# ID: svediakorp-gov657
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 162,407
# sentences: 5,523
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den i Februari e. m.
301
Frill. Cederström: Då upskofsförslagets uphofsinan numera
utvecklat sin tanke derhän, att It. o. Ad. icke skall likasom tacite
och ovilkorligen följa PresteSt:t i spåren, utan han fastmera tillika
upgifvit, att inom samma Högvördiga Stånd många sinsemellan skiljaktiga
meningar sig redan yppat, ooh hans åsyftan är, att lt. o.
Ad. af dessa mångahanda åsigter och förslag, äfvensom af de hos
oss sjelfve möjligen sig yppande, slutligen kunde välja det ändamålsenligaste,
så och då en annan ledamot, i de mest ömmande ordalag,
bevekligen anropat R. o. Ad. att bevilja något upskof för denna
vigtiga frågas behandling, må jag beredvilligt afstå från mitt yrkande
om afslag å dröjsmålet, men bibehåller dock inom mig de
betänkligheter emot upskofvet. dem jag nyss haft äran anföra.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter propos. å bifall
till Hr Carlheim-Gyllenskjölds förslag, att behandlingen af sammansatta
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 1, i anledn. af
K. M:ts Nåd. Skrifvelse med öfverlemnande af förslag till 2:ne årgångar
nya predikotexter och till ny kyrkohandbok, skulle upskjutas
intilldess underrättelse om Högv. PresteSbts derom fattade
beslut ankommit, och sedan härtill svarats många ja, jemte några
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon. Utsk:ts den 28 sisth Januari ooh 1 dennes bordlagde Betänk.
N:o 2, i anledning af väckta förslag, att den Heliga Nattvarden
må kunna omedelbart efter skriftermålet före den allmänna Gudstjensten
utdelas.
Hr Tham, Casper Wolrath: I allmänhet tror jag att en
hög och sann tanke gjort sig gällande i den gamla Kyrkolagen,
då den fäster den H. Nattvardens begående såsom en integrerande
beståndsdel vid den allmänna gudstjensten. Så har äfven detta
sakrament betraktats allt ifrån Kristendomens äldsta tider, och högligen
vöre att beklaga, om det någonsin annorledes betraktades. Jag
förstår derföre icke orsaken till det förslag, som Utsk:t här upgjort.
Såsom alldeles gifvet måste man antaga att, i fall det blefve lag
att den H. Nattvarden skulle administreras genast efter skriftermålet,
så måste just denna närmare och innerligare förening mellan
gudstjensten och denna heliga akt helt och hållet uphöra, och dermed
skulle äfven uphöra mer än hvad man nu skulle tro eller in
ser,
ty Nattvarden skulle förlora betydelse af nådemedel och blifva
en blott vacker akt, som af vanan eller andra underordnade orsaker
blefve iakttagen.
Afser man med detta lagförslag endast vissa undantag, såsom
för ålderstigna och sjukliga, så skulle jag för min del anse en skrifvelse
till K. M:t alldeles öfverflödig, ty gällande lag medgifver redan
sådant, och häfden har redan bildat undantagslagar. Må vi
nöja oss med dem. Så t. ex. i hufvudstadens församlingar hålles,
till följd af församlingarnes eget beslut, skriftermål hvarannan Ijör
-
30»
Deli i Kebrnari e. m.
dag och hvarannan Söndag. Då skriftermål hvarannan Lördag eger
rum, år den sjuklige och ålderstigne alldeles oförhindrad, att, när
han ej kan öfvervara en hel högmessa, omedelbart efter skriftermålet
begå den H. Nattvarden; och jag går så långt, att jag tror
t. o. m. att man i visst fall skulle kunna tilltala en prest, som
förnekade någon att genast efter skriftermålet begå den Hel. Nattvarden.
Gå vi till andra stift inom vårt fädernesland, så tror jag mig
med visshet veta, att man der omedelbart efter skriftermålet utdelar
H. Hel. Nattvard; jag menar Lunds och Götheborgs stift,
der det lärer blifvit af behofvet påkalladt, i följd dels af den dupplicering,
som eger rum inom församlingarne, dels af andra svårigheter.
Då jag nu anser att denna praxis ej bör få göra sig gällande
annat än vid högst sällsynta fall, men tror att en lag, som denna,
skulle verka uplösande, så förstår jag icke, hvarföre R. St. nu skulle
besvära K. M. att framlägga ett lagförslag, som är icke allenast
onödigt, utan äfven ledande till missbruk.
På grund häraf får jag för min del yrka afslag å det för
handen varande Betänk:t.
Hr v. Koch, Nils Samuel: Orsaken, hvarföre man önskar
deona förändring, är, såsom den siste värde talaren yttrat,
förmodligen den, att behofvet var så trängande att i det fället modifiera
hvad Kyrkolagen innefattar; äfvensom missbruk på åtskilliga
ställen inrotat sig. Jag lör min del anser att det ej kan vara
öfverensstämmande med god ordning, att en så högtidlig akt, som den
ifrågavide, skall ske i strid med lagens föreskrifter.
I följd deraf kan jag ej annat än understödja förslaget; dock
skulle jag, innan jag vidare yttrar mig, önska få veta, huruvida
till R. o. Ad. ankommit något Prot.Utdrag med underrättelse om
hvad de andra Stånden beslutat.
Efter det undertecknad i anledn. häraf uplyst, att någon underrättelse
om Preste- och BorgareStåndens beslut uti förev:de fråga
ännu icke ankommit, men att BondeStåndet, enligt erhållet Prot.-  Utdrag, återremitterat Utsk:ts Betänk., upropades ånyo och yttrade
sig
Hr v. Koch: R. o. Ad. har inhemtat att BondeSt. återremitterat
frågan ; på enskild väg har jag också hört att BorgareSt.
behandlat ämnet, men PresteSt. ej; och att BorgareSt., i ungefärlig
öfverensstämmelse med hvad som yttrades i BondeSt. och som der
foranledt återreraiss, fattat beslut, hvarigenom det skulle tillåtas en
sådan förändring i afs. på tiden för Nattvardens begående, som
här föreslagits, när Pastor och församling derom vore ense, utan
att någon hemställan till Domkapitlet, som i Betänk, föreslås, borde
ega rum.
I följd af hvad jag nämnt, hemställer jag, om ej R. o. Ad.
skulle tillåta att Betänk, blifver återremitteradt, på det att Utsk.
måtte få tillfälle att taga i betraktande, hvad som här äng. denna
Den 4 Febrnnri e. m.
sak blifvit yttradt. För min del skulle jag önska, att vi finge en
lag, som tillät Pastor oell församling, att, efter ömsesidigt medgifvande,
vidtaga denna förändring, hvars bedömande jag ingalunda
kan finna nödigt hänskjuta till Domkapitlet; ty detta kan ej gerna
göra något annat än sanktionera, livad församlingen i detta fall
önskar.
Jag anhåller om propos. å återremiss.
Gr. Sparre, Erik: En talare har yttrat, att den Hel. Nattvarden
temligen allmänt utdelas omedelbart efter skriftermålet och
före predikan. Detta är likväl absolut stridande mot Kyrkolagens
föreskrift; ty der står att Nattvarden efter predikan skall utdelas;
och om på ett eller annat ställe ett motsatt förhållande egt rum,
har det föranledt anmärkningar vid Biskopsvisitationer, hvarefter
denna sed blifvit ändrad. Således kan jag ej finna, att det är
öfverflödigt, utan tvertom högst nödvändigt, att en författning, som
närmare bestämmer denna sak, förefinnes, så vida man är ense med
den värde talaren i halis åsigt att Nattvarden äfven må utdelas
före predikan. Jag skulle således tro att han, roed den åsigt han
förfäktar, långt ifrån att motsätta sig förslaget, tvertom borde till
styrka
detsamma.
Hvad beträffar den värde talarens yrkande på återremiss, på
det att Utsk. måtte taga i betraktande den mening, som gjort sig
gällande i BorgareSt:s förslag och hvilken dessutom ligger till
grund för BondeSt:s återremiss, så ber jag att få meddela R. o.
Ad., att deremot inom Utsk:t gjordes den invändning, att, då en
lag eller allmän lithurgisk ordning finnes föreskrifven, församlingen
sjelf ej kan elter godtfinnande ändra densamma; men att den kyrkliga
myndigheten, Domkapitlet, borde ega pröfva, huruvida skäl förefinnes
att bifalla en sådan förändring i den lithurgiska ordningen,
då den af en elier annan församling önskas.
Antingen skall det nemligen finnas en lithurgisk ordning eller
ej, men finnes en sådan, bör det icke heller stå hvarje församling
fritt att efter eget, godtfinnande göra förändringar deruti.
Den Hel. Nattvarden var i gamla tider och bör ännu betraktas
såsom den vackraste och sista delen af gudsljensten; det
var då också vanligt att Nattvarden utgjorde slutpunkten vid hvarje
gudstjenst. Så är likväl numera ej alltid förhållandet, men då
Nattvarden skall begås, bör det väl såsom regel ske efter en vacker
predikan, genom hvilken man blifvit beredd till denna handling.
Då likväl förhållanden kunna inträffa, då det kan vara nödvändigt,
att Nattvarden utdelas genast efter skriftermålet — t. ex.
för ålderstigna och sjuklingar, som icke kunna öfvervara gudstjensten,
eller der bristen på prester är så stor, att en prest måste
sköta gudstjensten i två eller tre kyrkor på en Söndag — der bör
sådant ej kunna förvägras, så snart Domkapitlet gifvit sitt bifall
dertill.
Jag vill för min del ej motsätta mig återremiss, i fall R. o.
Ad. anser lämpligt att återremittera Betnnk:t; men jag bar velat
:i04
Deli 4 Februari e. m.
antyda de motiver, som föranledde Utskit att ej tillstyrka motionen
i dess helhet.
Hr Tham: Då jag första gången hade ordet, lyckades jag
ej att göra mig förstådd af 11. o. Ad. Utgångspunkten för mitt
yttrande var nemi. den, att den H. Nattvarden borde så litet som
möjligt skiljas från den allmänna gudstjensten; något, som jag fruktar
kunna blifva fallet, om Utsk:ts förslag antages. Gudstjensten
och Nattvarden böra ingalunda skiljas från hvarandra, utom när,
på sätt Grefve Sparre omnämt, samvetsfall förekomma, ty under
sådana förhållanden anser jag att den H. Nattvarden bör utdelas
omedelbart efter skriftermålet.
Men är det nu Utsk:ts mening att gynna sådana undantagsfall
och låta dem få laglig form, så tror jag, att man med detta
i Betänk:t föreslagna undantag motarbetar sig sjelf; ty då skulle t.
ex. i skärgården, der det af en eller annan anledning vore nödvändigt
för större delen af de kyrkobesökande att begå denna heliga
akt före gudstjenstens början, detta ej kunna ega rum, emedan
man ej skulle kunna invänta Domkapitlets tillstånd dertill,
och ingalunda vore det helsosamt, om Domkapitlen vid årens
början skulle bestämma hvilka tider under året Gudstjensten och
Nattvardens begående skulle åtskiljas. Dä uphörde det att vara
undantagsfall, och då vore man redan inne på viig till söndring af
det, som icke bör söndras.
Då jag ej kan anse mig för öfrigt vederlagd af Gr. Sparre,
men kanske icke skulle kunna vinna bifall på afslag, så anhåller
jag att få förena mig med Hr v. Koch i yrkande af återremiss af
Betänk:t, på det man genom ett nytt förslag åtminstone må kunna
framhålla den satsen, att undantagen endast skola vara grundade
på tvingande omständigheter och förhållanden, samt att det
då skall vara församling och Pastor tillåtet att, för tillfället, ändra
tiden för Nattvardens begående, likväl med skyldighet för Pastor
och kyrkoråd, att för hvarje sådan gång underrätta vederbörande
Domkapitel derom, på det att dessa må ega tillfälle och magt att
förebygga alla missbruk.
Jag afstår således från mitt första yrkande om afslag och anhåller
om återremiss af Betänkandet.
Hr Carl heim-Gyllenskjöld: Mig synes omdömet om det
rätta i förev:de läll bero derpå, huruvida man vill att lag skall efterlefvas
eller ej. Den talare, som började diskussionen, har medgifvit,
att Kyrkolagens föreskrifter om tiden för Nattvardsgång ej
alltid kunna efterlefvas; och hvarje Stockholmsbo vet, att Nattvarden
ej sällan utdelas, då skriftermål om hvardagarne hållits, äfvensom
att i Påskveckan Nattvardsgång plägar ske hvarje dag, omedelbart
efter skriftermålet. Då jag är en bland dem, som instämma
i den gamla lagens ord: »Då går land väl, när lag följes»; så kan
jag ej annat än önska dess efterlefnad, och då nu erbjudes en utväg
att förekomma anledningar till uppenbara och ständigt upre
pade
-
t>«n 4 Februari b. to.
305
pade lagöfvertrndelser, hvilket kan ske genom en undantagslag i
den syftning, Utsk:t föreslagit* så synes mig, att man ej hör försumma
att begagna den.
Då Hr Tham afstått från sitt yrkande på afslag å Betänkit,
antager jag att detta Ctsk:s förslag återremitteras. Jag anhåller
då-, att få fasta upmårksamheten på en sak, som synes mig ej vara
utan vigt, att nemligen, då nattvardsgång hålles före gudstjensten,
omedelbart efter skriftermålet, detta måtte börjas så tidigt, att
gudstjensten likväl kunde i vanlig, eller särskildt pålvst tid begynnas,
på det de kyrkobesökande, som ej då ämna sig till skrift, må
veta när de, för den öfriga gudstjenstens bevistande, böra inställa
sig i kyrkan. En derhän syftande föreskrift synes mig lämpligen
kunna lemnäs genom tillägg till den af Utsk. föreslagna redaktion
af orden: »dock att högmessogudstjenten. det oaktadt, icke
oskäligen fördröjes utöfver den för dess begynnande i lag stadgade,
eller genom särskild pålysning bestämda tid.» Jag skulle äfven
vilja föreslå, att ofvanför, näst efter ordet: »Söndag», matte tilläggas:
»äfvensom vid passionspredikningar», dels emedan bruket redan
är sådant, dels ock emedan detta bruk synes särdeles väl öfverensstämma
med den Hel. Nattvardens art och ändamål.
En af Ståndets ledamöter har enskildt sagt mig, att i hans
hemort skulle, om Utsk:ts förslag blefve lag, kunna hända att Pastor
genomdrefve beslut om nattvardsgång före den allmänna gudstjensten
mot församlingens vilja. Att sådant skulle kunna ske, det
må visserligen ej nekas, då man väl vet, huru lätt en kyrkoherde
kan, i en fåtalig sockenstämma, göra sin vilja gällande. Just för
sådana fall torde det derföre vara angeläget, att minoriteten
erhåller, på sätt Utsk:t föreslagit, rätt att klaga hos Konsistorium,
som efter pröfning bestämmer, huruvida behof af den begärda afvikelsen
från allmänna bruket och kyrkolagens bud förefinnes. Huru
nödvändig en sådan afvikelse understundom är, kan en hvar lätteligen
inse, då, såsom jag hört upgifvas, ej sällan händer, att ända
till 5 00 personer samma dag gå till Herrans Nattvard. I Utsk:s
Betänk, omtalas, att, efter hvad inom Utsk:t blifvet upgifvet, skall
det någonstädes hafva inträffat, att på en gång 1,700 personer
anmält sig att blifva af det Hel. Sakramentet delaktiga, samt att
utdelandet deraf åt så många skulle för två tjenstgörande prester
uptaga mer än 4 timmars tid, den oräknad, som åtgått till skriftermålet
och den öfriga högmessogudstjensten. På dessa och flera
andra skäl, som kunna anföras och som till en del af andra talare
blifvit framstälda, hoppas jag att E. o. Ad. icke förbiser
sakens vigt, om än, med afs. å önskliga redaktionsförbättringar,
bäst är att återremittera Betänkandet.
Hr v. Koch: Om, som jag vågar hoppas, Betänk, blir åter
remitteradt,
vill jag erinra, att dels har, på sätt flere föregående
talare nämnt, nattvardsgång egt rum på flera ställen om Söndagarne
före gudstjensten, dels är det här i hufvudstadens församlingar
ett vedertaget bruk, att på hvardagarne utdela Nattvarden och
under Påskveckan är, om jag minnes rätt, nattvardsgång alla dall.
lil. 20
30*
Den 4 Febr 11 ar) e. m.
gar, åtminstone Skärthorsdagen och Påskaftonen. Man har måst
gå utom ingens bud ; detta öfverskridande har blifvit förbisett och
veterligen ej ledt till någon annan åtgärd, än att måhända någon
anmärkning blifvit vid visitationer gjorda.
I följd deraf skulle jag vilja fästa upmärksamhet på, huruvida,
ifall Betänk, återremitteras, ordalydelsen ej kunde blifva sådan, att,
i fall det är nödigt att i hufvudstaden och ä andra ställen utdela
Nattvarden om hvardagarne, den nya författningen koimne att innefatta
bestämmelser i det afseende!. Den föreskriften att dylik
förändring skall underställas Domkapitlets pröfning, vill jag ej mycket
motsätta mig. Jag anser sådant vara öfverflödigt; men, är det
enligt andras- åsigt alldeles nödvändigt, må det gerna ske. Den
olägenhet, det torde medföra, är den, att, utom ett onödigt besvär
för Domkapitlet, det skulle dröja, innan man kunde vidtaga af omständigheterna
i detta hänseende påkallade förändringar.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef Betänk.-t, uppå derom
gjord propos,, till (Jtsk:t återremitteradt.
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran, ånyo bordlagdt
Korist.Utsk:ts den 1 dennes på bordet lagde Mern. N:o 4,
med utlåtande angtde Talmannens i BorgareStit vägran af propos,
pä en inom Ståndet framstäld anmärkning emot en ledamots behörighet
att vara Riksdagsman.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts den 1 dennes bordlagda
Betänk. N:o 25, i anleda, af väckt motion om befrielse för
Rikets stapelstäder från åliggandet att årligen införa och på ständigt
upplag hålla vissa qvantiteter salt.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, att detta Betänkide
skulle punktvis föredragas, hvilket bifölls.
lista punkten.
Hr Silfverstolpe, Fredrik Otto: [nom Utskit har jag
stannat på minoritetens sida i denna fråga, och liar derföre, under
yrkande af bifall till motionärens förslag, mot Utskds yttrande reserverat
mig. Såsom skäl för denna min mening får jag anföra:
l:o att, nuvarande stadgande icke upfyller sitt ändamål, då
man för icke mångå år sedan erfarit att, ehuru detta då var gällande,
saltpriset likväl steg till en för landet skadlig höjd; och
2:o att den säkraste borgen, för att brist på en nödvändighetsvara
icke skallhinträffa, ligger, enligt erfarenheten både uti vårt
land och i andra länder, uti full frihet att med samma vara drifva
handel, utan att dervid vara hindrad af den slags medtäflan, som
upkommer genom restriktiva stadgauden.
Att denna föreskrift i 1841 års författning, angide uplag af
salt och införsel deraf, ej är tillfyllestgörande, har erfarenheten visat
genom de höga saltpriser, som lör några år sedan inträffade, då
en tunna salt, t. ex. på vestra kusterna, kostade. 2 å 3 gånger
Den 1 lebrniri e. m.
»nera än vanliga priset är. Det är dessutom alldeles gifvet, att
detta »piag och denna införsel ej kan försäkra landet om tillräcklig
tillgång på salt, då man vet att det qvantum, som årligen skall
införas eller hållas på ständigt uplag, ej bestiger sig till mer än
halfva det årliga behofvet. Deremot skulle jag tro, att det säkraste
sättet för landet att alltid hafva salt för sitt behof och till sådana
priser, som äro någorlunda jemna, ligger i den allmänt erkända
grundsatsen att, så snart handeln lemnäs fri med en vara och isynnerhet
med en nödvändighetsvara, sådan som salt, hvar och en, som
sysselsätter sig med handeln af denna vara. säkerligen tillser att
den finnes att tillgå på de orter, der den bäst afsättes.
Ett annat skäl för tipphäfvande af detta stadgande är det
alt, oaktadt i upstäderna inga föreskrifter finnas angående
hållande af salt-uplag eller införsel deraf, der alltid finnes salt
att tillgå.
Jag skulle sål. tro att det vore lämpligt att, i öfverensstämmelse
med hvad motionären föreslagit, uphäfva kungörelsen af den
7 April 1841, så att der befintliga föreskrifter ej mera blifva gällande;
och får jag derföre tillstyrka, det måtte R. o. Ad. besluta
att, med uphäfvande af föreskrifterna i nämnde Kongl. Kungörelse
samt andra i sammanhang dermed varande stadganden, åliggandet
för vissa Rikets stapelstäder att årligen införa salt, och för andra
att hålla vissa qvaDtiteter deraf på uplag, må för framtiden uphöra.
Hr Nordenfelt, Enar: Då jag instämmer i Hr Silfverstoipes
reservation och till alla delar gillar, hvad han anfört, får jag
yrka afslag å Utsk:ts Betänkande och antagande af minoritetens
förslag.
Hr Adelborg, Anders Otto: Instämmande till alla de
lar
»med Hr Silfverstolpe, vill jag ytterligare belysa frågan med några
faktiska upgifter. År 1773 beslöt man, till undvikande af
saltbrist, påbjuda att vissa städer skulle hafva saltuplag, men det
oaktadt fick saken hvila till 1801, då den, först 27 år derefter,
kom till verkställighet, hvilket tillräckligt bevisar att man äfven
då ansåg saken vara af ringa betydenhet. Från 1801 till 1840
har nästan ingen enda gång saltuplaget anlitats, utan det har stått
påbudet till siffran, men i verkligheten varit alldeles obehöfligt.
Under hela denna långa tid har till Riket införskrifvits 260
å 270,000 tunnor salt årligen, sål. tre gånger hvad städerna skola
såsom uplag importera, och att ingen enda gång varit brist på salt,
ehura priserna stegrats, lärer väl ej kunna förnekas. Den någon
gång inträffande prisstegringen, såsom t. ex. år 1856, då en tunna
salt, isynnerhet på östra kusterna, ej vestra, betalades med 18 å
20 rdr, kommer deraf att, ehuru matvpåbudit att 84,000 tunnor
salt årligen skola införas och bållås allmänheten tillhanda, man ej
påbudit att dessa tunnor ej fingo utföras, hvarföre i och med detsamma,
som eu handlande importerat varan, han genast kan utföra
den till andra orter, der saltet bättre betalas. . Någon rnltbrist har
ej förefunuits, ty den, som velat köpa salt, har alltid lätt sådantj
Den 4 Februari is. rö.
ehuru det,, till följe a( dessa förhållanden, understundom betalats dyrt,
•Detta kan dock ingalunda förekommas genom ett saltuplag, hvarföre
man häraf ytterligare torde finna att detta påbud ej har ringaste
nytta med sig. Jag anhåller om bifall till Hr Silfverstolpe*
förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., n*t i afs. å den nu förevarande punkten endast
blifvit yrkadt, att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts deri gjorda hemställan,
måtte besluta, att R. St:r skulle hos K. M:t i underd, anhålla,
att, med uphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 7 April 1841
och dermed sammanhang egande stadgandet), skyldigheten lör Rikets
stapelstäder att årligen införa vissa qvantileter salt, måtte förklaras
hafva uphört.
Sedermera framställdes propos. först å bifall till Utskrts hemställan,
dervid svarades mångå nej jemte ett och annat ja, samt
derefter å bifall till ofvannämnde yrkande, då svaren utlöllo med
många ja och några nej, hvarefter anmälde sig och yttrade
Hr von Koch: Jag fattade ej riktigt, om propos. framställdes
på Hr Silfverstolpes förslag å ena sidan och motionen i sin helhet
å andra. Om jag hörde Hr Gr:ns o. Landtnäs framställning
rätt, nämndes ej något ang:de uplag och införsel af salt; och dessutom
föreställer jag mig att, orri roan bifaller Hr Silfverstolpes förslag,
så skall allt det öfriga förfalla.
Hr Adelborg: Meningen är väl egentligen att motionen
skulle i sin helhet bifallas, och då förfalla äfven de öfriga punkterna.
Hr Silfverstolpe: Min begäran var visserligen äf
ven
att de ständiga saltupplageu skulle uphöra; men då detta egentligen
hör till sista punkten, bar jag fattat Hr Grms o. Landtrmns
mening så, att Hr Gr. o. Landtm, ej ansett sig, då blott första
punkten blifvit föredragen, böra göra framställning om hvad som
rörer någon af de öfriga punkterna.
Efter det H. Exc. Hr Gr.o. Landtm, förklarat, att, då R. o. Ad. redan
beslutat, att Betänk:t skulle punktvis företagas till afgörande,
och frågan om saltuplaget först förekom i 3:dje punkten, H. Exe.
ansett sig icke böra utsträcka den nyss gjorda propos. ötver den
föredragna punktens innehåll; blef den sednaste propos. ånyo framställd
och med ja besvarad.
2:dra punkten.
Hr Silfverstolpe: Sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut i
första punkten, får jag hemställa, om ej andra punkten, i följd deraf,
bör anses vara förfallen
Ren 4 Febrn ari e. m.
303'
H. Exc. yttrade, att R. o. Ad. torde finna, att, till följd af
Ståndets nyss fattade beslut, Utskits hemställan i denna puukt måste
anses hafva förfallit.
Ropades Ja.
3:dje punkten.
Hr Silfverstolpe: På grund af R. o. Ad:ns fattade be
slut
och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Utsk:t föreslagit,
hemställer jag att R. St:r matte i underd. hos K. JVI. anhålla
att dessa skyldigheter för vissa städer, att hålla ständigt saltuplag,
måtte för framtiden uphöra.
Sedan öfverläggningen härnäed ansetts fulländad, framställde
H. Exc. propos. derå, att R. o. Ad., i sammanhang med sitt beslut
i afs. å den Usta punkten, måtte besluta, att i den till K.
M. afgående underd. skrifvelse skulle inflyta anhållan derom, att den
åtskillige stapelstäder åliggande skyldighet att hålla ständiga saltuplag
måtte uphöra; och efter det denna propos. blifvit besvarad
med ja, blandade med några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogos och biföllos Allmänna Besvärs- och Ekon.Utskits
den 1 dennes bordlagde Betänkanden:
N:o 2ti, i anledning af väckt motion om tillämpning af dectmalsysteniet
vid indelning och uprflätning af landsvägarne i Riket
; och
N:o 27, i fråga om rättighet för skolorna inom Lunds Stift
att dimittera ynglingar till Universiteten.
Föredrogs Riddarh.Utskits den 25 sisth Januari och deri 1 dennes
bordlagde Utlåt. N:o 6, med förslag till ändringar i 18,20 m.
fl. §§ i Riddarh.Ordnm.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Att nu påpeka alla vå
dor
och den långsamhet, som genom denna nyhet kommer att ega
rum, vore ej lämpligt, enär Riddarh.Utsk:t grundar detta sitt nu
afgifna Utlåt, på det af R. o. Ad. förut fattade beslutet att, med
afskaffande af Bänkmansvalen, direkte välja Elektorer.
Men mot detta nu föredragna Utlåt, med förslag till vissa ändringar
i några §§ af Riddarh.Ordn. kan med skäl den anm. göras
att, om för hvarje gång en suppleant afgår eller ingår såsom
elektor, R. o. Ad. skall sammanträda och välja en annan suppleant,
blir R. o. Adms tid af sådana ouphörligt återkommande val i hög
grad tagen i anspråk.
Reservanternes förslag är, enl. min tanke, vida bättre än
Utsk:ts; de yrka nemi. att, så länge en suppleant finnes, han bör
ingå såsom ledamot, och att R. o. Ad. ej behöfver sammanträda
Den 4 E'ebru*ri e. in.
förrän alla suppleanterna blifvit konsumerade, då på en gång skulle
väljas 5 nya suppleanter.
För min del har jag från början varit emot denna nyhet, och
borde således ej hafva föreslagit denna förändring i XJtlåt:t; men
jag har doek gjort det i den förhoppning att K. o. Ad. ej antager
ett förslag, som skulle lända till den största långsamhet, utan hellre
fattar sitt beslut i öfverensstämmelse med reservanternas vida ändamålsenligare
förslag.
Jag vågar sål. vördsamt anhålla om afslag å Betänk:t och antagande
af sistnämnda förslag.
Gr. Posse, Knut; Man hör ofta framhållas nyttan oeh nörfvändigheten
af sparsamhet, och tror jag att äfven i afs. på R. o.
Ad:ns dyrbara tid detta ej bör förbises. Då jag vid denna frågas
behandling reserverat mig mot Utf,k;ts förslag, har anledningen dertill
varit den, att jag anser att man på något sätt borde undvika
den tidsutdrägt, som upkommer genom anställande at nytt val till
Elektorer hvarje gång en sådan afginge. Detta har alltid blifvit
anfördt såsom en af olägenheterna vid de direkta valen. Då nu
dessa direkta val af Elektorer blifvit antagne, vore väl äfven skäl
att i någon mån söka afhjelpa denna olägenhet, som, i händelse
Utskits förslag antoges, blir en gifven följd; och detta tror jag lättast
låter sig göra derigenom, att man upskjuter valet af nya suppleanter,
intilldess alla 5 suppleanterna hunnit såsom Elektorer ingå.
Ett sådant förfarande är ej heller stridande mot R.O., ty dess 7 9
§ stadgar visserligen att i Utsk. upstående ledighet genast skall
besättas, men, i afs. på Elektorsval eller återbesättandet af sådana
lediga platser, eger enl. 28 § R.O. hvarje RiksStånd att sjelft bestämma,
huru det vid hvarje Riksdag tjenligast finner.
Jag får således vördsamt anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. om bifall till den redaktion af första perioden
i 2 mom. af Riddarh.Ordnms 18 ,§, hvarigenom den kommer
att lyda sålunda: »Afgår Elektor under Riksdagen, inträde i
hans ställe Suppleant. Hafva alla Suppleanter inträdt såsom Elektorer,
välje, efter dagen förut derom gjordt anslag, R. o. Ad. samfäldt
in pleno 5 nya Suppleanter.»
Gr. af Ugglas, Garl Ludv.: Det hade varit önskligt att
R,idd.Utsk:t. till ledning vid upsättande af detta Utlåt, hade följt,
hvad som under motionens diskuterande yttrades. Det yrkades
nemi. då af motionären sjelf och äfven af flera ledamöter att icke,
på sätt Utsk:t föreslagit, nytt val skulle anställas för hvarje gång
en Elektor afginge, ty i detta fall hade det varit öfverflödigt att
hafva suppleanter.
Just med hänsigt till den tidsutdrägt, som skulle blifva en
följd af dessa ouphörliga val, yrkades af motionären sjelf att val af
suppleanter ej skulle anställas förrän 10 ledamöter algått. Reservanterna
hafva föreslagit en modifikation mellan motionärens och
Utsk:ts yrkanden, nemi. att val af suppleanter ej skall ega rum förrän
»lia dessa inträdt såsom Elektorer.
Den 4 Februari e. m.
311
Jag förenar mig med dem, sorn yrka afslag å Utsk:ts förslag
i första delen af 2 mom. § 18 och instämmer i den af dem före
slagna
redaktionen.
Frih. Leijonhufvud, Sten: Då Ordföranden i Riddarh.-
Utskit är bland dem, som reserverat sig mot pluralitetens beslut i
denna fråga, anser jag mig, ehuru ovan talare, böra nämna på hvad
grund Utsk:t fattat detta beslut.
Då R. o. Ad. förständigade Utsk:t att inkomma med förslag
att i öfverensstämmelse med Hr Brakels motion afskaffa Bänkmans
valen
och att direkte välja Elektorer, var det nödvändigt för Utsk:t
att tillse, huru sådana val inom Ståndet försigginge; och fann
Utsk:t att i allmänhet ersattes ordinarie ledamöter och suppleanter
på det sätt att ledamöter valdes särskildt och suppleanter särskildt.
Då nu R. o. Ad. antog Hr Bra kels motion att 30 ledamöter skulle
väljas, hvaraf 25 skulle vara Elektorer och de öfriga 5 suppleanter,
afsågs dermed att suppleanterne, i den ordning de erhållit röster,
skulle ingå i de afgåendé Elektorernas ställe och att, då en suppleant
afgick, denna ledighet skulle ersättas genom nytt val. Utsk;t
stödde sig dervid fullkomligt på R. o. Adms belut att nemi., på
grund af Hr Brakels motion, utse 30 ledamöter, hvaraf 25 skulle
vara elektorer och 5 deras suppleanter.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Knorring, Erik Oskar: Om sjelfva beslutet kan
ingenting vara att orda, men att vid tillämpning af förslaget flera
olägenheter upstå, torde vara ett tillräckligt bevis derför, att de,
som motsatt sig beslutet, ej hade så orätt. Jag ber att få förena
mig med de begge talare, som yrkat afslag å Utsk:ts Betänk, i 18
§, och instämmer i den reservation, Grefve Posse afgifvit, emedan
det, enl. mitt förmenande, skulle förorsaka allt för stor tidsutdrägt,
om nya val vid hvarje inträffande ledighet skulle anställas. Det
har redan förut blifvit antydt att nytt val ej efter hvarje ledighet
behöfver anställas, och jag vill derföre blott erinra derom, att då
denna fråga förra gången förevar, jag föreslog att suppleanternas antal
skulle höjas till tio, emedan jag ansåg 5 vara för litet.
Då sjelfva hufvudfrågan är afgjord, vill jag blott anhålla att
det af Gr. Posse afgifna förslaget måtte vinna bifall.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: På det att R. o.
Ad. så sällan som möjligt skall behöfva välja nya suppleanter, anser
jag visserligen det af reservanterna afgifna förslaget hafva företräde
framför Utskits; men jag tror att detsamma icke heller kan antagas
såsom det nu är upstäldt. Bifalles dvt, sä skulle R o. Ad.,
efter denna upställning af § ej hafva rättighet att välja nya suppleanter,
i händelse dessa algått, utan endast i det tall att de ingått
såsom Elektorer. Nu kan det ju hända att en eller flere bland
dessa 5 suppleanter eller ock alla afgå, utan att hafva ingått såsom
Elektorer; och i sådant fall skulle man ej kunna tillämpa den före -  slagne §:n.
De il 4 Febraarf e. m.
I följd häraf tror jag att man mäste upgöra en ny redaktion
af ifrågavarande § i Riddarh.Ordn. och att Betänkit således bör
återremitteras.
Gr. a t Ugglas: Efter hvad Hr Cederschiöld yttrat, får jag
för min del förklara att jag ej vill motsätta mig återremiss af
ifrågavide Betänk., äfvensom att jag instämmer i den redaktions-förändring,
Hr Cederschiöld föreslagit.
Gr. Sparre. Erik: Jag instämmer med Hr Cederschiöld i
hans yrkande på återremiss af detta Utlåt.
Frih. Rehbinder: Jag anhåller att få förena mig med Hr
Cederschiöld och afstår från min begäran om afslag å Betänk:t.
Hr Nordenfelt, Enar: Då det af den förda diskussionen
tyckes visa sig att Betänk:t blir återremitteradt och då man kan
hålla Elektorernas antal komplett, utan att. ens behöfva sammanträda
så ofta, som af reservanterna föreslås, får jag yrka att något
återval efter en bortgående ledamot ej må anställas, förrän antalet
af Elektorer och Suppleanter tillsammans nedsjunkit till 20. Man
kan då på en gång välja 10 ledamöter, nemi. 5 Elektorer och 5
Suppleanter. Detta mitt förslag tror jag med så myeket mera skäl
borde antagas, som vi veta att endast 13 Elektorer behöfva närvara
vid val af Utsk:s-ledamöter.
Jag anhåller, att, i händelse af återremiss, detta mitt yttrande
måtte få medfölja till Utsk:t.
Hr Printzensköld, Carl: Att begagna den utväg, Hr
Nordenfelt föreslagit, vore detsamma som att it. o. Ad. skulle sanktionera
en olaglighet; det vore nemligen en dylik att, med kännedom
derom att ej mindre än 25 Elektorer skola finnas, låta det
bero, tills antalet nedsjunkit ända till 20.
Jag tror deremot., att, så snart R. o. Ad. erfarit att Elektorerna
ej äro så många, som de böra vara, det är R. o. Ad:s oafvisliga
skyldighet att kompletera deras antal. När jag utgår från
denna åsigt, måste jag bestrida riktigheten af Hr Nordenfeits
framställning och får derföre yrka att intet afseende fästes på
hans förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr von Knorring
anmält, att han afstod från sitt förut gjorda yrkande och förenade
sig med dem, som anhållit om återremiss, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att under öfverläggningen yrkats dels bifall till
Utsk:ts förslag utan förändring, dels bifall dertill utom hvad beträffade
de 2 första meningarne i 2:dra mom. af 18 §, hvilka skulle
utgå och ersättas med det af reservanterne afgifna förslag, och dels
slutligen att Utlåt., på grund af deremot gjorda anm:r, måtte till
Utsk:t återremitteras.
Den 8 Februari f. m.
313
Efter det framstnld propos. ii bifall till löreslaget uti oförändradt
skick blifvit med nej besvarad, gjordes propos. på Utlåtits
återremitterande, hvartill svarades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. */4 9 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 8 Fcbrnari 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 4 dennes e. m.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utskin inkomna
Utlåt., Mern. och Betänk., nemi. från
SlalsUlskollet:
Nio 53, i ani. af väckt fråga om understöd af allmänna medel
åt Professoren m. m. Joban Hedenborg;
Nio 54. i ani. af väckt fråga om ersättning från Statsverket
till aflidne Skeppstimmermannen J. Jj. Hedströms arfvingar för
kontanta medel, dem Hedström i lifstiden öfverlemnat till Chefen
å den sedermera förolyckade korvetten Carlskrona;
N:o 55, i ani. af väckt motion angide förvandling till penningar
af persedelskatterna;
Nio 56, i ani. af väckt motion om återbäring af oriktig debitering
af rotefrihets-afgift å hemmanet Fahlskog Nio 2;
Nio 57, i ani. af motion om eftergift af f. d. Lands-Kamereraren
S. Lindberg ådömd ersättningsskyldighet;
Nio 58, i ani af ålerremiss å 6:te g af det i StatsUtskits
Utlåt. N:o 15 framstälde förslag till förnyad Instruktion för R.
Stirs Revisorer vid granskningen af Riksg.Kontis ställning och förvaltning
;
Sammanfalla Slals- tamt Allmänna Betvdrt- och Ekon.Ultkoltel:
Nio 1, angide arfvode till en af Utskit antagen särskild Sekreterare;
-
311
Den 8 Februari f. m.
N:o 2, i ani. af K. M:ä nåd. skrifvelse, i fråga om den tillämnade
fyrinrättningens vid Hernöklubb förläggande till Lungön
utanför Hernösand;
N:o 3, i ani. af väckte motioner dels om anläggande af en
fyr å klippan Bonden, dels om anslag till fyrfartyg vid de s. k.
Sydostbrotten och vid Kallegrundet, dels om anläggande af en nödhamn
vid Skillingeviken;
N:o 4, i ani. af väckte motioner om åtskilliga lotsars förseende
med diickade båtar på Kronans bekostnad;
BevillningsUtskollel:
N:o 17, med hemställan att ett af K. M:s och Rikets KammnrKätt
afgifvet underd. Utlåt, måtte få tryckas, för att bland RiksStåndens
ledamöter utdelas;
Allmänna Besvärs- och Ekon.Ulskotlel:
N:o 28, i ani. af väckte motioner, dels om utfästande af belöningar
för de tjenligaste läroböcker vid den första undervisningen
i kristendomen, oell dels om inskränkning i katekea-utanläsningen.
Frih. Creutz, Steffan: Jag anhåller att för R. o. Ad. få
upläsa följande skriftliga utveckling af min motion rörande civiläktenskapets
införande i Sverige.
Härefter upläste Frih. Creutz följande anförande:
Det är med äktenskapet, eller den fria kärleken, såsom med
religionsfrihetens princip, att den föga annat än till namnet skiljer
sig från en viss smak af papism, med mindre verkligt fria institutioner
uttrycka dess väsen och betrygga dess existens. Intill dess
måste hvarje naturens som nådens sanning sakna sitt fulla deltagande
hos det egentliga folket, eller den stora mängden, hos hvilken
traditionela fördomar vunnit en vidskeplig häfd. Att lösa
dessa baud på ett folks frihet, och utveckla den till en sann kultur,
det är lagstiftarens högsta upgift. Fåfängt väntar man den stora
mängdens gensvar till sina bemödanden, med mindre lagstiftningen
tagit iuitiativet och framlagt den enkla, den naturliga sanningen
i hvarje sak, och sålunda likasom stulit slumrande känslor ur allmänhetens
bröst, framläggande för densamma uttrycken deraf uti
naturliga lagar, som skola komma den att igenkänna sin egen outvecklade
inre aning om det sanna och det rätta, och säga: så hade
vi velat tänka.
Äktenskapets stora sociala institution, grundvalen för alla andra,
kräfver i högsta måtto Statens upmärksamhet, och dess lagstiftningar
utöfva det djupaste inflytande på samtid som efterverld.
Hedningarne omgåfvo gemenligen äktenskapet och kopulationen med
betydelsefulla ceremonier, som stodo i förbindelse med deras gudsdyrkan,
hvilken, som man vet, stod i det mest ouplösliga samband
med dera» statsrnttsliga förhållanden. Hednakyrkan oell hednastateu
Den 8 Februari (. ra.
81»
stodo till hvarandra i förhållande såsom sjal och kropp, och hvilket
förhållande hedendomen icke nog kunde beprisa, ändock den enklaste
fördomsfria slutkonst hade gjort oriktigheten af denna theori
uppenbar, om man ock kunde blunda för den förfärligt praktiska
öfverbevisningen genom det utgjutna blodet från martyrerne för
denna grundsats.
Med kristendomens antagande kunde derför icke dess sanningar
mäkta bryta alla hedendomens traditioner, hvilka så inmängde
sig, att kristendom och hedendom sammansmälte i statens och kyrkans
sköte till ett helt. Man gaf staterne en halft gammal-hedrtisk
och halft kristlig karakter genom deras institutioner, och kallade
dem kristna stater. Huru oegentligt ett sådant uttryck var, borde
likaledes vara klart vid det minsta betraktande af kristendomen,
hvilken är ett rike, »30m icke är af denna verlden», då staten är
»ett verldsligt rike» till skydd för det lekamliga lifvet. Såsom med
allt annat, sökte således de s. k. kristna staterne att sammangjuta
det kyrkliga och det borgerliga vid äktenskapet i en enda kombinerad
lagstiftning. Det hedniska Itom, från hvars lagar de flesta
stater äfven hemtade sina, hade haft det så i uråldriga tider, och
med Kejsar Constantin den Stores vidunderliga omhvälfning, hvarigenom
hela det hedniska Rom förvandlades till ett kristnadt Romerskt
rike (år 321), följdes efterdömet snart af andra stater,
hvilka sammalunda med sina hedniska institutioner döptes till kristna.
Det var icke tillräckligt för staterne att kallas »verdsliga stater»,
hvilka skulle regeras efter »naturliga lagar», utan kristendomens
helighet skulle omskimra dero, ändock densamma i allmänhet icke
duger att tillämpa i den verldsliga lagstiftningen, då det går utom
möjligheternas gräns för denna lagstiftning att dömma och bestraffa
»tankar och hjertans upsåt». Det som till sin idé i sanning var
naturligt, skulle nu blifva heligt. Såsom staten metamorfoserades i
kristendomen med bibehållande af alla inre som yttre hedendorasformer,
så blef äktenskapets heduiskt-religiösa karakter förvandlad
till kristlig, och således heligt. Det var nu icke tillfyllestgörande
att äktenskapet var en helt och hållet verldslig sak, en naturlig,
en borgerlig inrättning, utan det skulle blifva kristl gt, och således,
ehuru emot sakens natur
andligt, för att vara homogent
med kristendomens andeliga väsende.
Att äktenskapet är menniskosliigtets nödvändiga behof, har af
hedningar som kristna varit erkändt, ehuru en viss äflan till de
sednares perfektionerande slagit öfver målet, och i en ultramontansk
rigtning sökt att göra det till andligt och heligt, som aldrig
kan blifva annat än naturligt och borgerligt. Man har säl. velat
skilja på kristligt äktenskap och icke kristligt, och för att gifva
det karakteren af kristligt, skulle prestvigseln vara ett vilkor. Mystifikationen
af vigseln skulle vara ett förandligande af saken och
göra äktenskapets inre borgerliga väsende till ett kyrkligt faktum,
sam skulle gifva det sitt egentliga värde, sedan en upläst handboksritual
belagt det med kyrkans andeliga välsignelse. Dylika ritualer
och ceremonier, mer eller mindre vidskepligt omfattade, kunde hafva
31*
Den 8 Februari f. in.
sin förklaring och ursägt i de torst» kristna tiderna, vid ofta förefallande
blandade äktenskaper mellan hedningar oell kristna, men
då Stat som Kyrka alltid måste stå uti en oupliörlig utveckling,
för att komma sanningen så nära som möjligt i det praktiska lifvet,
och ännu mera nu, under inflytelsen af den religiösa frihetens
idée, så är det af vigt att gifva Staten hvad Staten tillhörer, och
Kyrkan hvad Kyrkan tillhörer.
Kyrkan, den må hafva hvad namn och form som helst, har, med
hänsyn till det allmänna Iifvet, såsom sitt hufvudsaklig» valspråk:
»Vårt borgerskap är i himmelen» (Phil, 3: 20, 21.), men Staten,
och allt hvad denna verlden, hvad naturen tillhörer, sä länge deu
vandrar i stoftet: »Vårt borgerskap är på jorden». Inviger Staten
de borgerliga institutionerne än så mycket med kyrkliga vigelser,
så förblifva de dock samma verldslig» borgerliga institutioner som
förut, men hela saken blir, för den fördomslritt tänkande, endast
ett gyckel med Ordet, som i sig sjelft och i sanning är ett
heligt ting, ty Gud är Ordet (Joli. 1.). Äktenskapet behöfver sål.
icke några kyrkliga vigelser, för att vara hvad Skaparen vid verldens
begynnelse ämnade det till vid dess inrättande, det är helgadt af
evighet med detta hans eget evighetsord: »och han välsignade dem
och sade till dem: varer fruktsamme, förökens och upfyller jorden»
(1 M. B. 1: 28). Äktenskapet, då det är ingånget »i Herranom»
(1 Cor. 7: 2. 9. 10. 39.), i en sann tro och förtröstan, har i sjelfva
naturen, såsom sådan, sin välsignelse för tiden, ej mindre än för
evigheten i ett saligt återseende, och skall man förgäfves söka återfinna
den minsta motsvarighet till vigseln uti den Heliga Skrift, det
vare sig gamla eller nya Testamentets böcker. Desamma synas fastmer
hafva vördat Guds egen uttalade välsignelse för högt, för att
tomma ceremonier skulle behöfva föröka dess värde. En af menniskor
fritt uttalad välsignelse är något helt annat, såsom utgången
från i sanning deltagande hjeltan; men en kyrkas välsignelse,
personifierad i en assisterande prest, kan aldrig blifva något annat,
än i bästa fall en form, som ju alltid friheten bör tillstädja
hvar och en att bruka, eller derifrån vara befriad efter sin vilja.
Staten har vid äktenskapets kontraherande att bevara och
skydda dess existens genom helgden af ett fördrag, men kyrkan
har dervid intet updrag, utan för såvidt den påkallas genom kontrahenternas
fritt uttryckta önskan. Och som det är kyrkans upgift
— för så vidt den är ett sannt uttryck af kristendomen ■—
att genomtränga alla lifvets förhållanden, så kan hon icke, utan att
förlora egenskapen af Evangelisk, upfylla denna bestämmelse utan
på ett fullkomligt fritt, ett obetvingadt, sätt. Det är sål. af vigt,
att Staten icke intränger på det kristliga området med sina lagar,
eller jemte kristendomen upträder med någon kombinerad lagstiftning,
ty ett sådant förhållande ikläder kristendomen prägeln af
formalism, på samma gång det fullkomligt blottar den på karakteren
af Evangelisk. Då Staten har att beakta ordningarne i äktenskapets
naturliga institution, och detta i stort, för folket, för nationen,
så går kristendomen individuel!;, på öfvertygelsens väg, att
vinna styrka åt de naturliga lagarne och gifva dem en kraft, som
Ben 8 Februari f. ta.
811
Staten genom tvångsåtgärder fåfängt skulle söka att vinna. Detta
mera i den mån Statens lagar stå i öfverensstämmelse med naturens.
I vidrigt läll skola aldrig de svåraste konflikter kunna undvikas,
ty kristendomens, oell således kyrkans i egenskapen deraf,
upgift är, att, då mensklighetens bemödanden gå derpå ut, att
i sanning ställa sig på naturens ståndpunkt i lagstiftningen som i
allt annat, så vill den rena alla institutioner, så att de kunna tillegna sig
dess lifgifvande anda. Det är derföre vi återfinna uti vår Frälsares
Bergspredikan de mest speciela föreskrifter rörande Ed, Ilättegång,
Skilsmessa m. m., oell dessa så omfattande och djupgående, att den
borgerliga lagen förgäfves bemödar sig att följa med. De voro heller
icke till den ändan uttalade, ty den naturliga lagen är ett,
kristendomens och de kristnas kraft deråt är ett annat. Det
är således af vigt att äktenskapslagarne ställas på en naturlig grund,
oberoende i sin upkomst af kristendomen och Kyrkan, för att, af
dess audeliga inflytande fritt och otvunget, kunna meddelas individerna
sin rätta styrka och sin oändliga kraft, och icke mera kalla
det för kristligt, som aldrig skall vara annat än — Borgerligt
äktenskap.
Äktenskapet, principielt taladl, skall icke vara kristeligt, ty
kristendomen är en helt andelig sak, här som vid dess fullbordan
i en bättre verld, och »der tager inan sig icke hustru eller qvinna
gifves man». (Matth. 22: 30).
Derföre gifves blott ett borgerligt äktenskap, och det är instiftadt
af Gud med naturen. Äktenskapets institution, uttryckt
uti Statens lagar, är således en rent verldslig, en borgerlig, en'
helt och hållet conventionel sak, och fullkomligt oberoende deraf,
från Statens sida, om kontrahenterne äro kristna eller ej. Det
har icke mera kristendomens karakter, än hvar och en annan association,
fritt ingången, redligt haudhnfd eller upfylld, och får först
då kristendomens karakter, i den mån kristendomen derinom af
kontrahenterne eller individerue tillämpas.
Under inflytelsen af dessa tänkesätt, har jag trott min pligt
vara att afgifva min motion om införande äfven i Sverige af det
borgerliga, eller som det äfven kallas, civila äktenskapet.
Innan jag går att vidare utveckla ämnet och med några citater
ur lärda mäns skrifter och synnerligast Doktor Rudelbach,
hvilken blifver eu auktoritet genom sina djupa forskningar i ämnet,
gifva styrka åt mitt anförande, så vill jag nämna, att benämningen
civilt äktenskap, till motsats mot det uniforma prest-äktenskapet,
härleder sig från den nyare tidens tolerans, hvilken bär aktning
för olika öfvertygeiser, sedan den stränga vidhängsenheten vid deu
katholska kyrkoenheten alltmera sjunkit, och erkänner naturens förhållanden
såsom grundvalen för de verldsliga institutionerna, bildande
en återgång till den Apostoliska tidens sanna upfattning,
der- det borgerliga eller civila äktenskapet aktades som det enda
rätta. Detta visar 1 Cor. 7: 10—13, der det fullkomliga erkännandet
af Civil-äkteuskapets giltighet och dess karakter som institution,
briugar till klarhet deu ståndpunkt, kristendomen redan ifrån
dess aldra första begynnelse intog.
Den 8 Febm ari f. ra.
Äktenskapets yttersta och egentliga substans och väsende äf
koutrabenternes intima, innerliga och hemliga förbund, påbegynt,
fortsatt och fulliinriadt utaf redliga hjertan, hörsamma utaf naturens
som nådens gemensamma, alltid öfverensstämmande, hvarandra
förklarande lagar. Detta det hemliga äktenskapet, naturens äktenskap,
har ingen annan egentlig notorietet, än harna födelsen. Dttta
är naturens, och således kristendomens rätta äktenskap, sammanliinkadt
af Gud genom troheten och i kärleken, hvilka äro hemliga
ting för verlden, tills de uppenbara sig genom frukterna i
gerning och sanning. Ett kärlekens hemliga äktenskap, till motsats
mot det uniforma kyrko-äktenskapet, har till sitt enda och
egentliga fundament — Naturen. Kärlekens samvetsenliga ansvar
inför Gud är dess ledstjerna för lifvet, och har detta äktenskap i
alla tider varit erkändt och vunnit legitimitet, t. o. m. under den
klerikala orthodoxiens strängaste tider.
Det är äfven kristendomsenligt och i sin upkomst det enda
rätta, ty kristendomen har till upgift, att till en sann trohet förnya
och gifva kraft åt naturen i dess sanna frihet, ej att binda
den i formalismens fjettrar. Kristendomen känner icke något socialt
äktenskap, den känner endast naturens äktenskap, som är kon~
traheradt i kärlek. Och, som Gud är kärleken, så är han detta
äktenskapets rätta uphof. Men sedan begreppet Stat börjat taga
den omfattning, att lagstiftarne likasom velat anse menniskan vara
till för Statens skull, och dertill, ifrån Antikens hedna civilisation
till den nu rådande, man städse velat omkläda Staten, i dess karakter
af rent verldslig institution, med religiositetens mantel, så
har det hemliga äktenskapet, hvars idé är kristendomen,, nödgats
att med eller mot sin vilja låta utbasuna för hopen sin ljufva tillvaro
genom en socialt-religiös akt.
Det hemliga äktenskapet — till motsats mot det statskyrkliga
offentlighetens — har sitt ideal i kristendomen, hvars tro till
■Brudgummen Aterlösaren är en hemlighet till sin upkom8t, hvilken
verlden icke känner, men den vexer i sin mognad till en
fruktsamhet så offentlig, att den omgestaltar verlden. Huru sålunda
det hemliga äktenskapet till sin upkomst och sin ut veckling,
blomstrande i naturens frihet, är en reflex af den helige Brud
gummens
Christi kärlek till sin ur syndens och otrohetens betvingande
formalism frigjorda brud, visar Eph. 5: 22—33. Men huru
det blifvit en statskyrk 1 ig religionsakt, visar en blick på reformatorernes
ord, samt huru litet de af sjelfva protestantismen blifvit
hörda, dessa ord, som återfinnas i Augsburgiska Bekännelsen, men
i dess praxis blifvit utplånade af det föregifna nitet, nemi. »thef
Verldsliga och thet Andeliga Regementet måga icke sammanmängias».
Man kan med skäl här uttrycka sig med en konungslig
tänkares ord: »Le faux zéle est un tyran, qui dépeuple les provirrses;
la tolerance (la liberté) est une tendre mére, qui les soigne
et les fait fieurir» *). (Fredrik II).
*) Det falska nitet är en tyrann, som ödelägger provinserna; fördragsamheten
(friheten) är en örn moder, sorn vårdar dem och kommer dem
att blomstra.
t)en * Februari f. m.
Sif»
Det hemliga äktenskapet — till motsats mot (let redan före
sin begynnelse till offentlighet betvingade — har utaf den papistiska
rigtning, som bemästrat tidehvarfven. stundom blifvit undertryckt
och stundom erkändt, och framträder i den nyare tiden,
såsom all annan naturlig frihet, med de rättmätiga anspråken att
blifva erkändt för hvad det är — en sanning. Det är det Borgerliga
eller Civil-äktenskapet, som så framträder, och nu uti vårt
land med en häfdvunnen rätt från de flesta civiliserade länder. I
dessa länder är det Borgerliga äktenskapet regel, den kyrkliga benediktionen
och kopulationen genom prestehänder, frihet; de, densamma
åstunda, begagna sig deraf, de, som det icke vilja, äro befriade.
Hedan i det 9:de och 10:de århundradet, då kyrkopapisteriet
stod på sin höjd och kyrkan trodde sig böra ingripa med sina
diktatoriska och disciplinära bestämmelser i alla lifvets förhållanden,
måste man dock erkänna »matrimonia clandestina occulta», de hemliga
äktenskapens giltighet (D:r Rudelbach). Ändock kyrkans kanoniska
lagar bestämde: »att ingen troende finge gifta sig utan
att hafva anammat prestens välsignelse», så måste de dock, vid sidan
af denna lag, fasthålla den gamla definitionen af äktenskap
efter den Bomerska Rättens principer, att nemi. »endast den ömsesidiga
öfverenskommelse!) om att vilja lefva samman och fasthålla
ett oåt.skiljeligt lifs samqväm, utgjorde äktenskapets väsende». Flere
Bomerska Biskopar afgåfvo underrättelser om sådana hemliga äktenskaper,
och förklarade sig för deras både borgerliga och kyrkliga
validitet, blott sorn äktenskaper betraktade. Bland dessa i
synnerhet Alexander III, som 1180 reskriberade till biskopen af
Beauvais: »att när ett äktenskap var afslutadt så hemligt, att rätt
visshet icke var att erhålla derom, så skulle man icke gå tillväga
med kyrkliga tvångsmedel mot sådana personer; men åstundade de
att göra deras äktenskap bekant, så hade kyrkan, förutsatt att ingen
annan giltig grund (såsom t. ex. de förbudua leder) vore deremot,
att erkänna oell bifalla ett sådant äktenskap, likasom om det
straxt ifrån begynnelsen hade blifvit ingånget i den församlade menighetens
närvaro». (Kap. 27 de sponsalib. — citat, af Rudelbach).
Innoeentius III först förböd (vid den ailmänneliga kvrkoförsamling
i Bom 1215) obetingadt de hemliga äktenskaperne och
uphöjde kyrkans lysning och vigsel, som ända hittills varit endast
Romersk sedvänja, jemförelsevis hos ett fåtal bland de kristna, till
en allmännelig lag för alla (1. c.), hvarefter äktenskapet irphöjdes
tilt Sakrament.
Att medeltiden theoretiskt fasthöll det borgerliga äktenskapet
såsom äktenskapets substans, på samma gång den praktiskt sökte
att konformera alla äktenskaper genom att uphöja dem till kyrkliga,
visar detta, men kanske aldra klarast den gängse distinktionen
hos kanonisterne mellan matrimonium legitimum och ratum.
Med det förra förstodo de det borgerligt giltiga äktenskapet, med
det sednare det af kyrkan (med notorietet, välsignelse och proklamation)
ratihaberade, eller, som man ock betydelsefullt kallade det,
det heliga äktenskapet. (Rud.).
S20
Den 8 Pebroirt f. m.
Man började således att skilja på det heliga och det till sin
begynnelse hemliga äktenskapet, hvilket, då det åstundar legitimitet,
kallas civil-äktenskapet. Kyrkans äktenskap skulle vara heligare,
emedan det hade sin grund uti s. k. kanoniska lagar, af
Prelaturen upställda på kyrkomöten, och emedan kyrkan föregat'
sig med större säkerhet hafva förebyggt prostitutionen och de vilda
äktenskapen genom den offentliga och presterliga spiritualitet, som
genom Munkarnes händer, ännu mera heligblefna genom ccelibatet,
skulle öfverstråla äktenskapet. Huru man bedrog sig härutinnan,
visar de ouphörligt skärpta bestämmelser, man nödgades vidtaga
mot det ständigt växande concubinatet, såsom en naturlig följd af
de stränga och tvingande KyrkoStats-äktenskapen, hvilkas bigotta
karaktär så mången icke kunde underkasta sig. Då en trångbröstad
upfattning, som icke ville se någon skillnad mellan concubinatet
och det i sanning fria äktenskapet, som vi kalla civil-äktenskapet,
och hvilket i äldre tider kallades det hemliga äktenskapet
(emedan hemligt för kyrkan), så låg skälet dertill uti de förvirrade
begrepp i alla förhållanden, som åstadkoms genom det Skriftvidriga
förhållandet uti Statens och Kyrkans intima förening. Härutinnan
uttalar Luther sin oförgripeliga mening i sina särskilda skrifter,
som i Lutherska kyrkans Svmbola, och ronde äktenskapet: att
detta är och blifver en borgerlig sak, och att man icke heller på
detta gebit må sammanblanda det Kyrkliga och det Borgerliga.
I sin skrift »om äktenskapssaker» (från 1530) uttrycker sig
Luther sålunda: »Ingen kan neka att äktenskapet är ett utvältes,
verldslig ting, såsom kläder och föda, hus och hem, och underkastadt
den verldsliga öfverheten, hvilket ju ock de många lagar,
kejsarne hafva gifvit härom, klart bevisar. Icke heller finner jag
något exempel på i Nya Testamentet, att Kristus eller Apostlarne
hafva befattat sig med sådana ting, undantagande hvarest det be
rörde
samvetsförhållanderne (sorn S:t Paulus 1 Cor. 7: 12 f. f.)
och i synnerhet hvad angick förhållandet till de otrogna och
okristna. Ty med kristna är i sådana som alla ting lätt att
komma till rätta; men med de okristna, hvaraf verlden är full,
kan man hvarken komma fram eller tillbaka, utan det verldsliga
svärdets udd kommer till. . . . Derför vill jag alldeles icke blanda
mig i sådana saker, och beder att man ville låta mig vara i fred
derför. Jag bäfvar ock för Påfvarnes exempel, sorn aldraförst blandade
sig i sådana spel, och så småningom ref de verldsliga saker
till sig, så att de slutligen blefvo verldens herrar, ja ock öfver
kejsare och konungar. Ty begynte vi först att blifva domare i
äktenskapssaker, så drager strömmen oss med sig, så att vi också
måste dekretera straff, och till slut dömma öfver lif och gods, och
blifva sålunda dragna in uti och likasom öfverhöljda af verldsliga
bestyr. Nu vet ju, Gud ske lof, hela verlden väl, med hvilken
flit och möda jag har arbetat och ännu arbetar på, att de 2 regementer,
det verldsliga och det andliga, må skiljas och söndras från
hvarandra, och hvart och ett för sig undervisas om sin gerning
och hålla sig dertill; ty det var just Påfvedömets både »Nöd» och
»Bröd»,
Ren 8 Februari f. m.
321
»Bröd», att man förvirrade begge delarne och blandade dem så tillsammans,
att intetdera af dem begge behöll sin makt och kraft
och ratt, och att ingen rätt nu kan skilja dem från hvarandra.
Det är det jag bedröfvar mig öfver, och skall väl med Guds hjelp
vakta mig för, och blifva vid mitt embete, som Herren säger: »låt
de döda begrafva sina döda, men gack du och förkunna Guds llike
(Math. 8: 2.2). Sålunda vill jag nu ock svara eder, och derefter
skolén .) göra».
Till motsats mot dessa tänkesätt, som i sin innersta grund
äro protestantismens egentliga kärna, upträdde reaktionen i det
Tridentinska mötet (1563). I detta möte, den nyare protestantismen
fiendtliga, Romerska Katholicismens hörnesten, hvilken ansluter
sig till Påfven,Irmocentius III:s nyss omnämnda, s. k. heliga
(kanoniska) lagar, vidblifver den Romerska kyrkan sin gamla imperatoriska,
herrsklystna karakter, i det den nemi. »påstod, att det
tillkom kyrkan och kyrkan allena att afgöra allt, hvad som skulle
anses som giltig grund för att ingå eller fortsätta äktenskap» (D.r
Rudelbach) och härvid skärptes allt, som tillhörde benediktionen,
notorieteten och vigseln, och hvilket adopterades af de utbrutna
Lutherska kyrkorne, och icke minst i Sverige af de, Staten och
Kyrkan gemensamt utfärdade lagar. Svenska Kyrkan och Staten i
förening hafva likväl gått vida längre än sjelfva Tridentinska mötet,
i det att detsamma, på grund af mensklig praxis, som föga aktar
kyrkan längre, än hon inrymmer menniskors frihet, nödgades att
tillika, i öfverensstämmelse med några äldre Påfvars mildare tänkesätt,
otvetydigt förklara: »att det är alldeles intet tvifvel underkastadt,
att hemliga iiktenskaper, när de endast äro afslutade med
kontrahenternes fria vilja, må betraktas som kyrkliga och verkliga
äktenskaper, och att alltså de äro att fördöma, såsom de ock nu
fördömas, hvilka detta neka. Äfvenså fördömas de, som påstå, att
äktenskaper, som äro ingångna af barnen utan föräldrarnes samtycke,
äro i sig sjelfva ogiltiga och kunna antingen bifallas eller
uplösas af föräldrarne; men att kyrkan (uti detta beslut fördömer
således kyrkan sig sjelf) likväl af giltiga och goda skäl har städse
förbudit sådana förbindelser». (Consil. Tridentin. Sessio. XXIV —
af Rudelbach citerade). Så liberalt i tänkesätt har ännu icke
Svenska Statens och Kyrkans kombinerade lagstiftning kunnat blifva,
utan fastmer, om ett »hemligt äktenskap» timat, vore det ock
emellan de redligaste, trognaste, aktningsvärdaste personer, så stadgar
denna ännu hårda medeltidslagstiftning i civilisationens tidehvarf,
att ett sådant ingånget förbund — »skall med vigsel fullbordas».
(Giftm.-balk.) Här gäller ingen apell, ty i Sverige är
äktenskapets substance — vigseln.
I Sverige är hvarje, den mest trogna, den mest sanna, och i
den högsta bemärkelse, rätt »äkta förbindelse» melian älskande, för
så vidt den icke är »heliggjord» genom prestvigsehi —- ett konkubinat.
Följaktligen äro frukterne af sådana förbindelser, det vare
sig — och såsom merändels är förhållandet, då kärlek och natur
förenas — de skönaste, de mest begåfvade till både kropp och själ,
H. III. 21
Den 8 Februari f. ro.
de äro dock och blifva »oiikta». Men vigselns magiska inflytande
kan likasom genom ett slag utaf Handboksritualens trollstaf, under
prestens signerier, göra det till hvitt, som svart är, göra det till
»äkta», som »oäkta» föreges. Vigseln är således en högst dyrbar
sak, och så dyrbar, att den skulle nästan vara kännbar för det högvördiga
klerus att mista. Ty hvem täljer alla de summor, som,
lik breda floder i sitt säkra lopp upfångande manga bäckar små,
välvilligt eller ej, genom vigselns kanal tillströmmar vår s. k.
»gamla moder» — kyrkan, d. v. s. — presterne! Man skulle nästan
kunna blifva så hetherodox, att man började misstänka hela
vigseln som en penningeaffär. Detta så mycket mer, som efter en
långrandig »förlofning» — ett bruk som egentligen endast tillhör
de Germaniska folken, och särdeles dem med en kallblodigare natur
mot norden — den Statskyrkligt lagenliga »lysningen» för
hopen, samtidigt med lysningar efter förrymda fångar, bortkomna
kreatur, utlysningar af auktioner ra. m., ytterligare inbringar penningar
för kyrkans både lägre och högre tjenare, det vare sig på
predikstolens lägre trappsteg med kungörelserna i handen, eller på
det högre, med den »skrifna predikan». Kostnaderne vidare på frivillighetens
räkning, der kyrkan har sina legater såsom talare ex
professo, och bruket sålunda pligtskyldigast föreskrifver lag vid
både herre- och bondbröllop, lemnäs här att förtiga, såsom hörande
till hedendomens Chapitre — om vi skola låna vårt öra åt Tertullianus,
Augustini föregångare bland kristna kyrkans fäder. Han
säger: att Bekransningen af Brudfolk samt Bröllopsfesten ursprungligen
»är en hednisk Bitus», en gammal, det hedniska Roms sedvänja,
mot hvilken han skref redan i medlet af andra århundradet,
sägande: »att, när man begynte ibland kristna med ett hedniskt
Symbolum, så kunde lätt hela hedendomen följa med».
Att emellertid redan medeltiden icke saknade motståndare i
gerning och sanning emot så restriktiva tänkesätt i kristligt som
borgerligt hänseende, och, hvad mera är, mot båda i förening, visar
de bekanta theologerne, kristendomens förkämpar på sin tid, Edmond
Richer och Bossuet, hvilka gendrefvo den katholska upfattningen
vid det Tridentinska mötet af det sakramentala (heligheten)
i äktenskapet, och synnerligast Bossuet, »hvilken, vid denna tid
som Subdiacon i Metz, icke drog i betänkande att ingå ett »hemligt
äktenskap» med en Ddle Mauléon (Se Prosper Marchand Dictionnaire
historique s. v. Bossuet — af Rudelbaeh citeradt). Icke
en gång den katholska kyrkans stränga Scholastiker vågade vid
sidan om Skriften kalla äktenskapet för ett »Sakrament» (helighet)
framför andra goda, naturliga och borgerliga institutioner på jorden.
»Den eljest strängt orthodoxe Petrus de Soto vågade yttra,
att man ej kunde kalla äktenskapet ett sakrament i ordets egentliga
bemärkelse» (Dr. Io. Lauuoii opera IV, 2, 522 — I. c.).
Luther hade redan förut, både i lära och handling, vederlagt den
vidriga upfattningen af äktenskapet betraktadt som en »helighet»,
i det han sjelf ingick ett helt och hållet »borgerligt äktenskap»
med Catharina von Bora (1530), en Nunna, hvilken han tillika i
kristendomens namn befriade från klostret såväl som från de bin
-
F>« ii & Februari /. m.
dande »kloster-löften», hvilka — i parenthes — sedan en tid börjat
»gå igen» i den föregifna protestantismen uti Diakoniss-anstalterne,
genom presten fliedner i Tyskland, och hans anhängare i
åtskilliga lander, äfven har. Som Luther redan då vid sitt giftermål
var 46 år gammal, så kan det vara ovisst, huruvida hans äktenskap
i ordets varmare bemärkelse var till sin begynnelse och
initiativ hvad man egentligen enligt naturens och sanningens skönaste
ordning kallar ett »hemligt äktenskap», men visst är, att han
i sina bref ständigt talar om denna förbindelse, som sin — »kopulation».
(Luthers Briefe herausg. von de Wette III. 2, 10, 13,
— 1. c.). Som en förmildring från offentlighetens ostentation i
den katholska kyrkan och dess föga grannlagenhet genom »vigningar»
och »utlysniugar» af naturens hemligaste förhållanden, tog
Luther, för att tillfredsställa presternes och hopens vidskeplighet
och bigotta betraktningssätt af den naturliga propagationen såsom
ett »Sakrament» (helighet), till sig Kreutziger och Lucas Kranach,
såsom vittnen, då Catharina flyttade in i hans hus. Att någon
»Vigsel» icke egde rum, är ett historiskt faktum. Luther har således
med både lära och efterdöme visat, hvad naturen, då den är
oförvillad af Asketiken, icke behöfver undervisas om, att nemi. det
substantiela i äktenskapet är — kopnlationen. Att »lysningar»
och »vigsel» äro helt och hållet obehöfliga och onyttiga såsom
motverkande äktenskaperne, är för densamma lika klart, och skall
den endast le i mjugg åt de lärda formalister, som bråka sina
hjärnor med att söka bevisa äktenskapet vara ett Sakrament, och
således qvarhålla det i den Katholskt-genuina betydelsen deraf, som
fördenskull skall med den vederbörliga ståten af benediktion, notorietet
och vigsel ytterligare helgas.
Den Lutherska kyrkans Symboliska böcker förneka theoretiskt
äktenskapets egenskap af Sakrament, (Augsb. Bek. Art. XVI), men
Statskyrkans praxis erkänner, under trogen åtlydnad af katholska
kyrkans Consilium Tridentinum, intet annat äktenskap, än det Sakramenterliga.
Detta till uppenbart trotsande af kyrkans egna fundamenter,
såväl som af Relormatorernes läror och deras okränkbara
föredömen. Ingenting bevisar bättre än detta, huru Svenska Statskyrkan
i hela sin Prelatensiska skrud, under namn af LutherskProtestantisk
kyrka, har varit och är en ren katholicism och med
rätta missaktad af alla tänkande menniskor, som förmå att genomskåda
densamma, såväl som dess slägtskap med den katholska,
hvilken äfven uttalar sig genom sjelfva erkebiskopens hållning och
bekanta yttranden vid de Spanska och Italienska bemödanden till
inskränkning af pretentionerne från den heliga modren i liom.
(Erkebiskopens tal vid prestmötet i Upsala förledet or).
Innan jag går att i korthet anföra främmande länders lagstiftningar
rotade det civila äktenskapet, vill jag icke underlåta att
framdraga några af det 17:de och 18:de århundradets, lutherska
kyrkans yppersta dogmatici och ethiker, hvilka göra gällande, att
den presterliga vigsel» alldeles icke är något nödvändigt stycke af
äktenskapet. Johan Gerhard säger härom: »Väl kan det vara, att
vigseln är införd af en god välmening, men dock må vi göra gäl
-
m
Den 8 Februari f. n>.
lande, att tlen icke har någon uttrycklig befallning i Guda ord,
och följaktligen icke hörer till äktenskapets väsende. Dertill kommer,
att äktenskapet mycket väl kan bestå utan den kyrkliga välsignelsen;
ty en bågformig öfverenskommelse otti ett oåtskiljelig!
lifs samqväm är tillfyllestgörande, utan att den presterliga välsignelsen
kommer till. Följaktligen hörer denna icke till äktenskapets
»esse», utan dess »bene esse», om man så vill. En motsatt, åskådning
skulle föra till den absurda slutledning, att Itedningarnes och
judarnes äktenskaper (och dessa sednare t. o. m. i gamla Testamentets
skrifter hade ej någon tillstymmelse till den kyrkliga
konsekration, vi kräfva) ej varit giltiga och lofiiga äktenskaper».
(Joli. Gerhardi loci theologie! — Rudeibachs citat).
Philip Jacob Spener blef förelagd den frågan, hvad man skulle
göra med två personer, som hade lefvat med hvarandra i 2(1 år
som äkta folk. utan att vara kopulerade genom prestehänder. Ställande
sig på den Wittenbergska Theologiska fakultetens ståndpunkt,
af år 1615, svarar hatt: att benediktionen hvarken hörer tili äktenskapets
väsende eller ens är nödvändig; att följaktligen också
äktenskaper mellan otrogna äro att akta för sanna och för Gud
välbehagliga äktenskaper, såsom ock blandade äktenskaper mellan
trogna och otrogna, ont de hafva vilja att bo tillsammans; och att
nemi. de »borgerliga äktenskapet», som i Holland ingås på Rådhuset,
eller på annat borgerligt sätt, intet brista i deras fullständighet
och giltighet. (Speners theologiche Bedenken 1 1, 566 —
1. c.) Från samma ståndpunkt afgör han spörsmålet om »matrimonia
clandestina», änskönt hör flere omständigheter komma i betraktande,
hvilka han, sorn vanligt, väger med stor flit och oinhugsamhet.
(D:r Rudelbach)
Joh. Lor, von Mossbeim: »Hvarken Frälsaren elier hans
Apostlar hafva föreskrifvit de kristna, att deras äktenskaper skola
bekräftas med den presterliga vigseln, och den skulle visserligen
tillegna sig en svag styrka i Skriftens utläggning, som ville bevisa
densamma af 1 Tim. i: 3, 5.
Cbr. Fr. v. Ammon — »erkänner, att äktenskapets egentliga
väsende, efter den äldsta, den apostoliska kyrkans grundsats består
endast uti kontraheuternes ömsesidiga öfverenskommelse; erkänner,
att den kyrkliga vigseln på intet sätt mera fullkomligt styrker äktenskapets
validitet, än det borgerligt ingångna utan vigsel och
presterlig benedikson; han anför såsom historiskt, att såväl före
som efter Reformationen den presterliga vigseln icke var någon
allmännelig lag för de kristna eller ens under alla förhållanden
kunde vara det (1. c.). Derjemte tillägger han: »att det i och för
sig tillåtliga Privat- eller Samvets-äktenskapet (maMimonium legitimum)
först då är ett erkändt äktenskap (matrimonium ratum),
när det »antingen» är borgerligt bekräftadt af Staten eller »endast»
kyrkligt välsignadt.
På samma sätt hafva äfven de flesta berömda protestantiska
jurister inuti 17:de och 18:de århundradet stått på lika ståndpunkt,
nemi. hvarifrån »det borgerliga äktenskapet» betraktas som äktenskapets
fundament, och vigselns kyrkliga prägel deråt som en fri
I)c n 8 Fe 1» rnari f. m.
handling. De tillägga det borgerliga äktenskapet alla borgerliga
verkningar, såsom barnens legitimitet o. s. v., som man sednare
sökt att göra beroende af äktenskap med vigsel (se t. ex. den berömde
Hartm: Pistoris (f 1600) i bans observat. singular. 83).
Just. Henning Böhmer upställer helt enkelt följande yttrande:
»Dä det är utan allt tvifvel, att. det är en i och för sig vilkorlig
sak med hvilka offentliga bevisningar äktenskapets konseus franiställes
och att der Statslagstiftningeti ansett, sig kunna fastställa,
att de, som ville ingå äktenskap, skulle bevittna deras konsens lör
kyrkan, sfi kan det ej heller nekas, att dessa bestämmelser också
äro vilkorliga. nemi. i den mening, att en regent, på giltiga grunder,
kati dem förändra, och att en annan offentlig deklaration kati
sättas i deras ställe. (J. H. Böhmer Jus ecclesiast. Protestant.
II I — 1. c.).
I det nittonde århundradet synes, tvärt emot de nyss' foregide
århundradens Jurister, hvilka stodo på reörmatorernes grund och
med dem i opposition emot den bigott» vidskepelsens vanliga praxis,
en stor del af den sa kallade historiska rättsskolan i Tyskland förklara
sig för vigselns nödvändighet till ett borgerligt äktenskap.
Men såsom skarpa motståndare stodo på andra sidan de egentliga
positiva jurister, hvilka försvarade, ej blott civiläktenskapet, hvilket
hade notorietet, utan äfven det, en fulimstad notorietet saknande
»hemliga äktenskapet». (D:r ltudelbacb.)
Beträffande andra länders lagstiftningar, är Holland det protestantiska
iand, der protestantismens grundsanningar i allmänhet
blefvo verkligheter redan från dess begynnelse, dä de flesta stater
icke mäktade afskudda sig den, ännu intill denna dag vidlådande
katolicismen. Från Protestantismens begynnelse har civiläktenskapet
i Holland bestått som regel, och såsom följd deraf vigseln ständigt
varit betraktad som en fri sak. Alltsedan 1580 hafva de
protestantiska grundsatserne örn äktenskapet såsom en borgerlig sak
varit gällande lag. Civiläktenskapet är der allmännelig!, och vigseln
uutantag, ehuru en frihet för alla, som begära den. Då med
Protestantismen det borgerliga äktenskapet vid denna tid infördes
som regel, så bestämdes tillika : »att det borgerliga äktenskapet skulle
vara ett vilkor för deri kyrkliga konfirmationen, der den åstundades.
Verldslig» äktenskapskommissarier (notarier) blefvo tillsatta
och aflönade, hvilkas kall det var att undersöka och med sin kontrasignation
befästa förbindelsens borgerliga giltighet. Resultatet häraf
öfverlemnades till presten af dem som åstundade vigsel och kyrkans
välsignelse, hvilken icke, utan förevisande af den förutgångna
borgerliga konfirmationen, fick ega rum. Samma frihet meddelades
de från den reformerta national-kyrkan afskiljda sekterne, af hvilka
somliga satte den borgerliga promulgationen af äktenskapet, genom
notarius inför Rådhuset, i förbindelse roed deras särskilda kyrkosamfunds
benediktion, andra åter icke, såsom Mennoniterne, hvilka
förnekade all sammanblandning af verldslig» oell andliga saker, emedan
oprotestantiskt. Barnen legitimerades, och hvilket är väl värdt,
att lägga märke till — äfven om de voro nflade. före äktenskapets
bekräftande genom civil-akten.» (Utförlig framställning härom i
{> en 8 Februari f Ri.
Lufi. Benthems Holländischer Kirch- und Schillen Stååt, 1698, s.
343 i,)
Holland har under så lång tids bepröfvande af riktigheten
och sanningen till grund för denna inrättning funnit sig väl deraf.
Det borgerliga som religiösa lifver, kan man säga, blomstrar i detta
land framom de flesla andra Europeiska stater. Revolutionens öfversvärnningar
hafva, enligt, alla trovärdiga vittnens försäkringar,
långt ifrån härjat der, emedan den icke behöft det, så mycket som
i kringliggande och andra Stater. De äktenskapliga förhållanderne
äro, till och med i de större städerne, såsom sjelfva Amsterdam,
oftast värda att betraktas som mönster. Det är frihetens lifgifvande
ande, vid sidan af dess naturligt lagliga begränsning, som
här har utbredt sin välsignelse och som folkets representanter hafva
rätt att omtala med stolthet. Sålunda yttrar sig bland annat D:r
van Herverden 1846: »På friheten äro våra kyrkliga och politiska
inrättningar baserade, Religionsfriheten, Jude-emancipationen, Pressfriheten,
skiljandet emellan Kyrka och Stat — allt framsteg, som
manga i Tyskland bingtansfullt önska — äro hos oss afgjorda saker.
» (Rud. cit.)
Skottland, der Civil-äktenskapet varit rådande alltsedan den
Skottska Fri-kyrkans oafhängighetsförklnring ifrån Staten år 1680,
afgifver (efter Rudelbach) ett ännu mera talande bevis på frihetens
oundgänglighet och välsignade följder, äfven i detta afseende. Ty
derom äro alla enige, på hvad ståndpunkt de än må stå, hörande
till en fri national-kyrka, eller till en sekt, att här har det i många
afseenden lyckats kyrkan att likasom förklara Staten, nemligen
i familjelifvets innersta krets och helgedom. Sjelfva Generalkonferensen,
som rätteligen kallar sig »den fria Skottska kyrkan» (1843),
stadfäster ytterligare det borgerliga äktenskapet, med helt och hållet
frånskiljande af den sakramenterliga vigseln, så att i dess Evangeliska
kyrko-afdelning består nu, sedan århundraden, det Borgerliga
äktenskapet som regel, och vigseln som en fri sak. Den uttrycker
uti ofvannämnda Session, att den Engelska Statskyrkans eller Anglikanska
kyrkans Statsinrättningar äro behäftade med oöfvervinnerliga
brister, hvilka endast kunna göras oskadliga genom den rådande
allmänneliga och verkliga Religionsfriheten.
I England har som bekant den namnkunniga Greatna-Greenlagen
varit gällande sedan några århundraden, alltsedan den icke
mindre namnkunnige smeden i Greatna-Green, hvilken, icke fördragande
den katholska upfattningen af det Sakramenterliga i det naturliga
äktenskapet på jorden, såsom sjelf protestant, bröt stafven
öfver denna påfviska villfarelse och gjorde sin lilla boning och sitt
namn verldskunnigt genom impulsen till införande af det Borgerliga
äktenskapet i det allmänna tänkesättet i England. Berättelsen
härom, sådan den i korthet kommit mig tillhanda, är följ.:
Under striderne i femtonde och sextonde århundradet mellan
katoliker och protestanter i England och Skottland och då Protestantismen
vaun den mest lysande seger och hvilken utkämpas
ännu i alla civiliserade länder, der den icke redan är vunnen, uti
Religionsfrihetens fullständiga protestantism, emot den Statskyrkliga
t) t ti 8 Fe b rn a i i f, m.
nbsolutismen — under dessa strider, hvilka fördes med den största
bitterhet, led en af Englands konungar ett nederlag vid gränsen
mellan England och Skottland. Hans här blef skingrad, och konungen
sjelf nära att blifva tillfångatagen, men räddade sig djupt
in uti en skog, förföljd och efterspanad af den segrande fienden.
Anländ till en ringa hydda, hvarest bodde en smed, blef han, med
lifsfara för smeden sjelf, hemligen dold och räddad till både lif och
krona. Smeden, lika ifrig protestant, som konungen katholik, hade
genom den minsta åtgärd kunnat öfverlemna honom i de protestantiska
segerviunarnes händer, och konungen hade varit förlorad, i
öfverensstämmelse med tidens oblidkeliga stränghet i sättet att föra
krig, men den christeliga kärleken synes hafva drifvit honom till
denna handling, på samma gång den gaf åt efterverlden det föredöme,
att man kan tjena sin verldsliga regent, om än man icke
delar hans religiösa tro. Konungen, rörd af smedens både modiga
och ädla handlingssätt, så inycket ädlare, som smeden under dessa
inbördes fejder var hans fiende — tillsäger honom, såsom tacksägelse
för sin räddning, att utbedja sig en nåd, hvilken han ville,
och konungen lofvade att densamma hononera, så snart han åter
lyckades komma i besittning af sin konungsliga makt. Smeden,
lika menniskoälskande som oegennyttig, utbad sig ingenting för sig
sjelf, utan en sak, som skulle till sina principer utöfva det största
inflytande på mensklighetens frihet och lycka. Inseende det stora
betryck, som menskligheten led under prestmagtens bigotterier och
former, så väl som de besvär, förtretligheter och prejerier, den utöfvade
i så många afseenden mot folket, var dock ett, som låg honom
mest om hjertat, emedan det utöfvade det största inflytande
på folkets karakter. Det var äktenskapet, hvilket som en fången
slafvinna släpades i smutsen af presternas vidskepliga formaliteter
Han utbad sig för detsamma en rättighet, som vid första påseende
och under dåvarande tvungna förhållanden syntes besynnerlig, men
vid närmare betraktande uti sig innebar en idé, som hade till mål
mensktighetens djupaste menniskorätt och frihet. Han utbad sig
nemi. att konungen ville förläna honom rätt dertill: att »alla älskande»,
som för sina samveten skull icke kunde underkasta sig
prestkyrkans former och föregifna heliga ceremonier vid äktenskapet
— hvilka de ansågo för vidskepliga och syndiga, eller löjliga
och, i bästa fall, barnsliga och onödiga, och: — att »älskande»,
som genom föräldramagtens egennytta eller familjhögfärd voro beröfvade
erkännandet af deras »kärlek och inbördes hemliga förbund»,
såsom lagligt äktenskap, med mindre prestbenedictonen var följaktig,
att nemi. dessa, så snart de bevisligen inora hans hus hade
tillsammans legat uti en för detta ändamål iordningsställd, dertill
beredd brudsäng, skulle de lagligen erkännas som äkta makar, utan
de påfviska pretentionerne på en förutgången notorietet genom lysningar
och vigsel. Och derifrån är civiläktenskapet i England utsprunget
till sin idé, och detta midt under den religiösa vidskepelsens
mörkaste tider.
Tusenden hafva, sedan dess vid Greatna-Green firat det bocgerliga
äktenskapets alltmer växande seger, tills en Parlamentsakt
Den 8 F ebrn a ri f. m.
af år 1858 fullbordade den på Greatna-Green-lagens principer och
fullständigt reglerar äktenskapet i England. Denna lag innehåller i
hufvudsaken: att Civil-äktenskapet är regel, vigseln är frihet, och,
i likhet med Holland, att för dem, som önska vigsel, ingen prest
må densamma utfärda eller förrätta, utan förut af kontrahenterne
förevisad borgerlig confinnation genom civil-auktoriteterne.
Förenta Staterne hafva allt sedan oafhängighetsförklaringen
(Declaration of Itidependence) af deD 4 Juli 1770, antagen i den
Amerikanska kongressen) icke haft någon annan egentlig äktenskapsform,
än det borgerliga äktenskapet, åtminstone sedan 1780,
då det enda återstående band, som förenade Nordamerika med moderlandet,
itel t och hållet alklipptes genom anglikanska kyrkans
uplösande i mångfaldiga från hvarandra mer eller mindre divergerande
religiösa associationer. Sedan ingen Statskyrka fanns till, så
lörföll äfven fordringarne på det sacerdotala i äktenskapet Sedan
presterne sammansmält med det allmänna lifvet, hvilket i Amerika
i ordets egentliga bemärkelse är — arbetet, så kunna väl sekternes
föreståndare påfinna någon lisa för den fromma kyrklighetens lagiska
nitälskan, men detta bl i Iver helt och hållet utan importance,
dä denna ypperliga Statsförfattning icke lånar sitt öra deråt.
Jag kan icke underlåta att i öfversättning återgifva Doktor
Budelbachs ordagranna yttrande härom, hvilkens la k t iska upgifter
jag redan ofta anfort, såsom högst sakrika och bevisande, ändock
jag mäste reservera mig emot åtskilliga af hans enskilda tänkesätt,
i hvad de röra »hans åskådning ifrån kyrkans synpunkt» (Danska
Stats- eller National kyrkans), så instämmer jag så mycket iifligare i
hans upfattning om äktenskapet från den rent borgerliga ståndpunkten,
från religionsfrihetens synpunkt och deraf följande politiska förhållanden
i allmänhet.
Han säger nera!.: »Man hänvisar, när man dermed vill understödja
sin föregifna fruktan för möjligt olyckliga följder af civiläktenskapets
införande eller motverka påståendet om det oundgängliga
af ett sådant steg i våra Europeiska stater, till NordAmerika
såsom ett varnande exempel. Der, menar man, hvarest författningen
likasom har bildat sig af alluvier, icke så mycket till en statskropp,
som fastmer till statsfragmenter, der kunde måhända en sådan
inrättning passa i brist på en bättre, fullkomligare, mera organisk.
Man kunde i sanning aldrig hafva valt något sämre exempel.
Ty utan alt tala om, huru det är beklagligt att från bildade män
ständigt höra det ohistoriska påståendet förnyadt, som om Religionsfrihetens
införande, till grund för den fria författningen, skulle
vara anledningen till dessa staters oorganiska sammanförande, då
det låter sig med historisk evidence bevisa, att man i synnerhet
der hade genomgått så godt som alla kyrkoförfattningsformer, ända
ifrån de äldsta presbyterianernes grundidée, så är under närv:de
förhållande, hvad nemi. äktenskapets helgd angår, NordAmerika
mycket mer ett exempel, som Europa kunde taga till sitt mönster.
Der är verkligt och i regeln (naturligtvis med stora undantag i de
stora verldsstäderne) familjelifvet en helgedom, hvilket alla väl nu
-
Den | Februari f. m.
derrättade ögonvittnen, ej blott infödda Amerikaner, med en mun
försäkra. (Här citeras N. H. Julius, »die sittlichen Zustände Nordamerikas));
Mattheson och Reid, »a visit, to the American churches.»)
I)A mati icke kan tillskrifva civiläktenskapets införande förtjenst
en af, hvad som här mycket mera är resultatet af hela lagstiftningen
och det religiösa lifvet, med frihetens, till verklighet
komna principer, så kan man utan tvifvel draga den slutsats, att
denna form för äktenskapet (hvartill hos somliga sekter och denominationer
ansluter sig kyrkliga matrimonial-akter, somliga icke)
ingalunda har åstodkommit någon sedlig förvirring eller dessolation.
De Förenta Staternas storartade kolonisations-svstem, som så länge
visat sig dugligt till att emottaga och organiskt förena och sammanställa
en så stor mängd af Europeiska kolonister, som hvarje
år der inflytta, och af hvilka det stora flertalet icke hafva något
begrepp om en verklig kolonisation, torde gifva de kraftigaste vitt
nesbörd om denna fria författnings företräden, och särskildt, hvad
som här är i fråga, prineiperne för äktenskapet».
Frankrike, der infördes borgerliga äktenskapet med fransyska
revolutionen. Att äktenskapet delade det förvirrade tillstånd,
hvaruti alia institutioner mer och mindre befunno sig genom deras
revolutionära införande, var mindre att undra. Såsom Hugenotterua,
priucipenligt såsom borgerligt äktenskap, i nära ett helt århundrade
hade det såsom en privat familj-akt. utan egentligt borgerlig
confirmation, och utan kyrklig, emedan deras lärare och äldste gemenligen
voro exilerade, sådan var i det närmaste äktenskapets
ståndpunkt i Frankrike vid Fransyska revolutionen och i alla fall
ej i sämre skick än omkring Ludvigarnes (d. 14:de, 15:de och 16:des)
dagar.
Vid kejsardömet var det en af de första bestämmelserna i den
Napoleonska Staten att gifva civil-äktenskapet en fast form, och
detta vid alla tillfällen så, att, civiläktenskapet skulle vara det nödvändiga
vilkoret för det kyrkliga, den som ville begagna sig af
detta sednare, hvilket således lika så lätt genomfördes i den RomerskKatholska
som i den Protestantiska kyrkan, och är gällande i denna
dag. (efter Rud.).
Tyskland, der är Civil-äktenskapet i de flesta Tyska stater antaget,
och der hvarest det icke redan skett, såsom några få stater,
står man i begrepp att införa det. (D:r Rud.).
Danmark har infört Civil-äktenskapet sedan några år, och
skulle lika litet vilja återgå till det kyrkliga sacerdotala igen, som
det i politiskt hänseende skulle vilja åter sätta sig tillbaka uti de
absolutistiska tiderna löre 1848,
Beträffande skiljsmesse-lagarne, torde slutligen och i förbigående
några ord böra yttras.
Här. som öfverallt, har Staten att ställa sig på ståndpunkten
af de verkliga förhållanden i verlden och lämpa sina lagar efter de
vanligast, förekommande omständigheter, då ingenting på jorden, i
hvad det rörer menniskors sammanlefnad, är absolut, utan underkastadt
vexlingarne mellan godhet, svaghet eller ondska. Detta,
emedan begreppet Stat och Statens tillvaro, hörer till den ändliga,
330
Den 8 Februari f. m
men Religion, för såvidt densamma är kristendom, är oiindlig och
evig. Statens lagar kunna således icke vara absoluta, d& kristendomens
deremot icke kunna vara annat. Kristendomen, som har
att göra med själen och regerar menniskornas samveten, utgår från
eviga principer, och kan, beträffande äktenskapet, icke erkänna någon
annan skiljsmessegrund, än äktenskapsbrott (adulteriurn) (Math.
5: 31, 32 — 19: 9) och hvilket, principielt taladt, ur kristendomens
yttersta synpunkt, som ser till hjerteställningen, på samma
gång är skiljsmessa från Gud, der nemi. ett verkligt, ett. kärlekens
äktenskap blifvit brutet. Staten äter, som en helt och hållet verldslig
institution, har endast att lämpa sig efter allmännast förekommande
omständigheter, och sedan hjerteställningen är prononcerad,
icke förvärra det onda, utan detsamma förmildra efter bästa naturliga
förstånd.
Nar således äkta makar under inga vilkor kunna finna sig
uti sitt inbördes förhållande, så har Staten pligt — att låta dem
skiljas, på grund af det lörev:de faktum, att de naturliga samvetena
redan äro kränkta, och emedan kontrahenterne redan äro skiljda
inför Gud, och emedan en fortsatt sammanlefnad skulle vara ett
helvete, i st. f. hvad det borde vara — försmaken af en himmel
på jorden. Kyrkan åter såsom kristlig har, utom det förhållande,
hvarom 1 Cor. 7: 12—15 talar, rör:de de dåv:de blandade äktenskaper
mellan afgudadyrkande hedningar och kristna — intet enda
fall, der den, enl. Guds ord, får tillstädja skiljsmessa mellan äkta
folk, annat än äktenskapsbrott (se Matti). 5: 31, 32), Då vår
Frälsare i Marc. 10: 2—12, med ani. af 5 M. B. 24, säger: att
»Moses tillstadde skrifva skiljobref för hjertauens hårdhets skull»,
så var detta i Moses egenskap af verldslig lagstiftare, (då, som vi
veta, öfverhufvudet för en judisk theokrati hade både det öfverstepresterliga
och regentkallet i sin hand), hvilket Christi ord tydligen
åsyftar i det anförda stället, likasom att Moses, i den gudomliga
betydelsen af äktenskap, icke till dess uplösaude hade någon magt.
När således kyrkan blandar sig uti äktenskapslagarne, och till det
minsta uti skiljsmesselagarne, genom en kombinerad lagstiftning med
Staten, så går hon bokstafligen ifrån sin bestämmelse, och måste i
allmännast förekommande dylika fall handla uppenbart emot Evangelium
och kristendomen. Ty de allmännast förekommande anbr
till skiljsmessa är icke äktenskapsbrott, utan en genomgående och
inkurabel osämja. För att nu i vårt land åt kyrkan bevara skenet
af kristlig, har den kombinerade lagstiftningen förutsatt äktenskapsbrott,
såsom enda möjliga utvägen till skiljsmessa, der icke densamma
äfven i det yttre redan är ett faktum, genom den ena eller
andra partens rymning (desertio malitiosa, efter 1 Cor. 7: 15).
(Se G.Balken).
Kristendomen tillerkänner icke heller denna desertio malitiosa
såsom orsak till skiljsmessa, men kyrkan, i sin föregifna egenskap
af kristlig, gör det dock, emedan Staten under vissa omständigheter
på naturliga grunder gör det, och hvarigenom kyrkan helt
och hållet blottar sitt innersta väsende. Då Staten på naturliga
skäl har pligt att allmänneligen efterlysa och tillrättaföra den vilse
-
Den 8 Februari f. m.
förde åter till sin pligt genom lagens makt, tills båda parternes
öpna och enstämmiga förklaring och yrkande på skilsmessa i laga
form egt rum, så tar kristendomen alldeles ingen del deri, då den
icke kan frångå sin oaflåtliga riktning, att nemi. individnelt endast
utöfva sitt inflytande på själarne och samveten. Går kyrkan en
annan viig, och gör sig delaktig i Statens åtgärder genom den
kombinerade lagstiftningen, så går den på sidan om sin bestämmelse
sorn kristlig.
Kyrkans s. k. kristliga inblandning i saken genom den förvändt
kombinerade lagstiftningen, kommer således de förut genom
misshälligheten brottslige, till ett upsåtligt och öfverlagdt brott,
genom att kringgå lagen så, att den önskade skiljsmessan kan ega
rum, och hvilket med skickliga biträden kan gå ganska lätt. Parterne
öfverenskomma, att den ene gör en resa straxt utom riksgränsen
eller t. o. m. endast till ett annat län, och hvarigenom det är
bevisligt huru den ena maken förrymt den andra. Den andra vägen
är den. att öfverenskomma om att äktenskapsbrott blir bevisligt,
om än icke effektueradt. i båda fallen upoffras sanningen,
der lögnen icke skulle anses nödvändig, om kyrkan endast befattade
sig med hvad kyrkan tillhörer, och Staten med hvad Staten tillhörer.
Beträffande nya förbindelsers ingående af redan skiljda personer,
kan Staten under inga vilkor sådana förneka, och gör det
heller icke hos oss, ehuru kyrkan ensamt har tillegnat sig handhafvandet
af alla dessa de vigtigaste förhållanden i lifvet, men genom
Statens och kyrkans combinevade lagstiftning kommer kyrkan åter
här uti en uppenbar opposition mot kristendomen, hvilken i Math,
5: 32 tydligen förbjuder och stämplar med ett föraktligt brott
den, som tager den öfvergifna eller frånskiljda. Allt nemi. ur kristendomens
synpunkt af äktenskapsbrott såsom enda anledning till
skiljsmessa, och hvilket ju kyrkan, under förutsättning af kristlig,
måste respektera och efterfölja. Kyrkan kan således, lika litet uti
detta som föregående fall, göra gemensam sak i lagstiftningen med
Staten, om hon icke helt och hållet vill upofifra sin egenskap af
kristlig. Staten åter har endast det för handen varande faktum
att vidgå, så väl som kontrahenternes inbördes förklarande, deras
uttalade gemensamma önskan och vilja, hvilken Staten icke kan
undertrycka. Derföre måste uti hvarje fall kyrkan frånträda sin
egenskap af lagstiftare i äktenskapsmål, så väl som uti all annan
lagstiftning, ty hon kan derunder aldrig i sanning bibehålla karakteren
af kristlig.
Då, ur Religionsfrihetens synpunkt. Staten omöjligen kan upfylla
alla fordringar, som de särskilda konfessionerna eller religionssamfunden
ville upställa, eller sålunda göra äktenskapets ingående
eller uplösning beroende af former, som hvarje särskildt Religionssamfund
kunde finna för godt att upställa, så blir blott en enda
väg öfrig, den nemi. »att icke i lagstiftningen inrymma rätt för
någon kyrklig åskådning af saken, utan endast att föreskrifva en
borgerlig form för äktenskapers både ingående och uplösning, der
dessa sednare olyckliga förhållanden icke kunna undvikas,» (eft. Bud.)
332
Den 8 Februari f. m.
Till slut ma det tillåtas mig att anföra, luiru, näst Evangel»
fria oell oafiålliga förkunnande oell utbredande i Anda och Sanning,
tili mensklighetens emancipation ur vanans och traditionens förslönnde
inflytande, näppeligen något utöfvar ett så mägtigt inflytande
på mensklighetens utveckling, som äktenskapet, då det förblifver
fritt och obundet af formalistiska stadgar. Såsom fritt och på
naturens rätta grund, strålar det såsom det heliga Ordets förklaring
på jorden, anammadt af tacksamma hjerta». 1 naturens sanna
lif, i kärlekens och trohetens famn, fjerran ifrån vidskepelsens och
bigoiteriets formaliteter, aktar menskligheten först Guds ordning
och Ord sorn sitt högsta smycke. Då. säger Luther — »är äktenskapet
ett rätt hederligt sorn nödvändigt och aktadt stånd, på den
ena sidan en läkedom mot synden och ett hospital för de sjuka,
— och pä andra sidan en förträfflig skola för Gudsfruktan och
alla kristliga dygder.»
På de grunder, jag i mili motion anfört, så väl som i öfverensstämmelse
med nu föredragna, ehuru allt för ofullständiga och
svaga utveckling af ämnet, anhåller jag, att LagUtsk:t, med dess
djupare insigter och förfarenhet, måtte, med uphäfvande af de gamla
Statskyrkliga äktenskapslagarne och i öfverensstämmelse med
andra civiliserade landers förändrade lagstiftningar i denna väg,
framlägga för Rikets nu församlade Ständer ett lagförslag, hvarigenom
det Borgerliga eller Civil-iiktenskapet blir infört äfven i vårt
land; och att detta lagförslag måtte utgå derpå, att äktenskapets
legitimitet mätte grundas endast och uteslutande på en frivillig
öfverenskommelse och kontrakt inför Notarius publicus eller annan
verldslig och juridisk auktoritet, med frihet för kontrahenterne, att
först derefter, om de sådant åstunda, få begagna sig af andeliga
och kyrkliga välsignelser och äfven vigsel, men att ingen kyrklig
åtgärd må få vidtagas, med mindre kontrahenterne för prest eller
församlingsföreståndare vid ansvar styrkt äktenskapets konfirmation
inför juridisk auktoritet; och — att äktenskapskontraktet ingenting
annat får innehålla, än kontrahenternas ömsesidiga öfverenskommelse
om ett hela lifvets obrottsliga sammanlefnad i kärlek och
trohet, då öfriga äktenskapsförord höra till andra juridiska områden;
och att — der hemligt äktenskap varit, det på samma sätt må
legitimeras, samt med barnen.
Begärdes på bordet.
Föredrogos så väl Frih. Tersmedens, Wilh Fredr , den i d:s
väckte och bordlngde förslag, att RiksStånden skulle sammanträda
till gemensam öfverläggning ronde Stat.sUtsk:ts Utlåt. N:o 51, angående
de för fortsättningen af Statens jernvägs byggnader erforderlige
medels uplåning mot Statsobligationer å utländskt mynt, som
ock ett från Välofl. BorgareStåndet ankommet Prot.Utdrag N:o 162,
innefattande inbjudning till de öfriga RiksStånden att förena sig
uti Borgare-Ståndets i enahanda syftning fattade beslut.
Den S Febr u s r i f. m.
»SS
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Vi hafva oss bekant,
att Regeringen, efter slutet af sista Riksdagen, förordnade tillsättande
af en FinansKoraité. Jag och säkerligen de fleste med mig
förmodade att nämnde tillsättning vidtogs i ändamål att R. 8t.:r
sålunda skulle kunna vid början af denna Riksdag bibringas de
uplysnitigar. hvilka voro behöfliga och nödvändiga att lägga till
grund för K. St:rs beslut rörande de vidlyftiga lånetransaktioner,
uti hvilka landet under sistförflutna Riksdag och derpå följande tid
inlåtit sig. Huruvida något lliksdagsprogram uti berörde hänseende
blifvit FiuansKomitéen från Regeringen tillstäldt, har jag mig icke
kändt; men upgift uppi./huru mänga oxar, får, grisar och svin,
som finnas i landet, lärer behörigen ornförmäldte Komité tillhandakomtuit.
Hvilka slutsatser, som deraf blifvit dragne lör bestämmandet,
af den ena eller andra utvägen för anskaffande af de
medel, hvilka erfordras för våra jernvägar, är mig obekant; och
jag tror det t. o. m. vara omöjligt för mig att bilda mig något
begrepp eller någon klar föreställning derom. Likväl kan jag icke
neka, att det förvånat mig och säkerligen hela vår allmänhet, att
under den tid af 4 månader, som denna Riksdag nu fortgått, ännu
icke någon röst höjt sig, för att begära uplysningar rörande det
resultat, hvartill FiuansKomitéen kommit. Jag anser det förhållande.
att raan begärt ett allmänt sammanträde för denna finansiela
frågas behandling, utvisa angelägenheten deraf, att icke allenast allmänhetens,
utan alven våra egna fordringar på insigt uti ifrågav:de
hänseende må kunna tillfredsställas; och dertill synes mig äfven
den enskilde Riksdagsmannen, uti allt hvad uppå honom beror,
böra medverka. Jag för min del finner u!i detta fall ingen lämpligare
utväg än att vända mig meden förfrågan till Komitéens Ordförande,
Frih. Tersmeden, huruvida man vid det allmänna sammanträdet
har att förvänta några sä vägledande uplysningar uti denna
fråga, att de kunna utgöra för oss någon säker basis för fattande
af våra beslut.
Hvad slutligen beträffar det af Frih. Tersmeden framstäldn
förslag om detta allmänna sammanträde, så skulle jag, för deri händelse
frågan härom blifvit väckt endast inom detta Stånd, kunna
hafva några betänkligheter vid att biträda detsamma; men då äfven
ett annat RiksStånd, i brist pä de uplysningar, man, med ani. af
Komitéens förberedande arbeten, har skäl att hoppas, ansett nödigt
att derom väcka förslag, finner jag både olämpligt och otillständigt,
om R o. Ad. alslår denna fråga.
Min mening är ingalunda, att rörande denna fråga inleda
någon vidlyftig diskussion, hvarföre jag ock ensamt ställt min vänliga
förfrågan till Frih. Tersmeden, uti dess egenskap af FinansKomitéens
Ordförande, på det att han må kunna lemna oss ett
svar, hvad vi från honom eller öfrige Komitéens ledamöter uti berörde
hänseende hafva att förvänta.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Då jag i förra plenum
begärde hvilande på bordet Frih. Tersmedens då framstälda
förslag om gemensamt sammanträde i och för öfverläggning om
Don 8 Februari f. m.
StatsUtsk:ts Betänk, rörande uptagandet af ett utländskt lån för
jernvägsbyggnadernas fullbordande, anser jag mig skyldig att inför
det H. Ståndet redogöra för skillén till en sådan framställning.
Till en början får jag då tillkännage, att jag i allmänhet anser
som en fördel, att i frågor, som innebära en viss vigt, hafva tid
att besinna sig på, hvad som kan vara lämpligt eller icke lämpligt;
och för öfrigt hyste och hyser jag den mening, att, allmänna
sammanträden i frågor, så utredda som denna, icke kunna leda till
något resultat, om ej dertill att, fastän förgäfves, söka bevisa, det
klokheten fordrar vidtagandet af åtgärder i den eller den riktningen,
hvilka åtgärders nödvändighet likväl icke synes mig vara bevislig,
ty de bero på omständigheter, som endast framtiden kan
lägga i dagen. StatsUtsk:t har dessutom i sitt Betänk, på det
samvetsgrannaste sätt uptagit alla de olika åsigterua för och emot,
så att jag är öfvertygad, att hvar och en, som kommer att bevista
detta sammanträde, skall säga sig sjelf, att han icke fått höra något
nytt. Under sådana förhållanden anser jag tidsödande och ändamålslösf,
att i denna fråga hålla ett gemensamt sammanträde; men
det kan icke derföre falla mig in, att, i händelse Ii. Ståndet hyser
en motsatt åsigt, vilja envisas att genomdrifva den, jag uttalat,
utan böjer jag mig under majoritetens mening.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först beträffar Gr.
Anckarsvärds till mig ställda fråga, huruvida några uplvsningar till
följd af FinansKomitéens forskningar i afs:de på landets finansiela
och ekonomiska ställning skulle kunna meddelas vid det allmänna
sammanträde, som här är i fråga, så vill jag i korthet redogöra,
uti hvilken riktning FinansKomitéens arbeten fortgått. Finans
Komitéen, som sammanträdde i Dee. månad 1858, hade till sin
första upgift att infordra de olikartade uplysningar, som voro nödvändiga
för dess arbeten. Dessa uplysningar hafva så småningom
till Komitéen inkommit; likväl äro de i detta ögonblick ännu icke
fullständigt inskickade från alla vederbörande auktoriteter och myndigheter.
FinansKomiléen har så upfattat det åliggande, den haft
af Regeringen, att den, så vidt möjligt varit, dels sökt utreda den
finansiela ställningen och dels skaffa uplysningar om den ekonomiska
i landet. Det är egentligen denna sednare del af frågan, sorn
uptagit mesta tiden. I afs:de på den finansiela, så bar FinansKomitéen
sysselsatt sig med att undersöka och efter dessa undersökningar
framkomma med plan för ordnande af hypotheksväsendet
och banklagstiftningen inom landet. Derjemte har Komitéen fått
ett särskildt updrag, nemi. att yttra sig öfver, huruvida räntan
kunde frigifvas. I detta afside har Komitéen redan i Okt. månad
aflemnat förslag. De andra frågorna äro ännu -icke komna till
full utredning. Förslag till lagstiftning för hypotheksföreningarne
är till det mesta färdigt, och återstår således banklagstiftningen och
utredning af den ekonomiska ställningen. Jag har ani. förmoda,
att, hvad deri förra beträffar, förslaget ganska snart skall kunna
afgifvas, och att den sednare frågan kan komma till slutbehandling
under loppet af April månad.
Pen 8 Februari f. tn.
FinansKomitéens arbeten hafva dock icke något direkt sammanhang
med den fråga, som skulle blifva föremål tor den allmänna
öfverläggningen, enär den endast afser uptagande af lån för ett
specielt fall — för jernvägarnes fullbordande. Detta har icke kunnat
ligga och ej eller legat inom det updrag, Koraitéen haft, och
således ej eller blifvit föremål för någon särskild behandling inom
Komitéen. Det är visserligen sann t, att, om utredningen af den
ekonomiska ställningen nu vore fullbordad, skulle slutsatser kunna
dragas, huruvida landet kan bära en så beskaffad utländsk skuld;
men dft nu icke är fråga om annat, än att för Statens räkning
uptaga ett lån för ofvannämnde ändamål, till ett jemförelsevis mindre
belopp, så är jag öfvertygad om, att man kan med full trygghet
deröfver besluta, utan att ega kännedom om de resultater,
hvartill FinansKomitéens utredning kan komma att leda, endast
man tillser att Riksg.Kont. har tillgång att betala de årliga annuiteterne.
Gr. Liljencrants har yttrat, att han anser denna fråga så utredd,
att något allmänt sammanträde för bibringande af öfvertygelse,
grundad på något nytt skäl, icke vöre behöfligt. Jag tror
deremot, att detta är en af de frågor, deri utredning behöfves; det
är säkerligen icke ett särdeles stort antal personer, som grundligt
tänkt sig in i detta ämne, och jag är öfvertygad, att hvar och en
i sin stad är öppen för goda skäl. Detta är orsaken, hvarföre jag
ansett, att i denna fråga allmänna sammanträden företrädesvis böra
ega rum, och af det uplästa prot.utdraget från BorgareSt:t har jag
sett, att äfven det anser sådana sammanträden behöfliga, och det
kan icke nekas, att. detta Stånd bör vara mest hemmastadt med
sådana angelägenheter. Jag anhåller, att It. o. Ad. måtte bifalla
förslaget.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Våra finanser,,
som mellan Itiksdagarne handläggas af 3:ne särskilda af hvarandra
oberoende Departementet', hafva under denna Riksdag utgjort föremål
för 3:ne särskildta Utsk:s behandling, hvilka hvart och ett
hafva gått sin egen väg. Om man dertill lägger, att frågorna vid
deras afgörande skola behandlas af 4 Stånd, och slutligen blifva
föremål för afgörande i förstärkt Utsk., så måste medgifvas, att,
om något helgjutet häraf skall upstå, så ligger det icke i formens
sammanhållning, utan i representanternas fosterlandskänsla och förstånd.
Ett sätt att bereda någon mera enstämmighet i detta hänseende
är föreslaget af motionären genom ett gemensamt sammanträde,
och då det enl. min tanke vore principvidrigt att motsätta
sig detsamma, och jag icke betviflar, att ju några nplysningar
kunna dervid vinnas för en hvar, anser jag mig böra understödja
motionärens förslag.
Hr Akerman, Fredrik: Jag gillar den talares åsigt, sorn
ansett, att man i allmänhet icke kan vänta stora resultater af
RiksStms gemensamma öfverläggningar. Om de öfverlade och voterade
på ett gemensamt rum, då kunde det medföra något godt;
Den 8 Fe b tu ari f. ni.
men da nu vanligen flera dagar förflyta mellan den dag, då dessa
ölverläggningar hållas, och den, då afgöråndet efter föregången
diskussion i de siirkilda Stånden kommer att ega rum, så liar
gemenligen de intryck, som den allmänna öfverläggningeu kunnat
åstadkomma och för ögonblicket verkat, försvunnit och lemnnt rum
för helt andra. Men efter att hafva uttalat detta allmänna omdöme,
kan jag dock icke neka, att i en fråga, sådan som denna,
hvilken snart blir föremål för R. St.-rs beslut, ett allmänt sammanträde
må vara lämpligt, just af det skäl, som motionären anfört,
att begreppet om utländsk skuldsättning för Statens räkning lyckligtvis
är en sak, hvarmed hvarken landet eller ens största delen af representationens
medlemmar hunnit göra närmare bekantskap, och som
således är ett ämne, deri insigter svårligen mera allmänt kunnat
erhållas. Jag tror derföre det vara utan nytta, om vid ett allmänt
sammanträde de personer, som hafva en så beskaffad närmare bekantskap,
kunde sättas i tillfälle att lemna några uplysningar, som
voro af värde och kunde ihägkommas något längre än t. o. in. den
dag, då sammanträdet hållits.
Gr. Anckarsvärd yttrade, bland annat, att han hoppades att
få höra en utredning af landets ställning, emedan den måhända
vore sådan, att man deraf kunde finna sig förhindrad att bifalla
uptagandet af ett utländskt lån. För min del finner jag de uplysningar,
som FinansKotnitéens Ordhde redan lemnat, icke alls inverka
på det beslut, R. St:r i förev:de fråga komma att lätta, och
jag väntar ej ett annat förhållande af de meddelanden från Komitéen,
som lofvats oss i nästk. Maj månad. Jag går än längre,
och bekänner upriktigt, att de uplysningar och tabeller samt sifferk
al kyler, som då komma i dagen, för min del mycket gerna skulle
få uteblifva; ty det finnes ingenting mera vilseledande och sora
lättare kan tolkas i den ena eller andra riktningen än dylika sifferberäkningar,
derföre att de med den upriktigaste och ärligaste vilja hos
dem, som hafva i updrag att verkställa dem, icke kunna blifva riktiga,
och just i följd af denna sin egenskap äro vilseledande. Jag alger denna
förklaring i följd deraf, att jag länge haft som embetsåliggande att hålla
på med den leken att uprätta Statistiska tabeller. Tjenstemän i det
verk, der jag har förtroendet att vara chef, hafva under månader
varit sysselsatta att i tabeller ställa upp siffror, hvilka af vederbörande
i landsorterna meddelats på anfordran såsom svar på frågor.
Jag har betraktat de inkomne svaren och deraf funnit, att, ehuru
FinatisKomitéen bemödat sig att väl upstiilla desamma, den dock
icke kunnat sätta sig in i de kombinerade förhållanden, som i vårt
land ega rum i alside på den eller den näringen. Enahanda svårigheter
mötte under den tid, jag hade förtroendet att vara Landshöfding,
och då. vid statistiska tabellers uprättande, var nödsaka t, att,
som Gr. Anckarsvärd yttrade, taga in allehanda kreatur i upgifterna.
Jag bemödade mig att göra dessa tabeller så fullständiga som möjligt,
men då jag summerat hop alla erhållna siffror och jemfört
hvad som stod på papperet med dels några efter samma grunder
af andra auktoriteter upgjorde beräkningar, dels med åtskilliga
kända
T) e n 8 Februari f. m.
lenuda förhållanden, fann jag, att produkten af mitt räknande blifvit
en osanning, så att jag nödgades förklara, vid tabellernas insändande
till K, M., att, ehuruväl det var ett åliggande, sam tillhörde
mitt embete, att upställa dessa siffror, det vöre bäst, om
K. M. icke satte tro till dem. Men jag säger ännu en gång att,
för att latta beslut aug-de jernvägslåuet, behöfvas icke dessa sifferupgifter.
Vi hafva, mine Hrr, fakta, som kunna lugna de förskräckta
och sorn äro 'bättre än siffertabéller, de må göras huru ljusa eller
mörka, som de olika åsigterna behaga färglägga dem. Det ena
är. att, oaktadt vi riksdag efter riksdag minskat skatterna, hafva
<vi dock icke 'hellöff, att för upt aga lidet af de lån, vi gjorde vid
förra riksdagen, åtaga oss en enda ny beskattning, utan hafva ändock
kunnat anslå en summa, tillräcklig att amortera detta lån,
hvars liqvid blifvit för framtiden försäkrad, utan att någon i landet
kan klaga, att han för dessa jern vägsbyggnader (åtit en högre debetsedel
än förut, och vi hafva vid förra sammanträdet bär på Riddarhuset
förenat oss med de andra Stånden om att taga bort en
.gammal beskattning, som tyngde jerubandteriugeu. Då förhållandet
Inom vårt land är sådant, är sautter)igen ingen upställning af FinansXomitéeu
utaf nöden, för att veta om mati bör fortgå med det
utländska lånesystemet lör Statens räkning, tilldess man fullbordat
de hufvudbanor, som skola förena Rikets begge ändpunkter i söder
och vester med hufvudstaden, och längre vill jag f. n. icke utsträcka
jernvägsbyggnaderua för Statens räkning.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag för min del biträder
äfven Frill. Tersmedens åsigt om béhofvei af allmänna öfvertägguingar
rörande frågor, som hafva sammanhang med Statens utgifter.
Detta må vara sagdt i allmänhet; men jag tror detta vara
så mycket behöfligare under de förhållanden, som nu ega rum, dä
im.au
sättningsbanan», utan en bana. som, vi måste bekänna det., närmar
sig till s. k. »vingleri». Jag använder detta ord vingleri, och anser
mig icke kuuua begagna något lämpligare, då det allmänna —
Staten — tycks med de enskilda korporationerna täfla att uplåna
penningar utan afseende eller tanke uppå betalningen, eich betrakta
dessa uegociationer såsom ett slags spel. Under dessa omständigheter
har jag ansett det vara en helsosam åtgärd att underställa
detta ämne allmänna öfverläggniugar. Dessa öfverlägguingar utgöra
nemligen, efter min öfvertygelse, ett ganska godt korrektiv mot
alla slags bearbetningar. Det står nemi. då hvar och en öppet att
bekänna si,na åsigfer och Lemna de uplystiingar, som i ämnet kunna
gara af .nöden. Jag instämmer alltså uti Frih. Tersmedens yrkande
och begagnar detta tillfälle, då jag nu har ordet, att uptaga ett
förslag, som jag .vid början af denna Riksdag gjorde, att dylika
allmänna ölverläggningar mätte ega rum rörande J:sta, 2:dra och
3:clje Hufyudtitlarne, hvilka f. n. hvila på Ståndets bord; och anhåller
jag om Hr Grms o. Landtnäs propos. å (Jetta mitt förslag.
H. III. 22
Ren 8 Februari f. nr
Gr. Anckarsvärd: Jag har begärt ordet, icke för att förlänga
en diskussion, sorn jag med mitt anförande ingalunda åsyftat,
nien de yttranden, sorn loir blifvit fällde såsom ovederliigglige, påkalla
åtminstone ett rnotsvar. Till ett sådant linner jag mig föranledd
af hvad Hr Akerman yttrat i afs:de på skatterna, såsom bevisande det
Ivsande i vår finansiela ställning, nemi. att skatterna icke behöft
ökas, oaktadt de stora lån, vi uptagit. Oin detta yttrande skulle
lemnäs helt och hållet obesvaradt, så fruktar jag, att det skulle
komma att anses såsom om K. o. Ad. vore alldeles obekant med
hvad som förstås med skatter. Jag kim nu icke lör ögonblicket
säga för huru många Ar tillbaka folket stod på ett vida mindre
siffertal i skatter än det nu gör. Sålunda är skattebidraget ökadt
med många mill. Bränvinsskatten, hvilken förr upgick till om kr.
550,000 rdr bko, beräknas nu af Regeringen att utgå med 8 mill.
Tullen beräknades 184 8 till omkr. fi mill. rmt, 1851 6.800,000,
1854 7,800,000, men 1858 9,750,000; således hafva under
loppet af 12 år dessa skattetitlar ökats med omkr. 10 mill.,
och jag hemställer till den värde talaren, om icke detta är en skatt
på folket. Det iir folket, som betalar dessa mill., ehuru de icke
stå på debetsedeln. Hr Akerman har yttrat, att FinansKomitéens
upgifter skulle vara alldeles onödiga och öfverflödiga för att fatta
ett beslut i afseende på de åtgärder, som landets Representanter
kunde finna sig föranlåtna att vidtaga för tillfredsställandet af det
lånebehof, som nu är förhanden. 1 detta hänseende ställer jag mig
bakom Regeringen, sorn förordat denna Komité, och i fall den
skalle anse denna Komité öfverflödig, är jag åtminstone oskyldig,
om jag trott Komitéens synliga ändamål åtminstone hafva varit
att fylla ett behof i den vägen. — Huru det hitintills blifvit upfyldt,
derom synes Komitéen ensam vara i tillfälle att afgifva något yttrande.
Hr Akerman: Jag ber att få begagna den siste värde talarens
ingångsspråk, eller att man vid behandling af en så vigtig fråga, som
den, hvilken angår landets skatter, icke länge bör blifva skyldig svaret.
Om man får betala afgifter för tull, dä kan jag för min del
icke kalla detta för en skatt. Om den. som närmare önskar reda
förhållandet, vill genomgå tiillsatserna för en längre följd af år,
så skall han finna, att R. 8t:r fortfarande nedsatt tullbevillningen
och vid sista Riksdagen alldeles borttagit all tull å lifsmedel, så
att dylika afgifter numera ej finnas å andra artiklar än sådana,
som det är gifvet att landets innebyggare kunna till aldrastörsta
delen umbära, så att en hvar, som finner tullafgifterna för höga,
kan undvika att underkasta sig dem. Således kan jag icke heller kalla
afgiften för bränvinsbränningen beskattning; ty förhållandet dermed
är enahanda; — vill jag låta bli att bränna bränvin, så behöfver
jag icke betala någon skatt; vill jag låta bli att supa, så drabbas
jag icke af de afgifter, Staten bestämt såsom vilkor för denna
varas tillverkning och försäljning.
Gr. Anckarsvärd: Jago ber, att blott med några ord få
säga, att jag lyckönskar Hr Åkerman till den alldeles splitternya
lära i statsekonomien, som han vid detta tillfälle lagt i dagen.
Don 8 Febrn ari f. m.
Efter härmed fulländad -öfverläggning, framstälde H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm. propos. å bifall till Frih. Tersmedens förslag och
antagande al BorgareStåndets inbjudning, hvilken propos. besvarades
med ja, jemte ett eller annat nej; oell förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Sedan H. Exc. vidare tillkännagifvit, att under den nyss afslutade
öfverlä-ggningen Hr Stjernsvärd väckt det, förslag, att RiksStanden
skulle sammanträda till gemensam öfverläggning rörande
•de StatsUtskottsBetänkin. som alse regleringen af utgifteme under
RiksStateus lista, 2:drsi och 3::dje Hufvudtitel, biet' ifrågavjde förslag
hegardt på bordet af Frih. Cederström, Rudolf, jemte flere
ledamöter.
Härefter föredrogs Sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs- o.
Ekon Utsktts d. 25 sisth. Januari och d. J dennes bordlagde Betänk.
JMio 1, i ant. af K. M:s nåd. Skrifvelse, med öfverlemnande af förslag
till tvenne årgångar nya predikotexter och till ny kyrkohand
bok
; hvarjemte anmäldes och uplästes H. PresteStits prot.utdr. Nio
167, innehållande nämnde Stånds vid behandlingen af förenämnde
Betänk, fattade beslut.
Sedan R. o. Ad. beslutat, att Betänkt skulle punktvis företagas
till afgörande, förekom
lista punkten, innehållande -Utskits hemställan i afside å förslagen
till nya predikotexter samt kollekter och höner.
Hr Estenberg, Karl Kristiant Det är med stort obehag
jag upträder för att yttra mig öfver detta ämne, enär jag, att
■dömma af den allmänna tystnaden innan jag upträdde, icke har
stora förhoppningar att för min mening emotse något allmännare
■deltagande; då jag emellertid anser det vara representantens pligt,
att högt uttala sir. fullt vissa öfvertygelse, äfven om den skulle
befinnas stå i strid med -den allmänt rådande meningen, har jag
icke kunnat underlåta att upträda, ehuru obehagligt det förefaller mig.
För min del anser jag hela detta förslag till nya lör Sine är
gällande perikoper vara att betrakta som föranstaltandet af en stor
allmän och högtidlig likbegängelse med afside på det. såsom förelagets
behöflighet tyckes antyda, nu mera fullt erkända andeliga
dödstillståndet inom vår -Svenska Statskyrka. Död formalism, utsläckande
allt audeligt lif i kyrkan, synes med sådana föreslagna
påfund, som det i fråga vide, vara på väg att bemäktiga sig och genomisa
hela kyrko-organismen, för att deruppå djupt intrycka förgängelsens
eller på sin höjd skenlifvets prägel, tillkännagifvande,
att anden, sanningen och lif vet upgifvits uti vår församling, för att
så godt sig göra låter ersättas af tomma och liflösa former. Om
jag än skulle gå så långt, att jag ansåge 2 nya årgångar perikoper
behöfliga, hvilket jag visst aldrig kommer att göra, men om
jag sätter mig i deras läge, som anse sådan formutveckling behöflig,
så måste väl äfven bland dem icke kunna förnekas, att det
nya urvalet af predikotexter, allmänneligen kallade perikoper, bör
O e u 8 Februari f. ui.
sii inrättas att principen, som ligger till grund för ett sådant urval,
icke är felaktig eller rent af förkastelig. Hvad denna princip
beträffar, tror jag att man burt i möjligaste måtto halva sökt tillegna
sig och efterfölja samma princip, som legat till grund för urvalet
af de perikoper, som redan inom kyrkan blifvit antagna, och
hvilka perikoper vittna om en mycket hög ålder inom kyrkan, stor
sorgfällighet uti anordningen och en mycket vidsträckt termin för
deras antagande, ty hvarhelst man kommer på jorden, der det finnes
kristen kyrka, synnerligen protestantiskt-kristlig kyrka, återfinner
man öfver allt dessa urgamla perikoper, hvilka vanligtvis utgöra
det lörsta man förstår i alla de mänga främmande folkens
gudstjenst. Att gå ifrån den princip, som ligger tilt grund för
dessa urgamla peri kopers anordning, och söka inrätta 2:tie nya årgångar
predikotexter etter ett splitter nytt systern, stridande emot
det gamla, det kan- icke annat än blifva synnerligen vådligt. Ått
emellertid komiterade så gjort, ligger i öppen dag. I)e gamla perikoperna
äro icke uteslutande hemtade uter N. Testamentets Skrifter,
utan der finnes äfven ett fåtal: af predikotexter, 5 till antalet,
hemtade utur Profeterna Esaias och Malachias i G. Testamentet.
Komiterades förslag åter innehåller icke en enda predikotext uti
begge årgångarna hemtad utur G. Testamentet, hvaraf således ovilkorligen
följden blir, att enl. deras förslag skulle under 2:ne års
tid af 3;ne, ingen enda gång predikotexterna öfver liela vårt land
gifva atil. till en predikan öfver något Guds Ord i G. Testamentet.
utan sammanhanget emellan G. och HT. Testamenten skulle
under de 2 årens tid tvert afskäras. Denna princip och detta
deruppå grundade system, att skrinlägga det G. Testamentets Skrifter.
oell betaga församlingen vid gudstjensten tillfället att äfven, få
veta hvad de innehålla, anser jag mig af flerfaldig» skäl ieke kunna
gilla. Jag ser deruti den antinomianska schismen inom kristna
kyrkan så bjert framträda för att göra sig gällande, att jag anser
min pligt vara densamma att emotstå med allo makt. Denna
sohismatiska riktning, till följe hvaraf ett. laglöst evangelium predikas,
en död tro framhälles, visserligen under sken af mycken
mildhet, nåd och kärlek, denna s k. antinomianska stympning och
förvridning af Guds heliga uppenbarade ord, som bestämdt förklatrar
sig emot all sådan löslig och vek kristendomskunskap och ickekan
bifalla sådan slags ensidighet, om än aldrig så välmenande,
har alltid utgjort ett skadligt trätofrö inom kristna församlingen,
och vår lärofader Luther samt med honom alla rättsinniga lärare
hafva alltid varit ytterst angelägna att bortrensa utur församlingen
sådant skadligt ogräs. Detta hafva de gjort med rätta till följe
af Herrans Jesu egna ord: Mattli. 5: 17—19. Det är emellertid
beklagligt att se, hur så väl med alside på denna villfarelse, som
andra rent af fanatiska åsigter, som t. ex. att påstå det en prest
skal! uti ett allmänt skriftemäl, der en församling af både onda
och goda är i fullt antal samlade, med en ovilkorlig absolution
tillerkänna i Guds namn syndaförlåtelsens visshet åt alla både
botfärdiga och obotfärdiga, det är beklagligt, säger jag, att finna,
hur komiterade sökt ackommodera sig, så väl uti detta nu förelig
-
Den 8 Ifebtuäri f, m.
341
gunde förslag lill nya predikotexter, som äfven uti förslaget till
ny kyrkohandbok, efter sådana iffmeningar, hvilka borde med kraft
och allvar motas, men ingell aekommodation komma i fråga. Men
i det stället förspörjes liten eller ingen aekommodation med alside
på de verkliga lifsleckeii och rent. andliga rörelser, sorn, ehuru de
icke gifva sig tillkänna med så stora utvärtes åthäfvor och så
mycket trätgirigt bråkande, likväl bland de stilla i landet icke
otvetydigt förspörjas.
dag påstår, att, långt ifrån att alldeles utesluta G. Testamentets
skrifter uti del nya urvalet af predikotexter, hade man snarare
bort föröka det lilla alita! texter, som i de nu gallande perikoperna
årligen erbjuda tillfälle till predikan öfver en text henstad utur G.
Testamentet. Och för detta mitt påstående anför jag följande skill.
I samina mån tecken och underverk uphört att vara efterföljande
bevis på evangelii sanning, med hvilka bevis ordets tjenare i lörsta
församlingens lid främlade vittnesbördet ofvanifrån om sin heliga
sändning, i samma män Herren vår Gud deri enväldige store Suveränen
deruppe, Kyrkans högste Styresman behagade i sin vishet
och efter sitt välbetänkta råd och sin heliga vilje hälla inne med
underverkens utöfVamle; i desto större nödvändighet sattes iiirarena
att se sig otn etter och samla andra motsvarande och om möjligt
ännu mer talande bevisningsgrunder lör så väl lärans sanning, som
deras egen heliga sändning. Ordets egen inneboende makt måste
upbjudas och ersätta hvad de mistade, då deras gäfva att förrätta
utvärtes i ögonen på en hvar fallande underverk uphörde. Denna
Guds Ords makt erbjuda i rikt mått icke allenast Nya Testamentets
heliga Skrifter, utan äfven det G. Testamentes herrliga och
beundransvärda lärdomar och profetior. Jag vet väl, alt de schismatiska
kyrkorna, så väl den Romerska, sorn den Grekiska, föregifva
sig ännu hafva bibehållit de utvärtes tecknen oell underverken.
Men för den, som gör sig något, närmare bekant med deras föregifna
tecken och under, blir det snart uppenbart, att de aro blott
sken och bedrägeri och satans konster, men inga (leii Helige Andes
Verk. Jag har på mina vidsträckta resor gjort mig fullt öfvertygad
att så är. Uti Jerusalem får man i våra tider vid dea Grekiska
kyrkans gudstjenst se vid påskl ögtideu, hur den Grekiska kyrkans
biskop nerkallar eld ifrån hitnmelen öfver sitt offer, och detta
gäller såsom ett ibland, deras aldrastörsta underverk, hvilket de stora
skarorna af piligrimer,. som vid påskhögtiden uplylla Jerusalem,
vilja allasamtnans, om möjligt,, se. Men jag tick af en archidiakon vid
Grekiska kyrkan, reda på. hur det förhåller sig med detta så mycket
beprisade underverket. Utledsen åt de inånga vidskepligheterna
och bedrägerierna inom sin kyrka, kom lian en afton famlande på
min dörr i qvällsmörkret, då jag i min kammare på Zion satt
sysselsatt med mitt bibelöfversättningsarbete, och tick jag af honom
veta, hur det egentligen förhöll sig med detta, så mycket beprisade
underverket inom Grekiska kyrkan. Biskopen tvättar sig ett par
dagar lörut med en fosforlösning, så tillredd, att när händerna, sorn
blifvit dermed bestrukua, uti sitt, torra skick frotterades emot hvarandra,
under det biskopen med mycken hycklad andakt vred (lein
842
Deli 8 Februari f. ro.
f stor extas til Isa tilina ns. fattade de hastigt eld, af hvilken efrf
ögonblickligen offret antändes, aom var nied sprit öfvergjutet, hvilket.
allt sker aå hastigt, under det biskopen står vänd emot altaret,
med ryggen åt församlingen, att hvarken bans händer lida skadaderaf,
ej heller hela denna konst kan märkas. Sådant bedrägeri
omhöljes med stor omsorg af hemlighetens slöja inom hela denGrekiska
kyrkan. Men tecken och ander af sådant slag bedominavi
inom vår kyrka så som de förtjena,, oell då Herren icke behagar
gifva oss några andra heller af bättre beskaffenhet, så anser
jag. att vi på det högsta böre göra oss förtroliga med de bevis påEvangelii
sanning, som Guds Ände oss gifvit uti G. Testamentet»
profetior. Af dessas sammanstämmande intyg oell århundrade»
tömt profeterade tilldragelser, som bokstafligen gått i fullbordan,
stundom i alla sina minsta detaljer, har åtminstone för mig der
aldratilllörlitligaste bevis blifvit hemtade för min tro uppå Guds
Ords sanning. Vår kyrka är byggd uppå apostlarnas och profeternas
grund, der Jesus Christus öfversta hörnestenen är (Epli. 2: 20
och denna grundval bör icke förstöras. Bilden är hemtad af en
triangulär byggnad, som hvilar uppå 3:ne grundvalar, af hvilka
2:lie äro underordnade den ena öfversta, som gifver de andra begge
all deras kraft och styrka. Om vi nu tänka på att undergräl va
någondera af dessa grundvalar, så torde väl deraf följa, att de öfriga
icke heller fortfara att gifva en sådan byggnad något stöd,
utan den ena grundvalen efter den andra förstöres, och då förfaller
en sådan byggnad af sig sjelf; ir.en behålla vi trosgrunden, sådan
sorn Herren Gud sjelf, den store Byggmästaren, laggt den åt oss,
sä står vår kyrka fast och orubbelig, så att ieke helvetets portar
kunna blifva henne öfvermäktige. Der denna Petri tro finues, der bygger
Ilerren Christus sin kyrka, och der är äfven Petri efterföljare
fullt, befästad uti sin Herras, honom af nåd förlänade makt, som
sträcker sig till både tid och evighet. Men då rnenniskor göra
sitt till, för att göra Guds verk om intet, då kärleken till vår
Guds heliga, fullkomliga och goda lag och vilja skall förbytas till
hat och fiendskap till Gud oell hans heliga, ehuru mycket ordande
om Evangelium och Christ usnamnets ideliga missbrukande, såsom
en mycket vacker bjellerklang. skall gifva vaekert. sken i förening
roed vackert spel åt. alltsammans; då sund oell helsosam lära skall
ersättas med och förbyta» i skadlig och haltlös menniskovisdoin
utan inneboende anda och kraft: då kommer det att gå så. att. fienden
förstör för oss det. etta, oss af Gud gifna stödet för vår tro efter det
andra, tills vi omsider komma så långt i förderf och oberoende af Gud i
himmelen, att affallets sou, förtappelsens barn och syndenes menniska
träder uppenbart fram, och icke blott under hycklad trosbekännelse med
munnen förnekar Christinn i hjertat, såsom det tillgår inom liotnerska
kyrkan, utan rent af sjunger ut. sina hjertnäs tankar med fräckt mod:
vi vilje icke att Christus skall vara rådande Herre och Gud öfver
oss! Mig synes derföre, att vi gore biist att vi taga oss till varti
och låte vår heliga kyrkas grundvalar bestå, så löpe vi icke lära
att omstörtade blifva. Jag tror mig nu hafva tillfyllest ådagalaggt,
att det nya systern, som af Komiterade blifvit följd t vid de nya
B e ii 8 Februari f. in.
343
predikotexternas urval, icke bör godkännas; det återstår nu att
äfvenledes bevisa, att principerna, som PresteSt:t loljt för de anner,
de gjort, äfvenledes, långt ifrån att afhjelpa bristen i Komiterades
förslag, snarare försämrat än förbättrat det.
(iå vi sålunda till dessa af PresteStit gjorda animr, så finna
vi uti den andra af dessa anrmr följande:
»Då begagnandet af Rom. f: 18—32 såsom aftonsångstext
på 2:dra Söndagen efter Tref. mött betänkligheter samt t. o. m.
kunde gifva anledning lill öfverträdelse af 2 Kap. 2§ Kyrkolagen,
hvilket allt undanrödjes om texten alsi olades med 25: te versen, har
PresteSt:t t anderd, hemställt, att lill aftonsångstext å omförmälda
Söndag mätte begagnas allenast 18 — 25 v. af nyssnämnde Kap.,
och att nästföljande Söndag mätte till aftonsångstext erhålla början
af Homarbrefvets 2:dra Kap.»
Oaktadt man finner af Komiterades förslag, att hela Romarbrefvet
ingått oafkortad!, till att utgöra särskilda predikotexter,
finner man likväl här till sin förvåning ett litet stycke af brefvet
utdömdt af PresteStit, och da man efterser orsaken dertill, så befinnas
den ligga deri, alt berörde utdömde stycke, enl. Ståndets
egna ord: »t. o. in. kunde gifva ani. till öfverträdelse af 2 Kap.
2 § Kyrkolagen » Efterser man då uti Romarbrefvet hvad det är,
sorn smakat PresleSt:t så illa, att de blott för dessa 7 verser, som
blifvit kasserade, företagit sig att stympa hela Romarbrefvet, så
befinnes detta med vår Kyrkolag, i PresteSt;ts tanka, icke rätt väl
öfverensstämmande bibelställe utgöra en apostolisk förmaning till
församlingen att taga sig till vara för onaturliga laster och stumma
synder, hvarjemte en hel lista på otrones frukter och mörksens
gerningar framställes, om hvilka det på samma bibelställe heter,
att »de, som sådant göra, äro värde döden.» Då jag efterser åter
hvad den citerade Kyrkolagparagrafen har att säga, så befinnes den
i min tanka riktigt sublim och alldeles icke egnad att ingifva någon
skygghet för det ilrågav.de bibelstället, men jag kan vid jemförelse
af dessa begge ställen i B bein och Kyrkolagen finna, att
PresteStit mätte hafva föreställt sig vår tids menniskor så allt
igenom heliga och evangeliska, att något sådant okynne, som i
detta bibelrum bestraffas, alldeles icke kan komma i fråga uti våra
uplysta tider. Förstås, att inom PresteStit en hvar är hel och
ren i detta alside; men jag hemställer till hvar och en, som känner
menniskorua och det illfundiga menniskohjertats dolda smygvrår,
om PresteStit i denna sin åsigt om tidstörhållanderna icke
misstagit sig, och om de icke bort veta, att så viii i våra dagar,
som uti apostelen Pauli tid, församlingen rätt viii behöfver hållas
vaken och bevarad från sådan hednastyggelse. Och hvad särskildt
beträffar vår Kyrkolag, så anser jag, att om deruti något skulle
hafva inkommit, som icke till alla delar ackorderar med Bibelordet,
hvilket dock, i min tanka, uti ifrågavide fall alldeles icke behöfver
befaras, så vore det väl snarare Kyrkolagen, som borde rättas elter
Bibelordet, och icke tvärtom. Således anser jag att hela denna
anin. af det Högvörd. Ståndet innebär ett misstag.
»ii
Deri 8 Februari f, m„
Likaså finne vi uti 7 mom. af berörde anmärkningar, någonting,
sorn äfvenledes synes mig icke böra så alldeles obetingadt antagas.
Anmärkningen lyder som foijer:
»Vid aftonsångstexten på 26:te Sond. eft. Tref., enligt konnterades
förslag, Uppenb. 20: 1—15, vordet anmärkt, att de första
ItJf versarne, såsom i och för sig mörka oeh ofta lagde till grund
för en foga maktpåliggande, ieke sällan förvillande lära, ieke väl
lämpa sig till predikotext; hvadan och enär det till dagen hufvudsakligen
hörande innefattas i 11 —15 v»., FresteSt. ansett sig böra
tillstyrka', att blott dessa måtte komma att utgöra nämnde Söndags
aftousångstext.»
Här utdömes af PresteSt. åter en text på den grund, att dessinnehåll
föranledt missförstånd och villomeningar. Sannt är att en
Ephesinsk Jude, vid namn Corinthus, af den Gnostiska skolan, redan
i kristenhetens första tider, möjligen, ehuru knappt troligen,
med hemtadt stöd af denna utdömde bibeltext, bildat en sekt, sorn
vanligen kallats Chiliasm, deruti man hyst många förvillande och
efter gammal judisk smak krassa åsigter om ett tusenårigt, rike på
jorden under Messias’ omedelbara styrelse, oeh att han derföre med
rätta så väl i detta, som i många andra afseende::, blef ansedd
sorn en kättare. Men följer väl deraf att ett bibelställe »f andra
blifvit förmövkadt i stället för att det borde förklaras, att sjelfva
ljuset derföre skall sättas under skeppan och alldeles icke få uppsättas
på ljusastaken, af farhåga att det kuude komma att tända
någon vådeld? Jag anser tvertom det just derföre böra vara lärarens
pligt att framställa ett sådant bibelrum uti sin rätta dager,
på det villomeningar må afböjas och förekommas. Särskildt med
afseende på detta bibelställe, anser jag, att en lärare uti denna
verldens yttersta tid har mycket att icke undandölja för församlingen.
Der förekommer ett bestämdt Guds Ord om 2:iie särskildta
upståndelser: först en martyrernas upstflndelse, hvilka skola med
Christo regera i 1000 år, innan den andra stora allmänna upståndelsen
skall inträffa. Uti den delen af det theologiska vetandet,
som kallas Eschatologien, eller läran om de yttersta tingen, ingår
detta ämne såsom en ganska vigtig beståndsdel, och det är ju tydligt,
att ju närmare tiden nalkas för vår Herres Jesu Christi tillkommelse,
då han, enligt vår trosartikel, skall igenkomma till att
döma lefvande och döda, ju angelägnare böre vi vara, att väl öfverväga
och betrakta bibelordets bestämda meddelanden derom i
hela sin ostvrnpade utsträckning, på det vt må stå redo uti midnattsmörkret,
som skall inbryta öfver den säkra verlden innan Herren
kommer, och hafva våra länder omgjordade, våra ljus brinnande.
De flesta utaf Profeterna afsluta sina profetior mod bestämda
förutsägelser om en sådan allmän fredstid på jorden, då ali split
och örlig skall uphöra. så att man får förvandla sina svärd till
plogbillar, och rättfärdigheten skall öfvertäcka jorden såsom hafsens
botten är af vatten betäckt. Serskildt för lärarena anser jag
att denna utdömda texten borde vara af stort intresse, enär det
myckna lveksökeriet ibland prester skulle deraf blifva betydligen
stäfjadt, när de af Guds Ords tydliga utsago der finna, att deli
Den 8 Februari f. m.
kristelig», enligt gudomlig kallelse rätt utkorade martyren har en
stor uådelön att hoppas när Christ o redan här i verida», och huru
mycket mera dä i den saliga evigheten! Således anser jag att
PresteSt:s anmärkning äfven i denna 7:de punkt helt och hållet saknar
giltig grund.
Sedan jag nu således visat, att. både komiterades förslag och
PresteSt:ts dervid gjorda anmärkningar äro uti sjelfva principerna
felaktiga, får jag vördsamt yrka afslag å Betan k :t i förev:de punkt.
Hr Tham, Casper Wolrath: Då jag varit en af dem,
som viickt motion i detta Stånd, icke blott om revision af Hand
boken,
Psalmboken och Cateehesen, utan äfven om utarbetandet af
nya predikotexter, så torde det icke vara förmätet, att, jag i denna
stund uttalar min tanke om det förslag till predikotexter, som nu
blifvit framlagdt. Eedan då jag afgaf min motion, uttalade jagen
den största kärlek och tillgifvenhet för de predikotexter, som redan
förefinnas inom Svenska kyrkan. De utgöra i sanning ett mästerstycke
och hafva redan bevisat sig vara sådane under snart sagdt
femton århundraden. Det är sannolikt icke R o. Ad. obekant, att,
när de utarbetades, så skedde detta i en viss riktning under de
splittringar, som då gjorde sig gällande till följd af arianismen. Om
vi se pä tidens gång och de händelser, som inom christna kyrkan
egt rum, så har visserligen aldrig någon tidpunkt funnits, då icke
alltid någon rörelse, någon splittring egt rum inom kyrkan. Dessa
texter hafva alltid visat sig mägtiga under dessa, både till att läka
hjertats sår och lörekomma mången uplösning. Dock hafva de tjenat
till vida mer, ty genom dem har framstälts en positiv kristendom,
och genom dem har en sann och lefvande tro både blifvit
väckt till lif och sedan närd. En värd talare har visserligen sagt
här på detta rum, att i vår tid icke finnas några tecken. Fattar
man detta såsom synliga tecken och under, så medger jag det obetingadt;
men det finnes tecken och under, som fortgått inom den
kristna kyrkan i alla tider, och det är dessa, som härleda sig från
ordets kraft och trons förklaring inom menniskan; och dessa tec
ken
och under inom vårt eget hjerta må stå som bevis på sanningen
och kraften af de predikotexter, som legat till grund för den
gemensamma andakten inom vår Svenska kyrka. Då jag likväl,
oaktadt denna öfvertygelse, väckte min motion, så ansåg jag mig
böra gifva akt på de nyare rörelser, som förefinnas inom den kristna
kyrkan. De hade, efter min tanke, med sig, Gurli lofvadt, en fortfarande
andlig hunger och törst efter Bibelordet. Denna pietism åstundade
en vidsträcktare kunskap i de Heliga Skrifterne. Denna åstundan
att, få höra Bibelns innehåll, har visat sig företrädesvis vid de
enskildt» re I i g i o n s-sa m mank om ste r, under hvilka alltid utsöktes och
valdes nya texter, genom hvilka den ändå ytterligare skulle få sitt
religiösa behof tilltredsstäldt. Då 11. St. ingingo till K. M:t med
sin skrifvelse, ang:de nya predikotexters utarbetande, så tyckte jag
mig också vilja ihågkomma att R. St. påpekade de religiösa behof,
som gjort sig gällande, och derföre ansågo som ett medel, att liksom
på ett mångfaldigare sätt inviga den enskilde i bibeln och
316
Den 8 Februari f. m.
(lutta icke genom allenast, sjelfvalda predikanter, sorn ofta nog och
kanske emot sin vilja icke rätt kunde tolka skriften, utan just genom
dem, som sacra ritu dertill voro kallade. Den tillsatta komitéen
har nu framlagt ett förslag, och, när man med fullkomlig kärlek
till sanningen, granskar dess arbeten, sA tror jag man kan hembära
dem mycken tacksamhet för deras mödor och det resultat,
hvartill de kommit. Man skall nemligen se, att de i första rummet
vinnlagt sig om att bibehålla enhet med icke allenast de förut
befintlige predikotexterne, utan äfven sökt att bibehålla en enhet
med snart sagdt alla kristna kyrkor. Man skulle nästan, om
nian nödvändigt vill förebrå komiterade någonting, hvilket jag hvarken
vågar eller vill, så skulle man göra den förebråelsen, att de
allt för mycket sökt efter paralellställeu i den Hel. Skrift. Halliar
under dagens diskussion blifvit framställd den anmärkning mot
deras arbeten, att de sökt begagna sig af en viss ackomodation,
med tillbakavisande af andras öfvertygelse. Den värde talaren, som
gjorde denna förebråelse, framhöll, såsom jag kunde förstå, antinomisterne,
och ville påskina, att man liksom velat kurtisera dem genom
att helt och hållet se bort från Gamla Testamentet. Denna
rörelse anser jag visserligen vara en af de farligaste, ilen smyger på
djupet i kristna kyrkan; men detta har på lånat när icke blifvit förbisett
af komiterade. Derlöre ser man öfverallt i Epistlarne, luiru
de sökt snarare bekämpa, än smeka autinomisinen, ja, t. o. m.
tagit till text sjelfva Pauli Romarebref och, jag trotsar den värde
talaren, som yttrat sig före mig, att kunna upleta något ställe, genom
hvilket antinomisterne bättre kunnat väderläggas. Jag kan
för öfrigt icke fatta på hvad sätt några af de religiösa rörelser, som
föregå i Sverige, skulle blifva tillbakästötte genom de nya förslag
till texter, som blifvit framstälde. Den siste talaren namner, att
de hållit sig uteslutande till kärlek och kärlek. Ja, hela Skriften,
från början till slut, från den första sidan till den sista, är icke
något annat än en uppenbarelse af Guds kärlek, och vill jag icke
framhålla denna Guds kärlek, så måste jag taga texten annorstädes
från, lin den Hel. Skrift. Jag har visserligen, i likhet med
föregide talare, sörjt att så få ställen af Gamla Testamentet blifvit
använde, när man här uprättade det nya textförslaget. Men, mine
Hrr, komiterades förslag har den stora förtjensten, när nian noggraunt
genomgår deras arbeten, att de genom sitt val liksom påpekat
profetiorna och tvingar predikanten att nästan med våld gå
till profetiorna och framställa dem i sitt vackraste sammanhang med
Nya Testamentet. Om nu Gamla Testamentets skrifter icke så specielt
finnas uptagna i det nva förslaget, så ber jag fä erinra det
HögloH. Ståndet derom, att detta icke för oss är någon nyhet; detta
har varit förhållandet snart sagdt från kyrkans födelse. Men jag
tror icke alt någon af R. o. Adis ledamöter derföre kan säga att
Svenska presterskapet i sina predikningar eller textförklaringar sökt
sticka under bordet med Gamla Testits skrifter. Jag vill icke, i
likhet med den siste talaren, gå mig sjelf i förhand och kasta nogin
i den efterföljande punkten, ang:de Kyrkohandboks-förslaget, men
så mycket måtte tillåtas mig att beröra denna fråga, att jag kan
Den 8 Februari f. in.
iil
säga, det man, i händelse man undersökte detsamma, skall finna, det
komiterade der redan velat bereda ett större utrymme för Gamla
Test:s behandling. Ty i 2:dra Kap. af Kyrkohandboken finnes af
komiterade framstäldt det underd förslag, att uti alla de s. k.
kapitel-förklaringarne i morgon- och aftonbönerna just profetiorna
företrädesvis skola framställas och förklaras; och jag vågar, för min
enskilda del, tro att, om detta förslag blir antaget af R. St:r, sä
skall genom dessa textlörklaringar Ganda Testamentet tattare framställas
och tillgodogöras; ty jag har då en större frihet att jemföra
texterna med hvarandra, än om man skall framställa dem på predikostolen,
då i allmänhet, såsom Hrrne veta, man mera löljer det
svnthetiska än det analytiska framställningssättet. Jag vill icke härmed
hafva sagt, att jag anser detta rätt; ty min öfvertygelse är den.
att dess.i båda framställningssätt böra så mycket som möjligt åtföljas.
Det är, med anledning af dessa förhållanden, hvilka jag nu
här påpekat, som jag, för min del, icke kan annat än tillstyrka
förslaget.
Innan jag lemnar ordet, måste jag likväl ytterligare bemöta
den värde talarens anmärkning, i afseende på de här framstälde
predikotexterna, dä hatt bestrider deras antagande, derföre att. Gamla
Test:ts skrifter blifvit helt och hållet förbisedda. Han här icke
sagt om han vill införa dem i epistel- eller evangelii-texterna. Ar
det hans mening att de skola införas i episteltexterna, såsom jag
har skäl att förmoda, så hvad blifver följden deraf? Jo, att man
på samma gång skulle införa ett helt nytt system i texlerne och
vid deras användande. Visserligen hör man predikas i aftonsången
öfver epistlarne, men sällan eller aldrig i högmessan, hvarigenom
således en större del af allmänheten skulle i alla händelser gå förlustig
om förklaring af dessa. Således blefve det aldrig en positiv
vinning att i episteltexten intaga stycken af Gamla Testamentets
skrifter. Men ingen torde det vara obekant, att, när dessa texter,
som redan nu förefinnas och användas inom hela den kristna kyrkan,
autogos, så gjordes det ett försök att utvälja sådana stycken till epistlar,
som skulle tjena till bevis på huru apostlarne sjelfva uppfattat
de evangelier, öfver hvilka mati i högmessan eller i allmänna gudstjensten
skulle predika. Således, när man har Evangeliiboken i liand
och man vill veta huru Apostlarne sjelfve upfattat detta Evangelium
och dess innersta kärna, så behöfver man blott gå tillbaka
till Episteltexten. Jag tror derföre att det är vådligt att göra den
förändring, som den värde talaren åsyftat, och det är för mig åtminstone
en glädje att se, det, när komiterade utarbetade sitt förslag
och sina Evangelier, de vid utväljande af Episteltexterna följt, sä
vidt möjligt varit, samma plan, så att man äfven allt framgent
vid läsandet eller framställandet af sjelfva Evangelium kan se huru
desse af Apostlarne oell de första kristne blifvit upfattade. Borde
något undantag härvid hafva egt runi, så kanske hade det, företrädesvis
bordt ske på AdventSöndagarne, då man lätteligen, efter mitt
förmenande, kunnat lemna rum för profetiorne.
Jag förnyar derföre ännu en gång min bön om bifall till det
föreslagna Betänkulet.
348
Den $ Februari f. m.
II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag 'blifvit
m t fri idad t till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr E s t e n b e r g: Med sfs. på ett yttrande af Hr Tham finner jag
att jag blifvit missförstådd i mitt sed naste anförande, hvarföre jag finner
mig föranlåten att deröfver bifoga en rättelse. Hr Tham har sagt,
alt jag skulle hafva klandrat komiterades förslag för det de inrymt uti
detsamma för få predik otexter utur Gamla Testamentet. Detta är
en alldeles missförstådd upfattning af mina ord. Då jag uti mitt
anförande talade om det fåtalet af blott 5 pred i kotexter utur Gamla
Testamentet, så torde Hr Tham erinra sig. alt det då var fråga
om de nu gällande perikoperna, men då fråga var om de nya föreslagna,
sade jag uttryckligen, hvilket äfven förslaget, nogsamt utvisar
vara fallet, att der icke en enda text förekommer utur Gamla
Testamentet i hela den långa tvååriga serien. Detta är ju stor
skilnad: ingen eller några få. Just detta, att der ingen enda inkommit.
. bevisar att komiterade i denna del följt en bestämd princip,
helt och hållet motsatt ilen princip, som i detta afseende förefinnes
uti de nu gällande perikoperna. Och att denna nya princip
ar oriktig, ja grundfalsk, har jag uti det föregående anförandet sökt
bevisa.
Nu anser jag mig äfven skyldig att något uttryckligare gifva
skäl för min åsigt, då jag i början af mitt förra anförande liknade
de föreslagna begge årgångarna nya predikotexter vid »föranstaltandet
af en stor, allmän och högtidlig likbegängelse med afseende
på det, såsom förslagets behöflighet tyckes antyda, nu mera fullt
erkända andeliga dödstiIlståndet inom vår Svenska Statskyrka.»
Den tankegång, som ledt mig till denna åsigt, är följide. .lag betraktar
de nu gällande perikoperna såsom upkomna af missionärers omsorg
att ega något kort sammandrag af bibelordets vidsträckta kunskap,
för att under sina predikningar inför de råa och okunniga
ltednaskarorna ega en systematisk ledning att följa, till lättnad synnerligast
för de okunniga åhörarena, på det de måtte snarare kunna
inskärpa i minnet och qvarhålla i hjertat det föredragna och åter
i samma perikop år från år återkommande bibelordet. Dessa perikoper
skulle sålunda pn en gång gifva åhörarena uplysnitig om hvad
Bibeln innehölle, och derjemte för läraretia tjena till ämne för utvecklingen
af Guds Ords kunskap och den Helige Andes verkningar
i åhörarnes själar och hjeltan. När de första Christna lärarena
predikade för folket, föll den Heliga Anda öfver församlingen,
så att den heliga elden, hvaraf de sjeffve brunno, antände under
deras predikan hela hopar af menuiskor, hvilka, ifrån att vara
andeligen döda och oskickliga för Guds rike, blefvo lefvande stenar
uti Christi Kyrka, upfylde med den Heliga Anda och delaktiga af
Andans gåfvor. I samma mon sorn församlingen sålunda blef benådad
med Andans fullhet, i samma nion kunde äfven fastställda
perikoper umbäras vid den allmänna Gudstjensten, ty Bibeln i sin
helhet blef mer och mer känd, och kunde utaf sin rika skattkammare
förse lärarena med tjenliga predikotexter utan alla inskränk
-
Ben 8 Februari f. m.
34!)
ningar, hvaraf Fifsutveckringen fortgick i stegrad och förökad kraft,
under det form' ii »emiel, iog en mer och iner underordnad gostaf.
Och detta har jag nied egna ögon ännu funnit vara fallet. Jag
liar sett flerfaldig» Yttringar af Okristlig Gudstjenst och mänga arter
af både uti formalismens tjenst förstelnade Statskyrkor, och sådana
kyrko-organismer, der en mera lefvande Anda gjort sig gällande,
men jag har aldrig funnit uti de Kyrkosamfund, der lifsutvecklingen
lått framgång, någon sådan trefaldig cordong af föreskrilna
predikotexter dragen ikring hierarchiens tribunal uti helgedomen.
inom hvilken prestethron, högt upsatt i Kyrkan, endast ordinerade
prester förskansat sig; utan lifvet och andekraften Ilar yttrat
sig på helt annat sii 11. Deremot har jag alltid trott mig finna,
att just den precisa, stela och ensidiga formutvecklingen varit
el t säkert tecken på andeligt dödstillstånd uti kyrkan. Förhållandet
emellan prosten och församlingen blir betydligen förändradt, der icke
längre prestön står inför en massa okunniga hedningar, som lika
en hop kålhufvuden ingenting veta och förstå i andeligt afseende,
utan der han uptrader i en församling, som länge var t benådad mt d
Guds Ords rikedomar, och der således det andeliga lifvet, icke borde
vara utdödt, utan i sin fulla kraft. Nu ar det ju hela 30 åren
sedan den Svenska Kyrkan firade en jubelfest, då det förkunnades,
att Christi Evangelium hela 1000 är varit predikadt i vårt laud;
vore det då nu för mycket hegardt af den Svenska Församlingen,
att hon i sin andeliga lifsutveckling ginge ett steg framåt och icke
tillbaka. Skola formerna vid vår gudstjenst förändras, så må de
förändras i enlighet med Guds heliga Ord, och det skulle jag icke
hafva något emot, men som jag ingalunda kan finna att den föreslagna
förändringen afser ett närmande till den ordning för Nya
Testamentets Gudstjenst, Guds Ord bjuder, så måste jag fortfara
att yrka afslag uppå denna punkt af Utsk:ts Betänk.
Frih. Posse, Johan August: Då jag kommer att med
min röst tillstyrka antagandet af förevarande punkt i Utsk:t,s Betänk.
, så torde det tillåtas mig att i korthet få anföra skälen för
denna min åsigt. Det finnes, som bekant är, inom de Christna
församlingarne tvenne olika sätt att gå tillväga vid ordets förkunnande
och utläggning under de offentliga gndstjensterne; det ena
att predikanten är bunden vid bestämda predikotexter, det andra
att det är lemnadt honom fullkomlig frihet att utur bibeln välja
hvilket stycke som helst till föremål för alhandiande. Vår Svenska
kyrka har ifrån den äldsta församlingen bibehållit kyrkoärets indelning i
en cykel af bestämda predikotexter, hvaraf fördelen är att hvarje helgedag
erhåller sin individuella karakter och hela kyrkoåret till ämne
för betraktelser i en skön ordning framställer så väl den Christliga
lärans hufvuddogmer som ock de historiska handlingar utur Jesu
lif, hvarigenom frälsningen blifvit menniskorne lörvärfvad. Dåden
Reformerta Kyrkan öfverlemnar helt och hållet åt lärarens skön att
välja predikotexter, så är presten i tillfälle att under en följd af
predikningar fullständigt utveckla en viss dogmatisk sats, äfvensom
lian kan göra sina åhörare mera bekanta med det uppenbarade Or
-
350
Den 8 Februari f. m.
riets hela rika innehåll. Men då flen Keformerta Kyrkan icke har
några bestämda högtidsdagar, så upstår dervid den bristen att kyrkan
icke på vissa dagar gemensamt firar minnet af de vigtigaste
historiska tilldragelser under Vår Frälsares lefnad på jorden, äfvensom
hvarje särskild kyrklig dag förlorar denna sin individuella karakter,
hvilken såsom sådan upfattas af hela församlingen En
tredje method föreslår Biskop Anjou i sin reservation, då han anser
att de gamla texterne borde bibehållas, likväl icke såsom årliga
predikotexler, utan såsom altartexter och såsom anvisningar vid valet
af predikotext. Det skulle då tillåtas prosten att sjelf för hvarje
predikodag vidja lext. ehuru med hänseende till dagens, genom den
gamla texten bestämda karakter. Lika med reservanten, synes mig
detta vara den bästa medelvägen emellan de två ofvannämnde olika
methoderna, hvarigenom bådas lördelar erhöllos; men då han deremot
förmenar au förevarande af Utsk:t tillstyrkta förslag icke utgör ett
nödvändigt stadium i en historisk utveckling, så är jag uti denna
del af alldeles motsatt åsigt mot den ärade reservanten, utan är
det just derföre jag förordar det ntt föreliggande förslaget till nya
predikotexter, emedan jag anser det utgöra en behöflig öfvergång
till nämnde af Biskop Anjou eftersträfvade mål.
Efter det öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och
dels afslag å Utsk:ts förevarande hemställan, framställdes propos. å
bifall dertill samt besvarades med mänga ja jemte några nej; hvaruppå
H. Exc. förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Estenberg begärde votering.
Uplästes och godkändes följ. voteringspropos.:
»Den, som bifaller Sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs-och
Ekon.UtskPs i dess Betänk. N:o 1 gjorda hemställan i afs. å förslagen
till 2 nya årgångar predikotexter samt nya kollekter och
boner, röstat
Ja;
den
det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår 1L o. Ad. denna Utsk:ts hemställan.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 78.
Nej — 11.
Hr Estenberg: Ehuru jag anser det vara alldeles öfverflö
digt
att i detta fall reservera mig, emedan min mening är temligen
tydligt uttalad, vill jag doek i detta fall göra ett undantag,
emedan frågan är af sä stor vigt.
Frih. Creutz: I likhet med den siste värde talaren, måste
jag reservera mig mot det fattade beslutet på den grund att jag
tror att det kommer att förorsaka ganska många olägenheter.
Don 8 Febrnari c. m.
2-.dra punkten, rörande predikotexternes publikation, oell
3:dje punkten, angående ändring i nu gällande högmessqritual.
Utskit.s förslag i desse punkter blefvo af R. o. Ad. bifallna.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställt, att, enär tiden
snart, vore inne att, till åtl.vdnad af K. Mits Nåd. kallelse, afgå
till RiksSalen, den vidare pröfningen af Betänkit måtte upskjutas
till eftermiddagens plenum, samt att R. o. Ad. skulle åtskiljas elter
sammanträdet å RiksSalen afslutats, hvilken hemställan ai'Ståndet.
biföls, afgick H. Exc. jemte R. o. Ad., företrädde af 2 Härolder,
kl. nära 2 e. m. till RiksSalen, der H. Exc. Hr JustitieStatsMiuistern,
å K. M:ts höga vägnar, upläste K. M:ts Nådiga
Svar i anleda, af åtskilliga utaf R. St:r vid innevarande Riksdag
antagna Grundlagsförändringar, hvarefter och sedan ett exemplar af
detta Nådiga Svar blifvit till hvar och en af RiksStåndens Hrr Talmän
öfverlemnadt, plenum plenorum afslutades samt R. o. Ad.
åtskiljdes å Kongl. Slottet kl. ’/4 3 e. m.
In fidem,
O. Hrakel.
Onsdagen den 8 Februari 1860.
Plenum kl. 6 e m.
Justerades ett prot.utdr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs K. Mits denna dag å RiksSalen öfverlemnade Nåd.
Svar i anledn. af åtskilliga utaf IL St:r vid innev. Riksdag antagna
Grundlagsförändringar; Och beslöts, att detta Nåd. Svar skulle meddelas
Exped.Utskit, lör att iakttagas vid Riksdagsbeslutets upsättande.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskits Betänk. N:o I, i anledn. af K. Mits Nåd.
Skrifvelse med öfverlemnande af förslag till 2 årgångar nya predikotexter
och till ny kyrkohandbok.
3S2
lien 8 Februari e. m.
4:de punkten, innefattande Utsk:ts hemställan i afs. a del nya
kyrkohandboksförslaget.
Hr von Koch, Nils Samuel: Då insen ännu anmält sig
för att tala och jag förmodar, att denna punkt icke får passera
alldeles utan diskussion, anhåller jag att få veta huruvida något
prot.utdr. från de andra RiksStånden inkommit samt hvad beslut
de i saken fattat, och anhåller jag derjemte att sedan få ordet.
I anledn. häraf uplyste undertecknad, att, beträffande den nu
förevarande punkten, Högv. PresteStåndet beslutat, att R. Strr skulle
hos K. M:t i underd. anmäla, det de funnit kyrkohandboksförslaget
böra till bruk i församlingen antagas, likväl med de af PresteStåndet
i dess underd. skrifvelse ilen 14 Oktober 1857 föreslagna
förändringar, hvaremot Välofl. BorgareStåndet dels bifallit Utsk-.ts
tillstyrkan, att underd. anmälan borde ske derom, att R. St:r funnit
det ifrågavrde förslaget icke böra vinna nådigt bifall, och dels
ansett ett nytt förslag till föreskrift i handboken: »om enskild
skrift enligt Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855» böra uprättas,
men att någon underrättelse om Hederv. BondeScåndets beslut i frågan
ännu icke ankommit.
Hr von Koch: För min del ämnar jag icke motsätta mig
Utsk:ts förslag, och, ehuru jag visserligen icke är kompetent att bedöma
värdet af det tiva handboksförslaget, anser jag dock de mäns
namn, sora utarbetat detsamma, och den gillande granskning, det
vunnit inom PresteSt:t, vara en borgen för dess förtjenster. Jag
skulle också icke haft någonting att deremot anmärka, så vida det
blott gällde mig sjelf; trien jag tror att man icke bör vidtaga eu
förändring, sådan sorn denna, utan den största varsamhet. Man har
haft exempel uppå, huru schismer upstått vid den nu gällande handbokens
antagande, och det är icke omöjligt att sådana äfven nu
skulle komma att upstå, isynnerhet som icke ens inom det Stånd,
som ©tvifvelaktigt bäst är i tillfälle att bedöma saken, full enighet
egt rum om dess antagande. Jag tror äfven, att folket i allmänhet
haft allt för litet tillfälle att lära känna förslaget, för att kunna
derom stadga sitt omdöme. Afven under förutsättning att det vinner
allmänhetens godkännande, anser jag dock att man bör afvakta någon
tid, för att se om händelsen blir sådan, och ett upskof af en
liiksdags-periods längd tror jag icke blir skadligt. När det en gång
skall antagas, blir äfven den frågan ganska vigtig, huru det bör
antagas och om man kan öfver hela landet införa en sådan förändring.
Man vet att, när den nya psalmboken skulle införas, före
slogs
att den skulle påbjudas öfver hela riket, men Carl Johan
satte sig deremot, och de, som förut ifrigast hade önskat det förra
voro de, som efteråt mest prisade konungens vishet. R. o, Ad.,
torde påminna sig. att det öfverlemnades åt församlingarna sjelfva
att antaga psalmboken eller icke, och den antogs också efter hand,
Detta har visserligen medfört den olägenheten, att åtminstone för
några
Deli 8 Februari e. m.
några år sedan funnos en eller annan församling, som icke begagnade
den nya psalmboken, men en stor mängd tvister förekoms dock
genom det så småningom skeende antagandet. Skulle emellertid
handboksförslaget vid denna Riksdag antagas, vet jag icke om den
bör påbjudas till efterlefnad på en gång eller småningom. Det förefaller
mig som om det senare sättet vore svårare, och allt detta är
ämnen, som man beliöft diskutera något mera än hittills varit fallet.
Förslaget har icke utom det Högv. Ståndet undergått någon vidlyftigare
granskning, och ehuru det visserligen kan sägas, att det skulle
gå lättare att införa det, om någon sådan granskning icke skett,
kan det dock hända att man misstagit sig, och jag anser derföre
icke farligt om man skulle dröja några år i en fråga af den be
skaffenhet
som denna och intilldess saken vunnit ett allmännare
godkännande. Jag röstar derföre för bifall till Utsk:ts hemställan.
Hr Tham, Casper Wolrath: Det kan egentligen icke
vara synnerligen angenämt för mig att upträda i denna fråga, så
vida det besannas hvad jag ryktesvis hört omtalas, att förslaget
redan genom två Stånds beslut vid denna Riksdag fallit. Jag ber
dock att i korthet få anföra de skäl, hvarföre jag anser detta förslag,
åtminstone i vissa delar, hafva bort bifallas.
Då R. St.-r anhöllo om en revision af kyrkohandboken, grundade
sig denna anhållan icke på en nyck, utan på den öfvertygelse
att de väsendtliga brister, som förefinnas i den nuvarande
handboken, borde korrigeras. Dessa brister komma således nu att
qvarstå, om frågan skulle vara afslagen af tvenne Stånd. Väsendtliga
brister skulle likväl hafva blifvit afhjelpte och månget rättvist
klander förebygdt, om man åtminstone velat antaga vissa kapitel
i det nya förslaget. Man kan möjligen säga, att de Komitterade,
sora utarbetat detta förslag, gått längre, än R. St:r hos
Kongl. Maj:t anhållit om. Så begärde R. St:r, vill jag minnas,
endast revision af handboken: här äro hela kapitel omarbetade.
Ser man t. ex. på t:sta kap , finner man att Hrr Komitterade framställt
förslag till en nästan fullständig förändring af högmesso gudstjensteu.
Skulle det emellertid öfverlemnas åt mig sjelf att välja
mellan den gamla handboken och det nya förslaget, skulle jag icke
tveka att antaga det sednare. Det eger nemligen ett så afgjordt
företräde framför den förra, att jag icke tror, det någon med deri
minsta sakkännedom skall kunna jäfva detta omdöme. En sanning
är det likväl, som jag anser mig icke böra förbigå, med särskildt
hänseende till detta första kapitel, att ritualen för vår högmessa,
sådan den tinnes i vår handbok, så införlifvat sig med folkets åsigter,
att man otvifvelaktig! skulle kanske till en början störa mångens
andakt genom ett för hastigt antagande af ett nytt. Uti lithurgiskt
hänseende kan man icke annat än önska framgång redan
åt detta första kapitel, men för det religiösa lifvets befrämjande
torde det icke vara absolut nödvändigt, då man icke hört något
klander emot det nu gällande, och hade något funnits, sorn varit
afvikaude från tron och sanningen, så hade tvifvelsutan klandret
H. 111.
Den 8 F e b r n a r i e. m.
nog låtit höra sig. Måhända hade det också legat mindre vigt på
ett b rådstört ad t antagande af detta törsta kap.; det hade sednare
kunnat göra sitt företräde framför det gamla gällande. Antager
män åter icke några af de andra kapitlen i det nya handboksförslaget,
så kan jag icke finna annat, än att Svenska kyrkan och
Svenska folket, derigenom gjort en stor förlust.. Så må jag framställa
":dra kap. Detta handlar nemligen om litanian och de allmänna
kyrkobönerna. Jag ber att få påminna om att i det tiva
förslaget finnas kyrkoböner för alia högtidsdagar, hvilket icke är
händelsen i den nuvarande handboken. I denna finnes t. ex. ingen
särskild bön för kyrkoårets första dag, Irsta Advents-Söndagen,
men deremot för Nyårs dagen, och hvilken af dessa båda dagar, som
bör sättas främst i betydelse, behöfver jag löke undersöka.
Det torde vara enhvar af 11. o, Ad. bekant att en bland de
vigtigaste och största rörelser sorn i närvarande ögonblick genomgår
Svenska kyrkan, är baptismen. Den har också uptagit det. döpelse-foimulär,
som finnes i gamla handboken. Jag vill icke påstå
att deruti innehållas några irrläror, men säkert är att döpelsen der
icke framstår fullständigt såsom något nådemedel, men allena som
en religiös akt; i det nya förslaget eger detta likväl rum, och skulle
man derföre vidja mellan det. gamla och det nya, skulle man icke
behöfva tveka en minut för att antaga det sednare. Jag har visserligen
hört här på Riddarhuset, att i detta förslag finnes ett åter
uptagandeafexorcismen
och abrenuntiationen, men deraf finnes icke ett
spår, hvaremot just i en af de vigtigaste punkterna, der det talas
om menniskans synd, det är gjordt på ett så fullkomligt och enkelt
sätt, att baptismens invända ngar derigenom skulle alldeles tillbakakastas.
I afs. på dopet, synes man väl kunna tillägga, att., när man
af vår Herre emottagit den största nåd som gifves, menniskan borde
möta denna nåd med bön och tacksägelse; så är dock icke förhållandet
i den gamla handboken mer än till skenet och i dunkla
ord; i förslaget finnes detta åter framhållet.
Fortsätter jag vidare, kommer jag till 4:de kapitlet om barnens
nattvardsgång. I afseende derå äro många brister afhjelpta.
Må jag här blott påpeka en, som likväl mer rörer formen. Uti
gamla handboken finnes t. ex. med bestämdhet föreskrifvet, att bar
nen
skola konfirmeras på en söndag och att deras första nattvardsgång
sedermera skall försiggå på nästa högtidsdag. Jag behöfver
icke har för R. o. Ad. nämna, huru oändligen lång och ansträngande
en sådan söndag verkligen blir, för både lärare och barn, då
den allmänna gudstjensten och konfirmation förenasmed hvarandra.
Låt oss först besinna en kanske lång väg till kyrkan. Barnen måste
sedan under en helig oro och väntan bevista gudstjensten, hvilken
de mången gång för sin rörelse icke kunna upfatta. De hafva vanligen
då ett större behof att bedja än höra. Derefter skola de förhöras
och sedan aflägga sina löften och förbindelser. Man kan icke
begära hvarken att barnen eller lärarne skola bibehålla den friskhet
i tankar och framställningssätt, som äro nödiga. Man har också
på flera ställen varit tvungen att bryta emot, nämnde föreskrift, t.
Den 8 Februari e. m.
ex. i Stockholm, der konfirmationen vanligen sker på Fredagen.
Jag vet också en församling i min hemort, der vägen till kyrkan
är så lång och olägenheterna så stora, att man ansett sig böra
lemna lag och föreskrift å sido, och utsätta konfirmationen på Lördagen.
Det nya förslaget lemnar här valfrihet.
Jag kommer nu till följande kapitel i förslaget. Professor
Sundberg i sin reservation anför som en bön till E. St:r,
att de icke skola förbigå detta kapitel, utan att antaga det. Det
lör nemligen de sjukas skriftermål. Kommer en prest till en sjuk.
kan han nu icke annat, om han troget skall följa föreskrift, än efter
gällande formuläret aflösa den döende. Jag hemställer om detta
alltid kan vara tillräcklig tröst för en döende. Jag har under min
embetstid vid sådana tillfällen också frångått det vanliga formuläret,
och jag har gjort det utan att på något sätt riskera att blifva tilltalad.
Jag vet dock flera af mina embetsbroder, som, drifna af sin
pligt känsla, ansett sig icke böra frångå de gifna föreskrifterna. Jag
anser att presten i detta fall borde hafva fullkomlig rättighet att
handla efter sin öfvertygelse och icke vara så bunden af det gamla
formuläret, som nu är händelsen, och genom hvilket han, kanske
emot sin vilja, sårar det samvete, sorn fastmer behöfde syndaförlåtelsens
frid.
Jag vill icke trötta 11. o. Ad. genom att påpeka flera dylika
förhållanden, men man skulle deraf ytterligare finna, att förslaget
innehåller flere både nödiga och nyttiga förbättringar. För min
del bifaller jag derföre Komitterades förslag, oeh skulle verkligen
yrkat detta bifall på förslaget i dess helhet, om jag icke visste att
det redan fallit genom två Stånds beslut. Jag har nu uttalat mitt
bifall till förslaget, för att åtminstone till protokollet hafva uttalat
min bestämda öfvertygelse om så väl nyttan som fördelen af antagandet
af både en ny kyrkohandbok, som företrädesvis af vissa
delar deraf.
Hr Tersmeden, Nils: Jag instämmer hufvudsakligen i
deu siste värde talarens yttrande. Jag anser för min del det nya
förslaget vara godt, och att det vore en stor vinst för Svenska kyrkan
om det blefve helt och, hållet antaget. Om man jemförer det
kapitel för kapitel med gamla handboken, tror jag icke att någon
skall tveka att gifva detsamma företrädet.
Jag ber att till besvarande få uptaga några af Utskits skäl.
Utsk:t säger att läsarne gifvit anledning till detta förslag; jag tror
i olikhet dermed, att anledningen dertill icke var dessas klagomål,
utan Justitie-kanslerns anmälan hos Kongl. Maj:t, i ändamål att
förekomma söndringar. Det är ganska sannt att nu förevarande
förslag icke tillfredsställer separatismen; denna har också icke varit
komitterades afsigt med förslaget. De hafva funnit att handboken
lider af brister, som måste afhjelpas. Den är mycket rik på vackra
ord, men måhända på bekostnad af kärnan. I detta afs. tror jag,
att det nya förslaget har stort företräde. Nu säger Utsk:t att det
icke försports någon allmännare klagan öfver vår handbok; men
kan man väl begära, att det skall blifva någon sådan klagan öf
-
Den 8 Februari e. m.
ver ett verk, som dock är grundadt på bibelordet? Lika litet,
säger man, bar någon särdeles tillfredsställelse lörnummits öfver det
nya förslaget. De, som förstå desse angelägenheter, äro viii egentligen
våra prester, och de hafva gillat detta förslag.
Den förste talaren, som här yttrade sig, sade, att, ehuru han
gillade hvad Utsk:t framställt, han dock ansåg att förslaget icke.
varit underkastadt någon allmännare kritik. Det har dock varit
kändt och tryckt i mer iin 6 år, och det har äfven blifvit granskadt
af två Riksdagars Prestestånd.
Man säger vidare, att det icke är något brådskande att antaga
förslaget. Det är likväl icke meningen att nu antaga det, ty äfven
oin 11. 8t:r skulle göra det, beror det af Kongl. Maj-.t att fastställa
R. St:rs beslut.
DA emellertid meningarne varit delade i afs. å förslagets antagande.
vill jag icke yrka derpå i dess helhet, utan inskränker
mig till hvad en reservant, Professor Sundberg begärt i afseende
på 2, 4, 6, 7, 9—14 kapitlen. Med uteslutande af de öfriga kapitlen,
tror jag att det vore en stor fördel om de nu nämnde bletve
antagna. De böner, som innehållas i 2 kap., äro utan gensägelse
mera kärleksfulla och mera grundade på kristlig anda, än i den
gamla handboken.
Gr. Hamilton, Henning: Då jag tillstyrkt K. M:t att
inhemta R. St:rs yttrande öfver ifrågavarande förslag till förändrad
kyrkohandbok, hvilket utgjort föremål för pröfning af sammansatta
Lag- och Ekon.Utsk., är det klart att jag för min del måste
anse detta förslag ega bestämda företräden framför den gamla
handboken, och jag hade således knappast behöft begära ordet för
att få denna min mening förvarad i R. o. Ad:s protokoll. Jag
medgifver att då man genomläser förslaget och jemför det punkt
för punkt med gamla handboken, så kan man finna ett och annat
uttryck, som för den, hvilken icke bedömer frågan ur lithurgisk
synpunkt, kan synas bättre eller lika godt i na gällande handbok,
samt att man också af sådan anledning kan tveka, huruvida förändringen
är nödig. Men jag är också lika öfvertygad om att hvar
och en, som med upmärksamhet genomläser detta förslag, skall
finna det ega så stora fördelar, att han icke skall tveka att skänka
detsamma sin röst. Efter hvad jag med tillförlitlighet hört, lärer
emellertid förslaget genom två Stånds beslut vara förfallet, och det
är således ingenting att derom säga. Man måste värdera en känsla,
sorn fasthåller vid en handbok, efter hvilken vi alla från vår
barndom sett alla religiösa ceremonier förrättas, och man bör i
detta afseende icke vidtaga någon förändring, förr än den af en
allmän öfvertygelse påkallas. Men jag måste likväl beklaga, om
resultatet af denna Riksdags förhandlingar skulle blifva ett rent
afslag, hvarigenom frågan måhända skulle vara fallen för en längre
tid, än önskvärdt vore. Det är nemi. klart, att om K. M:t af R.
St:r icke får erfara någonting annat, än en förklaring, det R. St:r
icke funnit skäl att antaga ett af K. M:t framstäldt förslag, så
gäller detta såsom ett afslag, hvilket åtminstone kan framkalla be
-
Den 8 Februari e. m.
357
tiinkligliet vid nit tili en följande Riksdag liand ligga ett nytt förslag.
1 den stallning, jag innehar, anser jag det icke lämpligt att
söka framkalla en önskan från R. o. Adis sida till K. Majit, men
jag ber att få förklara, att om jag varit i en annan ställning, skulle
jag hafva sökt arbeta för en sådan utgång, att 11. Stil- ingått till
K. Mit med en underd. framställning, att högstdensamme måtte
under tiden intill nästa Riksdag låta vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
det nya luindboksförslaget kunde blifva spridt bland församlingarne
och således närmare kändt, på det att framställning derom
måtte vid nästföljande Riksdag kunna göras till R. Stir. Nu
går detta icke an; men jag tror att det hade varit ett sätt. att
förekomma den öro, som för närvarande finues och hvilken troligen
inverkat på dem, som, ehuru de erkänt förslagets företräden, nu
likväl förkastat detsamma.
Frih. Raab, Carl Adam: Genom hela landet går ilen re
ligiösa
frågan; alla hafva omfattat den med största intresse, och
det är derföre jag ber att R. o. Ad. måtte fästa större upmarksamhet
vid dess behandling, än man eljest skulle göra. Den förändring
i system, som inträffat derigenom, att i spetsen för Eckles.-  Depit blifvit satt en lekman i stället för en prest, har, efter min
öfvertygelse, varit i så fall till stor fromma, som man eljest sett
att de kyrkliga reformerna under den föregående regimen icke stigit
ett tuppfjät framåt. Det är derföre glädjande att i spetsen för
detta Depit kommit en man, som har hela landets förtroende, erkänd
skicklighet och kunskaper; och ehuru de reformer, som nu äro
ifrågasatta, icke äro af någon genomgripande art, utan mera hålla
sig till de närvarande fordringarna, är ^let dock med tillfredsställelse
man ser, att man vill framgå på förbättringarnes och utvecklingens
bana. Jag erkänner dock, att jag anser en mycket vigtig fråga
hafva blifvit afgjord under den nya ministern, nemligen frågan om
kyrkomöten, hvilken blifvit afslagen, och jag började med anledning
deraf verkligen frukta, alt de kyrkliga reformerna icke skulle gå.
vidare framåt, utan det syntes som om man ville gifva företräde
åt det prelatensiska förmynderskapet och absolutismen inom kyrkan.
En hädangången häfdatecknare har sagt, att det går en oro genom
tiden; och han har rätt. Det är icke dagens oro, som bortgår
vid qvällen, det är en genomgripande oro inom hela samhället.
Det är tidehvarfvets ideer, som genomströmma både Kyrkan och Staten.
Med afs. härpå kan den kyrkliga representation, som vi här ega,
icke upfylla det oafvisliga behof, som förefinnes. Vi veta, Mine
Hrr! att vår nuvarande representation är sammanblandad af elemeuter
både ur Kyrkan och Staten. Derigenom har också det onda
upstått, att antingen Staten slukat Kyrkan, eller tvertom. Vi veta
också att med undantag af några reformer, som skett på de sednare
åren, ingenting under de föregående femtio blifvit inom kyrkan
uträttadt. När vi t. ex. företaga deli fråga, som i dag utgör
föremål för öfverläggningen, och efterse, huru den blifvit behandlad,
så finna vi, att den blifvit af K. Mit hänskjuten till PresteStåndet
vid 1851 års Riksdag. Vi finna också att den uteslutande hand
-
368
Den 8 Februari e. m.
lagts af detfa Stånd, och att det icke förunnats några lekmän att
deltaga i komitterades arbete. Följden har också blifvit den, att
man så viii utom representationen sorn inom Stånden har föga eller
ingen kännedom af detta arbete. Hvarje lag måste utgöra ett uttryck
af sin tids rättsbegrepp; om så är. måste också 1684 års
kyrkolag vara ett uttryck af sin tids, som var absolutismen. Man
finner deraf att Dom-kapitlen föreslå och K. M:t ensam beslutar
i alla kyrkliga frågor, och församlingarne blifva icke hörda ens öfver
hvad de skola bedja och tro. Vi måste anse detta vara ett
tyranni, och det finnes icke något värre sådant, än det som rör
tro. Men om Kyrkan skall kunna upfylla sin bestämmelse, måste
hon på samma gång hafva en vexelverkan nedåt, som hon styres
upifrån. När vi besinna att redan ifrån kristendomens första tid
kyrkomöten voro allmänna, t. ex. i Konstantinopel, så måste vi
förundra oss öfver, att någon sådan utväg i vår tid icke finnes för församlingarne
att få sina tankar och öfvertygelse]- uttryckta. Om vi
blicka omkring oss i andra länder, finna vi att der existera synoder.
Se vi t. ex. på det mest absolutistiska land i verlden, t. ex. Österrike,
så hafva dess protestantiska undersåter hållit synoder; mendell
Svenska Kyrkan qvarstår på samma ståndpunkt som under enväldets
tider. Likväl har Staten undergått stora revolutioner och senast
har den genom händelserna 1809 fått en helt annan form.
Bör icke äfven kyrkan i samma mån framgå på utvecklingens bana?
Bör den ej hafva en form, som, analog med Statens, inrymmer oss
så pass frihet, att vi kunna få kyrkomöten. Med anledning häraf,
äfvensom af 59 § Ii.O., vill jag väcka en motion, hvarigenom jag
önskar befordra införandet af dylika möten. Men jag ber att få
upläsa denna motion, sedan jag först yttrat mig öfver det förevarande
förslaget.
En talare har berömt detta förslag och sagt, att det har
många förtjenster. Han yttrade äfven att, man och man emellan,
ginge den föreställningen, att det skulle innehålla läran om abrenuntiationen
och exorcismen. Det är dock icke händelsen med detta
förslag, men väl med det förut eller 1854 utarbetade. 1 allmänhet
är det ganska farligt att vilja genom ett påbud införa en ny
ritual, eller en ny liturgi eller agenda. Vi veta t. ex. att i
Preussen, då Fredrik Wilhelm år 1822 ville påbjuda en ny sådan,
hvilken skulle utgöra en förening af den Lutherska och Reformerta
bekännelsen, mycket oväsende till följd deraf upstod, sfi alt t. o.
m. militären måste ar,litas. Lugn inträdde icke förr än år 1829,
då man måste utgifva en ny agenda. Jag anser sål. att stor varsamhet
är af nöden i denna sak; men då jag, ehuru ifrande fölen
förbättrad handbok, anser att denna fråga bör behandlas på
ett kyrkomöte, ber jag att få instämma i Utskits förslag.
Härefter uppläste Frih. Raab följande motion:
En vördad och lärd Biskop har i ett föredrag vid ett Prestmöte,
för circa 13 år sedan, framställt den frågan: »Om med det
orubbliga lugn, som herrskade inom Svenska kyrkan, icke tillika åt
-
Den 8 Februari e. m.
SS»
följde, en säkerhet och en hvila, som kunde leda slutligen till likgiltighet,
,»
Denna fråga ar påkallad och tiden sjelf har besvarat den. Ur
den likgiltighet och formalism, som behäftat och ännu fortfar att
vidlåda vår kyrka, hafva vi blifvit sent omsider väckta af samina
oro, sorn genomgår det religiösa litvet i alla bildade stater.
»De utomordentliga politiska skakningar — så fortfar han —
sorn sednast öfvergntt Europas fastland, hafva en märkvärdig inverkan
på folkens inre tillstånd, deras tänkesätt och seder, sorn
icke varit utan inflytande på Norden, liksom de häftiga jordbiifningarne
i Södern äfven hos oss kännas uti deras sista dyning. Hvad
dervid de inre förändringar inom kyrkan angår, så härleda de sig
frän tvenne särskilda ursprung, den ena uppifrån, från lärarne och
deras sätt att behandla läran, den andra nedifrån och bestående i
förändringar inom länke- och iefnadssättet bland folket.»
Reformationens återgång till den äldsta kristendomens grundsatser
och bruk upphiifde den politiska skilnaden emellan prest
och lekman. Presterskapets kall liar derigenom blifvit ett församlingens
updrag, prestön lärare och predikare af ordet, förvaltare af
nådemedlen; genom messoffrets försvinnande ej mera en offrare och
medlare emellan Gud oell menniskor. Saligheten har blifvit vär
gemensamma angelägenhet. Hunned är hierarkiens grund bruten.
Det kyrkliga medvetandet, elter mer än 1000:årig dvala, har
med reformationen kommit in i församlingen och öfverstigit de
gränser, prelaturen och enväldet för detsamma utstakat, reformationen
har återbringat församlingen sin rätt. Men reformationens
män, som uppdrogo bevakandet af kyrkans högsta angelägenheter
åt furstarne, hvartill de hade många skäl, hade icke så noga öfverlagt
hvarthän det skulle föra. Sedan efter de stora reformatiouskrigen
församlingens deltagande i de kyrkliga angelägenheterna sä
småningom aftog, i samma mån som furstemakten tillvexte, så förlorade
folket sitt sammanhang med kyrkan, som allt mera blef
papistisk och byråkratisk, ett kyrkligt appendix till den sig utbildande
embetsmaniiastateri, med flere eller färre hierarkiska tillsatser.
Så befinner sig vår Svenska kyrka i närvarande ögonblick såsom
en statsinstitution under regeringens högsta och presterskapets
omedelbara ledning. Visserligen kunna folkets representanter vid
Itiksdagarne om kyrkans angelägenheter rådslå såsom om statens,
dock hittills utan serdeles inflytande. Visserligen eger PresteStit
en fjerdedel i representationsrätten för Staten, men detta är något
helt annat än kyrklig representation, hvarom presterskapets städning
till kyrkan bärer omisskänneliga tecken; alltså mäste erkännas
att denna representation icke kan sägas vara kyrklig, och att
kyrkan lider af samma öde som Staten, att i närvarande ögonblick
föreställas af en representation, som har föga bekantskap med dess
väsende och rätta natur. Det är nemligen påtagligt, alt våra Ständer
hafva än mindre sammanhang med Kyrkan än med Staten, om
de kunna sägas ega något, ty ingen kyrklig organisation sammanbinder
folket med kyrkan, om icke kyrkorådet skall räknas för en
:S60
Den 8 Februari e. m.
sådan, ehuruväl den, i sitt närvarande skick, är utan ringaste inflytande,
en pappers-organisation eller något dylikt.
Kyrkan saknar sålunda helt och hållet all representation. Det
för kyrkan vådliga i denna belägenhet behöfver knappast påpekas.
Vi kunna litet hvar inse den farliga ställningen, hvartill hon kommit.
För det första: en klagande hjord, missnöjd och otillfredsstäld,
sönderfallande i schismer och sekter. För det andra: ett
presterskap, byråkratiskt, hierarkiskt, sökande i kyrkans gudomliga
auktoritet anledningen för ståndsstatuter och privilegier — och det
i en tid, då alla sådana äro försvunna eller existera blott till namnet
— som gynna deras uteslutande makt och icke ega med den
religiösa kulten annat sammanhang, än att bevisa den låga ståndpunkt,
på hvilken kyrkoförfattningen befinner sig. Och för det
tredje den raskt framilande tiden med sin oro. reformbegär och revolutionära
anda mot allt bestående, som hotar sjelfva statskyrkan
med uplösning, om hon fortfar att vara prelaturens eller magtens ödmjuka
slaf och icke reformerar sig i tidens anda.
Den kyrkliga författningen intager för kyrkans utveckling samma
rum i det kyrkliga samhället, som statsförfattningen i den
politiska staten. På begges harmoniska utveckling beror folkets
religiösa och politiska trefnad och utveckling, statens storhet och
moraliska kraft. I en stat med konstitutionella förmer måste raan
hafva en med hänseende till kyrkan konstitutionel författning.
Ojemnhet i denna utveckling — en vida utvecklad statsförfattning
eller politisk frihet, vid sidan af en långt efterstående
kyrklig författning, hvilande pä religiös obscurantism eller intolerans
eller kyrklig okunnighet och likgiltighet, gifver falsk riktning åt
menniskans verldsliga sträfvanden och, utan att underbädda det
inre lifvet med tillräcklig moralisk och religiös grund, åstadkommer
en rigtning utåt — i det verldsliga lifvet — i köttet — som är
källan till råa passioners öfvermakt, till hat, afund, egennytta och
sedeslöshet, m. fl. laster, hvilka äro fräckare i våra dagar än eljest
under mången föregående kyrkans utvecklingsperiod.
Men i fråga om en sådan kyrkoförfattningens utveckling framställer
sig frågan: Huru bör en sådan verkställas?
»Skall, i den närvarande tiden, någonting serdeles gagneligt kunna
uträttas, säger Thomander '), så måste man ha folket med sig. Detta
gähle i gamla tider om de bestyr, som då voro de vigtigaste, om krigets
värf. Man har sällan sett att ens den, som annars gerna velat vara
ensam om allt, har önskat vara ensam om drabbningen. I våra tiders
fredliga sträfvanden är folkets deltagande icke mindre oumbärligt.
Ty det ena arbetet, såsom det andra, är ett stridens arbete,
en oro och en kamp, der den enskilda styrkan, så stor hon
än må vara, dukar under, om hon har mängden emot sig. Man
må förakta och hata den profana hopen så mycket man behagar,
man må säga allt ondt om honom — och det är visst, att allt
ondt kan sägas med sanning så väl om hopen, som om dem, som
förmena sig deröfver uphöjda — folket måste vara med; detta är
demokratiens sanning i despotier så väl som republiker. Kyrko')
Om Svenska Kyrkans och Skolans angelägenheter.
Pen 8 Februari e. tn.
3fil
mötet Iean, om det skall något uträtta, icke längre bestå af prester
allena; så mycket förtroende behåller aldrig presterskapet i en
kyrkostat. Kyrkolagskomitén har föreslagit ett kyrkomöte med ett
mindre antal lekmän bland dess ledamöter. En lekman ifrån hvart
stift bredvid en vald prest, äfvenledes ifrån hvardera, samt alla biskopar
och begge de theologiska fakulteternas professorer skulle utgöra
denna församling. När dertill kommer att mötet endast skulle
ha rådplägande rätt, så synes i sanning ingen våda för den verldsliga
makten kunna upkomma af en så oskyldig sammankomst, med
erkebiskopen som ordförande och ecklesiastikministern som regeringens
kommissarie. Onekligen gör äfven ett sådant kyrkomöte mera
bråk och besvär än intet kyrkomöte. Frågan är blott huruvida man
icke skaffar sig mera bråk på halsen genom att undvika detta, än
genom att underkasta sig det. Frågan är tillika huruvida man i
våra dagar, utan ett föreg:de kyrkomöte, således endast på grund
af några domkapitels skrifvelser och en skrifvelse ifrån Ständerna
eller måhända ifrån PresteStåndet, skall kunna antaga en ändrad
Kateches, en ändrad Kyrkohandbok, en ändrad Evangeliibok. Till
någonting så fantastiskt, som tanken på en förändrad Kyrkolag,
behöfver väl frågan icke utsträckas.»
I Staten utveckla sig våra konstitutionella former, och den
absoluta konungamakten har lemnat. allt mera plats för det konstitutionella
majestätet. F^olket intränger allt mer i styrelsen genom
tidsenliga institutioner, hvartill räknas våra komunala och
representativa organisationer. Hvarför icke så inom kyrkan? Här
gäller hvarken mer eller mindre än vår andeliga hälsa och kan
någon omsorg vara oss mera angelägen än denna.
Djupt genomträngd af tanken om behofvet af en kyrklig representation,
hvarom så många kyrkans män förenat sig; i medvetandet
af församlingens gudomliga rätt att deltaga i den kyrkliga
styrelsen och lagstiftningen, går jag att vördsamt föreslå följande
förslag för kyrklig representation, icke såsom någon nyhet
inom det protestantiska kyrkolifvet, fast mera en tillämpning af den
Bajerska protestant ska kyrkans författning på våra förhållanden,
så mycket angelägnare, som den centralisationslusta, som utgör styrelsens
karakteristik och som man bringat i system, särdeles hvad
kyrkan angår, hvarigenom man förvandlar henne till statsdepartement,
endast bringar ett säkrare förderf öfver vår redan i formalism
sjunkna statskyrka.
Jag vågar derföre vördsammast föreslå följande nya kyrkliga
organisation, nemligen :
l:o. Stiftsmötet.
Stiftsmötet består af:
a) Stiftets Biskop, sjelfskrifven ordförande i Stiftssynoden.
b) De öfrige Konsistoriiledamöterne.
c) Stiftets alla Kyrhokerdar och v. Pastorer inom så väl stadssom
landsförsamlingar.
d) En lägre prestman från hvarje prosteri.
För detta ändamål samlas prosteriets alla Komministrar och
Adjunkter hos Kontraktsprosten, på hans kallelse, till val af leda
-
302
Den 8 Februari e. m.
mot för Stiftsmötet, 14 dagar förr än Stiftsmötet sammanträder.
Valet sker medelst slutna sedlar och frånvarande ledamot eger i
valet deltaga genom valsedel, som insändes till mötets ordförande.
e) Hvarje församling välje på allman sockenstämma, i öfverensstämmelse
med K. M:ts nåd. Förordn. för Sockenstämmor i Riket,
inom sig i Maj månad hvarje år 2:ne lekmän till elektorer.
Pastor utlyser dag för valet i sockenstugan. Inom hvarje prosteri
sammanträda första söcknedag i Juni, på kallelse af Kontraktsprost,
alla prosteriets elektorer i den församlings kyrka, vid hvilken Kontraktsprosten
är anstäld, och välje genom slutna sedlar 4 lekmän
inom eller utom sig att vara representanter vid Stifts-svnoden.
Ordföranden sammankallar Stiftsmötet pä dag han sjelf finner
lämplig i Juli eller Augusti månader hvarje år. Kungörandet sker
frän alla predikstolarne inom stiftet en månad före sammankomsten
och sammanträdet skall ega rum i den stiftsstad, der ordföranden
residerar.
Stiftsmötet väljer inom sig vice ordförande.
Sammankomsten varar i 3:ne söcknedagar, börjas och slutas
med bön.
Till öfverläggningsämuen höra:
a) Redogörelsen öfver det kyrkliga 1 ifvet inom stiftet, den ordföranden
sjelf upställer eller updrager åt någon synodens ledamot
af PresteStåndet upställa och i synoden upläsa.
b) Alla ärenden, som höra till Kyrkoväsendet.
Motioner för ändring i författningar och statuter skola, skriftligen
författade, inlemnas till ordföranden 8 dagar före mötets
sammankomst. Blifva sedan, i den ordning de inkommit, föredragna
vid Stiftsmötets sammankomst.
Stiftsmötet eger ingen beslutanderätt.
Eger likväl petitionsrätt till K. M:t i frågor, som angå stiftets
kyrkliga angelägenheter. De beslut, i hvilka Stiftsmötet förenar sig,
hänskjutas till Kyrkomötet, som deröfver vidare må öfverlägga.
All rösträtt utöfvas per capita. Enkel röstpluralitet är afgörande.
Stiftsmötet väljer inom sig, de år Kyrkomöte eger rum, 4 andliga
och C verldsliga representanter till ledamöter i Kyrkomötet.
2:o. Kyrkomötet.
Kyrkomötet utgöres af:
1. Erkebiskopen, sjelfskrifven ordförande i Kyrkomötet.
2. Ecklesiastikministern, v. ordförande.
3. Rikets alla Biskopar.
4. Ledarnöterne i theologiska fakulteterne i Upsala och Lund.
5. Genom val per capita utses en ledamot af hvarje Konsistorium
att vara ledamot af Kyrkomötet.
6. Af de andeliga och verldsliga ledarnöterne af stiftssynoderna,
som härtill blifvit valda.
Kallelse till Kyrkomötet utgår af Erkebiskopen eller, under
tjenstens vacans, af Ecklesiastikministern, och Kyrkomötet sammanträder
i Stockholm hvart 3:dje år i Augusti eller September månader.
Till öfverläggningsämuen höra:
Deli 8 Februari e. m.
a) Redogörelse för det kyrkliga Sifvet inom Riket, den ordföranden
sjelf upstäiler eller updroger åt någon mötets andeliga ledamot.
att upställa oell mötet föreläsa.
h) Alla ärenden, som höra till kyrkoväsende!
Motioner för ändring i författningar och statuter skola, skriftligen
författade, upläsas på lörsta dagen af Kyrkomötet, och skola,
i fall någon ledamot sa fordrar, bordläggas till följande dagen, dä
de till föredragning förekomma i den ordning, de blifvit inlemnade
oell sedan beredde.
c) Skalle Kyrkomötet vilja för särskilda frågors behandling
tillsätta ett eller flere Utskott, så må dertill lemnäs tillstånd, om
plurnliteten så åslundar.
d) Kyrkomötet varar, om ärendenas mängd så påfordrar, 14
dagar, och kan ännu ytterligare förlängas genom K. Mits serskilda
bifall.
e) Hvarje dess ledamot åtnjuter 5 Rdr bko per dag i traktamentspenningar
och skjuts för 3 hästar, sorn utbetalas at Statskassan.
Kvrkomötet eger ingen beslutande eller verkställande maki.
Besluten skola underställas K. Mits pröfning och bifall, för att
blifva såsom lag gällande.
All rösträtt utöfvas per capita. Enkel röst pl ursil i tet är afgörande.
Uptagen af många göromål, har min tid varit för kort och
för öfrigt min förmåga otillräcklig för att upstiilla ett så vigtigt
förslag, och ehuru de första förslag, från hvem de komma må, troligen
komma att vara ofullständiga, så får jag, med hänseende till
de först upgifna skälen, likväl påyrka, att, i fall detta mitt förslag
i sitt närvide skick icke kan af R. St. biträdas, R. St. ville
hos K. Mit i underdthet anhålla, att lian täcktes förordna en komité
för utarbetande af ett förslag i denna syftning för kyrklig
representation, att föreläggas näst sammanträdande R. St.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskit,
Denna motion begärdes af flere ledamöter på bordet.
Gr. Sparre, Brik: Efter den episod, somna inträffat, anhåller
jag att få återgå till ämnet, eller om det nya handboksför
slagets
antagande. Det har blifvit anmärkt, att det ifrågavarande
af Utskit afstvrkta förslaget skulle ega obestridliga företräden fram
för
den nu gällande handboken. Jag vill icke inlåta mig i några
särdeles djupa resonnementer, huruvida i nämnde handbok ina kunna
finnas något uttryck, sorn icke strängt och noga öfverensstämmer
med den ytterligaste ortodoxi; men hvad jag tror mig med visshet
kunna säga, är att inom den Svenska församlingen den gamla handboken
är omtyckt, och att detta icke skulle blifva händelsen med
den nya. Till stöd härför behöfver jag blott anföra första sidan
af förslaget och jemföra dess innehåll med hvad den gamla handboken
innehåller angående högmessogudstjensten. En hvar af oss,
Mine Hrr! har tvifvelsutan djupt kant det sköna och .upbyggliga i
364
Den 8 Februari e. m.
de orden »helig, helig, helig etc.», hvarmed vår nuvarande högmessa
börjar. Man har häremot invändt, att det skulle vara olämpligt
att erkänna Guds storhet och nåd, innan man gjort syndabekännelsen.
Men i stället för det nuvarande »helig, helig, helig
etc.» föreslår man: »Helig är Herran Gild Zebaoth» etc. Jag frå
gar,
kan det vara skäl att utbyta det vackra ingångsspråket, som
vi nu hafva, emot det, sorn komiterade föreslagit? Jag tror icke
att meningarne kunna vara delade härom; åtminstone vore de det
icke, inom Utsk:t, med undantag af några bland PresteStåndets
medlemmar. I de fles a öfriga delar af förslaget har jag, för så
vidt de afvika från våt nuvarande handbok, oaktadt jag försökt
sätta mig in i de olika åsigter, som för förslaget legat till grund,
icke kunnat finna några så bindande skäl, att jag skulle kunna tillstyrka
en förändring i nu bestående förhållanden.
Man har i synnerhet fästat sig vid vår handboks döpelse-ceremoniet,
och ansett såsom ett stort misstag deruti, att till faddrarne
framst».)lea den fråga: »Barn! vill du till denna tro varda döpt,
och genom dopet till dessa heliga pligter förbindas?» Man anser
nemi., att det endast borde heta: »Barn! vill du till denna tro
varda döpt?» Skulle väl nu den återstående meningen innebära
ett så stort misstag om vår lära, att icke vådan af dess bibehållande
är särdeles stor.
I afs. å skriftermålet hafva åtskilliga sekter inom landet fästat
mycken vigt vid det i vår handbok införda absolutions-formuläret,
hvilket de ansett felaktigt. Förslaget gör emellertid deruti ingen
ändring, utan den vilkorliga absolutionen qvarstår.
I fråga om brudvigseln hafva några ord blifvit utbytta mot
andra, hvilka dock äro af den beskaffenhet, att de, som icke äro
desto mera invigda i hemligheterna, icke kunna förstå, hvaruti
skilnaden ligger. Brudvigseln börjar nu sålunda: »Dyre Kristne!
Äktenskapet är af Gud sjelf stiftadt till samhällens bestånd och till
förenade makars inbördes hjelp, att lätta lifvets mödor, mildra mötande
bekymmer och genom en sorgfällig upfostran bereda efterkommandes
sällhet.» I förslaget lyder denna början sålunda:
»Käre Vänner! Äktenskapet är af Gud sjelf stiftadt, då Han i begynnelsen
såg, att det icke var godt, att mannen var aliena, och
derföre skapade qvinnan till hans hjelp, och välsignade dem och
sade: varer fruktsamme, och föröker eder, och upfyller jorden.»
Jag kan i sanning icke finna någon synnerlig skilnad emellan dessa
ord. Vidare står det i nu gällande handbok: »8å bör ock hu
strun
med kärlek och tillgifvenhet möta sin man, ömt deltaga med
honom i omsorgen om deras hus, och så skicka sig, att hon må
täckas den make, hvilken hon gifven är till hjelp.» Dessa ord hafva
i förslaget blifvit sålunda förändrade: »Så har ock det äkta
Ståndet ett stort värf att i Herrans tjenst utföra. Genom äktenskapet
vill Herran uppehålla sin kristenhet på jorden. Hvarje hus,
som genom äktenskapet grundlägges, vill Flan hafva till sitt hus,
der Han varder känd och ärad, och der medlemmar upfostras för
trons himmelska rike.» Äfven i afseende härå kan jag icke uptäcka
Den 8 Februari e. m.
3 6.'i
någon väsendtlig skilnad mellan den gamla handboken oell förslaget.
Beträffande åter bönerna, så eger en verklig skilnad rum, och
jng vill icke bestrida att vissa af dem kunna innehålla förbättringar.
Men om 11. o. Ad. icke skulle finna handboken böra i öfrigt förändras,
hemställer jag om det är skäl att allenast i detta fall göra
en förändring.
Efter det vigseln föträttats, säger presten, enl. gällande handbok,
bland annat: »Så 8ro de nu icke tu, utan ett» etc. Dessa ord
lyda i förslaget sålunda: »Så äro de icke nu tu, utan ett kött»
etc. Jag kan i sanning icke finna hvaruti förbättringen härvidlag
består.
Det skulle trötta R. o. Ad. alltför mycket att fortsätta denna
jemförelse. Det är möjligt, jag erkänner det, att frågor här förekomma
af det djup, att jng ej kunnat genomtränga dem, och att
ett företräde i något afs. kan finnas i det ena framför det andra.
Men jag tror icke att det för församlingarne i allmänhet kan vara
af någon stor vigt, att de ord, som jag upläst, utbytas mot de i
förslaget förekommande.
En talare har fästat mycken vigt vid 2:dra kapitlet, som
handlar om litanian och kyrkobönerna. Hvad den förra beträffar,
har jag jemfört den med den gamla, och jag kan icke finna något
företräde hos den nya.
Man har vidare sagt, att den tanken, att döpelsen är ett nådemedel,
icke är tillräckligt uttryckt i gamla handboken och att
denna akt borde sluta med tacksägelse till Herran, som meddelat
menniskan detta nådemedel. Jag läser dock i slutet på döpelsen,
att presten skall tillägga följande erinran till församlingen: »Kristne,
låfom oss höja tacksamma och vördnadsfulla hjertan till Gud, som
genom döpelsen öpnat för oss ingången i Kristi rike.» Jag vet
icke hvad detta är, om icke en tacksägelse till Gud, för det Han i
döpelsen gifvit oss nåd.
Samme talare har sagt att 4:de kap., som handlar om ungdomens
beredelse till sin första nattvardsgång, borde förändras derföre,
att det blir alltför långt och tröttsamt för barnen att vid en
söndag undergå det förhör, som föregår deras konfirmerande. Om
vederbörande prester, för att förkorta denna tid, hvilken, jag medgifver
det, är stundom för barnen nog lång, ville följa handbokens
föreskrift och i möjligaste korthet vid förhöret genomgå grunderna
för vår salighetslära och våra trosartiklar, tror jag att någon förändring
i omförmälda hänseende icke erfordras.
En talare har slutligen anfört, att den nya agendan i Preussen
åstadkom så mycken orolighet, att vapenmakt t. o. m. behöfde
anlitas för att stilla den. Detta talar åtminstone icke till fördel
för antagande af den nu för oss framlagda agendan. Då gamla
handboken hos oss år 1811 förändrades, förorsakade denna förändring
mycken split, ehuru den var af behofvet högeligen påkallad.
Skulle vi då nu, sedan vi uuder 50 års tid hunnit vänja oss vid
nu gällande handbok, sedan den blifvit känd och älskad af folket,
ombyta den för att framkalla ny split. Jag fruktar nemligen för
D en 8 Februari e. ra.
att i bI!nifinhet skulle jemförelse» emellan det gamla oell nya icke
utfalla till det sednares förmån.
Dessa äro de grunder, till följd hvaraf Utsk-.t icke ansett sig
kunna tillstyrka förslagets antagande. Detta har också redan fallit
genom två Stånds bifall till Utsk:ts hemställan, och något särdeles
vidlyftigt ordande i ämnet, torde derföre icke vara af nöden. Hvad
som deremot torde vara af vigt att diskutera, är den önskan, som
här blifvit framställd, att R. o. Ad. skulle för sin del besluta en
skrifvelse till K. M:t, med anhållan att handboksförslaget måtte
spridas bland lörsamliugarne och derefter en liv propos. i ämnet aflåta?
till Rikets näst sammanträdande St r. Jag har tillkännagifvit
de orsaker, hval före jag för min del icke kan instämma i förslaget,
och då jag tror att detsamma i vissa delar tarfvar många förändringar,
innan det kan vinna församlingarnas godkännande, samt då
det dessutom af PresteSt:t icke blifvet antaget sådant, det är. utan
med åtskilliga väsendtligt) modifikationer, tror jag icke att det vöre
riktigt ändamålsenligt, att R. o. Ad. nu på det omnämnda sättet
uttryckte ett gillande af ett förslag, hvilket icke ens af det Stånd,
sorn företrädesvis mäste anses känna det, blifvit godkänd t utan stora
förändringar, och sorn jag tror i sitt nuvarande skick icke kommer
att vinna nationens bifall. Jag vågar för min del tro, att ett så
beskaffadt tillkännagifvande, som Usk:t gjort, nemligen att R. St:r
icke anse förslaget böra vinna nåd. bifall, ej bör utgöra något hinder
för K. M:t, att,, derest han skulle finna lämpligt, efter vidtagna
förändringar i vissa delar af förslaget, vid en kommande Riksdag
aflåta nåd. propos. om dess antagande i de delar, som kunde finnas
lämpliga och ändamålsenliga.
Pä dessa skäl vågar jag för min del anhålla om bifall till
Utskts Betänk.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Då jag, i likhet med
sammansatta Lag- och Ekon.Utsk:ts majoritet, anser en sådan förändring,
som den ifrågav-.des förslag innehåller, icke vara af behotvet
påkallad, anhåller äfven jag att få i korthet med några ord redogöra
för mina åsigter i ämnet,, hvarvid jag likväl icke ämnar
ingå i några närmare detaljer, hvilket vore så mycket öfverflödjgare,
som de tillräckligt fullständigt blifvit af den siste värde talaren uptagne.
Jag önskar derföre blott kasta en blick på frågans historik
och dess allmänna betydelse. I förra fallet förekommer den omständigheten,
att den punkt i Betänka, hvilken under f. m. afgjoides
genom votering, leder sitt ursprung från en underd. skrifvelse
af R. St:r till K. M:t„ När man nu anser, att R. St:r äro
Svenska folkets representanter och att de äfven tills vidare lära få
betraktas som Svenska Kyrkans, så var det säl. en landets önskan,
som K. M:t velat gå till mötes, och det var också derföre, som
jag röstade för bifall, emedan jag ansåg förslaget vara ett uttryck
af nationens opinion.
Hvad åter handboksförslaget angår, så vet man att detsamma
utgått ensamt från PresteSt:t, och är således icke en R. St:rs,
utan blott ett enskildt ItiksStånds önskan. I fråga om sjelfva sa
-
D e n 8 Februari e. m.
367
ken, så känna vi nila. alt Svenska Kyrkans Gudstjenst, likasom
alla kristna kyrkors, utgöres hufvudsakligen af två delar, nemligen
ordets predikande och altar-tjensten eller messan. Beträffande den
förra, som i sjelfva verket borde vara en skrift-tolkning, så kan
den naturligtvis vara lika mångfaldig, som skriften sjelf. Den vänder
sig också mera omedelbart till individen. Ett helt annat förhållande
eger rum med hvad man kallar messan och dess urgamla
beståndsdelar, Sanctus, Credo, Confiteor och Benediktionen. Vi
veta att den leder sitt ursprung från den gamla katolska kyrkan
och vi hafva bibehållit den i sina grunddrag. Syftet var, att man
borde samla sina tankar och lyfta sina hjertan till Gud, aflägga sin
syndabekännelse och slutligen tacka och lofva Gud för hans nåd.
Som jag nyss nämnde, äro dessa båda afdeiningar af Gudstjensten
af helt olika natur. Hvad som i messan afhandlas, talar mindre
till individen, än till massan eller församlingen i sin helhet. Massan
fäster sig mindre vid orden, såsom fallet är vid en bibelförklaring.
Här är deremot mindre fråga om ordens stränga afva
gande än om den anda, hvaraf församlingen bör genomträngas.
Af de tre talare, som här yttrat sig till förmån för det nya
förslaget, nämnde den förste, att det icke funnes någonting irrlärig!
i vår gamla handbok; den andra gick längre och påstod, att
der icke ens finnes något fel, utan endast brister, och den tredje
talaren yttradej om jag rätt påminner mig, att han respekterade
deri åsigt, som tvekade att vidtaga en förändring i berörde hänseende,
enär den icke vore grundad i någon allmännare öfvertygelse
om behofvet deraf. Nu frågas, sedan jag sökt antyda den
egentliga källan, hvarifrån förslaget leder sin uprinnelse, nemligen
från ett enda Stånd, och då man vet, att det blifvit utarbetadt uteslutande
af medlemmar från samma Stånd och att det blifvit kommuniceradt
egentligen blott inom kontrakterna, huruvida det kan betraktas
såsom uttryck af en natioualönskan, eller ens vara af folket
kändt och begrundadt. I likhet med den siste värde talaren, tror
jag alt Svenska folket icke uttryckt något behof af denna förändring,
och jag behöfver för min del icke något annat skäl för att
bifalla Utskit hemställan.
Den andre talaren medgaf visserligen, att förslaget icke vunnit
några allmännare sympathier. Han medgaf äfven, som jag tror,
att den gamla liturgien icke vöre föremål för något klander. Nå
väl! hvarföre då antaga den nya? Reservanterna hafva utförligt
yttrat sig öfver bristfälligheterna i vår gamla handbok, och att det
nya förslaget vore bättre. Jag vill härpå blott svara, att om frågan
vore om en civil eller kriminel lagstiftning, skulle jag gå in
på hvad reservanterna yttrat; ty i afs. å en sådan är hvarje ord
af vigt. Här är dock icke fråga om något dylikt, utan om boner,
om det sätt, på hvilket församlingen skulle uttala sig inför vår
Herre. Om äfven ett eller annat uttryck vore felaktigt, anser jag
det icke betyda något, enär den gamla handboken dock allmänt erkännes
vara renlärig och dessutom icke några klagomål deröfver
från församlingarnas sida försports. Jag anser att dessa skäl taia
308
Den 8 Februari e. m.
tillräckligt för ilen opinion, jag här framställt, och jag röstar alltså
för bifall till det resultat, hvartill sammansatta Utsk:t kommit.
Hr Tham: Jag nödgas nästan börja med samma ord, som
sista gången, då jag tog R. o. Ad:s npmärksamhet i anspråk, nemi.
^ att det är skäligen otacksamt att yttra sig öfver ett förslag, som
L vid denna Riksdag är förfallet. Och otacksammare måste det vara,
j då jag har så föga förhoppning att se mig understödd i mina be
mödanden.
Jag hade också ämnat förskona R. o. Ad. från att
åhöra mina ord, så framt jag ej hade ansett mig nödsakad att här
upträda vida tuera i egenskap af prest, äti som medlem af detta
Stånd. Ty svårligen kan jag höra en sådan uplattning af det rer
ligiösa lif vet, som här blifvit framställd, utan att söka inlägga en
l protest deremot. Till en början gläder det mig att af de många
t talare, som yttrat sig efter mig, ingen enda velat motsäga mig i
min uptättning rör-.de nödvändigheten af en förbättring i 2:dra,
[ 4:de och 6:te kap. af nu gällande handbok. Jag hade hoppats,
att, derest icke förslaget fallit i två Stånd, jag åtminstone hade
i kunnat vinna en seger i alside på dessa kapitel. En enda talare
har, för att försvara Utskits Utlåt.., börjat med att anföra de första
orden i lista kap. af det nya förslaget samt visa att gamla
^ handboken derutinnan i väsendtlig mån är bättre, än nämnde för
J
slag, som blifvit inför R. Stir framlagdt af K. M. och utarbetadt
, af särskilde komiterade. För att bedöma, hvilket som är bättre,
J tror jag att det är nödvändigt, att man ställer sig på trons stånd
punkt
och bortlägger alla de tankar och de intryck, som menniskan
mottagit af yttre saker utan hjertats behof. Det är visserligen
en vacker och herrlig hymn, som börjar vår gudstjenst; men
jag hemställer till hvar och en, som noga betänker dessa förhål
landen,
huru många, som verkligen kunna af hjertat sjunga denna
lofsång, utan att förut hafva nedböjt sig i stoftet för himmelens
Herre, erkänt sin synd och emottagit nådens fullhet i sitt eget
bröst. Jag tror, att hvar och en lätt nog torde inse, så vida han
djupare tänker sig in i saken, att man först måste rödja väg för
nåden, först känna att man blifvit delaktig utaf den, innan man
kan upstämma denna lofsång; eljest är det blott munnen, som
sjunger, men hjertat är fjerran derifrån. Innan jag lemnar detta
ämne, måste jag fästa upmärksamheten på en annan sak. En
värd talare har frågat, hvilket som är vackrast: »Helig, helig, helig.
Herre Gud Zebaoth», edler »Helig, helig, helig. Herre Gud, Allsmäktige».
Jag svarar derpå, att man måste hålla komiterade räkning
derför, att de tagit, bibelordet, sådant det verkligen förefinnes
i den Hel. Skrift. Egentligen hade jag icke behöft bemöta denna
anm. af den värde talaren, emedan, när jag förra gången hade
ordet, jag just särskildt, nämnde om detta kapitel och förklarade,
att jag ville för min del antaga det, men i betraktande deraf att
jag icke visste huru församlingarne skulle uptaga denna genomgripande
förändring, jag likväl tvekade att för deras skull göra det.
Förslaget är möjligen ännu icke så bekant, att det kumle motta
-
Den 8 Februari e. m.
gas så välvilligt, som jag önskade, utan kanske i första hand störa
mångens gudstjenst.
Den värde talaren öfvergick derefter till kap. om vigseln.
Jag nämnde det icke; men jag anser mig nu böra bemöta de inkast,
som deremot blifvit gjorda. Talaren fästade sig vid uttrycket,
att mannen skall vara qvinnans hufvud. Äfven dervid håller
jag komiterade räkning derföre, att de tagit bibelordet ostympadt
och sådant det finnes i den hel. urkunden. Men hvarföre anförde
icke talaren hela liknelsen sådan den står, utan stympade densamma?
Der står just i samband till de lösryckte orden, att likasom Kristus
är församlingens hufvud, sä skall mannen vara hustruns. Jag
tror, att denna bild om Kristus och församlingen väl i denna stund
borde framhållas, för att ingjuta en renare och högre kärlek, än
den, som man mången gång möter i vigselns ögonblick.
Talaren kom derefter till döpelsen, och fästade sig blott vid
ett ställe deruti, nemi. Prestens fråga: »Barn, vill du till denna
tro varda döpt, och genom dopet till dessa heliga pligter förbindas?»
Det var vid sednare hälften af denna fråga, som talaren med
förkärlek dröjde. Jag vill derpå svara, att det uti dessa ord icke
ligger något farligt; men tillägget undanskymmer dock den del af
döpelsen, som är det vigtigaste, nemi. dess egenskap af nådemedel.
Jag har många gånger förrättat dop-akten, och visserligen sjelf aldrig
funnit mig stött af dessa ord; men det är obehöfligt att tillägga
ord, hvarigenom döpelsens högsta sanning kan undanskymmas
för dem, som fara vilse om denna sanning.
Vidare uptog den värde talaren till besvarande emin vändning,
som jag sjelf gjort i afs:de på nattvardsbarnen och deras konfirmation.
Då jag hade ordet, ville jag icke uptaga K. o. Ad:s tid
med det dogmatiska i detta kap., utan endast det formella. Talaren
ansåg, att man borde göra akten så kort som möjligt. Hvem
har motsagt detta? Men efter hvilkendera blifver denna akt kortast
och värdigast, efter det nya förslaget eller den nu gällande handboken?
Derpå är talaren skyldig mig svar. Jag ber att få nämna
ett exempel i afs:de på detta förhållande. Är 1855 konfirmerades
i Jakobs kyrka 224 nattvardsbarn på en dag. Om jag äfven med
bästa vilja i verlden velat förkorta tiden, så hade jag dock icke
kunnat göra det utan att kanske såra och kränka månget barn i
denna stund. Hvarje barn måste höras, och förhöra 224 fordrar
tid. Och om man äfven skulle hoppa öfver ett eller annat barn
och befria det ifrån svar, så skulle hos detsamma framkallas ett så
sorgligt intryck, att det skulle medfölja under hela lifvet. Icke
blott barnet skulle deraf lida, utan äfven dess föräldrar. Det har
också en gång inträffat, att ett barn vid förhöret blef af ofrivilligt
förbiseende förbigånget, och jag vill icke beskrifva, ännu mindre
åter se förnyade de ledsamma följder, sora deraf upkomrao. I allmänhet
nödgas väl den värde talaren, han må för sin del bifalla
förslaget eller ej, medgifva den sanningen, att det gamla nu gällande
handboksförslaget tydligen bär prägeln af de ord, som stå i
K. M:s skrifvelse till dem, som den tiden hade updrag att utarH.
III. 24
STO
Den 8 Feb*ruari e. ra.
beta detsamma, nemi. att de skulle noga rätta sig efter tidens
smak och lynne. Jag beklagar att dessa ord inflytit i nämnde
skrifvelse. Den tiden3 smak och lynne var i dessa lil veta frågor
icke så sanna eller allvarliga sorn nu. Hade troslifvet den tiden
varit hufvudfråga, är jag förvissad om att den löshet, som vidlåder
den nu gällande handboken, aldrig kommit att vidlåda densamma.
Man må säga, att språket i det nya förslaget icke är så vackert
som i det gamla; men det iir en fördel att kunna säga, att det
är desto djupare och desto trognare enl. Skriftens ord, och denna
förtjenst anser jag vara tillräcklig för att häfda förslagets företräde
framför det hittillsvarande.
Frih. Cederström, Rudolf: Billigtvis kan ingen opartisk
bedömare
af detta ämne förneka de komiterade, som hatt sig updraget,
att derom utarbeta förslag, den redliga vilja, det allvarliga
forskningsnit och det samvetsgrannt derå nedlagda arbete, som utmärka
detsamma. Men om det skulle visa sig, att komiterade upfattat
sitt uppdrag ur en annan synpunkt, än som af församlingarne
ansåges önskvärd, så får man väl icse, med afseende på den
förtjenstfulla flit och möda ensamt, som derpå blifvit nedlagde, godkänna
sjelfva arbetsprodukten, derest den i sig skulle vara mindre
tillfredsställande. Och som förhållandet synes mig vara sådant,
måste jag för min del upriktigt anse, det goda skäl förefinnas för
det slut, hvartill Utsk. kommit. Jag är ock, i likhet med Utsk.,
öfvertygad, att separatisterna säkerligen icke skulle finna sig tillfredsstälda
med de ändringar i nu gällande ritual, som blifvit föreslagna,
under det att å andra sidan det långt öfvervägande flertalet
af Svenska församlings menigheter skulle finna sig smärtsamt
berörda af dessa samma ändringar, och, långt ifrån att genom dem
ledas till någon ökad upbyggelse, finna den fromma känslan för
gudstjenstens värde och högtidlighet mer eller mindre störd.
Man har sagt, att förslaget icke är tillräckligt kändt. Under
denna förutsättning har Hr Gr. Hamilton, med den utmärkta
takt och grannlagenhet, som städse utmärka denne riddersman, nyss,
utan att sjelf vilja framlägga det såsom ett bestämdt yrkande, dock
till andras möjliga uptagande yttrat den idéen, att It. o. Ad.
skulle hos K. M;t anhålla, det Högstdensamme måtte till nästa
Riksdag göra komiterades förslag närmare och allmännare kändt.
Detta har sin naturliga förklaringsgrund i den hos honom subjektiva
öfvertygelse om förslagets, åtminstone i vissa delar, gifna företräden
framför nu gällande handbok. För dem deremot, som icke
hysa enahanda subjektiva öfvertygelse, ser jag icke något skäl, att
besvära K. M:t med en sådan framställning, som dessutom skulle
leda till åtskilliga kostnader, hvilka icke upvägdes af motsvarande
nytta, så vida förslaget i alla fall ej bör antagas. Mine Hrr, jag
har under den tid, som förflutit sedan sista Riksdagen, vistats inom
åtskilliga olika delar af riket, och det får jag förklara, att så
långt som komiterades förslag framträngt, har det, långt ifrån att
vinna bifall eller mötas med förtroende, snarare framkallat mycken
ledsnad samt allvarliga farhågor, och det hos tänkande personer af
Den 8 Februari e. ra.
371
alla samhällsklasser och olika bildningsgrader. Den Svenska menigheten
älskar den ritual, som nu är antagen. Man invänder att
de 50 år, hvarunder den varit gällande, skulle betyda föga emot
den vida längre tidrymden dessförinnan. Men man besinnar då
icke, att de 5 0 år, hvarunder hela den nu lefvande generationen
upvuxit, äro för densamma oändligt betydelserikare än hvilken annan
historisk period som helst. Alla tiders historia, och vår icke
minst, visar för öfrigt på det mest träffande sätt, att hvarje förändring,
af någon betydenhet, uti det häfdvunna gudstjenstritualet
eller den s. k. lithurgien, merändels åstadkommit inom menigheterna
ganska mycken oro och bekymmer, de der stundom icke aflupit
utan kännbarare skakningar jemväl uti staternas politiska lif.
Med den yttersta varsamhet endast böra alltså dylika ändringar
företagas, och måhända aldrig eljest, än när det kan visas, att någon
verklig irrlärighet inrotat sig i besagde ritual. Men i detta
fall har icke någon sådan irrlärighet kunnat åberopas eller bevisas,
som skäligen bordt grundlägga en förändring. Komiterade tyckas
deremot hafva i allmänhet trott, att Svenska församlingen icke vöre
vuxen upfattningen af det högstämda, formsköna språk och den poetiska
lyftning i ordasättet, som utmärka
före velat i dess ställe sätta ett lägstämdt, tarfligt, att icke säga
simpelt uttryckssätt, som de förmenat mera enligt med menighetens
behof och fattningsgåfva. Jag åter tror icke, att sådant öfverensstämmer
med den Svenska nationens skaplynne. Den älskar fastmera
det lysande och fulltoniga, synnerligen i de hänseenden, der
en viss högtidsklang är i sig sjelf enlig med tillfällets art och natur,
såsom just i afseende på gudstjenst och andra högtidliga religiösa
förrättningar, vigsel och sådant mera.
Den siste värde talaren har ansett, att »gloria major», eller
det högstämda lofvet, icke bör hafva sin plats förr än längre fram
under gudstjensten, och långt efter det syndabekännelsen blifvit aflagd.
Jag deremot tror, att vid inträdet i helgedomen bör den
första känslan vara riktad mot Herren. I samma stund, som jag
lyfter raina tankar till Honom, upstår ett behof att äfven tacka,
prisa och lofva Honom; och först då märker jag min egen ringhet
och felaktighet; först då är rätta stunden för syndabekännelsens afgifvande.
Jag tror derföre icke, att nu gällande ritual i denna
del behöfver eller bör vidkännas någon förändring.
Då Utsk. jemväl i öfriga delar, efter min öfvertygelse, troget
och riktigt upfattat allmänna tänkesättet i detta ämne, anhåller jag
om propos. på bifall till Utsk.-s hemställan.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Sedan det nu är be
kant,
att PresteStåndet för sin del antagit det nya handbokslörslaget,
men Borgare- och BondeStånden deremot bifallit Utsk:s Betänkande,
är denna fråga vid innev:de Riksdag förfallen; det synes
således vara bortkastad tid att vidare orda derom. Men då frågan
onekligen är af vigt, och något måste göras för att lugna de
ömma samveten, hvilka icke finna sig tillfredsst&Ida med det nuvarande
förhållandet, samt på det att K. M:t må vid nästa Rike
-
»72
De» 8 Februari e. ro.
dag till lt. St. åter kunna framlägga ärendet till förnyad behandling,
får jag hemställa det R. o. Ad. ville, roed afslag å Utsk:s
Betänk., för sin del besluta, att hos K. M:t i undihet anhålla, det
K. M:t täcktes vidtaga sådane åtgärder, att det nya handboksförslaget,
roed de af PresteStåndet antagna förändringar, mätte
spridas till Rikets alla församlingar, samt, sedan detta sålunda blifvit
kändt och granskadt, K. M:t då till Rikets näst sammanträdande
Ständer ville göra den förnyade framställning i ämnet, hvartill
omständigheterna kunna föranleda.
Pir C a rlheim-Gy Benskjöld, Henrik Adolf Osear:
(se slutet af haft. Bil. N:o 3.)
Sedan öfvertäggningen härmed förkforats afsHutad samt H. Exer.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma yrkats dels bifall
till Utsk:s hemställan, dels utaf Hr Tersmeden, Nils, att 2, 4, &,
7, 9 —14 Kapitlen af Kyrkohandboks-förslaget mätte förklaras bör»
antagas, anmälde sig och yttrade
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få nämna, det jag i
mitt yttrande glömde att tillägga: »med de förändringar, som PresteStåndet
vid sednaste Riksdag gjort i detta förslag.»
Efter det Ilr Tersroedens nn gjorda tillägg blifvit uti framställningen
om hans yrkande intaget, fortsatte H. Exe. sin framställning
med uptagandet af Gr. Björnstjernas förslag, »att R, o.
Ad., med afslag å Betänk, i den föredragne punkten, måtte besluta,
att hos K. M:t i und. anhålla, det täcktes K. M. vidtaga åtgärder,
att det nya handboksförslaget med de af PresteStåndet antagna förändringar
må spridas till Rikets alla församlingar, samt, sedan det
sålunda blifvit kändt och granskadt, till Rikets näst sammanträdande
Ständer göra den förnyade framställning i ämnet, hvartill omständigheterna
kunna föranleda;» och tillkännagaf IP. Exc. slutligen,
att Hr Carlbeim-Gyllenskjöld hade yrkat, att R. o. Ad. måtte
godkänna förslaget med de af PresteStåndet antagna förändringar
samt, med anmälan derom, hos K. M. i underd. anhålla, det K.
M. täcktes låta promulgera den nya handboken å den tid, som
kunde finnas lämplig, och med förklarande, det hvarje församling
egde frihet att antaga den nya eller fortfarande begagna den gamla
handboken.
Efter gjorda proposir å bifall, först till Utsk:ts hemställan,
besvarad med starka ja och ganska talrika nej, sedermera till Hr
Tersmedens förslag, dervid svarades nej, vidare till Gr. Björnstjernas
förslag, då svaren utföllo med starka nej blandade med ganska
inånga ja, och slutligen till Hr Carlheim-Gyllenskjölds förslag, som
med starka nej besvarades; gjordes förnyad propos. å godkännande
af Utsk:ts hemställan, och då dervid svarades starka ja, blandade
med talrika nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Sedan Gr. Björnstjerna begärt votering samt Pir Tersmeden,
Nils, och Hr Carlheim-Gyllenskjöld förklarat, att de afstodo från
Den 8 Februari e. m
373
deras särskildta yrkanden och förenade sif' om Gr. Björnstjerna»
förslag, upplästes och godkändes följande voleringspropos.:
Den, som bifaller Sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs- oeh
Ekon.Utsk:ts i dess Betänk. N-.o 1 gjorda hemställan i afseende
å det nya Kyrkohandboksförslaget, röstar
J<i f
den det ej vill, röstar
Nej;
\ inner nej, afslår 11. o. Ad. förenämnde hemställan och antager
det af Gr. Björnstjerna afgifna förslag.
Efter voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 61.
Bej — 42.
Föredrogs Konst.Utskrts den 1 och 4 dennes bordlagde Mein.
N:o 4, med utlåtande ang:de Talmannens i BorgareStåndet vägran
å propos. på en inom Ståndet framstäld anmärkning emot en ledamots
behörighet att vara Riksdagsman.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Då jag önskar, att i en
fråga af den vigt, som denna, undvika hvarje obetänkt ord, har jag
skriftligen upsatt min mening, till hvilken jag anhåller, att II. o.
Ad. ville skänka några ögonblicks upmärksamhet.
Härefter anförde Gr. af Ugglas skriftligen:
M. Hrr! Den fråga, Konst.Utsk.t har haft att behandla, det
utlåt., det öfver densamma afgifvit, äro båda af den vigt, att jag
anser representantens pligt fordra, att icke med tystnad, hvilken
såsom likgiltighet kunde tolkas, förbigå desamma. Frågan gäller
nemi. ingenting mindre än den lagskipande maktens helgd, eu helgd,
hvilken revolutioner t. o. m. stundom aktat och hvilken endast
linnes åsidosatt der, hvarest despotismen under en eller annan form
är herrskande. Uti alla sannt konstitutionela stater deremot ser
man den lagskipande maktens oberoende hägnad med lika omsorg,
som de 2:tie andra konstitutionsmakternas. Man kan t. o. m. säga
att den förra företrädesvis såsom ett samhällets palladium är ansedd,
enär, så länge lag aktas, samhället alltid har ett säkert grundfäste
äfven under svåra politiska stormar, då deremot, om lag för
godtycke får vika och detta sednare inverkar på det votum, domaren
har att afgifva, icke allenast all enskild rätt är tillspillogifven,
utan, hvad än värre är, samhället kommer att botas med
uplösning, så till sitt innersta väsende, som ock uti hvarje dess
lögning. Af vår grundlag är denna makt äfven starkt omgärdad,
och, detta oaktadt, har Konst.Utsk:t — detta Utsk., som är satt
till grundlagens högsta vårdare och tolk, och som således företrädesvis
af denna grundlags såväl bokstaf som anda borde vara genomträngdt
— böjt samma makt under ett Stånds fåfänga. Man häpnar
öfver ett sådant förfarande! Söker man uti Betäuk:t de grunder,
på hvilka Utsk;t stödt sin åtgärd, hvad finuer man? Ett
»Ti
t> e ii $ Februari e. ui.
(svammel af svepskäl oell advokatorisk» skengrunder, hvilka näppeligen
ens Utsk.ts majoritet kunnat tilltro bevisande kraft. Under
sådana förhållanden är det representantens icke allenast rätt, utan
pligt, att med allvarligt ogillande uptriida. Jag vet, att man förnekat
denna rätt, att man velat påstå, att man, genom att begagna
den, skulle låta komma sig till last samma fel, som man förekastar
Ut,sk:t... Det förefaller mig dock som om en särdeles begreppsförvexling
ligger till grund för en sådan åsigt. Att söka uprifva Konst.-  Utskits dom, derom kan naturligtvis ej fråga ri pst a; men ifrån ett
ogillande omdöme är Ut sk:t lika litet fritaget, sorn någon annan
myndighet. Uti vårt laud, der ordet är fritt, äro sjelfva statsmakterna,
lör hvilkas beslut och domar man dock måste böja sig, underkastade
ett sådant. Och icke detta allenast. Ofver dem, hvar lör
sig, och deras åtgöranden finnes dom. Ofver Regeringen dömmer
riksrätten; uti det uplösande af Representationen oell föreskrilvande
af nya val, som uti de flesta representativa stater är tillerkänd regeringen,
finner man ett vädjande af regeringen till folkets dom rörande
det sätt, på hvilket representationen fullgjort dess åligganden. Till
och med öfver högsta domaremakten dömmer hos oss opinionsuäranden.
Någon dylik dom är Konst.Utskit icke underkastadt;
men just derföre bör det enskildt» omdömet, varnande och klandrande,
då derutaf göres behof, så mycket högre och friare uttalas,
på det att möjligen beträdda afvägar icke vidare må följas. Det
finnes dessutom ett särskildt skäl, hvarföre det är angeläget, att, om
Konst.Utsktt missbrukar sin maktfullkomlighet, deröfver inom Stånden
uttala ett ogillande. Ett olika förhållande eger nemi. ruin
emellan de domar, Konst.Utsk:t afkunnar, och dem, sorn af den
lagskipande makten fallas. Der denna sednare nemi. uti högsta
instans gifvit sitt utslag, blifver den tolkning af lag, den derigenom,
fastställt, ett för framtid, vid afgörande af liknande frågor, bindande
prejudikat. Så icke Konst.Utsk.-ts. Hvad nu af detsamma
blifvit afg ordt, nr endast en lex in casu, och binder lyckligtvis
ingalunda ett kommande Konst.Utsk.; och man skulle t. o. m.
kunna ifrågasätta, huruvida liuvide Utsk., om en dylik fråga med
den nu afgjorda åter komme under dess pröfning, skulle anse sig
för konseqveiisens skuld bundet till enahanda beslut. Endast, om
Representationen godkännande uptoge Konst.Utsk:fs afgörande, kunde
häfd möjligen beredas detsamma. För att detta icke må skp, bör den
ogillande meningsyttringen öppet framträda. För R. o. Ad. finnes
dessutom ett särskildt skiil att högt uttala densamma, enär en ledamot
af Adeln inom Ut,sk:t biträd t majoritetens meuing. Det bör
nemi., enligt mitt förmenande, för R. o. Ad. vara af vigt. att styrka
det denna enski 1 dte ledamots åsigt icke ens har att stödja sig på
någon fraktion inom detta Stånd, huru ringa den än vara må.
Pä grund af hvad jag lin yttrat, skulle jag helst velat, att R, o.
Ad. med ogillande laggt Utskits Betänk, till handlingarne; men
örn formen anses häraf sårad, må då åtminstone R. o. Ad. enstämmigt
uttrycka sitt ogillaude och med mig förena sig uti den än
-
Den 8 Februari e. m.
37»
skan, nit Konst.Utsk:ts nu afgifna yttrande kommer att stå såsom
ett enstaka missgrepp uti vårt konstitutionel» lif.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Ehuru detta Betänk,
icke kan blifva föremål för något K. St:rs beslut, önskar likväl
jag, likasom föregide talare, att få uttrycka min åsigt i iimnet, då
det. efter min upfattuing, icke kan ifrågasattas att derom, likasom
om hvarje annat föredragningsärnne, kan inom de särskilda Stånden
öfverläggas.
Detta Betänk, innehåller så många, enl. min öfvertygelse oriktiga,
jag hade så när sagt vidunderliga grundlags-tolkningar, att
jag i sanning icke vet, hvar jag skall börja. Jag vill dock göra
det i slutet, der lTlsk:t förklarar att 55 § P.O. icke medgaf Utsk:t
att ingå i pröfning af andra grunder för propos.-vägran än dera,
hvilka talmannen i BorgareSt:t åberopat, hvilken åsigt Utsk:t uttrycker
på det sätt, att Utsk:t anser sig endast hafva att ingå i
pröfning af den fråga, hvarå Talmannen vägrat propos. och hvarom
stridighet i åsigter förefunnits emellan honom och Ståndet.
Men »frågan» är hvad som blifvit föreslaget, icke de skäl, som af
talaren blifvit anförde. 5 5 § lt. O. lyder: »Landtmarskalk eller
Talman må ej kunna vägra propos., utom i det fall, då han finner
en väckt fråga bokstafligen strida mot grundlagens lydelse, börande
förut hafva skälet till sitt vägrande anfört. Skulle ej Ståndet med
honom instämma i begreppet härom, utan ändock yrka propos.,
ege han att förklara öfverläggningen hvilande och förvises målet etc.
— derpå roå propos. sedan icke vägras.» Den väckta fråga, hvarå
propos. vägrats, är i förev:de fall Hr Bomans motion; om denna
fråga strider emot grundlagen, skall besvaras; Talmannen åberopar
skäl för sin åsigt, men ingenstädes står, att det är dessa skäl, som
skola af Konst.Utslet bedömas, utan tvertom att det är frågan, som
skall bedömas. Godkänner man Utsk:s tolkning och anser dess
pröfning inskränkt till det åberopade skälet, så blifver följden, att
Talmannen finge vägra propos. ännu en gång på annan grund.
Men huru står det tillsammans med föreskriften att propos. icke
må vägras å hvad Konst.Utsk. förklarat icke strida emot Grundlagen
?
I sjelfva saken anser sig Utsk. hafva löst frågan genom den
skilnad, det upstälier emellan domstolen och Ståndet, hvilken skilnad
skulle bestå deruti, att det vore olagligheterna vid valet, som
skulle pröfvas vid domstolarne, då deremot behörigheten skulle pröfvas
inom Ståndet. Finnes då eri större olaglighet, än att en inkompetent
person blir vald. En lika rigtig som obarmhertig konseqvens
af denna åsigt har en reservant dragit, då han erinrar, att
i sådant fall pluraliteten af korporationerne kunde utse obehöriga
ledamöter, hvilkas val icke af domstolarne kunde underkännas, men
hvilka sedan i Ståndet kunde utvotera den behöriga minoriteten.
Utsk. har, såsom skäl för sitt slut, vidare ansett, att uttrycket
»laglig åtgärd» i 21 § E.O. icke skulle betyda hänvisning till
37*;
l)en 8 Kebruari e. ni.
domstol, utan endast en undersökning, sorn Ståndet sjelft skulle
föranstalta. Uttrycket, »laglig åtgärd» betyder dock, enligt allmänt
språkbruk, domstolarnes handläggning af ett mål, och det är motsatsen
emellan domstolens åtgärd och Ståndets åtgärd, som lagstiftaren
härmed velat utmärka, ty icke lärer väl hans mening varit
att Ståndets åtgärd, om Irågan var tydlig och klar, var olaglig,
och någon annan motsats än en af dessa två finnes icke i g. Det
synes mig temligen uppenbart, att lagstiftaren ansett sig kunna påräkna
att ett Stånd skulle kunna opartiskt afgöra om en fråga var
tydlig och klar, samt. i detta fall tillämpa lagen, men eljest hänskjuta
till domstol, hvaremot lagstiftaren icke gått längre i sitt förtroende,
utan, när uplysningar fordrades, ansett saken böra åt domstol
öfverlemnas.
Konst.Utsk. har vidare såsom stöd för sin åsigt ansett, att,
det i den 18 §:n förekommande stadgandet, att icke någon må
till Riksdagsman i Stånd godkännas utan vissa qvalifikationer, vore
ett bevis på att Ståndet egde uteslutande pröfningsrätt af dessa
qvalifikationer. Men, såsom en reservant äfven fästat, upmärksamheten
uppå, ett. så vigtig) stadgande kan icke i förbigående inrymmas
i en g, som lör öfrigt icke innehåller något om Ståndets
behörighet, och man eger minst i en grundlag, som bör tolkas efter
ordalydelsen, rätt att förvandla ordet i till af, hvilket likväl fordras
för tolkningens öfverensstämmelse med språket. Det skulle mindie
förvåna att Utsk. kommit på irrvägar i en fråga, som onekligen
har många svårigheter, om någon annan mening än Utskis icke
derom yttrats, men nu var förhållandet icke sådant, utan finnes
vid Betänk, fogad en reservation, der svårigheterna i afseende på
grundlagstolkningen i detta fall blifvit på det lyckligaste lösta.
Jag har måhända förbigått det märkvärdigaste i detta Betänk.,
nemligen Utskits försök att bevisa, att detta icke är detta eller att
den fråga, som blifvit i BorgnreStåndet framstäld, icke är densamma,
som redan blifvit prof vad i Högsta Domstolen. Af Ufskits
Betänk, finner man dock, att, Hr Boman i Ståndet framställt anmärkningar
emot, Hr Wallenbergs behörighet derföre, att, denne
icke vore bosatt eller idkade borgerlig näring i Sundsvall, för hvilken
stad han blifvit vald, samt att Talmannen vägrat propos. på
denna framställning, enär Högsta Domstolen förklarat, att Hr
Wallenberg, såsom i Sundsvall burskap egande och mantalsskrifven,
måste anses såsom derstädes bosatt. Jag öfverlemnar åt en hvar
att döma om icke här är fråga om samma sak. Men, säger Utsk.,
Högsta Domstolen har icke inlåtit sig i frågan om Hr Wallenbergs
behörighet, utan blott sagt, att lian borde få fullmakt,
hvilket betyder att Ståndet sedermera kan pröfva hans behörighet.
Härvid förekommer dock den omständigheten, att K. Mits Beflnde
genom sitt af Utskit anförde utslag »fastställt valet» och att Högsta
Domstolen fastställt K. Mits Befhides utslag, varande, såsom en
konseqvens deraf, förordnadt, att fullmakt skulle för Hr Wallenberg
utfärdas. För öfrigt är det klart, att, om Högsta Domstolen
icke ansett sig kunna pröfva kompetensen, så hade den åberopat
detta förhållande odh skjutit saken ifrån sig. Då jag således, i lik
-
Deri 8 Februari e. m.
377
liet med den siste värde talaren, anser att detta Konst.Utsk:s Betänk,
är i hög grad oriktigt, så må det äfven tillåtas mig att liar beklaga,
att ett sådant utlåtande blifvit afgifvet. Det konstitutionella
statsskicket har icke några större vådor, än om laglöshet och
oordning få inträda inom representationen. Representanterna hafva
icke någon juridisk ansvarighet och den moraliska kännes icke så
tung, då den delas af många. Talmannen är i främsta rummet
inom Ståndet tillsatt för att vårda lagen; men grundlagens stiftare,
som förutsatt misstag äfven hos Talmännen, hafva öfver dem
satt
tarne gifvit sitt högsta förtroende eller vården i sista instansen af
grundlagen sjelf. Jag mäste beklaga, att denna makt blifvit, på
ett sådant sätt som nu, utöfvad, och jag måste med den förre talaren
instämma i den önskan, att det må blifva sista gången någonting
sådant inträffar.
Många bifallsrop följde på detta yttrande.
Frih. Baab, Adam Christian: Visserligen bjuder 55 §
R.O. att Konst.Utsk:ts Utlåt, i en sådan fråga, som den förev:de,
icke är underkastadt någon ändring. Det är derföre och då jag,
lika med de båda föregående talarne, i hög grad ogillar, att ett så
beskaffadt utlåtande, som det förev:de, kommit ifrån TJtsk:t, samt då
det icke torde varn lämpligt att genom formligt beslut uttrycka
sitt ogillande, som jag icke finner någon annan utväg möjlig, än
att här höja min röst till uttryckande af detta ogillande, och jag
hoppas att icke någon, med undantag möjligen af den enda ledamot
af Konst.Utskit från detta Stånd, som icke reserverat sig emot
Betänkrt, skall gilla detsamma, Det skulle trötta B. o. Ad. alltför
mycket att, sedan man haft tillfälle läsa så grundliga reservationer,
som dem, hvilka blifvit afgifna af Hr Munck af Rosenschiöld och
ITr Cederschiöld, samt åhöra de yttranden, som här blifvit afgifna,
söka ytterligare genomgå Betänk:ts detaljer. Jag vill blott framhålla
en omständighet, eller hvarthän det skulle leda under partitider,
om Utsk:ts beteende blefve ett prejudikat. Jag frågar om
icke under sådana tider en misshaglig person sfi Re blifva utvoterad?
Om vi tänka oss tillbaka till 1823 års Riksdag och förhållanderne
då för tiden, huru lätt kunde icke inträffa, att personer,
som voro misshagliga för, vare sig Regeringen eller majoriteten
inom Stånden, blefve derifrån helt enkelt uteslutne! Det behöfdes
icke något annat, Mine Hrr! än att en ledamot upstälide en anklagelse
mot en annan, anklagelsen föranledde en votering, i hvilken
rådande partiet hade makten. Jag anser detta på det högsta
vådligt, och får derföre för min del protestera mot det resultat,
hvartill Utsk:t kommit, samt önskar att enhvar här närv:de måtte
likasom jag öppet uttala sitt ogillande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är förekommen af det
uplysande och väl deducerade yttrande, som blifvit afgifvet af Hr
von Ehrenheim, och vill för min del blott tillägga, att jag på det
3T8
J)en 8 Febrnsri e. m
högst» beklagar. att en ledamot af R. o. Ad., som bordt vara stiilld
öfver det parti inom Konstit.Utskit, hvilket bestämt utslaget i denna
fråga-, kunnat aecedera till detsamma och sål. medverka till det resultat,
hvaruti Utsk:t stannat. Jag vill icke säga, att detta resultat
innebär någon revolutionär tendens, men det innebär en tendens
till en parti-styrelse, som i sin utveckling kan blifva högst
förderflig. Jag frågar: hvart skulle den deduktion, Utsk:t genomfört,
i sina kouseqvenser leda? Om till ex. en valförsamling företoge
sig att till representant välja hvilken obehörig person som helst,
en omyndig, en cessionant, t. o. m. en qvinna, och detta val
ölverklagades, så skulle, derest i öfrigt alla lagliga törmer vore
iakttagne, enligt Konst.Utsk:ts åsigt, Kongl. Maj:ts Bef:de och
Högsta Domstolen icke vara behöriga att till pröfning uptaga frågan
om den valdes kompetens. Detta skulle deremot helt och
hållet öfverlemnas till det Stånd, hvaruti personen blifvit vald till
riksdagsman. Det skulle således kunna hända, att om t. ex. BorgareStåndets
valmän i de särskilda städerna valde idel prester eller
bönder, hvarefter de valda personerne infunno sig vid Riksdagen,
försedda med vederbörliga fullmakter,dessa kunde komma att, ehuru
fullkomligt inkompetenta, utöfva Riksdagsmannakallet. Man vet
nemligen, att JustitieStatsMinistern jemte Bauko- och RiksgäldsFullmäktige
icke hafva annat åliggande eller annan rätt än att pröfva,
huruvida de utfärdade fullmakterna öfverensstämma med det fastställda
formuläret. Det skulle sål. bero på Stånden sjelfva att
pröfva om ledamöterna vore behöriga, och om då pluraliteten vore
obehörig, skulle följden deraf naturligtvis blifva, att denna obehöriga
pluralitet godkände valen. Ja det skulle t. o. m. kunna inträffa,
att den olagligen valda majoriteten utvoterade den enligt
lag behöriga, så att slutligen hela Ståndet kunde komma att bestå
af obehöriga. Jag kan för min del icke fatta, huru det är möjligt
att man kunnat förbise dessa kouseqvenser af den dekreterade
principen, helst man icke synes åsyfta att vid en blifvande propos.
af Talmannen utesluta den här ifrågavarande ledamoten, sorn
synes stå väl inom Ståndet, utan endast lia haft i kikaren att, i
händelse en för det rådande partiet misshaglig och redan utesluten
person skulle blifva omvald, men af Domaremakten förklaras behörig,
kunna hindra dennes inträde. För detta ändamål hade man
likväl icke behöft en så lagstridig manöver, emedan en af Ståndet,
innan Domaren fällt sitt utslag, utesluten ledamot icke sedermera
lärer af Domaremyndigheten kunna förklaras berättigad
att inträda:, då nemligen Domaremakten måste respektera ett RiksStänds
beslut, lika mycket som Ståndet är skyldigt respektera Domaremaktens.
Jag anser således både högst klandervärdt och vådligt att en
stor och vigtig principfråga blifvit på detta uppenbart partiska sätt
af Konst.Utsk:t behandlad, och jag hoppas derföre, att, om än H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, skulle finna sig förhindrad att framställa
propos, på ogillande af Utsk:ts Betänk., detta ogillande dock mätte
af R. o. Ad. uttalas så enhälligt som möjligt.
Den 8 Februari e. m.
379
Frih. Cederström, Rudolf: Det bör icke förundra någon,
att en fråga af den synnerliga vigt och invecklade beskaffenhet, som
vidlåda den förevarande, gifvit anledning till mycket delade åsigter,
och alt de särskilda ledamöternas forskningar i ämnet led t till hvarandra
fullkomligt olika resultater. Afven jag har för min del varit
i hög grad tveksam om hvad Konstit.Utsk:t i denna fråga borde
göra. Den enskilda riksdagsmannarättens betryggande syntes mig
till en början hotad genom ett godkännande af BorgareStåndets begäran;
jag erkänner således, att det var under denna tankerigtning,
sorn jag noggrannt förnyade min sedan längre tider tillbaka gjorda
bekantskap med grundlagen, för att vinna visshet om dess bud
stöde i full öfverensstämmelse med hvad den första känslan hos
mig augifvit. Men denna förnyade forskning ledde mig till ett
annat resultat; en domare måste följa lagens ord och utleta dess
mening. En tvekan har tydligen, på grund af lagtextens icke genast
fattliga lydelse, äfven förefunnits hos BorgareStåndets talman
sjelf, hvilken hade att handlägga frågan från början. Ty, mine
Hrr, den af honom åberopade och tillämpade 90 § i R.F. säger:
»Under R. Stms eller deras Utskotts öfverläggningar och pröfning
må icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än denna
grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor om Embets- och
Tjenstemäns till- och afsättande; Regerings-och Domar-makternes beslut,
resolutioner och utslag; enskilda medborgares etc.» Skulle sål.
domaremaktens i detta ämne algifna beslut hafva lagt ett ovilkorlig^
hinder för väckandet af motion i frågan och för Ståndets fattande
af beslut deröfver, då skulle det också hafva lagt hinder för
öfverläggningen derom, men sedan motionen icke allenast blifvit
väckt, utan äfven bordlagd, och sål. all erforderlig tid till dess begrundande
beredd, öpuades och fortgick, utan hinder från talmannens
sida, öfverläggningen derom under många timmar, ja jag tror
ett helt plenum. Då talmannen sedermera hemställde, huruvida
Ståndet ansåge öfverläggningen fulländad, svarades ja, och då först
fick Ståndet veta att det, enligt talmannens öfvertygelse, icke hade
rätt att besluta i saken, och sål. ej heller haft rätt derom tala. Detta
faktiska förlopp vid tillfället visar tydligen, att frågan ieke från början
synts talmannen så klar, som han vid slutet fann den. Då vi
läsa besagde §, finna vi också, att den väl i allmänhet förbjuder öfverläggningar
och pröfning i afs. å domaremaktens beslut m. rn., men
likväl icke ovilkorligen. Ty den säger: att det ej må ske »i något.
annat fall, eller på något annat sätt, än denna grundlag bokstafligen
föreskrifver.» Alltså förutsätter grundlagen onekligen, att
sådana, frågor på något sätt och under någon form kunna komma
under öfverläggning och pröfning. I förbigående må nämnas att,
ehuru 90 § säger: »denna grundlag», hvarmed bokstafligen kan synas
endast vara afsedd R.F , har tillämpning deraf in praxi alltid
egnats jemväl åt öfriga grundlagar; detta, som mig svnes, med rätta,
i följd af lagstiftarens verkliga mening och alla grundlagarnes sinsemellan
lika gällande kraft.
Talmannen har äfven, jemte den 90 g R.F., åberopat 21 g
R.O. För min del har den första pligteu, vid pröfning af detta
380
De n 8 F ebru ari e. m.
brendes formella befogenhet, synts mig böra hafva varit alt, enär
här förekommer uttrycket: »hvarje Stånd dess pröfningsrätt förbehållen».
men denna pröfning för tillfället å åtskilige ledamöters
sida bekämpades, tillse, huruvida någon inskränkning härutinnan i
grundiagarne förekommer, hvilken inskränkning, för att vara giltig
oell bindande, borde, till följd af 83 § R.F, jemförd med den åberopade
90 §, vara uttryckligt och bokstafligen stadgad. Huruvida
någon preskription i afs:de å tid finnes dervid bestämd, blir då
den första frågan, som tarfvor undersökning. 1 detta hänseende
innehåller ofvanbemälde 21 § li.O., att JustitieStatsMinisterns
granskning af fullmakterna bör vara fullbordad inom 4 dagar från
Riksdagens början; men enahanda tidsbestämning lärer man väl
svårbgen kunna utsträcka till ett följande moment, genom ett semikolon
skiljdt från det föregule, och handlande om Ståndets pröfningsrätt.
Åtskilliga ledamöter inom Konst.Utsk:t hafva ansett,
att preskriptionstid bör, äfven om denna min nvssanförda mening
gillas, kunna, i stöd af andra ställen i grundiagarne, antagas ega
rum, men man har icke kunnat komma öfverens om, huru lång
den bör antagas vara. En ledamot har ansett, att 23 § 11.0,
vore härvid tillämplig; men antages denna tolkning, skulle man
upställa den fordran, att första dagen, då Stånden samlas, innan
någon talman ännu finnes utnämnd, hvilken de just då skola begära
af K. M., skulle Ståndet vara färdigt att ingå i diskussion
och beslut ronde samtlige sina medlemmars behörighet; men efter
denna plenidags utgång skulle det icke vidare ega rätt dertill,
änskönt att kännedom om möjligen förelupne misstag eller förbiseenden
vid valet först sedermera blefve inom Ståndet kunniga.
Jag måste finna en sådan tolkning hvarken vara rimlig eller antaglig,
ej heller att den är grundlags-enlig, enär 23 g derom ingenting
uttryckligen förmäler; och såsom slutsats, dragen ur dess ordalag,
synes den mig alltför djerf.
Eli annan reservant har utgått från 56 § 11.0. Häraf finner
man, att frågan företer flere sidor, enär reservanterne ej kunnat
stämma öfverens sins emellan om lagens innehåll; hvilket allt ytterligare
bevisar, att det icke i verkligheten är så lätt att härom
fälla ett säkert omdöme, som de föreställa sig, hvilka, på grund af
en förutfattad åsigt eller snarare önskan, fordra, det domen fälles
efter denna, lämpande och tydande lagens ord derefter.
Om än de af Utsk:t valda ordalag i ett eller annat hänseende
kunnat falla sig bättre, jag medger att det på ett par ställen behöldes,
har jag dock ej velat anteckna mig såsom i dessa underordnade
delar reservant, enär jag i hufvudsaken delat Utsk:ts tanka;
men jag har inom Utsk:t tillkännagifvit mig ämna hos K. o.
Ad. nämna, det jag i ett par fall icke gillar Utsk:ts argumentation.
Jag har dock icke funnit dessa fall vara så vigtiga, att jag
velat betunga Riksdagstrycket med någon särskild reservation; det
må för min egen tillfredsställelse vara tillräckligt, att jag anser
Utskits deduktion i allmänhet öfverensstämma med grundlagens
bud. Emellertid torde det nu tillåtas mig upgifva de få differenspunkterne
emellan Utsk:ts upfattning och min.
Ben 8 Fabr aari e. in.
3R1
För det lörsta kan jag icke alldeles instämma med Ut sk:t
deruti, att det ansett sig helt och hållet förhiudradt från att inså
i bedömande af preskriptions-tiden; dock vågar jag vidhålla, att
Utsk:t i denna fråga icke egde ingå i vidf.triicktare mån, än hvartill
de föreliggande handlingarne gåfvo ani.
Andra frågan blilver denna: — finnes någon annan begräns
ning
för den i 21 § R.O. RiksStånden förbehållna pröfningsrätls
utöfning? Härtill svarar grundlagen ja, men endast så till vida,
art den må tillämpas å antingen dem, hvilkas fullmakter ej blifvit
hos JustitieStatsMinistern godkände, eller dem, emot hvilka, till
följd af 14 och 18 §§, någon anm. eger rum. Ur dessa §§ måste
således anfin kunna hämtas. Detta var också här förhållandet.
Beträffande hufvudsaken, iir visserligen den individuella Riksdagsmannens
rätt ganska vigtig; men det iir också af högsta vigt,
att hvarje RiksStånds konstitutionella rätt hålles i fullkomlig helgd.
Konst.Utskrt har vid detta tillfälle icke halt att ingå i betraktelse,
huru det, alltefter individuella åsigters synpunkt, må synas önskligt,
att grundlagen i ena eller andra fallet vore beskaffad, eller
huru den, efter skeende förbättringar, möjligen kan i en framtid
blifva aflfattad. Utsk:t har icke haft rättighet att följa enskilda
sympathiers eller antipathiers ledtråd. Utsk:t har, enl. mitt förmenande,
haft hvarken moralisk förpligtelse eller statsrättslig befogenhet,
att döma på annat sätt, än efter grundlagen, alldeles
sådan den är. Då grundlagen icke uttryckligen inskränker Ståndens
pröfningsrätt annat än i den mån någondera af 14 och 18,
jemförda med 21 och 22 gg R.O., bestämma, så har jag, enär besagda
14 § här är åberopad och finner sin tillämpning, följaktligen
och i likhet med Utskrts majoritet funnit denna omständighet vara
af sådan vigt, att Utsk:t icke egde att annorlunda förtära, än pä
sätt det iakttagit.
Reservanterna hafva, i likhet med den talare, som näst före
mig hade ordet, ingått i bedömande af Utsk:ts ordalag samt dervid
tillåtit sig en tydning, som jag lör min del icke finner vara
riktig. De hafva nemi. trott och upgifvit Utskrts mening hafva
varit, att borttaga eller uphäfva möjligheten och rättigheten för
domstolarne, att ingå i pröfning af frågor, rör:de vald Riksdagsmans
behörighet. Men detta har Utskrt icke. sagt; det har blott
yttrat, att domstolarne icke i dylika frågor hade samma uteslutande
domsrätt, som i andra hänseenden, och till en sådan åsigt måste
man ju komma, derest man, frigörande sig från alla sidoblickar
oell från de mer eller mindre subjektiva önskningarnes dragnings
kraft, tager grundlagens ordalydelse och ingenting annat i noggrannt
betraktande.
Man har här med mycken känsla och emfasis uprepat det i
slutorden af Hr Munck af Rosenschiölds reservation förekommande
uttrycket: »Det är första gången, sedan vårt nya stats-skick infördes,
som, mig veterligen, ett RiksStånd försökt sätta sig till doms
öfver Högsta domare-makten. Må det äfven blifva det sista!» —
Må vi dock besinna huruvida det härvid utgör någon hufvudsaklig
omständighet, att besvären blifvit fullföljda till högsta domare-mak
-
382
1) en 8 Februari e. m.
ten! — Om det t. ex. hade varit fråga om något landtligt rätt
visones
säte, der, i en krets af fromt sig på domhafvandens vishet
förlitande hedersman, någon ung jurist, nyss utsluppen från de
Akademiska lärosalarne efter aflagde examensprof, huggit sina första
lärospån uppå medborgares lif, ära och gods, eller andra medborgerliga
rättigheter, samt derunder haft alt handlägga ett Riksdagsmannaval,
men dervid, i sin oerfarenhet, råkat begå något förbiseende,
som sedermera, af en eller annan ani., icke öfverklagats
och sålunda råkat blifva hvad man kallar laga kraftvunnet, —
skulle man väl då anse det vara så alldeles fördelaktigt, om RiksStåndens
rätt att pröfva en olagligen vald ledamots behörighet
vore utskuren? Kommen ihåg, Mine Hrr, att i alla eller åtminstone
nästan alla andra länders representant-kammare en sådan
pröfningsrätt finnes stadgad, som R, o. Ad. nu vill frånkänna våra
RiksStånd! Jag torde i detta hänseende blott behöfva åberopa den
Norska grundlagens 64 g; den är bestämd och oförtydbar, samt
alldeles utan all inskränkning i StorThingets pröfningsrätt.
Åtskilliga ledamöter hafva vändt sig klandrande mot mig personligen,
för det jag icke kunnat följa mina Ståndsbröder inom
Utsk:t, hvilka icke haft samma åsigt som jag. Men, Mine Hrr,
det vore en feghet af mig att stillatigande mottaga sådana före
bråelser,
eller också vore det en alltför stor föränderlighet i åsigter,
om jag på dessa få dagar skulle hafva ombytt öfvertygelse, och af
sådan ani. lemnade anm:ne i sak utan all vederläggning.
Ehvad fel jag än må hafva, och mig rättvisligen må tillvitas,
dessa båda vidkännes jag dock icke. Må Ståndets medlemmar uttrycka
sina individuella åsigter, det är hvars och ens rättighet;
längre sträcker sig ej befogenheten vid detta tillfälle. Konst.Utsk:t
har utöfvat den af R.O:s 55 g stadgade domsrätt; den kan ej vidare
rubbas. Hvarje försök dertill i form af gillande eller ogillande
utaf RiksStåuden skulle innefatta ett försök att gå längre än
grundlagen medgifver. Under denna öfvertygelse anser jag endast
återstå, att de, som hafva en från Utsk:ts åsigter i sak afvikande
mening, nedlägga den, om de så vilja, i sitt Stånds prot. Tadlet
emot mig önskar jag endast besvara med den förklaring, att regeln
för mitt handlingssätt blifver, hädanefter, som hittills, den, att,
med oförställd och uttalad aktning för andras öfvertygelser, söka
bilda mig en egen samt redligen följa den.
Frih. v. Schultzenheim, David: Då jag anser denna fråga,
som med skäl väckt mycket upseende, vara tillräckligt utvecklad i
afs. å grundsatserna och de juridiska förhållanderna, vill jag dervid
blott uppehålla mig i förbigående och innan jag öfvergår till
den praktiska delen af ämnet. Jag ber i sådant fall få påpeka det
förhållande, som skulle upstå emellan den lagstiftande och lagskipande
makten, derest Utsk:ts resonnement skulle göra sig gällande.
Man anför t. ex. besvär öfver ett riksdagmannaval; K. M:ts Bef:des
utslag blir öfverklagadt och slutligen blir detta faststäldt af Högsta
Domstolen; den valde blir derigenom berättigad att inträda i
det Stånd, till medlem hvaraf han blifvit utsedd. Det tillhör den
1' p n S F etir 11 ari e. m.
exsekutiva makten att befordra ett utslag till verkställighet; och
säl. kail, derest hinder upstode, exsekution begäras på Högsta Domstolens
utslag. Sådant skulle icke kunna inträffa, derest ej K. St sr
glömde, att dea lagstiftande makten icke får inblanda sig i den lagskipande
maktens åtgärder.
Men jag lemnar det juridiska i frågan, för att öfvergå till
hvad jag kallar det praktiska. Då detta Betänk, icke kan återremitteras,
utau blott begrafvas och det sål. bör lå sina tre sk o fl ar
mull, så, på det att det icke måtte spöka mer eller få någon åler
upståndelse,
d. v. s. blifva något prejudikat för framtiden, finnes
det två vägar derför; den ena att li. o. Ad, med atil. deraf, att
It. o. Ad. icke ansett motiveringen fullständig, ingår till Konstit.-  Utsk:t med anhållan, att erhålla denna motivering fullständig, på
det den må kunna tjena till prejudikat för framtiden, eller ock att
Ståndet vid Betnnkits läggande till handlingarne, utan att på något
sätt uttrycka ett ogillande eller en förkastelse öfver Utskit,
dock gör det så, att Ståndet lagger Betänkit till handlingarne utan
gillande af den deruti förekommande motivering.
Gr. Sparre, Erik: Vid det hedröfliga förhållande att Konst.-  Utsk:t, som är satt till den högsta tolken af våra grundlagar, framkommit
med en tolkning, om hvilken jag tror att våra meningar
icke äro delade, (ty i detta fall är jag af motsatt tanke med en
föregående talare, emedan jag lyckligtvis icke ens hört någon olika
mening framställas) vid detta förhållande, säger jag, återstår för representationen
icke något annat, än att beklaga, att något sådant
inträffat, och uttala sitt omdöme. Den mening, till hvilken jag i
denna fråga bekänner mig, är tillräckligt motiverad i reservationerna
samt har äfven blifvit det här, oell den sena timman bjuder mig
för öfrigt att vara grannlaga emot R. o. Ad., så att jag icke vill
ytterligare förlänga diskussionen, ehuru jag i sanning anser frågan
förtjent deraf. Blott det vill jag tillägga, att det är märkvärdigt
att, sedan 13, 14, 15, 16, 17 och 18 §§ R.O. innehålla föreskrifter
ang:de riksdagsmannaval m. m., och slutligen 19 § talar om
att, derest någon väljande anser olagligheter vid valet vara begångna,
besvär deröfver må anföras hos K. M:ts Bef:de, man ändock
kan försöka den tolkning häraf att dermed icke skulle menas
just sådana olagligheter, som i de föregående §§ blifvit omhandlade.
Den, som försöker en sådan lagtolkning, han har i sanning antingen
aldrig velat göra sig uågot begrepp om hvad lagtolkning vill
säga, eller oekså försöker han en tolkning, för hvilken vi skola för
framtiden bedja Gud bevara oss.
Jag har ingenting mer att tillägga. Jag tror icke att på det
yrkande, som af den siste talaren blifvit framställdt, kan af H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, göras propos.; men jag har äfven i min ringa
mån velat tillkännagifva, att jag icke kunnat stillatigande låta ett
sådant Utlåt, från Konst.Utsk:t passera.
Erih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag är öfvertygad om
att hvar och en, som är mån om våra grundlagars helgd och som
384
Den 8 Februari e. m.
genomläst detta Betänk., gjort det med mycken förundran och sorg;
åtminstone liar det hos mig framkallat dessa känslor. Det är redan
af flere föregående talare, synnerligen af Hr von Ehrenheim,
tydligen ådagalagdt, hvarthän Konst.Utskrt velat. Det är dock en
sida af frågan, som jag ännu icke hört beröras, nemi. kommunens
rätt. Det är likväl den, som jag anser vara den vigtigaste, då det
är frågan om att utse representanter och få dem godkända. Att
en representant, som blifvit af en kommun utsedd, och som, sedan
valet blifvit öfverklagadt, men detta i alla instanser godkändt, sedermera
under loppet af tre till fyra månader fungerar såsom ledamot
i det KiksStånd, till hvilket han blifvit befullmäktigad, att
en sådan person skall kunna riskera att blifva utesluten, att ett
RiksStånd skall ega rätt att efter så lång tid utesluta honom,
det är ett förhållande, som jag tror icke kan ifrågakomma i något
annat land, Frih. Cederström må åberopa Norige eller hvilket annat
land som helst. Endast detta var, efter min öfvertygelse, ett tillräckligt
skäl för Talmannen att vägra propos. å det väckta förslaget,
Jag beklagar, att Konst.Utsk:t upfattat sin egenskap af högste
domare i en fråga, sådan som denna, så oinskränkt, att det ansett
sig endast kunna till pröfning uptaga de skäl, som Talmannen
för sin vägran anfört, oaktadt jag anser äfven dem fullt giltiga.
Jag beklagar ytterligare, att Utsk:t, då det är sista instansen i
denna fråga, icke kunnat höja sig åtminstone så högt, att det ingått
i bedömande af, huruvida det vore lämpligt, att en person,
som redan förut i flere månader utöfvat representantkallet, borde
ifrån sitt Stånd uteslutas. Jag önskar och hoppas, att detta måtte
blifva det enda exemplet på Konst.Utsk:ts sätt att gå till väga.
Det är ett minne från frihetstiden, från en tid, då ordning och lag
icke voro gällande, utan majoriteten efter sina tycken bestämde landets
och individernas öden. Vi skola icke återgå till dessa tider,
vi lefva i ett konstitutionelt samhälle och måste framför allt bevara
helgden af våra grundlagar.
Afven detta anförande framkallade bifallsyttringar.
Frih. Cederström, Anders: Att meningarne om detta
Betänk, varit delade, det synes af de Betänk, vidfogade reservationer,
men att de icke äro det inom detta Stånd, det tror jag mig
kunna antaga på grund af den kännedom, jag under en lång följd
af år haft tillfälle inhemta om detta Stånds tänkesätt i dylika frågor.
Ty sedan 1 805), då vårt nya statsskick blef-nfördt, harman
icke hört talas om, än mindre sökt genomdrifva några sådana grundsatser,
som här blifvit framställda. Utsk:t yttrar, pag. 5: »Of
vanstående
utredning af 18, 19 och 21 §§:s innehåll visar
äfven, att embets-myndigheterna ovilkorligen endast ega att, på
grund af anförda klagomål, pröfva huruvida olagligheter blifvit vid
riksdagsmannaval begångna, men icke med enahanda ovilkorliga rätt
afgöra, huruvida den valde vore i alla hänseenden behörig att blifva
Rikdagsman, hvaröfver afgörandet. ensamt tillkommer vederbörande
Riks
-
B en 8 Febr nai i e. m.
RiksStånd.» Hår liar Utsk:t sål. tydligen sagt att det ensamt tillkommer
ett Stånd att afgöra behörigheten. Skulle denna grundsats
blifva gällande, blefve följden densamma som under Franska
revolutionens tider, då majoriteten först förhindrade olika tänkande
tillträde, och slutligen lät guillotinera desamma. Jag kan icke
annat än på det högsta ogilla ett sådant ätt satt tolka grundlagen
och ehuru jag visserligen vet, att densamma förbjuder att vidtaga
någon åtgärd med ett så beskaffndt Betänk, som detta, har jag
dock icke velat underlåta att öppet ultala min tanke derom.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Då Konst.Utsk:t
icke, såsom jag tror varit vanligt vid föregående tillfällen, då propos.
blifvit af någon Talman vägrad och frågan derom dragen noder
Xonst.Utsk:ts pröfning, helt enkelt ställt sitt memorial till det
Stånd, som saken angått, utan till R St:r gemensamt., hvarigenom
Betänk:t äfven blifvit föredraget inför R. o. Ad., måste jag för min
del anse hvarje ledamot berättigad att vid detta tillfälle yttra sin
mening, äfvensom att full anledning finnes till ett ogillande af de
satser, Utsk:t inför Ständerna framlagt, samt bekymmer öfver att
något sådant kunnat inträffa. Jag tror dock icke, att R. o. Ad.
kan på något sätt fatta ett kollektivt beslut i afs. på denna fråga,
eller såsom Stånd uttrycka sitt ogillande eller missnöje; ty Konst.-  Utsk;t är i alla fall den högsta domaren i dessa mål; och om It,
o. Ad. skulle lätta ett beslut, som uttryckte ett gemensamt ogillande
af de motiver, som i detta memorial äro framlagda, fruktar jag, att
Ståndet skulle i sin ordning göra sig skyldigt till samma fel, som
man nu med rättvisa förebrår Konst.Utsk:t, nemligen att det up
böjt
sig öfver högsta domaremakten i landet, likasom det utgör
.högsta instansen i afs. på grundlagstolkning.
Jag instämmer i det yttrande, syrin Hr Ehrenheim afgifvit.
Ilr Tersmeden, Per Reinhold: Jag är till större delen
förekommen af Frih. Sprengtporten; ber dock att äfven få yttra
några enkla, passionfria ord, utan några juridiska härledningar, utan
•rhetoriska prydnader, och endast hålla mig till 5 5 § R.O. Då vår
grundlag stiftades, förutsåg man det ömtåliga, grannlaga förhållande,
att en Talman kunde blifva af olika tanke med sitt Stånd,
och man updrog då åt Konst.Utsk:t att, såsom den högsta politiska
domstol, genom ett slags kompromiss, afgöra sådana frågor. Och
då man får underkasta sig den högsta juridiska domstolens utslag,
så får man väl äfven underkasta sig den politiska domstolens. I
afs. å hufvudsaken ber jag att få till alla delar instämma i Hr
Munch af Rosenschiölds reservation, och ogillar således Utsk:ts
både motiver och det resultat, hvartill det kommit. Jag vill icke
här yttra min åsigt om huruvida ens en diskussion öfver det här
gifna domslut är passande eller praktisk, utan vill blott nedlägga
min protest mot det sätt, hvarpå man här angripit en ledamot af
berörde domstol. R. o. Ad. måtte val icke i detta fall anse sig
såsom någon opinions-nämnd. Annu mera får jag protestera mot
det förslag, som här blifvit framstiilldt, nemligen att Betänka skulle
H. III. ^ 5
386
Den 8 Februari e. m.
med ogillande eller utan gillande läggas till handlingarne. Jag hoppas,
att H. Exc Hr Gr. o. Landtm, icke lärer framställa proposition
på något annat, än att helt enkelt lägga Betänk:t till handlingarne.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: Då jag i egen
skap
af ledamot af Konst.Utsk. afgifvit en utförlig reservation, torde
det icke vara i sin ordning att vidlyftigt uprepa hvad den innehåller;
men då jag så väl af tidningarne, som af den diskussion,
här föregått, tyckt mig finna, att man i allmänhet inskränkt sin
läsning till Hr Munch af Rosenschiölds reservation, torde det tillåtas
mig, att i några få ord få framställa grunderna, hvarföre jag
reserverat mig. Jag har nemligen föreställt mig, att det vore ett
bland de allra vigtigaste af Konst.Utslcs åligganden, att pröfva,
huruvida en af Talman gjord propos.-vägran är stridande mot, eller
enlig med grundlagen. Ty om det å ena sidan icke kan bestridas
att det, för den fria eganderättens helgd inom representationen,
ligger stor vigt uppå, att en Talmans vägran af propos. icke vinner
bifall af Konst.UtsL, då den icke grundar sig på grundlagens
stadgande!), så är det ock å andra sidan af lika stor vigt, att denna
vägran vinner Utsk:s godkännande, då den grundar sig på
grundlagens bud. Ty det finnes icke något annat bestämdt hinder
för ett Riksstånd att trampa grundlagen under lötterna, än
Talmannens rätt att vägra proposition. Att domaremaktens beslut
hållas i helgd, utgör ett af hufvudvilkoren för samhällets bestånd,
och derföre måste det också ligga största vigt uppå, att denna
makts beslut icke blifva föremål för R. St:rs pröfning. Sådant är
också uttryckligen förbjudet i 90 § R.E. Frih. Cederström har
visserligen sagt, att saken är af en särdeles invecklad beskaffenhet.
Jag hemställer dock till hvar och en, huruvida icke, såsom jag i min
reservation påpekat, det förhållande, som utgjort föremål för Hr
Bomans anmärkning, är precis detsamma, som af Högsta Domstolen
redan blifvit afdömdt, nemligen frågan huruvida Hr Wallenberga
val borde ogillas på den grund, att han icke vore bosatt i
Sundsvall. Hade Hr Bomans yrkande i detta afseende förklarats vara
berättigadt, så hade också högsta domaremaktens beslut i och med
detsamma blifvit uphiifdt. På denna grund anser jag Talmannen
hafva haft fullt skäl, att vägra propositions framställande. Men
det gifves äfven ett annat skäl, nemligen det, att motionen blifvit
för sent väckt. I början ville man icke lyssna härtill; majoriteten,
som förmodligen fann ännu större svårighet att komma ifrån denna
anmärkning, ville icke ingå i pröfning deraf, ehuru R.O. uttryckligen
föreskrifver, att Konst.Utsk:t skall pröfva frågans stridighet
med grundlagen, utan att vara inskränkt till det skäl, som
Talmannen anfört. Jag anser således att Talmannen nu vid frågans
förnyade handläggning hade med full rätt kunnat förklara, det han
funne sig pligtig att vägra propos. på den grund att motionen
var för sent väckt; och då hade saken återkommit till Konst.Utsk.
derföre, att Utsk. icke gjort sin pligt att undersöka frågans öfverensstämmelse
med grundlagen i alla särskilda fall. På detta sätt
Deri 8 Februari e. m.
387
kan en fråga gå fram och tillbaka många gångar från Konst.Utsk.
till Ständerna, och jag anser derföre, i likhet med hvad flere ledadamöter
inom Utsk. yttrat, att Utsk. äfven i denna del förfarit
oriktigt.
Frih. Cederström har till min förundran förklarat, det han
icke i allo gillar Utsk:s Betänk. l)et förundrar mig, säger jag,
derföre att, då Sekreteraren först hade uppsatt ett Betänk., som
dock icke vann Hr Frih:s bifall, åtog han sig sjelf att uppsätta
detsamma till påföljande dagen och gjorde det också. Att han
sedermera funnit anledning att frångå, hvad han sjelf uppsatt, vill
jag icke klandra, emedan jag, såsom jag nyss sade, ogillat alltsammans
ifrån första början.
Man har sagt, att detta Betänk, skall blifva ett prejudikat
för framtiden. Jag anser också att det skall blifva af den vådligaste
beskaffenhet; men jag hoppas också, att det för framtiden
skall innefatta en varnande påminnelse derom, att det vid val af
ledamöter i Konst.Utsk. ej gör tillfyllest, att de valde äro allmänt
aktade, redlige och insigtsfulle män; utan det ligger äfven mycken
vigt deruppå, huruvida de i någon högre grad besitta den mera
sällsynta egenskapen, att kunna helt och hållet frigöra sig från det
ena eller andra partiets förutfattade meningar.
Man har trott, att R. St. icke skulle hafva ratt att uttala
ett ogillande af Konst.Utskns förtärande, emedan detta Utsk. vore
den högsta politiska domstolen. Jag ber att få förklara, att jag
ganska val vet att uppskatta det förtroende, som R. o. Ad:s Elektorer
visat mig, genom att invälja mig i Konst.Utsk.; men så långt
har jag ingalunda gatt i min inbillning, att jag trott mina åtgöranden
såsom Utsk:s-ledamot, vara fridlyste från allt ogillande af
mina principaler. Jag föreställer mig nemligen, att R. o. Ad. i
hvarje förefallande fråga är obetaget, att öfver mitt förfarande uttrycka
sitt gillande eller ogillande. Ingen lärer kunna framkomma
med det påstående, att, om de tre öfriga Stånden sammanstämmande
gilla ett Betänk, uti en fråga der tre Stånds beslut
utgöra R. Stms, det fjerde, eller R. o. Ad., icke skulle, det oaktadt,
kunna, oberoende deraf, fritt och sjelfständigt fatta ett alldeles
motsatt beslut, och således ogilla samma Utsk:ts Betänk., som
redan blifvit af R. St. godkändt. Man har förblandat ogillande med
uphäfvande; det är fullkomligt rätt, att hvad Konst.Utsk. beslutat
i sådana frågor som denna, kan ingen makt i verlden uphäfva; men
att uttala sitt ogillande deröfver, det måste stå hvarje Riksstånd
och hvarje representant fritt. Att lägga Betänk:t med ogillande
till handlingarne är således R. o. Ad:s rättighet; att åter uphäfva
det, dertill är R. o. Ad. oberättigadt. Skulle emellertid en motsatt
åsigt göra sig gällande och H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anse sig af
grundlagen förhindrad att framställa propos. på Betänk:s läggande
till handlingarne med ogillande, får jag för min del yrka, att
Betänk, lägges till handlingarne med det förklarande, att R. o. Ad.
icke delar de af Konst.Utskit i denna fråga uttalade åsigter.
Hr Munch af Rosenschiöld, Thomas: Då meriingarne
388
Den 8 Februari e. m.
hos Ii. o. Ad. icke tyckas vara delade i nu förevrde fråga, har jag
icke hegart ordet för att yttra mig i sjelfva saken, rörande hvilken
jag fullständigt uttalat mina åsigter i den Betänk:t vidfogade
reservation. Jag finner mig dock upmanad att, med anledning af
Frih. Rudolf Cederströms anförande, yttra några ord. Han har
emot min reservation anmärkt, att den icke skulle stå väl tillsammans
med Utsk:s Betänk., sfi till vida att jag i densamma skulle
hafva sökt vederlägga åsigter, som i Betänkit icke funnes framstälda.
Jag vill icke förneka, att Hr Frilen till en del har rätt i denna
anmärkning. Jag fann nemi. den frågan, som var till Konst.Utskts
pröfning hänskjuten, så vigtig, att jag ansåg nödigt att i en reservation
fullständigt uptaga och söka vederlägga de af Utsk:ts majoritet
under diskussionen yttrade meningar, men då tiden härtill
skulle blifvit allt för knapp, om jag först afvaktat Betänk:s justering,
nödgades jag till en del skrifva min reservation före denna
justering. Sedermera fann jag visserligen, att majoritetens åsigter
blifvit betydligt modifierade; men det återstår ändock i Betänk:t
så mycket, att jag tror, hvad jag yttrat vara fullkomligt berättigadt.
Frih. Cederström har vidare velat påstå, att Utsk:s majoritet
icke underkännt domstolarnes behörighet att pröfva Riksdagsmannaval
i det vidsträcktare omfång, som jag ansett vara med grundlagens
föreskrifter öfverensstämmande. Men till vederläggning af
denna uppgift, tror jag man endast behöfver fästa sig vid de få
ord i Utsk:ts Betänk., som Frih. Anders Cederström uppläst, nemligen:
»Ofvanstående utredning a.f 18, 19 och 21 §§:s innehåll
visar äfven, att embetsmyndigheterna ovilkorligen endast ega att,
på grund af anförda klagomål, pröfva, huruvida olagligheter blifvit vid
Riksdagsmannaval begångna, men icke med enahanda ovilkorliga rätt
afgöra, huruvida den valde vore i alla hänseenden behörig att blifva
Riksdagsman, hvaröfver afgörandet. ensamt tillkommer vederbörande
RiksStånd». Dessa ord synas mig vara tydliga deruti, att
man ansett det tillkomma ett RiksStånd ensamt att pröfva en
Riksdagsmans behörighet.
Vidare har Frih. Cederström sagt, att de afgifna reservationerna
skulle vara sväfvande i afseende å preskriptionstiden. Jag
tror deremot icke, att detta är fallet; åtminstone anser jag mig i
min reservation hafva tydligen uttalat, det jag ansåge frågan hafva
blifvit för sent väckt. Jag har härvid visserligen i förbigående
nämnt 21 och 23 §§ R.F., men icke vid dem fästat någon hufvudsaklig
vigt, utan egentligen grundat denna min öfvertygelse på
5 6 §, som föreskrifver om att inga nya frågor må väckas sedan
en månad från Riksdagens början förflutit.
Slutligen har Frih. Cederström fästat sig vid slutorden i min
reservation, och invänder att förhällandet skulle vara enahanda, om
det gällde en underdomstol. Detta är riktigt; men då här är fråga
om ett Högsta Domstolens beslut, anser jag fortfarande de af mig
begagnade ordalagen vara för tillfället fullt lämplige.
Frih. Sprengtporten har anmärkt, att detta Betänk, skulle så
till vida skilja sig från föreg:de likartade Betänk, från samma Utsk.,
Den 8 Februari e. m.
389
att det blifvit meddeladt alla fyra RiksStånden, i stället för att de
eljest aflemnats blott till det Stånd, frågan rörde. I anledning häraf
ber jag endast få nämna, att denna sednare praxis förut varit
gällande, men att, under de senaste Riksdagarne och särskildt vid
den sist förflntna, man följt den praxis, som nu blifvit af Konst-,
Utsk. iakttagen.
Frih. von Schultzenheim: Då så väl Frih. Sprengtpor
ten,
som Hr Tersmeden, Pehr Reinhold, gjort anmärkning emot
mitt förslag ang:de ifrågav:de Betäuk:s läggande till handlingarne,
med icke ett ogillande, utan ett icke gillande, anser jag mig bora
i korthet förklara, att, då en hvar af R. o. Ad:s ledamöter har
rätt att yttra sig i ämnet, och 15 eller 16 talare redan upträdt,
samt något hinder icke finnes, så vida det vore tid dertill, att alla
de öfriga, om de ville roa ,sig med att fortsätta jordfästningaceremonien,
kunde uttrycka samma åsigter, utom en eller måhända
ett par, så kan jag icke finna annat, än att det blir samma sak,
som om R. o. Ad. kollektivt uttrycker, att Ståndet icke gillar memorialet.
Men då mitt yttrande möjligen kan anses icke vara
tillräckligt klart, vill jag ingå på Hr Cederscbiöids, R. T., förslag,
att R. o. Ad. lägger memorialet till handlingarne med det förklarande,
att Ståndet icke delar de åsigter, hvilka ledt Utsk. till
förev:de resultat.
Frih. Cederström, Rudolf: Då den enda i denna formfråga
bestämmande grundlagsparagraf, som, enl. hvad vi alla väl
känna, är den 55 § R.O., icke medgifver R. St:r rättighet att afgifva
ett bifall eller afslag på Konst.Utsk:ts Utlåt, öfver en till
Utsk:ts bedömande öfverlemnad frågas stridighet eller enlighet med
grundlagen, såsom i detta fall, kan man med skäl säga, att ett
sådant Utlåt, icke behöfde afgifvas annat än till kännedom och
efterrättelse för det Stånd, inom hvilket olika meningar, i afs:de å
sådan grundlagsenlighet, mellan Ståndet och Talmannen upstått.
Derföre han- Konst.Utsk. också tillförene brukat skriftligen delgifva
sitt beslut i ämnet, och ställt det endast till det ifrågav:de Ståndet,
som eger att ställa sig dess innehåll till efterföjd. Det är
först på sednare tider, som Konst.Utsk:t brukat låta trycka sådana
slags memorial, samt utdela dem till samtlige RiksStånden, nemi.
till efterrättelse för det ena Ståndet, o<jh till kännedom allenast
för de öfriga. Så snart nu en sådan praxis börjat göra sig gällande,
är det också klart, att ett memorial af denna beskaffenhet bör upföras
på föredragningslistan i hvarje Stånd, och så snart det befinner
sig der, är det tydligt, att hvarje ledamot har rätt, att deröfver
yttra sin individuella åsigt. Men att gå längre, föreställer
jag mig icke vara enligt med grundlagens anda och bokstaf. Den
upmärksamhet, Utsk:t visat RiksStånden, att underrätta dem om
utgången af en så beskaffad tvistefråga, kan ingalunda förläna dem
en makt att ytterligare afgöra en redan definitivt afdömd sak.
Vore det då icke att kringgå denna grundlag, om man i mer eller
mindre omskrufvade ordalag ville ogilla Utsk;ts memorial? Vore
390
Den 8 Februari e. m.
det icke liktydigt med hvad i lagstil kallas och i lag förbjudes:
ett domqval? Och likväl har jag till min förundran nu fått höra
erx ledamot af Konst.Utsk:t, Hr Cederschiöld, R. Th., yttra den
tanken, att R, o. Ad. egde skal, att med ogillande lägga detta
Mern. till handlingarne. Han har således icke insett, att ett sådant
uttryck verkligen innebär utöfningen af en utaf grundlagen icke
medgifven domsrätt, ehuru domen vore afgifven under förklädnaden
af ett talesätt, som grundlagen ej förutsatt.
Med ännu större öfverraskning har jag hort samme ledamot
af Konst.Utsk:t, Hr Cederschiöld, lemna Ståndet den upgift, att
jag skulle hafva författat detta Betänk. Hvarje ledamot af nämnde
Utsk:t, sorn åhört dess förhandlingar med den tillbörliga upmärksamhet,
att kunna med tillförlitlighet draga sig förloppet härvid
till minnes, måste vitsorda, huru med detta författande tillgick.
Till en början var det ingen liitt sak, att utur den långvariga och
lifliga diskussion, som föregick beslutet, framdraga och ordna de
under öfverläggningen yttrade många olika tankar och meningar,
som, äfven inom majoriteten, framställts, än af den ene, än af den
andre. Men som 55 g R.O. ålägger Utsk:t att afgifva ett »motiveradt
och bestämdt utlåtande», så måste ett sådant sammanfattas,
hvilket också skedde af Utsk:ts Sekreterare. Dertill hade han ganska
ringa tid, emedan, på sätt besagda § stadgar, viss dag var
Utsk:t förelaggd till inkommande med sitt beslut. Förslaget til!
Utlåt, bordlädes till nästa sammanträde dagen derpå. De ledamöter
inom Utsk:t, hvilkas sammanstämmande mening bestämt beslutet,
saromankommo särskildt, för att, hvilket icke var någon lätt
upgift, ur det föreslagna långt vidlyftigare, än det nuv:de upsatta
Mera. afskilja allt, som icke fullt öfverensstämde med eller nog
tydligt motsvarades af de uttalade åsigterna hos majoritetens samtlige
ledamöter. Deraf blef en följd, att mycket i det ursprungliga
Betänk, uteslöts eller förändrades. För min del hade jag visserligen
ej ansett erforderligt, att i Betänk:t inflöte den pag. 3 och 4
förekommande förklaring, att hvarje Stånds förbehållna pröfningsrätt
återfunnes i första raden af 18 g R.O.; ty jag är öfvertvgad, att
21 § tillförsäkrar Stånden denna pröfningsrätt, ehvad derom något
sades i den 18 § eller ej. Anledningarne till behörighetens ifrågasättande
måste kunna dragas ur 14 eller 18 gg, eller i vissa fall
ur den 22 detta är det väsendtliga, enligt min upfattning.
Jag har redan i mitt förra anförande vidrört frågan om preskriptionstid.
Men icke kunde rimligen hvar enda ledamot af majoriteten fördra att
få sina individuela åsigter adopterade af alla de öfrige. Man fick
vara nöjd med att åstadkomma en någorlunda efter de gemensamma
åsigterne sammanjemkad framställning. Afven bemödade vi oss upriktigt,
att ej genom ensidighet och möjliga öfverdrifter i rigtningen af
våra meningar fela mot det rätta. Vi upmärksammade derföre, så
mycket vi kunde, motsidans skäl och betraktelsesätt. Så t. ex. blef en
åsigt, som här hos R. o. Ad. företrädesvis varit föremål för klander,
nemi. ang:de det omtvistade förhållandet med domstolarnes eventuela
rätt att pröfva vald Riksdagsmans behörighet vid valet, ganska betydligt
modifierad, i just den rigtning, minoriteten af Utsk:t yrkat. Ty
Den 8 Februari e. m.
391
Utsk:t har ej förmenat domstolarne rätt. att vid valförrättningar
jemväl ingå i pröfning af den valdes kompetens; denna rätt förmäles
endast ej vara af enahanda ovilkorlig^ beskaffenhet, som tillhörer
pröfningen af andra laglighetsfrågor vid valen. Flere andra
jemkningar hafva i samma anda skett på andra ställen i Betänk:t,
hvilka nu vore för långt att upräkna. R o. Ad., som rättvist
aktger härpå, torde deraf finna, att genom dylika modifikationer
Betänk;t, verkligen närmat sig den åsigt, som nu synes vara inom
R. o. Ad:s ledamöter allmännast, rådande. Pag. 5 företer likväl
något, som fordrar närmare förklaring. Der förekomma i afseende
å kompetensen följande ord: »hvaröfver afgörandet ensamt tillkommer
vederbörande BiksStånd.» Jag medgifver, att detta ordet: »ensamt»
qvarstår i följd af ett förbiseende vid justeringen, oell hade
bordt utbytas mot ordet: »ytterst», hvilket epithet verkligen influtit
pag. 3 i Betänlct; en omständighet, som väl icke bör lemnäs utur
sigte. — Dagen derpå, vid reservationernas afgifvande, fästades
också upmärksamheten derpå, att ordet »ensamt» pag. 5 icke var
på sitt stäile, eller icke riktigt uttryckte meningen, utan att äfven
der borde, likasom på förra stället, stå »ytterst», hvilket skulle förtydligat
och begränsat Utsk:ts åsyftan i möjligaste måtto. Öfverenskommelse
var träffad mellan de ledamöter, hvilka med mig utgjort
majoriteten, att de samfäldt skulle medgifva en sådan förändring
i ordställningen. Men hvad hände? jo, att tvenne ledamöter
af minoriteten icke ville gå in derpå, emedan, såsom de säde, »deras
reservationer derigenom skulle förlora sin udd». Och som hvarje
ledamot torde böra ega ett veto, när det är fråga om förändring
af ett redan justeradt Betänk., befunno vi oss, emot vår önskan,
afskurne från alla vidare medgifvanden härutinnan. Väl sökte vi,
att genom kursivering få ordet »afgörande» mera accentueradt. Men
det var också allt det förtydligande oss dåmera medgafs att iakttaga.
Nu hemställer jag, (som emot min vilja sett mig nödgad
att ingå i denna redogörelse för de inom Utsk:t förefallue tillgöranden)
om jag med någon billighet kan och bör anses såsom Mern:ts
författare, derföre att jag, visserligen med bibehållande af Utsk:ts
grundtanke, likväl och med de öfriges medverkan och begifvande i
vissa punkter lyckats jemka ordalagen så, att de något närmare än
förut öfverensstämma med de inom R. o. Ad. i allmänhet hyllade
åsigter. Jag tror, att Hr Cederschiöld, R. Th., icke bort framkomma
mot mig med den beskyllning, att jag ej vidhölle hvad jag
skulle hafva sjelf författat; varande sjelfva detta författareskap naturligtvis
ur hans synpunkt föremål för tillvitelsen af illa valda ordalag.
Men upgiften, som helt och hållet hvilar på ett missförstånd,
hade ej bort afgifvas af den, som egt fullkomligt tillfälle
att om förhållandet inhemta kännedom, men uraktlåtit att derom
göra sig bättre underrättad.
Sedan jag nu, kanhända alltför länge, uptagit R. o. Ad:s tid
med redogörelsen för de skiljaktigheter i underordnade delar, hvarutinnan
jag vid detta ärendes handläggning och Betänk:ts upsättning
stadnat med Utsk:ts beslutande majoritet, hvarom likväl jag
ansett något tillkännagifvande i form af reservation icke erforder- v
I>eii S Februari e. ra.
ligt, då jag i liufvudsaken instämt med denna majoritet, tillåter jag
mig att, med några ord, fästa R. o. Ad:s upmärksamliet på sjelfva
denna hufvudfråga, huruvida representationen må ega alt bedöma
sina medlemmars lagliga befogenhet eller icke. Huru skulle viii
t. ex. R. o. Ad. sjelf blifvit till mods, om vid de, lyckligtvis högst
sällsynta fall, då Ståndet funnit någon, här inlåten medlem rätteligen
böra, på grund af antecedentia, som ansågos oförenliga med
representantkallets utöfning, härifrån uteslutas, om, säger jag, vid
sådant tillfälle, Ståndets Talman, Landtm., vägrat propos. på besagde
åtgärd? Det har visserligen icke blindt, men ligger inom
tankens område, att kunnat hafva handt. Man har talat om vådan
af missbruk vid denna pröfningsrätts utöfning. Sådana återfalla
alltid på den, som begår dem, ej på rätten, väl begagnad. Men
vore ock faran af missbruken än större, än den i verkligheten hittills
visat sig, har väl en domare rättighet att frånkänna en part
hans möjliga lagliga anspråk, lör det att missbruk vid den vindicerade
rättens begagnande kunna befaras? Visserligen icke.
Huru som helst man för öfrigt må dömtna om det önskvärda
eller tillbörliga i dessa förhållanden, har Konst.Utsk:t ju endast
haft att tillämpa grundlagstexten, alldeles sådan som den för närv:de
är. Anser man den, vare sig otydlig, eller oriktig, står vägen öppen,
att begära ändring deri, på grundlagsenlig väg. Konst.Utskit
har ej haft rättighet att tyda den annorlunda än efter ordalydelsen.
Och enär den, efter nogaste granskning, icke uttalat någon annan
begränsning, än som innefattas i härledningen från 14 och 18 §§
R.O. ro. m., har Utsk:t funnit sig icke kunna frånkänna ett Riksstånd
utöfningen af den, detsamma enligt 21 § R.O. förbehållna
pröfningsrätt; och följaktligen har afhändandet af en sådan rättighets
begagnande synts Utsk:t icke kunna ske. Utsk:t skulle, under
denna förutsättning, icke kunnat tillåta sig något sådant, utan
att tillämpa ett magtspråk, hvartill det ansåg sig sakna lagligt bemyndigande.
Gr. Björnstjerna: Afven jag beklagar på det lifligaste
det beslut, hvari Utsk:t stannat, — ett beslut, som, om man vidare
bygger derpå, skulle kunna medföra verkliga vådor för vårt lands
konstitutionella utveckling. Jag kan icke annat, än uttrycka min
särskilda tacksamhet emot Utsk:ts ordförande för det lika klara som
värdiga sätt, hvarpå han framställt sin åsigt. Jag är öfvertygad
att hvar och en, som läser denna hans reservation, icke skall behöfva
många ögonblick att bestämma sitt omdöme öfver Utsk:ts
majoritet. Men, mine Hrr! en sak är alt hysa denna åsigt,
en annan att understödja det förslag, som Hr Cederschiöld, R. T.,
framställt. Det förefaller mig, i likhet med Gr. Sparre, att ett
godkännande deraf vore att beträda samma väg, Utsk:t följt. Konst,-  Utsk:t har behagat uphöja ett enskildt Riksstånd öfver landets högsta
juridiska domstol; bör nu R. o. Ad., för att uttrycka sitt missnöje
med Utskits memorial, uphöja sig sjelf öfver landets högsta politiska
domstol? Jag tror det icke. Jag är dessutom öfvertygad,
att H. Exc. Hr Gr. o. Landtm icke kommer att framställa en så
-
Den S Februari c. m.
3!) 3
dan propos., sorn den Hr Cederschiöld begärt; det ifrågav:de Betänkandet
är ju endast ett svar på en fråga, framställd af BorgareSt:t,
en fråga, hvars besvarande endast rörer detta Stånd, och som blott
till underrättelse blifvit meddelad de öfriga Stånden. En sådan
underrättelse kan väl icke föranleda något beslut, hvarigenom R.
o. Ad. skulle ogilla dem, hvilka R. St:r sjelfva tillsatt som högsta
domare i dylika fall. Jag inser deremot ej något hinder, att ju
icke hvarje ledamot af R. o. Ad. kan upstå och förena sig med reservanterna,
samt att Betänk, derefter lägges till handlingarne, för
att der gå den dom till mötes, som jag tror redan vara i allmänna
tänkesättet deröfver fälld.
Frih. Sprengtporten: Till stöd för den åsigt, som jag
tillåtit mig att framställa, nemligen att R. o. Ad. icke kunde, eller,
om man hellre vill, borde, lägga Konst.Utsk:ts mern. till handlingarne
under uttryckande af sitt ogillande, kan jag visserligen icke åberopa
någon lagparagraf; ty våra grundlagsstiftare hafva icke tänkt
sig en sådan kasus. Jag kan blott anföra analogier, och jag tror
att Hr Cederschiöld, R. T., måste medgifva dessas giltighet.
I als. fi Ordförandens i Konst.Utsk:t yttrande derom, att det
icke är stridande emot de sednare Riksdagarnes praxis, att ett
Betänk, i en fråga, sådan som denna, aflemnas till alla Stånden
oell icke ensamt till det, der Talmannen vägrat propos., anhåller
jag blott att få nämna, att jag framställt min anmärkning i detta
hänseende, icke såsom något klander emot Utsk:t, utan blott velat
åberopa förhållandet såsom ett faktum, hvilket gifvit ani. till nu
förev:de diskussion.
Beträffande formen för propositionen, vill jag icke yttra mig
deröfver vidare, utan öfverlemnar med fullt förtroende till H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, att afgöra huruledes han finner att dervid bör
tillgå, antingen att helt enkelt lägga memorialet till handlingarne,
eller låta det ske med mer eller mindre klart uttaladt ogillande af
Utsk:ts förfarande.
Hr Tham, Casper Wollrath: Afven jag får anhålla att
för min del få instämma i Hr Munck af Rosenschiölds reservation,
äfvensom i det yttrande, Hr von Ehrenheim afgifvit. Men jag kan
icke undgå att beklaga, att under denna diskussion personligheter
gjort sig gällande, särdeles emellan två ledamöter af Konst.Utsk:t.
Jag tror, att genom detta sätt att gå till väga skall R. o. Ad.
förringa den dom, som R. o. Ad. vill uttala öfver sjelfva saken.
Jag ber att de, som yrkat att propos. måtte framställas om att
Bet. med ogillande lägges till handlingarne, måtte derifrån afstå, och endast
inskränka sig till en begäran om att Betänk:t, utan tillägg af
något särskildt förklarande, lägges till handlingarne. Domen öfver
detta Betänk, är i alla fall redan fälld, dels af dem, som här öppet
uttalat sina tankar, dels af dem, som tigande instämt deri.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Det förundrar mig, att
den siste värde talaren kunnat säga, att personligheter blifvit un
-
394
D e n 8 F ebruari e. in.
der diskussionen framkastade, och dermed hänsyftat på mig och
Frih. Cederström. Jag har dock ieke yttrat något annat, än att
det förvånade mig att Frih. Cederström icke vore belåten med allt
i förevarande Betänk., enär han vore detsammas författare, och jag
får nu förklara, att det för mig utgör en verklig, men särdeles angenäm
öfverraskning att höra, det Hr Friherren icke skall vara
Betänkds författare. Dermed förhåller sig nemligen så, att när
Betänkit var upsatt och skulle justeras, var m-an icke nöjd dermed,
utan ville deruti söka åstadkomma åtskilliga förkortningar och förändringar.
Följande dagen tillkännagaf Friherren, att han jemte
Utsk;s majoritet hade upsatt ett annat, hvilket han bad att få upläsa,
som också skedde; och jag kan bestämdt förklara, att jag
icke var den ende, som ansåg Frih. Cederström vara författare till det
nya Betänk:t. Men det fägnar mig att höra, det så icke är förhållandet,
utanatt Hr Frilen tvertom benämnerett sådant påstående för
en personlig beskyllning emot honom. Då Hr Frih:n betraktar
upgift.en att har. skulle vara Betänk:ts författare såsom en personlig
förolämpning, har han derigenom gifvit det bästa bevis derpå, att
Hr Frihin sjelf ogillar Betänk:t, och då det således icke gillas af
någon, utan ogillas af alla, anser jag numera öfverflödigt att yrka
på propos. om Betänkits läggande till handlingarne med ogillande,
utan inskränker mig till att endast anhålla om dess läggande till
handlingarne; dock får jag, i anledning af det fortsatta påståendet,
som åtskilliga ledamöter haft, att R. o. Ad. icke skulle kunna
lägga Betänkit med ogillande till handlingarne, påminna om, att de
förblanda ordet ogillande med afslag.
Frih. Tersmeden; Det är i ani. af Gr. Björnstjernas yt
trande,
som jag begärt ordet. Han jemförde R. o. Åd:s åtgärd,
i händelse Ståndet skulle med ett eller annat ogillande uttryck
lägga Betänk:t till handlingarne, med Utsk:ts åtgärd att underkänna
Talmannens i BorgareSt:t proposis-vägran. Skilnaden är dock
betydlig. Det första bevisar icke annat, än ett uttryck af R. o. Ad.-s opinion,
som icke verkar till förändring i Konst.Utskrts beslut; det andra
åter hade kunnat hafva till följd att en medlem i BorgareSt:t blifvit
utvoterad, och att således ett Högsta Domstolens beslut blifvit
uphäfdt Detta hade således haft en bestämdt verkande påföljd,
då deremot det förra icke kan hafva det. Derföre vill jag dock
ej yrka något läggande till handlingarne med ogillande, emedan
jag har ani. att befara, det H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, ieke skall
anse en sådan behandling riktig. Deremot skulle jag, enär denna
fråga, efter min öfvertygelse, är af en ofantlig stor vigt, tro, att
om de R. o. Adis ledamöter, som icke deltagit i diskussionen, ville
till protokollet yttra att de instämma med reservanterna, derigenom
samma sak skulle vinnas, nemi. ett allmänt uttryck deraf att Ståndet
ogillade Konst.Utskrts Betänk., utan att någon propos. derom
behöfver framställas.
Frih. Raab, Adam Christian: Frih. Tersmeden har föreslagit,
att R. o. Adis ledamöter skulle mangrant till protokollet
Den 8 Februari e. m.
39f>
anteckna, att de protesterade mot Konst.Utsk:ts Betänk. Jag upmanar
deremot R. o. Ad:s ledamöter, att, derest någon af dem skulle
tilläfventyrs instämma i Utsk:ts Betänk., denne ledamot ville stiga
upp och förklara det. Stiger då ingen up, så få vi taga för afgjort
att Betänkit allmänt ogillas.
Hr von Qvanten, Emil: Jag har begärt ordet för att
protestera mot det sätt, på hvilket en enskild ledamot af detta
hus blifvit utpekad såsom ett föremål för ovilja. Utan tvifvel är
det endast Konst.Utsk:ts beslut, som här är föremål för öfverläggning,
och icke någon enskild ledamot, hvars röst inom Utsk:t utan
tvifvel blifvit afgifven på grund af hans öfvertygelse, hvilken lika
väl som någon annans bör förblifva oförkränkt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Ii. Exc. Hr
Gr-.n o. Landtm, yttrat, att efter det Hr Cederschiöld afstått från
sitt först gjorda yrkande, endast Frih. von Schulzenheim föreslagit,
att Konst.Utsk:ts förev:de Mern. skulle läggas till handlingarne med
det förklarande, att R. o. Ad. icke delade de af Utsk:t deri uttalade
åsigter, anmälde sig och yttrade
Frih. von Schulzenheim: Jag anhåller att få förena mig
med Hr Cederschiöld och instämmer i det af honom afgifna förslag
till beslut i denna fråga.
Härefter blef mem:t, uppå derom gjord framställning, lagdt
till handlingarne.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
StatsUtsk:ts den 4 dennes bordlagde Utlåt:n.
N:o 47, ang:de regleringen af utgifterue under RiksStatens
Usta hufvudtitel;
N;o 48, i ani. af väckta frågor, huruvida de vid sednaste
Riksmöte embets- och tjenstemännen beviljade löneförhöjningar
skola bibehållas och på ordinarie stat upföras, eller om nedsättning
deri bör ega rum m. m.;
N:o 49, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens
2:dra hufvudtitel;
N:o 50, angide regleringen af utgifterna under RiksStatens
3:dje hufvudtitel; samt
N:o 51, ang:de de för fortsättningen af Statens jern vägsbyggnader
erforderlige medels uplåning mot Statsobligationer å utländskt
mynt.
I afseende å sistnämnde Uti. tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o.
Landtm, att Talmännen vid hållet sammanträde öfverenskommit föreslå
RiksStm, att ifrågav:de Uti. skulle företagas till afgörande
nästkommande Onsdag den 15 dennes samt då sättas främst å föredragningslistan,
och blef detta förslag, uppå derom gjord propos.,
af R. o. Ad. bifallet.
39fi
Den 11 Februari f. m.
Härefter föredrogos, men blefvo äfvenledes, på flere ledamöters
yrkande, ånyo bordlagde följ. från den 4 dennes på bordet hvilande
Betänkm nemi.
StatsUlskollels
N:o 52, ang:de anvisande af medel för fortsatta arbeten å
Statens vestra stamjernbana emellan Stockholm och Katrineholm;
Bevillning*!] Iskotlels
N:o 13, i anledn. af väckta motioner ang:de dels den s. k.
tolagens utgående på sätt före sednaste Riksdag varit stadgadi;, och
dels upphörande af Våg- och Stämpelpenningars erläggande m. m.
N:o 14, i anledn. af väckta motioner ang:de uphörande af
nederlagsrätt för bränvin och sprit m. m.
N:o 15, ang:de den s. k. Kurhusafgiften;
N:o 16, i anledn. af väckta förslag om förändring i Kongl.
Kung. d. 15 Deo, 1854 ang. kortstämplingens verkställande; samt
Rid.darh.Utsk
rättelse.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 e. rn.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 11 Februari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för d. 8 dennes.
Anmäldes och bordlädes BankoUtslcs nedannämnde Utlåtm och
Memorial:
N:o 15, i atil. af ett till Utsk:t aflemnadt prof på nytt sedelpapper;
N:o
16, i ani. af RiksStåndens beslut öfver Utsk:ts Utlåt.
N:o 11 ; samt
N:o 17, i ani. af väckta förslag om Bankovinstens användande,
samt om Bankens deltagande i ett utländskt lån.
Föredrogs Hr Stjernsvärds, Gustaf Mauritz, den 8 dennes
väckte och bordlagde förslag, att RiksStånden skulle samman
-
Den 11 Februari f. m.
397
träda till gemensam öfverläggning ang:de de St.atsUtsk:ts Utlåtanden.
som omfatta regleringen af utgifterne under RiksStatens
3 första Hufvudtitlar.
Frih. Cederström, Rudolf: Lika nyttiga i och för up
lysningars
meddelande och ömsesidiga inhemtande, som jag anser
de allmänna gemensamma öfverläggningarne kunna vara, då det är
fråga om svåra och invecklade ämnen, lika öfverflödiga och tidsödande
äro de att anse, när det gäller ämnen af enkel och lättfattlig
beskaffenhet. Till denna sednare kategori synes mig, att man
gerna kan hänföra frågan om regleringen af utgifterna under RiksStatens
3 första Hufvudtitlar, sådana de oss nu till afgörande
föreligga. De få jemkningar, som deri böra vidtagas, tarfva visst
icke vidlyftig utredning.
Som Hr Stjernsvärd ej behagat skriftligen till protokollet aflemna
sin motion, har jag, saknande tillfälle till dess 'äsning, dock,
af ett af honom vid Riksdagens början i en likartad fråga afgifvet
yttrande, ledt mig till hvad han i väsendtlig mån med dessa öfverläggningars
anställande åsyftat, nemi. nedsättning af anslagen under
Första Hufvudtiteln. Han har ej ens velat göra undantag för det
åt vår Konung utgående apanagets bibehållande, utan säger i sitt
anförande, då samma motionär redan på förhand yrkade de första
Hufvudtitlarnes genomgående å allmän sammankomst, men hvilket
förslag för den gången icke vann R. o. Ad:s bifall:
»Jag tror nemligen,» så falla sig hans ord, »att det är blott
vid ett thronombyte, som det skulle låta sig göra, att få anslagen
under Första Hufvudtiteln något förminskade; ty när en regent under
några år njutit af ett större apanage, så är det förenadt med
ganska stora svårigheter, att sedan vilja afhända honom någon del
af detsamma. Och det är af denna orsak,» tillägger talaren, »jag
funnit tidpunkten ganska lämplig, för att få denna fråga till föremål
för gemensam öfverläggning.»
Då likväl lifsförnödenheterna, till hvilkas behof denna apanagesumma
bestämdes, äro i vida högre värde nu, än de voro vid 1823
års Riksdag, så anser jag i sanning högst obilligt, att man vid
denna Riksdag ens kan ifrågasätta någon nedsättning i densamma.
R. St:rs dyrbara tid bör alltså ej heller så alldeles onödigtvis uptagas
med gemensamma öfverläggningar i detta ämne, enär hufvudsyftet
är det ofvanupgifna och mindre lämpliga, men hvartill
blott såsom bihang äro fästade frågorna om de begge andra Hufvudtitlarnes
öfvervägande å gemensamt möte, till stöd för hvilken
framställning icke några skäl blifvit af motionären andragne, sorn
kunde ådagalägga erforderligheten af denna åtgärd. Vördsamt hemställer
jag af dessa anledningar, att R. o. Ad. ville afslå Hr Stjernsvärds
motion.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Att nu ingå i nå
got
närmare besvarande af de anmärkningar, den siste värde talaren
framkastat ang. regleringen af utgifterna under RiksStatens
Första Hufvudtitel, anser jag ej riktigt, aldenstund frågan nu en
-
3!I8
Den II Feb roar i f. m.
dast rörer mitt förslag, att de tre första Hufifudtitlarne måtte blifva
föremål för allmänna öfverläggningar. Till stöd för denna min
framställning, tager jag mig friheten återuprepa, hvad jag vid ett
föregående tillfälle redan anfort, att jag anser det vara vår pligt
att, sedan vi en gång betriidt den vådliga skuldsättningsbanan, äfven
tillse, huru vi på andra håll må bereda oss tillfälle, att så
småningom betala de skulder, i hvilka landet blifvit försänkt.
Vidtaga vi ej nu några genomgripande åtgärder härför, så
fruktar jag för, att vi aldrig skola kunna repa oss igen. Vi behöfva
ju blott kasta en blick på Österrike och vi skola finna, i
hvilket bedröfligt tillstånd det landet blifvit försatt genom att ouphörligen
uptaga lån på lån, utan tanke på återbetalningsskyldighet.
Då jag nu ej inser annat sätt för detta eftersträfvansvärda måls upnående,
än att med sparsamhet förvalta medel, så har jag trott, att
det ifrågav:de ämnet borde utgöra föremål för gemensamma öfverläggningar.
På grund deraf fortfar jag att påyrka bifall t,ill det
förslag, jag i förra plenum hade äran framställa.
Sedan öfverläggningen förklarats afslufad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å ifrågav:de förslag, framstälde H. Exc. propos. å bifall till
förslaget, som besvarades med många nej, jemte ett eller annat ja;
hvarefter gjordes propos. å förslagets afslående, och då dertill svarades
starka ja tillika med några nej, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Hr Stjernsvä rd: Ehuru resultatet af Hr Gr:s o. Landtm:ns
på mitt förslag framstälda propos. utföll så ofördelaktigt, så vill
jag ändock ej uptaga tiden med någon votering. Jag vill dock
fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att dessa gemensamma öfverläggningar,
hvilka så mycket klandras, utgöra likväl en stomme till
det förhållande, hvartill vi, huru vi än deremot må spjerna, en
gång måste komma. Derföre tror jag, att det med förnuft och
eftertanke är fullkomligt öfverensstämmande, att redan nu, så mycket
som möjligt, söka draga fördel af desamma. De kunna visserligen
i närvarande stund betraktas som barnet i sin linda, men
lossar man ej på bandet, utvecklar sig ej fostret, vill man ej, redan
nu, söka åstadkomma en jemkning i sättet för vår representation,
ju mörkare blifva utsigterna att snart få detsamma ordnadt i enlighet
med tidens fordringar.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
den 4 och 8 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 47, ang:de
regleringen af utgifterne under RiksStatens Första Hufvudtitel.
lista punkten, angående anslaget till H. M. Konungens Hofhållning.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Yid sjelfva ingressen
till Utsk:ts Betänk, i denna del tager jag mig friheten anmärka,
Den 11 Februari f. m.
399
att deri omnämnde procent-fördelning mellan Sveriges oell Norige*
utgifter iinnu aldrig, mig veterligen, blifvit R. St:rs pröfning understäld,
mycket mindre bifallen. Således anser jag mig blott deremot
böra inlägga min protest, för att icke, genom ett förbiseende
i detta afseende, någon i framtiden må komma att åberopa detta
som ett häfdvunnet beslut.
Hvad sjelfva den föreslagna summan beträffar, har jag ingenting
mot densamma att anmärka. Men, M. Hrr! jag tinner mig
föranlåten, att återkalla i edert minne, att, då vid 1823 års Riksdag,
i ani. af en af dåvarande Riksmarskalken H. Exo. Gr. von
Essen väckt motion, ett betydligt ökadt anslag för K. M:ts hofhållning
beviljades, jag var en bland dem, som tog mig friheten
deremot framställa några betänkligheter. Dåv:de Ordföranden i StatsUtsk:t,
Frih. af Nordin, biträdde, likasom Frih. Åkerhjelm nu, förslaget
med' sin röst, och den begärda tillökningen i K. M:ts hofanslag
beviljades, dock till följe af ett hufvudsakligt ingående skäl,
att en betydlig del af detsamma skulle utgå till uprätthållande af
K. Theatern. I ani. af hvad jag nu yttrat, och med afseende fä
stadt
på hvad Utsk:t i sitt Utlåt, omnämnt, att raan nemi. vid ett
inträffadt thronombyte borde bestämma hofhållningsanslaget så, att
några framtida förändringar under en längre tidrymd icke måtte
ifrågakomma, vågar jag, till förebyggande af osäkérhet i detta ämne,
vördsammeligen föreslå, att till Utsk:ts beslut måtte göras ett tillägg,
hvarigenom det i sin helhet komme att lyda, som följer: »— —»
och tillstyrker derföre Utsk:t, att H. M:t Konungens hofhållnings
anslag
måtte, på sätt uti den K. Propos. är föreslaget, bibehållas
vid oförändradt belopp 630,000 Rdr; »under förutsättning, det täcktes
K. M:t hädanefter, som hittills, med samma frikostiga anslag,
som dess höge företrädare, understödja den K. Theatern.»
Hr Stjernsvärd: Som jag redan vid föregående tillfällen
gifvit tillkänna, att en noggrannare utredning af frågan ang:de regleringen
af utgifterna under RiksStatens Tre Första Hufvudtitlar
vore af behofvet påkallad, tager jag mig friheten yttra några ord i
afseende pä den Första. Man har alltid låtit förstå, att denna
hufvudtitel är af ömtåligare beskaffenhet, än någon af de öfriga;
jag tror det ej, synnerligast under nuv:de förhållanden. Jag är
nemligen öfvertygad om, att den Konung, som för närvarande sitter
på Sveriges thron, och som har till sitt valspråk att »Land skall
med lag byggas», ej skall misstycka att en representant, i utöfvandet
af sin pligt såsom sådan, oförstäldt uttalar sina åsigter i hvilket
ämne som helst, äfven om det gäller hans eget apanage. Jag
tror för öfrigt, i betraktande af det borgerliga, ja! utan lyx, anspråk
och onödiga omkostnader ordnade lefnadssätt, han förer, att
han under dessa förhållanden skall finna en förklaringsgrund för
hvad jag kommer att yttra.
Jag anmärkte nyss, att, i anledu. af den bedröfliga riktning,
skuldsättnings-systemet antagit, det vore R. St:rs pligt, att söka
åvägabringa en sådan hushållning i sina anslag, att det i en framtid
vore möjligt att återgälda den utländska skuld, vi utan all ef
-
400
Den 11 Februari f. m.
tertanke ådragit oss* Man har som skal tor bibehållandet af det
K. apanaget anfört, att detta allt sedan 1823 utgått med samma
belopp. Jag ber i det fallet att få fästa upmärksamheten derpå,
att vid nämnde tid hade Sverige ingen skuld, då deremot densamma
vid vår nuvarande Konungs upträdande på thronen upgick
till 32 millioner statsskuld och circa 100 mill. utländsk hypotheksskuld.
Jag frågar Eder, M. Hrr, om man med skäl kan antaga,
att ett land, belastadt med sådan skuld, kan åtaga sig samma skyldigheter,
som ett skuldfritt land.
Ett annat förhållande, som äfven bör tagas i betraktande, är
det, att, när Konung Oscar I mottog spiran af sin fader, hade han
en stor familj, för hvars underhåll betydliga utgifter voro af nöden.
Denna omständighet kan åtminstone ej nu åberopas såsom skäl för
apanagets bibehållande.
Ett tredje skäl anser jag vara för handen i den till R. St.
om Statsverkets tillstånd och behof af K. M:t afgifna nåd. propos.
Man har nemligen i densamma begått den inkonseqvensen, att, vid
bestämmandet af underhållskostnaden för det K. huset, åberopa den
fördelningsgrund, efter hvilken man har antagit att bidragen från
hvartdera riket borde utgå. Hvad sjelfva fördelningen angår, vet
jag ej att densamma någonsin genom lag blifvit bestämd. .Jag har
alltid varit en bland dem, som tillerkännt Norige samma politiska
rättigheter som Sverige; det är ett fritt folk på enahanda sätt som
vi; det njuter lika anseende med oss; då kan jag sannerligen ej
fatta, hvarföre man vid bestämmandet af utgifterna för ett konungahus,
som är gemensamt för båda folken, tagit de båda ländernas
olika folkmängd i betraktande. Men antagom äfven att Norige
endast bidragit med ä/17 under det vi utgifva 12/n> skulle efter
denna procentfördelning anslaget till Konungens hofhållning utgöra
550,000 Rdr och ej som nu 630,000 Rdr med tillägg af
särskildt anslag för hofstallets utfodring, lys- och renhållning m. m.
Af hvad jag här anfört, utan att vidröra, det nuvarande Konungen
såsom regent med konuugslig makt och myndighet vid sisth Riksdag,
genom Chefen för FinansDepartement, lät förklara sig åtnöjas
med det auslag, Han såsom Kronprins upbar, 150,000 Rdr, jemte
de 180,000 Rdr, Han af sill Hr Fader erhöll, summa 230,000
Rdr, vill jag endast påyrka att H. M. Konungens apanage bestämmes
efter samma fördelningsgrund emellan Sverige och Norige, som
för öfrige medlemmar af det Kongl, huset blifvit antagen eller till
12/17delar, d. v. s. till 550,000 Rdr Rint.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl; Som de föregtde talarne
ej tyckas hafva velat fästa sig vid den stora skiljaktighet, som förefinnes
mellan penningens och varornas värde nu och vid den tidpunkt,
då anslaget till Konungens hofhållning bestämdes till den
hittills utgående summan af 630,000 rdr, så får jag fästa R. o.
Ad:s upmärksamhet derpå, att 1823 voro varupriserna vida lägre
och penningens värde vida högre än för närv:de är fället. Det är
ur denna synpunkt sedt, som StatsUtskit ej ansåg det vara lämpligt
-
Den 11 Februari f. m.
401
ligt att ifrågasätta en nedsättning af det anslag, som nu i omkring
37 år utgått till Konungens hofhållning.
Hvad beträffar det af Hr Gr. Anckarsvärd gjorda förslag om
ett tillägg till Utsk:ts beslut i förevrde punkt, ber jag att få motsätta
mig detsamma, såsom varande alldeles obehöfligt.
Jag yrkar bifall till StatsUtskrts förslag oförändradt.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Då Hr Stjernsvärd
framhållit som skäl för nedsättning af det Kongl, appanaget, att
nuv:d? Konung ej har så många barn, som hans höge fader, så
får jag fasta Hr Stjernsvärds upmärksainhet derpå, att den Konung,
för hvilken detta appanage bestämdes, nemi. Högstsal. H. M. Carl
XIV Johan, var just i samma kategori som hans sonson.; han egde
ej heller mer än ett barn; och för detta barns underhåll voro ej
några betydliga utgifter af nöden, alldenstund dåv:de Kronprins
hade långt större appanage, än nuvrde Konung hade som kronprins.
Hr Stjernsvärd har dessutom yttrat, att Norige borde deltaga i
upköp af ved och kol för Kongl, slottet i Stockholm. Jag hemställer,
om det icke vöre obilligt att Norige skulle elda vårt slott,
när de hafva ett eget att upvärma i Kristiania?
Jag anhåller om bifall till Utskrts förslag.
Hr Brakel, Mauritz: Jag för min del kan icke finna
något skäl att, vid beviljandet af det anslag, som StatsUtsk:t i
denna punkt föreslår, antaga det nyss af Gr. Anckarsvärd gjorda
tillägg eller att föreskrifva till hvad ändamål en del af hofhållningssumman
skall användas. Jag anser det på intet vis vara behöfligt,
alldenstund jag är förvissad om, att vår nuv:de Konung i likhet
med sina höga företrädare kommer att nf egen böjelse så väl understödja
Theatern som beskydda de sköna konsterna.
Jag har begärt ordet egentligen för att besvara Hr Stjernsvärds
yttrande, att Sveriges tillgångar nu voro så obetydliga i
förhållande till hvad de förut varit, att det vore nödvändigt att
draga in på den nrdinarie staten, för att betala den utländska statsskulden.
Det vore verkeligen roligt, att en gång på nära håll
taga i skärskådande, huru det förhåller sig med Svenska Statens
skatter nu, efter en 50-årig fred, och jemföra detta förhållande
med hvad det var omkring åren 1813—16, då Sverige redan i
många år varit inveckladt i blodiga krig. Jag härefter noggranna
forskningar i detta afs:de kommit till det resultat, att Svenska
Staten nu ej betalar mer än 2 milhr i bevillning, då deremot vid
ofvannämnde tidpunkt bevillnings-summan upgick till mellan 2 och
3 milhr specier. Jag vill ej säga, att specieriksdalern då gällde 4
rdr rmt, men den gällde mer än 1 rdr bko, närmare 2 rdr rmt;
jag tror att kursen var 90 å 100 sk. bko å 1 rdr specie, d. v. s.
att den dåv-.de bevillnings-summan öfverskred den närv:de med ungefär
5 milhr rdr rmt. Det är visserligen sannt, att vi nu betala
8 milhr i skatt för bränvin och att skatten på denna vara då var
obetydlig, men vi skola taga i betraktande, hvilken minskning i
H. lil. 20
402
D e u 11 Februari f. in.
tullafgiftar på mångå varor sedan elen tiden gjort sig gällande.
Jag vill blott nptaga tuilafgifts-skillnaden för några få artiklar,
t. ex. för socker, kaffe och bomull. Nu införes cirka 35 milbr
råsocker, af hvilka det fabriceras cirka .28,000,000 raffinad. Tullen
är nu på raffinad 13 öre, då var den 66 öre. 1816 var det
visserligen förbud au införa råsocker, men det kunde dock under
vissa förhållanden importeras. Skillnaden mellan hvad Sverige betalar
då och nu för sin sockerförbrukning upgår således till ej
mindre än 10 å 12 milbr rdr.
Kaffetullen utgör ungefär 1,950,000 rdr; tullen på kaffe var
då 25 öre pr <tt. och nu endast 10 öre. Skatten på råbomull var
då 4 öre, nu är det ingen skatt på införandet af råbomull, och
dennas skatt om den vore densamma som 1816, skulle upgå till
öfver V2 mill.
Jag har således genom denna jemförelse bevisat, att de indirekta
skaiterna endast på dessa trenne artiklar socker, kaffe och
bomull f. n. understiga den summa, hvartill de år 1816 upgiugo,
med ett belopp af 18 milbr rmt; att då, som Ilr Stjernsvärd gjort,
framkomma med ett yrkande, att vi måtte af brist på tillgångar
knappa in på den ordinarie staten, synnerligast. hvad den rörer
Första Hufvudtiteln, anser jag, minst sagdt, icke vara värdigt en
representant af detta hus. Jag för min del kan åtminstone icke
instämma i detta förslag och hoppas att R. o. Ad ej till detsamma
måtte lemna sitt bifall.
Frih. Hamilton, Hugo: En värd talare har yrkat, att
anslaget till K. M:s hofhållning skulle nedsättas pä den grund,
att den yttersta hushållning vore af nöden, för att i en framtid
kunna infria den utländska skuld. Staten ådragit sig. Han har för
oss framställt Österrikes exempel, såsom det mål, hvartill vi annars
så småningom skulle komma. — Om den Svenska Stats-skuldeu,
som dock utgör en obetydlighet mot den Österrikiska, hade tillkommit
af samma orsaker som den sednare, d. v. s. till följd af
ett odugligt iinansielt system och af oförmågan att draga fördel af
i landet befintlige resourser, eller om ställningen verkligen vore af
samma förtviflade art, som derstädes, dä skulle det visserligen ej
förundra mig, att en representant ansåg det nödvändigt, att vidtaga
de mest genomgripande åtgärder för att ruddu sitt fädernesland
från förderf. Men betrakta vi huru förhållandet är i vårt land
och hvarföre de utländska lånen blifvit uptagne, så skola vi finna
att desamma varit afsedda till rent produktiva företag och äfven
till fosterlandets försvar under kommande tider. Det är ej heller
af ren brist och nöd i landet, som man tillgripit den utländska
skuldsättningen, ty då skulle vi sannerligen ej hafva sett så fördelaktiga
resultater af densamma, som nu varit förhållandet. Alla
näringar ha nemi. på sednare tider i väsendtlig mån förkofrat sig,
och är första vilkoret för att fortgå på den banan, att tillräckliga
förlagskapitaler ej saknas, och tror jag, på denna grund, att vi ej
kunna hafva något att förebrå oss, att vi dertill uplånat nödige
De ii 11 Febr uart f. m.
405
medel, utan tvertom gjort ganska rätt, att, för ett så önskvärdt
ändamåls vinnande, lägga bördan äfven på kommande slägter.
Jag anser, att StatsUtskit anfört ett tillräckligt talande skäl
för bibehållande af anslags-summan för Konungens hofhållning, då
det åberopat den omständighet, att densamma i nära 40 år till
enahanda belopp utgått. Ty det finnes väl ingen af Eder, Mine.
Hrr. som ej för sin lefnadskostnad måste utgifva mer nu, än hvad
som var fallet för 40 år sedan. Då således vår Regent anser sig
kunna inskränka sig till samma anslag, som redan för så många år
tillbaka erfordrades, så vore det väl hardt, att ensamt för honom
yrka en nedsättning, som ingen annan kan införa i sin hushållning.
Hvad serskildt beträffar det af en värd talare gjorda förslag,
att man i underdånighet borde anhålla, att K. M. täcktes åt K.
Theatern lemna samma understöd, som hans höge företrädare, sfi
önskar jag att detta tillägg ej måtte göras. K. M. har alltsedan
den Riksdag, den värde talaren omnämnt, ej begärt något understöd
åt Theatern af R. St:r, utan i det stället sjelf flerfaldiga gånger
betalat ganska betydliga skulder, som K. Theatern åsamkat sig;
hvarföre jag tror att det är alldeles opåkalladt att taga denna
fråga i öfvervägande förr, än K. M. framkommer med någon begäran
om medel till ett sådant företag.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Då. efter de
anföranden, jag nyss afhört. jag icke hyser något tvifvelsmål om
det beslut, R. o. Ad. i förevtde punkt kommer att fatta, så inskränker
jag mig endast tili att afgifva dea förklaring, att jag
fullkomligt instämmer i de skäl, StatsUtsk:t framställt och anhåller
om bifall till dess TJtlåt:de.
Hr Stjernsvärd: Jag ber att till en början få besvara Hr
Ordförandens i StatsUtsk:t för bibehållande af det. Kongl, apanaget
åberopade skäl, att skillnaden mellan penningens och varornas värde
nu vore vida betydligare än 1823. Jag för min del tror ej, att
resultatet af denna jemförelse, huru det än må utfalla, på minsta
sätt kan vederlägga det skäl för indragning af apanagesumman, jag
framstält, men som blifvit af Frihin med tystnad förbigånget, att
nemi. Sverige 1823 ej egde en enda rurs utländsk skuld, då deremot
1860 det har åsamkat sig en dylik skuld, sorn, om det vid innev:de
Riksdag gjorda förslag bifalles, upgår till öfver 150 mill. rmt.
En annan talare har yttrat, att vi ej befinna oss i den ställning,
att någon strypning på de ordinarie utgifterna bör ifrågakomma.
Jag är af olika tanke med honom; jag anser att en sådan
indragning bör ega rum vid en tidpunkt, då den ännu kan
låta sig göra, och enl. mitt förmenande kan en sådan åtgärd lämpligast
vidtagas vid ett inträffadt regentombvte»
Samma värde talare har äfven framkommit med olikheten, som
eger rum mellan Sverige och Österrike. Jag medger olikheten,
hvad tillgångarne beträffar; Österrike är ett rikt och Sverige ett
fattigt land. Man framdrager alltid som bevis för dess olyckliga
404
I) e ii 11 Februari f. m.
penningestullning det odugliga finansiela system, som der gör sig
gällande. Men jag frågar eder, mine Hrr! om det system, vi begagnade
här vid 12-millionslånets uptagande, kan anses efterföljansvärdt.
Skedde det ej blott för att underlätta några svindlande
köpmän? Jag åtminstone kan icke frångå den öfvertygelse!!.
På dessa skäl oell då man tager i betraktande, huru den enskilde,
sora beträdt skuldsättningsbanan, får gå till väga (måste icke
äfven han inskränka sig för att kunna betala sina skulder) anser
jag, att det är af högsta behof påkalladt, om vi nemi. i en framtid
vilja se Svenska Staten skuldfri, att redan vid denna Riksdag
vidtaga genomgripande åtgärder, för att åvägabringa någon minskning
i våra ordinarie utgifter.
Frih. Cederström, Rudolf: Enär Hr Stjernsvärd, utan
afs. å de vederläggningar, som af hans motståndare blifvit gjorda, likväl
fortfar i sin begäran om propos. på sitt yrkande, så må det
tillåtas äfven mig att förklara, att jag skulle anse det i högsta
grad otillbörligt och föga värdigt den högsinnade Svenska nationen,
hvars ombud vi äro och hvars tänkesätt böra vara oss väl bekanta,
om vi nu, efter ett nära 40-års orubbad! fredslugn, skulle vidtaga
den åtgärd, att åvägabringa en af förhållanderne högst opåkallad
minskning i det till Konungens lefnadsmedel redan för så lång tid
tillbaka afsedda anslagsbelopp.
Såsom utgångspunkt för sitt yrkande har Hr Sjernsvärd antagit
den omständighet, att 11. 8t:r vid innevarande Riksdag skulle
vara på väg att på samma »besinningslösa» sätt, som vid den sistförflutne,
åsamka Staten betydliga skulder till utlandet för jernvägsanläggningar.
Det förundrar mig verkligen, huru Hr Stjernsvärd
vill framkomma med ett sådant påstående, som det, att R.
St:r skulle, utan all besinning, fattat besluten om jernvägslånen,
då tvertom våra öfverläggningar i dessa ämnen, hvilka i våra protokoller
noggrannt förvaras, bära så ovedersägliga bevis om motsatsen,
i ans. till grundligheten, utförligheten och mångsidigheten af
defvid uttalade åsigter, nogsamt bevisande, att ingenting beramades
utan det samvetsgrannaste öfvervägande. Detta åtminstone bör
vara faktiskt och oemotsägligt; men om det än vore för tidigt, att
nu vidröra något af de lyckliga resullater, som af de vid förra Riksdagen
för landet uptagne penningesummor vupnits genom de redan
fullbordade jernvägssträekningarne och än framgent torde deraf skördas,
må det å andra sidan få anses ännu mera vågadt, att redan på
förhand frånkänna dessa arbeten allt gagn för vårt fädernesland.
Hr Stjernsvärd har till stöd för sin utgångspunkt yttrat, att
som jernvägarne i närvarande stund ej inbringa särdeles mycket, så
kan man af detta förhållande draga den slutsatsen, att de förhoppningar,
vi för landets förkofran i detta hänseende hyst, i väsendtlig
män komina att svikas. Det är likviil klart, att, förr än jernvägarne
hunnit få en någorlunda betydlig utsträckning och sammanbindning,
man omöjligt af desamma får förvänta så hugnande
resultater i pekuniärt hänseende, som de kunna blifva, sedan länkarne
i denna kedja hunnit sammanslutas; men orättvist vore i alla
Den 11 Februari f. m.
405
fall, att förbise den lifvande inflytelsen, den lättnad för trafik och
näringar, de redan nu, med skicklighet och omsorg utförda, åt landet
bereda.
I likhet med Frih. Hamilton och med instämmande i hvad
han deröfver yttrat, anser äfven jag, att man ej bör lägga något
inskränkande vilkor till den framställning, StatsUtsk:t i anledn. af
K. M:s Nåd. Propos. härom afgifvit, utan yrkar jag bifall på besagde
förslag i dess nu föredragna första punkt oförändradt.
H. Exc. Hr Gr. Lewenhaupt, Mauritz: För att ej för
länga
diskussionen, ber jag blott att få instämma i de åsigter, som
blifvit af Frihme Hamilton och Åkerhjelm uttalade, och anhåller
jag om bifall till Statsötsk:ts gjorda förslag.
Frih. Åkerhjelm: En värd talare, Hr Stjernsvärd, har vis
serligen
erkännt riktigheten af de skäl, jag hade äran anföra till
bifall å StatsUtsk:ts framställning, men han har slutat med att afgifva
den förklaring, att skilnaden mellan penningens och varans
värde nu och år 1*23 ej är särdeles betydlig. Jag medgifver visst,
att, om Hr Stjernsvärd upställer jemförelse mellan 1 rdr och en
enhet af ett varuvärde, t. ex. af ett skålp. kött eller något dylikt,
skilnaden ej blir betydlig: men det är här ej fråga om en rdr; vi
måste taga i betraktande, att 'vi hafva 030,000 rdr, sorn skola
jemföras med de varor, som 1823 och nu för tiden kunde för samma
belopp bekommas, och då tror jag, att en så betydlig skiljaktighet
kommer att upstå, att t. o. m. differensen skall vida öiverskjuta
den summa, som utgör skillnaden mellan Hr Stjernsvärds
och StatsUtsk:ts förslag.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utsk:ts hemställan.
Frih. Bonde, Knut: Jag var ännu icke kommen, då di
skussionen
i förev:de ämne tog sin början, men jag har af mina
grannar blifvit underrättad om, att Gr. Anckarsvärd gjort den hemställan,
att i R. o. Ad:s beslut borde som tillägg till StatsUtslcts
framställning uptagas dessa ord: »det " täcktes K. M:t hädanefter
som hittills med samma frikostiga omvårdnad, som Dess Höge Företrädare,
understödja K. Theatern.»
Hvarför jag yttrar mig i denna fråga är derföre, att jag nära
nog anser densamma röra min egen person, eller om jag så får
säga vara »un fait personel», emedan jag i betydlig mån bidragit
till K. Theaterns skuldsättande. En aktad talare, och för öfrigt
min utmärkte företrädare i chefskapet för K. Theatern, har redan
vidrört detta ämne, men jag har ej haft tillfälle att höra mer än
slutet af hans anförande; jag vet således ej, om den värde Frih:n
ingått i någon speciel granskning om K. Theaterns ekonomiska förvaltning
under sednare tider, hvarföre jag vill med några ord vidröra
denna omständighet.
Kongl. Theatern erhöll under Carl XIV Johans regeringstid
36,0 00 Bdr Bko af Ofvil-listan, oberäknadt det anslag af 4000
Rdr, som Konung Oscar som Kronprins donerade, äfvensom den
406
Den lt Febr nar i f. m.
ersättning för deficit, som flerläldiga gånger blifvit utgifven. Äfvenledes
erhöll K. Theatern betydliga stirninor nf Barthelemy fonden,
som då stod under Konungens egen disposition; t. ex. linder K.
Theaterns mest snillrike Chef, H. Exe. Gr. Lagerbjélkes tid, erhöll
Theatern för upsättande af »Ferdinand Cort.ez» 8000 Edr Bko.
Då Konung Oscar I upsteg på thronen, utfästade han ett anslag,
stort 40,000 Edr B:ko, oell utlofvade dessutom att betala de
möjligen upkommande bristerna, hvilket också, om jag ej misstager
mig, delgafs StatsUtslct vid Riksdagen år 1844; för öfrigt
kati uplysningnr härom bäst meddelas af Chefen för FinansDept:t,
som vid detta tillfälle var ledamqt af samma Utskott. Konungen
lofvade äfven att hela utgiftssumman för K. Theaterns underhåll,
samt äfven interimspensioner, gratifikationer till dramatiska o. lyriska
artister, räntor och ainortisement på Theaterns skulder m. m.
skulle få upgå till 00,000 Edr Bko pr år. Samma år 1844 nämndes
Frih. Hamilton till Chef för K. Theatern. Det lyckades honom,
dels genom hans personliga inflytande och dels genom den förmåga,
han har att i en fördelaktig dager kunna framställa förhållanden,
att få ett Statsanslag af 6000 ltdr Bko, hvilket äfven i fordna
tider hade utgått, men blifvit indraget 1840.
Under min lörvaltningstid beviljades vid 1853 års Riksdag,
till följe af en af mig vördsamt atgifven motion, en tillökning i
nämnde anslag, hvilket sedermera skulle utgå med 20,0 00 Rdr
Bko. Ständerna ökade vid förra Riksdagen detta anslag till 75,000
Rdr Rmt, och beviljade denna tillökning, för att i någon man bespara
Konungen de stora förluster, som han städse fått vidkännas
för K. Theaterns räkning; ty alltsedan år 1809 har det icke lyckats
någon Chef, med undantag af Frih. Hamilton, att lemna sin
plats utan att på samma gång öfverlemna efter sig mer eller mindre
betydliga skulder. Hvad mig sjelf vidkommer, så gjorde jag
betydliga skulder! Men jag tror att egentliga orsaken dertill var,
att jag egnade företrädesvis omsorg åt den lyriska seenen. Jag upfattade
nemi. syftemålet med K. Theatern vara det, att densamma
skulle, åstadkomma, hvad man på andra theatrar ej kunde komma
i åtnjutande af, nemi. en lyrisk scen. Den dramatiska scenen kan
underhålla sig hvar som helst, blott den eger dramatiska artister
med talang, och förnekas kan väl ej, att man på min tid på flera
theatrar omsorgsfullt vårdade och skötte densamma; så t. ex. stod
den s. k. Mindre Theatern i detta hänseende ganska högt, då Hr
Thorslow ännu var dess föreståndare. Detta var egentliga orsaken
hvarför jag gjort så stora upoffringar, synnerligast på den lyriska
scenen; men jag kan icke underlåta, att vid detta tillfälle förklara
att under de 4 år, jag förestod K. Theaterns angelägenheter, jag
aldrig af den milde, snillrike, älskvärde Konung, sora då satt på
thronen, hörde ett enda uttryck, ej ens en tanke, som kunde tydas
som missbelåtenhet, från hans mun uttalas, ehuru deficit, oberäknadt
de upoffringar, lian gjorde, tipgick till omkr. 20,000 Rdr Rmt
om året.
Innan jag slutar, vill jag blott tillägga, att, om vi i vårt
land, likasom öfverallt annorstädes, i stället för att splittra, ville
Den 11 Februari f. ra.
407
förena vära krafter oell så äfven med de musikaliska talanger, som
vi hafva, och således bilda något helt af vår Musikaliska Akademi
■och vår K. Theater, så skulle vi deraf kunna åstadkomma ett musikaliskt
Conservatorium, som vore värdigt Sverige och liela Norden.
Ehuru jag är förvissad om, att vår nuv:de Konung, i likhet
med sina höga företrädare, kommer att understödja och beskydda
K. Theatern, sa inser jag dock icke, hvarföre icke det af Gr. Anckarsvärd
till StatsUtskits gjorda framställning yrkade tillägg till
beslutet gerna kan lögas.
Jag yrkar lör öfrigt bifall till Utskits Betänkande.
Gr. Anckarsvärd: Jag nödgas anmärka, att ett missför
stånd,
i afseende på det af mig gjorda yrkandet, här gjort sig gällande.
En talare har nemi. tolkat det af mig begärda tillägget
så, som skulle det utgöra ett vilkor för bifall till Utskits förslag.
Detta är ingalunda händelsen. Jag får inför Hr:ne öppet bekänna,
att jag ej fattar, hvad man egentligen har emot ett så beskaffadt
tillägg. Ursprungliga orsaken, att tanken på ett sådant förslag
hos mig uprunnit, har varit den, att det nemi. förefallit mig, som
det för allmänheten kunde vara rätt tillfredsställande att se, att
det, möjligen efter mångas förmenande ganska ansenligt tilltagna
anslaget, ej helt och hållet går til! K. Mits hofhållning, utan att
en betydlig del går till annat föremål, nemi. K. Theatern. Jag
hade verkligen väntat mig att StatsUtsk:t sjelft skulle hafva infört
detta tillägg. I fall mitt förslag derigenom vunne mera bifall, så
skulle jag utbedja mig, att få göra en förändring i tillägget, så
att det i stället komme att lyda som följer »— — — under förmodan,
det täcktes K. M:t med samma frikostiga omvårdnad sora
Dess höge företrädare understödja K. Theatern.»
Jag hoppas att mitt förslag, efter dessa gjorda förändringar,
måtte vinna It. o. Adis bifall.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Om saken
är här tillräckligt ordadt. Jag vill endast inskränka mig till den
anhållan, att R. o. Ad. måtte bifalla denna puukt utan något
tillägg.
Hr v. Mentzer, Carl Fredrik: Jag instämmer fullkom
ligt
i Utskits uttalade åsigter, men som jag gör detta af annat
skäl, än hvad som här blifvit framstäldt, så vill jag för R. o. Ad.
ge tillkänna, att jag anser det på intet sätt vara ekonomiskt, att
här söka nedpruta några millioner Rdr.
Man kan i detta fall med skäl tillämpa ordspråket att »vi
sila myggor, under det vi svälja kameler.» Jag för min del anser
en nedprutning af anslaget vara aldeles obefogad och yrkar jag bifall
till Utskits förslag oförändradt.
Hr Brakel: Jag hemställer till Hr Stjernsvärd, om icke Hr
Stjernsvärd ville afstå från sitt förslag att nedsätta det Kongl, apa
-
408
Den 11 Februari f. m.
naget. Skulle Hr Stjernsvärd i annat fall vilja inför R. o. Ad.
förklara, hvarföre lian vid föreg:de Riksdagen hade en så utomordentlig
ömhet för II. K. H. Kronprinsen och hvarföre denna icke,
vid innevtde Riksdag, för H. M. Konungen på minsta sätt gör
sig gällande.
Hr Stjernsvärd: Jag har blott begärt ordet för att un
derrätta
Hr Brakel derom, att svar på hans förfrågan skall icke
uteblifva, då längre fram en annan, med denna omständighet sammanhängande
punkt kommer att föredragas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt dels bifall tilt
Utsk:ts förslag oförändradt, dels bifall dertill med tillägg af följide
mening: »under förmodan, viet täcktes K. M. hädanefter som hittills
med samma frikostiga omvårdnad som Dess höge företrädare
understödja den Kongl. Theatern»; och dels slutligen, att hofhållningsanslaget
skulle nedsättas till 530,000 Rdr Emit.
Den härefter å bifall till Utsk:ts förslag framställda proposm
blef med starka och talrika ja besvarad.
Hr Stjernsvärd: Lika öppet, som jag i det föregående
framstält mina åsigter ang. nedsättning af det Kongl, apanaget, lika
öppet förklarar jag nu, att, äfven om ett för mig fördelaktigare resultat,
än det som nu af Landtmms framställning utfallit, kunde
vinnas, så har det aldrig varit min mening, att ställa frågan om
Konungens apanage under votering.
2:dra punkten, inom. a, ang:de II. M. EnkeDrottnirigen Desiderias
hofliållningsanslag, och samma punkts mom. b, angide H. M.
EnkeDrottningen Josefinas hofhållningssumma.
Utsk:ts förslag biföllos.
3:dje punkten, mom. a, angående H. K. H. Hertigens af Dalarne
hofhållningsanslag.
Hr Stjernsvärd: Då jag nu kommer att yttra mig öfver
denna punkt, vill jag med några ord förklara motivet, hvarför jag
yrkar
afslag å Utsk:ts Bet.
Vid sisth Riksdag, då det var fråga om förhöjning i anslaget
till H. K. H. Hertigen af Östergöthland, tog jag mig äfven friheten
yrka, att ej någon sådan måtte af R. St:r nämnde person beviljas.
Mitt begrepp om vårt monarkiska samhälle är nemi. det,
att Staten ej behöfver underhålla flera medlemmar af den Kongl,
familjen än Konung och Thronföljare; de öfriga anser jag kunna
vara beroende af Stats-Chefen. Af detta skäl motsatte jag mig
anslagets beviljande till H. K. H. Hertigen af Östergöthland och
som nu Hertigen af Dalarne befinner sig i enahanda ställning, så
yrkar jag äfven nu afslag å det för honom begärda anslag.
Den 11 Februari f. m.
409
Frih. Åkerhjelm: Jag yrkar bifall å den nu föredragna
punkten af Utslcts Bet. på grund deraf, att, enär grundlagen
verkeligen satt de Kongl, prinsarne i ett exceptionelt förhållande
till Staten och samhället, det också deraf bör följa, att det är nationens
pligt, att på ett densamma värdigt sätt sörja för deras underhåll.
Efter det att, på begäran af Gr. Anckarsvärd, den emot Utsk:tstillstyrkan
i denna punkt afgifne reservation blifvit uppläst, yttrade
Gr. Anckarsvärd: I likhet med dessa 14 reservanter inom
StatsUtsk:t, anser jag, för min del, att 25,000 R:dr är den högsta
summa, som i detta hänseende bör beviljas.
Hvad beträffar den anmärkn , som af en värd talare å andra
sidan blifvit gjord i afseende derpå, att de Kongl, prinsarne voro
genom grundlagen sätta i en belägenhet, som påkallade stora anslagssummor,
så får jag bekänna, att jag ej riktigt förstått, hvad
han dermed menade. Jag känner ej något annat band, som grundlagen
deni pålägger, än att de ej, utan Kongl. Maj:ts tillstånd, få
ingå äktenskap. Men är det verkeligen så, att grundlagens föreskrifter
i detta hänseende äro oegentliga, så är det verkeligen löjligt
att ej någon förändring i desamma under tidernas lopp blifvit
företagen. Men att bär åt en prins, som tyckes vara temligen aflägsnad
från thron följden, föreslå ett anslag, som vida öfverstiger
det vi åt våra högsta embetsman afsett, anser jag vara obetänksamt
och vill jag visst icke deruti instämma.
Men, mine Hrr! bär förekommer äfven en annan omständighet,
som högeligen väcker min förundran, den nemi., att man aldrig
efter en så lång tidföljd inora StatsUtsk:t kommit att eftersinna,
att det Kongl, apanaget i allmänhet ej är så obetydligt, som det
vill synas; tager man i betraktande, att, oberäknadt det ordinarie
hofhållningsanslaget, det till dynastien årligen från Riksg:K' nt. utgår
en summa af 300,000 Bdr rmt, så vill det synas mig, att
dynasti-chefen med dessa, enligt mitt förmenande, alldeles icke obetydliga
tillgångar möjligen kunde fylla de otillräckliga anslagen
och på så sätt förskaffa en oberoende ställning åt medlemmarue af
sin familj.
Jag anhåller om propos. å bifall till hvad reservanterne inom
Utslct påyrkat, nemi. att anslaget åt H. K. H. Hertigen af Dalarne
måtte bestämmas till 25,000 Rdr Rmt.
Hr Nordenfelt, Enar: Då en värd talare har anfört, hvad
han vid en föreg:de Riksdag såsom skäl för afslag å den till Hertigens
af Östergöthland hofhållning begärda tillökningen i anslagssumman
åberopat, så vill jag äfven påminna om hvad som derpå
svarades, och som blef grunden för R. St:rs beslut. Man framstälde
nemi. då, att de Kongl, prinsarne stå till Stat och samhälle
410
Den 11 Februari f. m.
i ett mot de öfriga medlemmarne helt olika förhållande. Hvar och
en enskildt står det öppet att söka tjenst hos Staten, den enskildte
och korporationer, att ingå sorn delegare i fabriker och andra vinstgifvande
yrken, men en konungason är dels genom sin stallning
såsom sådan och dels genom grundlagen förhindrad att sjelf förvärfva
sig en oberoende ställning i lifvet. Vidare anfördes, att
som det är hvarje faders önskan, att se sina barn lefva lugnt och
oberoende, och med ett ord hafva en sjelfständig försörjning, och
när detta resultat, till följe af grundlagens föreskrifter, ej genom
de Kongl, personernas egen verksamhet löv dem kan vinnas, så är
det deraf en följd, att nationen måste tillse, att prinsarne få en
anständig bergning, så att de utan bekymmer kunna framlefva sina
dagar. Dessa voro de skäl, som hufvudsakligast vid förra lliksdagen
anfördes, och som då bestämde R. o. Ad:s beslut; enl. mitt
förmenande, äro de för det närvarande fullt ut lika gällande, och
hoppas jag att samma resultat nu, som då, skall vinnas.
Hvad sjelfva summan beträffar, så är det ganska lofvärdt att
söka få utgiftssummorna så små som möjligt, och åvägabringa hus-,
hållning med Statens medel; men man har i detta hänseende jemfört
en prins apanage med Statens högste embetsmäns löner. Jag
går in på jemförelsen. Men då, som vi alla veta, den mest lönade
embetsman har 24,000 rdr rmt, sä kunna vi väl ej med fog påstå
att den åt prins August begärda summan, som blott med 50 proc.
öfverstiger sagde belopp, är för högt tilltagen, om något afs:de
fästes på hans särskildta ställning. Vid alla tillfällen, då man önskar
och begär sammanskott till välgörande ändamål, så har hela
nationen, ända ner till de lägsta klasserna, anspråk på att de
Kongl, personerna med större bidrag än någon annan deruti skola
deltaga. En sådan person är dessutom föranledd till flere utgifter,
som aldrig för den enskilde förekomma. Med afs:de fästadt. på den
ställning, en prins inom vårt samhälle innehafver, kommer jag slutligen
till det resultat, att en anslagssumma, som blott med 50
proc. öfverstiger högste embetsmannens lön, ieke är på minsta sätt
öfverdrifvet tilltagen. Jag yrkar bifall till Utsk:ts Uti. i denna
punkt.
Hr Stjernsvärd: Den siste värde talaren har påmint om
ordspråket »när jag dricker, är det rätt»; lian har yttrat, att man
ej borde sätta medlemmarne af det Kongl, huset i den belägenhet,
att vara tvungna att af StatsChefen mottaga några bidrag till sitt
underhåll. I ani. häraf komtner jag att påminna mig ett förhållande
vid förra Riksdagen. Vi veta alla, att regentskapet, i följd
af H. M, K. Oscars sjukdom, updrogs åt H. K. H. Kronprinsen.
När fråga blef om anslagssummans bestämmande för honom, tog
jag mig friheten yrka, att, i följd af det förökade arbetet, som regentskapet
naturligtvis skulle medföra, det äfven vore billigt, att
den för Kronprinsens underhåll primitivt anslagna summan af
150,000 rdr, måtte i proportion till hans arbete till högre belopp
utgå. Deruti fann jag fullkomlig konseqvens. Hvad beträffar Hr
Brakels yttrande, att jag vid förra Riksdagen haft så mycken örn
-
Den 11 Febraari f. m.
411
het för H. K. H. K ronprinsen, så anser jag mig redan hafva au
tydt'skalet
derför, eller att det ej vore mer än billigt, att, då han
skötte regentskapet och hans göromål till följe deraf blefvo mer
ansträngande, äfven hans apanage skulle proportionsvis ökas. Yi
veta alla, huru denna fråga behandlades i StatsUtsk:t, oaktadt de
tipmaningar, som utgingo från detta hus. Sorn skäl för att ej
anslaget skulle utgå, anfördes af Ordföranden i StatsUtsk:t, att,
sedan K. M. af sin enskildta hofhållning anslagit 180,000 rdr rmt
om året, man dåmera kunde anse H. K. H. vara i de ekonomiska omständigheter,
att ej något vidare anslag vore af behofvet påkalladt.
Detta var likväl ett bidrag af StatsChefen. Jag inser verkligen
icke. hvarföre man nu, som skäl för den ifrågav:de apanagesummas
förhöjande, anför den omständighet, att det ej vore tillbörligt att
sätta de Kongl, personerna i någon af StatsChefen beroende ställning.
Man har ytterligare som skäl för förhöjandet af npanagesumman
anfört, att de Kongl, personerna ej kunna bekläda civilt ern.
bete, samt att de äro understälda K. M:ts förmynderskap vid fråga
om äktenskaps ingående, det vill säga att Konungen är deras giftoman.
Men jag hemställer till Eder, M. Hrr, om icke denna föreskrift
i grundlagen är nödvändig, ty det vore ju tänkbart, att de
Kongl. Prinsarne i annat fall inginge föreningar, hvarutaf stora obehagligheter
kunde härröra.
Att bekläda civilt embete är dem visserligen förbjudet, men
deremot är det dem tillåtet att inträda på den militära banan,
och jag vet sannerligen ingenting, som hindrar dem att på denna
väg söka befordran och likasom andra komma i åtnjutande af de,
med deras innehafvande värdigheter förenade löneförmåner. Men
det finnes dessutom ett lefnadsyrke, som allt mer och mer eftersträfvas
och från hvilket de Kongl, personerna ingalunda äro utestängda,
det nemi. att blifva landtbrukare, hvilket är ett äfven fölen
Kongl, person ganska hedrande yrke, på hvilket han alltid med
huru stor familj sorn helst skall finna sin bergning och tillräckliga
utkomst. Och det skulle väl äfven för det allmänna vara bra mycket
fördelaktigare, om de med något sysselsatte sig, än, som nu
är förhållandet, förspilla tiden i sysslolöshet. Hr Nordenfelt har
nämnt, att de ej kunde som bolagsmän ingå i ett företag. Jag
känner intet stadgande i grundlagen, som derifrån förhindrar dem.
Som ett annat skäl för anslagssummans beviljande har man anfört
den omständighet, attde Kgl. personerna ouphörligen anlitas, då det är
fx-åga om tillskott till välgörande ändamål, och att man har större
anspråk på dem, än på någon annan enskild medborgare. Jag tror
att detta mera blifvit ett talesätt, än hvad förhållandet i verkligheten
är; för öfrigt är icke Staten på minsta sätt skyldig att bevilja
högre anslag blott derföre att de Kongl, personerna i sin ordning
skola använda dessa till utdelande af frikostiga gåfvor.
Jag fortfar i min anhållan, att Hr Gr. och Landtm, ville
framställa propos. på afslag till allt anslag för Hertigen af Dalarne
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Hr Stjernsvärd har som
412
Don TI Februari f. m.
skäl för bibehållande af (leii hittills till Hertigen af Dalarne litanordnade
aiislags-siiinman anfört, att ingen af det Kongl, huset,
utom Konungen och Thronlöljaren, hade rättighet att af Ständerna
göra anspråk på anslag. Jag ber likväl få lasta Hr Stjernsvärds
upmärksamhet. derpå, att det finnes ett särskildt skäl, hvarföre
niedlenmiarne af den Kongl, familjen böra med underhållsmedel
förses, och det är just derföre, att Ii. St:r i sin grundlag på dessa
personer lagt vissa band, hvilka ej för andra samhällets medlemmar
äro gällande. Enl. vår grundlag eger ej prins rättighet att bekläda
civilt embete. Den militära banan står honom visserligen öppen,
dock tiligodonjuter han ingen med sådan tjenst förenad lön, åtminstone
har delta alltsedan år 1809 aldrig varit bruket, utan har
densamma alltid åt andra personer blifvit uianordnad. Afven om
lian kunde upbiira en sådan lön, så hemställer jag, huruvida våra
löner äro af beskaffenhet att kunna anses tillräckliga för att pä
ett. värdigt sätt bestrida underhållskostnaderna för en prins af (leii
Svenska nationen.
Hvad åter beträffar den af samma talare vidrörda omständighet,
att det ingalunda är för eu Kongl, person förbjudet att kasta
sig in i industriella företag eller att som delegare ingå i något
bolag eller att genom striifvan och arbete söka vinna en sjelfständig
samhällsställning, så tror jag. att det vore föga öfverensstämmande
med Svenska folkets tänkesätt, att se medlemmar af sitt
konungahus nödsakade att på så siitt förvärfva sig medel till sitt
uppehälle. Då det sålunda, dels genom grundlagens stadgande!!,
dels till följe af landets seder, är för dem omöjligt att genom egen
verksamhet förskaffa sig medel till sitt uppehälle, så anser jag det
vara II. Stms skyldighet att bereda dem en oberoende samhällsställning.
Gr. Anckarsvärd har förmenat att en sådan skulle kunna beredas
(lein genom II. M. Kotiuugens hofhållningsanslag, isynnerhet
som utom detsamma en summa af 300,000 rdr rint årligen från
Kiksg.Kont. såsom ränta till Konungen utgår. Grannlagenheten
torde i detta hänseende nu mera ej hindra mig, att till Hr Grins
kännedom meddela, hvad jag, efter några års närmare beröring med
Högstsalig H. M. Konung Oscar I, har mig särskildt bekant i
alside på denna summa. Jag tager mig således friheten underrätta
Hr Grm, att dessa 300,000 rdr var ungefär den summa, som under
Konung Oscars regeringstid användes af honom, dels till understöd
åt behöfvande dels till betäckande af de utgifter, som i
och för de af hans läder honom i arf lemnade pensionerna erfordrades.
Jag skulle icke tro, att Svenska nationen kan hysa sådane
tänkesätt, att det varit bättre, att dessa 300,000 rdr, hvilka kapitaliserade
visserligen kunde hafva skänkt en mill. åt hvar och en
af hans barn, i st. f. att användas i och för välgörande och gagnande
ändamål, nu hade varit i behåll för alt skaffa bröd åt hans
efterlefvande barn.
På grund af hvad jag här haft äran anföra, önskar jag att
11. o. Ad. måtte bifalla StatsUtskits i denna punkt gjorda förslag.
Den II Februari f. m.
413
Frill. Åkerhjelm: En värd talare här midt emot mig yt
trade
deu förmodan, då jag i mitt, sista yttrande påpekade det exceptionella
förhållande, hvari de Kongl. Priiisarne enligt grundlagens
föreskrifter åro försatte, att jag dermed endast afsa g 44 § li.F.;
trien jäg ber få uplysa, att jag äfven åsyftade det stadgande, sorn i
15 § förefinnes, nemligen: »Hvarken Svea Rikes Kronprins och
Arffurste eller Prinsar af det Kongl, huset skola hafva något LifGeding
eller civilt embete etc. etc.»; jag trodde att detta förhållande
var så allmänt kändt, att det genom hänvisande till någon viss §
i grundlagen ej behölde påpekas. Hvad åter vidkommer den af
llr Stjernsvärd gjorda antydan, att de Kongl, Priiisarne skulle utnämnas
till de högsta militära befattningar oell upbära lönerna af
desamma, så tror jag att ett sådant, förfaringssätt ej skulle ses
med godkännande hvarken inom arméen eller af Svenska folket..
Beträffande undsättningen af anslagssumman, som af StatsUtskottet
blifvit föreslagen, sä anhåller jag deremot få anföra, att
de 50.000 rdr, som för Hertigen af Dalarne äro föreslngiie, blifvit
beräknade, att med 1V, 7 utgå frän Sverige och med de öfrige 5/17
från Norige, och sorn jag har mig bekant, att den af Norska StorThinget
äskade summa beviljats, så skulle, derest vi förändrade den
af Utsk:t föreslagna siffran, en rubbning mellan bidragen från de
båda rikena upstå.
Pä dessa skäl vikar jag bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Stjernsvärd: En värd talare. Gr. Ugglas, har yttrat,
att honom veterligen hade aldrig någon Svensk prins sedan 1809
beklädt något högre militär-embete och derför åtnjutit lön. Men
huru var förhållandet före 1809? Jag vill blott återkalla i Hr Grins
minne att Prins Fredrik var Chef tor Westmanlands Regemente
och att Hertig Carl var Chef för Skånska Dragonregementet och
hade Beckaskog till boställe. För öfrigt veta vi alla, at.t efter
1809 Högsts. Konung Oscar I sorn Kronprins var generalfälttygmästare
och upbar derföre lön; om han sedan, som Gr. Ugglas påstod,
disponeiade densamma tili välgörande ändamål, hör egentligen
ej till saken, nog af han upbar den. Om vi kasta en blick på
huru förhållandet är i främmande länder, så skola vi finna, att medlemmar
äfven af andra konungahus ej hälla sig för goda att sysselsätta
sig med hvad andra menniskor göra. Vi se nemligen Fransyska
prinsar af blodet, som hela sitt lif igenom lefva som privata
menniskor.
Frih. Åkerhjelm har sagt, att det icke vore önskligt, att det
t. 0, m. skulle uptagas med ovilja inom arméen, om de Kongl,
personerne erhöilo högre Chefsplatser, af hvilka de drogo lön. Jag
för min del anser att vid denna ovilja, om sådan verkligen skulle
upstå, intet als. bör fästas. För öfrigt kan jag icke inse, hvarför
ej dessa personer, om de besitta lika mycken skicklighet och duglighet
som enskilde och 0111 man af dem kan vänta lika sträng
pligtutöfning som af andra, likaväl som hvar och en annan kunna
få upbära de med tjensten åtföljande löneförmåner. Att verkeligen
en vigtig förtroendeplats kan skötas lika väl af en prins som af en
m
Den 11 Februari f. m.
enskild man, derpå lemnar oss Komjiig Oscars förvaltning af general
fälttygmästare-em betet ett talande bevis, om man får döma af de
förbättringar, som artilleri-väsendet under hans styrelse-tid undergick.
Man har vidare sagt, att en oegentlighet mellan de till serskildt
belopp bestämda från de båda förenade rikena utgående anslagssummorna
skulle upstå, om K. o. Ad. ej beviljade.den af StatsUtsk.
föreslagna summan, alldenstund Norska Storthinget redan beslutat
att de 5/ij> som på dem ankommit, skulle utanordnas. Det förundrar
mig, att det ej nämndes ett ord om detta förhållande cfå
frågan om det Kongl, apanaget var under diskussion, utan att
man först nu framkommit med detta skäl.
Jag hoppas att R. o. Ad., med förkastande af Utsk:ts förslag,
beslutar att anslaget till H. K. H. Hert. af Dalarne måtte afslås.-
Gr. Anckarsvärd: I ani. af hvad jag nyss yttrade, att
medelst de 300,000 rdr, som vid sidan af anslaget till K. M:ts
hofhållning årligen från Riksg.Kont. till det Kongl. Huset utgå,
tillräcklig tillgång lemnades K. M:t att fylla de brister, K.i M:t ansåg
lorefinnas i de till de öfriga medlemmarne af den Kongl. Familjen
utgående anslag, blef af Gr. Ugglas anfördt, att denna pennin
gesumma
under Konung Oscar I:s regering uteslutande blifvit använd
»ad pios usus.» Det är i sanning ett ganska lofVärd t och
vackert ändamål; men jag kan dock icke vid detta tillfälle underlåta
att göra den anmärk:n, att ett fortsatt tillvägagående på denna
bana möjligen skulle till slut leda derhän, att man skulle anse ko
nungens
apanage blott vara afsedt att utgöra en sorts fattigvfirdsmedel,
och sannerligen jag vet hvart anspråken i detta hänseende
slutligen kunde leda. Att Gr. Ugglas upfattat mitt yttrande så,
som skulle jag önskat att K. M:t heldre hade kapitaliserat dessa
300,000 rdr, tror jag är förorsakadt af ett missförstånd, åtminst<*na
kan jag icke finna mig dertill hafva gifvit någon ani. Men jag
vidblifver dock den öfvertygelsen, att dessa medel ej uteslutande
äro anslagna till DynastiChefens eget, personliga behof, utan att de
äfven äro afsedda till fyllande af förefallande brister i de öfriga vnedlemmarnes
af den Kongl. Familjen anslagssummor; och detta blir,
enligt mitt förmenande, så mycket angelägnare att fästa afs. vid,
som den Kongl. Familjen möjligen i framtiden kommer att i betydlig
män förökas.
Hvad slutligen vidkommer det af Frih Åkerhjelm, för antagande
af den föreslagna apanage-summan, åberopade skäl, att Norska
Storthinget redan gifvit sitt samtycke till alt utgifva den på
deras lott kommande andelen, så får jag bekänna, att det är för
mig vidrigt att höra ett sådant argument framdragas, då, såsom jag
redan tagit mig friheten omnämna, någon proc.-beräkning mellan
Sveriges och Noriges bidrag aldrig blifvit af Ständerna godkänd.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall till hvad de 14 reservanterna
inom StatsUtsk:t föreslagit, eller att anslaget till H. K.
H. Hertigen af Dalarne måtte bestämmas till 25,000 rdr rint.
Frih. Rehbinder, Wilh. Fredr.: Som frågan redan, enl.
Den 11 Februari f. m.
416
mitt förmenande, är tillräckligt belyst, ber jag blott att fä instämma
i det resultat, hvartill Grefve af Ugglas och Herr Nordenfelt
kommit,
Hr Nordenfelt har såsom skäl för antagandet af den föreslagna
apanagesumman anfört, att, som den högste embetsmannen i riket
är aflönad med 24,000 rdr rmt, det dä ej vore för mycket
om en prins’ hofhållningssumma upgick till 50 % mera. Jag vill
blott fästa uptnärksamheten derpå, att Biskopen i Lund tjenar för
minst 48,000 rdr, och hemställer jag säl. om II. o. Ad. rimligen
kan anse det vara för mycket att anslå 36,000 rdr rmt åt Hertigen
af Dalarne.
Gr. af Ugglas: Jag anmälde mig, då jag hörde Hr Stjern
svärd
bestrida min upgift, att Kongl, personer icke brukade upbära
de med deras tjenster förenade lönebelopp. Han rättade sig
straxt derefter så till vida, att han medgaf riktigheten af hvad jag
anfört, att detta icke sedan 180 9 egt rum. men påstod dock, att
Konung Oscar som Generalfälttygmästare upbar lön såsom sådan.
Hr Stjernsvärd fäster intet afseende på, till hvilket ändamål dessa
medel sedan blifvit använda: han åberopar blott den omständigheten,
att de blifvit af den Kongl, personen upburne. Men Hr
Stjernsvärd måste väl medgifva att, om dessa medel, såsom händelsen
var med dem, som blifvit till Konung Oscar utanordnade,
användas i och för artilleriets behof, till åvägabringande af några
nya förbättringar inom denna militärgren, desamma ej komma
honom, Kongl, personen, utan Staten till godo.
Jag vidhåller således hvad jag förut yttrat, att jag anser det
vara R. 8t:rs pligt och skyldighet, att, till följe af de band, som
genom grundlagens stadgande!» äro de Kongl, personerna pålagda,
åt desamma förskaffa en ställning sådan som Svenska nationen önskar
till Prins af dess Konungsliga Hus intaga; och får jag derföre
anhålla om bifall till hvad Utsk:t i ifrågavrde punkt föreslagit.
Gr. Hamilton, Henning: Det är ej med någon angenäm
känsla, jag deltager i dessa vid hvarje Riksdag återkommande lörslag
om regleringen af utgifterna under EiksStatens Usta hufvudtitel;
men, som jag tillstyrkt begärandet af det till Hertigen af
Dalarne föreslagna förökade anslaget, så anser jag äfven det vara
min pligt, att med några ord söka utveckla skälen, på hvilka detta
mitt tillstyrkande grundade sig.
Bn värd talare har som skäl för antagande af Utsk:ts förslag
anfört den omständighet, att de Kongl, prinsarne äro genom grundlagens
stadganden försatte i annan ställning, än andra personer,
och att så länge detta vore förhållandet, borde äfven Staten anse
som en pligt att förskaffa dem nödiga underhållsmedel. Man har
velat bestrida detta argument och som motskäl åberopat, att, ehuru
den civila embetsmannabana!» för de Kongl, prinsarne vore stängd,
så kunde de dock på den militära banan söka sin utkomst.. Detta
låter visst säga sig, men om man tänker något närmare på saken,
så skall man finna att det ej är annat än ett svepskäl. H. M,
416
Den 11 Februari f. m
Konungen kan naturligtvis befordra de Kongl, prinsarne till befäl
inom arméen oell påskynda deras upstigande till högre värdigheter,
hvilka, om de voro förenade med löner, åtminstone i lingon mån
•kunde bidraga till deras underhåll. Den hastiga befordran kan
•likväl ega rum endast såsom lönlös Om vi deremot tänka oss,
att Hertigen af Dalarne, som för ganska få år tillbaka ingick som
Underlöjtnant vid Dalregementet, skulle vid nämnde regemente
hafva sökt sin utkomst, så måste han som löntagare varit nödsakad
att föra expedition några månader om året antingen i Leksands
eller Mora socknar och detta för åtnjutande af en inkomst af 3 å
400 rdr om året. Men jag hemställer till R. o. Ad., om det vore
lämpligt att prinsarne af vårt konungahus tillbragte sinn dagar i
någon aflägsen landsort, alldeles beröfvade ett bildande umgänge
och en bildande sysselsättning. Det är visserligen sannt, att sedan
en prins lyckats komma öfver de grader der tour och anciennitet
uteslutande göra sig gällande, befordran derefter kan gå något hastigare,
Men skulle dessa höga militärembeten, som Prinsarne
kunde få sig tilldelade, äfven vara förenade med löneförmåner, så
vore det en ovilkorlig pligt hos Konungens rådgifvare att äfven i
dessa fall tillstyrka Konungen att endast dertill utvälja de lämpligaste
och skickligaste, i hvilket fall det åtminstone låter länka
sig att den skyndsamma befordran uteblef.
Huruvida en Kongl, person någonsin kan komma till en lön,
som i någon väsendtlig mån kan bidraga till hans lefnadsbehof,
derom kan blott ett omdöme hysas; jag behöfver blott gå till mig
sjelf för att komma till en viss öfvertygelse i detta hänseende.
Jag har sjelf varit på den tjensteraannabana, som de Kongl, prinsarne
f. n. beträda, och jag vet att jag på densamma under 22 års
tjenst ej hann förvärfva en inkomst motsvarande de aldra oundgängligaste
behofven. — Man har vidare sagt, att det ej vore något
hinder för de Kongl, prinsarne att egna sig åt landtbruksyrket
eller att ingå i industriella företag. Derför finnes ej något
förbud i grundlagen och det är visst ej utan exempel, att Kongl,
personer egt landtbruk och äfven skött sin jord. Vi hafva t. o. m.
f. n. exempel på att en af de Kongl, prinsarne eger jordegendom.
Men för att de skulle kunna af landtbruket beräkna en tillräcklig
lefnadsinkomst, skulle en större förmögenhet vara af nöden, men
någon sådan finnes ej, som vi veta, inom den Kongl, familjen.
Hvad de öfriga industrigrenarna beträffar, så kan jag för min del
ingalunda anse det lämpligt, att en Kongl, person ingåfve sig i
företag, som i allmänhet äro förenade med ekonomiska vådor; de
Kongl, prinsarne äro för högt upsatte personer för att underkasta
sig sådana omständigheter. Då, som förut är nämndt, de Kongl,
personerna genom grundlagen äro bundne i valet af sin verkningskrets,
och som del väl måste vara hvars och ens önskan, att de
Kongl, personerna, befriade från ekonomiska bekymmer, måtte egna
sin tid ål bildande sysselsättningar för att blifva användbara till
fäderneslandets tjenst, så kan jag icke frångå den grundsats, som
fordom gjorde sig gällande, och som jag ännu hoppas förefinnes,
nemi.
ö«n 11 Februari f. m.
wera!, att det verkligen är Statens skyldighet att förse de Kongl,
personerna med sådana anslag alt de deraf kunna lefva. Om beloppet
af dessa anslag kan man naturligtvis vara af olika mening.
Men jag tror dock ej, att man på de Kongl, prinsarne kan tillämpa
den sats, Hr Stjernsvärd nyss framställt, att Statsanslagen borde
vara lämpade efter de arbeten individen utför. Till en början
kunna alla arbeten med hvarandra ej jim föras. T. ex. en högre
embetsman arbetar måhända ej mer eller flera timmar iin en och
annan lägre, men man måste dock taxera hans arbete något högre.
Arbetenas olika art och den olika grad af kunskaper, skicklighet
och erfarenhet, som för dem erfordras, bestämma här skilnaden.
Hr Stjernsvärd har dock antagit arbetsqvantiteten till utgångspunkt
för sin jemförelse, då han vid förra Riksdagen, som han nyss
nämnde, till grund för sitt yrkande på förhöjning af H. K. H.
Kronprinsens apanage, då han lörestod regeringen, åberopade de
ansträngande göromål regeringsbestyren kräfde. Men för denna
beräkning ligger ett alltför godtyckligt moment till grund. Kronprinsens
och Konungens arbete, om ock syftande till samma mål,
kunna ej med hvarandra jemföras; endast storheter af samma slag
kunna roed hvarandra mätas.
För anslagen till den Kongl. Familjen har man svårt att finna
någon annan grund, än Dess egen upgift af behofven, hvilken
i förev:de fall ej kan anses öfverflödigt tilltagen. Jag för min del
kan åtminstone icke finna, att 36,000 rdr åt en prins kan anses
för en på något sätt öfverdrifvet beräknad anslags-summa. Det är
visserligen sannt, som äfven bland andra Hr Stjernsvärd yttrade,
att dessa anslags summor ej äro alsedda till utdelande af nådegåf
vor,
men lika visst är dock, att en stor del af desamma utgå till
välgörande ändamål, och understundom t. o. m. till ganska stora
belopp. Det är dessutom här icke blott fråga om allmosor. Frikostigheten
hos de Kongl, personerna tagas i anspråk för helt andra
ändamål, såsom då det t. ex. kommer i fråga att upmuntra en
ung artist, en litteratör eller andra gryende talanger, för hvilka
Staten, med få undantag, gör föga eller intet. — Med ett ord för
de Kongl, personerna förekomma alltid en mängd extra utgifter,
om hvilka allmänheten ej har kännedom. På grund af detta och
ofvan anförda skäl och synnerligast derföre, att jag ingalunda kunde
finna den föreslagna siffran för högt tilltagen, ansåg jag mig pligtig
att med min röst biträda förslaget om ifrågavide anslags-summas
förhöjande, och hoppas jaa äfven att R. o. Ad. dertill måtte
lemna sitt samtycke.
Flere ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Stjernsvärd: Jag har ansett mig med få ord böra
besvara några af de föreg:de talarnes anner.
Frih. Rehbinder har som skäl för antagandet af den före
slagna
apanagesumman vidrört den omständighet, att biskoparne i
allmänhet, och serdeles den i Lund, har så stora löneinkomster och
H. III, 27
418
Don 11 Februari f. in.
att man då icke kunde begära att en prins skulle lefva på mindre,
iin en enskild medborgare. Det förvånar mig, huru den värde
Frilun velat framkomma med ett sådant argument, när, såsom vi
veta, propos. om ordnandet af dessa löner redan är till R. St:r
af K. M. afgifven. Detta är väl just ett bevis på, att man börjat
inse, att de f. n. äro allt för ansenliga.
Hvad en annan värd talare anfört, att man icke borde fästa
alside vid, att de Kongl, personerna upburit löner af Staten derföre,
att de omedelbarligen blifvit använda till för Staten välgörande
ändamål och att de Konung Oscar tillkomne medel användes
i oell för artilleriets behof, så går jag på sätt och vis in derpå,
emedan jag har mig bekant, att de utdelades till underhåll åt
personer inom artilleriet, men äfven vet jag med säkerhet, att de
till stor del kommit hans Adjutanter till godo.
Hvad den siste värde talarens yttrande beträffar, eller att jag
begagnat mig af ett »svepskäl», då jag åberopade den omständighet,
att de Kongl, personerna kunde på den militära banan förskaffa
sig bidrag till sitt anslag, så vill jag icke låta detta helt
och hållet med tystnad förbigås. Hr Grin påstod, att de på denna
bana icke kunde nog hastigt komma till åtnjutandet af en med
deras samhällsställning i någorlunda proportion varande löneinkomst,
utan att de skulle varn nödsakade att en längre tid qvarstå i subaltern-graden
och tillbringa sina dagar i en aflägsen landsort, alldeles
beröfvade ett bildande umgänge. Jag, för min del, tror ej,
att detta påstående med fördel kan användas. Jag hemställer till
Hr Grin, om vi icke, bland Konungens rådgifvare, hafva talande
bevis på, att man verkligen kan förvärfva sig bildning, äfven inom
subaltern-graden.
Det har äfven blifvit yttradt af samma talare, att man i andra
länder ej får se prinsar af det Kongl, huset gå den vanliga
vägen, för vinnande af befordran. Jag är likväl öfvertygad om,
att Hr Grin på sina utländska resor många gånger vid helsobrunnar
varit i tillfälle att se Kongl, personer, som innehaft både
Kaptens- och Majors-grader. Jag vädjar till en värd ledamot af
detta hus, Frih. Hamilton, som samtidigt med mig var i Carlsbad,
om man ej der såg en mängd prinsar upträda, som blott innehade
lägre militärgrader. Jag vill bland andra nämna Hertigen af
Wurtemberg.
Jag vill icke längre uptaga tiden med flera anmirs vederläggande,
utan inskränker mig i den anhållan, att fortfarande anslaget
till H. K. H. Hertigen af Dalarne måtte afslås.
Frih. Sprengtporten.- Det må tillskrifvas mina, möjligen
felaktiga, begrepp om hvad som är Statshushållning, att jag icke
tillerkänner denna egenskap åt ett beslut, som afser att nedsätta
de anslag, som af K. M. blifvit för den Kongl. Familjens underhåll
äskade. Dylika frågor böra efter min tanke mätas efter en
annan måttstock eller på grund af de ömsesidiga nära förhållanden,
som ega rum emellan konung, konungaätt och folk. Hvad som
Dell 11 Februari f. m.
419
på ett grannlaga sätt äskas, bör efter min åsigt med välvilja bifallas.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få betraktas som
en motivering för min mening i alla de efterföljande punkterna af
detta Betänk., hvilka jag anser böra afgöras i enlighet med K. M;s
nåd. propos.
Sedan öfveriäggningen nu ansetts fulländad samt H. Exc. Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskds
förslag, dels af Gr. Anckarsvärd, att hofhållningssumman skulle
bestämmas till 25,000 rdr rmt, och dels slutligen af Hr Stjernsvärd,
att Utsk:ts hemställan måtte afslås; framställde H. Exc.
propos. å bifall till Utsk:ts förslag, och då dervid svarades starka
ja jemte ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Mom. b., angrde af K. M. äskad tillökning i anslaget för H.
K. H. Hertigen af Dalarne, i händelse af H. K. H:s förmälning.
Erih. Åkerhjelm: Som It. o. Ad. torde finna, har Stats
Utsk:t
undandragit sig att besvara den Kongl. Propos:n på annat
sätt än, vatt, då icke är kändt, att den höga förmälningen inom
någon kortare tid är att emotse, så bar Utsk:t ansett frågan om
berörde anslags förhöjning f. n. icke böra till någon lt. St:rs åtgärd
föranleda».
Inom StatsUtskd tilltrodde jag mig icke kunna, såsom majoriteten
derstädes, med någon säkerhet bedömma när eller huru snart
den i K. M:s nåd. Propos. gjorde förutsättning af H. K. H. Hertigens
af Dalarne blifvande möjliga förmälning skall kunna komma
att inträffa, utan förmodade då, likasom nu, att K. M. säkrast och
bäst var i tillfälle att detsamma bedömma, hvarföre obk jag emot
Utskds beslut i denna punkt mig reserverade; och får nu anhålla,
att Hr Gr:n o. Landtm, ville framställa propos. om afslag å Utskds
Utlåt., samt bifall till det förslag, K. M. i sin nåd. Propos. uti
denna punkt afgifvit.
Hr Stjernsvärd: På grund af samma skäl, jag förut af
gifvit,
yrkar jag afslag å Utskds i denna punkt gjorda framställning.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag, för min del, instämmer
fullkomligt i det skäl, Frih. Åkerhjelm nyss framställt. Det bar
nemi., enl. min öfvertygelse, varit StatsUtskds ovilkorliga skyldighet,
att ingå i bedömande om, huruvida II. K. II. Hertigen af Dalarne,
i den händelse han skulle inträda i äktenskap, vore i behof af den
för honom begärda förhöjningen i apanage-summan. Det vill synas
mig som StatsUtskd, fastän det å ena sidan förmodat, att någon
förmälning ej skulle under längre tid komma att ega rum, dock å
andra sidan erkänt, att, om en sådan verkeligen komme att ske,
det anslag, som K. M. äskat, ingalunda vore för högt, utan ganska
måttligt tilltaget. Nu frågar jag Eder, Mine Hrr, om det väl är
Den 11 Pebrnari f. ra;
i sin ordning, att pä en K. M:s begäran afgifva ett så undvikande
svar, som det för handen varande. Jag anser att K. o. Ad. ej bör
gilla StatsUtsk-.ts tillvägagående i detta hänseende och anhåller jag
om afslag å Dtsk:ts Utlåt, och bifall till Frih. Åkerhjelms gjorda
förslag.
Gr. Anckarsvärd: För att ådagalägga konseqvens i mitt
förfarings-siitt, vill jag, i motsats till Hr Stjernsvärd, yrka bifall
till Utsk:ts i denna punkt gjorda framställning.
Hr Stjernsvärd: Jag anhåller, att ordet »afslag» i mitt
förra yttrande, måtte få ändras till ordet »bifall».
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr:n o. Landtm., att. derunder blifvit yrkadt dels bifall
till Utslcts hemställan, och dels af Frih. Åkerhjelm, att 11. o. Ad.,
med afslag derå, måtto besluta, att från och med början af det år,
hvarunder H. K. H. Hertigens af Dalarne förmälning möjligen
kommer att ega rum, haus hofhållningsanslag skall, på sätt K. M.
föreslagit, ökas med 17,000 rdr rint; hvaruppå H. Exc. framställde
propos. först å bifall till Utsk:ts hemställan och,o då dertill svarades
många nej blandade med ja, å bifall till Frih. Åkerhjelms förslag,
hvilken sednare propos. besvarades med starka ja jemte åtskilliga
nej; och förklarade H. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
4:de punkten, ronde anslaget till Fl. K. H. Prinsessan Eugenie.
Frih. von Schultzenheim, David: För att i någon mån förebygga
utbrottet af de ekonomiska åsigter, Hr Stjernsvärd vid hvar
och en af d> i detta Betänk, hittills förekommande punkter uttalat,
har jag begärt ordet, för att, åtminstone i hvad rörer den nu
föredragna, eller den begärda anslagssumman till Prinsessan Eugenie,
slippa höra samma skäl uprepas, som i afs:de å alla de föregående
punkterna blifvit föreburne. Det kan väl ej vara Hr Stjernsviirds
mening, att äfven hon, den enda ogifta qvinliga medlemmen
af vårt så högt älskade Konungahu-, skulle söka förvärfva sig ett
indrägtigt yrke. Ville Hr Stjernsvärd kanske äfven se henne med
spaden i hand odla sina åkertegar eller idka samma rörelse, Hr
Stjernsvärd föreslagit åt hennes bröder, nemi. att kasta sig in på
industriela företag, eller spela på börserna etc. etc. Jag skulle
hoppas, att Hr Stjernsvärd, åtminstone i hvad rörer den nu ifrågavarande
personen, icke ville motsätta sig den för henne begärda
anslagssumman, i hvilken händelse mau hade ani. förutse, att densamma
blefve enhälligt bifallen. Jag yrkar bifall till Utsk:ts i
ifrågav.de punkt gjorda hemställan.
Hr Stjernsvärd: För att ej mitt förfaringssätt, äfven i
hvad rörer denna punkt, skall misstydas, och på det att ej mina
yttranden måtte föras till den kategori, som den siste värde talaren
upställt, vill jag än en gång återuprepa hvad jag förut
Dan 11 Fabr na ti f. m.
antydf, nemi. »tt jag ej anser R.St:r pligtig» att underhålla andr»
medlemmar af det Kongl, huset än Konung och Thronföljare. Den
siste värde talaren borde draga sig till minnes den bofhSllnings
summa,
som gafs åt Sofia Albertina; hon var likväl ensam. Hvad
den ifrågav:de Prinsessan beträffar, så borde hennes behof ej vara
stora, alldenstund hon lefver mera isoleradt och skiljd från verlden,
än någon annan i hennes ställning förut har gjort, samt tillsammans
med sin Fru moder, EnkeDrottningeu.
På grund af dessa, synnerligast på det först åberopade skälet,
yrkar jag afslag å ifrågav:de punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning oell sedan H. Exo. Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels af
slag
å Utsk:ts förslag, blef propos. å bifall dertill framstäld och
med ja besvarad.
5:te punkten, ang:de ett särskildt anslag til! utfodring af H.
K. H. Hertigens af Östergöthland stall.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Då det är allmänt bekant,
att Hertigen af Östergöthland hade sina hästar fritt födda
i Konung Oscars stall, och då man äfven vet, att II. K. H. förlorade
denna förmån genom sin höge faders bortgång, så anser jag,
att det var misquint att framkomma med ett förslag sådant som
det för handen varande, eller att endast begära en, relativt till de
för ett bolstads underhållande erforderliga utgifterna så oansenlig
summa, som 6,000 rdr. Men, då K. M. varit så modest i sin anhållan,
så var det, enl. mitt förmenande, alldeles opåkalladt, att
8tatsUtsk:t afslog en så lumpen summa. Jag tager mig derföre
friheten yrka bifall till, hvad K. M. i siu propos. tillstyrkt, samt
afslag å StatsUtskrts gjorda förslag.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Stjernsvärd: Vid föreg:de Riksdag, då fråga förekom
om förhöjning i anslagssumman till H. K. H. Hertigen af Östergöthland,
yrkade jag afslag på grund af de skäl, jag redan flera
gånger antydt, nemi. derföre att jag anser endast Konungen och
Thronföljaren vara berättigade att af Ständerna erhålla underhåll.
Nu deremot befinner sig Prins Oscar i en helt annan kategori;
han står thronen närmast, och under sådana förhållanden hr han
berättigad till samma anslag, som man ansett tillbörligt medgifva
H. M. Konungen som Kronprins. Afven af ett annat skäl anser
jag mig böra förorda utgifvandet af enahanda holhållningssumma,
det nemi. att Prins Oscars familj redan nu är talrikare än nuv:de
Konungens var som Kronprins. Jag har derföre funnit mig föranlåten,
för att ådagalägga konseqvens i mitt förfaringssätt, att göra
samma yrkanden nu för Prins Oscar, som jag vid förra Riksdagen
gjorde för Kronprinsen, och får jag, på grund sf hvad anförts, hem
-
422
Den 11 Februari f. m.
ställa, det R. o. Ad., med afslag å StatsUtsk:ts i denna punkt gjorda
framställning, måtte bifalla, att samma anslagssumma eller 1 50,00(1
rdr, som förut till Thronföljaren utgått, måtte nu till enahanda
belopp medgifvas Hertigen af Östergöthland, såsom varande Throuföljare.
Hr Printzenskjöld, Carl: 1 fall, innan motionstiden
tilländalupit, en framställning, sådan som den siste varde talarens,
blifvit inför R. o. Ad. uttalad, eller om K. M. i sin nåd. Propos.
om Statsverkets tillstånd och behof hade gjort enahanda anhållan
och om ärendet derigenom redan hade utgjort föremål för StatsUtskrts
handläggande, så skulle jag ej ett ögonblick tvekat, att åt
samina förslag gifva min röst. Men som nu motionstiden är förbi,
och uti K. M:s nåd. Propos. ej något förekommer, som har hänsyftning
på det från Hr Stjernsvärd utgångna förslag, så anser jag
grundlagen lägga hinder i vägen för detta ämnes uptagande till
någon slags behandling och att vi uteslutande böra hålla oss till
dpn i StatsUtsk:ts Betänk, af Hr Gr:n o. Landtm, föredragna
punkten, hvilken rörer det af H. M. Konungen för underhåll af
Hertigens af Östergöthland stall äskade anslaget af 6,000 rdr.
Jag kan dervid ej underlåta att förklara, att det förefaller mig ganska
besynnerligt handladt af StatsUtsk:t, att afstyrka beviljandet
utaf denna så moderat tilltagna summa, och har jag på grund af
detta förfarings-sätt kommit till den slutsatsen, att Utskits föreställningar,
i afs:de på hushållning med Statsmedlen, måtte vara af
en ganska besynnerlig art. För några dagar sedan tillstyrkte Utskrt
en eftergift i utskylder till ej mindre än 120,000 rdr; då hade
man råd alt efterskänka ett så betydligt bidrag till Statsinkomsten,,
men nu, då det är fråga om ett så ringa anslag, som 6,000 rdr
till en Kongl, person för ett ändamål, som icke under hans faders
lifstid kräfde några utgifter, då finner Utsk:t sig föranlåtet, att,
på grund af den, enl. Utsk:ts förmenande, så ansenligt tilltagna
apanage-summa, som för några år sedan åt nämnde person beviljades,
afstyrka detta anslag, så ringa det också är. Kan sådant vara
riktigt, kan sådant vara öfverensstämmande med de pligter. Svenska
folket är skyldigt att npfylla mot sitt konungahus. För min
del tror jag, att, så länge Sverige är ett monarkiskt samhälle, är
det äfven skyldigt att förskaffa sin monark och hans familj en af
alla ekonomiska bekymmer oberoende sambälls-ställning. Jag får
således på det högsta tillstyrka, att R. o. Ad. måtte, med förkastande
af hvad StatsUtsk:t framställt, gifva sitt bifall till hvad K.
M. i sin nåd. Propos. begärt.
Hr Stjernsvärd: Sedan Hr Gr. o. Landtm, haft godheten
underrätta mig om, att icke propos. å mitt sednast gjorda förslag
kan för Höglofl. Ståndet framställas, så afstår jag från detta mitt
yrkande, att anslagssumman till Hertigen af Östergöthland måtte
utgå till samma belopp som förut till H. K. H. Kronprinsen, med
anhållan likväl, att dessa mina åsigter måtte i protokollet få qvarstå.
Hvad beträffar de föreslagna 6000 Rdr, så önskar jag, att
Den lt Februari f. m.
423
ej någon bestämmelse, huru de skola användas, måtte i beslutet ingå,
utan att det må lemnäs H. K.. H. öppet att af summan göra
det bruk, han för godt finner.
Jag anhåller således om propos. å bifall till hvad K. M:t i
sin nåd. propos. i afseende på detina fråga tillstyrkt, äfven att ej
i beslutet någon bestämmelse måtte intagas, hvarigenom H. K. H.
skulle anse sig förpligtad att använda medeln till upköp af hö
och hafre, utan att en obegränsad frihet i detta hänseende måtte
honom lemnäs.
Frih. Åkerhjelm: Jag skall inskränka mig till att blott
anhålla om afslag å StatsUtskits gjorda framställning, samt bifall
till hvad K. M:t i sin nåd. propos. tillstyrkt, eller att ett anslag
af GOOD Rdr måtte beviljas till utfodring af H. K. H. Hertigens
af Östergöthland stall.
Gr. Anckarsvärd: Det är i sanning föga tillfredsställande
för vårt StatsUtsk., att, då det efter många och noggranna öfverläggningar
atgifvit några förslag till inskränkning i Statsutgifterna,
dessa inom Ståndet icke träffa några synnerliga sympathier. Jag
för min del anser, att, då vid siistlidne Riksdag _et,t hofhållningsanslag
af 100 000 Rdr Rmt bestämdes tor H. K. H. Hertigen af
östergöthland, man äfven i denna summa hade inberäknat erforderligt
underhåll för behöfligt stall åt nämnde Hertig. Jag måste
bekänna, att det för mig varit vidrigt att från K. M:t se utgången
en begäran af en så obetydlig summa som 6000 Rdr, och det
är för mig lika obehagligt att, till följe af min pligt som representant,
vara nödsakad att afslå densamma, och yrka bifall till
Utsk:ts Utlåt.
Hr Printzenskjöld: Just i ani. af den af Gr. Anckar
svärd
anmärkta omständighet, att det föreföll honom besynnerligt,
att man så snart efter Konung Oscars död vore nödsakad, att åt
en af hans söner, H. K. H. Hertigen af Östergöthland, begära anslag
till underhåll af hans stall, isynnerhet som anslagssumman till
nämnde person så nyligen bestämdes, har jag åter tagit mig friheten
begära ordet. Jag för min del anser, att denna åtgärd vittnar
än ytterligare om deri, om jag så får säga, allt för långt drifna
grannlagenhet, som å K. M:t.s sida gjorde sig gällande vid upgiften
af de behof, som, till följe af H. K. H:s förmälning, för
framtiden borde fyllas. Jag antager nemi., att vid dessa upgifters
bestämmande, den beräkning egde rum, att H. K. II. under fadrens
lifstid ej skulle behöfva något särskildt underhåll för sitt stall och
detta tror jag var riktigt, emedan Konung Oscar var vid den alder,
att man med visshet kunde antaga, att hans lifstid skulle blifva betydligt
längre, än den beklagligtvis blef, och att således ett sa beskaffadt
anslag, som det nu äskade, icke behöfde, åtminstone under den närmaste
framtiden, ifrågakomma. Således tror jag, att just i denna
omständighet ligger ett ytterligare skäl till att bifalla den begärda
Ben II F e b r n » r i f. ra.
anslagssumman, hvilken för öfrigt Sr så måttligt tilltagen, att jag
måste förundra mig öfver att 8tatsUtsk:t ej tillstyrkt densamma.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att under densamma yrkats, af Gr. Anckarsvärd
bifall till Utsk:ts hemställan, af Hr Ehrenhoff m. fl, att
K. o. Ad., med alsing å Utsk:ts hemställan, måtte bevilja det ifråga
v :de af K. M. äskade anslaget, och slutligen af Hr Stjernsvärd,
att, med afslag å Utsk:ts hemställan, K. M:ts propos. måtte bifallas,
»dock att den ifrågav:de summan ej må användas till hö
och hafre.»
Gr. Anckarsvärd: I afseende å den nu begärda anslagssumman
till H. K. H. Hertigen af Östergöthland, anser jag, att,
i fall den skulle af Ståndet bilällas, ej något vilkor om dess användande
borde i beslutet inflyta, utan att den helt enkelt skulle
bestämmas utgå som eu tillökning i Hertigens apanagesumma.
Hr Stjernsvärd: Jag instämmer till alla delar med Gr.
Anckarsvärd, emedan han uttryckt allt, hvad jag med mitt förra yttrande
afsett.
Sedan H. Exc. i ani. häraf framställt Hr Stjernsvärds yrkande
sålunda, att det innefattade afslag å Utsk:s förslag och bifall
till K. M:ts propos., på det sätt, att H. K. H. Hertigens af Östergöthland
hofhållningssumma skulle ökas med 6000 Rdr Krnl; gjordes
propos. först å bifall till Utsk:ts förslag, dervid svarades starka
nej jemte några ja, och sedermera å förslagets afsläende samt
det ifrågavide anslagets beviljande; och sedan denna sednare propos.
besvarats med starka ja, blandade med några nej, förklarades ja
hafva varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd: Jag begär votering och att kontrapropos.
måtte blifva bifall å mitt förslag.
Hr Ehrenhoff: Då Hr Stjernsvärd åsyftar detsamma som
jag med mitt förra yttrande velat uttrycka, afstår jag gerna från
mitt gjorda förslag oell ber att med honom få instämma.
Frih. Åkerhjelm: Som jag yrkat, att R. o. Ad., med afslag
å StatsUtsk:ts framställning, måtte bifalla hvad K. M:t i sin
nåd. propos., i afseende på den ifrågav.de anslagssumman till Hertigen
af Östergötland, tillstyrkt, så fortfar jag i denna min anhållan
nn så mycket mera, som jag fått underrättelse om, att
PresteStändet i detta afseende lättat enahanda beslut och att ett
afvikande härifrån å R. o. Ad:s sida blott skulle lända till att
frågan blefve än mera invecklad.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan han tillkännagifvit
den af honom framstälda propos. på afslag § Ut*k:ts
Den 11 Febrneri 1. m.
415
förslag samt bifall till K. M:ts propos. vara med öfvervägande ja besvarad,
kunde det i denna propos. innefattade beslut ej ändras annorluuda
än genom votering, som äfven blifvit af Hr Stjernsvärd begärd.
Härefter uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
Den, som vill, att R. o. Ad., med afslag å StatslJtsicts framställning
uti 5:te punkten af dess Utlåt. N:o 47, skall bevilja det af
K. M. föreslagna anslag af 6000 Rdr Ernt till utfodring af H. K.
H. Hertigens af Östergöthland stall, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts förslag i nämnde punkt och
bifaller K M:ts propos. på det sätt, att H. K. H. Hertigens af
Östergöthland hofhåliningssurama ökas med 6000 Rdr Ernt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 142.
Nej — 33.
6:te punkten, ang:de Hufvudtitelns öfriga i K. M:ts propos.
ej särskildt omförmälda anslag samt tabellen öfver Hufvudtitelns
samtliga anslag och slutsumma.
Frih. Åkerhjelm: Jag har ingenting emot denna punkt
att anmärka. Jag vill blott, innan propos:n af Hr Gr. o. Landtm,
framställes, fasta uppmärksamheten på de nya förhållanden, i afs:de
på sifferupgifterna, som, till följe af R. o. Ad:s nu fattade beslut,
komma att ega rum.
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller att till prot:t få anteck
nadt,
att jag vidhåller samma åsigter nu, som jag vid sista Riksdagen
sökte göra gällande, att nemi. alla dessa, till den Kongl.
Familjens medlemmar särskildt beviljade anslagssummor borde, för
att slippa detaljera desamma, hänföras under en och samma rubrik
eller inbegripas uti den till K. M:ts hofhållning utgående apanagesumma.
Hr Stjernsvärd: Jag ber att få förena mig i den fram
ställning,
Gr. Anckarsvärd nu afgifvit.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad, blef, uppå gjord
propos., Utsk:ts förslag bifallet, under erinran om iakttagande af de
förändringar i afs:de å siffrorna, hvartill E. o. Ad:s förut fattade
beslut föranleda,
7:de punkten, innefattande hemställan, att det iöreslagna hofhållriingsanslaget
till H. M. EnkeDrottningen Josefina mätte få
utgå från och med Augusti månad nästlidet år, äfvensom att de
tillstyrkte anslagsförhöjningarne för D. K. H. Hertigen af Dalarne
och Prinsessan Eugenie skulle utgå jemväl under inuev:de år.
Frih. Åkerhjelm: Jag anhåller, att, till följd af B. o. Ad:»
436
Den 11 Februari f. m.
nu fattade beslut, i sista moni. af denna punkt det tillägg måtte
göras, att anslagssumman, som i enlighet med K. Mits Nåd. Propos.
blifvit Hertigen af Östergöthland medgifven, äfven måtte, på enahanda
sätt som de till DU. KK. HH. Hertigen af Dalarne och Prinsessan
Eugenie tillstyrkta anslagsförhöjningarne, med år 1860 komma
att utgå.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad, gjordes propos. å bifall
till U t sk: ts förslag olörändradt, och sedan dertill svarats nej,
blandade med några ja, framställdes propos. å bifall tili Utskits
hemställan med det tillägg, att det af R. o. Ad. beviljade anslaget
till utfodring af H. K. PI. Hertigens af Östergötland stall skulle
jemväl under innevide år utgå, hvilken sednare propos. besvarades
med mångå ja jemte några nej; och förklararades ja nu hafva varit
öfvervägande.
8:de punkten, ang:de H. M. Drottningens Enkesäte.
Olde punkten, angide anslag till reparationer å Ulriksdals Slott.
10:de punkten, angide anslag för anbringande af åskledare å
Stockholms och Drottningholms Slott.
Utskits i dessa punkter gjorda förslag biföllos.
litte punkten.
Mom. a., angide Hr von Franckens motion om ansjag till
inköpande af tomt för ett nytt hofstall.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: StatsUtskit har
erkänt såsom önskvärdt det af mig väckta förslaget om Helgeandsholmens
afrödjaude och planering, men afstyrkt detsamma på grund
deraf att en särskild Komitté blifvit af Kongl. Majit för ändamålet
tillsatt och Utskit sål. ansåg mindre lämpligt att R. Stir skulle till
pröfning uptaga denna fråga förr än nådig framställning i ämnet
blifvit af K. Mit meddelad.
Om denna Komitté nyligen blifvit tillsatt eller om man haft
kännedom om någon enda åtgärd, som af densamma blifvit företagen,
så bade äfven jag varit af samma tanke som Utskit och aldrig
framkommit med mitt förslag.
Som det emedlertid nu är fyra år, sedan denna Komitté tillsattes,
och på denna tid intet det minsta blifvit uträttadt, så tog
jag för gifvet att anledningen härtill varit brist på penningar och
detta var orsaken till mitt förslag, hvilket är icke allenast lämpligt,
utan fullkomligt på sin plats.
Efter hvad jag nu från trovärdigt håll fått veta, att K. Mit
med det första lärer ingifva förslag till Helgeandsholmens ordnande
m. m., så vill jag ej yrka någon förändring i det beslut, hvartill
StatsUtskit kommit, isynnerhet som Utskit tillstyrkt ait mitt förslag
blott tills vidare må förfalla.
Den 11 Febrnarl f. m.
427
Efter härmed slutad öfverläggning blef, uppå gjord propos.,
TJtsk:ts hemställan bifallen.
Mom. b., innehållande Utsk:ts tillstyrkan med anledn. af Riksdagsfullmäktige!!
Sven Heurling motion om försäljning af Svartsjö
Slott med tillhörigheter.
Gr. Anckarsvärd: För min del kan jag ej gilla den åsig
ten,
att Staten bör alhända sig en egendom af den beskaffenhet,
som Svartsjö Slott. Jag kan säl. ej instämma i Utsk:ts förslag i
detta fall, utan skulle fast heldre önska att frågan, genom ett afslag
å StatslTtsk:ts gjorda framställning, helt och hållet finge
förfalla.
Det är mer än troligt att Staten, i den mån den Kongl. Familjen
alltjemt förökas, kan komma i behof af kongl, lustslott och
säl. vore det, blott ur den synpunkten sedt, ganska oklokt, att under
nuv:de förhållanden, då det aldeles ej är af behofvet påkalladt,
gå i författning om att nedrifva en sådan byggnad. Det är bedröfligt,
att man ej förr vidtagit någon åtgärd för underhållandet af
detta Slott, som i sin tid var ganska prydligt och väl beläget; äfven
är vid detsamma fästadt flera historiska minnen; det hart. ex.
varit bebodt både af Carl XI:s Drottning och af Drottning Lovisa
Ulrika.
För min del kan jag sål. ej instämma i den åsigten att till
K. M:t göra hemställan om meddelande af de åtgärder, som för
byggnadens borttagande vore mest ändamålsenliga, och får fördenskull
yrka afslag å Utsk:ts Utlåt.
Hr Björnstjerna, Oskar Magn.: I de flesta civiliserade
samhällen har man kommit så långt, att man anser det vara en
skyldighet att skånska en viss omvårdnad åt sitt lands gamla slott
och minnesmärken. I Sverige hafva dessa åsigter ej ännu hunnit
vinna insteg; derom vittna tillräckligt ruinerna af det gamla Kronobergs
slott, som till största delen blifvit nedrifvet, efter hvad man
sagt, för att af materialierne upföra ett fängelse i Wexiö; likaså
ruinerna efter det vackra Borgholms och Wisborgs Slott, hvarmed
kalkugnarne under många år lära matats. Jag vet visserligen, att
efter Franska revolutionen ett sällskap bildade sig, under namn »la
bande noire», i ändamål att upköpa och nedrifva gamla slott, men
att R. St:rs StatsUtsk. skulle upträda i samma syftemål, det hade
jag hoppats ej skulle kunna ega rum i det uplysta tidehvarf, i
hvilket vi för närv:de befinna oss. Jag för min del får på det
högsta tillstyrka att R. o. Ad. ej måtte lemna sitt bifall till Utsk:ts
i förev:de punkt gjorda framställning.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Då vid en så beskaf
fad
fråga som den för handen varande, eller då det gäller nedrifvandet
och förstörandet af ett kongl, lustslott, ett Utsk. skall afgifva
sitt Utlåt., så vill det synas mig, att detsamma vid sådant tillfälle
Ren 11 Febrnsri f. m.
borde hafva åberopat några vederbörande Embetsverks yttranden, huruvida
verkligen åtgärden vore af behofvet påkallad eller ej, och ieke,
som nu varit förhållandet, påyrka en sådan framställning endast på
grund deraf, att byggnaden antages vara i ett bristfälligt tillstånd.
Då det sålunda ej af Utsk:t blifvit fullkomligt utredt, huruvida
nedrifvandet af Svartsjö slott vore för Staten fördelaktigt eller ej,
så finner jag för min del att Utsk:ts Betänk, är bristfälligt i form,
och får jag sålunda, med yrkande på afslag å Utsk:ts Uti.,instämma
i dea framställning, Hr Björnstjerna nyss afgifvit.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Ehuru jag ej mot detta beslut
som reservant antecknat mig, så har jag dock icke kunnat gilla
StatsUtsk:ts förslag, att till K. M:t göra underdånig framställning
ang:de meddelandet af de åtgärder, som för nedrifvandet af Svartsjö
slott vore de mest ändamålsenliga. Jag har så mycket mindre med
min röst kunnat, instämma i detta förslag, som jag med stor tillfredsställelse
erfarit, att vår nuv:de konung, i likhet med sin Höge
företrädare, med mycket intresse omfattar de gamla få, ännu återstående
minnesvårdar, som finnas i vårt land. Konung Oscar har
ock, som vi veta, på ett särdeles fullständigt sätt iordningsatt och
restaurerat flere af de gamla på historiska minnen så rika slotten;
ett olämpligare motstycke dertill än det, att II. St:r nu skulle vilja
rifva ner Svartsjö, torde knappast finnas, och jag hoppas derföre
att denna StatsUtsk:ts gjorda hemställan ej malte till någon åtgärd
föranleda. Jag vill ej längre onödigtvis uppehålla diskussionen, utan
ber att få instämma med hvad de föreg:de värde talarne yttrat, hvilka
anhållit om afslag på den föredragna punkten.
Hr Stjernsvärd: Lika med föreg:de värde talare, får jag
yrka afslag å Utsk:s Betänk. I enlighet med Gr. Anckarsvärd, anser
jag, att man med största försigtighet bör gå tillväga innan man
beslutar, att afhända Staten ett kongl, lustslott, och detta pä grund
deraf, att den kongl, familjen i betydlig mån kanhända i framtiden
kommer att förökas och på det att ej samma brist åter måtte göra
sig gällande, sorn egde rum, då man för inrättande af ett lustslott
måste utrymma invaliderna ur sitt hospital, Ulriksdal, och insätta
dem på nådebröd å Danviken. Jag har velat anföra detta sorn ett
skäl för afslag å Utsk:ts gjorda förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats afslag å Utsk:fs
tillstyrkan, biel propos å bifall dertill först framstiild, men med nej
besvarad, hvarefter gjord propos. å afslag med ja besvarades.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den -i och 8 dennes bordlagda Utlåt. N:o 48, i anledn. af
Täckta frågor, huruvida de vid sednaste riksmöte embets- och tjenstemännen
beviljade löneförhöjningar skola bibehållas och på ordinarie
stat upföras eller om nedsättning deri bör ega rum m. m.
Den 11 Febrneri I. m.
lista och 2:dra punkterna.
Utskits förslag biföllos.
Då härefter förekom Utsk:ts framställning rörande det al K.
M:t gjorda förslag, beträffande de vilkor, som vid löneregleringen
tor civila embets- och tjenstemän borde bestämmas, anmälde sig och
yttrad e
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: De af StatsUtsk:t, i afseende
å K. M:ts i'den 2:dra och 3:dje punkten föreslagna bestämmelser,
gjorda förändringar äro i så obetydlig mån från de förstnämnde afvikande,
att jag just ingenting mot desamma har att anmärka.
Utskit har nemi., i fråga om afdrag af löneinkomsterna vid inträffande
sjukdomsfall, föreslagit, att det skulle bero på K. Mits nådiga
pröfning att bestämma, om löneafdraget skall utgå med något
mindre belopp än '/4 e^er och hållet efterskänkas. I afseende
på den i tredje punkten medgifna vilkorliga rättighet att förena
flera tjenster, har Utskit blott ansett, att det borde vara bestämdt
uttaladt, att tjenster af högre grad än de tvänne liigsta icke få
hos samma person förenas.
I båda fallen har jag ingenting att anmärka, utan ber att fä
tillstyrka bifall till Utskits förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, blef, uppå gjord
propos., K. Mits ifrågavarande förslag med de af Utskit tillstyrkta
ändringar af R. o. Ad. bifallet.
3:dje punkten.
Gr. Lagerbjelke! I denna puukt har sannolikt Utskits
mening varit att tillstyrka bifall till K. Mits nådiga propos.. men
med den upställning, som eger rum i Betit, så föreställer jag mig
att bilall till denna punkt skulle medföra ändring af K. Mits nådiga
propos; punkten innehåller nemi.: »— — — tillstyrker
alltså Utskit, det R. Stir måtte förklara, att här ofvan intagne
vilkor och föreskrifter — med iakttagande af nu tillstyrkta förändringar
af 2:dra och 3:dje punkterna — skola blifva gällande för de
civile etubets- och tjenstemän, hvilka komma i åtnjutande af på
ordinarie stat upförda löner till högre belopp, än hvartill de, på
grund af iunehafvande fullmakter, hittills varit berättigade.»
Motsvarande punkterna i K. Mits Nåd. Prop. lyda:
5:o Före niista Stofsregleringsperiod utnämnd embets-och tjensteman.
som, heldre än att underkasta sig ofvanstående vilkor och
förbehåll, vill med den före år 1858 bestämda aflöning åtnöjas, vare
dervid under då gällande bestämmelser bibehållen, så länge han i
samma tjenst qvarstår, men vare vid befordran eller transport till
annan tjenst skyldig att ställa sig de nu föreslagna vilkor och föreskrifter
till efterrättelse.
6:0 I alla fullmakter och förordnanden, som å embeten och
tjenster inom deu nya lönestaten utfärdas efter fastställandet af
430
Den 11 Februari f. m.
dessa bestämmelser, intages förbehåll, att embetets eller tjenstens
innehafvare är underkastad tillämpningen af samma bestämmelser.
Högloft. Ståndet torde här finna, att Utsk:ts förslag skulle
endast kunna gälla för sådane tjenster, hvilkas innehafvare kommit
i åtnjutande af löneförhöjning, meri deremot på tjenstemän, hvilka
innehafva befattningar, som ej ännu undergått någon lönereglering,
skulle aldrig dessa vilkor kunna tillämpas. K. Mits nådiga Prop.
och Utskrts förslag kunna sammanfalla i afseende på sådane tjenstemän,
hvilka redan innehafva tjenster, ty de kunna antingen vidblifva
de på gamla Staten bestämda lönerna eller antaga de som
efter nya regleringen till högre belopp utgå. Men deremot finnes
ej i Utskrts förslag föreskrifvet, att en person, som fått ny tjenst,
skall af dessa vilkor vara bunden. Det har naturligtvis ej varit
Utskrts mening att på så sätt uttrycka sig, men. enligt redaktionen,
blir det en möjlighet, som Hrrne funnit, att gifva utlåtandet denna
tolkning, hvarföre jag vördsammeligen vågar föreslå, att lt. o. Ad.,
med uteslutande af sednare delen, täcktes besluta att endast första
delen af punkten måtte qvarstå, hvilken då skulle komma att lyda
»— — — Utskrt tillstyrker alltså, det R. Strr måtte förklara, att
här ofvan intagna vilkor och föreskrifter — med iakttagande af
nu tillstyrkta förändringar af andra och tredje punkterna — skola
blifva gällande för civile embets- och tjenstemän.»
Hr Gripenstedt: Min mening, då jag begärde ordef, var
att göra den anm:n, som nu af Gr. Lagerbjelke blifvit framstäld;
men som Gr:n på ett ganska tydligt och klart sätt ådagalagt behofvet
af den föreslagna redaktionsförändringen af Utsk:ts Utlåtrde,
så utber jag mig blott, att till alla delar med honom få instämma.
Hr Stjernsvärd: Jag tror, att ett förbiseende å Utsk:ts
sida vid denna punkten gjort sig gällande. Man har visserligen
stadgat huru förhållas skall vid beviljandet af tjenstledighet för
sjukdom, men man har icke lemnat föreskrift om, huru stort afdrag
af aflöningsbeloppet den person får vidkännas, som af andra bevekande
omständigheter erhållit tjenstledighet.
Talaren afbröts här utaf H. Exc. Gr. o. Landtm, med erinran,
att den fråga, hvari Hr Stjernsvärd nu ingick, redan utgjort
föremål för R. o. Ad:ns pröfning och beslut.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Ehuru jag visserligen medgifver,
att den ifrågavarande punkten kunnat affattas i mera tydliga
och bestämda ordalag, tror jag dock, att det af Gr. Lagerbjelke
frarastälda tvifvelsmål, huruvida genom detta af Utsk:t föreslagne
mom. K. M:ts nåd. prop. i öfriga delar af ämnet kan anses
tillstyrkt, icke skäligen bordt ega rum. I ingressen till punkten
heter det nemi.: »— — — i följd häraf och då Utsk:t icke funnit
något att erinra vid det af K. M:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af Rikets sednast församlade St:r stadgade vilkor
för då beviljade löneförhöjningar, framställda förslag etc. etc.»
Deli 11 Februari e. m.
431
Sora emellertid den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändrade
redaktion öfverensstiimmer med hvad Utsk:t genom förslaget afsett,
så liar jag ej något att erinra deremot att prop. framställes å bifall
till berörda redaktionsförändring.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att som den nu förevarande punkten omfattade
2 särskildta momir, propm derå torde böra delas, förmälte
H. Exc., att, i afseende å lista momits redaktion, den förändring deri
blifvit af Gr. Lagerbjelke föreslagen, att dess lydelse skulle blifva
följande: »det R. Stir måtte förklara, att här ofvan intagna vilkor
och föreskrifter, — med iakttagande af nu tillstyrkta förändringar
af andra och tredje punkterna, — skola blifva gällande för civile
embets- och tjensteman»; och framställdes härefter propos. först å
bifall till Utskits förslag oförändradt, dervid svarades nej jemte ett
eller annat ja, och sedermera å bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag;
hvarefter och sedan denna sednare propos. besvarats med många ja
jemte några nej, H. Exc. förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utskits förslag i det sednare mom. blef härefter, uppå gjord
propos., af It. o. Ad. bifallet.
Sedermera föredrogs Utskits yttrande i afseende å frågan om
de allmänna grunderne för embets- och tjenstemäns pensionsrätt.
Lades till handlingarne.
Slutligen föredrogs och bifölls Utskits uti 4:de punkten gjorda
hemställan rörande frågan om eu allmän indragning af Kanslist-och
Kopistbefattningarne.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/t 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 11 Fchrnari 1860.
Plenum kl. 0 e. m.
Justerades 2 prot.utdrag för förmiddagens plenum.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits
d. 4 och 8 dennes bordlagde Uti. Nio 49, angående regleringen
af utgifterne under RiksStatens Andra Hufvudtitel.
*32
Den II F s b mi * r1 • . m.
l:sts punkten.
Mom. litt. n.
Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm: I)å Exped.Chefs
Embetet
i Just.Stafs-Exped. är ett särdeles vigtigt embete, då det
är ganska beroende af lönen, huruvida dertill alltid kunna erhåll*s
skickliga personer, och då 5,5 00 Rdr icke rimligen kunna anses
vara för högt tilltagne för en hög embetsman att derpå lefva i
Stockholm. — anhåller jag för min del om afslag å StatsUtsk:ts
förev:de Bet. och prop. på bifall att Exped.Chefen i Just. StatsExped.
måtte få behålla samina lön, som lian under sednaste statsregleriugs
period
åtnjutit. Det är en kand sak att äfven de allra mest an
språkslösa
personer, som höra till ståndspersons-klassen, behöfva 5
å 6000 rdr om året för att uppehålla sig och sin familj. Jag känner
speciell en grosshandlare, visserligen en bland de större, men
icke bland deni, som lefva mest, utan tvertom ganska beskedligt,
och han har berättat mig att hans lefnndskostnad uppgår till 15,000
Rdr om året. Vi hafva äfven sett en uppgörelse från en embetsman
här i staden, som har en inkomst af 3.500 Rdr ordinarie lön,
och 1,000 Rdr, som han på något annat sätt förskaffar sig; han
har hustru, tre barn och två tjenstehjon; men ehuru han hushållat
så strängt, att han endast beräknat 2'/j mark smör om året för
sitt hushåll, hafva endast med största möda dessa 4,500 Rdr räckt
till. Nu hemställer jag, om en Exped.Chef i Just.StatsExpedm
skall tjena för 5,000? Om linn är ogift, kan det visserligen vara
tillräckligt; men lian kan hvarje dag gifta sig och få familj. Jag
förnyar således min anhållan om prop. på 5,500 Rdrs lön åt ifrågavrde
Exped.Chef.
H. Exc Hr Frih. De Geer, Louis: Då StatsUtsk:t i den
föreslagna regleringen af andra hufvud-titeln i allmänhet så välvilligt
gått K. M:ts Propos. till mötes, är jag ledsen att för min del
icke kunna medge de lå afvikelse!-, som Utsk:t föreslagit. Med fästadt
afseende på Exp.-ChefsEmbelets vigt, anser jag likväl att
någon nedsättning i K. M:ts prop. icke kan ske utan verkligt mehn.
För så vidt Konungen, vid valet af 6ina föredragande rådgifvare,
icke skall vara inskränkt till egentliga fackmän, så är nödvändigt
att till Exp.-Chefsplatser kunna erhållas du skickligaste embetsman
inom facket, och, äfven under förutsättning att Departements-Chefen
eger full fackkännedom, äro Stats-Råden så öfverhopade af göromål,
att de ganska väl behöfva en man, på hvilken de kunna
lita sorn på sig sjelfva. Vid Exped.-Chefsplatsernas inrättande 1840
års riksdag bestämdes deras arfvoden också till 4,500 Rdr Rgs,
under det att lönerna för äldsta Kevisions-Sekreterarue voro omkring
2,000 Rdr och för äldsta Hof-Ratts-Råden 1,800 Rdr bko,
med någon förhöjning för spanmålsberäkning under lönen. Exp.-  Chefen aflönades således då omkring 50 proc. högre än nämnde
embetsman. StatsUtsk:t har nu föreslagit att de skulle sättas till
samma lönebelopp, hvarigenom Revisions-Sekreterarne och Hof-Rätts
Råden
-
I)eii II Februari e. ni
Råden i sjelfva verket skulle få bättre lönevilkor, emedan de hafva
löner på stat och äro genom dem berättigade till pension på indragningsstaten;
hvaremot Exp.-Cheferne endast ega förordnande
till tjensten, hvarifrån de kunna skiljas när sorn helst och som icke
berättigar dem till någon pension, ifall de stanna qvar så länge på
sin plats, att det eljest kunde komma i fråga, Man kan af Utskits
motiver icke med full visshet bedöma, huruvida Utsk:t härmed endast
afsett Exp.Chefen i Just StatsExpedm, eller om samma skäl
komma att anföras i fråga om de öfrige Departementens Exp.Chefer.
Med afseende derpå att Exp.Chefen och Exp.Sekreterarne i Utr.-  Dep:t af Utsk:t blifvit bibehållna vid de af K. M:t föreslagna lönebelopp
och då dessa embetsman förut varit lönade lika med motsvarande
grader inom Just.StatsExpedm, så synes någon anledning
att antaga, att Utsk:ts nedsättning endast gäller Just.Departementet.
Vid föregående Riksd. har också åtskilliga gånger blifvit uttryckt
den mening, att Exp.Chefen i Just.StatsExp. skulle vara
mindre träget sysselsatt än Exp.Cheferna i öfrige StatsExpedirna;
det må också till en del hafva varit en sanning, men jag får fästa
upmärksamheten på att förhållandet är numera väsendtligen förändradt.
Såväl efter K. Mits som StatsUtskits förslag kommer nemi.
en af BvråChefsplatserne derstädes att indragas, hvarigenom de öfriga
embetsmännens inom expeditionen göromål ökas. Men en ännu
större tillökning i arbetet har Exp.Chefen erhållit, derigenom att
honom numera utöfver hvad instruktionen (örtskrifver, är updraget
att deltaga i föredragning och beredning af lagfrågor. Derigenom
uptages särdeles mycken tiel för honom, dels emedan de lagreformer,
som liro å bane, äro så manga, att en föredragande icke kan medhinna
alla expeditioners föredragning, och dels emedan Exp.Chefen
måste deltaga i beredningen ecb diskuterandet äfven af de lagförslag,
som af honom sjelf icke föredragas. Jag anhåller således att
R. o. Ad., med afslag å Utskits hemställan, måtte bestämma nu
ifrågavarande embetsmans lön till 5,500 Edr.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: I motsats till de
2:ne Hrr, som hittills haft ordet, får jag yrka bifall till StatsUtskits
förslag, och tror att de motiver, på hvilka detta grundats, äro ganska
välbetänkta. Jag har dessutom till mitt yrkande samma skäl,
som jag redan förut på detta hus anfört. Jag sätter nemi. Exp.-  Cbefer i jemnbredd med en regementschef. Denne sednare har omkring
3,600 Rdr bko. Af denna lön kan man anse att 600 bko
afgå i afdrag på ackordräntan; sål. får Exp.Chefen, äfven om Utskits
förslag antages, mer än Reg.chefcn, om ock han kommer på indragningsstat.
För öfrigt får jag påminna Hirne att det icke är brist
pä intresse för löntagare, utan tvertom intresset för hela Svenska
folket, som bjuder oss att iakttaga den största sparsamhet. Af dessa
skäl förnyar jag mitt yrkande på bifall till StatsUtskits förslag.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Det är ur Statens intresse
som jag yrkar att denna lön, hvilken under uuv.-de statsrégl.period
H. III.' 28
434
Den 11 Februari e. m.
varit bestämd till 5,500 Rdr, äfven matte bibehållas vid samma
belopp. Jag kan icke, i likhet med den siste tal., draga den slutsats,
att, emedan Staten nu lånar pengar till sina järnvägsbyggnader,
skall den aflöna sina tjenstemän på ett sätt, som ieke öfverensstämmer
med hvad desse hafva rätt och skäl att fordra. Frågan
om Statslån för jernvägarne och embetsmännens löner hafva enligt
min upfattning med hvarandra icke det ringaste sammanhang, och
vrkar jag derföre att, med afslående af Utsk:ts hemställan, Expeditionschefens
för Just.StatsExped:n lön måtte bestämmas till
5,500 Rdr.
Frih. Rehbinder: Hr Stjernsvärds yttrande i denna fråga
kan i korthet tolkas så, att emedan Reg.chefen är illa lönad, så bör
äfven Exp.chefen i just.statsexpedm vara det. Jag kan icke finna
att häri ligger något sammanhang. Men nu är icke förhållandet
sådant, som Hr Stjernsvärd upgifvit. Reg.chefen har visserligen
3,600 Rdr bkos lön, men de flesta af dem ega boställen, som äro
uppskattade till vida lägre belopp än de i sjelfva verket äro värde.
Sål. tror jag, att det finnes reg.chefer, som tjena i bko och derutöfver
mot hvad exp.cheferne hafva i lön, äfven om denna sednare
komme att bibehållas vid de 5,500 Rdr, som här äro ifråga. Jag
fortfar säl. i min anhållan.
Hr Stjernsvärd: Jag ber att få fästa ordbdens i Stats
Utsk:t
upmärksamhet derpå, att anledn. till den tillökning, som vid
förra Riksdagen beviljades i tjenstemännens löner, var den dyra
tiden eller att denna tillökning ansågs som ett dyrtidstillägg, ehuru
man nu söker att förvandla det till ordinarie lön. Det är detta
skäl, som StatsUtsk:t haft för ögonen, då det stiliserat sitt Bet. i
sådana ordalag, som der finnas. Om någon Reg.chef genom en oriktighet
fått sitt boställe lägre upskattadt än det verkligen är värdt,
så är väl detta icke något skäl för den åsigt, Frih:n förfäktar, eller
att öka Exp.Chefens för Just.StatsExpedm lön med ett belopp utöfver
hvad de Statens tjenstemän kunna hafva, som med honom i
göromål må anses liktydiga. Jag fortfar att yrka bifall till denna
punkt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Oaktadt denna fråga blifvit
fullständigt utredd af Frih. De Geer och R. o. Ad. förmodligen efter
en sådan utredning icke hyser tvekan att bifalla hvad K. M:t
föreslagit och följaktligen afslå StatsUtsk:ts Betänk, i denna del,
har jag dock begärt ordet, emedan det ligger vigt uppå att en gång
för alla uttala sin åsigt, rörande den ifrågasatta löneförhöjningen.
Den siste talaren har ånyo framkommit med ett skäl, som efter
mitt omdöme icke håller streck. Han har nemi. sagt att löneförhöjningen
vid sista Riksdag egentligen afsåg den dyra tiden. Vi
böra dock komma ihåg att om den dyra tiden framkallade dessa
lönetillökningar, så sattes de dock icke uteslutande hufvudsakligen med
afs. på denna dyr-tid, utan derföre att penningen förlorat en del af
sitt värde; d. v. s. att varor i allmänhet stigit i pris, hvilket må
-
Den 11 Februari e. m.
ste medföra en förändring, såsom alltid blir förh:det då lönerna bestå
i kontanta penningar. En sådan åsigt har också i dag på f.
m. blifvit godkänd af R. o. Ad., då Ståndet bifallit första punkten
af Stats-Utsk:ts Betänk. N:o 48, deri föreslaget blifvit att nedsättning
efter någon viss procentberäkning, utan afs. å att lönerna
vid sistförflutne Riksdag sattes med hänsigt till den dyra tiden, icke
skulle vinna afseende. Denna fråga har sål. blifvit afgjord på ett,
som mig synes, ganska riktigt och rättvist sätt. Den jemförelse,
som Hr Stjernsvärd här gjort emellan Exped.. och Regeinents-Che
fer,
eger till viss grad sin riktighet, emedan personer, som hafva
ungefär samma embetsställning, böra hafva lika lön. Exped.Chefen
befinner sig dock i något högre ställning i afs. på rang, emedan
han har general-adjutants, då deremot Regtts-Chefen endast har Ofverstes
rang. Exp.-Chefens ställning är dessutom i visst fall ansvarsfullare,
om ock den, i afs. pä triigenheten, kan anses ungefärlig
med Reg:ts-Chefens, emedan han understundom måste inträda såsom
föredragande inför regeringen. Detta kräfver ett mera ansträngande
och mera omfattande arbete, än den behöfver underkasta sig,
som endast egnar sig åt en detalj. llegits Cheferne hafva, såsom
bekant är, 6,000 rdr i lön; om tili denna lön är något större än Exp.-  Chefens, så kan det, med afs. på deras representations-skyldighet,
vara riktigt. Men skulle platsen aflönas med afs. på sjelfva ansvarsbestämmelserna,
så skulle jag för mm del tro att Exped.-Chefens
lön borde höjas till hvad Regits-Chefen har, eller 6000 rdr. Då
detta nu icke är föreslaget eller yrkadt, finner jag så mycket mera
anledning att anhålla om bifall til) hvad K. M:t föreslagit.
Hr Stjernsvärd: Med au1, af den värde siste talarens
yttrande, ber jag få fästa upmärksamheten derpå, att här icke rangen,
utan tjenstebestyret, arbetet, vigten af befattningen böra ifrågakomma
vid anslags beviljande och vidhåller jag att Reg:ts-Chefen
i dessa afseeuden är fullt jemförlig med Exped.-Chefen. En
värd tal. har yttrat att Reg:tsCheferne skulle ega en vida större
lön, än som pä papperet upgifves, men man torde ihågkomma att
från lönen en mängd afdrag ske, som betydligt minska den summa,
hvilken förekommer i staten, och om man derefter jemför Reg:tsChefens
lön med Exeped.-Chefens, så blir behållningen för den förre
icke större än den summa, StatsUtsk:t tillstyrkt för den sednare.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:ts förslag i denna del.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag och dels att, med afslag derå, Expeditions Chefens uti JustitieStatsExpeditionen
aflöning måtte bestämmas till enahanda
belopp, hvarmed densamma under innevale StatsRegleringsperiod utgår,
eller 5,500 rdr rmt; framställdes propos. först å bifall till Utskottets
förslag, dervid svarades nej, blandade med några ja, och derefter
å förslagets afslående samt den i fråga v :de aflöningens bestämmande
till 5,5 00 rdr rmt, hvilken sednare propos. besvarades med
Oeii 11 Februari e. m.
starka ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Mom. litt. h.
Utskits förslag angående lönen för ByråChefs-befattningeri.
Frih. Åkerhjelm: Af enahanda skäl, sorn blifvit framsta Ide
vid nästföregående punkt, yrkar jag att Byråchefens i Just.StatsExped.
lön måtte utgå med samma belopp, som nuvide IiiksStai
uptager, nemi. 4,500 rdr.
H. Exc. Hr Frill. De Geer: Lika med den föregide taL
anhåller jag att li. o. Ad. täck tes bifalla hvad K. M:t förslagit jemväl
i fråga om ByråCbefen i Just.StatsExped. 4,500 rdr i lön
kan väl icke anses för högt för en sådan embetsman, då man besinnar
att Exp.Sekret. graden är den högsta, hvartill den stora mängden
af dem, som söka sin- fortkomst inom K. Mits Kansli, kunna
hoppas att komma vid framskriden ålder. Dessutom bör man älven
laga i betraktande att vigten af deras befattningar ökas i den
mån, sorn den afsedda och i Just.Bepitet redan genomförda organisationen
kommer att fullbordas; enligt hvilken hvarje Exp.Sekreterare
bl ifver Chef för en afdelning eller byrå, der ärender af viss
beskaffenhet beredas, och för hvilket ändamål både skicklighet och
insigter tagas i fullt anspråk.
Jag anhåller att ifrågavrde Embetsmans lön måtte sättas till
4,500 rdr.
Efter det öfveriäggningen härmed ansets afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats, att K. o. Ad.
med afslag ä Ulskits förslag, måtte bestämma den i fråga vide lönen
till 4,500 rdr rint. gjordes propos. först å bifall till Utskits förslag,
besvarad med nej jemte ett eller annat ja, och sedermera å
förslagets utslående samt lönens bestämmande till 4,500 rdr, hvilken
sednare propos. besvarades med många ja jemte ett eller annat
nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Utskits yttrande i anledn. af frågan om Expeditionssekreterare!)
Lovens förflyttning på allmänna Indragnings Staten.
Lades till handlingarue.
Utskits hemställan angående ett arfvode lör beredning och föredragning
af lagärenden.
Bifölls.
Momentet litt. c.
Utskits förslag angående anslag till arfvode!) för extra tjenstgöring.
Bifölls.
Den 11 Februari e. m.
437
Ulskits hemställan angille Kanslist- och Kopist-lönerne samt
yttrande rörande hela Expeditionens uti tabellen Litt. A. uptagna
anslag.
H. Exc. Hr Frih. De Geer: Jag anhåller endast att få fä
sta
upmärksarnheten derå att, i följd af R. o. Ad:s fattade beslut
om förhöjning af Exped.Chefens och ByråChefens löner utöfver de
af StatsUtsk. föreslagna belopp, en forti uri ring i slutsummorna bör
iakttagas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts förslag bifallet, dock med förbehåll om iakttagande af
de förändringar i afseende å summorna, hvartill R. o. Ad.-s förut
fattade beslut föranleda.
2:dra, 3:dje och 4:de puukternc.
Utskits förslag och tillstyrkanden biföllos.
5:te punkten.
Utskits hemställan i ani. af en inom BondeSt:t väckt motion
om KrigsHofRutteus indragning.
Frih. Creutz, Steffan: Utsk:t an‘ör här att vid seduaste
Riksdag R. St:r anhöllo det K. M:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida ej KrigsHofRätten kunde indragas och de dithörande
målen öfverflyttas på de öfriga Hof-Rätterna, samt att K. M:t deröfver
hört ej mindre KrigsHofRätten än ock K. Mits och Rikets
HofRätter och Högsta Domstolen, men att ärendet förfallit, emedan
K. M:t ansett R. St:rs skrifvelse icke till någon åtgärd föranleda.
Då nu under denna Riksdag åtskilliga personer yrkat på
att ifrågavide Domstol måtte uphäfvas, samt, såsom nämndt är. fö
regående Ständer äfven hos K. M:t derom anhållit, så synes tiden
vara inne att betänka denna sak. I allmänhet skulle jag tro att
KrigsHofRätten är den olämpligaste Domstol, som finnes, och, i
likhet med de gamla KämnersRätterna och SlottsRätterna, bör
uphäfvas. Då K. M:t hört HofRätterna och Högsta Domstolen i
dessa ärenden, så synes deras afstyrkande svar kunna härleda sia
derifrån, att, enär ingen särskild afdelning blifvit för sådana mål
inom HofRätterna inrättad, så hade inga särskilda löner, i följd
deraf, blifvit anslagna, hvadan en mängd militär-mäl skulle komma
att föröka de vanliga ärendena i HofRätterna.
Hvad nu beträffar det anslag, som KrigsHofRätten haft förul
sig anslaget, så har jag ingenting att deremot invända, utan har blott
velat yttra mig öfver denna fråga i allmänhet, enär jag varit motionär
i detta ämne.
Gr. Sparre, Erik: Med ani. af den siste talarens yttrande,
har jag velat meddela den uplysning, att den nu omförmälde motionen
är nu remitterad till behandling af LagUtsk:t och att dess
Utlåt, inom kort kommer R. o. Ad. tillhanda. I fråga om sjelfva
438
Den 11 Februari e. m.
saken åter, anser jag mig böra nämna att, i ani. af R. St:rs vid
sistl. Riksdag till K, M. aflåtna underd. skrifvelse med anhållan,
att K. M. ville taga i nådigt öfvervägande, huruvida KrigsHofRätten
kunde indragas, inhemtade K. M. utlåtande af Dess Högsta
Domstol och Rikets samtlige HofRätter, hvilka alla, med undantag
af Götha HolRätt, afstyrkte KrigsHofRättens indragning af skäl,
att någon besparing derigenom icke vore att vinna så länge KrigsRätterne
äro inrättade så, som de f. n. befinnas, eller att nästan
blott militärer handlägga målen i första instansen, samt att för
organiserande inom HofRätterna af sådane afdelningen, som borde
handlägga krigsärenden, skulle erfordras betydliga omkostnader utan
att det af R. St:r åsyftade ändamål vunnes. På dessa skäl har
K. M. funnit att R. St.-rs underd. skrifvelse icke kunde till någon
åtgärd- föranleda, och R. o. Ad. torde, vid sådant förhållande, icke
heller hafva ani. att nu besluta KrigsHofRättens indragning.
Frih. Creutz: Att besluta någon indragning af förut va
rande
anslag, det kan icke komma i fråga; men då Gr. Sparre
ansett att det skulle föranleda ökade utgifter och kostnader att förlägga
railitär-målen till HofRätterna, så synes lämpligt hafva varit
att den summa, som nu nr anslagen till KrigsHofRätteo, öfverflyttas
på HofRätterna, hvaremot dessa skulle komma att behandla
inilitär-målen. Den summa, som nu är föreslagen, eller 12,5 55
rdr 50 öre, synes mig vara tillfyllestgörande för ett så beskaffadt
ändamål.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts hemställan bifallen.
Utsk:ts förslag ang:de KrigsHofRättens aflöningsanslag.
Hr Stjernsvärd: Då ifrågav:de punkt står i sammanhang
med den föreg:de, har jag ej ansett nödigt att förr än nu yttra
mig. Jag påminner mig ganska väl hvad som inom R. o. Ad.
anfördes vid förra Riksdagen, då frågan om KrigsHofRätten förevar.
R. o. Ad. afstyrkte då KrigsHofRättens indragning på skäl,
som jag äfven delade, och biföllo, med hänseende till dess organisation,
ett förslag, som af Gr. Sparre och mig gemensamt framställdes.
Vi voro nemi. af den åsigt, att KrigsHofRätten icke
kunde indragas, men väl omorganiseras. Den hufvudsakligaste förändringen
borde bestå deri att de miiitär-ledamöter, som förordnades
att hafva säte och stämma i nämnde HolRätt, skulle på viss
tid vara oafsättliga. Denna åsigt delades af chefen för landtförsvars-depart.
samt slutligen af R. o. Ad., och jag anhåller derföre
att Ståndet måtte lemna sitt bifall till ifrågav:de punkt, hvilken
åberopar ett beslut, som vid förra Riksdagen utgjorde R. o. Ad:s
gemensamma tanke.
Gr Sparre: Såvidt jag kunde fatta, begärde den siste tala
ren
icke någon förändring i det beslut, hvari Utsk:t ronde denna
Den 11 Februari e. m.
punkt stannat, utan blott ett tillägg i motiveringen. Jag kan icke
inre hvad nytta detta tillägg skulle medföra. Den omständigheten,
att It. St:r beslutat att icke upföra KrigsHofRätten och Fångvårdsstyrelsen
på ordinarie stat, är ju alldeles tillräcklig för det åsyftade
ändamålet och något ytterligare tillägg är alldeles icke nödigt.
Jag vågar således anhålla öm bifall till Utsk:ts förslag i denna
del.
Hr Stjernsvärd: Jag tror icke att det förbehåll, som jag
fästat vid bifall af SlatsUtsk:ts förslag i denna thel, på något vis
innehåller någon ny fråga, men då det förefaller mig sannolikt att
R. o. Ad. ännu hyser samma tanke om KrigsHofRättens olämpliga
organisation, som Ståndet vid en föreg:de Riksdag uttryckt, vågar
jag, med åberopande af hvad jag nyss haft äran anföra, fortfarande
anhålla om Hr Gr:ns o. Landtm:s propos. på bifall till punkten
med ifrågav:de förbehåll.
Gr. Sparre: Det är så mycket mera olämpligt att göra
ifrågav:de tillägg, som det ännu ieke är afgjordt hvad beslut R. o.
Ad. kommer att fatta på LagUtslcts framställning i ani. af det
gjorda förslaget om KrigsHofRättens indragning. Det är möjligt
t. ex. att LagUtsk:t afstyrker denna indragning, på grund deraf
att K. M. nyligen vid föredragning af detta ärende icke funnit
R. St:rs skrifvelse föranleda någon åtgärd och att denna LagUtsk:ts
hemställan vinner representationens bifall. I sådan händelse vore
det ju att yttra sig i förväg öfver ett ärende, deri R. St:r först
sednare komma att fatta beslut.
Jag vidblifver således min anhållan.
Hr Stjernsvärd: Det är icke utan en viss förundran som
jag nu tinner mig invecklad i tvist med en person uti en fråga,
ronde hvilken jag med honom var af alldeles enahanda åsigt vid
föreg:de Riksdag. Protma kunna utvisa att jag icke afvikit från
min då yttrade åsigt. Hvad Gr. Sparre yttrat om LagUtsk:ts
möjligen blifvande beslut, tror jag icke det ringaste inverkar på
det beslut, som R» o Ad. kommer att fatta; ty 0111 li. o. Ad. bifaller
anslaget, så kan icke, ehvad LagUtsk:t än må bestämma,
någon förändring i detsamma ega rum före nästa statsreglering.
För öfrigt har jag aldrig yrkat att. KrigsHofRätten skall indragas;
ty jag anser högst olämpligt att ställa militären under civila domstolar.
Gr. af Ugglas: Jag har svårt att tro det R. o. Ad. katr
lemna sitt bifall till hvad Hr Stjernsvärd föreslagit. En motion
har nemi. blifvit väckt, ang:de KrigsHofRättens indragning; ehuru
det visserligen kan vara troligt att R. o. Ad. uti denna fråga vidhåller
sitt vid förra Riksdagen fattade beslut, vore det dock emot
grundlagens bestämda föreskrift stridande, att a priori, d. ä. innan
LagUtskds Betänk, uti frågan inkommer, om denna fråga fatta
140
Den 11 Fe bruer i e. m.
beslut. .lag anhåller (lerlöie att R. o. Ad behagade afslå Hr
Stjernsvärd* yrkande.
Frih. Creutz: Jag instämmer med den siste talaren sä
mycket hellre, som jag icke kan föreställa mig att någon omorganisation
kan komma i fråga, då ii. St:r hafva hört K. M. uttala
sin mening, att KrigsHofliätten skall fortfara sådan den nu befi tines,
man må nu tänka derom och önska hvad man vill, sedan R.
St:r en gång beslutat denna domstols uphörande.
Hr Stjernsvärd: Jag hemställer till Gr. Ugglas hvad
följden skulle blifva om LagUtsk:t t. ex. skulle afstyrka KrigsHolRättens
bibehållande och detta förslag nntoges. Månne icke
detta afstyrkande skulle utrifva det beslut, som nu fattas? Det är
nu fråga om en summa nf 12,550 lidr 50 öre såsom anslag till
KrigsHofliätten. i och roed detsamma denna summa blir af li. o.
Ad. bifallen, tror jag icke att någon indragning af KrigsHofRätten
kati inverka på R, och Ad;s beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag oförändradt, och dels nf Hr Stjernsvärd bifall dertill med
det tillägg, att R. o. Ad. åberopade sitt vid förra Riksdagen rörande
KrigsHofRätten fattade beslut; och förmodade H. Exc. att
Hr Stjernsvärd uti det föreslagna tillägget åsyftat ett af R. o. Ad.
den 4 April 1857 fattadt beslut, i anleda, af väckt fråga om
KrigsHofRättens indragning.
Hr Stjernsvärd: Det är frågan om KrigsHofRättens om
organisation,
som jag anhåller att R. o. Ad. måtte bifalla.
Frih. Creutz: Då det är fråga oro huruvida sista R. Stro
hafva beslutat indragning eller omorganisation af KrigsHofRätten,
och Hr Stjernsvärd synes vilja framhålla att K. Stro då yrkade endast
omorganisation, så har jag endast velat påpeka det misstag,
som ligger häruti, emedan det var R. Stros uttryckliga önskan under
sednaste Riksdag, att KrigsHofRätten skulle helt och hållet
upböra, hvarför jag anhåller att proposmen må framställas i enlighet
dermed.
H. Exc. framställde nu propos. å bifall till Utsk:ts förslag och,
då dervid svarades ja jemte ett eller annat nej. förklarade ja hafva
varit öfvervägande.
6:te punkten.
Utsk:ts häri gjorda förslag biföllos.
7:de punkten.
Frih. Åk er hjelin: Jag vill fästa uppmärksamheten derå att
Den 1J Februari e. m.
441
genom R. o. Ad:iis nyligen fattade beslut, rörande litt. a och b
af första punkten, upkommer en förändring i Andra HutvudTitelns
slutsumma, hvarföre siffran bör rättas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
biel' Utsk:ts förslag bifallet under enahanda förbehåll, som det vid
slutet af mom. c i l:sta punkten gjorda.
8:de, 9:de och 10:de punkterne.
Utsk:ts förslag biföllos.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskottets
den 4:de och 8:de dennes bordlagde Utlåt. N:o 50, angående
regleringen af utgifterna under RiksStatens Tredje HufvudTilel
lista
punkten.
Frih. Åkerhjelm: Denna fråga var föremål för ganska lif
lig'
a öfverläggningar inom StatsUtskit och efter anställd Votering
utföll den med en rösts majoritet, på sätt Betidet utvisar. Jag
hyser dock fortfarande den åsigt att den nedsättning, StatsUtskit
här föreslagit, ingalunda är lämplig. Det torde inom detta Riksstånd
vara temligen öfverflödigt att redogöra för skälen härtill,
enär det sannolikt för hvar och en af Riddarhus ledamöter är bekant
att StatsMinistern för UtrÄrenderna måste, i följd af sin
ställning, lefva med de utländske ministrarne och hålla hvad man
kallar ett öppet hus, hvilket måste föranleda ganska dryga lefnadskostnader.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte, med afslag å StatsUtskits
framställning, bestämma lönen lör UtrikesStatsMinistern till
24,000 Rdr, på sätt nuvarande Riksstat upptager, hvarå jag utbe
der
mig Hr Grins o. Landtmilis proposition.
Gr. Anckarsvärd: Då jag anmälde mig, var det blott i
anledning af ingressen till detta Betide. Den lyder så: »på grund
af de skäl, som vid sednaste Statsreglering blelvo för fördelningen
mellan Sverige och Norige af utgifterna för dep:t anförda, hvarvid
de båda rikenas folkmängd togs till beräkningsgrund, så att Svenska
statsverkets bidrag uppfördes till 12/17:delar af det hela, samt
under åberopande af de uti StatsRådsprotokollet öfver utrikes dep:ts
ärenden lör den 14 Okt. nasti, år närmare utvecklade förluden,
har K. M:t i nåder föreslagit etc.» Jag anser mig förpligtad att
vid hvarje tillfälle, då denna beräkningsgrund förekommer såsom
basis för Svenska lagstiftningens tillgöranden, deremot nedlägga min
protest., till dess en så beskaffad beräkningsgrund blifvit af de respektive
Statsmakterna gillad, — neli jag kan och bör icke såsom
representant antaga något godtyckligt i detta beseende såsom grund,
hvilket skulle blifva händelsen om det finge passera utan anmärk
-
142
Den II Februari e. m.
ning. Hvad den ifrågavarande pänkten beträffar, så vill jag icke
derom yttra inig.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När vid sistl. Riksdag
lönerna för embets- och tjenstemän i allmänhet förhöjdes, var det
visserligen bland ett af de angifna skälen för denna förhöjning och
som äfven blef orsaken till att densamma icke npfördes på ordinarie
stat. att man ansåg den dyra tiden till en viss grad fordra
en dylik tillökning; men en hvar, som haft tillfälle att taga närmare
kännedom om dessa löneförhöjningar, skall komma till den
öfvertygelse, att äfven under vanliga förhållanden desamma, med
afs:de å lefnadskostnaden, alldeles icke äro för högt tilltagne. Min
öfvertygelse nr således att, med undantag af sådane verk, som kunna
blifva föremål för förändrad organisation på grund af det förslag,
som den nedsatta Komitéen för embetsverkeus organisation kommer
att afgifva, och hvilket framdeles lärer underkastas R. Stms bedömande,
embets- och tjenstemännen i de verk, för hvilka någon sådan
omorganisation icke kan ifrågakomma, böra uplöras på ordinarie
stat. Jag har redan förut nämnt, att jag icke anser de vid
förra Riksdagen gjorda förhöjningarne i allmänhet böra 1111 ned
sättas,
och detta gäller isynnerhet om ifrågav:de löneförhöjning.
Yi veta noggrannt, att den person, som här i fråga, har en större
representations-skyldighet i följd af sitt embete, än någon annan i
riket, och då måtte 24,000 rdr icke vara för mycket, synnerligast
som uti den K. Proposm, hvilken vid förra Riksdagen aflemnades
till R. St., det var tydligt uttryckt, att denna aflöning skulle ulga
endast från Sverige. Jag tror således, att R. St. vid detta tillfälle
icke hafva någon ani. att nedsätta det anslag, som för Utrikes
Statsministern blifvit begärdt, eller motsätta sig dess upförande på
ordinarie stat, och jag yrkar således afslag på Utsk:ts framställning
och bifall till K. M:s Propos. i denna del.
Frih. Re h b i n d e r, Fred r. Wilh.: Då det icke finnes någon embetsman
i Sverige,som harså stor representationsskyldighet, soinUtrikes
StatsMinistern, och det dessutom är af yttersta vigt, att detta höga
embete alltid besattes med landets största diplomatiska talanger;
då detta ändamål kunde motverkas, om lönen nedsättes under hvad
skäligt är; och då slutligen det är kändt, att flere utländska ministrar
härstädes hafva större inkomster än vår Utrikes StatsMinister,
hvilket hvar och en väl torde finna är orimligt; — så tager
jag mig friheten anhålla om afslag å Ut.sk:ts Betänk, i denna del
och förenar mig om den propos., som Frih. Tersmeden framställt.
Hr Stjernsvärd: För min del tror jag icke att våra diplomatiska
förhållanden äro af den vigt, som man här tycks vilja låta
påskina. Om man ser saken i dess rätta dager, är den politiska
betydelse, som vi hafva i den Fuiropeiska vågskålen, efter mitt omdöme
icke så särdeles stol'. Denna min åsigt har likväl icke något
afseende på denne Departem.Chef. Med afs:de på den taffel, som
han är skyldig att hålla, så tror jag, att den för honom afK.M.
Den 11 Februaii e. in.
443
föreslagna summa ieke är öfverdrifven, men deremot anser jag, att
för de öfrige medlemmarne af vår diplomatiska korps betydlig nedsättning
kan ske. Jag anhåller således om afslag till Utsk:ts förslag
och bifall till K. M:s Propos. i denna punkt.
Sedan öfveriäggningen förklarats fnlländad samt H. Exc. Pir
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats afslag å Utsk:ts
förslag samt bifall till K. M:s Propos., enl. hvilken Utrikes StatsMinisterns
aflöningsanslag skulle utgöra 24,000 rdr rint, framställdes
propos. först å bifall till Utskits förslag, dervid svarades nej,
och sedermera A förslagets afslående samt att, på sätt i K. M:s
Propos. föreslagits, det ifrågavide anslaget skulle bestämmas till
ofvannämnde summa, hvilken sednare framställning med ja besvarades.
2:drn punkten.
Hr. Stjernsvärd: 1 motsats mot hvad jag förut föreslagit,
anser jag mig upmanad att yrka nedsättning på de löner, som här
finnas uptagne. Jag tror nemi. att icke inom någon del af förvaltningen
vinnes befordran vid yngre år, än inom denna. Man måste
tillse, att inom ett samhälle individerna ungefär vid samma ålder
komma till samma förmåner. Här ser man likväl i Utrikes Departeimt
personer med samma ålder som de, hvilka vid andra verk ännu
ega en ganska blygsam ekonomisk ställning, hafva kommit i åtnjutande
af högst betydliga inkomster. Jag tror för öfrigt, att i
afs:de på göromälen de förra ingalunda kunna jemföras med de
sednare. Det är på denna grund, jag anhåller om återremiss af
denna punkt till StatsUtskit.
Hr Nordenfelt, Enar: Den siste tal. har här framställt
såsom grundsats att Staten för de olika embetsverken borde ställa
så, att hvar och en vid upnåendet af ungefärligen samma ålder
skulle komma att åtnjuta samma löneförmåner. Detta förefaller mig
vara en högst besynnerlig sats. Jag hyser i allmänhet den öfvertygelse,
att, om Staten skall blifva af sina embetsman väl betjenad,
så måste det icke vara åldern, sora bestämmer befordran, utan skickligheten.
Det är hvarje persons mer eller mindre afpassade egenskaper
för den tjenst, som han skall bekläda, som man bör afse
vid befordran och icke allenast prest-attesten. Jag bestrider sål. den
sats, såsom falsk, hvilken Pir Stjernsvärd framställt. Hvad dess
utom
särskildt vidkommer förevarande fråga, så Hr det ju tillräckligt
kändt, att de personer, som tjentsgöra i kabinettet, genom deras
täta beröring med utlänningar, som ofta hafva större aflöningar och
stå i en helt annan ställning än dessa våra Svenska embetsman,
hvilka dagligen och stundeligen måste utgöra deras sällskap, icke
kunna inskränka sig till den hushållning och de ringa utgifter, som
andra tjenstemän kunna underkasta sig, hvilka med dem annars äro
jemförlige. Då jag tager för gifvet att StatsUtsk:t pröfvat dessa
444
Den 11 Februari e. m.
omständigheter, kan jag icke annat än bifalla hvad Statslitsk:t i
denna del föreslagit.
Hr Stjernsvärd: Om raan, lika med den siste tal., antager
eu oriktig premiss, är det icke underligt om man kommer till en
oriktig konklusion. Jag har nemi. icke talat om åldern i allmänhet,
utan om tjensteålder. Jag tror att de personer, som ingå i de
Juridiska, Kansli- eller Kameral-verken, böra, om de hafva samma
tjenstålder, äfven kunna påräkna lika hastigt samma löneförmåner,
som de, hvilka ingå i utr.-dep:tet. Jag anser sål. icke något afs.
böra fästas vid Hr Nordenfelts anförande.
Frih. Åkerhjelm: Med ani. af Hr Stjernsvärds framställ
ning,
anser jag mig skyldig uplysa att vid sisth Riksdag afgaf dåvarande
Chefen för Utr.-dep:tet ett förslag till organiserande af departementets
expedition. Efter tagen kännedom af ifrfigav:de förslag
förklarade R. St. uti beslut den 14 Januari 1858 att, »såvida
hinder i öfrigt icke möta, den föreslagna organisationen äfven under
nästa statsregleringsperiod må kunna sättas i verket, samt att.
för sådant ändamål, den för Expeditionen beviljade summan, 25,500
rdr, må ställas till E. K. Mus disposition, att bland tjenstemannapersonalen,
på sätt E. K. M:t kan finna mest ändamålsenligt, fördelas.
» och då, på grund häraf, ett förslag blifvit upgjordt, som K.
M:t framstiilt såsom definitivt och som inskränker sig inom den
summa, som R. St. vid sisth Riksdag föreslogo; så torde väl vara
högst olämpligt om R. St:r skulle ännu ytterligare göra någon nedsättning
i detta anslag. Jag yrkar sål. att R. o. Ad. måtte nu
bifalla Utsk:ts förslag i afs. på Utrikes-dep:tets expedition.
Hr Bildt: Jag har i ani. af Hr Stjernsvärds yttrande ännu
en gång genomläst det förslag till aflöuingsstat för UtrikesDepartementets
Exp., som förefinnes på sid. 3 af detta Betänk., och har fåfängt
kunnat finna hvarifrån Hr Stjernsvärd fått ani. att göra anmärkning
emot de bestämda beloppen; han har utgått från den åsigt,
att liknande tjenster och liknande anställningar fordrade lika emolumenter.
Nåväl, Exped.Chefen är här föreslagen till samma lönebelopp,
som R. o. Ad. beviljat åt Exped.Chefen i Just. StatsEped.;
Exped,Sekretm här är föreslagen till samma lönebelopp, som ByråChefen
i Just. StatsExped., och deras arbeten äro af fullkomligt
enahanda beskaffenhet. Likaledes är åt förste Sekretm i Utr Dep:t
anslagen samina lön, som åt Prot.Sekretme, eller 3,500 Rdr. Jag
kan således icke finna, hvarifrån Hr Stjernsvärd hemtat den föreställningen,
att StatsUtsk:ts Utlåt, i detta afseende innehåller någon
olikhet. Att StatsUtsk:t på den andra HufvudTit. för Exped.-  Chefen föreslagit endast 5000 Rdr. men deremot för Exped.Chefen
i Utrikesl)ep:t 5,500 Rdr, kom sig deraf, att Utsk:t ansåg det man
med skäl och utan att vara inkonseqvent kunde något höja den
sednares inkomster, emedan han, i följd af sin tjenstgöring, i och
för fullkomnande och utöfvande af sitt embete, måste lefva i salongen,
umgås med diplomater eller, med ett ord, inträda i da
Den XI Febrnari e.^m.
högre societetslifvet. Deremot ega de lägre tjenstemännen icke
samma förbindelse, sora den nyssnämnde embetsmannen, hvilket
således bör tillskynda honom en förhöjd aflöning: ty om det kan
vara ett nöje för en ting man att ständigt deltaga i salongslifvet,
så blir det likväl för den äldre blott ett besvär. Det
var på dessa skäl. som Utsk:t ansett sig kunna höja Kabinettssekreterarens
lön från 5000 till 5,500 Rdr, eller bifalla K. Mits
propos., och detta icke, såsom Hr Stjernsvärd måhända tror, genom
den förseglade sedeln, utan med absolut majoritet; hvaremot
Utsk:t icke lyckades vinna pluraliteten tor de 5,500 Rdr, som K.
M:t föreslagit för Exped.Chefen i Just.StatsExped:n; denna omständighet
måste äfven tagas i betraktande vid frågans bedömande.;
Hr Stjernsvärd: Hr Bildt har fullkomligt rätt fattat,
hvarpå jag grundar mitt yrkande om nedsättning. Jag har grundat
det på StatsUtsk:ts Betänk., ang. regleringen af utgifterna å
RiksStatens 2;dra Hufvudtitel. Om dithörande tjenstemän böra vara
någorlunda tillräckligt aflönade lör sin tjenst med den summa, som
StatsUtsk. i sitt Betänk, föreslagit, så skulle äfven motsvarande
grader inom Utr.Dep:t vara tillräckligt aflönade med enahanda belopp.
Hvad Hr Bildt antört om-den kostnad, som umgänget med
diplomater skulle medföra, så lår jag fästa upmärksamheten derå,
att dessa lefva aldeles icke numera på den luxiösa fot, att de
derigenom ådraga de personer, som med dem umgås, någon depens;
tvärtom skulle jag tro att de lefva lika förståndigt och indraget
som andra.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke, lika med Hr Bildt, prisa
StatsUtsk:ts konseqvens i detta fall, då Utsk:t föreslagit en nedsättning
för den ene Exped.Chefen, men icke för den andra. Men
deremot anser jag att R. o. Ad. bör, så mycket som möjligt är,
sjelft bibehålla konseqvens; och att, sedan R. o. Ad. nu beslutat
att Exped.Chefens i Just. StatsExped. aflöning skall utgå med
5,500 Rdr och ByråChefens med 4,500, Ståndet äfven bör bifalla
att motsvarande grader i UtrikesDep:t erhålla samma aflöning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utslcts
förslag och dels återremiss deraf, framstäldes propos. å bifall till
förslaget, och då dervid svarades talrika ja jemte ett eller annat
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten.
Efter det att, på begäran af Gr. Anckarsvärd, Hr Björcks
reservation blifvit upläst, yttrade
Gr. Anckarsvärd; I betraktande af den utgiftssumma, som
här är föreslagen för MinisterStatens bekostande, bör man icke
fästa sig ensamt vid det belopp, som i Betänk:t är uptaget, utan
äfven tillägga det, som från KonvojKommissariatet, under namn af
4j<;
Den 11 Februari e. m.
Konsulsfonden, ti 11 koin trier. Jag vill genast söka undanrödja en
invändning, som i detta hänseende möjligen kommer att göras, för
att åtminstone ieke kunna beskyllas för okunnighet. Utom ofvannämnde
utgiftssumma tillkommer 208,000 Rdr, som utgå frän
Handels- och Sjöfartsfonden ensamt, och användes allenast till
Konsuls-aflöningar. Men, M. Hrr, här finnes åtskilliga diplomatiska
agenter, utom konsuler, som åtnjuta rang som diplomater;
såsom jag vill minnas, finnas sådane i Portugal, i Grekland och
ganska bestämdt i Konstantinopel. När denna summa 208,000
Rdr lägges till de begärde 479,200, så få vi ett belopp af 687,200
Rdr. Då' den diplomatiska representationen utomlands bör bekostas
af Sverige, men äfven bidrag dertill erhållas af Norige, så
torde det vara rättast att äfven taga i betraktande det anslag,
som Norige i det afs. lemnar, och som torde uppgå till 200.000
Rdr, och till Konsulsfonden 90,000 Rdr, Vid hopsummerandet af
dessa summor, få vi för Ministerstatens underhåll ett, belopp af
977,200 Rdr, eller nära en million. Då jag den 24 Mars 1857
under öfverläggningen af samma fråga tog mig friheten göra en
jemförlig framställning mellan bidragen till ministerstaten i andra
länder, så bestriddes min upgift af davide Förste Kabinet tsSekret.,
Gr. Ehrensvärd. Jag vill derföre nu uptaga Gr. Ehrensvärds upgifter,
för jemförelses anställande. Uti Danmark upgå kostnaderna
för ministerstaten till 572,000 Rdr, i Belgien till 655,000, i Holland
till 657,000; och deraf inhemtas att alla dessa länder, som
jag tror man kan sätta i paritet med Sverige, undantagandes med
afseende på rikedomen, hvarutinnan de sannolikt stå framföre, betydligt
stå efter Sverige i afseende på bidragen till ministerstaten.
Enligt Statistique Belgique för 185 9, pag. 178, kostar Belgiens
hela mission i Paris 53.000 francs eller 40,000 Rdr Rmt, hvaremot
vår Minister i Paris har 64,000 Rdr, LegationsSekreteraren
8000, Militär-attachéen 4,800, Kanslipersonalen 1,200 Rdr, eller
inalles omkr. 78,000 Rdr, således 38,000 Rdr mer än Belgiska beskickningen
derstädes. För min upfattning visar det sig likväl
att Belgiens intressens bevakande i Frankrikes hufvudstad säkerligen
måste vara fullt ut så vigtigt som Sveriges. Då jag här kommit
att nämna vår Militär-attaché i Paris, så kan jag icke undgå
den förundran, som jag med allmänheten äfven erfarit deröfver, att
denne under det pågående Italienska kriget hemkallades för att bevista
öfningslägret härstädes, under det att den Engelska militärattachéen,
om jag minnes rätt en öfverste Clairmont, följde det
Fransyska högqvarteret under sjelfva kampagnen. Jag har sjelf vandt
bland dem, som ansett af stor vigt att dylika militär attachéer
anstäldes för inhemtande af vetenskapliga framsteg i andra länders
krigsväsende, och jag fönnodar, och torde härutinnan näppeligen
röna motsägelse, att det för den Svenska militär-attachéen i Paris
hade varit af vida större intresse att bevista fälttåget i Italien och
der inhemta kännedom om den säkerligen bäst utredda armée i hela
verlden, om dess ambulance, dess utvägar i afs. på proviantering, m. m.
sådant, som för militära vetenskapen är af en obestridlig stor vigt.
Men, M. Hrr, då jag nämnde den stora kostnaden för underhållet
Den 11 Februari e. m.
447
af våra diplomatiska beskickningar, kommer äfven en kuriös sammanställning.
Då jag antager att de högre ministerposterna, t. ex.
i Petersburg, har 64,000 Kdrs appointement, så motsvarar detta
aflöningen för 11 kontreamiraler, 12 regementschefer, 42 kompanichefer,
och jag skulle tro att det motsvarar hvad 6000 å 8000
afskedade militärer hafva i pension af Staten. Men för att komma
till en annan slags jemförelse, torde jag få nämna att Franska
ministern i Stockholm har 45,000 francs, eller 34.000 Rdr Rmt,
således 30,000 mindre än den Svenska i Paris; Svenska ministern
i Wien 44,000; Österrikiska ministern i Stockholm, Baron Langenau,
den tid han var här,-18,000 gulden, eller 30,000 Rdr. således
14,000 Rdr mindre; Svenska ministern i Haag 3 2,000 Rdr; Holländska
ministern i Stockholm endast 15,000. M. Hrr, det måste
således vara en djupt inrotad öfvertygelse, då man nära i 40 år
drifvit samma sats. Det är ungefärligen så länge, sedan jag tog
mig friheten att inom detta rum, i afseende på vår representation,
yrka att åtskilige af ministerposterna, som nu äro försedda
med höga anslag, skulle ersättas af chargés d’affaires. Det har
förefallit mig besynnerligt att med dessa högt aflönade ministrar,
hvilka naturligtvis hvar och en, som står helt och hållet utom
ringen,1 måste anse fullt qvalificerade att fylla sin plats, det oaktadt
vid otaliga tillfällen utomordentliga sändebud blifvit affärdade
lör att annoncera om en thronbestigning, ett dödsfall, rn. m. sådant,
som ganska väl kunnat uträttas af ministern på stället. Deremot
torde man svara att etiketten tillåter icke annorlunda, det måste
så ske. Vi hafva likväl haft ett ganska färskt exempel på motsatsen;
ty, så vidt jag vet, har England icke ännu besvarat den
beskickning, som dit affärdades för att notificera om framlidne
Konung Oscars död. Dessutom, M. Hrr, när de här ifrågav:de
anslagen bestämmas till sitt fulla belopp, så inträffar likväl, att
många platser stå lediga flera månader; missionsplalsen i Paris t.
ex. var ledig 5—6 månader just vid den tid, då kongressen i
Paris var samlad för behandlande af Donaufurstendömenas angelägenheter.
Vid förra Riksdagen hade jag äfven anledning att påpeka
samma förhållande med missionen i Petersburg och det under
en epok, då man hade föreställt sig att dess närvaro på stället
hade varit af yttersta vigt. Jag vill äfven vid detta tillfälle påpeka
ett förhållande, som jag redan förut på detta rum anmärkt,
Hendigen att våra ministerplatser i hela orienten, från Archangel
och Wien ända till Konstantinopel, äro besatte endast af Norrmän.
Sedan så är förhållandet, så torde det vara tillåtet att från Svenska
sidan efterforska på hvad sätt Norrmännen upfylla denna representation,
om man på dessa platser bevarat tecknet för Svenska statsöfverhögheten
eller om, såsom man påstått, våra gamla blå och
gula färger blifvit undanträngde af de röda och svarta, eller hvilka
de Norska äro. På de skäl, jag nu anfört, förenar jag mig i Hr
Björcks reservation och yrkar nedsättning af de 50,000 Rdr, som
utgjorde tillökningen vid sistförflutne Riksdag.
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig: För de leda
-
448
Den 11 Februari a. m
möter af R. o. Afl., som redan bevistat, flere Riksdagar, torde det
vara temligen öfverflödigt, att jag yttrar mig i det ämne, som nu
utgör föremål för R. o. Ad:ns öfverläggning. Likasom vi läsa i sagan
att Thors bockar hvarje afton slagtades och hvarje morgon åter
upstodo friska och stridslystne, likaså se vi denna fråga vid hvarje
Riksdag ater framkallas, men jag tror att det förhåller sig med
dessa bockar på det sätt, att om man endast tager dem i hörnen,
äro de icke så farliga att tnöta. Gr. Anckarsvärd, som, enligt hvad
han sjelf upgifvit, i 40 år kampat för denna idé, och för hvilkens
öfvertygelse och konseqvens jag icke kan annat än uttrycka min
aktning, har här hemställt att Hr Björcks reservation matte läggas
till grund för R. o. Ad:ns beslut. Hr Björck säger bland annat i
motiven till sin reservation, som stödjer sig på titgiftsafdelnms
förslag till Utlåt.: »Af tillgängliga statistiska upgifter har Utsk.
äfven inhemta! att flere andra länder af ungef. samma politiska
rang som Sverige, men med vida betydligare folkmängd, större välmåga
och i allmänhet rikare tillgångar, likväl vidkännas långt mindre
kostnader för vården af sina diplomatiska angelägenheter». Jag
skulle varit reservanten tacksam, om han velat upgifva, hvilka länder
han härmed menat; för mig äro de obekanta. Jag kan endast
genom förmodande leda mig till hvad reservanten i detta afs. åsyftat.
Jag anser att han menat Danmark, Belgien och Holland; för
min del kanner jag inga andra länder, hvilkas anslag till de diplomatiska
utgifterna äro ungef. jemförliga med Sverigts eller sorn, med
afs. på folkmängd, med Sverige kunna jemföras. Jag vill likväl dervid
anmärka att, hvad Danmark angår, det icke torde vara alldeles
riktigt att sätta Sverige i jemnbredd med detta land, då enligt
senaste statistiska uppgifter folkmängden derstädes utgör, tillika med
hertigdömenas, 2,588,000, men Sveriges deremot 3,039,000. Belgien
har 4,623,000, Holland ungefär jemförligt med Sverige eller
3,543,000 innebyggare. Om man tar i betraktande budgeten för
ministerstaterna i dessa länder, så finner jag visserligen af förhandlingarne
vid senaste Riksdag, att Gr. Anckarsvärd vid ett tillfälle,
då Ut.r.depart:tets budget var under öfverläggning, i ofvannämnde
hänseende lemnat några uppgifter; men jag måste bekänna att jag
icke vet hvarifrån Gr;n hemtat dem. Jag är fullt öfvertygad att
Gr:n funnit dem i något derom utgifvet arbete, men måste beklaga
att de icke på något sätt konstaterats af de oflficiela upgifter. som
vi hafva till hands. Gr:n säger att Belgiens utgifter för ministerstaten
upgingo till 392,000 Rdr. Jag har här den budget, som
blifvit framlagd för den nu församlade kammaren i Belgien ; den
har, enl. i dag ingången underrättelse från Briissel af den 6 dennes.
blifvit af representationen derstädes utan någon afvikelse från
regeringens förslag antagen. Denna budget är långt betydligare
än vår; likväl bör jag nämna, att den icke är med vår pä något
sätt jemförlig, af det skäl att Belgien, som icke eger någon egentlig
marin, har upfört alla utgifter för denna på Utr.dep:tets budget,
och dessa upgå icke till obetydligt belopp. Summan af Utr.
dep:tets anslag, hvaruti inbegripes, som nämndt är, marinen och äfven
-
Den 11 Februari e. m.
44S)
veu underhållet af förbindelsen mellan Belgien samt södra och norra
Amerika äfvensom Levanten, upgår till 2,595,012 francs. Från denna
summa bör naturligtvis afdragas allt, som icke här efter våra bruk
och anordningar faller under Utr.dep:tet, eller hvad som hörer till
marinen, navigationen, ultramarinska ångfartygs-förbindelser, fiskerierna
samt slutligen konsulaterna, hvilka icke eller kunna uptagns
under Utr.depitets budget, hvartill jag i anledn. af en talares anmärk
n. sednare skall återkomma, och då återstår såsom egentligen
utgående till hvad i Belgien förstås med Utr.dep:tet 450,000 Rdr
bko eller 675,000 Rdr rmt., hvaremot den summa, som af Sverige
och Norige gemensamt till Utr.depitet betalas, utgör 479,200
Rdr rmt. I Holland med en folkmängd, något litet understigande
Sveriges, utgår budgeten för Utr.dep:tet med en summa af omkring
610,000 Rdr rmt. I Bayern, ett land, som öfverstiger Sverige
i folkmängd, emedan det har 4,6 15,000 innebyggare, utgör
samma budget 690,000 Rdr Sv. rmt. Jag vet icke hvar jag då
skall söka de främmande länder, som kunna vara med Sverige i
folkmängd och välmåga jemförliga och likväl vidkännas mindre kostnader
för sina diplomatiska angelägenheter. Jag förmodar att det
icke kan vara någon ledamots af detta hus mening, att Sverige
skall jern töras med stater af 3:dje eller 4:de ordningen; till dem
har det aldrig och, jag hoppas, kommer aldrig att räknas.
Gr. Anckarsvärd har sagt att till Utr dep-.tet skulle från Handelsoch
Sjöfartsfonden inflyta en summa af 208,000 Rdr. Häri måste
ligga ett misstag, ty till ministerstaten, om hvilken här ensamt är
fråga, hafva konsulaterna aldrig räknats; desse utgöra en helt och
hållet afskiljd gren af denna förvaltning. Visserligen är sannt. att
till ministerstaten utgår af Handels- och Sjöfartsfonden eller, rättare
sagdt, af den gemensamma konsulsfonden bidrag för aflönandet af
de diplomatiska tjenstemän, som tillika innehafva konsulsplatser.
Grin har upgiivit att, sådana skulle vara Lissabon, Athen och Kon
stantinopel;
dertill kunna läggas den i Italien och den i Washington;
men summan af det belopp, som till bidrag i aflöningeu för
desse embetsman lemnäs, utgör 14,000 rdr hamb. bko eller 56,000
Rdr Sv. rmt, sål. icke 208,000 Rdr, såsom Grin uppgifvit.
Med afs. på aflöningeu för vår minister i Paris, vill jag först
nämna, att den Belgiske är vida mindre aflöuad än vår, och jag
kan tillägga att så äfven är förh:det med den Holländske. Den
Belgiske ministern i Paris har i aflöning icke mer än 43 eller
44.000 francs, då deremot den Svenske, enl. sista regleringen, såsom
Gr. Anckarsvärd behagade uplysa, upbär 64,000 Rdr rmt,
motsvarande ungf. 85,000 francs. Under den tiden jag hade äran
representera H. M:t Konungen i Paris, var aflöningen icke så hög
som nu. Den upgick efter alpari kurs till omkring 54,000 Rdr
rmt, d. v. s. ungef. 67 h 68,000 francs, och min Belgiske kollega
hade, som sagdt är, icke mer än 43 ä 44,000 francs samt den
Holländske, om jag icke bedrager mig, ännu mindre — jag tror
40.000 francs. Men, mine Hrr, det är en stor skilnad mellan
Sverige och dessa länder. 1 Holland och Belgien finnas en mängd
H. III. . ,29
4*0
Deu 11 Februari e. in.
ganska rika personer, som icke begära bättre än att blifva använda
i diplomatiska beskickningar. Hvad jag vet är att min omnämnde
kollega i Paris, som ännu har äran att der föreställa Konungen af
Holland och aflönades med 40,000 francs, hyrde en våning, som
kostade 16.000 francs, förde ett öppet och gästfritt hus och lefde
på samma fot som personer, hvilka hade en vida större inkomst af
sin aflöning än han. Jag lemnar åt hvar och en att bedöma oni
sådana utgifter kunde bestridas af hans aflöning. Sverige är ettland,
der stor förmögenhet är sällsynt, och jag tror icke vi skulle
vara att lyckönska, om H. M. Konungens val skulle inskränkas
inom kretsen af de ganska fä personer, sorn möjligen genom sin
enskilda förmögenhet kunde fylla hvad Staten förnekade dem, för
att på ett anständigt sätt upbära sin plats. Gr. Anckarsvärd har
sagt att den Franske ministern i Stockholm skulle hafva 45,000
francs’ aflöning, d. v. s. ungef. 34,000 lidr Sv. rmt. Jag är icke
fullt öfvertygad om att detta är alldeles enligt med rätta lörhidet;
ty jag har derom icke ansett mig böra söka underrättelse; men äfven
om summan icke är större, så kan man verkligen, enl. min
tanka, lefva lika väl i Stockholm på 34,000 Kdr, sorn på 64,000
i Paris. Man skulle kunna leda sig till denna slutföljd deraf, att
då den Svenska Statsministern tor Utr.ärenden har en aflöning af
24,000 Ildr, upgår den Franska Utr.ministerns eller, som han kallas,
Minist re des affaires étrangéres till mer än 3 gånger denna
summa. Beräkningen mellan de olika beloppen är lätt gjord.
Hvad beträffar Gr. Anckarsvärds anmärka, deremot, att den
Svenska railitär-attachén i Paris icke, likasom den Fmgelske, åtföljt
Franska arméen i Italien, så ber jag få anföra, att det ieke alltid
beror af hvar och en individ, äfven om han af regeringen är befullmäktigad,
att följa sitt eget tycke och hvad lian anser lämpligi
eller icke. Det är kändt att den Engelska militärattachén åtföljde
Franska arméen, men det är lika kändt och har äfven, om jag ej
allt lör mycket bedrar mig, varit vitsordadt., att militärattachéer
från andra stater, på sin derom framställda begäran, erhållit ett nekande
svar eller den förklaring att man icke med nöje såg att de
följde Franska arméens rörelser. En sådan begäran har icke, savidt
jag vet, blifvit från Svenska attachén framstäld; han var i stället
här i Stockholm; men under sådana förleden tror jag att det allika
godt att icke få ett afslag, som att blottställa sig för ett
sådant.
Här ha äfven talats om de Norrmän, som bekläda diplomatiska
poster. För min del får jag här inför K. o. Ad. helt öppet
och frimodigt bekänna, att sedan en tjensteman inom den diplomatiska
corpsen blifvit i K. Mits tjenst antagen, har jag aldrig betänkt
eller märkt om han varit Norrman eller Svensk. Alla de
tjenstemän, som K. Mit i Utr.depits tjenst antagit, hafva, såvidt mig
veterligt är, samvetsgrannt och redligt upfyllt alla dem åliggande
pligter; deras nationalitet har derå ej inverkat eller gifvit anledning
till anmärkning från min sida. Sedan de en gång blifvit till
ministrar eller diplomatiska ombud vid främmande hof anställde,
har jag alltid fordrat hvad jag af dem haft rätt att fordra, nemi.
Don II Februari e tn.
att de skulle samvetsgrannt och utan afs. på om de voro Svenskar
eller Norrman upfyila sina åligganden. Någon anmärkn. i
detta afs. från min sida har aldrig behöft göras; någon sådan har
ej heller från annat håll kommit till min kunskap Här har uprepats,
hvad som äfven i tidningarne förekommit om den Norska
flaggan, som ett K. M:ts utrikes sändebud skulle hafva utsatt på
sitt hus i Wien. Detta är fullkomligt ogrundadt och jag kan så
mycket mer bestyrka det, som jag sjelf haft äran föreställa H. M:t
i Wien, och jag har aldrig sett någon flagga på något af de främmande
sändebudens lius, icke ens på de stora ambassadernas, som
der ensamt bebo stora hotell, ännu mindre på representanternas
för de mera anspråkslösa makterna, hvilka hyra sin våning i enskilda
hus. Hvarken i Wien eller närheten af Wien har något sådant
händ!.; jag får härmed förklara upgiften vara fullkomligt falsk
och grundlös, och i detta hänseende hoppas jag att mitt yttrande
skall hafva mera vitsord än den berättelse, som af en resande blifvit
inom landsortspressen utspridd.
Det auslag, som nu blifvit af K. M:t begärdt tor Utr.dep.-tet,
är detsamma, som K. M:t vid sednaste Riksdag begärde och sorn
då af R. St:r beviljades.
Enl. de upplysningar, som af min företrädare vid samma tillfälle
meddelades, understiger detta anslag icke så obetydligt det,
som för Utr.dep:tet före 1840 var beviljadt. Jag hemställer till
en hvar af eder, mine Hrr, om icke prisen sedan 184 0 snarare
varit i stigande än fallande; och om äfven man kan anföra att prisen
i Stockholm möjligen äro lägre än de voro för 3 å 4 år sedan,
så tror jag icke att någon, som eger kännedom om de pris, som
äro rådande i utlandet, kan med något anspråk pä tillförlitlighet
påstå att prisen der fallit. Jag tror snarare att prisen öfverallt
i Europa äro underkastade stegring. För min del har jag under
de sednaste åren endast besökt Wien och Paris; men hvad jag med
full tillförsigt kan försäkra är att der åtminstone hafva prisen, långt
från att minskas, snarare ökats betydligt.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt hemställa,
att det af StatsUtsk:t framställda förslag måtte bifallas, d. v. s. att
det anslag för ministerstaten, som vid 1857 års Riksdag af R. o.
Ad. beviljades, äfven för nästa statsregl.period måtte olörändradt
bibehållas.
Hr Stjernsvärd: Ehuru jag eger den bestämda öfvertygelse,
att det af Hr Grefve Anckarsvärd gjorda yrkande kommer att i
i dag härstädes blifva utan påföljd, vill jag dock i våra protokoller
få förvaradt att jag i allo instämmer med de af förbemälde Hr Gr.
yttrade åsigter samt dess i sammanhang härmed gjorda anhållan.
Till denna min förklaring ber jag derjemte med några ord få genmäla
ett påstående, hvarmed II. Exc. Hr Utrikes Statsministern
började sitt nyss hafda anförande. Hr Frih. Manderström ansåg
sig nemligen böra börja sin replik på Hr Gr. Anckarsvärd* anförande
med reciten om »Thors bockar» och hvarvid Hr Frih:n tilläde,
»att det lyckligtvis icke erfordras mer än taga dem i hornen
452
Den 11 Feb rnar 1 e. m.
tor att göra dem passiva». Det är med anledning härutaf, som jag
ber att få lägga så väl Hr Frilän sorn Eder alla, mina Hrr, på minnet,
att den tid kan komma, dä en dylik åtgärd icke hjelper; att
denna tid redan inträffat, om det af Konung Osear den l:ste vid
1848 års Riksdag till Stima afgifna representationsförslag blifvit
antaget; att denna tid kommer, då den af framlidne Just.StatsMinist.
Frih. Nordenfalk A detta rum gifna försäkring Olifver förverkligad;
att denna tid kommer, da Hamburgs och Frankfurts
penuingeraäklare tilläsa sina kassakistor för våra statslåns negociatörer
oell intet, annat medel för oss återstår, för att kunna återgälda
det ännu oberäkneliga antal millioner, man söker förmå oss
att låna, än en till obäibart belopp varande skatte-förökning.
Gr. Anckarsvärd: Jag måste bekänna, att jag icke fimner
mig synnerligen vederlagd, i afs:de på mina sifferupgifter, af H.
Exc. UtrikesMinistern. Beträffande de källor, ur hvilka jag hemtat
mina jemförelser med hänseende till UtrikesDepmes utgifter
för olika länder, så har jag redan angilviL, att jag reproducerade
Gr. Ehrensvärds upgifter vid sednaste Riksdagen; således behöfdes
ingen Thor för att taga reda pu dessa bockar; men utan att vilja
konstituera mig till en Thor, anhåller jag likväl fä taga vara på
ett yttrande af Frih. Manderström. Såviilt jag kunde upfatta,
yttrade H. Exc., att. så snart någon person inkommit i Utrikes
Dep:t, så hade H. Exc. aldrig fästat afseende vid om det varit
Svensk eller Norrman, då fråga varit om besättande af ministerposter.
Om jag fattat detta riktigt, så skulle man på grund deråt
snart komma derhän, att vi i utlandet ensamt representerades af
Norrmän, ett förhållande, hvaremot jag alltid kommer att protestera.
För öfrigt vill jag icke här på något vis inlåta mig i någon längre diskussion,
tor att vederlägga H. Exc.s sifferupgifter. R. o. Ad. har
hört mina och R. o. Ad. har afhört H. Exc:s; det beror då på R. o Ad.
att afgöra på hvilkens sida det slälier sig. Men jag vill återkomma till
föremålet för min granskning och det är huruvida icke Sveriges representations-
kostnad i utlandet kunde och borde minskas genom tillsättande
af lägre diplomatiska agenter. Jag tager mig friheten vördsammast
hos H. Exc. anhålla om några uplysningar i detta af's:de. Jag
vill minnas, att vid Kongressen i Aachen ISIS några ministerprotokoller
der afgåtvos, hvilka afsågo att »estella miuister-residenter,
som skulle företräda envoyéer i allmänhet, men med chargésd’affaires’
aflöning. Jag har kanske ett duukelt begrepp om hvad
som i dessa protokoller innefattades, men tror icke att jag kunde
vända mig till någon bättre än H. Exc., för att få uplysniug om
hvad man egentligen kunde draga lör slutsats från ett sådant
protokoll.
Frih. Manderström: Då den siste värde tal. välvilligt förklarat,
att han icke vill ingå uti någon strid med mig i als. å siffror,
ber jag att derföre få betyga honom min tacksamhet. Likväl och
för att sätta Huset i tillfälle att bedöma halten af de siffror, jag
med afs. & Belgien upgifvit, anhåller jag att få omnämna att de
Den 11 Februari a. ra.
äro hemlade ur officiella upgifter, oell då (le tillika varit framlagda
för kamrarne i Belgien, så tror jag icke att man skäligen bör kunna
betvifla deras tillförlitlighet. .lag anser sål. fortfarande att mina
upgifter uti ifrågav:de hänseende måste vara de rätta.
Vidkommande derefter ett af samme talare anmärkt förhållande
rörande ett uti Aachen år 1818 tordt, protokoll, så eger detta
sin rigtighet. Gr. Anckarsvärd har härvid, som vanligt, ådagalagt
sin kännedom om allt hvad som tilldragit sig i Europa under de
seduaste 40 — 50 åren. Jag har icke sä lång erfarenhet att åberopa;
men känner äfven till detta protokoll. Det indelar de diplomatiska
sändebuden uti 4 serskilda klasser. Den l:sta klassen — jag befarar,
att vi snart se den försvinna ur sändebudens antal — utgöres
af de Legati a latere, eller Nuncier, som den Hel. Fadren afsänder
till de katholska hofven och hvilka alltid taga rangen af
hvarje annan diplomatisk tjensteman, af hvilken rang han vara må.
Den andra klassen är ambassadörerna. Sådana finnas ännu anstälde,
men deras antal har på senare tider mycket förminskats Att
de likväl icke utgöra en del af den s. k. hoflyxen bevisas t. ex.
deraf, att Fransyska republiken efter 1848 års revolution fortfarande
underhöf Ambassadörer vid flere främmande hof med en aflöning,
som jag icke anser alltför hög, emedan den var rättad efter Frankrikes
omständigheter. Den 3:dje klassen ar Envoyéer, hvilka äro,
lika med Ambassadörerna, ackrediterade hos Regenten personligen,
men icke ega till honom samma tillträde som de förre. Likväl
kunna de vid vigtiga tillfällen anhålla om ett personligt samtal med
Konungen eller regerande personen i det land, der de äro anstälde.
Den 4:do klassen är MinisterResidenterne. Desse äro de egentligen
s. k. ackrediterade personer. Derefter kommer en särskild klass,
Chargés-d’afifaires. Desse äro icke hos regerande personen ackrediterade
och erhålla introduktionsbref från Ministern i den Stat,
derifrån de äro afsände, till UtrikesMinistern i den Stat, der de
fungera. Merändels sändas de till Stater, med hvilka man har mindre
vigtiga och mindre täta förbindelser. Vanltgast företräda de
under Ambassadörens eller Ministerns frånvaro dennes plats. Hvad
MinisterResidenterne beträffar, så liro desse att anse ungefärligen i
jemnlikhet med Envoyéerna. Den enda egentliga skilnaden dem
emellan är att MinisterResidenterna hafva lägre rang och aflöning.
Sverige har äfven sådana anstälde uti Briissel och Frankfurt, samt
i Madrid. Frågan, huruvida diplomater af lägre rang med mindre
aflöning kunna likaväl som diplomater af högre rang upfyila de dem
anförtrodda åligganden, har varit debatterad icke allenast inom denna
församling i Sverige, utan älven utgjort föremål för öfverläggning i
andra länder. Sorn detta hus har sig väl bekant, förevar denna
fråga för 5 eller 6 år sedan uti Engelska parlamentet. Då utkom
i ämnet en tjock bok, en s. k. »Blue book».
Emedlertid har följden varit att hvarken England eller någon
annan Stat funnit skäl eller med sitt intresse öfverensstämmande att
anställa diplomater af den lägre rangen. Orsakerna dertill hafva
varit mångahanda; men det är kanske onödigt att här antyda dem.
För hvar och en, som tagit kännedom om de förhandlingar, som
Den 11 Februari e. m.
rörande denna fråga egde rinn uti Engelska parlamentet, torde till
någon del uplysning derom erhållas; och hvad jag kan försäkra, är
att England icke efter denna undersökning funnit skäl att på något
sätt förändra sin utrikes representation. Icke heller andra länder.
Det finnes en stat, hvilken man ofta åberopar såsom mönster
för enkelhet i seder och sparsamhet. Det är Förenta Staterna i
Norra Amerika. Dessa stater föresatte sig, — d. v. s. kongressen
beslöt, — för omkring 12 eller 14 år sedan, att till Ministrar i
Europa endast utnämna MinisterResidenter. Så fortfor i några år.
Följden blef dock att, sedan detta någon tid fortgått, så ackrediterade
repuliken åter Envoyéer vid de flesta Europeiska hof. Konclusionen
lemnar jag åt hvar och en att göra. Medan jag nu bar ordet, vill
jag uplysa att med nfs. pä hvad jag nämnde rörande de främmande
Staterna Belgien oell Danmark, hvilka jag anser vara de mest
adaequata med Sverige, ttpgår budgeten för MinisterStaten i Belgien
till 655,000 rdr, och för Danmark till ungefärligen 475,000 rdr
rmt; men jag glömde dervid en omständighet, som har en icke obetydlig
inverkan på denna jemförelse, den nemligen, att pensioneringen
för rappellerade och afskedade ministrar i Belgien utgår icke
af Utr.depitets budget, utan af Finans-depitets, och att, enligt de
uplysningar, jag derom förskaffat mig, belöpa sig utgifterna för rappellerade
och afskedade diplomaters pensioner i Belgien årligen till
75 å 80,000 francs, hvarmed efter den upställning, som vår budget
har, den Belgiska sål. skulle ökas.
Hvad Danmark angar, så tinnes på Utr.Ministerns budget upförd
en summa, icke serdeles betydlig, för oförutsedda utgifter. Den
upgår icke till mer än omkring 10,000 riksbanksdaler; men dervid
är fogadt det tillägg, att, för så vidt oven anförte summe ikke är
tillstrsekkelig, saa utanordnes det förnödne belöb, som ikke dermed
kan dsekkes, af FinauceDepartementet.
Detta är en förmån, som icke Utr.Departementet i Sverige
eger och som gör sitt till att öka den Danska budgeten.
Gr. Anckarsvärd nämnde äfven, med afs. på den beskickning,
som i ani. af H. M. Konung Oscars frånfälle egde rum till främmande
hof, att någon beskickning från England icke blifvit afsänd
till svar på den, som åt en Svensk generalsperson updragits för att
dit öfverföra underrättelsen om detta frånfälle. Detta är sannt; men
jag vill uplysa derom, att det var K. M:ts regering på förhand fullkomligt
bekant, att så skulle blifva förlndet. Engelska hofvet har
nemi. för sed, att aldrig sända dylika beskickningar. Afven då H.
M. Konung Carl XIV med döden afgick, afsamies, i enlighet med
det bruk, som då vid de Europeiska hofven var vidtaget och derifrån
Svenska hofvet sål. hade svårt att skilja sig, beskickningar till
de serskilda Europeiska hofven för att derom frambära notifikation.
Då sändes numera afl. Generalen Sljernkrona till London. Hans
beskickning besvarades icke. Lord Aberdeen, som då varUtr.Mi11
ister i England, aflat en skrifvelse till härvarande. Engelska Minister,
uti hvilken han förklarade orsaken, hvarföre den Engelska Regeringen
icke kunde besvara beskickningen. Jag hade den äran att
den tiden vara Kabinettssekreterare.
Den 11 Februari e. m.
Denna skrifvelse blef K. M:ts Regering meddelad oell jag kunde
säl. derom icke sakna kännedom. Det var mig alltså äfven nu ganska
vid på förhaud bekant att Engelska Regeringen icke för närv:de
iner än då skulle sända en beskickning till svar på den, som blifvit
härifrån afifårdad. Detta oaktadt, borde det vara min pligt att
i und. föreslå II. M., att icke utesluta Engelska hofvet från samma
betygelse om vänskap och aktning, sorn blifvit andra Europeiska hof
bevisad. Derföre erhöll General Lovén K. M:s befallning att, sedan
han först hos konungen i Haag, ett med K. M. nära besliigtadt
hof, utfört sitt updrag att notilicera om Konung Oscars död, till
London afresa för samma ändamål. Vid detta tillfälle liksom 1844
besvarades denna sändning af Engelska hofvet på ett sätt, hvaremot
jag icke har den ringaste anmärkning att göra; hvarjemte förklarades
att någon beskickning tillbaka aldrig plägade afsändas.
Detta var sål. icke någon felslagen förhoppning, då resultatet
på förhand var kändt; men jag hemställer till Eder, Mine Hrr!
om det förhållande, sorn lyckligtvis f. n. är rådande mellan Sverige
och England, gjorde möjligt att utesluta detta land från en hedersbevisning,
som blifvit andra Europeiska makter egnad. Månne det
varit möjligt, varit rätt, varit tillbörligt att en konungens rådgifvare
tillstyrkt K. M:t att afhålla sig från afsändandet af en sådan
beskickning, ehuru på förhand var kändt att något svar icke skulle
komma? För min del hade jag ansett det stridande mot min pligt,
om jag tillstyrkte något sådant, och jag vågar säga, att ingen biliigtvis
kati förebrå mig hvad i detta afs. blifvit gjordt.
Gr. Anckarsvärd: Jag har redan långt för detta Ullkam
nagifvit att jag icke ämnat ingå i någon tvist med H. Exc. i fråga
om siffror; men jag kan icke underlåta att anmärka, det jag icke
förstår, hvaruti våra siffror äro så skiljaktige. H. Exc. har uppgifvit
att budgeten för ministerstaten i Belgien upgår till 6r>5,000
rdr, men att dä inräknas budgeten till deras marin, fiskerier m. m.;
afdrager man nu utgiften för dessa sednare, så måtte skilnaden mel
lan de af oss upgifne summor icke blifva synnerligen stor. Beträffande
Danmark, kom jag till 572,000 rdr, och det slår ungef. in
med hvad H. Exc. upgifvit.
H. Exc. yttrade bland annat någonting, som väckte min synnerliga
tillfredsställelse, nemi. att England icke hade för sed alt
skicka exlra sändebud vid alla möjliga tilldragelser, såsom dödsfall,
thronbestigning m. m. Englands exempel synes mig så värderikt,
att det vore ofantligt fördelaktigt för Sverige att följa detsamma.
För öfrigt får jag aflägga min tacksägelse för de uplvsningar i afs.
på det åberopade minister-prot. vid konferensen i Aachen. Jag har
ingenting vidare att tillägga, utan vidblifver mitt yrkaude om nedsättning
af 50,000 rdr på minister-budgeten.
Sedan öfverlägguingeu förklarats afslutad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall til! Utsk:ts
förslag oell dels att anslaget till MinisterStateu sKulle bestammas
4f>6
Dea 11 Februari e. m.
till 309.700 rdr rmt., biet' propos. å bifall till Utsk:ts förslag framstäld
och med ja besvarad.
4:de punkten.
Utsk:ts förslag bifölls.
Utsk:t,s yttrande angående hufvudtitelns å en Utlåt, vidfogad
tabell uptagne anslagssummor.
Bifölls med erinran om iakttagande af R. o. Ad:s beslut rörande
Utr.StatsMinisterns aflöning.
5:te punkten.
H. Bxc. Hr Frih. M underst rom: Till hvad StatsUtsk:t i denna
del anfört har jag för min del ingenting att tillägga.
Härefter blef propos. å bifall till Utsk:ts förslag framstäld och
med ja besvarad.
Föredrogs och bifölls StatsUtskits den 4 och 8 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 52, ang:de anvisande af medel för fortsatta arbeten
å Statens vestra stamjernbana emellan Stockholm och Katrineholm.
Efter puuktvis skedd föredragning af Bevilln.Utsk:ts den 4
och 8 dennes bordlagda Betänk. N:o 13, i ani. af väckta motioner
ang:de dels den s. k. Tolagens utgående på sätt före sednaste Riksdag
varit stadgadt, och dels uphörande af våg- och stämpel-penningars
erläggande m. m., blefvo Utsk:ts samtliga deri gjorda hemställanden
af R. o. Ad. bifallna.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-  Utskrts den 4 och 8 dennes bordlagda Betänk. N:o 14, i ani. af
väckta motioner ang:de uphörande af nederlagsrätt för bränvin och
sprit m. m.
Utsk:ts förslag i l:sta punkten bifölls; yttrandet i 2:dra punkten
lades till handlingarne; den i 3:dje punkten gjorda hemställan
bifölls.
Efter punktvis skedd föredragning af Bevilln.Utskrts den 4 och
8 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 15,ang:de den s. k. kurhusafgiften,
blefvo Utsk:s hemställanden ronde ifrågasatt ny grund för berörde
afgifts uttaxering och ny benämning derå godkände; och bifölls
Utsk:ts förslag ang:de afgiftens utgående ra. m.
Den 11 Februari e. ra.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Ut.sk:ts den 4 och 8 dennes bordlagda
Betänk. N:o 16, i anledn. af väckt förslag om förändring" i
Kongl. Kungörelsen den 15 December 1854 angående kortstämplingens
verkställande.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
StatsUtskds nedannämnde den 8 dennes bordlagda Utlåt:n.
N:0 53, i anledn. af väckt fråga om understöd af allmänna
medel åt Professoren m m. Joli. Hedenborg;
N:o 54. i anledn. af väckt fråga om ersättning fran Stats
verket
till afl. Skeppstimmermannen J. L. Hedströms arfvingar för
kontante medel, dem Hedström i lifstiden öfverlernnat till Chefen å
den sedermera förolyckade korvetteen Carlskrona,
N:o 55, i anledn. af väckt motion, ang:de förvandling till penningar
af persedelskatterna;
N:o 56. i anledn. af väckt motion om återbäring af oriktig
debitering af rotefrihets-afgift å hemmanet Fahlskog N:o 2;
N:o 57, i anledn. af motion om eftergift af f. d. LandsKamereraren
S. Lindberg ådömd ersättningsskyldighet.
Föredrogs och godkändes Stat.sUtsk:ts den 8 dennes bordlagda
Mern. N:o 58, i anledn. af återremiss å 6 § af det i StatsUtskits
TJtlåt. N:o 15 framställda förslag till förnyad instruktion för K.
Stms Revisorer vid granskning af Riksg.Kontorets ställning och förvaltning.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekon.Utskits den 8 dennes bordlagde Mern. N:o l,ang:de
arfvode till den af Utsk:t antagne särskilde Sekreterare.
Föredrogos, meri bordlädes ånyo, på flere ledamöters begäran,
sistnämnde Sammansatta Utskotts nedannämnde den 8 dennes bordlagde
Utlåtanden:
N:o 2, i anledn. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse i fråga om den
tillämnade fyrinrättningens vid Hernöklubb förläggande till Lungön
utanför Hernösand;
N:o 3, i anledn. af väckte motioner dels om anläggande af
en fyr å klippan Bonden, dels om anslag till fyrfartyg vid de s. k.
Sydostbrotten och vid Kallegrundet, dels om anläggande af en nödhamn
vid Skillingeviken;
N:o 4, i anledn. af väckta motioner om åtskilliga lotsars förseende
med däckade båtar på Kronans bekostnad.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:ts den 8 dennes bordlagde
Mern. N:o 17, med hemställan att ett af K. M:ts och Rikets KammarRätt
afgifvet underd. Utlåt, måtte få tryckas för att bland RiksStåndens
ledamöter utdelas.
m
Den XI Februari e. in
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran, ånyo bordlagdt
Allmänna Besvärs- oell Ekon.Utsk:ts den 8, dennes bordlagde
Betänk. N:o 28, i anledn. af väckte motioner dels om utfästande
af belöningar för de tjenligaste läroböcker vid den första undervisningen
i kristendomen, och dels om inskränkning i katekesutanläsningen.
Föredrogs Frih. Creutz’s, Steffan, den 8 dennes bordlagde anförande
i anledn. af den utaf honom väckta och till LagUt,sk:t remitterade
motion om införande af det s. k. civila äktenskapet.
Frih. Cederström, Rudolf: Med nöje finner jag en förbättring
vara iakttagen uti Frih. Creutz’ nu gjorda utveckling af sin motion.
Bland de ingredienser, som han inser böra ingå uti äktenskapets
idé, nr nemi., jemte de förra gången omnämnda, friheten i valet
och kärleken emellan de blifvande makarne, upt.agen äfven troheten;
och detta var just hvad jag förut anmärkte såsom en i hans
definition då bristande ingrediens.
Deremot kan jag alldeles icke vara af samma tanke med motionären
derutinnan, att det s. k. »matrimonium clandestinum et
oceultum» vore ett nyttigt och i sann mening kristligt äktenskap.
Motionären säger visserligen med afs:de härpå, att lagstiftaren bör
taga initiativet och, såsom lian bildrikt uttrycker sig, liksom stjäla
den slumrande känslan ur allmänhetens bröst; ett anspråk eller en
åsyftan, som jag alldeles icke hyser, då den slumrande känslan,
såsom här, dels icke, enl. min upfattning, i verkligheten något allmännare
förefinnes, dels, i den ringa mån den kan finnas, icke till
sin beskaffenhet förtjenar att med bifall omfattas.
Han yttrar vidare, att detta matrimonium clandestinum et
oceultum bör anses vara det normala, och fullt lofligt för dem,
som ej vilja underkasta sig, hvad motionären kallar »signeriet» af
vigseln; men jag fruktar, att om denna åsigt blefve lag, skulle sådana
beklagansvärda tilldragelser, som t. ex. den öfver hela Europa
kringspridda, alltför sanna berättelsen innefattar, om den femtonåriga
Demoiselle Angelique Lemoine, hvilken, sin moder ovetande,
ingått ett hemligt iiktenskapsaftal med sin moders kusk och åt honom
inrymt en makes rättigheter, men sedermera lät sig af modren
öfvertalas att fördölja sitt barns födelse, och låta den späda,
nyfödda mördas och upbrännas, blifva alltför vanliga, och en mängd
olyckor inom familjerna, sorg för föräldrahjertan och hopade rysvärda
brott framkallas.
Jag kan således icke annat an på det högsta afstyrka en så
beskaffad lagstiftning, och hoppas, att vi aldrig måtte antaga för
regel så beskaffade, lönnliga matrimonia.
Förgäfves har motionären, till förment stöd för sin åsigt, äfven
åberopat, att, under det kyrkopapisteriet inom katholska kristenheten
var på sin höjd, från 1180 till 1215, voro sådana matrimonia
occulta et 6ecreta inom besagda kyrka tolererade. Motionären
har förmenat, att, när den stränga katholska kyrkan kunde
medgifva sådant, borde det destoheldre tillåtas inom protestantiska
Den IX Febrnarl e. ni.
konfessioner; men, M. Hrr, det var ju ganska naturligt, att, dä
den påfliga myndigheten pålade en hel samhällsklass celibatet, så fick
besagde myndighet lofatt, enl. denna kyrkas djupa slughet, tills vidare
tillåta något emot det förut lofgiina äktenskapet i viss mån
svarande surrogat. Men så snart man ansåg den evasivt påbjudna
celibats-institutionen hafva slagit tillräckligen starka rötter, tillämpades
den snarligen i hela dess stränghet, hvarvid tillåtelsen till
hemliga giftermål tog en snöplig anda. Ofvauanförda exempsl talar
således icke det ringaste för dylika lönnliga äktenskaps införande
bland oss. Motionären har åberopat åtskilliga andra mer
eller mindre intressanta anekdoter, och bland annat talat om den
beryktade smedeu, verkställare af den s. k. »Gretna-Green-Iagen»;
jag skulle likväl tro, att den numera är uphäfd, och under sin
tillvaro ieke ländt till efterföljansvärdt exempel eller medfört lyckligare
äktenskap, än sådane, hvilka i församlingens åsyn, under
föräldrars och anhöriges trogna förböner, samt under nedkallande
af Guds välsignelse genom religionslärarens mun, såsom hos oss,
afslutas. Emellertid vill motionären hafva det hemliga äktenskapet
ansedt för det, i egentlig mening, mest berättigade; han finner det
motbjudande för tvenne älskande hjertan att, såsom orden fallit,
»höra sin ljufva lycka utbasunas från predikstolen under namn af
lysning»; — det är en finkänslighet, som jag finner alltför öfverdrifven,
enär den står i strid med kontrahenternes sanna fördel,
hvilken måste mera främjas genom öppenhet och rättframhet, än
genom fördöljande, i synnerhet med afsule å framtiden, då enderas
känsla tilläfventyrs hunnit svalna. Visserligen tillstyrker motionären,
att de makar, som vilja, må sedermera erkänna sitt hemliga
förbund genom borgerligt äktenskap, men dock skulle det löreg:de
stadiet vara i grunden lika giltigt, hvilket likväl förmod!, skulle
i verkligheten afhålla åtskillige från att ytterligare befästa det, vare
sig med civilt äktenskaps ingående eller med vigsel. För urin del
tror jag det Svenska folket vara tillgifvet sin evangeliska tro och
kyrka, att det gerna emottager kyrkans välsignelse eller, rättare
sagdt, kyrkans utbedjande af den Ilögstes välsignelse, under åberopande
af Hans egna, uppenbarade ord, vid beseglandet af hvarje
lagligen åsyftad äktenskaplig förbindelse.
Min öfvertygelse är alltså, i korthet sammanfattad, den, att:
l:o det hemliga giftermålet ingalunda vore betryggande för qvinnans
ställning och barnens öde, således icke heller för äktenskapets
lycka och samhällets välfärd, samt afstyrker derföre alldeles detta
förslag; 2:0 det borgerliga, civila äktenskapet, ehuru antaget i åtskilliga
främmande länder, synes icke påkalladt af våra Svenska
förhållanden eller af den Svenska allmänhetens önskningar, enär
vigseln hos oss betraktas såsom en i sanning högtidlig och genom
det heliga Skriftordets användande dervid allvarligen och djupt
rörande handling, som på alla närvarande plagar göra ett djupt
och förädlande intryck samt för brudparet sjelft måste blifva i minnet
dyrbart, vida mer än ett blott borgerligt kontrakts ingående
torde kunna; 3:o det äktenskapskandidaterna, hädanefter såsom hittills,
torde i sitt eget och det allmänna» intresse lämpligen böra
460
Doii 11 Februari e. tn.
underkasta sig den form för giftermålets afslutande, soin Svensk
stat och kyrka, sedan långliga tider och intill nu, visligen föreskrifva.
Frih. Creutz: Då det är fråga om, huruvida äktenskapet
skall bibehållas vid den form, som det en gång erhållit här i Sverige,
eller undergå den förändring, som af de flesta civiliserade länder
i afs:de derå redan blifvit vidtagen, så kan man icke undgå,
att i främsta rummet fästa sig vid äktenskapets idé eller söka att,
med största möjliga klarhet, för sig åskådliggöra, hvaruti denna
idé består, hvari den har sin begynnelse. Vi hafva oss bekant,
att man här uti vårt kära fädernesland från fördom ännu anser
äktenskapets begynnelse bestå uti vigseln. Uti andra civiliserade
länder deremot betraktar man äktenskapet såsom en konvention vid
det tillfälle, då kontrahenterna underskrifva kontraktet inför en
Notar. Publicus elier annan officiel, civil auktoritet, och detta icke
så till förståendes som skulle detta kontrakt vara till någon större
säkerhet eller trygghet för kontrahenterne, utan egentligast med afs:de
å barnen och arfsförhållanderne. Ty äktenskapet är uti sin naturliga
sanning en hemlig, de älskandes ljufva förening, ett trosförbund,
som till sin innersta idé förnärmas genom ett kontrakt och
såras genom offentlighetens tilltvingade ingripande uti naturens
mest förhemligade öfverlåtelse. Naturen lider ingen annan offentlighet
än frukterna af sitt verk. Kontraktet är för barnens legitimitet,
och må man icke föreställa sig att ett äktenskap, på detta
sätt ingånget, i någon måu till dess värde förminskas eller att det
är mindre giltigt än de äktenskap, hvilka ingås i Sverige eller
andra länder, der det sacerdotala är det hufvudsakliga. Detta sednare
äktenskap har med sig mångå olägenheter. Först och främst
att det icke är principielt rätt. Man vill nemi. uti Sverige och
de flesta andra länder, som ännu stå qvar på samma ståndpunkt
till följe af traditionel fördomar, framför allt och nästan uteslutande
anse äktenskapet såsom en »helig» sak. Uti de länder åter,
der civiläktenskapet är vedertaget bruk, betraktar man äktenskapet
såsom en »naturlig» sak, som det ock verkligen är. Mine Hrr!
Jag hemställer till Eder, hvar skall man stadna, om man börjar
att kalla en mängd af naturliga förhållanden i lifvet för »heliga»!
Associationer, som äro fritt ingångna och ärligt handhafda, hvad
man företager sig, med ett ord, hvilka associationer som helst
skulle, man således, ur denna synpunkt betraktadt, kunna kalla för
»heliga» saker; men att äktenskapet till dess yttersta princip, till
dess egentliga grund icke iir annat än en »naturlig» sak, lärer väl
ingen, som med ofördunkladt öga vill taga dessa förhållanden i
skärskådande, kunna förneka. Vi se häraf, att ytterst ligger skilnaden
mellan det naturliga eller borgerliga äktenskapet, och det
af kyrkan bemedlade, deruti, att man kallar det sednare för en
»helig» sak, då likväl äktenskapet endast är och aldrig kan blifva
annat än en »naturlig», en helt och hållet konventionel sak.
Beträffande hvad Frih. Cederström nämnde i början af sitt
yttrande, att jag uti äktenskapet tillagt ett dertill hörande 3:dje
Den 11 Februari e. m.
moment eller troheten, så ock med afs. derå, att jag framstält, att
äktenskapet grundade sig på kärleken, lärer hvar och en finna, att
jag ansett troheten ligga uti kärlekens idé. Jag hade icke trott
att detta behöft särskildt anmärkas.
Jag skulle ännu hafva mycket att i detta ämne tillägga, men
den långt framskridna tiden anser jag vara för mig ett skäl att
icke vidare uptaga det Höglofl. Ståndets upmärksamhet. Jag kan
likväl ej nedtysta mitt hjertås lifligaste och varmaste önskan att
denna motion måtte vinna den framgång, dess innehåll förtjenar
och jag innerligt hoppas. Att dess vigt erkännes af mången, vet
jag. Att denna frågas lyckliga lösning med otålighet förväntas af
mången, känner jag ock med visshet. Att en reform, hvilken är
så ingripande uti samhällets väl, icke ännu, ehuru densamma redan
under århundraden varit antagen i andra länder, lyckats göra sig
gällande uti vårt land, derom, M. Hrr, kan jag försäkra er, att
man med förvåning och undran talar både inom och utom Sverige. Jag
vill blott exempelvis nämna Holland, der civiläktenskapet redan
från 16 0 O-talet varit in tordt, med full frihet tillika för den, som
vill, att begagna sig af det kyrkliga äktenskapet. Jag omnämner
detta med anledning af hvad Frih. Cederström anmärkt, att jag
låtit i min motion inflyta att GretnaGreen-lagen varit det egentliga
upslaget till civiläktenskapslagen. GretnaGreenlagen reglerades
i England genom en parlamentsakt af år 18b8. Dea uphäfdes
aldeles icke, utan den fick allenast en fastare form genom detta
års parlamentsakt, som på GretnaGreenlagens principer reglerar det
civila äktenskapet i England. Af nämnde parlamentsakt inhemtas
att civiläktenskapet är regeln; men om någon åstundar den kyrkliga
benedictionen, får presten vid ansvar icke förrätta någon vigsel,
med mindre koutrahenterna hafva förevisat civilmyndigheternas
intyg att äktenskapet är konfirmeradt.
Som jag förut nämnt — med anledning af den sena timman,
vill jag icke längre uppehålla R. o. Ad.; — utan anhåller endast
att detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen till LagUtskit.
Efter härmed slutad öfverläggning blef anförandet jemte de
derom nu afgifne yttraudeu till LagUtsk:t remitteradt.
Slutligen föredrog H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. Frih. Raabs,
Carl Adam, den 8 dennes väckte och då bordlagde motion med
förslag till stadgandeu rörande Stifts- och Kyrkomöten, dervid H.
Exc. yttrade, att, enär denna motion blifvit afgifven långt efter
motionstidens utgång, samt motionären, till stöd för sin förmenta
rättighet att densamma väcka, icke kunnat åberopa något annat
skäl, än att motionen skulle stå i sammanhang med den då under
öfverläggning varande frågan om godkännande af ett förslag till
ny Kyrkohandbok, och hvilket sammanhang åter skulle bestå deruti,
att sistnämnde fråga, enligt motionärens åsigt, rätteligen bordt
hafva utgjort föremål för ett kyrkomötes handläggning och i 'sådant
fall ©tvifvelaktigt blifvit bragdt till ett bättre slut än det,
46?
Den 15 Februari f. m.
sorn genom R. St:rs behandling komme att densamma beredas; men
detta skäl icke, enligt H. Exc:s omdöme, kunde hänföras till någon
af de anledningar, som enligt 56 § R.O. kunna undantagsvis
berättiga till motioners väckande äfven efter motionstidens slut, ansåg
H. Exc. sig vara utaf nämnde grnndlagsstadgande förhindrad
att ttamställa propos. å remiss till Utskott af den förevarande
motionen, utan finge nu hemställa, att den skulle läggas til! handlingarne.
Ropades ja.
R. o Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Ii rak el.
Onsdagen den 15 Februari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.utdrag för den 11 dennes e. m. samt pleniprot.
för den 23 December sistlidet år.
Anmäldes och lades på bordet Sammansatta Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekori.Utskds Utlåtanden:
N:o 5, i ani. af väckt motion om anslag till tipförande af en
ledfyr vid inloppet till Warbergs hamn; och
N:0 6. i ani. at väckt motion om befrielse för rotehållarne
vid kavalleriet i Jemtland från skyldigheten så väl att bidraga till
sadelmunderingens anskaffande och underhåll, som att underhålla
ryttarehästarne under marscherne mellan mötes- och mönstringsstäilena
samt sqvadrouernes samlingsplatser.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts nedannämnde förslag
till R. St:rs underd. Skrifvelse!- till K. M:t, nemi.:
N:o 31, om anvisande af medel till fortsättande af arbetena
å Statens vestra stambana emellan Stockholm och Katrineholm;'"
N:o 32, ang. Kurhusafgiften; och
N:o 33, ang. mantalspenningarnes bestämmande till jemna be
lopp
efter nya myntsystemet.
Den 15 Febr narf t. m.
H. Exc, TIr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till Riddarh.-
Kansliet blifvit öfverlemnadt original-exemplaret af R. St:rs nästlidne
år församlade Revisorers berät,te!se om granskningen af Statsverkets
och dertill hörande fonders förvaltning och räkenskaper för
Ar 1857, tillika med de i ani. deraf infordrade och afgitne underd.
utlåtanden; och hemstälde H. Exc., att dessa handlingar skulle
med de öfriga RiksStånden kommuniceras och till StatsUtsk:t remitteras;
hvilket bifölls.
Sedermera hemstälde H. Exc. huruvida, då val af R. o. Ad:s
Ledamöter och Suppleanter ibland R. St:rs Hr Fullmäktige i Banken
och RiksgäldsKontoret,, äfvensom uti Direktionerne vid LåueKontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby snart torde böra ske,
R. o. Ad. behagade för dessa vals anställande bestämma Lördagen
den 25 uti innev:de månad; och sedan R. o. Ad. bifallit denna
hemställan, föreslog H. Exc., att dessa, på sätt förut varit vanligt,
skulle förrättas i följande ordning, nemi.: l:o af 3 Fullmäktige i
Banken, 2:o af 3 Fullmäktige i RiksgäldsKontoret, 3:o af 3 Suppleanter
i Banken, 4:o af 3 Suppleanter i RiksgäldsKontoret, samt
5:o af en Direktör och en Suppleant vid hvartdera af LåneKontoren;
hvarjemte H. Exc. erinrade, att vid sistnämnde val borde
å listorna bestämdt utsättas den befattning, hvartill hvar och en
af de dertill upförde personer utsågs.
Afven härtill lemnade li. o. Ad. sitt bifall.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 4 och 8 dennes bordlagde Betänk. N:o 51, ang:de de för
fortsättningen af Statens Jernvägsbyggnader erforderliga medels uplåning
mot Statsobligationer å utländskt mynt.
lista punkten.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Då jag nu hos H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, anhåller om propos på afslag å Utsk:ts
hemställan i denna punkt, samt deremot på bifall tili Nils Olssons
motion, så får jag som motivering härför åberopa mitt anförande
vid sisla allmänna sammanträdet, hvilket jag ber att få bifoga till
R. o. Ad:s prot. för i dag. Om det anses nödvändigt, att detta
yttrande upläses, torde dermed kunna anstå tilldess Ståndets tid
blir miudre dyrbar än nu.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Med ani. af Hr
Ehrenhoffs anhållan, får jag hemställa, * det hans yttrande måtte
varda för R. o. Ad. upliist.
Härefter uplästes det ifrågavide anförandet och lydde sålunda:
Det är en alla tiders erfarenhet, att om man vill vinna anhängare
lör ett visst ändamål, utkastar man bland mängden ett klingande
ord eller en välljudande fras, och ju vidunderligare, desto
Den 15 Febr naii f. m.
hastigare blir tilloppet af adepter. Statsekonomi och finans hafva,
liksom religions-sviirmeri, sina fraser, och sannolikt har hvarken kristendomen
eller mahomedanismen så fort vunnit sekterister, som
vår tids statsekonomiska härskri »skuldsättning är rikedom.»
I full konseqvens med denna skuldsättnings-fanatism skulle
man kunna antaga, att mycken egendom utan skuld vore fattigdom
i bredd med mycken skuld och inga tillgångar, och, på grund
af denna theori, måste man medgifva, att Sverige är på viig att
blifva det rikaste land i hela Europa.
Skuldsättning, såsom ett undantagsfall, kan vara både nyttigt
och nödvändigt. Såsom sådant kan äfven ett utländskt lån vara
af behofvet på k al lael t, men i och för fredliga ändamål, endast såsom
ett medel att reda och ordna förut intrasslade affärer. Utländsk
skuldsättning, såsom ett normaltillstånd deremot, föder vinglerier
och slutar alltid olyckligt för det land, som beträdt en sådan
bana. Vår egen historia, sorglig i åminnelse, har alltför många
bevis härpå.
Den föreslagna utländska skuldsättningen, i och för fullbordandet
af de redan påbörjade jernvägarna, vill man visserligen placera
under den första kategorien, eller såsom ett undantagsfall,
men man har förbisett, att en annan lika blind fanatism, som jag
ber att få kalla frihaudeis-fanatismen, just leder den fortsatta utländska
skuldsättningen in uti den sednare kategorien, eller uti en
ouphörlig fortsättning på denna bana. allt. intilldess ett nytt blad
i vår bedröfliga finanshistoria kompletterat de föregående.
Första frågan är här om utländsk skuld är nödvändig för
det föreslagna ändamålet; härtill vågar jag svara nej! — ty dådet
är af erfarenheten fullt ådagalagdt, att jernvägar i allmänhet ieke
bära sig sjelfva, än mindre lemna något öfverskott, så måste naturligen
amortering och ränta på de lån som uptagas, betalas med
något annat än hvad jernvägarna kunna gifva, och då detta andra
genom skatter måste utskrifvas, så vet jag sannerligen icke något
hinder för, att i förskott uptaga dessa skatter och dermed fullborda
jernvägarna, likasåväl som att först lana och sedan beskatta
landet för att betala dessa lån. Men. säger man, vi måste hafva
utländskt lån för att utifrån kunna taga materialier och machiner.
Härtill får jag svara, att begge delarna kunna anskaffas inom landet,
och om man med deri vanliga frasen, att man skall taga
varan der den fås för bästa priset, vill framhålla detta såsom en
misshushållning, så vågar jag påstå, att med Sveriges outvecklade
industri och i vår handelsställning till utlandet är denna sats
fullkomligt grundfalsk; ty så länge våra egna arbetskrafter icke äro
fullt uptagne i och för bearbetande af egna produkter till afsalu i
utlandet, och så länge dessa produkter alltid till en stor del blifva
osålda, så är det större vinst att använda en osäljbar dyrare
vara, som man förut eger, än att skuldsätta sig för att köpa en
mindre dyr.
Det är således icke landets intresse, icke jernvägsarbetenas intresse,
som fordra utländska lån, utan landet och jernvägarna få
blott
Den-15 Februari f. m.
465
blott skylta för ett annat intresse, som beklagligen blifvit alltför
maktigt i vårt land, nemi. handelsintresset, och för att göra detta
intresse smakligare, har man sökt att draga med sig ett ännu
mäktigare intresse •—- de skuldsattes. De skuldsatte näringsidkarne.
säger»man, måste hafva penningar in i landet, ty eljest gå de
under och näringarne med dem. Men att dessa intressen äro himmelsvidt
åtskilda, behöfves icke många ord för att bevisa, ty då
näringsidkarens fördel är, att få penningar, som stanna i landet,
så är det handelns, att de så fort som möjligt försvinna, — jag
menar har importhandeln.
Då näringarnes intresse, mer än något annat, samman
faller
med landets i sin helhet, och då näringsidkarens bekymmersamma
ställning har sin grund uti ett felaktigt system, så är det
icke min mening, då jag. så länge detta system ännu står i full
blomma, söker att motarbeta hvarje skuldsättning utom landet, att
förhindra den hjelp, näringarna så väl behöfva. Jag vill blott att
genom en jemkning på systemet få hjelpen till verklig hjelp, och
icke såsom ett pallaitiv som inom kort skall göra näringsidkarens
ställning än farligare.
Uti mitt förslag om exportförbud på silfver har jag tydligen
tillkännagifvit, att ett utaf hufvudsyftena med detta förslag var, att
gifva stöd åt näringarna inom landet. Jag tror mig äfven deri
tydligen hafva bevisat, att all utländsk skuldsättning för hvilket ändamål
som helst, utan en föregången lagstiftning, som begränsar
importhandeln, till slut både ruinerar landet och näringarna, om ock
dessa senare i början deraf synes få nytt lif.
Jag har äfven uti ett föregående yttrande förklarat, att jag icke
utan nyssnämde garantier med min röst biträder någon ytterligare
skuldsättning, och på det man icke måtte få skäl att anklaga mig,
vid afgifvande af min röst emot förslaget, för samma lättsinne, som
.måhända andra gå att gifva sin till bifall för detsamma, så anser
jag mig skyldig, att efter bästa förmåga än ytterligare motivera mitt
beslut, och anhåller att utur Utsk:ts Betänk, få hämta bevisen för
rikligheten af mina åsigter, i det jag tager 12-millionslånet till ut
gångspunkt.
Tolfmillioners-lånet uptogs, som det hette, till de nödställda
näringarnas hjelp, men hur verkade detta lån? Till en början kändes
en viss lättnad i rörelsen, men inom kort blef rörelsen tyngre,
och efter några månader blef förlägenheten lika stor, om ej
större, än nyss före dess uptagande. Man ropade på strypning;
man anklagade RiksBanken att hafva gjort indragningar, på sedelstocken;
man prisade högt Stockholms Enskilda Bank såsom den
ende räddaren, den enda inrättning, som förstod att under nödens
stund rätt upfatta ställningen m. m. dylikt. Mängden trodde, och
de, som kände rätta förhållandet, hade dels icke nog ärlighet dels
icke tillräckligt mod att uttala sanningen.
Orsaken till sedelstockens minskning låg icke uti en indragen
lånerörelse från RiksBankens sida, ty de utelöpande sedlarne utan
motsvarighet i metallisk valuta voro nästan alltid desamma, utan
H. lil. 30
0 e n 15 Februari t. m.
minskningen i rörelsemedlen härledde sig från utskeppning af de
ädla metallerna, och derigenom att Banken sålde vexlar på de 3
mill. speciel-, som utgjorde grundfonden till sjelfva Statslånet. Om
ock till en början de inhemska näringarne erhöllo någon lättnad,
så upslukade inom kort importhandeln icke allenast de tolf millionerna
utan äfven en del af jernvägslånet och derutöfver en betydlig
del af det silfver, som Banken hade i sina hvalf. — Häraf strypningen
i penningemarknaden; — häraf orsaken hvarföre vid nu
församlade Ständers sammanträde inga tillgångar funnos för Staten
att. betala återstoden af det ofta åberopade lånet, ty återstoden,
sedan första afbetalningen blifvit gjord, af de 3 mill. specier, som
funnos i Hamburg, blef använd till betäckande af itnportörernes
handelsskulder derstädes.
Om en lag (raan må kalla den exportförbud på silfver eller
huru som helsi) funnits, som tvingat importörerna af utländska varor
att betala dessa med våra inhemska produkter, så hade 12-millionslåuet
aldrig behöfts eller, om det ändock blifvit uptaget, hade
detsamma på de föreskrifna terminerna kunnat betalas, enär de tre
mill. specier alltid funnits för Statsverket tillgängliga, och lånt.agarne
ur Statslånefonden kunnat göra sina liqvider, enär penningetillgången
inom landet, efter en sådan liqvid, blifvit densamma,
sorn före lånets uptagande, då nu deremot en sådan liqvid är omöjlig,
såväl för Staten som för den enskilde.
Hufvudorsakerna till denna sakernas ställning ligger i en lössläppt
Kredit-, Bank- och Tull-Lagstiftning, och den bidragande orsaken
kan med full rättvisa läggas på Stockholms Enskilda Bank,
enär denna inrättnings rörelse hufvudsakligen består deruti, att från
alla vrår af landet upsamla små och stora kapitaler, för att sedermera
göra dem tillgängliga för Stockholms Börs, för dess uttaguingar
af RiksBankens metalliska valuta.
Samma orsaker framkalla samma verkningar, och om R. St:r,
utan föregången lagstiftning, som jemnar landets handelsförhållanden
till utlandet, fortgår på skuldsättningens bana, så blir penniogeförlägenheten
straxt derefter densamma, och landets ställning så
mycket sämre, som skulderna ökats.
Då under skydd af en lag, som stäfjar den allt öfvervägande
importhandeln, jag skulle anse nyttigt, ja t. o. in. nödigt, att ett
utländskt lån uptages för ordnandet af våra intrasslade affarer, så
måste jag under nuvarande förh:n, för min del, motsätta mig hvarje
nytt utländskt lån, såsom blott bidragande till att än mer öka förlägenheten.
Det inom Hedervärda BoudeStåndet väckta förslag, att använda
bränvinsskatten till fullbordande af de påbörjade jernvägarna, anser
jag vara det rätta.
Jag har förut nämnt, att det icke är landets, icke jernvägarnas,
icke de skuldsatte näringsidkarnes intresse, att utläudska lån
under nuvide förhiden indragas, utan helt enkelt importhandelns intresse,
och jag vågar hoppas, att det ridderliga Svenska folket icke
sjunkit till en sådan krämarenation, att detsamma böjer sig under
några Börsmagnaters egenmägtiga vilja.
Den tft Februari f. m.
467
Slutligen, Mine Hrr! det fanns en tid då djupsinniga filosofer
genom noggranna undersökningar funno, att samvetet blott var ett
bevis på dålig matsmältning. Med vår tids verlds-horgareåsigter,
skall inför mången den person, som talar om fosterlandskärlek, alltid
framstå som en gammalmodig narr, ty för dessa män, för att
nyttja Gustaf den Stores ord, »finnes icke något annat fädernesland
äti penningeskrinet, hvilket de föra med sig hvarthelst de taga vägen».
Men för alla andra Sveriges innebyggare tinnes ett fädernesland,
som icke kan stoppas i kappsäcken, celi detta fädernesland är
Svenska jorden; vi äro fastvuxne vid denna jord, och v i måste tillse
att vi som frihorne män derstädes qvarstå, utan att behöfva frukta
besöket af utländska exsekutions-betjenter.
Hr Stjernsvärd; Den Svenska jorden är ett fideikommiss
sorn vi mottagit skuldfritt af våra fäder, och det är då äfven vår
pligt att lenina den i samma tillstånd åt våra efterkommande. Den
åsigt, som innehålles i Hr Ehrenhoffs nu uplästa anförande, anser
jag bäst öfverensstämmande med pligten mot fäderneslandet, och
anhåller derföre att få deruti instämma.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag anhåller om bifall till Ut
sk:ls
första punkt, på de grunder, som finnas i Betänk-.t anförda.
Det är en sedan flere år tillbaka hyllad grundats, att så mycket
som möjligt sammanföra de olika inkomstposterna i en gemensam
kassa, för att sedan dermed bestrida statsutgifterna. Bränvinsskatten
är sål. äfven afsedd att betäcka utgifterna under särskilda titlar,
och torde icke kunna användas tvenne gånger. Om nu bränvinsskatten
anslås till jernvägarne, måste ju medel på annat sätt anskaffas
till andra nödvändiga Statsutgifter, ty det kan väl ej vara
meningen att låta andra för landets utveckling nödvändiga förleden
stå stilla, under det man bygger jernvägarna- Anser man jernvägarne
behöflige och nyttiga, bör man skaffa medel till deras utförande
genom statslån, hvilka fördela bördan på en längre tid, och
låta våra efterkommande, som skörda största vinsten af dem, äfven
något bidraga till deras byggande.
Hr Stjernsvärd: Jag är lika mycket som den siste tal.
nitälskande för vårt lands utveckling; men jag tror icke rätta sättet
tor dess befrämjande vara at.t jemt och samt låna penningar. Man
har som ex. anfört England med dess enorma statsskuld; men jag
tror att, om England skulle gå miste om sina kolonier, så blefve
dess rikedom ganska dubiös. För öfrigt finnas andra binder, som redan
skörda frukten af sitt skuldsättningssystem. Man har velat jemföra
oss med Belgien; men detta är icke riktigt, emedan man måste taga
i betraktande ej blott antalet af innevånare, utan äfven de olika resurserna
inom hvartdera landet. Jag Ivar icke funnit mig vederlagd
af Hr Bildts yttrande.
Hr Ehrenhoff: I ani. af Hr Bildts yttrande, att bränvins
skatten
vore afsedd för utgifter under Hufvudtitlarne, får jag erinra,
468
Den 15 Februari f. m.
att sii 11 et för dess användande ännu icke blifvit af Ii. St :r bestämdt,
och hemställer, om man icke genom en liten jemkning på frihandelssvstemet
kunde få ersättning för hvad som komme att brista.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskrts
hemställan och dels att li. o. Ad., med afslag derå, måtte bifalla
Riksd. fullmäktigen Nils Olssons motion, att till jernvägsbyggnadernes
fortsättande skulle anvisas hela bränvinsbevillningen; framstälde
II. Exc. propos. å bifall till Utsk:ts hemställan, och då dervid svarades
starka ja jemte ett eller annat nej, förklarade ja hafva varit
öfvervägande.
Hr Ehrenhoff: Då jag icke har något hopp om framgång
för mitt förslag, är det icke min mening att begära votering, utan
anhåller jag blott att få till prof. reservera mig mot det nu fattade
beslutet.
2-.dra punkten.
Erih. Hamilton, Hugo: Då ingen af Utsk:ts ledamöter
reserverat sig mot denna punkt, iir det kanske icke af nöden att
uptaga tiden med en diskussion derom. Men det finnes dock ganska
många, t. o. m. mycket förfarna och kloka personer, som hysa
stor fruktan för utländsk skuldsättning, och jag tror derföre, att
denna fråga tål vid ännu en behandling. Jag hör icke till dem,
som älska statsskuld quand méme, som tro att blott en Stat genom
utländska lån skaffar penningar in i landet, så skall dess välstånd
upblomstra. Jag tror icke heller, att i de länder, som vanligen citeras
i detta afs., statsskulden varit orsaken till välståndet. Tvärtom,
möjligheten af ett statsskuldsystem ligger i ett förutvarande
välstånd i dessa länder. England har gjort sin statsskuld först för
det Amerikanska kriget, och sedan för kontinentalkriget; också var
dess skuld störst år 1815, och har sedan så småningem amorterats.
Frankrike har för sin statsskuld att tacka sina revolutioner och sin
krigslvstnad. Belgien fick sin statsskuld till följe af revolutionen
och skiljsmessan från Holland, hvartill sedan kommit lånen för anläggande
af jernvägar; men Belgien är en så uteslutande industriel
stat, att man kunde på förhand med full visshet inse de stora fördelarne
af att betacka landet med ett nät af jernvägar. Om vi nu
öfvergå till våra egna förh:den, så får jag ännu en gång uprepa,
att jag icke älskar statsskuld och skulle helst se att den kunde
undvikas. Men det kan den icke nu, ej blott derföre att jernvä
garna
äro nödiga för att höja vår industri och vårt välstånd,
utan äfven med afs å en annan sak, som är ännu vigtigare, nemi.
vårt fosterlands försvar. Det är klart, att då alla andra länder i
Europa anlagt jernvägar, så ega de derigenom ett lika mägtigt anfalls-
sora försvarsmedel. Vi hafva i år sett, huru hela armékorpser
på jernväg förts från Österrike till Italien och ställts uthvilade
på slagfältet. Vi hafva äfven sett huru Frankrikes kejsare med otro
-
Den 1 f> Februari f. m.
4fi!»
lig skyndsamhet öfverförde till Italien 120,000 man, samt huru på
5 dagar en massa pontonredskap transporterades från Strassburg till
Genua. Våra grannar hafva också skyndat att tillegna sig detta mäktiga
vapen, och det land, som ligger midt emellan, vore redlöst, om
det försummade att äfven skaffa sig detsamma. Hvartill tjenar det
att anslå stora summor till krigsmateriel, för skjutskolor m. m.,om
man ieke kan i behofvets stund framskaffa sina resurser med sådan
hastighet, att de någorlunda kunna möta fienden på de punkter,
dit han skickat en talrik och öfvad här! För detta ändamål fordras
att bringa till stånd de tvenne hufvudsaklig» kommunikationslinjer,
som landets egen beskaffenhet, anvisar, samt framdeles äfven en till
vära bundsförvandter i Norige. Om detta är ett axiom — hvilket
val ingen lärer kunna bestrida, — så kommer den andra frågan,
nemi. om vi kunna med egna krafter åstadkomma ett sådant arbete.
Det är för alla väl kändt att nationalkapitalet, industrien och alla
dess hjelpkällor under vår 45-åriga fred gatt betydligt framåt, och
vi äro nu många gånger rikare än förr; men det rörliga kapitalet,
hvad man i politiken kallar tiervus remm gerendarum, har icke tillvuxit
i samma mån. Det är med Staten som med en jordegendom;
vill man sätta den i sådant skick, att den leinnar riklig afkastning,
sä måste man derpå nedlägga ett betydligt kapital. Men detta kapital
ega vi icke och kunna icke hoppas att få ett sådant öfverskott,
innan den bättre jorden blifvit grunddikad, innan våra strömrensningar
och andra företag af samma art blifvit fullbordade, emedan
de tillgångar, vår produktion skapar, genast absorberas af nya
företag, till största delen kloka och väl beräknade, men icke af beskaffenhet
att lemna revenu straxt. Det återstår ju då ej annat än
att låna medel hos andra länder, som redan afslutat större delen af
sina förbättringsföretag och nu njuta frukterna deraf. Af dessa
skäl voterar jag med lugnt samvete för fortgående på den redan beträdda
banan att uptaga utliindska lån, tilldess de alldeles oundgängliga
arbeten, som nu pågå, hunnit fullbordas.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef propos ä bifall till
Utskds uti förevarande punkt gjorda tillstyrkan Iramstäld och besvarad
med starka ja jemte ett eller annat nej; hvaruppå ja förklarades
hafva varit öfvervägande.
3:dje punkten.
Hr Bildt: Då denna del af Utskds utlåtande vid den all
männa
öfverläggningen redan erhållit en särdeles omfattande belysning,
skulle jag, som i egenskap af reserv, redan haft tilllälle att uttala
mina åsigter i ämnet, icke vilja dermed ytterligare uptaga R.
o. Ad. tid, om icke denna fråga vore af en särdeles ingripande
vigt, och det dessutom varit min pligt att på Utskds afdeln. deltaga
i dess förberedande handläggning. Då R. St:r beslöto, att
StatsUt.sk:tet borde, utan att förut uttala något omdöme öfver de
Deri 15 P ebi n ari f. m.
olika jernvägssträekningarnas företräde sinsemellan, föreslå beloppet
af de medel, sorn skulle genom lån utrikes anskaffas, så befann sig
Utsk:t i en särdeles svår och grannlaga belägenhet. Det var icke
som vid ett vanligt fall, att Utsk:t hade blott att beräkna kostnaden
för ett visst bestämdt företag, och att sedan föreslå utvägen
för medels anskaffande, utan Utslct hade här endast sannolikheter
att gå efter. K. M:ts propos. om jernvägarne, mera fulländad vid
denna Eiksdag än vid de föregående, såväl i fråga om sträckningarne,
som i afs. a den finansiella delen, var den enda ledningen
och stödjepunkten; men för att deraf kunna begagna sig, mäste
man naturligtvis göra sig reda för hvad representationen om densamma
tänkte, och derom fick man bilda sig en öfvertygelse dels genom
enskilda yttranden man och man emellan, dels af hvad som
blifvit i de 4 Stånden ytträdt vid den Kongl, proposms remiss.
Man kunde då klart skönja att, om äfven tankarne voro något
delade i afs. å de olika sträckningarnes företräden, det dock förefauns
en sällsynt enighet derutinnan, att man ansåg det närmaste
och egentligaste föremålet för denna Riksdags omsorg vara anskaffandet
af medel för att fortsätta arbetena på den vestra stambanan
i öfverensstämmelse med K. M:ts propos., äfvensom på den södra,
ehuru tankarne om den fördelaktigaste rigt ningen deraf voro något
delade. Några represiter önskade nemi. alf framför annat det skulle
arbetas på vägen mellan Falköping och Jönköping, under det
andra yrkade en förändrad sträckning af vägen norr om Finjasjön.
Om nu StatsUtslct utgick från den åsigt, att vestra oell södra
stambanorna skulle färdigbyggas, så fick man, såsom dertill erforderligt
belopp, siffran 35 millioner Rdr. Den andra siffran var det
af K. M:t för innevarande statsregleringsperiod äskade beloppet af
25 millioner; och ett 3:dje gränsvärde kunde äfven finnas, om
man nemi. ansåge, att icke allt, hvad K. M:t föreslagit, borde under
denna tid fullbordas. Så hade t ex. blifvit y tt rädt, att den del
af den tilbimnade jernvägen, som ligger mellan Orebro och Hallsberg,
icke skulle ingå i stambanan, äfvensom att denna skulle till
Tenhult dragas genom Lagaådalen i st. f. öfver Nässjö. På detta
sätt skulle en minskning i kostnad upstå af 4 å 5 millioner, och
man fick då det 3:dje gränsvärdet af 20 millioner. När man sål.
fått dessa 3:ne olika siffror, 35, 25 och 20 millioner, för valet
emellan hvilka man icke hade någon officiell bestämmande ledning
genom någon R. Stirs yttrade tanka, så upstod den andra frågan,
huru mycket af de erforderliga medlen skulle kunna åstadkommas
inom landet. Frih. Hamilton utvecklade i sitt anförande vid föregående
punkt skälen, hvarföre ett inhemskt fondsystem i större
skala ej torde kunna f. n. påräkna särdeles framgång, och U t sk: t
var äfven af samma tanka. Men då emellertid det ansågs möjligt
att äfven från den inhemska penningemarknaden erhålla något bidrag,
så beslöt Utsk:t att bestämma gränsvärdet så lågt sorn möjligt.
Huruvida emellertid förutsättningen är rigtig, beror helt och
hållet på den föreställning, man gör sig om vårt finansiella tillstånd
f. n. Då R. St:r för flera år tillbaka började skuldsättningen
för jernvägarna, uttalades allmänt inom Represmen dea åsigt,
Den 15 Februari f. ib.
471
att man borde söka erhålla penningar inom landet. Det var egentligen
vid 1853 års Riksdag, då K. M:t i sin nåd. propos. föreslog,
att Staten skulle sjelf öfvertaga byggandet af de s. k. stambanorna,
de stora pulsådrorna för vår rörelse, samt att medel dertill
skulle lämpligast anskaffas genom inhemska fondpapper. StatsUtsk:t,
deri jag äfven då hade äran sitta som ledamot, updrog åt sin
Riksg.Afdeln. att utarbeta förslag till ett sådant inhemskt fondsystem,
hvilket äfven afdelnm gjorde, med tillhjelp af de finansiella
kapaciteter, som inom landet funnos att tillgå; och detta förslag,
som sedan biet' af R. St:r antaget, återfinnes i Reglem. för Riksg.-  Kont. Detta system bl ef dock aldrig effektueradt, ty de befintliga
tillgSngarue användes i industrien och näringarna, och Fullm. i
Riksg.Kontoret, som ausågo att man icke borde med dessa inlåta
sig i täflan och derifrån draga det nödvändiga rörelsekapitalet, satte
räntan så lågt, att obligationerna icke blefvo sålda, med undantag
af ett par hundra tusen Rdr. Tvist hade äfven mellan Fullm.
sjelfva upstått ang. rätta tolkningen af de lemnade föreskrifterna.
Resultatet häråt känna vi, nemi. att man 1853—54 fick bygga
jernvägarne med anslag af 5 millioner, och att vi sål. fiugo sjelfva
ensamma bära tungan af ett företag, af hvilket våra efterkommande
få skörda största frukten. Om vid nämnda gynnsamma tidpunkt
tvekan kunde uppstå om möjligheten att inom landet anskaffa 5
millioner, så måste denna tvekan blifva så mycket större, då det
vid följande Riksdag var fråga om 20 millioner, och då dessutom
penningeställningen var långt ifrån så fördelaktig. Man ansåg då
också att de kapitaler, som funnos, voro nödvändiga för vår industriella
utveckling, och att, särdeles genom den utvidgade bankrörelsen,
den enskilde icke behöfde eller vore hågad att nedlägga sina
besparingar uti inhemska fondpapper. Man antog detta så mycket
säkrare, som, oaktadt hypotheksföreningarna så länge varit i verksamhet,
man dock icke lyckats åstadkomma någon fondbörs, någon
notering på sådana papper. Vid innevarande Riksdag har såväl i
allmänna tidningarna, som man och man emellan, den opinion gjort
sig gällande, att ett inhemskt fondsystem vore af största nödvändighet.
Man torde dock icke hafva gjort sig full reda för hvad
man dermed menar, ty jag har hört uprepade gånger påstås, att
ett sådant skulle förebygga eller åtminstone rädda oss undan alla
de olägenheter, som den sista finansiella krisen åstadkom. Jag
bekänner att jag icke förstår detta, ty ett inhemskt fondsystem kan
väl icke här i landet verka annorlunda än det gör i andra länder.
Fördelen deraf beror naturl. derpå, att hvarje innehafvare af ett
sådant statspapper kan i hvad ögonblick som helst utan förlust sälja
detsamma. Uphör denna möjlighet, så förlorar tillika fondsystemet
sin välgörande egenskap att vara en slags sparbank för den stora
allmänheten, till följe af det bristande förtroendet. Då raan ingalunda
kan vara förvissad om, att tillgången på penningar inom
landet är tillräckligt stor för att lemna något öfverskott, som kunde
placeras i dessa statspapper, utan snarare har anledning befara motsatsen,
är det i högsta grad betänkligt att vid bestämmande af
den summa, som skall utomlands uplåuås, taga i beräkning de till
-
472
Den 15 Februari f. m.
gångar, som åtskilliga hoppas att vårt eget land skall kunna er
bjuda.
Deremot syues det mig ganska rigtigt att försöka införa
eller åtminstone bereda möjligheten för ett inhemskt fondsystem,
och om man med upmärksamhet läser K. M:ts nåd. propos., så
skall man finna, det afsigten verkligen varit endast att göra ett
dylikt försök, men ingalunda att dess framgång skulle på något
sätt vara ett absolut vilkor för anslående vid denna liiksdag af de
för jernvägarna utförande erforderliga medel. En sådan upfattning
står ej heller rätt viii tillsammans med den åsigt, sorn uttalades
och gjorde sig gällande vid sista Riksdagen, nemi. att man borde
gifva våra näringar något andrum och lemna dem tillfälle att på
naturlig väg återtaga hvad de förlorade 1857, oeh hvilket mål
äfven varit afsedt att vinnas genom Utsk:ts tillstyrkande i 4:de
punkten af nu förevarande Bet:de, att de af den s. k. statslåuefonden
ännu obetalda t) millionerna skulle öfverflyttas på jernviigslånet,
hvarigenom med deras inbetalning vunnes ett upskof af 2 å
3 år. Att nu försöka ur den allmänna rörelsen framtvinga ett betydligare
penningebelopp skulle sål. vara att motverka hvad man
med de öfriga operationerna åsyftar. Jag är visserligen öfvertygad
att, om man derpå lade hufvudsaklig vigt, det skulle låta sig göra
att på inhemska obligationer under 3 år uplåna det af K. M:t
föreslagna belopp, eller 3 millioner Rdr, då en million om året,
fördelad på de 12 månaderna, icke gjorde någon särdeles summa,
hvars dragande ur rörelsen kunde medföra våldsammare verkningar;
men det är påtagligt att, om det inom landet nu befintliga rörelsekapitalet
icke är för bebofvet tillräckligt — hvilket åter bevisas
af den höga räntan —, och således ytterligare tillgångar behöfvas,
samt man då indrager, vare sig ock den lilla summan af 3 millioner,
så måste deri allmänna rörelsen söka ersättning för dessa medel,
och naturl. genom de enskilde affärsmännens kredit i utlandet.
Resultatet af en sådan operation biefve då endast en ränteförlust,
alldenstund Staten, på grund af sin större kredit i utlandet, alltid
får sina lån på billigare vilkor än de enskilde, hvilka, huru solida
de äno må vara, aldrig kunna lemna så säkra garantier.
Återstår nu att tillse, huruvida verkligen fördelarne af ett inhemskt
fondfystems införande aro så stora. Den eftergift, som K.
M:t i siu nåd. propos. gjort för den allmänna opinionen, eger
utan tvifvel sin stora betydelse, och har säkerligen blifvit af allmänheten
upskattad till sitt fulla värde; men R. St. stå i detta
fall på en friare ståndpunkt än K M:t, och kunna derföre utan
något hinder handla på annat sätt. Det torde tillåtas mig i förbigående
nämna, att jag anser formen för denna frågas behandling
icke hafva varit den aldra klokaste oeh ändamålsenligaste. I anseende
till den kaotiska finanslagstiftning, som är Sverige egen,
då finansförvaltningen är splittrad mellan Heg:n, BankoStvrelsen
och St,atsUtsk:t, hade det efter min tanke varit för ordnandet af
vart lands finansväsende nödvändigt och önskligt, att Stats- och
BankoUtskin sammanträdt, för att bilda ett särskildt FinausUtsk.
Hvartdera af de båda nämnda Utsk:n hade då ulan tvifvel utsett
de personer, hvilka de ansett mest skickliga att behandla dessa
Den lä Februari f. m.
473
frågor, hvilka då blifvit handlagda af fullt kompetenta personer.
Ett sådant förslag har afven förevarit inom StatsUtsk., men blef
der afslaget på den grund, att BankoUtsk. borde ensamt behandla
frågan om bankovinsten.
Om nu uptagande af 3 eller 4 millioner inom landet blefve
beslutadt, hvad vore viii egentliga fördelen deraf? Obligationerna
komme naturligtvis att stanna i händerna på enskilde, som komme
att skrinlägga dem, ty för deras försäljande fordras inom landet
en penningemarknad, som icke ännu finnes; de skulle icke kunna
åstadkomma någon kurs och således ej leda till det åsyftade ändamålet.
Må man derföre till införande af ett inhemskt fondsystem
välja en annan gynnsammare tidpunkt, då penningetillgången och
kapitalstyrkan äro större, och vid denna Riksdag nöja sig dermed,
att Fullm. i Riksglilds-Kontoret, om tillfälle dertill erbjuder sig
och medel kunna inom landet erhållas för samma pris som utom,
må deraf begagna för att inlösa de utländska obligationerna.
Allt hvad man efter min tanka bör vid denna Riksdag göra,
är således att öppna porten för ett inhemskt fondsystem, utan att
våldsamt skuffa sig in genom densamma. Sådana äro de skäl, på
hvilka jag grundar min öfvertygelse, att man vid valet mellan de
3:ne gränsvärden, jag förut omtalat, icke bör taga i beräkning de
tillgångar, som möjligen kunna beredas inom landet; och då torde
25 millioner vara den summa, vid hvilken man bör stanna. Man
har då hållit sig till K. M:ts propos., och fått ett belopp, som är
tillräckligt för utförande af arbetena å de båda stambanorna under
den kommande statsregleringsperioden. Om några jemkningar komma
att göras i den Kongl, propos., såsom att man väljer Lagaålinien,
eller att man endast som lån och icke som anslag beviljar
hvad som är hegardt för Orebro-Hallsbergslinien, så kommer dock
detta icke att på summan vid denna Riksdag utöfva något inflytande;
ty i alla fall är för sistnämnda linie afsedd en million, som blott
med 300,000 Bdr skiljer sig från hvad K. M:t föreslagit, och för
Smålandsbanan återstå ännu flera millioner att bevilja, hvadan frågan
om densamma först vid nästa Riksdag kommer att blifva af
vigt för summans bestämmande. K. M-.ts propos. säger att, om
25 millioner nu uplånas, så skulle för stambanornas fullbordande
återstå att vid nästa Riksdag bevilja 10 millioner. Jag har för
min del varit af den åsigt, att då nu ett så stort lån som 25
millioner behöfver uptagas, det vore aldrabäst att på en gång kontrahera
om hela det erforderliga beloppet, 35 millioner. Deremot
kan visserligen invändas, att genom R. Stms beslut detta belopp
kan komma att nedsättas till 30 millioner, så mycket mera som
en afdelning inom StatsUtsk:t verkligen föreslagit sådant; men jag
anser detta ingalunda af någon hufvudsaklig vigt, då skilnaden
icke är större än 5 millioner. R. St:r hafva vid nästa Riksdag
troligen att disponera den till 6 millioner beräkneliga bankovinsten
till upköp af dessa utländska obligationer, om de icke behöfva
användas för jernvägarna, hvarigenom en högst nyttig och väsendtlig
förstärkning af RiksBanken kunde åstadkommas. Ett annat
sätt att väl använda det supponerade öfverskottet vore också,
474
Den 15 Febrnarl 1. m.
om B. St:r anse sådant nyttigt, att under form af län lemna enskilda
bolag medel att utföra flera bibanor. Vid sista Riksdag
gjorde sig en sådan åsigt gållande, att anläggandet af bibanor borde
at Staten understödjas genom lån mot, 4 proc., och då Stateu
torde kunna få sitt lån emot 5 proc. ränta, så blefve dess förlust
härpå endast en proc , eller 10,000 Edr om året för hvarje million, med
hvilken ringa upoffring man kunde framkalla bibanor inom de provinser,
der behofvet af förbättrade kommunikationsanstalter är mest
kännbart. Ett 3:dje sätt att använda öfverskottet är det, som Hr
Akerman antydde vid den allmänna öfverläggningen, nemligen att
h. o. h. annullera dessa papper.
StatsUtsk:t har emellertid icke kunnat finna någon öfvervägande
fördel af att nu kontrahera om hela det erforderliga beloppet;
och man har t. o. m. yttrat, att det icke ens vore tänkbart,
det en bankir ville åtaga sig att betala */3 af summan vid nästa
Riksdag, emedan det lätt kunde hända, att konjunkturerna dfi blefve
ganska svåra, i hvilken händelse det Svenska Statsverket kanske
finge stå der med sitt lån af 35 millioner, men utan kontanta penningar.
Rätta förhållandet är dock att, om man nu med t, ex.
Hr Erlanger kontraherade om ett lån af 35 millioner, så betalade
han på detta lån blott 21 millioner, och lemnade de öfriga 14 i
obligationer; och det skulle då heta, att Banken inginge i detta lån
med 14 millioner, och Erlanger med 21. Men då den sednare
lemnar detta lån, så föreställer jag mig, att han å sin sida kontraherar
med åtskilliga handelshus i Tyskland, eller inom hela det
område, hans affärsverksamhet omfattar, om öfvertagande af vissa
poster af det ifrågav:de Statslånet, och på detta sätt komma obligationerna
att snart spridas bland allmänheten, och i de länder,
der handeln med statspapper redan länge existerat, gå de med
kurs. Då nu Erlanger på sådant vis försålt sina obligationer till
ett belopp af 21 millioner, finnas sådana för 14 mill. qvar bär i
Sverige, och dessa har man i kontraktet förbundit sig att icke
sälja förr än efter 3 år, och det är en tillräckligt lång tid,
för att bankiren ej skall behöfva frukta någon konkurrens. Detta
är gången af operationen, sådan jag tänkt mig densamma. Den
förnämsta fördelen af att uptaga ett större lån på en gång i stället
för successiva, ligger i det bättre pris, hvarför det större lånet
säkerligen skulle erhållas, ty det är gifvet, att det skall vara lättare
att försälja obligationer, som redan äro kända på penningemarkuaden
och på hvilka redan ett bestämdt pris är satt, än alldeles
nya, isynnerhet om penninge-konjunkturerna vid den tidpunkten
råka att vara mindre gynnsamma. Det är visserligen
sanut, att vi, förra gången ett sådant statslån skulle uptagas, sett
svårighetetema besegras genom våra ombuds skicklighet och lycka,
men man har icke rätt att alltid räkna på en sådan framgång.
Denna fördel att uptaga lånet på en gång kan visserligen ej med
absolut säkerhet beräknas i siffror, men jag skall dock söka antyda
densamma. De Svenska obligationerna stå nu, enligt en notis från
Frankfurt arn Main, till 98 proc. Om vi i detta ögonblick skulle
uptaga ett nytt lån, så må vi skatta oss lyckliga, om vi kunna
Den 15 Februari f. m.
475
få det till 94, eller, som Hr Schwan uplyst, att Belgien fick sitt
till 93'/2 proc. Under antagande af lika förhållanden, skulle således
på det sednare lånet upstå en förlust af omkring 4 procent,
hvilket icke är någon småsak.
Det enda argument af vigt, som blifvit framstäldt mot uptagande
af ett större belopp, ar det som Prof. Carlsson yttrade vid
den gemensamma öfverläggningen, nemi. att det kunde hända, att
R. St. icke beviljade 25 mill. vid denna Riksdag för jernvägarne.
Men detta har ingen probabilitet för sig, ty äfven om för stambanornas
nttörande man skulle anvisa blott 23 mill., såsom Utsk:s
Afdeln. tillstyrkt, så torde i alla fall den åsigt vara inom Riksstånden
allmän, att man bör vid detina Riksdag genom lån understödja
anläggande af vigtigare bibanor. Huru man således vänder
sig, så är det omöjligt att komma till en mindre summa än de
25 millioner, K. M:t föreslagit.
Jag har icke anspråk på att kunna i denna fråga inverka på
R. o. Adis beslut; men jag har trott mig skyldig att redogöra för
de skäl, hvilka föranledt mig att reservera mig mot det beslut,
hvari Utsk. stannat.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor, anförde skriftligen:
Vid ett föregide tillfälle, vid RiksStfindens gemensamma öfverläggning,
har redan så mycket blifvit i denna vigtiga fråga yttradt,
att omsiigningar nu mera svårligen torde kunna undvikas; det blir
då en pligt att vara kort och jag skall söka vara det.
Med förbigående af åtskilligt anhåller jag derföre, hufvudsakligen
med ani. af 3:dje punkten i nu föredragna Betänk., att få
yttra några ord.
Utskit tillstyrker att, på sätt K. M. i nåder föreslagit, 20
mill. rdr rmt skola till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader
uplånas mot obligationer ställda å utländsk mynt; men har Utskit
upskjutit med afgifvande af yttrande röride de 5 mill. rdr, som
K. M. föreslagit böra genom inhemsk uplåning anskaffas.
För min del hade jag önskat att hela lånefrågan blifvit på
en gång för Ständerna framlagd, men då så ej skett, anhåller jag
att vid detta tillfälle få uttala min mening ronde det så ofta förekommande
talet om utländsk och inländsk skuldsättning. Har
man dermed ingen annan mening än att lånet bör alslutas inom
eller utom landet, med utländsk eller inländsk man, har jag visserligen
ingenting att invända emot uttrycket; men vill man med
dessa ord hafva tillkännagifvit att det kommer att blifva inhemska
eller utländska kapitaler, som skola uplånas, så blifver uttrycket förvillande,
ty antingen begår man skadliga misstag eller ledes man
af en chimär, derest man tilltror sig kunna genom reglementeringar
i och för uplåningen göra bestämmelser med alside på långifvarens
nationalitet.
På grund häraf anser jag det lämpligast, att endast ett lån
uptages; att detta lån, i enlighet med K. M:s Propos., bestämmes
till 25 mill. rdr rmt; att obligationer lydande å utländskt mynt
derföre utgifvas, men att Svenska Statsverket likväl tillförbinder
476
Den 15 F e b r n a r i f. m.
sig:, att, pä sätt och i den ordning, sorn varder föreskrifvit, äfven
i Sveriges hufvudstad och i Svenskt silfvermynt, som till beloppet
bör i obligationer och coupouger finnas utsatt, tillhandahålla liqvid
för så väl förfallne räntor som för utlottade obligationer. — Detta
är allt hvad jag åtminstone f. n. anser böra åtgöras för införandet
af ett inhemskt fondsystem; alla förespeglingar om särskildta förmåner,
som skola beredas den inhemska långifvaren framför den
utländska, anser jag otjenliga; äro dessa förmåner verkliga, finnes
ingenting, som hindrar utländningen att göra sig dem till godo;
äro de åter mera inbillade än verkliga, vore sådant icke värdigt
Svenska Staten och låneoperationeu skulle dessutom troligtvis misslyckas.
Den inhemske penningegarens anspråk böra ej få sträckas
längre, än att han blifver satt i tillfälle att med samma lätthet
och med samma säkerhet, som den utländska, erhålla ränta och kapital-liqvider;
men också torde billighet och rättvisa oafvisligen
fordra att man bereder honom, eller rättare den mindre penningegaren,
möjlighet att uti Svenska statsobligationer nedlägga sina besparingar.
Alla farhågor att ett begifvande, sådant som det jag
här yrkat, skulle på något sätt vara äfventyrligt eller kunna menligt
inverka på penning-lörhållanderna inom landet, måste vara fullkomligt
ogrundade. Under ogynnsamma förhållanden och penningbrist
kan icke den inhemska penningegaren, — om 'han ej af sina
gäldenärer alltför omildt behandlas, — täfla med utländningen;
det är endast under gynsammare tider, då penningtillgången är
ymnig, som han det kan göra, och väl vore det då om utvägar
funuos beredda, som mana till sparsamhet i st. f. öfverflöd.
Vill man jemte det utländska språk, hvarpå obligationerne
skola författas, äfven införa lydelsen på Svenska språket, gör sådant
naturligtvis obligationerne för Svensk mati mera begärliga och synes
mig en sådan åtgärd utan svårighet eller synnerligt besvär äfven
kunna vidtagas.
Åtskilliga reservanter hafva upträdt mot ifrågav:de 3:dje punkt
af StatsUtsk:ts Betänk, samt yrkat att iånesumman borde bestämmas
till ett belopp motsvarande 35 mill. rdr rmt, men »att utaf
denna lånesumma dock högst ett belopp, som svarar mot 25 mill.
rdr, tår under tiden före nästa Riksdag emot utlemnandet af derför
utfärdade obligationer för Svenska Statens räkning upbäras, samt
att den detta belopp öfverstigande Iånesumman med dertill hörande
obligationer skall till Rikets näst sammanträdande Ständers disposition
reserveras, börande alltså i lånekontraktet intagas särskildt
stadgande derom, att de tor det kontraherade lånet utgifna obligationer
å ett sammanräknadt kapital-belopp, svarande mot 10 mill.
rdr rmt, icke komma att af Svenska Staten utlemnas eller föryttras
förr än efter 1863 års ingång».
Jag måste tillstå att det icke är för mig rätt klart hvad reservanterne
egentligen åsyfta. Ett visst dunkel sväfvar öfver den
frågan: huru skall det förhållas med de 10 milhr rdr, som reservanterna
vilja nu uplåna, men som icke för Svenska Statens räkning
skola upbäras, utan reserveras för näst sammanträdande Ständers
disposition.
Den 15 Februari f. m.
477
För hvilkens rakning skola de upbäras? Hvarest skola de reserveras?
eller skola de af ingen upbäras, utan qvarblifva hos långifvaren
till år 1863?
Jag är visserligen böjd att tro, det reservanterues mening är
den sistnämnde, men när pag. 14 i Utskits Betänk, den farhågan
yttras »att då dessa 10 milhr skola användas, skulle det kunna
inträffa att de icke vore att tillgå, derest de, på sätt jemväl föreslagits,
under mellantiden blifvit i landet utspridda eller derunder
till större eller mindre del använde för något annat föremål», så
måste likväl den. som skulle vilja fästa sig vid reservationen, fråga
sig, till följe af Utsk:ts yttrande, finnes verkligen något sådant förslag
och huru kan det vara beskaffadt? eller har det endast funnits
och är det nu mera öfvergifvet? — samt önska att på dessa frågor
erhålla nöjaktigt svar.
Emedlertid antager jag att penningarne icke skola af långifvare!]
till någon utgifvas förr än år 1863, men då inskränker sig
hela åtgärden till ett på förhand gjordt aftal om hvad 3:ne år häretter
skall ske och difinitivt upgöras medelst penningars utgifvande
och obligationers utfärdande, och kommer det då an på hvilkendera
varit bästa siaren, långilvaren eller låntagaren.
Vore det fråga om att Statens skuldsättning skulle tills vi
dare
vara afslutad med de af reservanterne förordade 35 milhr rdr
rint, så kunde det visserligen hafva något skäl för sig att nu på
en gång kontrahera om hela det behöfliga lånebeloppet; men må
det ursäktas mig, om äfven jag vid detta tillfälle vågar vara siare
och förutsäga, att, äfven om 35 milhr rdr skulle nu uplånas, på
sätt reservanterne föreslagit, så blifver i allt fall nytt lån nödvändigt
vid nästa Ständers sammanträde, vare sig för ytterligare jernvägsanläggningar
eller för fyllande af behofver, som derlörutan
skola förekomma. Under sådane förhållanden synes det mig att
majoriteten inom Ut.sk:t haft giltigt skäl för sin mening, då det
inskränkt lånet till det belopp, som erfordras för jernvägsanlägg
ningarne
under de år, som förflyta intill nästa Statsreglering, och
gör man enl. min tanke blist om man låter hvar dag hafva sin
omsorg; lör mycken förtänksamhet kan stundom blifva lika menlig
som lör liten; men i alla händelser torde närmare uplysningar erfordras
innan Ständerna kunna lä skäl att biträda den mening, som
reservanterne sökt göra gällande
Jag kunde visserligen hafva åtskilligt att ännu yttra, men jag
har lofvat att vara kort och får derföre sluta med anhållan om
propus, på ålerremiss.
Frih. Hamilton. Hugo: Att de påbörjade jernvägarna
skola fullbordas, derom kan väl icke någon tvekan eller något
tvifvel upstå, och behofvet af de 35 milhr, som de äro beräknade
att kosta, är således fullt tydligt. Det är då äfven klart, att det
skulle för Svenska Statsverket och kommande Ständer vara en stor
fördel, om vid början af nästa Riksdag de då erforderliga medlen
redan funnes att tillgå, eller kunde anskaffas genom en serie af
obligationer, hvilka vore på de utländska börserna kända och till
-
i7ä
Den IS Februari f. m.
vunuif, sig förtroende, Skulle deremot 1862 års Stiinder besluta
sig lör, hvilket knappt ar rimligt,, att den södra stambanan bör
stadna midt i Småland och den vestra vid sjön Stråken, så går
det i alla fall an att. annullera de 10 milhr obligationer, som
komma att tilldess ligga qvar i Hiksg.Kotit., om man beslöte sig
för att nu uptaga ett lån af 35 milhr på en gång. Jag erkänner
gerna, att jag icke har någon förfarenhet i baukiraffärer att åbe
ropa;
det har icke varit mitt kall att deltaga i sådana saker. Må
det då tillåtas mig att i denna fråga tro på auctoritet, och auctoritet
har åsigten om den större lånesummans företräde för sig, då
inom BorgareSt:t de talangfullaste och erfarnaste köpmännen på
både Stockholms och Göteborgs börser, då den medlem af vårt
eget Stånd, som mera än de fleste andra satt sig in i dylika äm
nen,
då föreståndaren för Stockholms enskilda bank, alla med en
mun tillstyrkt och hylla densamma. Jag önskar och hoppas derföre,
att den summa, It. Shr komma att uptaga nu, måtte bestämmas
till 35 mill. De små variationer, sorn kunna upstå genom
förändrad sträckning af en eller annan bana, aro allt för obetydliga
att fästa afstde vid; och för öfrigt äro de icke ännu af lt.
St:r beslutade, och jag hoppas de icke må blifva det.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Den siste värde
talaren har framställt den åsigt, att länet borde bestämmas till 35
mill. Jag skall derom icke yttra mig särdeles vidlyftigt. Det
lärer väl icke finnas mången inom detta hus, om ens någon, som
är betagen af en så from enfald, att han föreställer sig det meningen
härmed kan vara att till en kommande Eiksdag reservera de
10 milhr, sorn icke nu behöfvas; utan meningen lärer väl vara,
och har äfven blifvit antydd, att så fort som möjligt sätta iifven
de nu såsom behöftige ej ansedde 10 milhr i omlopp. Man skulle
väl icke eljest så varmt förfäkta en sak, som för tillfället är utan
ändamål, och man skulle ej vilja betaga kommande Ständer rättigheten
att taga i öfvervägande, huruvida ej då blifvande behof
kunde fyllas genom de inom landet tillgängliga medel. — Mig
synes, att man bör noga och samvetsgrannt eftersinna, huru mycket
vi verkligen f. n. behöfva låna utomlands, och vi finna då först
i K. M:s Propos. tipgifna de 9 milhr, som erfordras för att omsätta
det s. k. Statslånet, och vidare af StatsUtsk:t påräknade 5l/2
milhr för upköpande af sådana jeru vägseffekter, som måste tagas
utifrån. Hl/2 milhr är således hvad Staten nu behöfver utomlands
uplåna, och, toge man då 16 milhr, så hade man ju ändå
11/2 i öfverskott. Men sedan kommer den för många väsendtliga
frågan, hvad åtskilliga enskilda personer anse sig behöfva, och denna
fråga är mycket svår alt besvara. Så behöfver t. ex. garantiföreningen
2 milhr, och ytterligare omtalas 2 milhr, hvilkas ändamål
hålles hemligt, vidare behöfvas måhända 2 eller flera milhr för att
betacka öfver-importen, o. s. v.; ja, Mine Hrr, det är verkligen
omöjligt att säga hvad alla dessa spekulerande eller lånehungriga
PIrr behöfva. Jag för min del kan dock icke anse det vara Statens
pligt att på egen konto uptaga det ena lånet efter det andra,
I)e 11 15 Februari t. m.
47g
för att sätta dessa Hrr i stånd att betala sina skulder utomlands;
må detta blifva deras ensak! — 14Va millir var således hvad vi
i sjelfva verket behöfva låna utomlands. Men för visshetens skull
antager den Kongl. Propos:n 16 milla- att i utlandet upnegocieras,
hvilken summa alltså bör ligga till grund för våra beräkningar.—
Om nu, såsom K. M. föreslagit, Bankovinsten användes att dermed
för 4 milkr ingå i delaktighet af det utländska lånet, samt 5
milla- uptagas inom landet emot amorterings-obligationer löpande
med lämplig ränta (detta sista lån så fördelad t, som K. M. uti dess
nåd. Propos. angilvit) så är hela deri äskade summan i och för jernvägsbvggnader,
eller 25.000,000. tillgänglig. — Men, säger man,
vi behöfva ytterligare, utöfver hvad K. M, föreslagit, i utlandet
tipfaga 5 milla, ty landets penningeställning medgifver nu icke
att derinom negociera något lån för Statens behof. Jag är af en
alldeles motsatt mening, och fullt förvissad derom att man utan
ringaste mehn för näringarne skulle kunna inom landet uptaga 3
milhr, fördelade på 3 ä 4 år; ty sannerligen är denna summa en
sådan obetydlighet för hela landet, att derom ej borde kunna blifva
någon tvist. Visserligen kan man få en sådan låneoperation att *
misslyckas, men det är måhända icke mindre lika lätt att få den
att lyckas; det beror helt och hållet på den goda viljan hos de
personer, som skola verkställa updraget. Om,, t. ex., man låter en
eller par köpmän öfvertaga hela det inhemska länet, för att af dem
derefter till utlandet öfverlåtas emot en liten dusör, då måste man
medgifva att åtgärden vore utan ändamål. Jag har här en liten
ganska lärorik bok: »Manuel des Speculateurs å la Bouvse» af
Proudhon. hvaruti man får en beskrifning på de 3 sista Fransyska
statslånen. Deraf inhemtas, att i Jan. 1855 begärde Regeringen
ett lån på 500 milhr francs, och inom kort voro subskriberade
2,175 milhr, således 4 Vi gånger mera 811 det begärda beloppet;
alldenstund ett urval bland de erbjudna lånen alltså måste ega rum
och subskribenterne tecknat sig för olika belopp, beslöt Regeringen
att förkasta alla låneanbud till högre belopp än 500 francs ränta,
och att deremot i första rummet antaga alla, som upgingo till 10
francs ränta. Men äfven anbuden emellan dessa båda gränsvärden
voro så talrika, att de måste reduceras till 40 å 45 %. Vill man
således införa ett inhemskt fondsystem, så måste man, om jag så
får säga, demokratisera lånet, d. v. s. göra det. tillgängligt för den
stora allmänheten, så att äfven den, som har blott en mindre summa
att erbjuda, kan få placera densamma. Man bör dä också gifva
innehafvare!! af en statsobligation rätt att i alla residens-städer och
äfven i vissa andra städer 2 gånger om året upbära sin ränta,
samt att med förfallna riinte-couponer betala sina kronoutskylder.
Vidare bör mai), likasom i Frankrike, der obligationerna voro ställda
på 10 francs == 7 rdr rmt ränta, motsvarande, efter 4 % ränta,
ett kapital af 175 rdr, sätta i omlopp så mångå obligationer, som
möjligen ske kan, till något lägre kapitalbelopp, t. ex. 100 rdr
rmt. Vidtager man alla dessa åtgärder, sä lider det väl intet tvifvel,
att man ju med största lätthet skall kunna sätta i omlopp ett
så ringa belopp, som en mill. om äret, utan att den större rörelsen
:'4K0
Den 15 Februari f. m.
skulle komma att deraf lida. För inteckningsliafvare kati jag icke
heller se någon fara, ty den, som har sina penningar insatta mot
inteckning, som vanligen lemnar 6 % ränta, och som derjemte Ilar
dessa medel när som helst disponibla, lärer väl icke säga up dylika
fordringar för att, dermed köpa obligationer, som gå med lägre ränta,
och der kapitalet icke är disponibelt. Vill man derjemte, såsom
lämpligt vore, under de första åren afsätta t. ex. 2 k 3 % af de
utgifne obligationernes belopp, att dermed hålla dessa i kredit genom
inköpande deraf, då de till salu utbjudas, så kan man vara
fullt förvissad derom att dessa obligationer innan kort skola vinna
sådan kredit att de vid större liqvider enskildta emellan med fördel
blifva användbara.
De, sorn nitälskat för det. sorn jag hoppas, nu öfvergifna förslaget
att uplåna 35 milhr, hafva också velat förespegla, att jordbruket
skulle deraf draga fördel Jag ar dock fullt och fast öfvertygad,
att jordbrukaren icke skulle komma i åtnjutande af ett enda öre
deraf, utan dessa milhr skulle nog resa samma väg som våra tillgångar
tagit under loppet af de sista 14 åren. För att låta Eder,
Mine Hrr, bedöma huru härmed förhåller sig, tillåter jag mig att
göra en liten skildring af våra penningeförhållanden under de sista
åren. 1858—1859 inkommo i landet tvenne statslån, tillsammans
utgörande 32 milhr. Hypotheks-föreningarne indrogo under år 1858
7 milhr, summa 39 milhr, och under år 1859 uplånade dessa kreditanstalter
åtminstone lika stor summa. Jag har i sistnämde hänseende
sökt göra mig underrättad hos FinansKomitén, men man
vägrade att lemna mig den begärde uplvsningen. Om vi emellertid
antaga 7 milhr vara den summa, berörde föreningar under 1859 uplånat.
, så hafva under åren 1858 och 1859 till Sverige från utlandet
inkommit 40 milhr rdr. Man skulle väl då tro, att industriell
och jordbruket härigenom vunnit någon förökning af för dem
erforderlige rörelse kapitaler. Låtom oss se till hvad Bankens redogörelse
i detta afside utvisar! Den 1 Jan. 1858 var RiksBankens
utelöpande sedelstock 59 milhr rdr. Samma dag 1860 var den
46,400,000, och hade således på de 2 åren minskats med nära 13
milhr. Vi hafva således på 2 år från utlandet indragit 46 milhr
och tillika minskat vårt rörelse-kapital med 1 3 milhr, ett förhållande,
som icke svnes böra innebära upmuntran till nya försök att i samma
rigtning, som hittills, bereda våra näringar förlagskapitaler.
Jag är visserligen icke den, som brukar vädja till det enskilda
intresset, men då detta sammanfaller med det allmänna, torde man
vara berättigad att på detsamma fästa afside. Jag vill då påpeka
hvad följden af våra låneoperationers fortsättning måste blifva, och
det är, såsom alla tiders finanshistoria visar oss, myntförsämring.
Denna myntförsämring kommer naturligtvis att värst drabba tjeustemiinneu,
hvilka upbära sina löner i kontanta penningar. Huru
var det i detta afside t. ex. år 1818? Jo, man förlorade 62‘/2 %<
och fick i behåll 37V2, alltså, en tjensteman som före 1809 hade
1000 rdr i lön, fick således efter året 1818 blott 375. Då var
dock förhållandet vida bättre än nu, emedan dels alla de gamla
indelningarna
Den 1 r> Februari f. lii.
481
indelningarna qvarstodo, livilka nu liro indragna, dela voro ock under
alla löner inräknade ett större eller mindre belopp tirspanmål,
söm efter markegång til! penningar förvandlades. Om således en
myntförsämring nu inträffar, så blifva tjenstemännen mera än någon
tid tillförne plundrade, och jag kan icke inse, titt vi böra låta sådant
öfvergå oss, sädinge vi hafva öppna ögon.
Vårt lands finansiella ställning är i sanning ganska svår, och
det är visserligen att önska, men knappt att vänta, att den snart
skall blifva väsendtligen förbättrad. Men hvad som är säkert, det
är att den icke blir bättre derigenom att vi ouphörligt åsamka oss
större skulder till utlandet. Låtom oss i stället, likasom våra förfäder,
heldre några år underkasta oss försakelserna och svårigheterna,
afbidande tåligt tills (örhållnnderna återkommit i det normala
tillståndet! Jag tillstyrker bifall till Utsk:ts med K. M:s nåd.
Propus, öfverensstämmande förslag.
11, Esc. Hr Grin o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
Utfärdad t till fortsättande af plenum kl. 6 e. tu.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Om nödvändigheten alt. fullborda
vestra och södra stambanorna, torde väl icke någon tvist
kunna upstå hvarken vid denna eller nifsta Riksdag, oell det iir
då af största vigt att i tid försäkra sig öm medel dertill. För
dessa arbeten erfordras 35 mill., och jag har derföre hyllat deras
åsigt, som anse, att denna summa borde på en gang uplårtas. Då
man står i affärsförhållande till en person, är det väl alltid bättre
att på en gång upgifva hela sitt behof, än att för hvarje särskildt
tillfälle gå omkring och låna, hvilket mäste hafva en mindre god
inverkan på krediten. Salomon Heine har också sjelf sagt mig,
att han ganska vill känner och förstår det egendomliga i Svenska
Statens sätt att uptaga sina lån, men att han omöjligen kan göra
det begripligt för andra. Man föreställer sig nemi. utomlands, att
Sverige består af flera mindre delar, som hvar för sig hafva sin
särskilda hushållning. Man säger, att det vore besynnerligt att
låna 35 mill., dä man icke nu behöfver mera än 25, meli, om man
behagar se på våra kursnoteringar, skall man finna att sådant bör
medföra betydlig besparing, alldenstund de äldre lånen alltid stå
högre än de nyare. Detta är också heit naturligt, emedan de äldre
redan tillvunnit sig förtroende i den allmänna opinionen, och
en person med stadgad kredit får alltid bättre vilkor än en nykommen.
Hvad den siste talaren antydt, att meningen skulle vara
att genast sätta de överskjutande 10 milbna i omlopp, innebär
ett misstroende, som jag ej hade väntat att höra. Om emedlertid
det ej låter sig göra att åstadkomma ett beslut om bestämmande
af 35 mill. såsom lånesumma, så får man väl nöja sig med de 25,
som öro oundgängligen nödvändiga. Den siste talaren har fram
ställt
fördelarne all att införa ett inhemskt fondsystem; jag skall
be att få yttra några ord i motsatt anda. Vår penningeställning
är f. n. ganska tryckt, och om Staten nu skulle upträda som kööhl.
III. ■ 31
482
Don 15 Februari f. m.
kurrent för att låna penningar, är jag säker att ett sådant steg
skalle hafva en ganska mehnlig inverkan, äfven om summan ej vore
betydlig. Om, såsom den siste talaren antydt, obligationerne gjordes
företrädesvis tillgängliga för den stora allmänheten, skalle nemi.
Staten komma att täfla med sparbankerna, hvilka äro en välgerning
för vårt land och mäktigt befordra kapitalernas cirkulation;
ty hvad Per sätter in, det lånar Pål ur sparbankskassan. Man
säger visserl, att hypotheksobligationerna gå mycket bra; men i
behofvets stund har man dock icke kunnat afsätta dem annat än
med 25 å 30 procents förlust. Jag anser ingalunda derföre ett
inhemskt statsfondsystem förkastligt; raan bör tvertom sträfva att
komma derhän. Men för att kunna införa ett sådant, måste man
först, så till sågandes, mätta rörelsen och industrien. Låtom oss
följa Englands exempel, hvilket land. gjort inhemska lån, men icke
förr än välmåga och industri redan betydligt stigit och utvecklat
sig inom landet. Dock kunna vi ganska väl, såsom ock är af K.
M. föreslaget, vid sidan af det, som behöfves för dagen, göra ett
försök att utgifva inhemska obligationer. — Gr. Liljencrants har
också på den grund motsatt sig förslaget om en högre lånesumma,
att jordbruket ej skulle få något godt deraf. Detta vet jag mycket
väl, och det har icke heller varit ändamålet. Men när det blir
så ordnadt, att landet har tillräcklig tillgång på kapitaler, så skördar
säkerl. jordegaren, likasom alla andra, fördelarne deraf. Orp
vi nu taga blott 25 mill., så kommer ingenting deraf att stadna
inom landet, emedan vi tyvärr hafva så mycken utländsk skuld, att
denna summa åtgår för att betäcka densamma. Det är visserl. bedröfligt,
att man icke kan dölja ens för sig sjelf, att dessa stora
belopp måste gå ut ur landet; men det är dock så. Jag deltog
ej vid förra Pvjksdagen i beslutet om det s. k. 12-miliioners-lånet,
och jag är i allmänhet ej af den åsigt, att Staten bör träda emellan
och hjelpa den enskilde; men den allmänna rörelsen är det
Statens pligt att undérstödja, och, om den icke det gör, så missförstår
Staten sitt *yerkliga intresse.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om propos. på
afslag å 3:dje punkten i Betänkit och i stället bifall till hvad Hr
Bildt i sin reservation föreslagit.
Hr Le frén, J oh a n Peli r: Hr Bildt har framställt den åsigt, att
detta ärende bordt behandlas af Stats- och BankoUtskm gemensamt,
och han har deri ovilkorligen rätt, ehuru det nu tyvärr icke kan hjel—
pas. Så skedde också 1830, då den stora och vigtiga frågan om
realisationen var före, och till följd deraf blef den inom mycket
kort tid ganska väl utredd, så att It. St. linde ringa besvär med
den efteråt. Men hvarje tid har sin egen method att behandla
allmänna angelägenheter.
Jag är för min del af den åsigt, att lånet bör inskränkas t-i11
25 mill., derutaf 8 för upköp af materiel till jernvägarne och 9
till liqviderande af det temporära lånet; äfvensom att Banken bör
med sin disponibla räntevinst af 6 mill. ingå i detta lån, men med
vilkor, att Banken, i st. f. dessa 6 mill. RiksBanks-sedlar, får mot
-
Oen 15 Febr nar i f. m.
433
taga 6 mil), vexiar af det lån, som nu skall utrikes uptagas. Ryllnadeti
i de 25 milhna må, om sig göra låter, uptagas mot inhemska
obligationer, hvilket system jag alltid i dess grundsatser hyllat.
Men det är nödvändigt, att Banken för sina 6 mill. får verkligen
disponibla papper, hvilket de Svenska obligationerna icke äro, ty
vid en inträffande kris skulle ingen vilja köpa dem. Den fruktan
jag hyser för en Statsverkets inblandning i ltiksBankens affärer,
stödjer sig på erfarenheten af huru Staten under föregående tider
gått tillväga med Banken. Ar 1778 hade Staten en skuld till
RiksBanken af 40,900,000 Rdr, hvilken man vid nämnde års Riks*
dag, oaktadt Bankens dåvnde ganska bekymmersamma ställning,
fann för godt att afskrifva. Sedan råkade Staten ytterligare i dylik
skuld, hvilken 1830 upgick till 21,700,000 Rdr, hvilka afskrefvos
vid realisationen. Banken tål sannerligen icke vid många
sådana karesser, och man måste besinna, att det är dess pligt och
upgift att uprätthålla myntvärdet inom landet. Det är derföre jag
fordrar, att Banken må kunna disponera sin räntevinst i form af
vexiar, för att inköpa utländska obligationer, och för att ytterligare
förstärka sin utrikes stående reservfond. Denna skulle då, om vi
icke gå längre än till 1S70, — och så lång respit bör väl kunna
af R. St:r, som liro garanter för Bankcus och myntvärdets uprätthållande,
lemnäs densamma, icke som en present, utan som en
skyldighet — så kunde, under förutsättning af fortfarande vexeltillgång,
denna reservfond komma att upgå till 30 mill., och derigenom
Bankens säkerhet vara betryggad. Glömskan af denna
pligt har kostat Svenska folket många lidanden och olyckor. Det har
förlorat hälften af sin penningeförmögenhet vid 1766 års realisation,
och 5/8 af denna hälft vid 1830 års. Detta gör tillsammans en
förlust af 81 proo., och 19 proc. i behåll. Det är i sanning ett
starkt land, detta vårt kära fosterland, som kan tåla vid sådana,
våldsamma ingrepp i eganderätten; men skall man kunna hoppas
något för framtiden? Det ser sannerligen mörkt ut. J tycken
kanske. M. H.. att det icke anstår en gammal man att komma
niet! hantydningar på riva tiders skick . och att mana till försigtighet
och varsamhet. Nog hinner jag för min enskilda person bli
jordad, innan R Stms Bank blir försatt i den stallning att nödgas
ånyo göra en realisation, men denna nödvändighet skall lörr..elter
sednare omutligen inträffa, om man icke har nog kraft och nog
hjerta att i tid vidtaga sådana åtgärder, som kunna förebygga en
dylik katastrof. Jag ber R. o. Ad. om ursäkt tor detta tal, som
kanske blifvit längre än det borde, och anhållsr om propos. derpå,
att de 6 millioner bankovinst, som R. Stms Bank kommer att
lemna till jernvägarne, må till Banken ersättas i lorm at vexiar
och icke i Svenska Statsobligationer.
Några ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr v. Koch, Nils Samuel: Till en början måste jag beklaga,
att med denna frågas afgörande dragit så långt ut pa tiden, att
man icke kunnat begagna sig af de fördelaktiga konjunkturer för
lien 1 ä F e b r a a r i f. m
iåns uptagande utrikes, som vid början af Riksdagen förefunnos.
Utan att vilja lägga detta någon annan än våra tunga former till
last, fruktar jag, att denna gynnsamma tidpunkt nu är förbi, ty
på nästan alla penningemarknader hafva, under den sista månaden,
papperen fallit i värde cirka 1V2 proc. I London har räntan stigit
från 2.V2 till 4 proc., och man väntar nästan hvarje ögonblick
att få se den höjas till 5. Jag tillåter mig att med några ord angifva
förklaringsgrunden till detta förhållande, för såvidt jag kunnat
utröna densamma. Det har nemligen upkommit ingalunda till
följd af någon panique, eller af brist och olyckor, eller af någon
förlägenhet i den allmänna rörelsen, utan tvärtom, ehuru det låter
paradoxt., just till följd af ölverflödet på kapitaler i England. Der
göras nemi. årligen ganska stora besparingar, och betydliga summor
hade således der samlats; men man har under lång tid icke
lyckats på dem fa annat än en mycket låg ränteproceut. Sedan
nu lugnet blifvit återstäldt i Indien och misstroendet lagt sig,
fattades Engelska allmänheten af en särdeles lust att placera sina
kapitaler i den Indiska marknaden, hvadan dit blifvit öfversända
stora massor af guld och silfver, och det tillgängliga kapitalet inom
några få veckor minskades med flera millioner P. St. Det är
dock numera anledning att hoppas, att så väl detta skall vara öfvergående,
som det ogynsamma förhållande, hvilket någon tid egt rum
i afseende å guldets värde, skall komma att snart uphöra. Guldet
har nemi. stått högre i Hamburg och Paris än i London, och i
Amerika ej heller så lågt att utförsel deraf lönat sig. Emellertid
är det mycket möjligt, att genom denna ena månads försummelse
blir oss lånet dyrare än om vi kommit tidigare på marknaden, och
vi måste nu åtminstone skynda, så att vi icke komma så sent,
att alla kapitaler redan sirö placerade.
Hvad ilen nu föredragna punkten beträffar, så har Utsk. föreslagit
uptagande af 20 millioner, och K. M:t 25. Om vi nu antaga
den sednare summan, så blir dock Statens skuldsättning under
denna Statsregleringsperiod 29 mill., ty i ett annat Betänk,
framställes behofvet af ytterligare 4 mill. för betalande af den
skuld, hvari Svenska Statsverket ännu häftar till Banken för 1808 och
1809 års krigsskuld och för arméens ackords-amorterings-obligationer.
Jag vill alldeles icke säga, att icke BankoUtskit, som betraktat saken
hufvudsakligen från Bankens ståndpunkt, gjort fullkomligt rätt i att
söka blifva af med dessa obligationer, men jag får också förklara,
alt jag protesterar mot all utländsk skuldsättning af Staten för
andra än produktiva ändamål, eller i den olyckliga händelse, att
ett krig skulle utbryta. Jag kommer således att motsätta mig uplåning
af dessa 4 millioner.
Man har med mycken talang yrkat på uptagande vid denna Riksdag
af 35 mill., såsom hela det för jernvägarnes fullbordande erforderliga
belopp. Jag kan dock ej deri instämma, och hufvudsakligen
af tvenne skäl. Det första år, att det är omöjligt att få
detta till R. St:rs beslut-; det andra att man icke vinner det åsyftade
ändamålet. Kan man val tro att, med den fart, hvari man
au är, och ännu mera vid nästa Riksdag lärer komma att bygga
Dell 15 Februari f. m.
485
jernvägar, man skall då låta sig nöja med en tillgång ai blott 10
mill., att man skall inskränka sig tili att endast fullborda vestra
och södra stambanorna? De orter, som redan fått jernvägar, skola
kanske vara hugade att säga stopp, men säkerligen skall påtryckningen
af de öfriga, isynnerhet om södra stambanan drages mera
åt öster, blifva så stark, att man ej kan stanna der man ämnat.
Man råkar då just in på den olägenhet, man nu vill undvika, och
får komma fram med en liten lån-unge, som det blir så mycket
svårare att negociera upp, som man vid denna Riksdag förklarat,
att något vidare lån ej skulle komma i fråga. Jag anser det således
bäst, att man öfverlemnar ut nästa Riksdag att se till, hvad
som då behöfves, och nu uplånar det. belopp, som anses nödigt för
arbetena under innevale statsreglerings-period, och hvilket man tyckes
vara temligen ense om att bestämma till 25 millioner. Frågan
blir då, om någon och huru stor del häraf bör uplånas inom landet.
Man har som en säker tillgång anvisat Bankens deltagande
i lånet med 5 å C mill. af dess ränteviust. Hufvudsakligen instämmer
jag med de åsigter, Hr Lefrén härom yttrat, ehuru jag
icke vill gå så långt, som han, och fordra, att hela beloppet må
lemnäs Banken i vexlar för inköpande af consols. Ej eller böra
endast Svenska statspapper upköpas för de medel, som till realisationens
betryggande nu kunna anses. Banken, likasom alla andra
försigtig» affärsmän, bör icke sätta allt på ett kort. Om det t.
ex. blefve fråga om en Statsbankrutt, så vore det ytterst farligt
utt hafva för mycket sammanblandat Bankens affärer med Stats
verkets.
Att åter, såsom Hr Lefrén yrkat, Banken skulle för hela
beloppet få Engelska consols, torde också icke wira rätt försigtigt,
ty äfven dessa papper bör man, oaktadt deras stora soliditet, icke
alltför mycket och uteslutande lita på. De gulde t. ex. 1737,
107 proc.; 1745 efter uproret 76 proc., år 1749 åter 100, år 1782
vid slutet af Amerikanska kriget 54, år 1792 gälde de 96 och
föllo d. 20 Sept. 1797 ända till 473/s procent. Afven om man tager
25 på hvarandra följande lugna år, t. ex. 1822—1847, så finner man
dock att eonsols varierat, betydligt, så att den, som köper dem,
måste se väl upp, för att icke förlora. 1822 stodo de till ornkr.
83 proc.; 1824—26 varierade de emellan 97 och 81 eller med
13 proc.; och från 1829 till 1831 föllo de med II proc.; 1845
stego de upp till 100; 1846 föllo de tili 97. Nu stå de till 94, och
hafva under några veckor varierat med 2 å 3 proc. Går man till
de Franska fonderna, så finner man der en ännu större variation.
Efter 1830 års revolution stodo de till 100; sedan föllo de ända
till 7 4, men stego under loppet af 8 eller 10 år. så att — om
jag minnes rätt — de på 1840:talet stodo vid 116 ä 117. Jag
nämner detta blott för att visa, det man icke bör för mycket lita
på några statspapper, och i dem nedlägga sina silfvertillgångar.
Frågan är nu egentligen, om man bör inom landet uptaga de
5 millionerna. Jag har ingenting emot ett inhemskt fondsystem,
men jag tror, att de, som nu ifra derför, göra sig illusioner. Det
är visserligen sannt, att summan, relatift till våra tillgångar, eller
rättare till våra skulder, icke är särdeles stor, men dsn torde icke
486
Oen 15 Febru-ari f. m.
kunna här erhållas, såvida man icke sätter räntan så hög, att derigenom
måste åstadkommas en rubbning i vår penningeställning.
Någon särdeles svårighet att placera penningar på inteckning förefinnes
nu icke, och för dem, som ej tycka örn denna utväg, tinnes redan
tillräckligt många slag af obligationer ändå. Det linnes nerol.
Hypotheksföreningarnes, Jernkontorets, Vattenlednings- och Gaslysningsbolaget^
obligationer ro. fl, så att på värdepapper är ingen
brist. Jag tror också, att då innehafvare af obligationer, som under
sednare år behöft sälja dem, förlorat omkring 10 proc., man
dermed äfven mistat lusten att köpa nya. Men mycket kan förändras
under loppet af en statsregleringsperiod, och det är möjligt,
att inom några år här kan blifva god tillgång på penningar, samt
att det då kati yppa sig tillfälle att börja med ett inhemskt fondsystem.
Emellertid bör man nu vara ytterst varsam, då 2 af våra
hufvudnäringar ännu ej hunnit arbeta sig ur krisen, nemi. jordbruket
och skeppsrederiet. Jag anser visserligen icke vårt jordbruks
framtid så mörk, som några af mina vänner, men dess ställning
är för närvtdc icke gynnsam. På jordens fruktbarhet hafva
vi icke att klaga; arbetslönerna, som till följd af jern vägsarbetena
stigit, torde vill, då dessa komma närmare sin fullbordan, återgå
till sitt normala tillstånd; jordens biskattning är icke drygare än
i andra länder, och icke heller få vi mycket mindre för våra produkter.
Men hvad som trycker vårt jordbruk, är hög ränta. Inteckningarna
hafva här afgifvits till 300 millioner. Om den Svenska
jorden värderas till 1,500 mill., så är den alltså belastad med
skuld till */5. Men dessutom tror jag att det Svenska jordbruket
häftar i skuld för hela sitt förlagskapital, hvilket, ehuru äfven sannolikt
upgående till andra 300 mill., dock är alltför lågt att
kunna drifva deisamma till den punkt, att. det kan underhålla
konkurrens med utländningen. En ledamot af detta Stånd, som
haft förtroendet att vara Ordförande af sista statsrevisionen, har
genom en beräkning visat att, då i England rörelsekapitalet för
hvarje tunnland jord är öfverhufvud taget 136 Rdr, så utgör det
t. ex. i Skaraborgs län blott 30. Denna siffra, eller 30 Udr, blir
ock den man får för hela riket, om 300 milhr fördelas på de 10
milkr tunnland odlad jord, ljungberg beräknat oss ega. Jag tror
sålunda, att man bör vara ytterst försigtig i fråga om att på den
inhemska penningemarknadeu inkasta nya lånesökande, i synnerhet
en sådan, i afseende på hvilken det icke ens vore »fair play» att
göra det. Jag anser derföre att, om man nu vill göra försök med
införande at ett. inhemskt fondsjstern, detta bör ske endast fakultativt,
men icke uptagas i beräkning vid bestämmande af det belopp,
som erfordras, i följd hvaraf jag anhåller om bifall till den
föredragna punkten i Utsk:ts Betänk., med den förändring, att
siffran bestämmes till 25 i stället för 20 millioner.
Hr Stjernsvärd: Jag bekänner, att jag ej anaer mig mägtig
af några stora finansberäkningar. Jag närmar mig, i afseende
å denna fråga, dock mest den åsigt, som vid den allmänna öfverlägguingen
uttrycktes af en ledamot af BondeSt:t, att om medel
Den 15 Februari f. m.
487
nu ovilkorligen behöfvas, det vore bättre att anskaffa dem genom
skatteförhöjning ä,n genom lån. Det är egentligen med anledning
af ett yttrande af Frih. Hamilton, jag begärt ordet. Han framställde
nemi. vigten af jernvägarna för vårt lands försvar, och jag
nekar icke deras betydelse i strategiskt hänseende. Men vt må
dervid se till, att vi icke komma ur askan i elden, så nemi:- att
vi, för att bevara och skydda vår sjelfständighet, vidtaga åtgärder,
som verka till alldeles motsatt syfte. Jag har förut tagit 1810
till utgångspunkt, och jag måste ånyo göra det, äfven om man
skulle uprepa hvad sora i ett föregående plenum sades om Thors
bockar. Vill man då se till hvad nationen offrat för försvaret, så
finna vi, för att blott hålla oss till de kontanta anslagen, utan att
räkna boställen, indelt spanmål, med flera dylika poster, att budgeten
af 1809 uptager för detta ändamål 970,000 Itdr. 1857
deremot uppgår den till 6,107,000 Itdr i ordinarie utgiftsposter.
Läggas härtill de extra, så kommer man upp till 7 millioner. Vi
veta alla, att ett af hufvudmotiverna för statshväifningen 180,9
var att förhindra den inkräktning, man befarade från Ryäslands sidin,
och att uprätthålla vår nationela sjelfständighet. Denna är nu hotad
från ett annat håll och på annat sätt, weml. så att vi åsamka
oss så stora skulder, att vi troligen aldrig i framtiden kunna återgälda
dem. Jag har också förut helt och hållet afstyrkt de utländska
lånen, och önskat att jernvägarne måtte byggas med landets
egna tillgångar; men då en sådan åsigt icke gjort sig gällände, så
instämmer jag i det slut, hvaruti Utsk:t stadnat, men skulle dock
vilja göra ett tillägg dertill, syftande derhän, att de.genom lånen
inflytande medel komme att qvarblifva inom landet. Vi hafva i
jernhanfiteringen sådana anläggningar, att medelst någon uppmuntran
den enskilda industrien alltför väl kunde åstadkomma tillverkning
af den för jernvägarne ertorderliga materiel. Jag får alltså
hemställa, om man icke kunde vid nämnde låns beviljande fäste
det Vilkor, ett jernvägsstyrelsen vore förbunden att i främsta rummet
anlita Svenska fabrikanter för anskaffande af hvad som för
jernvägarne erfordras. Då emellertid deu Svenska fabrikanten omöjligen
kan lemna sin vara till samma pris som dien utländske, borde
den förre erhålla en förhöjning af högst 15 %. Jag anhåller för
öfrigt om bifall till Utslcts förslag.
Gr. Hamilton, Henning: Det är ett ganfka vanligt ta
lesätt
att säga: »det är en sak, som jag icke förstår.» Jag gör deri
blott en ringa förändring, då jag är lika villig som skyldig att
erkänna, att ett bland de många ämnen; hvaråt min tid icke varit
eguad eller min båg rigtad, är frågan om finanserna. Jag skulle
derföre också tveka att i denna fråga taga till ordet, om jag icke
trodde, att inom R. o. Ad. möjligen finnes en och annan, som i
detta afseende är i samma ställning som jag, och som således åtnöjer
sig med ett yttrande, jag i saken förmår afgifva. Det har
dessutom varit min pligt att, innan K. M:ts propos. i ämnet till
R. St:r afgafs, taga densamma i öfvervägande, och jag anhåller der
-
488
Den X.') Fe Ira ari f. m.
före att få i korthet framst ii ila de grunder, på hvilka jag anser
inig böra tillstyrka det från Regin utgångna förslaget.
Det är en besynnerlig företeelse inom vårt goda fädernesland,
att tänkesätten så hastigt öfvergå från den ena ytterligheten till
ilen andra. Vid sednaste ltiksdag var man icke särdeles tveksam
om beloppet af de för jernvägsarbetena erforderliga summor, utan
striden gil lide då hufvudsakligea dessa jernvägars rigt ning. Men
Riksdagen var knappt förbi, och arbetena knappt började, förrän
öfver hela landet upstod ett allmänt sorl mot den betydliga utländska
skuldsättningen: Icke blott i hufvudstadens och landsor
tens
tidningar, utan äfven raan och man emellan yttrades farhåga
för, att denna skuldsättning skulle fortgå med samma fart, sora den
börjat. Hade denna farhåga varit alldeles ogrundad, så hade man
visserligen kunnat helt och hållet lenina den å sido, men det kan
icke nekas, att ju vissa betänkligheter förefinnas mot en alltför
långt drifven utrikes skuldsättning; och man måste derföre taga i
betraktande Statsverkets förmåga att gälda de förbindelser, detsamma
skulle komma att ikläda sig. Jag ansåg således, att man
vid bestämmande af den summa, som borde vid innevarande Riksdag
uplånas, måste gå tillväga med största försigtighet, och icke
sätta den högre än beholvet verkligen kräfde. Det visade sig också
vid upgörande af Statsregleringen, att de tillgångar, som voro att
påräkna för det utländska lånets amortering, visserligen i någon
mån öfverskredo hvad som enligt K. Mits propos. behöfde användas
för sådant ändamål; men man måste dervid tillika taga i betraktande
dels att K. Mit, till följe af inträffande omständigheter,
kunde föranledas att under Riksdagens lopp ytterligare till R. Stil1
framställa proposmer om särskilda nödigbefunna anslag, dels ock
att enskilda motionärer inom R.Stin ifrågaställa anslag, till en del
af ganska betydliga belopp, och hvaraf åtskilliga kunde antagas
komma att vinna R. Stirs bifall. Det var således äfven med afseende
å de befintliga tillgångarne för lånets amortering, som K. Mit
föreslog detta till 25 millioner. Man har nu ansett, att denna summa
borde sättas till 35 millioner, men då man dervid icke talat
om någon .högre amortering, måste det vara under förutsättning,
att de öfverskjutande 10 millionerna skulle reserveras till nästa
Riksdag. Jag skulle hafva ganska viii förstått, om man vid förra
Riksdagen, då ett stort jernviigssystern beslöts och då man väl
förutsåg, att man icke skulle kunna stadna vid de då beviljade
anslag och beslutade lån, om, säger jag, man dä bestämt, sig för
att på en gång uptaga ett stort lån af 50 millioner, och detta’
hade äfven efter min tanke varit klokt, såvida det skett under fördelaktiga
konjunkturer; men den stora fördelen af att upptaga 10
millioner mera kan jag verkligen icke inse. Jag tror icke, att
Statens kredit skulle något lida deraf, att man kunde komma att
vid nästa Riksdag behöfva uptaga ett nytt lån till mindre belopp.
Det skulle också kunna bända, att konjunkturerna blifva så fördelaktiga
och tillgångarne i Riksg.Kont. så stora, att man icke behöfde
vidare fortgå med utländsk skuldsättning, utan kunde i stället
åtnöja sig med att under en Statsregleringsperiod bygga litet
Den lf> Februari f. m.
439
långsammare med egna tillgångar. Man linde då lånat 10 millioner,
som icke behöldes. Men om man nu också bestämmer sig för
det af K. M:t föreslagna belopp af 25 millioner, så kunna dock
meningarne vara delade derom, huruvida liela detta lån bör tagas
utrikes, eller om 5 milliorner böra reserveras lör grundläggande af
ett inhemskt fondsystem. Man har dervid yttrat stor farhåga för
det inflytande, en sådan Statens konkurrens skulle komma att utöfva
på de inhemska näringarna. Det är äfven klart att, om Staten
skulle på en gång, till hvad pris som helst, inom landet anskaffa
5 millioner Rdr, så skulle deraf kunna upkomma en ganska
betänklig rubbning; men jag får i detta afseende hänvisa till den
plan, Chefen för FinansDep:tet vid den allmänna öfverläggnitigen
om denna fråtra framställde, och hvilken säkerligen icke skulle medföra
några vådor för näringarna och rörelsen. Det må tillåtas mig
att härvid anföra ett ex. Våra sparbanker, som uptaga just de
små besparingarna, räkna nu ett kapital af omkring .20 millioner.
Detta utgjorde 1834 blot t 2 millioner, och har således ökat sig
med ungefär en million om året, eller nära det belopp, som
nu vöre meningen att för Statens räkning uptaga. Dessa sparbanker
äro visserligen högst förträffliga inrättningar, emedan de mottaga
besparingarne äfven till de aldraminsta belopp, men deremot
finnes det ett maximum, hvarutöfver de icke få gå. Den som sål.
genom stor sparsamhet kunnat samla en liten summa af 300 Rdr,
— i vissa sparbanker något större belopp —, är utestängd från
fördelen att insätta densamma i sparbanken, och måste placera dem
på annat sätt, genom utlåning mot borgen, hvilket bedröfliga system
är alltför mycket rådande i vårt land. Jag har, till följd af
embetspligt, varit Ordf. i 3 Sparbanks Direktioner. Tvenne af dessa
kunde jag ej med så stor upmärksamhet följa, men i den tredje
deltog jag så mycket mera, och af intresse för saken bevistade jag
nästan hvarje sammanträde. Det visade sig då, att sparbanken hade
högst obetydligt af sina medel i inteckningar, utan största delen
utsatt i små summor på 2, 3, 400 Rdr. Detta utbjudande af penningar
i små poster är ingalunda att betrakta som en lycklig omständighet,
ty det endast inleder till trassliga penningetransaktioner
och bidrager till upmuntran af borgenssystemet. Der funnos
på samma ort åtskilliga olika kassor, och nästan i alla återfann
man samma namn på reverserna, blott med den skillnad, att i den
ena kassan stod A som låntagare, och B och C som borgensmän,
i den andra B som låntagare och A och C som borgensmän
o. s. v. Om man sål., som nu är föreslaget, skulle bereda tillfälle
att säkert placera, mindre summor, och gjorde det småningom, tror
jag att sådant skulle leda till ganska lyckliga résultater, utan att
förorsaka någon våda. Men, säger man, dessa medel tagas ifrån industrien
och näringarna, och ryckas ur den allmänna rörelsen. Ja, om Staten
lii te de för dem utgifna obligationerna ligga i Riksg.Kont., då
lage häri någon sanning; men då Staten lånar upp dem för att
genast åter släppa ut dem i form af arbetslöner m. m., så komma
de ju också genast den allmänna rörelsen till godo. Dessutom är
det icke fallet, att det vore industriidkare eller jordbrukare, som
Den 15 Februari f. m.
i allmänhet skulle träffas af Statens täflan om de små lånebeloppen.
Det är emellertid också klart, att det kan gifvas tillfällen,
då Fullm. i Riksg.Kont. icke böra anlita de inhemska tillgångarne,
och någre vilja derföre uplåna 25 millioner utomlands, med rättighet
för Fullm. att, om sådant låter sig göra, tillika sätta i gång
ett inhemskt fondsystem. Jag är dock så mycket vissare, att beslutet
om 5 millis uptagande inom landet ej kan medföra någon fara,
som dessa medel äro afsedda för 1863 års arbeten, då R. St:r redan
äro ånyo församlade; och skulle det då visa sig. att man som
tillgång beräknat en och annan million, som icke influtit, så vore
man icke alls i någon värre belägenhet än man var vid början af
denna Riksdag. Jag tror sål., att den försigtighet, som skulle hindra
R. St:r att bifalla hvad K. M:t i detta afseende föreslagit, är helt
och hållet öfverflödig. En talare har velat vid denna punkt göra
ett tillägg, nemi. af den föreskrift, att för jernvägsarbetena och för
den nödiga materielens anskaffande skulle anlitas endast Svenske
arbetare och Svenska fabriker. Det är klart, att så sker i den mån
det låter sig göra, men de Svenska arbetarne och fabrikanterne äro
ofta så öfverhopade med beställningar, att de låta vänta på sig i
flera månader, och det torde väl då vara största skäl att låta dem
arbeta så, som de sjelfve önska, i stället för att på en gång betala
arbetet för jernvägarnes behof högre än det är värdt. och tillika
hindra de Svenske arbetarne att tillfredsställa allmänhetens behof i
andra afs:n. Ehuru välvilligt och patriotiskt detta förslag sål. må
vara, så tror jag dock att det icke skulle för den inhemske fabrikanten
medföra någon verklig eller särdeles stor fördel.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag anhålla om
bifall till hvad K. M:t i den nåd. proposin föreslagit.
Uppå härefter gjord propos. upskjöts den vidare pröfningeu af
Utskits förevarande förslag till eftermiddagens plenum och åtskiljdes
R. o. Ad. kl. nära 3 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Onsdagen den 15 Februari 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades I prot.utdrag för förmiddagens plenum samt protok,
för d, 28 December sistl. år.
Den lii Februari e. m.
491
Fortsattes pröfningen al StatsUtsk:ts Betänk. N:o 51, 3:dje
punkten.
Frill. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Då jag vid den
allmänna sammankomsten hade tillfälle att yttra mig i afs:de på
den del af K. M:s nåd. Propos., som afser uptagande inom landet
af en mindre del af den för jern vägsbyggnaderna erforderliga summan,
och då jag äfven uu i väsentlig mån funnit mig förekommen
af 2:ne talare, hvilka, bättre än jag förmår, hafva utvecklat nyttan
och behofvet af den ifrågastälda åtgärdens vidtagande, skulle jag
anse det öfverflödigt att yttra mig i denna fråga, såvida de satser,
som framställts af andra talare, ej vore af egenskap att böra i någon
mån motsägas. Det är med ani. deraf jag utbedjer mig att,
med afs-.de å sammanhanget mellan det ut- och inländska lånet,
få yttra några ord.
En ledamot har yrkat, att obligationerna borde förskrifvas såväl
i utländsk som Svensk myntsort. Jag befarar, att detta
ej kan låta sig göra utan stor förlust för Staten, i följd af
förefallande kursdifferenser. Att lemna åt obligationsinnehafvaren
alternativerna att fordra sin betalning antingen i Hamburg i mark
Hamb. bko eller bär i Svenskt mynt, med ett ord att förskrifva
obligationerna i olika myntsorter, vore sålunda ej välbetänkt.
Dock upstod ännu ofördelaktigare förhållanden, om jernvägslåuet
uptoges i guld, och låntagare eller innehafvare af obligation finge
rättighet att uptaga räntan i silfver, emedan under sådana förhållanden,
i ans:de till de betydliga prisskilnaderna mellan guld och
silfver, för Staten stora förluster kunna upstå. Jag kan således
ej tro, att det ligger något utförbart i detta förslag.
Bland de anmärkningar, man framställt mot det sätt, hvarpå
vår lånerörelse utomlands bedrifves, måste man, som det förefaller
mig, medgifva den, att Svenska allmänheten utan stora omgångar
ej kan deltaga i statslånen, och att således der möta svårigheter
att småningom kunna förvandla den utländska skulden eller öfverflytta
den i en inhemsk, hvilket bör anses som önskansvdrdt.
Jag tager mig friheten hemställa till B. o. Ad. och synnerligast
till StatsUtsk:ts ledamöter, huruvida det skulle möta någon
betänklighet, att i Riksg.Kont:s Reghte införa ett stadgande, som
berättigade RiksgäldsKont., när så önskades af innehafvare!), att
icke blott inlösa förfallna obligationer i främmande myntsort, som
hos Riksg.Kont. presenteras, utan äfven fullgöra räntebetalningar
derå i Svenskt mynt efter kurs, äfvensom att Kont. tillerkändes
rättigheten att, på begäran af en innehafvare af en icke förfallen
obligation i främmande myntsort, kunna utbyta denna, med iakttagande
af noterade kursdifferencer å de olika slagen af obligationer, mot
en obligation i Svenskt mynt i den form, som Riksg.Kont. bestämmer
för ett inhemskt statslån.
För de af Eder, Mine Hrr! som tilläfventyrs finna denna min
framställning något ny, tager jag mig friheten fästa upmärksamheten
derpå, att detta i sig sjelft ej innefattar något annat, än hvad en
af StatsUtsk:ts ledamöter på f. m. framställt, nemi. att Riksg.Kont.
Den 15 Februari e. m.
kan upköpa obligationer i Hamburg. Det iir denna omständighet,
på hvilken jag vill fästa StatsUtsk:ts upmärksamhet; den är visserligen
i och för sig så enkel och klar, att jag tror, att StatsUtsk:ts
ledamöter funnit denna utväg, äfven om jag ej gjort dem
upmärksamma derpå. Men då nu frågan kommit, på tal vid gemensamma
öfverläggningen, och då vi sett flera Statsllegleringsperioder
gå förbi, utan att något i det afs:det blifvit gjordt, så har
jag trott, att det ej vore öfverflödigt att erinra om denna utväg.
Hvad, Mine Hrr! angar nyttan och nödvändigheten af ett inhemskt
fondsystems införande, så har detta blifvit så väl framstäldt
och bevisadt af talare, som under f. rms lopp yttrade sig, att jag
har föga eller intet att tillägga.
Man fruktar, att obligationerna icke skulle fä kurs på Stockholms
börs: att gifva dem kurs, beror af Riksg.Kont., som för detta ändamål
har att använda sin amortissementsfond. På landsbygden skulle de
efter min öfvertygelse blifva synnerligen begärliga. Skulle man också ej
vänta af en så ny åtgärd, att den skulle genast gestalta sig som den i
en framtid kommer att göra det, så lärer vä! ingen kunna bestrida,
att dessa obligationer åtminstone ganska lätt kunna hypotiseras,
äfven om deras ömsesidiga utbyte ej vore lifligt. Eller skulle Staten
icke hafva kredit inom landet, då den har det utom? Hvad äro
dessa obligationer annat än en tillförsäkrad ränteinkomst, tilldess
de inlösas, annat än en säkerhet, som är bättre än en inteckning?
Mot en annan talares yttrande ber jag att få anmärka, att,
om jag också icke funnit andra anledningar att afstyrka uptagandet af
35 mill., jag skulle hafva bestridt denna åsitrt af den orsak, att jag
Anner hvarken nyttan eller vigten af att gå framtidens behof så
långt i förväg.
En värd talare har erinrat derom, att det ännu skulle finnas
dyningar inom landet efter den s. k. krisen, och att man vid denna
frågas behandling borde fästa särdeles afs:de på denna omständighet.
Jag vill visserl. tillerkänna den s. k. affärsställningen ali
möjlig vigt och nödvändighet, men icke har jag medgifvit att Staten
skall anse det som sin första omsorg, att göra sig till förläggare
för alla enskilta. Då en kris har utsträckt sig öfver en så
lång period, som denna gjort, emedan den hos oss redan öfverlefvat
3 vintrar, och ännu tyckes trifvas rätt väl i våra byggder, skulle
jag vilja kalla en sådan kris för en sjukdom, som tillkiinnagifver,
att det finnes någon svaghet i statskroppen, någon bruten jemn
vigt
i dess funktioner, och hvad orsaken dertill är, det vågar
jag framställa, utan fruktan att blifva motsagd. Vi hafva lefvat
för fort och stormat för mycket på lifskrafterna; men, när sådant
har inträffat, finnes ej något annat, som kan återställa det normala
tillståndet, än att under en längre tid underkasta sig en större
återhållsamhet, hvilket här är liktydigt med försigtighet och sparsamhet.
Det är dessa tänkesätt, som det tillhör en regering att
söka upväcka hos nationen, och då, efter min tanka, införandet i
Sverige af ett inhemskt fondsystem innebär ett steg på denna bana,
har jag af denna och mångfaldiga andra anledningar ansett mig
böra tillstyrka de åtgärder, sorn leda dertill, på samma gång jag
Den 15 Febrnari e. m.
med tillfredsställelse hyllar det förslag, som af vår Regering blifvit
framstäldt. Jag tror visserl., Mine Hrr! att dessa föreslagna 3 mill.
äro en småsak; men hvarje penning, stor eller liten, som undertrycker
slöseriet, är ett plus i nationalförmögenheten. Hvad nu
frågan för öfrigt angår, och då jag hör, att de fleste medlemmar
af R. o. Ad. synas vara böjde för 25 mill., i st. f. den af Utsk:t
föreslagna summan af 20 mill., får jag förklara, att då ett sådant
medgifvande blifvit af Regeringsledamöter lemnadt äfven å de allmänna
sammankomsterna, jag ej vill motsätta mig pluralitetens
mening i denna fråga, ehuru jag ej yrkar propus, derpå. Jag befarar
doek, att under det vi här i maklighet söka att förbättra formerna,
vi förlora hufvudfrågan ; ty förestående verldshändelse!' kunna
snart framkalla ett fall i de allmänna fonderna, hvilka i detta
ögonblick stå högt, och det är på denna grund jag tillåter mig
fästa" upmärksarnheten derpå, att en viss beslutsamhet och skyndsamhet
vid detta ärendes behandling torde vara högeligen nf hehofvet,
påkallad.
Hr Akerman, Fredrik: Vid ett sammanträde afåtskillige
ledamöter utaf alla RiksStånden, hvilka närmare intresserade sig för
lånefrågan, väcktes det förslag, att ämnet skulle blifva föremål för
gemensamma öfverläggningar. Til! en början ville jag ej gå in på
denna idé, utan invände att ett sådant allmänt sammanträde var
mera ett publikt skådespel än det medlör nytta; ty sällan lyckas
man öfvertyga någon, och gör man det, så blifver verkan deraf ej
långvarig. Under dagarne mellan det allmänna sammanträdet och
Ståndens plena har mången glömt hvad han hört, och blifver tillgänglig
för sednare intryck. Då nu de fleste önskade gemensam
öfverläggning, gick jag in derpå, och som de, hvilka i Måndags
voro närv:de, torde påminna sig, tog jag Ständernas tid då i anspråk.
Detta sammanträde bekräftade i viss mån, hvad jag föreställt
mig angående verkan af dessa öfverläggningar. Ehuru val
jag och flere med mig sökte att, så godt vi förmådde, uplvsa om
nyttan deraf, att lånet skulle i kontraktet bestämmas till 35 mill.,
ehuru man f. n. ej behöfde mer än 25, fann jag beklagligen redan
då, och har i dag fått ytterligare bekräftelse derpå, att begreppet
i detta afseende ej kan redas, utan man föreställer sig (några af
brist på förstånd, andra emedan de ej vilja förstå det) att, om man
i ett kontrakt sätter 35 mill., måste man nödvändigt låna
nämnde summa. En annan bekräftelse på det onyttiga i allmänna
sammanträden fick jag derigenom, att då vid början af öfyerläggningen
salen var alldeles fullsatt, förmodligen af pluraliteten af
Ständerna, det lyckades mig och några andra att så trötta ut församlingen,
att de flesta efter några timmar voro försvunne; hvilket
hade till följd, att de talare, som sedermera upträdde och hade
andra, ja måhända bättre skäl för sina påståenden, derföre hade ett
ganska fåtaligt auditorium.
Då jag emellertid vid detta tillfälle länge pröfvade församlingens
tålamod, och då, efter min åsigt, yttrade mig temeligen fullständigt,
vill jag, för att ej uprepa hvad jag då sade, nu blifva
494
Den 15 Febrtiårl c. m.
ganska kort. Jag vill begagna dessa få ögonblick försatt besvara några
vid sammanträdet mot mina satser gjorde invändningar.
Jag måste dock bekänna att, om resultatet af det gemensamma
sammanträdet i de flesta fall bekräftade de farhågor, jag hyste, var
det dock i en eller annan punkt nyttigt; ty det visade sig nemi.
af en värd talares yttrande, att en del af dem, som yrkade införandet
af ett inhemskt fondsystem, gifvit med sig och anse att man
bör vänta till en lämpligare tidpunkt.
Jag tinner i dag enahanda åsigt äfven hos den siste värde talaren,
hvilkens ljusa blick vi haft så många tillfällen att bevittna
och beundra; och den som har en sådan, kan ej vara blind för
skäl, utan fattar dem och går i viss mån in derpå. Sålunda har
han, under vidhållande af den nytta, införandet af ett inhemskt
fondsystem skulle medföra, (en sak som ingen best ridt,) medgifvit
olämpligheten deraf att försöka par force drifva saken igenom.
De skäl, som blifvit framställda af dem, som nu önska en inhemsk
uplåning för Statens räkning, ber jag att med några ord få
besvara, för att, så v i d t jag förmår, söka reda förhållandet. Man säger
sig icke kunna inse hvarföre ej Slaten skall kunna inom landet
uptaga lån, då privata personer kunnat erhålla sådana.
För att kunna bedöma, huru denua uplåning inom landet lyckats
privata associationer, måste man känna tre faktorer, nemligen:
hvilka hafva vilkoren för låuet varit? för det andra, huru stor
har den nominela uplåningen varit? och för det tredje, huru mycket
af uplåningen har lemnats i Svenska penningar och huru mycket
har utländningen i osynlig måtto tillskjutit. Känner man ej
dessa 3 faktorer, kan man ej komma till ett riktigt omdöme i hvad
mån denna inhemska uplåning haft framgång eller icke. Jag har
min egen tro i detta fall, och styrkes deri afen upsats, som jagsett
i dag på f. m., men hvars innehåll jag, i följd af ett gifvet löfte,
ej kan meddela. Skulle jag dock misstaga mig i min åsigt, bör
jag dock anmärka att den uplåning, som gjorts af åtskilliga privata
associationer, har ett betydligt företräde framför de slags inhemska
uplåningar, som i den Kongl. Propos. föreslås. Det har nemi.
blifvit föreslaget att Riksg.Kont. skall uptaga lån för 3, möjligen 5
mill., mot förbindelser utgifna af Staten, men för hvars inlösen man
ej anvisat någon fond, utan de skola inlösas vid lägligt tillfälle.
Deremot hafva alia de associationer, som uplånat penningar, bestämt
tider, då de skola betala dem, och de flesta äro, såvidt jag känner,
stälda på ntlottning. somliga pä längre och andra på kortare terminer,
så att. lånegifvaren vet att han förr eiler sednare inom en
bestämd tidrymd skall få sina penningar tillbaka.
Man frågar, är Svenska Staten ej säker, så att den, som lånar
Staten, med säkerhet kan påräkna att få lånet åter? Jobevars! Och
det vore opatriotiskt att tvifla derpå. Men just derföre att Staten
säger: ni skall få edra penningar, när jag finner lägligt återställa
dem må man ej anklaga mig för bristande patriotism, om jag erinrar
om hvad erfarenheten lärt, eller att Staten mången gäng lofvat
rundt och hållit tunnt, såsom ordspråket säger, och man må då ej
förtänka den person, som har kapitaler, om han heldre, än att lemna
Den 15 Febrnari e. m.
Staten sina penningar, placerar dem säkert pä annat hålt och der
han vet, när han får dem åter.
En talare, som har stora kunskaper i finanserna, ej tillhörande
detta hus, utan ledamot af BorgareSt:t, invände åtskilligt mot
mitt förslag, att bereda tillfälle för de inhemska kapitaiernas placering
i Statslånet, utan att tvinga fram en sådan uplåning, att på
så sätt man skulle ställa de utländska obligationerna i håde Svenskt
och utländst mynt, hålla en del deraf inom landet till salu, och så
ordna liqviden, att de inhemska köparne kunde härhemma få godtgöreise
för ränta och kapital på samma bestämda tider som utliindningen.
Dessa invändningar uptogos sedermera af en ledamot af detta
Stånd, hvilken äfven anmärkt att saken ej läte utföra sig, enär det
kunde blifva föremål för spekulation, att, i följd af kursskilnad mellan
Svenska och utländska myntet, på olika tider, välja olika ställen
för liqviderna, och att sådant kunde leda till älventyrlign följder,
Jag ber att deremot få genmäla, att sådant lätt kan undvikas,
ifall förslaget tillämpas så, som jag tänkt mig utförandet. Det
är nemi, gifvet att, då obligationerna här i landet säiljas, eller då
liqvid här sker för ränta elier kapitaler, liqviderna ske i Svenskt
mynt till det belopp, som i liqviderna finnes utsatt; att det föreskrifves
att de i Sverige köpta skola här betalas, och att man, för ntt
undvika det en i Sverige köpt obligation, vid tillfälle af för oss
ofördelaktig kurs, skulle kunna presenteras, eller dertill hörande
kupong, till liqvids erhållande utrikes, man endast behöfde
förse i Sverige inköpt obligation och dithörande kuponger med en
namnstämpel, angifvande inköpsstället.
En talare har ej velat godkänna mina inkast emot lämpligheten
deraf, att Banken öfverfog 2 mill. af det ifrågasatta inhemska
lånet. Jag beder Eder dock besinna, Mine Hrr, att Banken i sådant
fall skulle utgifva motsvarande belopp i sedlar, hvilkas innehafvare
kunde begära deras utbytande af silfver, men att de för
sedlarne till Banken lemnade obligationer deremot, såsom ställde i
Svenskt mynt, icke när som helst kunde till metallisk valuta förvandlas;
och det säger sig sjelft att vid sådant förhållande fara af
operationen möjligen kan upstå för realisationens bestånd.
Vidare hafva invändningar blifvit gjorda mot min upgift, att,
om räntebärande obligationer på olika tider utgifvas af samma auktoritet,
en af äldre dato vanligen står i högre pris än en sednare
utgifven obligation. Jag anförde vidare att, om man litt icke toge
valula för de 10 mill., hvarmed jag föreslagit delgifvande jernvägslånet
böra nominelt ökas, utan skjöt up dermed och behöll obligationerna
till 1863, så vore ani. att förmoda, ntt dessa obligationer
skulle bättre realiseras än om 18 63 nya obligationer för ifrågavtde
10 mill. utgåfvos. Såsom ex. pä den ofvan anförda satsen
åberopade jag några af våra hypotheksföreningar, som sfi uptagit
flere lån på olika tider. Man ansåg likväl ej detta ex. tillämpligt
af den ani. att dessa lån voro gjorda mot rabatt, och att det vore
gifvet att obligationerne af sådane lån skulle stiga ju mera man
nalkades iulösningstiden. Ja väl! så är ock förhållandet, men anmärkningen
grundar sig på förutsättningen att det blifvande jern
-
496
Den 15 Februari e. ni.
vägslånet skulle kunna uptagas al pari; men jag kan försäkra Eder, Mine
Hrr! att de, som hysa en sådan tro, helt och hållet misstaga sig, ty
huru skicklige de Fullm. i Riksg.Kont., sorn snart skola tillsättas.
än må blifva, så skola de visserligen ej kunna anskaffa penningar,
utan att nödgas medgifva rabatt å nominella kapitalet.
En talare på f. rn., den som sist yttrade sig, innan vi åtskiljdes,
och som, konseqvent med den Kongl. Propos:n, förordade att
den inhemska uplåningen genast skulle taga sin början, anvisade
såsom tillgång härföre den årliga tillvexten i sparbankerna, och
upgaf denna tillväxt, sammanräknadt upgå til! omkring 1 mill., eller
just den summa, som årligen skulle inom landet uplånas, och trodde
att genom öfverlemnande af denna million till Slaten emot dess
obligationer, minskning i det för näringarne behöfiiga rörelsekapital
ej skulle upstå, enär Staten ej gömmer på penningarne, utan ger
ut dem till jernvägsarbetena och på det sättet komma de åter i rörelsen.
Det är ganska sannt. att det vanligen ej skulle dröja länge
innan de från Statens kassa kommo i arbetarnes fickor; men innan
de i små portioner komma ur dess fickor i deras, som förse arbetarne
med deras dagliga förnödenheter, från marketentarens till partihaudlandens,
eller, så att säga, frän byxfickan till bröstfickan, åtgår
icke obetydlig tid, och först sedan dylika små summor hunnit
agglomerera sig, blifva de tjerdiga att såsom förlagskapital göra tjenst i
den större rörelsen.
En talare pä f. m. har sagt, att. om man nomiuelt skulle låna
35 mill:!', men nu endast uptoge 25, och reserverade det öfriga till
nästa Riksdag, sä hade man i allt fall skuldsatt Staten för hela
beloppet. Jag beder i ani. häraf få anmärka, att, om man äfven
genom den af mig föreslagne högre skuldsumman beredt sig möjlighet
att vid nästa Riksdag kunna, utan ny uplåning, disponera
10 railbr, man alldeles icke förbundit sig att gå så till väga. Staten
förlär ej annorledes jin en enskild person, som t,, ex. på
en gång låter uti en honom tillhörig fast egendom inteckna 5 re
verser
å 2,000 rdr hvardera, fastän han för tillfället ej behöfver
använda mer än 1 af dessa reverser, men behåller de öfriga för
möjligen framdeles inträffande behof. Man kan ju då ej säga att
han skuldsatt sig för 10,000 rdr, fastän han på en gång gjort i
ordning användbara skuldsedlar för denna summa; lian är ju sjelf
fordriugsegare på 8,000 rdr, så länge han sjelf har inteckningarne
i sitt förvar. På samma sätt förhåller det sig i detta fall med
Staten.
Till uplvsnitig för dem, som möjligen ännu ej gjort sig riktigt
reda för detta förhållande, skall jag nämna, huru hufvudpurtkterna
i ett blifvande lånekontrakt skulle komma att lyda. Föreställom
oss att vi komme att afsluta lånet med huset Rotschild.
Första punkten borde då innehålla, at.t Svenska Staten kontrahera!-  med huset Rotschild ett lån på 3 5 milltr; andra punkten, at,t af
dessa 35 milla- Svenskt rnrt åtager sig Svenska Banken att lemna
10 milla-, de öfrige 25 skola af huset Rotschild levereras på nedan
bestämda tider, åren 1860, 1861 oell 1862; i 3:dje punkten
skulle
1)en 15 Februari e. m.
skulle intagas att, på det att konkurrens emellan Svenska Banken
oell huset, Rotschild ej skall upstå i alside i obligationernas placerande
i allmänhetens händer, förbinder sig Svenska Staten ansvara
derför att ingen obligation för de 10 milhr, Banken öfvertagit,
skall före år 1863 utbjudas till försäljning.
Om man så upställer kontraktet, om man vidare i Statens
kassakista gömmer dessa sistnämnde obligationer, och vid nästa
Riksdag har öppen rätt, om man så vill, att rifva sönder dem i
st. f. att gifva ut dem, så kan jag sannerligen ej finna annat, än att man
uttrycker sig både ärligt och rätt. då man påstår att den skuldsättning,
man nu ikläder sig, ej upgår högre än til! 25 milhr
En talare på f. m. sade att denna stora lånesumma bidrager
»tt hjelpa importörer, att bereda dem. som begagna blanko-krediten,
tillfälle att göra sina 1 i q vider och derigenom befordra en öfverflödig
import af lyxartiklar och dylikt. Jag för mili del kan ej inse
hvad låneaffärer hafva att göra med import af lyxartiklar och blankokredit.
Tror väl någon af Eder. Mine Hrr! att den, som skrifver
till Hamburg, London eller Paris och reqvirerar tryffel, granna
mössor och dylikt, intager i sina kalkyler beslutet om ett Svenskt
statslån. Nej derpå tänker lian visserligen icke, ty för hans liqvider
är det likgiltigt, om elt, statslån göres eller icke, så länge vi
hafva silfver i Banken, som lian kan uttaga att betala mössorna
och tryffeln med, i händelse kursen, i följd af vexelbrist, skulle blifva
hög.
Ehuru jag af innerlig öfvertygelse instämmer med dem. som
önska att en stigande bildning måtte medföra allmännare insigt
om nödvändigheten för oss att rätta våra utgifter efter våra tillgångar,
kan jag dock icke dela den fruktan, en del patrioter känna
vid åtanken derpå, att Bankens silfver kan gå ut lör att liqvidera
öfverflödsvaror, ty hvad man införskrifver, måste roan på ett eller
annat sätt betala, och om ej silfverförrådet i Banken är ernadt att
göra tjenst vid liqvider, till förhindrande af vexel k ursers onaturliga
stegring, så vet jag sannerligen ej hvad ändamålet med dess samlande
kan vara. Icke är det för att fägna oss åt tanken på de
förråder, som i Banken finnas. Icke eller för det slags nöje, som
girigbuken säges känna, då han öpnar sin kassakista och med vällust
betraktar de deri hopade slätterne. Skulle så vara, så är det
endast att beklaga att denna slags njutning endast är åtkomlig för
hrrtne i Banken, ty vi. som stå utanföre, få ej ringaste godt deraf.
En af mig högt aktad talare, sorn med allt skäl njuter husets
förtroende och som är en gammal väti af realisationen, till hvilken
han bidragit, har gjort ett förslag, på hvilket han begärt propos.,
eller att banken skulle för 6 milhr upköpa vexlar, mot hvilka kunde
erhållas obligationer. Jag beklagar, att jag i denna punkt, ej kati
instämma med honom och anhåller nu att få uttala skälen derför.
En vexel är ju ej annat än en anvisning på en fordran utrikes,
eller på en kredit, som vexelgifvaren der förskaffat sig. Ar nu vår
ställning i allmänhet till utlandet sådan, att vi hafvjt- större fordringar
än skulder, så upstår tillgång på vexlar; äro åter skulderne
H. lil. 32
498
Den 15 Februari e. m.
större än fordringarne, så minskas tillgången. Skulle nu ställningen
icke vara till vår fördel, hvilket vår stora skuldsättning hos utländningen
temligeri klart ådagalägger, så skulle ju ett upköp för
Bankens räkning af vexlar till belopp af 6 milhr så minska, om
ej medtaga, den redan knappa tillgången på vexlar, att de, som ej
fingo sitt behof deraf för nödige liqviders fullgörande utrikes tillfredsställdt,
måste till motsvarande belopp för liqvidernas verkställande
uttaga silfver ur Banken — och denne hade ju då, om man
vill gifva affären sitt rätta namn, köpt vexlar för sitt eget silfver,
och således för deras erhållande afhäudt sig den metall, hvars anskaffande
vexelupköpen skulle afse.
Man föreställer sig kanske att jernvägslånets indragande skall
bereda en ymnig vexeltillgång, men om man besinnar, att af de
20 milhr, 3om skola lånas utrikes, då först och främst 9 milhr
stadna qvar för liqvid af återstoden af temporära statslånet och vidare
att till liqvid för den materiel, som utrikes måste upköpas,
ett betydligt belopp erfordras, hvilket af reservanterna emot Utskits
Betänk, förslagsvis uptages till 5 milhr, men enl. min tanke kommer
att upgå till minst 7, emedan i England skenor och annat jernvägsmateriel
på sednare tiden betydligt stigit i pris, så måste vi af uplåningen
afräkna 9 + 7 = 16 milhr, så att den indragning, som
kommer att ega rum, måste inskränkas till 4 milhr, oell jag tror
mig ej begå misstag, om jag försäkrar, att för våra liqvider utrikes
den härigenom upkotnmande vexeltillgången icke blifvit större
än att den till fullo skall absorberas af enskilde vexeltagare.
Jag ber att få ytterligare tillägga, att, om vår affärsställning
till utlandet vöre så lycklig att vi i allmänhet hade så god tillgång på
utländska vexlar, att behofven deraf fylldes och lemnade öfverskott,
då behöfde vi i sanning ej tänka på några operationer för att konsolidera
Banken; den skulle då konsolidera sig sjelf; ty det är
gifvet att den, som hade vexlar att aflåta, men kunde göra det med
förmån, skulle i stället draga in sina utrikes fordringar i formen
af metallisk valuta.
Emellertid har denna diskussion framställt för mig klart åtminstone
en sak, hvilken väl förespeglades under de allmänna sammankomsterne,
men i dag otvetydigt utsagts af en talare, hvars
öpna och redliga ärlighet jag under många år känt och värderat.
Han sade nemi. rent ut att man nu ej borde taga up hela den
för hufvudbanornes fullbordande uödiga lånesumman, utan gömma
en del deraf till nästa Riksdag, eftersom då väl skola upstå nya
behof för andra jernvägsbygguader och vi således i alla fall skola
låna.
För min del är jag icke af denna åsigt. Det är dock naturligt,
att meningarne, hvad jernvägsbyggnaderne och lån derföre angår,
skola vara ganska skiljaktiga. De finnas, som hafva en afgjord
förskräckelse för lån och fråga sig, huru kan en sak vara nyttig,
sorn kostar så mycket? Då man förr kunnat åtnöja sig med att
å våra landsvägar färdas 1 mil på 1V2 timme, kan man väl fortfarande
hjeij^i sig fram på samma sätt. Andra personers tankegåpg
och önskningar gå i motsätt riktning; de tro att vi ej kunna få
Den 15 Februari e. m.
499
jernvägar nog. Ett »lagom» är väl i detta hänseende, såsom i
många andra, det lämpligaste att tills vidare iakttaga. Enl. min
åsigt bör man inskränka sig till fullbordande af de större, redan
påbörjade jernbanorna, och under några år se resultatet af rörelsen
på dem, innan man för Statens räkning fortsätter dessa kortsamma
arbeten. Må dock ingen tro att jag väntar några lysande resnltater,
men jag skall vara nöjd och villig att fortsätta jernvägsbyggandet,
allenast jag kan göra mig genom erfarenhet förvissad att
inkomsterne af Statens jernvägar blifva tillräckliga att betala driftoch
underhållskostnaderne, så att Statsverket slipper årliga utgifter
för dessa ändamål. Meri som sagdt är, denna erfarenhet vill jag se bekräftad,
innan jag går vidare; och efter denna förklaring, torde en hvar
lätt kunna desidera sig om han vill bestämma det nominella lånebeloppet
till 35 eller till 25 milhr. Han voterar för den förra siffran, om han
vill, lika med mig, gå försigtigt till väga — men för den sednare,
om han vid nästa Riksdag vill för nya jernvägar göra nya lån,
utau att afvakta resultatet af den erfarenhet, som först kan vinnas,
sedan de fullbordade hufvudbanorna några år varit till allmänt begagnande
uplåtna.
Hr Lilliehöök, Erik Gustaf: Jag har ej varit så förmäten,
att jag velat söka försvara reservanternas, genom Hr Bildt afgifna
förslag, då så många aktade talare redan gjort det; men det har i dag
fällts yttranden, som gifvit mig anledning att begära ordet. En
talare har sagt, om jag ej misstager mig, att ingen af detta hus
kan undgå att instämma deri, att under det framstälda förslaget
om uplånande af 35,000,000 ligger den afsigten, att under denna
statsregleringsperiod använda äfven de 10 mill., som borde reserveras
till den efter år 1863 kommande Statsregleringsperiod.
Jag tror dock ej, att i Hr Bildts förslag, hvari vi hafva in
stämt,
ligger någon anledning till en sådan förmodan; ty reservationen
innehåller, bland annat, att utaf 35 mill. dock högst ett belopp,
som svarar mot 25 millioner, får under tiden före nästa
Riksdag, emot utlemnande af derför utfärdade obligationer, för
Svenska Statens räkning upbäras. samt att den detta belopp öfverstigande
lönesumman, med dertill hörande obligationer, skall till Rikets
näst sammanträdande Ständers disposition reserveras; börande
alltså i lånekontraktet intagas särskildt stadgande derom, att för
det kontraherade lånet utgifna obligationer å ett sammanräknadt
kapitalbelopp, svarande mot 10 mill. rdr rmt, icke komma att af
Svenska Staten utlemnas eller föryttras förrän efter 1863 års ingång.
Jag för min del kan ej se, att någon tvetydighet i detta
förslag har gifvit anledning till en sådan förmodan, och då lärer
med skäl kunna antagas, att den värde talaren grundat sitt yttrande
på den förmodan, att bakom ordet står en annan man, än den som
synes deruti, och mot ett sådant antagande får jag nedlägga min
protest.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Man befinner sig alltid
i en mindre fördelaktig ställning, då man inom en rådsförsamling
nödgas börja med den förklaring, att man ej har tillräcklig upfatt
-
500
Deri 15 Februari e. m.
ningsförmäga att förstå och fatta hvad talare med mycken talent,
med mycken redighet sökt göra begripligt. Hvad de olika tankarne
om jernvägsbyggnnderna i allmänhet beträffar, och hvilket
leir helt nyligen blifvit påpekndt, så höra de alldeles icke till nuvarande
fråga. Jeniviigarne äro beslutade, behofvet af deras fortsättning
år konstateradt,, och K. M. har afgifvit till R. St. ett förslag
i detta alside. Deruti föreslås en uplåning af 20 mill. i utlandet,
tinder den förutsättning, att Statens medel ej kunna vara
tillräckliga dertill eller att arbetet ej kan fortsättas med de inom
landet befintliga tillgångar.
Det är denna fråga, som synes hafva uppehållit och ännu
uppehåller huset, om man skall lemna bifall K, Mits Propos.,
eller om man skall ingå pä några reservanters i StatsUtskottet.
förslag att uplåna 35 millioner i st. f. 25. Här har man genom
bevisning sökt ådagalägga, att det vore särdeles fördelaktigt att upläna
nu på en gång en större penningesumma, än man behöfver,
och man har då jemfört Staten med en enskild person,- som behöfver
lån på sin egendom, och som intecknar en större summa, för
att vid förefallande behof ej vara i förlägenhet för penningar; mett
jag fruktar, att denna jemförelse ej är fullt tillfredsställande. Jag
för min del kail ej finna, att, i läll man i dag har fullt antaglig
säkerhet, för att erhålla det lån. man behöfver, denna säkerhet, då
ilen beslår i inteckning, ar mindre god om tre år, i läll jag då
först producerar den; i följd hvaraf jag ej kati inse, hvarföre det
skulle vara ofördelaktigare för Staten, hvarföre Staten skulle äfventyra
sin kredit, om den vid nästkommande Riksdag, så vida ett
ytterligare län då anses beböfligt, ånyo begärde ett sådant.
Till de värde talare, sorn påyrkat den större lånesumman, vågar
jag hemställa, huruvida de kunna gå i borgen för eller äro
öfvertygade att vid nästa statsregleringsperiod mati ej behöfver vida
mer lin de 10 eller 15 mill., sorn sålunda nu skulle, om jag sä
lär stiga, skrinläggas. Hvad mig beträffar, iir jag af motsatt tanke,
emedan, eill. mitt förmenande, på den bana, vi bet rädt, och från
hvilken vi ej på långliga tider Kunna draga oss tillbaka, behofven
komma att ökas. Jag erkänner, ja, jag har redan a priori erkänt
att jag ej förstår, hvarföre man skall lägga åsido dessa papper, för
att v.ii nästa statsregleringsperiod utsläppa dem i rörelsen; dessutom
inser jag ej, hvarföre eventualiteter kunna blifva mindre fördelaktiga,
om jag gör nya län, eller om jag då släpper ut dessa obligationer
i lånerörelsen. Vidare kan jag ej föreställa mig, att någon bankir
i hela Europeiska affärsverlden är okunuig om, att de der 10, 12
eller 15 mill. ligga aflagde för framtida behof. -
Deu värde ledamoten, som så sakrikt yttrat sig i detta ämne,
har upgifvit ett schema till det kontrakt, som skulle upgöras, och
hvarigenom ingen fara för dess fullgörande skulle vara för handen.
Svenska folket hyser i allmänhet stor farhåga, ja, jag vågar säga,
grundad farhåga för utländska lån, och derföre fruktar jag, att det
är mindre välbetänkt att öfverskrida, hvad K. M. uti sin Propos.
i detta ämne föreslagit. I fall, Mine Hrr! det verkligen vöre absolut
afgjordt, att fördelen vore så stor, att lägga åsido dessa
Pen t/> Februari e. m.
ifrågavide 15 mili., som mau ej ansåg sig för tillfallet behöfva, då
förstår jag ej, hvarföre man icke, lör att vara fullt konseqvent,
lika gerna kunnat föreslå uptaga.mlet af 100 mill.; det hade då
varit gjordt med en gång, ehuru, efter min innerliga öfvertygelse,
ej på långt när slutsumman.
Under min långa, ja möjligtvis alltför långt utsträckta parlamentariska
bana har jag, såvida jag trott mig dertill finna anledning,
bemödat, mig att på Regeringens förslag göra afprutningar
och att förorda jemkningar i skatterna; men då föregående St linder
i detta afs:de hafva beslutat, att lån skola uptagas, kan jag mot
Regeringens förslag ej göra några invändningar, och är särdeles
tillfredsstäld, att åtminstone en gång under min lefnad få understödja
Regeringens förslag; och, dä K. M. icke begär mera än 20
mill., skulle det, såsom jag redan tagit mig friheten nämna, göra
ett högst obehagligt intryck på Svenska folket, om man öfverskrider
Regeringens förslag. Regeringens Propos. innehåller ett. förslag,
att vid detta tillfälle göra en början med utförande af ett inhemskt
fondsystem ; jag erkänner, att jag hvste farhågor för detta systern
under en tidpunkt, då landet befinner sig i en stor skuldsättning,
ja, jag fruktar, större än något annat land, relativt till folkmängden
och den inre förmögenheten; men genom FinansMinisterns sakrika
anförande vid de gemensamma öfverläggningarne klarnade mitt
i finanserna eljest temligen trånga begrepp, så att jag fann, att några
mill. skuld föga eller intet kan inverka på landets förhållanden.
Här yttrades af en talare, Gr. Liljencrants, på f. ra., på ett
för mig öfvertygande sätt, att faran i detta afseende vore ingen,
och en annan talare, Gr. Hamilton, nämnde, att sparbankernas kapitaler
f. n. lära tillsammans upgå till 26 mill., hvarjemte han utvecklade
fördelen deraf för de små kapitalisterna eller smärre bushållarne,
om jag så får säga, hvilka accuiuulerade en liten summa,
att af dessa medel gjordes räntebärande obligationer på smärre
summor.
Samme talare, som jag förut tagit mig friheten nämna, anförde
att man, för det inhemska fondsystemets införande, borde demokratisera
ett så beskaffadt. lånekapital, för att göra det tillgängligt
för den mindre kapitalisten Här yttrades äfven på f. m. af Gr.
Hamilton något, som i högsta grad fästade min uptniirksamhet,
och hvarpå jag är angelägen att fästa ännu ytterligare afside, ehuru
jag ingalunda betviflar, att allt, hvad sora utgår från den källan,
i alla läll tilldrager sig den, nemi. att, då Regeringen bjuder till
att, så vidt i dess förmåga står, vid utarbetandet af sitt förslag
afse endast belmfven och tillgångarne, hafva dock efter tå dagars
förlopp från Riksdagens början upstått en mängd motionärer, hvilka
yrka mångfaldiga mill. till jernvegsbyggnaden och annat, hvarigenom
det alltid filifver svårt för Regeringen att ställa sina fordringar
i öfverensstämmelse med landets finansiela tillgångar.
Det finnes något, som jag skulle vilja anmärka i den Kongl.
Propostn, hvilken jag i öfrigt, helt och hållet biträder, utan alside
på hvad jag nu kommer att säga. Proposin innehåller, att 12 millislånet,
hvaraf ännu 9 mill. återstå, ej nu bör indrifva», ehuru det
Den 15 Februari e. m.
enl. kontraktet med R. St:r borde ske innan årets slut. Det är
uu möjligt, hvilket jag ej vill bestrida, att det blir nödvändigt att
så sker; men efter mitt omdöme är det ingalunda princip- och
grundsatsenligt, att 12-millioners-lånet togs. Då det beslöts, var
jag ej närvarande, och har således ingen rättighet att yttra mig
deröfver; men jag betviflar, att det var en absolut nödvändighet.
Svårigheten att få det utlånadt, den orimligheten att industri-idkaren
och jordbrukaren kunde hjelpas med lån på 8 å 9 proc., förefaller
mig i hög grad besynnerlig. Men, Mine Hrr! då 11. St:rs
beslut gick ut på att detta lån borde vara betaldt 1860, hade jag
hoppats att så skulle ske; ty jag tror ej, att det är lämpligt hvarken
att Regeringen eller lagstiftningen vänjer sig vid oordentligheter i
lånetransaktioner.
För att nu i korthet resumera mina åsigter, utgöras de deraf,
att jag önskar bifall till K. M:s nåd. Propos., emedan jag inser
hvarken nyttan eller nödvändigheten af att uptaga större lån, än
som blifvit i Propos:n föreslagne. Jag har härvid upträdt såsom
ifrigare anhängare af Regeringen, än Regeringen sjelf; ty jag kan
ej pruta af det aldraringaste, och får derföre yrka bifall till K. M:s
Propos., understödd af StatsUtsk:s Betänk.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: De meningar, som egentligen
kämpat mot hvarandra såväl under den gemensamma samman
komsten,
som i dag, äro de, som äro uttryckta dels uti Utsk:ts
förslag, förordande den af K. M. afgifna nåd. Propos., dels af reservanterna.
Då jag för min del, efter mycket öfvervägande, ej kan
hylla någondera af dessa meningar, anhåller jag att få yttra några
ord.
Hvad först reservanternas förslag angår, så lörbiser jag ingalunda
de fördelar, sorn deraf kunna vinnas. Den förnämsta är den
att, derest nu på en gång uptages hela det lånebelopp, som erfordras
lör att fullgöra de påbegyuta arbetena, skulle man kunna
hoppas, att vid nästa Riksdag några nya arbeten, kräfvande nya
ansträngningar från Statens sida, ej komme i fråga. Jag tillstår,
att häruti ligga några chaucer, och medgifver att, i läll man med
någon säkerhet kunde bygga på dessa, det vore ett starkt skäl för
att biträda reservanternas åsigt. För min del hyser jag dock häremot
vissa betänkligheter. Vid förra Riksdagen instämde jag visserligen
icke uti de åsigter, som af Regeringen uttalades, nemi. att
jernvägsbyggnadeu skulle uteslutande vara en Statens angelägenhet,
och att det var af vigt, att alla de hufvudbanor, som byggdes i
landet, vore Statens egendom. Men på samma gång jag anser,
att de flesta banor böra byggas af enskilde, i den mån de äro eller
blifva af behofvet påkallade, då Staten genom en eller annan utväg,
lån, räntegaranti m. ra., kan understödja byggnadsföretagen, finnes
det en väg, hvilken ovilkorligen måste af Staten byggas, och detta
är den, som skall utgöra föreningsbandet mellan Sverige och Norige.
Åtskilliga moln hafva visserligen skockat sig mellan båda länderna,
men just derföre att dessa framträdt, och att man i Sverige uttalat
hvad som under 30 k 40 år legat i djupet af Svenska hjertan,
Den 15 Februari e. m.
hoppas jag att derigenom det oväder skall skingras, som i närvarande
stund tyckes hota föreningen. Det är af vigt för Sverige
att föreningsbandet genom jernvägarne blir fastare tillknutet, det är
af vigt att, i händelse af politiska förvecklingar, de förenade staterna
må kunna hastigt sammandraga sina stridskrafter.
Man har egentligen vid lånets uptagande mindre afsett det
störande för landets kredit, sorn förmenats ligga deruti att så snart
efter hvartannat uptaga lån, än att för denna kredit det måste verka
menligt att vid nästa Riksdag uplåna en så liten summa som de
8 å 10,000,000, hvilka för fullbordande af nu påbegynta banor
ytterligare behof vas. Men om utom dessa jernbanor, den till No
rige
— såsom jag förmodar blifva fallet — vid nästa Riksdag beslutas
och för arbetenas bedrifvande på denna sednare ett belopp
af 5 å 0,000,000 måste anskaffas, koinme just ringheten af detta
lån, och det skäl, som nyss anfördes — det under förutsättning af
att hela beliofvet för nu påbegynta banor yid denna Riksdag up
lånas
— att möjligen föranleda en större skuldsättning än eljest
skett; då alltid öfverskottet af lånet begärligt tages uti anspråk,
antingen af Staten sjelf, eller af bolag, äskande understöd.
Det andra skälet är det finansiela. Jag inser mycket väl att,
ifall i närv:de stund uptages ett bslopp af 35,000,000 och 8 å
10.000.000 deraf reserveras, för att, i mån af behof, efter 1862 års
statsregleringsperiod säljas, dessa papper erhöllo en förmånligare
kurs {en likhet uti de finansiela förhållanden nu och då naturligtvis
förutsatt) än om i utlandet ett nytt lån skulle upptagas; men
man får dervid ej glömma att de motioner, hvilka af reservanterna
uptoges, afgåfvos under en period, då man med skäl kunde hoppas
att penningar skulle kunna på särdeles goda vilkor anskaffas. Denna
period är redan i väsendtlig mån tilländalupen. Kan någon nu
med säkerhet påstå att, ifall 35,000,000 nu uptagas, de 10,000,000,
som skola reserveras, skulle stå Staten billigare än om dessa milkr
vid en kommande Riksdag uplånades. Blifver detta ej fallet, skulle
icke allenast icke en vinst, utan måhända en förlust för Staten upstå.
Om under nuv:de finansiela förhållanden man skulle afsluta ett lån
på 4V2 proc. å 95, hade det kanske varit möjligt att, om lånet
i Dec. månad afslutats, erhålla det till % ja kanhända l/2 prcc.
bättre pris; sådant kan ju inträffa vid en kommande Riksdag, och
då konjunkturerna i närv.de stund ej äro gynsamma för Staten att
uptaga ett förskottslån, hyser jag stor farhåga derför, så mycket
mer som, genom att nu afsluta detta lån, under nyss af mig gjorda
förutsättning, ovilkorligen en förlust för Staten kan upsta. Dessutom;
lånet beräknas till 35,000,000 under den förutsättning att
35.000.000 skola åtgå för de nu föreslagna sträckningarne; men
om nu denna summa, genom en förändring i sträckningen, kunde
inskränkas, belastade raan sig ju med ett lån, större ätt som behöfdes
för att fullborda dessa jernvagssträckningar.
Härtill kommer, att uti StatsUtsk:ts Betänk, finnes uptaget
ett skäl mot denna upiåning, som ej torde sakna värde; StatsUtsk.
säger nemi. att, ifall nu 35 mill. uptagas, en inhemsk upiåning
skulle ej allenast för denna, utan äfven för en kommande stats
-
504
Den 1.% Februari e. ra.
regleringsperiod, i fall konjunkturerna för en sådan då vore gynnande,
helt och hållet undanskjutas. Jag för min del bekänner, att jag
ej hyser stor förhoppning att under en kommande statsregleringsperiod
8 å 10 mill. skulle genom fonderade papper i landet kunna
uplånas. Jag kan dock häruti misstaga mig; och säkert hr
att, om Staten nu upptager dessa 35 millioner, den möjligen ikläder
sig större utländsk skuld, än som för det åsyftade ändamålet behöfdes.
Hvad nu StatsUtsk:s förslag beträffar, så kan jag ännu mindre
gilla det. Svårigheten vid denna frågas lösande ligger deruti,
att man bestämmer sig för hvad man pä den utländska marknaden
behöfver uptaga, innan man ännu bestämt det behof, för hvilket
länet skall uptagas. Uti sitt förslag har StatsUtskit tillstyrkt eu
belåning af 20 millioner, det vill säga af 16 millioner i utlandet, och
de öfriga 4 skulle tagas af Banken. Detta förslag grundar sig naturligtvis
på förutsättning, att man antingen mäste inskränka sig att
bygga för 20 mill., eller också att, ilall man vill byggn för mera,
behofvet skall fyllas genom inhemsk belåning. Att inskränka de erforderliga
kostnaderna for jernvägnrne till 20 mill. och att uppehålla fullbordandet
af arbeten, hvilka först, dä de hunnit siri fullbordan, kunna
lemna någon ränta, tror jag ingalunda vara rätt. Jag måste således
förutsätta att man vill, i enlighet med K. Mits förslag, fortsätta och
påskynda jernvägsbyggnaderna, och i det fallet måste den upkommaude
bristen för arbetenas verkställande, såsom nyss nämndes, fyllas
genom inhemsk belåning. Hvad denna beträffar, hyser jag de allvarsammaste
betänkligheter emot att under närvide period företaga en
sådan; dessa betänkligheter äro redan af åtskillige talare, utvecklade.
En talare har här på f. m. bland annat sagt., att hvad man
egentligen borde åsyfta, vore att vid denna belåning hopsamla de
smärre kapitalerna, äfvensom andra ringare tillgångar, som finnas
på arbetsklassens händer. Hvad mig beträffar, sä fruktår jag, att
mati förgäfves skall vänta på dessa kapitaler; det är nemi. en ovilkorlig
omständighet, som erfordras för att sådana papper skola åtnjuta
fullt förtroende, lör att de skulle uptagas af personer i vårt
land, mindre bekanta med ett inhemskt fondsystem; detta är att
det skall finnas en marknad, der dessa papper kunna försäljas. Rörande
detta, har samme talare visserligen nämnt, att RiksgäldsKontoret
skulle afsätta ett visst belopp, 1 å 3 proc., för hvilket
dessa papper skulle upköpas; men, M. Hrr! det är en stor skilnad
emellan vårt och främmande laud. Utrikes, der dessa fonderade
papper äro kända, finnes, nästan i hvarje stor stad och dessa ej
långt från hvarandra belägna, en börs, der dessa papper äro försäljbara;
i värt land finnes, enligt hvad jag tror, ej mer än 5 städer,
der sådan marknad kunde anordnas, och med denna svårighet
för försäljning fruktar jag att arbetaren, som hvarje dag kan finna
sig uti behof af sina penningar, ej uti sådana papper vill nedlägga
deni. Det torde således vara på andra håll, som kapitalerna skola
hopsamlas. Mycket kan sägas för och emot möjligheten af sådana
kapitalers anskaffande, äfvensom för nyttan af sådan belåning, men
intet positivt i dessa hänseenden; likväl finnas några data, som,
hvad uuvide period beträffar, äro i detta fall temligen uplysande.
Den 15 Febr na ri e. m.
Man vet att för många år nästan omöjligt att mot 6 proc. ranta
på första inteckning erhålla penningar; det är älven en känd sak
och jag har sjelf erhållit bekräftelse derpå, att det oförklarliga faktum
existerar att till 6 proc. i inteckning stående, fullkomligt
stikta papper upsägas och samma penningar insättas sedan mot
5 proc. på depositionsräkning i någon bank. När nu så sker och
då man ihägkomrner, att 5 proc. ej erhålles på kortare depositionstid
än 6 månader och då det dessutom ligger en tydlig tendens
att flytta sina kapitaler, för att få dem lättare tillgänglige, då bör
ej Staten upträda och i någon män ytterligare medverka till rubbning
af en redan så osäker ställning.
Det finnes en annan sak, som ej torde böra förbises. Under
gemensamma öfverläggningen yttrades nemi. af FinansMiuisfern,
hvilken hade kontrasignera! denna propos., som till R. St:r aflåta,
och hvilken med särdeles talang försvarade densamma, att, om den
fråga stäldes till honom, huruvida en uplåning från Statens sida i
närvide stund vore möjlig, utan att Staten för dessa penningar
skulle behölva lemna alltför hög proc., han ej skulle våga att lemna
någon garanti derför.
Det har redan flera gånger blifvit nämnt, att de silfverutbetalningar,
som under denna statsregleringsperiod skola ske, äro: först 9 mill.
för att betala det sig till denna summa belöpande statslånet, sedan
8 mill. för att betala materielen lör jernvägsbyggnaderna. Reservanterna
hafva visserligen uptagit denna sednare post till endast
5'/2 mill., men då jag efterfrågat grunden för denna beräkning,
har jag erhållit till svar, att dessa reservanter med flit nedprutat
summan, på det ingen förebråelse måtte kunna riktas emot för hög
beräkning å deras sida. Den förra beräkningen deremot grundar
sig på Ofverste Ericsons upgift; och skulle älven fabriker till förfärdigande
af en del af jernvägsmaterielen inom landet upstå, får
man ej förglömma att deras verksamhet icke ögonblickligen kan
utöfva någon inverkan. Der hafva vi således redan 17 millioner.
Derefter kommer en annan post, nemi. 4 mill. genom transaktioner
med kreditföreningen. En talare här på f. m. har sagt att
detta ej rörer Staten. Jag instämmer med honom att så är förhållandet,
men Banken rörer den likväl. Banken skall utbetala dessa 4
mill. i silfver och detta under denna statsregleringsperiod. Man
må nu räkna huru sorn helst, så blir dock förhållandet att 2\ mill.
i silfver måste frän Banken utgå. Den förhoppningen kan hysas
att vår handelsvinst skall betäcka nyssnämda 4 millås skuld till
utlandet, och äfven jag hoppas att så skall ske; men då man sä
ofta på detta rum klagat öfver att handelsbalansen år efter år utfaller
ofördelaktigt, torde det ej vara rätt af R. St. att så göra
sina beräkningar, att en fara för Banken kunde upstå.
Under sådana förhållanden, och då jag ej annat än un
der
vissa förutsättningar kunnat finna hvarken i det ena eller
andra förslaget någon säkerhet för Staten i de framstälda förslagen,
så har jag sökt att göra mig reda för, huruvida ej genom
något annat förslag denna olägenhet skulle blifva mindre tryckande
och har då kommit till det resultatet, att Slaten borde uptaga ett
AOS
Den 15 Februari e. m.
lån på 25 millioner å utländsk marknad, dock under förbehåll att
Banken skulle använda, hvad som dertill kuude disponeras, för att
upköpa utländska obligationer. Man vinner dervid först och främst
den fördelen, att man, oberoende af den inhemska uplåningen, kan
fortsätta arbetet, så att båda vägsträckningarne så snart som möjligt
kunna blifva fullbordade. Men i och med detsamma man vinner
detta, utestänger man ej tillfället till eu inhemsk belåning,
derest konjunkturerna visa sig dertill gynsarama Det är redan
vid gemensamma öfverläggningeu förordadt, att i stället för att binda
Fullm. i RiksgäldsKoutoret genom några föreskrifter, det skulle
lemnäs dem fritt att fakultativt, ifall under denna statsregleringsperiod
genom gynsamma konjunkturer penningar kunde fås till
godt pris, utgifva till försäljning inhemska obligationer. Mot detta
belopp skulle sedan upköpas utländska och skulden således konverteras;
och jag för min del tror att en sådan fakultativ uplåning
inom landet skulle kunna hafva stor nytta med sig, men det belopp,
hvartill sådan kan ske, kan naturligtvis ej nu bestämdt upgifvas.
Det belopp, K. M:t föreslagit till jernvägarues fortsättande, utgör
25 millioner. Redan då K. M:ts propos. remitterades tili
Utsk:t, höjde sig många röster för fullbordandet af JöuköpingFalköpingsbanan,
hvarigenom ytterligare skulle behöfvas 2 millioner.
På f. m. hafva vi hört att inom StatsUtsk:s RiksgäfdsAfdelning
kostnaderna för Statens jernvägsbyggnader visserligen blifvit nedsatte
till 23 mill.; men deremot förordats att för Boråsbanans byggande
en låneförsträckning skulle ske till belopp af 2 mill. Vidare
hafva inom samma afdelning vissa sympatier röjts för åtskilliga
bansträckningar i Norrland; och man kan i så fall motse möjligheten
att 27 mill. blir det belopp, vid hvilket R. St. stanna. Om
nu 27 mili. uptagas, må det stå RiksgäldsKontoret fritt att inom
landet uptaga hvad som fordras för att fylla detta belopp, så vida
konjunkturerna visa sig fördelaktiga.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag med min röst biträda
dem, som yrka 25 millioner, och anhåller derföre att Hr Gr.
o. Landtm, framställer propos. på StatsUtsk:ts förslag, likvist med
förändrande af det i Betänk:t föreslagna beloppet af 20 millioner
till 25.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Man har i detta ämne talat
så vidt och bredt och i många hänseenden så upplysande, att jag
visst icke tilltror mig att deruti kunna säga något nytt; men då
frågan är af stor vigt, har jag likväl ansett mig böra i protokollet
förvara min uppfattning deraf, nemi. den att, på de af flere talare
vid den gemensamma öfverläggningen i går anförda och äfven i
dag här uprepade skäl, jag anser nyttigast att uptagandet af ett
större utlänskt lån å 35 millioner, motsvarande hela det belopp,
som blifvit för fullbordande af de begge stora stamjerubanorna beräknadt,
måtte nu beslutas och kontraheras. Den enda invändning
häremot, som synes mig kunna föranleda någon tveksamhet, är antagandet,
att man icke torde finna en långifvare, sorn, utan långt dry
-
Den 15 Februai i e. m.
gare vilkor, ginge in uppå att Svenska Staten såsom låntagare först
om tre år behöfde bestämma, om man önskade uptaga de 10 millioner
Rdr, hvilka skulle kontraheras utöfver nu behöfiiga 25 millioner.
Jag har i detta hänseende sökt underrättelse af affärsmän
både inom och utom landet och af dem erhållit den upplysning,
att en dylik upplåningsmetod icke nr ovanlig och ej heller faller
sig dyrare, utan snarare relativt mindre dyr, så vida beloppet är
något betydligare, än ett statslån på mindre summa. Ja, detta uplåningssätt
saknar icke exempel inom vårt eget land. Ett härvarande
ansedt handelshus, Hrr Michalson & Cuwp. har, om jag icke
orätt minnes. 1846 negocierat ett dylikt lån för Östgötha Hypotheks-Förening,
under vilkor att Hypoteksföreningen först efter 2
år skulle ega bestämma om man önskade indraga den sista tredjedelen
af lånet, utan att detta vilkor, efter hvad mig är sagdt,
gjort lånet mera betungande.
Men då jag tillhör dem, som önska, att Svenska Staten nu
bör kontrahera hela den för .jernvägsbyggnader genom lån kalkylerade
summan af 35 millioner, så har jag för detta tillstyrkande
äfven en annan giltig grund, nemligen att derigenom begränsa den
utländska skuldsättningen, så att man icke ser sig tvungen att äfven
vid nästa Riksdag dermed fortfara. Ty om Regeringen nu får
allt hvad hon anser erforderligt för de båda stambanornas fullbordan,
så måtte vi väl slippa höra talas om något vidare utländskt
lån. I annat fall och om äfven vid nästpåföljande Riksdag uptagande
af nytt lån blir oundvikligt, så stannar det då säkert hvarken
vid 10 eiler 20 millioner. Jag förenar mig således med dem,
som yrka att man redan nu skall bestämma sig för det högsta ifrågasatta
lånebeloppet.
Hr Bildt: Då jag på f. in. hade tillfälle att uttala mina
åsigter öfver ifrågavarande ämne, sökte jag dervid ådagalägga att
det vigtigaste var att uptaga 25 millioner såsom lån i utländsk
myntsort och yttrade på samma gång att det vore önskligt att lånet
kontraberades på 35 millioner, allt under förutsättning att
StatsUtskrt, — hvilket Bet:t äfven antyder — skulle hafva fullkomlig
frihet att sedermera inkomma med förslag, huru det inhemska
fondsystemet borde ordnas, utan att någon rubbning i de financiella
förhållandena skulle upkomma. Om nu R. och Ad. ej vill
bifalla denna åsigt, som flere jemte mig i reservationen uttalat,
nemi. att lånesumman skulle bestämmas till 35 millioner, så haiman
likväl vunnit hufvudsaken; och då jag lagt särdeles vigt på
att få 25 millioner, men mera eventuelt på de 3 5, kan jag ej förbigå
några anmärkningar, som blifvit anförde mot uptagandet af 35
millioner.
Först vill jag protestera mot de anmärkningar, som blifvit
uttalade af en ledamot, dervid han säger att det var allt för genomskinligt
och man behöfver ej tveka, att dessa 10 millioner, som
reservanterna i StatsUtsk:t föreslagit att kontrahera öfver de 25,
skulle användas till andra fördolda ändamål. Jag får nämna för
den värde ledamoten, att jag, så väl som alla andra medlemmar af
Den 15 Februari e. m.
detta Stånd, liar anspråk att blifva trodd på mina ord och att mina
•ord ej tolkas på annat sätt än de blifvit uttalade. Jag kan äfven
■omöjligt finna, huru man kan fatta Betänkandet på sådant siitt,
då det innehåller tydlig föreskrift att de 10 millionerna ej skulle
oanvändas, förrän II. St:r samraanträdt till nästa Riksdag; och dess
utom
kan jag ej föreställa mig att Statsverket skulle vilja begå ett
■kontraktsbrott eller att någon ledamot skulle hafva panna att framkomma
med ett sådant förslag.
Många torde finnas, som frukta, att en tillökning i lånesumman,
sådan reservationen föreslår, skulle inverka skadligt på bankens
ställning. Af flera föregående talare har blifvit ådagalagdt att
bankens ställning blir bättre i stället för sämre, och att således i
detta hänseende ingen fara förefinnes.'
En annan talare, Hr ven Koch, har yttrat att. han för sin
•del ej ville bifalla kontraherandet af dessa 35 millioner, derföre att
det vore tänkbart, att R. St:r vid nästa Riksdag icke skulle fortgå
på den utländska lånebanan, och äfven derföre att provinsiella
■intressen då skulle kunna framkalla en ny lånunge på några millioner.
Jag måste bekänna att ett af hufvudskäleti för mitt yrkande
-af 35,000,000 var just den förhoppning, att man skulle undvika
■uptagandet af nya utländska lån. Jag vet alltför väl att både inom
representationen och bland allmänheten den föreställningen gjort sig
gällande, att man ej bör tiplåna högre belopp, än man behöfver för
de påbörjade jernvägsarbetenas fullbordande; men om nu R. St:r i
sitt underd. svar till K. M:t förklarade, att R. St:r ville uptaga ett
lån, nominell upgnende till 35 millioner, fast effektivt till .25, för
att undvika ny skuldsättning vid nästa Riksdag, så tror jag att
man skulle kunnat åstadkomma en sådan paus, som enl. min upfattning
vore nödvändig i afs:de på den utländska skuldsättningen.
Jag är. som jag förut vid flera tillfällen haft tillfälle att yttra,
en varm vän af ett inhemskt foudsystem, då det är fråga om produktiva
företag, och det är just derföre, att här är fråga om dylika,
som man ej längre bör fortfara med uptagande af ett utländskt
fondsystem.
Genom att förut hafva beviljat 20 millioner utländskt lån, och
om vi nu uplåna 35 millioner, har Svenska Staten skuldsatt sig för
en summa af 5 5 millioner. Dessa 5 5 millioner, förvandlade med
ränta, kan man beräkna till 3 millioner orri året. Jag tror dock
att det vore skäl att afvakta åtminstone resultatet af de intrader,
som jeruvägarue kunna gifva, och äfven hvad nya hjelpmedel industrien
förmår framkalla, innan man fortsätter jernvägsbyggnaderna
med utländska lån. Då nu denna fråga redan nr diskuterad, hade
jag ej ämnat vidröra densamma, såvida icke Hr von Koch genom
sitt yttrande upfordrat mig dertill. Afven Gr. af Ugglas har sökt
förklara att, om man på det sättet kunde till nästa Riksdag hindra
en skuldsättning utrikes, vore derigenom en stor fördel vunnen.
Man har ytterligare under debatterna talat om hvad jernvägarne
kunde gifva i inkomst; ty man har trott att ingen vinst
deraf vore att vänta. Jag ber att i det fallet uplysningsvis få anföra
några, visserligen ej på Riksdaler!! riktigt noggranna, men dock
Pe,n 15 Febrtiari e. m.
»0»
tillförlitlig» siffror, hvilka hafva varit tillgänglige för StatUtsk:ts
Riksgäldsafdelning vid detta ärendes behandling, och hvaraf man
kan se till hvad belopp behållningen på vestra och södra jernbanorna
under loppet af el t års tid upgår. Det bar da visat sig,
att på den vestra banan, sorn varit öppen mellan Götheborg och
Falköping, utgörande nära 103/»;dels mil, intraderna hafva, elter
vissa ali åkningar, upgått till 7,000 Rdr per mil. Den södra från
Skåne liar ej lemtiat fullt så godt resultat, i anseende till dess obetydliga
längd; ty nettobehållningen utgör på denna väg under sista
året 5,000 Rdr per mil; likväl, ehuru jernvägen i denna del af
Sverige är så nyss öppuad och ej blifvit färdig till några vigtigare
ändpunkser, visar sig, att jernbanorna komma att gifva större inkomster,
än som erfordras för deras underhåll, och att man kan
hoppas, att dessa inkomster skola lemna bidrag till amorteringsfonden.
Vidare ber jag att få nämna några ord ang. det inhemska
fondsystemet och vill då fästa upmärksamheteu derpå, att åtskillige
talare yttrat, att, enligt allmänt erkända beräkningsgrunder, ungefär
'/gidel af kostnaden för jernvägaren går till utlandet för upköpande
al materiel, och att således, då K. Mits Propos. uptagit lånebeloppet
till 25.000,000, raan åtminstone borde afräkna 8 millioner till
materiel, då jag ej upptagit i min reservation mer än 5'/2 millioner
för detta ändamål. Jag anhåller att i anledning deraf lä nämna
att denna mindre summa tillkommit genom en al Ofverste Ericson
lemnad uträkning på det aldra minsta belopp, hvartill materielen
skulle uppgå, under förutsättning att en del deraf kunde
inom landet anskaffas, och att man dessutom för denna statsregleringsperiod
ej kan komma till lägre beräkning än här blifvit föreslagen.
De, som behagat läsa min reservation, skola finna att den
ej innehåller annat än minimisiffran, såväl med afs:de på kostnaden
för materelen, som med afs:de på skuldsättningen å enskilda
händer.
Jag vill nu ej längre trötta R. och Ad. med att upptaga flera
anmärkningar, oaktadt jag har dem här antecknade, ulau har blott
velat fästa mig vid det vigtigaste.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: För 4 månader sedan
började Riksdagen och redan äro tre månader förflutna sedan den
Kongl, propositionen angående jernvägsbyggnadernas fortsättande
biel' till R. St:r afgifven, och vi stå dock i denna stund endast
på den punkt, att vi nu skola afgöra blott en obetydlig del af det,
hvarom den Kongl, propositionen handlar. Genom den långsamhet
och de omgångar, hvarmed de mest augelägna och vigtiga
ärenden vid Riksdagen och inom Utsk:t blifva behandlade, kunna
vi ej ännu, oaktadt så lång tid förflutit, sedan den afgafs, hvarken
om den Kongl, propositionen i sin helhet, eller i den del deraf, som
nu är under öfverläggning, fatta något på full sakkännedom grundad
t beslut.
510
Den 15 Febr naii e. m.
Proposm innehöll att en viss, af K. M:t till 25 millioner föreslagen
summa skulle anskaffas, genom uplåning, dels inom landet
och dels utom landet. Men ännu veta vi ej, och kunna ej, innan
utredning och förslag äfven derom ifrån StatsUtsk:t ingått, afgöra
huru stor liela den sammanräknade summan bör blifva, som för
jernvägarnes behof under nästa Riksdagsperiod skall anskaffas, vare
sig genom utländsk eller inländsk uplåning, och det är derföre
svårt att bestämma sig för den eller andra af de siffror för den
utländska uplåningen allena, som nu äro framställda och under öfverläggning.
Detta är så mycket svårare, som då enligt den Kongl,
propositionen äfven R. St:rs Rank skulle ingå såsom deltagare i
det utländska länet, annu ej inkommit och på samma gång är un
der
föredragning den af B:koUtsk:t beredda frågan, om med huru
stort belopp E. Stirs Bank bör förbindas deltaga i detta lån. Under
sådana förhållanden har raan endast förutsättningar att rätta sig
etter — och i den förutsättning att R. St:r skola framdeles besluta
att bygga jernvägar under nästa riksdagsperiod. för ett totalbelopp
af 25 millioner, önskar jag motivera mina åsigter i denna
nu ifrågavarande punkten.
För min del anser jag, att, om man vill besluta sig till att
bygg3 för 25 millioner, man då ock till samma belopp bör be
stämma
det utländska lånet. Jag tror nemligen ej, att om, som
i den Kongl, propositionen blifvit föreslaget, man ej skulle uplåna
utom landet mer än 16 millioner, samt låta R. St:rs Bank deltaga
med 4 millioner, man sedan kunde bestämdt räkna derpå att genom
inhemsk uplåning fylla det derutöfver erforderliga beloppet af
tern millioner, så vida man ville fasta något afseende dervid, att
den inhemska affärs- och penningeställningen icke skulle alltför
liårdt och tryckande lida af en sådan uplåning. Man kan visserligen
säga att denna summa af fem millioner är en obetydlig
siffra, lördelad på flera år, men, ehuru jemförelsevis af mindre betydenhet,
kan den dock under vissa förhållanden spela en ganska stor
röle. Ty om Slaten upträder såsom öfverväldigande konkurrent på
en redan mycket tryckt penningemarknad, och bjuder hög ränta
och i öfrigt fördelaktiga vilkor för sin uplåning, måste detta nödvändigt
utöfva ett starkt inflytande på bestämmandet äfven af alla
andra räntor och öfrige uplåningsvilkor inom landet. Och så nyttig
en inhemsk uplåning skulle vara under vissa förhållanden, så skadlig
kan den deremot blifva under andra. Det synes mig derföre
vara klokast och försigtigast, att då för jernvägsbyggnadens fortsättande
ovilkorligen skola användas 25 millioner intill nästa Riksdag,
men då berättigar Riksg.Kontits Fullm. att utomlands uptaga
hela beloppet, med undantag för så stor del af lånesumman, som
genom anslående af bestämd andel af Bankovinsten kan komma
att fyllas.
Jag tror likväl att det hvarken är nödvändigt eller nyttigt att
under första året uptaga och indraga den tillernade utländska uplåningeus
hela belopp; — utan böra Riksg.Kont:ts Fullm. berättigas,
men ej förpligtigas, att ifrån utlandet intill nästa Statsregleringsperiod
uplåna och indraga högst 20 millioner, men med full
Den 15 Februari e. m.
51!
frihet att upgöra ett sådant kontrakt, att indragningen må kunna
verkställas, antingen på en gång inom kortare tid, eller suecessive
under hvarje år, eller med någon del ännu reserverad, oindragen
vid nästa Riksdags början. På detta sätt förbehåller man åt Fullmäktige
alt handla efter omständigheterna, och om de förbehållit
sig dispositionsrätten öfver en del af den utländska uplåningen,
kunna de då antingen, om behofvet påkallar, i utlandet försälja de
reserverade obligationerna, eller, om ställningen inom landet är sådan
att der finnes god tillgång på lediga kapitaler, i stället utgifva
och försälja för den inhemska marknaden inrättade och afsedda
obligationer. Detta sätt att sköta Statens uplåningsaffärer anser
jag vara det rätta. Ty om man nu skulle, såsom skedde efter
sista Riksdagen med det lån, som då beslöts skola uptagas, införa
i landet på en gång samt från Riksg.Kont:t åter utlåna hela lånesumman,
skulle möjligen under det första året komma att finnas
ett alltför stort öfverflöd på kapitaler, och sedan, när, efter ett eller
två års förlopp, de utlånta medlen åter skulle dragas tillbaka ur
landets rörelse, kunde genom den deraf framkallade tryckningen ett
stillestånd i penninge- och affärsrörelsen åstadkommas. Alla sådana
starka till- och alflöden af penningar å kapitalt: arknaden utöfvar en
skadlig inverkan A landets rörelse och alla afiiirsförhållanden, och
statsmakterna sjelfve böra derföre vara angelägna att åtminstone
icke genom sina egna beslut och åtgärder framkalla desamma.
Af alla dessa skäl tror jag det vara med en klok statskonst
öfverensstämmande, att ej nu bestämma sig för att ovilkorligen
inom landet uplåna 5 millioner, om ock man bör förbehålla Riksg.-  Kont:ts Fullmäktige rättigheten och möjligheten dertill, och att
man derföre, då man vill bygga jernvägar för 25 millioner, måste
bestämma det utländska länet, R. St:rs Banks blifvande andel
deri inberäknad, till 25 millioner, hvilken af flere talare föreslagna
siffra för detta lån jag för min del således också bifaller.
Hr Gripenstedt, Joh. Atig.: Då jag vid den gemensam
ma
öfverläggningen i denna fråga hade den äran att temmeligen
utförligt yttra mig, anser jag det som en skyldighet,
att nu söka vara så kort som möjligt, och jag vill derföre
också förbigå åtskilligt af hvad som här blifvit anförd t, hvilket eljest
väl kunde förtjena att uptagas till närmare skärskådande. Några
lå af de vigtigaste punkterna torde dock vara af den beskaffenhet,
att de icke böra lemnäs utan allt genmäle.
Hvad då först beträffar den inhemska uplåningen, så kunna nästan
alla de inkast, som mot densamma blifvit framstälda, sammanföras
till två hufvudanmärkningar. Man påstår nemligen, dels att
ett dylikt Statens upträdande såsom lånesökande på den inhemska
penningemarknaden nu skulle vara för våra näringar och vår penningeställning
ganska vådligt, dels att under nuv:de förleden en
sådan uplåning i allt fall, i anseende till bristande tillgång
på kapitaler, ej skulle kunna utföras. I begge dessa afseenden ber jag
dock att ytterligare få påminna om den hufvudsakliga omständighet,
hvarpå flera föregående talare redan fästat upmärksamheten, eller att
Den 15 Februari e. m.
summan, hvilken af K. M. blifvit föreslagen att uplånas inom ian*
det, successive umler 3 år, ej upgår till mera ån 3 mill. rdr, eller
1 mill. om året. Når man nu besinnar, att äfven de minsta fltiktuatiouerna
i den vanliga rörelsen och penningecirkulationen belöpa
sig till mångfaldiga gånger detta belopp — endast en mera eller
mindre gynsam skörd kan t. ex. göra en skilnad af omkring 12
å 15 mill. — så synes mig de farhågor, man af denna ani. hyser
för en skadlig rubbning i våra penuingeförh:n, icke vid närmare betraktande
hafva tillräcklig grund. Och hvad angår den förutspådda omöjligheten,
att för närvarande erhålla några medel inom landet, så bör äfven
i detta hänseende skälet till en motsatt mening sökas i den
föreslagna summans ringhet, hvilken tydligen visar, att hela åtgärden
blifvit ifrågasatt, mindre för det relativt obetydliga kapitalets
skull, än såsom inledning till ett finansielt system, hvilket, af alla
erkännes såsom godt och önskligt, och som framdeles kunde vidare
utsträckas. Flere talare före mig. synnerligast Gr. Hamilton, hafva
redan närmare utvecklat denna del af ämnet, och bland annat visat
hurusom endast och allenast den årliga tillökningen i sparbankernas
medel — säl. nybildade kapitaler, och ej sådana, som behöfde dragas
friin något annat håll — utgör mera än det belopp, hvarom nu
är tråga. Harvid må endast tilläggas, att äfven många andra kassor,
der nu en kostsam och invecklad förvaltning eger rum, befinna
sig i samma förhållande; och till hvilka högst betydliga summor allt
detta upgår, är lätt att inse, då man vet att alla kassornas samfälta
kapital utgör ej mindre än omkr. 120 mill.
Bland de skill, som vidare blifvit anförda för nödvändigheten
att öka den utländska uplåningen, förekommer äfven det påståendet
att, ifall denna uplåning inskränktes till hvad K. M. föreslagit,
skulle det kapital, som kornme att indragas i landet, vara allt för
ringa, och en kännbar vexelbrist upstå. Detta kan jag likväl för
min del ingalunda medgifva. Den vexellillgång, som Staten behöfver
förskaffa sig, måste afse, dels liqviden af återstoden på det temporära
Statslånet, eller 9 mill., dels införskrifningen af effekter till
jernv;Igs-arbelena. Man har tvistat om det belopp, som för sådant
ändamål vore erforderligt, men om äfven denna summa uptages till
något mera än jernvägsstyrelsen upgifvit, eller till 6 mill., så blir
i alla läll vexelbehofvet ej mera än 15 mill., hvilket med 2 mill.
understiger det belopp, som enl. K. Mits förslag skulle utifrån hit
indragas.
Men, invänder man. förutom de af mig nu anförda liqviderna
för Statens räkning, finnas äfven andra enskilda skulder till utlandet,
såsom t. ex. garanti-föreningens m. fl., hvilka måste betalas och
hvarigenom vexelbehofvet ökas med flera mill. I detta als. anhåller
jag likväl att klart och bestämdt få uttrycka den mening, att jag
på intet sätt hvarken såsom behörigt eller nyttigt kan erkänna anspråket,
att Staten, vid något annat tillfälle, än då alldeles utomordentliga
omständigheter kunna föranleda ett undantagsfall, skall
upträda såsom medlare för den enskilda spekulationen och affärsverksamheten.
Lika litet som jag anser rätt och lämpligt att Staten
framstår
Den 15 F»bru»rt «. ra.
SIS
framstår såsom förmyndare för rörelsen och genom lagstiftningen söker
fjettra individens frihet i detta hänseende, lika litet vill jag för
min del medgifva att Staten skall vara en financiell anstalt, på hvilken
den enskilde skall kunna kasta sina ekonomiska omsorger. I
bredd med friheten måste finnas den fulla moraliska ansvarigheten
samt skyldigheten att sörja för sig sjelf; ty omständigheternas tvång
bildar frihetens naturliga motvigt och utgör det helsosatnma korrektivet
mot dess missbruk, som icke af någon olämplig blödighet får
eftergifvas.
Hvad slutligen blifvit yttradt om olägenheterna deraf att Riksg.-  Kont., ifall den inhemska uplåningen ej skulle upgå till den summa,
som varit påräknad, nödgades fylla bristen genom tillfällig uplåning,
hvilken åtgärd förmenas vara skadlig för dess kredit, så torde äfven
denna betänklighet vara mera skenbar än verklig. Ty ehuru
för fullständighetens skull det omförmälda fallet borde vara uptaget
och bestämmelser för sådan händelse gifna, så kan det likväl
nästan med visshet antagas att den härför gifna föreskriften aldrig
skall behöfva tillämpas. Skälen härtill äro dels att Riksg.Kont.
alltid disponerar ganska betydliga tönder, som för någon tid kunna
användas, samt dessutom sjelft har kreditiv på Banken, dels att, äfven
om, mot förmodan, den inhemska uplåningen skulle helt och
hållet misslyckas, så kommer likväl den brist, som härigenom skulle
upstå i tillgångarne för jernvegsbyggnaden, icke att utgöra ens hälften
af anslaget för år 1863; men då R. St:r redan på hösten 1862
åter skola sammankomma, så inses lätt, att en lämplig anordning
i sådant fall utan svårighet hinner vidtagas.
De omdömen, sorn här blifvit yttrade ang:de de Svenska Statsobligationernas
förmenta orenlighet såsom reservfond för Banken,
och om de åtgärder, som till detta verks betryggande enligt talarens
åsigt vore nödiga, tror jag mig vid detta tillfälle ej böra uptaga till
besvarande, emedan detta ämne icke synes mig ega det direkta sammanhang
med den förevarande frågan, att detsamma nu bör göras
till föremål för öfverläggningen; men när vi med ani. af BankoUtsk:ts
Mern. N:r 17 komma att afhandla frågan om Bankovinstens
användande, skall det blifva för mig ett t.öje, att i dessa hänseenden
ingå i diskussion med den högt aktade talaren.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. v. Rosen, Adolf Eugéne: Jag får bedja om öfverse
ende
för det jag vid denna sena timma, och då så mycket i detta
ämne blifvit ordadt, förlänger diskussionen, men jag hoppas att R.
o. Åd. skall göra mig den rättvisan medgifva, att med det nära
förhållande, i hvilket jag står till frågan eller till jervägarne, jag vid
denna Riksdag ingalunda pröfvat Ståndets tålamod, enär jag icke
ännu en enda gång yttrat mig i ämnet. Men då denna tystnad
gifvit anledning till den frågan af mina vänner, om jag förändrat
åsigter, så får jag, till undgående af denna tolkning af min tystnad,
härmedelst högtidligt förklara, att mina åsigter äro fullkomligt deH.
III. 33
1) »ii 15 'Febrti ari e. m.
samilia, sorn dem jag yttrade, då lor några år sedan det blef första
gången beslutadt, att Staten skuHe öfvertaga byggandet af jernbanorna.
Nu som då, är det min öfvertygelse, att det varit vida
bättre, om Staten lemnat deras byggande åt enskilt» bolag, understödjande
desamma genom passande garantier eller på annat lämpligt
satt.
Jag tänker nu, som jag yttrade mig då, att det var inkoustitutionelt
att öfverlemna denna riksvigtiga sak i en enda persons
händer utan alla kontroller, och i mili tro, att jag icke alldeles halt orätt
i denna åsigt, stvrkes jag, då jag funnit att R. St:rs .Revisorer tvenne
gånger hafva gjort anmärkningar vid förhållandet. Jag är förvissad
nu som då, att denna anordning skulle öpna dörren till mångfaldig
mannamån, samt att anläggningarne blifva långt dyrare än de bort
blifva, om nödiga kontroller existerat; oell jag är öfvertygad att
sanningen af detta förmenande skall snart blifva påtaglig. Detta
nämner jag bland annat äfven med ani. af en ledamots framställning
om, att man bort taga materielen inom Sverige och icke från
utlandet, och jag är öfvertygad att, örn en riktig järnvägsstyrelse
funnits, eller behöriga kontroller existerat, så hade äfven så skett.
Innan ett enda spadtag togs, yttrade jag mina åsigter, mina
farhågor i detta vigtiga ämne, och redan den 14 Januari 1855, vill
jag minnas, upmanade jag den person, som bardet obegränsade bestämmandet
öfver jernvägsbyggnaderne, att moget öfverväga för handen
varande förhållanden, samt så ordna att vi finge vid statens banor
en materiel, som passade för vår lokalitet och som kunde tillverkas
inom fäderneslandet. Jag är moraliskt öfvertygad, att, om
man velat och gifvit sig tid med att moget undersöka frågan, skulle
det hafva varit möjligt att erhålla en stor del af materielen af inhemsk
tillverkning, och flera millioner skulle på detta sättet hafva
slädnät i landet, som nu gått till utlandet, och ökat vår skuld utan att
öka vårt rörelsekapital. Mili öfvertygelse är ock att vi på det sättet
erhållit en materiel, som bättre passat för vårt land och vära lokaliteter
än den vi fått, ty hvarje land har sitt eget skaplynne, sina
egna förhållanden, såväl i sitt försvar och sina kornmunikationsanstalter,
sorn, snart sagdt, allt annat, från hvilket man icke får aflägsna
sig, om man icke vill löpa faran af att få betala för mycket, eller
hvad Benjamin Franklin brukade benämna — att betala sin visselpipa
för dyrt. Genomträngd af denna öfvertygelse proponerade
jag på förra Riksdagen, att R. St:r skulle bevilja ett lån af 600,000
rdr på billiga vilkor åt den eller dem, som kunde bevisa sig vilja
och förmå tillverka materielen här i landet, men denna proposition
förkastades af StatsUtskit. Jag ber emedlertid att härvid få fästa
R. o. Aids uppmärksamhet derpå, att jag ingalunda, genom hvad
jag sagt, velat klandra den materiel vi fått på Statens jernvägar,
tvertom, jag förklarar att den är god, mycket god per se och gör
den mycket skickliga Svenske ingeniör, som ritat och upgjort densamma,
Hr Theoder Stieler, all möjlig heder, men jag tror, det oaktadt, att
om man närmare begrundat saken, hade vi icke allenast fått en helt
annan materiel, utan äfven andra dimensioner samt många andra förändringar
å Statens jernbanor, hvilket åter skulle hafva medfört helt
I)t>n 15 Februari e. in.
515
amira resultater. Hr Stieler har utmärkt väl utfört det updrag, han
haft, nemi. att producera en materiel, liknande den bästa Engelska,
och jag beklagar, att denna materiel icke blifvit bättre vårdad enligt
de af Hr Stieler gillia instruktioner, äfvensom att i allmänhet
man lemnat så litet inflytande åt honom vid jernvägarnes byggande
och icke ens ännu gifvit honom anställning på stat vid dem. Jag
yttrade, att vi måhända fått helt andra dimensioner å våra statsba
lior, om man gifvit sig tid att närmare studera alla förhållanden
såväl i hemmet som utlandet; jag styrkes äfven i denna åsigt genom
upgifter i en bok, beskrifvande de Tyska jernvägarne, hvilken
i dag kommit mig tillhanda. Deri heskrifves nemi. en bana sträckande
sig från Budweis till Gmunden och vidare i längd af 25
Tyska mil. igenom en mycket svår och kouperad ferain, med skarpa
krökningar oell starka stigningar.
Spårvidden å denna bana är endast 3 fot 6 tum och med skenor
af endast 12 skålpunds vigt pr fot. Att trafiken å denna bana
icke var liten, kan finnas, då jag nämner, att 14 lokomotiver användas
å densamma, och att 1855 ä.979,600 personer beloro den,
jemte det 1,940,922 centner gods fraktades derpå, och detta med
endast tvenne dubbla tåg orri dagen. Dä man betänker att man
på flera Tyska banor, med enkelt spår, har 24 trainer om dagen,
finnér man lätt, art på denna bana skulle utan svårighet kunna
bedrifvas en långt större rörelse, än den vi kunna på många år
motse i Sverige. Denna bana kostar knappt hälften af de billigaste
banorna med större dimension, men renderar också en ganska
vacker nettoprofit. En annan bana af lika dimension, den mellan
Antwerpen och Gent, som jag sjelf befarit, har äfven lemnat de
bästa resultater; den är cirka 5 Svenska mil lång. Ar 1851 fraktades
på densamma 270,000 passagerare och 25,980 tons gods.
— Inkomsterna derå voro 490.535 trancs.
Hade man gifvit sig tid att undersöka moget denna sak, så
tror jag, man kommit till det resultatet, att sådane banor hade
tills vidare varit dem, raan bordt bygga i Sverige.
Jag tager mig äfven friheten påyrka, att, så vidt möjligt är,
bör materieieu tillverkas i Sverige, samt detta t. o. m. göras till
ett vilkor för ytterligare medels anslående.
I hufvudsakeu eller frågan om sjelfva anslagssumman förenar
jag mig med dem, som yrka propos. på 25 millA.
Starka rop på propos. hördes ånyo.
Gr. Liljencrants: Jag har blifvit upfordrad att begära ordet,
med ani. af tvenne talares yttrande, hvilka förklarat att i mia.
framställning förefunnits anspeglingar, hvarmed de äro missnöjde.
Jag ber att få nämna, att jag aldrig med ett enda ord yttrat mig
om reservationen eller reservanterna, samt att jag pastatt, pastar
och vidblifver min mening, att. då vid det allmänna sammanträdet
påpekades otillräckligheten af ett lån på 25 mill., jag således ej
gjort något misstag i min framställning. För att nu öfvergå till
hufvudsakeu, tillåter jag mig att fästa upmärksamheteu derpå, att
616
O en 15 Februari e. m.
utsk:s Betänk., sådant det nu ar affattadt, visserligen kan anses
innebära en ofullständighet i så måtto, att då man allmänt tyckes
vara ense om att anslå 25 mill. till jernvägsbyggnaderna, Utsk. ej
tillstyrker mera än 20. Orsaken härtill var väl den, att, då Ständerna
ålade Utsk:t att inkomma med förslag i ämnet, Utsk:t ville,
så vidt möjligt var, (öija K. M:ts propos. vid afgifvande af sitt
yttrande.
För min del får jag, eftersom mina åsigter helt och hållet öfverensstämma
med StatsUtsk:8 förslag, anhålla om propos. på bifall
till Utslcts Betänk, i sin helhet.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: Då diskussionen
under så många timmar fortgått, kan det ej förundra mig att K.
o. Ad. yrkar propos. i ämnet; och anser jag mig derföre böra på
förhand nämna att jag blott några få minuter vill taga R. o. Ad:s
tid i anspråk. Jag har egentligen begärt ordet för att fästa upmärksamheten
på ett förhållande, som ej af någon blifvit påpekadt;
men i förbigående tager jag mig friheten att först besvara några
nu gjorda anm:r. Man har nemi. upgifvit såsom skäl, hvarför
man yrkat lån pn 35 milhr, att man i så fall ej vid nästa Riksdag
skulle behöfva göra något vidare lån. Om man upgifvit någon
garanti derför, att så sker, skulle jag vara den förste att tillstyrka
denna summa; men som man ej upgifvit någon sådan garanti, och
min öfvertygelse är att, om dessa 35 milhr nu uptagas, ändock
vid nästa Riksdag fråga om nya lån upstår, har jag ej ansett mig
böra fästa afs:de vid det upgilna skälet.
En talare har sagt att 10 milhr af detta lån, hvilka borde
blifva liggande till nästa Riksdag, sannolikt skulle, i händelse lånet
beviljades, användas på andra ändamål. Häremot han blifvit inviindt
att en sådan tanke aldrig inom StatsUtsk:t blifvit yttrad af
någon ledamot; men att farhåga i detta hänseende verkligen inom
Utsk:t varit rådande, synes af följande i Betäuk:t förekommande
yttrande: »för öfrigt saknas icke ani. befara, att den del af det nu
föreslagna högre lånebeloppet, sora först under tiden mellan nästa
och derpåföljande Riksdag skulle behöfva användas för det dermed
egentligen afsedda ändamål, eller Statens jernvägsbyggnader, i behofvets
stund, ej skulle finnas att tillgå för detta ändamål, derest
samma medel, på sätt jemväl föreslagits, under mellantiden blifvit
i låneväg inom landet utspridda eller derunder till större eller
mindre del användts för något annat föremål».
Men för att nu återkomma till det, hvarför jag egentligen
begärde ordet, ber jag att få fästa upmärksamheten på ett ganska
eget förhållande. I allmänhet göres nemi. opposition mot Regeringen,
derlöre att den begär för stort anslag, och då gäller det ofta
blott ett eller annat tusen rdr; i dag deremot har oppositionen
antagit en motsatt riktning; ty den riktas mot Regeringen derföre
att den ej begär ett högre belopp; och här är ändock ej fråga om
ett eller annat tusental, utan om 15 milhr.
Långt ifrån att anse Regeringens ledamöter förtjente af något
klander i nämnde afs;de, anser jag det vara min pligt att ut
-
I* e n 15 Feb r u ari e. m.
517
tala min erkänsla mot Regeringen för dess sätt att gå tillväga.
Efter wmin åsigt hafva Gr:ue Liljencratits^och Hamilton- pä det
tydligaste ådagalagt, att ett inhemskt fondsystem mycket väl här
i landet kan tillvägabringas; och då här af StatsRådet Gripenstedt
och Gr. Hamilton blifvit bevisadt, att behof ingalunda förefinnes
att uptaga större utländskt lån, än K. M. föreslagit, är min åsigt
att natiouen bör vara Regeringens ledamöter erkänsam för det
sätt, hvarpå de i denna fråga upträdt. Genom bifall till den Kongl.
Proposm lemuas derföre ett förtroende-votum åt Regeringens ledamöter;
och jag tror att de i hög grad gjort sig förtjente deraf.
I ani. af hvad jag nu yttrat, får jag anhålla om propos. på
bifall till K. M:s nåd. Propos. och StatsUtskits Betänk.
Sedan öfverläggningen nu förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Grin o. Landtm., att i afside å den nu förevide punkten blifvit
yrkadt, af Gr. Liljencrants jemte flere ledamöter, att Utskits, i öfverensstämmelse
med K. M:s Propos. gjorda förslag måtte bifallas;
af Hr Tornerhjelm afslag å Utskits förslag samt lånesummans bestämmande
till 35 millir rdr rint, i enlighet med Hr Bildts reservation;
af Hr von Koch bifall till förslaget med den förändring,
att ordet »Tjugu» utbyttes emot ordet »Tjugufem», uti hvilket yrkande
åtskillige talare instämt och ibland dem Gr. af Ugglas, som
derjemte föreslagit, att de i början af Utskits hemställan förekommande
orden: »på sätt K. M. i nåder föreslagit» skulle utgå, äfvensom
Gr. von Rosen, hvilken derförutan anhållit om införandet
af det tillägg, att Staten skulle vara förbunden att från inhemska
tillverkare uphandia den för jernvägsbyggnaderne erforderlige materiel;
samt af Frih. Stjernstedt, att förslaget skulle till Utskit
återremitteras.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Stjernstedt.- Jag afstår från mitt yrkande på återremiss
och förenar mig med dem, som yrka bifall till Utskits
Betänk., endast med den ändring att summan bestämmes till 25 i
st. f. 20 millir.
H. Exc. Hr Grin o. Landtm, yttrade vidare, att Hr Lefrén
bade under öfverläggningen framställt det särskildta yrkande, att
för de 6 millir rdr rmt Bankovinstmedel, sorn RiksBanken kunde
komma att till Statsverket för jernvägsbyggnadernes fortsättande
aflemna, Banken skulle erhålla ersättning utaf det ifrågavide utländska
Statslånet sålunda, att Banken finge emottaga ett motsvarande
belopp vexlar, men ej Svenska statsobligationer; i afside
hvarå H. Exc. nu finge tillkännagifva, att som Hr Lefréus yrkande
afsåge sättet för Bankovinstens användande, men denna fråga nu ej
vore föremål för öfverläggning, utan först förekomma uti BankoUtskits,
på R. o. Adis bord hvilande Utlåt. Nio 17, H. Exc. ansåg
sig ej f. n. kunna framställa propos. på berörde yrkande; och
stöde det naturligtvis Hr Lefrén öppet, att då BankoUtskits förenämnde
Utlåt, komma att af Ståndet pröfvas, framställa det för
-
518
Den 15 Februari e. m.
slag till Bankovinstens användande och vilkoren derför, som Hr
Lefrén funne lämpligast.
Hr Lefrén: Sedan Hr Gr:n o. Landtm, behagat förklara
att frågan står öppen till diskussion, då BankoUtsk:ts Betiink.
N:o 17 kommer att handläggas, afstår jag från min begäran.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till StatsUtsk:ts
uti förev:de 3:dje punkt gjorda förslag, dervid svarades starka ja,
blandade med särdeles mångå nej; och förklarade H. Exc. sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Flere ledamöter hördes påyrka votering, hvarjemte anmälde sig
och yttrade '
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Hå jag yrkat propos. på 35
milhr, men flere talare föreslagit 25 roilhr, och dessutom Borgare8t:t
antagit sistnämnde summa, får jag afstå från mitt yrkande på
35 milhr och förenar mig med dem, sorn önska 25.
Frih. Hamilton, Hugo: På de skäl, Hr Tornerhjelm anfört,
afstår jag från att yrka propos. på 35 milhr.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.
Den, sorn bifaller StatsUtsk:ts uti 3:dje punkten af Utlåt:t
N:o 51 framställda förslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. nämnde förslag med de förändringar,
att de i början deraf förekommande orden: »på sätt K.
M. i nåder föreslagit» uteslutas, samt ordet: »Tjugu» utbytes emot
ordet: »Tjugufem»,
Vid voteringens slut befunnes rösterna hafva utfallit: sålunda:
Ja — 79.
Nej — 125.
Erih. Åkerhje) m, Johan Carl: Sbm det är kändt att
PresteSt:t beslutat en uplåning af 20 milhr, BorgareSt,:t bestämt
sig för 25 milhr och R. o. Ad. nu beslutat denna sednare summa,
så tager jag mig friheten hemställa, huruvida R. o. Ad. ej skulle
vilja inbjuda PresteStd att förena sig i samma: beslut, sorn R. o.
Ad. och BorgareSt:t, pä det att denna lånefråga ej måtte blifva
föremål för afgörande i förstärkt StatsUtsk.; oeh anhåller jag att
Hr Gr:n o. Landtm, behagade framställa propos. på denna min
hemställan om inbjudnings aflåtande till Högv. PresteSt:t.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då jag ej deltagit i
den töreg:de diskussionen, men ej heller vill anses hafva bidragit
till det beslut, sorn blifvit, fattadt, får jag tili prot;t anmäla mig
såsom reservant.
Den 15 Februari e. m.
519
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, förmälte. att Frih. Åkerhjelm
hade föreslagit, det R. o. Ad. skulle inbjuda H. PresteSt:t att
lorena sig uti R. o. Ad:s nyss fattade beslut om lånesummans bestämmande
till 25 mill. rdr rmt, hvilket belopp, enl. hvad å enskild
viig inhämtats, BorgareSt:t jemväl antagit; och hemställde H. Exc.,
huruvida R. o. Ad. behagade till detta förslag lemna bilall.
Härvid svarades många ja jemte några nej; och förklarades ja
haft öfvervigten.
4:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Utskits näst derefter följande yttrande, i atil. af K. M:s framställningar
ronde den s. k. Statsiånefondens förvaltning m. m.
Lades till handlingarne.
5:te punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof; Jag skulle blott anhålla
att få uplysning af någon af StatsUtsk:ts ledamöter, huruvida
man ej genom detta beslut inträder på ett gebit, som egentligen
tillhör BankoUtskrts förvaltning. Det har visserligen radan förut
blifvit afgjordt, att förluster på lånerörelsen skola af statsverket ersättas,
men huruvida det deraf måste följa att möjligen upkomraande
vinst skall fråntagas Banken och tillställas Riksg.Kont., är ej, så
vidt jag af Betänka kunnat göra mig reda för förhållandet, tydligt
och klart.
Hr Bildt: Egentligen kunde denna punkt vara obehöflig,
emedan Rikets sednast församlade Ständer beslöto att R. St:rs
Bauk skall af Riksg.Kont. hållas skadeslös för de förluster, som i
ani. af det temporära statslånet och dess användande för dermed
afsedt ändamål kunna för Banken upkomma. Vidare uttalades
inom StatsUtskd den åsigt, som här i Betänka är framställd, att
om någon förlust upkommer, den skall drabba Riksg.Kont.; ty enl.
K. M;s Propos., hvilken StatsUtsk:t tillstyrkt och Ståndet bifallit,
skulle af det utom Riket uplagna nya jernvägslånet ett belopp af
9 milla, utgörande återstoden af det vid sista Riksdagen uptagna
statslånet, användas till återbetalande af denna summa, och ett
deremot svarande belopp utaf den s. k. statsiånefondens behållning
anvisas såsom tillgång för bedrifvandet af Statens jern vägsbyggnader.
Då nu förlusten skall drabba Riksg.Kont., har Utsk:t, i enlighet
med K. M:s Propos., tillstyrkt att den möjliga vinsten skall
tillfalla samma verk, så att någon minskning i det belopp, som för
jernvägsarbetena derifrån påräknas, icke kommer att ega rum.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef Utsk:ts uti förevrde punkt gjorda tillstyrkan bifallen.
52 0
Oan 15 Fefirnarf rr. ro.
6:te punktet».
Hr Mannerskantz, Carl Axel: För min del förstär jag
icke, huru It. o. Ad. — om denna 6:te punkten blir antagen med
samma ordalydelse, som den i StatsUtsk:t har fått, — sedan skall
kunna Catta något beslut ang:de R. St:rs Banks deltagande i det
nyss beslutade utländska jernvägslånet, på siitt af K. M:t blifvit
föreslaget och af BaukoUtsk:t i dess Betänk. N:o 17 är tillstyrkt.
Möjligen kan någon af Hrr ledamöter i StatsUtsk:t mera nöjaktigt
förklara meningen, men, så vidt jag kan fatta den ifrågavtde punktens
ordalydelse, skulle det blifva åt Hrr Fullm. i RiksgäldsKontoret
öfverlemnadt, att, med iakttagande blott af hvad B. St. föreskrifva
ang:de lånets belopp och derför utgifna obligationers beskaffenhet,
kunna få upgöra om lånets afslutande, på sätt de sjelfva
funne lämpligast och ändamålsenligast, möjligen för en del af
lånet med någon auktoritet i lt. St:rs Bank, som kunde blifva bemyndigad
att derom afslula, men lika så gerna, för hela lånet,
med hvilken annan in- eller utländsk Bank eller Bankir som helst,
utan att R. St:rs Bauk korame att deri deltaga.
I öfrigt förefaller mig anmärkningsvärd!, att bland de många
momenter, som tillhöra denna punkt, dock saknas ett uttryckligt
berättigande för Hrr RiksgäldsFnllmtge, att efter eget bepröfvande
af RiksgäldsKontorets behof och öfriga förhanden varande förhållanden
kunna med långifvaren öfverenskomma om den eller de tider,
då större eller mindre delar af det kontraherade lånet skulle af
honom utbetalas. I min tanke är det aldeles icke hvarken nödvändigt
eller nyttigt, att hela lånet nu under första året på en gång till landet
indrages, utan borde alltid någon del deraf kunna reserveras till
indragning först under en sednare tidpunkt. Och jag skulle derföre
anse lämpligt att ett stadgande infördes, hvarigenom RiksgäldsKontorets
Fullm:ge, äfven i afs:de på tiden för lånets indragning,
korame att erhålla full frihet att handla efter omständigheterna.
Hr Bildt: Hvad den förklaring beträffar, som Hr Manner
skantz
önskar af någon utaf StatsUtsk:ts ledamöter, ang. lörsta
mom. af ifrågav:de punkt, får jag förklara, att jag verkligen är af
samma tanke som lian, att R. St:rs Bank härigenom blir skiljd
från deltagande i lånebestämmelserna.
Det är tiden för lånets utbetalande till R. St., som Hr Mannerskantz
anser böra utsättas; detta sker alltid, ty man vet att
vid låns upgörande åtager sig alltid bankiren, att på vissa bestämda tider
inbetala beloppet, men har alltid förbehållit sig att på förhand
utbekomma räntan. Detta kommer sig deraf att denne bankir ej
vill behålla dessa obligationer och har gjort upp med andra hus,
som han har under sig, att dessa på vissa bestämda tider skola
inbetala vissa portioner af det lån, hvarom han kontrahera!.
Nu beror det på kursen och andra omständigheter, när lånet
skal! uptagas, och derför har denna rättighet att begagna sig af
gynsamma konjunkturer blifvit updragen åt Fullm. i RiksgäldsKontoret.
Den 15 Februari e. m.
521
Jag tror att den första punkten, som Hr Mannerskantz upläste,
innehåller att Fullm. i RiksgäldsKontoret kunna uptaga hela
lånet, utan att Banken derom behöfver höras. I StatsUtsk. yttrades
att, då BankoUtsk:s Betänk, borde inkomma till R. St. samtidigt
med denna frågas afgörande, var det påtagligt att någon tidsskilnad
ej kunde upstå.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Under den föregtde
diskussionen hafva några talare yttrat att, derest lånet skulle höjas
till 25 millioner, det alltid skulle göras afs. på hvad tillgång, Banken
kunde lemna och att lånet skulle i förhållande dertill minskas.
Jag förmodar således, att de Hrr, som på detta sätt yttrat sig under
diskussionen, äfven på förhand gjort sig reda för huru denna
tanke skall kunna öfvergå till handling och grundlägga ett beslut,
och jag beklagar derföre att icke någon af dem nu svnes vara tillstädes
för att vidale utveckla denna fråga. Då jag ej hört någon
enda talare hafva föreslagit något med afs. häruppå, må det tillåtas
mig, att, ehuru oförberedd och ehuru jag ej deltagit i det af
R. o. Ad. nyss fattade beslut, föreslå ett tilllägg, hvarigenom jag
tror att ändamålet skulle kunna vinnas. Jag tror nemi. att det
fattade beslutet ej lägger hinder i vägen för R. St. att sjelfva besluta
till huru stor del R. St. vilja låta Banken såsom delegare i
länet ingå. Om således ett nytt moment under litt. g. tillädes af
ungefärligen det innehåll: att på serskildt beslut af R. St. kommer
att bero, huruvida eller för hvad belopp R. St:rs Bank skall i lånet
deltaga, — så vore Bankens rätt reserverad och Fullimge i RiksgäldsKontoret
befriade från olägenheten att tyda ett obestämdt
beslut.
Hr Mannerskantz: Det af Gr. Mörner föreslagna tillägget
tror jag ej vara tillfyllestgörande, utan lår jag hemställa, om det
icke skulie vara bättre att återremittera åtminstone C punkten mom.
a, emedan jag förmodar att, då punkten en gång blifvit föredragen,
den ej kan hvila tills BankoUtsk:s förslag ang. bankovinstens
användande blifvit diskuteradt, hvaremot man genom återremissen
vinner tid att kunna fatta beslut om BankoUtsk:s Betänk., innan
man behöfver afgöra den nu föredragna punkten i StatsUtsk:»
Betänkande.
Frih. Åkerhjelm: Då i StatsUtsk. denna punkt behandla
des,
ansåg jag och anser ännu, det Banken mäste underkasta sig
samma vilkor, som den-andre blifvande långifvaren. Hvad åter beträffar
det föreslagna tillägget till ifrågav:de punkt, tror jag för
min del, att det är öfverflödigt, enär redan nu på R. St:rs bord
hvilar BankoUtsk:s förslag rörande bankovinstens användande till
deltagande i lånet. Om nu R. o. Ad. bifaller detta Betänk., ligger
väl intet hinder i vägen, att sedermera, när R. o. Ad. fattar sitt
beslut ang. bankovinstens användande, då bestämma hvad som bör
med ani. deraf tillgöra»; nu deremot anser jag det vara olämpligt
att behandla denna nu väckta fråga, hvarföre jag anser den
föredragna punkten gerna kunna bifallas.
522
I>en 15 Februart e. m.
Gr. Liljencrants: Det är möjligt att så är, som den siste
värde talaren yttrat, att det nemi. står Ståndet öppet att, när
Bank,oUtsk:ts på bordet b vilande Betänk, förekommer, bestämma
huruvida Banken bör ingå såsom delegare vid det utländska lånets
uptagande, men för mig och flere talare, som förut yttrat sig, liar
det förefallit så, som, om detta mom. antoges, uet berodde på
Fullm. att utestänga Banken från en sådan delaktighet.
Det är vidare visserligen i sin ordning att Banken får lof underkasta
sig samma vilkor, som blifva bestämda för ifrågakomne lån,
men för att undanrödja ett resultat, som möjligen kunde upkomma
genom att nu fatta ett bindande beslut, anser jag enklast att återremittera
frågan och får derför vördsamt derom anhålla.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet för att yrka återremiss på
hela punkten; och har derför ett ytterligare skäl i det afvikande
beslut, PresteSt. fattat i denna nu föredragna och följande 8:de
punkt, hvilken sednare PresteSt. borttagit och hänfört tili 6:te
punkten mom. a.
Jag tror ej att man skall förlora i tid, om man återremitterar
Irågan, hvarföre jag får anhålla att så sker.
Gr. Mörner: Det var med afs. på den brådska, hvilken
jag hörde upgifvas skulle vara nödvändig vid detta ärendes afgörande,
som jag tog mig friheten föreslå ett tillägg till den nu föredragna
punkten; men nu, då flere talare yrkat återremiss af denna
punkt, förenar jag mig med dem i denna begäran.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm., att bifall till Utsk:s förslag blifvit af Frih. Åkerhjelm
yrkad t, men att flere andra ledamöter gjort aumärku. emot förslaget
och på grund deraf anhållit om detsammas återremitterande.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Liljencrants: Jag begärde visserligen blott återremiss
på den under mom. a antydda del af detta moment, men jag för
enar
mig med Hr Bildt i återremiss af hela punkten.
Sedan härefter propos. å bifall till Utsk:s förslag blifvit barnstöld
och besvarad med många nej jemte ett eller annat ja, gjordes
propos. på förslagets återremitterande och, då dervid svarades ja
tillika med ett eller annat tiej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Då nu förekom Utsk:s näst efter G:te punkten följande yttrande
rörande Fullmäktiges i KiksgäldsKontoret underrättande om de
beslut och stadgauden i afs. å sättet för den ifrågavide uplåningens
verkställande, som af R„ St. blifva meddelade, m. m., anmälde
sig och yttrade
Hr Bildt: Jag får anhålla att detta stycke jemte 6:te punkten,
till hvilken det endast utgör ett tillägg, måtte blifva återremitteradt.
Uppå härefter gjord propos. blef Utsk:s förev:de yttrande, såsom
egande sammanhang med; 6:te punkten, jemväl återremitteradt.
Den lä Februari e. m.
523
7:de punkten.
Utsk:ts förslag bifölls.
8:<le och sista punkten.
Hr Bildt: Enligt mig meddelad enskild underrättelse, liar
PresteSt. afslagit liela 8:de punkten och hänvisat till mom. a, fete
punkten. Detta morn., som nyss blifvit återremitterad!, innehåller,
att Fullmrge i RiksgnldsKontoret ega att uptaga lån på sätt Fullrmge
finna lämpligast oell ändamålsenligast för beredande af de för Svenska
Staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor.
Denna 1111 föredragna punkten innehåller föreskrifter för Fullm.
i KiksgäldsIContoret att utse deputerade för lånetransaktionernas afslutande;
och då den har så nära sammanhang med den 6:te, torde
vara skäl, att denna äfven återremitteras.
Etter först framstäld propos. å bifall till Utsk:s förslag, dervid
svarades nej, gjordes propos. å förslagets återremitterande och blef
med ja besvarad.
Föredrogs ett från Hederv. BondeStåndet ankommet prot.utdrag
N:o 211, innefattande inbjudning till MedStånden att förena sig
uti BondeStåndets vid behandlingen af Irsta punkten uti StatsUtsk:s
Betänk. N:o 51 fattade beslut, att afgiften för bränvinsförsäljning
så väl å landet, sorn, i st.äderne
för att användas till Statens jernvägsbyggnader.
Begärdes på bordet
Gr. Taube, Henning Adolf, anförde skriftligen:
Då bolaget, som bildat sig för anläggande af en jernvägsförbindelse
emellan Stockholm och Upsala, uti den af K. M:t vid
sednaste Riksmöte nådigst föreslagna riktning, hos R. St., genom
af mig i ämnet framstäld motion, begärt räntegarauti endast för
att möjliggöra låns uptagande, och således kunna företaget fullborda*
— äfven derest aktieteckningen ej skulle upgå till hela anläggningskostnaden,
— men det nu tvekes visa sig, att alla för
Staten disponibla medel möjligen blifva behöfliga för andra ändamål,
och således hinder torde möta att anslå medel till räntans utgående
under byggnadsåren; så har styrelsen och delegerade uti
nämnde bolag beslutat, att det nu skulle begäras att den äskade
räntegarantien först tager sin början då jernvägen blifvit till hela
dess längd för trafiken öpnad, men då bestämmas till 4 proc. på så väl
anläggningskostnaden, som den derå under byggnadsåren erforderliga
räntan.
Med full förtröstan, det hvar och en skall finna, att detta bolags
hela sträfvande endast är att af Staten kunna erhålla ett bistånd,
som, utan att medföra för Staten sannolik risk, gör att det
med bolagets bildande afsedda- ändamålet måtte vinnas, får jag
nu vördsamligen göra det tillägg uti den af mig i denna fråga väckta
motion:
521
Den 18 Feb ru art 1. m.
att bolaget måtte tillförsäkras fyra (4) procents årlig
räntegaranti å 5,500,000 Edr Rmt, hvilken garanti
dock ej vidtager förr än banan blifvit till hela dess
längd för trafiken öpnad, som bör ske sednast inom
4:de året från den dag, banans byggande påbörjas.
Detta mitt nu afgifna yttrande får jag vöidsamt anhålla måtte,
såsom tillhörande den af mig i frågan väckta motion, få till Vällofl.
StatsUtsk:t öfverlemnas.
Remitterades till StatsUtsk:t, dit Gr. Taubes ifrågav:de motion
förut blifvit öfverlemnad.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. V* 12 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 18 Februari 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för den 15 dennes samt pleniprotokoliet
för den 4 sistl. Januari.
Frih. Raab, Carl Adam: Då jag af sjukdom var förhin
drad
att öfvervara R. o. Ad:s sista plenum, vid hvilket tillfälle beslut
fattades om ett utrikes lån på 25 mill. för fortsättande af
jernvägsarbetet i vårt land, har jag, enär mina åsigter uti förevarande
fall icke äro uti öfverenstämmelse med nämnde beslut, härmedelst
velat anhålla, att, på grund af 57 § R.O., få upläsa min reservation
uti detta ämne.
Då Frih. Raab härefter började upläsa en skriftlig reservation emot
R. o. Ad:s beslut i frågan om ett utländskt statslåns uptagande, afbröts
han utaf H. Exe. Hr Gr. o. Landtm., som yttrade, att då
Frih. Raab, enligt egen upgift, icke varit närvarande vid det tillfälle,
då Ståndet fattade det förenämnda beslutet, vore Frih. Raab,
till följd af stadgandet i 20 § R.O., oberättigad att derå tala, utan
egde endast att, på sätt nämnde § medgifver, få i protokollet anmärkt,
att han varit frånvarande och i beslutet ej deltagit.
Den 18 Februari f. m.
Frih. Raab: Vid sådant förhållande återstår mig endast att
till protokollet anföra min reservation mot det fattade beslutet.
Anmäldes och bordlädes Allmänna Besvärs- och Ekon.Utsk:ts
Betiinkanden:
N:o 29, i ani. af väckte motioner om att antingen användande
af kroppslig aga vid undervisningen i de allmänna skolorna måtte alldeles
förbjudas, eller ock att till § 53 af nu gällande Kongl. Stadga
för Elementarläroverken i Riket en särskild straffbestämmelse må
tilläggas för lärare, som sådan aga obehörigen utdelar; och
N:o 30, i ani. af väckt motion om ändring i sättet för beräkning
af stämmo-böter.
Föredrogs Hederv. BondeStåndets den 15 dennes bordlagda
prot.utdr. N:o 211, med inbjudning till MedStånden att instämma
uti BondeStåndets, vid föredragning af l:sta punkten i StatsUtsk.-ts
Betänk. N:o 51. fattade beslut, att bränvinsförsäljningsafgiften så
vali städerne som på landet skulle ingå till Riksg.Kont., för att användas
till Statens jernvägsbyggnader.
Efter tillkännagifvande att, i sfs. å ofvanberörde del af StatsUtsk:ts
förenämnde Betänk., R. o. Ad. samt Preste- och BorgareStånden
fattat sammanstämmande beslut, hvilket sål. vore R. St:rs,
yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, att han, vid sådant förhållande,
ej kunde, i anledn. af den ifrågav:de inbjudningen, framställa någon
annan propos., än att prot.utdr. skulle läggas till bandlingarne;
hvarefter en sådan propos. gjordes och med ja besvarades.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:ts den 8 och 11 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 53, i ani. af väckt fråga om understöd af allmänna medel
åt Professoren m. m. Johan Hedenborg.
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig: Professor He
denborgs
förtjenster hafva af StatsUtsk:t blifvit på ett så fullständigt
sätt framhållne att det är öfverflödigt för mig att här yttra
något om de mångåriga, nitiska vstenskapliga forskningar, hvarmed
denne nu åldrige man gagnat och hedrat sitt fädernesland. Jag vill
endast, till stöd för hvad StatsUtsk:t nu föreslagit, tillägga några
ord ora den verkligen ytterst hårda behandling, för hvilken Professor
Hedenborg vid ett tillfälle af skeppsbrott varit utsatt. Omständigheterna
vid detta skeppsbrott voro sådana att K. M:ts regering funnit
sig befogad att tili den Turkiska regeringen framställa anspråk
på ersättning för den af Hedenborg vid detta tillfälle litine förlust.
Eu del af dessa förluster och de ömmaste voro af den beskaffenhet
att de icke af någon regering kunna ersättas, emedan han dervid förlorade
frukten af mångåriga vetenskapliga mödor; men derjemte var
förloppet af skeppsbrottet sådant, att med skäl kunde misstänkas att
icke allenast olyckan dertill var vållande. Härförutan blef Profesor
Hedenborg jemte andra Kristna, som befunno sig ombord på det
Den 18 Februari f, m.
Turkiska ångfartyget, blottställa for én så omensklig; behandling, att man
äfven för (letia fall kunde kräfva ersättning. De beröfvades allt,
äfven sina kläder och med yttersta möda kunde de rädda sina
personer. Då de sedermera blefvo på ett annat Turkiskt ångfartyg
uptagne, skedde detta till ett öfverdrifvet pris. De Hugo der betala
de förnödenheter, sorn för dem voro af oundvikligt behof, med
allt hvad de för tillfället kunnat rädda. Till och med en dryck
vatten måste af deni köpas för flere piaster. K. Mits beskickning
i Konstantinopel har lör dea skull, på sätt jag förut nämnt, erhållit
updrag att göra allvarliga föreställningar om ersättning; mea
det är kändt, att anspråk uti denna rigtning beklagligen sällan
vinna någon framgång. Dels är Turkiska regeringen i allmänhet icke
benägen att lyssna till sådana anspråk, dels äro dess finanser uti
närvarande tid uti det skick, att äfven en ringa summa icke utan
svårighet utbetalas. Jag mäste sål. med särdeles ledsnad förklara,
att, enligt de underrättelser, hvilka inkommit till regeringen från
nämnde beskickning, föga utsigt finnes att kunna på den hittills försökta
väg bereda Professor Hedenborg någon, äfven den billigaste
ersättning.
På dessa grunder och de skäl i öfrigt, hvilka blifvit af Utskottet
framstapla, vägar jag tillstyrka bifall till det nu föredragna
Utlåtandet.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller att få biträda den af
H. Exc. StatsMinistern för Utrikes ärendena förordade mening rörande
bifall till StatsUtskits förevarande Utlåt.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef, uppå framstäld propos.,
Utlåtandet bifallet.
Vidare föredrogos och bilöllos StatsUtskits nedannämude den 8
och 1 1 dennes bordlagde U t lat: n, nemi.:
N:o 54, i anleda, af väckt fråga om ersättning från Statsverket
till aflidne Skeppstimmermannen J. L. Hedströms arfvingar för
kontanta medel, dem Hedström i lifstiden öfverlemnat till Chefen å
den sedermera förolyckade korvetten Carlskrona;
N:o 55, i anledn. af väckt motion ang:de förvandling till penningar
af persedelskatterna;
N:o 5 (i, i anledn. af vackt motion om återbäring af oriktig
debitering af rotefrihetsafgift å hemmanet Fahlskog N:o 2; och
N:o 57, i anledn. af motion, om eftergift af f. d. Landskamererare!!
S. Lindberg åuömd ersättningsskyldighet.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats- samt Ålim. Besviirsoch
Ekon Utsk:ts den 8 oall 1 1 dennes bordlagde Utlåt. N:o 2, i
anledn. af K. Mits Nåd. Skrifvelse i fråga om den tillämnade fyrinrättningens
vid Hernöklubb förläggande till Lungöu utanför Hernösand.
Den 18 Februari f. ru.
»27
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats- saint Allm. Besvärs- och Ekon. Utskits den 8 och 11
dennes bordlagde Betänk. Nio 3, i anledn. af väckte motioner, dels
om anläggande af en fyr å klippan Bonden, dels om anslag till fyrfartyg
vid-de s. k. Sydostbrotten och vid Kallegrundet. dels om
anläggande af en nödhamn vid Skillingeviken.
lista punkten.
Utskits hemställan bifölls.
2:dra punkten.
Gr. Posse, Knut: Man finner af förevide Betänk., att Sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskit funnit skäligt
afstyrka alla dessa motioner angide fyrväsendets (ullkommande.
Om man granskar de anförda skälen dertill, torde de dock visa
sig vara mindre väsendtliga, i förhållande till det allmänt erkända
behofvet af dessa fyrar. Utskit säger, »att det är kändt, att fyrväsendet
i Sverige ingaluuda behöfver frukta någon jemförelse med
dem i andra länder.» Jag medgifver riktigheten häraf, och finner
det ganska smickrande för vår nationalkänsla; men anser nämnde
förhållande icke utgöra något hinder, att vi böra söka ännu mer
förbättra vårt fvrväsende, om deraf verkligen behof förefinnes. Ars å
förhållandet, bör man väl se till, att den öfverklagade bristen afhjelpes.
Utskit an lör, »att den ytterligare förbättring och utvidgning,
som är att hoppas för vårt båk- och fyrväsende, bör åstadkommas
i den man, tillvexaude statsinkomster och ökad välmåga dertill
lemna tillgång.» Såvida man vill erkänna, att handel och sjöfart
bidraga till ett lands välmåga, måste väl ock denna handel och
sjöfart utgöra ett af de föremål, som vi i första rummet må sträfva
att beskydda och bevara. Under loppet af ett år, år 1858, har i
dessa farvatten förolycktas 2 skepp, 4 briggar och 1 ny större skonert,
hvilken förlust tillsammans upgår till ett värde, som mångdubbelt
öfverstiger den summa af 70,000 ldr rint, som blifvit föreslagen
till byggande af ett fyrfartyg. Jag för min del kan icke
öfvertyga mig, att detta sätt att invänta ökad välmåga är så särdeles
ändamålsenligt.
Ytterligare anser sig Utskit böra tillse, »det medlen till utförande
af det utaf K. M. i nåder föreslagna arbete, derest detsamma
varder af 11. St., bifallet, ej må på.förhand borttagas genom bifall
till de enskilde inotionärernes förslag»; men nian bör väl icke, för
den händelse nyttan och nödvändigheten af dessa lörslag finnas
ådagalagde, samt. medel möjligen skulle vara tillgänglige att dertill
disponeras, sedan det utaf K. M. föreslagna arbete blifvit fullbordadt,
betaga all utsigt, till framgång för dessa motioner, genom att,
i öfverensstämmelse tued Utskits derom gjorda hemställan, på förhand
afstyrka bifall dertill.
Hvad vidare beträffar Utskits yttrande »att icke utrönt blifvit,
det förslaget, nemi. om fyrfartyg på S.O.-brotten, är framför flere
andra, af behöriga myndigheter förordade fyranstalter af behofvet
•VJS Den 18 Februari f. tu.
påkalladt, får jag hänvisa till det prot. öfver SjöförsvarsDepart:ts
föredragning, som åtföljer K. M:s vid denna Riksdag aflåtna nåd.
Propos. N:o 1, hvaraf kan inhemtas, att behöriga myndigheter förordat,
näst efter fyrarne på Sandhammar, nyttan och nödvändigheten
af just ett fyrfartyg på ofvannämnde S.O.-brott.
Jag tror sålunda, att alla dessa skäl icke äro af någon särdeles
betydenhet. Då man i öfrigt nu allt mer och mer inser
nyttan och nödvändigheten utaf att anslå stora summor för trafiken
till lands, sfi bör man väl äfven fästa något afs:de på behofvet af
sjöfartens betryggande; och anser jag så mvcket mera skäl härtill
förefinnas, sorn den ena trafiken i viss mån beror af den andra.
Vi känna äfven, att sjöfarten på de sednare åren ganska betydligt
tilltagit i de norra farvattnen.
Mine Hrr! Man ser dessa saker på ett helt annat sätt, då
man sitter här uti lugnet och tror sig hushålla genom att vägra
dessa anslag, än då man nödgas tillbringa en stormig höstnatt uti
detta farvatten, utan att kunna, af brist på fyr, med någon den
ringaste säkerhet bestämma sin plats. Jag tror, att hvar och en
af dem, som nu icke vilja bevilja dessa anslag, då skulle komma
på helt andra tankar.
Med stöd af hvad jag nu i ämuet anfört, anhåller jag örn
återremiss af förevrde 2:dra punkt, med uttalande af den åsigt, att
70,000 rdr måtte anvisas till ett fyrfartyg att utläggas å den p ats
i dessa farvatten, IV M. lämpligast finner.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Det allmänt meuskliga
intresset uti åtgärder för sjöfartens betryggande torde få gälla som
ursäkt för mig, då jag, ehuru icke man af facket, upträder för att
motsätta mig Betiink:t i denna punkt Det vore att misskänna
R. o. Ad:s tänkesätt att antaga, det Ståndet endast af sparsamhetsskäl
skulle afslå en åtgärd af så vigtig syftning, som den af motionären
här förordade, och Utsk:ts påstående, att nu ifrågavarande
fyranstalt icke skulle vara behöfligare än andra, af behörige myndigheter
förordade, står icke rätt väl i öfverenstämmelse med dessa
myndigheters utlåtanden. Sedan nemi. LotsDirektören och Sjöförvaltningen
före 1856 års Riksdag hos K. M. förordat, den förre
två alternativer, och den sednare ett raodifieradt omfattande förslag
till fyrväsendets ordnande, samt K. M. af betänklighet vid den
stora statsutgiften inskränkt sig att föreslå R. St:r uplörande af
en fyr pä Gottska Sandön, hvartill, äfvensom till åtskilliga aryJra
af enskilde motionärer förordade fyrar, medel jemväl anslogs, så
hafva förutnämnde två myndigheter i sitt före denna Riksdag i
ämnet afgifna utlåtande endast förordat två fyrar, i första rummet
en på Sandhammaren vid Skånes sydöstra kust, och i andra rummet
just dea af Utsk:t afstyrkta, å Sydostbrotten. K. M., som af
samma skäl, som vid förra Riksdagen, inskränkt sig att begära medel
till förstnämnde fyr, har likväl till alla delar instämt i den
sednares behöflighet, och lärer det vid sådant förhållande vara
svårt att bestrida, det densamma blifvit af myndigheterne framhållen
-
Deli 18 Februari f. in.
529
len framför andra fyranläggningar. Om åtgärdens .ändamålsenlighet
sålunda kan anses gifven, så tala för densamma, vältaligare än alla
ord, de talrika skeppsbrott, med åtföljande förluster af menniskolif
oell egendom, sorn årligen inträffa i följd af bristande ledning för
de sjöfarande. Dä det emellertid iir en skyldighet att tillse, att
det behöflig!) ej sker på bekostnad af det ännu behöfligare, och
sakkunniga personer, som här äfven torde komma att yttra sig,
anse ett fyrskepps anbringande i Grund kal legrundet, som i nästa
punkt af Betänkit afstyrkes, och derom myndigheterna, då bottnen
omkring grundet ännu icke blifvit tillräckligt undersökt, förklarat
sig förhindrade att afgifva yttrande, för sjöfarten måhända ännu
vigtigare än ett fyrskepp å Sydostbrotten, så synes mig rättast,
på siift äfven föregående talare vrkat, att ställa till K, M:s disposition
ett belopp, motsvarande ungefärl. kostnaden för ett fyrskepps
anläggande å ettdera stället, att användas helst lill anläggning å
Grundkallegrundet, men, om det ej kan ske, å Sydostbrotten, och
får jag följaktligen anhålla om återremiss å denna punkt, för att,
i fall Aterremissen medgifves, vid föredragningen af nästa punkt
jemväl framställa enahanda yrkande i afside på densamma.
Hr Nordenfelt, Enar: Det är i sanning en svår upgift
att upstiga och tala för ett förslag, som afstyrker begäran om penningar
till uprätthållande af sjömärken, hvilka äro nödvändiga för
att fullkomligt betrygga sjöfarten mot olyckor. Hvarje varmt hjerta
måste lifligt känna den svåra belägenhet, för hvilken ett fartyg med
dess besättning är utsatt, då det under en mörk och stormig natt,
i brist på ledfyrar, förlorar sin rätta väg; då de sjöfarande icke
veta, hvar de befinna sig, och hvarje stund vänta svåra olyckor.
Man kan icke förbise de stora lidanden, sora dessa personer måste
uthärda under denna långa väntan och förbidan på ett slutligt resultat
af en vådlig färd. Ingen kan beräkna de stora olyckor, som
ett skeppsbrott förorsakar icke allenast genom förlusten af de menniskolif,
som dervid inträffar, utan äfven genom de följder deraf,
som, uti obestånd och andra lidanden, drabba deras efterlemnade
familjer, DA vi betrakta dessa förhållanden — hvem finner ej att
känslan bjuder, att, för hvarje gång ett anslag för ifrågavarande
ändamål begäres, svara ett obetingadt ja! Och dertill är så mycket
mer skäl, som det icke finnes någon måttstock, efter hvilken
penningevärde och menniskolif kunna jemförelsevis upskattas. Det
är, — mig veterligen —, endast uti det fria Amerika, som man
offentligen tillkännagifver priset på menniskor, likasom på statspapper
och på varor.
Lyckligtvis är icke förhållandet sådant här i Sverige. Då man
skall afgöra en sådan fråga, som den nu förevarande, har man,
såsom rättesnöre, endast att taga i öfvervägande: hafva vi för
tillfället råd härtill; och i sammanhang dermed : är det framlagda
förslaget af sådan vigt, att det bör vinna bifall, utan afseende på
kostnaderne, samt slutligen: om man, i händelse af bifall, ernår
fullkomligt det åsvftade målet? — För att kunna oväldigt och
H. III. ‘ 34
530
Den 18 F ebrusri f. m.
oförvilladt badömma en sådan fråga, måste mnn ovilkorligen för
sig framställa dessa spörjsmål; och Utsk:t har icke heller uti förevarande
fall underlåtit att taga dem i noggrant skärskådande.
Hvad först beträffar penningetillgången, kan jag visserligen
icke förneka att Svenska folket skulle, antingen genom befintlige
tillgångar eller medelst serskild bevillning, kunna åstadkomma det
belopp, som för ifrågavarande ändamål begäres; men, mine Hrr!
äfven för utgifter måste val en gräns finnas; och då vi erinra oss
icke allenast de anslag, som på Regeringens hemställan vid förra
Riksdagen beviljades, utan äfven alla de enskilda motioner, som då af
R. St:r bi föllos; då vi dessutom betänke, att Regeringen vid denna
Riksdag begärt för anläggningen vid Sandhammaren ieke mindre
än 181,000 Rdr Rmt och att Sammansatta Utsk:t haft allt skäl
att antaga eller förutsätta, att denna Kongl. Maj:ts nådiga proposition
kommer att vinna R. St.rs bifall, enär SlatsUtskds Utgifts—
afdelning densamma förordat, — så må man icke för strängt
bedöma Utsk:t för det resultat, hvartill det uti förevarande fråga
kommit, eller att tillgångarne för denna gång och tills vidare förneka
beviljandet af hvad motionärerna härför begärt.
Vidkommande derefter frågan, huruvida det begärda anslaget
är framför andra behöflig!; så och vid det förhållande att Utskrt
af K. M:ts Proposition i ämnet vid förra Riksdagen jemte de i
anledning deraf afgilna yttranden inhemtat, att en fullständig plan
blifvit upgjord för alla de anläggningar i denna väg, hvilka framdeles
borde göras och hvilkas behöflighet vore känd och erkänd,
samt Utsk:t af nämnde plan funnit ådagalagdt, det afsigten är, att,
å tid K. M:t pröfvar lämplig, fullborda det nu ifrågastälde och
omhandlade fyrtornet näst efter det vid Sandhammaren, — ansåg
Utsk:t det vara utom allt tvifvel, att anslag för detta ändamål vid
nästa Riksdag kommer att af K. M:t begäras, samt att detta anslag,
för den händelse icke några oförutsedda omständigheter in
träffa,
då blir af R. St:r beviljadt. Att vid dessa omständigheter
frångå upgifne plan, för att, uppå enskilde motionärers framställningar,
tillvägabringa förändringar deruti, kunde Utsk:t icke finna
riktigt.
Slutligen tog Utsk:t i betraktande fördelarne och nyttan af
ifrågavarande anläggning. Att så beskaffade fyrskepp göra nytta
och väsendtlig nytta, synnerligast under den mörka årstiden, har
Utsk:t haft sig väl bekant genom män af facket, hvilka Utsk:t
räknat bland sina ledamöter; men som ett sådant fyrskepp, som
motsvarar ett stort kapital, icke kan till det yttersta utsättas för följderna
af storm och sjögång, så måste det intagas vid den årstid,
dä skeppsfarten vanligen måste uphöra. Så har ock i år skett med
ett på Finngrundet utlagdt fyrskepp; men klagomål deröfver hafva
redan försports från de sjöfarande. Likväl och då Styrelsen öfver
Lots- och Båk-iurättningar omöjligen lärer kunna förutse, huru
långt fram på året den blida väderleken kommer att fortvara, så
kan icke undvikas, att nämnde Styrelse, till förekommande af förluster,
allt fortfarande blir tvungen, att icke låta dessa fyrskepp
ligga ute så länge sorn väderleken sedermera möjligen visar att de
ben 18 P ebruarl f. tö.
631
kunnat göra det. För öfrigt är det en känd sak, att, ju flera båkar,
ju flera fyrfartyg, ju flere anstalter af enahanda slag, som blifvit
anlagda, desto iner hafva ock skeppsredarnes anspråk stegrats på
den tid, då deras fartyg skola vara ute, — på det att de sålunda
måtte kunna draga den vinst af sin sjöfart, som de — kosta hvad
det kosta vill — åstunda. Säkerligen har något hvar hört, huru
sjökaptener icke sällan af sina skeppsredare anbefallas, att för tillfredsställandet
af deras omåttliga vinstbegär, fortsätta seglingen långt
in i sena hösten, ja ända tilldess is gör det omöjligt. Man har beklagligen
icke funnit att skeppsbrotten aftagit i samma förhållande,
som fyrinrättningarne blifvit utvidgade och tilltagit i mängd. Det
lärer icke vara svårt för någon, som någonsin varit på sjön, att
förstå, att, under den mycket sena årstiden, då mist och snötjocka
ofta inträffa, inga slags fyranstalter kunna rädda fartyg från möjligheten
af skeppsbrott. Med hänsigt jemväl härtill ansåg Utskit,
att nödvändigheten att ofördröjligen anlägga ifrågavarande fyrskepp
icke var så stor och öfvervägande, att man derföre borde frångå
en riktig grundsats, nemligen den att utföra dessa anläggningar
efter en viss, ordnad plan. Likasom Rom icke byggdes på en dag,
så kan man ock icke begära, att nu på en gång bakar och fyrar skola
anläggas på alla de ställen, der de möjligen skulle kunna göra
nytta eller vara af behofvet påkallade, lör såvida skeppsfarten skall
utan afseende på mörker eller svår väderlek kunna oafbrutet fortgå
ända till dess årstiden lägger oöfvervinnerliga hiuder mot dess
fortsättande.
Uppå dessa skäl har Utsk:t kommit till det slut, Betänkandet
omförmäler; och som jag, för mili del, anser dessa skäl ganska
giltiga, så anhåller jag att R. och Ad. täcktes bifalla förevarande
Betänkande.
llr Montgomery, Robert Nils Germund: Ogerna up
träder
jag för att tala mot en fråga sådan som den nu förevide,
der en relativt ringa upoffring kan rädda både gods till icke obetydligt
värde och menniskolif, som icke kunna värderas i penningar.
Likväl anser jag mig hafva haft fullt giltiga skäl att uti Utsk:t afstyrka
bifall till det ifrågavide förslaget om nya fyranläggningar.
Jag anhåller att i det fallet få till besvarande uptaga några af de
anm:r, som blifvit framstälde.
Gr. Posse har sagt, att som R. St:r nu beviljat frikostiga anslag
till landtkommunikationer, så borde man ock anvisa medel till
förbättrande och betryggande af kommunikationer på sjön. I afs.
derpå får jag nämna och erinra, att R. St:r vid sednaste Riksdagen
obestridligen visat särdeles frikostighet uti beviljandet af anslag för
sistnämnde ändamål. Man inhemtar af Sammansatta Stats- samt
Allm. Besv.-o. Ekon.Utsk:ts Utlåt. N:o 15 och Mern. N:o 32 vid
sista Riksdagen, huru R. St:r då biföllo följ. anslag, nemi. för en
fyr på Brämön 40,000 rdr, för en fyr på Agön 15,000 rdr, för
upförande af 3:ne fyrar, en på Bjuröklubb, en på Hernöklubb och
en på Björn, 89,000 rdr, för anskaffande och utläggande åfelt fyrskepp
på Finngrunden 70,000 rdr, för 2:ne fyrar å Gottska Sandön
S32
Den 18 Februari f. in.
130.000 rilr eller tillsammans 344,000 rdr rmt. Vid denna Riksdag
bar K. M:t för anläggande af en fyr vid; Sandhammaren begärt
181.000 rdr. Uti betraktande häraf och då man derjemte eftersinnar
vårt lands närvide mindre gynnsamma finaneiella ställning,
så kan jag för min del ieke vara af annan öfvertygelse än att representationen
gör rätt uti att uti förevarande fall stadna vid K.
Mits förslag.
Grefven har äfven ansett att vårt Svenska fyrväsende icke hunnit
den fullkomning, som andra länders. Deri tror jag att Grefven
alldeles misstagit sig. Jag har nyligen läst uti en Engelsk tidning
att en af Engelska amiralitetet nedsatt kommission för fyrväsendets
ordnande upgifvit att det icke finnes något land mer än Sverige,
från hvars fyrväsende denna kommission kunnat hemta några uplysningar.
Ett sådant vitsord torde ådagalägga att vårt fyrväsende,
jemförelsevis med andra länders, icke trefinner sig på så dålig fot,
och jag skulle sål. tro, att för närvarande icke är skäl att bifalla
hvad Grefven föreslagit, utan får jag tvertom, med afslag derå, anhålla
att R. o. Ad. ville bifalla Utskits framställning i denna del.
Hr Lilliehöök, Bertil: Den under sednare åren tillta
gande
sjöfarten på Bottniska viken har gjort en tillökning uti fyranläggningar
nödvändig. Fyrars behöflighet var mindre fordom
än nu, sedan handel och kommunikation olika länder emellan
så betydligt förökats. R. St.-r gåfvo också vid sisth Riksdag
ganska rundliga anslag till fyrväsendets förbättrande; men, detta
oaktadt, återstår dock mycket, som för sjöfartens betryggande är af
väsendtlig vigt. Hvad som i första rummet bör ifrågakomma, är
fyrfartyg å Sydostbrotten och Grundkallegrundet. Undersökning af
sistnämnde grunds beskaffenhet har blifvit gjord, ehuru icke tillräckligt
fullständigt, för att kunna med någon bestämd säkerhet afgifva
yttrande deröfver, och så långt gjorda undersökningar sträeka sig,
synas de utvisa att bottnens beskaffenhet icke är tjenlig för ett
fyrfartygs förläggande vid detta grund, hvilket är af behofvet högeligen
påkalladt, och bör ske, om tjenlig ankarsättning kan påträffas.
Kallegrundets belägenhet är nemi. sådan, att alla fartyg, som
skola segla genom den trånga Gräsö- och Alands Gvarken, måste passera
helt nära intill detta grund. Både Sydostbrotten och Kalle
grundet
äro långt aflägsna från land, så att, i händelse af inträf
fande
mörker eller tjocka, landkänning icke gifver någon ledning för
bestämmande af fartygets ställe. Fyrfartyg äro derföre på båda
ställena behöfliga; men om Statsverkets tillgångar icke nu skulle
medgifva anslag till 2:ne, så bör åtminstone medel anvisas för ett
fyrfartyg, och i sådan händelse vore lämpligast att R. St:r ville till
K. M:ts disposition ställa det erforderliga beloppet, och låta det
bero på skeende undersökningar, om fartyget skall förläggas på
Kallegrundet eller Sydostbrotten, anseende dock R. St:r angelägnast
att förstnämnde grund dermed förses. En blifvande Riksdag må
sedermera tillkomma att bevilja, livad som för ytterligare ett fartyg
kan finnas erforderligt.
Den 18 Februari f. m.
533
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om återremiss
af denna punkt.
Hr Skogman, Carl Joli. Alfred: Jag är redan uti de
fleste punkter förekommen af Hr Montgomery m. fl. föregående talare.
Om man endast skulle betrakta denna fråga ur en allmän synpunkt,
så skulle jemväl åtskilliga andra fyranläggningar vara särdeles
önskliga; men då våra tillgångar icke äro tillräckliga för att nu
på en gång förse våra kuster med dylika anläggningar, så måste
man, vid fråga om anslag derför, rätta sig efter den större eller
mindre behöfligheten deraf K. M:t har uti dess till R. St. afgifna nåd.
Propos. ang:de Statsverkets tillstånd och behof föreslagit en fyrinrättning
vid Sandhammaren; och jag anser denna anläggning uti närv:de
ögonblick vigtigare än någon annan. Efter Utsk:ts åsigt lärer en
anläggning af fyr vid det s. k. Grundkallegrundet i första rummet
böra ifrågakomma; men som hafsbottnens beskaffenhet derstädes är
särdeles ogynnsam för ett sådant företag, så torde först en undersökning
rörande förhållandena böra företagas.
Jag vill icke ingå uti någon strid härom, men kan dock icke
undgå att hysa några betänkligheter i afs. på denna anläggnings företräde
framför åtskilliga andra.
Då återremiss blifvit begärd, vill jag dock ej emotsätta mig
sådan.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Detta Betänk,
är ett bevis, bland många andra, uppå våra formers ovighet och
besynnerlighet. Vi känna att K. M. hemställt om anslag till en
fyr på Sandhammaren, hvilken fråga varit behandlad af StatsUtsk:t
ensamt. På samma gång hafva vi här diverse fyranläggningsanslag,
hvilka utgjort föremål för Sammaus. Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:ts handläggning. Men, som saken är, måste man
ock taga den, och detta är nu ett förhållande, som f. n. icke låter
sig hjelpas.
I afs:de å den nu föredragna punkten, instämmer jag helt och
hållet med de talare, hvilka yrkat återremiss deraf. Från långliga
tider tillbaka har klagan försports att bristen på fyrar vid våra
kuster varit ett stort hinder för vår handel och segelfart samt bidragit
till mångfaldiga olyckor och alltför många menniskolifs spillande.
Jag kan icke undgå att finna, det man haft allt skäl för
denna klagan. — Vid sisth Riksdag försökte R. St:r att afhjelpa
denna brist. Då blef ock, som redan en föreg:de talare omnämnt,
flere fyrar beslutade. Deras antal är likväl ännu ej på långt när
tillräckligt. Då vi erinra oss, huru långsträckta våra kuster äro,
kunna vi nemi. ej finna annat än att vi måste hafva ett stort behof
af sådana anläggningar.
Jemlikt K. M:s och LotsDirektörens yttrande i ämnet, är fyranläggningen
vid Sydostbrotten bland de anläggningar af denna art,
som uti ordningen härnäst förekomma, ansedd vara af största vigt
för sjöfarten; men såsom skäl, hvarföre icke anslag derföre blifvit
hegardt, upgifves, att K. M. icke ansett sig böra f. n. framkomma
S34
Den 18 Februari f. m.
med några ytterligare förslag att för dessa behof taga Rikets tillgångar
i anspråk. Likväl tror jag att få anslag iiro af så stor
vigt, som anslag för fyrar, å lämpliga ställen anlagda.
Min åsigt är fördenskull att, om 100,000 rdr komma att vid
denna Riksdag för dessa inrättningar anslås utöfver hvad af K. M.
derför blifvit hegardt, så skulle dessa medel vara särdeles väl använda.
Som äfven Hr Lilliehöök omnämnt, att han icke anser
lämpligaste stället för en sådan fyrinrättning med säkerhet ännu
vara funnen, tror jag rättast vore, att ställa ett anslag af ofvanupgifna
belopp till K. M:s disposition, för att användas å ställe, K.
M. dertill kunde finna fördelaktigast.
På dessa skäl får jag förena mig med de Hrr, som yrkat återremiss;
och anser mig, i sammanhang dermed, böra hemställa att
äfven följande punkt måtte återremitteras.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exe. Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan och dels återremiss deraf, framställde H. Exc. propos.
först å bifall till Utsk:ts förev.-de hemställan, dervid svarades många
nej jemte några ja, och sedermera å punktens återremitterande, då
svaren utföllo med ganska många ja, blandade med nej; och förklarade
H. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Nordenfelt begärde votering, men, innan förslag till voter.-  propos. hunnit upsättas, anmälde sig och yttrade
Hr Nordenfelt: Som flere ledamöter hemställt, att jag
måtte återtaga min begäran orri votering, så vill jag, med ani. af
de uplysningar, som mig tillhandakommit rör:de denna frågas behandling
uti de öfriga Stånden, icke vidhålla mitt uti berörde hänseende
gjorda yrkande, utan afstår.
3:dje punkten.
Hr von Ehrenheim: Med afs:de uppå hvad blifvit anfördt
vid nästföregide punkts behandling, anhåller jag vördsamt om återremiss
äfven af denna punkt.
Gr. Posse, Knut: Afven jag får, på förut anförda skäl,
anhålla om återremiss af denna punkt.
Hr Nordenfelt: De skäl, hvilka af mig anfördes förbifall
till förra punkten, äro för mig lika gällande i afs:de uppå den nu
förev:de; hvadan och ehuru jag, sedan återremiss numera blifvit
äfven derå begärd, motser utgången, likväl anser mig, i öfverensstämmelse
med mina förut yttrade åsigter, böra yrka på bifall till
Utsk:ts uti denna punkt framställda förslag.
Erih, Tersmeden: Då den diskussion, som föranledde åter
remiss
af den nästföreg:de punkten, icke allenast behandlade nämnde
punkt, utan äfven den nu under öfverläggning varande, enär de
Den 18 Februari f. m.
535
talare, som i ämnet yttrade sig för återremiss, yrkade, att de ifrågaställde
anslagen skulle beviljas till ettdera af dessa föremål, så
föreställer jag mig ock att R. o. Ad. bör bevilja återremiss af
denna punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr Gr:n
o. Landtm., att derunder yrkats så väl bifall till, som återremiss af
Utsk:ts uti förev:de punkt gjorda framställning; hvarefter och sedan
propos. å bifall till Utsk:ts hemställan blifvit framställd och besvarad
med många nej och några ja, propos. å återremiss deraf gjordes
och besvarades med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
4:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
Föredrogs ånyo Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts d. 8 och 11 dennes bordlagde Utlåt. N:o 4, i ani. af
väckte motioner om åtskilliga lotsars förseende med däckade båtar
på Kronans bekostnad.
Gr. Posse, Knut: Vi finna att såväl enskilda ledamöter
af EiksStrn uti deras vid innev:de Riksdag väckte motioner vitsordat
gagnet af lotsbåtar, som äfven att LotsDirektören och Förvaltningen
af Sjöärenderna förordat den stora nyttan och nödvändigheten
af 20 större lotsbåtar. Utsk:t har deremot icke funnit
skäl att tillstyrka anskaffandet af mer än 12 sådana båtar. Jag
för min del anser att det vore enl. med den rätta principen för
sparsamhet att i dess helhet bifalla det uti förev:de Utlåt, omhandlade,
samt af vederb:de myndigheter förordade förslag. Sparsamhet
med Statens tillgångar finner nemi. hvar och en vara högst nödvändig
och nyttig; men om denna sparsamhet öfverskrider vissa
gränser, så blir den i stället — slöseri; och detta fall inträffar nu,
om man, genom att uraktlåta att anskaffa tillräckligt antal lotsbåtar,
upställer för sig oöfvervinnerliga hinder att kunna, på sätt
vederbör, tillgodogöra sig våta lotsars skicklighet. Sådana tillfällen
inträffa nu icke sällan, då lotsarne icke utan verklig fara under
hårdt väder måste, på de ytterst bristfälliga båtar de hafva, gifva
sig ut ibland skären. Det beror då ofta på en slump, huruvida
lotsarnes hjelp kommer för sent eller icke.
Om man uti detta afstde anställer jemförelse med förhållandet
uti främmande länder, så torde denna jemförelse icke utfalla så
särdeles fördelaktigt för vårt laud. Må man endast erinra sig de
stora lotsbåtarne på Danska kusten, äfvensom på en del af den
Norska. Den ringa sjöfarten, de låga lotspenningarne göra det
till en omöjlighet för våra fattiga lotsar att sjelfva underhålla sina
båtar. Vid sådant förhållande synes det mig onekligen billigt att
Staten mellankommer.
Utsk:t har uttryckt den åsigt, dels att Staten ej behöfde au
-
.vte
l>en 18 Februari t. in.
visa medel vidare nu till båtarnes första upsättning, dels att kostnaden
för deras framtida underhållande skulle kunna hemtas antingen
från Handels- och Sjöfartsfonden eller från hvad förut blifvit
lots- och fyrväsendet anvisadt. Såväl Förvaltningen af Sjöärenderna
sorn LotsDirektören hafva dock tillkännagifva att underhållet af
dessa båtar bör ske i likhet med hvad som eger rum med dem å
vestra kusten, hvarest, som vi känna, Staten på några stationer
underhåller präktiga båtar. Hvad särskildt Handels- oeh Sjöfartsfonden
beträffar, lärer ieke vara obekant, att nämnde fonds tillgångar
anlitas för åtskilliga andra ändamål.
A vestra kusten hafva lotsarne ofta tillfällen till extra inkomst;
men å flere andra trakter är våra lotsars belägenhet högst beklagansvärd
och förtjent att behjertas. Het är verkligen af nödvändigheten
påkalladt att vi vidtaga några kraftiga mått oeh steg att
förbättra deras ställning, för såvida ieke vårt lands anseende bland
civiliserade nationer skall alltför mycket lida deraf, att utländningen,
så snart han närmar sig vår strand, mötes af anordningar, som
vittna om en för långt drifven sparsamhet, hvarigenom lif och gods
sättas på spel.
På de skäl, jag nu anfört, hemställer jag vördsamt om bifali
till Hr Trägårdhs förslag eller om anslag af 40,000 rdr till anskaffande
af 20 st. större däckade lotsbåtar.
Hr Skogman: Som jag för min del nr af den åsigt, att
en vacker början till ett bättre system uti förev:de fall blifvit gjord
genom beviljande af anslag för anskaffning af 12 st. däckade lotsbåtar,
tager jag mig friheten att tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag.
Med afs:de å det stora antal ställen å Svenska kusten, der lotsbåtar
kunna beliöfvas, samt kännedom om huru obetydlig sjöfarten
uti våra farvatten i förhållande dertill är, tror jag det icke vara
skäl att nu på en gång nedlägga för stora kostnader på anskaffning
af dessa båtar.
Den jemnförelse. som en föregide talare anställt mellan våra
lotsbåtar och dem i Öresund, torde påkalla något närmare skärskådande.
— Man kan icke förundra sig deröfver, att lotsarna skola
hafva en större förtjenst än annorstädes på en punkt, der den starkaste
sjöfarten är sammanträngd. På våra kuster åter är sjöfarten
spridd och fördelad på en mängd ställen, der det verkligen icke
skulle löna sig att hålla en båt, ännu mindre lotsar.
Under förutsättning att de fyr- och båk-afgifter, som ingå till
lotskassan, kunna för lotsbåtarnes underhåll användas, tror jag fördenskull
icke att några särskilda anslag för berörde ändamål äro
nödvändige.
Hr Nordenfelt: Uti öfverensstämmelse med hvad jag vid
niistföreg:de fråga yttrat rör:de olämpligheten att uppå enskilda
motionärers förslag tillstyrka stora utgifter för ändamål, i afs:de
hvarå man ofelbart kan förutsätta, att Konungen, för den händelse
han anser dem nödiga och statsmedel dertill disponible, skall till
11. St;r i sinom tid inkomma med Propos, i ämnet, — hade äfven
Den 18 Februari f. in.
min lanke inom Utsk:t varit att motsätta mig förev:de motioner
om åtskilliga lotsars förseende med däckade båtar på Kronans be
kostnad;
men, sedan jag öfvervägt de till förmån för törslaget
framställde skäl och insett omöjligheten för våra lotsar att uti
storm och svårt väder utan ögonskenlig lifsfara kunna gå ut bland
skären, så har jag ansett mig icke kunna undgå, att med min röst
understödja det beslut, hvartill Utsk:t uti denna fråga kommit. En
föregide talare, Gr. Posse, har klandrat Utskit derföre att steget
ieke tagits fullt ut, d. v. s. derföre, att Utsk:t icke tillstyrkt anskaffning
af 20 i st. f. 12 båtar; men Utsk:t, som, erkännande
gagnet af de utaf motionärerna föreslagna lotsbåtar, likväl ansåg
Statens tillgångar icke f. n. tillåta en allt för stor tillämpning af
förslaget, trodde sig, efter mitt förmenande, med allt skäl hafvu
gått långt nog, när det, på grund af enskilda motionärers begäran,
tillstyrkte R. St:r att anvisa ett belopp af 24,000 rdr rmt till 12
st. sådana båtar.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad:s tid med utförligare
ordande i ämnet, utan anhåller endast att få förena mig med de
talare, hvilka yrkat bifall till förev:de Utlåt,
Gr. Posse: Som jag i allmänhet är af den åsigt att man
icke bör vidtaga halfmesyrer, kan jag äfven uti förev:de fall icke
finna skäligt att sönderdela denna fråga, så att den, Riksdag efter
Riksdag, skall till ny behandling förekomma. På det sättet kan
man motse att tid efter annan blifva öfverhopad af en svärm ständigt
återkommande motioner uti samma ämne.
Då flere talare här sökt bekämpa min i frågan yttrade åsigt,
anser jag mig dock böra, såsom ytterligare stöd för densamma,
åberopa LotsDirektörens hemställan i ämnet; och får slutligen, uppå
de af mig förut anförda skäl, fortfarande yrka att förslaget i dess
helhet måtte bifallas.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Uti huf
vudsaken
råder den lyckliga öfverensstämmelse mellan Sammans.
U t sk :t, LotsDirektören och Chefen för SjöförsvarsDepart:t,, att gagnet
af de utaf motionärerna föreslagna lotsbåtar blifvit af samtlige
upräknade myndigheter vitsordat. Det är endast någon skiljaktighet
i afs:de på det belopp, som bör f. n. anvisas för nämnde ändamål.
Gr. Posse har yttrat att det icke vore skäl att vidtaga
halfmesyrer, utan att man bör taga steget fullt ut, genom att bifalla
20 båtars byggande, såsom LotsDirektören föreslagit. Med
afs:de härå tillåter jag mig fästa upmärksamheten på det förhållande,
att, äfven om man skulle lemna bifall till ifrågav:de 20 båtars
byggande, likväl icke steget blifvit fullt uttaget, ty LotsDirektören
hemställer, att »till en början 20 af de ifrågaställde större båtarne
måtte få anskaffas». Vi finna således att genom bifall till LotsDirektörens
hemställan icke allt blifvit gjordt, som ansetts böra
ske. Jag för min del tror att, då Utsk:t afstyrkt ett anslag, som
Chefen för SjöförsvarsDepart:t ansett sig icke kunna begära, enär
bemälde Chef antagit att medel till berörde förslags förverkligande
538
Deu 18 Februari f. m.
ej kunde vid detta Riksmöte erhållas, Utsk:t gått, så långt det
kunnat och bort, då det tillstyrkt R. St:r att till K. M:s disposition
för nästa statsregleringsperiod anvisa ett belopp af 24,000 rdr
för anskaffning af 12 st. däckade lotsbåtar.
På grund af hvad jag nu anfort, hemställer jag att R. o. Ad.
måtte bifalla hvad Utsk:t här föreslagit.
Sedan öfverläggningen nu förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm., att under densamma yrkats dels bifall till
Utsk:ts förslag och dels bifall till Hr Trägårdhs motion, att 40,000
rdr rmt måtte anvisas för anskaffande af 20 större däckade lotsbåtar
samt 150 rdr s. m. såsom årligt bidrag till båtarnes underhåll.
Efter framställda propos:r först å bifall till Utsk:ts förslag och
sedermera å bifall till Hr Trägårdhs ofvanberörde motion,' hvilka
båda proposu- besvarades med många ja och nej i blandning, gjordes
förnyad propos. å bifall till Utsk:ts förslag, och då dervid svarades
starka ja tillika med många nej, förklarade H. Exc. sig nu
hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk;ts d. 8 och 11
dennes bordlagde Betänk. N:o 28, i ani. af väckte motioner, dels
om utfästande af belöningar för de tjenligaste läroböcker vid den
första undervisningen i kristendomen, och dels om inskränkning i
katekesutanläsningen.
Hr v. Kraemer, Gustaf Fredr.: Allm. Besv.- och Ekou.-
Utsk:t har, rörande de båda frågor, som nu utgöra föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning, kommit till resultater, som synas mig med
allt, skäl föranleda till några anm:r. Kyrkoherden Wennerström föreslår
uti en hos Högv. PresteStåndet väckt motion: »att R. St:r
»måtte hos K. M:t, i und. anhålla, det Högstdensamme täcktes germon)
utfästade belöningar i nåder upmuntra till författande af lä»roböcker
i kristendomen, tjenliga för den första undervisningen och
»så affattade, att utanläsning kunde, så vidt möjligt vore, und»vikas.
»
Denna motion finner Utsk:t sig icke kunna tillstyrka, på den
grund »att, som förslag till en sådan undervisningsbok blifvit, på
»K. M:ts nåd. befallning af dertill utsedd komitté utarbetadt och
»vid iunev:de riksmöte till Högv. PresteStåndets förnyade gransk»ning
öfverlemnadt, så vore det så mycket, olämpligare att tillstyr»ka
bifall till motionen, som ett sådant bifall skulle innebära lik»som
en på förhand uttalad förkastelse af detta komitterades för»slag.
»
Härutinnan kan jag, för min del, icke instämma. Ty, utom
det att så skarpa anm:r blifvit framstälda mot ofvannämnde komitterades
förslag, af så väl sjelfva PresteStåndet vid sitstförflutne
Riksdag, som äfven af Domkapitlen, då det var öfverlemnadt till
deras ompröfning och utlåtande, och särskildt af den store veten
-
Den 18 Februari f. m.
Ä39
skapsmannen och skriftställaren, nu mera aflidne Biskop Agardh, —
utom det, säger jag, att det sålunda varit utsatt för en så skarp
kritik, att man kan, icke utan skäl, betvifla, huruvida det någonsin
i sin helhet blifver antaget, — så, äfven om detta blefve händelsen,
kan jag dock icke finna annat än att Kyrkoherden Wennerströms
hemställan är ganska motiverad. Under den diskussion,
som för icke längesedan, på detta rum, föreföll ang:de framstäldt
förslag till omarbetad kyrkohandbok, uttalades, och med rätta, den
åsigt, att kyrkohandboken, och jag skulle äfven vilja tillägga psalmboken,
borde så sällan och så litet som möjligt förändras, emedan dessa
religionsböcker,imån af högre ålder, blifva folket mera förtrogna och vinna
ökad helgd och vördnad, till den grad att det mer änöfverskyler en eller
annan oegentlighet, en eller annan felaktighet. Sa kan deremot icke
förh:det vara med en lärobok. Ber måste väl målet vara att söka
upnå det möjligast bästa i sitt slag och att, så snart ändamålsenliga
förändringar, vare sig till innehåll, eller till formel upställning,
framställas, desamma skyndsamlingen antaga och vid undervisningen
införa. Detta medgifvet, vore det sål. af stor vigt, att
genom utfästade premier hålla frågan öppen, hålla författareverksamheten
riktad åt detta håll, och till ytterligare bevis för nyttan
häraf kunna älven från utlandet exempel citeras, hurusom dylika
pris verkat ganska välgörande i andra länder. Så utsattes i England,
för några år sedan, premier för den bästa skrift i ett med
detta beslägtadt ämne, nemi. rörande Sabbatens helgd, och häraf
framkallades en, numera i hela Europa känd och älskad, liten skrift
»Perlan bland dagar» benämnd. Jag anser det äfven särskildt af
den orsak så mycket mer nödigt, som komitterades förslag bibehåller
den, i min tanka, olyckliga formella upställningen i frågor
och svar, en form, som ovilkorligen medför och ålägger utanläsning,
då deremot enligt min åsigt den rätta upställningen vore den, som
Kyrkoherden Wennerström i sin motion omförmäler, eller »i fortlöpande
text med underställda frågor». Men detta sammanhänger
med den andra frågan eller utanläsningen, som jag anser för den
vigtigaste delen af detta Betänk., och till hvilken jag nu skall be
att fä öfvergå.
Utsk:t vill nemi. icke blott bibehålla denna utanläsning, utan
äfven auktorisera den såsom ett godt! Detta förvånar mig i sanning,
då så väl enligt min egen öfvertygelse, som enligt alla deras
mening, hvilka jag haft tillfälle höra i frågan, man tvertom måste
anse den vara — ett verkligt ondt. De skäl, Utsk:t anförer,
äro också så svaga, att jag betviflar de tåla vid en närmare granskning.
Utsk:t säger: »Sanningar, som man säkert och troget fästat
»i sitt minne, blifva ingalunda derigenom för förståndet och efter»tankan
otillgängliga, utan tvärtom bana sig ofta just på detta sätt
»väg dertill. Att minnas något och att tänka derpå och förstå det,
»kan väl icke utesluta hvartannat, och det vill derföre synas, som
»skulle den tanklöshet, hvilken motionärerna anse vidlåda katekesens
»utanläsuing, icke stå i något omedelbart samband dermed, helst
»innanläsningen likaledes kan lida och alltför ofta lider af samma
»fel.» Jag vill visserligen icke förneka, att minnet är en god sak,
fl 40
Oeii 18 Februari f. in.
att det är en nödvändig faktor vid allt lärande, men — det är
begreppsminnet, ej ordminnet. Begreppsminnet reder, klarar tanken;
ordminnet, — och det är detta som vid katekes-inlärandet tages
i anspråk, — dödar den.
Vidare säger Utsk:t: »en sådan farhåga för minnets öfveran»strängning
genom utanläsning af den nu antagna läroboken synes
»dock vara i hög grad opåkallad, ty så lång och svår denna än an»ses
vara, inläres den dock på temligen kort tid af hvarje barn, som
»kan läsa väl innantill, och kan dessutom på intet sätt komma i
»någon jemförelse med de minneslexor, som så väl i elementarläro»verken,
som i enskilda undervisningsanstalter, vare sig för gossar
»eller flickor, föreläggas barnen i språk och i en mängd andra lä»roämnen».
Men detta är ju det bästa beviset just för min sats.
Ty katekesen är verkligen hvarken så svår, eller så lång, men just
genom en förvänd lärometod blir den så högst försvårad och tidsförstörande.
Utskit säger slutligen: »att, om än läraren kunde undvara denna
»ledtråd för sin utläggning och förklaring, så är den dock nödvän»dig
för barnet, om det skall kunna följa honom vid denna forkla»ring,
som snarare skulle förvilla än vägleda detsamma, derest det
»icke hade något annat att hålla sig till än lilla katekesen, som, till
»följd af sin korthet, måste lemna flera behöfliga läropunkter out»veklade,
vid hvilkas afhandlande alltså all förmedling skulle kom»ma
att saknas emellan läraren och barnet.»
Men jag har visserligen aldrig velat bannlysa »Förklaringen
öfver Luthers lilla katekes», eller den s. k. stora katekesen, ur skolorna;
detta har aldrig ett ögonblick kunnat falla mig in. Min
mening är, att Luthers lilla katekes skulle läras utantill; den vore
en lagom, och ej för lång, stomme för minnet, då deremot den
stora katekesen skulle tjena såsom förklaring dereröfver, att begagnas
och inläras såsom hvarje annan lärobok, för att utvidga barnets
förstånd och kunskap i ämnet.
Många andra skäl skulle kunna anföras. Jag vill blott påpeka
ännu ett. Genom den skadliga vanan att i det första och vigtigaste
kunskapsämnet lita uteslutande på minnet, får barnet äfven i andra
kunskapsgrenar, och ofta nog för hela sin undervisningstid,
denna skadliga riktning, och lärer sig aldrig att tänka, i stället för
att blott minnas.
Men jag har äfven stora och goda auktoriteter till stöd för
denna min mening om utanläsningens skadlighet. LäroverksKomittéen
i sitt förslag till ordnande af undervisningen vid Elementarläroverken,
säger, när den kommer till kapitlet om kristendomsundervisningen:
»samtidigt med Bibliska Historien börjar den kateketi»ska
undervisningen. Det är Luthers lilla katekes, hvilken komit»terade
ansett höra läggas till grund för denna undervisning och
»hvilken korta, kärnfulla lärobok man bör kunna fordra att gossen
»lärer sig väl utantill, på det att den sednare undervisnin»gen
må hafva en säker grundläggning i fasta och bestämda, i
»minnet fästade ord. Den Svebilio-Lindblomska förklaringen» —
det ofvanomnämnda förslaget till ny katekes fanns nemi. då ej
Den 18 Februari f. m.
541
ännu — »har komittéen deremot icke ansett sig böra uptaga så»som
föreskrifven till utanläsning. Skälet härtill är icke det, att
»komittéen icke anser läsningen af denna förklaring medföra nytta
»och välsignelse, utan det, att Komittéen tror sådana frukter af dess
»begagnande skola så mycket snarare framträda, om denna förkla»ring
får återgå till den bestämmelse, som dess författare sjelf an»tydt,
att mera vara en läsebok för eftertankan, än en lärobok för
»minnet. Om läraren begagnar denna lärobok såsom källa för sina
»förklaringar, om hail låter lärjungarne under lärotimmai ne läsa
»vissa stycken deraf, och språken hufvudsakligen efter den i den»samma
gjorda upställning inläras, så skall den s k. Storn Kate»kesen
utan tvifvel gagneligt inverka på undervisningen och ung»domen
införas i en allt förtroligare bekantskap med densamma,
»utan att man deraf behöfver befara den förstelnade upfattning, som
»så lätt blifver en följd, då lärjungen tvingas att vid späda år or»dagrant
fästa i minnet en så utförlig och för en roognare ålders
»tankeverksamhet afpassad lärobok, som denna förklaring».
Jag kan vidare åberopa Agardhs ord, i hans ofvanomnämnda
kritik öfver komitterades katekesförslag. Först visar han der, huru
detta bruk af utanläsning vid kristendomsundervisningen upkommit.
Luther, när han gjorde sina kyrkovisitationer omkring Wittenberg,
fann lärjungarne, folket, så råa och okunniga, att det med afseende
på dem icke var att tänka på någon innanläsning. Han fann äfven
lärarne, det lägre presterskapet, så råa och okunniga, att
åt dem icke kunde öfverlåtas att efter eget omdöme framställa frågorna.
Han upsatte då sin lilla katekes, kort,tydlig och bestämd, lämplig
till den första undervisningen, och ålade så presterskapet, att
ofta och med samma ord uprepa den för sina åhörare, på det att
den sålunda måtte inpräglas i åhörarnes minnen. Så upkom utanläsningen!
Jag frågar om detta kan och bör ännu gälla oss, 300
år sednare, under helt och hållet förändrade förleden, då det nu
mera lyckligtvis hörer till undantagen, att någon icke kan läsa innantill.
Vidare säger Agardh — (han skrifver här så ypperligt och
så öfvertygande, att jag vore frestad upläsa allt, men vill dock, för
att icke för länge uptaga R. o. Ad:s tid, inskränka mig till några
få punkter) — »verkningen af utanläsningen på lärjnngarnes sinne,
»är i min tanke högst förderflig. För det första är den en plåga
»för lärjungen, som derigenom får motvilja för kristendomen redan
»ifrån början, såsom sin svåraste lexa. För det andra profaneras
»och ohelgas kiistendomeu genom det tanklösa uprepandet. För
»det tredje tränga kristendomens höga läror derigenom hvarken till
»hjertat eller förståndet. För att kunna oförhindradt upprepa styc»ket
från början till slut, nödgas lärjungarne fästa sig framförallt
»vid orden, vid ljudet. Så snart de glömt ett ord i ett stycke
»stanna de tvert af.» Vidare: »Både frågor och svar äro öfverlasta
»såsom rölerna vid ett skådespel. Läraren har sin löle att framsä»ga,
lärjungen sin; men, för säkerhets skull, behåller läraren boken
»för att tjena till sufflör både för sig och lärjungen. När ett ord
»i det inlärda stycket blifvit af lärjungen glömt, så tiger han tvärt,
542
Den [8 Februari f. m.
»och det ända intill dess läraren tillhviskar detta ord, då åter ord»strömmen
kommer i gång, uti hvilken detta ord utgjorde liksom
»en fördämning. En del lärare göra sig icke ens besväret att suf»flera
det glömda ordet, utan skickar lärjungen helt enkelt tillbaka
»att läsa om igen hela stycket för det han glömt ett ord. Det är
»otvifvelaktig! ' att ett sådant lärosätt icke blott binder begreppet
»vid ord, utan borttager äfven den vördnad, hvarmed kristendoms»lärorne
borde upfattas.» Slutligen säger han: »Hvilken ofantlig
»förspillning af tid för det beklagliga ändamålet att förvandla , kri»stendomens
höga läror till tanklösa utanlexor. Jag anser denna
»utanläsning af kristendomskunskapen vara den största bristen i vår
»folkundervisning. Jag är öfvertygad att detta undervisningssätt är
»till en betydande grad orsaken till den likgiltighet, hvarmed kri»stendomens
läror i våra dagar betraktas och upfattas; och att vi
»icke kunna hoppas se den naturliga gudfruktigheten hos vårt folk
»besvarad, utan vitt denna brist afhjelpes.» På grund af alla dessa
skäl får jag alltså yrka återremiss af Betänk:t. Jag anser, Mine
Hrr! saken i sanning högst vigtig. Den berörer, i min tanke, en
missriktning i hela nutidens undervisningsväsende, en missriktning,
som jag anser det vara en pligt för hvar och en att efter sin ringa
förmåga söka bekämpa, den må nu framträda och visa sig, vare
sig som katekesplugg i folkskolorna, som lexläsning vid elementarläroverken,
eller som den sorgligt ryktbara examensfabrikationen
vid universiteterna. Jag yrkar äfven på den grund återremiss, att,
efter hvad jag förnummit, ännu en motion i ämnet, och den ändå
mer omfattande, lärer vara väckt, hvilken sål., enligt min tanke,
borde i ett sammanhang med de ifrågavarande behandlas,, då de
törhända kunde hoppas få röna ett gynnsammare emottagande och
bemötande från Utsk:ts sida, än i detta Betänk, varit fallet.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Om, då jag yttrar mig i denna
fråga, jag icke skulle lyckas tillvinna mig R. o. Adis upmärksamhet,
skall sådant icke förundra mig. Frågan gäller hvarken finanser
eller ens några materiella fördelar. Deremot vidrör den ganska
nära vårt andeliga och religiösa lifs utveckling. Detta måste väl
vara af vigt. Vårt tillstånd i ett kommande lif beror ju af huru
jordlifvet blifvit användt; och detta jordlif kan ju slutas hvilket
ögonblick som helst. Vi veta icke om morgondagen tillhör oss.
Innan dess kunna vi vara kallade att aflägga räkenskap för det
lif, vi i dag lefva. Endast tanken derpå borde vara tillräcklig att
hindra det man ej så fördjupar sig i beräkningar om materiella
saker, att man glömmer det något högre, något vida vigtigare för
oss finnes.
R. o. Ad. har visat förr, att den strängt håller på statskyrkan.
Om sådant grundar sig på eti verklig och innerlig öfvertygelse
om sanningen af den religion, kyrkan förkunnar, borde deraf
följa äfven ett begär, att denna religion måtte blifva hos Svenska
folktt så lefvande och varm, som möjligt. I detta hänseende finnes
för närvide mycket att önska. Religionen betraktas i allmänhet,
om icke med förakt, åtminstone med liknöjdhet. Hade icke
Den 18 Februari t. m.
i sednare tider inom landet upstått åtskilliga sekter, skulle nästan
allt religiöst lif vara utslocknadt. Ehuru jag icke godkänner dessa
sekters upfattning af religionen, kan jag icke annat än anse det
för en lycka att de här upstått. Ty hellre villfarelse än liknöjdhet.
Vid betraktande af den stora och allmänt utbredda indifferentism,
sorn förefinnes, frågar man ovilkorligen hvad orsaken dertill
kan vara. Jag för min de! svarar härtill, med stadgad öfvertygelse,
att en ibland de verkande orsakerna är sättet, hvarpå den första
religionsundervisningen meddelas. Min erfarenhet, hvilken icke torde
jufvas af mången, är att katekesläsningen, i stället för att upväcka
kärlek till religionen, väcker endast afsky och vedervilja.
Den känsla, som sålunda väckts i det unga och lifliga sinnet, fortfar
sedermera ofta hela lifvet igenom. Att man vid mognare ålder,
om icke hatar, åtminstone föraktar katekesen, derpå tillåter jag
mig anföra ett exempel. Nu nyss nämnde jag för en af mina
aktade ståndskamrater, att jag, för att stadga min öfvertygelse om
nyttan eller skadan af katekesläsningen, sistlidne gårdag företagit
mig att genomläsa katekesen. Dervid tillkännagaf den aktade
ståndsledamoten, med ett uttryck, som bestämdt iörbjudes i andra
budordet, sin förundran deröfver, att en gammal karl kunde företaga
sig en så dåraktig sysselsättning. Ligger häri icke ett verkligt
bevis på huru katekesen i allmänna tänkesättet upfattas. Den
är något ondt, som man är tvungen att underkasta sig; men har
man väl undergått profvet, så är man en narr, om man vidare dermed
sysselsätter sig.
Då nu religionen icke består uti en blott kunskap, utan måste,
för att vara verklig, omfattas med innerlig kärlek och djup
tro, så borde mati äfven vid undervisningen söka upväcka en sådan
kärlek och tro hos lärjungen. Det är icke blott minnet, utan
äfven känslan, läraren bör tilltala. Nu handlar man likväl på fullkomligt
motsatt vis. Om känsla och tro kommer sällan i fråga;
knappast ens att förståndet upfattar hvad tungan uttalar. Det hufvudsakligaste
sträfvandet går ut på, att barnet må kunna som ett
vatten uprada katekesens ord. Att religionslärarue vanligtvis så
fatta sin pligt, har jag flera gånger erfarit, och en gång har en
sådan åsigt blifvit mot mig tillämpad. I examen theologicum fick
jag af numera aflidne Professoren Hylander en fråga ur katekesen.
Som jag icke erinrade mig svaret ordagrannt, besvarades frågan
först på latin, efter ett da för tiden läst compendium, men då det
ej hjelpte, försökte jag reda mig genom att upläsa svaret på frågan
efter en särskild af Hylander författad katekes. Allt lika för
gäfves!
Det (jente till intet, att jag tydligen visade det jag fattade
och begrep saken, derpå lades icke särdeles vigt; men katekesens
ord var det, som man ville lia fram.
Med katekesläsningen i vårt land tyckes det förhålla sig aldeles
som med latinska messan i de katholska länderna. Man rriedgifver
att messan icke begripes af församlingen, men anser dock
dess bibehållande nödvändigt, enär man fruktar att, om den öfversättes
på ett lefvande språk, skulle, genom språkets förändring under
tidernas längd, äfven de satser, som i messan uttalas, få en
»44
Den 18 Februari f. m.
annan betydelse, lin den ursprungliga. Så ock med katekesutanläsningeu.
Dervid fästes icke afs. derpå, om lärjungen med kärlek
oell tro upfättar de deri uttalade satser, eller att de blifvit af
honom begripne; det är nog och tillfyllestgörande att han klart
och flytande kan uprepa dem ordagrannt. En sådan religionsundervisning
åsyftade hvarken Luther eller Lindblom. Jag medgifver
likväl att detta sätt är ytterst beqvämt för läraren. Dock
tror jag icke att afseende å dennes större eller mindre beqvämlighet
bör hafvas. Hufvudmålet måste vara, att lärjungen vinner ej
blott kunskap om, utan äfven kärlek till religionen. Efter mitt
sätt att se, motverkar likväl utanläsningen bådadera. Något svårare
finnes ieke, än att lägga en kiar och tydlig mening uti ord,
som man från barndomen vant sig tanklöst utsäga. Och kärlek
till en sak, som utgjort hela ens barndoms plåga och fördömelse,
är icke lätt att åstadkomma. Min öfvertygelse är således att, med
undantag al Luthers lilla katekes, all annan katekesläsning bör
afskaffas, och i stället författas läseböcker, som uti en, af frågor
och svar icke afbruten, text utveckla religionens historiska tillkomst
och dess sanningar.
Lluru man lär sig upläsa svaren ur katekesen utan eftertanka,
har jag flera gånger erfarit, då jag under resor företagit mig
att examinera skjutspojkar. Vanligtvis hafva de, på en omedelbar
fråga, hvad är det? eller, huru sker det? haft till hands ett svar
ur katekesen, utan att besinna, det sjelfva frågan var orimlig, då
den icke hänsyftade på något föregående. Att likväl äfven med
katekesutanläsning religionsundervisningen kan väl bedrifvas, vilt
jag icke betvifla; och antager jemväl att så understundom sker;
men tror sådant dock snarare böra räknas till undantagsförhållanden.
Denna utanläsning lägger nemligen hyende under en af de
farligaste dödssynderna — lättjan. Då nu, enligt hvad jag nyss antydde,
religionen fördrar sann tro och kärlek, men utanläsningen
dödar bådadeta, anser jag äfven denna undervisningsmethod vara
en den verkliga religiositetens farligaste fiende.
Det har blifvit sagdt, att, då man lär sig så mycket annat
utantill, kunde man ju gerna lära sig äfven katekesen. Härvid
måste man dock bemärka, att i andra ämnen har lärjungen begripit
hvad lian upläser, hvilket åter sällan är händelsen med katekesen.
Då man nödvändigt vill bibehålla katekesen, borde man
åtminstone låta författa den på vers, hvarigenom den skulle vida
lättare inläras. Sjelfva rythmen oell takten häntydde på det ord,
man förlorat ur minnet. Ehuru katekesen är för närvide skrifven
på prosa, framstår tydligen ett bemödande att sätta en viss lämplig
melodie till hvart särskildt stycke, och kan man säga att svaren
snarare framsjungas, än utsägas. Yid svarets afgifvatide beror
allt derpå, att barnet träffar den rätta melodien. Sker det, går
allt sorn en olja, men i motsatt fall förloras koncepterna helt och
hållet.
Den föregående talaren har anmärkt, att Utsk:t underlåtit, att,
i sammanhang med förevide, behandla en af Frih. Creutz i ämnet
väckt
Deri 18 Februari I. in.
545
väckt motion. Sådant har ock förefallit mig besynnerligt, hvarföre
jag om anledningen dertill förfrågat mig hos några af Ekon.Utsk:s
ledamöter; men desse hafva förklarat sig om denna motion icke
ega någon kännedom. DA den af Frih. Creutz väckta var, så vidt
jag kan erinra mig, särdeles väl motiverad och ganska omfattande,
anhåller jag om förevide Betsi nies återremitterande till Ekon.-  Ulskst, på det ärendet måtte varda handlagdt i sammanhang med
den af Frih. Creutz, rörande samma ämne, väckta motion.
Hr Adelborg. Anders Otto: När man vill inlåta sig på
diskussionens stridsfält, är det båldt att träffa på sådana stridskämpar
och medbroder i träffningen, som de båda föreg:de talarne, hvilka
redan på förhand uttömt de skäl, som kunna finnas; men då
man finner, att hvad man sjelf velat säga, blifvit bättre utsagdt
äu man sjelf kunnat göra det, så får man på samma gång glädja
sig åt den framgång i sak, man vunnit. Om seger vinnes för
en sann idé, är detta fullt tillräckligt för hvar och en, som är
hängifven densamma, om man också skulle komma för sent till
stridsplatsen och ej få äran af framgången.
Den fråga, som nu är å liane, iir af vida större vigt, än man
vid första påseendet tror sig finna. Det gäller icke mindre än
ungdomens första kristliga upfostran; skall den börja i skolan
eller skall den icke? är det likgiltigt huru kristendoms-utvecklingen
sker der? är det blott våra höga lärors yttre former, hvilka der
mekaniskt skola innötas i barnens minnen? bör ej själ och hjerta,
så tidigt som möjligt, omfatta de heliga sanningar, hvilka sedermera
skola utgöra grundvalen för all framtida inre utveckling? Att
man måste göra dylika frågor, är icke detta redan ett bevis på den
fullkomliga missrigtning, skolan i denna väg tagit? Men frågorna äro
icke opåkallade. Öfverallt i våra skolor är den första undervisningen
i religionen inskränkt till en tom utanläsning. Man öfvar
barnens minnen genom den andliga undervisningen, i stället för
att genom den väcka hjerta och känsla för det högre väsendet.
Har man då ej annat, som passar bättre till minnesöfning? Skall
just det, som är mest lämpligt att lyfta och utveckla den unge
discipelns inre för det högre lifvet, på detta sätt missbrukas? Nej,
så borde det ej vara; men så är det, tyvärr! Och hvad är orsaken
dertill?. Jo just den kateketiska form, under hvilken kristendomens
läror först inplantas. Denna upstäUning i frågor och svar,
det är just den, som hindrar lärarens fria inverkan på lärjungen
och lärjungens fria mottagning af de satser, sorn framställas. Förståndet,
ledt af den vid de unga åren så lättrörliga känslan, gäller
här intet; det är blott minnets förrådskammare, som tidigt fylles
med en hop stela, formella satser, hvilka, på detta vis bibringade,
förhindra det kristliga lifvets framtida utveckling, i stället för att,
som de borde, lägga en säker och lifgifvande grund för detsamma.
Och det är dock på det sätt, som vår rena och vackra läras grundsanningar
bibringas det unga slägtet, statens moraliska styrka och
kraft beror. Alla dessa anga skola en gång på skilda vägar gå ut i
H. III. 35
946
Den 18 Februari f. m.
samhället och intaga skilda platser deruti; den barlast, de medföra
af sann och lefvande tro, fotad på känsla och förnuft, skall göra
att deras farkost går lugnt och jemnt genom lifvets bränningar.
Ar denna tro åter ingen annan iin den, som vinnes genom innötandet
af tomma formler, hur kan den då blifva det stöd, den bör
vara för deras framtida handlingar? Den bör vara fullt medveten,
ej blott formell.
Ser man sig omkring i våra skolor i städerna hvad finna vi?
en torr undervisning, lemnad hufvudsakligen de första åren genom
katekesen utan något verkligt lifgifvande af de andliga elementen,
hvilka i så fullt mått finnas tillgängliga och så lätt kunna framkallas
under de unga åren. Ser man sig omkring på landet, samma
förhållanden möta der blicken; alltid katekesen med sin hårda,
föga själslyftande, långdragna förklaring, enkom skapad att anstränga
minnet, men föga utveckla hjertat. Skall det så för evigt förblifva?
Skall det ej en gång blifva tid att ändra detta och sätta
i dess ställe något annat, som säkrare bidrager till det stora mål,
hvaråt man här borde syfta. Bedan länge har man yrkat på en
förändring häruti, och för mig finnes icke något skäl, hvarföre man
icke nu skulle kunna tillvägabringa densamma.
Den förra LiiroverksKomitéens åsigter äro, enligt min tanka,
fullkomligt riktiga i afs:de på en förändring rörande kristendomsundervisningen
i våra skolor. Den föreslår, att en kortare, mera
lättfattlig lärobok för kristendomsundervisningen måtte utarbetas,
intagande LillKatekesen, utan förändring, med förklaringar, ej framstälda
i frågor och svar. Detta för de första klasserna, hvilka
äfven skulle inlära vackra psalmer och den historiska delen af vår
kristna läras utveckling; i de öfre klasserna skulle N. Testamentet
och Bibeln jemte åtföljande förklaring behandlas. Kristendomen
skulle på detta vis blifva, hvad den borde varn, grunden för all
själsutveckling i skolan, och, sfi att säga, ifrån den första till den
sista klassen genomtränga undervisningen deruti. Läraren, i st. f.
att blifva en formell frågare, skulle tvingas att blifva en andlig
förklarare, och barnet och ynglingen förmås att öpna sin själ för
Kristi rena och vackra sanningar, ej blott minnet, såsom nu är
fället. Hela skolgången skulle då blifva en värdig utveckling till
den tidpunkt, då den vigtiga beredningen till H. Nattvard inträffar,
och en god själasörjare med mera fördel, än nu sker, kunna använda
tiden härtill.
På landet framstå olägenheterna af nuv:de första kristendomsundervisningen
skarpast och mest olycksbringande. I allmänhet
kunna föräldrarne der ej hålla sina barn mer än 2, högst 3 år i
skolan, och under denna tid endast under den vackraste årstiden.
Brist på passande kläder och skodon under ombytlig väderlek och
oftast långa vandringar i dåligt väglag jemte oförmågan för den
fattige att lägga något i matsäcken, samt behofvet af barnens biträde
under vissa tider och förhållanden i hemmet inskränka skolgångstiden.
Så snart barnen kunna göra nytta, behöfvas de hos
den mindre bemedlade jordbrukaren eller daglönaren att tillse de
mindre syskonen och hjelpa modren vid mindre hushållsbestyr.
Den 18 Februari f. m.
Efter sednn de blifvit större och kunna göra någon nytta på fältet,
tagas de i beräkning för diverse efter deras ålder passande
yttre göromål. Det är endast under den korta mellantiden af de
yngsta och äldre åren, som de kunna få besöka skolan. Allmogens
barn kunna således i allmänhet antagas få begagna undervisning i
skola under åldern mellan 11 och 14 år. Under denna korta tid
skall skolmästaren lära dem läsa rent innantill och katekesen, jemte
sammandrag af bibliska historien utantill. Skrifva, räkna och det
aldraförsta i några andra ämnen komma endast de mera bemedlades
barn till godo, hvilka något längre tid, allt efter föräldrarnes
tillgångar, kunna få fortsätta sin undervisning. Följden häraf är,
att skollärarens bemödande för de flesta måste inskränka sig till
det mest nödvändiga, hvartill alltid, tyvärr, får räknas katekesutanläsningen.
Presten fordrar att barnet vid sin nattvardsläsning
vid 14, högst 1 5 års ålder skall ledigt kunna läsa innan och katekesen
i hela sin längd med språk och allt utantill, annars blir han icke
nöjd. Skolmästaren, hvilken oftast beror af honom, gör äfven sitt
bästa häruti. Att detta sker på bekostnad af den första religionsundervisningens
qvalitativa beskaffenhet och förståndets ändamålsenliga
utveckling hos barnen, det få vi jordbrukare noga erfara.
På minnesfrågor kunna nog barnen svara hjelpligt, men vid första
förståndsfråga afstannar hela förhöret. Undervisade på detta sätt,
fortgår det så allt framgent, och förståndsutvecklingen, som - borde
vara föremål för skolans förnämsta verksamhet, vidtager först vid
arbetarens inträde i det praktiska lifvet. Deraf den oförmåga i
tankeutveckling, som tyvärr så ofta skönjes hos de yngre af allmogen
; deraf omöjligheten för presten att vid den alltför korta
tid, som lör nattvardsungdomens beredelse är anslagen, kunna bibringa
en sann religionskunskap. Besök skolan, besök nattvardsberedelsen
och husförhören på landet, och man skall finna, att hvad
jag här sagt är sannt. Se vid ett husförhör denne bonde, hvars
yttre vittnar om att vår allmoge i allmänhet ej är njuggt utrustad
så väl i det inre som yttre af hvad naturen gifvit i goda egenskaper
åt vårt folk, huru han vid sin kyrkoherdes fråga, om han
ej finner svaret genast, blir förbluffad, stammar och försjunker i
ett mekaniskt letande i sitt minne efter den sida och den rad, på
hvilken katekessvaret står. Försatt i ögonblicket ur sin ståndpunkt
som förnuftig menniska, just vid det tillfället, då förstånd och
hjerta i förening borde svara, förnedrar han sig till en machin, för
att återgifva blott de ljud, som man genom en gifven fråga vill
aflocka honom. Hade han, vand vid en annan behandling af våra
heligaste ämnen, fått svara ur sitt eget naturliga inre, hade nog
svaret ej så länge låtit vänta på sig. Nu deremot vet han från
sin spädaste barndom ej af något annat än den bestämda innötta
formen, i hvilken han blifvit intvingad, och från den kan han icke,
äfven berörd af det praktiska lifvet, frigöra sig. Han kan för öfrigt
vara klok och förståndig, häfda sitt ans:de såsom en värdig medlem
af vårt samhälle; men då det rör just den del af hans sjalsbestämmelse,
som borde vara den vigtigaste, så försjunker han till
en oförnuftig machin. Och hvad är väl orsaken till detta, jag
518
I) en 18 Febru ari f. m.
uprepar det, om ej just den oriktiga form, under hvilken den första
kristendomsundervisningen bibringas, och som medför dessa bedröfliga
följder. Fråga en nitisk skollärare, hvarföre han ej mera
sysselsätter sig med barnens förståndsutveckling, och han skall svara:
»barnens skoltid är för kort: kyrkoherden fordrar, att katekesen vid
barnens nattvardsgång skall till puukt och pricka kunnas utantill;
som nu är, hinner jag omöjligt mera.» Många exempel skulle här
vara att andraga, som ännu mer skulle förtydliga de menliga följderna
af detta förhållande; men i förening med hvad redan är
sagdt, torde detta vara tillräckligt för den, som något, förut tänkt
i denna fråga. »Men», torde man säga, »denna sak är ju redan insedd,
och ett bevis derpå är, att i PresteStåndets pastoralafdelning
granskning nu pågår af ett nytt af tillsatte komiterade utarbetadt
katekesförslag.» Ja, det är sann t. Dock har detta hufvudsakligen
samma fel, som nuvarande katekes, nemi. att vara för långt, föga
talande till känsla och hjerta och, hvad värst är, affattadt i frågor
och svar, och således tvingande till utanläsning. Och det är just
den myckna utanläsningen, som är orsaken till det onda, man öfverklagar.
Någon utanläsning måste alltid finnas; ty vår kristna
läras hufvudsanningar kunna ej undgås att i ungdomens minne på
detta sätt inpräglas; de måste stå fast der för hela lifvet; men
öfverdriften af denna minnesläsning kan ej vara nyttig oell bör ej
heller fortfara. Med kännedom om detta förhållande är det som
man ej väntar sig någon fördel af det nya förslaget, och hvarföre
man förutser, att det af dem, hvilka tänka lika med mig, ej blir
med glädje mottaget.
Hvad är det, som gör, att vårt presterskap är så obenäget att
ingå på en annan form för den lärobok, som skall tjena till barnens
första kristendomsundervisning? Jag tänker för högt om det
Högvörd. Ståndet, för att tro, att det kan ligga uti okunnighet
och begär efter beqvämlighet vid deras kalls utöfvande. Fastmer
skulle jag tro, att orsaken ligger deri, att de frukta att okunniga
lärare skola gifva barnen en oredig eller missriktad religionsundervisning
och derigenom göra större skada, än om, som nu är fallet,
föga eller ingen verklig undervisning bibringas. Ja väl, sådant
kunde vid den här föreslagna förändringen inträffa; men om själasörjaren
är samvetsgrann i sina pligters utöfning, tillhör väl honom
att tidt och ofta besöka skolan, handleda skolläraren och följa hans
undervisning och såmedelst förhindra dylika följder. Vid nattvardsberedelsen
skulle nog sedermera vinnas en ersättning för detta besvär;
och i det samvetslugn, med hvilket eli prest kunde framsläppa
till Herrans bord på detta sätt från spädaste åren undervisade barn
skulle en rik vedergällning härför skänkas.
Slutligen får äfven jag anmärka, att det förefaller mig besynnerligt,
att ej Utsk;t tagit under behandling på samma gång som
nu förevarande motioner äfven Frill. Creutz’s, hvilken i ändå vidsträcktare
form omfattar det ämne, som nu varit under diskussion.
Hvarföre detta ej skett, stiger öfver min förmåga att begripa; följden
häraf skall troligtvis blifva, att vi ännu en gång få en öfverläggning
rörande detta ämne. Hvad man vinner, tid vilmer man
De ii 18 Februari f. m.
icke genom eu dylik behandling. Jag anhåller om återremiss å
Betänkit.
Gr. Taube, Henning Adolf: Sedan jag begärde ordet,
hafva flere talare uttalat de åsigter, jag hyser i detta ämne; och
då jag således icke vill trötta K. o. Ad, med att uprepa samma
skäl, har jag, under förklarande, det jag till alla delar instämmer
uti nämnde talares yrkanden, endast velat omnämna, att orsaken,
hvarför jag icke reserverat mig mot detta Betänk,, är, att jag vid
det tillfälle, dä beslut i frågan fattades, icke var i Utsk:t närv:de.
Utom de skäl för återremiss. som af föregående talare blifvit
anförde, anhåller jag i öfrigt, att, såsom ytterligare stöd derför, få
åberopa, att Utskit sjelft medgifvit sig icke kunna bestrida, »det
utanläsningen kan drif vaa för långt och på ett förvändt sätt, samt
derigenom blifva skadlig». Vid sådant förhållande återstår mig
allenast att tillägga några ord i ämnet och af samma syftning som
Prof. Agardh. Denna författare säger: »Hvar och en känner svårigheten
för lärjungen att lära utantill den s. k. lång-katekesen,
och man erkänner således allmänt nödvändigheten, att icke allt för
hardt anstränga lärjungarnes ordminne. Ty om än några få af
dessa äro utrustade med ett förträffligt sådant, finnas likväl många,
som hafva yttersta svårighet att upläsa prosaiska stycken ordagrannt.»
»Alla år händer derföre, att allmogens barn förvägras att admitteras
till Nattvarden, emedan de icke kunna perfekt lång-katekesen
utantill; ty lång-katekesen förvexlas ofta i vårt land med kristeudoms-kuuskapen.
Ofta blifva lärjungarne på detta sätt bonvista
flera år å rad, till föräldrarnes största bedröfvelse. Ofta ledsna
de slutligen vid att försöka, och många komma derigenom aldrig
att gå lill Nattvarden, utan förblifva i detta afs:de hvad kyrkolagen
kallar okristue.»
På sätt, jag förut nämnt, anser jag mig icke böra med utförligare
ordande i ämnet uptatra Högloft. Ståndets tid, utan förenar
mig med de ledamöter, som begärt återremiss.
Frih. Creutz, Steffan: Då äfven jag är motionär uti
detta ämne, då, såsom jag förklarat, jag såsom min adopterat eu
motion, hvars grundtanke är min egen, så anser jag mig böra till
Hr Ordfm för Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t framställa den frågan,
hvarföre icke denna min motion, som dock står uti fullkomlig öfverensstämmelse
med de af Hrr Wennerström och Lundahl väckte,
hvarföre den icke — säger jag — blifvit af Utskit, i sammanhang
med öfrige i ämnet här omnämnde motioner, till pröfning uptagen.
— Likväl och då icke mindre än 27 ledamöter af H. BondeStit
förenat sig uti ifrågav:de af Riksdagsmannen Lundahl väckte motion,
kan man derutaf med all säkerhet draga den slutsats, att all--  mogens önskan är, att utanläsningen af katekesen måtte uphöra;
och då min motion är affattad uti enahanda riktning, synes mig,
äfven med stöd häraf, att den förtjent ett bättre öde.
Denna fråga om uphörande af katekesens utanläsning har
obestridligen det största inflytande på det upväxande slag tet
550
Den 18 Februari f. in.
Härpå livilar icke allenast oell i främsta rummet det andliga lifvets
utveckling; utan äfven och derjemte, i hvad mån vetenskapen
skall blifva död eller lefvande; ty, när barnet från dess törsta ungdom
vänjes att plugga in lexor samt att, då det får boken i sin
hand, läsa utantill, så skall det ock gemenligen, vid mera framskriden
ålder, fortgå uti samma riktning. — Denna utanliisningsmethod
kan alltså, efter min åsigt, icke annat än förqväfva den
vetenskapliga bildningen. — Den hindrar ovilkorligen ungdomen
att så genomtränga vetenskapens djup och med lif och värme omfatta
dess sanningar, som annars skulle vara händelsen. — Denna
följd af utanläsningen är ett stort ondt; men ett ännu större ondt
orsakas deraf, då frågan rörer det vigtigaste af allt, kristendomen
och dess sanningar, ty barnet afvänjes från att använda sin tanke
och sitt förnuft och att leda sitt hjerta dertill, så att det må
blifva en lefvande kunskap.
En af motionärerne, Kyrkoherden Wennerström, har föreslagit,
att pris måtte utsättas för författande af läroböcker, som skola er
sätta
katekesen. Jag för min del anser att vi hafva en lärobok,
som är prisbelönt förut, nemi. den H. Skrift; och tror att det
skulle vara mest gagneligt, om man allra först satte den boken uti
barnets hand. Ingen katekes, vare sig den s. k. LångEatekesen
eller någon annan, skulle jag då anse vara af behofvet påkallad.
Dessa katekeser äro nemi., efter mitt förmenande, högst skadliga.
N. Testamentets skrift är i allmänhet så enkel och lättfattlig, att
någon enklare icke kati af någon författare upsättas, om ock de
största pris utfästas för sammanfattandet deraf. Till följd häraf
skulle jag anse för lämpligast, att man började barnens undervisning
med att sätla bibeln i deras händer; att läraren undervisar
deruti, föreläser och med ett ord gör detta studium till ett lefvande
verk. Detta är ock i öfverensstämmelse med LäroverksKomitéens
förslag. Det gifvas ingenting, som så roar ett barn och så mycket
tager dess upmärksamhet i anspråk, som att afhöra berättelser.
Genom att läraren föredrager till en början Skriftens lättfattligare
berättelser, så inhemtar barnet småningom allt mer Bibelns historiska
innehåll, hvilket blifver en grund för dess tro och dess hopp.
I de s. k. SöndagsSkolorna i England, äfven i Sverige, är detta
sätt att undervisa barnen allmänt. Der företages kapitel ur Skriften,
och läraren samtalar deröfver med lärjungen, så att dessa stunder
blifva för båda till ömsesidig nytta. Detta undervisningssätt
är jag öfvertygad i begynnelsen bäst lämpar sig för ungdomen.
Den förste talaren, som här i dag yttrade sig i detta ämne, har, i
likhet med en af motionärerne, förordat utsättandet af ett pris för
en nv lärobok uti katekesen. Jag kan icke häruti instämma med
honom. Den värde talare androg, såsom ett exempel från England,
att ett pris derstädes blifvit utsatt för den bästa skrift öfver sabbatens
firande, och omnämnt en liten skrift, som dervid vann hög
sta
priset, författad af en engelsk arbetares dotter. Den är allmänt
bekant under namn af tile Pearl of Days (perlan bland dagar).
Jag anser dock tvifvel underkastadt, huruvida den kan sägas innehålla
en verkligen evangelisk tanke; med äfventyr att stöta mån
-
Den 18 Februari f. m.
551
gen fromhet för hufvudet, måste jag dock uttala, att den i all sin
välmening uti sig innebar en helt och hållet lagisk utgångspunkt.
Således måste jag städse återkomma dertill att den H. Skrift är
den första bok, hvilken bor sättas uti barnets hand, ty enklare kan
man icke upstäila en bok än hvad som der är skrifvet.
I sammanhang härmed vill jag fasta upmärksamhet på ett uttryck
af Utsk:t, då Utsktt säger att »man icke bör kasta ifrån sig
ett bestående godt». Huruvida katekesen kan kallas »ett bestående
godt», anser jag lör min del vara högst tvifvelaktigt; och då de
talare, hvilka i ämnet yttrat sig före mig, redan så fullständigt
ådagalagt olämpligheten deraf, finner jag obehöfligt att ytterligare
orda härom; men ett förhållande, hvilket jag, och säkerligen de
fleste af Eder, Mine Hrr! känner, är, att öfverallt i vårt
land hör man icke annat än klagan öfver detta — som man uttrycker
sig — förskräckliga katekes-utanläsandet. På alla dessa
skäl förenar jag mig med de ledamöter, hvilka yrkat på återremiss
af detta Betänk., under förhoppning, att — då tilläfventyrs man
dervid kan motse att Utsk:t till behandling, i sammanhang med
öfrige dithörande frågor, uptager min i ämnet väckta motion, —
någon utsigt till framgång för de af mig uttalade åsigter sålunda
måtte randas.
Frih. von Schulzenheim, David: Då jag anmälde mig
för att yttra mig uti denna fråga, anade jag icke att så många talare
skulle komma att före mig uttala de åsigter, jag hyser i ämnet.
I likhet med Gr. Taube och Hr Adelborg, är äfven jag, som
anser denna fråga vara af största vigt, tacksam för det sätt, hvarpå
desse talare upträdt, och vill, med alside å de sakrika anföranden,
som af dem blifvit afgifna, icke länge uppehålla det H. Ståndet.
Jag instämmer helt och hållet uti de af dem uttryckta åsigter;
men motser dock olla de svårigheter, som skola komma att upställas
mot denna förändring, ty af erfarenheten känna vi, huru hårdnackadt
gamla vanor och plägseder försvaras af dem, hvilka skola
bära bördan af förändringen. Det är icke allom behagligt att ensamt
egna sig åt sitt yrke och sina tjenstepligter; och obestridligen
mycket lättare att sköta sin tjenst helt machinmessigt, så, att man
blott frågar och erhåller svaret på ett bestämdt sätt. — Man har
äfven här anmärkt att, rörde frågan guld eller silfver, så nog skulle
ett sådant ämne mer intressera It. o. Ad., än det nu förev:de. —
Om ett sådant förhållande Verkligen skulle ega rum, så kommer
likväl icke det att hindra mig att tillägga några ord.
Jag anser att särdeles en af reservanterna uttalat åsigter,
hvilka man uti denna fråga kan taga till rättesnöre. Han erinrar
ganska riktigt, att om man meddelar undervisning sålunda, att man
endast och allenast lägger an på minnet och icke på lörståndet,
så dödar man slutligen förståndet. Hos barnet kommer nemi.
minnet först och förståndet sedan. Helt naturligt är att, om läraren
allenast upodlar den förra af dessa egenskaper, så tvinar den
andra bort eller förqväfves af brist på omvårdnad. — Reservanten
uttrycker en fullkomligt riktig åsigt, då han säger att, på samma
552
Dan 18 Febrnari f. ra.
gång raan odlar förståndet, på samma gång bör man afven öfva
minnet, men att man kan så mekaniskt, öfva minnet, att förstån
det
förslöas. Detta är olyckligtvis ett fall, som med ganska många
barn inträffar. Såsom ett sorgligt exempel vill jag omnämna, huruledes
för några år sedan en flicka återfanns i skogen, men galen!
Hvarföre? Jo skälet var, att denna flicka blifvit så plågad med
katekesläsning, att hon lemnade hus och hem, för att söka befrielse
från att besvara dessa frågor. — Huru det i allmänhet går till
vid sådana tillfällen finner man kanske allra bäst af ett uti Hr
Lallerstedts reservation åberopad t citat af Professor Agardh, hvilket
ingen af de föreg.de talarne omnämnt och hvilket jag derföre tar
mig friheten att inför B. o. Åd. upbisa. Det lyder som följer:
»Det är icke begreppsfrågor och svar, som användas vid Svenska
»ungdomens kristendomsundervisning. Både frågor och svar äro
»öfverlasta såsom rölerna vid ett skådespel. Läraren har sin röle
»att framsäga, lärjungen sin; trien för säkerhets skull behåller läva»ren
boken, för att tjena till suffleur både för sig oell lärjungen.
»När ett ord i det inlärda stycket blifvit af lärjungen glömdt, så
»tiger han tvärt ocb det ända till dess läraren til 1 bviskar honom
»detta ord, då åter ordströmmen kommer i gång, uti hvilken detta
»ord utgjorde liksom en fördämning. En del lärare göra sig icke
»en gång besväret att sufflera det glömda ordet, utan skicka liir»jungen
helt enkelt tillbaka, att läsa om igen hela stycket, för det
»han glömt ett ord».
Att detta sätt att börja ungdomens upfostran har en skadlig
inverkan, behöfver väl knappt påpekas. Det är ganska vanligt att
man, när en prest tillträder en församling och denne prest skall
efterhöra sina församlingsboers kristendomskunskap, får höra följande
svar: »Nog kan jag svara efter katekesen; men de der förstånds»frågorna,
de äro så svåra». Detta är ett nogsamt kändt förhållande,
som sannerligen bör allvarligt behjertas. — Om det sker
lämpligast genom att återremittera detta Betänk, för att behandlas
i sammanhang med Frih. Creutz’ motion, eller erhålla ett förnyadt
och med Hr Lallerstedts, Betänk:t vidfogade, reservation mera öfverensstämmande
skick, det iir en fråga, som jag i närv:de stund
icke anser mig kunna afgöra.
En töregrde talare har sagt att katekesen anses helig, åtminstone
för presterskapet. Detta kan vara en sanning; roen lika säkert
är ock, att den icke anses helig af ungdomen oell det upväxande
slägtet. Den som gått i en skola, har nog fått erfara, huru
denna s. k. LångKatekes handgripligen och känbart användes både
till anfall och försvar, och vinner just icke i helighet derpå, att
den sålunda ytterligare inpluggas i hufvudet. — Jag kan icke neka
för, att, då jag ser personer, hvilka npträda för att försvara bibehållandet
af katekes-utanläsningen, så påminner det mig ovilkorligen
om en röle, som spelas just i dessa dagar å en af hufvudstadens
theatrar. Uti deuna röle uptriider en borgare, som icke tycker
om deri nya legostadgan. »Stryk, säger han, fick jag som lärpojke.
Stryk skall du också få». — Om man, för att återgå till ämnet,
derem ot endast en half timme söker att på ett vänligt och enkelt
Den 18 Februari f. m.
553
sätt framställa en sak för ett barn, sä skall man finna att i förståndet
kan inrymmas ganska mycket. Sätter man äler barnet
bredvid en sträng lärare, som vill att barnet skall läsa utantill, så
binner han icke Imndradedelen. Det har här förut blifvit sagdt
att sjelfva det religiösa elementet genom detta undervisningssätt
bortfaller. Oaktadt det måhända icke synes riktigt passande att å
detta rum och i detta ämne citera författaren W. v. Braun, vill
jag likväl underställa Eder, Mine Hrr, om icke dessa rader af honom
kunna med allt skäl anföras såsom ganska träffande. Han
säger nemi.: »att LångKatekesen och Herrans 10 Bud trumfas in
med björkris, så man blir rädd för Gud.» — Huru skall också på
detta sätt läraren tvingas att sjelf använda sitt förstånd P Säkert
är att några skickliga kateketer bildas icke genom denna undervisningsmethod.
Slutligen, om jag skulle vända mig till hvar och en särskildt
af Eder, Mine Hrr, med en vänlig förfrågan, huruvida J tron, att
J, tullt tillfredsställande efter dagens fordringar, skulle kunna undergå
ett husförhör, så undrar jag, om jag derpå skulle kunna erhålla
ett jakande svar. Då man erinrar sig, huru läraren framställer
en fråga och, ifall icke denna genast kan besvaras, öfvergår till
grannen med samma fråga och att man således gång efter annan
får höra uprepas denna förskräckliga fråga: »Hvad är det», hvilken
fråga förekommer på icke mindre än 30 ställen, så tror jag, att
man med allt skäl skall kunna instämma uti Biskop Agardhs ord,
att det är en ordström och intet annat, detta examinerande.
På grund af hvad nu i frågan blifvit anfördt, anhåller jag om
återremiss af detta Betänk, på det att detsamma måtte behandlas
i enlighet med första mom. af Hr Lallerstedts reservation.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Tersmeden, Pehr Beinhold: Äfven jag skulle visserligen
kunna tveka att upträda efter de af de båda första tslarne
här afgifna yttranden ; men då ämnet är af så stor mångsidighet
och vigt, så torde det förtjena att betraktas från mer än
en sida.
Hvad som i främsta rummet fäst så väl föregående talares,
som min upmärksamhet vid detta Betänk., nr att Utsk:t icke med
ett enda ord vidrört Frih. Creutz’ motion. Den innehåller väl i
hufvudsaken detsamma, som Riksdagsmannen Lundahls förslag, men
med den utsträckning, att deti tillika omfattar lärdomsskolan, i
enlighet med Läroverkskomittéens förslag i ämnet. Denna besynnerliga
uraktlåtenhet skulle redan i och för sig sjelf för mig utgöra
tillräckligt skäl att yrka återremiss; men andra anledningar saknas
ej heller uti de motiver, hvarpå Utsk:t grundat sitt afslag af
Lundahls motion, hvilken är af hufvudsakligen enahanda innehåll,
som den af mig vid föregående Riksdag i ämnet väckta, hvilken
likaledes af samma Utsk.
af detta Sfånd med ganska stor majoritet återremitterades. Några
554
Den 18 Februari f. m.
anmärkningar mot de motiver, hvilka Utskrt uti Betänk. anfört mot
Lundahls förslag, anhåller jag nu att i korthet få framställa. Uti
Betänk, yttras nemi. pag. 3: »De klagomål, som af motionärerna
uttalas olver utanllisningens skadliga verkningar och deras på grund
deraf väckte förslag till densammas inskränkning eller afskaffande
skulle endast i den händelse hafva något skäl för sig, att minnes*
kunskapen till sjellva sin natur vore sådan, att tankens verksamhet
blefve genom densamma försvagad. Men att så icke är för*
hållandet, torde Utsk, så mycket mindre behöfva ådagalägga, som
en hvar at egen erfarenhet nogsamt vet, att sanningar, som man
säkert och troget fäst uti sitt minne, ingalunda derigenom blifva för
förståndet och eftertanka!) otillgängliga, utan tvertom ofta just på detta
sätt bana sig väg dertill. Att minnas något och att tänka derpå
och lörsta det, kan väl icke utesluta hvartannat, och det vill derföre
synas, som skulle den tanklöshet, hvilken motionärerna anse vidlåda
katekesens utanläsning, icke stå i något omedelbart samband dermed,
helst innanläsningen likaledes kan lida och alltför ofta lider
af samma fel.» Att minneskunskap till sjelfva sin natur icke försvagar
tankens verksamhet, är visserligen sannt; men lika sannt är
ock att en ensidig och uteslutande minneskunskap åstadkommer ett
dylikt försvagande eller, rättare sagdt, förslöande. Det är visserligen
godt och väl att, såsom Utsktt säger, Sanningar fästas i minnet,
blott att de först blifvit upfattade i begreppet, synnerligast
i fråga om sanningar af en mera abstrakt natur. Begreppet bör
först tillegna sig satsens innehåll, innan dennas formler inpräglas
i minnet, om ens sislniimnde åtgärd alls kan anses lämplig i fråga
om barn, hvilket jag för min del bestrider. Innanläsningen
kan svårligen lida af samma fel som utanläsningen, enär vid den
lörra tanke verkar direkt på tanke, utan användande af den tröttande
minnesgymnastiken.
Utskottet anser vidare (pag. 4) en sådan farhåga för minnets
öfveransträngning genom missbruk af utanläsningen vara i hög grad
opåkallad, ty, säger Utsk:t, »så lång och svår denna lärobok än
anses vara, inlärés den dock på temligen kort tid af hvarje barn,
som kan liisa väl innantill, och kan dessutom på intet sätt komma
i jemförelse med de minnesläxor, som så väl i Elementarläroverken
som i enskilda undervisningsanstalter, vare sig för gossar eller flickor,
föreläggas barnen i språk och i en mängd andra läroämnen.»
Det här gjorda påståendet om »den temligen korta tiden» befarar
jag icke vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Folkskolans
och lärdomsskolans erfarenhet afgifver åtminstone härom ett
helt annat vittnesbörd. Hvad särskildt minnesläxor i språk vidkommer,
så inskränka sig dessa numera, åtminstone inom de bättre
organiserade elementarläroverken, till paradigmerna, och det- ligger
för öfrigt i sjelfva naturen af språkkunskaps inhemtande, att inbillningskraften
ej mindre än eftertanken dervid sättes i en viss
verksamhet genom jemförelsen mellan modersmålet och det främmande;
hvilket icke är fället i fråga om dogmatiska satser.
Då Utskit ytterligare påstått att, »om än läraren kunde undvara
denna ledtråd för sin utläggning och förklaring, är den
Den 18 Februari f. m.
6ä5
dock nödvändig för barnet», så kan jag, vid skärskådande af detta
motiv, icke tinna annat, än att detta påstående kan med vida
större skäl omvändas; ty obestridligt lär väl vara, att denna handbok,
likasom alla dylika, är af större brukbarhet för läraren än för barnet.
Slutligen heter det: »Det är således onekligen af största vigt,
att en förklaring öfver denna katekes sättes i barnets liand, och
att det i minnet söker inplanta densamma; ty endast så kan lärarens
dertill sig anslutande utläggning och tillämpning blifva fattlig
och fruktbärande för förstånd och hjerta, samt en fast och säker
kristendomskunskap derigenom utveckla sig.» Jag skulle för min
del tro att det vore bättre att sätta en sådan lärobok uti lärarens
hand, samt att man härigenom bättre befordrade »en läst och säker
kristendomskunskap,» ord, hvilka likasom hela argumentationen synas
lånade ur en artikel i »Svensk Kyrkotidning», der det påstås,
att, med utanläsningens bortfallande, äfven skulle bortfalla grunden
för en fast och säker kristendomskunskap.
Sedan jag sålunda sökt efter förmåga visa, att de motiver,
hvarpå Ekon.Utsk. byggt sitt afstyrkande, äro af den natur, att de
icke böra kunna inverka på R. St:rs beslut i afs. på den ifrågav:de
reformen, om blott denna i öfrigt förtjenar att såsom nödig och
nyttig behjerta?, så vill jag nu i möjligaste korthet söka ådagalägga
det bestämda behofvet och de positiva fördelarne af en sådan
reform. Om i allmänhet och redan inom de flesta andra kunskapsgreuar
utanläsningen numera befunnits så olämplig, att den
fått lo» att maka åt sig och lemna rum för en förnuftigare och
mera lefvande uudervisningsmethod, sä borde väl detta i ännu högre
grad finna sin tillämpning på kristendomsundervisningen. Det var
visserligen en tid, då man till och med vid våra universiteter bedref
theologiens studium medelst utanläxor, samt dessa till råga
på allt, och förmodligen för att göra spektaklet så mycket imposantare,
voro affattade på ett främmande dödt språk. Jag erinrar
mig ännu ganska val, hurusom jag i Upsala måste till en examen
inför fakulteten utantill inlära ett digert på latin förlättadt theologiskt
compendium; men dessa tider äro nu lyckligtvis förbi.
Man har tillbakavisat ett dylikt barbari från universiterna till
skolorna, och vi böra hoppas att äfven ifrån dessa det må innan
kort förvisas. -
Kristendomen, M. Hrr, är icke, kan icke, får icke vara någon
minnesläxa; dess heliga sanningar mäste, likasom de från början
på ett historiskt sätt förkunnades, så ock nu historiskt inläras,
historiskt inlefvas. Det går icke an att göra bekantskap med det
heliga på samma sätt som man gör sig bekant med deklinätioner
och konjugationer; det går ej an att komma till den eviga sauniiigen
på en vanlig husbehofsväg, och för de intressen, som i
djupet af vårt bröst rastlöst sträfva uppåt emot det himmelska,
gifves det icke, såsom för vanlig intresseräkning, någon lathund.
Dylika hjelpredor kunna visserligen vara af nöden för sådana lärare,
hvilka icke sjelfva gjort sig förtroliga med det heliga ord, de
skola förkunna; men för barn äro vidlyftiga dogmatiska afbandlingar
alltid olämpliga. För barn måste för öfrigt i allmänhet
556
Den 18 Februari f. m.
kunskapens väg icke besås med några onödiga törnen; de måste i
främsta rummet lära sig älska vetandet; och detta åstadkommes
icke med en method sådan som denna. Minst af allt är kristendomens
ljusa, fröjdefulla lära egnad att i dunkla, enstaka formella
satser sålunda utminuteras och att derpå, oftast under tårar från
de spädas ögon, inkilas i bokstafsminnet. Det var icke på detta
sätt som kristendomen först meddelades åt en fallen verld; det är
ej på detta sätt som den bör fortfarande öfverlåtas åt ständigt
upväxande nya slägten. Att för de unga åskådliggöra Nya Testamentets
historiska del, att för dem göra fattligt det innersta af
Evangelium, det enda nödvändiga, att med lätt inlärda bibelspråk
och psalmverser lifva deras upmärksamhet, och sålunda gifva dem
en vägkost till begagnande för hela lifvet, och först sednare för
dem sammanfatta lärorna i ett slags system, dock utan frågor och
svar, utan minnesläxor — se der, M. Hrr, hvad erfarenheten redan
i andra Protestantiska länder funnit lämpligast, hvad bland
oss Grefve Rtidenschiöld och Biskop Agardh med värme förordat,
hvad erfarna och ömsinte lärare påyrkat, hvad det upväxande slägtets
behof oafvisligen fordrar. Jag hade helst velat att man skulle
ingå till K. M:t med eu underd. anhållan, att all utanläsning utöfver
Luthers lilla Katekes, så i folkskolan som vid elementarläroverken,
måtte uphöra; men då sådant skulle omfatta mer än
det, hvaröfver Utsk:t i detta Betänk, sig utlåtit, så måste jag inskränka
mig till anhållan om en återremiss, på det Utsk:t måtte
komma i tillfälle att taga kännedom om Frih. Creutz’ motion,
hvilken åtminstone har den fördelen att vara affattad i enlighet
med LäroverksKomittéeus förslag.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Nordenfelt, Enar: Ehuru hvar och en, som här up
trader
för att försvara Betänk, och de deruti uttalade åsigter,
skulle enligt eu talares förmodan komma att utgöra föremål för
allmänt åtlöje, kari jag dock icke underlåta att, min pligt likmätigt,
här yttra min åsigt, och då den utgör majoritetens inom Utsk:t,
äfven försöka att försvara den. Det kan synas vådligt att upträda
mot så många, så skickliga och så tätt sammanhållna motståndare,
som jag nu fått; men det har icke varit Svenskens sed att
räkna dem, utan den har varit att efter öfvertygelse och pligt fullgöra
hvad man anser såsom sitt åliggande, obekymrad örn man
slutligen måste ligga på platsen eller i yttersta fallet söka ett skydd.
Innan jag går till sjelfva saken, anser jag mig likväl skyldig
att svara på de hårda framställningar, som en talare tillåtit sig,
derföre att Frih. Creutz’ motion icke blifvit behandlad i sammanhang
med nu förevule. Man har stämplat Utsk:s förfarande såsom
ett förbiseende, ett undanskjutande, — jag minnes icke precist
alla de uttryck, som blifvit begagnade. Jag har dock icke
sett någon paragraf i Grundlagen föreskrifva den ordning, inom
hvilken motioner inom Utsk:n böra behandlas. Omdömet om det
ena eller andra Betänkis företräde måste vara helt och hållet sub
-
Den 18 Februari f. id.
557
jectivt. Om jag nu har dömt så, att Frih. Creutz’ motion, som
är af mycket mera omfattande beskafifenhet (som talar om undervisningen
i elementarläroverken, om hvad som i alla klasserna bör
läsas) än att kunna sättas tillsammans med den, som omfattar formen
för en ny katekes, så ber jag Hrr:ne om ursägt. Jag kan
icke för mina handlingar lägga något annat omdöme till grund än
mitt eget. Dessutom hafva några vigtiga förarbeten i större frågor
förekommit, hvilka tvingar Utsk:t att upskjuta behandlingen
af mindre frågor. Det har icke alltid berott på mig, — de större
frågorna hafva måst föregå de mindre, och de smärre hafva
kommit på mellantider, för att icke låta tiden vara obegagnad. Af
sådan anledning har detta Betänk., som är af mindre omfattning
än Frih. Creutz’ motion, blifvit förut behandladt. Hvad undanskjutandet
beträffar, så om Frih Creutz’ motion ligger på botten
i motionsbundten, saknar detta icke sina skäl, emedan den blef afgifven
den sista motionsdagen; och vidkommande de motioner,
som hittills blifvit behandlade, så har jag följt den ordning, i
hvilken de inkommit. Motionerne nro nu ordnade efter deras innehåll,
såsom: Militär-ärenden, Organisations-ärenden, Akademiska och
andra undervisningsämnen o. s. v„ och när dessa i allmänhet förekomma,
så förekommer äfven Frih. Creutz’ motion, så vida K.
M:t gifver tillstånd till Riksdagens fortsättande.
Nu till sjelfva saken och första punkten om premiers utsättande.
Utsk. har i Betänk, derom yttrat sin tanke och utvecklat
sina motiver, nemi. att det innebär en viss oformlighet att, då ett
förslag till ny katekes icke blifvit pröfvadt och det således är
aldeles omöjligt för den, som icke särskildt studerat detsamma,
att afgöra huruvida det kan tillfredsställa billiga fordringar eller
icke, att under en sådan period liksom i förväg hålla för säkert,
det förslaget kommer att ogillas. Men det finnes äfven ett annat skäl,
som gjort sig gällande inom Utsk:t, om det än ock icke kommit
in i Betänk:t, det är nemi. att religiösa läroböcker måste' anses
vara af en annan natur än t. ex vetenskapliga afhandlingar. Det
fordras nemi. en inre drift, en inre känsla af behof eller pligt att
arbeta för religionen, för sjelfva den eviga saligheten, för att tala
i termer, sora äro temligen direkta; man måste känna ett sådant
behof, för att kunna sätta sig ned och skrifva en dylik bok; man
måste ega inom sig sjelf medvetande och känsla af de heliga ämnen,
man behandlar, den stora vigten af religionens gudomliga sanningar,
vara vis och försigtig; med ett ord, dertill fordras andra
motiver än begäret efter den vinst, som ett premium kan framkalla.
Man har derföre föreställt sig att den man, vare sig prest
eller lekman, som skulle inom sig känna förmågan att skrifva en
katekes, vill icke i sitt eget samvete efterforska om begäret efter
vinst ingår såsom driffjäder. Detta motiv anfördes inom Utsk:t
och jag fann det gediget, så att jag icke ansåg det vara skäl att
motsätta mig det beslut, hvartill Utsk:t kommit. Om, sedan ett
antagligt katekesförslag blifvit utarbetadt, R. St. då vilja gifva en
gratifikation, så må de tilltaga den hur de behaga. Det är helt
annat att efteråt belöna ett af en inre känsla framkalladt arbete,
558
Dan 18 Februari f. m.
än att söka locka fram såsom ett dagsverke ett arbete af så granlaga
natur som detta.
Hvad beträffar vidare utanläsningen, så är det väl icke mången
af oss. som betviflar, att utanläsningen stundom och ganska
allmänt öfverdritv es; men deri ligger icke något skäl att förbjuda
densamma, såsom åtskilliga hafva önskat, icke heller att inskränka
dess omfång endast till lilla katekesen. Man måste göra en bestämd
skilnad på, då man talar om kristlig undervisning, de studier,
i hvilka denna undervisning sönderfaller, nemi. den ena i
folkskolan, skolan i hemmet, skolan för enskild undervisning för
de mindre barnen, — den andra undervisningen hos presten för
beredelse till H. H. Nattvard. Örn man vill komma till reda i
saken, så får man icke tänka på än den ena än den andra, utan
man måste hålla sig till endera. Jag tager mig då friheten börja
med de mindre barnens undervisning. Som vi alla veta, sker den
hufvudsakligen i våra folkskolor. Man klandrar undervisningen
der, och säger, att man vill hafva en katekes, som innehåller resonerande
framställningar. Men jag frågar Eder, mine Hrr! huru
det skulle i verkligheten se ut, om man säger en skollärare, sorn har
för sig kanske femtio barn, att han skall icke gifva dem utanläxor,
utan genom framställningar söka få saken i deras minne och deras
förstånd på samma gång. Det gränsar nästan till det omöjliga.
Det vore dessutom, efter mitt begrepp, oriktigt, att icke begagna
minnet, som vi veta är lifligare hos barnet än hos den äldre mera
försigkomne. Låt vara, att det endast är en bokstafskunskap, men
det är dock en sådan kunskap, att när en sednare period inträffar,
så kan derpå byggas den verkliga religionsundervisningen. Man
påstår att förståndet förslöas genom att läsa utanläxor, som man
icke begriper. Ja, det är möjligt, och i sådant läll måste jag beklaga
förhållandet; ty mitt förstånd måtte då varn temligen slätt
efter. Jag har läst åtskilliga saker utantill, och ännn i denna
stund, om det är något, som jag vill hafva noga reda på, så läser
jag det utantill. Om nödvändigheten af den större katekesens
utanläsning, såsom underlag för undervisning i kristendomskunskapen,
hafva de flesta af presterskapets ledamöter, som deltogo i
Utskits förhandlingar, yttrat sig vara öfvertygade. Jag medger, att
om kristendomsundervisningen skulle sluta med den första perioden och
icke sträcka sig längre, sä vore den förfelad, ehuru det äfven då
vore möjligt att ett och annat kunde blifva föremål för utveckling
under en framskriden ålder, så att jag anser det icke alldeles sagdt
att det vore förspild möda. Men nu måtte det tillgå på olika sätt
i olika provinser. Sedan jag nu hört en fyra, fem talare, som påstått.
att presten sjelf endast frågar efter böker., och icke är nöjd,
om det icke svaras efter denna, så är deremot min erfarenhet, att
vid husförhör och vid beredning till H. H. Nattvard, samt under
sommaren en half timma före Gudstjenstens början alla Söndagar,
presten då håller en katekes-förklaring och uptager på de särskilda
Söndagarna ett stycke i sender, så långt han medhinner, samt gör
en och annan fråga, som besvaras efter den stora eller lilla katekesen.
Olver dessa ord samt dermed sammanhang egaude frågor
Den 18 Februari f. m.
559
gör han sedermera en förklaring och på det sättet bibringar lian
barnen kristendomskunskapen. Jag vet icke, om i de provinser,
der de värde talarne hafva sina hem, så tillgår, eller om Hrrme
möjligen haft angelägnare göromål på Söndagsförmiddagarne, som
hindrat Eder att vara tillstädes. Min erfarenhet nr dock positiv;
jag har inhemtat den på flera ställen: i Elfsborgs län, i Jönköpings
län och i Carlskrona.
Hvad vidkommer frågan om att skrifva katekesen så, att den
icke innehåller frågor och svar, så är det temligen klart, att, om
en sådan katekes skrifves och anbefalles till begagnande, följden
blir den, att man afskär möjligheten för föräldrarne att sjelfva undervisa
sina barn. Det är icke att antaga, det. hos flertalet af Svenska
allmogen så kan ske; derföre blifva barnen beröfvade den undervisning,
de f. n. erhålla i familjen. Vidare uppkommer genom
ett sådant sätt att behandla saken i folkskolan nödvändighet för
folkskoleläraren att förklara katekesen. Jag har icke det förtroende
för folkskolelärarnes ståndpunkt, hvarken i vetenskapligt eller religiöst
hänseeude, att jag skulle vilja obetingadt åt dem öfverlemna
dessa förklaringar. Derföre anser jag som en fördel att de icke
komma längre, än att presten sedermera har en grund att bygga
på. Dessutom lärer ändamålet svårligen vinnas, man må skrifva
en bok huru som helst; ty sätter man densamma i händerna på
en lättsinnig eller enfaldig lärare, så gör han med utanläsningen huru
han behagar. Jag kan derpå anföra ett exempel: jag var närvarande
vid examen i en allmän skola, der det icke var föreskrifvet
att bibliska historien skulle läsas utantill; men läraren hade under
loppet af terminen ställt sina frågor så till gossarne, att de icke
kunde besvara dem, utan att hafva läst boken utantill, och svarade
de icke ordagrant, så var han icke nöjd. Som denna historia icke
är ämnad för utanläsning, blef det säkert mycket större tunga för
barnen att lära sig den, än om de haft en bok, upstäld i den formen
att gifva svar på bestämda frågor. Att utanläsningen och
minnets användande dertill skulle hindra begreppsutvecklingen, har
jag efter min erfarenhet icke kunnat förmärka. Jag har visserligen
icke varit lärare, men husfader och är detta ännu, men jag
har aldrig funnit att så hr förlndet. Vi hafva ada läst tabula multiplicationis
utantill, men jag har icke kunnat finna att vi deraf haft
någon olägenhet, icke heller finner jag att de reglor, jag lärt af latinska
gramatikan, ehuru de voro så abstrakta, att när jag läste
dem, jag icke förstod ett ord, förhindra förståndets utveckling samtidigt,
så att der tror jag är en farhåga, som är, minst sagdt, obefogad.
Hvad en anhållan om ett bestämdt förbud för utanläsning
vidkommer, så bekänner jag att jag är ofantligt rädd att bidraga till
utgifvande af någon befallning, för hvars uraktlåtande icke kari bestämmas
något straff och hvars utförande icke kan kontrolleras.
Det är icke svårt för den, som tänkt sig in i saken, att finna att
just denna fråga är af dylik natur. Derföre anser jag att den allmänna
meningen, som i sin utveckling har en mycket stark fart,
skall inom kort göra sig gällande, och då kommer saken att gå af
sig sjelf på ett ändamålsenligt sätt. Jag kan säl. icke finna något
560
Den 18 Februari f. m.
bestämdt behof af föreskrift härom. Man har visserligen sagt att
utanläsiiingen skulle i framtiden leda till lamhet och kyla i religionsåsigterne.
Jag kan icke heller här jäfva någon annans erfarenhet,
men jag hemställer till de af Eder, Mine Hrr, som haft närmare
beröring med allmogen, om man kan säga att hos dem finnes
brist på religiös känsla eller religiöst begrepp, och de hafva likväl
läst katekesen utantill under mycket strängare och tyngre former
än vår nuvarande ungdom. Detta är för mig ett bevis att det
ligger icke något så farligt uti att läsa utantill, ty man kan lika fullt
hafva en sannt religiös bildning.
Jag slutar med att yrka bifall till Betänktdet.
H. Exc Hr Gr. och Landtm, anmälde och lät upläsaett från
Hederv. BondeStåndet ankommet prot.utdr. Nio 218, hvaraf inhämtades,
att nämnde KiksStånd, vid föredragning af det nu under öfverläggning
varande Betänk:det, dels förkastadt hvad Utsk:t föreslagit
i afs. på katekesutanläsning samt för sin del fattat det beslut,
att B. St. måtte hos K. M:t i underdånighet anhålla, att vid
första kristendomsundervisningen, så inom församlingen som vid
Folk- och Elementarskolorna, endast må användas Luthers lilla katekes
jemte nödig bibelförklaring och följaktligen utanläsning af den
Lindblomska katekesförklaringen eller den, som i dess ställe må
varda antagen, uphöra och denna i stället blott till ledning för läraren
och såsom läsebok för barnen begagnas; och dels inbjudit
MedStånden att i detta beslut sig förena.
Härefter tiprepades och yttrade
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Många tal. hafva yttrat sig och
yttrat sig länge, jag skall deremot vara helt kort. Jag instämmer
uti begäran om återremiss.
Gr. Hamilton, Henning: Ingen lärer kunna förmoda att
jag skulle obetingadt gilla det sätt, hvarpå katekesläsningen hittills
understundom blifvit bedrifven, ehuru jag börjar mitt yttrande med
den förklaring, att, om jag hade lått ordet något tidigare och sål.
icke egt anledning ändra planen för mitt anförande, hade jag varit
beredd att med Hr Nordenfelt lägga mig på slagfältet. Jag hade
nemi. ansett det vara skäl att bifalla Utsk:ts Utlåt., emedan jag
vid närmare granskning af detsamma funnit, att Utsk:t ej gerna
f. n. kunnat komma till något annat resultat, än det gjort
med anledning af de motioner, som blifvit väckta. Den första innehåller
nemligen, »att K M:t täcktes genom utfästade belöningar i
nåder upmuutra till författande af läroböcker i kristendomen, tjenliga
för den första undervisningen och så affattade att utanläsning
kunde, såvidt möjligt är, undvikas.» Af den föreg:de delen af motionen
inhemtas, att motionären härmed verkligen afsett att få en
annan katekes, och då, på sätt Betänk:det innehåller, en sådan redan
är färdig och för närvarande underkastad PresteStåndets pröfning,
Den 18 Februari f. m.
561
liing, ligger deri ef t skäl för att icke nu söka framkalla nya försök i
samma riktning. Dessutom synes det. mig vara något oförenligt att
It. St:r hos K. M:t begärt att belöning skall gifvas för ett visst
ändamål, utan att de dertill anslå medel. Hade åter lt. St:rs mening
varit att för detta ändamål anslå eti summa, borde en sådan
motion hafva remitterats till 8tatsUtsk:t eller åtminstone till Stats- och
Ekon.Utsk.-n gemensamt. Det är utom all fråga att på besparingarne
medel möjligen kunna finnas; och skulie det blifva Jf. Stms
beslut hvad som motionären föreslagit, så får man väl söka förverkliga
det så godt sig göra låter, men, beträffande Ekon.Utsk:t, tror
jag icke man kan tordia att det skolat gå längre än det gjort.
I afs. på den andra motionen af riksdagsmannen Lundahl, så
synes mig icke heller deri, uti den af motionären upställda form,
kunna bifallas, emedan deri ligger något så obestämdt, att man
svårligen kan göra sig reda för hvad motionären menar. Der anhålles
nemi., att 31, St:r skola hos K. Vitt i underdånighet begära
att vid den första undervisningen i kristendomen icke någon utanläsning
utöfver den s. k Lill-katekesen må för barn ifrågakomma.
Jag frågar då, hvad menar motionären med den första undervisningen?
Huru långt sträcker den sig? Om Ekon Utskrt icke har
annat att göra än att pröfva dit remitterade motioner, så tror jag
också att Utskrt med skäl kunnat komma till det slut, vid hvilket det
stannat. Jag har verkligen ytterligare ett skäl, hvarför jag, under
sådane omständigheter, anser att frågan icke bör uprifvas, nemi. att
inom det religiösa gebielet så mycken rörelse för närvide eger rum,
att man för någon tid gerna kan lemna denna fråga i fred. Det
är fara värd t att åtminstone hos de mindre uplvste af allmogen,
då de höra talas om ny handbok, nya predikolexter och en utsträckt
religionsfrihet i allmänhet, någon förvillelse kan upkomma om hvad
sorn verkligen är å färde. -— Det är, som sagdt är, ett ytterligare
skäl för mig att nu icke yrka något annat resultat, än det, hvartill
Utskit kommit. Då likväl, genom den omfattning, diskussionen
tagit, fråga verkligen upstått om utarbetande af en ny undervisningsbok
i kristendomen uti annan riktning, är här blifvit föreslaget,
så anhåller jag att, lör den händelse R. o. Ad. skulle vilja
återremittera Betänkrt, och säl. de olika meningarne skola komma
till Utsk:ts kännedom, jag i detta hänseende får säga några ord.
Det. synes mig som om hela den ovilja, hvilken nu upstått mot
katekesutauläsningen, egentligen måste hafva sin grund mindre deri,
att barnen få lära sig katekesen utantill, än i det förvända, att vid
undervisningen läraren ansett denna utanlexa såsom det väseudtiiga
och upfattningen såsom något oväsendtligt, samt att sål. lärarne för
de äldre barnen, som kunnat svara annat än utantill, hafva fordrat
ett noggrannt uprepande af katekessvaren, äfven om de tillfrågade
annars kunde visa att de ega ett riktigt begrepp om det, hvarom
frågan gäller. Här har en tal. framkastat den frågan, huruvida
det finnes någon af K. o. Ad., som, oaktadt han har kunnat sin
katekes, nu skulle vilja underkasta sig att vid ett husförhör besvara
frågor efter den stora katekesen. Det skulle jag göra utan all farH.
III. 36
S62
Den 18 Februari f. m.
håga, icke derföre att jag är säker på att hafva katekesens alla
ord i minnet, men emedan jag tror mig kuuna i öfverensstämmelse
med vår lära besvara dess frågor.
Om det då icke ar sjelfva utanläsningen, som är det onda,
utan sättet, hvarpå den blifvit bedrifven, så kan det icke vara rätt
att rigta anfallet mot den förra, utan det måste rigtas mot methoden,
och deri ligger, efter mitt förmenande, ett stort fel, att
utanläsningen börjat förr än något begrepp kunde vara med sjelfva
minneslexan förenad. Utanläsningen bar sål. börjat vid för tidig ålder
och någon gång t. o. m. bar man begagnat denna katekes såsom
en bok, i hvilken barnet lärde sig att läsa innantill. Det är deraf
som en leda och ovilja för katekesen upstått och svårigheten att
lära sig densamma utantill. Om deremot med denna utanläsning
sjelfva begrepps bildningen förenas, har vanligtvis, då barnets katekesutanläsning
börjas, svårigheten att läsa utantill varit öfvervunnen.
Utgår man från denna synpunkt, så blir frågan: hvad skall
barnet läsa ? Jag vill gerna medgifva att i detta hänseende är en
lucka att fylla. Frih. Creutz har anfört att i sådant läll behöfves
alldeles icke någon ny bok, ty vi hafva bibeln och den är alldeles
tillräcklig, — det är den bästa af böcker att sätta i barnens liand.
Om jag icke kan medge riktigheten deraf, att bibeln är den första
bok, som bör sättas i barnets hand, så vill jag dock medgifva att
i Frih, Creutz’s yttrande ligger en viss sanning, nemi. i sådant afs.
att bibeln är den bästa vägledningen för huru den bok bör vara
beskaffad, som skall sättas i barnets hand, för att förbereda katekesläsningen.
Denna lärobok borde vara en sammanfattning, särdeles
af nya testamentets läror, och man kunde deri mycket väl begagna
de ord, som i bibeln förekomma. Om man för sådant ändamål
vill bevilja anslag eller hemställa att K. M:t ville utfästa
premier, tror jag att ett stort steg vore taget framåt; och härvid
önskar jag också att Utsk:t vid denna Riksdag måtte stanna.
Den stora farhågan för katekesutanläsningen är åtminstone icke
grundad derpå att skollärare eller presterskap äro tvungne att lära skolbarnen
katekesen utantill. Säl. skiljer jag mig från åtskillige tal. derutinnan,
att jag icke tror någon så oerhörd skada uppstå genom detta plus
af utanläsning, som någon gång förekommer. I allmänhet veta vi att man
i barndomen har större lätthet att lära sig utantill, än vid mera
framskriden ålder, och man kan åtminstone icke förneka att hvad
sorn i de yngre åren blifvit inpregladt i minnet, det qvarstår med
en helt annan fasthet, än hvad man i äldre åren lärer, det blir en
sorts stödjepunkt för allt det vetande, man sedermera på ett eller
annat sätt kan tillegna sig. Det är säl., efter min mening, att
hoppas, att i den mån man genom andra ändamålsenliga åtgijrder
kan befordra en större bildning hos lärarekallets utöfvare, desto
mindre skall man hafva att befara, det utanläsningen af katekesen
skall medföra något menligt inflytande, och att sål. åtminstone, då
man får en katekes, något bättre sammanställd än den vi för närvarande
begagna, utanläsningen öfverhufvud icke kan vara för religionsundervisningen
skadlig. Mig synes äfven att en del af det
raan anfört om katekesläsningen innebär den alldeles oriktiga tan
-
Den 18 Februari f, m.
Ä63
ken, att undervisning i kristendom i allmänhet vore slutad med katekesens
inlärande oell att man sedermera icke kunde någonting i
den vägen göra. I sådant fall önskade jäg att hvarken stora eller
lilla katekesen funnes till; men är det sannt att religionsundervisningen
icke är slutad med katekesläsningen, icke heller
med vår första nattvardsgång, då kan jag omöjligen
finna någon fara deri, att en grund vore lagd genom inhemtande
af den hel. skrift och att genom utanläsninsen vissa hufvudpunkter
klefve fästade i barnets minne, hvilka sedermera aldrig gå
förlorade; — jag kan icke (leri se någon fara; tvärtom ser jag deri
ett vilkor för den törsta underisningeh, hvilken icke kan bibringas
på annat sätt än genom eget arbete, äfven om skickliga lärare dertill
finnas. Dessutom har man sagt att katekesläsningen väl talar
till barnets minne, men icke till dess förstånd. Jag vill medgifva
att förståndet icke tages mycket i anspråk; men barnet har ännu
ett tredje och det är känsla eller hjerta, och religionsundervisningens inverkan
derpå ifrån de spädaste åreu mäste vara långt ifrån skadlig,
tvertom i högsta måtto nödig.
Jag skall icke längre uppehålla K. o. Ad., jag har nu uttalat
min åsigt.
Hr v. Qvanten, Emil: Jag ber att få förklara att jag må
ste
instämma i Hr Wennerströms yrkande, att K. St:r måtte hos
K. M:t anhålla, att han täcktes genom premiers utfästande upmuntra
till författande af läroböcker i kristendomen, så affattade att
utanläsning kunde, såvidt möjligt vore, undvikas.
Beträffande Hr Schultzenheims anmärkning, att en sådan förändring
skulle blifva svår att genomföra, så tror jag att, om K.
M:t utfärdar ett stadgande, att utanläsning hädanefter icke må ega
rum, så få väl lärarne lof stalla sig detsamma till efterrättelse.
Hvad beträffar det för Inde att Erih. Creutz1 motion icke blifvit
behandlad i förening med ifrågavarande tvenne, så har visserligen
Hr Nordenfelt afgifvet förklaring om orsaken dertill, och jag,
för min del, tager denna förklaring för god, ,med undantag endast
af det skäl, han anförde, att Erih. Creutz1 motion inkommit så
sent, emedan jag har speciel erfarenhet deraf, att en motion, som
blef sednare aflemnad, redan blilvit för lång tid tillbaka behandlad.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag är förekommen af Gr.
Hamilton och afstår sål. från ordet.
Hr Cederschiöld, Fred. Au g.: Utsk:ts förevarande Be
tänkande
grundar sig hufvudsakligen på den satsen, att den kateketiska
formen för religionsundervisningen skulle vara den lämpligaste.
Då äfven jag är en slags folklärare, torde det tillåtas mig
att i största korthet uttala min erfarenhet rörande denna fråga.
Jag har nemligen funnit den svåraste upgift vara att vid undervisningen
öfvervinna den från barndomen inrotade benägenheten för
utanläsning. Så länge lärjungarne icke frångått detta sätt att in
-
564
Den 18 Februari f. m.
hemta undervisningen, har jag icke funnit möjligt att bibringa dero
någon verklig kunskap, något lefvande begrepp; och det är först
sedan jag lyckats förmå dem använda tanken, som det stått uti min
magt att af okunniga menniskor bilda praktiskt dugliga personer.
De som någon gång hedrat mig och mina föreläsningar med sin
närvaro, kunna bevittna sanningen af dessa mina ord. Jag tror
derföre att den värsta formen för upfostran är den uti gifna frågor
och svar, ty lärjungen vänjer sig då att fästa sig vid ordet
allena och, vid den minsta afvikelse från den vanliga frågan, så är
han bortkommen och sedermera kan han icke tillämpa det inlärda.
Om detta är händelsen i afseende å en så praktisk vetenskap, som
den, med hvilken jag, till följd af mitt yrke, sysselsätter mig, så är
naturligt att denna sanning skall göra sig ännu mer gällande, då
fråga är om en sä abstrakt vetenskap som religionen. Huru är
det möjligt att inhemta den genom vissa frågor och svar? För
öfrigt är här yttradt, hvad religionsläran särskildt beträffar, att
denua lära icke kan inhemtas af minnet, icke får inhemtas af förståndet
allena, utan att den bör gå från hjerta till hjerta; men
jag hemställer till eder, mine Hrr, till hvar och en, som har något
minne från sin barndom, om han kunnat roed hjertat inhemta
en lära, som, på sätt vi känna, inpluggas. Jag begagnar ogerna
detta ord, men måste dock säga att det är med en plågsam känsla
som jag går tillbaka till min barndoms dagar och tänker uppå
det sätt, hvarpå denna religion af mig inhemtades. Jag anser, att
den vacklande tro, som, — jag kan icke neka derför, — ofta
under min lefnad röjt sig hos mig och hvilken, — jag är öfvertygad
derom, — äfven delas af mången annan, har sin rot och
uprinnelse från denna plågsamma känsla. Gr. Hamilton har trott
det vara olämpligt, att nu vidtaga några årgärder för att lösa på
de urgamla formerna i religionsundervisningen. För min del är jag
öfvertygad att den oro, som råder i religiöst hänseende, har sin
grund uti de former, i hvilka kunskapen derom meddelas, och att
fördenskull just nu tiden är inne att lossa på dessa band så mycket
sora möjligt. Med hänsigt härtill förenar jag mig med de ledamöter,
som begärt återremiss.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oskar:
(8e slutet af häftet. Bil. N:o 4)
Frih. Hamilton, Hugo: Innan jag öfvergår till sjelfva
frågan, kan jag icke underlåta att uttrycka min glädje deröfver att
Ståndet så talrikt qvarblifvit, oaktadt den långt framskridna tiden,
och genom sitt deltagande i denna diskussion gifvit det bästa svaret
på en af 2:ne talare här framkastad anmärkning, att om det
vore fråga om silfver eller guld, så skulle R. o. Ad. med mera interesse
deri deltaga, än då fråga är om det högsta, icke blott i
samhället, utan äfven i lifvet, nemligen religionen. Det är icke så
underligt, om icke alla R. o. Ad:s ledamöter öro beredde att, såsom
sig bör, deltaga i en diskussion af den allvarliga art som
denna. Det är lätt att slå omkring sig med fraser och klandra
Den 18 Februari f. m.
565
det som finnes, men det är icke så lätt att framställa något bättre,
och då detta bör vara en pligt för den 9om klandrar, är det ej så
underligt, om man först, innan man deltager i diskussionen, vill
höra hvad de hafva att säga, som gjort det till föremål för sitt
lifs sträfvande och arbete att begrunda dessa vigtiga ämnen. Jag
kan sålunda icke inse med hvad skäl man vill förebrå R, o. Ad.,
om de djupa theologiska diskussionerna icke kunna af alla här så
omfattas, som en mängd offentliga ämnen, hvilka ligga oss närmare.
Hvad sjelfva saken beträffar, så sönderfaller Bctänk:t äfvensom
motionen i 2:ne delar.
Jag förenar mig med Utsk:t deri att icke anslå några premier
för läroskrifter i denna väg. Oaktadt hvad den siste talaren anfört,
anser jag ändå att en lärobok för folket, omfattande hela vår
religion, och som skulle uttränga Martin Luthers katekes icke kan
framkallas af en större eller mindre prisbelöning. Den som icke
är dertill intalad och upvärmd af Guds ande, den skrifver icke
bättre än Luther. Jag tror sålunda att motionen i denna del bör
lemnäs å sido, ty det är utom all fråga, att när ett verkligt behof
framställer sig, och blir allmänt erkändt, af en, jag säger icke bättre,
men mera passande lärobok, så skall den ock framkomma i sin tid
utan belöning. Denna belöning ligger i alla fall icke blott i den
egna tillfredsställelsen, utan äfven deri, att en sådan lärobok skulle
få den rikaste afsättning.
Hvad beträffar andra delen af frågan, nemligen det sätt, hvarpå
den första religionsundervisningen hittills i våra skolor bedrifvits,
så kan jag icke annat än nästan helt och hållet instämma
med dem, som anse att detta sätt varit fullkomligt olämpligt. Af
frukten bedömer man trädet. Den frukt, som denna vår undervisning
hittills haft, framställer sig tyvärr mer än tvifvelaktig. Då
man ser huru församlingarnes ledamöter i våra dagar löpa efter
hvarjehanda lärdomsväder, så kan deras kristendom, som så göra,
— icke vara annat än en torr och tom utanlexa utan inre lefvande
tro. — Om religionens sanningar icke blefve så inpreglade
endast i minnet, som de nu blifva det, skulle menniskorna ej vara
såsom vacklande rör, men tyvärr äro de alltför ofta så. Vi kunna
ej vara blinda för att de tros-satser, som åtminstone jag och många
med mig anse falska och irrläriga, tyvärr vunnit och vinna alltför
många anhängare i vårt land, ja till och med Mormonläran i all
sin råhet, och måste då något djupt fel ligga i sjelfva den första
religionsundervisningen, den, på hvilken hela lifvets lycka och tro,
och efter det ett saligt slut i tro och hopp, endast kunna grundas
och utveckla sig. — På denna grund och då jag derjemte helt och
hållet instämmer med Gr. Hamilton deri att allt beror på att få
dugliga lärare, och att sjelfva den bättre läromethoden måste först
inhemtas af dem, som skola meddela undervisningen åt barnen,
skulle jag önska en återremiss och att dervid ålades Utsk:t att
upsätta en skrifvelse till K. M:t i den akt och mening, att K. Mrt
täcktes anbefalla, att, såvidt möjligt är, en god undervisningsmethod
inlärdes af de alumner, som skola blifva lärare, så att de må kunna
5G6
Den 18 Februari f. m.
förstå och förklara bibeln, samt rätt använda de bibelförklaringar,
som finnas intryckte i vår katekes. Jag tror att den är nyttig
som handbok, och om läraren, i stället för att blott sticka boken i
hand på den stackars lärjungen och med lock och pock tvinga
honom att läsa utantill, sökte utveckla sjelfva »kontentan» af vår
lilla katekes, skulle sedermera utanläsningen gå betydligt lättare.
Derföre förenar jag mig med dem, som yrkat återremiss, men med
anhållan att Utsk:t behagade utreda frågan om den riktning, som
den lefvande undervisningen bör antaga för att göra gagn, samt
att den döda måtte inskränkas, såvidt möjligt är. Att barnet ensamt
genom den döda undervisningen skall kunna få rätt kunskap
om Guds ord, det är verkligen att tilltro det alltför mycket; all
utanläsning kan dock efter mili öfvertygelse ej undvaras. Det är
icke blott de goda hufvuden, som skola få del af den eviga sanningen;
den är äfven till för de svagare, för den mindre förmågan,
hos hvilken ändå ofta minuet är kraftigt; och det kan vara nyttigt,
om äfven de få något af det goda i minnet inpregladt, som
sitter qvar för hela lifvet, måhända länge blott såsom ett dödt frö,
hvilket dock, när Guds ande blåser deröfver, kan utvecklas och
upväxa till en härlig trones planta.
Gr, Liljencrants, Gust. Fredr.: Jag är helt och hållet
förekommen af den värde siste talaren och anhåller att få förena
mig med honom.
Hr Tersmeden, Nils: Vi hafva här hört påstås att, så länge
vår religionsundervisning till en stor del bestode uti utanläsning,
kunde den icke medföra något synnerligt resultat. Till stöd för
denna sats har det åberopats dels Braun och dels Agardh. Om
jag jäfvar den förre, så må det icke anses besynnerligt; och jäfvar
jag den sednare, så gör jag detta, emedan han efter min åsigt, trots
sitt genie, icke var någon större auktoritet i fråga om skolväsendet
i allmänhet. Här har mycket väldigt ordats om Utskits Betänkande,
men jag har icke hört något yrkande deremot framställas,
som kunnat lända till något positivt resultat. Någon så särdeles
stor reform kan jag icke inse vinnes genom de framstälda
förslagen. Här har blifvit af en talare yrkadt, att först borde lilla
katekesen läsas utantill och sedermera skulle läraren göra en utredning
af hela vår lära. Den som låter barnen läsa katekesen
utan att förklara den, den är ej en rätt lärare. Likaså får ungdomen
vid elemeutar-läroverken just denna utredning genom läroböcker
och lärarens utredning af dem: att fordra en utredning af
vår lärobyggnad från folkskoleläraren, vore omöjligt, och när presten
tager emot nattvardsbarnen och förklarar för dem katekesen, så
finner han att den förra saknar den subjektiva skicklighet, man
skulle hos honom vilja förutsätta. Jag går så långt att jag anser
Svenska kyrkotidningens citerade sats innehålla mycken sanning.
Hvad är det man egentligen vill? Man säger att allt med nuvarande
läromethod är blott en minneslexa och ingenting för förståndet.
Men minnet är ju det första, som skall upodlas, och jag
Den 18 Februari f. m.
S67
tror att i och med detsamma minnet odlas, odlas sifvén förståndet.
Man har påstått att presterskapet skulle vara så mycket emot detta
förslag och att skälet dertill skulle vara att de frukta lekmannaverksamhetens
inflytande; jag skulle (ieremot tro att presterskapet
är ganska belåtet med den hjelp, som dem kan lemnäs, isynnerhet
från föriildrarne, den bästa af all lekmannaverksamhet. Man har
talat ora bibelläsning, till ersättning för katekesläsning; men jag
hemställer till Eder, Mine Hrr, huruvida rimligt kunde vara att
grunda barnens religionsundervisning på folkskolelärares osäkra val
och svaga förmåga i allmänhe.t i denna del. En orimlighet vore
att hos K. M:t begära, det all utanläsning af vissa stycken skulle
vid sKolor alldeles inställas; det vore att för mycket intränga på
lärarens gebit. En lärare måste reglera undervisningen på sätt
han finner lämpligast, såvida han skall kunna något åstadkomma.
Jag fortfar att begära bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Schultzenheim: Icke för att uppehålla diskussionen
eller ytterligare inveckla den, har jag begärt ordet, och lemnar jag
derföre Hr Tersmedens anförande utan svar. Men för den händelse
hans studier icke skulle hafva omfattat den af mig nyss citerade
skrift, så vill jag upplysa att den är författad af en utmärkt Tysk,
vid namn E. v. Braun, så att någon anmärkning öfver detta mitt
citat icke lönar mödan att framställa, emedan den är värdelös. Jag inskränker
mig sålunda till att återtaga min anhållan att B. o. Ad.
måtte förena sig med hvad Hr Lallerstedt i sin motion yrkat, utan
förenar mig med alla de Hrr, som begärt återremiss.
Många ledamöter ropade nu på propos.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Under vanliga förhållanden
skulle jag hafva tvekat, att å en så sen timma ytterligare uppehålla
B. o. Ad.; men då jag af Frih. Hamilton erhållit förebråelser för
det jag förutsatte mindre intresse hos R. o. Ad., samt jag således
i det hänseendet lärer hafva misstagit mig; så, och i förlitande på
Frih. Hamiltons försäkran, att R. o. Ad. för ärendet hyser lifligt
intresse, bör jag icke vidare anse mig förhindrad, att till besvarande
uptaga några af de omständigheter, man anfört emot den af mig
yttrade åsigt. Om dertill skulle åtgå någon längre tid, så att en
och annan Ståndets ledamot komme att upoffra sin middagsmåltid,
torde sådant icke betyda så särdeles mycket, enär det gäller ett
ämne, hvarvid man fäster så stor vigt.
Sedan jag sist hade ordet, hafva så många talare upträdt, att
jag nu. omedelbarligen derefter icke hunnit ordna de gjorda anmärkningarna,
utan tvingas uptaga dem till besvarande allt efter
som de framkomma i mitt minne.
Utsk:ts Ordförande har försökt förklara anledningen, hvarför
Frih. Creutz’ motion icke blifvit behandlad i sammanhang med de
två, hvaröfver Utsk:t nu meddelat utlåtande; men, antingen felet
ligger i förklaringens beskaffenhet eller uti någon brist i min upfattningsförraåga,
står dock ännu orsaken till Utsk:ts förfarande
f>«8
Den 18 Februari f. m.
för mig alldeles icke klar. Ty om Utskits förevarande Betänkande
bifölles af JR. St:r, kunde Utsk:t, dä det framdeles företoge Frih.
Creutz’ motion, icke gerna yttra annat, än att samma motion förföll,
till följd af det i denna Iråga af Ständerna fattade beslut; och
blefve på sådant sätt all pröfning af den motionen afskuren. Jag
kan således icke eller litt frånträda mitt påstående, det Ut sk: t i förevarande
hänseende icke handlat förmånligt. Ilr Nordenfelt har
om förevarande två motioner, hvilka lära blifvit behandlade på
Utsk:ts lediga stunder, begagnat ett epitlief, sorn hos mig viickte
verklig förundran. Om jag icke oriktigt erinrar mig. benämnde
Hr Nordenfelt dem asmåsaker». Ar det verkligen Hr Nordenfelts
mening, att frågan om ungdomens undervisning i kristendomen är
en småsak?
1 afseende å lämpligheten att utsätta pris för författandet af
en ny lärobok i kristendomen, har Hr Nordenfelt sagt, att da till
författande afen dylik bok fordrades inre kallelse, skulle möjligen depersoner,
som hade sådan kallelse, just af det utsatta priset afskräckas från
att denna kallelse åtlyda. Utan att ingå i närmare bedömande af
den sålunda framhållna farhågan, vill jag endast hista upmärksanihet
derå, att den omständigheten, att en allmänt antagen lärobok
finnes, är tillräcklig att afhälla äfven dem, som dertill ega verklig
inre kallelse, —- från försöket att författa en ny sådan Hvartill
skulle ock deras arbete tjena, då de på förhand visste, att det icke
kunde lyckas dera att få en sådan hok antagen vid allmänna undervisningen.
Det är väl sannt, att det kan stå särskilda kyrkoherdar
och skolföreståndare fritt, att följa någon annan lärobok;
men jag tviflar likväl högeligen att mången finnes, som vågar något
dylikt. Hvad blefve följden om en person, som njutit undervisning
efter en ny lärobok, sedermera inflyttade i annan församling,
der Lindblomska katekesen ännu begagnades? Jo! otvifvelaktig!
den, att han vid husförhören kotntne att lida skam och hån, för
det han icke kunde läsa utantill merbercrde katekes. Att sådant
skulle ske å de flesta ställen, kunde jag, om så påfordrades, med
mångå exempel ådagalägga. I detta hänseende torde jag få uptaga
ett yttrande af Gr. Hamilton. Hr Gr:n sade att, ehuru han icke
kunde katekesen utantill, han dock icke skulle undandraga sig att
undergå husförhör, i den förmodan, att de svar, han med egna ord
afgäfve, kotnine att auses tillfredsställande. Denna förmodan icke
blott delar jag, utan är äfven fullt säker derpå, att enhvar prest
i lviket skulle finna de svar, Gr. Hamilton afgäfve, både tillfredsställande
och särdeles utmärkta; men derjemte hyser jag äfven den
öfvertygelsen, att, i händelse samma svar lemnadcs af en bonddräng,
skulle denne utsätta sig för faran att utaf en katekesifrande prest
mottaga förebråelser för det lian icke kunde svara med katekesens
ord.
Vidare har man påstått, att någon kristendomsundervisning i
hemmen icke skulle kunna ega rum, om icke katekesen fortfarande
bibehölles såsom lärobok. Detta påstående nr i min tanka fullkomligen
ogrundadt, och kan icke gerna förklaras annorlunda, än
att den värde talaren och jag hysa olika begrepp om undervisningens
ändamål. Kristendomsundervisningen åsyftar, i min tanka, att
Den 18 Februari I. m
569
lärjungen icke blott med förståndet begriper, utan äfven med innerlig
oell varm tro omfattar vår läras sanningar, så att de för honom
komma att utgöra en ledtråd under hans vandring genom lif
vet,
medförande tröst och hugsvalelse under motgången, samt förlänande
styrka att motstå frestelserna i lyckans och medgångens
dagar. Att för sådant ändamål en bok, skrifven med sammanhängande
text, skulle kunna verka vida mera, än katekesen med sin
af frågor och svar af brutna text, derpå kan icke jag hysa minsta
tvifvel. Eli sådan bok skrifven af en man, utrustad med andans
kraft och kärlek till ämnet, läst och omliist i hemmen, komme att
vida mer verka till sannt och verkligt kristligt lif, än inpluggan
det
af utanlexor ur katekesen. Men är åter meningen med religionsundervisningen
endast den, att bibringa lärjungen förmåga att
hastigt och med väl formulerade ord kunna besvara ett visst antal
frågor angående kristendomen, då medger jag, att de, som ifra
lör katekesens bibehållande, hafva obestridligen rätt. Dock torde
icke någon vilja erkänna, att han så djupt nedsätter ändamålet med
undervisningen i religionen.
I afseende å sjelfva formen för katekesen, så har af den omständigheten,
att den är ämnad till att läsas utantill, jemväl blifvit
en följd, att den måst affattas i så korta ordalag, som möjligt.
För att upfylla fordringen af möjligaste korthet, har otydlighet och
svårfattlighet icke alltid kunnat undvikas, xktt den icke kunnat
skrifvas pä ett sådant sätt, att den mäktar anslå och lifva den religiösa
känslan, är ännu mindre att förundra sig öfver. Om man
endast betraktar katekesens framställning af de tio budorden, så
hemställer jag till en hvars bedömande, huruvida äfven den tråkigaste
moralist kan teckna en pligtlära på torrare och mindre lifvande
sätt, än katekesen. Författades deremot en lärobok på det
sätt, jag påpekat, kunde den innehålla icke blott ett register på
pligter, utan afven vända sig till läsarens känsla och söka ingifva
håg och kärlek till dessa pligters upfvllande. Dessutom kunde mera
af bibelns egna ord inflyta i en sådan lärobok; just i hänseende till
budorden är sådant desto nödigare, som dessa å katekesen icke äro
aflattade i öfverensstämmelse med dem, som utfärdades på Sinai
berg. Jag lägger mindre vigt deruppå, att de tre första af stentaflornas
bud blifvit sammanförda till två, och att det tionde blifvit
deladt uti två särskilda bud, än att man från budena helt och
hållet uteslutit ett af de icke minst betydande. Från första tafians
fjerde bud har man uteslutit dess lörsta hälft och uti katekesens
tredje bud endast bibehållit sednare delen deraf. »Sex dagar skall
du arbeta och göra alla dina verk;» detta är ett stadgande, som
icke har ansetts värdigt att intagas i katekesen. Följden deraf har ock
blifvit, att arbetet mer eller mindre föraktats; att det verkligen är
en kristlig pligt, derom ha de fleste ingen föreställning Man har
väl försökt att i förklaringen af sjunde budet insmyga nödvändigheten
af arbete; men det slår sig icke väl ut. Den, som är född
rik, kan lefva utan att stjäla, och skulle således icke behöfva arbeta.
Likväl är arbete för honom lika nödvändigt, som för den
fattige. En hvar, som icke åtlyder Guds bud om arbetet, honom
570
Den 18 Februari f. m.
träffar straffet redan här på jorden. Han blir en usling till både
kropp och själ. Vidare har genom denna bristfällighet i katekesens
bud upkommit en stor förvillelse. Man hyser temligen allmänt
den föreställningen, att endast en af veckans sju dagar skall
helighållas. Alla dagar skola dock egnas Gud; de sex genom att
rigta verksamheten mera utåt, den sjunde genom återvändande till
det inre.
Hr Nordenfelt har förmenat, att presterskapet i allmänhet vore
så fördragsamt att, ifall någon hade större svårighet att lära sig
utantill, blefve han derifrån befriad. Sådant strider åter mot både
min egen erfarenhet och hvad jag af andra derom hört. Det vanliga
torde vara, att det just anses såsom prof på nit, att strängt
tillhålla församlingsboerne utanläsning af katekesen. En och annan
gäng hör man äfven de olyckliga följderna af detta missförstådda
nit. Man har väl här i dag vederlagt ryktet om det barn, som i
förtviflan öfver bristande förmåga att lära sig sina katekeslexor,
skulle hafva rymt till skogen och der omkommit. Alven om detta
rykte verkligen är ogrundadt, återstår ett annat om en åttatioårig
gumma, hvilken, häftigt upskakad af presteus förebråelser för det
hon icke förmådde upduka katekesens svar ordagrannt, förlorade
förståndet och afhäude sig lifvet. Men endast sällan hinner till den
större allmänhetens kunskap något af all den tortyr och alla de
bittra lidanden och förödmjukelser, som äro en följd af oförmåga
att lära sig katekesens utanlexor. Jag tviflar ingalunda derpå, att
mången, i harmen öfver lidna förödmjukelser i detta hänseende, gått
förlorad för hela lifvet.
Man har sagt, att en skicklig lärare kunde efter katekesen
meddela god undervisning. Derpå tviflar jag visserligen icke. Det
är icke, med hänseende till de skicklige och förståndige lärarne,
som behofvet af en god lärobok är så nödig, utan är den det
tvärtom just derföre att det icke kan undvikas, att lärarekallet jemväl
kommer att falla i oskickliga händer; och är det i dessa fall,
som katekesliisniugen blir ett tomt och betydelselöst pladder. Vöre
deremot kristendomens läror framställde i en historisk form, talande
icke blott till förståndet, utan äfven till den religiösa känslan, och
uptagande valda stycken ur bibeln, skulle, endast genom att läsa
och omläsa en sådan bok, barnen, äfven utan lärarens förklaringar,
få vida mera verklig kristendom, än genom att lära sig uprada alla
katekesens svar utantill.
Att man i pröfningens stunder skulle kunna hemta särdeles
tröst, genom att i minnet återkalla något af katekesens dogmatiska
svar, är ett påstående, som icke kunnat annat, än väcka min förundran.
Om sådant verkligen någon gång må hafva handt, tror
jag likväl en sådan tröst uti mötande olyckor snarare är att förvänta,
om sinnet redan från barndomen blifvit vändt till kärlek
och förtröstan på Guds nåd och huldrika försyn, — en känsla,
som katekesen med sina torra utanlexor svårligen mäktar ingifva.
Vidare säger man att. då katekesens utanläsning icke är genom
något påbud anbefalld, vore det äfven onödigt att begära afskaffande
af ett sådant undervisningssätt. Det gör likväl detsamma,
Den 18 Februari e. m.
571
antingen sådant sker till åtlydnad af en befallning eller en allmänt
antagen plägsed; oell torde således berörda omständighet icke hindra
den, sorn anser katekesutauläsningen för olämplig, att påyrka
dess afskaffande.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då tiden nu vore
långt framskriden samt ännu 6 ledamöter hade anmält sig för att
yttranden i frågan afgifva, H. Exc. finge hemställa, huruvida B.
o. Ad. behagade upskjuta den vidare pröfningen af förevarande Betänkande
till eftermiddagens plenum och nu åtskiljas.
Bopades ja, hvarefter B. o. Ad. åtskiljdes kl. % 4 e. m.
In fidem,
O. Hrakel.
Lördagen den 18 Februari 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för förmiddagens plenum.
Fortsattes pröfniugen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcts Betänk.
N:0 28.
Hr Adelborg: De fleste af R. o. Adis medlemmar, som
med upmärksamhet följt förmiddagens diskussion i denna fråga,
hafva troligen funnit, att öfverläggningen hufvudsakligen vändt sig
om det nya katekes-förslaget, och man har i allmänhet varit ense
om att någon förbättring i det nuv:de förhållandet vore önskvärd.
Men en del talare hafva yttrat den tankan, att då vi hafva ett
af en Komité ularbetadt katekes-förslag, som ännu icke blifvit af
PresteStits pastoral-afdelning granskudt, så vore något behof af
ännu ytterligare ett nytt förslag icke för handen. Månne då det
nya katekes-förslaget verkligen innebär, hvad man önskar? Jag
vill derpå blott svara: att detta förslag, i likhet med den gamla
katekesen, är upstäldt i frågor och svar. Detta torde vara tillräckligt
uplysande; ty så länge denna upställning qvarstår, befinner
man sig på samma punkt som förut. Vissa egna svagheter, som
572
I)on 18 Februari e. m.
vidlåda menniakonaturen, skola alltid verka derhän, att lärarens
till en början lifvade krafter så småningom slappas, om ej undervisningssättet
tager hans fulla sjelfverksamhet i anspråk. Då lärarens
fråga och lärjungens svar aro bestämdt gifna, inträffar också
ett sådant förhållande säkrast. Så har äfven gått med katekesundervisningen
i vårt land. Det är således just det framställningssätt,
katekesen har, som man klandrar, och deruti ligger hufvudoisaken
för våra bemödanden att få ett annat förslag. Om man
kunde påräkna skickliga lärare öfverallt, hvilka besutto sitt kalls
erforderliga förmåga och andliga lyftning, då skulle knappast ens
någon lärobok behöfvas; ty sådana lärare kunna, oberoende deraf,
med full kraft upfylla sitt kalls fordringar. Men det är för flertalet
af icke kunniga lärarne, som en aiinau lärobok erfordras, för
att ersätta hvad som brister hos dem. Att vänta till den ovissa
tidpunkt, då lärarne hinna blifva ombildade, skulle medföra alltför
stor våda; man måste handla i tid, i synnerhet i andliga ting.
Oin en och annan materiel förbättring kommer tidigare eller sednare,
ja, en eller annan jernväg blir bygd nu eller längre fram,
så är det af ringa betydenhet i jemförelse med behofvet af att
utan tidspillan ordna landets andeliga utveckling. Jag tror således,
att det framförallt är af stor vigt, att vi erhålla ett nytt förslag
till katekes, utan frågor och svar, som mera än förut framkallar
lärarens och lärjungens andeliga sjelfverksamhet; och skulle derefter
en och annan lärare ej kunna eller vilja rätt upfylla sina åligganden,
så måste församlingens presterskaps upmärksamhet fästas på
honom, för att leda och rätta till det bästa. Detta bar ju dessutom
alltid varit presterskapets pligt.
Under förmiddagens plenum hafva några anmärkningar blifvit
framstälde mot förslaget, synnerligen af en person, hvilken jag
särdeles mycket värderar. Jag kan icke förbigå dessa anmärkningar,
utan anhåller att få uptaga dem till besvarande, men ber derjemte
den värde ledamoten vara öfvertygad om den djupa aktning,
jag hyser för den värdiga hållning, det nit och den kraft, han
utvecklat på den höga plats, han bekläder. Skulle jag emellertid
misstaga mig i mitt försök till genmäle, anhåller jag, att han anser
det endast härröra af bristande förmåga att upfatta, ej af klanderbegär.
Han sade, att motionerna äro af intet värde, och att de
aldrig hade bort blifva framstälda. Det är visserligen sannt, att
dessa motioner icke äro sä utvecklade och genomförda, som ämnet
hade fordrat; meri klara och tydliga äro de, och Utskits behandling
af dem är också klar och tydlig, enligt min åsigt. Kyrkoherden
Weimers!röms motion omfattar utfästande af premier för
ingifvande och författande af religiösa böcker, och Riksdagsmannen
Lundahls handlar om inskränkning af utanläsningen. I den första
af dessa båda motioner lyder slutet sålunda: »att R. 8t:r måtte hos
K. M. i underdånighet anhålla, det Högstdensamme täcktes genom
utfästade belöningar i nåder upmuntra till författande af läroböcker
i kristendomen, tjeuliga för den första undervisningen, och så affattade,
att utanläsning kunde, så vidt möjligt vore, undvikas.»
Detta är således tydligen ett önskningsmål, och det fiunes ingenting,
Den 18 Februari e. m.
573
sorn hindrar Utskrt att, i likhet med hvad i dylika mål sker, föreslå
E. St:r att ingå till K. M. med en anhållan i ämnet. Den
andra motionen synes vara temligen bestämd, då den slutar med
att R. St:r måtte hos K. M. anhålla, »att vid den första undervisningen
i kristendomen icke någon utanläsning utöfver den s. k.
lill-katekesen må för barn ifrågakomma.» Afven detta är ju ett
önskningsmål af bestämd beskaffenhet. Jag tyckte, att den ifrågavarande
värde talaren ansåg, att den första motionen borde hafva
behandlats af StatsUtsk:t gemensamt med Ekon.Utskit; men jag
tror, att den lika väl kan såsom ett önskningsmål gå till K. M.;
ty de obetydliga medel, som till premier kunna behöfvas, finnas
nog utväg till utan E. Stms medverkan. Med ani. af detina motion,
får jag tillika framställa den frågan, huruvida man anser saken
bättre kunna vinnas, om lärobokens utarbetande updroges åt en
Komité, än om en enda person gör det? Jag hemställer, om det
ej skulle vara rättare, att hos en enda person finna den inre andliga
förmåga, som fordras för utarbetandet af en god kristlig undervisningsbok,
än hos en Komité, äfven om den vore sammansatt
af de yppersta män, der vanligen de vigtigaste saker afgöras genom
voteringar. Jag tror visserligen icke, att det är penningen ensamt,
sorn framkallar bemödandet, utan att den hufvudsakligen väcker
upmärksamheten på vigteu af ämnet. Ty ett ämne, för hvilket
premier utsättas at K. M., måste vara af vigt, och skall säkert
framkalla förmågor i alla delar af landet, måhända äfven personer
af ringa samhällsställning, som möjligen just derföre kunna vara mera
lämpliga för detta ändamål, ärr andra. Såsom ett exempel härpå
ber jag att få nämna, det jag hört, att en mycket älsklig religionsbok,
som är vida spridd och läst både i England och här i landet,
nemi. »Perlan bland dagar», blifvit författad, till följd af utfästade
premier, af en fattig trädgårdsmästares dotter. Då den stolta Anglikanska
kyrkan ej försmår framkalla dylika hjelpetnedel, så kunna
val äfven vi göra detsamma.
Man har sagt, att utanläsningen icke är genom lag påbjuden.
Detta är sannt; meri katekesen är så skrifven, att den framtvingar
utanläsningen. Mau har äfven sagt, att under en sådan tid, som denna,
det skulle vara vådligt att rubba det bestående, och man tackar
Gud lör att gamla Psalmboken är qvar, och att ingen rubbning
häruti skett. Men detta är dock något helt annat. Den religiösa
oro, som genomgår tiden, och, jag må upriktigt bekänna det, är
en heder för tulén, har mahanda just sin uprinnelse i en dåligt
börjad kristendoms-utveckling. Hade man i tid, allvarligt tänkt på
att icke ensidigt öfva minnet hos barnen på en sak, som hufvudsakligen
bör fattas af förstånd och hjerta; linde man tänkt på att
låta utvecklingen af förståndet gå i jemnbredd med minnets öfning,
så hade man kommit till det, sora utgör grundvalen för tron,
nemi. känslan, i st. f. att man nu uttröttar förståndet genom ett
ständigt lexläsande af de heligaste ämnen, genom ett ständigt förståndslöst
uprepande af samma sak, och då hade man äfven kanske
kunnat förekomma den religiösa oro, man nu klagar öfver.
Jag vill icke längre taga E. o. Adis upmärksamhet i anspråk,
574
Den 18 Februari e, m.
utan inskränker mig till att påminna derom, att, derest något skall
kunna göras, tror jag, att det bör göras snart. Frågan är af stor
vigt, och blir det ännu mer för hvarje dag, ju mera det religiösa
intresset tager ut sin rätt och drifver oss in på den religiösa frågans
vigt och betydelse för närvide tid. Den skrifvelse, som från
BondeSt:t ingått till R. 0. Ad., visar behofvet af en förändring.
Representanterne för landets jordbrukande innebyggare, hvilkas barn
mest lida af det niirv:de lätosättet, hafva med sitt enkla och naturliga
omdöme upfättat frågans vigt, och jag tror, att detta innebär
tillräcklig ani. för R. o. Ad. att behjerta saken. Jag tror dock
icke, att det är nog med att, såsom BondeStrt önskat, ingå till K.
M. med en anhållan, att K. M. ville draga försorg 0111 att utauläsningen
blelve inskränkt, utan man bör äfven göra hemställan
om att en ny lärobok i kristendomen blifver utarbetad. Denna
lärobok bör vara så affattad, att den i ett enkelt språk framställer
kristendomens hufvudsanningar; den bör vara så beskaffad, att,
ehuru den är enklare än den föregående, den dock kan med samma
fördel och nytta läsas af barnet, som af den gamle. Det kan
naturligtvis icke vara i fråga att göra någon så fullständig utveckling
af ämnet, som den mera bildade fordrar — det må han ytterligare
söka i de Heliga Skrifterna —, men kristendomens grundbegrepp
böra vara klart och tydligt uttryckta. Dessa skola läsas
utantill af barnet, men förklaringen bör lemnäs åt läraren att inplanta
i lärjungens förstånd och känsla.
Frih. Cederström, Rudolf: Den allvarliga nitälskan, som i
denna vigtiga fråga gjort sig gällande, för att utransaka hvad sorn erfordras
för bibringandet åt det upväxande slagt et af en sann och
grundlig religionskunskap, är otvifvelaktigt berömvärd; men må
detta vitsord äfven blifva dem till del, som, under en skiljaktig
upfattning i afs. å sättet, gå att afgifva en olika opinion om hvad
som i ämnet bör iakttagas. Jag anser det i alla händelser vara
en verklig fördel för frågans utredande, att upmärksambeten blifvit så
lifligt iernnad åt sättet, hvarpå religionsundervisningen bedrifves
i våra skolor. Skulle dervid stundonl uppenbara sig ett vidblifvande
al utanläsningen på ett mekaniskt, själlöst sätt, skulle ett
kärlekslöst bemötande emot ungdomen någonstädes göra sig gällande,
då påkallar sådant otvifvelaktigt sin tillbörliga och allvarsamma,
rättelse. Men kan väl genom blotta lagbudet ett kärleksfullt
förhållande mellan lärare och lärjungar vinnas? Jag tror, att
om, — hvad jag likväl betviflar ega en allmännare tillämpning, —
det framstälda klandret emot ett själlöst sätt vid undervisningen
än vore i vissa fall grundad t, så kan sådant klander ingalunda
med fog utsträckas til! hela den kateketiska formen för undervisningen.
Jag anser nemligen för min del, att upställningen i frågor
och svar väsendtligen underlättar inpräglandet i minnet af dessa
satser, hvilkas bibringande i det unga sinnet den siste värde
talaren med skäl ansåg vara af så stor vigt. Deras ordagranna
inlärande fasthåller dem också otvifvelaktigt vida säkrare, än den
blott kursiva genomläsningen. Skulle detta ordagranna inlärande
Den 18 Februari e. m.
575
inskränkas endast till Luthers lilla katekes, så blifva menighetens
religionsbegrepp sannerligen alltför litet utvecklade. Låtom oss
ihågkomma, M. Hrr, nödvändigheten och vigten deraf, att hvar
och en i sin spädaste ungdom inhemtat religionens heliga läror på
det grundliga sätt, att de, i utvecklad och (ast inpräglad form,
qvarblifva i minnet ända intill ålderdomens senaste dagar. Förde
menniskor, hvilka hinna dtnna lefnadsperiod, inträffar stundom den
tidpunkt, dfi ögat icke mera förmår att skönja, ja då sjelfva tankeförmågan
förslappas och bildningsgåfvan ej mera är mäktig att uppfatta
nya idéer och föreställningar; då är det godt, att i minnets
rika skattkammare hafva samlat förråd till näring åt det stilla begrundandet.
Det var ur dessa synpunkter, som den frejdade Johan
Olof Wallin för Elementarskolans räkning företog en omarbetning
af Lindbloms katekes, och dervid jemväl i öfvervägande uptog,
huruvida en förändrad upställning deraf borde ega rum; denne erfarne
religionslärare stannade vid att anse den kateketiska formen
vara den rättaste, och följaktligen bibehålla den i sitt utgifna förslag
till religionsundervisningsbok.
Beträffande utanläsniiigen har man, såsom skäl mot dess bibehållande,
framställt den såsom vore den så förhatlig för ungdomen,
att den till och med skulle göra hela religionsundervisningen motbjudande.
Denna slutsats synes mig förhastad. Den tillämpas ej
heller i andra lärostycken. Ganska sällan, M. Hrr, torde man se
så tidigt förståndsutvecklade, så högst välartade barn i skolorna,
att de alltid föredraga arithmetik, mathematik, grammatik, särdeles
grammatica latina, Djurbergs geografi, m. m., framför att springa
ut på fälten, stoja och leka. Likväl torde enhvar med mycken
tacksamhet sedermera komma ihåg, att han under ungdomstiden
fått, om äfven med litet tvång och några tårar, lära hvad som i
framtiden blifvit honom till nytta och gagn. Att blotta läsningen
af en, vare sig i frågor och svar eller annorlunda upstäld lärobok,
skall förmå bibringa lärjungen en varm och lefvande insigt i religionslära!!,
tror jag visserligen icke; lärarens allvar, kärlek och
nit samt lärjungens tacksamma mottaglighet fordrars oundgängligen
dervid tillika; men dessa erforderligheter stå icke under lagparagrafers
magt. Men med antagande af dessa gåfvors befintlighet
är en god lärobok af hög vigt. En god läsebok derjemte är
naturligtvis mycket önskvärd, men den utesluter ej behofvet af den
förra. Ty att ensamt ur den sednare hemta sin kunskap blifver
visserligen ett angenämt, men ej ett pålitligt sätt; och att ålägga
läraren, att, utan begagnande af den förra, bibringa ungdomen ratt
fästa begrepp, utgör, enligt min mening, en alltför sträng fordran.
Också har den siste värde talaren önskat icke en läsebok, utan en
i dogmatisk form upstäld lärobok. Härutinnan öfverensstämma vi
med hvarandra; men vi skilja oss deruti, att jag anser det denna
lärobok bör vara upstäld i frågor och svar. Det är missbruken,
men ej det förnuftiga bruket af denna undervisniugsmethod, som
man bör motverka, och, enär anmärkningar emot lärobokens innehåll
nu ej blifvit gjorda, i hvilket fall frågan fått en helt annan
utsträckning och betydelse, kan jag, i afs. å den kateketiska up
-
576
Den 18 Februari e. ra.
ställningen oell utanläsningen, således icke annat än bifalla Utsk:s
Betänk., samt anhåller att K. o. Ad. ville gilla detsamma.
Hr Car 1 hei tn - G v 11 ens kjöl d: Då jag på f. m. begärde
ordet, var det egentligen för att besvara en talares yttrande, som
påstod, att jag ville uttränga D:r Luthers' katekes, och fordrade
att något annat skulle sättas i stället. Jag får med anledning
häraf förklara, att jag icke har fordrat och aldrig skall fordra något
sådant. Jag har tvertom önskat oell yrkat, att den s. k. LtIIkatekesen.
som, uti vår antagna katekes, är det enda, Luther sjelf
författat, må bibehållas. Jag skulle måhända kunnat inskränka mig till
denna enkla förklaring; men då jag under f. m. hört satser framställas,
i hvilka jag funnit åtskilligt värdt att till besvarande uptagas, anhåller
jag att för några ögonblick få taga K. o. Adis upmSrksan.het
i anspråk.
Den talare, hvilken jag i början af mitt anförande omnämnde,
yttrade jemväl, att det ord, som af minnet bevaras, kunde
visserligen länge ligga dödt, men sedermera på nytt upspira. Om
jag kunde tro något sådant, skulle det för mig vara én anledning,
att med ännu större varsamhet yttra mig i detta ämne;
meri jag kan icke tro, att ur det döda ordet någonting
kan upspira, som är lefvande; utan det är det 1 ef vande ordet, som
är Guds ord. ur hvilket något godt och lefvande skall kunna upspira.
Herran sjelf har lofvat detta, och Hans löfte är så visst,
att jag icke kan hysa ringaste tvifvel på dess tillförlitlighet. Men
äfven jag kan gilla formen i frågor och svar, ehuru jag icke anser
den vara den enda rätta för att meddela barnet. Guds ord.
En annan talare har yttrat, att vår kyrkas mest utmärkta
män lia talat för katekesens bibehållande. Det skulle för mig
vara särdeles intressant, om han namngåfve dessa utmärkta personer;
ty jag får förklara, att jag af så väl högre som lägre undervisare,
bade de som undervisat förnäme mäns barn och de som
undervisat de fattiges, hört enhälligt erkännas; att utanläsningen, på
vanligt sätt drifven, är någonting skadligt, som alldeles icke motsvarar
sitt ändamål, utan snarare, såsom en talare uttryckt sig, försvårar
förståndsutvecklingen. Jag har hört en prest beklaga sig deröfver,
att de burn, som tro sig vara bäst och kunna bäst, äro de, sorn
kunna katekesen utantill, men att dessa barn förorsaka honom mesta
både besväret och bekymret, och detta till följd deraf att det
icke alltid är så lätt att veta hvad man skall svara eller huru
man skall utveckla saken, då man ständigt får samma svar, som är
öfverlast. De deremot, som icke kunna katekesen, svara dock något
eget, hvilket ur tanken lätjare kan ledas till den rätta insigten.
Jag har mången gång på landet hört. prester upmana folket
att svara med egna ord; men det gör det icke. Om det derföre
jemte utanläsningen funnes en läro- och läsebok, som med
bibelns eget språk uttryckte de dogmatiska sanningarne, så skulle
det otvifvelaktigt för folket blifva vida lättare att uttala hvad det
tankte. I hvad jag nu yttrat ligger äfven ett svar på den af en
talare
Den 18 Februari e. m.
577
talare framstälda frågan, hvad det egentligen är som man vill. Hvad
jag vill och, så vidt jag rätt upfattat meningen, de talare, som yttrat
sig emot den uteslutande utanläsningen, är att kristendomen måtte
blifva en sann kunskap, så att man icke blott ur minnet kan uprepa
hufvudlärorna, utan äfven med känslan upfatta dem. Men, M. Hrr,
jag går ännu längre, enär jag nemligen önskar att dessa läror äfven
måtte tränga till hjertat; ty hjerta och känsla äro dock icke
alldeles detsamma; känslan kan bifalla hvad som ieke är rätt utan
ondt; hjertat åter kan älska det som är godt och hata det som
är ondt; men är det förädladt, sä älskar det endast det goda. Det
är på denna grund, som jag tror att all kristendomsundervisning
bör byggas. Sä är det dock icke nu; ty när läraren nu emottager
barnet, är det mycket svårt att liira detsamma någonting, sedan
förståndet redan är upblåst öfver den menniskokunskap, det eger.
En talare har yttrat, att stor villervalla skulle upstå, derest
katekesen borttoges; ja, om den borttoges helt och hållet, tror
äfven jag att följden skulle blifva sådan. Men om den lilla katekesen
bibehålles, och den innehåller till en del fullständigare vår
religions hufvudläror än långkatekesen, tror jag deremot att det
vore lyckligt. Ty i långkatekesen finnes vissa uttryck, hvilka, om
man bakar sig fast vid dem, lätt kunna komma att strida mot
vår troslära, oell att detta är grundadt, bevisas deraf, att PresteStåndet
erkänt denna katekes icke vara fullt renlärig.
Den siste värde talaren yttrade, att man borde vänta med
någon förändring, till dess man erhållit en biblisk historia och en
i dogmatisk form upställd religionslära. Talaren näst före honom
erkände detsamma, och för min del ber jag blott att få påminna,
det vi redan hafva ett nytt katekesförslag. Om jag ansåg att upställningen
i frågor och svar vore den enda rätta vid religions-undervisningen,
skulle jag vara nöjd med detta förslag; men jag tror,
att det bör finnas en läse- och en lärobok, eller att boken bör innehålla
icke allenast biblisk historia, utan äfven hela kristendomens
hufvudläror. Jag har hört omtalas en husfader, som brukade samtala
med sitt husfolk i religiösa ämnen, och detta skedde egentligen
för att bevara dem för sekterism. De deltogo gerna i dessa
samtal och uphörde att besöka baptisterna. Men då det en gång
kom i fråga att samtala om katekesen, undanbådo de sig alla att
deruti deltaga. Jag frågar eder, Mine Hrr, är det icke bedröfligt,
att denna bok, som skall utgöra grunden för vår kristendoms-kunskap,
är så betraktad vid mognare år äfven af dem, som äro mycket
religiöst sinnade, att, när föredrag derur förekomma, vilja de
icke höra derpå? Vore det då icke vida lyckligare, om formen för
denna bok vore mera inbjudande.
På grund af hvad jag nu haft äran andraga, fortfar jag i min
förut yttrade åsigt, att II. St:r måtte hos K. M. anhålla, det Högstdensamme
täcktes utfästa belöningar för författandet af sådana läroböcker,
deruti utanläsning, åtminstone icke såsom någon hufvudsak,
tages i anspråk; viljande jag dock härigenom icke förhindra
en granskning, ej heller antagande af det nya katekes förslaget.
H. III. 37
578
Den 18 Februari e. m.
Men jag önskar, att det aldrig må blifva ålagdt någon lärare att
följa någon viss method vid undervisningen, utan att detta må, i
enlighet med nya skolstadgan, blifva öfverlemnadt åt honom sjelf
att bedöma.
Hr von Qvanten: Då jag begärde ordet, var det med ani.
af ett yttrande at Hr Carlheim-Gyllenskjöld, att han hoppades det
ingen skulle anse sig förnärmad af hans anförande, utom måhända
den, som yrkat att R. St:r borde hos K. M. anhålla, att utanläs
ningen
vid religions-undervisningen måtte helt och hållet förbjudas.
Då var det jan, som framställde ett sådant naket yrkande, är det
således äfven jag, som borde finna mig förnärmad; men jag ber
att få förklara, det någon sådan känsla ingalunda hos mig kunnat
upstå blott på grund deraf att en annan hyser en skiljaktig åsigt,
särdeles om denna åsigt är grundad på verklig öfvertygelse, såsom
jag antager varit fallet med Hr Carlheim-Gyllenskjölds.
Då jag på f. m. fick ordet, hade så mycket blifvit yttradt i
frågan, att jag icke ville längre uptaga tiden; men då diskussionen
nu på nytt upblossat, anhåller äfven jag att få yttra några ord.
Jag ber då att få fästa upmärksamheten på ett förhållande, som är
af mycken vigt, nemi. att undervisnings-methoderua i de flesta fall
undergått stora reformer, utom i afs:de å religions-undervisningen.
Denna qvarstår på samma punkt, som för 50 år sedan. Hvarje
tid har sitt egendomliga skaplynne, som utpräglar sig i de minsta
detaljer. I fordna tider byggdes menniskans verldsåsigt på aukto
ritetstro.
Nu deremot anser man sig skyldig att grunda sin åsigt
om lifvet och om det högsta i lifvet på sjelfständig öfvertygelse.
Just denna förändring i tidens skaplynne är det, som föranledt omhvälfningarne
äfven inom undervisnings-väsendets område. Undervisningen
grundade sig i förra tider på auktoritet; numera fordras
att både läraren och läroböckerna gifva skäl för sig. En blott
minnesläsning gäller icke numera såsom det rätta sättet att vid
undervisningen tillvägagå. Man behöfver blott kasta en blick på
språkundervisningen, för att genast inse skilnaden emellan det fordna
och närv:de. Må man jemföra t. ex. Strelings latinska grammatika,
med sina mekaniska reglor, och de nyare grammatikorna, så skall
man finna påståendet bekrältadt. Jag är dock långt ifrån att påstå,
att icke minnet är en oändligt god sak vid undervisningen.
Men hvarje sak måste användas på sin plats och jag frågar, om
det är rätt ändamålsenligt att bygga den första religions-undervisningen
helt och hållet på minnesläsning? Sör icke här framför allt
hjertat och tanken tagas i anspråk? Kanske tror en stor del, att
ortodoxin bäst skall kunna uppehållas derigenom att man nödgar
en hel nation att ord för ord inlära i sitt minne en viss trosbekännelse.
Jag tror dock icke att så blir förhållandet. En religionslära
är föga fruktbärande, då den bygges blott på minnet; den
ramlar genast vid första stöt. Jag behöfver blott hänvisa till vår
tids tillstånd i religiöst hänseende. Vur tid är i många fall ljumhetens
tid och detta har till en stor del sin grund just deruti, att
religions-undervisningen från början bedrifvits orätt. Då undervis
-
Den 18 Februari e. m.
579
ningen i hvarje annan dei af menskligt vetande tillegnat sig förbättrade
methoder, måste väl så äfven ske med undervisningen i
religionen. Man måste rätta försvaret efter anfallet; om anfall på
leligionen och en hel religionslära sker genom användandet af skarpa
förnufts-slut, så bör man bygga undervisningen deraf på samma
grund. Detta anser jag vara ett talande skäl för att icke bibehålla
den numera, såsom man gerna kan säga, föråldrade methoden, och
det är så väl på dessa, som alla öfriga förut anförda skäl, som jag
anhåller om återremiss, för vinnande af en från 11. St:r aflåten
, underd. skrifvelse till K. M., med anhållan, att vid religions-undervisningen
utanläsningen måtte helt och hållet förbjudas. Ty om
så icke sker, kommer troligen den gamla slentrianen att fortfarande
följas eller också kommer en fullkomlig villervalla att göra sig gälla
u d e.
Gr. Hamilton: Då jag på f. m. begärde ordet, var det
egentligen icke för att inlåta mig i någon vidlyftig diskussion öfver
detta ämne, som redan länge blifvit behandladt; men jag ansåg
mig upkallad af en talare, som till stöd för den åsigt, han förfäktade,
anförde en berättelse, som stått omnämnd i tidningarne,
huruledes en gammal qvinna i Bohus län blifvit mycket illa behandlad
derföre, att hon icke kunnat nöjaktigt svara på till henne
framställda frågor i religiösa ämnen. Jag ber att med ani. häraf
få uplysa, det jag, så snart jag förnam denna berättelse hafva influtit
i tidningarne, skaffade mig fullständig upgift om förhållandet,
samt deraf fick bekräftadt, hvad jag genast anade, eller att hela
saken icke egde någon grund, och jag kan tillägga att en annan
myndighet, som äfven ansett sig af sin embetspligt upmanad att i
ämnet förskaffa sig uplysning, kommit till samma resultat som jag.
Beträffande en annan talares upgift ang:de en flicka, som till
följd af katekesläsning död t i skogen, så vet jag icke, huruvida
denna berättelse härleder sig från samma källa som den förra, —
det är möjligt att den värde talaren är bättre underrättad, än den
tidningsutgifvare, som utspridde den första notisen; — men hvad
jag vet är, att det dödt flere personer i skogen, derföre att de icke
kunnat katekesen, än derföre att de kunnat den.
Jag vill icke uppehålla mig länge vid sjelfva saken, eller vid
de brister, som förefinnas i motionerna, hvilka jag för min del anser
utgöra en tillräcklig ani. för R. o. Ad. att bifalla Betänk:t;
men den talare, som här på e. m. egentligen vändt sig till mig,
torde icke tydligen hafva upfattat de skäl, hvarför jag vid diskussionen
i detta ämne ansåg de grunder, Utsk:t anfört för sitt afslag,
vara tillräckligt giltiga. Jag ber med ani. häraf att få i korthet
redogöra för dessa skäl. Den första motionen innehåller: »att
R. 8t;r måtte hos K. M. i underdånighet anhålla, det Högstdensamme
täcktes genom utfästade belöningar i nåder upmuntra till
författande af läroböcker i kristendomen, tjenliga för den första undervisningen
och så affattade, att utanläsning kunde, så vidt möjligt
vore, undvikas». Det är klart, att all utanläsning kan undvaras;
men då jag fäster särdeles vigt vid att den bibehålles i afs:de
580
Den 18 Februari e. m.
å den s. k. lilla katekesen, så måste jag också för min del icke
kunna gilla en motion, som afser afskaffandet af all utanläsning
vid religions undervisningen. Jag finner det. äfven mindre formenligt,
att ii. St:r, som sjelfva hafva kassan om liand, hos K. M.
anhålla, det Iian ville i nåder utfästa premier för det upgifna ändamålet,
Om äfven K. M. kan hafva statsmedel att för sådana
ändamål disponera, befinner Han sig dock alltid i ovisshet om
hvilket belopp R. St:r vilja gifva; oell dessutom anser jag städse
oriktigt att R. St:r på förhand taga i anspråk besparingar å medel,
som äro anslagne till andra ändamål. Beträffande denna punkt
vill jag dock icke motsätta mig en återremiss; icke derföre, att
bland de böcker i kristendomen, som med premierna skola framkallas.
jag afser äfven en ny katekes; ty jag tror och hoppas, att,
då det förslag härutinnan, som nu af PresteSt:t granskas, hunnit
blifva genomgånget, detta behof dermed skall vara fylldt och förslaget,
derest det befinnes ändamålsenligt upgjordt, komma att såsom
lärobok begagnas. Jag kan också ieke anse mig öfvertygad
om att, då en katekes finnes med förklaring, affattad i frågor och
svar, detta innebär något skadligt, så snart det icke är något åliggande
att lära sig dessa frågor och svar utantill. Denna bok utgör
nemi, en handledning, och i den mån lärarnes skicklighet utbildas
och presterskapet börjar med mera lif och värme befrämja
religions-undervisningen, desto mera, är jag förvissad om att utanläsningen
af den stora katekesen, hvartill barnen nu ofta tvingas,
skall blifva öfverflödig. Men, detta oaktadt, förutsattes sjelfva bo
ken
alltid som en nyttig vägledning för undervisningen. Deremot
finner jag icke olämpligt att andra undervisningsböcker i kristendomen
tned premier upmuntras.
Jag tror att det är en öfverdrifven farhåga, att personer med
större skicklighet skulle afhållas från deltagande i en täfling i omförmälde
hänseende derföre, att ämnets vigt blifvit genom bestämmande
af premier påpekadt. Man behöfver ju icke bestämma dessa
premier så höga, att detta utgör en lockelse, utan hufvudsaken är
naturligtvis, att den, som vunnit ett dylikt premium, derigenom får
en bekräftelse på att hans arbete är lyckadt. Afven de, sorn vilja
hafva en god bok, taga då helst en sådan, hvars värde är kändt
och erkändt. Jag tror, att behofvet af sådana böcker är ganska
stort och att upgiften för desamma är att så troget som möjligt
med bibelns egna ord framställa kristendomens grundläror, men i
systematiskt ordnad följd. Huru stort behofvet af dylika böcker
är, ber jag att med några exempel få tiplysa. Man har tid efter
annan utgifvit bibliska historier. De första bland dem äro troligen
de, bästa och det kommer sig helt enkelt deraf, att man i början
icke hade någon täflan. Man tog det, som i bibeln var det väsendtligaste,
som för barnet var tjenligast och på detsamma kunde
utöfva det största inflytande. Men den, som derefter ville gifva
ut en ny biblisk historia, måste göra det så, att den innehöll något
mera, eller något annat, än den gamla. Dermed bar man fortsatt,
tilldess man slutligen fatt bibliska historier, sorn ej innehålla
något af det väsendtliga i bibeln och föga äro egnade att utbilda
Dan 18 Februari e. m.
581
barnahjertat. Jag har ansett det vara en pligt, att söka följa denna
litteratur så noga som möjligt, för att deraf kunna i någon män
upfatta behofvet i skolan. Innan jag gick hit, tog jag en af dessa
böcker från hyllan, der den står jemte flere andra. Jag tog den
alldeles utan urval och först sedan jag kommit hit up, har jag
eftersett, om deruti skulle finnas något anmärkningsvärdt. Bland
de kapital, som hår äro temligen vidlyftigt behandlade, finner jag
då berättelsen om, huru Joseph för sin kyskhets skull blef kastad
i fängelse. Vidare finnes en lång berättelse om de tre männen i
den brinnande ugnen. Benna berättelse innehåller visserligen ingenting
stötande; men den är dock af den beskaffenhet, att jag
icke tror det vara skäl att göra den till föremål för ett barns studium,
emedan det har sig ganska svårt att göra sig reda för hvad
den innehåller lärorikt. Slraxt invid denna berättelse står historien
om Susanna, Joachims hustru; också ett ämne, som icke är särdeles
egnadt för barna-undervisningen. Jag har blott slagit up några
sidor i boken, men då man ser, att dylika böcker fiunas, bör man
också, vid utarbetandet af en ny, söka bereda någon kontroll för
att deruti icke inflyter något annat, än sådant, som kan vara tjenligt
för barnets utbildning och lämpligt för dess upfattningsförmåga.
Och det är för sådant ändamål, som jag skulle hafva önskat, att
Bkon.Utskit tillstyrkt bifall till de föreslagna premierna. Skulle
R. o. Ad. derföre vilja återremittera Betänk:t, i hvad det innehåller
afslag på ,den första, af Kyrkoherden Wennerström väckta, motionen,
har jag naturligtvis deremot ingenting att invända.
Hvad deremot andra punkten beträffar, har jag förut yttrat
min mening, att jag för min del icke finner skäl att bifalla den.
Hr Adelborg synes icke hafva upfattat de skäl, jag anfört för min
åsigt, att den i förev-.de punkt omförmälda motionen vore otydlig.
Motionären föreslår nemi., att R. St.:r måtte hos K. M. »anhålla,
att, vid den första undervisningen i kristendomen, icke någon utanläsning
utöfver den s. k. lill-katekesen må för barn ifrågakomma».
Hvad är verkligen den första undervisningen i kristendom, när
börjar den, när slutar den och när inträffa den andra och tredje
undervisningen? Det är detta ofullständiga och enl. min öfvertygelse
orätta i framställningen, som vållat att jag icke kan bifalla
den, och det så mycket mera, som jag antager, att utauläsningen
af katekesen kan vara af nytta.
Jag skall icke mptaga R. o. Ad:s tid med att besvara ett och
annat af hvad som här blifvit ytt.radt. Frågau är i alla fall så
utredd, att jag förmodar, det hvar och en af 11. o. Ad:s ledamöter
häri stadgat sin öfvertygelse.
Hr von Koch: Jag begärde egentligen ordet, då en akÉid
ledamot af detta hus anförde en i tidningarne införd berättelse om
huru en gammal gumma tagit lifvet af sig. derföre att en prestman
med henne anställt ett förhör i religiösa ämnen, som bragt henne
till förtviflan. Så snart denna berättelse kom till min kunskap,
ansåg jag min pligt kräfva, att infordra uplysningar från Domkapitlet
i stiftet. Den förklaring, som derifrån inkommit, har jag nu
582
Den 18 Februari e. m.
i min hand, och den bestyrker tillfullo grundlösheten af hela berättelsen.
Bland annat innehåller denna förklaring äfven ett intyg
från den hemmansegare, hos hvilken gumman under de sista åren
allt intill sin död varit boende, och som detta intyg icke är långt,
upmanar jag Hrnne att deraf taga del, på det att slut en gång
måtte blifva på denna historia, som redan länge nog spökat.
Sedan jag på f. m. begiirt ordet, alstod jag derifrån, emedan
tiden var temligen långt framskriden, nemi. emellan 2 och 3 på
e. m., och ehuru jag har den ovanan att äta sent och således icke
var hungrig, hyser jag dock en viss respekt för andra, som möjligen
äro det. Jag har icke heller den förtröstan till mig sjelf och
mitt framställningssätt, att jag skulle kunna påräkna de hungriges
upmärksamhet. Dertill kom ett tredje skäl, hvarföre jag afstod
ifrån ordet, nemi. att jag hufvudsakligen var förekommen af en
annan talare; men då intetdera af dessa skäl numera äro fullt gällande,
ber jag att nu få anföra hvad jag då tänkt yttra.
Jag är af den öfvertygelsen att den nuv:de religions-undervisningen
bör ändras. Men hvad som dervid är af vigt, är att man
erhåller en god läsebok, märk väl en läse- icke lärobok. Jag för
min del gör den skillnad emellan dessa båda slags böcker, att den
förra är en sådan, som sättes i lärjungens hand för att läsas och
förstås, men icke för att han skall vidare examineras deruti, än för att
utröna huruvida den blifvit af lärjungen rätteligen begripen. Läroboken
åter är en sådan, som af lärjungen icke allenast bör läsas
och läras, utan äfven väl kunnas. Beträffande denna, tror jag att
man måste framgent bibehålla katekesen, den må nu vara sådan
den f. n. är, eller sådan den framdeles kommer att blifva. Jag
skulle för min del önska att vid undervisningen deruti tillginge så,
att allenast den s. k. lillkatekesen lästes utantill. Detta vill jag
dock f. n. lemna å sido, emedan jag icke tror, att, på den punkt
ärendet ännu befinner sig, då ett förslag till ny lärobok finnes, som
är underkastadt PresteSt:ts pröfning, något beslut bör i detta afs:de
nu vidtagas. Deremot har Chefen för Eckles.Depart:t ansett, att
en läsebok är af behofvet påkallad. Han har äfven förklarat, att
om K. St.:r önskade premiers utfästande för detta ändamål, så vore
han villig att tillse i hvad mån medel framdeles kunde blifva dertill
tillgänglige. Jag anser att detta sktdle innefatta ett stort steg
framåt. Det är i 1842 års folkskolestadga påbjudet, att så mycket
af kristendomskunskap och biblisk historia skall barnet i folkskolan
såsom minimum meddelas, som är nödvändigt för dess första nattvardsgång.
Nu borde enl. mitt förmenande i »läroboken» först intagas
allt hvad som skall kunnas vid nattvardsgång. Sedan borde
hvad som skall läsas och förstås intagas i läseboken, som förmodligen
hufvudsakligen blefve biblisk historia. Men, mig veterligen,
hafva vi icke någon biblisk historia, som är påbjuden till allmän
efterrättelse. Jag tror att den gamla lliilmerska läseboken är den
lämpligaste; men jag har mig bekant att äfven andra begagnas,
och det torde icke kunna bestridas att så väl folkskolelärare som
andra lärare hafva ett alltför vidt fält för sina tycken vid valet af
dessa böcker. Det är således genom en dylik lämplig läsebok.
Den 18 Februari e. m.
583
hvilken borde vara utarbetad i den riktning, som af flere aktade
talare angifvits, sora jag tror att saken kan vinna framgång. Jag
får dock bekänna, att jag icke funnit desse talares yttranden så
accentuerade, att man tydligen kunnat fatta deras mening, annat än
i så måtto, att de varit ledda af en bestämd antipati emot utanläsuingen.
I afs:de å denna, tror jag att den i och för sig, långt
ifrån att vara något oudt, i barndomen snarare ar en nödvändig
sak både såsom en gymnastik för minnet och emedan det är oundgängligt
att lära sig åtminstone vissa delar af hvarje sak utantill.
Men tvisten synes mig här hafva varit den gamla länge förda, nemi.
om hvarmed man bör börja undervisningen, antingen med det skelettformiga
schema’t, sora vanligen kallas lärobok, och derpå sedermera
vidhänga allt flere och flere kunskaper, eller med något annat
arbete, något, som jag kallar läsebok, hvarigenom man först
gifver lärjungen intresse för saken, deraf vissa delar sedan kunna
ur läroboken läras utantill. Jag minnes sjelf från min barndom,
huru man t. ex. i afs:de på den historiska undervisningen hade
flere methoder, och derefter affattade läroböcker, t. ex. Fauts historiska
minnesbok och v. Schwerins historiska grundlinier. Man
läste dessa utantill och fick hålla på dermed i åratal, utan att ens
lära sig dem. De åter, som började med biografier och andra vidlyftigare
arbetens blotta genomläsning, fingo intresse för historiens
studium, och lärde sig slutligen både Fant, Schwerin och en stor
del af de genomlästa historiska arbetena långt förr, än de, som
blott sysselsatte sig med de förstnämnda. Ungefär på samma sätt
föreställer jag mig också att det borde tillgå i afs:de på den religiösa
undervisningen. R. o. Ad. torde häraf finna, att jag tillhör
deras antal, som anser att man bör börja undervisningen med en
läsebok, och icke med läroboken; och om det sedermera blir en
större eller mindre del deraf, som bör läras utantill, deröfver vill
jag icke uphäfva mig till domare. Men jag tror att man i allt
fall skall undgå den väsendtligaste olägenheten med nuv:de undervisningssätt,
nemi. den leda, barnet får för ett ämne, inhemtadt efter
den skelettartade methoden. Hufvudsaken är nemi. att man väcker
intresse för sjelfva ämnet.
På grund af hvad jag nu haft äran yttra, förenar jag mig för
min del med dem, som yrkat återremiss, dervid jag önskar, att
Utsk:t hufvudsakligen måtte tillse, det åtgärder vidtagas för utarbetandet
af en religions-läsebok. Jag tror att detta är det vigtigaste,
och att man, derest man vill drifva saken längre och, under
det att ett förslag till lärobok finnes, vill dekretern en alldeles
ny sådan, i praktiskt afstde ieke kommer långt.
Frih. Creutz: Då jag på f. ra. anhöll att af Ordföranden i
Ekon.Utsk. få veta anledningen, hvarföre ej den af mig väckta
motionen i detta ämne blifvit behandlad i förev:de Betänk., yttrade
jag ingalunda, att denna motion blifvit undanskjuten. På samma
gång framstäldes en jemförelse mellan katekesutanläsningen och
hvad som i skolan läres af quatuor species och tabula multiplicatiouis.
Jag hemställer dock, huruvida en jemförelse mellan dessa
584
Den 18 Februari e. m.
håda saker lämpligen kari ega rum; ty quatuor species och regula
de tri kunna omöjligen inhemtas med blotta minnet, om också multiplicationstabellen
kan det; de måste upfattas med förståndet. Gr.
Hamilton har sagt, att det voro af vigt att i barnets minne inpregla
vissa af kristendomens hufvudsauningar, på det att de derigenom
måtte bibehållas i hjertat. Det torde dock vara svårt att
bestämma, hvar minnets och hjertats inflytande sammanträffa hos
raenniskan. Jag tror att, hvad den hel. Skrift beträffar, det allra
första, som deruti skall på barnet utöfva inflytande, är det historiska;
ty de bilder, sora deruti förekomma, tala till inbillniugskraften
och derigenom till både hjertat och känslan; men jag tror icke
att genom att inöfva utanlexor i frågor och svar, detta kan åstadkommas.
Pastor Fjellstedt har utgifvit en s. k. Biblisk Katekes,
der svaren innehålla blott bibelspråk. Denna bok har blifvit ternligen
vidlyftig, men jag har hört både af lärare och lärjungar, som
användt densamma, att, huru förträfflig den än må vara, den ändock
i längden blir tröttande, hvaremot under de stunder i skolan,
då bibelföredrag ega rum och skriftens innehåll framhålles genom
lefvande historiska berättelser, man märkt, att barnen fått ett lefvande
intresse att gömma i hjertat dess dyrbara innehåll och fattat
nytt mod att lära hvad som blifvit föredraget.
Beträffande bibelundervisningen i allmänhet, hemställer jag
om icke det allra äldsta undervisningssättet varit, att läraren talat
till och lefvande framställt för barnet det som af detsamma skall
inhemtas. Detta sätt kallas också, vare sig hos de gamla filosoferna,
eller hos våra troslärare, att sitta vid den föredragandes
fötter. Det heter, att man satt vid Socrates’, Platos, vid Esmaliels
fotter, och hörde deras ord, och jag tror, att det bästa föredöme,
man i afseende å religionsundervisningen kan följa, är just detta,
som äfven apostlarne gifvit. Barnet fattar mycket lättare hvad
som framställts under form af bilder eller i historiska berättelser,
dervid inbilIningskralten får verka, än det, hvarvid allenast minnet
tages i anspråk. Det förra blir en lefvande kunskap, som sedermera
med lätthet öfvergår i och fasthålles af minnet. Jag har
aldrig förnummit, att kristendomens läror, det vare sig af dess stiftare
eller af apostlarne efter honom, någonsin framstäldes genom
utanläsning i frågar och svar. Jag tror derföre, att då deras sätt
är det enda riktiga, det också bör hos oss tillämpas vid religions
undervisningen.
Jag anser för öfrigt detta sätt såsom det enda
rätta, emedan det i sin grund utesluter möjligheterne för hvarje
partiraening, det vare sig i kyrkor eller sekter, att göra sig gällande
på bekostnad af det historiskt, endast enkelt framhållna ordet;
ty kristendomen är en universalism, som sträfvar efter att
omfatta och sluta hela menskligheteu i sin famn. Den sträfvar att
tillintetgöra allt hvad partiväsende heter, vare sig statskyrka eller
sekt. Jag tror att kristendomen vill till sitt hjerta sluta alla menniskor
och konfessioner, och gör det, blott fältet blifver fritt för
menniskors motstånd, tills den dagen randas, då hvarje menniska
skall i djupet af sin själ, så väl som i bekännelsen, med en tunga
erkänna Kristus såsom sin Gud och sin Konung. Jag tror
Den 18 Februari e m.
585
således, att det sätt att undervisa, som jag nu framställt, skall
motverka sekterismen, det vare sig uti statsnationalkyrkors, eller
pietistiska församlingars alla mer eller mindre trånga upfattningssätt,
mot hvilka mina upfattningar af kristendomen i allmänhet och synnerligast
dess tvång, stå i uppenbar strid. Ty jag bekänner öppet
att jag är helt och hållet till mina tänkesätt en non conformist. Jag
inregistrerar mig aldrig godvilligt i någon kyrka eller sekt af hvad
namn som helst, icke uti något parti, såvida man icke med kristendomen,
i sin fullkomliga frihet, menar parti. Men detta fria,
obundna, icke vid tid, rum eller afskilda personer fästade element
hoppas jag eu gång, och allt mer, skall beherrska verlden, och
det är derföre som jag önskar, att kristendomens läror måtte lefvande
framställas, och icke på det döda sätt, som nu eger rum.
Hr Cederschiöld har yttrat, att det första man vid barnens
undervisning bör iakttaga, är att låta dem se och uplatta skapelsen,
hvilken också är ett uppenbaradt ord. Jag erkänner lika lifligt
som många andra, att det är af stor vigt att man lär sig
beundra och sätta värde på naturen; men jag måste dock förklara,
att jag icke anser den yttre skapelsen som det uppenbarade ordet;
ty det är Gud sjelf, och det skapade är blott ett verk af
Honom. Med detta vill jag blott hafva sagt, att det är af vigt
att man upfattar naturen såsom en skapelse och icke såsom något
skapande. Ty »Gud är Ordet» — enl. Joh. 1 kap. — och genom
Honom, som är det uppenbarade Ordet — Logos — är allting
skapat, lefver och underhålles.
Slutligen har Frih. Cederström sagt, att för hvar och en inträffar
den tid, då ögat brister och inbillningskraften slappas, men
minnet allena qvarstår. Jag hemställer, om icke just minnet är
bland de första förmögenbeter, som börja brista hos ålderdomen,
och då menniskans ögon blifva skumma och hon känner sin sista
stund nalkas, tror jag just icke, att några utanlexor ur katekesen
skola vara tillfredsställande, utan snarare, att den bild af Förlossaren.
Hans lidande, död och upståndelse, som man från sin barndom
erhållit, denna bild, talande om Guds kärlek mot syndare, qvarstår
sedan alla andra försvunnit.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag anhålla
om återremiss af Betänk. Men, derest detta icke skulle bilällas,
anhåller jag, att R. o. Ad. måtte antaga den inbjudning i frågan,
som BundeStåndet aflåtit.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm: Som jag till stor
del blifvit förekommen i hvad jag önskar säga, skall jag icke länge
uppehålla R. o. Ad:s tid. Visserligen får jag förklara, att älven
jag varit vittne till skuggsidorna af den Lindblomska katekesen;
men detta kan också ligga deruti, att lärarne icke alltid så
använda den, som de borde. Det finues utan tvifvel mycket felaktigt
i denna katekes, men, i fall den rätt begagnas, kan den
verkligen bidraga till förståndets utbildning. Jag anser dock att
förhållandet icke städse är sådant, meu tror likväl att lilikatekesen
är otillräcklig, dels derför, att den är svårfattlig för ungdomen i
586
Den 18 Februari e. m.
anseende till sitt sammanträngda innehåll, dels ock emedan den,
visserligen icke i qual itati v t hänseende (ty den innehåller så mycken
ren kristendom, som man af en sådan lärobok lämpligen kan
fordra) men i faktiskt saknar mycket, som der borde finnas. Om
man t. ex. går tili 2:a artikeln, så finnes ingenting, som nämner
något om Kristi tre embeten, eller örn Kans förnedring och uphöjelse;
och, man må säga hvad man vill, så blir dock religionen allt’d
till en viss grad ett vetande, icke blott för theologen, utan äfven
för en vanlig menniska. Något sådant, som en värd talare kallat
skelett eller benbyggnad, måste alltid finnas, för att derpå upföra
den öfriga kunskapsbyggnaden. Denna benbyggnad måste läras,
och således, om man, såsom en föregående talare yttrat, vill taga
en lärobok och läsebok, såsom man t. ex. gör vid undervisningen
i naturvetenskaperna, så vill jag förklara, att läseboken aldrig bör
läsas utantill, hvaremot läroboken endast bör vara ett kort skelett,
innehållande det faktiska, hvilket måste läsas utantill. Ty det finnes
en mängd saker, som måste inpräglas i minnet; men deraf
följer icke, att det skall öfverlastas och förqväfvas; och om man
erkänner, att religionen är ett vetande, så måste man också medgifva,
att det bör finnas en faktisk lärobok, i likhet med hvad som
eger rum i afseende å de historiska vetenskaperna, hvilkas schema
måste inhemtas från ungdomen. Man kan till och med säga, att
historien i allmänhet blott är ett minnesverk för dem, hvilka icke
göra den till en vetenskap. I afseende å naturvetenskaperna, är
det omöjligt att inhemta något utan ett föregående schema. Så
t. ex. med botaniken, hvars terminologi ovilkorligen måste från
barndomen inhemtas. Orsaken, hvarför de praktiska vetenskaperna
i allmänhet lia så få idkare, är utan tvifvel den, att man icke
lått i ungdomen lära sig deras terminologi, hvilket är omöjligt, när man
blir 30 till 40 år gammal. Denna schematiska method må af läraren
fyllas genom hans föredrag och hans förmåga att lifva känslan
och tränga till hjertat. Men att absolut utesluta utauläsuingen
tror jag icke går an i afseende å religionsundervisningen, lika
litet som i alla andra vetenskaper. Jag vet att det finnes personer,
som förfäkta den åsigten, att det vetenskapliga och menskliga
hafva intet med religionen att beställa, att de äro tvenne incommeusurabla
storheter, som aldrig kunna komma med hvarandra i jemförelse;
men detta är ett stort misstag, och, för att anföra ett exempel,
så hafva theologer af alla skolor, när de sökt definiera gudomen,
måst taga menskliga egenskaper och hos honom ponera de
goda, trien negera de dåliga; ty på annat sätt blir det icke tänkbart
att bibringa något begrepp derom. Derföre måste också
hvarje vetenskap organiseras analogt med det verldsliga. Det onda,
som finnes i kyrkan, synnerligast i den katholska, är att den icke
står i sammanhang med Staten; och man kan derföre anse, att
denna kyrka icke är någan statskyrka. Man kan icke, såsom en
talare antydt, jemföra fordna tider med vår. De flydda tiderna hade
t. ex. varit helt annorlunda, om boktryckerikonsten varit känd.
Säkert hade då äfven vid Kristi tid läroböcker existerat.
I afseende å Frih. Creutz’ yttrande att åstadkomma en uni
-
Den 18 Februari e. m.
587
versalitet i kristendomen, så anser jag visserligen att det är idealet,
hvartill verlden sträfvar; men att det kommer att dröja länge,
innan vi hinna dit, är naturligt, då menniskorna i allmänhet äro så
olika och sammanblanda det sinnliga med det andliga. Derlöre
måste också undervisningen ske efter någon viss form, efter vissa
symboliska böcker. Sedan kan ingen hindra den fullvuxna mannen
att öfvergå till en annan kyrka, om han sådant önskar; men
ingen kan heller hindra en statskyrka att upfostra sina barn i den
troslära, som hon sjelf bekänner.
Gr. Taube: Jag har begärt ordet med anledning af några
yttranden, som fälldes på f. m. af en talare, hvars samhällsställning
och i öfrigt stora förmåga gjort mig tveksam, huruvida jag
i denna fråga skulle mig . vidare yttra. Men här har blifvit
sagdt, att det aldrig varit Svenskens sed att räkna sina motståndare,
hvartill jag får lägga, att det äfven varit Svenskens sed att
aldrig frukta sina motståndares krafter, och med anledning deraf
tvekar jag icke att upträda och öppet uttala min åsigt.
Det har af nämnde talare blifvit sagdt, att Utsk:t icke kunnat
komma till något annat resultat, emedan den motion, som utgjorde
föremålet för dess handläggning, icke var tydlig. Der står
nemligen, att R. Star måtte hos K. M:t »anhålla att, vid den första
undervisningen i kristendomen, icke någon utanläsning utöfver
den s. k. lillkatekesen må för barn ifrågakomma.» Den värde talaren
ansåg, att detta uttryck »den första undervisningen» var så
sväfvande, att man icke kunde bestämdt veta, hvad som dermed
menades. Jag tror dock, att med den första undervisningen menas
den, genom hvilken man beredes till sin första nattvardsgång. Jag
har också hört flere andra hysa denna åsigt, samt tror derföre att
det är den, som i motionen afses. Samma värde talare har äfven
yttrat, att undervisningen icke slutar med den första nattvardsgången,
utan att den derefter fortsattes. Redan deruti ligger ett erkännande
af min sats. Vidare har den värde talaren nämnt, att
det vore nödvändigt att bibehålla utanläsningen, emedan det som
blifvit inpregladt i minnet, sedan talar till känslan. Jag instämmer
häruti, men tror, att om minnet för strängt tages i anspråk, så
förslöas derigenom känslan. Jag tror, att om barnet får lära sig
lillkatekesen utantill, så är detta tillräckligt, ty längkatekesen är
blott ett utförligare uprepatide af deu förra.
Man har sagt, att det icke är ordet allena, som verkar det.
utan andan, som är, med och när ordet. Så tror jag också att det
är i detta fall; det är icke ordet allena, sorn verkar barnets andliga
utveckling, utan den religiösa kraft, som läraren förmår hos
barnet ingjuta. Jag tror visserligen att det är nödvändigt att läsa
någon del af religionslära» utantill; men dertill tror jag, såsom jag
nyss nämnde, att lillkatekesen är fullt tillräcklig. Vi veta alla,
som sysselsatt oss med matemathiska studier, att man läser t. ex.
Euclides utantill, ja, ty värr, på inånga ställen äfven med samma
bokstäfver, och att det finnes lärjungar, som, så länge de få begagna
dessa bokstäfver, bevisa propositionerna med största lätthet,
588
Den 18 Februari e. m.
men eljest icke. På samma sätt förhåller det sig med religionsundervisningen;
ty äfven deruti finnas olika sätt att lära. Jag vet
att det gifves lärare, som fordra att lärjungen skall kunna långkatekesen
alldeles utantill, ord för ord, såsom det står i boken, utan
afseende på om lärjungen förstår hvad han läser eller ej.
Genom de uplysningar, som här meddelats, har man vunnit
visshet om, att berättelsen rörande den omtalade qvinnan var falsk;
men det faktum qvarstår dock alltid, att månget barn, mången
man och qvinna blifvit vägrade att framgå till nattvarden, derföre
att de icke kunnat sin katekes. Jag tror att frågan egentligen bör
ses ur den synpunkten, att det iir allmogens barn, på hvilka man
måste tänka, så att de genom sättet för religionsundervisningen
icke gå miste om de nådemedel och den andliga lycka, som religionen
förmår meddela. Kan det vara öfverensstämmande med religionens
anda, att, derföre att ett barn icke kan lära sig ordet
utantill, det skall blifva utestängt ifrån salighetens nådemedel? Jag
har hört mången prest sjelf säga att det gifves barn, som han läst
med, hvilka ganska väl kunnat och förstått sin religion, men de
halva icke kunnat katekesen utantill och derföre hafva de måst
vägra dem att gå fram till nattvarden.
Vi hafva hört att BondeStåndet för sin del beslutat att utanläsniugeu
må försvinna, med undantag af lillkatekesen. Jag vet
att detta beslut varit nästan enhälligt, och jag tror att, när det
Stånd, som saken egentligen rör, uttalat en så kraftig önskan, böra
vi också icke motsätta oss densamma.
Här har jemväl blifvit yttradt af några talare, att man vid
en blifvande återremiss borde bestämdt uttala hvad mau önskar.
Genom de många förslag, som i detta hänseende blifvit framstälda,
tror jag att Utsk:t icke skall hafva någon svårighet, att ur dem
utleta hvad som kan vara antagligt, och jag anser derföre, att det
icke bör föreläggas Utsk:t att utarbeta något förslag i en viss anda,
utan lemnäs åt detsamma sjelft att, med ledning af diskussionen,
framställa ett nytt förslag.
På grund af dessa skäl får jag vördsamt yrka återremiss.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Nordenfelt: En talare har här på f. m. emot mig
rigtat förebråelser eller nära nog beskyllningar, som jag har svårt
att lemna obesvarade, ehuru jag anser vidrigt att upträda för att
svara på enskilda annar. Man har ansett den förklaring otillräcklig,
som jag afgifvit på frågan, om orsaken, hvarföre icke dessa motioner
blifvit behandlade i sammanhang med den af Erih. Creutz
väckta. Jag anser deremot denna förklaring tydlig; men då en
tal. icke synes hafva upfattat hvad jag sagt, hvilket är märkvärdigt
af en man, som eljest är så skarpsynt, anser jag mig tvungen att
ånyo uprepa det ungefärliga af hvad jag yttrade, nemi. att jag icke
kunde nplätta Frih. Creutz’s motion så, att den stod i omedelbart
sammanhang med dessa motioner, och att jag således icke kunde
anse, det den ej kunde behandlas för sig, synnerligen emedan den
Den 18 Febrnart e. m.
589
var af ett mvcket större omfång och afsåg kristendomsundervisningen
i <)e högre skolorna. Dertill kom också, att Utsk:t, som var
sysselsatt med vida större och vigtigare frågor, allenast på mellantider
kunde egna sig åt pröfningen af enskilda, mera isolerade motioner.
Jag har vidare upburit den förebråelsen, att jag skulle benämnt
den ifrågv:de saken en småsak. Jag kan icke bestämdt påminna
mig huru mina ord töllö. Jag har dock gemenligen den vanan,
att säga hvad jag tänker och icke något annat. Jag tror dock
icke, att jag yttrat någonting sådant, och har jag gjort det, så har
jag med »småsak» menat små motioner. Det är ett vanligt uttryck
inom Utsk:t, att man kallar sådana motioner, som hafva ett ringa
omfång, små motioner; då dessutom motionen är af sådan beskaffenhet,
att man på afdelningen tror, att den skall kunna behandlas
på en dag, kallas den äfven för en liten motion. Men det kan
finnas ganska vigtiga saker, som icke uptaga mer i rummet, än
en motion af mindre vigt, eller mer i tiden, än en f. m.
Det återstår ännu en beskyllning att besvara, nemi. att jag
skulle förordat stryksystemet vid utanläsuingen. Möjligheten äfen
sådan tanke beror förmodligen derpå, att jag icke haft äran att.
göra den värde talarens personliga bekantskap, och att han sål. icke
känner, det jag icke är någon älskare af rå behandling. Och då
fråga är om bibringande af sjelfva kärlekens religionsläror, vore det
väl det aldra orimligaste, som någon bildad man kunde tillåta sig,
att vilja införa stryk vid katekesläsningen. Jag vill nämna att jag
sjelf aldrig fått stryk för någon sådan läsning, och jag tror icke
heller att något af mina barn fått det. Mitt yttrande var blott
att utanläsningen icke lörstört den religiösa känslan, hvilket syntes af
folkets nuvarande bildning, hvilket inhemtat sin kristendom på den
tid, då stryk användes, och det oaktadt har en ganska varm och
lefvande religiositet. Jag åberopar dem af R. o. Ad., som hörde
mitt yttrande, om icke mina ord voto dessa.
Jag kan icke neka mig att yttra några ord i sjelfva saken.
Jag vill nämna att inom Utsk:t var det egentligen blott tre ledamöter
af BondeStåndet, som reserverade sig, och de öfriga ledamöterne
kunde derföre icke föreställa sig att Betänk, skulle möta
ett sådant motstånd inom BondeStåndet. Jag minnes ganska väl
att det var åtskilliga af detta Stånds ledamöter, som ganska varmt
önskade, att utanläsningen skulle fortfara, troende sina hemmavarande
vänner skola med högsta missnöje se, om de icke kunde kontrollera
hvad deras barn lärt sig.
Något vidare har jag icke yttrat. Jag hör ganska väl att
här blir äterremiss, och det har jag visserligen ingenting emot. Ty
jag har sjelf i denna sak åberopat det allmänna tänkesättet, och
när det nu uttalar sig på sådant sätt, är det troligt, att Utsk:t
icke underlåter att ställa sig en sådan opinion till efterrättelse. Icke
heller motsätter jag mig, att Frih. Creutz’s motion må behandlas i
sammanhang med de öfriga, i hvilket fäll jag hoppas att Utsk:t
skall kunna framlägga ett förslag, som af Ridd. och Ad. vinner
bifall.
590
Den 18 Februari e. m.
Hr Cederschiöld, Gust.: All religionsundervisning mäste
åsyfta att bibringa lärjungen dels kunskap om lärosatserna, dels
tro och öfvertygelse om dessa satsers sanning. Utan innerlig tro
oell hjertlig öfvertygelse förlorar religionskunskapen allt värde och
all betydelse I fråga om sältet för religionsundervisningen bör
sål. det vinna företrädet, sora är lämpligast att iios lärjungen väcka
en sådan tro, förenad med kärlek till religionen. Så vidt jag
kunnat iakttaga, hafva likväl mina motståndare icke fästat sig vid
detta sednare, otvifvelaktigt vigtigaste momentet, utan alsett endast
frågan om kunskapeus inhemtande. Jag åter har försökt visa,
att katekesläsningen, långt ifrån att hos lärjungen tända oell uplilva
kärlek till religionen, i de flesta fall verkar raka motsatsen, till
följd af den leda och afsmak, som förorsakas utaf tvånget att utantill
lära sig ord, som icke blifvit klart upfattade af förståndet. Att
katekeseus torra oell karfva ordalag icke äro särdeles lämpade att
anslå deu religiösa känslan hos barnet, torde svårligen kunna bestridas;
och har jag icke eller förnummit att någon påstått det katekesen
i detta hänseende egde företräde framför läroböcker, affattade
i annan form. Det skulle sål. endast vara i fråga om kunskapens
inhemtande, hvari katekesläsningens förträfflighet bestode.
Må det då tillåtas mig pröfva detta påståendes giltighet.
1 min tidiga ungdom lärdes mig, att i alla tvetydiga läll endast
med yttersta varsamhet fälla omdöme. Att pröfva ett omdömes
riktighet borde ske på två motsatta vägar, genom att, dels
söka hänföra en tillämpnings-fråga till en allmän grundsats, dels
ock, när frågan gällde en 3ädan grundsats, söka tillämpa den uti
dess yttersta konseqvenser. Ju längre dessa konseqvenser drogos,
desto skarpare skulle i dagen framträda, huruvida något oriktigt
fuunes i satsen. Detta sätt att tillvägagå, torde jag äfven nu få
använda på förev:de fråga.
Så vidt jag kan förstå, skiljer religionskunskapen sig icke ifrån
kunskapen om andra ämnen på något sätt, i fråga om inhemtandet.
Samma method, som finnes lämpligast för den förra,
måste sål. äfven vara det för den sednare. Om katekesläsningen
är den enklaste, lättaste och säkraste i fråga om religionsundervis
ningen,
borde den äfven vara det i allmänhet. Har man funnit en
den bästa methoden, bör den tillämpas, icke blott uti ett ämne,
utan i alla. Härvid framställer sig ovilkorligen den frågan: har
ketekesläsning i något land blifvit antageu till allmän regel? Och,
om så skett, hvad har blifvit effekten? Då theoretiska undersökningar
lätt leda till misstag, derigenom att ett eller annat morn.,
som verkar på resultatet, icke intages i beräkningen, så är det alltid
af vigt, om en sats kan styrkas genom den faktiska verkligheten.
Här bör man sål. tillse om i något land katekesläsning vunnit
tillämpning till det yttersta. För att finna ett sådant land, anhåller
jag det l?. o. Ad. täcktes följa mig längst österut, tills dess
vi hinna dit, der Solens broder och Månens kusin herrskar. Der
läres allt genom utanlexor. Då nu dertill kommer att derstädes
icke finnes någou annan aristokrati, än lärdomens, borde deraf ju
äfven följa, att detta land stöde högst på uplysningens trappsttg.
Den 18 Februari e. m.
591
Hvarje annat, iand, som fäster afs. å börd eller andra yttre förh:n,
måste ju vara underlägset det, der utmärkelse endast vinnes genom
lärdom. Ar förhrdet icke sådant, torde man, utan fara för
misstag, kunna våga det påståendet, att sjelfva grundfelet ligger just
i methoden eller i utanläsningen, Den, som icke är intagen af fördom
eller förutfattade åsigter, kan icke eller undgå att medgifva,
det utanläsning är bästa medlet att döda all eftertanka, all forskning
och sål, allt framåtskridande. Det väcker derföre icke någon
förundran, när man erfar, att China, oaktadt allt hvad man der
gjort för upmuntrandet af lärdom och kunskaper, står vida under
Europa, ehuru i denna verldsdel tider funnits, då lärdom och uplysning,
långt ifrån att upmuntras, tvärtom förföljdes med bilan
och bålet. Men äfven under sådana tider kunde icke begäret efter
forsktting och kunskapers iuhemtande tillintetgöras eller förqväfvas,
utan fortsattes sträfvandet derefter, oaktadt de fria vetenskapernas
idkare ständigt hotades med förföljelse. Fortsätt denna
jemförelse mellan China och några af Europas länder, och jag tror
att deraf skall otvetydigt lemnäs en bekräftelse på den gamla satsen:
»bokstafven dödar, men anden ger lif». Kunskaper och verkligt
vetande kan icke intrattas i själen på samina sätt, som man
stoppar kalkoner, — det måste mottagas af lärjungen, af honom
assimileras med hans jag, så att det deraf kommer att utgöra en
oskiljaktig beståndsdel. Flan måste deraf genomträngas och dermed
ingå en intim förening, på samma sätt, som Kemin lärer oss
att tväune ämnen förena sig till ett tredje. Hvarje kunskap, som
icke så ingår i meuniskaus innersta, är en tomhet, ett yttre påhäng,
som lätteligen bortblåser.
Hr Gr. Hamilton har uplyst, att den berättelse, jag på f. m.
antydde, skulle sakna grund. Att så är förb:det fägnar mig, dock
kan sådant icke inverka på min öfvertygelse i denna fråga. De
lidanden och de kränkande förödmjukelser, som personer af allmogen
och de lägre klasserue få undergå för bristande förmåga att
lära sig katekesen utantill, äro oräkneliga, och endast högst sällan,
och då någon gång deraf omedelbarligen följer ett förtvifladt beslut,
kan det hända, att allmänheten derom får någon kännedom; men
oaktadt sål. dessa lidanden vanligast äro okända för den större publiken
och endast i hemlighet tära på individerne, — blifva de icke
ringare eller obetydligare derföre. Jag vill i detta afs. endast fästa
upmärksamhet på ett förb., som icke sällan iuträffar. Det är
vid katekesförhör alldeles icke ovanligt, att, då far eller farfar icke
kan flytande besvara en katekesfråga, framkallas barnet eller barnbarnet
och, om frågan då af detta riktigt besvaras, utskämmes den
gamle inför alla, för det han är barnet underlägsen. Kan sådant
verka godt på någondera? Månne de känslor, som deraf upväckas,
verkligen befordrar vår försonliga och kärleksrika religions syfte?
Upmuntras den gamle till kärlek till en religion, som förorsakar
honom sådana kränkande förödmjukelser? och å andra sidan kan
äfven frågas, om barnet dymedelst blir benäget att åtlyda föreskrifterna
i fjerde budet.
Då jag ännu fortfar uti min öfvertygelse derom, att katekes
-
592
Den 18 Febr u ari e. m.
läsning är olämplig, både i fråga om sjelfva kunskapens inhemiande,
som äfven i afs. å dess förmåga att väcka oell lifva kärlek
och förtroende till religionen, samt att den snarare motverkar det
sistnämnda, som likväl måste vara liufvudsyftet lör religionsundervisningen;
kail jag icke frångå mina förut gjorda yrkanden.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Det tyckes visserligen
vara mindre grannlaga, att i en diskussion, sådan som denna, uptfiida
för andra gången, men då jag i detta afs. har för mig flera
goda och lysande exempel, tvekar jag icke att följa dessa.
Jag har blifvit upkallad egentligen af en värd ledamots yttrande,
och anser mig med ani. deraf böra göra en förklaring, så
mycket hellre, som denna ledamot alltid här höres med upmark*
samhet, och han dessutom befinner sig på en plats, der lian, då,
såsom jag hoppas, denna diskussion, äfvensom den, som blifvit förd
i de andra Stånden, komma att föranleda ett R. Stms beslut, blir
den, sorn kommer att inför K. M:t föredraga ämnet. Denne värde
ledamot har yttrat, att han för sin del skulle vilja bifalla den första
af de båda motioner, som här äro i fråga, dock med vissa modifikationer
, men att han lör ingen del ville bifalla den andra.
Såsom skäl härtill liar han yttrat att denna motion vore otydlig
i så måtto, att, när der står nämndt uden första undervisningen»,
visste man ej hvad dermed menades. En annan värd ta!., Gr.
Taube, har visserligen sökt förklara dessa ord, men på ett sätt, som
icke kunnat tillfredsställa mig; ty han sade, att med den första
undervisningen menades nattvardsläsningen. Men här står ju att
det är fråga om den första undervisningen för barn. Och denna
börjar ju icke, utan slutar med nattvardsgången.
Samma ledamot har också tyckts anse, att de, som först yttrat
sig öfver denna reform, icke tillräckligt betonat sin mening,
utan blott yttrat en obestämd antipati emot utanläsningen. Jag
får för min del förklara, att huru mycket jag också afskyr utanläsningen
såsom princip, i synnerhet vid den första undervisningen
för barn, så är det dock sjelfva lärobokens form, sjelfva det systematiska,
som man här sätter i barnets hand, hvilket jag anser vara
det mest skadliga, särdeles när det skall ske med tvång.
Man har också anfört den svårighet, som inom folkskolorna
skulle för lärarne upstå vid undervisningens bestridande, om det
icke unnes ett bestämdt schema för dem att följa. Grefve Hamilton
har redan nämnt, det han ansåge, att en läsebok, i den betydelse,
som Ilr v. Koch gifvit detta ord, borde finnas. En sådan
torde icke öfvergå en vanlig folkskolelärares förmåga att kunna tillse
det barnen lära sig, om man inskränker den egentliga läroboken
till Luthers lilla katekes, — ty jag anser det nödvändigt att ingen
större dogmatisk lärobok kommer i fråga, hvarken inom folkskolorne
eller de första klasserna af elementarläroverket, förrän vid
nattvardsundervisningen, — tror jag att dessa fordringar icke skola
vara
Deli 18 Fobrnarl e. m.
S93
vara alltför stora. Den siste värde tal. har npdragit en ganska riktig
skiktad melian läse- oell lärobok. Den af Gr. Hamilton föreslagna
skulle säl. vara eu läsebok, Luthers lilla katekes en lärobok,
och långkatekesen deremot egentligeu hvad man kallar handbok,
oell just derföre otjenlig för barn. Hvad eljest den historiska undervisningen
beträffar, har jag ansett, att den endast borde omfatta
nya testamentets historiska del, och man behöfde då icke komma
i någon förlägenhet eller farhåga för dessa berättelser om Susanna,
Potiphars hustru m. fl., hvarom en värd ledamot här talat.
En värd tal. har sagt, att det i religionsundervisningen, likasom
i andra ämneii, vore nödvändigt, att man först studerar skelettet
och först sedermera dettas omklädning. Jag tror, att en alldeles
motsatt method bör användas. Då man här talat om skelett,
hemställer jag huruvida, ifall man genom skeletten måste göra sin
första bekantskap med menniskan, någon skulle vilja dermed hafva att
skaffa. Det är från den lefvande organismen man letar sig fram
till skelettet; icke tvärtom.
Det vore visserligen åtskilligt att yttra i ani. af hvad EkomUtskits
Ordförande här yttrat och om den fyndighet, hvarmed han
sökt upställa definitioner på små-motioner och små-betänk:n, hvilkas
vigt han sålunda tyekes vilja beräkna efter arktal. Jag vill
emellertid endast fästa hans upmärksamhet på att det, i afs. å Frih.
Creutz’s motion, icke är, såsom han uttryckte sig, hufvudsakligen
elementarläroverken, som motionären åsyftat, utan äfven undervisningen
i folkskolan.
Jag vill icke vidare för min del förlänga denna, redan
nog långdragna långkatekesdiskussion, utan anhåller blott att Betänkt
måtte återremitteras, samt att Frih. Creutz’s motion dervid
måtte tagas i öfvervägande.
Sedan öfverläggningen nu förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., efter att hafva framställt yrkandena å bifall
till Betänk, samt på återremiss deraf, öfvergått till uptagande af
Hr Carlbeim-Gyllenskjöids och Frih. Creutz’s särskilda yrkanden,
anmälde sig nämnde två ledamöter och förklarade att de afstodo
från sina yrkanden och förenade sig om den begärda återremissen.
Hiirefter framställde H. Exc. propos. först å bifall till Utskits
Betänk., dervid svarades starka nej, blandade med många ja, och
sedermera på återremiss deraf, då svaren utföllo med starka ja, jemte
mångå nej; oell förklarade H. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedermera yttrade H. Exc., att då Betänk, nu blifvit till Utskottet
återremitteradt. R. o. Ad. torde finna, att BondeStåndets
prot.-utdr. ej föranledde till någon annan åtgärd än att läggas till
handlingarne.
Ropades ja.
JJ. III.
38
594
Den 18 Februari e. m.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:ts den 11 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 15, i anledn. af ett till Utsk:t aflemnadt prof på nytt
sedelpapper.
Vidare föredrogos, men blefvo, på flere ledamöters begäran,
ånyo bordlagde följande den 11 dennes på bordet lagde Utsk.Utlåtanden,
nemi.
BankoUtskottets
N:o 16, i anledn. af RiksStåndens beslut öfver Utsk:ts Utlåt.
N:o 11; och
N:o 17, i anledn. af väckta förslag om Bankovinstens användande,
samt om Bankens deltagande i ett utländskt lån; och
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts
N:o 5, i anledn. af vackt motion om anslag till upförande af
en ledfyr vid inloppet till Warbergs hamn; och
N:o 6, i anledn. af väckt motion om befrielse för rotehållarne
vid kavalleriet i Jemtland från skyldigheten så väl att bidraga till
Sadelmunderingens anskaffande och underhåll, som att underhålla
ryttarehästarne under marcherne mellan mötes och mönstriugsställena
samt sqvadronernes samlingsplatser.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Riddarh.-  Utskrts den 4 och 8 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 7, öfver
Riddarh.Direktionens RiksflagsBerättelse.
§ 1.
Utsk:ls hemställan om afskrifning af en den von Hartmansdorffska
fonden tillhörig osäker fordran bifölls, och lades Utsk:ts
öfriga uti §:n gjorda framställningar till handlingarne.
§§ 2, 3 och 4.
Utskottets hemställanden bi föllos.
§§ 5, 6, 7, 8 och 9.
Lades till handlingarne.
§ 10.
Utskottets tillstyrkan, att R. o. Ad. täcktes förklara Direktionen,
och i främsta rummet Frih. Bennet sin tillfredsställelse och erkänsla
för det sätt, hvaruppå updraget att ombesörja åtskilliga reparationer
och inredningar m. m. inom Riddarhuset blifvit fullgjordt.
Hr Montg omery, Gustaf: Då Riddarh.Utsk:t i så full
ständigt
mått tilldelat Riddarh.Direktm ett så förtjent vitsord för
densammas åtgörande vid de reparationer och arbeten, som här egt
rum, och då Utsk:t isynnerhet vitsordat det utmärkta nit och den
Den 18 Februari 8. m.
595
outtröttliga omsorg, livarmed Frih. Bennet deruti deltagit, så anhåller
jag, det H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, ville framställa propos.
derpå, att R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt af Betänk:t
till Utsk:t, på det LUsk:t måtte komma i tillfälle att för R. o. Ad.
föreslå något annat erkännande af sin tillfredsställelse med Frih.
Bennets verksamhet och förhållande.
Hr Printzensköld, Carl: Jemte det jag i högsta måtto
gillar den framställning, som af den siste värde talaren här blifvit
gjord, kan jag icke annat än jemväl med honom instämma i begäran
om återremiss å ifrågav;de punkt. Det är visserligen sannt,
att det är mycket upmuntrande för en person att njuta erkännande
af den förtjenst, han ådagalagt; men då, såsom jag tror här är
fallet, denne person offrat mycken tid och t. o. m. sjelf nedlagt
arbete på orneringen af Riddarhuset, tror jag att detta erkännande
bör blifva af annat slag, än Utsk:t hemställt. Jag skulle derföre
för min del gerna önska att Ståndet uttryckte sin erkänsla på det
sätt, att den högt förtjente ledamoten af Riddarh.Direkt:!), om hvilken
här är fråga, derigenom kunde komma i åtnjutande af något
varaktigt minne; och det är på sådan grund och för att sätta R.
o. Ad. i tillfälle att uttrycka detta på ett för Ståndet värdigt sätt,
som jag anhåller att Betänka i denna del måtte återremitteras.
Gr. Lagerbjelke: Det förslag, som här blifvit af Hr
Montgomery afgifvet, har utan tvifvel ganska mycket skäl för sig.
Men derföre att det onekligen är ganska välgrundadt, så följer icke
deraf att man bör begagna dea form, som af honom blifvit föreslagen.
Genom att återremittera punkten, skulle man nemi. icke
kunna lemna Direktionen den décharge, som i Betänkit är föreslagen,
och ej heller det beröm, som i förev:de punkt är tillstyrkt
och som onekligen tillkommer henne. Jag föreställer mig derföre
att man ganska väl kan bifalla punkten, men remittera Hr Montgomerys
förslag till Riddarh.Utsk:t såsom en ny motion, hvarom
jag också anhåller om propos. på bifall.
Hr Montgomery: Jag medgifver gerna riktigheten af den
anm., Gr. Lagerbjelke gjort, och förenar mig derföre i det af honom
framställda förslag. Min mening, då jag anhöll om återremiss,
kunde naturligtvis icke vara annan, än att först bifalla ifrågav:de
punkt i sin helhet, och sedan hänvisa den till Riddarh.-  Utsk:t, för att sätta Utsk:t i tillfälle att uttala sitt omdöme rör:de
sättet för R. o. Ad. att loisa sin erkänsla emot Frih. Bennet. Jag
har också icke i detta fall hvarken velat eller bordt gå Utsk:t
eller R. o. Ad:s bepröfvande rätt i förväg.
Hr Printzensköld: Erkännande riktigheten af den anm.,
Gr. Lagerbjelke framställt mot det formela i saken, kan jag icke
annat än med honom instämma deruti, att detta Utlåt., i hvad det
rörer décharge för Riddarh.Direktm, måtte nu utgöra föremål för
S9ö
Den 18 Februari e. m.
slutlig pröfning, samt att Hr Montgomerys förslag måtte behandlas
som en särskild motion.
Hr Ca rlh ei m-Gy Ilensk jöld , Henrik Adolf Oskar:
Äfven jag instämmer i Gr. Lagerbjelkes förslag att ifrågav:de punkt
måtte nu afgöras och Hr Montgomerys framställning anses som en
särskild motion. Jag anhåller dock att denna motion måtte få
hvila på It. o. Ad:s bord till nästa plenum.
Sedan öfverliiggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc
Hr Gr:n o. Landtm., att alla de ledamöter, som deltagit i diskussionen,
yrkat bifall till Utskrts tillstyrkan, hvarförutan Hr Montgomery
väckt det förslag, att B. o. Äd. måtte lemna Frih. Bennet
något vedermäle af Ståndets tillfredsställelse och erkänsla för hans
åtgöranden vid ifrågav:de arbetens verkställande, hvilket förslag
blifvit hegardt på bordet och följaktligen komme att der hvila.
Härefter blef propos. å bifall till Utsk:ts tillstyrkan framställd
och med ja besvarad.
Utsk:ts yttrande ang:de omläggningen af grundmurarne under
Itiddarhusbyggnaden.
Lades till handlingarne.
§ 11.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag ber blott
att få för min del hos R. o. Ad. anhålla, det förslaget ang:de anskaffande
af en byst af Gustaf II Adolf icke måtte helt och hållet
förfalla. Detta Betänk, förutsätter emellertid att en ny motion
måste väckas, så framt denna fråga ånyo skall kunna blifva föremål
för Ståndets pröfning. Utsk:t har på tvänne skäl afstyrkt det
ifrågav:de förslaget, nemi. dels derföre att dagern vid Landtmarskalksbordet
skulle borttagas genom anbringandet af en nisch i st. f.
det nuv:de fönstret, och dels emedan ltiddarh.-kassan icke f. n.
medgifver den utgift, som af förslagets genomförande skulle blifva
en följd. Hvad det första skälet beträffar, kan jag icke finna
nödvändigheten af att fönstret behöfver igenmuras, emedan det
ganska väl kan vara på samma sätt som nu, då, såsom vi se, en
byst finnes upställd vid detta fönster, utan att det är igenmuradt.
Hvad åter vidkommer det andra skälet, så är det visserligen sannt,
att tillgångarne icke för ögonblicket medgifva den erforderliga utgiften;
men det kan möjligen under tiden intill nästa Riksdag
yppa sig tillgångar, och det är derföre som jag anhåller om propos.
uppå att det må öfverlemnas till Riddarh.Direktin att, derest
tillgångarne intill nästa Riksmöte sådant medgifva, gå i författn.
om anskaffande och upställande i Riddarhus-salen af en byst af
Gustaf Adolf den Store.
Frih. Bennet, Carl Steffan: Jag instämmer så till vida
Den 18 Februari e. m.
597
I det af Hr von Francken framställda förslag, att R. o. Ad. må
ålägga Riddarh.Direkt:n alt gå i författn. om anskaffande af en
byst af Gustaf II Adolf; men jag anser att något vilkor i afs:de
å blifvande tillgångar dervid icke bör fästas, utan att anskaffandet
må ske med de medel, som finnas. Jag anser detta nödigt derföre,
att fältet eljest blefve alltför vidsträckt för dem, sora vilja
klandra Direktris åtgärder, om Direktm saknade bestämda föreskrifter.
Hr von Francken: Jag instämmer fullkomligt med Frih.
Bennet, att Riddarh.Direktm måtte blifva ålagd att, oberoende af
inflytande medel, anskaffa den ifrågaställda bysten. Orsaken hvarföre
jag gjorde detta åläggande vilkorligt, var blott att jag trodde
det inga tillgångar funnos.
Hr Printzensköld: Det lärer icke för någon af R. o.
Adis ledamöter vara obekant att Riddarh.-kassau f. n. är högst betydligt
medtagen, till följd af den kostsamma grundmurningen och
iståndsättandet af Riddarhuset. Månne då rätta tidpunkten kan
vara inne, att ålägga Riddarh.Direktm anskaffandet af den ifrågavide
bysten, hvilken, enl. Professor Qvarnströms upgift, skulle komma
att kosta icke mindre än 4,500 rdr rtnt. När Riddarhuset i nära
200 år varit i saknad af den store konungens bröstbild, synes mig
att man väl ännu kan vänta ett eller annat decennium, tilldess tillgångarne
medgifva att fylla denna brist. Ingen önskar lifligare än
jag, att den störste af våra konungar måtte här kunna i afbild
beskådas; men det synes mig som om denna önskan, åtminstone
f. n., bör vika för deu ekonomiska ställning, hvaruti Riddarh.-kassan
befinner sig.
Gr. Lagerbjelke: Då R. o. Ad. med den framgång, som
skett, vidtagit en så stor reparation af Riddarhuset, som den, hvilken
f. n. pågår pch nära nog är fullbordad, tyckes det väl vara
en alltför stor sparsamhet att draga i betänk, en utgift af 3,000
rdr bko, som erfordras för att bringa denna sal i fullt tillbörligt
skick. Jag anser nemi. att den omgestaltning, Riddarhus-salen nu
undergått, icke är fullständig, så hinge fonden är sådan den är;
ty icke kan det väl vara alldeles lämpligt, att den bild, som nu befinner
sig der, ehuru originalet var en utmärkt man, intager denna
plats, i st. f. den store konung, som inrättade Riddarhuset. Då
man dessutom i alla fall måst utgifva så stora summor, tyckes det
icke vara för mycket att gifva 3,000 rdr bko för det ifrågav:de
ändamålet. Den anm. anhåller jag dock att få göra vid det gjorda
förslaget att pryda Riddarhus-salen med en byst af Konung Gustaf
II Adolf, att denna byst borde vara af marmor och icke, som föreslaget
blifvit, af brons.
Frih. Cederström, Rudolf: Den blifvande Riddarh.Direktm
kommer naturligtvis att ställa sig till noggrann efterlefnad hvad
K. o. Ad. i detta, som andra at's:den, kommer att besluta, med
598
Deu 18 Februari e. m
iakttagande af ali, med föremålet förenlig sparsamhetsomsorg, i afsrde
å nödige kostnader; ty att, såsom Hr Printzensköld nyss nämnde,
penningetillgången under närv:de förhållanden och efter de dryga
utgifter, reparationen gjort nödvändiga, icke kan vara särdeles stor,
inser E. o. Ad. nogsamt. Af denna ani. har Direktionen ock inskränkt
sig tilt blotta tillkännagifvandet om kostnadsförslaget och
ieke hemställt om verkställighetsätgärd dervid. Men då jag å andra
sidan visst icke kan neka giltigheten af den lifliga önskan,
som visar sig hos R. o. Ad. •finnas, att se sitt samlingsrum prydt
med den store Gustaf Adolfs bild, och att deuna önskan må, så
fort sig göra later, varda uplylld, så kan det icke falla mig in att
här på något sätt motsätta mig realiserandet häraf. Det förefaller
mig emellertid, som om tidpunkten för förslagets återväekande
lämpligare skulle inträffa, sedan det visat sig, dels huru högt omkostnaderna
för husets reparation slutligen komma att bestiga sig,
dels i huru vidsträckt mån E. o. Ad. må ega att af statsverket
påräkna ersättning för sina nedlagda kostnader i och för gas- och
värme-appavaterne m. m. Ty J tordén ihågkomma, Mine Hrr, att
Direktin och Utsk:t i detta hänseende uttalat olika åsigter. Då nu
Utsk.-t likväl vid detta tillfälle begränsat sin hemställan derhän,
att förslaget angide den ifrågaställa bysten endast 1. n. måtte förfalla,
samt då i öfrigt motionstiden är uti ifrågavule slags ärenden
oinskränkt, förefaller det mig som om det icke skulle vara någon
fara i att bifalla denna punkt, enär det ju alltid står öppet att,
med afs:de å sig yppande tillgångar, framdeles i detta ämne besluta.
Med tillkännagifvande at denna min enskilda åsigt, vill jag
likväl ingalunda, under påyrkande af bifall till punkten, motsätta
mig det viickta förslagets antagande; jag ber blott att få uttrycka
min tillfredsställelse deröfver, att Hr von Francken, som yrkat bystens
upställande, dervid uttryckligen förklarat, att han icke åsyftade
igenmurandet af fönstret bakom Landt marskalkens plats. Vid
reparationens början infunno sig nemi. Direktms ledamöter här på
detta rum för att genom okulärbesigtning förskaffa sig visshet om,
huru åtskilliga föreslagna förändringar skulle taga sig ut; vi tilltäppte
då för tillfället det fönster, som här är i fråga, och dervid
funno vi, att den derigenom åstadkomna skymning skulle blifva i
hög grad menlig och förmörkande för Landtmarskalken och dem,
som vid valförrättningar m. m. skola sitta jemte honom vid bordet,
äfvensom för Riddarh.Sekret:n. Jag önskar derföre, att vederb:de,
som med saken skola taga befattning, måtte åt denna omständighet
egna sin särskilda upmärksamhet, och att frågorna icke måtte,
såsom vid sednaste Riksdag råkade ske, sättas i samband med hvarandra,
enär de med hvarandra alldeles icke stå i något oskiljaktigt
förhållande, utan bysten rätt väl kan placeras der den nuv:de bysten
står, men fönstret lemnäs oigenmuradt, såsom nu.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: För den händelse, R.
o. Ad. skulle återremittera denna punkt, i afsigt att Riddarh.Direkt:n
måtte gå i författn. om anskaffande af en byst af Gustaf II
Adolf, anhåller jag, att Utsk:t jemväl måtte taga i betraktande,
Den 18 Februari e. m.
599
huru platsen, der denna byst skall upställas, må ordnas. Frih. Cederström
har uplyst, att det fönster, som finnes bakom Landtmarskalks-stolen,
icke kan igenmuras, utan att för mycken dager i salen
kommer att förloras; men det är gifvet, att, om den store konungens
bild upställes der nu Landtmarskalken Ribbings står, hans
ansigte alltid vid dager skall komma i skuggan. Jag tror derföre
att det icke blir fördelaktigt att ställa bysten så, sora den nu befintliga
står, utan att raan måste genom någon utbyggnad eller
annat arrangement förekomma att icke bildens anlete höljes af
skugga.
Frih Bennet: Jag får bedja den siste värde talaren om
ursäkt, att jag icke rätt förstår hans mening, då han vill ålägga
en blifvande Riddarh.Direkt, att taga i betraktande, huru man
skall vända den ifrågav:de bysten så att dagern fäller i ansigtet.
Detta kan ju icke ske på annat sätt än derigenom att ryggen blir
vänd inåt salen. Vanligen, när man upställer en byst i en nisch,
sker det så, att ryggsidan vändes åt nischens vägg; men skulle
man här göra en nisch, så upkomme en démi teinte och aldrig någon
riktig dager. Något annat ställe än bakom Landmarskalksbordet
finnes icke, hvarpå man kan upställa bysten, och ehuru den,
som nu står der, hedrar sin plats, är dock frågan att få en, som
mera lämpar sig för vårt rum. Möjligen kunna kommande ledamöter
i Direkt:n påfinna någon lämpligare plats; men, hvad mig
beträffar, kan jag det icke.
Hr Rosensvärd: Jag anhåller blott att få yttra några
få ord. Slutet af Frih. Bennets anförande visade, att han icke så
upfattat min mening, som önskade j^g att bysten skulle stå med
ryggen vänd emot salen, utan blott att skuggan icke måtte falla
i dess ansigte. Hvad beträffar yttrandet att den nuv:de bysten
pryder sin plats, så kan det icke annat än medgifvas, nemi. då
gasen är tänd och skenet således faller på den. Men att en byst
icke är väl placerad, då den är ställd så att dagern faller på ryggen
af densamma, det är något som jag vågar påstå. Jag tror
således, att det vore skäl uti att Direktm undersökte, huruvida
genom en utbyggnad det ifrågav:de fönstret kunde så ordnas, att
dagern folie på konungens anlete; det är blott detta, för att få den
store konungen fullt värdigt placerad, som jag velat underställa
Direktms bepröfvande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr von Francken,
i ani. af H. Exc. Hr Grm o. Landtmis uptagande af hans i
början af diskussionen gjorda yrkande, anmält sig och förklarat,
att han afstode derifrån och förenade sig med dem, som anhållit
om §:ns återremitterande, blef propos. i enlighet med sistberörde
yrkande framställd och med ja besvarad.
§§ 12 och 13.
Utsk:ts hemställanden biföllos.
Den 18 Febr narf e. ffl.
§ 14.
Frih. Cederström, Rudolf: I den 14 § omförmäles, ali
Direkt:n låtit föranstalta om en ny uplaga af den Carlskiöldska vapenboken,
hvilken man hoppades skola blifva färdig vid slutet af
sistlidet år. Utsk:t har härvid endast anmält, »att den nya uplagan
af vapenboken, så vidt Utskrt fått sig bekant, hitintills icke
utkommit och blifvit till försäljning tillgänglig.» Benna af Utskrt
meddelade underrättelse var visserligen ganska trogen i den stund,
dess Utlåt, trycktes; men jag ber att för K. o. Ad. till ärendets
fullständiga kännedom härhos fä uplysa, att den nya uplagan af vapenboken
numera är utkommen oell tillgänglig för den, som vill
sig densamma tillegna.
Härefter blef gm, uppå framställd prepos., lagd till handlingarne.
§ 15.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus: Afven jag är r till
fälle
att intyga det förtjenstfull» sätt, på hvilket den nuvarande Riddarhus-Kamereraren
sköter sitt ansvarsfulla oell mödosamma embete.
Jag erkänner också att hans nuvarande lön icke iir så tillräcklig,
som den borde vara, när man tager i betraktande, att haus tjenstgöring
är så beskaffad, att han icke derjemte kan innehafva någon
annan befattning. Icke desto mindre tror jag, att det vore betänkligt
att bifalla deri nu förev.-de g. Vid sista Riksdagen bestämdes
Kamererarens lön till 3,500 rdr, på det den måtte blifva lika stor
som Kamererares i Statens verk. Af detta beloppskulle 1,800 rdr
utgå af Riddarhuskassan, och 1,700 rdr såsom arfvoden från öfriga
under Direktionens förvaltning ställde kassor och tönder. För att
erhålla dessa 1,700 rdr, slog man ihop alla ifrågavarande kassor oeh
fonder samt beräknade den ränta, som deraf kunde upstå, och man
fann då, att den del deraf, sorn borde utgå till nämnde löitefvllnad,
utgjorde '/5:dels proe. Nu har Utsk.-t föreslagit att en dylik afgift
till Kamereraren skulle påföras jemväl de fonder, som tillkommit
sedan sista Riksdagen. Dessa utgöra ett samrnaniagdt belopp af
omkring 25 9,000 rdr och Vedels proe. deraf skulle sål. upgå till
ungefär 500 rdr. Detta anser jag ganska billigt. Men om man
skulle besluta en dylik afgift för alla fonder, som framdeles kunna
komma att tillfalla Riddarhuset, skulle Kamererarens lön komma att
upgå till ett ganska betydligt belopp. I afs. på den nuvarande
ltiddarh.Kamereraren, anser jag ganska förtjent att hans lön stegra3
och äfven billigt i samma mån, som hans tjensteåligganden ökas_
Men man kati tänka sig att, vid ett ombyte af Kamererare, lönen
hade upgått till ett ofantligt högt belopp, kanske dubbelt empts
hvad Kamererare i Statens verk hafva, oeh man vore då bunden vid
sitt en gång fattade beslut samt kunde icke göra någon minskning
i dessa löneförmåner, i fall man ansåge det lämpligt. Man måste
dessutom besinna, att en del af de fonder, från hvilka den ifråga
-
