något tvifvelaktigt, huruvida enkan är berättigad att helt och hållet
inträda uti mannens lönevilkor, eller om icke hennes rätt består
deri att upbära den författningsenliga inkomsten af pastoratet under
privilegii- och nådåren; och är detta en tvistig fråga, så bör den
icke afgöras på det sätt, att K. M., på R. Stms begäran, utgifver
en författning, som säger huru mycket hon skall hafva, då likväl
sådana frågor skola slitas af K. M på administrativ väg. Här synes
ännu en brist förefinnas uti Utskits förslag uti det fall, att en
öfverenskommelse, som under pastors lifstid blifvit upgjord mellan
honom och församlingen på en viss tid, t. ex. tio år, skulle äfven
efter hans död fortfarande vara gällande. Att utsträcka giltigheten
af en sådan konvention till längre tid än af de båda kontraherande
parterna varit afsett, tror jag icke vara rätt.
På alla dessa skäl anhåller jag således fortfarande att R. o.
Ad. måtte afslå Betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Om något väsendtligt- gagn af ifrå
gav:de
skrifvelse skulle kunna vinnas, tror jag att densamma borde
hafva omfattat förhållanderna för sådana konventioner icke allenast
till dess nya prestmän tillträdt pastoraten, utan intill tiden för nya
regleringen. Här har visserl. af tvenne talare framhållits vigten
utaf att söka förekomma tvister mellan arrendatorer och församlingar.
Att ifrågav:de förhållanden böra, så vidt möjligt är, undanrödjas,
lärer väl icke af någon bestridas; men på samma gång måste
vi erkänna, att det gifves andra tvister uti berörde hänseende,
hvilka äro långt mer maktpåliggande att söka förekomma samt af
vida vådligare art. Det är nemi. sådana tvisler, som tyvärr alltför
ofta inträffat i vårt land, om de s. k. presträttighoterna. Det är
dessa tvister, sorn tid efter annan återkomma mellan pastor, själasörjaren,
och dess församling. Med afseende härå kan jag icke
neka att jag, heldre än att bifalla detta Betänk., vill ingå på den
åsigten, att ställa såväl församling som dess lärare uti det förhål
lande,
att de åstunda en genomgripande lönereglering, hvilken för
det allmänna är så oundgängligen af behofvet påkallad; men om
Den 7 Mars.
'■ii underdånig skrifvelse skall i ämnet allåtas, år jag af den mening,
att den bör utsträckas som jag nämnt, på det icke derefter
några sådana tvister inom pastoraten må ifrågakomma, som uplösa
bandet medan lärare och åhörare.
brik. Raab, Carl Adam: Jag för min del anser denna
fråga vara ganska enkel. Man har, för att få ett slut på de förvecklingar,
hvilka städse återkommit rörande pastoraliernas utgörande,
beslutat att konventioner skulle på förhand få upgöras med
presterna. Vi känna att under dessa förhållanden skall pastor alltid
sjelf hafva upgjort om särskild öfverenskommelse mellan sig och
församlingen. När nu pastor aflider, skall enkan komma i åtnjutande
af pastorats-förmånerna; men då inträffar vanligen att hon,
för att slippa från allt bråk, utarrenderar pastoratet. Ilon, för sin
del, åtnöjer sig merändels med samma rättigheter, som hennes bortgångne
man haft, men den åter, som arrenderat pastoratet, finner
allt skäl uti att updrifva pastorats-arrendet till den högsta möjliga
inkomst. Ingen lärer väl kunna neka, att detta år ett både beklagligt
och inveeldadt förhållande, som ock naturligtvis orsakar
mycket missnöje och derföre hyser jag ock det största intresse för
Utsk:ts förslag och skulle endast dertill vilja göra det tillägg, att
församlingen icke skulle vara skyldig utgöra andra utgifter än dem,
som utgjorts till pastor under hans lifstid. Sålunda upställdt skulle
detta förslag icke kunna sägas göra något intrång på närvule förhållanden,
utan snarare supplera de författningar, som hittills i ämnet
utkommit.
Med afseende å frågans vigt anser jag för alla fall skäligt yrka
bifall till Betänkandet.
Hr Adelborg: För mig synes frågan vara så klar och tyd
lig,
att jag endast vill, efter hvad jag förut i ämnet anfört, med
några ord bemöta de af Gr. Hamilton uttalade åsigter. Jag får
således till en början nämna att mig synes obestridligt, att, då en
prestman i lifstiden åtnjutit vissa bestämda lönevilkor samt hans
hustru och barn få nådåren som en slags pension, så borde dem
tillgodokomma, under denna tid, samma förmåner, som den aflidne
haft. Utgår man från andra åsigter, så förbiser man all billighet,
såväl hvad församlingens som enkans rätt beträffar.
Här är mycket ordadt om den nya löneregleringen; men denna
lönereglering hafva vi ännu icke fått. Vi veta icke om och när
den blir gifven. Dessförinnan kunna vi ju behöfva en författning
rörande ifrågavarande fall. Om detta förslag bifalles, upstår icke
derigenom flera hinder för en sådan reglering, än dem, som förut
förefunnits. Det egentliga hindret för den ifrågav:de löneregleringen
skulle väl ligga deri, att enkan får 1 å 2 nådår; men den
tidsutdrägt för löneregleringens tillämpning, som möjligen härigenom
på ett eller annat ställe åstadkommes, ersättes ju till fullo genom
(len större säkerhet mot obilligt prejeri, som på detta vis beredes
så väl för en afliden kyrkoherdes enka som för fd^sornlingen. Jag
20
Den 7 M a r s.
kan sannerligen icke fatta de svårigheter, man upställer, då det år
fråga om ett förslag af så påtaglig nytta sorn det förevarande.
Gr. Taube: Jag begärde ordet för att uttrycka den önskan,
att R. St:r mätte uti denna underd. anhållan gå längre än hvad af
"Ctsk:t blifvit föreslaget; men får, efter Hr Adelborgs yttrande i ämnet,
till alla delar instämma uti do af honom uttalade åsigter.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik; Mig vill det synas, som
borde det vara en grundsats, att så litet som möjligt lagstifta, så
vidt ej ett afgjordt, för handen varande behof deraf förefinnes. Denna
fråga har förekommit mig utgöra en rättsfråga, hvilken jag icke anser
man bör förblanda med andra och hänskjuta till administrativa
myndigheter. Jag kan icke föreställa mig möjligheten deraf, att en
enka efter en afliden pastor kan inträda uti någon annan, hvarken
bättre eller sämre, rätt ån den hennes man haft; och anser det icke
ens böra kunna komma i fråga, att hon skulle kunna, under nådårstiden,
upbära större rättigheter från pastoratet, än dem hennes
bortgångne make i lifstiden åtnjutit. Jag tillstår upriktigt att, för
den händelse något sådant fall egt rum, som väl kan vara en möjlighet,
så betviflar jag doek att en domare skulle, uti berörde
hänseende, tillerkänna henne ett annorlunda åtnjutande af ifrågavule
rättigheter, än det hennes man i lifstiden egt. Jag anser sålunda
att de af K. M. för pastoraliers utgörande fastställda stadganden
varit afsedda att gälla lika väl för nådårstiden som för pastors tjenstetid,
samt att följaktligen ett mellan pastor och församling ingånget
aftal bör ega fortfarande kraft och verkan äfven efter hans död.
För min del kan jag icke inse, att ifrågav:de förhållanden kunna
ordnas efter andra grunder än dem jag nu upgifvit. Att hänskjuta
denna fråga till K. M:ts speciella afgörande anser jag föga lämpligt
och litet nog öfverensstämmande med lagstiftningens principer i allmänhet.
På dessa skäl anser jag förslaget obehöfligt och, endast från
denna synpunkt betraktadt, finner jag anledning nog att yrka afslag
å förev:de Betänk.
Frih. Raab: Gr. Anckarsvärd har yttrat, det han anser ifrå
gav:de
förändring, sådan den blifvit föreslagen af Utslct, aldeles obehöflig;
och, såsom skäl derföre, anfört, att, efter hans förmenande,
denna rättsfråga likväl ej kan på annat sätt utredas, ån som skulle
varit händelsen, om berörde förslag ej tillkommit. Med föranledande
häraf anser jag mig ej böra uraktlåta att omnämna, det jag
varit vittne till åtskilliga sådana fall, der konvention med pastor
under hans lifstid varit upgjord, men, detta oaktadt, då vid pastors
död pastoratet blifvit utarrenderadt, inträffat, att likväl pastoralierna
utarrenderats efter tionde-författningen. Jag är således icke af samma
tanke, sorn den adle Gr:n, att denna rättsfråga år så decideradt
gifven, då sådana konventioner icke åro upgjorda genom Consistorii
ombud eller på den lagliga väg, som författningarna föreskrifva. Under
sådana förhållanden tror jag icke att en sådan upgöreise ha?
I> e n 7 Mars.
längre varaktighet
mer att K M. särskildt förunnat enka efter afliden pastor ett eller
flere nådår, så skulle man icke vänta sig att få höra, det inkomsterna
under dessa år skola beräknas på annat sätt, än som skedde
under pastors lifstid. Det må för öfrigt vara hur som helst med
denna fråga såsom rättsfråga; men hvad vi med säkerhet känna år,
att det förfaringssätt i ifrågav:de hänseende, hvilket af mig blifvit
omförmäldt, utölvats åtminstone i de nordligare delarne af vårt land.
Jag tillstyrker bifall till Betänk.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: En värd talare har hem
ställt,
att R. o. Ad. måtte besluta en underd. skrifvelse till K. M.
med förslag att de upgjorda öfverenskommelserna måtte komma att
gälla intill dess nya sådana ingås. Jag anser mig dock böra fästa
upmärksamheten derpå, att, som K. M., efter mitt förmenande, icke
kan fatta ett sådant beslut, bör icke heller K, o. Ad. derom anhålla.
Om det nemi. redan är beslutadt, att en konvention skall
gälla under viss tid, har K. M. icke makt att förordna det konventionen
skall fortfara, ty hvarken K. M., i administrativ väg, eller
domaremakten kan, utan parternas begifvande, ändra en i vederbörlig
ordning dem emellan träffad öfverenskommelse. Diskussionen
utvisar, att man egentligen har afseende å de redan träffade konventionerna,
emedan för framtiden förhållandena komma att råttas
efter den nya löneregleringen. Det af Utsk:t i ämnet afgifna förslag
synes äfven häntyda på samma åsigt, enär Utskrt hemställer:
»att R. St:r må i underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, det K. M.
»täcktes föreskrifva, att, då emellan en pastor och hans församling
»öfverenskommelse blifvit i vederbörlig ordning träffad etc.» Väl
är det K. M:ts rättighet att besluta, det de konventioner, hvilka
framdeles ingås, skola träffas på de vilkor, att de fortfara under
nådåren; men, på sätt jag förut nämnt, anser jag det ligga utom
K. Mits makt att fatta något särskildt beslut i afseende å de konventioner,
som redan blifvit träffade. Vid sådant förhållande kan
jag icke annat än tillstyrka afslag å förev:de Betänk., och detta med
så mycket mera skäl, som den ifrågaställda förändringen icke synes
mig särdeles af behofvet påkallad.
Hr von Koch, Nils S amuel: Ehuruväl jag vill medgifva,
att fall kunna inträffa, då det vore önskligt att man hade stadganden
uti nu föreslagna riktning; och man har så mycket mera fog
för denna önskan, som man, i enlighet med hvad åtskilliga talare
nu upgifvit, väl kånner, att pastoraterna under nådårstiden utarrenderas
till lekmän samt erfarenheten torde vara allmän nog, att dessa
lekmän, när de skola utkräfva pastoralierna, förfara med tämmelig
stränghet, — så måste jag dock förklara, att jag, lika med föreg,
talare, hyser stora betänkligheter, huruvida det skulle vara formenligt
att ingå till K. M. och begära, att K. M. skulle utfärda ett stadgande
uti denna syftning. Jag tror icke det vore rått, om K. M.
i ekonomisk väg skulle förklara, att öfverenskommelser, som redan
åro träffade för en viss bestämd tid eller framdeles träffas mellan
22
Den 7 Mars.
vissa personer, äfven skola sträcka sig utom den tiden. Det kan
ock, efter mitt förmenande, vara tvifvelaktigt, huruvida pastors rätt
att förfoga öfver pastoralierna sträcker sig äfven till tiden efter lians
död. Men, om denna fråga kan vara tvistig, så är det deremot
intet tvifvel underkastadt, huruvida pastoralierna skola utgå under
en tid, då de skola tillfalla Stiftens byggnadskassör. En osäkerhet
uti sistberörda hänseende skulle dock blifva följden deraf, att It. St;r
inginge till K. M. med ifrågav:de underd. anhållan, för den händelse
K. M. densamma biföll. På dessa skäl och tillika med afseende
å hvad Hr StatsRådet och Chefen för EcklesiastikDepartementet
anfört, anser jag mig böra instämma med dem, som yrkat
afslag å Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till och dels afslag
å förev:de Betänk., hvarjemte en ledamot, som förmält sig helst
önska Betänkandets afslående, föreslagit, att, för den händelse en
underd. skrifvelse i ämnet skulle beslutas, densamma borde innehålla
don begäran, att de öfverenskommelse!- om pastoraliers utgörande,
hvilka emellan pastorer och församlingar blifvit i vederbörlig ordning
träffade, måtte förklaras ega bestånd intill dess en ny reglering
af presterskapets löner i laga ordning försiggått.
Härefter framställdes propos. å bifall till Utsk:ts Betänk., dervid
svarades starka nej, blandade med ja, hvaruppå propos. om afslag
derå gjordes samt besvarades med starka ja tillika med mångå
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Gr. Taube begärt votering, anmälde sig och yttrade
Hr Ribbing: Jag anhåller att mitt förslag måtte blifva kontra
proposition.
I anledning häraf förmälte II. Exc. Ilr Gr. o. Landtm , att,
då den af honom framställda propos. om afslag & Betänk, förklarats
blifvit med öfvervägande ja besvarad, komme detta beslut att utgöra
en af proposina vid den begärda voteringen; och ville IL Exc. nu
inhemta R. o. Ad:ns tanke, huruvida bifall till Betänk, eller bifall
till Hr Ilibbings förslag borde i don andra proposm ingå; hvarefter
H. Exc. hemställde, huruvida R. o. Ad. ansåge bifall till Betänk,
böra innefattas i den sistberörde proposm, och då dervid svarades
många ja, jemte ett eller annat nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Härpå uplästcs till justering och godkändes följande voteringspropos.
:
»Den, som bifaller Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o
31, i anledn. af väckt motion med afseende a tiden för beståndet
af enskildt ingångna öfverenskommelse!- om pastoraliers utgörande,
röstar
Den 7 Mars.
Ja;
den det ej vill, rostar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde Betänk.»
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 33.
Nej — 62.
Föredrogs ånyo RiddarhusUtsk:ts den 29 sisth Februari och
don 3 dennes bordlagde Utlåt. N:o 9, i anledning af Gr. Björnstjerna®,
C. M., motion om tillägg i 7 § Riddarh.Ordn.
llr Sandströmer, Carl Johan Albert: Då jag anser,
att denna motion ieke blifvit behandlad på det sätt, som är öfverensstämmande
med Grundlagens föreskrift, får jag anhålla att densamma
helt enkelt lägges till handlingarna. Till stöd för denna
min anhållan vill jag, tili en början, anföra att, då 18 § KiksdagsOrdn.
uttryckligen upråknar de från Riksdagsmannarätt uteslutne personer,
endast dessa böra dertill anses ovärdige. Ytterligare förmenar
jag, att 37 § RegeringsFormen upställer mot antagande af ifrågav:de
förslag ett hinder, hvilket icke nu lärer kunna undanrödjas. Åberopade
§ stadgar nemi.: »att Konungen eger att i Adeligt Stånd
»uphöja män, som genom trohet, tapperhet och dygd, lärdom och
»nitiska tjenster gjort sig af Konungen och Riket synnerligen för»tjente».
Om nu detta förslag antages, så skulle en följd deraf
ovilkorligen blifva, att Konungen icke egde i Adeligt Stånd uphöja
andra än dem, som tagit studentexamen, som egde Kongl, fullmakt
eller som erlagt bevillning för åtminstone 1000 rdr rmts inkomst.
Att detta är en inskränkning uti Konungens ifrågav:de, grunlagsenJiga
rätt, lärer väl ingen kunna med skäl bestrida. Såsom en gifven
följd af nu ifrågaställda förfaringssätt, skulle R. o. Ad. en annan
gång kunna täckas finna för godt att bestämma, det endast
juris- eller theologi* kandidats-meriter skola, uti kunskapsprof, berättiga
inom Ståndet till riksdagsmannarätt o. s. v.
Gr. Björnstjerna: Innan jag öfvergår till Utsk:ts förka
stelsedom
öfver min motion, må det tillåtas mig omnämna de skäl,
sorn framkallat mitt förslag. Svenska Adeln har på ett lysande och
oförgängligt sätt inskrifvit sitt namn i våra häfder. Ur dess sköte
har vår frihets grundläggare utgått; den har ledt Svenska krigaren
i den sagolika kampen för tankefrihet, som flätat så mången lager
kring den blågula fanan-; den har färgat tusende slagfält med sitt
blod under den olika strid, som Sverige, civilisationens förpost, under
sekler kämpat mot det östra barbariet. Vid rådsbordet har
det ofta tillvunnit sig Europas beundran; den har odlat vetenskap
och konst; den har framför alla utvecklat vårt jordbruk; som politisk
korporation kunde man länge säga att dess historia var Riksdagarnes;
ännu i denna stund försvarar den väl det första rummet
inom representationen och en tacksam efterverld skall minnas att
24
D en 7 Murs.
denna Adel, i tider af inre oro, alltid upträdt sorn frihetens försvarare
mot förtrycket, såväl det i purpurn som det i trasor. Den
plats, Adeln innehar, är således både förtjent och för fosterlandet
nyttig. Historien visar öfverallt att lagbunden frihet icke kan
bestå utan en dylik aristokratisk länk mellan Konung och folk. Den
är derföre af oskattbart värde; men, Mine Hrr! länken börjar att
rosta, må vi i tid se till att den icke springer sönder. Fel, stora
fel vidlåda vår sammansättning, med hvarje dag framstå de bjertare,
sunda förnuftet, ja den allmänna moralen fördöma dem, och botas
de ej snart, fruktår jag att den i sig sjelf friska byggnaden kommer
att utdömas, tack vare den murkna beklädnaden. Mer och
mindre lyckade försök hafva gjorts att på en gång afhjelpa det
onda, alla hafva misslyckats och komma att misslyckas, emedan
man begär för mycket. England har blifvit hvad det är derför att
det aldrig helt och hållet nedrifvit hvad förfädren upfört, men då
någon brist yppas, drar man heller aldrig der i betänkande att öppet
erkänna den, remnorna botas småningom och det gamla England
står der åter starkare ån någonsin. Borde icke vi handla
sammalunda? .lag vågar tro det. Det är derföre jag nu inskränkt
mig att påpeka den mest i ögonen fallande oegentligheten i vår
sammansättning, den, att man här kan uptråda, sjelf eller genom
andra, och afgöra landets vigtigaste angelägenheter, utan att besitta
ens den första egenskapen hos en representant, den att kunna eller
ega något. Detta år en verklig afvikelse från Svenska Adelns grundval.
Vi veta alla huru denna Adel upstått. Den var från början
en besutten tjensteadel. När jorden såldes och riddaren ej mera
kunde tjena till häst, uphörde han i och med detsamma att vara
frälseman. Denna åsigt bibehöll sig ända till sednare hälften af
1600-talet; ända dittills torde blifva svårt att upleta någon slägt,
som egde intet. Sjelfva Riddarhusets upbyggande ger derpå ett
märkligt bevis. Ståndet beslöt nemi. att den, som ej dertill bidrog,
var i och med detsamma sitt adelskap förlustig. Carl XLs reduktion
rubbade först denna grund; vi veta huru Adeln då behandlades,
huru de ätter, hvilkas fäder mest gagnat fosterlandet, just i
följd deraf grundligsst utplundrades; men ett ännu farligare sår gafs
oss genom det adlande i massa, som flere regenter tillgrepo, för att
dymedelst genomdrifva egna mindre vackra planer. Så 'bortblandades
den ursprungliga adels-idéen. Att något litet återföra oss dit,
se der hvad min motion afser; jag säger något litet, ty studentexamen
eller tjenst samt inkomst lika med den lägsta skollärare, är
i sanning ej mycket.
En konservativ tidning har förebrått mig, att jag ej gått längre;
möjligen tycken J, Mine Hrr! att jag gått förlängt. Om det
rätta ligger midt emellan, månne jag då ej påträffat det? Jag känner
väl det rätt naturliga motstånd, som mitt förslag måste väcka,
men tror mig kunna visa, att den omtalta utgallringen både år behöflig
och lör Er, Mine Hrr! ingalunda farlig. I min motion har
jag redan medgifvit, att den, som aldrig tagit någon examen, kan
vara långt kunnigare än den, som undergått en så obetydlig, som
studentexamen, men det allmänna har ingen visshet derom och detta
Den 7 Mars.
25
år har allt Jag har äfven medgifvit att en tiggare kan ega en
karaktersfasthet, som många gånger upväger en viss inkomst, men
afven här blir den allmänna meningen afgörande; man kan ej neka
att behofvet är en farlig frästare för öfvertygelsen. Må man dessutom
betänka, att mitt förslag de facto endast beröfvar den obe»
medlade rätten att begagna sitt adelsskap såsom inkomstkälla,
med andra ord att sälja sin fullmakt, ty sjelf kan han icke
här llptråda, bristande tillgångar förbjuda honom det. Att jag
sett fordringarne på kunskap för högt har ingen påstått, men väl
de på förmögenhet. Ar detta verkligen så? 1000 rdr år den lägsta
civila embetsmanna-lön, den lägsta skollärare-lön, medeltalet af
en komministers-lön, samt slutligen 2:dre löjtnants-lön vid värfvade
arméen. Man invänder att underlöjtnanter härigenom uteslutas.
Mångå dylika finnas lyckligtvis ej vid 25 års ålder och, om jag för
dessas skull sankt siffran till 800, hade ju äfven underofficerarne
blifvit berättigade till inträde. Ehuru aktningsvärda dessa i och för
sig äro, tror jag dock cj att hår är deras plats. En svårare anmärkning
mot nämnda siffra är, att mången indeld eller pensionerad
officer derigenom utcslutes. Ingen skulle mer ån jag beklaga detta,
men jag vädjar till dessa mina kamrater sjelfve; lefva de verkligen
på sina löner, eller hafva de ej någon annan inkomst dertill? Jo
visserligen. Då nu all inkomst, enligt Bevilln.Förordn., skall upgifvas,
torde ingen af nämnde Hrr genom förslaget utestängas. Eller
finnes det någon bland Eder, Mine Hrr! som kan lefva på mindre
ån 100 0 rdr årligen; må han då säga det och jag skall genast
medgifva att siffran är för hög; intill dess betviflar jag det. Då
härtill kommer att hela afgiften för 1000 rdrs inkomst icke upgår
till mer ån 10 rdr, förefaller den så obetydlig, att den, som ej kan
erlägga den, säkerligen ej heller här kan uppehålla sig.
Nu några ord till den siste värde talaren. Jag tror att de
utmärkte män, hvilka sutto i Konst.Utskit, vid Grundlagens stiftande,
väl visste hvad de företogo sig då 12 § Riksd.Ordn., i stället för
en lång redogörelse om Adelns representationssätt, endast helt kort
kom att innehålla, det B,, o. Ad. representeras efter lliddarh.Ordn.
och denna deremot upgöres af Ståndet sjelft jemte Konungen. Man
insåg troligen redan då behofvet af en ombildning häri; man insåg
äfven huru mycket lättare saken kunde gå, om ingen annan än Adeln
sjelf hade rätt att deri inblanda sig. Jag skulle på det lifligaste
beklaga om B. o. Ad. någonsin läte förmå sig att afstå från denna,
en af dess dyrbaraste rättigheter, den, att ensam besluta om sin
sammansättning. Göra vi det, är det i och med detsamma slut
med allt hopp om någon förändring häri. Vi veta ju, att ett eller
annat MedStånd hyser en liflig åtrå efter radikala representationsförändringar;
vi veta äfven, att Adeln med skäl anses vara det kraftigaste
hindret deremot. Är då den tanken långt borta: sju
sämre Adeln år, desto båttre, ju förr måste den ramla. Vi medgifva
aldrig den ringaste förbättring i dess sammansättning.» Hafva
vi ej vid denna Riksdag sett samma taktik begagnas mot PresteStåndet?
Förvägrades ej det att, efter önskan, förstärka sig?
Då jag deremot hoppas, att ännu mången lysande sida i R. o. Ad:ns
Sfi
Den 7 Mars.
historia återstår att skrifva, förmodar jag att Hr Sand strömers anmärkning
lemnäs utan allt afseende,.
Nu till Utskits Betänk. I förbigående måste jag uttrycka min'
förundran, att Utsk:t icke tyckts fatta, det jag för riksdagsmannarättens
utöfvande fordrat både kunskap och förmögenhet, ej blott
endera delen. I 7 § Riddarh.Ordn. upräknas 8 morn., hvilka hvar
för sig utgöra hinder att uttaga polett. Jag har föreslagit 2:ne nya,
hvilka således äfven hvar för sig skulle förhindra riksdagsmannarättens
utöfvande. För att sitta här skulle således hädanefter fordras
både examen och inkomst lvu till enskildtheterna. Stadgandet
om studentexamen anses mindre lämpligt, dä denna examen
möjligen kommer att borttagas. Kan man stifta lagar för andra
än bestående förhållanden? Dessutom: månne ej alltid en examen
kommer att finnas, hvilken berättigar att blifva student. Om denna
examen aflägges vid akademien eller vid annat läroverk, kan just
göra detsamma. Anmärkningen torde icke erfordra vidare vederläggning.
Derefter framkommer Utsk:t med en ännu egnare åsigt.
Då ingen bevillning efter inkomst betalas för egendom, skulle, säger
Utsk:t, alla fastighetsegare, efter förslaget, uteslutas. Ett verkligt
ordrytteri. Hvar och en vi t, att just den inkomst, en egendom gifven,
ligger till grund för taxeringsvärdet. Den, som betalar bevillningen
för egendomen, betalar ju då tydligen bevilln. efter inkomst.
Vill man ej förstå en så enkel sats, afhjelpes saken lätt om den får
följ. lydelse: »Adelsman, som icke under sednast förflutna året erlagt bevillning
för fast egendom eller för minst 1000 rdr rmts inkomst.»
Men, invänder Utsk:t, motioner hafva varit väckta att ali bevillning
skall försvinna. Afven detta vet jag, men svarar blott, att, om än
afvita motioner kunna framkastas, kunna de dock aldrig gonomdrifvas.
De stanna der de förtjena, eller under bordet. Att bevilln.
kan ökas, detta är tänkbart, men att den någonsin kan försvinna,
hörer val till de fromma önskningarne. Förslaget skulle, säger
Utsk:t vidare, verka inskränkande på K. M:ts rätt att adla. 37 §
11. F. bestämmer, att »K. M. eger till adligt stånd uphöja de, som
gjort sig af Konungen och Riket synnerligen förtjente.» Ar det
tänkbart att denna bestämmelse kan inträffa på någon okunnig eller
någon, som ej är i Konungens och rikets tjenst? Skulle åter en
verklig utmärkthet befinna sig i sämre förmögenhetsvilkor än en
komminister, då fruktar jag att K. M. gjorde bättre att skänka honom
dagligt bröd, än en rätt, hvaraf han icke kunde begagna sig;
han kunde ju då ej betala int.roduktions-afgiften. Utskits tankegång
hvilar således åter på omöjligheter och med dylika behöfver man
ej uppehålla sig. Utslct framhåller sedan den stora nytta, som
Adelns talrikhet medför, samt anser att antalet genom förslaget skulle
betydligt nedsättas. Nyttan af ett stort antal, utan motsvarande
förmåga, torde kunna betviflas; men månne för öfrigt minskningen
blefve så stor? Alla civile embetsmån, alla jurister, prester,
samt tjänstemännen i Ständernas verk hafva ju alla tagit studentexamen.
Alla officerare, både i och ur tjenst, hafva Kongl, fullmakt.
Tngen enda bland alla dem uteslutcs således af 9:de
morn.; märken väl, Mine Hrr! ingen enda. Återstår således 10:de
Dun 7 Mars.
27
mom. ollur förmögenhetsafgiften. Jag liar nyss visat att troligen
ingen enda här derigenom utestånges. Men om så år, hvartill tjenar
då hela saken, säger man. Jo, Riddarh.Ordn. föreskrifver, att
fullmaktsutgifvare skall hafva samma egenskaper, som representanten.
Förslaget förhindrar således de vanhedrande, af allmänna omdömet
sa rättvist fördömda fullmaktsköpen. Fget nog tinner dessa, om ingen
annan försvarare, dock en i Riddarh.Utsk t. »Om de borttagas,
säger Utskit, förhindras mången kunnig ledamot att här intaga
säte och stämma.» Afven denna bedröfliga sats bestrider jag. Om
man genomgår förteckningen pä de 124 ätter, hvilka vid denna
Riksdag utlemnat fullmakter, skall man finna att föga mer än
deraf skulle, enligt mitt förslag, förlora sin rätt. När man sedan
ser huru manga välmående och aktade slagtar finnas, hvilka hvarken
sitta sjelfva eller utgifvit fullmakt, ser man huru lätt de, hvilka
förlorade sina principaler, skulle finna andra och bättre i stället,
och dermed är äfven motionens hela ändamål upfyldt. Må man
ej invända, att då de klandrade fullmakterna äro så få, är hela saken
onödig; må man ej säga, att 30 röster betyda ingenting Detta
är ett stort misstag; kastade i den ena eller andra vågskålen kunna
de afgöra allt. Dessutom är det ej antalet, hvarom hår är fråga;
det är om sjelfva saken: möjligheten att tiggaren utanför vår dörr
kan sjelf eller genom andra här upträda som Svenska folkets sjelfskrifna
ombud; det är detta, som är förhatligt; det är detta, som
mäste nedsätta oss i nationens ögon; det är denna fläck, jag ville
aftvå från ett Stånd, som jag så högt alskar och som jag hoppas,
för dess egen skuld, icke skall sträcka sin konservatism så långt,
att det konserverar t. o. m. det usla. Se der meningen med mitt
förslag; fallet det, får jag trösta mig dermed, att ett liknande framlemnades
1847 af Adelns ridderligaste aristokrat; det föll, ehuru
det understöddes af hvad Ståndet då hade utmärktast. Förbättringar
fordra alltid tid innan de erkännas, men slutligen göra de det
dock; så skall det äfven gå med denna. Jag anhåller således om
återremiss på Betänk, och hoppas se mig deri understödd af alla
de, hvilka med mig önska se Adeln ännu länge bibehålla en den
värdig ställning i Svenska folkförsamlingen.
Hr Sandströmer: Ehuruväl jag helt och hållet delar den
af Gr. Björnstjerna yttrade åsigt, att en förändring uti ifrågav:de
hänseende är behöflig, så är dock derjemte min öfvertygelse, att vi
böra noga se till, huru och på hvad sätt denna förändring sker,
samt, framför allt, att den vidtages i enlighet med Grundlagens
stadgande
Gr. Björnstjerna har anfört, att det vore otänkbart och omöjligt
att Konungen adlade en person, som icke egde de af honom
för representationsrätt företräde egenskaper. Detta har likväl inträffat
och kan möjligen ännu en gång inträffa. Jag kan till stöd härför
åberopa, att. under åren I S I 0—-1820 — jag minnes ej precist
årtalet — K. M. uti adligt Stånd uphöjde en person, boende uti
Schweitz, hvilken' bestämdt saknade de omnämnda egenskaperna.
Hade det nu under diskussion varande förslaget dä varit lag, så
38
D e n 7 M » r s.
linde en gifven följd deraf varit, att den adlade personen, om han
nedsatt sig i Sverige, icke kommit i besittning af den enda fördelen
af den honom förlänta utmärkelsen.
Jag instämmer gerna med Gr. Björnstjerna deri, att de af honom
fordrade egenskaper åro ganska måttliga och att de Riddarh.-  ledamöter, som ej besitta dem, gerna kunna saknas inom detta hus.
Äfen då jag medgifvit detta, måste jag allvarligen motsätta mig den
tolkning af grundlagarne, som vill tillerkänna R. o. Ad. uteslutande
rått att bestämma vilkoren för sin representationsrätt; och jag tror
mig hafva visat, hvilken farlig princip man genom denna tolkning
fastställer. Att en förändring i det Höglofl. Ståndets representationssätt
år högeligen nödvändig, medgifver jag mer ån gerna; men
jag är öfvertygad att den tid, då krafvet pä en allmän representationsförändring
gör sig gällande, icke är så långt aflägsen, och jag
tror för min del att R. o. Ad. kan lugnt afvakta denna tid. Jag
anhåller fortfarande att Riddarb.Utskits förevtde Utlåt, måtte läggas
till handlingarne.
Frih. Cederström, Rudolf: Redan genom den af R. o.
Ad. beviljade remiss å Gr. Björnstjérnas motion har Ståndet tydligen
tillkännagifvit, att det anser detta förslag kunna och böra af
Riddarh.Utsk. behandlas. Häraf ådagalågges, att Hr Sandströmers
uti denna del af ämnet uttalade mening icke delas af R. o. Ad:ns
majoritet. Till följd deraf anser jag ock icke nödigt, att särskildt,
genom någon åt denna formfråga egnad utredning, yttra mig till
försvar för denna R. o. Ad:ns, äfven af mig omfattade, åsigt; utan
vill nu omedelbart öfvergå till sjelfva motionen. Gr. Björnstjérnas
åstundan, att från R. o. Ad. aflägsna hvad han kallar det »usla»,
år visserl. en lofvård afsigt; men det »usla» består icke i något bristande
kunskapsinått eller mindre förmögenhet. Det består i brist
på moralitet, hederskänsla och fosterlandskärlek. De medlemmar af
Ståndet, hvilka visat sig sakna dessa egenskaper, har Ståndet vid
förefallande, lyckligtvis sällsynta, sådana tillfällen visat sig icke tåla
bland sig. Sådana subjekter hafva, när deras antecedentia af detta
slag uppenbarats och bevisligen ådagalagts, högtidligen blifvit bortvisade
från detta öfverläggningsrum Men det har ej varit den obemedlade,
den oexaminerade, som fallit under denna dom. Rik, eller
fattig, lärd eller olärd, bör ej heller härvid göra någon åtskillnad.
Ensamt då, och först då när, efter noggrann, opartisk pröfning och
enligt åstadkommen bevisning, någon, af hvad förmögenhetsvilkor,
rang eller lärdomsgrad det vara må, genom nesliga förhållanden
under sin föreg, bana, gjort sig ovärdig att bland Riddersmännen
taga del i vården om landets angelägenheter, må han derifrån uteslutas.
Man må sätta huru högt värde som helst på kunskaper och
förmögenhet (och jag år långt ifrån att underskatta deras värde och
betydenhet), så mäste man dock å andra sidan erkänna, att en sund
upfattning af samhällets väl och fordringar, en liflig känsla för det
rätta och goda, det ridderliga tänkesätt, som nära sammanhänger
med den från fäderne årfda kärleken lör Konung och fädernesland,
ganska vål kunna hos en person vara förenade, utan att han aflagt
Den 7 Mars.
2ä'
studentexamen, utan att han är eller varit i rikets tjenst med Kongl,
fullmakt anställd; och slutligen, utan att han under det sednast förflutna
året erlagt bevillning för minst 10 00 rdr rmt inkomst, enligt
siffran på debetssedeln. Jag är, lika med motionären sjelf, fullkomligen
öfvertygad, att ej blott det stora flertalet af R. o. Ad:s ledamöter
innehafva det ofvannämnda kunskapsmåttet och oftast långt
derutöfver, men äfven, att ingen enda deraf är i saknad. Uti sin
tillförsigt härtill misstager sig säkerligen icke den adle Grin; men
hvarföre skall man sätta tecknet i stället för saken, fordra en yttre
stämpel på det, hvars befintlighet ingen betviflar? Hvarföre fordra
just den, under omorganisation ställda, s. k. studentexamen ? Hvarföre
lägga så mycken vigt på den, af motionären jemväl såsom vilkor
fordrade, Kongl, fullmakten? Mången tjensteman har i statens
värf arbetat många år, utan att hinna dit. Det beror ej på bristande
förtjenstor, utan på felande tillfällen till befordran.
Hvad vidare den sednare punkten, eller bevillning å 1000 rdrs
inkomst, beträffar, har Gr:n till hvar och en af oss hemställt, huruvida
det år möjligt, att lefva på en inkomst, som understiger denna
siffra. Beträffande upgifne lefnadskostnad delar jag för den närvide
tiden visserl. denna åsigt; men deremot påstår jag, att sådant ej
varit förhållandet för några år tillbaka. Detta visar huru lätt en
nu åsatt siffra kanhända snart ej upfyllde det åsyftade ändamålet.
Jag vill i öfrigt göra den icke oväsendtliga erinran, att lefnadskostnaden
alldeles icke behöfver vara i debetsedeln synlig, enär den ej
alltid hvilar på egna inkomster. Huru mången af detta Stånd har
ej funnits, som väl kunnat hafva stor rikedom att förvänta i arf
och äfven af föräldrar upburit en årlig underliållssumma, fullt tillräcklig
att sätta honom i tillfälle till riksdags bevistande, hvaraf han
med allt skäl, till det allmänna bästas befrämjande, sig begagnat;
men före föräldrarnes bortgång kan denna årsunderhållssumma icke
vara uti sonens personliga debetsedel synlig. Jag anser ganska
vigtigt, att, för framtida fortsatt utöfvande af riksdagsmannakallet,
rika adelsmäns söner få från tidigare år här sig infinna, och, genom
att först åhöra, sedan deltaga uti öfverläggningar och beslut, lifligt
stadga sitt intresse för allmänt viii. Detta är verkligen en omständighet
af stor betydenhet för R. o. Ad. Med afseende härå skulle jag
anse, såväl för beredande af helsosam continuitet i åsigter, ganska
angeläget, att dessa tillfällen för de yngres deltagande i rikdagsmannavärfven
sorgfälligt vårdas, som äfven det, i följd häraf, vore
för Ståndets sanna bästa föga eller alls icke önskvärdt, om en sådan,
alltid mer eller mindre godtycklig, förmögenhets-census stadgades.
— Alltså och då jag icke finner någon verklig fördel med
Gr. Björnstjernas förslag förenad, men deremot tror mig kunna antaga,
att åtskilliga olägenheter deraf torde blifva en följd, hemställer
jag, att R. o. Ad. måtte, med godkännande af den motbevisning,
Riddarh.Utskd andragit, gilla det af nämnde TItsk. uti frågan tillstyrkta
afslag å besagda, välmenande, men mindre nödiga och i
vissa hänseenden mindre nyttiga ändringsförslag.
30
Den 7 Mars.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Jag hyser samma öf
vertygelse
nu, som då denna motion remitterades till Riddarh.Utsk.,
nemi. att Gr. Björnstjerna skulle hafva gjort 11. o. Ad. den största
tjensten genom att icke framkomma med en sådan motion, som
den nu förev:de. Ehuruväl jag icke kan dela Hr Sandströmers åsigt,
att denna motion är stridande mot bokstafven i 37 § RegeringsFormen,
tror jag dock att motionen uti någon mån strider mot.
nämnde §:s andi i. §:n lyder som följer: »Konungen eger, att i
»Adeligt Stånd uphöja män, som, genom trohet, tapperhet och dygd,
»lärdom och nitiska tjenster, gjort sig af Konungen och Riket syn»nerligen
förtjente.» Om jag skulle antaga att alla dessa qvalifikationer
voro nödvändiga för dem, som Konungen vill utnämna till
adelsmän, så skulle man kunna våga påstå, att flertalet af de personer,
som i sednare tider intagit plats å Riddarhuset, sitta här
mot grundlagen, ty, om jag äfven förutsätter, att verkligen alla dessa
personer ådagalagt prof på dygd, lärdom och nitiska tjenster, så
är det dock en omöjlighet, att de, hvilka bekläda civila embeten,
kunnat gifva prof på tapperhet. Men om jag afskiljer de tvenne
meningarna, som innehålla de nödiga qvalifikationerna, och antager
att Konungen eger att i adeligt stånd uphöja män, som genom
»trohet, tapperhet och dygd» gjort sig förtjenta sif fäderneslandet, så
kan, om denna motion antages, Konungens rätt i viss mån paralyseras,
förutsatt att representationsrätten alltid bör åtfölja adelsskapet.
Vi kunna t. ex. föreställa oss, att en person med synnerlig
utmärkelse genomgått Carlberg och Marieberg; att samma person
såsom militär derefter med lika utmärkelse fortgått på den bana,
åt hvilken han egnat sig. Nu blir det krig. Jag vill, för att ådagalägga
de svårigheter, hvilka upställa sig mot antagandet af denna
motion, öfvergå till de resultater, hvilka ytterst deraf kunna blifva
en följd. Konungen finner att denne person är så utmärkt, att
Han utnämner honom till fältmarskalk. Vi må tänka oss, att denne
fältmarskalk räddar sitt fädernesland och att Konungen derefter uphöjer
honom i adeligt stånd lian infinner sig inför Riddarh.Utsk.
för att uttaga polett; Utsk:t, skulle då möjligen svara: »Ni, min
herre, har icke vunnit edra sporrar på Upsala gator och kan således
icke beviljas inträde uti en så aktningsbjudande församling,
som denna, hvilken oblandad måste bestå af f. d. studenter.»
Gral har ytterligare ordat om »det murkna skalet.» Jag vill
ogerna begagna ett så ohöfligt uttryck, som »nmrket.» då jag yttrar
mig om sjelfva kärnan, hvilken jag tror, snarare än skalet, kan synas
något vissen. Friska upp denna kärna med litet ridderlighet
och fosterlandskänsla, så tror jag att R. o. Ad. skall kunna ännu
motse en ärofull framtid och, då vi uphöra såsom RiksStånd, qvarstå
i tacksamt minne hos Svenska nationen.
Uppå de af mig nu anförda skäl anhåller jag om bifall till
Riddarh.Utsk:ts förev:de Utlåt.
Gr. Björnstjerna: Jag kan endast beklaga att Hr Ehren
hoff
icke behagat läsa min motion; deri står alldeles icke, att studentexamen
skall utgöra något uteslutande vilkor för säte och stämma
Deli 7 Mars.
31
3. Riddarhuset; dertill föreslås antingen studentexamen eller Kongl,
fullmakt. Då den der fältmarskalken troligen har Kongl, fullmakt
och säkerligen samma inkomster sorn en komminister, eller 10 00
rdr rint årligen, vinner han ju inträde här efter håda de af mig
föreslagna nya §§ och dermed är det slut med historien om den
fältmarskalken. Att R. o. Ad. besitter de egenskaper, som Hr
Ehrenhoff önskat att de skulle hafva, det har jag redan medgifvit.
Derom torde alltså ieke vidare behöfva ordas.
Hvad derefter beträffar Frih. Cederströms yttrande, att unga
representanter möjligen icke på sina debetsedlar angifva sig för
10 00 rdrs inkomst, emedan de lefva på sina föräldrars konto, hemställer
jag, huruvida en ung man, om han önskar plats här, icke då
utan olägenhet äfven kau upgifva sig till bevillning för ofvannämnde
summa, när allmänt erkännes, att han icke kan lefva för mindre.
Hela affären kostar honom 10 rdr. Jag kan sannerligen icke deri
finna något giltigt skäl mot antagandet af mitt förslag.
Ilr Cederschiöld, Robert Teofr.: Jag instämmer med
Gr. Björnstjerna deruti, att en förändring i representationssättet hos
R. o. Ad. är af behofvet högeligen påkallad; men befarar likväl, att
det mål, som af Gr:n blifvit afsett, icke skall, åtminstone i någon
väsendtligare mån, kunna vinnas genom det förslag, som nu blifvit
framställdt. Jag kan likväl icke dela alla de anmärkningar, man
riktat mot detta förslag. Så har man, bland annat, yttrat, att grundlagen
skulle lägga hinder i vägen för ett så beskaffadt förslag.
Detta påstående är, åtminstone efter min åsigt, icke riktigt. Den
12 § RiksdagsOrdn. innehåller nemi., att »R. o. Ad. infinner sig
»till Riksdag och representeras enl. Riddarh.Ordn.. hvilken, lika som
»öfriga StåndsOrdningar, bör vara i öfverensstämmelse med Grund»lagarne
författad.» Då nu Riddarh.Ordn. kan ändras af R. o. Ad.
samt Konungen, så, ifall denna motion är i öfverensstämmelse med
grundlagarne författad, kan jag för min del icke finna att grundlagen
upställer något hinder för dess antagande.
En annan fråga åter är, huruvida denna motion år lämplig
och om den bör antagas eller icke. Då jag begärde ordet hörde
jag en talare anmärka, att, för den händelse detta förslag antoges,
skulle t. o. m. fältmarskalk icke kunna erhålla inträde å Riddarhuset,
om han ej- aflagt studentexamen. Denna anin. har redan blifvit
af Gr. Björnstjerna sjelf fullständigt vederlagd.
Vidkommande derefter bestämmelsen rörande aflagd studentexamen,
anser jag detta prof såsom bestämdt vilkor ingalunda lämpligt.
Mig synes alltså att detta vilkor borde utgå ur förslaget.
Tillämpas detta vilkor, tror jag händelsen blir, att åtskilliga tjenstemän,
t. ex. bankokommissarierna, skola komma att uteslutas, ty,
om jag icke misstager mig, finnas äfven personer uti nämnde tjenstegrad,
hvilka icke aflagt studentexamen; men jag föreställer mig,
att Grin i det fallet icke strängt vidhåller den redaktion, som i berörde
hänseende blifvit upgjord.
Skulle således majoriteten af Ståndet dela den åsigt, att en
förändring i den syftning, Gr. Björnstjerna föreslagit, bör vidtagas,
32
Den 7 Mars.
så får jag för det ifrågav-.de mom. föreslå följ. redaktion: »Adels»man,
hvilken icke antingen i riket innerhar officers- eller civil tjenst,
»eller derifrån erhållit afsked med rätt till pension, och icke heller
»under det sednast förflutna året erlagt skatt för minst 10 00 rdrs
»inkomst»; — och hemställer jag att, för sådant fall, en återremiss
af förev:de Utlåt, måtte få ega rum.
Hr Ribbing, Arvid: Vi kunna tänka oss att Gr. Björn
stjernas
motion skulle bifallas, att K. M:ts nåd. sanktion derå skulle
vinnas och att man sedermera skulle komma till någon af R. o.
Ad:S härv:de ledamöter samt tilltala dem sålunda: »Ni har icke
»den förmögenhet, som i detta förslag blifvit förutsatt, icke Kongl,
»fullmakt, icke genomgången studentexamen. Ni är sålunda icke
»berättigad att deltaga uti R. o. Ad:s öfverläggningar och beslut!»
Mine Hrr! Jag hemställer till Eder, huru en sådan framställning
skulle och borde uptagas? Jag frågar Eder, huruvida icke
en person sålunda skulle orättvist beröfvas sina rättigheter och privilegiet
att vara representant inom detta Stånd? Jag underställer
Eder vidare, huruvida stadgandet uti 114 § R.F.: »Konungen läte
samtlige R. St:r deras privilegier, förmåner, rättigheter och friheter
åtnjuta,» kan sågas, efter ett sådant förfaringssätt, vara iakttaget?
Skall man fatta beslut, af hvilka de följder, jag nyss angifvit, ovilkorligen
skola föranledas? Mig synes att man redan under denna Riksdag
tillräckligt diskuterat sådana händelser, som skola föranledas deraf, att
representanter, sedan de varit här åtskilliga månader, skola kunna
uteslutas från RiksStrn, samt, till följd deraf, allt hvad de gjort återgå.
Såsom alldeles stridande mot grundlagen och dess anda, anser
jag fördenskull att vi genast kunna afvisa detta förslag, l)å den
af Hr Wahlfelt och Gr. Lewenhaupt uti ämnet afgifna och vid Utsk:ts
förev:de Utlåt, fogade reservation är affattad i enlighet med denna
min åsigt, får jag med bemälde Hrr mig förena och instämmer för
öfrigt uti den af Hr Sandströmer uttryckta mening. Jag vill icke
längre uppehålla R. o. Ad., utan slutar med anhållan att förslaget
måtte afslås.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag delar den åsigt, hvil
ken
Hr Sandströmer uttalat, att denna motion är af beskaffenhet att
icke böra utgöra föremål för Riddarh.Utsk:ts pröfning ; men då remiss
af frågan redan egt rum, hvilket jag anser icke blifvit händelsen,
om Hr Gr:n o. Landtm, ej funnit denna motion vara af beskaffenhet
att kunna och böra så behandlas, vill jag icke vidare
framställa något yrkande uti det hänseende, att motionen egentligen
bort af Konst.Utsk:t behandlas; utan förenar mig i den af föreg,
talare gjorda anhållan, att motionen måtte läggas till handlingarne.
Hvad sjelfva saken beträffar, så, man må säga hvad man vill,
om man tager den adeliga värdighetens natur, i afseende på dess
tillkomst och de rättigheter, som åtfölja densamma, uti skärskådande,
— år denna adeliga värdighet dock ett privilegium, som medför
rättigheten att vara sjelfskrifven representant i Riksförsamlingen.
Vill man nu stadga qvalifikationer, så har man ock i och med detsamma
-
?> en 7 Mari?.
samina öfvergifvit de grunder, hvarpå detta privilegium, denna rättighet
hvilar, nemi. att, i följd af sin adeliga födsel, vara berättigad
till inträde på Riddarhuset såsom representant.
Ett helt annat förhållande eger rum, då en person, i enlighet
med Riddarh.Ordmns föreskrift, förklaras utesluten från rättigheten
att begagna sitt ifrågav:de privilegium som adelsman. Sådana
fall inträffa, icke allenast då en adelsman gjort sig ovärdig att utöfva
sitt representantkall, utan äfven då han bekläder landtmarskalksplatsen
eller eger representationsrätt inom de andra Stånden.
Att medelst föreskrifter om de eller de qvalifikationerna för
utöfning af dessa rättigheter beröfva alla dem, hvilka icke tillhöra
de af mig nyss upräknade kategorier, ett privilegium eller inskränka
de dermed åtföljande rättigheter, vöre, enl. min öfvertygelse, en uppenbar
orättvisa och skulle stå uti tydlig strid mot stadgandet uti
114 § R.F.
Vi känna att 8 mom. af 7 § Riddarh.Orda. är det enda mom.
uti nämnde §, som omhandlar förhållanden, hvarigenom man, utan
att beröfvas sin representationsrätt, hindras att densamma utöfva.
De föreg. mom:na uti samma § upräkna förhållanden, till följd hvaraf
man är ovärdig att vara representant. Det är sålunda konduitfel
jemte de uti 8 mom. uptagna qvalifikationer, hvilka kunna fråntaga
oss våra rättigheter; men också ingenting annat.
Nu erfare vi, att Gr, Björnstjerna ytterligare fordrar aflagd
studentexamen, Kongl, fullmakt m. m. för rättigheten att utöfva ett
privilegium, hvilket ingen kan beröfva oss, så länge grundlagen år
oförändrad.
På de skål, jag nu anfört, anser jag denna motion, såsom varande
uti uppenbar strid mot naturen af don adeliga värdigheten,
hvarken kunna eller böra bifallas.
Hr Sandströmer: Jag ber Ståndet om ursäkt att jag
ånyo begär ordet för att förfäkta den sats, som jag under början
af denna diskussion uttalat; men jag har ansett tillämpningen af
denna sats på vår grundlag för vigtig för att kunna instämma uti
den tolkning deraf, hvilken Hr Cederschiöld nyss framställt. Om
också icke Grundlagen tydligen förbjuder K. o. Ad. att vidtaga den
motionerade förändringen, så strider dock, enligt min åsigt, dess anda
emot den tanken att kunna pålägga det Höglofl. Ståndets representationsrätt
andra inskränkningar än de, som nu förefinnas.
Hvad Hr Ehrenlioffs yttrande angår, så ber jag att få nämna
att 37 § R.F. icke stadgar att de män, hvilka uti adeligt stånd uphöjas,
skola ega alla de uti nämnde § upräknade egenskaper, utan afser
endast att någon eller några af dem skola förefinnas.
Ehuru min mening icke nu tyckes vinna understöd, får jag
som ett ytterligare stöd för riktigheten af densamma åberopa ett
yttrande, som vid föregående Riksdag, uti en likartad fråga, afgafs
af Gr. Lagerbjelke, dåvarande Ordföranden uti ConstitutionsUtsk:t.
Vid väckt fråga att beskatta hvarje Adelsman, som uttog pollett för
riksdagsmannarätt, med en afgift af 25 rdr, visade nemi. Grefven,
H. iv. a
34
Den 7 Mars.
huru nämnde förslag skulle, äfven om man medgåfve att det kunde
hafva vissa fördelar, likväl leda till de orimligaste följder. På samma
grund skulle man ju — anförde Hr Grin — en annan gång
kunna linna för godt att beskatta representationsrätten med 20,000
rdr o s. v. Genom sitt beslut gillade ock Ståndet denna upfattning
af frågan.
Jag yrkar fortfarande att motionen måtte läggas till handlingarna
och afger min allvarliga protest mot den behandling af densamma,
hvilken hittills egt rum.
Ilr Cederschiöld: Jag har endast begärt ordet för att be
svara
det ånyo af Hr Sandströmer åberopade skäl, att Grundlagen
skulle lägga hinder i vägen för antagande af Gr. Björnstjernas förslag.
Hr Sandströmer säger nemi., att Konungens rätt att utnämna
Adelsmän skulle genom detta förslags antagande inskränkas. Detta
skäl kan jag icke fatta. Efter mitt förmenande har Konungen, antingen
detta förslag antages eller icke, sin rätt att utnämna adelsmän
lika vidsträckt som förut. För den händelse, detta förlag antages,
skulle den enda följden för den utnämnde kunna blifva, att
han icke samtidigt med utnämningen vore berättigad till riksdagsmannarätt
och delade detta öde med många andra adelsmän, hvilka
icke hafva de qvalifikationer, som Riddarh.Ordn. föreskrifver. Till
följd af hvad jag anfört, kan jag icke finna att detta Hr Sandströmers
skäl har den ringaste betydelse. Uti öfrigt har jag redan yttrat
min tanke i ämnet; och får alltså anhålla att, för den händelse
R. o. Ad. skulle besluta återremiss, mitt förslag till förändrad redaktion
måtte få densamma åtfölja.
Gr. Björnstjerna: Som jag icke har någon den ringaste
författarefåfänga, vill jag gerna medgifva, att det af Hr Cederschiöld
framstälda förslag kan ega företräden framför det af mig afgifna.
Jag hoppas då att R. o. Ad. bifaller en återremiss, på det Riddarh.-
Utsk:t måtte komma i tillfälle taga såväl mitt som Hr Cederschiölds
förslag uti öfvervägande.
Hvad beträffar Hr Printzenskölds farhågor för de inskränkningar
i de adliga privilegierna, som mitt förslag skulle innehålla, hemställer
jag om ej dylika inskränkningar redan nn förefinnas i Riddarh.
Ordn., eller hvad annat äro 5 och 6 mom. af 7 §, hvarigenom
afkomlingarne af en utflyttad adelsman förbjudas att utöfva representationsrätten,
eller 8 morn., hvarigenom adelsman, som blifvit vald
till riksdagsman i annat Stånd, förvägras att här intaga säte och
stämma. Ingendera af dessa fall kunna väl anses såsom brott och
dock utesluta de från en rätt, den Hr Printzensköld tyckes vilja erkänna
livarenda adelsman. Denna Hr Printzenskölds upfattning af
adelns idée anser jag dessutom vara aldeles falsk. Redan 1626
års Riksdag bevisar detta. Den betryggar slägtens, ej individens
rått att representera. Den anbefaller hvarje adelsman att här inställa
sig, men tillåter blott en af hvarje ätt att yttra sig och rösta.
Att tillse det slägten blir värdigt representerad, med andra ord, att
utesluta den ovärdige, är således fullt öfverensstämmande med en
1) en 7 Mars,
■IS
rätt upfattning af sjelfskrifvenheten ock afses äfven af vår nuv:de
Riddarh.Ordn., som, Hr Printzensköld måste ursäkta det, endast betryggar
hvarje ätt, icke hvarje adlig persons rätt, att här representera. I
öfrigt hafva mina motståndare misstagit sig, då de trott min mening
varit att utesluta några af deni, hvilka nu här sitta. Uti sådan syftning
har jag icke yttrat ett ord; tvärtom har jag sagt och säger
åter, att mitt förslag troligen ej skulle utesluta någon härvarande;
dess enda, men i min tanke vigtiga, afsigt är att förhindra de af
oss alla utdömda och för nationen förhatliga fullmaktsköpen.
■Jag fortfar i begäran om återremiss.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Printzensköld: Jag anser mig skyldig att med några
ord besvara Gr. Björnstjernas anmärkning, att personer, hvilka icke
hade några konduitfel, ändå skulle vara från R. o. Ad. uteslutne.
Detta rörer just sådana personer, som icke anses vara Svenska
medborgare förr än efter en viss tid; men skall samma förhållande
ega rum med dem, som åro Svenska medborgare? Jag talar icke
om de förstnämnde, utan om alla de adelsmän, som äro erkända
för att vara Svenska undersåter. Dessa hafva, utan afseende på
hvaf Gr. Björnstjerna här anfört, rättighet att antingen för sin egen
ätt eller att, efter fullmakt, för annan ätt vinna inträde å detta rum.
Då det således är på grund af min adeliga värdighet, men icke
i följd af några andra qvalifikationer, som jag inträder här på Riddarhuset,
så lärer väl den sats vara riktig, som jag förfäktat. Jag
slutar med det förklarande, att, några sådana ytterligare qvalifikationer
icke kunna af B. o. Ad. för dess egna medlemmar fastställas.
Frih. Cederström: Jag ber att i ämnet endast få tillägga
några ord, för att uttrycka den åsigt, att om, mot min förmodan,
någon här skulle funnits, som hyst benägenhet för antagande af
Gr. Björnstjernas förslag, så måste, efter mitt förmenande, denna
benägenhet nu helt och hållet hafva försvunnit efter afhörande af
Gr:os andra föredrag i denna fråga. Gr:n yttrade sig nemi., ifall
jag rätt upfattat hans ord, sålunda: Om någon adelsman icke har
1 000 rdr i egen inkomst, men får den årligen af föräldrar, så må
han då upgifva sig för så stor egen inkomst, och hindret för hans
inträde här vore håfvet. Grin har ju sålunda sjelf på det aldra
tydligaste och klaraste sätt visat vågen, huru man skall kunna, genom
en taxeringsupgift, helt enkelt eludera all påföljd af hans förslag?
Hvad är då vunnet dermed ? Ingenting. Någon återremiss lärer alltså
hvarken vara behöflig eller gagnelig. Vi kunna fastheldre, genom
bifall till Betänk., förhjelpa motionen, utan tidsutdrägt, till det slut,
den synes böra erhålla.
Hr von Qvanten, Emil: Såvidt icke kan bevisas att stu
dentexamen
verkligen medför sådana kunskaper, som behöfvas för
en lagstiftare, eller att 1000 rdrs inkomst är någon säkerhet derför,
att innehafvaren deraf är fosterländskt sinnad, eller att en Kongl.
l>en 7 Mar*.
fullmakt ger någon garant! för personens sjelfständighet, såvida, jag
uprepar det, något ovilkorligt bevis icke härpå gifves, så följer ock
tydligen deraf, att Gr. Björnstjernas förslag icke medför någon fördel.
Man har hår framdragit de fel, som skulle vidlåda R. o. Ad.;
men dessa fel kunna icke afhjelpas genom sådana små förändringar,
ep sådan, så att säga, plåstring, som Gr. Björnstjernas förslag alser.
Relen ligga mycket djupare. Detta inse väl alla på detta
rum, äfvensom att den tid stundar, då R. o Ad. kommer att gifva
det största profvet på fosterlandskänsla, genom att offra alla sina
privilegier på fäderneslandets altare.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag tror mig visserl. kunna af
diskussionens gång förutsäga, att detta förslag icke har någon utsigt till
framgång; men som Hr Cederschiöld framställt ytterligare ett förslag i
ämnet och dermed afsett att en återremiss skall vinnas, så har jag,
då jag anser skäligt motsätta mig en sådan, velat med några ord
belysa ifrågav:de af Hr Cederschiöld afgifna förslag. Hr Cederschiöld
har nemi. föreslagit, att den, som icke innehar professors- eller civil
tjenst eller 1000 rdrs inkomst, icke skall till säte och stämma å
Riddarhuset vara berättigad. Jag frågar: Hvad innebär då detta
ord: »civil tjenst?» Jag vill icke tala om sådana tjenstemän, som
länsmän, men t. ex. sådana fjerdingsmån, hvilka hafva lön på stat,
såsom i Östergöthland; månne icke jemväl dessa kunna sägas hafva
civil tjenst? Jag undrar hvilka exceptioner man inom de små civila
tjensterna skulle finna för godt att fastställa?
Vi komma nu till frågan om de 1000 rdrs inkomst. En person,
som förut varit representant, säljer sin egendom, slår sig i ro
och blir kapitalist. Han kan vara millionär, men han betalar icke
för någon inkomst. Skall han vara utesluten? Och likväl är han
kanske en af de mest framstående och tillika en af de rikaste män
inom detta Stånd.
Gr. Björnstjerna har yttrat att hans förslag egentligen afser
att inverka på opinionen. Jag tror att opinionen icke skulle blifva
fördelaktig, om man skulle, genom vidtagandet af så beskaffade förändringar,
hvilka icke medföra några förbättringar, röja sin svaghet,
Jag är förvissad att ett sådant förfaringssätt skulle mer skada ån
gagna.
För min del skulle jag högeligen önskat att Gr. Björnstjerna
framkommit med något genomgripande representationsförslag; men
detta förslag önskar jag icke måtte hafva någon framgång.
Hr Cederschiöld: Jag hade icke föreställt mig, att någon
af detta redaktionsförslag skulle draga den slutsats, att fjerdingsmån
och deras jemlikar skulle kunna komma under de af mig omförmålda
kathegorier. Med ani. häraf vill jag blott erinra, att uti de
för valberättigade nu befintliga stadganden redan finnas undantag
gjorda för vaktbetjening eller andra, som med dessa jemförlige eller
ringare äro. Till följd häraf har jag icke ansett nödigt att göra
någon särskild anmärkning i afseende härå; och kunde sannerligen
D e n 7 Mars.
37
icke tänka mig att någon skulle hänföra fjerdingsman till civila
tjenstemän.
Uti mitt föreg, yttrande har jag uttalat min åsigt, att, äfven
om ifrågav:de förändring skulle hafva majoriteten inom K. o. Ad.
för sig, så kunde och borde det icke antagas i dess nuv:de skick.
Det var med afseenden härå jag framställde det förslag i ämnet, jag
för K. o. Ad. upläst.
Frih. Baab har anfört att här kunna finnas de rikaste personer
i Riket, hvilka icke skatta för 1000 rdrs inkomst. Jag tviflar
på att så är förhållandet; men om ock så skulle vara händelsen,
tar jag för afgjordt, att antalet af dessa rika personer, hvilka icke
skatta för nämnde inkomst-summa, måste vara ytterst inskränkt.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Sandströmer: Med ani. af hvad Hr Cederschiöld nyss
anfort, hemställer jag till Eder, Mine Hrr! hvaruti den utmärkelsen,
att Konungen uphöjer uti adeligt Stånd, egentligen skulle bestå, om
utnämningen icke skulle medföra den enda fördel, R. o. Ad. ännu
har, nemi. att erhålla inträde å Riddarhuset. I närvarande tider,
då namnet endast erhåller värde af den person, som bär det, kunna
vi icke räkna äran af ett adeligt namn såsom den af utnämningen
vunna fördel, utan vi måste väl antaga att denna fördel består i
rättigheten att utöfva det vigtiga representationskallet.
Medan jag hav ordet, ber jag att, med ani. af Gr. Björnstjeruas
sednaste yttrande, få erinra, att af alla de efter 1809 adlade
ätterna finnas inga ättemän.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jag tror att det
gifves många, hvilka, i likhet med Gr. Björnstjerna, önska, att sådana
afarter inom Ståndet, som Gr:n omnämnt, ieke vidare måtte
misspryda detsamma; men den väg, han valt, för att bortskaffa dem,
är, enligt mitt förmenande, icke den rätta. Sättet att rena Ståndet
från sådana afarter består uti utbildande af Ståndets allmänna anda,
uti proklamerande af sådana åsigter, som visa, att Ståndets sjelfskrifna
rätt att representera innebär den högsta och heligaste pligt
och att med denna pligt finnas qvalifikationer förenade, hvilka måste
finnas, äfven om de icke stå på papperet. Det är just denna
allmänna anda, hvilken skall tillbakatvinga sådana representanter,
hvilka icke äro värdiga små platser härstädes.
Jag anser således hvarje försök i denna riktning icke leda till
det åsyftade målet, och får derföre rösta för bifall till Riddarh.-  Utsk;ts förslag.
Gr. Wrangel, Tönnes: Jag har endast begärt ordet för
att förklara att Riddarh.Utsk:t verkligen har med mycket intresse
behandlat denna fråga; men har, detta oaktadt, icke kunnat komma
till annat resultat än det, som Utlåt:t, utvisar, ehuru Utsk:t jemväl
insett och erkänner den välvilliga afsigten med Gr. Björnstjernas
I^eii 7 Mars-.
förslag. Som jag, till följd häraf, icke tror att något vinnes genom
en återremiss, anhåller jag vördsamt om bifall till förev:de Utlåt.
Sedan öfverlåggningen härmed ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts Utlåt.,
dels återremiss deraf och dels af Hr Sandströmer, hvilken ansett
förevide fråga vara af grundlagsnatur, att Utlåt, måtte läggas till
liandlingame, uti hvilken mening en annan ledamot instämt.
Härefter framställdes propos. å bifall till Utskits Utlåt, och, då
dervid svarades starka ja, blandade med några nej, förklarades ja
hafva varit öfvervägande.
Efter föredragning af Konst.Utsk:ts den 3 dennes bordlägde
Memorial N:o 5, ang:de fullbordad granskning af de i StatsRådet
förda Protokoll, och sedan ytterligare bordläggning deraf blifvit af
flere Ledamöter begärd, tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.,
att Talmännen vid deras sednaste sammanträde éfverenskommit föreslå
RiksStånden att företaga ifrågav.de Memorial till behandling,
nästa Lördag den 1 (bde dennes, för hvilket ändamål detsamma
skulle sättas främst å hvarje Stånds föredragningslista för nämnde
dag; och blef detta förslag, uppå härefter framställd propos., af
R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos oell biföllos StatsUtsk:ts nedannämnde den 3 dennes
bordlägde Utlåtrn, nemi.:
N:o 63,. i anledn. af K. M:ts nåd. Propos. ang:de afsöndring
af jord från Regements-pastorsbostället Westerhus, till utvidgande
af Jemtlands Hästjägare- och Fältjägare-korpsers mötesplats å
Frösön;
N:o 64, i anledn. af K. Mits nåd. Propos. i fråga om öfverlåtelse
till innehafvarne under full eganderätt, mot erbjuden lös;n,
af det s. k. Odelska Appreteringsverket i Stockholm;
N:o 65, i anledn. af K. M:ts nåd. Propos., ang:de utbyte af
Skogvaktarebostället Nytorp mot Kroreofjerdingsmansbostället Lilla
Tjärbruket i WesterRekarne Härad och Södermanlands Län;
N:o 66, i anledn. af K. Mits nåd. Propos. om anvisande, såsom
boställe åt Länsmannen i södra distriktet af Faurås härad f
Hallands Län, af det till Kronan indragna f. d. Förste Landtmätarebostället,
~/3 mantal N:o 3 Kärreberg Sven Andersgård i Alfshögs
socken af nämnde härad, i stället för nuvarande Länsmansbostället
3/8 mantal N. o I Thorsjö Henrik i Gunnarps socken;
N:o 67, i anledn. af väckt motion ang:de sättet för bestämmande
af medelmarkegångspriset å räntebräder i Jönköpings Län;.
N:o 68, i anledn. af väckt motion ang:de befrielse från onera
för ett af Skellefteå stad inköpt hemman;
N:o 69, i anledn. af väckte motioner, ang:de ersättning till
åtskillige personer inom Hållnäs församling för oriktigt erlagd strömmingstionde
till pastor i nämnde församling;
1
Dea 7 M- ar s.
Nio 71, i anledn. af väckt motion angrde befrielse för egare
af skattefrålsehemman från utgifvande af forsellön å räntespanmål; och
N:o 72, i anledn. af vackt motion angide eftergift af arrende
för Vj mantal N:o 2 Hårstorp i Dörby socken af Kalmar Län.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskits den 3 dennes
bordlagde Memorial N:o 73, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:0 39, angille öfverlåtelse till Allmänna Barnhusinrättningen
i Stockholm af en utaf Stockholms stads och läns Kurhus begagnad
tomt.
Föredrogs StatsUtskits den 3 dennes bordlagde Utlåt. Nio 7 4,
• dels i anledn. af K. Mits nåd. Propos. angide Leckö Kungsgårds
användande till ekplantering, dels angide väckta motioner om utarrenderande
af vissa delar af nämnde Kungsgård, samt om anslående
af en derunder lydande hemmansdel till boställe åt folkskoleläraren
i Otterstads församling.
Flere ledamöter begärde ytterligare bordläggning af ifrågavide
Utlåt., hvarjemte anmälde sig och yttrade
Hr Ros, Anders Emanuell Som jag år förhindrad att
närvara härstädes då detta ärende till pröfning hos Högloft. Ståndet
förekommer, anhåller jag att nu få till protokollet anföra mina tankar
i ämnet, hvilka af mig blifvit skriftligen affattade.
Härefter upläste Hr Ros följ. skriftliga anförande!
Det torde vara få, om någon, som med upmårksamliet läst och
jemfört innehållet af ifrågavide Betänk, och dervid fogade reservationer,
hvilka icke gjort sig den fråga: huru har det väl varit möjligt,
att Utskit, emot de af reservanterna anförda skål, som vid
ärendets behandling in pleno varit kända, kommit till ett sådant resultat,
som Betänk, gifver vid handen? Man är i sanning frestad
tro, att helt andra omständigheter och förhållanden, än de, som i
Betänk, uttalas, inverkat på beslutet, — och jag hoppas också derföre
att Högloft. R o. Ad., vid ett närmare skärskådande af frågan,
skall komma till öfvertygelse om rättvisan och billigheten af reservanternas
förslag. Jag åberopar således till stöd för min anhållan,
att R. o. Ad. ville gilla detta förslag till alla delar, de skäl, som
reservanterne anfört, men vill tillika dervid foga ännu några flera.
Utskottet åberopar till en början, såsom skäl för sitt afstyrkande af
nästan all ekplantering i Sverige, den ringa framgång, hvarmed ekplanteringarna
för Statens räkning hittills bedrifvits, hvadan Utskit
ansett, att man med varsamhet bör gå till våga — synnerligen —
märk väll — då frågan gäller att först efter 2me århundraden skaffa
en förmån åt efterkommande.
Hvad nu framgången eller icke framgången af ekplanteringen
beträffar, så tager jag mig friheten att derom här ordagrannt åter
-
ill
IJ«n 7 Mar*.
gifva Skogsstyrelsens underd. berättelse af den 19 sistl. December
om förhållandet med ekplanteringen på Wisingsborg — det enda
ställe, der för närvide Staten har ekplanteringsparker anlagda. Den
lyder, i hvad den rör förevide fråga, sålunda :
»Jordmånen å denna kungsgård synes öfverallt icke vara väl
egnad för produktion af ektimmer. Utom det att resultatet af de
jordgräfningar, som blifvit anställda, gifver stöd för detta omdöme,
visar det sig deraf, att de äldsta, nu 28-åriga planterade ekarna
förete afgjord predisposition att sätta starka sidogrenar med en låg
och rund växtform å kronan, i stället för att med smärt växt skjuta
rakt i höjden Afven de nu å stället befintliga äldre ekar bevisa
genom sina korta stammar och låga samt vidt utsträckta kronor
det antydda förhållandet. Då emellertid icke desto mindre dessa
gamla ekar befinnas ega ett godt och hållbart virke och härtill
kommer att s. k. knän, bildade af grofva ekgrenar, äro för skepps- •
byggnad lika nödvändiga, som timmer, kan man antaga, att ifrågav.
de
skeppstimmer, dock alltid skall blifva af stort värde genom frambringande
af kortare ekpjeser och s. k. knän.»
Häraf må nu slutas om planteringen skett med eller utan all
framgång. Om, detta oaktadt, för någon synes, såsom vore resultatet
af ekplanteringen å Wisingsborg icke fullt tilfredsställande, ber
jag att få fästa upmärksmheten på hvad Styrelsen vidare i afseende
på sjelfva sättet för ekskogens updragande och första behandling
anför. Det lyder sålunda:
»De mest till åren framskridna ungskogsbestånden visa, att
saknad af tillräcklig erfarenhet uti denna förut inom riket föga tilllämpade
skogsodlingsgren bidragit till utveckling af den här ofvan
anmärkta fallenheten hos ungskogen, att hellre sätta sidogrenar och
låg krona, än att med qvistren stam gå på höjden. De äldre planteringarne
äro nemi. utförda radvis på 6 å 8 alnars mellanstånd i
ändamål att mellan raderna inberga hö, hvarigenom ungstammarne
undandragits den sidobeskuggning af närstående, s. k. ammträd,
hvilken är nödig för att hindra utvecklingen af ungekens benägenhet
för en tidig och stark grensättning på bekostnad af höjdväxten.
Derjemte hafva nog tidigt och starkt drifna hjelpgallringar ytterligare
gifvit anledning till ungskogens anmärkta starka sidogrensåttning.
För att hindra denna att taga öfverhand, begagnade man r
början beskärning af ungstammarne från alla qvistar till en viss
höjd, hvilket sedermera visat sig framkalla rötskador i veden. Alla
dessa för ekarnas bättre växt och framtida användbarhet menliga
behandlingssätt hafva dock, efter en vunnen större erfarenhet, blifvit
under sednare tider rättade, så att numera sättet för ekarnes
kultur och upamning söker tillgodogöra allt hvad som ståndartens
beskaffenhet kan lemna till fördel för en framtida vacker ekskog.»
Dessa ursäkter för att ekplanteringen ännu icke år hvad som
af densamma väntas, torde tagas för goda af hvar och en, som
utan fördom och biafsigter bedömer saken. Att man icke i början
af nytt industrielt företag år mästare deruti, bör vara förlåtligt.
Andra länder hafva experimenterat längre tid ån Sverige med ek
-
I) e 11 7 Mars.
41
plantering — men icke heller desse hafva förr än i senare tider
kommit på den rätta metoden och ännu torde ändå mera erfarenhet
vara att i den vägen vinna. Sålunda synes mig Ut.sk:t gerna
kunnat förbigå att tala om ekplanterings ringa framgång och att
derpå grunda en förkastelsedom öfver all dylik plantering i SverigeEtt
sådant omdöme är för tidigt och omoget.
Det andra skälet, som Utskit begagnar för sitt afstyrkande i
denna fråga, är, efter hvad Utsk:t påstår, grundadt på »utmärkte
vetenskapsmäns yttranden att ekträden äro i 'aftagande i Norden,
som icke vidare vore för deras odling tjenlig». Det hade varit
mer än önskvärdt, att Utsk:t namngifvit någon af de utmärkta ve
tenskapsmännen,
på hvilka syftas. Jag tviflar storligen, att desse
velat vidkännas sina tankar, uttryckta i så sväfvande ordalag, som
Utsk:t begagnat. Hvad vill egentligen det säga: »alt ekträden äro
i aftagande i Norden, hvars jordmån icke mera är tjenlig». Att
trädslaget ek är i aftagande, att ekproduktionen under århundraden
minskats, det är en sanning. Härom lemnar den äldsta från slutet
af 11 :te århundradet, och derpå följande och senare tiders lagstiftning
uplysning genom sina stadganden till förhindrande af ekskogens
utrotande. Men att härmed ändamålet icke upnåtts, dertill
har den menskliga girigheten uteslutande bidragit. Hvad har Norden
och dess jordmån härtill skyllat, så vidt icke Utsk:t haft sina
tankar fästa på förhållandena norr om Dalelfven, Lappland o. s. v.
der klimatet är alldeles för sträft och jordmånen för mager för
ifrågavide ädla trädslag. Visserligen har man hört påstås, att växtregionen
för åtskilliga trädslag förändras, så att den sort, som fordom
haft trefnad nordligare, nu endast trifs under ett sydligare
luftstreck; men då de lärda auktoriteterna beropa sig härpå, torde
de icke afse något kort tidsmoment, utan deras erfarenheter grunda
sig på omvexlingar i klimatet och dess rörlighet från norr till söder
samt understundom äfven tvärtom under loppet af århundraden.
Till stöd för denna min åsigt om huru ofantligt litet klimatförändringen
kan inverka på saken, då man med ekplanteringen håller
sig inom de delar af riket, som 1829 års R. St:r för detta ändamål
afsågo, får också jag åberopa ett betyg af en vetenskapsman,
hvars erfarenhet i förevide ämne icke torde jäfvas. Sekreteraren i
Landtbruksakademieu, hr Nathhorst, yttrar sig nemi. på följ. sätt:
»På förekommen anledning får jag härmed uplysa, att såväl,
enl. den af Nicolet nyligen i Paris utgifna »Atlas de Geographie,
Physique & Agricole», som ock i öfverensstämmelse med de
af Schouw och Wahlenberg utgifna arbeten, är ekens nordligaste
gråns i Sverige: Dalelfven.
Beträffande åter rörligheten af denna gråns, hvilken, enligt någras
förmenande, skulle småningom flytta sig åt söder, så kan derom
ingenting säkert af vetenskapen för närv:de bestämmas. Denna
uplyser väl, att tider funnits, då Sverige haft ett varmare klimat än
det närvarande; men den uplyser tillika, att en annan tid varit, då
klimatet varit kallare än nu. Om ekens klimatiska gråns för närvarande
är i rörelse mot norr eller söder kan vara ovisst; men
fullkomligt säkert är deremot, att i hvilken riktning denna rörelse
Den 7 Mars.
än må befinna sig, den dock ar — hvad våra trädslag beträffar —
så långsam, att först efter århundraden en verkan på skogshushållningen
derigenom kan komma i fråga.»
Således lärer val, af hvad jag anfort, också kunna antagas, att
Utsk:ts påstående, att Leckö är för nordligt beläget för ekplantering,
endast härleder sig från bristande sakkunskap. Den erfarenhel,
som ännu af hvem som helst kan vinnas, nemi. att eken växer
långt nordligare än Leckö, ja i alla trakter omkring Wenern, (Dalsland
och Wermland icke undantagna), äfvensom uti Nerike, Westmanlands,
Stockholms m. fl. län, vederlägger fullkomligt Utsk:ts åsigt
så väl hvad de klimatiska förhållandena vidkommer, som dess helt
och hållet grundlösa, ja obefogade farhåga att det ekvirke, som på
Leckö skulle kunna frambringas, icke kan blifva af beskaffenhet att
upfylla flottans behof; äfvensom att på detta virkes beskaffenhet
samt ekens växtlighet skulle inverka planteringens läge hufvudsakligen
på en ö, utsatt för vindarnes åverkan. Jag måste beklaga att
Utsk:t icke gjort sig bättre reda för ekvirkets beskaffenhet på Kållandsö,
der Leckö kungsgård är belägen, och likaså att icke Utsk:t
af den tillgängliga specialkartan öfver nämnde egendom eller allmänna
geografiska kartorna velat inhemta, att denna egendom och
de delar deraf, som äro i fråga att planteras med ek, icke ligga
för öppen sjö, utan omgifvas af skogbeväxta holmar och skär samt
åro synnerligen väl skyddade för nordliga vindar. Anmärkningen
mot ekens beskaffenhet å Kållandsö är lika obefogad. Vid den af
Skogsstyrelsen, äfvensom vid en föreg, anställd besigtning, är det
utrönt, att eken derstädes år i allmänhet af reslig växt, hvilket också
torde utmärka dess användbarhet i allmänhet till skeppstimmer, så
vidt den icke, genom för hög ålder eller derigenom, att den varit
insprängd i barrskogs-bestånden å en grund och mager jordmån,
tagit skada. Det är att förmoda att någon inom hvatje Riksstånd
skall kunna och vilja lemna sanningsenliga uplysningar härom. De
betydligare afbrukningar och försäljningar af ekvirke till ansenliga
summor, som under sednare åren egt rum vid Traneberg, Gammalstorp,
Frugården m. fl. ställen just i grannskapet af Leckö, utgöra
alltför påtagliga bevis för varans begärlighet i handeln och följaktligen
dess goda qvalitet samt ortens produktionsförmåga i detta
hänseende. Stöd för detta omdöme kan också vidare hemtas från
förhållanden å Kinnekulle, som ligger lika nordligt som Leckö och,
ännu mer än detta ställe, är utsatt för de af Utsk:t så mycket fruktade
nordliga och andra vindar.
I ordningen följer nu att tillse, hvad skäl Utsk:ts tycke har för
sig att hellre använda sämre jord, såsom nemi. kronoparker och
allmänningar, än odlad jord för ekplantering. Visserligen synes för
möjligheten häraf tala, att inom barrskogarne, så val i Westergötland,
som i de öfriga af mellersta Sveriges provinser, äldre ekar
anträffas insprängda ibland barrskogar; men dessa lemna merändels
ett mindre hållbart virke än den s. k. valleken eller sådan, som
växer uti inegorna; och härtill kan ingen annan orsak upsökas, än
att jordmånen är mera grund och mager, än som detta trädslag
för sin fullkomliga utbildning fordrar. Häraf måste ju också blifva
Den 7 Mars.
en följd, att de lörespeglade ekplanteringarne å kronO-barrskogarne,
å nakna ljungfält oell flera, såsoiu surrogat för den föreslagna Lecköplanteringen
anvisade ställen, icke kunna lemna duglfga produkter,
utan att dertill fordras en djup inego-jordmån, just sådan som Leckö
erbjuder. I sammanhang härmed har Utsk:t, såsom ett stöd för
afstyrkandet, andragit, att proportionen emellan Sveriges åker och
skogsjord borde snarare föranleda till skogarnes förvandling till åker
än tvärt om, hvilket skäl skulle kunna antagas, om fråga vore att
inoui någon af våra skogsorter anlägga en barrskog, men måste
helt och hållet förfalla, då frågan är om ekskog, hvaraf Sverige och
snart sagdt hela Europa råkat i brist, och som måste, årligen importeras
till Sverige för betydliga summor, under det att spanmål
deremot årligen exporteras.
Missförhållandet emellan afkastningen af en ekplantering och
af hvad som erhålles vid Leckös utarrendering, har också af
Utsk-.t upställts bland skälen mot denna kungsgårds plantering.
Detta åberopade missförhållande har dock till ingen del blifvit utredt
och eger, efter min öfvertygelse, icke rum. Erfarenheten vid
Wisingsborg har gifvit vid handen, att gården kan samtidigt med
ekplanteringen gifva en rätt vacker afkastning, hvarå jag såsom
exempel vill åberopa förhållandet derstädes under de 5 sistförflutna
åren. Kungsgårdens afkastning upgick nemi. för år 185 4 till 4,317
rdr 15 öre, år 185 5 till 11,722 rdr 85 öre, år 185(1 till 14,269
rdr 25 öre, år 1857 till 17,542 rdr 6 öre, år 1858 till 14,559
rdr 61 öre, eller sammanlagdt för alla 5 åren 5 9,910 rdr 92 öre
rmt. Utgifterna af alla slag för styrelsens och tjenstemännens aflöning,
materialinköp, förvaltningen, planteringarnas drifvande, nybyggnad
af åtskilliga hus och en dyrbar hamnanläggning af sten,
betydliga reparationer af inangårdshusen m. m., hafva under dessa
ä åren häremot utgjort för år 1854 7,869: 13, år 1855 9,282: 8,
år 1 856 10,704: 75, år 1 857 1 2,992: 75 och år 1858 14,41 1:
62 öre eller tillsammans 55,260 rdr 33 öre, således 4,650 rdr 59
öre mindre än inkomsterna, oaktadt kungsgården härunder påförts
hi la kostnaden för styrelsen och tjenstepersonalen, samt under tiden
vunnit ett betydligt högre kapitalvärde genom nedlagde kostnader
och ekskogens tillväxt i massa under tiden. Denna årliga profit,
som ökats i den mån det kostsamma åkerbruket inskränkts, kommer
att ännu mera förbättras redan så snart den planterade ekskogen
hinner att upväxa, så att den bör hjelpgallras; och att den behållna
vinsten vid den fullmogna ekskogens slutliga inskördande blir
högst betydlig, det synes med visshet kunna antagas.
Här vill jag till ledning för andras omdöme anmärka, att årliga
arrendet för Wisingsborgs kungsgård intill år 1832 utgjort
135 t:r 18 kpr, hälften råg och korn efter markegångslösen i medeltal
efter 10 rdr pr t:a, motsvarande omkring 1,35 5 rdr 3 2 öre
och för 5,000 dagsverken, efter en fjerdedel af markegångspriset,
omkring 933 rdr 5 0 öre eller således tillsammans 2,292 rdr 82
öre rmt. Dagsverkena har kungsgården fortfarande betalt till statsverket,
hvilket således endast årligen kommit i mistning af arrendespanmålen;
och sedan planteringen nu är fullbordad och tillräcklig
44
Deu 7 Mars.
arbetsstyrka vinnes från anlagda torp, saint dragarnes antal kan minskas
och kronodagsverkena afstås, är det utom allt tvifvel, att egendomen,
om icke genast, dock ganska snart, skall lemna en behållning,
motsvarande det arrende, som kunde väntas äfven om egendomen
i sitt förra skick, såsom landtbruk, på senaste årens updrifna
vilkor utarrenderats.
Tages nu denna erfarenhet till ledning vid bedömandet af Leckö,
framstår här först den fördel, att kostnaden för styrelsen, såsom redan
utgående från Wisingsborg, icke behöfver belasta denna plantering
samt att barrskogsmarken, som vid en utarrendering icke
lemnar någon inkomst, emedan dess alster åtgå för landtbrukets behof,
kommer vid Leckö, sedan ståndskogen hunnit uprättas från nu
varande förfall, att årligen inbringa 6 till 8000 rdr, efter den erfarenhet,
som den närmast Leckö belägna kronoparken Rådaås och
privatskogar i Skaraborgs läns slättbygd lemna, hvilket belopp redan
ensamt troligen upgår till den arrendesumma, som af egendomen
högst kan påräknas. Äfvenledes åtgår nu för landtbruket inkomsten
af 3 5 st. torp, hvilken inkomst för planteringen, sedan de
första årens jordberednings- och besånings-arbeten äro fullbordade,
sedermera till stor del för hela tiden blir ograverad. Lägger man
nu härtill, efter erfarenheten vid Wisingsborg, ej obetydliga årliga
inkomster genom grässlätter, dels inom planteringarna och dels å
den sidländta ängsmark, 160 tid, som icke bör planteras, betning
och hjelpgallringar under skogens växttid, skall, oberäknadt de fördelaktiga
förhållandena, då ekskogen en gång blir mogen till skörd,
det åberopade missförhållandet i afkastning bestämdt luta till nachdel
för den förordade utarrenderingen, samt planteringsförslaget, om
det också icke tillerkännes någon hög plats, såsom rent industriföretag,
dock alltid försvara sin plats, såsom välbetänkt och betryggadt
mot all sorts förlust eller direkt upoflring från Statens sida, i
det att de förskott, som i böljan under besånings-perioderna erfordras,
blifva sedermera rikeligen ersatte.
Utsk:ts antagande, att värdet af den mark vid kungsgården,
som ej kan direkt användas till ekplantering, skulle blifva mindre
än om denna mark användes i sammanhang med det hela i och för
landtbruk vid en utarrendering, är således till sin grund lika falskt,
som Utsk:ts öfriga advokatoriska skäl, och dertill räknar jag också
Utsk:ts häntydning på minskningen af ett eller annat hundra tunnlandtal
af Rikets åkervidd för den ifrågav:de planteringen, helst
1000-tals tunnland hvarje år odlas till åker inom Riket, och således
en dylik minskning är för landet utan all betydenhet.
Men utom det att resultatet i sak, hvartill Utsk:t i denna fråga
kommit, är, såsom jag sökt visa, för Staten i ekonomiskt hänseende
ofördelaktigt, så är det i formelt hänseende högst betänkligt. Godkännes
Utskrts förslag och K. M:ts nåd. Propos. om Leckös användande
till ekplantering följaktligen afslås, innefattar detta nemi.
ett upprifvande af hvad R. St:r vid 1828 års Riksdag beslutit, utan
att någon propos. eller väckt motion om ett sådant uprifvande föregått
samt utan att några giltiga — ens'urskuldande skål linnas
för tillintetgörande af en i laga väg tillkommen, redan tillämpad
Pen 7 Mars.
i 5
och ej upliäfd förhandling emellan statsmakterna. Jag finner äfven
i denna omständighet ett vigtigt skäl för mitt klander af Utsk:ts
behandling af ärendet, helst Regeringen, till följd af 2:ne så olika
beslut, som R. St:rs af år 1829 och det nu af Utsk:t föreslagna,
måste råka i förlägenhet om hvilketdera skall vid tillämpningen ega
högsta vitsordet.
Jag vill här icke åter uprepa de skäl, som specielt föranledt
förslagets väckande om Leckös användande till ekplantering, hvilka
skäl synas mig icke ännu hafva blifvit nog granskade samt qvarstå
hittills såsom ovederlagda. Men vid det resultat, som följt på förslagets
behandling inom Utsk:t, framstår sjelfmant den frågan: af
hvad orsak skall just eken, detta Sveriges ädlaste trädslag, vara
undantagen från de hägnande omsorger, som nu börja både ifrån
Statens och den enskildes sida egnas åt Svenska skogarnes uphjelpande?
Det år både kändt och erkändt att, sedan ekskogen vid
1828—3 0 årens Riksdag lemnades till privat disposition, densamma
varit blottställd för ett utrotningskrig, som hotar att utesluta den
från Svenska trådslagens antal. Ständerna, som då förutsågo en sådan
utrotning och tillika funno att, med en fortsatt lagstiftning mot
detta utrotande, ingenting kunde vinnas, anslogo derföre, såsom vi
redan hört, ända till 25,000 tid mark till ekplantering, ställd under
Statens direkta vård. — Så tänkte då R. St:r på efterkommande! —
Ar det nu således — jag frågar — skäl att frångå denna grundsats
i en tid, då brist på ek i verldshandeln höjt dess pris ända
till 2 till 3 rdr pr kub. fot och föranledt användandet af teakträdet
från en annan verldsdel, hvilket trädslag i handeln upgått ända
till 4 rdr och derutöfver pr kilb. fot i England ? Jag frågar, är
detta klokt hushålladt, då icke andra synliga motiv finnas än beräkning
på en lumpen arrende-summa, som hvarken gör från eller
till för Statens välstånd, och som i allt fall är ganska osäker till
beloppet? Man föreställer sig visserligen, att arrendet för Leckö
skall upgå till 6 till 8,000 rdr rmt — men för i år år detta arrende
blott 3,000 rdr rmt — och vi erinra oss, att vid sista Riksdagen
optionsrätt till arrenden skänktes af Ständerna äfven till innehafvare
af ifrågav:de, så väl som andra bortdonerade kungsgårdar,
och denna företrädesrätt år ej egnad att höja arrendesumman. Konsiderationernas
makt är dessutom ganska stor vid arrende-auktioner,
då för Kronans räkning utarrendering sker, och man kan icke förutsätta
att den icke också här gör sig gällande.
Nekas kan emellertid icke, att nuvarande innehafvare af Leckö
kungsgård på ett exemplariskt sätt vårdat sig om jordbruket och
åbyggnaderna; men utom det att detta varit en skyldighet och haft
sin vinst med sig, torde, om egendomen öfverlåtes för ekplantering
åt Skogsstyrelsen, den fördel kunna beredas honom att på billiga
vilkor ännu under 7 års tid innehafva de fruktbaraste delarne af
egendomen, hvars planterande sker traktvis under den nämnda tiden.
På grund af hvad jag sålunda anfört, yrkar jag afslag å StatsUtsk:ts
Betänk, och bifall till K. M ts Propos.
1)en 7 Murs.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Då Betänkd
är hegardt pä bordet, skulle jag icke nu hafva begärt ordet, om
icke den talare, hvilken nyss yttrat sig, tillkånnagifvit sig vara hindrad
att vid nästa plenum närvara. Jag anhåller att då få utförligare
yttra blig i ämnet, till besvai-ande af de mot Utsk:t riktade
anmärkningar, och får nu endast, i afseende å den der lilla smånätta
beskyllningen, att andra omständigheter skulle i denna fråga
hafva gjort sig inom Utsk:t gällande, försäkra, att några sådana
biomständigheter, mig veterligen, icke legat till grund för eller inverkat
uppå Utsk:ts beslut.
Med afseende för öfrigt å den af den värde talaren uttalade
önskan att få lära känna namnet å den person, hvars auktoritet i
Betänk, blifvit åberopad, vill jag nämna, att denne vetenskapsman
är Professor Fries, och lärer denne mans yttranden i ifrågav:de
hänseende svårligen kunna jäfvas.
II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att då förevarande
Utlåt, blifvit af flere ledamöter begärdt på bordet, detsamma komme
att der hvila.
Anmäldes och lades på bordet följ. från Utskotten inkomna
Betänkin, Memorial och Utlåt:n, nemi. från
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t:
N:o 1, i anledn. af väckta motioner ang:de förändring i åtskilliga
delar af nu gällande stadganden rörande nederlags- och transitorätt;
N:o
2, i anledn. af väckta motioner om vissa ändringar i SeglationsOrdningen;
N:o
3, i anledn. af väckt motion om revision af Tullverkets
Sporteltaxa;
Lagutskottet:
N:o 19, i anledn. af väckt motion om antagande af ny lag
ang;de skillnad i äktenskap;
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t:
N:o 38, i anledn. af väckta motioner om åtgärder till beredande
af Sabbatens värdiga firande;
N:o 39, i anledn. af väckta motioner om ändring i IlandelsOrdningen
den 22 December 1840 samt dermed sammanhang egande
Författningar;
N:o 40, i anledn. af RiksStåndens olika beslut rörande Betänk.
N:o 19;
Riddarhus Utskottet:
N:o 1 0, i anledn. af Iir Anreps, Gabriel, motion om understöd
för fortsatt utgifvande af »Svenska Adelns Attartaflor»;
N:o 11, i anledn. af återremiss af Utsk:ts Memorial N:o 0.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/4 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 10 Mars f. ni.
47
Lördagen den 10 Mars 1860.
Plenum k). 10 f. m.
Justerades 4 Prot.Utdrag för den 7 dennes samt PleniProtok.
för den 18 sistl. Januari.
Föredrogs ExpeditionsUtskottets Memorial N:o 6, deri Utsk.,
med tillkännagifvande att dess, på grund af StatsUtsk:ts Betänk.
N:o 51, upsatta förslag till R. St:rs underd. skrifvelse ang:de anskaffande
af medel för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader
blifvit af llögv. PresteStåndet återlemnadt till Utskottet för upsättande
af förnyadt skrifvelseförslag i öfverensstämmelse med RiksStåndens
beslut i anledn. jemväl af StatsUtsk:ts Memorial N:o 02,
öfverlemnat ett sådant förnyadt skrifvelseförslag under N:o 3 9;
hvilket nu uplåstes.
Uppå härefter gjord propos. blef Exped.Utskts Memorial lagdt
till handlingarne och skrifvelseförslaget godkändt.
Sedermera uplästes och godkändes samma Utskotts nedannämnde
förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi :
N:o 40, i anledn. af K. M:ts nåd. Propos. om användande af
en del af Fångvårdsanslaget till nybyggnader vid Landskrona Fåstningsfängelse;
N:o
41, om uphäfvande af 7:de Kap. ByggningaBalken; samt
N:o 42, ang:de Bankens deltagande i ett utländskt lån.
Efter tillkännagifvande, att vid sednaste Talmanssammanträde
öfverenskommits att föreslå RiksStm att Onsdagen den 21 uti innevarande
månad företaga val af de 6 Elektorer af hvarje Stånd,
hvilka, enligt 108 § R.F. och 65 § R.O., ega att utse komiterade
för Tryckfrihetens vård; hemställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida R. o. Ad. behagade bestämma nämnde dag för anställande
af ifrågavide val, samt besluta att dervid jemväl 2 Suppleanter borde
på samma gång utses, så att hvarje vallista komme att uptaga 8
namn.
Ropades ja.
+8
i) e ii 10 Ma rs f. ni.
Anmäldes och bordlädes:
StatsTJtsk:ts Utlåt. N:o 7 5, i anledn. af väckt fråga om anslags
beviljande åt Adjunkten Magister O. Torell för en vetenskaplig
resa till Norra Ishafvet;
BankoUtsk:ts Memorial N:o 18, med förslag till vissa förändrade
föreskrifter ang:de förvaltningen och utlåningen af Statslånefondens
medel; samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 37, i anledn. af
väckta motioner rörande Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden.
Härefter anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då redan flere betänkanden,
alla i och för sig vidlyftiga och berörande ämnen, hvilka torde behöfva
genom längre diskussioner behandlas, finnas på föredragningslistan
upförde, och man sål. icke kan veta, huruvida Ekon.Utsktts
Utlåt, i den s. k. Norska frågan kan komma att bibehålla det rum
på nämnde lista, som det nu kan få, får jag vördsamt anhålla att
detta Utlåt, måtte sättas främst på föredragningslistan till nästa
plenum.
Detta förslag blef, uppå framställd propos., utaf R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:ts den 3 och 7 dennes bordlagde
Memorial N:o 5, ang:de fullbordad grankning af de i StatsRådet
förda Protokoll.
Hr Gripenstedt, J o h. A u g.: Konst.Utsk:t har, efter granskning
af de i StatsRådet förda protokoll under de sednast förflutna
trenne åren, funnit Regeringens åtgärder i vissa upgifna fall, fyra
till antalet, vara af den natur, att de böra för R. St:r anmälas.
Formen för behandlingen af denna fråga tror jag visserl. vara af
något afvikande beskaffenhet från hvad som förut varit vanligt och
torde icke heller rått tydligt angifva meningen med berörde anmälan;
men det synes dock att Utsk:t för sin del ogillat de ifrågav:de
regeringsåtgärderna, och det torde fördenskull tillåtas mig att med
några uplysningar och anmärkningar beledsaga Utsk:ts Mern. i denna
del. Jag tillåter mig likväl att förutskicka den förklaringen, att åtminstone
hos mig icke den ringaste känsla af missnöje förefinnes
deröfver, att Utsk. gjort ifrågav:de anm:r. Tvärtom måste jag tillstå,
att det för mig varit en tillfredsställelse att finna, det bland
den mängd af 20 till 30,000 ärenden, som af StatsRådet handlagts
under den tid granskningen omfattar, Utsk. icke funnit anledn. att
fästa någon ogillande upmårksamhet vid hvarken till antalet flere,
eller till beskaffenheten vigtigare ärenden, än de i Mem:t uptagna.
Det
I>« n 10 Mars f, m.
iDet i första punkten förekommande målet handlar derom, att
K. M. icke ansett något löneafdrag böra ega ruin för tvenne ledamöter
i Svea Hofrätt, hvilka under sisth Riksdag i egenskap af frälsemän
utöfvade sin riksdagsmannarätt och till följd deraf, att de voro
ledamöter i Utsk., voro förhindrade att sköta sin tjenst. JustitieStatsMinistern,
som af beklaglig anledning är förhindrad att i dag
vara här närvarande, uplyste till protok., då detta ärende förekom,
att löneafdrag tillförene icke egt rum för de ledamöter i Hofrätten,
som af riksdagsmannabefattning varit förhindrade att sin tjenst förrätta,
äfvensom att i de af R. St r vid sednaste Riksdag fastställda
vilkor för då beviljade löneförhöjningar funnes utsatt, att der undantag
från den i allmänhet föreskrifna skyldigheten att vidkännas afdrag
af lönen syntes böra ega rum, sådant borde vid hvarje särskildt
fall bestämmas. På grund häraf och med afseende derpå, att
ledamotsbefattning i Utsk., som af de ifrågav:de Hofråttsledamöterna
utan arfvode varit utöfvad, uti förevarande hänseende kunde anses
jemförlig med af K. M. lemuadt offentligt updrag, under hvars utförande
Hofrättsledamot, jemlikt de af K. M. den 15 Juni 1858
meddelade allmänna föreskrifter, vore från löneafdrag befriad, funne
Just.-StatsMinistern bemälfle ledamöter nu desto hellre böra njuta
sådan befrielse till godo, som dels R. St:rs vilkor om löneafdrag
icke varit kungjorda den tid, ledigheten åtnjöts, och dels särskilda
adjunktionsmedel finnas å Plofrättens stat upförde till gäldande af
arfvoden i de fall, då ordinarie ledamot, som icke sjelf förrättar sin
tjenst, anses icke böra aflöna vikarien. Dessa skål synas mig vara
så fullständiga, att jag har föga eller intet att dertill lägga. Jag
vill blott särskildt fästa upmärksamheten derpå, att den olikhet, som
Utsk. anmärkt förefinnas emellan behandlingen af denna fråga och
en annan, som föredrogs genom FinansDepdet, har sin förklaringsgrund
i den särskilda omständigheten, att den tjensteman, som vid
sistnämnde tillfälle var i fråga och hvilken tillhörde StatsKont., icke
hade något updrag vid Riksdagen, som hindrade honom att sjelf
bestrida sina tjenstegöromål; och att således, når han ville begagna
sin riksdagsmannarätt, som icke kunde honom förvägras, det skäligen
måste anses tillhöra honom att draga försorg om uprätthållandet
af K M:ts och Kronans tjenst. Då dertill kommer, att flerfaldiga
prejudikat i detta afs. funnos från föreg, tider, hvadan äfven
i den allmänna föreskriften inflöt, att då K. M. funne särskilda omständigheter
föranleda till befrielse från löneafdrag, sådant kunde få
ega rum, så kan jag, som ej var närvarande då beslutet fattades
och således år fullkomligt opartisk i frågan, för min del icke finna
någon anledning till anmärkning emot denna regeringsåtgärd.
Hvad U:dra punkten beträffar, kan jag så mycket hellre förbigå
densamma, som jag har anledn. förmoda, att den ledamot af StatsRådet,
som är närmast i tillfälle att utreda detta ämne, kommer att
derom yttra sig inför R. o. Ad.
I 3:dje punkten har Utsk. anmärkt att, enl. hvad' protokollen,
särdeles de öfver LandtförsvarsDepartements-årenden, utvisa, hafva
vid flere särskilda tillfällen befordringar, svnnerligen till högre miliH.
IV. ' -i
5(1
1) en 10 Mars f. in.
tär-embeten, egt ruin utan att vederbörande Departementschef ärendet
föredragit eller derom yttrande afgifvit. Jag kan icke med säkerhet
inse hvilken syftning eller afsigt, Utsk. genom denna anm.
egentligen velat uttrycka, nemi. huruvida den skall bestå antingen
deruti, att StatsRådets ansvarighet, genom det klandrade upställningssättct
af protokollen, skulle vara på något sätt förminskad, eller
deruti, att icke något ärende anses böra i StatsRådet förekomma,
förr än sedan initiativet dertill blifvit taget af någon föredragande,
och att detta initiativ aldrig skulle tillkomma Konungen personligen.
Ifall det första är meningen, eller att rådgifvare-ansvarigheten skulle
vara åsidosatt, anser jag det för min del vara alldeles uppenbart,
att så icke är förhållandet; ty i grundlagen står uttryckligen, att
de beslut, mot hvilka en Konungens rådgifvare ej inlagt någon reservation,
anses han hafva tillstyrkt. Ilvad åter vidkommer den andra
meningen, eller att grundlagen icke skulle medgifva K. M, att
sjelf taga initiativet i någon fråga, tror jag att en sådan upfattning
icke allenast fullkomligt strider emot ordalydelsen i 33 och 3 5 §§
R.F., utan äfven år till sin princip helt och hållet oriktig, samt dessutom
i vissa fall skulle göra det omöjligt för Konungen att utöfva
sin lagliga makt. I 33 § R.F. säges nemi.: »Enär sådana sysslor,
hvartill förslag blifvit uprättade, skola af Konungen bortgifvas, böra
StatsRådets ledamöter yttra sig öfver de sökandes skicklighet och
förtjenstcr. Åge de äfven rätt, att emot Konungens utnämningar
till andra tjenster och embeten underd. påminnelser göra.» Det
synes mig häraf vara ganska klart, att det är en K. M. förbehållen
rätt att omedelbart utnämna till sådana förtroende-embeten, hvarom
3 5 § talar, och att det är r&dgifvarnes skyldighet, att deremot göra
påminnelser, i fall de finna sig dertill befogade. Men ännu tydligare
finner man den åsigten att K. M. måste anses ega rätt att i
vissa upgifna fall sjelf taga initiativet, bekräftad genom 3 5 § IIF.,
sorn innehåller emot slutet .... »hvarifrån» (nemi. förtroendesysslor)
»Konungen må dem entlediga, när han pröfvar Rikets tjenst
det fordra. Konungen kungöre dock sådana beslut i Statsllådet,
hvars ledamöter vare skyldiga att deremot göra underd. föreställningar,
om de finna sig dertill skäl ega.» Jag kan icke inse huru
denna § skulle kunna tillämpas i vissa fall, utan att initiativet dervid
tillhörde Konungen. Om t. ex. Konungen skulle finna lämpligt,
att någon departementschef entledigades från sitt.embete, huru skulle
den frågan eljest kunna förekomma? Hvarken kunde denne eller
någon annan departementschef vara föredra gande, utan det måste
väl så tillgå, att Konungen sjelf bringar frågan å bane, och då först
inträder, såsom grundlagen också tydligen föreskrifver, rådgifvarnes
rätt och pligt, att, om de icke dela Konungens åsigt, deremot göra
sina föreställningar. För min del synes det således vara uppenbart,
att i de fall, hvarom §§ 33 och 3 5 i R.F. handla, initiativet verkligen
tillkommer och måste tillkomma Konungen. Men deremot är
det också gifvet, att, om förhållandet emellan Konungen och hans
rådgifvare år sådant, som det bör vara, d. v. s. om välvilja och förtroende
finnas å ena sidan, likasom trohet och tillgifvenhet å den
den andra, så eger ingen tillämpning af dessa §§ rum, utan att
De n 10 Mar s f. in.-
M
StatsRådet derom förut fått kännedom och haft tillfälle att yttra sin mening.
I fråga åter om den formella behandlingen af dessa ärenden, tror
jag icke att grundlagens föreskrifter derutinnan blifvit öfvertiädda, ej
heller att StatsRådets konstitutionella ansvarighet, som naturligtvis äfven
i detta fall bör finnas, derigenom blifvit på något sätt förminskad.
Hvad 4:dc anmärkningspunkten vidkommer, rörer den inköpet
af åtskilliga Gr. A. Sparre tillhöriga machiner, hvilka voro för postverket
nödvändiga för tillverkning af frimärken. Utsk. har härvid
anmärkt, att inköpet skett till en alltför hög summa, åtminstone till
en högre, än Gen.Poststyrelsen i sitt Utlåt, ansett lämpligt. Jag
ber likväl att få erinra, att Utsk., enl. min tanka, härvid fästat sig
alltför mycket vid den ena partens rätt, utan att göra tillräckligt
afseende på den andres. Här var frågan helt enkelt om ett köp.
Jag kan icke finna, att man vid ett köp har mer än tre utvägar
att välja, nemi. den ena, att antaga det anbud, som blifvit gjordt,
den andra att afslå detsamma, och den tredje att pruta, d. v. s.
söka vinna bättre vilkor än de erbjudna. Nu år det uplyst oell i
de mest ampla ordalag ådagalagdt, att den ifrågavide machinen var
af en särdeles fulländad beskaffenhet samt af synnerlig vigt för postverket,
som först derigenom kunde blifva oberoende af andra industri-idkares
åtagande att tillverka frimärken. Äfvenledes är det uplyst,
att Gr. Sparre under den föreg, tiden till postverkets fullkomliga
nöje fullgjort sina förbindelser i sistnämnde hänseende, samt att
han med en icke så vanlig beredvillighet till upoffring hade tillskyndat
postverket en besparing af mer än 1000 rdr b ko. När dertill
kommer, att i kontraktet den bestämmelse ingick, att Gr. Sparre,
under en tid af tre år, skulle tillverka frimärken till ett nedsatt pris
af 32 sk. b:ko tusendet, i stället för 1 rdr, så vill det synas mig,
som hade K. Mits och Kronans både värdighet och fördel blifvit
mindre val iakttagna, i fall man bestämt sig för det 3:dje af mig
upgifna alternativet, eller att söka nedpruta summan under hvad som
blifvit begärdt, helst det härigenom ganska väl kunnat hända, att,
i fall Gr. Sparre ej medgifvit en sådan prutning, postverket gått i
mistning af de ifrågavide vigtiga machinerna. Då slutligen skillnaden
emellan den af Poststyrelsen tillstyrkta summan och den af K.
M. beviljade icke var större än 4000 rdr, kan jag icke finna att
det ifrågavide beslutet varit af klandervärd beskaffenhet.
Sedan jag nu i korthet vidrört de af Utsk. angifna punkterna
och, efter mitt förmenande, visat dels att de äro af en underordnad
beskaffenhet och dels att omständigheterna åtminstone icke med. någon
visshet antyda, att något förbiseende af Rikets sannskyldiga
nytta egt rum, så öfverlemnar jag med lugn till R. o. Ad. att besluta
i frågan, öfvertygad, att detta beslut kommer att grunda sig
på rättvisa och billighet.
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig: I likhet med
Hr Chefen för FinansDepartitet, hvilken nyss yttrat sig, får äfven
jag börja med att förklara, det jag för min del icke finner den ringaste
anleda, till missnöje eller klagan öfver det sätt, på hvilket
Konst.Utsk. gått till väga i den punkt, som mera personligen rörer
Ä2
Den 10 Mars f. m.
mig, nemi. den andra. Tvärtom vill jag upriktigt erkänna, att det
synes mig, som om Utsk:t, dä det utgått från den synpunkt, som
grundat anmärkn., framställt den så lindrigt som möjligt. Konst.*
litsle, anser nemi., att anställandet af tvenne, i Meni. till namnen
upgifne Norrmän, såsom tjenstemän i UtrikesDepitet, icke skulle stå
i öfverensstämmelse med andan af föreskriften i 28 § R.F. Hvad
mig beträffar, får jag bekänna, att, i händelse anmärkn. verkligen
vore grundad, skulle jag anse åtgärden snarare stå i strid emot bokstafven
än emot andan af den åberopade § n. Jag vill icke begagna
mig af de skäl till urskuldande, om jag så får uttrycka mig,
sorn Utsk. upgifvit, då det säger, att det icke förbisett, att fullmakter
för ifrågavrde tjenstemän icke blifvit utfärdade. Då grundlagen
i 28 § innehåller; »Konungen eger att i StatsRådet utnämna och
befordra infödde Svenske män till alla de embeten och tjenster inom
Riket, högre och lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen
fullmakter derå utfärdar,» så kan meningen omöjligen hafva varit,
att detta stadgande skulle konna eluderas derigenom att dessa tjenster
tillsattes på förordnande. Men Konst,Utsk. synes mig vid anmärkningens
afgifvande hafva förbisett så vål de särskilda förhållanden,
hvilka till åtgärden varit verkande orsaker, som äfven R. Sfcrs
vid föreg:de Riksdagar afgifne yttranden och fattade beslut. Det
år 11. o. Ad. fullkomligt bekant, att då grundlagen år 1809 tillkom,
hörde till det numera under benämningen UtrikesDepitet kända embetsverkets
handläggning inga andra ärenden, än sådana, som rörde
Sveriges förhållande till främmande makter. Det var således en naturlig
konseqvens af den i grundlagen uttalade åsigten, att äfven i
detta Dep. inga andra, än infödde Svenska män, kunde såsom tjenstemän
anställas. Genom föreningen med Norige upstodo emellertid
för UtrikesDepitet, och för detta mera ån för öfriga Statsförvaltningens
grenar, helt nya förhållanden. I sagde Dep. hafva sedan denna
tid blifvit handlagda alla ärenden rörande icke allenast Sveriges enskilda
utan äfven de förenade Rikenas samt derutöfver Noriges enskilda
förhållanden till utrikes makter. Utom de ärenden af politisk
natur, som der behandlas, förekomma äfven nästan dagligen ärenden
af mera enskild beskaffenhet och äfven ständigt sådana, som röra
Norige enskildt, t. ex. om i utlandet aflidne Norrmäns qvarlåtenskap,
om Norska fartygs oriktiga behandling i utländsk hamn, om Norska
utvandrare till Amerika och andra verldsdelar o. s. v. Allt detta
fordrar en ganska vidlyftig brefvexling mellan Norska auktoriteter
och UtrikesDep:teh Understundom förekomma mål af en temligen
invecklad beskaffenhet äfven i juridiskt afseende, och under sådana
förhållanden har det visat sig nästan icke vara möjligt att undvara
biträde af Norrmän. Det ligger jemväl, som mig synes, i sakens
natur, att man icke gerna skulle kunna helt och hållet utestänga
Norrmän från behandlingen af ärenden, som icke allenast röra de
förenade Rikena gemensamt, utan äfven Norige uteslutande. Följden
deraf har varit att redan en ganska kort tid efter föreningens ingående,
Norska embetsman stundom blefvo använda vid behandlingen
af Norska ärenden. Ar 1825 anställdes för första gången en
Norrman såsom ständig tjensteman i UtrikesDep;tet, och under de
Den 10 Mar 8 f. m.
derpå följ. åren hafva flere sådana varit i nämnde egenskap förordnade.
Inalles hafva sedan 1825 intill närvarande stund, om mitt
minne ej sviker mig, 8 Norska tjenstemän varit i UtrikesDep:tet
anställde. Men, Mine Hrr! dessa tjenstemän äro icke att anse såsom
Svenske, utan de äro Norska tjenstemän, anställde till tjenstgöring
i det för Sverige och Norige gemensamma CtrikesDep:tet.
Utnämningarna elier förordnandena dertill hafva sedan år 1825, på
anmälan af StatsMinistern för Utr. Ärendena, blifvit af K. M. i
StatsRådet gjorda; protokollen hafva undergått granskning af KonstUtsk.
vid alla de sedan denna tid sammanträdande Riksdagar, utan
att i berörde hänseende hafva föranledt någon anm. För att icke
gå längre tillbaka än till sistförflutne Riksdag, vill jag anmärka, att
då, i sammanhang med K M:ts nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof, af d. v. Utr. StatsMinnistern H. Exc Hr Frih. Lagerheim
afgafs ett Mern. rörande förändrad organisation af UtrikesDepitet,
hvilket Mern. såsom bilaga åtföljde K. Mits nyssnämnde
Propos. Förslaget omfattade en ny och för de förenade Rikena
gemensam stat för Utr.Dep tet, och i slutet af detsamma yttrades,
att, i händelse det vunne bifall, skulle I)ep:tets tjenstemanna-personal,
som då, 1 85 6, utgjordes af 9 Svenskar och 3 Norrmän, dädanefter
upgå till 15. Uti skrifvelse den 14 Januari 1858 yttrade
R. St:r: »Med afseende å den föreslagna förändringen af Utrikes
»Depitet,
få R. St:r, utan att ingå i närmare pröfing af ifrågavaide
»förslag, för sin del förklai-a, att, så vida hinder i öfrigt icke mota,
»den föreslagna organisationen äfven under nästa statsreglerings»period
må kunna sättas i verket.» Jag vet väl, att man kan invända,
att af denna mellanmening, »så vida hinder i öfrigt icke
möta», skulle kunna draga dea slutsats, att 28 § R.F. skulle lägga
hinder i vägen för Norrmäns anställande i Utr Depitet; men jag
tror ej att det varit R. St:r hvarken värdigt eller tillständigt, att
yttra sig uti så obestämda ordalag, så vida en Dep:tsChef föranledt
ett emot grundlagen stridande förslag. I K. M:ts Propos. till R.
St:r vid innev. Riksdag förekomma ungefär samma ord och der finnas
äfven omnämnda bidrag från Norska statsverket till ministerstaten
såväl som till de Norska tjenstemännen i Utr.Depitet.
Med anledn. af hvad jag nu anfört, hoppas jag att R. o. Ad.
skall inse och godkänna, att de ifrågav:de tjenstemännen icke åro
att betrakta såsom Svenske tjenstemän, utan såsom Norske i det
för Sverige och Norige gemensamma Utr.Depitet till tjenstgöring
anställde embetsman, äfvensom att detta anställande, al behofvet
och nödvändigheten påkalladt, icke kan anses innefatta någon kränkning
af grundlagens bud, hvilka K. Mits rådgifvares förnämsta skyldighet
är att uti intet fall förbise.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Enligt 29 § i R.O. har
Konst.Utsk. erhållit ett lika vigtigt som grannlaga updrag, nemi.
att granska de i StatsRådet förda protokoller och, efter verkställd
granskning deraf, så framt ani. dertill finnes, antingen, enl. 106 §
R.F., förordna riksrätt öfver en eller annan af Statsllådets ledamöter,
eller ock, jemlikt 107 §, tillstyrka R. Stir att hos K. M. an
-
54
T) a ii 10 Mars f. m,
mäla deras finskan, »att han ville ur StatsRådet och ifrån Embetet
skilja den eller dem, emot livilka anm. blifvit gjord.» Dessa äro
således de begge enda sått, hvarpå Konst.Utsk. kan utöfva sin anmärkningsrått;
låtom oss nu tillse, huru Konst.Utsk. i detta fall förfarit.
Hvad först beti alfar 10 Ii § R.F., så säger Utsk.: »Under den,
i öfverensstämmelse med grundlagarnes föreskrift, företagne och numera
fullbordade granskning af dessa protokoll, har anledning icke
förekommit att emot någon StatsRådets ledamot tillämpa 10 6 § R.F.,
och har Utsk. i öfrigt funnit endast nedan omförmälda förhållanden
vara af beskaffenhet att böra hos R. St:r anmälas.» Konst.Utsk.
hur således funnit 10 6 § icke vara i detta hänseende tillämplig;
deremot stannar man i ovisshet, huruvida det är Utsk:ts mening, att
de framställda animne skola kunna leda till en så beskaffad anmälan,
som 107 § innehåller. Vid föreg:de Riksdagar har Konst.Utsk.
i allmänhet uttalat sin åsigt om den åtgärd, hvartill de gjorda anmärknme
borde föranleda. Vid sista Riksdagen yttrar Utsk., sefjan
det förklarat, att ani till tillämpning af 106 § icke förekommit:
»deremot får Ulsk., enl. samma grundlags 107 §, vördsamt anmäla
följ. punkter» I förev:de Mern. har Utsk. deremot icke yttrat något
i denna syftning, och man vet således icke hvad Utsk. menar.
Om meningen är, att de här framställda 4 anm:na skulle kunna
leda till ett så beskaffadt beslut af R. St:r, som 107 § antyder, så
kan man icke annat än stanna i den djupaste förundran deröfver,
att Utsk. anser 4 frågor, af i allmänhet den obetydliga beskaffenhet
som dessa, kunna innebära giltig anledn. till en anmälan i berörde
syftning. Ar deremot detta icke Konst.Utskrts mening, så har
Utsk., genom ifrågav:de anmärkningars framläggande, inför R. St:r,
begått en grundlags-öfverträdelse, emedan det endast är under de tvenne
i början af mitt anförande omnämnda formerna, som Konst.Utsk.
eger framkomma med en anm. eller anmälan.
Beträffande nu de 4 punkterna, så har redan af de två föreg,
talarne tillräckligt blifvit ådagalagdt, att ingen af dem år särdeles
graverande; och man torde äfven kunna säga, att. ingen är af beskaffenhet
att, om äfven ett större antal kunnat hopletas, någon ani.
deraf kunnat gifvas att göra den i R.F. föreskrifna anmälan.
En reservant inom Utsk., Professor Lindgren, har framställt
en åsigt, som jag för min del anser skulle hafva varit Konst.Utsk.
värdigt att sjelft framställa. Reservanten yttrar att Betänk:t borde
hafva erhållit följ. lydelse: »Konst.Utsk har, under sin nu afslutade
granskning af ofvan upräknade Stats-Råds-protokoller, icke funnit
någon deruti innehållen regeringsåtgärd påkalla ifrågasättande af någon
tillämpning af 106 § R.F., eller ens kunna föranleda någon
sådan anm , hvarom 107 § i samma grundlag handlar. Deremot
har
rörande lämpligheten af ett eller annat mindre vigtigt regeringsbeslut,
i rådgifvare-personalens samtliga tillgöranden med synnerlig
tillfredsställelse varseblifvit det allvarligaste bemödande att uprättliålla
grundlagarnes helgd och befordra Rikets sannskyldiga nytta;
hvilket förhållande Utsk. härmedelst får för K. St:r tillkännagifva»
Ett sådant yttrande af Konst.Utsk. vid detta tillfälle hade, enl. min
T) e n 10 Mara f. m.
öfvertygelse, varit öfverensstämmande både med H. St:rs och med
hela Svenska nationens åsigt. Jag får för min del förklara, att, så
vidt jag kunnat följa regeringens åtgärder, har det förefallit mig, som
om vi sällan eller någonsin haft en styrelse, som i allmänhet handlat
så konstitutionelt som den nuvarande. Under sådana förhållanden
anser jag det vara en pligt för representationen att erkänna
detta, och tillfälle dertill hade erbjudits, om Konst.Utsk gått så till
väga, som jag anser att det hade bort göra. Man kan visserligen
å andra sidan säga, att, när Konst.Utsk , efter en noggrann granskning
af StatsRådets protokoll, icke kommit till mer än dessa i anmärknings-ungar,
så ådagalägges derigenom tillräckligt, att Stats !< ådet
på ett värdigt sätt upfyllt sitt rådgifvare-kall. Då vi emellertid
nu fått dessa anner till oss, tager jag mig friheten hemställa, om
icke 11. o. Ad. skulle finna lämpligt, att, med ogillande af ifrågav.
anma, lägga Betänk, till handlingarne.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har ingalunda begärt
ordet för att yttra mig öfver de af den siste värde talaren s. k
anmärknings-anledningarne, utan endast öfver formen af Konst.Utskrts
Betänk. Öfver formen af föreg. Riksdagars décharge-betänk.n har
jag förut yttrat mitt ogillande, och jag finner denna form i narv:de
Betänk, ännu mera besynnerlig än i de föreg:de. Jag vill nu icke
hålla mig till den omständigheten, att här förekomma reservationer
mot reservationer, utan till hufvudsaken, nemi. det sätt, hvarpå Utsk.
upfyllt sitt vigtiga kall, som utan tvifvel är ett af grundpelarne för
vårt konstitutionella samhällsskick. Visserligen har den föreg:de talaren
framhållit, huruledes 2!) § R.O. icke lemnar mera än två alternativer
för Utsk. att gå till väga vid granskningen af StatsRådets
protokoller, nemil antingen en anmälan enl. 1 il G §, eller också en
hemställan, på sått 107 g föreskrifver. Jag skiljer mig från honom
i så måtto, att jag icke kan finna, att de nu framställda annnne
kunna ega någon annan form eller ens åro försvarliga ur någon
annan synpunkt, än så till vida, som, då någon tillämpning af 10G
§ till följd deraf icke kommer i fråga, de skola tjena till ledning
för R. Sttrs beslut, huruvida 107 § bör tillämpas. Jag frågar då,
om det icke skulle falla in i det löjliga, om en hemställan gjordes
till li. o. Ad., huruvida R. o Ad. finner Rikets väl kräfva, att StatsRådet
Gripenstedt erhåller afsked, derföre att han af Statens medel
utgifvit, hela 4000 rdr mera ån Utsk. trott att samma utgifts-post
kunnat nedprutas till? Jag hyser derföre den åsigten, att Utsk.
icke bort hålla sig till den gamla slentrian, som blifvit följd, att
nemi. blott framkasta några torra anm:r, utan Utsk. hade bort yttra
sig öfver Regeringens handlingar i allmänhet, samt på grund deraf
tillstyrka decharge eller icke. Man säger att 29 § i R.O. icke uttryckligen
ålägger Utsk. något sådant. Detta är sannt; men går
man till 30 §, som handlar om StatsUtsk:ts åligganden, så linner
man der i 3 morn., rörande detta Utsk:s skyldighet att granska och
yttra sig öfver Riksg.Kont:S förvaltning, följ.: »StatsUtsk. åligge, att
dess berättelse örn Riksg.Kont:s förvaltning så tidigt inlemna, att val
till Fullm:ge derstädes må, enl. 67 §, kunna förrättas.» Här finnes
»6
Den 10 Mars f. m.
Bål tales icke uttryckt att StatsUtsk. skall afgifva någon vägledning i
décharge-frågan. Går jag till 3 2 §, rörande BankoUtsk., så finnes
der blott med några ord antydt följ.: »börande detta Utsk. med sin
berättelse om de afgående BankoFullm:s förvaltning, så tidigt under
Riksdagen inkomma, att R. St:r må cga rådrum till nytt vals anställande,
jemlikt nedanstående 6 6 §.» R. o. A.d. torde således
finna, att det icke finnes i någon af dessa §§ stadgadt något åliggande
för de deruti omförmålda Utslcn att inkomma med något atelier
tillstyrkande för R. St:r i afseende på déchargen för Bankooch
Rikg.Fullm:ge. Men icke desto mindre hafva dessa båda Utsk.
alltid gjort det; och hvarföre har då icke Konst.Utsk vid detta tillfälle
följt samma exempel? Det är icke mera ålagdt det ena Utsk.
än det andra; men Konst.Utsk. har alltid underlåtit det. Vid nuvarande
tillfälle betyder det visserligen ingenting; men vid ett kommande
tillfälle, då det till äfventyrs kan blifva af större vigt, kan
det, till följd af prejudikatet, icke ske. Om jag också nu bör med
glädje erkänna, att landet har största anledning att vara belåtet med
Regeringen, så kunna dock andra tider stunda och andra förhållanden
upstå, hvilka göra det nödvändigt att på annat sätt gå till väga.
Med en sådan granskning, som tillhör Konst.Utsk., är icke meningen
att göra en eller annan liten anm. eller prick mot en eller annan
ledamot af Statsllådet; utan hufvudsalcen är väl att utröna huru
StatsRådets ledamöter i allmänhet förvaltat sina embeten, och i detta
afseende är det af lika mycken vigt att utröna, hvilken underlåtenhet,
som kunnat ega rum, som att erfara de positiva misstag, som
skett. Jag skulle derföre för min del tro, att, då 4 9 § icke utesluter
Konst.Utsk. från skyldigheten att till förnyad handläggning
från Stånden åter mottaga frågor, som det redan behandlat, skulle
det icke vara orätt att återförvisa detta Mern. till Utsk., med upmaning
till Utsk. att inkomma med förnyadt Utlåt, i ämnet. Då
emellertid de föreg:de talarne icke framställt något sådant yrkande,
anser jag det vara ändamålslöst att jag, så vida icke någon annan
gör det, nu begär propos. derå, hvarföre jag afstår derifrån, under
förbehåll likväl af min rätt i detta hänseende. För närvarande instämmer
jag med den siste värde talaren.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Man har mot formen af
ifrågav:de Mern. anmärkt, att Konst.Utsk., som det endast åligger att
följa föreskrifterna i 106 eller 107 §§ RF, orätt förfarit, då det,
utan att yrka tillämpning af någondera bland dessa §§, framställt
anm:r mot Konungens rådgifvare. Detta grundar sig dock på ett
misstag af de värda talarne. Inom Konst.Utsk. fanns visserligen en
majoritet, som ansåg att ingen anmälan borde göras enl. 106 §,
och man var i detta fall mycket ömtålig. För min del ansåg jag,
att man antingen icke borde göra någon anmälan, eller också göra
den efter 107 §, hvarvid jag gerna ville gå mina motståndare så
till vida till mötes att man endast åberopade grundlagens föreskrift,
helst det vore klart att, äfven om så skedde, anmrne i allt fall må»te
anses vara framställda i enlighet med 107 §. Jag kan icke
dela Frih. Tersmedens åsigt, att i dessa anm:r skulle ligga någon
-
Den 10 Mars f. m,
ting för de nuvarande StatsRåds-ledumöterna förnärmande, eller att
det för dem hade varit en större tillfredsställelse, om Utsk. icke
framkommit med någon anm. Måhända hade då mången föreställt
sig, att Utsk. icke upfyllt sin pligt med tillbörlig noggrannhet. Likaledes
anser jag Frih. Raab hafva begått ett misstag derutinnan,
att han förmenat, det de nu framställda anm:ne icke innebure tillfyllestgörande
skäl att anmäla någon af Konungens rådgifvare till afgång
i enlighet med 107 §. Denna § innehåller dock: »Skulle
Konst Utsk. anmärka, att StatsRådets ledamöter samfäldt eller en
eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg,
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat,
ege då Utsk. att sådant tillkännagifva» etc. Vid hvarje fall,
då Konst.Utsk. således anser Rikets sannskyldiga nytta icke hafva
blifvit iakttagen, eller ej i den grad iakttagen, som Utsk. ansett
hafva bort ske, är det Utsk:ts pligt att derom göra anmälan. Men
det är alldeles icke sagdt, att derföre att en sådan anmårkn. göres,
Utsk. finner den böra föranleda till någon rådgifvares afgång; ty
sådant beror på så val mängden som beskaffenheten af anm:ne.
Det kan finnas en anni., som är af den grava beskaffenhet, att den
ensam bör föranleda en anmälan i berörde hänseende; och då det,
på sätt jag i min reservation antydt, år Konst.Utsk:ts pligt att uttala
ett total-omdöme, bör Utsk., så vida anmme äro flere, hopsummera
dem och derefter tillse, huruvida rådgifvarne samfäldt eller
en eller flere bland dem gjort sig förtjente af det förtroende, de
innehafva. I detta hänseende har jag i närvarande fall hufvudsakligen
instämt i det omdöme, som Prof. Lindgren i sin reservation
uttalat.
Sedan jag nu i afseende å formen besvarat de anm:r, som deremot
blifvit gjorda, får jag anhålla att den af Frih. Cederström afgifna
reservation måtte få upläsas, innan jag fortsätter vidare.
Sedan den begärda upläsningen försiggått, upropades ånyo och
yttrade
Hr Cederschiöld: Jag har med Frih. Cederström instämt
i den af honom uttalade åsigt, beträffande förevarande anm. Jag
befinner mig dock i en särskildt jäfvig ställning i denna fråga, emedan
jag får betala mer än 3 rdr för hvarje dag för äran att vara
ledamot af R. o. Ad. i Konst.Utsk. Det torde dock icke vara alla,
som äro i tillfälle till en sådan upoffring, och det kan då, synnerligen
med hänseende till LagUtsk., blifva nästan omöjligt att få detta
Utsk. besatt med personer, som ega tillräckliga insigter och erfarenhet.
Det är visserligen en utväg att göra R. o. Ad:ns representationsrätt
omöjlig; men jag tror icke att den år den rätta.
Beträffande 2:dra punkten, har jag visserligen icke i densamma
deltagit, emedan den framställdes i Utsk., innan jag i detsamma blef
invald. Jag kan dock icke neka, att Norrmäns anställning i UtrikesDepit
icke står i öfverensstämmelse med 28 § R.F., der det uttryckligen
heter att »Konungen eger att i Stat-s Rådet utnämna och
Den 10 Mars f m.
befordra in föd de Svenske mån till alla de embeten oell tjenster inom
Riket, högre och lägre, hvilka åro af den egenskap, att Konungen
fullmakter derå utfärdar.» Men då det anmärkta förhållandet egt
rum under långliga tider och då, på sått H. Exc. Frih. Manderström
anfört, det äfven är för årendernas gång alldeles nödvändigt
att Norrmän anställas i nämnde Dep:t, finner jag visserligen, att
anm:n bort behandlas med så lindrig hand som möjligt. Men jag
kan dock icke med Frih. Manderström instämma deruti, att dessa
tjenstemän äro att anse såsom Norska tjenstemän; ty då de äro
utnämnde till tjenstemän inom Riket, så måste de. också anses vara
Svenske tjenstemän. Då det emellertid för årendernas behöriga gång
inom kabinettet är både vigtigt och nödvändigt, att Norrmän derstädes
anställas, anser jag, såsom ledamot af Konst.Utsk., det vara
min pligt att inom Konst.Utsk. väcka motion om sådan ändring i
28 § R.F., att det må vara tillåtet att inom Utr.Dep:tet antaga
Norrmän till tjenstemän i den mån sådant finnes för ärendernes
gång erforderligt.
Beträffande tredje punkten, i hvad den rörer anmärkning mot
Chefen för LandtförsvarsDep:tet i afseende å vissa högre militärembetens
tillsättande utan särskild föredragning af bemäldc Chef, så
har deremot blifvit af en annan Konungens rådgifvare anmärkt, att
den konstitutionella ansvarigheten icke uphört till följd af den form
för protokollen, som i dessa ärenden blifvit begagnad. Det må så
vara; men jag ber dock att få fästa upmärksamheten derpå, att det
är en betydlig skillnad emellan att ett råd afgifves före beslutets
fattande, eller om en föreställning göres efteråt. Enligt grundlagen
år det Konungens rätt att allena styra Riket; men det är äfven
hans pligt att förut inhemta råd af StatsRådet; och jag kan icke
föreställa mig att grundlagens föreskrift åsyftat annat, än att Konungen,
äfven om han vore beredd att fatta ett visst beslut, skulle
genom sina rådgifvares föreställningar kunna förmås att afstå derifrån.
Ett sådant ändamål kan naturligtvis icke vinnas, om föreställningarne
icke komma förr än efteråt och blott för att skydda
rådgifvarne. Då dessutom 28 § säger: »Hvarje Dep:tschef skall
föredraga och expediera alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och ifrån embeten och tjenster
vid de verk och stater, som under Dep:tet höra», så synes
mig, att grundlagens bud är sä tydligt och klart, att något missförstånd
derom icke kan ega rum, och att det således alltid år Dep:tschefens
pligt att föredraga ärendena, innan Konungen fattar sitt beslut.
Det har blifvit sagdt, att Konungen eger entlediga embetsoch
tjenstemän, hvilkas sysslor äro af förtroende-natur. Ja, detta
är hans rätt, och jag medgifver att ordställningen i §:n kan gifva
anledn. till att någon föredragning i nämnde hänseende icke beliöfver
ega rum. Men då sådant står i strid med 28 §, och då det
är tydligt att någon öfverläggning bör ega rum, innan ett så vigtigt
beslut fattas, som att utan ransakning och doni entlediga en
embetsman, så synes det vara alldeles påtagligt, att Konungen förut
meddelar sin afsigt åt vederbörande Dep:tschef, som sedan föredra
-
Den 10 Mars f. m
sa
ger ärendet, och att Konungen äfven uti en sådan fråga ej fattar
sitt beslut förr ån lian i ämnet inhemtat sina rådgifvares tankar.
Vidare har man, såsom någonting ovanligt, anmärkt, att förevarande
Mein. innehåller reservationer emot reservationer. Jag kan
icke neka att detta äfven för mig varit något öfverraskande. Jag
erfor det nemi icke förr, ån jag erhöll det tryckta Mennt, samt
har sedermera vid första sammanträde inom Utsk. svarat derpå,
hvarföre jag också nu anhåller att till R. o. Adois protokoll få
meddela detta svar. Reservanten har ansett att minoriteten inom
Utsk. icke skulle hafva rätt att framställa andra anner än dem, som
gillats af majoriteten, och såsom stöd härför åberopar han fyra skäl,
nemi. för det första att ingenting finnes i grundlagen yttradt i detta
hänseende. Jag har dock förgäfves i grundlagen eftersökt något
stadgande, som förbjuder ledamot i något Utsk. att anmäla sina
från majoriteten skiljda åsigter uti hvarje förekommande fråga, och
då minoritetens rätt att framkomma med sina från majoriteten skiljaktiga
åsigter icke hittills inom något annat Utsk. blifvit bestridd,
så kan jag icke finna, hvarföre minoriteten inom Konst.Utsk. skulle
vara betagen denna rätt. Då det dessutom är hvarje ledamots inom
Utsk. pligt, att framställa de anmrr, hvartill han finner anledn., så
kan ej majoriteten hafva rätt att hindra dessa anm r att framkomma
till R. St:rs kännedom. Vidare har han såsom det andra skälet
anfört: »emedan det kan leda till det eftertånkligaste kränkande af
hvad TryckfrihetsFörordn. stadgar i 4:de morn af 2 § rörande allmängörandet
af StatsRådets protokoller.» Om det ej skulle vara
tillåtet att få genom trycket utgifva eller till någon del allmängöra
Stats Ii ädets protokoller, så måste det antingen icke längre vara en
pligt för Konst.Utskits ledamöter att granska dessa protokoller och
deremot framställa anmr, eller också måste det förbjudas Utsk. att
trycka sitt mern. rörande granskningen af samma protokoller. Professor
Lindgrens tredje skäl är detta: »emedan det är så till vida
fullkomligt ändamålslöst, som någon R. St:rs åtgärd af så beskaffade
andraganden aldrig kan föranledas eller ens ifrågasättas.» Härutinnan
tror jag Hr Professorn har misstagit sig; ty om R. St:r
skulle finna en af reservant framställd anm. vara förtjent af upmärksamhet,
så torde det vara 11. St:rs rätt, att genom åtcrremiss ålägga
Utsk. att deröfver afgifva yttrande. Det Ijerde skälet slutligen
är detta: »emedan deremot med skäl kan invändas, att det åtminstone
i den meningen uphöjer t. o. m. den fåtaligaste minoritet
öfver den talrikaste majoritet, som det, på samma gång det gifver
den förra rättigheten att, huru vidlyftigt och grundlöst som helst,
framhålla sina privat-meningar, tillika betager den sednare allt tillfälle
att anföra sina motskäl, och således alltid vid sista ordet /bibehåller
den eller dem, som ej af skyldig grannlagenhet afhålles
ifrån att sig ett sådant missbruk tillåta.» Den värde reservantett har
här varit tcmligen stark i sina uttryck; han har likväl sjelf vederlagt
de skäl, han anfört, ty han har genom sin kontra-reservation
ådagalagt, att han förstått konsten att bibehålla sista ordet. Jag
kan icke gilla de ledamöters åsigt, som yrkat, att man, med ogillande
af de gjorda anm:ne, skulle lägga Mcm:t till handlingarne;
Den 10 M«rs f. m.
jag tror att ilen diskussion, sorn hår försiggått, bör tillräckligt hafva
visat befogenheten äfven af dessa anm:r. För min del anser jag
att Mern. helt enkelt bör läggas till handlingarne, hvarå jag vördsamt
anhåller om propos.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är af den tanken, sorn
jag tillförene vid flera föreg. Riksdagar framställt, ehuru den då
blifvit yrkad utan framgång, och jag har icke frångått denna åsigt,
derföre att förhållandena numera äro något förändrade i afseende
på den personal, som utgör Konungens rådgifvare. Inom den liberala
sidan, inom hvilken jag räknar mig och städse hoppas få
räkna mig, har alltid yrkats att Konst.Utsk. borde afgifva ett totalomdöme
öfver det regeringssystem, som följts, att de anm:r, som
Utsk. framställde, blott skulle citeras såsom ex., samt att Utsk.
slutligen skulle resumera sig i ett gillande eller ogillande omdöme.
Enligt min öfvertygelse, är detta det enda rätta sättet, och jag beklagar
på det högsta, att det icke iakttagits ens nu, då man kunnat
uttala ett gillande omdöme. Det är med ganska stor förvåning
jag finner, att Konst.Utsk. vid detta tillfälle förbisett denna
åsigt och isynnerhet att det skett från Borgare- o. BondeSt:ns sida,
der en dylik åsigt förut varit framställd och påyrkad. Jag erinrar
mig i detta hänseende en reservation, som afgafs af dessa båda
Stånds ledamöter vid 185 3—1854 årens Riksdag, hvilken just innehöll
den åsigt, som jag hår påpekat. På denna grurfil skulle jag,
i likhet med en föreg:de talare, Frih. Raab, hafva önskat att Utsk:ts
Mern. blifvit återreinitteradt, för att möjligen erhålla ett. så beskaffadt
Betänk., hvarom jag nu yttrat mig. Men då något hopp om
framgång för ett sådant yrkande icke torde förefinnas, vill jag icke
framställa det.
Beträffande de speciella anmme, bekänner jag att desamma äro
af ganska ringa vigt, med undantag möjligtvis deraf, att H. M:t
utan någon. föreg:de föredragning utnämnt till högre militära embeten.
Det är visserligen sannt att, då StatsRådets ledamöter icke
gjort framställningar deremot, måste de anses ansvariga; men jag
tror, att det hade varit mera öfverensstämmande med de konstitutionella
formerna, om K. M:t gjort utnämningarne på StatsRådets
föredragning och tillstyrkan. Att det är Konungens rätt, att utan
afseende på förslag utnämna till vissa embeten, är mig bekant; men
jag kan icke förstå anledningen hvarföre det icke är i protokollen
antecknadt, och att det icke iakttages vid alla andra tillfällen. Om
anledningen dertill skulle sökas, kan den icke vara någon annan,
ån att det varit för StatsRådets ledamöter obekant når Konungen
velat utnämna någon, eller hvilken han velat utnämna, samt att
StatsRådet icke ansett sig berätt.igadt att deremot göra någon anm.,
så vida icke den utnämnde personen varit så qvalificerad, att han
icke upfyllt de i grundlagen stadgade vilkor för beklädande af embete
eller tjenst. Det är icke nog, för att utnämna till ett högt
embete, att man icke dertill är oskicklig, utan den Depitschef, under
hvilken han sorterar, bör vål bedöma, huruvida han år positift
dertill skicklig. Jag ser således häruti ett bevis eller en tendens
Den 10 Mare f. m.
till allenastyrandet, hvilket jag inom ett konstitutionel! samhälle anser
vara det vådligaste.
I likhet med Hr Cederschiöld, anser jag att något omdöme för
nårv:de öfver Betänk, icke är lämpligt, utan inskränker mig till att
yrka att detsamma måtte läggas till handlingarne.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: En ledamot af Konst.-
Utsk. har här försvarat den form, i hvilken Meimt till R. St:r inkommit;
jag kan icke dela denna hans åsigt, men instämmer deremot
så mycket mera i den tanka, han i sin reservation uttalat.
Det synes nemi. att om, på sätt denne ledamot yrkat, Konst.Utsk.
ansett sig befogadt, att, med afseende på animnes vigt och betydenhet,
afgifva ett totalomdöme, så hade Utsk. också varit berättigadt
att anmärka hvad mot StatsRådet förekommit. Men då Utsk. icke
ansett sig berättigadt att afgifva något sådant totalomdöme, så hade,
enl. min öfvertygelse, inga andra anm:r bort framställas än sådane,
hvartill Utsk. ansett 107 § R.F. gifva anledning. Ty då Utsk. ansett
de obetydliga anm., som här blifvit framställda, icke vara af
den allvarliga beskaffenhet att påkalla tillämpning, vare sig af 106
eller 107 §§, så hade Utsk. också icke bort framställa dem.
I afseende på yttrandet, att det skulle vara en stor tillfredsställelse
för StatsRådets ledamöter att dessa anma- blifvit gjorda, så
må jag visserligen säga att det innebär en tillfredsställelse att icke
flera dylika anm:r efter en noggrann granskning kunnat framletas;
men jag tror att det hade varit en större tillfredsställelse, om Utsk.
icke framställt anm:r af så obetydlig beskaffenhet, isynnerhet om det
icke gjort det i sådan form, att R. St:r måste tro att Utsk. menat,
det Rikets sannskyldiga nytta icke blifvit iakttagen. För min del
anser jag att R. o. Ad. i alla fall kan underkänna Utsk:ts gjorda
anmälanden, samt får derföre förena mig i Frih. Tersmedens anhållan
om propos. på Mem:ts ogillande.
Frih. Cederström, Rudolf: Det bör naturligtvis för Konst.-
Utsk:ts ledamöter utgöra en sann tillfredsställelse att vid protokollens
granskning hafva funnit fåtaliga ämnen för anmälanden, dernäst
att erfara, hurusom vid början af denna diskussion tvenne af Konungens
rådgifvare sjelfve uttryckt det erkännande, att de funnit
Utsk. med verklig hofsamhet begagnat sin granskningsrätt; sådant
har Utsk. ståndigt och upriktigt, såsom ock skäligt varit, vid denna
Riksdag åsyftat. Jag anser det äfven utgöra ett bevis på Konungens
rådgifvares önskan, att vilja ådagalägga sin aktning för representationen
och särskildt för den afdelning deraf, som de tillhöra,
då de nu här upträdt till rättfärdigande af sina åtgärder. Må det
då också å andra sidan tillåtas en ledamot af Konst.Utsk., att ut
veckla
de redan framlagda skål, hvarpå Utsk. grundat sitt förfarande
Man
har till en början sagt, att Utsk. skulle varit förpligtadt,
att åberopa någon § i grundlagen till stöd för sitt yttrande. Till
förene
har också Utsk. i sådant afseende åberopat 107 §; men då
denna § handlar om anmälan ang:de StatsRådens skiljande från deras
embete, derföre att dc icke i sina rådslag afsett Rikets sann
-
«a
Den 10 Mars f. m.
skyldiga nytta, så har Utsk. icke ansett sig skäligen böra samma
§ åberopa och derigenom gifva någon direkt vägledning för de ledamöter,
hvilka skulle kunna vilja anse denna § böra tillämpas.
Men det är å andra sidan R. Stirs rättighet, att om de, hvilket nu
ingen här påyrkar eller anser tjenligt, så skulle finna för godt, få
anse de framställda anm:ne vara af den beskaffenhet, att de påkallade
tillämpning af 107 §, samt sjefve verkställa en sådan tillämpning.
Denna upfattning har Utsk. likväl hvarken velat uttala eller
tillstyrka. Utsk. har dock, trädande, så till vida i sina företrädares
fotspår, velat genom anförda exempel visa, att den verkställda granskningen
icke varit ytlig, utan noggrann, samt i enkla ord, utan öfverdrifter
och utan bitterhet, påpekat de (denna gång lyckligtvis
ganska fåtaliga) förhållanden, hvarutinnan Utskits öfvertygelse icke
öfverensstämt med Konungens rådgifvares.
Hvad den 1 :sta anmärkningspunkten beträffar, så har, genom
min redan uplästa reservation, blifvit ådagalagdt, att jag icke i samma
anm. öfverensstämmer med Utsk. Men jag finner emellertid
sjelfva ämnet ingalunda sakna sin vigt och betydelse.
Vidkommande åter den andra anmrn, så har II. Exc. Frih.
Manderström upträdt till försvär för sin rådgifvareåtgärd härutinnan.
Han har anfört, hurusom UtrikesDepit vore att anse såsom ett för
Sverige och Norige gemensamt Dep:t, och att således de utnämningar,
som der egde rum, icke vore att hänföra till likhet med sådane,
som ske inom andra embetsverk, och på hvilka 28 § har sin
tillämpning. Emot denna theori måste jag dock göra några erinringar.
Dels har 28 § icke gjort någon sådan skillnad, dels förekommer
den icke heller på något annat ställe i våra grundlagar,
lika litet som i riksakten. Vid innevarande Riksdag är visserligen
fråga väckt derom, att en revision måtte ske af de grunlagsstadganden
och andra lagbud, hvilka beröra de båda rikena Sverige och
Norige. Nåväl, må vid en sådan revision såväl denna som andra
internationell vigtiga och jemkningsbehöfliga punkter blifva föremål
för upmärksamhet! Jag skall för min del villigt erkänna det välgrundade
i hvad H. Exc. yttrat rörande nyttan och kanske snart
sagdt nödvändigheten deraf, att Norrmän tillåtas att tjenstgöra i
UtrikesDep t, för att taga kännedom om hvad som rörer de båda
rikena gemensamt; jag förbiser eller nekar ingalunda, att denna anordning
måste vara i många hänseenden politiskt nyttig och tjenlig,
och jag skall icke undandraga mig att, vid tillfälle af det begärda
revisionsarbetets framtida pröfning hos R. St:r, söka medverka till
beredande af den jemkning i grundlagen, som H. Exc. i sin praktiska
tillämpning deraf synes anse vara den rätta; men jag kan
också icke å andra sidan, med afseende å nu gällande lagar, förbise,
att så val H. Exc. i främsta rummet, i egenskap af föredragande,
som hans kolleger, härutinnan, att jag så må säga, gått
framom sin tid. Detta är visserligen någonting, som man vanligen
icke anmärker för att klandra, men Konst.Utsk. har dock måst följa
lagens föreskrift, och jag tror derföre, att Utsk. icke varit obefogadt,
att fästa li. St:rs upmärksamhet på förhållandet, så mycket
mer som, om man också icke får förbise, att, under en lång följd
Den 10 Mars f. m.
5if år, tjenstemän af Norsk börd varit anställda inom UtrikesDepd,
så har likväl en reglering af tjensteförhållandena inom samma Depd
egt rum, och måhända hade rict då varit tillfälle, att taga i särskildt
betraktande, huruvida grundlagen verkligen tillstådjer, att Norrmän
må kunna, på ett nästan än mer definitift och prononceradt sått
än tillförene, t. ex. medelst redovisningsåliggande inför KammarRätten
o. s. v., framgent i UtrikesDep:t anställas. Till bemötande,
af denna punkt har H. Exc. visserligen åberopat den Promemoria,
som hans företrädare i embetet vid sisth Riksdag ingaf och som beledsagade
den Kongl. Propos. äng. lönetillökningar i UtrikesDcpd;
och då dessa tillökningar beviljades, efter tagen kännedom om besagda
P. M., finner II. Exc. deruti ett gillande af den sistnämndas
innehåll, varande i densamma uptagne, bland annat, de regleringsomständigheter,
hvilka nu sedermera gjorts till föremål för Kon»t.-  Utskrts anmälan. Jag svarar härtill, att nämnda P. M. väl var till
kännedom meddelad, men aldrig blef föredragen inför R. Sfer eller
beslut deröfver fattadt^ att 11. Sfer höllö sig uteslutande till anslagsbeloppen^
att ett förbiseende visserligen egde rum i att ej närmare
granska P. M., då den naturligtvis, såsom officielt meddelad, dertill
gaf R. Sfer befogenhet^ men att detta förbiseende ej berättigade innevarande
Riksdags Konst.Utsk., att, just nu i synnerhet, då upmärksamheten
i det allmänna blifvit å härmed sammanhängande internationella
ämnen så lifligt riktad och spänd, lemna denna sak alldeles
å sido. Den varsamhet i uttryck, som Utsk. iakttagit, utmärker
nogsamt huru fullkomligen väl det grannlaga af förhållandet valdt
af Utsk. insedt.
Beträffande den 3:dje anlnärkningspunkten, så har här blifvit
yttradt, att den icke bordt framställas, emedan det utnämningssätt,
som här är i fråga, icke inverkar på ansvarigheten hos Konungens
rådgifvare. Detta medgifves visserligen: det juridiska ansvaret nemi.
Men å andra sidan lärer det väl icke kunna förnekas, att grundlagens
mening är, att ärendena inom StatsRådet böra med den största
grundlighet och mångsidighet i pröfning behandlas, och att det
således måste vara önskligt att dessa ärender, de må tillhöra LandtförsvarsDepit
eller något annat Dep:t, icke af Konungen afgöras, utan
att han dessförinnan inhemtar råd af sitt StatsRåd, och att ärendet
af vederbörande Dep:t.sChef föredrages och utredes. Så är också
coutumen inom de andra Depiten, hvarest befordringsärenden alltid
afgöras efter föreg, föredragning och der DepdsChefen, nästan utan
undantag, yttrar sin tanke till ledning för afgörandet. Hvarföre
skulle det då icke kunna ega rum inom Landtförsv.Dep t? Jag
kan icke finna, att de sysslor, som inom detta Dep:t tillsättas, äro
af mindre betydenhet och vigt än andra, eller hvarföre icke deras
tillsättning skulle kunna på samma sätt behandlas. Hr Gripenstedt
har åberopat 3 5 §; men Utsk. har alldeles icke vidrört denna §,
och detta icke-vidrörande härrör just deraf, att den icke är i detta
hänseende fullt så bestämd i sin ordalydelse, att ju oj någon olika
tolkning möjligen deraf torde ega rum. Men för min del tror jag,
att 28 § har sin tillämplighet i det ena som i det andra fallet, åt
-
I) e n 10 Mars f. m.
minstone kan jag icke finna det vara annat än en god konstitution
tiel coutume, som Utsk. här sökt åstadkomma.
Hvad slutligen angår sista anmispunkten, så har Utsk. icke en*
samt eller hufvudsakligen fästat sig vid det önskvärda af någon större
sparsamhet, utan det har isynnerhet önskat, att hvarje sken af godtycklighet
vid utgifters bestämmande för det allmänna måtte undvikas.
Af handlingarne i detta mål finner man, att den ifrågavido
prickningsmachinen var af Gen.PostStyrelsen förordad till inköp för
3000 rdr bko. Derjemte ansåg Poststyrelsen, att 1000 rdr bko
borde tillerkännas Gr. Sparre för den grannlagenhet, med hvilken
han behandlat kontraktsfrågan. När Styrelsen hemställde om ett
belopp af ti000 rdr bko, så har Styrelsen häruti alltså inbegripit
en temligen betydlig, personel och särskild gratifikation åt Gr. Sparre;
ty machinen kunde från annat håll, i närmaste likhet med Gr. Sparres,
fås för 3000 rdr bko. När ärendet förekom till föredragning
inför K. M., finner man dock, att föredraganden, som tillstyrkte
10,000 rdr bko, icke för denna ytterligare betydande förhöjning anförde
andra skäl, än att »med afseende dels å fördelen för postverket
att sjelft ega erforderliga machiner för tillverkningen af portofrimärken,
dels ock å det besvär och den kostnad, Gr. Sparre fått
vidkännas för anskaffande af de för nämnde ändamål, till en del
utaf honom upfunna och till särdeles fulländning bragta machiner,
hvilka blifvit postverket till inlösen erbjudna», K. M. måtte bifalla
att 10,000 rdr bko finge emot vissa vilkor till Gr. Sparre utbetalas.
De anförda skälen voro ju redan hos Gen.PostStyrelsen pröfvade
och afsedda. Något nytt skäl anföres ej för den ytterligare
utgiften af ej mindre än 4000 rdr bko. Huruvida Gr. Sparre sjelf
varit benägen, eller ens varit tillspord om benägenhet, att emot en
mindre summa än fulla 10,000 rdr bko till det allmänna afstå sin
machin, derom uplyser Dep:tsChefen ingenting. Hr Gripenstedt har
ansett, att här icke fanns mer ån 3 utvägar, nemi. att bifalla, afslå
eller pruta. Men Hr Gripenstedt har icke fästat sig dervid, att,
om afslag egt rum, man kunnat vånda sig till någon annan. Dessutom
vill jag visserligen gerna tro, att föredraganden i StatsRådet
anfört flera och möjligen tillfyllestgörande skål för sin mening, men
jag måste likafullt erinra derom, att prot. icke uptager några sådana
och således, enär dess lydelse utgör grunden för granskningen,
gifvit anledning att, i afseende å bristande motivering af denna utgiftspost,
framställa den gjorda anmälningspunkten, hvilken jag för
öfrigt, i likhet med förhållandet med de föreg, punkterna, anser icke
hafva varit af så obetydlig beskaffenhet att den, för sitt ringa värdes
skull, icke bordt för R. St:r framläggas. Att jag i sak skiljt mig
från Utsk:ts omdöme i första punkten, hindrar mig ej från att inse
jemväl det målets betydenhet i sig sjelf, i principielt hänseende.
Återstår frågan huruvida Kons t. Ut sk. varit pligtigt att. för R.
St:r föreslå ett totalomdöme öfver Konungens rådgifvare. Denna
fråga har vid mångå föreg. Riksdagar varit utförligt behandlad.
Man har från ena sidan velat uttala ett tadlande omdöme, från den
andra ett lofordande. Det har visserligen kunnat synas oss oneklig*.
Deli 10 .Mars f. m.
Iligt, att vid denna Riksdag möjligen kunna åstadkomma något i
detta sednare fall; men i afseende på de subjektiva åsigternas variation
i oändlighet kan man måhända icke med full säkerhet göra sig
räkning på ett sådant resultat’; åtminstone hafva inom Konst.Utsk.
åtskilliga voteringar hängt på den förseglade sedeln. Om nu Utsk.
hade framkommit med lofordande omdöme, och sedermera ett eller
flera RiksStånd icke gillat det, hvad hade då varit vinsten dervid?
Man har sagt, att då BankoUtsk. i sitt décharge-betänk. uttalat ett
totalomdöme öfver BankoFullm., så borÄe Konst.Utsk. göra detsamma
öfver Konungens Rådgifvare. Jag för min del är äf den öfvertygelsen,
att just detta e&einpel talar emot ett dylikt förfarande
å Konst.Utslcts Sida. Vi erinra Oss ganska väl huruledes, når, vid
pröfningen af BankoUtsk:ts Betänk., det tvistades både bär och i
de öfriga Stånden om rätta betydelsen af hvarje ord, sorn förekom
i Betänk.; så korn män i strid med hvarandra, huruvida, när i Betänk.
stod, att BankoFullm. »i allmänhet» skött sitt åliggande med
hit och skicklighet, detta innebure ett loford eller ett klander. Det
är ingen lått sak att skrifva en orlofssedel till allas nöje, och att i
det högst grannlaga ordval, som i en dylik sedel öfver Konungens
rådgifvare vore det antagligaste, misstaga sig på Ståndens ofta sinsemellan
stridiga tänkesätt, vöre vådligt nog. Med ett ord, det är,
efter mitt förmenande, en ganska vansklig bana, på hvilken man
vill inleda Konst.Utsk., och jag anser, isynnerhet med afseende på
framtiden, då olägenheterna blefve måhända ganska kännbara både
för regering och representation, att det icke heller bör ske vid detta
tillfälle.
För min del vill jag icke yrka någon annan behandling af
Mem:t ån att lägga det lill hahdlihgarne; jag är öfvertygad att det
vöre oförtjent att läggas till händlingarHe thed Ogillande. Låtom
oss jemföra de ordalag, 'med hvilka sednäste Konst.Utsk. helsade
Konungens rådgifvare och huru de anm:r, sorn då framställdes, voro.
af vida mindre betydenhet ån de nuvarande. Der talades t. ex.
om aflåtande af en kronopark, om sportelersåttning för en postmästare
m. m., och Utsk. yttrar på ett ställe, att Konungens rådgifvare
förfarit »på ett liba betänkligt som grundlagsvidrigt sätt.»
Mera sådant skulle kunna anföras, för jemförelse med de återhållsamma,
moderata, afvågda och varsamma ordalag, Utsk. nu begagnat;
och jag tror icke, vid betraktande af de uptagna målens innehåll,
att domen rättvisligen skall utfalla så, att Utsk. varit ledt af
någon bitterhet eller otidig klanderlusta.
Jag anhåller vördsamt, att Betänk, måtte läggas till hand»
bingarne.
Hr Cederschiöld: En talare, Hr von Ehrenheim, har up
repat
den förut gjorda anm:n, att de uti ifrågav:de Konst.Utskrts
Betänk, framställda anm:r icke voro gjorda i enlighet med 107 §
och att de derföre icke hade bordt framställas. Jag får med anledning
häraf ånyo förklara, att de verkligen åro gjorda efter 107
§, och att Konst.Utsk. i detta fall åberopat grundlagens föreskrift.
H. IV. i
Den 10 Mari f. rn.
Då Utsk dessutom icke åberopat någon annan § ån den 107:<Ie,
så är det klart att anm;ne blifvit efter densamma gjorda. Den siste
värde talaren har frågat, huruvida någon af de anmärkta regeringsåtgärderna
varit af beskaffenhet att Dikets sannskyldiga nytta
derigenom icke blifvit iakttagen. Derom kunna tankarne visserligen
vara delade, men man måste väl anse att majoriteten inom Utsk.
ansett att så var förhållandet. I den första annrspunkten liar Utsk.-ts
majoritet ansett att Dikets sannskyldiga nytta blifvit bättre iakttagen,
om de ifrågav:de Utskisledumöterna icke medgifvits att behålla
hela sin lön, emedan derigenom en besparing för Statsverket upkommit.
I den andra punkten har majoriteten antagit att gencm Norrmäns
anställande i Utr.Dep-.tet. äfven om sådant varit beböfligt för
tjenstgöringen derstädes, icke varit förenligt med Rikets sannskyldiga
nytta, hvilken blifvit bättre iakttagen, om, i enlighet med grundlagens
föreskrift, blott infödda Svenske män till tjenstemän i nämnde
Dep;t antagits. I tredje annnspunkten har majoriteten, till hvilken
äfven jag hörde, ansett att Rikets sannskyldiga nytta skulle blifvit
bättre iakttagen, om Konungens rådgifvare förfarit i enlighet med
grundlagens föreskrift och föredragit hvarje förekommande ärende
rörande befordringar. I afseende på fjerde anm.spunkteji slutligen,
har majoriteten ansett att Rikets sannskyldiga nytta skulle blifvit
bättre iakttagen, om den ifrågav.de maehinen hade inköpts för det
mindre priset. Men alla dessa anm:r äro tillsammaptagna af den
beskaffenhet, att de icke böra föranleda tillämpning af 107 §, och
detta har jag i min reservation uttryckt, och om någon ledamot
inom representationen begärde att, på grund af dessa ammr, Landtm,
eller någon annan af Talmännen skulle framställa propos. på anmälan
om entledigande af någon bland Konungens rådgifvare, så skulle
Landtm, och Talmännen anse sig förpligtande att en sådan propos.
framställa. Sådant kommer nu icke i fråga, helst den nuvarande
regeringspersonalen, som jag tror, år i högre grad i åtnjutande af
den allmänna opinionen för sig än någon föreg;de, hvadan totalomdömet
om densamma måste, blifva öfverensstämmande med hvad
Prof. Lindgren i sin reservation uttryckt.
H. Exe. Hr Gr. o. Landtm. tilBrånnagaf, att anslag blifvit ut~
fårdadt till fortsättande af plenum kl. 0 ©. m.
Hr Ribbing, Arvid: Jag ber att få uttala min tanke i
detta ämne, nemi. att, om R. o. Ad. vid nfirv;de tillfälle skulle, såsom
åtskilliga ledamöter yrkat, lägga Utslcts Mern. med ogillande
till handlingarne, så beröfvar sig Ståndet möjligheten att få kännedom
om hvad Utsk. genom läsning af handlingar, sorn äro otillgängliga
för andril, kan hafva tillfälle att få sig bekant. Beträffande
t. ex. andra punkten, hade det måhända varit för Konst.Utskits
ledamöter kändt hvad sorn för andra icke kunna vara det, nemligen
idt Norige yrkat anställande af Norrmän i UtrikesDepart. Otti, såsom
jag i början af denna Riksdag motionerade, UnionsBetånk. genast
hade blifvit tiyckt, så hade kännedomen om delta förhållande
inom representationen kommk att öfvergå till full visshet j ty i detta
Den 10 Mari f. m.
«<
JBetänk. är framställdt det förslag att sjelfva UtrikesStatsMin. skull»
få vara Norrman. Går man vidare till tillämpningen af den grundsats,
som blifvit framställd af en högt upsatt embetsman inom nämnde
Dep., nemi. att de i detta Dep. anställde Norrmän icke äro att betrakta
såsom Svenska tjenstemän utan såsom Norska och Svenska,
s& kommer man verkligen till en åsigt af saken något olika mot
den, som man eljest skulle hafva haft, och man skulle då möjligen
finna befogadt af Utsk. att hafva genom den gjorda, icke anmärkningen,
utan anmälan, likasom satt oss i vapen emot Svenska representationen.
Jag finner derföre ingen anledn. att bifalla det af
en ledamot framställda förslaget att ogilla hvad Utsk. i detta fall
anmält, men finner tillika att vi må hafva den friheten att instämma
i ett så beskaffadt omdöme öfver det hela, som af Prof. Lindgren
blifvit föreslaget.
Hr Printzensköld, Carl: Jag ämnar icke på något sått
inlåta mig i något yttrande öfver de anmispunkter, som blifvit af
Konst.Utsk. framställda^ de äro alla af den beskaffenhet, att det
vackt min förundran huru do någonsin kunnat ega rum. Men då
ingen upträdt för att bemöta det försvar, som Hr Cederschiöld
framställt för Utsk:ts tillgörande, att låta åtskilliga, af ledamöter
inom Utsk. framställda anm:r, dem Utsk:ts majoritet ogillat, under
form af reservationer åtfölja Betänk., så måste jag bryta min tystnad,
för att gendrifva de satser, på hvilka han grundat detta sitt
försvar. Hvad är Konst.Utsk. i fråga om det updrag, sorn det af
grundlagen erhållit, att granska Konungens rådgifvares åtgärder?
Jo ingenting annat ån representant af den åklagaremakt, som i
detta hänseende blifvit emot bemälte rådgifvare inrättad, ingenting
annat ån hvad JustitieKansleren eller Justitieombudsmannen, eller
t. o. m. Ådvokatfiskalen i ett Rikets Coll. är, hvar och en inom kretsen
för den dem anvista verksamhet. Utsk. har nemi. den rättigheten
att, efter läsning af St.atsRådsprotok., ställa Konungens rådgifvare
tinder tilltal, eller också, derest sådana omständigheter icke förekomma
att de kunna åklagas inför Riksrätt, enligt 107 § R.F. anmäla
dem till entledigande. Nu frågas, är denna makt tillagd Utsk.
såsom moralisk person, eller tillhör den hvar och en af Utslcts medlemmar?
Svaret kan icke blifva tvetydigt, ty det synes uttryckligen
af R.F. Ar det nu så, att åklagaremakten ligger ensamt och allenast
i Konst.Utsk:ts händer i egenskap af persona moralis, så år
det temligen klart och måste vara det äfven för den, som är aldrig
så enfaldig, att ingen ledamot inom Utsk. eger rått att särskildt
framträda med anma', för hvilka han hämtat anledning vid granskningen
af StatsRådets protokoller, utan att det är Utsk., i sin egenskap
af moralisk person, som har åklagaremakten emot Konungens
rådgifvare lagd i sina händer, och som det således allena tillkommer
att utöfva denna makt, så att hvarje anm., som af en ledamot
inom Utsk. framställes, faller till intet och blir ett oting, så snart
den icke gillas af Utsk:ts majoritet och derigenom framträder såsom
en af Utsk. yttrad tanke. Om förhållandet vore annorlunda, så
(skulle ju hvarje ledamot i Utsk. kunna upfräda och tillvälla sig an
-
Dun 10 Mai» (. m.
mårkningsrått emot Konungens rådgifvare, under det att den egentliga
fiklagaremakten i detta hänseende genom sin pluralitet förklarat
de gjorda anmme icke till någon åtgärd böra föranleda. Kan sådant
vara med grundlagen öfverensstämmande? Jag för min del
får öppet bekänna, att det för mig är nära nog oförklarligt huru
Konst. Utsk. kunnat tillåta någon af sina ledamöter att framkomma
med anina, dem Konst.Utsk., således åklagaremakten sjelf, förklarat
sig ieke kunna godkänna. Jag får protestera emot ett sådant förfarande,
emedan det under oroligare tider kan leda tilt följder, hvilka
ingen kan beräkna.
Frih. Tersmeden: Då jag sist hade ordet, svåfvade jag ännu
i ovisshet, om hvad Utsk. egentligen menade med de i förev:de punkter
gjorda anm:r; och jag visste icke huruvida de varit föranledda
af 107 §, eller om det endast var Utsk:t.s mening att ad notitiam
meddela dem åt R. St:r. Sedermera hafva tvenne ledamöter i Konst. -  Utsk. förklarat att dessa anner blifvit framställda på grand af 107
§. Jag ar skyldig att tro dessa 11rrs upgifter, och ber med anledn.
deraf att få yttra några ord. Punkterna hafva visserligen af åtskilliga
talare blifvit genomgångna, men icke förthy’ anser jag mig dock
böra tillägga några ord rörande hvar och en af dem, för att visa,
hvarföre jag anser dem icke vara af beskaffenhet utt kunna föranleda
någon tillämpning af ifrågavide §.
I första punkten anmärker Utsk. att tvenne Hofrättsledamöter,
som vid sista Riksdagen tillika voro medlemmar af R. o. Ad., lingö
behålla sina löneinkomster oafkortade under loppet af Riksdagen, då
deremot en kammarskrifvare icke erhöll någon sådan förmån. Dehär
redan af den förste talaren ådagalagdt att dessa tvenne Iiofrättsledamöter
arbetade i Utsk. under hela Riksdagen, hvilket kammarskrifvaren
icke gjorde. Jag linner det således hafva varit ganska
rätt och ingalunda klandervårdt, att Regeringen handlat såsom här
blifvit anmärkt.
Beträffande andra punkten har Hr UtrikesStatsMinistem redan
uptagit densamma till besvarande, och jag för min del tror att, om
någon anm. emot anställandet af Norska embetsman i Utr.kabinettet
skolat ega rum, så hade sådant bort r kc efter 10 6 § och icke efter
den 107. Frih. Manderström har derjemte yttrat, att dessa
tjenstemän icke äro upförde på ord. stat utan endast förordnade.
Tredje punkten, som rörer tillsättandet af några embetsman
inom KrigsDepit, har blifvit besvarad på ett, åtminstone för mig,
tillfredsställande sätt. Ansvaret, derest något sådant skulle komma
i fråga, drabbar i alla fall StatsRådets ledamöter, vare sig protokollerna
utvisa att ärenderna blifvit af någon föredragande anmälda
eller icke.
Fjerde punkten, som egentligen innehåller att en machin blifvit
inköpt för 10,0 00 rdr, oaktadt GenJPoststyrelsen ansett att den borde
betalas med 6000 rdr, har äfvenledes blifvit besvarad. Det torde
vara svårt att här bedöma huruvida åtgärden varit riktig eller icke;
men mig synes i alla fall att arnum härledt sig från en åsigt, sorn
jag i allmänhet icke kan gilla, nemi. att K. M. skalle vara "vilkor
-
Den 10 Mars f. m.
ligen bunden af de framställningar, som ingifvas frän underordnade
myndigheter. Jag anser att dessa myndigheters yttranden böra
tagas i anspråk, när så erfordras, men att K. M. må vara berättigad
att frångå dem, när han finner skäl dertill, och så har förhållandet
förmodligen här varit. Dessa äro nu de fyra anm:r, dem
Utsk. funnit skäl att framställa med anledn. af 1 07 §. När vi nu
läsa denna §, så finna vi att den innehåller följ.: »Skulle Konst.-  Utsk. anmärka, att StatsRådets ledamöter samfäldt, eller en eller
flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke
iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende embete utöfvat,
ege då Utsk. att sådant tillkännagifva för R. St:r etc.» Så snart
man nu erkänt att anm:ne blifvit gjorda efter 107 §, så har Konst. -  Utsk. dermed äfven förklarat att det i §:n omnämnda förhållande utträdt,
ty eljest hade väl Utsk. icke gjort några anm:r. Nu synes
det att det icke är meningen att ett eller annat enstaka fall, som
Utsk. ansett hafva bort vara på annat sätt, kunnat ådagalägga att
Rikets sannskyldiga nytta icke blifvit iakttagen, och något annat fin
detta ger 107 § icke rättighet att anmäla. Det är på grund häraf,
•och då jag tror att det icke finnes någon inom detta hus, som anser
att 107 § här bör tillämpas, som jag framställde mitt förra yrkande
att R. o. Ad. borde uttrycka sitt ogillande af Utslcts sätt
att gå till våga. Jag fortfar nu så mycket mera med detta yrkande,
som jag hört att dessa fyra anm:spunkter verkligen äro framställda
enligt 107 § och att således Utsk. ansett Rikets sannskyl
diga
nytta icke blifvit iakttagen. Ilvad för öfrigt vidkommer det
af Hr Cederschiöld försvarade sättet, att i reservationer emot Konst. -  Utsk:ts beslut framställa särskilda anm:r emot StatsRådets ledamöter,
hvilka anmtr icke blifvit af Utsk. gillade, så tror jag icke att
ett sådant sätt är med grundlagens bud öfverensstämmande. Det
är åt Konst.Utsk. in corpore öfverlemnadt rättigheten och skyldigheten
att granska StatsRådets protokoller, och Utsk. har sedermera
att, på^grund af denna granskning, framställa sina anm:r; men ingalunda
har det rätt att framställa hvad en eller annan ledamot af
minoriteten anser böra anmärkas. Det är särskildt föreskrifvet, huru
det skall tillgå, när enskilda ledamöter af representationen vilja göra
anm:r emot Konungens rådgifvare, nemi. att de skola i försegladt
konvulut öfverlemnas till Konst.Utsk., och få icke af R. St:r behandlas
förr än Utsk. förehaft desamma. Att uttala ett generelt omdöme
öfver Regeringens sätt att förvalta sitt maktpåliggande kall, tror jag
att det vore det lämpligaste sättet att gå tillväga. Så har äfven
tillgått från början af vårt fria statsskick, och mig synes också 107
§ innebära att ett sådant omdöme i allmänhet bör uttalas.
Hr Cederschiöld: Det har behagat Hr Printzensköld att
förklara, att Konst.Utsk:ts ledamöter äro alldeles detsamma som advokatfiskaler.
För min del är jag lyckligtvis icke af denna åsigt, och jag
får förklara att, om jag varit det, så hade jag icke åtagit mig att
vara ledamot i Konst.Utsk.
70
Den 10 Mare f. m.
Konungens rådgifvare hafva visserligen varit blottställda för
annar, men detta har skett på sådant sätt, att de sjelfva icke deraf
funnit anledn. till missnöje. Konst.Utsk. deremot befinner sig icke
i samma lyckliga ställnings det har nemi. sökt efter båsta förstånd
fullgöra sin pligt, men blifvit utsatt för skarpt klander, hvilket gått
ända derhän, att det af en ledamot blifvit beskyldt för enfald. Jag
ursäktar denne värde ledamot gerna, emedan jag vet att han understundom
i sitt lojala nit icke så noga väger sina ord. Konst.-  Utsk. granskär StalsRådets protokoller och hvarje ledamot framställer
de anner, han finner sig befogad att göra. Frih. Tersmeden
tyckes dela Hr Printzensköld» mening i det afseendet, att det icke
skulle vara de enskilde ledamöterna, utan Utsk. samfälldt tillstadt att
framställa anmir. Men jag svarar härpå, att 0111 den enskilde Utsk:s*
ledamoten icke finge framställa sin anm. såsom reservation vid Utsk:ts
Mern., så hade han alltid sin rätt att väcka densamma inom Ståndet
och då skulle den i alla fall komma fram, ehuru på en omväg.
Den enskilde ledamotens anm. är således att jemföra med en motion,
som väekes inom Konst.Utsk. Man väcker denna motion eller
detta förslag att den eller den annnn skall göras; deröfver skall
Utsk. afgifva ullåt:de. Det är alldeles detsamma, som att en enskild
ledamot inom ett Stånd framställt en anm., och hvarför skalle
icke Konst.Utsk:ts minoritet hafva samma rätt som inom andra Utsk.
Den enskilde ledamoten känner icke till innehållet af StatsRådets
protokoller, men Konst.Utsk:ts ledamöter, som hafva till pligt att
granska dessa protokoller, känna deras innehåll. Om Hr Printzensköld
läser sednare mom. af 107 g, hvilken torde hafva fallit honom
ur minnet, så skall han finna att han, likasom hvarje annan
ledamot inom Ståndet, och icke Ståndet in corpore, har sig tillagd
rättigheten att väcka anm:sanledning emot Konungens rådgifvare. Om
sådant skulle vägras i Utsk. någon dess ledamot, så hade han ingen
annan utväg, än att försegla sin anm. och gå med den till
Ståndet. Detta torde dock vara en obehöflig omväg, som ingalunda
synes mig öfverensstämma med det sätt, hvarpå Hr Printzensköld
gått till väga under den tid han beklädde en sådan plats,
som den han förklarade sig anse hvarje ledamot af Konst.Utsk. innehafva,
ty,, om icke jag misstager mig alltför mycket, ville Hr
Printzensköld, såsom advokatfiskal, alltid gå den väg, som var den
kortaste och ginaste till det föresätta målet.
Hr Printzensköld:: Jag beklagar att jag upkallat Hr Cederschiöld
emot mig i denna fråga; jag rår dock icke för att jag
icke kan återtaga ett enda ord af hvad jag förra gången yttrade,
icke ens det, vid hvilket Hr Cederschiöld särskildt fästade sig. Han
må säga hvad han vill, så kan det icke undgå någon, som tydligt
och klart läser grundlagen, att Konst.Utsk., i afseende på grankningen
af rådgifvarnes protokoller, har alldeles samma funktion som
den vanliga åklagaremakten i Riket har sig anförtrodd i afseende
på tillsynen öfver lagars och författningars behöriga efterlefnad. Likasom
JustitieKansleren, når en anmälan hos honom göres om olaglighet,
begången af en Statens tjensteman, eger rätt att antingen
Den 10 Stars f. rtl.
71
remittera målet till domstol för anställande af åtal emot tjensteman*
nen, eller ock förklara att han icke finner anledning till en sådan
åtgärd, på samma sätt tillkommer det Konst.Utsk., såsom moralisk
person, att gå till våga, när vid StatsRåds-protokollens granskning
anner framställas emot Konungens rådgifvare. Det är nemi då
Utskits icke blott rätt, utan äfven pligt, att alldeles på samma sått
som JustitieKansleren eller Just.Ombudsmannen går till väga, pröfva
hvarje annvs beskaffenhet, låta den falla, om skäl dertill förefinnes,
eller, i annat fall, förordna åtal, enligt 106 §, eller också hänskjuta
anm n till R. St:r för den åtgärd 107 § osnförmäler. Kan då den
liknelse, som jag framställt, vara oriktig? Jag betviflar att någon
skall kunna bestrida den fullkomliga sanning, som den innebår, och
når grundlagen icke känner någon annan åklagaremakt emot StatsRfidets
ledamöter ån Konst.Utsk., såsom persona moralis, och ingalunda
tlllstädjer de enskilda personerna, hvaraf Utsk. består, att hvar
för sig utöfva denna åklagaremakt, så måste det också deraf falla
sig alldeles klart för det enfaldigaste begrepp att åklagaremakten
skall utöfvas af Konst.Utsk., såsom sådant, men alldeles icke af någon
enskild ledamot derstädes. Det är detta, som jag påstått och
denna sats skall ingen kunna vederlägga.
Hr Cederschiöld har, genom anförandet af tvenne förhållanden,
sökt försvara sin reservationsrätt. Det ena var att inom R. St:rs
öfriga Utsk. hvarje ledamot eger rätt reservera sig emot Utsk:ts
beslut. Deruti har han rätt, men han glömmer, att de ärenden,
som utgöra föremål för andra Utsk:s handläggning, äro af R. St:r
kända på grund af Kongl, propostr eller enskilda motioner. Men
så är icke förhållandet med Konst.Utsk., hvars bestämmelse år af
en helt annan art och hvars protokoller, rörande StatsRådet, just
derföre, enligt tryckfrihetslagen, icke få öfverlemnas åt offentligheten.
Det andra förhållandet var. att man emot Konungens rådgifvare eger
rätt att inom RiksStm göra anm:r, lika val som inom Konst.Utsk.
Men Hr Cederschiöld år äfven hår besvärad af glömska uti en ganska
vigtig omständighet, nemi. den, att den anm., som väckes inom
ett RiksSt., är förseglad och får ej anmälas annorlunda än efter ett
i sjelfva grundlagen fastställdt formulär, så inrättadt, att anm.-s syftemål
och beskaffenhet omöjligen skall vid dess anmälande ens på
det aflägsnaste sätt kunna antydas, hvartill kommer, att, om Konst.-  Utsk. icke godkänner amnm, så dör den, och dess författare eger
icke en gång den trösten häröfver att genom pressens biträde återkalla
anm-.n till lifs. Detta må gälla till försvar för min sats. Om
det förfarande, man nu tillåtit sig i afseende på sättet att begagna
reservationsrätten inom Konst.Utsk., vinner häfd, så kan man tänka
sig att vid kommande Riksdagar få skåda en sådan vidunderlighet
som den, att i reServationsvåg emot StatsRådet lika många åklagare
upträda, söm Konst.Utsk. har ledamöter, under det att åklagaremakten
sjelf, representerad af Utsk., icke emot rådgifvarne framställt
någon enda anni. Kan sådant vara med sundt förnuft öfverensstämmande?
Nej, detta tillåter jag mig att på det högsta bestrida,
T7
T) (*n 10 M-» ra f. nr.
Frih. Cederström: Sedan nu vid klangen af tvenne våf
diga
sköldars sammandrabbning. Hrr Cederschiölds och Printzenskölds,
frågan om decharge för Konungens rådgifvare tyckes vilja öfvergå
till en fråga om decharge för Konst.Utsk;ts majoritet och minoritet,,
torde det tillåtas mig att i detta hänseende yttra några ord. Man
har tvistat om reservationsrättens rättmätiga eller obefogade begagnande
vid Utsk ts Mein. rörande granskning af StatsRådets protokoller,
. eller den. s. k. décharge-fr&gan. För min del anser jag, att
den enskilde ledamoten af Konst.Utsk. gör bäst uti att icke reservationsvis
till R. Star framkomma med sina individuella åsigter vid
dessa tillfällen, emedan sådant så lätt leder till betänkliga missbruk.
Afven jag har i några afseenden inom Utsk. yrkat anmälningsåtgärder,
om hvilka majoriteten icke förenat sig. Jag har då emot besluten
i Utsk:ts prot. nedlagt urina reservationer; men icke ansett
mig föranlåten ait till R. St:r framkomma med deras utvecklande.
Likväl måste man, i afseende på lagligheten härvid, gora en skillnad,
nemi. huruvida, å- ena sidan, reservanterna i sina reservationer
afse att för Representationen framlägga en anm., som grundar sig
på någon af deni särskildt vunnen erfarenhet och insigt genom protokollens
innehåll, nied andra ord något faktum, hvarom utur deras
läsning erhållits kännedom;. elier om, å andra sidan, kännedomen år
inhemtad, oberoende af protokollen. Till något framläggande af den.
förstnämnda kategorien har man, enl. mitt förmenande, alldeles ingen
rätt; men den andra kategorien af reservationer år, såsom nyss
antyddes, den, då man. stödjer sig på allmänt kända förhållanden,
hvarutinnan ingen läsning af StatsRådsprotokollen ger någon ny' up
lysning.
Dervid kunna reservanterna ega befogenhet att i sina af
gifvande
reservationer ådagalägga och utveckla en åsigt, som är
stridande emot Utsk:ts. Föremål för föredragning hos R. St:r blifva
dessa slags utredningar dock icke t men den. individuella, måhända
fullt sanna åsigten är inför R. St:r uttalad. Längre kunna reservanterne
utan tvifvel icke gå; men jag tror också, att de, vid detta
Mern. antecknade reservanter icke heller gått längre. Röster höjde
sig vid justeringen inom Utsk. emot reservationsrättens begagnande
i detta fall; men sedan den åsigt., jag nu- haft äran utveckla, vann
understöd af Utsk:ts pluralitet, samt i sak vunnit sin tillämpning,
behöfde jag för min del, för tillkännagifvande af ofvanbesagde utveckling,
icke bifoga någon reservation i afseende å denna upkomna
tvistefråga, hvilket förfaringssätt, eller reservationers afgifvande mot
reservationer, alltid måste leda till stor vidlyftighet och lämpligen,
skulle jag tro, i de flesta fall mycket val kan undvikas.
Må det nu tillåtas mig att återgå till sjelfva hufvudfrågan,
nemi. granskningen af StatsRådets protokoller. Man har i afseende
å Utskits Mein. frågat, hvartill framläggandet af de 4 annune lämpligen
kunde tjena, då Utsk. icke påyrrkat någon sådan anmälan, som
§ gifver vid handen. Deras framläggande bör likväl vara ganska
nyttigt; så hafva föreg. Konst.Utsk. ansett, och erfarenheten har
ådagalagt, att i de aldra flesta fall har ett sådant framläggande visat
den verkan, att en konstitutionel sinnad rådgifvare-personal framgent
undvikit, att vidtaga sådana åtgärder, som af Utsk. blifvit an
-
Den 10 Mars f. m
7J
märkta; hvadan man tvifvelsutan kan antaga, att de i allmänhet
hafva haft en ganska nyttig påföljd. Om hos R. o. Ad. det behandlingssätt
tillförene af Konst.Utsk:ts décharge-betånkanden egt
rum, att, vid deras läggande till handlingarne, uttrycka ett gillande
eller ogillande, så skulle jag visserligen helst se, att, om t. ex. den
första anmålningspunkten blefve beledsagad med ett ogillande, de
tvenne öfriga deremot med gillande till handlingarne lades; men dä
sådant icke här hitintills vunnit burskap, inskränker jag mig, på sått
i mitt förra anförande år yttradt, till den hemställan, att 11. o. Ad.
behagade lägga det föredragna Mern. till handlingarne.
Hr Cederschiöld: Det kan icke falla mig in att längre
trötta R. o. Ad. med någon strid med Hr Printzensköld i en fråga
på sidan om saken, som han inledt, så mycket mindre, som jag anser
det fåfängt att få några skäl att verka p& den värde talaren.
Men jag tillåter mig blott att påminna Hr Printzensköld, att det
finnes en § i vår Riddarh.Ordn., som stadgar ansvar för den, som
tillåter sig personligen förnärmande yttranden emot någon ledamot,
och jag inskränker mig derföre nu till att gifva Hr Printzensköld
det rådet, att genomläsa 30 § Riddarh.Ordn.
Sedan öfverlåggningen härefter förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, att, i afseende å det förevarande Memorialet,
två propositioner blifvit begärda, nemligen af Frih. Tersmeden
derå, att R. o. Ad., med ogillande af de i Mein. framställda
anmärkningar, måtte lägga detsamma till handlingarne.
Härvid begärde Frih. Tersmeden ordet och yttrade:
Det var min mening att. ogilla det sätt, hvarpå Konst.Utsk:t
framställt dessa anmärkningar, i synnerhet nu, sedan det blifvit förklaradt,
att de framställts enligt 107 §, hvilken jag anser alldeles
icke gifva någon anledning till ett dylikt förfarande. Jag fortfar
derföre i min anhållan om propos. på denna min mening.
Sedan H. Exc., i anledning häraf, framställt Frih. Tersmedens
yrkande sålunda, att det innefattade Memorialets läggande till handlingarne
med ogillande af det sätt, hvarpå de deri gjorda anmärkningar
blifvit framställda, anmälde sig och yttrade
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har slutit mig till
den mening, som Friherre Tersmeden först framställde, och jag tror
det vara egentligare att uttrycka ett ogillande öfver de framställda
anmärkningame, än öfver det sätt, på hvilket det skett. Vi hafva
dessutom af Hr Cederschiöld hört att Konst..Utsk:ts mening verkligen
var att framställa anmårkningarne enl. 107 §, och derföre instämde
jag i Frih. Tersmedens yrkande, hvarmed Hr von Ehrenheim
jemväl förenat sig.
Hr von Ehrenheim: För min del får jag anhålla, det Hr
Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. på Frih. Tersmedens
första yrkande.
Ti
T) en 10 Mars 1. ta.
Frill. Tersmeden: Då jag finner att flere ledamöter önska
propos:s framställande å mitt första yrkande, får jag, med afseende
från mitt sednare, med desse ledamöter mig förena.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förtnålte, att, sedan numera andra
ledamöter och jemväl Frih. Tersmeden sjelf anhållit om propos. å
bemälde Friherres yrkande, sådant detsamma först blifvit af II. Exc.
uptaget, utgjorde de propus., Som under diskussionen blifvit begärda,
dels bifall till Frih. Tersmédens förslag, att K. o. Ad., med ogillande
af de i Konst.Utsk.ts förevarande Mern. framställda annor, mätte
lägga detsamma till handlingarna, och dels bifall till Frih. Cederström?,
af flere ledamöter biträdda förslag, att Mern. skulle läggas till handlingarne
utan uttryckande af någon åsigt om detsamma? innehåll.
Härefter framställdes först propos. å bifall till Frih. Tcrsmedens
förslag och besvarades med starka både ja och' nej i blandning,
hvaruppå gjordes propos. å Frih. Cederström? förslag, och då
dervid jemväl svarades starka både ja och nej, förklarade H. Exc.,
det han ansåge ja nu halva Varit öfvervägande.
Efter det flere ledamöter påyrkat votering, upsattes och justerades
följande voteringspropos.:
»Den som vill, att Konst.Utsk:ts Mern. N:o 5, angule fullbordad
granskning af de i StatsRådet förda protokoll, skall läggas till handlingarne,
röstar
J a j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, beslutar R. o. Ad. lägga förevarande Mern. till handlingarne
med ogillande af de deri framställda anmärkningar.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja—57.
Nej —99.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 3 och 7 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 74, dels i anledn.
af K. M:ts nåd. Propos., angående Leckö kungsgårds användande
till ekplantering, dels angde väckta motioner om utarrenderande af
vissa delar af nämnde kungsgård, samt om anslående af en derunder
lydande hemmansdel till boställe åt Folkskoleläraren i Otterstads
församling.
Utsk?ts första framställning, deri Utsk:t afstyrkt bifall till dea
Kongl. Propos. och föreslagit, att ifrågavarande kungsgård skulle i
enlighet med gällande föreskrifter mot arrende uplåtas.
Gr. Posse, Knut: Den för framtiden högst vigtiga åtgärd,
som innefattas i K. M:ts Propos. om användande af Leckö kungsgård
för anläggande af en ekplantering, har Utsk:t på ganska svåf
-
Den 10 Mars f. m.
75
vande skäl afstyrkt. Dessa skål jemte Utsk:ts betänklighet och flerfaldiga
tvifvelsmål åro genom många reservationer och sednast genom
Hr General Direktören llos’ sakrika anförande vederlagda; men
det torde dock tillåtas mig att i allmänhet få yttra några ord rörande
så väl Utsk:ts beslut som dess betänkligheter.
Åtskilliga vetenskapsmäns yttranden, att eken vore i aftagando
i Sverige, synas af Utsk:t hafva blifvit upfattado i en mera inskränkt
betydelse, så vida de skola anses såsom skäl att för framtiden afstå
frän all tanke på att förskaffa sig ekvirke. Den utmärkte vetenskapsmannen,
Prof. Elias Fries, har visserligen i sin afhandling om
skogar yttrat att först framträda väldiga ekskogar, men dessa försvinna
efter hand och lemna rum för blygsamma alskogar. Detta
må vara en vetenskaplig sanning, men för dessa omsättningar åtgå
årtusenden, och det torde då vara för tidigt att redan nu låta
skrämma sig deraf. Utsk t säger att Leckö kungsgårds läge, hufvudsakligen
på en ö, utsatt för vindarnes åverkan, tordei måhända i
icke ringa mån motverka ekträdets tillvext. Det förefaller mig som
om Utsk. icke skulle hafva gjort sig full reda för nämnde planterings
belägenhet. Enligt hvad som blifvit uplyst, är den dock så,
att den bör vara skyddad emot dessa mäktiga vindar. Att anföra
vindarne såsom motskäl synes mig derföre likasom taget allt för
mycket ur luften. De SOt) tunnland åker och 500 tunnland äng
borde, enligt Utsk:ts tanke, icke förvandlas till ekplantering derföre,
att Staten derigenom skulle gå i mistning af en inkomst, som dock
i sjelfva verket icke vore särdeles betydlig. Så handlade icke våra
förfäder, och derföre bör också Staten icke så handla. Staten är
framtidens målsman och bör tillse att några 100 år härefter i Sverige
linnes tillgång på skeppsvirke, så mycket mera som vi redan
införskrifva ganska stora qvantiteter virke till högt pius. Detta virke
kommer hufvudsakligen från Preussen,, från stränderna af Weser, och
som Preussen nu börjar inse behofvet af en flotta, så är det ganska
troligt att utförsel af ekvirke kommer att der förbjudas, hvarigenom
ytterligare svårigheter upstå i detta hänseende.
Utsk:t anför vidare att, i anledning af förhållandet emellan odlad
och oupodlad jord, är det mera skäl att förvandla skog till åker ån
tvertom. Med anledning häraf må det tillåtas mig att yttra några
ord. Jag medgifver villigt att början till all odling och dess fortgång
begynner med skogens nedhuggande; men det finnes dock en
gräns för odlingens utvidgande på skogens bekostnad. Många provinser
hafva redan tillräcklig tillgång på spaninål, men brist på
skogsprodukter och bränsle, så att der torde gränsen redan vara
upnådd. Denna princip, i vissa fall tillämpad, visar redan sitt menliga
inflytande i åtskilliga trakter af Sverige, der de gamla svedjarnes
exempel följas, så att skogarne nedhuggas och bortsvedjas för
att efterträdas af några få skördar. Att sådant i längden menligt
inverkar icke allenast på vegetationen utan äfven på åkerbruket I
allmänhet, torde man böra erkänna. Man hör redan huru sjöar och
strömmar förminskas till följd af skogarnes utrotande; och man har
redan fått en försmak af att frysa och lida af vattenbrist inom vårt
land, om hvilket man måhända snart får såga, att det fordom var
7«
Den 10 Mars f. m.
rikt på skogar och vatten. I ett rationélt landtbruk bör man våt
icke nedhugga skogarne och urtappa sjöarne för att vinna litet
åkerjord. Det kan möjligen i en icke så aflägsen framtid inträffa,
att dessa så mycket besjungna skogar och sjöar endast komma att
såsom en saga qvarstå. En gång utrotade skogar återvinnas icke
med guld; en gång utsinade sjöar och strömmar återförskaffar man
icke, hvarken för penningar eller på annat sätt. Jag har på en af
de Joniska öarne. Cephalonia, sett, att der finnes en flod, som från
hafvet löper inåt landet; sådant kari hår icke låta sig göra. Med
fara att det äfven kan anses såsom besynnerligheter eller fantasier,
torde man dock böra erkänna, att ett vackert landskap, en herrlig
natur välgörande inverkar på ett folks sinne, att derigenom skatter
kunna samlas för själen, i någon mån upvägande de skatter i guld,
som man eljest anser nödvändiga för lyckan och välgången.
För att nu återgå till hufvudämnet, ber jag att få påminna om
huru våra fäder vidtogo åtgärder just i förevarande hänseende. Derom
vittnar Helgeands-holms beslut, förordningar om skogar och allmänningar
af år 1582, en förordning af år 1 7 67, hvaruti stadgades
att för hvarje ek, som fälldes, skulle två nya planteras i stället.
Ofvertygad att samma omtanka äfven nu kommer att göra sig gällande,
anhåller jag att R. o. Ad., med afslag å Utksits hemställan i
förev:de Betänk., måtte bifalla Kongl. Maj:ts nåd. Propos. i ämnet.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Då jag redan reser
verat
mig emot Utsk-.ts beslut, beliöfver jag nu icke vara särdeles
vidlyftig, utan ber att få hänvisa till min reservation. Jag vill icke
heller trötta R. o. Ad. med upläsande af densamma, utan anhåller
blott att få tillägga några resultater, dem jag icke ansett lämpligt
att inrymma derstädes. Ett af motiverna för Utsk:ts afstyrkande är
en upgift, att ekens växtgräns flyttar sig mot södern. Utsk. har
icke upgifvit, på hvilken auktoritet det stöjer sig; men jag har i
min reservation uplyst, att det är en af våra mest frejdade forskare,
nemi. Prof. Elias Fries. Det år naturligtvis alldeles icke min mening
att upträda emot honom, desto mindre, som jag i hans skrifter,
hvarifrån de åberopade orden äro hemtade, funnit att de kunna
ganska olika upfattas och tydas, isynnerhet när de sammanställas
med åtskilliga andra yttranden, i hvilka Professorn tillskrifver likartade
fenomen mera menniskans förstörande framfart, ån någon af
allmänna inre orsaker härrörande förändring i jordmån och klimat.
Jag tror att ur dessa yttranden icke någon så inskränkt slutsats
kan dragas, som Utsk. gjort. Vi veta alltför val, att eken icke hål
ler
sig på några olåndiga trakter, utan helst i de rikaste inom landet.
När nu dessa blifvit allt mera upodlade, synes det vara en
naturlig följd, att eken blifvit förvisad till de mindre bördiga trakterna,
och deraf torde en ganska enkel förklaringsgrund till detta
trädslags försvinnande, kunna hemtas. Ty så går det alltid, der
vilda vextcr förvandlas till kultur-vexter, aldramest då de dessutom
flitigt anlitas för menniskans behof. Men icke nog med att det
ligger i sjelfva odlingens natur att undantränga åtskilliga vexter;
hår i Sverige har det gått ännu fortare, emedan odlingen antagit
I) f n 10 Mari f. m.
ph våldsam natur. Genom svedjandet utrotas icke allenast skogen,
utan marken gores äfven ofruktbar för ädlai'e vexter, hvilket hvar
och en, som reser i Sverige, kan hafva tillfälle se i de stora ljunghedar,
som i de flesta provinser finnas. Då jag således tror mig,
afven med stöd af den författare, som Utsk. åberopat, hafva ådagalagt,
att det ieke år någon naturlag, som vållar nedflyttandet af
ekens vextgräns, anser jag detta skål icke längre kunna ega giltighet,
hvarföre jag anhåller om afslag & Utsk:ts Betånk. och bifall till
K. M:ls Propos.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: En fråga
af den vigt, som den närvarande, vinner otvifvelaktigt derpå, att
den från olika sidor belyses, och jag får derföre anhålla om några
ögonblicks upmårksamhet, för att få framställa de anledningar, hvarför
jag kommit till samma slut, hvari StatsUtsk. stannat. För det
första har det ingifvit mig någon tvekan, huruvida den föreslagna
åtgärden vore ekonomiskt klok och om den derföre borde bifallas.
Vi hafva på sednare tider gått mycket framåt på frihandelns bana,
och då en af detta systems första satser är att man köper hvarje
vara, der den fås för bästa priset, så synes det mig icke vara skål
att producera, till ett enormt pris, en vara, som vi kunna få för
bättre pris. Det har dessutom synts mig, att vi i detta fall icke
behöfva hysa någon så stor fruktan att blifva lemnade utan ekvirke;
ty det är mig bekant att t. ex. i England icke förekomma några
statens ekplanteringar, och om detta land, som snart sagdt helt och
hållet beror af ek, för att vara herre på hafvet, med ett visst lugn
kan åse att ingen ek der genom Statens försorg updrages, så tror
jag att äfven Sverige kan göra det Jag vill icke derföre bestrida,
att man ej kan plantera ek i Sverige; men jag hyser dock någon
tvekan dervid. Professor Fries säger i sitt arbete »Botaniska Utflygter»,
sedan han redogjort för de olika våxtperioderna och visat
huru aspen tillhörde den första, tallen den andra, hvilket tråd undanträngdes
af eken, som i sin ordning undanträngdes af boken. —
Prof. Fries, säger jag, yttrar derefter följande, som jag ber att få
uplåsa: »Eken var under denna sin förherrskande period icke blott
»ojemförligt talrikare än den för närvarande år, utan ock vida större
»och frodigare, efter den allmänna. regien, att hvarje naturalster i
»ett land har en period för sin stigande utveckling, en för sitt inaxi»mum,
då det hunnit sin högsta typiska fullkomlighet, och släthagen
en period med långsam aftyning, till dess det utdör eller råt»tare
förflyttas till andra ställen, der för detsamma under tidernas
»lopp mer gynnande förhållanden intvädt. — — — — — —
»Ekens period synes öfverallt i Norden vara i aftagande, i större
»delen af det nordliga Ryssland år den redan utgången, ehuru man
»ännu har ekstubbar qvar, och huru aftynande stå nu icke ekarne
»på Dalelfvens stränder och de flesta orter hos oss, då man i de
»fossila ekstammarna tycker sig igenkänna Plinii beskrifning af de
»väldiga ekarne på Hartzbergen, hvilka han antager för årsbarn med
»jorden.» Afven på ett annat ställe talar Prof. Fries om samma
företeelse. Om man betraktar Agardhs arkologiska karta, finner
D s n 10 Mars f. m.
man, att bokens gräns går från nord-vest till syd-ost, då deremot
ekens sträcker sig öfver Amål emot norr till Gefle och deröfver.
Detta år allmänna skål, som jag tror, vid fråga om ekplantering,
förtjena afseende. Dessutom är frågan icke alldeles ny. Samma
åsigt, att ekplanteringen bör göras i någon af Rikets sydligare provinser,
uttalades redan af R. St:r i deras Utlåt, vid 18 29 års Riksdag.
I skrifvelse till K. M. yttrade de nemi., att de önskade att
planteringarne borde ske i Östergötland eller i någon af de södra
provinserna Småland eller Skåne, hvilket bevisar att de redan då
ansågo ett sydligare läge vara nyttigt.
När frågan förekommer i sin tillämpning på Sverige, finnas
äfven andra skäl, som verka på min öfvertygelse. Enligt statistiska
upgifter utgör Sveriges åkerjord i proc. af hela arealen; i Frankrike
är den 37 och i Ryssland 18 proc. o. s. v. Detta utvisar
således för Sverige ett särdeles lågt tal af odlad jord. Dock har
man nu föreslagit att af denna ringa åker-areal använda en del
till ekplantering, oaktadt vi hafva stora sträcker oupodlade.
Men jag öfvergår från dessa allmänna skäl till dem, som särskildt
hos mig väckt tvekan om ändamålsenligheten att för ifrågavtde
ändamål använda Leckö. Man säger att en undersökning blifvit
verkställd af kompetente personer och att den visat ett godt resultat.
Jag her att få fästa upmärksamheten på, hvad förtroende man
i denna fråga kan fästa vid s. k. kompetente personer. Ar 1829,
då K. M. begärde att 25,000 tunnland måtte uplåtas till ekplantering,
ansågo kompetente personer det lämpligaste stället derför vara
Bisp-Motala. 1831 ansågo andra kompetente personer detta ställe
vara olämpligt och föreslogo att planteringen skulle ega rum på
Wisingsö. 1800 åter anse nya kompetente personer Wisingsö icke
vara lämpligt. Jag stödjer mig i detta fall helt och hållet på GeneralDirektören
Ros’ anförande i sista plenum, hvaruti, genom utdrag
ur SkogsStyrelsens berättelse af d. 19 sisth December om ekp'anteringen
på Wisingsborg, bland annat säges: »Jordmånen å
»denng kungsgård synes öfverallt icke vara väl egnad för produktion
af ektimmer. Utom det att resultatet af de jordgräfningar,
»sorn blifvit anställde, gifver stöd för detta omdöme, visar det sig
»deraf, att de äldsta nu 28-åriga planterade ekarna förete en af»gjord
predisposition att sätta starka sidogrenar med en lång och
»rund växtform å kronan, i stället för att med smärt växt skjuta
»rakt i höjden. — — — — — — — — — —
»Då emellertid s. k. knän, bildade af grofva ekgrenar, åro för
»skeppsbyggnad lika nödvändiga som timmer, kan man antaga, att
»ifrågavrde plantering, om än den i en framtid icke kommer att
»lemna skeppstimmer, dock alltid skall blifva af stort värde genom
»frambringande af kortare ekpjeser och s. k. knän.» Man vore verkligen
frestad att tro, det Skogsstyrelsen' sjelf befunnit sig på knäna,
eller, såsom man säger, på hesarne, då den kunnat tillämpa ett sådant
skäl. Åtminstone kan man hafva ökad anledning betvifla, hvilka
personer egentligen må anses kompetente i denna fråga. Jag tror
att man i detta fall har mycket skål att säga: »vestigia terrent.»
f>en 10 Mars f. m.
T9
Ett annat skäl för mig att icke anse Leckö lämpligt för ifrågav:de
ändamål, år missförhållandet i afseende på egendomens åkeroeh
skogsmark; den förra upgår nemi. till 785 tunnland och den
sednare till 2,1 1 2. Ehuru det icke är bestämdt upgifvet, huru mycket
häraf skulle användas till ekplantering, har jag dock antagit att
det skulle blifva omkring C 1)0 tunnland, och således skulle 3,000
tunnland upoffras för att få en ekplantering af 0 00. Detta har icke
synts mig vara någon lämplig hushållning. Vidare torde man taga
i betraktande att kungsgården kan ut arrenderas, och, oaktadt man
anser att arrendet icke kan för närvarande blifva särdeles högt,
kommer dock utan tvifvel förhållandet i detta fall att förändras, så
vida K. St:r bifalla hvad K. M. föreslagit, eller att arrendetiden hädanefter
blir 20 år. För det arrende, som af Leckö kan komma
att utgå, kan mycket ekvirke köpas. Man säger, att det skulle
vara en inkonseqvens af K. St:r att, då de vid 1829 års Riksdag
tillstyrkte en sådan åtgärd, som den ifrågav:de, de nu skulle afstyrka
hvad K. M. föreslagit. Men det är alldeles icke förhållandet. Här
är icke fråga om saken i allmänhet, eller huruvida ekplanteringar
böra göras eller icke, utan blott huruvida Leckö dertill är lämpligt
eller ej. Det är detta, som jag för min del icke kunnat finna och
hvarföre jag icke kunnat tillstyrka förslaget. Jag tror således icke,
att det ligger någon inkonseqvens i Utsk:ts beslut, och anhåller derföre,
att R, o. Ad. måtte bifalla detsamma.
Gr. Sparre, Erik: Sedan jag anmälde mig, har en talare
utvecklat skälen för bifall till Utsk:ts Betänk, på ett sätt, som gör
att jag har föga att tillägga. Jag ber blott att få nämna att då
R. St:r vid 1828—29 års Riksdag fattade beslut om ekplantering,
så finner jag mycket naturligt att K. M:t, då nu Leckö kungsgård
blir ledig, underställde R. St:rs pröfning, huruvida de ansåge densamma
för ändamålet tjenlig. De skäl, som emellertid blifvit anförda
dero mot, synas mig i sanning så tillräckliga, att någon tvekan i detta
hänseende icke bör upstå. Tvenne officerare af flottan hafva tillstyrkt
afslag å Utskds Betänk, och bifall till K. M:ts propos. Man har
dervid talat om skogarnes inflytande på vegetationen och om skadan
för landet af deras utrotande; ja, man har t. o. ro. gått så
långt, att man talat om skogarnes förmåga att äfven vara en skattkammare
för själen. Hvad skatter för själen några ekplanteringar
på Kollandsö skulle gifva, har för mig icke blifvit rätt klart; ett
faktum är emellertid, att hvad nu är fråga om att bortgifva, icke
skulle gifva någon produkt förr än om 200 år. Tvåhundra år, M.
Hrr! år dock en ganska lång tid, och med den fart, som allting
nu eger, kan det verkligen vara fråga om, huruvida man tvåhundra
år härefter begagnar ekvirke till byggande af fartyg, eller om icke
vetenskapen kan hafva gjort jernet till ett lämpligare material. Men
i alla fall, hvilka tillgångar öppna icke handelsförhållandena, och
hvilka utsigter för skeppsbyggnadskonsten kunna icke uppstå tvåhundra
år härefter. Kan det blifva något skäl att nu i vårt på
åkerbruk särdeles fattiga land använda en mark, som upgår till
3009 tunnland, til! ekplantering under .200 år. Om vi antaga, så*
«9
Den 19 Mars f. m.
■söm man förmodat, att arrendet skulle kunna upgå till 8 n 10,00®
rdr årligen, besinnom hvilka ofantliga kapitaler med ränta på ränta
Staten skulle upoffra på dessa planteringar, hvilka, når de en gång
skulle kunna användas, möjligen vore obehöfliga. Det år en känd
sak att Kronan spekulerar illa, och jag fruktar, att om Kronan
skulle underhålla dessa anstalter, som finnas omnämnda i Hr Kos*
tryckta anförande, skulle kostnaderna derför blifva större än inkomsterna.
Det bör dessutom icke förbises, att hela forstvetenskapen
år en temligen ny vetenskap. Det är icke min afsigt att vilja tillräkna
vederbörande Skogsstyrelse att försöken på detta område ännu
icke lyckats; jag finner det tvärtom ganska naturligt, att, medan
saken ännu år så ung, denna Styrelse begår misstag. Men, M Hrr!
kan det då blifva skäl att upoffra tusentals tunnland af vår bästa
åkerjord endast för att komma till det resultat, som inträffat på
Wisingsö. Man säger att man nu kommit till den råtta methoden,
men jag fruktar att den ännu icke år funnen. Man har sagt att
jordmånen på Leckö skulle befunnits särdeles lämplig och att deh
fruktan, sorn man hyst för vindarne.s inverkan på de unga träden,
skulle vara ogrundad. Jag har dock sjelf erfarenhet af att vindarne
på Wenern åro ganska skarpa, och jag tror att något skål kan
vara för den förmodan, att klimatet icke år det båsta. Dessutom,
om vi skulle anse det nödvändigt att använda penningar på ekplanteringar,
hafva vi då icke annan jord, som är mindre dyrbar,
att använda för detta ändamål, ån den bästa åkerjord, som finnes i
landet? Jag har på många trakter i Westergötland funnit ekstammar,
hvilka i styrka öfvergå allt hvad jag i den vågen sett, och
dessa träd hafva växt på jord, som aldrig varit åkerjord. Det förekommer
mig i sanning, sorn om meningarne icke kunna vara delade
derom, att vi icke för ett osäkert resultat skola upoffra måhända öfver
10,000 rdr årligen under en tidrymd af 200 år. Jag tillstyrker
bifall till Utsk:ts Betänk.
Hr Lilliehöök, Bertil: Den siste värde talaren har sär
deles
fästat sig dervid, att man nu icke borde göra något, derföre
att resultaterna först efter 200 år skulle komma landet till nytta.
Vill man icke göra annat ån hvad man har nytta af för dagen, så
må jag bekänna att mycket af hvad B. St:r nu vidtaga icke bör
ske. Utsk. säger i sitt Betänk, att man bör tillvågagå med varsamhet,
och man bör icke förneka, att Utsk. iakttagit den aldra
största varsamhet, då det tillstyrkt att göra ingenting alls. Fullföljer
man det påståendet, att man icke bör göra något för befordrandet
af ekplanteringar, så bör man också icke göra något för
de andra nödvändiga trådslagen, i afseende på hvilka det år en
känd sak att de årligen förminskas. Utsk. yttrar: »att genom den
verkställda undersökningen icke blifvit ådagalagdt, att det ekvirke,
sorn på ifrågavale ställe kan frambringas, blir af den beskaffenhet,
att det bör komma att upfylla flottans behof.» Om förhållandet nu
år så, att »beskaffenheten» skulle gälla sjelfva virket, så eger jag
en officiel handling, som vitsordar dess godhet; men i afseende på
qvan
-
Den IO Mars f. m.
81
qvantiteten medgifver jag, att det icke kan produceras så mycket,
som kan komma att erfordras. Vidare yttrar Utsk., att »planteringslåge,
hufvudsakligen å en 6, utsatt för vindarnes åverkan, måhända
i icke ringa mån torde motverka ekträdets tillväxt.» Hvar
och en, som något känner till denna ort, vet att, oaktadt norra sidan
af Kinnekulle ligger öppen för nordanvinden, företer denna sida
dock en vegetation, som år rikare än någon annan i Sverige oeh
hvars make man först på andra sidan Östersjön kan återfinna. Under
loppet af åren 1824 — 25 verkstäldes besigtning å allt Kronan
förbehållet ekvirke, som fanns i de olika provinserna. Dervid antecknades
de ekar, som funnos användbara för flottans behof. Man
fann då att dessa ekar icke växte på någon dålig jord, utan tvärtom,
och derigenom förfaller äfven påståendet, att man kan plantera
ek på sämre jord. Jag vill icke trötta 11. o. Ad. med några citationer
ur nyssnämnda handling, men jag beklagar att den icke kommit
till Utsk:ts kännedom. I afseende å det gjorda påståendet, att
man kan få behofvet af ekvirke fylldt, från utlandet, så är det visserligen
sannt att man kan erhålla virke för penningar. England,
som icke har några betydbga ekskogar, köper från alla länder, från
Italien, Ostindien och Amerika; men vi böra komma ihåg att ett
land kan göra detta, som på de sista 7 åren användt 7 00,000,000
på sitt sjöförsvar. När vi komma så långt, kunna vi också taga
vårt ekvirke hvar som helst; men intill dess förhållandet blir sådant,
tror jag att man bör göra något för att inom våra egna gränser
hafva åtminstone till en del tillgång på hvad vi behöfva. Jag
anhåller om bifall till K. M:ts propos. och afslag å Utskfls Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke neka, att de
skäl, som Utsk. anfört för sitt afstyrkande, inverkat på mig och
frambringat den åsigt, att man svårligen kan bifalla K. M:ts Propos.
oförändrad. Till dessa skäl hafva åtskilliga andra här under diskussionen
blifvit lagda, och jag må säga, att om man anställer en
jemförelse emellan ekens beskaffenhet i de norra delarne af Sverige
och de södra, der jag lång tid vistats, så skall man finna dem emellan
en stor skillnad. Den siste värde talaren har sagt, att redan
år 1825 en besigtning anställdes på Kållandsö; men någon jemförelse
emellan ekens växtlighet derstädes och i södra Sverige finnes
icke anstäld och åberopad. Då vi dessutom i vårt land hafva stora
sträckor, som äro oupodlade, torde väl dessa framför allt böra användas
till det nu ifrågav:de ändamålet. Af dessa skäl må jag erkänna.
att jag vore böjd att bifalla Utsk:ts Betänk. Men jag kan
icke instämma i Gr. Sparres åsigt, att ingenting bör göras, derföre
att frukterna icke kunna skördas förr än efter 200 år. Det är ett
faktum, att eken försvinner från vårt land; vi åro icke i samma
ställning som England, som kan hemta ek från sina kolonier. Om
också ekvirke icke skulle erfordras till vårt skeppsbyggeri, är det
ändock af vigt, att detta dyrbara trädslag finnes qvar i vårt land.
Regeringen har onekligen kunnat framställa detta förslag på grund
af det bemyndigande, som R. St:r gifvit henne, att nemligen efter
H. IV. 6
82
Den 10 Mars f. m.
godtfinnande för ekplantering i Rikets sydligare delar använda 25,000
tunnland jord, och jag håller Regeringen räkning derför, alt hon
vill bringa till verkställighet hvad R. St:r begärt. Jag tror att det
är af vigt, att Sverige erhåller en ekplantering; men jag tror också
att det föreslagna stället derför icke är lämpligt, utan att det bör
vara i södra Sverige. Att använda icke mindre än 3,400 tunnland
på ett försök, som möjligen kan misslyckas, anser jag icke vara
öfverensstämmande med god hushållning. Antingen må man således
använda någon mindre del af den föreslagna jordrymden, eller
också anvisa någon annan plats. Jag tror att om så blifvit föreslagit,
skulle R. St:r dertill icke kunnat säga nej. Då emellertid
Utsk. icke fann den ifrågav.de kungsgården passande för ekplantering,
hade Utsk. bort föreslå någon annan trakt, för att derigenom
visa, att Utsk. jemväl velat göra någonting för sakens framgång.
Af dessa skäl anhåller jag, att R. o. Ad. behagade återremittera
Betänk:t till Utsk.
Uppå H. Exc. Hr Gr:ns o. Landtnäs nu gjorda hemställan, upsköts
den vidare pröfningen af förevarande fråga till e. mais plenum,
och R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 10 Mars 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdrag för förmiddagens plenum och PleniProtokollet
för den 21 sisth Januari.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets Utlåtande N:o 74.
Hr Ros, Anders Emanuel, anförde skriftligen: Bland de
talare, som yttrat sig i denna fråga före middagen, hafva egentligen
Hr Gr. Sparre, Erik, och Hr Montgommery-Cederhjelm förordat
Utsk:ts Betänk. Då de skäl, dessa Hrr åberopat, hufvudsakligen
blifvit af mig vederlagda på förhand uti mitt yttrande vid Betänkds
bordläggning första gången den 7 dennes, kunde mitt återupträdande
nu anses öfverflödigt, och jag skall också derföre icke länge
Den 10 Mars e. m.
83
uptaga tiden. Jag förbigår således gerna Hr Montgommerys mot
Skogsstyrelsen riktade oskyldiga skämt. Måtte det skänka honom
mycken tillfredsställelse och förnöjelse! Hr Gr. Sparre har sökt injaga
farhåga och förskräckelse för den långa tid, IMID är, och millionerna,
som han förmenar åtgå för att skörda något gagn af ekplantering
i Sverige. Att dessa siffror förskräcka Hr Grin, såsom
enskild man, förundrar mig alls icke; men deremot så mycket mera,
då jag betraktar honom såsom offentlig man. Hr Guns resonnement
i denna sak förefaller mig högst besynnerligt, särdeles som
allmänt kändt är, att Hr Grin i andra fall visat sig nitisk för skogshushållningens
befrämjande i landet. Tror väl Hr Grin att frukterna
af den vinnes utan tid och kostnader och anser verkligen Hr
Grin på fullt allvar att ekskog skall kunna updragas för bättre pris
på Westergötklands svältor, än vid Leckö. Jag svarar härtill för
min del ett obetingad! nej. Fåfängt skall man bemöda sig att frambringa
en lyckad ekplantering på en af sol, luft, eld och ljungväxter
urtorkad och all humus saknande jordmån, änskönt dessa nu
varande magra ställen före skogens totala sköfling derstädes obestridligen
frambragte ekskog.
Utsk:t och en värd talare hafva anmärkt, att de. skedda undersökningarne
om Leckös användbarhet för ekplantering icke åro nog
uplysande hvarken med hänsigt till jordmånens eller den der växande
ekens beskaffenhet; och man har i intetdera hänseendet varit
tillfredsstäld. Jag åberopar, i anledning häraf, hvad jag redan anfört;
men derjemte hvad vi på förmidd. hört om framlidne Ofverste
Börnemans högst fördelaktiga vitsord om ekväxten på Leckö, och
jag tillägger nu från protokollerne öfver de sednare undersökningarne
derom följande: »Mellan Leckö slott och ladugården står
ännu af gamla ekarne qvar ett exemplar af 60 fots höjd, med rak.
vacker stamvåxt, hvars stånd-ort är blott några få fot uphöjd öfver
Wenerns vattenyta. Vid torpet nära tegelbruket växa ekar på blott
några få fots uphöjning öfver en i sammanhang med Wenern stående
madäng, hvilka ega vacker växt, öO å 60 fots höjd samt ett
godt virke. Ä en odling nedanför hagen Tinnebråt.en, föga uphöjd
öfver de tillgränsande sjömaderna, hvilken odling blifvit igenlagd för
dess mindre goda jordmån, qvarstodo ännu vid undersökningen ekar
af vacker växt, af hvilka en fälldes, som höll 43 fot i höjden och
egde godt virke. Vid torpet Skansen växa vackra ekar helt nära
invid en låg strand af Wenern, och i stora Djurgårdens mindre
högliggande och intill sjömader gränsande åkerjord stå flera visserligen
gamla, men till växtformen vackra ekar.» Dessa fakta, jemte
det allmänt kända förhållandet att eken alltid trifves bäst och växer
vackrast på upslammad jord intill sjö- och elfstränder, måste ovilkorligen
tala för, men icke emot Leckö kungsgårds användande i
och för ekplantering. Vidare bör jag uplysa, att, om man icke tager
i beräkning barrskogen å Leckö, hvilken icke blifvit satt i fråga
att planteras med ek, emedan den såsom barrskog ger en god afkastning,
är denna egendom, jemförelsevis med andra, icke mer än
vanligt besvärad af berg, och kan följaktligen icke derföre framför
andra anses för ekplantering otjenlig — så mycket mera, som de
81
Den 10 Mars 6. m.
flesta af der varande bergskullar kunna planteras med för läget
passande trädslag. Huruvida vindarne hämma ekväxten vid Leckö,
kan man sluta sig till af det förhållande, att å öarne så väl som å de
i Wenern utskjutande uddarne af kungsgårdens mark ännu qvarstå
ekar, oskadade af vindarne, hvilket nogsamt visar grundlösheten
af det härifrån sökta inkastet mot. lämpligheten af ekplantering på
Leckö. Betraktar man åter växtlighetens storlek eller grad, d. v. s.
en större eller mindre sättning af årlig virkesmassa, visa de vid
Leckö undersökta ekarne, jemförda, enligt Cottas växt-tabeller, med
Sachsiska ekslagen, en ganska hög växtlighetsgrad, närmande sig
högsta klassen; och vid Wisingsborg visa de nu 30-åriga ekarne
en sådan sättning per tunnland, som står öfver medelklassen, enligt
nämnde tabeller.
Under sista hälften af sista århundradet, då man betraktade
skogen och skogshushållningen från en mindre affärsmässig synpunkt,
än som nu torde vara fallet, planterades ekar i s. k. planterhagar
på många ställen inom Sverige, hvilka utgjort och ännu mångenstädes
utgöra en prydnad för sådana ställen, och vederlägga alla suppositioner
om en aftagande växtkraft hos Svenska eken. Jag vill,
utom anvisande å planterade prydnads-ekar på många ställen i den
provins, der Leckö kungsgård är belägen, särskildt hänvisa till en
af framlidne Direktör Bagge anlagd ekplantering vid säteriet Lund
i Wäne härad, der de omkring 80-åriga ekarne stå friska, smärta
och raka samt förete en höjdväxt af nära 80 fot, — ja äfven till
ett annat exempel. Vid Rörsås by i Westergötlands nordligaste
härad, Wadsbo, finnes äfven en sådan planter-hage, der de omkring
100 år gamla ekarne — så vidt de icke i sednare tider blifvit
fällda — ännu höja sina frodiga toppar, som göra sig bemärkta
på flere mils afstånd från stället. På detta sätt hämnar sig Svenska
eken öfver ett ogrundadt påbördande om aftagande och döende
vegetationskraft. Mycket kunde ännu vara att i saken tillägga;
men jag vill ej längre uptaga R. o. Arns dyrbara tid, förbidande
jag en blifvande votering, som icke lärer uteblifva, om Betänfct eller
K. M:ts nåd. Propos. skall antagas. Denna votering kommer att
i väsendtlig mån vittna om R. o. Ad:ns intresse för eller emot åtgärderna
för en förbättrad skogshushållning i Riket. Den nybildade
Styrelsen, som fått sig anförtrodt att vaka öfver berörde industrigren,
må af voteringens utgång också komma i tillfälle att bedöma,
hvilket stöd Styrelsen för sina bemödanden kan hafva att vänta af
R. o. Ad.
Hr Lilliehöök, Erik Gustaf: Då jag är bland dem,
som gillat pluralitetens i Utsk. åsigter, anser jag som en pligt att
i korthet nämna de motiver, > hvarpå jag grundar min öfvertygelse,
under tillkännagifvande att jag ingalunda förbiser nyttan och behofvet
att vidhålla den af Ständerna en gång uttalade grundsats, att
af nödig omtanka för framtiden ekplanteringen bör fortsättas, ehuru
sådant bör ske, efter mitt förmenande, på en för ändamålet tjenlig,
ehuru mindre dyrbar jord än den nu ifrågav:de — en åsigt, som
jag icke hört någon inom StatsUtsk. bestrida. Det har blifvit yttradt
Den 10 Mars e m.
8.i
att det vore en obetydlig upoffriug å Statens sida, ifall Leckö användes
till ekplantering. Jag kan ingalunda instämma deri, ty att
taga den mest bördiga jord, för att dertill användas, är ingen obetydlig
upoffring.
Kartan öfver Leckö utvisar att Leckö är beläget nära en i
w enern utskjutande udde och att dess egor stryka intill den östliga
stranden af denna udde, och att egorna bestå af tillsammans
omkring 3,34 0 tunnland, deraf 785 tunnland åker och 54.2,6 tunnland
änsr. Skogsstyrelsen har i sitt Utlåt, sjelf uplyst att i denna
areal vore inberäknad den för torplägenheternas skötande nödvändiga
jorden, äfvensom de sidlända ängar, hvilka måste bibehållas
till grässkörd för utfodring af de vid ekplanteringen erforderliga
dragare och stallkreatur.
Af den jord, sorn tillhör Leckö, ligger l*/2 mil från hufvudgården
en egendom, benämnd Djurgården. Den består af 2 ä 300
tunnland och med den tror jag att man kan göra en början. Detta
anser jag vara så mycket vigtigare, som ekplanteringarne på Wisingsö
ej lemnat det resultat, som man velat förmoda; och skulle
jag i följd deraf tro, att, förrän man nedlägger en betydligare kostnad
på ett arbete, som behöfver 2 sekler för att gifva någon afkastning,
man bör vara säker att företaget skall lyckas och att det
dermed åsyftade ändamålet vinnes. Att på en i alla hänseenden
sjelfständig egendom disponera god åkerjord, 5 å 60 0 tunnland,
för ekplantering, är ej rätt hushålladt med Svenska åkerbruket, och
när man dessutom besinnar att Leckö är beläget nära nordligaste
gränsen för ekens växtlighet, som i denna trakt är norra ändan af
Wenern, så vore det önskligt att man noga öfverväger alla omständigheter,
innan man beslutar sig för något, som kan för sekler vara
gagneligt eller skadligt. Enligt mitt förmenande borde ännu ytterligare
undersökningar göras och de 20 å 30 år, som derigenom
skulle dragas ut på tiden, vore ej bortkastade, om något dermed
kunde vinnas
För öfrigt anser jag klimatet i sydligare Sverige vara mera
tjenligt till ekplantering och har jag hört talas om ett ställe i
Skåne, vid namn Dalby, som skulle vara dertill särdeles passande,
och numera anser jag att man ej bör vara bunden af 18 29 års
beslut, att ekplanteringsorten skulle vara belägen nära sjöfarled, då
år för år jernvägar blifva färdiga och den inre kommunikationen
sålunda underlättas.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Utsk. har upgifvit, att
R. St:r, genom underd. skrifvelse den 19 Aug. 1829, åt K. Mats
godtfinnande öfverlåtit att för ekplantering, helst i Rikets sydliga
delar, använda 25,000 tunnland dertill tjenlig jordegendom, hvartill
företrädesvis borde väljas sådana kronoparker, kungsgårdar och kronoallmänningar,
som upfyllde berörde vilkor. Deraf synes att K. M.,
utan att behöfva delgifva Ständerna sin tanke ang:de denna sak,
hade kunnat besluta om användande af Leckö eller annan dertill
lämplig kungsgård för detta ändamål. Likväl har K. M. meddelat
Peri 10 Mars e m.
Ständerna detta och begärt deras yttrande derom, hvilket tillfälle
StatsUtsk. begagnat till att afstyrka bifall till K. Mits Propos. Jag
har ingen lokalkännedom om Leckö och kan således ej bedöma,
huruvida det är lämpligt till ekplantering eller ej. Men då nu Utsk.
afstyrkt nämnde K. Mits Propos., så hade det varit önskligt, om
StatsUtsk. samtidigt erkänt vigten af, att ekplanteringarne för Kronans
räkning utvidgades, och att någon eller några dertill lämpliga
platser måtte väljas. Genom detta bestämda afstyrkande och till
en del äfven genom StntsUt.sk:1s rcsonnemang, och om man dertill
lägger ett yttrande på f. m. af en af StatsUtsk:ts ledamöter, skulle
man kunna tro att det vore Utsk:ts mening, sitt ej några vidare
ekplanteringar för Kronans räkning borde ske. Jag för min del är
af motsatt tanke, ty genom de åtgärder, som vidtogos vid 18 29
års Riksdag, att frigifva ekskogen, har det visat sig att ekarnes antal
inom Riket småningom förminskats. leke heller lärer det vara
att hoppas, att ekplanteringar af enskilde personer skola anläggas
och skötas på sådant sätt, att för framtiden ekvirke skall finnas i
tillräcklig mängd för flottans behof. Under sådana förhållanden,
anser jag det vara af vigt att representationen erkänner det förevarande
bohofvet, äfvensom att hvad K. M. och R. St:r åsyftade vid
18 2!) års Riksdag måtte nu sättas i verkställighet; ty ett bestämdt
afslag, fruktår jag, kunde leda derhän, att Regeringen upfattade
Ständernas mening så, att ej något vidare i denna sak vöre att
göra. Om nu R. o. Ad. bifaller Utsk ts Betänk., skulle jag önska
att till beslutet fogades det tillägg, att något eller några kronolägenheter
måtte utses för ekplantering. Gr. Sparre har isynnerhet
fästat sig vid de 200 åren såsom alldeles afskråckande; men det
är något, som man måste underkasta sig, om man vill hafva en
sådan anläggning. Hvad vidare det beträffar att Utsk. afstyrker
Propos:n, derföre att det är åkerjord, som skall användas för det
åsyftade ändamålet, så får jag förklara att det oj bör vara ett bindande
skäl; ty, såsom vi veta. fordrar eken god och djup jord och
dess rötter gå rakt ner i jorden. Icke heller hafva vi tilt arealen
så inskränkt åkerjord, att det kan inverka något, om några hundra
tunnland åkerjord på en kungsgård användas till ekplanteringar.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om bifall till
det af mig vrkade tillägget i Utsk:ts beslut, att en eller flera lägenheter
måtte användas till ekplantering.
Gr. Posse, Knut: Då jag på f. m. begärde ot;det, var det
för att genmäla några annar, som framstäkles i ani. af denna fråga.
Jag får då först uttrycka min tillfredsställelse öfver den vänliga
disposition, Ilr Montgommery visat för Svenska flottans framtid.
Hr Montgommery har nemi sagt, »att i England finnas inga ekplanteringar
och Engelsmännen bygga likväl sina skepp af ekvirke;
och Sverige bör väl också kunna handla på samma sätt, utan att
skaffa sig ek inom landet.» Icke kan det vara Hr M. obekant,
på hvad sätt Engelsmännen förskaffa sig den ofantliga massa ekvirke,
som fordras för byggandet och underhållandet af deras enorma
flotta; och om han ej vet det, får jag uplysa att det är dem
l)eii 10 Mars e. m.
87
möjligt genom de relationer och kolonier, England förskaffat sig
rundt omkring hela jorden. 'Jag förutsätter derföre, att Ilr Montgommery
vill att vi också, genom ökande af vår flotta, skola skaffa
oss relationer med andra länder, der man får ek; och att man på
sådant sätt skall kunna undvika den nu föreslagna ekplanteringen;
och jag gläder mig åt den medverkan, Hr M. skall gifva 5 :te hufvudtiteln,
då den inom detta hus kommer att diskuteras.
Gr. Sparre har sagt, att det ej vore skäl att använda stora
summor för att förskaffa sig ekvirke till flottans behof i en framtid,
enär det ej är afgjordt att eken skall komma att begagnas till byggande
af krigsfartyg, utan att i dess ställe skulle nyttjas jern. Till
vederläggande af detta får jag uplysa, att enl. de vidsträckta försök,
som blifvit anstälde i flera länder, synnerligen i England, ang:de
användbarheten af jern till krigsfartygs byggande, man kommit till
det resultat, att det ingalunda kan användas, hvarföre det väl är
skäl, att vi ej med förskräckelse tänka oss en multiplikation med
200 till ena faktoren och några tusen rdr för jord å andra sidan,,
för att i en framtid förskaffa oss detta för flottans behof så dyrbara
trädslag Vi kunna anse oss lyckliga, att våra förfäder ej följde
samma beräkningssätt, då de, genom att bevara skogarne, visade
omtanka för framtiden.
Det har blifvit anmärkt att jag i mitt yttrande på f. m. gått
från ämnet, men detta föranleder sig af Utskits påstående, att proportionen
mellan skog och åkerjord vore sådan, att vi hafva mera skog,
hvilket jag tror i vissa provinser åtminstone ej vara fallet. Jag
anhöll då om Ståndets öfverseende dermed och trodde mig således
ej komma att ytterligare tillvitas detta.
Jag yrkar fortfarande bifall till K. Mits nåd. Propos.
Hr Gripenstedt, Johan August: Det nu ifrågavide för
slaget
innefattar 2:ne punkter, af hvilka den första innehåller ett
afstyrkande af K. Mits Propos. och den andra ett tillstyrkande att
Leckö egendom skulle utarrenderas. Vid genomläsande af Betänk,
har jag ej kunnat undgå att erfara det intryck, att sjelfva qvintisensen
ligger i sista punkten, eller att Leckö bör utarrenderas, och
att den första endast är en utväg att komma till detta resultat.
De skäl, som blifvit anförda för Utskits mening, kunna, såsom
en ledamot af Utsk. förut gjort, indelas i allmänna och speciela,
eller sådana, som blott hafva afseende på Leckö. Så väl de allmänna,
som de speciela skälen, hafva visserligen redan förut blifvit
af åtskilliga talare berörde; men det torde likväl tillåtas äfven mig
att på vissa omständigheter fästa upmärksamheten. Man har upgifvit
bland de allmänna skälen mot förslaget, att ekträdet vore i
ständigt aftagande i Norden och att vårt land således ej vidare
kunde anses tjenligt för dess frambringande. Genom de uplysningar,
Ilr Skogman meddelat, synes mig tydligen vara ådagalagdt, att
det yttrande i detta hänseende, som Utsk. anfört ur en berömd vetenskapsmans
skrifter, ej kan tillerkännas en så allmän mening, som
Utsk. tyckes vilja gifva deråt, äfvensom att ekens aftagande i Sverige
ej har sin grund i oundvikliga, med klimatet förknippade om
-
88
Den 10 Mars e. m.
ständigheter, utan beror af helt andra förhållanden, der menniskans
oförstånd joch liknöjdhet framstår som den mest verkande orsaken.
Och under sådana omständigheter kan jag ej finna annat, än att
det faktum, man åberopat om ekens aftagande, och den deraf följande
minskningen i tillgång på virke för vår flottas behof snarare
bör vara ett skäl för att något måste göras till beredande af en
sådan tillgång i framtiden, än för att skjuta ifrån sig all omsorg i
detta hänseende.
Vidare har såsom ett allmänt skäl blifvit anfördt, att det ej
vore lämpligt att förvandla åkerjord till skog, utan att heldre motsatsen
borde ske. Detta skäl har redan af Frih. Tersmeden blifvit
uptaget, och, såsom mig synes, fullständigt vederlagdt; och det förekommer
mig nästan obegripligt, huru man kan fästa någon vigt vid
en sådan obetydlighet, sorn att åkerjorden i Sverige genom den föreslagna
åtgärden skulle minskas med G ä 700 tunnland, helst då
detta skedde för ett så vigtigt ändamål, som det ifrågav:de. Jag
såg t. ex. i går i Post- och Inrikes Tidningar, att man endast genom
en sjösänkning i Nerike vunnit en jordrymd af ungefär 4 ä
5 tusen tunnland, hvilken utan tvifvel snart skall blifva åker, och
då utgör ju denna areal ensam 7 å 8 gånger så mycket som det,
hvarom i Betänk, är fråga. Med ett ord, det synes mig vara ett
ganska svagt skäl för Propos:s afstyrkande att tala om den minskning
i åkerjorden, som härigenom skulle upkomma, när denna minskning,
relatift taget, är en sådan obetydlighet, och hvarje år mångfaldigt
ersättes genom fortgående odlingar.
En värd talare har fästat sig vid det missförhållande, som skulle
ega rum i fråga om inkomsten, ifall egendomen användes till ekplantering,
emot om den utarrenderades. Till en början får jag
dervid anmärka, att det torde vara svårt att på förhand med någon
visshet tala om detta missförhållande, då den ena faktoren, eller
värdet af ekvirket vid den tid det skall skördas, är helt och hållet
obekant. Men ehuru någon säker kalkyl i afseende å det ekonomiska
resultatet sålunda icke lärer kunna nu göras, vill jag likväl
gerna medgifva, att om frågan finge bedömas endast ur denna synpunkt,
eller såsom en finansspekulation, så kunde man hafva goda
skäl att deremot hysa betänkligheter. För min de! tror jag dock,
att denna upfattning af ämnet är helt och hållet oriktig, och att
man här förblandar två alldeles olika saker. Jag hämtar en särskild
anledning till denna anm. från Hr Montgommerys yttrande, som
ansett det vara en inkonseqvens, om Staten här skulle upträda som
industri-idkare, då man eljest numera allmänt hyllade den statsekonomiska
åsigt, att en sådan anordning är felaktig, och att en vara
bör sökas der hon kan fås för bästa priset. Ja, Mine Hrr! jag bekänner
mig just till denna sednare statsekonomiska grundsats. Men
det är likväl endast på ekonomiska frågor, som ekonomiska principer
skola tillämpas. Och den fråga, hvarom vi nu öfverlägga, är
icke af detta slag. Det är icke här fråga om någon ekonomisk
spekulation, utan om en åtgärd, som i framtiden skall betrygga vårt
sjöförsvar, och i sådana ämnen kunna ej alltid de statsekonomiska
grundsatserna strängt tillämpas. Om så skedde, skulle man må
-
Den 10 Mars e. m.
89
Ilända komma ända derhän, att af ekonomiska skäl hela sjöförsvaret
ställdes på en slags entreprenad, eller åtminstone att alla Kronans
egna varf och verkstäder nedlades, ty förmodligen skulle det
kosta mindre, att genom ackord med enskilda anskaffa fartyg (såsom
nu tillgår med jernångfartygen), än att med en vidlyftig administration
bygga dem för Kronans egen räkning. Men jag öfverlemnar
emellertid till hvar och en att bedöma, om sådant skulle
gå an, och huru det då en gång i nödens stund skulle se ut med
vårt försvarsverk och dess oberoende. Det torde således vara klart
att den ifrågav:de åtgärden icke får betraktas såsom en spekulation
att skaffa sig ekvirke för det billigaste priset, utan som en garanti,
att vårt sjöförsvar i framtiden, då det måhända bäst behöfves, icke skall
sakna det material, som utgör ett hufvudvilkor för dess bestånd.
Sedan jag nu i korthet genomgått de allmänna skålen mot
förslaget, ber jag att få nämna några ord om de speciella, som
blifvit anförda särskildt mot Lcckös användande till det af K. M.
afsedda ändamålet. Man säger t. ex. att denna egendom är utsatt
för vindarnes inverkan, ty Wenern ligger nära intill. Jag får då
påminna att bland de vilkor, som inflöto i Ständernas beslut 1S19
om ekplanteringarna, var äfven det att dessa ekplanteringar skulle
företrädesvis förläggas i närheten af farleder och vatten. Då nu
vanligen händer att på sådana ställen också vindarna hafva ett visst
spelrum, torde anmärkningen särskildt mot Leckö i detta hänseende
vara temligen kraftlös, helst då det blifvit uplyst, att just denna lokal
eger skydd emot de farligaste vindarna eller de nordliga. Vidare
bar man velat frånkänna de utlåtanden, som af vederbörande
blifvit afgifna ang:de denna kungsgårds lämplighet till ekplantering
nästan all trovärdighet och som en anledning till misstroende
har blifvit åberopadt det mindre gynnsamma resultatet äfvensom de
stridiga åsigterna ang:de ekplanteringarne & Wisingsö. Det medgifves
gerna, att i detta sednare hänseende meningarna om platsens
lämplighet varit ganska delade, och att ej heller ekplanteringen derstädes
lärer hafva all den framgång, som önskligt vore, men detta
bevisar, enl. min tanka, alldeles ingenting emot valet af Leckö.
Tvärtom kan i detta afseende åberopas, att i fråga om Leckös lämplighet
för ekplantering icke den minsta skiljaktighet förefunnits i alla
de myndigheters omdöme, som derom yttrat sig. Förloppet härvid
är nemi. följ.: Sedan förslaget, att till omförmälda ändamål an
vända
Bisp-Motala, förfallit, och planteringen pä Wisingsö betydligt
fortskridit, anbefaide K. M. 18 49, att, till beredande af fullföljd åt
1829 års beslut om ekplanteringarnes fortsättning, uplysningar skulle
inhämtas genom jägeristaten i de särskilda länen, hvilka platser som
företrädesvis kunde anses tjenliga för ändamålet. På grund af dessa
uplysningar erhöll EkplanteringsStyrelsen vidare 1850 befallning, att
anställa närmare undersökning å Leckö kungsgård och den s. k.
Borgholms hage på Oland, hvilka lägenheter af lokal myndigheterna
ansetts vara för ekplantering mest lämpliga. Sedan, under en ny
Chef, förhållandet blifvit ånyo undersökt, afgaf EkplanteringsStyrelsen
1857 en berättelse, deruti framstäldes de stora fördelar, som Leckö
skulle erbjuda såsom plats för ekplantering, men att deremot Borg
-
•JO
D e ii 10 Mars e. m.
holms hago voro härtill mindre passande; och slutligen harden nya
Skogsstyrelsen, hvilken numera öfvertagit ledningen af ekplanteringarna,
efter att likaledes på stället tagit kännedom om förhållandena,
till alla delar instämt i det af alla de olika myndigheterna förut
afgifna omdömet om Leckö kungsgårds synnerliga lämplighet för det
ifrågav:de ändamålet. Lör min egen del har jag hvarken tillräcklig
sakkunskap eller lokalkännedom, för att kunna ega någon fullt sjelfständig
åsigt i frågan; men såvida en förnyade gånger uttalad och
alltid sammanstämmande öfvertygelse hos alla dem, som i ämnet
ega insigt oell som derom haft att yttra sig, utgör någon garanti
för en saks riktighet, så kan det ej bestridas, att en sådan garanti
vid detta tillfälle verkligen är för handen.
Slutligen tillkommer en omständighet, som af Utsk. med temligen
lätt hand blifvit vidrörd, men som, enl. mitt omdöme, är af
stor vigt vid denna frågas bedömande, och det är 1829 års beslut
i ämnet.
R. o. Ad. torde påminna sig att detta beslut tillkom på det
sätt, att, då vid 1823 års Riksdag Ständerna begärde att ekskogen
på skattejord skulle uphöra att vara Kronans tillhörighet, K. M.
fann sig föranlåten att afslå denna ansökning på den grund, att all
den trygghet, som Rikets försvarsverk sålunda egde i afseende å
tillgång på ekvirke, genom eftergiften skulle försvinna, derest ej på
något annat sätt samma säkerhet kunde vinnas. Med anledning af
denna förklaring, hvars vigt ej kunde bestridas, beslöto R. St:r 1829
att, såsom ersättning för den ekskog på skattegrund, hvartill Kronan
för framtiden borde afstå sin rätt, skulle anvisas tilt •ekplantering
en areal af 25,000 tunnland jord af kronoparker, kungsgårdar
och kronoallmänningar, som dertill befunnos lämpliga; och det synes
mig under sådana förhållanden vara föga välbetänkt att nu liksom
återtaga ett på sådant sätt tillkommet medgifvande å R. Stms
sida.
Man säger visserligen att ett afslag å denna framställning ej
innefattar ett annulerande af 18.29 års beslut; men i så fall får jag
säga, att man åtminstone ej bolt åberopa de skäl, som tala mot
saken i dess helhet. Det förekommer mig dessutom, når man ser
alla de invändningar, sorn nu blifvit gjorda mot tillämpningen af det
ofta åberopade beslutet af 18 29, att frågans behandling företer en
viss likhet med historien om Markolphus, hvilken visserligen skulle
hänga, men som aldrig fann något träd dertill lämpligt, och soip
derföre också alltid upsköt exsekutionen. Det är för öfrigt klart,
att K. M.,' på grund af 1829 års beslut, måste anses vara oförhindrad
att, ifall han så finner för godt, sjelf bestämma om Leckös
användande till det ifrågav:de ändamålet; men i frågan ingick jemväl
åtskilliga andra omständigheter, nemi. huru den del af kungsgå
rden skulle disponeras, som ej för tillfället behöfde användas till
ekplantering, samt om ett från denna kungsgård aflägse beläget
hemman skulle afyttras, och ett annat, såsom mera inblandadt i gårdens
egor, inköpas. Alla dessa frågor voro af den natur, att de
måste hänskjuta» till R. St:r, och under sådana omständigheter ansåg
K. M. att det var lämpligare att frågan i dess helhet öfverlemna
-
Den 10 Mars e. in.
des till R. St:rs bepröfvande, öfvertygad att denna pröfningsrätt
också af K. St:r med grannlagenhet skall begagnas.
Med stod af hvad jag nu haft äran anföra, tror jag det vara
i alla afseenden rättast, om R. o. Ad., med bifall till K. M:ts nåd.
Propos., ville afslå StatsUtsk:ts ifrågav:de Betänk.
Hr Montgommery, Robert Nils Germund: Till en
början ber jag att få uptaga en anm., som gjordes af Frih. Tersmeden
och äfven af Hr Gripenstedt, att K. M. nemi., på grund af
Ständernas beslut, kunde utan Ständernas hörande disponera Leckö.
Det är alltför möjligt att så kunnat ske. K. M:ts Propos. innehåller
emellertid, »att Leckö kungsgård med tillhörande hemman och
»lägenheter samt inventarier måtte från den ii ålars 1861, då den
»nuvarande innehafvarens, genom arrende för ett år, förlängda dis»positionsrätt,
i afseende derå uphörde, för IC. M:ts och Kronans räk»ning
användas till ekplantering och för sådant ändamål vid nämnde
»tid ställas under förvaltning af Skogsstyrelsen, med bemyndigande
»för denna etc.» K. M. har sålunda hånskjutit frågan tid Ständerna.
Anledningen hvarföre man i Betänk, uptagit tvänne punkter, den ena
afstyrkande K. M:ts Propos., den andra tillstyrkande, att egendomen
borde utarrenderas, var den, att man ansåg att, då K. M:ts förslag
ej antogs, man, på grund af 77 § R.F., borde föreslå huru Leckö
kungsgård borde användas.
I afseende på Frih. Tersmedens yttrande, att Utsk. i sitt Betänk.
skulle ogilla ekplanteringen i allmänhet, får jag förklara, att
det ingenstädes finnes uttryckt att ekplanteringen skall uphöra, ehuru
tvekan i detta afseende var ganska stor, dels med ani. af utmärkta
vetenskapsmäns yttranden i detta hänseende, dels med afseende på
det föga lyckliga resultatet af de redan gjorda ekplanteringarne.
Likväl finnes ej i Betänk, att man helt och hållet afstyrker dessa
planteringar, ehuru, enl. Utsk:ts förmenande, Leckö ej dertill är
lämpligt.
Hr Gripenstedt har talat om hvad ekens värde möjligen kan
blifva om 200 år. Vill man ge sig in på fantasiens område, så
kan man då komma till hvilket resultat som helst. Man kail då
med mera skäl såga att som menskliga upfinningsförmågan alltid är
tillreds med nva upfiningar, så torde man om 200 år till krigsfartyg
använda annat byggnadsämne än ek; måhända jern. Vid 18 29
års Riksdag talade redan en motionär om att fartyg voro byggda
af jern och att man ej behöfde ek; hvarpå StatsUtskit svarade:
»— — — -— samt nyare tiders försök att af jern allena
»sammansätta fartyg, vid praktiskt användande, undertryckes, ej
»blott af den dermed förenade utomordentligt dryga kostnad, men
»ock af det större äfventyr, som med begagnandet af sådane fartyg
»är oskiljaktigt, enär den minsta läcka, hvilken ej genast uptäckes
»eller kan botas, oundvikligen drager skepp och besättning till hafsbotten;»
— — —- — — — — — — — — —
Detta skedde 1829, och hvar och en inser att de skäl, som
då anfördes, för närvarande icke gälla. Det är ju möjligt att om
200 år endast jernfartyg byggas. Jag tror derföre ej att det är
92
D eli 10 Mars e. m.
lämpligt att ingå på funderingar om hvad sorn skall hända, och jag
kan på samina gång ej finna att Utsk. afstyrkt ekplanteringen, ruen
man har afstyrkt användandet af Leckö utaf många skäl. Man kar
ogillat det anförda skälet af vindarnes häftighet och åverkan derstädes.
Om man likväl betraktar kartan öfver Leckö, skall man
verkligen finna att fälten ligga öppna för vindarne. Orsaken hvarföre
detta togs in i Betänk, var den, att det yrkades af en Utsk:sledamot,
som sjelf är botanist, nemi. Doktor Gumaelius, och som
påstod att, denna omständighet var cn af de hinderligaste för ekens
trefnad. För mig står det qvar som något oförklarligt, att man
1860 skulle gå in på det förslaget att plantera ek på den mest
bördiga åkerjord, då hela landet ligger öppet för detta ändamål.
Det finnes nemi. många andra ställen, som kunde dertill användas.
Jag skulle möjligen kunna medgifva hvad Hr Gripenstedt yttrade,
nemi. att dessa 600 tunnland jord äro endast en relativ förlust,
n. b. om man vore säker att dessa ekplanteringar skulle lyckas;
men då man sväfvar i den fullkomligaste okunnighet och osäkerhet
om det framtida resultatet i detta hänseende, kan jag ej annat än
med afstyrkande af K. M. Propos. biträda Utslcts förslag.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Hr Montgomme
rys
nu ytterligare drifna sats, att man bör lemna ekplanteringen
åsido, anser jag till sina följder kunna blifva särdeles farlig och en
tillämpning deraf kunna leda till stort mehn för våra efterkommande,
hvarföre jag högeligen får protestera deremot. Då man dessutom
sett den sköfling, för hvilken våra skogar under en sednare följd af
år varit utsatte, så år det representantens pligt att i sin mån söka
godtgöra de misstag, som blifvit gjorda. Det är bekant att på
1820-talet Kronans skogar lemnades till sköfling, eller att man ansåg
att de skulle bättre vårdas af enskilda än i Statens händer;
men att så ej varit fallet, fruktar jag att sednare tiders erfarenhet
visat. Man gjorde likväl ett undantag för ekskogarne; man ville
förskaffa sig detta dyrbara trädslag och man såg denna fråga uteslutande
från skeppsbyggeriets sida. Detta trädslag är nödvändigt
äfven till mångfaldiga andra ändamål, och det är derföre Statens
pligt att bereda tillgång derpå för framtiden. Om någon del af
Statens jord för detta ändamål upoffras är den väl använd.
Frågan skiljer sig i tvenne delar; den ena huruvida ekplantering
är till principen riktig, den andra hvar sådan plantering skall
göras. Att ekplanteringar för Statens räkning böra verkställas anser
jag gifvet, men vill icke ingå i bedömande deraf, huruvida Leckö
är dertill företrädesvis tjenligt, utan yrkar derföre återremiss af Betänka,
på det att Utsk. måtte få tillfälle att, efter hvad nu af flere
talare yrkats både för och emot förslaget, taga saken i närmare
öfvervägande.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag på f. m. yttrade
mig i denna fråga, yrkade jag återremiss af Betänk, på samma skäl,
som den siste värde talaren. Nu har jag erfarit att frågan kommit
i det stadium, att 2 Stånd bifallit Utsk:ts förslag, hvaremot Preste
-
Ren 10 Mars e. m.
93
St:t antagit K. M:s Propos.; om nu R. o. Ad. också bifaller Utskits
förslag utan att dervid göra någon reservation, kan ett sådant enkelt
afslag af K. M:s Propos. icke skäligen annorlunda förstås, än
som skulle R. St:r f. n. icke anse någon ekplantering vara af bebofvet
påkallad. Jag hemställer derföre till de Hrr, som yrkat bifall
till Utskits förslag och som likväl afse att ekplantering bör
verkställas, ehuru ej vid Leckö, huruvida det ej vore lämpligt att
fatta beslutet i sådana ordalag, att afslaget endast må kunna tydas
såsom afside stället, kungsgården Leckö, är ej ekplantering i allmänhet,
den R. Stir fortfarande vilja befrämja, då dertill mera passande
lokal användes. Jag vill derföre afstå från återremiss och i
stället yrka antagande af ett förslag af följande lydelse: »Att ehuru
R. o. Ad., lika med 1829 års Ständer, erkänner det maktpåliggande
behofvet af ekplanteringar i Riket, R. o. Ad. likväl, med fästadt
afside å de skäl, som af StatsUtskit blifvit anförda emot Leckö
kungsgårds användande till slik plantering, anser sig böra bifalla
Utskits uti ifrågavide hänseende gjorda framställning.»
Gr. Sparre, Erik: Då chefen för skogs-styrelsen vädjar
till den kärlek, jag hyser för skogsodlingen inom vårt land, så erkänner
jag detta och får å min sida tacka för det nit, denna styrelse
ådagalagt inom den provins, öfver hvilken jag har äran vara
landshöfding; jag betviflar ej att denna förvaltningsgren skall med
denna utmärkta och nitiska styrelse vinna all den framgång, den
förtjenar. Jag vill också för ingen del alldeles afstyrka alla ekplanteringar,
och har mitt yttrande blifvit så förstått, ber jag att
deri få göra en rättelse. Jag instämmer nemi med Hr Montgommery
i den förklaring att, då det endast var fråga om Leckö, min
argumentation endast riktades mot denna fråga. Bland andra skäl,
jag framdrog, var äfven den kostnad, det skulle medföra att för
detta ändamål använda en så dyrbar åkerjord, och då det är ett
obestridligt faktum att endast 4 % af vår hela jord är använd till
åkerbruk, så torde man böra besinna sig, innan man beslutar att
använda för blott skogsplantering flera tusen tunnland. Dertill tror
jag det vore lämpligare att använda sådan jord, der ekskog redan
finnes och der den fordom vuxit i de största dimensioner.
Hvad angår den siste värde talarens yrkande att R. o. Ad.
skulle bifalla Utskits förslag med en förändring att ekplanteringar i
allmänhet ej skola afslås, så får jag säga att detta förslag förekommer
mig alldeles olämpligt, ty om man med mera upmärksamhet
genomläser detta Betänk, kan man ej finna att Utskit ogillat all
ekplantering, utan endast Leckös användande dertill; R. Stir beslöto
vid 1829 års Riksdag att till ekplanteringar böra företrädesvis användas
kronoparker, kungsgårdar ech kronoallmänningar; med kungsgårdar
anser jag hår menas sådan till kungsgårdar hörande mark,
som är tjenlig till skogsskörd, icke företrädesvis den yppersta åkerjord.
Dessutom, Mine Hrr! då R. Stirs skrifvelse 1829 omförmäler
att man skulle göra dessa anläggningar vid vatten, så må det anmärkas
att jernvägarne då ej funnos; och om man 1829 ej kunde
Den 10 M a r s e m.
tänka På att använda andra lokaler än sorn voro belägna vid vatten,
så bör detta nu förfalla. Man torde äfven ihågkomma att kronan
har ett betydligt antal boställen, å hvilka, likasom på kungsgårdarne,
ekarne ej få röras ; och då vi nu hafva en skogs-styreise,
under hvars förvaltning såväl kronoallmånningarne som boställsskogarne
komma att ställas, så hemställer jag, om ej utvägar till åstadkommande
af ekplanteringar kunna gifvas genom denna styrelses
åtgärder, så att icke en den bördigaste af våra kungsgårdar behöfver
dertill användas. I sydligare delen af Riket finnas så många ställen,
som dertill med fördel kunna användas, och med den stora areal,
Skogsstyrelsen har under sin förvaltning, bör den hafva ett vidsträckt
fält för sin verksamhet och sina undersökningar för det ifrågavtde
ändamålet.
Det har talats om svårigheten att bestämma ekens värde om
200 år, och jag anser det så svårt, att jag ej ens vill ingå i analys
deraf. Slutligen har man sagt att man måste för hvad pris
som helst förskaffa sig ekvirke. Detta vill jag ej motsätta mig,
men tror, att om man årligen betalade blott en liten del af det
som anläggningen vid Leckö skulle kosta, man skulle få den materiel,
man behöfde, vare sig af ek eller hvad annat upfinningen kunnat
sätta i st. f. detta dyrbara trädslag.
Jag vill nu ej längre uppehålla R. o. Ad:s tid, utan får blott
nämna att jag vidblifver min i f. m. yttrade åsigt, att man, med antagande
af Utsk-.ts förslag, bör afslå K. M. Propos.
Hr Lilliehöök, Bertil: Man har talat om att det vore
nödvändigt att vinna erfarenhet ang: de Leckös lämplighet till ekplantering.
Mig synes att de der befintliga ekarne tala för den
saken mycket säkrare än den erfarenhet, man vinner på 29 å 3 0
år. Det är väl sannolikt att vindarne hafva lika ofördelaktigt spelat
på Leckös kuster under alla tider.
Då 1824 undersökningar ang:de ekskogarnes beskaffenhet
gjordes inom Skaraborgs län, befanns ingen lokal så passande till
det ifrägav:de ändamålet, som just Leckö. I afs:de på skeppsbyggeriet
kan jag visserligen medgifva att deri kunna inträffa många
förändringar, hvarigenom ekvirke blir mindre behöfligt. De sista
förändringar af krigs-fartyg, som äro föreslagna, bestå deruti att fartygen
byggas af jern, men med en beklädnad af trädvirke af 2 fots
tjocklek; och jag hemställer, om genom detta förslag något minskadt
behof af trädvirke kan vinnas.
En värd talare har med förundran omtalat den frikostighet,
hvarmed utsyning af ekevirke beviljas boställsinnehafvare. I det fallet
torde det vara skäl att påminna, huru dermed tillgår. Boställsinnehafvaren
inlemnar till K. M:s Befh:de en ansökning, som der
granskas, och sedan, alla ansökningar inom viss tid blifvit insamlade
från hela länet, insändas de till förvaltningen af sjöärendena, som
beslutar i hvad mån utsyning må ega rum. Icke sällan händer , att
Förvaltningen, för att spara den ekskog, hvaröfver Kronan ännu har
dispositionsrätt, finner sig böra högst betydligt nedpruta det begärda
D en 10 Mars e. m.
antalet ekar, ofta till ‘/4 eller hälften af hvad af K. Befh;de blifvit
tillstyrkt
Jag får anhålla om bifall till K. M:ts nåd. Propos.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Frih. Alströmer: Sedan man nu erfarit att tvenne Riksstånd
bifallit StatsUtsk:ts Betänk., anhåller jag att få återtaga mitt
förra yrkande och i stället begära bifall till K. M:ts Propos.
Då jag har ordet, torde det tillåtas mig att yttra några ord
med ani. af de skäl, som blifvit anförda mot K. M:ts Propos. Bland
annat har man fästat sig vid den oerhörda kostnad, Staten linge vid
kännas,
om Leckö användes till ekplantering. Hvad vore väl denna
kostnad ? Jag antager att Leckö kan årligen inbringa i arrende
omkring 8 å 10,000 rdr. Om ett årligt anslag till detta belopp
ifrågasattes till befrämjande af ekplantering, tror jag icke att någon
skulle finna denna upoffring särdeles stor, men nu, då anvisande af
jord för ändamålet föreslås, finner man upoffringen oerhörd. Hafva
vi då verkligen sådan brist på jord? Man vill att kronoallmännin
garne
skola begagnas till ekplantering. Detta tror jag ingalunda
låter sig göra; ty der trifves hufvudsakligen endast barrskog och
der detta trädslag finnes, växer sällan ekträdet.
Hr Gripenstedt: Jag ber om ursäkt att jag ånyo uptager
B,, o. Ad:s tid; men flera under diskussionen fällda yttranden äro
af den beskaffenhet, att jag icke anser mig böra lemna dem utan
allt genmäle.
Man talar om de stora upoffringar, som användandet af Leckö
till ekplantering skulle förorsaka. Denna upoffring är emellertid
helt och hållet negativ, eller ett s. k. lucrum cessans, ty Staten
kommer icke att göra den ringaste utgift, eller få ett öre mindre
än förut, men erhåller deremot ett kapital i växande ekskog, hvars
värde årligen ökas. Vidare påstår man alltjemt att det är skada
att till ekplantering använda en så bördig jord som den ifrågav:de.
Man kunde, enl dessa talares åsigt, heldre dertill anslå kronoparken
och dylikt. Ja! visserligen kan man på sådane ställen finna
en eller annan vacker ek, men blir det fråga om en större sammanhängande
plantering och en verklig odling, så är ej värdt att
försöka med några bergbackar, utan dertill måste då användas djup
och bördig jord. Det vore för öfrigt intressant att få veta hvar
dessa kronoparker äro belägna, som skulle vara så tjenliga, men
hvarom man här endast yttrar sig i allmänna ordalag. Hvad jag
vet är, att ingen af de sakkunnige män, som på olika tider och orter
yttrat sig i ämnet, kunnat upgifva några så beskaffade lägenheter,
som här omtalas, utan hafva alla hänvisat företrädesvis till
Leckö.
Vidare har man sagt att numera, sedan boställsskogarne kommit
under SkogsStyrelsens upsigt, så kan man äfven härigenom förvänta
flere förändringar och förbättringar i skogskulturen. Det är
dock för mig en fullkomlig nyhet att boställsskogarne äro ställde
Den 10 Mars e. m.
under donna Styrelses förvaltning, och framför allt var det oväntadt
att höra denna nyhet af en Landshöfding, som jag föreställde mig
fortfarande hade det ifrfigäv:de bestyret. Jag vet ganska väl att
den tillsatta SkogsKomitéen afgifvit förslag till den omnämnda öfverflyttningen,
och jag hoppas äfven att denna åtgärd framdeles skall
komma att ega rum, nun att nu påstå den redan vara genomförd
och derpå grunda beräkningar, lärer val vara ett stort förhastande.
Hvad slutligen Frih. ilaabs förslag angår, så kan jag för min
del ej biträda detsamma; ty ifall Utsk:ts förslag antages, försvinna
ur K. Sfcrs skrifvelser alla de resonnemanger, som göras af ett enskildt
Stånd; men om K. M:s Propos. deremot här bifalles, är det klart
att frågan hålles öppen och att Utsk. måste afgifva ett nytt Betänk,
i ämnet.
Jag fortfar att vördsammast yrka bifall till K. M:ts Propos.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende å den nu förevarande delen
af Utsk:ts Utlåt., yrkats dels bifall till Utsk:ts framställning, dels
afslag derå och bifall till K. M:ts nåd. Propos. i ämnet, samt dels
slutligen af Frih. Raab, att det beslut måtte fattas, »att ehuru R.
o. Ad., lika med 18,29 års Ständer, erkänner det maktpåliggande
behofvet af ekplanteringar i Riket, R. o. Ad. likväl, med fästadt
afseende å de skäl, som af StatsUtsk. blifvit anförda emot Leckö
kungsgårds användande till slik plantering, anser sig böra bifalla
Utsk:t.s uti ifrågav:de hänseende gjorda framställning.»
Härefter framställde IL Exc. propos. å bifall till Utsk:ts förevarande
framställning, dervid svarades starka nej, blandade med
många ja, hvarefter gjordes propos. på afslag å Utsk;ts framställning
och bifall till K. M:ts Propos., då svaren utföllo med starka
ja tillika med många nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Montgommery begärt votering, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att vid den nu begärda voteringen den ena propos.
naturligtvis komme att innefatta afslag å Utskits framställning och
bifall till K. M.ts Propos., men att den andra propos. kunde blifva
antingen bifall till Utsk:ts framställning eller bifall till Frih. Raabs
förslag, hvarföre II. Exc. nu ville inhämta Ii. o. Ad:ns mening derom
; och då H. Exc. härefter hemställde, huruvida R. o. Ad. ansågo
bifall till Utslc:ts framställning böra ingå uti den ena af propos:ne
vid den blifvande voteringen, svarades många ja jemte åtskilliga nej;
hvaruppå ja förklarades halt öfvervigten.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.: »Den, som
bifaller StatsUtsk:ts uti dess Utlåt. N:o 7 4 gjorda framställning i
anledning af K. M:ts nåd. Propos. ang:de Leckö kungsgårds användande
till ekplantering, röstar
Ja;
Den 10 Hars e. m. 9j
«ien det ej Till, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förrberörde framställning och bifaller K.
M:ts i ämnet aflåtna nåd. Propos.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 33.
Nej — 60.
Härefter förekom:
Utsk:ts sednare hemställan i anledning af 2 inom BondeStåndet
väckte motioner.
Denna hemställan bifölls.
Föredrogos och biföllos Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ts den 7 dennes bordlagde Betänk:n:
N:o 1, i anledning af väckta motioner ang:de förändring i åtskilliga
' delar af nu gällande stadganden rörande nederlags- och
transitorått;
N:o 2, i anledn. af väckta motioner om vissa ändringar i SeglationsOrdningen;
samt
N:o 3, i anledn. af väckt motion om revision af Tullverkets
sporteltaxa.
Föredrogos, men blefvo, på flere ledamöters begäran, ånyo
bordlagde följande från den 7:de dennes på bordet hvilande Betänk:n,
nemi.
LagUtsk:ts Betänk. N:o 19, i anledn. af vackt motion om
antagande af ny lag angtde skillnad i äktenskap; samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts Betänk :n:
N:o 38, i anledn. af väckta motioner om åtgärder till beredande
af Sabbatens värdiga firande; och
N:o 39, i anledn. af väckta motioner om ändring i HandelsOrdningen
den 22 December 1846 samt dermed sammanhang
egande författningar.
Föredrogs och lades till handlingarne sistnämnde Utskits Mern.
N:o 40, i anledn. af RiksSbns olika beslut rörande Betänk. N:o 19.
Slutligen föredrogos, men bordlädes ånyo, på flere ledamöters
anhållan, RiddarhusUtsk:ts den 7 dennes på bordet lagde Utiåtrn:
H. IV. 7
Don 11 Mars f. m.
N:o 10, i anledn. af Hr Anreps, Gabriel, motion om under'
stöd för fortsatt utgifvande af »Svenska Adelns Attartaflor»; och
N:o 11, i anledn. af återremiss af Utsk:ts Mern. N:o 6.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. s/, 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 14 Mars 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdrag för den 10 dennes e. m. samt pleniprot.
för den 25 sisth Jan. f. m.
Uplåstes ett utaf Hr af Geijerstam, Olof, inlemnadt Mern.
af följande innehåll:
Som jag för tjenstegöromål måste aflägsna mig från hufvudstaden
och således är förhindrad att hädanefter oafbrutet deltaga uti
Riksdagsgöromålen, så får jag i ödmjukhet anhålla om befrielse
från det mig gifna updrag att vara Ledamot uti Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:t. Hock får, enär det torde för mig yppas tillfälle att
framdeles hit återkomma, jag i ödmjukhet anhålla att fortfarande
få bibehålla min Riksdagsmannarätt.
Sedan R. o. Ad., uppå framstäld propos., till denna begäran
lemnat bifall, anmodade II. Exc. Hr Gr. o. Landtm. Ståndets Hrr
Elektorer att välja en Ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.
efter Hr af Geijerstam, äfvensom tillsätta en annan ledamotsplats i
samma Utsk., som blifvit ledig efter Hr Nordenfelt, Enar, hvilken
inlemnat den polett, han som fullmäktig för Friherrliga Attén Nordenskjöld
N:o 294 innehaft.
Anmäldes och lades på bordet:
LagUtsk:ts Betänk. N:o 20, i anledn. af dels K. M:ts nåd.
Propos. med förslag till förordning ang:de mord, dråp och annan
misshandel, dels ock enskilda motioner i enahanda ämne; samt
Den 14 M*r> 1. m.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts Bet&nkm:
N:o 41, i anledn. af vackt motion ang:de sättet för tillsättande
af lediga pastorat, om hvilkas delning fråga blifvit väckt forst efter
förre inneliafvarens afgång;
Nio 42, i anledn. af väckta motioner om uphörande af skyldigheten
för resande inom Sverige samt för Norrmän vid resor till
Sverige att vara försedde med pass; och
N:o 43, i anledn. af väckta motioner om ändringar dels i
Kongl. Stadgan den 21 Januari 1855 om mått och vigt, och dels
i K. M;ts under samma dag utfärdade nåd. Instruktion för juste
rare
af mått och vigter.
Föredrogs, men blef, på många ledamöters begäran, ånyo bordlagdt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskds den 10 dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 37, i anledn. af väckta motioner rörande Sveriges
och Noriges ömsesidiga förhållanden; hvarefter II. Iixc. Hr Gr.
o. Landtm, hemställde, att ifrågav:de Betänk., hvilket redan, till
följd af ett föreg, beslut, hade främsta rummet på R. o. Ad:ns
målslista, skulle företagas till afgörande nästa Lördag den 17:de
dennes, i enlighet med hvad Talmännen vid deras sednaste sammanträde
beslutat föreslå.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUtskits
den 7 och 10 dennes bordlagde Betänk. Nio 19, i anledn. af väckt
motion om antagande af ny lag ang:de skillnad i äktenskap.
lista punkten, deri Utsk. afgifvit förslag till en författning om
ändring i Kongl. Förordningen den 27 April 1810.
Frih. Cederström, Rudolf: Om å ena sidan bör erkän
nas
såsom nödigt, att, på sätt hos oss redan år medgifvet, det
yttre äktenskapsbandet må kunna uplösas, när det inre bandet af
ömsesidig kärlek och ömsesidigt förtroende på giltiga af någondera
eller båda makarne gifne anledn-.r tyckes vara ohjelpligt brustet, så
måste å andra sidan erkännas såsom högst maktpåliggande för samhällets
välfärd och individens bästa, att icke äktenskapsskillnad till
den grad derutöfver underlättas, att derigenom förhastade och lättsinniga
äktenskap framkallas. Jag erkänner visserligen med tacksamhet,
att LagUtsk. behandlat detta ämne icke utan omsigt, då
det icke tillstyrkt hvad motionären i hola omfattningen af sin motion
föreslagit; men jag tror, att Utsk. icke ens bordt, på det sätt
och till den mindre grad hår skett, tillstyrka hans förslag. Utsk.
föreslår: »att domstol må ega att döma till skillnad i äktenskap
jemväl når dpn ena makan beträdes med slöseri, dryckenskap och
våldsamt sinnelag etc.» På sätt i de, Utsk:ts Betänk, bifogade sakrika
reservationer år vordet anmärkt, förefinnes för närvarande en
-
100
Den 14 Mars f. m.
dast rättighet, att, under sådane förhållanden, till Konungen supplicando
inkomma med ansökan om äktenskapsskillnad, under åberopande
af förekomne anledningar, hvaribland de anförda kunna understundom
räknas. Men reservanterne hafva jemväl ådagalagt,
huru vådligt det vöre, i händelse dylika anledmr skulle kunna åberopas
såsom ovilkorlig skillnadsorsak, vid ärendets afgörande ensamt
inför domstol. Huru lätt skulle icke en illvillig maka kunna medelst
företedd bevisning styrka, att den andra icke varit t. ex. fullt
så nykter, som för öfrigt kunde önskas; och derföre skulle domstolen
vara nödsakad att döma till äktenskapsskillnad! Hvad slöseri
beträffar, så är det äfven en ganska elastisk anledn. att inför
domstol åberopa. Det våldsamma sinnelaget åter kan yttra sig på
mångahanda sätt, och måhända skulle en domstol, med icke nog
bestämda, vägledande åsigter i den vägen, kunna låta af en alltför
stor blödighet förleda sig att bifalla äktenskapsskillnad, der likväl
en ansökning derom icke torde hafva blifvit på enahanda grund af
K. M:t bifallen. Jag anhåller, till följd af hvad jag härom i korthet
nu andragit (i förening med den grundliga utredning, som i
synnerhet en af reservanterne gjort utaf ämnet, och af hvilken säkerligen
R. o. Ad. tagit kännedom) om afslag å ! :sta punkten i
Betänk.
Hr Olivecrona, Knut: Då detta ärende förekom i Lag
Utsk.
, var jag af en skiljaktig mening med Utsk:ts pluralitet. Jag
har derföre afgifvit den reservation, som finnes Betänk, bifogad, och
då jag nu, i likhet med föreg, talare, påyrkar afslag å ifrågav:de
punkt, vill jag äfven anföra de skäl, sorn, enl. min öfvertygelse, äro
i detta afseende afgörande. Vid en flyktig jemförelse mellan det
af Utsk. upgjorda förslag, sådant det finnes antecknadt på sid. 11
i Betänk., med den hittills gällande äktenskapsskillnadslagen, finner
man genast att Utsk. åsyftat att till allmänna domstolarne öfverflytta
åtskilliga af de skillnadsorsaker, hvilka nu allenast bero på
K. M:ts pröfning, der K. M., ur synpunkten huruvida samhällets
vål kan under vissa förhållanden fordra äktenskaps uplösande, derom
ensam bestämmer. Dessa skillnadsorsaker äro de, som för närvarande
äro uptagna uti 1810 års författning, såsom när den ena
makan beträdes med slöseri, dryckenskap och våldsamt sinnelag, samt
om hat och bitterhet mellan båda makarne upstå. Visserligen kan
det för mången synas likgiltigt om afgörandet af äktenskapsskillnad,
på grund af dylika orsaker, fortfarande må bero på K. M:ts pröfning
eller icke; men så är likväl ej förhållandet. För att man
skall inse detta, torde jag kanske böra erinra derom, att, då 1734
års lag stiftades och föreskrifter ang:de äktenskapsskillnad i 13 kap.
giftermålsbalken intogos, utgick lagstiftaren ifrån de åsigter rörande
äktenskapet, som förut voro uttryckte i den antagna kyrkolagen och
som grundade sig på våra kyrkoreformatorers mening i detta ämne.
Kyrkoreformatorerna antogo att äktenskapet skall anses såsom en
personlig förening för lifstiden, och att denna förening endast kan
uplösas af orsaker, för hvilka man i den heliga skrift kunde finna
stöd, dock att undantagsvis kyrkans öfverhufvud, d. v. s. inom de
Den 14 Mars f. m.
101
protestantiska länderna regenten, äfven skulle ega att, när samhällets
vål någon gäng så fordrade, uplösa äktenskap. Med ani. af
dessa åsigter uptogos i allmänna lagen egentligen blott 2 skillnadsorsaker,
nemi. horsbrott och egenvilligt öfvergifvande; men ehuru
Konungens rätt att dispensera i vissa förekommande fall icke i lagen
uttryckligen erkändes, så drogs likväl aldrig denna rätt i tvifvelsmål.
Den blef emelleitd genom 1810 års författning närmare bestämd,
på samma gång åtskilliga nya skillnadsorsaker uptogos, på grund af
hvilka allmänna domstolarna skulle kunna döma till skilsmessa.
Nu gäller frågan, som af motionären blifvit väckt, och af Utsk:ts
pluralitet gillad, att borttaga det prerogativ, som hittills tillkommit
regenten, att, i egenskap af kyrkans öfverhufvud, lemna nämnde
dispens, och att öfverflytta afgörandet om äktenskapsskillnad, i ani.
af de i Utsk.ts Betänk, upräknade fall, på de allmänna domstolarna,
eller, med andra ord, att det skulle blifva en rättighet, hvad som
hittills alltid måst sökas i nådeväg. Man kan med skäl fråga sig,
hvarföre har motionären och med honom Utslcts majoritet velat
åstadkomma denna lagförändring? Jo, svaras det, det är för att
få åtskilliga olyckliga äktenskap lättare uplösta. Jag är likväl lifligt
öfvertygad derom, att man betydligt misstagit sig om medlet, då
man tror sig minska antalet af olyckliga äktenskap, derigenom att
man lättar utvägen till skilsmessa. Tvärtom synes tanken på lättheten
att kunna erhålla skilsmessa i sin mån föranleda att många
äktenskap lättsinnigt afslutas, hvilka eljest aldrig kommit att knytas.
Erfarenheten i andra länder har visat flere sådana exempel och det
är att antaga att förhållandet skulle blifva liknande hos oss, i händelse
Utsk:ts förslag skulle vinna bifall. Vidare vill man ernå denna
lätthet till äktenskapsskillnad derigenom, att skillnadsorsakerna skola
göras beroende af domstolarnes pröfning. Lättheten att vinna skilsmessa
skulle alltså bestå deri, att domstolarna skulle tvingas att
döma till skillnad, så snart det faktum, som åberopas till grund
för skilnaden, kan styrkas. För närvarande år Konungen icke bunden
af sträng juridisk bevisning, utan kan alltid ur den högre synpunkten
af samhällets väl afgöra, huruvida skäl finnes eller icke finnes
till sökt skilsmessa. Man bör likväl väl betänka, att om dessa
skilnadtorsaker öfverlämnäs allenast åt domstolarnes pröfning, är det
att förutse, att, då makar genom en tillfällig oenighet blifvit bragte
på tankan att sig emellan öfverenskomma om skilsmessa, de då
allenast skola fingera något af förutnämnde skäl och alltid ställa så
till, att man kan få laga bevisning att den ena makan låtit beträda
sig med våldsamt sinnelag eller med slöseri, eller att vid åtskilliga
tillfällen hafva varit öfverlastad. Och vinnes laga bevisning, vore
målet upnådt, emedan domstolen vore nödsakad att i sådant fall
döma till skilnad. Om man från dessa synpunkter betraktar förhållandet,
kan man icke komma till annat resultat, än att de motiver,
som Utsk. anfört, icke äro så välgrundade, som de möjligtvis
kunna synas vara vid första påseendet. Att öfverlemna dylika äktenskapsskilnadsfrågor
åt allmänna domstolarnes afgörande, har äfven
andra betänkligheter emot sig. Man har nemligen erfarenhet deraf
att då makar vilja efter öfverenskommelse sig emellan skiljas åt i
193
Den ld Mara f m.
äktenskap, pläga de alltid, när frågan kommer att behandlas vid
domstol, båda två bjuda till att leda i bevis det faktum, som framhålles
af den ena maken såsom skilnadsorsak. Det år mdjligt att
denna i verkligheten icke är den rätta anledningen hvarföre de vilja
skiljas, ja helt och hållet diktad, ehuru hvad den ene påstår, af
den andre godvilligt erkånnes. Vid andra, vanliga rättegångsmål
finnas alltid tvenne från hvarandra sk i 1 j do parter med stridiga intressen,
hvilka hvar för sig bevakas af dessa parter. Vid äktenskapsskilnadsprocesser
är förhållandet icke sådant. Här finnes ingen,
som bevakar det offentliga intresse, som bjuder att äktenskapets
helgd skall uprätthållas och dess uplösning icke göras beroende af
individuelt godtycke. I främmande länder har man kron oadvokater
eller advokater, som på det allmännas vägnar tillse, att ingenting i
dylika fall fingeras eller att icke makarne få hjelpas åt att föra
domaren bakom ljuset; men hos oss finnes ingenting af liknande
art. Jag finner äfven häri ett skäl att icke kasta till allmänna domstolarnes
pröfning något, som hittills med rätta, efter min åsigt,
varit öfverlemnadt åt Konungen. Utsk:t har åberopat såsom ett
hufvudsakligt skäl, att individen skulle ega oafvislig rätt till äktenskapsskilnad.
Jag betvifiar, att man får taga detta så strängt efter
orden; ty betraktar man rätt förhållandet, så lärer man finna, att i
äktenskapet ingår ej blott ett sedligt moment, som säkerligen bör
anses starkare än det juridiska eller rättsliga, utan ock ett politiskt
moment af ännu större vigt, som bjuder upråtthållandet af institutionens
helgd såsom grundläggning för familjen, sjelfva grundvalen
för samhället. Antager man detta, så måste man medgifva, att individens
rätt måste böja sig under samhällets fordringar, helst når
dessa bjuda att, såvidt möjligt är, söka uprätthålla hvad som år
grundvalen för detta sednares bestånd. På dessa skäl och i ani.
af hvad jag för öfrigt i min reservation anfört, yrkar jag afslag å
Utsk:ts Betänk, i denna del.
Frih. Creutz, Steffan: Jag kan icke underlåta, att i denna
vigtiga fråga i korthet uttala mina tänkesätt. Enl. min öfvertygelse,
är anledningen till de svårigheter, som i dessa fall uppenbara sig,
att härleda ifrån det onaturliga förhållandet i statens och kyrkans
kombinerade lagstiftning. Staten kan, i betraktande af för handen
varande förhållanden, medgifva äktenskapsskilnad, men kyrkan, för
så vidt den anser sig såsom kristlig, kan icke göra detta i mer än
lime fall, nemi. vid äktenskapsbrott och egenvilligt éfvergifvande;
det sednare likväl endast såsom undantagsfall, gällande under kristendomens
äldsta tider, i förhållandet mellan kristna och afgudadyrkande
hedningar. Hittills har Konungen gemensamt med kyrkan
kunnat meddela tillstånd till äktenskapsskilnad, Konungen såsom
summus episcopus, kyrkans föregifna öfverhufvud. Efter min tanke,
står denna sammanblandning af det verldsliga och det andeliga så i
lagstiftning som lagskipning i fullkomlig opposition mot kristendomen.
Jag tror i allmänhet, att det år ett fel hos lagstiftningen att
icke mer an som sker ingripa i det inre af familjelifvet. Härvid
bör naturligtvis på det ömtåligaste och mest grannlaga sätt förfaras;
V
Don 14 Mars1!, m. 10S
men då man vet, huru mycken bitterhet och fiendskap, sorn kan
ega rum mellan makar, torde det vara af vigt, att lagstiftningen
äfven der träder emellan och att, vid bevisad våldsamhet eller andra
följder af en inrotad fiendskap, bestraffning må ega rum, icke blott
för att motverka benägenheten till skilsmessa, hvilket jag anser vigtigast,
utan äfven för den allmänna sedlighetens och för barnens
skull, hvilka eljest kunna komma i en högst vådlig mellanhand.
Detta likväl icke så till förståendes, som skulle någon polismakt
kunna få intränga i husen, utan skulle osämja, i ord som handling
uttryckt, betraktas såsom hvarje annat brott, på grund af bevis öfverklagadt
vid domstol.
Motionären har, såsom mig synes, framställt mannen såsom
den egentliga anledningen till fiendskap och deraf följande orsaker
till skiljsmessa. Det heter nemi. i motionen: att icke »någon upmärksamhet
blifvit egnad åt den del af lagstiftningen, i följd hvaraf
en stackars qvinna, fastkedjad vid en rå, utsväfvande och våldsam
man, vore urståndsatt att göra något för att skydda sig sjelf för
misshandling, samt att för sig och barnen rädda något af boets
egendom, utan tvertom ofta vore den, som ensam finge underhålla
äfven sin lastbare make. Hvilken domare har ej mångfaldiga gånger
uprörts vid anblicken af 'J makar, mötande hvarandra inför
domstolen, qvinnan nedtryckt af misshandling, svält, arbete och
nattvak, mannen försupen och rå etc.» Ja väl, en stackars qvinna,
fastkedjad vid en utsväfvande och våldsam man, är i sanning beklagansvärd;
i synnerhet der bränvinslustan hos mannen är öfverhandtagande,
måste förhållandet vara gräsligt, och vi se derpå ofta
exempel i vårt land; men jag hemställer likväl om man, såsom motionären
vill påstå, kan uteslutande skjuta skulden till det olyckliga
äktenskapet på mannen, och helt och hållet anse qvinnan såsom
den lidande, den förorättade och oskyldiga parten. Jag för min
del tviflar på att så är fallet, aldrahelst som dagliga erfarenheten
visar, huru qvinnan icke eftergifver sin försupne man uti den anförda
dryckenskapen och deraf följande råhet. Om man ser in i
familjerna och undantager det fall, då bränvinssupandet tagit öfverhand,
tror jag man skall finna, att vid de flesta tillfällen år det
qvinnan, som gifvit anledn. till bitterhet och fiendskap, om sådan
mellan makarne eger rum, samt åstadkommit benägenheten för skiljsmessa.
Och detta är icke eller att undra på; ty hvad har Staten
gjort för qvinnans upfostran? Ingenting! — då den deremot gjort
allt för mannens. Man kan således icke begära, att qvinnan, i
saknad af den upfostran, man kunde önska, skall inverka välsignelserikt
på familjen, så mycket mer som, i min tanke, den pensionsupfostran,
som nu genom enskildas försorg kommer den upvexande
qvinnan till del (detta afskildhetsförhållande till den offentliga,
den allmänna upfostran) mera skadar än gagnar. Hon får aldrig
låra sig att intaga sin rätta ställning, som naturen henne anvisat, i
förhållande till mannen, till samhället. Hon får aldrig lära sig den
lydnad och undergifvenhet, som naturens och kristendomens djupa
öfverensstämmelse anger för riktningen af hennes lif, hvarför allmänneligen
återfinnes motsatsen till dessa de skönaste qvinliga dygder.
104
Den 14 Mars /. m.
I stallet uppenbarar sig ett visst högmod, som ståndigt utbrister i
en stickenhet, en hetsighet, som upväcker mannens vrede och drifver
honom att kasta sig i utsvfifningar, emedan han icke trifves
hemma, utan önskar undvika beständiga fejder i huset; ty mannen
vill vara herre i sitt hus, och qvinnan vill vara detsamma. Derföre
vore det af vigt att lagstiftningen ingrepe i familjelifvet, så att den
ställde mannen på sin rätta plats och qvinnan på sin; mannen på
den ståndpunkt, att han är herre i sitt hus, likasom i samhället, och
qvinnan såsom det underordnade elementet. Så snart dessa principer
icke äro skyddade af lag, tror jag icke alt man åstadkommer
någon verklig lycka genom hvilka välmenta lagstadganden som helst,
i afsigt att motverka skiljsmesson Man har här upställt åtskilliga
varningsgrader för de makar, som icke sämjas; man har hänvisat
dem, och Gr. Sparre lägger i sin reservation särskild vigt derpå, till
pastor i församlingen; der detta icke hjelper, till kyrkorådet, vidare
till domkapitlet, och slutligen till domstol. Jag tror att man i de
flesta fall skall hafva erfarenhet deraf, att när saken gått så långt,
att den drages inför en auktoritet för varnings meddelande, så verkar
detta motsatsen mot hvad man åsyftat, synnerligen då man besinnar
att varningen skall vara en kärlekens utöfning. Beträffande
dessa varningsgrader och här anförda auktoriteter, så synas de icke
vara rätt väl betänkta, ty hvad prester äro för folk, det känna vi,
såväl som det förtroende, allmänheten fäster vid dem; men kyrkorådet,
bestående af några beskedliga bondgubbar på landet eller
borgare i städerna, betviflar jag hafva nog insigter och förstånd,
att till försoning coh endrägt återföra makar i allmänhet, aldra
minst sådana af en finare upfoslran och samhällsställning, der
en sadan endrägt blifvit bruten. Det vore då i sanning bättre, att,
när makarne gemensamt önska skiljsmessa, hänvisa dem genast till
domstolen, hvilken skulle hafva pligt att lemna dem en bestämd betänketid,
efter hvars förlopp, då de nemi. gemensamt återkommo
med samma yrkande, domstolen borde låta dem åtskiljas. Man
lemnade dem då fältet öppet att åter inträda i äktenskap och underlättade
detta i händelse af deras förlikning.
Hvad beträffar det förhållande, då »äktenskapsbrott» egt rum,
så år saken klar, ty detta är i naturligt hänseende det enda fall,
då äktenskapsskillnad kan och bör ega rum; hvaremot, då »det egenvilliga
éfvergifvandet» förekommer, staten har till sin yttersta pligt
att allmänneligen efterlysa och med lagens makt tillrättaföra och bestraffa
den make eller maka, som öfvergifvit den andra. Hår kyrkan
tar del i denna lagstifning, så strider den, efter min förmening,
mot sin bestämmelse, ty kyrkan, såsom kristlig, eger icke i
mer än ett fall medgifva skiljsmessa och det år i »äktenskapsbrott.»
Men icke heller der har hon rätt att deltaga i någon, det vare sig
lagstiftning eller lagskipning med staten, ty hennes upgift, för såvidt
hon vill vara kristlig, är att endast individuel utöfva sitt andeliga
inflytande på själarne, på samveten. Motionären vill nu att, då
qvinnan till äfventyra finner sig på något sätt förolämpad eller våldsamt
behandlad, skall hon kunna begära skiljsmessa. Detta tror jag
dock att hvarken kyrkan eller staten kan medgifva, utan måste det
Den 14 Mers f. m.
10Ä
vara båda kontrahenternes fria och öppna yrkande härtill, hvarförutan
hvarje misshällighet måste biläggas, att icke lättsinnet får
ani. att den ena dagen ingå äktenskap och den andra vilja detsamma
uplösa, och jag anser äfven att man ej kan vara nog allvarlig
vid bedömandet af denna fråga, hvarföre jag hos Hr Gral o.
Landtm, anhåller att Betänk:t måtte blifva återremitteradt till LagUtsk:t.
Våra förhandlingar vid Kiksdagarne vore i sanning utan
värde, om de i allmänhet icke grundade sig på den allmänna diskussionen
inom landet, och då denna fråga, enl. min tanke, ännu
är alltför litet känd, och man ännu icke tillräckligt tänkt sig in i
de olika förhållanden, som härvidlag kunna ega rum, anser jag
af vigt att låta den hvila och först återkomma till densamma, sedan
den genom pressen cirkulerat och behandlats inom landet och LagUtsk.
handlagt frågan om det civila äktenskapet, med hvilken denna
eger ouplösligt sammanhang. Det blefve då lättare för It. o. Ad.
att fatta ett moget beslut i denna för landet och hela menskligheten
genomgripande principfråga.
Hr Montgomery, Gustaf: Jemte det jag har äran för
ena
mig uti den förste talarens åsigt rörande denna punkt, vill jag
äfven bemöta den siste talarens, som synes vara mindre ridderlig,
ån man haft skäl att vänta. Jag anser att det oftast är mannens
och icke qvinnans fel, om oenighet inom äktenskapet upstår. Hvad
-den, att jag så må säga, manliga bildningen i det allmänna lifvet
beträffar, så skulle den förr öka hennes, såsom Frih. Creutz påstår,
olyckliga benägenhet att vara herre i huset, än minska den. Äfvenledes
tror jag, att genom den husliga bildning, som qvinnan nu inkemtar,
och genom hennes hjertås daning vinnes mera än genom
hvilken skolbildning som helst. Det är således min öfvertygelse att,
såvida den siste talaren icke har någon egen erfarenhet om motsatsen,
det oftast och hufvudsakligen är mannens skuld, om misshälligheter
och obehag inom äktenskapet upstå. Jag vindicerar således
qvinnans rått.
Frih. Creutz: Jag har endast begärt ordet för att helt kort
besvara den siste värde talaren. Jag önskar lifligt framgång åt allt,
som kan befrämja qvinnans frihet uti allt, som rörer hennes allmänna
menniskorätt, och för hvars befrämjande jag ofta här har
höjt min röst; men då fråga blir om hennes särskilda riktning i
lifvet, karakteren af hennes kall som qvinna, så anser jag mig böra
troget fasthålla de naturliga gränser, som tillkomma hennes kön,
och sålunda ställa henne på hennes rätta ståndpunkt i lifvet. Det
är sväfvande begrepp rörande dessa förhållanden, som åstadkommit
så mycket ondt, och det år erfarenheterne deraf i det allmänna lifvet,
som jag här velat framhålla. Hvad mig sjelf beträffar — efter
Hr Montgomery upkallat mig till ett svar — så vill jag tillkännagifva,
att jag lefvat i det lyckligaste äktenskap på jorden, och är
det mig i sanning en stor glädje att få uttala -det. Men jag har i
allmänhet sett så mycket, att jag trott mig böra uttala det, om ock
min erfarenhet och mina år icke upgå till don siste talarens. Mitt
108
1) en 14 M ar s f. m.
förra yttrande afsåg icke att försvara mannen, utan att ställa honom
på hans rätta ståndpunkt i lifvet, och likaså qvinnan, på det hon
måtte komma till en rätt bildning och insigt derom, att hon är ett
nnderordnadt väsende under mannen. Detta är naturens ordning
och i full öfverensstämmelse med kristendomen.
Hr Montgomery: Beklagligen måste jag åter uptråda för
att försvara qvinnans rätt och bästa mot den sisto talaren. Jag
tror icke att det inom intelligensens område finnes något underordnadt
väsende; utan tvärtom anser jag att qvinnan i det fallet skulle
hafva en bättre del än sjelfva mannen, och derföre kallas hon äfven
med full rätt den ädlare delen af menskligheten. Den siste talaren
har åberopat sin erfarenhet om motsatsen; den kan visserligen vara
tillräcklig för hans öfvertygelse, men då jag har den lyckan att ega
en nära 7 0-årig mångsidig erfarenhet i alla lifvets förhållanden, så
kan jag intyga, att det oftast varit mannens fel, om äktenskapet ej
blifvit så lyckligt, som det bordt blifva. Jag ber således att den
siste talaren måtte låta sig öfvertygas derom, att han har i högsta
måtto orätt, om han yrkar eller framkastar förslag derom, att ett
qvinnans underordnade förhållande under mannen skulle ens kunna
ega rum, eller med andra ord, att qvinnan vore i intellektuel hänseende
mindre begåfvad än mannen. Lika oriktigt, ehuru bibliskt,
är hans påstående, att qvinnan är skapad för mannens skull och att
synden genom henne kommit i verlden. I förra fallet äro i verkligheten
man och qvinna skapade för hvarandra, och i sednare har
mannen, djefvulen i ormens skepnad i sjelfva paradiset, hvad han
alltsedan och ännu och i all framtid troligen gör, förledt och förleder
qvinnan till synd och otukt i allmänhet. Sådan är sanningen,
som ej kan undertryckas af den bibliska eller mormonska ensidigheten.
Hr Nordenfelt, Enar: Då så lagkunniga mån reserverat
sig mot Utskits Betänk., må det synas förmätet af mig att våga
upträda emot deras åsigt; men jag har sett olyckliga äktenskap på
nära håll och de hafva så uprört min innersta känsla, att motionärens
förslag var för mig en ani. till glädje, och jag hoppades att
det skulle vinna mera afseende än som skett. Om en man super
och slösar, kommer hem flera gånger i veckan berusad, slår sin hustru,
är orimlig mot sina barn, så att de icke sällan måste söka
skydd hos grannarne, så är det hårdt att icke vilja ändra lagen så
mycket, att detta sorgliga förhållande lättare kan blifva annorlunda,
än som nu är fallet. Man säger väl att i sådan händelse kan hos
Konungen i nådeväg begäras skilsmessa. Ja, det är sannt, men
då dessa sorgliga förhållanden oftast inträffa hos den lägre delen
af Svenska folket, hos arbetaren, torparen, mindre hemmansegare,
handtverkare o. s. v., så år det icke någon lått sak att få fram till
K. M. en ansökan, helst mannen icke lärer underlåta allt hvad på
honom beror för att hindra densamma. Den qvinna, som med själsångest
väntar sin man hem, då han år ute på rummel, har icke lätt
för att först vånda sig till presterskapet, för att få en varning ställd
Den 14 Mars !. m.
10T
till mannen, samt derefter gå till kyrkorådet och slutligen till K.
M:t. Deremot är det för henne mycket enklare att med råd af
någon i orten få mannen instämd och saken afgjord vid häradsrätten.
Man har påstått att de af Utsk:t angifna skilnadsorsaker
vore temligen sväfvande, att slöseri icke borde vara skäl till skiljsmessa,
icke eller våldsamt sinnelag; men jag får fästa upmärksamheten
derpå att desse 3:ne kathegorier, slöseri, dryckenskap och
våldsamt sinnelag stå här i Utsk:ts förslag sammansatte; det står
icke något Meller» mellan dem, utan de äro sammanbundne med ett
»och». Efter vanliga språkbruket skulle då alla tre vara tillfinnandes
för att åstadkomma en skiljsmessa. Att fylleri medför slöseri,
är utom tvifvel, och att samma fylleri icke medför våldsam
het
i lynnet hör till sällsyntheterna; ty finnes det någon raskhet
hos mannen, blir detta ovilkorligen följden. Jag frågar då, är det
billigt, att en menniska, som icke har fred i sitt hus, som ser att,
genom mannens slöseri, fattigdom och uselhet för henne och barnen
stå för dörren, skall uthärda flera åratal, innan hon kan blifva skiljd
från hvad som är rätta bilden af ett helvete på jorden; ty ett helvete
är det att vara bunden vid ett hus, der man förutser sina
barns vårdslösa och dåliga upfostran till afbilder af den fader, som
man afskyr. Alla dessa skäl äro för mig så talande, att jag för
mili del önskar bifall till hvad TJtsk.t framställt. För öfrigt instämmer
jag fullkomligt i liufvudsyftet af Hr Montgomerys yttrande.
Det är icke allenast min tro, utan min fasta öfvertygelse, att det
är mannens fel 9 gånger bland I 0, om äktenskapet icke är lyckligt.
Han har så ofantligt många medel att inverka på sin hustru; lian
kan aflägsna sig, då han så behagar; han bör genom sin större
bildning kunna mera styra sitt sinne; han kan leda och rätta henne,
och k^n han det icke, så må han skylla sig sjelf. Deremot vill
jag påstå, att felet sällan är hos qvinnan, som, då hennes tårar,
hennes undergifvenhet icke förmå rätta mannen, saknar nästan alla
andra medel; hon är underlägsen i kroppskrafter och i alla hänseenden
beroende af hans godtycke. Går hon ut, sä säger man att
hon rymt ur huset och kan lagligen återhemtas; men om mannen
går sin väg, säger man derom ingenting. Det olyckliga äktenskapet
bör sålunda icke tillskrifva^ henne. Jag anhåller om bifall till
Utsk:ts förslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Innan jag yttrar mig
i hufvudfrågan, ber jag att få upläsa några af de motiver, som förekomma
i detta- Bet:de. Det heter nemi. pag. 7 : »kyrkoreformatorerna
antogo emellertid, på grund af bibelordet, hor och egenvilligt
öfvergifvande (desertio malitiosa) såsom de enda lagliga skilnadsorsaker,
och äfven hos oss blef efter reformationen denna åsigt
uttalad i kyrkolagstiftningen, dit man hänförde dessa frågor. Derifrån
infördes samma grundsats i 1734 års lag, hvarigenom likväl
denna angelägenhet hufvudsakligen förvandlades till en rent civil ifrån
att örnämligast hafva varit en kyrklig;» och vidare återtar Utsk:t:
»Det dröjde dock icke länge, innan denna lagstiftning visade sig för
trång, och Konungen nödgades genom dispenser tillfredsställa det
allmänna tänkesättets fordran i detta hänseende. Detta tänkesätt
108
Den 11 Mars f. m.
borde dock hafva sitt uttryck i lagen, och måhända hade man redan
då kommit till erfarenhet deraf, att de begge enda lagliga skilnadsskälen
icke voro för lättsinnet svåra att gäcka. Så uppstod den
Kongl, förordmn rörande äktenskapsskilnaden d. 27 April 1810 &».
Det förefaller mig särdeles eget, att Utsk:t säger: »det dröjde dock
icke länge», ty från 1 527, då Vesterås recess genomfördes, som var
grunden till vår kyrkliga lagstiftning, och intill 17 34 förflöt en liten
tiderymd af 207 år, och från 17 34 till 1810 återigen cn tidsperiod
af några och 7 0 år. Mig synes då att omförmälde uttryck år ternligen
oegentlig!, då det gäller att ändra en lag, som varit pröfvad
och befunnits god under nära 300 år. Det är visserligen vanligt
att man icke så noga skräder på de uttryck, som begagnas i motiverne,
men jag tror ej eller att saken skulle förlora derpå, att Utskär
valde sina motiver med något mera omsorg, än sorn nu är
fallet. Emellertid gäller nu att pröfva, huruvida ändring i den nuvarande
lagen bör ega rum eller icke. Hvad då beträffar 1810 års
förordning, så kan man, utan att säga för mycket, påstå, att densamma
tillkom under en tid, då åsigterne i afseende på religion och
sedlighet voro temligen lösa; och utan att vilja bestrida, det denna
förordning haft mycket skäl för sig, kan det dock vara tvifvel underkastadt,
om icke åtminstone åtskilliga af der förekommande stadganden
utan fara kunde undvaras. Nu är frågan den, skall den
del af 1810 års förordning, som berättigar Konungen att under
vissa förhållanden medgifva äktenskapsskilnad, upphäfvas och Konungens
domsrätt öfverflyttas på allmänna domstolarne? Jag bekänner
att jag finner ett sådant öfverflyttande i högsta måtto betänkligt.
Det är nemligen gifvet att en sådan angelägenhet då skulle komma
att pröfvas till en början af kanske öfver 100 särskilda domare och
vidare af dessa 100 domares 100:detals vikarier, som i domarevärf
hafva föga eller ingen erfarenhet. Denna angelägenhet, som så djupt
ingriper i samhällets framtid, skulle sålunda öfverlennäs åt det individuel
omdömet hos så många särskilda personer, i stället för
att det nu är öfverlemnadt åt en enda person, och man sålunda
kan förutsätta, att en viss kontinuitet i åsigter ska1! göra sig gällande.
Ensamt detta skäl vore för mig tillräckligt att förkasta
Utsk:ts förslag; men dertill kommer dessutom den omätliga vigt för
samhället, som äktenskapet innebär, och de betänkligheter, det medför,
att lossa på dess band.
Man har här omtalat uprörande exempel på de olyckor, som
inträffat i äktenskapet. Men gifves det väl någon samhällsbelägenhet,
der icke olyckan kan skaffa sig inträde? Det är väl en olycka,
om jag håller på att svälta ihjel, men går jag in i en annans hus
och förser mig med föda, blott så mycket jag för tillfället behöfver,
blir jag dömd för stöld. Det är väl äfven en belägenhet, som år
uprörande, men lagen dömer mig det oaktadt derföre, att jag tillegnat
mig en annans egendom, vore det ock för att frälsa mitt lif.
Det år otvifvelaktigt att många missbruk finnas inom äktenskapet,
men det är också lika visst att vid pröfningen af en sådan fråga,
som denna, måste man ställa de fördelar, som skola vinnas, vid sidan
af de olägeiiheter, som kunna upstå, och regeln år att i detta,
Pen 14 Mars f. m.
109
liksom i alla likartade fall, se på det helas bestånd. Då nu detta
bestånd oeftergifligen hotas genom hvarje eftergift, måste jag för
min del motsätta mig förslaget. En tal. har uti afgifven reservation
underrättat oss om hvilka påföljder sådana eftergifter haft i
andra länder, och att genom en eftergift, ungefär likartad med den
här föreslagna, äktenskapsskillnaderna uti ett land vuxit till G-dubbla
antalet mot förut. Utan tvifvel är att så äfven här skulle blifva
förhållandet. På grund af hvad jag anfört, anhåller jag om afslag
å Utsk:ts Bet. i denna punkt.
Frih. Creutz: Jag kan icke underlåta att .med några ord
uptaga Hrr Montgomerys och Nordenfelts sista yttranden. Hr
Montgomery har kallat qvinnan för den ädlare, den bättre delen
af menskligheten. Jag vill visst icke förneka att detta i många fall
kan synas vara en sanning, men man bör väl icke anse det såsom
regel, ty man skulle med lika mycken rätt kunna säga att mannen
är den ädlare delen. Hvilket som är rättast, det blir frågan. Men
jag håller för, att det i allmänhet är qvinnans smickrare, som påstå
att hon är den bästa delen af menskligheten; ty en blick, som skådar
djupare än både Hr Montgomery och jag, har sagt: att
»qvinnan kom synden åstad», och detta, såsom allt i Skriften, uttaladt
som en figur för alla tider. Detta är kristendomens ut
gångspunkt
för bedömandet af de båda könens förhållande till hvarandra
sedan syndafallet, hvilket likaledes är en figur till hvad
som sker i dag. Kristendomen återgifver således icke qvinnan
såsom varande den bättre delen af menskligheten, och ställer henne icke
ens på samma parabel eller ståndpunkt med mannen, utan som ett
underordnadt väsende under mannen. Man bör, efter min tanke,
icke ställa qvinnan på någon annan ståndpunkt i samhället än naturen
och med densamma i öfverensstämmelse stående kristendomen
anvisar henne, och den qvinna, som icke erkänner mannens
rätt att vara herre i samhället, herre i sitt hus, hon är icke en rätt
qvinna. Man finner alltid att den älskvärdaste och mest bildade
qvinna gör det sig till en glädje och förnöjelse att se det mannen
är hennes herre, och ju mera decideradt detta uttalar sig uti kärlekens
inbördes förening, i äktenskapet, ju mera förbinder mannen
hustrun vid sitt hjertås kärlek. Jag har velat uttala detta, pä
det ingen måtte tro det jag kan godkänna den åsigten, att båda
könen stå på samma parabel, på samma ståndpunkt i lifvet, då, enl.
Guds Ord, »mannen år Guds beläte och ära, men qvinnan är mannens
ära och skapad för mannens skull». På detta sätt har jag
velat vara qvinnans riddare, att jag önskat försätta henne på hennes
rätta ståndpunkt och der hon, enligt naturens som dermed oskiljaktigt
förenade kristendomens ordning, skall vara, men icke så, att
jag under några omständigheter skulle vilja tili åta mig att deltaga i
det smicker, hvarmed man ofta, så offentligt som enskildt, söker
framhålla, att nemligen qvinnan är den bättre, den ädlare delen,
och hvilket, i min tanke, endast år att vilseleda denna den svagare
delen af menskligheten. Det år enligt min öfvertygelse af det aldra
djupaste inflytande att denna på Skriftens grund af mig uttalade
110
Den 14 Mari f. m.
princip gör sig gällande i familjelifvet och samhället, ty annars kan
man förgäfves hoppas att lyckliga äktenskap skola ega rum, utan
hat och bitterhet skola ståndigt mellankomma och skiljsmessor icke
kunna förekommas. Hr Nordenfelt har yttrat att 9 gånger bland
i 0 skulle mannen vara anledningen till oenighet i äktenskapet. Att
uppställa ett sifferförhållande der, hvarest endast ett generelt omdöme
dermed är ämnadt att uttalas, anser jag temmeligen vanskligt;
men skulle man följa samma bevisningsmethod, som Hr Nordenfelt,
så får jag förklara, i motsats mot honom, att, enligt min tanka, 9
gånger bland 10 är qvinnan orsaken till tvedrägt inom familjen,
och har detta så mycket mer sannolikheten för sig, som lydnaden
år qvinnans ovilkorliga pligt, och hennes eftergifvenhet och lydnad
skulle vara en afledare för äfven de sorgligaste förhållanden. Men hennes
högmod och onaturliga maktbegär öfver mannen, hennes äflan
att vara tillbedd, hindrar det husliga lifvets sällhet, att icke tala om
hennes nyckfullhet och öfverdrifna behagsjuka i allmänhet. Jag behöfver
blott blicka in i sällskapslifvet, så finner jag, för att nu endast
hålla mig till de ekonomiska förh:derne, mannen upträda ganska
enkelt i kläder med några enkla prydnader; men huru är väl
hustrun utstyrd. Jo, äfven om familjen eger en ganska knapp utkomst,
upträder hustrun föga mindre parerad än en drottning; hon
år klädd nära nog i guldbrokad. Får hon icke bära de dyrbaraste
kläder, de dyrbaraste nipper, juveler och andra grannlåter, så skall
man se ett moln börja lägga sig på den äktenskapliga himmelen.
Skall hon börja inskränka sig och eftergifva likar i rikare omständigheter,
skall det ty värr alltför ofta blifva roten till en utvecklad
misshällighet i lifvet, ja, hon skall nästan ångra att hon gift sig.
Hvart vill sådant taga vågen? Hvart skall det leda att mannen
sålunda låter sig beherrskas, i strid mot både kristendomens och
naturens lagar? Hvad vill det blifva af ett samhälle, der mannen
lemnar tyglarne ifrån sig i händernc på det svagare könet, för att
endast släppa till fiolerne för tillfredsställande af qvinnans öfverdrifna
begär efter lyx och paryr. Jag frågar, mine Hrr, om icke sådant
kan gifva anledning till misshälligheter, till osämja och deraf
följande skiljsmessor? Det hjelper icke att mannen förklarar sig
icke hafva tillgångar, som motsvara, ty han får då se sura miner,
höra bittra ord om: att han icke älskar henne mer som förr, att
hon är olycklig, att hon kunnat taga en annan till man, som nog
bättre skulle vetat att älska m. m., och — når detta icke hjelper,
tillgripes skickligt spelade svimningar och dåningar, tills svagheten
bringas till eftergifvenhet, om ock huset inom kort skall bringas till
ruin. Jag säger detta, emedan jag vet det vara sanning, och mången
här på detta rum skall inom sig erkänna sanningen af
hvad jag sagt. Aktningsvärda undantag skall dock vara min förnöjelse
att erkänna. Då man ser saken från en sådan synpunkt,
kan man föreställa sig att mannen mister tålamodet, blir upbragt,
och att både hustrun och barnen komma att slita ganska ondt. Men det
förstås, qvinnan år ändock, påstår man, den ädlare delen; det kan
icke komma i fråga att hon år den felande, utan det är mannen.
Hvem är det då, som gör honom rå och våldsam, om icke qvin
-
Den 14 Mars f. m.
lil
nan? Ty hon vill icke underkasta sig den lydnad, sora hon år
pligtig att skänka mannen; hennes högmod, hennes bristande bildning
hindrar henne derifrån. 'Civilisationens välsignelserika upfostran
har icke sträckt sig till qvinnan så mycket som den bordt i
19 århundradet, och hvilket är så ytterst vigtigt, emedan på henne
ytterst beror samhällets välbefinnande med hänsigt till goda seder
och barnens upfostran. Ja, i Sverige har man gjort rent af intet
för detta det vigtigaste på jorden.
Derföre önskar jag att samhället måtte omfatta qvinnans upfostran,
nemi. i den riktning, att hon upfostras till moder och icke
till gouvernant, icke till att parera inför verlden, • utan för att blifva
sin mans hustru och sina barns moder.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Det år med ani. af den
siste talarens yttrande, som jag begärt ordet. Han talade nemi.
om qvinnans magnifika paryr, och att detta, jemte hennes benägenhet
för lyx i allmänhet, skulle gifva rika anledningar till skiljsmessor.
Jag skulle deremot tro, att lika stora och större depenser göra
Hrrne, så inom som utom salongen, äfven om ock deras fruar och
döttrar äro klådda i sidenkjolar. Den värde talaren har äfven sagt,
att mannen år sådan, som qvinnan vill hafva honom; men jag skulle
äfven tro, att qvinnan är sådan, som mannen vill hafva henne; och
ofta är det månnerna sjelfve, som åro svage för att deras hustrur
skola vara granna och fint parerade. Vi finna dem ock derföre
sådana.
Det var likväl egentligen icke detta, som jag ifrån början önskade
framföra. Jag ber om ursäkt, om jag framställer en sats,
som måhända synes vara oriktig, ehuru den icke efter min öfvertygelse
är det, nemi. att, när man inkommit på det kapitlet att tillåta
äktenskapsskilnad, är det för moraliteten och för att göra dessa fåtaligare
bäst att något lossa på de häremot upstälda skrankor. De
flera varningarne samt dragandet inför domstol söndra gemenligen
mera, än de förena oeniga makar; och då kärleken och förtroendet
uphört, år ock äktenskapet uti inre mening uplöst; endast de yttre
banden qvarhålla dessa olyckliga såsom förenade. Jag vet visserligen,
att inom H. PresteSt:t anses detta, eller underlättandet af
äktenskapsskilnad, både okristligt och omoraliskt. Jag vill dock
hänvisa till de länder, der äktenskapsskilnad icke är tillåten; åro
väl de äktenskapliga förhållanderne bättre uti dessa länder, ån hos
oss? — Afven skulle jag tro, att om man kunde förekomma en
mängd lättsinnigt ingångna äktenskap, så skulle ock deraf ofta följande
äktenskapsskilnader förekommas.
Hr Tham, Casper Wollrath: Det har nästan varit med
ledsnad, som jag hört, att en så vigtig fråga, som denna, nemi. om
äktenskapets bestånd och uplösning, under den diskussion, som härom
egt rum, kunnat framkalla till och med åtlöje. Jag tror, att frågan
är så vigtig och så helig till sitt uphof, sitt bestånd och sin utveckling,
att man snarare hade bort med nästan helig andakt och
vördnad bereda sig till att ingå i betraktande af densamma. Det
112
Den 14 Mara f. m.
år i sanning icke likgiltigt, om äktenskapet uplöses eller icke, oell
det är icke likgiltigt hvilka skäl, sorn åberopas för uplösningen.
Frågan gäller här: skall en nyck eller infall, en föresats vara nog
för att uplösa ett band, som af Gud sjelf är instiftadt, och på hvilket
hvilar så vigtiga och heliga rättigheter, att det omöjligen med
oheliga händer kan vidröras, utan att den menniska, som det gjort,
måste känna, att ett straff förr eller sednare måsta följa derpå.
Äktenskapet har blott en enda grund, och denna grund måste vara
ilen enda, som lagd är. Derföre måste man tillse, att man bygger
på denna grund, och icke rifver ner hvad som på densamma är
upfördt; och är det någon, som med orent hjerta byggt på denna
grund, så, långt från att han skulle hafva rättighet att när som
helst lösrycka .sig från den, så är det fastmer bättre att tillse, att han
qvarhålles på denna grundval, att han bearbetas och förvandlas till
en lefvande sten, som hvilar säkert på denna klippa,
LagUtsk:t har vid behandlingen af denna fråga, efter min tanka,
helt och hållet förbisett äktenskapets stora och heliga betydelse och
ändamål. Det står till en början i Utskrts Utlåt., att när den ena
maken beträdes med slöseri, dryckenskap och våldsamt sinnelag,
samt när en sådan stridighet i lynne och tänkesätt hos begge makarne
sig yppar, som, under ständiga utbrott, slutligen öfvergår till
uppenbart hat, må domstol ega att döma till skilnad i äktenskap.
Man har förbisett, att dessa förhållanden skulle vara undantagsfall,
och att man bör tillse, det de blifva så sällsynta, att de, snart sagdt,
försvinna, i st. f. att genom lagstiftning upmuntra till skiljsmesson.
En värd talare har visserligen sökt, att genom en slags, att jag så
må säga, advokatyr visa, att Utsk:ts förslag i fråga är bättre
derföre, att mellan de särskilda orden står ocå, men icke eller. Om
den värde talaren hade jemfört detta förslag med den förut befintliga
lagen, skulle han onekligen genast hafva funnit, att lagstiftarens
mening icke varit sådan, som han förutsatt, utan meningen har
varit att låta en af de tre kategorierne: slöseri, dryckenskap och
våldsamt sinnelag vara tillräcklig anledn. till äktenskapsskilnad. Kan
väl slöseri anses såsom tillräcklig orsak till skiljsmessa ? Skall man
stryka liksom ett tvärstreck öfver Skriftens ord, öfver den gudomliga
lagstiftningen Den ena maken skulle sålunda kunna göra sig
till slösare, för att derigenom framkalla en skiljsmessa, till skada icke
allenast för den andra makan, utan äfven för barnen. Jag tror
fast heldre, att det är lagstiftningens hufvudsakliga pligt och skyldighet
att ställa makar och barn i det samband med hvarandra,
att, om något dylikt fall, såsom slöseri eller dryckenskap, inträffar,
den ena makan oupliörligen skall arbeta på den andras förbättring.
För min del har jag svårt att tro, det någon lagstiftare kan stiga
fram och säga med säkerhet, att den ena makan har blifvit så slösande,
år så hemfallen under di-yckenskapslasten, att någon återgång,
någon förbättring är icke möjlig. Det går an, Mine Hrr!
att, såsom här skett, tala om hvilken, som år mest skyldig till splittring
eller söndring makarna emellan; den ene kastar skulden på
qvinnan, den andre på mannen; men min erfarehet är den, att båda
makarne
Den 14 Mars f. m.
113
makarne äro lika skyldiga, och den innersta grunden dertill ar just synden;
kunde man rycka bort den ur samhället och individens hjerta, skulle man
sedermera icke behöfva tala om någon äktenskapsskillnad; men just
derföre, att denna synd är roten till all söndring, tror jag det vara
lagstiftarens skyldighet att icke bortkasta ett af de rikaste medlen
till den ena makans förädling, nemi. den andra makans hjerta, och
framför allt barnen; ty barnen äro kallade och egnade till att vara
likasom englar, som komma och klappa på brottslingens hjerta, för
att återknyta kärleksbandet. Jag yrkar lika med föregående talare
afslag å Utsk:ts Betänk, i denna del.
Frih. Creutz: Det år icke för att hafva sista ordet, som jag
nu upträder, utan derföre, att Hr Liljenstolpe framställt en sida af
saken, som jag icke har berört. Han yttrade i sitt försvar för
qvinnan, att mannen genom sin benägenhet för spel ofta kan gifva
anledn. till bitterhet och fiendskap inom äktenskapet. Detta är en
stor sanning, och har en af våra skalder sagt: »en lätting, slö till
själ och kropp, fann kortspel opp, att tiden öda», hvilket vore väl att
man i allmänhet litet närmare betänkte. Men jag frågar: är då
qvinnan alldeles fri från tjusningen af kortspelets, med penningevinsten
oskiljaktiga retelse. Nej, långt derifrån. Qvinnorna kunna
allt draga sin spader lika bra som männen, samt tappa och vinna
med god smak, ändock den snillrikaste af deras kön, den odödliga
Fru Lenngren, varnande för qvinnan, särskildt sagt: »Märk vid det
enkla ordet Pass! hur gracerna på flygten hasta». Detta hör hon
icke, hon spelar allt ändå, hon ersätter förlusten af dessa gracer
med paryren. Jag har velat uptaga detta Hr Liljenstolpes yttrande,
på det att vågskålen i detta fall må väga jemt, icke att förringa
hvarken den ena eller andra. En talare har ganska riktigt anmärkt,
att synden är ani. till fiendskap och bitterhet i äktenskapet.
Qvinnan är den svagaste delen, hon är mera öppen för intryck
af både det goda och det onda, har således behof af alt ledas och
älskar att sluta sig till ett starkare väsende, och är lycklig, då hon
känner, att detta väsende i sanning är hennes kraft; det är således
af vigt att mannen känner sin ställning och utöfvar den så, att
den verkligt regerar qvinnan; så skall synden allt mer nödgas träda
tillbaka för frid, endrägt och kärlek, och sålunda det säkraste medel
finnas att motverka skiljsmessorna, hvarom här är fråga. Jag vidhåller
mitt första yrkande.
Sedan öfveiläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag i föreV:de punkt, dels återremiss deraf och dels afslag derå,
framstäldes propos:r först å bifall till förslaget och sedermera på
återremiss deraf, hvilka båda besvarades med starka nej, jemte ett
eller annnat ja; hvarefter gjordes propos. på afslag å förslaget, och
då dervid svarades starka ja, tillika med ett eller annat nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
2:dra punkten, innehållande förslag tillen författn., hvarigenom
16 Kap. 11 § Kyrkolagen, i hvad den innefattade föreskrift om ransakH.
IV. 8
114
Den 14 Mars f. tu.
ning och förhör inför Domkapitel med åkta makar, skulle uphåfvas,
samt 1 o. 2 §§ i 14 Kap. Gifterm.Balken erhålla föråndrad lydelse.
Hr Olivecrona: I afseende å den andra punkten har jag
äfven varit af en skiljaktig mening från LagUtsk:ts majoritet. Jag
är den förste att erkänna, det stadgandet i 14 kap. giftermålsbalken
beliöfver en reform och att de deri omnämnde varningsgraderna
äro för närvarande förhållanden olämpliga. Der och i kyrkolagen
stadgas: att, sedan makar blifvit vainade först enskildt inför pastor
och sedan inför kyrkorådet samt slutligen inför domkapitlet, skola
de instämmas till domstol och der fällas till böter. Böter såsom
varning för oenighet emellan makar kunna icke, efter min öfvertygelse,
anses lämpliga; ty de drabba båda makarnes bo, och den
oskyldiga straffas då af påföljden lika mycket som den skyldige,
hvarjemte sjelfva inställelsen inför domstol vanligen stegrar bitterheten
dem emellan, men ingalunda åstadkommer någon försonlighet.
Jag är således villig att rösta för, det böter, såsom varningsgrad,
gerna må försvinna. Men, på sätt Utsk. föreslagit, skulle äfven en
annan vigtig varningsgrad bortfalla, nemi. varning inför domkapitel,
och häri kan jag icke instämma. Man har anfört såsom skäl för
afskaffandet af ifrågav:de varningsgrad, att densamma vid flera tillfällen
visat sig overksam och att det medförer kostnader för makarne
att resa den ofta långa vägen till domkapitlet för att underkasta
sig en sådan. Jag anser likväl att, såvida man vill genom
varning åstadkomma försonlighet mellan makar och förhindra att
äktenskapsbandet icke alltför hastigt, uplöses, så är det af stor vigt
och betydelse att en sådan varning qvarstår och fortfarande lemna»
af domkapitlet. Det är sannt att kostnaden för resan kan vara
kännbar, men resor till ting kunna äfven medföra utgifter; och man
bör vid dessa omkostnader i ett och annat fall icke fästa särdeles
vigt. Om också erfarenheten skulle visa att någon varning inför
domkapitel icke haft önskad verkan, så har erfarenheten i kanske
lika många fall bestyrkt att sådan varning haft goda frukter med
sig och fört makarne till besinning. Såvida Svenska kyrkan skall
genom domkapitel fortfarande uprätthålla kyrkotukten, såvida domkapitlet
skall vaka öfver sedlig ordning, så bör domkapitlet äfven
vara bibehållet vid denna rätt att gifva varning åt oeniga makar.
Jag anser således att Utsk. begått ett fel, då det föreslagit denna
varnings försvinnande. Likaledes, då här icke år stadgadt någon
bestämd tid, hvilken skulle förflyta mellan varningarne, skulle lätt
kunna hända, att, i händelse den första punkten af Utsk:ts förslag
antages i det skick, den är redigerad, t. ex. om först en varning
skedde den ena veckan inför pastor och derefter påföljande vecka
den andra varningen inför kyrkorådet, så skulle på tredje veckan
stämning till domstol kunna uttagas och domstolen genast döma
till skilsmessa till säng och säte på ett år. På detta sätt skulle
således varningsgraderna blifva alltför få till antalet och för tätt följande
på hvarandra, och tiden, hvilken i hufvudsaklig mån måste
vara det element, som bör försona makarne med hvarandra, alltför
kort. Jag har med afseende härpå i min reservation framlagt ett
annat förslag till förändring af 1 § 14 kap. gifterm.balken. Det
I)bii 14 Mars f. m.
lift
återfinnes pag. 24 i Betänk.: uller hat och bitterhet emellan man
och, hustru upkommer och endera derom hos kyrkoherden i församlingen
gör anmälan, eller det eljest varder kunnigt, ege då kyrkoherden
kalla makarne och varna dem, efter thy 10 kap. 11 §
kyrkolagen bestämmer. Fortfar ändock osämja mellan makar, då
skall kyrkoherden inför kyrkorådet dem ytterligare varna och genom
föreställningar söka till enighet förmå. Har äfven sådan Varning
fruktlöst aflupit, då skola makarne förvisas till domkapitlet, som ån
ytterligare eger dem varna, på sätt kyrkolagen innehåller. Rätta
de sig ej eller deraf, då må, sedan sex månader från den dag varningen
skedde framflutit, Kåtten efter stämning pröfva hvad endera
eller begge den osämja vålla, samt makarne emellan till skillnad till
säng och såte döma från och med I till och med 2 år; förbjude
ock då makarne, vid vite af fängelse, att hvarandra under tiden besöka.
» Jag har valt denna tid af ö månader i likhet med hvad
lagberedningen i sitt förslag i sådant afseende anfydt, och med hänseende
till tiden, under hvilken domstolen skulle ega döma till skilnad
till säng och säte, har jag, oaktadt lagberedningen antagit 2
år, föreslagit 1 till 2 år, emedan jag ansett, lämpligare att öfverlemna
en sådan tidsbestämning åt domstolen. För öfrigt skulle det
förbjudas makarne att under tiden vara tillsammans, på det att en
sådan temporär skiljsmessa måtte verka till försoning. Jag har nu
i korthet anfört de skäl, som, enl. min tanke, synas tala för en förändring
i 1 § 14 kap. giftermålsbalken, och får derföre vördsamt
hemställa om afslag på Utsk:ts Betänk, i denna punkt och bifall till
det förslag, som jag tagit mig friheten i min reservation framställa.
Slutligen vill jag, med afseende på varningen inför domkapitel, anmärka,
att både vid 1828—30, 1834—35 och sednast vid 1 853 —
54 årens Riksdagar förevar förslag om sådan varnings borttagande,
men att R. St:r vid alla dessa tillfällen afslagit detsamma.
Hr Tham, Casper Wollrath: Oaktadt jag nästan på
förhand vet att den åsigt, jag hyser, kanske endast delas af några
få Utaf R. o. Å.d:ns ledamöter, anser jag likväl såsom min pligt att
icke desto mindre uttala densamma och söka verka för dess befrämjande.
Lika med hvad Utskits Ordf:de i sin reservation yttrat,
anser jag alldeles nödvändigt att en förändring af i och 2 §§ i
14 kap. giftermålsbalken kommer att ega rum. Den 1 § innehåller
till en början, att der, hvarest oenighet i äktenskap eger rum,
så måste ovilkorligen varning försiggå inför pastor, kyrkoråd och
konsistorium. Så långt biträder jag fullkomligt §:ns innehåll. Men
sedermera förekommer i samma lag-§, att de oeniga makarne skola
stämmas inför verldslig domstol, och detta icke blott en gång, utan
3 gånger, innan det skulle tillåtas äktenskapsskillnad till säng och
säte. Dessutom synes det nästan underligt, såsom den siste talaren
redan anmärkt, att vid dessa instämningar för domstol skola de
ådömas böter, likasom om man föreställde sig att böter kunde återknyta
ett brustet äktenskapsband eller återställa en försvunnen kärlek.
Jag för min del tror detta åtminstone icke; men i alla fall
anser jag mig icke kunna bifalla Utsfcts Betänk, i den form det
blifvit framstäldt. Såsom en första orsak dertill finner jag den brist,
llfi
Den 14 Mars f. ifi.
som ligger deri, att LagUtsk. i sitt förslag borttagit varning inför*
domkapitel. Jag går så långt att jag heldre skulle se att det vore
ålagdt domkapitlet att döma till äktenskapsskillnad, än jag skulle
vilja se denna ådömd af verldslig domstol. Jag anser att äktenskapet
från början tiil slut bör betraktas helt och hållet från reliJ
giös synpunkt och derföre skulle jag icke vilja se det släpadt inför
verldslig rätt, förrän domkapitlet ansåg såsom en högsta nödvän-'
dighet att en undersökning inför laga domstol borde ega rum. De
skäl, LagUtsk. åberopat, för att borttaga varningarne inför domkapitel,
anser jag så obetydliga, att jag ieke på något sätt kan deri
instämma. Ett ytterligare motiv för mig att icke bifalla Utsk:ts
förslag är det, att Utskd i sista punkten af 1 :sta §:n bortbytt de
ord, som nu finnas i allmänna lagen, hvarigenom ett riktigt helgerån
sker på närv:de förhållanden. När nemi., enl. nu gällande lag,
skillnad dömes till säng och säte, så står tydligen i lagen att makarne
skola vara skiljde till umgänge, hemvist, bord och säng. I
den nu föreslagna redaktionen står återigen att de vid straff icke
få besöka hvarandra under den tid de varit ålagde att lefva skiljde.
Nu kan det hända att dessa makar hafva barn, och att den ena
får alla barnen och den andra intet, eller att hvardera får lika
många; om nu ett af dessa barn sjuknar och ligger för döden, skall
då den olycklige fadern eller modern, om någondera besöker sitt
barn på dödsbädden, straffas med fängelse? Det är efter min tanke
rentaf en onaturlighet, och det hade derföre varit vida bättre, om
LagUtsk., när det framstälde detta Betänk., hade bibehållit de för
ändamålet mera tjenliga uttrycken: umgänge, hemvist, bord och
säng. Man kunde då 'likväl hafva hållit rummet öppet för sådana
undantagsfall, som under dylika förhållanden äro en följd af sjelfva
naturen. Ett annat skäl, hvarföre jag åtminstone omöjligen kan understödja
det nuvarande lagförslaget är, att, enl. mitt förmenande,
LagUtsk. alldeles ieke sett på de många förhållanden, som ega rum
med gifterm.balken, och jag tror derföre, lika med Ordföranden i
LagUtsk., att en revision af äktenskapslagarne hade varit nödvändig,
samt att man icke bordt endast taga en viss punkt och omstöpa
den, utan att sätta den i jemförelse med andra förhållanden, som
i detta afseende förefinnas. Det är just med stöd af denna tanke,
som jag hos Högloft. R. o. Ad. yrkar återremiss på ifrågavide Betänk.
, på det LagUtsk. må noggrannare öfverväga de särskilda förhållanden,
som, enl. mitt förmenande, äro oundgängliga, såvida lagen
skall upfylla sitt ändamål.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det nu föreliggande förslaget
innehåller en punkt, hvars nytta, enl. mitt förmenande, är ganska
tvifvelaktig. Det står nemi.: »— — Sämjas de ej ändå, vardén inför
kyrkorådet ytterligare varnade. Låta de sig ej eller deraf rätta,
döme då rätten till skilnad på ett år, till säng och säte; förbjude
ock, vid vite af fängelse, makarne att hvarandra under den tid besöka.
» Meningen med detta sist uplästa stadgande skall väl vara,
att under denna tid längtan skall upkomma hos de till säng och
såte skiljde makarne att åter få råkas, likasom att, om möjligen
dea ena makan år af våldsamt sinnelag, beskydda den andra ma
-
Ds ii 14 Mars f. m.
Iean mot hans vid besök måhända våldsamma beteende. Dessa skäl
synas dock underhaltiga, då man besinnar att hvad man vill åstadkomma
med skilnad till säng och säte år väl att, förrän fullständig
skilsmessa inträffar, hafva gjort allt för att makarne skulle försonas.
Om då under detta år den ena makan skulle vilja besöka
■den andra för att möjligen inleda en försoning; om den med Utskits
förslag om skillnad till säng och säte under ett års tid afsedda längtan
hos makarne skulle inträffa före årets slut, och båda vilja göra
ett försök att lefva försonligt, — nåväl, då blifva de straffade. En
sådan lagstiftning tycker jag motverkar just hvad man åsyftar. Det
enda, som man kanske borde föreskrifva, vöre att den ena makan
icke mot sin vilja behöfde mottaga den andra, synnerligast om den
betedde sig på något sätt våldsamt eller förnärmande Enär Utskits
förslag således är af den beskaffenhet, att bortskämma lagen, om
■den för öfrigt vore riktig, men det icke är lämpligt att så här på
stående fot vidtaga förändring, nödgas jag instämma i det förut
gjorda yrkandet om återremiss.
Frih. Creutz, Steffan: Uti ifrågav:de lagförslags 1 § står:
»Der hat och bitterhet emellan man och hustru upkommit, och endera
derom hos presterskapet gör anmälan eller det eljest kunnigt
varder, då skola makarne af kyrkoherden i församlingen varnas efter
thy i kyrkolagen säges. Sämjas de ej ändå, vardén inför kyrkorådet
ytterligare varnade etc.» Mig synes att lämpligast hade varit
att ställa denna oenighet makar emellan på samma ståndpunkt,
som lagöfverträdelser i allmänhet. Det kan väl vara att kyrkolagen
bestämmer att den, som bryter sämjan inom äktenskapet, skall af
presterskapet varnas, då endera af konträhenterne gör anmälan derom,
då, såsom hos oss, förhållandet är, att kyrkan och presteme
innehafva och uteslutande bemäktigat sig hela denna, den djupaste
och mest ingripande delen af lagskipning, men huruvida det är rätt,
huruvida det är nyttigt och ländande till folkets sanna utveckling,
låter jag vara osagdt. Detta är ett katholskt, ett föråldradt förhållande,
motverkande den naturliga gången af mensklighetens största
lifslråga, som är äktenskapet. De konflikter, som nödvändigt måste
upstå genom den nu rådande andeliga och verldsliga sammanblandningen,
denna Statens och Kyrkans kombinerade lagstiftning, då härtill
kommer, att kyrkan och presterne ensamt regera de äktenskapliga
förhållanderne i lagskipningen, kunna icke åstadkomma annat
än misshälligheter, i stället att dem förebygga. Jag inser icke någon
rättsgrund för att presterne skola intränga i jurisdiktionen mera
uti sådana fall, än uti andra. Ar då icke äktenskapet en naturlig
sak, som hvilar på naturliga grunder och fordrar de rättslärdes deltagande,
såväl som hvarje annan verldslig sak? Kyrkan och dess
sakförare äro, som skriften uttrycker det, »ett rike, som icke är af
denna verlden», på annat sätt än för så vidt det utöfvar ett rent
»andeligt» inflytande på individerne, på samveten. Det är derföre
jag, hvad mig vidkommer, icke kan tillstädja dessa varningsgrader
inför de här föreslagna auktoriteter af prester och kyrkligheter, det
vare sig pastor i församlingen, kyrkorådet eller domkapitlet. Utan —-
118
De u 14 Mars I. m.
den, som bryter mot den allmänna frid, som bör råda mellan menniskor,
må af den förorättade sukföras inför allmän domstol, på
grund af skäl och bevis, det vare sig inom eller utom äktenskapet.
Jag ser icke något hinder för att lagstiftningen en gång med allvar
och kraft intränger i det husliga lifvet, och förbrytelser der, för
bristande åtlytnad, för våld, för oförrätt, straffas i enlighet med allmänna
lagar, såsom andra förseelser, andra brott. Det skulle då
tilläfventyrs se annorlunda ut inom det husliga lifvet, då mannen
hade ett stöd i den allmänna meningen, uttryckt uti bestämda lagar,
i stället för det stöd, han nu tager sig sjelf, den makt, han tror
sig böra skydda genom våldet. Det skulle se annorlunda ut, om
hustrun, genom bestämda lagar inskränkt, lärde sig känna sin rätta
bestämmelse, sin ställning till mannen, barnen, på samma gång hon
uti lagarnes godvilliga eller tvungna upfyllelse sågo ett säkert skydd
mot våld, mot misshandling. Detta icke så till förståendes, som
skulle jag önska någon polismakts inträngande i husen, utan dessa
förhållande böra ställas på samma parallel med bestämda lagar, i
vanlig öfverensstämmelse med rättegångsordningen i öfriga fall. Att
således, i likhet med Utskcts ifrågavule förslag, statuera varningsgrader
eller annan inblandning af andeliga myndigheter, anser jag
högst olämpligt. Den af makarne, som blifvit förorättad, bör direkte
vid domstol anföra sin klagan, men icke inför prester och
kyrkoråd. Hvad prester äro, vet man; men kyrkorådet vet ingen,
om det icke är dessa beskedliga gubbar på landet, som med högtidliga
och gravitetiska steg hafva till funktion att frambära till altaret
de så kallade heliga tygen, eller kommunionssakerna. Att
tvinga makar till undergående af varningar i så ömtåliga angelägenheter
inför denna, för de fleste helt och hållet okända myndighet,
hvars qvalifikationer äro för dem lika främmande, anser jag föga
bättre än tvångsvarningarne inför presterne och domkapitlet. Man
kan nemi. tänka sig makar af god upfostran och bildning, hvilka
råkat i osämja; dessa skola då skurpensas och varnas inför slika
myndigheter. Jag är fullt öfvertygad, att makar, hvilka nödgats
framstå på sådant sätt, som Utsk. föreslagit, och inför dess förordade
myndigheter, skola anse sig på det högsta förolämpade, försämrade
och icke förbättrade, hvarigenom den sista villan blifver
värre än den första.
Vidare heter det: »Låta de sig icke heller deraf rätta, döme
då rätten till skiljsmessa på ett år till säng oeh säte.» Det presterliga
och kyrkorådet med domkapitlet skulle således vara en
slags föregående ransaknings- eller varningsdomstolar, hvars ofelbarhet
synes Utsk. så stor, att det föreslår domstolen, att omedelbart
på dessa myndigheters auktoritet fälla utslag och dom, nemi. till
skiljsmessa på ett år till sång och säte. Äktenskapet skulle således
kunna ingås i dag, och i morgon ångrar sig en af kontrahenterne,
ställer till trakasserier, genomgår de här föreslagna varningsgraderna,
och, då dessa icke hjelpa, skall domstolen absolut döma
till skiljsmessa. Det synes nästan förhastadt att framkomma inför
Ständerna med ett sådant lagförslag. Ehuru min tanka är, att dylika
mål endast skola afgöras vid domstol, men på grund af skäl
D e ii 14 Mars f. ui.
119
och gällande bevis, så kan likväl äktenskapsskilnad icke egentligen
ådömas med mindre båda parterne enstämmigt yrka sådan skiljsmessa.
Intill dess anser jag det- helt och hållet rättsvidrigt, om
domstolen skulle, döma till en skiljsmessa, som den ena parten icke
åstundar, icke vill. Ja, det vore ett våld. Men åstunda båda parterne
skiljsmessa, då bör derom yrkas direkte vid verldslig domstol,
då jag icke erkänner tillvaron af någon andlig, och bör Staten då
både påskynda och underlätta deras åstundan, och detta, såsom föreslaget,
till säng och säte på ett år till en början. Beträffande
förbudet för makarne att icke få sammanträffa under denna tid, anser
jag så mycket mera olämpligt, som det aldrig lärer kunna kontrolleras,
och förstår jag icke huru sådant kunnat inrymmas uti ett
lagförslag.
Den 2:a §;n lyder sålunda: »Skiljer mannen sig från hustrun,
eller hustrun från mannen till säng och säte, af hat och illvilja och
håller sig i landet uppe från hem och hustru; eller drifver man hustru,
eller hustru mannen ur hus och bo och nyttjar deras begges
gods och egendom, förfares som i förra §:n sagdt är, och fylle den
brottslige skadan.» Afven här måste jag uttala mina tänkesätt i
strid mot Utsk:ts, i min tanka lika förhastade förslag. Skall då lagen
vara så kraftlös, att den sålunda likasom gör sig delaktig i
den brottsliges brott? Har då lagen icke till upgift, att med sina
skärpta bestämmelser försona och förbättra der förbättring möjlig
år? Min tanka år i korthet den, att i sådana fall lagen har pligt
att, allmänneligen efterlysa och med dess makt tillrättaföra, och
qvarhålla vid sin pligt genom böter och straff, den, som egenvillig!
öfvergifver sin make eller maka, tills dess båda parterne förklara
sin önskan vara att åtskiljas. Intill dess måste den felande finna
sig i sin ställning, om förlikning i godo icke mellankommer.
Beträffande den siste värde talarens yttrande, att äktenskapet
bör betraktas som en religiös och icke verldslig institution, så ber
jag att äfven få yttra några ord. Äktenskapet är i min tanka en
helt naturlig instituton, och har, såsom sådant, med det religiösa intet
att beställa. Det är en verldslig sak, som grundar sig på kärlek,
på fördrag emellan tvenne kontrahenter. Religion åter är något
helt andelig!, som står upöfver, om ock den genomtränger naturen
och dess förhållanden. Men detta inflytande, för så vidt det är
kristendom, kan icke egentligen hafva afseende på annat än våra
själar, våra samveten och hjertan, och gifver således fritt och obetvingadt
endast kraft åt det naturliga lifvets verkande. Kristendomen
duger derför icke att tillämpa i den verldsliga lagstiftningen,
der det naturliga förnuftet och rättskänslan skall vara rådande, och
kristendomen står upöfver dem båda. Det var påfvedömets stora
villfarelse, att det sammanblandade det verldsliga och det andeliga,
mot hvilket protestantismen stälde sig i opposition. Huru vill man
i den verldsliga lagstiftningen gå till våga, då kristendomen bjuder
individen i förhållande till sina likar, att »om någon slår dig vid
ena kindbenet, vänd honom det andra till», eller — »om någon tager
din kjortel ifrån dig, gif honom kåpan med.» Meningen år således,
att kyrkan skall ställas på sin ståndpunkt och Staten på sin,
120
U e ii 14 Mars f. rn.
och de få icke sammanblandas. Det var detta Luther påyrkade,
hvarför vi ock, till motsats mot det katholska statskyrkoväsendet
och dess sammanblandning med det andeliga och religiösa, kallas protestanter.
Det är i min tanke en alltför stark efterdyning af påfvedömet,
som gör sig gällande hos oss, och förorsakar bristande reda
i så många förhållanden och icke minst nti förevarande lagförslag,
samt synnerligast och i allmänhet i våra äktenskapsförhållanden.
Jag anhåller om återremiss, med anhållan att LagUtsk. måtte
taga i betraktande hvad jag tagit mig friheten att anföra.
H. Exc. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Sparre, Erik: Af min, Betänktt bifogade reservation
täcktes 11. o Ad. finna, att jag icke deltagit i Utsk:ts beslut och
således fritager mig från allt ansvar för detsamma. Det var egentligen
den första punkten, som framkallade min reservation, men då
den sednare endast vidfogats såsom en inledning till slutstenen, så
ansåg jag mig icke eller böra deltaga i denna sednare, ehuru iag
erkänner att afseende bör göras derå, att vår nu gällande lags stadganden
i detta fall äro mindre riktiga. Onskligt vore derföre att
en återremiss kunde ega rum, hvarigenom Utsk. klefve satt i tillfälle
att taga denna punkt i betraktande och göra densamma öfverensstämmande
med lagens stadganden i allmänhet. Jag delar följaktligen
de Hrrs åsigt, som här yrkat återremiss, och skall jag,
sedan den första punkten fallit, inom Utsk. göra hvad i min ringa
förmåga står för att medverka till ett resultat, som kan vara öfverensstämmande
med lagen i öfrigt.
Hr von Koch, Nils Samuel: Det förefaller mig såsom
hade Utsk. genom sitt tillstyrkande, om det skulle blifva antaget,
inledt på en väg, hvarigenom äktenskapsskillnader väl mycket skulle
underlättas. Här är egentligen fråga om äktenskapsskillnad på grund
af hat och bitterhet mellan man och hustru, ulan att någondera anger
den andra för något slags brottsligt eller lastbart förfarande.
Förut har skiljsmessa icke egt rum utan långa genomgångna varningsgrader,
men af dessa vill man nu borttaga 3:ne, nemi. först
inställelse för konsistorium och sedan 2:ne inställelser inför domstol.
Efter förevarande lagförslag skulle skillnad kunna försiggå endast efter
föregången varning hos pastor, en varning inför kyrkoråd och
sedermera en inställelse inför domstol, vid hvilken då skulle dömas
till ett års skillnad till säng och säte. Jag skulle hafva önskat, på
sätt det blifvit yttradt i Utsk:t, att man vid detta tillfälle kunnat
öfverse alla de särskilda skälen till äktenskapsskillnad och behandlat
frågan i ett sammanhang; men sedan detta nu icke skett och det
icke är värdt att yrka derpå i det stadium, hvari frågan befinner
sig, tror jag man bör tillse att man vid den förändring, som nu är
föreslagen, icke förhastar sig. Hvad beträffar det särskilda fall, som
här är i fråga, nemi. skillnad endast för hat och bitterhet, så har
lagberedningen i sitt af högsta domstolen, såsom jag vill erinra mig,
Den 14 Mars f. m.
iat
utan anm. lemnade förslag ansett sig böra tillägga vissa försigtighetsmått.
Uti detta förslag var visserl. varningen inför domkapitel
borttagen; men jemväl var föreslaget att makarne till en början
skulle inställa sig inför rätten och sedermera för kyrkorådet, hvilken
inställelse skulle ske i närvaro af makarnes föräldrar och fränder;
derefter skulle de skiljas till säng och säte; och dessutom stadgades
ytterligare, att skillnad icke fick sökas, derest mannen icke fyllt
2 5 och qvinnan 21 år, äfvensom i äktenskap sorn icke varat 2 år.
Nu är föreslagit att första inställelsen inför domstol skulle borttagas
äfvensom föräldrar s och franders närvaro; skillnaden till säng och säte
skulle blifva endast för ett år; stadgandet att man skall vara 25
och qvinna 21 år skulle äfven försvinna; hvaremot ett annat stadgande,
hvaremot anm. är gjord, blifvit tillagdt, nemi. att makarne
skulle vid vite och fängelse förbjudas att hvarandra besöka. Detta
sista stadgande anser jag för min del icke lämpligt, af de skäl, som
förut utaf en talare blifvit anförde. Det som jag kunde medge i
detta afseende, vore att stadgandet blefve fakultativt, d. v. s. att
det lemnades i domarens skön att afgöra då ett sådant förbud vore
nödigt med anledn. af visad våldsamhet, för att skydda den oskyldige
eller svagare. Men ett ovilkorligt förbud för makarne, då de
äro skiljde till säng och säte, att icke råkas, vid äfventyr af fängelse,
måste jag anse högst olämpligt. Lagberedningen har tvärtom
förutsatt att makarne skulle kunna, under det de äro skiljde till
säng och säte, ånyo sammanflytta och följden blefve då att skiljsmessa
till säng och säte icke blefve något äktenskapsskilluadsskäl,
utan makarne anses då icke varit skiljde. Här har blifvit yrkadt
återremiss och jag förenar mig i detta yrkande samt önskar att
den måtte ske i den riktning, att man först borttager hotet af fängelsestraff,
eller, om man vill hafva något i den vägen, att det endast
blir fakultativt; för det andra att, sedan varning skett i kyrkorådet,
det måtte förfaras i öfverensstämmelse med Hr Olivecronas
förslag i sin reservation, som lyder så: »— — — Rätte de sig
icke eller deraf, då må, sedan 0 månader från den dag varningen
skeflde framflutit, rätten efter stämning pröfva hvad endera eller
begge den osämja vålla samt makarne emellan till skillnad tilL säng
och säte döma från och med 1 till och med 2 år.» Lagberedningen
har visserl. bestämmt 2:ne år, men jag skulle dock för min
del vilja gå den medelväg, som Hr Olivecrona föreslagit. Jag anhåller
att dessa mina anma måtte få åtfölja en möjligen blifvande
återremiss till Utsk:t.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag förmodar att R. o. Ad.,
vid behandlingen af denna sednare del utaf Betänk., vägledes af
alldeles enahanda föreställningssätt, som grundlagt dess beslut i den
föreg, delen, hyilande nemi. på den grundsats, att, om å ena sidan det
är ändamålsenligt, nyttigt och riktigt, att äktenskapets yttre band
icke göres alldeles ouplösligt, då det inre ohjelpligen brustit, så bör
ock å andra sidan en stor varsamhet iakttagas deri, att äktenskapsskillnad
icke må alltför mycket underlättas; hvilket sednare slags
underlättnad ovilkorligen måste föranleda familjelifvets förfall och
122
D e n 14 Mars f. m.
förliastade äktenskaps ingående, samt ett lika sorglöst åtskiljande,
måhända efter ett kort äktenskap, som blifvit mindre lyckligt än
kontrahenterna vid den lättsinnigt knutna förbindelsens första början
sig tänkt. Redan hafva mot' Utskrts redaktion blifvit framstälde
våsendtliga och grundade anm:r. Hr Olivecrona har, vid början af
detta ärendes diskuterande, framställt till antagande det förslag, som
han innefattat i sin afgifna reservation. Men jag finner detta förslag,
ehuru för öfrigt förtjenstfull! och säkerligen egande företräde
framför Utskits, vara behäftadt med en brist, som äfven vidlåder
Utsk:ts och som redan af åtskillige talare blifvit påpekad. Dermed
menar jag det fängelseäfventyr, hvarmed makarnes ömsesidiga besök
blifvit belagda, när de inträffat under den tid, makarne skulle vara
skiljde till säng och säte. Efter Hr Olivecronas förslag skulle detta
äfventyr blifva så mycket större,' som han föreslagit den preliminära
fängelsetidens eventuella utsträckande ända till 2 år. Jag hemställer
om icke detta förfaringssätt snarare kan anses såsom ett steg till
en oundvikligen påföljande skiljsmessa, än såsom ett intermediärt
stadium, möjligen ledande till försoning. Om tvenne makar med så
strängt förbud skiljas från att träffa hvarandra under det ej obetydliga
tidsförloppet af hela två år, blifva de ju alldeles frånvänjda
hvarandras umgänge. Vöre det så, att det icke funnes någon annan
man eller någon annan qvinna i hela verlden, till hvilken de
kunde taga sin tillflykt, då kunde vara möjligt, att en sådan tvåårig
skiljsmessa åstadkomme en slutlig förlikning, i följd af den hos
båda könen inneboende dragningskraft till hvarandra, och hvilken i
sådant fall-icke af främmande föremål förströddes; men under de
förhållanden, hvari vi lefva, tror jag förvisso att effekten blefve alldeles
motsatt mot den åsyftade. Jag hyser alltså samma öfvertygelse,
som Gr. Lagerbjelke och flere andra talare, i det afseende!,
att det ingalunda bör vara vid det hårda straffet af fängelse temporärt
åtskiljde makar förmenadt att träffas under den pröfningstid,
då de äro skiljde till säng och säte; ty om de yppade misshälligheterna
under denna pröfning kunde jernnäs genom samtal vid lugnare
sinnesstämning, vore ju sådant för det åsyftade ändamålet en
vinst..
Vi se i LagUtskds föreslagne 2:dra § af 14 kap. G.B., som
hittills under diskussionen icke blifvit vidrörd, den skiljaktighet från
hvad allmänna lagen hittills stadgat, att, då denna hittills föreskrifvit
böter för endera makans egenvilliga öfvergifvande af den andra
m. m., så hemställer LagUtsk., att ett sådant öfvergifvande m. m.
skall beläggas med fängelse, i stället för med penningestraff. Det
förefaller mig likväl, som om ett sådant förfaringssätt icke vore tjenligt,
ty, Mine Hrr! om ett begånget förorättande, på det sätt denna
§ omnämner, bestående i vare sig egenvilligt öfvergifvande eller den
andra makans drifvande ur hus och bo, förorsakar för sjelfva den
förorättande en så förbittrande straffpåföljd, att han i fängelse inspärras,
så förmodar jag, att häraf skall upstå en ytterligare ökad
bitterhet och hätskhet mot den maka, hvars, om äfven aldrig så
rättvisa, klagomål framkallat detta, för honom sjelf och ej blott för
hans kassa stora obehag. Må det då heldre stadna vid böter. Då
Den 14 Mars f. ni.
123
jag således icke kan finna hvarken att i LagTJtskrts eller i reservanten
Hr Olivecronas förslag några så väsendtligt tillfredsställande och
från anmärkningsvärda olägenheter befriade förmåner, som skulle
kunna förmå mig att på förslaget ingå, med afvikande från lagens
nuvarande stadgande, och då jag i allmänhet vill inskränka ändrandet
afj. bestående lag till de fall, då ett verkligt och bevisligt behof
deraf förefinnes, helst som ofta förekommande förändringar i dess
innehåll icke åstadkomma en hos oss, som jag hoppas, bevarad helsosam
vördnad för lagen, utan möjligen motsatsen deraf eller likgiltighet
för densamma, far jag vördsamt hemställa om afslag å äfven
denna scdnaste del af detta Betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Det är efter min tanke i allmänhet
oriktigt att lagstifta för huru brott skola verkställas. Här är nu
fråga om huru äktenskap skola brytas och man vill derföre stifta
lag. Kyrkan tillkommer det egentligen att rigta försoningens ord
till dc makar, hvilkas hjertan tillåta dem att söka äktenskapsskilnad.
Derifrån har också den äktenskapliga lagstiftningen utgått, ehuru
den sedermera gått allt mer och mer ut på det verldsligas bana,
till föga fromma för samhällets bästa. En talare har redan erinrat
att äktenskapsskilnader äro G gånger så talrika nu emot i fordna
tider, och detta torde vara nog bevisande, för att icke följa LagUtsk.
på den bana, det i sitt Betänk, beträdt. Jag tillåter mig att
här åberopa ett anförande af en gammal landtdomare, sedermera
president i Svea Hofrätt, hvilken var den, som föreslog den lag,
hvilken 1810 blef antagen såsom lättad möjlighet till äktenskapsskilnad.
Han yttrade nemi.: Jag har aldrig gjort någonting, jag så
mycket ångrat, som då jag föreslog lättad utväg för äktenskapsskilnad.
Det har haft de olyckligaste följder. Domstolar och konsistorier
hafva blifvit öfverhopade med ansökningar i detta afseende,
blott genom vetskapen om en lag, som tillåter äktenskapsskilnad.
Jag önskar att jag aldrig föreslagit densamma. Detta yttrade han
till mig på gamla dagar, sorgsen öfver följderna af sin verksamhet
under sin kraftfulla tid. Med glädje har jag hört att de flesta af
R. o. Ad:s ledamöter yrkat afslag å Esta punkten i Betänk.-t; jag
yrkar äfven afslag å denna och tror att, om någon ändring skall
bifallas för lättnad i nuvarande äktenskapslagar, en allmännare revision
af desamma då, på sätt Ordfm i LagUtsk. yrkat, må ega rum.
Frih. Hamilton, Hugo: Lika med hvad 2:ne talare hår
förut gjort, kan jag icke annat än verkligen och allvarligt beklaga
det sträfvande, en värd ledamot här haft att draga frågan in, om
jag så får såga, på leendets område. Den är i sanning alltför allvarsam
dertill. Jag trodde, efter det svar, som R. o. Ad. gifvit på
l:s(a punkten, att han och äfven alla andra skulle hafva funnit, att,
om R. o. Ad. någon gång dragit på munnen åt denna diskussion,
så har det åtminstone icke varit derföre, att Ståndet icke vetat att
till sitt hela och höga värde upskatta frågan, utan har det skett
derföre, att ett och annat argument funnits förtjena ett leende. Det
124
I) en 14 Mars f. m.
vore <5nskvärdt om vi i allvarsamma saker voro befriade från sådana
försök till muntration, ty de äro verkligen icke muntra.
Hvad beträffar sjelfva frågan, så erkänner jag mig vara gammalmodig.
Jag kan icke gå in på det moderna talesättet, att äktenskapet
är en civil institution, ett kontrakt, eller, som den värde
talare, mot hvilken jag nyss rigtade mig, tyckes vilja framställa —
en verldslig sak, enär han icke vill att den skall behandlas af andliga
auktoriteter. Efter min öfvertygelse är det ett sakrament. Skälet
dertill ligger i det första af alla stora domslut i det fallet, som
har förklarat att det är Gud, som förenat makarne. Jag är icke
eller så alldeles ömsint för de mer eller mindre stora olyckor, som
möjligen kunna uppstå genom äktenskap, att jag derföre vill, det de
genast skola uplösas, hvilket äfven blifvit på modet; ty äktenskapet
knytes för nöd och lust, och mången nöd är sjelf åkallad, den ena
och den andra maken är dertill orsaken; må de då draga den och
söka öfvervinna den genom ömsesidigt förtroende, genom flit, genom
arbete, genom kristligt sinne. Mången nöd åter år icke af dem
förvållad, kommer från en högre hand; må de då bära den såsom
kristna böra bära den, men icke söka slitas isär och gå nya banor,
hvar och en på sitt håll. På dessa skäl hör jag till dem, som önska
att så liten ytterligare lättnad som möjligt må göras för äktenskaps
uphäfvande, och instämmer jag derföre helst med dem, som
önska afslag på denna punkt. Men då vidt erfarnare och kunnigare
domare än jag sagt, att en återremiss år behöflig, vill jag äfven
förena mig med dem derom; dock önskandes instämma med
den värde ledamot, som trodde att den slutliga domen för äktenskapsskillnad,
om den icke skall fällas af vår, som det kallas med
latinska ord, »summus episcopus», eller Konungen, åtminstone icke
bör fällas af verldslig, utan andlig domstol. Det har här varit utveckladt
och jag tror icke utan framgång, att i de aldra flesta fall
ligger orsaken till äktenskapsskilnad hos mannen. Skall man då
öka smärtan, svårigheten för den lidande qvinnan, genom att draga
henne framför en oftast nog temligen rå allmänhet och låta hennes
inre heliga förhållanden pröfvas, beles, framställas äfven der till
muntration? Det vore särdelses olyckligt Derföre hyser jag äfven
den åsigt, att sista behandlingen härvid, för att likaledes befria Konungen
från en mängd mål, då han redan har sådana tillräckligt
förut, måtte komma till domkapitlen, så länge vi hafva dem qvar.
Jag anser denna fråga vara af mera andlig än verldslig natur, och
då är det val att den behandlas af personer, som göra vederbörligt
afseende på dess kristliga natur. Jag går icke eller in på, att det är
grunddragen hos protestantismen, sådan den från våra kyrkofäder
är utgången, att alla sådana mål skola fråndragas andliga domstolen;
ty vi hafva ju t. ex. qvar kyrkorådet, och likväl tro vi oss
vara protestanter och hoppas att vi skola vara det länge. Således
anser jag att nämnde sats var fullt admquat, såvida man icke vill
predika den läran, att äktenskapet är helt simpelt ett kontrakt, slutet
på ömsesidiga fördelar eller på sinnlig lusta.
Den 14 Mars f. m.
12.1
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Sedan jag hegärde or
det,
hafva 2 eller 3 talare begärt afslag å denna punkt, hvilket ingen
hade gjort då jag anmälde mig. Jag ber således att härom
få yttra några ord. Jag vågar tro att ingen hyser så hög tanke
om äktenskapets vigt och nödvändigheten att det icke lättsinnigt
uplöses, som jag; men, det oaktadt, anser jag äfven nödigt att lagstiftningen
icke upställer sådana hinder emot uplösningen, sorn snarare
motverka än medverka till äktenskapets mål. Jag skulle, med
afseende på äktenskapslagstiftningens ställning i vårt land, helst önska
att den blefve föremål för en allmän revision af LagUtsk., men
då detta Utsk. är öfverhopadt med göromål och revisionen skulle
medföra ett arbete, som icke kunde medhinnas, har jag med hänsigt
härtill icke påyrkat återremiss af Betänk, i sin helhet, utan instämt
i afslag å första punkten. Det finnes likväl i nu gällande lagstiftning
en omständighet utan ovilkorligt sammanhang med de öfrige,
och det är hvad denna punkt alser, eller de s. k. varningsgraderna.
Emot de två af dessa, som bestå i bötfällande inför domstolen, hafva
redan flere talare upträdt; alla detta Stånds ledamöter af LagUtsk.
hafva varit ense om att utesluta, dem, och den siste talaren, som
med så mycken värma yttrat sig emot äktenskapets uplösning, har
äfven talat om det ovärdiga uti att draga makars förleden inför en
rå allmänhet. Jag tror för min del att ingen, som bevistat en dylik
rättegång, kan undgå att önska att de måtte uphöra. En annan
och svårare fråga torde vara om varning inför domkapitel äfven
må uphöra. Jag kan icke neka att jag i det fallet instämmer
i Laglitsk:ts mening. Jag gör det icke derföre att jag underkänner
vigten af en andlig varning, som ju i alla fall gifves af presten
å embetets vägnar, utan derföre att varning inför domkapitlet i dess
officiella karakter icke uträttar hvad dermed afses och att ändamålet,
som väl är makarnes närmande till hvarandra, icke dermed vinnes.
Jag är öfvertygad att en andlig man med uplyst sinne och
varmt hjerta skall kunna kraftigt medverka till förenande af oeniga
makar, och att stiftens chefer, vid de resor de företaga, i enskildt
väg inom församlingarne kunna i detta afseende uträtta mycket godt,
men icke tror jag att det kan ske genom offentlig varning inför
domkapitlet, hvilken form deremot, helst i de större stiften, medför
ganska betydliga olägenheter. Deremot anser jag att en tid bör
bestämmas emellan den andra varningen och stämning till rätten,
samt att förbud mot makar att besöka hvarandra icke må ega rum
i annan händelse än, såsom Hr Koch föreslagit, då omständigheterne,
enligt domstolens bepröfvande, göra sådant nödvändigt, t. ex. vid
våldsamt sinnelag etc., eller ock inskränkes till den brottsliga makan,
såsom motionären yrkat. Denna min åsigt har jag velat uttala
och instämmer för öfrigt i begäran om återremiss.
Hr Olivecrona: Jag anhåller att blott med. några få ord
få besvara den anm., att det skulle vara ett olämpligt stadgande,
som af LagUtsk. blifvit föreslaget, och äfven jag i min reservation,
pag. 24, uptagit, nemi. att, då rätten dömer till skilnad
till säng och säte, det skulle vara makarne förbjudet, vid
vite af fängelse, att hvarandra under tiden besöka. Det torde tillå
-
126
Den 14 Mars f. in.
tas mig att i korthet anföra motivet för ett sådant tillagg. Detta
är, att erfarenheten ådagalagt, att, vid de tillfällen, då rätten dömt
till skilnad till säng och säte och makarne kunnat besöka hvarandra,
har ofta den våldsamma makan ofredat den andra på ett uprörande
sätt samt härigenom förhindrat möjligheten af försoning dem
emellan. Om man deremot förbjuder makarne att under tiden besöka
hvarandra och, för att förbudet skall hafva någon verkan, utsätter
ett äfventyr, så få makarne en verklig försmak af hvad det
vill såga att vara skiljde åt. Detta är, i korthet sagdt, motivet till
det föreslagna stadgandet; men jag har likväl ingenting emot en
återremiss af Betänk, i denna del, på det att LagUtsk. må taga
frågan om ändring af 14 kap. G.B. i ytterligare öfvervägande. Jag
förenar mig således med de ledamöter, som redan begärt återremiss.
Frih. Creutz: Med anledn. af Gr. Sparres sista yttrande,
att han, i händelse af en återremiss, vill egna detta ärende den
största omsorg och åstadkomma ett Betänk, i öfverensstämmelse med
hvad som blivit yttradt, ber jag att få särskildt anhålla att Grin
och LagUtsk. måtte taga i betraktande, hvad jag i mitt förra anförande
framställt, nemi. att dessa konstgjorda förbättringsmedel genom
varningsgrader hos presten, kyrkoråd, domkapitel, måtte ur
lagförslaget borttagas och i stället antagas den af mig föreslagna
utvägen: att, der den ena eller andra makan finner sig förfördelad eller
misshandlad, densamma måtte direkte hos rätten detta anmäla på
vanlig juridisk våg och rätten döma deröfver såsom i vanliga brott.
Presterskapet har ju i alla händelser tillträde till deras hus, utan
att derom behöfver lagstiftas, samt att, då båda parterne åstunda skiljsmessa,
densamma af domstolen må kunna tilldömas, efter i mitt förra
yttrande anförda grunder; samt att, mot egenvilligt öfvergifvande,
skärpta bestämmelser måtte utfästas; samt att, då vid äktenskapets ingående
bedrägliga transaktioner å endera sidan egt rum, eller andra
kränkande och förnedrande förhållanden dervid timat och domaren
pröfvar såsom bedräglighet eller skandal, domstolen må skiljsmessa
bevilja på den bevisligen bedragne partens begäran. En
värd talare har sagt, att man icke här borde lagstifta huru brott
skola begås. Detta har jag icke föreställt mig vara ändamålet med
denna diskussion, utan fastmer att, der brott är begånget, föreskrifva
huru man bör gå till väga för att förbättra de, brottslige, eller i
bästa fall söka förekomma benägenheten till osämja och deraf följande
skiljsmessa Man har äfven sagt att »hvad Gud sammanfogat,
bör menniskor icke åtskilja»; detta är en sanning, men när menniskor
redan hafva åtskiljt hvad Gud har förenat, när hjertan redan
äro kränkta och skiljsmessa inför Gud redan är skedd, hvad
har då Staten att iakttaga, derom gäller frågan. Sjelfva naturen
lär att skiljsmessa mellan makar, i egentlig mening, och i sanningens
yttersta synpunkt, icke kan ega rum, och vår Frälsares ord
bestyrker äfven detta, såsom det anförda språket visar, men då hjerteförhållandet
en gång var brutet, så blef denna skiljsmessa en följd
deraf, genom hjertanens hårdhet och obenägenhet till försoning. Derföre
tillstadde äfven Moses skiljsmessa vid sådana fall; men detta
Den 14 Mars f. m.
12?
Var i hans egenskap af verldslig lagstiftare, som vi alla känna, nemi.
såsom öfverhufvud för den Judiska theokratien. Men af begynnelsen
var det likväl icke tillåtet, ty hvad Gud förenat, skola menniskorna
icke åtskilja, men när de båda kontralienterne redan hafva
åtskiljt hvad Han förenat, när hjertan och samveten äro söndrade,
då frågas, skall icke den verldsliga lagstiftningen hafva någonting
att säga? Då kan man väl icke säga att vi här lagstifta om huru
brott skola begås. Jag har alltid velat ställa mig på kristendomens
ståndpunkt, så mycket mer som den sanna naturen alltid med densamma
stått i det ouplösligaste samband, och påstår på grund deraf,
att ett äktenskap, som är ingånget i kärlek och således i sanning
sammanfogadt af Gud, der är det ouplösligt i dess yttersta och
principiela synpunkt betraktadt; men der ett sådant äktenskap genom
bitterhet och hat blifvit brutet, är det på samma gång en skilsmessa
från Gud. På grund af hvad jag anfört, anhåller jag således
att LagUtsk. måtte taga i betraktande, huru misshälligheter inom
äktenskapet må kunna af lag straffas; härmed likväl icke förståendes
att lagskipningens tjenare må kunna intränga i husen, utan att det
skall bero af de båda makarne hvar för sig att klaga och, der fel
är begånget, söka uprättelse oell rättvisa inför lag, utan inblandning
af kyrkliga myndigheter.
Frih. Hamilton behagade nämna att Frilen anser äktenskapet
såsom ett sakrament och icke såsom en civil angelägenhet. Jag är
af en alldeles motsatt öfvertygelse. Jag stödjer denna öfvertygelse
på kyrkans symboliska böcker och hänvisar Frih:n och hvar och en,
som med honom är af lika åsigt, till Augsburgiska bekännelsen.
Under katholska tiden beslöts visserl., på grund af kyrkomöten och
påfliga bullor, att äktenskapet skulle betraktas såsom ett sakrament;
men detta påfviska påhitt år redan för långliga tider utdömdt af
den allmänna meningen, grundad i kristendomens läror. Redan ifrån
kristendomens äldsta tider återfinner man — och jag behöfver härför
endast hänvisa till Corinther-brefven — huru äktenskapet af
Apostlarne betraktades som en naturlig, en helt och hållet borgerlig
sak, och skall man der icke återfinna ett ord ens om vigseln, som
Katholska presterskapet updiktat. Den Romerska rättens principer,
som i grunden ännu äro herrskande i hela den civiliserade verldens
lagstiftningar, respekterades i de äktenskapliga förhållanderne af
Apostlarne, och hvarigenom de för alla tider hatva erkånnt det borgerliga
eller civil-äktenskapet som det enda rätta. I densamma var
detta grundtanken, nemi att äktenskapet var en naturlig, borgerlig
inrättning, och icke, såsom man sedan ville förvandla det till, en
helig sak. Det är lika litet en helig sak, som hvar och en annan
institution på jorden, men blir helgad i mån som kontralienterne
låta Kristendomens ljus och sanningar genomtränga sig. Som sagdt
är, af påfvedömet betraktas äktenskapet som ett sakrament, men detta
bestrides just af protestantismen, och i detta afs. hänvisar jag Frih;n
till en skrift af D:r Luther, som heter »Om äktenskapssaker, af år
1530», hvari han så tydligt uttalar, att äktenskapet är en helt och
hållet verldslig sak, en borgerlig inrättning, och bestraffar på det
strängaste presterne att de inblanda sig uti, och befatta sig med huru
5?8
D«n li Mars f. m.
menniskor ingå dessa förbund, hvilka han tydligen uttalar .såsom
tillhörande den verldsliga makten. Jag vill icke längre uppehålla
R. o. Ad., utan slutar under vidhållande af mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels återremiss af
Utskits ifrågav:de förslag och dels afslag derå, framstälde H. Exc.
propos. å förslagets återremitterande och, då dervid svarades starka
ja jemte ett eller annat nej, förklarade ja haft öfvervigten.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.* och Ekon.Utsk:ts den 7 och ] 0
dennes bordlagde Betänk. N:o 38, i anledn. af väckta motioner om
åtgärder till beredande af Sabbatens värdiga firande.
Frih. Posse, Joh. August: Jag utbeder mig, såsom mo
tionär
i ämnet, att en stund få taga Ståndets upmärksamhet i anspråk,
för att söka visa, att denna fråga, ehuru den vid första betraktandet
kan förekomma mången såsom oansenlig, likväl icke är
af mindre vigt än de största frågor, hvilka ådraga sig allmänt intresse.
Denna frågans vigt beror derpå, att ett godkännande af Utskits
afstyrkande Utlåt, innebure, att Adeln icke vidare erkände en
i vår lagstiftning hittills antagen och ännu gällande stor och sann
grundsats. Vår samhällsförfattning hvilar nemligen på den grundsats,
att sedan det stora flertalet af samhällets medlemmar erkännt
och antagit en viss kristlig bekännelse, så kunna och böra de låta
denna bekännelses hufvudsanningar ligga till grund för äfven den
borgerliga lagstiftningen, och att Staten bör på ett fritt sätt befrämja
denna bekännelses befästande, såsom genom lärares bildande och
aflöning, den yttre gudstjenstens ordnande m. m. Nu är det visserligen
sannt, att man hos oss gått för långt i föreningen af Stat
och Kyrka, så att Kyrkan kommit i ett för stort beroende äf Staten,
men den omförmälde grundsatsen är likväl sann; och om äfven
någon icke godkänner en dylik upfattning af Statens och Kyrkans
inbördes förhållande, så måste dock grundsatsen respekteras, så länge
de lagar ega bestånd, hvilka härröra ifrån en dylik grundsats.
Jag skall nu be att få söka upvisa sabbatsbudets innehåll såsom
en gudomlig befallning och anordning samt i hvad mån den
Svenska lagen sökt att uprätthålla detsamma. Gud instiftade hvilodagen
vid skapelsen, den iakttogs före mosaiska lagens utgifvande,
och Kristus, som var kommen icke till att uplossa, utan att fullkomna
lagen, verkställde detta fullkomnande i afs. på tredje budet,
på det sätt. att han renade det från menksliga tillsatser och satte
det i samklang med kärlekens ande. Sabbatsbudet förbinder således
ovilkorligen alla, som vilja ställa sig Guds ord till efterrättelse. Men
detta bud innebär uti sig intet af tvång. Det heter icke »du skall»,
utan »tänk på»; det är en barmhertig anordning af en vis och kärleksfull
fader, att menniskorna under sitt jordelif icke måtte nedtryckas
af materien, utan kunna hvar sjunde dag få hvila den af
arbete
D»n 14 Ms rs f. m.
199
arbete uttröttade kroppen ocb utveckla sin sjal för ett högre lif.
Likasom det tredie budet icke är en tvångets, utan en frihetens lag,
så bör ock den borgerliga lagen, i hvad den härom innehåller, hafva
samma karakter. Nu är det visserligen sannt, att vår gällande lag
i Missgemingsbalkens 3 kap. innehåller olämpliga stadganden, hvilka
såsom man sagt »söka tvinga menniskor att vara gudfruktiga», t.
ex. då böter bestämmas för den, som sällan besöker den allmänna
gudstjensten; men i allmänhet hvila dessa föreskrifter på den riktiga
åsigten, att Staten kan och bör förbjuda det, som till sabbateps
ohelgande förleder eller hindrar och störer dem, som vilja egna sabbaten
till andakt. En revision af nu gällande sabbatslagar är säl.
icke så svår, som Ekon.Utsk:t vid denna och föregående riksdag
föreställt sig; men Utsk:t har missförstått deras syftemål, som yrxat
en sådan revision, då det säger, att »sabbatens värdiga begående
ej kan genom lagar åstadkommas, utan fast hellre bör blifva en
frukt af en ytterligare fullkomnad religionsundervisning.» Då nemi.
lagen förbjuder att salubodar få vara öppna på söndagarne eller
att då idka något arbete, så är ju derigenom endast ett välbehöf-r
ligt skydd lemnadt åt dem, som stå under andras lydno, att de
icke måtte om söndagarne tvingas till arbete, utan kunna fritt använda
denna dag, om de vilja det, i enlighet med Guds ords föreskrift,
eller på annat sätt. Då Staten har föranstaltat att dess medlemmar
erhålla religionsundervisning, så är det ju tillbörligt att Staten
undanrödjer de hinder, som kunna vara för den enskilde öfvermäktiga
att icke få begagna denna undervisning. Något annat bör icke
en borgerlig sabbatslag innehålla, och, så vida som den icke innebär
ett tvång, utan tvärtom undanrödjer ett sådant, så är den i den
sanna frihetens intresse, och är lika behörig, som t. ex. de allmänt
godkända stadgandena, att starka drycker å landet icke få försäljas
å utskänkningsställen, hvarigenom också endast afses att undanrödja
öfvermäktiga hinder och frestelser för att folket om söndagarne icke
skulle kunna begagna sig af de medel till religiös undervisning, som
kyrkan erbjuder.
Jag har dock uti min motion nu icke föreslagit någon omfattande
lag i ämnet, utan endast att 11. St:r måtte hos K. M. i und.
anhålla, »att Regeringen måtte tillse att dess tjenstemän och underlydande
myndigheter måtte i sina offentliga förfoganden, så vidt möjligt
är, iakttaga söndagens helgd, så att under dem lydande icke
tvingas eller förledcs att bryta emot sabbatsbudet, utan alla. i
Statens tjenst varande denna dag kunna få åtnjuta hvila och sabbatsfrid;
samt att. i synnerhet måtte iakttagas, att alla bantåg om
söndagarne inställas å de jernvägar, som Staten anlagt, eller hvilka
medelst understöd ifrån statskassan blifva upbygde.» Detta förslag
innebär alltså ingen ny lagstiftning, utan endast en administratif åtgärd.
Då vid förra riksdagen betänkligheter framstälts emot en
revision af sabbatslagarne, så har jag inskränkt mig till den fordran,
att, om ock Staten i afseende på sabbatens helgd icke vill lägga
band på den enskilda friheten, så måste den dock öfverallt, der den
sjelf upträder handlande, genom sina offentliga organer iakttaga ännu
H. IV. 9
130
Den 14 Mars f. 1$.
gällande lagbud. Om detta fortfarande underlåtes, så är gifvet, att
Staten derigenom på det kraftigaste bidrager att tillintetgöra aktningen
för både gudomliga oell mensklig» lagar. I en tid, hvilken,
såsom Utsk:t sager, är »uprörd af religiösa stridigheter, på samma
gång som det verldsliga sinnet högt ropar på det timliga förvärf*
vets och sinnesnjutningens obundna frihet», är det högst vådligt,
om de offentliga myndigheterna, i stället för att, så vidt möjligt är,
förhindra laglösheten, sjelfva gifva det mest omfattande exempel
(såsom genom söndagsresorna å Statens alla jernvägar) på och
förleda till en dylik »obunden frihet.» Vid denna riksdag förekommer
åter frågan om en utvidgad religiös frihet. En sådan frihet
är tillbörligt att medgifva, på det ingen må tvingas att tillhöra
en bekännelse, hvilkens sanning han ieke erkänner. Men då
de finnas, som harmas öfver dessa religiösa stridigheter och frukta
att den medgifna friheten skall blifva vådlig för vår kyrkoförfattning
och medföra mycken religiös förvillelse och olyekor; så vill
jag fästa upmiirksamheten derpå, att det är icke denna frihet, som
är vådlig; men hvad som är att djupt beklaga, det är, om liv arken
Regering eller St:r inse lördelarne af vår nu gällande, på kristliga
grundsatser hvilaude samhällsförfattning, om de icke inse fördelarna
af de tillbörliga föreningsbanden mellan Staten och Kyrkan, och
förstå att på ett fritt sätt begagna sig af desamma i en uprörd
tid; ty om både lagstiftande och lagskipande myndigheter förneka
dessa grundsatser och handla i strid emot desamma, så skall otvifvelaktig!
detta kraftigare än något annat bidraga till kyrklig uplösning
och religiös förvillelse.
Om jag sålunda lyckats att ådagalägga riktigheten af grun
derna
för min motion, så hoppas jag ock derigenom att Adin skall
godkänna densamma. Men jag vill dock ytterligare, för att bekräfta
min mening, uptaga till vederläggning några anmärkningar,
sorn häremot blifvit gjorda. Utsk:t. sager, att om jernbanorua om
söndagarne stodo obegagnade, så skulle genom ett dylikt hinder
landets utveckling motverkas, och en ej ringa del af befolkningen
drifvas att i egenskap af forbönder eller skjutsande tillbringa sin
söndag på landsvägen, Jag har dock redan i min motion sökt
visa, huruledes, då jernvägarne så otroligt underlätta menniskokraften,
behofvet nu mindre än förr bör locka att för landets utveckling
använda söndagen till arbete. En ibland de största fördelarne
utaf nyare tidens mekaniska upfinningar är, att menniskans
arbete derigenom underlättas och hennes krafter förstärkas, hvarigenom
hon, såmedelst något frigjord ifrån materiens bojor, som
trycka henne till jorden, blir iståndsatt att kunna egna mera tid
åt sin andliga utveckling. Således, långt ifrån att det utvecklade
industriella lifvet gör det omöjligt att iakttaga sabbatsbudet, blir
det nu lättare än tillförene. Vidare, ju mera, i följd af den genom
jernvägarna ökade rörelsen, tjenstemännen vid postverket oell dessa
vägar samt affärsmännen äro om söcknedagarna sysselsatte, desto
mera nödvändigt är det att de om söndagarna befrias ifrån detta
jägtande arbete.
Vid motionens remiss har vidare blifvit anmärkt, att om ock
I')e n 14 Mars S. m.
131
feantåg om söndagarne icke äro nödiga för affärslifvets skull, så
är det dock behöflig t för att, på denna för arbetsklassen enda le
diga
dag, bereda den tillfälle till vederqvickelse och nöje. Häremot
bör först anmärkas det oriktiga uti att tvinga några till arbete
och beröfva dem möjligheten att använda söndagen i enlighet
med det gudomliga budet, på det andra skola beredas tillfälle till
förlustelser. Men vidare är det af största vigt att härvid up
miirksamma
af hvad art de nöjen äro, som genom söndagslustfär
derna
å jernvägarne beredas arbetsklassen. Erfarenheten har redan
visat, att de förlustelser, man sökt bereda arbetsklassen genom inrättande
af så kallade tivoli och folknöjen, icke varit till sann vederqvickelse
och båtnad. Eamiljlifvets fordna okonstlade nöjen hafva
derigenom blifvit utbytta emot sällskapslifvets bullrande förströelser;
i stället för en eller några få familjers upfriskande vistelse i
naturen, hafva stora folkmassor sammanhopats på ångbåtarne, och
de osunda verkstäderna blifvit utbytta emot ännu osundare värdshus
och qvalmiga danssalar. Dessa konstlade, berusande och för
sedligheten farliga nöjen befrämjas i synnerhet genom söndagsresor
på jernvägarne, emedan derigenom så stora massor af sysslolöst folk
sammanföras, då städernas befolkning i hundrade- och tusental
skynda ut till landsbygden, och landets invånare åter resa in till
städerna att der frestas af allt, som utbredes för den skade- och
njutningslystne. De, som icke vilja medgifva att söndagens helgd
grundar sig på gudomlig inrättning, men likväl medgifva, att staten
är förbunden att befrämja folkets sedlighet och intellektuella
utveckling, böra alltså kunna medgifva att söndagen bör hafva en
mera stilla karakter, så att arbetaren derunder får tillfälle till
kroppslig hvila och verklig själsodling, och att Staten således icke
bör upmuntra till ett sådant användande af denna dag, att folket,
ifrån ett jägtaude arbete under veckan, lockas till berusande nöjen
under söndagen, hvilka hvarken gifva lekamlig hvila och vederqvickelse,
ej heller meddela någon intellektuel förkofran. Såsom
det gudomliga budet om sabbatshvila innehåller en evig sanning,
så är det ock säkert att den flitige och ordentlige arbetaren, som
iakttager detsamma, icke derföre skall beröfvas tillfälle att under
några lediga stunder under söcknedagarne till sin vederqvickelse
begagna jernvägen.
Utsk:t har äfven såsom skäl emot motionerna upgifvit, att de
föreslagna åtgärderna skulle framkalla bitterhet hos oss, »der man
vant sig vid större frihet (än i England) i dessa hänseenden, och
der böjelsen att motsätta sig de underordnade polismyndigheternas
åtgärder måhända ej är främmande för national-lynnet.» Jag får
härvid anmärka, att om ett förslag i sig sjelft är sannt och riktigt,
det vore besynnerligt af ett Ständernas Utskott att afstyrka detsamma
af fruktan för dem, som hafva böjelse att trotsa de lagliga
myndigheterna. Jag tror deremot, att den stora myckenheten af landets
laglydiga och redbara befolkning skall med stor tillfredsställelse
förnimma, att de offentliga myndigheterna iakttaga sabbatsbudet-
Till bestyrkande häraf vill jag uplysa, att till K. M.-t redan
inkommit ifrån Westergötland underd. petitioner med talrika
iM
Den 14 Mar» f. m.
underskrifter af prester, ståndspersoner, handlande, handtverkare och
allmoge, att jernvägarnas söndagsresor måtte inställas, och en likartad
underd. skrifvelse ifrån Göteborg, undertecknad af omkring
80 personer af arbetsklassen, har jag mottagit att också till K,
M:t ingifva. Jag beder slutligen R. o. Ad. besinna, att ett godkännande
af det slut, hvartill Utskrt kommit, innebär ett förnekande
af en stor och sann grundsats i våra gällande lagar, hvarigenom man
väl kan undvika att framkalla bitterhet hos dem, som hysa böjelse att
motsätta sig lag och laglig myndighet, men att deremot ett bifall
till motionen skall upväcka tacksamhet och glädje hos alla de stilla
i landet, hos alla redbara fosterlandsvänner, hvilka älska sitt
land och dess kristliga lagar. Jag anhåller således om Betänk:s
återremitterande, på det att Utsk:t måtte taga min motion i närmare
öfvervägande.
Hr Tham, Casper Wollrath: Då jag i denna fråga har
begärt ordet, kan jag i likhet med motionären tilltro mig drifva
den sats, att frågan, om den ock i första hand synes ringa och
obetydlig, likväl, i följd af sina bestämmelser och de verkningar,
som genom motionen äro iimnade att framkallas, är af högsta vigt
icke blott för individen utan för hela samhället. Till en början
kan man påstå, att det
aldrig rätt upfattat hans mening, ty motionen har icke gått ut på
att stifta några nya lagar, utan endast att gifva vigt åt den lag,
sorn, snart sagdt, är lika gammal som verlden sjelf och som Gud
sjelf uttalat i sitt 3:dje bud. Motionen har nemi. gått ut derpå
att R. St:r skulle förena sig i en skrifvelse till K. M. med anhållan,
att Regeringen måtte tillse det Staten verkligen tänker på
sabbaten och för sin egen del håller den, och sålunda går individen
före i hans pligt och hans kallelse. Då Ekon.Utsk:t förehade
denna motion till behandling, har det helt och hållet förbisett
detta; Utsk:t har icke rätt fattat att det är en väsendtlig skillnad
emellan att uprutthåila ibland folket Guds egen lag genom att
statsmakten derutinnan går före med godt exempel, och att stifta
någon ny lag. God lag ang:de sabbatens hållande saknas icke;
— efteriefnaden saknas. Det är denna sednare, som skall framkallas.
Gå vi till
framhålla knappast något enda giltigt skäl för sitt afstyrkande;
Utskrt har visserligen sagt att sabbaten3 helgd måste innerst uprinna
från menniskans andliga utveckling. Detta är sanning;
meli då Utskrt säger att denna andliga utveckling skulle
företrädesvis åstadkommas genom omorganisation af presternas
lönereglering och deraf följande ställning till församlingen och
hvarandra inbördes, så vet Utskrt sannolikt icke sjelft hvad det
menat. Jag erkänner att jag icke kan fatta denna tankegång. Till
en början frågas: är det endast och allenast presterne, som äro
kallade att väcka ett andligt lif hos menniskan; är icke ock en
hvar skyldig att se till att ett andligt lif hos henne utvecklas;
äro vi icke litet hvar kallade att vara medlemmar i den andliga
kristendomen; hvarföre då vältra all skuld endast på presterne? I
Den 14 Mars f ra.
i 33
endra rummet, om också Utsk:t har rätt deri, att det företrädesvis
är på presterskapef, som denna sak hvilar, huru skall presterskapet
kunna gå i land med detta höga mål, om t. ex. på samma klockslag,
det sammanringer till gudstjenst, Staten låter materialismen
sätta lokomotivet i rörelse och derigenom locka församlingen från
både ordet och sabbatshvilan P Huru skulle väl presterne, äfven
om löneregleringen blefve aldrig så fördelaktig, kunna verka på dem,
som så borllöres? Skall det kasta sina ord efter på landsvägen, i
hopp att lokomotivet skall vända om och upplocka dem? Jag tror
att det i första rummet just är Statens pligt att vörda sabbaten
och i det andra att sjelf se till att den icke genom en onödig lagstiftning
rent af kränker 3:dje budet i den gudomliga lagen. När
man talar om sabbatslagen och sabbatslagars stiftande, sfi inbillar
man sig, att den motion, som nu är förelagd R. St:r, skulle
lemna någon inskränkning på den frihet, som förut eger rum. Den
enda inskränkning, man vill genom bifall till motionen, är just den
att icke Staten sjelf genom sina lagar lockar och drager folket ut
från sabbatshvilan och lör det tili allting annat än det, som är
verklig hvila för själ och kropp. Om Frih. Posses motion blifvit
tillstyrkt af Ekon.Utsk:t, och antagen af R. St:r, så hade all den
frihet, som förut funnits, lika fullt egt rum, och man hade icke
berö/vat samhället någonting af hvad som förefunnes. Jag har hört
sägas att tidens anda icke är sådan, att den nu skulle tillåta hvad
som i motionen är hegardt. I en lagstiftning, sådan som denna,
tror jag dock icke att man har rätt att bry sig om tidens anda;
utan tvertora, man måste i många fall bearbeta densamma, lyfta
den up, förädla den, och jag vet icke något bättre medel att förädla
den, än att ge kraft och betydelse åt sabbatslagarne. Förhindrar
man dem att taga ut sin rätt bland folket, då försummar
man tidens anda och drar den ner i den indifferentism, den otro,
som nu ovilkorligen utgör en styggelse, hvar helst den förefinnes,
och som jag tror vara hvar och en individs pligt att tdlse, det
den icke vidare griper omkring sig. Man har äfven sagt att tiden
icke vore tjenlig till någon förändring. Hvad menas härmed? Här
är icke fråga om någon förändring, utan allena att tillse att icke
något nytt ondt eller förfärande genom Staten sjelf åstadkommes
ibland församlingslifvet. Jag skulle eljest tro att tiden nu är tjenlig
och i dubbelt afs:de, ty det är tjenligt att tillse, det man icke
framkallar nya fiender, icke framkallar nya medel att ytterligare
befrämja den sedeslöshet och otro,, som herrskar inom samhället.
Det är svårare, om man nu först tillåter likartade bruk och folket
får vänja sig vid dem, att sedermera återkalla dem. Då skall man
se en försämrad, men tillika mäktigare tidsanda vara framme för
att kämpa emot en förändring af det onda med både händer och
fotter. Men äfven i en annan mening är det tid att befrämja
sabbatens firande, ty på länge har icke i vårt land vi sett så
stora andliga väckelser, och, man må säga hvad man vill, så är
det tecken till ett vaknande andligt lif, och ville man nu liksom
rödja rum för sabbatens stora betydelse, så skulle den af ett stort
flertal blifva omfattad. Jag tror mig veta med säkerhet, att redan
134
Den 14 Mar» f. m.
i detta nu äro inlemnade petitioner från olika håll, der järnvägen
just går fram, hvari anhålles att K. M. genom någon slags författn.
skall låta åtminstone sabbatsfriden herrska tryggt och fritt
i de trakter, der jernvägen går fram, ty hittills har trafiken gjort
allt annat än befrämjat det kristliga i i tvet. Jag vet, att när man
talar om sabbatens betydelse och om att gifva kraft åt denna
betydelse, så håller man genast fram arbetsklassen. Man säger att
det är synd om den, att den, när veckan gått till ända, icke skulle
egn en enda dag ledig; man tycker t. o. m. att man vill pålägga
den ett tvång och att man skulle genom vår lagstiftning framkalla
andakt eller kristendom. Ingen verldslig lagstiftning kan någonsin
framkalla någon kristendom, och jag är färdig att när som
helst afskrifva aila de böter, sorn i närv:de stund äro fastställda i
de lagar, som finnas, ty dessa äro alldeles vanmäktiga, och om de
tillämpades, skulle de icke framkalla hvarken kärlek till kristendomen
eller sabbatsdagen, utan tvertom motarbeta det, som åsyftades.
Men låt oss se på de punkter, som framhållas. Åsyftar verkligen
motionen nu i första rummet att förhindra arbetarne från att träda
ut under söndags-eftermiddagen i den fria naturen? Så vidt jag kan se,
gör den det icke. De få behålla samma rättighet, sorn de baft
förut; men möjligen hafva de en vackrare rättighet, än otti vi t-ex,
föreställa oss att ångvagnar börja rulla på sabbatsdagen; ty nu
räcker tiden till att på söndags-eftermiddagen betrakta Guds fria natur,
men om ångvagnarne komma i gång. hvad blir följden? Jo, att de
kasta sig up i waggonen och skynda till minutens njutningar och
dränka sig i froSseri och sinlighet; och mera hinna de icke, innan
de skola tillbaka till sina hem. Då är frågan, om detta förbättrar
eller försämrar? Jag har icke svårt att besvara den frågan, men
det ser ut som nödvändigt arbetarens hvila och nöje på sabbatsdagen
skulle bestå endast deri, att honom lemnades fritt utrymme till
extra nöjen, extra förplägningar, extra njutningar. Det finnes en
annan njutning, som är värdigare och som Verkligen medför hvila
för arbetaren, och detta är, när de sluta sig inom familjen, bilda
sig till ett kristligt samfund, ett kristligt hem, och der Söka genomlefva
både den dagens och lifvets betydelse inom sig. Vi hafva
sett, Mine Hrr, åtminstone här inom hufvudstaden (min erfarenhet
sträcker sig icke långt derutom) huru för några år sedan utkom
en lag, om hvilken jag icke vågar döma i denna stund; jag menar
lagen om näringsfrihet. Jag vill tro att den är god, emedan E.
St:r antagit och K. M. sanktionerat den, men säkert är, att den
framkallat ganska sorgliga verkningar på hemlifvet. Den har framkallat
att lärlingen icke längre är medlem af familjen, att lärgosSeb
icke längre vill tillhöra densamma, och jag har bevittnat, att när
familjen velat hembjuda dessa att deltaga i sin glädje, så är det
just de, som mest sväfvat ut i sinnliga njutningar och mången
gång kommit tillbaka i det skick, att husbonden varit nödsakad
att lossa det lilla ytliga band, sorn ännu mellan dem finnes qvar.
Enda medlet till att förbättra och uplysa dem ar att lära dem ge
akt på sabbatens betydelse. Sabbaten är till för menniskans
»kull och menniskan icke för sabbatens, och jag tror icke att vi
D én 11 Mars t. m.
135
hafva rätt att i vår lagstiftning gifva den en mindre betydelse än
det) verkligen eger. Frih. Posse framhåller dessutom en annan sak.
som väl tål vid att läggas på minnet. På K. St:rs tiord hvilar,
i följd af en K. M:S remiss, frågan om en utvidgad religionsfrihet.
Vi veta icke hvad verkan denna frihet kan hafva, när den en gång
kommer; men vi veta likväl ett — att den skall framkalla söndring
Icke det att jag fruktar söndring, ty jag vet att, der stora
rörelser framgå, der går Kristus fram; men alla dessa rörelser, sorn
komma att framgå, äro icke alltid sanna och bära icke alltid öppen
sköld. Låt oss tillse att, när de framkomma och desse stora brytningar
börja, Staten har i sin hand ett värdigt medel, gifvet af Gud
sjelf och just derföre tryggare, genom hvilket den kan stiga fram
och motarbeta det onda; och detta medel, förutom de, som vi ega
i ordet och sakramentet, är det, som Gud inskrifvit i 3:dje budordet.
Det är ock af denna öfvertygelse och de skäl, jag framhållit,
som jag lifligt önskar att IL o. Ad. ännu en gång måtte återremittera
detta Betänk, till Utsk:t. Skulle ingenting vinnas mera
derigenom än som nu är vunnet, har man dock vunnit att man
ännu en gång kommer att tänka på den djupa betydelse, som ligger
i denna motion, och att, om man icke vill antaga den nu, man
möjligen vid ett framtida tillfälle må undgå att mötas af de hemska
orden: »det är för sent»!
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Innan jag ingår i
pröfning af sjelfva frågan, tillåter jag mig att fästa Ståndets upmärksamhet
på de skill, genom hvilka Utsk:t kommit till det resultat,
Betänk:t utvisar. Dessa skäl äro visserligen af 2:tie föregående
talare i någon mån berörde, men de förefalla mig vara af
den beskaffenhet, att de verkligen erfordra en närmare granskning.
Det heter på ett ställe: »Medan man i Skottland kan låta jernbanorne
stå obegagnade under söndagen, så torde i mången del
af Sverige ett sådant stadgande omintetgöra möjligheten att vinna
berörde kommunikationsmedel, genom hvilket hinder ej blott landets
utveckling motverkades, utan måhända äfven en ej ringa del
af befolkningen drefs att, i egenskap af forbönder elier skjutsande,
tillbringa sin söndag på landsvägen». Ut,sk:t säger således, för
ätt reducera frågan till sina enklaste termer, att ett iakttagande
af de stadganden, sam innefattas såväl i gudomlig lag som vår
ntl gällande allmänna lag, skulle möjligtvis motverka ej blott landets
Utveckling, utan drifva en ej ringa del af befolkningen att
tillbringa söndagen på landsvägen. Jag bekänner helt upriktigt
att jag har en vida bättre tanke om Svenska folket än den, Utsk:t
här uttalat. Jag är öfvertyga!, att både hos bättre och s. k. sämre
bildade lefver i botten af deras hjertan en djup och innerlig känsla
äf sabbatens betydelse, och jag tror icke, att de äro många, åtminstone
allvarligt och fosterländskt sinnade män, sorn vilja upoffra
sin tro, för att. bereda jernvägartie en påräknad, men i allt fäll
ganska problematisk vinst. Jag tror icke, att mången Svensk man
är så' sinnad, att häll med full öfvertygelse skulle mottaga till
grund för sina åtgöranden de skäl, som Utsk:t här anfört. Vidare
1) e n 14 Mara f. m.
säger Utsk:t, sedan det redogjort för de verkningar, som den förmenta
strängheten i afs:de på sabbatslagarne framkallat i England:
»Huru mycket större motstånd, huru mycken större bitterhet skulle
ej dessa åtgärder framkalla bos oss, der man vant sig vid större
frihet i dessa hänseenden, och der böjelsen att motsätta sig de
underordnade polismyndigheternas åtgärder måhända ej är främmande
för nationallynne!.». Ja, den delen af framställningen, nemi. att
lusten att motsätta sig lagar är beklagligen ganska stor bos oss,
är en sanning; men att denna sanning skulle vara ett skäl att
hylla detta nationela okynne, det finner jag alldeles icke. Men
deremot känner jag af erfarenhet, att om det i allmänhet ligger i
nationallynne! en lust att satta sig mot den underordnade polismakten,
så är det desto mera äfventyrlig! att lemna tillfälle för
denna lust att utveckla sig å landsbygden, der den inskränkta polispersonalen
gör det nära omöjligt att förekomma och beifra lagöfverträdelser.
Huru roan under nämnde förhållanden skall kunna
lyckas hålla till ordning dessa obändiga medborgare, det är en
upgift, som Ut.sk:t hade bordt ansett sig förbundet att lösa. I)å
jag tänker, att t. ex. på vägen mellan Stockholm och Södertelge
äro tvenne stationer; att dessa stationer ligga inom en och samma
polistjenstemans område, och att. denne alltså skulle bevaka dem
båda, huru skall denne enda polisman kunna fullgöra en sådan
pligt? Då han således endast kan finnas på ett ställe, få alla
oordningar på det andra opåtalde försiggå. Den, som haft tillfälle
att se, huru det tillgår i Stockholm, der det är godt om polisbetjening,
kan lätt föreställa sig, huru det skall vara vid de ställen,
der icke någon polis finnes, och sannolikt lära icke eller II.
St:r vara hugade att skapa en särskild poliskorps att hålla bevakning
vid de, städerne närmare belägne jernvägsstationer, der pöbeln
till firande af sina råa förlustelser kommer att sprida sig.
För att nu öfvergå till sjelfva saken, så sönderfaller den helt
naturligt i 2:ne delar, nemi. den kristliga och den rent medborgerliga.
Hvad beträffar den första delen, så är den visserligen den
ojemnlörligt vigtigaste; men, det oaktadt, anser jag mig kunna, utan
att förbise någon del af frågans stora betydelse, i detta hänseende
vara kort. Vi veta aila, att vi i allmänhet icke äro på något sätt hugade
att eftergifva något af den säkerhet, som tillämpningen af den kristliga
sedolagen tillförsäkrar oss i medborgerligt hänseende. Vi äro
måna derom, att, med undantag kanske af det 6:te budet i förbemälde
sedelag, alla öfriga buden, från och med det 4:de till och med
det 10:de, skola hafva full tillämpning. Är det nu för den kristliga
medborgaren både en rätt och en pligt att yrka på en oeftergiflig
tillämpning af sedolagen i dessa delar, sä måste jag säga,
att det skulle förefalla mig särdeles bedröfligt, om andan inom
samhället vore sådan, att vi skulle vara alltför eftergifvande, då
frågan rörer menniskans bättre del; ty vi få väl lof att antaga,
att menniskans bättre del är menniskans själ. Till den gudomliga
sedolagen hörer ovilkorligen sabbatslagarne, och en slapp och försummad
tillämpning af dessa stadganden kan icke båda något godt
för samhällets framtid.
Den 14 Mars f. m.
137
I afs:de på den rent verldslig» delen af frågan, beder jag att
i första rummet få fästa upmärksamheten på den inkonseqvens i
lagstiftnings åtgärder, som skulle inträffa, hvad landsbygden angår,
i händelse Utslcts förslag skulle vinna Representationens godkännande.
Vi hafva efter många, ja sekelgamla lidanden ändtligen
kommit till rätta med en något så när förnuftig lagstiftning i afs. på
bränvinet, som varit och dock ännu är Sveriges vanära och Sveriges
olycka. Vi hafva öfverlemnat åt kommunerna rättighet att befria
sig från sina krogar, och kommunerna hafva med en nästan beundransvärd
enighet begagnat sig deraf. Således har inom större
delen, ja, man kan nästan säga inom hela Stockholms län, ty det
finnes numera icke flera än tre krogar derinom, allmänheten gjort
sig af med dessa sorgliga nästen; men nu ryggar man ej tillbaka
för äfventyret, att vid hvarje jernvägsstation, kommunerne oåtsporde
och tvifvelsutan emot de flestes önskningar, se krogar upstå, om
ej lagligen tillåtne, dock åtminstone lönnkrogar, flere eller färre efter
afnämarnes antal. Vidare må anmärkas, att om än allmänna lagen
berättigar samhället att för sina ändamål emot stadgad godtgörelse
disponera erforderlige, enskild man tillhörige, jordrymder, af hvilken
enskilde man det alltså ej beror att emotsätta sig en sådan afsöndring,
deraf likväl så mycket mindre kan anses härflyta förpligtelsen
att underkasta sig alla de vådor och olägenheter, som tillvaron
af en obevakad jernvägsstation inom ens egoområde kan
medföra, som vid den tiden, expropriationslagen utfärdades, fråga
om jernvägars anläggande inom landet ingalunda utgjorde föremål
för hvarken Regeringens eller Representationens begrundande. Att
man alltså får sina ängar och åkrar nedtrampade, träd och gärdesgårdar
nedbrutna af den från nämnde städer till jernvägsstationerne
under sabbatsdagarue vallfärdande pöbeln, äro lidanden, som vid
expropriationslagens stiftande ingalunda voro förutsedde och derföre
ej skäligen utan jordegarnes särskildta begifvande borde kunna dem
åläggas. Ett annat förhållande måste, efter mitt förmenande, anses
såsom ett våld såväl mot eganderätteu, som emot hemfriden. Har
jag t. ex. på min egendom sökt, såsom rättsinnig husbonde, att
åstadkomma ordning, tillhör jag en kommun, inom hvilken det bor
åtskilliga välsinnade medborgare, som äfven sökt uprätthålla densamma
och bland ungdomen sprida goda seder, skola frukterne af
dessa prisvärda bemödanden, till följe af ofvan antydda anledningar,
snart spårlöst försvinna. Föreställom oss vidare, att, på grund af
vår nu gällande lagstiftning, en mängd medborgare komma in till
Regeringen och säga: vi, som önska, att sabbatens helgd uprätthålles,
anhålla att, genom Regeringsmaktens mellankomst, sabbatslagarne
tillämpas; eller, vi socknemän i N. N. socken utbedja oss,
att den sabbatsfrid, som Guds lag och våra författmr tillförsäkra
oss, måtte blifva en sanning. Jag frågar, Mine Hrr! hvad skulle
Regeringen svara? Skall Regeringen svara: J, som viljen njuta
skydd af lagen, hafva visserligen lagen på Eder sida, men denna
är numera urmodig, och man kan således icke förekomma, att
Statens jernvägar också användas till förlustelsemedel, om än sabbatsfriden
för mången derigenom störes? Jag frågar: skulle en Rege
-
13*
Den 14 Mars f. m.
ring derefter skäligen kunna förtjena namnet af kristlig? Att sådana
framställningar komma att ega ram, derom 8r jag fällt öfvertygad,
och om icke Svenska Representationen, på skäl, som jag icke tillåter
mig bedöma, skulle upfatta denna ömtåliga frågas vigt, är jag
förvissad, att hos Svenska folket finnes ännu så mycken rättskänsla
och känsla för sabbatens betydelse, att det skall veta att, med
Regeringens biträde, framkalla ett skydd, som det har rätt att påräkna.
Det var en tid, då Svenska folket med skäl hade namn
för att framför andra vara ett allvarligt och sedligt folk; detta folk
var den tiden stort, ej blott i tal, men, hvad bättre var, Afven i
handling, och på den tiden visste man ock att vörda sabbaten.
Jag kan för min del icke finna annat, än att det vore i hög grad
önskvärd!, om Svenska folket ännu i denna stund åtnjöte ett sådant
vitsord, och visst är, att, om också nu icke så skulle vara
fallet, det likväl för hvarje folk är en klen tröst att framställa
sig sjelft i jemförelse med dem, som icke äro bättre, lika visst som
denna tröstegrund för individen är föga båtande.
Slutligen tillåter jag mig göra en erinran, som icke nog ofta
kan framhållas för vårt eftersinnande, nemi. de stora företräden, vi
framför andra folk åtnjutit derutinnan, att ljuset, i sin fulla klarhet,
varit tillgängligt inom vårt land under mera än 300 år. Detta
företräde af en, med det uppenbarade ordet öfverensstämmande bekännelse,
har Gud i sin nåd förärat oss, utan att denna fördel
behöft köpas hvarken med blod eller lidanden, då deremot många
andra Europeiska folk ännu i denna stund ligga försänkte i andéligt
mörker, ehuru tusendetals martyrer sökt, hvar inom sitt folk,
tillkämpa sina medborgare nämnda oskattbara fördel, utan att likväl
förmå uppnå detta mål. Men, mine Hrr! dessa af Gud oss
meddelade företräden, de äro ock förenade med ett motsvarande
ansvar, söm visserligen i sinom tid skall utkräfvas, om vi missförstå
och missakta vår kallelse och låta leda oss af sjelfviskhetens
beräkningar, åsidosättande hvad Gud i sin heliga lag af oss kräfver
Under
förutsättning, att de meningar, som i denna fråga blifvit
uttalade inora detta Stånd, och måhända äfven inom andra
RiksSt., skola föranleda Utskrt att, för detta vigtiga ärendes lösning
på ett tillfredsställande sätt, frångå sitt nu afgifna Utlåtande, anhåller
jag om återrentiss.
Hr Tersmeden, Nils: Det är så mycket ordadt i denna
fråga, att det måhända varit öfverflödigt att begära ordet, men sakens
vigt manar mig dock dertill. Det torde få medges, att samhället
kan betraktas ur synpunkten af en persona moralis, och att
ännu i dag vi kunna betrakta Staten och Kyrkan förenade såsom
en sådan. Är detta en sanning, så är afven sannt, att det är
samhällets skyldighet att i yttersta grad vårda den grund, på hvilken
Stat och Kyrka ärö byggde. Denna är religionen. Erkänna
vi det, Så erkänna vi också, att Guds ord framför allt skall hållas
heligt. Då hafva vi också medgifvit, att sabbaten skall helighållas,
och att det är Statens skyldighet att vaka deröfver. Utsk:t
har, på Sätt den förste talaren framställt, verkligen icke uptagit
l>en 11 Murs f. la.
13?
motionärens yrkande. Derföre begär jag, i likhet med honom och
andra talare, att detta Betänk, måtte återremitteras1 och Utsk:t
lemnäs tillfälle att betrakta de frågor, sorn i motionen blifvit framstiilde.
Jag anser nemi., att Utskrt till ringa del gjort detta.
Utskrt har afskrifvit sisth riksdags Utsk:s motiver, som till stor
del icke röra saken. Det säger nemi.: alt så mångå lagar till
sabbatens helighållande redan finnas, att de icke behöfva skärpas.
Det har icke eller motionären förnekat. Utsk:t går på sidan om
saken och framställer skäl, som jag skulle vilja kalla för svaghctsskäl,
emedan de liro helt och hållet negativa och gå ut på att
visa, att de enskilda intressena ej kunna medge den inskränkning,
som skulle upstå genom att söka hålla sabbaten mera i helgd än
som hittills skett. Här säges t. ex., under åberopande af förra Utskrts
Betänk, och motiver, »att Utskrt väntar allt af den kristligare
anda, som man hoppas skall med allt.större styrka fritt utveckla
sig inom samhället samt genom sitt inflytande på det allmänna
tänkesättet göra användandet af tvångsmedel till sabbatsfridens
uprätthållande i viss män öfverflödigt. Utskrt vore ock förvissadt
att en sådan bättre anda skulle i främsta rummet utöfva sitt inflytande
på de offentliga myndigheter, som egde att vaka öfver
allmän ordning, och att dessa myndigheter således skulle, utan att
derom behöfva af Ofverheten särskildt erinras, sjelfmant vidtaga
sådana inom gränsen för deras befogenhet liggande anordningar,
hvarigenom de företeelser undanrödjas, som kunde väcka förargelse
etc.» De äro vackra och sangviniska förhoppningar, men de
kunna icke antagas för goda. Om nemi. dessa myndigheter se att
från Statens högsta höjd åtgärder vidtagas, hvarigenom sabbaten
omöjligen kan hållas helig, så är icke att vänta, att en kristlig
anda skall mana dessa myndigheter att vidtaga något i en motsatt
rigtning. Vidare har denna fråga ändrat skick sedan sista riksdagen.
Hivr är icke fråga endast om att skärpa och vidmakthålla
de lagar, sorn filmas, utan att Staten ej borde vidtaga åtgärder,
hvarigenom icke allenast arbetsklassen, utan äfven andra klasser
inledas på den banan att omöjligen kunna värdigt fira sabbaten.
Häremot säger Utskrt, att om man i Sverige läte jernbanorna stå
obegagnade under söndagen, så torde detta motverka landets utveckling.
Detta ordet utveckling är alltför obestämdt, och jagser
i framtiden, att följden af att begagna söndagen lika med hvardagen
blir den, att kyrkorna komma att stå öfvergifna. Utsk:t
säger vidare, att en följd af jernbanornas icke begagnande skulle
blifva, att en ej ringa del af befolkningen, i egenskap af forbönder
eller skjutsande, tillbringade sin söndag på landsvägen. Jag befarar
icke något sådant, och icke eller tror jag, att, då våra jernvägar
komma i gång, någon hellre gör sin resa landsväg en
söndag än han dertill begagnar måndagen eller lördagen, med
stor tidsvinst. Slutligen säger Utsk:t, att det väntar det åsyftade
höga ändamålet — sabbatens värdiga begående — ej genom lagar,
utan såsom en frukt af en ytterligare fullkomnad religionsundervisning,
och tillägger, såsom ytterligare skäl, att Utsk:t hyser den
förhoppning, att berörde undervisning skall fördelaktigt inverka,
140
Den 14 Mere f. n»
derest en början till aflijelpande af många anmärkta missförhållanden
i presternas ställning till församlingen och till hvarandra inbördes
kommer att vid detta riksmöte ske. Sådana skäl nyttjar
man, när mau icke har några verkliga att anföra. Den siste talaren
har så väl framställt nödvändigheten af sabbatens helighållande,
att jag icke kan underlåta att med honom instämma, och
jag vill tillägga, att just nu är tidpunkten inne, då man bör kraftigt
ingripa i detta förhållande. Sker det icke nu, blir det för
sent. Missbruk hafva redan i afs:de på jernvägarne visat sig; vi
hafva t. o. m. hört petitioner färdiga att framläggas för Regeringen,
till förekommande af missbruken utaf jernvägståg på söndagen.
Fortfar allt i tilltagande, så är ofelbart, att hvarje ny station,
som inrättas, blir en anledning för såväl stads-som landtbor att der
samla sig för nöjen, som ingalunda kunna vara upbvggliga.
Man har tält om deri utveckling, som skulle hindras derigenom,
att jernvägarne icke begagnades om söndagarne. Jag vill i
motsatt rigtning påstå, att en verklig utveckling skulle vinnas i
andlig och äfven verldslig måtto, om jernvägarne icke begagnades å
söndagar, emedan derigenom menniskans andliga utveckling befrämjades,
och hon lärde sig att bättre till sin egen fördel begagna
arbetsdagarne. Frågan är verkligen af mycken vigt; den gäller
nemi. huruvida högsta makten, som genom sina embetsman från
barnets första stund bibringar det den lärosatsen: »Tänk på att du
helgar hvilodagen», på samma gång icke allenast skall förhindra arbetsklassen
att värdigt kunna begå sabbaten, utan äfven inleda
vida större menniskoklasser i lättsinnigt bruk af söndagen. En
följd af detta lättsinniga bruk är äfven, att åklagaremakten får inträde
för att göra åtal mot det sjelfsvåld, hvartill den högsta makten
på sätt och vis inbjuder. Jag begär således, att detta Betänk,
måtte återremitteras till Utskit, för att behandlas såsom Frih. Posse
åsyftat; men om man icke kan gå så långt, som han yrkat, instämmer
jag i återremiss, på det att Utskit må betrakta i hvad
grad man kan motverka detta onda.
Härefter blef, uppå gjord framställning, öfverläggningen upskjuten
till eftermiddagens plenum, och R. o. Ad. åtskiljdes kl.
*/, 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
D «n 14 Mars e. m.
141
Onsdagen den 14 Mars 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för förmiddagens plenum samt protokollet
för den 25 sistl. Januari e. m.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk:ts Bet.
K:o 38, i anledn. af väckta motioner om åtgärder till beredande
af sabbatens värdiga firande.
Hr Estenberg, Carl Kristian: Då denna fråga redan
på f. m. latt så mycken belysning, som den torde erfordra, anser
jag min svaga stämma vara nästan obehörig. Jag upmanas dock
af en inre, icke blott böjelse, utan rent af pligt, att icke vara tyst,
då en sådan lifsfråga för Kyrkan är under öfverläggning. Mången
anser denna fråga vara obetydlig, i synnerhet inom Evangeliska
Kyrkan, der alla lagfrågor tyckas vara af den beskaffenhet, att de
nära nog öfverleronas åt godtycket. Det finnes dock lagfrågor äfven
inom denna Kyrka, som äro så beskaffade, att de allraminst
kunna hänföras till godtycket. Bland dessa äro visserligen alla de,
som äro grundade på Guds bud, och dessa hafva en alldeles egen
natur. De lagar, som af Moses inskrefvos på stentaflorna, — och
de inskrefvos der af Gud sjelf, ty Moses var blott en Guds tjenare,
— dessa lagar skola ej, såsom äfven det Evangeliska förbundets
gudomlige stiftare antyder, tillintetgöras, utan de skola
icke allenast stå inskrifne i sten och på papper, utan äfven i menniskornas
hjertan, och de skola vara tecknade på förbundets tjenare,
hvilka böra hafva Guds vilja inristad ä sitt hjerta, och detta
sker, då de genom försoningsblodet blifva renade. Då frågan således
är om 10 Guds bud, stå vi på samma linie, som i alla tider.
Ett af dessa bud har sin särskilda uprinnelse, nemi. det tredje;
intet af de öfriga har ett så heligt ursprung y.ar
som detta. Det heter, att det fanns redan i paradiset en lag, som
man allmänt erkände vara redan på den tiden ett heligt bud, af
Herran gifvet åt menniskan för meuniskans skuld från skapelsens
första början. Ty det heter att på sjunde dagen hvilade Herran
ifrån allt sitt verk och helgade och välsignade hvilodagen. Att
menniskan, Guds afbild, i samma ordning skulle mottaga Guds
ord, är tydligt. De sex arbetsdagarne fuunos icke då; men det
var dock en skillnad mellan dem och den sjunde dagen. Denna
helgedag var alltifrån skapelsens början invigd till menniskans eget
gagn, på det hon skulle blifva i tillfälle att ära Gud och under
-
142
Den 11 Mars e. m.
ordna sin frihet ander sin Skapare. Ty menniska!) måste bero af
honom oeh gifva honom fira. Derföre blef äfven, då lagen skrefs
på l:sta taflan, 3:dje budet sabbatsbudet. Det har sålunda ingått
i alla fromma och kristliga nationers lagar att hålla sabbatsbudet
heligt. Endast de afarter af kristendom, der egennyttan, mammonsdyrkan,
afguderiet framträda i ohöljda former, der finnes ingen
sabbat, ingen sabbatshvila, ingen sabbatsfrid. Men der menniskans
allra högsta behof gjorde sig gällande, var alltid sabbaten helgad.
Derför har också, Gudi lof, detta bud hos oss hållits heligt. Det
har i vår lagstiftning ingått ett bemödande att sätta ett hägn, en
gård omkring Kyrkan, lieden ifrån Birger Jarls tid var sabbatsfrid
och kyrkofrid en helig lag. Om vi gå närmare ,in i undersökning
om hvad sabbatsfriden iir, så frågar jag, hvad vore hela
vårt lif utan den, utan den heliga hvilan i Herranom? Är det
icke något särdeles uplyftande, att höra våra kyrkoklockor samla
oss till Herrans gårdar? Är det icke något heligt i att se den
oroliga vinningslystnaden stanna under söndagen? Man står der
likasom inför den Evige; man har arbetat de 6 dagarne i sin anletes
svett, men då kommer sabbaten och i dess heliga hvila afspeglar
sig Guds anda. Der detta bud följes, der är också menniskan
villig att göra Guds vilja. Om menniska)) icke behöfde
sabbat, utan blott arbeta, så behöfde hon icke heller Guds ord,
och då Guds ord är själens spis, så är det tydligt, att om menniska))
kunde undvara delina själaspis, hvad rigtriing skulle då arbetet
taga, om icke en skef och oriktig, som gjorde att arbetets
välsignelse uteblef.
Vi äro således i allmänhet alla öfverens derom, att sabbatens
helgd bör hållas, att Herrans bud derom icke öfverträdes hvarken
af höga eller låga, hvarken af lagstiftarne eller laglydarne. Är det
icke vådligt att lagstiftningen sjelf lägger ut en snara för dem,
som lätt falla deruti? Hvartill låter menniskan väl lättare lega
sig, än i egennyttans tjepst? Således måste all sådan vinning,
som utgår ifrån den kärleken i menniskans hjerta, som består deruti
att hon älskar någonting mer än Gud, vara och förblifva ett
afguderi, som utgör en snara; afguden må nu vara gjord af koppar
och heta Moloch, eller af guld och heta Dianas tempel, eller
af jern och heta jernvägar, så blir det alltid afguderi, att man åt
detta beläte, åt denna afgud, lemnar sitt, hjerta, sin tjenst och den
dyrkan, som endast skulle tillkomma Gud Allsmäktig. Derföre säger
Gud i sin lag: »Tänk på, att du helgar hvilodagen.» Jag tror
icke att man behöfver vara i förlägenhet om vår Herras mening i
detta fall. Vi hafva också alla aflagt ed uppå att hålla sabbaten
och visa Gud den lydnad, som Honom tillkommer. Det blir således
alltid orätt att på sabbatsdagen förrätta sådana sysslor, som
tillhöra de andra dagarne. Vid sådant förhållande frågar jag, om
det icke är orätt, att de sysslor, som tillhöra jernvägstjenstemännen.
skola dem åläggas uppå helgedagarne och de derigenom blifva
tvungna att bryta emot Herrans lag? Det finnes visserligen många
samveten, som äro så elastiska, att de kunna för vinnings skull
aldeles oqvalda tillåta sig hvad som helst, vrida och vränga sig
Dan 14 Mars «. m.
143
efter behag, ja uttänjas i oändlighet, och för sådana menniskor, sorn
hafva samveten af den art, iir det visst likgiltigt hvarmed de befatta
sig på de dagar, som till Herrans ära helgade äro ; men vi
kunna vara förvissade, att manga finnas, som för sina samvetens
frid icke kunna tillåta sig att förvandla hvilodagen till en arbetsdag i
verldens tjenst, och dessa samvetsömma själars andeliga behof och
tvingande kraf må ingen med likgiltighet bemöta; aldraminst böra
samhällsförfattningens anordningar gå derpå ut, att samvetslöshet
och verldsligt sinne rent af befordras och frammanas. Mig synes
det vara ganska tydligt, att verldsliga sysslor och tidsfördrif icke
böra tillhöra söndagen, utan må de företagas på de öfriga dagarna
i veckan. Om nu än någon ville invända, att det ju står en hvar
fritt att efter behag begagna jernvägs-kommunikationerna på söndagen
eller ej, så mäste likväl medgifvas, att den betydliga tjenstemannapersonalen,
som för denna kommunikationens uprätthållande
uppå helgedagar sysselsattes, aldeles icke kan komma i åtnjutande
af denna frihet, hvarföre många af dessa tjenstemän, som icke ega
de der förenämnde elastiska samveten, kunna komma i den allra
svåraste belägenhet; de kunna ju icke ega någon ledighet att betrakta
Guds ord. Någon måtte säga, att man ju kan förrätta
gudstjenst, ordinera jernvägsprester och sjunga psa'lmer på jernvägarne;
men jag fruktar att det icke lyckas, och att den gudstjensten
allt för mycket skulle störas af allt slags olat och stygga disharmoniska
ljud från signalpiporna. Vi böra således slå ur hågen
den glada förhoppningen, att någon gudstjenst der kan komma
att hållas. Den stora hopen af menniskor slutligen, som ser att
något förbud icke finnes för söndagens ohelgande, förledes derigenom
så lätt att söka nöjen och öfverlemna sig åt förlustelser af
alla slag, i stället för att läsa Guds ord. Följden blir att en stor
del af menniskorna falla i denna snara, att bryta Guds bud och
ohelga hvilodagen, samt glömma sitt eviga väl, för att få roa sig
en liten stund i verlden.
Bland de motioner, som i Utsk:ts Betänk, finnas omnämnda,
synes mig ingen så lämplig, som Frih. Posses, der egentligen intet
positivt lagbud föreskrifves för att lägga band på menniskans frihet.
Det är karakteristiskt för Nya Testamentets föreskrifter om
arbetsdagen, att de icke ega någon egentlig positiv form, utan det
är kärleken till Herran, som skall verka derhän, att upmuntra och
föranleda menniskans vilja att tjena Gud, och detta bör äfven vara
lagstiftningens upgift. Det har jemväl blifvit iakttaget i FrillPosses
motion. Ingen lag föreskrifves, utan man begär endast att
Olverheten icke sjelf skall ställa så till, att så väl embetsman som
allmänheten skola blifva urståndsätta att helga hvilodagen. Sådant
kan man icke kalla positiv lag, utan snarare en vis administration.
Det är derföre min tanke och åstundan, att Frih. Posses motion
måtte vinna allt det afseende, som den förtjenar; ty idéen ar så i
grunden riktig, att den omöjligen kan med något skäl vederläggas.
Sådant har Utsk:t också icke kunnat. Jag har sökt efter ett enda
skäl emot densamma, men icke funnit något. Der är ett kringgående
oell ett erkännande af de ädla grundsatserna, som lifvat
144
Den 14 Mars e m.
motionären, hvilket allt visar, att lTtsk:t hyser högaktning för honom;
men jag tror mig hafva läst emellan raderna hvad som
egentligen varit orsaken till afstyrkandet, och det är, att man af
stor patriotism och möjligen äfven af filantropi för att arbetarna
skola få roa sig, haft i,sigte den vinst, som statskassan skulle
skörda och hvarigenom man kunde komma att betala de stora skulderna
i och för jernvägarne. Det finnes statsmän, som tro att
Statens bästa består i stora högar af guld och silfver. Det är
sannt att sådant är en fördel; men om dessa skatter skola vinnas
på orättrådig väg, fruktar jag att det blir motsatsen af hvad man
anser såsom lycka. Jag ser ej, hvarföre man icke lika gerna kan
göra det på bekostnad af l:sta budet och taga en annan Gud.
Tjufvar och skälmar hafva ock sitt sätt att skaffa sig penningar;
men att det skall finnas stater, som hylla sådant och bilda ordentliga
röfvarband för att skaffa sig penningar, det tror jag icke
heller är kristligt. Visserligen är det sannt, att då man gör skuld,
måste man söka att snart komma i tillfälle att betala den; men
jag tror att man icke bör, på bekostnad af den Helige, betala den.
Jag tror att man bör gå så kärleksfullt som möjligt till väga emot
den Helige, den A lisma k t ige. Har Han gif vit oss berg och metall -  ådror, derutur guld och silfver, koppar och jern hemtas, och har
Han gifvit oss förmåga att söka reda derpå och göra oss till
godo dessa dyra skatter; så är Han väl ock värd någon tack, nå
gon
ära. Jag tror då att del icke är för mycket, att vi egna honom
en sjundedel af den tid vi arbeta, ja än mer. Låtom oss
derföre gå i förbund med Herren, när vi bygga våra jernbanor;
jag tror då, att de skola blifva väl byggda. Men om vi fräckt
trampa hans bud under lötterna endast för slem vinnings skull, då
tror jag att vi misstaga oss på slutsumman.
Jag ber nu att. få uppläsa den af Prosten Emanuelsson emot
Utsk:ts Betänk, afgifna reservation. Den lyder sålunda:
aDä det icke kan anstå en kristlig Stat, att gifva sina medlemmar
efterdöme af sabbatsbrott och lagöfverträdelse, men detta
nödvändigt måste ske, om dels trafik å Statens jernvägar tillätes,
dels trupper utan nödfall sammandragas å sön- och helgedagar, då,
genom de å dessa dagar utgående jemvägs-tågen, en mängd af städernas
befolkning lätt och hastigt kan förflytta sig långt, ut på
landsbygden och der genom sina nöjen störa sabbatsfriden, ja sjelfva
Gudstjensten i de nära jernvägen belägna kyrkorna, hvarpå
exempel icke saknas, då till dessa stadsboars förlustelse bättre och
sämre krogar redan upstått och säkert framdeles komma att upstå
vid stationerna, der landsbygdens på söndagarne lediga ungdom
samlas till utsväfningar, då denna ungdom äfven på ångvagnarne
latt kan förflytta sig till städerna och blottställas för de frestelser,
som der i så ymnigt mått förekomma, och dä ändtligen den vinst,
som Staten kan hemta af söndagsresorna, icke i någon män kan
ersätta förlusten af så mångå medborgares gudsfruktan och sedlighet,
så måste jag reservera mig mot Utsk-.ts beslut, under yrkande:
att B. St:r, genom underd. skrifvelse, måtte hos K..
M:t
D e n 14 Mars e. m*
145
M-:t anhålla, att all trafik å Statens jernbanor måtte
på sön- och helgedagar varda förbjuden, äfvensom att,
så vidt ske kan, inga trupper måtte å sådane dagar
sammandragas.
Och finner jag så mycket större skäl tili detta yrkande, som
ängen enskild medborgares rätt derigenom förnärmas.»
På samma sätt tror äfven jag, och jag är förvissad att sjelfva
statsmännen, som afse statskassans fyllande, skola vara öfvertyg-ade
att man först bör söka Guds rike.
På dessa grunder måste jag yrka afslag å Utsk:ts Betänk,
Hr von Troil, Sam. Gust.: Ehuru ogerna jag för min
del deltager i de religiösa strider, som understundom förefalla
hos R. o. Ad., anser jag likväl vid detta tillfälle nödigt,
att meddela några uplysuingar, som kunna leda till tevis för att
den stormlöpning, som man nu sökt göra på Ekon.Utsfcts ifrågavarande
Bet:de, hvilar på två förutsättningar, som jag för min del
anser vara alldeles oriktiga. Den ena af dessa förutsättningar är
den, att de s. k. söndagsjern vägstågen skulle inom landet sprida
osedlighet; deu andra att samtliga jernvägarnes tjenstemän, så högre
noro lägre, skulle vara absolut förhindrade att använda söndagen
på det sätt, som öfverensstäminer med deras eget behof och med
de föreskrifter, sorn derom finnas i våra lagar. Jag tror att båda
dessa förutsättningar, på sätt jag nyss nämnde, äro oriktiga, och jag
har en ganska fullständig kännedom om huru det tillgår vid Statens
södra jernbana. Det är derföre, som jag begärt ordet, för att
uplysa, hvad jag i detta afseende har mig bekant.
Hvad först, beträffar deu osedlighet, som skulle upstå under
jernvägsresorna, får jag helt och hållet protestera emot, att någon
sådan eger rum, emedan jag derom har en alldeles motsatt erfarenhet.
Deu osedlighet, som man antydt skulle härleda sig derifrån,
att man anser de s. k. restaurationerna vid järnvägsstationerna
vara lika med utskänkningsställen eller krogar, är icke till fin
nandes.
För två år sedan ingick jernvägsstyrelsen till K. M:t meden
anhållan i denna väg. ocär på grund af Regeringens beslut är hvarje
utskänkning af starka drycker förbjuden, icke allenast på hvardagarne,
utan äfven på helgdagarne. Och att förbudet icke blott står
på papperet, utan verkeligen efterlefves, det kan jag bevittna.
Detta förbud har ansetts nödigt, icke blott för att noggrannt iakttaga
gifna föreskrifter, utan äfven derföre, att det är absolut nödvändigt.
på det inga olyckor må komma att inträffa vid bantågens
ankomst eller ålgång. Vill man kasta en blick på hvad som
bjudes allmänheten i dessa restaurationer, så består det i kaffe,
thé, porter, vin, tortor, påbredda smörgåsar, och kall mat i allmänhet.
Detta är allt, hvad som finnes på jernvägsstationerna, såväl
i staden som på landet, och jag frågar eder, Mine Herrar, om
man kan hafva att frukta för all den osedlighet m. m„ som här
blifvit för Huset i så rikt mått upgifven. Jag frågar om man kan
frukta derför, till följd af några smörgåsar och aunat dylikt. SåH
IV. 10
lil)
Den 14 Mars e. m.
som bevis för hvad jag här nämnt, ber jag att få meddela att första
gången som restaurationen vid Malmö jernvägsstation på auktion
utbjöds, infann sig en mängd spekulanter, i hopp om en stor
trafik. Auktionssumman upgiek till 8 å 900 Rdr B:eo; men rörelsen
blef sedan så ringa, att man med största möda kunde få en restauratör
för den låga summan af 200 Rdr. Allt detta visar att de s. k. jernbansstationerna
ingalunda äro sådana samlingsställen, der mängden kan
infinna sig för att begå orgier eller inlåta sig i företag, sorn kunna
för moralen vara skadliga, vare sig på sökendagarne eller söndagarne.
Betraktar man nu åter de lustfärder, som om söndagarne företagas
på jernvägarne, samt den personal, som begagnar sig deraf,
så är denna sednare delad i två klasser, nami. sådane, som hafva
vänner i de staden kringliggande trakterna; de intaga sin middag
hos dem, tillbringa några timmar der. samt återvända sedan hem.
Den andra delen består ingalunda af städernas sämre befolkning,
utan af den lugna trefliga medelklassen, af handtverkare och deras
familjer, af gesäller med hustrur neli barn, af vaktmästarefolk, med
ett ord, af personer i likartad ställning. Alla hafva de träget arbete
under de sex dagarne i veckan, hvarigenom de varit förhindrade
att sticka sin näsa utom stadens portar. De vilja då pa
söndagen hemta litet frisk luft fran stadens qvalm. Man ser dessa
familjer, med sina matsäckskorgar under armen, de fara ut till andra
eller första stationen och sprida sig der, barnen leka i skogsparken,
och de äldre sysselsätta sig med läsning o. s. v. Kunna
de samla några flera, så ser man älven, att de äldre kunna taga i
ring och på de mest oskyldiga siitt, roa sig. Hvad som är säkert är,
att, under loppet af den tid, södra jernbanan varit för trafiken öppen,
har raan icke haft anledning att beklaga sig öfver några oordningar.
Det har förvånat, icke blott länsstyrelsen, utan äfven jernvägens
egna tjenstemän, att se huruledes ordning alltid varit rådande
vid dessa tillfällen. Den sämre befolkningen föredrager, att
stanna qvar i staden, och att på krogar eller spelhus bortkasta de
fyrkar, den under veckan kunnat förtjena. Må man likväl icke
tro, att alla dessa familjer, sorn jag nyss omtalat, kunna hvarje
söndag göra dylika lustresor; sådant inträffar möjligtvis ett par
gånger på hela året. Dessutom ber jag alt få fästa upmärksatBheten
på ett annat förhållande, nemi. att dessa utfiygter på iernvägarne
aldrig kunna gifva anledning till några nattliga äfventyr;
ty bantågen återvända alltid i god tid på qvällen, nemi. vanligen
kl. 8, eller om sommaren kl. 9. hör öfrigt tror jag att Slockholm,
för hvars befolkning man i allmänhet hyser stor fruktan,
kan tjena såsom ett exempel på att lustresor icke äro så farliga.
Gå icke härifrån under somrarna hvarje söndag ångbåtar öfverlastade
med mennjskor? Nå väl, hafva vi hört att så förfärliga äfventyr,
så osedliga upträden varit en följd af dessa resor, oaktadt
tillfället att förtära spirituosa dervid är ganska lätt? Jag tror det
icke, och jag vet icke hvarföre man då skulle förbjuda resor på
jernvägar om söndagarne, när sådane resor icke äro förbjudna med
ångbåtarne.
Den 14 Mars m.
Jag ber att få fästa lipmärksamheten- på, att de Hrr, som anse
att jernvägarne skulle kunna gifva anledning till osedlighet eller
minskad gudsfruktan, troligen icke känna, att det finnes ganska
inånga personer, som begagna söndagsjernvägstågen, för att resa in
till Lund oell bevista gudstjensten i dess härliga domkyrka. Jag
ber att fa citera ett annat exempel; en resande, som i förliden som
mar
på Köping-Hultbauan kommit färdandes till Frövi station, såg
der samlad en mängd af ortens allmoge. Då han frågade elter orsaken
till detta förhållande, svarade man honora, att deras kyrka
var i olag, och att man föredrog att, i stället för att hålla gudstjenst
hemma, resa till Fellingsbro, för att der afhöra predikan. Flera dylika
exempel kunna fram tes, som visa att man icke alltid bör se
den fula sidan af medaljen, utan äfven den vackra.
Jag vill nu nämna några få ord om den andra förutsättnin
gen,
nemi. att jernvägstågen om söndagarne skulle förhindra hela
den stora personal, som vid dem är anställd, att bevista gudstjenst.
Jag har mig bekant, huru det tillgår vid Statens södra jernväg;
der finnas t. ex. fyra lokomotivförare, af hvilka aldrig mer än två
i sender öro tjenstgörande. Få samma sätt förhåller det sig med
konduktörerna, hvilka äro lediga hvar tredje söndag, och man har
till och med sörjt för, att banvaktarne få hvar tredje söndag vara
lediga, på det sätt, att man har extra vaktare, som göra de förras
tjenst. Jag tror således, att de beskyllningar, som man i detta
hänseende framkastat, äro öfverdrifna och orättvisa. Det är naturligt,
att alla dessa personer icke kunna hvarje söndag deltaga i
gudstjenst, men det är knappt troligt att de skulle göra det ändå;
emellertid är det ett faktum att de äro lediga hvar tredje och lill
och med hvarannan söndag.
För min del kan jag alltså icke finna några olyckliga följder
af dessa jernbanståg om söndagarne, och Herrarne torde lätteligen
inse, att den åsigt, som här gjort sig gällande, nemi. att
bantågen borde stanna sin fart under gudstjenst, kan gifva anledning
till farliga tilldragelser genom tågens sammandrabbande o. s.
v. Då dessutom ett tåg, som har lång väg att tillryggalägga, mäste
hafva tiden för sin ankomst noga bestämd, och då det icke går
an, att vid jernvägståg, der så många menniskolif äro i fara, välja
än en tid, än en annan, så torde man utan svårighet finna, att
den omnämnda åsigten är alldeles opraktisk i sitt utförande.
Få grund af hvad jag nu haft äran anföra, och med anledning
af de uplysniugar, som jag funnit mig upmanad att afgifva,
anhåller jag att Ekon.Utsk.-ts Bet., som jag anser både välgruudadt
och väl genomfördt, mätte bifallas.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag tror icke att man
med skäl kan förebrå mig att allt för mycket misshushålla med E.
o. Ad;s tid. Jag skulle på grund af denna föresats ganska gerna
hafva afhållit mig från att yttra mig i denna fråga; men då såväl
på f. m., som äfven nu på e. m., anfallen emot Utsk:ts Betänk,
varit så kompakta och först nu genom den sista värde talarens
anförande blifvit något hejdade, har jag funnit mig upmanad att
148
Deri 14 Mars e. nr.
äfven uttala min öfvertygelse. Först oell främst tiar jag alltid velat
följa den grundsats att lagstiftningen, icke utan på grund af
en vunnen erfarenhet om bebofvet att träda emellan, bör göra det.
Att från predikstolarna orda mot sedeförderfvct, lättsinnet och förströelserna,
är visserligen i sin ordning; men att i en samling, sådan
som denna, vilja påstå att ett bantåg på en söndag kan föras
under rubriken af sedeslösa förströelser, det får Jag upriktigt bekänna
att jag icke kan fatta. Hvilodagens bestämmelser äro verkligen,
efter mitt och som jag tror efter hela eller största delen af
Svenska allmänhetens omdöme, ingalunda åsvltande att man blott
skall sitta och läsa och öfva andakt. Med hvila förstås äfven förströelse
från veckans mödor och arbeten, och deruti kan jag icke
finna ani. till ingrepp från lagstiftningens sida. Jag för min dei
har under den långa tid, som lustfärder med ångbåtar egt rum,
aldrig af dem erfarit hvarken de olägenheter eller obrdnirigar, som
här varit förespeglade; oell hvarföre sådant skulle mera inträffa, tilt
följd af bantågens afgång på söndagarna, kan jag icke förstå. Jag
tror tvärtom att dessa tåg skola leda mindre till fylleri och utsväfningar,
än beklagligt nog hvad som i allmänhet utgjort karakteren
al det lägre folklifvet inom vårt land, nemi. att gå på krogen
för att i ensamhet berusa sig. och i skymningen släpa sig
hem så godt man kan. — Jag tror att ångbåtsfärderna mera lörädlat
än skämt, och jag tror att så äfven skall blifva följden af
jernbantågen.
Man säger att man här icke begär något annat än återuplifvande
af gamla förbud. Sjelfva dessa författarns åsidosättande, till
följd af allmänna omdömet, torde enl. min upfattning bevisa att
de äro stridande mot folklynnet och att de icke. från någon synpunkt
betraktade, äro lämpliga. Man talar örn religionsfrihet, man
önskar deu med skäl, och jag gör det äfven med vissa inskränkningar;
men på samma gång vill man pålägga den enskilde mannen
ett tvång i afstde på hans tyeke och vilja, i så fall att han
endast skall få förströ sig på hvilodagen på det sätt, som det re
ligiösa
nitet behagar föreskrifva. Jag tror att det sällan inträffar
att hvisselpipan från en ångbåt, på något, sätt stör en gudstjenst,
och jag vill i detta fall taga andra länders exempel till jemförelse.
I det lilla Belgien, der man tryggt kan säga att ett järnvägsnät
öfverspinner bela landet, har jag aldrig hört omtalas att med den
mängd tåg, som derstädes dagligen och stundligen af'gå någon oordentlighet
inträffat. Jag tror att det är orätt att anse vår allmänhet
så mycket sämre än andra länders, att vi måste med förbud
söka uprätthålla allmänna ordningen. Jag kan icke tro oss stå så
långt tillbaka i civilisation.
Den siste värde talaren har, till följd af den erfarenhet, han
eger om den jernbana, som är honom närmast, ådagalagt, att lian
såsom K. M:s Befide i orten icke haft någon ani. till klagomål
öfver inträffade oordningar. Om man betraktar den jernvägskarta,
Born här är tillgänglig, och de derpå framställda jernvägs-sträckningarne
inom detta stora och vidsträckta land, så skall det genast
falla i ögonen huru liten del deraf, som kommer i beröring med
Ö en 14 Mars e. m.
149
dessa jernvägar, och huru svårt det måste blifva att dessa förströelser,
som man så mycket talar om, skola kunna upmuntras. Jernvägarne
äro ju ett kommunikationsmedel, ett medel för att underlätta
menniskornas beröring med hvarandra, och då vill man förbjuda
det. Det är minsta delen af folket, som har tillfälle att på
arbetsdagarne begagna detta medel, och jag hemställer då hvad det
ligger för tanke uti att förbjuda den klass af medborgare, som deltagit
i kostnaderna för dessa jernvägar, men kanske aldrig eljest
komma i åtnjutande af deras fördelar, att någon gång förströ sig
på dem. Jag har i ani. af denna fråga blifvit verkligen förvånad
öfver en theoiogisk föreläsning, sorn här hållits och hvilken förekom
mig såsom hade den varit hämtad från 1400-talet, men ingalunda
ämnad att a‘höras å Svenska Riddarhuset under detta århundrade.
Men säger man, man anser det vara så oskyldigt att begära t. ex.
att icke trupper skola färdas på söridagarne, eller att icke allmänheten
skall då få förströ sig, och man säger att det är orätt att
Regeringen skall föregå med exempel i detta fall. Det är mycket
illa om Regeringens eget verk gifver elaka exempel; men jag är
för gammal för att taga allt detta såsom varande så litet betydande,
som man vill låta påskina. Mig förekommer det som om
man ville återgå till den tid, då man lade bommar på vägarne vid
kyrkorne för att hindra de vägfarande att under gudsfjensten passera
kyrkan. Det finues kanske ett och annat ställe ännu i Sverige,
der dessa bommar stå qvar, och som säga oss att ingen resande
fordom der fick komma Iram under gudstjensten. Men, Mine Hrr,
jag hade föreställt mig att denna tid vore helt och hållet förbi.
Huru litet det för öfrigt sedan äldre tider ligger i Svenska folklynnet
att på hvilodagen allenast ligga och sofva och sitta och
sjunga psalmer och göra bön, ber jag att få belysa genom åberopandet
af en ganska intressant, afhandling, skrifven under Drottning
Christina af Engelska ambassadören Whitlock under bevistandet af
någon högtidlighet. Han skrifver i sin berättelse från Upsala, och
omtalar på ett ganska beskedligt och humant språk, men med ett
slags missnöje öfver att Svenskarna kunde vara så litet puritaner,
huruledes han var bjuden till middag hos RiksKansleren Axel Oxenstjerna
på en söndag och att der togs fram bålar och pokulerades
ganska flitigt. Tiderna hafva nu förändrats och bålarne hafva försvunnit,
men jag tror i alla fall att det. är omöjligt att stifta lagar
i strid mot folklynnet. Jag anser detta icke vara någon småsak,
fy jag vet icke hvar vi skulle stanna, om vi skulle framgå på
denna bana. Jag skulle derföre vilja tillstyrka att vi förblifva vid
hvad |vi äro, ty att omskapa oss till ett Paraguay elier till ett
helt läsaresällskap tior jag icke låter sig göra, oeh jag anser derföre
att sjelfva försöket dertill bör tillbakavisas
l’å dessa grunder, äfvensom på dem, som förut blifvit anförda
begär jag bifall till Utsktts Betänk., och jag motsätter mig åter
remiss
af det skäl, att jag auser den tjena till ingenting. Jag tror,
att om man också emot Utskits motivering kan hafva ett eller an
nat
att anmärka, så kan en återremiss, i afsigt att derutinnan erhålla
någon förändring, icke leda till något annat än tidsutdrägt.
fren 14 Mars e. m.
Gr. Taube, Henning Adolf: DS jag på f. m. i dag
hörde en stormlöpning, såsom den sista värde talare» ut tryckte sig,
emot Utsk:ts Betänk., erkänner jag att jag verkligen tvekade huruvida
jag skulle våga upträda, särdeles som de föregrd.; talarne med
så mycken theologisk insigt yttrat sig. Då jag emellertid tillhört
majoriteten inom Utsk:t, ansåg jag mig skyldig att här upträda,
för att framlägga åtminstone någon del af de motiver, som ligg»
till grund för Utskrts framställning. -lag har nu hört två löregate
talare försvara Utsk:ts Betänk, och kari således ganska betydligt
inskränka mitt yttrande.
Här har i allmänhet blifvit anmärkt, att Ut.skrt icke rätt viii
motiverat sitt Utlåt.; men jag kan icke finna annat än att, då alla
de talare, som yttrat sig emot Betänk:t, ansett att genom lagstiftning
icke någon sann religiositet kan upsla, utan att lagbud skol»
finnas endast för att de, som vilja hålla sabbaten helig, icke skola
störas af de andra, — jag kan icke finna annat säger jag, än att
dessa talare verkligen måste anse Utskrts motivering tillräcklig.
Om ifrågavrde talare vilja genomläsa icke blott detta Betänk., utan
äfven det, som af Utskrt afgafs vid förra riksdagen, tror jag att
de skola finna, det denna fråga blifvit behandlad just från den synpunkt,
hvarifrån de sjelfva utgått. Ett bland de motiver, hvarvid
dessa talare fästat sig, är följande: »Att det åsyftade hägn-äudamålet
— sabbatens värdiga begående —- ej kan genom lagar
åstadkommas, utan fast heldre bör blifva en frukt af en ytterligare
fullkomnad religions-undervisning, till följd hvaraf Utskrt, som hyser
den förhoppning att berörda undervisning skall fördelaktigt inverka,
derest en början till afhjelpande af många anmärkta missförhållanden
i presternas ställning till församlingen och till hvarandra inbördes
kommer att vid detta riksmöte ske, nu ansett sig, i ani.
af de väckta motionerna, ej böra någon K. Stms åtgärd tillstyrka».
En af de värda talarne, som äfven anförde detta motiv, yttrade
sjelf, att om ett bantåg afgår, då gudstjenst börjar, och alla rusa ut
ur kyrkan, hvar skall då preste» göra af Guds ord? Skall han
kasta ut det på landsvägen ? Jag tror deremot, att om man tillsluter
kyrkan och, så att säga, innestänger folket deruti, då skall
Guds ord icke göra mycken verkan, utan då blir det i sanning
utkastadt på landsvägen. Utskst har tänkt sig, att då inom ganska
många församlingar missförhållanden egde rum einellen pastor och
församlingsboarne, hvilka missförhållanden till stor del äro en följd
af aflönings-sättet, församl i ngarne, ju mera de voro fästade vid sin»
prester, desto större begär skulle de få att af dem höra Guds ord
predikas.
Här har blifvit nämndt att sabbatslagarne skulle gälla hela
dagen och att till följd deraf jernbantågen skulle inställas för liela
söndagen. Men så är icke förhållandet, ty i 8 g 3:dje kap. Kyrkolagen
är det förbjudet att under gudstjenst på söndagen företag»
resor, till lands eller sjös, men, som nu gudstjenst icke hålles hela
dagen, så måste det ej vara förbjudet att resa på mellantiderna.
Då nu jemväl af en talare blifvit uplyst att vid södra stambanan
tjenstemiinnen hafva ledighet hvar 3:dje söndag och hinder
Den 14 Mars e. m.
151
således icke möter för dem att helighålla söndagen, så torde det
icke vara något skal att åstadkomma ett hämmande af rörelsen på
dessa banor.
Här har blifvit, så vä! i motioner, som i utgifna brochyrer anfördt,
att i England celi Skottland år 1851 utkommit en författa,
i enahanda syltning, sim den här i frågast ii llda; och stiger man,
då man i dessa länder, der större religiositet finnes än hos oss,
kan göra detta, så bör man äfven kunna göra det i Sverige. Men
jag ber att få fästa upmärksamhet på att förhållandena äro helt
olika i detta afsule. Inom England, Skottland och Irland finnas
nemi. 243 enskilda jernvägar, men af alla dessa är det allenast 5,
som icke gå, och vid sådant förhållande tror jag att en lag i omförmälda
rigtning icke skulle vara lämplig. Gå vi dessutom till
oss sjelfva, så är det väl sällan sorn man i enskilda familjer kan
hvarje söndag låta alla sina tjenstehjon bevista gudstjensten; utan
vanligen låter man dem sjelfva öfverenskomma om ordningen att
få ledigt, men någon måste alltid vara hermna.
Här har äfven blifvit omnämnde de petitioner, som i detta
ämne ingått; jag liar också sett dero, men icke funnit ett så be
tydligt
antal namn under dem att de förtjena afside. Ty då jernvägar
sträcka sig på en längd af 17 mil och genomgå provinser,
befolkade med hundra tusentals innebyggare, samt då man ändock
icke kan upvisa mer än några hundra namn på petitiouerna, så är
sådant af föga betydenhet.
Vidare har man sagt att dessa lustresor skulle vara så förderfliga
och att arbetsklassen derigenom skulle gå sitt förderf till
mötes. Denna anm. har redan blifvit vederlagd genom den berättelse,
man lemnat om huru det tillgår på södra stambanan. —
Jag vill härtill lägga hurudant förhållandet är vid vestra stambanan.
Det inträffar verkligen att i Götheborg åtskilligt förekommer,
som måhända icke är så ordentligt, ty der utströmma hela massor
af menniskor om söndagarne för att lefva i sus och dus. Detta
förhållande har likväl nu mera aftagit. En värd talare har äfven
nämnt att på Orebro—Hult-banan afgick ett bantåg till kyrkan
och sådant har äfven inträffat i Norrland, emedan presten, som
predikade i landskyrkan, var omtyckt af allmänheten. Jag tror
verkligen för öfrigt att, för att hafva en sann religion, är det icke
nödvändigt att hvarje söndag gå i kyrkan. Jag tror att vår Herre
talar till oss icke blott genom prestens mun, utan ur allt hvad vi
se. Jag tillhör sjelf en tjenstebana, som gör att jag mången dag
vistas ute i den fria naturen hela dagen, och jag försäkrar att jag
ofta der känt mig mycket närmare det högsta väsendet än under
utkörandet af en predikan. Jag har hört yrkandet om återremiss,
synnerligen på det att, såsom det säges, Utskit må taga motionerna
i närmare öfvervägande. Jag kan försäkra att Utskit icke tanklöst
behandlat detta ärende, utan man har ganska grundligt öfvervägt
detsamma. Jag tror icke att en återremiss skall verka mycket,
enär frågan redan är afgjord af Borgare- o. BondeStm, hvadan det
således icke kan blifva annat än en opinionsyttring från Ii. o. Adis
sida. Jag hemställer dock huruvida en opinionsyttring inför K. M
152
f>en 14 Har» e. m.
i denna fråga skulle vara lämplig, då Ingar i förev:d'e hänseende
redan finnas och opinionsyttringen således blott skulle innebära att
den lagskipande makten icke tillämpar dessa lagar.
Hr Ca r 1 h eira-Gy 11 ensk j ä 1 d, H e n r i k Ad oJf Os k a r: (Se
slutet af hält. Bil. N:o 1).
Frill. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Hå jag' anmälde
mig, hade alla talare, som då yttrat sig, klandrat Utsk:ts Betänk.
Sedan dess hafva åtskilliga andra haft ordet oell uttalat sig till
fördel för samma Betänk. Jag skulle således kanna afstå från att
yttra mig, men, emedan jag har ordet, ber iag få i korthet göra
åtskilliga tillägg till hvad de näst föregående tal. sagt. Jag har
inom Utsk:t bi t ra dt det sist, hvartill Htskrt kommit, och jag har
gjort det af öfvertygelse; ty jag har ieke kunnat hysa några stora
farhågor för de olägenheter, som gifvit anledning till motionerna.
Det enda skäl, jag kan finna för Frih. Posse» motion, är att man
bör tillse, det ieke jernvägstågen blifva hindrande eller störande för
dem, sorn af egen känsla ledas till att gå i kyrkan. De äro dock
hindrande endast i det fall, att jernbantåget stryker förbi en kyrka
under gudstjenst. Vi äro aflägsnade från den tid, då man genom
preventiva åtgärder ville befordra religiositeten. J de ingifna
petitionerna har också blifvit såsom störande åberopadt bantågens
nära passerande förbi en kyrka. Jag medgifver att detta är händelsen
på vestra stambanan,som blifvit anlagd i en trakt, der civilisationen
ännu så litet framträngt, att jernvägståget der skall väcka en
större upmärksamhet. Men å andra sidan mäsle också medgifva?,
att detta är ett orrdt, som är pass:gert; det har siri öfvergång.
När man blir van dervid, så fäster man sig ej vid saken; och skall
man nu i början lägga hinder 1 vägen för den oafbrutna trafiken, blott
till följd af en omständighet, som ingen fäster sig vid eller finner
vara något ondt? Denna ifver att, så snart det visat sig en tillfällig
olägenhet af något förhållande, genast vidtaga en lagstiftningsåtgärd,
anser jag icke vara lämplig. Man tror att allt kan åstadkomma»
genom lagar och författningar, och att, blett man får en nv lag,
så skall en olägenhet försvinna. Jag tror tvärtom, att man »kulle
vinna bättre resultater, om man icke ginge sa tillväga.
Föregående talare hafva sagt, att det icke beredes jernvägstjenstemännen
någon ledighet på söndagen. Vill man drifva de»
sats, som desse talare framställt, till sina yttersta konseqvenser,
nemligen att ingenting får företagas på söndagen, så kommer man
till sådana vidunderligheter, som ingen kan försvara. Sjelfva Kyrkan
kan ju icke undgå att tvinga folk till arbete på denna dag,
och sålunda hindra dem från att gå i kyrkan. Jag vill ieke tala
om de missbruk, som ega rum, utan blott om hvad sorn tillhör
de kyrkliga ceremonierna, t. ex. den, som ringer klockorna, den,
som upvaktar prosten m. fl. Aro dessa lemnade åt samma frihet i
sin andakt, som andra? Man märker icke detta derför,att det är en
eller annan person, sorn det gäller. Men vid jernvägstågen är det
flere personer, och det faller oekså lättare i ögonen.
Ren 14 Mars v. m
153
För öfrigt ser man blott olägenheterna, men eke fördelarna.
Der jernvägar kommit, till stånd, der nphöra nästan alla andra
förbindelser; skulle då på söndagen ali annan kommunikation vara
förhindrad? 1 de stora städerna, der, i synnerhet under sommartiden,
en stor mängd arbetsfolk strömmar in under veckan för »tt
arbeta, vill man beröfva dem tillfallet att på söndagen återvända
till landet, för att tillbringa denna dag hos hustru oell barn? Vill
man tvinga dem att gå oell drifva hela söndagen i en stor stad?
Den siste värde tal. har anfört åtskilliga skäl, som voro värda
att bemöta ; men jag anser orätt att uptaga R. o. Adis Sid längre.
Jag vill blott nämna, i af», på hvad denne talare yttrat rörande
egendomsegare, som undanbedt sig lustresor till sii a egendomar, att
det möjligen kan vara amira skäl, iin de af talaren framhållna,,
som kunnat föranleda detta, t. ex. farhågan att få sina egor skadade.
Samme talare har specielt fästat npmärksamheten på upträdena
i Alingsås. Jag var der förra sommaren oell bantågen kommo
då icke der under gudstjänsten, och under två eller tre söndagar,
som jag vistades på stället, kunde jag icke uptäcka den allra ringaste
oordning.
Jag anhåller, att I!. o. Ad. måtte, utan att uttala någon opinion
i ena eller andra afseendet, bifalla livad Utskit föreslagit, hvilket
jag tror vara det ratta, man må i öfrigt gilla eller ogilla mntiverna.
Frih. Cederström, Rudolf: Den föreliggande frågan är
utan tvilvel ganska vigtig; sabbatshelgdcns uprätthållantle å ena
sidan, och å den andra nödvändigheten, att icke alltför strängt
yrka derpå inom vårt land, äro de ämnen, som R. St:r härvid
hafva att taga i betraktande. Redan vid första åvägabringandet
af denna fråga af Frih. Posse, har jag, med all högaktning för motionärens
ädla syfte, ansett mer än sannolikt, att lian sträckt »ina
farhågor nog långt, och sina fordringar i samina mån alltför vida.
Min tanke i detta fall bar blifvit, tillräckligt besannad; ty just de
öt v erel ritter» hvartill motionären gjort sig skyldig, hafva utgjort
anledningen dertill, att hans i grunden mycken förtjenst egande
förslag blifvit af Ut.sk:t helt och håller afstyrkt. Jag erkänner
för min del alldeles icke, att här kan vara fråga om att bigga bruder
i vägen för friheten att använda sin söndag på det säti, man
behagar. Sådana hinder böra icke ega rum. Men A andra sidan
tror jag äfven, att det icke är en kristlig stat värdigt, att dels
sjelf på söndagar, alldeles såsom voro de hvardag,-ir, sysselsätta en
hel tjenstemannakorps, och dels bereda lockelser åt den stora allmänheten
att använda söndagen pä annat sätt, än en högre lag
bjuder. Väl har Hr von Troil upiyst, att tjenstemännen vid jernvägarne
äro lediga hvar tredje söndag; men Tio Guds Bud säga
icke: »tänk på att du helgar hvar 3:dje hvilodag», utan »tauk på,
att du helgar hvilodagen,» och dermed menas hvarje till andaktens
firande invigd och helgad dag, den dag i veckan, som till gudstjeuts
begående är afsedd.
Den 14 Mars e. m.
Man har sagt., att. de oordningar, sorn i början föreföllo vid
jernvägarne, numera upliört. Men jag tror, att man bör se frågan
på ett hedt annat siitt. Om det också icke inträffar eller upstår
några grofva osedligheter under söndngarne genom jernbnnetiigen,
så är det dock säkert, alt alla de, som äro sysselsatta vid trafiken
på dessa jernvägar, aro förhindrade att egna någon del af sin söndag
åt Guds ords betraktande, åt andakt och bön. Sådant hinder
bör ej ega rum. Jag tror emellertid, att den värde motionären
misstagit sig då han på f. m. förklarade, att. det icke vore något
bevändt med att få gudstjensten fredad, derest man icke får hela
söndagen egnad åt andakt. Det är emot denna upfattning, som
jag anser att det Svenska nationallynne! protesterar. Detta tolklynne
fordrar väl att söndagen firas med gudstjenst och andakt,
men icke att den del af dagen, sorn bl ifver öfver, oaflåtligen åt
böner egnas. Jag anser den Svenske arbetaren, synnerligen i vara
större städer, efter veckans sex arbetsdagar, ofta instängd i osunda
verkstäder, mörka och hopträngda boningar, vara förtjent at den
vederqvickelse, landtluften kan erbjuda, äfvensom att oskyldigt roa
sig med åhörandet af musik och med alla andra lofliga nöjen. Om
man derföre inskiänker sig till den önskan, att Regeringen ville
så förfoga, att de kommunikationsmedel, som stå under dess inseende,
icke måtte användas på det sätt, att de hindra de derstädes
anställda tjenstemän att bevista gudstjensten, och icke heller locka
andra derifrån, så hade man åstadkommit ett ganska stort gagn.
Ty jag är förvissad om, att den, som med allvarligt sinnelag bevistar
gudstjensten och der bekänner sina synder, samt löresatter
sig att föra ett kristligt lefverne, han lärer väl icke under den återstående
delen af dagen egna sig åt orgier. Genom att begära
för mycket, förlorar man ailt. Då likväl Borgare- och BondeStandeu
bifallit Utskits hemställan, anser jag att något praktiskt resultat
icke för närvarande kan vinnas. Men ett. sådant beslut från It. o.
Adis sida, som det jag här haft äran antyda, kunde åtminstone
innebära, att It. o. Åd. icke helt och hållet gillar Utskits Iramstälining,
vare sig i afs. ä motiveringen eller å det slutresultat, hvartill
Utskit kommit. Ehuru jag i flere delar gillar hvad Frih. Alströmer
anfört, tror jag alltså ändock, at.t. man bör göra det medgifvandet
åt. sabbatshelgdens kraf, att., under gudstjensttiderna, Staten
icke framkallar sådana bestyr, som dels hindra åtskilliga personer
att bevista gudstjensten, dels innebära en hardt nära oemots.ändlig
lockelse för det svaga, obevakade sinnet alt öfverlemna sig ät skadliga
förströelser.
Det är ur dessa synpunkter, som jag icke kan annat än önska
och yrka, att Betänkit återremitteras. Vid sakens närvarande ståndpunkt
finner hvar och en, att det svårligen lärer framkalla någon
speciel åtgärd, men att det säl. i detta läll icke heller föranleder
någon tidsutdrägt, hvilket, af Gr. Anckarsvärd troddes, utan att det
endast skulle utgöra en opinionsyttring, som har sitt värde i vigten
af Ståndets öfvertvgelser, ang. en fråga af så mycken betydenhet
för fosterlandets väl.
Pen 14 Mars e. m.
155
Hr Nordenfelt, Buar: De tal., som först yttrat sig i
denna fråga, hafva fastat sig vid otillräcklig heten oell kuapphiindigheten
af Ulsk:ts skal. En tal. har npbist en del af Utsk:ts Betiink.,
nemligen slutet, men lian hoppade öfver alla de föregående resonnementerna.
hvilka hufvudsakligen gå nt på att visa, det K. St:r
vid sednaste riksdagen, i en likartad fråga, viii icke om jern vägume,
men i afs. å ångbåtarna, stannat i det slut, att motionen icke
föranledde någon åtgärd. DA nu Utsk:t aldort hrad det vid förra
riksdagen ttpgaf såsom skäl lörsitt tillstyrkande, ansåg man sig icke
behöfva vara särdeles vidlyftig. Utsk:t föreställde sig nemligen,
att sådana skäl, som i moliverna till ett Utsk:s-Betiink. anföras,
icke bestämma öfvertygelserna inom RiksStåndeii, utan man hyste
den tron att Ståndsledamöterna nog bestämma sin öfvertygelse ändå.
Jag nämner detta icke derför, att jag tycker att skälen äro för
knappa, utan för deras skull, som så tveka Jag vill äfven fästa deras
upmärksainhet, som icke deltagit i Utskms arbeten, pä huru det
lillgår inom Utskni. Sedan beslut blifvit fattadt, antingen enhälligt
eller efter votering, öfverleinnas ärendet åt Sekreteraren, att
med ledning af de motiver, sorn under öfverläggning»™* yttrats,
upsätta Betänk. Sedan detta skett, granskas Betänkd. och då utstrvkes
hvad sorn finnes vara öfverflödigt, hvaremot annat tillsattes;
ty ingen af de tal., sorn deltagit i diskussionen, vill hafva sina
skäl uteslutna, hvarföre man också understundom mäste intaga ganska
underhaltiga skäl. Detta gör att Utskms Betank.-n icke kunna
vara aflhttade i den vetenskapliga lorm, som utmärker en Bihandling
af en vetenskapsman, när han får för sig sjelf upsätta densamma.
Det finnes också icke något Utsk:sBetänk., sou) icke hade
kunnat vara bättre, hvarföre också ganska mänga annor enrot motivertia
kunna hafva sin goda grund, utan att dock väseudligen
inverka på saken.
Hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar, så har den reda» blifvit
tillräckligt behandlad, och jag instämmer med dem, sorn yrkat bifall,
synnerligen med Gr. Anckarsvärd och Hr von Troil. Jag ber
blott att få tillägga några skäl, som inverkat på mig, dä jag biträdde
Utskds beslut. Det lörsta är det, som återfinnes i Betiink.,
nemligen att,, när man sett den ena lagen efter den andra, utgrina
i afsigt att framkalla en riktigt ortodox söudagshelgd, icke kunna
uprätthållas, så är det icke mycket skäl att nu framkomma med
anhållan om återuplifvande af de gamla föreskrifterna. Dessutom
tror jag icke att det i närvarande ögonblick är af behofvet påkalladt.
Jag har under min lefnad bestämdt och tydligen förmärkt,
att religiositeten är i tilltagande, och, oaktadt alla dessa lättsinniga
ångbätståg och civilisationens öfriga påhitt, äro dock kyrkorna vida
mera besökla än för 40 år sedan. När man sål. ser den religiösa
andan genom sin egen kraft vara stadd i utveckling, och då man
sal. kati hoppas, att de enskildes egin öfvertygelse skall afhålla
dem från lättsiuiga förströelser på söndagarne, sä vet jag icke att man
bör genom nya påbud göra nästan förhatlig den söudagshelgd, som
man håller på att å öfvertygelsens väg införa. Detta har varit
det förnämsta motivet för mitt votum, och det kommer alltid att
t5G
Deli 14 Mars e. m.
blifva så. När (let är fråga om en sak, som icke kail gå fram på
annat sätt, än genom öfvertygelsens makt, så må man låta det
vara så; vår Herre liar nog medel att få fram hvad lian vill, oell
vi böra derföre icke ingripa i hans verksamhet. Jag medgifver alt
om ett bantåg går förbi en kyrka, så blir andakten stöld; men för
sådana fall behöfva icke R. St:r gå in till K. M:t, utan det är nog
om församlingarna vända sig till K, Mits Befide. och denne till
jernvägsstyrelsen, ty derigenom kan saken lättast blifva afhjelpt,
hvilket sker på det sätt, att ett bantåg afgår en timma förr eller
en timma sednare, så att kyrkan får vara i fred för det störande
bullret. Ty icke ligga alla kyrkor vid jernvägar.
Alla dessa skäl halva gjort, att jag tror, det man genom en
återremiss icke vinner något annat resultat, än det man redan erhållit.
Hvad beträffar den anmärkningen, att arbete i embetsverken
sker på söndagarna, så vet jag visserligen icke, huru på andra stäl
len
tillgår; men åtminstone i mitt län äro landskansliet så väl som
landskontoret stängda på söndagarne. Hvad åter beträffar yttrandet
angående trupptransporter, får jag nämna, att jag maima gånger
varit med att upgöra marschrouter, och man har då alltid sökt undvika
att anställa marschen på söndagarne, och, har sådant icke kunnat
undvikas, då har man gjort halt och förrättat sin gudstjenst
under bar himmel, samt sedermera fortsatt marschen. Det var i Judiska
tiden, som ingen annan gudstjenst kunde ega runi, än i Jerusalem;
men jag tror att det icke är kyrkan allena, som fostrar
andakten, utan att man äfven kan dyrka sin Gud på andra ställen.
Jag tror älven att det ligger någon sanning i ett språk, sorn säger:
aden renom är allt rent.» Den som har Gud i hjertat och lör ögonen,
han blir icke i sin andakt hindrad, antingen lian färdas på
jernvägarne eller i templet förnimmer deras buller.
Jag anhåller om bifall till Utskits Betänk.
Hr Tham, Casper Wollrath: Ogerna täger jag till ordet,
då jag redan en gång förut yttrat mig i denna fråga; ej hel
ler
kan det vara rätt att yttra sig i en fråga, som redan är afgjord.
Men här har tinder diskussionens lopp blifvit yttrade satser
och fällda uttryck, sådana, att jag nästan skulle bryta emot
min egen pligt, om jag med tystnad förbigick deni.
Det är eget att förnimma huruledes, när man icke fordrar
mer, än att Staten icke skall sjelf öfverträda sina egna lagar, så
motsäges detta. Jag kan icke fatta anledningen härtill. Nyss slutade
en talare med de orden: »den renom är allt rent»; men hunt
kan man kalla den ren, sora bryter lagens stadgar och soin trampar
gudomliga lagar under fotterna? Det är åtminstone i mina ögon
icke annat än farliga ord, och högst farliga, örn de insmyga sig i
en lagstiftning.
Dylika farliga tankar hafva här al en grånad man blifvit uttalade,
och sådana äro förtjenta af att tagas vara på, så att de icke
insmyga sig hvarken i lagarne eller folkmedvetandet. Det har här
under diskussionen förklarats, att det visat sig, det sedligheten icke
De n 14 Mars e. m.
157
blifvit sårad af lustfärderne på söndagarne. Är det nog med detta,
då man talar om sabbatslivila? Jag frågar om icke indifferentismen
vanligen går kliidd i sedlighetens drägt, och om det fanns
någon mera sedligt klädd, är just Fariséen? Ar ej sabbatens brytande
någon svår synd, eller skall man tillåta sabbatstågen blott
derföre, att de icke föranledt några öpna brott eller uppenbara laster?
Jag tror det icke, just derföre att, enligt min öfvertygelse,
är indifferentismen vida farligare, än alla enskilda laster; ty det är
icke fråga om att göra hvarken godt eller ondt, utan att lala Guds
anda framkalla trons säde i menniskans bröst. Den samme grånade
talaren gaf en egen förklaring öfver det bibliska ordet hvila.
Flan ansåg det liktydigt med förströelse. Jag hade önskat att den
grånade mannen varit här närvarande, ty jag skulle då hafva hviskat
eller ropat till honom, att denna hvila är något annat, än
förströelse, och att, om man vill göra sabbatshvila lika roed förströelse,
så skall här i vårt land snart icke finnas hvarken sedlighet
eller gudsfruktan.
Den värde talaren sade äfven, att. de gamla lagar, som icke
öfverensstämma med folklynnet, dem skall man kasta bort; men
han uttalade icke hvad han menade med gamla lagar. Att frukta
Gud, är en gammal lag; men skola vi räkna, huru många, som
tycka så, då tror jag att vi skola få se att folklynnet är emot
denna lag. Jag vet således intet annat medel, än att uplifva sabbatsh
vilan.
Den gamle mannen sade bland annat, att hans medborgerliga
känsla vore sårad, derföre att man skulle kunna tro att sabbaten
störes. Jag skulle vilja säga att hans känsla som medborgare borde
finna sig sårad af ett sådant uttryck. Om äfven menniskotankarne
vore aldrig så höga, som håde ångvagnar och telegrafer, tror jag
att, hvad än menniskotanken kan upfinna, som är stort och nyttigt,
blir dess värde förringadt, om det handhafves på bekostnad af
troslifvet. Jag tror derföre icke att de menskliga upfinnitigarne
någonsin behöfva stå i strid med de gudomliga sanningarne, eller
med sabbatshvilan; ty jag tror att de kunna mycket väl stå tillsammans
med det kristliga lifvet, och till och med af detsamma förädlas.
Den gamle mannen har vidare, likasom en annan talare, frågat
hvad skada ångbåtarne gjort. Äfven om så vore, att de icke
gjort något ondt, är det Staten, som skall taga exempel af enskilde
eller är det tvertom? Att dessa söndagsturer verkligen gjort ondt,
det kunde jag bevisa icke med ett, utan med 10,000:tals exempel.
Jag skulle kunna bevisa att på måndagen har mången mästare
icke någon arbetare, ty de veta nog att hålla fri måndag,
och har han fått dem hem, så äro de i det tillstånd, att han hellre
hade velat vara dem utan.
En talare har sagt, att man icke borde stänga in menniskorna
i kyrkan. Detta har aldrig varit min mening. Men jag frågar
om Staten bör locka folket ifrån kyrkan. Jag fordrar icke, att
Staten skall träda emellan med några bötesbestämmelser; men jag
fordrar, att den icke upmuutrar allmänheten att vända sig ifrån
tf>8
Deli 14 Mars o. ra.
templet-och sabbatshvilan. Denna fordran lior jag icke att någon
kim klaga öfver.
En talare liar nämnt tjeustefolket i hemmet, oell frågat, huru
manga af oss, som kunna tillåta alla sin» tjenare att hvarje sön
dag
gå i kyrkan. Liknelsen hallar, och hallar icke obetydligt. Ty
Staten är icke detsamma sorn den enskilde, och Staten bör icke göra
på samma sätt sorn denne; Staten bör kunna hafva råd att undvara
sina tjenares arbete på söndagen, samt känna sin förbindelse
att låta enhvar af dem få gå i kyrkan. Jag tror till och med att
detta skulle kunna låta sig göra äfven hos dea enskilde.
En värd talare liar förklarat, att när han gick ut i den fria
naturen, höjdes hans själ till andakt. Hvem har bestridt att icke
iifven naturreligionen kan väcka känsla inom menniskans bröst;
men om vi besinna att naturen äfven i sin största fägring icke är
något annat än en Johannes Döpare, som går framför det, som
komma skall, tror jag icke att någon skall anse den tillräcklig för
sin sjals behof. Om ock den värde talaren är nöjd att gå och
hemta vatten ur Siphars brunn och dermed släcka sin törst, tror
jag förvisso att intet folk kan släcka sin törst vid någon annan
källa, än den enda och rätta, sorn är lefvande Guds ord.
Gr. Björnstjerna, C. Mag.: Afven jag beklagar, att Utslct icke
behagat skänka någon upmärksarnhet ät Frih. Posses motion. Jag
tror att densamma både till innehåll och form är så vacker och
innehåller så mångå betänkaiisviirda sanningar, att den förtjent ett
bättre öde. Man må betrakta söndagen antingen ur kristlig synpunkt
såsom en helig dag, eller ur praktisk såsom en hvila efter
mödor och arbete, så är den dock alltid nödvändig. I de katholska
länderna har denna dag öfvergått till en förlustelsedag, då äfven
verldsligt arbete förrättas såsom under andra dagar. Till en
del är förhållandet enahanda i Tyskland. 1 England har man gått
till en aiinau ytterlighet. Der har man genom lagbud förvandlat
söndagen till en verklig botdag. Alla konstanstalter äro då stängda, ja,
sjelfva kristallpalatset, och till och med eu sä oskyldig sak som
militärmusik framkallade invändningar från presterskapet. Man bör
undvika båda dessa ytterligheter, d. v. s. Staten bör icke tvinga
någon att gå i kyrkan, och den bör ej heller hindra någon, som
vill det, att göra det. Vi äro visserligen lyckliggjorda med författningar
angående sabbatens helgd, men, jag medgifver det. nästan
ingen efterlefves, och under sådana förhållanden förefaller det besynnerligt,
att Staten skall genom lagbud lägga straff på den, som
icke går i kyrkan, samt på samma gång anbefalla sina tjenare att
just under kyrkotiden fara af med 1 000:tals resande. Staten belägger
arbete under söndagen med sträft', och samtidigt anbefaller
den personer att arbeta. Utsk:t säger att det i detta fall icke be
höfves
några stadgande!!. Det skulle förefalla ganska besynnerligt,
om en länsman stämde K. M:t och Kronan derföre, att jernvägståg
afgått på söndagen. Något nytt förbud för dylika tågs afgång
under gudstjenst,en torde således vara af hebofvet p«kalladt. Jagvill
icke sträcka min begäran längre; ty att helt och hållet för
-
Den 14 Mars e. m.
159
bjuda all trafik under söndagarne, tror jag icke iir möjligt i den
tid, hvari vi lefva. Om, nar våra jernvägar blifva färdiga och, som
jag lörmodar, vägen emellan Stockholm och Malmö kommer att
tillrvggaliiggas på Iva dagar, ett tåg t. ex. afgår från Malmö på
lördagen och stannar i Falköping, skall man då tillbringa hela
söndagen i denna angenäma stad? Det torde icke låta sig göra.
Att således förbjuda bantågens afgång under gudstjenst, det är allt
hvad jag önskar matie ske; längre höra Statens straffbestämmelser
icke sträcka sig, och af ett sådant förbud kunna inga olägenheter
följa. Jag återgår till det förra exemplet. Om bantåget, i stället
för att lemna den hedervärda staden Falköping kl. 8, afginge kl.
1, så komme man ändå till Stockholm på aftonen, och blott några
timmars uppehåll hade förorsakats.
Man har talat om behofvet af förströelse för den fattiga arbetaren,
och jag roedgifver att det vore både hardt och orätt att
hindra honom från att komma ut ur sin dåliga och rökiga bostad,
för att få se Guds fria natur. Hr von Troil har redan omtalat
huru det går till i Malmö, och jag får vitsorda att förhållandet der
är sådant, han upgifvit. Men om dessa älskare af den sköna naturen
vilja besöka henne, så hafva de nog tid dertill, utan att
behöfva störa andras gudstjenst; ty eljest skulle de väl icke hafva
tid att alltför länge sysselsätta sig med sådana nöjen, som Gr.
Liljencrants på f. m. omtalat.
Jag anser derföre att det är tillräckligt att Staten tillser, det
icke några bantåg afgå under gudstjänsten; ty jag tror att det är
omöjligt att vinna mer. Om det icke tillfredsställer ömma sinnen,
så måste det dock medgifvas, att det borttager alla anmärkningsanledningar
emot det nuvarande förhållandet. Att deremot, såsom
Utskrt, lägga armarne i kors och förklara att allt är mycket bra
och blir ännu bättre, blott presternas aflöning blifver reglerad, det
anser jag icke vara rätt i en Stat, som smickrar sig med att vara,
mera än andra, grundad på en kristlig basis.
På dessa skid anhåller jag om återremiss på Bet:t. Sedan
frågan nu mera blifvit afgjord, ulgör en återremiss endast en opinionsyttring,
men en opinionsyttring, som jag tror vara värdig
R. o.‘ Ad.
Frih. Creutz, Steffan: Redan då denna motion afgafs, tog
jag mig friheten att yttra mina tänkesätt i frågan, och jag ämnar
nu icke uprepa hvad jag sagt. Jag vill blott med några få ord
förklara, att jag till alia delar instämmer i de Hi rs yttranden, som
yrkat bifall till Utsk:ts Betänk. Jag tror, att, i lall Frih. Posses
motion skulle vinna något godkännande, komme den att åstadkomma
en allmän missbelåtenhet i landet; och jag skulle vilja ställa
en fråga till dem, som yttrat sig till fördel för motionen, huruvida
de sjelfva, i händelse de vore aflägsnade (rån sina hem och något timade,
som tvingade dem att återvända, samt detta inträffade på en
söndag, om de icke då snarare skulle välsigna att en jernvägstrain
kunde föra dem hem, i stället för att afvakta sabbatens slut och
sålunda komma för sent. Jag hemställer också huruvida antalet
Bien 14 Mars e. m
al elem, sorn voro belåtna nied ali en så sträng författning ntkomme,
vore större än deras, sorn skulle stå och svärja öfver attFde
icke finge fara på söndagen. Voie det icke att gifva lastarenom
rum? Vi hafva här en jernväg i Sverige, sorn jag tror gått öfver
tio år, nemi. Köping-Hult; det har aldrig varit fråga om att inskränka
densamwias reseturer och jag har icke funnit annat änden
största ordning, till och med midt. under gudstjenst*-!!. Jag vet
icke hvarföre man skall upkalla en mängd hjärnspöken, då det är
fråga om Statens jernvägar, då man på de enskilda ser allt gå
stilla och lugnt till väga
Här liar en andans man npträdt med ett yttrande, som jag
anser mig höra bemöta med några ord. Hr Tham har sagt att
lagen om sabbaten ar lika gammal som verlden sjelf. Detta vågar
jag bestrida; denna lag utgafs nemi. icke förr än flera tusen Ar
efter verldens skapelse.
Vidare har T1 r Tham sagt, att han icke känner något bättre
medel att höja tidens anda, än att. skärpa sabbatshelgden. Det är
temligen förvånande att af en Guds man höra att Iran icke känner
något bätfre medel än lagen; jag vet dock ett bättre, nemi. att
predika evangelium; om det predikas, så liro vi aldeles befriade
från sabbatstvånget, sorn egentligen tillhör Judendomen. Sabbaten
var för Jminnie icke annat än en påminnelse om att Gud förlossat
dem ur Egypten just på denna dag. Med Nya Testamentet uphör
deremot sabbaten, hvilket visar sig tydligt, då Frälsaren yttrade
att menniskau är herre öfver sabbaten, och deri nian är herre
öfver, behöfver man väl icke tjena. Dessutom reste ju vår Hene
och Frälsare sjelf på subbaten, just för att visa att Judaismen var
slut med honom. Skulle vi då förbjuda att farn på en jernväg,
som vi sjelfva bekosta. Dessutom, såsom jag förra gången nämnde,
och hvilket icke tyckes för Hr Tham vara bekant, sade Olaus
Petri tydligen på Skriftens grund, att om vi hålla söndagen helig
eller ej, det kommer icke vår salighet på. Dä jag således anser
att det stränga vidhållandet är Judaism och Katholicism, likasom
firaudet af alla dessa helgedagar. som finnas inom denna Kyrka,
tror jag att allt detta en gång skall komma att uphöra. Det är
dessutom icke obekant huru Paulus säger: »Jag fruktar att jag
förgäfves talar med Eder, ty J hällen sabbater och nymånader.»
Flan bestraffar deni derföre, och dock säger Hr Tham, att lian
icke vet något bättre medel än att skärpa sabbatsfriden.
Hr Tham har sagt att petitioner blifvit ingifna till K. M:t i
det syfte, som här är i fråga, och han har tillagt loford åt de and
liga
rörelser, som här ega rum. En afliden ledamot af detta hus
yttrade en gång: »Jag tackar Gud för hvar dag jag blifvit klokare.»
Till en dylik tacksägelse har äfven Hr Tham anledning, ty vid
föreg:de riksdagar har Hr Tham, bjertare än någon annan, uttalat
sig mot dessa andliga rörelser.
Vidare har man sagt, att vi icke veta hvad den religiösa friheten
har med sig; derföre låtom oss se till att Staten har i sin
hand ett värdigt medel emot följderna, nemi. sabbaten. Detta sammanställer
-
Den 14 Mara e. m.
164
manställer Hr Tham med sakramenterna. Jag förstår det icke.
Vidare har Hr Tham strängt apostroferat tvänne ledamöter här och
i synnerhet med mycken skärpa en gammal gråhårsman, hvilken
jag på det högsta värderar och aktar samt anser för en stolthet
och ära att med honom kunna instämma både i denna och andra
frågor. Hr Tham förmenade att Gr. Anckarsvärds mening vore
den att söndagen endast skulle användas till förströelser. Sådant
har han icke uttalat och säkerligen har det ej heller varit hans
mening. Jag har ansett mig böra förklara detta, emedan han sjelf
icke är närvarande, och jag är öfvertygad om, att Gr. Anckarsvärd
inser och förstår kristendomens betydelse, nemi. att hvarje dag är
för kristne en sabbatslivila i Gudi och att man pä den s. k. sabbaten
ganska väl kan färdas på jernvägar, eller hvilken annan väg
som helst, utan att derföre hafva syndat hvarken emot Gud eller
menniskor. Jag hemställer om icke de Hrr, som hålla så strängt
på denna sabbatsdag, skulle finna det besynnerligt, om man började
med att yrka, att man borde hålla omskärelsen lika helig som sabbaten,
ty de stå på samma grund. Ett kristligt samhälle är ett
begrepp, som jag icke rätt förstår, ty, när elt samhälle består af
millioner, är det problematiskt huru många som verkligen af hjertat
äro kristna. Jag tror icke att man känner något samhälle, som
är bygdt på kristlig grund, utan samhällena äro bygdå på naturliga
grunder, på samhälligbetsdriftens grund; ty de antika samhällena
stodo lika högt som våra, ehuru ingen kristendom då ännu
fanns. Vi veta också att t. ex. vårt lands lag. likasom många andra
samhällens, är grundad på den Romerska lagstiftningen, och
den var baserad på det naturliga samvetets lagar. Jag yrkar
blott bifall.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Ribbing, Arvid: Sednast har jag hört det misstaget
yttras, att Hr Tham begärt skärpning af sabbatslagen; men jag,
som med upmärksamhet afhört hans anförande, har icke funnit att
han gjort något dylikt yrkande. Jag hemställer, om icke just
detta är samma misstag, som Utsk:t begått i afseende på Frih.
Posses motion, och på grund häraf yrkar jag, i likhet med många
andra, återremiss.
Talrika rop på propos. hördes ånyo.
Hr Estenberg: Jag finner mig upmanad att besvara Frih.
Creutz. Han påstår att Apostelen Paulus skall hafva straffat de
Galater, derföre att de hållit sabbaten helig. Jag tror mig hafva
läst Guds ord lika noga som Frih. Creutz, men att Guds ord på
detta sätt förvränges, kan jag omöjligen med lugn afhöra, utan att
försöka en vederläggning. Apostelen bestraffar Galaterna derföre
att deras gudstjenst började förfalla och öfvergå till en tom formalism,
men detta är icke detsamma, som att säga att de skulle
H. IV. 11
162
Den 14 Mars e. m.
ohelga sabbaten och bryta emot Guds bud. Något sådant har aldrig
Apostelen Paulus sagt, och det förundrar mig, att .Frih. Creutz,
som vid så många andra tillfallen talar för Guds lag, nu kan vara
så förblindad att tro, det tio Guds bud, som äro gifna såsom en
lag för alla tider, böra trampas under fotterna och våldföras. Jag
förvånar mig öfver detta, och jag tror icke att någon bör söka
att blifva independens af Guds lag. Det måste alltid finnas samma
åliggande för menniskau att lyda den.
För öfrigt har jag intet annat att tillägga än att vi hafva här
i dag förglömt ett förhållande i afseende på de Engelska jernvägarne,
nemi. att allmänneligen trafiken uppå jernvägar uti England under
helgedagar är betydligen inskränkt, och likväl lemna jernvägarne
der ansenlig vinst. Likaså minnes jag från f. m:s plenum att det
lades på våra sinnen att bemärka en synnerlig Guds nåd, som
varit vårt land beskärd framför alla andra kristna protestantiska
länder, nemi. att vi varit fria från de hemsökelser af religionstvister,
som inträffat i andra länder. Just derföre, M. Hrr, tror
jag att vår Herre har en särskild fordran på oss, att vi skola tacka
Honom och hålla Hans budord heliga. Jag fruktar att, om vi
ställa oss i opposition emot Honom, som är allsmäktig och som
aldrig kan tåla eller lida att någon bryter Hans lag, — jag fruktar,
säger jag, att de jernvägar, som nu byggas, skola, när de en
gång blifvit färdiga, komma att transportera våra fiender in i landet,
om vi trampa Guds lag under lötterna, och jag ber E. o. Ad.
icke misstaga sig om min hjertinnerliga välmening, då jag i tid
varnar för hvad som kan komma att ske, om vi icke troliga stå
på vår anbefalda vakt; ty det är aldeles visst, att så länge vi lefva
på jorden, går det icke an att trampa Guds ord under fotterna.
Jag begär derföre återremiss.
Hr Carl heim-Gy lientskjöld (Se slutet af häftet. Bil. N:o 2.)
Frih. Creutz: Jag ber blott att få nämna några få ord med
anledn. af Hr Estenberga yttrande. Fastän, såsom jag redan vid
remissen af Frih. Posses motion nämnde, jag anser att det är godt
att en lag finnes, hvarigenom menniskan likasom kreaturet får hafva
sin hvila, eller såsom det står i gamla psalmboken: »Hvilas
må den arme- träl», tror jag dock att någon viss dag framför den
andra ej är bestämd för detta ändamål, utan jag anser, att man har
full frihet att välja hvilken dag som helst. Men att betrakta detta
som en salighetssak, det motsätter jag mig, ty då har jag en bättre
salighetssak, som jag icke vill eller behöfver nu vidare omtala. Jag
slutar med att på de skäl, jag förut nämnt, motsätta mig att vi
skola nedtyngas af odrägliga bördor.
Hr Adlercreutz, Axel: Då det utan tvifvel är en san
ning,
hvad som vid flera tillfällen blifvit på detta rum yttradt, att
det är en väsendtlig lycka att lagar efterlefvas, så och då den lag,
som nu är i fråga, är grundad på ett gudomligt bud, anser jag
Den 14 Mars e. iu.
163
det vara K. o. Ad. värdigt, att, på sätt flere talare, med hvilka jag
förenar mig, yrkat, återremittera Betänkit till Utsk:t.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till och dels
återremiss af ifrågav.-de Betänk., samt dessutom af Hr Estenberg,
att Betäuk:t måtte afslås; hvaruppå och efter det Hr Estenberg
härvid anmält sig och tillkännagifvit, att han afstode från sitt yrkande
å afslag, samt förenade sig med dem, som anhållit om återremiss,
H. Exc. framstälde propos. först å bifall till Betänk:t, dervid
svarades starka både ja och nej, och sedermera å Betänk:ts
återremitterande, då svaren likaledes utföllo med starka ja och nej
i blandning; och förklarade H. Exe. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering af flere ledamöter blifvit begärd, uplästes och
godkändes följide voteringspropos.:
»Den, som bifaller Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskits Betänk. N:o
38, i anledn. af väckte motioner om åtgärder till beredande af sabbatens
värdiga firande, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde Betänk., på grund af deremot gjorda
anmärkningar, till Utskit återremitteradt.
Vid veteriugens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 41.
Nej — 46.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besvärs- o. Ekon.Utskits den 7 och 10 dennes bordlagde Betänk.
N:o 39, i anledn. af väckte motioner om ändring i HandelsOrd:n
den 22 Dec. 1846, samt dermed sammanhang egande författningar.
lista punkten, angide 1 § och 6 § 1 morn., i fråga om behörighet
till handels idkande.
Utskits hemställan bifölls.
2:dra punkten,,
å landet.
Utskits första hemställan, med afstyrkande af väckt förslag, att
alla lofligen införda utländska varor finge af landthandlande försäljas,
blef af R. o. Ad. bifallen.
Utskits sednare hemställan, att R. St. måtte i underd. skrifvelse
hos K. M;t göra framställning om den ändring i HandelsOrd:n,
att öppen salubod å landet må, under i öfrigt stadgade förbehåll,
kunna få anläggas på minst en mils afstånd från närmaste
stad eller köping.
Frih. Cederström, Rudolf: De goda. skäl, som Ekon.-
164
Ben 14 Mars e. m.
Ut,sk:t, pag. 17 i förevarande Betänk., anfört för sitt afstyrkande
å gjord hemställan ang:de en oinskränkt handelsfrihet på landet, synas
mig med fullt lika mycket skäl hafva kunnat tillämpas på ifrågavarande
punkt. 1846 års stadga var så noga öfvervägd, innan
den utgafs, och den tid, ‘sorn sedan dess förflutit., är så ringa, att
det förefaller mig som om förhållandena nu torde vara i detta fall
temligen oförändrade, och som borde vi derföre vidblifva nämnda
stadgas föreskrifter. Det är klart, att Handelsordningens bestämmelser
i denna punkt hvilade egentligen derpå, att landthandel, som
upstått på långt afstånd från städerna, borde erkännas vara tillkommen
par la force des choses, och medelst förordning lagbindas.
Det är temligen betecknande, att icke någon motion om förändring
i detta ämne blifvit inom BorgareStåndet väckt, hvaraf man sål.
kan sluta, att någon nödvändighet icke finnes, att i detta ämne
förändra bestående förhållanden, ty eljest hade väl förslag i nämnde
hänseende inkommit från bemälde Stånd, som noga bör känna
dessa förhållanden. Nu säger Utsk:t sig icke neka att någon olägenhet
skulle komma att drabba städernas handlande, men att denna
olägenhet vore mindre än den fördel, som, medelst inskränkande
af gällande föreskrift, skulle beredas den mindre bemedlade allmänheten
genom lättadt tillfälle till erhållande af de för folket erforderliga
handelsvaror; och på denna grund föreslår Utsk:t »att R.
St:r måtte i underd. skrifvelse hos K. M:t göra framställning om
den ändring i Handelsordningen, att öppen salubod å landet må,
under i öfrigt stadgade förbehåll, kunna få anläggas på minst en
mils afstånd från närmaste stad eller köping». För min del tror
jag icke, att dessa landthandlande äro af någon egentlig nytta för
den kommun, inom hvilken de finnas. Det var nödvändigt att
tillåta deras tillvaro, och jag har redan erkänt denna nödvändighet;
men att sträcka tillåtelsen längre, afråderjag, ty inom en begränsning
af tre mil kan tydligen icke finnas något verkligt behof deraf.
Ty inom detta område kan man i den så närbelägna staden ganska
lätt få sina varor afsatta. Deremot och i betraktande af alla de
olägenheter, som en tnängd lyxartiklars utborga^ide på landet kan
medföra, anser jag för min del icke. skäl, att gifva bifall till Utskottets
hemställan. Att bränvinsförsäljning kanske också under
någon förädlad benämning 'kommer att bedrifvas vid dessa bodar,
torde väl icke heller vara osannolikt, men tillika alldeles icke vara
någon lycka för landet. En af motionärerna har åberopat behofvet
af förändringen, medelst omnämnande af Töreboda, hvilket ställe
skulle vara i stort behof af en handelsbod; men som denna station
är belägen inom tre mil från stad, sfi får någon dylik bod der icke
anläggas. Jag vill visserligen icke neka, att Töreboda, såsom station
för en statens jernväg och der för öfrigt Götha-kanallinien
framgår, är företrädesvis lämpligt för en handelsbods anläggande;
men dels torde der först upstå en köping, och vid sådant förhållande
blifva der många salubodar, dels ock i annat fall finnes redan
stadgadt i Handelsordningen, huru man skall gå tillväga, för
att i särskilda händelser med K. Mits tillstånd få en handelsbod
öppnad inom 3 mil från stad. Jag anser emedlertid, att man för
Dan 14 Mara e. m.
1C5
ett så enstaka fall icke bör göra någon förändring i 1846 års författning,
blott få år efter dess utgifvaude.
På nu anförda skäl anhåller jag om afslag på den föredragna
punkten.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredrik: Frågan om ändringar
i Handelsordningen hafva, så vida jag kan erinra mig, förevarit vid
alla sednare riksdagar, och särdeles det om utsräckning af rättigheten
att anlägga handelsbodar närmare intill städerna än författningen
stadgar. Detta oaktadt har frågan alltid fått samma utgång,
nemligen att blifva afslagen, hvilket jag önskar äfven nu måtte
blifva händelsen. Det är naturligt att, när en fråga återkommer
så ofta som denna, måste något vigtigt skäl förefinnas hvarföre ett
dylikt anspråk ständigt förnyas. Jag medgifver att det verkligen
är för den arbetande klassen ett behof att vissa af de varor, som
nu tillhandahållas i salubodarne, finnas för den att tillgå, och dessa
varor borde icke vara andra än de, som i städerna vanligen försäljas
i viktualiebodar. När denna fråga sist förevar, föranledde den
en befallning från K. M:t till KommersCollegium att infordra Landshöfdingarnes
utlåtanden i ämnet, och jag yttrade då den mening
att det mätte tillåtas hvar och en att på landet öpna sådane bodar,
der viktualievaror och andra lefnadsförnödenheter finge säljas. Någon
åtgärd från Regeringens sida till beredande af ändring i Handelsordningen
har jag icke försport vara vidtagen och jag förmodar
sål. att frågan i den delen är förfallen. Hvad åter beträffar landthandeln,
med den utsträckning, den för närvarande eger, är jag af
den öfvertygelsen att den för landet i sin helhet är förderflig; ty
vi hafva bland andra anledningar väsendtligen den att tacka för att
en så stor konsumtion af specerier och onyttiga lyxartiklar eger
rum. Vidare har den bidragit att tillintetgöra husfliten, och, ehuru
man i vårt land så ofta hört klagas öfver den handel, som bedrifves
af kringvandrande Westgötar, så synes man nu vara hågad att
etablera en stadigvarande sådan handel öfver allt i landet, en handel,
som äfven derutinnan liknar Westgötarnes handel att den lemnar
på kredit. Dertill kommer att dessa landthandlande ofta befatta
sig med att vara bränvinsförsäljare, visserligen icke i minut, men
i stor skala; och jag har mottagit svåra klagomål öfver det sätt,
på hvilket landthandlandena i detta fall gå till väga. Dervid tillgår
så att en person anmäler sig i boden och köper en ankare
bränvin, men när han kommer ut, så delar han ut bränvinet i alla
de små kärlen, som af de utanför väntande hållas i beredskap. Ur
alla synpunkter betraktad, är sål. denna handel skadlig, och det finnes
derföre icke något skäl att ytterligare utvidga dess friheter.
På dessa grunder kan jag icke annat än förena mig med den
första värde tal. i begäran om afslag.
Hr Åke rman, Fredrik: Då den fråga, som nu är under
öfverläggning, eller huruvida HandelsOrdningens stadgande, att en
landthandel endast får etableras på ett afstånd af tre mil från stad,
redan är föremål för Regeringens pröfning, anser jag mig pligtig
166
Den 14 Mars e. m.
att uplysa, på hvad ståndpunkt densamma f. n. befinner sig. Den
är väckt hos K. M:t genom ansökningar från åtskillig allmoge just
i de delar af Riket, från hvilka de representanter äro, som vid
denna Riksdag gjort motioner i ämnet. I dessa ansökningar talas
om, att det i en tätt befolkad bygd är besvärligt att icke hafva
en handelsbod på nära håll. Ofver dessa ansökningar infordrades
KommersColhii utlåtande, hvilket afgafs år 1848. Sedan dess har
något derom icke vidare försports, hvadan man kan antaga, att de
af Coll:m uttalade åsigter vunnit K. M:s bifall. I detta utlåt,
säger Colhm, att någon fara för städernas handlande och deras
förmåga att uprätthålla sig icke vore för handen. Då nemi. landthandlande!)
icke hade rättighet att sjelf införskrifva utländska varor,
utan måste förse sig dermed från de närmaste städernas handlande,
så blefve dessa sednare förläggare för den förre. Colhm trodde
äfven, att, då det afstånd, som år 1846 bestämdes, eller tre mil,
troligen tillkommit, för att främja den konkurrens, som upstått
med städernas intressen, och Colhm ansåg, att om man, sedan tolf
år hade förflutit, hunnit vänja sig vid förhållandena, så vore äfven
detta en grund, för att låta saken fortfara. Colhm ansåg sig likväl
icke böra tillstyrka bifall till de gjorda ansökningarne, synnerligen
derföre, att frågan under så många riksdagar varit föremål
för R. Stms pröfning, men icke vunnit bifall, äfvensom emedan det
inom Sverige allmänna bruket att lemna anstånd med betalningen,
icke ansåges så särdeles fördelaktigt för de obetänksamme, emedan
de derigenom sattes i frestelse att skuldsätta sig. De tre milen
ansågos äfven böra vidhållas derföre, att det alltid kunde vara tillfälle
till en ansökning hos K. M., som har beslutanderätten i dylika
ekonomiska mål. Då således Colhm icke kunde tillstyrka en
generel förändring, följer deraf, att äfven jag icke anser denna sak
i sin allmänhet böra af R. o. Ad. bifallas, utan förenar jag mig
med de föregående talarne i deras anhållan om afslag.
Frih. Al st r örner, Carl Jonas Oscar: För omskiftningar
och omkastningar i tänkesätt hos individerna kan man lättare finna
en förklaringsgrund, än att sådana skola inom två eller tre år
kunna ega rum hos korporationer. Jag anser derföre, att R. o.
Ad. nu bör bifalla detta förslag, då R. o. Ad. vid förra riksdagen
icke förkastade ett alldeles dylikt.
Att saken skulle väcka motstånd hos de tvenne första talarne,
det väntade jag; men jag hade emellertid icke väntat, att den siste
värde talaren skulle framställa prohibitiva åsigter, särdeles som det
enda skäl, hvarpå KommersColl. grundade sitt afstyrkande, var.
att frågan hade fallit hos E. St:r, derigenom att två Stånd stadnat
emot två. Hr Akerman har upträdt till skydd för städerna; men
jag tror, att städerna icke lida något stort förfång genom en större
handelsfrihet på landet, synnerligen om den inskränkes till vissa
artiklar. Gr. Liljencrants har sagt, att för förslaget icke något
förnuftigt skäl blifvit anfördt; såsom motionär i frågan underkastar
jag mig att hafva föreslagit något oförnuftigt. Dock torde åtskilliga
af de skäl, jag anfört, för motionen kunna godkännas. För
-
Den 14 Mars e. m.
16T
hållanderna hafva betydligt förändrat sig i vårt land sedan 1846;
vi hafva redan jernvägar och vi hafva snart att vänta en större
jernvägssträckning. Kan man bestrida, att det icke på dessa stora
sträckningar är nödvändigt, att det finnes en handelsbod? När
produkter föras från spridda radier till en punkt på en jernväg,
hvarest otvifvelaktigt kommer att blifva uplagsplats för varor, skall
då ej landtmannen kunna få köpa sina förnödenheter vid denna
punkt, utan skall han tvingas att begifva sig långt bort till någon
stad, der han ofta super sig full och förstör sina penningar? Ett
uphäfvande af detta tvång har af BondeStits ledamöter inom Utsk:t
enhälligt förklarats såsom ett verksamt medel emot dryckenskapslasten.
Hvad som gör, att man nu icke gillar landthandel!], är
just, att dess idkare äro så få, att någon konkurrens icke
kan upstå, äfvensom att denna handel upmuntrar kreditsystemet.
Men om vi få en förbättrad kreditlagstiftning, så skall också detta
system icke med fördel kunna användas. Vidare säger man, att
bränvinsförsäljuings-förordningen öfverträdes i dessa handelsbodar;
jag medgifver visserligen, att den s. k. 15-kannors-försäljningen
verkligen kan leda till minutering; men må man då förändra lagstiftningen
i detta fall, hvilket utgör föremål för Sammans. Bevilln.-  o. Ekon.Utsk:t, och der frågan torde komma att behandlas på ett
sådant sätt, att den får en tillfredsställande lösning. Det är äfven
sagdt, att landthandeln förstör husfliten? men jag tror icke, att R.
o. Ad. skall vilja, att man sitter hemma och stickar sina strumpor
sjelf, då man kan få köpa dem för billigare pris i en bod. Sådant
tillhörde en föråldrad tid, till hvilken vi icke kunna återkomma.
Jag slutar med att påminna R. o. Ad., att man icke bör
vara så föränderlig i sina åsigter, att man frångår ett beslut, som
knappast för tre år sedan fattades. Jag anhåller om bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag bekänner, att jag med
förvåning hört bestridas det, enl. min öfvertygelse, ganska förnuftiga
förslag, som al Utskrt blifvit framstäldt. Jag har hört ganska
besynnerliga skäl andragas, nemi. det ena, att det icke skulle vara
att behof för landtmännen att få sådana bodar inrättade, och det
andra, att man icke skall utsätta dem för frestelsen att bortslösa
sina penningar. Jag skall först fästa mig vid den sednare betänkligheten.
Om den hade någon grund, så vore det väl mera skäl
att få stängda alla de bodar, som finnas i Stockholm, dessa bodar,
som innehålla så mycket kram, och som förleda innevånarne att
förslösa sina penningar. Jag tror dock, att frestelsen dertill sannerligen
icke är stor i Stockholm, och icke heller i andra städer;
men på landet måste den vara det, derföre att den der icke kan
tillfredsställas. Jag tror, att man nu för tiden icke bör göra sig
till förmyndare för folket, och att det ej heller öfverensstämmer
med tidens fordringar eller kan fullföljas. Ty, långt ifrån att, såsom
Frih. Cederström sade, Töreboda skall vara ett enstaka fall,
inträffa sådana fall tvertom öfver allt i hela landet. Jag påstår
bestämdt, att det icke finnes någon punkt i landet i närheten af
någon stad, der der det icke finnes någon, som idkar handel; de
108
Den 1 4 Mars e. m.
göra det, ehuru det är förbjudet, och då kommer länsmaunen och
låter dem pligta antingen offentligen eller enskildt. Men detta
föranleder dertill, att det alltid upkommer någon, som tillhandahåller
dem med varor. Det är icke längre möjligt att ålägga den
fattiga att resa två å tre mil, för att få sina förnödenheter; det är
den största tunga, man kan lägga på honom. Dessutom inträffar,
såsom den siste talaren anmärkte, att när de resa till staden, så
förstöra de dels mycken tid för att få ett litet behof upfyldt, och
dels, när två landtboer komma till staden, hålla de sig till ett
sådant ställe, der bränvin försäljes, och der förlusta de sig. Finge
de stadna hemma och slippa frestelserna i staden, så skulle de icke
förstöra hvarken sina penningar eller sin sedlighet, såsom nu är
förhållandet. Jag tror och hoppas, att R. o. Ad. icke kan frångå
den tanka, som R. o. Ad. vid förra riksdagen uttalade, och, skulle
det kunna inträffa, så är det otvifvelaktigt derför att frågan förekommer
på en sådan timme, att en stor del af Ståndets ledamöter
från landsbygden icke är närvarande. Jag tillstyrker bifall.
Hr Nordenfelt, Enar: Det nu föreslagna beslutet gick
igenom i Utsk:t med en mycket knapp majoritet Jag hörde till
dem, som voro emot detsamma, och jag ber att få redogöra för de
orsaker, som föranledt mig dertill. Det närmaste skälet är det,
att de fleste landthandlande sälja sina varor på kredit. Som de
bo i orten, känna de ganska väl hvad innebyggarne ega, och de
beräkna derefter huru mycket de skola utborga. När de nu hafva utlemnat
jemnt så mycket, som köparne ega, så uttaga de sina fordringar
och utarma folket. Detta kan icke en handlande, sora bor på tre
mils afstånd göra, ty han känner icke så noga folkets tillgångar.
Hr Mannerskantz har visserligen sagt, att man icke skall göra sig
till folkets förmyndare; men man skall icke heller utlägga frestelser
för dem, ty sådant är icke i deras välförstådda intresse, hvilket ej
består deruti, att man först frestar dem och sätter deras passioner
i rörelse och sedan utarmar dem. En person har anfört, att der
han bodde, 1V2 mil från Carlstad, der var folket förmöget; men
så kom der en handlande, och snart blef folket i den församlingen
fattigt, i jemförelse med förhållandet i andra socknar inom trakten,
och detta tillskrefs just ankomsten af den landthandlande och hans
sätt att på kredit sälja sina varor. Man säger, att resan till staden
af 3 mil är så lång. Det är dock kändt, att dessa småhandlande
icke hafva något kapital, för att upköpa, hvad orten producerar.
Landtmannen har således i alla fall en eller annan gång i månaden
ärende in till staden, då han kan förse sig med sina förnödenheter
och till bättre pris än hos dessa småhandlande. Ty när
dessa göra sina upköp, söka de vanl. det bästa priset, och få då
de sämsta varorna, och om de således kunna hålla samma pris, som
stadshandlanden, så är det derföre, att deras varor äro sämre.
Jag anser således, att man icke bör multiplicera deras antal genom
att förkorta afståndet från städerna.
Man talar om inkonseqvensen deruti, att R. 0. Ad. fattat ett
annat beslut vid förra riksdagen. Jag har hört detta omtalas i
Den 14 Mars e. ra.
160
Utskrt, och då sade man, att det var fråga om två mils afstånd;
detta är en väsendtlig skilnad. Landthandianden gör mera skada
än nytta, och jag anhåller derföre om afslag å Utsk:ts hemställan.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: I likhet med Frih.
Alströmer och Hr Mannerskantz kan jag icke annat än beklaga,
om K. o. Ad. skulle i dag fatta ett annat beslut, än vid sista riksdagen.
Man har här fästat sig vid den skada, som landthandeln
förorsakar allmogen. Jag för min del tror att man måste uphöra
med förmyndare-systemet; ty den, som icke har någon böjelse att
taga vara på sina penningar, lärer väl icke afstå derifrån genom
sådana åtgärder, som här äro i fråga. Man kan väl upgifva enstaka
fall, der fattigdomen åtföljt landthandeln; men man kan dock icke
påstå att så är förhållandet i allmänhet. Jag tviflar åtminstone för
min del derpå. Jag tror äfven, att den åsigt, man här framställt,
att landthandeln vore skadlig, derföre att krediten så mycket anlitades,
borde snarare föranleda till kreditlagstiftningens förbättring,
än åberopas såsom ett skäl mot landthandeln. En talare har gillat
denna handel, ehuru han velat inskränka den till vissa varor. En sådan
inskränkning, om den också vore välgörande, skulle dock alltid
medföra stora svårigheter vid kontrollen. Kan man dessutom icke
antaga en för städerna farlig konkurrens, derigenom att afståndet
för landthandeln minskas, så synes mig, som om man utan betänklighet
kan taga det steg, som Utsk:t föreslagit; ty om landthandeln
i och för sig är skadlig, hvarför skal! den då få finnas, eller
ens på 3 mils afstånd ifrån stad?
Gr. Lagerbjelke, Gust,: Rådfrågar man erfarenheten, huru
landthandeln verkat, der den finnes, så skall man på de flesta ställen
finna, att den varit ganska skadlig i två afseenden, nemligen
först derföre att idkarne deraf måste begagna kredithandel. Det är
för dem ganska lätt, då de känna de fleste inora socknen, att så
afpassa sin handel, att de icke lida någon förlust, och med betalningen
blir det alltid råd. På detta sätt få de sälja ganska mycket
varor. Slutligen lagsöker han, och ofta händer det då, att den,
som blir lagsökt, icke så noga minnes om han fått allt det der.
Det säkra är, att han icke tänkt sig, att summan skulle upgå till
ett så högt belopp, och vanligen slutar det med, om icke hans undergång,
åtminstone att göra honom stor skada. I detta afseende
verkar landthandeln på ett ganska menligt sätt. Äfven i ett annat
afseende visar sig denna skadliga inverkan, nemligen genom minuthandeln
med bränvin. Det är visserligen sannt, att landthandianden
förlorar sina rättigheter, om han beträdes roed bränvinshandel. Men
det är officielt kändt, att sådant eger rum, bland annat derigenom,
att flere personer slå sig tillsammans om 15 kannor. En person
går in och köper med 15 buteljer, sedan kommer han ut med dessa
15 buteljer och delar ut bran vinet, och så supes det ute på förstuguqvisten.
Landthandlanderna hafva härför blifvit aktionerade, men
frikända. Då således erfarenheten visar att landthandeln i två ganska
vigtiga afseenden verkar menligt, och man dermed jemför
170
Den 14 Mars e. m.
fördelarne deraf, sorn skulle bestå i den kortare resan till staden
så blir väl jemförelsen sådan, att den icke lutar till landthandelns
förmån och således icke lemnar någon giltig anledning till dess utvidgning.
Hvad man här nämnt om jernvägsstationerna, förfaller
genom den anmärkning, sora är gjord, att K. M:ts tillstånd ganska
lätt kan erhållas till handelsbods anläggande, om behofvet sådant
kräfver.
Jag anhåller vördsamt om afslag å denna punkt.
Gr. Liljencrants: Frih. Alströmers anförande i denna fråga
föranleder mig, att för några ögonblick uptaga R. o. Ad:s tid.
Det är möjligt, att R. o. Ad. vid förra riksdagen gaf sitt bifall
till något likartadt förslag med detta; men för att för Hr Frih:n
bevisa att hvad jag förra gången anförde, har skäl för sig, föranledes
jag att uprepa historien om huru denna fråga upkommit. När
1846 års Handelsordning utgafs, så hette det, att handelsbod å
landet skulle få anläggas på tre mils afstånd från närmaste stad.
Redan vid 1847 års riksdag fann representationen detta otillräckligt,
och beslöt för sin del, alt det stadgade afståndet från stad
äfven skulle gälla i afseende å köping. Vid 1850 års riksdag
anmärktes att handelsordningen medgaf hvar och en, som anmälde
sig att idka landthandel, rätt dertill, utan rättighet för den administrativa
myndigheten att afslå det. Denna föreskrift ansåg representationen
icke tillfredsställande, och förändrade den sålunda, att
K. M:ts Bef:de skulle ega rätt att pröfva saken samt bifalla eller
afslå ansökningen. Vid 1853 års riksdag framställdes samma fråga
som nu, nemligen att landthandel borde få anläggas på en mils
afstånd från stad. Detta förslag väcktes inom R. o. Ad., som då
afslog detsamma, och om det vid förra riksdagen bifölls af Ståndet,
så skedde det troligen derför, att få voro närvarande och kanske
ingen ifrån landsorten, ty ofta inträffar här, att beslut fattas
vid slutet af ett plenum, då blott ganska få personer äro tillstädes.
Nu frågar Frih. Alströmer, är det Ståndet värdigt att afslå hvad
Ståndet biföll en föreg:de riksdag? Ja, om Ståndet då bestod af
några få personer, af hvilka kanske ingen enda nu är närvarande,
så kan jag icke anse någon af oss bunden af det föreg:de beslutet,
Vi veta att antalet närvarande ledamöter här ständigt vexlar, och
jag tror, att det skulle vara ganska oriktigt, om man icke skulle
anse sig böra frångå ett beslut, som blifvit fattadt af ett kanske
ganska ringa fåtal.
Beträffande mig och den befattning, jag kan hafva med denna
fråga, så får jag tillkännagifva, att jag, under de 11 år jag varit
Landshöfding, högst sällan gjort mig skyldig att hafva bifallit en
ansökan om anläggande af landthandel utom i skärgården, och det
har ej visat sig, att jag derföre blifvit klandrad. Särskildt hafva
de större jordegarne inom länet, nästan utan undantag förklarat,
att de med mina åtgärder i detta fall varit mycket belåtna, om
också en och annan sockennämnd varit af annan mening.
Frih. Alströmer har äfven sagt, att frågan om husfliten vore
af ringa betydelse. Uti ett land, hvilket, såsom Sverige, vissa
Den 14 Mars e. m.
171
tider af året har 18 timmars natt, då tiden icke kan användas på
ett nyttigare sätt, är det dock för landtmannen af vigt att kunna
begagna den till hemslöjder.
Jag ber Frih. Alströmer icke illa uptaga, om jag säger, det
jag tror att omdömet hos de personer, som äro i tillfälle att pröfva,
huru denna fråga förhåller sig i praxis, kan vara åtminstone
lika godt som deras, hvilka i ämnet icke hafva någon annan kännedom,
än den de upgöra i sitt eget hufvud.
Frih. Cederström: En värd talare har visserligen behagat
förklara de af mig andragne skäl högst besynnerliga och oantagliga.
Men då det är kändt, att två Riksstånd vid förra riksdagen
afslagit samma fråga just på dessa skäl, så lärer man väl få underkasta
sig den besynnerligheten eller det klandret, att hafva en
med deras enlig öfvertygelse. Motionären Frih. Alströmer, som jag
vill förmoda med erforderlig noggrannhet följt detta ärende, har
uplyst, att vid sista riksdagen R. o. Ad. icke var ibland de Stånd,
som afslogo den då gjorda framställningen, hvilken skulle hafva
varit alldeles lika med den förevarande. Skulle än så förhålla sig,
det jag nu ej med säkerhet kan erinra mig, veta vi dock, att prejudikater
icke få åberopas i domstolsväg. Kan det då vara riktigt,
att vi nu, blott för att konformera oss med förra riksdagens R. o.
Ad., skola fatta samma beslut som då? Det vore i sanning, att
drifva konvenansen allt för långt, eller att sätta den i främsta rummet,
och samhällsnyttan i det andra. Frih. Alströmer har sagt,
att det exempel, som blifvit anfördt angide Töreboda, icke vore så
enstaka, som jag hade föreställt mig; ty, säger han, vi få en mängd
jernvägar, som korsa hvarandra, och vid sådana punkter upstår enahanda
behof af handelsbodars anläggande. Jag ber dock, att få
fästa upmärksamheten derpå, att vi ännu icke äro så långt komna,
och till nästa riksdag lära väl icke några egentliga jernvägsnät
komma till stånd, ty vi hafva troligen icke penningar dertill. Afven
kreditlagstiftningens förbättring torde icke vara att bygga på,
såsom grund för vidtagande af en sådan förändring, som den nu
ifrågavarande. Jag kan icke finna annat, än att de skäl, som Utsk:t
vid den förra redan gillade punkten har anfört, äro i högsta
grad giltiga. Utsk:t säger nemi. »Om å ena sidan det är en sanning
att frihet i handel och näringar väsendtligen bidrager till landets
industriel utveckling och förkofran, torde å andra sidan kunna
befaras, att ett lösgörande på en gång af alla de band, som i handels-
och näringslagstiftningen, med afseende på särskilda förhållanden,
tillförene funnits nödiga, skulle hafva en motsatt och förla
mande verkan. Friheten härutinnan bör medgifvas endast i den
mån, tidsförhållandena kunna, utan skadligt inflytande, tillgodogöra
sig dess frukter. Det inhemska industriela lifvet, förut bundet
inom trängre former, behöfver någon tid att väckas till medvetande
af sin tillvaro och af de hjelpkällor, landet sjelft inom sig eger,
för att kunna, utan fara att förqväfvas i utvecklingen, täfla med
den utländska industriens alster. Tiden torde således ännu ej vara
inne för medgifvande af den vidsträcktare handelsfrihet, som be
-
172
Den 14 M»rs e. m.
rörde förslag åsyftar, och Utsk:t hemställer derföre att detsamma
ej må till någon åtgärd föranleda.))
Då dessa åsigter nyss antogos af R. o. Ad. för goda och riktiga,
böra vi väl ock tillse, att tillämpningen äfven afses till alla
delar och icke, snart sagdt, tillintetgöres genom ett beslut, sådant
som Utsk:t i sin sednare hemställan föreslagit. Granskom hvart
dess antagande väl skulle leda oss. Det är klart, att om man inskränker
afståndet till blott en mil, så är det nästan alldeles detsamma,
som att lemna fältet fritt. Nu har R. o. Ad. godkänt
Utsk:ts förslag i den punkt, som jag nyss upläste, och då kan jag
icke finna annat, än att det skulle ligga en inkonseqvens hos R.
o. Ad., att grunda sitt bifall i sednare punkten å skäl, alldeles
motsatta dem, som föranledt bifall till den förra.
Hr Mannerskantz har sagt, att man icke borde antaga ett sådant
betraktelsesätt, som det jag försvarar, ty det skulle innebära
ett »förmynderskap.» Derföre att ett ord stöter, och är för vissa
öron i mer eller mindre mån motbjudande, skall man derföre icke
pröfva förhållanderne sådane de äro? Skall man förbise de praktiska
konseqvenserna af sitt handlingssätt? Jag kan ej gå in derpå,
utan fortfar jag att yrka afslag.
Frih. Alströmer: Jag skall först besvara den anmärkning,
som Gr. Liljencrants mot mig framställt. Han yttrade att jag i
denna fråga icke hade någon erfarenhet; men jag tror jikväl att
jag, såsom tjensteman i Civildepartementet, der dessa ärenden hand
läggas,
har åtminstone lika mycken erfarenhet som Hr Gr:n. Dit
hafva på sednare tider till K. M:t inkommit petitioner från en
mängd orter och dessutom många ansökningar, som nu hvila till
afgörande i afvaktan på R. St:rs beslut i frågan. Kommunerna
hafva vanligen tillstyrkt bifall, men K. M:t har icke velat fälla utslag
förr än R. St:r uttalat sig i ämnet. Det finnes orter, der
handelsbodar äro alldeles nödvändiga, men K. M:t har icke kunnat
tillåta deras anläggande, just för att icke handla i strid emot en antagen
grundsats. Detta i afseende på hvad Gr. Liljencrants anfört.
Hvad åter beträffar Hr Nordeufelts yttrande, så är jag nu icke
i tillfälle att upgifva det röstantal, hvarigenom närvarande beslut
inom Utsk:t tillkommit; så särdeles knappt tror jag dock icke att
det var, så mycket mindre, som ingen enda reservation emot denna
punkt åtföljt Bet:t. Man har sagt att det vid förra riksdagen
var fråga om två mil och icke om en; i detta afseende torde vitsord
böra lemnäs åt Bet:t, och jag får åberopa Ekon.Utsk:ts skrifvelse,
der det står att orden »på minst tre mils afstånd» måtte
utbytas emot orden »på minst en mils afstånd.» Detta Bet:de bifölls
hos B. o. Ad. på en f. m., och icke under ett nattplenum.
I PresteStåndet föll det med fyra rösters majoritet, i BondeStån
det
gick det igenom och i BorgareStåndet föll det med, såsom jag
tror, en öfvervigt af tolf röster. Frih. Cederström har sagt, att
Utsk:ts motivering i denna punkt icke står tillsammans med den i
den första. Jag tror tvärtom, att när Utsk:t yttrar att man icke
bör gå brådstörtande tillväga, så har det varit fullt konseqvent.
Den 14 Mare e. m.
173
Gr. Lagerbjelke har förtydt mina ord i afseende på husfliten.
Den har för öfrigt icke mycket att göra med handelsordningen;
men äfven husfliten blir förminskad genom sladsresorna. Jag nämnde
sista gången, då jag hade ordet, att i KommersColhii uti. voro
såsom skäl för afslag åberopade, att frågan fallit genom två Stånds
beslut emot två; men jag ber att få fästa upmärksamheten derpå,
att detta var det enda skäl, som Collegium hade att åberopa. Den
pröfningsrätt, som Landshöfdingarne ega i afseende på beviljande af
handelsrätt, är icke ifrågasatt att i någon mån förändras. För öfrigt
förmodar jag att R. o. Ad. redan stadgat sin öfvertygelse i
denna fråga, och jag har blott ansett mig böra meddela dessa få
uplysningar. Jag fortfar att yrka bifall.
Hr Mannerskantz: Just för att icke åsidosätta den af
Utsk:t i en föregående punkt förordade varsamheten har jag icke
yrkat på något annat än att det förmynderskap, som för närvarande
är lagdt i Landshöfdingarnes hand, skall borttagas. Men då den
Svenska allmänheten har rätt och frihet att i alla andra afseenden
fritt röra sig, så vet jag icke hvarföre den i detta afseende bör
vara underkastad något särskildt tvång. Derföre att Landshöfding
Liljencrants regerat sitt län med den framgång, att icke något missnöje
försports öfver hans åtgärder att förqväfva landthandeln, bör
han likväl icke förebrå sina kamrater att de med samma framgång,
ehuru i motsatt riktning, kunna handhafva den åt dem lemnade
makt. Skulle det icke få öfverlämnäs åt en Landshöfding t. ex. i
något af de södra länen att få meddela tillåtelse att anlägga handelsbod
på närmare afstånd till stad än tre mil? Ar det icke nog
för Gr. Liljencrants att han herrskar inom sitt eget län, utan måste
han äfven tvinga dem, som äro jemngoda med honom, att följa
samma grundsatser som han? Jag, för min del, får protestera mot
det maktbegär, som den värde Gr:n icke allenast sjelf eger, utan
äfven vill att haus medbroder skola ega, samt yrkar på bifall till
den frihet, som här blifvit för den på landet boende allmänheten
föreslagen. Det kan väl handa, att denna fråga nu faller, med den
återkommer då vid en annan riksdag, och torde då hafva mera utsigt
att vinna framgång. Jag fortfar i min anhållan om bifall.
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg: I motsats till
de Hrr, som önskat bifall till denna punkt, skulle jag högeligen beklaga
om den blefve bifallen. Jag har ett skäl att anföra till de
redan nämnda. Om det är riktigt att genom utvidgade kommu
nikationer
höja civilisationen, så måste det äfven vara riktigt, att
säga, det tillgångarne skapa behof. Om dessa landthandlande få sin
plats en mi) ifrån stad, så utgör detta ett tillfälle för den, som
trugas till kredit hos dem, att utvidga sina behof. Hvad blir följden?
När det en gång skall betalas, så hafva de ingenting att
betala med, utan de falla då fattigvården till last. Men det är
icke nog med att detta inträffar på landet, utan äfven när de bo
nära städerna, så falla de deras fattigvård till last. Detta är ett
sätt att helt och hållet förqväfva de små städerna, hvilka högeli
-
174
Den 14 Mars e. m.
gen klaga deröfver, att deras fattigvårdsutgifter betydligt stigit
sedan år 1846, då näringsfriheten infördes. Det är på dessa skäl
som jag yrkar afslag.
Ofverläggningen ansågs härmed afslutad och yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder blifvit yrkadt dels bifall till och
dels afslag å Utsk:ts förslag; hvarefter H. Exc. framställde propos.
först å bifall till förslaget, dervid Svarades många både ja och nej,
och sedermera på afslag derå, då svaren utföllo med starka ja, blandade
med många nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Alströmer begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den,- som bifaller Allm. Besvärs och Ekon.Utsk:ts uti 2:dra
punkten, sednare mom. af Bet:t N:o 39 framställda förslag, att öppen
salubod å landet må, under i öfrigt stadgade förbehåll, kunna
få anläggas på minst en mils afstånd från närmaste stad eller köping,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår R. o. Ad. förenämnde förslag.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 2 3.
Nej — 31.
3:dje punkten, angående 25 g, sådan den lyder i Kongl.
Kung. den 7 Febr. 1852, om ändring i sättet för vinnande af rättighet
till handel å landet.
Utsk-.ts hemställan bifölls.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
följande den 10 dennes bordlagde Utlåtande och Mern., nemi.:
StatsUtsk:ts Uti. N:o 75, i anledning af väckt fråga om anslags
beviljande åt Adjunkten, Magister 0. Torell för en vetenskaplig
resa till Norra Ishafvet; samt
BankoUtsk:ts Mern. N:o 18, med förslag till vissa förändrade
föreskrifter, angående förvaltningen och utlåningen af Statslånefondens
medel.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/4 12 på natten.
In fidem,
0. brakel.
Den 17 Mars f. m.
175
Lördagen den 17 Mars 1800-
Plenura kl. 10 f. m.
Justerades 1 prol.utdr. för den 14 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af 2 ledamöter uti
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t efter N:o 394 Erih. Nordenskjöld,
fullm. Hr Nordenfelt, Enar, och N:o 2,010 Hr af Geijerstam,
Olof, en Suppleant uti Bevilln.Utsk:t efter N:o 1,233 Hr von
Strokirch, Johan Paul Fredrik Otto, samt en Suppleant i BankoUtsk:t
efter N:o 2,036 Hr von Stapelmohr, fullm. Hr Flach, Johan
Fredrik Philip; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter i Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 99, Gr. Wrangel, fullm. Hr Nordenfelt, Enar; och
N:o 2,039, Hr von Troil, Samuel Gustaf.
Suppleant i BevillningsUtskottet:
N:o 2,231, Hr af Burén, fullm. Hr von Krusenstjerna, Edvard
Wilhelm;
Suppleant i BankoUtskottet:
N:o 1,662, Hr Nordenfelt, Leonhard Magnus
Anmäldes och bordlädes:
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts
Betänk. N:o 4, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning;
samt liiddarh.Utsk:ts Utlåt. N:o 12, med hemställan om anslående
af en lifstidsränta fit Frih. Carl Steffan Bennet.
Uplästes och godkändes Exped Utsk-.ts nedannärande förslag
till R. St:rs underd. skrivelser till K. M., nemi.
N:o 43, om lag ang:de vård af fästningsfångars egendom;
N:o 44, ang:de afsöndring af jord från Begementspastors-bostället
Westerhus, till utvidgande af Jemtlands Hästjägare- och
FältjägareKorpsers mötesplats å Frösön;
N:o 45, i fråga om öfverlåtelse till innehafvarne under full
eganderätt, mot erbjuden lösen, af det s. k. Odelska Appreteringsverket
i Stockholm;
176
D en 17 Mars t. m.
N:o 46, ang:de utbyte af Skogvaktare-bostället Nytorp mot
Kronofjerdingsmans-bostället Lilla Tjärbruket i Vester-Rekarne
härad af Södermanlands län;
N:o 47, om anvisande såsom boställe åt Länsmannen i södra
distriktet af Faurås härad i Hallands län af det till Kronan indragna
f. d. Förste Landtroätarebostället 2/3 mtl N:o 3 Kärreberg
Sven Andersgård i Alfshögs socken af nämnde härad, i st. f. nuv:de
Länsmansbostället 3/g mtl N:o 1 Thorsjö Henrik i Gunnarps socken.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits d. 10 och 14
dennes bordlagde Betänk. N.o 37, i ani. af väckta motioner ronde
Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden.
Efter det H. Exc. Hr Grin o. Landtm hemställt, huruvida
R. o. Ad. behagade besluta, att detta Betänk , som innehöll 4 särskildta
tillstyrkanden, skulle punktvis föredragas och afgöras; anmälde
sig och yttrade
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Då, såsom redan blif
vit
af H. Exe. Hr Gr:n o. Landtm, antydt, detta Betänk, innehåller
flera särskilda punkter, måste visserligen öfver hvar och en
af dessa särskildt beslut fattas; men då Esta och 3:dje punkterna
stå med hvarandra i så nära sammanhang, att de torde komma
att under diskussionen sammanblandas, hemställer jag, huruvida det
icke vore ändamålsenligast att dessa båda punkter på en gång föredroges,
för att gemensamt diskuteras.
Hr Cederschjöld, Gustaf: Jag anhåller att få förena
mig i Gr. Anckarsvärds hemställan, och detta så mycket heldre,
som jag förutser, att man omöjligen kail diskutera den ena af dessa
punkter, utan att tillika vidröra den andra.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Jag anhåller också att få
instämma med Gr. Anckarsvärd, och detta af ännu ett annat skäl.
Om nemi. Betänk:t skulle föredragas punktvis i den ordning, dessa
punkter nu förekomma, så fruktar jag, att diskussionen om Hr
Ribbings motion, som afhandlas i 2ulra punkten, kunde uptaga så
lång tid, att den 3:dje icke ens i da°( hunne afslutas. Då jag för
min del önskar, att det så snart som möjligt må blifva slut med
denna fråga, så förenar jag mig i det af de båda föreg:de talarena
gjorda yrkande.
Fiih. Cederström, Anders: Då afsigten med Hr Rib
bings
motion icke kan hafva varit annan än den, att UnionsKomiténs
handlingar skulle blifvit offentliggjorda i sammanhang med
detta Betänk., så att man derigenom fått någon ledning för bedömande
af frågan i sin helhet, men denna motion blifvit af Utsk:t
afstyrkt, så är det tydligt, att ett afslag å Utsk:ts hemställan i
2:dra punkten kunde föranleda återremiss af hela Betänk:t. Jag
får
Den 17 Ma rs f. m.
177
får derföre anhålla, att den 2:dra punkten, som handlar om Hr
Ilibbings motion, måtte först föredragas, och derefter de öfriga
punkterna behandlas.
Hr Ribbing, Arvid: Ändamålet med min motion var
naturligtvis icke annat än att i denna vigtiga fråga söka få så
mycket ljus spridt som möjligt. Ehuru Utskjt i 2:dra punkten
afstyrkt min motion, har det dock i sjelfva verket till en del bifallit
densamma, genom att i sitt Betänk, meddela åtskilligt af
UnionsKomiténs förhandlingar. Jag vill i detta alside endast hänvisa
tili pag. 23 i Utskits Betänk., der ur Komiténs Betänk, citeras
huru som dess Norska ledamöter velat förbehålla, att, om å
deras sida vissa eftergifter gjordes, å var sida rättigheten enligt
»Norska Grundlagens § 14, hvarigenom åt Svensk man är lemnad
»lika rätt med Norsk att bekläda Noriges högsta och vigtigaste
»embete, då äfven borde afstås.»
Talaren afbröts här utaf Ii. Exc. Hr Grin o. Landtm., som
erinrade, att endast sättet för föredragningen af ifrågavide Betänk,
nu utgjorde föremål för öfveiiiigguingen.
Hr Ribbing: Jag har då ingenting att tillägga, utan får
åtnöjas med det förslag, som Gr. Anckarsvärd framställt och flere
ledamöter understödt.
Frih. Hamilton, Hugo: För min del vågar jag anhålla,
att föredragningen måtte ske så, som H. Exc. Hr Grin o. Landtm,
föreslagit, nemi. punktvis. Den första punkten handlar om en revision
af Unionsfördraget, och att en sådan är nödig och behöflig,
lärer väl ingen neka, så att i afs:de å denna punkt kommer sannolikt
ingen dissensus att ega rum. I afside å den 3idje torde
deremot tankarne vara något delade, och deromkring kommer väl
derföre den egentliga diskussionen att hvälfva sig. Jag anhåller
således, att föredragningen måtte ske punktvis.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelmi Jag har begärt
ordet endast för att förklara, det jag instämmer med Frih. Hamilton.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.! Som det hufvudsakliga
ändamålet med Hr Ribbings motion, i hvad den skulle kunna röra
behandlingen af detta Betänk., är förfeladt, så kan det icke vara
af någon särdeles vigt, om densamma afgöres i den ordning, hvari
den här förekommer, eller icke; hvadan jag förenar mig med Gr.
Anckarsvärd och önskar, att lista och 3:dje punkterna måtte först
gemensamt föredragas.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag anhåller, i lik
het
med Frih. Hamilton, att föredragningen måtte ske punktvis.
H. IV. 12
178
Den 17 Mars f. m.
Det håller icke streck, att l:sta och 3:d]e punkterna skulle stå i
så nära sammanhang med hvarandra; tvertom förefinnes ett sådant
mellan l:sta och 2:dra punkterna.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Frih. Hamilton synes hafva
upfattat frågan om föredragningssätfet så, som stöde H. Exc. H.
Gr. o. I andtm:s hemställan i strid med det af Gr. Anckarsvärd
väckta förslag. Detta kan deremot jag icke finna. LI. Exc. har
hemställt, att föredragningen skulle ske punktvis; Gr. Anckarsvärd
har föreslagit, att Ista och 3:djepunkternaskulle gemensamt diskuteras,
och 2:dra punkten företagas först efter den 3:dje. Det lärer väl
ingen kunna neka, att äfven detta är en punktvis föredragning.
Ej heller lärer man kunna bestrida, att lista och 3:dje punkterne
stå med hvarandra i närmaste sammanhang, då i den förra hemställes
att en revision af unionsfördraget måtte ega rum. och i den
sednare att en från Norges sida begärd K. M:ts åtgärd icke måtte
vidtagas förr än i sammanhang med denna revision. Jag anhåller
sål. om bifall till Gr. Anckarsvärds förslag.
Hr Cederschiöld, Bob. Theofron: Jag är af den siste
tal. förekommen. För hvar och en, som genomläser I sta och 3:dje
punkterna, är det tydligt, att dessa stå med hvarandra i ett, snart
sagdt, oskiljaktigt sammanhang. Då sål., om de båda punkterna icke
få gemensamt diskuteras, diskussionen blir fördubblad, så bör hvar
och en, som älskar att förkorta densamma, lemtia sin röst till Gr.
Anckarsvärds förslag.
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag instämmer med Gr. Anckarsvärd
i afs. ä ordningen vid föredragningen. Men jag föreställer
mig ingalunda att, som Hr Cederschiöld yttrat, någon förkortning
af diskuss:n skulle vinnas derigenom,att man sammanblandar alla punkterna
med hvarandra, utan anser jag, att man bör först diskutera
lista punkten och så afgöra den, sedan diskutera 3:dje punkten och
afgöra den, samt derefter öfvergå till 2:dra punkten.
Sedan öfverläggningen ang. föredragningssättet nu ansetts fulländad,
yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att i als. detå blifvit
yrkadt, af Gr. Anckarsvärd, med hvilken flere ledamöter sig förenat,
att Irsta och 3:dje punkterna, innefattande Utsk:ts yttranden i ani.
af Gr. Anckarsvärds och Hr Dalmans motioner, måtte i ett sammanhang
föredragas och diskuteras, samt derefter, för den händelse
sådant skulle äskas, särskildt till afgörande företagas, och att sedermera
den 2:dra punkten, innehållande yttrande i ani. af Hr
Ribbings motion, samt slutligen den 4:de punkten, äng. en inom BondeStåndet
väckt motion, skulle förekomma; af Frih. Cederström, Anders,
att den 2:dra punkten måtte först föredragas och afgöras;
samt slutligen af Frih. Hamilton och åtskillige ledamöter med honom,
att de 4 särskildta punkterna skulle föredragas och afgöras i
den ordning, de i Betänk:t förekommo.
I
Den 17 Mars f. rn, 179
Härefter framställde H. Exc. propos. ä bifall till det af Gr.
Anckarsvärd i afs. å föredragningssattet gjorda förslag, och då dervid
svarades starka ja blandade med några nej, förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Sedan, till följd häraf, Utsk;ts uti Irsta och 3:dje punkterna
gjorda hemställanden blifvit upläste, upropades och yttrade
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: Då Ekon.Utskrts
Betänk, berör ett ämne af den djupaste betydelse för brödrafolken
och då vi. Statsrådets ledamöter, som här ega stämma, vanligen icke
undandragit oss att i vigtigare frågor uttala vår mening, sä torde
tillåtas mig att vid detta tillfälle afgifva den förklaring, att om ingen
af Statsrådets ledamöter kommer att deltaga i diskussionen
öfver det nu föredragna Betänk:t, så sker det icke derföre att vi
liro likgiltige för ämnet elier för det vi frukta att bekänna vår öfvertygelse,
utan derföre att, om mellan de rådgifvare från båda folken,
som omgifva Unionskonungen, skulle yppa sig meningsskiljaktigheter
i afs. på de frågor, som nu här komma att afhandlas, så
har Konungen, i sin grannlaga ställning såsom skiljedomare mellan
2:ne folk, behof af att veta, huruvida rådgifvarnes mening också är
folkets; och det är af denna anledning, som vi velat undvika ända
till skenet af att hafva sökt bidraga tili bildandet af någon opinion,
som icke hade sitt ursprung i representantens egen sjelfständiga upfattning
af fäderneslandets kraf.
Talrika bifallsyttringar följde härpå.
Hr Montgomery, Gustaf, anförde skriftligen: Det är
Mott af ålderns och erfarenhetens rätt jag hoppas på R. o. Adms
upmärksamhet, tålamod och öfverseende. Vanligen af föresats fåordig,
för att ej belasta våra protokoller med öfverfiödiga och föga gag
nande
deklamationer, ber jag denna gången om ursiigt. i fall jag,
i ani. af ämnets vigt, blir något, dock ej mycket omständlig, Hufvudsyftet
af Hr Gr. Anckarsvärds motion afser otvifvelaktig! brödrafolkens
gemensamma bästa, och derföre förtjenar den både Svenskars och
Norrmäns samvetsgranna behjertande. Öoskligt och ädlare hade
dock varit, hvad också vid remissen anmärktes, om framställningen
varit hofsammare och mindre bitter. De förebråelser, deri göres mot
den högsinta Uniousstiftaren och Norska folket, äro hvarken på sitt
ställe eller ändamålsenliga eller befogade. Hvad en eller annan
Norsk skriftställare eller tidningsskrifvare förbrutit, eller hvad sjelfva
Stortinget uraktlåtit att af missförstånd eller bristande insigt besluta
till fördel för Unionen, bör icke läggas hela nationen till last.
Andra Norska skriftställare, aktade Embets- och Vetenskapsman,
ha dessutom sökt godtgöra de förras fel och öppet erkänt Unionens
nytta och välsignelse för Norska folket. Denna godtgörelse för
våra klandrares ofog har varit mindre synlig på Svenska sidan.
Och hvad Stortingets förhållande beträffar, så må det ej anses oväntadt,
mindre klandervärdt, att t. ex. Mellanrikslagen, som 1857
180
I>eii 17 Mars f. m.
antogs af Svenska Ständerna, föll med blott 2 rösters öfvervigt f
Stortinget. Huru ofta lia ej vigtiga reformförslag och andra nyttiga
framställningar med mångfaldigt större pluralitet af Svenska
Ständerna blifvit afslagna.
Såvidt jag kunnat erfara, beror beslutet om 1844 års Unionsförslag,
ej på Norska, men på Svenska Regeringens afgörande. Likaledes
lärer förlndet vara med förslaget om Transiterat ten. Sammaledes
med Fragtfartens gemensamhet, brödrarikena emellan. Jag
bar velat nämna dessa omständigheter, för att söka mildra de bittra
anm:r, som blifvit gjorda mot Norska (ölket, hvilket, lika litet sorn
det Svenska, kan rättvisligen förebrås eller ansvara för hvad deras
ombud eller Regering göra eller låta eller för hvad enskilda skriftställare
ensidigt och omotiveradt behaga yttra.
Att efter denna korta, men behöfliga, sidoblick återkomma tilt
ämnet, Allm. Besv.- och Ekon.Utsktts nu förevtde Betänk., så bör
medgifvas, att det är, oberäknadt den klandervärda polemiska upställningen,
förtjentsfullt författadt, såväl i ttfs. på den historiska
utredningen, som i angifvandet af de föremål, som förtjena revisionens
upmärksamhet och behandling.
Hufvudsaken. det syftesen ligaste och bästa, är och blir dock,
att intet försummas, ä någondera sidan, af allt det, sorn kari närma,
befrämja och belasta brödrafolkens ömsesidiga förtroende och
kärlek till hvarandra.
Utom de ganska giltiga punkter, hvilka Ulsktt föreslagit till
revisionens öfverläggning och behandling, synes mig att det förbisett
den, måhända vigtigaste, ehuru troligen för Norrmännen den
ömtåligaste. Likväl skulle denna punkt, om den autoges, ofelbart
säkrast jemna missförhållandena i makt hos Norska och Svenska
Folkombuden, och bringa Unionskonungen, den enda sammanhållande
länken brödrafolken emellan, i enahanda förlikande,
återhållande och afgörande kraft mot förhastade eller ensidiga eller
korttäukta beslut a Stortingets sida, som den Konungen eger i
Sverige, men icke i Norige, nemi. veto. Detta korta, men mycket
vigtiga ord, infördt i Noriges grundlov, skulle ©tvifvelaktigt befrämja
likställighet hos brödrafolkens ombud och blifva mera välgörande
och betryggande i ömsesidiga förlnden, än hvilka andra unionella
öfverenskommelse!' som helst. Då Unionskonungen i det ena, gamla
konstitutionella riket eger detta veto, hvarföre skulle han ej ega
det i det andra, yngre och mera återhåll behöfvande? Ej kan det
vara :tf fruktan för maktmissbruk; ty sådant kan ej vara att befara
under det rättvisan beskyddas af en fri press, ansvariga rådgifvare,
tidsuplysuingen, allmänna opinionens kraft och de konstitutionella regenternas
bättre och ändamälsenligare bildning än fordom egde rum
med furstar af absolut makt.
Med dessa förutsättningar instämmer jag, i aid. af Hr Gr. Anckarvärds
motion, i Utskits beslut att tillstyrka en revision af Riksakten
och föreningsfördraget emellan Sverige och Norige.
Hvad Hr Dalmans motion beträffar, så, ehuru jag respekterar
livars och ens — om ock olika — åsigter, öfvertygad derom
att han och vi idia enstämmigt åsyfta i våra bemödanden ett kärt
T) en 17 Mars f. m.
181
fosterlands ära och bästa, nödgas jag dock, efter moget och mångsidigt
öfvervägande af skäl och motskäl, skilja mig från hans mening.
ktå Riksakten utgör det enda bestämda föreningsfördraget mellan
brödrarikena, och dess inledning uttalar den grundsatsen, att
begge rikena ära hvart för sig sjel fständiga med särskilda regeringslagar,
men länderna förenade af en gemensam Konung, då synes
mig deraf otvetydigt följa, att hvactdern rfkets grundlagar och
regeringsbestämmelser äro oberoende af det andras inblandning.
Att en Svensk man, enl. 14 § i Noriges Grundlov, kan, icke
bör, af Unionskonnngen utnämnas till Ståthållare, var, då det beslutades,
en lika nödvändig fordran från Svenska sidan, som behöfligt
och gagneligt medgifvande å den Norska, emedan Unionskonungen
den tiden ej kände, och ibland Norrmännen knappt då
fanns, en man med den erfarenhet i allmänna värf och det statsmanna
och diplomatiska anseende, som erfordrades till att bekläda
denna vigtiga plats i ett så politiskt-kritiskt förhållande, som då
egde rum. Erfarenheten har nu iner ådagalagt, att Norige ej saknar
dertill, lämpliga personer, men samma erfarenhet har tillika uppenbarat
att detta embete mer ej är behöflig!, och ej ens kan upfylla
sin åsyftade bestämmelse. Hvarföre skulle man sål. med denna
kännedom, som är ostridig, då platsen på länge varit obesatt och
vakant, motsätta sig dess afskaffande. Någon torde invända att
derpå kan likväl en Svensk roan begagnas och Sverige får derigenom
en röst i Noriges regering. Men man glömmer att i samma
ögonblick, som en Svensk dertill blifvit utnämnd, mottagit platsen
och besvurit (hvad han måste) de Norska grundlagarne, är lian
plötsligen förvandlad till en blott och bart Norsk embetsman och
kan, som sådan, enligt ansvarighetslagen behandlas och dömas t.
o. in. från lif, ära och gods, om förbrytelsen dertill föranleder.
Hvad betyder och hvad kan Svenskheten då uträtta? platt intet.
Derför, ju mer lugnt och opartiskt man betänker och öfverväger
alla dessa förleden och besinnar att Riksakten ej ens med ett enda
ord omnämner eller vidrör hvarken den nödvändiga eller icke behöfliga
tillvaron af sagde embete, så måste man medgifva Norska
Stortingets goda rätt att behandla 14 g i sin Grundlov lika
med andra dess inre regeringssiitts bestämmelser. Och dessutom,
lika litet som Norska Stortinget har eller kan ha att befatta sig
med uphäfvande eller förändringar i de Svenska grundlagarna, lika
litet ha Sveriges Ständer att befatta sig med hvad Noriges Storting
laglikmätig! besluter i sin regerings inre styrelse och dess
Grundlovs enkla bestämmelser.
Helt annat är förludet med de förenade rikenas Konung; han
har till åliggande att bevaka och bevara begges rätt och bästa;
han är, snart sagdt, den enda sammanbindande och sammanhållande
hufvudlänken dem emellan och honom tillkommer att pröfva och
afgöra att ingenderas rätt förnärmas.
I denna uphöjda egenskap är han både skyldig och berättigad
att neka eller bejaka hvad Stortinget äfven i afs. på RiksStåtbållareplatsen
beslutit, och om H. M:t långt för detta gjort
182
Deu 17 Mars f. m.
det. så hade både motivering och diskutering derom aldrig kommit
i fråga. Denna Konungens makt är ostridigt öfverensstämmande
både med Riksaktens och Norska Grundloveus föreskrifter, ock om
dessa lemnat och medgifvit Norska Stortinget och folket en af
Svenska Ständerna och deras principaler oberoende ställning, det
må ingen ädelt sinnad och frihetsälskande Svensk man missunna
ett brödrafolk, då man yrkat skänka frihet och sjelfständighet åt mer
främmande, mindre kända och mycket aflägsnare folk. Huru önskligt,
huru lyckligt liadt det cj varit för min oförgätliga fosterbygd,
om dess representanter yrkat på samma vilkor, visat samma anspråk,
då Kejsar Alexander 1808 sammankallade dem till en s. k. riksdag,
som Norrmännen ådagalade 1814 i Moss. Den menskovänliga
Alexander hade troligen gjort detsamma för Finland, som den
ädle hjelten Carl Johan gjorde för Norige.
Men äfven om Norrmännens anspråk vore, hvad som utbasunas,
särdeles i vissa tidningar, något öfverspända, så tillhör det dock
det starkare och äldre broderriket att med lugn värdighet bemöta
och behandla de yngre och derföre ystrare bröderna, dymedelst ådagaläggande
för dem och den på våra åtgöranden upmärksamma,
frihetsälskande delen af verlden, att den urgamla Svenska äran, ridderligheten
och storsintheten ännu ej försvunnit bos något . Riksstånd
och minst hos det, som kallas för landets Ridd. o. Adel.
Jag tror dessutom och är öfvertygad derom, att det moraliska, högsinta,
ridderliga förledet verkar till ädlare, varaktigare och derföre
till ändamålsenligare resultater än hvilka andra juridiska förpligtelser
och unionella band och bestämmelser som helst.
Med dessa tänkesätt och grundsanningar, förenar jag mig i
Hr Lovéns reservation och den deri gjorda hemställan.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller att först få
yttra mig öfver första punkten.
Då jag icke blott gillar det slut, hvartill Utsk:t kommit i
denna punkt, utan yrkar att ifrågav:de revision måtte blifva mera
vidtomfattande, än Utsk:t föreslagit, kan jag deremot icke gilla de
motiver, Ulsk.t anfört.
En revision anser jag af högsta behof påkallad af följande
skal:
l:o att åtskilliga bestämmelser i vår grundlag ej fullt öfverensstämma
med RiksAkten;
2:o att flera bestämmelser så väl i Sveriges som Noriges
grundlag obestridligen äro af den beskaffenhet, att de röra båda
rikena, och att de följaktligen, elter mitt omdöme, icke borde få
ändras, utan båda rikenas bifall, hvadan de ock borde inflyta i
Föreningsfördraget;
3:o att, dä missförstånd nu beklagligen upkommit mellan brödrafolken,
det är af lika vigt för båda rikena, att förhållandena
klart, tydligt och framför allt sanningsenligt och opartiskt utredas.
Då Norrmännen å sin sida visat sig misstänksamma och alltför ömtåliga
i småsaker, då de gått för långt såväl i omsorgen om sin värdighet
som någon gång i anspråk i öfrigt, hafva vi å vår sida begått
Den 17 Mars f. m.
183
det felet, att hafva alltför sorglöst behandlat unionsfrågati — tagit
för liten kännedom om dithörande ämnen, Och derföre ofta —■
hvad nu är fallet — låtit missleda oss i våra omdömen af skriftställare,
som af mer eller mindre vrångt upsåt eller sinnelag vanställt
förhållandena för oss. Derföre hafva vi fått oriktiga föreställningar
om Norrmännens förhållanden, och således gjort dem
icke blott rättvisa, utan ock flera orättvisa beskyllningar. Allt
detta behöfver utredas. Ljus och sanning äro de enda medel, som
kunna slita brodertvisten.
Men just derföre, att ljus öch sanning erfordras i saken, kan
jag ej annat än på det högsta ogilla Utsk:ts motiver, hvilka synas
tillkommit under intrycket af lidelserna, och derföre blifvit ofta
partiskt, stundom skeft, i allmänhet anstötligt framstälda.
Jag har med nöje erfarit af flera Ekon.Utsk:ts egna ledamöter,
att de sjelfva ogilla Betänk.-t. Jag förmodar, att de låtit, som ofta
händer, flera strofer undfalla sin upmärksamhet, och att de skola
sjelfva erkänna befogenheten af de anmärkningar, jag nu går att
göra.
Sedan Utsk:t yttrat sig till försvar af 1814 års politik, fortfar
det pag. 27 :
»Återstår dock att, i afs:de på sättet och formerna för föreningen,
bedöma huruvida dessa vid föreningens ingående blefvo så
välbetänkt afvägda och erhöllo den tydlighet och fullständighet,
som med rätta måste anses vara en oeftergiflig nödvändighet, derest
föreningens höga ändamål skola, tili båda rikenas bästa, upnås.»
»Att så icke skett, derom har den allmänna meningen i de
båda rikena länge varit ense, ehuru den, i fråga om hvad som
närmast vore att förbättra, synes hafva tagit en olika rigtniug, i
det att i Sverige önskningar mera uttalats för åstadkommaude af
en närmare gemenskap mellan de båda folken, i Norige åter sträfvaudet
gått ut på att, snarare afvärjande än befordrande allt, som
kunde leda till gemenskap folken emellan, för Norige förverkliga
den ställning inom föreningen, som man ansett sig ega att grunda
på åsigten att unionens hufvudprincip vore fullkomlig jemlikhet
mellan de båda förenade rikena.»
Det är i sanning allt för mycket begärdt, att, på den korta
tidrymden af några och fyratio år, det gamla nationalhatet och de
gamla inrotade fördomarne skulle bortfallit och lemnat rum för
förtroende de båda nationerna emellan. Åren i nationernas lif äro
ej mer än dagarne i individens.
Man bör ihågkomma, att Norige hade 400 år förut blifvit
såsom sjelfständigt rike in förli f vad t med ett annat, men genom
bristande vaksamhet om sina rättigheter småningom, snart sagdt
sig sjelft omedvetet, öfvergått till afhängigl — till ett »accessorium»
af annat rike. Och hvad har väl varit orsaken att Norige så förlorat
sin statshöghet, under det att Sverige bibehöll sin? Jo, Norige
hade, såsom Geijer säger, blödt bort sin sjelfständighet. Det hade
under föregående krig, redan på 11- och 1200-taleu, sett blomman
af sin adel — sett sina mest framstående personligheter falla. Det
saknade vid tidpunkten af Kalmarunionens uplösning män, såsom
Den 17 Mars f. m.
Engelbrecht, Sturar, Gustal' Wasa, som förstodo att elektrisera nationen
till motståndskraft. Norige hade derefter sett och bittert
erfarit, huruledes ett mindre folk, snart sagdt. omedvetet, kunde,
om det ej var på sin vakt, falla till »accessorium» under ett större.
Deraf denna oaflåtliga omsorg, att äfven i de minsta detaljer söka
iakttaga rikets värdighet — deraf det ofta uppenbarade misstroendet
— deraf denna s. k. norskhetsifver — misstaget nemligen att tro
sig handla i Noriges sanna intresse, då de ouphörligt äflats att
äfven i de minsta småsaker förekomma skymten af något sorts
Svenskt företräde.
Men, Mine Hrr! hafva vi väl haft skäl vänta på denna korta
tid en närmare anslutning, än som egt rum — hafva vi väl kunnat
föreställa oss, att det nyvaknade ungmodiga frihetsbegäret skulle
annorlunda gestalta sig — att misstroende skulle lemna rum för
förtroende? Och månne vi ej på vår sida gifvit Norrmännen an
ledning
till misstroende? Men derom längre fram. Om vi rådfråga
vår egen historia och vilja endast hågkomma, hvad nyligen
den frejdade Fryxell berättat om förhållandena i Skåne under Stenbockska
fälttåget der, böra vi hågkomma, att Skåningarne ännu 50
år efter Skånes införlifvande tued Sverige voro vida mera Danskt
än Svenskt sinnade, och ho vet huru det galt med Skåne, om ej
Stenbock, genom slaget vid Helsingborg, hade räddat denna dyrbara
provins, på samma gång hail med sina bragder ökade vår
vapenära! Huru var det med Skottland? Det var ju olver 100
år med England förenadt, innan dessa båda länder slöto en närmare
förbindelse och framstodo som helstat. Hade man der sträfvat
efter amalgation i otid, vet ingen om de ännu varit förenade.
Huru gick det med Holland och Belgien, som 1815 förenades,
men redan 15 år efter stodo i blodig inbördeskamp och derefter
åtskiljdes.
Meu intet historiskt exempel bör ligga Sverige och Norige
mera för ögonen, än Spaniens och Portugals. Dels geuom arfsrätt,
dels genom vapnens makt satte år 1580 Philip II i Spanien äfven
Portugals krona på sitt hufvud, hvarigenom dessa länder då förenades.
Portugiserne, ömtåliga om sin värdighet och anspråksfulla,
blefvo af Philip behandlade med aldrastörsta fogsamhet och med den
upmärksamhet, att han t. o. m. qvarstadnade 2:ne år i landet.
Sinnena lugnade sig. Men Philip dog 1598 och hans efterträdare
förstodo ej så förståndigt behandla Portugiserne, som Philip gjort.
Deraf ouphörligt missnöje. A ena sidan öfverdrifua anspråk, å
andra öfverdrifua fordringar, tills ändtligen 1640, 60 år efter föreningen,
en revolution, under Hertigen af Braganza, utbröt, och
rikena åtskiljdes.
J veten väl, Mine Hrr! att från den tiden hafva båda dessa
af naturen så gynnade länder städse sjunkit i välmåga, anseende
och betydenhet. Huru rikt och mäktigt kunde icke ett förenadt
Spanien och Portugal varit! Måtte både Svenskar och Norrmän
lägga detta exempel på hjertat!
Ekon.Utsk:t hade sannerligen icke bordt, till upslag i sitt
klander emot Norrmännen, yttrat någon förundran deröfver, att 45
Den 17 Mars f m.
185
år icke varit tillräckliga att bortsopa fördomar och misstroende nationerna
emellan.
Utsk:t fortfar:
»Den historiska framställning af förhållandena, som här ofvan
blifvit gjord, visar huru Noriges Storthing, sedan det, efter Konung
Oscars anträde till regeringen, fått upfylda nästan alla sina förut
framstälda önskningar i detta hänseende, sådant oaktadt, icke uphört
att fortgå i sitt nyssnämnda sträfvande, utan åter uptagit
detsamma i försöken att borttaga ståtkållareembetet, till hvilket
äfven Svensk man kan nämnas, under det samtidigt härmed de af
Konungen framlagda och af den allmänua meningen i Sverige enstämmigt
gillade förslagen om bättre ordnande af handelsförhållandena
mellan de båda länderna och om domars exsekutiva kraft i
gods, ehuru upgjorda af Svenske och Norske män gemensamt och
uppenbart åsyftande båda rikenas bästa, af samma Storthing förkastades.
»
Afven jag anser, att Norska Storthinget handlade i högsta
grad ogint och ovänligt, då det afslog båda dessa förslag, isynnerhet
det om domars verkställighet, och måste både ogilla och beklaga
de derför anförda motiver; grannlaga var visst ieke heller,
att ståthållarefrågan då uptogs. Men Utsk:t hade sig väl bekant,
att flera andra frågor förekommo vid samma Storthing, som icke
blefvo lika ogint behandlade. Fyra komitéer hade nemi. varit samtidigt
nedsatta: om handelsförhållanden, om domars verkställighet,
om gemensamma försvaret och om konsulatväsendet. I de båda
sistnämnda frågorna voro ledamöterna i hvardera komitén ense,
och hvad beträffar konsulatfrågan, beslöt Storthinget villigt att
höja anslaget från 18,000 till 30,000 specier, eller i det närmaste
lika med Sveriges anslag, som motsvarar 32,000. Den andra blef
ej föremål för proposition.
Rättvisan hade ock kråft att nämna, huruledes samma Storthing
beviljade anslag för jernvägsförbindelse med Sverige, under
det att Svenska Ständerna afslogo den Kongl. Proposm derom.
Vidare, på slutet af sidan 27, öfvergår Utsk:t till frågan om
de båda rikenas likställighet. Jag ber få upläsa följande strof:
»Uti intetdera af de båda föreningsfördragen, Noriges Grundlag
och RiksAkten, finnes den ifrågav:de principen för föreningen
med tydliga ord stadgad. Väl äro åtskilliga bestämmelser i den sednare
grundade på och öfverensstämmande med den i Svenska Konst.-  Utsk:ts Betänk, af den 25 April 1815 omtalade jemlikhet i rättigheter
mellan de båda rikena; men då denna aldrig i de
antagna unions-akterna finnes såsom allmän grundsats faststäld,
betyda naturligtvis de medgifvanden, som i vissa fäll skett, intet
utöfver dessa fall, än mindre i strid mot de flera förhållanden,
der sjelfva unionsakterna visa att icke någon jemlikhet varit afsedd.
Också har, till stöd för likställighetsgrundsatsen, mestadels åberopats
1 § i Noriges Grundlag och i RiksAkten, enl. hvilka §§ Norige
är »ett fritt och sjelfständigt rike». Men ett lands frihet och
sjelfständighet förutsätter icke. att det, förenadt med ett annat land,
skall vara med detta fullkomligt likställigt, isynnerhet om förenin
-
!6«
Den 17 Mars f. m.
gen skett med ett betydligt större och mera befolkadt land; och
frihet och sjelfständighet har ett land, lika väl som en enskild
person, åt sig bevarat, äfven oin det, i förhållande till ett annat,
icke alltid skulle få upträda såsom med detta »fullkomligt likställigt».
I alla händelser lära icke de fall, der en likställighet finnes
medgifven, betyda mera för erkännandet af denna såsom allmän
grundsats, än de förhållanden, i afs:de å hvilka unionsstadgandena
tydligen visa, att någon likställighet ej varit afsedd, bevisa emot
erkännandet af en sådan grundsats.»
Om ä ena sidan villigt erkäuues att någon särskild g icke finnes
hvarken i det ursprungliga fördraget, som var Grundloven,
eller sednare uti RiksAkteu, som uteslutande är egnad att uttrycka
denna likställighet, så mäste deremot medgifvas, att denna likställighet
icke är i någou § motsagd, eiler, med andra ord, att Sveriges
principala ställning i unionen någonstädes, hvarken i särskild
§ eller uti någon annan §, finnes ens antydd, och då tvänue, hvar
för sig sjelfstätidiga, suveräna stater förenas, då de ställa sig under
en gemensam Konung, så måste ovilkorligen följa af hvarderas förbehållna
sjelfständighet, att den ena icke är beroende af den andra,
icke är afhängig af den andra, icke är på något sätt eller vis ställd
under den andras förmynderskap.
Deremot framstår det i 42 § af Noriges grundlag tydligt
och klart, att grunden lör föreningen verkligen är likställighet.
Det heter: Ang:de de usermere Bestemmelser, som ere nödvendige
i de i 39, 40 og 41 anförte Tiltöelde, foreslaaer Kongen för
uaeste Storthing i Norige og Ifigsdag i Sverige en Lov, bygget paa
Gruudssetniugen om fuldkommen Lighed imellem begge Rigerne.
Detta rör ju endast 3:ne §§, säger man; men dessa §§ äro
just de vigtigaste och de enda, som utgjorde föremål för närmare
upgörelse, och det vill visa att grunden för all upgörelse rikena
emellan skulle vara likställighet.
Likställigheten, rikena emellan, är ju uppenbarligen ådagalagd
uti den anda, som genomgår RiksAkten, der såväl vid konungaval,
thronföljareval, förmyndareval, sora också vid tillfälle af interimsregering,
den allra sorgfälligaste vigt tyckes lagd på fullkomligt lika
rätt åt båda folken — eller, med andra ord, undanrödjande af ens
minsta skymt till företrädesrätt åt någondera sidan.
Men, Mina Hrr, om dessa i ögonen fallande förhållanden utgöra
bevis för likställighetens tillvaro — om ingen läsning i eller
ens mellan raderna antyder annat förhållande (och öfverlåtenhet till
Konungen huru de ministeriella målen skola afgöras måtte väl icke
bevisa något principat för Sverige), så blir detta förhållande, jag
menar Noriges goda rätt att vara ett med Sverige likställigt rike,
i ögonen fallande och obetvifveligt, då man i K. M:s Nåd. Propos.
till R. St:r af d. 12 April 1815 läser följande: »Till vinnande af
detta föremål borde, vid bestämmande af folkets gemensamma rättighet,
en fullkomlig jemnlikhet dem emellan uprättas, utan afs:de
på deras antal eller deras lands afkastning», och då man sedan tager
kännedom om Konst.Utsk:ts Utlåt, af d. 25 April och om R.
St:rs skrifvelse af d. 8 Maj, hvilka i allo gilla och godkänna den
K. Propos:n. Vidare är att lägga märke vid, och jag beder eder,
Den 17 Mars 1. m.
187
Mine Hrr, upraärksamraa denna vigtiga omständighet, att Noriges
Grundlov, med alla de förändringar, sora från Svensk sida åstadkommits,
och sådan han nu är, var redan före d. 4 Nov. af Sveriges
Konung godkänd. Sveriges Konung och Sveriges folk förklararade
ju dermed huru Grundloven skulle förstås, och erkände
så högtidligt som möjligt denna likställighet. Huru kan det nu
falla Ekon.Utsk:t in att, 4 5 år derefter, advokatorisk! neka för det
öpna, ridderliga tillbud, sorn det Svenska folket gjorde brödrafolket,
på hvilket det då trodde. Åtminstone må det ej kunna komma
ifråga, att K. o. Ad. skulle vilja, genom förnekelse al hvad Konung
och föreg:de St:r högtidligen förklarat, utfäst och kasserat, ådagalägga
att uti dessa löften, uti det broderliga handslag, som då gais,
låg ett svek — det vore ett grymt förnärmande mot våra föregångare,
hvartill jag hoppas vi ej skola göra oss skyldiga.
Men slutligen, Mine Hrr, kan jag ej i denna fråga undgå att
framhålla en inkonseqvens, sorn Utsk:t låtit komma sig till last.
] fråga om 14 g Noriges Grundlov, liar Utsk:t icke velat
bygga på det bestående och stadfästa fördraget, utan har genom
en hårdragen slutledning kommit till sitt resultat i 3:dje punkten
på grund af de förhållanden, som föregingo slutliga förenings fördragets
ingående, — der bygger Utskit på den förmenta andan.
Här åter förnekar Utskit all betydelse åt alla de försäkringar och
förklaringar, som föregingo fördraget, och vill uteslutande bygga
på bokstafvera
Jag ber nu få upläsa 2 strofer:
»Det bör dessutom erinras, att då obestridligen någon allmän
likställighetsgrundsats icke finues i Noriges grundlag uttalad, och,
enl. hvad ofvan är visadt, KiksAkten, som icke heller innehåller
någon sådan allmän förklaring om likställighet, tillkommit på framställning
af Sveriges K. St:r och i enlighet med af dem upgjordt
förslag, de förmåner, som sålunda åt Norige medgåfves» etc.
samt
»Det visar sig härvid otvetydigt, att man å Sveriges sida afsåg
och hoppades på ett sådant närmande de båda folken emellan,
som har sin rot i ömsesidigt förtroende, oell att man tänkte sig
detta lättast och bäst kunna tillvägabringas derigenom, att allt
tvång emot det mindre talrika folket aflägsnudes».
Är detta ett grannlaga språk? Än mer — är detta ett på
rätt och sanning grundadt språk?
Hade Sverige eröfrat Norige? Hade Sverige verkligen i sin
makt år 1814 att sjelft bestämma vilkoren? Detta är möjligt och
jag får säga, att jag anser det mer än troligt; men, Mine Hrr, det
biet' åtminstone oförsökt och är således obevisadt. Hvarföre då tala
ur en öfversittareton ? Är detta klokt, rätt och värdigt? Hvad skulle
vi säga, om ett sådant språk fördes emot oss? Detta språk kan
anstå en eller annan tidning, så i ena som andra landet, men icke
den värdighet, som utvalda ledamöter af 11. St:r böra iakttaga. I
ingressen till RiksAkten förklarade Sveriges Konung och St:r, att
»föreningsbandet var ej af vapen, men af deli Iria öfvertygelsen
tillvägabragf». Hvarföre nu vilja såra brödrafolket med en antydan,
som visst icke kan främja framgång åt den tillstyrkta revisionen?
18S
Den")17 Mars f. m.
Utsk:t hade bordt erinra sig Carl Johans ord: »Med lämpa och
lugn samt med aktning för deras rättigheter kunna Nordens friborna
söner förmås äfven till stora upoffringar, men mot hotelsen
väpna de sina sinnen oell mot förtrycket yttra de en manlig kraft».
På samma sida heter det:
»Emot en sådan tolkning talar ock det förhållande, att i Norska
grundlagen blifvit gjorda förbehåll, till följd af hvilka Noriges
förpligtelser i vissa fall ej äro desamma, utan mindre än Sveriges,
och då äfven från Norsk sida väl icke yrkas, att Sveriges ställning
i unionen skulle vara lägre än Noriges, hvilket likväl blefve fallet,
om likställighet i rättigheter vore förenad med till Noriges förmån
gjorda olikheter i förpligtelser» etc.
På sidan 29 längst ner:
»Jemlikhet i rättigheter måste förutsätta och medföra jemlikhet
i skyldigheter. Denna regel gäller för stater, som för enskilda, och,
der en afvikelse från densamma inträdt, der har ock jemlikheten
uphört och i st. f. likställigheten inträdt den med större skyldig
heter
betungades underordnande under den, hvilken, så att säga,
för lägre pris berättigas att erhålla de förmåner, den andre nödgas
dyrare betala».
och sidan 3 0 :
»Så länge derföre fullkomlig likhet i prestationer till det gemensamma
bästa icke kan förverkligas, så länge blir en likställighet
i rättigheter ett oting för hvar och en, som icke tror Sverige färdigt
och villigt att inom föreningen intaga en underordnad ställning».
Detta är en underlig, för att ej säga vidunderlig föreställning
om högre och lägre. Kan man väl ens med sken af rätt påstå
att, om tvänne stater ingå förbund med hvarandra, den stat, som
har drygaste utgiften, till följd deraf att han är större, rikare och
mäktigare, skall just derföre komma i en underordnad ställning till
den andra?
Om vi t. ex. under ett Europeiskt krig — som tilläfventyrs
kan förestå förr än vi ana — skulle få betydliga subsidier af England,
hvadan detta land, som tvifvelsutan skulle få stora utgifter
äfven för egen räkning, finge de drygaste omkostnaderna i förbundet,
månne England derföre korame att anse sig i en underordnad
ställning? Eller ett annat närmare tillhands liggande exempel:
Här är .fråga om politiska rättigheter, och Utsk:t har sjelft upställt
en jemförelse emellan staten och personen. På Riddarhuset hafva
vi alla lika rösträtt; men en representant från Skåne, Pir Tornerhjelm
t. ex., som står här bredvid mig och som gör den långa
resan, åsidosätter sin hushållning, har dryga utgifter för sitt vistande
vid Riksdagen, honom kostar representantkallets utöfning
mångfaldigt merdan en Stockholmsbo. Månne derföre den förre
kan anses komma i underordnad ställning i förhållande till den
andre? Jag,'tror det ej.
Sidan 29 företer redan pa första raden början till en orättvis
beskyllning. Der står:
»En sådan förhoppning (nationernas inbördes närmande) var
så mycket naturligare, som Sveriges folk, under medvetandet af sina
Den 17 Mars f. m.
189
afsigters renhet, kunde förvänta, att öfvertygelsen om den fasta
sammanslutning, båda folkens väl kräfde, snart skulle föra begge
in på den bana, der deras bästa snarast och säkrast kunde vinnas,
helst då åt båda de nära besliigtade nationaliteterna lika fritt utrymme
lemnades att göra sig gällande. Denna förhoppning har
icke blifvit upfylld. Det Norska folket har, i sin hängifvenhet för
sträfvandet att bevara sin nationalitet, betraktat hvarje förslag,
åsyftande att förverkliga det närmande folken emellan, som, enl.
Sveriges föreställning, skulle utgöra föreningens syftemål och styrka,
såsom försök att på bekostnad af Noriges nationalitet sammansmälta
folken, samt fördenskull afvisat hvarje tillmötesgående uti ifrågav:de
riktning, oell, allt efter som sympatier härför kunnat visa sig i Sverige
eller i Norige, nära nog stämplat dessa såsom ett attentat
eller ett förräderi mot Noriges sjelfständighet och statshöghet».
Detta språk är sannerligen i samma ton, som jag anmärkte i
det föregide, och, hvad ännu värre är, det är icke grundad t på faktiska
förlndet. Jag vet alltför väl att Svenska folkets afsigter emot
Norige varit rena och broderliga. Jag vet att det är Norrmännens
kyliga tillbakadragenhet och ofta afvisande svar, som framkallat den
animositet, hvilken beklagligen nu upkommit emot dem. Det förekommer
mig som en fiiare, hvilken länge blifvit kallt och slutligen
snäsigt bemött af föremålet för sin ömhet, och derföre hastigt
fattar humör. Visserligen är denna min liknelse något haltande,
men den uttrycker min förhoppning, att den hastigt påkomna animositeten
skall ock hastigt vara öfvergående. Jag hoppas det desto
hellre, som den grundar sig mindre på verkliga förnärmelser från
Norsk sida, än på de skefva framställningar, vi derom fått, och på
de föreställningar, vi till följd deraf gjort oss.
Låtom oss derföre något närmare undersöka verkliga och sanna
förledet härmed.
Vi torde alltid böra hågkomma Norrmännens befogade ömtålighet
om sin grundlags helgd.
Nå väl, huru länge dröjde det ifrån föreningsbandels knytande,
förr än Norska Stortinget fick mottaga den ena propostn efter den
andra om uphäfvande och förändring af just de vigtigaste af deras
grundlagsbestämmelser, om Konungens veto i lagfrågor, om adels
återinförande, om embetsmäus afsättlighet (såväl civila som ecklesiastika,
utom domare) m. in., och icke mindre än 10 Kongl. Propos:r
lades och lågo 1821 på Stortingets bord, af hvilka de flesta
voro af en genomgripande betydenhet och skulle, om de haft framgång,
»gjort representationen till verktyg i konungamaktens hand»,
såsom en Svensk författare påstår. Då dertill kom det försök, sorn
från Svensk sida gjordes att imponera på Stortinget, dymedelst att
3000 man Svenska trupper sammandrogos i läger utanför Kristiania
samtidigt med 2,000 man, som på en flottilj lade till utanför Kristiania,
och att dessa alla voro försedda med skarp ammunition,
hvilket säkerligen en och annan på detta rum torde erinra sig —
så var i sanning lika litet denna demonstration som de försök,
hvilka gjordes att åstadkomma ändring i Noriges grundlov, af det
slag, att, om de kommit från Norsk sida, vi ingal, skulle betraktat dem
190
Den 17 Mars f. m.
såsom försök att vinna vårt förtroende, vår välvilja, vår vänskap.
Jag vet alltför väl att Svenska folket icke hade ringaste del i dessa
åtgärder, icke ens Svenska Regeringen j men att man i Norige ansåg
dem såsom Svenska var ej att undra på.
Huruvida ifrågavide Propos:r och demonstrationer blifvit i Norige
stämplade såsom »attentat» vet jag ej, men det vet jag att,
om de kommit från Norsk sida, Ekon.Utsk:t då skulle haft befogenhet
att gifva dem detta namn.
Men, Mine Hrr, icke har Norige, såsom Ekon.Utsk:t säger,
»afvisat hvarje förslag till närmande». Jag erinrar mig nu för
ögonblicket åtminstone följande frågor, i hvilka Norige visat beredvillighet
att gå oss till mötes:
Om handelsförhållandena mellan Sverige och Norige år 1815,
hvarigenom tullen å spanmål från Sverige nedsattes till hälften i
Norige, hvaremot tullen å fiskvaror nedsattes i Sverige; om handel
och sjöfart år 1827', och om konsulatförhållandena år 1856.
Ar 1857 anslog Norska Storthinget medel för jernvägsförbindelse
med Sverige. Man bör icke heller förglömma att Norska Stortinget
år 1822 hade åtagit sig betala 3 mill. specier, som det möjligen
skulle kunnat undandraga sig. Sverige hade nemi. i Kielerfreden
förbundit sig att ersätta Danmark sagde belopp, såsom utgörande
den på Norige belöpande andelen af Danska statsskulden,
men glömt att vid konventionen i Moss fordra ersättning derför af
Norige. Med känsla af denna glömska, erbjöd Carl Johan sig att
sjelf bidraga till beloppets erläggande genom årligt afdrag af 60,000
specier å sitt och dåv:de Kronprinsens apanage. Men Norska Stortinget
alböjde detta tillbud.
Tvifvelsutan hafva Norrmännen gått oss till mötes i flera frågor.
än jag nu kan upgifva, ehuru de beklagligen afvisat flertalet.
Emellertid ådagalägga de exempel, jag anfört, öfverdrilten i Utskits
påstående att de »al visat hvarje tillmötesgående» i rigtningen af ett
närmande.
Men låtom oss nu fortsätta att undersöka halten af Utsk:ts
motiver.
På sist anförda sida. nemi. 29, näst sista raden, öfvergår Utsk:t
till frågan om det gemensamma försvaret, och säger:
»För det gemensamma försvaret ställer Sverige till Unionskonungens
disposition liela sin försvarsstyrka, medan Norige genom
grundlagsbud betagit Unionskonungen rättigheten att använda den
vida större delen af dess armée, eller alla de trupper, som ej äro
linietrupper, utanför Noriges gränser, d. v. s. till annat än Noriges
försvar, likasom man betagit Konungen rätt att, utan Stortingets
samtycke, använda någon enda del af arméen eller skärgårdsflottan
till anfallskrig, ett sväfvande och tvetydigt stadgande, som en gång
haft sin motsvarighet i Sveriges grundlag och lemnat sorgliga minnen
i dess historia. Huru under sådana förhållanden man ens kan
tala om en likställighet mellan de båda länderna, må i sanning
anses oförklarligt. Och likväl, då i unionskomitén ett förslag till
föreningsfördrag i denna syftning utarbetades, ansågo sig Noriges
representanter hafva gått långt i medgifvande!! och ega anspråk på
Den 17 Mars f. m.
191
dvlika från Sveriges sida, derföre att de ingått på borttagande af
förbehållet rörande anfallskrig och på landtvärnets användande äfven
inom Sverige, dock »med Stortingets samtycke.»
Lika med Utsk:t, erkänner jag att i det gemensamma försvaret
ligger just den vigtigaste föreningspunkten, och jag må bekänna,
att jag har känt mig djupt sårad — bittert retad såsom Svensk
öfver den obenägenhet — öfver den alvoghet, som jag har trott
att Norska folket, visat i denna fråga.
Men jag har nu skaffat mig uplysningar, som hade stått Utsk:t
tillbuds, om det velat begagna dem, af hvilka jag med angenäm
öfverraskning erfarit, att Norige icke gjort sig skyldigt till de skarpa
förebråelser, som jag, lika med andra, missled af tidningsnotiser
och hörsagor, gjort brödrafolket. Unionskomiténs Betänk:de, som
ända hitintills förblifvit en hemlighet här i Sverige, och om hvilket
en värd här närvarande ledamot på ett sammanträde i förrgår
yttrade i ganska god afsigt: »För ingen del bör denna handling
blifva tryckt och spridd till allmänheten, ty deri lära förekomma
så otillbörliga anspråk och yttranden från de Norska ledamöterna,
att kännedomen derom skulle blifva en farlig eldbrand, som skulle
kunna tända en allt för stor och häftig eld i sinnena emot Norrmännen.
» Af detta förfärliga dokument har jag nu i min hand
ett exemplar, nemi. ett tryckt Norskt exemplar, sora jag genom en
ung Norrman förskaffat mig. Beklagligen har jag icke förr än nu
på morgonen fått det, så att jag endast flyktigt kastat ögonen deri,
men så mycket har jag deraf sett, att redan Unionskomitén föreslog,
hvad ock Norska regeringen i sin Indstilling af d. 27 Febr. 1847,
hvilken jag också här håller i min hand, tillstyrkte, att nemi.
Slorthinget borde medgifva den förändring i Grundlovens 25 g,
som vi å vår sida fordrat, så att K. M:t skulle ega samma fria
dispositionsrätt öfver Norska arméen och flottan som öfver den Svenska.
Samma förslag förnyades af den s. k. Vapenkomitén år 1856.
Någon propos. om ändring af 25 g måtte aldrig varit gjord,
åtminstone har jag icke lyckats att derom få kännedom, och
jag begagnar tillfället ställa en fråga till härvarande konseljledamöter
— specielt till Hr Gripenstedt, som längst innehaft sitt höga
embete — huru härmed sig förhåller.
Att andan åtminstone inom Norska arméen är till förmån för
ifrågavrde ändring, derom vittna flera artiklar uti den af Norska
Milit.-Samfundet i Kristiania utgifna tidskrift, och jag åberopar
specielt i detta afseende 1859 års C:te häfte, pag. 518 — 524, deri
det yrkas icke blott att 25 g Grundioveti, utan också att Norska
krigslagarne i allmänhet matte ändras till öfverensstämmelse med
de Svenska, så att inga förvecklingar må kunna upkomma, då, i
blandad tjenstgöring, Norska trupper kunde komma under Svenskt
befäl, eller tvertom.
Utskits upgilt att den vida större delen af arméen icke nu
vore disponibel af K. M., är icke exakt, aldenstund de disponibla
linietrupperna utgöra 12,000 man i ledet, jemte 2000 befäl, spel
m. m., eller tillsammans 14,000, då deremot landtvärnet, som icke
får kommenderas utom Noriges gränser, icke hittills upgått till mer
192
Den 17 Mars f. m.
än 9000 man, ehuru fråga lärer vara att öka det till 15,000. Jag
har derom skaffat mig upgift från samma unga Norrman, jag här
ofvan åberopat, och har upgiften här tillgänglig för en hvar, som
derom behagar taga kännedom. Af samma upgift inhemtas att
Norska Storthinget innev:de år höjt anslaget för arméen med cirka
% utöfver förra beloppet, nemi. till 1,021,600 speeier. Frågan
om anslaget för flottan är ännu ej afgjord. Visserligen återstår
mycket att önska i afseende på Norska försvarsverket, men icke
frammana vi Norrmännens beredvillighet att upfylla dessa önskningar,
eller hvad jag må kalla billiga fordringar, om vi förneka, dölja
eller vanställa hvad de gjort.
I fortsättning af samma stycke, jag n}ss upläst, yttrar Utsk:t:
»Det skulle sannerligen ej behöfvas mera än ett i gemensamt
intresse företaget krig, der dylika stadganden tillämpades, för att
Sveriges folk klart iusåge hvad den yrkade likställigheten innebure
och föreningens sista timma hade slagit.»
Ehuru nyttig och nödig en förändring af 25 § Grundloven
är, så att Konungen får fri disposition öfver hela arméen, lärer väl
icke kunna tänkas att Han skulle, äfven med sådan fri disposition, vilja
så blotta Noriges kuster, i händelse af ett krig, att Han derifrån droge
flera, än de disponibla 14,000 man. Månne ej Norige, om det såge
sina kuster härjas och ödeläggas i brist på trupper, sorn vore dragna
derifrån till ett anfallskrig, skulle få större, befogenhet till klagan,
än vi nu ega öfver den olämpliga inskränkningen i den af
opionen äfven i Norige utdömda 25 § ?
Men, M. Hrr! huru mörk, osalig och jag hoppas falsk är
ieke den föreställning, Utsk. gör sig, att vid ett inträffande krig,
under gemensam fara, de båda brödrafolken skulle, i stället att
förena sina krafter mot en gemensam fiende, låta kifvet och afundsamheten
förleda sig till tanka på unionsuplösning? Det är sorgligt
att sådana tankar kunna upspira, än mer att de kunna slippa
fram i ett Utskits Betänk.
Litet längre ned på samma sida förekommer följande:
»Men det gifves äfven andra förhållanden, som göra en likställighet
omöjlig, derest man ej på denna väg vill komma till föreningens
uplösning. I samma stund den yrkade fullkomliga lik
ställigheten
genomföres, i samma stund är ock i hvarje fråga, der
tilläfventyrs olika intressen mellan de båda rikena kunna upstå,
och sådana lära väl ej alldeles uteblifva, bevakandet af det gemensamma
bästa uteslutande lagdt i Unionskonungens händer och beroende
af hans personlighet. Naturligt nog måste på honom mäktigt
inverka den enighet och kraft, med hvilken hvartdera folkets
särskilda intresse inom detsamma söker göra sig gällande. Och
huru mycket lättare vinnes ej sammanhållighet, inom ett mindre
talrikt folk än inom det talrikare, huru mycket kraftigare måste ej
en mera homogent bildad representation göra sin röst' gällande,
helst då den eger i grundlagen befästad en vida kraftigare och
lättare verkliggjord ministeriel ansvarighet.»
Här säger Utsk:t nära nog rent ut — vi måste försöka att
tillmäta
l)en 17 Mars f. m.
193
tillmäta osa ett principal, ty, ehuru Noriges folk är mindre än det
Svenska, har det dock genom sin enighet och sin homogena representation
en vida större kraft och inflytelse — har anspråk på att
göra sin röst mera gällande, än vi Svenskar, som icke äro eniga,
och som icke hafva en sådan representation.
Huru kan man väl framställa dylika anspråk på sådana skäl?
Är det ett fel eller en dygd hos ett folk att vara enigt? Svaret
kan icke blifva mer än ett.
Är det Noriges fel att Sverige har en fvrdelad, af Ekon,Utsk:t
nu så bittert ironiskt klandrad representation? Svaret kan ej blifva
mer än ett.
Skulle än ett land, som erkänner sig stå tillbaka i enighet —
stå efter i konstitutionella former och i sin representationsförmåga
att utöfva inflytande på konungamakten — skulle ett sådant land,
som erkänner dessa lyten, kunna på deras tillvaro med något sken
af billighet grunda sina anspråk på supremati öfver det andra, såsom
en motvigt, derföre att det andra är bättre ordhadt?
Så illa står i sanning icke till i Sverige, hvarken med vår
enighet eller med vår representation, som Ekon.Utskit hånande påstått
— ; bort med en sådan förnedrande tanke om vår enighet,
bort med så förnärmande föreställning om vår representation!
Jag fortsätter på samma sida:
»Den gångna tidens erfarenhet är i detta fall för Sverige ej
att förbise. Den visar huru det lyckats Noriges representation att
steg för steg bringa sina önskningar till fullbordan, icke alltid
utan att Sveriges sympatier dervid satts åsido. Så har Norska
grundlagens stadgande, att Noriges örlogsflagga skulle vara en
unionsflagga, vunnit den tillämpning, att väl Norige fått särskild
örlogsflagga, men att, detta oaktadt, på grund af det Norska grundlagsbudet,
Sveriges urgamla flagga, genom ärorika minnen, både
från segrens och motgångens dagar dyrbar för Svenska folket, erhållit
en för densamma främmande tillsats, medan å andra sidan
yrkas, att en i samma Norska grundlag Svensk man förbehållen
förmån skulle utan Sveriges hörande kunna uphäfvas.»
Äfven jag erkänner, att i afs. på flaggan har Norige gått utöfver
— och fått sig beviljadt mer än sin tillständiga rätt, då det
fick en särskild unionsflagga, i stället att, såsom lil § Grundloven
bjuder, det bordt vara en gemensam. Men huru varmt jag
må älska våra förfäders minnen och prisa d“ras bedrifter under den
blå och gula flaggan, hvartill jag enskildt må ega desto större
skäl, som min lär och mina förfäder utmärkt sig under densamma
och derigenom beredt mig rättighet att här föra talan, kan jag
lika litet betrakta brödrafolkets färger främmande för oss, som
känna mig sårad af en tillsats i vår flagga, som påminna oss om
den ökade styrka vårt sjöförsvar kan få genom föreningen med
Tordenskölds och Adlaers tappre landsmän.
Har Engelska flaggan blifvit nedsatt i Europas — i verldens
— ögon, derföre att de Skottska färgerna der fått rum —? Nej,
M. Hrr! Det var just från den tid, som Englands flagga fick denna
H. IV. 13
194
Den 17 Mare f. m
tillsats, söra det mer och mer inkräktat det välde, som detta land
nu har på hafvet.
Men i de rader, jag sednast upläste, står ännu ett anmärkningsvärdt
ord — »Svensk mans lörman». — Ståthållarebefattningen i
.Norige skulle derföre vara oss dyrbar, att den kunde såsom »förmån»
tillfalla en Svenk man! Huru skef är icke denna upfattning
af Svensk förmån ? — Sannerligen jag tror det skall vara mangen,
som skulle numera på allvar vilja söka sig en sadan förman. För
min del skulle jag vara böjd anse mannen icke för lycksökare, för
t: vidt dermed menas den, som söker lyckan, utan last hellre lör
äfventyrare.
Och till slut på sidan 30 heter det:
»Det låter och lätt tänka sig hvart likställigheten skulle ledar
om, såsom man föreslagit, genom tillträdes lemnande för Norrmän
tiil statsministersembetet för utrikes ärendena, Norige skulle ega eu
organ iuom Sveriges statsråd, medan den möjlighet, som för Sverige
funnits att i den Norska regeringen bevaka sina intressen, skulle
uphäfvas.»
Hvad angår Norsk mans tillträde till statsministersembetet,
må jag förklara att jag .i allo delar deras mening, som icke vilja
lemna Norige denna rättighet, icke derföre att Svenske utrikesministern
har, jemte ansvarigheten för ministeriela mål, också ansvarighet
för öfriga Svenska regeringsärenden, hvari lian deltager, oell
elenore, att, under vår närv:de organisation af in t eri mssty reisen,
Norige skulle få, genom tillsättande af utrikesministerplatsen, en
ännu större öfvervigt, än det redan liar i densamma, utan ock hufvudsakligen
derföre att jag finner det billigt, att Sverige, såsom den
sä betydligt större makten, bibehåller, såsom undantag, det redan
från unionens början förbehållna försteget i alla underhandlingar
med utrikes makter, så länge vi ej ega en gemensam unionsrepre
sentätion.
Men då Ulslct i reciten framhållit såsom en synnerlig fördel,
beviljad Norige, den sedan år 1835 gällande föreskrift, att ett Norskt
statsråd skall öfvervara alla ministeriel la mål, som röra Norige, fördrar
ock rättvisan att framhålla skälet hvarföre Norska regeringen
först ifrågasatte att få denna rättighet sig beviljad,
I en liten stad vid namn Bodö, högt upp i Nordlanden, hade
etablerat sig ett Engelskt lurendrejarebolag, som djerft trotsade lag
och embetsmyndigheterna, och som genom öfverlägsen styrka, vid
ett tillfälle af beslag, återtog det konfiskerade godset, brände upp
packhuset, bakband tulltjensteman m. m. Naturligtvis blefvo dessa
våldsverkare derför häktade och lagförda. Men de lyckades, att
inför Engelska utrikesministeriet vanställa förhållandet, som icke
heller måtte blifvit tillbörligen utredt inför det Svenska, så att
resultatet blef en befallning från K. M:t, att lurendrejarne skulle
släppas på fri fot, processen nedlades, och Norska statskassan fick
med 18,000 pund godtgöra dem deras förmenta förluster. Jag har
hemtat detina upgilt ur samma bok om föreningsfördraget, jag ofvan
åberopat, pag. 65 till 68 om jag rätt minnes.
Den 17 Mars m.
191
lagen under om Norrmännen sökte få vid afgörandet af do
ministeriella målen en organ, genom hvilken de kunde meddela uplysningar
och bevaka sitt intresse.
Att en Svensk man såsom Riksståthållare i Norige skulle hafva
till upgift att bevaka Sveriges intressen der, är en oriktig framställning.
Han öfvergår från Svensk till Norsk embetsman, från
Svensk huld- och trohetsed, och kan, om han är hederlig karl, ej
undgå att anse sig lika pligtig, sorn hvarje annan Norrman, att
befordra Noriges intressen. Dertill manas han ock af en annan
sporre, som torde verka äfven på den, sorn icke vore samvetsgrann,
nemligen fruktan för straff, ty lian ställes under Norsk lag och
Norsk ansvarighet, och kan dömas till och med till lifstids fängelse,
utan att Konungen, som endast i fråga om dödsstraff eger benådningsrätt,
skulle kunna skydda honom.
Annat var förhållandet med den Ståthållare, som stod i spetsen
för Norska ärenden före 1814. Denne — den Danske ståthållaren
— var endast inför Danske Konungen och Danska lagen na
svarig
för sina åtgärder i Norige, och en sådan ståthållare är här
icke fråga om.
Litet längre ner på sidan 31 förekommer följande strof:
»Endast rättvisa grunder lemna utsigt att vinna syftemålet,
och dessa äro hvartdera folkets frihet och sjelfständighet samt
okränkta rätt att, i den mån det bidrager till det gemensamma
ändamålets vinnande, också ega inflytande på de gemensamma angelägenheterna»
etc.
Är då föreningen mellan Sverige och Norige ett handelsbolag,
ett aktiebolag? Är det ej en politisk-militärisk förening emellan
tvenne hvar för sig sjelfständiga suveräna folk under en Konung?
Icke var det föreningens höge stiftare, som hyste en sådan krämaretanka.
Hans åsigt om den grund, hvarpå föreningen skulle hvila,
uttalade han 1815 i förut aulörda ord, der han tydligen säger att
jemlikheten skulle vara oberoende af det ena eiler andra folkets
antal eller det ena eller andra landets afkastning. Och denna åsigt
Vann då Svenska folkets och dess representanters jublande bifall.
Af tvänne, under ett krig allierade makter, har väl den makt,
som lemnar största truppstyrkan och största bidragen, en i förhållande
derefter större röst än den andra?
Eller i en kongress, månne det lilla Danmark skulle åtnöja
sig med en tjugondedel eller något dylikt af den rösträtt, som tillkommer
Frankrikes eller Österrikes ombud—? —
Eller, för att taga ett exempel inom vårt eget land, månne
det Högvördiga Ståndet skulle åtnöjas med den rösträtt i förhållande
till BoudeStåndets, som presterskapets bidrag till statsverket
skulle utvisa i förhållande till hela Svenska allmogens. Sjelfva
BorgareStåndet skulle stå sig slätt vid en sådan fördelning af de
politiska rättigheterna.
Utgående från grundsatsen af allas vapenpligt, kan man ej
komma längre än att hvartdera landet betalar i mån af folkmängd,
och redan häri ligger en ofantlig fördel såväl för Sverige sora
Norige.
196
Den 17 Mars f. m.
Jag bar afsigtligen hittills förbigått några af Utsk:t framkastade
ord, dem jag visserligen helst önskat att kunna anse och tyda
såsom betydelselösa. Likväl och med afseende på yttranden, fällda
så väl vid remissen af Hr Dalmans motion, som också i pressen,
vågar jag ej frånkänna dessa uttryck all syftning.
Det förekommer nemligen på icke mindre än 5 ställen, pag. 27,
29, 30 och 31, strofer, som mer eller mindre aflägse antyda, att,
om Sverige ej får principat i unionen — om Norige ej villigt fogar
sig efter Sveriges fordringar —, vore måhända så godt att
unionen uphörde. Beklagligen har jag ock enskildt hört den föreställningen
i ganska välvillig afsigt yttrad, att om föreningen uphörde,
skulle de båda nationerna tvifvelsutan såsom buudsförvandter
kunna gagna hvarandra mer än nu tyckes vara fallet.
Jag vill helt kort uptaga denna tanke till besvarande.
Minnes man då ej historiens vittnesbörd, huru det vanligen
förhållit sig med mindre angränsande stater? Att icke gå tillbaka
till Grekland, der Philip af Macedouien just bildade sitt välde på
grund af de öfriga små staternas inbördes fiendtligheter, eller Roms,
hvarifrån vi ha ordspråket: »divide et impera», vill jag åberopa ett
färskare af England och Skottland. Hade väl England före år 1603
något enda krig med Frankrike, der icke Skottland var detta sednare
lands bundsförvandt. Huru har förhållandet varit emellan
Sverige och Danmark efter unionens uplösning intill sednaste krig?
Hvem eller rättare hvad har bjelpt Ryssland till sitt försteg inora
Europeiska statsförbundet, om ej grannarnes kif? Betiinken detta,
Mine Hrr, och öfvervägen, huruvida vi ej böra förekomma, att R.
St:r i sin underdåniga skrifvelse utkasta ord, som kunna, likt ogräsfrön,
slå djupare rot än man åsyftat.
Jag tror mig nu hafva bjudit skäl för mitt yrkande att Utsk:ts
motiver måtte underkännas, och jag har gjort det just för
att vinna en önskvärd framgång åt det resultat, hvartill Utsk:t
kommit i denna punkt, öfvertygad, som jag är, att framgången befordras
mer genom iakttagande af lugn, sanning, grannlagenhet och
värdighet i uttryck, än genom ett passioneradt bittert språk, sårande
tillvitelser och öfverdrifna anspråk.
Jag beder Eder behjerta mina ord, desto hellre som vi lefva
i en tid, då makterna liksom hvila på gevär, och vi icke kunna
veta när kriget höjer sin blodiga fana äfven i Norden. Glommen
ej att vi omgifvas af mäktiga grannar, som gjort allt för att rusta
sig till strid, under det att vi deremot, sorgligt och bedröfligt att
tänka uppå, tyckas glömma all framtidsfara, nekande medel till
försvar, till befästningar, till öfning, till vapen. Det förekommer
mig sannerligen som skulle en tung dimma — en samum — östan
ifrån hvila öfver våra hufvuden, som förmörkar vårt förstånd och
förblindar våra ögon.
Som jag har mig bekant att en efterföljande talare kommer
att begära en propos., som jag i allo gillar, har jag nu icke velat
besvära med något förslag dertill, och då jag länge — måhända
allt för länge — tagit R. o. Ad:s tålamod i anspråk, vill jag up
-
Den 17 Mars f. m. 197
skjuta mitt yttrande om tredje punkten till längre fram under
debatten.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Det skulle
vara mig mycket okärt, ur mer än en synpunkt, om de åsigter,
jag går att uttala i denna fråga, icke skulle lyckas att förvärfva
sig R. o. Ad:s bifall. Men, Mine Hrr, jag har icke haft något val;
ty om det är en pligt, under alla omständigheter, att framhålla
det, som man anser vara rätt och sannt, framstår denna förbindelse
så mycket mera befallande i en uprörd tid.
Det kan ty värr icke förnekas, att våra förhållanden till Norige
icke äro sådane, som vi borde önska, och att synnerligast de
sednaste tiderna varit rika på företeelser, som i hög grad påkalla
R, St:rs upmärksamhet. och göra det till en pligt för dem, icke
blott i deras egenskap af Svenska folkets ombud, utan jemväl för
unionens egen skull, att framträda i handling för att, i hvad på
dem beror, söka utjemna de meningsskiljaktigheter, som förefinnas
emellan våra båda folk.
Jag biträder sålunda obetingadt Utsk:ts framställda förslag
beträffande en revision af Förenings-fördraget, och behöfver i detta
afs:de endast stödja mig vid den mening, jag uttalade vid remissen
af Gr. Anckarsvärds motion. I ett fall tror jag likväl att ett
tillägg skulle vara af behofvet påkalladt ur den synpunkten, att
ibland de af Utsk:t upräknade ämnena, hvilka anses böra underkastas
en utredning, det finnes sådane, hvilka borde och tilläfventyrs
kunde blifva föremål för en skyndsammare behandling, än som
kan emotses, om de skola göras beroende af en komités utredning,
af hvars arbete inga resultater äro att förvänta förr, än efter en
tid af 6 år, inom hvilken tid dess förslag icke kunna grundlagsenligt
vara pröfvade af de båda ländernas representationer; och
ibland dessa frågor anser jag mig särskildt böra nämna InterimsRegeringens
sammansättning och verksamhet samt försvarsverkets
ordnande efter en gemensam plan och på likstämmighets grunder.
Om icke Utsk:ts förslag antages med ett sådant tillägg, befarar
jag, att R, Stms framställning skulle få utseende deraf, som
hade de icke haft annat ändamål med densamma, än att begrafva
de brinnande frågorna, genom att göra dem till föremål för en
komités vidlyftiga och invecklade förhandlingar.
Hvad åter angår de motiver, hvaruppå Utsk:t stödt sitt tillstyrkande
af en revision, så är det af den föregide talaren utredt,
att dessa motiver, i ans:de till de brister, som vidlåda dem, icke
böra läggas till grund för R. Stms underd. skrifvelse till K. M. i
detta maktpåliggande ämne, enär så väl de satser, som deri uttalas,
som sjelfva upställningsformen tyckes motverka det ändamål, som
afses: att komma till ett aftal med Norige, om en revision afFöreningsfördraget.
Vår historia är full af glanspunkter. Sverige har i århundraden
inom den Europeiska Eådsförsamlingen intagit och häfdat
ett aktadt och mången gång bestämmande rum, hvilket vi sednast
delat med Norige, utan att vårt inflytande härigenom minskats.
49»
Pen 17 Mars f. m.
Vårt territorium liar en större utsträckning än Noriges, vår folkmängd
är mångdubbelt öfverlägsen brödrafolkets.
Allt detta är en sanning, som ingen kan förneka och sorn
skänker Sverige ett moraliskt inflytande i Unionens angelägenheter,
som ingen kan betaga detsamma. Vi befinna oss i detta hänseende
i samma ställning, som andra förbundsstater, ibland hvilka vi finna
mäktiga monarkier, som slutat förbund på jemlikhetsgrundsatser
med andra stater, som äro dem ojemförligt underlägsna och hvarigenom
de icke hafva förlorat utan vunnit i egen styrka. De hafva
endast häruti handlat politiskt klokt, men mindre välbetänkt förefaller
det deremot ur denna synpunkt, om ett folk, som vänder sig
till ett annat folk, med hvilket det slutit en förening, för att äska
en omarbetning af föreningsfördraget, ordar oro sin makt och sin
främre ställning, för att härpå bygga rättsfordringar, som icke klart
kunna härledas ur detta fördrag. Men låt nu ske att så vöre;
ligger icke i alla fall något å ömse sidor sårande i sådane jemförelser,
då de framställas från folk till folk? — Jag öfverlemnar
detta åt It. o. Ad.-s egen känsla att besvara.
Jag tror mig icke göra Utsk:t någon orättvisa, då jag säger,
att hela dess argumentation är polemisk. Men tillåt mig, Mine
Hrr, fästa Eder upmärsamhet derå, att nationer stå för högt för
att sjelfve inlåta sig i en polemik med hvarandra; att beträda en
sådan bana kan på sin höjd medgifvas deras ombud. De akter,
som emellan vänskapliga nationer vexlas, få icke bära någon annan
prägel, än den af lugn, värdighet oell en noggrannhet i allt, som
ieke kail jäfvas. Den, som träder utom denna krets, försvagar sin
egen ställning och vänder vapen mot sig sjelf.
Man måste betänka att sa beskaffade handlingar icke tillhöra
dem allena. De komma att framläggas inför verlden, som vid dem
fäster sitt begrepp om den politiska bildningsgrad, till hvilket ett
folk hunnit.
Då man vill tvista om mitt och ditt, om rätt och orätt, så
måste tvisten föras inför en domare, men emellan våra båda folk
finnes ingen domare, ty Unions-Konungens makt är inskränkt tili
att bilalla eller afslå det, som ömsesidigt är altaladt emellan de
bada representationerna. Och meningen kan ju icke vara att hänskjuta
denna Iråga till en Europeisk Kongress, ehuruväl jag är
mycket böjd antaga att densamma icke skall jäfva sin befogenhet
att uptaga saken.
Utsk:t anmärker, och detta med full rätt, att Noriges stridskrafter
icke al UnionsKonungen få disponeras för det gemensamma
försvaret till samma utsträckning som Sveriges; men i afs:de å en
annan anm., som rörer Interimsltegeringens verksamhet och sammansättning,
torde vi böra erinra oss, att det är mot våra egna skär
och klippor, som denna fråga strandat, i hvad den afser likstämmighet
eller förenkling i sättet för ärendernas behandling. Norige
har häri ingen del.
Man klagar öfver Noriges isoleringspolitik, öfver dess obenägenhet
att gå Sveriges önskningar till mötes, öfver den likgiltighet,
hvarmed det betraktar sina förbundspligter, vid jemförelse med sins
Den 17 Mars f. m.
199
egna intressen, och denna klagan saknar visserligen icke grund;
men, varom rättvisa, kastom en blick på oss sjelfva! Hvad hafva
vi väl under 50 år gjort för att sammangjuta våra egna krafter,
eller för att afhjelpa den splittring och dej. osammanhang, som råder
inom vårt eget sköte? Finna vi icke i de små steg, vi tagit
eller kunnat taga, ett bevis derför, att om det går fort att söndra,
så fordras det tid att sammangjuta och förena. Hvad jag begär,
det är att vi må fatta ett beslut, som leder till ett mål, och icke
till uplösning, och hvarigenom vi icke upoffra vår goda rätt och
vår egen ställning.
Låloin oss derföre icke så beherskas af en sårad fosterlandskänsla
eller af vår stolthet, att vi för dessas tillfredsställande för
saka
allt annat! Vi hafva emottagit ett dyrbart arf att förvara.
Det är lemningarue af ett fordom mäktigt rike; men detta arf, det
tillhör icke oss allena. Det utgör äunu ofödda slägters arfvedel.
Hvem vet, hvem det kan komma att tillfalla, om vi vanvårda det
samma.
Eller kunna vi anse oss så miiktiga, vi, ett litet folk af
knappa 4 milhr, inträngdt emellan verldsmonarkier, som dagligen
tillväxa som laviner till jättestorlek, att vi obekymradt kunna förkasta
det stöd, som ett med oss beslägtadt. och förbundet folk kan,
om ock ofullkomligt, lemna oss i farans ögonblick?
I sanning, Mine Hrr, mitt förstånd är för inskränkt, för att
upfatta en sådan orastörtningspolitik.
Mitt hjerta är för stort, eller kanhända för litet, för att begripa
en sådan Svenskhet. Jag ser i den agitation, som blifvit upväckt
mot Norige, i de proportioner, den antagit, och i den drägt,
hvari man synes välja kläda densamma, ingen ny, morgonrodnad upgå
öfver mitt fädernesland, öfver vår Nord. Hvad jag deremot i
allt detta kunnat uptäcka, det är — ett ogenomträngligt mörker.
Jag anhåller om afslag å Utsk:ts motiver, och att den redaktion
för lt. St rs underd. skrifvelse i denna fråga, som jag nu går
att upläsa, måtte blifva i det stället antagen:
Då det föreningsband, som blifvit knutet emellan Sverige och
Norige, oaktadt ilen långa tidrymd, under hvilken det egt bestånd,
icke svnes hafva i önskvärd män förmått framkalla det ömsesidiga
förtroende mullan de båda folken, hvilket vid föreningens stiftande
varit afsedt att utgöra dess största styrka, oell då det måste vara
af synnerlig vigt, att noggranna och fullständiga bestämmelser finnas
ang:de sådana ämnen, som röra de båda nationernas ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, på det att icke i ats:de pa dem meningsskiljaktigheter
må kunna upsla, hvilka skulle förlama föreningens
kraft och motverka dess syftemål, hafva lt. St:r, som ansett,
att grunden till dessa missförhållanden måste sökas, icke i afsöndrade
intressen, hvilka hufvudsakligen böra vara desamma, utan i
föreningsfördragets brister, funnit sig böra inför Eders K. M., såsom
Unionens högste uprätthållare och vårdare, nedlägga sina bekymmer
i detta hänseende och i underdånighet auliada att Eders K.
M., till a ('hjelpande af den ofullstäudighet och de brister, som vidlåda
nu gällande föreningsfördrag, måtte täckas genom en af Svenske
och Norske män bestående Komité eller på annat sätt, som
200
I)en 17 Mars f. ui.
Eders K. M. pröfvar lämpligare, låta verkställa revision af stadgarne
för föreningen emellan Sverige och Norige, och npgöra förslag
till ett nytt fullständigt förenings-fördrag, samt derefter till
R. St:r och Noriges StorThing aflåta Nådig Propos. med förslag till
fullständigt ordnande af förenings-förhållandena de båda rikena
emellan.
Och hafva R. St:r, efter de öfverläggningar, som ronde detta
vigtiga ärende egt rum, för sin del ansett, att, i det upgifna ändamålet,
nedanniimnda ämnen synnerligen förtjena att uptagas, utredas
och närmare bestämmas, nemi.: sättet för Konunga-, Throuföljareoch
Förmyndare-vals anställande, InterimsRegeringens sammansättning
och verksamhet, UnionsKonungens dispositionsrätt öfver Arméen
och Flottan samt Försvarsverkets ordnande efter en gemensam
plan, grunderna för utgörandet af bidrag till gemensamma
kostnader, formen för en unionel representation, m. fl.; och finna
R. St:r, genom beredandet af en så beskaffad fullständig revision,
intet hinder vara lagdt för en skyndsammare behandling af sådane
unionela frågor, hvilka under tiden af Eders K. M. kunde anses
böra föreläggas de båda rikenas representationer.
Öfverlemnande till Eders K. M:s visa och aldrig hvilande omsorg
detta maktpåliggande ärende i hela dess vidd, göra sig R.
St:r förvissade, att, genom en lyckligare lösning af upgiften att ordna
föreuingsförhållandena, en ny borgen skall beredas för ett älskadt
fäderneslands framtida väl, dess ära, dess anseende och dess tillväxt
i yttre som i inre styrka.
I afs:de å 3:dje punkten i Betänk:t, ber jag att få i korthet
för E. o. Ad. framlägga de slutsatser, hvartill jag kommit, och
dessa äro.
Att det visserligen icke kan bestridas att, utöfver de i
Noriges grundlag, sora influtit i RiksAkten, det finnes andra §§
och deribland den !4:de, som handlar om RiksStåthållare-embetets
beklädande af Svensk man, hvilka till sin princip och natur äro af
unionel beskaffenhet.
Lika litet borde det kunna från Noriges sida förnekas, att, då
den 14 § infördes å Noriges grundlag, detta måste hafva ansetts
innebära en eftergift af Norige till fördel för Sverige och Unionen.
Ty hvarför skulle man eljest i Noriges grundlag hafva intagit ett
stadgande, som allt framgent inom detta land framkallat så mycken
missbelåtenhet.
Allt detta synes mig klart och ostridigt. Men häri innefattas
endast den ena sidan af frågan. Från den andra förekommer det,
att i bredd med dessa grundlagsparagrafer det finnes en annan, den
112, som berättigar Norige att ändra sin grundlag, och denna
Noriges rätt är icke inskränkt genom RiksAkten, hvilken, enligt
Konung Carl XIILs sanktion å detta föreningsfördrag emellan nationerna,
tillkommit för bestämmande af de emellan Sverige och
Norige, i följd af föreningen upkomna, konstitutionela förhållanden,
och som likaledes enl. ordalydelsen i R. St:rs godkännande af denna
akt vid 1815 års riksdag, innefattar vilkoren för Sveriges och
Noriges förening under en gemensam Konung.
Den 17 Mars f. m.
201
I (le Svenska Kommissariernes traktatmessiga godkännande af
Noriges grundlag finnes ingen reservation nedlagd, som inskränker
Noriges rätt att råda öfver sin grundlag.
Men om det nu icke kan bestridas, att dessa statsfördrag, i
deras egenskap af principala och bestämmande, måste få anses hafva
omfattat, jemkat och förändrat alla de aftal, som föregått desamma,
dessa må nu hafva tillkommit på hvilket sätt som helst, så måste
häraf följa att vi på dessa statshandlingar icke kunna stödja någon
Sveriges rätt att ingripa i Noriges grundlagsstiftning i vidsträcktare
mån än i hvad rörer de paragrafer, som influtit i KiksAkten.
Man har då sökt att härleda denna rätt från 1.2 § i Noriges
egen grundlag, som innehåller att denna icke får ändras till sina
principer. Detta stadgande är emellertid så obestämdt och sväfvande,
att det icke en gang kan förstås utan en förklaring, men
hvem kan gifva denna förklaring, om ieke det folk, som gifvit sig
denna lag. Icke hafva vi, mig veterligen, förbehållit oss någon rätt
att tolka densamma.
Motionären, Hrr Dalman, anser emellertid, att då 1 § af Noriges
grundlag, hvarigenom Noriges förening med Sverige under en
Konung erkännes, obestridligen måste hänföras till principerna,
häraf bör följa, att 14 g, hvilken tillkommit genom en tillämpning
af samma grundsats, bör tillerkännas samma egenskap. Och denna
åsigt vore tvifvelsutan riktig, om det funnes ett nödvändigt sammanhang
emellan dessa §§, men så är det icke, ty Irsta § står lika
orubbad, om den 14:de försvinner.
Om derföre Noriges StorThing kunnat anse sig berättigadt
att återkalla ett begifvande, som Norige funnit sig ega ani. att
under dåvrde omständigheter göra till Sverige vid den tidpunkt,
då föreningen tillkom, utan att föreningsfördraget härigenom ansetts
vara förnärmadt, är den rätta och naturliga orsaken härtill att söka
i ett förbiseende å Svensk sida att icke yrka på de unionela paragrafernas
intagande i KiksAkten, hvarigenom de allena erhållit
en oföränderlighet, som gjort deras öfverskridande till ett traktatsbrott.
Den enkla beskaffenheten af denna fråga, så framt man skiljer
densamma från allt omsvep, är sålunda den : att vi ega all rätt att
tolka meningen i 14 g af Noriges grundlag till vår fördel, men
formen ligger oss emot, och på våra egna förbiseenden kunna vi
icke grunda statsrättsenliga anspråk. En protest, som endast grundar
sig på halfva skäl och som dessutom icke rätt klart uttalar,
det man menar, skulle vid detta förhållande sakna både betydelse
och den prägel, som en sådan statshandling borde ega; och vår
goda rätt böra vi icke förspilla, genom att framställa anspråk mot
Norige, som vi icke kunna stödja på den strängaste rättvisa. Sverige
förlorar under iakttagandet af denna grundsats intet af sin
värdighet och intet i sin ställning.
Jag yrkar afslag å 3:dje punkten af Betänk:t.
Några ledamöter hördes härtill yttra bifall.
202
D en 17 Mars t. m.
Hr Brakel, Mauritz: Det är en gammal erfarenhet, att
enighet aldrig kan upspira ur annat än hvad rätt är, och någon
enighet emelian de båda förenade folken har aldrig kunnat upstå,
derföre att föreningens grund icke var öfverensstämmande med det
rätta och sanna. Man har talat om, att 45 år äro blott 45 dagar
för nationerna, men tacksamheten borde väl vara lifligare straxt
etter välgerningen, och ett folk borde kunna på mindre tid än 45 år
lära sig inse, att det borde vara tacksamt. Det är icke helier mera
än 50 år sedan Finland införlifvades med Ryssland, och likväl
känner detta vårt fordna brödraland en djup tacksamhet för det
Ryssland låtit det behålla dess urgamla inre institutioner. Sverige
har skäl att klaga öfver Noriges motsträfvighet uti att gå oss till
möte, ty Norrmännen hafva alltid velat hafva samma rättigheter
som vi, men icke lika stora skyldigheter, och det är Norsk motsträfvighet,
som sönderblåst vår urgamla flagga, det verkliga och
talande föreningstecknet. Det är för mig omöjligt att kunna finna,
det Noriges ära på ringaste sätt förolämpas derigenom, att dess
namn står efter Sveriges; hade Norige haft en Gustaf Adolf, en
Torstenson, en Carl den tolfte, hade dess namn som vårt segrande
gått fram genom historien, så skulle ingen Svensk man missunna
det rättigheten att stå framom oss. Nu är det likväl icke så, och
derföre måste Norige betraktas som ett accessorium till Sverige.
Frih. Raabs liknelse om en friare, som blifvit afvisad af sin sköna,
finner jag icke allenast halta, den har inga ben alls. Jag värderar,
på det högsta Frih. Sprengtporten; men hemställer till Hr Frilnn
hvad han skulle tycka om, i fall jag, honom underlägsen i talang
i rikedom och samhällsställning, skulle vilja tränga mig fram till
jemlikhet med honom och pocka på likställighet. Säkerligen skulle
Hr Frihm icke kunna underlåta att deraf finna sig sårad; och så är
det äfven med Sverige, då det unga och oerfarna Norige vill pocka
på likställighet uti unionen. Jag hembär derföre till Utsk:t min
tacksamhet för det värdiga, lugna och sansade uti dess motivering
och önskar all framgång åt Gr. Anckarsvärds motion, Hr Dalmans
motion har inom pressen varit föremål för en så vidlyftig diskussion,
att väl ingen finnes, som icke derom stadgat sin öfvertygelse.
Om jag också icke skulle hafva gjort detta långt förut, så vore
tre rader i Utskrts Betänk, tillräckliga för att komma mig att göra
det, nemi. der det talas om 3:dje artikeln uti konventionen i Moss.
Det är för mig omöjligt att sluta, huru man sedan kan misstaga
sig om Sveriges juridiska rätt att hafva ett ord med i laget vid
sådana förändringar, som den om ståthållareplatsens uphäfvande.
Hvar finnes dessutom den § i RiksAkten, hvarom Frih. Sprengtporten
och Hr Montgomery talat, och som skulle uphäfva denna
rättighet? Det är i stället Norska Grundlagen, som uphäfver
RiksAkten, och icke tvärtom. Om således Svenska Statsrådet förr
försummat att bevaka denna Sveriges obestridliga rättighet, så är
det väl intet skäl för att det nu skulle handla på samma sätt, och
jag är öfvertygad om, att de män, som nu sitta uti Konungens
Råd, hellre skulle upoffra sin höga ställning, än tillåta, att Sveriges
rätt så oförsynt kränktes. Frågan om ståthållarskapets upbäf
-
Den 17 Mars f. m.
vande måste behandlas i sammansatt Svenskt och Norskt Statsråd.
Men, säger man, om nu Konungen sanktionerar Norska Storthingets
beslut? An sedan, hvad gör det? Om det stöde mig fritt
att här framlägga en propos., så skulle jag ögonblickligen föreslå,
att Konungen måtte sanktionera beslutet, för det första derföre,
att man inte längre skulle påstå, att Svenska Ständerna genom
denne ståthållare vilja tillpreja sig rättigheter olver Norige, för det
andra derföre, att det finnes intet folk, som gjort så stora upoffringar
som det Svenska, för att lösa sina Konungars ord. Men på
samma gång skulle jag hålla på Sveriges oafvisliga fordringar
uti en blifvande revision. Den första af dessa fordringar vore
den, att ingen Interimsregering mera skulle leka låna eld med
nationernas angelägenheter, utan att en Regering, med Sveriges
UtrikesMinister som förste medlem, skulle handhafva rikenas ärender.
Den andra fordringen vore, att Svenska ärender skulle afgöras i
Svenskt statsråd, Norska uti Norskt statsråd, och unionella uti
sammansatt Svenskt och Norskt statsråd. Den tredje, att vid
konungaval skulle hvarje Svensk och Norsk man ega 1 röst, och
icke, som nu, den Svenske mannen 5 och den Norske 12 röster.
Den fjerde, att krigsmakten skulle ställas lika, och den femte, att
vi måtte återfå vår flagga. Det största beviset på Svenska folkets
kärlek för sin Konung och hans ätt var, att det med tystnad lät
utbytet af flaggorna ske} ty uti vår gamla, blågula Svenska flagga,
som svajat öfver Liitzens blodbestänkta fält, blåsa vår ära, våra
minnen och tusende dödar. Sjömannen, som förr med glädje och
stolthet seglade under den till aflägsna haf, och kände sitt hjerta
klappa af stolhet, då den hissades, han ser den nu hissas med
förakt och smärta, och, sedan den fått sina främmande tillsatser,
kallar han den för sillsalaten och harlekinsmanteln. Det må stå Norrmännen
fritt att förakta dessa färger, som förr voro vår glädje;
vi vilja behålla dem, sådana de voro före 1844, ty uti det hvita
kors på röd grund, som då utgjorde föreningstecknet, sågo vi ett
minne af tappra fiender, ett minne af Juels och Tordenskjolds dagar,
sorn vi högakta och äro lyckliga af att ega. Hellre än att
eftergifva ett enda jota af dessa fordringar, hellre då unionens uplösning.
Må Konungen behålla?.in dubbelkrona, men må de båda
länderna vara fristående riken. Det står sedan Norrmännen fritt,
att genom lysande bedrifter förskaffa sig en ära och ett namn i
historien, liknande våra, och vi skola hålla oss skadeslösa genom
Danmarks vänskap. Jag önskar bifall till förslaget i 3:dje punkten.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Det kunde synas som
om uti en fråga, hvilken på sednare månader blifvit så mångsidigt
belyst, så fullständigt utredd, allt ordande nu vore
öfverflödigt. Så skulle tvifvelsutan äfven förhållandet vara,
derest icke denna frågas internationela art gåfve den en fullkomligt
egendomlig ställning. Målet för va.a förhandlingar i
204
Den 17 Mars f. m.
dag är mindre att framkalla en öfvertygelse, hvilken säkerligen hvar
och en redan för sig stadgat, än att, jag vill icke säga emot,
utan till Norige föra Sveriges talan. Representationen har härtill
icke allenast ensamt befogenhet, utan äfven en pligt, som den icke
eger förbise. Ingen må dölja för sig, att stunden är allvarlig, att
vi befinna oss vid en kris, utur hvilken lika lätt föreningens up~
lösning kan framgå, som — det Gud gifve — ett nytt och friskt
föreningslif utveckla sig. Uti en sådan stund höfves det ännu
mera, är det af högsta nödvändighet påkalladt, att öppet och oförstäldt
inför brödrafolket tolka Svenska nationens känslor och tankar.
— En medlem af detta Stånd varnade vid remissen af Hr Dalmans
motion för hvarje hardt oell förhastadt uttryck, hvilket kunde
frambringa verkningar, bedröfliga, och troligen icke af talaren afsedda.
'Tvänne Ståndets ledamöter hafva äfven i dag önskat öfver
förhållanden och tankar en undseendets och försonlighetens slöja
kastad. Jag högaktar den känsla, som här ledt de ädle talarne,
men jag måste dock svara dem, att lika väl sorn passionen och
en otyglad känsla, leda till skadlig öfverdrift, lika väl kunna äfven
foglighet och undseende drifvas till en sådan, och att lika sannt
som det är, att de förra kunna tillfoga sår, hvilka sent, om någonsin,
läkas, lika sannt' är äfven, att de sednare kunna vilseleda och
locka allt längre fram på en väg, vid hvars slut säker ofärd och
förderf äro att vänta. Uti detta sednare hänseende har verkligen
Norige en förebråelse att rigta emot Sverige, — den enda, som är
befogad — der. nemi. att Sverige, genom den snart sagdt oafbrutna
tystnad, det iakttagit, rörande förhållandena till Norige, rörande
de uprepade och växande anspråk, Norige tid efter annan framställt,
missledt detta land i afs:de på den stämning, samma anspråk uti
Sverige framkallade. Det var en för föreningen farlig väg, Sverige
sålunda vandrade, och vi äro tack skyldiga de män, som korsat
denna tystnadens bana, som gifvit lif och kraft åt det ord, hvilket,
omsider afslöjande tankar och känslor, dymedelst äfven beredt möjlighet
att göra slut på det missförstånd, som allt för länge emellan
de båda folken fortfarit.
Jag behöfver icke säga, att Sverige har en förening med
Norige kär, att det till sitt fulla värde vet att upskatta den tanke,
som afsåg att till ett helt sammanbinda den Skandinaviska halfön,
och till vän och fosterbroder förvandla en sekels-gammal fiende.
Men denna förening, finnes den väl? Det mål, denna tanke för
sig satte, är det upnådt? Icke bildas en förening derigenom, att
på ett pergament några rader nedskrifvas. Först då, när fördragets
döda. bokstaf uti folkens sinnen och hjertan funnit ett lefvande
aftryck, först då kan en förening dem emellan anses sluten. Har
nu så skett? Och, om icke, hvad är väl orsaken till att tvänne
folk, så när besläglade till härkomst, språk, seder och religion, och
hvilka gemensamma intressen så bjudande synas mana till innerlig
förening, ännu 4 5 år, sedan försök till sådan blivit gjord, stå
lika skiljda ifrån hvarandra?
Den första orsaken härtill måste sökas uti sjelfva föreningsfördraget.
Föga motsvarade detta nemi. hvad Sverige egde fordra
Den 17 Mars f. ra.
205
och förvänta. Jag vili icke trötta med att uprepa bevisen härför,
då dessa •— stundom t. o. m. till öfverdrift — på sednare tid så
ofta blifvit framhållna. Jag måste dock anmärka, att den enkla
rättsgrundsats, som mot rättigheter lika afväger skyldigheter, på
ett sällsamt sätt vid ordnandet af förhållandena emellan Sverige
och Norige iakttogs, då den sednare nybildade och svagare Staten
uti fördraget betingade sig — med undantag endast för de diplomatiska
angelägenheterna ■— full jemlikhet uti de förra, men
deremot, hvad de sednare angar, derefter framhållande sin underlägsenhet,
på Sverige vältade mera än z/3:delar af de gemensamma
bördorna. Jag vill äfven tillägga, att uti sjelfva RiksAkten ett frö
till säker uplösning biet' nedlagdt, enär om, vid det sorgliga tillfälle,
3:de §;n af denna Akt alser, Norige, gynnadt af slumpen,
skulle tilltro sig att förfoga öfver Sveriges urgamla krona, hvilken
sedan hedenhös varit Svenska folkets fria egendom, en våldsam
och ögonblicklig brytning blefve den otvifvelaktiga följden. — Att
Sverige, uti känslan af sin egen relativt större makt, stolt vid
minnet af det rum, det tillkämpat sig uti verldshistorien, och medvetet
af — jag må väl utsäga det — det ädelmod, det nyligen
visat Norige, åt hvilket det med egna och stora upoffringar skänkt
dess sjelfständighet, icke nied kärlek kunde omfatta de fördrag,
som så kränkte icke allenast dess nationalkänsla, utan äfven rättvisa
och billighet, var gifvet; och svårt är att fatta att detta fördrag
någonsin af Sverige underskrefs. Att, såsom en motionär
gjort, tillskrifva detta endast dynastiska tillgöranden, vore dock
föga rättvist. Ty fördraget afslutades icke direkte emellan Sveriges
Konung, eller dess blifvande Regent, och Noriges folk. Den förre
hade till sina ombud män, hvilkas Svenska hjertan man ej eger
ifrågasätta, och bland hvilka särskildt fanns den, hvilkens för hvarje
yttre inverkan oböjliga »Romarsinne» skalden så sannt besjungit.
Man får dessutom ej glömma, att Svenska folkets, representanter
sjelfva enhälligt godkände detta fördrag. Mer än troligt är, att
en medverkande orsak härtill kan sökas uti Sveriges osäkra politiska
ställning, och uti de moln, hvilka emot slutet af 1814 åter
upstodo uti Frankrike, förebådande en ny hvälfning, hvars utveckling
och följder ingen kunde förutse. Det synes dock som om,
äfven under medgifvande af att skyndsamhet var af nöden, ett
rättvisare fördrag bort kunna åstadkommas. Den rätta förklaringsgrunden
till fördragets afslutaude, sådant som det blef upgjordt,
torde böra sökas deruti, att Sverige antingen förväntade sig, att,
sedan de genom striden upjagade passioner hunnit lugnas, billiga
jemkuingar lättare kunde åstadkommas, eller t. o. m. närde det
hopp, att Norige snart, inseende och erkännande det ädla uti Sveriges
handlingssätt, den oförkränkta rätt, som åt Norige bevarades,
och de stora fördelar, föreningen skänkte detta land, med själ och
hjerta skulle sluta sig till Sverige, uti hvilket fall föreningsfördragets
lydelse blefve utan all större betydenhet.
Men denna förväntan, detta hopp, huru hafva de blifvit upfyllde?
Icke nog dermed att Norige sällan, om någonsin, till några
medgifvanden visat sig villigt; nya anspråk hafva deremot blifvit
206
D*n 17 Mars“f. IB.
framställda, och hvarje eftergift endast tjenat till att stegra dem.
Icke nog dermed att, snart sagdt, hvarje förslag, åsyftande ett närmande
de båda folken emellan, af Norige blifvit förkastadt, med
— jag måste här fullt uttrycka min tanke — med ängslig småaktighet
bar det sökt hvarje tillfälle att lossa på de band, som funnos,
och att för alla göra tydligt att det med Sverige icke ville
hafva någonting gemensamt. Helt nyligen har man t. o. m. sett
hurusom, genom anspråk på ett för Norige särskildt Konunganamn,
det velat försvaga tanken uppå att en personal union åtminstone
förenade de båda folken. — Man säger oss visserligen, att denna
stämning på sednare tid förändrats, och att man icke bör tillskrifva
nationen hvad som endast må tillräknas tidningspressen och
några individers hetsighet eller oförstånd. Jag vill medgifva det
sednare, och älskar att till en del tro det förra. Men för Sverige
har denna förändring varit föga märkbar. Huru hafva de sednare
Storthing — hvilka väl dock måste anses representera landets opinion
— behandlat de gemensambetsförslag, som åt båda länderna
lofvade lika och öfvervägande fördelar? Har icke den stämning, som
visade sig vid valen till nu samlade Storthing, och den anda, som
syntes räda ibland Storthingsmännen, förhindrat Regeringen att å
nyo framlägga samma förslag; och har icke samma Storthing —
då man sammanställer den förening, ett större antal af dess ledamöter,
straxt vid tbingets början, ingick, med det beslut, Storthinget
nästan enhälligt fattade att uphäfva slutet af l:sta mom. uti
14:de § af dess grundlag — visat ett emot Sverige allt annat
mera än vänligt sinnelag?
Har väl Sverige någon skuld uti denna mot detsamma ovänliga
sinnesstämning? Har icke Sverige låtit sina billiga anspråk
hvila? Har det icke med tystnad åsett de åt Norige gjorda medgifvanden;
med tålamod fördragit Noriges och dess medborgares
ofta förnärmande ovänlighet? Och hvarföre allt detta? Månne af
likgiltighet? Må Norige derom ej misstaga sig! Tror Norige att
Sverige är känslolöst för förniirmelser; att det med likgiltighet kunnat
förnimma förändringen af Konungatiteln, enl. hvilken vester
om fjällen — och må gerna så vara — Noriges namn sattes främst,
under det att östanfjälls samma namn insköts emellan Sveriges båda
riken, af hvilka dock hvartdera uti folkmängd, krafter och betydenhet
står, minst sagdt, med Norige jemnhögt? Tror väl Norige
att Sverige med tillfredsställelse kunnat se det nya uuionsvapnet,
uti hvilket åt Svea gamla, af äran välbekanta Kronor och åt Götha
Lejon endast hvar för sig halfva den plats anvisades, som åt Noriges
vapen blef förbehållen; en anordning, hvilken för hvar och
en med vapnen obekant skulle synas antyda en Noriges principala
ställning? Tror väl Norige att Sverige utan en bitter känsla kunde
erfara att Norige •— här i strid emot egen grundlag — förkastat
— jag vill icke säga föraktat — den för de båda länderna bestämda
gemensamma unionsflaggan? Nej! Sverige har djupt känt
allt detta, ehuru det tyst burit sina sår. Och, ännu en gång,
hvarföre detta? Derföre, att Sverige älskar tanken på föreningen;
att det för Norige velat söka en ursäkt uti den misstro, sorn hos
Den 17 Murs f. m.
207
en svagare förbundsbroder till en tid kan vara naturlig; att Sverige
önskat genom lugn och tålamod, i förening med å sin sida obrottsligt
hållande af fördraget, uti Norige framkalla ett unionsvänligare
sinnelag. Må Norige granska häfderna. Ett högsintare förfarande af en
starkare stat emot en svagare än det Sverige ifrån början och allt
igenom emot Norige ådagalagt, torde icke utur dem kunna framletas,
och fåfängt skall Norige uti Sveriges handlingssätt söka ett
stöd för ovänlighet eller misstro.
Jag har en eller annan gång hört huru, under medgifvande
af detta, denna misstro sökt sin näring uti framtiden. På sednaste
tid har jag till och med sett framställas, till försvar för det stadgande
uti Noriges grundlag, som förmenar Konungen att fritt öfver
landets krigsmakt få förfoga, att. uti Sverige minnet af dess
fordna storhet ammar tanken på återeröfringar, och att, derest dessa
af politiska förhållanden skulle gynnas, Sverige derigenom skulle
erhålla en makt, som ännu mern uti föreningens vågskål skulle tynga,
hvilken ökade makt Sverige möjligen kunde känna sig frestad att
icke lika hofsamt som hittills begagna. Ehuru detta påtacligen
endast kan vara ett svepskäl, vill jag dock uptaga det. Med dessa
återeröfringar afses naturligtvis uti första rummet Finland. Att
minnet af Finland varmt lefver uti Sveriges hjerta är sannt, och
den sista strid, uti hvilken Finskt mannamod, trohet och upofifrande
hängifvenhet till det gamla moderlandet så ädelt kämpade vid Sveriges
sida, har till fullo utplånat hvad under föregående 50 år enskildt
kan hafva varit brutet. Men med denna känsla får ingen
tanke på återeröfring förvexlas. Någon sådan alser Sverige ej; och
detta af tvänne skäl. Det första, att, enligt allt hvad man kunnat
förnimma, Finland icke önskar en återförening med Sverige på
samma vilkor som förr, de enda för Sverige antagliga. Det andra,
att, om äfven nyssnämnda förhållande vore annorlunda, och politiska
hvälfningar gjorde eröfringen möjlig, den då först för Sverige
kunde blifva förmånlig, om Newafloden, med sina böljor öfversköljande
den stolta stad, som nu thronar vid dess mynning, blefve
Finlands gräns. Från och med den stund, Carl XII:s oböjliga och
sjelfviska halsstarrighet tillät denna stad att höja sina grundmurar,
och han icke genast i gruset störtade desamma, var Finland för
Sverige förloradt, och frågan gälde sedan endast om uti närmare
eller fjärmare tid. Den stolta kejsarstaden kunde aldrig tillåta att
nära invid dess murar en fiendes gräns sträckte sig. Att nu för
Finland erhålla ofvannämnde gräns, ligger utom den me3t sangviniska
beräknings synkrets, och hvarje annan åter måste för Sverige
medföra ansträngningar, hvilka otvifvelaktig! skulle undergräfva dess
krafter och välstånd. Det är icke sådana eröfringar, Sverige eftertraktar.
Dem, som det föresatt sig, äro de, som skalden skildrar,
då han, sedan han begråtit Finlands förlust, åter kastande sina
blickar på Sveriges berg, skogar och bygder, utropar:
Låt, Svea, dessa berg fördubblad ge sin skatt,
Låt skördar blomstra upp ur dina skogars natt,
208
Hen 17 Mars f. m.
Led flodens böljor kring som (amda undersåter,
Och så inom din gräns eröfra Finland åter.
Men denna fridfulla eröfring, hvilken Sverige sedan tiotal af
år fullföljt, är den icke Norige en borgen för Sveriges kärlek till
en förening, som betryggar dess fortgång oell skänker fördubblad
styrka att värna en älskad fosterjord?
Må derföre Norige bortlägga sin misstro. Annu i dag bjuda
vi det, lika broderligt som förr, handen. Men, må Norige betänka
deti Fattas icke denna liand med samma känslor, som den bjudes,
vill Norige ieke gå Sveriges billiga önskningar till mötes, vill det
framgent fortgå på samma allt mera divergerande bana som hittills,
fortfarande underkasta Sverige samma pröfningar, samma anspråk,
då, huru högt Sverige än älskar föreningen, är det för stolt att
med förödmjukelser utan mål, utan slut, köpa densamma. Må vi
då heldre, under förtröstan på Guds Nåd och förlitande på egen
kraft, vandra vår egen bana. Och skulle, till följd af uplösniugen,
framtiden olycksdiger sänka sig öfver Norden, då — må Norige ej
förgäta det — drager det derför öfver sig en skuld och en dom, hvars
hårda, men omutliga, rådslag det fåfängt en gång skall söka jäfva.
Ledd af dessa tankar instämmer jag med Utskit uti önskan
om en revision, hvilken på en gång må betrygga hvardera Statens
inre sjelfständighet och en innerligare förening; och önskar jag till
Gud, att Norige vid denna må gå oss till möte med samma öppna
broderlighet och samma valviljande och unionsvänliga känslor, som
det af oss har att förvänta.
Hvad Utsk:ts uti. angående Hr Dalmans motion beträffar,
instämmer jag äfven uti detta. Af samma orsak, jag straxt uti
början af detta anförande framstälde, anser jag mig hvarken, behöfva
eller böra framlägga skälen härför. Jag vill endast nämna, att då
jag så lägger min röst, oaktadt jag för min del icke har någonting
emot alt uti detta fall gå Noriges önskan till mötes, sker det
derföre att, enligt min innerliga öfvertygelse, ett bifall till Noriges
framställning skulle, under nuvarande sinnesstämning i Sverige, der
framkalla en bitterhet, som skulle göra ett nytt och bättre ordnande
af föreningen särdeles svårt. Må Konungen pröfva hvad
som för unionen är fördelaktigast. Vi skola vörda hans utslag,
huru det än må utfalla. Men skulle äfven Han anse den väg af
idel eftergifter, hittills varit beträdd, ej längre för föreningen nyttig,
må då icke liepresentationen förhålla honom stödet af dess
mening.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. Sparre, Erik: Jag anser mig böra tillbakavisa de tillvitelser,
hvilka blifvit gjorda mot dem, som kunna dela Utsk:ts
mening, och sålunda rentvå K. o. Ad:s medlemmar från någon
otillbörlig afsigt. Man har här ännu en gång talat om ett
sträfvande af Sverige efter supremati öfver Norige. Detta är en
osanning;
I>en 17 Mars f. ra.
203
osanning ; Noriges sjelfständighet, har i Sverige ingen fiende. Föreningens
stiftare måste derigenom hafva ådagalagt att han kände
Svenska nationens karakter, då han icke ville underkufva ett riedtryekt
Norige. Jag hoppas derföre att man icke vidare här kommer
fram med några beskyllningar, hvilka jag hade önskat aldrig
blifvit framkastade, och som vi böra med allvar och kraft bekämpa.
Jag har sagt att Noriges sjelfständighet icke här har någon
fiende, tvärtom är den föremål för vår stolthet; men öfver både
Noriges och Sveriges sjelfständighet slår unionen. Om Sverige för
unionens skull låter sin Reg.Form hvila, om flera g:r i denna af
sådan orsak blifva en död bokstaf, så har Sverige samma anspråk
på att Norige i förändringen af sin Grundlag vill akta på unioue,
n och höra de önskningar, som i detta afseende framställas från
Svenska sidan. Någonting annat är här icke i fråga. Jag vördar
det Norska folket., jag respekterar den sjellständighetskänsla, som
lifvar det; om vi medgifvit detta folk en sjelfständig förening med
oss, så må vi icke lörsöka att med ena handen borttaga hvad vi
med den andra gifvit, och om i den önskan, Ekon.Utsktt här uttalat,
någon sådan syftning finnes, skulle jag icke tveka att afstyrka
Betänkidet.; men jag kan icke uptäcka någon sådan syftning,
jag kan icke tönesfalla mig att med den känsla, som jag vet finnes
hos detta folk, det skall känna någon förtrytelse deröfver, att
Sveriges Konung, som är en Unionskonung, framkommit med en
önskan i en fråga, sorn nr af unionel betydelse.
Man har genomgått detta Betänk, punkt för punkt. Det är
svårt att skrifva, så att man tillfredsställer allas mening, i synnerhet
då vår representation är särdeles fulltalig, och jag skall äfven hafva
åtskilligt att anmärka mot Utskits motiver, men jag påstår att de
ieke utgöra föremål för vår öfverläggning. Då Exped.Utskits skrifvelse
kommer till Stånden, skola vi nog nagelfara hvarje ord; detta
är den statshandling, som skall frambäras lill Konungen och som
skall uttrycka det beslut, hvartill B,. St. kommit. Här har blifvit,
föreslagen en annan forin för denna skrifvelse. Den ena eiler
andra kan vara mig alldeles likgiltig, emedau innehållet varit ungefär
detsamma; men då vår representation är delad på 4 kamrar
och det har föga sannolikhet, att ett, här framstäldt förslag
skall vinna sympati hos de öfriga Stånden, synes det mig icke löna
mödan att splittra meningarna i fråga om några ords tilläggande
eller fråntagande, synnerligen som skiljaktigheten icke är särdeles
väsendtlig. Frågan rörer sig egentligen om stnthållareskapet och
den hemställan lill K. M:t, sorn Utskit tillstyrkt. Det är i denna
puukt, som meningarna företrädesvis varit delade. Man har här
till en början sagt att vi icke hafva rätten pä vår sida, att föreningens
alla bestämmelser äro intagna i RiksAkten, och att, då
den §, som handlar om stäthållareskapet, icke finnes i RiksAkten,
är den icke en sådan bestämmelse, med hvilken Sverige har att
skaffa. Detta fordrar i sanning icke någon synnerlig vederläggning,
ty fäkta tala. så uppenbart i detta afseende. Eller är det
icke sannt att Svenska Konungen i spetsen för sin armé afslöt
H. IV. H
210
Den 17 Mata f. xn.
konventionen i Moss ock dervid antog Eidswolder-konstitufiontn
med de förändringar, som voro nödvändiga för föreningen ? Skedde
icke i följd häraf några förändringar i Eidswolder konstitutionen ?
Och nu vill man tala orri att de icke intogos i RiksAkten, Den
sanktion, sorn de Svenske kommissarierne meddelade på Noriges
Grundlov, innefattar att kommissarierne antogo på K. Mits vägnar
denna Grundlov, med förbehåll af R. St:rs konstitutionella rätt
i de delar, sorn innefatta förändring eller modifikation i Svea rikes
Reg.Form. De delar, som medförde förändring eller modifikation
af nämnde Reg.Form, måste sedan underställas Svea R. Stirs pröfning
och formen för deras beslut i nämnde delar är RiksAkten.
Meri hvem kan påstå att Svenska Ständernas afsigt med detta besluts
fattande skulle vara att i någon mån modifiera den rätt, som
Konungen redan enligt Svenska Reg.Formen, på grund al dess 12
§, egde att ingå afhandling och förbund med främmande makterp
På grund af denna § hade ju Konungen redan alslutat konventionen
i Moss och genom sina kommissarier redan godkänt Norska
grundlagen. Otn nu Konungen, med afseende på Ständernas konstitutionella
rätt, ville underställa deras pröfning vissa delar deraf,
kan man väl då påstå, att derigenom haus rätt vore borttagen att
på grund af 12 g Reg.Formen afhandla med Norige, eller att någon
inskränkning skett i de bestämmelser, Konungen j ä grund af
sin myndighet upstält med afseende på de uuionella förhållandena
? Jag kan i sanning ej fatta, huru någon stridighet i detta
afseende kunnat upstå. Man har sagt att 112 g i Noriges Grund
lov
visar tillräckligt, att det vore Norige ensamt förbehållet att
besluta i detina sak. Nåväl, M. Hrr, hvad innehåller 112 §?
Den innehåller ingenting om att Konungens sanktion fordras,
utan rörer blott formen för behandlingssättet på Storthinget, och
huru kari man på grund af denna § sluia dertili, att Svenske Ko
nungen,
. sam ratificerat Norska grundlagen, icke skulle ega rätt att
vägra sin sanktion i de frågor, som innefatta förändring af unionsbestammelserna.
Jag ber att lå anmärka, att 12 § i RiksAkten
talar också om, detsamma och hänvisar äfven till 112 § i Grundloven,
samt bestämmer på hvad sätt ändring skall ske. Detta
torde vederlägga hvad som blifvit anlördt såsom bevis att Norige
ensidigt kan ändra sin grundlag.
Utskit har försigtigt vis afhållit sig från att göra något tillstyrkande
i formfrågan; det har blott tillstyrkt
»att R. St. måtte hos K. M:t i underd. anhålla, att
den af Norska Storthinget för dess del beslutade ändring
i Noriges grundlag, hvarigenom det i samma
grundlag intagna uniouella stadgande, att till ståthål
lare
i Norige kan utnämnas antingen en Norrman elfer
en Svensk, skulle komma att uphäfvasy icke mätte af
K. M. till pröfning företagas förr än i sammanhang
med de förändringar af eller tillägg till föreningsbestämmelserna,
som af den begärda revisionen kunna,
föranledas»
D-en 17 Mars f. m.
211
Således synes mig hela denna deduktion ang:de 112 § i Noriges
grundlag stå utom det, sorn utgör föremål för R. St:s skrifvelse.
Motiven hafva vi ännu icke tagit fasta på och vi återkomma till
deni förr än skrifvelsen till K. M:t afgår. Således är blott fråga om,
att R. St. skola till K M. frambära en önskan i ett ämne, som
jag tror är af interesse för unionen. Hvem kan väl neka, M. Hrr,
att möjligheten att till ståthållare i Norige utnämna en Svensk kan
vara af vigt för unionen? Jag vill icke göra några tillvitelser,
men en följd af Noriges sjelfständighetskänsla, sorn någon gång
gatt till öfverdrift, är att ett visst — tyranni utöfvas och att
möjligen inom Norige, med afseende på den Storthinget tillkommande
peusioneringsrätt, Konungen skulle kunna få svårt att till
detta höga embete finna uågon lämplig Norrman med på en gång
den ställning och den sympati för unionen, som skulle erfordras.
Tillfälle kan förekomma, då det vore af vigt för Konungen att i
detta hänseende välja en Svensk, och med all aktning för andras
öfvertygelse, tror jag, att om Konungen anbefalde en Svensk man
att begifva sig till Norige, skulle han tryggt upbära den förebråelsen
af Frih. Raab att han vore en äfventyrare, ty jag tror det
vore haus pligt alf följa sin Konungs befallning, och hans mod
förtjenar icke en sådan benämning. Men då man erfarit, att institutioner)
är förhatlig i Norige, så må det vara skäl uti att den
icke bibehfilles, och jag har i det afseendet suspenderat min mening;
men säkert är, att ora man äfven bör göra detta eftergifvande,
så bör det ske i sammanhang med sådana garantier, sora
trygga föreningen.
Härmed har jag i korthet uttalat min åsigt i ämnet. Jag
tar Gud till vittne, att ingen är lifligare vän af unioner, än jag;
men jag tror att ett ärligt, manligt och värdigt språk från Svenska
tolket till sin Konung icke kan förtyckas i Norige, och jag är
öfvertygad ora. — att med lika beredvillighet, som Sverige ingick
November-traktaten med Norige, lugnt utsättande sig för de faror,
som det från sin mäktige granne kunde hafva att frukta, med lika
lugn, beredvillighet och kärlek skall Sverige äfven fortfarande visa
Norska folket samma trofasthet, som det alltid ådagalagt; — att Norska
folket skall se, att om Svensken ärligt uttalar sin mening, så
är han icke mindre trofast; och slutligen — att detta sätt att uttala
sin mening icke innebär den minsta afvoghet, utan att tvärtom
ett förhemligande af den känsla, som i denna stund lifligt rörer
sig i Svenska mäns bröst, icke vore nationen värdigt.
Afven detta anförande framkallade mångå bifallsrop.
Frih. Hamilton, Hugo: Diskussionen har redan dragit så
långt ut, att det är en skyldighet att söka vara kort. Jag får då till
en början hembära min tacksamhet till Utsk:t för de resultater,
hvartill detsamma kommit. Det har nemi. i början af sitt Betänk,
undanröjt allt, som i den första af de ifrågavrde motionerna kunde
synas för strängt. Det har äfven i den andra frågan åt sidan
skjutit hvad som yttras om sjelfva rättsförhållandet, och som kan
212
Deri 17 Mars f. m.
vara en olika tolkning uuderkastadt. Detta hofde hafva fört diskar
in på den lugna ton, som — om någonsin — visserligen nu är
högeligen önskvärd. De anmärkningar, som af tvenne bland de
förste talarena blifvit gjordt mot motiverna i Utsk:ts Betänk., instämmer
jag till aldra största del uti; men jag vill icke upprepa
ett ord deraf, utan nöjer mig med hvad den siste värde talaren
förklarat, att det icke vore meningen att i den underd. skrifvelsen
till K. M:t intaga motiverna och ingressen af Utsk:ts Betä-nk., och
att det blir tiel att nogare afväga uttrycken, då vi få skrifvelseförslaget
från Exped.Utsk., då den värde och lagkunnige ledamoten
lofvade att strängt nagelfara med detsamma och att egna hela sin
upmärksamhet åt dess granskning, för att söka förekomma, det
deruti något inflöte, som kunde anses innebära en inkräktning på
Noriges lagliga rätt. Jag vet då att saken är i goda händer, och
jag skall äfven för min del med nöje biträda vid detta arbete.
I Utsk:ts förslag att till K. M:t aflåta en underd. skrifvelse
med anhållan om en revision instämmer jag således, men anser
tillika, att i denna skrifvelse borde tydligt och bestämdt angifvas
de punkter, som böra blifva föremål för revisionen, och huru långt
man önskar att denna må sträcka sig. I en punkt går jag äfven
något längre än Utskit, nemligen i fråga om det gemensamma försvaret
och Konungens rätt att disponera Noriges krigsmakt. Det
låter icke tänka sig, alt en revision, sådan som dea ifrågasatta,
skulle kunna fulländas under den tid, som återstår af innev:de
Riksdag och Storthing, och det måste således komma att dröja 6
år, innan Svea R. St. och Noriges Storthing kunna gifva laga kraft
åt hvad den blifvande Komitén kan komma att föreslå; men om
nu R. St. genast ingå till K. M:t med begäran, att en Nåd. Propos.
må till det nu församlade Storthinget afgifvas om vidtagande af
en sådan förändring i Norska Grundloven, att Konungen må tillerkännas
samma rätt att disponera öfver Norska krigsmakten, som
H. M:t redan eger i afs. å den Svenska, det vore dä att hoppas,
att det icke behöfde gå om mera än 3 år, innan denna fråga kan
blifva afgjord.
I en annan punkt önskar jag äfven ett tillägg till den föreslagna
skrifvelsen. Det synes nemi. som skulle det komma att åt
revisious-komitén sjelf ölverlemnas att upsöka de ämnen, som böra
blifva föremål för revisionen; men en punkt torde dock böra särskildt
angifvas och för detta ändamål inflyta i skrifvelsen, nemi.
att bada rikenas grundlagar mål te noggrannt genomgås, i synnerhet
den Norska, och alla de §§ ur hvardera uttagas, som beröra
det andra rikets rätt, hvilka §§ böra allesamman i ItiksAkten intagas,
så att man en gång ina lå veta hvad som är uniouella stadgandet)
eller ej. Hvad beträffar den 3:dje punkten, om liiksståth.
ijlareEmbetets afskaffande, är det för enhvar bekant, att Norska
Grundlagen föreskrifver, det K. Mot bör, innan Storthinget åtskiljes,
. lemna svar på en sådan dess framställning, och om detta ej sker,
anses frågan förfallen. En framställning till K. M:t, i den syftning,
som föreslagits, skulle således vara detsamma som en begäran,
att K. M-.t måtte vägra sanktion på Storthingets beslut, och
*
Den 17 Mars f. ra.
913
det bade då varit mycket bättre att öppet oell ärligt framställa
denna önskan. Den unge Regent, vi nu ega, och som tagit tili sitt
sköna valspråk: »Land skall med lag byggas», kominer nog vid
den tidpunkt, då Han skall döma mellan de båda folkens önskningar,
att följa hvad lag i klara §§ stiger, och vi behöfva derföre
icke frukta, att någon olaglighet skall blifva begången. För min
del kan jag derföre icke annat än förena mig i den framställning.,
Frill. Sprengtporten här gjort.
•Hr Cederschiöld, Gustaf: En af passioner uprörd sin
nesstämning
är, i min tanke, icke särdeles lämplig för öfverläggningar
ang:de allvarsamma och vigtiga saker. Jag för min del
ämnar ieke att vända mig till R. o. Ad:ns känslor, och kommer jag
således hvarken att låta flaggor blåsa, ej heller att föra R o. Ad.
till Liitzens slagfält, icke ens tänker jag bjuda på »sillsallat». Man
har beklagligtvis länge sökt inverka på passionerna genom att anslå
aila ömtåliga strängar. Så har man här talat om tacksamhet och den
brist på denna dygd, Norige skall hafva visat; men på samma gång
nian predikar denna dygd. glömmer man ett annat kristendomens
bud: den venstra handen skåll icke veta hvad den högra gör. Allt
pockande på tacksamhet betager gåfvan dess värde. Likaledes haiman
tvistat om företräde i rang och åberopat fädernas stora förtjenster.
Men låtom oss icke allt för mycket pråla med hvad
fordom varit häfver, låtom oss i stället tänka på hvad vi verkligen
äro och kunna blifva. I stället att skryta med fädernas mandater,
låtom oss sträfva att efterlikna dem. En ädel stolthet, känner sitt
värde, men högmodet söker i andras förtjenster anledning att uphäfva
sig. Tvister om rang och yttre löreträden tillkomma småsinnet,
men ingalunda en ädel stolthet. Så föreställer jag mig,
att om det händelsevis inträffade, det Generalen Frih. Sprengtporten
komme i en procession att gå efter Kaptenen Hr Brakel, skulle
sådant icke särdeles gravera Frihm.
Under försöken att upskaka allmänhetens passioner, har man
på senaste tiden icke skyggat tillbaka för terrorismens medel. Mati
tiar benämnt dem, som uti förev:de fråga hyste en viss åsigt, för
Svenskar, i tydlig afsigt att stämpla en hvar olika tänkande såsom
osvensk eller förrädare. Härvid har man förglömt allt annat en
dast
för tillfredsställelsen att slutligen få rätt. Man har förglömt
hufvudsaken, för att löpa efter en skugga. Frågan om en revision
har blifvit satt å sido, för att rigta all upmärksamhet på den om
ståthållareskapet. Man liar härunder, ifrån att vara företrädesvis
Svensk, alldeles förbisett hvem man egentligen gagnade, hvem
man fröjdade, när man utsådde frön till oenighet emellan de förenade
folken. I alla tider har despotismens valspråk varit: »splittra
och herrska» Och i detta ögonblick torde det icke saknas en
makt, som med glädje åskådar de tvister, som upkoramit emellan
de förenade folken. Denna makt skulle säkerligen icke undandraga
sig att intervenera, om det lyckades dem, som vilja framför andra
kallas Svenskar, om det lyckades dem att åstadkomma en öppen
brytning. Men fortsätt tanken: Låt Ryssland på kallelse biträda
2S4
Don 17 Mars f. m.
det ena folket mot det andra, och jemväl lyckas underkufva det,
hvad blefve då följden? Otvifvelaktigt den, att båda förlorade sin
frihet. Sedan båda folken blifvit slagna i slafbojor, kunde de fortsätta
striden om hvilkendera slafven skulle gå till höger om den
andra.
Men, ropar man, följden må blifva hvilken som helst, vi hafva
rätt och skola äfven förskaffa oss rätt. Då det alltid medförer stora
svårigheter att döma riktigt uti egen sak, torde det icke skada att,
genom jemlörelsers anställande, söka intaga en opartisk ställning.
I detta afseende vill jag hänvisa till det sätt, hvarpå man i allmänhet
bedömer tvister emellan närskylda, de må vara enskilda
personer eller Stater. Dervid tillämpas i allmänhet det gamla ordspråket:
att det icke är ens fel att två tvista. Man bekymrar sig
i dylika fall icke om att tillse, hvilkendera parten har rätt; man
förklarar dem båda hafva orätt, när de för obetydligheter förbise
det helas väl. Huru dåraktiga förefalla oss icke de gamla Grekiska
staterna, då de sysselsatte sig med inbördes tvister om företrädet,
under det en öfverlägsen fiende hotade allas frihet! Huru lumpna
synas oss icke striderna emellan Tysklands särskilda stater! Såsom
motsats härtill ma anföras nuv:de Italienska staterna. Hvilket anseende
hafva icke de vunnit i Europas ögon, derföre att de, förglömmande
småsinnets alla ingifvelse!’, förenat sig til! gemensam
kamp för den gemensamma friheten!
Ibland'-andra medel, man begagnat för att väcka bitterhet emot
frågan om ståthallareskapets uphäfvande, har äfven varit det, att
sätta i omlopp ett rykte, att Norrmännen skulle erhållit löfte om
bifall till förslaget. Då man, såsom jag, anser ett sådant löfte, i
fall det verkligen blifvit gifvet, ådagalägga en stor och sann statsmannavishet
hos löftets gifvare, som dervid satt åsido alla småaktiga
beräkningar och endast hatt för ögonen föreningens befästande
och de båda folkens gemensamma väl, då man har en sådan upfattning
deraf, kan man icke heller förstå huru detta rykte kunnat
begagnas till agitationsmedel. En hvar, äfven de sig så kallande
Svenskar, medgifver ju att ståthållareembetets bibehållande icke är
af någon vigt för Sverige; men huru då förklara begäret att onödigtvis
göra opposition och att söka förmå löftets gifvare att bryta
detsamma? Men ännu oförklarligare är det, att man velat ät en
sådan opposition gifva skenet af loyauté.
I fråga om Sveriges rätt att deltaga i beslut rörande Norska
s'åthållareskapet, har man tvistat om innehållet af de förhandlingar,
som föregingo Norska grundlagens fastställande; om hvilka gg,
som tillkommit eller blifvit, ändrade till följd af kommissariernas påstående;
om, huruvida dessa kommissarier voro sända af den tillämnade
Norske Konungen, den Svenske Konungen, eller af Sverige
såsom helt betraktadt; samt slutligen huruvida Norska grundlagen
vore Noriges enskilda tillhörighet eller ett unionskontrakt; äfvensom
hvilka paragrafer deri företrädesvis vore unionella. Men under dessa
långa och vidlyftiga tvister har man nästan helt och hållet skjutit
å sido en distinktion, som likväl är af stor vigt. Ett är öfverläggningar,
som föregå ett kontrakts afslutande; ett annat det skriftliga
Dea 17 Mars f. m.
215
dokument, som uprättas för att lända till framtida efterrättelse. Då
vi nu vilja utreda huruvida vi ega rätt att deltaga i afgörandet af
föreslagen ändring i lä § Norska grundlagen, hafva vi dervid icke
att taga i öfvervägande hvad under de föregående underbandlingarne
må hafva blifvit anfördt å ena eller andra sidan; vi hafva
endast att hålla oss till de befintliga, i behörig ordning tillkomna,
skriftliga kontraktsinstrumeuterua. Det är på denna ståndpunkt jag
vill ställa mig, för att stadga mitt omdöme i frågan. Slutledningen
blir då följande:
antag, att Grundloven tillkommit till följd af öfverenskommelse
emellan Noriges Storthing och Svenska Kommissarier;
antag, att dessa Kommissarier voro icke blott Svenske Konungens
utau äfven K. St.-rs;
antag slutligen, att Grundloveu icke blott innehåller åtskilliga
unionsbestämmeiser, utan hr hel och hållen ett unionsdokument.
Sedan man antagit allt detta, måste man väl icke kunna
förneka, att föreskrifterna i detta unionsdokument böra lända till
ovilkorlig efterrättelse. Om detta gäller dess föreskrifter i allmänhet,
måste det väl äfven gälla de särskilda föreskrifter, som deri
finnas om sättet af Grundloveus förändring Detta sätt bestämmes
uti 112 §, som har följande lydelse:
»Viser Erfaring, att nogen Deel af denne Kongeriget Norges
Grundlov bör forandres, skal Forslaget derom fremsaettes paa et
ordentligt Storthing og kundgjöres ved Trykken. Men det tilkommer
först det naeste ordentlige Storthing at bestemme, om den föreslaaede
Förändring bör findé Sted eller ej. Dog maa saadan
Förändring aldrig modsige denne Grundlovs Principer, men ullene
angaae Modificationer i enkelte Bestemmelser, der ikke forandre
denne Constitutions Aand, og bör to Tredjedele af Stortbinget vaere
enige i saadan Förändring.»
Såvidt jag kau läsa, finnes uti denna g, lika litet som uti någon
af de föregående, förbehåll om Sveriges hörande, vare sig genom
frågans underställande R. St:rs pröfning eller genom dess föredragning
i sammansatt Svenskt och Norskt Statsråd. Och slutar
jag deraf, att Norska Storthinget, i förening med Konungen, kan
vidtaga hvilken förändring i Grundloven som helst. Men, invänder
man, på sådant sätt skulle möjligen äfven 1 §, som stadgar att
Norige skall vara förenadt med Sverige under en Konung, kunna
utan Sveriges hörande uphäfvas. Härtill jakar jag utan ringaste
tvekan. Utom det att Konungen icke gerna kan tänkas lemna sin
sanktion till ett sådant förslag, så finnes ju detta stadgande äfven
uti Riksakten, hvilken icke kan ändras utan efter bifall af begge
folkens representanter och Konungens sanktion. Borttoges berörda
stadgande i Grundlovens i §, rubbades derigenom föreningen icke
i ringaste mån; Norska grundlagen komme endast i närmare öfverensstämmelse
nied Sveriges Regeringsform, hvilken icke innehåller
något om unionen.
Vidare invänder man, att innan Riksakten tillkom, var Norska
grundlagen det enda unionsdokumentet och hade således, efter det
af mig anförda slutledningssätt, kunnat ensidigt ändras utan Svert
-
Den 17 Mara /. m.
ges hörande. Ja, hvarför icke! Under denna mellantid fanns icke
a Svensk sida någon annan återhållande kraft än Unionskonungen;
inen den var för tillfället tillräcklig, enär det icke hade stor sannolikhet
för sig, att samme Konung, sorn stiftat föreningen, jemväl
skulle uplösa den. Dessutom bör man besinna att, hvad Svea
R:s St:r beträffar, dessa icke före föreningens afslutande fått ett
ord med i laget. De hördes först efteråt, och dä tillkom Riksakten,
hvilken, efter mitt sätt att se, måste vara den enda unionshandling,
lör hvars ändrande begge folkens representanter böra
höras.
Denna akt, säger man, är i hög grad ofullständig och innehåller
icke alia nödiga unionsbestäinmelser. Medgifves! Men här
sitta vi icke till doms öfver föreningens stiftare och hafva icke att
bedöma huruvida de handlat väl eller illa, utan hafva vi, i fråga
om Ståthållareskapet, endast att bedöma hvad det emellan de begge
tolken uprättade unionsdokumentet derom säger. Då nu Riksakten
icke med ett enda ord nämner denna sak, torde deraf äfven följ»,
att vi med den saken icke heller hafva något att skaffa.
Den ifrågasatta ändringen af 14 g, påstår man, är icke blott
en modifikation al Grundloven, utan ilen strider mot dess principer,
hvadan den icke kan, emot stadgandet i 112 §, få ega rum.
Ehuru en sådan tolkning af ordet princip låter lör mig högst besynnerlig,
så vill jag icke särdeles hälla derpå. Antag således att
berörda förslag är stridande mot Grundlov ens principer; töjer
deraf någon rätt för Sverige att blanda sig i saken? Vill icke
Noriges Storthing och dess Konung hålla Gruudloveu i helgd, sä
kunna vi i sanning icke hjelpa det. Men ett påstående, att vi ega
rätt att höras öfver förändringar i Grundloven, bör icke det skäligen
väcka dylika anspråk frän Norsk sida, i fråga om ändringar i
våra grundlagar? Regeringsformen föreskrifter, att Konst.Utskit
eger att endast föreslå sådana ändringar i grundlagarue, sorn äro
nödiga, nyttiga och möjliga att Verkställa. Jag undrar högligen
hvad vi skulle säga, om, vid frågan förande en föreslagen grundlagsändring,
Norige skulle vilja hafva sitt ord med och, under förklarande,
alt den ifrågasatta ändringen icke egde de i Regeringstormen
bestamda egenskaper, på sådan grund sökte förhindra dess
antagande. Vore saclant särdeles angenämt?
Fastän de sig så kallande Svenskar icke kunna åberopa något
enda stadgande, sorn medgifver ett deltagande i förändring af Noriges
Gruudlov, enär dess 38 § val icke rimligen kan tydas derhän;
så säga de likväl, att vi hafva, om icke en juridisk, åtminstone
en moralisk rättighet och den bör icke lemnäs obegagnad.
Norige har visat en sådan obenägenhet emot unionen, har så utan
allt skäl afslagit älven de billigaste anspråk från Sveriges sida på
förbättringar i de unionella förhållandena, att Sverige icke bör lemna
detta tillfälle obegagnadt att dymedelst tilltvinga sig sådana medgitvanden,
som Norige icke, i känslan af deras rättmätighet, kunnat
förmå sig göra. Är sådant handlingssätt ridderligt, är det icke
snarare krämareaktigt? Man vill sälja, icke en rättighet, utan det
inflytande, man tror sig ega hos Konungen.
Den 17 Mare /. m.
217
Ehuru jag icke anser B,. St:r ega någon juridisk rätt att
blanda sig uti frågor om ändring i Grundloven, skulle sådant likväl
icke hindra mig tillstyrka li. St:r att uti en sådan fråga ingå
till Konungen med underdånig skrifvelse, såvida frågan rörde rikets
ve eller val. K. Si:r hafva förr ingått med skrifvelser till Konungen
om framställningar till Regenter i främmande länder; således
bör det äfven vara R. St:r obetaget att framkomma med skrifvelser
i ämnen, hvaröfver Noriges Konung har att besluta. Men nu har
ingen påstått, att Sveriges välfärd eller unionens bestånd på något
sätt är beroende af utgången utaf frågan om ändring i Norska
Grundlovens 14 Jag för min del öfverlemnar derföre tryggt
den frågans afgörande åt Konungens vishet och afstyrker bifall till
Utsk:ts förslag i tredje punkten af Bet:det.
Den fråga i förev:de Bet:de, som jag anser för den hufvudsakligaste,
är den om revision af föreningsfördraget. Jag instämmer
fullkomligt med dem, som sökt framlägga unionens brister,
och ibland dessa sätter jag i främsta rummet den af saknad bestämmelse
om en unions-representation, för slitande af tvister rörande
uniouella förhållanden och för att för framtiden förekomma
anledningar till sådana sorn den förevjde. Jag behöfver icke ingå
i en närmare utredning af de brister, som finnas i fördraget, icke
heller af sättet att afhjelpa dem. Sådaut har redan förut skett af
andra. Lika litet anser jag mig böra upräkna alla de mer eller
mindre giltiga anledningar, som förefinnas till klagomål emot Norige
för ovänlig sinnesstämning emot unionen. Deremot vill jag icke
undandraga mig att tillse huruvida en sådan fiendtlighet, i fall den
förefinnes, kan hafva en naturlig förklaringsgrund.
Huru man än vill se sakerna, kan man icke undgå att erkänna,
att föreningen mellan Sverige och Norige icke var ifrån Noriges
sida fullt frivillig. Man må tvista om, huruvida Sverige sommaren
1814 kunnat inkräkta Norige, eller om Norige förmått tillbakaslå
anfallet. Härom må man gerna hysa olika tankar; men
man kan icke förneka, alt om icke Svenska arméen infallit i Norige
och icke detta land hyst fruktan för främmande makters mellankomst,
hade Norige icke dä ingått unionen. Den var således
icke frivillig, utan i större eller mindre mån påtvungen. Genom
föreningen tillskyndades Norige stora fördelar; men äfven sådana, när
de mot ens vilja påtrugas, bruka ieke skådas med blida ögon. Åtminstone
fordras tid att glömma tvånget. Först derefter kunna
fördelarne rätt upskattas. Men nu sökte icke Norska Regeringen
att påskynda glömskau i detta hänseende. Tvärtom, genom störandet
ai de syttende Majfesterna, medelst dragonader samt genom
att gång efter annan återuprepa de förhatliga tio propos:rna, hölls
den fieudtliga sinnesstämningen oafbrutet vid lif. Och berörda åtgärder,
hvilka i Sverige ganska allmänt ogillades, ausågos dock i
Norige härleda sig från Svenskt inflytande.
Vidare torde det vara en erkänd sanning, att ibland tvenne
personer eller Stater den af dem, sorn i något hänseende känner
sig underlägsen, vanligtvis blir mest ömtålig om sin värdighet och
lätt misstänker den andra för afsigten att förolämpa. En sådan
Ben 17 Mars f. In.
Noriges misstänksamhet mot Sverige har blifvit underhållen och
har man jemväl stundom lyckats deri blanda bitterhet. Lägger man
nu till dessa förhållanden ytterligare en ganska väsendtlig omständighet,
torde det icke blifva oförklarligt om Norige hyste ovänlighet
emot föreningen. Norige kan icke i egentlig mening sägas
häfva kämpat och stridt för den stora politiska frihet, det nu åtnjuter.
Hade Sveriges anfall och unionsförsök år 1814 alldeles
■misslyckats, är det icke troligt att Norige, som säkerligen snart
■‘blifvit med Danmark återförenadt, kunnat få fortfarande åtnjuta
■denna politiska frihet och oberoende. Kampen år 1814 gällde således
icke egentligen frihet och oberoende. Nu bjuder likväl en
lag, som tyckes vara en hela skapelsens grundlag — att frihet
måste genom strid vinnas och förvärfvas, samt att den icke kan
såsom gåfva mottagas. I folkmedvetandet tåg således en dunkel
aning derom, att något felades den Norska friheten. Denna brist
Var bristen på, Strid för friheten. Da nu Norige allt 'efter före
'nfngen
med Sverige icke blifvit upkalladt till strid mot någon yttre,
'för båda länderna gemensam fiende, har denna stridslust icke blifvit
på sådant Sätt tillfredsställd. Då detta begär likväl fordrade sin
upfyllelse, så nödgades raan, i saknad af någon verklig fiende, att
dikta en sådan. I fråga om valet, var det naturligt, 'att 'det föll
på Sverige. Med detta land hade Norige under sekler legat i strid,
‘Och Sverige var äfven den fiende, man senast sett inom Noriges
kfndamären, ja nästan den ende, som någonsin öfverstigit dess gränser.
Eå sådana grunder antog man för gifvet, att Sverige fortfarande
vore fiendtligt stämdt emot Norige, och då en sådan upfattning
på många håll upmuntrades, kan man icke särdeles förundra
sig deröfver, om denna föreställning vunnit en viss grad af 'styrka.
I gamla tider var det en plägsed i Norden ätt, sedan kämpar
pröfvat hvarandras krafter och funnit hvarandra sig värdiga,
de då ingingo fostbrödralag. Detta broderskap afslöts derigeuom
att de ‘blandade sitt blod tillsammans. Ett sådant blodsdop bar
ännu iöke broderskapet emellan Sverige och Norige erhållit. Häri
ligger unionens hufVudfel. Om en gång båda folken upkallades till
strid emot en fiende till deras gemensamma frihet; om de sida vid
sida finge utkämpa denna frihetskamp — då vore icke tvifvel, att
ju föreningen derefter skulle blifva innerligare och icke vidare Utsättas
för 'faran ätt störas genom tvister om småsaker. Då raan
nu likväl icke kan afvakta den tidpunkt, när denna frihetskamp
kommer att inträffa — ätt den likväl måste inträffa, 'derom är
jag fullt öfvertygad —*• bjuder pligten att tillse, om acke andra
medel kunna finnas till befästande af föreningens grundpelare, hvilka
man nu på allt sätt soker att Skaka. Ibland de i detta-hänseende
tänkbara sätt torde för närvarande icke finnas något lämpligare
än en revision af unionsfördraget; och tillstyrker jag derföre
den i första punkten föreslagna underdåniga skrifvelsen; dock med
förbehåll 'ätt motiven ändras till öfverensstämmelse med hvad Frih.
Sprengtporten föreslagit.
Gr. Pö'8'8'e, Knut: Emedan Utsk;ts Betänk, mera vidrör det
Den 17 Slars t. m.
ömsesidiga förhållandet mellan båda folken, än dessa båda folks gemensamma
förhide till andra stater, isynnerhet sådant det, till följe
af mitt yrke, för mig lifligast framträder, vågar jag bedja att få yttra
några få ord om unionsflaggan,
Utsk:t anser, att det främsta rummet inom föreningen och
rättigheten att, i förhide till utländska makter, representera densamma
borde fortfarande bibehållas åt Sverige.
I afs. på den representation, som en unionsflagga utgör, så
förlorades detta främsta rum 1844.
Ibland de punkter, som Utsk:tet anser sig böra upgifva, såsom
angelägna löremål för förändring, förekommer äfven formen för
en unionell representation.
Dermed kan nu menas kongress; dermed kan äfven menas
gemensam unionsflagg.
Ofvertygad att Utsk:t ingalunda ansett frågan örn flaggan för
en småsak, ehuruväl denna fråga, af lätt förklaradt skäl, i det afgifna
Betänk:det framträder mindre bjert, än åtskilliga andra förleden,
vågar jag antaga, att uttrycket unionell representation här
har en dubbel mening.
Jag gör det så mycket hellre, sorn Utsk:t ,på ett föregående
ställe talar om flaggan såsom dyrbar för folket genom påminnelser
om ärorika minnen etc., äfvensom Utsk;t anser, att den genom
nuvarande unionstecken fått en främmande tillsats. Svenska örlogsflaggan
har, sedan urminnes tid, varit blå med gult kors.
En förordning under Erik XIV säger, att den skall vara blå
med guld, såsom den af ålder varit häfver.
Efter Noriges förening med Sverige, anbringades 1815 ett
unionstecken sålunda, att öfra fältet vid flaggstången blef rödt med
ett hvitt kors på sned.
Detta var en unionsflagg.
1844 tillstyrkte en, af Svenske och Norske män sammansatt,
komité, att den gemensamma unionsflaggan skulle representeras
af tvenne, d. v. s. uphöra. Sedan dess hafva vi ej haft någon
unionsflagg! Två, förenade till ett, borde väl äfven så representeras?
Eör
närvarande representeras vår union genom flaggan på ett
sätt, som är besynnerligt för oss sjelfva, oförklarligt för alla
andra.
Se huru förh:det är med andra unioner, t. ex. Stor-Britannien,
Förenta Staterna m. fl. Genom unionstecknet i flaggan antyda
de, att olika nationaliteter äro förenade för ett mål, sorn genom
den gemensama flaggan antydes. Mig förefaller dessutom nuvarande
förlnde med Norska flaggan mindre enligt med Norska grundlovens
lil §. för att ej säga rent af grundlagsvidrigt.
Den enda flagg, som bör begagnas, den enda, som kunde källas
en unionsflagg, vore den, som i 29 år, eller från 1815 till 1844,
för verlden utvisade, hvad som då var en verklighet,, att Sverige
och Norige voro förenade,
Huruvida i denna flagg nuv;de unionstecken skall anbringas,
eller något annat användas, lemnar jag derhän. Om vi hade en
220
Den 17 Mars'f. m.
sådan unionsflagg, då skulle ej mera kunna sägas, att unionsteeknet
vore en främmande tillsats.
Då skulle ej, såsom nu, de båda folkens flaggor för verlden
yppa, hvad ingen borde veta, att de äro förenade pä samma gång
som de icke äro förenade.
Då skulle Norige besparas de många förargliga förbiseenden
och små förtretligheter, hvarför det hittills varit utsatt genom sin
nya flagga.
Alla sjönationer hafva nemi. ännu ej förskaffat sig denna Norska
flagg, de känna den ej.
Likasom Engelsmännen hafva röd, hvit och blå flagg, för att beteckna
olika eskadrar, olika amiralsgrader, så anses äfven af utländningen
denna Norska flagg tillhöra Svenska röda eskadern. Norsk
salut besvaras derföre med Svensk örlogsflaggs hissande.
Norska Storthinget har en gång funnit sig föranlåtet begära
tillstånd för Norska handelsfartyg att tillsvidare i vissa farvatten
begagna Svensk flagg. Det var, emedan Norska flaggan var ej känd,
gaf ej skydd.
Fördelarne af gemensam unionsflagg vore vidare, att konsulaterna
skulle njuta mera skydd af flaggan, än hvad varit fallet på
sednare tider.
En förordning af 1844 stadgar nemi.: »Till örlogsgös och till
nyttjande för de förenade rikenas beskickningar hos främmande makter
skall såsom flagga användas unionsteeknet.» Genom den vidsträckta
frakthandel och sjöfart, som bedrifves af våra fartyg, genom
dessas goda hållning och bildade samt skickliga kaptener, genom
det fördelaktiga intryck, våra örlogsfartyg lemna hos utländningen,
genom åtskilliga anledningar är vår flagg aktad och känd i utlandet.
Jag har hört, att, under oroligheterna i Spanien, voro våra
konsulater der så skyddade, genom den gamla blå-gula flaggan, som
utvisade: här är Sverige, att innevånarne i de oroliga städerna
skyndade med sina dyrbarheter till Svenska konsulatet, att der låta
förvaras såsom på en depositionsbank. Så har ej varit fallet under
sednare tiders oroligheter. Man har tvärtom hört klagomål
öfver att folkmassorna ej respekterat nuvarande flagg på våra konsulater.
De känna den ej.
Vid eskadrars afsändande till aflägsna länder i gemensamt ändamål
för båda rikena, skulle ett bättre begrepp om dessas förening och
styrka gifvas, derigenom att samma flagg, samma färger blåste från
flere fartyg. Det har t. ex. talats om en expedition tili Japan.
Japanesarne skulle väl svårligen förstå eller låta sig öfvertyga, att
en blå gul och en röd-hvit-blå flagg betecknade två förenade folk,
en union. Den gemensamma blå-gula unionsflaggan skulle slutligen
utgöra en ständig påminnelse för båda folken om det mål,
flen princip, hvarföre de böra sträfva, som äfven antydes, då Tegnér
skrifver:
»I Norden vara skall en kraft, en enig vilja;
Hvad Gud förenat må ej menniskor åtskilja».
Jag tycker ej någon särdeles betänklighet borde å Noriges
sida yppa sig mot att återtaga den gamla blå-gula flaggan. En
Den 17 Mars f. m.
221
flagg bl ifver dyrbar för ett folk. derigenom att den påminner ora
ärorika minnen från segrens, från motgångens dagar.
Några sådana minnen kunna väl ej fästa sig vid den nuv:de
16-åriga Norska flaggan?
Norige skar, gemensamt med Danmark, sköna lagrar, färgade
mången våg med sitt blod. Men ej kunna viii ändå Dannebrogsbanerets
färger vara sä kära för Norrmännen?!
Jag förenar mig med Hr Brakel i yrkandet att vi måtte få
en för båda rikena gemensam och lika unionsflagg. Deremot måst
jag pä det högsta protestera mot det uttryck, som, enligt den
välde tal., skulle hafva begagnats om Svenska flaggan.
Något sådant har jag aldrig hört och tror att alldraminst någon
man af yrket kunnat fälla ett sådant yttrande Under några
år begagnades ett, af bjerta brokiga färger sammansatt, befälstecken.
Möjligen torde Hr Brakel hört ett sådant uttryck fällas derom eller
kanske om unionstecknet, men aldrig har dermed menats flaggan.
Jag vill nu ej längre uptaga R. o. Adis dyrbara tid, utan får
blott, med vördsam yrkan på bifall till Utsk:ts förslag i dessa
punkter, uttrycka den förhoppning, att, i den underdåniga skrifvelse,
som Exped.Utskit., till följe af R. St:rs sannolikt blifvande beslut,
kommer att till K. M:t aflåta, vederbörligen framhålles vigten och
nödvändigheten af en för Sverige och Norige gemensam och lika
unionsflagg.
Hr Lagerhjelm, Gust. Reinhold, anförde skriftligen:
Det må visserligen anses öfverflödigt, att i den vigtiga fråga,
som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggningar, äl ven jag upträder
med anspråk att uptaga R. o. Ad:s tid, isynnerhet som jag
icke har att åberopa mitt votum och min öfvertygelse på någon
annan utredning af frågan än den, som af Ekon.Utskottet redan
är gjord, som af flere ledamöter inom detta Hus redan är uttalad
samt dessutom varit föremål under flera månaders tid, ej allenast
för den offentliga pressens förhandlingar, utan äfven på ett särdeles
uplysaude sätt varit aniedn. till en vetenskaplig strid emellan Sveriges
förnämste Historici. Men det finnes ögonblick inom det politiska
lifv et, dä det för en leprtsentant ej allenast är en skyldighet
att offentligt uttala sig — utan ett behof — och det må ursaktas
mig, att jag nu begagnar min grundlagsenliga rätt, att öppet
deltaga i en rådplägning, som rörer Sveriges rätt och Sveriges
ära — ty det är om denna rätt, och ingenting annat, hvarom
Svenska representationen nu öfveriägger.
Föreningen emellan de båda Skandinaviska folken, under århundraden
sävidt åtskiljde genom statsförfattning, kultur och historia,
men genom naturens intimaste band förenade, är en stor idé, som
gått i arf till Nordeus framtid från en man, hvilken, sjelf utgången
ur iolket, genom sitt eget snille och sin egen kraft samt genom
det Svenska folkets fria val satte på sitt hufvud Sveriges Krona
och, genom de Svenska vapnens makt, äfven Noriges; men som likväl,
sjelf genomvärmd under sm ungdom af frihetens sol i Södern, kvilke.
n såg honom födas, och val vetande att bland Nordens berg en
-
222
D en 17 Mars f. m.
dast friheten kan trifvas, genast till en pant of sin seger förklarade
Noriges oafhängighet och sjelfständighet för everdeliga tider och
emottog det Norska folkets fria val af Konung Carl XIII till dess
Konung. Aldrig har uti historien friheten blifvit gifven ett folk,
mera egnadt att emottaga den och mera kraftigt att kunna vårda
den. Men att en förening mellan tvänne folk, hvilken eger sin
egentliga tillkomst genom vapen, ehuru den genom lagar och fördrag
högtidligen är förklarad att hvila på en ömsesidig frivillig öfverenskommelse,
skall under de närmast lefvande generationerne
vara föremål för en viss retlighet och misstänksamhet i deras inbördes
förh:den, är en oundviklig följd ej allenast af sjelfva föreningens
tillkomst, utan äfven af de båda nationernas olika lynne och
deras vidt åtskiljda historia samt utvecklingsbana. A ena sidan
inom denna förening står nemligen ett ungt kärnfullt folk, med nyss
återvunnen frihet efter en, i politiskt hänseende, fyrahundraårig
dvala, först sedan 4 5 år uptaget i det Europeiska samhällets förbund,
med liflig känsla af sin sjelfständighet och om sina rättigheter,
ytterst känsligt i frågan om sina skyldigheter, och likt alla naturens
barn i känslan af sin egen kraft, alltid trotsigt i sina fordringar.
Ä deri andra sidan en gammal väl bepröfvad nation, hvars
svärd1 mer än en gång har tyngt på Europas vågskål, som på dess
slagfält spilt sitt blod och sina krafter i sanningens tjenst, som i
känslan af sin egen rätt väl vet att erkänna andras, och som vet
att vårda andras frihet, emedan den offrat strömmar af blod för
att bevara sin egen.
Hvem kan förneka att i föreningen mellan 2:ne sådane nationaliteter
ligger en stor framtid, om en förening, som upfyller sitt
stora ändamål1, verkeligen kan tillvägabringas; men ali förening hvilan
främst på ömsesidigt förtroende och på en aldrig slocknande
känsla af gemensam rätt. Sveriges rätt eller, med andra ord, dess
statsrättsliga förhållande inom unionen, sådant detta i denna dag
sig befinner, är betingad genom konventionen i Moss af den 14
Aug. 1814 af dåvarande Svenska Kronprinsen. I denna konventions
2:dra artikel heter det:
Konungen af Sverige underhandlar direkt med Stortinget genom
en eller flera kommissarier, hvilka han utnämner;
samt i 3:dje artikeln :
Konungen af Sverige lofvar att antaga den utaf de deputerade
uti Riksförsamlingen i Eidswold utarbetade konstitution. H. M:t
vill icke deruti föreslå andra förändringar än dem, som gro nödvändiga
för de båda rikenas förening, och förbinder sig att icke
göra några utan enligt öfverenskommelse med Storthinget.
I öfverensstämmelse härmed och med fullmakter af Konung Carl
XIII, hvilka voro försedde med Svensk kontrasignation, inställde
sig fern Svenske män uti Kristiania, hvilka till det dä församlade
Stortinget framlemnade förslag till konungariket Noriges Grundlov
uti 100 paragrafer, hvilket efter särskilda underhandlingar den
4 Nov. 1814 antogs till gällande Grundlov uti 112 §§ och
som under samma dag af de Svenska kommissarierna påtecknades,
med förbehåll af Sveriges R. St:rs konstitutionella rätt i de
Den 17 Marai f. m.
223
delar, som medförde ändring eller jemkningar i Sveriges Rikes
RegeringsForm; hvarpå Konungaval skedde, sedan de Sveuska kommissarierna
anmiilt alt de antogo Norska grundlagen pä Hans
Svenska Majus vägnar. Noriges grundlag är sål. ovilkorligen det
fördrag., på hvilket sjelfva unionen hvilan, och från den 4 Nov. 1814,
då grundlagen antogs, till den 6 Aug. 1815, då Riksakten beslöts,
var denna grundlag det enda dokument, som låg till grund för
unionen i sitt, nuv:de skick. Det Norska folket känner också ganska
väl att dess, likställighet inom unionen är fullt försäkrad genom
denna deras grundlag, samt att dess fullkomliga frihet och sjelfständighet
är högtidligen erkänd, likväl med vilkor nf föreningen
med Sverige, äfvensom att Sveriges, ställning till unionen är densamma
som Noriges, med undantag af det stadgande* som eger rum
i den 14 g, der Konungens rätt att till Riksståthållare i Norige utnämna
en Norrman eller en Svensk är uttryckt, och genom hvilket
stadgande Sverige ofelbart under vissa förleden intager en
principal ställning.
Det har blifvit en tvistefråga för dagen, huruvida en sådan
principal ställning verkligen finnest samt huruvida stadgandet i 14
§ af Noniges Grundlagom det Norska Jliksståthållareembetet är ett
unionellt stadgande eller ej. Att Sveriges företrädesrätt inom unionen
i politiskt afs. just ligger uttryckt i denna paragraf, är utom
allt tvifvel och kan väl icke ifrågasättas, under andra förleden än
att det Norska folkets aktningsvärda finkänslighet för sin egen rätt,
äfven utom gränsen af densamma, söker att göra den gällande.
Men att inom Sverige en meningsskiljaktighet kan upstå, som urartar
till den häftigaste tidnings polemik, måste väcka förvåning.
Hulan den omständigheten att i denna g en Svensk man kan utnämnas
till Riksstathållare i Norige, måste vara nog bevis, att det
är för unionens skull, som sjelfva stadgandet eger sin tillvaro, oberäkuadt
dess historiska tillkomst och just det faktum, att stadgandet
har sin plats i sjelfva Norska grundlagen, hvilken genom vissa
paragrafers tillvaro i densamma just utgör det primitiva föreniugsdokumeutet,
sådan töreningen nu är.
Man har stämplat Svenska folkets nationella åsigter i denna
fråga som en intervention i den Norska grundlagen, som ett attentat
på Noriges frihet m. m. En Svensk intervention i ett
fritt, folks fri och rättigheter strider mot all historisk sanning,
niet Svenska lolkets nationalkarakter, och borde icke kunna misstänkas
ett folk, —som, med en hand full soldater, i hjertat af Europa
erölrade tankens frihet åt menskligheten, hvilken eröfring blef beseglad
med dess ädlaste hjeltes blod. — som i utbyte mot en annan
provins emottog Norige af Europas stormakter, men likväl gaf det
sin frihet och sjelfständighet, hvaraf Norige under århundraden icke
varit i åtnjutande. Det tillhör likväl Svenska folkets representanter,
hvilka nu befinna sig i nödvändigheten att uttala Sveriges och
Noriges gemensamma rätt, att tolka lagen, sådan den är, för att
kunna med sitt votum ansvara inför nationen samt inför sitt samvete,
dagens opinion må för öfrigt vara hurudan som helst. Det
221
Deri 17 Mars f. m.
iir historien, som på fadernas Allshärjareting kommer att i sista
hand pröfva sanningen.
Det är också, mina Hrr! hög tid att Sverige sent omsider
börjar att se till sin goda rätt i unionen, att se till, om icke
slatsklokheten bjuder att taga det Norska folketss beundransvärda
klokhet, enighet och fosterlandskänsla till exempel och undersöka
om föreningen verkligen utvecklat sig till någon praktisk nytta
äfven för Sverige; eller hvilken fördel i politiskt hänseende har
Sverige af denna union? Har det Norska folket och det Norska
Stortinget beredvilligt gått Sveriges Konungs och Svenska Ständernas
billiga önskan till mötes att ställa sitt försvarsverk så, att
det i farans stund till lands och sjöss kan, i ett rättvist förhållande
till sina anspråk inom unionen, blifva fullt användbart till gemensamt
försvar?
Hafva, oaktadt gjorda bemödanden, våra handels- och tullförhållanden
så kunnat ordnas, att någon fördel för de båda nationerna
kan ega rum till gemensam utveckling? Än våra rättsförhållanden,
hvilka ovilkorligen i följd af de båda ländernas läge äro ömsesidiga,
och då klagomål vid hvarje riksdag från gränsorterna upstå, hafva
dessa i rättvisans heliga namn kunnat ordnas till ömsesidig nytta
och fördel? Omöjligt! Aro slutligen i financielt hänseende de båda
nationernes skyldigheter så afvägde, att Sverige icke lår vidkännas
drygare andel i gemensamma omkostnader, än hvad rättvisa och
billighet kräfver? Jag instämmer med de ledamöter inom detta
Hus, som redan förut gjort dessa frågor, och hvilka tillräckligt besvaras
af de sednaste årens förhandlingar de båda rikena emellan,
och hvilka öppet visa, att unionen betraktas af det Norska Stortinget
som en bisak, ett nödvändigt ondt (och ingenting är mera
olycksbådande för Sveriges och Noriges gemensamma intressen och
deras sjelfständighet) — detta till tacksamhet för alla de medgifvanden
för unionen, Sverige redan gjort, som bland annat, för att tillfredsställa
brödrafolket, t. o. m. fått underkasta sig att låta sin urgamla
flagga, hvilken svajade, då Svenska flottan lade ut från Elfsnabben
iJuni 1 (>30, för att föra öfver hafvet en liten oförfärad hop Svenskar
under dess störste hjelte mot Europas öfvermakt, den katholska
hierarkien, fått underkasta sig, säger jag, att låta denna ärans
symbol genom ett penndrag stryka flagg.
Jag tillstyrker EkonomiUtsk:ts Betänkande i lista och 3:dje
pun kterna.
Efter tillkännagifvande att 14 ledamöter hade anmält sig att
ytterligare anföranden i ämnet afgifva, hemställde H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, att, som tiden nu vore långt framskriden, öfverläggningen
måtte upskjutas till eftermiddagens plenum, och sedan härtill
lemnats bifall, åtskiljdes Ståndet kl. V4 till 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
D t w 1* Mars e. ni.
225
Lördagen den 17 Mars 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes öfverläggniugen rörande l:sta och 3:dje punkterne
uti Allm. Besvärs- o. Ekon Utskds Betänk. N:o 37. i ani. af väckta
motioner rörande Sveriges och Noriges ömsesidiga förhållanden.
Hr Tersmeden, Per Beinhold: DA enl. B. o. Ad:s beslut
tvenne frågor skola här på en gång alhandlas, så måste man nu
taga dem båda i betraktande. Hvad den första punkten vidkommer,
så har jag efter de uplysande anföranden, som derom blifvit
afgifna, ingenting annat att säga, än att jag till alla delar förenar
mig med Frih. Sprengtporten, såväl i afs:de å det slutresultat,
hvartill han kommit, som ock oen motivering, han här föreslagit.
Öfver tredje punkten ber jag deremot att få yttra mig något utförligare.
I detta ämne har redan så mycket blifvit ordadt, ej mindre
utom än inom Bepresentationen, så många skäl framlagda, så många
uplysningar meddelade, att hvar och en, som velat, äfven ganska
lätt kunnat derom bilda sig ett omdöme. Jag vill derföre nu endast
söka i möjligaste korthet blotta halten af några bland de
hufvudgrunder, på hvilka Utskit ansett sig böra stödja sitt med
ani. af Hr Dalmans motion här afgifna förslag. Utskit yttrar pag.
34: »Af dessa förhållanden anser Utsk:t klart framgå, att Noriges
Grundlag af d. 4 Nov. 1814 tillkommit genom underhandlingar
mellan Sverige, å ena sidau, representeradt af dess Konung genom
hans Kommissarier, och. å den andra, Norige genom dess Storting,
att de mera vigtiga af de, stadganden, som rörde båda länderna,
blifvit med afs:de på det inflytande, dessa kunde hafva på'Sveriges
grundlagar, hanskjutna till B. St:rs pröfning, och, till följd af dessas
beslut, intagna i en särskild HiksAkt, hvars bestämmelser icke
kunna utan B. St:is bifall andras; men att de, flera stadganden i
Noriges Grundlag, hvilka äro af beskaffenhet att röra äfven Sverige,
utan att dock hafva fått plats i BiksAkten, härigenom icke förlorat
sin egenskap att vara mellan Sverige och Norige aftalade föreningsbestämmelser,
och att följaktligen, ehuru ej egande sammanhang
med Sveriges grundlagar och derföre ej, såsom konstitutionel! unionela
stadganden, B. St:rs beslutande-rätt underkastade, dock såsom
uuionsbestämmelser e kunna utan samtycke från Sveriges sida uphäfvas
eller förändras på sådant sätt, att Sveriges rätt derigenom
H. IV. 15
22S
Den 17 Mars e. m.
minskas.» Då Utsk;t här säger, att »Noriges Grundlag af d. 4 Nov.
1814 tillkommit genom underhandlingar mellan Sverige, å ena
sidan, representeradt af dess Konung genom hans Kommissarier,
och, å den andra. Norige genom dess Storthing» — så innebär
detta påstående, enligt min öfvertygelse, ett lika väsendtligt som
betänkligt misstag. Kommissarierna representerade nemi. vid detta
tillfälle ingen annan än Sveriges dåvarande Konung, och denne ingen
annan än sig sjelf, i egenskap af Noriges Konung, i kraft af Kielertraktateu.
samt af Norsk Thronkandidat, til! följd af sitt eget begifvande.
Det ,var icke Sverige, som här kallades att regera öfver
Norige och att der utöfva några jura regalia. Och det är likväl
till någonting dylikt, till ett sådant, om ock medelbart och indirekt
regerande, sora man kommer genom strängt konseqvent tillämpning
af denna förutsättning om Svenska folkets deltagande uti Norska
Regeringsformens stiftande; en förutsättning, som genomgår Utsk:ts
hela argumentation, och som måste förefalla så motbjudande, icke
blott för hvarje Norrman, utan ock för hvar och en under ett fritt
samhällsskick född och upfödd man, emedan den ytterst innebär
någonting, som hvarje friboren måste finna för sin fosterlandskänsla
mest sårande, mest uprörande, någonting, för hvilket han skulle
föredraga en inländsk, ja en utländsk despots förtryck; och detta
något är — ett folks herravälde öfver ett annat. Må man derföre
uphöra att förvånas öfver, att Normännen heldre vilja se Riksståthållareembetet
för evärdliga tider qvarstå, än medgifva ett annat
folk rättigheten att med anspråk på auktoritet diskutera deras
Grundlag.
Hvilken Svensk man skulle väl vilja tålmodigt åse sitt gamla,
ädla rike förvändladt till ett ståthållaredöme, än mindre en främling
der intaga främsta platsen — och likväl skulle hvar och en
ibland oss tusen gånger heldre underkasta sig detta, än att en
främmande representation finge, om ock blott — såsom här synes
åsvftadt — med en liten sammetsbeklädd klo tränga sig emellan
Konung och folk. Att uphäfvandet af det Noriges Konung medgilna
prerogativ, som ståthållareskapet innebär, skulle kunna minska
någon Sveriges rätt eller ens i ringaste mån röra Sverige annor,
lunda, än att derigenom möjligen en och annan Svensk ärelystnad
betoges en i alla fall temligen osäker utsigt till ett lysande och
lönande förtroendeembete — har jag för min del ända från första
stunden icke förmått inse. Satsen, är föröfrigt redan flera gånger
och med bindande bevisning vederlagd. Jag vill derföre nu blott
härvid anmärka, att man ju kunde, i fall Sveriges Konung genom
någon grundlagsparagraf berättigades att till visst Svenskt embete
nämna en utländning, t. ex. en Dansk eller Rysk man, med fullkomligt
lika befogenhet påstå, att ändring i ett dylikt stadgande
fordrade samtycke från Danmarks ellef Rysslands sida.
Det besynnerligaste i hela detta besynnerliga Betänkande är
det väldiga språng, Utsk:t tagit emot slutet af sin argumentation,
och det svalg, sora härigenom befästas emellan den sednare och
konklusionen. Efter att nemi. hafva förklarat stadgandet icke
kunna, Sverige oåtspordt, uphäfvas, anser likväl Utsk-.t det icke
Deri 17 Mars e. m.
*27
kvinna dragas under R. Sttrs pröfning, samt att dessa, enär; 'det
icke blifvit i RiksAkten intaget, ej kunna deltaga i beslut om ändring
eller uphäfvande af detsamma; men att stadgandets egenskap
att varn en före ningshestäm mel se gjorde, att det tillkomme Unionskonungen
att deröfver »slutligen besluta»; och att frågan om ändring
deruti bör behandlas i samma ordning, som rörande tillämpning
af andra uniotiela stadgande!! varit följd. Här väntar man
sig naturligtvis nu, såsom en nödig slutlänk till dessa så löst och
kontradiktoriskt sammanlänkade satser, ett yrkande om sammansatt
Statsråd eller någonting dylikt, men finner i stället plötsligen framför
sig en anhållan om upskof. Det synes verkligen sorn om Utskit,
under sitt väldiga anlopp emot Norska Grundlagens fästen, just då
det hunnit fram till den egentliga anfallspunkten. gjort en tvär halt,
och med en hastig vändning retirerande kastat sig in i en annan
ny position, hvilken emellertid befinnes ännu mindre hållbar än alla
de öfriga. Och ohållbar måste i sanning denna position förekomma
hvar och en, sorn med en smula lugn och oväld vill betrakta saken.
Ty när det väl icke lärer ligga inom möjlighetens gräns att den
iäegiirda revisionen kan medhinnas, om ens företagas, innan det nu
pågående Storthingets slut, hvad innebär väl då det här framstälda
förslag, annat än en underdånig anhållan till Sveriges Konung, att
Högstdeusamrae, i sin egenskap af Noriges Konung, täcktes öfverträda
80 $ i den af honom besvurna Norska Grundlagen, hvilken,
som bekant är, Irestämdt föreskrifver, att sanktion eller vägran
skall under loppet af samma Storthing meddelas. Och vore väl
ett slikt begagnande af deu visserligen oinskränkta petitionsrätten
värdigt R. St:r, värdigt trogna undersåtare, värdigt förnuftiga meouiskor?
Utskit har här visserligen icke tillstyrkt något enda af
de i motionen framstälda förslag, hvarken det som afser delgifvande
af Storthingets skrifvelse, eller det som rörer utredandet af
frågans statsrättsliga del. eller det hvarigenom Sveriges representanter
skulle lemnäs tillfälle att afgifva utlåtande i ämnet — utan
man har, begagnande en för mig obekant motionsrätt, framhalt i
ljuset ett splitternytt förslag, nemi. detta om upskof; men äfven
för detta förslag har lagts till grund den oriktiga föreställningen,
att stadgandet rörer båda rikena, samt den ännu olyckligare lörutsättningen
om brödrarikets underordnade ställning. Man har lika
litet velat erinra sig, att bland de §§ i Noriges Grundlag, som
K. M. i sin Propos. af d. 12 April 1815 upräknar såsom egentligen
omfattande de ämnen, som vore för båda rikena gemensamma,
den
tidliga erkännande af grundsatsen om en fullkomlig jemlikhet emellan
de båda rikena i alla de frågor, som röra deras gemensamma
styrelse.
Hvar och en, som älskar sitt fosterland, hvar och en, som
är vän af unionen samt af dea Skandinaviska Nordens sammanhållning
och framtida väl, måste djupt beklaga den agitation, som i
denna fråga egt rum. En agitation, alltid betänklig, men dock i
viss mån berättigad, då den rigtas emot en förtryckande regeringsmakt
eller ett öfvermäktigt inhemskt parti, kan deremot aldrig
Den 17 Mai» e. m.
rättfärdigas, dä den vänder sig emot en genom frändskap och föreningsfördrag
förbunden nation. Och då en nation vill med en
annan inleda en traktat eller revidera en redan ingången, så är
det väl någonting inom de civiliserade folkslagens historia hittills
oerhördt, at.t den ena kontrahenten börjar med att upstapla en.
massa af klagopunkter emot den andra. Sådant brukas visserligen
uti krigismanifester och i de diplomatiska handlingar, som föregå
eller beledsaga dylika manifester, men aldrig i fråga om vänskapsförbunds
afslutande eller reviderande. Pä ett dylikt sätt lärer
ingen traktat kunna med hopp om framgång inledas, ingen
revideras. Hvad man sår, det får man upskära; Irån ogräsfrön upspirar
ingen ren säd, af draktänder inga fridsförbund. Het är med
de inre politiska tvisterna, som med de husliga; så länge de hålla
sig inom en sluten krets, kunna de lätt biläggas; framhafvas de
deremot med buller inför verlden, och bringas i proeessfonn, så
kasta de alltid en skugga på de tvistande. Vaktorn oss derföreatt
inför Europa upföra ett skådespel, sora väl kan förskaffa oss
ett visst upseende, men icke något anseende, och hvars blotta förspel
redan sannolikt hos en och annan bland dess stormakter väckt
planer och förhoppningar, som äro allt annat än Skandinaviska.
Annu ett förhållande af oberäknelig vigt må här omnämnas, ehuru
det kan synas vara af ömtålig natur; men det är en pligt att
häröfver uttala sin mening. Het är icke grannlaga, det är ickeädelt,
att till sin Konung, som äfven är regerande i en annan
stat, frambära ens en önskan rörande den form, under hvilken
han der regerar. En sådan önskan är i högsta måtto obehörig,,
och innebär ett försök att försätta honom uti en viss kritisk ställning,
och likasom vilja förvrida deu höga ståndpunkt, lian till båda
folken intager.
Det är icke för Noriges rätt, Mine Hrr! jag här talal,; man
lärer nog vestanfjells sjelf veta försvara sina rättigheter; det är
Sveriges högsta och heligaste intressen, jag velat försvara, dä jag
nu bemödat mig om att varna mitt lands representanter Krån alt;
söka begå en orättvisa, att genom en till intet praktiskt resultat
ledande åtgärd göra först den så högt önskvärda revisionen, och
derpå sjelfva unionen omöjlig. Vi ha kommit, in på en äfventyrlig,
en vådlig bana; vi befinna oss likasom på en lossnad isbrygga,
omgifven af stormfoglars skri, midtiblatid uprörda vågor. Lfilotn
oss då ej kifvas med vår medvandrare på vägen, utan lika vänligt
som allvarligt fatta hans hand, och sålunda tillsammans söka hinna
det efterlängtade fastland, der en befästad frid och ett sannskyldigt
broderskap tillvinka oss en framtid, rik på gemensam storartad utveckling,
sedan alla missljud tystnat, den lumpna brodertvisten är
vorden en saga, och hvarje bittert minne likt en elak dröm förgånget.
Det är till ett sådant mål, som jag anser mig äfven i
min ringa mån bidraga, då jag nu yrkar afslag på tredje punkten
i detta Betänk.
Hr von Qvanten, Emil, anförde skriftligen.
När Gr. Anckarsvärd vid Riksdagens början väckte sin motion
Deii 17 Mari e. m.
229
om en revision af unionsfördraget, framkallade detta hans förslag
fcån alla sidor den största upmiirksamhet. Man var af delade
åsigter om den speciela upställningen deraf och om dess motivering;
men enhälligt erkände alla, att den ädle Grm tillika uttalat ett ord
i sinom tid. att han kastat fram en idé, sorn var lika politiskt välgrundad
som tidsenlig.
Man insåg att den ojemnhet, hvarmed unionen i flera afsden
f. ti. arbetar, att den oklarhet, som under tidernas lopp dels qvarstannat.
dels här och der nybildat sig mellan brödrafolken på den
Skandinaviska hallon, allra bäst borde kunna aflligsnas genom en
omarbetning af det fördrag, som utgör sjelfva grundvalen för deras
gemensamma politiska lif. Detta var att, såsom man säger, sätta
yxan till roten på det. onda, och utsigten härtill kunde ej annat
än väcka glädje hos hvar och en, som i Noriges förening med
Sverige Ar 1814 ser en kraftersättning för de djupa förluster, fäderneslandet
nyss dessförinnan lidit, och i den ostörda samdrägten
mellan de Skandinaviska unionsfolken ser en ny borgen för Sveriges
politiska kraft och oberoende.
Sådan var frågans ställning under de första månaderna af
Riksdagen.
Men föreställom oss nu. Mine Hrr, att Sverige egde en politisk
fiende, en lika maktlysten som samvetslös granne, som ogerna
sage att Sveriges styrka och inflytande vunne den tillväxt, som
blefve följden af ett ändamålsenligt ordnande af unionen; hvilket
medel skulle väl då denna ovän kunnat vilja begagna för att hindra
ett dylikt inträffande, som han rimligtvis ej kunde med våld
sätta sig emot? Utan tvifvel skulle lian sökt att på förhand framkalla
en till utseendet mindre tvist mellan unionskontrahenterna,
men hvilken tvist dock kunde ge den ene eller andre ani. alt
känna sin ära orättmiitigt kränkt och att misstänka hos den andra
afsigten att, till mehn för den ömsesidiga unionella sjelfständigheten
och friheten, vilja tillerkänna sig suprematien inom förbundet. Lyckades
det att upkalla ett så beskaffadt tvisteämne, vore det. väl
föga utsigter för en innerligare och kraftigare anslutning genom ett
nytt unionsfördrag.
Nå väl! hvad en sådan politisk fiende här sjelf icke gjort,
har deremot i stället slumpen uträttat. En kort lid efter det Gr.
Anckarsvärd väckt sin motion, beslöt Norska StorThinget RiksStåthållare-eiribetets
uphäfvande; Hr Dalman gjorde detta beslut
till föremål för en särskild motion hos R. o. Ad., och båda dessa
omständigheter hafva nu fört tili det resultatet, att. man i tydliga
ordalag förklarat i Norige, att om Ekon.Utskits Betänk., med ani.
af Hr Dalmans motion, blefve R. St.irs beslut, skulle detta »lägga
de oöfverstigligaste hinder i vägen för en revision af unionsförhållandena».
Sådan är, Mine Hrr, ställningen f. n., och tron J ej att det
i verkligheten gifves den ovän till Sverige, hvilken hånler i detta
ögonblick, som fröjdar sig deröfver att utsigterna till ett enigt och
starkt Norden så plötsligt återigen blifvit förmörkade? Jag är öfvertygad
derom.
Den 17 Mars e. ra.
Men 0111 älven så icke vore, om denna föreställning borde anses
endast såsom ett inbillningens \ skrämskott, hvaraf' det vore
ovärdigt och oriktigt ntt låta inverka på sig, så ligger det emellertid
i oppen dag, att det sammanhang, hvaruti BiksStåthållaietrågan
visar sig stå med det i alla händelser ytterst vigtiga förslaget tili
en reorganisation af unionsfördraget, är skal nog att icke behandla
densamma utan med största betänksamhet oell grannlagenhet, oell
att se till att beslutet derom framför allt står i klar öfverensstämmelse
med ilen bufvndprincip, som blifvit lagd till grund för unionen
oell af hvars lojala liprätthållande och utveckling denna unions
vidare tillväxt och fullkomnande nödvändigt måste anses bero.
Jag vill emellertid ej yttra mig derom f. 11., utan hålla mig
till den första punkten, sorn berör revisionen.
Utskrt liar, såsom mig synes, betraktat motiverna till Gr,
Anekarsvärds motion ur en fullkomligt riktig synpunkt. Det an-'
mälker, att de inbördes fördelar och den gemensamma styrka, som
den ädle tarm med skärpt oell patriotisk blick upfattat såsom unionens
egentliga mål, väl kunna synas hafva vunnits fullkomligast,
om Sverige och Norige förenats är 1814 till en enda stat; men
att såsom ett oeftergifligt vilkor derlör mäste anses, att Norige
äfven lör sin del då skulle upfattat saken pä samina sätt och ur
synpunkten af sitt bästa ingått derpå. Då detta vilkor emellertid
ieke uplylldes, anser Utsk:i att en sådan närmare förening eller
sammansmältning hvarken kunnat eller bordt försiggå.
Sveriges Ständer oell folk iwsågo detta redan 1814, och det
borde ej numera, sedan nationaliteterna tillvunnit sig vida mera
afsrde än förr, ifrågasättas- »tt man bordt förvägra ett beslägtad!;
grannfolk den rätt att bevara oell få erkänd sin nationalitet, som
man lifligt yrkar åt andra folk. Dt-n politik, sorn vid föreningens
stiftande uptog Norige devi såsom ett fritt oell sjelfständigt rike,
förtjenade alltså icke att klandras. Ut skit antager vidare, på goda
grunder, att hvarken det närmare sättet eller formerna för föreningen
blefvo vid föreningens ingående med ue-n tillräckliga insigt afvägda,
som var nödvändigt lör att dess höga ändamål skulle up
nås,
samt motiverar på grund häraf behofvet af ett bättre ordnande
wf föreningsförhållandetia, derest föreningen skall kunna fortfara till
de båda folkens bästa. För att kunna- erhålla en bestämd ledning
vid den revision af unionsfördraget, sorn Utsk:t sålunda föreslår,
ingår det i en granskning af den hufvudprineip, hvarpå unionen
från begynnelsen bör anses hafva blifvit byggd.
Men bär skiljer jag mig helt oell hållet från den- väg, sorn
fJtskit kastat sig in pä, oell från det resultat, hvartill det på densamma
kommer.
Ty, frågas »u. hvilken är denna princip? Den måste finnas
någonstädes uttryckt i vära statshaudlingar. Sä är också, enl. min
tanka, förhållandet. Man finner den uti deli högtidliga handling,
som, ömsesidigt antagen af kvartdera rikets lagstiftande församling,
utgör det närmare föreningsfördrag et mellan Sverige och Norige,
nemi. BiksAkten af år 1815, I dess inledning läses att »Svea K.
St-tr och Noriges rikes representanter göra veterlig!, att mellar»
Den 17 Mars é. m.
231
Skandinaviens tvänne folk, genom Försynens mäktiga bistånd, lyckligen
blifvit knutet det föreningsband, som, ej af vapen, men af
den fria öfvertygelse!! tillvägabragt, endast bör och skall hvila på
ett inbördes erkännande af folkens lagliga rättigheter till stöd för
deras gemensamma throner». Och i Irsta g af samma akt heter
det vidare: »Konungariket Norige skall vara ett fritt och sjelfständigt
rike».
Nå väl. Mine Hrr, fins det i denna så ädelt affattade, så
oförbehållsamma förklaring någonting, som kan ge ani. till det antagandet,
att Norige inom det öfverenskomna statsförbundet skulle
komma att anses eudast såsom ett accessorium, men Sverige deremot
intaga den principala ställningen? Säkert skall ingen kunna
påstå detta! ty hvad sann mening skulle då innebott i de orden
att »Norige är ett fritt och sjelfständigt rike» samt att förenings*
bandet endast bör hvila på ett inbördes erkännande af folkens lagliga
rättigheter? Har icke RiksAkten i dessa ord uttalat att det
Hr Noriges lagliga rättighet att vara ett fritt och sjelfständigt rike,
och, då detsamma gällde Sverige, faställt, politisk likställighet och
jemlikhet såsom den grundprincip, hvarpå unionen såsom sådan hvilar.
Uttrycket »inbördes erkännande» tyckes göra detta fullkomligt tydligt.
Denna uplättning har emellertid ej omfattats af Ekon.Utskrt i dess
Betänk., och detta är den Irsta punkten, som jag anser Utskrt ha
orätt uti. Utskrt stöder sin politiska teori vid påståendet att »uti
intetdera af de båda föreningsfördragen, Noriges grundlag och RiksAkten,
finnes den ifrågavrde principen (nemi. likstä11ighetsprincipen)
för föreningen med tydliga ord stadgad». Nu beror det naturligtvis
på hvars och ens förmåga att finna en sak tydlig och klar. De
meningar, jag nyss citerat ur RiksAktens inledningsord, kunna dock
knappt vara tydligare! Men Utskrt går dem helt och hållet förbi
i sin bevisning. Det vänder sig uteslutande mot RiksAktens Irsta
g och yttrar: »Också har, tili stöd för likställighetsgrundsatsen,
mestadels åberopats 1 § i Noriges grundlag och i RiksAkten, enl.
hvilka Norige är ett fritt och sjelfständigt rike. Men ett lands
frihet och sjelfständighet», fortfar Utskrt i sin argumentation, »förutsätter
icke att det, förenadt med ett annat land, skall vara med
detta fullkomligt likställigt, isynnerhet om föreningen skett med
ett betydligt större och mera befolkadt land; oell frihet och sjelfständighet
har ett land likaväl som en enskild person åt sig bevarat,
äfven om det, i förhållande till ett annat, icke alltid skulle
få upträda såsom med detta fullkomligt likställigt». Det skefva i
Utskrts betraktelsesätt synes mig ligga i öppen dag, ty om det
visserligen är sannt att ett mindre land kan vara fritt och sjelfständigt
utan att i och för sig vara likställigt med en stormakt,
så är det likväl å andra sidan klart, att om 2 nationer ingå en
törening, på grundvalen af inbördes frihet och sjelfständighet, så
aro de unionelt likställiga. För öfrigt, när orden frihet och sjelfständighet
användas på en hel nation, ett rike, så kunna de ej
förstås på mera än ett sätt. Att göra, som Ekon.Utskrt gjort, det
är, i min tanke, att söka förtolka det bästa, det ädlaste, jorden
eger. Ty hvad vore väl ett folks frihet och sjelfständighet i grun
-
232
Den 17 Mars <u m.
den värda, om samma folk nödgades fördragsmessigt bli underordnad!
ett annat? Men Utsk:t har, såsom mig synes, begått ett dubbelt
misstag, då det sagt, att hvarken uti RiksAkten eller Noriges
Grundlov finnes uttalad principen om båda ländernas likställighet
inom unionen. Man läser ord för ord följande i Norska Grundlovens
42:dra §. densamma, som Frih. Raab på f. m. citerat i sitt
sakrika anförande: »Angaaende de naermere Bestemmelser, som ere
nödvendige i de i g$ 39, 40 og 41 anförte Tilfaelde, foreslaaer
Kongen lör nseste Storthing i Norige og Rigsdag i Sverige en Lov,
bygget paa Grundssetningen om fuldkommen Lighed imellem begge
Rigerne». Sä vidt jag kan inse, betyder uttrycket »fuldkommen
Lighed imellem begge Rigerne» just detsamma som unionel likr
stiillighet. Detta är så mycket otvetydigare, som de 3 § i Noriges
Grundlov, beträffande hvilka anförda 42 g föreskrifter, att Konungen
skulle förelägga Riksdag och Storthing ett lagförslag, innehålla
uteslutande uniouela bestämmelser. Det är sannt, att den i anförda
§ 42 omtalade lagen skulle afse närmast de koristitutionela förhållandena
båda länderna emelian; men ingen skall väl kunna påstå,
att då jemnlikhet och politisk likställighet är den erkända grundprincipen
för förhållandet mellan det Svenska och Norska folket,
att, säger jag, en alldeles motsatt princip skulle ligga till grund
för förhållandet mellan Sveriges Konung och Noriges Konung.
Detta är. som man finner, en ren orimlighet — enär Norige och
Sverige båda två äro koristitutionela stater, i hvilka Konung ej eger
några rättigheter, sorn ej mer eller mindre omedelbart äfven äro
folkets. Jag finner alltså, såsom jag redan sagt, att politisk likställighet
och inbördes jemlikhet oemotsägligt är den hufvudprincip.
hvarpå unionen blifvit bygd, samt att denna princip finnes i tydliga-
ordalag uttalad i de båda ursprungliga unionsdokumenterna,
nemi. RiksAkten och Noriges Grundlov.
Och sjåsom ett sådant, såsom bygd t på inbördes jemlikhet, har
förliållandiit mellan Sverige och Norige under tidernas lopp äfven
ingått i den populära uplättningen af unionen; såsom sådant har
det blitvit uttryckt vid otaliga mer eller mindre högtidliga tillfällen,
i komitébetänkm, i offentliga tal, såväl som i enskilda samtal. De
punkter, hvilka ej stått i konseqvens dermed, såsom t. ex. utrikesrepresentationen,
hafva ej förmått rubba denna uptättning; de hafva
ansetts för hvad de äro, nemi. såsom enstaka undantag, under det
att åter den inbördes jemlikheten och likställigheten i regeln betraktats
såsom unionens basis. Att missförhållandet mellan hvartdera
rikets bidrag till unionsutgifterna är en omständighet, som
det är af vigt att få reglerad, måste naturligtvis erkännas af hvar
och en; men att den är af en sådan art, att den i och för sig
förmår uphäfva ilen ömsesidiga politiska likställigheten, torde dock
omöjligt kunna på allvar påstås.
Vore det nu rätt, att, oaktadt allt detta, vore det nyttigt för
unionen, för Sverige, derest detta, enl hvad Ekon.Utskd tillråder,
skulle börja följa en motsatt politik, och fordra för sig det främsta
rummet inom föreningen, den »principala ställningen», gent emot
ett befryndad! brödrafolk, en nation, som visat sig så ytterst öm
-
Den 17 Mars e tn.
533
tålig om sin uationela sjelfständighet, som den Norska? Vore icke
detta att på den genaste vägen åstadkomma allt det, som man vill
förekomma genom den föreslagna revisionen, nemi. unionens möjliga
uplösning, Sveriges isolering och försvagande? Denna fråga ligger
så nära till hands, den ställer sig i vägen så allvarlig och hotande,
att hvar och en väl torde besinna sig mer än en gång och noga
undersöka de praktiska följderna, innan han bestämmer sig.
Kastar man en blick på unionens korta historia, så finner man
lätt, att det isynnerhet är genom uraklåtenheten af två omständigheter
vid dess stiftande, sorn1 de flesta af de unionella olägenheterna
upstått. Den första är den, att man icke genast konseqvent och
tillräckligt fullständigt genomförde den princip om hvartdera rikets
unionella jemlikhet, sorn finnes uttryckt i unionsdokumenterna.
Denna omständighet har varit uphofvet till en mängd retsamma
förvecklingar. Ty ehuru Norige i början var tillfredsstäldt och
lugnadt genom sjelfva erkännandet af dess sjelfständighet och frihet,
så är det dock tydligt, att, i samma mån dess statsskick stadgades
och, nationen kände sig säker om sin tillvaro, Norige äfven
skulle fordra alla de praktiska konseqvenserna af sin ställning, såsom
ett erkändt sjelfständigt folk. Häraf upstodo då dessa fordringar:
på statsrådens tillträde vid behandling af diplomatiska
ärenden inom Svenska konseljen, på konsulatförhållandena, på den
förändrade konungatiteln och namnchiffern i Norige m. m., att icke
förglömma unionsflaggan, som här på förmiddagen namngafs af en
talare på ett sätt, som man föga bordt kunna vänta i en parlamentarisk
församling. I Sverige åter. der man hade benägenhet
att betrakta de Norska sjelfständighetsattribnterna såsom en gång
för alla redan fixerade, ansåg man dessa fordringar å Noriges sida
såsom otillbörliga och onödiga, ehuru de i sjelfva verket, åtminstone
de flesta af dem, såsom jag redan påpekat, endast måste anses såsom
konseqvenserna af den ställning inom unionen, som Sverige
sjelft tillerkänt Norige, äfvensom det var tydligt att Norrmännen,
såsom ett ungdomsfriskt, framåtsträfvande folk, ej skulle gifva sig
ro, förrän de ernått alla dessa praktiska kännetecken på sin lyckligen
nyförvärfvade och kanske just derföre med så mycket större
ömtålighet omfattade sjelfständighet. I nära sammanhang med
dessa ämnen till förvecklingar yppade sig tyvärr i Norige en allt
mera tilltagande isoleringstendens. Ju mer Norige framträngde
sina nyss nämnda fordringar, desto mera slöt det sig tillika inom
sig — ehuru det naturligtvis bort ske tvertom, desto mindre be.
näget blef det att bidraga till sjelfva unionens utveckling, genom
att med Sverige göra gemensamma sådana förhållanden, hvilka till
hvartdera rikets nytta och beqvämlighet borde och kunde vara det,
utan att någotderas politiska sjelfständighet och nationella oberoende
derigenom träddes för nära. Att emellertid Sveriges motsträfvighet
att villfara åtskilliga af Noriges fordringar bidragit till
upkomsten af denna sjelfviska rigtning inom Norige, bör väl medgifvas;
men Norige handlade ieke desto mindre i hög arad oklokt
och tillika orättvist mot Sverige. Det hamUsde oklokt, då det afsigtligt
försvagade unionen, i akt och mening alt göra sig sjelft
234
Den 17 Härse. m.
desto starkare. Det betänkte ej, att Sverige och Norige uti isoleringstillstånd
äro hvartdera för sig svagare mot det öfriga Europa,
än de vore det såsom ett unionelt helt. Det betänkte ej att en
Unionskonung, sorn ej har någon kraft, såsom sådan, att ett umonstecken,
sorn väl användes af våra ministrar och konsuler, men
hvilket ej tillika betecknar en gemensam flotta, en gemensam armé,
mäste, på det hela taget, vara nästan alldeles betydelselösa i de
öfriga nationernas ögon. Norige betänkte ej, eller ville icke i sin
blindhet betänka, att det nog troligt kommer en dag. då den Skandinaviska
Norden ännu ett gång får kämpa för sin tillvaro, och att
det öde. som då drabbar Sverige, säkert ej heller skall undgås af Norige.
Det är godt och väl, att Norige vet med sig sjelft, att det
skall ila till hjelp, när faran verkligen står för dörren; men det
kunde Itända, att det då vore för sent, till töljd deraf, att' Norige
genom sin separatistiska hållning under en lång tid försvagat den
gemensamma ställningen och derigenom gifvit fienden fördel. Jag
sade att Norige afven handlat orättvist mot Sverige. Ty om Sverige
också stundom prutat emot vid Noriges förnyade yrkanden, så
har det ju i alla fall alltid slutligen medgifvit dem och aldrig ännu
i handling kränkt Noriges rätt. Tvärtom äro med Sveriges namn
lör Norige förenade alla dess minnen af sitt nya sjelfständighet;
genom föreningen med Sverige inträdde Norige åter bland de sjelfständiga
folkens antal, medan det förut under århundraden var en
provins i ett annat rike. Detta och Sveriges föregående historia,
som vittnar att Sverige aldrig ännu undertryckt något folk, borde
verkat mera förtroende och mera kärlek till Sverige, än Norige hittills
ådagalagt. Dä man emellertid i Sverige erfor huru nästan
hvarje försök, äfven det ringaste, till ömsesidig utveckling af de
unionella förhållandena strandade mot Noriges envisa isoleringspolitik,
och sålunda såg unionens sanna mai allt mer och mer afiägsnas,
inträffade att man i förtrytelsen kunde beklaga, att Norige år
1814 ej blef införlifvadt med Sverige såsom provins. Att dessa
yttranden, då de blifvit hörbart fällda, alltid visat sig såra Norige
på det djupaste, är ej att undra på. Men Norrmännen lia sig
sjelfva att tacka derför; ty skulle de följt en broderligare, en i
teori och praxis unionellare politik, så skulle säkert äfven hvarje
tanke på Kielerfördraget längesedan varit utplånad ur hvarje Svensks
sinne. Större delen af de ledsamma och olvcksbringande förhållanden,
hvilka jag nu flyktigt vidrört, ega, såsom jag antydc, sin
första uprinnelse i den omständigheten, att Noriges medgilna, sjelfstäudiga
ställning inom unionen ej blef fullkomligt konseqvent och
praktiskt genomförd genast vid dess stiftande. Den andra af de
två omständigheter, genom hvilkas uraktlåtenhet unionens utveckling
väsendtligen hämmats, är den, att man försummade inrätta en
unions represen ta tion.
Unionen fick en gemensam Konung, i vissa fall en gemensam
llegering, men icke någon institution, genom hvilken också folken
kunnat föras tillsammans, i hvilken de kunnat förena sig såsom ett
lefvande helt. Unionen hade erhållit ett hufvud, men den erhöll
intet hjerta. Ty huru unionelt sinnad, huru uplyst och välsinnad
Den 17 Mars e. tn.
235
en Regering öfver två olika folk än månde vara, ligger det doek i.
sakens natur att, ora de unionella angelägenheterna endast oell allenast
förekomma i och genom Regeringen, tolken, såsom sådana, ej
kunna synnerligen närma sig hvarandra. I en unions representation
deremot skulle de håda nationerna sjelfva träffat samman, öga
mot öga, hand i hand; der hade fördomarna, misstroendet, rangsjukan,
isoleringssjukan nödgats gifva vika för den beständiga beröringen,
de oundvikliga förklaringarna, den lagliga rätten, den gemensamma
nyttan. I unionsrepresentationen skulle offentligen blifvit
behandlade alla sådana lörsiag, som afsågo unionens utveckling,
de skulle der debatterats, blifvit belysta från alla sidor, antagits
eller förkastats, allt på ett fullkomligen lagligt och regelmässigt
sätt. Det förkastade förslaget skulle, om någon ansett det nyttigt,
kunnat återuptagas när som helst, för att slutligen bana sig väg
och segra. Unionsangelägenheterna skulle derigenom erhållit en
kontinuitet, hvilken inga af Regeringen tillsatta koinmitéer förmå
åstadkomma; — det hela hade blifvit en sann organism med ohämmad
verksamhet, i stället för att det nu varit ett lappverk, som
med nöd hållit samman. Och verkan på de båda nationerna af en
sådan institution skulle snart blifvit ömsesidigt, lugnt förtroende,
sympati och fri täflan. Man måste i sanning djupt beklaga att en
nniousrepresentation ej blef inrättad genast vid föreningens stiftande,
emedan genom densamma skulle blifvit neutraliserad större
delen af de olägenheter, som unionens brister i öfrigt skulle orsaka
och hvilka nu, i saknad af något korrektiv, så ofta söndrat de båda
nationerna. Också synes det vara en på alla håll temligeu allmänt
delad tanke, att den af Gr. Anckarsvärd föreslagna revisionen bör
omfatta inrättandet af en unionsrepresentation.
Ekon.Utskit uttalar samma åsigt i sitt Retänk. Det yttrar
nemligen: »Till föreningens bestånd synes likaledes oundgängligen
nödvändigt, att, då i gemensamma angelägenheter de. båda rikenas
representationer stanna i olika beslut, en utväg finnes att med
begges rätt slutligen afgöra frågan. Detta kan icke ske på annat
sätt än att representanter från båda rikena sammanträda och efter
hållna ölverläggningar slutligen afgöra frågan. En sådan unionel
kongress eller representation saknas nu alldeles, och frågan om sättét
för dess bildande och verksamhet synes Utsk:t böra blifva ett
af de vigtigaste föremålen för en blifvande revision af föreningsfördraget.
» Ja, man torde, utan fara för att begå ett misstag,
kunna säga, att, utan åstadkommande at unionsrepresentation, hela
revisionen komme att tjena till ingenting. Unionsrepresentationen
är sjelfva hjertpunkten i de förändringar, som 8ro nödiga att företaga
i föreningsfördråget, emedan unionen först genom densamma
kan bli hvad den bör och längesedan bordt vara, nemligen ett organiskt
lif. För min del får jag tillkännagifva den åsigten, att
jag dock icke, i likhet med hvad Ekon.lTtsk:t tyckes hafva gjort,
upfattar den framtida unionsrepresentationen såsom en kompromiss,
en kongress, som skulle sammanträda endast i de iall, då häda ländernas
representationer stannat vid olika beslut i en fråga, utan alt
tvärtom medlemmarue af unionsrepresentationen egde att sjelfstän
-
330
Den 17 Mare e. m.
■digt taga initiativet i unionsangelägenheter, äfvensom i konstitution
nel form handlägga de vigtigaste af de mål, som, hörande till det
unionella området, för närvrde falla utom hvartdera landets reprotions
verksamhet, och afgöras antingen af Unionskonungen ensamt med
hans Statsråd, eller, hvad ännu värre är, särskildt af den Norska och
särskildt af den Svenska Regeringen. Blott så föreställer jag mig nemi.
att det unionella politiska lifvet kan höja sig öfver den separatism,
den svaghet, hvaruti det hittills qvarstannat. Nåväl, M. Hrr, om det
nu vid den skeende revisionen verkligen skulle lyckas att, enligt
hvad Ekon.Utsk:t tillrådt, vinna åt Sverige den främre ställningen
inom unionen, hvad skulle den sannolika följden deraf blifva?
Månne den erdiet och styrka, som man dermed afsett? Min blick
förmår ej inse detta. Jag kan ej se annat än att just samma förhållande,
som hittills egt rum, skulle då komma att fortfara, samma
ömsesidiga slitningar, samma anspråk från Noriges sida, samma
missnöje inom Sverige, och till följd deraf samma kraftlöshet och
splittring inom unionen. För att hindra Norige från att fortfarande
agitera för.unionel likställighet med Sverige, och derigenom
åter söndra de förhållanden, man nyss lyckats upbygga åt sig,
borde man då äfven söka betaga Norige alla medlen dertill, dess
förmåga att för sin del motsätta sig unionella förslag, dess Storthings
rätt att alls befatta sig med unionella frågor, ja till och
med dess yttranderätt. Med ett ord, man borde mot Norige använda
ett konseqvent system af förtryck, för att utrota det sjelfständighetssinue,
som vi så högt akta hos oss sjelfva. Om raan
vidare, för att bibehålla åt Sverige öfverhögheten inom unionen,
undandroge vissa unionella angelägenheter från den gemensamma
representationens behandling och förflyttade dem till den Svenska
representationen eller till Svenska Regeringen särskildt, skulle man
då icke i och med detsamma äfven förstöra hela unionsrepresentationen,
hvars upgift just var att utgöra verktyget tor de båda
folkens frivilliga förenande till ett gemensamt och innerligt helt?
Om man alltså närmare undersöker förhållandet, skall man, såsom
jag tror, finna, att den väg, som Ekon.Utsk:t föreslår för den blifvande
revisionen, omöjligt kan vara den praktiskt rätta. Det ges
här uppenbart endast tvenne vägar, som kunde leda till målet, antingen
ren amalgamation, hvilken dock, enligt hvad Utsk:t sjelft.
anmärkt, numera är omöjlig, såsom stridande mot tidens rigtning,
eller ock det öppna erkännandet och medgifvandet af hvarandras
jemngoda rättigheter såsom fria och sjelfständigt folk och deraf
följande gemensam behandling af samtliga unionsangelägenheterna.
Utskrts förslag deremot, som hvarken innehåller amalgamation ej
heller fullkomlig likställighet, hallar, om jag så får säga, på båda
benen. Det kan således icke följas. Återstår alltså endast den
sednare alternativa vägen, frihetens och broderlighetens sköna väg,
som ju är den gamla vägen, hvarpå Sverige alltid framgått.
Erhåller man nu på denna väg, hvad som knappast synes
tvifvelaktigt, en ny unionsorganisation, sådan som äfven tyckes föresväfvat
Utsk:t, en unionsrepresentation, som behandlar unionsangelägenheterna,
unionsembetsmän och en verklig Unionskonung, som
Den 17 Mars e. m.
237
fattar beslut med lika gällande kraft för båda rikena, nåväl, M.
Hrr, har man då icke i sjelfva verket vunnit det höga målet, nemi.
enhet och gemensam styrka inom unionen? Och skall ej en sådan
unionsorganisation dag för dag bli så mycket starkare, enär
densamma är fotad på hvartdera folkets nationella sjelfständighet
och inbördes jemnlike frihet?
Jag är djupt öfvertygad derom, liksom å andra sidan, att om
Svenskar och Norrmän skulle börja förlora sig i inbördes tvister,
om hvem som skall ega första rangen inom det gomeusamma förbundet,
båda två slutligen skola blifva sina fienders spe och hån
och nedsjunka i vanmakt. Jag anser det alltså för ytterst vigtigt,
att K. St:r, då de bifalla Gr. Anckarsvärds förslag om en revision
af unionsfördraget, uttryckligen uttala att de ej antaga Utsk:ts motiver
i denna punkt.
Jag vill slutligen äfven hafva förklarat, att jag är öfvertygad
om att aliade, som, i likhet med Ekon. Utsk:t, yrka att Sverige måtte
intaga deu främre ställningen inom unionen, ej göra detta endast
af lumpet maktbegär eller nationalfåfänga, utan derföre att de anse
att, om någon enhet oeh kraft skall ernås inom unionen, detta kan
åstadkommas endast derigenom att en af unionskontrahenterna blir
den rådande och bestämmande. Vore jag af denna åsigt, skulle
äfven jag i ögonblicket yrka på Sveriges principat. Men medlet
är icke det rätta, såsom jag sökt visa i det föreg:de; tiden fordrar
nya former för förverkligandet af sina ändamål, och den federativa
statsformen erbjuder sig här sjelfmant åt de Skandinaviska folken
såsom medlet att kunna förena sig till ett gemensamt helt och
dock kunna bibehålla den inre frihet, den nationella sjelfständighet,
det fulla oberoende, som är dem alla så dyrbart. Användandet
af hvarje slags tvång, hvarje öfvervälde öfver hvarandra, bör
minnet af en tidigare sorglig union afskräcka oss från. Jag har
uttalat de åsigter, mitt samvete bjuder, och jag har gjort det ur
synpunkten, så vidt jag förmått inse, af Sveriges sanna ära och
sanna fördel. Jag förenar mig om d< t förslag, Frih. Sprengtporten
afgifviu Men, ifall att detta ej skulle lyckas vinna framgång, något,
som jag förmodar och hoppas ej skall inträffa, får jag vördsamt
föreslå att R. o. Ad. må besluta: »Att 11. St:r måtte i und.
skrifvelse till K. M:t anhålla, det. K. M:t måtte täckas, genom en
af Svenska och Norska män bestående komité eller på annat sätt,
som K. M:t pröfvar lämpligare, låta verkställa revision af stadganderue
för föreningen mellan Sverige och Norige och upgöra förslag
till ett nytt fullständigt föreningsfördrag, grundadt på båda ländernas
uniouelia likställighet, samt derefter lill R. St:r och Norige»
Storthing aflåta Nådig Propos. med förslag till fullständigt ordnande
af föreningsförhållandena de båda rikena emellan.»
Hr Nordenfelt, Enar: Innan jag går att besvara de
svåra anmärkningar, som blifvit gjorda mot Utsk:ts Betänk, i denna
fråga, vill jag här inför R. o. Ad. högtidligen förklara, att
jag ej inom mig hyser någon den ringaste afvoghet mot vårt
brödrafolk; att jag erkänner dess fullkomliga rätt till frihet och
238
Den 17 Mars e. m.
sjelfständighet; och att det skulle göra mig en djup sorg, om
några försök att inskränka densamma från Svensk sida eller från
annat håll skulle göras. Derjemte måste jag äfven förklara att
det i detta fall, likasåväl som i de flesta andra, ej är den enes
fel, när två tvista; och fastän Utsk:t har i sitt Betänk, hufvudsakligen
upgifvit, hvad man i allmänhet kallar Noriges fel, så hindrar
det icke att äfven från Svensk sida misstag blifvit gjorda.
Hvad jag nu nämnt, har jag velat på förhand uttala, på det
att jag icke mätte blifva missförstådd i mitt yttrande. Mot Utsk:ts
förslag hafva så många och motsatta anmärkningar blifvit gjorda,
att det skulle fordra mycket mera tid att vederlägga dem, än man
kan rimligen begära att R. o. Ad. skall egna deråt. Jag vill derföre
söka att hålla mig till hufvudpunkterna och ställa mig till
efterrättelse en talares påminnelse, hvilken förebrådde Utsk:t att
hafva affattat sitt yttrande i polemisk stil.
En af de talare, som på f. m. yttrade sig, förebrådde Utsk:t att
ej bland revisiouspunkterna hafva framställt något om det veto,
Norska grundlagen ej tillerkänner Konungen, på samma gång han
talade om oriktigheten att vilja ingripa i deras grundlagsförändringar.
Men detta veto gäller endast i den inre lagstilningen och
mäste af hvar och en anses som Noriges ensak; derföre hade det
varit ett stort fel af Utsk:t. att ens nämna ett sådant för Norige
alldeles enskildt förhållande. Tvenne talare, som sedermera yttrade
sig, hafva med mycken omsorg gått igenom Utsk:ts Betänk, sida
för sida, rad för rad, för att der uptäcka så många fel som möjligt.
Jag vill, såsom jag nyss nämnde, ej ingå i någon detaljerad
vederläggning och detta så mycket mindre, som jag tror att vid
öfverläggning mellan 48 personer, der hvar och en vill att afseende
skall fästas vid hans yttrande och der hvar och en, som vill
förändra något, möter pluralitetens tnostånd, en skrift ej kan blifva
alla behaglig eller kan i sin helhet gillas af alla de 48 ledamöterna.
Här hafva af flere talare framställts den satsen, att Sverige
skulle hafva yrkat en viss öfverhöghet öfver Norige; man har talat
om en viss supremati, om en principalställning till Norige, Dessa
ord-finnas ingenstädes i Betänk., de hafva blifvit läste mellan raderna;
det är endast en misstanke, en fiendtlig hållning mot Utsk:t.
Svenska TryckfrihetsFörordningen erkänner såsom en obestridlig
rättighet för hvar och en att tolka sina ord så som de uttalas,
och samma rätt måtte väl Utsk:t hafva och således ej behöfva ansvara
tor hvad det ej sagt. Ut,sk:t har blott i sin långa deduktion
gått ut från den grundsatsen att det ej finnes en allmänt bestämd,
eti fullkomlig likställighet mellan de båda rikena.
Man har vidare sagt, att Utskit orätt bedömt 42 § i Noriges
Grundlov. Denna sak iir så grundligt vederlagd, att jag ej
behöfver fästa mig dervid. 42 g, likasom 39, 40, 41 gg, talar väl
om en fullkomlig likställighet; och Utsk:t har också erkänt, att
det finnes på flera ställen sådana bestämmelser, ehuru Utsk:t ej
ansett att derur kunna dragas sådana slutsatser, att likställigheten
är bestämd såsom allmän grundsats. Utsk:t har sökt att visa att
Den 17 Slars e. m.
239
en sådan likställighet är omöjlig mellan tvenne folk af så olika
styrka, och har mycket hållit derpå, emedan, om man antager något
som en allmän grundsats, så måste man äfven gå in på alla
de slutsatser, som följdriktigt derutur kunna dragas. Utsk:t har
vidare velat förklara, att en sådan grundsats icke kan antagas, och
att de framställningar, som till följd af en blifvande revision komma
att göras till de begge folkens representationer, icke behöfva
vara grundade på fullkomlig likställighet.
Om man slår upp 11 § i Noriges Grundlov, skall man finna
att der tydligen förutsattes att Konungen skall bo i Stockholm.
Jag frågar nu om 2 riken, af hvilka det ena har sin Konung boende
i sitt land, i sin hufvudstad, då det andra endast kan räkna
på Hans närvaro under någon tid hvart år. i det fallet äro likställiga.
Detta har ju varit gällande från unionens början och är
ännu gällande, och i detta fall finnes ju således ingen likställighet.
Icke heller är det likställighet att Sverige har en moralisk förbindelse,
alldenstund begge rikena hafva gemensam Konung, att, i
händelse af krig, hjelpa Norige med hela sin styrka, då deremot
Norige, i fall Sverige biir anfallet, har på förhand förbehållit sig
att blott en liten del af dess krigsmakt får dragas öfver dess gränser;
och om Sverige, eller det gemensamma Riket, behöfver göra
ett anfallskrig, får ej Noriges trupper användas, förrän Storthinget
deröfver blifvit hördt. Hvar och en finner lätt att denna lilla omväg
att sammankalla Storthinget, för att höra dess beslut, är alldeles
omöjlig i dessa tider, dä ingen krigsförklaring i förväg af
gifves,
utan kriget omedelbart tager sin början. Jag vill nu ej
vidare orda härom, emedan jag är öfvertygad, att hvar och en af
de närvide hafva gjort sig reda för att en fullkomlig likställighet
icke hittills funnits och ej heller kan ega rum mellan de begge
rikena.
Vill man tänka sig en fullkomlig likställighet mellan de begge
rikena antagen såsom allmän grundsats, så blir första följden
deraf, att Norige, förbiseende Sveriges historiska minnen och äfven
egande makt, vill att Svenska Konungen halfva tiden af året skall
bo i Christiania eller inom Norige; det vore en ren konseqvens
af Norrmännen att påslå detta och en nödvändighet för Sverige
att underkasta sig det. Jag hemställer vidare till hvar och en af
Eder, M. Hrr, med hvad ögon Sverige skulle se. och med hvad hjerta
det skulle bevilja den framställning, sorn dock vore i öfverensstämmelse
med likställigheten, att hvarannan Konung skulle begrafvas i
Norige. Man skulle vidare ur Norsk synpunkt kunna säga, att det är
obilligt att alla det Kpngl. Husets afkomlingar skola födas i Sverige;
vi fordra, att dä en Drottning eller Prinsessa blir med lifsfrukt
välsignad, hon skall vid sin nedkomst befinna sig i Norige,
sä att det hvarannan gång blir en infödd Norsk Prins eller Prinsessa.
Afven detta är en ren konseqvens af fullkomlig likställighet.
Utsk:t har derföre ansett sig böra visa att ingen likställighet
är beslutad eller fullt medgifven och att den ej bör såsom allmän
grundsats läggas till basis för de skeende förändringarne. I
detta fall tror jag för min del, att Utsk:t ej handlat orätt; och
210
Den 17 Mars e. m.
hvad jag bestämdt vet, det är att det varit rena motiver, som förmått
Utsk:t. till ett sådant handlingssätt; men detta hindrar icke,
att både jag och många med mig ganska väl känna att, såvida vi
vilja föreningens utveckling, en likställighet, sådan den möjligen
kan ega runi, bör villigt erkännas
Åtskilige talare hafva yttrat att de ej skulle hålla på unionen,
utan till och med gerna se att den uplöstes, i fall Sveriges
fordringar ej blefve upfyllda. Detta är en tanke, hvari jag för ingen
del instämmer. Jag har deltagit i den önskan, att Sverige bör
begära en revision af stadgarne för föreningen de båda rikena emellan;
men jag har icke tänkt mig dessa revisionspunkter framstälda
|såsom ett ultimatum för föreningens bestånd, utan tvertom,
att de å ömse sidor fordrade förändringarne voro så många och
vidtomfattande, att de ej alla skola bifallas hvarken af det ena
eller andra riket.
Man har ^vidare förebrått Utsk:t, att det uttalat sä mycket
ogillande i alside på Noriges handlingssätt under sednare tider.
Dör min del får jag förklara, att hos mig den åsigten gjort sig
gällande att, då man skall talas vid om en sak, antingen man anser
den vara till sin princip riktig eller oriktig, man vinner mest
genom att genast fritt och öppet omnämna, hvari missnöjet består,
utan att tänka efter hviken sanning som sårar, och hvilken som
icke sårar. Jag vidhåller i detta fal), hvad en af våra skalder
yttrat, nemi.: »litet gnabb ibland, skadar aldrig grand, endast man
älskar hvarann.» Och att en välvillig känsla, närmande sig kärlek,
finnes hos båda folken lör hvarandra, derom tviflar jag ingalunda;
vore så ej förhållandet, vore det en historisk lögn, att vi äro stamlörvandter,
att båda länderna äro till sin natur och klimatiska
förhållanden likartade, att vi hafva gemensamma intressen i alside
på andra makter, att vi tala ur samma grundstam utvecklade språk,
som förstås på båda sidor om fjellen, och att vi Svenskar vid åtskilliga
tillfällen bevisat vår välvilja mot Norige. Jag tror således
att det hos sjelfva folken i grunden finnes en känsla af slägt
skap
och välvilja emellan de begge nationerna, fastän Noriges
Storthingsmän och tidningar låtit förleda sig till bittl-ii yttranden
mot vårt land, hvilka härifrån stundom besvarats i samma fou.
Man har talat om (ten kongress, sorn Utskit föreslagit såsom
en önskningspunkt i revisionsakten; man har talat om att denna
ej bör uptaga endast klagopunkter, utan äfven få initiativ. Utskits förslag
alser dock ej annat, än att en sådan kongress är nödvändig
och första steget till en närmare framtida förening de båda rikena
emellan. Utsk. ansåg sig ej böra ingå i några detaljer hvarken
angide sammansättningen af denna kongress eller angide sfereii för
dess verksamhet; ty detta ansåg man tillhöra den revisionskomilé,
som skall tillsättas, att närmare bestämma.
Mot Utskits förslag angide KiksStåthållareplatsens bibehållande
tills vidare har ett lifligt klander blifvit uttaladt; och det är en
sanning, att, med anledning af 80 g Noriges Grundlov, är ett up
skof detsamma som ett afslag. Men det är också obestridligt
det
Den 17 Mars e. m.
241
det rättaste att lägga i Konungens skön att göra hvad han
anser sig hunna och vilja göra, utan att dervid lemna honom någon
fingervisning. För öfrigt, då det är så lång tid, sedan Ståthållareplatsen
sist tillsattes, mäste väl vådan ej vara slör, om det
skulle dröja 3 år till, innan den i Norige önskade förändringen
komme till verkställighet.
Man har vidare yttrat, med afs:de på hvad jag nyss nämnde
ang:de Utsk:s framställning om likställigheten, att det vore obilligt af
Sverige att yrka en viss öfverhöghet. Någon sådan har aldrig varit
ifrågasatt; i Utlåt, står blott att Utsk:t anser den främre platsen
böra tillkomma Sverige; men då det ena folkets sjelfständighetsperiod
ej är äldre än 45 år, hvaremot det andra varit fritt och
oberoende ända sedan 1521, således i 33<J år; och då dessutom
förhållandet mellan de begge ländernas folkmängd är sorn 12 till
5, så må det ej vara klandervärd!, alt det större landet har något
företräde. Utskit har vidare sökt visa att på en sådan ståndpunkt,
som Sverige har, man ej bör draga lott, om hvilken af Statsministrarne
skall under interimsregeringen första veckan föra ordet och
så vidare i flere andra fall.
En talare har yttrat sin förskräckelse för följderna af allt
detta, och förmält sig se saken mycket i svart. Hvad följderna
angår, så lärer det ej stå i någon menniskas makt att bedöma
och förutse dem, ty det finnes en högre makt, som styrer verldens
och folkens öden. 'För min del ser jag ej saken så isvart; ty jag
kan lätt föreställa mig, att om Konungen, med kännedom om sin
ställning i Norige och på skäl, dem han kan känna, men som
äro oss alldeles obekanta, finner sig föranlåten att, utan afseende
på hvad K. St. önska, godkänna Norrmännens förslag i afs:de på
14 § i dess Grundlov, så kan Svenska nationalfåfängan visserligen
tycka att ett sådant steg är hårdt, men jag skulle mycket misstaga
mig om Svenska folkets hjertelag, om dess förtroende till
Svenska Konungens välvilja mot sitt folk och dess kärlek till honom,
i fall detta missnöje skulle visa sig annorlunda än genom en
kort tids tidningsutgjutelser, och om det skulle störa Svenska folkets
sinnelag mot sin Konung. Ser jag sakon åter från andra sidan
och föreställer mig att K. M. skulle finna skäl att icke sank
tionera
Storthingets beslut, och således icke sätta Norige i den
bättre ställning, som det förmodligen skulle vinna genom att få
en Statsminister i spetsen för regeringen i Norige, så har jag för
stort förtroende till Norrmännens lojala tänkesätt, att tro det de,
som med så mycken värme omfattat sin Regeringsform, skulle särdeles
knota öfver, att en i denna Regeringsform uttalad rättighet
af Konungen begagnades. Jag tror ej heller att någon kallsinnighet,
hvarigenom ett närmande de båda folken emellan skulle blifva
omöjlig, derigenom skulle upstå.
Mina förhoppningar äro möjligen hvad man kallar »sangviniska.
» Det må så vara; men hvad som ej är misstag af mig, alldenstund
jag stöder mig på verldshistoriens resultater, det är, att
ingen menniska eller stat må tro sig med visshet bestämma händel
H.
IV. " 16
242
Den 17 Mars e. m.
sernas gång. En af Europas störste Historieskrifvare (Joh. v. Muller)
ställer i slutet af sin bok till konungar, till statsmän, till generaler,
till andra stora män, denna fråga: hvad voreti J? voren J
de mäktigaste, de bästa på jorden; var det af Edra handlingar,
som verldens öde berodde? — Nej! J voren hvarken det ena eller
andra; J voren hjul och kuggar i det maskineri, som framdrifvei
händelsernas farkost på tidens ocean. Måtta och ordning är vishetens
bud och den deremot bryter, han är redan dömd, och huru
straffet utkräfves, det lärer historien. Om man nu är genomträngd
af den tanken att alla land, de må vara stora eller små, styras
af en högre hand, så fruktar man ej ett företag, som man
med handen på hjertat är öfvertygad att man tillstyrkt efter bästa
förstånd om hvad rätt är; och jag för min del stöder mig vid
det bud, som vi återfinna på ett ställe i vår Psalmbok: »I glädjen
som i nöden, stå fast vid Herrans bud. Gör väl, gör rätt i döden.
Det öfriga gör Gud.»
Jag anhåller om bifall till Betänkandet.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Så mycket är redan
i denna sak ordadt, skrifvet och läst, att intet nytt torde kunna
tilläggas. Då dessutom i en fråga, så vigtig som denna, hvar och en
säkerligen redan fattat sitt beslut, inskränker jag mig att i få ord
redogöra för mitt. Hvad sjelfva revisionen af unionsfördraget beträffar,
tyckas vi alla derom vara ense; hvad åter motiverne angår,
har Gr. Sparre redan visat att det nu torde vara för tidigt att
derom yttra sig. I förbigående måste jag dock bestrida den granskning
deraf, som Frih. Baab updragit. Så t. ex. säger Frih:n att
UnionsKonungen kan bestämma öfver större delen af Norska hären.
Han får visserligen använda de 12,000 linietrupperne, men dessa
äro ju blott 1 å 2 års rekryter. De verkligt duglige trupperne,
eller reserven deremot, dessa får han ju ej använda. Frilen säger
sig Ij känna något exempel, der, sedan ett förbund afslutats, den
svagare förbundsbröden] ej egt samma rätt som den starkare. Jag
hänvisar då till mötet i Villa Franca, der Kejsar Napoleon afslöt
freden, utan att ens vårda sig att derom underrätta sin bundsförvandt,
Konungen af Sardinien. Se vi deremot på föreningar stater
emellan, får jag fästa Frih:ns upmärksamhet på England och Skottland.
Det sednare landet har i det gemensamma Ofverhuset 25
pairer, England några hundrade. I Underhuset har Skottland ledamöter
i förhållande till sin folkmängd, således */5 af Englands,
är detta likställighet? Frih:n frågar hvad vi här skulle säga, om
MedStrn mot oss använde Utsk:ts sats och sade: »Ni åren svagare
än vi, ni fån således ej behålla '/4 af representationen». Jag svarar:
i civiliserade stater der betyder kunskap, förmögenhet och förmåga
mer än blotta massan. I sådant fall försvarar Adeln väl sin V4,
ja den skulle möjligen kunna sträcka sina fordringar ännu litet
Jängre.
Den 17 Mars e. m.
243
Men jag öfvergår till den egentliga stridsfrågan, Ståthållareplatsen.
Med hvad rätt, säger man, blandar Sverige sig i 14 S af
Noriges grundlag, då denna § ieke finnes omnämnd i RiksAkteu.
RiksStåthållaren är ju en Norsk embetsman, som tillsattes i Norskt
Statsråd och hvars afskaffande redan mer än en gång afhandlats i
Norsk konselj. Jag svarar: visserligen är embetsmnnnen Norsk och
tillsättes således en', Norska R.P., men huru tillkom sjelfva platsen?
Niir, efter 3 veckors fälttåg, Norska härens högra flank var kringgången,
af vår flotta dess flygelförsvar Fredrikstad efter några timmars
bombardement intaget, arméens center genombruten, hufvudfästningen
Fredrikshall färdig att upgifvas; när våra trupper, i ledning,
öfning och antal så långt öfverlägsne de Norske, hotade att
tränga öfver Glommen och besätta hufvudstaden; när våra kryssare
afskuro all tillförsel; när slutligen Europas stormakter uttalat sin
dom, då insågs omöjligheten af vidare motstånd, då afslöts konventionen
i Moss, då försvann drömbilden af ett sjelfständigt rike,
Norige nödgades underkasta sig föreningen med Sverige. Segraren
lofvade antaga Eidsvoldsförfattnm, dock med nödiga ändringar;
Svenska folket., högtänkt som alltid, gaf dertill sitt bifall och beseglade
föreningen medelst afträdandet af vårt sista Östersjölandskap,
det verkligen Svenska Pommern. I det Betänkande, hvari
Svenska StatsRådet den 14 Sept. tillstyrkte föreningen, upgafs äfven
de förändringar, hvilka som följd deraf borde vidtagas i Noriges
författn.; bland dessa var Konungens rätt att till GeneralGuvernör
utnämna en Svensk, och denna rätt ansågs så vigtig att, om den
ej erkändes, borde underhandlingarne afbrytas och svärdet åter tillgripas.
Svenska Konungens kommissarier, som de i alla Norska
handlingar kallas, fordrade således detta oeftergifliga vilkor; i följd
deraf tillkom 14 g i Norska Grundloven, hvilken hela lov sedan
stadfästades af nämnde kommissarier. Att 14 g således är ett fördrag
mellan Sverige och Norige kan väl icke utan advokatorisk
spetsfundighet bestridas. Att den deremot icke intogs i RiksAkten
var gifvet; den innebar ingen modification i Sveriges R.F.; den vidrörde
ej eller något konstitutionel! förhållande de båda rikena
emellan; annat skulle ju ej den bedröfliga RiksAkten få innehålla.
Ett dylikt fördrag mellan 2:tie folk kan väl icke utan båda parternes
samtycke förändras, såvida man ej önskar bryta hela öfverenskommelsén.
Sveriges rätt att yttra sig i saken är derföre solklar, Att
detta icke innefattar någon Sveriges Ständers rätt, det medgifver
jag gerna, men Svenska Konungens deremot, den är oneklig, liksom
Ständernas att till sin Konung frambära sina underd:a önskningar.
Sällsamt vore i sanning, om vi skulle ega att till Thronen
framföra våra känslor för Italien, men ej de, hvilka nu lifva större
delen af Svenska folket. Det är endast en dylik underd. önskan,
som Utsk:t här föreslår. Att Utsk.-t icke gått längre gillar jag på
det högsta, öfvertygad att vår ädle Konung utan all fingervisning
skall veta handla värdigt honom sjelf och hans båda folk.
Men. invänder man, medför RiksStåthållare-platsen någon fördel
för Sverige? och om den det ej gör, hvarföre då äflas att bi
-
24 4
Den 17 Mars e. m.
behålla något, som så allmänt ogillas hos brödrafolket? Att saken
är af vigt kan väl ej nekas, eller skulle det verkligen ej för oss
vara fördelaktigt att i Norska StatsRådet ega en målsman och
detta Ordhden sjelf? Den har dessutom en ännu högre betydelse,
den betecknar helt enkelt de båda nationernas inbördes ställning,
den gör Sverige till unionens hufvud. Just deri, jag medgifver
det, ligger något för Norige sårande; dess önskan att se detta stadgande
försvinna är således helt naturlig; också lärer väl ingen
här nu önska se en Svensk Ståthållare tillsatt i Christiania. Detta
hvarken bör eller kan ifrågakomma. Men ett är att erkänna detta,
ett annat att bortskänka sin rätt, innan revisionen af föreningsfördraget
försiggått. Det må förlåtas mig, om jag ej kunnat märka
några särdeles lysande följder af våra långa och många försök
att med egen upoffring vinna Norrmännen. Bäst förefaller då att
bibehålla hvad man har, till dess den svagare, men något bortskämde
brodern allvarligt beslutar att ordna förhållandet på billigare grund
än hittills. Ingen Svensk, derom är jag säker, skall då tveka att
äfven i denna punkt gå Norrmännens billiga önskan til! mötes.
Men, säger man och detta är hufvudargumentet, skola då Norrmännen
ej ega samma rätt som hvarje annat fritt folk att, i samråd
med sin Konung, ändra sin egen grundlag. Utskrts förslag
är ju en upmaning till afslag å Storthingets framställning, ty, innan
Thinget åtskiljes, måste ju svar af Konungen afgifvas och innan dess
hinner ingen revision verkställas. Invändningen haltar dock betydligt.
Jag har sökt visa att 14 § Grundloven icke uteslutande
rör Norige. Den är således deri olik andra grundlags-§§. Ja man
skulle möjligen kunna bevisa att den aldrig under något betingande
får ändras. Den är en af lovens grunder, då den, förutan nämnde
lov, aldrig kommit till stånd, och 112 § förbjuder att någon förändring
får ske i Grundlovens principer; under sådane förhållanden
kan åtminstone förändringen utan fara ännu någon tid upskjutas;
verklig skada gör det i alla fall ej, då troligen ingen Ståthållare under
tiden namnes. — Att en grundlag under ett par år innehåller en
död bokstaf är väl ej farligare än att ett belt föreningsfördrag mellan
2:ue folk i nära ett halft sekel endast varit ett dylikt dödt ting.
Att se detta fördrag väckas till lif, detta har länge utgjort min
käraste dröm. Hvad Norige särskildt angår, älskar jag dess modiga,
frisinnade söner. Jag har derföre alltid understödt, och skall alltid
understödja, hvarje förslag, som befordrar de båda folkens anslutande
till hvarandra. Jag vet nogsamt att endast ett fritt brödrafolk
kan gifva oss det stöd vi behöfva, ett underkufvat lydfolk kan
blott försvaga oss. Jag har således röstat för jernvägar, för handelns
ordnande, för domars exsekutiva kraft, för ömsesidig naturalisations-rätt.
Hvad fördragen stadgat, har jag önskat hålla i helgd.
Dea interims-styrelse, som Norrmännen antagit på vår begäran,
märken väl, Mine Hrr, på Svenska Ständernas begäran, den har jag
ansett oss böra underkasta oss; men samtidigt har jag förordat
Prinsregeringen, såsom enda sättet att rädda oss från nyssnämnda
olämpliga styrelse. Under allt detta har derföre hvarje vän af föreningen
med bekymmer sett den besynnerliga rigtning, som den Norska fo
-
D en 17 Mars e. m.
245
sterlandskärleken tagit. Att en viss misstro under Carl Johans
styrelse rådde mot oss, förundrar mig ej, men nog tyckes det att
45 års sammanlefnad bordt utplåna den. Långt derifrån, den har
med hvarje dag allt tydligare framträdt. Man har afslagit äfven
de för Norige nyttigaste förslag, endast derföre att de förskrefvo
sig härifrån. Man har upsökt äfven de orimligaste anhr till beskärmelse;
det antagna måttet tyckes i sanning vara »intet närmande
till Sverige». Storthinget har nu genom sitt beslut i Ståthållarefrågan
satt kronan på verket. Skall nu detta evigt fortfara; skall
Sverige evigt gifva efter och Norige evigt fördra mer eller är ej
tid att en gång tala rent språk? Detta är dagens fråga. Nordens
folk har i dag sina ögon fästade på Sveriges Ständer. Här afgöres
om Sverige ännu i ett halft århundrade skall vänta på någon frukt
af den dyrköpta föreningen. I dag afgöres om vår 45-åriga sömn
skall fortfara eller om vi, upvaknande till medvetande af eget värde,
skola säga: »Bröder, vi älska ert kraftfulla väsende, ja t. o. m. ert
öfvermod; det ligger något Skandinaviskt deruti; vi erkänna er förmåga,
vi högakta den omsorg, hvarmed j värnen edra rättigheter,
vi önska både för vår och eder skull se ett fritt, ett mäktigt, ett
lyckligt Norige; i nära 50 år hafva vi visat detta; ehuru långt
större och starkare, hafva vi ingenting begärt af eder, men deremot
gifvit eder allt hvad j önskat; nu är det tid att äfven j möten oss
på halfva vägen. Skandinaviens väl fordrar det; omgifvet aföfvermäktiga
grannar, får det icke längre förblifva splittradt. Unionen
får ej uplösas, men den måste byggas på billigare grunder, anspråk
och bidrag mäste rättas efter hvarandra. Lägg bort er misstro,
den är småsinnad, bryt ner fördomarnas Seveberg, det skadar er,
tag mot det redliga handslag, vi bjuda er. Gör det och Nordens
folk skola snart intaga den höga plats, som försynen ämnat dem;
förskjut det,— nå väl, för följderne svaren j — ej vi. Jag bifaller
Betänkit.
Detta anförande framkallade många bifallsyttringar.
Hr Dalman, Wilh. Fredrik: Diskussionen har redan vuxit
så mycket ut på bredden, att jag icke vill längre anlita 11. o. Åd:s
säkert redan uttröttade tålamod. Jag vill inskränka mig till att
endast, uptaga hufvudmomenterna i några foregide talares yttranden.
Frih. Raab har mycket beklagat sig öfver den »principala ställning»,
som Ekon.Utsk:t i sina motiver förmenas vilja inrymma åt Sverige.
Hitintills har det likväl endast varit i Norige, som man hört i
45 år talas om Sveriges lystnad efter en principal ställning och
det förnärmande i dessa anspråk. I Sverige har jag ej förr än
nu på några månader hört denna principala ställning ifrågasättas,
och, upriktigt sagdt, behöfde den icke ifrågasättas, ty den ligger i
sakens natur. Den ligger i Sveriges historia och den kati icke ut
plånas,
om man hundrade gånger skrefve i Noriges Grundlov att
Norige skulle inför Europa hafva den principala ställningen eller
vara likställigt med Sverige. Det skulle säkert i allt fall icke falla
någon, vare sig Svensk eller utländning, in att på nationernas rang
-
24 r,
D en 17 Mars e. m.
ordning ställa Sverige under Norige, lika litet som det faller nå*
gon in att sätta England under Irland, ehuru likherättigade de
må vara såsom unierade stater. Frih. Raab förmenade, att det
missförstånd, som för när v.-de (örefinnes emellan Sverige och Norige,
skulle undanrödjas endast genom en utredning och en revision af
föreningsfördraget, dervid, om Sverige nu endast gåfve fromt efter,
allt skulle gå vänligt och broderligt till. Men ett gammalt latinskt
ordspråk lyder: vestigia terrent, och man har i detta hänseende en
talande erfarenhet i afsrde på Norige. Vår nu regerande dynasti
har för Norige gjort den ena eftergiften efter den andra. Den
har. Norige till behag, cederot sin egen konungatitel. Den har
skänkt bort vår urgamla Svenska flagga o. s. v., med ett ord, den
har i allt gått Noriges önskningar till' mötes, men icke har Norige
derigenom blifvit vänligare sinnadt mot Sverige. Tvärtom, med
hvarje eftergift hafva anspråken stegrats. Möjligt är visserligen
att Konungens nuv:de Norska Statsråd skulle göra sitt bästa för’
att visa sin tacksamhet för sanktionen å beslutet om ståthållare*
skåpets uphäfvande, och måhända äfven ledamöterna i den blifvande
revisionskomitén; men huru pass mycket de Norska komitéledamöternas
och den Norska regeringens tillstyrkanden betyda, det
har visat sig, bland annat, genom afslag vid förra Storthinget af K.
M:ts propos:r om tnellanrikslagen samt domars exsekutiva kraft i
de resp. länderna, hvilka voro enhälligt tillstyrta både af komi*
téerna och de båda ländernas statsråd, men icke destomindre förkastades
af det allsmiiktiga Storthinget. Dessa exempel upmana
just icke att fortsätta på eftergifternas bana, utan nu försöka en
annan, nemligen att Sverige håller lika strängt på sin rätt sorn
Norige på sin. Sidan 27 i Utsk:ts Betänk, tyckes verkligen hafva
gjort Frih. Haab grå hår (om han icke förut hade sådana) i
anseende till de häntydningar der förekomma om möjligheten af
unionens uplösning. Jag önskar lika lifligt, som den ädle Frih:n,
att en så hård nödvändighet icke må inträda. Men månne icke
Norige bär stimma, ja, vida mera grundade farhågor än Sverige för
en så olycklig brytning? Detta är åtminstone min tro; det är just
derföre jag anser oundgängligt att man vinner en fastare, en upriktigare
förening. Jag syftar fördenskull åt samma mål, som min
värde vän Frih. Raab; vi välja endast olika vägar.
Frilen tror sig ernå målet genom att gifva efter och buga
sig för Norige; jag tror det vara bättre att gå rakt fram i stolt
ställning. Frih. Sprengtporten har klandrat Utsk:ts motiver och
föreslagit en kortare och mindre anspråksfull redaktion för begagnande
i R. St:rs underd. skrifvelse. Jag vill icke bestrida, att
Utsk:ts motivering har någon anstrykning af polemik mot de Norska
anspråken och att den således väl kan passa i ett Betänk.,
men icke derföre lätt liimpar sig för en petition hos Unionskonungen.
Och jag vill ej neka att, första afdelningen af Frih. Sprengtporten®
förslag måhända i detta hänseende har ett visst företräde; men jag
förmodar, i likhet med Gr. Sparre, att vid justeringen af Exped.-  Utsk:ts förslag till underd. skrifvelse nödiga jemkningar kunna
iakttagas.
Den 17 Mars e. m.
217
Frih. Sprengtporten, likasom efter honom Frih. Hamilton och
Hr G. Cederschiöld, hafva mot Utsk:ts (örslag i tredje punkten
ang:de Ståthållareskapet hufvudsakligen invändt, att, ehuru de erkände
att, 14 g i Noriges Grundlov, likasom några andra stadganden
i samma Grundlov, tillkommit i följd af föreningen med Sverige,
efter öfverenskommelse mellan Svenska kommissarier och Norska
Storthinget, samt följaktligen ursprungligen varit uuionella bestämmelser,
de likväl förlorat denna sin karakter genom »förbiseendet»
att införa desamma i RiksAkten, hvilken numera är det enda
unionsfördraget; och då 112 § i Noriges Grundlov föreskrifver formen
för förändringen af samma Grundiuv, men deri ingenting förekommer
ang-.de Sveriges rätt att ega någon röst vid beslutet härom,
innefattar det för den skull ett ingrepp i Noriges rätt, om
Sverige nu vill försöka att inblanda sig i denna sak. Detta är en
visa på samma tema, som under ett par månader dagligen blifvit
varierad så väl i Norska tidningar och flygskrifter, som i vårt härvarande
Norska Aftonblad, biträdt af en juris professor i Upsala.
Satsen är många gånger vederlagd, meu uprepas lika fullt idkeligen.
Jag vill således äfven inför det Högloft. Huset något närmare
redogöra för denna vederläggning. För det första är det
klart, att bestämmelserna i en traktat icke uphöra att vara gällande
förrän traktaten ömsesidigt uphäfves. Och att'Noriges Grundlov icke
blifvit upliäfd geuom RiksAkten, följer ju deraf, att den sednare
angifver sig sjelf såsom innefattande stadganden, som dels äro afskrifna
ur Noriges Grundlov, dels utgöra tillägg dertill, hvaraf
ovilkorligen den slutsats måste dragas, att de unionella stadganden,
som icke blefvo öfverflyttade till RiksAkten, qvarstå i hela sin
kraft i Grundloven och följaktligen äro af enahanda natur som
förut. Att öfverflyttningen till RiksAkten af vissa unionella bestämmelser
i Noriges Grundlov blifvit af vederbörande uraktlåten,
kan visserligen anses hafva härrört af »förbiseende», men kan lika väl
vara fullkomligt afsigtsenligt, då, på sätt Gr. Sparre ganska riktigt
anmärkt, inga andra föreningsstadganden införts i RiksAkten än de,
som angå Sveriges konstitutionella förhållanden och således kunna
föranleda ändringar i Sveriges »regeringsform», samt för den skull
erfordra jemväl Svenska Ständernas beslut och bifall, och i öfrigt
Unionskonungen måhända rätt gerna vill åt sig ensam förbehålla
beslutanderätten öfver förändringen i de unionsbestämmelser, som
icke inrymmas i RiksAkten. Och häri, M. Hrr, ligger den väsendtliga
skilnaden mellan de unionella stadganden, som finnas i
RiksAkten och de, som qvarstå endast i Noriges Grundlov. De
förra kunna icke ändras utan att Svea R. St:r dertill lemna sitt
bifall, de sednare med bifall endast af Noriges Storthing och
Unionskonungen, nemi. i den ordning och form, som både Grundloven
och RiksAkten utstaka. Jag tycker att vi fått plikta hårdt
nog för det ifrågav:de förbiseendet, då, på sätt Utsk:t jemväl erinrat,
Sveriges Ständer derigenom gått i mistning om sin beslutanderätt
i alla frågor af sistnämnde beskaffenhet. Beträffande deremot
formen för Konungens beslut ang:de förändringar af unionella
stadganden uti Noriges Grundlov, så kan denna icke rimligen vara
248
Den 17 Mars e. m.
någon annan än att det unionskontrakt, sorn afslutades af Norska
Storthinget och Sveriges Konung, äfven för att förändras erfordrar
samtycke af samma kontrahenter, det vili säga Norska Storthinget
och Sveriges Konung, n.b. icke såsom enskild person, titan såsom
väl ensamt beslutande, men efter inhemtande af råd och uplysningar
i sitt Svenska Statsråd. Och denna form, M. Hrr, finnes uttryckligen
föreskrifven så väl i Noriges,egen Grundlov, 38 §, som
i RiksAktens 5 §, der det med tydliga ord står att läsa, att ärenden,
som angå begge rikena, skola föredragas och afgöras i Svenskt
och Norskt eller Norskt och Svenskt Statsråd. Den der luckan,
som mina motståndare i detta hänseende velat finna i RiksAkten,
existerar således icke; ty på samma grund, som Svenska Statsråd
skulle, med stöd af 112 § Noriges Grundlov, kunna uteslutas från
rättigheten att deltaga i pröfningen om förändringar af de unionella
stadganden, som finnas i Grundloven, skulle de kunna uteslutas från
rättigheten att deltaga i pröfningen af t. ex. alla sådana förändringar
i Noriges lagar och författningar, som enligt 75 § i Noriges
Grundlov af Storthinget beslutas, emedan ej heller i sistnämnde g
uttryckligen nämnes, att Sverige har rätt att genom sin Regering
deri inblanda sig. Sådant har likväl hitintills aldrig blifvit ifrågasatt;
mellanrikslagen t. ex. diskuterades i sammansatt Svenskt och
Norskt Statsråd och erfordrade för sin giltighet ej mindre Unionskonungens
än Svenska Ständernas och Norska Storthingets beslut.
Såsom ett prejudikat kan äfven nämnas, att frågan om unionsflaggans
förändring, i strid med 111 g Noriges Gruudlov, år 1844
förevarit i sammansatt Svenskt och Norskt statsråd, och att, när
dåvarande sjöministern, framlidne H. Exc. Hr Erih. Johan Lagerbjelke
vägrade sin kontrasignation till det för Sverige kränkande
beslutet och samma dag begärde sitt afsked från statsrådsembetet,
reskriptet härom å Svenska sidan utfärdades under kontrasignation
af dåvarande inrikesminister Hr O. I. Fåhraeus. Ja än mer: Icke
står det någonstädes i Svenska Regeringsformen, att Noriges Storthing
eger rätt deltaga i besluten om förändringar i Sveriges grundlag,
men icke desto mindre har sådant egt rum och bort ega rum,
då någon ändring skett i våra grundlagar, som ingripit i föreningsförhållanden
emellan Sverige och Norige. Andringen t. ex. vid
1840 års riksdag i Svenska statsrådets organisation blef ju omedelbart
vid påföljande Storthing underställd dess pröfning; det bekanta
förslaget om prins-regeringen, som innehöll väsendtliga ändringar
i 39, 4 0 tu. fl. paragrafer af Svenska Regeringsformen, har
efter pröfning uti sammansatt Svenskt och Norskt statsråd likaledes
blifvit samtidigt förelagdt både Svenska Ständerna och Noriges
Storthing, ehuru de förfallit genom afslag å Svenska sidan o. s. v.
Vid sådant förhållande är det verkligen förvånande, att till
och med Svenska representanter vilja förneka Sveriges rätt att uti
likartade frågor hafva ett ord med i den Norska lagstiftningen, liksom
det förefaller temligen oförsynt från Norsk sida att man i
Norige vill utskrika såsom ett crimen laesse mot det Norska Majestätet,
att ens Svenska Konungens konstitutionella rådgifvare skulle
fä yttra sin mening om ett af Norska Storthinget fattadt beslut.
Den 17 Mars e. m.
249
sorn angår begge rikena, då Sverige aldrig ens ifrågasatt att i
Svenska lagförändringar af sådan beskaffenhet inrymma Norige laglig
rätt till talan. Man har sagt, att den Svenske man, sorn nämnes
till ståthållare i Norige, derigenom skulle bli Norsk embetsman
och Norsk undersåte samt vore ansvarig inför Norska lagar
och domstolar. Men om än jag ej vill bestrida, att en Svensk
ståthållare i Norige, så länge ståthållareskapet varar, är Norsk embetsman,
så följer icke deraf att han är Norsk undersåte, ty J
skolén veta, mina Hrr, det är ingen småsak att blifva Norsk undersåte;
dertill fordras, enligt 75 g Noriges Grundlov, ingenting
mindre än Storthingets bifall — ett stadgande, utan tvifvel tillkommet
hufvudsakligen för att förekomma, att icke Unionskonungen
skulle kunna naturalisera Svenskar och insätta dem till embetsman
i Norige; och den omständigheten, att det undantag blifvit gjordt
i afseende på riksståthfillaren, att dertill kunde nämnas äfven en
Svensk, utan att vara naturaliserad. bevisar just motsatsen af påståendet,
nemligen att en Svensk riksståthållare icke är att betrakta
såsom Norsk undersåte. Och att en Svensk undersåte, som i Norige
förbryter sig mot det landets lagar, ställes till ansvar och dömes
efter Norsk lag, lärer väl icke vara mera abnormt än att en
Norrman, som begår förbrytelse i Sverige, åtalas och dömes efter
Svensk lag. Efter mitt förmenande förbehöll sig Sverige vid afslutandet
af föreningsfördraget 1814, att i Norige kunna tillsätta en
ståthållare af den helt naturliga anledning att, då Norige, för bevakandet
af både sina egna och Unionens angelägenheter, alltid
skall hos Konungen här i Sverige ega en statsminister och två
statsråd. Sverige jemväl skulle kunna hafva en representant i Norige,
nemligen en ståthållare för att bevaka dess unionella intressen
och vara i tillfälle att stå på Sveriges rätt och bästa samt hos
Konungen anmäla hvad som i detta hänseende kunde ifrågakomma
till Sveriges förnärmande. Att en sådan Sveriges rätt skulle vara
utan vigt eller likgiltig, kan jag icke medgifva. Tvärtom skulle
detta vid många tillfällen kunna vara af högst betydligt inflytande,
då t. ex. de förenade länderna hafva skiljda intressen i sådana saker,
deri afgöranderätten tillhör ensamt Norska Regeringen i Kristiania
— och deras antal är icke ringa — och hvilka följaktligen
icke blifva på annat sätt för Unionskonungen ens kända. Men
detta åsido, så måtte väl åtminstone det icke med rimlighet kunna
bestridas, och har ej heller här blifvit bestridt, att Unionskonungens
rätt att till ståthållare utnämna en Svensk, tillkommit i omedelbar
följd af föreningen och såsom ett prerogativ för honom såsom
Sveriges Konung.
Nå väl, kan han, utan hörande i konstitutionel ordning af
det Svenska i förening med det Norska statsrådet, lagligen afsäga
sig detta prerogativ? Och ensamt detta måtte väl ovederläggligen
bevisa, att frågan om Ståthållareskapet är en »Gjenstand», som
angår begge rikena, och hvilket således, enligt Noriges egen Grundlov,
måste afgöras i Svenskt Statsråd, der Norske Statsministern
och tvenne Norska Statsråd hafva säte och delibcrerande stämma.
250
Den 17 Mars e. m.
Hr Cederschiöld tyckes i öfrigt t. o. m. vilja avancera det påstående,
att Noriges Storthing och Noriges Konung skulle kunna
ensidigt förändra Noriges Grundlag äfven i sådana punkter, som
skulle göra föreningen fortfarande omöjlig, utan någon Sveriges
rätt att hindra en sådan förändring, t. ex. rörande Konungens religion,
i afs:de på Konungens förpligtande att vissa tider om året,
kanske hela året om, vistas i Norige o. s. v. Denna absurda paradox
synes likväl vara det mest unionsfiendtliga, man kan tänka sig,
och snarare än något annat kunna leda till uplösning vid hvarje
tillfälle, då en kollision de båda rikena emellan inträffar. Och
månne man ett ögonblick kan draga i betänkande, att det i stället
är både rättsenligare, naturligare, och framförallt mera »unionsvänligt»
att ställa frågan på den ståndpunkt, att båda folken i allsköns
vänlighet kunna komma öfverens att sådana förändringar, som angå
begge rikena, beslutas antingen efter föredragning i sammansatt
Svenskt och Norskt Statsråd, eller, der så nödigt anses, genom
propos. till de begge rikenas representationer?
Hr Frih. Hamilton har fästat upmärksamheten dervid, att då
K. St:r önska, att K. M:t måtte upskjuta pröfningen af Norska
Storthingets beslut om Norska Ståt hällareskapets uphörande, sådant
indirekt innefattar en begäran om afslag, emedan, enl. 80 § i
Noriges Grundlov, hvarje lagförslag, som icke före Storthingets uplösning
af Konungen sanktioneras, derigenom förfallit, hvilket således
nu skulle blifva en omedelbar följd af upskofvet, enär Storthinget
inom några få veckor kommer att åtskiljas, måhända ännu
innan revisionskomitén blifvit tillsatt, långt mindre fullbordat sina
arbeten. Ja, utan tvifvel har också detta varit Ekon.Utsk:ts mening,
ehuru Utsk:t, likasom Hr Frilen sjelf vanligen i sina framställningar
iakttager, velat begagna en behaglig och grannlaga form,
för att icke mera direkt begära ett afslag i en fråga, deri icke
B. St.-r, utan Konungen eger belutande-rätt. Meri Utsktt har
uppenbarligen också haft en annan afsigt med tillstyrkande af upskof,
den nemi. att Konungen skulle göra äfven ifrågavarande
unionela stadgande till föremål för den blifvande revisionen, och
sålunda kunna lemna Storthinget det helt naturliga svar, att Konungen
ville taga förslaget i öfvervägande i sammanhang med de
framställningar, Komiléen komme att göra om förändringar och
tillägg till föreningsfördraget; och detta mätte väl vara qvintessensen
i Utsk:ts hemställan.
Man har äfven talat åtskilligt om svårigheten att rätt tyda
stadgandet i 112 § Noriges Grundlov, att ingen förändring finge
ske i Grundlovens principer, utan endast i »enkelte Bestemmelser»
deri. Jag erkänner att detta är ett sväfvande uttryck, men utan
tvifvel har ett sådant tillkommit af den ani. att lagstiftaren förutsatt
— hvad också Noriges statsrättslärde, t. ex. Stang, länge
nog yrkat — att nemi. Konungen icke skulle ega absolut veto ens
i afs:de på ändringar i Grundloven; hvarföre man velat nedlägga
detta absoluta veto i Grundloven sjelf. Nu deremot, sedan man i
detta hänseende medgifvit Konungens absoluta veto, vill man helt
Den 17 Mars e. m.
naturligt icke veta af att något hinder mera finnes för förändringen
af Grundlovens principer. Det passar förträffligt i stycke.
Hr Tersmeden har högligen beklagat sig öfver den agitation,
som bedrifvits i den Norska frågan, och det vädjande till passionerna,
som deri egt rum. .Jag vill icke brista i grannlagenhet mot
en af mig enskildt högt aktad ledamot, men jag frågar honom på
samvete, hvem är det, sorn bedrifvit denna agitation, som vädjat
till passionerna och som förvandlat denna fråga till en partifråga?
Säkert blir han mig icke svaret skyldig, om han lagger handen på
hjert at.
Besynnerligt nog har man här föga vidrört den nu pågående
stridens politiska betydelse. Denna är likväl, i min tanke, af långt
större vigt än dess juridiska eller dess materiela. Detta hafva oek
Noriges statsmän och publicister nogsamt insett. Hos dem gäller
det således egentligen icke den omtvistade saken eller Norska ståthål
lareskapets afskaffande. Det generar deni föga eller intet; ty de
veta allt för väl, att lika litet som Konungen, under nuv:de omständigheter,
skickar Norige en Svensk Ståthållare, lika litet lärer någon
Svensk vilja betunga r,ig med denna befattning, äfven emot hedern
att blifva Norsk embetsman eller Norsk undersåte. Men de genomskåda
allt för väl, att frågan här angår en princip för framtida
afgörande af de vigtigaste bestämmelserna för unionen, och det är
derföre de envisas att vara herrar. Lyckas de nu att, ensamt efter
beslut af Noriges Storthing och Noriges Konung, utan inblandning
af hans Svenska rådgifvare, få ett vigtigt unionelt stadgande afskaffadt,
så är gärdet, som man säger, upgifvet. Denna gång åtnöjas
de med att uphälva Ståthållare-erubetet. Derefter låta de
inflyta i Noriges Gruudlov, att en Norsk statsminister skall blifva
ett slags ViceKonung i Norige och sköta äfven dess utrikes angelägenheter;
sedermera föreslå de, att Sveriges Konung skall vistas
ett halft år eller 11 månader i Norige och följaktligen der regera
Sverige med 4 Svenska Statsråd, hvarigenom Kristiania, i st. f.
Stockholm, blefve konungaresidens o. s. v. Med eli svag Unionskonung,
ett starkt och enigt Storthing och stolta Norska rådgifvare,
som icke gifva efter för Konungens af Svenska folket, understödda
personliga vilja, går ock sådant säkert lika lätt, som det
möjligen nu kan gå med sanktionen af Norska beslutet om Ståthållareskapets
uphäfvande, sarida R. St:r släppa efter och derigenom
icke sätta Konungens Svenska Rådgifvare i tillfälle att utöfva sitt
konstitutionela inflytande.
Dagens fråga har slutligen en stor konstitutionel betydelse,
och denna är måhända den allra vigtigaste. Konungens förste minister
har börjat denna märkliga diskussion med en upmaning till
folkets representanter att manligt och öppet uttrycka sin öfvertygelse
i detta ämne, för att, i den möjliga händelsen af en skiljaktighet
mellan Konungens Svenska och Norska rådgifvare, ministéren
må finna en ledning för sitt handlingssätt. Detta är ett sannt
och värdigt konstitutionell yttrande, och säkert tvekar icke E. o.
Ad. och, som jag hoppas, intet annat Stånd att lyssna till denna
Den 17 Mars e. m.
upmaning från en ministér, som så rättvist åtnjuter landets förtroende
och i så mycket gjort sig förtjent af dess tacksamhet.
Mine Hrr, vi stå icke här inför en kämnersrätt, icke heller
inför ett professorlig!, konsistorium, som skall hålla förhör med oss
i statsrätten. Vi stå inför ett tribunal, som heter Svenska folket;
det är dess sunda rättskänsla, det är dess medvetande om nationel
värdighet, som i första rummet fäller dom. Men vi hafva en
ännu högre instans, det är historiens. Den kommer efter oss, men
dess dom är omutlig; den utfaller icke efter dagens partiåsigter
eller passioner; den dömmer efter de mer eller mindre rättsenligt
och skarpsinnigt beräknade och förutsedda resultaten. Och min
orubbliga öfvertygelse är, att resultaten af en förändrad fast och
aktningsbjudande ställning å Sveriges sida mot Norige ovilkorligen
skola i framtiden leda till en fastare och öppenhjertligare förening
de båda brödrafolken emellan. Frågan är icke här, hvarken att
förödmjuka eller förnärma Norige; den är endast att upriktigt säga
sin mening till en vän, som länge djupt missförstått våra afsigter
och våra tänkesätt. Och utan denna upriktighet å' ömse sidor, tro
mig det, Mine Hrr motståndare, upstår aldrig någon pålitlig vänskap;
den gamla misstänksamhetens groll skall eljest allt jemt
fortfara, och slutligen leda till hvad vi alla vilja undvika: unionens
uplösning. Derföre, Mine Hrr, låtom oss vara enige uti att icke
blott från Svensk, utan äfven från uuionel synpunkt bifalla det
förslag, Ekon.Utsk:t i 1 och 3 punkterna af sitt Betänk, framställt.
Afven å detta yttrande följde många bifallsrop, hvarjemte flere
ledamöter hördes påyrka propos.
Hr Rosensvärd. Johan Henrik: Då i en fråga, så vigtig
som denna, det var att förutse, att många talare skulle up
träda,
hade jag icke begärt ordet, såvida jag icke varit reservant vid
första punkten, icke mot beslutet, men mot Betänk:tä motivering,
och denna blifvit af några talare så strängt klandrad. Jag har då
trott lämpligt vara att lemna några förklaringar öfver min korta
och outvecklade reservation. En talare på f. m. har i synnerhet
företagit en utförlig kritik af Betänka. Jag tror emellertid att
han varit alltför sträng mot Utsk:t. Det har sannerligen icke
handlat utan med noggrann sakkännedom och efter moget bepröfvande.
Emellertid är jag icke rätte mannen att försvara Betänkrt,
då jag ansett mig böra reservera mig deremot.
Föreningen, sådan den ingicks 1814, upfattades och upfattas
väl ännu från Svensk synpunkt så, att väl Norrige erhöll full
komlig
inre sjelfständighet, men att Sverige och Norige inför utlandet
skulle utgöra ett politiskt helt, hvaraf fördelen vore en
ökad politisk vigt och en större gemensam försvarskraft. Ur hvilken
synpunkt än föreningen må af Norska folket i allmänhet betraktas,
så låter dock en stor del af de fordringar, som genom
Norska Storthinget och Norska Regeringen blifvit tid efter annan
framstälda och gjort sig gällande, svårligen sig förena med den
Svenska upfattningen af Unionens betydelse. Hvad åter jemnlik
-
Den 17 Mars e. m.
253
heten mellan de båda länderna beträffar, så kan det väl icke bestridas
att Norige icke blifvit berättigadt till mera eller annat
än hvad som finnes bestämdt i den Norska grundlagen, sådan den
efter öfverläggning mellan de Svenska Kommissarierna och Norska
Stortinget blifvit antagen, och hvad derjemte i RiksAkten blifvit
stadgadt. Hvad derutöfver kan i detta hänseende hafva Norige
tillkommit, må, så vidt det icke strider mot föreningens syfte, vara
det unnadt; men icke kan det gerna utur föreningen och dess
tillkomst härledas. Jag klandrar således icke att Utsk:t berört dessa
förhållanden, men jag tror alt ordandet om »likställigheten» bordt
vara mindre vidlyftigt och icke utgöra hufvudthemat. Jag hade
derjemte önskat att ali skärpa i uttryck och ordställning, allt, som
kunde hafva utseende af ovilja, hade varit borta, med ett ord, att
Betänk, hade så till sägandes visat ett vänligare ansigte mot brödrafolket.
Det förekommer äfven i Betänk:t åtskilliga satser, som
i sin allmänlighet icke torde hålla streck, om de än kunna passera
i en polemisk afhandling; — men, lika med andra talare, tror jag
att den polemiska formen bort för detta Betänk, undvikas. Då
jag af dessa anledningar icke kunnat godkänna motiveringen i första
punkten och derföre reserverat mig, följer deraf ingalunda att
jag skulle vilja understödja, vare sig en återremiss, ett afslag af
motiveringen eller antagandet här af en ny sådan, vore den än
betydligt bättre än Utsk:ts, enär skiljaktiga beslut hos RiksStånden
deraf kunde blifva en följd. En talare har redan anmärkt, att det
är Utsk:ts tillstyrkan att Ständerna måtte hos K. M. anhålla om
en revision af föreningsfördragen, som nu utgör föremål för R. o.
Ad:s beslut, och icke den slutledning, hvarigenom Utsk. kommit
till denna tillstyrkan. R. St. behöfva i sin skrifvelse icke af denna
slutledning begagna annat än hvad de finna lämpligt. Många
talare hafva här gjort anmärkningar emot motiveringen; detsamma
har säkert varit förhållandet inom de andre Stånden. Exped.Utsk.
har således all anledning att vara varsamt vid den underd. skrifvelsens
upsättande; och motiveringen till den föredragna första
punkten bör således icke vara ett hinder att bifalla Utsk:ts tillstyrkan.
Det finnes äfven ett skäl, hvarföre olikhet i beslut bör
undvikas, och det är den tidsutdrägt, som deråt kan föranledas.
Man har uttryckt sin ledsnad öfver den skärpa, som striden om
denna fråga antagit i tidningspressen och flygskrifter. Hade våra
formers långsamhet medgifvit att endast en kort tid förflutit mellan
frågans väckande och slutliga afgörande, så hade denna strid
aldrig hunnit utveckla sig såsom den nu gjort. Ju längre frågan
hålles öppen, ju mera utrymme för striden. Ju förr frågan afgöres,
ju förr förlorar striden sitt mål. Detta skäl torde icke kunna
jäfvas af dem, som i denna strid sett ett olycksbådande tecken.
Hvad tredje punkten beträffar, så är min tanke fullkomligt
uttryckt genom Utsk:ts Betänk. De anmärkningar, som deremot
blifvit gjorda, äro af andra talare vederlagde. Jag vill blott i förbigående
uptaga det påståendet, att Utsk:ts tillstyrkan skulle innehålla
en förklädd begäran om afslag å Storthingets beslut om Norska
Ståthållareskapets uphäfvande, enär Norska grundlagen stadgar
2.il
Dea 17 Mars e. m.
att de Storthingsbeslut, som icke före Storthingets uplösning blifvit
af K. M. sanktionerade, anses förkastade. Om R. St. finna
lämpligt att till K. M. frambära sina önskningar i enlighet med
Utsk:ts tillstyrkan, lärer väl K. M., vid pröfning af Ständernas
begäran, fatta det afseende derå, som han efter för handen varande
förhållanden finner med sina Rikens bästa mest öfverensstämmande.
Skulle följden af en sådan pröfning blifva ett bifall till
Ständernas önskan, medförde detta visserligen ett afslag för det
närv:de af Storthingets begäran, men ett afslag, som egentligen
innebure ett upskof, till dess frågan i sammanhang med öfrige
unionsbestämmelser ånyo kunde komma att afgöras, och någon så
särdeles stor olycka kunde det väl icke vara för brödrafolket, om
Ståthållareskapet ännu någon tid komme att qvarstå i dess grundlag.
Dessutom då Utsk:t ansett sig böra föreslå en revision af
föreningsfördragen och vid pröfningen af frågan om Ståthållareskapet,
funnit densamma vara af fördragsmessig och unionel beskaffenhet,
hvad var då naturligare, hvad låg väl närmare till hands,
än att föreslå att äfven denna fråga måtte blifva föremål för den
begärda revisionen. Det är kränkande för Norrmännen, säger man,
att Sverige vill inblanda sig i afgörande!, af en Norsk grundlagsfråga,
att sätta i fråga att ens förändringar i Norska grundlagen
skola afgöras af andra än rent Norska statsmakter. Om det skulle
vara något anstötligt för Norrmännen deri, att Svenska Ständerna
till deras och Unionens Konung frambära sina önskningar, beträffande
en från Norsk sida väckt fråga om en förändring af en
Norsk grundlagsparagraf, som tillkommit i och för föreningen och
efter öfverläggning med Svenska Kommissarier, huru mycket mera
kränkande skulle det då icke vara att Svenska Ständerna besluta
rörande förändringar i sådana paragrafer af Norska grundlagen, som
finnas intagne i RiksAkten; ty derföre att de inkommit i RiksAkten,
hafva de ingalunda utgått ur Norska grundlagen. Sådant
är emellertid den naturliga följden af Norska grundlagens tillkomst
och beskaffenhet, och bör således icke anses på något vis kränkande.
Man har talat om den fara för Unionens bestånd, som Utsk:ts
förslag skulle medföra, om den skadeglädje, hvarmed mäktiga grannar
betraktade den oenighet mellan båda folken, som derigenom
skulle upkomma, och de åskor, vi skulle samla öfver vår framtid.
Hvad framtiden bär i sitt sköte, lärer ingen af oss med full tillförsigt
förutsäga, men hvad vi kunna, är att i hvarje förekommande
fall fatta de beslut, vi efter moget och lugnt bepröfvande finna
vara med fäderneslandets bästa och värdighet mest öfverensstämmande;
och då vi så göra, tror jag ock att vi bäst afvärja framtidens
åskor och betrygga så väi vår egen som Unionens säkerhet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Det skulle kunna synas
nära nog obefogadt att efter en så lång, omständlig och, jag kan
tillägga, fullständig diskussion öfver ett ämne uptaga tiden med
ytterligare ordande; men, Mine Hrr! jag finner mig af en dubbel
pligt vid detta tillfälle upkailad att uptriida. Denna pligt är, att,
Den 17 Mars e. m.
255
på grund af den lilla andel, jag får tillräkna mig uti Svenska folkets
representation, icke å mina, utan å Svenska folkets vägnar,
uttala den tillfredsställelse, som vi för första gången efter mer än
50 år af vårt nya konstitutionela statsskick erfarit uti det tillkännagifvande,
som här af H. Exc. Just.StatsMinistern blifvit å Begeringens
vägnar meddeladt, och som ådagalägger att vi omsider
kommit på den punkt, att vi kunna anse oss hafva en konstitutionel
styrelse Derefter, Mine Hrr, mäste jag i motsats, särdeles
till hvad som här midt emot mig blifvit yttradt, förklara min innerliga
tillfredsställelse med Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Betänk,
i denna fråga. Jag är ock öfvertygad att jag vid detta tillfälle
uttalar, icke allenast ett enskildt omdöme, utan en så allmän åsigt,
att den säkerligen icke af den stora allmänheten jäfvas. Jag kan
icke och vill icke följa den talare å andra sidan, som varit af motsatt
åsigt med mig, äfven af fruktan att jag dervid skulle blifva
alltför tröttande. Jag vet icke om jag bör lyckönska den Norska
saken; det Norska folket lyckönskar jag icke; ty jag är för unionsvänlig
att lyckönska det till ett. försvar, sådant äbm det af
Erih. Baab för den Norska frågan här varit uttaladt visserligen
fullständigt på både bredd och längd, meu. efter min tanke, föga
gående på djupet. En annan talare har här redan på f. ra. uptagit
något af Frih. Itaabs bildrika sammanställningar såsom jemförelser
i afs:de på de Norska och Svenska förhållandena. Frihtn
anställde på f. m., om jag ej missminner mig, en jemnlörelse mellan
sig som Norige och Hr Tornerhjelm, troligen som Sverige, och
förmenade att Hr Tornerhjelm, på grund af en vida längre och dyrare
reseräkning än Frilnn, som blott lärer hafva 6 fjerdingsväg
att tillryggalägga för att från sin hemort hinna hufvudstaden.
Härmed ville således bevisas, att likställigheten dessa båda Hrr
emellan skulle vara fullkomlig, oaktadt, den större resekostnaden
för Eiksdagsbestyrets bestridande. — Om Hr Tornerhjelm, såsom
Sveriges representant inom liknelsen, icke protesterar emot likställigheten,
så gör jag det visserligen icke heller; men såsom adaeqvat
till den ifrågav:de likställigheten emellan Sverige och Norige kan
jag icke godkänna liknelsen. Jag omnämner endast detta i förbigående
såsom ett kuriosum. För öfrigt vill jag bjuda till att vara
så kort som möjligt; och jag behöfver sannerligen icke vara vid
lyftig,
ty, på sätt jag nyss anfört genom ett exempel, hafva vi af
vidlyftighet och af hvad till saken icke hörer haft Gudi nog.
Det klander, man anfört mot motiverna uti Ekon.Utskits Betänk.
, har min värde vän å andra sidan, Hr Gr. Sparre, som mig
synes, fullt tillfredsställande besvarat; och det är väl för öfrigt
nästan mycket hegardt att motiveringen till ett så vidlyftigt Betänk.
skall utgöra den skrifvelse, hvilken i ämnet kommer att till
K. M. aflåtas. Alla de invektiver, som i detta hänseende blifvit
anförda mot Utsk:ts Betänk., förfalla således; och jag är, Mine Hrr,
förvissad att jag uti detta läll har hela allmänheten på min sida;
jag återuprepar det.
Hvad åter sjelfva den fråga beträffar, hvilken här är föremål
för vår öfverläggning, så anser jag mig, såsom uphofvet till den
r 250
Den£l7 Mars e. m.
diskussion, som nu lörsiggår, böra, för den händelse något ytterligare
stöd skulle beliöfvas för de åsigter, jag i ämnet hyser, uti
minnet återuplifva ett yttrande af en medlem i den Komité, hvilken
af Konung Oscar nedsattes för mellanrikslagens beredande.
Denna ledamot yttrar: »Jag var å Svenska sidan en af dem, som
»deltogo uti den Komité, som kallas Mellanrikslagens Komité.
»Framlidne H. M. Konung Oscar fäste vid denna Komité stora
»förhoppningar och uttalade till ledamöterna följande tänkvärda ord:
»Pa Eder, Mine Hrr, lägger jag det stora förtroendet att bringa
»denna förening till något resultat. Sådan den är, är den olycklig
»och kan för framtiden icke blifva annat». Ytterligare tilläde han:
»Om jag lyckas under min regering göra föreningen till en verk»lighet,
har jag uträttat kanske större saker, än mången af Sveri»ges
fordna Konungar». Olyckligtvis hann han ej öfverlefva denna
sin önskans fullbordan; och ingen vet, hvem som kommer att öfverlefva
den!
Som jag haft den stora tillfredsställelsen att ingen egentlig
invändning blifvit framställd mot den af mig begärde revision,
anser jag icke nödigt att vidare föra den till tåls.
Vidkommande derelter frågan om Ståthållareskapet, så hafva
de, hvilka motsatt sig motionärens åsigt och Utsk:ts tillstyrkande
i denna del, hufvudsakligen fastat sig vid den s. k. likställigheten.
— Det är denna likställighet, som man från motsatta sidan egentligen
vill taga i försvar. Det är på den punkten, man vill antvda,
att Sverige söker intränga på Norsk frihet, på Norsk sjelfständighet,
pä Norska koniraktseuliga rättigheter, och, Gudi vet, hvilka
intrång man icke tillvitar sina motståndare. Något af allt detta.
Mine Hrr, vet jag icke någonsin här varit i fråga, hvarken inom
representationen eller hos allmänheten. Denna talan tror jag icke
någon i högre grad än jag är berättigad att föra; ty det finnes
ingen här, som jag vill påbörda hafva varit mer Norskhetsifrare
än jag. Uti alla tider har jag omfattat detta land med förkärlek ;
men, Mine Hrr, jag kan icke rifva ut mitt Svenska hjerta, för att
för Noriges räkning uphöra att vara Svensk. Jag kan icke utan
protest förbigå mina motståndares försvar för Noriges anspråk på
försteg framför Sverige. Man har här framkastat att Sverige söker
öfverherrskap öfver Norige. Detta är icke någon Svensk tanke.
Jag vågar försäkra det. Någon sådan mening har här aldrig förefunnits
; men, Mine Hrr! fullkomlig likhet finnes icke mellan individer.
Huru skall den då kunna ega rum mellan stater, mellan
nationer? Det är en omöjlighet som ligger i sakens egen natur.
Dessa anspråk på full likställighet äro från Norska sidan liktydiga
med förslag för Sverige, uttryckte uti den mindre anspråkslösa fordran
att uti Konungatiteln inom Norige få Sverige stäldt efter
Norige; uti ett olika siffertal för Konungabenämningen inom Norige,
emot i Sverige; å myntets prägel likaså m. m. d. Norrmännen
hafva aldrig egt några å traktater eller å statsrättsliga
förhållanden grundade anspråk å någon annan slags likställighet
till Sverige, än den, som innefattas uti de båda ländernas autonomi,
Den 17 Mars e. m.
2B7
nomi, eller rättighet att, oberoende af hvarandra, styras efter sina
egna lagar.
Att Sverige alltid och vid alla tillfällen inom unionen, i
afs:de å den utvärtes representationen, måste stå främst, att Sverige
måste stå främst, då det, ifrån hvilken synpunkt som helst,
benämnes tillsammans med Norige, får icke bestridas, emedan det
motsatta påståendet saknar all grund, så val i traktater, som i
rättvisa, billighet och öflig sedvana så beskaffade stater emellan.
Uti detta företräde finnes alldeles icke hvarken någon öfvermagt
eller någon inkräktning på Noriges rätt. Detta är en obestridlig
sanning och lärer icke behöfva vidare omordas. Jag finner mig
också så mycket mindre dertill hugad, som det är mig verkligt
vidrigt att länge uppehålla mig vid denna del af frågan. Jag har
endast velat i förbigående framhålla några af mina motståndares
satser, för att ådagalägga, att man är helt och hållet inne på en
origtig väg, då man utgår från en annan åsigt rör:de de båda ländernas
unionela förhållanden. Beklagligen har jag, hvad särskildt
angår de gravavima, hvilka isynnerhet för den Svenska känslan egt
rum och som blifvit uti min motion uptagne, derstädes äfven måst
erkänna att Norige härvid uti de flesta fall varit uti sin rätt.
Men hvarföre? Jo! derföre, att alla dessa eftergifter blifvit gjorda
af Unionskbnutigen, för att icke säga, af Svenska Konungen. —
Så är det sanna förhållandet; och i mängd och mycket igenfinnes
häruti orsaken till Konung Oscars förut åberopade yttrande, att
föreningen, sådan den är — är olycklig; och detta är det obehagligaste
uti sjelfva sakförhållandet. — I afs:de å den ifrågav:de
Ståthållareplatsens tillvaro i Norska grundlagen, kati jag icke dela
åtskilliga af mina härvarande aklade vänners yttrade åsigt, att Ståthållareplatsen
icke är af något egentligt värde eller af någon synnerlig
betydelse. Min öfvertygelse är deremot, att den är
kanske det enda tecken till en rigtig sann politisk åsigt vid föreningens
stiftande. Detta embete anser jag såsom oeftergifligt för
föreningen, ingalunda för Sverige. Man har här sagt att Ståthållaren
är en Norsk embetsman. Han är hvarfen en Svensk eller
en Norsk embetsman, utan en unionens. Den motsatta meningen
fruktar jag grundar sig på en föga upmiirksammad sakens rent
unionelt politiska sida. På grund af den grundlags-g, en föreg:de
talare åberopat, hvilken § innehåller, att Konungen i Sverige skall
blott en kortare tid, om förhållanderna det medgifva, vistas i Norige,
är det för UnionsRcgeuten nödvändigt att i Norige hafva en
representant, som der i dess ställe representerar unionstanken på
samma sätt, som Konungen gör det i Sverige. Då det beror på
Konungens fria skön att efter sig företeende förhållanden till detta
embete förordna antingen en Svensk eller en Norrman, så kan man
icke säga att likställigheten derigenom i ringaste mån blir öfverträdd,
isynnerhet som det uti Noriges grundlag heter: Norsk eiler
Svensk man. Konungens fria val härvid är ensamt beroende uppå
dels huruvida han finner den eller den personen för detta förtroende
mer lämplig, dels hurudana förhållanderna gestalta sig för
H. IV. 17
258
Den 17 Mars e. m.
deri tid, då tillsättning af embetet ifrågakommer. Detta embete
är sålunda icke någon obetydlighet eller af ringa värde för unionen.
Det är i min tanka en alldeles ovilkorlig nödvändighet att platsen
finnes. Gr. Wedels anställelse soln Ståthållare i Norige var otvifvelaktig!
en politisk handling, som icke kunde annat än ifrån alla
synpunkter gillas, så väl från Sveriges, som från Noriges sida; ty
säkerligen var ingen man inom de båda rikena dertill mera berättigad
än han, såsom ej mindre utmärkt för sitt snille, sin erfarenhet,
sina statsmanna-egenskaper, än för sina sannt unionela åsigter
och tänkesätt.
Huruvida det varit fullt politiskt väl beräknadt. att derefter
lemna platsen en längre tid obesatt, lemnar jag derhän; ifrån Norsk
sida hafva följderne tillfyllest ådagalagt resultatet.
Jag vill uu öfvergå till den fråga, som redan så grundligt och
kanske allt för vidt och bredt blifvit omordad, men som jag likväl
icke anser mig kunna undgå att återuptaga. Det är att frågan
om Ståthållare-embetet icke skulle vara en unionsfråga, derföre att
den icke omnämnes i RiksAkten; men, Mine Hrr, man har erkänt,
alt delta förhållande mäste vara tillkommet genom det förbiseende,
som vid RiksAklens uprättande egde rum åren 1814 och 1815.
Gini förlåte oss det! Vi måste lägga fadren det till last, att de
understundom voro alltför mycket intagna af förtjusningsfeber.
Denna åkomma håfven J, Mine Hrr, åtminstone vid dessa tillfällen
ej varit vittne till; men jag har varit det. Den förtjusningsfeber,
som existerade år 1815, döfvade för tillfället ali politisk eftertanke,
all slags känsla för hvad deraf i en framtid hända kunde. Denna
förtjusning var grunden till dessa förbiseenden; och den s. k. föreningens
stiftare dröjde icke länge, icke många år, förrän han fick
erfara , följderna utaf sitt hastverk och möjligen af sin tro på
Norska folkets tacksamhet och välvilja för det Svenska, till lön
för de upoffringar, det gjort i och för förvärfvande! af frihet,
och sjelfständighet åt Norige. Det märktes snart, då våra skarpladdade
gevär skulle marschera in uti Norige. I hvad ändamål,
var den tiden lika svårt att begripa, som sjelfva sättet och grunderne
för föreningsaktens sammanfattning, vid tillfället då denne
upgjordes. Men märken det, Mine Hrr! det som var gjordt, var
gjordt! Jag skulle kunna hafva mycket att uti detta ämne tilllägga,
men, af skyldig aktning för mina ståndsbröder, vill jag icke
trötta edert tålamod mera än tillbörligt är, särdeles som det förut,
under dagens lopp, blifvit satt på starka prof. Jag vill derföre
söka fatta mig så kort som möjligt. Frih. Raab har yttrat att
han seglat in på detta hus under den blå och gula flaggan. Jag,
Mine Hrr, har äfven seglat in på detta hus, men icke med den
blå och gula, utan med den ensamt blåa flaggan, och derföre har
jag hyst samma kärlek för dem båda. Med bloddopet voro de
döpte båda; men den blå var lyckligare att få dö, innan den äldre
blå och gula brödren undergick förödmjukelsen att förses med
den brokiga fläck, som aldrig varit vittne till de blodiga strider,
som utkämpats under den gamla rent blå och gula flaggan, fr
hvilken tillsatsen betecknar blott förödmjukelse, när den icke ens, i
o en i7 Mars e. •ni.
259
öfverensstämmelse med Noriges llfite grundlags-§, betyder union
eller förening, och för mig har det varit ibland de mest påkostande
bland eftergifter ifrån Svensk sida, jag under en lång lifstid öfverlefvat;
och detta för att tillfredsställa en obefogad fåfänga hos ett
folk. som under så mångå seklers lopp seglat under den Danska
envåldsmaktens flagga; för att smeka den alltför långt drifna
och uti sina yttersta slutföljder omöjliga likställig*liet.s-taaken hos
ett brödrafolk; för att tillfredsställa högmodet hos ett folk, sorn,
man må säga hvad man behagar, af oss blifvit från sin underdånighet
till Danmark friköpt och hvars oberoende och inre likställighet
till) oss blifvit Itel a Ide med vårt blod, med afsöndring af en
Sveriges provins, som älskade oss, och med oerhörda penningesummor;
allt detta, för att befria det från sin underlydande ställ ning
till konungariket Danmark. — Man vill här af en filantropi, som
måste tillhöra denna tiden, låtsa som om icke någon Kieler-fred
funnits, men ifrån Historien kan den icke bortresoneras. Det var
Kielerfreden, som grundade Sveriges anspråk å föreningen med
Norige. Det var såsom följd af fredsslutet i Kiel som konungariket
Norige blef alträdt af dess rättmätige innehafvare och öfverlåtet
till Konungen af Sverige. Då upstod uproret inom Norige;
men uproret dämpades; och Norrmännen må förebära hvad de behaga,
så voro de öfvervunne; och fraserne uti inledmn till RiksAktcn
att »föreningsbandet mellan Skandinaviens båda folk blifvit knutet
ej af vapen, men af den fria öfvertygelsen tillvägabragt», de voro
för tillfället afpassade fraser, men i verkligheten var det med härsmakt,
som Norige betvingades, och hvarförutan den frivilliga föreningen,
som emellan de båda folken ingicks, näppeligen egt rum.
Fraserna kunna icke undanrödja det historiska; och vittnen kunna
ännu intyga, i hvad mån detta den Norska stolthetens språk varit
grundadt eller icke. Den Norska krigshären var nemi. alldeles i
grund demoraliserad; och det fordrades ingenting annat än att taga
den. Den politik, som då låg till grund för Svenska maktutofningen,
var måhända mera af omständigheter tvungen, än frivillig.
Ett hastverk var föreningen — det har tiden utvisat. Det är ett
fullkomligt misstag, som af Historien jäfvas, att Konungen af Sveriges
rätt till Noriges krona utgick ifrån Norska folkets val; ty
det egde ingen valfrihet. Konungen af Sverige var redan, till följe
af Kielerfreden, Konung öfver Norige. Han erkändes blott som
sådan genom konventionen i Moss och genom Storthingsbeslutet,
som erkände det. Föreningsfördraget tillhör emellertid det förflutna;
och det står icke i någons makt att göra det gjorda ogjordt. Men,
Mine Hrr! jag anser derföre af allra största vigt, att, när vi nu
omsider efter 50 år upvaknat ur den Svenska likgiltighetens slummer,
— ty så vågar jag kalla vårt tålamod, vi, elter allt hvad
som hittills i unions-förhållanden passerat, icke längre vidblifva
den undfallenhet, hvarmed vi utmärkt oss, ty säkert är att en
manlig hållning högaktas mera äfven af Norska folket, än det undseende,
de eftergifter och det fortsatta tålamod, som af åtskilliga
talare blifvit tillstyrkt. Det är ett stort misstag att tro att man
på den gamla vägen vinner någonting. Jag önskar lika lifligt som
260
Den 17 Mars e. m.
mina motståndare att föreningen måtte komma till stånd, men såsom
en verklig förening, icke som en sådan, hvilken blott skall
fräta och gnaga på sin principal; tv vi äro principaler och Norrmännen
accessorier. Jag ber Frih. Raab kasta ögat på kartan, så
får han se, hvad han troligen vet lörut, hvilket af dessa båda länder
är det största; jag ber honom vara god och räkna hvartdera
landets folkmängd; jag ber honom taga i beräkning den föreslagna
proportionen af 5/17 till ,2/„ i afside å utgifter, så kan han sjelf
bedöma i hvad män Sverige eger något anspråk på företrädesrätt
inom unionen. Jag begär icke något intrång i Noriges rätt; och
ingen har fordrat något sådant; men, Mine Hrr! Jag vill icke afstå ett
jota af Sveriges obestridliga rätt till främsta rummet inom unionen,
såsom ifrån alla synpunkter varande det dertill mest berättigade
af de båda unionsrikena, och såsom det, hvilket i utlandet,
i följd af traktater, måste och bör representera unionen.
Hvad hafva nu alla dessa eftergifter verkat? Endast nya anspråk!
Det har gått så långt, att, sedan under seklers tid vår konungatitel
varit Svea, Göthes och Vendes Konung, arfvinge till
Danmark och Norige, så heter det nu, åtminstone uti Norska akter,
Noriges och Sveriges Konung. Man säger att det är en obetydlighet;
men det är icke så. Det gifves en point d’bonneur, en hederskänsla
såväl hos folk som hos individer, hvilken icke kan medgifva
ett underordnande, som saknar grund i rättvisa, billighet och
sanning. — Således hafva eftergifterna varit högst olyckliga; och
det äro just de, som verkat de ökade anspråken. — Men, Mine
Hrr, jag låter mig ledas längre än jag velat. Saken är fullkomligt,
och särdeles af min värda vän Hr Gr. Sparre bättre utredd
än af mig; och jag får sålunda sluta med att helt enkelt yrka
bifall till Utsktts Betänk., både rör:de Revisions- och Ståthållarefrågan.
Frih. Sprengtporten har visserligen företett ett alltför vackert
förslag, som pä det hela kati anses innehålla alldeles detsamma,
som Utsk:ts Betänk, innehåller; men jag vet icke hvartill det skall
tjena att möjligen derigenom åstadkomma en återremiss. En annan
talare har här yrkat afslag å Betänk:t. Jag har likväl ej hört
många, som deruti sig förenat.
Jag anhåller om Hr Ginus o. Lai:dtm:s propos. å bifall till
Betänkit uti dess l.-sta och 3:dje punkter.
Talrika bi fallsyttringar följde härpå, och hördes ånyo starka
och ihållande rop på propos., hvilka jemväl efter och stundom under
de påföljande yttranderne- förnyades.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag undrar icke på, att jag
vid den nu långt framskridna tiden hör dessa uprepade rop på
propos., och vill fördenskull, då jag nu erhållit ordet, trösta dermed,
att jag icke skall blifva vidlyftig.
Då jag anmälde mig att tala, så var det derföre, att jag ansåg
mig, såsom Utskotts ledamot, skyldig att i någon mån bemöta
de anmärkningar, som här blifvit gjorda mot Utskits motiver; men
då under diskussionens lopp flere talare redan upträdt uti samma
Den 17 Mars e. m.
261
syftning, anser jag endast behöfligt att till besvarande uptaga en
af dessa anmärkningar, i afseende å hvilken jag ännu icke hört
att någon här yttrat sig. Man har nemligen påstått att Utsk:t
bort påpeka de flere punkter, hvaruti revision varit behöflig. Jag
tror dock att det varit ganska välbetänkt af
ga flera punkter än sorn skett, utan rättast att Utsk:t afslutat den
påpekningen med orden: m. m.; och jag anser mig hafva fullt skäl
för denna min åsigt uti den omständighet, att ingen väl rimligen
kan fordra, att Utsk:t, under den nu förflutna korta tid, det egt
att förev:de fråga behandla, skulle kunnat utreda och utforska alla
de förhållanden, hvaruti en revision vore behöflig.
Hvad åter 3:dje punkten uti Bet.:t angår, har jag reserverat
mig mot Utsk:ts förslag, ingalunda derföre att jag icke anser denna
fråga vara af unionell beskaffenhet, utan emedan min åsigt varit,
det Utsk:t i första hand och R. St:r sedan bort bestämdt uttala den
åsigten att denna fråga icke kan af Noriges Storthing och Noriges
Konung utan Sveriges hörande afgöras. Då nu likväl denna punkt,
efter hvad vi hafva oss bekant, redan blifvit af 2:ne utaf de andra
Stånden bifallen, så och enär jag skulle anse menligt, om åsigterna
i denna fråga splittrades, får jag, med frångående af min reservation,
till alla delar instämma uti Utsk:ts Bet:de.
Frih. Raab, Adam Christ.: Det är visserligen icke afundsvärdt
att nu upträda, då man tillhör minoriteten och passionens
språk öfverröstar alla andra; men jag får trösta mig, — jag vågar
påstå det, — öfver Gr. Anckarsvärds anfall just med Hr Gr:ns
eget exempel. Icke skulle Hr Grins vältalighet, icke hans snille,
icke hans 80 år och än mindre hans upträdande i denna fråga hafva
förvärfvat honom den vördnad, hvilken nu tilldelas honom äfven
af mig, om han icke kraftfull och fast i sina åsigter kämpat emot
majoriteten, på tider, då han tillhörde en liten minoritet. Jag får
söka trösta mig med minnet af en Samuel Åkerhjelm, som 1739
stod i minoriteten mot Carl Sparre, som också vädjade, likasom
många af eder, mine Hrr, till fosterlandskänslan, då han lyckades
reta sinnena till kriget mot Ryssland.
Historien har gifvit ett annat vittnesbörd. Majoritetens bravorop
förklinga hastigt, historiens vitt nesbörd står qvar. I sak vill
jag fatta mig så kort som möjligt. I afseende å 3:dje punkten ingår
jag icke uti någon motivering, utan åberopar endast de af
Frih. Sprengtporten rör:de denna punkt anförda skäl och förenar
mig alltså med honom.
Jag vill nu i största korthet besvara några mot mig gjorda
anmärkningar.
Man har sagt att jag bugat mig för Norrmännen, att jag endast
vill falla unnan, m. m. Jag nekar det, mine Hrr! Jag tror
att man bäst bibehåller sin »kappraka ställning» emot dem, om
man iakttager sanning, oväld och lugn i framställningssättet. Jag
följer den regeln: »leniter in modo, fortiter in re». Det är Utsk:ts
motiver jag klandrat. Intet annat! Genom att icke instämma
uti dessa motiver bar jag ansett, att man bäst iakttager
7G2
De n 17 Mars e. m.
gin värdighet och att man säkrast vinner framgång åt det man
åsyftar.
Gr. Björnstjerna måtte alls icke hafva hört mitt yttrande, då
han lagt ord i mannen på mig, som jag aldrig yttrat. Jag har
icke uppställt någon jemförelse emellan It. o. Ad:ns, utan emellan
BorgareStåndets skattebidrag i förhållande till BondeStåndets. Lika
litet har jag åberopat Englands och Skottlands exempel i den syftning,
Hr Grin förmenat. Vare detta mitt svar till Hr Grin.
Gr. Sparre har med all kraft bedyrat att ordet supremati ej
står i Bet:t. Ganska sannt. Jag vet icke heller någon, sorn påstått
att Utsk:t begått den klumpigheten att nedskrifva ordet. Jag har
påstått och jag vidhåller det påståendet, att Bet:t är hållet i en
anda, som förråder anspråk på en supremati.
Jag skall slutligen allenast med några ord svara Hr Brakel.
Jag vågar tro att till och med Hr Brakel sjelf icke i allmänhet
gör anspråk uppå att hans skäl väga mycket i vågskålen, och jag
erkänner, att nu som ofta tillförene hans infall roa oss allesamman rätt
mycket; men jag torde dock få fästa hans uprnärksamhet uppå,
att någon gång kan man, ander försöken att vara rolig, slå öfver.
Det har ingen tviflat på hans fosterlandskänsla; men sannerligen,
då man ser honom hissa harlekinsflaggan, segla tvärs öfver till Finland
och prisa dess lycka och tacksamhet för Rysslands välgernin
gar,
kan man anse sig berättigad att varna honom för ord, som
kunna uttydas till helt annan mening, än han haft.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Det ämne, som
nu utgör föremål för R. o. Adis öfverläggning, lemnar visserligen
mer än de flesta tillfälle för känslouttryck och vältalighetsprof; men
då så många talangfulla yttranden redan blifvit afgifna och någon
vältalighetsförmåga ej fallit på min lott, skall jag försöka att blifva
i möjligaste måtto kort och att hålla mig strängt till sjelfva
saken, desto hellre som jag egentligen begärt ordet endast för att
vederlägga några af de anmärkningar, som blifvit gjorda emot
Utsk.-ts Betänk., hvilket jag med min röst understödjer så väl i
den första, som i den tredje punkten.
Man har lagt ötsk:t tili last att det uti Betånkit skall hafva
framstält sådana förhållanden, som skola vara sårande för Norrmännen;
men härvid svnes man hafva förbisett, att, om de handlingar,
som uti Betänkit omförtnalas, verkligen äro sårande för
Norrmännen, klandret derför bör drabba dem, som utöfvat dessa
handlingar, men aldeles icke Utsk:t, som endast omtalat dem, helst
deras omnämnande varit för Utsk:t aldeles nödvändigt, enär det
just varit på dessa handlingar, Utskit skolat stödja sitt omdöme om
behöflighcten af den föreslagna revisionen.
Det har vidare blifvit anmärkt, att ridderligheten borde upmana
den starkare till eftergifter för den svagare. Ja! då fråga
rörer det svagare könet, får _ridderligheten visserligen i allmänhet
mana det starkare till eftergifter, men äfven för sådana eftergifter
tror jag dock att det finnes en gräns, hvaröfver man ej kan gå
utan att förlora det svagare könets aktning. Härmed må nu vara
Deli 17 Mars e. m.
203
huru som helst. Det vissa nr emellertid att, då frågan galler ett
stater emellan ingånget aftal, det måste vara hvarje redlig statsmedborgares
pligt att hålla detta aftal i helgd oell således efter
bästa förmåga motarbeta hvarje försök att ensidigt bryta detsamma.
Att den föreslagna revisionen af föreningsaftalet emellan Sverige
och Norige är af behofvet i högsta måtto påkallad, det har
Utskit efter min åsigt på det mest öfvertygande sätt ådagalagt;
men det gör icke tillfyllest att en sådan revision kommer att ega
rum. För att ändamålet dermed skall vinnas, erfordras, att den
frambringar ett sådant på fullkomlig rättvisa och billighet gruiidadt
resultat, som kan åstadkomma ömsesidig belåtenhet inom båda
rikena, eller ock, om det ej kan vinnas, att föreningen uplöses.
För att kunna klart åskådliggöra mina åsigter i detta afseende,
torde det tillåtas mig att framställa ett exempel. Jag tänker
mig ett bolag, ingånget emellan 2:i.e bröder. Den äldre brodern,
som redan under en lång följd af år drifvit vidsträckta affärer och
förvärfvat ett i utlandet för redbarhet kändt och allmänt aktadt
namn, uptager den yngre brödren till sin bolagsman. Denne sednare,
sorn icke tillskjuter ens en tredjedel i rörelsekapitalet, berättigas,
sådant oaktadt, genom kontraktet till åtnjutande af lika stora
fördelar som den äldre brodern, endast med någon mindre modifikation.
Om nu det icke kan bestridas, att ju den äldre brodern
må kunna hafva erhållit någon fördel genom den ökade styrka,
som bolaget vunnit genom den yngre broderns nptagande deri,
så måste dock medgifvas, att den vida öfvervägande fördelen
af föreningen kommit denne sednare till del, enär lian fått räkna
sig till godo ej allenast förmånen af den äldre broderns redan
under en lång tid i utlandet kända och aktade namn, utan
äfven hälften i bolagets vinst, ehuru han deri insatt endast ett obetydligt
kapital i förhållande till den äldre broderns. Jag antager
att den yngre brodern fordrar den ena eftergiften efter den andra
uti de modifikationer, som bolagskontrakt till förmån för den
äldre innehåller, och att dessa eftergifter af svaghet eller ridderlighet
lemnäs; men, om nu den yngre brodern, upmuutrud af dessa
sina framgångar, slutligen gick ända derhän uti sina påståenden,
att han, under åberopande deraf att han vore en sjelfständig och
lika berättigad medlem i bolaget och att det derföre vore för honom
förödmjukande att ständigt se sitt namn i bolagets firma vara
stäldt efter broderns, fordrade, att, för erhållande af fullkomlig likställighet,
hans, den yngre broderns namn ställdes framför den äldre
broderns uti halfva antalet af de i bolagets firma utgående handlingar,
månne det skulle kunna förundra någon, om den äldre brodern
nu förlorade tålamodet och förklarade det vara nödigt att deras
bolagskontrakt komme att undergå revision? Jag antager att
den äldre brodern härvid skulle säga till den yngre ungefär så
här: vill du lemna lika stort bidrag som jag för drifvande af bolagets
affärer, så må du gerna för öfrigt med mig erhålla till alla
delar full likställighet deri; ett kan jag dock icke medgifva, och
det är, att du, såsom varande den yngre brodern, någonsin må uti
264
Den 17 Mars e. m.
bolagets firma sätta ditt namn framför mitt, ty, om så skedde,
skulle både jag och bolaget i utlandet förlora all aktning, emedan
man skulle anse mig vara satt under min yngre broders förmynderskap,
men för -öfrigt torde du finna, att, äfven om jag vore nog
svag att det vilja, det i allt fall ej stöde i min makt att. förvandla
den yngre brodern till den äldre. Att jag är den äldre brodern,
utgör ju ett faktum, som icke kan förändras af någon, hvaraf således
otvunget följer, att, huru likställigt för öfrigt bolagsvilkoren
upgöras, den principala ställning inom bolaget, som af bolagsmännens
ålder betingas, icke kan tillintetgöras. Vill du nu ej
godkänna dessa på rättvisa och billighet grundade vilkor för bolagets
fortfarande bestånd, så återstår ingenting annat än att i all
vänskap uplösa bolaget.
Detta exempel eger sin fulla tillämplighet på förhållandet
emellan de båda brödrafolken. Sverige, den äldre brodern, hvars
namn under seklers lopp varit aktadt och äradt inom hela Europa,
har till bolagsman uptagit sin yngre broder Norige. Om Sverige
genom denna förening vunnit något i styrka, är det dock obestridligt
att den vida öfvervägande fördelen deraf tillfallit Norige, som
ej allenast fått räkna sig till godo Sveriges inom hela den Europeiska
verldsdelen frejdade namn, ulan äfven med några mindre modifikationer
blifvit stäldt i fullkomlig jemlikhet med Sverige, ehuru
de bidrag, som af Norige leranäs till de gemensamma angelägenheternas
besörjande, ej uppgå ens till en tredjedel af hvad dertill
erfordras.
Huruvida det varit af svaghet eller af ridderlighet, som man
gjort den ena eftergiften efter den andra till förmån för Norige,
känner jag ej; men det vissa är, att man, i undfallenhet för Noriges
allt mer och mer växande anspråk, märkvärdigt nog gått ända
derhän, att Norige, den yngre brodern, tillåtits att uti alla derifrån
utgående statshandiingar sätta sitt namn framför den äldre
broderns, Sveriges. Då nu Norige ändock icke är nöjdt, utan velat
sträcka sina anspråk ännu längre, så lär det ej kunna förundra
någon att Sverige ansett sig ej längre kunna blunda för dessa tilldragelser,
utan funnit sig af omständigheternas oundvikliga kraf
upfordradt att begära revision af föreningsfördraget. För att ändamålet
med denna revision skall kunna anses vara vunnet, erfordras,
enligt min åsigt, att resultatet deraf skall blifva en så beskaffad,
på rättvisa och billighet grundad verklig förening,
att Svenskar och Norrmän ställas uti fullkomlig jemlikhet i
afs:de på tillgodonjutande af ömsesidiga förmåner inom båda rikena;
att en af ledamöter från båda rikena sammansatt Regering aldrig
må befatta sig med hvartdera rikets särskilda inre styrelse,
utan endast med de för båda rikena gemensamma ärenden;
samt att hvartdera rikets inflytande på de gemensamma angelägenheterna
kommer att utöfvas i förhållande till de personella
och materiella bidrag, som af hvartdera riket lemnäs för de gemensamma
angelägenheternas besörjande.
Om Norige mot förmodan ej skulle vilja ingå en så beskaffad,
på full rättvisa och billighet grundad förening med Sverige,
Den 17 Mars e. m.
afift
så synes mig ingenting annat, ersta än att i all vänskap uplösa
den s. k. brödraföreningen. — Väl bar en talare på f. m. redan
emot ett sådant förslag framställt den stora busen, som då skulle
komma och förena sig med Norige för att upsluka Sverige; men
då den värde talaren förklarat, att Norige omedelbart derefter äfven
skulle upslukas af den förfärliga besten, så bar farhågan för
densamma derigenom af talaren sjelf blifvit undanröjd; ty att Norrmännen,
inseende att de i andra rummet skulle blifva föremål för
den store busens glupskhet, likväl skulle förena sig med honom
för att befrämja hans afsigter i berörda afseende, kan icke ega
ens skenet af sannolikhet, hvaremot det synes vara alldeles klart,
att Norrmännen, just- för att freda sig sjelfva i farans stund, skulle
med Sverige ingå ett förbund, som vida bättre än den nuv:de föreningen
skulle lemna de båda folken styrka att tillbakadrifva den
gemensamma fienden.
Sedan jag nn yttrat mig om den föreslagna revisionen och det
resultat, hvartill jag anser den böra leda, öfvergår jag till 3:dje
punkten i Utsk:ts Betänk., rörande Norska Ståthållare-embetet.
Hr Frih. Sprengtporten har yttrat, att man ej borde framställa
andra anspråk än dem, som grunda sig på sträng rättvisa,
och häruti instämmer jag desto hellre, som jag högst af allt älskar
sanning och rättvisa; men jag tror mig dock kunna ådagalägga,
att Utskrts framställning i denna punkt står i full öfverensstämmelse
med rättvisans fordringar.
Hr Frilen har viii medgifvit, att bestämmelsen uti 14 g af
Noriges grundlag, att till Ståthållare kan nämnas antingen en
Norrman eller en Svensk, innefattar ett unionelt stadgande, men
påstår dock at.t sådant ingenting betyder, emedan Norrmännen,
enligt 112 g, skola hafva oinskränkt rätt att, utan Sveriges hörande,
ändra sin grundlag uti alla de delar, som ej finnas i lliksAkten
intagne.
För att nu genast visa misstaget uti denna upgift., hvarpå
Hr Frihm grundat hela sin argumentation, får jag exempelvis åberopa
2:ne §§ i den Norska grundlagen, nemi. gg 4 och 11. —
Enligt den förra skall Konungen bekänna sig till EvangelisktLutherska
religionen. — Då nu denna g ej finnes intagen uti
RiksAkten, skulle Norrmännen således, enligt den af Hr Frih.
Sprengtporten uttalade sats, ega oinskränkt rätt att, Sverige ohördt,
förändra densamma. — Om Norrmännen, under utöfning af denna
dem af Hr Frihm tillerkända rättighet, beslöto, att Konungen
skulle bekänna sig till Katholska religionen, så hade Norrmännen
genom ett så beskaffadt beslut ensidigt uphäft unionen, enär Sveriges
Konung derefter ej längre kunde tillika vara Konung i Norige.
— Enligt den 11 gm bör Konungen uppehålla sig någon tid hvarje
år i Norige, så framt ej vigtiga hinder derför möta. — Då nu
icke heller denna g finnes intagen i RiksAkten, skulle således Norrmännen,
enligt Frih. Sprengtporten åsigt, ega oinskränkt rätt att,
Sverige ohördt, förordna der huru de behaga. De skulle således
ega att besluta en sådan förändring i denna §, att Konungen hela
Stil»
D en 17 Mare e. m.
året, det vill säga ständigt, skulle uppehålla sig i Norige, hvilket
naturligtvis vore detsamma som att uplösa föreningen.
Genom dessa exempel torde jag tydligen hafva ådagalagt, att
den af Hr Frih:n uttalade sats, att Norrmännen, med stöd af den
åberopade 112 §, skulle hafva oinskränkt rätt att, utan Sveriges
hörande, huru de behaga, förändra sin grundlag med undantag af
de få §§, som finnas intagne uti RiksAkten, grundar sig pä ett
uppenbart misstag, hvilket Hr Frihrn svårligen skulle kunnat hafva
begått, om han med upmärksamhet genomläst slutet af 112 g,
som uttryckligen innehåller, att de ändringar, som Norrmännen ega
att uti sin grundlag vidtaga, aldrig må angå annat än modifikationer
i enkla bestämmelser.
Hvad nu särskildt beträffar den ifrågavide 14 §. som berättigar
Svensk man att kunna lorordnas till Ståthållare i Norige, så
hafva motsidans talare, uti sin ifver att försvara Noriges intresse,
gått längre än de mest insigtsfull bland Norrmännen trott sig
kunna gå. — De Norske ledamöterne uti Unionskomitén hafva
nemligen sjelfve ansett Sveriges bifall till Ståthållare-embetets afskaffaude
vara erforderligt; — och att ett sådant bifall ock verkligen
är behöttigt, det skall blifva klart för hvar och en, som vill
ihågkomma, dels att stadgandet om Svensk mans förordnande till
Ståthållare blef i grundlagen intaget på yrkande af de Svenska
Kommissarierna, — dels ock att intet aftal kan ensidigt förändras
af den ene kontrahenten, utan att derigenom förnärma den andre
kontrahentens rätt.
Hr Frih. Hamilton har ansett den föreslagna skrifvelsen om
upskof innefatta detsamma som begäran om afsteg, och att det
derföre vore bättre att öppet framställa en sådan begäran.
Det finnes dock en väsendtlig åtskilnad emellan dessa båda
framställningar. — Nådigt bifall till Ständernas underd. anhållan
om upskof med frågans pröfning till dess deri föreslagna revisionen
egt rum, kan visserligen föranleda dertill, att K. M. icke kan
medhinna att före Storthingets uplösning meddela svar å den gjorda
framställningen om StäthållareBmbetets afskaffande, men deremot
utgör nådigt bifall till Ständernas anhållan om upskof icke
det ringaste hinder för K. M. att jemväl lemna bifall till StåthållareEmbetets
afskaffaude, då Storthinget derom gör förnyad framställning.
— Hela oliigenheten för Norige af bifall till Ständernas anhållan
skulle således blifva endast den, att stadgandet om RiksStåthållareEmbetet,
som nu under 45 år haft sin plats uti Noriges
grundlag, ännu under ett eller par år komme att der qvarstå;
— men den stora fördelen så väl för Norige som för Sverige af
upskofvet blefve deremot den, att frågan komme att afgöras på
ett med förenings-fördraget öfverensstämmande sätt, som, i stället
för att rubba, skulle ytterligare stärka föreningen.
På de skäl, jag nu haft äran anföra, biträder jag med min
röst Utskits förslag så väl i lista som ock i 3:dje punkten. Jag
lemnar min röst dertill efter moget öfvervägande af frågans stora
och allvarliga betydelse; — men jag gör det dock under den säkra
förhoppning, att Norrmännen, som lika med Svenskarne, utgöra
Den 17 Mars e. m.
267
ett tappert oell rättframt folk, skola veta att till dess rätta värde
upskatta den öppenhet, hvarmed Svenskarne uttalat sina åsigter,
och derföre förtroendefullt gå dem till mötes för att afsluta en så
beskaffad, på rättvisa och billighet grundad förening, som, på samma
gång den gör Skandinavien nog starkt att kunna motstå hvarje
yttre fiende, tillika skall för framtiden blifva ett säkert värn för
de Skandinaviska brödrafolkens sjelfständighet och lycka.
Flere ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Frih. Sprengtporten: Då 2:ne framstående utmärkte ta
lare
på den motsatta sidan gifvit rättvisa åt min anmärkning, att
icke motiven i Utsk:ts Betänk, voro så felfria, att de borde i en
så vigtig akt, som den ifrågav:de, ofulländade intagas, så hoppas
jag att R. o. Ad. behagade häraf finna att det icke var allenast
af ett alltför långt sträckt undseende, som jag yrkade på förändring
af nämnde motiver — ett undseende, som i alla läll icke med ett
enda ord kan åberopas i det förslag, jag framställt. Om undseende
funnits, så har det varit för form; men undseende för form
innefattar undseende för värdighet. Jag kan deremot icke instämma
med de värde talarne deri, att saken vore hjelpt derigenom att
man öfverlemnade den åt Exped.Utsk:t., utan att R. o. Ad. utsagt
någonting i als. på förkastande eller ogillande af Utsk:s motiver; ty
dessa måste komma att inflyta i R. o. Ad:s beslut och derefter i
R. St:rs underd. skrifvelse. För min del får jag yrka på den propos.
, jag en gång begärt. Det synes råda någon liten förvillelse i
den meningen, att om man icke antager Utsk:s Betänk., skulle
inan icke kunna få framstäldt till Norige hvad man kunde önska
att säga. Så är dock icke förhållandet. Skilnaden är blott den,
att i stället för att framställa detta från folk till folk, skulle man
blifva i tillfälle säga allt, hvad man ville uttala, genom sina ombud
vid en blifvande unionskomité.
Jag skulle visserligen icke sakna anledning att yttra några ord
i afseende på den siste talarens framställning, men då jag mäste
inse min underlägsenhet i juridisk dialektik, så, ehuru jag icke
finner mig öfvertygad af hans skäl, tror jag mig dock gå R. o.
Ad:s önskningar till mötes, om jag nu, så sent på altonen och
då en sådan otålighet gifvit sig tillkänna inom Ståndet att komma
till ett slut, icke ingår i dylika kasuistiska bedömanden af frågan.
Frih. Raab, Carl Adam: Då vid föreg:de riksdag K. M:ts
Propos:r om domars verkställighet och om handelsfördraget, som uplät
inrikessjöfarten åt Norige, här behandlades, var jag den enda inom
hela representationen, som opponerade mig deremot, val inseende
följderna af ett sådant förfaringssätt Jag står äfven i dag i opposition
mot våra unionela åtgöranden.
Visserligen erkänner jag, att hos Svenska folket råder missnöje
mot Normätinen derföre, att unionsangelägenheterne befinnas
i ömkligt skick och olägenheterne till stor del äro kastade på oss,
under det att Norrmännen träda allt mera in i sina rättigheter
268
Den 17 Mars e. m.
såsom med oss jemlike i unionen. Yi afundas dock icke deras framsteg.
Med glädje åser Svenska folket Noriges materiela utveckling
och nationela sträfvande; ty i samma mån detsamma fyller sin
plats i unionen, i samma mån blir den för begge folken värdefullare
och mäktigare. Men om äfven missnöje i ofvan upgifna delar
verkligen existerar, så har dock Gr. Anckarsvärd i sin motion och till
någon del äfven Utsk:t derpå dragit obefogad vexel. Motionären
klandrar 1814 års politik och förening med Norige, såsom den
skedd är, seende deri dynastipolitikens spel; hade önskat Noriges
provinsiela ställning till oss. Jag deremot finner just i dessa omständigheter
beviset på Carl Johans stora erfarenhet och kännedom
om folkens rättigheter och tidsandans kraf, då Högstdensamme
genast satte föreningen på den ståndpunkt af jemlik het, på hvilken
den står, och som är vilkoret för dess bestånd. Hvilka skulle väl
följderna blifvit af ett i provinsielt förhållande till oss varande
Norige i en tid, då sjelfstyreise och nationalitets-sträfvande väcker
alla förtryckta nationaliteter till lif? Sannolikt skulle Norden företett
samma bedröfliga skådespel, som upföres i Österrike, Italien
och Danmark m. fl. länder. De i dessa stater förenade nationaliteter,
som skulle utgöra staternas styrka, liro orsaken till deras
ytterligare svaghet. De förtryckta nationaliteterna skaka dessa monarkier
i sina grundvalar. Men om vi i detta hänseende upskatta
till sitt rätta värde denne store Konungs förtjenster, så ega vi
detta oaktadt giltiga anledningar att förebrå honom hans politiska
system-förändring efter 1814, sannolikt föranledd af Svenska kamarillans
hat mot Norska folkmakten, bestående deri, att han icke
allenast uraktlät, oaktadt Storthingets påminnelser, sätta den besvurna
Konstitutionen i verkställighet, utan äfven direkte angrep
densamma i 10 st. till Storthinget, 1821 aflemnade Propos:r, understödd
af Svenska sjö- och landtrupper, åsyftande en total reform i
det Norska regeringssättet. Tack vare Storthingets okufliga anda,
föranledde dessa åtgärder ingen utvidgning af Konungamakten.
Vid slutet af sin regering synes Carl Johan likväl återgått till
sin ursprungliga unions-politik, att döma af hans ord d. 7:de Dec.
1843 till UnionsKomitéen, hvilken Komité blifvit ålagd revision
af unionsfördraget, grundadt på det fördrag, som bestämmer brödrafolkens
ömsesidiga förpligtelser och rättigheter: »oryggliga», säger
han, »i följe af deras natur befästade med ömsesidigt besvurna
förbindelser och gemensamma intressen, samt helgade med den
välsignelse, som Försynen fortfarande breder öfver föreningen, utgöra
dessa grunder de begge brödrafolkens beskyddande jEgid.»
Utslct talar om en likställighet, som efter dess förmenande
aldrig kan komma att ega rum emellan Sverige och Norige, dels
derföre, att i Grundloven blifvit gjorda förbehåll, till följd af
hvilka Noriges förpligtelser i vissa fall äro mindre än Sveriges,
och dels derföre, att uti intetdera af de båda förenings-fördragen
— Noriges Grundlag och RiksAkten — finnes den ifrågaide principen
för föreningen med tydliga ord stadgad. Anses 1 § Grundloven
och 1 § RiksAkten och den i Svenska Konst.Utsk:ts Betänk,
af d. 25 April omtalade jemlikhet i rättigheter emellan de båda folken
Den 17 Mars e. m.
‘269
med afs:de härpå betyda, att revisioner böra verkställas efter sådana
grunder, att främsta rummet inom föreningen bör åt Sverige^bibehällas
?
Denna Utsk:ts deduktion anser jag vara alldeles oriktig. Ett
fritt och sjelfständigt Norige är väl i politisk mening likställigt
med ett fritt och sjelfständigt Sverige, de må föröfrigt vara i
industrielt och ekonomiskt hänseende olika. Hur skall man eljest
förstå utöfvandet af politiska rättigheter, vare sig stater emellan
eller inom samma stat? K. M. förklarar sjelf i sin Propos. af d.
13 April 1815 (pag. 13 i Betänk:t) till Ständerna, att han ansett
sig »af flera skäl berättigad att erkänna grundsatsen af en
fullkomlig jemlikhet mellan begge rikena i alla de frågor, som
rörde deras gemensamma styrelse.» Stater, som hafva fullkomlig
jemlikhet i deras gemensamma styrelse, skola väl vaya politiskt
likställiga. Och ehvad de det icke äro, till följd af ofullständigheter
i det gemensamma fördraget, så måste dock principen hållas
i helgd, och ofullständigheten, stridande mot densamma, undanrödjas
genom revision af de gemensamma stadgarne. Principen äf
likställighet får dock icke angripas. Hvad åter angår de konstitutionela
förhållanderna, rikena emellan, finnas de angifna i åberopade
Kongl. Propos. af 1815, der det heter, att »K. M. ansåge
§§ 1, 6, 7, 8, 26, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44,47,48 af Noriges
Rikes Grundlov egentligen omfatta de ämnen, som för båda rikena
voro gemensamma.» Nar nu 12, 13, 14 gg af Grundloven, som
omfatta Ståthållarefrågan, icke finnas bland de ofvan upräknade,
och onekligt frågan om Ståthållareskapet måste vara en konstitutionel
fråga, så erkänner jag mig ieke förstå, huru man kan anse
den ligga inom vår befogenhet att blanda oss i, anseende denna
sak vara helt och hållet en Norsk angelägenhet, ett prerogativ för
Noriges Konung. Men, utan afs:de härpå, erkänner jag villigt de
flere gg i Grundloven, som beröra unionen, men de egna sig icke
nu mera för vår behandling, sedan vi i RiksAkten icke uptagit
desamma; ty med samma skäl skulle vi kunna uptaga hvarendaste
g i Grund loven till behandling, eller Norrmännen möjligen vilja
revidera vår Grundlag. Dock förlora derföre icke dessa frågor sin
vigt och behörighet, och en revision af föreningsfördraget på grund
af dessa unionela intressen påkallas, högt uttalad af allmänna opinionen.
Må man dock icke tro, att en sådan revision kommer att
upfylla alla framtidens fordringar i detta hänseende; ty med förändrade
tidsförhållanden måste nya revisioner återigen verkställas*,
och något normalt i detta hänseende är endast principen, sjelfva
grundvalen, hvarpå föreningen hvilar, som måste nu och i alla
kommande tider erkännas såsom orubblig för föreningens bestånd.
På grund af dessa åsigter yrkar jag förkastandet af Utsk:ts
förslag och antagandet af Frih. Sprengtportens om en revision af
föreningsfördraget och afslag på 3:dje punkten.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: För att icke säga
mer eller mindre än jag önskar, har jag skriftligen upfattat mina
tankar, hvilka jag ber att få upläsa.
270
Den 17 Mars e. m.
Jag minnes mig bafra sett anfördt ett yttrande af Konung
Fredrik den Store. Af epitetet, som jag bifogat namnet, synes påtagligen
att jag icke menar den Fredrik, som en gång hade den
äran att innehafva Svea Thron, utan Konung Fredrik i Preussen,
gemenligen kallad der alte Fritz. Detta yttrande lydde sålunda:
»att han icke visste något folk, som så oafbrutet arbetat på sin
ofärd, som det Svenska, utan att likväl upnå målet». Då jag i minnet
återfört sagde yttrande, har detta icke skett utan afsigt. Jag
anser nemligen vår ställning vara sådan, att den varning, som af
det anförda kan dragas, icke bör förbises, utan all möjlig upmärksamhet
lemnäs åt detta »gif akt» till hvad vår frid tillhörer.
Ofverg&ende till Utsk:ts Bet:de, ber jag att till en början få
föra till minnes, att ingen fråga, intet ämne är så enkelt att det
icke kan invecklas af vida mindre ordande, skrifvande, bombastiska
fraser, vädjande till känslan, öfvermodet och passionerna, än sorn
blifvit användt uti förevide, med vår förening med Norige gemenskap
egande fråga. Efter min uppfattning iir den ganska enkel till
sin beskaffenhet, om man vill behandla den utan afseende på annat
än sak. Jag vill försöka att så tillvägagå; om jag dervid lyckas,
får 11. o. Ad. bedöma. Sålunda får jag förklara, att enligt min
npfattning utgör Riksakten den enda rätta och lagenliga urkunden
för Sveriges och Noriges förening. Grundlagen för oss, Grundloven
för Norige är deremot våra euskildta tillhörigheter, öppet för oss
att dem ändra i den ordning och med iakttagande af de former,
som i dem föreskrifvas. Hvarje försök att uti någon bakom Riksakten
liggande handling hemta slöd för åsigters genomdrifvande, kan
jag icke annorlunda betrakta än sorn advokatur, advokatur emot
bättre vetande. Elter denna förklaring till premiss, vill jag analysera
hvad LJtskisBetidet i lista och 3:dje punkterna innefattar. Uti
lista punkten föreslår U t skit, på grund af Gr. Anckarsvärds motion,
en revision af löreningsfördraget, visserligen med uteslutande af Hr
Gr. Anckarsvärds för sitt yrkande anförda, af mig redan vid remissen
såsom olämpliga förklarade motiver. Men deremot har Ut
skottet
anfört andra, ibland dem, hvad som förekommer pag. 31,
innehållande en i unionen för Sverige afsedd principal ställning.
Denna yttrade åtrå står dock i upenbar strid med Riksaktens
tydliga innehåll, hvaruti en fullkomlig likställighet de båda
folken emellan är tillförsäkrad. I slutföljd härmed yrkar jag afslag
på lista punkten, så framt densamma skall bifogas af oivan antydda
motiv. Nu finnes dock åtskilliga förtydningar i de unionella
förhållandena, som af föregående talare blifvit anförda och
som icke stå i strid med den unionella likställigheten och hvilka
jag anser vara af vigt för unionen om de komma till stånd. Uti
denna rigtuing vill jag icke emotsätla mig en underd. framställning
om revision, egentligare sagdt, om ett tillägg till unionsfördraget;
och då Frih. Sprengtporten i så väl sitt yttrade som skriftligen
afgifna förslag fullkomligau uttryckt mina asigter i ämnet, så åter
står mig, hvad lista punkten angår, icke annat, än en begäran att
med Hr Frilnn få mig förena.
Den 17 Mars e. m.
271
Hvad åter 3:dje punkten angår, så yrkar jag afslag på Utsk:s
förslag, såsom olämpligt, obehörigt och olagligt.
Frågan rörande Riksståthållareskapet finnes icke vidrörd i RiksAkt.
en, är således icke af unionel natur, utan en angelägenhet,
som uteslutande rörer Noriges Storthing och Unionskonungen. En
blick på bi or iges Grundlov gifver stöd åt mili anförda åsigt. Tillsättningen
af beriirde embete är aldeles vilkorlig och af Konungens
godtycke beroende; detsamma är äfven förhållandet huruvida
KiksStåtluillaren skall vara Svensk eller Norrman. Nämnde person
är derjemte helt oell hållet Norsk embetsman och kan ställas under
tilltal inför Norsk Riksrätt. Dess så väl utnämnande som
entledigande har slutligen alltid egt ruin i uteslutande Norskt
Statsråd och aldrig blifvit föremal för Svenskt Statsråds handläggning.
Ofverväger man allt hvad jag här anfort, utan att hemta
ledning af någon förut fattad mening, så är jag öfvertvgad att
min här förut tillkännagifna åsigt om RiksStåthållareskapet icke
skall blifva bestridd. Ett ytterligare skäl till detta förfarande skall
man finna, om man, om jag så får säga, vänder om frågan. Låtom
oss nemi. antaga, att det icke varit Noriges Storthing utan Unionskonungen,
som önskat Ståthållareskapets afskaffande. Huru skulle
väl då tillvägagåtts? Jo! Unionskonungen hade, efter hörande af
sitt Norska Statsråd, till Stortliinget afgitvit Nåd. Propos. i ämnet.
Att han dervid först skulle hafva hört Sveriges Rikes Ständer eller
Svenska StatsRådet, detta är jag öfvertygad att ingen, åtminstone
inom detta hus, skulle påyrkat, såsom ett det mest positiva intrång
på det konungsliga prerogativet. Jag förnyar mitt yrkande om
afslag på 3:dje punkten och får dertill tillägga följande af mitt
hjertås djup gående ord:
Af den snart hädangångna generationen hafva vi i arf emottagit
ett hos utliindniogen skuldfritt land — ett med folket på
andra sidan Kölen förenadt Konungarike; huru hafva vi vårdat detta?
Jo! redan hafva vi med 150 mill. utländsk skuld belastat det kära
fosterlandet, och dymedelst förvandlat majoriteten af dess jordbrukande
befolkning ilian sjelfegande män till arrendatorer åt Tysklands
penningemäklare. Må vi taga oss till vara, att icke genom
öfvermod, småsinne och sårad fåfänga äfven efterlemna en bruten
förening, en åtgärd, som oundvikligen skulle förvaudla det gamla
anborna, för hjeltedater och idrotter berömda, fordom mäktiga Sverige
från en makt af 2:dra till en af 3:eije, möjligen 4:de ordningen,
bebodt af ett slägte i sjelfständighet och oberoende olikt våra fäder.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Uti motsats till Frih.
Raab, som anmärkt att de uprepade ropen på propos. inora detta
hus utvisa att passionerna vilja göra sig gällande, anser jag att de
långa talen dertill äro orsaken. Fördenskull skall jag ock söka
att icke genom något långt tal trötta R. o. Ad. Jag får till en
början, lika med Gr. Anckarsvärd, uttrycka min innerliga tillfredsställelse
öfver det sätt, hvarpå Ministéren uti denna fråga, likasom
vid åtskilliga föreg:de tillfällen, upfattar sin ställning, och derigenom
ådagalagt huru en sannt konstitutionel styrelse bör tillvägagå
272
Den 17 Mars e. ni.
Hvad sjelfva Betänk:t beträffar, så har redan deröfver så mycket
blifvit ordadt, att det må tillåtas mig i korthet förklara, det
jag med Ekon.Utskit instämmer såväl uti Bettin k :ts l:sta punkt,
hvilken icke heller här blifvit i dag särdeles bestridd, om ock åtskilliga
talare ogillat de motiver, hvilka i Betänk:t förekomma,
som oek uti det slut, hvartill Ut,sk:t kommit och uti hvilket äfven
dagens talare i allmänhet instämt. Vidkommande särskildt 3:dje
punkten, har redan tydligen blifvit ådagalagdt, att den 14:de § i
Noriges grundlag är bland dem, som genom Konventionen i Moss
och i ani. af föreningen med Sverige tillkommit, samt att nämnde
g alltså är af uuionel beskaffenhet, fastän densamma jemte flere
andra §§ af samma natur icke blifvit uti RiksAkten intagen. Jag
har dock egentligen begärt ordet för att fästa B. o. Ad:s upmärksamhet
på ett förhållande, hvilket jag icke hört att ännu någon
af de föregide talarne vidrört. Det är att, då Noriges Storthing
beslöt borttagandet af stadgandet i 14:de g och i sammanhang
dermed fattade det beslut att ytterligare en Norsk StatsMinistersplat.
s skall tillkomma, utom den som redan finnes, så har Storthinget
dervid försummat att förändra eller förtydliggöra en § i
BiksAkten, som säger att »Det sammansatta StatsRådet (Interims»Regeringen)
skall halva sitt säte i Stockholm. Svenska Just.Stats»Ministern
och den Norska StatsMinistern skola, vid begge Stats»Rådens
första sammanträde, draga lott om hvilkendera der först
»skall föra ordet». Af denna § synes att det icke är förutsatt att
det skall finnas flere än en Norsk StatsMinister. Nu hafva likväl
Norrmännen beslutat att de skola blifva två. Således är, efter mitt
förmenande åtminstone, nödigt att en förändring eller ett förtydligande
af den utaf mig uplästa g i RiksAkten eger rum samt att
först må bestämmas, hvilkendera af de Norska StatsMinistrarne
skall föra ordet i Regeringen, innan det ifrågaställda förslaget till
uphäfvande af Ståthållareskapet kan sättas i verkställighet. Uti
berörde omständighet ligger således en formell brist, som, utom
andra skäl, efter min öfvertygelse gör omöjligt för Konungen att
sanktionera det af Noriges Storthing fattade beslut, hvilket nu
utgör föremål för R. Strrs öfverläggning.
Jag anhåller om bifall till Ekon.Utsk:ts Betänk.
Frih. Creutz, Steffan: Då jag icke kan underlåla att ut
tala
mina tänkesätt uti denna vigtiga fråga, vill jag endast, då den
sena timman och de förökade ropen på propos. hindra mig att taga
R. o. Ad:s upmiirksamhet i anspråk, inskränka mig att blott instämma
Uti de tänkesätt, som blifvit uttalade af Frih. Raab, Hrr G.
Cederschöld, P. R. Tersmeden m. fl., som yttrat sig i samma rigtning,
och särskildt uti det förslag till skrifvelse, som af Frih. Sprengtporten
blifvit framställdt.
Öfverläggningen ang. Usta och 3:dje punkterna af förev:de Betänk,
förklarades nu vara fulländad, hvarefter H. Exc. Hr Gr. o.
Landtm, yttrade, att, i afseende på den Usta punkten, blifvit yr
kadt,
D en 17 Mars e. m.
273
kadt, af en mängd ledamöter bifall till Utskits förslag, af Frih.
Hamilton bifall dertill med det tillägg, att R. o. Ad. nnsåge, att
i den underd. skrifvelsen borde uttryckas, så väl behofvet utaf en
revision af de båda rikenas grundlagar, så att hvad deraf kunde
vara af unionell beskaffenhet måtte i föreningsfördraget inflyta, som
ock angelägenheten af ett vidsträcktare och skyndsammare ordnande
af det gemensamma försvaret, än som Utskottet antydt; vidare af
Gr. Posse bifall till Utskottets förslag med förbehåll derom, att i
den underd. skrifvelsen skulle framhållas vigten deraf, att de båda
rikena egde en gemensam örlogsflagg; och hade slutligen Frih.
Sprengtporten afgifvit ett förslag till R. Stms underd. skrifvelse i
ämnet, hvilket H. Bxc. nu ville för R. o. Ad. upläsa.
Sedan Frih. Sprengtporten ifrågav:de, uti hans anförande under
f. m:ns plenum intagne förslag härefter blifvit af II. Exc. upläst,
fortsatte H. Exc. sin framställning med förmälan, att om detta
förslag till underd. skrifvelse hade åtskilige ledamöter sig förenat
och ibland dem Hr von Qvanten, hvilken dessutom hade yrkat, att,
för den händelse Frih. Sprengtportens förslag icke skulle af R. o.
Ad. antagas, Ståndet måtte fatta ett beslut, "'hvilket, så vidt II.
Exc. rätt upfattat Hr von Qvantens mening, vore af samma lydelse
som Utskottets förslag, utom att orden: »grundadt på begge rikenas
unionella likställighet» skulle införas efter orden: »ett nytt, fullständigt
föreningsfördrag»; och tillkännagaf H. Exc. slutligen, att
vid framställandet af propos. å bifall till Utsk:ts förslag förbehåll
skulle göras derom, att, för den händelse nämnde förslag blefve bifallet,
R. o. Ad. dock egde för sig öppet att särskildt pröfva de af
Frih. Hamilton och Gr. Posse föreslagna tillägg.
Då H. Exc. härefter framställde propos. å bifall till Utskds
uti Usta punkten af förev:de Betänk, gjorda förslag med ofvanberörde
förbehåll, besvarades denna propos. med särdeles starka och
ihållande ja-rop, deribland hördes åtskilliga nej; och förklarade II.
Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Efter det Frih. Sprengtporten begärt votering, uplästes och
godkändes följ. voteringspropos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- och Ekon.Utskits uti lista
punkten af dess Betänk. N:o 37 gjorda hemställan om en underd.
skrifvelse till Kongl. Majit, i fråga om revision af föreningsfördraget
emellan Sverige och Norige, med R. o. Ad. förbehållen rätt
att särskildt pröfva de förslag i afs. å berörde skrifvelses innehåll,
som af Frih. Hamilton och Gr. Posse blifvit framställde, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antager R. o. Ad. det förslag till underd. skrifvelse
i ämnet, som af Frih. Sprengtporten afgifvits.»
H. IV. 18
274
D en 17 Mars e. m.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—287.
Nej—14.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att sedan lt. o. Ad. nu
bifallit Utsk:ts uti 1 :sta punkten framställda förslag, återstode att,
i enlighet med det gjorda förbehållet, särskildt pröfva de af Erih.
Hamilton och Gr. Posse föreslagna tillägg, och ville IL Exc. först
framställa propos. å Frih. Hamiltons förslag.
Propos. å bifall till Frih. Hamiltons förut omnämnde förslag
biet härefter framställd, men med starka nej jemte ett eller annat
ja besvarad; hvaruppå gjord propos. å afslag derå besvarades med
starka ja tillika med några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Härefter anmälde sig och yttrade
Gr. Posse, Knut: Uti hopp att den af mig föreslagne punkt
måtte intagas uti It. o. Ad:s beslut samt framdeles inflyta uti
Exped.Utsk:ts förslag till underd, skrifvelse i ämnet, får jag afstå
från det af mig förut gjorda serskilda yrkande.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf förklarat, att
Gr. Posses ifrågav:de förslag komme att förfalla, yttrade H. Exc.,
att, beträffande 3:dje punkten i förevarande Betänk., yrkats dels
bifall till Utsk:ts deri gjorda hemställan och dels afslag derå; hvarefter
IL. Exc. framställde propos. å bifall till berörde hemställan
och, då dervid hördes särdeles starka och talrika ja-rop, blandade
med åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
lir Stjernsvärd påyrkade votering.
Uplästes och godkändes följ. voteringspropos.:
»lien som bifaller Allm. Besv.- och Elcon.Utsk:ts uti 3:dje punk»
ten af Betänk. N:o 37 gjorda hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
NeJ i
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämda hemställan.»
Efter voteringens slut befunnos rösternä hafva utfallit sålunda:
Ja—276.
Nej—18.
Sedan ett prot.utdr. rörande de af R. o. Ad. nu fattade beslut
blifvit justeradt, åtskiljdes Ståndet, i enlighet med hvad före den
sista voteringen beslutats, kl, 3/* 1 på nättén.
In fidem,
O. Brakel.
Den 21 Mars f. m.
275
Onsdagen den 21 Mars 1860.
Plenum kl. 10 f. m,
Justerades protokollet för den 28 sistl. Januari.
Hr Tigerhjelm, Emil: Hos Riddarh.Utsk:t har i dag
Lieutenant af Klereker anhållit om utfående af polett, på grund af
en af Herr Nils Ulrik af Dittmer utfärdad fullmakt. Sorn denna
person ej är hufvudman, utan kusins son till hufvud mannen Wilhelm
Niklas af Dittmer, hvilken, född 1779, ej vistats i Sverige sedan
1812, utan alltsedan den tiden uppehållet sig i Amerika, så
har Utsk:t ansett sig böra till It. o. Ad. vördsammast hemställa,
huruvida R. o. Ad., med hänsigt dertill, att den ofvan omlörmälda
Hr Nils Ulrik af Dittmer är närmast hufvudmannen berättigad att
utfärda fullmakt, ville lemna sitt samtycke att polett till Lieutenant
af Klercker på denna företedda fullmakt finge utgifvas.
Uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtnäs i auledn. häraf gjorda
framställning, blef den ifrågavide fullmakten af .K. o. Ad. godkänd.
Företogs val af de Elektorer jemte Suppleanter, hvilka, enligt
108 § R.F. och 65 § R.O., skola ega att, jemte Elektorer af de
öfriga RiksStåuden, utse kommitterade för tryckfrihetens vård; och
befunnos, efter valförrättuingens slut, hafva blifvit utsedde till
Elektorer
N:o 46. Gr. Piper, Fritz.
N:o 1. Frih. Oxenstjerna, Carl.
N:o 210. » Ehrencrona, fullm. Gr. Sparre, Erik.
N:o 323. » Rosenblad, fullm. Hr Munck af Rosenschöld,
Thomas.
N:o 1196. Hr Bäärenhjelm, fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf.
N:o 1386. B. rlr Adlercreutz, Axel,
Alla med 47 röster.
Suppleanter
N:o 2221. Hr af Wirsén, Thure, med 43 röster.
N:o 1210. Hr Reutersvärd, Patrik Oscar, med 43 röster.
Efter anställd lottning till bestämmande af dea ordning, uti
hvilken Suppleanterna skulle inträda.
2T6
D en 21 Mars f. m.
Anmäldes och bordlädes Allmänna Besv.- och Ekon.Utskits
Betänk:den:
N:o 44, i änledn. af väckt fråga om femårigt i stället för
ständigt rektorat vid högre fullständiga Elementarläroverk;
N:o 45, i anledning af väckta motioner om åtgärders vidtagande
till förekommande af olofligt lotterispel;
N:o 4 6, i anledn. af väckt motion i fråga om roteringsskyldigheten
inom Elfsborgs Län och på Dalsland;
N:o 47, i anledn. af väckt motion om ändring i Kongl.
Förordningen den i Oktober 1858, ang:de tillverkning, vård och
försäljning af krut;
N:o 48, i anledn. af väckt motion om afverkning och försäljning
af skog från presteboställen för beredande af medel till pensionsfonder
för Ecklesiastike tjenstemäns enkor och barn; samt
N:o 49, i anledn. af väckte motioner om uphäfvande af den
enskilde skådespelare och konstidkare med flere ålagde skyldighet
att för deras representationer erlägga afgifter till Kongl. Theaterns
och Hofkapellets pensionskassor.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts i
sednaste plenum förehafde Betänk. N:o 37, i anledn. af väckta motioner
rörande Sveriges och Noriges ömsesidiga förhålen.
2:dra punkten,
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen.
I förev:de punkt hemställer Ekon.Utsbt att UnionsKomiténs
Betänk, icke behöfver tryckas, emedan dels en ny revision af föreningsfördraget
i alla fall erfordras, dels emedan de personer, åt
hvilka revisionen updrages, nog lära få tillgänglige uplysningar genom
K. M:s försorg.
I dessa skäl innefattas 2;ne satser: den ena, att hvad som öfverlemnos
åt en komité, derom behöfver icke allmänheten erhålla
något uplysande; den andra, att en komité har nog af de uplysningar,
som K. M:t lemnar, och behöfver icke någon från allmänheten,
såsom eljest kunde vankas, i fall allmän kännedom om ämnet
egde rum; men dessa satser äro i sig sjelfva så motbjudande
att de blott behöfva anföras för att ogillas.
Konungens Rådgifvare tillgännagåfvo sista plenum önskan att
få veta hvad som var folkets mening i afs. på de då föredragne
Norska ärenderne.
Flere anförde derom att Norrmännens afvoghet icke vore så
stor, att U t sk: t framdragit blott hvad Norrmännen afslagit, men
icke hvad de medgifvit och att Utsk:t ensidigt återgilvit det, som
i Unionskomiténs Betänk, förekommer; men huru få af oss kände
detta Betänk, och ännu färre inom de öfriga Stånden. Månne
!'>. skiljaktigheten emellan dem, som yttrade sig sålunda, och dem,
som talade tvärt deremot, till någon del härledde sig från obekantskap
med dessa ärenden och från deras hemlighållandeP
Den 21 Mars f. m.
877
En bland de 12 ledaraöterne i Ekon.Utsk:t, som i den nu föredragna
punkten reserverat sig mot Utslcts Betänk., betviflar, som
han yttrar, att vårt Hedervärda Bondestånd skulle så tvärt (vid
Riksdagens början) afslagit Hr Dalmans motion och lagt den till
handlingarne, om vi här i Sverige fått, likasom i Norige, del af
Unionskomiténs för många år sedan afgifna Betänk., och en annan
reservant, Hr Grenander, som synes tagit noga kännedom om
komiténs förslag till Föreningsakt, anser det »utgöra en sammanfattning
af Noriges anspråk i afs. på den ställning, detsamma inom
Föreningen eftersträfvar att intaga.» — Märkeligt nog instämmer
detta yttrande med en reservation inom sjelfva Unionskomitén,
afgifven nu för 15 år sedan af framlidne Presidenten von Hartmansdorff.
Han yttrade nemligen att Komiténs hela förslag till
»både innehåll och språk syntes (mig) nog mycket antyda ett Norskt
original», och han fogade derföre bredvid detsamma ett annat såsom
sin särskildta mening och som tvifvelsutan innefattade hans
bästa öfvertygelse om huru det borde vara beskaffadt. Afven det
hade vi fått se, om reservationerne, såsom jag yrkat, blifvit jemte
Betänkrdet tryckta och vi hade kunnat jemföra dem sins emellan.
Jag betviflar att någon Svensk nu finnes, som har så reda på de
Norska förhållanderna som framlidne Presidenten von Hartmansdorff
haft sedan sitt fleråriga vistande hos förre R iksståthållarne i Norige,
der han bevistade Storthingeu och ofta här redogjorde för hvad han
j Norige ifihemtat.
I Unionskomitén har jag anledning tro att han blef föga
understödd, hvarken af dess Norska eller öfriga Svenska ledamöter.
Afven han ville vädja till offentligheten, men också då förgäfves,
enär det beter i hans reservation af den 15:de Nov. 18 44, att
»komiténs ledamöter den l:ste dennes afslagit (hans) min anbål»lan
om underd. hemställan till K. M:t: att de till Komitén hö»rande
reservationer jemväl måtte göras för en hvar tillgänglige
»genom tryck.» — Ordet jemväl synes förutsätta att han ansåg
gifvet att sjelfva Betänk-.det skulle tryckas, men också det har uteblifvit
utom i Norige. Månne det ännu icke är tid att i Sverige
få se det?
Jag har i min motion andragit skäl, hvarföre jag önskat tryckning,
bland andra, att kännedomen af förhandlingarne skulle lemnat
månget tillfälle för utbyte af tankar och närmande de båda
folken emellan och säkerligen hade, om tryckning skr tt redan 1844,
vi nu med mera säkerhet vetat på hvad punkt vi stått med hvarandra.
Jag vill visserligen icke förneka att Regeringen för särskildta
fall kan hafva skäl att hålla vissa regeringsärenden hemliga, och
den lärer väl då icke uppenbara dem, ehvad önskningar som derom
kunna framställas; men i allmänna angelägenheter gäller ofta att
af hemligheten alstras — icke det bästa. — Utan att nu vilja
gå vidare i tillämpningen, vidhåller jag mitt förslag om tryckning
af Unionskomiténs handlingar; men då jag hört att de lära vara
mycket vidlyftiga, inskränker jag det derhän:
278
Den 21 Mars f. m.
Att vördsamt föreslå Ridd. o. Ad. besluta en underd.
framställning till K. M:t med begäran om tryckning af
Unionskommitténs Betänk, och dervid afgifne reservationer
med bilagor samt de under öfverläggningen inom
Kommittén förde protokoll, och att, sfi vidt medhinnas
kan, detta måtte försiggå under Riksmötets lopp, så att
utdelning af de tryckta handlingarne må ske inom RiksStånden
och dessutom vara att tillgå för allmänheten
i bokhandeln.
Om R. o. Ad. bifaller detta förslag, anhåller jag att det må
delgifvas öfriga RiksStånden med inbjudning att deri sig förena.
Herr Nordenfelt, Enar: För att kunna bedöma Utsk:ts
åtgöranden och beslut i förevarande 2:dra punkt, torde det vara
skäl, att i största korthet för R. o. Ad. redogöra för de motiver,
som legat till grund för Utsk:ts behandlingssätt.
Så snart Gr. Anckarsvärds motion, åtföljd af de öfver densamma
afgifna yttranden, kom Utsk:t tillhanda, framställde jag
nödvändigheten af att taga Hr Ribbings motion i särskildt betraktande,
derför att densamma åsyftade behofvet af att trycka det
af UnionsKomittén afgifna förslag till föreningsakt mellan Sverige
och Norige, med de dervid afgifna reservationer och tillhörande
handlingar. Utsk:t reqvirerade ifrågavarande handlingar och fick
dem, bestående af två inbundna böcker och diverse lösa handlingar,
utgörande en bundt, som var ungef. lV2 f°t hög. Utsk:t började
med att genomläsa dessa, sedermera alla reservationerna och allt
hvad i böckerna fanns inbundet. Under öfverläggning af saken fann
Utsk:t genast omöjligheten af att ens ifrågasätta en tryckning af
en sä diger pappersbundt. Om tryckning skulle ske, hade man
varit nödsakad att göra ett större eller mindre urval af hvad som
kunde vara - viirdt att trycka eller ej; och det var ingen inom
Utsk:t, som ville åtaga sig ansvaret för en åtgärd, som kunde
lemna ett så vidsträckt fält för allmänhetens klander. Utsk:t fattade
då det beslut, att ej tillstyrka den af Herr Ribbing gjorda
framställning. Då upstod äfven frågan om att till Ständerna afgifva
särskildt memorial, med hemställan om att de måtte pröfva
ärendet, och, i händelse de ansågo lämpligt, fatta annat beslut.
Men deremot anförde åtskilliga ledamöter, att, som Hr Ribbings
motion ej var att betrakta såsom en fristående motion, utan blott
som ett, i anledning af Gr. Anckarsvärds motion afgifvet yttrande,
så borde Utsk:t ej lösrycka denna och deröfver afgifva särskildt
Betänkande, utan ansågs i allmänhet, att denna borde företagas till
behandling i sammanhang med de öfriga. Detta hvad behandlingen
beträffar.
I afseende på sjelfva saken, ansåg Utsk.-t, sedan de till Betänkandet
fogade reservationer blifvit genomlästa, att de ej innehölle
något, som ansågs kunna inverka på den förevarande frågan
om behofvet af en revision, hvilket äfven har, utan dessa handlingars
tryckning, inom Stånden tydligen blifvit fidagalagdt. Enär
Utsk:t således ej kunde inse någon direkt nytta af den föreslagna
Den 21 Mars f m.
åtgärden, ansåg Utsk:t sig ej böra förorda densamma, såsom förorsakande
en ganska betydlig kostnad; och ehuru man i allmänhet
ej sparar på riksdagskostnaderna, så kan det väl i alla fall ej vara
skäl att tillstyrka en utgift, som vore alldeles öfverflödig. Vidare
fann Utsk:t, att, om Ständerna gåfve sitt bifall till den af Utsk:t
föreslagna revisionen, så skulle dessa handlingar i alla fall nödvändigt
finnas att tillgå för den Komitté, som för sådant ändamål
blefve nedsatt, likasom nu varit förhållandet inom Bkon.Utsk:t.
Skulle dessutom denna revision anse det nödvändigt att handlingarna
blifva allmänt kända, så är jag säker på att densamma ej
skall underlåta framställa en sådan begäran ; derföre har äfven
Utsk:t i sitt beslut begagnat uttrycket »ej för närvarande». Utsk:t.
insåg nemi. allt för väl, att en stor del af dessa handlingar skulle
behöfvas, då det blefve fråga om att fatta beslut, på grund af hvad
den blifvande revisionen komme att föreslå, men i närvarande stund
kunde Utsk:t ej finna, att något rimligt ändamål vunnes genom
tryckningen. Att, som motionären yttrade, det skulle blifva interessant
att få kännedom om så väl Svenskarnes som Norrmännens
fordringar vid det tillfället, vill jag ingalunda bestrida, ty
detta är hvars och ens subjektiva omdöme i saken; rn n att man,
genom inhemtande af historiska fakta om förhållandet mellan de
begge länderna för så många år tillbaka, lättare skulle kunna bedöma
de ändringar, sorn nu erfordras, tror jag är en alldeles
oriktig åsigt.
Ytterligare tänkte sig Utsk:t att, då denna Komitté säkerligen
höll sina öfverlaggningar inom lyckta dörrar och utan läktare
•för åhörare, kunde dess uppgift anses som diplomatisk och sålunda
öfverläggningarna böra hållas hemliga, alldenstund det mången
gång kan inträffa, att vid sådana tillfällen yttranden, till följe
af en upspänd sinnesstämning, kunna fällas, som ej varit ämnade
att för offentligheten blifva bekantgjorda; och jag föreställer mig
att K. M. och hans Rådgifvare ansett det som diplomatiska förhandlingar,
hvilka ej till allmänhetens kännedom borde genom
trycket spridas. Följden hade möjligen kunnat blifva den, att K.
M. på den gjorda förfrågan gifvit ett nekande svar eller, hvad ännu
värre hade varit, kanske undanhållit vissa saker för offentligheten.
På detta skäl får jag således tillstyrka bifall till Utsk:s i
denna punkt gjorda framställning.
Frih. Raab, Adam Christian: I afseende å den nu föredragna
2:dra punkten af Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 37, hyser jag
en helt annan åsigt än den, Utsk:t i sitt beslut tillstyrkt och den
siste värde talaren förordat. Jag kan nemi. ej, i likhet med Hr
Nordenfelt, föreställa mig att tryckningen af dessa handlingar skulle
kunna åstadkomma något missförhållande i den nuvarande ställningen
de begge brödrafolken emellan. —- Jag tror tvärtom, att
inbillningen om skarpa yttranden, som från Norrmännens sida förmenas
blifvit fällda, och om anspråk, som skulle gjort sig gällande,
inverkat vida menligare på nationalkänslan, än hvad en
fullkomlig visshet i detta hänseende skulle gjort. Jag vill er
-
280
Den 21 Ma;s /. m.
inra derom, att Betänk:t verkligen finnes tryckt i Norige oell att
det således ej ligger några hinder i vågen för hvilken bokhandlare
som helst att låta öfversätta och trycka detsamma. Jag erkänner,
att Utsk:t till viss grad haft befogenhet att afslå en del af Hr
Ribbings motion, nemi. deruti att det skulle vållat en onödig tidsutdrägt
och stor kostnad att låta trycka hela den, efter Hr Nordenfelts
beskrifning, så omfångsdigra luntan, innan frågan förekom.,
men att åter nu och oberoende af hufvudfrågan göra den tillgänglig
för allmänhetens kännedom, kan jag ej finna annat än i högsta
grad önskvärdt och nyttigt.
Det har vidare blifvit yttradt, att dessa handlingar voro af
diplomatisk natur och att det ej vore grannlaga att offentliggöra
de yttranden, som blifvit inom lyckta dörrar fällda. Jag, för min
del, tror, att det vore mycket nyttigare att aldrig nedsätta sådana
Komitéer, än att nöja sig med att de arbetade i mörkret och att
aldrig deras handlingar finge skåda dagsljuset. Rör öfrigt tror
jag, att denna beskyllning mot UuionsKomitén, att nemi. der
skulle hafva försiggått debatter af mindre grannlaga beskaffenhet,
är så mycket mer ogrundad, sorn vi nyss af Hr Ribbing hörde,
att en ledamot af nämnde komité, en man, som annars ej var
känd som någon synnerlig vän af tryckfriheten, Hr Presidenten
Hartmansdorff, hade reservationsvis anfört den önskan, att Komiténs
åtgärder måtte inför allmänheten bekantgöras; skulle sådant
ländt till någon skada, hade säkerligen aldrig en så eftertänksam
man, som lian, dertill kunnat gifva sitt tillstyrkande.
Hr Ribbing har i sitt sednaste anförande, hvilket, enligt mitt
förmenande, i ailo öfverensstämt med hans ursprungliga begäran,
yrkat att Betänk:t med bilagor, reservationer och prot. skulle i
tryck få utgifvas; jag hemställer till Hr Ribbing, om icke Hr
Ribbing, med hänsigt till den dryga kostnad, som skulle förorsakas
genom att trycka allt hvad han uppräknat, skulle vilja så till
vida modifiera sitt förslag, att endast Betänkit med reservationer
skulle tryckas på allmän bekostnad och att de öfriga handlingarna
skulle vara tillgängliga för hvem som helst, som ville genom trycket
befordra dem till allmänhetens kunskap.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Utsk:t har tillstyrkt att
Hr Ribbings motion ej må för närvarande till någon R. St:rs åtgärd
föranleda. Enligt mitt förmenande, borde väl nu, om någonsin,
tidpunkten vara inne för denna åtgärds vidtagande, då, som
vi veta, R- St:r hafva beslutat att göra und. framställning om revision
af föreningsfördraget. Och jag frågar Eder, Mine Hrr! om man
icke kan anse att motionens ändamål helt och hållet förfelades,
om man ej, just vid denna tidpunkt, sökte bana en väg för densamma.
Pir Nordenfelt uplyste oss nyss, att egentliga motivet,
hvarföre Utsk;t ej ansåg det vara lämpligt att låta trycka de ifrågavarande
handlingarne, var det, att desamma utgjorde en sådan
orimligt stor massa. Detta skäl för afslag förfaller, i och med
detsamma Hr Ribbing inskränkt sitt förslag till endast en mindre
del af de ifrågavarande handlingarne. Man har vidare påstått, att
Den 2i Mars f. m.
281
dessa handlingar vore att anse som diplomatiska och borde för
den skull hemlighållas. Jag vet väl att diplomatiska handlingar,
som röra främmande rikens politiska förhållanden, böra hållas hemliga,
men jag hade icke föreställt mig, att sådana, som rörde tvenne
brödrafolks närmare slutande till hvarandra, vore att anse af den
beskaffenheten eller ens kunna få namn af diplomatiska handlingar,
Hr Nordenfelt framdrog äfven som skäl mot motionen elen omständigheten
att K. M. möjligen icke skulle hafva tillåtit utryckningen.
» Jag för min del kan icke fatta att K. M. skulle vägra
tryckning af den del åtminstone, som redan finnes tryckt i Norige.
Friherre Raab hade, om jag ej alltför mycket misstager mig, vid
sista plenum, då frågan förevar, i sin hand detta Betänk:de, tryckt
på Norska språket, och jag vet sannerligen ingenting, som hindrar
en och hvar, som kan komma i besittning af ett sådant exemplar,
att låta öfversätta det och sedan sprida det genom trycket till allmänhetens
kännedom. Hvad kostnaden beträffar, så måste väl
den ej vara så särdeles stor, att icke vi, då Norige ansett sig
hafva råd dertill, äfven kunde komma ut med densamma. För att
man ej skall stadna i tvifvelsmål om huru stor del af handlingarne,
som skola tryckas, så tager jag mig friheten hemställa till Hr
Ribbing, om han ville instämma i det förslag, att så mycket, som
är tryckt på Norska språket, äfven måtte komma att tryckas på
det Svenska och dertill Hr v. Hartmansdorffs reservation. Mitt
förslag, hvarom jag hos Hr Gr;n och Landtmm vördsammeligen
anhåller om propos., är således, det R. o. Ad. måtte besluta, att
så mycket af Betänk:t och allegaterna dertill, som är tryckt pä
Norska språket, äfven måtte blifva tryckt på det Svenska och derjemte
den af frami. Hr Presid. v. Hartmansdorff i ämnet afgifna
reservation.
Hr Nordenfelt: Jag har endast begärt ordet, för att reservera
mig mot det sätt, på hvilket Frih. Raab uttolkade mitt förra
yttrande. Jag vill erinra den värde Frihin derom, att jag alldeles
icke påstod, att det verkligen fanns några yttranden, som, i anseende
till sin skärpa, ej borde offentliggöras; jag yttrade blott,
att det lätteligen kunde hända, att inom en komité, som höll
sina öfverläggningar inom slutna dörrar, yttranden understundom i
en upspänd sinnesstämming kunde fällas, hvilka ej varit ämnade
att för offentligheten blifva bekantgjorda.
För öfrigt yrkar jag fortfarande på bifall å Utsk:ts förslag.
Frih. Raab: Hr Cederschiöld har yrkat bifall till så stor del af
HrRibbings förslag, att tryckningen skulle innefatta de handlingar,
som äro tryckta i Norige, och derjemte Hr v. Hartmansdorffs reservation.
Skulle R. o. Ad. vilja fästa upraärksamhet åt detta förslag,
som i det närmaste öfverensstämmer med det, jag har framställt,
anhåller jag få göra ett litet tillägg. Det är bekant, att endast
de Norska — ej de Svenska — ledamöternas reservationer äro
tryckta i Norige. Yi borde väl icke inskränka oss till att blott
trycka de Norska, utan på samma gång äfven alla de Svenska
282
Den 21 Mars f. m.
ledamöternas i samma ämnen afgifna reservationer. Jag vädjar till
Hr Cederschiöld, om icke denna lilla utsträckning af hans förslag
må anses komma att bäst upfylla det åsyftade ändamålet.
Hr Cederschiöld: Då jag sist hade ordet, kände jag ej
omfånget af det, som i Norige blifvit tryckt; men sedan jag i detta
hänseende nu inhemtat uplysning af Frih. Raab, utbeder jag mig
att med honom få instämma i det förslag, att R. o. Ad. måtte
besluta att trycka så stor del af de ifrågav:de handlingarne, som
finnes på Norska språket, äfvensom alla de Svenska reservationerne
så väl som de Norska.
Hr Ribbing: Då Hr Cederschiöld modifierat sitt förslag
derhän, att det i det närmaste öfverensstammer med det af mig
afgifna, ber jag att med några ord få redogöra, hvarför jag, utöfver
hvad Hr Cederschiöld och Frih. Raab yrkat, eller att Betänk;t med
reservationer och bilagor skalf tryckas, äfven önskar tryckning af
det protokoll, som under diskussionerna i UnionsKomitén fördes.
Jag har nemi. vid detta tillfälle i min hand den af framlidne Hr
Presidenten v. Hartmansdorff till Betänk:t fogade reservation; det
heter nemi. der i de tre första raderna: »Då UnionsKomitén nu i
»underd. afgifver sitt slutliga Betänk, till K. M., anhåller jag att
»dervid få foga följande reservation:
»För de fall, jag i sak varit af olika mening med pluraliteten,
»åberopar jag i allmänhet hvad Komiténs Prot. derom innehåller.»
Det är i ani. af dessa rader jag fann mig föranlåten att begära
tryckning äfven af prot:t. Jag trodde nemi. att det skulle
vara både intressant och nyttigt, att, för att bilda och stadga sitt
omdöme i en så maktpåliggande fråga, som vid sista plenum utgjorde
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, få behörig kännedom
af de meningsskHjaktigheter, som under UnionsKomiténs debatter
kämpade mot hvarandra; och R. o. Ad. torde, af det nyss uplästa,
ej längre behöfva hysa den farhåga i afs:de på prot:ts tryckning,
som Hr Nordenfelt förespeglat, ty hade dermed någon fara varit
förenad, så hade aldrig den så allmänt aktade och för sina rena
tänkesätt så värderade mannen, Hr Presidenten v. Hartmansdorff,
påyrkat en sådan åtgärd. Jag för min del tror mig således hafva
ådagalagt, att det af Hr Nordenfelt om den förespeglade faran
åberopade skälet är af underhaltig beskaffenhet, och således att det,
som af honom blifvit anfördt såsom stöd för Betänk:t, blir motsatsen.
Jag ber för öfrigt att få instämma i de skäl, åtskilliga bland
R. o. Ad:s ledamöter anfört för bifall till det i min motion afgifna
förslag.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Egentliga ändamålet
med den i Hr Ribbings motion föreslagna åtgärden har väl varit,
att R. St:r genom nya uplysningars inhemtande skulle komma att
stadga sitt omdöme i afs:de på den vigtiga frågan om föreningsfördragets
ordnande de begge brödrafolken emellan. Jag för min
Den 21 Mars f. m.
283
del kan icke föreställa mig att någon dylik fördel kommer att
vinnas genom dessa gamla och digra luntors tryckning. Den af
Svenska och Norska män sammansatta UnionsKomitén slutade sina
arbeten för 16 år tillbaka. Desamma ansågos redan då så underhaltiga.
att Regeringen icke ens trodde sig böra för Ständerna framlägga
resultatet. Jag vädjar nu till Eder, Mine Hrr! om man
väl billigtvis kan antaga att någon vare sig nytta eller ens nöje
kunde för allmänheten åstadkommas genom offentliggörande af dylika
värdelösa handlingar. Jag fruktar dessutom, att det ej för
Svenska nationen kunde vara särdeles tillfredsställande att inhemta,
med hvilken eftergifvenhet å Svenska Kommissariernes sida Norrmännens
ofta allt för öfverdrifva fordringar blefvo bifallna. Jag
tror icke vissheten härom skulle verka lugnande på den retsamma
sinnesstämning, i hvilken vi för närvrde befinna oss. Då man
slutligen säkerligen ej, genom inhemtande af de förhållanden, som
för så många år tillbaka mellan de begge rikena egde rum, skulle
kunna bedöma de förändringar i forénings-fördråget, som nu erfordras,
finner jag intet skäl, som talar för motionen. Betänk:t har
i Norige aldrig varit för allmänheten tillgängligt i bokhandeln;
man tryckte der endast ett visst antal exemplar för att utdelas åt
några vissa personer. Jag yrkar således bifall till Utsk:ts i detta
hänseende gjorda framställning, och gör det så mycket heldre, som
diskussionen härom blott onödigtvis uptager R. o. Åd:s tid, alldenstund
Hr Ribbings motion redan är genom tvenne Stånds beslut
förfallen.
Hr Cederschiöld: Den siste värde talaren har, som skäl
för afslag å Hr Ribbings motion, åberopat de »digra lunturna».
Han måtte således ej varit närvarande vid diskussionens början,
utan är säkerligen i okunnighet om den af Hr Ribbing gjorda inskränkning
i sitt förslag, att nemi. ej mera måtte tryckas, än hvad
som redan finnes tryckt på Norska språket och derjemte de af de
Svenska ledamöterne afgifna reservationerna. Den värde talaren
har äfven sagt, att det ej skulle tjena till något, ej en gång till
beredande af nöje. Hvad det sednare beträffar, tror jag att det
ej heller utgjort motionärens syftemål, men i afseende å det förra,
kan jag ej föreställa mig, att en Komité så lång tid varit sysselsatt
med ett ärende, utan att man af deras handlingar hade att
inhemta några fakta, som kunde vara nyttiga till frågans vidare utredning.
bfr Gr:n yttrade äfven, att Betänk:t, tryckt på Norska
språket, ej vore för allmänheten åtkomligt. Jag hörde likväl Frih
Raab vid siste plenum inför Ståndet upläsa åtskilligt ur detta Betänk.
, och tager för gifvet, att den värde Frilen, hvarken i hemlighet
eller på olofligt sätt, åtkommit detta exemplar, och jag frågar
då, hvad som kan hindra Frih:n att låta öfversätta detsamma
på Svenska språket och sprida det i bokhandeln. Sedan motionären
nu upläst en del af framlidne Presidenten von Hartmansdorffs
till Betänk:t fogade reservation, instämmer jag med honom fullkomligt
deruti, att man ej får förhållandena till alla delar utredda
förr, än äfven protokellerna tryckas. Men som detta möjligen
284
Den 21 Mars f. ffl.
kunde försvåra genomdrifvandet af motionärens hufvudsakliga be*
gäran, så, enär Hr v. Hartmansdorff, till stöd för sin reservation,
åberopat de skäl, som i protokollerna finnas intagne, hemställer
jag, om det ej vore skäl att dela framställningen i tvenne delar
och att Hr Gr:n o. Landtmarskalken täcktes först framställa propos.
derå, att E. o. Ad. måtte besluta, att så mycket fick på
Svenska språket tryckas, som redan vore tryckt i Norige och der
jemte
de af Svenska ledamöterne afgifna reservationerna, och sedan,
om detta bifölles, framställa propos. att E. o. Ad. måtte besluta
att äfven det i UnionsKomitén förda diskussionsprotokoll finge
tryckas. Hvad beträffar den af Gr. Björnstjerna som skal för afslag
å motionen åberopade omständighet, att ingen förändring i
beslutet numera kunde åvägabringas, aldenstund förslaget genom
tvenne Stånds beslut voro förkastadt, så inser jag verkligen icke,
hvarföre R. o. Ad. icke skulle kunna, om förslaget med en viss
modifikation antages, inbjuda de öfriga Stånden att om beslutet
sig förena.
Frih. Cederström, Anders: Jag ber att till alla delar få
instämma i de skäl för bifall af Hr Ribbings motion, som blifvit
af Frih. Raab och Hr Cederschiöld anförda.
Hr Ribbing: Jag anmälde mig i ani. af Hr Gr. Björn*
stjernas yttrande, att det alldeles ej skulle intressera någon att få
kännedom om de åsigter, som för 15 å 16 år sedan i detta ämne
gjorde sig gällande. Jag kan icke underlåta att uttrycka min förvåning
öfver ett sådant påstående. Vittnade icke tillräckligt diskussionen
i sista plenum om nödvändigheten af att just vid denna
tidpunkt sprida så mycket ljus som möjligt öfver de Norska
förhållandena? För öfrigt, hvad den nyss af Hr Cederschiöld föreslagna
formen för upställningen beträffar, eller att dela framställningen
i tvenne punkter, så ber jag att till alla delar med honom få
instämma.
Frih. Raab; I ani. af Hr Cederschiölds sednaste yttrande,
ber jag att få uplysa Hrrne om, huru jag kom i besittning af det
på Norska språket tryckta UnionsKomité-Betänk:t. Det tillgick
tiemi. på det enkla viset, som jag äfven förut antydt, att jag anmodade
en af mina bekanta, en härstädes varande Norsk Officer,
att, om möjligt vore, anskaffa mig ett sådant exemplar. Utan
minsta svårighet upfylde han min begäran och fästade dervid intet
förbehåll att förtiga detsamma. Det är på grund deraf jag icke
anser mig på ogrannlaga sätt hafva gått tillväga, då jag vid förra
plenum tillkännagaf, att jag verkligen var i besittning af ett .såidant
exemplar. Ett enda af Gr. Björnstjernas argumenter ber jag
.att få uptaga, det nemi., att det ej skulle lända till någon nytta
att sprida ljus i en fråga, öfver hvilken den ena gör sig en, den
andra en annan föreställning. Jag har alltid hyst den öfvertygel,
3en, som jag hoppas Gr:n i allmänhet delar, att i hvilken mening
inan än må vara, det alltid är bäst att få förhållandena belysta af
O en 21 Mars f. m.
285
sanningens ljus. För öfrigt, hvad den af Hr Cederschiöld föreslagna
formen för blifvande propos. beträffar, eller att dela frågan
i tvenne, ber jag att i allo med honom få instämma.
Gr. Sparre, Fjrik: Jag inser allt för väl, att, på den helt
och hållet Norska ståndpunkt, som den siste värde talaren intagit,
han påyrkat tryckning af UnionsKomiténs Betänk., men att äfven
nu se de personer, som ur rent Svensk synpunkt yrkat revision
af föreningsfördraget, upträda med samma påståenden, för att föreviga
detta dokument och gifva det kraft för framtiden, det har
i sanning högeligen väckt min förundran. Hvartill tjenar det att
at eftervsrlder. bevara minnet af huru Svenska Kommissarierna vid
detta tillfälle utförde sina värf; skulle det kanske vara tillfredsställande
för Svenska folket att se huru dess komiterade med idel
eftergifvenhet förbisågo Sveriges interessen och biföllo Noriges allt
för öfverdrifna fordringar? Nej! det vore, efter mitt föreställningssätt,
att utkasta nya brandfacklor, som skulle åstadkomma en ytterligare
retning. Det förundrar mig ej. att de personer, som vid
sista plenum tillhörde minoriteten, tala för tryckning af Betänk:t,
men jag hoppas, att deuna minoritet ej skall bli större i dag än
vid sista plenum. Jag kan således för ingen del fatta, hvarför
man önskar den nu föreslagna åtgärden. Mine Hrr! om jag äfven
vill antaga att representationen i denna fråga handlat med fullkomligt
sinneslugn, så kan det väl ej förnekas, att i allmänhet
visat sig en viss agitation, och jag frågar väl, om det vore Svenska
folket värdigt att nu söka underblåsa densamma. Vi hafva
uttalat vår önskan till Konungen, så väl i afseende på revisionen,
som den andra omtvistade frågan, om Ståthållareskapet. Vare härmed
slut! och utkastom inga nya frön till förbittring. Jag för
min del yrkar bifall till Utsk:ts i denna punkt gjorda framställning.
Frih. Baab: Jag beklagar att Gr. Sparre åter skall upröra
en strid om Sveriges och Noriges olika intressen, och det förundrar
mig, att Grefven vill låta sådana uttryck undfalla sig, som att den
ena icke skulle hafva lika mycket fosterlandskärlek, som den andra.
Jag bestrider Hr Gr:n all rättighet att förutsätta lägre stämda fosterlandskänslor
hos andra, än dem han sjelf vill anses hysa. För öfrigt
får jag förklara, att jag anser mig hafva talat lika varmt ur
Svenskt intresse, som den värde Grefven trov sig hafva gjort det.
Jag misstänker att denna ömkliga farhåga för Unionskomiténs
Betänk, ej stödjer sig på annat, än farhågan att åtskilliga i
Utsk:ts Utlåt, begagnade, ur besagde Betänk, hemtade, motiver
skulle förekomma allt för ensidigt utplockade ur sitt rätta sammanhang
och icke tåla en granskande jemnförelse. Jag beklagar att jag
ej medtog de Norska handlingarne äfven i dag, i hvilket fall jag
tydligen skulle hafva bevisat att så verkeligen förhåller sig med
vissa åberopade utdrag. Jag erinrar mig likväl ett exempel pä dylik
ensidighet i Utsk;ts motivering. I fråga om Ståthållareskapet
åberopar Utsk;t på ett ställe, att Unionsnämnden skulle förklarat
286
Deli 21 Mars f. m.
att »det ena riket ej må kunna förändra» åtskilliga Grundlovsstadganden,
»utan det andra rikets samtycke» etc. Men, om man genomläser
denna del af Unionskommiténs Betänk,, skall man finna
att den åberopade strofen ligger inuti en mening, som endast afser
att bevisa behofvet att inskränka livartdera rikets nu egande rättighet
att ensidigt ändra sin grundlag; och uti motiven till g 4
i Unionskommiténs Betänk, förekommer en åsigt, som är alldeles
motsatt den Utsk:t förmenat sig hafva uptäckt hos kommitén; ty
der heter det: »Men, då livartdera af rikena, det ena oafhängigt
af det andra, kan företaga förändringar i sina grundlagar, så är
det nödvändigt förebygga möjligheten af en ensidig förändring» etc.
Skulle Grefve Sparres mening tilläfventyrs vara att man vunne
något genom att undandölja för allmänheten verkliga förh:det, så
tror jag den åsigten är alldeles falsk, alldenstund inbillningen om
en dålig sak upväcker alltid mera fruktan och mera förtrytelse, än
vissheten kan göra. Jag kan icke annat än att på det lifligaste
önska att något ljus blir spridt öfver dessa förleden, hvarför jag
fortfarande yrkar framgång åt Hr Ribbings motion.
Hr Cederschiöld: Hr Gr. Sparre har icke kunnat föreställa
sig att någon, som vid sista plenum i afs. på frågan om revision
tillhörde majoriteten, nu kunde upträda för att påyrka tryckning
af Unionskommitténs handlingar. Jag är dock en bland dem,
som vid sista plenum biträdde Hr Grefvens åsigt och i dag yrkar
framgång åt den af Hr Bibbing föreslagna åtgärden. Jag gör det
derföre att jag anser densamma vara ur flera hänseenden nyttig.
Att sanningen kommer i dagsljuset kan ej lända till skada, men
att vilja fördölja något, kan tvertom medföra sådant resultat.
Hr Grefven tror att tryckningen af dessa handlingar skulle
framkalla en viss agitation; men tror icke Grefven, att, om detta ändamål
derigenom kunde' vinnas, man långt för detta hade gatt i
författning om denna åtgärds vidtagande, helst som vi hafva
sett att en eller annan tidning upbjudit all sin förmåga för att
svärta allt hvad man från Svensk synpunkt sökt åvägabringa i denna
fråga; och måhända skall just den värde Grefvens yttrande i dag
gifva anledning dertill, att vi inom få veckor i någon tidning få
läsa just det, som Hr Grefven vill hafva oliist. — Jag skulle
derför tro att II. o. Ad. handlade fullkomligt i öfverensstämmelse
med sin pligt, om det Höglofl. Ståndet nu beslutade att i detta
afs. förekomma tidningspressen genom att bifalla det gjorda förslaget.
Hr Roos, Anders Emanul: Jag har begärt ordet, endast för
att gifva den uplysning, att Unionskommitténs Bet. eller rättare förslag
till Föreningsakt redan finnes tryckt på Svenska språket i det af Hr v.
Hartmansdorff afgifna förslag till ny representationsförfattning. Han
har uti sitt förslag i en sådan akt endast ändrat texten så till vida,
att han uteslutit stadgandet att så väl Svensk som Norsk man
kan blifva UtrikesStatsminister i Sverige. Han ansåg Sverige böra
bibehållas vid sina rättigheter i diplomatiska ejler ministeriella ären
-
Den 21 Mars f. m.
287
der. För öfrigt är hans förslag nästan enahanda med Unionskommitténs.
Hvad åter särskildt beträffar frågan att Unionskommitténs
Betänk, icke skulle, utan stor kostnad, kunna befordras till
trycket, särdeles som ett stort antal exemplar erfordras till utdelning
utan ersättning, ber jag att få uplysa, att, om äfven de vidsträckta
protokollerna skola tryckas, blifver kostnaden 3 k 4 ggr
större än om endast Betänk, och förslaget till Föreningsakt tryckes,
ty, utom det att protokollerna äro ganska vidlyftiga, åberopas deruti
en mängd bilagor och handlingar, som i sådant läll också måste
tryckas.
Jag tror sål., med hänsigt dertill att dessa handlingars innehåll
eller de motsatta åsigter, som deruti från Svensk och Norsk
sida uttalas, också framdeles komma att göra sig gällande hos de
Kommittérade, åt hvilka det tilläfventyrs updrages att utarbeta förslag
till föreningsfördragets ordnande, och att detta arbete utan tvifvel
befordras till trycket, lt. o. Ad. för närvarande gjorde bäst, att,
i likhet med hvad tvänne andra Stånd redan beslutat, bifalla Utskottets
Betänk.
Gr. Sparre: Jag har verkligen till min stora förvåning funnit,
att det gifves en och annan af majoriteten vid sista plenum,
som nu förordar Hr Ribbings förslag. Jag ber att för Hrnne få
förklara, att syftemålet med mitt förra anförande ingalunda var,
att UnionsKomiténs Betänk, skulle hemlighållas; jag har blott
velat att man borde taga i öfvervägande huruvida detta dokument
verkligen kunde anses vara af den beskaffenhet, att det borde på
Svenska Statens bekostnad tryckas, för att bevaras åt efterverlden.
Men vare långt från mig att hysa denna tanke af orsak att det
skulle vara förmånligt att hemlighålla verkliga förhållandet. Frågan
är blott om dokumentet må anses förtjent af att förevigas.
Huruvida afsigten med UnionsKomiténs sammanträde varit,
att de der förefallande debatterna skulle för allmänheten bekantgöras,
derom tror jag att meningarne kunna vara delade. Det är
visserligen vanligt att man publicerar allmänna traktater, men att
man äfven publicerar deröfver hållna protokoller och afgifna förslager,
det tror jag sällan har skett. Jag vidhåller fortfarande
min anhållan om bifall till Utsk:ts i denna punkt gjorda framställning.
Hr Ribbing: Gr. Sparre tyckes genom sitt sednare yttrande
mycket hafva modifierat sitt föregående. Jag kunde till en början
ej fatta meningen med hans framställning på annat sätt, än att
det skulle anses skadligt att sprida ljus öfver det Betänk., UnionsKomitéen
afgifvit. Det tyckes som Gr. Sparre hade förgätit den
diskussion, som vid sista sammanträdet egde rum härstädes. Jag
vill återkalla i Hr Gr:ns minne de många beskyllningar, som vid
det tillfället utkastades mot Ekon.Utsk:t; de flesta gingo ut derpå,
att det Utlåt., Utsk:t i ämnet afgifvit, samt med dervid gjorde
citater ur UnionsKomiténs förhandlingar, vore ensidigt och polemiskt,
för att nedtrycka Noriges rätt, och man förebrådde Utsk;t
288
Den 21 Mars /. m.
till och med att med lättsinne hafva gått till väga i behandlingen
af den förevrde angelägenheten. Jag frågar väl då, om ej den
lämpligaste och ändamålsenligaste åtgärden, för att ådagalägga att
Utsk:t citerat rätt, just vore den, att vädja till sjelfva urkunderna
eller Komiténs handlingar, och skulle man ej derigenom vinna de
sannaste uplysningar? Detta har varit syftemålet med min motion.
Det är ingen småsak, M. Hrr, som här är i fråga; annars skulle
jag också beräkna kostnaden. Det ofullständiga i dessa ämnen,
sora i frami. Presidenten v. Hartmansdorffs representations-förslag
uptages, gör ingalunda tillfyllest. Jag har sjelf varit i tillfälle att
deremot se det fullständiga och med verklig noggrannhet af Hr
Hartmansdorff i UnionsKomitén såsom hans särskilda mening afgifna
förslag till nytt föreningsfördrag, deruti han § för § jern fört
det med UnionsKomiténs och vid genomläsningen deraf skall man,
hvad Hr v. Hartmansdorff beträffar, finna vederlagdt hvad Gr. Sparre
yttrat, att de Svenske Komiterade med idel eftergifvenhet förbisågo
Sveriges interessen och biföllo Noriges allt för öfverdrifna
fordringar.
Jag tror att den bästa uplysning i frågan vinnes på sätt jag
föreslagit, och fortfar jag att begära propos. på det förslag, Hr
Cederschiöld nyss framställt.
Hr Cederschiöld: Om inga andra reservationer borde till
tryckes befordras, än som kunde tjena till ärestoder för eftérverlden,
så skulle jag åtminstone aldrig våga bifoga några sådane till de
Betanien, som utgå från det Utsk., jag tillhör; och jag får upriktigt
tillstå, att jag icke trott, det Gr. Sparre sjelf upskattade alla sinn
reservationer till det höga värde. Hvad den omständigheten beträffar,
att handlingarne möjligen kunde vara att betrakta såsom
diplomatiska, och att de i följd deraf ej borde till trycket befordras,
så lemnar denna Gr. Sparres anmärkning ytterligare bevis
derpå, att Gr:n ej varit närvarande från diskussionens början. Jag
får derföre uplysa Hr Gr:n derom, att motionären gjort den inskränkning
i sitt förslag, hvari äfven jag instämt, att ej mer borde
tryckas på Svenska språket, än hvad som redan blifvit tryckt på
det Norska, och icke kan väl då Hr Gr:n anse det vara med
brödrafolkens likställighet förenligt, att Svenska folket skall undanhållas
kännedom om hemligheter, som för brödrafolket redan äro
uppenbarade.
Jag vidhåller fortfarande min anhållan om bifall till Hr Ribbings
förslag, med den inskränkning, som sedan blifvit gjord.
Gr. Björnstjerna: Jag tror mig ej behöfva uptaga till besvarande
de af Hr Cederschiöld gjorda anmärkningarne, enär desamma
redan af Gr. Sparre blifvit fullkomligt vederlagda. Jag
vill blott, i afs:de på den af mig meddelade upgiften om det i
Norige tryckta UnionsKomitéBetänkd, åter fästa Hr Cederschiölds
upmärksamhet derpå, att detta Betänk, aldrig varit och ej en gång
för närv:de finnes derstädes tillgängligt i bokhandeln, utan trycktes
-
Den 21 Mars f, m.
289
tes af detsamma endast ett inskränkt antal exemplar, som sedan
utdelades åt vissa auktoriteter. Den person, som förskaffat Frih.
Raab det exemplar, han omtalat, torde bäst kunna intyga sanningen
häraf.
Hr Reutersvärd, Patrik: Gr. Sparre yttrade, att hvar
och en, som påyrkade tryckning af UnionsKomitéBetänk:t, vore att
anse som »utskickare» af den minoritet, som vid sista plenum blef
så undertryckt. Jag får bekänna, att jag tillhörde majoriteten,
men anser mig likväl deraf oförhindrad att biträda det af Hr Ribbing
väckta och af Hr Cederschiöld understödda förslag. Jag kan
nemi. ej för min del fatta, hvarföre man för Svenska allmänheten
vill hemlighålla en handling af nationel beskaffenhet och af hvilken
redan vårt brödrafolk fått kännedom. Gr. Björnstjerna har visserligen
anmärkt, att Betänka ej blifvit till allmänheten utdeladt,
utan blott till vissa auktoriteter; men detta ger mig ani. förmoda,
att allmänheten skulle hafva kunnat taga del af detsamma, om den
så för godt funnit. Att som skäl för afslag å motionen anföra
den omständighet, som Gr. Sparre gjort, att haudlingarne vore af
diplomatisk natur, anser jag vara en alldeles falsk åsigt om saken,
ty hvarföre skall Norska allmänheten i detta hänseende beviljas en
fördel, som ej kan förunnas oss. Jag förundrar mig äfven mycket
öfver den af många uttryckta farhåga, att Betänk:t skulle innehålla
åtskilligt, som kunde vara kränkande för dem, som deri deltagit,
eller, med andra ord, att de Svenska männen, som hade detta updrag,
skulle handlat i en icke-fosterländsk ande. Jag anser, att
Betänkrt borde, om icke för annat, åtminstone för att utplåna
sådana tillvitelser, på allmän bekostnad tryckas, det enda medlet,
hvarigenom man kunde få ljus i saken.
Jag anhåller om bifall till Hr Ribbings motion.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å den lörev:de 2:dra punkten
blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:ts hemställan, och dels af Hr
Cederschiöld, med hvilken Hr Ribbing och Frih Raab, efter att
hafva afstått från förut gjorda särskildta yrkanden, sig förenat, att
R. o. Ad. måtte besluta, att på allmän bekostnad skulle af 1844
års UnionsKomités förhandlingar tryckas på Sveuska språket så
mycket, som redan vore tryckt på det Norska, eller UnionsKomiténs
Betänk, med de Norska ledamöternas reservationer och Norska Regeringens
»Indstilling» i ani. deraf, samt derutöfver de Svenska
ledamöternas reservationer; hvarförutom Hr Cederschiöld begärt, att,
för den händelse detta förslag vunne R. o. Ad:s bifall, särskild
propos. måtte framställas derom, att jemväl UnionsKomitéens Fröt.
skulle till trycket befordras.
Efter gjorda propos:r å bifall till så väl Utsk:ts hemställan
som Hr Cederschiölds förslag, hvilka båda propos:r besvarades med
starka ja och nej i blandning, framstäldes förnyad propos. å bifall
till Dtskits hemställan, och, då dervid svarades starka ja, blandade
H. IV. 19
290
Den 21 Mars f. ra.
med särdeles många nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
Den, sorn bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts uti 2:dra punkten
af Betänkit N:o 37 gjorda hemställan, alt Hr Ribbings motion
om tryckning af UnionsKomiténs Betänk, med dertill hörande
handlingar icke må anses f. n. böra till någon åtgärd föranleda,
röstar Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yitiner Nej, antager R. o. Ad. Hr Cederschiölds förslag, att
R. o. Ad. skall besluta, att på allmän bekostnad må af 1844 års
UnionsKomités förhandlingar tryckas på Svenska språket så mycket,
som redan är tryckt på Norska språket, eller UnionsKomitéens
Betänk, med de Norska ledamöternas reservationer och Norska
Regeringens »Indstilling» i ani. deraf, samt derutöfver de Svenska
ledamöternes reservationer, med R. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt
pröfva väckt förslag om tryckning jemväl af UnionsKomiténs
Prot.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 77.
Nej — 83.
H. Exc. Hr Gr. o Landtm, tillkännagaf. att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättning af plenum kl. 6 e. m.
Hr Cederschiöld: Sedan genom den slutade voteringen
det blifvit afgjordt, att R. o. Ad. anser, att så mycket bör till
trycket befordras, som redan är tryckt i Norige, och derjemte de
af de Svenske ledamöterne i ämnet afgifna reservationerna, så får
jag hemställa, det R o. Ad. ville besluta att inbjuda de öfriga
HiksSttn att om detta modifierade förslag sig förena, samt, om
detta bifälles, att en underd. skrifvelse i ämnet måtte till K. M.
afgå.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Som jag icke varit i tillfälle
att deltaga i diskussionen, ber jag att med några ord få förklara,
hvarför jag med min röst biträdt Hr Ribbings förslag. Jag anser
nemi. att det varit i strid med grundlagarue, att redan i sä många
år Regeringen undanhållit detta Betänk, allmänhetens kännedom.
och jag tror icke, alt en sådan princip bör af Ständerna godkännas,
Elter samma grund skulle hvilket KomitéBetärik. som
helst kunna undgå att offentliggöras, blott det förklarades för en
Statsrådshandling. Jag vet för öfrigt ej, hvarför man skall bevilja
Norrmännen en fördel, att granska det afgifna Ullåt:t, som ej kan
förunnas oss.
Jag anhåller äfven att få förena mig med Hr Cederschiöld i
hans begäran om inbjudning tili de öfriga Stånden, att förena sig
om det nyss här fattade beslutet.
Den 21 Mars f. m.
291
Gr. Sparre: Efter de uplysningar, Riddarli.Sekretrn mig meddelat,
nera], att Utskits Betänk., som tillstyrker afslag å Hr Ribbings
motion, blifvit af tvenne Stånd, nemi. Preste- och BondeStånden,
bifallet, så får jag äran till Hf Gr. o. Landtm, hemställa,
huruvida det med grundlagen vore öfverensstämmande att inbjuda
de öfriga Stånden att instämma i det af R. o. Ad. nyss fattade
beslut.
Hr Ribbing: Jag ber att få förena mig med Hr Ceder
schiöld
i afseende på den af honom föreslagna inbjudningen till de
öfriga Stånden, att förena sig uti det af R. o. Ad. nyss fattade
beslut, I afs. på den omständighet, Gr. Sparre nyss antydde, eller
att Hr Gr:n o. Landtm, möjligen skulle anse sig förhindrad att
framställa propus, på den ofvannämnde inbjudningen, af orsak att
■tvänne Stånd redan, lika med Utsk:t, afslagit min framställning, så
ber jag få fästa upmärksamheten derpå, att det nu af R. o. Ad.
bifallna förslaget är betydligt moaifieradt mot hvad det ursprungligen
var.
Hr Cederschiöld: Den framställning, Gr. Sparre nyss gjort,
tror^ jag ej står i öfverensstämmelse med den praxis, som hittills
varit följd inom representationen. Åtminstone så länge jng deltagit
i förhandlingarne inom detta Stånd, har alltid den åsigten
gjort sig gällande, att man kunde, då ett af Utsk, afgifvet förslag
antages i förändradt skick, inbjuda de andra Stånden att
i det fattade beslutet deltaga. Dessutom är den lör handen varande
frågan af den beskaffenhet, att den när som helst kan uptagas
till ny behandling, emedan det i Utsk:ts beslut heter »att Utsk:t
hemställer, att Hr Ribbings motion icke må anses för närvarande
böra till någon R. Stms åtgärd föranleda.» För öfrigt, då man
i andra frågor gör så beskaffade inbjudningar, så kan jag icke
finna, att något hinder skall möta för den nu under öfverläggning
varande.
Gr. Sparre: Den tydning, den siste värde talaren gifvit, åt
ordet »för närvarande», är efter min upfattning af den beskaffenhet,
att den ej tarfvar någon vederläggning. Jag kan nemi. ej
fatta, huru man vill tolka detta uttryck, såsom dermed skulle menas
»icke i dag, men i morgon»; jag är säker på att pluraliteten
af dem, som genomläst Utsk:ts beslut, har förstått det så, sorn
Utsk:ts mening äfven varit, att motionen icke under »nuv:de tidsperiod»
d. v. s. »under innevide Riksdag» borde till någon R. St:rs
åtgärd föranleda. Då detta tillstyrkande är bifallet af 2:ue Stånd
och då, till följd af grundlagens föreskrifter, Hr Ribbings motion
således är förfallen, så kan någon motion ej i samma syftemål vid
innev:de Riksdag väckas. Hr Cederschiölds nu framstälda förslag
är nemi. blott en modifikation af Hr Ribbings förslag, hvilket numera
är dödt och kan ej mer väckas till lif. Derföre kan, enligt
mitt förmenande, ej någon hemställan om inbjudning å förändring
eller uphäfvande af R. St:rs beslut af Hr Gr:n och Landtm, göras.
292
Pen 21 Mars f. m.
Sedan undertecknad härefter tillkännagifvit, att, enligt ankomna
Prot.Utdrag, Allm. Besv- och Ekon.Utsk:ts förev:de Betänk,
blifvit i dess helhet bifallet af Preste- och BondeStånden, men att
någon underrättelse om BorgareStåndets beslut derom ännu icke
anländt; förmälte H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att Hr Cederschiöld
hade yrkat, att de öfriga RiksStånden skulle inbjudas att förena
sig med R. o. Ad. uti dess i ani. af 2:dra punkten utaf förevide Betäuk.
fattade beslut, äfvensom att, derest inbjudningen antages, en underd.
skrifvelse skulle aflåtas till K. M. med anhållan att R. St:rs i afs.
å tryckningen af ifrågav:de handlingar fattade beslut måtto af K.
M. gillas och till verkställighet befordras; meu enär, enligt ankomna
och R. o. Ad. delgifna Prot.Utdr., 2 Riksstånd bifallit
2:dra punkten af förevide Betänk., deri Hr Ribbings oftaberörde
motion blifvit i dess helhet afstyrkt, till följd hvaraf frågan om
tryckning af större eller mindre delar af UnionsKomiténs förhandlingar
hade, jemlikt 73 § Riksd.Ordn., för denna Riksdag förfallit,
ansåg H. Exc. sig vara af nyssnämnde grundlagsbud förhindrad
att den utaf Hr Cederschiöld sednast begärda propos. framställa;
hvaremot H. Exc. skulle göra propos. å Hr Cederschiölds förut
framstälda förslag, att R. o. Ad. för sin del skulle besluta tryckning
af UnionsKomiténs protokoll.
Hr Cederschiöld: Jemte det jag till prot:t får anmäla
min reservation mot det förklarande, Hr Grin och Landtm, afgifvit.
och under förhoppning att Gr. Sparre vid alla kommande likartade
fall skall påyrka enahanda förfaringssätt, ber jag att få afstå
från min förra anhållan om propos. på tryckning af diskussionsprotma,
då bifall dertill ej skulle kunna leda till något resultat
efter det förklarande, Hr Gr. o. Landtm, afgifvit.
Sedan Hrr Ribbing och Dalman samt Frih. Raab häruti instämt,
förklarade H. Exc. Hr Cederschiölds sistberörde förslag hafva
förfallit.
Härefter föredrogs och bifölls den 4:de och sista punkten af
förevide Betänk.
Föredrogs StatsUtskits den 1 0 och 14 dennes bordlagde Utlåt.
Nio 75, i anledning af väckt fråga om anslags beviljande åt
Adjunkten Mag. 0. Torell för en vetenskaplig resa till Norra
Ishafvet.
Hr Olivecrona, Knut: StatsUtskit har, som det synes,
fullständigt redogjort för alla de skäl, som tala för bifall å den
af motionärerna gjorda hemställan om anslag af 8000 Rdr för befrämjande
af den vetenskapliga expedition till Ishafvet, som Adjunkten
Torell, med biträde af andra naturforskare, ämnar under instundande
vår och sommar företaga. Jag anhåller blott att få
tillägga, att jag anser det R. St. ej böra lemna detta tillfälle obegagnadt,
att, då det kan ske med upoffring af en så ringa summa,
Den 21 Mars f. m.
293
understödja ett företag, som säkerligen skall lända fäderneslandet
till stor heder. Detta exempel skulle derjemte, enligt mitt förmenande,
verka upmuntrande för andra unga vetenskapsidkare, som
sträfva för det oegennyttigaste af allt, nemi. vetenskapen.
Jag anhåller om bifall till StatsUtsk:s gjorda framställning.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Motionärernas i ifrågav:de ämne
afgifna förslag är af följande lydelse: »att R. St:r måtte till K.
M:s disposition ställa en summa af 8,000 Rdr, att, i denman
K. M. pröfvar nödigt, utbetalas till Mag. Torell för fortsättandet
af hans forskningsresor etc. etc.» Utsk:t åter har föreslagit: »att
för befrämjande af den vetenskapliga expedition till Ishafvet, som
Adj. Torell, med biträde af andra naturforskare, ämnar under instundande
vår och sommar företaga, R. St:r måtte bevilja och pä
Siksg.Kont. anvisa en summa af 8,000 Rdr, att under innev:de
år utbetalas, pä sätt K. M. behagar förordna etc. etc.» — Vid
dylika frågors behandling så har det hittills varit vanligt och är
väl äfven mest öfverensstämmande med de konstitutionella lagarne,
att denna summa af Ständerna ställes till K. M:s disposition för
att. så vidt K. M. finner lämpligast, användas till vare sig det ena
eller andra ändamålet. 1 'etta hafva motionärerna mycket riktigt
iakttagit, under det att Utsk:t ansett det öfverflödigt. Utsk:t har
nemi. blott till K. M. öfverlåtit att bestämma om sättet för medlens
utbetalning, äfvensom att K. M. må meddela lämpliga föreskrifter
om åliggande för bemälde naturforskare, att om denna
expedition afgifva underd. berättelse eller till Staten öiverlemna
derunder gjorda samlingar. Det är således i formelt hänseende
en ej så obetydlig skilnad mellan detta och det förfaringssätt, man
under likartade förhållanden vanligen brukar iakttaga. Jag skulle
derför föreställa mig att Ridd. o. Ad. gjorde rättast att bifalla motionärernas
förslag och att således anslagssumman borde ställas till
K. M:s disposition; men då jag har mig bekant, att detta Betänk,
redan af 3:ue Stånd är bifallet och någon förändring således ej
står att åstadkomma, så vill jag blott inskränka mig till att nedlägga
min reservation mot det sätt, StatsUtsk:t föreslagit, eller att
K. M. skulle förbigås.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: I anledning af den siste
värde talarens mot Stats-Utsk:s förevule Betänk:de gjorda anmärkning,
att Utsk:t förbisett, att till K. M:s disposition ställa den
för Adj. Torell tillstyrkta anslagssumman, ber jag att få fästa upmärksamheten
derpå, att densamma är alldeles ogrundad, hvilket
äfven den värde talaren torde finna, om han behagade genomläsa
slutmeningen vid motiveringen, der det nemi. heter, »att Utsk:t
anser lämpligast, att R. St:r till K. M. i underd. öfverlemna att
meddela de föreskrifter och vilkor i afseende på anslagets användande,
som från Statens sida må finnas af omständigheterna påkallade».
När nu i denna meningen tillstyrkes, att K. M. skall
bestämma och förordna om lämpligaste sättet för medlens anvisande,
så synes deraf tydligen, att anslaget är stäldt till K. M:s
294
Den 21 Mars 1. m.
disposition. Jag. för min del, kan således ej finna annat, än att
den af Gr. Lagerbjelke gjorda anmärkningen är opåkallad. Jag
anhåller orri bifall till Utsk:s gjorda framställning.
Gr. Lagerbjelke: Med anledning af den siste värde tala
rens
yttrande, kan jag ej annat än beklaga, att
skrifvandet af detta Betänk:de, ej i beslutet låtit inflyta de sunda
tankar och principer, som i motiveringen finnas uttryckta.
Efter härmed fulländad öfverläggning, blef propos. å bifall
till StatsUtsk:ts förev. Uthde framställd och med ja besvarad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsk:ts
den 10 och 14 dennes bordlagda Mern. N:o 18, med förslag
till vissa förändrade föreskrifter, ang:de förvaltningen och utlåningen
af statslånefondens medel.
l:sta punkten.
Bi lillis,
2:dra punkten.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: I afseende å de» tni
föredragna 2:dra punkten af BankoUtsk:s Mern. N:o 18, hade jag
icke ansett nödigt göra någon anmärkning, såvida densamma ej
stod i ett oeftergifligt sammanhang med en annan efterföljande.
Utsk:t har, enligt mitt förmenande, vid uppställandet af det förslag,
som nu ar understäldt IL o. Ad:s pröfning, frångått den
hufvudprincip, hvaruppå IL St:r, i afseende på det s. k. Statslånets
uptagaude, grundade sitt beslut. Såsom gifvet måste väl få antagas,
att vid det tillfälle. Ständerna lättade beslut om uptagaude
af ett statslån, för att dermed blifva satte i tillfälle att understödja
näringarne, meningen var, att detta lån skulle vara en tillfällig
hjelp, och om än jag, och kanske en och annan med mig,
väl insåg att statslånet ej skulle blifva guldet inom den förutsatta
tiden, hade man åtminstone rätt att hoppas och vänta att försök
ej skulle göras att komma derhän, hvartill man nu tyckes sträfva,
att i mer eller mindre mån göra närande lånefond permanent.
För att i korthet antyda min mening, ber jag att få upläsa en
del af den af Hr Wallenberg till Mern. fogade reservation, så
lydande:
«Då jag, i olikhet med Höglofl. BankoUtskd, upfattat hvad
sorn nu kunde vara ändamålsenligt att iakttaga, tor att utan någon
svårare tryckning möjliggöra Statslånefondens indragning utur
den allmänna lånerörelsen, så utbeder jag mig att min särskilda
mening på detta sätt må komma till Rikets Ständers kunskap.
Statslånefonden var, då den inrättades, en tillfällig lånetiligång,
och, änskönt den då bestämda tiderymd måhända var allt
för kort att amortera så betydliga flytande skulder, som allmänna
Don 21 Mars f, m.
295
rörelsen 1857 iråkat, så torde numera icke skäl förefinnas att genom
ny utlåning från Statslånefonden gifva densamma än mera
permanent natur och aflägsna tidpunkten för en slutlig utredning.
Mig synes, som K. M:s nåd. alsigter att bereda lättnad för
Statslånefondens gäldenärer bäst motsvarades genom att besluta,
att berörde gäldenärer må successive under ytterligare ett par års
tid afbörda sin skuld.
Begynner man efter innevarande års utgång en alldeles ny
utlåning, så är det ganska möjlig^ att denna andra serie låntagare
hos 1862 års Ständer begära en ny förlängning eller respit, och
det vill synas, som oro Statslånefonden på detta sätt skulle blifva
en andra uplaga af den allmänna Diskonten.
Det är otvifvelaktigt, att, då Statslånefonden först öppnades
för allmänheten, det hade varit både billigt och klokt att sätta
räntan lägre än hvad som skedde. Mig synes, att om t. ex. 6
procent då blifvit bestämda, och man sedermera för hvarje 6:te
månad höjt räntan ‘/2 procent, så hade denna fond sjelfmant dragit
sig ur rörelsen i den mån, som penningar på andra håll blefvo
billigare. Men om det hade varit billigt att till en början bereda
alla lättnader för lånesökande, så förefinnas icke samma an
ledningar,
sedan man önskar få fonden dragen ur rörelsen och
redan beslutat hvartill den bör användas.»
Det är just fruktan för ett tillvägagående för framtiden, sådant,
som reservanten har antydt, som föranleder mig att yrka,
att den nu föredragna punkten måtte blifva återremitterad. Fråga
kunde och borde här aldrig upstå om annat, än att, på sätt K.
M. föreslagit, medgifva de nuvarande låntagarne att efterhand afbörda
sina skulder, men att åter utlåna dessa utbetalningar vore
att af Statslånefonden uprätta en ny diskontinrättning, en åtgärd,
som jag på det allvarligaste måste motsätta mig. Hvad beträffar
de till Banken indragne medlens öfverlemnande till Riksg.Kont.,
så inser jag sannerligen icke fördelen af det i detta hänseende af
Utsk:t gjorda förslag, eller att inbetalningarne skola ske terminvis.
Det naturliga och enkla i det afseendet synes vara att de inflytande
afbetalningarne ölverlemnas till Uiksg,Kont:s disposition i den
mån de ingå. Jag kan således ej, för min del, inse hvarföre man,
då det af K. M. gjorda förslaget om succesiv liqvid af Statslånefondens
utestående fordringar under nuvarande förhållanden, med
hänsigt till den beslutade indragningen af utländska lån i landet,
ej kunde medföra något mehnligt inflytande på penningeställningen,
vill framskjuta återbetalningen till en tid, då fördelen af denna
nya låneoperation längesedan uphört att på landets penningerörelse
utöfva någon inverkan.
Dessa äro i korthet de skäl, på hvilka jag stödjer min anhållan
om återremitterande af förenämnde punkt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Den siste värde talaren
har vid behandlinges af den andra punkten äfven ingått i betraktelse
öfver åtskilliga andra punkter, såsom den 6:te m. fl. Jag,
för min de), vill hålla mig till ämnet. Den siste värde talaren
29G
I) en 21 Mars f. m.
bar sagt, att meningen med det ifrågasatta upskofvet med inbetalning
af de ifrån Statslånefonden utlånade medlen var den, att de
låntagare, som nu finnas i Statslånefonden, skulle få förlängning i
tiden för sina afbetalningar. Utsk:t bar ej upfattat saken så.
Utskit har nemi. förestäilt sig att Statslånefonden skulle så småningom
under de påföljande åren dragas ur rörelsen, med hänsigt
till den omständighet, att de flesta af dessa medel behöfde användas
i och lör jernvägsarbeten». Utsk:t har således lemnat fria
händer åt Fullmäktige att gå tjjl väga på sätt de lämpligast funne.
Det finnes ej genom detta stadgande något hinder för Fullmäktige,
att, sedan lånet är förfallet, utlemna delsamma till en annan läntagare.
För öfrigt är stadgandet i den 2:dra punkten nästan enahanda
med det nu gällande; men sorn jag finner den nu föreslagne
redaktionen bättre, anhåller jag om bifall till Utskrs gjorda framställning,
eller att punkten kommer att lyda: »Ätt ifrågav. medel
må, efter sig företeende omständigheter och behof, af BankoFullm.
fördelas mellan Bankens olika lånedistrikter till utlåning genom de
särskilda diskontverken.»
Gr. Liljencrants: Jag har upfattat K. M:ts Propos. all
deles
på samma sätt, som Frih. Tersmeden, att nemligen det skulle
beredas en lättnad för lånegrenarne och rörelsen i allmänhet. Men
huruvida det skall blifva A. eller B, skall som komma i åtnjutande af
denna fördel, derom är just frågan. Att jag ej begått något misstag
i min begäran om punktens återremitterande, det bevisas
bäst genom densammas föreslagna ordalydelse: »att ifrågav:de medel
må, efter sig företeende omständigheter oell behof, af BankoFullmäktige
fördelas mellan Bankens olika lånedistrikter till utlåning
genom de särskildta diskontverken.» För att nemi. en utlåning
skall kunna ega rum, måste en förlagssumma finnas. Alla nu befintliga
låntagare hafva naturligtvis uptagit lånen antingen i Stockholm,
Göteborg, Wisby eller Malmö.
Det måste sål. ej finnas några ofördelade fonder, utan de fonder,
• som skulle komma att fördelas, upkomma af de inbetalningar, som un
der
vissa tider skulle komma att ega rum. Då jag sålunda anser,
att dessa af inbetalningar influtne medel ej ytterligare böra utlånas,
utan användas till sitt bestämda ändamål, så måste deraf följa
att några fonder till nya utlåningar ej komma att förefinnas, och
af dessa skäl fortfar jag att yrka återremiss af punkten, på det att
Utsk:t måtte vidtaga sådane åtgärder, att andra tillgöranden med
ifrågavarande lånefond ej må ifrågasättas än sådane, hvarigenom någon
lättnad bereddes för de låntagare, som nu skulle hafva svårighet att
återgälda hvad de lånat. Det kunde ju bestämmas, att de successivt
finge göra sina betalningar, hvarigenom äfven för Banken större
säkerhet vunnes, ty man hade alltid mera skäl att förmoda, att en
person, som har sitt lån ställdt, på liqviderande i längre terminer,
snarare skäll göra sina inbetalningar, än en annan, som har penningar
till låns på kortare tid. Vidtager man ej, som jag nyss
yttrade, någon åtgärd för beredande af lättnad för de nu befintlige
låntagarne, inträffar säkerligen, att vid nästa Riksdag en ny serie
Deli 21 Mars f. m.
af låntagare förefinnes, hvilka då finnas lika oförmögna att betala
sina skulder, som de nuvarande förmenas vara det.
Frih. Tersmeden: Sedan Gr. Liljencrants åter uprepat,
hvad han första gången yttrade, så får jag äfven ånyo erinra Hr
Grefven derom, atl Utskits åsigt i den lörevarande frågan var den,
att det vore bäst, att åt Fullmäktige öfverlemna bedömandet om
lämpligaste sättet att sköta denna lånerörelse. Utsk:ts mening har
varit, att en fördelning af de influtna medlen skulle, på sätt hittills
skett, försiggå mellan de olika lönekontoren, och att således indragning
efter samma grunder skulle ske från de olika ställena. Hvad
beträffar den af Gr. Liljencrants lörespeglade faran, att låntagarne
älven vid nästa Eiksdag skulle begära förlängning, så har Utsk:t,
för att förekomma frågans behandling vid nästa Eiksdag, i en efterföljande
punkt föreslagit att utlåningen från Statslånefonden skulle
uphöra ett år tidigare än K. M:t föreslagit, hvilken förkortning af
utlåningstiden Utsk:t ansett ej kunna medföra något mehnligt inflytande
pä penningeställningeu i landet, emedan de influtne medlen
skulle kunna, i händelse de ej genast i och för jernvägsarbetena
erfordrades, af Eiksg.Kont:s styrelse under t iden i låneväg disponeras,
hvarigenom de alltid kommo allmänna rörelsen till godo.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Sedan E. o. Ad. bifallit den
första punkten, hvilken innehåller: »att förvaltningen af Statslånefondens
medel kommer att fortfarande besörjas af Eikets Ständers
Bank, i hvars räkenskaper denna fond, såsom hittills, bör särskildt
uptagas och redovisas», så synes det mig vara påtagligt att Banken
får förvalta dessa medel på sätt som ej allenast länder allmänna
rörelsen till största fördel, utan äfven i möjligaste måtto betryggar
Statsverket för till äfventyra upkommande förluster. Att, på
sätt Grefve Liljencrants föreslog, binda Fullmäktige vid den bestämda
föreskrift, att endast lånen skulle få omsättas och ej utlånas,
utan i mon af behof öfverflyttas till Biksg.Kont., så synes det
mig, att detta blir svårt att realisera, både med afs. (åstadt på liqvidernas
upgörande mellan Banken och nämnde Kontor, samt på
den tvifvelaktig» utgången af att få penningarue pä ett ändamålsenligt
sätt fruktbärande. Då denna fråga i första hand skulle afgöras
iuom Eiksgäldsafdelningen, diskuterades, huruvida det ej vore
skäl att öfverlemna hela fonden i dess nuvarande skick till Eiksg.-  Kont. och derefter upgöra en räkning med Banken. Denna
åsigt förkastades dock af majoriteten, hvarför jag äfven hoppas att
E. o. Ad. ej måtte på oriktigt sätt nu gå till väga och söka taga
tillbaka i andra punkten hvad man bifallit i den första.
De skäl, Frih. Tersmeden framställt, tala ytterligare för bifall
af punkten, hvarom jag nu anhåller.
Gr. Liljencrants: Hvad den siste värde tal. yttrade om
den gemenskap, som skulle ega rum mellan första och andra punkten,
fattar jag sannerligen icke, och sålunda är jag ej i tillfälle att
bemöta hans framställning. Hvad åter beträffar Frih. Tersmedens
I
>98 Den 31 Mara f. n.
yttrande att vår upfattning skiljer sig i fråga omK.M:ts Propos.,
så är det visserligen sannt, alldenstund jag önskar framgång åt den
framställning, jag gjort, oell i förbigående får jag nämna att K.
M:ts Propos, så vidt jag erinrar mig rätta ordalydelsen, ej i detta
afseende uttrycker någon annan tanke, än att en lättnad må beredas
Statslånelondens gäldenärer derigenom, att medlen så småningom,
i nion af behof och andra omständigheter, komme att indragas.
Det är också den åsigt jag söker förfäkta. Men att man
vill begagna afbetalningarne till-att göra nya utlåningar och sålunda
bilda andra serier af gäldenärer till Statslånefonden, det är deremot
jag talar, emedan jag anser det både oriktigt och obelsöfligt.
Oriktigt ur den synpunkt, att lånetiden är alltför kort, ty då lånet
i allt fall skall vara betaldt innan 1862 års utgång, så är, om
med lånesummans begagnande afses, såsom man låter påskina, att
dermed bispringa det betryckta jordbruket, fördelen ganska ringa.
Och dermed är ingen i sjelfva verket hjelpt. För öfrigt ber jag
att få nämna, att jag ej så mycket håller på denna punkt, enär
man säkerligen i en kommande blir i tillfälle att besluta om den
förevide frågan.
Sedan öfverläggningen nu ansetts fulländad samt H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall a och dels återremiss
af Utsk:ts förslag uti förevarande 2:dra punkt, framställdes
propos. å bifall till förslaget, och då dervid svarades många ja jemte
några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten.
Frih. Tersmeden! Vid det sätt att beräkna räntan, som i
tredje punkten är föreslaget, har jag hört diverse anmärkningar,
som jag för min del medger äro grundade. De hafva egentligen
varit riglade mot slutmomentet i punkten eller watt för försträckningar
från Statslånefonden kommer att beräknas enahanda ränta, som
för tillfället gäller vid utlåning och diskontering från Handels-och
Näringsdiskoutfonden». Skulle nemligen räntan, säger man, på
Statslånefonden höjas och sänkas i förhållande till räntan å Handels-
och Näringsdiskontfonden, upstode derigenom en stor svårighet
för Bankofullmäktige, alldenstund det fordrades, för att kunna
draga möjligaste vinst af medlen, att med noggranhet följa alla
inom den allmänna rörelsen förefallande omständigheter.
Jag kan ej neka för att jag delar i allo riktigheten af denna
anmärkning och skulle derföre vilja föreslå,latt man, i stället för
detta ofvannämnde moment, ville införa: »att räntan skulle beräknas
till 6 procent och förskottsvis afdragas». Derigenom skulle i
beräkningen en stor lättnad vinnas, äfvensom det för låntagarne, hvilka
hittills varit vande att betala 8 proc., skulle medföra betydlig
lindring. Skulle genom denna åtgärd en del af Statslånefondens
medel ej blifva utlånta, så vore dermed ingen skada skedd, enär
det då visade sig att rörelsen ej behöfde dessa medel, utan kunde
de af Fullmäktige till Riksg.Kont. öfverlemnas.
Den 21 Mars f. m.
299
Med den af mig föreslagna förändringen, yrkar jag bifall å den
ifrågav:de 3:dje punkten.
Frih. Stjernstedt, August Wilh.: På skiil, som i min
till BaukoUtsk:ts ifrågav:de Mein. fogade reservation öro antydde,
yrkar jag, i likhet med P’rih. Tersmeden, att räntan från 1861 års
början måtte beräknas till 6 proc. och förskottsvis afdragas.
Gr. Lagerbjelke: Då statslånelbnden först inrättades, var
det meningen, att den skulle utgöra en nödhjelpskassa. Deraf följde
också att man, för att Staten ej på densamma skulle lida några
förluster, upsatte räntan högre än vanligt. Ett helt annat förhållande
är med Handels- och Närings-diskontlonden. Densamma är
inrättad för att fortfarande ega bestånd och förskaffa understöd åt
näringarna. Det är således gifvet, att denna sednare kassa kan
höja och sänka sin ränta, allt efter det pris, i hvilket penningarne
stå på marknaden. Jag anhåller derföre, i likhet med Frih. Tersmeden,
att det sednare mom. af punkten måtte utgå och att man
i det stället införde: »att räntan må beräknas till 6 % att förskottsvis
afdragas.»
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
bifölls Utsk.-ts förslag med den förändring, att de i slutet af punkten
förekommande orden: »enahanda ränta, som för tillfället gäller
vid utlåning och diskontering från Handels- oell Närings-diskontfonden»,
utbyttes emot orden: »6 % ränta, som förskottsvis afdrages.
»
4:de punkten.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: På grund af min i re
servationen
uttalade åsigt, att man så mycket som möjligt borde
söka komma från detta statslåne-fondsystem, vill jag i afs:de på
4:de punkten föreslå den förändring, att ordet »företrädesvis», som
förekommer i meningen — — — »likväl med iakttagande deraf,,
att lån företrädesvis lemnäs mot säkerhet» — — — måtte förändras
till ordet »endast», hvarom jag anhåller att Hr Gr:u o. Landtm,
måtte framställa propos.
Gr. Liljencrants: På grund af hvad jag nyss hade äran
nämna, att denna punkt står i oskiljaktigt sammanhang med den
föreg:de, får jag anhålla att R. o. Ad. ville, med godkännande af
punkten, som den blifvit föredragen, tillägga ett morn., som i Hr
Wallenberga motion finnes uttaladt: »ej må lån på längre tid än
6 månader, eller nya lån efter innev:de års utgång, från statslånefonden
utgifvas; vederb:de lånedirektioner dock medgifvet att bevilja
omsättningar af vid 1860 års utgång utestående lån. i den
mån beslutad indragning kan sådant tillåta.» R. o. Ad. täcktes
finna, att, utgående från den åsigt, som jag nyss framställde, nemi.
att det ej vore något skäl för handen att förlänga tillvaron af statslånefonden,
utan att den borde indragas i mån af nuv:de låntaga
-
300
I) e n 21 Mars f. m.
res skeende inbetalningar, oell utan att derigenom någon rubbning
åstadkommes i allmänna rörelsen, det af mig föreslagna tillägg vore
ganska lämpligt.
Jag anhåller om bifall till den ifrågavide punkten, med det
af mig föreslagna tillägg.
Frih. Tersmeden: Hvad först beträffar den af Frih. Stjern
stedt
gjorda anm., att lån endast mot real-säkerhet finge utgifvas,
så vill jag fästa upmärksamheten på, att det stadgandet, Utsk:t
framställt, öfverensstämmer i väsendtlig mån med detta förslag,
enär Utsk:t föreskrifver att lån företrädesvis bör mot real-säkerhet
lemnäs. Men om åter den föreskriften blefve gällande, att endast
real-säkerhet skulle antagas, tror jag, att det åsyftade ändamålet,
att i möjligaste måtto bereda en lättnad för de nu befintliga låntagarne,
skulle till största delen förfelas, på samma gång, som det
skulle göra en betydlig rubbning i uuv:de affärsförhållanden.
Gr. Liljencrants har nu ytterligare utvecklat sin förut yttrade
åsigt, att de inflytande inbetalningarne ej finge användas till nya
utlåningar. I afs:de på indragningen af statslåne-fondens medel,
finues i en efterföljande punkt antydt hunt dermed skall tillgå,
att nemi. Fullmäktige skola ställa så till, att medlen blifva på
vissa tider tillgängliga för att öfverlemnas åt Riksg.Kont. Att i
detta hänseende binda Fullmäktige vid vissa föreskrifter, anser jag
öfverflödigt; de böra, enl. mitt förmenande, ega frihet att, på sätt
dem lämpligast synes, sköta denna fond.
Jag anhåller om bifall till den ifrågavtde punkten oförändrad.
Gr. Lagerbjelke: Afsigten med det under öfverläggning
varande Betänk:t är dubbel. Den ena är att bereda lånlagarne en
lättnad gjvid betalningen'; den andra att de influtne medlen ej må,
utan nytta för allmänna rörelsen, ligga oanvänd tills de en dag
behöfvas för jernvägsarbetena. I det första afs:det eller att söka
bereda någon lättnad, så är det naturligtvis uppenbart, att i och
för _det ändamålet behöfves ej utlåning till några andra personer
än de nu befintliga låntagarne i och för skeende omsättningar af
deras lån; hvad den andra omständigheten beträffar, så ber jag fä
fästa upmärksamheten på, att om ej dessa penningar användes till
utlåning frän statslåue-fonden, blelve de genast utlemnade till RiksgKont.
, hvilket verk, genom upköp eller belåning af räntebärande
obligationer, kunde använda dem till nytta för allmänna rörelsen.
Antingen man således enl. Utsk:ts förslag fortfar att utlåna dem,
eller enl. Gr. Liljencrants’s förbjuder dess utlånande, komina de i
hvilket fall som helst allmänna rörelsen till godo. Skilnaden är
blott den att i ena tället förvaltas penningarne af BankoFullm.
och i det andra af Fullm. i Riksg.Kont. Jag tror således, att,
med hänsigt till den omständighet att denna fond endast bildades
såsom en nödhjelpsanstalt, det vöre väl att ju förr dess heldre
komma (rån densamma, och får jag på grund häraf vördsamt yrka
återremiss på den nu föredragna 4:de punkten.
