# ID: svediakorp-gov658
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 37,477
# sentences: 1,271
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 18 Februari e. m.
C01
varande prorenten skulle utgå, äro ganska små och gifva mycken
liten ranta, hvilken utdelas åt fattiga, och det vöre derföre snarare
lämpligt att, derest fonderna stego, nedsätta förvaltningsprocenten,
hvilken jag tror ändock är högre, än hvad som betalas från andra
tönder. Jag skulle säl. föreställa mig, att ifrågavarande punkt borde
förändras till följande lydelse: »att för sådana nya fonder, som sedan
sednaste riksmöte blifvit öfverlemnade till Direktionens förvaltning,
Riddarh.-Kamereraren må, derest donatorerna icke särskildt
till förvaltningskostnaden afsatt en bestämd summa, (å såsom arfvode
beräkna samma procent årligen af fondernas belopp, som i
allmänhet utgår af Riddarhusets fonder.» Jag tror det vara nödigt
att utbyta siffran Vedels proc. mot det obestämda ordet »samma»,
på det man i framtiden icke må vara bunden.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att till alla delar få instämma
med den siste värde tal. Det är nemi. ganska gifvet att, ifall
fonderna mer och mer förökades, skulle den provision, som enligt
Utsk:ts förslag tumme att utgå, bereda Kamereraren en alldeles
öfverdrifven lön. Om det å ena sidan är alldeles riktigt att denne
tjensteman är väl aflönad, så är det å andra sidan äfven riktigt att
denna lön icke höjes öfver höfvati på pensionstagarnes bekostnad.
Om derföre emellan två Riksdagar ytterligare fonder skulle tillkomma,
af hvilka det kunde vara tjenligt att Kamereraren åtnjöte
någon provision, så anser jag, att det vöre tillräckligt att vid följande
Riksmöte derom bestämma. Jag anhåller om bifall till Hr
Björnstjerna* förslag.
Efter härmed fulländad öfverläggning och uppå framstäld propos.
lemnade R. o. Ad. sitt bifall till det af Hr Björnstjerna framställda
förslag: »att för de nya fonder, som blifvit sedan sistförtlutne
Riksdag till Direktionens förvaltning öfverlemnade, Riddarh -  Kamereraren ina, derest donatorerne icke särskildt till förvaltningskostnaden
afsatt en bestämd summa, såsom arfvode beräkna samma
procent af fondernas belopp, som i allmänhet utgår af Riddarhusets
öfriga pensions- och stipeudiifonder.»
16 och 17 §§.
Lades till haudlingarue.
18 §.
Bifölls.
Slutligen förekom Utskotlets hemställan om decharge för Rid*
darli.Direktionen, och sedan H. Exc. Hr Gr. och Landtm, anmodat
de ledamöter af nämnde Direktion, som möjligen voro närvarande,
att sig aflägsna, blef propos. å bifall til! föreniimnda hemställan
framstäld och med ja besvarad.
Med tillkännagifvande att Hr Kuylenstjerna, Carl Johan Garn
-
002
D en 22 Feb mari.
mai, denna dag återlemnat den till honom såsom fullmäktig för
adliga ätten Muhl N:o 1351 utlemnade pollett, till följd hvaraf
hans ledamotskap uti Allm. Besv.- och Ekou.Utsk:t uphört, anmodade
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. IL o. Ad:s Hrr Elektorer att
utse en ny ledamot i nämnde Utsk. efter Ilr Kuylenstjerna.
Slutligen anmäldes och bordlädes Riddarh.Utsk:ts Utlåt. N:o
8, ang. ifrågasatt godtgörelse af Statsmedel för kostnaderne till
Riddarhussalens inredning, anskaffande af värminrättning samt införande
af gaslysning m. m.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 22 Febrnari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 Prot.utdrag för d. 18 dennes e. m., samt Pleniprot.
för d. 7 sisth Januari.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot uti Allm.
Besv. o. Ekou.Utsk:t efter N:o 1,351 Hr Muhl, Eullin. Hr Kuylenstjerna,
Carl Johan Gammal, samt en ledamot i Riddarh.Utsk.
efter N:o 2,115 Hr Stjernefeldt, Claes Ferdinand, ^ooh befunnos
hafva^blifvit utsedde
till ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 1,304, Hr Kuylenstjerna, Carl Johan Gammal, samt
till ledamot i RiddarhusUtskottet:
N:o 817, Hr Tigerhjelm, Emil.
Anmäldes och bordlädes:
StatsUtskottets
Utlåtande N:o 59, i ani. af väckt motion om befrielse från
Den 22 Febr uari.
603
räntor och onera för Komministers-bostället N:o 1, ett halft mantal,
Rätansbyn i Jemtlands län;
Memorial .Nio 60, med hemställan att RiksgäldsKontorets
Embets- och Tjenstemän samt Vaktmästaren vid detta verk måtte
för är 1860 bibehållas vid dem beviljad tillfällig löneförhöjning; och
Memorial N:o 61, i ani. af erhållne återreinisser å Utlåt. N:o
9, ang:de K. Mits nåd. Propos. om användande af en del utaf de
till fångars vård och underhåll anslagne medel för nödige nybyggnader
vid fästningsfängelset i Landskrona; samt
Bevillningsutskottets
Betänkande Nio 18, ronde Postbevillningen och dermed sammanhängande
ämnen.
Eöredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtskottets
d. 11 och 18 dennes bordlagde Mern. N:o 16, i ani.
af RiksStåndens beslut öfver Utskits Utlåtande N:o 11.
Utskits första yttrande, i ani. af R. o. Adis återremis3 af
lista punkten i Utlåt. Nio 11, lades till handlingarne.
Utskits i sednare delen af Mern. gjorda inbjudning och förslag
till voteringspropos.
Ur Lilliehöök, Bertili Då den ifrågavide punkten innefattar
två alternativa förslag, det ena en inbjudning och det andra ett förslag
till voteringspropos., så får jag först och främst föreslå, att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut, i afs. på
punktens lydelse, samt instämma i BankoUtskits i afs. på den föreslagna
voteringsproposin gjorda framställning.
Ur. Lagerbjelke: Äfven jag, för min del, tror att R. o.
Adis beslut i ifrågavide punkt är riktigare än det, hvartill Utskit
afgifvit förslag och, efter gammal praxis, äfven gjort inbjudning.
Men om R. o. Ad. vidblifver sitt beslut, så vågar jag, för
att undvika möjligheten af att frågan skulle blifva remitterad till
förstärkt BankoUtsk., vördsamligen föreslå, att Högloft. Ståndet
täcktes göra inbjudning till de andra RiksStånden att om sitt beslut
sig förena, hvilket jag äfven tror icke skulle möta stora svårigheter,
ty egentliga orsaken, hvarföre R. o. Adis beslut icke af
de öfriga Stånden genast blifvit antaget, kan man antaga vara derföre,
att man icke tänkt sig nog in i det verkliga förhållandet.
Utskits förslag innehåller: — »börande Fullmäktige tillse att prägladt
silfvermynt af alla faststälda sorter städse finnes i förråd.»
Det är tydligt och klart, att det understundom kunde vara förenadt
med stora kostnader, att af hvarje sorts silfvermynt hafva
så stora förråd, att brist ej skulle kunna upkomma. R. o. Adis
beslut, som åsyftar samma ändamål, som Utskit sannolikt afsett,
är, enligt mitt förmenande, bättre, derföre att orden »så vidt ske
kan» i detsamma influtit. Jag förnyar derföre min anhållan, att
<•04
Den 22 Februari.
R. o. Ad., med vidblifvande af sitt en gång fattade beslut, matte
inbjuda de öfriga 2:ne RiksStånden att deruti instämma.
Hr Lilliehöök: Jag ber att få instämma i det af Gr. Lagerbjelke
gjorda förslag om inbjudning till de öfriga Stånden att
i E. o. Ad:s beslut instämma, och anhåller jag tillika att få afstå
från mitt yrkande på bifall å den af Utsk:t gjorda framställning i
afseende på voteringsproposm.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att i den nu föredragna delen af mom:t
först förekom en inbjudning till E. o. Ad. samt PresteStändet att
instämma uti Utsk:ts i 3:dje punkten af Utlåt. N:o 11 framstälda
samt af Borgare- och BondeStånden bifallna förslag till en § i det
blifvande Bankoreglementet; och hade, i afs. härå, endast blifvit
yrkadt att R. o. Ad. skulle vidblifva sitt förut i frågan lättade
beslut.
Efter framstäld, men med nej besvarad propos. å bifall till
Utsk:ts il'rågav:de inbjudning, gjordes propos. derå, att E. o. Ad.,
med vidblifvande af sitt förra beslut, skulle afslå Utsk.-ts inbjudning;
och blef denna sednare propos. med ja besvarad.
Härefter yttrade H. Exc., att Gr. Lagerbjelke hade föreslagit,
att Borgare- och BondeStånden skulle inbjudas att förena sig uti
E. o. Ad:s, af PresteStåndet numera jemväl biträdda beslut ronde
den förut omnämnde g:ns ordalydelse, och hemstälde, huruvida R.
o. Ad. behagade till detta förslag lemna bifall.
Ropades ja.
Slutligen hemstälde H. Exc., att E. o. Ad., för den händelse
att dess nyss beslutade inbjudning icke skulle af någotdera utaf de
förutnämnde RiksStånden antagas, behagade godkänna den af Utsk:t
föreslagna voteringspropos., hvilken hemställan jemväl bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsk:ts
den 11 och 18 dennes bordlagde Utlåt. N:o 17, i ani.
af väckta förslag om Bankoviusteus användande, samt om Bankens
deltagande i ett utländskt låu.
lista punkten.
Hr Lefrén, Johan Pehr, anförde skriftligen:
BankoUtsk:t medgifver (sid. 8) l:o, som orden lyda, »att hufvudsyftemålet
med Hr Lefréns förslag att genom Bankovinstens kapitalisering
bilda en för betryggande af Bankens vexlingsförmåga tillräcklig
reservfond, bestående af sådana räntebärande papper, hvilka när
som helst kunna i silfver förvandlas, är fullt riktigt; men då motionen,
såsom redan blifvit antydt, förutsätter, att Bankens år efter
år hopsamlade vinst skulle under alla förhållanden användas till
anskaffande af dylika papper, föranlåtes Utsk:t erinra om de hinder
och betänkligheter, som deremot möta och som, efter hvad Utsk:t
Ilen 22 Februari.
605
tror sig utan svårighet kunna ådagalägga, äro af den beskaffenhet,
att förslaget, om det, sådant oaktadt, utfördes, icke skulle leda
till Hankens eller landets fördel.»
Utsk:t säger vidare 2:o: »under en tidpunkt, då, i följd af
gynsamma handelsförhållanden eller andra orsaker, vexelöfverskott
förefinnes. Hr Lefréns förslag att använda Bankens årliga vinst
uteslutande till inköp af vexlar och att för dem anskaffa goda
räntebärande papper, hvilka lätteligen kunna på utrikes ort i silfver
realiseras, onekligen är en ändamålsenlig och verkställbar utväg
till Bankens konsoliderande, emedan Banken i sådant fall för
sina vinstmedel beredes en tillgång, som representerar motsvarande
metallisk valuta, utan att sedelstocken ökas med mera än just det
i sedlar, hvilket förut såsom vinst till Banken indragits.»
Utsk:t säger vidare 3:o: »annorlunda blifver deremot förhållandet,
om det skulle såsom ovilkorlig regel föreskrifvas, alt de ifrågasatte
operationerna skola ske under alla förhållanden och i en lång
följd af år, icke blott då vexelöfverskott, utan äfven då vexelbrist
är för handen. Ty det är uppenbart att i sednare fallet, eller då
vexelbrist eger rum och tillfälle att köpa vexlar således saknas, Banken
icke kan förvärfva sig utländska statspapper utan att dertill,
vare sig direkt eller indirekt, använda sin egen reela fond; hvadan
ock under en dylik för Banken och landet ofördelaktig period, då
den metalliska kassan redan befunne sig i ett sjunkande tillstånd,
denna kassa skulle för inköp af omförmälte värdepapper behöfva
att af Bankostyrelsen sjelf ytterligare anlitas.»
Utsk:t säger vidare 4:o: »och då derföre en sådan åtgärd under
ogynsamma handels- och penningeförhållanden icke kunde till
Bankens fördel vidtagas, så och enär vinstmedlens användande i
Bankens lånerörelse, enligt motionärens åsigt, ej eller borde få ega
rum, återstode icke annan utväg än att i Banken reservera berörde
medel intilldess måhända först efter lång tids förlopp tillfälle
till vexelköp återkomme och vinsten då kunde på föreskrifvet sätt
till det afsedda ändamålet användas. Men det torde icke behöfva
bevisas, att vinstmedlens reserverande i Banken under en längre
tidrymd, ehuru ett kraftigt medel att betrygga Bankens egen säkerhet,
deremot genom minskning af landets rörelsekapital, just då
penningeställningen snarare behöfde uphjelpas än underkastas en
ytterligare tryckning, skulle verka skadligt på allmänna rörelsen
och sålunda utöfva ett särdeles menligt inflytande på landets hela
näringslif. I betraktande häraf anser Utsk:t
ett stadgande om Bankovinstens framtida användande
under alla förhållanden i den af Hr Lefrén angifna
syltning icke lämpligen kunna eller böra meddelas.»
Be tvänne första af mig nu, utur Utsk:ts Betänk, anförde
punkterne innehålla ett otvetydigt gillande af hufvudsyftemålet och
verkstälbarheten i allmänhet af mitt förslag; hvaremot de tvänne
sednare punkterne framställa anmärkningar, som skola lägga hinder
i vägen för dess antagande. Dessa äro: a) att förslaget icke kan
utföras under alla förhållanden; b) att det icke kan utföras då
vexelbrist är för handen, utan att tillgripa Bankens reela kassa;
000
Den 22 Februari»
c) att, som motionärens åsigt är att Bankens vinstmedel icke få
aDvändas i Bankens lånerörelse, så skulle dessa, under de år, då
vexelbrist egde rum, hopas i Banken och minska rörelsekapitalet.
Det är sannerligen forundransvärdt och sorgligt, att Utsk:t,
sedan det erkänt förslagets hufvudsyfte såsom godt och ändamålsenligt,
kunnat antaga, att motionären skulle åsyftat, att förslaget
kunde och borde tillämpas under alla omständigheter, äfven då vexelbrist
vore förhanden, ja äfven derhän, att Bankens reela fond
skulle då anlitas, samt att, enl. motionärens allmänna åsigt, att vinstmedlen
icke, såsom nu, skulle användas i lånerörelsen, ett sådant
användande ej heller skulle få ega rum de år, då vexelbrist eger
rum. Men antagöm, att motionären varit nog kortsynt och enfaldig
att hysa sådana klena åsigter i fråga om förslagets utförande,
som honom af Utsk:t benäget tillägges, men hvartill motionen, läst
i sitt hela sammanhang, visserligen ej gifver anledning, antagom,
säger jag, allt detta, så hade man kunnat förvänta, att Utsk:t rät
tat
alla dessa motionären tillagde fel, under tillstyrkande af förslagets
antagande med dessa rättelser, emedan Utsk:t otvetydigt
förklarat detsamma vara ändamålsenligt och ledande till Bankens
konsoliderande, i stället att, som nu skett, förkasta detsamma på
den enda lösa grund att det icke under alla förhållanden kan utföras,
förbiseendes att nu, då Staten är sinnad uptaga ett betydligt
utländskt lån, riklig tillgång på vexlar upkommer.
Jag hade ämnat begära återremiss af denna punkt, men som
detta numera vore utan allt ändamål, återstår för Banken ingen
annan utväg att nu och framdeles någorlunda och tills vidare bevara
sina vinstmedel mot sköfling, än att nedlägga dem i Svenska
Statsobligationer, stälde i utrikes mynt och språk, hvilka, som det
nu säges, skola vara städse säljbara och realisabla till silfver.
Men jag önskar att dessa obligationer, hvilka under den kommande
tiden troligen till betydliga belopp komma i Bankens ego,
icke må genom de i Bankoärender en- och allrådande höglofl. R.
St:r blifva i en kommande, för Statsverket brydsam tidpunkt först
förklarade räntefrie, sfi vida de af Banken innehafvas, och sedermera
alskrifvas; ty så har förr skett med Bankens fordringar hos Statsverket
och så kommer sannolikt att framdeles ske, så länge Reg:s
Formens
72 g qvarstår, samt R. St:r fortfara att på samma gång
vara Lagstiftare och Bankbolag. Ar 1772 togo R. St:r det beslut,
att all räntebetalning å Bankens då egande fordringar hos
Statsverket borde uphöra; 6 år derefter afskrefs hela skulden, som
, då var öfver 30 mill. Rdr Rmt; år 1823 beslöts, att all ränta å
Statens skuld till Banken, då omkr. 27 mill. Rdr Rmt, skulle up
höra;
7 år derefter afskrefs skulden med undantag af 6,660,000 Rdr,
för hvilka Statsobligationer utfärdades m. m. Vestigia me terrent!
Detta är en gammal mans fruktan för framtiden; gifve Gud att
den aldrig må “varda verklighet!
Under ett af Hr Lefrén gjordt afbrott uti upläsningen af detta
anförande samt uppå bemälde ledamots förfrågan uplyste undertecknad,
att, enligt ankomna prot.utdrag, samtlige de öfrige Riks
-
Den 22 Februari.
607
Stånden bifallit Utsk:ts uti lista och 2:dra punkterna af förevide
Utlåt, gjorda hemställanden, men afslagit det uti 3:dje punkten
framstälda förslag.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Då mina åsigt er i frå
gor
af samma beskaffenhet, som den för handen varande, i allmänhet
ej lyckats inom det Högloft. Ståndet vinna några sympathier,
så synes det måhända öfverflödigt, att jag än ytterligare söker göra
dem gällande; men, då jag är öfvertygad om, att åtminstone i hufvudsak
hafva rätt, så anser jag det vara min pligt som representant,
att i det längsta söka försvara mina grundsatser, helst som
jag är säker på att tvingande omständigheter skola inom kort ådalägga
nödvändigheten af att till en viss grad frångå det nuvarande
systemet, för att ej vårt fädernesland, genom att ouphörligen allt
mer och mer intrasslas i nya förpantnings- och lånetransaktioner,
till slut skall bringas i det mest olyckliga tillstånd. Jag har vid
flera föregående tillfällen framställt den åsigten, att hufvudorsaken
till Bankens betänkliga ställning läge deruti att Regeringsmakten
icke egde någon ansvarsskyldighet eller kontrollrätt öfver, snart
sagdt den vigtigaste samhällsfrågan, penningeväsendet. Genom detta
yttrande har jag förbundit mig att rösta för en förändring i denna
riktning af 72 g R.F. Men helt annat är det att Regeringen
utan ansvar inblandar sig i Bankens angelägenheter. Det nu ifrån
Regeringen utgångna förslag, att Banken skulle som deltagare ingå
i ett, för fortsättande af Statens jernvägsbyggnader erforderligt,
utländskt låns uptagande, kan jag med min röst ingalunda förorda,
helst det alltid visat sig att Bankens inblandning i Statens lånetransaktioner
aldrig aflupit utan stora finansiella olyckor. Jag anhåller
att få upställa tvenne paraleller, som skola utvisa verkan af
Hr Lefréns förslag under olika systemer, nemi. under Skydds- och
Fribandelssystemerna. Men för att göra denna sak tydlig, ber jag
att fu förutskicka den anmärkningen, att jag nemi. anser att, under
ett system, som hindrar importören att betala sina importerade varor
med silfver, så bör alltid tillgång på vexlar förefinnas, ty det ligger
i importörens eget intresse, att ej alltför mycket öfverskrida tillgångarne
på betalningsmedel.
Jag ber till börja med att få yttra mig öfver verkan af Hr
Lefréns förslag under skyddssystemet, och, på det att R. o. Ad.
måtte med lätthet kunna upfatta min framställning, ber jag äfven
att fä begagna mig af jemna milliontal, och, för att taga ett nära
för handen varande exempel, vill jag upställa min jemförelse under
den tidsperiod, som under vanliga förhållanden förefinnes mellan
tvenne Riksdagar. Jag antager sål., att den 2 Januari detta år
Bankens ställning var sådan, att sedelstocken utgjorde 50 mill. och
silfvertillgångarne 20 mill. Jag antager, att, under årets lopp, exporten
ger tillgång på vexlar för 2 mill. och att Bankovinsten under
samma tid upgår till enahanda belopp eller 2 mill. Jag antager,
att Banken för dessa vinstmedel upköper de af exportvinsten
utevarande vexlarne, under hvilken förutsättning Bankens ställning
den 2 Januari nästkommande år blifver sådan, att sedelstoc
-
608
Den 22 Februari.
ken, lika med föregående året, är oförändrad eller utgöres af 50
mill., men silfvertillgångarne ökas med 2 mill., så att de upgå till
22 mill. Ranken anser sig nu skyldig att understödja näringarne
genom att öka rörelsekapitalet och utsläpper 1 mill. i allmänna rörelsen.
Detta kan Banken äfven göra, sedan den på så sätt förstärkt
sina tillgångar. Nästa år förfares på samma sätt och 1802
den 2 Januari blir rörelsekapitalet 52 mill. och silfvertillgången 24
mill. Rörelsekapitalet har fått en tillökning af 2 mill., sillvervalutan
en af 4 mill. 1803 är rörelsekapitalet 53 mill. och silfvertillgången
26 mill. Förutsätter jag dessutom, att Bankovinsten användes,
elter Hr Lefréns förslag, att upköpa räntebärande obligationer å
3 proc, så kan af de 6 mill. beräknas en årlig ränta af 180,000
rdr. Landet har på så sätt efter förloppet af 3:ne år fått ett ökadt
rörelsekapital af 3 mill. och en ökad nationalförmögenhet af 6
millioner.
Jag anhåller nu att få öfvergå till min framställning örn verkan
af Hr Lefréns förslag under frihandelssystemet.
Jag måste antaga, att under ett frihandelssystem, eller under
nuvule system, importen öfverstiger exporten. Antager jag äfven
att importörerna, som nu är fället, fritt kunna röra sig med Bankens
silfvervaluta, och derigenom alltid hafva tillgång på betalningsmedel,
så ökas ej allenast importörernas antal, utan deras import
kan vara oinskränkt. Jag antager att under årets lopp importen
öfverstiger exporten med 2 mill. (Herrarne täcktes påminna sig,
att jag från början antog rörelsekapitalet utgöra 50 mill. och silfvertillgången
20 mill.) D. 2 Jan. nästa ar köper Banken för den, till
2 mill. antagna Bankovinsten enahanda belopp vexlar; härigenom
har importören förlorat en vexeltillgång på 2 mill., och dessutom
stadnar importören i skuld för 2 mill., under det att Bankens silfvertillgång
har ökats med två mill. Men nu qvarstår Bankens
skyldighet att understödja näringarne. Banken anser sig kunna, så
länge den lagen qvarstår att 30 mill. sedlar skall motsvaras af
samma belopp i reel valuta, till näringarnes förkofran utgifva 2
mill. Då återstår rörelsekapitalet förminskadt till 48 mill. och
silfvertillgången förökad med 2 mill. Men importören behöfver då
4 mill. för att godtgöra sina skuldförbindelser, hvilka 4 mill. Banken
måste tillsläppa. Sålunda blir nästa år sedelstocken 48 mill.
och silfvertillgången 18 mill. Samma förhållande inträffar året derpå.
Sedelstocken förminskas till 4 6 mill. och silfvertillgången till 16.
Sammaledes året derpå; den förre förminskas till 44 och den sednare
till 18 mill. Den 2 Januari 1863 liro Rikets Ständer åter
tillsammans; då börjar man först tänka på orsakerna till detta
inträffade strypningsförhållande i penningeväsendet. Jag är då öfvertygad
om, att man ej skall säga, att den öfverdrifna importhandeln
dertill varit skulden, utan förvissad är jag, att man som
skäl derför skall framdraga den omständighet, att de hastigt upblomstrande
näringarne inom landet hafva upslukat alla möjliga
peuningetillgångar. Nya utländska lån beslutas, och så fortgår det
från Riksdag till Riksdag, intilldess krediten är slut, de storartade
narin
-
Den 22 Februari,
609
näringarne hopfallit som såpbubblor, och slutligen myntvärdets försämring
framkallar en ny realisation. Då först, om ej förr, skola
nationens ögon öpnas för vådan af det följda systemet, och lyckligt
Sverige, om vi då icke äro så intrasslade i skulder och förpantningar,
att vi, lika med flera andra länder, icke mer äro så
oberoende att vi kunna göra en återgång.
Jag tror mig nu hafva visat, att Hr Lefréns förslag kunde,
under ett skyddssystem, förete ganska lyckliga resultater, under det
att detsamma i nuvjde förlnn, efter miu upfattning, är utan nytta,
ty hvad Hr Lefrén ena dagen skänker åt Banken, det kommer andra
dagen importören till godo.
Ett sätt, på hvilket man skulle kunna til! någon del förebygga
de stora olyckor, som genom denna myntutskeppning förr eller sednare
ovilkorligen komma att inträffa, är enligt mitt förmenande det,
att så småningom söka minska den öfver den reela valutan så betydligt
öfverskjutande sedelstocken. Derföre vågar jag föreslå, att,
enär Regeringen bestämdt förklarat, att för jeruvägsarbetenas fortsättning
ej mera än 20 mill. utländskt lån erfordras, och då R.
St:r beslutat uptagandet af ett dylikt på 25 mill., de 5 mill., som
sålunda skulle öfverskjuta behofvet, måtte användas till nedsättandet
af den silfvervalutan öfverskjutande utelöpande sedelstocken från 30
till 25 mill., och anhåller jag vördsammeligen, att Hr Gr. o.
Landtm, måtte framställa propos. på bifall å ifrågav:de punkt samt
att R. o. Ad. måtte gifva sitt samtycke till att de 5 mill. finge
användas till det af mig åsyftade ändamål.
Slutligen hvad beträffar K. M:ts Propos. om Bankens inblandning
med Statens affärer, så får jag öppet bekänna, att, om jag
kunde personifiera Staten och Banken och sjelf representera den
sednare och personen »Stat» med sin vanliga inställsamhet kom till
mig och sade, jag har ypperliga papper, som skall stärka Eder kredit
och göra Eder till den förnämsta Bank i verlden, så skulle jag
svara, behåll edra papper, jag vill hädanefter alldeles icke hafva någon
beröring med Eder, ty för Eder skuld har jag nödgats under
loppet af 150 år göra sju bedröfliga konkurser, och skall hädanef*
ter söka att blifva en reel och hederlig Bank.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
StatsRådet och Kommendören af K. M:ts Nordstjerneorden Henrik
Gerhard Lagerstråle, hvilken å K. M:ts höga vägnar öfverlemnade
5 nåd. Propos. och en nåd. Skrifvelse till R. St:r.
Hr Åk er man, Fredr.: Vi veta alla, M. Hrr! att Sveriges RiksBank
ej har någon varmare vän, än den, hvars motion nu utgör
föremål för Högloft. Ståndets öfverläggning. Hvad mig beträffar,
har jag åtminstone under den tid, jag haft äran vara ledamot af
detta hus, kommit till det resultatet; och det är också vid detta
tillfälle för mig en stor tillfredsställelse att erfara, det Utsk:t misstagit
sig om rätta meningen med Hr Lefréns motion. Hr Lefrén
har nemi. nu tillkännagifvit, att det ej varit hans afsigt att BankoH.
III. 39
eif
ben 22 Fsbruart.
vinsten »tulle under alla förhållande», oberoende af brist eller
tillgång på vexlar, användas till upköp af utländska Statsobligationer.
Sål. synes det, sorn Utsk:t och den värde motionären i hufvudfrågan
varit temligen ense. Utsk:t kunde dock icke upfatta meningen
pä annat sätt, än att en mill. skulle under en längre följd
af år ovilkorligen utgå till det ofvannämnde ändämålet, hvilket, enligt
hvad den till motionen fogade tabell utvisar, skulle vara att
Banken efter omkring 20 år finge en tillgång i lätt realisabla valutor,
motsvarande Bankens liela sedel-ansvarighet. Med afs. på
detta utaf motionären såsom säkert påräktiade resultat, kunde Utskottet
ej föreställa sig att motionärens mening var någon annan än
den. att Bankovinsten under alla förhållanden skulle användas till
upköpande af främmande obligationer. Skiljaktigheten, Utsk;t och
motionären emellan, tyckes också nu inskränka sig dertill, huruvida
man af Bankovinsten skall söka förskaffa sig utländska eller inhemska
statspapper. Enligt Hr Lefréns motion borde den ifrågasatta
reservfonden bildas af utländska statspapper, hvilka icke lär»
kunna erhållas annorledes än genom inköp af vexlar, eller i brist
deraf genom anlitande af Bankens egen silfvervaluta, då deremot,
enligt K. Mits Proposition, hvilken Utsk:t anser ega obestridligt företräde,
till reservfonden skulle anskaffas Svenska statspapper, ställde
i utländskt mynt. Det är i sanning förundransvärd!, att vi i vårt
land hysa ett sådant misstroende till våra egna statspapper, då det
visat sig, att de äro ganska högt värderade i främmande liihder.
Genom de sednaste kursnoteringarne har det förhållandet blifvit
ådagalagdt, att, under det de bäst ansedda papper, som onekligen
äro Engelska consols och Fransyska 3 proc. obligat., på sista tiden
något fallit i värde, så har åter Svenska Statens papper stigit;
detta torde påtagligen bevisa, att våra papper hafva temligen god
kredit, och hvad åsyfta vi med användandet af Bankovinsteii annat
än att få statspapper, som hafva kredit på den utländska marknaden
och genom hvilkas försäljning i behofvets stund vi kunna förskaffa
oss silfver till Bankens konsoliderande.
Den värde talaren har återkallat i vårt minne, huru Staten
vid åtskilliga tillfallen behandlat Banken, huru den förra mångå
gånger stätt i stor skuld till Banken, hvilken den dels aldrig återgäldat,
dels helt och hållet annullerat. Beklagligtvis bar jag i detta
hänseende satnma sorgliga erfarenhet som han, och jag är alltså af
den bestämda öfvertygelse, att förr, än vi antaga andra regler, än
de nu gällande, för Bankens styrelse och förvaltning, ingen säkerhet
linnes, att ej, i afs. å Statens framfart med Banken, detsamma, som
handt förr, åter skall kunna inträffa.
Hr Ehrenhoff, som derefter yttrade sig, upgjorde en framställning
äng; de olika verkningarne af Hr Lefréns förslag under
ett skydds- och ett frihandälssystem. Jag erkänner mig icke förstå
hans deduktioti i detta afs., men vill blott i förbigående anmärka,,
att skyddssystemet, som under långliga tider här i landet gjort sig
gällande, har lika litet kunnat motverka Bankens ruin, som jag antager
ått det nuvarande frihandelssystemet kan göra det. Men vill:
man ordna Bankens förvaltning på ett förnuftigt sätt, och gettöja
D än i2 Febr n »rl.
011
sparsamhet och en ändamålsenlig tullagstiftning söka komma derhän
att exporten åtminstone motsvarar importen, torde män kunna
bortlägga all fruktan derföre, att icke de sedlar, Banken utgifter,
skola fortfarande med silfver inlösas.
I afs. på Hr Ehreiihoffs sista förslag, hvarpå hän äfven hos
Hr Gr. o. Landtm, begärde propos., anser jag mig ej vid detta
tillfälle böra yttra något.
Erih. Raab, Carl Adam: Ehuru jag noga genomläst Hr
Léfrébs motion, får jag dock bekänna att jrtg ej kunnat komma
till Atina* resultat än det, Utsk:t. i sitt Bet:de framställt. Jag här
nemligen ej kunnat tolka motionärens mening på annat sätt, än
ätt hän ansåg det skulle vara nyttigt, att årligen upköpa utländska
statspapper till ett belopp af omkring 1 million Rdr och dermed
fortsätta till dess reservfonden stigit til! det belopp, hvartill"
den del af sedelstocken, som icke eger motsvarighet i metallisk
valuta, får upgå. Jag bär med hänsigt till detta förslag dragit
den slutsatsen, att man i allmänhet ej gjort sig någon reda för
hvad som menas med Bankens konsolidering. Vi skola nemligen
ej föreställa oss, att, så länge vår handel står på den ståndpunkt,
ätt importen betydligt öfverstiger exporten, vi kunna konsolidera
Banken öeh att vi årligen kunna lägga någrä millioner till den
metalliska kassan; detta låter sig ej göra, emedan det silfver, Vi
liederlägga i Banken det ena året, går ovilkorligen ut det andra,
för att betala de orimliga qvarttiteterna af importerade varor, sota
årligen inkomma. Då vi sålunda böra betrakta Banken som en
anstalt för realisationens uprätthållande och för industriens fortsätta
utveckling, så måste vi på annat sätt söka konsolidera densamma.
Jag för min del skulle tro, att detta säkrast och lättast kunde
åvägabringas genom inrättandet af ett inhemskt, fondsystem, hvarföre
jag anser, att inom representationen det största felsteg blefve
begåtiget, om man skiljde sig från K. M:ts proposition, sorn med
statslånets uptagande afser ett sådant syftemål. Vi veta alla, att,
om näringarne och industrien skola ega bestånd, så måste bankoöch
kreditväsendet vara så ordnadt, att ett tillräckligt rörelsekapital
finnes att tillgå, och till detta mål skola vi säkerligen aldrig komma,
om vi alltjemt under en längre tiderymd i Banken reservera de
möjligen af densamina årligen inflytande vinstmedlen, ty hvad är
det annat, än industrien, som uppehåller Banken och hela vår förmögenhet.
Hvad beträffar Hr Ehrenhoffs sista yttrande angående verkan
af Hr Lefréns förslag under de olika perioderna af skydds- och
frihändelssyStemerna, så inser jag icke, hvad detta kan hafva för sammanhang
med ifrågavarande ämne, alldenstund jag är förvissad om,
att; så länge man' ej genom någoft genomgripande åtgärd kan komma
derhän, att export och import i väsendtlig män komma att
motsvara hvarandra, så kan ingalunda Bankens ruin mera motverkas
af det nu gällande frihandelssystemet, än beklagligtvis varit
förhållandet under det i så långliga tide* herrskande skyddssyst
ernet.
012
Den 22 Februari.
Af de skäl, jag nu haft äran anföra, instämmer jag fullkomligt
i det resultat, hvartill Utsk:t kommit, nemi. att K. Mits nådiga
Proposition, i afseende å det i densamma för Bankovinstens
användande afgifna förslag, eger ett obetingadt företräde framför
den af Hr Lefrén i detta hänseende gjorda framställning.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anhåller blott att
få tillägga några ord till Hr Åkermans yttrande.
BankoUtskit har medgifvit, att den af Pir Lefrén afgifna motion,
med hänsigt till dess syftemål, att i Banken bilda en reservfond
af på den utländska kapitalmarknaden lätt säljbara statspapper,
är fullkomligt riktig. Det är blott det af Hr Lefrén föreslagna
sättet för densammas bildande, som Utskit ej kunnat gilla.
Utskit har nemi. föreställt sig meningen med Hr Lefrén» motion
vara den, att Bankovinsten skulle under alla förhållanden år efter
år uteslutande användas till upköp af utländska räntebärande statspapper.
Men detta upköp låter sig ej verkställas under alla förhållanden
och kan ej utföras på annat sätt, an »tt man under vissa
tider tager vara på det öfverskott af vexlar, som i följd af föregående
gynnande handelskonjunkturer möjligen kommer att finnas
i landet, och sedan begagnar sig af lägligt tillfälle på den utländska
kapitalmarknaden för att af dessa hopsamlade vexlar, eller det
derigenom erhållna silfret kunna anskaffa sig så beskaffade statspapper,
som man önskar erhålla. För att utföra detta förslag, fordrades
derföre först och främst en Bankostyrelse, som hade tillräckliga
insigter för att kunna afpassa det lämpligaste ögonblicket
för vare sig elen ena eller andra af dessa åtgärders vidtagande. Men
under nuvarande förhållanden vore det omöjligt, med hänsigt till
det sätt, hvarpå BankoStyrelsen är organiserad, och de i följd deraf
i flere afseenden bindande föreskrifter, som måst blifva Fullmäktige
lemnade. Under missgynnande konjunkturer skulle det dessutom
ej vara möjligt att få det belopp af vexlar, som erfordrades,
för att verkställa obligationsköpet, utan att på samma gång antingen
utföra af RiksBanken» silfver eller ock sälta sig i skuld till utlandet,
och då frågar jag, hvad man egentligen dermed vunnit.
Banken skulle få en fordran i utländska statspapper på samma
gång, som landet antingen finge en ny skuld till utlandet eller ock
såg utföras någon del af sitt förut egaude sifver. När Banken
deremot blifver innehafvare af sådana Svenska, men i utländskt
mynt ställda och på utländska kapitalmarknaden lätt realisabla
statspapper, som Kongl. Maj:t föreslagit skola för jernvägsuplåningen
utgifvas och med någon del af Banken öfvertaga»,
så kan den sedermera lätt i utlandet genom försäljning vid en
passande tidpunkt förskaffa sig andra papper, och derigenom skulle
just det resultat, som Hr Lefrén åsyftat, lättast och bäst vinnas.
Ty sedan Bauken en gång fått de föreslagna 4 millionerna obligationer
i sin hand, så stöde det sedan BankoStyrelsen fritt att
genom desammas försäljning, när helst Styrelsen funné sådant nyttigt
eller behöfligt och möjligt att verkställa, antingen förvandla
dem i utländska räntebärande statspapper eller åstadkomma en till
-
Den 22 Februari.
613
ökning i den metalliska valutan eller på annat sätt till Bankens
fördel använda de för de sålda obligationerna influtna medlen.
Man har under diskussionen talat om det ogrannlaga sätt, på
hvilket Staten vid åtskilliga föregående tillfällen behandlat Banken
och velat häntyda på att man nu å nyo vore på väg att göra sig
skyldig till samma stora fel, att göra Banken lidande för Statens
skull. Jag ber dock att få fästa upmärksamheten på den väsendtliga
skilnaden mellan det sätt, på hvilket man förr gick tillväga
i afseende på Statens transaktioner med Banken, och det förslag,
som nu i detta hänseende är afgifvet. Förr, när Staten behöfde
penningar, var det bara att gå till Banken och begära att få så
mycket af Bankens sedlar, som erfordrades, och från Banken utiemnades
då sedlar, utan att fästa ringaste afseende på Bankens egen
ställning eller å den oundvikliga nödvändigheten att alltid bibehålla
Bankosedelstocken begränsad inom något på förhand bestämdt
förhållande till Bankens metalliska valuta. Hvad återigen beträffar
den summa, sorn nu är föreslagen att till Staten böra utlempas,
så är förhållandet helt olika. Det är nemligen nu ej fråga om att
Banken skall öka sin enligt i BankoReglermt bestämda sedelutgifriingsrätt
med något ylet minsta belopp, eller tillskjuta mera, än
hvad den i vinstmedel har kunnat sedan sista Riksdagen hopsamla,
och enligt min upfattning och med särskildt afseende fästadt derpå
att den grundval icke derigenom i ringaste mån rubbas, hvarpå
hela vår Bankorganisation för närvarande hvilar, den nemligen att
sedelstocken aldrig får, utöfver den metalliska valutan, upgå till
mer än 30 millioner Rdr, kan Bankens ställning, långt ifrån att
försvagas, i betydlig mån anses mera betryggad derigenom, att den
i sin ego innehar statspapper af den beskaffenhet, att de hvilken
stund som helst kunna förvandlas i metallisk valuta.
Jag, för min del, instämmer således fullkomligt i det förslag,
i afseende å bankovinstens användande, K. M:t i sin nådiga Proposition
framställt, och anhåller om bifall till Utsk:ts i detta hänseende
gjorda tillstyrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder endast yrkats bifall till Utsk:ts
uti den förevarande punkten gjorda hemställan, men att Hr Ehrenhoff
derjemte yrkat propos. å det förslag, att IL o. Ad. skulle besluta,
att de 5 millioner Rdr Rmt utaf det utländska statslånet,
hvilka icke behöfdes till Statens jernvägsbyggnader, måtte användas
för att förminska den del af RiksBankens sedelstock, eller omkring
30 millioner Rdr nämnde mynt, som icke motsvaras af metallisk
valuta; med anledning af hvilket sednare yrkande IL Exc. finge
tillkännagifva, att då i den nu föredragne punkten fråga endast
vore om ett framställdt förslag rörande Bankovinstens framtida användande,
H. Exc. ansåg sig ej i sammanhang dermed kunna framställa
propos. å Hr Ehrenhoffs ofvanberörde särskildta yrkande, utan
anmodade honom att, om han fortfarande ansåge sig dertill ega
skäl, väcka samma förslag efter föredragning af den nästföljande
punkten.
Den 22 Februari.
Härefter blef propos, å bifnII till Ut»k;ts -uti förevarande Rata
punkt, gjorda hemställan framställd och med ja besvarad.
2:dra punkten.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Ehuru jag ipke har nå
gon
synnerlig utsigt, att, i afseende på det sätt för bankovinstens
användande, jag föreslagit, vinna framgång, så anhåller jag dock
att i korthet få utveckla de skäl, på hvilka jag stödjer min (ipfattning
i detta hänseende.
Sedan nu, genom tre Stånds beslut, det blifvit afgjordt, att,
i och för jernvägsarbetenas fortsättning ett utländskt Jån, ställdt j
inhemskt mynt, skall, till ett belopp af 25 millioner Itdr, uptagas,
och då, genom största delens af detta lån indragande, man väl
kan antaga, att en ej obetydlig tillgång på vexlar kommer att beredas.
så har jag föreställt mig, att det af mig framställda förslag
till Bankovinstens användande kunde verkställas, titan att man derigenom
behöfde befara, att någon ustrypning», genom rörelsekapitalets
förminskning skulle komma att ega rum. Om vi af dess?
25 millioner använda 9 millioner tili liqvid af återstoden å det i
Hamburg 1858 kontraherade lånet å 1,2 millioner, samt 6 millior
ner afräknas böra åtgå till upköp utrikes af jeruvägsmateriel, så
återstå dock 10 millioner att indragas. Om nu i stället för dessa
10 millioner, som korarae att öka rörelsekapitalet, endast- 5 mill.
reserverades af Bankovinsten, för att. i den mon det utländska lånet
indroges, så småningom förminska sedelstocken, på det att densamma
en gång mätte komma i ett till silfver-valutan motsvarande
jemvigtsförhållande, så anser jag att man hade, utan någon menlig
känning inom afförslifvet, på det enda rationella och för realisationens
uprätthållande betryggande sätt gatt till väga, i det att sedelstocken
blefve utöfver den metalliska valutan nedsatt till 25 mill.,
hvilket belopp såsom densammas maximum borde i BankoreglemetiT
tet bestämmas. Jag tror nemi. att det förhållande, som f, n- Oger
rum mellan Bankens silfver-valuta och sedelstock, ej är normalt.
Yid 1830 års Riksdag ansåg man försigtigheten fordra, att den
metalliska valutan borde förhålla sig till sedelstocken som 5 till 8.
Vid 1835 års Riksdag förändrades detta förhållande till minst 2
mot 5, hvarvid det förblef till 1845 års Riksdag, då det beslöts
att maximum af sedelstocken finge, utöfver den till (0 millioner
Rdr bestämda metalliska valutan, upga till 30 millioner. Harige?
nom var sålunda en möjlig)),et medgifven af metalliska valutans förhållande
till sedelstocken som 1 till 4. Detta förhållande, redan j
sig sjelft så abnormt, blip det i än högre grad derigenom, att enl,
172 g B.R. en summa 3,800,000 kan i sedlar utgifyns, utöfver
det till 30,000,000 bestämda maximum för sedelstocken ; och då härtill
kommer att privatbankernas sedelstock nu är åtminstone 4:dubb|ad mot
hvad den var 1844, så är förhållandet nu än mer ogynnsamt, i händelse
att under eii kritisk tid RiksBankens förmåga, att genast
med silfver inlösa sina sedlar, korpme aft sättas på prof. Ijerfprf,
och då jag tror, att silfver-valutans förhållande till sedelstocken gr
t>en 2? Febr o ari.
beroende i första rummet af det vexelförhållande till hvarandra,
hvari vår export och import befinna sig, så bär jag föreställt mig
att Bankens för de sednast förflutne 3:ne aren samlade vinstmedel
företrädesvis borde användas till att så småningom åstadkomma en
indragning al Bankens utelöpande sedlar, så att maximum af den,
utöfver den metalliska valutan, varande sedelstocken mätte stadna
vid 25 mill. Såsom ytterligare stöd för rigtigbeten af den utaf
mig härutinnan gjorda framställning ber jag slutligen att få åberopa
hvad Banko,Fullmägtige i slutet af deras berättelse vid denna Riksdag
anföra, i det de anse, att bland medlen att bereda mera säkerhet
för realisationens orubbliga bestånd bör räknas, »att Banken
finge använda redan besparad oell vidare ingående vinst till förminskning
af sin sedelansvarigliet, då sådant utan mehn för den
allmänna rörelsen kunde verkställas.» På alla dessa nu anförda skäl
får jag vördsamt anhålla om propos. på alsing å Utskits förslag j
denna punkt.
Hr Ehrenhoff: Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig ej
kunna framställa propos. B mitt förslag vid första punkten, så anhåller
jag vördsammeligen att detta måtte ske vid den andra.
Hr Lefrén: Då jag begärde ordet, var det ej för att yttra
mig i den nu föredragna punkten, utan var mitt syftemål dermed
endast, att få nedlägga min reservation mot det beslut, som i afseende
å den första punkten fattades. Jag anhåller således, att
detta mitt yttrande måtte anses som en reservation mot det nyss
i afseende å förutnämnde punkt fattade beslut.
Hr Mannerskantz: Frih. Stjernstedt har i sitt förslag
åsyftat, att 5 millioner af de under sednare åren influtne Bankovinstmedlen
skulle, i närvarande stund, dragas ur rörelsen och i
stället läggas på hyllan. Dea värde Frih. måtte föreställa sig, att
penningeställningen befinner sig, under nuvarande förhållanden, på
en lysande ståndpunkt, efter han anser, att, man gerna kunde afstå
från den ränta, motsvarande 250,000 Rdr, som annars med ett klokare
och förståndigare användande af dessa 5 millioner årligen
kunde inflyta. Jag för min del tror, att det vore en ganska oklok
och opåkallad åtgärd, att öka vår utländska räntebärande skuld
med 5 mill. utöfver behofvet, blott för det nöjet, att sedan 11 skrinlägga
penningarne räntelösa i Banken ; jag tror ock att indragningen
ur allmänna rörelsen af ett så stort belopp som 5 millioner,
under en tidpunkt då penningeställningen redan förut är i hög
grad tryckt, vore en åtgärd, som icke kunde, utan de mest skadliga
och olvcksbringande följder både direkte för landet oell indirekte
för Banken sjelf, vidtagas.
Beträffande åter en annan af Frih. Stjernstedts satser, eller
att förhållandet emellan Bankens metalliska kassa och dess sedelstock
rätteligen alltid borde bibehållas såsom 5 till 8, enligt hvad
Frih. Stjernstedt, ehuru utan grund, säger hafva blifvit bestämdt
år 1834, skulle detta vara att omkullstörta den lagstiftning, sorni
616
Den 22 Februari.
afseende på förhållandet mellan sedelstocken och den metalliska valutan
vid 1844—1845 årens Riksdag upgjordes och genom hvilken
både Bankens säkerhet fullt betryggades och hinder lades emot
allt för starka omvexlingar inom landets penninge- och affärsrörelse.
Ben lag för R. St:rs Banks sedelutgifning, som nu gäller, innefattar,
att utöfver den sedelstock, som befanns år 1844, icke en
enda sedel skulle få från Banken utgifvas, med mindre ett motsvarande
belopp af metallisk valuta till Banken inginge, men att
deremot, otn den metalliska valutan förminskades, Bankosedelstoeken
också skulle i samma mån indragas, och utan tvifvel är detta
ett i alla afseenden mera nyttigt stadgande än att föreskrifva att
för 5 Rdr in- eller utgående silfver 8 Rdr i sedlar skulle få utsläppas
eller böra indragas. Man kan gerna, med hänsigt till detta
ständigt återuprepade påstående, att Bankens ställning blifvit sämre efter
denna 1844 års lagstiftning, än hvad den förut var, tillämpa hvad
en talare för några dagar sedan yttrade om »Thors bockar», hvilka,
ehuru beröfvade sina horn ena dagen, fingo dem återbesatta till
den följande. Jag har åtminstone alltid och skall alltid fortfarande
bestrida den satsen, så ofta den än återkommer.
Den värde talaren har vidare yttrat, att nuv:de förhållandet
mellan Bankens metalliska kassa och dess utelöpande sedelstock ej
är normalt, utan abnormt Jag, för min del, tror, att det alldeles
ej är abnormt. Om man nemligen beräknar den verkligt utelöpande
sedelstocken, och ej den, som jemnt ligger i Bankens förråder
dels som deposition, dels som i förskott tryckta sedelmassor oeh
som vanligen upgår till minst Veidel af den del af sedelstocken,
som ej af metallisk valuta motsvaras, så skall man finna, att, under
de 26 sista åren, förhållandet mellan sedelstocken och silfvervalutan
aldrig gått så lågt ner, som till den proportion af I till 3,
som alla godkända författare i sådana ämnen, samt de flesta Bankers
lagstiftning antagit utan fara kunna bestämmas. Jag, för min
del, anser, att Bankens nuvarande organisation i afseende på dess
sedelansvarighet just är mer betryggande för Banken och mer helsosam
för landet, än den någonsin förut varit, och anhåller jag
således, att, med yrkande å bifall till hvad Utsk:t i fö re vale punkt
framställt, få nedlägga min reservation mot hvarje förslag, som, i
afseende å Bankovinstmedlens användande, åsyftar samma ändamål,
som Frih. Stjernstedt i sin reservation och sednast i sitt nu afgifna
yttrande tillstyrkt.
Frih. Sprengtporten: BankoUtsk.t har i den nu föredragna
punkten endast framställt förslag att silvanda 4 mill. af de under
sednare åren influtne bankovinstmedlen, hvaremot Utsk:t förbehållit
sig, att framdeles få taga i öfvervägande och till R. Stur afgifva
förslag i fråga om sättet för användande af återstoden af den behållna
vinsten eller de 2 millionerna. 1
Emellertid har en värd talare föreslagit att dessa två millioner
skulle disponeras för ett af honom åsyftadt ändamål.
Som det i Grundlagen är föreskrifvet, att Utsk:n skola, innan
frågorna i RiksStånden afgöras, desamma utreda och deröfver
Den 22 Februa ri.
6 IT
sig yttra, så anser jag, för min del, att det ej vore rätt, ej formenligt,
att söka genomdrifva ett förslag, hvaröfver Utskrt ej yttrat
sig. Deremot upstår ej något hinder för Hr Ehrenhoff, att, när
Utsk;t inkommer med förslag, om huru dessa 2 mill. skola disponeras,
då söka göra sin mening gällande.
Det Ur blott denna åsigt jag velat framställa, utbedjande mig,
att Utsk:t, oafsedt Hr Ehrenlioffs förslag, måtte bibehållas vid sin
rättighet att längre fram få inkomma med lörslag om användande
af återstoden af den behållna bankovinsten.
Hr Akerman : Den punkt, som nu utgör löremål för R. o. Ad:s
öfverläggning, är, efter hvad vi erfarit, redan bifallen af 3:ne Stånd.
R. St:rs beslut är alltså redan fattadt, och det är följaktligen i
afs. å resultatet likgiltigt, huru frågan här kommer att afgöras.
Detta är en följd af vår 4:delning, hvarigenom det ena Ståndet
kommer i saknad af de uplysningar och den sakkännedom, som måhända
inom något af de andra Stånden kunna meddelas, att nemi.
ej få hörn, hvad andra hafva att andraga, innan beslut i ett vigtigt
ämne fattas. Men då nu hvar och en af Statskroppens 4
lemmar handlar och beslutar för sig, så lärer det ej kunna undvikas,
att den lem, som heter R. o. Ad., mäste, ehuru någon förändring
i resultatet ej kan åstadkommas, företaga det ifrågav:de ämnet
till behandling och deröfver fälla sitt omdöme efter sitt bästa
förstånd och vetande. Jag beder få åberopa hvad min reservation
i ämnet innehåller. Deruti är föreslaget, att Banken skulle, om det
utländska lånet bestämdes till 25 mill., i detsamma med 5 mill.
deltaga, men deremot, om det bestiimdes till 35 mill., att Banken
skulle som deltagare i detsamma ingå med hela sin uplupna oanvända
vinst eller 6 mill. Orsaken hvarföre denna mening bifölls
af flera ledamöter inom Utsk:t, var nemi. den, att man ansåg
det för Banken vara nyttigt, att den bankovinst, man kunde disponera,
icke användes till förökande af förlag i åtskilliga för en ordentlig
bankrörelse mindre lämpliga länegrenar, utan att man derföre
anskaffade obligationer, för hvilka Banken kunde hvad stund som
helst förvärfva sig metallisk valuta i och för invexlingen af dess
utelöpande sedlar. Beloppet af de obligationer, man skulle söka
förvärfva, ansågs böra bero på den större eller mindre utsträckning,
man ville gifva den utländska uplåningen. Och jag vågade
icke, så länge fråga var att lånet skulle inskränkas till 20 mill.,
påyrka att Banken med mera än 4 mill. deri skulle deltaga, emedan
deltagande med högre belopp möjligen kunde blifva äfventyrligt
för Banken. Man borde nemi. föreställa sig att vid det utrikes
lånekontraktets upgörande sådana vilkor bestämdes i afseende
på tiden för spridande af de obligationer, Banken genom sitt deltagande
i lånet skulle erhålla, som kunde göra det omöjligt för
Banken att kunna på utländska fondmarknaden realisera ifrågavide
obligationer förr än efter flera års förlopp, och då Banken borde
dessförinnan till RiksgäldsKontoret utgifva sina sedlar, ökade den
sin sedelstock, utan att ega rättighet, att, i händelse af behof, få
använda den valuta, Banken derföre erhållit. Då nu uplåningens
Den 22 Febr neri.
■storlek ökas, följer äfven deraf ökad indragning af annan valuta,
och jag anser således, sedan lånet är bestämdt till 25 mill,, att
man utan fara både ikan oell bör använda 5 mill. af de iniupne
vinstmedlen till deltagande i lånet; och anhåller att Hr Gr. o.
Landtm, måtte derom framställa proposition.
Mr Ehrenhoff: Sedan Frill. Sprengtporten förklarat, att,
det ej vöre förmånligt att propos. å mitt förslag framstäldeg, så
får jag vördsammast anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa
propos. på afslag å den förev:de punkten.
Frih. Sprengtporten: Som möjligen mitt iörra yttrande
kunde gifva anledning till missförstånd, eller att min mening dermed
skulle vara att instämma i det af Hr Ehrenhoff afgifna förslag,
ber jag blott att få tillägga, att jag tillstyrker bifall till
Utsk:ts Betänk:de.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller, att med några ord få be
möta
de anmärkningar, Hr Mannerskantz nyss framkaslat.
Den värde talaren förmenade, att jag ej ansåg det vara skäl,
att vidtaga en åtgärd, hvarigenom Banken skulle få ränta på sina
penningar. Jag anser visserligen detta vara en ganska vigtig omständighet,
men jag frångår aldrig den åsigten, att man i främsta
rummet bör, i afs. på bankovinstmedlens användande, tillse att
Bankens ställning för kommande tider så till vida betryggas, att
Banken alltid må kunna, vid inträffande kritiska förhållanden, genast
inlösa sina utelöpande sedlar. Detta är, enligt mitt förmenande,
dess förnämsta åliggande, och jag anser att den föreslagna
utlåningen af de influtne vinst medlen, äfven om en tillfällig vinst
derigenom kunde åstadkommas, är i förhållande till Bankens vexlingsförmåga
af en jemförelsevis ringa betydenhet.
Hr Mannerskantz har vidare missförstått mitt yttrande i afs.
på proporm mellan sedelstocken och silfverås!utan. Han har nemi.
föreställt sig, att min mening vore att söka göra den åsigten gällande,
att det vore för Banken fördelaktigast att återgå till den
lagstiftning i detta hänseende, som egde rum före 1844. Jag har
visserligen i min reservation uttryckt, att jag anser ett missförhållande
för nämde förefinnas mellan sedelstocken och metalliska valutan;
jag har måst åberopade proportioner dem emellan, som under
föreg:de åren existerat, för att visa förhållandet mellan fordna tiders
sedelstock och den minde; men jag har af dessa jemförelse!'
endast kommit till det resultatet, att, då för nämde den utelöpande
sedelstocken, utöfver den metalliska valutan, kan uppgå till ett
belopp af vida öfver 30 mill., så kan förhållandet dem emellan såsom
en möjlighet antagas blifva sorn 1—4 och ännu sämre. Hr
Mannerskantz har påstått att förhållandet aldrig varit, under de
sednare 26 åren sämre än sorn 1— 3. Jag vill blott fästa upprnärkbeten
på att 1844 var det som 12—38.
Jag vill ej längre onödigtvis uptaga Höglofl. Ståndets tid,
D<en 2B Februari.
819
Utan vid lifver jag mitt forna yrkande om afslag å Utsk:ts i denna
punkt gjorda framställning.
Hr Gripenstedt: Sedan denna ifråga genom 3 Stånds be
slut
blifvit afgjord, synes det ej vara af särdeles stor nytta att
länge härom fortsätta diskussionen, men då åtskilliga meningar här
blifvit yttrade, sorn ej öfverensstämma med mina åsigter i ämnet,
ber jag att deremot tå göra några anrmr.
Utsk:t har, i afs:de å den förev:de punkten, i likhet med K.
M:s Propos., föreslagit att af de under sednare åren iuflutne bankovinstmedel,
4 milhr skulle användas till deltagande i det, för fortsättning
af Statens jern vägsbyggnader, bestämda utländska Janet.
Häruti gillar jag naturligtvis till alla delar Utsk:ts förslag, men
jag kan »vid detta tillfälle ej underlåta att beklaga, att Utskrt ej
yttrat sig öfver frågan i sin helhet, eller huru de återstående vinstmedlen,
upgående till omkring 2 milhr, borde, enl. TJtsk:ts förmenande,
användas. Skulle detta, som jag hoppas, äfven komma att
ske i öfverensstämmelse med K. M:s Propos., så vore, enl. min
tanka, en sådan anordning den lämpligaste; men om deremot med
dessa medel åsyftas något annat ändamål, tror jag att det vore
k)okare att redan nu, på sätt Hr Akerman föreslagit, besluta, att
Banken åtminstone med 5 milhr måtte deltaga i det utländska
)ånet. Jag önskar likväl helst, at,t Utsk:t», i sitt Utlåt, om den
öfriga Bankovinstens användande, må finna skäl att biträda K. M:s
förslag.
I afs:de å användbarheten af de Svenska stats-obligationerna
såsom en reserv-fond för Banken, hafva, synnerligast af en värd
talare, åtskilliga tvifvelsmål blifvit yttrade. Mig synes dock att
Utskits motivering af den motsatta meningen är fullkomligt öfvertygande,
och ytterligare ber jag att nu få tillägga några uplysningar
i detta hänseende, som jag hoppas skola visa, att de Svenska
statspapperen, långt ifrån att vara de utländska underlägsna för det
afsedda andamålet, tvertom, i anseende till det förtroende, de åtnjuta,
och den stadga i kursen, som deraf blifvit en följd, visat sig vara
dertill särdeles lämpliga.
För aft ådagalägga detta, skall jag ieke göra några jemförelser
m«d de ofantliga kurs-fluktuationer, som andra länders statspapper,
äfven de .mest ansedda, varit underkastade för längre tid
tillbaka, enär omständigheterna då måhända kunde anses vara allt
lör olika emot nu; utan jag vill blott åberopa de fakta, som inträffat
under en tidsperiod, som ligger oss helt "nära, nemi. det
sistförfluten året, hvilket, med ani. af Italienska kriget och deraf
följande perturbatjoner på alla börser, utgjorde en prölvosten för
alla landers statspapper.
Det ganska lärorika förhållandet i detta hänseende är följande,
nr Från d. 1 Jan. förlidet år, då, sorn bekant är, oro och fruktan
för etf stort krig började utbreda sig öfver Europa, intill slutet af
April, då krigefs utbrott blef afgjordt, sjönk kursen på statspapper
öfver al)t mera elfer mindre.
JCastar man en blick på de olika fondernas ställning under
020
Den 23 Februari.
denna tidpunkt, så finner man: att de Österrikiska föllo från 84
till 54 %, eller med 30 %; att de s. k. Metalliques i Frankfurt
(ollo från 80 ’/2 34, eller med 46V2 %\ att Franska treprocents
räntan föll från 73 till 60 V2, eller 12'/2 %; att Engelska consols
nedgingo från 90 V2 lill 88V2, eller med 8 %\ att Preussiska fonderna
föllo med lil/2 %\ och de Belgiska liksom de Holländska
med 11 %. Af denna jemförelse synes det att de Tyska fonderna
voro de, sorn föllo mest, och att de Engelska consols voro de, som
minst influerades af den allmänna oron och misströstan. Men,
huru var förhållandet, under denna tiden, med de Svenska fonderna?
Hessa stodo vid oroligheternas början, eller d. 1 Jan. förlidet år,
till 94V2. och vid krigets utbrott i slutet af April hade de nedgått
till 93; de hade således fallit endast med 11/2 %• Det år
visserligen sannt att i Maj månad kursen ytterligare sjöqk till 90,
äfvensom att. sednare på året af helt andra orsaker, under en kort
tid, ett prisfall af några % egde rum; men af det nyss anförda
torde det emellertid vara alldeles klart, att vår statskredit med
heder genomgått det svåra prof, som alla länders kredit sisth år
varit underkastad, och det finnes derföre också, enl. min tanka,
intet skäl hvarföre ej våra egna statsobligationer skulle vara fullt
lämpliga att användas såsom en reserv för Banken. Motsatsen synes
deremot nu vara af erfarenheten ådagalagd, och det förtroende,
som våra statspapper sålunda under en svår brytningstid åtnjutit,
kan också lätt förklaras, då man tager i betraktande våra finansers
goda tillstånd och vår politiska ställning, hvilken sannolikt gör
oss, mindre än de flesta andra, utsatta för händelsernas vexlingar
på kontinenten.
Slutligen måste jag äfven yttra uågra ord ang:de ett ämne,
som visserligen ej egentligen tillhör den sak, som nu afhandlas,
men som af vissa talare alltid framdrages, så snart någon fråga
ronde Banken är å bane, nemi. det ofantliga missförhållande, som
förmenas ega rum mellan vår import och export och deraf förespeglade
vådliga inverkningar på realisationen. Det synes mig dock
förundransvärd!, att man vid framkastandet af dessa satser ej först
och främst gör sig noga och tillförlitligt reda för de faktiska förhållandena
i detta hänseende, utan att man blott, genom ett ständigt
återuprepande af samma sak, vill söka göra en falsk åsigt gällande.
Det förhåller sig nemi. i sjelfva verket ej så, sorn den
värde talaren förmenat, eller att importen i allmänhet skulle öfverstiga
exporten, och att man således här i landet ej gör annat än
lefver öfver sina tillgångar. Tager man de officiela upgifterna till
grund, så finner man att under de sednaste 10 åren har summan
af varu-exporten upgått till 579 milhr rdr och af varu-importen
till 583 milhr. Här visar sig således visserligen en undervigt
af 4 milhr; men först och främst hemställer jag till hvar och en,
om en så ringa difference, som 4 milhr, när den fördelas på 10
år och när det gäller en jemförelse mellan summor, som upgå
till nära 600 milhr, kan betraktas annat än som en obetydlighet.
Och nu kommer härtill dessutom, att om man betraktar förhållandet
under det nästföregide tiotalet af år, så blir resultatet,
Den 22 Februari.
621
ntt exporten under denna tid npgiek till 328 millri-, men importen
till endast 285 mill:r. Har finna vi således, att liandelsbalansen
utvisar en öfvervigt af ej mindre än 43 millrr, och om vi sammanlägga
summorna för begge de omförmälda perioderna, eller för de
sednaste 20 åren, så upkommer det slutresultat, att exporten utgjort
tillsammans 907 milhr och importen 868 millri-, oell att i
st. f. den så ofta omtalade, ruinerande undervigtet] i vår bandel,
det verkliga förhållandet emellertid är, att exporten öfverstigit importen
under dessa 20 år med 39 millrr.
Beträffande nu åter den förevrde frågan om en del af bankovinstens
användande, tillstyrker jag bifall å Utskrts förslag i denna
punkt.
Hr Mannerskantz: Som ett tillägg till hvad den siste
värde talaren anfört, ber jag endast att få uplysa derom, att, enl.
den tabell, jag f. n. är i besittning af, visar det sig, att den Engelska
bankens silfvervaluta någon gång nedgått i förhållande till
dess utelöpande sedelstock sorn 6 till 23 -— då deremot propor:n
mellan den Svenska Bankens silfvervaluta och den utelöpande sedelstocken
aldrig varit sämre än 7,700,000 till 1 9,700.000. Häraf
kan tydligen dragas den slutsatsen, att, ehuru för den som för alla
andra Banker starka omvexlingar i dess metalliska kassa omöjligen
kunna undvikas, den Svenska Banken, i detta hänseende, dock aldrig
varit i så dåligt tillstånd som den Engelska. Det oaktadt
utsläpptes vid ett par tillfällen, då den metalliska kassan befanns
vid en låg ståndpunkt, dock ur Engelska banken flera ej af metallisk
valuta motsvarande sedlar, i ans:de till det stora behofvet att ej
alltför mycket minska det rörelsekapital, som, med hänsigt till handelns
och näringarnas ostörda fortgång och utveckling och allmänna
kreditens uprätthållar.de, erfordrades. Att på samma sätt tillvägagå
i vårt laud, vill jag visst icke tillstyrka, ty hvad som kan gå an
i det ekonomiskt starka England, passar icke för det i detta hänseende
svaga Sverige; men deremot anser jag det skulle vara oriktigt
och i högsta grad klandervärdt, om man vidtoge den motsatta
ytterligheten och under nuv:de redan hårdt nedtryckta affärsförhållanden,
på sätt en föreg:de talare föreslagit, skulle göra en ny
konstlad stark tryckning på rörelsekapitalet, genom att indraga sedlar
till ett så betydligt belopp, som af några milhr rdr.
Man har dessutom fästat sig vid, att den metalliska kassan
sjunkit så betydligt, att då den vid ett tillfälle upgick så högt som
till 34 milhr, den ibland nedgått ända till 7 milhr. Jag ber likväl
att få fästa upmärksamheten derpå, att alla andra främmande
länders banker undergått och måste undergå samma fluktuationer,
så att blott denna omständighet bör visserligen ej i något hänseende
ge ani. till förskräckelse, ty, om vi nemi. vilja att Banken verkligen
skall vara en anstalt för att i alla riktningar bereda ett kraftigt
understöd åt handeln och näringarne och utgöra en verksam
bemedlare af affärsrörelsen emellan vårt land och utlandet, måste
vi väl också underkasta oss den naturliga följden deraf eller att
silfret än utgår och än inkommer i Bankens hvalf.
Den 22 Februatfi.
Jng fortfar i mitt yrkande å bifall till Utsbts i ifrågav:de
puukt gjorda framställning.
Frih. Haab, Carl Adam: I afs:de å de af åtskilliga ledamöter
inom BankoUtsk:t mot den ifrågavide punkten afgifna reservationer,
ber jag att få yttra några ord.
Reservanterna hafva i allmänheten sökt göra den åsigten gällande,
att Banken skulle i väsendtlig mohn konsolideras derigenom,
att sedelstocken indroges, att detta vore enda utvägen att förebygga
en riksbankrutt och betrygga realisationens uprätthållande.
—• Om vi vilja kasta en återblick på de tidpunkter, i afs:de på
penningeutvecklingen, som i historien äro de mest framstående, så
finna vi ett rikt fält för våra jemförelser under de politiska förvecklingar,
som egde rum under den s. k. frihetstiden. Vid Carl
XII:s död var landet försänkt i en skuld af 60 mill. daler. Det
parti, som vid detta tillfälle bemäktigade sig Styrelsen, eller de
s. k. Mössorna, ville just införa det system, som i synnerhet af en
reservant, Frill. Stjernstedt, blifvit förfäktad t, eller att uphjelpa
ställningen medelst indragning af sedelstocken. Men hvad blef
följden häraf, om icke den, att just det ändamål, man åsyftade,
omintetgjordes; industrien blef nemi., i brist på erforderligt rörelsekapital,
alldeles förlamad. Sedan, när Hat tärne kommo till utöfning
af makten, insågo de allt för väl de stora olyckor detta system
medförde; de ville på hvad vilkor som helst åter upmuntra
industrien, men gingo olyckligtvis icke på förståndigt och klokt
sätt tillväga. De gjorde sig skyldiga till samma fel, som äfven
ligga sednare tider till last; de vinnläde sig ej om att åvägabringa
ett inhemskt fondsystem, ätt i dag har man till och med icke
kommit derhän, att man inser nödvändigheten deraf. Man besinnar
ej, att Bankens sedlar ii ro för den allmänna dagliga rörelsen
hvad vexlar äro för den aflägsna, hvad obligationer äro för dpn
stora rörelsen. Om vi betrakta förhållandet i andra länder, så
finna vi t. ex. att i England uppgå banknoterna till ett belopp
af 50 mill. pund st., vexlarne upgå till 530 mill., statsobligationerna
till 7 50 thili.; med sådana summor är det en möjlighet
att kunna bedrifva industrien; men som förhållandet f. n. nr i
vårt land, är det en omöjlighet. Det är således nödvändigt, att
man tager denna för landet så vigtiga fråga i noga öfvervägande,
eller huruvida det beslutade lånet skall uptagas i utlandet eller
genom anskaffanderaf inhemska statsobligationer. Man har förklarat,
att, genom att välja den sednare utvägen, man skulle belaga
industrien alla möjliga hjelpkällor; jag för min del tror, att en
sådan upfattning hufvudsakligast stödjer sig på ett misstag, emedan
de penningar, man uplånar på statsobligationerna, utlertiuas genast
i rörelsen, hvarjemte rörelsen äfven blir gynnad med de statsobligationer,
man skickar utomlands. Det vöre, enl. mitt förmenande,
ganska önskvärdt, att man behjertade denna sednare utväg för
lånets uptagande eller genom inrättandet af ett inhemskt fondsystem,
särdeles under mivrde förhållanden, då det, enl. Hr FinansMinisterns
sednast afgifna upgifter, är konstatferadt; att importen
Den 22 Februari.
623
öfverstiger exporten. Benna utgrening af frågan tillhör visserligen
ej det beslut, man redan i ämnet fattat; jag vill derföre ej längre
onödigtvis uptaga Höglofl. Ståndetä tid, utan inskränker jag mig
endast att påyrka bifall till hvad Utsk:t i ifrågavide punkt föreslagit.
Hr Ehrenhoff: I afsrde å Hr Gripenstedt® nyss gjorda
framställning om de Svenska statspapperens fördelaktiga stallning
till andra landers, ber jag endast att i största korthet få göra en
anmärkning.
Om Hr Gripenstedt hemtåt simv upgifter från kursnöterin»
garne i tidniligarne, så tror jag dessa äro föga tillförlitliga, ty
Wexiö HypotheksFörenings obligationer stå till 88 proc. Likväl,
af personlig erfarenhet, kan jag meddela den uplysning, att personer
finnas, sorn utbjudit sådana till 80 proc. och icke ens kunnat
sälja dem för 7 5 proc. 1 afs:de å Hr Gripenstedts upgifter
om den samstämmiga harmoni, som gör sig gällande mellan vår
export och import, anser jag ej tillfället vara lämpligt att ingå i
diskussion derom, dessutom har detta blifvit af Frih. Raab besvaradt.
Frih, Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag har icke kunnat fö»
reställa mig, att denna fråga, som redan genom Irenne Stånds
sammanstämmande beslut blifvit afgjord, skulle föranleda en så
lång diskussion. Men efter det så skett, må det äfven tillåtas
mig, att för några ögonblick taga det Höglofl. Ståndets tid i anspråk.
Bland de näångjä förslag, som blifvit, i afs:de på baiikovinstens
användande, framstälda, har äfven förekommit det, att man
skulle lägga de influtne vinstmedeln på hyllan. Det förundrar mig,
att man icke gjort sig reda för, hvad som vid detta tillfälle bör
utgöra föremål för vår öfverläggning. Det är nemi. nu ej fråga
om annat, än huruvida Ståndet anser, att Banken till större eller
mindre del skall deltaga i det utländska lånet. Bet är blott Utsk:ts
afgifna förslag i denna fråga och ingenting annat, som vi för närvande
böra besluta om. BankoUtsk:t har i detta hänseende gjort
hemställan derom, att Banken måtte med 4 mill. af den under
de sednare åren uplupne vinsten deltaga i det utländska lånet,
förbehållande sig likväl att framdeles få till It. St:r afgifva förslag
i fråga om sättet för användandet af återstoden eller de 2 mill. rdr.
Hvad de 4 mill. beträffar, skulle jag vilja föreslå, om jag nemi.
med mitt förslag hade hopp om att. ännu kunna åvägabringa någon
förändring i beslutet, att, när Ständerua bestämt sig för uptagandet
af det utländska lånet och detta till belopp af 25 mill., siffran
för Bankens deltagande deri skulle förändras till 5 mill., hvilket
äfven Hr Åkerman i sitt förslag åsyftat.
När detina fråga behandlades inom Utsk:t, ansåg pluralitete»,
alldenstund man icke, med hänsigt till beloppet af det utländska
lånet, hade sig något annat bekanrit, 8n StatsUtsk:ts i denna syftning
gjorda framställning, eller ätt 11. St:r skulle bestämma sig för
20 mill,, att Banken ej till högre belopp än 4 mili. deri skulle
deltaga, emedan man befarade, att, om Banken skulle deltaga med
624
Den 22 Februarii
e» större summa, nästan inga af de på utrikes ort uptagna penningar
skulle komma rörelsen inom landet till godo, utan uteslutande
åtgå, dels till liqviderande af de ännu återstående 9 mill. af
Statslånet och dels till inköp af jervägs-materiel i utlandet.
Hvarföre jag egentligen hegärde ordet, var i ani. af ett yttrande
af Hr Gripenstedt. Den värde talaren tyckes hafva förutsatt,
att, oaktadt Ständerna nu redan hafva beslutat att uptaga
ett lån på 25 mill. i och för fortsättning af Statens jernvägsbvggnader,
ett inhemskt lån för samma ändamål skulle uptagas, i hvilket
Hr StatsRådet förmodade att Banken skulle deltaga med återstoden
af sina vinstmedel. Jag kan ej neka för att det högeligen
förundrat mig, att, sedan Ständerna beslutat att uptaga ett utländskt
lån till samma belopp, som det anslag, hvilket Regeringen
äskat för jernvägs-byggnadernes fortsättning, man för samma ändamål
vill påyrka, att ett inhemskt lån äfven skulle uptagas. Hvad
för öfrigt beträffar Bankens deltagande i ett sådant lån, tror jag
att detta alldeles icke i närvarande ögonblick skulle medföra några
väsendtliga fördelar; ty hvad skulle Banken hafva för vinst af dessa
inhemska obligationer, hvilka man kunde taga för afgjordt ej annorstädes
än inom landet kunde försäljas, och hvilka, reserverade
inom Banken, blott skulle åstadkomma en ytterligare tryckning på
allmänna rörelsen; och får jag på förhand förklara, att något förslag
om Bankens deltagande i ett inhemskt lån, enl. mitt förmenande,
aldrig kommer att af BankoUtsk:t framställas.
Hr Printzensköld, Carl: I ani. af Hr Gripenstedts sista
yttrande får jag öppet bekänna, att jag räknar mig bland deras
antal, som frukta, att en stor del af det nu beslutade utländska
lånet företrädsvis kommer att användas i och för betäckande af de
skulder, som hafva sitt ursprung i den öfverdrifna import, sorn
för närvarande eger rum. Jag vill fästa den värde talarens upmiirksamhet
på, att orsaken, hvarföre jag hyser sådana tänkesätt, ligger
deruti, att jag anser importen, under det nu gällande frihandelssystemet,
hafva på ett beklagligt sätt förökat sig. Den värde talaren
har upgifvit, huruledes under en period af 20 års tid, räknad
till och med 1858. exporten på det hela öfverstigit importen, likväl
så, att detta öfverskott tilhörde de första tio åren af denna
period och utgjorde 28 mill., under det att det sednare tiotalets
handel slagit ut på det sätt, att importen öfverskjuta exporten med ett
värde af 4 mill. Dessa af Hr Gripenstedt meddelade uplysningar
äro i sanning ganska betecknande; ty de ådagalägga på det mest
öfvertygande sätt de olika verkningarne af skyddstulls- och frihandelssystemerne.
Det förra systemet var i Sverige rådande under
de första 10 åren af den handelsperiod, Hr Gripenstedt omförmält,
hvarigenom man så till sägandes tvangs att hushålla med
sina tillgångar; och då förkofrade sig landet ganska betydligt.
Under de sednare 10 åren af denna period har man varit välsignad
med frihandelssystemet, och följden har blifvit den, att ingen
förkofran skett, utan att nationen tvärtom, genom den öfverdrifna
importen,
Den 22 Februari.
625
importen, gjort sig 4 mill. futtigare, än den var förut. Under
sådana förhållanden Tean man viii ej säga, att man utan orsak hyst
fruktan derför, att det lån, hvarom nu ar fråga, skall tagas i anspråk
just för samma ändamål, sorn de, hvarför så många mill.
förut blifvit använda, lremL för underhållande af en öfverdrifven
import oell deraf föranledd lika öfverdrifven förbrukning; ty olyckligtvis
är erfarenheten sådan, att då man börjat att misshushålla,
är det svårt att återgå på den ekonomiska banan. Detta är blott
hvad jag till protokollet velat anföra.
Frih. Sprengtporten: öm jag icke med säkerhet kunde
förutse att tiden på förmiddagen är alldeles tillräcklig för att afgöra
de ännu på föredragningslistan återstående målen, skulle jag
visserligen icke, alldenstund någon ändring i det redan af frenne
Stånd lättade beslutet numera ej kan åvägabringas, våga taga li.
o. Ad:s tid i anspråk, för -att tillägga något i anL af den diskussion,
som egt rum och sorn nu hufvudsakligen kan betraktas som
en »gymnastik för tankarne». Men jag anhåller, att med ani. af
Hr Gripenstedt» yttrande lä anföra, att, ehuru jag till alla delar
instämmer i hans åsigt, att det vore önskligt, att återstoden af de
af bankovinsten reserverade medel användes på sätt, K. M. i sin
nåd. 1’ropos. föreslagit, och ehuru jag ingalunda kan annat än gilla
den åsigten, att obligationer, utgifna på Svenska språket, skola
vara lika betryggande för Bankens säkerhet, sam de på något annat
språk affattade, jag dock ej kan dela hans tänkesätt i afs:de på
våra handelsförhållanden. Jag tror nemi., att, om man vill upstiilla
en jemförelse, som är bevisande i afsrde å förhållandet med
landets export och import, med hänsigt till det inflytande, som
skiljaktiga handelssystem kunnat utöfva å desamma, så upställer
man sitt schema felaktigt, om man, för att komma till ett slutligt
resultat, sammanräknar de år, då det ena systemet iakttagits,
med dem, då det andra fullföljts. — Det rätta sättet är deremot
att upsummera produkten af frihandelsåren sinsemellan och derefter
jemföra denna med produkten af de år, då skyddssytemet gjort sig
gällande.
En sådan jemförelse kan icke nu upställas, då man icke med
tillförlitlighet känner förhållandet med import och export 1859.
Jag befarar emellertid, att, då denna blir känd, resultatet skall
visa sig helt olika mot hvad den värde talaren föreställt sig.
Jag är ingen ovän af ett frisinnadt handelssystem, som är
något helt annat än ett frihandelssystem; men jag kommer alltid
att yrka försigtighet och måtta i tillämpningen äfven af det förstnämnda.
Gr. Liljencrants; Då man vid detta tillfälle till öfverläggningsämne
jemväl uptagit förhållandet mellan vår export och
import, så anser jag mig, till bemötande af upgiften rörande
var exports fördelaktiga ställning till importen, såvida dessa båda
hvar för sig sammanräknas under loppet af flera år, böra erinra
H. III. iO
C26
Den 22 Februari.
derom, att, förutom den upgifne importens belopp, åtskilliga andra,
ganska vigtiga fakta böra tagas i beräkning vid bedömande af exportens
värde i förhållande till importens, såsom t. ex. Svenska
resandes utgifter i utlandet, som för 10 år torde upgå tili mill.,
annonce-afgifter af många slag, tullförsnillade varor m. m. Men som
denna fråga icke står i något egentligt sammanhang med den, som
nu utgör föremål för 11. o. Ad:s öfverläggning, så anser jag mig
ej böra eller ens kunna uptaga detta ämne till behandling. Nu
gäller frågan endast, huruvida Banken bör med 4 mill. af sina influtne
medel deltaga i det utländska lånet, eller om tilläfventyrs
Banken borde med en än ytterligare andel eller med hela sin vinst,
nemi. 6 mill. rdr, ingå i samma lån. Jag tillåter mig att i förbigående,
innan jag öfvergår till denna hufvudfråga, be att lå fästa
upmärksamheten på en af de mot denna punkt afgifna reservationerna,
der det heter, att ett missförhållande eger rum f. n. mellan den
metalliska valutan och sedelstocken, och att den sednare i väsendtlig
mån borde nedsättas. Mot detta påstående har en värd talare anfört det
argument, att Baukens ställning i afs:de på förhållandet mellan dess
mataliiska kassa och utelöpande sedelstock varit fördelaktigare efter
1844, än det var derförinnan. Om man ock i afs:de å Bankens
egen sedelstock skulle antaga, att denna sats vore riktig, hvilket
den dock, enl. min öfvertygelse, alldeles icke är, så vill jag blott
erinra Hrrrne derom, att, när Bankens sedelstock reglerades 1844,
så beräknades privatbanksedlarnes utelöpande belopp till 6 mill.
rdr bko, då i detta ögonblick detta upgär till mera än 3 gånger
den summa, som vid nämnde tidpunkt var i rörelsen. Tager man
vidare i betraktande, att då, före år 1845, ett viss bestämdt förhållande
emellan metalliska kassan och sedelstocken var stadgadt,
men att, efter detta år, annan regulator för sedelstockens belopp
ej förefinnes än den, att densamma ej må med mera än 30 mill.
öfverstiga värdet af metalliska kassan, och att således denna till
följe af andra stadganden i ämnet kan komma att sjunka till blott V*
af den utelöpande sedelstockens hela värde, så tror jag man måste
medgifva, att Bankens soliditet nu med skäl kan anses vida sämre
än före år 1845. Jag föreställer mig således, att bankovinsten
väl användes, om man, på sätt Hr Åkerman föreslagit, utsträckte
Bankens delaktighet i länet till 5 mill., eller, hvad som vore ännu
bättre, att man utsträckte delaktigheten till hela bankovinsten eller
6 mill. rdr. Men då frågan redan genom trenne Stånds beslut är
afgjord, kan R. o. Ad:s beslut i förevarande ämne ej föranleda
något annat, än att ge en rigtning till det förslag, BankoUtsk:t, i
afseende å de återstående vinstmedelns användande, kommer att afgifva.
Jag skulle derföre helst hafva öuskat få göra den framställning,
att R. o. Ad. måtte besluta, att Banken med hela beloppet
af de under sednare åren influtne vinstmedeln måtte ingå
som deltagare i det utländska lånet, men då redan två talare yrkat,
att den för detta ändamål af Utsk:t föreslagna summan af 4 mill.
måtte i stället utgå med 5 mill., så afstår jag från mitt först
fattade beslut, och anhåller att till alla delar få instämma med
Den 22 Februari.
fi27
dem, som yrkat, att Banken med 5 mili. mätte ingå i det utländska
lånet.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag, dels bifall dertill med den förändring, att den summa,
hvarmed Banken skulle deltaga i det utländska Statslånet, bestämdes
till 3 mill. rdr rmt, och dels slutligen af Hr Ehrenhoff afslag
å Utsk:ts hemställan, under förbehåll för 11. o. Ad., att, i sammanhang
med BankoUtsk:ts blifvande förslag till reglering af Bankens
lånerörelse, fatta sitt beslut rörande bankovinstens användande.
Härefter framstälde H. Exc. propos. å bifall till Utsk-.ts förslag
och, då dervid svarades starka ja jemte några nej, förklarade
ja hafva varit öfvervägande.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag hemställer, otn det ej vore
formenligt, att prot.uldrag öfver R. o. Ad:s i denna punkt fattade
beslut finge till StatsUtsk:t afgå.
Till detta förlag lemnade R. o. Ad,, uppå framstäld propos.,
sitt bifall.
3:dje punkten.
Hr Flach, Johan Fredr. Philip: Då jag nu vördsamt
anhåller att R. o. Ad. behagade besluta på enahanda sätt, som,
enligt Riddarh.Sekretms tillkännagil vande, i afs:de på den ifrågv:de
3:dje punkten inom tvänne af de öfriga RiksStånden skett, nemi.
att afslå BankoUtsk:ts i denna punkt gjorda framställning, utbeder
jag mig i korthet få redogöra lör de motiver, på hvilka denna
min hemställan grundar sig.
Jag anser nemi. att Utsk:ts förslag i denna framställning är i
denna punkt i formligt hänseende oriktig, och åberopar i detta
detta hänseende hvad en af reservanterna, Hr Kock, i 5:te punkten
af sin från Utsk:ts skiljaktiga mening yttrar: »ätt förestående
af Hr A. O. Wallenberg inom Utsk:t framstälda förslag, som utgör
en lösryckt del af en utaf honom inom Vällofi. BorgareStA väckt
och till StatsUtsk:t remitterad motion, hvilken der redan blifvit
behandlad och utan afseende lemnad, icke bordt af BankoUtsk:t
allena till behandling uptagas, helst ärendet jemväl angår ett annat
Statens verk, nemi. RiksgäldsKontoret, hvars angelägenheter
utgöra föremål för utredning och utlåtande af StatsUtsk:t.»
Hvad sjelfva saken beträffar, torde det vara ganska tvifvelaktigt
huruvida första frågan af den föreslagna åtgärden kan anses
blifva fördelaktig, vare sig för Banken eller för Statsverket. Jag
kan ej föreställa mig, att det ligger någon fördel för Banken deruti,
att Bankens nu innehafvaude ifrågav:de obligationer, enligt
Utsk:ts förslag, först efter 40 år skola blifva inlösta, då de deremot
under nuv:de förhållande skulle blifva det inom 25 år. Lika
litet kan jag inse, att Statsverket genom detta förslag skulle till
-
028
Den 22 Februari.
skyndas några fördelar, aldenstund de RiksgäldsKonforets obligationer,
som af Banken nu innehnfvas, löpa med 4 proc. ränta, då
deremot de nya obligationerne, mot hvilka de gamla skulle utbytas,
måste bestämmas till högre procent.
Då dertill kommer att, enligt hvad mig synes, Utskds förslag
i denna punkt afgifvits under förutsättning att R. St:r skulle bifalla
StatsUtsk:ls hemställan i 3dje punkten af dess Betänk. N:o
51, och således bestämma lånesumman för bestridande af jernvägsbyggnaderne
under nästkom:de statsregleringsperiod till endast 20
mill., för hvilket fall BankoUtsk:ts ifrågav:de förslag skulle afse en
tillökning i nämnde summa med ytterligare 4 mill., men R. St.
numera, vid behandlingen af StatsUtskds ofvannämnda Betänk., bestämt
lånesumman till 25 mill., synes mig den grund, hvarpå BankoUtslct
stödt sitt förslag, numera förfallen; och då jag således äfven
ur detta skäl nu yrkar afslag å denna punkt, sker det jemväl
för att undanrödja, äfven i sin första början, hvarje äfventyrligt.
försök att, i fråga om Statsverkets skuldbelastande, begagna BankoUtsk:t
såsom ett slags bihang till StafsUtskd, med upgift att, under
hvarjehanda förevändningar, söka utsträcka låneoperationerna derhän.
att StatsUtsk:t svårligen skulle tilltro sig ensamt att dertill
utverka R. St:rs bifall.
Frih. Tersmeden: I afs. å den siste värde talarens yttrande,
att det ej är formenligt att framkomma med ett sådant förslag,
Utsk:t afgifvit, ber jag att få anmärka, att Utsk:t gjort detta
i öfvertygelse, att det egde rättighet att yttra sig i frågor, som
röra Bankens angelägenheter.
Hvad sjelfva förslaget beträffar, så veta vi, att det är föreskrifvet
för Banken, att i sin ego hafva ett visst belopp, af något
öfver 6 mill., lätt realisabla papper. Banken har f. n. ett belopp
af 8 å 9 mill. Rdr, stälda i obligationer, men hvaraf blott en ganska
liten del kan anses vara lätt realisabel. Derföre tror jag, att
det var en, med Bankoreglementet fullkomligt öfverensstämmande
åtgärd, att föreslå R. St:r att utbyta en del af dessa obligationer
mot ifrån RiksgäldsKontoret utgifna, hvilka förenade den åsyftade
egenskapen att vara lätt realisabla, helst som genom åtgärden den
utländska skuldsättningen ej ökas med en enda skilling. Visserligen
hafva BankoFullmäktige, enligt föreskrifterna, rättighet att uplåtia
penningar för att förstärka den metalliska kassan, men jag
hemställer till Eder, M. Hrr, hvilket är bättre, att Banken på den
utländska marknaden bjuder ut sina papper till försäljning eller att
Banken upträder som låntagare. Jag ar öfvertygad att Hrrne skola
inse, att det förra sättet är det fördelaktigaste, ty det måtte väl
för Bankens säkerhet antagas vara bättre, att den utsläpper Statsobligationer,
än att den tager ett direkt lån. Dessa hafva i korthet
varit Utskds motiver, på grund af hvilka jag yrkar bifall till den
gjorda framställningen.
Hr Flach; Jag har begärt ordet endast för att nämna att
Frih. Tersmeden missförstått mitt yttrande i afseende derpå, att det
De II 22 Febr u ar i.
02!)
ifrågavide förslaget ej vore formenligt. Ehuru jag väl har mig
bekant innehållet af 2 mom. 37 g ILO., enligt hvilket BankoUtskit
eger rättighet att väcka frågor till afgörande i R. St:rs plena, synes
mig dock den anmärkning både laglig oell befogad, att BankoUtskit
oriktigt förfarit, då det, utan föregången gemensam öfverläggning
med StatsUtskit, yttrat sig i afs. på en fråga, som i väsendtlig
mån eger sammanhang med den om Statsverkets tillstånd
och behof.
Jag yrkar fortfarande afslag å Betänk:ts 3:dje punkt.
Gr. Lagerbjelke: Lika med Frih. Tersmeden anser äfven jag,
att det för Bankens soliditet vore ganska nyttigt, om dessa papper
kunde förvandlas i en lätt realisabiare form. Men att på så sätt
gå till väga, som Utskit föreslagit, fruktar jag vore mindre fördelaktigt
för landets kredit. Det är nemi. gifvet, för att nationalkrediten
skall kunna uprätthållas, att vid uptagandet af lån man
skall kunna säga, att de i landet inflytande penningesummorna endast
och allenast skola användas för produktiva ändamål. Med hänsigt
härtill skulle ovilkorligen ett bifall till Utskits förslag hafva
en mehnlig inverkan på Svenska krediten, alldenstund man icke i
utlandet på förhand kunde säga, att det uptagne lånet till hela sitt
belopp skulle uteslutande till jernvägsarbetena användas. Det är
visserligen sannt, att penningar i sjelfva verket ej komma att uplånas
för annat ändamål, men då man talar om lån till stöire belopp,
lin hvad som egentligen för jernvägsarbetena erfordras, så
kunde detta lätt i utlandet gifva ani. till missförstånd och äfven
förorsaka utspridande af, för vår nationaikredit mindre fördelaktiga
rykten. Jag anser sål. åtgärden icke innebära något ondt, utan
otvifvelaktig! kotnme den att inverka nyttigt på Bankens ställning;
men jag tror icke, att, på sätt Utskit föreslagit, det vore rådligt
att verkställa densamma.
Jag, för min del, yrkar afslag & Utskits i tredje punkten gjorda
framställning.
Efter härmed afslutad öfverläggning och sedan H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat bestämdt
yrkande, lin om afslag å Utskits förslag, blef propos. å bifall
dertill först framstäld och besvarad med många nej jemte ett
eller annat ja, hvarefter gjordes propos. å förslagets afslående samt
besvarades med ja och ett eller annat nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Efter föredragning af K. Mits denna dag öfverlemnade Nåd.
Propositioner och Skrifvelse till E. Stir, remitterades till Statsutskottet
Propositionerne
angående
Jemtlands roteringskassas befrielse från allt bidragtill
anskaffning och underhåll af beklädnaden vid Jemtlands Hästjägarekorps;
och
om anslående af hyresersättning åt Länsmännen i Frosta Hä
-
630
Oen 22 Febru ari.
rads norra och södra distrikt af Malmöhus Län, emot afträdande
till Statsverket af deras bostadslägenheter;
samt begärdes på bordet
Propositionerne
angående anvisande af årligt anslag för uppehållande af de å
Olands vestra kust inrättade fiirjeplatserne Röhälla, Färjestaden och
Beijershamn;
i anledning af Carl Henrik Hultenbergs underd. ansökning
oro eftergift af 1857 och 1858 årens återstående arrende för Kungsladugården
Borgholm på Oland;
ang:de beviljande af anslag till upsättning af utredningspersedlar
för det invid hufvudstaden upförda Hospital för sinnessjukas
vård samt till denna inrättnings första ordnande och förvaltning^
äfvensom den
Kongl. Skrifvelsen
ang. viickt fråga omförhöjning i ersättningen till svaga soldatrotar.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:ts Utlåt. N:o 5, i anledning af väckt motion
om anslag till npförande af en ledfyr vid inloppet till Warbergs
hamn.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskits Utlåt. N:o 6, i
anledn. af väckt motion om befrielse för Rotehållarne vid Kavalleriet
i Jemtland från skyldigheten så väl att bidraga till sadelmunderingens
anskaffande och underhåll, som att underhålla ryttarehästarne
under marcherne mellan mötes- och mönstringsställena samt
sqvadronernes samlingsplatser.
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk:ls sednare tillstyrkan.
Hr Rosensvärd, Joh. Henrik: Mot denna punkt haf
va
tvenne af det sammansatta Utskits medlemmar med mycket skäl
reserverat sig.
I afs. på den ifrågasatta befrielsen för rotehållarne i Jemtland
från deras andel i sadelmanderingens underhållande, ber jag att få
lemna några uplvsningar. Vid den rotejemkning, som inom Jemtland
företogs till beredande af lindring i provinsens roteringsbörda,
befanns det att statsmedel måste anvisas såsom bidrag till roteringens
utgörande, för att, med de antagna roteringsgrunderna, tillräcklig
nummerstyrka skulle kunna inom provinsen bibehållas. Detta äskades
ock af K. M:t vid 1850—51 årens Riksdag, då Jemtlands nya
roteringsverk förelädes Ständerna och blef af Ständerna bifallet. Enligt
detta roteringsverk, hvarigenom styrkan nedsattes från 100 beridne
och 1048 oberidne nummer till 200 beridne och 525 obe
-
Den 22 Febrnari.
031
ridne nummer, anordnades till roteringens upprätthållande ett årligt
statsanslag af 9,800 rdr, hvarjemte rotehållarne, såsom ytterligare
bidrag till samma ändamål, erhöllo dispositionsrätt öfver den
under KrigsCollegii förvaltning dittills ställda s. k. reservmedelskassan,
hvilkens kapitalbehållning upgick till nära 38,000 rdr bko.
Af dessa kontanta tillgångar bildades Jemtlands roteringskassa, som
enligt sitt reglemente öfvertog åtskilliga utgifter, hvilka eljest skulle
hafva tillkommit rotehållarne att utgöra och deribland äfven bidraget
till sadelmunderingen för de 200 rotar, som hålla hästar vid
Hästjägarekorpsen. Då sål. nämnde bidrag utgår från en af statsmedel
bildad kassa och icke af rotehållarne, får jag vördsamt anhålla
om afslag å den föredragna punkten.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan Hr Rosensvärd så full
ständigt,
som skett, ådagalagt hvilken stor orättvisa det skulle ligga
deruti, om de nuvarande rusthållarne i Jemtlands län befriades
från skyldigheten att deltaga i den kostnad, som åtgår till sadelmunderingens
underhållande vid den derstädes förlagde Hästjägarekorps,
så återstår ej mycket derom att säga. Men jag ber blott
att få fästa upmärksamheten derpå, att 10 år knappast hafva förflutit
sedan man verkställde en fullkomlig reglering af rnstningsoch
roteringsverket inom Jemtlands län, då äfven alla sådana omständigheter
togos i betraktande, som voro nödvändiga för att åstadkomma
en, på billiga grunder och med särskildt fästadt afs. på ortens
mindre lyckligt lottade beskaffenhet, verkstäld rotering. Att
säl. redan nu, efter en så kort tids förlopp, vilja medgifva någon
lättnad i denna börda, anser jag ingalunda vara klokt, ty följden
skulle ovilkorligen, som Hr Rosensvärd mycket riktigt anmärkt,
blifva den, att hela det öfriga kavalleriets rusthållare skulle anse
sig berättigade till en lika eftergift. För öfrigt tror jag mig med
bestämdhet kunna påstå att rusthållarne i Jemtland ej på långt
när äro så betungade, som motionären sökt förespegla.
På dessa skäl anhåller jag, i likhet med Hr Rosensvärd, att
Utsk:ts i denna punkt gjorda framställning måtte af R. o. Ad.
afslås.
Hr Nordenfelt, Enar: Jag nödgas motsätta mig de sista
värde talarnes åsigter i ifrågavarande punkt, och anser mig dertill
hafva ganska goda skäl. I första rummet vill jag anföra den omständighet,
att, oaktadt allt hvad som hittills blifvit gjordt för att
åvägabringa en lindring i roteringen inom Jemtlands län, så äro
dock rotehållarne, eller som de nu kallas rusthållarne, mer betungade
dep än annorstädes. Det är nemi. allmänt bekant huru med
regleringen af rustningsverket tillgick. Efter långa klagomal blef
ändtligen, efter samma grunder, som för de öfriga provinserna, en
ny rotering derstädes införd. Men under sådana förhallanden blef
nummerstyrkan derstädes betydligt mindre, än hvad K. M:t för
provinsens försvar ansåg behöfligt; då bestämdes att de, i och för
detta ändamål erforderliga nummern skulle bekostas af medel utgående,
dels från en af dem samlad kassa, dels från andra inom
632
Den 22 Fe b r aari.
provinsen sig yppande hjelpkällor; på sådant sätt inrättades det uti
befintliga antalet af 827 man.
Hvad sjelfva saken för öfrigt angår, sa iir det. klart, att, enär
två roter nu blifvit sammanslagna till en, för att underhålla både häsE
och karf, dessa rusthåll äfven skulle komma i åtnjutande af de förmåner,
som motsvara två soldatrotar. Om vi nu betrakta detta af
två soldatrotar sammanslagna rusthåll, så skola vi finna att det redan
under nuvarande förhållanden är beröfvadt en förmån, som dkr
två soldatrotarne kommo i åtnjutande af, nemligen befrielse från
skyldigheten att bidraga till beklädnadens underhåll. Det omska
pade
rusthållet tillgodonjuter ej denna lördel i mer än hvad sena
rörer beklädnaden för karlen, hvaremot skyldigheten att bidrag»
till sadelmunderingens underhåll ännu betungar rusthållarne i Jemtland.
Sål, om de fingo kostnaden för sadelmunderingen ersatt, hade
de ej fått mera, än hvad dem med rätta borde tillkomma.
Hvad beträffar den omständigheten, att denna eftergift skulle
som prejudikat af andra kavalleriregementen kunna åberopas, så betr
jag fä fästa upmärksamheten derpå, att Jemtlands Hästjägurekorps
är det enda regemente inom Sverige, sorn rider för rothåll; alla de
öfriga rida för rusthåll. Som jag saf anser, att en lindring i rusthållarebördan
särdeles inom Jemtlands län är af nöden påkallad,
tager jag mig friheten, i motsats till Hrr Printzensköld och Ko*
sensvärd, att yrka bifall å Utsk:ts i denna punkt gjorda framställning.
Hr Printzensköld: Det är visserligen ganska lätt, att af
tillhandakomne beskrifningar öfver den olyckliga ställning, som råder
i vare sig den ena elfer andra aflägsna landsorten, fidla ett
omdöme, men det är icke alltid händelsen, att detta omdöme blifver
grundad! på, med verkliga förhållandet öfverensstämmande skäl,
aldenstund upgifterna, som på enskild väg erhållas, oftast äro forestafvade
af enskilda intressen. Hvad särskildt beträffar rust- och
roteringsverket i Jemtland, tror jag icke, att detta är mer betungande
der, än öfverallt annorstädes. Jag har nemligen sjelf, under
den tid LaudshöfdingeEmbetet i sagde län var mig auförtrodt, varit
i tillfälle att höra de klagomål, som i detta hänseende framfördes.
Efter den noggranna kännedom, jag ansåg mig vara pligtig
att taga om dessa förhållanden, faun jag klagomålen vida mindre
grundade, än man kunde föreställa sig, och min öfvertygelse är,
att, om den instruktion kommit att efterföljas, som KamraarKollegium
på K. Mits nådiga befallning hade utfärdat lör ordnandet af
roteringen inom länet, så hade otvifvelaktig! den militärstyrka,
som kunnat upställas derstädes, blifvit betydligt större än densamma
är under nuv:de förhållanden. Jag har vetat erinra härom,
emedan Hr Nordenfelt nyss talade om den rättvisa oell billighet,
som förefanus i de af motionären, i afseende på rusthållarnes befrielse
från, bidrag till munderiugskostnaden, gjorda framstäflningarne.
Jag tror derföre, att det är aldeles ej af behofvet påkafladt
att göra den eftergift, som nu är i fråga, och det så mycket mindre,
som jag dessutom tager för gifvet att rotehållarne i Jemtland
Den 22 Februari.
esa
säkerligen hade, innan de samtyckt, tili det roteringsverk, sorn sednast
blifvit wpgjordt och af K. M:t och Ständerna godkiindt, sökt
befrielse från detta onus, oin de funnit detsamma obilligt Att så
icke skedde synes mig bevisa, att de voro fullkomligt nöjda med
roteringsverket, sådant det biel' upgjordt och nu är faststiildt. Jag
tror således för min del, att just billigheten fördrar att Statsverket
ej betungas med denna i och för sadelnmnderingarnes under
hållande
erforderliga utgift, utan att densamma, hädanefter som hittills,
bör af rusthållarne vidkännas. Jag yrkar fortfarande afslag
å Betänkandet.
Hr Nordenfelt: Jag kan ej underlåta att uptaga några
af Hr Printzenskölds mot Utsk:ts förfaringssätt i detta hänseende
gjorda anmärkningar. Han har nemi. sagt, att han ej för
undrade
sig öfver att Ut.sk:t kunnat framkomma med ett sådant
beslut, dä dess omdöme endast varit grundadt på de uplystiingar,
motionären i ämnet afgifvit. Jag vill i detta afseende lästa Hr
Printzenskölds upmärksamhet derpå, att Utsk:t ej uteslutande grundat
sitt omdöme på de af motionären meddelade npgifterna, utan
har Utsk:t dels anlitat lagligen bevittnade handlingar, dels genom
sin Sekreterare låtit efterfråga och verifiera de upgifna siffrorna.
Dessutom tiar Utsk:t af Krigsrådet Korsbergs och Major Grills
skrifter* i ämnet fått kännedom 0111, att en soldatrote i Jemtland
skulle, trin inga penningebidrag kommit i fråga, hafva bestått l2/j
mantal, men nu har med beräkning af nämnde bidrag endast 8/9
mantal tilldelats hvarje rote; således nr det klart att peuningebidraget
måste motsvara roteringskostnaden för bristande 7/g mantal,
såvida ej rotehållarue skola blifva lidande derpå. Det iir således
ej svårt att finna, då man jemväl täger i betraktande Jemtlands,
i förhållande till de öfriga rikets provinser, så ofördelaktiga
belägenhet, att rotehållarue verkligen äro mera betungade der än
annorstädes. Jag anser äfven, ur billighetens synpunkt sedt, att
det är orättvist att inom samma provins efterskänka åt somliga
vissa skatter och mera gynna den ena roten än den andra. Då
Statsverket nemi. åtagit sig det fullständiga öfvertagandet af kostnaden
för soldatbeklädnaden, så qvarstår alltid för de rotehållare, som
fått sig updraget att hålla häst i stället för soldat, den bördan
otörminskad att bidraga till underhållandet af sadelmunderingen.
Hvad beträffar den af Hr Printzensköld åberopade omständigheten,
att rotehållarue genom ett knektekontrakt vore förbundne
att framgent fullgöra de i detsamma öfverenskomna fordringar, så
anser jag, att It. St:r ej böra anse detta utgöra något hinder för
att, eftersom bevekande omständigheter verkligen förefinnas, åvägabringa
en lättnad i den för rotehållarue i Jemtland så betryckande
ställningen.
Jag vidbhfver min anhållan om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Rosensvärd: Min mening är icke att vid detta till
fälle
ingå i någon undersökning, huruvida Jemtland, efter de jern kningar,
som blifvit gjorda, verkligen är, i afseende på roteringen,
634
Den 22 Februari.
lemnadt i en ofordelaktigare ställning lin öfriga provinser inom riket.
Jag vill blott anmärka att beklädnadsbidraget så väl till sadelsom
soldatmunderingen skulle, enligt Reglementet för Jemtlands
roteringskassa, hvilket Reglemente jag har håller i handen, utgå
utur nämmde kassa, och i anledning af hvad en talare förut yttrat,
att denna kassa till en stor del utgöres af Jemtlands gamla reservmedels-kassa,
som af rotehållarne blifvit sammanskjuten, ber jag
att få nämna, att reservmedels-kassan tillkom på så sätt, att Carl
JLI 1692 anslog 600 daler silfvermynts ograverade räntor i Medelpad
till bildande af ett reservkapital för rusthållarnes gemensamma
nytta i Jemtland, vid skeende afgång på munderingen, hvilka
räntor borde af Regementsskrifvaren upbäras och i Landtränteriet
insättas. Redan 1701 uphörde bidragen att, annat än undantagsvis,
utgå till rusthållarne utur denna så kallade Reservmedelskassa,
hvilket gjorde att densamma år 1766, då den öfverhmnades
till KrigsColJegii förvaltning, hade växt till en, i förhållande till
dess grundfond, ganska betydande summa, och, ehuru från sistnämnde
år bidrag till både karl- och hästmunderingarne vid kavallerikompaniet,
i mån af behof utgått, fortfor dock kassan att ökas,
så att den år 1852, då den ingick till den nybildade Roteringskassan,
utgjorde närmare 38,000 lldr Bko. Denna kassa är således
bildad af Statsmedel. Som det nu är denna Roteringskassa,
sorn skulle enligt reglementet betala bidragen till så väl soldatsom
hästmundering vid samtlige rotar i Jemtland, så undantog af
denna anledning K. M:t, i sin nåd. Propos. vid sista Riksdagen om
uphörande af rotehållarnes bidrag till soldatmunderingen, rotarne i
Jemtland från denna förmån. Ständerna funno emellertid för godt
att befria äfven Jemtlands rotehållare, eller rättare roteringskassan,
från denna afgift, och man kan säga att Statsverket nu t venne gånger
betalar beklädnadsbidraget för rotehållarne i Jemtland. Det är
således på den grund, att roteringskassan är af Statens medel
bildad, söm jag, för min del, anser det skulle vara obilligt, om
Statsverket nu öfvertoge rotehållarnes hittills af kassan bestridda
andel i kostnaden för sadelmunderingens underhållande.
Jag yrkar fortfarande afslag å Utsk:ts gjorda framställning.
Hr Montgomery, Gustaf: Som jag dels som enskild
person i mångfaldiga år vistats i Jemtland och äfven under någon
tid beklädt LandshöfdingeEmbetet derstädes, så har jag begärt ordet
för att vitsorda riktigheten af de upgifter, Hr Nordenfelt nyss
framställt och instämmer jag till alla delar med honom deruti, att
Jemtland, i afseende på roteringen, är lemnadt i en vida ofördelaktigare
ställning än någon af rikets öfriga provinser, och får jag af
sådana skäl yrka bifall till den af Utsk:t gjorda framställning.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jemte det jag till
alla delar instämmer i det af Hrr Printzensköld och Rosensvärd
gjorda yrkandet, att Utsk:ts förslag måtte afslås, ber jag att få bemöta
det, i afseende på billigheten af den begärda eftergiften, gjorda
inkast.
D en 22 Februari.
635
Man talar om den betryckta ställningen och det hårda beskattningssätt,
som gör sig gällande i Jemtland. Jag ber att få erinra
Hrrne derom, att Jemtland ingalunda kan anses vara hårdare
beskattadt än någon annan provins i riket. Om man nemligen dividerar
roteringskostnaden. som derstädes upgnr till ungefär 38,000
Rdr, med länets taxeringsvärde, så får man en qvot, som är vida
mindre än förhållandet i andra provinser utvisar. Jemtland är icke
belastadt med några räntemedel, och hela den inkomst, som Staten
af nämnde län åtnjuter, inberäknadt bevillnings- och bränvinsafgifter,
utgör 31,000 Rdr. Detta är hela summan, riket får från
denna provins, som utgör 1,083 hemman. Tänker man nu efter
hvad denna provins kostar Staten (der skall nemi. aflönas Jjandshöfding,
Landssekreterare och en mängd andra tjenstemän) så kommer
man till det resultatet, att detta län kostar Kronan vida mera
än det i skatter afkastar. Jag kan således icke finna någon billighet
deruti, att Statsverket än ytterligare skall vidkännas några
i och för dess rotering erforderliga omkostnader.
Jag yrkar afslag å Betänkits gjorda framställning.
Mångå ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Printzensköld: Det må ursäktas mig att jag än en
gång tager Höglofl. Ståndets tid i anspråk. Hr Nordenfelt har
sökt ett försvar tor Utsk:ts Betänk, deri, att han, i alside å roteringskostnaden,
jemfört antalet hemman i Jemtland med det,
som, är rådande i andra provinser, hvaraf han kommit till det resultat,
att denna nyss omnämnde provins är på ett härdare sätt
roterad än de öfriga. Jemför man hemman med hemman, slår
det verkligen in; men jemför man hemmanens beskaffenhet med
hvarandra, så fruktar jag för att det af honom upgifna förhållandet
tål mycken jemkning. Det finnes nemi. knappast något hemman
i Jemtland, som ej har 5 å 6,000 tunni, jord; vidare får
man, på sätt Hr Wolffelt mycket riktigt anmärkt, äfven ihågkomma,
att det ej finnes något hemman derstädes, som är belastadt med
hemmansränta. Jemför man vidare beskattningen i Jemtland med
den, som åligger andra provinser, så skall man finna, att densamma
till vida mindre belopp gör sig gällande der än öfverallt annorstädes,
ehuruväl man icke gerna kan som skäl derför åberopa hemmanens
beskaffenhet, alldenstund det finnes hemman, som ej utgöra
mer än 2 å 3 tunnlands skatt, hvilka dock på sina egor föda
80 å 90 hästar och jemförelsevis lika många andra kreatur. Detta
måste väl ådagalägga, att det ej står så illa till med hemmanantalet
i Jemtland, hvilken provins är till sin arealyta större än alla
Småländska provinserne tillsammantagne, och egeutligen ej har någon
annan tunga än roterings-bidraget. Vidare, med afside fästadt
på det förhållande, Hr Rosensvärd anmärkte, och hvars riktighet
ej kan bestridas, att den ifrågavide utgiften utgår från en kassa,
som helt och hållet är bildad af Statens medel, vidhåller jag min
förra anhållan om afslag å Utskits Betänk.
Ropen på propos. förnyades.
636
Den 22 Februari.
Hr Nordenfelt: Det är för mig högst obehagligt, att behöfva
för tredje gången taga Högloft. Ståndets tid i anspåk, men
det är mig omöjligt att med tystnad kunna förbigå de anmärkningar,
Hr Wolffelt framkastade. Den värde talaren har nemligen
Vttrat, att förhållandet mellan roteringskostnaden och taxeringsvärdet
företedde vida fördelaktigare resultat er i Jemtland än i de
fleste andra provinser. Jag har i min hand f. n. en tabell, som
utvisar detta förhållande i Pikets aila län. Enligt, densamma förefinnes
proportionen mellan roteringskostnaden och taxeringsvärdet
i Jemtlands län vara som 1 : 47, i Upsala som 1 : 79. i Stockholms
som 1:156. i Nyköpings som 1:107, i Östergöthlands
som 1 : 155, i Gottlands som 1 : 285. i Blekinge som 1 : 100, i
Jönköpings som 1 : 54, i Kronobergs som 1 : 55. i Christianstads
som 1:147, i Malmöhus som 1:118, i Hallands (hela länet)
som 1 : 405, i Götheborgs sorn 1 :20I, i Elfsborgs som 1 : 129,
i Skaraborgs som 1 : 124, i Örebro sorn 1:92, i Wermlands som
1 : 236, i Westmanlands som 1 : 88, i Stora Kopparbergs som 1 : 62. i
Gefleborgs som 1 : 80. i WesterNorrlands som 1 : 20 1, i Westerbottens
som 1 : 156. i Norrbottens som 1 : 94, i Calmar som I : 189');
med ett ord, det finnes ej ett enda län, som kan i detta hänseende
anses vara mera vanlottadt än just Jemtland. Ty det iir nemi.
klart, att ju mindre qvoten blir. då man dividerar roteringskostnaden
i hemmansvärdet, desto ofördelaktigare är resultatet.
Hvad beträffar det af Hr Printzensköld, som bevis på hemmanens
i Jemtland utmärkta beskaffenhet, åberopade skäl, att det
nemi. derstädes funnes hemman om 2 å 3 tunnb, sorn födde 80 å
90 hästar, så bevisar detta ingenting, alldenstund det gilves flerfaldiga
sätt att med ganska ringa kostnad tipföda hästar. Jag
känner t. o. m. ett hemman i Wermland, Trädsko, hvilket, ganska
lågt taxeradt, dock föder öfver 100 hästkreatur.
Jag har blott velat i förbigående nämna detta; för öfrigt af
skäl, jag ofvan anfört, vidhåller jag min torra anhållan om bifall
till Utsk:ts Betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och
dels afslag å Utsk:ts ifrågavide hemställan, framstälde H Exc.
propos. först å bifall till Utsk:ts hemställan, besvarad med blandade
ja och nej, samt sedermera å afslag derå, då svaren utföllo
med starka ja, blandade med nej; och förklarade II. Exc. sig nu
hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Nordenfelt begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
Den, som bifaller Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:ts i sednare delen af dess Utlåt. N:o 6 gjorda hemställan,
i fråga om befrielse för rotehållarne vid Kavalleriet i Jemt
-
•) I liela riket ungefär 1 soldat på 100 af folkmängden,
i Jemtland „ 1 d:o „ 74 ,, d:o.
Den 22 F e b r n a r i.
637
land från skyldigheten att bidraga till sadelmunderingens anskaffande
celi underhåll, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
. Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förrberörde hemställan.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej — 45.
Föredrogos, men blefvo, på flere ledamöters begäran, ånyo
bordlagde Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts nedannämnde d. 18 dennes
på bordet lagde Betänkin:
N:o 29, i ani. af väckta motioner om att antingen användande
af kroppslig aga vid undervisningen i de allmänna skolorna
måtte alldeles förbjudas, eller ock att till § 53 af nu gällande K.
Stadga för Elementar-läroverken i riket en särskild straffbestämmelse
må tilläggas för lärare, som sådan aga obehörigen utdelar; samt
N;o 30, i ani. af väckt motion om ändring i sättet för be
räkning
af stämmoböter.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Riddarh.Utskits d. 18 dennes bordlagde Utlåt. N:o 8, ang. ifrågasatt
godtgörelse af statsmedel för kostnaderna till Riddarhussalens
inredning, anskaffande af värminrättning samt införande af gaslysning
xn. m.
Slutligen föredrogs och remitterades till Riddarh.Utsk:t Hr
Montgomerys, Gustaf, den 18 dennes väckte och bordlagde motion,
att R. o. Ad. behagade lemna Riddarh.Direktören, Frih.
Bennet, Carl Steffan, något vedermäle af R. o. Adis tillfredsställelse
oell erkänsla lör det sätt, hvarpå bemälde Frih. ombesörjt och
öfvervakat de inom Riddarhuset verkstälde reparationer och inredningar.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. V2 3 e. m.
In fidem,
O. brakel.
638
Den 25 Febr tiar i.
Lördagen den 25 Februari 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för den 22 dennes.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts nedannämnde förslag
till 11. St:rs underd. skrifvelser till K. M:t, nemi.:
N:o 34, ang:de uphöratide af tackjerns-tionden och hammarskatten
;
N:o 35, ang:de de för fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader
erforderlige medels uplåning mot statsobligationer å utländskt
mynt ;
N:o 56, ang:de anskaffande på Kronans bekostnad af däekade
lotsbåtar;
N:o 37, i fråga om tillämnade fyrinrättningens vid Hernöklubb
förläggande till Lungön utanför Hernösand; samt
N:o 38, ang:de återbäring af orätt debiterad rotefrihetsafgift
för hemmanet Fahlskog N:o 2.
Anmäldes och lades på bordet Sammansatta Lag- saint Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:ts Betänk:n
N:o 3, i ani. af väckt förslag om fördelning på vissa år af
de kostnader i och för allmänna byggnader, som från boställen utgå;
N:o 4, i ani. af väckt motion om förändrade bestämmelser
i afs. på vilkoret! för kapellförsamlings skiljande från moderförsamling;
samt
N:o 5, i ani. af väckt motion om uphiifvande af 7:de kap.
ByggningaBalken.
Företog B. o. Ad. val af Fullmäktige i R. St:rs Bank ; och
befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, GeneralLöjtnant, f. d.
StatsRåd, K. m. St. K. S. O. och N. O., med 151 röster;
Hr Lilliehöök, Carl Berthild, Kommend.Kapt., R. S. O., med 179
röster;
Hr Åkerman, Fredrik, President, K. m. St. K. N. O., med 186
röster.
Företogs val af Fullmäktige i R. St:rs Riksg.Kont.; och
befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Den 25 Februari.
639
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf, f. (1. JustitieStatsMinister,
President, 11. o. K. af K. M. O., med 197 röster;
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr-, f. d. Ryttmästare, K. m. St.
K. af W. O., R. N. O., med 161 röster; samt
Hr af Geijerstam, Carl, Major, med 181 röster.
Vidare företogs val af Suppleanter till Fullmäktige i R. St;rs
Bank ; och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde :
Hr Skogman, Carl Johan Alfred, KnptenLöjtnant, med 108
röster;
Hr Nordensvan, Otto, Öfverste, R. S. O., med 101 röster;
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, Exped.Sekreterare, R.N. O.,
med 9 9 röster.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Sedermera anställdes val af Suppleanter till Fullmäktige i R.
St:rs Riksg.Kont; och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde:
Gr. Wirsén, Axel Emil, Major, K. W. O., med 119 röster;
Hr Adlercreutz, Axel Gustal, Revisionssekreterare, med 112
röster;
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel, KabinettsKammarlierre, Öfverste
Löjtnant, R. S. O., med 72 röster.
Slutligen företogs val af Direktörer och Suppleanter vid LåneKontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby; och befunnos, vid valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Direktör vid LåneKontoret i Göteborg:
Hr Mörner, Carl Otto Stellan, Major, med 46 röster;
Suppleant derstädes:
Hr Wirgin, Johan August Samuel, Kapten, med 42 röster.
Direktör vid LåneKontoret i Malmö:
Frih. Bennet, Wilhelm, ÖfversteLöjtnant, R. S. O., med
4 5 röster;
Suppleant derstädes:
Frih. Wrangel af Sausis, Carl Gustaf, Löjtnant, med 46 röster.
Direktör vid LåneKontoret i Wisby:
Hr von Post, Adolf Jakob Reinhold, Kapten, med 46 röster.
Suppleant derstädes:
Hr von Strussenfeldt, Adolf Ludvig, Häradshöfding, med 46
röster.
610
I)en 25 Febrn ari.
Justerades 5 prot.utdr. rörande de förrättade valen.
Anmäldes och Indes på bordet StalsUlsk:ls Mern. N:o 6 2, i
ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut och meddelade återremisser
i den uti StatsUtsk:ts Betänk. N:o 5 1 behandlade frågan angående
de lör fortsättningen af Statens jernsvägsbyggnader erforderliga
medels uplåning mot statsobligationer å utländskt mynt.
Föredrogos och remitterades till StatsUtskit K. M:ts nedannämnde
den 22 dennes bordlagde nåd. Propositioner och Skrifvelse
till R. St:r, nemi.:
l:o atigrde anvisande af årligt anslag för uppehållande af de å
Olands vestra kust inrättade färjeplatserne Röhälla, Färjestaden och
Beijershamn;
2:0 i ani. af Carl Henrik Hultenbergs underd. ansökning om
eftergift af 1 857 och 1858 årens återstående arrende för Kungsladugården
Borgholm på Öland;
3:o angående beviljande af anslag till upsättning af utredningspersedlar
för det invid hufvudstaden upförda Hospital för sinnessjukas
vård samt till denna inrättnings första ordnande och förvaltning;
samt
4:o ang:de väckt fråga om förhöjning i ersättningen till svaga
soldatrotar.
Föredrogos och bi föllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den
18 och 22 dennes bordlagda Betänk:n:
N:o 29, i ani. af väckta motioner om att antingen användande
af kropplig aga vid undervisningen i de allmänna skolorna
måtte alldeles förbjudas, eller ock att till g 53 af nu gällande
Kongl. Stadga för Fdeinentarläroverken i Riket en särskild straffbestämmelse
må tilläggas för lärare, som sådan aga obehörigen utdelar;
samt
N:o 30, i atil. af väckt motion om ändring i sättet för beräkning
af stämmoböter.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts nedannämnde den 22 dennes bordlagde Utlåt:n:
N:o 59, i ani. af väckt motion om befrielse från räntor och
onera för Komministerbostället N:o 1, '/2 mtl, Rätansbyn i Jemtlands
Län;
N:o 00, med hemställan att Riksg.Kontorets Embets- och
Tjenstemän samt Vaktmästaren vid detta verk måtte för år 1860
bibehållas vid dem beviljad tillfällig löneförhöjning; och
N:o 61, i ani. af erhållne återremisser ä Utlåt. N:o 9. ang:de
K. M:ts nåd. Propos. om användande af en del utaf de till fångars
vård och underhåll anslagne medel för nödige nybyggnader
vid fästningsfängelset i Landskrona.
Efter
Deli 25 Februari.
641
Eiler föredragning af Bevilln.Utskits den 22 dennes bordlagde
Betiink. N:o 18, rörande postbevillningen oell dermed sammanhängande
ämnen, blef detta Betänk., på flere ledamöters begäran, ånyo
bord lagdt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Riddarh.-  Utskits den 18 och 22 dennes bordlagde Utlåt. N:o 8, angående
ifrågasatt godtgörelse af statsmedel för kostnaderna till ltiddarh.-  salens inredning, anskaffande af värminrättning samt införande af
gaslysning m. m.
lista punkten, deri Utskit. afstvrkt Riddarh.Direktionens hemställan,
att utgifterna iör Riddarh.Salens inredning och möblering,
upvärmningsanstalten och införandet af gaslysning borde af riksdagskostnadsmedlen
ersättas.
Gr. Bjön stjer u a, Carl Magn.: Jag beklagar det resultat,
till hvilket Riddarh.Utskit i denna fråga kommit. För min del
kan jag ej tinna annat, än att dessa af Riddarh.Direktionen upgifne
kostnader äro af alldeles samma art, som de reparationer, för hvilka
Ståndet tillförene erhållit ersättning af Riksg.Kontoret.
Hvad först beträffar Riddarh.Salens inredning med bänkar,
bord. mattor, stolar m. m., har Statsverket redan förut flera gånger
ersatt dylika utgifter. De hafva alltid upförts på riksdagskostnaderna.
Då så är, hvarföre skall man icke nu gå tillväga på samma
sätt? Hvad skäl finnes att ej äfven nu begära ersättning derför?
Den enda skillnad, jag kail finna mellan förlndet nu och förr.
är, att summan denna gång är något större. Jag hemställer dock
till Eder, Mine Hrr, huruvida det är nollorna, som följa efter ett
tal, hvilka bestämma, om utgiften är rätt eller orätt. Frågan, som
vi här skola afgöra, är, efter min åsigt, om saken till sin princip
är riktig eller ej. Vi finna då, att det är ett häfdvunnet bruk
inom alla RiksStånd, att samlingsrummen af statsmedlen underhållas.
Sålunda halva MedStåndens salar blifvit fullständigt inredda
och ofta ändrade. För icke mer än 2:ne riksdagar sedan ansåg t.
ex. Högv. PresteStåudet att den nyss på allmän bekostnad införda
gasen var olämplig i sessionsrummet. Ståndet anbefallde då lliksg.-  Kont. att genast borttaga gasrören samt i deras ställe anbringa erforderligt
antal ljuskronor. Nu sednast fann samma Stånd icke vidare
behag i sina gamla stolar och Riksg.Kont. beordrades att anskaffa
andra; dessa kostade 5 0 rdr bko stycket. På samma sätt
BoudeStit. Dä det tyckte sina ljuskronor vara enklare än MedStåndens,
befallde det Riksg.Kont. att skyndsammeligen anskaffa
förgyllda kronor, i likhet med de i BorgareStåndet befintliga. Ingen
har anmärkt någonting dervid. Icke heller jag gör det; men
kan blott ej inse, hvarföre R. o. Ad. icke skulle vara berättigadt till ersättning
för enahanda kostnader, synnerligast då MedStånden ganska
ofta samlas å detta rum såväl vid de allmänna ötverläggningarne
som vid de förstärkta Utskotten.
H. lil. 41
C42
Den 25 Februari.
Vidkommande derefter upvärmningsanstalton, får jag uplysa
att den gamla blifvit bekostad af Riksg.Kont. Då mi denna visar
sig oduglig, hvad är då naturligare än att den nya äfven får på
samma sätt betalas.
Hvad slutligen gasrörens inledande angår, veta vi att MedStånden
redan längesedan låtit införa dylika i sina samlingsrum.
Skulle icke då äfven It. o. Ad. hafva rättighet dertill?
Jag kan verkligen icke finna att någon enda af dessa fordringar
är på ringaste sätt orimlig eller att de ens böra kunna föranleda
till någon diskussion. Fördenskull hemställer jag att R. o.
Ad. afslår nu föredragna punkt, och helt kort oeh godt anbefaller
Riddarh.Direktionen att med de upräknade kostnaderne, något öfver
40,000 rdr, förfara på förröfligt siitt, d. v. s. att, sedan Landtm,
genomsett och godkännt räkningarne, desse öfverleinnas till lliksg.-  Kont., hvars Kommissarier visserligen ej skola vägra utbetalningen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Likasom den föregående tal.
anser äfven jag att en del af ifrågavrde reparationskostnad i
och för Riddarh.Salens iordningsställande och möblering bör bekostas
af Riksg.Kont. Det är redan förut påpekadt huru icke allenast inredningen
i Riksens Ständers hus till alla delar blifvit bekostad af
Riksg.Kont., utan att äfven här å Riddarhuset tillförene bänkar,
mattor och belysning blifvit af samma medel betalde. Detta torde
ock vara så mycket billigare, som denna sal begagnas till samlingssal
för de gemensamma sammanträdena och de förstärkta Utskotten.
Jag kan sål. icke annat än obetingadt instämma uti den åsigten,
att denna kostnad till en del bör utgå från Riksg.Kont.; men jag
tror för min del att R. o Ad. icke nu bör ingå uti skärskådande
och pröfning, hvilka delar af dessa reparationer, sorn böra på sådant
sätt bekostas. — Det är nemi. gifvet, att då detta hus tillhör
R. o. Ad., så måste ock en del af reparationskostnaden bekostas
af detta Stånd, och endast den del, som tillkommit direkte i
och för begagnandet af lokalen under riksdagarne, ersättas af Riksg.-  Kont. Detta urskiljande anser jag icke i första hand böra afgöras
af R. o. Ad. såsom RiksStånd. Vi känna att den form. som bör iakttagas
för liksdagskostnadernas bestridande, föreskri Iver att räkningen
skall verificeras af Landtm, eller Talmannen samt derefter betalas
af Riksg.Kont. Skulle nu Riksg.Kont. råka uti någon tvekan,
Kommissariatet först och Fullmäktige sedan, huruvida en så
beskaffad räkning är riktig och bör betalas eller icke, så får Riksg.-  Kont. hemställa saken till StatsUtsk-.t, som inkommer med hemställan
i ämnet till RiksStånden, och först då tror jag att saken,
rätteligen upfattad, bör underställas detta Stånd. Jag anser sål.
rättast att R. o. Ad. icke vid detta tillfälle fattar något beslut för
bestämmande af de delar af reparationskostnaden, för hvilka ersättning
må fordras, utan öfverlemnar denna omsorg till Riddarb.Direktionen.
På dessa skäl hemställer jag, att R. o. Ad. måtte fatta följ.
beslut i afs. å denna fråga: att R. o. Ad., som icke anser sig vid
detta tillfälle böra ingå i pröfning om hvilka delar af kostnaden i
D n 25 Februari.
643
oell för den under tiden efter sednaste riksdag utförda inredning
oell möblering af Riddarh.Salen oell Kanslirummen samt anskaffande
oell anbringande af värminrättning, äfvensom införande af gaslysning
derstädes, böra af riksdagskostnadsmedlen godtgöras, updrager
åt Kiddarh.Direktionen att, på föreskrifvet sätt, från Riksg.Kont.
fordra ersättning för hvad utaf ifråga vide kostnader, till följd af
deras beskaffenhet, af Direktionen anses böra utaf Riksg Kont. såsom
riksdagskostuad ersättas.
Gr. Björnstjerna: Då Gr. Lagerbjelkes förslag innefattar
hvad jag åsyftar, ber jag att få förena mig med honom. Jag förmodar
att Hr Gnu äfven yrkar afslag å lista punkten af Riddarh.
Utskits nu föredragua Utlåt. Detta är hvad jag gjort.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm., att under densamma icke framställts något annat yrkande,
än å bifall till det af Gr. Lagerbjelke afgifna förslag till
beslut, som var af följ. lydelse: »att R. o. Ad., som icke anser
sig böra vid detla tillfälle ingå i pröfning om hvilka delar af kostnaden
i och för den under tiden efter sednaste riksdag utförda inredning
och möblering af Riddarh.Salen och Kanslirummen samt
anskaffande och anbringande af varminrättning, äfvensom införande
af gaslysning derstädes, böra af riksdagskostnadsmedlen godtgöras,
updrager åt Riddarh.Direktionen att, på föreskrifvet sätt, från Riksg.-  Kont. fordra ersättning för hvad utaf ifrågavide kostnader, till följd
af deras beskaffenhet, af Direkt, anses böra utaf Riksg.Kont. såsom
riksdagskostuad ersättas»; uti hvilket förslag Gr. Björnstjerna jemväl
instämt.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: För min del har jag visst icke något
emot, om R. o. Ad. bestämdt vill uttrycka att punkten är afslagen,
endast Ståndet derjemte fastställer ett beslut i eulighet med det,
hvarom jag nyss vördsamt väckt förslag.
Härefter framställde H. Exc. propos. på afslag å Utsk:ts hemställan
samt bifall lill Gr. Lagerbjelkes ofvanberörde förslag; och
blef denna propos. med ja besvarad.
2:dra punkten, innehållande Utsk:ts förslag i fråga om succéssif
ersättning till Riddarh.reparationsfonden för utgifterne till inreduing
och möblering af R. o. Ad:s klubb och samtalsrum.
Bifölls.
Sedan H, Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att, sorn
något ärende numera icke återstode att af R. o. Ad. i dagens ple
-
644
Den 29 Februari.
num behandlas, det till fortsättning af plenum å e. m. utfärdade
anslag komme att nedtagas, åtskiljdes Kidd. o. Ad. klockan nära
3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 29 Februari 1860,
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 prof.-utdr. för d. 55 dennes, hvarefter anmälde sig
och yttrade
Hr Sandströmer, Carl Johan Albert: Sorn jag icke
var närv:de i förra plenum vid det tillfälle, då Ekon.Utsk:ts Betänk.
N:o 59, ang:de väckt förslag om alskaffande af skolagan,
utan diskussion afgjordes, så anhåller jag att, med stöd af den i
50 § R.O. tillerkända rätt, få till prot:t antecknadt, att jag icke
deltagit i nämnda beslut.
Samma tillkännagivande gjordes utaf Hrr Montgomery. Gustaf,
af Georgii, Evert, och von Qvanten, Emil, Gr. Adlersparre,
Carl August, samt Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, hvilken sistnämnde
jern viii anhöll att få till prot :t anmärkt, att han icke deltagit
uti It. o. Ad:s i sist hällne plenum fattade beslut i fråga om
ersättning från Statsverket för kostnaderne till ltiddarhus-satens
förändrade inredning m. m.
Just. pleni-prot:t för d. 11 sistl. Jan. f. m.
Frih. Rålamb, Sigfrid: Inför Riddarb.Utskit har i dag
blifvit förevisad en fullmakt, hvarigenom Hr Carl Emanuel af
Geyerstam berättigas att intaga säte och stämma för adliga slägten
De Freese N:o 1,8 5 6 B., hvilken fullmakt dock icke är utfärdad
af ättens caput, utan af närmaste ättemän. Hufvudmannen är en
Axel Alexander De Freese, som ännu qvarstår på Riddarhusets
genealogiska tabeller, men icke afhörts på öfver 40 år. Vid sådant
förhållande får jag till R. o. Ad. öfverlemna att bestämma,
huruvida denna fullmakt må kunna anses gällande eller icke.
Den 2'J Ifebruari.
645
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm. yttrade, att Frih. Rålamb hade
inför R. o. Ad. anmält, att uti Riddarh.Utslet denne dag blifvit
företedd en fullmakt för adeliga iitten N:o 1,856 B. De Freese, utfärdad,
icke utaf den person, hvilken enl. stamtaflan är ättens hufvudman.
utan af den närmaste ättemannen, Kapit.enen Emanuel De
Freese, hvarjemte Frih, Rålamb hemställt, att, då hufvudmannen
under en tiderymd af omkring 40 år icke låtit sig afhöra, den
ilrågavide fullmakten måtte af R. a Ad. godkännas; och som
Ståndet tillförene under likartade förhållanden medgifvit hufvudmannarättens
utöfvande af närmaste ättemän, ansåg H. Exc. sig
böra hemställa, att ett slikt medgifvande jemväl nu finge ega rum
och till följd häraf den af Kapilenen De Freese utgifne fullmakten
godkännas.
Ropades ja.
Föredrogos ånyo och biföl los StatsUtsk:ts d. 22 och 25 dennes
bordlagde Ullåtm:
N:o 59, i ani. af väckt motion om befrielse från räntor och
oirera för Komministers-bostället N:o 1, ett halft mantal, Rätansbyn
i Jemtlands län; och
N-.o 6 0, med hemställan att Riksg.Kontis Embets- och Tjenstemän
samt Vaktmästaren vid detta verk måtte för år 1860 bibehållas
vid dem beviljad tillfällig löneförhöjning.
Efter förnyad föredragning af StatsUtskits d, 22 och 25 dennes
på bordet lagde Memorial N:o 61, i aid. af erhållne återremisser
å Utiåt:t N-.o 9, ang:de K. M:s Nåd. Propos. om användande
af en del utaf de till fångars vård och underhåll anslagne
medel för nödige nybyggnader vid fästningsfängelset i Landskrona;
beslöt R. o. Ad., med frånträdande af sitt förut i frågan fattade
beslut, att bifalla hvad Utsk:t uti förevide Mern. föreslagit.
Hr von Mentzer, Carl Fredrik: Med anhållan att
varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen, får jag härmed afsäga
mig förtroendet att vara ledamot i Bevilln.Utsk;t.
Sedan U. o. Ad„ uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodade H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm. Ståndets
Elektorer att utse en ledamot i Bevil!n.Utsk:t efter Hr von Mentzer.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utskds d. 22 och 25 dennes bordlagde
Betänk. N:o 18, ronde postbevillningen och dermed sammanhängande
ämnen.
Hr von Kraemer, Anders Robert: Detta Betänk, inne
håller
visserligen flera punkter, och måste således punktvis föredragas;
men då de båda första punkterne stå i det närmaste och ett
646
Den 29 Febril ari.
alldeles oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, anhåller jag att
dessa båda måtte i ett sammanhang föredragas.
H. Exc. Hr Grin och Landtm, yttrade, att då det tili föredragna
Betänkit innehölle flera särskilda hemställanden, detsamma
borde punktvis företagas till afgörande, men att något hinder ej
mötte för bifall till Hr von Krsemers förslag, att de båda första
punkterna skulle i ett sammanhang föredragas oeh diskuteras, endast
de deri gjorda hemställanden blefve föremål för särskildta beslut;
hvarföre H. Exc. finge hemställa, att med föredragningen af
Betänkit skulle så tillgå, att de båda första punkterna gemensamt
föredrogos, men att särskilda proposir deröfver framställdes, hvarefter
de två återstående punkterna kommo att hvar för sig föredragas
och afgöras.
Bopades ja.
lista och 2idra punkterne.
Hr von Kraemer: Den fråga, sorn nu utgör föremål för
B. o. Adis pröfning, kan visserligen för den, som blott kastar en
flygtig blick på Betänkit, synas vara en småsak, dä man finnér,
att här är fråga om bråkdelar af ort och korn. Jag vill icke
heller jemföra denna fråga i betydelse ined någon af de s. k, stora
frågorna. Jag erkänner, att här jemförelsevis är fråga om en småsak;
men jag skulle vilja, kalla den en vigtig småsak. Här är
fråga ora att nedsätta vigten för ett enkelt bref, d. v, s. ett som
fortskafifas mot enkelt porto, från IV4 till 2t/25 äfvensom för
alla de följande, sålunda att, om jag, för att latta jemförelse!!, reducerar
de gamla lodvigterna till ort, ett dubbelt bref, seni nu får
väga något öfver 7 ort, skulle ej få öfverstiga 6. ett tredubbelt
nedsättes från något öfver 10 till 9 o. s. v. Det är tydligt, att
en förändring af denna art skall låta känna sig af den korresponderande
allmänheten, oeh den torde derföre, om äfven siffrorna förefalla
obetydliga, förtjena att med noggrannhet undersökas och
öfvervägas. Det finns ett ord, som är bland de aldra obehagligaste
att höra. Detta är ordet öfvervigt. Hvem har icke någon gång
med förargelse vid en resa på jernväg eller med diligens varit utsatt
för obehaget att få betala öfvervigt för sina saker, derföre att
man ej så noga kännt deras vigt? Der kan det emellertid hjelpas;
man blir underrättad om förhållandet och får erlägga betalningen.
Med posten är deremot ett annat förhållande. Om det bref, jag
kastat in i breflådan, väger för mycket för att afgå, så blir jag ej
underrättad derom; och ett misstag på ett enda korn kan der utsätta
mig för obehaget att mitt bref icke kommer fram. Hvad
som vid betraktandet af Utskits Betänk, först faller i ögonen nr
motiveringens nakenhet oeh svaghet. Utsk;t anför såsom stöd för
den genomgripande förändringen egentligen endast tvänne skäl,
nemi. först K. M:s Propos. och vidare några inom Utskit anställda
vägningar. Ser man då först på K. M:s Propos., så stödjer den
sig på GeneralPostStyrelsens skrifvelse till K. M. af d. 13 Aug.,
Den 29 Febr tiar i.
647
Iivari Styrelsen, för att bereda Postverket ökade inkomster, önskar
en förhöjning af portot från 12 till 14 öre; men, om sådant icke
litte sig göra, önskade Styrelsen att vigten måtte sättas till 3 ort,
för att. på indirekt viig vinna samma ändamål. Jag liar försökt
anställa en beräkning öfver huru många bref, som komnie att drabbas
af dubbelt porto efter Utsk:ts förslag, vigten är föreslagen att
nedsättas med 91 korn eller från 3 ort 91 korn, som den nu är,
till 3 ort. — 91 korn är 2V\no af 3,91 ort. Jag antager då såsom
sannolikt, att åtminstone 23/i00 af brefantalet kommer att, drabbas
af förhöjning. Inrikes hrelvexlingen inbragte år 1858 rint
•800,3 57 rdr 4 8 öre i brutto, hvilket förutsätter ett antal enkla
brefvigter af 6,667,975 st. 23/iao häraf gör 1,533,524 st. brefvigter,
som enl. min supposition skulle drabbas af porto i nästa
grad. å 12 öre st. gör detta 184,022 rdr, som allmänheten sålunda
skulle komma att skatta till postverket, öfver hvad den
gör nu. Det andra skälet var de vägningar, som blifvit i Utskrt
anställda, och som skulle visa, att sä mycket papper kunde med
3 orts vigt sändas, att bref blott sällan komme att drabbas af dubbelt
porto. Utsk:t säger nemi., att man med 3 orts vigt kan afsända
ett postpappersark med kuvert — och det är verkligen också sannt
—, eller 2 postpappersark — detta är icke förhållandet —, eller
■ett ark konceptpapper — detta är icke heller enligt med förhållandet.
Ett vanligt ark postpapper väger 1 ort 59 korn, — en
annan sort t. o. m. 1 ort 62 korn — 2 sådana ark väga således,
om man dertill lägger lacket, som går till omkring 9 korn, minst
3 ort 27 korn, och kunna icke gå för enkel vigt af 3 ort. — Ett
ark vanligt konceptpapper väger 4 ort 12 korn; dock finnas ark,
som väga blott 3 ort 67 korn, men i alla händelser kan det icke
gå för 3 ort. Afven med vanligt bättre skrifpapper är samma förhållande,
ty ett ark sådant väger 3 ort 23 korn. Jag tror såle
des,
att de af Utsk:t omtalade vägningarne icke böra mycket inverka
på öfvertygelsen.
»Men», säger man, »Postverket behöfver ökade inkomster».
Äfven om så är förhållandet, hemställer jag dock, huruvida det är
öfverensstämmande med tidens anda att söka vinna detta ändamål
på sådan väg, och om ej det minst tidsenliga sätt att skaffa penningar
är att göra det genom att fördyra en kommunikationsanstalt.
Jag tror att ett sådant förfarande skulle innebära ett tilJbakagående,
ett steg i motsatt rigtning mot den, på hvilken 11.
St:r på sednare tider lyckligt framgått. — Och för öfrigt, behöfver
månne verkligen Postverket ökade inkomster? Det synes af Bil.
N:o 9 till Skjutskomiléns Betänk, att Postverket köpt obligationer
till icke obetydliga belopp; det måste väl då icke hafva så särdeles
ondt om penningar. Styrelsen säger också sjelf, att något öfverskott
icke är nu att påräkna, men någon brist omtalas ej heller
för framtiden. Går man till tabellen N:o 6, som finnes vidfogad
Skjutskomiténs Betänk., så finner man i hvilken betydlig män trafiken
under alla titlar på den sednare åren tilltagit, och i samma
mån naturligtvis intraderna. Är 1851 var bruttoinkomsten för inrikes
brefvexlingen endast 679,933 rdr rint. Detta förutsätter
618
Den 29 Febrnari.
5,439,464 brefporton. År 1858 hade antalet brefporton stigit tilT
6,669,641, eller på 8 är med 1,239,177 st. Detta visar, hur
ofantligt trafiken tilltagit. Nettobehällningen erbjuder visserligen
icke lika vackra residtater, alldenstund denna, sorn 1851 utgjorde
194,650 rdr bko, 1857 endast var 46,082 rdr s. m. Ehuru således
en bestämd minskning i Postverkets nettobehållning sedan
det likformiga portots införande upkoinmit, så npviiges dock denna
omständighet fullkomligt af de ökade 'ördeiar och den större beqvämlighet,
hvaraf allmänheten kommit i åtnjutande; ty det torde
väl icke kunna nekas, att ju Posten är tili för allmänhetens skull,
och icke tvertom. Någon grund förefinnes ej heller att antaga, det
under den nästkommande statsregleringsperiodeti någon brist skall
komma att upstå. Onekligt är att, om portot blefve nedsatt från
12 till 10 öre, derigenom en minskning i Postverkets inkomster
skulle, åtminstone till en början, linkolnina, ehuru jag tror, att en
ökad trafik snart skulle derför lemna riklig ersättning; men sådant
har jag i min reservation icke egentligen yrkat, annat än alternativt
för den händelse, att inskränkningen i vigten skulle bifallas,
då jag anser rättvisan fordra, att någon ersättning lemnäs allmänheten
genom sagde portonedsättning. Hvad jag egentligen påyrkat
i min reservation, är endast, bibehållandet af statris quo. Då
dock fr. o. m. 1863 det nya vigtsystemet skall allmänt tillämpas,
så kan man naturligtvis icke bibehålla den nttvide vigten fullkomligt
oförändrad, emedan den, utförd i ort, ger det ojemna talet 3
ort 905/& korn. Det är på grund af denna nödvändighet af jemning,
som jag föreslagit vigtens ökande till 4 ort, såsom det ojemförligt
närmast liggande jemna talet. Om genom denna af sifferförhållandet
påtvnngna obetydliga höjning någon ringa dei bref. som
nu erlägger dubbelt porto, skulle komma att gå för enkelt sådant,
så kan det, dä höjningen är sä utomordentligt liten, endast bli ett
obetydligt antal, och om någon minskning alfs inträffar i Postverkets
inkomster, sä måste det åtminstone bli en ytterst obetydlig
minskning, och i alla händelser iir en ersättning äfven för denna
obetydlighet beredd genom de af mig föreslagna smärre nedså! tuingarna
i de för dubbla, tredubbla o. s. v. bref nu tillåtna vigter.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vörd-amt föreslå, det
11. o. Ad., med alsing å lista punkten i Utskits Betänk., i hvad
den rör enkla brefvigten, matte besluta
att fr. o. m. 1863, då den nva decimala vigträkningen
blifvit till allmänt begagnande anbefalld, den enkla
brefvigten för inrikes bref bestämmes till 4 ort; samt
att punkten i öfrigt återremitteras till npgörande af
förslag till portomoderation för bref af högre vigt.
Erih. Leuhusen, Carl Herman: Då jag som ledamot, af
Bevilln.Utsk:t deltagit i detta beslut, anhåller jag att vid detta
tillfälle la yttra några ord. Jag vill då först anföra de profvägniugar,
som anstäldes på den Utsk:ts Aid., der ärendet förevar,
hvilka jag sedermera ytterligare pröfvat och funnit vara fullkomligt
riktiga. — Här är till en början ett bref af 4 postpappersark,
Den 29 Februari.
med vanligt, kuvert och laek, hvilket vager endast .2 ort 76 korn;
jag medger dock gerna, att det ar ett ovanligt, tint papper. Har
sir äfven ett annat bref af 1 ’/2 ark postpapper, sådant sorn jag
åtminstone dagligen begagnar, sorn med kuvert väger 2 ort 74 korn.
intetdera af dessa upgär således till 3 ort. Ett annat pä skrifpapper
med kuvert och lack, således ett vanligt expedit ionsbref,
väger 2 ort 6 5 korn. Ett annat pä gröfre papper vager med laek
4 ort 84 korn, och kan således ieke komma under enkelt porto,
men förhållandet blir detsamma, afven om det gamla systemet bibe
hålles. Haral’ visar sig. alt skilnaden mellan det uuv:de och det
af TJisk:t föreslagna ingalunda blir så stor, som man påstått, da
det deremot iir lätt att inse följderna af den förändring, som
nu här blifvit vrkad, nemi att sätta den enkla vigten till 4 ort,
hvarigenom skjutslega!! komme att betydligt ökas. När vi komma
till 2:dra punkten, torde jag få framlägga en tabell olver Postverkets
finanser, hvilken nr allt, annat än vacker. Blir nu tyngden
större, så ökas nalurl. också postlegan, och då förvärras dessa
omständigheter. Gil vi nu till den 2:dra punkten, sorn tillstyrker
det gamla postportots bibehållande, torde jag få åberopa tali. N:o 6
i Skjutskomiténs Betänk., som ar till denna Komité inlemnad från
Postverket. Af denna tabell \isar sig, att Postverkets netlobehållliing,
som 185 1 utgjorde 194,650 rdr bko, sedermera nedgått betyilligl,
så att den år 1 856, då medelportot infördes, var endast
94,594 rdr, och sedermera beständigt minskats. För år 1858 äro
räkningarna ej ännu så afslutade, att bestämda lipgilter derom
kunna lemnäs, men raan beräknar en brist af 196,682 rdr rint.,
och likaså lärer för 1859 betydlig brist komma att upstå. Saleles
torde det vara af vigt att icke ytterl. förminska detta verks
inkomster. Då nu dessutom den nya vigtbestämningen icke skall
taga sin början förr än år 1863, så är det för II. Stur lätt att
under då pågående riksdag vidtaga de åtgärder, som möjligen
kunna föranledas af dåvarande förhållanden. Det är visser), möjligt
att en nedsättning dä kan ega rum, men icke bör man göra det vid
denna riksdag, innan man vet, om Postverkets ställning tillåter
det. 1857 utgjorde utgifterna under rubriken: Aflöning etc.
358,000 rdr; är 1858, då postlegan förhöjdes, steg denna post
till 446,000, och följande året beräknas de till 460,000. — Af
ålit detta visar sig, att inkomster och utgifter icke stå till hvarandra
i ett riktigt, förhållande, och om detta får fortfara, så måste
säkert Staten komma emellan med betydliga bidrag. Jag hemställer
då, om det icke är bättre att, afvakta tiden och se, huruvida
det bär sig som det nu är stäldt, innan man vidtager åtgärder,
sora ovilkorligen måste ytterligare förminska inkomsterna. Jag
vågar således anhålla om bifall till båda punkterna i Utsk:ts
Betänk.
Hr Reutersvärd, Patrik Oskar: Vore postväsendet i
vårt land så ordnadt, att någon förbättring icke behöfdes, eller
dess finatisiela ställning sådan, att man med billighet kunde yrka
Dagön eftergift från dess sida, så skulle jag gerna gå in på de
850
Den 29 februari.
yrkanden, som här blifvit af ITr von Kraemer framstäljda; meli tiå
i det förra afs. ännu mycket återstår alt önska, oell då della verks
utgifter under de sednare åren betydligt öfverstiga inkomsterna,
samt verket f. n. balanserar en icke ringa skuld, anser jag räfla
tiden icke ännu vara inne för vidtagande af de förändringar, som
blifvit yrkade. En äldre skicklig tjensteman jinom Postverket har
på begäran till Ulsk:t inlemnat en uträkning, sorn visar huru det
skulle gestalta sig, om man, enl. Hr Palanders förslag, nedsatte
portot från 12 till 10 öre. För denna beräkning är lagd till grund
korrespondensen för år 1858; oell det visar sig då, att Postverket
skulle på den ifrågasatta nedsatt ningen göra eli ytterligare förlust,
af 250,000 rdr. Man har sagt, att en sådan nedsättning skulle
medföra tillväxt i korrespondensen, men jag tror för min del, att
enhvar, som skrifver bref, vare sig för sitt nöje eller för affärer,
gör det utan att fästa särdeles vigt vid, om hans bref kostar 10
eller 12 öre. Någon allmän klagan öfver det nuvarande portots
belopp har icke heller försports.
Hr von Krtemer har här bland andra prof nämnt ett bref,
bestående af ett skrilpappersark, vägande 4 ort, 12 korn. Fetta
bevisar dock ingenting, ty det kunde äfven under niivtde förhållanden
icke gå för enkelt porto. Deremot tror jag de af Frih.
Leuhusen anförda exempel vara fullkomligt bevisande. Dt-t är ett
misstag, eller rättare sagdt ett tryckfel, då det i UtskUs Betänk,
står konceptpapper; det bör i stället vara hamppapper. Jag har
hört Sekreteraren i LTtsk:t sjelf yttra sin ledsnad öfver detta tryckfel,
som jag ber att nu få på detta sätt rätta. Hr von Kraemer
har också åberopat svårigheten att vid införandet af förändringen
veta, huruvida ett bref kati gå med enkelt porto, och att, till följe
af misstag härutinnan, bref skulle komma att blifva cjvarliggnnde;
men åtminstone är min erfarenhet sådan, att om jag satt ett frimärke
för litet på ett bref, så får mottagaren erstina skilnaden.
På grund af dessa skäl samt deni, Frih. Leuhusen anfört, får
jag anhålla om bifall.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar; I motsats mot Hr
von Kraemer, föranledes jag att yrka bifall till Utskits Betänk.
Under en tid, dä mati ständigt vikar förbättringar i postväsendet,
bör man också tillse, att detta verks inkomster förstärkas, dä sådant
kan ske ulan olägenhet för den korresponderande allmänheten, och
utan tvifvel har denna allmänhet större fördel af en ökad liflighet
och utsträckning i postföringen, lin af en så obetydlig lättnad, som
kunde beredas genom den ifrågasatta nedsättningen af brelvigten.
Då nu ett nytt vigtsystem blifvit antaget, så måste också brefvigten
förändras, och då är det gifvet, att dess bestämmande till
i ort skulle medföra en betydlig minskning i inkomster, under
det, om den sättes till 3 ort. iugen egentlig olägenhet deraf bör
kunna för allmänheten upstå. Hr von Kraemer har sagt, att Postverket
måste hafva betydliga tillgångar, alldenstund det kunnat upköpa
obligationer; men sådant upköp har skett, icke för öfverskottsmedel,
utan för sådana särskilda fonders medel, som stå under
Den 29 Februari.
Cal
Poststyrelse lis förvaltning, och som måste finnas, t. ex. assuransfonden.
Det vore visserligen antin åtskilligt att tillägga; men jag
lioppas, att B. o. Ad., af hvad redan blifvit anfördt, skall inse
nödvändigheten af ökade intrader för Postverket, och jag anliållev
derlöre om bifall.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Åtskilliga reservanter mot
detta Betide hafva yrkat, att man skulle antingen bestämma den
enkla brefvigten till 4 ort och bibehålla portot af 12 öre, eller
ock nedsätta vigten till 3 ort och portot till 10 öie. Jag får
för min del förklara, att jag i valet mellan dessa alternativer utan
tvekan gifver företräde åt det sednare, och att jag med nöje skulle
biträda detta förslag så vida dess genomförande vöre förenligt med
Postverkets ekonomiska ställning. Ehuru jag således ingalunda
vill förneka nyttan och fördelarne af en portonedsättning, och erkänner
att sådant öfverensstämmer med den rigtuing, som i detta
utseende för närvarande gör sig gällande, och hvilken också jag för
min del med värma omfattar, så tror jag dock, alt man måste
behandla denna sak praktiskt, och icke sätta den önskade portonedsättningen
så mycket framför alla andra fördelar, att man derföre
upoffrar de framsteg, som utan tvifvel äro ännu iner väsendtligt!.
Bland dessa räknar jag först och främst Postverkets utveckling i
allmänhet, hvilken väl torde vara af långt större betydenhet för hela
landet än att få postportot nedsatt med ett belopp af 2 öre. Man
måste komma ihåg, att nya post- och diligencelinier ständigt inrättas,
enligt revisionsberättelsen lör 1858 upgående ända till 0,000
nnl. Sådana nya diligence-förbindelser äro t. ex. melina Göteborg
oell Helsingborg, mellan Töreboda och Orebro, och nu sednast en
diligence alia dagar hela året om emellan Ystad och Malmö. Utom
dessa diligencelinier och många nya poster, är det afven flera ångbåtskommunikntioner,
sorn dels nyligen blifvit satta i gång och dels
återstå att ordna, så snart ske kan. Under sistlidne vinter blefen
ny ångbätsfarl åvägabragt mellan lästa landet och Gottland, hvilken
kostar ganska betydligt, och ännu återstår att anskaffa en dylik
förbindelse äfven öfver Ålands haf, ty det torde icke kunna
anses med tidens fordringar öfverensstämmande att man, såsom nu
är fallet, ofta med lifsfara måste göra denna resa på en bräcklig
båt. Allt detta fordrar dock naturl. medel, och det går derlöre ej
an att inkomsterne förminskas. Om man nu vidtoge den nedsättning
i portot, som af reservanterna blifvit yrkad, så skulle detta
otvifvelaktigt medföra en högst betydlig förlust för postverket, säkerligen
upgående till omkring 200,000 Rdr, och icke heller torde
den tillökning i brefvens antal, som möjligen kunde blifva en följd
af nedsättniugen, lemna mera än en högst ringa ersättning för denna
förlust; ty det nr visserligen sannt, att efter den stora postreformens
genomförande brefvens antal vuxit med 150 å 200 tusen
årligen, men, äfven med antagande af en sådan tillväxt, upgår den
summa, som derigenom skulle inflyta, icke till mera än 15 å 20,000
Bdr. För öfrigt synes det mig föga troligt, att en så ringa nedsättning,
som 2 öre på brefportot, skulle medföra någon betydligare
652
Deli 29 F ebr i) ar i.
tillökning i brefvens antal. Man har nemligen enligt min tankn
Orätt, om man til Iskri Iver elen tillväxt i antalet, sorn på de sednare
åren egt runi, uteslutande portonedsältningrn; den är utan tvifvel
till stor del en följd af stigande bildning, ökad skrilkunnighet, samt
isynnerhet af de lättade utvägar för hrefbefordringen, som blifvit
beredda genom införande af brefliidor oell frimärken. Att den ifrågaställda
portonedsättningen sålunda skulle komma att medföra en
ganska betydlig brist för Postverket, torde derföre kunna antagas
för gifvet, och följden måste då blifva, antingen att Statsverket
finge träda emellan, för att betäcka denna brist, hvilket väl vore
föga angenämt, helst då det verkeligen icke synes vara något obilligt
anspråk att denna inrättning skall kunna bära sig sjelf, eller
ock att Postverket mäste uphöra med all vidare utveckling och till
ock med göra inskränkningar i sin nuvarande verksamhet. Båda
dessa alternativer liro af beskaffenhet, att jag ingalunda kan föreställa
mig, det 11. o. Ad:n vill dertill medverka, och jag tror derföre
också, att man f. n. mäste helt och hållet öfvergifva tanken
på en portonedsättuing.
Hvad åter bitraffar den af Utslct tillstyrkta vigtenheten, sa
torde denna utan skada kunna antagas, och derigenom äfven vinnas
någon, ehuru ringa, förhöjning af intraderna. Det ar visserligen
sannt, att den nuvarande enheten derigenom komrne att nedsättas
från 11/4 till oinkr. 1 lod, emedan 3 ört utgöra 96/1PO:dels
lod; men jag vill i afseende härå nämna, att såväl i Norige som i
Danmark och Tyskland utgör enkla brefvigten blott ett lod, och
äfven detta torde vara ett skäl att vår enhet bestämmes i enlighet
dermed. Icke heller tror jag att de olägenheter, man af nedsättningen
befarar, skola blifva af någon betydenhet; ty allmänheten
skall utan tvifvel snart lära sig att begagna sådana papperssorter,
som lämpa sig efter den nya vigt enheten. Man har äfven velat
framhålla, att, synnerligen genom moderationstabellens förändring,
en stor skilnad i nuvarande förhållanden och en ansenlig förhöjning
i portot äkulle upkomma; men då, såsom kändt är, endast
ett jemförelsevis ringa antal bref afgå med högre vigt och porto
än enheten, och den stora mängden deremot endast äro enkla, så
tror jag att derpå ej får fästas särdeles stort afseende.
På de skäl, jag nu haft äran anföra, grundar jag min öfvertygelse,
att försigtigheten bjuder att icke någon nedsättning i portot
under närvarande omständigheter vidtages, äfvensom att den
enkla bref-vigten lämpligast bör bestämmas till 3 ort, såsom närmast
motsvarande 1 lod. Jag anhåller sål. om bifall till hvad
Utsk:t i dessa båda afsm föreslagit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag tillstår, att jag
varit ganska böjd att understödja det lörslag, som blifvit fratnstäldt
af en reservant, om nedsättning af postportot; men då Chefen
för FinansDepart. nu uplyst, att sådant icke gerna låter sig
göra i anseende, till del inflytande, åtgärden skulle hafva på Postverkets
finanser, så vill jag icke. yrka derpå. .Tåg hade dock icke
föreställt mig, att någon fara i detta afs. kunde upstå, då K. M:ts
I>en 29 Februari.
Propus., sorn learit till grund för Ut.sk:s beslut, icke med ett enda
ord omnämner Postverkets hellof af ökade inkomster. Hvad beträffar
brelvigten, så iir här frågan, huruvida allmänheten skall
få fortfarande åtnjuta en fördel, som den hittills haft, eller om
denna fördel nu skall inskränkas. De, som försvarat Utsk:s förslag,
hafva utgått från den åsigten, att genom denna nedsättning i brefvigten
det icke skulle för den korresponderande allmänheten upstå
någon ökad utgift; men om detta eger sin riktighet, så är det
också axiomatiskt visst, att ingen ökad inkomst lör Posten kan upkornma,
hvadan dess ställning ingalunda förbättras, under det likväl
allmänheten understundom blefve utsatt för olägenheter. Man
har här sagt det vara af större vigt, att. nya tillfällen till brefbefordring
beredas, än att portot nedsättes; men detta beror på
huru de nya linierna anläggas. En ny postlinie i en ort, der
korrespondensen är ringa, medlör icke någon särdeles stor fördel
för den stora allmänheten; later man då tillika befordringen ske
med gästgifvareskjuts i stället för med ångbåt, der sådan kommunikation
finnes att tillgå, så blir det ej heller lör Postverket någon vinst.
Det säges visser!, att Utsk:t tagit i noggrannt öfvervägande de uplysningar,
som blifvit lemnade; men så summariskt, som referatet i
Betänk:t är, lemnar det åtminstone föga ledning för omdömet. Då
det uniforma medelportot först infördes, hade Postverket gjort vidlyftiga
utredningar, som förde till det resultat, att, så vida mitt
minne ej bedrager mig. det enkla portot måste sättas till 6 sk.
banko. Det bestämdes sedan genom R. Stms beslut till 4 sk. bko,
och, det oaktadt, hafva sedan dess Postverkets inkomster stigit, ehu
ru
dess nettobehållning minskats. En talare har sagt, att Posten
de två sista åren gått med förlust, och att man bör se. till att
icke ett sådant förhållande fortfar. Det är dock nödvändigt att
noga granska hvilka siffror, som influtit i de kalkyler, hvaraf detta
resultat upstått. Deri ingår tilläfventyrs t. ex. kostnaden för anskaffande
af ångbåtar m. m„ som dock ej rätteligen bör föras endast
det år till last, då inköpet skedde. Man har här äfven åberopat
bref-vägningar, som skulle bevisa, att den tillstyrkta förändringen
icke skulle komma att medföra stor inverkan; men just dessa
vägningar tyckas mig tala för en motsatt åsigt, då man endast genom
valet af olika papperssorter kunnat komma till så skiljaktiga
resulta t er.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag, att R.
o. A behagade till Bevilln.Utsk:t återremittera l:a punkten i detta
Betänk. Enahanda beslut lärer redan vara fattadt af ett annat
RiksStånd, och man kunde således genom denna åtgärd vinna fullständigare
uplysningar i frågan.
Frih. Stael von Holstein, Otto Wilhelm: Sedan jag
begärde ordet, hafva redan andra falare temligen fullständigt belyst
frågan; jag anhåller dock att få yttra några ord med aniedn.
af den siste talarens anförande, äfveusom af Hr von Krsemers.
Den sistnämnde har, enligt min tanke, för högt beräknat autalet
af de bref, som genom den föreslagna brefvigten af 3 ort skulle
054
Den 29 Februari.
komma att ga med dubbelt porto, då han uptagit portot derför
till 170 å 180,000 Rdr. [ det underd. Betänk., som Poststyrel
sen
afgaf till K. M:t ang. uniformt porto, upskattades deremot
denna summa blott till 10,000 lldr. Skulle den enkla brefvigten
bestämmas till 4 ort, så blir det nödvändigt att skilja inländsk
och utländsk korrespondens, ty ett bref cm 4 orts vigt mäste i
utlandet komma att draga dubbelt porto. Det iir också just med
afseende A detta förhållande, som Poststyrelsen föreslagit en brefvigt
af 3 ort. Hr von Knemers farhåga, att ett i breflåda nedlagdt
bref ej ko mute att afgå, om dess vigt något obetydligt öfverskjöte
den, för hvilken frimärken vore påsatta, hvilar på ett
misstag, ty det är redan föreskrifvet, att i sådant fall brefven skola
afsnridas, såvida ej den öfverskjutande vigten öfverstiger en hel
portosats. Det blir då mottagaren, sorn får betala skilnaden.
Hvad Ater beträffar frågan om nedsättning af portot från 12
till 10 öre, sa får jag först, med anledn. af Gr. Mörnersyttrande,
nplysa, att Poststyrelsen vid den tid, då det Uuiforma medelportot
skulle införas, aldeles icke tillstyrkte att bestämma detta til! 6,
utan till 5 sk. bko. DA det sedermera blef afgjordt, att Posten
befriades tran sitt förra åliggande att till Statsverket årligen betala
1 25,000 Rdr, så nedsattes portot till 4 sk. bko, och det gick
då ganska vid ihop. Det lärer väl icke kunna med fog påstås, att
12 öre skulle vara för högt såsom medelporto; i nästan alla andra
länder är det högre, såsom i Ryssland, Frankrike, Preussen och
hela den Tyska Postföreningen. En nedsättning från 12 till 10
öre skulle komma att minska Postverkets inkomster med ’/6. De
upgå f. n. för den inhemska korrespondensen till ungefär 800,000
lidr. Bjettedelen deraf är 133,333 lldr, och en sådan förlust tål
icke Posten vid, oaktadt dess ställning icke är så dålig, som åtskilliga
velat p°stå. Att utgifterna ett eller annat år öfverstigit
inkomsterna, har härledt sig från särskilda större omkostnader, men
för de löpande utgifterna hafva inkomsterna ständigt varit tillräckliga.
Ena året ökades lönerna med 70,0 00 Rdr, ett annat år
skjutsen med 100,000 Rdr. Till följd af sådana förhållanden visar
år 1858 ett öfverskott af endast 7.500 Rdr, hvilket är ganska
ringa; för det sista året beräknas det approximativt till 16,000.
Just i dessa dagar äro förslag till nya stater uprättade och till
K. M:t insända, och dessa stater uptaga 60,000 Rdr mera än de
gamla. En talare har anmärkt, att Postverket icke torde hafva
ondt om penningar, emedan man vet, att det eger fonder och
köper obligationer. Det är redan uplyst, huru härmed förhåller
sig; dessa tönder äro dels assuransmedel för rekommenderade bref,
dels medel för inköp af ångbåtar ra. m. Hvad beträffar Gr. Mörners
anm. om linierna, så är det gifvet, att sådana finnas, der korrespondensen
är ganska obetydlig, men man måste se på det liela
och betrakta saken i sitt sammanhang. För öfrigt går posten numera
alltid med jernväg eller ångbåt, der sådant låter sig göra.
Jag skall icke längre uppehålla R. o. A., utan anhåller blott om
bifall till Betänkrt.
P e 11 2!) Februari.
t'55
ITr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Genom den utred
ning.
sorn Hr Chefen för EimmsDepantet gifvit frågan, har jag väl
blifvit öfvertygad att nedsiitlning i porto från 12 till 10 öre icke
för det närvule kan ske, men nödgas deremot fortfarande betvifla
lämpligheten af den föreslagna nedsättningen i enkla brefvigten från
3,tio till 3 ort. Denna ålgård, sorn, enligt hvad Hr FinansMinistern
sjelf antagit, blott skulle medföra någon, men ej betydlig
tillökning i Postverkets inkomster, skulle beröfva den brefskrifvaude
allmänheten en förmån, hvaraf den nu är i besittning och
sorn, likasom hvarje förmån, som, om jag så får yttra mig, kommer
hem till ett hvar enskild, ej är så ringa, som den vid första
påseendet vill synas. Ringa, sorn Postverkets vinst alltid skulle
blifva, skall allmänheten ännu mera förminska den genom att, heldre
än att erlägga dubbel afgift, underkasta sig obehaget att begagna
ett tunnt och dåligt papper. För öfrigt är ju här hufvudsakligen
fråga om att bringa enkla brefvigten i öfverensstämmelse
med decimalsystemet, och det är väl då lämpligast att sätta den
till det tal, som står närmast hvad som litt gäller eller till fyra
ort, sorn med icke fullt !/,„ ort öfverskjuter nuv:de vigten, och
ej låta allmänheten här betala systemets fördelar i allmänhet med
en nedsättning, som upgår till 9/jo ort. Postverkets behof af inkomster,
för att kunna införa tidsenliga förbättringar, kan ej bestridas,
men icke synes mig verkets ställning så förtviflad, att det
behöfver gripa efter ett sådant halmstrå, som den föreslagna nedsättningen
i enkla brefvigten. Af 1858 och 1859 års Revisorers
berättelser finner jag nemi. att Verkets samlade behållning vid 1857
års slut upgick till 613,094 Rdr 33 sk. 4 rst bko, deraf dock
circa ,200,000 Rdr torde utgjort assuransmedel, och att behållningen
sedan 185 5 års bokslut ej obetydligt förökats, oaktadt betydliga
utgifter lör inköp af ett postångfartyg och ett posthus i Helsingborg.
lJtsk:ts Betänk, innehåller väl att utgifterna under åren
1858 och 1859 öfverstigit inkomsterne med circa 328,000 Rdr
Rint, men detta förhållande är ofelbart en följd af stora utomordentliga
utgifter, sorn ej reguliert återkomma. Af dessa skäl får
jag således vördsamt anhålla om återremiss å den nu föredragna
punkten.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Först i afs:de å frågan om
brefvigtens bestämmande finner man af de gjorda prof-vägningarne,
att för enkelt porto kan enl. Utsk:ts förslag afsändas ett bret om
4 postpappersark med kuvert, såvida man tager särdeles fint papper,
eller om 1’/2 ark, såvida postpapperet är något tjockare. Likaledes
kan rnau sända under samma enkla porto ett helt ark
hamp-papper med kuvert och sigill. På samma gång, som detta
synes vara alldeles tillräckligt för ett enkelt bref, så kommer derigenom
icke någon egentlig skilnad att upstå från det förhållande,
som nu eger rum. För korrespondenterne skulle förändringen således
icke medföra någon verklig olägenhet, men för Postverket
deremot betydlig fördel, ty derigenom att allmänheten vänjer sig
att begagna tunnare papper, minskas ju vigten af de bref, Posten
I) en 29 Fe b r 11 a ri.
iiar att fortskaffa, och (lii brefven räknas milliontals, så blir det
säkerligen en högst, betydlig minskning i tyngd. Jag kan således
icke annat än tillstyrka antagande af Utskits hemställan, att brefvigten
måtte sättas till 3 ort.
Det andia yrkande, som här blifvit af en reservant gjordt,
om nedsättning af portot från 12 till 10 öre, skulle visserligen
lör den enskilde medföra verklig fördel; men om en sådan åtgärd
skall kunna vidtagas, så måste det vara under förutsättning ait en
ökad korrespondens skulle lemna Posten ersättning för den förlust,
som komme att genom nedsättningen inträffa. Att detta dock ingalunda
för det närv.de är att antaga, har redan förut blifvit anmärkt.
oell visadt. Det liar också blifvit ådagalagd), att Postverkets
utgifter under de sednare åren öfvers!igit dess inkomster, och Chefen
för Poststyrelsen har angifvit orsakerna dertill. Icke kan det,
Mine Hrr, vara vår mening att genom en nedsättning af portot
göra all vidare utveckling af Postverket omöjlig. Icke kan det
heller vara vår mening att göra Postverket sä redlöst, att Staten
skulle behöfva träda emellan och hjelpa. Statsverket befinner sig
lyckligtvis i en ganska god ställning, men så god är den dock ickt,
att Slaten har råd att göra betydliga iipulTi ingar för Posten, af
hvilken den torr t. o. in. haft ärlig inkomst. Jag kan således,
ehuru jag erkänner önskligheteu af en nedsättning, f. n. icke tillstyrka
densamma, utan anhåller om bifall till båda de föredragna
"punkterna i Utskits Betänk.
Frill. Cederström, Rudolf: För att kunna rätt bedöma
de nu förevide frågorna, måste man för sig sjelf göra klart, huruvida
allmänheten är till tor Postverkets skull, eller tvertom; huruvida
denna inrättning är en industriel näring, som har till ändamål,
att öka sin loud af penningar, eller om den icke snarare iir
afsedd att befrämja affärsverksamheten och framför allt utbytet af
idéer nationens medlemmar emellan. Betraktande Postverket nr
denna sednare och säkerligen fullt riktiga synpunkt, halva R. Sur
vidtagit den åtgärden, att bestämma ett likformigt och nedsatt
porto; och jag kan icke annat, än önska, det vi måtte vidare fortgå
på denna bana, sä långt omständigheterna medgifva. Men dä,
enl. hvad uplyst blifvit, förliållanderne härför lägga hinder f. n. i
vägen, så är det dock obilligt, att, pä samma gäng ulan nekar sig
fortgåendet pä besagda goda viig, förorsaka allmänheten stora olägenheter
genom eu inskränkning i brefvigteu, vid hvilken man sedan
lång tid iir van. Man har sagt, att olägenheten al denna inskränkning
kunde motverkas derigenom, att man begagnade tunnare papper
till kuverter; men detta har liera andra olägenheter med sig.
För det lörsta kan man, om kuvertet är tunni, icke skrifva på
sista sidan, utan att befara, att brefvets innehåll blir kändt för
Post-tjenstemännen och hvar och en annan, som råkar få se brefvet
utanpå. För det andra går det tunnare papperet lätt sönder i
kanterna, och på detta sätt blir äfven brefvets innehåll uppeubaradt.
I beggedera fallen äro brefskrifvarnes hemligheter rätt illa
bevarade,
Den 29 Februari.
C57
bevarade, och den brefskrifvande eller brefemöttägande allmänhetens
trygghet illa värnad.
Frih. Stael von Holstein har anfört, att, om vigteti sättes till
4 ort, ett enkelt bref i Sverige kumle blifva dubbelt utrikes; men
hvad vore viii olägenheten häraf, annat än att utländningén, som
i alla fall plägar få helt och hållet betala sina egna, mottagnä
bref, finge nu betala blott någon del af dess vigt! För öfrigt äntager
jag, att de, som hafva utländsk korrespondens, icke äfo okunniga
om de lagar och stadganden, som utomlands i detta afs:de
äro gällande. De måste alltid kunna derom vinna kännedom och
äro alltså i tillfälle, derest de så vilja, rätta sin brefvigt derefter.
Våra Svenska förhållanden böra derföre ingalunda lämpas efter de
utländska.
På dessa och öfriga af flere talare redan anlörda grunder, anser
jag oss böra biträda Hr von K ra;mers förtjenstfulla och praktiska
förslag, att bestämma den enkla brefvigten till 4 ort, och
återremittera punkten i öfrigt till Utsk:t, för upgöraude af ny
skala för de tyngre brefven. — Hvad den andra punkten beträffar,
så hoppas jag, att vid nästk:de riksdag skälig nedsättning i portot
må kunna göras, dertill jag skall med nöje söka medverka, om jag
då är här närvide vid riksmötet. Men inskränker mig f. n. att
bifalla Utskrts hemställan om dess bibehållande sådant det nu är.
Frih. Leuhusen: Jag ber blott att få nämna, att de up
gifter
aug:de Postverkets finanser, hvilka jag anfört, blifvit lemnadé
från Poststyrelsen sjelf. De äro således ingalunda tagna är luften.
— Hvad beträffar Frih. Cederströms anm. om kuverteruas tunnhet,
hvarigenom man skulle kunna läsa tvärs igenom dem, så får jag
uplysa, att de kuverter, jag användt vid profvägningen, äro sådana,
som man kan köpa i hvarje boklåda.
Frih. Alströmer: Jemte det jag tillstyrker bifall till den
sednare punkten, anhåller jag att få anföra ett ytterligare skäl för
bifall till den lörsta, nemi. att i de flesta länder det anses såsörn
försnillning att i samma kuvert inlägga bref till flera personer;
och det är att antaga, att flertalet af de bref, hvilkas vigt upgår
till I1/* lod, äro af sådan beskaffenhet.
Gr. Mörner, Garl Göran Detlof: Jag har begärt ordet
för att protestera mot den upfattning att de, som yrka brefvigtens
bestämmande till 4 ort, skulle ifra för en reform. De yrka endast
på bibehållande af status quo, ty för närvarande är den enkla vigten
1V» lod, hvilket i det närmaste svarar mot 4 ort. Deremot
går Utsk:ts förslag ut på att minska vigten med nära 1 ort, och
detta innebär en reform, som jag ingalunda anser lämplig eller behöflig.
En tal. har sagt, att genom antagande af 4 ort skulle olägenheter
upkomma, emedan 3 ort närmare öfverensstämmer med
den enkla vigten å ett bref i andra länder. Men om man läser K.
H. III. 42
658
Den 29 Februari.
M:ts Propos,, skall man finna, att äfven der uptagas de inländsks
och utländska vigterna olika, och för öfrigt har detta förb. hittills,
utan att förorsaka svårigheter, egt rum. Man har äfven sagt, att
Statsverket skulle blifva nödsakadt att tillsläppa medel för Postverkets
behof, om den högre vigten bestämdes, men på samma gång.
påstår man, att ingen utgift komme att drabba allmänheten genom
den lägre. Det är mig omöjligt att fatta, huru Posten skulle kunna
få någon förökning i intrader, om ingen utgift drabbar allmänheten.
Med åberopande af dessa skäl får jag fortsätta mitt yrkande
på återremiss af första punkten.
Hr v. Kraemer: Det må tillåtas mig att uptaga till be
svarande
några af de anm:r, som blifvit gjorda mot mitt första anförande.
För det första bar man tillvitat mig att hafva begått
misstag i mina upgifter, t. ex. i a-fs. derå, att ett bref,- som vöre
försedt med ett,, endast ett frimärke, men upgiuge till dubbel vigt,
icke skulle blifva afsändt, utan komma att qvarligga. Jag måtte
ha uttryckt mig illa, då man kunnat så förstå mig. Min mening
var att säga, att det lätt kan hända, att man alsander ett bref,
der bristen i frimärken öfverskjuter ett enkelt porto, och i sådan
händelse blir det verkligen ieke afskickadt. Jag känner denna sak
så mycket bättre, som jag måste bekänna, att sådant verkligen en
gång handt mig sjelf. Postmästaren hade dock den artigheten att,
då han igenkände min stil, påsätta det bristande frimärket. En
annan invändning, som man gjort, är att ordet konceptpapper, som
förekommer i Utsk-.ts vigtupgifter, skulle vara tryckfel för hamppapper.
Jag erinrar mig mycket väl, att i Afdelnms förslag till
Betänk:t stod först »ett ark konceptpapper jemte kuvert och lack.»
Först strök man ut »kuvertet» och sedan »lacket», men något »hamppapper»
var det aldrig fråga om. — Hvad jag i denna sak hufvudsakligen
fäster mig vid, är, att de båda åtgärderna, att nedsätta
vigten och att nedsätta portot, böra vidtagas på samma gång, emedan
de äro af olika art, ersätta och motväga hvarandra. Det kan icke
vara rätt att nu antaga nedsättuingen i ena afs:det, och lemna den
andra frågan åt en osäker framtid. — Afven har man förebrått
mig att vilja beröfva Posten några inkomster; men detta är på
intet vis min mening, utan har jag icke yrkat någonting annat än
bibehållande af det nuvarande förhållandet. Om jag ändå varit
nödsakad att yrka en liten förändring, så har det, såsom jag redan
sagt, blott varit, emedan, då det nya vigtsystemet med 1863 skall
tillämpas, en jemning var oundviklig, och är det endast derföre jag
föreslagit att bestämma vigten till 4 ort, såsom det jemna tal, som
ojemförligt närmast motsvarar hvad, sorn nu eger rum. Hr GeneralPostDirektören
har sagt. att jag för högt upskattat antalet af de
bref, som skulle komma att genom nedsättning i vigten underkastas högre
porto. Denna min beräkning var baserad på en i min tanke ej
oantaglig probabilitetskalkyl; om man nemligen nedsätter vigten
med 23/l00. så har jag ej trott mig räkna för högt, då jag antog
att också 23/l0o nuvrde brefantalet skulle komma att drabbas
af förhöjdt porto. Långt ifrån att vara för hög, tror jag att
Deri 29 Februari.
(lenna kalkyl skulle i verkligheten komma att befinnas mycket för
lag. Men jag håller ej på denna kalkyl; jag vill gerna taga Hr
fieneralPostDirektörens egen beräkningsgrund för god. Han har
upgifvit att, enl. anställda beräkningar, nedsättningen i vigten ej
skulle inbringa Postverket mer än 10,000 Rdr. Jag antager
detta såsom riktigt; men då hemställer jag, huruvida det är skäl
att, blott i ändamål att bereda Postverket en så ringa fördel, underkasta
allmänheten ett ganska stort obehag. En gifven följd är
äfven att, om en nedsättning i vigten af 91 kornej inbringar Postverket
mer än 10,000 rdr. så kan en ökning i samma vigt af, såsom
jag föreslagit, 9 korn ej heller gerna förorsaka Posten större förlust
än 1,000 rdr, och får då sål. frågan i dess förhållande till
Postverket ändå mindre dimensioner än jag antagit, och blir det
sål. så mycket mindre skäl att ålägga allmänheten denna upoffriug.
Samme tal-, hvilken säkert är dsn bäst dokumenterade att i detta
afs. uplysa, bar äfven bestyrkt, att Posten ingalunda för det närvarande
går med förlust, utan i stället lemnar en nettobehållning,
som för nästa år beräknas komma , ttpgå till 16,000 rdr. Jag
kan säl. i alla händelser icke iuse någon tvingande nödvändighet
att skaffa Postverket några ökade inkomster och aldraminst på ett
så föga tidsenligt och för allmänheten obehagligt sätt.
I afs. å den andra punkten hafva åtskilliga tal. uprepat, att
en nedsättning från 12 till 10 öre skulle för Posten medföra en
förlust af 200,000 rdr. Denna siffra, som först upgafsäfven inom
Utsk:t, nedsattes der sedan till 133,333 rdr. Beräkningen hvilar
på den grund, att brefantalet skulle förblifva alldeles oförändradt,
hvilket naturligtvis icke är att antaga. Jag yrkar emedlertid ej
f. n. på någon nedsättning i portot, utan tvertom att portot må
bibehållas sådant det är; men, då älven så förh&lles med vigten,
denna dock, på förut flera gånger anförda skäl, jernnäs till 4 ort.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: För den händelse Betän
kandets
första punkt skulle blifva återremitterad, anhåller jag,
det Utsk:t måtte taga i öfvervägande den nu gällande föreskriften,
att med löspost icke få afsändas bref, som i vigt öfverstiga 8 lod.
Då det är tillåtet att med den allmänna posten afsända paketer af
långt större tyngd, så synes mig ingalunda rättvist eller lämpligt
att bibehålla nämnda inskränkning, som, så vida den iakttages och
efterlefves, hvilket åter beror på Hrr PostFörvallares nogräkenhet
eller bevågenhet, skulle medföra betydliga olägenheter, enär vid afsändande
till eller ifrån personer, boende på landet, utaf större bref
innehållande Rättegångsprotokoller, Brandstodshandlingar eller andra
kommunala eller enskilte dokoraenter, man skulle nödgas sönderdela
dessa i flera särskilda brefpaketer, noga tillseende att intet
finge öfverstiga deu stadgade vigten af 8 lod. Härvid torde
böra erinras att, om också landsortens korrespondenter anses gynnade
af ett lägre postporto af allenast V2 skill,, så är detta gällande
endast till närmaste Postkontor, dä brefven derstädes utdelas,
samt att landsortens innevånare, medelst särskilda artvoden till
Postförvaltare och till Posthemman, och slutligen till den mer eller
Den 23 Februari.
mindre, ofta ganska dryga kostnaden för brefvens afhemtande vid
Post stationerna, fa utgifva vida mera, stundom flerdubbelt än städernes
innevånare för deras brefvexling.
Hr Reutersvärd: Gr. Mörner har yttrat att, om nedsatt*
ningen i vigt icke medför någon olägenhet för allmänheten, så kan
den ej heller innebära någon fördel för Postverket. Lättnaden består
dock deri, att postskjutsen betydligt minskas och icke blir så
betungande. Olägenheten för allmänheten blir deremot endast att
man får vänja sig att begagna något tunnare papper än vanligt. I
afs. å Postverkets financiella ställning, må man ihågkomma, att Posten
på sednare åren gjort betydliga förluster, dels genom den förhöjda
skjutslegan, dels genom nedsättningen af portot från 12V2 till
12 öre, under det samma Verk tillika fått vidkännas betydliga upoffringar
för anskaffande af ångfartyg m. m. Jag anhåller fortfarande
om bifall till Betänk:t.
Många ledamöter hördes nu påyrka propos.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är visserligen af
deras antal, som anse, att en nedsättning i portot från 1V till 10
öre skulle vara af stor nytta, men efter den redogörelse, som nu
här blifvit lemuad, vill jag icke begära någon förändring i detta
afs. Men deremot kan jag icke finna någon grund att beröfva
korrespondenterne den rättighet, de nu ega, att för enkelt porto
sända bref af 1 */* l°ds vigt, och inskränka den enkla vigten till
icke fullt ett lod. Må Postverket behålla de fördelar, detsamma
nu eger, men må också allmänheten icke lida något intrång i sinal
— Jag instämmer sål. med deni, sorn önska, att den enkla brefvigteu
må bestämmas till 4 ort, såsom närmast motsvarande den
nuvarande.
Sedan öfverläggningen rör:de den l:sta punkten härmed förklarats
afslutad, yttrade H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, att, i afs. å
nämnde punkt, yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan, dels återremiss
deraf och dels af Hr von Kraemer, att R. o. Ad. måtte besluta,
att från och med år 1863, då den nya decitnala vigtberäkliingen
blifvit till allmänt begagnande anbefalld, den enkla brefvigten
för inrikes bref skall bestämmas till 4 ort, med portomoderation
för bref af högre vigt, öfver hvilken portomoderation Bevilln.-  Utsk:t, genom punktens återremitterande, skulle beredas tillfälle att
sig yttra.
Härvid anmälde sig och anförde
Hr v. Kraemer: Då här blifvit framställdt yrkande på åter
remiss
af hela den punkt, som handlar om brefvigtens bestämmande,
och då äfven jag delvis yrkat återremiss, eller för portomoderations
upgöraude, så, för att ej splittra meningarna, vill äfven jag förena
mig i yrkandet om hela punktens återremitterande.
Den 2!) Febr aari.
661
Frih. Cederström, Rudolf: På de grunder, Hr von Kraemer
nyss anfört, får äfven jag förena mig i begäran om återremiss.
Efter framstälda propos:r, först å bifall till Utsk:ts hemställan
och sedermera om återremiss deraf, hvilka båda proposir-besvarades
med talrika ja och nej i blandning, gjordes förnyad propos. å bifall
till oftanämnde hemställan, och, då svaren dervid utföllo med
starka ja, blandade med särdeles många nej, förklarade H. Exc.,
det han nu funnit ja haft öfvervigten.
Sedan votering blifvit af flere ledamöter yrkad, uplästes och
godkändes följande voter.propos.:
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:ts uti Esta punkten af dess
Betänk. N:o 18 gjorda hemställan om bifall till K. M:s förslag
ang:de förändring i bestämmelserna rörande postvigten, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Hej;
vinner nej, varder förenämnde hemställan, på grund af deremot
gjorda anmärkningar, till Utsk:t, återremitterad.
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 45.
Nej — 79.
Härefter hemstälde H. Exc. H: Gr. o. Landtm., huruvida R.
o. Ad. ansåge öfverläggningen rörande den i sammanhang med
Esta puukten föredragna 2:dra punkten jemväl vara fulländad, och,
sedan dertill svarats ja, samt H. Exc. yttrat, att, i afs:de å sistnämnde
puukt, endast bifall till Utsk:ts hemställan blifvit yrkadt,
framstlildes propos. i enlighet med detta yrkande, och blef med ja
besvarad.
3:dje punkten.
Hr von Kraemer: Jag nödgas yrka återremiss äfven af
denna punkt, på den grund, att R. St:rs år 1858 samlade Revisorer
framställt anmärkning med ani. af utländska tidningars höga
pris. Poststyrelsen inkom sedan med uplysningar, men hvilka
StatsUtsk:t icke funnit tillfredsställande, utan lofvar StatsUtsk:t i
ett annat Betänk, vid denna Riksdag att till blifvande Betänk, rör.
Revisorernas för år 1859 Berättelse härtill återkomma; och det torde
då icke vara lämpligt att gå StatsUtsk.t i förväg genom att nu
fatta beslut i denna fråga. För att sålunda hålla frågan sväfvande,
anhåller jag om återremiss äfven af denna punkt, likasom af Esta
och 2:dra punkterna.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes propos. först å
bifall till Utsk:ts tillstyrkan, dervid svarades många nej, blandade
med ja, och sedermera å återremiss deraf, da svaren utföllo med
många ja, jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Den 29 Februari.
4:de punkten.
Utskottets hemställan bifölls.
Hr Akerman, Fredrik: Sedan R. o. Ad, numera behagat
hedra mig med förtroendet att vara ledarraot af Bankostyrelse»,
anser jag mig ieke kunna lämpligen bibehålla den befattning, son»
förut varit mig anförtrodd, att vara ledamot af BankoUtskit, utan
får derföre härmed afsäga mig densamma.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Frih. Creutz, Steffan: Jag anhåller att få tillkännagifva,
det jag icke var närvarande vid det tillfälle, då R. o. Ad. fattade
sitt beslut ang:de Ekon.Utsk:ts Betänk. IN:o 29, mande skolagans
föreslagna afskaffande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts d. 25 dennes bordlagde Mern N:o 62, i ani. af lliksStåndens
skiljaktiga beslut och meddelade återremisser i deri uti
StatsUtsk:ts Betänk. N:o 51 behandlade frågan, ang:de de för fortsättningen
af Statens jernvägsbyggnader erforderliga medels uplåning
mot statsobligationer å utländskt mynt.
Vidare föredrögos, men blefvo äfvenledes ånyo bordlagde, Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts nedanniimilde, d.
25 dennes på bordet lagde Betänkanden:
N:o 3, i ani. af väckt förslag om fördelning på vi3s» år af
de kostnader i och för allmänna byggnader, som från boställen
utgå;
Nro 4, i ani. af väck t motion om förändrade bestämmelser i afseende
på vilkoren för kapellförsamlings skiljande från moderförsamling;
och
N:o 5, i ani. af väckt motion om uphäfvande af 7 Kapitlet
Byggn inga Balken.
Anmäldes och bortilades Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:ts Betänkm:
N:o 31, i ani. af väckt motion med afs:de å tiden för be
ståndet
af enskildt ingångna öfverenskommelse!- om pastoralier utgörande;
N:o
3 2, i ani. af väckt motion om upliörande af den till
Landskrona kyrka från vissa landsförsamlingar utgående tionde
spannmål;
N:o
33, i fråga om skyldighet att för uptäsande å predikstol
aflemna handling in duplo, när bevis öfver upläsaudet fordras;
N:o 34, i ani. af väckt motion om utfärdande af ny förordning
rör. strömmingstionden;
D«n 29 Februari.
663
N:o 35, i ani. af väckt motion om de s. k. presthåporuas på
Öland ställande till byarnes disposition; och
N:o 36, i ani. af väckt motion derom, att K. Stadgan d. 31
Jan. 1855 angrde mått och vigt måtte till sin verkan ännu någon
tid suspenderas, samt om antagande af ett universelt system för
mått, mål och vigt;
äfvensom Riddarh.Utsk-.ts Utlåt. N:o 9, i ani. af Gr. Björnstjernas,
C. M., motion om tillägg i 7 § BiddarhusOrdn.
Föredrogos och lades till handlingarne från MedStånden ankomna
prot.utdrag, nemi. från PresteSt:t för tiden från och med
d. 21 sisth Jan. t. o. m. d. 2.2 dennes, samt från Borgare- och
BondeSt-.n för tiden fr. o. m. d. 25 sisth Jan. t. o. m. d. 25 dennes.
Slutligen anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. R. o. oAd:s
Hrr Elektorer att välja en ledamot i BankoUtsk:t efter Hr Akerman;
hvarefter Ståndet åtskiljdes kl. nära 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
664
Bil. i\:o 1.
Hr C a r 1 h e i ra-G y 11 en sk j 51 d: Den fråga, som nu förekommer
främst på föredragningslistan, nemi. Sammansatta Lag- och
Ekon.Utsk:ts Betiink. N:o 1, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse med
öfverlemnande af förslag till tvenne årgångar nya predikotexter och
till ny kyrkohandbok, innefattar ett ämne, öfver hvilket det 8ynes
mig särdeles lämpligt att B. o. Ad. först inhemtar PresleShts
mening, innan R. o. Ad. sjelf afgör detsamma. Som de flesta af
Ståndets ledamöter hafva sig bekannt, pågår f. n. hos PresteSt:t
diskussionen öfver denna fråga, sedan under förmiddagens plenum
de föreslagna nya årgångarne af predikotexter inom samma Stånd
blifvit antagna. Såsom ett ytterligare skäl för att invänta PresteSt:ts
mening i ämnet, får jag nämna, att, efter hvad mig är sagdt,
har BondeSt:t redan fattat ett beslut i enahanda syfte, som det
nu här föreslagna. Jag hemställer derföre, att R. o Ad. måtte
besluta, att de Sammansatta Utsk:ns ifrågav:de Betiink:de skal!
upföras främst på föredragningslistan till nästa plenum.
Bil. N:o 2.
Hr Ca r 1 hei m-Gy 11 en s kjöld: Det var verkligen oväritadt
att mitt förslag skulle röna något motstånd. Som det synes,
grundar sig detta derpå, att man dels anser grannlagenheten vara
onödig och dels befarar, att, om R. o. Ad. ej skulle fatta samma
beslut som Prest<St:t, grannlagenheten derigenom förvandlas till
ogrannlagenhet. Jag ber att få förklara, att det ej var af grannlagenhet,
som jag föreslog detta, utan af det skäl, som en
talare redan förklarat såsom motiv att instämma i mitt förlag,
nemi. att det vore för R. o. Ad. en vägledning vid afgörandet af
denna fråga, att lå veta hvad PresteStR, som otvifvelaktigt i detta
hänseende är det mest sakkunniga af alla RiksStm, för sin del
beslutat. Att denna fråga rörer hela församlingen, och således R.
o. Ad, likaväl som något annat Stånd, det lärer väl ingen kunna
bestrida.
Man har trott, att PresteSt.-ts tankar i detta ämne redan
voro kända; detta är likväl ej förhållandet; jag var närvarande i
förmiddagens plenum inom PresteSt:t, då der förekommo 5 särskilda
voter.propos:r. Meningarne äro således äfven der ganska delade.
Jag tror t. o. m. att, derest voter.propos:rna varit framstälda ian
-
665
nan ordning, utgången hade kunnat blifva i mer än ett hänseende
annorlunda, än den blef.
Då hos PresteSt:t hela förmiddagen åtgick att diskutera den
första delen af Betänk:t, då diskussionen nu nyss börjat äfven om
den andra, och då, efter hvad jag hört förmodas, denna punkt
kommer att uptaga hela aftonen, så kan det beslut, PresteSt:t
kommer att fatta, icke nu med någon sannolikhet förutsägas. Hvad
jag med det föreslagna upskofvet alser, är, att E. o. Ad. derigenom
skulle få tillgodogöra sig, hvad i PresteSt:ts redan fattade eller
blifvande beslut i ämnet kan vara och af R. o. Ad. finnas godt
och värdt att bifallas. Så t. ex., om PresteSt:t ej bifallar Utskits
förslag, ulan i sitt beslut inlägger någon förändring eller någon
önskan att till K. M. frambäras i ett eller annat afs:de, så vore
det bättre, att på förhand, innan frågan förekommer till afgörande,
veta det. Om R. o. Ad:s öfverläggning i ämnet upskjutes till
nästa plenum, kan den, det önskar, få tid att öfverväga, hvilkendera af
PresfeStits propositioner är bäst att antaga, äfvensom den, som ej
vill instämma i någon af dessa, kunde, med det afs:de, PresteSt:ts
beslut och der förekomna propos:r otvifvelaktig! förtjena i ett ämne
som detta, bereda sig att för R. o. Ad. föreslå eller förorda sådana
beslut, att PresteSt:t kunde inbjudas att deri deltaga, och ett godt
och önskligt resultat i frågan befordras.
Enligt grundlageu skola ulla ärender, såvidt möjligt är, inom
alla Stånden samtidigt föredragas och afgöras, och då olika beslut
blifvit fattade, hafva ofta inbjudningarne att förena sig i beslut
korsat hvarandra. Detta är tidsödande och förorsakar, enligt mitt
förmenande, större tidsutdrägt, än om 11. o. Ad. upskjuter frågans
afgörande till nästa plenum.
Jag delar den af en talare uttalade önskan, att för alla RiksStånden
gemensamma öfverläggningar öfver denna fråga egt rum;
men då sådant nu ej låter sig göra, torde den af mig föreslagna
åtgärd vara ett sätt att i någon mån ersätta förlusten af gemensamma
öfverläggningar.
Som det för de fleste af Ståndets ledamöter varit omöjligt att
förskaffa sig det handbokslörslag, hvaröfver skall röstas, så torde
äfven deri för min framställning finnas ett skäl. På en lycklig
lösning af frågan kommer Svenska kyrkans sammanhållning och
bestånd att i betydlig män bero. Må derföre, i besluten derom,
R. St:r ej förhasta sig.
Bil. N:o B
Hr
Carlheim-Gyllenskjöld: I likhet med Gr, Björnstjerna
finner jag, att sedan, genom två Stånds bifall til! Utsk:ts förslag i denna
del, den åsigt, för hvilken jag var beredd att tala, icke vid innevarande
riksdag har att vänta någon framgång, det också är
666
ändaroålslöst att nu mycket derom orda. Då emellertid det år R.
o. A:s pligt att i hvarje fråga uttala sin mening, och derför höra
läggas till grund goda skäl, men icke andras redan lättade beslut,
så anhåller jag, att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet å en omständighet,
hvarpå jag tror att frågans bedömande hufvudsakligen
beror och hvarom jag icke hört någon talare hittills yttra sig.
Frågan är ställd till R. St:r, huruvida det af Komiterade upgjorda
förslaget kan af R. St:r blifva godkändt. Preste Ståndet har förklarat
sig gilla detsamma med de af Ståndet deruti vid förra riksdagen
gjorda förändringar. Jag tror således att det just är detta af Preste-Ståndet
förändrade förslag, som företrädesvis bör afses och komma
i betraktande vid sidan af nu gällande kyrkohandbok. Detta
var också anledningen, hvarföre jag i sista plenum föreslog upskof
med frågans afgörande, till dess PresteStåndet afgjort densamma.
Vi veta att detta Stånd med en stor majoritet afslagit
Utsk:ts hemställan. Man säger att behof af förändring uti ifrågarande
hänseende icke förefinnes, eller åtminstone icke inom Svenska
församlingen är allmänt uttaladt. Första delen af denna sats vill
jag för min del bestrida, hvaremot, beträffande den andra, jag vis
serligen
icke bestämdt vill göra det; men jag påstår dock att ett
sådant uttalande från många håll gjort sig gällande. De, som hafva
sakkännedom i detta ämne, hafva också öfverensstämt derutinnan,
att vår nuvarande handbok icke motsvarar de fordringar, som man
bör ega på en sådan, så väl i de delar, som angå den allmänna
gudstjensten, som äfven i vissa delar, som mera angå den enskilda.
Jag torde böra angifva, på hvilken grund jag vågar uttala detta
påstående. Hvad först behofvet af en förändrad kyrkohandbok angår,
så är första fordran på en sådan, att den skall vara renlärig.
Jag påstår att ingen sakkunnig, som verkligen granskat den nu
antagna handboken, kan säga den vara fullt renlärig. En talare i
ett annat Stånd har visserligen yttrat en motsatt tanke; men det
inträffar med denne talare, att han sjelf icke är fullt renlärig.
Han har derföre varit föremal för vederbörande Domkapitels särskilda
upmärksamhet. Hans åsigter i detta fall torde således ej böra
anses väga mycket i vågskålen. Men, frågar man, hvaruti består
handbokens irrlärighet? Jag ber att få framställa derpå ett pär bevis.
I dopritualen framställes t. ex. en bön till Gud, att Ilan
måtte bevara barnet från syndens välde, och på ett annat ställes
till det döpta barnet frågan: »vill du genom dopet till dessa plig
ter
förbindas?» Sednare erinras faddrarne om de löften, de, så
väl som presten, svurit Gud.
Dessa och andra ställen innebära tydligen den mening, att
barnet icke vore syndigt, att det blott behöfde bevaras från att
blifva det, att dopet vore icke ett löftesrikt nådeförbund å Guds
sida mot menniskan, utan ett sådant, hvarigenom menniska» åtog
sig och förbundes till pligter, hvilka hon derförut icke egde. Allt
detta måste erkännas vara i fullkomlig strid med vår kyrkas bekännelse,
enligt hvilken menniskan vid födelsen hemfaller under
syndens välde, derifrån förlossas genom döpelseu, der henne tillförsäkras
syndernas förlåtelse och Guds nåd med alla de förmåner, deri inne
-
667
fattas; äfvensom att menniskan, såsom fritt, sedligt väsende, är, äfven
före dopet, ovilkorligen förbunden till Guds lags efterlefnad, så
att hvarje afvikelse derifrån ar synd och såsom sådan straff underkastad,
ehvad menniskan är döpt eller icke.
Men äfven i en alldeles motsatt syftning kunna anmärkningar
göras och hafva ofta blifvit gjorda mot nu gällande dopformulär,
att det nemligen genom ordslällningen befrämjar den falska
mening, att den, som undfått dopet, vore fullkomligt säker om saligheten
och inför Gud ansvnrsfri, oaktadt uppenbar och upsåtlig
orättfärdighet och syndig lefnad. Detta år ett af Baptisterna ofta
med framgång gjordt inkast mot vår bekännelse. Hela Svenska
kyrkan, säga de, anser sig ju saker om saligheten på grund af sitt
i barndomen undfångna dop, oaktadt så få bemöda sig om en dermed
öfverensstämmande helig vandel.
1 afseende å aflösningsformuläret i nuvarande handbok, hafva
ej mindre anmärkningar blifvit framställda, och personer gifvas,
som heldre afhålla sig från den Heliga Nattvarden, an de vilja derefter
aflösas. I denna del, i fråga om renlärighet, kunna auktori
teter
åberopas. Nar första gången klagomål öfver nya handbokens
o v i 1 k örliga begagnande framburos inför Thronell, infordrades deröfver
yttranden från Domkapitlen i Hernösand, Upsala och Lund,
och alla ölverensståmde deruti, att brister i afseende å bekännelsen
förefunnes i handboken. PresteStåndet har äfven jemte Komiterade,
ehuru i särdeles milda ordalag erkännt detsamma. Då således det
kan lagas för gifvet, att vår handbok icke är alldeles renlärig, och
då dertill kommer, att klagomålen öfver densamma med hvarje dag
tillvexa, vore det dä R. o. Ad. värdigt, att nu icke uttala någon
bestämd mening i frågan, eller att, genom bifall till Utsk:ts förslag,
förhindra upskof med afgörandet till nästa riksdag, då måhända
både behofvet och fördelen af det nya handboksförslaget hunnit tillräckligt
ådagaläggas? Vore här fråga om att antaga en lag, så
skulle jag vara den förste att medgifva, att folket måhända icke
vore tillräckligen förberedt derpå, och att derföre afstyrka den. Men
bär är frågan om ett förslag, som under loppet af en längre tid
varit förberedt, hvarom enhvar således haft tillräcklig tid att taga
kännedom, samt hvilket vid tvenne riksdagar vunnit de mest sakkunniges,
d. v., s. PresteStåndets bifall. Mig synes det vara lämpligast,
att R. o. Ad. uttrycker sitt gillande af förslaget i allmänhet,
samt hos K. M:t anhåller, att dess utfärdande må rättas efter
omständigheterna, dervid jag anser det vara af synnerlig vigt, att
icke någon församling blefve tvungen att antaga det nya, utan
att dess införande måtte öfver allt bero på öfvertygelse om dess
företräden. Om R. o. Ad. skulle vilja godkänna förslaget på detta
sätt, kan jag icke se, att någon öfverraskning eller någon oro inom
Svenska kyrkan deraf skulle upkomma. Hvar och en egde sin frihet;
men det vore ett tillfälle, dels för dem, som känna och älska
det nya förslaget, att tillegna sig det, så snart K. M:t detsamma
godkänut, och dels för dem, som älska det gamla, att vidblifva
detta.
Man har sagt, att »läsarne» icke skulle finna sig tillfredsställ
-
668
de med detta förslag; jag tror dock, att de i allmänhet skulle
blifva dermed belåtna, emedan jag icke från deras sida hört några
anmärkningar deremot, och icke kan finna något skäl, hvarföre de
skulle vara missbelåtna dermed. Att förslaget skulle möta motstånd
från deu klerikala sidan, är desto mindre anledning aft
antaga, som PresteStåndet antagit det vid två riksdagar. En afgjord
fördel finnes åtminstone efter min öfvertygelse deruti, att om,
såsom jag tror. det tillfredsställer de s. k. läsarne, bland hvilka
affall från vår kyrka isynnerhet ske, så skulle affallen blifva mindre
allmänna och de nuvarande separatistiska församlingarna sannolikt
småningom uplösa sig.
Mången af deras medlemmar skall ot vi I velak t ig t finnas benägen
att återgå till den allmänna Svenska församlingen, om detta
förslag antoges. Jag grundar denna tanke derpå, att jag hört separatister
säga, att det är dopformulärets beskaffenhet, som föranledt
dem att träda ifrån vår kyrka, och att de, om en lämplig förändring
deruti vidtoges, skulle vilja återvända dit.
Jag tillstyrker att K. o. Ad., med godkännande af det nya
handboksförslaget med de förändringar, som PresteStåndet deruti
beslutat, måtte hos K. M:t anhålla, att Högstdensamme ville låta
promulgera detsamma, när K. M:t funne sådant lämpligt, men att
dess antagande måtte få bero på hvarje församlings eget bestämmande.
Bil. IV:o 4.
Hr Car 1 heim-Gy 11 enskjöld: Den långvariga öfverlägg
ning,
som redan förevarit rör:de denna fråga, visar nogsamt, huru
mycket intresse K. o. Ad. hyser för densamma. Huru saken kan
från ena sidan betraktas, känna vi af de innehållsrika yttranden, åtskilliga
tal. nu afgifvit. Jag tror likväl att man går för långt,
då man påstår, att utanläsningen ovilkorligen dödar förståndets utveckling.
Likväl, så tidigt som denna utanläsning hos oss vanligen
börjar och på det sätt den merändels bedrifves, fruktar jag att
den kan hafva en sådan verkan, och de ledamöter,'hvilka påminna
sig diskussionen öfver detta ämne vid sista riksdagen, torde ännu
minnas, huru jag då inför R. o. Ad. sökte utveckla och gifva skäl
för den åsigt, att utanläsning, såsom den nu vanligen sker, af den
s. k. stora katekesen icke kunde svara mot det ändamål, som dermed
bör afses, nemi. utt bibringa barnet en riktig och lefvande,
för hela lifvet fruktbärande religionskunskap. Likväl anser jag
ingalunda rätt, att alldeles ogilla densamma, icke ens om man vid
detta ogillande, såsom BondeStåndet uti dess nyss förelästa beslut,
lemnar Luthers lilla katekes oantastad. Mig synes det böra bero
af lärarens omdöme, barnets fattningsgåfvor eller föräldrars och målsmäns
vilja, huruvida utanläsning i större eller mindre mån skulle
660
ega rum. Framfor allt synes mig lärarens duglighet och särskilda
gåfvor, att på ena eller andra sättet biist meddela undervisningen,
böra tagas i betraktande. Jag kan derföre icke önska en anhållan
af R. St:r. att all utanläsning utöfver Luthers s. k. Lillkatekes
skall uphöra. En sådan underd. anhållan tror jag vara så mycket
mindre af behofvet påkallad, som, ehuru allmän föreställningen derom
är, någon utanläsning af Lindblomska katekesen icke är i lag
påbjuden. Då dessutom, på sätt Utskottet anfört och Ordföranden
i samma Utsk. särdeles accentuerar, ett förslag till ny katekes är
på PresteStåndets bord hvilande, så anser jag det vara mindre
lämpligt att på förhand förkasta det, emedan man ju kan tänka sig
att det vore så väl upstäldt, att de öfverklagade bristerna i Lindblomska
katekesen derigenom varda undanröjda. Jag känner icke
detta förslag så noga att jag ännu kan derom utlåta mig; men
anser detsamma böra undergå PresteStåndets pröfning, innan R. o.
Ad. deröfver uttalar något afgörande omdöme, eller beslutar något,
som på ett sådant definitivt omdöme bör stödjas.
Jag önskar, lika lifligt, som någon, att i en icke långt aflägsen
framtid den kristendomsundervisning, som bibringas barnen i
skolorna, icke må blifva blott en minneslexa, att den lärobok, som
utöfver Luthers katekes derstädes begagnas, icke må kunna anses
frikalla läraren från alt genom närmare utveckling af ämnet låta
det tränga sig in i barnets hjerta, samt attén sådan lärobok måtte
betraktas icke såsom för sig tillräcklig, utan blott såsom en regel,
en canon, ett rättesnöre vid religionsundervisningen. För detta ändamål
anser jag nödigt, att läroboken skall, såvidt möjligt är, begagna
Bibelns egna ord. Ar den det och för nvssberörda ändamål
i öfrigt tjenlig, så kati den vara affattad i frågoform eller icke, samt
sättas i barnets hand för utanläsning eller ej, allt efter omständigheterna.
Jag tror sål., att R. o. Ad. icke bör antaga BoudeStåndets
inbjudning. Deremot finner jag ett instämmande uti Hr Lallerstedts
reservation icke vara stridande emot mitta åsigter. Jag hemställer
derföre, oro icke R. o. Ad. skulle finna för godt att, hufvudsakligen
såsom denna reservant föreslagit, besluta en underd.
anhållan, »det K. M:t täcktes genom utfästa belöningar i nåder upmuntra
till författande af läroböcker i kristendomen, tjenliga för
den första undervisningen och så affattade, att utanläsning deraf
icke ovilkorligen förutsätles.» I sådan syftning tillstyrker jag återremiss,
och att Ekon.Utsk:t måtte åläggas sammanträda med StatsUtskit,
för anvisande af de till ändamålet nödiga medel.
' Jag har genom det sätt, hvaruppå jag föreslagit R. o. Ad. att
uttrycka sin tanke, sökt förebygga att deri skulle ligga någon ovilkorlig
förkastelse af utanläsningen eller ett på förhand uttaladt underkännande
af det nu under PresteStåndets pröfning varande katekesförslaget.
Man har sagt, att sådana utfästa belöningar, hvarom här är
fråga, tjena till intet, och att de aldrig leda till det dermed åsyftade
ändamål. Jag tror deremot, det vara af erfarenheten ådagalagdt,
och skall söka visa att sådana belöningar leda till sitt mål.
870
Man liar t. o. m. sagt, att sjelfva ilen utfästa belöningen kunde
utgöra ett hinder för de skickligaste att företaga författandet af
skrifter, som dermed afsågos.
Jag föreställer mig, att om någon eger inre kallelse att skrifva
för ett så stort ändamål och vet sig ega dertill nödiga egenskaper,
så låter han icke verkställigheten deraf bero uppå, huruvida belönin*
gar äro utfästa eller icke; alldramiust lärer han afskräckas derifrån
för det att Regeringen sjelfmant eller på Ständernes begäran derför be*
stammt någon belöning. Jag är nog lycklig att kunna härpå gifva ett
ganska slående bevis. För några år sedan utfäste Regeringen en
ganska betydlig belöning för författande af den bästa andaktsbok
för fångar.
En mycket utmärkt man, åtminstone en bland de mest förtjenta
af vår religiösa litteratur, företog sig att skrifva en sådan
bok. Den prisbelöntes och, sedan den blifvit känd, beklagade man
blott att uplågan icke var större, än som för fängelsernas behof
ansågs erforderligt. Boken är alldeles förträfflig och såsom sådan
erkänd. Författaren emottog med glädje sin belöning, den han an*
slog. hel och hållen, till ett välgörande ändamål. — Det synes
mig äfven vara af mycken vigt. att lt. St:r i förevide, länge ornhandlade
vigtiga fråga uttala sin mening, och tror jag det kunna vara
till stor nytta, om genom utfästande af belöningar R. St:r visat sig
angelägna om goda och tjenliga handböcker vid kristendomsunder*
visningen. Dessa kunna sedan inrättas, antingen för att begagnas
ensamt eller tillsammans med katekesen.
För att icke längre uppehålla R. o. Ad., anhåller jag endast
om propos. på det förslag, jag tagit mig friheten framställa.
(Tab. Litt. A.) Jemförelse mellan Tull-afgifter na inom Norra Europas förnämsta stater af de varor, hvarå tullförhöjning blifvit i
Herr O. Björnstjernas motion föreslagen.
Kaffe (1 Svensk Centner)
Cichorie eller annat )
/ »
kaffe-surrogat ^
Socker: r&tt ...»
»
Dito rafflneradt . . »
Sirap och Melasses . »
Tobak: blad och stjelk »
Annan Röktobak .
Cigarrer . ... »
Bränvin, Arrac, Rumm »
(af, C gr:s styrka; i Sverige
och Danmark förhöj es
tiillen i förhållande till
varans styrka; i Norge
och Tyskland är afgiften
oföränderlig.)
Sverige.
R:dr öre
Norige.
R:dr öre li:dr öre
10
13
22 40
50j —
180
1833
Nuva
rande
Tull.
af K. M.
föreslagen.
Danmark.
ft;di
örel R:dr öre
11(33 12(74
rått
11411 1(41
brändt.
förbudet.
14
22
34
85
50
16
83
66
08
86
2 4
4 0
85
sädesbrånvin,
förbudet.
3 51411 3 5'41
Nuva
rande
Tull.
Föreslå
gen.
5 32
015 6
4 4/
11
33
52
67
10 20
6 <57
10
56
20
67
7 46
Ryssland.
R:dr
Tyska
Tullför -
R:dr öre
16
21 67
3 6
12
22
4 3 3.
17 3(38
578:10
vanligt sådesbränv.
förbudet
till 10°( 57168
öfver 1 5°| 115(36
11
1 1
11
33
33
33
2 67
43
0 7
24
45
18 13
03
33
England.
R:dröre R:dr öre
Nuva
rande
Tull.
20
27
I 9
! 11
13
247
73 i
4 1
33
7341 2
Från 0.
1. d 1
April
1860.
20
247
734
73 i 2
af 5 6 0 styrka efter
Sikes 100°
profvare; högre
eller lägre allt
efter styrkan.
Holland.
Belgien.
R:dr öre R:dr
0
35
3 5
11
30
40
81
38
Frankrike
R:dr öre
inbe- 1
gripet ) 1 5
accisen'
40
53
14
01
68
32
47
25
68
01
till 50° 1
styrka
.17
med
accis
derutöfver
7 0 öre pr grad.
37
0
förbu
det
1
1 5
Österrike.
R:drN ö
j rått 1 1
(brändt 1 5
1 1
-
15
50
44-
22 36
' förbudet
utom
frånFran'
ska kolonier.
förbudet.
futom för
regerin|
gen förbudet,
futom för
regerin1
gen förbudet,
(utom för
regerin
I gen förbudet.
0 10
01 —
0 26
0
10 30
63
1101
2 7383
t£) £
18
28
Anmärkning. För Sverige, Norige, Danmark och Tyska tullföreningen åro de af Herr Fåhraeus anförda siffror uptagna, blott med tillägg för Norige
af de förhöjningar, K. M:t låtit föreslå det nu församlade Stor-Thinget.
För de länder eller artiklar, som ej uptagits j Herr Fåll rad jemförelse, har uträkning skett efter det af Firmin & Didot i Paris år 1859 utgifna
värdefulla arbete, kalladt: »Tarifs des Douancs des Pays du nord de l’Europe.»
I Holland utgår tullen med 57 % förhöjning, under namn af stämpelafgift och ti Iläggs-eentimer. I Belgien och Frankrike erlägges likaledes »cen
times
additionels» med 20 % förhöjning å all tull, hvilket allt här ofvan blifvit inberäknadt.
Hör till Ridd. 0. Adeina Fröt. 1859—60. IIäft. III.
(Tgl). Litt. B.)
Jeml ör else-Tabell
mellan Tollsatserna inom Norra Europas Stater å vissa betydligare handelsvaror, hvilka alla i Sverige åtnjuta tullfrihet.
Denna Tabell år sammandragen efter
ett hos »Firmin Didot» i Paris år 185 9
utgifvet värdefullt arbete, kalladt # Tarifs
des Douanes des Pays du Nord de VEuropé»,
blott med några rättelser rörande Norige.
Spanmål: Hvete (Hectolitre)
» Råg  d:o
» Korn  d:o
» Hafre  d:o
Mjöl: Hvete (100 Kilogram)
» Råg
» Korn .
» Hafre ,
Bröd . . .
Smör . . .
Ost
Talg.
Humle
Ull.
Hampa
Lin . .
Bomull
Silke, rått, ofårgadt
d:0
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:0
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Häst (Stycket)
Oxe  d:o
Ko  d:o
Kalf  d:o
Får
d:o
Svin  d:o
Kött och Fläsk (100 Kilogr.)
Hudar och Skinn, våtsaltade d:o
d:o
d:o
Ris, oskalad
» -gryn
Koppar, rå eller gårad . d:o
» plåt, smidd, valsad eller spik d:o
Jern: tack-, barlast- m. m. d:o
» Stång-, platt-, band- m. m. d:o
» Plåt, förtent eller oförtent d:0
Stål  d:o
Redskap och Machiner . .
Ångmachiner och Pannor.
Fartyg
Bjelkar och Sparrar . . (1 Kubikmetre)
Bräder och Plank'  d:o
Stenkol
(100 Kilogr.)
Tjära  d:o
Tegel
000 stycken)
Böcker (100 Kilogr.) I
d:o
d:o
d:o
Francs Cent,
Norige.
Francs.
Cent,
Danmark.
Ryssland
och Pohlen.
Francs.
Cent.
Francs.
Cent.
England.
Francs.
Fritt
Fritt
Fritt
Fritt
Fritt
F ritt
F ritt
Fritt
Fritt
Fritt
Fri
Fri
Fri
Fri
Fri
Fritt
Fri
Fritt
Fri
Fri
Fri
Fri
Fritt
Fritt
Fritt
Frie
Fri
Frie
Fri
Frie
Fritt
Fritt
Fritt
Fritt
Frie
Frie
Frie
Frie
Frie
Frie
Fri
Frie
Frie
|nu. . . .
[K. M:ts försl
fnu . . .
[K M:ts försl
fnu ....
' K. M:ts försl
{hvete .
annat .
a)
1
60
2
—
—
80
1
—
—
531
—
67
—
40
5
85
2
92
2
92
2
3
9
36
4
68
14
4
14
4
18
72
9
36
28
8
Fri
Fri
Fritt
nu  4
K. M:ts försl. 9
08
36
501 00
28
14
14
C 2: 84)
””ja: 08{
föresl.
K. M:ts försl.
1 Norsk Tunna
14
Fri
nu . .
K.M:tsförsl.: fritt
Fritt
23
under g tum tjock
C 7:2?före-U
| nuj 14: 4) slag.(9
2
( 6ller 5 %
för fartyg: frie
andra ... 5 %
Frie
Frie
Frie
r nu: frie
[K- M: s försl. 1 T:a
1 Tunna... 4
(;
Frie
37
18
18
18
20
42
68
34
68
2
68
4
40
80
08
30
80
70
9
21
36
68
Fritt
Fritt
Fritt
Fritt
Fri
Fri
Fri
Frie
Fritt
/
2
7
2
5
12
23
11
34
1
5
190
22
11
11
2
1
1
5
II
2
10
11
82
II
82
90
78
00
82
88
90
' 2
13
. Okändt
per Ton
in
( 19
1.28
t
1 Hectolitre —
1
2
Frie
72
56
56
37
42
90
90
52
37
42
12
12
26
90
74
90
88
40
13
31
13
20
01
95
91
b)
1
1
1
Mjöl betalar i
f Ryssland 5 0 %
mer än det
sädesslag, hvaraf
det är tillverkadt.
Lika med mjöl
19
122
7
24
Fri
Fritt
f 9
| 146
4
Fri
Fri
Fri
Fritt
Fritt
29
Frie
12
12
14
14
3
(!?
) 21
18
för fabriker eller
åkerbruk: frie
andra ... . 12
| 21
l 01
^ Okändt
^ Frie
Frie
Frie
Okändt
| Okändt
Frie
72
14
14
86
10
33
10
77
52
30
21
21
65
65
66
21
98
31
21
98
5
Fri
Fri
Fritt
Fri
Fritt
Fri
Fri
Fri
Fri
Fritt
Fritt
Fritt
Frie
Fri
Frie
Fritt
Fritt
Fritt
Fritt
af jern J
eller |
stål '
Cent.
—
43
—
43
—
43
—
43
—
93
—
93
—
93
—
93
—
93
12
30
6
15
3
62
69
30
5 % af värdet
Frie
Fri
Frie
73
36
93
15
15
94
23
80
Tyska
Tullföreningen.
Francs.
Cent.
Holland.
Francs.
Cent
Belgien.
Frankrike.
Österrike.
Francs.
Cent.
Francs.
Fri
Fri
15
15
15
15
15
15
27
1 5
18
1
1
f 60
'(82
5
18
11
1
{*
15
46
11
11
11
Frie
Okändt
Frie
37
50
75
25
25
50
75
25
62
50
87
50
75
5
—
7
50
3
75
45
—
2
50
11
25
22
50
22
50
11
25
22
50
11
25
22
50
75
45
62
31
25
50
c)
14
80
63
47
42
31
14 31
14
14
14
9
15
1
Okändt
C okardad: fri
/ kardad, blekt eller
| färgad ... 1 5
\ ohäcklad: fri
\hacklad
\ ohåckladt: fri
Ihäckladt . . .
Fri
Fritt
Fri
Fri
Fri
Fritt
Fritt
19
V* % värdet
Fri
12
Fritt
Fritt
Fritt
Fritt
1 '/2 % af värdet
i
I */2 % af värdet
II /2 % af värdet
9 % af värdet
Frie
Fri
4
31
31
31
31
54
90
59
90
44
62
d)
18
44
63
95
72
75
39
76
80
Fri
Fri
Fri
1
1
1
1
1
9
1 5
2
1
3 6
7
7
Sysilke ... 122
annat: fritt
21
För hvarje kilo-?
gram lefv. vigt )
Frie
Fri
5
76
1
20
f 7
20
i 17
28
i 7
20
(17
28
per
Fransk
7
20
Ton
4
32
8
64
12
96
20
Fri
| 45
(61
72
72
72
72
44
44
44
44
20
24
24
88
9 2
20
20
40
60
1
48
45
48
44
88
40
88
76
56
87
08
e)
f -
25
l 6
J —
15
1 4
20
f -
12$
L 2
62
\ ~
1 *
91
15
19
10
9
Lika med mjöl.
3
6
f 18
( 19
Cent,
50
66
32 {
76
30
16
27<
36
9 6
60
80
60
[*.... j
kardad.
Förbudne
Francs.
Cent,
3
' 3
3
3
3
13
2 6
3
74
87
87
87
92
92
92
92
9.2
10
92
59
50
13
5
—
18
Fri
90
3
92
19
55
80
!
26
19
55
80
j
26
8
30
40
[ rå: fri
—
128
80
( kardad 2
61
fritt
6
132
t i coconger: fritt
) eljest... I '
92
—
1 1 39
1 5
30
—
5
22
3
60
10
44
1
20
5
22
—
30
1
5
—
30
—
65
—
30
2
61
—
60
13
05
5
40
Frie
—
5
40
1
31
10
80
3
92
3
60
3
92
39
60
39
15
5
28
5
22
13
20
( 10
44
18'
40
( 13
05
26
40
f 20
88
52
80
| 26
10
39
60
| 13
1 26
05
10
19
80
i 20
88
254
40
i 78
30
33
52
80
| 78
30
—
| _DCr | af trä 1
1 Sf
4
10
—
12
—
61
—
12
61
—
78
96
| Frie
—
6
55
3
92
4
80
Okändt
—
13
192
20
I
66
Till undvikande af en mödosam förvandling af
alla siffror, är Franskt mått och mynt bibehållet,
eftersom proportionen likafullt kan bedömas. Upplysningsvis
tnå nämnas, att
1 franc är omkring 7 0 öre.
1 hectolitre — 38,21 Sv. kannor.
1 kilogram — 2,35 Sv. skålp.
a) De Norska tullarne upptagas såväl efter nu
gällande taxa, som efter det af Kongl. Maj:t till
nu församlade Storthing afgifna förslag till Tulltaxa
för åren 1860—63,
b) De Ryska tullarne upptagas sådane som de
i Ostersjöhamnar tillämpas.
c) I Holland erlägges under namn af stämpelafgift
och tilläggs-centimer en med omkring 5 7 %
förhöjd tullafgift, hvilken här blifvit inberäknad,
dock endast upptagen till 50 %.
d) I Belgien erläggas äfvenledes centimes additionels
med 20 % å all tulluppbörd, hvilka i närstående
siffror äro inberäknade.
e) I Frankrike utgå tillåggs-centimerna på samma
sätt som i Belgien, med 20 % å all tull,
hvilket äfven ingår i närstående siffror.
All tullafgift i Frankrike år upptagen sådan
den utgår af varor, inkomna med utländska fartyg.
Spanmålstullen i Frankrike är beroende af prisen
inom landet och kan stiga betydligt utöfver
närstående.
Jemförelse.
Inalles räknar Svenska Tulltaxan mer än 200
tullfria artiklar, af hvilka 43 bland de våsendtligaste
här upptagits. Af dessa 43 i Sverige tullfria
artiklar äro, så vidt kändt, i
England tullfrie  22.
Holland  14.
Ryssland  12.
Norige  10.
Danmark  10.
Belgien
4.
Tyska Tullföreningen
4.
Österrike
. 2.
Frankrike 0.
13 af dessa artiklar äro belagde med tull i
alla ofvan uppräknade länder utom Sverige, nemligen
: Mjöl (alla slag), Bröd, Smör, Ost, Talg,
Humle, Ris, Risgryn, Redskap och Machiner, Angmachiner
och Pannor.
7 — äro tullfrie endast i ett land utom Sverige,
nemligen: Spannmål (alla slag), Hästar, Kött
och Fläsk samt Fartyg.
6 — äro i blott 2:ne främmande länder tullfrie,
nemi.: Stål, Koppar- och Jernplåt, Stång-,
Platt- och Bandjern m. m. samt Trävaror.
11 — äro i 3 främmande länder tullfrie, nemligen:
Kreatur, Hampa, Lin, Silke,1 Böcker och,
så vidt bekant, Tjära samt Tegel.
Endast 6 — åro frie från tull i 4 eller flere
länder utom Sverige, nemi.: Ull, Bomull, Hudar,
Råkoppar, Tackjern och Stenkol.
Hör till Ridd. o. Addo. Fröt 1859—60. Hå/t. lil. (jemför pag. 15.)
