# ID: svediakorp-gov656
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 157,298
# sentences: 5,560
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PKOTOCOLL,
HÅLLNA
uos
HÖGLOFLIGE
M©ä)ia®äÅ®iäst ©©a auma
VID
t
lagtima Uthagen t ^tadtljalm,
in 1859—1860.
Tredje Miiiftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1860.
i)eii 4 .1 anua-ri.;
Onsdagen den 4 Januari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett Prot.Utdrag för den 53 och 58 sisth Dee., 8 Prot.-  Utdrag för sistn. dag samt PleniProtm för den 1 i nämnde månad f.
o. e. m. .
H. Exc. Hr. Gr. o. Landtm, anmodade Ii. o. Ad:ns Hrr Bänkman
att sammanträda för utseende af en Elektor efter Hr af Nordin,
Gustaf, hvars anhållan om entledigande från nämnde befattning
blifvit af B. o. Ad. i förra Plenum bifallen.
Föredrogs ett från Högv. PresteSt. ankommet Prot.Utdrag N:o
115, innefattande inbjudning till MedSt. att förena sig uti nämnde
RiksStis för dess del fattade beslut att anmoda StatsUtsk:t att oförtöfvat
behandla K. M:s nåd. Propos. om anskaffande af medel för
fortsättning af Statens jernvägsbyggnader.
Sedan detta Prot.Utdrag blifvit begärdt på bordet af Gr. Anckarsvärd,
Carl Henrik, anmälde sig och yttrade
Hr Åkerman, Fredrik: Då jag hör att frågan blifvit begärd
på bordet, får jag för min del till Prot. förklara att jag icke kan annat
än beklaga ett sådant upskof, som derigenom upstår vid låns uptagande
på utrikes ort. Framgången derutaf beror hufvudsakligen derpå,
att man begagnar sig af gynnsamma konjunkturer, och att sådana i
sjelfva verket nu förefinnas, bevisas bäst deraf, att redan flera anmälanden
att öfvertaga det i och för jernvägs-arbetenas fortsättning
äskade lånet hafva från utländska spekulanter till Riksg:sKont:t inkommit.
Det hade varit önskligt att StatsUtsk:t genast behandlat
lånefrågan, utan att samtidigt dermed hafva ansett sig böra fästa
afs:de vid, den sträckning, jernvägarne skulle komma att taga, i
synnerhet som man torde kunna taga för gifvet att K. M:ts Propos.
i detta fall kommer att hufvudsakligen af Ständerna bifallas.
Man har kanske redan i följd af frågans långsamma behandling
försummat sig att begagna den mest gynnsamma tid, ty medgifvas
måste val, att ställningen i penningemarknaden utrikes visat sig
ganska fördelaktig; men då man känner de hastiga skiftningarne
inom Europeiska politiken, hvartill vi dagligen äro vittnen, vet man
ej huru länge de goda konjunkturerne kunna blifva beståndande.
4
I)en 4 Januari.
Af dessa skal tror jag att en skyndsam behandling hi denna fråga
vore af yttersta vigt.
Gr. Anckarsvärd: I början af denna Riksdag tog jag mig
friheten väcka en motion med anmodan till StatsUtsk:t att företrädesvis
sysselsätta sig med statsregleringen för att i möjligaste måtto
förkorta våra för sin längd så allmänt bekanta Riksdagar. Hvad
nu serskildt beträffar den af Herr Akerman öfverklagade tidsutdrägt,
som skulle komma att upstå i följd af frågans hvilande på bordet,
så tror jag att deraf ej är så mycket att befara, som den siste värde
talaren förespeglat. Skulle verkligen konjunkturernas fluktuation vara
så hastig, som här antydts, kan jag icke föreställa migj att, då vi
fästa afseende på den säkerligen ej korta tid, som erfordras för
StatsUtsk:t att inkomma med sitt utlåt, i ämnet, denna tidsutdrägt
af endast Ane dagar kan hafva ett så menligt inflytande på ifrågav:de
låns uptagande.
Jag har äfven haft en annan anledn., m. Hrr! hvarföre jag
bordlagt frågan. Jag har nemi. under tiden mellan denna och nästa
plenidag velat rådgöra med några af MedSt:s ledamöter, huruvida
det ej skulle vara lämpligast att för ifrågavide ärendes skyndsamma
behandling tillsätta ett särskildt Ut,sk., i hvilken händelse StatsUtsk:t
kunde oafbrutet få sysselsätta sig med Statsregleringen och man
kunde fortare komma till önskvärdt resultat i båda frågorna.
Dessa hafva varit mina motiver för yrkande af bordläggning,
hvarifrån jag ej anser mig, till följd af den siste värde talarens anförande,
kunna afstå. Hvad jernvägens sträckning beträffar, har det
aldrig varit min afsigt att söka göra någon förändring i hvad som
en gång blifvit föreslaget, utan anser jag blott, att man först och
främst bör öfverlägga om behofvet, derefter huru lånen skola uptagas,
och sedermera huru de skola användas och slutligen en gång betalas;
hvilket allt bör bestämmas samtidigt med sjelfva lånefrågan.
Hr Virgin, Christian Adolf: Jag anhåller att till afla
delar få förena mig i hvad Hr Akerman anfört till prot.
II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan det ifrågavar:de
prot.-utdraget blifvit af en ledamot begärdt på bordet, detsamma
komme att der hvila till nästa plenum.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Instämmande för min del i
hvad Hr Åkerman yttrat, anhåller jag att .Hr Gr. o. Landtm, måtte
framställa propos. derom, att detta vigtiga ärende måtte sättas först
på föredragningslistan till nästa plenum.
Denna hemställan blef af R. o. Ad., uppå derom gjord framställning,
bifallen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:ts den 21 och 28 sistl. Dec. på bordet lagda Be
-
Den 4 Januari.
5
tänk. N:o 3, i anledn. af föreslagna bestämmelser till minskandet af
transportsökandet bland presterskapet.
1 :sta punkten, deri Utsk:t tillstyrkt, att vackt förslag, det kyrkoherde
icke skulle ega rättighet att under en viss tid, exempelvis
angifven till fem år, efter tillträdandet af sitt innehafvande pastorat
söka ett annat, så vida detta ej såsom prebende vore med annan
befattning förenadt, icke måtte till någon R. St:rs åtgärd föranleda.
Denna punkt blef utaf R. o. Ad. bifallen.
2:dra punkten, innehållaude hemställan, att R. St:r måtte hos
K. M. i underd. begära utfärdandet af sådan författn., enl. hvilken,
utan inskränkning af deras rätt, hvilka ega att till predikoprofs aflåggande
eller till mottagande af ledig prestbefattning kalla den de
önska, prestmän icke må efter 6 5 års ålder upträda såsom sökande
till ledig presterlig befattning.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det torde väl kunna antagas
vara ett undantagsfall, om vid något tillfälle på ett förslag till ett
pastorat voro upförde prester af öfver (15 år. Att bifalla det förslag,
Utslct afgifvit, skulle, enl. mitt förmenande, icke åstadkomma
åsyftad nytta, och jag hemställer till Eder, mine Hrr, hvartill det
skulle tjena att förbjuda en församling att välja en person af öfver
65 år till sin själasörjare, om han vore dertill lämplig och församlingen
så önskade?
Af ett stadgande, sådant som det föreslagna, kan jag ej finna
att något annat blir följden, än att ej mindre församlingarne inskränkas
i sin rätt vid ifrågavar:de val, än äfven K. M. vid bortgifvande
af regala pastorat. Med ett stadgande, i enlighet med
Ekon.Utsk:ts förevarande förslag, är ej heller så brådtom, alldenstund
förslag till förändringar i lagarne rörande presternas befordringssätt
komma att vid denna Riksdag blifva föremål för pröfning; och då
vore kanske rätta tiden att i sammanhang dermed behandla denna
fråga. Jag anhåller vördsamt om afslag å Ekon.Utskds ifrågavar:de
förslag.
Hr Tham, Casper Wollrath: Jag behöfde i sanning ej
mer än hänvisa R. o. Ad. till de reservationer, som åtfölja detta
Betänk., för att, med stöd af dessa, yrka positivt afslag. I allmänhet
måste man väl medgifva, att sådana undantagslagar, som Ekon.-  Utskit här föreslagit, äro alldeles olämpliga, såsom ledande till de
mest uppenbara orättvisor. Man behöfver blott tänka sig en sådan
lag tillämpad för att finna detta, och i detta ändamål anhåller
jag att få anföra ett exempel, hvartill man skulle kunna foga oändligen
många. Till en början det torde vara allmänt bekant, att det finnes
obefordrade komministrar, sorn vid 65 års ålder äro vid sin
fulla kraft och styrka samt kunna vara berättigade att söka pastorater
; vore det enligt med rättvisan, om dessa skulle genom en så
orimlig lag blifva utestängda från befordran? och vore det dessutom
rätt och klokt att på samma gång inskränka församlingens rätt att
välja den 65-åriga komministern, om församlingen just sökte hans
kanske förut bepröfvade och mognade erfarenhet? Det är icke blott
6
l)en 4 J & nu ari.
kunskap utan äfven mognad andlig erfarenhet vår tid göres behof i
afs:de på själavård. Och som stöd härföre må jag anföra ett exempel,
hemtadt ur Eecles.-Tidningen, såsom jag vill minnas för Nov.
månad.
Inom Linköpings stift upfördes nemi. å förslag till ett dervarande
ledigt pastorat i första rummet en prestman öfver 6 5 år;
de som innehade 2:dra och 3:dje rummet, voro vida yngre. Nu
valde församlingen likväl den, som var öfver 6 5 år, och hvad bevisar
val detta, om icke att församlingen mer såg på en bepröfvad
mognad erfarenhet, utan att låta förvilla sig i sitt omdöme deraf att
de andra voro yngre till åren. Hvem vet dessutom eller hvem vågar
bestämdt påstå att en yngre har mer krafter och rörlighet ån
en äldre. Böra undantagslagar finnas, hafva vi ju redan sådana genom
ett K. Bref, hvari K. M. anbefaller Konsistorierna, att då en prestman
genom långvarig sjukdom varit hindrad från tjensteutöfning eller
förklarad oförmögen att utöfva en mer ansträngande tjenstebefattning,
han ej får å förslag till pastorat upföras, förrän han genom läkareattest
styrkt, att han är till helsan återställd. Det är ej mera ån
Vj år sedan det förhållande inom erke-stiftet egde rum, att en prestman
ingick till K. M. med klagomål deröfver, att han af Konsistorium
i Upsala blifvit vägrad förslagsrum, derföre att han, tillfölje af
sin kända sjuklighet, ansågs oförmögen att bestrida någon pastoralvård.
K. M. gillade härvid Consistorii förfarande, och nämnde prestman
blef icke upförd å något förslag, förrän han genom läkare-attest
styrkt att han var ånyo tjenstbar.
Just detta gifver stöd för min anhållan att R. o. Ad. måtte
afslå denna punkt, för hvars afstyrkande torde vara så mycket mindre
fara, som redan förefinnas och framdeles komma under behandling
flera förslag till förändringar rörande såväl presternas befordran
som lönevilkor.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
Stat6-Rådet och Kommendören af K. Mds Nordstjernc-Orden, Henrik
Gerhard Lagerstråle, hvilken å K. Mds Höga vägnar öfverlemnade
14 nåd. Propos. och 5 nåd. Skrifvelser till R. St;r.
Hr Nordenfelt, Enar: Ehuru jag inom Utskd ej har an
tecknat
mig bland dem, som reserverat sig mot det fattade beslutet,
tillhörde jag dock den starka minoritet, som motsatte sig detsamma.
Hufvudsakligen har jag intet annat att tillägga, än att fästa upmärksamheten
vid det inkonseqventa deri, att, sedan man beslutat att
transport skulle få sökas af prester, man ville hindra deras befordran.
Det är ju alldeles klart, att, om en församling lider af att få alltför
gamla själasörjare, blir ju förhållandet enahanda, om de kommit dit
genom transport eller genom val. Det finnes således för mig ingen
anledn. att gilla ett sådant skäl rör: de befordingsfrågan, som Utskd
antagit. Den enda olägenheten af nu gällande förf. är den, att, om
en prest vid 65 år söker ett pastorat och hans medbroder vilja
hjelpa honom att få detsamma, kunna de vidtala gubbar att söka i
de begge andra förslagsrummen och således betaga yngre sökande
möjligheten att blifva valde. Men dessa fall måste vara så sällsynta
Den i J an u «r i.
7
undantag, att jag för min del anser att man ej bör fasta upmärksamhet
derå, och derför förenar jag mig med dem, som yrka afslag
å betänkandet.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag återigen vill biträda den sidan,
som röstar för förslagets antagande, utgående från den åsigt, att en
prestman vid 6 5 år i allmänhet måste anses hafva hunnit den ålder,
då hans egentliga verksamhet här i lifvet uphört. Undantag finnas
visserligen, men vanligen anser man den egentl. kraften vid den
åldern vara bruten. Det är sant att bland civila tjenstemän finnes
ej något stadgande, hvarigenom de hindras att efter 65 år söka
annan befattning; men jag hemställer till R. o. Ad., huruvida det
ej är en känd sak, att vid civila tjensters tillsättande ej allenast
tjenståren utan äfven skicklighet och duglighet bestämma förslagsrummen
; så är ej förhållandet vid presters befordringar, ty vid
pastoraters tillsättande upföras alltid på förslaget de äldste sökande.
Detta förhållande kan äfven jag uplysa med ett exempel. Det
hände nemi. inom en församling, som jag känner till, att vid inträffande
ledighet anmälde sig bland de sökande tre Komministrar,
hvilka alla upnått en sådan ålder, att, om Utsk:s Uti. hade tillämpats,
de ej ens kunnat blifva ifrågasatte till förslagsrun. Nu togo deremot
dessa förslagsrummen, och församlingen var tvungen att välja en af
dem, hvilken, jag försäkrar det heligt, aldrig blifvit vald, om någon
af de yngre medsökande blifvit i förslaget upförd.
Detta tror jag ofta vara förhållandet, men då det är en känd
sak, att presten är till för församlingen, men ej församlingen för
presten, så är det väl ej rätt att påtvinga en församling en åldrig
och bräcklig prest, som den ej vill hafva och som ej är vid den
ålder och de krafter, att han kan upfylla sitt ansvarsfulla kall såsom
själasörjare.
Hvad för öfrigt Ekon.Utsk:ts betänk, beträffar, så skulle naturligtvis
en i enlighet med detsamma utfärdad författn. endast hafva
tillämpning för de fall, då andra än regala pastorat skola tillsättas,
ty Konungen kan det ej enligt Utsk:ts Uti. vara förmenadt att utvälja
den honom för godt synes.
En värd talare har vidare framställt den åsigten att en person
med fnllmogen erfarenhet, utan afseende på åldern, skall kunna gagna
mer än den i sina kraftigaste år varande unge mannen; att så
mången gång kan vara förhållandet, medgifver jag gerna, men jag
vädjar till en hvar af eder M. Hrr! huruvida en man vid 65 års
ålder eller derutöfver i allmänhet kan antagas blifva för församlingen
lika verksam och nyttig som den, hvilken redan vid yngre åren får
sig vården om en församling anförtrodd.
Jag kan således ej finna att den af Ekon. Utsk. nu föreslagna
förändringen kan på något sätt anses blifva skadlig, utan tvertom
gagnelig, just af den orsak, jag nyss nämnde, att församlingen ej
bör vara till för presten, utan tvertom.
Det har äfven blifvit yttradt att det ej vore brådtom med besluts
fattande i denna fråga, alldenstund flere förslag redan vid Riksdagens
början blifvit väckte, rörande förändringar i prestemas befordringslagar;
att så år förhållandet, känner jag äfven, men då dessa af
-
*
Den i Januari.
sågo förändringar i kyrkolagen och till största delen blifvit öfverlemnade
till Sammans. Lag- och Ekon.Utsk., så finner jag ej att något
uppskof med behandlingen af denna fråga bör ega rum, till dess
Utlåt, i dessa ämnen inkommit, enär de ej hafva ringaste sammanhang
med hvarandra.
I anledning häraf tillstyrker jag bifall till Betänkandet.
Gr. Sparre, Erik: Jag har begärt ordet förnämligast för
att uplysa derom, att den siste värde talaren begått ett väsendtligt
misstag, då han påstått att prester upföras på förslaget, endast med
fåstadt afs:de på tjensteåren. Det måste vara honom bekant, att
pastoraterna äro indelade i 3 klasser; att i fråga om förslag till den
första klassen beräknas inga tjenstår, att hvad den andra beträffar,
hufvudsakligt afs:de fästes på skicklighet och meriter, samt att endast
i afs:de på den 3:dje, till hvilken räknas de minsta pastorat,
tjensteår tagas i beräknande. Om nu en församling önskar till själasörjare
en person, som, ehuru 65 år, anses skicklig att öfvertaga
vården om dess kyrkliga angelägenheter, skulle de, enl. Utsk:ts Utlåt.
, hindras derifrån blott af den anledn. att prestmannen upnått
dessa 6 5 år. Blott och bart detta förekommer mig som ett så solklart
och tillräckligt skäl för förslagets förkastande, att något vidare
ej synes mig behöfva tilläggas, och då äfven härtill kommer, att
flera motioner af mera omfattande art rörande presters befordran
vid Riksdagens början blifvit väckta, tror jag att, vid dessas behandling,
ett lämpligare tillfälle för utredande af denna punkt erbjuder sig.
Då nu en församling har rätt att, när den så för godt finner,
kalla en 4:de prof-predikant, skulle det då vara den förmenadt att
kalla den till embetet mest kompetente person, blott af den orsak,
att han vore fyllda 65 år? Vi veta äfven att mången gång personer
vid den åldarn hafva mycken vigeur, och derpå kan jag lemna
ett särdeles talande bevis. Om Leksands pastorat blefve ledigt, så
skulle församlingen sannolikt enhälligt välja en prestman, som, i händelse
Utskrts nu förevar:de förslag antoges, ej skulle få något förslagsrum,
derföre att han är öfver 65 år. Jag kan dock försäkra
att denna man ännu har så väl bibehållna kroppskrafter, att han ej
skulle tveka att vid skridskoföre tillryggalägga ett par mil på skridsko
; och med kännedom om den mannens vigeur och egenskaper i
öfrigt, skulle jag ej ett ögonblick tveka att välja honom till själasörjare.
Jag förenar mig med dem, som yrka afslag å Betänk.
Hr Tham : Då jag sista gången begärde ordet, var det i anledning
af Gr. Taubes yttrande att Konsistorierna, vid förslags upråttande
till Konsistoriella pastorat, endast taga tjensteåren i betraktande.
Gr. Sparre har redan förekommit mig och uplyst att detta
alls icke är förhållandet, och jag vill endast tillägga såsom motbevis
att, när jag upfördes å förslag till det pastorat, jag nu innehar, upfördes
derå en person, som var ett års embetsman och tre dagar
sedan han aflagt pastoral-examen.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Lika med fyra före
gående
talare får jag anhålla om afslag å Betänk.
Den -t Januari.
Hufvudsakliga skälet för afslag är, efter min tanka, att ålder i
och för sig alldrig bor vara ett skäl för uphörande af rättigheter,
som man förut njutit. Obilligt, som det alltid skulle vara, blifver
det ännu mera så i fråga om presterskapets befordran, då inom
detta Stånd inga pensioner finnas och befordran eller transport således
är enda utvägen att vinna en lyckligare ställning och en lugnare
verksamhet, likasom att för efterlefvande bereda sorgfriare utkomst.
Gr. Lagerbjelke: Det har blifvit yttradt att det ej skulle
vara Ekon.Utskrts mening att vilja minska K. M:ts rätt att bortgifva
regala pastorater. Utlåt, innehåller dock: »att Utsk:t tillstyrker R. St.
att hos K. M. i underd. begära utfärdandet af sådan författning, enligt
hvilken, utan inskränkning af deras rätt, hvilka ega att till predikoprofs
afläggande eller till emottagande af ledig prestbefattning,
kalla den de önska, prestman icke må efter 65 års ålder upträda
såsom sökande till ledig prestbefattning.» Det är visserligen
sannt att innehafvare af jus patronatus kallar, utan afs:de på ålder,
den prest han önskar; men då K. M. ej kan utnämna någon utan
att denne antingen till Konsistorium eller K. M. ingifvit ansökning,
och då ingen af öfver 6 5 års ålder skulle kunna inlemna sådan, lärer
väl K. M. ej komma i tillfälle att utnämna någon af denna ålder.
Jag anhåller fortfarande om afslag å Betänk:t.
Gr. Taube: En värd talare har sagt att jag begått ett be
tydligt
misstag, då jag sade, att alltid tjensteåren afgjorde förslagsrummet.
Det är möjligt att mitt yttrande blifvit så upfattadt, men
jag får nämna, att jag menade, att detta förhållande blott egde rum
vid upsättande af förslag till Konsistoriella pastorater af tredje klassen.
Det är åtminstone förhållandet inom det stift, jag bebor, att
Konsistorium alltid upförer på förslag dem, som räkna flesta tjensteår.
Hvad en talare omnämnt, att, då han upfördes på förslag till
ett pastorat, samtidigt med honom en person, som blott var tre dagars
gammal prest, fick förslagsrum, förmodar jag att då söktes ett
pastorat af första klassen. Hvad tredje klassens pastorat vidkommer,
så vidhåller jag hvad jag förut sagt, att dervid göres hufvudsakligast
afseende på de flesta tjensteåren.
En värd talare har yttrat, att församlingen genom det nu ifrågavar:de
stadgandet skulle inskränkas i sin rätt att kalla till 4:de profpredikant
en person af öfver 65 års ålder; detta är dock icke fallet,
ty Utsk:ts Utlåt, innehåller ju tydligen att de, hvilka ega att till
predikoprofs afläggande eller mottagande af ledig prestbefattning
kalla den de önska, ej kunna på något sätt inskränkas i denna sin
rätt. Således kan hvar och en inse att Utsk:t ej utgått från den
åsigt att förminska församlingens rättigheter, utan tvertom endast
sökt att i möjligaste måtto afhjelpa det mindre lyckliga förhållandet,
som understundom eger rum, att nemi. öfveråriga px-ester efterträda
hvarandra, hvilka ej kunna med samma kraft och ifver verka för församlingen
i andligt hänseende, som de, hvilka vid yngre år tillträda
denna vigtiga befattning.
Jag kan ej annat än yrka bifall till Utsk:ts Betänk.
10
Den i J» nuari.
Hr Estenberg, Ivari Kristian: Då jag första gången
genomläste Betänkt, kunde jag ej tro mina ögon. Ja, jag anser
den sista punkten vara så olyckligt i beslut fattad, att jag måste
läsa om den, för att öfvertyga mig, att det verkligen blifvit så beslutadt
i Ekon.Utsk:t, som Betänkt innehåller. Dock blef jag något
lugnare i min ifver och förskräckelse, når jag fick se namnen på
reservanterne, hvilka, ehuru utgörande minoriteten, likväl blott med
en röst understego majoriteten. Om vi fråga oss på samvete, M.
Hrr! är det icke orättvist, att endast och allenast för den höga
åldern frånkänna en prest duglighet och rätt till befordran? Hvem
vet icke, att gamla prester finnas fullt ut lika dugliga som de unga,
ja stundom mycket mer, och vanligtvis alltid mognare och erfarnare
än yngre embetsbroder; ty visdomen är när de gamle. Och förefaller
det ej högst förunderligt, att bland det stånd, som vi kalla
prester — ordet prest motsvarar det grekiska ordet presbyteros,
som betyder »en af de äldre» — att bland detta Stånd af de äldre,
de äldste skulle uteslutas från rätt till befordran, fastän de med tro
och kärlek upfyllt sitt kall, blott derför att de upnått 6 5 års ålder?
Enligt min tanke, är det obegripligt att yngre prester, som
hafva förmåga att armbåga sig fram på de äldres bekostnad, skola
vara mera berättigade till befordran än de äldste, hvilka ända till
sin sednaste ålderdom sorgfälligt vårdat sig om församlingens bästa.
Det kan ju hända att en Komminister,, trogen på sin plats, stadnar
der, på den grund att församlingen öfverhopar honom med böner:
»Flytt intet från oss, käre Pastor, vi och våra barn hålla så mycket
utaf Eder; och när vår Kyrkoherde dör, erbjuda vi Eder hans
plats.» Han älskar att vara qvar i församlingen; han vill der
lefva och dö; han väntar, i fall det är Guds vilja att han skall få
kyrkoherdeplatsen; men derföre att han upnår 65 år, förlorar han
all rätt att söka pastoratet. Han har dessutom, i förväntan på upfyllandet
af församlingens löfte, försutit sin rätt att söka befordran
annorstädes och betagits all möjlighet att afbörda sig de skulder,
han ådragit sig för underhållandet af én stor familj.
Jag hoppas att PresteSt:t, såsom en man, sätter sig emot
detta förslag, för hvars antagande jag aldrig kunde tro att en enda
röst bland R. o. Ad. skulle höjas; och får jag för min del förena
mig med dem, som yrka afslag å Betänkb.
Gr. Taube: Med några ord vill jag bemöta den siste värde
talarens yttrande, hvari han nämnde att stor orättvisa skulle komma
att tillskyndas Komministrarne och deras rätt i hög grad kränkas, om
det ifrågavarande stadgandet komme till stånd. Jag ber att få
fästa upmärksamheten derpå, att denna motion just kommer från
presterna, att den vid denna Rikdags början blef i PresteStåndet
väckt af en Komminister och motiverad derpå, att han ansåg denna
prestemas rätt att söka transport i allmänhet utgöra ett hinder för
Komministrars snara befordran.
Här har vidare blifvit yttradt: att det vore en stor orättvisa,
om Utsk:ts Bet. antoges, derigenom att den församling, som genom
Den 4 Jannari.
11
boner ocb löften om pastoratets erhållande öfvertalat dess Komminister
att ej söka sig derifrån, blefve förhindrad sitt löfte upfylla, om
pastoratet ej blir ledigt förr än efter det Komministern upnått 6 5
års ålder.
Jag medgifver, att detta vore förhållandet, om församlingsboarne
sjelfve upgjorde förslag, men då detta år satt i händerna på andra
personer, och församlingens åliggande endast är att välja en af dem,
som fått förslagsrum, kan jag ingalunda inse att man med ifrågav:de
stadgande på något vis gått församlingsboarnes rätt för nära.
Många Ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Estenberg: Jag skulle också förena mig med dem, som
önska proposition, men efter nu blott en enda upträdt för förslagets
antagande, och denne vill fortsätta sitt påstående, har äfven jag
något litet att tillägga, och får jag upläsa en reservation af Prosten
Janzon, hvaraf jag tror det väl skall synas, att det är förnämligast
Komministrarne, som blefve lidande, om Utsk:ts försHg antoges.
»Sällan har en i presterliga befordringslagarne mer ingripande,
till sina verkningar under närvarande förhållanden skadligare och
hjertlösare förändring föreslagits, än den, hvilken Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk., med en rösts pluralitet, beslutat, nemi. att en prestman
vid fyllda 65 lefnadsår icke skall ega rättighet att söka presterlig
befordran.
Om denna underdåniga önskan vunne K. M:ts nådiga sanktion,
skulle 12 h 15 Komministrar blott i Linköpings stift förlora till
och med hoppet att få nödtorftigt bröd för sin trohet och flit under
mångårigt och mödosamt arbete i Herrans vingård. Hvad ondt
hafva desse obefordrade gråhårsman, de som dragit dagens tunga och
hetta, gjort, att man missunnar dem en lugnare afton, och, när solen
gått ner, att de få lägga sig till hvila med det glada hopp att de
kåre, som de lemna efter sig, icke dagen derpå behöfva hos andra
bedja om bröd och, när qvällen kommer, om hus. Man får icke
antaga, att de, som vid den åldern äro obefordrade, åro oduglingar.
Jag känner personligen gamla Komministrar i mitt stift, en del med
beröm godkända, andra med än godkända, än försvarliga kunskaper,
goda embetsgåfvor och exemplarisk vandel, och är öfvertygad derom,
att, ehuru deras namn sällan höres utom deras församlingar, skola
de dock högt upskattas af Honom, som framför alla gåfvor och
alla talenter värderar troheten hos sina skaffare. Att mången vid
65 år icke vunnit befordran till pastorat, dertill äro dels våra befordringslagar,
dels otur vid ansökning och val en orsak — det år
icke alltid den sämste, som vid val går miste — dels församlingens
och Komministerns inbördes kärlek. »Flytt intet ifrån oss, käre
Pastor, heter det, vi och våra barn hålla så mycket utaf er. Kär
vår Kyrkoherde dör, så erbjuda vi er hans plats.» Men, nu lefver
den förre tills Komministern fyllt 65 år, och dermed försvunno
bådas förhoppningar.
Ehuru det gifves pastorater, der en pastor med familj saknar
dagligt bröd, hörer dock detta till undantagen, hvarför den nu före
-
12
Den 4 Januari.
slagna preskriptionstiden för ansökning till befordran egentligen trycker
Komministrarne.»
Då nu föregående talares mening genom denna reservation
så tydligen vederlägges, är jag obekymrad för utgången i denna
fråga inom H. St., och önskar blott att beslutet om afslag å Betänkandet
blefve enhälligt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats afslutad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat att derunder yrkats dels bifall till och
dels afslag å Utsktts förslag i förevarande punkt, framställde H.
Exc. propos. å bifall till förslaget, hvilken propos. besvarades med
starka nej, hvarefter och sedan propos. uppå afslag å Utsk:ts förslag
blifvit framställd och med starka Ja jemte ett eller annat Nej bebesvarad,
H. Exc. förklarade Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet
StatsUtsk:ts den 28 sisth Dec. bordlagde Uti. N:o 15, angående
Riksg.Konfcts förvaltning under den sedan böljan af 1856 —1858
års Riksdag förflutna tid.
Efter föredragning af de under dagens plenum ankomna K.
Propos:na och Skrifvelserna, bordlädes
v Propositionerna:
ang:de förnyad författn. om utskrifningssättet och inrättningen af
Allm. Bevärings-manskapet;
med förslag till ordnande af Biskoparnas löneinkomster;
äng: de anslag för inrättande af bildningsanstalter för Lärare vid Elern
entar-läroverk en; samt
Skrifvelserna:
i fråga om låneunderstöd för anläggning af en jernvåg förbi Hedens
forssar i Luleå eif; och
med de af särskilde Komiterade afgifna underd. förslag ang:de
kommunalstyrelser.
De öfriga K. Propos:na och Skrifvelserna remitterades till StatsUtsk.
, nemi.
Propositionerna:
angående pension på Allm. IndragningsStaten för LandsKanslisten i
Gefleborgs Län J. A. Hanson;
angående pension på Allm. IndragningsStaten för Öfversten Olof
Abraham Bruncronas Enka och ogifta döttrar;
ang:de pension å Rikets Allm. IndragningsStat åt Förvaltaren vid
Nyköpings KronoMagasin G. Meurk;
om pension på Allm. IndragningsStaten åt Chefen för Telegrafverket
i Riket, General-Löjtnanten Carl Akrell;
ang:de förkortning af den tid, hvarå Kronans egendomar utarrenderas;
ang:de försäljning till skatte af de Danviks Hospital tillhöriga med
ständig städje- och besittnings-rätt på innehafvarne uplåtne
hemman och lägenheter;
angalo anslag af kronotionde till en prostetunna för Singö församling
inom Närdinghundra kontrakt af Upsala Stift;
Den 4 Januari. 13
ang:de anslag af kronotionde till fyllnad af bristande prostetunnor
inom Olands och Frösåkers kontrakt af Upsala Stift;
ang:de beviljande af anslag för iståndsättande och förändring af Läroverksbyggnaden
i Carlstad;
ang:de Arjeplougs Skolebords uplåtande till boställe åt Skolmästaren
derstädes; och
angående pension från Rikets Allm. IndragningsStat åt Adjunkten
vid Skara högre ElementarLäroverk, Magister Johan Rosell; samt
Skrifvelserna:
i fråga om löneförhöjning för år 185 7 åt de vid Storskiftes-Verket
i Stora Kopparbergs Län samt afvittringen i Vesternorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens Län anställde Landtmätare;
med upgifter i fråga om de i Riket befintliga pedagogierna'; och
med öfverlemnande af upgifter rörande de af kommuner och enskilda
personer till Lärare vid Rikets ElementarLäroverk gjorda donationer.
Anmäldes och bordlädes:
StatsUtskottets Utlåtanden
N:o 16, i anledn. af K. M:ts nåd. propos. ang:de befrielse från
rotering för hemmanet Ansätt i Jemtlands Län;
N:o 17, i anledning af K. M:ts nåd. prop. ang:de försäljning
af sex Länsmansboställslägenheter i Malmöhus Län;
N:o 18, i anledning af K. Mits nåd. propos. ang;de utbyte af
jord tillhörande Nyköpings Slott emot stadsjord, för anläggning af
gasverk i staden Nyköping;
N:o 19, i anledning af K. M:ts nåd. propos. angående öfverlåtande
åt Strömsholms nya kanalbolag af eganderätten till en jordrymd
från Strömsholms Kungsladugård och Stuteri;
N:0 20, i anledning af K. M:ts nåd. propos. i fråga om utbyte
af Häradsskrifvarebostället Hagebohl, l/2 mantal, emot 7/16 mantal
Kolshult i Ostra Härad af Jönköpings Län;
N:o .21, i anledning af K. M:ts nåd. propos. ang:de uplåtelse
till Norrbottens Läns Hushållningssällskap af gamla Länsfängelsebyggnaden
i Piteå;
N-.o 22, i anledning af K. M:ts nåd. propos. angående uplåtande
af en Halmstads Slott tillhörig jordlott till byggnadstomt för
ett nytt Tullhus i nämnde Stad;
N:o 23, i anledning af K. M:ts nåd. propos. om anslående
af ett mantal Låstad Jägaregården jemte V,6 mantal Grönetomt till
boställe åt kronofogden i Södra Vadsbo fögderi af Skaraborgs lån;
N:o 24, i anledning af K. M:ts nåd. propos. angående indragning
till Kronan af det Kronolänsmannen i Sunnerbo härads sydöstra
, distrikt på lön anslagna bostället Bökhult Södergården N:o
2 mot kontant ersättning till boställs-innehafvaren;
N:o 25, i anledning af K. M:ts nåd. propos. angående uphö
rande
af den s. k. Kalkugnsafgiften på Gottland;
N:o 26, i anledning af K. M:ts nåd. propos. angående anslag
till fullbordande af det invid Hufvudstaden upförda hospitalet för
sinnessjukas vård; och
14
i) ii ii 4 J an n ari.
Memorial
N:o 27, med återk-mnande af en inom BondeSt. af J. O.
Almqvist från Norrbottens Län väckt motion, angående förändrad
reglering af Elektriska Telegrafverkets Styrelse, nedsättning i Telegrafportot
in. m.;
N;o 28, med återlemnande af en inom BondeSt. af Johannes
Andersson från Skaraborgs Län väckt motion om ändring i gällande
Stadganden ronde skjutsningsbesväret;
BankoUtskottets Berättelse
N:o 6, angående K. Sfcrs Banks styrelse och förvaltning;
LagUtskottets
Betänk. N:o 7, i anledning af gjord hemställning om förklaring
af föreskrifterne ang.-de verkställighet af straffarbete; och
Utlåtanden
N:o 8, i anledning af väckt motion om ett tillägg till handelsordningen;
N:o
9, i anledning af väckt motion dels om skärpta kontroller
å kommnnalmyndigheter, dels ock om förändring i brottmålslagstiftningen
;
N:o 11), i anledning af väckt motion om förändring i vissa
delar af MilitieBoställsOrdningen;
N:o 11, i anledning af väckt motion om förändring i K. Brefvet
den 5 Febr. 1808 och K. KammarColhii derpå grundade Kungörelse
af den 29 i samma månad ronde företrädesrätt till besittning af
Kronojord;
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrts Betänk.n
N:o -4, i anledning af väckt förslag om nya byggnadslagar m. m.;
N:o 5, i anledning af väckt motion om uphäfvande af den
genom K. Cirkuläret den 30 Nov. 1849 Kronofogde och Häradsskrifvare
tillagde provision för debitering och upbörd af Kronobrefbäringsafgifter;
N:o
6, i anledning af väckt motion om meddelande af föreskrift
att i alla från offentlig myndighet utfärdade skrifna handlingar
s. k. latinsk stil skall begagnas;
N:o 7, i anledning af väckt motion om ändringar i Instruktionen
för Bibelkommissionen;
N:o 8, i anledning af väckt fråga om Kronofogdetjensternas
indragning;
N:o 9, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande
för utbredande af kännedom i skogshushållning samt i sättet för
torfjords förädlande till brännmateriel.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. V4 till 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 7 Januari.
Lördagen den 7 Januari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 2 prot-utdrag för den 4 dennes samt pleni-prot:n för den
3 sistl. Dec. f. och e. m.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus, anförde skriftligen:
Under den öfverläggning, som egde rum vid remissen af min
motion, uplästes af Hr Fåhraus en intressant jemförelse mellan vissa
tullsatser i Sverige och hos dess grannstater Norige, Danmark och
Tyska tullföreriingen. Denna jemförelse, hvilken säkert kommer att
blifva af nytta för Utsk:t under dess öfverläggningar, saknade likväl
en önskvärd fullständighet så tillvida, att, på sätt Hr Fåhraus öppet
tillkännagaf, derifrån blifvit uteslutne alla de varor, hvilka hos oss
åro tullfria. Inalles uptager vår tulltaxa mer ån 200 tullfria artiklar,
hvaraf en del, högst betydande, äro belagde med tull i nästan
alla främmande länder. Att en dylik jemförelse skall framställa vår
tull-lagstiftning i mindre förmånlig dager, lärer vara temligen påtagligt,
äfvensom att den slutsats skall deraf kunna dragas, att våra
tullar äro mera prohibitiva än våra grannars. Då jag dertill förnummit
att en dylik öfvertygelse verkligen blifvit hos en eller annan
bibringad genom åhörandet af det ifrågavar:de anförande, har jag
ansett mig kunna bidraga till sakens framställande i en sannare dager
genom utarbetande af tvenne här bilagde tabeller*), hvilka jag
vördsamt anhåller måtte få åtfölja motionen till Utsk:t.
Den ena tabellen uptager endast de artiklar, hvarå tullförhöjning
i min motion påyrkas, nemi.: kaffe med dess surrogater, socker
och sirap, tobak och bränvin. Den är uträknad i Svenskt mynt
och mått. För Sverige, Norige, Danmark och Tyska tull-föreningen
uptager den de af Hr Fåhraus anförda siffror, endast med tillägg,
hvad Norige beträffar, af de förändringar, K. M. låtit föreslå det nu
församlade StorThinget och som der snart låra komma under öfverläggning.
Förutom dessa länder har jemförelsen blifvit utsträckt till alla
öfriga betydligare stater i norra Europa, nemi. England, Frankrike,
Ryssland, Holland, Belgien och Österrike **).
*) Se Tab. Litt. A o. B. 1 slutet »f häftet.
••) TJpglfterna äro hemtade ur det af Flrmin & Dldot år 1859 utgifna värdefulla
arbete kalladt: »Tarifs des Douanes des pays du Nord del’Europe.
»
Den 7 Januari.
Af denna sammanställning visar sig följande, i jemförelse med
Svenska tullarne:
Kaffe är högre beskattadt än hos oss, i Norige, Ryssland, Tyskland,
England, Frankrike och Österrike;
lägre i Danmark, Holland och Belgien.
Socker, rått, är högre beskattadt i Norige, Ryssland, Tyskland, England,
Frankrike, Österrike och Belgien;
lägre endast i Danmark; de sämre sorterna äro dock äfven i
Holland lägre beskattade och blifva det i England från och
med April månad detta år.
Socker, raffineradt, är högre tullbelagdt i Norige, Ryssland, Tyskland,
England, Holland, Belgien och Österrike; i Frankrike är
det till införsel förbjudet utom från Franska kolonier;
lägre tullbelagdt är det endast i Danmark och blifver det i
England fr. o. m. den 1 April.
Tobaks-blad och stjelk äro högre beskattade i Norige, Ryssland,
England och Österrike; i Frankrike förbuden utom för Regeringens
räkning;
lägre tull draga de i Danmark, Tyskland, Holland och Belgien.
Cigarrer och röktobak äro högre beskattade i England, Ryssland,
Österrike samt i Frankrike, der de likaledes äro förbudna utom
för Regeringens räkning;
lägre tullafgift är dem ålagd i Norige, Danmark, Tyskland,
Holland och Belgien.
Bränvin är högre beskattadt i Norige, England och Ryssland. I
Tyskland är tullen derå nära nog densamma som bos oss. I
Frankrike, Belgien och Österrike är den för somliga slag högre,
för andra lägre; slutl. är den lägre än hos oss i Danmark och
Holland, (i det sistnämnda landet är bränvin tullfritt).
Om, på sätt Hr Fåhreeus ansett lämpligast, jemförelsen inskränkes
till våra närmaste grannländer, visar sig, att
I Ryssland alla dessa varor, utan undantag, äro vida högre beskattade
än hos oss;
Inom Tyska tull-föreningen eger samma förhållande rum, med
undantag af tobak, som betalar mindre, och bränvin, för hvilket nära
nog samma tull som i Sverige är gällande;
I Norige, der tullarne redan äro högre än de Svenska å bränvin,
kaffe, socker, alla slag, samt tobaksblad och stjelk, har K. M.
låtit föreslå det nu församlade StorThinget en ytterligare förhöjning
å alla dessa artiklar, med undantag af bränvinet, hvarmed menas
arrak, rumm o. d., ty sädesbränvin är der till införsel förbudet. En
jemförelse, der de i Sverige tullfria varor blifvit utlemnade, skall otvifvelaktig!
gifva N orska tulltaxan ett ganska oförtjent utseende af liberalitet,
eftersom en del andra artiklar, hufvudsakligast fabriksalster, der äro
lägre beskattade. Deremot äro de främsta förnödenhetsvarorna, hvilka
i Sverige ansetts böra lemnäs tullfria, i allmänhet underkastade temligen
dryga tullafgifter i Norige. Sådant är förhållandet med spanmål,
smör, ost, talg, kreatur, kött, hudar (våtsaltade), bomull, jern,
(med undantag af tackjern), stenkol m. m. Tullförhöjningar äro
för
Den 7 Januari.
17
f. n. i Norige af K. M. föreslagne icke blott å de redan upråknade,
varorna kaffe, socker, tobaksblad och stjelk, utan afven å spanmål
salt, ost, bomull, hudar, stenkol m. fl. — Det anförda torde tillräckligt
ådagalägga att om än olika grunder gjort sig gällande i de
båda ländernas tull-lagstiftning, så att vissa mindre väsendtliga varor
blifvit hos oss högre beskattade, hafva vi dock föga att afundas den
jemförelsevis ganska prohibitiva Norska tulltaxan.
Vår fjerde granne, Danmark, är måhända af alla norra Europas
stater den som i allmänhet har de lägsta tullarne å de artiklar, som
utgöra föremål för min motion. Sedan kriget har likväl derstädes
under namn af krigsgärd, uptagits en betydlig tullförhöjning å just
dessa varor jemte några flere. För kaffe och cichorie har den utgått
till 33*/2 %\ för socker, alla slag, samt sirap till 25 % samt
för tobak, alla slag, till 20 % af tullbeloppet. Det har ej lyckats
mig erhålla uplysning huruvida denna krigsgärd ännu blifvit afskaffad,
men om detta icke skulle vara händelsen, blifva derigenom de Danska
tullarna höjda till vida större likhet med de Svenska. I alla
händelser torde det icke vara skäl att rätta våra tullar i dessa delar
hufvudsakligast med afs:de å Danmarks, då dessa kunna anses utgöra
ett undantag från den allmänna regeln såsom varande lägre
ån nära nog alla andra länders. Närmast Danmark står Holland,
och år det mindre underligt, om detta land finner sin fördel i låga
tullar å dylika varor, då dess kolonier icke blott förse moderlandet
med kaffe, socker och tobak, utan äfven hafva ofantliga ..öfverskott
deraf att på verldsmarknaden afyttra.
D en andra tabell, jag härmed har äran öfverlemna, uptager 43
bland de väsendtligaste artiklar, hvilka, såsom i Sverige tullfrie, blifvit
i Hr Fåhraji beräkning förbigångne. Dessa artiklar åro: Spanmål,
nemi. Hvete, Råg, Korn och Hafre; Mjöl af dessa samma sädesslag;
Bröd, Smör, Ost, Talg, Humle, Sill, Hampa, Lin, Bomull,
Silke (rått ofärgadt), Kreatur, Kött och Fläsk, Hudar och Skinn
(våtsaltade), Ris och Risgryn, Koppar (rå eller gårad), Kopparplåt,
Jern (tack- eller ballast-), Stång-, Platt- eller Bandjern, Jernplåt, Stål,
Redskap och Machiner, Angmachiner och Pannor, Fartyg, Bjelkar
och Sparrar, Bräder och Plank, Tjära, Stenkol, Tegel och slutligen
Böcker.
Af dessa 43, alla i Sverige tullfria artiklar äro, så vidt kändt:
i England tullfrie 22
i Holland
. . .14
i Ryssland 12
i Norige 10
i Danmark 10
i Belgien 4
i Tyska tullföreningen 4
i Österrike 2
i Frankrike 0
13 af dessa i Sverige tullfria artiklar åro belagde med tull i
alla ofvan upråknade länder, nemi. Mjöl, alla slag, Bröd, Smör, Ost,
Talg, Humle, Ris och Risgryn, Redskap och Machiner, Angmachiner
och Pannor.
H. lil. i
18
Den 7 J»noirl.
7 åro tullfrie endast i ett land utom Sverige, nemi. SpanmåT,
alla slag, Hästar, Kött och Fläsk samt Fartyg.
6 äro blott i tvenne främmande länder tullfrie, nemi. Stål, Köp*
parplåt, Jernplåt, Stång-, Platt- och Bandjern m. m. samt Trådvaror.
1 1 äro i 3 främmande länder tullfrie, nemi. Kreatur, Hampa,
Lin, Silke, Böcker, och, så vidt bekant, Tjära och Tegel.
Endast 6 äro frie från tull i 4 eller flere länder utom Sverige,
nemi. Ull, Bomull, Hudar och Skinn (våtsaltade), llåkoppar, Tackjern
och Stenkol.
Af ofvanstående jemförelse, hvaruti uptages nära nog alla de
förnämsta såväl lifsförnödenheter som råvaror för industrien, torde
man finna, att Svenska tulltaxan, långt ifrån att vara prohibitif, år
måhända den mest liberala af alla Europeiska länders, om ån man
icke hittills ansett sig kunna nedsätta tullarne å en del, hufvudsakligast
fabriksvaror, till samma låga belopp, sorn i ett eller annat
land, der industrien antingen upnått en vida högre utveckling eller
der den nära nog alldeles saknas. — Hvad särskildt jordbruket beträffar,
står Sverige fullkomligt ensamt och utan medtäflare, ty endast
under vålt hårda luftstreck, med dess ständiga nattfroster och
sju månaders vinter, har man ansett jordens alster kunna undvara
allt skydd.
I sammanhang med tull-lagstiftningen torde afven böra tagas i
betraktande, såsom väsendtligen på densamma inverkande, den dryga
beskattning, som i de fleste främmande länder upbäres under namn
af accis eller konsumtions-skatter. Hessa pålagor, hvilka i Sverige,
med undantag af bränvins-skatten, åro så godt som okända, upgå i
andra länder ofta till vida högre belopp ån hela tullupbörden.
Englands exise belöpte sig det år, som slutades med d. 31
Mars 1856, (efter frånråknandet af bränvins-skatten 7,877,000 £
sterb) till 9,655,000 £ eller 173,408,000 rdr rmt. Deraf utgjorde
Maltskatten 6,676,000 £ sterb eller 1 20,1 68,000 rdr; Humleskatten
236,000 £ eller 4,248,000 rdr o. s. v.
Hollands accis beräknades för år 1858 till 19,705,000 floriner
= 36,669,000 rdr eller fyra gånger tullintraden.
Belgiens: beräknas i 1859 års budget, förutom bränvins-skatten,
till 25,565,000 francs eller 17,863,000 rdr, således till nära ? gånger
tullens afkastning.
Österrike upbar år 1857 af
Consumtions-skatten . . 36,934,000 floriner” = 69,251,000 rdr.
Tobaksmonopolet . . 26,606.000 » — 49,886,000 o
Saltskatten  26,905,000 » = 50,446,000 »
Accisen . . . . . 2,523.000 » = 4,730,000 »
Summa 92,968,000 floriner = 174,313,000 rdr.
eller mer än 5 gånger hela tullupbörden.
Frankrikes budget för år 1859 beräknar ensamt af Tobaksregalet
183,000,000 francs eller 127,972,000 rdr samt af konsumtions-skatten
å salt 37,000,000 fr. = 25,874,000 rdr.
L’Octroi, eller den accis, som vid stadstullarne upbäres å födoämnen,
beräknades förledet år för staden Paris ensam till 48,929,000
Den 7 Januari.
13
fr. eller 34,200,000 rdr, således nära 3*/j gång Sveriges hela tullinkomst.
I Sverige beräknas salu-accisen af Rikets samtlige städer, såsom
bekant, till endast 400 rdr årligen.
Dessa siffror torde mer ån tillräckligt ådagalägga burn gynnade
Sveriges innevånare åro, i jemförelse med andra länders, hvad tull,
accis och indirekta skatter i allmänhet vidkommer. Detta är onekligen
ett godt, som förtjenar erkännande.
I hopp att dessa upgifter må kunna blifva till någon nytta, får
jag vördsamt anhålla att de måtte få åtfölja Betänkt till Bevilln.-  Utsk:t.
Hr Fåhr«eus, Johan Fredrik: Ogerna uptråder jag i nå
gon
debatt vid en protokolls-justering; dock anhåller jag att få
foga några ord till det yttrande, som Hr Björnstjerna nu fått tillfälle
att afgifva.
Den 3:dje Dec., då Hr Björnstjernas motion om mer och
mindre betydliga förhöjningar i tullafgifterna för vissa kolonialvaror
m. m. till vederbörligt Utsk. remitterades, uttalade jag öfver denna
speciella fråga ingen definitif mening; jag yttrade blott »i allmänhet»
min åsigt vara, att man icke utan påträngande financiella eller andra
vigtiga skäl bör rubba gällande tullsatser.
Frågan om tull på inkommande spanmål och andra iandtmannavaror
förbigick jag då, enär den icke egentligen hörde till ämnet.
Derom åro särskilda motioner väckta, och när dessa från Bevilln.-  Utsk. återkomma, hoppas jag vara fullständigt dokumenterad, för att
i denna del gifva min opinion tillkänna.
Det var mig redan då icke obekant, att Norges Stortliing emottagit
förslag om ändringar i Norska tulltariffen för inkommande varor,
åsyftande så vål förhöjningar som nedsättningar i tull, af hvilka
de förra gälla 3 lmfvudartiklar, utom åtskilliga mindre betydliga;
men jag var icke heller okunnig om, hvad jag ock i mitt förra anförande
uttryckligen påpekade, det tvingande motivet för denna skatteförhöjning,
eller såsom det i FinansDepart:t,s indstilling heter, »de
betydligt ökade kraf, som i kommande budgettermin göras gällande
på Statskassan.»
För att visa grundlösheten af den föreställning att våra tullafgifter
åro alltför låga för hvad som kan kallas »onyttigt kram» och
i allmänhet lyxartiklar, de af motionären omhandlade kolonialvarorna
inberäknade, meddelade jag vid förra tillfället en jemförelse-tablå
mellan tullbeståmmelserna i Sverige och dem, som äro gällande i
Norige, Danmark och Tyska tullförbundsstaterna. De exempel, jag
anförde, hade kunnat förökas, om jag ansett mig tillständigt att
trötta R. o. Ad:s tålamod. Tiden hade för öfrigt då icke medgifvit
att vidare utsträcka denna öfversigt. Jag har sedermera utarbetat
enahanda jemförelse icke allenast för England, Frankrike och
Ryssland, såsom en och annan talare förra gången syntes önska,
utan äfven för Österrike, Belgien och Holland. Den är för sitt
ändamål ganska upplysande; men med någon utförlig framställning
af resultaterna anser jag mig nu icke böra uptaga R. o. Ad:s tid.
20
Den T .Tannar!.
utan torde få inskränka mig till att af hela tablåarbetet lemna
Bevilln.Utsk. del.
Vid granskning af Englands och Frankrikes tulltariffer skall
vinnas bekräftelse på, hvad jag förra gången erinrade, att dessa länder,
i fråga om tullbeskattningen för kolonialvaror, befinna sig i ett
exceptionelt förhållande genom det hittills följda systemet att monopolisera
handeln med deras transatlantiska kolonier.
En hvar, som kastar en blick på Frankrikes oeh Rysslands
tariffer, skall ock med förundran erfara, till hvilken ytterlig grad
den internationella handeln och sjöfarten genom prohibitioner der
ännu besväras; men åtminstone hvad Frankrike angår, bör den, som
tagit någon kännedom af detta lands nyaste politiska och nationalekonomiska
litteratur, ieke undgå att finna, att på djupet röra sig
väldiga krafter, som äfven der sträfva att närma tull-lagstiftningen
till hvad tidens civilisation fordrar. För närvarande citerar jag blott
att en Fransysk författare, en af Europas utmärktaste statsekonomer,
i ett nyligen utgifvet arbete gifvit åt protektionist-bestämmelserna i
den Franska tariffen benämningen af »une monstruosité dans le monde
civilisé.»
Hr Björnstjerna har nu, såsom vid förra tillfället, åberopat
Rysslands tulltaxa. Det må i anledning deraf tillåtas mig anföra
hvad jag under en resa för 24 år sedan lill Sveriges nordligaste
delar och den Finska gränsstaden erfor, och hvaraf dessa orters innevånare
den tiden icke gjorde någon hemlighet. Stegrade införselstullar
hade nära nog gjort det till en omöjlighet att på laglig våg
besörja varuimporten till de Finska handelsplatserna, hvilket naturligtvis
tillskyndat statskassan ett känbart lidande. För att nu i någon
mån afhjelpa det onda, hade, som det sades, de Finska tullkamrarna
under hand tillåtits att journalisera och tullbehandla blott
hälften eller tredjedelen af inkommande varuladdningar, men blunda
för det öfriga, som sålunda finge afgiftsfritt disponeras. Jag tror
mig befogad till den vördsamma hemställan, hvad lycksalighet det
må ligga uti att ega författningar, som måste på det sättet tilläm
pas.
Sedermera har visserligen prohibitifsystemet i de Ryska tullförfattningarna
undergått åtskilliga modifikationer; men mer än tillräckligt
qvarstår. Annu det nyssförlidna året, då jag sednast besökte
Haparanda, försäkrades mig af tillförlitliga personer, att Norra
Finlands behof af kolonialvaror och specerier i betydlig mån anskaffas
,på det sått, att godset från Stockholm eller annan stad i
Sverige föres till Svensk gränsort och vidare landvågen till bestämmelseorten,
sedan det hemligen gått öfver den långsträckta gränsen,
en smuggling, som lärer i de flesta fall lyckas, i trots af den i Torneå
posterade tullbetjeningens uppmärksamhet, understödd af en trupp
Kosacker Att en transport, förenad med så mycken omgång och
6ådant äfventyr, kan löna sig, torde få betraktas som ett bevis på
något missförhållande mellan de Ryska tullsatserna och hvad i det
hänseendet må anses normalt.
Annorlunda år förhållandet i Österrike, Holland och Belgien.
Synnerligast i de sistnämnde 2 länderna, når man undantager artikeln
raffinadsocker, som också der förekommer exceptionel, åro i
Poll 7 Januari.
21
allmänhet tullsatsema så utomordentligt låga, att de Svenska i hänseende
till dem icke cga någon motsvarighet. Visserligen tillkommer
fdr importhandeln der, såsom på flera utländska orter, en och rinnan
additionel afgift. Hvad angår den tillfälliga »krigsgården» i Danmark,
är jag likväl i tillfälle efter officiella handlingar uplysa, att
den redan uplid rt. Imellertid åro vi icke heller i Sverige i saknad
af dylika fdr särskilda ändamål bestämda tilläggs-afgifter. Till staten
betalas s. k. »lastpenningar» samt »fyr- och båk-afgifter», hvilka
debiteras fartygen, men enligt sakens natur medelbart, drabba de varor,
för hvilkas forslande fartygen befraktas; så tillkomma jemväl
städerna »hamnumgäldcr», »vågafgiftcr», .»stämpelpenningar» o. s. v. Men
äfven om de i Holland och Belgien stadgade additionella afgifterna
skulle sammanråknadt uppgå till 30 eller möjligen 50 proc. å tullbeloppet,
blifver det hela relatift en obetydlighet, då sjelfva tullsatsen,
hvarpå nämnde afgifter åro föreskrifne att procentvis utgå, inskränker
sig till V31 '/«i 00b ofta ännu lägre belopp, i jemförelse med
hvad som gäller i Sverige; ja, den Holländska tariffen stadgar till
och med fullkomlig tullfrihet för Caffe och på fat inkommande
bränvin.
Jag kan, i sammanhang, härmed, icke underlåta att fästa upmdrksamheten
på ett fenomén, som i närvarande tid synes förtjent
att tagas i betraktande. Holland och Belgien befinna sig geografiskt,
såsom vi veta, i närheten af England och Frankrike, mäktiga
länder, med en högt updrifven fabriks- och manufaktur-industrie,
med ofantliga kapitaltillgångar, och med ett merkantil-system, som af
ålder haft till syfte att, om möjligt, lefva på andra staters bekostnad.
Och likväl, mine Hrr 1 hafva Holland och Belgien, med deras
liberala tullagstiftning, icke erfarit någon olägenhet för sin industriella
verksamhet; likväl, och ehuru äfven der utförseln af mynt och
ädla metaller är lemnad alldeles fri, hafva de icke i någon mån lidit
af den financiella kris, som under senaste tid hemsökte andra
länder och, ibland dem, äfven det prokibitiva Frankrike.
Hr Björnstjerna: Då det vid ett föregde tillfälle under
•discussion i denna fråga händt mig att blifva missförstådd, anser
jag mig påkallad att tillägga några få ord. Jag har aldrig varit
någon motståndare till frihandeln, klokt tilllåmpad, men på samma
gång jag tror, att frihandelns grundsatser äro fullkomligt sanna, tror
jag att de böra med omtanka och varsamhet tillämpas. Sverige bör,
efter min åsigt, gifva akt uppå, huru dessa principer tillämpas i andra
länder och ej envist gå sin egen våg, utan att göra några iakttagelser
ronde andra länders förfaringssätt uti ifrågava:de hänseende.
Jag har endast uppå de skäl, som tydligen finnas i motiveringen
till motionen uttryckte, förordat den tullförhöjning, jag tror vara
påkallad af vår financiella ställning, hvilken år sådan, att något
måste göras, för att förbättra densamma; och jag tror att detta
något kan vinnas på den af mig föreslagna väg. Det har alldeles
icke varit af kärlek till höga tullar, som min motion framkallats;
ty någon sådan förkärlek hyser jag icke; tvertom, kan af motiveringen
klarligen skönjas att jag ansett frihandeln hafva i flera, måhända
22
I)en T Jann ari.
de flesta fall verkat välgörande äfven för Sverige, att förbudens
borttagande, samt låga tullars införande å de för våra fabriker och
vår industri behöfliga råvaror, äfvensom å nyttiga födoämnen, varit
klokt beräknade.
Uppå derom framställd propos. beslöt R. o. Ad. att desse yttranden
skulle remitteras till Bevilln.Utsk:t, dit motionen förut blifvit
öfverlemnad.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkånnagaf, att talmannen vid hållet
sammanträde öfverenskommit att hos lliksStm göra hemställan
om anställande af de val, hvilka borde företagas till val dels af den
nämnd, som enl. 103 § R.F. skall döma, huruvida Högsta Domstolens
samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall
bibehållas, och dels af de Elektorer, hvilka, jemlikt 97 och 98 §§
R.F., böra utvälja R. St:rs Just. Ombudsm. och hans Suppleant;
och hade, beträffande tiden för ifrågav:de vals förrättande, Talmännen
beslutat föreslå, att det förstnämnde valet skulle ega rum Lördagen
d. 21 och det sednare Lördagen d. 28 uti innev:de månad; till
följd hvaraf H. Exc. nu finge hemställa, huruvida R. o. Ad. behagade
besluta, att ifrågavtde val skola förrättas å nyssnämnde dagar.
Ropades ja.
Efter tillkännagifvande, att enl. grundlagens föreskrift hvarje
Riksstånd skall utse 12 ledamöter så väl att ingå uti den ifrågav:de
nämnden som och att utgöra Elektorerne vid valet af Just.-  Ombudsmm och hans Suppleant, samt att det vid föregide Riksdagar
varit vanligt, att R. o. Ad. utom desse 12 ledamöter, för hvardera
tillfället utsett 4 Suppleanter, så att hvarje valsedel innehållit 16
namn; hemställde II. Exc. att vid de nu förestående valen på samma
sätt finge förfaras; hvilket jemväl af R. o. Ad. bifölls.
Uplästes till justering och godkändes följande från Exped.Utsk:t
inkomna förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M. nemi.
N:o 3, i ani. af K. M:s nåd. Propos. om ändring i 5 och 6
§§ R.F. i afs:de å StatsRådets sammansättning; och
N:o 4, ang:de de vid denna Riksdag beslutna Grundlagsförändringar.
Föredrogs Högv. PresteSt:ts d. 4 dennes bordlagde Prot.Utdr.
N;o 115, med inbjudning till MedStm att instämma uti PresteSt:ts
för dess del fattade beslut att anmoda StatsUtsk:t oförtöfvadt behandla
K. M:s nåd. Propos. om anskaffande af medel för fortsättning
af Statens jernvågsbyggnader.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, anförde skriftligen:
Med ledning af erfarenheten ifrån flere Riksdagar, och särdeles
ifrån den sista, huru litet afseende blifvit fåstadt vid grundlagens
bestämmande af en tid utaf blott 3:ne månader för Riksdagens
sammanvaro, tog jag mig friheten vid Riksdagens början begära
Den 7 Januari.
23
samtliga RiksStms medverkan till en anmodan för StatsUtsk., att
utan afbrott sysselsätta sig med Statsregleringen, för att i så måtto,
i hvad möjligt vore, befrämja förkortandet af Riksdagarnes så långa
sammanvaro.
Vid sednaste Riksdag inkom Inkomstbetänkandet på Ständernas
bord först den 25 Febr. och derefter inträdde rådplågningarne öfver
Jern vågsfrågan till ett långvarigt afbrott uti den egentliga Statsregleringens
beredande.
PresteSt:ts nu under öfverläggning varande inbjudning att
anmoda StatsUtsk., utan afseende på arbetet med Statsregleringen,
inkomma med förslag till de erforderliga utländska lånens uptagande
i och för jernvågsarbetets bedrifvande synes mig efter vanligheten,
om den bifölles, komma att till en obestämd tid undanskjuta Statsregleringens
handläggning inom RiksStai.
Särdeles utmärkande för vår tids sått att behandla vigtiga Statsangelägenheter,
synes det mig äfven vara att besluta om beloppet
af ett Statslån, innan omfånget för sjelfva behofvet blifvet öfvervägt
och godkåndt
Jag finner mig sålunda ingalunda böjd för tillstyrkande af bifall
till PresteSfcts inbjudning; först och främst af det skål, att jag genom
bifallet skulle motsäga min, vid Riksdagens början gjorda framställning
om nödvändigheten att i öfverensstämmelse med Grundlagens
bud yrka ett oafbrutet fortskyndande af Statsregleringens beredande
till sluthandlåggning af Rikets St:r; och ytterligare derföre, att StatsUtsk.
i afseende å lånefrågan, utan en så beskaffad anmodan, som
PresteSt:ts inbjudning afser, säkerligen lärer förfara i öfverensstämmelse
med hvad afseendet å Grundlagens anda i detta hänseende
bjuder.
Jag hade hoppats, att den motion, jag vid Riksdagens början
tog mig friheten afgifva, i mening att dermed inom StatsUtsk:t åstadkomma
en skyndsammare handläggning af Statsregleringen, Sn under
våra Riksdagar gemenligen blifvit händelsen, skulle föranledt någon
medlem inom de respektive St:n till insigt af behofvet utaf ett särkildt
Utskotts tillsättande för jernvågsfrågans och dermed förknippade utoch
inländska skuldsättningens behandling; men då sådant icke skett,
anhåller jag att, ifall PresteSt:ts under öfverläggning varande inbjudning
skulle af R. o. Ad. bifallas, få, såsom ett bihang till den af
PresteSt. föreslagna anmodan, bifoga en begäran, att StatsUtsk:t
täcktes taga i öfvervägande »Riksdagsordningens 36 § 4 morn., som
tillstädjer Utsk:t, att då göromålen blifva så ökade, att de ej med
det vanliga antalet deputerade kunna bestridas, Utsk:t eger frihet
att hos Rikets St:r anhålla om förstärkning af ledamöter, för att
derigenom möjligen såttas i tillfälle att bereda ett ärendernas hastigare
befrämjande.»
Jag anhåller om afslag å PresteSt:s inbjudning; men i händelse
den blifver bifallen, att detta mitt anförande måtte få till StatsUtsk:t
åtfölja R. o. Adelns bifall till PresteSt:ts inbjudning.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Jag för min del har
ingenting emot att bifalla PresteSt:ts inbjudning, men jag skulle dock
24
Den i J ni n 11 r i.
önska att StatsUtsk-.t, i sammanhang med dess Betänk, om jernvågslånet,
ville föreslå 11. St:r något medel, som kunde förekomma
att icke äfven detta nya lån måtte gå samma väg, som alla andra
utländska lån, nemi. blifva ett rof för importhandeln; ty utan att
hafva sådana garantier, kommer jag aldrig att lemna min röst till
någon utländsk skuldsättning.
Hr Akerman, Fredrik: Det år kändt och erkåndt att man
uti vårt fattiga land behöfver s.e sig väl före i afs:de å nödiga utgifter,
så att inkomsterna må räcka till för deras betäckande. Nödvändigt,
som det alltså är, att spara så mycket vi möjligen kunna,
har denna princip ock sin fullkomliga tillämpning vid fråga om anskaffandet
af de för ifrågav;de nya jernvägar behöfliga lån; och
man bör derföre tillse, att man icke underlåter begagna de gynnsamma
tillfällen, hvilka kunna förefinnas att erhålla dessa medel på
förmånliga vilkor. Man må taga sig till vara, att icke genom upskof
skjuta saken åsido och derigenom öka utgifterna. Så gick det till
vid förra Riksdagen. Genom bordläggning, genom upskof af hvarjehanda
slag kom man derhän, att ehuruväl, som den siste talaren
anmärkt, öfverläggning om jcrnvägsfrågan och lånet derför började
redan uti Febr. månad, så fiek dock RiksgåldsKontoret, som erhöll
updrag att anskaffa medel, först uti Sept månad fullmagt att gå
uti förf. om medlens anskaffande. Följden häraf blef att, då man
redan under Juli månad hade kunnat vara i tillfälle att förskaffa
erforderliga mede! utrikes mot en årlig utgift till ränta och amortissement
af proc., så nödgades man i stället sedermera, då man
slutl. kom i tillfälle att göra lånet, att öka den årliga räntan till
5% proc., således */s m(r ån man behöft erlägga uti Juli månad.
Sagde belopp, l/3 proc., på en så stor summa som 20 mill., kan
hvar och en finna icke, utgör någon obetydlighet. Den upgår till
icke mindre än 0 6,606: 32. — Kapitaliserar jag nu denna årliga
utgift efter beräkning af 5 proc., så blir det tillsamman 1 ‘/s
mill, som detta upskof kostat landet, hvilket sannerligen icke har råd
att på sådant sätt kasta bort några medel. Jag fruktar för min
del, att1 om man förfar på enahanda sätt nu, så kommer man måhända
ock troligen till enahanda resultat. — Under sistförflutna
tid, under hösten, har konjunkturen för Statslån utrikes varit högst
gynnsam. Om man ser på kursnoteringarne för Statspapper, har
man icke kunnat undgå att bemärka detta förhållande. Jernvägslånet,
som uptogs under sisth Riksdag och då gafs ut till 9il/t proc.,
har äfven rönt inflytande af konjunkturen. Detta lån gick ner under
kriget mellan Österrike och Frankrike till 86 proc.; men sedan
freden blifvit sluten och utsigterna för dess bibehållande allt mer
och mer ljusare, så stego dessa papper småningom och har nu sednast
noterats till 9 7 J proc. Jag kan derföre, med hänsigt så vål
å förutnämnde förhållanden som med afseende derå att anmälan egt
rum, det utländska bankirer finnas villiga att göra anbud å nu ifrägav:de
nya Svenska statslån, icke finna annat, ån att det år af högsta
vigt att begagna de gynnsamma konjunkturer, som för nårv:de
åro, mea hvilka, i anseende till den osäkerhet, som räder uti Euro
-
0 en 7 Jan n ari.
pas politiska förhållanden, franska snart kunna ändra sig. Ett ytterligare
upskof skulle fördenskull kunna verka ganska menligt;
och då det hade varit önskligt att ett förslag i denna väg redan
förut gjorts till föremål för R. Stis beslut, så tillstyrker jag för min
del att nu ett beslut i likhet med det, hvaruti Högv. Presterskapet
stadnat, måtte fattas så snart som möjligt. Det har blifvit sagdt,
att det icke år rätt att besluta om ett lån, innan man vet, huru
mycket man skall använda af lånet för det föreslagna ändamålet.
Afven jag gillar i allmänhet denna åsigts tillämpning; men tror likväl
att man uti förevide fall någorlunda lugnt kan frångå densamma
och med temlig säkerhet kalkylera, hvad sorn skall behöfvas.
Det år nemi. upgifvet i den K. Propos., att de medel, som erfordras
för de jernvågsbyggnader, hvilka H. M:s Regering önskar skola
blifva färdiga under nästa statsregleringsperiod, upgå till ett belopp
af 25 mill. Tillika upgifves att de begge hufvudbanorna, som åro
ernade att förena Rikets södra och vestra gränser med hufvudstaden,
skulle tillsammans kosta 35 mill. Man kan sluta sig till af den
diskussion, som vid remissen af den K. Propos. till StatsUtsk. egde
rum, att, hvad sido- eller banintresse man ån må hysa, så lärer
man dock väl i allmänhet vara af den åsigt, att man vill fullborda
de påbörjade och redan till en del färdiga hufvudbanorna. Således
kan jag icke finna annat ån att man. hvad lånets belopp beträffar,
kan antaga antingen den summa, som K. M. har föreslagit, 25 mill.;
eller ock 3 5 mill., om man skulle vilja tillträda den åsigt, som åtskilliga
af Ståndens medlemmar och äfven jag uttryckt, att man på
en gång skulle uptaga så mycket, sorn erfordras för hufvudbanornas
fullbordande, och sålunda undvika den för Staten misskrediterande
åtgärden att ånyo om 2.j år tråda upp och göra ett nytt
mindre lån. Således kan jag för min del icke finna att man bör
skjuta ifrågavale förslag å sido, då frågan år att uti väsendtlig måtto
bespara utgifter för Staten. Jag tillstyrker alltså att R. o. Ad. behagade
biträda den inbjudning, som från Ilögv. PrcsteSt. blifvit kommunicerad.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Mot StatsUtsk. har vid detta
tillfälle, som vid många föreg :de, blifvit yttrat ogillande i följd af
den långsamhet, med hvilken årender vid detta Utskott behandlas.
Men år det då bevisadt att StatsUtsk. arbetar långsamt? Ingalunda
— man tycker blott så. Det torde vål derföre vara skäl att
man gör sig reda för sjelfva sakförhållandena.
Låtom oss undersöka huru långe StatsUtskit vid denna Riksdag
arbetat, med andra ord, når det kunde börja med sina arbeten.
Motionstiden slutade med Nov. månad. Men de afgifna motionerna,
K. Proposina, med till dessa afgifna yttranden expedierades
ej till Utskit från de respektive Stånden förr ån småningom i
ordets långsammaste bemärkelse; hvilken expedition ännu ej år afslutad.
Emellertid kunde. Utsk:ts arbeten börja den 1 5:de eller 1 6:da
uti förra månaden. Detta arbete kan således sågas vara nyss påbörjadt;
men likväl anser jag mig böra uplysa, att utom de Betänk.
, hvilka bär under nästförflutna tid blifvit föredragna, Utskit
38
Den 7 Jin neri.
derjemte behandlat ganska vigtiga frågor; att å Utgifts-afdelningen
flera Betånk:n blifvit upsatte och justerade; att å Inkomst.-afdelningen
InkomstBetånk. blifvit uppsatt och justeradt samt således år
färdigt att föredragas inför Utsk:t; att ytterligare å 3:dje Afdelningen,
Riksgålds-afdelningen, arbetet med jernvågsfrågan blifvit begynnt,
ehuru det gått och går långsamt att från Stånden hopsamla
styckevis de der afgifna yttranden och af dessa spiidda fragmenter
upgöra en arbetsplan. Denna Afdelning sysselsatte sig dessutom
med DéchargeBetånk. för Riksgäldsfullmåktige. Vid arbetsplanens
upgörande och utförande, i hvad som rörer ifrågav:de ämne, kunde
Afdelningen nu tillvägagå på flere sått. Ett vore att undersöka
huru mycket penningar, som kunde behöfva uplånas, och derefter bestämma
arbetets utförande. Ett annat att söka göra sig redo för,
hvilka arbeten å jernvägen voro de vigtigaste att först utföra, och
att sedermera anskaffa sig penningar för dessa arbetens utförande.
Utsk:t valde den sista utvägen, som år den vanliga.
Nu har den frågan inom PresteSt. blifvit väckt, huru mycket
medel, som borde uplånas, och att detta borde först utgöra föremål
för StatsUtsk:ts öfverläggning. Detta PresteSt:s beslut har af BorgareSt.
blifvit godkåndt, hvarom prot.-utdr. ankommit till StatsUtsk:t.
Och då förut äfven inom StatsUtskrt den frågan uppstått,
att Utsk:t borde afgöra, huruvida man icke, i följd af den
gynnsamma penninge-konjunkturen, som för närv:de finnes, borde
uptaga lån, så blifver det StatsUtsk:ts ovilkorliga skyldighet
att, når 2:ne Stånd yttrat sig i frågan, afgöra densamma, antingen,
R. o. Ad. bifaller eller afslår den gjorda inbjudningen. Hvad ytterligare
hår blifvit anfördt att denna fråga skulle inverka på statsregleringen,
så tror jag att denna fråga har å densammas snara
upgörande ganska obetydlig inverkan. Som vi kånna, arbetar StatsUtsk:t
på 3:ne afdelningar. Utgifts Afdelningen behandlar utgiftsposternas
reglerande; InkomstAfdelningen förslag till inkomsternas
beräkning; och RiksgåldsAfdelningen sysselsätter sig med sådana
ärenden, som röra Riksg.Kont., och dit hörer naturligtvis jernvågsarbetena.
Om nu sistnämnde Afdelning fortsätter sitt arbete med
jernvågsfrågan, så skall säkerligen detta blifva ganska hastigt och
snart afslutadt, långt förrän de serskilda Hufvudtitlarne blifvit behandlade
på UtgiftsAfdelningen. På sådant sått kommer statsregleringen
icke att af förev:de fråga i någon mån uppehållas. Under
förra Riksdagen åstadkom jernvågsfrågan icke något, åtminstone ganska
obetydligt, uppehåll deruti, oaktadt jernvägsfrågans långvariga
behandling. Sålunda skulle jag tro att, ur denna synpunkt sedt,
icke några serskilda åtgärder behöfva från StatsUtsk ts sida vidtagas
för att inkalla nya ledamöter eller på annat sått organisera nämnde
Utsk. Det år dessa ord i ämnet jag ansett mig, såsom StatsUtsk:ts
ledamot, skyldig att anföra.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Uti det enskilda lifvet
tillgår det vanligen sålunda i hvarje regleradt hus, att man, för att
upgöra sin budget, först beräknar de ordinarie utgifterna och derefter
låter de tillfälliga utgifterna utgå af det blifvande öfvcrskottet.
Så tillgår det deremot icke i den Svenska staten, åtminstone icke
Den 7 Jenn ert.
27
vid »ista Riksdagen, bedröflig i åminnelse t Man tillgrep då samma
medel,, som man vanligen tillgriper, då man vill lefra öfver tillgångarne,
nemi, att med skulldsåttning söka fylla hvad som kan brista
i tillgångarne. Då likväl maniemanget i denna affär, för hvilken
stats-skulden kom i fråga, skedde så skickligt, att det år svårt,
om icke overkställbar^ att nn, på en gång, uphöra med det system,
som då tog sin början, och det dessutom hår blifvit uplyst
att konjunkturerna för når:de åro fördelaktiga för låns erhållande, sä
bör man begagna sig deraf, att staten må göra så få förluster som
möjligt. Det år ock ett annat skål, som talar för bifall till det väckta
förslaget, att nemi. statslåne-affårerna må blifva reglerade med
skyndsamhet och innan den ordinarie statsregleringen kommer i
fråga. Sedan man beslutat sig för den summa, som skall lånas, blir
man i tillfälle att hopsummera hvad som skall behöfvas för räntor
och amorteringar, såväl för de gamla som de nya lånen. Om icke
slutet på våra financiella åtgärder skall blifva ett ekonomiskt obestånd
och konkurs, så tror jag det vara nödvändigt att sådana mått
och steg komma att föregå den ordinarie statsregleringen och att
man vid dennas stadfästelse må tillse att debet och credit komma
att gå ihop och, framför allt, att statsregleringen icke till något ekonomisk
oefterrätteligt tillstånd må komma att bidraga. Af nu uppgifne
ani. anser jag att R. o. Ad. bör gifva sitt bifall till den från
PresteSt. kommunicerade motionen. Af de yttranden, som hår anförts,
vill jag nu blott uptaga ett af Hr Åkerman. Han tycks nemi. förutsätta,
att R. o. Ad. skall bevilja antingen det belopp, som af K.
M. blifvit yrkadt, eller också ett större. Jag för min del tror, att
det finnes ännu ett tredje alternativ, att göra den ifrågv.de summan
mindre. Uti hvilketdera fallet som helst, hvad som skall härutinnan
ske, bör ske så snart som möjligt.
Frih. Bonde, Knut: Oaktadt jag fullkomligt delar den åsigt,
som Gr. Anckarsvärd yttrat, den önskan nemi., att för jernvägsfrågan,
hvars hela vigt jag villigt erkänner, behandlingen af öfrige
bufvud-titlar icke måtte upskjutas, så kan jag likväl icke yrka på
afslag å den hår under öfverläggning varande inbjudning från PresteSt.
, synnerligen sedan det blifvit uplyst af en Ledamot i StatsUtsk.
att detta arbete icke på något vis kommer att hindra den skyndsamma
hehandlingen af de öfriga Hufvud-titlarne. Jag anser äfven, att,
då en så utmärkt Ledam. af StatsUtsk:t som Hr Bildt, som vid flera
föreg:de Riksdagar innehaft samma förtroende att vara R. o Ad:ns delegerad
i StatsUtsk. och som äfvenledes nu dit inkallats af majoriteten
inom detta Stånd, yrkar att få ett, så att såga, moraliskt stöd
för sin åsigt att man må få fortfara med frågans behandling på
sått hittills egt rum, utan att ett serskildt Utskott skulle behöfva kallas
eller förstärkning af Ledamöterna uti StatsUtsk. vara behöfligt,
att, säger jag, konseqvensen fordrar att Ståndet må bifalla hans i
ämnet yttrade åsigt. Mine Herr! det år ju endast vi, som möjligen
icke deltagit i dessa val vid början af Riksdagen, som följdriktigt
skulle kunna undandraga honom vårt understöd 1 Hvad åter dem
beträffar, som i dessa val uttryckt sin åsigt eller, rattare sagdt. sitt
28
l)nii 7 Januari.
erkännande oell gillande af förra Riksdagens StatsUtskits sätt. att
gå till väga, så kan jag ieke finna annat än att konsequensen fordrar
att de bifalla nuv:de betänkande. Detta resonnement kan visserligen
synas något advokatorisk^ men så är det verkligen ieke
Hvad sjelfva financefrågan angår, så' har Hr Akerman uplyst
oss att för nårv:de erbjudes ett gynnsamt tillfälle att kunna erhålla lån för
vida båttre vilkor, än man möjligtvis kan hafva skål att hoppas längre
fram, isynnerhet med de hastiga förändringar, sorn hvarje dag
kunna inträffa i den stora penningemarknaden och de politiska förhållandena;
och då är det väl icke skäl att bortkasta '/j eller V3 %
ränta på en så stor summa, som den, hvilken här torde komma i
fråga, utan mer klokt, att så fort som möjligt anskaffa ifrågavrde lån.
Då dessutom en i dessa ämnen så erfaren Ledam. som Hr Akerman,
hvilken det förra gången lyckades aU till billiga vilkor upnegociera
jemvägslånet, tillstyrker bifall till denna PrcstStds inbjudning, så vill
jag icke motsätta mig densamma, och anser det i öfrigt för bäst att.
så litet som möjligt »fnaska» med våra lån, samt att man, i stället
för ofta förnyade ficklån, heldre på en gång upptager en större
lånesumma. Med dessa ficklån är det ungefärligen så, som når man
behöfver penningar, och detta kan hända litet hvar, och för slik orsaks
skull vill begifva sig af t. ex. till Skeppsbron, oell der besöker
flera mäklare, för att få placera en mängd reverser på 1,01) 0 R:dr
hvardera, i stället att söka liela lånesumman på ett och samma
ställe. Säkert år att när man vändt sig först till en 'och så till en
annan och derefter till en tredje, anser man lånesökanden för bankrutt,
och hos den fjerde, till hvilken han kommer, får han allsingentiiig.
Se der det praktiska lifvet i sin hvardagsdrågt. Jag har också
tagit lån i mina dar, men alltid aktat mig för dylika fnask-operationer.
Jag anser fördenskull bäst att man bestämmer sig för en
större summa på en gäng, och upgör affären med ett kändt bankirhus;
men dock med det förbehåll, att obligationerna icke utsläppas
på en gång, utan endast för hvarje år den summa, som erfordras
till jernvågsarbetet. Man må nemi icke tro att de stora bankiema
anse dessa summor, hvilka vi finna vara så enorma, för så
öfverraskande stora.
Detta, hvad den financiella sidan af frågan beträffar; men jag
hörde nyss här yttras, att denna lånefråga borde äfven derföre skyndsamt
afgöras, emedan man först bör se till huru mycket penningar
man kan disponera, innan man företager ett arbete. Detta yttrande
torde icke vara något skål, som talar för vår åsigt, och borde derföre
möjligen icke af mig uptagas, då det kommer ifrån den sidan, som
yrkar bifall till inbjudningen. Jag vill dock i förbigående nämna
ett par ord derom.
Då man ämnar med sina öfverskott företaga ett större arbete,
t ex. jernvägars anläggning, ser man efter huru stora öfverskotteu
åro och önskar naturligtvis att för denna summa kunna fullborda
så stort arbete som möjligt. Här måste man först råkna penningen
och sedan halkylera arbetet. Deremot då man måste göra arbetet
med lån och betala en dryg ränta, så år man tvungen att
först upgöra en fullständig plan af arbetet, hvilken då bör så myc
-
Den 7 J tnuerl.
29
ket som möjligt, som man säger, »jemkas ihop», att icke kostnaderna
måtte blifva för stora, ty annars kan det hända att arbetet icke
kan bära räntan, och att, då arbetet en gång år färdigt, egaren går
öfver ända. Således måste uti sakernas närvarande skick alltid först
afgöras, hvad man skall åstadkomma. Men då man nu böljat
på motsatt våg, så kan man icke så lätt afvika derifrån, synnerligen
som penningarne måste indragas, i lall en allmän ruin icke skall
inträffa. Återstoden al det s. k. 12 millions-lånet kan icke till utlandet
betalas, oaktadt alla vackra fraser o eli löften i den vågen.
Penningar måste således lånas och då år det högst önskligt att
man må lyssna till de varnande ord, hvilka Hr Ehrenhoff så rigtigt
yttrat, att nemi. man må Be till, att dessa penningar icke måtte
inkomma uti lorm af colonial-varor utan såsom klingande mynt.
Jag törs knappast yttra mig uti sistberörde hänseende, ty, om
man börjar tala om lyx-artiklar och öfverimport, så heter det straxt
att man går årender åt protektionisterna. Hvad mig beträffar, så
har jag nog med att sköta mina egna årender och ännu mindre
kan jag sålunda beqväma mig till att gå andras, men uti förev:de
fall torde man skilja mellan tullfrågan och finansfrågan. Man har
nemi. vid början af detta plenum tält om frihandeln, och ordat om,
huru det går till att på en förmiddag helt ledigt hinna att med
pennan stryka ut en hel massa af tulisiffror, — men, i parenthes
sagdt, — basis för frihandeln år ett ordnadt bank- och penningesystem,
och min öfvertygelse år, att om icke en lycklig reform
införes, bringar det fria handels-systemet oss i olycka i st. f. välmåga
och materiell kraft; jag erkänner detta oförbehållsamt, oaktadt
jag år en varm vän af det friare handels-systemet!
Denna fråga tyckes icke höra hit, men den gör det; och Hr
Ehrenhoff har fullkomligt rätt i hvad han yttrade. Den snillrike
Biskop Agardh säger också i sin statsekonomiska statistik att förrän
man har ordnat vårt lands penninge-, fond- och kredit-system, förr
år det omöjligt att hoppas något förmånligt resultat af våra ansträngningar.
Att resultatet till dato icke varit tillfredsställande synes
bäst deraf, att Sverige allt sedan år 1834 årligen ökat sin utländska
skuld för att dermed betala förfallna räntor och öfverimporter af utländska
varor.
Man säger visserligen att dessa penningar vore uplånta för att
dermed ytterligare utveckla landets industri; men har man uplånat
penningar till ett industri-företag, så bör man noga tillse att derutaf
skördas så stort öfverskott, att jag dermed verkligen kan betala belöpande
ränta på lånet; men detta har icke varit förhållandet i
Sverige under sednaste 25 år.
Som förut sagdt år, jag känner huru vågadt det år att yttra
sig uti dessa ämnen, och icke deltaga i jubelkören öfver landets
blomstrande tillstånd. Antingen stämplas man då som protektionist
eller som en slags industriell ljussläckare, eller också vill man i de
yttrade orden spåra manövrer, som kunna beröfva embetsmånnen
någon del af deras redan knappa löner. Jag har i dylika invektiver
en klandervärd terrorism emot ordets frihet; men jag emotser
lugnt en äfven hår annalkande termidor.
39
I)eii 7 Januari.
Jag är icke sjelf embetsman och åter icke af statBbudgeten och
kan derföre i dessa ämnen förbehållsamt yttra mig.
Om Staten skall lyckas tillegna sig större kapaciteter, år det
ock Statens ovilkorliga skyldighet att så betala sina embetsman, att
de ega en, icke öfverflödig, men lugn och tillfredsställande existens,
annars tillegnar sig industrien dessa förskjutna förmågor och Staten
står utan. Om representationen kan åstadkomma utmärkta lagar, så tjenar
det till rakt ingenting, om det icke derjemte finnes en duglig
administration, som kan handhafva och utöfva dessa lagar.
Det år visserligen icke någon angenäm röle att stå hår och
tala om hushållning och åter om hushållning. Man liknar då allt
för lått kråkan, den der föraktade fogeln, som skriker för att båda
den annalkande stormen och olyckan; men man får härvid icke fästa
afs:de på obehaget. Hufvudsaken år, att hvar och en på den stora
verldstheatern troget återger den röle, som blifvit honom tilldelad;
och detta så mycket hellre, som det år den gudomliga försynen, som
utdelar rolerna. Når sedan en gång skådespelet år slut, når ridån
har fallit och kronan slocknat, så —, antingen man fått svänga sig
på den höga kothurnen eller uptrådt som simpel kompars, kan man
vara nöjd med sitt arbete, så vidt man vet med sig att man utfört
sin rol con amore. Om man således vill förebrå mig, att jag ståndigt
återkommer med dessa upmaningar till sparsamhet, — hvilka
kanske också för en och annan icke äro så angenäma att höra —,
så kan jag dock icke annat; och jag finner min tröst i medvetandet,
att dervid hafva blott ett mål, mitt fosterlands lycka och åra, dess
materiella och intellektuella utveckling och framåtskridande.
Sedan öfverlåggningen härmed ansetts fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels antagande af inbjudningen
och dels afslag derå; hvaruppå II. Exc. framställde propos.
å antagande af PresteSt:ts ifrågav:de inbjudning och, då dertill
svarades starka ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
Gr. Anckarsvärd begärde votering.
Uplåstes och godkändes följande voteringspropos.
»Den, som antager PresteSt.-ts inbjudning till MedStrn att instämma
i PresteSt:ts för dess del fattade beslut att anmoda StatsUtsk:t
oförtöfvadt behandla K. M:s nåd. Propos. om anskaffande af
medel för fortsättning af Statens jernvågsbyggnader, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde inbjudning».
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 116.
Nej — 14.
Pen 7 Jann ari.
31
Härefter framställdes och bifölls propos. å remiss till Stats»
Utsk:t af Gr. Anckarsvårds och Hr Ehrenhoffs under den nyss af*
slutade öfverläggningen afgifne yttranden.
Föredrogs K. M:s d. -i dennes bordlagde nåd. Propos. till R.
St:r, ang:de törnyad Författa, om utskrifnings-såttet och inrättningen
af Allm. Beväringsmanskapet.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hade förestålt mig,
att en K, Propos. af så omfattande och betydelsefull vigt som nu
förevarande, rörande bevåringspligten i vårt Iand, skulle blifva före»
mål för månget yttrande inom ett Stånd, som består till så stor
del af militärer. Jag bekänner att jag har alltför flyktigt granskat
denna K. Propos., hvilken endast några få dagar hvilat på bordet,
för att kunna genomgå densamma i detalj. Likväl anser jag mig
icke kunna undgå att yttra några ord i ani. deraf. Der framstål*
les först den vigtiga principen, — den, som år den våsendtligaste
af alla i detta nya förslag, — att, nemi. det skulle vara tillåtet för
hvarje bevåringsyngling, som sådant önskar, att få för en viss summa
lösa sig från utgörandet af bevåringspligten samt vapenöfningarne,
dock mot förbindelse å hans sida. att, i händelse af infallande
krig, kunna upfordras till tjenstgöring. Jag kan icke neka,
att det förefaller mig motbjudande att kunna med penningar
lösa sig från att försvara sitt fädernesland. Då jag likväl vet, att
en stor del af andra länder antagit detta system, som obestridligen
har den förtjensten att erbjuda tillräckliga inkomster för Statsverket,
att bestrida öfning för beväringsmanskapet i allmänhet, vill jag
icke motsätta mig detsamma, ehuru jag finner det — jag uprepar
det — motbjudande för min känsla, att på detta sått bevåringspligten
skall kunna fullgöras. Hvad jag dock icke tror vara riktigt
år, att använda de penningar, som härför inflyta, att bilda en
elitkorps af beväringsmanskapet, för att deraf utsöka befäl. Detta
är det allra vigtigaste. Vi prisa med skål vår indelta Armé och
föreställa oss, att i den ligger det egentliga stödet för vårt försvar.
Detta år obestridligt. Till rekryter uti indelta Arméen får man
nu, öfver hufvud taget, de båsta ynglingarne bland arbetsdrångar,
som finnas i orten m. fl. Deremot antager jag, att om rättigheten
att lösa sig med penningar från vårnpligten kommer att begagnas
af många, så blir det vål egentligen af dem, som dels fått
någon upfostran, dels af intelligentare personer af arbetsklassen,
hvilka alla skulle anse sin tid för dyrbar att användas på vapenöfningarne,
hvarföre det, efter min öfvertygelse, alltså skulle komma
att blifva de sämsta af beväringen, som stadnade qvar att utgöra
bevårings-skyldigheten. Att åter bland desse utleta befälet,
tror jag icke vara en så riktig tanke, utan skulle det, efter min förmening,
vara vida åndamålsenligare att genom ökad öfning, genom exer»
cis-kompagnier, genom de medel, som i öfrigt stå K. M. till buds,
söka befrämja, att man kunde inom den indelta Arméen uttaga ett
sådant underbefäl, som dertill kan anses tjenligt; men huruvida man
32
Den 7 Januari.
skall lyckas, att, efter ett ellet två års vapenöfningar, kunna på det
tredje året bland bevåringseliterna utse befäl, eller personer, som
äro lämplige till korporaler, vice korporaler eller underofficerare,
anser jag ganska problematiskt. Det förekommer mig också rått
besynnerligt, om dessa ynglingar skulle vara lämpligare till befäl
öfver gamla stammen, ån den del af gamla stammen, som skulle
kunna dertill upsökas bland dem, som haft en mångårigare öfning.
Hvad sjelfva kostnaden beträffar, får jag erkänna, att någon
fara för R. St:r deruti icke förefinnes, enär inga andra medel skulle
dertill användas, ån dem, som utaf löseskillingen erhållas. Jag föreställer
mig, att då denna löseskillings belopp år så stort, sorn 100
rdr, samt Svenska folket icke hyser någon fruktan för beväringsmötena,
det icke kommer att blifva så många, som den K. Propos.
förespeglar, hvilka komma af löserätten sig begagna. Den erfarenhet,
jag har uti minnet efter 2 8 års tjenstetid, ger mig verkligen
allt skäl att kunna säga, att bland de ynglingar, hvilka tjena för
nummer, finnas ganska många, hvilka med öfning och undervisning
skulle blifva dugliga till godt underbefäl inom Arméen. Med afs. härå
anser jag det vara af mycken vigt, huru summan, som af löseskillingen
inflyter, användes. Om denna inkomst till en större del användes
såsom tillskott i rotelönerna för de indelta soldater, som visade sig
dugliga till underbefäl, så ar jag säker att många underofficerares
och mindre bemedlade personers söner skulle söka anställning såsom
nummerkarlar, uti hopp på den befordran, som derupå skulle
kunna antagligen vinnas. Jag tror också, att den kostnad, som
användes på indelta soldater att bilda dem till underbefäl, skulle
vara till mera båtnad för fäderneslandet, som finge en mångårigare
nytta af dem, ån af bevåringseliterna. Under sjelfva inöfningen
af dessa indelta soldater skulle ock för befälet vinnas en
ganska nyttig och ändamålsenlig öfning, enar hvar man vet, huru mycket
som låres, under det man lår andra. Jag tror fördenskull, i
afs. på elitkorpser bland beväringen, att det vore lyckligare, om ett
mindre antal bland beväringen dertill uttogs, samt om penningarne
hufvudsakligen användes till ökad öfning inom indelta Arméen och
hvarföre icke äfven inom den vårfvade, om medel dertill kunna erhållas.
Vidare, om jag öfvergår till en annan del af frågan, så ser
jag af Anders Gudmundssons reservation, att ett annat ämne inom
Komitéen varit allvarsamt å bane, nemi. att uptaga några föreskrifter
ang:de blifvande landtstorm; men likväl finner jag icke uti den
K. Proposm något enda ord derom. Jag tror likväl, att då sinnesstämningen
tycks vara allmän inom landet för den åsigten, att
det tillhör fäderneslandets samtlige söner, att bereda sig för att försvara
sitt land, så torde erfordras stadgande om förändrad organisation
i allmänhet och sålunda äfven uti nämnde fall. — Jag inser
icke, ifall man väntar sig något behof af denna landtstorm i
framtiden, — och då denna landtstorm naturligtvis skulle bestå af
de bevåringsskyldige, som fullgjort bevåringspligten, — hvarföre man
icke
Den 7 Januari.
33
icke nu i tid skall bestämma om skyldigheten att framdeles tjenstgöra,
i händelse sådant skulle blifva oundgängligen nödigt, allt
med de inskränkningar, hvilka äro uti omförmäldte reservation
antydda.
Då jag vidrör detta ämne och mina blickar falla på Gr. Anckarsvärd
här midt emot mig, så tror jag mig draga mig till minnes
att för 30—40 år sedan den ädle Grin framställde den tanken, att
det vore lyckligt om bevärings-ynglingarna sjelfve underhölle sig
med sin mundering, emedan det sålunda skulle blifva lätt att bilda
en nationaldrägt, samt äfven att bekläda en landstorm. Om beväringsynglingarna
egde rätt att mot någon skälig ersättning begagna
egna kläder, så vore det väl knapt någon enda, som icke skulle
bestå sig med desamma. Vi se numera, att, då allmogens söner
åro klädda, hafva de i allmänhet vackra bonjourer och öfriga persedlar,
som, i händelse dessa hade samma färg och snitt, ganska
vs)J skulle passa till uniform Hvad de hvita pantalongerna beträffar,
så vet jag icke ens någon, som icke består sig med sådana. Sedan
några infört seden att begagna egna kläder, togo andra efter detta
bruk; och så småningom blef det en ambitionssak för litet hvar
att förskaffa sig dem; och jag tager för alldeles afgjordt, att det
icke kommer annat i fråga, än att alla slutligen skulle heldre begagna
sig deraf, än att bekläda sig med de persedlar, som nu lemnäs dem
ur förråderna. Så är nu förhållandet med skjortor, strumpor och
skor, hvilka beväringsynglingen eger förskaffa sig mot en rdr bko,
en ersättning, hvarpå han sannerligen icke kan skörda någon vinst.
Jag, som gjort ett ansenligt antal beväringsmöten, vet huru det
hänger ihop med de beväringspersedlar, som utlemnas åt beväringsynglingarne.
De må vädras aldrig sä mycket, så är det dock vidrigt
att taga på sig de plagg, som andra hafva begagnat flere år,
utan att man vet, hvad det är för personer, som hafva begagnat
dem. Vi kunna föreställa oss en yngling, klädd uti bonjour med
en eller ,2 knapprader och mossa, plagg, som litet hvar har. Hvad
särskildt mössorna vidkommer, så se vi, huru benägen allmogen är
att troget efterapa uniformsföråndringarne för militären i denna del.
Jag tror, att med en sådan rock och mössa skulle ynglingarne ganska
gerna och mot en måttlig ersättning underhålla sig. På så
sätt skulle dock bildas en slags uniform, . som tillika så småningom
skulle öfvergå till hvad Gr. Anckarsvärd afsåg, en nationaldrägt
öfver hela landet. Jag tror, att denna idé icke bör förkastas, och
anser, att det år en idé, som R. St:r icke böra förbise vid den
underd. framställning, de i ämnet komma att göra hos K. M.
Slutligen får jag yttra, några ord i afseende derå, att man af
den K. Proposm kan sluta dertill, att deras antal, som kunde, komma
att lösa sig från vapenöfningarne, skulle möjligen komma att
öfverstiga halfva antalet eller 10,000. Den, till följd deraf, disponibla
beväringsstyrkan skulle blifva 50,000, från hvilket antal man
dock torde få, af olikartade orsaker, afräkna en stor mängd, så att
det kanske slutligen icke funnes mer än 40,000 att tillgå uti farans
stund. Månne nu denna styrka, sammanlagd med vår lilla armé,
kan vara tillfyllestgörande? Visst är det lyckligt, att de, som exer«
H. Hl. i
34
Den 7 Januari'.
cera, få en bättre öfning, och att 2 års öfning är att föredraga
framför ett års, kan ju aldrig bestridas; men jag fruktar, att, om
en del af befolkningen icke alls exercerar, det kunde blifva betänkligt,
att, ifall man behöfver en större styrka, då till största delen
taga den af helt och hållet oöfvadt folk. Det har nn under de år,
som beväringen exercerat, blifvit en allmän öfvertygelse hos hela
vår befolkning, att krigstjensten ieke är något motbjudande, farligt
eller vidrigt. Denna erfarenhet har tillförene icke varit så allmänt
spridd, som den nu blifvit det; och denna för fosterlandet nyttiga
anda böra vi söka underhålla och befrämja. Det är från denna
synpunkt, jag utgår, då jag bekänner, att jag anser lyckligare, om
ett större antal ynglingar erhålla en mindre öfning, än om ett inskränktare
antal erhålla en något större, som i allt fall ej kan
motsvara fullkomlig rekrytbildning; jag tror nemi., det vara ändamålsenllgare,
att t. ex inskränka sig till ett års öfning under 20 dagars
möte med ett större antal, än att kunna åstadkomma 2 års
öfning meil endast 1 5 dagars möten för ett ringare antal beväringsynglingar.
Efter 20 dagars möte ett år äro obestridligen beväringsynglingarne
så exercerade, att de kunna användas vid sidan af gammal
stam och på 2:ne år förgäta de icke så hvad de inhemtat, att
de icke på ganska kort tid kunna återuplifva minnet deraf.
Det är uppå de skäl, jag nu andragit, som jag ansett mig
böra framkasta betänkligheter mot den stora förminskning, som
skulle ega. rum uti det antal af beväringsynglingar, hvilka hädanefter
skulle årligen exerceras, och hvars numerär, jeml. den K. Proposm,
skulle upgå till endast 10,000 om året.
Ilr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Att nu med någon fullständighet
kunna ingå uti analys af förevarande K. M:s nåd. Propos.,
angule beväringsmanskapets bildande och vapenöfningarne, är nära
nog omöjligt, så väl i anseende till detta opus’ stora omfattning
till vidden, som med hänsigt till den korta tid, som förlupit, sedan
nämnde K. Propos. till R. St:r öfverlemnades. Enär det sålunda
endast kan blifva helt ytligt, jag nu kommer att vidröra någon af
de frågan tillhörande ämnen, anhåller jag, att, då denna K. Propos.
blir tryckt, få i afseende derå afgifva de påminnelser, hvartill jag
kan finna anledning. Till en början kan jag icke undgå att yttra
min stora tillfredsställelse dermed, att den åsigt, som, efter mitt
förmenande, menligt inverkade på hela national-beväpnings-principen,
och, efter att vid 1847 års Riksdag hafva gjort sig gällande uti
en Regeringens framställning samt af de K onoterade nu återuptagits,
— den åsigten nemi., att ej hela, utan blott en del af beväringsmanskapet
skulle undergå årlig vapenöfning — icke återfinnes i
den K. Propos n.
I öfrigt vill jag yttra några ord angalo det uti den K. Proposm framstälda
förslag, att medelst erläggande af en afgift erhålla befrielse från
beväringspligtens utgörande. Att helt och hållet afskaffa tegan, tror
jag vara omöjligt Det sätt, som nu blifvit föreslaget, för befrielse
från beväringspligten, är dock uti min tanke bättre, än det förutvarande.
Sorn kändt är, egde nemi. beväringsynglingarne förut rätt
ben 7 Ja nn ar i.
att sjelfve lega. Logningspenningame, han gaf ut, lemnades till en
afskedad oduglig militär, ofta en vanfrejdad person, och blefvo vanligen
upsupne under pågående möte. Sådant var resultatet, som
vanns derutaf. Nu deremot, då en bestämd afgift af K. M. blifvit
reglerad, och då den summa, som härför inflyter, ingår till Statsverket,
för att användas till med försvarsväsendet gemenskap egande
ändamål, tror jag man fullgjort allt, hvad uti detta afseende kan
åstadkommas. Jag anser blott denna summa på engång vara för
låg och orättvist utgå Dun är uti K. Proposm bestämd till 100
rdr rmt, för att på en gång utbetalas. Som vi känna, äro beväringsåren
5. Om nu em beväringsyngling, som betalt vakansafgift,
dör efter första årets förlopp, eller genom inträde i _ Arméen
befrias från beväringsskyldigheten, så har han erlagt 100 rdr, ehuru
han de facto för den då gångna tiden endast bort betala 20 rdr,
således fått betala 80 rdr utöfver hvad han borde. Rättelse i denna
orättvisa bör således ega rum. Hvad befrielsebeloppet angår, anser
jag, att det borde bestämmas till enahanda summa, för att årligen
utgå, som nya ordinarie roteringen nu erlägger i vakans-afgift.
Hvad vidare beträffar fredsuniformoringen, så har jag icke tillräckligt
noga genomsett den K. Proposm, för att kunna bestämdt
påstå, att deruti något förekommer rörande denna sak; men då
Frih. Raab fört denna fråga på tal. Vili jag i korthet yttra mig
derom. Jag anser, att den mest ändamålslösa utgiften, som beväringsmanskapet
föranledes, sker till följd af den dyrbara, utan ändadamål
varande, fredsmunderingen. Uti denna ligger en bestämd
misshushållning med statsmedlen och som blef ännu större genom
sisth Riksdags beslut, sorn anslog medel till dubbelt af beväringsmunderingen,
i st. f. en, som förut bestods. Beväringsynglingen
kan aldrig utslita en mundering, långt mindre 2 me, hvilket gifver
mig anledn. påyrka, hvad jag vid förlidne riksdagar föreslagit, nemi.
att bevärinKsbeklädnaden i fred skulle, utom öfrige nödige plagg,
reduceras till 1 blus, att pådraga öfver de egna kläderna. På detta
sätt tror jag, att en större del af utgifterna skulle försvinna. Jag
vill härmed icke hafva sagt, att icke medel böra anslås till beväringens
beklädande under fred, men endast för att bilda ett reservförråd
för kriget, samt att inga andra persedlar under fredstid böra
tillverkas i fullständigt skick, än sådane, som utan svårighet kunna
förvaras, utan att förstöras, och som, i händelse af krig, icke utan
svårighet med nödig skyndsamhet kunna anskaffas. En del materialier
äro nemi. sådana, att de lätt undergå försämring under det
de förvaras, såsom färdiggjorda kläder m. m. Klädet, som i reservförrådet
måste upläggas, borde derföre årligen omsättas, medelst utdelning
af det befintliga till den stående hären, och samtidigt härmed
nytt kläde anskaffas. Sålunda kunde man åstadkomma en fullständig
omsättning deraf, och all försämring, så vidt möjligt, förekommas.
Jag tror mig hafva funnit, att måhända icke uti den K. Proposm
tillräckligt afs:de blifvit fästadt vid detta ämne; men då jag, enligt
hvad jag vid början af detta anförande omnämnde, icke fått tillfälle
att så noga genomgå förevarande K. Propos., som jag det
Den 7 Januari.
önskat, vill jag endast, anföra denna omständighet såsom en förklaring
derför, att jag denna gång icke kunnat så uti detalj, som
jag ämnat, ingå uti skärskådande af den K. Proposm, samt anhåller
slutligen, att dessa mina ord måtte få åtfölja den K. Proposm
till StatsUtsk:t.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Jag inser fullkomligt
svårigheten för hvar och en ledamot af Ståndet att på den
korta tid, K. M:t.s nåd. Prop. ang:de förnyad författning om utskrifningssättet
och inrättningen af allm. beväringsmanskapet varit tillgänglig,
kunna derom taga fullständig kännedom. Häruti ligger
ock tillräcklig förklaringsgrund af de misstag, den föreg:de talaren
gjort vid upfattningen af Proposins innehåll. Den flygtiga genomläsningen
har kommit honom att förblanda den Ii. Propos-.n med
Komiterades betänkande, och åtskilliga af hans anmärkmr äro rigtade
mera mot det sednare ån emot den förra. Sålunda har K. M.
icke föreslagit uttagande af endast ett bestämdt antal beväringsynglingar
utaf hvarje klass. Den enda förändring som, i afs:de på
skyldigheten att utgöra beväringspligten, hädanefter skulle komma
att ega rum, är, enl. K. M;s nåd. förslag, att den hittills varande
legningsrätten under fredstid utbytes emot skyldigheten för dem,
som önska befrielse från vapenöfningame, att derför till Staten erlägga
en viss summa. Antalet af de årligen exercerande beväringsynglingarne
blir sålunda beroende af det större eller mindre antal,
som önskar begagna sig af friköpningsråtten. Rättigheten att under
fredstid medelst penningar befria sig från exercis inskränker dock
icke skyldigheten för hvarje bevärings-yngling att, i händelse af krig
eller vid behof af krigsrustningar, träda under vapen. De, som
genom penningars erläggande befriat sig från vapen-öfningarne, skola,
i händelse de upbådas i tjenstgöring under den tid de friköpt sig
frän exercis, återbekomma halfva friköpnings-summan. Man bör
häraf finna, att någon inskränkning alldeles icke -egt rum uti den
skyldighet, hvarpå nationen, med så mycket skäl, sätter så stort
värde: den skyldigheten nemi., att med lif och blod försvara sitt
fädernesland. Vid ett sådant tillfälle blifva ju alla bevårings-ynglingar
lika skyldiga att, efter upbåd, infinna sig vid depoterna. Genom
den föreslagna förändringen vunnes deremot den väsendtliga
fördelen, att Arméen under fredstid slipper uti sina leder uptaga
legda personer, hvilka vanligen varit till ringa båtnad för det hela.
Att vid krigstillfälle rättigheten att genom ersättnings-karl befria
sig från beväringspligtens fullgörande, blifvit bibehållen uti K. M:S
nu afgifna nåd. Prop. hemtar sitt stöd deruti, att, då fråga om
legningsrättens uphörande vid föreg:de Riksdagar förevarit, denna
fråga mött ptt så allmänt motstånd, att K. M. kurmat ega rätt att
anse densamma såsom förfallen.
Vidare behandlar den K. Prop:n en annan ganska vigtig angelägenhet,
den nemi., att utur beväringsmanskapets leder söka bilda
befåls-ämnen till ersättande af den brist härpå, hvilken, redan under
fredstid kännbar, vid en mobilisering blir högst betydlig. Frih. Raab
har obestridligen uttryckt en ganska rigtig tanke, då han yttrat,
Deri 7 J»nu«r,t.
37
att den indeldta soldaten eger mera vana vid vapens förande än
man kan begära af bevärings-ynglingen, som endast en kortare tid
kommer att öfvas. Det vore således högst önskligt, om man kunde
tillsätta allt befäl genom indeldta eller värfvade soldater, hvilka erhållit
fullständigare utbildning i sitt yrke. Men detta låter sig dock
svårligen verkställa. Den styrka, som vid Arméens mobilisering
skall utrycka mot fienden, antages till 50,000 man; för att kunna
under krigets fortgång underhålla detta antal, måste i depoterna
förläggas omkring .70,000 man. Förutsatt att alla i tjenst varande
officerare äro friska och tjenstbara. så upstår likväl vid sådant fidi
en brist af ungefärligen 700 officerare. Dessa måste ersättas af
under-officerare, under-officerarne af korporaler, korporalerne af vicékorporaler,
och dessa åter genom upflyttning af manskap. Det år
naturligt, att en stor del häraf, kanske den största, kommer att
ersättas genom stam-soldater. Att deremot beräkna, det hela bri
sten
skulle kunna på detta sätt fyllas, tror jag vara äfventyrligt,
synnerligast som den minskning, kadern härigenom komme att undergå,
icke kan antagas lända till någon fördel för Arméen i sin
helhet. Man har derföre sett sig nödsakad att finna någon annan
utväg att anskaffa befäl, användbart åtminstone uti de lägre graderna
Det ligger ock en billighet deruti, att beväringsmanskapet,
hvars röle, då det skall upträda till sitt fäderneslands försvar, är så
vigtig, äfven under freden ser någon möjlighet för sig att blifva
befordradt. Då jag tror att häruti finnes en nyttig upmuntran,
samt att dessa befordrade kunna blifva gagneliga att användas dels
under vapenöfningar i fredstid, dels vid depoterna, för den händelse
att Arméen skulle mobiliseras, så har jag icke tvekat, att i underdånighet
tillstyrka K. M. att framställa en Prop. i detta syfte.
Huru det vid verkställandet sedermera kommer att gestalta sig, är
svårt att med fullkomlig säkerhet förutsäga. Frih. Baab har förespeglat,
att endast de, som äro förmögnare och mera bildade och
således de lämpligaste till befäl, skulle begagna sig af rättigheten
att frigöra sig från vapenöfningame. Sådant kan visserligen vara
möjligt, men då de naturliga goda anlagen hos bevärings-ynglingen
upöfvas genom ett rigtigt användande af de medel, som härtill stå
till buds, så torde ock vara att motse, att bland dem finnes ett icke
obetydligt antal, hvilka till en början kunna användas såsom vicekorporaler,
hvarifrån de mera framstående sedermera kunna upflyttas
till korporaler.
Äfven har blifvit af en annan talare anmärkt, att han, som
visserligen i öfrigt gillar sjelfva principen, likväl anser att den summa,
som K. M. föreslagit, dels är för lågt tilltagen, dels skulle komma
att utgå på ett sätt, som är mindre rättvist. Då K. M. fann lämpligt,
att bevärings-ynglingen, genom erläggande af penningar, skulle
få befria sig från vapenöfningame under fredstid, kunde dock icke
lätteligen, efter mitt förmenande, vid bestämmandet af denna summa,
antagas den grund, som af denna talare blifvit omférmäld, emedan
den frihet, som beredes vakanta nummer, är något mer än frihet
från vapenöfningar. Uti vakans-afgiften ingår icke allenast upsättandet
af soldaten, utan äfven hvad som erfordras för dennes nöd
-
38
I)eri 7 .la»uari.
torftiga uppehälle. Nu är deremot endast fråga oiu att bestämma
en afgift, motsvarande den förlust, ynglingen gör under den tid vapenöfningarne
fortgå. Sedan jag nu yttrat mig i afs:de å grunden
för summans storlek, vill jag öfvergå till frågan, huruvida det kan
vara lämpligare, att beloppet utportioneras på flere år, i stället för
att, såsom K. M. föreslagit, utgå på en gång. Jag för min del
anser det vara temligen obestridligt att, då den afgift, som erlägges,
upkommit genom legningens afskaffande och således kan anses motsvara
densamma, denna afgift äfven bör utgå på samma sätt, som
denna sednare hittills utgått. Legningssumman har alltid utbetalats
på en gång, och det har, mig veterligen, aldrig inträffat, att, om en
person legt en karl för att utgöra beväringspligten och den legda
sedermera antagit värfning eller ingått i nummer, att den, som vi
här kunna kalla principalen, återtagit de utbetalade penningarne eller
ansett sig hafva fog dertill. Det synes mig således äfven uti förevarande
fall vara ganska billigt att utbetalningen sker på en gång,
och är detta äfven uti andra afseenden önskvärdt, enär redovisningen
derigenom blir både lättare och enklare.
Hvad derefter beträffar det förslag, som blifvit framstäldt i
afs:de på beväringsmanskapets beklädnadssätt, så torde det väl icke
egentligen böra uti första hand utgöra ett föremål för K. Ms nu
afgifna nåd. förslag. För den händelse allmogen, eller rättare sagdt
den beväringsskyldige sjelf skulle vilja anskaffa uniform, så anser
jag att sådant icke borde förhindras; lämplig slitnings-ersättning
borde t. o. m. derför beviljas. Likväl erfordrades äfven då förråder
af persedlar för de bevärings-ynglingar, hvilka icke ville sjelfva bekläda
sig. Hvad som dock, uti min tanke, strider mot tillämpningen
af det utaf den värde talaren uti detta fall föreslagna förfaringssätt
är, att de ynglingar, som hafva bättre råd och tillfälle än mängden,
då säkerligen skulle kläda sig finare och båttre än de andra, och
detta förhindra eller menligt inverka på den jemlikhet, hvilken hos
trupp i allmänhet, och isynnerhet hos dem, som stå i samma led,
framför allt bör ega rum.
Ytterligare har af en talare yttrats några ord med anledn. af
hvad åtskilliga reservanter vid Komiterades Betnle uti förevide fråga
anfört rörde en »Landstorm», att nemi. genom lag eller föreskrift borde
stadgas, att beväringen skulle såsom Landstorm kunna upkallas.
Betydelsen af detta ord är dock ännu ganska litet utredd. En del
kan alldeles icke göra sig klart, hvad som med Landstorm verkligen
förstås. Några anse, att dermed menas en fullständigt ordnad
krigshär. Andra åter tro, att det innefattar ett upbåd att försvara
sin härd. Det vissa är, att det nu skulle möta stora hinder att införa
denna så kallade Landstorm, emedan vi för närv:de sakna tillräckligt
förråd både af vapen och öfrigt tillbehör, som dertill skulle
erfordras. Våra förråder äro nemi. långt ifrån så försedda, att de
skulle kunna förslå för att fylla det behof, som framkallades af denna
stora tillökning af trupper. Man kan icke genast utdela alla vapen,
som finnas i förråden; det är nödigt att tillse, det något finnes i
reserv till ersättande af den förlust, som utvelaktigt alltid, redan
öfter första sammandrabbningen, inträffar.
I)pii 7 Januari.
39
Jag har yttrat dessa ord för att bemöta de hufvudsakliga anmärknme
mot den K. Proposm; och får slutligen endast tillägga,
att de omdömen, jag hört om frågan i allmänhet, låta mig hoppas
en tillfredsställande utgång af de förhandlingar, sorn blifva en följd
af K. M:s nu föredragna nåd. Propos.
Hr Stjernsvärd: Jag tror att den siste värde talaren be
gått
ett misstag, då han upfattat mitt yttrande så, som skulle jag
hafva yrkat, att vakans-afgiften, som beväringsmanskapet skulle erlägga
för befrielse från bevåringspligten, skulle bestå uti samma
summa, som stipuleras för en soldat-vakans. Så var icke mitt yttrande.
Jag tog mig friheten anföra, att jag skulle anse fullkomligt
lämpligt, om bevärings-ynglingarne skulle erlägga samma afgift, som
årligen utgår för nya ordinarie roteringen. Det är en helt och hållet
annan summa, denna vakans-afgift, än den som erlägges för soldaten.
Vidare har Hr Björnstjerna bemött min anmärkning deremot, att en
befrielse-afgift skall erläggas på en gång och icke särskildt för
hvartdera af de 5 år, beväringsskyldigketen hittills fortgått, genom
att anföra, att innan det nu föreslagna nya sättet trädt i verkställighet,
har det aldrig ifrågakommit, att en bevärings-yngling, som
legt annan karl i sitt ställe, återbegärt någon del af den utgifna
legan, för den händelse att den legde inträdt i aktiv tjenst. Men,
mine Hrr! för närv:de är denna summa, som utbetalas, högst obetydlig,
och vi skola finna detta förhållande ganska lätt förklarligt,
då vi besinna, att den yngling, som leger annan karl i sitt ställe,
likväl måste i första och sista rummst stå och svara för skyldigheten.
Rymmer t. ex. den legda karlen, så måste den andra inträda
uti hans ställe, hvilket ock föranleder, att den summa, som nu vanligen
utbetalas, upgår till endast en 10—12 rdr. Nu deremot är
denna summa förökad till 100 rdr, utan återfordringsrått, i händelse
af dödsfall eller att ynglingen inträder i en kathegori, som befriar
honom från bevåringspligten.
Det har endast varit med dessa få ord, som jag velat besvara
den siste talarens yttrande i ämnet.
Frih. Raab: Jag har med största tillfredsställelse afhört Hr
Krigsministerns förklaring. Huru flyktigt jag än genomläst så väl
Kommitterades Betänk, i ämnet, som den K. Proposm, tror jag
mig dock kunna försvara min upfattning af den sistnämda, och finner
mig derföre och till följd af nyssnämnde förklaring föranledd
att yttra ännu några ord rör:de denna fråga.
10 § uti K. M:s nåd. Propos. har följande lydelse:
»1 morn. Antalet af dem, hvilka det vid mönstringarne må
»tillåtas att sålunda under fredstid befria sig från vapenöfningarne,
»får utgöra högst hälften af de inom hvarje mönstringsdistrikt för
»året approberade beväringsskyldige», och då vi veta, att antalet
beväringsynglingar hittills utgjort 21,000, samt då ungefärligen hälften
af detta antal kunde enl. ofvan åberopade § komma att åtnjuta
befrielse, har jag kommit till den slutsats att endast omkring 10,000
ynglingar skulle årligen utskrifva^, och har för detta antagande haft
40
Den 7 Jenu ari.
så mycket mer skäl, som följande strof förekommer uti 2 mom. af
denna § »Anmäla sig flera än halfva antalet, till erhållande af en
»dylik befrielse, bestämmes genom lottning, hvilka inom samma antal
»skola befrielsen åtnjuta, men med anmälan om förhållandet bör til»lika
utan dröjsmål underställas K. M:s pröfning och beslut huruvida
»befrielse från vapenöfningarne jemväl för de öfrige, som sig dertill an»målt,
må kunna medgifvas», samt dessa nu citerade ord synas antyda
möjligheten att antalet kan komma att ytterligare rinder hälften
nedsättas. Det är för en så betydlig nedsättning, som jag har fruktat
; och befarat att, till följd deraf, antalet beväringsynglingar skulle
komma att blifva alltför ringa. Hr KrigsMinistern har omnämnt
att, ifall en 50,0 00 man skulle gå ut i fält eller förläggas i depoterna,
så, under förutsättning att alla i tjenst varande, officerare äro
friska och tjenstbara, erfordras dock 200 officerare öfver det antal,
som f. n. finnes och i förhållande dertill underbefäl. Hvem finner
ej att bristen på befäl är obestridlig; men frågan upstår då: Hvarifrån
skola korporalenka tagas? KrigsMinistern anser att för korporalerna
böra vieekorporalema insättas, för vicekorporalernas rekrytering
åter vanligt manskap uptagas.
Hr KrigsMinistern, som gjort sig känd såsom utmärkt praktisk
militär, torde tvifvelsutan gjort den erfarenhet, hvilken öfverensstämmer
med min öfvertygelse, att till korporalen fordras mindre den
stora intelligensen, än pålitlighet och ordning, jemte innött vana, som
icke vinnes på ett par beväringsmöten.
Vidare har Hr KrigsMinistern sagt att det underbefäl, som uttoges
från den indelta arméen, skulle allt för kännbart saknas i dess
led. Ledena fylldes ju af beväringsynglingar, hvilkas antal, likasom
gamla stammen, blefve i ena som andra fallet lika, med den skillnad,
att den gamla soldatens säkerhet och vana vid möten och vapenyrket
skulle i allmänhet göra honom tjenligare till underbefäl,
än den föga öfvade bevåringsynglingen. Jag önskar ock högeligen
denna upmuntran för den indelta soldaten, heldst man i deras led
ofta ser män, som äro ganska skickliga och hafva samma sträfvan
efter framåtgående, som de bildade klasserna, samt med någon ledning
tvifvelsutan skulle öfverstiga de förhoppningar, man vanligen
hyser om dem. Med erkännande häraf vill jag dock icke bestrida
att icke äfven beväringsynglingar kunna sättas till underofficerare;
och jag är ganska öfvertygad att man bland dem skulle kunna erhålla
mycket befäl, särdeles från universiteter och skolor, om man
med allvar vinnläde sig om att införa någon undervisning i vapenyrket.
Man har anfört att beklädnaden icke egentligen utgör föremål
för den K. Proposm; men då uti alla beräkningar antydes, hvad
den skulle komma att kosta, så må det ursäktas mig att jag utaf
fdrev:de K. Propos. ansett mig hafva ani. yttra några ord uti detta
ämne. Hr KrigsMinistern har bland annat anmärkt att det skulle
åstadkomma, som man säger, ond blod bland beväringsynglingarn.e,
om den ene vore finare klädd än den andre; men jag vill i afs:de
härå endast erinra, att de grofva vallmanskläderna på senare tider
nästan uphört att begagnas samt att de flesta ynglingarna i stället
Den 7 Jan uari.
41
numera bestå sig med klädesrockar, så att olikheten blefve nog icke
så stor, som den värde talaren föreställt sig En vidrig känsla vfickes
bos mig vid tanken uppå beskaffenheten af de persedlar, som
under min tjenstetid tilldelats beväringsmanskapet; och hvilka persedlar
icke stodo uti något jemförligt förhållande till dem, som af
den gamla truppen bäras. — Likväl är det landets söner, som komma
fram till exercisplatsen; och hvem kan, vid eftersinnandet häraf, förundra
sig öfver, att det för mången bland dem skall kännas sårade,
att beklädas med sämre plagg än den gamla stammen.
Gr. Anckarsvärd: Jag har icke varit i tillfälle att taga
behörig kännedom om denna K. Propos. och finner mig således urståndsatt
att deröfver nu kunna, endast med ledning af de anföranden
i ämnet, jag hår hört afgifvas, mig yttra; — men hoppas, att
framdeles, då jag deraf hunnit taga deJ, få uttala mina tankar rör:de
denna för fäderneslandets framtid så vigtiga fråga.
Öfverläggningen förklarades fulländad och den K. Proposm
jemte yttranderne remitterades till LagUtsk:t.
Föredrogs K. M:s d. 4 dennes bordlagda nåd. Propos. till K.
St:r, med förslag till ordnande af Biskoparnes löneinkomster.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: K. M:s nåd. Propos.
till R. St:r med förslag till ordnande af Biskoparnes löneinkomster
måste jag af flera skäl ogilla. Först och främst derföre, att jag
anser att man på detta sätt tillskapar en slags fursteprelatur, helt
och hållet oförenlig med den rena Evangeliska läran. För det andra
finner jag att ifrågav:de förändring står i strid med Grundlagens
anda. Vi känna att R.F:s 34 § uptager, såsom Rikets högsta embetsmän,
StatsMinistrarne och StatsRåden. Då nämnde personer
således innehafva Rikets högsta embeten, kan jag icke finna annat,
än att de äfven böra åtnjuta den högsta aflöningen. Om jag nu
tager i betraktande den aflöning, som StatsRåden hade före sista
Riksdagen, så utgjorde den 10,000 Rdr och för UtrikesMinistern
något mer, oberäknadt den tillökning af 4,5 00 rdr, hvilken i ansrde
till den dyra tiden egde rum för den derpåföljande Statsregleringsperioden.
Om det nu skulle hända, att denna tillfälliga tillökning
fråntogs dessa embetsman, så skulle följden blifva, att Biskoparna
voro de personer, som åtnjöto de högsta inkomsterna. Jag hemställer,
huruvida detta kan vara ett riktigt och billigt förhållande.
Men låt vara, att ofvanomförmäldta lönetillökning kommer att fortgå,
så blir dock biskoparnes aflöning, detta oaktadt, högre, enär densamma,
jemlikt den Iv. Proposm, skulle upgå i medeltal till 14,000
rdr jemte boställen.
Vi hafva 3 olika brancher af aflöning på Stat. Den Ecklesiastiska,
den Militära och den Kamerala. Jag tror det vara i sin
ordning att de högre embetsmännen inom hvarje af dessa grader
åtnjuta lika aflöning. Landshöfdingen är den högsta embetsmännen
42
Dea 7 Januari.
inom den Kamerala och GeneralBefälhafvaren morn den Militära
branchen. För Landshöfding finnes lönen bestämd till 9,000 rdr,
ehuru uptagen till 10,00 0 rdr Kan del val, Mina Hrr, jag hemställer
det till Eder, vara rättvist att aflöningen för embetsmännen
inom den Ecklesiastika branchen skall vara högre än den är för
vederb:de inom de andra aldelningarne? Man måste finna detta så
mycket mer oriktigt, då man tager i betraktande ett förhållande,
som man ej kan undgå att bemärka, att inom den Ecklesiastika
afdelningen Biskoparnes aflöning utgör, så att säga, en pension. De
må, för min del, gerna sitta qvar på deras platser ända till sena
ålderdomen; men mig tycks dock vara rätt och billigt att man jemväl
tager berörde omständighet i beräkning, då det är fråga om att
bestämma deras löner; och anställer man uti förevule fall en jemnförelse
med deras vederlikar inom de båda andra af mig omnämnda
afdelningarne, så känna vi, att embetsmännen der äro tvungna att
frånträda sina tjenster, då tjenstbarheten uphör, hvaremot inom den
Ecklesiastika branchen något slikt icke kommer i fråga.
Med afs:de å hvad jag nu i ämnet anfört, anser jag mig böra
föreslå
att ErkeBiskopens aflöning måtte bestämmas till 10,000
rdr rmt och Biskoparnes till enahanda belopp, som utgå
för de högsta embetsmännen inom de Militära och Ka
merala
brancherna, GeneralBefälhafvaren inom den förra
och Landshöfdingen inom den sednare, eller 9,000 rdr
rmt.
Jag anhåller att dessa mina anner måtte få åtfölja den K.
Proposm till vederbörligt Utsk.
Gr. Hamilton, Henning: Mot K. M:ts nåd. Propos. ang.
reglering af Biskoparnes löner har hufvudsakligen blifvit anmärkt,
att det förslag till aflönings-stat, som blifvit i Proposm upgifvet,
skulle vara för högt tilltaget och bilda, enligt talarens yttrande, en
fursteprelatur. Man kan dervid endast söka sig en utgångspunkt
för jemförelse mellan de tjenstemän inom landet, hvilka förut haft
likartade löner. I det fallet har man såsom ett medeltal för biskoparne
antagit 12,000 rdr rmt. Det är en lön, som jag någon tid
har haft, och jag upbär t. o. m. något mer för närv:de; men jag
får upriktigt erkänna, — något furstelif har jag icke varit och är
icke heller nu uti tillfälle att med dessa tillgångar föra; och jag tror
att det skall blifva lika omöjligt för biskoparne.
Något mot Grundlagen stridande kan jag icke heller finna uti
detta förslag. Erkebiskopens lön sknlle blifva ganska obetydligt
högre ån Departementschefernas, och Grundlagen talar aldrig ett
ord om aflöning, hvilken naturligtvis måste vara beroende icke allenast
af tjenstemännens rang, utan äfven dels af den möda, tjensten
förorsakar, dels af de kostnader, som ovilkorligen äro med tjensten
förbundne.
I afs:de å Biskoparnes löner, hvars medeltal är 1 2,000 rdr,
har den förre talaren anmärkt, att denna aflönings belopp är lika
stort med de konsultativa StatsRådens löner. Detta är ganska sannt;
De ii 7 Januari.
men afven om jag antager, att de konsultativa StatsRåden åro fullt
upp lika sysselsatta med Biskoparne eller mer, så bör man dock
erinra sig, att med deras tjenster är ieke någon representationsskyldighet
förenad, hvaremot biskoparne hafva en större representations-skyldighet,
än kanske någon annan tjensteman i landet. Detta
gäller icke blott om hvardagslifvet, då de svårligen kunna neka sin
gästfrihet, utan kan sägas hufvudsakligast med afside på de högst
betydliga utgifter, med hvilka de äro betungade vid prestmötena,
då vanligtvis Biskoparne böra flera dagar underhålla ett stort antal
gäster; och det vore beklagligt om, i följd af biskopslönernas knaphet,
de sågo i sin ekonomiska ställning ett hinder- att upfylla den
pligt, som härutinnan åligger dem. Man har, tyvärr, sett att lång
tid mellan prestmötena förflyter. Jag hoppas detta förhållande skall
kunna ändras; men man får då icke göra det äfven i ekonomiskt
afseende afskräckandc för Biskoparne att arbeta derför.
Biskoparne hafva äfven en annan kostnad i deras tjensteutöfning,
en kostnad, som på sednare tider ganska betydligt ökats,
nemi. för tjensteresor. Det har visserligen funnits en tid, då dessa
resor voro mindre kostsamma, då Biskoparne reste från prestgård
till prestgård och skjutsades af pastorerna; men denna sed har på
sednare tid undergått en betydlig förändring. Uti de stift, der jag
en längre tid varit bosatt, har jag icke sett förhållandet vara sådant.
Biskoparne hafva såsom andra rest med skjuts; och jag fäster synnerlig
vigt uppå, att Biskoparne måste, så mycket som möjligt, under
serskilda tider besöka stiftets serskilda delar, emedan de derigenom
utöfva det hufvudsakligaste inflytandet på handhafvandet af
religions- och skolväsendet, samt i öfrigt erhålla behöflig kännedom
rörande tillståndet inom församlingarne.
Samma talare har äfven anställt en jemförelse uti förev:de fall
med de högsta embetsmännen inom öfrige administrationsgrenar och
omnämnt landshöfdingarne, för hvilka lönen skulle vara bestämd till
9.0 0 0 rdr. Detta är dock icke rätta förhållandet, ty, som vi veta,
blefvo deras löner, genom löneregleringen af år 1837, bestämda till
5.000 rdr bko, ehuru undantagsvis för dem i Götheborg och Malmö
något högre, men för vissa andra åter lägre. Man måste emellertid
ihågkomma, att en väsendtlig del af deras löner består af jord,
och att afkastningen af denna icke till sitt fulla värde ingår i det
belopp, hvartill indelningsliafvarens lön vid regleringen blifvit antagen.
Häraf har blifvit en följd, att flere landshöfdingar tjena för
samma belopp, som för Biskoparne i medeltal är föreslaget, och
hvilket, efter min öfvertygelse, icke är mer än som erfordras om de
skola kunna föra ett temligen gästfritt, ehuru tarfligt lif, och hafva
tillfälle att göra de utgifter, som med tjensten äro förenade. Detta
gäller om biskopslönerna i allmänhet. Den förhöjning, som i vissa
fall egt rum, har skett med afs:de på serskilda omständigheter, såsom
t. ex. att för Erkebiskopen samt Biskoparne i Lund och Götheborg
lefnadskostnaderna äro dyrare; att Linköpings stift väl icke
till vidden, men dock med hänsigt till dess folkrikhet, mängden af
skolor och församlingar derstädes, år bland de största och erfordrar
större representations-skyldighet än vanligt; hvaremot aflöningen för
Dan 7 Januari.
2:ne stift, Wexiö och Calmar, blifvit föreslagen till lägre belopp eller
10,000 rdr, med afs:de derå, att utgifterna derstädes i och för tjensten
åro mindre, enär dessa stift äro mindre vidsträckta, resorna
följaktligen blifva kortare, samt församlingarnes antal mindre, och
således representations-skyldigheten i förhållande dertill minskad.
Dessutom tror jag, att vid en sådan här lönereglering, der
PresteStåndets beslut i frågan är af så betydlig vigt, är skäl att
äfven fästa något afs:de på det förhållande, som hittills egt rum.
Vi veta, att ehuru Biskoparnes löner i många stift icke upgå till
de höga belopp, hvarom man förut gjort sig föreställning, de likväl
i några få stift upburna inkomsterna utgöra mer än hvad man skäligen
i Sverige kan antaga såsom god utkomst. B. St:r hafva uttryckt
den önskan, att ett jemnare förhållande i detta hänseende
skulle kunna åstadkommas, samt att prmbende-pastoraten, så vidt
möjligt är, måtte indragas. Uti båda dessa fall har K. M:t sökt
gå K. Sfcrs omförmäldte önskningar till mötes, då dels halfva antalet
prsebende-pastorater är föreslaget till indragning, dels ett jemnare
förhållande mellan Biskoparnes löneinkomster sökt regleras; och
detta på ett sått, som jag tror kunna tillfredsställa PresteSt:s billiga
anspråk och icke heller böra af representationen anses alltför frikostigt.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkningar måtte få åtfölja den
Ii. Propos. till Utslct.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag erkänner fullkomligt
vigten af de skäl, Gr. Hamilton anfört derför, att biskoparnes löner
icke måtte nedsättas ännu mera, ty med afs:de så väl å deras representations-skyldighet,
som de dem åliggande tjensteresor och prestmöten,
år obestridligt att de måste hafva en stor lefnadskostnad;
men då ock det verkliga förhållandet år, att, — på sätt äfven den
adle Gr:n antydt, många gånger handt, att dessa prestmöten, dessa
tjensteresor uteblifvit, så anser jag mig böra hemställa, icke att lönerna
må ytterligare nedsättas, men att deremot hvad prestmötena
beträffar, represenlations-kostnadsersåttning i en rund större summa
hädanefter kommer att vederb:de för hvarje verkstäldt prestmöte tilldelas,
äfvensom att biskoparne må ega, att för de resor, de uti
tjensteärenden företaga, åtnjuta ersättning, beräknad efter ett visst
antal hästar; och jag hyser den förhoppning, att de måhända derefter
skulle komma att resa omkring i stiftet något oftare än tillförene.
Vidkommande den af mig förut omnämnda representationsersättning,
så är det onekligen med all billighet förenadt, att de erhålla
en sådan, då den verkligen egt rum. Slutligen, och för att
det må komma under Utsk:ts ompröfning, anser jag mig böra, i
sammanhang härmed, fästa upmärksamheten uppå, huruvida icke
någon eller några af de biskopslöner, som nu finnas, skulle kunna
genom stiftens sammanslagning indragas.
Hr Stjernsvärd: Ehuru jag icke anser mig i något afs:de
vederlagd af hvad Gr. Hamilton i ämnet anfört, vill jag dock uptaga
några af de mot mitt anförande utaf den ädle Gr:n yttrade anmärkningar.
Gr:n har lagt serskild vigt uppå hvad som af mig
I>en 7 Januari.
45
yttrades, att härigenom en fursteprelatur skulle tillskapas, men vid
de betraktelser, som af honom blifvit anstälde öfver detta ords betydelse,
glömt att allting är relativt. Om vi nemi. å andra sidan hafva
i minnet vår ekonomiska ställning, vår stora skuldsättning, så tror
jag, att vi, vid sådant förhållande, skulle göra rättast uti att afstå,
från tillsättning af alla sådana platser, der någon större lyx genom
tjensteförmånerna år innehafvaren tillförsäkrad. Jag anser fördenskull
fortfarande, att ifrågav:de ord varit anvåndt på sitt ställe.
Gr: 11 har, såsom ett skäl för storleken af biskoparnes aflöning, erinrat
om deras representations-kostnad, men dervid förgätit, att äfven
de personer, med hvilka jag jemfört biskoparne, hafva representationsskyldighet.
Jag tror att t. ex. Landshöfdingarne i åtskilliga län
hafva en ganska stor sådan. Hvad vidare GeneralBefälhafvarne beträffar,
så är förhållandet enahanda. Nämnde personers representations-skyldighet
motsvarar således i allo sedvanliga prestmiddagarne.
Ytterligare har Grin fästat upmärksamheten vid kostnaden, som förorsakas
vederbide genom de stora embetsresorna. Afven GeneralBefålbafvarne
häfva ganska stora embetsresor. Hvem kan neka, att
den, som har inspektion mellan Torneå och Gefle, måste utbetala ganska
betydliga reseomkostnader; och likväl kommer icke någon reseersättning
till godo. I afs:de å Landshöfdingarne, är af samma talare
anmärkt, att deras löner från lång tid tillbaka utgått af jordegendom,
samt att sålunda en summa stått på papperet och en
annan i jordegendomen, denna sednare af högre belopp eller, rättare
sagdt, högre afkastning ån det uti löneregleringen uptagna; men
vi skola erinra oss, att vid bestämmandet af Landshöfdingarnes löner,
faststäldes det vilkor, att deras aflöning skulle minskas, om densamma
framdeles befunnes öfverstiga den afkastning, hvartill deras
boställen vid löneregleringen blifvit upskattade. Det var nyligen här
fråga om Landtbrukslnstitutet i Alnarp ; och i sammanhang dermed
upgafs att landshöfdingelönen i Malmö var upskattad till 10,000
rdr. Grin har vidare omnämnt den stränga tjenstgöringen. Denna
åsigt måste jag bestrida. Yi hafva sett biskopar vara borta från
sina stift uti åratal; och, detta oaktadt, har allt gått sin jemna gång
och, på det hela taget, lika bra som under deras dervaro. Jag
vädjar då till Eder, M. Hrr, huruvida denna tjenstgöring kan vara
så fatiguerande, som man förcspeglat. Det fanns i Lund en biskop
för icke så lång tid sedan, hvilken var öfver 80 år. Uti Linköping
beklädes Biskopsembetet af en annan, hvilken, enligt all beräkning,
hunnit så långt i ålder, att någon sträng tjenstgöring icke skäligen
kan af honom påräknas.
På grund af hvad jag nu anfört, har jag funnit obilligt att
tilldela biskoparne större löner, än de erhålla, som bestrida Statens
öfriga högre embeten, synnerligast då man tager i betraktande att
de förstnämnda ofta nog kunna anses såsom pensionerade personer,
ett förhållande, hvilket, efter det af så många förordas, för min del
må ega rum; men jag anser, framför allt, att man bör så söka ställa
till, att, som det heter, »kyrkan ställes midt i byn», och vid ifrågakommande
löneregleringar iakttaga att, så vidt möjligt, ett propor
-
Den 7 Januari.
tionerligt förhållande mellan löner, som tilldelas personer af samina
grader, åvägabringas.
Gr. Anckarsvärd: Öfverraskad af de genomgripande re
formförslag,
som från Regeringen utgått ang:de ett förändradt aflöningssätt
för presterskapet, anser jag mig icke böra undertrycka
den tacksamlietskänsla, hvilken jag finner det allmänna vid detta
tillfälle vara Regeringen skyldig för dess vidtagande af nu föreslagna
åtgärd. Min öfvertygelse år således, att för närv:de visst icke någon
prutning i afs:de på de bestämda summorna bör komma att
ega rum. Jag anhåller blott att lå bifoga en önskan till Utsk.-t,
den nemi., att det icke måtte eftertrakta ett så fullständigt ordnande
af denna fråga, som den ondast under hand och uti en långt aflägsen
framtid kan komma att erhålla, samt att följaktligen härvid
icke måtte förfaras på samma sätt, som vid löneregleringen för Arméen
för lång tid tillbaka tillvägagick. Fördenskull tillstyrker jag
att det måtte blifva de nu föreslagna summorna, som bestämdt komma
att utgå, utan någon beräkning på boställsvärden, prmbendevården
m. m. dylikt, som endast är af den beskaffenhet, att städse
undergå förändring, och hvilket förfaringssätt icke skulle leda till
det resultat, som man önskat och förutsatt. Det år blott denna
anmärkning jag har att göra. För öfrigt bifaller jag förslaget till
alla delar.
Efter härmed fulländad öfverläggning, remitterades den K. Propm
tillika med de derom nu afgifne yttranden till StatsUtsk:t.
Till sistnämnde Utsk. remitterades jemväl:
1 :o K. M:s d. 4 d:s bordlagda nåd Prop. angide anslag för
inrättande af bildnings-anstalter för lärare vid elementar-läroverken;
samt
2:o K. M:s d. 4 d:s bordlagda nåd. Skrifvelse till R. St:r i
fråga om låneunderstöd för anläggning af en jernväg förbi Hedens
forssar i Luleå eif.
Efter föredragning af K. M:s d. 4 d:s på bordet lagde nåd.
Skrifvelse till R. St:r med de af särskilda komiterade afgifna underd.
förslag, ang:de kommunal-styrelser, blef densamma remitterad till
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Efter tillkännagifvande att det nu i ordningen följande mål
vore af den beskaffenhet, att detsamma ej lämpligen kunde af honom
föredragas, öfverlemnade H. Exc. Hr Gr. o. Landtmm klubban åt
den främste nårv:de ledamoten, Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils,
samt aflägsnade sig; hvarefter föredrogs StatsUtskits d, 28 sisth
Dec. och d. 4 d:s bordlagda Utlåtande n:o 15, ang:de Rgs-kontorets
förvaltning under den sedan början af 185 6 —1858 års Riksdag
förflutna tid.
Den 7 Januari.
47
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
J :sta punkten lades till handlingarne.
2:dra punkten.
Ilr Akerman, Fredrik: För min del tillstyrker jag bifall
till detta förslag, men anser mig böra uplysa om anledn. hvarföre
en så beskaffad bokföring, som Revisorerne ansett böra ändras, i
Rgs-kont. egt rum. Förhållandet var nemi., att då R. St:r 1857
beslöto att återstoden å anslaget åt stam-holländerierna skulle öfverlemnas
till Rgs-kontoret, så skedde detta öfverlemnande icke i
kontanta penningar, utan i obligationer; och då vid sådant förh:de
kunde anses ovisst, huruvida den så beskaffade tillgången verkligen
komme att lemna den summa penningar, som i räkenskaperna uptogs,
funno fullmäktige sig icke böra kunna utfärda qvitto på beloppet,
utan endast ett erkännande att de mottagit så och så många obligationer,
jemte specifikation derå. Då så var förh:det och Rgskont.
ansåg sig icke böra ikläda sig ansvaret för summan, var också
gifvet att denna tillgång fördes i särskild räkenskap. Nu har
likväl, såsom af Bet. visar sig, Rgs-kont. kunnat fullgöra liqvider å
ifrågavide anslag till de belopp, som obligationerna skulle representera,
och i följd häraf upstår numera icke något hinder att bokföra
denna post i samma räkning, som uptager Rgs-kontorets öfriga tillgångar.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen
3:dje och 4:de punkterna lades till handlingarna.
Med anledn. af Utslc:ts hemställan i 5:te punkten, beslöt R. o.
Ad , uppå Hr Gr. o. Ordf:s framställning, att registren öfver Ståndets
protokoller jemväl hädanefter skola uprättas med iakttagande
af samma upställning, som vid de sednaste Riksdagarne begagnats.
6:te och 7:de punkterna lades till handlingarne.
8:de, 9:de, ltkde, 11 :te och 12:te punkterna biföllos.
13:de, 14:de och 15:de punkterna lades till handlingarne.
Det uti 16:de punkten afgifna förslag till förnyad Instruktion
för R. Stms Revisorer vid granskningen af Rgs-kontorets tillstånd
och förvaltning blef af R. o. Ad. godkändt.
17:de punkten bifölls.
18:de och 19:de punkterna lades till handlingarne.
20:de och 21:sta punkterna biföllos.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, härefter återkommit, föredrogos
och biföllos StatsUtsk:ts nedannämnde, d. 4 dennes bordlagde
Utlåtanden, nemi.:
N:o 16, i ani. af IC. M:s nåd. Propos., ang:de befrielse från
rotering för hemmanet Ansätt i Jemtlands län;
N:o 17, i ani. af K. M:s nåd. Propos., ang:de försäljning af
sex lånsmansboställs-lågenheter i Malmöhus län;
N:o 18, i ani. af K. M:s nåd. Propos., ang:de utbyte af jord,
tillhörande Nyköpings slott, emot stadsjord, för anläggning af gasverk
i staden Nyköping;
48
D en 7 Jann ari.
N:o 19, i ani. af K. M:s nåd. Propos., ang:de öfverlåtande åt
Strömsholms nya kanalbolag af eganderätten till en jordrymd från
Strömsholms kungsladugård och stuteri;
N:o 20, i ani. af K M:s nåd. Propos., i fråga om utbyte af
häradsskrifvare-bostället Hagebohl */2 mtl, emot Vjg mtl Kolshult i
Ostra härad af Jönköpings län;
N:o 21, i ani, af K. M:s nåd.-Propos, ang:de uplåtelse till
Norrbottens läns Hushållnings-sällskap af gamla länsfängelsebyggnaden
i Piteå;
N:o 22, i ani. af K. M:s nåd. Propos., ang:de uplåtande af
en Halmstads slott tillhörig jordlott till byggnadstomt för ett nytt
tullhus i nämnde stad;
N:o 23, i ani. af K. M:s nåd. Propos., om anslående af ett
mtl Låstad Jägaregården jemte */1(. mtl Grönetomt till boställe åt
Kronofogden i södra Wadsbo fögderi af Skaraborgs lån;
Nm 24, i ani. af K. M:s nåd. Propos., ang:de indragning till
Kronan af det Kronolänsmannen i Sunnerbo härads sydöstra distrikt
på lön anslagne bostället Bökhult Södergården N:o 2, emot kontant
ersättning till boställsinnehafvaren;
N:o 25, i ani. af K. M:s nåd. Propos,, ang:de uphörande af
den s. k. kalkugnsafgiften på Gottland; samt
N:o 20, i ani. af K. M:s nåd. Propos. anglde anslag till fullbordande
af det invid hufvudstaden upförda hospitalet för sinnessjukas
vård.
Efter föredragning af StatsUtsk:ts d. 4 dennes bordlagde Mern.
N:o 27, med återlemnande af en utaf RiksdagsFullmäktigen J. O.
Almqvist från Norrbottens län inom BondeSt:t väckt motion, ang:de
förändrad reglering af Elektriska Telegrafverkets styrelse, nedsättning
i telegrafportot m. m.; samt
N:o 28, med återlemnande af en utaf RiksdagsFullmäktigen
Johannes Andersson från Skaraborgs lån inom BondeSt:t väckt motion,
om ändring i gällande stadganden rörande skjutsningsbesväret;
lades dessa Mern. till handlingarne, med förklarande, att R. o. Ad.
ansåg de deri omförmälde motioner böra af Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utslct behandlas.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere Ledamöter,
BankoUtsk:ts d. 4 dennes på bordet lagde Berättelse N:o 6,
ang: de R. Stms Hanks styrelse och förvaltning.
Föredrogs punktvis och bifölls Lag Ut sk: ts d. 4 dennes bordlagde
Betänk. N:o 7, i ani. af gjord framställning om förklaring af
föreskrifterne ang: de verkställighet af straffarbete.
Efter föredragning af LagUtsk:ts d. 4 dennes bordlagde Utlåt.
Ft:o 8, i ani. af väckt motion om ett tillägg till HandelsOrdningen,
lades
D« ii 7 J a 11 ii a r ri. ty
lades detta Utlåt, till handlingarne och förklarades ifrågavide motion
tillhöra Allra. Besv.- o. Ekon.Utskits behandling.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
LagUtskits d. 4 dennes bordlagde Utlåt. N:o 9, i ani. af vackt motion
dels om skärpta kontroller å kommunalmyndigheter, dels ock
om förändring i brottmålslagstiftningen.
Efter föredragning af LagUtskits d. 4 dennes bordlagde Utlåten
N:o 10, i ani. af vackt motion om förändring i vissa delar af
MilitieBoställsordningen; och
Nio 1 I, i ani. af vackt motion om förändring i K. Br t d. 5
Febr. 1808 och K. KammarColliii derpå grundade Kungörelse af d.
29 i samma månad, rör.de företrädesrätt till besittning af kronojord;
lades dessa Utlåtanden till handlingarne, med förklarande, att R. o.
Ad. ansåg ifrågavide motioner böra af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskit
behandlas.
Föredrogs Allm. Besv,- o. Ekon.Utsk:ts d. 4 dennes bordlagde
Betänk. Nio 4, i ani. af väckt förslag om nya byggnadslagar m. m.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, deri Utskt hemställt, at.t R. Stir ej måtte vidtaga
någon åtgärd med ani. af motionärens framställning i afside å
utarbetande af en byggnadsordning för landsbygden, anställande af
Länsarkitekter m. m.
Denna hemställan blef äf R. o. Ad. bifallen.
2:dra punkten, deri Utskit tillstyrkt R. St:r att i underd. skrifvelse
till K. M. anhålla, att förslag till allm. bestämmelser för bebyggandet
af städer, köpingar samt sådane platser å landet, der, till
följd af jernvägsanläggningar, grannskapet till andra större kommunikationsleder
eller ock af andra orsaker, städer eller köpingar synas
komma att upstå, må, på sätt K. M. lämpligt finner, upgöras
■och derefter till 11. Stir öfverlemnas.
Hr v. Koch, Nils Samuel: Jag ernar icke motsätta mig
hvad Utsk. i denna punkt föreslagit, men jag anser mig böra meddela
uplysning derom att den andre statsmakten, nemi. K. M., re
dan
varit betänkt på en åtgärd i denna riktning. Det är kanske
kändt för R. o. Adis ledamöter att K. M. för flera år sedan tillförordnade
en Komité för öfverseende och upgörande' af förslag till
nya polisförfattningar för städerna. Till denna Komité har K. M.
öfverlemnat ett förslag till brand- och byggnadsordning för staden
Helsingborg, samt äskat Komiténs utlåt., huruvida icke någon allmän
författning skulle kunna utfärdas rör. städernes byggnads-, hamnsamt
brandordningar. Nämnde Komité har redan slutat sitt första
arbete och inkommit till K. M. med underd. förslag till polisordning
för Rikets städer. Byggnads-, hamn- och brandordningen deremot
H. lil. ‘ 4
»0
!) e n 7 Jann ari.
utgör f. n. föremål för Komiténs öfverläggningar. Arbetet år fullåndadt,
men ännu icke justeradt. Jag kan således icke bestämdt
säga hvad som blir Komiténs beslut, i hvilken jag haft äran deltaga;
men jag kan uplysa att man inom Komitén funnit ganska
stora svårigheter möta vid att upgöra en allmän byggnadslag för
städer och köpingar Om öfriga platser, som i Utsk:s Bet. omnämnas,
har icke varit fråga inom Komitén. Komitén har emellertid
trott att det skulle kunna gå an att stadga vissa allmänna grunder,
som borde följas vid upgörande af alla byggnads- och brandordningar
inom de särskilda städerna, men att, sedan gebietet var begränsadt
och K. M. sagt hvilka allmänna grunder borde följas och tillika bestämt
ett visst maximum af ansvar, skulle det öfverlemnas till kommunal-myndigheterne
sjelfva att upgöra förslag, som sedermera underställdes
K. M:s Bef:des bepröfvande, naturligtvis hvar och en öppet,
som trodde sin rätt förnärmad, att derom anföra klagomål hos K.
M. På denna punkt står saken nu. Jag har velat nämna detta,
på det att det skulle blifva uplyst att den andra Statsmakten tänkt
på saken.
I afs. på hamnordningen har man ansett så stora svårigheter
möta att upgöra allmänna grunder, att man trott det böra öfverlemnas
hädanefter sorn hittills åt kommunal-myndigheterna att derom
sjelfva bestämma.
Jag kan imellertid icke undgå fästa upmärksamheten på att
Bet. slutar med en strof, som förefaller ganska besynnerlig. Det
står nemi. att R. St:r skola hos K. M. anhålla att ett förslag må,
på sätt K. M. lämpligt finner, uppgöras och derefter till R. St:r
öfverlemnas. Om det blir ad notitiam, så må det vara, men skulle
deri ligga en antydan att det skulle innefatta ett slags lagförslag
och att R. St:r derefter skulle efter behag kunna antaga eller förkasta
detsamma, så tror jag att R. St:r beträda en alldeles ny väg,
ty hittills har K. M. icke ansetts förhindrad att fastställa byggnadsordningar
för städerne.
Hr Nordenfelt, Enar: Då denna fråga förevar inom Utsk.,
så fastades Utsk:s upmärksamhet af åtskillige ledamöter derpå, att
en sådan Komité, som den siste talaren omnämnt, vore i verksamhet,
och att densamma, som likaledes öfverlagt om nödiga åtgärder
för helsovården i riket, äfven framkommit med åtskilliga förslag i
afs. på byggnadsväsende!, hvarföre många af Utsk:s ledamöter, och
deribland jag, hyste den åsigt, att man borde låta frågan förfalla, till
dess man fått se Komiténs förslag eller de beslut, som i följd deraf
kunde fattas. Men deremot yrkades af de ledamöter, som slutligen
utgjorde majoriteten, att man ej skulle upskjuta saken, emedan det
äfven var fråga om föreskrifter för upvexande platser, och att, om
föreskrifterne om allmänna grunder upskjötos ända till följande riksdag,
blefve det möjligen för sent. På grund af denna åsigt upkom
förslaget. Jag har ingenting mot att det afslås.
Hvad vidare beträffar den af Hr v. Koch gjorde anmärkning mot
sista punkten i förslaget, så var Utsk:s åsigt den, att, sedan K. M,,
på R. Stms begäran, upgjort förslag efter som honom godt syntes,
i) en 7 J a uti ari.
kunde R. Sfer höras deröfver, icke för att besluta, utan för att yttra
sitt bifall eller sina betänk%keter. Om Bet. för öfrigt bifalles, så
är det ingen svårighet att utesluta den sista strofen, som angår
öfverlemnandet tili Ständerne.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att en fastställelse af grunder
och bestämmelser i afs. på byggnads-ordn. för städer och köpingar
utfärdas, tror jag vara af behofvet påkalkdt, men just derföre att
jag föreställer mig, att en skrifvelse, sådan som den ifrågav:de, kunde
medföra nytta, torde det vara skäl att tillse, om icke i sista punkten
motverkas just hvad som sökes i den första. Den förste talaren
har redan uplyst att de förslag, som här önskas, redan finnas
upgjorde, och det skulle således icke vara så särdeles omöjligt att
en författning blefve af K. M. snart nog utfärdad. Men nu innehåller
slutet af den föreslagne skrifvelsen, »det må förslag, på sått
K. M. lämpligt finner, upgöras och derefter till R. St:r öfverlemnas»
Om nu en sådan skrifvelse skulle till regeringen ingå, så
lärer svårligen någon allmän byggnadsordning kunna af K. M. utfärdas,
åtminstone är det icke troligt, utan komme väl saken att
upskjutas till nästa riksdag, hvilket dock eljest är obehöfligt, då
frågan är af helt och hållet ekonomisk natur och således kan af
K. M. ensam och utan St:s vidare hörande afgöras. Jag får derföre
vördsamt föreslå att R. o. Ad. täcktes, med bifall till Utsk:s
förslag, besluta att slutet af detsamma må erhålla följande lydelse:
»— — — — upstå, må af K, M. fastställas.»
Gr. Taube, Henning Adolf: Det är med verkligt nöje
jag hört 2:ne talare yttra sig för Bet. Jag vill ej trötta med att
framdraga ytterligare skäl till dess upkomst; de åro temligen i ögon
fallande för den, som tagit saken i betraktande. Men, beträffande
den anmärkning, som den siste talaren gjort, ber jag få nämna
några ord. Det är sannt att byggnadsordningen hörer till den ekonomiska
lagstiftningen, hvarom K. M. eger sjelf utfärda förordning;
men jag hemställer till lt. o. Ad., huruvida det vore rätt önskligt,
att, sedan en Komité utarbetat förslag till byggnadsordning, hvilken
skulle gälla för alla städer i riket, detta förslag skulle af K.
M. antagas och fastställas, utan att R. Sfer deröfver finge yttra sig.
Hittills har så tillgått att städerne sjelfve upgöra förelag till den
byggnadsordning, som de anse för sig lämplig, samt att derefter
Konungen pröfvar och fastställer den. Då nu icke, i händelse en
allmän byggnadsordning utfärdas, det mera kan ifrågakomma att
hvarje stad uprättar sitt förslag, så tror jag det vöre skäl att antaga
hvad Utsk. begärt, eller att förslaget må, på sätt K. M. lämpligt
finner, upgöras och derefter till R Sfer öfverlemnas.
Hr Nordenfelt: En ledamot har föreslagit omredigerandet
af sista delen utaf den föreslagne skrifvelsen så, att de efter K. M:s
godtfinnande upgjorde förslagen till byggnadsordning icke vidare
skulle behöfva till R. St:r öfverlemnas. Jag gillar sjelfva saken,
men jag tror att hans redaktion tål vid en liten förbättring. Jag
I> e ii 7 .1 »ii u ari.
önskade att punkten skulle lyda så: »det måtte K. St:r i underdånig
skrifvelse till K. M. anhålla, att allmänna bestämmelser för bebyggandet
af ståder, köpingar samt sådane platser å landet, der, till
följd af jernvägsanläggningar, grannskapet till andra större kommunikationsleder
eller ock af andra orsaker, städer eller köpingar synas
komma att upstå, må af K. M. i nåder utfärdas.»
Hr v. Koch: Mot den redaktion, som af den siste talaren är
föreslagen, har jag ingenting att anmärka. Tvertom tror jag att
den innefattar och går till mötes Gr. Lagerbjelkes förslag och endast
utesluter det ordet »fastställas», som kanske icke behöfves efter
den åsigt, Gr:n uttalat och som jag biträder. Hvad Gr. Taubes
yttrande angår, får jag uplvsä att vi komiterade, så godt vi kunnat
förstå, sökt att ur vårt förslag utgallra allt hvad som i den gamla
byggnadsordningen skulle kunna anses vara af civillags natur. Således
når vi påträffade frågor, som vidrörde viderboende- och naboråtten,
expropriationsrätten o. s. v., så hafva vi ansett uteslutning ur
byggnadsordningen böra ega rum. Med ett ord, alla de föreslagna
bestämmelserna hafva vi hållit inom den ekonomiska lagstiftningens
gebiet. Om Komitén i det fallet skulle hafva förbisett någonting,
så får man väl taga för gifvet, att Kön s Rådgifvare, som blifva
strängt ansvariga, ifall de ingripa i R. St:rs lagstiftningsrätt, se sig
vål före, innan de inträda på ett för den främmande område. Göra
de det, så föreställer jag mig att det blir icke precist en allmän
lag, emedan det möter nästan oöfverstigliga hinder att fastställa en
sådan både för hufvudstaden och våra minsta städer, utan en mängd
föreskrifter att iakttaga vid byggnadsordningens upgörande. Således
bör man bifalla Bet. i den riktning Gr. Lagerbjelke framställt och
med den af Ordf: den i Ekon.Utsk föreslagne redaktion. Regeringen
erhåller också då ett stöd från representationens sida att skyndsamt
vidtaga de åtgärder, som visserligen äro af behofvet påkallade.
Gr. Lagerbjelke: Då jag för min del anser det af den
näst löre siste talaren framställde förslag till redaktionen vara en
verklig förbättring, anhåller jag att få med honom mig förena.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade H. Exc.
Hr G. o. Landtm, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:s förslag
och dels att R. o. Ad. måtte fatta följande beslut: »att R.
St;r skola i underdånig skrifvelse till K.M. anhålla, att allmänna
bestämmelser för begyggandet af städer, köpingar samt sådane platser
å landet, der, till följe af jernvågs-anlåggningar, grannskapet
till andra större kommunikationsleder eller ock af andra orsaker,
städer eller köpingar synas komma att upstå, må af K. M. i Nåder
utfärdas.»
Propos. å bifall till Utsk:s förslag blef härefter framställd, men
besvarad med nej; hvaruppå H. Exc. framställde propos. å antagande
af ofvanomnåmnde förslag till beslut, och då härtill svarades
många ja, jemte ett och annat nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
Oen 7 Jennar 1.
Hr Nordenfelt: Då nu K. o. Ad. för sin del fattat ett
sådant beslut, så torde, om det skall hafva någon följd i det hela,
vara nödvändigt att R. o. A. ingår till de öfrige Stånden med inbjudning
att förena sig i det beslut, som R. o. A. fattat.
Uppå derom gjord framställning blef denna hemställan af R.
o. Ad. bifallen.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag skulle i så fall hem
ställa
att det anförande, jag i denna fråga haft, måtte få åtfölja inbjudningen
såsom skål hvarföre jag förordat Bet.
Hr Nordenfelt: Det har aldrig under den tid, jag bevistat
Riksdagar, förekommit att en inbjudning från ett Stånd till ett annat
varit åtföljdt af yttranden, som redogjorde för hvarföre inbjudningen
borde afslås. Jag kan derföre icke lemna min röst till en
sådan åtgärd.
Propos. å bifall till den af Gr. Taube nu gjorda begäran framställdes,
men blef med nej besvaiad.
Föredrogos och biiöllos Allra. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den i
dennes bordlagde Betänk:n.
N:o 5, i anledning af vackt motion om uphäfvande af den,
genom Kongl. Cirkuläret den 30 Nov. 1849, Kronofogde och
Häradsskrifvare tillagde provision för debitering och upbörd af Kronobrefbärings-afgifter;
N:o
6, i anledning af vackt motion om meddelande af föreskrift
att i alla från offentlig myndighet utfärdade skrifna handlingar
s. k. latinsk stil skall begagnas;
N:o 8, i anledning af väckt fråga om Kronofogde-tjenstemas
indragning; samt
N:o 9, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande
för utbredande af kännedom i skogshushållning, samt i sättet för
torfjords lörädlande till brännmaterial;
hvaremot samma Utsk:s den 4 dennes bordlagde Betänk.
N:o 7, i anledning af väckt motion om ändringar i Instraktionen
för Bibelkommissionen, blef på flere Ledam:s begäran ånyo
bordlagdt.
Slutligen föredrogs Vallofl. BorgareStits Prot.Utdrag N:o 118,
med kommunikation af en till nämnde Stånd ankommen, af Societa
Nationale Italiana meddelad, Torino den 23 sisth Dec. daterad,
af Generalsekreteraren J. La Farina, å Presidenten, Generalen
Garibaldis vägnar undertecknad skrifvelse, i anledning af erhållen
underrättelse om Hr Lallerstedts den 1 4 i nyssnämnde månad väckta
motion med afseende på beskickning ifrån Sverige till en kongress
för de Italienska angelägenheternas ordnande.
Hr Nordenfelt: Då det säkerligen icke är någon af R. o.
Adis Ledam:r, som ieke har sig bekant innehållet af denna adress,
Dbii 7 Ja rni arf.
så förmodar jag att vi icke behöfva uptaga tiden med dess upläsande.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: För min del tror jag,
att då ett MedStånd skickar en sådan kommunikation till K. o. A.,
så, man må tänka om saken hvad som heldst, vore det mindre
passande, om 11. o. Ad. icke ville afhöra densamma. Jag anhåller
att få densamma upläst
Den prot.utdr. medföljande afskriften utaf gjord öfversättning
af ofvannämnde skrifvelse uplästes härefter och lydde sålunda:
Turin den 23 December 1859,
Herrar Representanter!
Genom tidningarne hafva vi erfarit, att de ärade representanne
för det Svenska BorgareSt:t hos sin Regering petitlonerat, att
de Svenska ombuden vid kongressen i Paris måtte undfå sådana
instruktioner, som medgifva mellersta Italiens folk rättigheten att
ordna sina politiska förhållanden, såsom de sjelfva önska.
Denna af egen drift vidtagna åtgärd är ett prof på do känslor,
Sverige hyser för Italien; och vårt Sällskap, stiftadt i ändamål att
åt Italien vinna den sjelfständighet och den nationella enhet, som
man ända till våra dagar vägrat oss, anser för sin pligt att, i hela
den Italienska nationens namn, för er uttrycka de lifligaste, de varmaste
tacksägelser.
Herrar Representanter! De allvarliga händelser, som stunda,
kunna låta kriget utbryta i åtskilliga delar af Europa. Om Italie
narne
en gång komma att utgöra en enda nation, sä skola de söka
att återgälda sin tacksamhetsskuld till den ädla Svenska nationen —•
denna skuld, som ert högsinnade initiatif till vår förmån pålagt oss.
Glommen ieke, att mer än Monarkerna måste folken sinsmellan
vara solidariskt förenade. Då de förre söka att förfoga
öfver nationerna efter sina syften, måste de sednare inbördes lemna
hvarandra bistånd, för att komma till enhet, sjelfständighet och frihet.
Emottagen våra tacksägelser oeh vår djupa högaktning.
A Presidenten, General Garibaldis vägnar,
J. La Farina.
Generalsekreterare.
Vidimeras
ex officio
Arvid Johansson.
Sedan det föredragne Prot.Utdr., uppå gjord propos., blifvit
lagdt till handlingarne, åtskiljdes R. o. Ad. kl. '/* till I o. m.
In fidem,
O. Brakel,
De ii 11 Januari f. ai..
55
Onsdagen den 11 Januari 1860.
Plenum kl. 10 f m.
Justerades lil prot.utdr. för d. 7 dennes och pleni-prot. för
d. 5 sistl. Dec.
Opnades Hr Bänkmäns lista vid val af en Elektor efter N:o
•2,145 A, Hr af Nordin, Gustaf; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd: N:o 1,600, Hr Braunerhjelm, Ferdinand.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsk:ts
d. 4 och 7 dennes bordlagde Berättelse N:o 6, ang:de R.
St:rs Banks styrelse och förvaltning.
§§ 1 och 2 lades till handlingarne.
§ 3.
Hr Sparre, Sigge: Då den nu föredragna punkten handlar
om förvaltningen af Statslånefonden vid LAnekont. i Malmö, af hvars
Direktion jag då hade äran att, å Bankens vägnar, vara ledamot,
anser jag mig pligtig, att vid detta tillfälle yttra några ord. Jag
är fullt ojäfvig, att nu göra det, dels emedan jag redan lemnat
denna min befattning, dels ock, emedan jag reserverat mig emot
Direktionens beslut i de båda här anmärkta punkterna, nemi. de,
som handla om utlenmande af lån dels emot namnsäkerhet och dels
på alltför lång tid. Det är likväl mindre för att framhålla denna
skiljaktighet, än för att anmärka, det Direktionen måhända icke
saknat allt stöd för sitt förfarande i detta afseende, som jag begärt
ordet. BankoUtsk:ts beslut, som genom Fullmäktige delgafs Direktionen,
synes mig nemi. ganska sväfvande i afs:de å beskaffenheten
af de säkerheter, som voro antaglige. Det heter nemi. der, att
»lånen böra företrädesvis lemnäs mot säkerheter, som antingen grunda
sig på inteckning i fast egendom eller utgöras af förskrifningar, utfärdade
af föreningar med solidarisk eller på annat tillförlitligt sått
garanterad gemensam ansvarighet». Det beror då helt och hållet
på tolkningen af ordet »företrädesvis», huruvida Direktionen handlat
i strid mot lemnade föreskrifter. Onekligen förutsätter detta ord
»företrädesvis» något annat, nemi. något i andra rummet, några säkerheter
af annan beskaffenhet, som fingo antagas, i saknad af de
upräknade. I alla händelser borde det icke hafva varit svårt uti
det nu anmärkta förfarandet hafva åstadkommit någon rättelse, helst
D en 11 .lannarf I. ai.
Fullmäktige ingalunda saknade kännedom om det sätt, hvarpå Statslånefonden
utlemnades vid Malmö lånekontor; och genom antingen
ett förständigande i tid från Fullmäktiges sida, eller ett meddelande
huru desse föreskrifter härstädes tillämpades, hade det öfverklagade
förhållandet, eller åtminstone fortsättningen deraf, kunnat undvikas.
Hvad i öfrigt sjelfva saken beträffar, så kan man icke annat än på
det högsta beklaga, att borgenssystemet derigenom vunnit en ganska
betydlig utsträckning, hvarigenom oek den reform i bankoväsen
det,
som nu kanske mera än någonsin är af behofvet påkallad, än
vidare försvårats.
Hr Lilliehöök, Bertil: Med ani. af hvad Hr Sparre nu
yttrat, får jag nu nämna, att vid en penningeremiss, som afgick
till Lånek ont. i Malmö i April månad, fästade Fullmäktige Kontorets
upmärksamhet på föreskriften i Bankoreglemrt, att lånen borde
företrädesvis emot realsäkerhet utlemnas. I hvad mån för öfrigt
Kontorets åtgörande i detta fall bör stå under Fullmäktiges »tillsyn
och kontroll», samt huru vidt denna bör sträcka sig, år svårt att
afgöra; men jag tror det icke hafva varit meningen, att densamma
skulle vara af den art, som hår blifvit ifrågasatt, så att Fullmäktige
skulle ingå i granskning af de säkerheter, som för lånen blifvit erbjudna.
Uti § 151, 2. af Bankoregleimt. förekommer, i afs:de på
utlåning från Handels- och NäringsDiskonten, att don skall ske
under Fullmäktiges »tillsyn och kontroll», på samma sått som i §
30, 6. i afs:de å Statslånefondens medel är föreskrifvet. Någon
pröfning af de af diskont-direktionerna antagne säkerhetshandlingar
har dock, hvad beträffar nämnde Diskonts rörelse, aldrig skett, och
torde, i afs:de på utlåning från Statslånefonden, ej heller lämpligen
kunna ske.
Hr Printzensköld, Carl: Jag hade sannerligen icke trott,
att någon f. d. tjensteman vid Bankoverket skulle tillåta sig, att
hår uptråda med anklagelser mot Fullmäktige, såsom nu här skett. Hr
Sparre har slagit sig till riddare på Fullmäktiges bekostnad, då han
säger sig hafva flera gånger reserverat sig mot de beslut, som blifvit
fattade vid Malmö Lånekontor. Något tillkännagifvande om ett
sådant förhållande har dock aldrig kommit till Fullmäktiges kunskap.
Om det varit Hr Sparres afsigt, att uplysa Fullmäktige om ett förhållande,
som han ansåg olagligt, så hade det varit hans pligt, att
hos dem direkte detsamma anmäla, så mycket mera som han var
Riksbankens Ombud vid Malmö Lånekontor. Jag vill icke vidlyftigare
besvara Hr Sparres anförande, då jag dessutom finner hvad
Hr Lilliehöök anfört, vara fullt tillfredsställande.
Hr Sparre: I ani. af Hr Lilliehööks yttrade, att Fullmäktige
icke kunnat ingå i någon granskning eller utöfva någon kontroll
öfver de säkerheter, som lemnats för lån från Statslånefonden, beder
jag att endast få anmärka, att det naturligtvis icke kunnat vara
meningen, att Fullmäktige skulle följa och pröfva hvaije särskildt
lin; men då till Fullmäktige tablåer insändes, som utvisade ställ
-
Den 11 ,T s n ii a i ! f. m.
ningen i afstde å namn- oell realsäkerhet, tror jag, att Fullmäktige
deraf kunnat hemta ani. att, derest den med skäl anmärkta
åtgärden i afside å låns utlemnande till så stort belopp emot endast
borgens-säkerhet icke gillades, å nämnde förhållande fästa Direktionens
upmärksamhet. Sådant har emellertid icke skett, förr än längre
fram, ehuru det rådande utlåningssättet både genom de insända
tablåerne och annorledes var af Fullmäktige kändt.
Hvad Hr Printzensköld behagat yttra om mig, såsom f. d. Bankens
Ombud i Direktionen, anser jag icke förtjena annat svar, ån
det jag nu beder att få afgifva, det nemi , att denna egenskap,
som numera uphört, visst icke skall hindra mig, att både nu och
framdeles yttra mina åsigter i förekommande vare sig banko- eller
andra frågor. Huruvida deremot samma ojäfvighet nu eger rum i
afs:de å den värde talaren sjelf, öfverlemnar jag åt Ståndet att
bedöma.
Gr Lagerbjelke, Gustaf: En värd ledamot har redan uplyst
lt. o. Ad., att Fullmäktige, sedan de kommit till kännedom af
det i viss mån felaktiga sätt, hvarpå Statslånefonden utlemnades från
Malmö Lånekontor, deremot gjorde föreställningar. Jag anhåller
att få komplettera denna uplysning. Då Fullmäktige af rapporterna
funno, att fonden för mycket utlånades på namn, inkom på samma
gång från Kontoret en begäran oin förstärkning af samma fond.
Detta nekades, och redan deri ligger en ingalunda otydlig anvisning.
Men då Fullmäktige icke ansågo sig af de insända dokumenterna
hafva fått tillräcklig kännedom om förhållandet, afskickades till Malmö
ett särskildt ombud, som skulle på stället undersöka detsamma. Då
man icke torde kunna fordra, att Fullmäktige skulle på förhand
tänka sig in i alla missbruk, som vore möjliga att begå, kunde de
vål icke göra annat, än meddela de föreskrifter, som af R. St:r
blifvit lemnade. Sedan derefter verkligen missbruk blifvit begångna,
hafva Fullmäktige gjort hvad på dem ankommit, då de dels vägrat
vidare utlemna lån, dels lemnat en person särskildt updrag att närmare
taga reda på förhållandet.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus: Afven jag anser Fullmäktige
hafva i detta fall vidtagit alla de åtgärder, som stått dem till
buds. D. 24 Mars skedde nemi. i Malmö den första utlåningen mot
endast namnsäkerhet, och redan d 1 0 April hade Fullmäktige beslutat
nedskicka en sin ledamot för att granska det sätt, hvarpå utlåningen
bedrefs i Malmö. Huruvida den derstädes kunde annorlunda
bedrilvas, är en sak, som ännu återstår att bevisa; ty äfven, sedan
Fullmäktige förständigat Kontoret att söka skaffa annan säkerhet,
blef förhållandet icke bättre, emedan ingen annan säkerhet stod att
finna än namn. Jag tror således, att i detta afs:de intet klander
bör drabba Fullmäktige.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, blef propos.
4 bifall till Utsk.ts yttrande i denna § framståld och med ja besvarad.
f>8
I) e 11 11 Januari f. m.
§ 4.
Sedan, uppå begäran af Frih. Bonde, Knut, den af Hr RiksArkivarien
Nordström vid förevarande § afgifne reservation blifvit
upläst, yttrade
Frih. Bonde, Knut: Jag instämmer fullkomligt i hvad D:r
Nordström i denna sin reservation anfört. Det är här icke fråga
derom, huruvida det beryktade 1 2-millions-lånet var af behofvet påkalladt,
eller huruvida de vilkor, på hvilka det uptogs, voro för
Staten fördelaktiga eller icke; men det år af vigt, att hvar och en
får tillgodonjuta lika rätt, och att Staten, då den utlemnar lån emot
fullgod säkerhet, för att understödja industrien och handeln, icke
upträder såsom ockrare. Enl. den instruktion, som li. St:r meddelade,
då beslut fattades om uptagande af det ifrågav:de lånet, hade
Fullmäktige rättighet att bestämma räntan på de lån, sorn skulle
al fonden utlemnas, till högst 2 proc. utöfver hvad penningarne
stodo Staten sjelf till. Ehuru de icke begagnade sig af denna tillåtelse
i hela dess vidd, utan bestämde ränteskilnaden till blott 1 yt
proc., måste dock den lånsökande erlägga 9 proc. Då sedermera
konjunkturerna förbättrades, nedsattes denna ränta till 8 proc., äfven
derföre, att det visade sig, att mot det högre räntebeloppet penningarne
icke utgingo. Jag kan icke finna annat, ån att alla bör
ske lika rätt, och att de, som af Staten undfått lån under den tid,
då räntan var högre, böra ovilkorligen komma i åtnjutande af den
lindring, som det sedermera blifvit möjligt att bereda. Jag får således
för min del tillstyrka bifall till Fullmäktiges förslag, så mycket
heldre, som den industri svårligen ändå torde blifva särdeles blomstrande,
som får betala 8 proc. för sina lörlager.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Då jag begärde ordet,
var det för att framställa samma yrkande, sorn Frih. Bonde redan
gjort. Det synes mig nemi. obilligt, att Staten skulle af de låntagare,
som först erhållit understöd, fortfarande taga en högre ränta,
än af dem, som några veckor sednare begagnat sig af samma fördel.
Det är visserl. sannt, att den juridiska rättigheten dertill är
obestridlig; men jag tror icke, det kan vara Staten värdigt att begagna
sig deraf, då det visat sig, att lånen kunna utan förlust utlemnas
mot den lägre räntan. Såväl Revisorerne som Fullmäktige
hafva också tillstyrkt den ifrågavarande nedsättningen, som för öfrigt
icke skulle upgå till mera än 20,480 rdr 65 öre. Utsk:t deremot
vill, att man skall afvakta utgången af hela låneoperationen, för att
erfara, huruvida densamma kommer att för Staten medföra förlust;
men det synes mig ingalunda vara med rätt och billighet öfverensstämmande,
att de första låntagarne skulle erlägga en högre ränta,
för att derigenom betäcka de förluster, som möjl. kunna upkomma
genom att andra ej förmå inbetala sina lån. Jag vågar således
anhålla, att R. o. Ad. måtte stadna i det beslut, som jag i min
reservation ti 11 styrkt.
Hr Åkerman, Fredrik: Då jag biträdt den mening, som
hyllats af Utsk;ts majoritet, torde jag böra i korthet angifva skålen
I> e ii T i J a ii a a ni f, m.
derför. Det år visserl. aUdeles gifvet, att ingen bör önska, det Staten
skulle på ockrarevis skaffa sig en högre inkomst, äfvensom det
måste medgifvas, att de, som varit nog olyckliga att nödgas underkasta
sig den höga räntan, ganska väl kunde behöfva en eftergift,
ty de näringar äro sannerligen icke att lyckönska, som skola arbeta
med en ränta af 8 ä 9 proc. på sina förlager. Afven den summa,
som här är i fråga att efterskänka, är af en relativt ringa betydelse.
Men det finnes andra skäl, som här måste tagas i betraktande.
När man ingår i låne-aftal, beräknar man, likasom vid upgörande
af andra aftal, ej mindre viikoren, ån de fördelar, man deraf tror
sig kunna hemta. Om sedermera förhållanden inträffa, som göra
det önskvärdt, att man ej ingått aftalet, så få dock dessa nya förhållanden
icke verka något på detsammas bestånd. Men ännu vigtigare
är en annan princip att uprätthålla, nemi. att, när en räntefot,
som en gång blifvit bestämd, nedsättes, denna nedsättning ej
skall kunna verka retroaktivt på dem, som redan förut tagit och
utfått sina lån på de förra viikoren. Man måste besinna, hvarthän
en konseqvent tillämpning häraf skulle komma att leda, då räntan
för lån ur Statslånefonden med detta års slut troligen kommer att
nedsättas till 6 proc. Aro då icke de, som förut tagit lån mot 8
proc., lika berättigade till godtgörelse af skilnaden mellan 6 och 8,
som de nu ifrågavide låntagarne påstås vara till godtgörelse af skilnaden
mellan 8 och 9 p — I Bankoregtemrt finnes dessutom en §,
den 154:de, som i första mom. innehåller, att räntan för lån från
Handels- och NäringsDiskonten må bestämmas till 4, högst 6 proc.
Nu är t. ex. penningeställningen sådan, att Fullmäktige fastställa
denna ränta till 6 proc. Några .månader sednare förändras förhållanderna
och räntan nedsättes till 4, hvilket är Fullmäktiges obestridliga
rätt. Då kunna ju de, som förut ega lån mot 6 proc,
komma och säga: »Hvarföre skall Staten vara en ockrare och taga
6 proc. af oss, då andra få lån emot 4 proc. ?» De skulle ju då
kunna på samma grund, som man nu vill fastställa, göra anspråk
på ersättning för differensen. I öfrigt tror jag det vara ganska
nyttigt att, såsom Utskit föreslagit, upskjuta afgörandet, tilldess man
får se, huru denna affär i sin helhet tager sig ut. Om en eller
annan af dem. som tagit lån emot 9 proc., icke kan betala, så vore
det ju ganska bra att vid bevakning i konkursen kunna genom beräkning
af den högre räntan förskaffa sig ett högre fordringsbelopp,
då i allt fall afprutning derå kommer att ega rum. Så tillvida
är jag dock af samma åsigt, som reservanterne, att jag anser,
att, sedan engång hela affären år upgjord, alla de, som fullgjort
sina förbindelser, d. v. s. inbetalt sina lån, borde, om något
öfverskott upstår, erhålla så stor ränterestitution, som detta öfverskott,
fördeladt på dem alla, medgifver; men man bör icke förgäta,
hvilket vigtigt prejudikat en eftergift på förhand, sådan som nu
yrkas, skulle innebära, i afside å utlåningen, icke blott från denna
fond, utan från Banken i allmänhet.
Jag tillstyrker således bifall till det beslut, hvari Utsk:t för
sin del stadnat.
fin
Den II Januari f. m.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag får bekänna,
att jag aldrig kunnat inse lagligheten af Bankens åtgärd att bestämma
räntan för lån ur Statslånefonden till 8 å 9 %. Då så emedlertid
skett, bör man åtminstone gå tillväga med all möjlig billighet, då
sådant låter sig göra, och jag får derföre med Frih. Tersmeden instämma
i det yrkande, han i sin reservation framställt, samt hos H.
Exc. Hr Gr:n o. Landtm, anhålla om propos. i öfverensstämmelse
dermed.
Hr Sparre, Sigge: För min del anser jag den ifrågav:de
nedsättningen såsom endast en onkel gärd af billighet emot de låntagande.
Hr Åkerman vill hafva den beroende af en slutlig utredning,
men det må då tillåtas mig att fråga: när skall denna slutliga
utredning komma att ske? Det skall säkerligen draga ganska
långt ut, innan den blir verkställd, och under tiden måste den högre
räntan erläggas af dem, som först uptogo lån, och hvilka naturligtvis
voro de, som bäst behöfde låna. Jag instämmer med Frih.
Tersmeden.
Hr von Ehren heim, P er Jakob: Instämmande med Frih:ne
Bonde och Tersmeden, har jag begärt ordet endast för att, med anledning
af en värd talares anförande, fästa upmärksamheten derpå,
att här alls icke är fråga om någon restitution för de första fi månaderna,
utan blott om nedsättning af räntan för den tid, som öfverskjuter
0 månader, och sedan räntan för nya lån blifvit nedsatt.
Denna åtgärd kan således ingalunda komma att verka retroaktift
Den värde ledamoten har såsom en konseqvens deraf framställt att
om, såsom man har anledning förmoda, räntan för lån ur denna fond
kommer att nedsättas till 6 proc., denna nedsättning skulle gälla
äfven för de lån, hvilka, redan nu tagna, löpa med 8 proc. Jag
instämmer häruti fullkomligt med honom, och kan icke finna, hur
Staten skulle kunna undgå att vid hvarje omsättning medgifva den
nedsättning i räntan, som egt rum för nya lån. Något afdrag på
redan erlagd ränta kan deremot icke komma i fråga. Hr Åkerman
har äfven derföre ansett den högre räntan böra bibehållas, att Staten
vid möjligen inträffande konkurs af någon låntagare derigenom
kunde höja den summa, som vore att bevaka; men jag kan icke anse
denna omständighet vara af sådan vigt, att den bör stå i vägen
för en åtgärd, som är af rättvisa och billighet påkallad.
Frih. Tersmeden: En värd talare har sagt, att han icke
ville biträda det af mig och flera andra gjorda yrkande, derföre att
han fruktade, att det skulle blifva ett prejudikat, för den händelse
att, såsom man har anledning förmoda, räntan för lån ur denna fond
kommer att nedsättas till 6 proc. Jag får då nämna, att nedsättningen
från !l till 8 proc. skedde så snart efter sedan utlåningen
börjat, att det var blott under 1 månad som lånen utgingo mot
den högre räntan, och denna nedsättning har blifvit gjord derföre
att man fick ränta på de i utlandet qvarstående fonderna. Den lindring,
som nu är i fråga, torde böra medgifvas, då den icke länder
I> e ii il Januari f. m.
Statverket tili förlust, oell något farligt prejudikat tror jag icke kunna
derutaf upstå. Afven torde jemförelsen med Bankens ordinarie
lånerörelse vid närmare påseende befinnas haltande. Detta lån uptogs
för att underhjelpa och lätta den stagnation i rörelsen och det
penningebehof, som då förefunnos efter krisen, och innefattar således
ett undantagsfall, som icke är jemförligt med de normala förhållandena.
Jag tror således att man ser spöken midt på ljusa dagen,
om man fruktar att härifrån skulle kunna hemtas något prejudikat.
Hr Åke rman: Man har fästat min upmärksanihet derpå, att
jag i mitt första yttrande icke begärde propos. på bifall til! den
förev:de punkten af Utsk:ts Betänk., och jag får derföre nu göra
det. För öfrigt har man sagt, att frågan, som nu skall afgöras, år
af helt annan beskaffenhet än det exempel jag anfört; den angår dock
ränta, och principen i ena som i andra fallet; är grundsatsen rigtig i
det ena, eller då det gäller lån ur Stats-lånefonden, måste den vål
ockå vara det i andra, då det är fråga om lån ur andra Bankens
fonder.
Hr Lilliehöök, Bertil: litt ytterligare skäl för bifall till
Frihrne Bondes och Tersmedens yrkande torde finnas deruti, att lån--  tagarne icke ega upsågningsrått sig förbehållen. De kunna således
icke inbetala lånen, för att få nya mot lägre ränta. Hr Åkermans
jemförelse med handels- och närings-diskonten är icke fullt exakt, ty
lånen ur nämnde fond lemnäs högst på 6 månader, eller just så lång
tid, som Fullm. förutsatt att dessa 9 proc.-lån skulle qvarstå.
Hr Printzensköld, Carl: Hr Åkerman synes hafva be
dömt
ifrågav:de ämne endast som jurist. Det må då tillåtas mig,
som äfven anser mig ega någon kännedom i det juridiska facket,'att
uptaga hans framställning till besvarade. När man fungerar som
domare, måste man naturligtvis följa lagen utan afs. på följderna,
och det heter derföre också, att »rättvisan är blind»; men Fullm.
hafva här handlat som administratörer och icke i egenskap af domare,
och frågan bör derföre ur administratif, och icke ur juridisk
synpunkt bedömas Det faller då af sig sjelft att en räntefot, som
varit satt högre än lagen tillåter, bör, der så ske kan, nedsättas och
de jemkningar dervid göras, som omständigheterna tillåta. Att söka
stöd för motståndet mot Frih. Tersmedens förslag i vådan af ett
prejudikat med afs. å lån ur handels- och närings-diskonten, anser
jag högst orätt, ty vi måste ihogkomma, att 6 proc. år ännu laglig
ränta och inom lagens gränser har man ovilkorlig rätt att bestämma
hvilken ränta som helst. Då man vid bestämmandet af den
högre räntan gått utom laglighetens gråns, synes det mig både rätt
och billigt att göra sådana eftergifter, som förhållandena kunna
tillåta.
Hr von Koch, Nils Samuel: Då jag för min del instäm
mer
i det af Frih. Tersmeden framställda yrkande, sker det dock
under det uttryckliga förklarande, att jag icke gjort detta medgif
-
62
i>em 11 Januari f. m.
vande, om det varit fråga om någon Rikets St:s Banks eller något
annat vanligt penningeverks tillhörighet; men då här är fråga om
ett fall, der Staten endast uptrådt som en barinhertighets-anstalt, för
att lemna understöd, och icke för att förtjena penningar, så tror jag
denna eftergift utan våda kan, och äfven blilligtvis bör göras.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade II. Exc.
Ur Gr. o. Landtm., att Utsk:t uti den förev.de § uttryckt den åsigt,
att det vore för tidigt att till hufvudsaklig pröfning företaga väckt
fråga om eftergift å ränta och provision till vissa låntagare i Statslåne-fonden;
att Hr Åkerman yrkat bifall till denna Utslc:ts framställning,
men att deremot de öfrige Ledaméterne, som yttrat sig i ämnet,
anhållit om bifall till Fullmäktiges förslag, att de personer, som
erhållit lån från låne-fonden före den 31 Mars 1858, må af räntan
och provisionen för den lånetid, som öfverskjuter 6 månader, eftergifvas
skillnaden mellan 9 och 8 proc.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till Utsk;ts yttrande,
och då dertill svarades nej, gjordes propos. å bifall till Fullmäktiges
ofvanomnämnde förslag och besvarades med många ja, jemte
ett och annat nej, hvaruppå II. Exc. förklarade sig hafva funnit denna
propos. vara med öfvervägande ja besvarad.
5 §■
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Som BankoUtsk:t för
behållit
sig rättighet att återkomma till detta ämne och således enl.
all sannolikhet kommer att ännu en gång behandla detsamma, anser
jag mig böra vid detta tillfälle yttra några ord. Då BankoStyrelsen
beslöt framflyttning af expeditionstiden, var det sannolikt dess mening
att dermed göra allmänheten en tjenst. BankoStyrelsens sammansättning
år sådan, att den, mera än andra Styrelser, fordrar ärliga up-,
lysningar, för att kunna med full säkerhet fatta sina beslut; men är
dock den, som minst i alla kan påräkna sådana. — Allmänhetens
bästa och beqvämlighet är den käpphäst, hvarpå egennyttan rider
upp, då hon vill hafva fram sina enskilda angelägenheter, och jag
fruktar att Fullm. hållit i grimman, då ryttaren — Enskilda Banken —
inom RiksBanken ordnat sina angelägenheter. För den stora allmänheten
kan det vara likgiltigt, om insättningarna börja kl. V210
eller 10, och om de fortfara till kl. 2 eller y23, men för Enskilda
Banken år det af största vigt, ty under tiden kan den hinna hopskrapa
ännu några tusen rdr för att insätta på up- och afskrifningsräkning.
Orsaken hvarföre allmänheten får vänta, är egentligen bristande
arbetsstyrka. Då vexelkassornas rörelse upgick till 12 milhr
årligen, så fanns det 4 expeditionskassor, och någon gång tillsattes
ännu en ä:te. Sedan rörelsen betydligt ökat sig, och stigit ända
till 100 milhr, då indrogs en af dessa kassor. Under tiden upstod
en inrättning, som jag nyss nämnde, Enskilda Banken, hvilken nära
dagligen uptager en kassa, och stundom tvenne, och om en från
Enskilda Banken till BankoFullm. ställd ansökan beviljats, hade Enskilda
Banken ensamt uptagit alla tre expeditions-kassorna, och den
stora Allmänheten haft ingen. En annan orsak till det öfverklagade
1) »n 11 .1 a ii il a r i f. ni.
förhållandet ligger i pensionslagarne. I Banken är man icke berättigad
till pension förr än vid 7 0 år. För att rätt sköta en försyssla,
fordras en sådan vigor, som man sällan har qvar sednare än vid 40
k 5 0 år; men af de 3 kassörerne är den ene redan gubbe, och
den andre håller på att blifva det. Allt är således kastadt på den
3:dje kassan — Om BankoUtsk:ts närv:de ledamöter fästat upmärksamhet
vid hvad jag yttrat, än ändamålet dermed vunnit.
Hr Printzensköld, Carl: Det må ej förnekas, att Hr
Ehrenhoff yttrat sig ganska sanningsenligt. BankoFullm. hafva också
ej varit okunnige om de förhållanden, han påpekat; men det har
icke stått i deras förmåga att vidtaga någon åtgärd till lindring i
det arbete, som förorsakats kassörerne genom Enskilda Bankens beständiga
insättningar. Framflyttningen af expeditionstiden har blifvit
vidtagen på grund af UnderStyrelsens tillstyrkande och med ani. af
anm. från 1858 års Revisorer, för att berda allmänheten ökad beqvämlighet.
Jag är också fullt säker att allmänheten f. n. i RiksBanken
betjenas på ett fullt tillfredsställande sätt, och önskar, att
man der icke må hafva för mycket öfverseende med Enskilda Banken,
som i första hand skördar frukten af de fördelar, som åsyftats
genom förändringen.
Hr Ehrenhoff: Hr Printzensköld har yttrat, att UnderSty
relsen
tillstyrkt expeditionstidens utsträckning. Detta är visserligen
sannt, men UnderStyrelsens tillstyrkande kan nästan antagas vara
framkalladt af ett tvång från Fullnns sida.
Hr Printzensköld: Hvad Ilr Ehrenhoff nu yttrat, kan in
galunda
vara med förhållandet öfverensstämmande. Om något tvång
egt runi, så har detta varit från Revisorernes sida, ty det är af dem,
som förslaget blifvit väckt.
Efter härmed slutad öfverläggning, lades § till handlingarne.
§§ 6 och 7.
Afven dessa §§ lades till hanlingarne.
§ 8.
Hr Printzensköld: När man med upmärksamliet följer pre
misserna,
må man med skäl förvånas öfver det slut, hvari TJtsk:t
ang:de denna punkt stannat. Jag vill dock tro att Utsk:t icke menat
hvad som i tydliga ord här säges. Fullm. hafva nemi. blifvit
rent af beskyllde att hafva slutat särskildta aftal med guldleverantörer,
och att på denna grund hafva beslutat upskof med nedsättningen
af vexlingspriset. Utsk:t ingår sedan i pröfning af dessa af
tal, som det finner ensidiga, såsom bindande för Banken, men icke
för leverantörerne. Det är väl hvage. ombuds pligt att, om något
aftal ingås, öppet och ärligt tillkännagifva detta för sina principaler,
och icke förhemliga detsamma. Huru har väl då BankoUtsk:t tänkt
sig Fullm., då det kunnat tillåta sig säga, att desse annorlunda förfarit!?
Om i denna upgift funnits en skymt af sanning, borde åtgärden
ovilkorligen hafva föranledt åtal af Just.Ombudsmm. — Hän
-
(U
] > *• ti 11 Januari f. in.
delsen var emedlertid följande. Det kom till Fullm:s kännedom, att
man hade för afsigt att, med afs:de å guldets låga pris å verldsmarknaden,
leverera en viss mindre betydlig qvantitet guld till RiksBanken.
Den metalliska kassan behöfde förstärkning, oell Fullm.
ville derföre icke lemna detta tillfälle obegagnadt, men icke heller
skada dem, som af förtroende till bestående förhållanden redan ingått
i affärer, och ansågo derföre nödigt att bestämma en terminus ad
quem, på samma sätt som Regeringen, når den gör ett export■eller
importförbud. Till följe deraf upsköts verkställigheten af de
vidtagna besluten, den ena gången J 0 och den andra I 4 dagar
efter sedan de blifvit fattade; men att Fullm skulle inlåtit sig i
något aftal, vare sig mundtligt eller skriftligt, är ett påstående, som
helt och hållet faller inom diktens område. Jag kan icke annat än
finna min rättskänsla sårad af att vara beskylld för en handling,
som icke egt rum, men som, i fall den egt rum, ovilkorligen bort
medföra straff, och jag hoppas, att R. o. Ad. anser sig böra öppet
uttrycka sitt ogillande af de premisser, som föregå Utskds tillstyrkande.
Frih. Tersmeden: Ilr Prinzenskölds nyss afgifna yttrande
mäste bero på ett misstag eller ett olika begrepp om rätta betydelsen
af ordet »aftal.» Om man vänder om bladet i Bet., så finner
man anförd Fullm:s egen förklaring. Der står nemi.:
»I anledning häraf hafva Fullmägtige uti meddelad förklaring
anfört hufvudsakligen, att, enär Bankens guldförråd vid slutet af
nästlidne Maj månad nedgått till det jemförelsevis låga beloppet af
omkr. 44,000 dukater, syntes tillfället att bereda förstärkning deraf
äfven till då gällande invexlingspris icke böra lemnäs obegagnadt;
men som den dåvarande låga kursen på pund sterling gaf anledning
befara någon spekulation att i större partier till riket indragit guld,
hvarigenom vexeltillgången kunnat komma att lida den förminskning,
att silfver måst från Banken uttagas för verkställande af utländska
liqvider, hvartill, i annat fall, de till guld förvandlade vexlarne å
pund sterling funnits att anlita, hade Fullmägtige med guldprisets
nedsättning afsett att åt vederbörande gifva en väckelse att icke allt
för långt utsträcka dylika spekulationer, hvilket syftemål, vid betraktande
af de relativt ganska obetydliga partier guld, som till Banken
aflemnades, äfven vunnits: att som emellertid vid prisnedsättningarne
den ! fi Juni och 21 Juli Fullmägtige egt sig bekant, att guld,
ämnadt för leverering till Banken, antingen redan blifvit inlemnadt
eller i närmaste dagarne komme att inlemnas å K. Myntet för den
behandling, som skall föregå levereringen till Banken, skulle det, enl.
Fullm:s åsigt, kunnat anses mindre grannlaga, derest Fullmäktige genom
tillämpning genast af beslutad prisnedsättning föranledt skada för
den eller dem, som, endast under förutsättning att gällande invexlingspris
icke al't för snart förändrades, sökt att genom indragning
af guld möjligen skydda sig mot förlusten på då varande låga kurs
å pund sterling, samt att Fullmägtige derföre med beslutets tillämpning
vid hvartdera tillfället låtit anstå en tid, som varit tillräcklig
för
Dbii 11 Janu ari f. m.
65
för att erhålla redan inbekommet guld å Kongl, myntet behandladt,
men otillräcklig för upgörande af någon ny affär.»
Det är tydligt, att Fullm. hade sig detta bekant genom anmälan,
en ganska riktig åtgärd, då omyntadt guld icke får i Banken
insättas utan föregången undersökning i myntverket, hvartill åtgå
flera dagar. Det är också naturligt, att leverantören icke vill
utsätta sig för att ett annat invexlingspris 'bestämmes under det
denna undersökning pågår, och att Fullm. derföre gifvit det löfte,
att det guld, som redan var aflemnadt till myntet, skulle få invexlas
till det gamla priset Att häruti skulle ligga något det ringaste
kränkande för Fullm., kan åtminstone jag icke inse, och det har
BankoUtsk:t ej heller velat uttrycka med ordet »aftal.» Utsk:t har
sedan i slutet blott anmärkt, att ett sådant enskildt aftal eller löfte
dock icke vore bindande för den, som innehade guldet, och att det
kunde hända, att han icke levererade detsamma, om priset derpå
under tiden stege. Jag kan icke finna Utsk:ts framställning i ringaste
mån förnärmande för Fullm., och anhåller derföre helt enkelt
om bifall dertill.
Hr Printzensköld: Jag kan ingalunda finna Frih. Tersme
dens
förklaring tillfredsställande. Häri har nemi., för att komma
ifrån saken, karakteriserat ordet aftal så, att det skulle betyda något
helt annat än kontrakt. Hela skilnaden är dock, att det ena
ordet är svenska och det andra latin. Nu hafva Hrrne i BankoUtsk:t
beskyllt Fullm. att hafva träffat ett aftal, som var bindande
endast för Banken, men som lemnade i den andra kontrahentens
skön att upfylla sin förbindelse eller icke. Är icke en sådan beskyllning
ärekränkande, så vet jag sannerligen icke hvad heder och
åra vill säga. Jag tror visserl. icke, att det varit Utsk:ts afsigt att
framkomma med ett dylikt tillmäle, men det ligger i de ordalag,
Utsk:t begagnat; och det är min lagliga rätt att, tilldess jag blir
bevisligen fälld för ett origtigt förfarande, vara friad från alla sådana
beskyllningar i tal eller skrift. Om R. o. Ad., af aktning för
BankoUtsk:ts ledamöter, hvilken känsla jag delar, icke vill gå längre,
anhåller jag att det Höglofl. Ståndet åtminstone måtte gilla endast
de sista orden, och lägga de föreg:de resonnemangerna till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke: Då jag långt före den tid, vid hvilken
det ifrågavarande beslutet fattades, upphört att vara ledamot af
BankoStyrelsen, är jag icke i tillfälle att i saken lemna några egentliga
upplysningar; men det synes mig, att man kan ganska vål med
ledning af befintliga handlingar bedöma densamma. Fullm. hafva
nemi. härvidlag handlat på grund af en ganska rigtig princip, att,
då ett förvaltande verk fastställer vissa reglor eller lemnar nya föreskrifter,
dessa icke böra genast tillämpas, hvarigenom enskilda, som
i förlitande på de gamla förhma ingått i affärer, kunna lida skada
och olägenhet. Samma grundsats följdes t ex. af Regeringen för några
år sedan vid utfärdandet af ett förbud mot export af spanmål. Det
H. HI. 5
6t>
l>en 11 Jan uari f in.
beslöts då särskildt, att detta förbud icke skulle träda i verkställighet
förrän efter någon tid. Då nu BankoFulIm. hade beslutat nedsätta
invexlingspriset på guld, men tillika hade sig bekant, att sådant
redan blifvit till Myntet aflemnadt för att undersökas, var det
ju ganska rigtigt af Fullm. att bestämma en preskriptionstid, och
dertill reducerar sig hela denna tvistefråga.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag kan icke neka, att, om man
upfattar ordet »aftal» i den bemärkelse, hvari det vanligen användes,
så kunde Utsk:s yttrande verkl. anses innebära en beskyllning
mot Fullm. för oriktigt förfarande; men efter den tolkning Frih.
Tersmeden, som är Ordf. i BankoUtsk., här lemnat, har jag ingenting
att anmärka mot Utsk:s tillstyrkande eller motiveringen derför.
Frih. Tersmeden: Oaktadt den förklaring, jag nyss afgaf,
synes Hr Printzensköld ändå icke vara nöjd, utan fortsätter med
sin fordran af uprättelse. Det år dock tydligt, att Fullm. genom
anmälan haft sig bekant, att guld blifvit tili Myntet aflemnadt för
att undersökas, och att Fullm. då, vid nedsättandet af invexlingspriset,
gifvit den försäkran, att denna redan a flemnade qvantitet guld
skulle få till det förra priset invexlas. Detta torde väl kunna benämnas
ett »aftal», och jag kan icke finna, att deri skulle ligga något
det allra ringaste förnärmande för Fullm.
Hr Åkerman: Då jag delar den af Frih. Tersmeden utta
lade
åsigt, kan jag icke annat ån med största förundran och nästan
förskräckelse höra Hr Printzenskölds yttrande, att BankoUtsk. velat
nära nog taga heder och ära af Fullm. Jag hoppas dock, att han
efter de nu gifna förklaringarna något lugnar sig, och jag skall söka
dertill i min mån bidraga. Jag tager nemi. för aldeles gifvet, att
den, som har guld att leverera, icke handlar så oförståndigt, att
han underlåter lörskaffa sig löfte att, under den tid, som guldet ligger
på Myntet för att pröfvas, Fullm. icke taga sig för att förändra
invexlingspriset, hvarigenom hela operationen blefve om intet.
Jag ber Hrr Fullm. också vara öfvertygade derom, att vi funnit
deras sätt att härvid gå tillväga vara fullkomligt rigtigt och i sin
ordning, ehuru det icke varit fullt öfverensstämmande med de vanliga
formerna. Det synes mig alltså, att det icke tjenar mycket till
att vidare orda i denna fråga, då alla synas vara ense i ett gillande
omdöme.
Hr Sparre, Sigge: Sedan Frih. Tersmeden och Hr Åkerman
nu yttrat sig, återstår för mig endast att med dessa talare
instämma. Jag protesterar helt o. hållet mot Hr Printzenskölds uppfattning
af frågan, och begagnar tillfället att påpeka, huruledes Hr
Printzensköld, som nyss ansåg mig obefogad att yttra mig i förekommande
Bunkofrågor, derföre att jag varit Bankens tjensteman,
nu såsom BankoFulIm. anser sig tillständigt att förlänga diskussionen öfver
en motivering, uti hvilken ingen annan än han sjelf finner något
stötande.
beil 11 Januari f. In,
Hi- Printzensköld: För personer, som stå utom frågan,
är det visserl. ganska lätt att säga, att den är af ingen vigt. Men
jag rår ej för att, när jag läser något i skrift, så fäster jag mig
vid det, som är i tydliga ord uttryckt, och detta är väl det rättaste,
då man måste antaga att de, som skrifva sitt modersmål, också
förstå detsamma. Hr Akerman har sagt att Fullm. gifvit ett löfte,
om de också ej ingått något egentligt aftal. Jag beklagar, att Hr
Åkerman häruti misstagit sig, ty så var ingalunda förh:t, utan helt
enkelt så som Gr. Lagerbjelke här förklarat detsamma. Huru ån
man söker förklara saken, qvarstår dock det faktum, att Utsfats
motivering ovilkorligen på Fullnäs förfarande kastar en skugga,
sorn de icke förtjena.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Utan tvifvel hafva Fullm.
förfarit aldeles rigtigt derutinnan, att de icke låtit sitt beslut om
nedsättning i guldpriset genast träda i verkställighet, emedan i sådant
fall de personer, sorn redan till Myntet aflemnat guld för probering,
skulle blifvit narrade. Till anmärkning i detta afs, synes
:sål. icke förefinnas något fog. Het är visserl. sannt, att 11. St.
böra vara stränga mot sina delegerade i fråga om deras pligters
■uppfyllande, men man bör dock icke gå utöfver billighetens gränser,
eller vid meddelandet af décharge inlägga några ord, som
kunna vara förolämpande för dem, hvilka elter bästa förmåga upfyllt
sina pligter. Utsk. säger här, att det synes, att ett aftal blifvit
tråffadt mellan Fullm. och leverantörerne, och jag anser det icke
.hafva varit rått af Utsk. att begagna detta uttryck, isynnerhet som
det tillägges, att detta aftal vore obehörigt, såsom bindande endast
för den ena parten. Om så verkl. varit förh:t, och Fullm. sål. origtigt
förfarit, hade Utsk. bort närmare undersöka saken oeh framlägga
den för R. St. Men då sådant ej skett, oeh Utsk. således
icke har något faktum att i detta afs. åberopa, anser jag Utsk.
hafva handlat orätt mot Fullm., och instämmer i Hr Printzenskölds
åsigt, anhållande att R. o. Ad. ville uttrycka sitt ogillande af denna
punkt, (ör såvidt den innehåller ett klander motFullm:s förfarande.
Gr. af Ugglas, Carl Ludv.: Gr. Lagerbjelke har trott sig
finna skälet till den vidtagna åtgärden deri, att Fullm. insett, att
det fattade beslutet icke borde genast träda i verkställighet, emedan
enskilda personer, som redan ingått i affär i förlitande på bestående
förh:n, derigenom kunde blifva lidande. Jag tror dock att
man svårligen uti en sådan uppfattning kan söka skälet till BankoFullm:s
förfarande, då dels den olika preskriptionstid, som vid olika
tillfällen blifvit utsatt, dels inlösningsprisets trådande i kraft vid
andra, genast efter dess kungörande, icke antyda, att Fullm. handlat
till följd af en sålunda stadgad princip. Jag, för min del,
skulle dock anse fullt rigtigt att för framtiden en bestämd och lika
preskriptionstid alltid blefve stadgad, emedan ingen lärer vilja leverera
guld till Banken utan att på förhand känna och varn viss om
fortfarandet af invexlingspriset intill den tid då guldet kunde hinna
blifva från utrikes ort indraget. En förfrågan i detta fall hos Fullm.
r>H
Den 11 Januari f. in.
är lika naturlig, sorn ett svar derå är nödvändigt, ty i annat fall
lärer vål Banken vid förefallande behof icke finna någon, som vill
inlåta sig med densamma. Jag för min del finner icke något förnårmande
i Utsk:ts Uti., och önskar blott att i den nya instruktion,
som kommer att vid denna Riksd. utfärdas, måtte intagas ett stadgande
om preskriptionstid för verkställigheten af sådana beslut, som
det ifrågavarande.
H. Exc. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf. att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Sparre, Erik: Denna diskussion om just ingenting synes
mig hafva räckt nog länge, för att R. o. Ad. nu kan vara dermed
belåten, eller rättare missbelåten. Jag har dock begärt ordet med
anledning af det nya upslag, den siste talaren gjort, då han ansett
att en viss tid alltid borde stadgas, efter hvars förlopp först Fullnns
beslut om förändring i guldpriserna skulle inträda. Ett sådant sätt
att sköta Bankaffärer kan jag åtminstone icke begripa. En leverans
af guld till Banken är icke annat ån en vanlig spekulation,
och det må vara hvars och ens ensak att göra sina beräkningar.
Om deremot en sådan tid alltid funnes, skulle, vid fattandet af ett
beslut om nedsättning, alla menniskor på en gång strömma till och
leverera guld för att få det högre priset, hvarigenom Banken kunde
förorsakas stora förluster. Så hafva likväl Fullm. i detta fall ej handlat;
utan anser jag dem hafva fullkomligt rätt. Något förnärmande
kan jag icke finna deruti att Utsk. begagnat ordet »aftal», utan
anhåller, då nu nog torde vaiai yttradt i detta ämne, endast om
bifall till denna punkt.
Flera Ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jag begärde or
det,
då jag hörde Gr. af Ugglas yrka på bestämmande af en preskriptionstid,
hvilket jag anser så mycket mera olämpligt, som jag
har mig bekant, det BankoUtsk. är sinnadt föreslå ett stadgande i
instruktionen, hvarigenom leverantör af guld är betryggad för prisnedsättning,
sedan han till Myntet inlemnat guldet för probering.
Hvad för öfrigt beträffar ordalagen i Utsk:s Uti., så kan jag icke
neka, att äfven jag funnit dem något skarpa, och att de kunna anses
innehålla ett väl strängt klander mot Fullm.
Gr. af Ugglas: Jag synes hafva blifvit af Gr. Sparre miss
förstådd.
Jag har nemi. icke yrkat någon lång, utan tvärtom en
ganska kort preskriptionstid. Leveransen af guld till Banken torde
också ej kunna rätteligen jemföras med hvarje annan spekulation,
emedan i andra fall spekulanten kan med någorlunda säkerhet genom
upmärksamt aktgifvande på konjunkturer och förhållanden beräkna
priset för sin vara, då det deremot här är en myndighet,
sorn eger att godtyckligt bestämma detsamma. Om sål. Banken
vill vara säker att vid inträffande behof verkl. få guld, så tror jag
Den 11 Jan umi f. m.
6!»
en sådan vilkorlig föreskrift är aldeles nödvändig, likasom den torde
vara af billighet och rättvisa påkallad.
Hr Cederschiöld, 11 o b. Teofr.: Som jag torde hafva
uttryckt mig icke fullt tydligt, då jag sist hade ordet, får jag nu
förklara, att jag anser det slut, hvartill Utsk. kommit, icke vara
fullt rigtigt, utan anhåller jag, det R. o. A., med ogillande af Utskis
motivering, ville förklara sig hafva funnit Fullm:s förklaring tillfyllestgörande.
Sedan öfverlåggningen härefter förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att i afseende å den nu förevarande §:n,
deri Utsk:t kommit till det slut, att Utskrt »funnit Fullnns förklaring
för nu ifrågavarande särskilda fall vara tillfyllestgörande», blifvit
yrkadt dels bifall till Utskis framställning i dess helhet, dels af
Hr Printzensköld bifall till nyssnämnde slutmening, men läggande
till handlingarne af Utsk:s yttrande i öfrigt, och dels af Hr Cederschiöld,
att motiveringen till Utsk s slutliga yttrande måtte ogillas
samt Fullm:s förklaring anses tillfyllestgörande; Och förklarade H.
Exc., det han först skulle framställa propos. å bifall till Utsk:s utlåtande,
samt sedermera, så vida svaren på den första propos. dertill
föranledde, å de öfriga yrkanderne.
Den härefter framstälda propos. å bifall till Utsk:s utlåtande i
den förevarande §:n besvarades med många ja jemte några nej;
och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§.9.
Frih. Bonde, Knut, begärde uplåsning af den reservation Hr
Akerman vid denna §. afgifvit.
Sedan denna upläsning försiggått, anmälde sig och yttrade
Hr Bildt, Didrik Gillis: Som jag haft Ii. o. Ad:ns up
drag
att vara ledamot af BankoStyrelsen under den tid, som för
denna institution var en af de svåraste och bekymmersammaste, den
haft att genomgå, så anser jag för min skyldighet att, med anledning
af den uplästa reservationen, vid detta tillfälle yttra några ord
i nu förevarande fråga. Jag gör det så mycket heldre, som de
vexeldeputerade handlat visserl. på Fullm:s ansvar, men, såsom affärsmän
måste göra, fullkomligt fritt och sjelfständigt Jag begagnar
så mycket heldre detta tillfälle, som jag i denna sak är mera
opartisk att bedöma än i andra, som inträffat under min tid såsom
Bankofullm., enär jag ej varit vexeldeputerad.
Först kan jag icke underlåta att nämna, det sjelfva tonen af
betänkandet ej förefaller mig aldeles så lugn, som ämnet synes påkalla.
Man har ansett sig böra klandra BankoFullrms åtgöranden
delvis, för att straxt derefter låta saken falla, när man skulle komma
till domen. Detta kan ej vara rätt. BankoFullm. ega anspråk på
att bedömas såsom en finance-förvaltning. Man måste väl, för att
kunna rätt bedöma dessa, se deras åtgöranden ur en vidsträcktare
synpunkt.
70
Den 11 J»xiuari f. m.
Klandret mot Fullmis åtgärder sönderfaller i 2:ne hufvudafdelningar,
mot dem, som vidtogos »före» krisen, och mot dem, sorn
följde derpå. De sistnämnda åtgärderna kan man lättast bedöma,
om man tänker sig att Fullm. icke gjort någonting alls, utan flytt
bakom och blindt följt reglementets bokstaf, utan att bekymra sig
om följderna deraf. Hvad hade väl då resultatet blifvit?! Jag
tror det icke innebära'någon öfverdrift, om jag påstår att man i sådant
fall kunnat här i hufvudstaden lättare räkna de handelshus, som stått
qvar, än dem sorn fallit. Jag förmodar att BanlcoUtsk. vid denna
frågas behandling skaffat sig upgift på kreditföreningens medlemmar,
och icke blott patricierne, utan äfven klienterna, som berodde
af de förra. Det var här ej fråga om att hjelpa några vexelryttare,
utan solida köpmän, som hade verkliga valutor att erbjuda,
dessa köpmän, som bilda — så att säga — sjelfva spetsen af vår
rörelse med utlandet. Om dessa köpmän hade ramlat, om denna
spets blifvit sönderbruten, om en sådan storartad handelsruin inträffat,
så hade hela vår industri och vår rörelse med ett enda slag
varit krossade. — Det var minsann ingen småsak, dessa dagars oro
oeh bekymmer! Det var icke nog med, att Stockholm och de orter;
sorn dermed stå i närmaste beröring, hotades med en sådan
omstörtning och nästan förintelse; faran sträckte sig vida längre.
Våra enskilda sedelutgifvande Banker, huru solida de än må vara,,
hade säkerl. blifvit nödsakade att stoppa allesamman, och, ehuru
jag är fullt öfvertygad att ingen kommit att slutligen förlora något
pä dem, — hvilket elände, hvilken förbistring hade likväl ej i hela
landet derutaf upståttl? Och hvilket inflytande skulle ej häraf hafva
utöfvats på RiksBanken sjelf, som, — man måste ständigt hafva
detta för ögonen —, alltid måste kunna med silfver inlösa sina
sedlar! Det kan vara godt att i minnet återkalla, huruledes hela
det återstående Låne- och Kreditiv-beloppet vid denna tidpunkt var
42,327,000 rdr rmt, samt hvilka stora summor, som då voro fastlåsta
så, att de icke kunde hastigt göras disponibla. I Nov. 1857
voro utlånta på fastigheter omkring 9 millioner, och till Filialbankerne
3,5 5 0,0 00. Andra värdepapper, såsom hypotheksföreningsobligationer,
arméens ackords-amorteringsfonds obligationer, m. fl.,
som ieke äro lätta att realisera, upgingo till omkring 9 millioner.
Detta gör en summa af 21,550,000 rdr rmt. Under sådana förhållanden,
då protesterade vexlar ständigt ankommo, och det var
att vänta, det Banken skulle göra stora förluster, hade säkert dessa
upgått till flera millioner, om dess Styrelse fegt lågt armarne i kors
och ingen åtgärd vidtagit.. Det var för att förebygga sådant, som.
BankoStyr.n beslöt att understödja Kreditföreningen och derigenom
gifva andrum åt dessa solida personer, sorn verkl. kunde betala
sina vexlar och lån i Banken. Till följe af föreskriften i § 109
inom. 1 af Bankoregi. hade Kreditföreningen utskickat och etablerat
i Hamburg cn solid och redbar person, på hvilken den drog
sina vexlar, som sålunda blefvo betalbara i Hamburg. Att den
person, på hvilken vexlarne drogos, tillhörde Föreningen, betyder
ingenting inför reglementet, då det år föreskrifvet, att vexlarne icke
skola bedömas efter trassentens utan efter endos sentens soliditet..
Den 11 Januari f. m.
71
Men för Forén:n sjelf betydde det så mycket mer att hafva en säker
man i Hamburg, som ställningen i denna stad för tillfället var
nära förtviflad. Man må för öfrigt gilla eller ogilla åtgärden, så är
det omöjligt att icke anse dessa vexlar solida; de voro nemi. representanter
icke blott för KreditFörenm, utan äfven för enskilda hus
med stor och erkänd förmögenhet. — Men, säger man, genom dessa
Vexlar, som Banken köpte, fick den icke något silfver! Ja, detta
är visserl. sannt, men den fick i stället sina egna sedlar, och i Bankens
ögon åtminstone måtte väl dessa vara så goda, som den metalliska
valutan. Genom denna åtgärd sattes de personer, som voro
skyldiga till Banken, i stånd att betala sina vexlar och lån, och
Banken, i stället för att göra en förlust, som säkert upgått till
millioner, undgick den gapande afgrund, som hotande öppnat sig.
Jag anser derföre, att Fnllm. kunna i detta afs. med godt samvete
säga sig hafva följt lagens föreskrifter, om också ej bokstafligen,
dock på ett sätt, som jag ansett och anser hafva varit det enda
rätta. — Men, säger man, hela krisen är en följd af vexeldeputerades
sätt att sköta affärerna före densamma. Jag kan deruti ingalunda
instämma. Krisen hade sin upkomst utomlands och första
orsak i den stora och hastiga tillväxten af guld och den deraf framkallade
rikedom på penningar, som hade till följd, att industrien på
en gång tog aldeles för stora jättesteg framåt, såväl i vårt lilla land
som i de stora mägtiga staterna.
Efter de i financielt hänseende lyckliga åren under senaste
österländska krig blef penningetillgm inom vårt land ovanligt rik.
Men då industrien växte i ändå större dimensioner, och, utom de
inom landet förtjenta penningarne, stora lånta kapitaler inkallades,
hade landets utveckling kommit uti en vacklande och farlig ställning.
Med anledning af dessa förhållanden har man äfven sagt,
att Fullm. bort kunna af penningeställningen och noteringarna på
de utländska börserna förutse och förekomma den hotande krisen.
Denna dom är ganska hård, och jag kan för Fullm. icke finna någon
annan tröst än att de dela densamma med nästan alla Banker
i hela verlden, i London, Amerika och Tyskland. Om Fullm. kunnat
på förhand ana, att den förestående krisen skulle komma att
antaga så ofantliga dimensioner, att de solidaste hus i utlandet
skulle ramla, hade Fullm. säkerl. icke med dem inlåtit sig i affärer;
men man bör icke af BankoFullm. fordra en siareförmåga, som
troi. blifvit högst få menniskor till del. Att för öfrigt upköpandet
af vexlarne icke var så fördömligt, visar sig deraf, att beloppet af
de protesterade vid krisens inträffande utgjorde 1,472,124 rdr; återstår
för närv. endast 105,923 rdr 18 öre, under det i Danmark,
der banken är styrd af de skickligaste affärskarlar, ännu den 31
Juli 1858, d. v. s. 7 å 8 månader efter krisen, återstod
en summa af 6,929,082 rdr rmt oliqviderade protesterade
vexlar.
Hvad beträffar BankoFullm:s åtgörande med afs. på vexelhandeln
i dess helhet, vill jag äfven derpå kasta en blick, emedan det
ligger mig om hjerta!, att mina fordna kamraters i BankoStyr. förhållande
blir sedt ur den dager, det bör, och så mycket mera, sorn
72
D en 11 Januari f. in.
den man, kring hvilken Styrelsen i denna tid af oro och bekymmer
sammanslöt sig, och kring hvilken hela Bankens verksamhet
koncentrerade sig, varit ett indirekt föremål för klandret. Jag bedömer
denne man opartiskt. Vi hafva förut 'arbetat tillsammans i
StatsUtsk. för en 12 år sedan och han var då en af mina politiska
motståndare, men olika politiska tänkesätt skola aldrig hindra
mig att erkänna förtjensten, der den finnes, och rättvisan kräfver att
jag uttalar min djupa högaktning för denne utmärkte man, Hr
Grosshandlaren F. Schartau.
K. St:rs Banks vexelhandel börjades i Maj 184 5, med resultat
af följande köp: ,
1845
II. Bko mrk 3,439,089: —
1845
„ 2,912,526: 1 1.
1847
„ 7,834,869: 9.
1848)
1849\
1850
„ 599,293: —
185
1852
„ 1,560,174: 1.
1853
„ 7,895,115: 12.
1854
„ 13,932,122: 9.
1855
„ 9,050,158: 1 1.
1856
„ 1,626,551: —
1857 *)  „ 2,021,161: —
1858 *)  „ 1,168,280: 2.
1859
„ 1,187,821: 10.
Sammanlagdt Bko mrk 55,084,826: 12.
eller Rmt Rdr 73,446,434: —
Dessa Bko mrk 55,084,000 hade kunnat, enligt Bankoregi.,
opåtaldt betalas efter kurs af 1 28 sk. b:ko för 3 mrk, men hafva, så
vidt vexlarne varit dragne å 9 0 dagars dato, hvilket med ringa un
dantag
altid varit förhållandet, betalts allenast med 127 och —
under året 1857 — med 126 sk. bko.
Denna besparade utgift utgör omkring Rmt Rdr 594,000: —
Under år 1856 återförsåldes i portfölj varande vexlar
för Bko mrk 3,55 6,929: 51 å 129 sk. avance 37,000.
1857 för 1,020,105: 14 med d:o 29,000.
6,577,035: 3. Rdr 66,00(1.'
Kurtage V10 proc. „ 12,200.
netto 53,800: —
Transp. Rmt Rdr 647,800:
*) Med undantag af Kreditföreningens vexlar, utgörande (med omsattningarne)
Bko mrk 6,428,000.
Den 11 .iannari f. m.
Transp. Rmt Rdr 0-17,800: —
Försäljning genom trassering på Husen i Hamburg
(undantagande Kreditförems samt de millioner, som
indrogos på Statslånet):
1848 Bko mrk 1,857,250: — efter kurs af 130 till
133 sk. Bko med vinst Rdr 30,489: —
1849 B:om. 75,000: — ä 129'/,
— 132 ‘ „ 1,887: —
1850 „ 54,278: 6 ,,130
— 130 V4 „ J ,5 7 8: —
1851 „ 222,209: 1 1 „ 130% „ 5,208: —
1852 „ 791,053: — ,, 1 29
— 130 „ 7,303:*’—
1855 „ 120,600: —„ 128 V2 „ 628: —
1856 „ 6,803,47 6:— „ 128% „ 42,050: —
Rdr 95,1 43: —
(Vinsten beräknad för hvad kursen
utgjort utöfver 128 sk. Bko) af:
provision i Hamburg % pr. 22,678.
kurtage '/10 „ 9,071. n 31,749. _
netto Rdr 63,3 94: —
Rmt Rdr”7 1 1,194: —
llärförutan har vexelhandeln, excepe Statslånet, föranledt
följande räntevinster i Hamburg och Altona,
nemi. :
1845
Bko mrk 1 1,425:
4.
1846
n
39,973:
6.
1847
77
36,831:
14.
1848
1»
1 2,502;
6.
1849
77
—
—
1850
»1
2,013:
4.
1851
77
13,541:
8.
185 2
77
26,058:
—
1853
71
31,105:
5.
1854
V
36.202:
1.
1855
77
6 1,0 20:
8.
1856
77
65,288:
—
1857
77
4,528:
4.
1 858
77
4,3 65:
8.
1859
saknas upgift.
Bko mrk 344,855: 4. Rmt lldr 459,806: —
BankoUtsk. har sjelf vitsordat, att den högsta förlust, Banken
kan komma att göra på krisen eller rättare på protesterade vexlar,
efter afdrag af kursvinster, utgör Rmt Rdr 1600 (då icke ett
öres utdelning år beräknad af Johns & Comp., Brusewitz & Comp.T
eller vidare af Ullberg dl Cramér). Dragas nu dessa 1600 rdr ifrån
de 136,000 rdr, som Banken erhöll i vinst å transaktionerna med
Kreditföreningen, så qvarstår såsom ett märkbart faktum, att R:s St: 8-  Bank, långt ifrån att på krisen blifva lidande, just i följd af densamma
och i följd af Fullm:s sått att gå tillväga, förtjente rent 134,400 Rdr Rint
-
Den 11 Jannari f. m.
I den följande punkten af Utskrs Uti. talas om de protesterade
vexlarnes inberäknande i metalliska kassan. Då dessa vexlar med
protest återkommo från handelshusen, hade Fullm. tvenne åtgärder
att välja emellan: den ena att genast med utsigt till en säker förlust
utkräfva betalning derför, den andra att, som nu skedde, genom
meddelande af anstånd bereda trassenterna tillfälle att så småningom
inlösa dem, och då kunde de väl ieke afskrifvas, hvarigenom
de på förhand förklarats vara utan värde. Erfarenheten har också
visat, att den vidtagna åtgärden var rigtig. Det finnes visserl. ännu
qvar en del vexlar, men slutresultatet af det hela blir dock, att
vår Bank, i detta fall lyckligare än många andra länders, med en
icke obetydlig 'vinst gått igenom krisen, och detta är att uteslutande
tillskrifva Fullm: s kloka beteende. För min del är jag äfven tillfredsställd
med det erkännande, BankoUtsk. i detta fall lemnat, och
har derföre endast ansett mig skyldig att vid detta tillfälle något
närmare belysa förhållandet, då man icke så allmänt synos hafva
derom gjort sig en rigtig föreställning.
Några Ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Det år med förvåning
jag hört den siste värde talaren yttra, att Utsk:s Bet. genomgås af
en anda af klander och missnöje, och att det ser ut, som om Fullm.
endast af nåd och med afseende på de lyckliga resultaten fått förlåtelse
för sina åtgöranden. I Utsk:s yttrande om Fullm:s operationer
med Kreditföremn lofordas likväl »den skicklighet och framgång»,
hvarmed dessa operationer blifvit utförda; den reservant, som
eljest strängare än Utskjt bedömt Fullm:s åtgöranden, anser dem
hafva i samma åtgärder ådagalagt mod, rådighet och intresse för
Bankens fördel; Utsk:t, instämmande i Revisorernas yttrande, vitsordar
berömmande de kraftiga åtgärder, som af BankoStyrm vidtogos
för att underlätta rörelsen, och emot allt detta beröm inskränker
sig Utsk:s tadel till det yttrande, ätt vexelköpen under månaderne
närmast före krisen ej varit påkallade för det i BankoRegl :s
109 § 1 mom. antydda syfte och måhända ej blifvit med nog varsamhet
beräknade. Detta omdöme rått värdigas äfven otvifvelaktigt
och utan all speciel undersökning om vexlarnas beskaffenhet af det
kända förhållande, att Banken vid krisens utbrott fick 1 */2 millioner
vexlar protesterade och att vexelköpen, efter att hafva börjat
i September, fortsattes ända tillden 12 Nov., då krisen längesedan
utbrutit på Europas förnämsta handelsplatser och då dess annalkande
äfven här för affärsmän otvifvelaktigt borde vara märkbar,
och att detta oaktadt vexelköp icke hör till Bankens vanliga operationer
utan blott för ett särskildt ändamål, nemi. metalliska kassans
förstärkande, äro medgifna. Banken hade således icke behöft
köpa en enda vexel och förhållandet med förluster i denna rörelse
år aldeles icke detsamma, som med förluster i Bankens vanliga lånerörelse.
Man har mycket fästat, sig dervid, att förlusten på de protesterade
vexlarne blifvit ringa, men härvid bör man komma ihåg att,
Den 11 Januari f. m.
75
då vexeln, enl. BankoBegl., får såsom metallisk kassa beräknas, år
det derföre att den antages på förfallodagen kommendera silfver, och
att således en vexel, som protesteras, utan afseende på hvad derföre
slutligen erhålles. likväl förfelat det ändamål, hvarföre, den förutsättning,
hvarunder den af Banken är köpt, så att Banken, som
derföre utgifvit sedlar, hvilka med silfver vid anfordran skola inlösas,
men ej för vexeln fås påräknadt silfver, kan genom vexelköpen
råka i verklig förlägenhet för upfyllandet af sina förbindelser, utan
att ändå slutligen derpå förlora en enda rdr. Jag har inom Utsk.
varit af den åsigt, som finnes uttryckt i Hr Ekmans reservation,
men vill för min del icke hår yrka någon särskild proposition.
Afven detta anförande framkallade bifallsyttringar
Hr Lilliehöök, Bertil: Uti den reservation, som på en le
damots
begäran blifvit här upläst, förekommer ett yttrande, att de
åtgärder, som Fullm. blefvo tvungne att vidtaga, skulle berott af
dem sjelfve att undvika. Jag anser mig då skyldig att uplysa
om några hithörande förhållanden. Den fara, som hotade Banken*
var icke blott förlust på vexelköpen, utan på hela dess lånerörelse.
Bankens utestående, lån från Handels- och Närings-Discontsfonden
härstädes upgingo den 1 Nov. 1 857 till 8,986,000 rdr, eller nära
9 millioner, då beloppet af vexlar, som upköptes under tiden näst
före krisen, upgiek endast till 933,845 rdr. Det år icke möjligt
att beräkna hvilka förluster, som kunnat för Banken upstå, om den
ej verksamt mellankommit i den betryckta ställningen. Huruvida
klandret för bristande förutseende år berättigadt, torde man kunna
finna vid genomläsning af Hr Agardhs reserv, vid déchargemeningen.
Man måste sätta sig tillbaka i de förhm, som innan krisen utbröt
egde rum, och tänka sig in i de åsigter, som då gjorde sig gällande.
Ett bevis på att man här i Stockholm icke anade utbrottet
af någon svår kris, år också den transaktion, som vid samma tid
ingicks om ett lån af 20 mill., en summa motsvarande '/3 af hela
rörelsekapitalet i Sverige. Om det sålunda räknas Fullm. till last
att icke hafva kunnat förutse hvad den kommande tiden skulle innebära,
så måste dock medgifvas att brist på förutseende vid ifrågavarande
tidpunkt förefanns hos ganska många; och för öfrigt
torde icke utan orättvisa kunna bestridas, att ju Fullm. gjort allt
hvad i deras förmåga stått för att afböja faran och skydda såväl
Banken som den allmänna rörelsen för den våldsamma krisens
följder.
Hr Åkerman: Det år i sanning intet angenämt updrag att
granska åtgärder, vidtagna af personer, för hvilka man hyser personlig
aktning och ibland hvilka man till flera står i enskilda vänskapsförh-.
n, såsom fallet är med mig i afs. å Hrr BankoFullm:ge.
Hvad särskildt angår den man, för hvilken Hr Bildt nyss uttryckt
sin beundran, så delar jag fullkomligt den värde talarens yttranden
om denne persons djupa insigter i allt hvad Bankfrågor heter och
erkänner villigt hans cnergie och många andra förträffliga egen*
76
I>e ii 11 Januari f. lii.
skaper, hvarföre jag äfven uprigtigt beklagar om lian, såsom det
förljudes, skulle finna sig föranlåten att afgå från BankoStyrelsen.
Men enl. min upfattning af mina pligter såsom Ledamot af BankoUtsk:t
måste dessa enskilda känslor vika, och jag har ansett mig
skyldig att, på sätt i min reservation skett, utan konsiderationer framlägga
mitt omdöme öfver det sätt, hvarpå Fullm. och deribland särskildt
Yexeldeputerade bedrifvit Bankens vexelköp under tiden näst
före krisen. Det var dock icke min mening att begära upläsandet
af denna min reserv., hvilket skett på anhållan af en annan ledamot
af Ståndet. De gjorda anmärkningarne äro väl egentl. riktade
mot vexeldep., men aldeles fria torde dock icke de öfriga Fullm
kunna få anses från all ansvarighet för de förres åtgärder. Man
kan visserl. ej fordra, att personer, tillhörande andra samhällsklasser
än affärsmännens, skola ega en så noggrann kännedom af vexelaffärer
och af trassenters större eller mindre soliditet, men nog måste
ansvaret dock vara gemensamt, ty hvartill skulle eljest den föreskriften
i BankoRegl. tjena, att vexeldep. skola omväljas hvar
3:dje månad, om icke ändamålet vore, att Fullm. skola med upmärksamhet
följa dessa depales åtgöranden, för att genom hvarje
nytt val uttrycka sitt gillande eller ogillande af det sätt, hvarpå de
fullgjort sina åligganden. — Hvad nu beträffar den anda af klanderbegär,
som påstås genomgå Utsk:s Bet., så synes mig, att man
icke gerna kan af Utsk:t fordra mera än att erkänna det mod och
den rådighet, som vid dessa affärers handhafvande blifvit ådagalagda,
samt efteråt fägna sig åt resultaterna och att det gick så
lyckligt; men vid bedömande af åtgärderna i och för sig sjelfva,
kan man ej undgå anmärka, att de blifvit vidtagne på sidan om
reglem. och ingalunda i öfverensstämmelse dermed, samt till följd
deraf utaf en ganska betänklig art. Hr Bildt har sagt, att de vexlar,
Banken då upköpte, voro utfärdade af KreditFören., som bestod
af förmögna och för soliditet kända personer, och att dessa
vexlar voro accepterade af ett handelshus i Hamburg, såsom regi.
bokstafligen föreskrifver. Detta sednare är dock icke så aldeles
rigtigt, ty de vexelköp af Kreditfören., till ett belopp af 1,330,000
rdr, som först egde rum, anmäldes till Fulhms protokoll redan d.
3 Dec., och först d. 15:de i samma månad begaf sig det fingerade
handelshuset till Hamburg. Det torde då icke kunna benämnas
klanderbegär, om man anmärker, det ett sådant förfarande icke år
fullt rigtigt. Hr Bildt har äfven sagt, att det hufvudsakligen år
trassentens soliditet, som bör tagas i betraktande; men den, som
har någon kännedom af vexelaffärer, vet ganska väl att det är af
vigt om en vexel är dragen på ett hus, kändt för sin förmåga att
kunna honorera en på detsamma utfärdad anvisning, då det väl bör
förutsättas, att ingen utfärdar en sådan, utan att förut hafva beredt
sig rättighet dertill, ty om vexel protesteras, behöfver innehafvaren
alls icke för infriandet vånda sig till trassenten, utan han vänder
sig till någon endossent, som är känd för soliditet och således i
fall som dessa till RiksBanken, der man vet penningar icke tryta.
Om det vöre tillåtet att härvid namngifva de personer, med hvilka
Banken ingått vexeltransaktioner, hvilket det icke år, så skulle hvar
Den 11 J an häri f. m.
oell en, som något känner ställningen inom Stockholms handelsverld,
förvåna sig öfver de vexelköp, som då gjordes, ty vexlar köptes
äfven af sådana personer, som icke hade annan rörelse än den att
vara tjensteandar åt blankoryttare. Man har sagt, att jag i min
reservation påstått dessa åtgärder hafva varit vållande till krisen. Ett
sådant yttrande skall man förgäfves der söka. Jag har sagt och
vidhåller ännu, att ställningen på den Europeiska marknaden var
sådan, att den bort framkalla ökad försigtighet vid vexelköp. Hela
den utsträckning, som krisen sedan fick, fordrar jag icke att man
skulle kunnat på förhand beräkna, men nog kunde tydligt skönjas
att fara var å färde. Detta bevisas äfven deraf, att, då den främste
af vexeldep. hos Fullm. anmälde att han köpt för 1,330,0(10 vexlar
af KreditFören., han började denna anmälan med att omnämna
huru den sedan någon tid förberedda handelskrisen då äfven hunnit
hit. Detta visar att han hade någon aning om hvad som komma
skulle, och mera än någonsin eljest hade väl försigtighet varit
af nöden, när ställningen var så hotande.
Man har jemfört vår Banks handhafvande af dessa affärer med
den Danska Bankens, och dervid funnit att resultatet utfaller i högsta
grad fördelaktigt för oss; men i fråga om vexelaffärer äro dessa
båda Banker aldeles inkommensurabla storheter, emedan vår Bank
har största delen af sina kapitaler utestående på lån mot pant af
fastighet eller mot säkerhet af namn, och befattar sig icke alls med
diskontering af vexlar, dragna å utrikes handelsplatser och i ringa
mån af inländska vexlar, då deremot andra länders Banker hafva
dylik diskontering till sin hufvudsakliga upgift. Det är då tydligt
att en Bank, som egentligen meddelar låneunderstöd i form af att
diskontera vexlar, skall genom en Europeisk kris komma i en helt
annan ställning än den Svenska, hvars utländska vexelrörelse endast
har till ändamål att skaffa in ädla metaller i landet; — men det
är i sanning vackra metaller man får genom att köpa vexlar af
sådan beskaffenhet, som dem Banken inköpte under den ifrågavarande
perioden. — Den siste värde talaren har sagt, att de åtgärder,
som vidtogos, skedde icke blott för att rådda Banken från förlust
på vexelköpen, utan med afs. på hela dess lånerörelse, då nemi.
öfver 8 mill., utlemnade från Handels- och NäringsDisk., voro utestående
på osäkra händer. Att dessa 8 mill. voro äfventyrligt utlånade
var onekligen illa, men sådant vill jag dock icke nu klandra,
ty säkerl. har denna utlåning skett i enlighet med reghts föreskrifter,
och det är nu en gång så stäldt hos oss och vår Bankförvaltning.
att man måste reglementera för allt dess görande och låtande,
och klandret måste tiga, då regl:t bokstafligen år efterlefvadt.
Härmed må nu vara huru som helst, så tror jag dock i
allt fall att Fullm. icke kunnat inlåta sig på ett så vågsamt företag
som det, hvilket egde rum med Kreditfören., om icke dessa vexelköp
egt rum och deras öfverensstämmelse med regkt varit något
tvifvelaktig. Jag kallar åtgärden vågsam, ty ehuru Kreditförenrn
visserl. bestod af förmögna och solida personer, hemställer jag dock,
om det varit dem möjligt att betala de millioner, för hvilka de fingo
skuldsätta sig hos Banken, såvida icke genom det sedan uptagna
78
Den 1! Januari f. m.
utländska länet penningar kommit in i landet. — Man har, soni
stöd för Fullm. i afs. å deras bristande förutseende, åberopat den
af RgsKontorets Fullm. afslutade John’ska låneaffären, men dermed
var förh:t rätteligen helt annorlunda. Den ena efter den andra af
låne-spekulanter, som förut anmält sig, hade dragit sig tillbaka, då
Hr Johns upträder och erbjuder sig att öfvertaga lånet, efter hvad
man af vissa föregåenden hade all anledning förmoda, såsom agent
för ett stort Bankirhus i utlandet. Han upfordrades dessutom att
ställa säkerhet för fullgörandet af sin förbindelse, och Fullm. i Riksg.-  Kont. stärktes ytterligare i sin förmodan om hans agentskap, då
han, samma dag som kontraktet underskvefs, företog en utländsk
resa. Hvad som sedermera inträffade, gjorde visserl. hela denna
affär om intet, men, så vidt jag vet. medförde detta icke den ringaste
förlust för Staten. Endast de, som haft besvär med uppgörelsen.
sågo sin möda förspild. Jag hemställer altså, huruvida detta
Riksg.Kont:ts ingående i aftal med Hr .Johns, genom hvilket någon
förlust icke ens kunde upstå, kan lämpligen jemföras med Bankens
inköpande af dåliga vexlar. Jag vill icke längre upehålla
R. o. Ad., utan slutar med att förklara min åsigt vara, det Banko*
Utsk:t fullkomligt gjort rättvisa åt Fullm. i de stycken, i hvilka
de förtjenst ett sådant erkännande, och Irland hvilka jag äfven räknar
deras lika djerfva som lyckligt geromförda transaktion med
Kreditföremn, men att Utsk:t tillika haft fullt skäl och förbindelse
att anmärka de afsteg från gällande regim., hvartill Fullm. gjort sig
skyldiga.
Flere Ledamöter tillkånnagåfvo sitt bifall härtill.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Det hade varit önsk
ligt
och jemväl med fog kunnat förväntas, att BankoUtskft, då det
till R. Str afgaf sitt yttrande uti den maktpåliggande och öfver
hela landet med så särdeles stort upseende följda fråga ang. Bankens
vexelhandel, skulle funnit nödigt att motivera detta sitt yttrande
med en framställning, egnad att på ett så omfattande sätt,
som BankoRegkt föranleder, bibringa R. Str en fullständig öfversigt
af denna vexelhandel art och beskaffenhet, så att R. Str deraf
kunnat inhemta, huruvida det i 109 § 1 mom. af berörde reghte
med vexelköpen afsedda ändamål blifvit rätteligen befråmjadt eller
ej. Då emellertid Utsk. inskränkt sig till att endast öfver vissa af
R. St:s Revisorer framstålda anmärkningar ang. vexelhandeln yttra
sig samt dermed varsamt dragit sig undan det vigtiga ämnets granskning
och bedömande i sin helhet, synes detta förfaringssätt hafva
föranledt en Ledamot, af Utsk:t, Hr Akerman, att i hans vid Utsk:ts
berättelse fogade reservation lemna en fullständigare vägledning för omdömet
i detta hänseende.
En föregående talare, Hr Bildt, har uti sitt yttrande, med erinran
att denna fråga rätteligen borde bedömas ur tvenne synpunkter,
nemi. hvad som i afseende å vexelhandeln förekommit dels före
och dels efter den år 1857 härstädes inträffade handelskris, hufvudsakligen
uppehållit sig vid det sednare af dessa mom:r, men
t)e ri 11 Janus rl f. m.
79
lemnat det förra, afseende vexelhandel före krisen, å sido. Då
jag nu ämnar yttra mig endast i denna sednare del, gör jag det
desto heldre, som jag derigenom undviker att ingå i en undersökning
ang. rätta halten, så i moraliskt som lagligt hänseende, af den
utaf Hr Bildt såsom så särdeles hjeltemodig lofprisade åtgärd af den
här i hufvudstad en bildade Kreditföremn att härifrån till Hamburg
Utskicka en person' med updrag att, till ett skenfagert fullgörande
af BankoRegl:ts i 109 § 1 mom. meddelade föreskrift, i sistnämnde
stad föreställa det solida hus, hvars accepter å de af fören:n på
detsamma utställda vexlar möjliggjorde dessas försäljning till Ii.
St:s Bank.
För att rätt kunna bedöma beskaffenheten af ifrågavarande
vexelhandel har jag genomgått och granskat den i Hr Åkermans
reservation omförmälda inventariibok öfver oremitterade vexlar; — en
bok af det märkvärdiga innehåll, att, om dess publicerande vore
medgifvet, densamma bland allmänheten skulle vinna en så strykande
afsättning, att intet bokpressens alster i vårt land någonsin
skulle haft en dermed ens jemförlig. — Jag har vid denna granskning
gifvit akt till tvenne, enligt min öfvertygelse särdeles anmärkningsvärda
omständigheter; den ena : att bland de vexlar, hvilka
af Banken inköpts, jemförelsevis minsta delen varit dragne af personer
med större förmögenhet eller af sådane, som befattat sig med
exporthandel, samt att. då sådant understundom skett, dessa vexlar
vanligen varit utstälde å mindre, ibland ojemna summor, hvaraf skäligen
kunnat slutas, att dessa vexlar grundat sig på verkliga rena
affärer; men att deremot de öfrige, så till antal som belopp vida
större vexlar, hvilka af Banken inköpts, varit utstälde af personer,
som ej befattat sig med exportaffärer eller veterligen egt någon
förmögenhet; den andra: att i samma mohn, man allt mera nalkades
den tidpunkt, då handelskrisen här timade, upköpen af vexlar
utaf förstnämnde beskaffenhet aftogo och slutligen uphörde; men
att deremot samtidigt köpen af den andra vexelsorten tilltogo i så
oerhörd grad, att man bland dessa upköpta vexlar finner t. ex.
inom ganska kort tid af en och samma person dragne till belopp
af nära en half mill. rdr, samt slutligen att de personer, hvilkas
vexlar mäst blifvit af Banken inköpte, kort efter krisens utbrott
stoppat eller gjort cession. Häraf har synts mig klart, å ena sidan,
att förtroendet till de solidare affärsmännens ställning äfven
vid den kritiska tidpunkten ej lidit någon minskning inom börsen,
der deras vexlar således äfven då kunnat med lätthet afsättas;
men, å den andra, att en stor mängd affärsmän funnits, hvilkas
kredit vid nämnde tid och af lätt förklarliga orsaker så lidit, att
deras vexlar på sistone ej egt förtroende annorstädes ån i R. St:s
Bank, med hvilken deras så beskaffade transaktioner slutligen antagit,
ehuru maskeradt, arten af låneoperationer i stort. En hvar
måste härvid göra sig den frågan, huru det varit möjligt, att dylika
operationer under längre tid kunnat bedrifvas; och svaret ligger
nära till hands, då man eftersinnar att hela vexelhandeln mellan
börsen eller särdeles mellan Kreditföremn och Banken varit
höljd af ett mörker, som visserligen haft sin grund i BankoReghtet,
80
e ii 11 Januari f. m.
men som derutöfver blifvit ytterligare ökadt genom en praxis, hvarför,
enligt min åsigt, berörde Regi:tes syfte och andemening ej bordt
kunna såsom giltigt stöd åberopas
Såsom ett oeftergiflig! vilkor för att i framtiden kunna förebygga
ytterligare upmuntran åt en affärsverksamhet, hvilken har allt
för stark likhet med en förtviflad spelares, att icke vara afskräckande,
anser jag således af yttersta vigt, att all den hemlighet i afseende
å Bankens vexelhandel, hvaraf ej göres behof för Bankens egen säkerhet,
hädanefter må försvinna.
Bifallsyttringar följde äfven på detta anförande.'
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För mig återstår nu föga an
nat
ån att förena mig med den talare, som här öpnade diskussionen och
fullständigt utredt frågan; men jag måste dock svara på åtskilliga
inkast, som sedan blifvit af en annan talare gjorda, och hvilken
sagt, att de af Banken upköpta vexlarne voro dragna på ett hus i
Hamburg, som dock fanns här i Stockholm. Man måste vid läsningen
af Bankolieghts 109 § finna, att der står endast, att vexlarne
böra vara »betalbara» i Hamburg eller Altona. Om t,, ex. Hr Akerman
utbjöde en af honom på okänd person i Hamburg eller Altona
dragen vexel, blefve den säkerl. antagen, emedan man kände
Hr Ä. som en redbar och solid person; men om en vexel, dragen
på Salomon Heine af en okänd eller för slarfaktighet bekant person,
utbjödes, blefve den icke mottagen, emedan man ej kunde vara
säker på att Heine ville infria densamma Jag tror sål. att Fullm:s
åtgärd att köpa vexlar, dragna af solida personer här i Stockholm
och betalbara i Hamburg, icke innebar något brott emot formen,
äfven om den person, som skulle besörja betalningen, ett par månader
förut befann sig i Stockholm. — Man har äfven klandrat
Fullm. derföre att de icke förutsett, den annalkande krisen och genomskådat
dess beskaffenhet och utsträckning; men BankoFullm. äro
härvidlag i ganska godt sällskap, nemi. med hela Europa och med
Fullm. i Biksg.Kont., som vid samma tid inlåto sig i en liten affär
på endast 20 mill. med en man, som man trodde vara kommissionär
för ett rikt handelshus i utlandet. — Det har också blifvit
påstådt, att KreditFörems vexlar icke voro så aldeles säkra. Jag
vill då påminna derom, att denna förening bestod af hvad Stockholms
börs hade solidast; och den säkerhet, som Banken egde, låg
icke blott i de summor, för hvilka de solida köpmännén tecknat
sig, eller i de varor, som voro belånade, utan äfven deri, att de
säx-deles solide mån, som stodo i spetsen för föreningen, satt sina
namn under vexlarne såsom trassenter. Derigenom hade man äfven
en garanti för att operationen skulle bedrifvas med den största
försigtighet och varsamhet. Det år för öfrigt af erfarenheten ådagalagdt,
att de vexlar, för hvars upköpande före krisen man velat
klandra Fullm., ingalunda varit, som man velat påstå, af osäker och
oduglig beskaffenhet, ty huru skulle det då blifvit Fullm. möjligt
att sedermera realisera desamma ?!
Hr
Den li Januari f. ta.
81
Hr Ce d erächiold, Rob. Xoofr,: Då jag Vid en föregå
ende
punkt ansåg Utsk:t liafva varit alltför strängt emot Fullm,
nemi. i fråga om ttpköp af guld, anser jag deremot, att Utskit i
denna punkt förfarit alltför mildt. En talare, Hr Bildt, har vläSerl.
1 ett ganska sakrikt anförande visat, att Banken ganska lyckligt
genomgått krisen, och jag hår icke hört någon framkasta tvifvel
om den skicklighet, hvarmed Fullm. handhaft Bankens affärer. Men
härom är nu icke fråga, utan derom, huruvida de af Fullm. gjorda
Vexelköp voro i enlighet eller i strid nied Reghtet. Det år vissell,
godt och väl, att ingen större förlust deraf Upstått, men häri ligger
ej tillräckligt skäl att godkänna Fullnäs åtgärder, då ett sådant
gillande kunde i framtiden åberopas som prejudikat; och det är icke
sagdt, att vexeldeputerade alltid åro lika skickliga och kloka persodtter,
sorn de, hvilka på den sednaste tiden haft detta updrag. Frågan
är nu endast, örn Fullm. följt föreskrifterna i BankoRegbtet,
och att de icke det gjort, torde vara tydligt, då de köpt vexlar
för helt andra ändamål än det enda, sorn der omnämnes, nemi. att
förstärka och uprätthålla Bankens metalliska kassa. Det har äfven
blifvit anmärkt, att det handelshus, på hvilket Vcxlarne drogos,
ännu vid tiden för dessas utställande var etableradt här i Stockholm
Hr Gr. Lagerbjelke har häremot inyändt, att det, enligt
Reghtets föreskrift, icke fordrades annat, än att vexlarne voro betalbara
i Hamburg. Jemför man emedlertid de olika §§ i Reghtet
med hvarandra, mäste man finna meningen vara, att vexlarne skulle
vara stälda på hvad som der kallas »Bankens hus i Hamburg eller
Altona.» Det torde således ej kunna bestridas, att Fullni. vid dessa
Vexelköp handlat i Uppenbar strid emot reghtet, och det är af vigt,
att ett sådant förfarande ej af R. St:r gillas, emedan det då kunde
i framtiden åberopas som prejudikat. Jag anser Hr Akerman hafva
Varit särdeles lindrig i sitt omdöme öfver dessa transaktioner, som
måste anses stridande mot gällande instruktion, men vill dock förena
mig med honom, och anhåller om bifall till hans reservation.
Frih. Tersmeden: Det enda försvar, man hår försökt för
Fullnäs vexelköp straxt före krisen, har bestått i anförande deraf,
att Fullm. ej kunde mera än alla andra förutse den hotande krisen
och de dimensioner, den skulle komma att antaga. Jag för min
del vill alldeles lemna å sido detta bristande förutseende; anledning
att klandra Fullm. finnes nog ändå. § 10 9 i BankoRegbtet är
den enda, som berättigar Fullm. att upköpa vexlar, och den föreskrifver
tillika, huru dessa Vexlar böra vara beskaffade. Då man
nu vet, att efter krisen sådana Vexlar voro protesterade, till ett belopp
af icke mindre än 1,479,100 rdr, så kan man redan af detta
faktum få någon ledning för sitt omdöme. BankoUtsk:ts ledamöter,
som haft tillfälle att taga kännedom om hvilka personer, som dragit
dessa vexlar, måste beklaga, att det icke är tillåtet att här
nämna dem, ty derigenom skulle ytterligare vinnas styrka för omdömet
i denna fråga. Många bland dessa namn torde nemi. återfinnas
i RådstufvuRättenS diarium öfver dem, sorn straxt efter ifraH.
III. G
82
De 11 11 Januari 1. m.
gavarande tid gjorde cession. Hvad som också tyckes bevisa, att
Fullm sjelfva icke hade stort förtroende till dessa personers soli»
ditet, är den ovanliga åtgärd de vidtogo, att skaffa sig särskild säkerhet
för vexlarne. Härigenom förebyggdes visserl. förlust för
Banken, men af denna omständighet, likasom deraf, att någon förstärkning
af den metalliska fonden då icke var nödvändig, visar sig,
att Fullm. med dessa vexelköp haft något särskildt syftemål. Det
måste äfven medgifvas, att krisen derigenom ingalunda hindrades,
utan hvad som vanns var egentligen, att åtskilliga personer, som
förr eller sednare i alla fall måste stupa, under någon tid kunde
hålla sig uppe. Troligt är äfven, att förlusten på dessa personer
blifvit mindre, om de gått öfver ända en månad förr. Jag kan således
ej finna annat, än att Fullm. handlat både i strid med reglem.
och till skada för Banken. Jag tillhörde också inom Utsk:t den
minoritet, som ville hafva Utsk:ts Uti. affattadt i enlighet med Hr
Ekmans reservation, men då de föreg, talare, som vid frågans behandling
inom Utsk:t med mig delat lika åsigter, icke yrkat annat
än bifall till Utsk:ts hemställan, vill äfven jag dertill inskränka mig.
Jag har dock ansett för min pligt, att vid detta tillfälle yttra min
tanka öfver denna punkt.
Hr Printzensköld: En tjugotre-årig erfarenhet som all
män
åklagare har lärt mig, huru lätt det är, att sätta sig till doms
öfver andras handlingar, huru lätt det är, att göra slutsatser och
på dem bygga ett klandrande omdöme. Men erfarenheten lär äfven,
att när man sätter sig till doms öfver andra, skall man göra
det med ett lugn, en sans, som visar, att man upfattat sitt maktpåliggande
kall så som sig bör. Jag vill icke lägga Utslc:t till
last, att det i denna punkt skridit något utöfver billighetens gränser,
emedan Utsk:t ändock stannat i ett beslut, som i ganska lindriga
ordalag omtalar förhållandet. Men jag vänder mig med mina
anmärkningar emot Hr Åkermans reservation. Han har deruti framdragit
åtskilliga förhållanden, som han påstår borde hafva gifvit
Fullm. anledning att icke verkställa de vexelköp, som nu så skarpt
klandras. Det är lätt, jag uprepar det ännu en gång, att efteråt
omtala, huruledes kurserna i de stora handelsstäderna utvisade sådana
förhållanden, som antydde, att någon handels- eller penningekris
vore å bane; men om man går tillbaka till förra tider, så skall
man finna, att just de af Hr Åkerman antydda förhåilanderna, då
de tillförene inträffat, aldeles icke inverkat på Sveriges penningeställning.
Då t. ex. Engelska Banken för några år tillbaka höjde
diskont-räntan till 9 proc., hade detta aldeles icke något inflytande
på vårt land. Må man då ursäkta vexel-deputerade, som icke kunde
förutse att den höga diskonton, som inträffade både i Hamburg
och London, skulle hafva sådana vidtomfattande följder, som händelsen
sedermera blef.
Man har vidare klandrat vexel-deputerade derföre, att de köpt
vexlar af personer, hvilkas mindre vederhäftighet, i den stund köpet
försiggick, icke kunde vara okänd. Nu har emellertid utgången
ådagalagt, och det har icke heller de häftigast klandrande herrarne
Den 11 Januari f. m
kunnat jäfva, ätt af alla de protesterade vexlarne, utgörande 1,200,000
Hamb. mark, icke återstå mer än 110,00 0 nurk, hvilken summa
.dock är för stor, enär den i'närvarande ögonblick icke upgår till
mer ån 80,000 mrk. I)å frågar jag, om man, så vida man icke
vill klandra och häckla allt, skall kunna finna något klandervärd! i
deputerades åtgöranden, eller hurti det är möjligt att med fog kunna
säga, att voxeldeputerade förfarit oklokt. Jag står icke i något
annat förhållande till dessa deputerade, än att jag arbetat tillsammans
med dem under den tid, jag genom K, o. Ad:s förtroende
Varit kallad att deltaga i styrelsen af R. Stms Bank; men jag får
öppet förklara att, ehuru jag å ena sidan gerna erkänner om personer
begått något fel, och å den andra icke är den, som vill försvara
dylika fel, så vida icke särskilda omständigheter dertill föranleda,
kan jag dock icke tillägga Vexel-deputerade så många fel, som
man hår gjort. Förenämnde reservant har emellertid gått så långt
i sitt klander, att han t, o. m. förklarat, att det varit ett fel af
deputerade, att de köpt vexlar af personer, sorn voro importörer
och icke exportörer. Kan detta vara ett fel? Angår det köparen
om säljaren af voxeln år exportör eller importör? Det har också
visat sig, att denna omständighet icke egt någon vådlig inverkan,
ty i närvarande ögonblick finnas egentligen icke iner än tre handelshus,
som restera för betalningen af vexlar, och bland dessa hus
är det ett, med hvilket Fullm. i Riksgålds-kont.oret inlåt sig i en
affär å 20 mill. Deputerade köpte dock icke vexlar af detta hus
under en hel vecka före den tid, då Fullm. i Riksgälds-kontoret
inlåt sig i nyssnämnde lånetransaktioner, och det må då Ursäktas,
om BankoFuilm. ansågo sig hafva full säkerhet, då man i Riksg:skontoret
icke drog i betänkande att med detta hus inlåta sig i affärer.
Man må icke, såsom Hr Akerman gjort, till ursäkt för
RiksgäldsFulImjs åtgärd anföra, det man trodde att bakom personen
stod ett solidt lius, ty i detta fall anser jag icke att någon
Ursäkt kan ligga i en sådan omständighet, särdeles som man icke
bör inlåta sig i transaktioner med en icke solvent. person, utan att
sådan säkerhet lemnäs, som år nödvändig. Och hvad blef följden?
Jo, just en sådan, som, om den ttpkommit genom Fullnus i Banken
åtgörande, säkerl. skulle hafva ådragit dem de skarpaste anmärkningar.
Jag tror således, att man, i betraktande af dessa omständigheter,
icke bör vara för sträng i sitt klander mot Fullm. i
Banken, och aldraminst anser jag att man bör gå så tillväga som
nu, då, under det man icke vill erkänna personers förtjenster på
grund af deras handlingar, utan blott talar om sin vänskap för dem,
Ilian tillika på det skarpaste klandrar deras åtgärder. Sådana vänskaps-betygelser
komma sannerligen icke från hjertat.
En ledamot har yttrat förundran deröfver, att Hr Bildt i början
af sitt anförande anmärkte såsom en egen företeelse, att genom
BankoUtsk:ts förevarande betänkande går eli anda, sorn omisskänligen
förråder tillvaron inom Utsk. af ovilja emot Fullm. Jag får i
anledningen häraf erinra, att om, efter hvad jag har mig från säker
hand bekant, det förslag till utlåt., som upgjordes på en afdeln. af
Utsk. och der de personer, som skarpast klandrat Fullm., befunna
84
D 011 11 Janu ari I. m.
sig, hade gått igenom, så hade Fullmis åtgärder blifvit framställda
i en ännu mörkare dager; och då undrar jag icke att just dessa
herrar nu finna Utskits Utlåt, alldeles för godt och vackert. Men
den, som läser detta Utlåt, och någorlunda förstår Svenska språket,
måste medgifva att det, så väl i ordalagen och upställningen som
omdömena öfver Fullm-.s åtgärder, framter en ovilja, en afvoghet
och ett klanderbegär, hvarpå jag hittills aldrig tillförene sett exempel.
Ty i Utskits betänkande finnes ingen enda punkt, hvari Utskit
godkänt Fullmis handlingssätt. Väl har man sagt, att man låter
vid de vidtagna åtgärderna bero, derföre att dessa omöjligen kunnat
ogillas, men man har dock icke kunnat förmå sig att godkänna
dem eller deröfver uttala ett gillande omdöme, Detta bevisar sanningen
af hvad Hr Bildt anfört.
Jag vill icke uppehålla B. o. Ad. med några vidare anmärkningar,
men beklagar att en ledamot, med sä stor skarpsinnighet
och lätthet att uttrycka sig som Hr Cederschiöld, kunnat så misstaga
sig om föredragningsämnet, att han vid detta tillfälle vändt
sig med sitt skarpa anförande emot Fullm., då likväl nu år fråga
om någonting helt annat, än Hr Cederschiöld menat.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber om ursäkt, att jag vid denna
sena timma ännu en gång vägar uptaga R. o. Ad:s tid; men då
en ledamot hår bredvid mig beskyllt mig att icke känna Bankoregktet,
anhåller jag att få yttra några ord, synnerligen som jag
tror mig kunna bevisa, att det just är denne ledamot, som icke
känner ifrågav:de regkte. 10 9 § innehåller föreskrifter ang. vexelhandel,
och der står ingenting om att vexlarne skola vara dragna
på något handelshus, vare sig i Hamburg eller Altona. Den värde
talaren tror måhända att något dylikt finnes i 10 7 § litt. g och h.
Det står i litt. g): »Det silfver eller Ilamburger-banko, som, genom
vexelköp, blifvit hos något eller några kända och säkra handelshus
1 Hamburg eller Altona för Bankens räkning nedsatt, samt det silfver,
hvilket är under transport från utrikes ort till Banken»; och i
litt. h): »Beloppet af de upkÖpta vexlar, hvilka icke till liqvid förfallit
eller blifvit för inkassering till Bankens, i näst föregående
mom. omförmälda, handelshus afsända.» Hu är dock förhållandet,
att dessa båda momenter handla om en helt annan sak, än 109 §.
Denna handlar om upköp af vexlar, den 107 deremot om hvad
som skall utgöra den metalliska valutan, och i litt. g och h om
det silfver, som Banken har att för vexelköp på utländsk ort använda.
Genom 109 § har Banken rätt att under sommaren hafva
2 mill. specie stående och under vintern 3 mill. Detta är resultatet
af vexelhandeln, men icke sjelfva vexelhandeln. Det är något
helt annat att köpa vexlar af en solid trassent, som svarar för att
vexeln blir inlöst inom tre månader, och att hafva silfver stående
hos solida hus i Hamburg. Ridd. o. Ad. behagade således finna
att jag icke begått något misstag i min tolkning af 109 §.
Flera ledamöter ropade nu på proposition.
Den 11 Jannari f. m.
85
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Jag har icke kunnat an
nat
än förvåna mig öfver, att en talare, som hår eljest i allmänhet
upträder till försvar för lagarnes efterlefnad, nu upstår till försvar
för öfverträdelsen af en special-lag; detta är dock händelsen med
Hr Printzensköld. Jag har icke lagt BankoFullm. till last, att de
icke förutsett den inträffade krisen, ehuru jag föreställer mig, att
den icke hade bort vara för dem oväntad. Men jag har lagt dem
till last, att de handlat i strid med den lag, som skulle bestämma
deras verksamhet. Hr Printzensköld har visserl. förklarat, att lian
icke kunde fatta, att något sådant skett; men han har icke vederlagt
de anmärkningar, som i detta hänseende blifvit gjorda. Han
har icke sökt visa att BankoPullm. inlåtit sig i vexelköpen för det
ändamål, som 109 § i Banko-reght derför bestämmer, nemi. för att
förstärka Bankens metalliska kassa. Han har icke heller vederlagt
det påstående, att vexlar blifvit köpta af icke solida trassenter och
endossenter, ej heller att de icke blifvit dragna på solida hus i
Hamburg. Det sednare har nu visserl. äfven Gr. Lagerbjelke sökt
visa icke vara behöfligt; men jag för min del finner dock hans bevisning
ingenting mindre än bevisande. Ty då 109 § inskränker
Fullm :s rättighet att köpa vexlar till endast de fall, då sådant till
förstärkande af Bankens metalliska kassa finnes nödigt, och då uti
litt. h § 107 talas om vexlarnes försändande, för inkassering, till
Bankens handelshus, sedan uti nästföreg. mom. dessa handelshus i
plamburg förklaras böra vara säkra och kända, så kan jag icke
finna, att man kan komma i detta fall till annan åsigt ån den, att
de hus, på hvilka de af Fullm. köpta vexlar äro dragna, böra vara
kända och säkra, d. v. s. solida. Då således Hr Printzensköld, enligt
min upfattning, ingenting vederlagt af de anmärkningar, som
blifvit mot Fullm, framstälda, kan jag icke finna att hans försvar
för Fullm:s åtgärder härledts^ ur någon annan, än den visserl. ganska
lofvärda afsigten, att försvara sina kamrater inom BankoStyrelsent
men icke desto mindre måste jag, med afseende å vådan
af ett sådant prejudikat, fortsätta mitt yrkande om bifall till det
slut, hvartill Hr Åkerman kommit,
Öfverlåggningen förklarades nu vara afslutad, och yttrade H.
Exc. Ilr Gr. o. Landtmarskalken, att, i afseende på den förevarande
§:n, deri Utsk:t endast uttalat sitt omdöme rörande Fullnus vexelköp
under hösten 1857, yrkats dels §:ns läggande till handlingarne
och dels af Hr Cederschiöld, att K. o. Ad. måtte förklara sig instämma
i det slutomdöme, hvari Pir Akerman uti sin reservation,
i afseende å dessa vcxelköp, stannat.
Propos. å §:ns läggande till handlingarne framställdes härefter
Och besvarades med många ja, blandade med nej; hvaruppå H. Exc.
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Hr Cederschiöld härvid begärt votering, uplästes och
godkändes följ. voterings-proposition:
Den, som anser, att 9 §:n i BankoUtsk:ts Berättelse N:o 6
icke föranleder till någon annan åtgärd än att läggas till handlingarne,
röstar
Sfi
D e n 11 J a ii n a i i a. m.
Ja;
den det ej vill. röstar
Nej; _
vinner nej, liar R. o. Ad. förklarat sig instämma i det slutomdörae,
hvari Ilr Akerman i sin reservation, i afseende på vexelköpen noder
tiden från medlet af September till medlet af November månad
1857, stannat.
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 27.
Nej — 23.
| R. o. Ad. åtskiljdes kl 4 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Onsdagen den 11 Januari 1860.
Plenum kl. 6 e ni.
Anmäldes och bordlädes:
Stats- Utskottels Utidtanden
N:o 29, i anledning af väckt fråga om anslag af allmänna medel
för reparation af Srt Marias kyrka i Sigtuna;
N:o 30, i anledning af väckt fråga om beviljande af statsanslag
för att dermed inbetala kapitalåterstoden af ett, för upförandeaf
Kalmar stifts läroverksbyggnad, i 11. St:rs Bank uptaget lån;
N:o 31, i anledning af väekt fråga om inredning i Upsala
slott af en våning för den Kongl, familjens räkning ;
N:o 32, i anledning af Änders Erikssons från Elfsborgs läns
motion om förlängdt anstånd med återbetalning af ett åt jordbrukare
inom nämnde län beviljadt uodsättningslån;:
N:o 33, angående väckt fråga om afskrifning till någon del af
ett åt jordbrukare inom Askers Härad af Orebro Län beviljadt undsåttningslån
samt anstånd med inbetalning af lånets återstående belopp;
och
N:o 34, angående väckt fråga om eftergift till någon del af
återbetalningsskyldighet å ett åt jordbrukare inom Malexanders socken
af Östergötlands Län beviljadt undsättningslån, eller anstånd
med inbetalning å samma lån; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betånkanden
N:o 10, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl.
Brefvet den 10 Maj 185 3, angående priskuranters uprättande å ds
i markegångstaxorna uptague persedelslag;
Den 11 J an n ar i e. m.
87
N:o 11, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande
till förekommande af irrlärors spridande vid Universiteten och öfriga
läroverk;
N:o 15, i anledning af vackt motion att R. St:r måtte hos K.
M. i underd. anhålla om aflåtande af nådig propos. om ett nytt
Hofstalls upbyggande;
N:o 13, i anledning af väckt motion att hvarje ledamot af
Dom-kapitel måtte erhålla ett exemplar af Svensk Författningssamling
;
N:o 14, i anledning af väckt motion om stadganden till begränsande
af Sockenstämmas beslutande-rätt ;
N:o 15, i anledning af väckt motion om tillstånd att alla tider
af året fortsätta auktioner å landet till kl. 9 på aftonen; och
N:o 16, i anledning af väckta motioner om tillägg till 5 § i
Kongl. Förordningen den 29 Augusti 1843, angående Sockenstämmor
i riket.
Fortsattes föredragningen af BankoUtskottets Berättelse N:o 6,
angående R. St:rs Banks styrelse och förvaltning.
§ 10.
Hr Printzensköld, Carl: Afven i denna § anser jag
BankoUtsktt i alltför hårda ordalag hafva bedömt Fullm:s åtgärder.
Det står visserl. i BankoReghts åberopade föreskrift, att till den
metalliska valutan endast får beräknas beloppet af de vexlar, som
icke till liqvid förfallit eller blifvit för inkassering afsända till de
af Banken antagna utländska handelshus; men dessa ifrågavarande
vexlar återkommo med betalningsskyldighet, till följe af krisen,
och inberåknades af Fullm. till den metalliska kassan. Hade åter
Fullm. vidtagit den åtgärd, för hvars uraktlåtenhet de nu blifvit så
mycket klandrade, så hade följden blifvit den, att sedlar till en
Summa, motsvarande nära 5,000,000 mark H. B., hade måst ur rörelsen
försvinna och detta vid en tidpunkt, då snart sagdt hvarje
riksd:r var af vigt att bibehålla utelöpande. Bästa beviset för att
Fullm. ej misstagit sig i sin åtgärd, är väl det, att de protesterade
vexlarne verkl. blifvit till största delen betalte och att således deras
qvarstående bland de tillgångar på vexlar, som man egde i
Hamburg, ingalunda medförde den ringaste skada hvarken för Banken
eller för enskilte. Hvad beträffar BankoUtslcts beslut, att det
nuvarande beloppet af protesterade vexlar skall ofördröjligen ur den
metalliska kassan afföras, så anser jag att detta, i anseende till den
obetydliga ännu qvarstående summan, kommer att utöfva föga eller
intet inflytande på Bankens ställning.
Det synes mig dock, som BankoUtsk:t i denna sin anmärkning
gått något långt, då man tager i betraktande dels de lyckliga resultater,
som af Fullm:s åtgärder vunnits, och dels landets dåvarande
financiela ställning ; det skedde nemi. vid en tidpunkt, då det var
absolut nödvändigt, att så litet som möjligt minska rörelsekapitalet
i landet, Det är något hardt, tyckes mig, att då af BankoUtskd
88
Den 11 Januari e. fm
få dylika tillmålen och jag vill till protokollet nedlägga min reservation
häremot och anser jag, att hela detta Utskds utlåtande är
förestafvadt af en afvoghet och en ovilja, som vid denna riksdag
iner än någonsin inom Utsk:t röjt sig mot BankoFullm:s åtgärder.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Den föregående värde
talaren har förundrat sig öfver BankoUtsk:s anmärkning emot Fullm:»
åtgärd att hänföra protesterade vexlar till Bankens metalliska kassa,
och försvarat denna åtgärd dermed, att en för allmänna rörelsen
menlig sedelindragning eljest blifvit nödvändig. Detta skäl är alldeles
nytt, ty hittills hafva såväl Fullm, såsom korporation, som
den talare, hvilken på förmiddagen sökt försvara Fullnäs åtgärder,
såsom stöd för åtgärden anfört föreskriften i 107 § BankoReghtet,
nemi. att de vexlar, som ej till liqvid förfallit eller blifvit för inkassering
till Bankens handelshus i Hamburg eller Altona försände,
skola beräknas såsom metallisk valuta, samt ansett Fullm. icke be*
rättigadc att, utan Ständernas föreskrift, något från metalliska valutan
afföra. För att först bemöta detta sednare skål, erinrar jag,
att lfrågav:de vexlar icke blott voro till liqvid förfallne, utan äfven,
efter att hafva blifvit till inkassering afsönde, med protest återkommit,
hvadan stadgandet i paragrafen ju icke längre för dem gähle,
Och, mina Hrr, då en protesterad vexel icke är annat än ett bevis
på en osäker fordran, kan väl ingenting vara mindre öfverensstämmande
med begreppet om metallisk valuta än en sådan. För öfrigt
och i anledning af den sisto talarens yttrande, år ju aldeles gifvet,
att Fullm., som utgifvit 1 t/2 mill. i sedlar för vexlar, som sedan
protesterades, icke i ett ögonblick kunde indraga denna sedelmassa,
men om Fullm , utöfver hvad sålunda icke kunde undvikas, på de
protesterade vexlarne grundat en sedelemission, hade det otvifvelaktigt
varit högst tadelvärdt. Så har icke heller skett, utan redan
1838 års llevisorer funno en obegagnad sedelemissions-rätt fullt
motsvarande de då återstående protesterade vexlarne, hvilket förhållande
allt sedermera uppehållits, men detta oaktadt och oaktadt
Revisorernes anmärkningar både 185 8 och 18.i fl, hafva de protesterade
vexlarne fortfarande figurerat som metallisk valuta, och jag
tror således att BankoUtsk:t haft fullkomligt skäl att i berörde afseende
påkalla rättelse.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Enligt mitt förme
nande
har det knappast varit möjligt för BankoUtsk:t, att i sitt
ifrågavai ande utlåtande välja ordalag mera milda, mera skonsamma,
än det verkl. gjort, då så särdeles giltiga anledningar till klander
förefinnas äfven i nu föredragne punkt. Detta oaktadt upträder
Hr Printzensköld på ett sätt, som särdeles har väckt min förundran,
då han förebrår Utsk:t de, enligt hans förmenande, olämpliga ordalag,
Utsk:t valt vid bedömandet af frågan om de protesterade vcxlarnes
inberäknande i Bankens metalliska kassa. Jag föreställer
mig, att en hvar måste finna, hurusom Utsk:t egt goda skäl till
Sin framställning, åsyftande framtida rättelse i det betänkliga, men
af Hr Printzensköld försvarade beräkuifigssätt, hvarigenom det slut*
Den 11 J annari e. m.
89
ligen skulle kunna anses aldeles likgiltigt, huruvida i Bankens kassa
lage protesterade vcxlar eller silfver, och hemställer jag fördenskull att
Utskits i dehlia punkt gjorda anm. måtte vinna Ridd. o. Åd:s bifall.
Erih. Tersmeden, Wilh. Fredr.i Hr Printzenskölds yttranden
öfver BankoUtsk;ts utlåtande tyckes fortfarande vittna om,
huru obehagligt det är, att blifva satt i nödvändighet att anmärka
de fel, som möjligtvis blifva af R. St:rs Fullm, i Banken begångna.
Hvad beträffar denna § af berättelsen, så har Utsk.t, på grund af
1858—59 års Revisorers mot Fullm, anmärkta åtgärd, att i Bankens
metalliska kassa hafva inberäknat beloppet af förfallna och för
bristande betalning protesterade vexlar, ansett sig förpligtadt att
lemna Fullm. föreskrift om, att de protesterade vexlar, som ännu
förefunnos, skola ur metalliska kassan afföras. Kasta vi en blick
på Banko-llegkts 107 §, så finna vi hvad som kan under metallisk
valuta få hänföras. Het heter nemi. i litt. h af nämnde §: »Be
loppet
af de upköpta vexlar, hvilka icke. till liqvid förfallit, eller
blifvit för inkassering till Bankens i näst föreg. mom. omförmälda
handelshus afsända». Att således ej härunder inbegripes protesterade
vexlar^ hvilka, enligt mitt förmenande, endast borde upsättas bland
Bankens osäkra fordringar, det torde väl vara temligen klart för
hvart och ett opartiskt omdöme. Och jag hemställer till Eder, mine
Hrr, om BankoUtskit, sedan Revisorerna fästat Fullmis upmärksamhet
härpå och de ändock ej rättat sig derefter, kunnat göra annat,
fin att gifva Fullm. den föreskrift, att de protesterade vexlarne borde
ofördröjligen ur den metalliska kassan afföras.
Hr Printzensköld: Hen siste värde talaren, som be
svarat
mitt anförande, har aldeles misstagit sig om dess innehåll
och dess syftning. Jag har nemi. aldrig velat klandra Utskit derför,
att det meddelat Fullm. föreskrift derom, att de nuvarande
protesterade vexlarne skulle från metalliska valutan afföras; jag
har blott trott mig ega befogenhet att uttala mitt omdöme öfver
de 'ordalag, sorn BankoUtsk:t i allmänhet användt vid dess anmärkningars
afgifvande, och min mening har endast varit, att i min ringa
mån söka försvara Fullm:s åtgärder.
Hen nu öfVerklagade åtgärden kan ock låta försvara sig af de
eXceptitiohella förhållanden, som då egde rum; jag menar den för
handen varande penningekrisen och de ytterst brydsamma tilldragelser,
som af densamma blefvo en följd. Hade Fullm. nödsakats
att, genom afförandet från den reella valutan af de protesterade
vexlarne, till motsvarigt belopp minska reservfonden, så hade det
Varit för dem omöjligt att bispringa hvarken filialbankerna eller andra
under Riksbanken varande I åneanstalter. Jag tager mig friheten
uplysa Hr Flach derom, att jag ingalunda uttalat någon protest
mot det resultat, till hvilket BankoUtskit kommit; detta så
mycket mindre, som Fullm. handlat i fullkomlig öfverensstämmelse med
den dem i grundlagen lemnade rätt och i enlighet med det för
dem utfärdade reghtet. Men jag har endast tillåtit mig att yttra
några ord öfver det sätt och de ordalag, Utsk:t valt i sitt utlåtande,
90
Den 11 Jan uari e. m.
och detta må val mig ej förtyckas, aldenstund jag är öfvertygad
om, att både Frih. Tersmeden och Hr Flach ej äro så okunniga i
Svenska språket, att de ej känna de lindrigare Uttrycken, af hvilka
man kan begagna sig, då man vill fälla ett omdöme öfver sin nästas åtgärder.
Detta anser jag här hafva varit så mycket mer på sin
plats, som man omöjligen kan beskylla Fullm. att hafva begått
någon olaglighet.
Gr. Lagerbjelke. Gustaf: För min ringa del tror jag,
att både Fullm. och BankoUtskit i detta afseende handlat rätt.
Men då jag yttrar att Fullm. rigtigt förfarit, så kommer jag till
detta resultat, på helt andra grunder, än den siste värde talaren.
Kasta vi en blick på Banko-regl:ts 107 §, såse vi der föreskrifvet,
hvad som till metallisk valuta får räknas; det heter nemi.:
Såsom Bankens metalliska kassa anses och beräknas :
a) gångbart Svenskt silfvermynt;
b) dukater, Svenska och Holländska;
c) ally st Svenskt silfvermynt;
d) utländska silfvermynt-sorter;
e) omyndtadt silfver och guld;
f) silfver- och guld-poster, dem Kongl. Myntverket af Banken
eller andra för Bankens räkning, enligt dit ingångna, af myntverket
utgifna qvittenser och bevis emottagit och under sin vård eger;
g) det silfver eller HamburgerBanko, sorn, genom vexelköp,
blifvit hos något eller några kända och säkra handelshus i Hamburg
eller Altona för Bankens räkning nedsatt, samt det silfver,
hvilket är under transport från utrikes ort till Banken;
h) beloppet af de upköpta vexlar, hvilka icke till liqvid förfallit
eller blifvit för inkassering till Bankens, i näst föreg. mom.
omförmälda handelshus afsända; och
i) guld- och silfver-panter, till det värde, hvartill de blifvit i
Banken och Lånekontoren belånade.
På ett annat ställe i Banko-reght, § 117, föreskrifves, att maximum
af den sedelstock, som icke behöfver motsvaras af någon metallisk
valuta, får utgöras af ett belopp stort 3 0 mill. Riksmynt.
Om det skulle hända att för en inköpt vexel silfver icke erhållits,
d. v. s. att vexeln blifvit protesterad, så skulle Banken derigenom,
utöfver de 30 millionerna, kunna få så mycket mora sedlar
utelöpande, som donna vexel varit värd. Jag tror således att
Fullm. handlat ganska rätt, 'då de förklarade att dessa vexlar måste
i den metalliska kassan qvarstå.
Frih. Tersmeden: Det har ej af någon, såvidt jag
vet, blifvit bestridt, att ej Fullm. handlat rätt deruti; att de införde
de upköpte vexlarne under den metalliska valutan; det var en ganska
riktig och på Banko-reght grundad åtgärd; men att de ansågo
sig förhindrade af de föreskrifter, de hade, att afföra dem från metalliska
kassan, når de blifvit protesterade, det var, om jag så får
såga, en alltför långt drifven, grannlagenhet. Det naturligaste hade
väl varit, att, i det ögonblick de blefvo protesterade, afskrifva dem
Den II J anu ari e. m.
»1
från metalliska kassan. Om beloppet af dessa vexlar i början var
så stort, att en sådan afföring ej kunde hafva låtit sig göra, utan
én motsvarande minskning af den utelöpande sedelstocken, känner
jag ej ; men hvad jag med bestämdhet kan påstå, är, att, då Revisorerna
185 8 voro tillsammans, man ej ansåg det vara behöfligt, att
indraga någon del af de utelöpande sedlarne för dessa vexlars afföring.
Hvad Hr Printzensköld ytterligare förklarat, att det ej var
BankoUtsk-.ts sätt att gå till väga, utan att det var Utsk:ts sätt att
uttrycka sig, han särskildt hade funnit ogranniaga, så kan jag ingalunda
finna att Utsk:t i något afseende häruti förgått sig. Utsk:t
har endast framdragit de fakta, som förefunnits. §:n i Betänk:t lyder
sålunda: Som Utsk:t ansett Fullmis, af 1858—59 årens Revisorer
anmärkta åtgärd, att låta i Bankens metalliska kassa inberäkna beloppet
af förfallna och för bristande betalning protesterade vexlar,
icke allenast vara oförenlig med begreppet om hvad som till
egenskap af metallisk valuta må kunna hänföras, utan äfven strida
mot tydliga innehådet af den i § 107 litt. h i Banko-regkt meddelade
föreskrift, hvilken endast medgifver att såsom metallisk kassa
får anses och beräknas beloppet af de upköpta vexlar, som icke
till liqvid förfallit eller blifvit för inkassering afsända till de af Banken
antagna utländska handelshus, hvaremot de vexlar, om hvilka
här är fråga, redan långt för detta förfallit till betalning och med
protest återkommit från de handelshus, dit desamma blifvit öfversända
för att inkasgeras; så har Utsk:t, på grund af § 5 i den för
Utsk:t gällande instruktion, beslutat och Fullm. till iakttagande meddelat,
att de protesterade vexlarnes belopp bör från metalliska kassan
ofördröjligen aflöras, hvilket Utsk:t skolat för R. St:r härigenom
anmäla.
Jag hemställer nu till Eder, mine Hrr, om i denna punkt något
omdöme år uttaladt, som på minsta sätt kan anses böra såra
Fullmrs finkänslighet?
Jag yrkar fortfarande, att Ridd. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts
i denna § gjorda hemställan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats fulländad samt H.
Éxc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att, då den förevarande §:n
innefattade endast en anmälan om ett af Utsk:t fattadt och Fullm.
meddeladt beslut, H. Exc. icke kunde framställa någon annan propos.
än att §:n finge läggas till handlingarne, blef en sådan propos.
framställd och med ja besvarad.
§11.
Frih. Tersmeden: Den talare, som på f. m. öpnade dis
kussionen
om 9.'de §, har fällt det yttrande om BankoUtsk:ts utlåtande,
att en klandrande ande genomgår detsamma från början
till slut.
Fullmrs åtgärd att köpa Kreditföreningens vexlar, har likväl
af Utsk:t blifvit erkändt såsom varande nyttigt och, med afseende
fästadt vid de förhållanden, som då egde rum, kan man till och
92
Den 11 Januari e. m.
mod anse, att det var af behofvet påkalladt. Denna åtgärd var
likväl ej i öfverensstämmelse med de för Fullmrgc gällande
föreskrifter, ty ingen rättighet finnes medgifven för Fullm. att utgifva
lån på mellan 3 å 4 millioner åt en enskild förening här
i Stockholm. Dessa vexlar, sorn BankoFullm. härigenom fingo, voro
ej af den beskaffenhet att de för desamma kunde få silfver in i
landet. Alla dessa vexlar återköptes, tror jag, af samma förening,
så att i det hela var det ej annat än en försträckning, som Banken
gaf åt Kreditföreningen. Af dea orsaken har Utsk:t ansett
denna åtgärd vara stridande mot Banko-reght, men, i anseende till
de af densamma föranledda ytterst nyttiga verkningarne, borde likväl
R. St:r gifva densamma sitt godkännande* Det kan ingen
neka till, att BankoFullm. dervidlag ådagalade en skarpsinnighet
och ett mod, som åtminstone inom våra penningeförvaltande verk
är sällsynt att finna, och står R. St:r i förbindelse till Ilrr Fullm.
för nämnde åtgärd; detta är äfven, efter mitt begrepp, uttryckt
i BankoUtsk:ts reghte; men som sjelfva denna åtgärd ej var
af fullkomligt laglig beskaffenhet och i följd deraf fordrade
R. Stms godkännande, så har Utsk:t med sitt förslag endast afsett
detsammas vinnande. Jag har tyckt mig finna på den siste
värde talarens på f. m. afgifna yttrande, att lian ej Var riktigt nöjd
med det resultat, hvartill Utsk:t i förevide fall kommit, enär Fullm:s
handlingssätt lär, enligt hans förmenande, varit i öfverensstämmelse
med
109:de § uttryckligen säger: »Fullmäktige bemyndigas likaledes att
på tjenligaste vis disponera den fond, som genom föregånget vexelköp
eller annat aftal finnes hos Bankens hus i Hamburg eller Altona
för Bankens räkning stående, antingen medelst afgifvande af
vexlar eller indragning af silfver in natura etc. etc.» Men nu inflöt
ej något silfver i landet, utan första följden blef den, att sedlar
till ökadt belopp utsläpptes i rörelsen. Det har visserl. blifvit
sagdt, att genom denna åtgärd Banken skyddade sig från många
förluster, så väl i afseende på den förut försiggångna vexelhandeln
som äfven i afs. på lånerörelsen. Deri har han mycket rätt och
medgifvas måste, att åtgärden var nyttig både för Banken och för
rörelsen i allmänhet; men att något silfver derigenom inkom, det
måste jag bestrida. Vare härmed huru som helst, tror jag, att
åtgärden aldeles icke behöfver försvaras; den försvarar sig sjelf såsom
varande en klok och dristig åtgärd, hvilken bevisar att Fullm.
förstått upskatta vigten af den ställning do innehade ; ty hade de
endast handlat efter lieghts föreskrifter och ej rättat sitt handlingssätt
efter de ovanliga förhållanden, som då egde rum, så hade säkerligen
mycket större olyckor drabbat vårt fädernesland än nu blef
förhållandet.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag redan på f. m. under
diskussionen haft tillfälle att. för allmänheten redogöra för de åsigter,
hvilka bestämmt Fullm.-s handlingssätt under den kritiska tidsperiod,
som numera vanligtvis betecknas med blotta namnet »krisen», så
hade jag tänkt, att ej vidare behöfva upträda i denna fråga. Men
I) e ii 11 Januari e. m.
93
jag har dertill blifvit upkallad af Frih. Tersmedens sista yttrande.
Den varde Frihm har fästat sig dervid, att jag förklarat,
att det i allmänhet gick en klandrande anda genom hela BankoUtsk:ts
utlåtande. Jag har naturligtvis ingen förkärlek för denna
åsigt och önskar gerna tro, att jag misstagit mig om ordalagen i
Betänkandet; jag har derföre med nöje afhört den bättre tolkning
af detsamma, Hr Ordföranden i BankoUtsk:t afgifvit ; ty hvem kad
väl bättre än han upfatta dess innehåll? Att jag likväl ej varit
ensam i denna min upfattning, utan att mina tänkesätt delats i någon
mån af allmänheten, det dömer jag af en obetydlig, fast ganska
betecknande omständighet. För några dagar sedan stod nemi.
i Sveriges största tidning att läsa en lång artikel, hvars rubrik hade
följ. lydelse: »BankoJJtskottets räfst med Hrr BankoFullmäktige!»
Jag hemställer till en hvar af Eder, mine Hrr, om icke dessa ord
innebära just det, att BankoFullm. hafva vidtagit några åtgärder,
som utgjort föremål för särskildt klander. Granska vi hvarje § af
utlåtandet för sig, så finna vi med hvilken knapphändighet i uttrycken
Ful lin, afspisas, och hvad beträffar det i slutparagrafen afgifna
omdöme, så sätter detta färg på Utsfcts Bet. i sin helhet.
Under det man i långliga tider alltid gifvit Fullm. det vitsord, at.t
de med ospard möda, nit och skicklighet utfört sitt värf, så har
man om dessa Fullnns sätt att leda Bankens angelägenheter under
verkligen både för Banken och för den enskilte så brydsamma financiela
förhållanden, afgifvit det yttrande, att deras förvaltning »i
allmänhet» vittnat om nit och omtanke Det tillkommer ej mig att
vid detta tillfälle fälla ett omdöme huruvida domslutet varit rättvist
eller orättvist, jag vill blott hembära min tacksamhet till Frih.
Tersmeden för den tolkning han gifvit detsamma, och upskattar jag
detta så mycket mera, som det kommit från en person, för hvilken
jag hyser den mest obegränsade aktning.
Jag öfverensstämmer dock icke med den värde Frihm ?
hans sätt att tolka 109:de § Bankoreght, ty der står tydligen i
mom. 1. att »för bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska
kassa etc. etc., i Hamburg eller Altona betalbara.» Det af
Frihm öfverklagade förhållandet, att BankoFullm. köpte vexlar
af Kreditföreningen i Stockholm, försvaras också just derföre af den
omständigheten, att Fullm. vidtogo denna åtgärd för att skydda
Banken för förluster. Om man äfven icke kan säga att silfver såsom
metall genom dessa yexelköp inflöt i landet, så måste man
dock medgifva, att det, som för Banken var detsamma, nemi. sedlar,
genom desamma intogos, derigenom att det blef en möjlighet
för låntagarne i Banken att betala sina skulder, och måste jag derföre
för min del reservera mig mot det beslut, hvartill BankoUtsk:t
kommit, att nemi. Fulhms åtgärder varit rakt stridande mot Bankoreghts
föreskrifter.
Hr Akerman, Fredrik: Jag trodde, att, i anseende till
den långa diskussionen på f. m., detta ämne skulle i det närmaste
vara uttömdt, men jag finner nu, att så ej är förhållandet.
lii
Deli II Januari e. m.
Jag för min (lel kan ej förstå, hvarföre man, att döma af Hr
Bildts sista yttrande, så ifrigt äflas att gifi a en laglig form åt Barn*
kens transaktioner med Kreditföreningen i Stockholm. Att dessa
åtgärder nu vilja försvaras på den grund, att de blifvit vidtagna för
att stärka Bankens metalliska kassa, är för mig aldeles obegripligt,
ty icke förstärker jag en metallisk kassa derigenom, att jag ena
dagen gifver ut och andra dagen kasserar in samma sedel. För
öfrigt torde det vara uppenbart, att det loford, allmänheten är skyldig
att uttala öfver Hrr BanlcoFullm., just i och för deras lyckade
åtgärd att sätta sig öfver reght, skulle helt och hållet förlora sin
grund, om man ansåge åtgärden vara fullkomligt laglig och i öfverensstämmelse
med reglementet.
Hr Printzensköld, Carl: Jag vill ej vid detta tillfälle
inlåta mig i något resonnement öfver sjelfva saken; jag tager mig
blott friheten framställa några anmärkningar mot den bevisning, Frih.
Tersmeden upställt derföre, att ej ett klandrande omdöme genomgått
hela Betänkandet, såsom Hr Bildt på f. m. erinrat vara hän'?
delsen. Denna bevisning har emellertid Hr Frilen förmenat ligga
uti smickrande och vackra ordalag, hvaruti Utsk:t skulle hafva berättat
Fulhms åtgärder. Jag frågar likväl, om det är öfverensstämmande
med Svenska språkets lagar, att då man, som Frilen,
säger sig hafva velat uttala så mycket beröm öfver en myndighets
åtgärder, återgifva detsamma i tryck med de ordalag, som i Bet.
förefinnas. Man har nemi. ej på ett enda ställe, i en enda § uttalat
ens ett »godkännande)) öfver någon åtgärd, utan man har begagnat
sig af uttryck, som vanligtvis brukas, då man ej direkte vill
klandra, men också icke anser sig kunna eller böra bestämdt gilla
hvad som blifvit gjordt; man har nemi. hemställt: »att It. St:r
måtte vid Fulhms åtgärder låta bero». Hvad hade väl varit naturligare,
än att Utsk t, med afseende på det beröm, det velat slösa
på Fullm., tillstyrkt: »att åtgärderna måtte af R. St:r godkännas».
Månne det hade varit för mycken höflighet och upmärksamhet mot
Fulhmge? Jag frågar, om icke just, i uttrycket »låta bero» ligger
ett bevis på den ovänlighet, som genomgår Betänkandet?
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: I anledning af hvad Ilr
Akerman nyss yttrade, har jag tagit mig friheten begära ordet.
Ilr Akerman har förundrat sig öfver, att man velat försvara
sig och påstå att åtgärden var vidtagen i öfverensstämmelse med
reght, enär, enligt hans förmenande, allt det beröm, som öfver Fullmäktiges
förvaltareskap är uttaladt, skulle i viss mån förlora sitt
värde i och med detsamma detta blefve bevisadt. För min del
åmnar jag visst icke slösa något beröm på Fullm. derföre, att do
visat så mycken djerfhet och mod, enär sådant ej kan ske utan att
trampa Bankoreghts föreskrifter under fotterna. Tvärtom hyser jag
den åsigten, att de hade varit värda det största beröm, om de utfört
sitt värf i fullkomlig öfverensstämmelse med reght; ty just deri
ligger, enligt mitt omdöme, den största förtjensten Hrr BankoFullm.
Den 11 Januari e. m.
95
kunnat ådagalägga, och jag håller Hr Bildt räkning derföre att
han sökt bevisa, att de handlat reglementarisk!.
Jag instämmer uti det slut, hvartill
Ilr von Ehrenheim: Jag för min del kan ej annat ån beklaga,
att BankoFullm , genom att försvara lagligheten af ifrågavarande
åtgärder, tvinga BankoUtsk:ts Ledamöter att här upträda emot
dem, då Utsk:t och tvifvelsutan dess fleste härvarande Ledamöter
likväl gilla deras åtgärder och allenast velat fästa upmärksamheten
derpå, att de vidtogos på sidan om reglementet. Att förhållandet
var sådant och att åtgärderna således blott i omständigheterna kunna
hafva sitt. försvar, har tillräckligt blifvit bevisadt af Hr Akerman
och Frih. Tersmeden; men då Hr Printzensköld velat påstå att
dessa vexelköp verkl. afsågo metalliska kassans förstärkning, kan
jag ej annat än fästa upmärksamheten derpå, att för vexlarne utgåfvos
sedlar, derför, till gäldande af utländsk skuld, silfver uttogs
utur Banken, under det att för vexlarne sjelfva någon silfver-indragnlng
ej kunde vara att påräkna, och att köpen således försvagade,
men ej stärkte metalliska kassan. Utsk:ts anmärkning har ej annat
syftemål än att en handling, som strider emot regktet, icke
genom Utsk:ts försummelse må blifva ett prejudikat för framtiden,
men för öfrigt innehåller Bet:det i denna punkt endast beröm, deruti,
likasom i hvad Frih. Tersmeden i samma syftning yttrat, jag
på det lifligaste instämmer. Må blott Hrr BankoFullm. ej söka
öfvertyga oss att de handlat enligt reglementet.
Efter härmed slutad öfverläggning framställdes propos. å bifall
till Utsk:ts hemställan uti ifrågav:de § och blef med ja besvarad.
12 §.
Utskottets i denna § gjorda hemställan blef jemväl af K. o. A.
bifallen.
13 §.
Frih. Tersmeden: Jag har begärt ordet endast för att
väcka upmärksamheten på ett tryckfel, som i denna § insmugit sig.
Det står nemi. sid. 14. andra raden upifrån: »att på Stockholms
börs etc etc.», i stället för det borde hetat: »att endast på Stockholms
börs etc. etc.»
Hr Printzensköld: Afven denna punkt bevisar tydligen
den ovänlighet, som genomgår hela Bet:det Utsk:t har nemi. ej
gjort sig den mödan, att ingå, såsom orden lyda, i något närmare
bedömande huruvida Fullm. i för handen varande förhållanden egt
tillfyllestgörande skäl för deras åtgärd att endast på Stockholms
börs aflåta vexlar å Bankens genom statslånet beredda tillgång i
Hamburg. Jag skulle dock tro, att, innan man bedömer en åtgärd,
så är det ens skyldighet att ingå i någon sorts granskning af motiverna
för densamma. Utskit säger icke för thy: att sedan R.
St:rs fattade beslut om Bankens vexelhandel i Götheborg således
<J6
Dan 11 Januari e. öl.
omsider blifvit af Fullin, satt i verket, så liar Utskit funnit 1838
års Revisorers ifrågav.de erinran icke böra till någon åtgärd föranleda.
Jag vill nu fråga Eder, mina Hrr, om icke i ordet »omsider»
tydligen ligger ett mot Fullm. uttalad t klander och om väl
Utskit bade handlat samvetsgrann!, då detta klander egt rum, utan
att Utskit först ingått i något slags bedömande af de skill, som
legat till grund för Fullmis åtgärd, ehuru dessa blifvit af Fullm.
ganska vidlyftigt anförde.
Frih. Tersmeden: Som BankoUtskit Ijar fått en ganska
skarp tillrättavisning af Hr Printzensköld, så har jag åter tagit
mig friheten begära ordet, för att i någon mån söka försvara dess
åtgärder. Det kan väl ej af Hr Printzensköld förnekas, att Rikets
sednast församlade St:r verkl. beslöto och åt Fallin, updrogo, att
köpa vexlar äfven på Götheborgs börs. Då emellertid R. Stirs
Revisorer i Mars 1838 sammanträdde, var derom ingenting foranstaltadt,
hvilket gaf Revme anledning, att, mot Fullmis uraktlåtenhet
att ställa sig R. St:rs beslut till efterrättelse, afgifva anmärkning.
Sedermera blefvo verkl., under loppet af 1858 års revision,
i detta syftemål åtgärder af Fullm. vidtagne, hvilket äfven
Utskit i sitt Bet. påpekat; men som det skedde lång tid efter,
sedan föreskriften blifvit för dem utfärdad, och Revme på grund
häraf gjort anmärkning, så kan jag icke anse, att Utskit aldeles
utan skäl begagnat ordet »omsider».
Jag för min del kan således ej finna, att Hr Printzensköld
egentligen haft någon riktig grund för sin anmärkning.
Hr Printzensköld: Frih. Tersmeden har yttrat, att Fullm.
ej förr än ganska sent ställt sig till efterrättelse Rikets sednast församlade
Stirs beslut i afs. på vexelhandel:! i Götheborg. Jag hänvisar
i det fallet den villde Frihin till Kevisions-berättelseu af
år 1858, deraf följ. kan iuhemtas: »It. Stirs omförmälda beslut,
intaget i 109 § 6 mom. af nu gällande BankoReglite, blef, genom
utdrag af BankoUtskits prot. den 13 Nov. nasti, år, för kännedom
och efterrättelse särskildt delgilvet Fullm., hvilka ock samma dag
meddelade föreskrifter rörande siittet lör liqviden af i Götheborg
köpta vexlar, utsågo två ombud för besörjande af vexelärenderna
derstädes samt faststälde instruktion för dessa ombud, allt i ända
mål
att, så snart som möjligt, bringa Bankens vexelhandel i Götheborg
till verkställighet».. Således sattes verkligen R. Stirs beslut
i denna fråga af Fullm. genast i verkställighet. Men, märken
väl, mina Hrr! ibland 1858 års Revisorer befanns en handlande
från Götheborg. Denne tyckte ej om att icke få sälja vexlar af
den tillgång derpå, som upstod genom indragning af 12-millionslånet,
och han klagade öfver att denna vexelförsäljning verkstäldes
endast på Stockholms men ej tillika på Götheborgs börs. Häruti
ligger egentliga orsaken till det afgifna klandret och detta k.an vät
ej Frihin förneka.
Fullm. bemyndigade verkligen personer att såsom ombud i
Götheborg verkställa vexelköp, men derföre att man ej åt dem
afven
Den 11 Januari e. m.
97
äfven Updragit att sälja vexlar på Statslånefonden, liar det varit,
som man så mycket klandrat Fullmäktiges handlingssätt. .Tåg frågar
Eder, mine Hrr! om det ej varit BankoUtsk:t,s skyldighet att
bedöma, huruvida detta Fullmäktiges förfarande verkligen för sig
haft någon giltig grund eller ieke
Detta omdöme har dock ntehlifvit. och man har blott i allmänna
ordalag förklarat, att. sedan nu Ständernas beslut om Bankens
vexelhandel i Götheborg således omsider blifvit af Fullmäktige
satt i verket, så har Ut.sk:t funnit. 1858 års Revisorers i fråga vide
erinran icke böra till någon vidare åtgärd föranleda. Häruti anser
jag BankoUtskit haft orätt; ty när man skall bedöma andras åtgärder,
skall man ej se saken blott från den ena, utan från båda
sidorna. Hvad Frilun än vidare må till Utskits försvar andraga, står
alltid min anm. qvar. att BankoUtskit. genom ordet »omsideraframkastat
en förebråelse, hvilken Fullmtge, enl. min öfvertygelse, alldeles
icke hafva förtjent.
Frih. Tersmeden; Jagj vill blott med ett par ord besvara
Hr Printzenskölds sednaste yttrande. Han påstod, att Fullmäktige
omedelbarligen ställt sig till efterrättelse R. Stirs fattade beslut i
alside på vexelhandel i Götheborg. Jag vill visserligen icke betvifla,
att så var förhållandet, men hvad jag med bestämdhet vågar
påstå är, att, ehuru Riksdagen slutade d. 10 Mars 1858, ännu d.
15 Sept. samma år inga genomgripande åtgärder voro i och för
samma vexelhandel vidtagna. Visserligen hade Fullmäktige utsett
vexeldeputerade, men någon fullmakt för desamma var då annu
ej utfärdad.
Ofverläggningen förklarades fulländad och Utsktis Utlåt, blef
af R. o. Ad. bifallet.
§14.
R. o. Ad. biföll Utskits i denna § gjorda framställning
§ 15.
Hr Lilliehöök, Bertil: För att kunna bedöma BankoStyrelsens
åtgärder i och för sedeltillverkningen under den period,
som f. n. är underståId R. Stirs granskning, måste man göra sig
reda för de förhållanden, som vid dess början egde rum. Redan
1856 hade BankoStyrelsen faststält ett förslag tili sedlar, som likväl
ej var annat 8n provisionelt, och då R. St.ir samma år på hösten
sammanträdde, förelädes detsamma BankoUtskit. Utskit fann
sedlarnes beskaffenhet ej vara sådan, Utskit ansåg den borde vara,
utan lät derföre sjelf upgöra ritningar till nya sedlar, hvilka öfverlemnades
till Fullmäktige i Nov. 1856. Under tiden hade BankoStyrelsen
gått i författning att på utländsk ort anskaffa gravörer,
artister och andra arbetare, och att med dem öfverenskomma om
gravering af tryckplåtar, förfärdigandet af stereotyper, tryckpressar
m. m„ som för sedeltillverkningen erfordrades, Utskits förslag till
nya sedlar kom i Nov. Fullmäktige till handa, jemte föreskrift för
' H. lil. 7
as
I) e n 11 Januari e. m.
Fullmäktige att i enlighet med BankoReglem:t bestämma ora de
förändringar, hvilka funnos erforderliga. Då nu det förslag till
sedlar, som af Utskit blifvit öfverlemnadt, ej var lämpligt att derefter
utföra gravering m. ra., måste Fullmäktige låta upgöra nya
ritningar, hvilka blefvo öfversände till Prof. Bagge, som då vistades
i utlandet, för att anskaffa de för arbetet erforderliga artister
och gravörer.
Vid början af 1857, i Jan. eller Febr. månad, öfversändes till
Prof. Bagge de nya ritningarne, och, efter flera fåfänga försök, lyckades
han ändteligen att med några konstnärer öfverenskomma om
arbetenas utförande. Man lofvade att dessa arbeten skulle blifva
färdiga temligen snart, men det oaktadt dröjde det länge, eller till slutet
af sommaren 1858, innan det lyckades att verkligen bekomma
de delar, hvilka i första rummet voro behöflige. Ytterligare tid
erfordrades för tryckplåtarnes mångdubbling på galvanoplastisk väg,
delarnes hopsättning och plåtarnes inpassning. I Sept. kunde
proftryckning börja. Omkring 1 ’/2 år hade således åtgått för utförandet
af förberedande arbeten, hvilka ej kunde börja innan ritningar
blifvit slutligen godkände. Fullmäktige torde lika litet
kunna läggas til! last de utländska konstnärernas bristande ordhållighet,
som det upskof, som vållades deraf, att BankoUtsk.-t förändrade
de af Fullmäktige upgjorda ritningar.
Sedan några af pressarne vid nämnde tid voro så färdiga, att
tryckning med dem kunde börjas, fortgick arbetet inom Bankens
tryckeri, så att sedlar af alla valörer voro ute i rörelsen i Sept.
1859.
Hvad sedelpapperet beträffar, måste anmärkas, att vid tillverkningen
deraf kan man omöjligen experimentera i liten skala, för
att se hvilken sort, som är den lämpligaste. Försök för utrönandet
af den tjenligaste blandningen af pappersmassa, måste ske med
större mängd sådan, och försöken många gånger förnyas, innan tillförlitliga
resultater kunna ernås. Vill man göra sig den mödan
att genomläsa de protokoller, som röra tillverkningen af sedelpapper
vid Tumba, skall man finna, att ej obetydligt arbete blifvit
nedlagdt på dylika försök, för hvilka kostnaden dock ej upgått till
betydligt belopp.
I slutet af Utskits Utlåt, förekommer något, som jag ingalunda
kan underlåta att vidröra. Der står nemi.: »Beträffande de
kostnader, som med de nya sedlarnes anskaffande varit förenade,
så och då af den specifikation på de särskilda utgiftsposterna, som
finnes intagen i Fullmäktiges vid 1859 års revisionsberättelse fogade
förklaring, inhemtas, att det utgifna beloppet icke blifvit användt
allenast på anstälda förberedande försök, utan att en betydlig del
deraf åtgått till inköp af sådana för sedlarnes förfärdigande erforderliga
formar, pressar m. fl. effekter, som äfven framgent komma
att blifva behöfliga, vore dervid icke något att anmärka, så vida
nemi. det visat sig, att det med dessa kostnader åsyftade ändamål
att erhålla sedlar af god och hållbar beskaffenhet vunnits.»
Alla de kostnader, som der stå upräknade, afse ej något annat
än instrumenter och verktyg för sedlarnes tryckning eller derför
Den 11 Jannari e. m.
Utförda arbeten, och hafva således ej afseende på papperstillverkningen.
Att pappersfabrikationen verkligen förkofrats, torde man
finna, om man jemför de först och sist utkomna sedlarnes beskaffenhet.
Papperet i de på 1 rdrs och 10 rdrs valör är betydligt
bättre, än i de först utkomna på högre valörer, och detta är blott
en följd af den erfarenhet, man under tillverkningen vunnit.
Man har sagt, att en så betydlig procent af de nya sedlarne
blifvit i Bankens kassa till följd af utslitning inlöste. Revisionsberättelsen
för 1859 uptager förhållandet till d. 1 Sept. En
till sisth års slut fortsatt jemförelse mellan utlemnade och förslitna
sedlar utvisar ett betydligt fördelaktigare förhållande, än det Revisorerne
upgifvit, särdeles hvad beträffar de sednast utgifne valörerne.
Jag tror, på grund af hvad jag nu anfört, att anmärkningarne,
hvad rörer så väl sedelfabrikationens långsamhet som de utkomna
sedlarnes beskaffenhet, ej kunna anses fullt befogade.
Frih. Tersmeden: Att här inför R. o. Ad. afgifva en nog
grann
redogörelse angide sedelfabrikationen från den tid, då den
först blef beslutad, fruktar jag ej skulle vara af särdeles stort intresse;
och jag vill derföre endast med några få ord påpeka, huru
man vid ifrågav:de fabrikation gått tillväga. Vid 1853 och 1854
arens Riksdag, således för G år sedan, beslöto R. St. införandet af
den mynt-enhet, som vid början af 1858 blef allmänt gällande; och
raan kunde med skäl förutsätta att R. St:rs Bank på dessa 4 till
5 år skulle hafva sina sedlar i ordning; hvilket dock af oförutsedda
hinder ej skedde.
Till en del härledde sig dessa hinder från bristande tillgång
på, för fabrikationen behöflige, arbetare och kemister; men det har
förefallit Utsk:t, som ett ännu väsendtligare hinder hade legat i \
Bankens tjenstemäns sätt att gå tillväga, alldenstund mellan Föreståndaren
för Tumba pappersbruk och TryckeriFöreståndaren här i
staden en ouphörlig oenighet varit rådande.
Det är denna långsamhet vid sedelfabrikationen, som kan klandras;
ty de första sedlarne blefvo ej färdiga förrän l1/* år efter
den tid, dä det nya sedelmyntet, enligt lemnade föreskrifter, skulle
vara i allmänna rörelsen tillgängligt, och de öfriga efter ännu
längre tid.
Huru dessa sedlar äro beskaffade, har något hvar af Eder,
M. Hrr! varit i tillfälle att bedöma, och ytterligare bevis härför
lemnäs i BankoUtsk:ts utlåtande, der man nemi. meddelat den upgift,
att under den korta tiden af sex månader, som t. ex. sedlarne
å valören 1,000 Rdr Ernt, hvilka väl måste antagas mindre
än öfriga valörer vara i allmänna rörelsen begagnade och följaktligen
äfven mindre än dessa vara utsatte för nötning, varit i omlopp,
icke mindre än 28,39 proc. af det utgifna antalet sedlar till
Banken ingått såsom förslitna. Ej heller har denna fabrikation
lyckats såsom man haft skäl förmoda efter så många och långa
försök, som blifvit i den vägen gjorda.
ion
Den 11 Januari n. m.
Efter redogörelse af dessa förhållanden kommer Utsk. till det
resultat: »att, på grund af hvad sålunda förekommit, anser sig
Utsk. ega fullt skal att till alla delar instämma icke blott i de
af Revisorerna uttalade anmärkningar i afs:de å det ifrågav:de ärendets
behandling oell slutliga resultat, utan särskildt i den af detta
Arets Revisorer frnmstälda erinran om angelägenheten deraf, att
Fullmäktige, så fort ske kan, vidtaga åtgärder til! införande af
nödiga förbättringar vid sedelpapperets tillverkning, sa att Banken
till sina sedlar må erhålla ett papper af i möjligaste måtto tjenlig
och ändamålsenlig beskaffenhet.»
Jag är öfvertvgad att så väl R. o. Ad. som de öfriga Stin
instämma i hvad BankoUtslct yttrat, isynnerhet som det visat sig,
att alla PrivatBanker ledan långt före RiksBanken skaffat sig sedlar
efter riva valörer. Man torde häremot kunna invända, att RiksBanken,
för att göra sig till godo alla de nya upfinningar, som i
utlandet blifvit gjorda, behöfde en längre tid för att omsorgsfullt
verkställa sina gravyrarbeten; men jag för min del kan icke finna
att Privat Bankernas produkter i detta afseende, ehuru de haft vida
kortare tid på sig, lemnat så dåliga resultater som RiksBanken.
Det torde häraf vara tydligt, att R. St:rs föreskrifter förr
hade kunnat tillämpas oell sedlarne varit ute i rörelsen redan vid
1858 års början. Denna anmärkning är dock ej riktad mot nuvrde
Fulhmge och ej heller mot de föregående, enär ombyte af Fiillmige
skett tre särskilda gånger, sedan det först beslutades om utgifvaride
af sedlar i Riksmynt.
Jag anhåller om bifall till ifrågav:de punkt af Utsk:ts Betänk.
Hr Printzensköld: Efter den förklaring, Erih. Tersmeden
sednast afgifvit, att de anmärkningar, som bär blifvit fratnstälda
åtminstone till en ganska obetydlig del afse de nuvide Fullm. i
Banken utaf R. o. Ad., så kan jag ej annat än derföre betyga min
erkänsla, enär det visar att Utsk. haft för afsigt att låta den oskyldige
fä räkna sig sin oskuld till godo. Fullm. af R. o. Ad.
sfi väl som Två af PresteSt:t.s Fullm. hafva ej haft den ringaste
del i alla de förberedande åtgärder, som i afs:de på de nya sedlarne
blifvit vidtagne, och de böra således ej med skäl upbära något
klander lör den långsamhet, hvarmed saken före deras inträde
i Ofverstyrelsen blef bedrifven.
Hvad åter frågan om denna sak efter d. 8 Mars 1857 beträffar,
torde Frihm benäget finna, att, om BankoUtsk. med tillräcklig
upmärksamhet genomläst Fullmäktiges Protokoll i denna fråga,
så skulle det lätt hafva funnit, att Fullm., genast efter Grefve
Lagerbjelkes inträde såsom Ordförande i Banken, vidtagit de mest
kraftiga ålgärder för att sätta R. St:rs beslut ang:de fabrikation af
nytt sedelpapper i verket. Med denna fabrikation hann man så
långt, att man redan 1857 d. .24 Nov. fastsliilde det papper, som
skulle begagnas till de nya sedlarne. Fabrikationen af detta papper
fortfor under några månader af 1858, då omständigheter inträffade,
som gjorde att annat sedelpapper sedermera godkändes. Det är
detta papper, som nu begagnas och hvilket också, kanske ej utan
Den II Januari e. m,
lf»I
skäl, blifvit så bittert klandradt. Då Frih. Tersmeden härled t
detina utomordentliga långsamhet vid sedlarues tillverkning från
den oenighet, som skulle råda mellan Föreståndaren lör Tumba
Pappersbruk och Tryckeri Föreståndaren här i staden, får jag uplysa,
att sa dant är helt oell hållet misstag, alldenstund Tumba
Bruksförvaltare ej halt det ringaste att göra med anskaffandet af
maskiner och annan för sedeltillverkningen nödig materiel. Det är
TryckeriFöreståndaren, som af BankoFullm. fått sig updraget att
anskaffa alla redskap, pressar, lönnar m. m., och dessa halva blifvit
bestälda hos utländska konstnärer, ehuru största delen deraf
kunnat erhållas i fäderneslandet, hvarigenom vida större skyndsamhet
kunnat iakttagas, än som nu varit förhållandet.
Emellertid voro dessa förberedande åtgärder för sedeltillverkningen,
när uuv:de BankoFullm. af lt. o. Ad. inträdde i BankoStyrelsen,
ej på långt när fulländade; ej en enda press eller form
var inkommen, och det fordrades den nye Ordförandens hos Fullm.
hela kraft, för att kunna förmå den gensträfvige sedeltryckaren a t
påskynda fabrikationen al de formar, som voro nödvändiga för sedeltillverkniugeu.
Oaktadt allt detta, var det ändå ej möjligt alt få dessa pressar
m. m. färdiga under år 1858, utan de kommo först under
1859 till sitt fulla antal; och huru kan man då lägga Fullm. till
last, att sedeltillverkningen började så sent som skedde. Det är
otvifvelaktigt, att, om erforderlig skyndsamhet blifvit iakttagen, så
skulle sediarne ofelbart varit i omlopp vid den tid, K. St. beslutat
att det nya myntsystemet skulle i allmänna rörelsen begagnas.
Derföre anser jag det klander, sorn Fullm. få upbära af BankoUtsk:t,
vara något hårdt. Det synes mig, att Utsk. bort skilja
mellan de föregående och efterföljande tiderna, samt låta klandret
drabba dem, som deraf gjort sig förtjenta.
Jag anhåller således att denna punkt ej måtte af R. o. Ad.
bifallas, utan att densamma lägges till handlingarne, emedan, jag
försäkrar Frih. Tersmeden derom, hvilken som blir ledamot af Bankens
styrelse, är lika angelägen, sorn någonsin BankoUtsk., att det
bästa papper, som kan erhållas, också blifver vid Tumba tillverkadt;
och tror jag dessutom, att man lika litet kati lägga Fullm. detta
pappers dåliga beskaffenhet till last, som det kan tillräkrias Frih.
Tersmeden, om någon gång jernfabrikationen på något af hans bruk
misslyckades. Ty Frilott är icke någon Hammarsmedsmästare och
icke heller äro Fullm. några Pappersmästare.
Hr Lilliehöök: Meningen med mitt anförande var endast
dels att söka frikalla BankoFullm. från beskyllningen att hafva
varit orsaken till den långsamhet, som vid sedeltillverkningen egt
rum, dels att uplysa om det misstag, hvartill Utsktts utlåt., att
papperstillverkningen skulle hafva varit så dyrbar, kunde föranleda.
Öfver åtgärder, som af Fullm. blifvit vidtagne före den nu ifrågav:de
revisious-perioden, anser jag nu ej något böra yttras, emedan
Fullm. för den tid redan erhållit décharge.
102
Den 11 Januari e. m.
För öfrigt är jag i tillfälle att uplvsa derom, att af valören 10
Rdr, som är den sist tillverkade och som har varit i rörelsen sedan
Aug. förra året, ej mer än 6 proc. af det utgifna beloppet i Banken
såsom förslitet ingått, då deremot af 1000 Rdr på lika lång
tid 28 proc. invexlats. Jag tror detta bevisa, att sedlarne å 10
Rdr, som för öfrigt äro tillverkade hufvudsakligen på samma sätt
sorn de andra, dock äro af bättre beskaffenhet.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, hemstälde
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, att denna § finge läggas till handlingarne,
med förklarande att R. o. Ad. instämde uti Utsk:ts yttrande
om angelägenheten deraf, att Fullmäktige, så fort ske kan, vidtaga
åtgärder till införande af nödiga förbättringar vid sedelpapperets
tillverkning.
Ropades ja.
§§ 16. 17 och 18 lades till handlingarna.
§ 19.
Utskottets framställning i Irsta mom. af denna § bifölls.
2:dra momentet.
Hr Printzensköld: När Utskrt i afseende på 2:dra punkten
af denna § uttalat, att det ej anser sig böra klandra Fullrmges
åtgärder, så har jag naturligtvis ej något att anmärka mot det
resultat, hvartill Utsk:t sålunda kommit. Men jag frågar eder,
M. Hrr, om icke i premissen af denna slutmening det ligger ett
uppenbart klander, då Utsk:t instämmer i Revisorernas åsigt, att
det skulle bättre gagnat allmänna rörelsen i händelse de i reservfonden
tillgängliga medel blifvit på färre händer, men till högre
belopp, åt nya FilialBanker, som ställt erforderlig säkerhet, af Fullmäktige
disponerade.
Frih. Tersmeden: Då Fullmäktige af de i reservfonden
varande medel ej ansågo sig kunna åt nya FilialBanker anvisa
högre belopp än 600,000 Rdr, så tror jag att det mer hade gagnat
den allmänna rörelsen, om Fullm hade disponerat dessa medel
på färre händer fast till högre belopp och ej som nu anvisat ett
belopp af endast 90,000 Rdr på hvar och en, hvilken summa är
alltför liten att utgöra rörelsekapital för en bank.
Det var af den orsaken Utsk:t instämde i Revisorernas åsigt,
att det bättre skulle gagnat allmänna rörelsen, i händelse de i reservfonden
tillgänglige medel blifvit på färre händer, men till högre
belopp, åt nya Filialbanker, som ställt erforderlig säkerhet, af, Fullmäktige
disponerade.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Då jag deltagit i
revisionen af Bankoverkets räkenskaper och således genomläst alla
dithörande protokoller, så har jag, på grund af min derigenom förvärfvade
erfarenhet, tagit mig friheten begära ordet.
Den 11 Januari e. m.
103
Det har för mig tydligen genom dessa forskningar blifvit ådagalagdt,
att BankoFullmäktige, i alla sina åtgärder, velat gynna de
större städernas handel oell rörelse på bekostnad af de mindre städernas.
Jag har äfven funnit, att Hrr BankoFullmäktige icke mycket
bekymrat sig om penningeställningen i landsorten, enär inga
genomgripande åtgärder hafva blifvit vidtagna i och för understödjandet
af den rörelse, som genom Filial- och Privatbanker bedrifves.
När det var fråga om fördelning af Bankens reservfond,
till hvilken summor blifvit från Bankens låne- och kreditivrörelser
indragna, i och för användandet till nya Filialbankers inrättande,
så har man alldeles förbisett detta ändamål och utlemnat penningar
i stället till den så kallade Handels- och Närir.gsDiskontfonden
vid BankoDiskontverket i Stockholm. Detta bevisar, enligt mitt
förmenande, att Fullm. kunnat, om de användt alla sina disponibla
medel, hafva gifvit försträckning åt flere Filialbanker, än som de
gjort. BankoReglementets 174 g innehåller ju: »Reservfonden må,
i den mån medel blifva tillgängliga och Fullm., med afseende å
Bankens säkerhet, finna reservfondens ställning det medgifva, af
Fullm. användas,
dels till försträckning åt Filialbanker till det belopp 173 g
bestämmer, kommande sålunda meddelad försträckning att icke vidare
utgöra del af reservfonden;
dels till infriande af de assignationer, Diskontverkens Direktioner,
enl. § 152, kunna komma att å reservfonden utfärda; och
dels slutligen i den män allmänna rörelsen sådant påkallar,—
till förstärkande af Handels- och NäringsDiskontlonden, samt
till inköp af sådana räntebärande papper, som i § 176 omförmäles,
allt under iakttagande deraf, att det i § 117 stadgade
maximum för Bankens sedelstock ej må öfverskridas.»
Hvad särskildt beträffar Hrr Fullmäktiges åtgärd, att åt nya
Filialbanker icke afse högre sammanräknadt belopp än circa 600,000
Rdr, eller högst 90,000 Rdr åt hvardera, så tror jag, i likhet med
Frih. Tersmeden, att det skulle bättre gagnat allmänna rörelsen i
händelse de i reservfonden varande medel blifvit på färre händer
till högre belopp disponerade.
Jag anser således, att Utsk:t, i sitt sätt att uttrycka sig öfver
denna Fullmäktiges åtgärd, icke gjort sig skyldigt till någon sorts
öfverdrift, utan instämmer jag fullkomligen i det resultat, hvartill
Utsk:t kommit, eller, som orden lyda, att Utslct ej ansett sig
böra öfver Fullmäktiges omförmälda åtgärd uttala något klander.
Hr Printzensköld: Det är i sanning betecknande, att,
då jag råkar yttra några ord mot BankoUtsk:ts och Hrr Revisorers
sätt att hafva behandlat F’ullm., då upträda åtskilliga af mina
motståndare med största värme till bemötande af hvad jag har att
säga. Men när Utsk:t blifvit öfvertygadt derom, att det emot
Fullm. begagnat ett språk, som uppenbarligen innebär beskyllning
emot dem att hafva handlat i strid mot lag och författningar, då
heter det, att det ej varit Utsk:ts mening att klandra Fullm:s åtgärder,
då anser man att Fullm. böra åtnöja sig med en sådan
104
l)ei) 11 Januari e. lii.
förklaring och med tystnad bemöta alia framkastade anmärkningar.
Hvad sjelfva saken beträffar, så säger Frih. Tersmeden, att Fulin),
bättre hade gagnat allmänna rörelsen, om den ifrågavide summan
blifvit afsedd åt ett par filialbanker, än, sorn tili, utdelad på flere
händer. Men jag frågar då Frilen, huru kommer det sig att flere
banker hafva uttagit sina 90.000 rdr, som blifvit dem tilldelade?
Om Fullm. hade gjort det., som Utsk:t och .Revisorerna ansett dem
hafva varit skyldiga att göra, då hade tuåhända dessa sistnämnde
filialbanker, som dock varit lika berättigade med de andra, blifvit
nekade all försträckning. Och detta hilde ingalunda varit, hvarken
billigt eller rattvist. Jag kan således ej fatta, hvarför Ut,sk:t yttrat,
att det ansåg denna Fulltmges åtgärd vara af den beskaffenheten,
att öfver densamma ej holde uttalas något klander. Snarare
hade väl Utsk:t bort fullkomligen gilla densamma, såsom i full öfverensstämmelse
med reghtet.
Jag är särdeles ledsen deröfver, att BankoUtskit funnit sig
generadt af det försvar af Fullmis åtgärder, som jag, i mili ringa
mån, förmått framställa. Det hade kanske i Utskits tanke varit
hattie att ingen af Fullm. yttrat sig, på det att del höglofl. Ståndet
kommit i tillfälle alt godkänna allt, som Utskit i sitt Betide
behagat, anföra. Men det finnes ett gammalt, ordspråk, sorn säger:
»den som tiger, han samtycker», och, med fästadt afseende härå,
har jag trott att ett sådant sätt att gå tillväga hade ländt Fullm.
till föga båtnad, enär det kunnat alstra den öfvertygeisen, att Fullm.
sjelfve, genom sin tystnad, erkänt sig hafva varit skyldige till allt
det klander, Utskit öfver dem uttalat.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus: Denna § innehåller
tvenne punkter. Vid den lista, som rörer anvisandet från Bankens
reservfond af 500,000 rdr till Handels- och NäritigsDiskm.
har Hr Wolffelt haft åtskilligt att anmärka. Min öfvertygelse är,
att Fullm. härutinnan handlat fullkomligt riktigt, mea, då denna
punkt redan är af R. o. Ad. bifallen, anser jag mig icke böra uptaga
tiden med att ingå i diskussion deröfver. Den andra punkten,
som nu utgör föremål för öfverläggningen, afser fördelningen
af de 000,000 rdr, som blifvit anslagna till försträckning ät nya
filialbanker, och Utskit anser det bättre hafva gagnat den allmänna
rörelsen, om denna summa blifvit, på färre händer fördelad, än som
skett till följd af Fullmäktiges beslut att icke anvisa högre belopp
än 90,000 rdr till någon ny Filialbank. — Enligt min öfvertygelse
deremot, hafva Hrr Fullmäktige härutinnan handlat fullkomligt
i öfverensstämmelse med andemeningen i de föreskrifter,
som blifvit dem lemnade. Vid sistförflutna Riksdag beslöto nemi.
R. Stir att från Bankens fonder hopsamla alla tillgängliga medel,
för att deraf bilda en reservfond, hvars tillgångar i främsta rummet
borde användas till försträckningar åt nya Filialbanker. Allt
synes antyda den förkärlek, man hyste till dylika bankinrättningar,
och den önskan att befordra upkomsten af så mångå sådana som
möjligt. När nu den summa, Banken kunde disponera till detta
ändamål, sammansmält till blott 600,000 rdr, men redan 8 nya
Den IX Ja n u a r i e. lii.
105
Filialbanker erhållit oktrov och anmält sig till bekommande af
först räckning från Riksbanken, hade det säkerligen varit loga öfverensstämmande
med ofvannämnde Stäudernes åsigt, om medlen
blifvit fördelade på det sätt, Utskrt ansett lämpligast, så att på sin
höjd 2 eller 3 af dessa banker deraf kunnat erhålla del, riten de
öfrige fått intet. Man anser en försträckning af endast 90,000
rdr vara aldeles otillräcklig för en Filialbank att dermed öpna sin
rörelse, tnen detta vederlägges bäst derigenom, att sedan sista Riksdagen
hafva med ett dylikt understöd frän Riksbanken icke mindre
än fem nya banker kommit, till stånd. nemi. i Borås, Uddevalla,
Wisby, Orebro och nu sednast i Hernösand. Hade understödet
deremot, såsom Utskit påyrkar, blifvit till högre belopp.
men på färre händer beviljadt, skulle detta visserl. hafva
varit ganska förmånligt för de sålunda gynnade orter och banker,
men säkerl. hade derigenom upväckts ganska stort missnöje i de
landsändar, som då blifvit lott lösa, men som nu, tack vare Fulimtges
åtgärd, se sina banker i full verksamhet Jag tror således att Hrr
Fullm. i denna del handlat fullkomligt i öfverensstämmelse med
de åsigter, sorn gjort sig gällande hos sistförsamlade Ständer, och
med de föreskrifter, sorn blifvit dem gifua.
Hr Lilliehöök, Bertil: Det är i anledning af en an
märkning,
jag vill icke säga beskyllning, som af Hr Wolffelt blifvit
gjord, som jag tagit mig friheten begära ordet. Jag skall i
största korthet söka bemöta densamma. Hr Wolffelt har klandrat
Fulin), derför, att de i små summor hafva fördelat de i Bankens
reservfond till filialbankernas förstärkning afsedda medel. Jag frågar
Eder, mine Hrr, om Fullm. egt rätt att på annat sätt gå till
väga, då flere filialbanker samtidigt anmälde sig för att komma i
åtnjutande af förstärkning och full tillgång för de fordrade beloppen
ej ansågs finnas. Hvad beträffar Hr Wolffelts anmärkning mot
Fullm., att de, genom att anvisa medel af reservfonden till förstärkning
af Handels- och Näringsdiskonten, hade förbisett ett af
de ändamål, man med reservfonden åsyftat, och gynnat de större
städerna på de mindres bekostnad, så tror jag, att, om Hr Wolffelt
som revisor bättre granskat utlåningen från Diskontens olika fonder,
han skulle hafva funnit, att en ej obetydlig del af desamma
gått till landsorten. Skälet, hvarföre Fullm. ansågo, att en förstärkning
åt Handels- och Näringsdiskont-fonden kunde utgå, ehuru
förstärkning till filialbanker vägrades, var, att de till nämnde fond
anvisade medel kunde, i händelse Bankens ställning sådant påkallat,
inom några fä månader återföras, då deremot de till filialbankerna
utgifna medel, såsom lemnade på 10 år, skulle, enl. reghtets
föreskrifter, ur reservfonden afföras och ej under något förhållande
kunna återfås på miudre än 5 år.
Efter härmed slutad öfverläggning blef detta inom., uppå derom
framställd propos., lagdt till handlingarne.
Hr Printzeuskölds under öfverläggningen framstälda begäran,
att ur protokollet matte få utgå den del -af hans första yttrande,
106
Den 11 Januari e. m.
sorn hade afseende å en Ledamot af Utsk:t, hvilken emot den nyss
afgjorda §:n afgifvit reservation, hlef af It. o. Ad. bifallen.
§ 20.
Lades till handlingarne.
§ 21.
Hr Printzensköld: Ehuru jag måhända ånyo blottställer
mig för en skarp tillrättavisning af Frih. Tersmeden, vågar jag
doek vördsammast erinra derom, att Utsk:t alls icke uttalat något
slags omdöme om den anmärkning, som revisorerna öfver denna
punkt afgifvit. Jag hade dock föreställt mig, att, när revisorerna
gjort en anmärkning deremot, att Fullm. betalt en viss summa
penningar, — hvilket revisorerne ansågo vara stridande mot gällande
föreskrifter, — så borde väl något omdöme deröfver fållås; det
borde väl hafva blifvit Fullm. bekant om BankoUtsk:t gillat eller
ogillat de vidtagne åtgärderna i förev:de fall. För öfrigt har jag
mot denna punkt ingenting att anmärka.
Hr von Ehrenheim: Anledningen, att Utsk:t ej yttrat
sig i denna fråga, är att revisorerna ej anmärkt förhållandet, utan
endast anmält detsamma. Ordet »anmärkt» har inkommit i Betrdet
genom något förbiseende vid utskrifningen; och en blott anmälan,
deruti Utskrt ej för sin del fann något anmärkningsvärdt, har Utsk:t
icke ansett förtjena annat afseende, än att framdeles, i sin ordning,
komma under öfvervägande.
Hr Printzensköld: Det torde ursäktas mig att jag ej
visste att det genom feltryck står ordet »anmärkt» i st. f. »anmält.»
Om man anmäler en sak, så anmäler man den ej på detta sätt,
utan tillkännaeifver helt enkelt att så eller så skett; men öfver
Fullm:ges åtgärder hafva revisma uttalat ett klander, emedan, enligt
deras förmenande, Fullm.ges handlingssätt var stridande mot 180 g
BankoReghtet. Saken är af ringa vigt, men jag har blott velat
fästa upmärksamlieteri derpå, att Fullm. i detta fall ej få någon
uplysning, huruvida Utsk:t gillat eller ogillat deras förfärande.
Något vidare har jag ej att säga, utan hemställer att denna
punkt af Utsk:ts Bet:de varder lagd till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning lades §:n till handlingarne.
§ 22.
Äfven denna § blef lagd till handlingarne.
Slutligan förekom:
Utskottets framställning i afseende å décharge för Fullm:ge.
Hr Dalman, Wilh. Fredrik: Den vidlyftiga diskussionen
har jag åhört med upmärksamket och funnit den i flera hänseenden
uplysande. Jag har deraf kommit till den åsigt, att å ena
Den 11 Januari e. m.
107
sidan Hrr BankoFullm. väl icke vid alla tillfällen handlat stricte'
efter föreskrifna former, hvarföre det äfven vackt förundran, att en
Ledamot af BankoStyrelsen på detta rum uttalat sådana anspråk
på ofelbarhet, att intet enda för Fullm. obehagligt ord bort inflyta
i Bet:det, men på den andra sidan anser jag Utsk:t hafva betraktat
de vigtigaste af Fullimges åtgärder alltför mycket ur juridisk synpunkt,
i hvilket hänseende det icke tillhör It. St:r utan domstol
att afgöra på hvilken sida rätten bör ligga.
För min del tror jag fördenskull, att frågan om de af BankoFullm.
vidtagne financiela åtgärder bör, enär de icke ansetts föranleda
till åtal, betraktas ur financiel synpunkt och således
upställas på det sätt: om dessa åtgärder icke blott varit nödvändiga
och nyttiga för Bankens säkerhet och bästa, utan äfven väsendtligen
bidragit att rädda landet ur en fruktansvärd financiel
kris?
Vi erinra oss, mine Hrr, den verkliga öfverraskning, med hvilken
denna kris föll öfver landet, likasom en lavin. Vi erinra oss,
huruledes vid de gemensamma sammanträdena i jernvägsfrågan, endast
några få månader förut, landets både financiela och kommerciela
ställning afmålades på det mest lysande och blomsterrika sätt.
Om jag icke orätt minnes, var jag då den ende, som tog mig friheten
varna för alltför hypeiboliska föreställningar, bland annat af
den anledning, att silfret i ovanlig myckenhet strömmade ur Banken;
men ingen ville lyssna härtill. Vi erinra oss, huruledes R.
8t:r vicj samma tid nästan blindt förkastade ett i mångas tanka
högst fördelaktigt anbud å det stora jernvägslånet, i säker förväntan
att penningeställningen i Europa skulle bibehålla sig särdeles
gynnsam och vi derföre framdeles erhålla bättre vilkor. Vi erinra
oss, huruledes en af Börsens förnämsta representanter i BorgarStåndet
några få dagar före krisen, i Nov. månad 1857, offentligen
yttrade sig på ett sätt, som skulle vår Börs aldrig stått på stadigare
lotter än då; och slutligen erinra vi oss, huruledes IliksgäldsKontorets
Fullm., hvaribland just den reservant, som mest af alla
klagat öfver BankoFullm:s brist på förutseende, knappt en vecka
förut, säkert utan att ana någonting, afslutade ett kontrakt om 55
millioner just med det handelshus härstädes, Hrr Johns et Comp.,
som kort derpå gjorde ett Iliand de sämsta fallissementerne — med
ett ord, det såg ut som icke blott de s. k. vexelryttarne, utan äfven
hela handelsverlden varit insöfd i ett slags säkerhetssömn.
Enahanda okunnighet om den verkl. ställningen tycktes äfven beherrska
utlandet. Man såg sjelfva Engelska Banken behöfva en
Bill of indemnety, för att ej störta. I Hamburg måste sjelfva
Bankens silfvertackor tillgripas, för att utlemnas mot statspapper
och hypothek. Danska NationalBanken, ehuru den består af enskilda
aktieegare, hade icke desto mindre, då krisen inträffade, nära
fem gånger så stort belopp protesterade vexlar, som Svenska RiksBanken.
Nåväl, kunde man då billigtvis begära, att våra Hrr
BankoFullm. skulle vara de enda vakne och se längre än alla
andra ?
108
Deli 11 Januari e. ni.
Såsom ombud för åtskilliga utländska handelshus har jag kommit
att stå i närmare beröring med affärsverlden här i Stockholm
och jag bibehåller limm de intryck, jag erfor under den tid, då
krisen ännu var outvecklad och en snart sagdt allmän villervalla
upstått. Det var då BankoStyrelsen, eller egentligen sagdt en högsinnad
Ledamot inom densamma. Hr Schartau, upträdde för
att lugna oell ordna, och min öfvertygelse är, att, ulan denna mellankomst
och krafiiga hjelp, en allman omstörtning icke kunnat
förekom nius.
Man hade sagt att det vore ådagalagdt, att BankoFullm. icke
köpte vexlar i ändamål att förstärka dea metalliska kassan. Men
detta vore aldeles icke ådagalagdt. Ty om krisen icke inträffat,
så hade obestridligen den metalliska kassan varit förstärkt med
silfvervalutan för de inköpta vexlarne. Man hade då säkert icke
haft ett ord att säga till ogillande af dessa vexelköp, eller påstått
dem vara stridande mot reghtet. Tvärtom hade man troligen dermed
varit ganska belåten. Man har således här dömt elter utgången,
hvilket i min tanka är obilligt och orimligt, enär man
icke pä det afiägsnaste håll kan misstänka någon bristande god
tro, hvilket också ej heller är tänkbart, då BankoFulliri. handlade
pä eget äfventyr. Men ej heller den slutliga utgången liar visat
sig så särdeles mörk, oell de ifrågavale af Banken inköpta vexlarne
måtte ändå ej lia varit så dåliga, då, oaktadt en så fruktansvärd
kris, den högsta möjliga förlusten, enligt hvad BankoUtsk:t sjelf
upger, pä ett fordringsbelopp af 1,472,000 rdr, icke kommer att
utgöra mer än 1,630 rdr, eller icke fullt % proc.
Enär fördenskull, beträffande vexelköpen före krisen, de, enl.
min tanke, både varit berättigade eril. 109 § Bankoregbt och icke
tillskyndat Banken någon förlust, som förtjenar nämnas;
enär de åtgärder, BankoFullm. efter den inträffade krisen vidtagit,
af BankoUtskit ansetts såsom ett snart sagdt nödvändigt
vilkor för att skydda Banken mot högst betydliga förluster samt
blifvit vitsordade »för dea skicklighet och framgång, hvarmed de
blifvit utförda, och det gynnsamma resultat, som deraf för Banken
upstått»;
enär dessa åtgärder, efter min fulla öfvertygelse, icke blott
räddat Stockholms Börs från en allmän omstörtning, utan jemväl
förekommit deu allmänna oreda och de oberäkneliga olyckor för
hela landet, som sannolikt blifvit oundvikliga följder af denna omstörtning;
enär
berörda kloka åtgärder förberedt stiftandet af Stockholms
Garautiförening, som åter gjort det möjligt för flera ansedda och
verksamma handelsfirmor att resa sig och återtaga sina affärer; och
enär slutligen, om dessa operationer misslyckats, BankoFullm. blottställt
hela sin timliga välfärd och måhända sin personliga frihet,
kan jag icke annat finna, än att de, för hvad de under så ytterst
brydsamma förhållanden vidgjort, förtjena både landets och 11. St:rs
erkännande för skicklighet, nit, omtanka och mod till upoffring för
det allmänna, hvarföre och på de skäl i öfrigt, som Prof. Agardhs
och Dokt. Sandbergs reservationer närmare utveckla, jag röstar för
Den 11 Januari e. m.
109
att åtminstone det med 15 röster mot, 14 i Utskrts déeharge-menin»
inflickade tvetydiga och inskränkande ordet »i allmänhet» mätte
derutur uteslutas.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus: Genom en tillfäl
lighet,
som jag beklagar, har mitt namn ej kommit att inflyta
bland reservanternas mot denna punkt, sådan den nu nr affattad.
Jag har likväl inom Utskit, så godt jag förmått, sökt motsätta mig
införandet i denna slutmening af hvarje ord, som skulle, kunna anses
innebära något klander. Väl har jag biträdt en eller annan
af de anmärkningar, som i Bet. blifvit framställda, men detta förhindrar
mig ingalunda, då nu ett, allmänt omdöme öfver Bankens
hela förvaltning skall uttalas, att fullt erkänna den skicklighet,
omtanka och nit,, hvarmed Hrr BankoFullm. skött deras ansvarsfulla
kall. Det lärer ej kunna bestridas, att ställningen under de
sednast förflutna åren varit mer än vanligt bekymmersam, men det
oaktadt liar Banken, tack vare Fullm:ges omtanka, undgått alla betydligare
förluster, bättre än kanske någon vågat förmoda eller
hoppats vid slutet af förra Riksdagen. Hade Hrr Fullm hufvud*
sakligast bemödat sig att undvika anmärkningar, genom ett blindt
åt lydande af regbtets bokstaf, i stället att i främsta rummet tänka
på landets och Bankens briata, så skulle de nu kunnat undgå allt
tadel, meu deraf hade troligen följt en vida större penningekris än
nu varit händelsen. Det torde således äfven nu vara billigt, då
genom deras kloka åtgärder många olyckor blifvit förekomna och
affärsställningen förbättrats, att Hrr Fulim. må komma i åtnjutande
af en fullständig décharge. Jag får således, i likhet med
den siste talaren, anhålla om bifall till Utsk:ts förslag i denna
punkt, sålunda förändradt, att orden »i allmänhet» derifrån utgå.
Hr Nordenfelt, Enar: Innan öfverläggningen i dag började,
hade jag sökt göra mig noga reda för innehållet af hela Betänkandet,
. Jag har sedermera med upmärksamhet afhört diskussionen
både på för- och eftermiddagen, men kan omöjligt vika från
den slutsats, jag först fattade, nemi. att bifalla Betiink:t i sin helhet,
äfven i afs:de på slutpunkten. Jag anser mig således böra
redogöra för den tankegång, som fört mig till ett. sådant resultat.
Att börja med, kan jag icke, i likhet med Hr Printzensköld
och Hr Bildt, finna, att en »klandrande ande» genomgår detta
BankoUtsk;ts Betänk., men jag har dock tyekt mig förmärka, att
tvenne olika idéer under diskussionen i Utskit förfäktats. Den ena
uttryckte deras åsigt, som ansågo, att, då ett Utsk. var nedsatt,
för att bedöma Revisorernas anmir, detta äfven borde bestämdt
uttala, hvad det i hvarje förekommande fall ansåge vara rätt. Den andra
var ett uttryck af deras känslor, som ansågo, att man, med afs. fästadt
pä det utmärkta sätt, på hvilket Fullmäktige fullgjort sitt updrag,
i milda ordalag borde bedöma och godkänna deras förvaltareskap.
Då det likväl af ingen kan förnekas, att icke Fullmäktige i visst
hänseende afvikit från Reglementets föreskrifter i hvad rörer 107, 109
ochl74§§, och då, oaktadt den förklaring, Fullmäktige, till följd
110
Heil 11 Jan uari e. m.
af Kevisis anm. afgifvit, fakta dock qvarstå, hvilka bevisa, att Fullmäktige
ej till punkt och pricka fullgjort sina åligganden, så kan jag för
min del icke finna annat, än att Utskit i sin déehargepunkt valt särdeles
lämpliga ordalag. Få samma gång jag framställt dessa mina åsigter i
afs:de på Betänkit, ber jag att till alla delar få instämma med dem,
som med beundran betraktat hvad BankoFullmige åstadkommit under
deras förvaltningstid. Jag nästan afundas dem, att de kommit i
deli ställning, att få inför hela nationen visa, huru de, genom att
försaka och åsidosätta egna intressen, satt, så till sågandes, hela
sitt fortfarande lifs lycka och välfärd på spel, för att rädda fäderneslandet
under denna brydsamma penningekris, hvars symptomer vi hade
känningar af ända ner i Blekinge, ja till en så betydlig grad, att
jag som Landshöfding började blifva rädd om mitt skinn, i följd
af den plats, jag såsom sådan bekläder, och deraf följande ansvar
för de medel, som genom utmätning indrifvas, och hvilka till en
stor del inbetalas i Privatbanks-sedlar. Jag är således för min egen
del mycken tack skyldig Fullmäktige, och är den första, som vill
tillerkänna dem stora förtjenster af deras handligssätt; de hafva
obestridligen ådagalagt ovanliga prof på mod, nit och skarpsinnighet
i sina förebafvanden, ty när man har kommit till den kritiska
omständighet, att föreskrifterna ej räcka till, utan att man är nödsakad
att handla på egen hand, och med den öfvertygelse, att det
kan kosta förmögenhet, lif och heder, om man misslyckas, då kan
man, i synnerhet om man så väl lyckats som Hrr BankoFullmäktige,
göra anspråk på loford, och, på mitt sätt att tolka Betänkit,
finnes verkligen ganska mycket loford öfver deras åtgärder uttaladt.
Men Fullmäktige måste väl till slut medge, att en obetingad décharge
kunde för framtiden innebära ett vådligt prejudikat, emedan
man ej alltid kan hoppas att få Fullmäktige, som med sådan framgång
öfverträda Ständernas för Bankens Styrelse till efterlefnad ämnade
reglemente. Jag vill återkalla i Hrr Fullmäktiges minne fabeln
om Titus Mandus Torqvatus, som, då han hade piskat upp Roms
fiender mot sin faders vilja, först blef af honom lagerkrönt
för den seger, han vunnit, och sedan halshuggen, derföre att han
brutit mot faderns föreskrifter. Detta straff kan väl icke nu för
tiden komma i fråga att tillämpas, men då Fullmäktiges afvikelse
från föreskrift dock är af samma natur, som den ofvannämnde Romarens,
så synes mig, att Fullmäktige icke hafva skäl att så illa
uptaga, att det i den slutliga déchargepunkten står orden »i all
mänhet»,
när det för Fullmäktige blifvit så vidlyftigt förklaradt,
att detta ord endast har hänsyftning till de i några ofvan åberopade
§§ antydda åtgärder, som Fullmäktige vidtagit i strid mot
Reglementet.
Hr von Eh ren heim, PerJakob: Då jag tillhört Utskrts majoritet
i denna puukt, anser jag såsom en skyldighet att närmare
utveckla mina skäl, och det så mycket mera, som det efter min
tanke medför ett stort ansvar, att öfver en styrelses förvaltning till
principalerne afgifva ett ledande omdöme. Det är minoriteten, som
gifvit detta uttryck »i allmänhet» en skarp accent, som majoriteten
Den 11 Januari e. m.
lil
aldrig ämnat detsamma. Man har dermed helt enkelt velat från
det berömmande omdöme, man ansett sig öfver Fullmäktige böra
uttala, undantaga de fall, deruti man nödgats klandra Fullmäktige,
och likasom Utsk-.t, så vidt jag förstår, icke utan inkonseqvens kunnat
annorlunda förfara, så kan ej eller Ståndet, som godkännt anmärkningarne,
utan inkonseqvens borttaga det inskränkande uttrycket,
Med »nit och omtanka» menar föröfrigt jag icke blott en
god vilja, utan afven ett uplyst omdöme, och vågar jag påstå, att
detta äfven öfverensstämmer med allmänt språkbruk, likasom att
reservanternes förnämsta skäl emot orden »i allmänhet» dermed
bortfaller.
Således kan jag ej annat, än yrka bifall å Utskits Betänk.,
sådant det nu är affattadt, och vill blott anmärka, i ani. af ett
under förmiddagens diskussion fäldt yttrande, att BankoUtsk:t vid
alla föreg:de riksdagar gifvit Fullmäktige en amplare decharge, ehuru
förhållandena ej varit så brydsamma, som nu; att vid 1847 och
1848 årens riksdag var déchargen så lydande: »Som styrelsen och
förvaltningen af B,. St:rs Bank under tiden från d. 30 Juni 1844 t. o. m.
d. 15 Nov. 1847 i allmänhet blifvit på ett tillfredsställande sätt
besörjd, samt någon sådan anm. icke förekommit, som, enl. Utsk.-ts
åsigt, bör till åtal föranleda, får Utsk:t hos R. St:r vördsamt tillstyrka,
att Bankens Fullmäktige måtte för de af dem under omförmälde
tidrymd vidtagna åtgärder tillerkännas décharge.»
Här förekommer ordet »i allmänhet», och jag frågar, om denna
déchargemening ej i öfrigt är vida mindre gynnsam än den nu
afgifna? Otvifvelaktigt uphör äfven beröm att hafva något värde,
om det gifves för allt, ehvad det förtjenas eller icke.
Frih. Baab, Adam Christian: Under diskussionen om
Betänk:ts olika §§ hafva hufvudsakligen de Ledamöter upträdt,
som antingen varit Fullmäktige eller Revisorer eller f. n. äro Ledamöter
af BankoUtsk:t, och hvilka kan man väl anse bättre, än
dessa personer, hafva kännedom om alla förhållanden, som ej ens
kunna komma till allmänhetens kunskap. Jag har afhållit mig från
att deltaga i debatten om vissa upgifna åtgärder, i fråga om desamma
saknat befogenhet eller ej; men då nu den slutliga déchargepunkten
är under diskussion, vill jag tillåta mig att yttra äfven
min åsigt om densamma.
I likhet med Hrr Dalman och Bildt, anser jag, att det ej
tillhör R. St:r att hålla sig till de särskildta mindre omständigheterna,
utan i stället se på förvaltningen i dess helhet, om den nemi.
blifvit lyckligt och väl genomförd. Kasta vi då en återblick på
den tidsperiod, under hvilken Fullmäktige utöfvat sin styrelse öfver
Bankens angelägenheter, mötas vi ovilkorligen af den i ögonen
fällande omständigheten, att dessa Hrr Fullmäktige genom raskhet,
mod oeh omtanka hejdade i sin framfart den penninge-epidemi, som
under år 1857 härjade i vårt land under namn af krisen, hvilket
i första rummet hade på Banken sjelf ett välgörande inflytande, i
det att densamma ej gjorde några märkbara förluster. (Jag kan
nemi. ej räkna de 80,000 Mark H. B:ko för någon betydlig förlust.)
112
De n 11 J annar i f. m.
Jaar får afven förklara, att jas; omöjligt kan fatta de slutsatser,
hvartill Hr Nordenfelt kommit, dä han säger. att Fullmäktige Sirö
»berömvärda» derföre, att de, för att gagna det allmänna, icke tänkt
på, huru de sjelfve skulle blifva bedömda, och tillägger, att lian
derföre måste »beundra dem», men likväl vill, att K. St:r skola
uttala ett klandrande omdöme öfver deras förvaltning.
Finner man Fullmäktige vara berömvärde och beundrar man
deras förvaltning i allmänhet, måtte man sakna skäl, äfven om man
tror sig befogad att förebrå dem brist på förutseende i en detaljfråga,
att i décharge-meningen, som afser förvaltningen i sin helhet,
inlägga uttryck, som innebära klander. Berömmande blefve i
allt täll icke décharge-meningen, om man uteslöte de klandrande
orden »i allmänhet».
Efter mitt föreställningssätt brukar man, då man vill inlägga
beröm i en décharge-mening, begagna del ta eller likartade uttryck:
»att Fullmäktige med ospard möda, nit och skicklighet utfört sitt
värf», och jag går så långt, att, äfven om man så uttryckt sig,
man ej i alla fall hade slösat för mycket beröm öfver deras sätt
att förvalta. Jag anser, att i denna fråga R. St:r böra gå tillväga
på lika sätt, som i DéchargeBetnnk.t o.ro Konungens Rådgifvare.
BankoUtskottet har i fråga om Fullmäktiges, likasom Konst.Utskit
bör göra i fråga om Rådgifvarnes åtgärder, framhållit alla anledningar
till anmärkning; men sedan tillhör det R. St:r icke att
fästa sig vid en eller annan detalj, utan att bedöma om förvaltningen
i sin helhet varit nyttig eller ej.
I ani. af hvad jag nu yttrat, ber jag att få instämma i det
resultat, hvartill Hrr Dalman och Björnstjerna kommit, att nemi.
ifrågavide déchargepunkt måtte, med uteslutande af orden »i allmänhet».
antagas.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Lika med Frih. Raab,
hoppas jag att R. o. Ad. ej måtte bifalla décharge-meningen, såsom
den här af Ut.sk:t blifvit affattad. Den tillkom vid votering
inom Utsk:t medelst en rösts pluralitet. Den innehåller ovedersägligen
ett klander mot Fullm., hvilka dock, enligt mitt förmenande,
gjort sig törtjenta af något helt annat. Man säger: »Sedan
Utsk:t och Ståndet äro ense att vissa Fullnäs åtgärder icke
varit fullt befogade, är det för R. o. Ad. omöjligt att fälla ett
mildare omdöme, än att Fullm.-ges förvaltning »i allmänhet» vittnat
om nit och omtanka». Jag hemställer till en hvar af Eder, mine
Hrr, om man inom ett så inveckladt verk, som R. Stms Bank, och
under så brydsamma förhållanden, som de vi nyss uplefvat, icke
kan sägas hafva utfört sitt värf med utmärkt nit. skicklighet och
omtanka, äfven om ett eller annat misstag blifvit begånget. Huru
mycket mera, då de gjorda anraärkningarne alla visa sig vara af
särdeles underordnad beskaffenhet. Eller hvilka äro de förfärliga
fel man tillvitar Fulltmge? De inskränka sig hufvudsakligen till
2:ne. Det första, att sedelmyntet icke på utsatt tid kommit allmänheten
till handa; det andra vexelköpen.
H vad
I)«n 11 Januari a. m.
na
Hvad beträffar det första, tror jag, att hvar och en, som med
upmärksamhet genomläst de tre sista revisionsberättelserna, skall
finna, att Fullm. gjort allt hvad på dem ankommit, för att genomföra
R. Strrs beslut. De utskickade genast kunniga personer till
utlandet, för att dels underrätta sig om det ändamålsenligaste sedeltillverkningssättet,
dels beställa pressar och andra erforderliga
redskap hos Frankrikes och Tysklands skickligaste fabrikanter. Här
hemma verkställdes under tiden otaliga försök med olika papperssorter,
men de utländska husen upfyllde ej sina förbindelser, pressarne»
ankomst fördröjdes i åratal, och då Fullm. icke sjelfve äro mekaniska
artister, har jag svårt att inse huru de skulle kunnat förhindra
detta. Då Fullm, lika litet äro pappersarbetare, torde det
äfven vara förlåtligt, om de icke förmodat att ett vid Tumba antaget
papper sedan, vid tryckningen, skulle visa sig fullkomligt odugligt.
Ansvaret härför drabbar deremot i hög grad tjenstemännen
vid R. St:rs pappersbruk.
Hvad åter beträffar det andra feler, man tillvitat Fullm, eller
deras vidtagna åtgärder i afs. på vexelköpen, är det ganska lätt
att, sedan två år förflutit, säga: »Ni hade bort handla så eller så».
Må man likväl ihågkomma, att, då dessa köp upgjordes, utmålades
penniugeställningen här hemma af de kunnigaste personer i de
mest lysande färger. Det gick så långt, att en af Stockholms
Börs’ utmärktaste ledamöter ännu i Nov. månad öppet förklarat i
Bevil! 11.Utsk:t att, oaktadt Jobsposterne från London och Hamburg,
skulle likväl icke ett enda handelshus i Stockholm falla. 14
dagar sednare var ruinen allmän. För öfrigt visa sig misstagen
vid nämnde vexelköp temligeu obetydliga. De protesterade vexlarne,
förut upgående till 1,500,000 rdr, äro nu i det närmaste
inlösta, så att endast ett belopp motsvarande 100,000 rdr qvarstår,
hvaraf största delen utgifveu al ett handelshus, som måste
hafva åtnjutit något anseende, då R. St:rs Fullm. i Riksg.Kont.
några dagar innan kriséns utbrott just med detta hus afslöt ett
litet lån på 20 millioner.
Det förefaller mig då något hårdt, att nu klandra Fullm. derföre,
att de ej, ensamme i hela Sverige, insågo den fara, som då
hotade. Men äfven om de insett den, månne de handlat rätt, ej
efter bokstafvera wien efter andan af deras updrag, om de först af
alia dragit sig undan och sålunda, jemte dea säkra förlust de då
ådragit Banken i Handels- och Näriugsdiskonten, sjelfve påskyndat
olyckan Månne man icke då med mera skäl kunnat anmärka, att
BaukoFullmäktige på ett inskränkt sätt tolkat sitt Reghte? Jag
vågar tro det. Hvartill belöper sig slutligen Bankans största möjliga
förlust på de olyckliga köpen ? Jo (om räntevinsten inberäknas)
till den oerhörda summan af 1,600 rdr. Detta torde vara
det bästa svar på hela klandret. Jag instämmer således i det omdöme,
som afgifvits af en reservant i Utsk:t, Hr Doktor Sandberg,
troligen den om Bankens bestånd mest omsorgsfulla person i landet,
»att Fullmäktige under högst brydsamma omständigheter visat
prof på både mod, klokhet, nit och omtanka». Ingenting är lättare
eller vanligare, än att, skyddad af R-eghteus bokstaf, rädda
H. III. s
114
Den 11 Januari e. ffl.
sitt eget skinn och sålunda lugnt åse huru allt går förloradt, blott,
det lilla jaget bevaras; mera ovanligt deremot är att se män, de
der, liksom Fullmäktige, fatta sina pligter Ur en högre synpunkt
och utsätta sig sjelfva för mer än klander, för verklig våda, för
att dymedelst gagna det allmänna. Ett sådant förfarande påkallar
åtminstone tacksamt erkännande. Sker det ej, torde det blifva
svårt att finna de, hvilka, med känsla för eget värde, vilja åtaga
sig ett updrag, der man för sällspordt nit och skicklighet endast
skördar otack och klander.
På grund af hvad jag yttrat, skulle jag önska, det déchargemeningen
uttryckte att Fullmäktige med utmärkt nit, omtanka och
skicklighet fullgjort sitt updrag, men, då rösterna härigenom möjligen
komme att splittras, får jag endast förena mig i Hr Dalmans
anhållan, att orden »i allmänhet)) måtte ur slutpunkten utgå.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofron: Med flere föregående
talare instämmer jag fullkomligt deri. att Fullmäktige ådagalagt
prof på synnerligt mod, duglighet och skarpsinnighet, och jag
skulle för min del gerna vilja instämma i deras yrkanden, som
vilja att orden »i allmänhet» skall ur décharge-meningen utgå, så
vida nemi. Hr Dalman hade rätt i den framställningen, att vi ej
äro här för att tillse, huruvida Fullmäktige enligt reglementet fullgjort
sina åligganden eller ej. Om man endast skulle fästa sig
vjd den ringa förlust, som drabbat Banken under deras förvaltningstid,
så instämmer jag fullkomligt med Hr Dalman, att den
är alldeles för obetydlig, för att kunna på minsta sätt inverka på
domslutet. Hr Dalman har vidare sagt, att vi ej här utgöra någon
domstol och således ej ega rätt att döma öfver deras åtgärder.
Men jag frågar eder, M. Hrr, om icke just R. St:r utgöra den
auktoritet, som skall bedöma huruvida deras i reglementet meddelade
föreskrifter blifvit helighållna eller ej, och om Fullmäktige
begått öfverträdelser deremot af den beskaffenheten, att de böra
öfverlemnas till domstols behandlande.
Man har sagt att Fullmäktiges förvaltning ländt allmänheten
till mycken båtnad, derföre att krisen under några månaders tid
blifvit hejdad i sin framfart. Om detta kati anses hafva varit en
sådan serdeles stor lycka, eller huruvida man icke kan anse att
det varit likgiltigt om den inträffat några månader förr eller sednare,
det lemnar jag derhän.
Min mening har visst icke varit att på minsta sätt lägga
Fullmäktige till last, att de begått ett eller annat misstag, enär
jag aldrig kan föreställa mig att vi någonsin kunna få Fullm., som
äro alldeles fullkomliga. Hvad således beträffar de mot Hrr Fullm.
gjorda anmärkningar i afs:de på papperstillverkningen eller andra
förhållanden, så tror jag att dessa misstag, eller om jag så får
säga småfel, som Fullm. möjligtvis gjort sig skyldige till, äro af
den beskaffenheten, att de ingalunda kunnat gifva anledning till
orden »i allmänhet» i slutmeningen. Men då det tydligen ådagalagts,
att Fullm. handlat i uppenbar strid emot Reglementets föreskrifter
uti det antydda afseendet, så inser jag icke huru det ens
Den 11 Januafl é. (n,
US
tai' ifrågasätta?, att, utan någon slags inskränkning, gifva dem det
vitsord, att deras förvaltning vittnat om nit och omtanke, Jag
kail nemi. ej fatta hvartill det skulle tjena att stadga ett reglemente,
om det ej behof de efterlefva?.
Jag för min del faster inig blott vid den 109 §. den enda,
sorn ger dem rättighet att ingå i vexelköp. (Jag vill blott i af
seende
härpå nämna, att Hr Dalman sammanblandat förhållanderna
före och efter krisen). Fullmäktiges tolkning af tlenna g lagger
fett bestämdt hinder i vägen för att gifva -dem fullständig ddchargé.
Enligt Reglementet må vexelköp ega rum endast för att stärka
Bankens metalliska kassa. Men det är en känd sak, att dessa
vexlar köptes icke af solida trassenter och endossenter, utan af såld
arre, sora hade varit nödsakade, om ej dessa köp inträffat, att
stoppa ooh göra konkurs, hvilket Hrr Fullm. genom detta sitt
handlingssätt förebyggde under några månaders tid. Vidare har
det blifvit ådngalagdt, att de efter krisen upköpta vexlarne voro
dragne på ett fingeradt. handelshus, så att i sjelfva verktet dessa
Yexelpök ej voro annat än fingerade. Jag hemställer till eder, M.
Hrr, om man handlar konseqvent deruti, att man först satter ett
Reglemente i händerna på Fullmäktige och förbjuder dem i oeh
med detsamma alt vika frän dess föreskrifter och sedan slösar med
loford, derföre att de öfvertriidt förbudet,. Jag för min del kan
åtminstone icke förstå logiken i detta resonnement.
Jag beundrar högeligen Fullmäktiges mod och skicklighet, men
längre kan jag för min del ej sträcka mig, och anhåller derföre, att
décharge-meningen, sådau sorn Utskottet den affattat, måtte antagas.
Hr Dalman: Hr Cederschiöld har förmenat dels att de vexlar,
sorn Banken köpte före krisen, icke voro utgifna af säkra trassenter,
dels att de vexlar, sora efter krisen köptes, voro dragna på ett fingeradt
hus i Hamburg. Det förra påståendet vågar jag bestrida,
enär de firmor, som här trasserade, ingalunda, då köpen skedde, voro
kända såsom insolventa; och enär i öfrigt trasseringen skedde på den
tiden såsom solida allmänt ansedda firmor i Hamburg och London, t. ex»
Johns Söhne, von Leesen, Jacoby & Sohn, C. M. Schröder, Hoare
Buxton & Cornp., E. Seiveking & Son m. fl. samt Bankeu postdag efter
postdag af dessa erhöll ordentliga accepter, hvarförutan särskild tillföl
litlig garanti för aceepten här lärer i vissa fall fordrats, hade
sannolikt ingen affärsman tvekat att anse dessa vexlar säkra, d. v. s,
motsvarande reel valuta. Ty man skall veta att det ojemnförligt
största antalet vexlar återkommo med protest, i anseende till acceptanternes
insolvens, hvilket i sin ordning åter verkade på härvarande
trassenter. Och att två tredjedelar af Börsen i Hamburg skulle
ett tu tre störta, var lika litet möjligt för våra BankoFullm., som
för någon annan, att beräkna.
Beträffande vexelköpen efter krisen, så grundade de sig på
osvikliga säkerheter, deponerade i kreditföreningen, hvarföre det var
temligen likgiltigt af hvilken person de i Hamburg accepterades,
och deröfver bör väl desto mindre klagas,'sorn dessa operationer tillskyndat
Banken en vinst af ‘ 36,000’rdr, utom det att samma vexel
-
11 ti
Pen 11 Janna vi e. m.
köp voro aldeles oundvikliga för att skydda Banken sjelf från högst
betydliga förluster.
Hr Åkerman: Sorn jag bitriidt pluralitetens mening i afs.
på den ifrågav:de décharge-punkten, ber jag att få yttra några ord.
Hvad är denna punkt annat än en slutresumé af allt, som blifvit
om Fullm:ges förvaltning i de förespde §§ yttradt. Nu har It. o.
Ad. godkänt Utsk:ts förslag i alla här föredragne punkter. Men
då det på några ställen förekommer anmärkningar mot Fulltmges åtgärder,
så inser jag sannerligen ej huru man. utan att göra sig
skyldig till öfverträdelse af Svenska språkets lagar, gerna skulle
kunna uraktlåta att i slutmeningen antyda detta; och jag kan derföre
icke förstå, hvarföre man så mycket fäster sig vid detta ordet
»i allmänhet», då Utsk:t likväl tillstyrker att full decharge måtte
Fullm. meddelas. Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte bifalla
hvad Utsk:t i denna punkt föreslagit, utan något uteslutande af
ordet »i allmänhet». Endast genom dess bibehållande ken man
bereda sig utväg att loforda Fullm. för det nit och den omtanka,
de i öfrigt under sin bekymmersamma förvaltning och således »i
allmänhet» ådagalagt.
Eftersom jag nu har ordet, vill jag begagna tillfället, för att
fästa upmärksamheten på ett yttrande, som både under diskussionen
här på Riddarhuset och under Utsk:ts öfverläggningar flera gånger
blifvit fälldt. Då man velat lägga vexeldeputerade till last, att de
ej haft nog skarpsinnighet, för att kunna emotse den annalkande
pcnningekrisen, har man inväudt: skulle de viii kunnat ana något
sådant, då man här pä Riddarhuset vid ett allmänt St:s sammanträde i
Juni månad 1857 afhörde ett längre föredrag af en högt upsatt
Embetsman, deri penningeställningen och våra inhemska förhållanden
i allmänhet utmålades i så lysande färger. Men jag frågar
Eder, mina Hrr, om man väl vid nämnde tidpunkt hade något skäl
att förmoda att en fara var så öfverhängande, hvarken här eller i utlandet?
Det var törst sednare på sommaren som de förhållanden
inrädde, hvilka förberedde och vållade den emot slutet af året
upkomna allmänna förlägenheten. Och det vore i sanning för mycket
hegardt, att man skall kunna vänta oväder, innan man ännu ser
några moln pä himlen.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Jag har begärt ordet en
dast
för att fästa Hr Dalmans upmärksamhet på att han i sitt
sista yttrande glömde att bland de hus i Hamburg, på hvilka
Fullm. drogo vexlar, upräkna jemväl huset Ullberg & Cramér.
Det var företrädesvis på detta hus som vexlar från Stockholm blifvit
dragne och detta till ett belopp af många millioner rdr. Huruvida
denna firma äfven borde anses för solid, det lemnar jag till
Hr Dalman sjelf att bedöma. Hr Dalman glömde äfven bevisa,
att dessa åtgärder verkligen blifvit vidtagna för det i 109 g uttryckta
ändamål, eller för att förstärka Bankens metalliska kassa.
Om Bankens metalliska kassa kan anses förstärkas derigenom, att
Fullin. använda de dem anförtrodda medel, för att hjelpa dem,
Deu 11 Januari e. m.
117
som genom svindlande företag blifvit bragta derhän, att de stå pä
branten af sitt fall, då medgifver jag gerna att jag baft orätt och
begått ett stort misstag; mea om meningen verkligen är, att Fullm.
skola med Bankens medel på det sättet bispringa cessionanter, så
bör man ju söka lä detta uttryckt i regl.-ts 109 g, i stället för
den der nu befintliga föreskriften.
Jag fortfar att yrka bifall å den af Utsk:t föreslagua déehargemeningen.
Många ledamöter ropade nu på propos.
Hr Dalman: Utan att vilja vidare förlänga diskussionen,
får jag endast fästa upmärksamheten vid att en högst ringa del
af de utaf den sista värde talaren omförmälda många millionerna
vexlar på Ullberg och Cramér voro köpta af Rikets Ständers Bank,
och, efter hvad jag tror mig veta, dragna af dessa utan särskild
garauti af en solid firma härstädes, äfvensom uprepa min öfvertygelse
ej mindre att BankoFullmäktige, på grund af 109 § i reglementet,
varit lagligen berättigade att köpa vexlar för att bibehålla
och förstärka Bankens metalliska kassa, hvilket naturligtvis måste
antagas^ hafva varit Fullmäktiges afsigt intill dess motsatsen bevisas.
Åtminstone är det en högst obehörig insinuation att Fullmäktige
dervid åsyftat bispringa bankruttspelare. Också är jag viss
att, derest den oförväntade krisen icke inträffat, något klander af
denna åtgärd, som dessutom vållat Banken en ganska obetydlig förlust,
aldrig kommit ifråga hvarken från Hr Cederschölds eller någon
annans sida. Hr Åkerman har sagt att det vore en inconseqvens
att ur décharge-meningen borttaga ordet »i allmänhet», emedan
detta endast refererade sig till de i Utskottets Betänkande mot
Fullmäktiges handlingssätt gjorda anmärkningar. För min del har
jag likväl icke funnit en enda puukt i Utslcts Betänkande innefatta
något direkt sådant klander mot Fullmäktiges åtgärder, som
motiverar att låta i décharge-meningen inflyta det evasiva och tvetydiga
ordet »i allmänhet». Jag yrkar således fortfarande dess utstrykande.
Frih. Tersmeden: Jag beklagar, att Hr Dalman ej haft
tillfälle, att här tillstädesvara, då det var fråga om vexelhandel
före och efter krisen; då hade det för Hr Dalman varit lämpligaste
tiden att framkomma med sina reflexioner, nu återigen är det icke
fråga om annat, än Fullmäktiges décharge.
Som BankoUtsk:t vid flera förefallande frågor funnit skäl, att
i mer eller mindre mån klandra Fullmäktiges åtgärder, såsom i hvad rörer
sedeltillverkningen, vexelköpen före krisen och de protesterade
vexlarnes införande i den metalliska kassan, men dessa åtgärder ej
varit af beskaffenhet att böra leda till någon direkt anmärkning
mot Fullmäktige, så har Utsk:t funnit det öfverenstämmande med
rättvisa och billighet att föreslå décharge-meningen i de ordalag,
hvari den blifvit framställd, nemi.: »att Utsk:t funnit F^ullmäktiges
örvaltning af Bankoverket under den tid, som är i fråga och hvar
-
118
Ben 11 Januari e. in
-
under serdeles brydsamma financiela förhållanden in,träffat, hafva £
allmänhet vittnat om nit och omtanka* och Utsk:t anser sig således*
utan afseende å de anmärkningar, som här ofvan förekommit, böra
vördsamt tillstyrka, att Fullmäktige måtte meddelas full décharge
för de från den 15 Oktober 185 0 till och med den 15 Oktober
185 9 vidtagna beslut och åtgärder..» Utsk:t har således tillstyrkt
full decharge, fastän Utsk:t varit nödsakadt att inflika ordet »i allmänhet»,
till följe af de ofvan antydda anmärkningarne. Det hair
för öfrigt af en talare blifvit anmärkt, att vid en föregående, riksdag
Fullmäktiges decharge blifvit föreslagen i vida strängare ordalag.
Man hade nemi. uttryckt sig så: »Att som Fullmäktige ej
vidtagit någon åtgärd, som kan. föranleda till åtal, så hemställer
Utskottet etc. etc.
Det är visserligen sannt, att man i allmänhet brukar utströ rosor,
då man afgifver décharge åt vare sig den ena eller andra myndigheten,
äfven om skäl till klander lörefunnits; men det vore väl
önskligt, att en gång komma ifrån detta missbruk, sorn. för framtiden
kan hafva vådliga följder.
Jag anhåller om proposition å bifall till décnargepunkten, sådan
den nu är affattad.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats fulländad samt II.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., på grund af 41 § Kiksd.Ordn., anmodat
de till It. o. Ad. hörande Hrr BankoFullmäktige, som måhända
voro närvarande, att sig aflägsna, yttrade II. Exc., att under öfverläggningen
yrkats dels bifall till Utsk:ts framställning i dess helhet,
och dels bifall till densamma med uteslutande af uttrycket
»i allmänhet» uti Utsk:ts omdöme om Hrr BankoFullmäktiges förvaltning;
hvarefter propås, framställdes först å bifall till Utsk:ts
framställning och, sedan dertill svarats många ja och nej i blandning,
å bifall till samma framställning med uteslutande af orden
»i allmänhet», hvilken sednare propos.. besvarades med starka. j.a,
blandade med ganska många nej; och förklarade H. Exc. sig nu.
hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr., begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos:
»Den, som bifaller BankoUtsköttets i slutet af dess Berättelse
N:o 6 gjorda framställning, i afseende å décharge för Hrf
BankoFullmäktige, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, godkiinner R. o. Ad. ifrågav:de framställning med uteslutande
af uttrycket »i allmänhet» uti Utsk;ts omdöme om Hrr
BankoFullmäktiges förvaltning.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 32.
■; N.ej ■ —- 22.
Den 14 Januari. 119
Hr Hjärne, Harald: Jag vill blott, till protokollet anmäla
mig som reservant mot det beslut, som nu blifvit af R. o.
Ad. fattad t.
Enligt före voteringen fattadt heslut åtskiljdes R. o. Ad.
klockan */* 1 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 14 Januari 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
J usterades ett protokollsutdrag för den 11 dennes f. och e. m.
samt protokollet för den 7 sisth Dec.
XJplästes och godkändes Exped.Utsk:ts nedannämnde förslag
till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.
N:o 5,, angående Riksdagskostnadernas bestridande genom RiksgäldsKontoret;
N:o
6, om ersättning till Kronofogden Anders Rhodin för
kontanta medel, 1,971 rdr 71 öre Rmt, som blifvit en kronobrefbärare
genom rån fråntagna och derefter måst af Rhodin återgäldas;
N:o 7, om användande af de pä anslagen för Nockeby- och
Drottningholms-broarnes byggnad upkomua öfverskott;
N:o 8, i anledning af under åren 1857 och 1858 verkställd
revision af Statsverkets rn. fl. allmänna fonders förvaltning;
N:o 9, angående befrielse från rotering för hemmanet Ansätt
i Jemtlands Län ;
N:o 10, angående försäljning af sex Länsmans-boställs-lägenheter
i Malmöhus Län;
N:o 11, angående utbyte af jord tillhörande Nyköpings Slott
emot stadsjord, för anläggning af gasverk i staden Nykoping;
N:o 12, angående öfverlåtande åt Strömsholms nya Kanalbolag
af eganderätten till en jordrymd från Strömsholms Kungsladugård
och Stuteri;
N:o 13, i fråga om utbyte af Häradsskrifvarebostället Hagebohl,
Vj mantal, emot 7/16 mantal Kolshult i Ostra Härad af
Jönköpings Län; samt
N:o 14, angående uplåtelse till Norrbottens Läns Hushållningssällskap
af gamla Länsfängelse-byggnaden i Piteå.
UV
I)en 14 Januari.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Med stöd af den rätt,
Riddarh.Ordn. gifver, får jag afsäga mig min plats som Elektor,
samt anhåller att vid min riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
Med anledning häraf anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.
K. o. Ad:tis Hrr Bänkman att välja en Elektor efter Hr Braunerhjelm.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. M. Konungen,
i anledning af K. St:rs underd. skrifvelse med begäran oro
utsättande af dag för H. Maj:ts och H. M. Drottningens kröning,
behagat meddela RiksStåndens Talmän, att H. M. bestämt den 3
nästk. Maj för kröningsaktens försiggående.
Vidare tillkännagaf H. Exc., att som den i 109 § Reg.Form.
och 80 § lliksd.Ordn. för riksdags hållande utsatta tid af 3 mån.
fräs» den dag, K. M:ts nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och
behof meddelats, med denna månad komme att tilländagå, men
största delen af riksdagsärendena ej kunde inom nämnde tid afgöras,
hade Talmännen öfverenskommit att till RiksStånden göra hemställan
att, medelst underd. skrifvelse, hos K. M. äska att riksdagen
måtte fortfara under den i nämnde §§ medgifna tid af ytterligare
en månad; Och hemställde II. Exc., att R. o. Ad. för sin del behagade
besluta en sådan skrifvelses aflåtande samt anmoda Exped.
Utskd att med förslag dertill inkomma.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtskottets den 4
och 7 dennes bordlagde Utlåt. N:o 9, i auledning af väckt motion
dels om skärpta kontroller å kommunalmyndigheter, dels ock om
förändring i brottraålslagstiftningen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm. Besvärs-
och Ekon.Utskottets den 4 och 7 dennes bordlagda Betänk.
N:o 7, i anleduing af väckt motion om ändringar i Instruktionen
för Bibelkommissionen.
1:ila punkten, deri Utskottet hemställt, att förslaget rörande
nämnde Instruktions omarbetning ej måtte till någon åtgärd föranled».
Deuna hemställan bifölls.
3:dra punkten, innefattande tillstyrkan om aflåtande utaf en
underd. skrifvelse med anhållan, »att de personer, åt hvilka arbetet
med bibelöfversättningen uppdrages, må, så vidt möjligt är, varda
från andra göromål befriade och satta i tillfälle att åt detsamma
Den 14 Januari,
odeladt, egna sin verksamhet i ändamål att derigenom arbetet -må
så mycket snarare vinna fullbordan.»
Gr. Hamilton, Henning: Det är otvifvelaktig^ att, ehuru
vår nu vide Svenska bibelöfversättning må anses hafva varit ett mästerstycke,
hvilket man hittills förgäfves sökt att ersätta, finnas likväl
deri brister, hvilkas afhjelpande är af stor vigt och äfven af
den allmänna önskan länge påkallad. Det kan sålunda icke eller
förundra att, då detta arbete redan så lång tid fortgått, någon otålighet
i afs. på dess afslutande röjer sig och atti!. St:r önska åtgärders
vidtagande, hvarigenom detsamma något mera kunde påskyndas.
Jag anser mig dock pligtig att här anmärka de svårigheter,
som vid sådant arbetes fortskyndande möta, och särdeles de olägenheter,
som skulle upstå genom ett bifall till den framställning, som
hiir af Ekon.Utsk:t blifvit gjord. Det är klart att för en tillfredsställande
bibelöfversättning är icke tillräckligt att den öfversättande
är filolog, har tillräcklig speciel kunskap; han måste äfven vara
teolog, vara så hemmastadd i bibeln, dess anda och dess olika delar,
att arbetet blir som en kyrkobibel tillfredsställande. Vi hafva derpå
haft ett temligen märkvärdigt bevis genom den förklaring, en af
våra största filologer och som äfven mycket sysselsatt sig med bibelöfversättningar,
nyligen algifvit: att, om han skulle kunnat förmoda
att någon del af hans bibelöversättningar skulle blifva begagnad
såsom kyrkobibel, så hade han heldre aldrig skrifvit någon rad. Det
är således angeläget att detta arbete anförtros åt personer, som på
en gång ega specialkunskap, äro tillräckligt hemmastadda i de gamla
döda språken och dermed förena teologisk bildning. Detta är förh:det
med de personer, åt hvilka bibelöfversättningen f. n. är updragen,
och deras arbete, ehuru det ännu icke är fullbordad t,, har
dock framskridit så långt, att man bör kunna ega hopp, att utan
rubbning af förhållandena, det nödvändigaste arbetet skall inom ej
allt för lång tid vara fullbordadt. Det torde vara bekant, att man
nu är sysselsatt med revision utaf öfversättningen af nya Testamentet,
hvaraf en ny uplaga är behöflig, hvarjemte en af Kommissionens
ledamöter är sysselsatt med öfversättning af Esaias. Genom
de särdeles dyrbara bidrag till en bibelöfversättning, som af
Prof. Mellin blifvit lemnade, har äfven arbetet vunnit en tillökning,
som otvifvelaktigt kommer att verka till dess fortskyndande. F. n.
sysselsättes med detta arbete hufvudsakligen professorerne i teologi
vid Upsala universitet. Jag vet sannerligen icke huru man skulle
kunna befria dem från alla andra göromål för att öfverlemna sig
uteslutande åt bibelöfversättnirigar. Vi må lagstifta, vi må uphäfva
gamla lagar och stifta nya huru som heldst., så blir dock icke inom
kyrkan väl bestäldt utan en god prestbildning, och jag vågar äfven
för min del uttrycka den öfvertygelse, att det icke blir väl bestäldt,
utan att den prestbildning, som vid universiteten meddelas, blir fullständigare
än den hittills varit. I detta hänseende gifva de personer,
som f. n. äro sysselsatte såsom ledamöter af bibelkommissionen,
det bästa hopp, icke allenast genom deras insigt, utan genom det
varma nit hvaraf de lifvas, och skulle R. St:r bifalla den framställ
-
122
Den 14 Januari.
ning, K. M. gjort om anslag till teologi® studiosi, hvarigenom det
blefve möjligt för desse lärare att längre bibehålla dem vid universitetet,
tviflar jag icke på att de mest välsignelserika frukter deraf
skola inom en icke alltför lång framtid upstå. Att rycka dem från
sitt lärarekall för att uteslutande egna sig åt bibelöfversättningsarbeten,
tror jag skulle lända till stor skada. Man skall måhända
säga att det kan finnas andra prester med tillräcklig specialkunskap
att äfven sysselsätta sig med bibelöfversättningsarbeten och som sål.
kunde tagas från sitt närvtde kall, men i allmänhet förhåller det
sig med alla prester sålunda, att det är rätt olyckligt om de för
längre tid ryckas från sina göromål inom församlingarne, ryckas
från det embete, som åt dem är updraget. Ii. St:r hafva
också uttryckt en sådan åsigt, då de förnyade gånger hos K.
M. framställt sin önskan, att alla prebendepastorat måtte försvinna,
på det att hvar och en prest, så vidt möjligt är, måtte
få egna sig åt den församling han tillhör och som blifvit ät hans
vård uppdragen. Det möter sålunda äfven i det hänseendet svårigheter.
Skulle man återigen för bibelöfversättniugsarbetet taga personer,
som icke hade någon annan presterlig befattning, så vore det
också klart, att man måste aflöna dem så att de kunde, oberoende
af andra tjenste)', sköta denna befattning, och sedan detta arbete
är fullbordadt, i någon måtto vara tryggade. Ett sådant ordnande
af arbetet möter följaktligen många hinder, äfven i de med detsamma
förknippade kostnader. Bibelkommissionen har visserligen
några medel till sitt förfogande, men dock icke tillräckliga för att
betacka de utgifter, som af ett bifall till E. St:rs nu föreslagna framställning
skulle blifva en följd; och lt. St:r borde sålunda, i sammanhang
med denna framställning, åtminstone hafva ställt till K.
Mits förfogande de medel, hvarmed arbetet kunde utföras. Under
dessa omständigheter, då bibelöfversättningsarbetet är på så god väg,
att man i en icke aflägsen framtid kan se det fullbordadt, och då
jag anser icke oväsentliga svårigheter möta i fullgörandet af den
önskan, som uti Ekon.Utskits nu föredragne Bet. blifvit yttrad,
så hemställer jag att Utskits förslag måtte afslås.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Bibelöfversättningen har nu
varit under arbete i mer än 86 år, och ännu är den icke fullbordad.
Redan 1772 beslöts Kommissionens nedsättande och året
derpå utfärdades instruktionen. Man kan icke annat än förundra
sig deröfver, att på så lang tid företaget ännu icke blifvit afslutadt.
Eör att kunna kalkylera huru mycket behöft årligen vidgöras,
på det arbetet under denna tid skulle blifvit färdigt, har jag
eftersett huru många sidor Bibeln innehåller. Den edition jag har
består af 1200 sidor. Dividera detta tal med 86, så fås en qvot
af icke fullt fjorton. Hade man under arbetstiden endast öfversatt
14 sidor årligen, skulle det nu varit fullfärdigt, och i stället stå
vi nu ungefärligen på samma punkt, som när BibelKommissionen
bildades. Man kan härvid icke undgå att fråga, hvad orsaken härtill
kan vara. Svaret på denna fråga tror jag likväl kan icke
blifva blott ett. Under en så lång tid förändra åsigterna sig så
Den 14 Januari.
123
betydligen, att hvad som gäller för en del af denna tidrymd, ieke
gäller för en annan. Betraktar man den anda, som herrskade i
Europa, då BibelKommissioneii bildades, finner man den vara full
af en otro, som stundom slog öfver i vantro. Att under tider,
då man icke trodde på bibeln, öfversättningen deraf icke eller bedrefs
särdeles nitiskt, kan icke väcka förundran. Ehuru detta otrons
tidehvarf icke kan sägas hafva helt och hållet upphört, har dock
någon förändring inträdt. Uti den herrskande iudifierentismen har
inkommit ett nytt moment, som slagit öfver i ett slags öfvertro.
Sålunda har npkommit den ena sekten elter den andra, som satt
någon rörelse uti det nära utslocknade religiösa lifvet. Man har
kallat denna rörelse för oro, och börjat frukta för Statskyrkans bestånd.
För att bibehålla denna, har man motsatt sig hvarje förändring
af förhållanden, som med kyrkan egde samband. Således har
man älven skyggat tillbaka för en ny bibelöfversättniug, emedan man
kände alt, om den med omsorg och samvetsgrannhet upgjordes, bomme
den ätt blifva den nuvarande i mångå stycken^ och icke oväsentliga,
ganska olika. Dä nu en sådan skiljaktighet icke gerna
k,unde undgå att ådiaga sig allmänhetens uppmärksamhet, har man
hyst farhågor för den oro. som förmenades deraf kunna upstå. För
närvarande fruktar man en ny bibelöfversiittning och vill således icke
eller se den fullbordad. Svaret på frågen, hvarföre bibelöfversätl ningen
ännu icke är färdig, torde således blifva det, att under en
tidsperiod var man likgiltig derför, men nu motvillig.
Nu är likväl bibeln den bok, hvarpå vi grunda hela vår religion
och anse den vara en Guds uppenbarelse; men denna egenskap
kan naturligtvis icke tilläggas mer än originalet, och öfver
sättningar
endast i den mån, de med originalet öfverensstämma.
Då nu af språkforskare erkännes, att vår Svenska bibel, särdeles de
profetiska böckerna, afviker i hög grad från originalet, sä följer ju
deraf, att egenskapen af Guds ord icke kan tilläggas de delar, sorn
oriktigt tolka originalet, och komma derigenom saker, som ära
menniskofunder, att göra anspråk på Gudomlighet. Den, som icke
är hemmastadd i Hebreiskan och Grekiskan, är således urståndsatt
att bedöma hvad uti bibeln han skall anse vara Guds ord eller
icke. Ett sådant osäkerhets-tillstånd borde väl icke få fortfara.
(b efve Hamilton Ivar anfört, att de personer, som ii ro ledamöter
i BibelKoinmissionen, jemväl äro lärare vid Upsala Universitet
och kunna icke utan mehn för Universitetet skiljas från utöfningen
af sin tjenst. Afven om riktigheten häraf medgilves, följer deraf
icke att bibelöfversättniugsarbetet bör alldeles öfvergifvas. Om Upsala-professorerne
icke dertill hafva tid, torde audre personer inom
presteståndet finnas, som äro vuxne arbetet, och sådana kunde ju
förordnas att dermed uteslutande sig sysselsätta. Och i fall man
1 afseende på dessa skulle göra samma invändning, som den om
Upsala professorerna, eller att de icke kunna dragas från sina ordinarie
befattningar, så får jag hänvisa till den stund, som är.
Ehuru under Riksdagarna så många af Presterskapet uppehålla sig
här, har man dock icke hört att prestembetet af denna orsak kommit
att å något ställe ligga neder. Att Utskottets förslag icke
124
Den 14 Januari.
skulle kunna bifallas, emedan inga medel för ändamålet blifvit
anvisade, tror jag vara en invändning, som förfaller, nar man besinnar
det otroliga deri, att R. St:r, om de begärde saken, skulle
vägra dertill nödiga medel. Jag anhåller om bifall till Utskottets
förslag.
Hr Tham, Caspar Wollrath: Vid 1850 års Riksdag yttrade
en älsklig personlighet och lärd theolog, då denna fråga föredrogs,
att han för sin del önskade, att den dag aldrig måtte komma,
då BibelKommissionen uplöstes, utan att densamma måtte under
århundraden fortvara, dels för att erinra Svenska allmänheten derom
att Bibeln till sitt innehåll icke kan af minuten tolkas, utan är ett
evighetsarbete, dels också derföre, att svårigheten att öfversätta den
H. Skrift är så stor, att det fordras lika många dagars vaka i bön
och strid, som det fordras minuter, för att nedskrifva till en fullkomlig
sanning en öfversatt rad ur denna samma bok. Jag för
min enskilda del kan icke annat än högligen bifalla denna vackra
tanke, och jag tror, att denna tanke hedrar honom och så småningom
skall erkännas såsom varande den enda rätta. A andra sidan, då
Ekon.Utsk:t härstädes har föreslagit R. St:r, att de skulle förena
sig i en skrifvelse till K. M., att de personer, som skulle öfver
sätta
Bibeln, borde frikallas från alla andra embeten, så ber jag
att få erinra R. o. Ad. om en värd talares yttrande, den der i
många år har arbetat just inom Bibelkommis-ionen. Han säger
nemi.: att när han med arbetet i sitt kall förenade öfversättningen
af Bibeln, då gick det lätt, ty då tvingades han att i sitt hjerta
genomlefva och på sig tillämpa de ord, han nedskref, men att åter,
då han frikailades från sysselstnttningenai sitt kall och stängdes
inom studiekammaren för att endast egn tiden åt Bibelns öfversättande,
så hände deremot att arbetet biet' mer och mer ett vetenskapligt
arbete och icke ett arbete till trons genomdrifvande och
trons förklaring. Afven detta yttrande tror jag vara fullkomligt
sannt. Jag tror icke, att det ligger någon makt derpå, att Bibelöfversättningen
går så skyndsamt fram, som icke mera derpå, att
den öfversättning, som en gång kommer att blifva Svenska Kyrkans,
är fullkomligt trogen, icke blott till bokstafven, utan äfven i andan.
Deraf följer äfven, att jag för min del icke kan tillstyrka R. o. Ad:s
bifall till den skrifvelse, som Ekon.Utsk. här framstält Man får
derlöre icke på något sätt tro, att de arbeten, som af BibelKommissionen
förehafts, äro onyttiga; tvertom, de äro högst nyttiga.
Hvar enda en af dess skrifter drar liksom ett litet strå till den
stora byggnaden och underlättar den tidpunkt, då en enda man
framstår, som öfversätter Bibeln i sin helhet, ty min enskilda tanke
är den, att aldrig någon Komité kan fullkomligt öfversätta Bibeln,
utan det måste vara en enda mans arbete, hvilken anstränger sig,
än på studerkammare, än på predikstolen, ty den endast blir arbetet
vuxen. En värd talare på detta rum har citerat en lärd mans
uttryck, att det vore skadligt för folktron att företaga en trogen
öfversättning, i synnerhet af Gamla Testamentet och dess profetior.
Jag förstår icke ett sådant uttryck. Sanningen är aldrig skadlig,
Den 14 Jamia ri.
sanningen tvertom är nyttig och verksam, och jag trotsar den man,
som kan troget läsa Gamla Testamentets profetior under vaka och
bön och finna en enda gnista, som kan förstöra eller förvilla allmänheten.
Deras tro är ett menande, ett rykte, hvilket de gripa
fatt i och lika lätt kasta bort, för att komma lill något annat.
Hyste jag den öfvertygelse, att öfversättningen skulle blifva förvillande,
skulle jag lika gerna säga, att ordet är icke Guds ord,
utan menniskors, och jag skulle bedja dem lägga Bibeln under
bordet i st. f. på detsamma. Men nu fordrar jag fastmer, att den
skall ligga på bordet. En annan tänkare har sagt, att Bibeln är
illa öfversatt, och att den behöfver en ny öfversättning, men icke
blott i bokstaf, utan med andans stift och på hjertats taflor, och
då den så öfversättes, varder hvar och en färuimmandes, att den
H. Skrift är Guds ord.
Hr Estenberg, Karl Kristian: Det är med stor tillfredsställelse
jag sett, att Utsk:t upfattat och bifallit hufvudinnehållet
af den motion, hvilken jag haft äran till R. St:r afgifva. Jag kan
icke på något sätt misstycka, att, i den form sorn Utsk:t stalt
frågan, lista punkten blifvit afslagen; ty sedan den sednare punkten
blifvit affattad såsom ett förslag till skrifvelse till K. M., att Han
måtte befrämja hufvudsyftemålet af motionen, anser jag fastmer, att
Utsk:t gått ett steg längre, än jag vågat, och jag anser således
att Utsk:t med en utsträckning öfver förmodan bifallit densamma.
Jag har icke eller deremot funnit en enda reservation, ens af presterna
i Utsk:t. Om jag icke bedrager mig, sutto der, då min
motion behandlades, Biskop Millén och Kontraktsprosten Emanuelson,
både utmärkte för filologisk och exegetisk kunskap, och jag
vågar säga, att för mig gäller dessa begge manners förenade åsigt
i ämnet såsom fullt upvägande hela PresteSt:t, emedan i våra dagar
den exegetiska kunskapen bland Presterskapet är sällsynt af
det skäl, att sedan presten tagit sin examen temligen knapphändigt,
får han helt annat att göra än att tänka på exegetik. Det måste
således ligga åtminstone någon skymt till sanning i detta tillstyrkande
af motionen, och jag anhåller fä fästa upmärksamheten på,
att det är fråga om ingenting mindre än vår tro i religiöst afs:de.
Jag anser, att om vi hafva en Bibel, som vi skola tro på, och
denna icke innefattar den sanning, som den. borde innefatta, enär
det kan bevisas, att sjelfva grundspråket på åtskilliga ställen innehåller
annat än öfversättningen, så blir ju öfversättningen en lögn,
och jag skulle för egen del anse mig stå på en ganska slipprig
grund, om jag tror på en öfversättning, som icke öfverensstäramer
roed originalet. Jag medger, att i våra dagar anses allmänneligen
icke Bibeln vara af särdeles stor vigt; del anses icke löna mödan
att forska i ett sådant studium, som det bibliska, ty man har längesedan
kommit från den fordna allvarliga tanken att Bibeln är den
förnämsta biand böcker, och jag frågar eder, M. Hrr! om vi icke i
dagliga umgänget få allmänt höra talas om, att Bibeln icke är
Guds ord. Men huru skall raan komma i tillfälle att pröfva, huruvida
Bibeln är Guds ord eller ej, då man måste åtnöja sig med
126
Den 14 J an naii.
en felaktig bibelöfversättning? För hvarje sannt religiös menniska
måste naturligtvis vara ange läget att. icke förvillas eller bedragas,
utan att få veta hvad Bibeln i verkligheten innehåller. Man här
i vårt land länge iusettnödvändigheten af att erhålla en förbättrad
bibelöfversiittning. Bet iir nödvändigt att veta hvad originalet
säger, och icke blott lägga öfversättningen såsom ett hyende under
vårt hufvud och hvila på Bibeln, utan att hafva någon annan kraft
af Bibelns ord jin den otillfredsställande ovissheten, att det möjligen
kan vara sanning, men att det också kan vara lögn. Jag hemställer
till hvar och en, som öpnar G. Testamentet, om han icke
fiuner på mångfaldiga ställen, som icke kunna förstås, sådana, att
deri icke något logiskt sammanhang kan igenfinnas. Der upstår
genast den misstanke: kan detta vara rätt eller icke? kan detta
vara det ord, som de heliga Guds män så många gånger hafva
erkännt vara af Gudi ingifvet? kan detta vara deras mening, är
det detta ord Han lärt? Då vi sålunda på mångfaldiga ställen
finna uttryck, som innehålla rakt ingenting, och andra, som rent
af strida mot sannt religiöst begrepp, skola vi icke då vara än
mera angelägna att veta, huruvida det är rätt öfversatt eller ej?
Så länge således något sannt religiöst intresse finnes, så måste oaflåtligen
önskan upstå att få se Bibeln i dess rätta genuina skick,
sådan den är utgången från Gud. Det ena exegetiska arbetet utkommer
efter det andra i våra dagar, och alla gifva de oss det
bestämdaste bevis på att den nu gällande Bibelöfversättningen är
högst bristfällig. Jag vill icke trötta lt. o. Ad. med exegetik, men
det torde tillåtas mig att här anföra endast några tå undantag pä
den stora skiljaktigheten emellan vår nu antagna bibelöfversättning
och grundtexten:
(Gammal felaktig öfversättning.)
Jer. 4: 27.
Ty, så säger Herren: Hela landet
skall öde varda, och jag skall
platt intet skona.
Jer. 5: 10, 18.
Bestormer hans murar, och kaster
dem omkull, och skoner intet: för eliort
hans vinqvistar: ty de äro
icke Herrans.
v. 18.
Och jag skall pä den lid, säger
Herren, intet skona eder.
Jer. 8: 14.
Hvar skole vi då bo ? Ja, forsander
eder då, och lät oss draga
in uti de fasta städer, och vänta
der efter hjelp: Ty Herren, vår
Gud, varder oss hjelpande med en
(Ny rättad öfversättning.)
Ty, så säger Herren: Hela landet
skall öde varda, ändock jag
icke vill med det en anda göra.
Stiger öfver hennes murar, och
förderf ver; men görer dock icke
ända med henne; förer hort hennes
vinqvistar: ty de äro icke Herrans.
v. 18.
Dock icke heller på den tiden,
säger Herren, skall jag med eder
en ända göra.
Hvarföre dröje vi? Ja, församler
eder då, och lät oss draga in
uti de fasta städer, och vänta der
efter hjelp: Ty Herren, vår Gud,
häfver kufvat oss, och han gifver
Den 14 Januari.
127
bitter dryck, att vi sd synde emot
Herran.
Hos. 13: 12, 13.
Ephraims misshandel är sani"
manbunden, och lians synd är
behållen :
Ty honom skall ve varda såsom
en barnaföderska: ty de åro
oförsiktiga barn; den tid skall komma>
att deras barn måste förgås.
oss dricka en bitter dryck, derföre
att vi håfve, syndat emot Herran.
Ephraims misshandel är sammanbunden,
och hans synd är
betäckt;
Ty honom skall ve varda såsom
en barnaföderska: efter de
ära oförståndiga barn; men den
tid skall komma, att de icke förblifva
skola uti moderlifvet.
Det gamla testamentet, synnerligen Profeterna, Jobs Bok, Ordspråksboken,
Predikareboken, är öfverfullt af misstag i öfversättningen.
Detta hafva sakkunniga män funnit, och de hafva äfven
kommit i erfarenhet af att det är ett otroligt stort och svårt arbete
att komma till rätta med, ty det fordras att pröfva allt,
grundtexten i första rummet, och sedermera de äldsta öfversättaingarne
af Bibeln, de orientaliska och de nyare på flertaliga tungomål.
80 eller 87 år äro förflutna, sedan Bibelkommissionen tillsattes,
och det har gått så långsamt med arbetet, att, åtminstone
hvad Gamla Testameutet beträffar, man ännu tyckes icke vara stort
längre kommen än i dess början. Det skall väl något göras för
ändamålets vinnande, och hvad kan väl vara tydligare än att arbetaren
skall vara fri att arbeta. Om man likväl sysselsätter honom
med andra göromål, huru skall han väl kunna fullfölja detta
dryga och svåra arbete? Det är ju rent af omöjligt. Jag anser
derföre som ett af de första vilkoren för ernåendet af målet, en
förbättrad Bibelöfversättning, att öfversättaren skall ega frihet att
derpå arbeta.
Jag vill nu tillåta mig att bemöta några inkast, som Ecklcs.-  Ministern framställt mot svårigheten att ingå till K. M. med den
föreslagna skrifvelsen. Han har sagt, att Kommissionens närv:de
ledamöter utgöras af Teologiska Fakultetens Professorer i Upsala
och att desse män icke kunna frikallas från sina öfriga åligganden.
Detta inses äfven, men man kan ju då finna andra personer dertill
tjenliga, och om Professorerna frikallas från sjelfva arbetet,
kunna de ju likväl stå qvar som ledamöter i Kommissionen för
att pröfva arbetet. Jag vet icke hvarföre man skall vara så njugg
med Statens medel, då det är fråga om vår tros grundval, att
man icke kan löna några arbetare, som sysselsätta sig med densamma,
utan bekläder Kommissionens ledamöter med Statens mest
maktpåliggande embeten och sätter dem i sådan belägenhet, att de
omöjligen kunna fullfölja arbetet. Skulle man icke kunna insätta
ledamöter, som lönas och födas för detta arbete, så att man en
gång hinner målet? Jag vet icke hvarföre man skall vara så frikostig
och anslå 20 mill. för lättade kommunikationer på jorden,
under det man visar en sådan sorglöshet för lättade kommunikationer
med himmelen? En sådan hushållning med Statens medel
128
l>cn 14 J a n u a r i.
kan jag åtminstone icke gilla. Det synes för öfrigt, M. Hrr, såsom
hade It. St. redan i detta fall gjort ett medgifvande, som de
icke gerna kunna taga tillbaka. Instruktionen för Bibelkommissionen
uttalar tydligen och med stor bestämdhet, att sådana medel
finnas och alltid stå till buds, således är det redan gifvet och kan
icke komma i fråga att begära dem. Här är blott fråga om alt
begagna hvad som redan är gifvet, att se saken med en sund blick
och söka vinna det mål, som man så länge skjutit efter och alltid
förfelat. Jag skulle kunna tillägga mera, men som jag vet att
sådana frågor, som denna, icke äro så smakliga som jernvägs- och
bankfrågor m. fl,, så inskränker jag mig till en anhållan om bifall
till Ekon Utsk:ts förslag.
Hr Tham: Ogerna tager jag ännu en gång 11. o. Ad:s up
märksamhet
i anspråk, enär jag redan förut varit i tillfälle att
framställa mina åsigter i ämnet, men jag anser likväl alldeles nödvändigt
att med några korta ord dels belysa, dels besvara de påståenden,
som här blifvit gjorda. Jag ber att i första rummet få
hembära min tacksamhet till deri siste talaren och motionären, ty
aldrig hade någon bättre än han kunnat understödja min åsigt.
Han har här framdragit öfversättuiiigar af vissa ställen i gamla
Testamentets profetior, och han har dervid icke sagt, hvarur han
hemtat dem; jag förmodar att de sednare äro gjorde af honom
sjelf, alldenstund vi veta af bokhandelsanmälan, att den värde motionären
är sinnad att sjelf lemna en öfversättning af hela Bibeln.
I parenthes må jag dock förklara, att, om jag skulle nödgas välja
mellan nuv:de öfversättning och motionärens, måste jag föredraga
den förra framför den sednare. Dessutom vill jag försäkra talaren,
att, om han tager fram de många öfversättningar, som finnas af
bibeln, skall han genast kunna finna, att de aldrig äro skrifna på
samma sätt, utan alltid skall det vidlåda några skiljaktigheter, någonting
af den egna meuskliga upfattuingen. Och hvad slutsats
böra och kunna vi väl hemta derutaf, om icke just den, att upgiften
att öfversätta Bibeln är en ibland de svåraste, att många
år fordras, innan man kan antaga en Bibelöfversättning såsom den
enda exakta, den enda rätta, och dertill fordras icke blott filologisk
kunskap, utan äfven den rikaste andliga erfarenhet, en sådan
erfarenhet, som menniskan icke blott kan hemta i och ur sin egen
lefnad, utan fastmer hemta ur hela kristenhetens erfarenhet. Den
värde talaren har äfven sagt, att han icke fattat hvarföre icke några
enskilda personer kunde uteslutande, befriade från alla andra
göromål, sysselsättas med detta arbete. Då jag första gången hade
ordet, besvarade jag denna fråga. Jag sade nemi. att en stor man
förklarat, att på samma gång han lefde i sitt kall, kunde han riktigare
känna andan och innehållet af den Heliga Skrift, men när
han befriades från sitt kall och icke kunde tillämpa det i praktiskt
hänseende, då förlorade arbetet i värde både i hans egna och
andras ögon. Det tål dessutom, M. Hrr, att tänka på, om de, som
äro sysselsatta med den Hel. Skrifts öfversättning, genom detta sitt
arbete äro störde i utöfningen af sitt öfriga kall? Man får då
lof
Den 14 Januari.
lof ntt hafva något reda på hvad en Teologiae Professor eller en
Kyrkoherde har för göromål, för att kunna säga att de äro störde
i sitt arbete. För mili del anser jag, att de just genom detta sitt
kall icke blott förbereda, utan äfven praktiskt arbeta för Bibelns
öfversättning. Talaren glömde dessutom, att det är alldeles öfverflödigt
att besvära K. M. med den föreslagna skrifvelsen. ty när
helst någon af Kommissionens ledamöter begärt af K. M. tjenstledighet
för att egna sin tid och sitt arbete åt Bibelöfversättningen,
så har han alltid fått den, och i närv:de stund iir detta fället
med Sveriges skickligaste exegetist. Jag tror icke att jag öfverdrifvet,
då jag kallar honom så, jag menar nemligen Professor
Mellin i Lund, sorn så förtjenstfullt öfversatt gamla Testamentets
profetior. Jag minnes icke om det var han eller Kommissionen,
som för honom begärde tjenstledighet för alt påskynda tryckningen
eller redigerandet af öfversättningen, och K. M. beviljade honom
den, och jag är fullt öfvertygad, att då någon af Bibelkommissionen
finnér ai behofvet påkalladt, att ega tjenstledighet för
Bibelns vare sig öfversättnnde eller befordrande till tryck, skall
denna honom alltid beviljas. Hvarföre skall man då besvära K.
M. med framställningar, som man sett att K. M. redan förut behjertat?
Det skulle visa att man trodde, det llegeringen vore sinnad
att ångra sina föregide handlingar eller också färdig att ändra
åsigter. Jag kan derföre icke på något sätt förena mig med den
värde motionären, utan begär afslag å Ekon.Utsk:s Betänk, och det
just af samma skäl, hvarpå motionären grundat sitt bifall.
Hr Estenberg: Denna gång skall jag vara något kortare.
Jag vill blott bemöta några inkast af Hr Tham. Först vill jag
bedja Hr Tham söka reda på de bibelspråk, jag citerat, så skall
han finna, att dea öfversättning, jag deraf gjort, är den rätta. Men
detta är blott en småsak, och jag har ännu vigtigare anmärk.-r att
göra mot Hr Thams anförande. Det synes mig i sanning, som
skola prester i alla tider hysa en viss skygghet för Bibelns ord.
Vi veta, att hela Romerska kyrkan är upfvld af prester, som afråda
sina själar från Bibelns läsande. I den Protestantiska kyrkan finnas
äfven flera prester, som äro särdeles angelägna om att deras
hjord icke skall fä höra Bibeln i dess rätta skick, och jag frågar,
hvad vilja de? Är det deras allvar att det skall anses skadligt?
Hvad för öfrigt beträffar sjelfva frågan, så. kan det väl icke
vara någon skada med att påyrka, det de personer, sorn skola sysselsättas
med Bibelöfversättningen, få vara ostörde i sitt. arbete.
Ar det någon af Bibelkommissionens ledamöter, som anser sig vara
så ledig från arbete, att han ganska lätt kan sköta t. ex. domprosteri,
riksdagsmannakallet o. s. v., och under denna brinnande
verksamhet ändock ge ut en ny uplega af Nya Testamentet, så
finnes ingen menniska, sorn hindrar honom derifrån Är det återigen
någon af ledamöterna, som anser det exegetiska kallet af sådan
vigt, att han finner professionen lägga hinder i vägen för
dess utöfvande, så bör det för honora vara kärt, att R. St:r söka
bereda honom tillfälle att få den begärda ledigheten. Således, om
IL III. 9
130
Den 14 J annarl.
vi vid denna Riksdag uttala den önskan, att det anta! ledamöter
af Kommissionen måtte finnas, som för arbetet år nödigt, kan jag
deraf icke draga annan slutsats än att arbetet rycker framåt och
långt från att skada, gagnar det, synnerligen i våra dagar, då det
religiösa intresset börjar blifva så allmänt, att man deröfver förvånas.
Vi böra dessutom bemärka, att Nya Testamentet kommer
ut år efter år. Det var icke längre sedan än 1853, så utkom en
ny öfversättning deraf, men Gamla Testamentet det förblifver sådant
det är, och hvarföre? Jo derföre, att Gamla Testamentet fordrar
det största arbetet, och det låter sig icke göra att öfversätta
det, om man är öfverhopad af allmänna göromål. Således tillstyrker
jag ytterligare Utsk:s förslag.
Hr Nordenfelt, Enar; Då Hr StatsRådet och Chefen för
Eckles.Dep:tet afstyrkt bifall till Betänk, pa afgifne skiil, anser jag mig
böra på Utsk:ts vägnar redogöra för den tankegång, som ledt Utsk.
till det resultat, hvilket i Betänk, tillkännagifves. Utsk. insåg
nemi,, att det var af stor vigt, det arbetet blefve snart fulländadt,
synnerligast derföre, att åtskilliga rykten utkommit bland allmänheten,
att man vid början af Bibelöfversättningen skulle funnit
ganska stora skiljaktigheter mellan grundtexten och den utevarande
öfversättningen, och att det skulle blifva någonting helt annat, ifall
en sann och trogen öfversättning utkom. Det har upstått en oro,
som, såvidt Utsk:ts ledamöter kunnat utröna, allt mer och mer
ökat sig och blifvit förstärkt genom yttranden, liknande åtskilliga
af dem, som nu blifvit på detta rum fälde. Enär Utsk:s öfvertygelse
således var den, att den påbörjade öfversättningen snart
borde blifva färdig, men man såg att, oaktadt Bibelkommissionens
bemödanden, till det som redan aflemnats så ofantlig lång tid erfordrades,
ansåg Utsk. sig icke lämpligen kunna föreslå något annat
medel att komma till det åsyftade ändamålet, än att få personer
med tillräcklig tid att egna sig åt arbetet. Utsk. ansåg sig så
mycket heldre kunna tillstyrka R. St. en sådan framställning till
K. M:t, som flera prejudikater finnas derpå, att akademiska lärare,
professorer, m. fl. fått tjenstledighet på längre tid för vissa maktpåliggande
och angelägna arbeten, såsom Professor Schlytern i Lund
för utgifvande af de gamla Landskapslagarne, Professor Geijer för
sin Historia o. s. v. Men som den majoritet, sora då fanns inom
Utsk., insåg de svårigheter, som Gr. Hamilton påpekat, sökte den
ställa Utlåt, så litet positivt som möjligt, och deraf komma de
orden: sd vidt möjligt år. Men då nu Hr Gr:n uplyst att arbetet
närmar sig sin fullbordan, och att ett slut på detsamma kan inom
en icke alltför lång tid vara att förutse, utan att någon förändring
vidtages, och då det af Gr:ns yttrande är att förmoda, att i händelse
R. St. gå in med den af Utsk:t föreslagna skrifvelse till K.
M., han finner skäl att i alla fall låta bero och icke vidtager den
önskade åtgärden, så finner jag för min del icke skäl att upmana
Ståndet att bifalla Utsk:ts förslag, utan instämmer gerna med Hr
Gr:n deruti att det må förfalla. Mycket vore visserligen att anföra
mot hvad de föreg:de talarena om sjelfva saken hafva yttrat
ben 14 Januari.
131
Qöh jag saknar dertill icke materialier i de anteckningar, jag medfört,
men då jag icke kan finna, att en diskussion i detta amne
skulle inverka på slutet af den sak, vi hafva för händer, afstår jag
helt och hållet derifrån.
Gr. Hamilton: Jag hade icke ämnat ytterligare besvära
R. o. Ad. med yttrande i detta ämne, men måhända uttryckte jag
mig förra gången ej nog tydligt, emedan jag blifvit af den siste
talaren i visst hänseende missförstådd, och jag ber att i sådant
fall få göra en rättelse, Den siste talaren yttrade nemi., att jag
sagt, det Bibelkommissionens arbete snart skulle vara fulländadt.
Det tror jag visserligen icke, min mening var att Kommissionen
sysselsatte sig med utgifvandet af en ny uplaga af Nya Testamentet,
oell jag hoppades att denna del af dess arbete skulle inom en
icke långt aflägsen framtid vara fulländadt. Hvad beträffar Gamla
Testamentet, så kommer visserligen dermed en längre tid att dröja,
ehuru värderika bidrag och materialier blifvit samlade under hand
af dels Domprosten Knös, dels Professor Mellin, jemte flera andras
arbeten i ämnet. I öfrigt vill jag icke uptaga tiden med några
genmälen på de yttranden, som här i motsats mot min mening
blifvit afgifne; jag tar mig blott friheten att söka ett ytterligare
skäl till afslag ä Betänk, deri att, enligt mitt omdöme, R. St., i
allmänhet taget, icke böra gå in till K. M. med framställningar i
ämnen, annat än då de äro af behofvet påkallade. Jag har uttalat
denna öfvertygelse vid föreg:de Riksdag, då jag verkligen icke
hade någon olägenhet af dessa önskningar, och jag tror mig således
hafva ytterligare skäl att framställa den nu. Hvad Utsk:t begärt,
är att de personer, åt hvilka Bibelöfversättnings-arbetet skall öfverlämnäs,
så mycket som möjligt måtte befrias från andra göromål
för att kunna med nämnde arbete sysselsätta sig. Nu är ganska
påtagligt, att, om en af de personer, åt hvilka detta arbete för
närv:de är updraget, och hvilka enligt min öfvertygelse äro dertill
mest lämpliga och skickliga, för någon gång önskar ledighet, för
att derunder serskildt egna sig åt Bibelöfversättningen, då han utan
olägenhet kunde vara ledig från sin tjenstebefattning, så skulle
hvarken han underlåta att hos K. M. framställa denna önskan,
eller K. M. neka att dertill lemna sitt bifall, Tvertom, de exempel,
som talaren anfört, vittna derom, att K. M. i sådant fall icke
vägrar tjenstledighet, och jag tror att R. St. gå för långt, om de
ingå till K. M. med underd. framställning i alla möjliga ämnen,
der anledning finnes att R. St:s önskan i alla fall blifver upfyld,
så vidt omständigheterna medgifva.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Frågan huruvida R. St. böra
ingå till K. M. med skrifvelse i detta ämne beror efter min infattning
derpå, huruvida man anser saken vara af vigt eller icke.
Såsom jag i mitt förra anförande hade äran yttra, hafva åsigterna
i detta afseende varit olika. En tid ansåg man det vara mer eller
mindre likgiltigt, hvad Bibeln innehöll. Bibeln var en bok såsom
andra böcker och om man lärde känna dess verkliga innehåll eller
13 J
Dea 14 Janu ari.
ej, vore likgiltigt. Nu deremot liar man råkat in i ett annat skede,
som för framgången af saken är mvcket vådligare. Man önskar
icke att en Bibelöfversättning skall komma till stånd, man anser
det farligt, om en sådan skulle, såsom de lärde påstå, blifva i betydlig
mån olika den nuv:de. När saken kommit på en sådan
ståndpunkt, tror jag det vara vådligt afslå Betänk:det, Det skulle
visa en särdeles stor indifferentism mot den verkliga sanningen.
Att en sådan indifferentism finnes, derom är jag fullt öfvertygad.
Mången anser kyrkan och religionen för ett slags polisinrättning,
tjenlig att hålla packet i styr. Ju större yttre lugn och ordning,
desto bättre, äfven om detta lugn vore dödens lugn. Ett afslag
å Betiinkit skulle gifva ytterligare styrka åt en sådan åsigt.
Hr Tham har citerat en författare, som omtalar att han käti,
de sig vida mera inspirerad vid öfversättningen, när han utöfvade
sitt embete, än då han var derifrån befriad. Detta embete var
troligen själavården eller kyrkoherdebefattningen. Nu hemställer
jag till en hvar, som har kännedom om en pastors göromål, huru
mycken tid han har att egna sig åt dessa göromål? Det är möjligt
att han kan sysselsätta sig med Bibelöfversättningen, men
det embete, som skulle inspirera honom till arbetet, det handlägger
han då icke. Jag känner det icke specielt, men jag tror
att en föregående talares yttrande anspeglar derpå att en af
Kommissionens ledamöter f. n. är Riksdagsman. Jag frågar då,
om en sysselsättning med bankaffärer, med skjutsfrågor, bränvinsbränning
och utminutering samt flera dylika, just är lämplig att
väcka den inspiration, som arbetet må kräfva. Jag tror således
att de skäl, som Hr Tham anförde, äro alldeles olämpliga. Eckles.
Ministern har benäget underrättat oss, att, om Kommissionens ledamöter
begära tjenstledighet, så vägras den icke af K. M. Då
förhållandet är sådant, kan ju icke R. St:rs underd. skrifvelse i
ämnet skada, utan endast ge en sporre åt Kommissionens ledamöter
att med mera ifver och kraft gripa arbetet an. Då sjelfva
knuten eller det svåra i detta ämne är penningar, eller hvad som
skulle behöfvas till aflönande af vikarier eller ständiga Kommissionsledamöter,
och detta är så obetydligt, tror jag icke att det kan
vara med R. Stirs värdighet öfverensstämmande, att af sådan grund
afslå Betänktt, isynnerhet som det visade en stor indifferentism
eller likgiltighet från R. Stms sida. Jag yrkar fortfarande bifall.
Sedan öfverliiggningen härmed ansetts afslutad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsktts
hemställan och dels afslag derå, framstälde H. Exc. propos. å bifall
till ifrågav:de förslag, och sedan dervid svarats många både ja och
nej i blandning, gjordes propos. å förslagets afslående samt besvarades
med starka ja jemte många nej, hvaruppå Hr Exc. förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Estenberg anhöll om votering.
Upplästes och godkändes följande voteringspropos.:
Den, som bifaller Allm. Besvärs- och Ekon.Utskits i sednare
delen af dess Betänk. N:o 7 gjorda tillstyrkan om aflåtande af en
Den 14 Januari.
133
underd. skrifvelse till K. M. rörande åtgärders vidtagande till fortskyndaude
af Bibelöfversättnings-arbetets fullbordan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o Ad. Utskits förenämnde tillstyrkan.
Sédan voteringen försiggått, befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja—44.
Nej—65.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 1 1 dennes bordlagde Utlåt. N:o 29,
ä anledning af väckt fråga om anslag af allmänna medel för reparation
af S:t Mariae kyrka i Sigtuna.
Gr Björnstjerna, Carl Magnus: Jag medgifver visser
ligen
att StatsUtskottet icke saknat skäl för dess uti förevarande
Utlåtande afgifne yttrande, det motionären, då han begärde anslag
af allmänna medel för reparation af St. Mariae kyrka i Sigtuna,
bort, fullständigare utreda de med saken sammanhang egande förhållanden,
än nu varit händelsen. Hade så skett, vågar jag tro, det
Utsk:t funnit frågan förtjent af mera afseende, än den tillvunnit sig.
Förhållandet iir nemligen följande: Sigtuna kyrka, byggd, om jag
rätt minnes, omkring 1240, iir en af de största samt, i arcbitectoniskt
hänseende, en af de märkvärdigaste i vårt land. Hvar och en,
som sett. den, instämmer säkerligen i denna min åsigt. Kyrkan inneslutar
flera gamla grafvar, samt andra lemningar från den katholska
tiden, alla högst märkvärdiga, men är derjemte beklagligen i
sådant skick, att, ifall icke någon reparation derå snarligen företages,
kommer den inom kort att befinna sig i samma tillstånd, som öfrige
redan till ruiner förfallne kyrkor i samma stad. Till följd
häraf beslöt församlingen en undersökning. En sådan verkstäldes
ock af Domaren i orten. Dervid inställde sig ett ombud från Öfver-Intendents
Embetet, hvilket, för kyrkans reparation, upgjorde
ett kostnadsförslag, upgående till 65,000 Rdr. — Detta förslag inlemnades
sedan till behörigt Consistorium, som på det ifrigaste hos
K. Maj:t förordat ett statsanslag för ifrågavarande ändamål. Kongl.
Maj:t infordrade slutligen OfverTnteudents-EmbetetsUtlåtande i frågan
; älven detta Embete tillstyrkte anslaget, likväl med den skillnad,
att flertalet ledamöter ansåg tornet icke böra, såsom på ritningen
föreslogs, sammanbyggas med kyrkan, utan upföres såsom fristående
campanile.
Jag tror således att frågan genomgått alla de stadier, man
möjligen kan fördra, hvilket äfven torde upplysas, ifall StatsUtsk:t
behagade från Ecklesiastik-Dep. infordra handlingarna jemte dertill
hörande ritningar. Kongl. Maj:t fann dock skäligt afslå stadens begäran
på den grund, att hvarje församling borde underhålla sin egen
kyrka. Jag är långt ifrån att ogilla detta Kongl. Maj:ts beslut,
synnerligast i en tid, då noga hushållning med statens medel är
j:u
Den 14 Januari.
en oafvislig nödvändighet, men Ständernas rätt att sjelfve taga saken
om hand, det är denna som motionären tagit i anspråk och,
som mig synes, icke utan goda skäl.
Jag hemställer till Eder, Mina Hrr, huruvida det för en liten
stad, som Sigtuna — en stad med 400 innevånare — skall vara
möjligt att iståndsätta en sådan kyrka, hvars reparationskostnad är
upptagen till 65,000 Rdr eller till mer än hela stadens upskattningsvärde!
Det har redan under seklar visat sig, att staden icke
kan underhålla kyrkan. En så kallad större reparation företogs
på 160Otalet; den skedde på det sätt, att koppartaket refs af och
försåldes. På 1700talet behöfdes ånyo en reparation. Då måste
man tillgripa det 65 alnar höga koppartornet. Det fick nedtagas
och säljas för att skaffa tak öfver kyrkan. Sedermera hafva under
detta sekeJ, oaktadt årliga bidrag af församlingen, de oundvikliga
mindre reparationerna så betydligt medtagit kyrkokassan, att denna
för närvarande befinner sig uti en skuld af omkring 500 rdr
Nu har choret remnat och hotar att helt och hållet nedfalla. Som
förut nämndt är, för staden är omöjligt att verkställa den nödiga reparationen.
Jag hemställer således huruvida icke lämpligt vore att
bevilja det anslag, som här blifvit hegardt, eller jemnt och rätt hvad
som erfordras för att sätta kyrkan i användbart skick. Jag anhåller
att R. o. Ad. måtte till StatsUtskit återremittera frågan.
Frih. Åkerhjelm Johan Carl: Till följd af den ofullstän
diga
utredning, som af motionären blifvit gifven åt denna fråga,
har det varit omöjligt för StatsUtsk:t att mera utveckla densamma
och framställa något tillstyrkande deraf. Jag anhåller att få fästa
upmärksamheten derå, att, om Utsk:t nu skulle hafva tillstyrkt Riksens
St;r att bevilja ett anslag till återupbyggande af en kyrka, så
skulle sannolikt, ejler -— rättare sagdt — otvifvelaktig!, — deraf
inom ganska kort tid framkallas ganska många och stora anspråk
på statens medverkan för enahanda ändamål å andra orter. Hvad
specielt det för denna kyrka ifrågasatta anslag angår, kan man, uti
betraktande deraf, att ifrågav:de församling är så liten, med all
sannolikhet antaga, att om nu detta anslag skulle beviljas, R. St:r
med all sannolikhet snart nog skulle få erfara framställda anspråk
för denna kyrkas framtida underhåll.
Jag för min del anhåller om bifall till StatsUtsk:ts Utlåtande.
Gr. Björnstjerna: Jag vill icke bestrida att, ifall R. St:r
bevilja ett anslag till denna kyrka, möjligen äfven andra församlingar
tälla på den idéen att inkomma med begäran om understöd;
men det måtte väl bero på nämnde Ständer sjelfva att granska och
afgöra huruvida dessa församlingar verkeligen hafva skäl för sin
begäran eller icke. Jag tror mig hafva visat att det icke finnes
någon församling i Sverige i den olyckliga belägenhet, sorn den goda
staden Sigtuna; och på detta skäl har jag förordat anslaget. Jag
uprepar ännu en gång: orätt tycks det vara att, då, på sätt Frih.
Åkerhjelm sjelf medgifvit, staden icke har råd eller kan underhålla
sitt kyrka, man skall tillåta denna fälla i ruiner. R. St:r hafva ofta
Den 14 J an uari.
135
anslagit medel till underhållet af våra mera framstående minnesmärken,
våra gamla Slott, m. m. Jag hemställer om det då ej vore
skäl att It. St:r nu toge om hand en af landets märkvärdigaste
kyrkor. Sannerligen jag tror att det dertill erforderliga anslag kunde
anses bortkastadt. Då jag icke sträcker min begäran längre än att
StatsUtsk:t skall återigen granska saken, hoppas jag att K. o. Ad.
biläller att Utlåtit måtte till StatsUtskit återremitteras.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, och sedan H.
Exc. Jlr Gr. o. Landtm, framställt propos. å bifall till förevarande
Utlåt, samt dertill svarats nej, blandade med ja, hemställde H. Exc.,
att Utlåt, skulle, på grund af deremot gjorda anmärkningar, till
Utskit återremitteras, hvilken propos. besvarades med många ja
jemte några nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogos och biföllos StatsUtskits nedannämnde den 11 dennes
bordlagda Utlåtm, nemi.
N:o 30. i anledning af väckt fråga om beviljande af statsanslag,
för att dermed inbetala kapitalåterstoden af ett för upförande
al Kalmar stifts liiroverksbyggnad i B. Stirs Bank uptaget
lån;
Nio 31, i anledning af väckt fråga om inredning i Upsala
Slott af en våning för den Kongl. Familjens räkning;
Nio 3 2, i anledning af Anders Erikssons från Elfsborgs Län
motion om lorinngdt anstånd med återbetalning af ett åt jordbrukare
inom nämnda län beviljadt undsättningslån;
Nio 33, angående väckt fråga om afskrifning till någon del
af ett åt jordbrukare inom Askers Härad af Orebro Län beviljadt
undsättningslån samt anstånd med inbetalning af lånets återstående
belopp; samt
Nio 34, angående väckt fråga om eftergift till någon del af
återbetalningsskyldighet å ett åt jordbrukare inom Malexanders
socken af Ostergötlands Län beviljadt undsättningslån, eller anstånd
med inbetalning å samma lån.
Föredrogos och biföllos Allra. Besvärs- och Ekon.Utskits den
11 dennes bordlagde Betänkanden
Nio 10, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl.
Brefvet den 10 Maj 185 3, angående priskuranters uprättande å
de i markegångstaxorna uptagne persedelslag; och
Nio 11, i anledning af vackt motion om åtgärders vidtagande
till förekommande af irrlärors spridande vid universiteten och öfriga
läroverk.
Efter föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.Utskits den
11 dennes bordlagde Betänkande
136
Den 14 Jann ari.
N:o 12, i anledning af väckt motion att I?. St:r måtte hos
K. M. i underd. anhålla om aflåtande af nådig Propos. om ett nytt
hofstalls upbyggande, anmälde sig och yttrade
Hr Brakel, Mauritz: Jag får till en början tacka Ekon.-
Utsk:t för den upmärksamhet, det skänkt min motion, men jag kan
icke tacka Utsk:t för det resultat, hvartill det kommit, nemi. att
afstyrka motionen, och ännu mindre för de motiver, hvarpå det
grundat detta afstyrkande. Utsk:t säger nemi. att K. M„ i skrifvelse
d. 9 Febr. 185 6 till Öfverståthållaren, updragit åt en siirj
skild komité att upgöra och till K. M. inkomma med förslag till
ett nytt hofstalls byggande. Det förefaller mig underligt att denna
komité, som varit tillsammans icke mindre än 4 år, ej kommit till
något resultat i en så enkel sak, som att upgöra ritningar och
kostnadsförslag för ett nytt hofstall. Mig tyckes äfven att det
skulle förefalla Ekon.Utsk:t underligt. Men så har icke varit förhållandet.
Jag ber derföre äfven att få uplysa, att denna komité,
efter mitt förmenande, verkligen icke gjort sig skyldig till den
oförmåga att behandla denna angelägenhet, som Ekon.Utsktts Betänk.
synes antyda, ty jag vill påminna mig att jag redan för ett
par år sedan sett en planritning för Helgeandsholmens förskönande;
roen sannolikt är att hela saken har strandat mot. den frågan:
hvem skall bygga ett nytt hofstall? Är det staden Stockholm eller
Svenska staten? Förrän ett hofstall blir upbygdt och hästarne
flyttade, förr kan icke denna holme förskönas. Om man skulle
öfverlemna åt staden Stockholm att bygga detta nya stall, är det
min fulla öfvertygelse, att våra sonsöner skulle i alla tider gå och
dricka sitt kaffe hos De la Croix, och det är derföre, som jag föreslagit
att Ii. St;r skulle inför K. M. tillkännagifva att de önskade
det Svenska staten finge upbvgga detta hofstall. I anledu.
af hvad jag nu yltrat, skulle jag önska att fä detta Betänk, återremitteradt,
så att Ekon.Utsk:t, som nu slutat, den Italienska frågan
och således har tid att egna den nu lörev:de mera upmärksamhet,
skulle inför 11. Stro kunna redogöra för orsaken, hvarföre
icke ett förslag till nytt hofstall blifvit upgjordt.
Ofverläggningen förklarades härmed afslutad, hvarefter propos.
å Betänkandets återremitterande framställdes samt besvarades med
många ja jemte åtskilliga nej, och förklarades ja dervid haft öfvervigten.
Härefter föredrogos och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ts den 11 dennes bordlagde Betänkanden
N:o 13, i anledning af väckt motion att hvarje ledamot af
Domkapitlet måtte erhålla ett exemplar af Svensk Författningssamling;
och
N:o 14, i anledning af väckt motion om stadgande!) till begränsande
af Sockenstämmas beslutanderätt.
Den li Januari.
137
Föredrogs samma Utsk:s den 11 dennes bordlagde Betänk.
N:o 15, i anledning af väckt motion om tillstånd att alla tider
af året fortsätta auktioner å landet till klockan 9 på aftonen.
Hr Silfverstolpe, Fredrik Otto: På de skäl, som jag
i min reservation anfört, vägar jag hemställa att K. o. Ad. ville afslå
detta förslag
Hr Printzensköld, Carl: När man läser de skäl, som
Hr Silfverstolpe anfört i sin reservation och hvilka jag förmodar
samtlige af R. o. Ad:ns ledamöter hafva sig bekanta, kan man icke
undgå att finna dera särdeles öfvertygande om nödvändigheten att
bibehålla förfaltuiugen i dess uuv:de skick, såvida raan vill hafva
ordning och sedlighet i landet. Jag lör min del kan således icke
annat än hemställa att K. o. Ad., just på dessa skäl, måtte förkasta
ifrägav:de förslag, hvarom jag anhåller att H. Exc. Hr Grin
o, Landtm, ville framställa propos.
Hr Nordenfelt, Enar: Jag kan visserligen icke motsäga
större delen af de skäl, som Hr Silverstolpe i sitt reservation anfört
och som äfven blifvit inom Ekon.Utsk:t föredragne, och för min del
är jag af den mening, att, om någon förändring skulle ske, vore
nästan bäst att taga bort hela föreskriften och låta det bero af kommunen
sjelf, af kronobetjeningen eller på hvad sätt det annars kunde
ske, att bestämma auktionstiden. Om sommaren t. ex., då det är
ljust nästan hela natten, tror jag det vara ganska riktigt att hålla
på med auktionen, till dess den blir slut, och icke besvära folk med
att gä 2:iie ggr för att uträtta en sak, som kan uträttas på en dag.
Hvad sora är säkert är, att kronobetjeningen icke förmår vidmakthålla
hvad som är befalldt i denna väg. Vid hösttiden hålles, som
hvar man vet, auktion på ganska många ställen inom ett länsrnansdistrikt
på samma dag. .Länsmannen kan med bästa vilja icke vara
på mer än ett ställe, ett par fjärdingsman kunna vara på ett annat,
tueu något absolut hinder mot auktionens fortsättande kan
dock icke åstadkommas. Utsk:t trodde sig dock icke kunna göra
ett sådant förslag, emedan det måste hålla sig inom den inskränkning,
som ligger i motionärens framställning; det får, som bekant
är, icke sjelf göra några nya motioner. Förändringen är i öfrigt af
så liten vigt att, då nu gällande stadgande tillkom på begäran af
IL St:r för kort tid sedan, jag anser det föga lämpligt att besvära
K. M. dermed, hvarför jag icke eller vill motsätta mig ett afslng.
Hr Printzensköld: Då Hr Nordenfelt medgifvit, att denna
fråga är af beskaffenhet att lämpligen kunna afslås, så är ingenting
vidare att i saken yttra, men jag får dock, såsom ett ytterligare
skäl till afslag, lägga, att frågan är af den beskaffenhet, att det beror
af hvarje länsstyrelse att gå in till K. M. och göra framställning
om de förändringar, som för hvarje landsort kunna vara lämpliga,
och K. M. har sedermera den makten att, Ständerne oåtspordt,
vidtaga de åtgärder, som Han i detta afs. finner riktiga vara. Att
138
I) en 14 Jan uar i.
nu efter cirka 10 års förlopp gå in till K. M. och begära förändring
af en författning, som Han på lt. Stms begäran utfärdat,
torde ej vara på sin plats, hvarföre jag anhåller om alsing A Betänkandet.
Gr. Taube, Henning Adolf: När Utsk:t hade denna
fråga till behandling, ansåg man temligen allmänt att det stadgande,
som nu är gällande, icke vidare var af behofvet påkalladt;
ty, då det utfärdades, var ännu tillåtet att på auktiouerne försälja
spirituosa, hvilken tillåtelse nu är uphäfd, och således tror jag att
det förnämsta skälet till detta stadgande blifvit borttaget. Detta
var ett skäl, som ganska väsendtligt inom afdelningen talade för att
beslutet fick sin nuv:de lydelse. Dertill kom, att nämnde stadgande
drabbar allmogen hårdast. På landet är det egentligen allmogen,
som bevistar auktion, för den är ganska svårt att, liksom
herremännen, komma kl. 12 eller 1 på dagen. Vanligen ser man
också, att auktionerne på landet icke kunna börja förrän framåt
kl. 4 — 5 på eftermiddagen. Jag har sett flera auktioner, der auktionsförrättaren
varit på stället kl. 11 eller 12, men icke kunnat
börja auktionen förrän sednare. Då inträffar uanska ofta, att, när kl.
blir 7, återstår ett färre antal rop. Om dä länsmannen är närv:de
på stället, hvilket dock är ganska sällsynt, så måste han förbjuda
de få auktionsrop, som återstå; han måste åtskilja de auktionsbesökande,
och det händer sällan att auktionen dagen derefter kan
fortsättas af brist på besökande. Af detta skäl är det som tiden
borde framflyttas så långt som man kan hoppas att hafva auktionsbesökande,
och det kan man hoppas till kl. 9, men då tror jag att
de gå hem, om de icke få någon spirituosa. Följden af nuv:de
stadgande blir ofta, ja oftast, att klockan aldrig blir 7 vid auktioner
på landet. Om man nu vet att så tillgår, så tror jag att
det lagstadgande, som tvingar personer att blifva lagöfverträdare,
bör uphäfvas, och jag gifver derföre min röst åt Utsk:ts förslag.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jag hade trott att
de skäl, som reservanten anfört mot Betänk., skulle göra tillfyllest,
så att icke någon röst inom Ståndet skulle höjas för bifall till detsamma.
Det är blott en ledamot, nemi. den siste tal., som yrkat
bifall till förslaget. De skäl, han derför anfört, vore för mig ganska
lätt att vederlägga, men jag vill blott göra det i ett hänseende.
Han säger nemligen att det är en fördel för allmogen att auktionerne
ske i mörkret. Det är en fördel för den, sorn håller auktionen,
— för den, som säljer, men huru det kan vara så för den, som
köper, det kan jag icke inse, ty det är att, såsom ordspråket lyder,
köpa grisen i säcken. Då man dessutom nu eger en författning,
som stäfjar det ofog, hvilket vanligen blifver en följd af folksamlingar
i mörkret, så synes icke vara skäl att på de angifna klena
ruotiverna uphäfva densamma, och jag yrkar derföre på afslag af
Utsk:ts Betänk.
Deri 14 Januari.
139
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat att derunder yrkats såväl bifall till, som afslag
å Utsk:t.s förev:de Betänk., framställde H. Exc. propos. först
å bifall till Betänk, och, sedan dervid svarats många nej jemte några
ja, på nfslag å detsamma, hvilken propos. besvarades med talrika
ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Härefter föredrogs och bifölls Allm. Besvärs- och Ekon.Utskits
den 11 dennes bordlagde Betänk. N:o 16, i anledning af väckta
motioner om tillägg till 5 § i Kongl. Förorda, den 29 Augusti
1843, angående sockenstämmor i riket.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Memorial, Utlåt, och Betänk., nemi. från
Stuls-Ulskollet:
N:ris 35 och 36, i anledning af PresteStåndets beslut att till
Utsk:t öfverlemna 2 motioner, hvilka af de öfriga RiksStm förklarats
tillhöra Allm. Besv.- och Ekon.-tJtsk:ts behandling;
]S:o 37. i anledning af R. St:rs åren 1857, 1858 och 1859
församlade Revisorers berättelse om granskningen af de under Kongl.
KommersColhii förvaltning ställda fonder och medel.
IlankoUlskoltel :
K:o 7, med hemställan att Bankens, Diskontverkens och Tumba
Bruks embels- och tjenstemän samt betjente mätte för år 1860
bibehållas vid dem beviljad tillfällig löneförhöjning;
N:o 8. i anledning af väckt fråga om belåning af guld och
silfver i 11. Stms Bank och dess Lånekontor;
N:o 9, ora utseende af Revisorer och Suppleanter för granskning
af Diskontverkens räkenskaper och förvaltning.
Lagutskottet:
N:o 14, i anledning af remiss utaf K. Mits nåd. Skrifvelse
med de af särskilda komiterade afgifna underd. förslag angående
Kommunalstyrelser.
Allmänna llesvärs- och Ekonomiutskottet :
N:o 17, i anledning af väckta motioner, angående föreskrifter
för Sveriges ombud vid eli för ordnande af mellersta Italiens angelägenheter
beramad kongress;
N:o 18, i anledning af väckt motion om rättighet för tjensteman
att, utan särskild Kongl, tillåtelse, under tjenstledighet vistas
hvar han behagar och erhålla pass till utrikes ort för den tid,
han visar sig vara af vederbörande myndighet lagligen permitterad;
N:o 19, i anledning af väckt motion om lag till begränsande
af fångars rätt att förvalta sin egendom och begagna andra medborgerliga
rättigheter.
140
D en 18 'Jann ari.
lliddarhusUlskoltet :
Nio 5, i anledning af Frih. J. G. von Paykulls motion om
ändring uti 16 § RiddarhusOrdn.
11. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/4 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den IS Januari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 6 prot.-utdr. för den 14 dennes och pleni-prot. lör den
10 sistl. Dec. f. m.
Uplästes ett från Hr Stjernsvärd, Rudolf, irdemnadt Mein. af
följande lydelse :
Som enskilda angelägenheter tvingat mig lemna hufvudstaden,
får jag vördsamt anhålla, att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt.
få afsäga mig de platser, jag innehar såsom en af R.
o. Adis Elektorer, samt såsom Ledamot i Konst.Utskit.
R. o. Ad. biföll1;denna Hr Stjernsvärds anhållan, och anmodade
H. Exc. Pir Gr. o. Landtm, såväl R. o. Adis Hrr Bankmän
att utse en Elektor efter Pir Stjernsvärd, som ock Ståndets Hrr
Elektorer att välja en Ledamot i Konst.LRsk. uti den nu afgångnes
ställe,
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtskils d. 14 dis
bordlagde Meni. Niris 35 och 30, i ani. af PresteStits beslut att
till Utskit öfverlemna två motioner, hvilka af de öfriga RiksStin
förklarats tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits behandling.
O
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits
d. 14 dennes bordlagde Utlåt, Nio 37, i ani. af R. Stirs åren
1857, 1858 och 1859 församlade Revisorers berättelser om granskningen
af de under K. KommersColliii förvaltning ställda fonder
och medel.
Den 18 Januari.
141
Utskits framställningar uti den Usta och 2:dra punkten biföllos.
3:dje punkten lades till handlingurne.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:ts d. 14 dennes bordlagde
Mera. N:o 7, med hemställan att Bankens, Diskontverkeus och Tumba
bruks embets- och tjenstemän samt betjente måtte för år 1860 bibehållas
vid dem beviljad tillfällig löneförhöjning.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
BankoUtsk:ts d. 14 dennes bordlagde Utlåt. N:o 8, i ani. af väckt
fråga om belåning af guld och silfver i B. St:rs Bank och dess
LåneKontor.
Efter föredragning af BankoUtsk:ts d. 14 d:s bordlagde Mern.
N:o 9, om utseende af Revisorer och Suppleanter för granskning
af Diskontverkens räkenskaper och förvaltning, beslöt R. o. Ad., uppå
H. Exc. Hr Gr. o. Landtmrns framställning, att med ifrågavar:de
val skulle förfaras i öfverensstämmelse med 7 §:n i den af R. o.
Ad. för Riddarh.Direktionen utfärdade Instruktion och det dertill
d. 30 Juli 1851 beslutade tillägg, så att nämnde Direktion har
att för de år, som i BankoUtsk:s Mern. omförmälas, årligen välja
af 11 o. Ad:s Ledamöter två till Revisorer och en till Suppleant
uti R. St:rs BaakoDiskontverk, äfvensom en Revisor och en Suppleant
vid hvartdera af LåneKontoren i Götheborg, Malmö och
Wisby.
Föredrogs och lades till handliugarne LagUtsk:ts d. 14 dennes
bordlagde Utlåt. N:o 14, i ani. af remiss utaf K. M:s nåd. Skrifvelse
med de af särskildta Komitérade afgifna underd. förslag ang:de
K ommunalSty reiser.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts d. 14 d:s
bordlagde Betänk. N:o 17, i ani. af väckta motioner, ang:de föreskrifter
för Sveriges ombud vid en för ordnande af mellersta Italiens
angelägenheter beramad kongress.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 14 dennes bordlagde
Betänk. N:o 18, i ani. af väckt motion om rättighet för
tjensteman att, utan särskild Kongl, tillåtelse, under tjenstledighet
vistas hvar han behagar och erhålla pass till utrikes ort för den
tid, han visar sig vara af vederbörande myndighet lagligen permitterad.
Hr Montgomery, Gustaf: På de skäl, Hr Rosensvärd i
sin reservation anfört, anser jag betänkligt, att rättigheten, att utan
K. M:s särskilda tillstånd resa utrikes under pennissionstid, blefve
142
Den 18 Januari.
utsträckt till militära embets- och tjenstemän. Mau kan lätt finna,
hvilka svårigheter skulle derigenom upstå för MilitärCheferne och
GeneralBefiilhafvarne att veta hvar deras officerare finnas, om desse
hade rättighet att begifva sig hvart som helst. Jag kan ingalunda
anse sådant öfverensstämmande med militärisk disciplin, och tror
att det kunde leda till ganska obehagliga förvecklingar, hvarföre
jag anhåller om afslag på Betänk:t, åtminstone i hvad det rörer
utsträckande af den ifrågasatta rättigheten äfven till militärer.
Hr Nordenfelt, Enar: Då denna fråga förevar till afgörande
inom Utsk:t, voro vi visser), der flera, som ansågo betänkligheter
kunna möta för medgifvande åt militärer af ifrågavide rättighet.
Men dessa betänkligheter häfdes vid betraktande deraf,
att officerare, till följd af särskilda föreskrifter, äro förbundne att
lemna u.pgilt om sin vistelseort under permissionstiden, hvarjemte
det står vederbörande fritt att icke lemna dem alltför lång permissionstid.
Dessutom beror det naturligtvis på K. M. att vid
den underd. Skrifvelsen flista det afstde, K. M. för godt finner,
och att, i händelse den föranleder till någon åtgärd, vid beviljandet
af den deri uttryckta önskan fästa de villkor, som sakens beskaffenhet
kan göra erforderliga. Till följd af allt detta anser jag
bifall till Betänkit icke kunna medföra någon fara, hvarföre jag
får derom anhålla.
Erih. Cederström, Budolf: När så förhåller sig, som Hr
Ordfm i Ekon.Utsk:t nyss behagat uplysa, att Utsk:t sjelft knappast
väntar sig bifall till sitt i förev:de Betänk, gjorda hemställan,
åtminstone i hela dess vidd, så förefaller det mig, som densamma
ej heller borde af B. o. Ad. antagas, alldenstund det Högloft. St:t
vid så många föregående tillfällen synes hafva tagit för princip,
och detta visserl. med stort skäl, att icke till K. M. framkomma
med andra hemställanden, än sådana, om hvilkas nytta och nödvändighet
B. o. Ad. är fullt öfvertygad, och hvarå följakt 1. nådigt
afseende må med någon sannolikhet varda förväntadt. Föregående
talare hafva blott yttrat sig om utsträckande till militärer af rättigheten
att resa utrikes; men äfven för civile embetsman torde
enahanda motskäl vara, ehuruväl icke i lika, dock i någon man
gällande. Jag tillåter mig erinra dessutom derom, att denna fråga
äfven vid föregående Riksdagar varit å bane, men då icke vunnit
B. o. Ad:s bifall; och jag kan icke finna, att förhållanderne på
sednare tider i detta afs:de till den grad förändrat sig, att de
böra ändra vår åsigt om det lämpliga i detta afseende, ej heller
att några nya skäl af den vigt och betydenhet blifvit anförda, som
kunde verka till ett annat beslut. Jag vågar således tillstyrka B.
o. Ad. att afslå detta Befänk.
HrRosensvärd, Johan Henrik: Då den reservation, jag
ansett mig pligtig bifoga detta Ekon.Utsk:ts Betänk., här blifvit
föremål för B. o. Ad:s upmärksamhet, anhåller jag att få med några
få ord förklara ani. till densamma. Då man genomgår Betänk:t
Oen 18 Januari.
143
i dess helhet, finner man visserl., att Ut,sk;t hyst några betänkligheter
emot utsträckning till militärer af rättigheten, att utan K.
M:s särskilda tillstånd resa utrikes under beviljad permission, men
att Utsk:t dock ansett sig böra tillstyrka 11. St:r att till K. M:s
nådiga pröfning hänskjuta frågan, huruvida icke denna grundsats
må kunna finnas på militäre embetsman tillämplig. Derigenom är
visserl. en slags reservation inlagd af Utsk:t sjelft, som dock i slutet
kommer till det resultat, »att R. St:r måtte hos K. M. i underd.
anhålla, att embets- och tjensteman i Rikets tjenst må, utan K.
M:s särskilda tillåtelse, ega rättighet att, då han styrker sig hafva
af behörig myndighet erhållit tjenstledighet, hos vederbörande utbekomma
pass för resa till och vistelse å utrikes ort under den
tid, tjenstledighet blifvit honom beviljad». Det är mot en för vidsträckt
tillämpning af denna grundsats, som jag anser hinder möta
i deu särskilda beskaffenheten al en militärpersous tjensteförhållanden,
som i många fall ganska betydligt skilja sig från de civila
embetsmännens. I afsrde å de sednare, kan ganska lätt beräknas
på förhand, huruvida deras närvaro är i den närmaste framtiden
nödvändig eller icke, och om således en sådan utsträckt permission,
som här är ifrågasatt, kan utan fara beviljas dem; men så är ej
förhållandet med militärer, och de, som minnas tiderna från 1848
till 1857, torde gifva mig rätt härutinnan. Också har i alla tider
militären ansetts böra underkastas en strängare kontroll i detta
afs:de. Att någon förändring af det nuv:de förhållande kan och möjl.
äfven bör ske, vill jag icke bestrida, men att den bör vara så vidt
omfattande,
som här föreslås, tror jag icke är rätt. Om en författning
af detta innehåll komme till stånd, blefve det ofta för den
permitterande myndigheten nödvändigt att vid permissionen fästa
det villkor, att man ej finge uppehålla sig annorstädes, än å inrikes
ort, och då upstode den oformligheten, att en underordnad
myndighet gjorde inskränkning i den frihet, som K. M:s författning
medgifvit. Om emellertid permission sålunda komme att med inskränkning
i afs:de å vistelseorten meddelas, blir det en annan fråga,
om den myndighet, som utfärdar pass, finner för godt att fästa
något afside vid villkoret. Alla sådana kollisioner bör man söka
undvika. Jag har emellertid icke fästat stort afs:de vid detta Betänka
framgång eller fall, emedan jag är fullt öfvertygad, att K.
M. skall deråt lemna den behandling, som frågans natur kräfver.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten utaf
Hr StatsRådet och K. af K. M:s N.O. Henrik Gerhard Lagerstråle,
hvilken å K. M:s höga vägnar öfverlemnade 3 nåd. Proposir och
3 nåd. Skrifvelser till B. St:r.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag vågar för min
del vara af olika tanke med den siste värde talaren. Jag kan icke
fatta de stora olägenheter, som skulle kunna upstå af en skrifvelse,
sådan som den här nu föreslagne, då militär fortfarande blott på vanligt
sätt skulle erhålla permission, nemi. af Chefen och Generalbefälhafvaren.
Ofta kan ju fall förekomma, då, t. ex. i Skåne, en resa
144
Den 18 J anuari.
till Köpenhamn blir oundviklig; bör jag då nödgas upskjnta en
dylik under en hel månads tid och derunder möjligen se min välfärd
sättas på spel, blott för att afvakta ett tillstånd, som aldrig
nekas? Hr Rosensvärd har sagt, att det blefve svårt att vid inträffande
behof få hem sina officerare, om de befunno sig på utländsk
botten. DA numera telegrafer och jernvägar finnas utsträckta
öfver nästan hela jorden, hemställer jag om svårigheten verkligen
blir större att få hem en officer från t. o. m. Italien, än att få
reda på honom, om han inom riket begifvit sig t. ex. till Torneå. Den
som något känner till förhållandena hos oss, vet huru mycket onödigt
skrifveri här finnes; ju mera man kati taga bort deraf, ju
bättre. Man kunde val åtminstone i ett fall, sådant som detta,
förskona både tjenstemannen och K. M:t från den nu brukliga, onöga
formaliteten. Betänk:t lemnar dessutom åt K. M:t att enligt
eget godtfinnande ordna förhållandena. Dess antagande af R. o.
Ad. kan således icke innebära den ringaste fara, hvarken för arméens
tjenstbarhet eller dess disciplin, endast lättnad för den permissionssökande.
Jag tillstyrker bifall derå.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Mot sjelfva saken
har jag ingenting att invända, ehuru jag tror att skrifvelsen
är npsatt i en nog bestiimd form. Jag, likasom näst föregående
talare, anser det icke vara skäl att besvära K. M. med sådana
mål, som meddelande af ifrågav:de tillstånd, utan att detta kunde
ganska väl tillkomma Genéralbefälhafvarrie. , Jag tror mig också
veta, att K. M:t tillåtit dessa att för officerare i gränsorterna utfärda
passersedlar för kortare tid, hvilka berättigat dem att. på
några dagar gå öfver till främmande land. Jag vågar emellertid
föreslå den modifikation af Utslcts framställning, att den underd.
hemställan skulle få följande lydelse: »att R. St. måtte hos K. M.
i und:het anhålla, att, med de undantag och under iakttagande af
de föreskrifter, som K. M. kan finna nödigt bestämma, embetsoch
tjensteman» etc.
Hr Rosensvärd: Jag har så till vida kommit till samma
resultat, som Gr. Björnstjerna, att jag icke anser den ifrågav:de
skrifvelsen innebära någon egentlig fara, emedan jag är fullt öfvert.
ygad, att K. M:t vid pröfningen deraf skall fästa allt nödigt afseende
vid det förhållande, jag ansett härvid böra tagas i betrak
tande.
Men Hr Grut har mot mitt förra yttrande gjort några
anmärkningar, som jag anhåller att få bemöta. Hvad beträffar att
den på permission utrikes resande officeren kunde med lika stor
lätthet återfås till tjenstgöring, som ifall han endast reste inom
landet, så vågar jag draga riktigheten af detta påstående i tvifvel.
Visserligen låter ett sådant återkallande sig lätt göra, om den
ifrågav:de tjenstemannen ständigt vistades på samma ort, t. ex. i
Berlin; men i allmänhet reser man icke utrikes på det sättet, utan
man ströfvar Europa omkring, med korta uppehåll på hvarje ort,
-ch det är då för vederbörande omöjligt att veta, hvar den resande
-
Deli 1 8 Jennar!.
Ui
de är tiilfinnandes, om lian händelsevis skulle komma stt behöfva*.
Detta är så mycket säkrare fallet, som de rapporter nied uplysning
om vistelseorten, som den resande offiqeren är skyldig ingifva
och hvilka äfven här åberopas, ej insändas oftare än hvart halfår,
och äfven om de oftare afgåfvos. endast utvisade vistelseorten vid
rapportens dato. Jag vill emellertid icke längre uppehålla It. o.
Ad., utan slutar med det tillkännagifvande, att jag anser skrifvelsen
icke innebära någon fara eller kunna egentligen skada, då nfgörandet
i alla fall tillhör K. M.
Hr Printzensköld, Carl: Det finnes väl knapt något
land, der man ådagalägger en sådan benägenhet att ändra gällande
författningar, som inom vårt kära fädernesland. Det är ännu icke
5 år sedan K. M., efter It. St:rs hemställan, utfärdade föreskrift
om hvad civile tjenstemän borde iakttaga, då de önskade resa utrikes.
Nu är man redan missnöjd med denna författning och vill
uti den tillvägabringa förändringar. Ar det då så nödvändigt att
representalionen vid hvarje Riksdag upträder för att till K. M.
frambära ansökningar i afseende å ämnen, som så nyligen blifvit
behandlade och afgjorda? K. M. har nu föreskrifvit, att en tjensteman
får utan särskildt Kongl, tillstånd resa utrikes på en månad,
men att, om det är fråga örn längre tid, saken skall till K.
M:ts egen höga pröfning hänskjutas; och nog synes det mig vara i sin
ordning, att Konungen, sorn är högste Chef öfver Rikets olla embets-
och tjenstemän, får veta hvar desse uppehålla sig; ty besynnerligt
vore det viii om t. ex, en Regementschef eller en President
skulle kunna resa till Italien eller Amerika utan att dertill
hafva K. Mits serskilda tillstånd. Hvad serskildt beträffar militärer,
så har Hr Rosensvärd i sin reservation och äfven i dag på
detta rum så tydligt och fullständigt ådagalagt olämplighetefi af
att utsträcka den ifrågavtde rättigheten för detta slag af tjenstemän,
att. jag derom icke behöfver något vidare tillägga. På grund
af hvad redan är anfördt, vågar jag alltså anhålla, det R. o. Ad.
behagade afslå Utsk:s i detta Betänk, gjorda hemställan.
Hr Nordenfelt: Den redaktionsförändring. Frih. Sprengtporten
föreslagit, skulle vid icke medföra någon bestämd olägenhet;
men då det är en naturlig sak, att K. M. i sådana frågor, som
inkomma från It. St:r önskningsvis, är oförhindrad att göra hvilka
förändringar sorn helst, tror jag man kati vidblifva Utsk:ts förslag,
helst som det eljest skulle blifva svårare eller åtminstone fordra
omvägar att få ett sammanstämmande lt. SUrs beslut i ämnet, alldenstund
de öfriga Stånden, om de bifalla förslaget, troligen antaga
det under dess nuv:de form. — I afs:de å Hr Printzenskölds anm.,
att man vili förändra och stöpa om allting, torde den icke gälla i
detta fall, ty R. St:r hafva ej visat någon stor otålighet, då den
föreskrift, som för 5 år sedan ändrades, varit gällande alltsedan
1780.
H. III. 10
J4B
Den 18 Januari.
Hr Hjärne, Harald: Det föreslagna stadgandet kan möjligen
vara skäl att tillämpa på civila embets- oell tjenstemän, men
ingalunda på militärer, hvilka i alla tider och länder varit underkastade
strängare band än de förre. I st. f. att lossa på dess»
band. har man också öfverallt hårdare tillknutit dem; och ehuru
jag älskar frihet i allmänhet, tror jag dock, att de band, sorn iiro
ämnade att sammanhålla disciplinen inom arméen, snarare böra
hårdare tilldragas än tiplösas. Jag tror således, att Chefen för
Landtförsv.Dep:t icke kan tillstyrka K. M. att bevilja en sådan
utsträckt permissionsrätt för militärer; men jag anser i alla fall af
vigt, att det enda af de 4 Stånden, som kan bedöma en sådan
fråga, som den förev:de, emedan dess medlemmar till en del äro
militärer, också yttrar sig deröfver; och jag anhåller derföre, att
R. o. Ad. ville afslå Betäukrt, åtminstone i hvad det rörer militärpersoner.
Frih. Sprengtporten: Det är mig vissell, ganska väl bekant,
att K. M. kan fästa hvad afs:de K. M. behagar vid en af
R. St:r önskningsvis gjord framställning, men jag anser det derföre
icke likgiltigt, att R. St:r ingå med framställningar sådana, att
deras redaktion icke fullt uttrycker, livad It. St:r äsyltat och önska.
Jag har derföre velat genom mitt redaktionsförslag gifva en
bättre och lämpligare form åt It. St:rs framställning, och kail icke
afstå från min anhållan om propos. på mitt förslag.
Gr. Björnstjerna: Om man behagar läsa Utsk:ts Betänk.,
så står der uttryckligen, att pass skulle utlemnas endast åt sådana
personer, som hafva vederbörandes tillstånd att resa utrikes. Frågan
gäller således här blott, om en annan än Konungen skulle
kunna i detta fall vara vederbörande. När OeneralBefälhafvare
och Regementschef tillstyrkt bifall på en ansökan af ifrågavarande
art, har det säkerl. aldrig handt, att K. M. afslagit densamma.
Jag tror således ej att det skulle medföra stor fara, om
dessa myndigheters tillstånd förklarades ensamt göra tillfyllest. Deremot
kati det nuvarande förhållandet föranleda verkliga lagbrott.
Vid gränsorterna kan understundom en resa blifva en nödvändighet.
Ett häftigt sjukdomsfall af svårare eller ovanlig beskaffenhet
kan ju fordra en läkarehjelp, som endast i en närbelägen utländsk
stad kan ernås. Månne ej Generalbefälet dä ofta tager pä sitt
ansvar att mot föreskrift tillåta resan? Ansökan deremot går emellertid
till Stockholm, föredrages, beviljas och aulander till dea sökande,
då denne redan som frisk återvändt och ingått i tjenstgöring.
Hvartill tjenar en dylik föråldrad inrättning, som ingenstädes torde
linna sitt motstycke? Åtminstone i den armée, som nu har deri
bästa anda, den Franska, skall det visst ej falla någon in att begära
Kejsarens tillstånd för en resa t. ex. till Belgien. — 1 afs:de
å ordalydelsen, medgifver jag, att den af Frih. Sprengtporten föreslagna
redaktion har företräde, men med alside å nödig öfverensstämmelse
med de öfriga Ståndens torde Utsk:ts böra bibehållas.
Jag fortfar i min anhållan om bifall.
Den 18 Jannar}.
147
Sedan öfverlägga ingen härefter förklarat® fulländad, yttrade
It. Exc. Hr Gr. och Landtm, att derunder yrkats dels bifall till
Utsk:s förslag, dels att detsamma måtte godkännas, utom i hvad
det anginge militäre embets- och tjenstemän, dels att förslaget
skulle bifallas med den förändring, att orden: »med de undantag
■och under iakttagande af de föreskrifter, som K. M. kan finna nödigt
bestämma» infördes emellan orden: »i underd. anhålla att»
samt orden: »embets- och tjensteman,» dels slutligen afslag å
Betänkt; och skulle H. Exc. framställa propos. först å bifall till
Utsk:ts förslag samt sedermera, så vida svaren dertill föranledde,
å de öfriga yrkandena i nyssnämnde ordning.
Härefter gjordes propos. å bifall till Betänk., samt besvarades
med mångå ja, blandade med nej, hvaruppå H. Exc- förklarade,
det han funnit ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts den 14 dennes bordlagde Betänk.
N:o 19, i anledning af väckt motion om lag till begränsande af
fångars rätt att förvalta sin egendom och begagna andra medborgerliga
rättigheter.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Trenne Riksstånd
hafva ålagt StatsUtsk;t att företaga till behandling K. M:ts Propos.
oro medels anskaffande till bekostnad af Statens jernvägar före frågan
om dessa jernvägars sträckning. I den nämnda K. Propos.
finnes förutsatt, att R. St-.rs Bank skulle använda en del af sin
vinst till att öfvertaga någon del af Statsobligationerna; och Banko
Utsk. har derföre äfven fått mottaga ett prot.utdrag i ämnet från
StatsUtsk:t. Nu innehåller 2 § sista mom. af R. St:rs instruktion
för BankoUtslct följande: »Och bör Utsk. i sammanhang med
det förslag till reglering af Bankens lane- och kreditivrörelse, som
Utsk. har att till R. St. afgifva, meddela yttrande och förslag om
användande af den sedan 1857 års början uplupna Bankovinst.»
I det förra reglementet stod deremot, att BankoUtsk. borde företaga
frågan om Bankovinstens användande så fort som möjligt.
Då nu BankoUtsk. kan finna sig. af ofvanåberopade 2 § i instruktionen,
förhindradt, att nu behandla frågan om Bankovinstens användande,
torde det vara nödigt, att R. St. lemna BankoUtsk:t
någon serskild föreskrift i detta afseende; och får jag derföre
föreslå,
att R. o. Ad. måtte ålägga BankoUtsk:t att, utan hinder
af föreskriften i 2 § 4 mom. af den för detta
Utsk. gällande instruktion, genast till behandling företaga
K. M:ts nåd. Propos. om medels anskaffande för
fortsättning af Statens Jernviigsbyggnader, i hvad den
angår Bankovinstens användande till upköp af Statsverkets
obligationer.
Detta förslag blef af R. o. Ad. efter framstäld propos. bifallet.
HR
Re w 18 J*nH»r!
Föredrogs RiddarhusUtskottets den 14 dennes bordlagde Utlåt.
Nio 5, i anledning af Frih. J. G. von Paykulls motion om ändring
uti 16 g RiddarhusOrdningen.
Frih. von Paykull: Det kan visserligen ega sin riktighet,
såsom Utsk. i sitt Betiink. sagt, att denna fråga icke är af någon
synnerlig vigt; men jag har väckt motion derom, emedan jag anser
att man icke bör bibehålla föreskrifter, som ej längre behöfvas
eller kunna tillämpas. Riddarhussalen har nemi. numera tvenne
ingångar, och vakthafvande UnderOfficeren kan ej vara mera än på
ett ställe. Dertill kommer, att upvisande af pollet icke är någon
fullständig kontroll, emedan den vakthafvande visserligen kan se
om polletten har sin tillbörliga färg och stämpel, men icke bedöma
huruvida den innehafves af rätt person eller ej. Om jag
tappar min pollet på gatan och den uphittas af en obehörig per
son,
som vill begagna den. kan sådant af den vakthafvande Underofficern
ingalunda förekommas. Jag ansåg alltså en alldeles tillräcklig
kontroll ligga i RiddarhnsFiskalens rätt att fordra upvisande
af pollet, och anhåller om bifall till den Betänka åtföljande
serskilda mening af 3 reservanter inom Utsk:t.
Frih. von Platen, Carl: Då jag inom Utsk. tillhört den
majoritet, som funnit skäl att afstyrka Frih. von Paykulls motion,
anhåller jag att få meri några ord utveckla anledningen dertill.
Yi utgingo dervid från den åsigt, att man i allmänhet bör fara
varligt fram med Grundlagarna och de konstitutionela stadgar, som
dermed stå i sammanhang, och att i afs. härå ingen förändring bör
göras, sorn icke ar af behofvet oundgängligen påkallad. Detta tror
jag ej vara fallet med den af Frih. v. Paykull föreslagna ändringen.
För min del finner jag ingenting förödmjukande i att vid inträdet
i Riddarhussalen upvisa min pollet för den Underofficer, som till
följd af vederbörandes ordres är der posterad. Deremot vore det
temligen oangenämt, om man här skulle kunna midt under en
diskussion afbrytas genom RiddarhnsFiskalens begäran om upvisande
af pollet. Om Fiskalen upfyller alla sina olikartade åligganden
med den noggrannhet, som vi äro vande att hos denne tjensteman
alltid finna, torde äfven hans tid vara så tillräckligt uptagen, att han
ej bör med detta updrag ytterligare belastas. På grund af hvad
jag nu haft äran anföra, vågar jag anhålla, att R. o. Ad. måtte,
med godkännande af Utskrts Bet., afstå Frih. von Paykulls motion,
och behagade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, derå framställa propos.
Frih. Cederström, Rudolf: Äfven jag anhåller, det R.
o. Ad. behagade bifalla Utskts Utlåt. Visserligen har motionären
här upträdt till försvar för sitt förslag, och några reservanter hafva
till Utskrs Utlåt, bifogat er. serskild mening jemte motiverna dertill,
men som icke öfvertygat mig på något sätt. De hafva deri sagt,
att Ståndets ledamöter i allmänhet icke äro talrikare församlade,
än att hvar och en kan med lätthet igenkännas, och att Piskalen
således bör kunna kontrollera, det endast behöriga personer äro
i) «n 18 Jan na rf.
14»
tillstädes. Detta torde dock ingalunda vara enligt roed verkliga
förhållandet, ty erfarenheten har visat, att öfverläggningarne på
detta runi, om icke alltid, dock ofta nog, under innev:de Riksmöte,
äro med det allmänna deltagande omfattade, att Fiskalen, hade han
äfven lodjursögon, omöjligen kan med säkerhet uptiicka, huruvida
i detta vidsträckta sessiousrum någon obehörig insmugit sig. I afs.
å behag och obehag, kan det högst ringa besväret af det för ett
ögonblick skeende upvisandet utaf poletten för den vakthafvande
Underofficeren, alls icke jemföras med den stora förtreten, att vara
hvarje ögonblick utsatt för efterräkningar från Fiskalen; och hvad
beträffar den af Frih. von Paykull påstådda omöjligheten att nu
mera, sedan Riddarhussalen fått ännu en ingång, tillämpa det befintliga
stadgandet, så se vi dagligen att alla svårigheter i detta
afs. iiro lyckligt häfda. Jag kati således icke finna något skäl, att
besvära K. M:t med begäran om sanktion på en så beskaffad förändring
i RiddarhusOrdn., som den föreslagna, utan ankålleSr om
bifall till Utsk:s Utlåtande.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik. Lika med Frih.
von Platen anser jag, att grundlagar och konstitutionel stadgar
icke böra, utan verkligt trängande behof, förändras. Men deremot
är det ingalunda olämpligt, utan fullt i sai ordning, att ur dem taga
bort hvad som egentligen ej hör dit. Ett sådant stadgande, som
det, hvarom nu är fråga, hörer icke till Riddh.Ordn., utan har
sin naturliga plats i den serskilda Ordningsstadgan. Jag skulle
derföre anse rättast,, att föreskriften om pollets upvisande helt och
hållet utginge ur Kiddarh.Ordn., och för vinnande af detta ändamål
torde eu återremiss till Utskit vara den rätta utvägen.
Frih. von Paykull: Något förödmjukande har jag icke ansett
det vara att för vakthafvande Underofficern upvisa poletteu;
men jag tror fortfarande det vara omöjligt för en Underofficer att utöfva
nödig kontroll, då det numera finues tvenne ingångar. Det
är sanut, att lagarna böra ej för ofta ändras; men sådant torde
dock vara nödvändigt, då inträffande förhållanden göra det omöjligt
att efterlefva och tillämpa dem. Frih. Tersmeden har förklarat,
att lian ville hafva hela stadgandet borttaget ur Riddarh.Ord., och
jag biträder gerna denna mening, på grund af hvilken jag anhåller
örn återremiss.
Sedan öfverlägguingen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall å Utlåtit,
dels återremiss deraf, framstälde H. Exc. propos. å bifall till
förevule Utlåt., och då dertill svarades ja och nej i blandning,
gjordes propos. på Utlåtits återremitterande, och besvarades med
många både ja och nej, hvaruppå H. Exc. förklarade sig nu halva
funnit ja öfvervägande.
Frih. Cederström, Rudolf, begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.;
I>e n 38 Ja nu a rf.
Den, sorn bifaller Kiddarh.Utskits Utlåt. N:o 5, i ani. af Frih,
ron Paykulls motion om ändring uti 10 § Riddarli.ördn., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, blifver Utlåtit, på grund af deremot gjorda annur, til?
Utsk:t återrernitteradt,
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda!
Ja ■— 62.
Nej — 30.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk:t K. Mits nedanBämnde
denne dag öfverlemnade nåd. Froposrr, nemi :
l:o ang:de ifrågaställdt förändradt sfitt för amortering af Landshöfdinge-ackorden;
2:o
om anvisande såsom boställe åt Länsmannen i södra distriktet
af Faurås Härad i Hallands Län af det till Kronan indragna
f. d. Förste Landtmätarebostället, 2/3 mantal N:o 3 Kärreberg
Sven Andersgård i Alfshögs Socken af nämnde Härad, i stället
för nuv:de Länsmansbostället 3/s mantal N:o 1 Thorsjö Henrik i
Gunnarps Socken; oell
3:o ang:de utbyte af Skogvaktarebostället Nytorp mot Kronofjerdingsmansbostället
Lilla Tjärbruket i Vester Rekarne Härad och
Södermanlands Län.
Föredrogos oell bordlädes de denne dag ankomne nåd. Skrifvelserne
nemi.:
l:o med öfverlemnande af upgjordt. förslag till BevillningsStadga
och dermed sammanhang egande författningar;
2:o i fråga om förändrade grunder för Mjöl- och Sågqvarnars
beskattning; saint
3:o med det af särskilde Komiternde afgifne underd. Utlåt,
och förslag angide Skjutsningsbésvärets ordnande.
Anmäldes och bordlädes LagUtskits nedannämnde Betänk.,
nemligen:
N:o 12, i anledn af väckt motion om förändring i lagens
stadgande ang:de danaarf;
N:o 13, i anledn. af väckt motion om utfärdande af en författning,
hvarigenom förklaras, att kronojord, sohl blifvit till skatte löst,
må i dens hand, som gjort skatteköpet, anses såsom aflinge;
N:o 15, i anledn. af väckt motion om giftomannarättens uphörande;
samt
Nio 16, i anledn. af väckt motion om förändring eller upliäfvande
af 2 Kap. 5 g GiftermålsBalken.
K. o, Ad. åtskiljdes kl. 3/t 1 e. m.
lii fidem,
(). Brakel.
Ilen 21 Januari.
Lönlagen den 21 Januari 1860.
Plenum kl. IO f. m.
Justerades 9 Prot.Utdrag för den 18 dennes samt PleniProt.
för den 10 sistl. Dee, e. m.
Öpuades Hrr Elektorers lista vid sistl. dag hållet val af en
Ledamot, uti Korist.Utsk:t efter N:o 1871, Hr Ehrenpohl, fullm.
Hr Stjernsvärd, lindolf; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 100, Hr Uggla, fullm. Hr Cederschiöld, Hobert Teofron.
Företog 11. o. Ad. val af de Ledamöter, hvilka å R. o. Adma
vägnar böra deltaga i den Nämnd, sorn, enligt 103 g RegeringsFormen
och 64 § Riksdagsordningen eger att döma, huruvida Högsta
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjente att i deras
vigtiga kall bibehållas, eller om vissa af dem kunna anses böra från
utöfningeu af Konungens Domsrätt skiljas; oell befunnos följande genom
de flesta rösterna hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 135. Grefve Cederström, fullm. Friherre Cederström, Carl Emanuel.
med 99 röster.
N:o 150. Friherre von Otter, fullm. Friherre Leijonhufvud, Carl
Gustaf, med 99 röster.
N:o 338. Friherre Tersmeden, Wilhelm Fredrik, med 100 röster
N:o 338. Herr Grubbe, fullm. Herr Olivecrona, Samuel Detlof
Knut, med 99 röster.
N:o 1846. A. Herr Fock, fullm. Friherre Alströmer, Carl Jonas
Oscar, med 100 röster.
N:o 2082. A. Herr Mannerskantz, Carl Axel, med 100 röster.
N:o 1196. Herr Biiärnhjelm, fullm. Herr Uggla, Carl Gustaf, med
100 röster.
N:o 1563. Herr Cederstråle, fullm. Friherre Posse, Johan August,
med 100 röster.
N:o 1636. Herr Reuterskjöld, Carl Leonard, med 100 rösterN:o
1749. B. Herr von Ehrenheim, Pehr Jacob, med 99 röster.
N.o 2325. Herr Fåhreeus, Johan Fredrik, med 100 röster.
N:o 2331. Herr Ros, Anders Emanuel, med 100 röster.
Suppleanter :
N.-o 1465. Herr v. Unge, fullm. Herr af Geijerstam, Carl, med 98
röster.
I*?
Dun 51 J*n»ari
Nio 35. Grefve Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, med 98 röster.
N:o 323. Friherre Rosenblad, fullm. Herr Munck af Rosenschöld,
Thomas, med 97 röster;
N:o 100. Flerr Uggla, fullm. Herr Cederschiöld, Robert Theofron,
med 97 röster;
sedan genom särskilda lottningar först emellan dem, som erhållit
98 röster, och sedermera emellan dero, som bekommit 97 röster,
blifvit bestämd den ordning, uti hvilken de skulle såsom suppleanter
ingå.
Uplästes och godkändes ExpeditionsUtskits nedannfimde förslag
till It. St:rs underd. skrivelser till K. M , nemi.:
N:o 15, i anledning af K. Mits nåd. Propos. om uplåtande
af en Halmstads Slott tillhörig jordlott till byggnadstomt för tullhus
i nämnde stad;
Nio 16, i anledning af K. Mits nåd. Propos. om indragning
till Kronan af det Kronolänsmannen i Sunnerbo Härads sydöstra
distrikt på lön anslagne bostället Södergården N:o 2 mot kontant
ersättning till boställsinnehafvare»;
N:o 17, i anledning af K. Mits nåd. Propos. ang-.de uphö
rande
af den s. k. kalkugnsafgiften på Gottland;
N:o 18, i anledning af K. Mits nåd. Propos. ang:de anslag
till fullbordandet af det invid hufvudstaden uplörda hospital för
sinnessjukas vård; samt
N:o 19, ang:de Riksdagens förlängning på en månad.
Föredrogs K. Mits den 18 dennes bordlagde nåd. Skrifvelse
till R. St:r med öfverlemnande af upgjordt förslag till BevillningsStadga
och dermed sammanhang egande författningar.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Vid komiterades förslag
hafva åtskilliga anmir blifvit af KammarRätten framställda, uti ett
af bemälde Embetsmyndighet till, Kongl. Majit afgifvet underdånigt
utlåtande afgifna, och detta KammarRättens utlåtande kommer enligt
den Nådiga skrifvelse!) att tillhandahållas Utsk:t. Åtskilliga af
de gjorda anmärkningarne torde dock befinnas af den vigt, att det
till äfventyrs kunde vara nyttigt om de komme till samtlige riksdagsmäns
kännedom och kunde af dem tagas i öfvervägande. Jag
tager mig derföre friheten fästa upmärksamheten derpå, huruvida
Utskit ej skulle finna tjeuligt att ilrågav-.de utlåtande blefve tryckt
och till ltiksStåndens Jjedamöter utdeladt.
Den Kongl. Skrifvelse!), jemte det nu afgifna yttrandet, blef
till Bevilln.Utskit remitterad.
Föredrogs K. Mits den 18 dennes på bordet lagde nåd. Skrifvelse
till R. Stir i fråga om förändrade grunder för mjöl- och sågqvaruars
beskattning.
i > • ii 21 Januari.
Herr von Koch, Nils Samuel: Såg- och mjöl-qvarnar
äro lör närvarande upskattade till ett varde af ungefär 22 mill.
rdr rmt och erlägga nu i bevillning efter en per mille 22,000 rdr.
Enligt det förslag, som är af BevillningsKomitéen upgjordt, torde
man, om det bi Calles, kunna påräkna att den beskattning, som hittills
al qvarnar och sågar såsom bevillning utgått, skulle till enahanda
belopp ersättas genom bevillning efter nya grunder. Men
Utom den bevillning, som hittills utgått af mjöl- och såg-qvarnar,
utgår äfven särskildt grundränta af vissa mjöl- och såg-qvarnar.
Det är om denna grundränta, som K. Majtts nu föredragna nådiga
skrifvelse handlar. Begge statsmakterna hafva vid särskilda tillfällen
förklarat, att denna grundränta borde utbytas mot bevillning;
och KamraarColl. har äfven, efter infordradt utlåt, i timnet, tillstyrkt
ett sådant utbyle. I afseende på sättet, huru dylikt utbyte skulle
ske, har dock ännu ej något förslag, mig veterligen, blifvit framstäldt.
Då R. St:r i sin sista skrifvelse i detta ämne — det finnes nemi.
två sådana för handen — i underd. anhållit, att K. M. måtte,
efter skedd utredning af ämnet, till II. St:r aflåta nådig Propos. till
utbyte af grundräntan mot bevillning, finnes ej en gång antydt,
om, på sätt förut ofta skett, vid en viss grundräntas borttagande,
man helt simpelt skulle ersätta den genom allmänna bevillltingen,
eller om den skulle ersättas genom ökad bevillning å andra
qvarnar, eller genom särskild bevillning å de mjöl- och sågqvarnar,
hvilka nu erlägga grundränta.
K. M. har, sedan ämnet blifvit af KammarColl. utredt, i den
nu föredragna skrifvelsen, på de skäl, R. o. Ad. nyss hört sig föreläsas,
förklarat det vara nödigt, dels att de grunder, hvarefter bevillning
för qvarnar och sågar »af olika natur» skulle utgå, måtte
blifva i sammanhang med sjelfva förändringen i beskattningssättet
närmare bestämda, dels att tillses borde »att staten genom bevillning
får sig tillförsäkrad skälig ersättning för den hittils af qvarnar
och sågar utgående ordinarie grundskatt.»
K. M. har således nu ölverlemnat ärendet till R. St:r, för att,
sedan beslut i ämnet blifvit af dem fattadt, åter pröfva sjelfvabufvudsaken,
om nemi. R. St:rs begäran vid 1853 och 5 4 årens Riksdag
borde bifallas eller ej. Det är på grund af detta förhållande
och då båda StatsMakterna och det Embetsverk, som kan anses
ega närmaste kännedom om detta ämne, nemi. KammarColl., ansett
grundskatten ej böra eftergifvas utan någon ersättning, men ej autydt
sättet för dennas utgående, som jag, till följd af mig lemnadt
förtroende att vara Ledamot af den Komité, sora blifvit nedsatt för utarbetande
af ny bevillningsstadga, ansett mig böra framställa ett
förslag härtill, hvilket, om det ock måhända finnes bristfälligt, möjligen
kan komma att gifva upslag till något bättre.
Jag nämnde nyss att den bevillning, sora nu utgår af mjöloch
såg-qvarnar, skulle, ifall BevillningsKomiténs förslag autoges,
sannolikt blifva ungefär densamma som förut, men att för den särskilda
grundräntan, i händelse den afskaflfades, har Komitén icke
föreslagit någon ersättning. Att ersättning till Statsverket utgår,
Den 21 Januari.
torde vara nödvändigt ur rent financiel synpunkt, enär denna Statsverkets
inkomst ej nu lärer kunna helt och hållet efterskänkas. Men
den åsigt gör sig dessutom ofta gällande, att grundskatt icke bör
obetingade borttagas, helst när skatten behöfves och således, om
den eftergifves, mäste läggas på andra skattdragande. Hvad särskildt
nu ifrågavide grundskatt beträffar, synes man ock alltid mera
hafva åsyftat dess utbytande jin dess eftergifvande. Det är till ett.
dylikt utbyte jag vill angifva en utväg för den händelse full eftergift
icke anses böra nu ega rum.
Efter det ärendet blifvit af KammarColl. behandlad! och sedan
vid 1 853 och 1854 årens Riksdag af R. Stms StatsUtsk. närmare
granskadt, kom man till det resultat att grundräntan af mjölqvarnar
utgjorde omkring 80,000 rdr b:ko. Frågan om grundräntan
för sågverk är, mig veterligen, ej utredd af KammarColl., men denna
ränta bör ej vara af någon särdeles betydenhet, emedan de flesta
större sågverk hafva blifvit anlagdc under sednare tider och under
sådane omständigheter, att man ej för desamma erlägger grundränta.
Det är således nyssnämde belopp, med tillägg tilläfventyrs af 5,000
rdr b:ko för grundräntan af sågarne, sorn egentligen vore fråga om
att ersätta. Det. har väl blifvit anmärkt af en Ledamot i KammarColl.
, att 80.000 b:ko lör mjölqvarnarne vore något för lågt
tilltaget vid beräkningen, Denne Ledamot hade kanske rätt, vid
den tidpunkt då han gjorde denna anmärkning; ty den framställdes
år 1856 under en tid, då alla priser voro särdeles högt upjagadv,
men under sedermera inträffade förhållanden kan denna upskattniug
ej anses för låg, då t. ex. artikeln råg, hvilken är den väsendt]igaste
af deln, som ingå uti qvarnräntan, är beräknad lill 9 rdr
11 sk. 6 rst b:ko eller nära 14 rdr rint, ett pris, som vi tyvärr
på få ställen i riket numera erhålla
För att nu få en ersättning för grundräntan, har jag ej kunnat
tänka mig något billigare, än att lägga en ungefär motsvarande
särskild bevillning på de mjöl- och sågqvarnar, som för n. v.
äro belastade med grundränta. Denna särskilda bevillning borde
då dels motsvara den summa, man borttoge, dels tillika sålunda
blifva rättvis, att den i möjligaste måtto komme att rätta sig såväl
efter fastighetens upskattade värde, som efter den behållna inkomsten
af den vid mjöl- och sågqvarnar idkade rörelse.
För att kunna beräkna hvilka afgifter härtill skulle fordras,
har jag upgjort följande kalkyl.
Jag antager att den allmänna bevillningen, nu utgående såsom
personel afgift med 25,000 rdr, hädanefter äfven skulle utgå
med t. ex.
a) 40 öre pr 1000 rdr af till 50 millioner upskattade qvarn-fastig
heter
— fall, hus, väggfasta maskiner etc. — eller
med rdr 8,000.
samt
b) 1 proc. af behållna inkomsten af röreiseu vid alla
mjöl- och sågqvarnar i riket eller å 1,400,000 rdr 14,000.
eller summa rdr 22,00tT
Pen 21 Januari.
1.15
För att nu erhålla ersättning för grundskatten, omkring 85,000
rdr b:ko eller 127,500 rdr rmt, genom särskild bevillning, skulle
väl endast fordras att låta ett ungefär 6-dubbelt belopp af den
allmänna bevillningen utgå med 132,000 rdr af qvarnar och sågar,
derest de alla voro belagda med lika beskaffad grundskatt. Men
då nu en del icke bära någon grundskatt, då en del, deribland
1,065 mjölqvarnar på frälsegrund, endast erlägga sin i rusttjenst
utgående ränta efter beräkning af t. ex. l3/4 mark pr tunna spanmål
och 30 öre per mark, d. v. s. 52‘/2 öre för tunnan, med inalles
omkring 2,300 rdr, då särskild bevillning såsom ersättning
för grundränta aldrig kan få blifva högre än grundräntan förut varit
och då man således icke kan påräkna att ersättning till fullo
skall utgå af mera än 3/4 af alla de befintliga omkring 4,200 mjöloeh
3.800 sågqvarnarne, nödgas man att af dessa eller egentligen
de på krono- och kronoskattegrund belägna 3/4:delarne uttaga den
särskilta bevillningen med 7T/2 gånger beloppet af den allmänna
eller med t. ex.
aj 3 rdr för 1,000 af' dessa qvarnfastigheters taxeringsvärde,
15 millioner rdr 45,000.
b) 7V2 proc. af behållna inkomsten utaf dessa qvarnar,
1,050,000
78,750.
Härtill komina af frälseqvarnarne beräknade .... 2,300.
Summa 14 dr 126,050.
Jag tager mig friheten föreslå, att, derest grundräntan skall
borttagas från mjöl- oell sågqvarnar och den minskade statsinkomsten
ersättas genom särskild bevillning, man då måtte uti förslaget
till Bevilln.Förordn. uti 17 g borttaga orden »qvarnar och»
samt derefter införa ungefärligen ett så lydande stadgande :
B) Bevillning af Mjöl- och Sågqvarnar.
§18.
För mjöl- eller sågqvarn, deraf grundränta hittills fortfarande
utgått, skall, utom den enligt 2:dra Artikeln efter fastighetens
Upskattade värde och den behållna inkomsten af rörelsen påförda
bevillning, äfven derjemte såsom ersättning för grundskatt utgå följ.
särskilda afgifter, nemi. dels tre rdr för hvarje tusen rdr af fastighetens
upskattade värde, dels 7'A. proc. utaf den behållna inkomsten
af den vid såg- eller mjölqvarnen idkade rörelse; dock att
dessa båda särskilda afgifter sammanlagda aldrig må öfverstiga det
belopp, som utaf mjöl- eller sågqvarnen utgått såsom grundskatt
för år 186— (eller det år, för hvilket sådan sednast blifvit erlagd).
Enligt nyssnämnde förslag, ifall det bifalles, skulle statsverket
få en ersättning, i det närmaste motsvarande den förlust,
det gör; och man skulle då komma från denna fråga på ett, enl.
mitt förmenande, temligen tillfredsställande sätt. Frågan är af den
art, att den ouphörligen återkommer, till dess den vinner någon
lösning. Det vigtigaste härvid är dock ingalunda att få grundskatten
på gamla qvarnar utbytt mot bevillning. Detta är relativt
af föga vigt. Men af oändligt stor vigt är, att nya qvarnar må
kunna anläggas för att tillfredsställa det med ökad produktion, i
synnerhet under torra år, allt kännbarare behofvet dearf. Sådant
1SG
Den 31 Jen nerf.
är nu förenadt med så mycket trassel, kostnad och chikan, då anläggning
skall ske å krono- eller kronoskattejord, att anläggning
oftast uteblifver.
Skattläggningsmethoden är bland annat sådan, att man skall
betala 25 proc. af bruttoinkomsten blott i grundskatt. Dertill
kommer sedan allm bevillningen. alla kommutial-afgifter etc. Följden
är den, att, när qvarnar skola skattläggas, eluderas detta stadgande
och man kringgår författningarne, såsom alltid sker då man
vill pålägga en afgift, som är alltför orimligt tilltagen. Sådant
förorsakar ock att en stor orättvisa kommer att ega rum för den
rättrådige, som antingen hindras från anläggningen af den orimliga
skatten, eller måste betala mer än andra, om han icke vill eludera
gällande lagbud. Inga reformer äro nödigare, än att afskaffa
orättvisa och otillämpliga lagar. Dessa sätta nemi. äfven de goda
lagarna i misskredit och farn. Jag tror att nu icke en bland 10
qvarnegare betalar den till 25 proc. af bruttoinkomsten bestämda
grundskatten, emedan man å alla sidor finner den alltför orimlig.
Det är ur denna synpunkt jag velat framhålla förslaget. Den
beskattningsmethod, som nu tillämpas, skulle genom detsamma
kunna afskaffas. Det är visserligen sannt att, ifall detta förslag
bifalles, skulle en qvarn- eller sågegare, som förut betalt grundräntan.
komma alt, jemte den skatt, sorn alla andra fabriksidkare
betala, eller t. ex. 1 proc. i allm. bev., dessutom få erlägga 7'/.,
proc. eller inalles 8V2 proc. af sin nettoinkomst, hvilket är en
mycket hög afgift under fredliga tider. Men när man icke kati
efterskänka grundskatten oell ej anser rätt att lägga den på andra
medborgare, så återstår blott utbytet mot en något rimligare afgift
A samma klass af skattskyldiga. Och rimligare måste det vara
att begära 7T/2 proc. af nettoinkomsten än 25 proc. af bruttoinkomsten.
Jag vill ej längre uptaga 11. o. Ad:ns tid, enär jag iir förvissad
att hvar oell en, som tänker på saken, skall i sin mån söka
bidraga dertill, att ett lyckligt resultat må vinnas i den vigtiga
frågan.
Jag anhål|er att detta mitt yttrande måtte fa åtfölja remissen
till Utskit.
Remitterades tillika med yttrandet till StatsUtsk:t.
Föredrogs K. Mits den 18 dennes på bordet lagde nåd. Skrifvelse
till R. St:r, med det af särskilde Koraiterade afgifna underd.
Utbde och förslag, ang:de skjutsningsbesvärets ordnande.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Det kan vis
serligen
icke förnekas, att så väl vårt skjuts- sorn postväsende är
i behof af stora förbättringar, och att många af dessa äro af den
egenskap, att deras utförande ej kan eller bör länge fördröjas.
Obilligt vore det äfven, att icke göra rättvisa åt den möda,
sakkännedom och skarpsinnighet, som Komiterade nedlagt pä sitt
t) •« 21 Januari.
arbete, hvilket, oberäknadt de vii.rderika statistiska, hittills saknade
uplysningar, som derigenom blifvit framkallade i dagen, innehåller
mycket, som vid dessa angelägenheters ordnande bör lemna en högst
behöflig och nyttig vägledning. Jag befarar emellertid, att Komiterade,
af begäret att ordna och att lösa ett svårt problem, blifvit
ledda till att lägga en grund för sitt förslag, som vid närmare skärskådande
förefaller — mig åtminstone — som mindre rättsenlig,
då Komiterade föreslagit: att det åliggande, som hittills hufvudsakligen
vidlådit jorden, att fortskaffa de resande emot betalning, bör
förvandlas till en skatt af obegränsadt omfång, som till lika belopp
bör utgå af alla skjutsskyldige hemman.
Att finna utväg till fortkomst, då man vill färdas från en ort
till en annan, är ett behof för hvar socken, och medlet härtill en
angelägenhet för hela samhället, hvilken icke kunnat behandlas på
annat sätt inom ett vidsträckt och glest befolkadt laud, hvarest i
följd af dessa förhållanden inga forvagnsinrättningar kunnat komma
till stånd, än att bereda den resande denna fortkomst genom biträde
af de närbelägna orterna, emot nöjaktig vedergällning. Men
att från detta förhållande, som närmast sammanfaller med begreppet
om en polisordning, öfvergå till ett stadgande, sora förvandlar skjutsningsbesväret
till ett real-onus och ställer de skjutsningsskv Idige i
ett skattskyldighetstillstånd till de resande, är en grundsats, som
efter min tanke icke kan på rättsgrunder försvaras, ty regeln måste
vara : att den, som har nyttan af en sak, bör draga dess kostnad;
icke den, som icke har nytta af densamma.
Principen att fördela den skatt, som på detta sätt upkommit,
lika på alla skjutsningsskyldiga hemman, saknar jemväl billighet för
sig, och kommer tvifvelsutan, i följd af våra hemmans olika godhet
och värde, i många fall, att medföra den verkan, att bördan
flyttas från den, som kunde ega större förmåga att bära den, på
en annan, som eger mindre. Man jemföre t, ex. ett hemmans
värde nära Stockholm, Göteborg, Malmö eller Ystad med ett hemmans
värde i Sunnerbotrakten, åtskilliga Wermlandshemman med
motsvarande i våra skärgårdar.
En skatt af 10 ldr 33 öre rmt, hvartill Komiterade beräknat.
att kostnaden vid fördelningen skulle upgå, är i sig sjelf ett
ej så obetydligt tillägg för ett svagt mantal; men hvar finnes säkerheten
i att kostnaderne stanna inom beräkningarne, och icke
komma att mångdubblas. Så länge vi bibehålla vårt nuvarande
komunalväsende, måste man nöja sig med den ojemnhet i beskattningen,
som härigenom eger rum; men icke är detta den grund,
hvarpå man bör upstapla nya skatter.
En omständighet, som jemväl förtjenar att tagas i betraktande
vid denna frågas behandling, är: På hvad sätt denna nya skatt skall
uppstå. Ty våra grundlagsstiftare hafva aldrig tänkt sig det förhållandet,
att grundskatter nu kunde komma att förhöjas eller nya
påläggas; 73 § af Regeringsformen, som bjuder, att inga nya pålagor
få utan R. St:rs samtycke påbjudas, töreskrifver äfven sättet;
och detta sätt är äfven uttryckt, det är genom bevillning. I en
så ny och ömtålig fråga torde vära nödigt, att lagens bokstaf föl
-
158
Dea 21 Januari.
jes, och jag tillåter mig att härå fästa Ekon.Utsk:ts upmärksamliet.
Mili tanke om skjutsningsbesvärets ordnande är i korthet denna:
att reservskjutsen icke kan inom vårt land fullständigt afskaffas;
att
medlen till skjutsväsendets förbättring böra sökas i legans
förhöjning, i den mån sådant erfordras; och att, derest man, af en
eller annan orsak, tvekar att vidtaga denna utväg, staten då, i
hvad högst nödigt är, bör mellankomma oell lägga den kostnad,
som förbättringen medför, å allmän bevillning.
Slutligen får jag tillägga, på grund af den öfvertygelse jag hyser,
att i samma mån, som våra Jernstambanor vinna i utsträckning,
mycket i dessa frågor kommer att reda sig med lätthet, som
nu kati synas mörkt och svårlöst, hvarför jag icke heller anser tiden
till en fullständigare reform ännu vara inne.
Jag anhåller att dessa mina anmärkningar mätte få åtfölja den
Kongl. Propos. vid dess remiss till vederbörligt Utskott,
Hr af Geijerstam, Olof: Frih. Sprengtporten har emot
det af komiterade för skjutsväsendets ordnande framställda förslag
anmärkt: att komiterade föreslagit att förvandla det jorden nu åliggande
skjutsbesvär till en ständig skatt, hvars belopp i framtiden
icke kunde beräknas; att då mantalet är, inom olika orter, olika
förmånligt, hade detta icke bordt läggas till grund för skattens utgörande;
att då kostnaden för en resa bör betalas af deri resande,
hade det varit rättare att ordna skjutsväsendet genom skjutslegans
förhöjande; och att, om för ändamålet erfordrades förhöjd skatt,
detta kunde, enligt grundlagen, icke ske annorlunda än genom förböjd
bevillning.
Det är visserligen sannt att komiterade föreslagit att förvandla
skjutsbesväret till en i penningar utgående skatt; men då denna
vore lättare att fullgöra än att på obestämda tider prestera hästar
till obestämdt antal för resandes fortkomst, så tvekade icke komiterade
att framställa det förslag, som dess Betänk, innehåller. En
sådan skatt vore ej heller någon nyhet för en stor del af landet,
emedan uti hela norra Sverige skjutsningen fullgjordes, enligt Kongl.
Cirkuläret af den 2 Aug. 1844, genom entreprenörer emot afgift
i penningar af de skjutsskyldige.
Då mantalet är grunden för fördelningen af de skattebidrag
som utgå från jorden, och skjutsbesväret äfven fördelas efter samma
grund, så ansågs någon annan för fullgörande deraf hädanefter icke
böra föreslås.
Det hade visserligen varit det rationellaste att ordna skjutsväsendet
medelst skjutslegans förhöjning, eller låta skjutsningen betalas
med hvad den kostar; ty hvarföre bör man hafva taxa för
personal-trafiken, då man aldrig funnit nödigt bestämma sådan för
varu-trafiken. Men dä skjutslega en gång blifvit bestämd och vunnit
häfd, och, så vida man ej ville hafva olika lega för hvarje
gästgifvaregård, det vore svårt att bestämma en lega, som blott
svarade emot kostnaden för skjutsningen, hvilken vore högst olika
Den 21 Januari.
159
på olika orter, så, oell då li. St:r vid sista Riksdag ansett en förhöjning
i skjutslegnn verka hämmande på trafiken, så ansågo sig
komiterade sakna anledning till en sådan åtgärd. Komiterade
hafva icke ansett sig kunna föreslå bestridandet af kostnaden för
skjutsningeu genom allmän bevillning, emedan en stor del af rikets
innevånare, som förut icke haft någon känning deraf, då skulle
komma att deruti deltaga, och således få sig pålagd en ny skatt,
Komiterade hafva fullgjort sitt updrag så som de det iörmått.
Emot det framställda förslaget kunna mångå anmärkningar framställas,
men önskligare vore att något bättre kunde åstadkommas.
Frih. Sprengtporten: Min afsigt med min framställning
har endast varit, att fästa Utsk:ts upmärksamhet å några omständigheter,
sorn jag ansett böra tagas i betraktande vid frågans pröfning,
hvarföre jag, för att icke förlänga diskussionen, nu endast förbehåller
mig1 att få till besvarande uptaga den siste värde talarens
anmärkningar vid mitt yttrande, när frågan återkommer.
Efter härmed slutad öfverläggning remitterades den Kongl.
Skrifvelse!), tillika med de i anledning deraf nu afgifue yttranden,
till Allm Besv.- och Ekon.Utskit.
Föredrogs ånyo BankoUtskits den 14 och 18 dennes botdlagde
Utlåt. N:o 8, i anledning af väckt fråga om belåning af
guld och silfver i R. St:rs Bank och dess Lånekontor.
Hr Printzensköld, Carl: Ehuru jag ganska väl förut
ser,
att mina tänkesätt ej skola delas af många, tager jag migdock
friheten påyrka ålerremiss af detta Betule. Man har vid flera föregående
Riksdagar städse framställt den åsigten, att det ingalunda
är bankmässigt att utgifva lån på guld och silfver. Jag för min
del vidhåller ännu den satsen, alt detta belåningssätt är af alla
det mest bankmässiga. Man har ovilkorligen den stora fördelen
af dessa lån, att, om låntagaren försitter sin rätt att utlösa panten,
densamma behöfver endast skickas till mvntet. lör att förvandlas till
penningar, oell jag frågar Eder, mine Hrr, om icke detta obetydliga
besvär fullt upväges af den fördelen, att i Bankens hvalf få
silfverplantsjir i stället för de utgifna papperslapparne. Enär detta
är förhållandet och då det är alldeles omöjligt att Banken på detta
belåningssätt kan förlora något på andra vilkor, än att tilläfventyrs
någon kunde insmyga en falsk pant af icke ädel metall, så
hemställer jag till det Höglofi. Ståndet, om man med fog kan drifva
den satsen, att detta belåningssätt ej är bankmässigt. Man har
alltid i stället ansett, att Banken bör lemna en hjelpsam hand åt
egare af andra metaller, såsom jern och koppar m. m. Men om
dessa panter försittas, är det omöjligt att införa dem i Bankens
hvalf bland den reela valutan; de måste ovilkorligen först säljas,
för att kunna förvandlas till silfver, en omväg, som ej behöfver
vidtagas vid det nu ifrågav:de låuesättet. Ser man på den för
-
1)en 21 J a n 11 ar i;
del, Banken i öfrigt liar af denna lånerörelse, så finner man af D:r
Sandbergs till Ulslcts Betänk, fogade reservation, att den Ar 1854,
då blott 4 proc. ränta erlades, inbragte en räntevinst af 13,209
rdr 34 sk. 7 rst. b:ko och hela förvaltningskostnaden upgick till
4,270 rdr s. m. Jag kan således ej finna, att, då denna lånegren
en gång införts och lernnat så fördelaktiga resultater, det har någon
giltig grund för sig, att nu afskaffa densamma: och jag frågar
viii, om det skäl, Utsk:t anfört, att nemligen vid liiistlidet
års slut endast 11 panter återstodo oinlösta till det jemförelsevis
obetydliga värdet af 3,022 rdr 28 öre r:mt, kan enses fullgiltigt,
då låneföreskriften var sådan, att panterna ovilkorligen skulle vara
inlösta vid omförmiilde års slut, såvida de ej skulle tillfalla Banken;
då blef val hvar och en nödsakad att återbetala sitt lån. ifall
han ej ville blifva af med sin pant. Utsträcker man denna törelse,
så skulle säkerligen derigenom inträffa, att ett vida större antal
panter skulle vid årets slut i räkenskaperna blifva synliga, lin som
var förhållandet vid 1859 års bokslut.
Jag tror således och kan ej blifva öfverbevisad derom, att icke
Banken bör begagna de medel till utlåning af sinn tillgångar, hvarigenom
den säkrast och lättast blir återbetalad med det slags metall,
hvaruppå hela Bankens säkerhet är byggd. nemi. den reela
valutan, och anhåller jag just på grund häraf, att Höglofl. Ståndet
måtte återremittera detta Betänk., med bifogande af de anmärkningar,
jag haft äran framställa, och vågar jag härtill lägga den
önskan, att BankoUtsk:t måtte taga i noggrannare öfvervägande
de anmärkningar, som finnas uttryckta i Doktor Sandbergs reservation.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den siste värde talaren hade
obestrideligen rätt i sitt förmenande, att han skulle mötas af det
påståendet att ifrågavarande belåuingssätt ej vore bankmässigt. Deremot
tror jag han hade fullkomligt orätt, då han påstod att banken
kunde, i hvilket ögonblick sorn helst, nedflytta det belånade
silfret i sina hvalf och begagna detsamma lika med den öfriga silfvervalutan.
Detta är ett fullkomligt misstag, enär banken ej får
vidröra panterna förr än lånet nr förlället d. v. s. efter sex månaders
förlopp. Som oss alla är bekant, är grunden för bankosvstemet
det,, att banken aldrig får hafva mera sedlar utelöpande, än
hvad som motsvaras af den metalliska valutan och derutöfver 30
mill. rint. Vid i tråg vide belåningssätt vore banken nödsakad, att,
då lån söktes, utgifva nya sedlar, utan annan motsvarighet, än det
belånade silfret, hvilket ej af banken får tillgripas förr, än lånet
är förlället. Häraf faller ju af sig sjelft, att, om denna lånerörelse
bedrefs i stor skala, banken under kritiska penningetider kunde
komma i ganska svår belägenhet, alldenstund den blefve nödsakad
att utgifva sedlar till större belopp, än hvad som egentligen motsvarades
af metallisk valuta, hvaraf följden skulle blifva den, at.t
den måste vid invexling använda sina egna öfriga silfvervalutor.
Det är visserligen sannt., att Banken vid vexelköp ntgifver sedlar
utan
1) en 21 ,T annevi.
161
utan motsvarande metallisk valuta, men det är den stora skillnaden
mellan dessa tvenne belåningssätt, att banken vid sistnämnde fäll
kan, i händelse af behof, försälja dessa vexlar, hvilket ej låter sig
göra med det pantsatta silfret. Skulle denna lånerörelse deremot
endast begagnas i smått, hvilket sannolikt blefve fallet, så skulle ju
banken i och med detsamma blifva förvandlad till ett assistanskontor.
Då således förslaget både ur praktisk oell theoretisk synpunkt
förefaller mig olämpligt, så anhåller jag om bifall till Utskits gjorda
hemställan.
Hr af Robsahm, Carl Reinhold: Så framt R. SUrs Bank
kunde förvandlas till, hvad den, enligt min öfvertygelse, borde vara,
ensamt en vexel- och depositbank, så skulle jag gilla detta BankoUtskits
Uthde Nio 8, men så länge Banken fortfar med belåning
ä andra metaller, såsom jern och koppar etc., så finner jag intet
skäl, hvarföre guld och silfver ej skulle få belånas. Oell beträf
fande
den omständigheten, att erfarenheten visat, det så högst få
personer deraf sig begagnat, så härleder den sig deraf, dels att lånetiden
är för kort och dels den summa, som lemnäs ä ett skålp.
silfver eller 100 ort, alldeles lör liten. Deremot skulle lånetiden
utsträckas till 6 månader och lånesumman blifva 56 rdr för skålp.
silfver, som vill säga 1 rdr 75 öre pr lod, så finge man snart erfara
ett helt annat resultat. — Hvad i öfrigt här 2:ne talare anfört
rörande den fara, Banken skulle löpa vid en sådan utlåning,
så är den alldeles ingen, ty man föreställe sig en utlåning af 1000
rdr b:ko dagligen de första 6 månaderna, hvilken summa utgör
150,000 rdr och icke måtte sälta någon statsbank i förlägenhet —
ty efter dessa första 6 månader går åter in hvad som blifvit
belånt eller ock panten, derest, den icke inom 48 timmar efter förfallodagen
skickas till myntet och förvandlas till klingande mynt.
Bankens vinst skulle alltså blifva ganska betydlig, mindre genom
den å de meddelade lånen uplöpande räntan, än dermed att Banken
på detta sätt icke allenast hade full valuta för de sedlar, den
för dessa panter utgifvit, utan att de förut utelöpande derigenom
förbättrades medelst ett förökadt värde.
Hr Printzensköld: Ehuru jag ej tyckes hafva utsigt att
vinna framgång åt det förslag, jag nyss tog mig friheten framställa,
så kan jag dock icke underlåta att besvara några af Gr. Lagerbjelke
gjorda anrarr. Hr Gr:n yttrade nemi., att Banken möjl.
under kritiska tider kunde komma i förlägenhet för de sedlar, den
utgifvit mot det pantsatta silfret. Sannerligen jag förstår, huru
Hr Gr:n kan hafva kommit till ett sådant resultat. Det är ju
tydligt, att när de lån, man för silfret undfått, förfallit, dessa papperslappar
återgå till Banken igen. Således är det alldeles omöjligt,
att Bankens utelöpande sedelmassa kan på annat sätt öfverskrida
den metalliska valutan, än att den ögonblickligen, när lånet
förfaller, återgår till sitt ursprung, och enär alla panterna ej på
samma dag af året förfalla, så visar det sig deraf, att Banken,
H. III. 11
D«n 21 Januari.
utan att råka i någon slags förlägenhet, kan hafva sedlar utelöpande,
sorn motsvaras af dessa guld- eller silfverpanter. Om ett sådant
förhållande, som Hr Grin åberopat, någonsin skulle hafva ifrågakommit,
så hade det vid bort vara under den rådande penningekrisen,
då, mer än under mångfaldiga år varit fallet, Bankens metalliska
valuta blifvit anlitad. Men det har ju under krisen tydligen
blifvit ådagalagdt, att den, mot pantsatt silfver, utelöpande
sedelmassan verkligen icke hade den skadliga inverkan på Bankens
ställning, som Gr. Lagerbjelke velat antyda. Hvad beträffar Grins1
yttrande, att Banken genom denna lånerörelse skulle blifva förvandlad
till en assistansinrättning, så tror jag, att ingen anledning
till denna jemförelse skulle förefinnas, om beloppet af det guld
eller silfver, som finge belånas, bestämdes högre än förr varit förhållandet;
oell vill man tala om assistanskontor, så frågar jag om
man icke lika väl kan gifva ett sådant namn åt den inrättning, deiman
belånar jern och koppar, som der man belånar silfver. Skilnaden
är blott den, att de förstnämnde varorna belånas i ojemförligt
större qvantiteter, än som kan ega rum med silfret, alldenstund
denna sednare metall jemförelsevis är af så orimligt mycket
större värde. Det är ju samma förhållande med belåning af reverser
och vexlar, och jag tror, att ordet »assistera» likaväl kan hafva
sin tillämpning på belåningen af dessa, som på silfverpanterna, utom
det attjag vågar påstå, att Banken har vida större säkerhet i en pant,
bestående af 100 lod silfver, än i en skuldsedel till motsvarande
värde i penningar. Hvad kostnaden för denna lånerörelse beträffar,
så kan man af räkenskaperna finna, att Banken deraf ej haft ringaste
förlust, utan tvertom i allmänhet en jemförelsevis ej obetydlig
vinst, alldenstund ränteinkomsten varit tillräcklig för att aflönade
vid denna lånerörelse anstälde tjenstemän, samt lemnat öfverskott
derutöfver. Hvad den omständigheten beträffar, att falska
panter i Banken kunde insmygas, så ber jag få fästa upmärksamheten
på, att detta understundom äfven skett med reverser, på
hvilka BankoDiskontverket gjort ej obetydliga förluster, så att från
hvilken synpunkt man än må betrakta saken, skulle jag ändock
tro, att de skälen, som tala för denna lånerörelses bibehållande, öro
öfvervägande, hvarföre jag vidhåller mitt första yttrande, att frågan
bör till BankoUtsk:t återremitteras.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Benna fråga bar vid flera,
föregående lliksdagnr varit föremål för 11. St:rs pröfning, och först
1854 lyckades man att afskaffa ifragav:de belåningssätt. Under
de brydsamina förhållanden inom affärslifvet, som vid sisth Riksdag
egde rum, ansåg man sig nödsakad, för att i någon mån för allmänheten
underlätta den betryckta penningeställningen, att, uppå
hemställan af BankoUtsk:t, införa ånyo ofvanomförmälda lånerörelse
så väl i Banken, som i Bankens lånekontor. Jag var då visser),
af samma tanke som nu, att detta belåningssätt är forén Riksbank
olämpligt. Men med afs.-de fästadt på den föreskriften, att lånerörelsen
skulle ifrån slutet af år 1859 uphöra, ansåg jag det ick*
löna mödan att motarbeta förslagets bringande i verkställighet.
Den 31 januari.
Denna tid äf passerad, och man vill nu åter införa denna för en
Riksbank så litet passande lånerörelse! Vid 185 4 års Riksdag
blefvo de vid denna låneanstalt anstälde tjeustemäunens platser indragne,
och vid förra Riksdagen vidtogs den åtgärden, att tjenstemän
ej tillsattes, utan endast tills vidare förordnades att bestrida
nämnde befattningar. Som jag nyss nämnde, utsträcktes denna
lånerörelse äfven till Bankens lånekontor i landsorten, nren hvarken
i Götheborg eller Malmö hafva några sådana lån blifvit utgifna.
Här bar blifvit jemförelse gjord mellan belåning af silfver och
andra metaller. Jag för min del skulle visser!, ej vara på minsta
sätt enrot, att äfven silfver belånades, om vi nemi. hade ett sådant
öfverflöd på denna metall, att vi kunde exportera densamma, sorn
förhållandet är med jeru och koppar. Grunden, hvarför belåning
sker på dessa våra förnämsta exportartiklar, är, sorn Hr Printzensköld
nogsamt känner, den, att säljaren af dessa varor ej skall vid
inträffande lägre priser behöfva afyttra desamma, utan att tillfälle
skall lemnäs honom att i Banken få pantsätta sitt jern, tilldess
han med mera fördel kan- sälja detsamma. Att nu söka återinföra
en så beskaffad lånerörelse, som denna, när man lyckligen och väl
kommit från den, tror jag vara i högsta grad olämpligt och pä
intet sätt förenligt med en Riksbanks funktioner.
Jag anhåller om bifall å ifrågaVide BankoUtskits Betänk.
Hr Akerman, Fredrik: Det är gifvet, att, då man vill
använda Bankens tillgångar så, att alla, både stora och små, skola
få godt af dem, och sålunda blifva en låneanstalt för hvad som
helst, guld- och silfverbelåniugen äfven skall finna sina försvarare.
Men jag säger upriktigt att jag hade hoppats, att BankoUtsk:ts
nu gjorde förslag ej skulle åtminstone af någon af våra Fullimge
motarbetas, så som nu varit fallet. En föregående talare, Frih.
Tersmeden, har redan anmärkt, att det är helt olika förhållande
mellan den hittills bedrifna belåning af silfver och guld och belåningen
af andra metaller; han har mycket riktigt sagt, att
om guld och silfver här i landet vore en handelsvara, hvaraf
större tillgång funnes, hade man fullt skäl att belåna dessa, likasom
man nu belånar jern och koppar. Men sora guld och silfver,
ehuru af ojemförligt större värde, hos oss icke förekomma annat än
i bearbetad forin, till prydnader och husgerådssaker, så vet jag sannerligen
ej, om belåning häraf hos Banken medgifves, hvarför man
icke lika väl kan tillåta belåning af andra husgerådssaker, såsom
kläder, kopparkastruller o. d. Jag gillar fullkomligt, hvad Gr. Lagerbjelke
nyss yttrade, att detta beiåuingssätt, i st. f, att konsolidera
Banken, mycket lätt skulle kunna, om det bedrefs i större
skala, blifva för Banken menligt. Ty man kunde i sådant fall
föreställa sig, att, under en tidpunkt, då Banken har ondt om metallisk
valuta, man strömmar till från alla landsändar och söker
lån på silfver och guld. Banken kunde då komma att utgifva sedlar
för några millioner och undfår visserligen i st. mycket värderika
panter af bearbetadt guld och silfver, men får ej disponera dem
förr, än om lånet icke vid dess förfallotid eller efter 6 månadef
Den 21 Januari.
Återbetalas. Desamme personer, sora ena dagen utfått sedlar för
sina panter, kunna dock ett par dagar efter belåningen strömma
till, för att få de erhållna sedlarne utbytta mot silfvermynt. På
så sätt kan Banken få ge ut silfver för flera millioner, och under
fi månader ej af den erhållna panten hafva annan fördel, än glädjen
att få se den. Och jag frågar Eder, mine Hrr! om det kan
vara förenligt med en Riksbanks funktioner, att konkurrera med
Assistans- eller PantiåneKont:t, och underkasta sig faran oell obehaget
af att emellanåt ta emottaga såsom panter både tjuf- och
hittegods, hvaruppå exempel ej saknats. Jag kan för ingen del
finna denna sysselsättning vara på minsta sätt värdig en R. St:rs
Bank, och får på den grund yrka, att 11. o. Ad. måtte bifalla
Utsk:ts i denna § gjorda hemställan, att denna lånerörelsegren
måtte för framtiden uphöra.
Hr Printzensköld: Jag hade förestält mig, att denna fråga
var af alltför vigtig och allvarsam beskaffenhet, för att den bör
förläggas inom löjlighetens område, såsom Hr Akerman nyss tog
sig friheten göra. Jag vill försäkra Hr Akerman, att, oro han
komme med dessa kastruller oell eldgafflar, törfärdigade af silfver,
så skulle Banken ej hålla sig för förnäm att emottaga desamma.
Denna lånerörelse har med mycken fördel existerat alltsedan 16 60-  talet, intilldess för några Ar sedan åtskilliga personer upträdde och
drefvo den satsen, att detta belaningssätt ej vore bankmessigt. Jag
uprepar än en gång, att det väl är det mest bankroessiga, att
skaffa sig den största möjliga säkerhet för de lån, man utgifver,
och, så hinge man ej kan bevisa mig, att det verkligen finnes någon
valuta säkrare, än denna, sora för öfrigt är aldeles lika med
den, som redan i Bankens hvalf måste förefinnas, så länge, säger
jag, kan ingen rubba mig ur min öfvertygelse, att icke detta belåningssätt
är baukraessigt. Hvad de anm.-r beträffar, sorn blifvit
af Gr. Lagerbjelke och Hr Åkerman mot mitt förslag framkastade,
så vågar jag påstå, att de äro absurda, alldenstund de värde talarne
hafva utgått från förutsättningar, som rimligtvis aldrig kunna komma
att ega ruin. Jag antager likväl, att om Banken vid något tillfälle
på engång utgåfve några mill. rdr emot silfverpanter, så skulle
det verkligen icke dröja mera än 6 månader förr, än dessa sedlar
skulle till Banken återigen ingå, så framt ej panterna blefvo förstitne,
da dessa snart kunde till silfvertackor förvandlas.
Jag vidblifver fortfarande mitt yrkande på afslag å BankoUtsk:t.
s hemställan.
Sedan öfverläggniugen härmed ansetts fulländad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till
Utlåt: t och dels återremiss deraf, framstälde II. Exc. propos. & bifall
till BankoUtsk:ts förev:de Utlåt., och då dertill svarades många
ja, jemte ett och annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande
-
I)eii 21 Januari.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskds d. 14 o. 18 dennes
bor Hägde Betänk. N:o 19, i ani. al' viickt motion otn lag till begränsande
af fångars ritt att förvalta sin egendom och begagna
andra medborgerliga rättigheter.
Hr von Ehrenheim, Ber Jabob: Detta förslag synes
mig antingen alldeles öfverflödigt eller för inskränkt. Allmänna
Lagen, som i 19 Kap. 4 g A.B. bestämmer, att den för vanvett,
slöseri eller andra orsaker ej kan vårda sitt gods, skall varda under
förmyndare stöld, innehåller deremot ingenting om hvilken det
åligger att om förordnandet göra anmälan. Sakens egen natur har
gifvit detta updrag åt slägten, och om slägten försummar sig, har
praxis åtminstone vid underrätt erne antagit, -att sockennämnden
kan fullgöra det. Skall denna praxis uphöjas till lag, bör det åtminstone
ske för alla fall oell ej uteslutande i fråga om sådana,
som blifvit till fängelsestraff dömde. Desse kunna väl ej sjelfva
personligen vårda sina angelägenheter, men de kunna dertill förordna
andra, de kunna sjelfva anmäla- sig för erhållande af för
myndare,
hvilket andra, t. ex. vanvettige, ej kunna, och det är
först sedan sig visat att fästningsfånge ej vidtagit någon åtgärd
för vårdandet af sitt gods, som förmyndare för honom kan begäras.
Föreställande mig emellertid ätt praxis lättast skall lösa frågan,
anhåller jag om afslag å Betänkandet.
Hr Nordenfelt, Enar-: För min del kan jag ej, i likhet
med den föreg:de värde talaren, anse, att denna fråga, som har
afseende på en persons hela välfärd och framtid, lättast kan genom
praxis lösas. Jag tror, att det är Statens skyldighet, att, då
den försatt en person ur tillfälle att kunna sköta sina angelägenheter,
äfven tillse, att dessa blifva på ett eller annat sätt skötta.
Att Utsk:t ej har gått in på hvad motionären i detta syfte begärt
eller att, K. M:t måtte förordna en Lagkomité, som skulle åläggas
att till nästa Riksdag inkomma med förslag tili afhjelpande af
detta förhållande, gillar jag fullkomligt, enär redan i vår lag finnes
bestämdt, att uden för vanvett, slöseri eller andra orsaker ej
kan vårda gods sitt, varder under förmyndare ståhl.» Men, som i
detta lagstadgande ej finnes föreskrifvet, hvilken det åligger att om
förordnandet göra anmälan, sä anser jag Utslet på riktigt siitt gått
till väga, då det hänskjutit ärendet till K. M;t.s pröfning, i sä
måtto, att K. M. skulle i nåder bestämma hvilken kommunalmyndighet
K. M. för updraget lämpligast funne.
Jag anhåller om bifall till Utsk;s hemställan.
Hr Adelborg, Anders Otto: Till hvad den föreg:de
värde talaren anfört, ber jag endast att få lägga några ord.
Att vår nu gällande lag i förev:de fall företer en bristfällighet,
derom är jag förvissad, ty annars hade den värde motionären
aldrig framkommit med sitt förslag. Huru många exempel gifvas
oss icke dessutom derpå, att en lagförd persons egendom blifver,
under den tid lian undergår sitt straff, i hög grad vårdslösad, der
-
Den 21 Januari.
»»enemi att slägtingar, sora enligt Hr Ehrenheims förm en a nite verkligen
hafva rätt dertill, utse förmyndare. Ty det finnes ju personer,
i hvilkas intresse det kail ligga, att förmögenheten under
långens inepärrningstid handhafves så, att det icke blir till fångens
fördel. Jag anser att lagen bör tillse, att den rätt, vi alla framför
allt önska njuta, nemi. skydd för vår egendom, äfven hålles i helgd
för dem, sora sjelfva äro oförmögna att sköta sina angelägenheter,
och derföre röstar jag på bifall A Utskis gjorda hemställan.
Hr von Ehrenheim: Motionärens syfte är tydligen, att
fästningsfångar ovilkorligen skulle vara omyndige och förmyndare
för dem alltid förordnas. Ett sådant förslag, som vöre en LagUtskits
fråga, har han emellertid ej framställt, utan blott begärt
en Komité för ämnets utredande, oeh synes mig väl vara tvifvel
aktigt,
om det förslag, Ekon.U(skit framställt, är af natur alt i
önskningsväg böra till K. M:t framställas. I sjelfva saken tillägger
jag blott, att om något skall göras, bör det ske mera omfat
tande
oeh Betänkit således återremitteras, men för min del anser
jag hela åtgärden öfverflödig och uprepar min anhållan om afslag.
Sedan öfveiläggningen härmed ansetts afslutad samt H Exc.
Hr Gr. o. Landtm yttrat, att derunder yrkats dels bifall till oeh
dels afslag A förevide Betänk., framstälde H. Exc. propos. först å
bifall till och sedermera på afslag å Betänkit, hvilka' proposir besvarades
med blandade ja och nej; hvarefter och sedan förnyad
propos. å bifall till Betänkit blifvit framstäld och med många ja
jemte flera nej besvarad, H. Exc. förklarade sig nu hafva funnit,
det ja haft öfvervigten.
Eöredrogos och biföllos LagUtskits nedannämnde den 18 dennes
bordlagde Betänkanden:
Nio 12, i anledn. af väckt motion om förändring i lagens
Stadganden angide dana-arf; och
N:o 13, i anledn. af vackt motion om utfärdande af en författning,
hvarigenom förklaras, att kronojord, som blifvit till skatte
löst, må i dens liand, som gjort skatteköpet, anses såsom aflinge.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
LagUtskits den 18 dennes bordlagde Betänkin:
N:o 15, i anledn. af väekt motion om giltomaunarättens uphörande;
och
Nio 16, i anledn. af väckt motion om förändring eller uphäfvande
af 2 Kap. 5 g GiftermålsBalken.
Anmäldes och lades på bordet BankoUtskits Utlåtin :
N;o 10, i anledn. af väckt fråga om prägling af guldmynt å
Den 25 Jennar! f. m.
1(17
10 och 20 Rdr Krats valör under benämning af enkla och dubbla
Caroliner;
N:o 11, i anledn. af väckta förslag, dels om indragning af
sedlar å 1 Rdr Ernt, dels om utlemnande i rörelsen af sedlar å 2
Rdr Banko eller 3 Rdr Kmt, och dels om skyldighet för Banken
att alltid i vexling tillhandahålla hela Specier;
N:o 12, i anledn. af väckt motion om förändrad beskaffenhet
af RiksBankens och de enskilda Bankernas sedlar; äfvensom om
uphörande af prägling af Silfvermynt å högre valör än 25 öre;
N:o 13, i anledn. af väckt motion om rättighet för Hypotheksföreningarne
i riket att utgifva depositionsbevis m. m.;
äfvensom samma Utsk:ts Memorial Nio 14, ang:de sättet för
behandling af frågan om Bankovinstens användande.
Slutligen föredrogs, men begärdes på bordet af Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr., ett från Högv. PresteStåndet ankommet prot.-  utdrag N:o 138, innefattande inbjudning till MedStånden att instämma
uti PresteStåndets för dess del fattade beslut att bemyndiga
BankoUtskottet att, oberoende af stadgandet uti g 2, mom.
4 af gällande Instruktion för R. St:rs Bankoutskott, genast öfverväga
och till RiksStånden med utlåtande inkomma, om och i hvad
mån RiksBankens vinstmedel kunna användas för det i K. M:ts
nåd. Propos. om anskaffande af medel för Statens jernvägsbyggnader
afsedda ändamål, att Banken skulle deltaga i ett lån stäldt i
Utländsk myntsort.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 25 Januari 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.utdrag för d. 21 dennes.
Uplästes följande protokoll:
Ar 1860 d. 21 Januari sammanträdde den Nämnd, sorn eger
att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige Ledamöter gjort
IG8
Den 25 Januari /. m.
sig förtjente att i denis vigtiga kall bibehAllas, då öfver följande
propos. röstades:
Den, som anser omröstning böra, på det i 103 § Reg.Form.
oell 64 g RiksdagsOrdn. föreskrifna sätt, anställas till uteslutande
af någon bland Högsta Domstolens Ledamöter, voterar
Ja j
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, blifva Högsta Domstolens samtlige Ledamöter
bibehållna.
Och befunnos, efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen oell förseglad, samt de öfriga voteringssedlarne
öpnade, rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja—J.
Nej — 4 6.
I följd hvaraf Niimnden ansett Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter böra vid deras embeten bibehållas.
Ut supra.
C. E. Cederström. J. A. Hutsch.
August lHanche. Paul Andersson.
Föredrogs Hederv. BondeStåndets prot.utdrag N:o 179, innefattande
inbjudning till MedSfånden att förena sig uti förstnämnde
Stånds vid behandling af BankoUtsk:ts Utlåt. N:o 8 fattade beslut,
att belåning af guld och silfver i R. St:rs Bank och dess lånekontor
skulle intill nästa Riksdag få fortfara på de vilkor och med
de närmare bestämningar, den af Doktor Sandberg vid Utlåt, fogade
reservation innehåller.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan så vä!
R. o. Ad. som oek, enligt ankomne prot.utdrag, Preste- och Borgare
Stånden
bifallit BankoUtsk:ts ifrågav:de Utlåt., samt 3 RiksStånd
således fattat enahanda beslut, eller att den ofvannämnde lånerörelsen
icke vidare skulle ega rum, H. Exc. icke kunde, med anledning
af det nu föredragna prot.utdraget, framställa någon annan
propos. än att detsamma skulle läggas till handlingarne; hvaruppå
en sådan propos. framställdes och med ja besvarades.
Föredrogs LagUtskottets den 18 och 21 dennes bordlagde
Betänk. N:o 15, i anledning af väckt motion om giftomannarättens
uphörande.
Hr Montgomery, Gustaf: I öfverensstämmelse med hvad
jag haft äran yttra vid remissens afskickande och äfvenledes i konseqvens
med hvad reservationen innehåller, yrkar jag afslag å detta
Betänk., samt bifall till det i Frih. Armfelts reservation uttryckta
förslag. Jag gör detta så mycket heldre, som det ligger en stor
inkonseqvens deruti, att sedan rätt till myndighet och fri disposition
öfver sm egendom blifvit qviunan tillerkänd vid 25 års ålder,
I) en 25 Januari f. m.
lion icke skall ega att bestämma öfver en sak, sorn för henne är
vida vigtigare och som lion bör kunna bättre bedöma än någon
annan — sin hand oell sitt hjerta. Ett förvägrande af denna
qvintunis rätt att få råda öfver sin person, är ett djupt misskännande
af hennes menniskovärde, och jag anhåller derföre att 11. o.
Ad., i öfverensstämmelse med dessa förnuftsskäl, måtte bifalla Frill.
Armfelts så lydande förslag: »det R. 8t:r för deras del besluta en
författning, hvarigenom, med ändring af hvad i lag finnes stadgadt
ang:de giftomannarätt, förordnas, att ogift qvinna, sorn fyllt
25 är och i laga ordning anmält att hon myndigheten sjelf utöfva
vill, icke längre står under giftomaus inseende: dock att hvad om
enka stadgas i 6 Kap. 2 § GiftermålsBalken äfven gäller för mö,
som är myndig.»
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jemte det jag instämmer i
den siste talarens yrkande, anhåller jag att derför få anföra några
skäl.
Utsk:t begagnar för sin sats precist samma bevis, som i Amerika
användes för att ådagalägga slafveriets nödvändighet. A begge
ställena utgår man ifrån antagandet af bristande själsegenskaper
hos de ifrågav:de subjekterna. Härvid gör likväl Utsk. på samma
sätt, som personer, hvilka känna i luften, att de uttalat en ohållbar
princip. Man stannar nemi. på halfva vägen, och söker genom
svepskäl undvika de orimligheter, som skulle upkoinma genom
ett konseqvent fullföljande af den uttalade grundsatsen. Så Utsk.
nu i fråga om giftomannarätten. Sedan Utsk:t väl bevist nödvändigheten
af nämnde rätts bibehållande, i anseende till qvinnokönets
svagare förståndsegenskaper och öfvervägande känslighet; så
gör det helt behändigt höger om sväng, för att kunna få lagens
stadgande i fråga om enka att synas icke stå i strid mot den,
med fullt anspråk på giltighet uttalade grundsatsen om qvinnans
oförmåga att sjelf bestämma sig i valet af make. Utsk:t påstår
nemligen, att enka bör få vara sin egen giftoman, emedan hon
redan bildat sig egen familj och är moder. Detta är likväl endast
en tom fras, som derjemte har det lilla felet att vara grundfalsk.
Lagen fäster ingenstädes det vilkor vid enkas rätt till
fullmyndighet, att hon bör vara moder. Tvärtom uttalar lagen
detta berättigande fullkomligen ovilkorlig!. Således är äfven den
qvinna, hvars man aflider omedelbarligen efter vigseln, sin egen
giftoman, ehuru hon hvarken är eller lagligen kan vara moder.
Sedan Utsk:t så val lyckats motivera enkans rätt, söker det
lika fyndigt att demonstrera nödvändigheten för alla andra qvinnor
att stå under giftomans ledning, och yttrar Utsk:t dervid
följande granna fras:
»Det är förståndet, stäldt vid sidan af känslan, för att afböja
»dess missledning, det är erfarenheten, välvilligt bjudande sitt råd
»åt den med lifvets yttre förhållanden mer obekanta qvinnan.»
Detta låter alltför vackert; men huru skall man i verkligheten
finna detta osvikliga förstånd, denna rika erfarenhet. Frågas
på hvilkens sida har man största anledning att söka dessa, antin
-
170
Den 25 Januari f. »i.
gen hos qvinnan eller hos mannen, i det fall att en äldre syster
upfostrat sin broder, under hvars giftomarinaskap hon kommer i
samma ögonblick denne, systern vida yngre brodern blir fullmyndig.
Förut har det varit systern, som upfostrat, ledt och rädt
brodern, men nu har han med ens blifvit representant af förståndet
och erfarenheten, men hon deremot en varelse, som endast låter
leda sig af känsla eller sinnlighet.
I praktiken kommer således alltid att förefinnas svårighet för
utfinnandet af personer, hvilka ega allt det till giftomanna-befattningen
erforderliga förstånd och erfarenhet. Men äfven om man
lyckas att påträffa ett osvikligt förstånd, så kan tvifvel stundom
upstå huruvida den förståndige giftomannen nyttjar sin myndighet
öfver qvinnan till hennes eller till sitt eget bästa, hvilken sednare
händelse verkligen kan inträffa, på sätt jag rättnu skall hafva äran
med exempel ådagaläggga.
Under antagande, att förståndet och erfarenheten icke har något
eget egoistiskt intresse, så frågas, äro dessa förmögenheter de
enda, åt hvilka beslutet om äktenskap bör öfverlemnas? Får icke
hjertat eller känslau hafvä någon del deri? Besvaras den förra
frågan jakande och således den sednare med nej; så följer deraf
äfven att alla kärlekspartier äro dåraktiga, och endast de önskvärda,
der man »lager trollet för guldet.» Om böjelsen och känslan
manar en qvinna att förena sitt öde med en mans, som, fast
hederlig och redbar, likväl saknar bördens och rikedomens företräden,
så måste hon qväfva denna böjelse, och i stället lyda förståndet,
som bjuder henne att öfverlemna sig åt en lik och förnäm
usling, den hon ieke ens kan utan vämjelse och afsky skåda i
ögonen.
Det är förståndet och erfarenheten, som Fru Lenngren låter
gifva dottern följande råd:
»Juliana glöm aldrig din adliga ätt,
Minns Grefvarne, dina kusiner.»
Huru det gick med Juliana, derom kan den, som icke känner
visan, göra sig närmare underrättad.
Nu är det likväl icke gifvet, att giftomannen saknar egna intressen,
som stå i strid med pupillens. I detta afseende vill jag
endast erinra om ett af de många fall, som kommit till min kunskap.
En medlem af detta Stånd gifte sig med en rik enka. Efter
några års förlopp, dör hustrun, och som all hennes egendom
bestod af arfvejord, fick den efterlemuade mannen deraf intet, utan
allt gick till hennes barn. Då den ädle enklingen sjelf icke egde
någon förmögenhet, riktades alla hans sträfvanden på att förhindra
först stjufdotterns och sedermera hans egna döttrars giftermål. En
af dessa nödgades att emot faderns förtryck anropa skydd hos adliga
jungfrurs öfvergiftoman, Konungen, som, efter skriftvexling
emellan fadren å ena, samt dottern och den tillämuade mågen å
andra sidan, slutligen förklarade fadren obehörigen hafva vägrat samtycke
till äktenskapet.
Jag yrkar bifall till det af Frih. Armfelt framlagda förslag.
Den 25 Januari f. m.
171
Frih. Creutz, Steffan: DS jag framställde detta förslag,
var det till följd af en mängd de sorgligaste förleden, som jag sjelf
sett, förorsakade genom giftomäns egennytta, våld och bristande kärlek.
När jag sedan betänkte att K.M:s Propos. om qvinnans myndighet
blifvit bifallen, så syntes det vara i full konseqvens, att, då
qvinna är myndig öfver sitt gods, så bör hon väl äfven fa råda
öfver det som är ännu dyrbarare, hennes egen person. Dertill kommer
älven, och de flesta unga män skola dela min öfvertygelse, att
jag alltid ansett, att för en man af karakter ingenting på jorden
finnes så humiliant, som att begära hvad jag redan eger, begära en
flickas egande af föräldrar eller annan giftoman, då hennes hjerta
manar henne att följa mig i lifvet och i döden. Min motion innehåller
hufvudsakligast att qvinna» skulle vara sin egen giftoman
vid 15 års ålder, och då Svenska lagen erkänner att hon då är
iullvuxen och har rätt att ingå äktenskap, synes det temmeligen
onaturligt att lion skall förnekas att göra sitt eget val, och måste
jag uttala, huru det synes mig allt för sent att göra detta val
först vid den tid, då lagen numera erkänner henne rätt öfver sitt
gods, nemi. vid 25 år. Det är en vid skillnad emellan att vara
mogen till att sjelf vårda och sköta 20, 50 å 100.000 ldr, än att
vara mogen för äktenskapet och att kunna fritt råda öfver sitt
hjerta. Man har här under diskussionen velat framhålla att qvinna»
vid 15 års ålder skulle vara för ung att ega denna rätt öfver
sitt eget tycke och sitt eget hjerta, men då lagen sålunda icke
anser henne för ung att gifla sig, så bör väl henne äfven tillerkännas
naturens frihet och naturens rätt. Jag skulle heldst hålla
för, att man en gång komme derhän att ingenting lagstiftades i
denna väg, oell man har äfven i andra länder ansett obehöfligheten
deraf, t. ex. i Amerika. Utsk:t har motsatt sig min motion af motiver,
som jag ej kan underlåta att närmare vidröra. Utsk:t säger
bland annat: »Den fråga, som sålunda påkallat upmärksamhet, är
ett bland de vigtigaste föremål för lagstiftarens pröfning. Den rörer
nemi. familjens rätt — familjens, det första vilkoret för hela
samhällets bestånd, jordmånen, hvarutur samhällets finaste rötter
hemta sin näring. Hvarje rubbning i denna rätt kan hafva betydelsefulla
följder — och kan innebära frön till omgestaltning af alla
samfundsförhållanden.» Vid lörsta påseendet kan detta synas vara
en sanning, men jag tror dock att samhället hvilar på djupare rötter,
än blott en sådan fras. Det synes verkligen vara så, att familjen
är samhällets grund och kärna, men familjen hvilar ytterst
på naturens grund och lag, och denna måste väl lörst respekteras
och icke genom restriktiva lagar undertryckas. Det är af vigt att
principen är riktig, men denna har Utsk:t, efter min åsigt, icke rätt
upfattat. Familjen blir visserligen samhällets grund, då dess ursprung
är byggdt på den naturligaste grunden, nemi. frihet och kärlek,
då statens yttersta grundval måste vara — sanning. Utsk:t
säger vidare: »Derföre se vi också huru hos nästan alla sjelfstän
dig»
folk deras familjelagar långsamt undergått förändring.» Jag
tror att ett land aldrig kan anses rätt sjelfständigt, förrän dess lagstiftning
är baserad på en sann grund, ty naturens förhållanden
172
Ilen 23 Januari f- m.
måste först respekteras och lagstiftningen måste deråt gifva sin kraft,
men lagstiftningen får icke öfverskrida gränsen för sin verksamhet
så, att den betvingar den fria naturen i fjettrar. Utskit säger ytterligare:
»Såsom allt annat kan giftomannarätten missbrukas. Men är
väl detta ett skäl för dess uphäfvande. Om man någon gång varseblifva
ett missbruk af en myndighet, lagd i en faders eller moders
hand, eller i saknad deraf, i nära anfölvandters, af hvilkas
kärlek man ej hör hafva anledning att befara missbruk, som dessutom,
om det dock skulle inträffa, kan rättas» etc. Det är sål. under
förhoppning att icke fader och moder skall begå missbruk, som
Utsk:t afslagit min motion. Det är temligen lösa grunder för afstyrkande.
Utsk:ts argumentation, grundad på förutsättning af möjligheter,
kan lika väl leda mig till förutsättningar af magtmissbruk,
och det är just emot sådant, som all lagstiftning måste rikta sin
verksamhet. Och det är just för att förekomma dessa magtmissbruk
med åtföljande väld, egennytta och grymhet, sora jag föreslagit
afskaffande af en föråldrad lagstiftning, sådan som den om giftomannarätten.
Vidare heter det: — — »Månne ej vådan vore
större att åt den af känslan mer än af förståndet beherrskade qvinnan
lemna oinskränkt rätt att knyta en förbindelse, hvaraf hennes
timliga väl eller ve helt och hållet beror?» Jag frågar å andra sidan,
huruvida icke det snarare är skäl att öfverlemna åt känslan
en sak, som ytterst beror utaf känsla, ty om förståndet kommer
att ingripa öfvervåldigande på känslan, skulle det verka ofördelaktigt,
emedan denna känsla låter sig icke betvingas, utan skulle förr eller
sednare frammana bitterhet och allt möjligt ondt. Detta visar sig
i allmänna lifvet, der de så beprisade förståndsiiktenskapen sällan
liro lyckliga, ty hvarest icke känslan fått taga initiativet tili ett
äktenskap, der tycket icke framför allt fått göra sig gällande, der
återfinnes sällan, om någonsin, en sann lycka, ty qvinnan förgäter
aldrig sin första kärlek. Der således, till motsats emot känslan,
äktenskapet ingås, der skall daglig split och fiendskap icke kunna
undvikas. Att många misstag kunna göras, är otvifvelaktigt, men
jag tror icke att lagstiftaren får se derpå, utan densamma måste
göra afseende på det principiella i saken, det som är oftergifligt naturens
sanning. Utsk:t har här i sitt resonnement helt och hållet
tillintetgjort känslan, liksom om känslan vore ett ting af farlig beskaffenhet,
för hvilket man borde akta sig. Men känslan måtte
Väl vara ett verk af Gud, nedlagdt i kontrahenternas bröst och hvilken
dessa icke ostraffadt skola våga att underkänna eller motstå,
emedan den är impulsen, hvarigenom Gud befrämjar slägtets förökelse.
Det är sål. förgäfves, som Utsk:t må söka tillintetgöra eller
underkänna känslan. Den lagstiftning, som bemödar sig att motverka
den, vill icke fäderneslandets sanna val.
Jag har såsom inkonseqvens anfört att icke äfven ynglingen,
hunnen till den ålder att äktenskap är honom tillåtet, måste inhemta
en giftomans utlåtande. Härpå svarar Utsigt att orsakerna
till denna skiljaktighet återfinnas i mannens och qvinnans olika
skaplynne och känslodaning, i den sednares häraf alstrade behof af
välvilliga råd eller ledning. Jag förstår icke detta resonnement,
Deri 25 Januari f. m.
173
att mannen skulle säl. var utan känsla och qvinnan vara endast
känsla. Att hos qvinnan känslan är öfvervägande, medger jag, emedan
naturen visligen så anordnat, men att mannen skulle vara den
helt och hållet beröfvad, det är högst besynnerligt yttradt afUtskrt.
Det är väl tydligen en inkonseqvens i lagstiftningen att göra mannen
alldeles fri, men icke qvinnan, då lagstiftningen ytterst grundar
sig på 4:de budordet. Jag vet icke att detta budord gör undantag
mera för man äu qvinna. 4:de budordet säger att jag skall
»hedra» fader och moder, men det finnes ingenstädes föreskrifvet,
att. jag skall under alla omständigheter, och intill ålderdomens yttersta
gräns, »lyda» dem, ty då skulle brott kunna begås under bristande
npfattning af 4:de budordets andeliga och rätta förstånd.
Men barn kunna i sanning »hedra» sina föräldrar och deras förutgångna
upfostran, just derigenom att de »icke lyda dem» i sådana
fäll, synnerligast der barnens känsla kommet i konflikt med föräldrarnes
förstånd. De »hedra» då rätteligen sina föräldrar, när de
»lyda» Gud, som är deras rätte fader. Ungdomen handlar således
rättast, då den icke lyder sina föräldrar, då dessa emotstå denna
känslans maning till äktenskapet, ty denna känsla är Guds verk,
förenad med de högsta afsigter. Gud måste således framför allt
lydas; hans verk i naturen, lydnad för menniskor, står under kärlekens
fullkomliga frihet.
Utsk:t har vidare funnit »att det är till och med vådligt att
vid 2 5 år gifva qvinnan denna rätt att vara sin egen giftoman.»
Det är i sanning att aflägsna all möjlighet till frihet för halfva
slägtet. Vid 25 års ålder kan qvinnan blifva myndig öfver sitt
gods, men Utsk:t anser henne icke ens då vuxen att sköta sig sjelf
och sitt hjertås angelägenheter.
Utsk:t anför vidare om enka »att hon är sin egen giftoman
på den grund att hon bildat sig egen familj och sjelf är familjemoder.
» Det yttrades redan vid förra Riksdagen, då myndighetsfrågan
var å bane och måste äfven här blifva ett argument, att
om en qvinna gifter sig och hennes man dör några månader derefter,
så är hon sin egen giftoman. Frågan blir då, om hennes förnuft
skall anses efter dessa få månader så utveckladt att det då
finnes mera förhoppning om att hon skall inträda i ett klokt äktenskap.
Jag kan icke tro det, ty naturligt är, att, då det är fråga
om lagstiftning, måste man framför allt se på —»menniskan», icke
på några möjligheter eller förmodade qvalifikationer. Jag utbeder
mig hos H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, om propos. på min först
uttalade tanke i frågan, eller att qvinnan medgifves den rätt, som
hon efter naturen skall förr eller sednare erhålla, och som jag önskat
måtte henne beviljas nu, nemi. att qvinnan vid 15 års ålder
måtte vara befriad från andras giftomannarätt.
Hr v. dvanten, Emil: Det resultat, hvartill Utskrt kom
mit
i denna fråga, kan jag för min del icke gilla. Utsk:t yttrar
i sitt Betänk., öfver hufvud taget, ganska sannt-, beträffande giftomannarätten.
Den fråga, som sålunda påkallat upraärksamhet, är
ett bland de vigtigaste föremål för lagstiftarens pröfning. Den rörer
m
Den 25 Januari f. m.
nemi. familjens rätt — familjens, det forsta vilkoret för hela sani»
hällets bestånd, jordmånen, hvarur samhällets finaste rötter hemta
sin näring. Hvarje rubbning i denna rätt kan hafva betydelsefulla
följder —- och kan innebära frön till omgestaltning af alla samfundsförhållanden.
Här, om någonsin, är traditionen en makt, här, ora
någonsin, är folkens från fadren ärfda föreställningssätt den högsta
lagstiftaren. När detta föreställningssätt är utplånadt, då, men ieke
förr, är traditionens makt bruten, och en lagförändring är då endast
ett uptecknande af nya idéer, som hunnit mogna i folkets bröst».
Men jag anser att Utsk:t här lagt för mycken vigt på hvad det
kallar tradition, och för liten vid de »nya idéerna.» Utsk:t, har
gjort detta till sådan grad, att det ens ej ingått i undersökning,
huruvida giftomannarätten står i öfverensstämmelse med vår tids allmänna
rättsbegrepp. Eli sådan undersökning skulle likväl snart
nog hafva visat, att detta icke är fallet med giftnmannriitten, sådan
den ännu qvarstår i Svenska lagen. Det i vår tid så skarpt utpräglade
persoulighetsbegreppet fordrar nemligen ovilkorligt, att alla sedliga
behof, som omedelbart hänföra sig till individen såsom sådan,
böra af samhället respekteras. Huru kraftigt utvecklingen af detta
begrepp inverkat, kunna vi se af de skedda reformerna i näringslagstiftuingen,
af fordran på religionsfrihet 111. in. Till denna kategori
af absolut personliga rättigheter hör äfven qvinnans rätt att
bestämma öfver sin hand. Ty qvinnan, likasom mannen, älskar helt
enkelt endast i sin egenskap af menniska, och att i detta afseende
lägga något band på henne, strider fullkomligt mot nutidens infattning
af personlighetsbegreppets helgd. Utskit har yttrat om giftomannarätteu:
»Denna rätt, lika gammal som familjen, ingår ännu
hos oss såsom ett af de vigtigaste raomenterna i familjens idé.»
Men beviset för detta påstående? För min del är jag af deri åsigt,
att det icke kail bevisas. Jag kan för det första icke inse att familjens
idé hos oss kari vara annorlunda beskaffad än den i allmänhet
måste vara enl. sitt begrepp; för det andra, om familjen,
såsom det torde medgifvas, grundar sig på kärleken, och kärleken
enligt sitt begrepp framför allt är någonting frivilligt, då måste
ett stadgande, som gör inskränkning i den sistnämndas rätt, i sjelfva
verket, om också endast medelbart, innebära en uplösning af familjen.
Jag kan likväl icke dela den åsigt, som motionären hyllat,
nemi. att qvinnan redan vid 15 år borde få vara giftasmyndig, utan
förenar mig till alla delar i Frih. Armfelts reservation om att denna
rättighet må inträda lör qvinnan vid samma tid, då hon äfven blir
myndig i afseende å sin förmögenhet, d. v. s. vid 25 års ålder.
Hr Nordenfelt, Enar: Huru hög tanke jag än hyser om
qvinnans intellektuela egenskaper, om hennes förstånd och förmåga
af utveckling i detta afseende, så kan jag dock icke gå så långt att
jag vill tillstyrka motionärens förslag; ty det skäl, hail framdrager,
att qvinnan vid 15 års ålder hr fullt utbildad för att gifta sig, är
icke något skäl för att antaga att hennes förstånd dä är så utveckladt
att det kun lägga band på hennes vilja. Motionären har kallat
denna vilja för känsla och talat om rättigheten att följa natu
-
De n 25 Januari f. m.
175
rens känsla, men det är förmodligen icke obekant, att det finnas
många andra drifter än känslan, som frambringa produkter af viljan,
och att medgifva en så ung qvinna rättighet att obetingadt följa
sin vilja i ett så vigtigt fall, som detta, det kan jag icke
gilla. — Om frågan vore att välja mellan motionärens förslag och
Utskits hemställan, skulle jag ingen stund tveka att antaga det sednare,
men vi hafva här öppen en medelväg i det förslag, som Frih.
Almfelt algifvit, nemi. att, med förkastande af motionärens åsigt,
myndig qvinna får bestämma öfver sitt öde, utan att vara underkastad
en giftomans bifall. I detta förslag instämmer jag fullkomligt.
Hedan vid sistlidne Riksdag hyste jag den öfvertygelse!),
att ett sådant beslut då borde fattas, men ansåg icke värdt att derom
väcka fråga. Många skäl hafva blifvit anförde både för och
emot i denna sak, men för mig väger reservantens skäl vida högre
än Utskits. Jag kan icke finna annat än att en qvinna, som upnått
25 års ålder och känner sig ega nog förmåga att sköta sina
affärer så att hon kan begära blifva myndig, också bör kunna anses
hafva så utbildadt förstånd, alt hon kan skilja mellan hvad som
är en fordran af känslan ensam, eller af känslan reglerad af förståndet.
Jag skulle icke mycket yrka på denna sak, om frågan endast rörde
de bildade klasserna, ty der har redan de nya idéerna vunnit sådant
insteg, att de fall äro högst få, då en giftoman utan verkligt
skäl skulle gå längre än att försöka ett uppehåll af äktenskapet.
Jag tror i allmänhet att qvinnau får sin vilja fram, såvida den icke
är uppenbart orimlig. Man har sagt att en sådan här lagstiftning
icke skulle behöfvas, emedan friaren har rätt, om han utan skäl
blir nekad en qvinnas hand, att genom domstols beslut erhålla denna
rätt; men den ställning, i hvilken mannen skulle komma till hustruns
slägtingar, om han processade sig till henne, är helt annan
än den, då hon, med shigtens ogillande, på grund af laglig rätt gifvit
honom sitt ja. Jag nämnde nyss att jag mindre skulle hålla
på saken, om det endast gällde de mera bildade klasserna. Men
lagen i Sverige gäller lika för alla samhällsklasser, och inom de
obildade herrskar i detta fall ett tyranni, hvarom man icke kan göra
sig ett begrepp, såvida man icke stått i beröring med dessa klasser.
Jag, som sett mycket i den vägen, kan försäkra att inom den
arbetande klassen, der qvinnans föräldrar ärft eller förvärft en större
förmögenhet, inträffar sällan att hon får gifta sig med en obemedlad
karl, stöde han aldrig så högt i allmänhetens aktning. Hennes
lott blir den att vara ogift, till dess hon tänker: min lycka är förspild,
jag kan så gerna tillbringa mitt återstående lif med den för
hvilken jag icke har något tycke, sora att gå ensam. Skälen till
den föreslagna förändringen äro i öfrigt så vidlyftigt utvecklade i
frih. Almfelts reservation, att jag icke anser mig böra uppehålla
R. o. Ad. med att anföra allt hvad som kan sägas i denna sak.
Jag önskar sål. att Frilnns förslag måtte vinna framgång, men då
jag inser, att man icke gerna kan antaga en reservation, som, om
den blir lag, skulle medföra ändring uti flera till densamma i närmare
eller fjärmare sammanhang stående lagparagrafer, yrkar jag på
återremiss af Betänkit.
1 76
Den 25 .1 anu ari f. m.
Frih. Armfelt, Magnus: Under den tid, jag haft äran
vara ledamot i LagUtsk:t, har jag varit nog lycklig att ytterst sällan
behöfva vara af motsatt tanke med Utsk:t, utan i de flesta fall
har jag kunnat instämma med Utsk:ts Betänk, eller åtminstone med
dess Ordf. Detta har också förvissat mig om att. mina åsigter skulle
på detta rum uttalas och försvaras med en sakkännedom och förmåga,
hvilka gjort för mig alldeles öfverflödigt att sjelf uptriida för
desamma. Så ar likväl icke förhållandet r.u; och jag har sökt att
i min reservation gifva skäl för miu skiljaktighet i förevarande fråga
och för det slut, hvartill jag lör min del kommit.
Blott på några få omständigheter anhåller jag att ytterligare
få fästa K. o. Ad:s upmärksamhet.
Enligt 8 kap. 1 g GiftermålsBalken, sådant detta lagrum lyder
genom kgl. förordn. den 13 Juli 1818, är det giftoinannen,
som å »mös» vägnar eger att, innan vigsel sker, uprätta äktenskapsförord,
hvilket ej får göras om annat än makarnes giftorätt, d. v. s»
om egendom.
Men, enligt Kgl. Förordn. d. 15 Juni 1858, förklaras ogift
qvinna, som fyllt 25 år, vara berättigad att sig och sin egendom
sjelf råda och förestå, blott hon hos behörig Domstol anmäler att
hon myndigheten sjelf utöfva vill.
Huru dessa stadganden kunna stå tillsammans eller sarnmanjemkas,
bekänner jag mig icke förmå tätta, ty, om myndig mö verkligen
eger den genom sistnämnda Kgl. Förordn. henne tillerkända
rätt att sin egendom sjelf råda och förestå, så är giltomannens åtgärd
att genom äktenskapsförord deröfver bestämma ett intrång i denna
rätt; hvaremot, derest giflomannens ifrågav:de rätt att jemväl å
myndig mös vägnar göra förord om henne tillhörig egendom skall
anses riktig och behöflig, lagens förklarande att hon eger sjelf sin
egendom förestå icke är en sanning. Och jag vill ändock nu icke
fästa mig vid det redan förut anmärkta uttrycket, att qvinna skall
ega sig råda, hvilket gör nödvändigheten af den föreslagna förändringen
i giftornannarätten ännu tydligare.
Hvad beträffar andra länders lagstiftning, så måste jag säga
att jag knappast känner något land, der, såsom i vårt, det vid 21
års ålder lemnäs mannen fullkomlig frihet i alla afseenden, under
det man till och med nekar qvinnan att någonsin besluta öfver sig
sjelf. Den Engelska lagen, såvidt jag känner den, stadgar att man
och qvinna äro myndiga vid 21 års ålder, men lemnar ingen särskild
föreskrift om någon giftomans tillåtelse till ingående af äktenskap.
Den Franska lagen innefattar stadganden om inhemtande
af föräldrars och ascendenters tillstånd i oinlörmälde hänseende för
mannen likasom för qvinnan, ehuru med någon skillnad i afseende
å åldern, så att mannen emellan 21 och 25 år anses lika med
qvinnan emellan 18 och 21 år, samt sedermera mannen emellan 25
och 30 år lika med qvinnan emellan 21 och 25 år, hvadan t. o.
m. denna lag ju icke gör större inskränkning i qvinnans frihet än
i mannens.
Den 25 Januari f. m.
177
Jag liar f. 11. ingenting vidare att tillägga an att knappast
någon fråga torde finnas så lämplig för försöket genom högstämda
fraser anslå känslor, som inom denna församling aldrig varit och,
jag hoppas det, aldrig skola blifva förgäfves anslagna, känslorna af
ridderlighet och af högsinnadt beskydd för den svagares rätt. Men
jag har icke ens velat anslå dem, emedan jag anser att lag bör stiftas
med förståndet och icke med känslorna; och jag skulle t. o.
m. ansett såsom en oförrätt emot den sak, jag förfäktat, om jag för
dess vinnande måst söka ett stöd i känslans anslående. Jag anhåller
endast att hvar och en af B. o. Ad:s ledamöter, innan han
alger sin röst i denna vigtiga, djupt i familjens och i folkets lif
ingripande sak, ville lill besvarande uptaga den frågan: Ar det
rätt att qviunan, jemväl då hon är myndig, skall i all tid anses oförmögen
att bestämma i den sak, som för hennes välfärd och lycka
är den alldra vigtigaste? — Om, såsom jag hoppas, svaret på denna
fråga utfaller nekande, så är jag förvissad om bifall till det af
mig framställda förslag, hvarå jag hos Hr Gr. och Landtm, anhåller
om proposition.
Gr. Sparre, Erik: Den konstitutiva rätten sönderfaller i afs,
på dess föremål uti J!:ne olika delar: förmögenhets-rätten och person-
eller familjrätten. Beträffande den förra hafva åsigterna i alla
tider varit olika och derföre är också lagstiftningen i detta afs. den,
som företrädesvis förändras. Det är också i fråga om denna som
Montesquieus kända sats: Les lois sont les rapports necessaires,
qui derivent de la nature des choses, gäller.
Då nu förhållanderne under olika tider väsendtligen förändras,
blir också följden den att lagen i afseende pä egendom derelter
modifieras. Jag ber att i detta afs. få nämna ett exempel.
Vi hafva under sednare tider stiftat lag för bolag här i Sverige.
Bolag är ett af dessa institutioner, som det af tilltagande industriel
utveckling föranledda kapital-bebof framkallar. De äro en frukt af
tiden, som nödgar till denna hittills okända lagstiftningsgren. I
fråga om beskaffenheten så hemtar jag ur förståndet sjelft reglor
för lagstiftningen i detta fall. Så är deremot icke förh:t med personalrätten
eller familjerätten. Här måste traditionen väsendtligen
gälla; ty, mina Hrr, i denna del af lagstiftningen är obestridligen
det konventionella elementet förherrskande.
Låtom oss betrakta något af de momenter, som ingå i familjerätten,
t. ex. arfrätteu. Genomgå vi historien, så se vi att hos t.
ex. den Germaniska nationen var den fasta egendomen att betrakta
såsom ett fideikommiss; innehafvaren egde icke rätt att fritt disponera
öfver densamma. Den tillhörde familjen. I motsats mot denna
grundsats, framstår B.omerska lagen, enl. hvilken roan kunde genom
testamente förfoga öfver sin egendom efter godtycke och bortgifva
den till skyld eller oskyld. Midt emellan dessa ytterligheter framträder
den nyare åsigten, som tillåter att man får förfoga öfver en
del af sin egendom, men att barnen skola ega anspråk på en viss
arfvedel, och en stor del af den Europeiska lagstiftningen har an
H.
lil. 12
Deri 25 Januari f. m.
tagit detta system. Jag tiar anfört, detta exempel för att visa huru
inom familjerätten lagstiftningen hvijar helt och hållet på konventionel
grund. Man kan icke säga att den ena af ofvanantydda principer
är mer eller mindre rationel än den andre. Man kan ur förståndets
synpunkt lika val påstå att menniska!) icke får disponera öfver
sin egendom efter döden, sorn att hon har en sådan rätt. Jag
vill taga ett annat exempel närmare det ämne, som f. n. sysselsätter
oss, nemi. äktenskapet. Judarne tilläto, såsom bekant är,
månggifte och vi veta att i våra dagar finnes en sekt, Mormonerne,
som, stödjande sig på kristna urkunder, predika månggifte. Sålunda
skiftar i oändliglighet familjerätten. Går jag till giftorätten,
så visar sig att det ena folket hyllar den seden att hvarje maka,
då de ingått äktenskap, bibehåller egendomen för sig, under det de
andra hylla grundsatsen om gemensamhet i detta täll. Samma är
förlnt med den husfaderligä myndigheten. Mellan det stränga romerska
faderliga väldet, som gaf makt öfver lif, och det, nuvarande
är en himmelsvid skilnad; och det romerska fadersväldet har aldrig
vunnit häfd hos de germaniska folken. Med hvad jag nu anfört
har jag besvarat en invändning att Utskit icke skulle hafva ingått
i undersökning af hvad förnuftsenlig! är rätt. Utsk:t har derom
yttrat att familjrätten är traditionel. Jag bekänner, mine Hrr,
att jag, i fråga om eganderätten, är en djerf novatör och under Riksdagens
lopp kommer att framställa satser, som skola gifva mig namn
af nyhetsmakare. Under det jag försvarar dessa nya satser i egendomsrätten,
emedan de skulle närma oss till andra nationer, med
hvilka vi stå i handelsförbindelser, anser jag oss deraf alldeles oförhindrade
att bibehålla våra gamla stadganden i afseende på familjrätten,
emedan den har med utlandet ingenting att skaffa; den bär
och kan bära en rent nationel och traditionel prägel. Men om
nu familjrätten är och måste vara traditionel, så torde det tillåtas
mig att genom angifvande i få ord af lagstiftningssättet i vårt land
visa olämpligheten deraf, särdeles hvad angår familjerätten. Under
det man i främmande stater varsamt vidrör lagstiftningen och sällan
framkommer med förslag annorlunda än väl utarbetade, så tillgår i
vårt land så, att vid hvarje Riksdag, d. v. s. hvart tredje år, företaga
våra 7 å 800 lagstiftare eu fullkomlig revision af lagen; man
börjar med den första sidan och genomgår lagen ända till den sista.
Under 5 Riksdagar har jag haft den äran att sitta i Lagutskottet
och sett den mängd af motioner, som vid hvarje Riksdag inkomma,
vanligen afseende förändringar i familjerätten, — ty det
är ganska lätt att föreslå förändringar i detta hänseende, emedan
man endast behöfver anslå en eller annan känslosträng och bevisa
att lagen någon gång lägger en tung hand på densamma, för att
dermed ådagalägga nödvändigheten af en förändring, men för ätt
bevisa behöfligheten af en ändring i egendomsrätten fordras mera
djupgående insigter och derföre låter man den vara i fred. Då
jag nu naturligtvis ofta varit nödsakad att bekämpa de gjorda förslagen,
har jag derföre blifvit utskriken såsom fiende till alla reformer.
Likväl tror jag att, om man, för att icke räkna alla de reformer,
som under de 10 sista åren blifvit gjorde, blott inskränker
Den 25 Januari f. m.
sig till familjerätten, så måste erkännas att genomgripande förändringar
vidtagits i giftorätten, arfs- och testamentsrätten, arfvejordslagen,
och vid sista Riksdagen den stora förändringen med qvinnans
berättigande att blifva myndig, dock med det af H. Domstolen och
K. M. föreslagna samt af Ständerne antagna tillägget att ingen ändring
derigenom skulle vidtagas i gi('tomarinarätten. Det föll då
ingen menniska in att det skulle ligga något inkonseqvent i ett sådant
förbehåll, tvertom ansåg man, att, om qvinnan, lill följd af sin
sparsamhetsanda, borde kunna sköta sin egendom, var det dock ett
annat förhållande att råda öfver sin hand. Sedan dess är icke mer
än 1'/2 år förflutet; och likväl äro R. St.-r redan nu färdiga att
gå in till K. M. och begära uphäfvande af det stadgande, som K.
M. lika med R. St:r då fann nödigt.
Man har här talat om familjen Jag vill, lika med den siste
tal,, i detta afseende icke slä in på känslans område, ty lika litet,
som jag älskar användandet af fraser i Utsk.-ts Betänk., lika litet
älskar jag dem här på detta rum. Det har dock blifvit anmärkt
alt i Utskits Betänk, skulle förekomma sådana; jag kan icke hjelpa
att man söker deducera en sak så godt man kan, men jag hemställer
om icke det just är en fras. dä man jemför giftomannarätten
med siafveriet i Amerika. Jag kati likväl icke undgå att uprepa
det uttryck i Belänkit att familjen är det första vilkoret för hela
samhällets bestånd, jordmånen, hvarutur samhällets finaste rötter
hemta sin näring; och jag ber om ursäkt att jag bär vördnad för,
att jag fruktar att rubba dess helgd, ty ett oupphörligt tummande
på lämiljelagarne kan icke blifva nyttigt; det betar den aktning
för lagen, som måste bestå. Jag har den erfarenheten, att, om man
icke vårdar familjeband et, inslår man på en bana af lösaktighet,
som kan blifva vådlig. Det skulle icke alls föruudra mig om motionären,
såvida man vid denna Riksdag i öfverensstämmelse med
hans förslag beslutar att qvinnan vid 15 års ålder skall kunna taga
hvilken man boil vill, vid en annan Riksdag, för att vara konseqvent,
framkommer med det påståendet att en-gifte är en dårskap
och föreslår att qvinnan skall få taga så mångå männer hon vill.
Man har citerat främmande länders exempel. Detta är ganska
farligt, emedan förhålianderne äro väsendtligen olika. I England
kan en qvinna gifta sig vid 12 års ålder och mannen vid 15.
Hela den Engelska rätten om äktenskap är hemtad från Kanoniska
lagen, och bedömandet af äktenskapsfrågor tillhör särskilda domstolar.
Men den Engelska seden medför restriktioner högst vigtiga;
och det torde vara utan exempel att en flicka gifter sig utan faders
bifall annorlunda än genom smeden i Gretna Green. Man
har talat om att giftomannarätten missbrukas, och det är möjligt,
men qvinnan får dock vanligen fram sin vilja och de fall äro säl K;
synta då icke målsmän eller föräldrar måste ge vika för hennes enträgenhet.
Det är ej så lätt för dem att säga ett bleklagdt nej till
dotterns böner och tårar, så framt de ej äro fullt öfvertygade att
föremålet för hennes kärlek är denna ovärdig; i motsatt fall är det
ju ej något ondt uti att vända sig till vederbörlig domstol, för att
18#
Den S5 Jan nar i f. m.
få saken klar. För vårt eget stånd hafva vi vår högsta målsman i
detta afs. uti Konungen.
Frågan år sål. reducerad helt enkelt till denna: Bör man
bibehålla en rådgifvande myndighet, som, för att begagna Utskits
ord, måste mot den passionerade qvinnan antaga formen af ett förbud?
Skall man mot henne icke bibehålla det ringaste korrektiv?
Om förslaget autages, finnes ingen möjlighet, ingen makt, ingen
rått att hindra min dotter att ingå förening med en man af den
mest nedriga karakter, med en spetsbof? Det har nyligen blifvit
yttradt af en ledamot att vår lag icke har något band i fråga
om sonen, utan endast i fråga om dottern. Om jag också måste
erkänna den Franska lagstiftningens företräde i detta afseende, så
kan man väl icke anföra detta förh. såsom ett skäl, hvarföre man
bör borttaga det korrektiv, som vår lag, i afseende på qvinnan, bibehåller.
Om delina lag är underlägsen den Franska i ett fall,
icke är det någon orsak att, göra den underlägsen i ett annat.
Dessutom är äktenskapet något helt annat för qvinnan än mannen.
Om min son ingår en olycklig förening, så beklagar jag honom;
men hans verksamhet, såsom riktad på det yttre lifvet., gör att äktenskapet
är för honom icke allt, såsom det är för qvinnan; —
för henne är äktenskapet hela hennes verksamhetssfer. Skulle hennes
lif blifva olyckligt, vore hela hennes bestämmelse förspild. Jag
frågar, om icke deri ligger ett skäl att bibehålla denna föräldramvndighet.
Man har talat om uppfostran; jag hemställer till Eder,
Mine Hrr! på hvad sätt man skall upfostra sina döttrar, så att
de icke blifva kära och låta härleda sig af en vilseförande böjelse?
Dermed har jag icke på något sätt velat nedsätta qvinnans värde.
Jag anser det lika högt som någon mans. Men jag känner icke
något arcanum, som skulle kunna trygga min dotter mot att falla
offer för en olycklig kärlek.
Lagberedningen har, såsom bekant är, icke vågat gå så långt,
som man nu yrkar i fråga om giftorätten. Man har talat om
Frankrikes exempel, och detta är för mig bevisande, emedan denna
lag är antagen i större delen af de Europeiska länderna.
Går jag till Norige, så står der ännu giftomannarätten qvar,
ehuru qvinnan der är myndig. Man har sagt, att det vore en inkonseqvens
deruti, att enka blefve sin egen giftoman, om än hon
varit gift blott en timme. Detta är ett förh., sorn icke kan hjelpas;
dessutom kan man väl icke neka, att genom giftermålet qvinnans
vuer utvidgas, eller att en gift qvinnas ställning är olika med
den ogiftas. Man har sagt att känslan bjuder en qvinna att ingå
äktenskap med en hederlig karl; men jag tror att känslan kan ofta
förleda henne att ingå en förening med en mindre hederlig; och
det är deremot jag önskar att ett korrektiv i lagen måtte finnas.
Frih. Creutz säger, att det skulle ligga något förödmjukande
forén ung man med hederskänsla att begära en qvinnas hand, hvilkens
hjerta han tillvunnit sig. Jag kan icke inse det förödmjukande
uti att tala vid hennes föräldrar och begära densamma. Man
har också sagt att man skall bygga lagstiftningen på naturlagarne,
men jag fruktar den då bygges på en ganska lös grund. Man har
Deu 25 Januari f. m.
181
yttrat att det vöre icke möjligt, seda» qvinnan blifvit erkänd myndig,
att bibehålla giftomannarätten, hvarmed är förenad rätt att afsluta
äktenskapsförord. Jag tror, för min del, icke att deruti läge
någonting så farligt. Lagen otti qvitinans myndighet säger icke
något annat, än att qvinna har rätt råda öfver sitt gods. Genom
äktenskapet förlorar hon denna rätt. Men om en giftoman eger
gifva henne råd i afs. på valet af make, må han icke jemväl hafva
rätt att gifva råd om mannens målsmanskap? Detta är så mycket
nödvändigare, som qvinnan icke skulle veta iaktaga de formaliteter,
som för ingående af äktenskapsförord äro nödvändiga. Jag har alltför
mycket tillämpat vår lag, för att icke inse att en qvinna i detta
afseende är helt och hållet tillspillogifven. Jag har sett Jurister
använda hela sin upfinningsförmåga, för att söka vid äktenskaps
ingående bereda någon garanti åt qvinnan; — det har sällan lyc
kats,
vanligtvis spolieras hennes egendom intill sista skärfven af eu
slösande man. Om man beräknar antalet af qvinnor här i Sverige
till 1,800,000, skall man finna att antalet af dem, som begagna
tillåtelsen att blifva myndiga, är ytterst ringa. I)å man sålunda
icke på detta sätt lyckats förmå dem att begagna sig af den rätt,
som vid sista Riksdag beviljades qvinnan att blifva myndig, vill man
här upställa ett ytterligare retmedel att förmå henne dertill, derigenom
att hon skulle stå utanför föräldramyndigheten. Borde icke
omtänksamheten bjuda att man något skådade verkningarne af den
nya lagen. Hafva vi så brådtom, att vi icke kunna vänta mer
än ett och ett halft år efter dess stiftande, innan vi göra en ytterligare
inbjudning till qvinnan att begagna sig af den rätt, som
hon icke förut velat tillgodogöra sig. Jag vill slutligen icke tala
om ridderligheten och detta Stånds chevalereska anda; ty jag anser
det icke vara bevis på oridderlighet att bjuda qvinnan inhemta
sina föräldrars råd.
Jag vill endast tillägga, att min dotters födelse varit ett af
de lyckligaste ögonblick i mitt lif, men vill man nu beröfva mig
makten att råda öfver hennes hand, så blefve detta af mig så högt
skattade ögonblick förvandladt till en källa för den största sorg
och oro.
Hr Olivecrona, Knut: Då den fråga, sora nu är föremål
för diskussion, förekom inom LagUtsk:t, hade jag icke tillfälle att
der vara tillstädes, hvadan jag följaktligen icke deltagit i Utsk:ts
Betänk, rörande detta ämne; men jag instämmer dock i det hela
i det resultat, hvartill Utsk:t kommit. Det kan visserl. synas som
vore föga att tillägga till det fullständiga försvar för Betänk:t, som
Utsk:ts Ordfide afgifvit, men jag har dock trott mig böra uttala några
ytterligare skäl, som för mig åtminstone äro öfvertygande. Jag
delar fullkomligt de betänkligheter, som den siste talaren yttrat
deremot, att nu, vid denna'’ Riksdag, förändra en lag, som har
till följd ett uphäfvande af den grundsats, hvilken uttalas i den
efter R. St:rs beslut vid sistförflutna Riksdag utfärdade K. Pörordmti
af d. 15 Juni 1858. När man nemi. då beslöt, att ogift qvinna,
vid 25 års ålder, skulle ega rätt att sig och sin egendom sjelf
182
lie ri 25 Ja nn ari f. m.
råda och förestå, så snart hon derom vid vederbörlig domstol gjort
anmälan, stadgades tillika uttryckligen, »att derigenom icke gjordes
någon förändring uti hvad allmänna lagen om giftomannarätt innehölle.
» Att efter en så kort tid och innan man vunnit någon
erfarenhet i afs:de på verkningarne af denna lag, nu vilja uphäfva
densamma, kan ej, enl. min tanka, varn rådligt. Det är så få
band, som f. n. sammanhålla familjen, att man ieke bör rubba dem,
hvilka ännu finnas qvar. Det är blott föräldramakten, förmyndarerätten
och giftomannarätten, som,sammanknyta familjens medlemmar;
förut fanns visserligen ett sådant sammanhållande band äfven i
arfvejorden, men nu, sedan genom förändrad lagstiftning skyldemännen
icke vidare ega något ovillkorligt anspråk derpå, har detsamma
bortfallit, och det återstår endast, hvad jag nyss nämnde.
Giftomannarätten eger likväl f. n. icke samma betydelse, som fordom.
Den utgick i äldre tider ur den princip af gemensamhet, sora sammanknöt
familjen till ett helt. Förbindelsen till gemensamt försvar
af ättens intressen och bästa uprätthöli ätten såsom ett helt för
sig, och ur de manliga ättemedlemmarnes skyldighet att försvara
de svagare, särdeles qvinnan, upstod för dem en motsvarande rättighet
öfver qvinnans person. Häri måste grunden till giftomannarättens
upkomst sökas. Men från samma synpunkt utgingo icke
1734 års lagstiftare. De uttalade den grundsatsen, att fader och
moder i första rummet, och sedermera åtskilliga slägtmedlemmar i
viss ordning skola vara de, som ega att med sitt samtycke bekräfta
ett af mö ingånget fästningsaftal, och äfven, om så erfordras, vägra
sitt bifall, om giftomannen kan förutse att äktenskapet skall för
qvinnan blifva olycksbringande. Det ligger, om man rätt betraktar
saken, ganska mycken vishet i denna föreskrift. Visserligen erinras
deremot, att en sådan myndighet, lagd i giftomannens hand, kan
missbrukas; men hvilken god institution är ej underkastad missbruk?
Vi se sådant dagligen för ögonen, t. ex. huru tryckfriheten
missbrukas mer än någon annan rättighet; men ingen klok man
vill dock höja sin röst, för att, i ani. af missbruken, påyrka hela
institutionens borttagande. Om således giftomannarätten någon gång
kan föranleda missbruk, så är sådant likväl icke något giltigt skäl
att uphäfva densamma. Mot missbruk finnes dessutom korrektiv
uti C kap. 4 §:n GiftermålsBalken, der det heter, att en obehörig
vägran från giftomans sida kan af fästemannen underställas domarens
pröfning. Att denna utväg kan vara obehaglig för qvinnan
och hennes trolofvade, måste erkännas; och det synes ganska lätt
att åstadkomma ett ändamålsenligare korrektiv på det sätt, att i
lag stadgades, det giftomannen sjelf, så snart han vägrat sitt samtycke,
skulle, inom viss föreskrifven tid, vara pligtig att underställa
domstolens pröfning de skäl, hvarpå han grundat sin vägran, vid
äfventyr, att prest, efter sagde tids utgång, kunde saklöst utfärda
lysning. Man har äfven sagt, att egennyttiga afsigter kunna leda
giftomannen och att han af sådan orsak förmenar qvinnan att ingå
förmånligt äktenskap, och exempel hafva anförts derpå, att broder
någon gång vägrat systerns giftermål af skäl, att han påräknat,
att systerns förmögenhet i en framtid skulle tillfalla hans egna barn.
Den 2& Januari f. m.
183
Det linnes dock äfven mot dylika egennyttiga afsigter ett korrektiv
i K. Förordna d. 21 Dec. 1857, hvilken tillåter barnlös qvinna,
som fyllt 21 år, att, i likhet med mannen, borttestamentera all sin
egendom till hvilken person, skyld eller oskyld, som helst. Och
om derföre en syster skulle hos sin broder befara ett missbruk af
giftomannarätten för nyssnämnda egennyttiga afsigters skull, behöfver
hon blott underrätta honom derom att hon till främmande
person borttestamenterat sin förmögenhet, för att med ens afskära
verkan af de beräkningar, hvaraf hon fruktar giftomanuarättens
missbrukande. Ett uphäfvande af giftomannarätten mäste äfven
medföra icke så få förändringar i GiftermålsBalken. Det är redan
anfördt, att en sådan förändring måste komma att leda till en ändring
i hvad lagen i 8 kap. GiftermålsBalken stadgar om rättighet
att upgöra äktenskapsförord för qvinna, som icke förut varit gift.
Jag tror, att lagens stadgande i detta hänseende icke bpr lemnäs
utan upmärksamhet. Det är säkerligen en vis föreskrift, att giftoman
skall på qvinnans vägnar upgöra äktenskapsförord; ty om
qvinnan skall sjelf ombesörja ett för henne fördelaktigt äktenskapsförord,
befarar jag, att sådant förord säkerligen aldrig skall
komma till stånd. Afven om hon framstälde någon propos. i dylik
syftning till sin trolofvade, så kunde han alltid, såvida lian hade
lust att tillegna sig hennes förmögenhet eller ville förhindra verkan
af ett förord, som vore stridande emot hans enskilda intresse, påhitta
utvägar dertill. Ja, om han samtyckte till förordet och undertecknade
detsamma, hvem skulle tillse, att alla de formaliteter
iakttogos, hvilka äro absolut nödvändiga för att förordet skall
medföra någon laga verkan? För närvarande är det giftoroannens
pligt; men öfverlemnas omsorgen härmed åt mannen, och förordet
icke iir förenligt med hans eller hans kreditorers intressen, är lätt
möjligt, att dokumentet hvilar i mannens förvar, aldrig blir intaget
i Rättens protokoll och följaktligen också blir utan giltighet.
Det är derföre min öfvertygelse, att man bör noga betänka sig
innan man beslutar en ändring, som kommer alt i så mångå delar
inverka på den bestående familjerätten. Jag får äfven fästa upmärksamheteu
derpå, att då LagKomitéen i sina båda förslag till
GiftermålsBalk år 1815 och till nv allmän CiviiLag år 1826 ansett,
att qvinna, som vid 25 års ålder blefve myndig, icke eller borde
stå under förmynderskap i frågor, som angingo hennes person, så
har dock sådant blifvit afstyrkt, dels af HofRätten öfver Skåne och
Blekinge, dels af Götha HofRätt och Högsta Domstolen samt sist
också af Lagberedningen.
Man har här åberopat främmande lagar. De kunna visserligen
icke vara fullt bevisande, derföre att förhållanderna i afsrde på
familjerätten äro så väsendtligen olika inom andra lärider och inem
vårt fädernesland; men jag tror mig kunna försäkra, att någonting,
motsvarande vår giftomannarätt, finnes likväl i åtskilliga främmande
lagar, åtminstone förbehållen åt föräldrar. Man har här talat om
Norige. Christian V:s Norske Lov af år 1687 stadgar i 3:dje boken
18 kap. 1 art.: »Hvo Hustrue vil havé, bede hende af Forild
re eller rette Vaerge; dog med hendes ja og Villie»; och detta
184
O en 25 Januari f. m.
stadgande liar icke undergått någon förändring genom 1845 års
lag, hvarigenom qvinna blir myndig vid 25 års ålder. Enahanda
föreskrift förekommer i Christian V:s Danske Lov af år 1683. I
Preussens allgemeine Landrecht, II: 1. g 45 heter det: »Kinder
aus einer Elie zur rechten Hand können sich olme Einwilligung
ihres leiblichen Vaters nicht giilticb verheiratben.» § 49: »Bey
noell minderjährigen vaterlosen Waisen ist die Einwilligung der
Mutter und des Vormunds nothwendig.» Oell, enl. grundsatserna
i den RomerskTyska Rätten, kunna både fader och moder på giltiga
skäl förvägra sitt barns giftermål. Gode Napoléon har också
med åtskilliga villkor tillerkännt en slags giftomannarätt åt fader
och moder, eller, i händelse af deras frånfälle, åt farföräldrar och
morföräldrar, såsom kan inhemtas af art. 144, 148, 150—152
och 160.
Jag vill nu icke vidare förlänga diskussionen i detta ämne.
Äfven jag erkänner, att några modifikationer måhända erfordras i
lagens stadgande ang:de giftomannarätten; och skulle sådana åvägabringas,
önskar jag, att förändringen kommer att inskränka sig dertill,
att giftomannarätten förbehålles åt föräldrar, och, i händelse
af deras död, åt förfäder i första led, farfader och morfader. Såsom
ett korrektiv mot missbruk, vill jag äfven föreslå, att hvarje
gång, en giftoman ansåge sig nödsakad vägra samtycke till giftermål,
skulle lian vare pligtig att genast deröfver afgifva skriftligt
och motiveradt yttrande, ett exemplar till fästmannen och inom
viss tid äfven ett till domstol, för att der underställas domstolens
pröfning. Derigenom besparades allt obehag för qvinnan och det
vidriga för fästmannen att behöfva stämma sin blifvande svärfar.
Detta är likväl blott min enskilde tanke i ämnet, och jag vet icke,
om den kan vinna bifall inom detta hus, hvarföre jag slutar med
att tillstyrka bifall till Utsk:ts Betänk., så vida icke en återremiss
kail vinnas för en jemkning i lagen i nyss antydda syftning.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Den reform, som uti
förev:de hänseende är ifrågasatt, är otvifvelaktigt af mycken vigt.
Den gäller ingenting mindre, än att borttaga begynnelseorden i
vår lagbok. Utsk:t yttrar med fullt skäl, att denna fråga är en
bland de vigtigaste, som kunna blifva föremål för lagstiftarens pröfning;
men efter min åsigt ligger egentliga vigten uppå, icke att
bibehålla de antydda orden, utan tvertom att låta dem utgå ur
vår lag. De motiver, på hvilka Utsk:t grundat sitt afslag, anser
jag hafva af Frih. Armfelt, Hr Lagerbjelke med fl. reservanter
blifvit så grundligt vederlagda, att jag icke tror någon ytterligare
utveckling vara nödig, hvarföre jag och endast i möjligaste korthet
vill här uptaga till besvarande några emot reformen framställda
anmärkningar.
Vi hafva åhört ett yttrande i frågan af LagUtsk:ts Ordf:de,
deruti han på ett ganska intressant sätt afhandlat olikheterna i de
begge lagarne rörande egendom och person. Hvad beträffar de
förra, nemi. de, som afse förmögenhetsförhållanden, anser han dem
vara af mera föränderlig art, samt att förnuftet företrädesvis dervid
Dell "25 Januari f. 111.
185
gör sig gällande. Obestridligt är, att förnuftet bör genomtränga
äfven den lagstiftning, som afser förmögenhetsförhållanderna, men
deraf anser jag icke följa, att icke förnuftet äfven kan borttaga den
traditionela föreställningen om qvinnans underlägsenhet och oförmåga
av.t bestämma öfver sin egen person. Vidare har Gr. Sparre
yttrat, att alla lagar, som röra förmögenhetsförhållanderna, hafva
en kosmopolitisk natur, men att den lagstiftning, som angår familjerätten.
är vida vigtigare; hvarjemte Grin i sammanhang härmed
omnämnt, att man, med afs:de på hans åsigter rörande förstnämnda
förhållanden, måhända och troligen inom kort tid skall kunna säga,
att han blifvit en djerf novatör. Det är icke utan en liflig tillfredsställelse,
som framåtskridandets vänner lära förnimma, att de kunna
påräkna en så lysande eröfring; men hoppet härom minskas, då
den värde talaren återgår till familjeförhållanderna, och man finner
då, att han der vill bibehålla den mest stränga konservatism.
Gr. Sparre har ytterligare talat om omogna förslag. Jag anser
det af Frih. Armfelt väckta förslag ingalunda vara omoget. Man
har anmärkt såsom en inkonseqvens, att så snart efter en ny lagstiftning
i ämnet nu vilja förändra denna lag, och såsom stöd härför
åberopat, att den år 1858 utfärdade författning, hvarigenom
ogift qvinna, som fyllt 25 år, medgafs rätt att blifva myndig, innefattade
det uttryckliga stadgande, att derigenom »icke gjordes
någon förändring uti hvad allmänna lagell om giftomannarätt innehölle»;
men jag hemställer, huruvida nyss anförda tillägg icke i viss
mån innebär ett partielt uphäfvande af det nyss gifna stadgandet,
enär detta uttryckligen säger: »att ogift qvinna skall råda öfver
sig och sin egendom.» Den nu föreslagna ändringen är således
att betrakta såsom en komplettering af 1858 års lag. Man har
talat om de praktiska svårigheter, som skulle möta det föreslagna
stadgandets tillämpning, samt att man icke särdeles mycket skulle
komma att begagna sig af denna rättighet; men en föregide talare,
Hr Nordenfelt, har redan ådagalagt behöfligheten af denna förändring,
hvad allmogen eller de lägre klasserna beträffar. Gr. Sparre
har tor öfrigt sagt, att hvarken han sjelf eller någon annan omr
täuksam fader skulle kunna antaga denna reform, emedan han derigenom
blottstälde sig för möjligheten att framdeles få se sin dotter
uti händerna på en probenreuter eller en spetsbof; men gifves icke
det bästa och enda säkra korrektiv häremot uti det moraliska inflytande,
hvilket hvarje fader eller moder, som känner sin pligt, alltid utöfvar
inom familjen. Då Gr. Sparre derpå uttalat den öfvertygelsen,
att denna reform endast skulle vara att anse såsom en inbjudning
till qvinnan att ännu mer än f. n. söka rättighet att blifva myndig,
så ådagalägger ett sådant yttrande bäst den fiendtliga sinnesstämning,
Grin hyser äfven mot den sednast antagna lagen, och
mot hvarje qvinnan medgifven frihet. Jag hemställer vidare, om,
då öfverenskommelsen att ingå äktenskap obestridligen är att anse
såsom ett aftal, det också kan vara rättsenligt, som å den ena
kontrahentens sida utan full frihet afslutas. Och ehuru man nu
icke vill medgifva qninnan någon frihet vid ingåendet af aftal om
äktenskap, så är det dock märkvärdigt, hvilka stora fordringar man
Den 25 Ja n ilar i f. m.
sedan i allmänhet upstiiller för henne. Hon skall vara sin roan till
hjelp, till råd i allting. Hon skall kunna viii förestå sitt hus.
Hon skall kunna viii upföda sina barn; men —, med alla dessa
fordringar —, huru har man väl stalt till, att den ogifta qvinnan
skall kunna utbildas till alla dessa egenskaper. Man ger henne
en falsk, flärdfull och förfelad upfostran; man håller henne i det
strängaste beroende, och slutligen, då det blir fråga om det vigtigaste
steget uti hennes lif, då säger ruan nej, och våldför på detta sätt,
hennes heligaste rättigheter. Att råda öfver sin person, är dock
en oförytterlig frihet, en egendom, som icke bör kunna fråntagas
henne; och att låta sådana missförhållanden i afside å qvinnan
fortfarande ega rum, är att behandla henne efter den Orientaliska
eller den gamla Franska roel hoden. Flertalet af Svenska qvinnor
hafva icke någon annan egendom än sin person, och hvarföre skall
man då icke lemna dem frihet att åtminstone deröfver förfoga.
Särskildt hvad allmogen i vårt -land beträffar, så är den ogifta
qvinnans ställning inom denna klass vanligen sfi af egennyttiga
giltomannaberäkningar insnärjd, att en reform företrädesvis från
denna synpunkt högeligen är af behofvet påkallad. Vi veta, att
reformen angille qvinnans myndighet inleddes af vår djupt saknade,
sist hädangångne Konung. Min öfvertygelse är, att denna reform
kommer att utgöra ett af de vackraste minnen från hans tidehvarf,
och att lagen af d. 15 Juni 1858 skulle icke ens förändras, utan
blott fullständigas derigenom, att hans son och efterträdare nu
finge fästa slutstenen vid det påbörjade verket. På dessa skäl
röstar jag för antagande af Fiih. Armfelts reservation.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Armfelt: Det är med anledn. af hvad Gr. Sparre
yttrat, som jag anhållit att återfå ordet. Gr:n påstår att eli inkonseqvens
ligger deruti, att då vid förra Riksdagen K. M:t föreslog
att giftomannariitten skulle qvarstå och R. St:r antogo detta
förslag, man redan nu är sinnad frånträda ett så nyligen fattad t
beslut; och i sammanhang härmed förklarar den ädle Grin sig icke
hafva hört någon person, som då ogillade detta förfaringssätt; roen
när jag tager mig friheten erinra derom, att jag på detta ruin,
vid öfverläggningarue rörande qvinnans rätt till myndighet, förkla
rade det jag ansåg nämnde rätt böra åtföljas af giftoinannarättens
uphörande, och att den K. Proposm endast derföre syntes mig
böra antagas, att den, ehuru icke så fullständigt erkännande qvinnans
rätt. dock vore ett steg i den riktning jag ansåg vara den
rätta, så hoppas jag att detta är tillräckligt för alt, hvad mig särskildt
beträffar, bemöta Grins förebråelse för inkonseqvens. På sätt jag
uti min reservation omnämnt, anfördes af flere ledamöter uti LagUtskit
vid sist). Riksdag såsom ett hufvudsakligt skäl, hvarföre de icke ansågo
sig kunna tillstyrka antagandet af den K. Proposm, hvilken,
angide qvinnans myndighet, till R. St. afgats, »att den icke tillika
»roedgåfve qvinnan rätt att vid valet af make råda öfver sig sjelf»;
1) e n 25 Januari f. m.
187
och torde deruti ligga elt tydligt bevis, att de redan då erkände
konseqvensen af giftomannarättens uphörande med inträdandet af
qvinnans myndighet, samt att giftomannarättens behandling icke
borde skiljas från frågan om myndigheten. Sfi vidt jag har mig
bekant, hysa de af mig omnämnde personer fortfarande ännu
samma åsigter, att det vore en inkonseqvens att antaga det elia
och alsia det andra.
Då det blifvit sagdt, att giftomannatvånget i Frankrike vore
ännu strängare ån här, får jag, till hvad jag förut derom yttrat,
tillägga, att hvad jag egentligen påstått, är, icke att trånget i detta
afseende är mera eller mindre strängt i Frankrike än i vårt land.
utan ntt, derstädes icke finnes den inkonseqvens, som hos oss, nemi.
att lemna mannen vid 21 år helt. och hållet fri att följa sin böjelse,
men deremot pålägga qvinnan, äfven sedan hon blifvit myndig,
band, från hvilka hon icke kan blifva fri annat än genom att
anlita domstols åtgärd. Franska lagen stadgar uttryckligen, att
man, som icke upnått 25 år, och qvinna, som icke upnåt.t 21 år,
icke få ingå äktenskap utan föräldrars eller ascendenters tillstånd;
att man intill fyllda 30 och qvinna intill fyllda 25 år, äro skyldiga,
att, innan de ingå äktenskap, begära genom en i bestämd
form affattad handling (par un aete respectuetix et formel) föräldrars
eller ascendenters råd, samt derest tillstånd dertill af dem
då icke lemnäs, förnya denna begäran i enahanda form ytterligare
2 gånger, en månad mellan hvarje gång, hvarefter först en månad
sedan den 3:dje så beskaffade begäran blifvit framstäld, äktenskapet
får lagligen afslutas; samt att, efter 30 års ålder, det erfordras
blott en sådan begäran, och att en månad efter dess framställande
äktenskapet må afslutas. Nu lärer det väl icke kunna nekas, att
det är en stor skilnad mellan det Franska förfarandet, att genom
en »aete respectueux et formel», ja! till och med genom 3 dylika,
begära föräldrars och ascendenters råd och, i händelse deras samtycke
nekas, en månad efter framställandet af den sista begäran,
ändock ingå äktenskap, dervid dem åligger, att inom nämnde tid
vid domstol upgifva och söka göra gällande deras skäl till vägran,
så vida å dem skall fästas afseende, — och det i Sverige, i händelse
af giftomannens vägran, nödvändiga förfaringssättet att stämma
giftomannen Jag för min del får förklara, att jag anser de
Franska föreskrifterne icke blott rättvisare, såsom varande likare
för man och qvinna, utan äfven mindre stränga och för den finkänsliga
qvinnan mindre tryckande än de hos oss gällande.
Beträffande motsägelserna emellan 8 Kap. G.B. och K. Förordn.
angille qvinnans myndighet, nödgas jag medgifva, att det af
den ädle Grin upgifna sättet att dem sammanjemka, icke kunnat
öfvertyga mig om möjligheten att de förnuftigtvis kunna bestå tillsammans,
hvilket jag således fortfarande anser såsom ett ganska
kraftigt argument för uphäfvande af giftomannarätt öfver myndig
qvinna.
Hr Grin har för öfrigt yttrat, att det vore svårt nog att
motstå en dotters tårar och böner. Det kan vara ganska möjligt;
men jag tillstår, att jag skulle för min del bedja just att få slippa
188
Den 25 Januari f. m.
se dessa tårar och höra dessa böner, då fråga är icke om att begära
tillgift för något orätt, som man gjort, utan derom, att få
utöfva en af de heligaste rättigheter, — den att förfoga öfver sig
sjelf och följa sitt hjertås känslor i en sak, der dessa, om någonsin,
böra få hafva rätt att fälla utslaget.
Vidare har så väl Gr. Sparre, som andra talare, ordat om
mormonismen, m. m. dylikt; och dertill hemtat anledning icke egentligen
af Utsk:ts Betänk, eller min derifrån skiljaktiga åsigt, utan
af ett under diskussionen fäldt yttrande. Något svar härå torde
fördenskull icke vara behöfligt; och jag lärer väl icke skäligen böra
uptaga förhållanden, som icke med det förslag jag framställt, hafva
det ringaste sammanhang. Om slutligen det Högloft. Ståndet, med
gillande i öfrigt af mitt förslag i ämnet, skulle finna nödigt, att
frågan, för affattande af ett bestämt Lagförslag, till Utsk:t återremitteras,
så anser jag mig icke böra motsätta mig ett sådant
beslut.
Hr Cederschiöld, Fredrik August: Det kan anses
djerft af mig, att efter de lagkloka män, som förut yttrat sig i
ämnet, upträda i en lagfråga; men som jag med dessa Hrr är af
olika åsigt rörande denna så kallade familjerätt, så anhåller jag att
med några ord få taga It. o. A:ns upmärksamhet i anspråk. Jag
har hört att man åberopat hvad man kallar familjerätt eller rättigheten
för en person, att med eller mot en annans vilja bestämma
öfver dess väl och ve. Denna familjerätt måste jag bestrida. Det
är familjeband, gruridadt på ömsesidig kärlek och tillgifvenhet, som
sammanhåller familjen. Om jag befarade, att familjebaudet skulle
på något sätt uplösas genom förev:de förslag, så skulle jag lika
ifrigt som någon annan bekämpa detsamma; men jag är tvertom
fast öfvertygad, att det band familjemedlemmarne emellan, som Hr
Olivecrona beklagade skulle komma att mer och mer lösas, för den
händelse förslaget antoges, deremot skall säkrare och innerligare
än tillförene tillknytas. Ty, hvad är egentligen föräldrarättigheten
öfver barnen, samt barnens skyldighet i afseende på sina föräldrar?
Jag har upfattat familjen sålunda, att det är föräldrars skyldighet
att så upfostra sina barn, att de naturliga anlagen, som hos dem
blifvit nedlagde, komma att utvecklas; men icke att, så att säga,
köra in dem i några bestämda hjulspår. Jag tror fördenskull
icke att föräldrarne hafva någon rättighet att bestämma öfver
sina barns öde. De hafva en ovilkorlig skyldighet att så leda deras
ungdom, att när de en gång sjelfva kunna bestämma öfver sina
handlingar, de må kunna välja sin väg och i öfrigt skilja mellan
godt och ondt, men icke att från barndomen leda dem till ett
visst håll. Likaledes är det ock barnens skyldighet att mottaga
denna föräldraledning, men om föräldrarne deruti på ett eller an
nat
onaturligt sätt ingripa, så kan jag icke fatta, hvarföre icke
denna skyldighet skulle uphöra. Jag tror således att hela denna
gamla idé om familjerätten icke håller stånd för en opartisk granskning,
samt att man allt mer och mer öfvertygas om riktigheten
af den upfostran, som grundar sig på den fria viljan och öfverty
-
Den 2f> J an u a vi f. m.
182
gelsen om det rätta. Det är icke såsom viljelösa verktyg för deras
egen vilja, som föräldrarne skola upfostra sina barn, utan till
fria menniskor. Qvinnan bör i detta hänseende icke vara sämre
lottad än mannen.
Då man talat om känslan hos qvinnan, har man ordat derom
såsom det varit ett misstag af Skaparen, då han gaf henne
denna känsla. Man tror att denna känsla alltid skall leda qvin
nan
på afvägar; och att detta någon gång är händelsen vill jag
ej neka; men anser dermed icke vara bevisadt, att qvinnans kiinsla
är dålig, utan att hennes upfostran då blifvit förfelad. Det till
kommer
således föräldrarne att tillse, att den planta, som är nedlagd
i qvinnans hjerta, så vårdas, att den må utbildas till en härlig
blomma och bära rika frukter. Märkligt är, huru, då man hos
qvinnan synes förutsätta tillvaro endast af känsla, man likväl nästan
i samma ögonblick vill tillerkänna henne ett förstånd, vida
öfverlägset de fordringar, man i samma hänseende yör sig på mannen;
ty man vill kunna våldföra denna känsla, man vill kunna
säga till en qvinna, som älskar: »Du måste qväfva denna känsla»;
och derefter — då hon jordat sitt lifs lycka, då hon äktat en man,
som hon kanske afskyr —, anser man sig hafva rättighet att säga
till henne: »Du måste dock upfylla dina pligter som maka oell
moder.» Man förutsätter hos qvinnan så mycket förstånd, att hon
först och främst skall qväfva den känsla af afsky, hennes man möjligen
ingifver henne, då han blifvit henne påtvingad, och ytterligare
fördrar man, att hennes förstånd skall bjuda henne att skapa
icke allenast sin egen, utan äfven andras lycka; samt att denna
sednare skall blifva belöningen för hennes omsorger och sträfvauden.
Då man förutsätter hos henne detta allt försakande förstånd,
så hemställer jag till eder, M. Hrr, om man icke jemväl kan och
måste antaga, att hos henne finnes nog förstånd att leda sin känsla
till dess rätta mål.
För öfrigt har jag till följd af min bekantskap med åtskilliga
familjeförhållanden — och denna min erfarenhet, tror jag mig våga
säga, är icke så alldeles ringa — visserligen sett qvinnor, hvilka,
ledda af sin känsla, ingått förbindelser, som i verldens ögon varit
olycksbringande. Mannen har förstört hennes förhoppningar och
låtit alla hennes illusioner ramla. Det har varit för henne en
omöjlighet att bibehålla sin känsla för denne man, som icke varit
henne värdig. Men jag har ock sett många andra qvinnor, hvilka
knutit likartade förbindelser, och som slutligen kufvat denna dåliga
natur, samt efter åratal återfört honom till samhället som en
förbättrad menniska, och jag har funnit, att dessa qvinnor, ehuru
de stundom lefvat i fattigdom, dock derefter åtnjutit en lycka och
en glädje, vida Öfverlägsen hvarje annan, och som aldrig kan köpas
för penningar, egde hon ock millioner.
Gr. Sparre har, såsom ett varnande exempel, yttrat att, om
han hade endotter, öfver hvilken han icke egde den nödvändiga faderliga
rättigheten, möjligen fara vore, det hon kunde komma att
ingå förbindelse med en man af den afskyvärdaste karakter. Jagför
min del tror icke, att hvarken Gr. Sparre eller någon annan
Hi»
Den 2S Ja n u a r i f. m.
uti hans ställning hafva något att uti detta afseende frukta; ty
jag är öfvertyg;»!, att lian ger sin dotter en sådan upfostrau, att
hon icke gör sig skyldig till något sådant felsteg; och antagas kan,
att, om en sådan händelse inträffar med en qvinna af de mer bildade
klasserna, så är den htifvudsakliga anledningen dertill att söka
uti en felaktig upfostrau. Men det gifves en annan klass uti
vårt laud, nemi. allmogens, der förhållandet är mer behjertansvärdt.
Bland dem är en gifven regel, att en rik bondes dotter
aldrig kan få ingå förbindelse med en fattig bondes son, om ock
i öfrigt en hederlig och braf karl. Detta skulle vara en mesaliance,
som då ansåges mer himmelsskriande än till och med om den ädle
Grins dotter inginge en sådan. Hvad detta skall hafva för ett
moraliskt inflytande på befolkningen, lemnar jag åt hvar och en
att bedöma.
Lagutskottet har uti slutet af dess Betänkide uttalat följande
sats: »Denna känslans öfvervigt, som just gör qvinna» till qvin
»na,
försvinner icke med åren, fastän den kan uppenbara sig under
»olika former — i den lörsta ungdomen såsom svärmeri, i en mog»nare
ålder såsom passion; och under denna sistnämnda form lärer
»den väl icke vara minst vilseledande.» Det skulle verkligen för
mig vara serdeles intressant, att få veta, hvarpå Utskit stöder denna
sin åsigt. Jag har hvarken denna erfarenhet från allmänna
lifvet, ej heller känner jag någon författare, från hvilken man kan
hemta stöd härför. Jag torde fä emira, att man nu för tiden icke
nöjer sig med tomma fraser, utan man vill hafva statistiska upgifter,
för att erkänna någon bevisning vara åvägabragd uti frågor
af denna art. Denna och likartade satser uti Ut.skits Betänk, äro
således blott toma fraser, hvilka, liksom granna såpbubblor, försvinna
för minsta vindfläkt, hvaremot qvinnans menskliga rättigheter
iiro eviga och oföränderliga liksom mannens, och det tillkommer
männen att så lagstifta, att dessa rättigheter icke trampas i stoftet.
Uppå de skäl, jag anlört, skulle jag helst vilja instämma uti
motionen i dess helhet; men anser dock för denna frågas möjliga
genomförande lämpligare att förena mig med de Hrr, som röstat
för bifall till Frih. Arrnfelts reservation.
Frih. Cederström, Budolf: Uti öfverensstämmelse med
mina, vid remissen af Frih. Creutz’ förevarande motion, tillförene
yttrade åsigter uti detta ämne, anser jag äfven nu fortfarande denna
motion, tagen uti hela dess ursprungliga omfattning, vara ytterst
vådlig, och vill fördenskull till Lagutskottet hembära den tacksamhet,
jag tror oss vara nämnde Utsk. skyldige, för den utredning
af frågan och de giltiga skäl, hvarpå Utsk:t, i hänsigt till
dess afsedda omfång, grundat sitt afstyrkande. Skulle jag således
varit stäld uti valet mellan att antingen antaga ett förslag af lydelse,
att en oerfaren qvinna om 15 års ålder egde att, mot sina
föräldrars mening och vilja, bestämma öfver sitt öde, eller ett afslag
å hela frågan, så tvekade jag icke att rösta för det sednare
alternativet, på det att föräldrars giftomannarätt öfver qvinnan under
de år, då hon ännu icke hunnit någon erfarenhet rörande verl
-
]>en 2ft Januari f. m.
1!M
(len och menniskorna, måtte fortfara. Men lyckligtvis liro vi lör
närvarande icke stälde uti detta dilemma, då här den åsigten uttalats,
det förordnas må, att, »med ändring af hvad i Lag finnes
»stadgadt angide giftomannarätt, ogift qvinna, som fyllt 25 år och
»i laga ordning anmält, att hon myndigheten sjelf utöfva vill, icke
»längre står under giftornans inseende» m. m., som uti Frih. Armfelts
reservation omförmäles.
•Till en början finner jag mig alltså kunna helt och hållet förbigå,
att inlåta mig uti någon vederläggning af de många besynnerliga
satser ang:de behörigheten och nyttan af naturdrifternas
ohejdade framfart, samt äktenskapets baserande på fullkomligen
oinskränkt frihet, med hvilka satser den värde motionären,
uti sitt välmenande föredrag nyss, till förment stöd för sitt
motionsvis afgifna förslag, underhållit Ii. o. Ad. LagUtskits vederläggning
är på förhand härutinnan tillräcklig.
Deremot går jag i sak ej så långt som nämnde Utsk., och
anser mig, jemväl i enlighet med hvad af mig vid remissen yttrades,
böra förena mig med de ledamöter, hvilka äro af den åsigt,
att traditionens magt, ehuru vördnadsvärd, dock måste vidkännas
vissa gränser, samt här ej bör förmå oss till ett så oinskränkt
vidhållande af hittills gällande lagar, att vi icke låta förändrade
förhållanden i någon mån inverka på vår lagstiftning; och
kommer jag fördenskull att sluta mig till dem af mina Ståndsbrö
der,
hvilka förordat, att (likväl som jag hoppas först efter skeende
återremiss) Frih. Armfelts reservation bör, vid detta ärendes definitiva
afgörande, hufvudsakligen läggas till grund för 11. St:s beslut.
Obestridligt är, att upfostringsmethod och de dervid ledande
grundsatser måste ega inverkan på lagstiftningen, och att äfven
lagstiftningen i sin män har inflytande på upfostran. Detta är för
mig ett ytterligare skäl, att instämma uti reservantens mening,
emedan jag tror, att man möjligen hädanefter skall, derest hans
förslag blitver gällande, vida mer än hittills skett, lägga vigt
uppå qvinuaus upfostran, att den må blifva mera flersidigt odlad
och mera grundlig, och icke allenast åtnöja sig med att hon
är vänlig och god i umgänget, och dernäst att odla hennes talanger,
utan äfven i främsta rummet — näst bjertats odling likväl
— vårda och utbilda hennes omdöme och förstånd; ty onekligen
blir det beroende uppå den mer eller mindre omsorgsfulla utveckling,
hennes anlag erhållit, och uppå den stadga, hennes omdömesförmåga
bibringats, huru hon vid mognare ålder kommer att, i
händelse af giftermålsanbud, bestämma sin framtid. Denna omständighet
finner jag vara af den synnerliga vigt och med frågan
ega det oskiljaktiga sammanhang, att jag tillåter mig deruppå
fästa R. o. Adis särskilda upmärksamhet
Man måste jemväl ihågkomma, att gammal och allmän sed,
grundad på qvinlig ärbarhet och blygsamhet, alltid skall förhindra
qvinnan att sjelf söka sin make; att således för qyinnan hela hennes
lifs lycka kan vara förspild, ifall ett för henne yppadt tillfälle
att inträda uti äktenskap omintetgöres genom målsmäns möjligen
Den 2f> Januari f. m.
förhastade eller på misstagna föreställningar om hennes verkliga
välfärd hviiaude vägran.
Efter de sakrika anföranden, som blifvit i ämnet afgifne uti
denna syftning, bör jag icke längre upt.aga R. o. Adis tid med utförligare
ordande i denna sak. Likväl och då reservanten icke
upgifvit de paragrafer och momenter uti vår lag, hvilka, för den
händelse R. o. Ad. hufvudsakligen förenar sig om hans åsigter,
ofelbart behöfva förändras, anser jag mig, med afseende jemväl
derå, att hittills, mig veterligen, icke något förslag från It. St:r
till K. M:t inkommit uti detta ofullständiga skick, böra hemställa,
huruledes ofvan angifne förhållanden utgöra tillräcklig orsak att
föredraga en återremiss framför det af åtskilliga ledamöter förordade,
nu genast skeende antagandet af Frih. Armfelts reservation. Godkännandet
af R. St:rs skrifvelse beror på K. M:t; men icke lärer
man skäligen kunna updraga åt K. M:t, att nr lagen urplocka de
§§, som böra förändras. Det vore åtminstone en alldeles ny procedur,
och jag betviflar, att K. M. af egen drift lärer anse sig
befogad att verkställa den af R. 8t:r uraktlåtna urplockningen.
Sker åter detta icke, utan K. M:t tilläfventyrs antoge en skrifvelse,
affattad i ordagrann enlighet med Frih. Armfelts reservation,
så kunde häraf möjligen alstras ett eller annat förbiseende
vid lagskipningen, eller olika tolkning af lagen, hvilket visserligen
vore en ganska skadlig påföljd, den R. St:r bordt förebygga. An
mer, det låter tänka sig, att K. M. för denna formella bristfällighet
i upställningen funne sig förhindrad att R. St:rs beslut godkänna;
denna risk böra väl vännerne af Frih. Armfelts reservation
icke ådraga den sak, de gilla och förfäkta?
1 öfrigt anser jag, att LagUtsk:t mot motionens förslag i denna
speciella del framställt en anmärkning, som jemväl drabbar
Frih. Armfelts och som ej torde sakna befogenhet. Jemlikt nämnde
förslag skulle nemligen giftomannarätten för qvinnan inträda så
snart hon, vid 25 års ålder, anmält vid behörig domstol sin afsigt
att förklaras myndig. Utsk:t har erinrat om obilligheten utaf att
ålägga presterskapet pröfningen, huruvida den domstol varit behörig,
vid hvilken qvinnan, för myndighets erhållande, sig anmält. I
stället för vilkor af »skedd anmälan» borde man fördenskull intaga
1 förslaget den bestämmelse, att qvinnan först skulle vara af domstol
myndig förklarad, innan giftomannarätt henne tillerkändes. All
tvekan hos presterskapet vore häfd, då på ett sådant förklarande
af domstolen rättigheten grundade sig; och såvidt jag kunnat finna,
har äfven detta i grunden varit de ledamöters åsigt, hvilka i
ämnet yttrat sig i enahanda syftning med mig. Såsom i öfrigt
uti denna fråga liktänkande, böra vi vara lika angelägna, att åt detta
ärendes behandling gifva all den omsorg, som må kunna betrygga
dess framgång.
Jag håller reservanten räkning för det förbehåll, i afs. å 6 Kap.
2 §-.s G. B. bibehållande i lagen, hvilket uti slutet af förslaget blifvit
framstäldt, hvarmedelst varda förebygda de missbruk af rättigheten,
som i annat fall lätteligen, för att icke säga otvifvelaktigt,
ifråga
-
Den J5 Januari f. m.
ifrågakommit. — Detta förbehåll bör således nödvändigt bibehålla*
i det förslag, hvarmed Utsk:t framdeles inkommer; jag läster allenast
Utsk:ts upmärksamhet derå, att §:s redaktion måste undergå
någon jemkning i följd af föregående §:s föreslagna nphörande att
gälla.
Utaf hvad jag nu i ämnet anfört, torde en hvar finna, att jag,
ehuru tacksam för afstyrkandet å Frih. Creuts’ ursprungliga idé i
dess vidd, anser Frill. Almfelts förslag ega stort företräde framför
Utsk-.ts hemställan, samt att det icke är af ohåga för förslaget
eller för detsammas undanskjutande, som jag biträder återremiss,
utan just på det att det måtte erhålla den form-enlighet, att
K. M:ts nåd. sanktion derå må kunna vinnas. Jag hvser för öfrigt
den öfvertygelse, att man genom frågans undanskjutande till
en obestämd framtid kan befara verkligen vådliga resultater; tv
det är medelst tidsenliga och höfsa nima åtgärder, man aflägsnar
och afväpnar de till ytterligheter syftande fordringar, som genom
motståndet mot äfven de förstnämnda endast vinna i styrka och
våldsamhet; hvaremot en önskvärd förändring, nu rätt behandlad,
kan, hoppas jag, tillfredsställa billiga önskningar och i en framtid
bära gagneliga frukter.
I enlighet med hvad jemväl af mig vid motionens remitterande
yttrades, anser jag visserligen föräldrars bifall, eller åtminstone
råd, lämpligen böra inhemtas före qvinuans ingående af äktenskaplig
förbindelse, till hvilken ålder hon än må hafva hunnit;
föräldrars välsignelse måste vara hvarje väldanadt sinne högst dyrbar;
— oell om CJtsk:t. i öfverensstämmelse härmed, stadgar ett
sådant vilkor, skall jag med nöje derpå ingå. Jag inser dock icke
nödvändigheten af att utsträcka detta jemväl till farföräldrar och
morföräldrar i föräldrars frånfälle; ty vid en hög ålder, om än
ömheten är lika varm, äro bekymren för de ungas lifsbergning ofta
mera verkande, än erforderligt vore. Skulle Utskit, åter icke anse
nödigt, att gå längre än Frih. Armfelts reservation innehåller, —
med de förtydliganden, vi tagit oss anledning deri begära. — så
må man äfven på detta sätt förfara, förlitande sig på den dotter
liga
känslans behof af föräldrars gillande af det val, hennes hjerta
gör. Huru än lagen härom stadgar, måste förtroendet mellan föräldrar
och barn kraftigare tala än någon lagparagraf förmår.
Hr Liljenstolpe, Axel Wilhelm: Ovan talare och obe
kant,
som jag är i och för detta rum. finner jag sjelf det vara djerft,
af mig att hafva begärt ordet; men då känslan för det rätta förmått mig
dertill, så anser jag mig kunna åberopa detta såsom skälig ursäkt.
Flere föreg:de talare hafva redan tillräckligt utvecklat försvaret
af Frih. Armfelts reservation, så att uti ämnet icke mycket är att
tillägga. Likväl vill jag fästa upmärksamheten på den inkonseqvens,
som skulle förefinnas uti våra lagar, om dessa lagar skulle
tillerkänna qvinnan förstånd nog att, vid 25 års ålder förvalta sin
förmögenhet, och på samma gång förneka att detta förstånd vöre
tillräckligt utveckladt för att disponera öfver sig sjelf, sitt närv:de
H. lil. 13
11)4
I)en 2!> J a n nar i f. m.
celi möjligen äfven sitt tillkommande. Jag önskar icke, såsom motionären,
att qvinnan skall vara myndig och få sköta sig sjelf vid
15 års ålder. Vid denna ålder år qvinnan nästan endast känsla;
men för att känslan icke skall vilseleda, måste den stvrns af förståndet;
och detta kan endast väntas vid en något mer framskriden
ålder.
Motionären liar talat om naturlagarne; men jag anser förståndet
vara nödvändigt för att, i den mening dessa naturlagar af
motionären här blifvit åberopade, kunna ordna och reglera deras
förhållande till qvinnan.
Vidare bar man ordat om de olyckor, hvilka kunna blifva en
följd deraf att qvinnan, ledd af sin känsla, ingår ett äktenskap;
och så till vida kan man hafva rätt häruti, som det icke gifves
någon regel utan undantag; men så mycket vigtigare bör det ock
blifva för familjfäder och mödrar, att från barndomen söka hos
sina barn inplanta den moral och det förtroende till föräldrarnas
omdöme, att dottren vid upnåendet af den tidpunkt, då hon önskar
inträda i äktenskap, må af deras mognare erfarenhet kunna
ledas.
Ytterligere har man talat om traditionen. Jag vädjar till
verldshistorien.
Näfrättens tider, — då sjelfsvåld och tygellöshet hotade med
uplösning, — hvad var det då, som motverkade detta? — jo, det
var bildandet af lt. o. Ad., hvars syfte och sträfvande blef att
värna den förtryckta och strida för det rätta och sanna: qvinnans
höjande till hennes verkliga värde.
Qvinnans höjande är mannens förädlande; och då vi fortfarande
med stora steg framgått på denna bana, så inser jag icke,
hvarföre vi ej nu böra lägga slutstenen vid detta arbete, genom
att tillerkänna qvinnan rättighet att utan tvång få gifta sig. Jag
förenar mig således till alla delar med Hrr Nordenfelt och Tersmeden.
Hr Nordenfelt har omtalat det tyranni, som i detta fall eger
rum inom de lägre klasserna, isynnerhet hos allmogen, der dottren
sällan eller aldrig får gifta sig efter sin vilja, utan måste lyda
föräldrarne eller också förblifva ogift. Utaf egen erfarenhet känner
jag, att t. ex. en rusthållare högst ogerna tillåter sin dotter
att gifta sig med en simpel bondes son.
På de skäl, jag nu anfört, röstar jag för Frih. Armfelts reservation.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag har egentligen begärt
ordet för att söka gendrifva ett skäl, som blifvit anfördt för bifall till
den afgifne reservationen. Här har nemligen den mening velat göra
sig gällande, att det skulle vara inkonseqvent, om en qvinna, som
vid 25 års ålder blifvit myndig, icke äfven vid samma ålder egde
rättighet att utan giftomans tillstånd inträda i äktenskap. Denna
åsigt är fullkomligt riktig, om man antager att person är min
dre
än sak, eller att af det mindre skall det större följa; men jag förutsätter,
att man icke kan gilla detta antagande, och säkert är,
25 Januari f. m. 195
n n
att ora detta är en inkonseqvens, så kade nästan alia kända lagstiftningar
gjort sig skyldiga dertill. Jag säger, nästan alla, ty
nied undantag af England och dess kolonier, der qvinnan och manmen
äro myndiga vid 21 års ålder och der båda sedermera ega
rättighet att ingå äktenskapsaftal, skiljer lagstiftningen alltid på
giftomannarätten och myndigheten. Hvad numera England serskildt
beträffar, så, ehuruväl qvinnan der är efter lag berättigad
att gifta sig utan föräldrars samtycke, så har dock der seden helgat
hvad lagen icke påbjudit. Utaf egen erfarenhet känner jag,
att då jag erhållit »ja» af ett Engelskt fruntimmer, så gick jag
likväl sedan och begärde föräldrarnes samtycke till vårt giftermål,
och detta ja-ord ansågs icke gifvet annat än vilkorligt och under
förutsättning af föräldrarnes medgifvande. Jag vill icke påstå att
icke ett motsatt förfaringssätt stundom der kan ega rum, men den
allmänna seden är dock sådan jag nu anfört. — I Frankrike åter,
der qvinnan och mannen båda äro myndiga vid 21 års ålder, hvad
säger lagen der i afs:de på rättigheten att gifta sig? Jo, att mannen
tills han hunnit 25 års ålder och qvinnan till fyllda 21 år,
icke få gifta sig utan föräldrarnes samtycke. Sedermera, intilldess
mannen fyllt 30 år och qvinnan 25, fordras visserligen icke ovilkorligen
ett sådant samtycke; men man eger dock att vördnadsfullt framställa
en begäran, samt att 3 gånger, en månad mellan hvarje gång,
förnya denna begäran hos föräldrarne. Efter fyllda 30 år skal!
likväl ännu både man och qvinna begära föräldrarnes råd och, om
icke samtycke derpå följer, ega båda rätt att ingå äktenskap en
månad derefter. De flesta lagstiftningar, som antagit den Fransyska
lagen, hafva mer eller mindre bibehållit dessa bestämmelser.
Så är förhållandet med Holland, Sardinien och Neapel. Nästan
öfverallt äro man och qvinna myndiga vid 21 års ålder, men rättigheten
till giftermål har blifvit väsendtligen modifierad samt är
alldeles oberoende af myndighetsåldern. Uti Holland t. ex. är myndigheten
satt till 23 års ålder, men fritt kan likväl man först vid
25, och qvinna vid 21 års ålder ingå äktenskap. Ora föräldrarne
då vägra, så ega kontrahenterna appellera till domstolen. Uti
Preussen blir mannen myndig vid 24 års ålder. Såsom förut är
nämndt, får ingen, huru gammal han är, der gifta sig utan föräldrarnes
samtycke, och gör man det, så eger fadren att, 6 månader
derefter, anställa talan inför domstolen. Omyndigt barns äktenskap
varder då förklaradt ogiltigt. Ar den myndig, som mot faders
vilja inträdt i gifte, så berättigas fadren att beröfva den, som gift
sig mot hans vilja, hälften af hans »laglott» eller s. k. »legitima».
Jag har anfört dessa förhållanden för att ådagalägga, att andra
länders lagstiftare icke ansett det vara ett så oskiljaktigt samband
mellan rättigheten att råda öfver sitt gods och öfver sin person;
och jag tror det vara föga konseqvens deri, att det större anses
följa af det mindre, fastän väl tvertom det mindre bör följa af det
större.
Likväl måste jag medgifva att jag skulle önska någon modifikation
uti nu gällande lag. Denna modifikation borde rätteligen
gå uti den rigtuing, att ställa man och qvinna, i afseende på
De» 25 Januari t. m.
fått att ingå äktenskap, i mera jemlikt förhållande. Jag tror dock
att det skulle vara opraktiskt att hiir föreslå för mannen någon
inskränkning, då det iir männen, sorn ensamma hafva lagstiftningen
i sin makt, men just derföre att mannen ensamma hafva lagstiftningen
i sin makt, höra de vara serdeles grannlaga att icke stadga
andra undantag, i afseende på qvinnans jemlikhet med mannen i
rättigheter, än sådana, som ovilkorligen ligga i sakens natur. Det
system, som jag helst skulle i vårt land velat hafva inlördt, hade
varit ett så till vida liknande det Fransyska, att man och qvinna
skulle, sedan de huunit en viss i lagen bestämd ålder, ega att, efter
iuhemtande af föräldrars råd, gifta sig, äfven om det stridde
mot dessas vilja. Men, då jag icke ansåg att man hade hopp att
kunna införa ett sådant system, så har jag, såsom ledamot i Lagberedningen.
tillstyrkt bibehållande af det nuvide. För att söka, i
hvad pä mig beror, vederlägga den förebråelse för brist pä följdriktighet,
som man här mot Lagberedningens och Lagkomiténs ledamöter
framkastat, har jag ansett mig böra tillkännagifva, att den
enda ledamot i Lagberedningen, som deltagit uti Lagkomiténs arbeten
vid det tillfälle, då denna fråga behandlades, reserverade sig,
och äfven då var af samma tanke, som han förut i Lagkomité»
yttrat.
För öfrigt och då jag i allmänhet anser att endast sådana fall
böra föranleda till lagförändringar, då den bestående lagen är bristfällig,
eller vållar missbruk, har jag ansett mig äfven böra i berörde
hänseende nämna några ord rörande giftomannarätten. I afseende
härå måste jag erkänna att det enda skill, som här afgifvits
och synts mig uti mer väsendtlig mån inverka på frågan, har blifvit
af Hr Nordenfelt andragit, att nemligen inom en viss klass af
allmogen ett svårt tyranni vid giftermåls ingående utöfvas. Jag fäster
mycket afseende å denna upgift från en person, som så mycket
lefvat bland folket och stått uti ett omedelbart förhållande till detsamma,
men jag tror dock att, om en ändring uti detta fall skall
ske, man dervid bör förfara med varsamhet och att denna förändring
icke må gå längre än att man ändock bibehåller föräldrarnes
giftomannarätt. Jag uprepar det; vill man göra någon inskränkning,
så bör man dock åtminstone dervid undantaga föräldrarna, ty
om man äfven skulle kunna förutsätta att missbruk jemväl från
detta håll skulle kunna ifrågakomma, så tror jag dock att man bar
all anledning att antaga, att det endast är undantagsvis som dessa
missbruk ega rum eller att egennytta i afseende på barnen gör sig
gällande. Jag anser att, om man i detta, liksom i de flesta andra
fall, kan antaga, att föräldrakärleken för barnen är den hulvudsakligaste
ledtråden för bestämmandet af deras handlingssätt vid barnens
giftermål, och sålunda blir »regeln», så borman söka bibehålla
denna föräldrarnes inverkan och på samma gång arbeta uppå att
förekomma de möjliga missbruken. Vi måste erkänna att det är
med afseende på regeln man eger att lagstifta och att man får,
hvad undantagen beträffar, söka att finna utvägar att korrigera dem.
Så kan man ock, för att uti detta fall undgå de olägenheter, som,
jag medgifver det, uti åtskilliga hänseenden förefinnas, stadga ett
Deli 25 Januari f. ra.
137
lämpligt korrektiv, ingalunda uti den rigtning, man "här föreslagit,
utan medelst fastställande af skyldighet för barnen att före inträdandet
i äktenskap begära föräidrarnes råd samt rättighet för dem att,
efter inhemtandet deraf, gifta sig. Om någon förändring behöfves,
så tror jag att den bör inskränka sig härtill. Uti alla händelser
anser jag skäligt att återremittera Betänk-.t, på det att LagUtsktt måtte
komma uti tillfälle att tillse, huruvida icke åtskilliga andra stadganden
i lagen finnas, hvilka, i sammanhang härmed, behöfva jemkas
eller rättas; och att således återremiss bör för de medlemmar
af Ståndet vara önsklig, hvilka vilja framgång åt förändring af nu
uti detta fall rådande förhållanden.
Slutligen har jag velat fästa upmärksamhet på en omständighet,
som visserligen icke är af någon hufvudsaklig vigt, meu hvilken
icke aldeles lärer böra förbises. Jag föreställer mig nemligen
att rättigheten att vara giftoman icke står i så nära sammanhang
raedVättigheten att råda öfver sig sjelf,som med arfs-och testamentslagarne.
Uti England — det enda land, som medgifver man och
qvinna vid 21 års ålder cn fullkomlig frihet vid ingående af äktenskapsaltal
— eger en oinskränkt testamentsrätt jemväl rum.
Detta är ett icke obetydligt band på denna frihet, ty om ett Engelskt
fruntimmer eller en man af denna nation utan föräidrarnes
samtycke ingår äktenskap, så riskeras dervid hela arfsrätten. Der,
hvarest oinskränkt testamentsfrihet för föräldrar finnes, der synes
man i allmänhet icke anse nödigt att stadga, det barn skola begära
föräldrars tillstånd att gifta sig. Detta sker der ändå såsom
regel, utan lagens påbjudande. Der åter, hvarest man inskränkt testamentsrätten
så, att t. ex. , när arfvingar i rätt nedstigande led
finnas, man icke har rättighet att fråntaga dem mer än hälften al
•deras arfslott, der synes man hafva funnit det olämpligt att en son
eller dotter, som lagen tilläde ovilkorlig arfsrätt äfven till föräldrar»
sjelfförvärfda förmögenhet, skulle kunna utan föräldrars vetskap och
vilja ingå äktenskap med de enligt föräidrarnes tanka mest ovärdiga
personer. (liftomannarätten tolde icke eller alldeles kuuna
skiljas från skyldigheten att underhålla barnen. Erhålla dessa rätdighet,
att obetingadt och utan föräidrarnes samtycke få gifta sig,
borde föräldrarna väl icke skäligen anses skyldiga att åtminstone
ined af dem sjelfva förvärfvad egendom bidraga till underhåll af
dem påtvingade familjer.
På de skäl, jag nu anfört, hemställer jag, om icke IL o. Ad.
finner skäligt att förkasta Utskits förslag, och att frågan må återremitteras,
på det att densamma måtte komma att behandlas med
deu varsamhet, som är oundgängligen nödig.
Ilr v. Ehrenheim, Per Jakob: Det kan icke nekas
att frågan om giftomannarätten och frågan om qvinnans rätt att
vid viss ålder vara myndig, hvilken sednare fråga vid sista liiksdagen
fick en, efter min tanke, så särdeles lycklig lösning, bero på
en och samma grundåsigt, eller, som Lagkomitéen uttrycker sig, på
föreställningen om förmåga eller oförmåga hos qvinnan, att i möjlig
strid emellan böjelser och förnuft besegra de förra, o«h o» ett
198
Den 25 Jan uari /. m.
äfven i hennes mognare år fortfarande behof af andras biträde.
Emellan båda frågorna finnes likväl en praktisk skilnad, nemi. den
att förmynderskapet gäller i hvarje förekommande fäll, under det
giftomannen blott i ett enda fall, och detta det aldra vigtigaste,
eger att utöfva ett inflytande. Häraf följer efter min tanke
att giftomannarätten i allmänhet måste kännas mindre tryckande
för qvinnan än förmynderskapet och fillika mera behöflig, under det
å andra sidan hvarje missbruk deraf, just med afseende på vigter!
af den fråga, der rättigheten skall utöfvas, framkallar så mycket mera
lidande och olycka, oell att man, utan att komma i strid med beslutet
om qvinnans rätt att vara myndig, kan bibehålla en giftomannarätt,
men endast der man kan antaga att det moraliska och
juridiska inflytandet sammanfalla — iler man, som en talare nyss
yttrat, kan med visshet antaga att endast kärleksfullhet och den
renaste omtanka skola så uteslutande bestämma beslutet, att undantagen
höra till dessa sällsyntheter, deremot lagstiftningen väl
kan erbjuda rättelse, men som den ej vid regelns genomförande
kan afse, nemi. hos föräldrar.
Jag vill ej vid denna framskridna tid och efter en redan myc
ket
lång debatt uptaga de många yttranden, som kunde föranleda
ett svar, utan har endast begärt ordet för att uttala en åsigt, som,
då jag anmälde mig, ännu icke hade någon målsman, och förenar
jag mig med de Hrr, som anhållit om återrerniss, i hopp att LagUtsk:t,
vid förnyad behandling af frågan, äfven ville egna den af
mig uttalade åsigt sin uplysta pröfning.
Gr. Sparre: E. o. Ad. kan redan anse sig hafva hört nog
uti denna fråga, men då jag förnummit att man här yrkat på återxemiss,
föranledes jag af min kännedom om proceduren uti denna
sak, att åter begära ordet. Då lagstiftningen vid vår sista Riksdag
stadgade: »myndigheten och giftomannarätten äro åtskilda», skall
man redan nu vid denna Riksdag frångå denna princip? — Vill
man åter antaga att royndighetsrätt och giftomannarätt icke böra
åtskiljas, hvartill skulle det då gagna, att man, på sätt Hr v. Koch
föreslagit, gör ett undantag för föräldrarne.
Jag anser mig böra instämma uti Hr von Köchs yttrande att
myndigheten, som rör sak, icke eger något egentligt sammanhang
med giftomannarätten, som angår person. Den sednare är någonting
högre än den förra. Hvad skall följden blifva af en sådan
osäkerhet i lagstiftningen, som den, hvartill man kommer, om det
undantag, som 1858 stadgades, blef år 1860 uphäfvet? Månne icke
i främsta rummet den, att undantaget af år 1860 äfven blir år
1862 undanröjdt?
Lagstiftningen måste ovilkorligen stödja sig uti hvarje fall på
en gifven princip. Afvikelser derifrån gör man icke ostraffadt; och
om man nu, utan all conseqvens, till förmån för föräldrarne, uppställer
dessa skrankor, då skall den tid icke dröja länge, innan det
sunda logiska förnuftet åter nedrycker dem.
Jag vill endast i korthet besvara de skäl, hvarmed man från
juridisk synpunkt velat vederlägga Utsk:ts åsigt i frågan. Friherre
Den 25 Jannari f. m.
1»»
Armfelt har sagt att Fransyska lagen ieke skulle innehålla några
garantier mot lättsinnigt ingående af äktenskap, utan att qvinnan
i Frankrike egde att, efter tillkännagivande, vid viss ålder fritt
bortgifva sin hand. Förh:t är icke så. Kan man förutsätta att
dessa 3-faldiga, uprepade anmälanden, som Franska lagen bjuder,
icke skola ega något ändamål? Ar den protest, hvilken man eger
att inom en månad vid Domstolen anföra, är denna handling helt
och hållet utan mening och betydelse?
Man vill nu hos oss, i stället för detta hinder, sätta: ingengentiug,
utan göra qvinnan vid fylda 25 år fullt sjelfständig att
räcka sin hand åt hvem som helst. Då jag, uti hvad på mig beror,
bekämpar ett sådant förslag, förebrår man mig dåliga åsigter i
afseende på upfostran och mycket mera dylikt. Må en hvar hädanefter
upbjudu sin förmåga att försöka hindra sin dotter att fatta
en olycklig kärlek och, om hon fattar den, lyckas att genom milda
varningar korrigera den vilseförda. Jag, för min enskilda del, med
någon liten erfarenhet i saken, betviflar möjligheten deraf.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oskar: Här
har blifvit yttradt, att, vid fråga om en gagnelig reform, man
icke bör se på de svårigheter, som möta emot dess utförande. Denna
grundsats är icke blott i sig sjelf ganska vådlig, utan i de flesta
fäll äfven hinderlig för hvarje genomgripande förbättring i samhällslifvet.
Den rätta statsmannavisheten visar sig tvertom, bland
annat, deruti att till sin rätta betydenhet upskatta svårigheterna
för ifrågasatta reformers verkställighet och derefter afpassa åtgärderna,
sättet och tiden för deras utförande, och erfarenheten vittnar,
huru nödiga och nyttiga förändringar, så i politiskt och ekonomiskt
hänseende, som i seder och öfriga samhällsförhållanden, motverkas
och fördröjas genom ovarsamhet och öfverdrifven ifver just af dem,
som mest nitälska för deras tillvägabringande.
Men jag kan icke erkänna, att den förändring, motionären föreslagit.
eller ens den reservanterne påyrkat, och som här så vältaligt
och så varmt förordas, är, för det närvarande, hvarken nödig
eller nyttig.
Instämmande med Utsk:t deruti, att hvarje rubbning i familjens
rätt kail innebära frön till omgestaltning af alla samfundsförhållanden,
att dervid, om någonsin, är folkets från fädren ärfda föreställningssätt
den högste lagstiftaren, att först när detta föreställningssätt
är utplånadt och traditionens makt dymedelst blifvit bruten,
en lagförändring rörande familjeförhållanden vore rättmätig,
samt att, enär folkets åskådningssätt ifråga om giftomannarätten ej
ännu förändrats, skäl saknas till hvarje förändring af gällande lag
i detta hänseende.
Utskits Ledamöter hafva likväl ej alla varit af denna mening.
Minoriteten yrkar, att ogift qvinna, som fyllt 25 år och i laga ordning
anmält att hon myndigheten sjelf utöfva vill, icke längre skall
stå under giftomans inseende.
Bland de vid Betänkandet fogade reservationer är det egentligen
Frih. Armfelts, sorn här blifvit besvarad och synes hafva vuu
-
I)«n 25 Jannarl {. m.
nit mångas bifall. Jag beder de.rföre att med några ord få bemöta
de skäl, som af honom och med honom lika tänkande hufvudsakligen
anförts.
Frih. Armfelt säger, att, emedan 1734 års lagstiftare med
gåfvo
enka — »den enda myndiga qvinna, den då stiftade lagen
kände» — att träda i äktenskap utan samtycke af giftoman, samt
stadgade, att förmyndare under vissa omständigheter kunde vara
mös giftoman; så »synes dea tanke ej ligga långt borta, att qvin
»na,
som är sin egen förmyndare, äfven bör vara sitt egen gifto
»man.
» — Om än en sådan tanke ej ligger långt borta, så torde
dock medgifva», att denna blotta »tanke* ej är detsamma, som gällande
skäl till förändring af urgammal, i folkets heta lif och föreställningssätt
djupt rot fästad lag.
Friherren åberopar Lagkomitéen och sägeT, att Lagberedningen,
»utan allt gendrifvande af Komitéens skäl», frångått deas iörslag.
— Det må ursäktas Lagberedningen, att den ej gendrifvit
skäl, som aldrig blifvit anförde; och några sådana finnas åtminstone
icke uti Lagkomitéens från trycket utgifne motiver, der komitéen,
med särskildt afseende A föreslagen inskränkning r gfftomannarätten,
endast yttrar, att, »då komitéen ansett qvinna, sedan Ivon
fyllt 25 år, skicklig att råda öfver sin egendom, har också den följd
deraf blifvit antagen, att hon, elter denria ålder, ej vidare bör stå
under förmynderskap i frågor, som röra hennes person.» Hvilka
äro, i dessa uttryck, de skäl, som skola bemötas? — Komitéens
nästföregående, af Friherren anförda yttrande: »Föreställningen om
en beständig oförmåga hos qvinnan, att i möjlig strid emellan böjelser
och förnuft besegra de förra, och om ett äfven i hennes mogriare
år fortfarande behof af andras biträde, synes innefatta ett misskännande
af hennes värde och af erfarenhetens verkningar till hennes
uplysning» — är en allmän fras, hvars erkännande ingalunda
förutsätter, än mindre bevisar nödvändigheten eller nyttan af den
lagändring, Friherren förordar.
Emot Lagkomitéens, man kan väl säga, officiel t omotiverade
åsigt, att qvinna, som fyllt 25 år, ej längre borde stå under giftoman,
kunna åberopas icke blott Lagberedningens, utan äfven Hofrätternes,
Högsta Domstolens och StatsHAdets sednare afgifna och.
så vidt af de tryckta handlingarne kan synas, enhälliga yttranden
samt K. M:ts Propos. och K. Sins beslut i ämnet vid sistförflutna
Kiksdag. Högsta Domstolens, al den s. k. Tablnkomitéen anförda
skäl, äro lika träffande, som kort och klart uttryckta. »Med afs.
»derå, att qvinna, som ej varit gift, vanligen egde mindre verlds»kännedom,
och då erfarenheten visal, att hon vid giftermåls aftal,
»ehuru för hennes timliga vällärd mest maktpåliggande, ofta saknat
»den stadga och urskiljning, som hon eljest kunnat ådagalägga», har
Högsta Domstolen funnit, »att, om än ogift qvinna vid viss ålder
»blefve myndig, eller annars i vissa fall kunde myndig förklaras,
»hon ändock alltid borde, för ingående af giftermål, inhemta gifto»raans
yttrande.» Högsta Domstolen har således verkligen gendrifvit
LagKomitéen*, af Frih. Armfelt åberopade utlåtande och detsamma
enhälligt underkänt, samt icke, såsom LagKomitéen och
Den 25 Ja nu ari f. m.
201
samtlige reservanterne ansett med rättigheten att rada öfver sin egendom
äfven böra ovilkorligen följa rättigheten att råda öfver sin person
i fråga om giftermål.
Det är knappt mer än 1’/2 år sedan åt qvinnan medgafs, att,
om hon sä önskade, vid 25 års ålder blifva myndig; och man känner
föga i hvad mån, än mindre med hvad framgång denna rättighet
blifvit begagnad. Blefve, såsom nu yrkas, giftomannavårdens
uphörande en följd af hennes myndigblifvande; så är att förmoda,
det ganska många och sannolikt just de dertill minst qvalificerade,
skulle af denna orsak begära att blifva myndiga. Jag kan icke
tro att deri ligger något önskvärdt eller gagheligt.
Sannt och väl yttrar Friherren : »Det är civilisationens eller
»som är detsamma, kristendomens stora upgift, att väcka till lif
»känslan af det moraliskt rätta, att befästa de inre banden och, i
»den man detta lyckas, lossa de yttre.» Jag erkänner fullkomligt
riktigheten häraf. — Men jag betvifla!-, än mer jag bestrider, att
»känslan af det moraliskt rätta» ännu kan sägas vara så lefvande
och kraftig hos mängden af vårt lands qvinnor, att det bör antagas
för samhället eller dess förnämsta element — familjen — vara
till gagn, att lemna hvarje 2J-årig qvinna oinskränkt frihet att
gifta sig efter behag; och jag tror ej eller, att »de inre banden» —
af kärlek och hängifvenhet familjemedlemmarne emellan — kunna
i närvarande tid med rätta anses så fasta, att icke »de yttre» mångenstädes
väl behöfvas. Men — der ett så lyckligt förhållande redan
inträdt, må det medgifvas föräldrar, hvilka finna sina döttrar
ega derför tillräcklig moralisk styrka och erfarenhet af lifvet. att
såsom de utan tvifvel, tinder sin lifstid, lemna dessa fullkomlig frihet
i valet af make, äfven, före sin död, med laglig verkan frisäga
dem från allt giftomannavälde. Må man blott skona de föräldrar,
som ega döttrar, hvilka, ehuru välartade och välupfostrade de än
må vara, likväl kunna och, i de flesta fall, måste sakna djupare
menniskokännedom och verldserfarenhet, från den olyckan och grämelsen
att se dessa, mot föräldrarnes vilja, slitas ur deras armar,
måhända af äfventyrare eller bedragare, som för sina brudar endast
hycklat kärlek och tillgifvenhet, som de icke känt.
Det korrektiv till förekommande af giftermål mot föräldrars
samtycke, som Frih. Armfelt, medelst åberopande af 6 Kap. 2 §
Giftermålsbalken, erbjuder, är en bedröflig utväg, den nemligen, att
göra dottren arflös, och inskränker sig dessutom, att hon gifter sig
root föräldrars vilja, medan hon bröd deras äter eller i deras hu3
vistas, samt, att det derjemte sker af förakt och sidvördnad eller
med den som ej häfver godt namn och rykte.
Hr Lagerbjelke säger i sin reservation, »att qvinnan troligen
skulle, vid ett så vigtigt steg, icke försumma att inhemta föräldrars
eller andra välviljande franders råd, och i de flesta fall icke lemna
det utan afseende.» Befaras måste dock, att dessas råd antingen
alldeles icke begärdes eller ock lemnados utan afseende, just i de
fall, der sådant vore mest af nöden.
202
U e ii 25 J a n u a r i f. m.
Det innebär icke något »misskännande af qvinnans värde» att
anse bättre ooh lyckligare för henne, såväl som för hennes anhöriga och
blifvande make, att, vid valet deraf, känslan hos henne må vara
förherrskande — medan hon till sina auförvandters omdöme och
månhet om hennes väl lemnar pröfningen af de öfriga förhållanden,
som på antagligheten af ett giftermålsanbud kunna inverka. — De
missbruk af giftomannarätten, som med skäl kunde anföras, torde
vara jemförelsevis ganska få; — och ännu aldrig har jag förnummit,
att något äktenskap blifvit lyckligt, som ingåtts mot giftomans
vägran.
Hr v. Qvanten har sagt, att det i vår tid skarpt utbildade personlighetsbegreppet
fordrade ovillkorligen, att alla sedliga behof, som
hänföra sig till individen såsom sådan, måste af samhället respekteras;
att till kategorien af absoluta personliga rättigheter hörde qvinnans
rätt att bestämma öfver sin hand, samt att hvarje band på henne
i detta afside vore stridande mot nutidens upfattning af personlighetsbegreppet.
-— Hvem nekar, att alla menniskans sedliga behof
skola af samhället »respekteras»? — Men med hvad rätt kan väl
deraf härledas anspråket på så fullkomlig frihet, att hvarje band
vore obehörigt? Med vida större skäl torde kunna sägas, att ett
sådant anspråk är obelogadt — ja, att det rent af strider mot
»sedlighetens idé», hvilken kräfver, att alla, äfven sedliga, behof
skola underordnas de verldsalltet inneboende gudomliga lagar, genom
lydnad för hvilka jemnvigt bibehållas ej blott inom skapelsen
i dess helhet och särskilda delar, utan äfven i de af menniskans
frihet beroende förhållanden. Om alltså hvarje band på qvinnans
frihet att bestämma öfver sin hand strider mot nutidens upfattning
af personlighetsbegreppet, så påstår jag att denna upfattning sjelf
är oriktig. Den förtjenar då äfven föga alside. — Talaren syntes
sjelf inse och omedvetet ådagalägga det, då han sade sig ingalunda
dela motionärens åsigt att qvinnan redan vid 15 år borde vara
giftasmyndig, och instämde i Frih. Armfelts reservation, hvilken
icke tillstädjer qvinnan att tillgodonjuta sin ifrågavide rättighet
förr, än efter fyllda 25 år? Måste icke, enl. talarens åsigt, rättighetens
fulla åtnjutande ovägerligen medgifvas från och med den
dag, då ett sådant behof lör den giftvuxna qvinnans medvetande
framträder? Eller är det först efter inträdet i sitt 26 år, som
qvinnan bör betraktas såsom person ? Ar icke det något ingrepp
i hennes absoluta personrätt att inskränka friheten derförinnan —
den del af hennes lif, då hon efter all sannolikhet mest älskar —
för att begagna talarens egna ord — »endast i sin egenskap af
menniska» ?
En i familjens och sedlighetens idé grundad fordran är ovedersägligen,
att barn skola vörda oell lyda sina föräldrar, och det måste
väl erkännas vara för samhället, som för den enskilde, godt
och nyttigt, att denna lydnadspligt ej inskränkes mer än nödigt är.
Ju slappare familjebanden, desto slappare äfven samhällsbanden;
ju fullkomligare endrägten och förtroendet inom slägterna, desto
lättare äfven deras bibehållande inom kommunerna och i staten, —
desto större äfven sannolikheten af lycka och välbefinnande hos de
Den 23 Januari /. m.
203
individer, af hvilka alla dessa, mer eller mindre omfattande, samhällen
utgöras.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, oell hvad andra
talare i samma syfte redan yttrat, tillstyrker jag bifall till LagUtskits
förev:de Betänk.
I händelse R. o. Ad. dock skulle besluta återremiss, och Utsk:t
anse sig förbundet, att sitt nu afgifna, såsom mig synes välbetänkta
Utlåt, frånträda, så önskar jag, att giftoraannarätten iriå endast sä
till vida inskränkas, att föräldrar tillerkännas rättighet att, om de
vilja, frikalla dotter från förbindelsen att stå under giftoman. Några
andra jemkriiugar och tillägg vid Frih. Armfelts redaktionsförslag
torde, i alla händelser, blifva nödvändiga, derest Utsk:t vill
derpå bygga sitt Utlåt., hvilket jag likväl ingalunda tillträder.
Frih. Hamilton, Hugo: Då här redan blifvit så mycket
ordadt uti detta ämne och personer, under diskussionen deraf, upträdt,
hvilka man skulle kunna åberopa såsom auktoriteter, skulle
jag icke vilja ytterligare uptaga R. o. Ad:s tid, om icke jag ansett
nödigt, att, för den händelse förslaget om återremiss vinner framgång,
yttra några ord med ani. af det förslag uti frågan, hvilket
Hr von Koch framstält för att åtfölja berörde återremiss. Hr von
Koch anser nemi., att, om någon ändring skall ske, densamma bör
utföras i den riktning, som gjort sig gällande uti den Fransyska
lagstiftningen. Jag är icke jurist och känner mig derföre ej ega
förmåga att inlåta mig uti theoretiska afhandlingar rörande detta
ämne; men jag anser mig vara en praktisk man, och vill derföre,
med förbigående af de theoretiska skälen, betrakta frågan uteslutande
från praktisk synpunkt. Man har för oss här framstält, huru
de strängaste banden på ingående af äktenskap finnas i Frankrike
och i allmänhet hos de Latinska folken. Vi hafva äfven nu här
hört omnämnas ett annat förhållande, för oss redan förut väl bekannt,
att nemi. ett annat med oss beslägtadt folk icke har något
band på rättighet att efter fyllda 21 år ingå äktenskap, utan eger,
oberoende af hvad vi kalla giftomän, eller slägtingar, eller några
slags familjkonseljer, såsom i Frankrike, efter denna ålder afsluta
giftermålsförbindelser. Nåväl! mine Hrr! Jag hemställer till Eder
utaf hvilketdera systern har man skördat, de lyckligaste och mest
välsignelserika frukter? Hvar är äktenskapets helgd större, hvar
är hemlifvet lyckligare, hvar vårdas förhållandet mellan föraldrar
och barn innerligare, antingen i Frankrike eller England? Jag
tror, att den, som opartiskt vill besvara denna fråga, icke skall
hafva någon svårighet att deröfver afgifva sitt votum.
Hvad jag nu anfört, anser jag vara tillräckligt skäl för mig
att förorda, det qvinnau mätte få följa sitt hjertås val, och jag
tror att, .äfven om detta val icke varit så lyckligt, man kunnat
önska, qvinnan i de flesta fall har kraft att bära sitt öde. När
man således, i motsats till de band och bojor, med hvilka qvinnan
är fängslad uti andra länder, ser exempel på de mest lyckliga giftermål
uti England, och tillika, hvilket jag gör, hyser den varma och
säkra öfvertygelseu, att både förnuft och känsla, d. v. s. den rena
804
Den 25 Januari f. m.
oell oförderfvade — icke den låga och djuriska, som här blifvit så
mycket omordad — ursprungligen och innerligen äro hos qvinnan
förenade, så tvekar jag icke att tillerkänna henne, att vid 25 års
ålder uti ifrågavide hänseende åtnjuta samma rättigheter, som mannen,
och yrkar fördenskull på ett obetingadt bifall till Frih. Armfelts
reservation.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvaruppå H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att under densamma blifvit
yrkadt dels bifall till Betänka, dels att detsamma måtte afslås och
Frih. Armfelts förslag antagas, dels att Betänkrt, på grund af
deremot gjorda annor, skulle till LagUtsk:t, återremitteras, och dels
slutligen af motionären Frih. Creutz, att han3 motion måtte bifallas,
så att giftomannarätten, genom uphäfvande af I kap. 1—4
<§§ och 6 kap. 1—4 §§ GiftermålsBalken, skulle uphöra, och mö,
som hunnit den i lag stadgade ålder af 15 år, förklaras berättigad
att utan giftomans samtycke ingå i äktenskap; och skulle
proposme framställas i den ordning, hvari yrkanderne nu blifvit af
IL Exc. uptagne, för så vidt svaren dertill föranledde.
Härefter framstälde II. Exc. propos:r å samtlige förenämnde
yrkanden, hvilka besvarades, de tre första med talrika och starka
både ja och nej, samt den sista med starka nej, jemte ett eller
annat ja; och sedan förnyad propos. å bifall till Betänk:t blifvit
gjord, samt med starka ja och nej i blandning besvarad, förklarade
II. Exc. att han nu funnit ja hafva varit öfvervägande.
Härvid hördes talrika rop å votering, med ani. hvaraf H. Exc.
förmälte, att vid den nu äskade voteringen ja-propos:n naturligtvis
korame att innefatta bifall till Betänk:t, men att, då 3 andra olika
yrkanden blifvit framstälda, II. Exc. ansåge nödigt att inhemta R.
o. Ad:s mening, hvilkendera af dem borde uti kontraproposin uptagas.
Härefter framstälde H. Exc. propos. derå, att vid den blifvande
votenn om bifall till LagUtsk:ts förev:de Betänk, kontraproposm
skulle innefatta bifall till Frih. Armfelts förslag, och, sedan
dertill svarats starka både ja och nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Hr von Ehrenheim begärde voter. och yrkade att till kontrapropos.
skulle antagas återremiss af Betänk:t.
I detta yrkande hördes Hr Montgomery, Gustaf, instämma.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag hemställer till de ledamöter
af R. o. Ad., hvilka hylla de uti Frih. Almfelts reservation
uttryckte åsigter och fördenskull önskat nämnde reservation såsom
kontrapropos., huruvida icke, i ändamål att förskona det H. Ståndet
från en dubbel voter., lämpligast vore att förena sig mer) dem,
som begära återremiss till kontraproposition. Uti återremiss innefattas
äfven Frih. Armfelts reservation och genom densamma kunna
alla meningar göra sig gällande. I öfverensstämmelse med hvad jag
nu yttrat, anhåller jag om återremiss såsom kontrapropos.
Dell 25 Januari f. ra.
206
Frill. Creutz, Steffan: Som hemställan förut egt rum om
antagande af mitt förslag till kontrapropos., får jag härmedelst tillkännagifva,
att jag anser numera för det goda ändamålets vinnande
lämpligast att förena mig med dem, som dertill föreslagit å^remiss.
Hr Tersmeden. Per Reinhold: Afven jag anhåller att få
förena inig med dem, som yrka återremiss såsom kontrapropos.
Frih. Armfelt: Heldre än att votering må ifrågakomma rörande
kontrapropos., vill jag, för den händelse icke någon af Ståndets
öfrige ledamöter med bestämdhet yrkar på antagandet af mitt
förslag till kontrapropos., förena mig med dem, som dertill föreslagit
återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Sedan Hr Gr. o.
Landtm, förklarat, att den af honom gjorde propos. skulle komma
att bestämma kontrapropos:ns lydelse, förefaller det mig stridande
mot grundlagens stadgande att frångå det uti berörde hänseende
fattade beslut.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att efter det han
förklarat, att kontrapropos:n vid voter. om bifall till Betänkrt skulle
blifva bifall till Frih. Armfelts förslag, samt flere ledamöter dermed
ej åtnöjts, utan yrkat återremiss såsom kontrapopos. oell derom
begärt votering, måste voter. om kontrapropos:ns innehåll ega rum.
Härefter uplästes och godkändes följande förslag till voter.-  propos. ang:de kontrapropos:ns innehåll:
Den, som vill, att vid blifvande votering om bifall till LagUtsk:ts
Betänk. N:o 15, i ani. af väckt motion om giftomannarättens
uphörande, kontraproposm skall blifva bifall till Frih. Armlelts
i hans, Betäuk:t bifogade reservation framstälda förslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. till kontrapropos. vid ofvannämnde
votering återremiss af ifrågav:de Betänk.
Sedan voteringen försiggått, befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda:
Ja — 63.
Nej — 7 4.
Vidare uplästes och godkändes följande voter.propos. i hufvudsaken:
Den,
som bifaller LagUtsk:ts Betänk. N:o 15, i ani. af vackt
motion om giftomaunarätteus uphörande, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
206
Den 25 Januari e. m.
vinner nej, blifver ifrågav:de Betänk., på grund af deremot gjorda
anm:r, till LagUtsk:t återremitteradt.
Vid den härefter företagna voteringens slut, hade rösterna utfallit
sålunda:
Ja — 36.
Nej — 65.
Ii. o. Ad. åtskiljdes kl. !/, I e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 25 Januari 1860-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdrag för förmiddagens plenum.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomna
Utlåt., Betänk, och Mern., nemi. från
StatsUlskoltel:
N:o 38, i ani. af väckt motion om tillgodonjutande af rätt
till skattefrihet för sockenallmänningar;
N:o 39, i ani. af K. M:s nåd. propos. ang:de öfverlåtelse till
Allmänna Barnhusinrättningen i Stockholm af en utaf Stockholms
stads och läns kurhus begagnad tomt;
N:o 40, i ani. af K. M:s nåd. propos. om anslående af
3/« mantal N:o 1 Törnestorp till boställe åt Kronofogden i Höjentorps
fögderi af Skaraborgs län, i st. f. nuvarande Kronofogdebostället
1 mantal N:o 8 Stentorp Frälsegården;
N:o 41, i ani. af väckt motion om grundräntornas kapitalisering;
N:o
42, i ani. af väckt motion aug:de indragning till Kronan
af kungsgården Ollestad;
N:o 43, i ani. af väckt fråga ora ersättning af allmänna medel
till innehafvaren af komministersbostället Riddaretorp för af samma
boställe utgående roteringsafgift;
N:o 44, i ani. af väckt fråga om förhöjd ersättning till nämdemän
för extra förrättningar;
N:o 45, ang:de beräkningen af StatsVerkets inkomster;
N:o 45, Litt. A., i ani. af väckt motion om uphörande af
Landttogsgärden;
N:o 4 5, Litt. B., i ani. af väckt motion om uphörande af
tackjernstionden och hammarskatten;
Den 25 Januari e. m.
207
N:o 45, Litt. C., i anledning af väckt motion om mantalspenningarnes
bestämmande till jemna belopp efter nya myntsystemet;
N:o 46. i ani. af 11. o. Ad:s remiss till StatsUtskrt af K. M:s
nåd. Propos. med förslag till ordnande af Biskoparnes löneinkomster;
Lagutskottet:
N:o 17, i ani. af väckta motioner om antagande af ett stadgande
derom, att vid arfskifte mellan syskon afseende bör fästas
å erhållen upfostran och upnådd ålder;
N:o 18, i ani. af återremiss af Utsk-.ts Betänk. N:o 7, i fråga
ora förklaring af föreskrifterna angrde verkställighet af straffarbete;
Sammansatta Lag- samt Allmänna besvärs- och Ekon.Ulskotlel:
N:o 1, i ani. af K. M:s nåd. skrifvelse med öfverlemnande
af förslag till tvenne årgångar nya predikotexter och till ny kyrkohandbok
;
Allmänna Besvärs- och Ekon.Ulskotlel:
N:o 20, i fråga om utarbetande af stadgar till skyddande af
inhemska artisters förlagsrätt till origiualarbeten i bildande konst;
N:o 21, i fråga om utfärdande af en förordning till skyddande
af landets fornlemningar;
N:o 22, i ani. af väckt motion om uphäfvande af förbudet
att under vissa månader af året idka hummerfiske;
N:o 23, i ani. af väckt motion om lindring i kronobrefbäringsbesväret
för Jerrestads härad;
N:o 24, i atil. af väckt motion om förändrade stadganden
rörande kronobrefbäringen inom Gerts härad;
biddarhusUtskollel:
N:o 6, med förslag till ändringar i 18, 20 m. fl. gg i RiddarhusOrdningen.
Föredrogs LagUtskits d. 18 och 21 dennes bordlagda Betänk.
N:o 16, i ani. af väckt motion om förändring eller uphäfvande af
2 kap. 5 § GiftermålsBalken.
Hr Olivecrona, Knut: LagUtsk:t har här hemstält »att
R. St:r måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom förklaras,
att det i 2 kap. 5 g GiftermålsBalken, sådan den lyder i K.
Förorda, den 10 April 1810, förekommande förbud för der upräknade
personer, att utan Konungens tillstånd med hvarandra ingå
äktenskap, uphört att vara gällande; dock att derigenom icke sker
någon ändring i lagens stadganden i 13 kap. 1 § RättegångsBalken,
om jäf emot Domare, och i 17 kap. 7 g samma Balk, om
jäf emot Vittnen.» Jag har, då ärendet inom LagUtsk:t förevar, icke
deltagit i denna hemställan, och jag kan för min del ej heller gilla
de motiver, som i Betänk:t blifvit anförde derför. Om man jeralör
5 g 2 kap. GiftermålsBalken med 6 § i samma Balk, visar det sig
att i den förra förekommer det svågerlagsförhållande, som man kallar
det första eller närmare, och i den 6:te det andra eller fjermare
svågerlaget. Det lärer väl då icke vara konseqvent att uphäfva förbudet
mot giftermål inom det närmare svågerlaget, men låta detta
2ÖH
Den 25 3»ri lia rl e. m.
förbud qvarstå i afseende å det fjermare. Hedan denna inkonseqvens
anser jag vara af den betydenhet, att den bör ensamt för
för sig verka till ett afslag å Betänk;t rörande denna fråga.
Pag. 17 anför Utsk:t: »Till sin hustrus styfmoder står man
nemligen i ett slags vördnadsförhållande, — en slags respectus parentelae,
som ej eger rum emellan de i 5 g besvågrade personer,
och denna uppfattning af förhållandena torde icke jäfvas af det allmänna
tänkesättet.» Det förefaller mig som om hvad här yttras
beror på ett missförstånd af LagUtsk:t, ty det är äfven ett vördnadsförhållande,
som måste tänkas ega rum emellan åtskilliga af de
personer, som nämnas i 5 g. Ett sådant förhållande är t. ex. det,
hvari man står till sin farbroders eller morbroders hustru, och jag
anser då ganska riktigt att ett förbud existerar, som aflägsnar tanken
på giftermål med en farbroders eller morbroders hustru. Undantag
från detta förbud kunna gifvas, och sådan eger K. M:t rätt
att bevilja. Biskop Anjou har i sin reservation yttrat, att det länder
till god ordning inom familjen om, genom förbud mot äktenskap
i vissa skyldskapsförhållanden, den aktsamhet i umgänge bibehålles.
som är nödig för sedlighetens bevarande.
Den motion, som här afses och hvilken blifvit väckt af Kyrkoherden
Ternström, synes föranledd deraf, att det ofta händer, att
en person vill ingå äktenskap med en afliden broders hustru; men
äfven i denna punkt torde det vara af vigt att förbudet qvarstår,
på det att, medan hustrun lefver, tanken på en förbindelse med
hennes syster må aflägsnas.
På de skäl, som finnas anförda i Gr. Sparres och Biskop
Anjous reservationer, vågar jag således anhålla om afslag å Utskits
Betänkande.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att eudast afslag å Betäuk:t blifvit yrkadt, framställdes
propos. först å bifall till Betänk:t, dervid svarades flere
nej jemte ett och annat ja, samt sedermera på afslag å Betänk:f,
hvilken sednare propos. besvarades med många ja jemte några nej,
och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af Frih. Sprengtporten och Hr von
Koch ånyo på bordet, BankoUtsk:ts den 21 denues bordlagde Utlåtande
N:o 10, i anledning af väckt fråga om prägling af guldmynt
å 10 och 20 rdr rmts valör, under benämning af enkla och
dubbla Caroliner.
Föredrogs BankoUtsk:ts den 21 dennes bordlagde Utlåt, N:o
11, i anleduing af väckta förslag dels om indragning af sedlar å
1 rdr rint, dels om utlemnande i rörelsen af sedlar å 2 rdr b:ko
eller 3 rdr rint, och dels om skyldighet för Banken att alltid i vexling
tillhandahålla hela Specier.
1) en 25 Januari e. lii.
Efter upläsning af lista punkten i CJ t låt.» deri afstyrkes bifall
til! förslaget om uphörande af utgifning från Banken af sedlar
å 1 rdr rint, anmälde sig och yttrade
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Beklagligtvis ser jag
icke någon af reservanterna här närvarande; jag tror att de föreställt
sig, det denna fråga icke skulle förekomma i qväll, och jag
har icke tillräcklig sakkännedom i dessa ämnen för att kunna yttra
mig derom. Dock förefaller det mig som om reservationerna voro
i allo väl grundade och förtjenta af R. o. Adis afseende, hvarför
jag inskränker mig till att anhålla om afslag å den nu föredragna
punkten.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Jag hade tänkt be
gära
upläsning af Frih. Stjernstedts reservation, för att, med stöd
af densamma, yrka afslag å Betänkit i denna punkt, men då jag vet
att flera ledamöter önskat yttra sig i frågan, hvilka jag nu icke
ser här närvarande, och då ärendet blott en gäng blifvit bordlagt,
anhåller jag att det måtte få hvila på bordet till nästa plenum, så
vida någon annan ledamot sig dermed förenar.
Häruti instämde Gr. Lewenhaupt, Casimir.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan förnyad
bordläggning af Utlåtit numera blifvit af 2 ledamöter yrkad, detsamma
komme att hvila på bordet.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:ts den 21 dennes bordlagda
Utlåtanden:
N:o 12, i anledning af väckt motion om förändrad beskaffenhet
af RiksBankens och de enskilda Bankernas sedlar, äfvensom om
uphörande af prägling af silfvermynt å lägre valör än 25 öre; samt
N:o 13, i anledning af väckt motion om rättighet för Hypotheksföreningarne
i Riket att utgifva depositionsbevis m. m.
Föredrogos, men blefvo, på flera ledamöters begäran, ånyo bordlagde
så väl BankoUtslots den 21 dennes bordlagde Utlåt. N:r 14,
angående sättet för behandling af frågan om Bankovinstens användande,
som ock PresteStåndet.s sistnämnde dag bordlagde ProtokollsUtdrag
N:o 138, med inbjudning till MedStånden att förena sig
uti ett af PresteStåndet i samma ämne fattadt beslut.
Slutligen föredrogos och lades till handlingarne från MedSt:n
ankomna Prot.Utdr., nemligen från PresteStit för tiden från och med
den 17 sisth Dec. till och med den 18 dennes, från BorgareStit
för tiden från och med den 21 sisth Dec. till och med den 21 denII.
III. 1 4
I) m ?S J in ii a r i.
nes, samt från BondeSt:t för tiden från oell med d. 17 sistl. Dec.
t. o. m. den 21 dennes.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/« 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 28 Januari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 prot.-utdr. för den 25 dennes.
Uplästes och godkändes Exp:sUtsk:s nedannämnde lörslag till
E. 5t:rs underd. Skrivelser lill K. M:t nemi.:
N:o 20, angide verkstäld omröstning öfver Högsta Domstolens
Ledamöter;
N:o 21, med öfverlemnande af ny Instruktion för E. Stms
Bevisorer öfver RiksgäldsVerket, jemte Bilaga med rubrik: »Instruktion
för It. St:rs Revisorer vid granskningen af RiksgäldsKontorets
tillstånd och förvaltning;»
N:o 22, i anledn. af väckta förslag om nya byggnadslagar
m. m.; samt
N:o 23, angide rättighet för tjensteman, att utan särskild
Kongl, tillåtelse vistas A utrikes ort under den tid han är lagligen
permitterad.
Företogs val af de 12 Elektorer och 4 Suppleanter, hvilka skola
ega att, tillika med Elektorer af de öfriga RiksStånden, utse R.
St:rs Justitieombudsman samt hans Suppleant; och befunnos, vid
valförrättningens slut, följande Hrr hafva blifvit utsedde till
Elektorer:
N:o 120. Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik, med 61 röster;
N:o 133. Gr. Snoilsky, Nils, med 59 röster;
N:o 139. Gr. Wirsén, Axel Emil. med 59 röster;
N:o 210. Frih. Ehrencrona, fullm. Gr. Sparre, Eric, med 61
rester;
Den 28 Jun neri,
211
N:o 213. Frih. Armfelt, Magnus, med 56 röster;
N:o 236. Frill. Stjerneld, Nils Algernon, med 61 röster;
N:o 354. Frih. Fock, fullm. Hr Sandels, Ulrik Fabian, med
59 röster;
N:n 391. Frih. Hochschild, fulIm. Gr. von Rosen, Gustaf
Fredrik, med 61 röster;
N:o 1,600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand, med 61 röster;
N:o 2,183. Hr Gripensvärd, Jakob Olof, med 55 röster;
N:o 2,275. Hr Lefrén, Johan Pehr, med 59 röster;
N:o 2,320. Hr Akerman, Fredrik, med 60 röster.
Suppleanter:
N:o 6 2. Frih. Mörner, fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof,
med 53 röster;
N:o 2,017. Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, med 53 röster;
N:o 1. Hr Lilliehöök, Johan, med 50 röster;
N:o 1,378. Hr Lagerbjelke. Carl Oscar, med 47 röster;
sedan genom lottning emellan dem, som erhållit 53 röster,
blifvit bestämd den ordning, i hvilken de skulle som Suppleanter
inträda.
Föredrogs ånyo BankoUtskits den 21 och 25 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 10, i ani. af väckt fråga om prägling af guldmynt
å 10 och 20 Kdr Kunts valör under benämning af enkla och
<lubbla Caroliner.
Frih. Schultzenheim. David: Oaktadt jag på intet vis
anser mig ega rätt att göra anmärkningar öfver BankoLRsk:ts Utlåtrde
i afseende på den motion, jag tagit mig friheten väcka och
som blifvit till nämnde Utsk. remitterad, synnerligast som jag vet,
att dess tid kanske varit alltför mycket uptagen för att någon upmärksamhet
kunnat egnas detta ämne, hvilket säkerligen, enligt
dess förmenande, saknar betydelse, så tror jag mig dock ega befogenhet
att föreslå det Högloft. Ståndet att återremittera frågan,
aldenstund jag anser det vara -af högsta behof påkalladt, att i allmänna
rörelsen få ett lätthandterligare klingande mynt, än det
nuv:de. Skälet, hvarför ett guldmynt behöfves, är så tydligt och
ligger så öppet för hvar och en, att jag visst icke anser mig behöfva
nu vidare redogöra derför. Men det må dock tillåtas mig, att i
största korthet få antyda några fördelar, som en förändring i detta
afseende skulle komma att medföra.
Vi hafva nemi. i dagliga lifvet en myntsort, som heter specie,
men jag hemställer till eder, M. Hrr, om det verkligen finnes någon,
som belastar sina fickor med dylika klumpar? Kan detta
mynt begagnas annat än i den internationella handeln? Se vi på
huru förhållandet är i främmande länder, så skola vi finna, att
guldmynt användes i den dagliga rörelsen nästan öfverallt. I Frankrike
t. ex. finnas myntsorter i guld, hvilka t. o. m. understiga värdet
af våra speciel-; de hafva nemi. sina feinfrancs-st.vcken, hvilka
i Svenskt mynt ej upgå till mer än ungefär 3 Rdr 36 sk..;, vidare
10-, 20-, 5 0-franesstycken, och dessa mynt arn ansedda för så be
-
21*
Deri 28 Januari.
qvarna, att publiken gerna underkastar sig obehaget af deras, genom
kursförhållandena förorsakade, ombytliga värde.
BaukoUtskrt framkastar den anmärkningen mot det af mig
föreslagna nya guldmyntets prägling och utgifvande. att detta
skulle till sitt intrinseka värde bero af guldpriset på den utländska
marknaden och rätta sig derefter. Jag frågar om ej silfver äfven
har ett intrinsekt värde och måste rätta sig efter gällande kurs?
Utsk:t säger vidare, att det föreslagna guldmyntet ej kunde
påräkna någon egentlig cirkulation förr, än silfvermynt vunnit större
spridning än hittills. Jag vill fasta upmärksamheten på, att orsaken
hvarför silfvermyntet ej sprides, är just den, att det för resande
är alldeles omöjligt att hafva med sig i silfver någon för en
betydligare resa erforderlig penningesumma, .eller ens bära på sig
så måuga silfverspecier, som erfordrades för dagliga utgifter, utan
att fördenskull behöfva begagna en portemonnaie i ett gehäng öfver
axeln, hvilket åter mycket lätt skulle låta sig göra med guldmyntet.
Vårt
städse föränderliga värde och deraf följande ringa spridning, ej begagnas
till annat än spelmarker.
Som jag hvarken varit i stånd, ej heller afsett, att kunna afgifva
någon akademisk afhandling i denna fråga, så har afsigten
med mitt förslag blott varit den, att från Utsk:ts sida framkalla
någon närmare och noggrannare utredning af ämnet. Som detta
mitt syftemål ej vunnits, men ämnet likväl är af stor vigt för den
allmänna rörelsen och allmänhetens beqvämlighet, så vågar jag anhålla,
att Ståndet måtte återremittera Betäuk:det, och anhåller om
propos. i sådant afseende.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: BankoUtsk:t, som åt
Erih. Schultzenheims motion egnat. all den upmärksamhet, som dess
vigtiga syfte förtjenar, har likväl nödgats afstyrka all åtgärd i anledning
deraf, emedan Utsk:t icke kunnat finna någon utväg, att
med bibehållande af den vigtiga grundsatsen om en standard, försäkra
det föreslagna guldmyntet om ett stadigt värde. Motionären
har sjelf skattat åt denna svårighet, då han föreslagit att vid prisfall
å guld småningom förändra Carolinens vigt, hvilket likväl, på
sätt Utsk:t erinrat, icke låter sig göra utan att skada det nya
myntets kredit och framkalla den olägenhet, bland andra, att samtidigt
mynt af samma valör, men till olika metalliskt värde, skulle
circulera i rörelsen. Inom Utsk:t ifrågasattes väl andra utvägar
att bereda myntet circuiation, men ingen sådan befanns tillfredsställande,
och får jag, då saken icke eller här blifvit försatt i bättre
ställning, anhålla om bifall till Betänkandet.
Sedan Öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utlåt,
dels återremiss deraf, framstälde H. Exc. propos. å bifall till Utlåt,
och då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade
II. Exe. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Ken 2Ä Januari.
21*
Frill. Schultzenheim; Jag anhåller om votering.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag vädjar till Frih. Schultzen
heim,
om han verkligen anser, att Utsk:t, på de af honom i motionen
afgifna skälen, kunnat billigtvis af fordras ett vidlyftigare besvarande
af frågan.
Talaren afbröts här utaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., som
fästade hans upmärksamhet derå, att, då öfverläggningen i sjelfva
ämnet redan förklarats afslutad, finge något dertill hörande icke
vidare anföras.
Hr Lilliehöök- Jag hemställer då till Frih. Schultzenheim,
om han vill afstå från sin begärda votering.
Flere ledamöter hördes häri instämma.
Frih. Schultzenheim: Som jag anser frågan vara af särdeles
stor vigt och jag sett att flera ledamöter i andra Stånd delat
mina åsigter, så fortfar jag i mitt yrkande på votering.
Härefter uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den, som bifaller BankoUtsk:ts Utlåt. N:o 10, i anledning af
väckt fråga om prägling af guldmynt å 10 och 20 Rdrs Rmt valör
under benämning af enkla och dubbla Caroliner, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde Utlåt., på grund af deremot gjorda
anmärkuingar, till Utsk:t återremitteradt.»
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 56.
Nej — 22.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsk:ts
den 21 och 25 dennes bordlagde Utlåt. N:o 11, i anledn.
af väckta förslag, dels om indragning af sedlar å 1 Rdr Rmt, dels
om utlemnande i rörelsen af sedlar å 2 Rdr Bko eller 3 Rdr Rmt,
och dels om skyldighet för Banken att alltid i vexling tillhandahålla
hela Speciel-,
i:sta punkten, deri Utsk:t afstvrkt bifall till förslaget om uphörande
af utgifning från Banken af sedlar å 1 Rdr Rmt.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Den nu föredragna
punkten af detta Betänk, tyckes visserligen vara af ringa betydelse,
aldenstund det kan synas likgiltigt, huruvida man liqviderar hvarandra
med en sedel eller silfverriksdaler. Men som princip betraktad,
ligger mycken vigt derpå, och detta kan dömas deraf, att ilmnet
vid föregående Riksdagar varit föremål för sådane idéernes stridigheter,
att deras afgörande måst ske i förstärkt Statsutskott. Vid
2U
Dan 28 Jsnnsrf.
Betänk:t iiro flere sakrika reservationer fogade, af hvilka jag anser
den af Friherre Stjernstedt afgifna vara den mest motiverade,
hvarföre jag vördsamt får anhålla om dess upläsande och vågar jag
äfven härvid påkalla Hrr Ledamöters af detta Stånd synnerliga upmärksamhet,
utbedjande mig att efter reservationens upläsande få
fortsätta.
Frih. Stjernstedts ifrågav:de reservation uplästcs härefter och var af
följ. innehåll:
»Emot Utsk:s genom votering med 19 mot 14 röster tillkomna beslut
får jag härmed mig reservera. Denna fråga om 1-rdrs-sedlarnes indragning
förevar vid 1853—1854 årens Riksdag, men förföll efter votering
i förstärkt B:koUtsk. Samma fråga är äfven från sist.!. Riksdag en gengångare
och torde så för framtiden förblifva, intilldess sundare financiela
åsigter törmä besegra vanans eller rättare ovanans magt,
som förordar ett beqvämlighets-stadgande, hvilket står i strid
med en förnuftsenlig Bankförvaltning. Sedan äfven vid sistförflutna
Riksdag i denna fråga två Stånd stadnat mot två, enär
Adeln och BondeSt:t återremitterade BankoUtsk:ts Uti. N:o 81,
som afstyrkte förslaget om uphörande af 1-rdrs-sedlarnes utgifning,
men Preste- och BorgareStånden biföllo samma Utl„ så ansågs
frågan således äfven då förfallen. De egentliga skäl, som både
förr och nu anförts emot dessa små sedlars indragning, torde kunna
sammanfattas i följ. punkter, nemligen:
l:o den beqvämlighet, som desamma vid smärre liqvider anses
lemna och särdeles vid penningars afsändning med posten. Men
häremot kan invändas, att de många tal, som förekomma vid liqvider.
varande dels under 1 rdr, dels deremellan och 2 rdr, mäste
ju ändock på annat sätt än medelst sedel betalas, hvadan således
denna remiss-lättnad genom 1-rdrs-sedeln är af alltför underordnad
vigt för att böra tagas i betraktande vid en i öfrigt medgifven
nyttig förändring, helst ett mer allmänt bruk af mindre postremiss-vexlar,
Postkontoren emellan, å högst 5 rdr, på ett fullkomligare
sätt ersätter det inskränktare behofvet af 1-rdrs-sedlar vid
penningéafsändningar; 2:o att silfver är alltför obeqvämt emot sed
lar
att vid dagliga smärre liqvider medföras. Denna invändning
gjordes äfven vid skillings-sedlarnes ifrågasatta indragning, med
tillägg dervid, att silfver ej kunde i den vanliga plånboken förvaras,
utan inåste i särskild börs medtagas. Om nu denna särskilda
börs måst för silfvermynt under 1 rdrs värde tillitas. så iir ju i
den mindre dagliga rörelsen långt beqvämare att derjemte äfven inlägga
1-rdrs-stycken, hvarigenom man kan lättare helt och hållet
undvika att medtaga sedelboken. Den som känner huru i utlandet
allmänheten högst sällan begagnar annat än hårdt mynt i den
dagliga rörelsen, vet ock, att hvarken han sjelf deraf funnit någon
obeqvämlighet eller försport att andra deröfver beklagat sig; 3:o
den förlust, som skulle drabba Staten, såväl genom silfvermyntets
nötning, som derigenom att detsamma någon gång kan gå helt och
hållet förloradt, hvaremot förlorade sedlar tvärtom utgjorde en vinst
för Banken. Härpå kan svaras, dels att silfvermynt i någon mängd
D en 28 Jan nar i.
21& |
icke torde kunna gå helt och hållet förloradt på annat sätt, än att
det fäller i sjön, dels ock att så väl slitnings-förlusten som präglings-kostnaden
af silfvermyutet är så ojemförligt mycket ringare än
kostnaden för den stora sedeltillverkningen, att detta skäl helt och
hållet talar till fördel för silfvermynts begagnande, helst då detta
erhållit den hårdhet och hållbarhet, som nuvarande 12-lödiga blandning
innehar; dels ock slutligen, hvad beträffar den vinst, som skulle
tillskyndas Banken genom förlorade sedlar, och hvilka på mångfaldigt
sätt och i stor mängd kunna förstöras, så borde detta skäl aldrig
omnämnas, enär detsamma frammanar ett än kraftigare motskäl,
nemligen det genom sedlars mer än vid silfvermynts begagnande
ökade äfventyret för den enskilde att förlora sina penningar, hvilket
det bör vara lagstiftningens omsorg att försöka så mycket som
möjligt förekomma, medelst utgifvande af verkligt mynt, hvilket
icke är, såsom myntsedlarne, underkastadt så .mångå sätt och tillfällen
att förstöras; 4:o att genom 1-rdrs sedels-indragningen det
skulle lemnäs större tillfälle för enskilda banker att få sina sedlar
i omlopp. Om denna farhåga egde verklig grund, skulle jag visserligen
icke vilja förorda något, som kunde innebära en sådan påföljd,
men jag tror, att ,om, såsom hittills, de enskilda bankerna
icke fä utgifva sedlar å lägre värden än Riksbanken, eller 5 rdr,
så skall ju härefter äfven finnas samma tillfälle att ur Riksbanken
få tillvexla sig samma slags sedlar, som från de enskilda bankerna;
5:o såsom det förnämsta skälet åberopas, att Bankens metalliska
kassa nu icke befunne sig i det tillstånd, att den ifrågavarande
sedel-indragningen för närvarande lämpligen skulle kunna försiggå
Det torde härvid först kunna antagas, att icke hela den nuvarande
sedelstocken å 1-rdrs-sedlar, till belopp af något öfver i millioner
rdr, skulle komma att mot silfver invexlas, enär, vid 1-rdrs-sedlar.
nes indragning, 5-rdrs-sedlarne troligen mer än nu komme att uttagas.
Och derjemte bör ihågkommas, att de utländska lån, som
mer än sannolikt vid denna Riksdag komma att beslutas, skola
blifva till betydligare belopp indrague i silfver, hvarigenom således
den metalliska kassan vinner den tillökning, att efter 1 rdrs-sedlarnes
indragning någon fara för Bankens förmåga att inlösa sina öfriga
sedlar icke kan förefinnas. Härmed har jag nu således sökt
vederlägga de mot den ifrågasatta sedel-indragningen förebragta
skälen, och öfvergår nu till anförande af de skäl, som tala för densamma.
Dessa skäl äro, enligt min upfattning af frågan, så ofantligt
öfvervägande, att skälen deremot kunna anses vara af en jemförelsevis
högst underordnad vigt. Härvid kan då först anföras, att genom
den sålunda i allmänna rörelsen ökade tillgången på hardt
mynt,, alla enskilda banker kunde åläggas att med sådant mynt
inlösa sina sedlar, hvarigenom ock dessa banker mer än hittills
blefve intresserade uti att metalliska kassan vidmakthölles, samt,
tillika att rikets myntvärde uprättbölles. Men det vigtigaste och
förnämsta skälet för l-rdrs-sedlarnes indragning är naturligtvis den
genom silfvermynts begagnande i större mängd, allmänheten bibragt
riktiga upfattningeu af hvad med mynt rätteligen bör förstås, nera
21*
I> en 28 J t n u »r t.
ligen den metalliska valutan och icke dennes representant, papperslappen.
Med en sådan kännedom skulle allmänheten måhända
mer än nu upinärksamma de lagstiftnings åtgärder, som berörde denna
del af landets tillgångar, och man skulle kanske i sådant fall dervid
tillvägagå med större försigtighet och klokhet iin förr, då allmänheten
icke fick kännedom om en Slats bankrutt förr än det redan
var för sent att kunna, om ej förekomma densamma, dock i
någon mån förminska dess skadliga följder. Ty om silfver vore
mer allmänt i rörelsen begagnadt, skulle, vid en annalkande Statsbankrutt,
denna på förhand bebådas genom det osvikliga och alltid
sig dervid visande kännetecknet att silfvermyntet blef mera sällsynt,
emedan man visste sig deri ega en verklig valuta — och derföre
gömde detsamma tillsvidare. För allt det silfvermynt, som vid sådana
kriser vore i rörelsen utelöpande, sluppe allmänheten således
gå in i Bankens konkurser, i hvilka vanligen gifvils kreditorerne
dåliga ackord, de der i sednare tider fått namn af realisationer.
En realisations bestånd beror eller uprätthålles visserligen icke endast
deraf, att en större mängd silfver är i allmänna rörelsen utelöpande,
men de menliga följderna af Bankens oförmåga att i en
framtid kunna med silfver inlösa sina sedlar, förminskas i samma
mån som silfvermynt är i rörelsen utelöpande. Man hör väl medgifvas
nyttan deraf, att allmänheten bibringas denna riktiga föreställning
om ett mynts rätta betydelse genom silfvermyntets spridande
i rörelsen; och, säger raan, genom skillings-sedlarnes indragning
kan detta ändamål anses »vara åtminstone till någon del vunnet.
» Men ligger icke just i denna förklaring ett ytterligare skid
för äfven 1 -rdrs-sedlarnes indragning, enär derigenom det afsedda
ändamålet i än vidsträcktare mån naturligtvis måste anses vara erliådt,
likasom ock erfarenheten visat, att det hårda myntet icke kan
komma till ett allmännare begagnande i rörelsen, så länge sedlar å
alltför låga värden från Banken utgifvas. Men, invänder man, det
är ju för realisationens bestånd ingen fara å färde, för att man
skall behöfva vidtaga en åtgärd, som anses innebära ett. så stort
förminskande af den beqvämlighet, som 1-rdrs-sedlarne vid liqvider
gifva, och hvilken åtgärd derföre skulle komma att framkalla ett
stort missnöje. Beklagliga kortsynthet och lättrogenhet! Har icke
en trehundraårig, bedröflig erfarenhet om de sex våldsamma myntreduktioner
och sju stats-bankrutter eller s. k. realisationer, genom
hvilka sistnämnde den, med 4 mark 15C0 inlösbara Speeien nu måste
med motsvarande 192 mark inlösas, kunnat tillintetgöra de
sangviniska förhoppningarne om den sednaste realisationens alltjemt
fortfarande bestånd? Eller behöfves väl mera än ett krig, eller
blott ett verkligt missvext-år, för att hägringen af den tillitsfulla
penningeställningen skall försvinna och densamma visa sig i sin
rätta dager, med alla våra millioner — i skuldsedlar, såsom den
enda qvarstående nakna verkligheten! Må banklagstiftningen framför
allt annat alltid sträfva derhän, att — om icke omöjliggöra,
det står ej allena i dess magt — men åtminstone så mycket som
möjligt försöka förringa de skadliga följderna af en Stats-bankrutt,
Deli 28 Januari.
217
sorn i en framtid är lika sannolik, sorn erfarenbeten visat att i en
förfluten tid den varit ofta förekommande.
På de nu af mig anförda grunder får jag således vördsamt
föreslå,
att all utgifning från Pikets Ständers Bank af sedlar
å En R:dr Riksmynt skall hädanefter beit och hållet
upböra.»
Plärefter upropades ånyo och yttrade
Hr Wolffelt: Utom denna Frih. Stjerustedts reservation, finnes
äfven en annan till Betänk:t fogad af Hr Arkivarieti Nordström. Jag
vill ej besvära äfven med dess upiäsande, utan inskränker mig att endast
fästa uptnäi ksamheten på den slutföljd, hvartill han genom en ganska
logisk deduktion kommit. Han säger nemi.: »Med ett ord,
det kan upkomma ett agio under olika törmer emellan verkligt
mynt och sedlar, och ingen kan dåmera med säkerhet säga hvad
han i sedlar eger eller i den allmänna rörelsen etoottager.
Vid sådant förhållande är det isynnerhet den obemedlade, den
stora massan af folket, sorn företrädesvis komme att lida, — dessa
många tusende, sorn lefva af sin arbetsförtjenst och för de små produkterna
deraf nödgas emottaga sin betalning i sedlar, som ega ett
vacklande oell föränderligt värde, och som aldrig gifva dem full
säkerhet att de derigenom lått eller i morgon ega det, värde, hvartill
de dem emottagit. På sådana möjligheter gifver vår egen,
fordna, bedröfliga fiuanshistoria slående bevis och exempel af mångfaldig
art; och är det fördenskull klokt och välberäknad!,att i tid
och sä länge det ännu utan skada och rubbningar låter sig göra,
söka aflägsna och aflägga de bruk och omständigheter, sorn göra
sådana äfventyr möjliga, och som hos oss ännu med en viss värme
omfattas endast till följd af vanans magt., men icke af något annat
skäl, som förtjente att hålla uppå.
Ett raskt steg framåt i rigtning att aflägga dessa gamla, ganska
äfventyrliga vanor innefattar bifall till förslaget att inställa
all vidare tillverkning och utsläppnhig af sedlar på en Riksdalers
valör.»
Förra Riksdagen, då motion i samma syftning var väckt och
Utsk:t likasom nu afstyrkle den, yttrade sig reserverande deremot
Hr Mannerskantz med den honom egna logiska energien. (Se
B:koUtsk:ts memorial N:o 16.)
Mot Betänk:t hafva i denna punkt äfven reserverat sig Hr
Frih. Tersmeden. Hr Akerman m. fl., hvilka hafva Ståndets förtroende
i financiel a frågor.
Ämnet synes sålunda vara uttömdt och föga är i sjelfva verket,
att härtill lägga; jag ber dock att få yttra några ord om de i
Betänk:t af Utsk:t förebragta skälen. Utsk:t säger nemligen, efter
att hafva uplyst, det omkring 4,250,000 i sedlar äro utelöpande,
»att Bankens metalliska kassa skulle för ersättandet af detta belopp
med en ungefär motsvarande summa i silfvermynt komma att i
högre grad tagas i anspråk, än med afseende å dess närvarande
218
Den 28 J »iiuiri.
ställning vore önskvärdt.» Om det är en sanning hvad Utsk:t längre
Iram yttrar, att allmänheten, till följe af den beqvämlighet,
som förefinnes vid sedelmyntets begagnande, har en viss förkärlek
för detta mynt, så komma naturligtvis de redan utelöpande sedlarne
att så länge som möjligt hälla sig ute i rörelsen, hvarigenom invexlingen
skulle ske så långsamt att den icke under någon viss tid
kotnme att utöfva något märkbart inflytande på Bankens metalliska
kassa; och när slutligen summan en gång är invexlad, så förefinnes
ju i allmänna rörelsen ett kapital, hvaremot Banken aldrig behöfver
hålla någon metallisk valuta; hvaraf synes att åtgärden i sjelfva
verket icke kommer att utölva någon minskning, utan i stället ett
bibehållande af metalliska kassan, på så sätt att den blifvit förflyttad
från Bankens hvalf till allmänhetens fickor. Hvad den omständigheten
beträffar, att papperssedlarna, i och lör sin beqvämlighets
skull, med så mycken begärlighet omlättas, betviflar jag visst iciie
att så är förhållandet; det är för öfrigt en smakfråga, som beror
på hvars och ens tycke, och kan således icke med några förnuftsargumeutationer
bortresoneras. Men denna beqvämlighet anser jag
böra upoffras för den nytta, som den nya föreslagna förändringen
komme att medföra.
Hvad slutligen beträffar den af Utsk:t åberopade slitningskostuad,
som, genom det hårda myntets införande, skulle åstadkommas,
så har erfarenheten från andra länder visat, att den icke är särdeles
betydlig.
Efter ganska noggranna försök i denna väg, verkställda i
Frankrike under ledning af Hrr Dumas oell Colmonti på 400,000
fem-francs stycken, visade det sig. att lagarne för denna slitning under
myntets hela omlopstid äro likformiga, och att man beräknar den till 4
milligrammer per stycke för år, det är 10 på 100,000 eller 1 på
6,250. Vid försök anställde i England under slutet af förra seklet
med »kronor», silfvermvnt af ungefärligen lika dimensioner med
de nyss omtalade fein-francs-styckena, kom man till nästan samma
resultat. Efterser man nu hvad slitningssumman här, efter ofvännämnde
beräkningsgrund, skulle årligen göra på 4,250,000, så upgår
denna i värde till 68 0 rdr rmt; men denna slitniugssumma
blir än obetydligare, om man tager i betraktande den mindre lifliga
cirkulationen och möjligen äfven den hårdare legeringen, som
hos oss eger rum. Kostnaden för pappersmyntet hade vi tillfälle att
blifva underrättade om, när déchargebetänkandet förevar under
diskussion. Enligt B:koReghtets 181 § tillkommer för hvarje
1000-tal sedlar för komissarieunderskrift 2 rdr 50 öre, och för kontrasignation
1 rdr 50 öre eller 4 rmt. Antager man nu 1-rdrssedlarnes
årliga förslitning till 6'/« proc., ehuru den dock är vida
mera, så skulle, för att hålla 4 millioner sedlar i rörelsen, ett antal
af 250,000 st. årligen utgifvas, hvilka sistnämnde sedlars blotta
påskrift upgår till 1000 rdr eller 4 gånger 250. Man kan häraf
lätteligen updraga en jemförelse mellan si 1 frets slitning och kostnaden
för pappers sedeln.
Hufvudsakligaste skälet, hvarför jag bestämt mig för att rösta
äfslag å Utsk:ts Betänk, och bifall till motionärens förslag — ett
I) e 11 28 Januari.
2iri
skill, som jag afven sett blifva åberopadt af reservanterne — Hr
det, att allmänheten, genom större silfverqvarititeters spridande, lärer
bättre inse skillnaden mellan sjelfva myntet och represeijtanten,
sedeln. Vid jemförelse t. ex. af varupriserna nu och fordom, så
är det ganska vanligt, att, äfven bland s. k. bildadt folk, myntets
förändring aldrig tages i betraktande, utan det allmänna omdömet
är: att varorna stigit till så ofantligt värde. När sådant kan yttras
och tänkas af personer, som man föreställer sig borde hafva reda
på förhållandena, så är det väl ej underligt att den stora massan i
detta fall icke har ett sundare omdöme, och i sjelfva verket så länge
myutrepresentanten, sedeln, ensam är bytes- och rörelse-medel, så
länge den emottages i Kronans upbörd och någon jemförelse mellan
den och den metall, han representerar, icke för den stora mängden
kommer ifråga, så är ej att undra på, det omdömet ej är bättre;
men om silfver i större mängd vore utelöpande jemte sedlar, och
genom någon olycklig konjunktur eller oriktig banklagstiftning myntrepresentanten
ej fullt motsvarade sjelfva myntet, så och då allmänheten
fann att den för t. ex. 5 rdr i silfver erhöll mera varor
än för pappersrepresentanten eller att i vexling den för en papperssedel
ej fick fullt motsvarande belopp i silfver, skulle den först börja
draga öronen åt sig och inse den betydliga skillnaden mellan det
hårda myntet och det representativa papperet. — inse nödvändigheten
deraf att de silfvervalutor, hvars representanter sedlarne utgöra,
stå till desse i det förhållande att i hvarje ögonblick silfver
för sedeln må kunna erhållas.
En sådan insigt — det är min tro — skulle ej mindre hålla
upmärksamheten på våra bankförhållanden mera vaken, än den skulle
gifva allmänna opinionen den styrka, det denne egde förmåga att
motverka hvarje försök i lagstiftningsväg, som hade myntförsämring
till följd.
På grund af alla dessa skäl yrkar jag afslag å Utsk:s Betänk,
samt. bifall till motionärens förslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: BankoUtsk:t har,
såsom ani. till sitt afstyrkande af Hr Hjertås motion, hufvudsakligen
anfört tvenne skäl. Det första, att den föreslagna åtgärden skulle
under nuv:de förhållanden kunna medföra betänkliga vådor för realisationens
bestånd: och det andra, att de ifrågav:de sedlarnes borttagande
ur rörelsen skulle från allmänhetens sida mötäs med ogillande,
på grund af den minskning i beqvämlighet vid alla mindre Jiqvider,
vexlingar och postremisser, som deraf blefve en följd. Hvad
det första angår, så kan jag för min del ej finna annat, än att
den, som har en egendom, skall vara mera belåten att hafva deri i
eget än i andras förvar. Detta blefve fallet, när sedeln utbyttes
emot verklig valuta, under det att f. n. egaren är oviss om han i
en framtid verkligen skall komma i besittning af sin egendom eller
ej. Ett väsendtligt skäl till LTtsk:t.s farhågor tyckes hafva bestått
deri, att Utsk:t förestält sig, att den visserligen ganska obetydliga
summan af 4 mill. rmt skulle pä en gång till invexling inströmma
i bankoluekan och derigenom förorsaka ett betydligare tillitande af
220
D e n 28 Janu *ri.
(len metalliska kassan. Jag vill, för att i någon mån söka öfvertyga
Utskottet att denna farhåga år alldeles ogrundad, fästa upmärksamheten
på huru förhållandet varit vid skillingssmåsedlarnes borttagande.
Efter långa strider beslöt man vid 184 9 års Riksdag
att dessa skulle ur rörelsen försvinna. Man uphörde äfven med
deras utgifvande d. 1 Jan. 1850. Vid denna tidpunkt utgjorde
småsedlarne 2,630,000 rdr, d. 1 Jan. 1851 1,760,000, d. 1 Jan.
1852 1,250,000 rdr, d. 1 Jan. 1855 935,000 rdr. Den första
Juli förlidet år utgjorde de ännu 800,000 rdr. Således tyckes
detta visa, att, då man efter 10 år ej hunnit längre än att realisera
Vs af det utelöpande beloppet, Utskits farhåga i det hela
är alldeles ogrundad, synnerligast som dessa småsedlar vid den tiden
till följe af vanans makt hade ett mycket större värde för allmänheten
än man kan antaga att de nuv:de 1-riksdalerna ega, sedan
man tinder 10 år vant sig begagna silfvermynt. Med afstde på
den oreda i begrepp, som under långa tider gjort sig gällande
angående befogenheten af våra banknoter, tager jag mig friheten
fästa H. Ståndets uprnärksamhet på en §, som förekommer i det
sammandrag af BankoFörfattningar, som af framlidne Gr. von Schwerin
blifvit utgifvet, nemi. 71 g i BankoOrdningen, der det heter:
»Sorn före delta missbruk och oreda genom kreditsedlar föreiupit,
alltså skola inga sådana sedlar eller andra, som dertill kunna hafva
liknelse, i verket brukas, utan vara förbudne.» Denna § är aldrig
af It. St:r uphäfd, men 1701 beslöto BankoDeputerade utgifvandet
af transportsedlar, hvilkas minsta belopp dock bestämdes till 100
daler silfvermynt, motsvarande nära 140 rdr bko af nuvarande sedelmynt.
Bankonoter äro alltså ännu i denna stund i viss mån
ett oting, och deras förminskning, åtminstone hvad de små valörerne
angå, både en pligt och en klokhet.
På de grunder, jag tagit mig friheten sålunda framställa, synes
mig man kan antaga, att det vore skäl göra sig af med detta
olämpliga sedelmynt å 1 rdr rmt, hvilkets dragande utur rörelsen
icke skulle medföra ringaste våda för realisationens uprätthållande.
Ett motskäl, det enda, som, enl. min upfattning, med fog
kunnat upställas och hvilket förundrar mig högeligen att Utsk:t ej
åberopat, är, att Riksbanken genom denna indragning af småsedlarne
möjligen skulle lemna öppet fält för privatbankerna att sätta
sina smärre sedlar än vidare i omlopp. Denna erinran har visserligen
något värde, men då Riksbanken jemväl utgifver sedlar å 5
rdr rmt, och dessa för kronoutskylderues liqviderande äro erforderlige,
kan lika väl förutsättas att. Bankens sedlar å 5 rdr, genom
förenämnde åtgärd, beredas ett större omlopp. — Deremot är visst,
att, om indragningen af 1-rdrs-sedlarne beslutes, inga af dessa till
Banken inkomma, som ej till följe af bruket blifvit oduglige. Men
vare sig nu, att detta Betänk, antages eller förkastas, älskar jag
anse mig förvissad derom att Ståndet ej skall underlåta att redan
vid denna Riksdag vidtaga sådana åtgärder, sora för framtiden betrygga
allmänheten för det vådliga förhållande, som kan inträffa
derigenom att privatbankernes sedelrörelse och öfrige förhållande ej
på ett ändamålsenligt sätt finnas ordnade, och jag tager äfven för
Den 28 Januari.
221
gifvet, att vigten af sådana åtgärder är så allmänt insedd, att de
ej af enskildte intressen skola kunna motarbetas. Nödvändigt synes
ock vara, att man för framtiden, likasom hittills under vissa mellantider
varit förhållandet, föreskref, att privatbankerne ej må utgifva
sedlar å mindre valör än 10 rdr rmt. Då skulle Bankens sedlar
å 5 rdr återstå som det minsta i omlopp varande pappersmynt.
Alltså, detta af mig nu framstälda skäl är det enda, sorn, enl. mitt
förmenande, i någon mån kunde tala mot åtgärden. Men öfvergå
vi nu till de skäl, som tala för densamme, så synes det mig, pa
sätt den siste värde talaren yttrat, att dessa äro så öfvervägande,
att någon tvekan derom ej ens billigtvis kan upstå. Det. första
är väl att man efterhand måtte komma till det önskvärda resultat,
sora förefinnes i alla andra länder, som ega anspråk på att hafva
ett ordnadt penningeväsende, att nemi. det missförhållande, som nu
eger rum mellan det metalliska myntet och dess representant, pappersmyntet,
måtte uphöra, och anmärkningsvärdt är, att det förhållande
nästan aldrig varit mer ofördelaktigt, än i detta nu. I vissa andra
länder förhåller sig klingande myntet till pappersmvntet som 2 till
1, d. v. s. att det alltid finnes dubbelt så mycket af deri torra
som af den sednare sorten. Här råder det beriröfliga förhållandet,
att ingen vågar updraga ens en approximativ beräkning af dessa
proportioner. Frågar man hvart allt silfvermynt tagit vägen, som
blifvit myntadt i Sverige, kan ingen derpå gifva annat svar, än att
kändt är, det en stor del upsmälts för inre förbrukning, och att
för öfrigt mycket torde ligga i förvar. Nog af, det finnes ingen,
som anser, att det lönar mödan att söka updraga en proportion
mellan klingande myntet och sedelstocken, alldenstund hvar och
en vet, att det finnes ett så ojemförelsevis lågt belopp af det förra
slaget. Jag tror således, att det vore R. St:rs ovilkorliga pligt,
att med första möjliga söka afhjelpa detta med mycket skäl så
öf verk lagade missförhållande.
Ett annat skäl, som tyckes tala för saken, är väl det, att
man så småningom borde söka vänja allmänheten vid, att det finnes
en skillnad mellan det verkliga myntet och dess representanter, och
enda medlet, hvarigenom en sådan upfattning kan vinnas, är att
verkligt mynt af både större och mindre valörer utsprides inom
landet. Det är också det enda och kraftigaste medlet att uprätthålla
realisationen. En annan ganska behjertansvärd omständighet
är den, att man ovilkorligen mera, så att säga, »håller på styfvern»,
när man har den reela valutan i sin hand ; ty hvad är naturligare
än att jag med mer upoffring sjer ifrån mig sjelfva egendomen, än
blott dess representant. Men det vigtigaste af alla skäl är tvifvelsutan
det, att, så länge vi inom landet röra oss hufvudsakligast med
sedelmynt, hela nationen sväfvar i ovisshet om landets finansiella
ställning, under det att hvar och en individ serskildt omöjligen
kan beräkna sina tillgångar och derefter rätta sin hushållning. Under
nuv:de förhållanden, då sedelstocken upgår till 30 millioner
utöfver värdet af metalliska kassan, kan man vara rent af bankrutt,
under det man har fickorna fulla af bankoskuldsedlar. Jag
kan nemi. föreställa mig vara i en lysande penningeställning, under
222
Den 28 Januari.
<)et jag i sjelfva verket ej eger mer an */* det nominella värdet
Ett sådant förhållande vore omöjligt, om bytesmedlet, som
användes för den inre rörelsen, vore enahanda med det för den
utom landet, eller med ett ord utgjordes af klingande mynt. Så
ofta då i rörelsen någon väsendtlig minskning eger rum af detta
bytesmedel, skulle tvifvelsutan folket säga sig sjelft: »nu måste det
stå illa till med vår hushållning, nu lefva vi öfver våra tillgångar»,
under det att, så länge dessa papperslappar utgöra det enda
bytesmedlet, de måste vara få, som hafva ringaste reda på förhållandet.
äfven då, när både landets och den enskiltes penningeställning
befinner sig på den vådligaste ståndpunkt. Skola vi då kunna
hoppas, att Sverige någonsin skall komma ifrån detta olyckliga tillstånd,
så måste vi i första rummet nödvändigt eftersträfva, att så småningom
få rörelsekapitalet i väsendtlig del omsatt till klingande
mynt, och då man måste anse. att, genom indragning af 1-rdrssedlarne,
man kommit åtminstone ett tuppfjät framåt på denna
bana, så vägar jag hemställa, att det Högloft. Ståndet måtte afslå
Utskrt.s Betänk:de och såsom dess mening antaga det förslag, Hr
Nordström i sin, Bet:det, vidfogade reservation framställt, hvarföre
jag anhåller att Hr Gr:u o. Landtm, måtte framställa propos. på
bifall till samma förslag.
Hr Åkerman, Predrik: Äfven jag tillstyrker afslag å
B:koUtsk:ts förslag och bifall till den framställning. Hr Nordström
i sin reservation afgifvit. Den sorn jern förer Utsk:t.s anförda skäl
med dem, sorn blifvit af Frih. Stjernstedt, och Hr Nordström i deras
reservationer framställda, kan icke hinge stadna i tvekan, hvilka äro
de öfvervägande.
Hufvudskälet, hvarföre jag för min del ställer m’g på reservanternas
sida, består deruti, att jag anser det vara en pligt för
hvarje vän af industriel och financielt framåtskridande att önska,
det vi i vårt land så småningom kunde få utbyta Bankens papperslappar
mot metalliskt mynt. Ty min fullkomligaste öfvertygelse
är, att, förr än vi få silfvermynt i rörelsen, kunna vi ej lära
oss att spara och beräkna hvad vi gifva ut. Erfarenheten visar,
att, i alla länder der det finnes metallisk valuta som bytesmedel,
man bättre än vi inser penningens värde; ett förhållande, om hvars
sanning hvar och eti haft tillfälle att öfvertyga sig, som aldrig så
litet rest i de länder, der metallisk valuta är gängse. Man vander,
så att säga, guldstycket innan man utgifver det, då man deremot
ej så i hast kan fatta värdet af en, papperslapp; ty det ligger,
om man begrundar saken, ej så liten inbillningskraft, för att
kunna öfvertyga sig om, att i ett stycke papper kan ligga lika
mycket värde som i en hop upradadt guld. Jag medgifver visserligen,
att ej mycket vinnes derigenom, att blott 1-rdrs-sedlarna
utbytas mot myntstycken af samma valör, men framgår man icke
på den i sådan riktning började bana, så hinner man naturligtvis
aldrig till målet. Första början gjordes genom skillingssedlarnes
indragning och ersättning af silfvermynt. Om man nu skulle komma
så långt, att sedlarna under 5 rdrs värde aflystes och ersattes af
De ii 2S J a 11 a ar i.
silfver, så tror jag, att en icke obetydlig fördel derigenom skulle
vinnas. Den mindre bemedlade klassen, som för sitt dagliga behof
har sina utgifter i små poster, finge sålunda ytterst sällan upgöra
sina affärer i annat än klingande mynt, hvars värde de då snart
skulle lära sig att rätt upskatta. Detta är det hufvudsakligaste
skälet, hvarför jag önskar att B. o. Ad. nu måtte fatta beslut om
att fortgå på deri bana, de ledan för 10 år sedan började beträda
och hvilken äfven säkerligen kommer att leda till ett önskvärdt mål.
B:koHtsk:t har till försvar för sina åsigter om olämpligheten
af metallisk valutas införande i rörelsen, anfört ett skäl. hvilket
jag ej med tystnad kan förbigå. Det heter nemligen i Utslcts
Betänk., »att, om än för den enskilde någon gång upstår förlust
derigenom, att sedlar aldeles förstöras eller i följd af nötning blifva
så obrukbara, att de icke kunna till inlösen godkännas, så tillskyndas
Banken härigenom en motsvarande vinst, hvaremot allt det
silfvermynt, som går förloradt, medför en oersättlig förlust icke blott
för den enskilde, utan äfven för Staten.» Det förundrar mig sannerligen,
att majoriteten af B:koUtsk:ls Ledamöter velat begagna
sig af ett sådant skäl. Ty om en förlust i detta hänseende ej kan
undvikas, så synes mig att man allmänt borde vara ense derom att det
i sådant fall är bättre att förlusten drabbar Banken än den enskilde.
Att gå så långt i ådagaläggandet af sitt nit för Bankens bästa, anser
jag t. o. m. vara ovärdigt dess principaler,
Man har vidare sagt, att de ifrågav. sedlarnes borttagande ur
rörelsen skulle hos allmänheten förorsaka en väsendtlig minskning i
beqvämlighet vid mindre liqvidera upgörande. De af Eder, Mine
Hrr, som på detta rum voro närvarande, då, för några Eiksdagar
sedan, man diskuterade om skillingssedlarnes borttagande, påminna
eig säkerligen de skäl, man då anförde mot detta förslag. Man
gick så långt i sitt försvar för det gamla, att man sade, att det
t. o. in. skulle vara omöjligt för allmogen att kunna behålla dessa
små silfverpjeser i sina händer. Jag tror att det bevisat sig, att
de kunna, om de vilja, qvarhålla dem ganska bra. Jag tror äfven
att silfret har visat sig ega en annan fördel, den nemligen, att man
i mörkret ej behöfver misstaga sig om penningens valör. Bekantskapen
med de redan i omlopp varande silfvermynten har nemligen
redan hunnit blifva så förtrolig, att jag är säker, att, om man under
,en resa nattetid skulle vilja försöka att gifva en skjutsbonde ett 25
öre stycke i stället för ett å 50 öre, så skulle man misslyckas i det
olofliga försöket; fastän han icke ser slanten, känner han dock hvad
den går föret; så att, ifall man nödvändigt skall draga fram småskäl,
så kan detta exempel gerna bland dem få en plats.
Jag vill ej längre uptaga Högh Ståndets tid, utan fortfar å
yrkande på afslag å Utsk:ts hemställan.
Frih. v. Schwerin, Carl Julius: Ehuru jag visserligen
anser, att de af Utsk:ts pluralitet för afslag å Hr Hjertås motion
afgifna skälen redan blifvit, så väl af reservanterna, som här af
åtskillige talare under diskussionen tillfyllest vederlagda, så kan jag
dock icke underlåta att med några ord vidröra desamma.
224
D e u 28 .T a u uari.
Man liar. sorn ett hufvudskål för 1-rdrs-sediarnes bibehållande i
rörelsen, åberopat den beqvämlighet, som dessa för allmänheten vid
åtskilliga tillfällen medförde, samt den stora missbelåtenhet, desarnmas
borttagande ovilkorligen skulle framkalla Jag vill fråga eder,
M. Hrr, om icke, när som ådalagdt blifvit, att klingande mynt
skulle befordra ordning och skick i rörelsen, hufvudsakligen afseende
bör fästas vid de stora fördelar, som genom pappersmyntets
borttagande skulle för penuingeväsendets ordnande vinnas, och om
icke i sa fall beqvämligheten för den enskilte borde upoffras folden
allmänna nyttan. Man har vidare sagt, alt l-rdrs-sedlarne äro
af största vigt att bibehålla i och för småliqviders upgörande mellan
personer på olika orter. Jag tror likväl, att livar och en skulle
kunna, utan stora svårigheter, lösa det problem: huru skulle tillgå i
händelse småsedlarna borttoges. Man finge tillgripa ett medel, som är
mycket allmänt begagnadt i utlandet, det nemi. att vid penningetransaktioner
på obetydligare belopp remittera postmärken, eller
också, såsom i Preussen brukas, uttaga postförskotter.
Man har trott, att Bankens metalliska kassa skulle genom
denna indragning tagas mera i anspråk, än som i afseende på dess
nuv:de ställning vore önskvärdt. Jag för - min del kail ingalunda
tro, att någon våda derigenom skulle upstå; — hvilket äfven
Gr. Liljencrants tydligen ådagalagt. — Vi ha nyligen sett, alt i
Sept. månad 4 millioner i silfver utfogs ur Banken för att betiicka
en skuld i utlandet; och Banken har nu redan återfått ett motsvarande
belopp. Det kommer sig deraf, att rörelsen, och således
allmänna intresset, fordrade oundgängligen att silfver skulle inkomma.
Dylika uttagningar jemka sig sjelfva. Samma förhållande upstod
äfven om Bankens silfverfond minskades för att indraga 1-rdrssedlarne,
då på samma gång silfvermyutet spriddes uti landet i
stället att gå till utländuingen.
Det är ej lång tid sedan finansvetenskapen, med hvad dertill
hörde, ansågs som ett. arcanum. Nu åter har man kommit till
några fä enkla satser i ämnet och tillämpat dem på Bankerna och
deras inrättning.
Man antager numera som regel, att Bankerna skola ha såväl
rörelse med pappersmynt som med klingande mynt. Dertill fordras
dock att klingande myntet skall utgöra det hufvudsakligaste rörelsemedlet
i landet. Då detta är fallet, upstår en viss elasticitet i
Bankväsendet, sorn gör möjligt, att i ögonblick af kriser öka pappersmyntet
och derigenom lätta liqviderna. Om nyttan af sådana
mått och steg gifva de sednaste tilldragelserna bevis såväl i England
som Belgien, der, vid den sist genomgångna handelskrisen,
Bankerna bemyndigades att för tillfället öka pappersmyntets.belopp,
utan afseende på beståndande banklagar. Det är klart att ett sådant
steg ej kan tagas, så vida ej cirkulationen af verkligt mynt förut
i landet utgör den betydligaste delen af rörelsekapitalet.
Flere talare hafva redan fästat R. o. Ad:s upmärksamhet på
det skäl, Utskit anfört, att Banken skulle tillskyndas en motsva
rande
vinst af allt sedelmynt, som antingen alldeles förstördes eller
till
Den 28 Januari.
225
till följe af nötning blifvit så obrukbart, att det icke till inlösen
kunde godkännas; det förundrar mig högeligen huru man velat
framkomma med ett sådant skäl; jag för min del anser det icke
vara värdigt för en Riksbanks principaler.
Jag vill ej längre uptaga Höglofl. Ståndets tid, och ber att
få förena mig med Gr. Liljencrants, och yrka alslag å Utskits
Betänkande.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då man yttrar sig i penningefrågor,
nödgas man stundom frånträda tillämpningen af de grundsatser,
som man inser fullt giltiga och riktiga. Orsaken dertill
ligger uti det beklagansvärda förhållande, som förefinnes uti de
flesta länder, och icke minst uti vårt goda fädernesland, eller att
penningen icke fått röra sig fritt, utan man medelst reg le montera
nde sökt bestämma dess rörelse. Härigenom har upkommit ett
slags sjukdomstillstånd, och, liksom man icke kan behandla en sjuk
menniska pä samma sätt som en frisk, tvingas man äfven i fråga
om penningen, att, med afseende å redan befintliga och i högsta
mån skadligt inverkande lagar, tillgripa medel, som fullkomligt
strida emot sunda och erkända grundsanningar. Den åsigt, jag nu
kommer att framställa, vill jag derföre icke utgifva för att ega någon
slags allmängiltighet. Den yttras endast såsom möjligen nyttig
och gagnelig under
Banker ega rättighet att utgifva sedlar. Min mening har således
icke anspråk på att galla för mera än ett nödfallsmedel under
detta olyckliga privilegiitillstånd, som gjort sig herrskande uti
bankväsendet.
Man har tvistat om hvilketdcra vore beqvämast för rörelsen,
klingande mynt eller sedlar. För min del anser jag väl att företrädet,
när frågan betraktas i dess allmänlighet, måste tillerkännas
sedlar eller, såsom jag vill uttrycka mig, kreditpapper, icke blott
för det mindre besväret vid större summors upräknande, utan hufvudsak
ligast derföre, att medelst kreditpapper eller myntrepresentativer
mångfaldigt flera omsättningar under en viss tidrymd kan
ske, än medelst klingande mynt, hvaraf ock blir en följd att den
nytta, som åsyftas genom myntets cirkulation, mångdubblas. Ehuru
begagnandet af sedlar eller myntrepresentativer således, utom andra
företräden, jemväl har den af en större lätthet och beqvämlighet,
tror jag likväl, att man bör fästa sin upmärksamhet derå, att detta
egentligen gäller den större rörelsen. Uti den mindre, hvars omsättningar
äro mångtusen gånger talrikare än den af större summor,
eger likväl ett annat förhållande rum, som härleder sig från åtskilliga,
hvar för sig obetydliga momenter. Ibland dessa bör i
främsta rummet nämnas det bedröfliga skick, hvaruti småsedlarne,
efter ett eller annat års cirkulation, befinna sig, och svårigheten I
landsorterna att kunna få dem utbytta mot nya. Blott denna omständighet
gör, att man vida hellre i landsorterna emottager liqvider
i silfver än i trasiga småsedlar.
H. lil. 15
226
Don 28 Januari.
För att likväl, till en början, fusta mig endast vid frågan om
beqvämligheten, så kommer jag, just till följd af det klingande
myntets större obeqvämlighet vid penuingeremisser per posto, att yrka
bifall till den af Frih. von Schwerin väckta motion om indragning
af alla småsedlar under 10 Edrs valeur. Detta gör jag, icke såsom
fiende til! säkra kreditpapper, utan just till följd af den öivertvgelse,
jag hyser, det skulle man, genom denna åtgärd, mera lära
sig att begagna berörde medel till liqviders verkställande och dymedelst
underlätta rörelsen. Det kan möjligen låta paradoxt, att,
p;t samma gång raan förklarar sig vilja upmuntra rörelsen med
kreditpapper, man då vill förbjuda vissa slag deraf. Denna synbara
motsägelse tror jag likväl skall höfvas genom anförandet at
ett exempel. Man har länge, och ieke utan skäl, klagat öfver det
stora belopp penningar, sorn ligga overksamma pä posten tinder
transporten från en ort till en annan, samt äfvenledes deröfver, att
detta sätt att med posten sända penningar upmuntrade de numera
så vanliga poströfverierna. Lät oss derföre nu tillse huru förhållandet
skulle blifva, om man icke egde tillgång pä småsedlar. För
en summa af en eller två 11 dr kunde man val begagna sig af den
utvägen, som af någon föregående talare blifvit antydd, eller att
sända post frimärken; men om beloppet upgick linda till 8 eller 0
lldr, lät det sig svårligen göra. Antåg således att man skall med
posten sända 9,999 Rdr; huru skall man då reda sig, då icke någon
sedel finnes på ringare valör än 10 Rdr? Nio Rdr i sillver
komme att draga för stort porto, och kunde således den utvägen
icke tillgripas. Under sådana förhållanden vore det väl lättast att
köpa antingen en inrikes vexel eller en s. k. postremissvexe). Då
man icke gerna kunde få en vexel å så ringa belopp som 9 Rdr,
så tog man troligen vexeln a hela del belopp, som skulle remitteras.
Härigenom komme onekligen allmänheten snart att lära
känna nyttan och beqvämligheten af inrikes vexlar, — ett slags
kreditpapper, som ännu icke lyckats tillvinna sig något allmännare
erkännande, hvilket utan tvifvel härflyter frän okunnigheten om dess
fördelar. Af detta exempel tror jag, alt det bör framstå huruledes
man kan vilja upmuntra oell föröka bruket af goda kreditpapper,
fastän man förbjuder begagnandet af småsedlar.
Utskrt har trott att, om småsedlarne indrogos, skulle Banken,
under nuvrde brydsamma förhållanden, utsättas för allt för stor
påtryckning. Till svar härå får jag dels åberopa en föregående
talares anmärkning, huru långsamt småsedlarne återvända till Banken,
dels ock fästa upmärksamheteu derå, att just en tidpunkt,
som den förevrde, då större utländska lån skola uptagas, vore den
rätta för verkställigheten af en sådan indragning. I början och straxt
efter det mynt för dessa lån inkommer, måste Banken få en rikligare
tillgång på metallisk valuta och således äfven utan svårighet
kunna verkställa utvexling af småsedlar. Det silfver, sorn sålunda
utginge under en period, då Banken egde stor silfverfond, stannade
i folkets fickor, derutur det icke sä lätt åter kunde uttagas. Vid
en sedermera inträffande sämre ställning för Banken, vore den befriad
från påtryckning af de belopp, som den under lyckligare för
-
Den 28 Januari.
227
hållanden redan utvexlat. En del af det silfver, sorn indroges genom
de utländska lånen, skulle då troligen komma att qvarstanna
i landet, hvarom nu icke är särdeles stort hopp.
Det har jemväl blifvit sagdt, att, då Bankens småsedlar med
sådan begärlighet mottagas i rörelsen, handlade R. St., hvilka äro
Bankens egare, orätt, om de genom småsedlarnes indragning minskade
Bankens vinst. Att en dylik invändning kan göras, visar
en af de många och stora olägenheter, som upkomma genom privilegierade
Banker. R. St. råka, beträffande denna fråga, i en
dilemma. A ena sidan skola de, såsom Bankegare, stå på Bankens
bästa; men a andra sidan äro de äfven Svenska folkets representanter
och ega i denna egenskap icke rätt att förbise det allmännas
fordringar, i fall dessa båda intressena komme i strid med
hvarandra. Jag för min del kan icke annat än anse att, i händelse
en sådan kollision vore för handeu, det allmännas väl borde
hafva företrädet framför Bankens. Sådan kollision förefinnes dock
icke nu vid denna fråga. Väl medgifver jag att Bankens vinst
komme möjligen något att minskas, men i samma mån minskades
äfven dess risk, — något, som i fråga om sedejutgifning, icke saknar
sin stora vigt och betydelse. Beträffande den frågan, antingen
genom myntets eller sedlarnes nötning och slitning större förlust
drabbar Banken, tror jag väl att det kan komma ungefärligen på
ett ut, men att, om någon skillnad finues, den större förlusten snarast
faller på småsedlarnes sida.'
På grund af de skäl, jag sålunda i korthet autydt, anhåller
jag om afslag å Utsk:s hemställan samt bifall till Frill. v. Sclnvelius
motion om indragning af småsedlar under 10 Rdrs valör.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Hermall: Det är med verklig
förlägenhet jag vågar upträda mot så mäktiga och uplysta personer,
som här före mig haft ordet, men jag skall söka att, så
tydligt som möjligt, redogöra för mina motiver.
Eli af reservanterna har, för nödvändigheten af småsedlarnes
indragning, anfört det skälet, alt en Statsbankrutt stöde för handen.
Den andre reservanten har visserligen ej lika öppet uttryckt
samma tanke, men man kan dock af reservationen draga den slutsatsen,
att han hyser samma farhåga. Som vi veta, är han leda
mot
af FinausKomitéeu, hvilken, i afseende på sitt handlingssätt,
följer Finansdepartementets auspicier. Jag föreställer mig att, då
man i Finansdepartements, om jag så får säga, an t i-eliam bre börjar
hviska om dåliga affärer, så måtte det icke stå rätt till. Jag
delar i viss man reservanternas åsigt, men jag tror dock att _vår
ställning icke är ohjelplig, hvaraf den slutsats kunde dragas, att
jag ser mindre mörkt än sjelfva FinansMinistern. Jag vili uppehålla
delta trasselsystem, under förhoppning, att innan nästa Riksdag,
Regering och Ständer må inse behofvet af kraftiga åtgärder,
som kunna mota en olycka.
Att indraga de mindre sedlarna och utsläppa silfver, skall un
der
nuvarande rättighet för Börsen att fritt röra sig med den
metalliska valutan, ovilkorligen bidraga till att göra realisationen
228
I>en 28 J anu ari.
osäker, enär denna endast på ett sätt kan under sådana omständigheter
uprätthållas, nemligen derigenom att silfver finnes i Bankens
hvalf och icke hos allmänheten, enär Banken icke kan inlösa
sina sedlar med silfver, som icke tinnes i dess förvar. Jag föreställer
mig, att en kris, en Riksbankrutt inträffade, och att 4 mill.
rdr i silfver funnes i rörelsen i stället lör de indragna 1-rdrs-sedlarna.
Hvad blefve då allmänhetens första åtgärd, när denna katastrof
förmärktes. Hvar och en, som var i besittning af silfverman!,
aktade sig noga för att utgifva det; han lade det i stället
på kistbotten, hvarigenom den stora rörelsen på en gång gick miste
om 4 mill. rdr plus de indragna skillingssedlarna, och den mindre
rörelsen förlorade allt. Den naturliga följden blefve, att småsedlar
ånyo utsläptes, och denna gång icke af BiksBanken, ty osäkert
är om RiksBanken då funnes till, utan af PrivatBankerna,
•om icke högre önska än att få denna rättighet.
Förliden sommar nedsjönk den metalliska valutan till 12 mill.
Om 1-rdrs-sedlarne då varit indragna, så hade silfverfonden blott
varit 8 mill., eller två mill. under minimisumman ; hade åter skillingssedlarne
lika som 1-rdrs-sedlarna varit i rörelsen, så hade den metalliska
valutan vid samma tidpunkt varit omkring 15 mill., och
någon fara icke varit för handen. Detsamma kan ännu inträffa, och
vådan deraf är synbarlig.
Man har genom detta förslag velat tillskynda den mindre bemedlade
folkklassen stora fördelar. Man har uptriidt som förmyndare
för folket, för att inge dem håg för sparsamhet. Detta förvånar
mig, så mycket mer, som jag i början af Riksdagen, från
samma sida, fick upbiira skarpa förebråelser, derför att jag, som det
sades, ville blifva förmyndare för det fria folket. Nu halva andra
velat beträda samma bana och jag är ytterst tacksam derför. Hvad
sparsamhet beträffar, så tror jag att första vilkoret derför är, att
det så lagstiftas, att hvad jag i dag hopsparat, icke i morgon har
förlorat en del af sitt värde, att jag icke lefver öfver mina tillgångar,
att jag icke skrinlägger min sparpenning, utan förräntar
densamma, hvilket både ur enskild och statsekouomisk synpunkt
är det rätta.
Man har under diskussionens lopp anmärkt, att man lättare
blifver utsatt för bedrägeri med sedlarne än med silfret. Det kan
visserligen hända, att man understundom får höra talas om, att en
tullstämpel utgifvits i skymningen tor en 2 b:ko, men lika ofta höiman
omtalas att försilfrade 4 skir b:ko blifvit såsom speciel' utgifna.
Jag önskar bibehållandet af småsedlarne, som jag sagt, för att
uprätthålla realisationen. Jag har vid många tillfällen sökt påpeka
det financiella eländet, för att i någon mån derpå fästa Statsmaktens
och Svenska folkets upmärksamhet. Jag medgifver, att dessa
försök varit fruktlösa. Men jag har åtminstone den tillfredsställelsen
att mina tänkesätt varit rena och att jag gjort, på hvad i min
ringa mån kunnat bero, för att förebygga de financiella olyckor,
som hota oss.
Jag yrkar bifall å Utsktts hemställan.
Den 28 Ja nusri.
229
Hr v. Ehrenheim, Per Jakob: Då jag deltagit i Banko
Utsk:ts
så strängt ogillade beslut, torde jag här böra närmare angifva
mina skäl dertill. Jag misskänner visserligen icke att det
både för realisationen och för allmänheten, i händelse Banken ej
kan inlösa sina sedlar, vore af stor vigt att det cirkulerande kapitalet
till stor del utgjordes af metalliskt mynt, men jag bestrider
deremot att detta ändamål vinnes i någon grad, som är värd afseende,
genom indragning af sedlar å 1 rdrs-valör Vid 1 859 års
slut utelöpte af detta sedelslag 4,250,326 stycken, samt i sedlar
ä 3 rdr, som, de rest. Ettortie indragas, jemväl skola med silfver eller
större sedlar ersättas, 3,41 8,155 rdr, eller tillsammans för 7,668,481
rdr. Af detta belopp kommer endast en del att med silfver ersättas,
men, om man antager denna del, som naturligtvis ej kan
bestämdt beräknas, till 4 å 5 mill., så skulle derigenom silfvermyntet
till cirka 6 mill. eller något mer cirkulera emot en sedelmassa
af olver 40 mill. Riksbankssediar och omkring 20 mill. Privatbankssedlar.
Det klingande myntet blifver i alla fall så ringa i förhållande
till sedelmvntet. att det, i händelse af Bankens oförmåga att
iidösa sina sedlar, saknar all betydelse, ty icke befinner man sig, om
man vid en sådan olycka har 20 rdr silfver i sin ego, i någon
väsentligt bättre ställning, iin om man blott hade 5 rdr. För Banken,
som den 25 innevarande månad ej egde högre silfverfond än
för 17,183,938 rdr 85 öre, är det deremot icke af ringa betydenhet
om 4 å 5 mill. af detta silfver skall utgifvas för att invexla
sedlar, sorn i följd af sin låga valör eljest aldrig presenteras vid
Baukluckan för annat ändamål än för att utbytas emot andra sedlar
af samma slag och som således aldeles icke trycka på realisationen,
utan faktiskt kunna från sedelstocken afräknas. En allmän
oro förspörjes vid denna Riksdag öfver Bankens befarade oförmåga
att uppehålla realisationen; jag delar icke denna oro, men föga
lämpligt synes det mig att Rikets St:r skola — måhända såsom
enda svar derå — vidtaga en åtgärd, som utan behof ur Bankens
hvalf utdrifver en fjerdedel af dess metalliska fond. Att lemna åt
Fullmäktige att bestämma tiden lör en sådan åtgärds verkställande,
synes mig ej eller rätt, utan böra Ständerne, om de vilja åtgärden,
ställa så att de derföre få bära ansvaret.
Man har anset t att indragningen företrädesvis skulle gagna den
arbetande delen af befolkningen och att denna eljest företrädesvis
blifver lidande vid en Bankbankrutt. Jag har alltid trott att fordringsegarne,
som måste taga betalning för sin fordran i ett föraäraradt
mynt till dess nominalvärde, äro de, som vid en sådan
olycka blifva mest. lidande, ty ofelbart förstår arbetaren att, sedan
agio upstått mellan silfver och sedlar, sedan varuprisen i följd deraf
stigit., äfven betinga sig en högre lön för sitt arbete, då detta pris
erlägges i papper. Påståendet synes grunda sig på den föreställning,
att betalning af lägre summor är den högste sedelvalören och
således dagsverkarens lön skall fortfarande betala3 i sifver, men. sedan
silfver ej erhålles i Bankluckan, blifver det. ej händelsen, ty,
såsom erfarenheten visat, silfret rymmer ur rörelsen och finnes ej
2.10
Den 28 Jan narf.
att få, men (ter det sparsamt förekommer, fordras derföre det högre
pris, som försämringen af pappersmyntet föranleder.
Bland andra frukter af indragningen, som en reservant påpekat,
är afven den att Privatbankerna sedan skulle kunna åläggas att
inlösa sina sedlar i silfver. I sanning ett önskvardt mål, men af
livad sammanhang med en åtgärd, hvarigenom några få millioner
silfver, mest i lägre valörer och efter ettorues indragning alldeles
oundgängligt för vexel man oell man emellan, skulle i rörelsen utgå?
Ytterligare några skäl återstå att bemöta. Det heter att export
af silfver upmuntras derigenom att silfret i rörelsen ersätte»
af sedlar, men förmågan att exportera Bankens silfver beror på
förmågan att kommendera Bankens sedlar, och denna förmåga ökae
väl ej deraf att en del af deri sedelmassa, som Banken får utsläppa
utöfver sin sillverföiid, består af sedlar, som, på sätt jag förut anmärkt,
nästan aldrig mot silfver utbytas. Vidare skall vanan att
begagna hardt mynt bibringa allmänheten begrepp om den skillnad,
som är emellan myntet och myntrepresentativet. Om agio emellan
silfver och sedlar inträder, då lärer allmänheten på ett känbar! sätt
få inhemta denna skillnad, men derförinnan torde kunskapen viii ej
bero på om man något oftare eller'något mera sällan innehar det
ena eller andra slaget. Slutligen skall erfarenheten bevisa alt folket
hushållar bättre der småsedlar ej finues utan hardt mynt allmänt
cirkulerar. Mert om sparsamheten står i förhållande till minsta
sedelvalören, hvarför hushållar man i Tyskland, der sedfar å 1
tinder och 1 gulden cirkulera, lika väl. otto ej bättre än i Frankrike,
der minsta sedeln lyder å 100 francs; hvarföre hushållar Skotten,
som har sedlar å 1 pund sterling, fullt, ut så viii som Engelsmannen,
som ej har mindre sedel än å ä pd? För öfrigt lärer väl ej
sparsamhet, som är en på eftertanke och förmåga att upoffra beroende
egenskap, inverkas af något så oväsendtligt, som att det sparda är
silfver eller invisning på silfver. — Jag anhåller oni bifall till Betiinkit.
IIr von K oell, Nils Samuel: Då denna fråga vid flera
föregående Riksdagar varit föremål lör 11. o. Ad:s öfverläggning»!',
samt, enl. mitt förmenande. Utsk:t å ena sida och reservanterne å
den andra ganska utförligt upgifvit de bästa skälen både lör oell
mot I rdrs sedlarnes bibehållande i rörelsen, och då härtill kommer,
att vid detta tillfälle åtskilliga af K o. Åd:s ledamöter närmare
utvecklat dessa skiil, så anser jag mig icke med någon ytterligare
utredning af sjelfva frågan böra taga H. Ståndets tid i anspråk,
titan vill jag blott inskränka mig till att afgifva den förklaring,
att mina åsigter närmast öfverensstämma med dem, som äro uttalade
i den till Utsk:ts Betänk, fogade, af Hr Riksarkivarie!) Nordström
algifna, reservation, hvars resultat är, att K. Strr må besluta
att utgifning från Banken af sedlar å en rdr rint skall uphöra,
samt öfverlemna åt BankoFullmäktige att bestämma, när sådant,
med afseende å Bankens ställning, kan ega rum. Det är blott i
afseende på frågan: när en sådan indragning lämpligast kan anses
låta sig göra, som jag velat för några ögonblick taga Hrns upmarksarohet
i .anspråk, .lag anser nemi., att de personer, som för när
-
Den 28 Januari.
231
varande frukta införande af denna reform, hvilken dock förr eller
sednare skall ega rum, skulle blifva i väsendtlig män lugnade, om
man samtidigt med beslutets fattande om rdrs-sedlarnes indragande
äfven bestämde någon tidpunkt, då detta lämpligast kunde låta sig
göra. Således kunde man stadga ett visst minimibelopp, till hvilket
den metalliska kassan måste hafva upstigit, innan åtgärden huge
vidtagas. Jag medgifver ock, att, om öfvergången alltför hastigt
eller under ogynnsamma konjunkturer verkståldes, kunde vissa olägenheter
derigenom komma att upstå. Jag vill derföre taga mig friheten
hemställa, det II. o. Ad. måtte bifalla Hr Nordströms, till
Bankoötskds Mein. N:o 11 fogade reservation, endast med det
tillägg vid slutet: »dock att några åtgärder i detta afs:de ej blifva
vidtagna förr, än Bankens metalliska kassa stigit till minst 25 mill.
rmt.» I alside å siffran vill jag gerna medgifva, i fall meningarne
kunna förenas, att beloppet utfästades än högre, t. ex. till någon
summa mellan 25 och 3(1 mill.
En föregående talare har redan upgifvit, att enligt halfnrsupgiften
af d. 30 sisth Juni funnos i rörelsen utelöpande af 32 sk.
bko eller en idis sedlar ett belopp af omkr. 3,500,000 rdr, och af
2 rdrs-bnnkosedlar ett belopp motsvarande omkr. 4,500,000 rdr rmt.
Skulle Hrr BankoFullmäktige finna skäligt, att, i följd af en dem
oinskränkt lemnnd myndighet, genast påbörja realisationsåtgärden,
så skulle möjligen detta icke utan våda låta sig göra. Och alldenstund
vi ej för ögonblicket veta, hvilka som skola blifva nästa gång
till Fullmäktige utvalde, så tror jag, att i en fråga så vigtig som
denna, det är försigtigast och äfven kunde blifva fördelaktigt för
Fullmäktige att hafva något 11. Stms beslut alt hålla sig till. Och
jag tror att man lättare oell säkrare komme att fortgå på denna
liana, om man ej i början förhastar sig och tager första steget
alltför långt. Att den summa af 25 mill., som jag föreslagit, är
lämpad efter de, till hvilka den metalliska kassan under sednare
tider upstigit. ber jag att få konstatera medelst hänvisande till de
härom af Banken afgifne summariska upgifterna. Så se vi t. ex.
1840 upgick den metalliska kassan till omkr. 25,500,000 rdr.
Jag har således ansett, att, då den metalliska kassan upgått
till .25,000,000, detta kunde anses varn ett normalt tillstånd, under
hvilket indragningen lämpligast kunde försiggå.
Jag anhåller således, att Hr Gr. o. Landtm, mätte framställa
propos. om bifall till Hr Nordströms reservation, med den modifikation,
jag tagit inig friheten framställa.
1844
1850
185 4
1850
21,000,000 „
12,000,000 „
19,500 000 „
26,000,000 „
5 2,000,000 „
Sedermera föll den 1857 till
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus: De skid, som anförts
för indragandet af ! -rdrs-sedlarne., äro hufvudsakligast trenne. Man
Den 28 Ja 11 nerf.
l:o) att sparsamheten hos allmänheten skulle derigenom befordras:
2:o)
att möjligheten af en penninge-omstörtning skall genom
silfrets utsläppande i rörelsen aflägsnas; och
3:o) att, i fall en sådan penninge-omstörtning komme att cga
rum. skulle förlusten förminskas derigenom, att det utelöpande
sillret hos allmänheten blefve i behåll.
Hvad det första angar, eller att sparsamheten skulle befordras,
om silfver komme i rörelsen, så inser jag ej rätt, huru detta skull»
tillgå. Visserligen har jag nyss hört anföras, huruledes allmänheten
skulle hafva svårt att fatta, det en papperslapp af så och så många
qvadrattums storlek har något värde och kan föreställa en vis»
myckenhet silfver; man skulle derföre icke hushålla på papperslappen
lika mycket som på ett silfvermynt af motsvarande värde. Skulle
detta vara händelsen i något annat land, så bevisar det, att folket
hos oss är utrustadt med bättre fattningsgåfva; ty i Sverige tinnes
troligen ingen nog enfaldig att ej veta det han för denna papperslapp
kan, när han vill, tillvexla sig just så mycket silfver, som pä
sedeln utlofvas. Denna Öfvertygelse är hos oss så inrotad, och sedlarne
åro verkligen så mycket beqvämare än det tunga silfvermyntet.
att hvar och en — jag vågar påslå äfven de talare, som nyss yttrat
motsatsen — företrädesvis gömmer på sedeln; har någon en specierdr
i fickan, är det ganska säkert denna, sota först utgiIves. t. o. lii.
framför de af mången föraktade privatbankssedlarne. — 1 de länder,
säger man, der mycket metalliskt mynt är i omlopp, blifver man sparsam
och rik. Jag tror, man kommer sanningen närmare, om satsen
omvändes sålunda, att när man genom arbete och sparsamhet blifvit
rik, då inflyta de ädla metallerna i landet, och när dessa i myckenhet
förefinnas, kunna de med fördel utsläppas i den allmänna rörelsen.
Att detta förhållande icke eger rum hos oss, torde för hvar
och en vara bekannt, och att uttvinga silfret i rörelsen under en
tidpunkt, då Banken ej har större förråd deraf än för närvarande,
kan säkerligen ej medföra någon nytta, men väl kännbara olägenheter.
Hvad det andra skälet beträffar, eller att en penningeomstörtning
skulle kunna förekommas derigenom, att man utspridde
några millioner silfver i rörelsen, så har detta redan blifvit utförligt
besvaradt. af flere föregående talare. Jag vill blott återuprep»
(leii sanningen, att realisationens uppehållande alldeles icke beror
på huru mycket af den reela valutan är i landet utspridt, utan på
huru mycket af densamma finnes qvar i Bankens hvalf. Skulle
t. ex. Banken, med en metallisk fond af 20 mill., hafva deraf utsläppt
10 i den allmänna rörelsen, då en kris inträffade och sedlarne
strömmade till bankoluckan, blelve dess invexlingsförmåga
ingalunda stärkt genom de utevarande 10 mill., hvilka säkerligen
gjort vida större gagn, om de funnits qvar i Bankens hvalf. I
saknad af dessa 10 mill., skulle Banken då möjligen urståndsätta»
att invexla sina sedlar, eller med andra ord nödgas att göra bankrutt,
och allmänheten skulle för alla deraf följande stora olyckor
finna en ringa ersättning i de 3 eller 4 rdr i silfver, som hvar
och en kunde hafva liggande i sin ficka.
Den 28 Jänner i.
233
Beträffande det 3:dje skälet för rdrs-sedlarnes indragande, eller
Ätt, i händelse af en penninge-ornstörtning, har allmänheten åtminstone
det utelöpande silfret i behåll, skall jag söka visa huru dermed
sig förhållit i de länder, der en dylik olycka nyligen inträffat,
I Österrike upskattades det utelöpande klingande myntet vid
början af år 1848, icke till blott några fä milhr, sorn här äro i
fråga, utan till mellan 6 och 7 00 mill. florine)-, eller ungefär lika
många rdr bko. Derjemte hade Österrikiska banken inneliggande
d. 20 Febr. 1848, då secretessen inom detta verk upliörde, 65 mill.
floriner i metallisk valuta. — »Detta oaktadt», säger en ansedd
författare i dylika ämnen (Nobach Taschenbuch der Muntz, Maas
tind Gewicht etc ), »var det liksom när solens strålar ända till det
yttersta uttorkat hvarje fuktighet från jorden. Knappast satt i omlopp.
försvann det klingande myntet ur rörelsen så fullständigt, att
det syntes obegripligt, hvart det tagit vägen. — Huru flitigt än
myntverkets tjenstemän voro sysselsatte med preglandet i godt mynt
af de stora silfverqvantiteter, sorn hufvudsakilgast från England erhöllos,
eller sökte komma den lilla rörelsen till undsättning genom
utmyntning af silfver eller kopparskiljemynt, blef detta allt nära
nog ögonblickligen fullständigt bortsopadt.» — Den minsta Österrikiska
banksedeln hade hittills varit på 5 floririer, men nu utfärdades
äfven sedlar pä en och två floriner. I brist på mindre skilje
mynt
nödgades man sönderskära dessa i flera delar, hvilka hvardera
lingö gidia för så stor del af den hela sedeln. På flera ställen infördes
ett slags nödmynt, såsom i Prag, der stadsmyndigheterna utgåfvo
1 50,000 floriner i småsedlar, gällande från 10 till ,20 kreutzer. I
Laybach utfärdades likaledes af stadsmyndigheterna lithografierade
anvisningar på 3. 5, 10, 15 och 30 kreutzer. Men allt detta förslog
ej. På många ställen läto handtverkare och andra trycka små
anvisningar, hvilka lingö omlopp såsom mynt. På kaffehusen erhöll
man, i st., f. småmynt, dylika anvisningar på ett visst antal koppar
kaffe; hos perukmakarne på hårklippningar o. s. v. Sådant var
torhåIlandet i Österrike några månader efter krigets utbrott är 1848,
och nära nog likadant lärer det varit tori idet Ar. I ltyssland, der
den lägsta sedeln lyder på en silfverrubel, eller omkr. 2 rdr 75 öre,
har silfverskiljemyntet nästan helt och hållet försvunnet. Vid vexling
erhålles i sjelfva Petersburg sällan annat än koppar. I vissa
trakter är behofvet af skiljemynt så stort att, såsom jag nyligen
läst, i lteval stadskassa)) utgifvit stämplade polletter af bleck, hvardera
gällande för ett visst antal kopek, hvilka äro såsom mynt
gångbara i hela Estland. På Ösel hade vissa egendomsherrar låtit
med sitt vapen stämpla små lappar af läder, hvilka äfvenledes voro
löpande såsom skiljemynt i hela orten. — Allt detta torde tillräckligt
utvisa, att silfrets spridande i rörelsen ingalunda kan förekomma
en finansiel kris, samt att, så snart en sådan inträffat eller
är i annalkande, försvinner genast det klingande myntet, det ina
hafva varit till större eller mindre myckenhet utelöpande. Någon
del deraf kan visserligen komma att inom landet qvarstanna, undangömd
till bättre tider, men det allramesta går obestridligen olver
2:u
Dan 28 Jan na ti.
gränsen till betäckande af de förluster, sorn iiro en oundviklig följd
af den brustna krediten.
Betriiffaude den förespeglade faran af att hafva dessa 1-rdrssedlar
utelöpande under eu inträffande penidngekris, tror jag denna
vara fullkomligt ogrundad, alldenstund det icke är de små, utan
de stora sedlarne, som vid en sådan tidpunkt strömma till bankluckan.
Ju mindre sedeln är. desto längre oell lättare håller den
sig ute i rörelsen, oell det bör således för Banken vara en vinst,
ifall en kris inträffar, att så stor del som möjligt af den utelöpande
sedelstocken utgöres af småsedlar.
Ett af de skäl, sorn Utskit anfört mot silfvermyntets utsläppande,
bar blifvit strängt klandradt, såsom icke blott olämpligt,
utan t. o. m. ovärdigt. Detta, nemi. att silfret, när det borttappas,
medför förlust för Banken, dä deremot hvarje förlorad sedel utgör
en vinst för densamma, är i sig sjelft af ganska ringa vigt och
har ingalunda varit bland dein, som utöfvat något inflytande på
min öfvertygelse. Jag måste dock taga Utskit i försvar mot beskyllningen
för mindre ädla bevekelsegrunder. Det förefaller mig
sä tydligt, att äfven den mest enläldige borde*kunna fatta det,
att förlusten för den enskilde blilvcr densamma, antingen det mynt,
lian tappar, är af silfver eiler papper, men att derjemte lider äfven
Banken af silfrets försvinnande, hvaremot den vinner för hvarje
sedel, sorn går förlorad. Att Utsk:t ingalunda kunnat åsyfta att
på den enskildes bekostnad bereda Banken en fördel, lärer således
vara påtagligt.
Det af eli reservant framstälda och af flere talare här under
diskussionen uptagne förslag, att åt Fullmäktige måtte updragas
att bestämma tiden för småsedlarnes indragning, ber jag att på
det högsta få motsätta mig.
Jag har ännu i friskt minne diskussionen vid meddelandet af
decharge åt BankoFullmäktige, och jag är fullt öfvertygad, att om
detta beslut skulle fattas, och Fullmäktige intill nästa Riksdag, såsomjag
förutser, icke ansett sig hafva kunnat sätta beslutet i verkställighet,
så skulle detta tolkas som en uraktlåtenhet, ett förbiseende
från Fullmäktiges sida, och blott gifva ani. till anm. mot deras
åtgärder, och jag anser det vara min pligt att på hvad mig beror
söka bespara dem detta obehag.
Hvad beträffar det af Hr v. Koch gjorda förslag, att man skulle
börja småsedlarnes indragning så snart den metalliska kassan stigit
till 20 eller 25 mill., tror jag väl, att detsamma utan fara kunde
antaga-, ty jag fruktar, att den tidpunkt är långt aflägsen, när vårt
silfverförråd kominer att mer än tillfälligtvis upstiga till ett sådant
belopp. Biist torde likväl vara att npskjuta beslutet tilldess Banken
verkligen kommit i besittning af dessa 20 eller 25 mill.
Smäsedlarne äro beqväma och af allmänheten omtyckta; detta
lärer ej kunna nekas. Hvarföre då borttaga dem? — Deras afskaffaiide
skulle, synnerligen på landsorten och vid postförsändningar,
medföra stora olägenheter. Men, säger man. dessa kunna undvikas
genom begagnande af postremissvexlar. Mig veterligen, kunna
emellertid sådana vexlar endast erhållas i några fä städer. Ofta
0 e ii 28 Ja n u ar i.
235
Lin man hafva 20 mil och derutöfver till den ort, der eli dvlik
vexel kan erhållas eller inlösas. De kunna således ej på något
sätt ersätta småsedlnrne, sådant förhållandet nu är. Möjligen kan
detta blifva händelsen, när 11. 8t:r ställt så till, att allmänheten
vid hvarje postlucka kan erhålla eller sälja en vexel för hvarje
summa, understigande den minsta sedelns belopp. Förr än detta
blifvit salt i verket, vore det i hög grad oklokt, att genom sroåsedlarnes
indragande beröfva allmänheten det enda medel, den har
alt pä längre afstånd bestrida mindre peniiingebetalningar.
På grund af allt detta, får jag tillstyrka bifall till Utskits
Betänk.
Frih. It eli b i ii d e r, Fred. Wilhelm: Den siste, äfvensom
två föregule talare hafva så fullständigt utvecklat motiveri a för det
resultat, hvartill U t sk :t kommit, att det är föga, som återstår för mig
att tillägga; men jag vill blott med några få ord påpeka tvenne
skäl, som enligt min upfattning äro de, som mest tala för bifall
til! Utsk:s förslag. Det ena vore vådan af att draga ur rörelsen
en ganska betydlig summa och det andra den stora svårigheten,
som, genom småsedlarnes indragning, skulle upstå vid liqviders upgörande
mellan personer på olika orter af landet. Hvad det första
beträffar, så veta vi att Banken får utöfver den metalliska kassan
hafva sedlar utelöpande till ett belopp af 30 millioner. Skulle
nu silfver utsläppas i rörelsen i stället för smfisedlarne eller till ett
belopp af 4'/2 millioner, skulle Bankens metalliska kassa betydligt
tagas i anspråk och rörelsekapitalet i följd deraf minskas, hvilket
linder nu vale förhållanden vore ett ganska vådligt företag, som i
väsendtlig mån skulle drabba jordbrukaren. Jag motsätter mig ock
det förslag, som i Hr Nordströms reservation finnes uttaladt, eller
att lt. St., skulle åt. Bankofullmäktige öfverlemna att bestämma, när
en sådan indragning af småsedlarne, med alside å Bankens ställning,
lämpligast kunde ega rum. Skulle Fullmäktige ej hafva intill
nästa Riksdag satt detta beslut i verkställighet, så biefve deras
handlingssätt tolkadf. som Uraktlåtenhet att iakttaga gifna föreskrifter
och kanhända skulle de, för att undvika denna anmärk
ning,
brådska med bestämmandet af tidpunkten, hvilket måhända
kunde medföra betänkliga vådor för Bankens ställning.
Hvad obeqvämligheten vid småsedlarnes indragning vidkommer,
så komme dea i dubbelt mått att göra sig gällande, om Gr. Liljencrants’
önskan framdeles vunne bifall, att nemi. Privatbankerna
skulle åläggas att icke utgifva sedlar på mindre belopp än 10 Rdr.
Jag vill fästa Hrrmes upmärksamhet på, alt vi i landsorten sällan
se några bauknoter, utan blott Privatbankssedlar, och hvilka svårigheter
kunde icke då upstå vid liqviders upgörande? Man har
sagt, att i stället för småsedlar kunde man remittera postvexlar.
Detta är af särdeles vigt för personer, som bo i städerna och hafva
tillgång på sådane; men för den långt ifrån staden bosatte landtboen
biefve det ganska besvärligt, att vid hvarje sådant förekommande
fall först skicka till staden efter vexlar, innan han kunde
afsända sitt penningebelopp. Hvad Frih Sclnverins förslag beträf
-
236
I)eii 28 J»nniiH.
Tar, eller att man kunde begagna sig af postmärken, så hemställer
jag, om det är en möjlighet att skicka 8 å 9 Jtdr i dylika. Resultatet
blefve ofta, att man måste skicka två eller tre Rdr för
mycket. Man har sagt, att realisationen skulle i väsendtlig man
betryggas, om man utspridde i rörelsen dessa millioner i silf
ver;
men är det ej större fara med realisationen, än att den kan
betryggas genom ett så ringa belopp, sä anser jag icke detta skäl
vara nog giltigt för alt beröfva allmänheten en myntsort, som för
densamma är så nödvändig.
En talare, Hr Akerman, för hvars Åsigt er jag hyser den största
aktning, har kommit till ett resultat, uti hvilket jag ej kan instämma.
Han säger nemi. att han gjort den erfarenheten under
sina resor i de länder, der klingande mynt varit gängse, att man,
så att säga, håller mera på styfvert], dä man har den reela valutan
i sin hand, och att man gerna vänder pä guldstycket ett par gånger,
innan man ger ut det, hvaraf hän drager den slutsatsen att införandet af
klingande mynt skulle befordra spat samhet hos allmänlu ten Jag har
också rest utomlands och således varit i tillfälle att röra mig med
både guld- och silfvmnynt, men jag har icke funnit, att jag med
mindre upoffring skiljt mig tid sedelmyntet, än vid guldmyntet.
Detta skiil lör antagande af motionärens förslag kan omöjl. finnas
giltigt. Jag kan nemi. icke föreställa mig att någon är sä enfal
dig,
att han icke lika högt upskattar värdet af eu Bankens sedel,
som af ett motsvarande belopp i guld.
På grund af de nu åberopade skälen, vågar jag anhålla om
propos. å bifall till Utsk:s i Betänkit afgifna förslag.
Hr Lefrén, Johan Pehr: Soln redan mycket i ämnet är
uttaladt, så vill jag blott i största korthet yttra några ord.
Eller 17 70 års realisation voro Bankens minsta sedlar å 8
Itdr Rmt; det mindre silfvermyntet, sorn då var gängse, var, som
bekant är, plåtstycket, motsvarande 1C sk. rgs. Af mina gamla
föräldrar, som då lelde, hörde jag i min ungdom, att man mycket
gladt sig öfver att hafva fått bort sedelmyntet och att detta blifvit
ersatt af klingande mvnt. Jag vet icke hvarföre man nu, mera
än då, skall hafva en sådan förkärlek för pappersmyntet.
Jag ber att få yttra mitt bifall till de skid, som blifvit anförda
för småsedlarnes afskaffande, oell anhåller om propos. å afslag
å Utsk:s Betänk:de.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Älven jag skall yttra
mig i största korthet. Näst deli siste talaren anförde några exempel,
hemtade ifrån sin erfarenhet i afseende på beqvämliglieten af
det ena eller andra myntets, det hårda — eller pappersmyntets användande
i rörelsen. Jag ber att äfven fä berätta om någonting,
som jag under min riksdagsiuaunatid kommit i erfarenhet af. Sorn
många af R. o. Ad:s ledamöter säkerligen hafva sig bekant, har
jag under åtskilliga Riksdagar varit ledamot af BankoUtskottet.
Under de första Riksdagarne, jag deltog i förhandlingarne inom
detta Utskott, förekom der flera gånger till diskussion sä väl flå
-
Den SS Jtnu»ri.
237
gan om enriksdalrarnes, som ock den om de öfriga småsedlarnes
borttagande ur rörelsen och ersättande med silfvermynt af motsvarande
valör; och, som Hrrme veta, lyckades man, efter allvarsamma
strider, för några Riksdagar sedan, att . ändtligen få bort skillingssedlarne.
och i deras ställe få ut i rörelsen de silfvermynt å 12 o.
24 sk:s valör, som vi nu utan olägenhet eller obeqvämlighet dagligen
begagna. Men innan man hann så långt, att kunna ge
nomdrifva denna nyttiga förändring, hade man att inom BankoUtskit
öfvervinna ett lifligt motstånd, synnerligen från två Stånds
ledamöter, nemligen det Högv. och det Hederv. Stms representanter,
sotn, under inflytelsen al vanans makt, på den tiden ifrigast kämpade
för att få behålla de gamla, fula, smutsiga och trasiga skillingssedlarne.
Och då, såsom nu, var det företrädesvis ur beqvämlighetens
synpunkt, som man drog i betänkande att gifva sitt bifall
till den föreslagna förändringen. Meri hvad hände? R. St. beslöto, att
skillingssedelmyntet skulle indragas och silfver i rörelsen utsläppas,
och detta beslut bragtes under perioden emellan tvenne Riksdagar
till verkställighet. Följande Riksdagen, sedan denna förändring blifvit
lyckligen genomförd, väckte någon inom RiksStm en motion,
att det minsta silfvennyntet skulle blifva ett sexskillingsmynt, i
stället för att tolfskillingen, enligt det förut fattade beslutet, var
bestämd till lägsta silfvervalören. När denna motion företogs till
behandling inom den Riksdagens Bankoutskott, befunnos tänkesätten
der hafva helt och hållet förändrat sig, vid jemförelse med
dem, som varit rådande hos el t pär Stånds ledamöter inom de
föregående Riksdagarnes Bankoutskott. Det var nu endast en och
annan bland det Högv. Ståndets ledamöter, som bestridde äfven
detta nya reformförslag. Men BondeSt:ts samtlige ledamöter, som
under den korta tid, det nya myntet hade varit begagnadt i rörelsen,
redan lärt sig af egen erfarenhet inse fördelen af att hafva fått
de vackra blanka silfvermynten i stället för de vedervärdigt fula,
smutsiga småsedlarne, och kommit underfund med att de förra voro
lika lätt handterliga som de sednare, voro nu lika ifriga att förorda
de mycket små 6:ski!lingsmyntens införande, som de förut hade
varit att bestrida 12:skillingsmyntets antagande, bland annat just
ur den synpunkten, att så små mynt skulle blifva alltför obeqväma
för grofva händer att handtera. Och förmodar jag att, blott
man ville besluta sig till att införa en Rdrs silfvermynt i stället
för en Rdrs sedelmynt, man äfven efter detta ombyte snart skulle
finna sig icke dervid hafva förlorat i beqvämlighet. Hvad åter
beträffar den mera väsendtliga nyttan både för R. St:rs Bank och
för hela landet af den föreslagna ålgärden att indraga llldrssedlarne
och ersätta dem med silfver, så består den i min tanke deri,
att om man vill behålla qvar det silfver, sorn lill landet inkommer,
det bästa medlet då dertill är att vänja allmänheten att i den
dagliga rörelsen mera allmänt än hittills begagna silfver. Hvad
som under de sednare åren väckt mycken förskräckelse och oro i
landet och gifvit anledning till i både tal och skrift ofta yttrad
fruktan för både Bankens och landets förmåga att kunna för framtiden
uprätthålla den sednast genomförda realisationen, har varit
2-18
Deri 28 Januari
att., sedan man under en kort tidrymd sett stora massor af silfver
hopas i RiksBankens hvalf, man straxt efter varit vittne till huru
hastigt dessa der hopade massor åter derifrån hafva försvunnit, lika
tort som de ditkommit. Men vill man i landet qvarhålla ett sådant
dit infördt ovanligt stort förråd af silfver, som vi för ett par
år sedan hade att fröjda oss åt, finnes, efter min förmening, dertill
icke någon möjlighet på annat sätt, an att man täger öfverskottet
ifrån Banken och släpper ut det såsom silfvermynt i rörelsen, och
i stället drager in till Banken ett motsvarande belopp af dess sedlar;
ty kommer silfret väl en gång in i allmänhetens fickor, blir
det der mycket säkrare qvar än inom Bankens förrådsrum. En
ledamot inom BankoUsk:t har, såsom bevis för svårigheten att
kunna behålla det mindre silfvermvntet i rörelsen, framdragit exempel,
hemtade från Ryssland och Österrike; — men för det första
måste häremot anmärkas, att om det mindre silfverskiljemyntet försvunnit
ur dessa länders rörelse, så har det varit af den orsak, antingen
att der varit gällande något sådant stadgande, som det om
exportförbud å silfver, hvilket man nu också ibland oss föreslagit
att införa, — eller ock att der funnits i rörelsen alltför stora massor
sedelmynt. Ty när behofvet att nyttja silfver såsom betalningsmedel
till utlandet, icke på annat sätt kunnat upfyllas, har
det naturligtvis samlat till sig allt, som kunnat dragas ur rörelsen,
och nog hittat på utväg att föra det bort; och att det sämre sedelmyntet
måste tränga bort det bättre silfvermyntet, är också en lag,
som alltid gör sig gällande. Men vi behöfva dessutom alis icke
hemta exempel ifrån andra länder, utan taga ledning af vår egen
erfarenhet. Och jag frågar då. om det silfvermynt, som för omkring
ett tiotal år sedan släpptes ut i rörelsen, icke alltjemt der
har bibehållit sig i tillräcklig myckenhet. Hr Lefrén fästade nyss
upmärksamheten ä belåtenheten i landet att efter 1776 års realisation
få silfvermynt i rörelsen användt, och å den begärlighet, med
hvilken detta mynt då af allmänheten emottogs; och äfven af detta
då omtyckta, för så lång tid tillbaka utsläppta äldre silfvermynt ä
8, 16 och 3 2 skill i nga r, finnes ännu mycket qvar i folkets fickor.
Jag har sjelf för närvale 50 å 60 Rdr i samma mynt, som hemma
vid min egendom, inom kort tid, blifvit genom vexling hopsamlade;
och silfverskiljemyntet går följaktligen ej så hastigt bort,
som den värde talaren behagat påstå. Slutligen, i athale på deli
tidpunkt, då åtgärden att indraga Rdrs-sedlarne lämpligen borde
vidtagas, medger jag visserligen att det för närv:de, då Bankens
metalliska kassa befiunes mycket medtagen, icke skulle vara klokt
att genomföra den eljest särdeles nyttiga förändringen. Men vi
veta ej huru förhållandena kunna gestalta sig innan nästa Riksdag.
Bankens metalliska förråd kan möjligen innan dess blifva åter fyhlt,
och Fullmäktige i Banken borde derföre hafva erhållit rättighet att
kunna lä begagna tidpunkten af en god siltvertillgång för att då
indraga Rdrs-sedlarne. Denna samma åtgärd företogs för ett par
Riksdagar sedan af Bankofullmäktige sjelfva, ibland hvilka, å R. o.
Ad:s vägnar, då sutto sådana män som Skogman och Hartmansdorff;
men innan R. St. hanno att derom fatta beslut, hade kon
-
Dbii 28 J a u 11 ar i.
23!)
junkturerna redan förändrat sig och det lampliga ögonblicket försummats.
Jag anser derföre att Ii. St. skulle göra klokast att antaga
det förslag, IIr Nordström i sin till Betänk:det lögade reservation
har framst ii 111, eller att det måtte öfverlämnäs åt Hrr Bankofullmäktige
att. bestämma när åtgärden att indraga Rdrs-sedlarne
med afsale ä Bankens ställning lämpligen kan ega rum.
Jag anhåller således om afslag å BankoUlsk:ts Betänk, oell
bifall till Hr Nordströms förslag.
Frih. St. je r ns ted t, A u g. Willi.: Sorn jag i min till Utskds
Betänk, lögade nservation sökt utveckla de skäl. som, enligt mitt
förmenande, tala för srnåsedlarnes afskaffande, så vill jag ej uptaga
Högloft. Ståndets tid med att återuprepa desamma, utan inskränker
jag mig att i största korthet bemöta några mot mina motiver
framkastade anmärkningar.
Man har först och främst sagt, att följden af 1 rdrs-sedlarnes afskaffande
och ersättande med silfver skulle blifva den, att tillfälle
lättare skulle yppas lör börsmlinnen att samla och sedan utskeppa
diet i omlopp varande sillret: jag deremot tror att det är mycket
lättare för börsmännen, om de ville utföra silfver, att belt enkelt
taga det i Bankens hvalf, hvarför jag anser att detta skäl helt och
hållet förfaller till all kraft och verkan.
Man har vidare sagt, att man skulle genom kursens fluktuerande
förlora ränta å det utelöpande silfret. Jag åter tror att förlusten
bielke större, om, vid en inträffande penningeomstörtning,
man ej finge mer än vissa procent af sedelns nominella värde, hvilket
vid alla våra realisationer verkeligen varit förhållandet. —
Man har vidare påstått, att det lilla belopp silfver, som genom
srnåsedlarnes indragning utkomme i rörelsen, ej vore tillräckligt, för
att man skulle kunna ålägga privatbankerna att inlösa sina sedlar
med silfver. Jag medgifver visserligen detta, om blott 1-rdrs-sedlarne
skulle indragas; men ginge förslaget äfven om 5-rdrs-sedlarnes
indragande i verkställighet, så anser jag att ett sådant åläggande
för privatbankerna alldeles icke voro för strängt.
Man har vidare framdragit de i Österrike under den svåra
penningeställiiingen å 1848 inträffade förhållandena såsom bevis
lör olägenheten af srnåsedlarnes indragande. Jag var kort efter
nämnde tidpunkt i Österrike, oell jag kom verkeligen till den erfarenheten
att det alldeles icke var brist på småsedlar, utan tvertora
det var total brist på metallisk valuta. Det lanns nemligen
småsedlar i öfverflöd, och till så ringa valör, sorn 1 kreutzer.
Hvad beträffar den af flere talare förespeglade vådan att. allmänheten
skulle strömma till bankluekan för att. lä sina sedlar inlösta
med silfver, och att detta kunde i nuvarande ögonblick hafva
ett mehnligt inflytande på Bankens metalliska kassa, så frågar jag
Eder, Mine Hrr, hvilken tidpunkt val kan anses vara lämpligare
för ifrågavnde realisation, än just den niirv:de, dä vi äro betänkta
att i utlandet uptaga ett utländskt lån på 20 å 30 mill. rdr, hvarå
åtminstone 5 å L5 mill. komme såsom silfver att indragas för att
öka Bankens metalliska kassa.. På grund häraf, med åberopande
240
Den 28 Jami «ri.
af raina i reservationen anförda skiil, fortfar jag i mitt förslag, att
R. St:r ville besluta, att de i omlopp varande 1-rdrs-sedlarne måtte
indragas, samt att silfver i stället till motsvarande belopp måtte
i rörelsen utsläppas.
Gr. Liljencrants: Jag ber att endast för några ögonblick
få taga R. o. Ad:s tid i anspråk till följd af några gjorda framställningar,
Ii vilka, enligt milt förmenande, innebära oriktigheter
och misstag, och som möjligen skulle kunna framkalla tvekan om
lämpligheten af den af mig och flere andre talare påyrkade, nu föreslagna
åtgärden.
En talare har framställt en be dröflig tafla öfver den ställning,
sora skulle kunna upstå i landet, ifall ifrågavarande åtgärd sattes
i verkställighet. Ilan har som bevis härior anfört de olyckliga omständigheter,
som inträffat i Österrike och Ryssland. Jag tager för
alldeles gifvet, att den värde talaren har sig nogsamt bekant, att
anledningarne till ett skiljemynts försvinnande ur rörelsen kunna
vara mångahanda, och att det således blir ganska svårt för hvar
och en, som ej har noga erfarenhet om ett lands finansiella ställning,
atl bedöma, hvilka orsakerna till ett så beskaffadt fenomen
kunnat vara. Jag vill blott nämna, att, äfven om icke anledning
till upsmältning förefinnes, så kan dock ett land befinna sig i så
bedröfliga finansiella omständigheter, att skiljemyntet måste tagas
som sista resursen för att liqvidera utländska skulder, och då utföres
ju silfvermyntet och försvinner på så sätt ur rörelsen; eller,
om det händer, såsom här skedde år 1810, att man ej får utbyta
sina sedlar mot silfver, då försvinner äfven det klingande myntet
ur rörelsen och skrinlägges. Huruvida något af dessa förhållanden
varit förhanden i de länder, den värde talaren upgifvit, vet jag ej.
Men hvad jag med visshet vågar påstå, är, att förhållandet ej är
sådant i Sverige och ej kan blifva sådant förr, än Banken stänger
sin lucka.
Frih. Rehbinder har ej riktigt upfattat mitt yttrande i afs.
på privatbankens sedlar. Han fästade sig uteslutande vid den framställning,
jag gjorde, att privatbankerna borde aläggas att ej få utgifva
sedlar under 10 rdrs valör, mea fästade ej sin upmärksamhet
vid det förhållande, jag förutsatte innan denna åtgärd skulle vidtagas,
att nemligen ItiksBanken ej finge utgifva sedlar å mindre belopp
än 5 rdr rmt; i denna händelse tror jag, i motsats till Frih.
Rehbinder, att detta förslag komme att medföra lyckliga resultater
ej blott för staten utan äfven för den enskilte.
Jag vill ej längre uptaga Högh Ståndets tid, utan inskränker
mig blott till att afgifva den förklaring, att det skulle, lindrigast
8ngdt, förefalla mig besynnerligt, om detta Stånd, som vid två föregående
Riksdagar lemnat sitt bifall till en framställning sådan
som den, jag nu tagit mig friheten förorda, skulle gå ett steg baklänges
på de finansiella reformernas bana, genom att afslå densamma.
Jag
Den 28 Jannar?.
241
Jag hoppas att det Högh Ståndet måtte instämma i det förelag,
som Riksarkivarien Nordström i sin reservation afgifvit.
Flera ledamöter hördes nu ropa på propos.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik; Tiden är så långt
framskriden, att jag ej vill ingå i några svaromål mot de Hrr,
som talat för bifall af Utskits Betänk.; detta har af flere föregående
talare blifvit gjordt, så att egentliga anledningen hvarför jag
begärde ordet var, för att framställa ett förslag, hvartill jag hoppas
att det Högl. Ståndet måtte lemna sitt bifall. Jag skulle
nemi. först och främst anhålla att R. o. Ad. måtte instämma i det
förslag, som blifvit af Riksarkivarien Nordström i hans till Betänka
fogade reservation afgifvet, med det tillägg, som blifvit af Hr von
Koch påyrkadt, eller att indragningen ej skulle ega rum förr, än
Bankens metalliska kassa upgått till 25 mill. rmt. Sedan skulle
jag hemställa, om det ej vore lämpligt, att R. o. Ad.' för utarbetandet
af detta förslag återremitterade frågan till BankoUtsk:t,
hvarigenom Utsk-.t komme i tillfälle att taga de olika förhållandena
i öfvervägande. Jag tror att resultatet genom denna återremiss
bäst skulle vinnas.
Sedan Gr. Liljencrants, Hrr Cederschiöld, von Koch, Akerman
och Wolffelt samt Frih. Stjernstedt tillkännagifva, att de afstodo
från deras förut gjorda yrkanden och förenade sig uti Frih. Tersmedens
begäran om punktens återremitterande, förklarades öfverläggniugen
vara fulländad, hvarefter och sedan H. Exc. Hr Gr. o.
Landtm, yttrat, att af de under öfverläggningen framställda yrkanden
numera återstodo yrkanderna å bifall till LTtsk:ts uti förevarande
punkt gjorda hemställan samt om återremiss deraf, äfvensom
den af Hr Mannerskantz gjorda anhållan om bifall till Hr Riksarkivarien
Nordströms förslag; så väl Hr Mannerskantz som ock
Frih. von Schwerin anmälte sig och förklarade, att de, med afståeude
från förut gjorda yrkanden, instämde uti Frih. Tersmedens begäran
om återremiss.
Härefter framställdes propos. å bifall till Utsk.-ts förevarande
hemställan, och då dervid svarades starka nej, blandade med många
ja, gjordes propos. å punktens återremitterande, hvilken propos.
besvarades med starka ja jemte många nej, och förklarades ja nu
hafva öfverröstat nej.
Sedan Hr Björnstjerna begärt votering, uplästes och godkändes
följ. voteringspropos.?
»Den, sora bifaller BankoUtskds uti l:a punkten af dess Utlåt.
N:o 11 gjorda hemställan, deri afstyrkes bifall till väckt förslag
om uphörande af utgifning från Banken af sedlar å 1 rdr rmt,
löstalja;
Den
det ej vill, röstar
Nej;
H. lil. 16
24*
Den 1 Februari.
Villner Nej, varder förenämnde del af Utlåt., på grund af
deremot gjorda anmärkningar, till Utsk:l återremitterad.
Hr Björnstjerna: Jag afstår från den af mig begärda
voteringen.
I anledning häraf förklarade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att,
då proposm för den af Hr Björnstjerna begärda votering numera
vore af Ståndet godkänd måste voteringen ega rum.
Sedan voteringen härefter försiggått, befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 48.
Efter det H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, till bordläggning anmält
sammansatta Lag- samt Allmänna Besv.- och Ekon.Utsk:ts
Betänk. N:o 2, i anledning af väckta förslag, att den Heliga Nattvarden
må kunna omedelbart efter Skriftermålet, före den allmänna
Gudstjensten, utdelas; äfvensom tillkännagifvit, att Frih. David
von Schulzenheim anhållit att nästk. Tisdag d. 31 d:s kl. 6 e. m.
uti R. o. Ad:s klubblokal få förevisa åtskilliga prof å bränntorf
samt hålla föredrag öfver beredningen af detta brännmateriel m. m.;
åtskiljdes R. o. Ad., enligt derom före voteringen fattadt beslut,
kl. 3/t4 e. m.
In fidem,
0. Brattli.
Onsdagen den 1 Februari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett Prot.Utdrag för den 28 sisth Januari samt
PleniProtm för den 14 sisth Dec. f. och e. m.
Efter tillkännagifvande, att Hr Stjernefelt, Claes Ferdinand,
inlemnat sin Riksdagsmannapollet, till följd hvaraf hans ledamotskap
i Riddh.Utsk:t uphört, anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.
R. o. Adms Hrr Elektorer att utse en ledamot i nämnde Utsk.
efter Hr Stjernefelt.
IVen 1 Februari.
243
Upiästes de hos 1?. St:rs Hrr Elektorer hållna Prot. vid val
af Ii. Stms Justitieombudsman och hans Suppleant, hvilka Prot.
voro al’ följande lydelse:
1;°.
Ar 1860 den 28 Januari sammanträdde R. Höglofl. Stms Hrr
Elektorer för att utse R. St:rs Justitieombudsman; och befunnos,
sedan valsedlarne blifvit öpnade, rösterna hafva utfallit, som följer:
R. St:rs n. v. Justitieombudsman, Häradshöfd., R. N. O., Carl
Wester 48 röster, till följd hvaraf Häradshöfd. R. N. O. Carl Wester
blifvit till R. St:rs Justitieombudsman utsedd,
2:0.
Är 1860 den 28 Januari sammanträdde R. Höglofl. Stms valde
Elektorer för att utse den man, sorn skall efterträda R. Stms
Justitieombudsman, ifall han innan nästk:de Riksdag skulle med
döden afgå, samt att utöfva embetet under den tid, Justitieombudsmannen
kan vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad;
och befunnos, efter valsedlarnes öpnande, rösterna hafva utfallit
som följer:
ÅdvokatFiskaleu Nils Angust Fröman .... 23 röster.
Revisionssekreterare!) Axel Adlercreutz .... 12 »
HofRättsRådet Johan Åke Lemchen
12 »
HofRiittsRådet Ernst August Weidenhjelm . . 1 »
men då ingen af nämnde Hrr erhållit det såsom full pluralitet uti
R.Ord:s 63 § föreskrifne antal röster, anstäldes votering enligt följande
voteringspropos.:
Den. som önskar AdvokatFiskalen Nils Augnst Fröman till
R. Stms JustitieOmbudsmans Suppleant röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer förnyad omröstning att ega rum.
Och befunnos, sedan en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad
och de öfriga blifvit öpnade, rösterna hafva utfallit sorn följer:
Ja — 32,
Nej — 15,
till följd hvaraf AdvokatFiskalen Nils August Fröman blifvit utsedd
att vara R. Stus JustitieOmbudsmans Suppleant.
Uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtnäs framställning beslöt R. o.
Ad. att Exped.Utsk:t skulle genom Prot.Utdrag underrättas om
ifrågav:de vals utgång samt anmodas att upsätta och till R. St.
inkomma med förslag till förordnanden för de valde och underd.
skrifvelse om valen till K. M:t.
Fortsattes pröfniugen af BankoUtskds den 21 och 25 sisth
Jan. bordlagde Utlåt. N:o 11, i anledn. af väckta förslag dels om
indragning af sedlar å 1 Rdr Rmt, dels om utlemnande i rörelsen
af sedlar å 2 Rdr Bko eller 3 Rdr Rmt, och dels om skyldighet
för Banken att alltid i vexling tillhandahålla hela Specier.
244
Den 1 Feb r n ar i.
2:dra punkten, deri Utsk. afstyrkt bifall till viickt förslag om
utlemnande i rörelsen af sedlar å 2 Rdr Bko eller 3 Rdr Itmt.
Denna hemställan blef af lt. o Ad. bifallen, s
3:dje punkten, innehållande förslag till en § i det blifvande
Danl;oReglementet, motsvarande den 96:te i det nu gällande.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Jag anhåller vördsam
mast om propos. på afslag å denna punkt. Om det har varit
BankoUtsk:s mening att låta införa i Banko Reglementet ett stadgande
för Fullmäktige att ständigt hafva silfver i förråd för allmänhetens
beqvämlighet, så har BankoUtsk:t, efter min öfvertygelse,
ålagt Fullmäktige en omöjlighet, ty som f. n. myntadt. silfver
är den begärligaste exportartikel, tror jag att nuv:de myntverk och
måhända icke ett myntverk till, skulle vara tillräckligt att mata de
reqvisitioner å spccier, hvilka i sådant läll ständigt o. fortfarande skulle
komma att ega rum. Har åter BaukoUtsk:t uti detta afs:de endast
velat gifva Hrr Fullmäktige en allmän föreskrift, så' anser jag
att denna varit öfverflödig, ty den finnes redan i BankoRegleraentet.
Jag tror dessutom att tidpunkten är högst otjenlig att införa
en så beskaffad förändring, då jag har mig bekant, att det
lärer i Hamburg existera ett bolag, som genom kontrakt åtagit
sig att skaffa myntadt silfver till Osterriska Staten, samt att nämnde
bolag ligger i negociation med andra exportbolag här i Stockholm.
Jag fruktar, att om detta stadgande skulle inkomma uti
BankoReglementet, så skulle Bankens silfverförråd, hastigare än man
anar, medtagas. På dessa skäl anhåller jag fortfarande om afslag.
Hr Lilliehöök, Bertil: Såsom motiv för förändrad lydelse
af 96 g utaf nu gällande Bankolteglemente anför LTtsk:t, att »möj»tigheten
för Banken att i vexlingsväg tillhandahålla silfvermynt af
»hvarje valör understundom kan blifva beroende deraf, huruvida
»Fullmäktiges reqvisitioner a dylikt mynt kunna vid K. Myntver»ket
inom förelagd tid fullgöras.» Med fästadt afseende deruppå,
att ifrågav:de lagstadgande måtte blifva upstäldt i öfverensstämmelse
med åberopade motiv, hemställer jag fördenskull, att R. o. Ad., i
likhet med hvad i PresteStåndet egt rum, måtte elter ordet »att»
uti näst sista raden tillägga »så vidt ske kan», hvilket synes vara
så myeket mer lämpligt, som Utsk:t, på sätt jag förut omförmält,
sjelft medgifvit, att det vore omöjligt för Bankofullmäktige att bestämma,
huruvida erforderliga qvantiteter alltid kunna finnas att
tillgå. Jag anser således, att sista punkten uti denna g borde hafva
(öljande lydelse: »börande Fullmäktige tillse, att, så vidt ske
»kan, prägladt silfvermynt af alla faststälda sorter städse finnes i förråd.»
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik: Uti 96 g af gällande
BankoReghte är föreskrifvet, att »Banken är ovilkorligen skyldig,
»att, när så påfordras, dess sedlar med Svenskt silfvermynt af de
»sorter, hvarå tillgång finnes, inlösa.» Det är således, enligt detta
BankoReghte, öfverlemnadt helt och hållet åt Bankofullmäktiges
skön att bestämma, huruvida tillgång finnes eller icke, samt
Ben 1 Februari.
245
följaktligen af hvilka sorter utaf silfvermynt innehafvare af sedlar
skola erhålla silfver. Som nu ofta inträffat, enligt hvad upgifvet
är, att, då allmänheten varit i behof afspecier, sådana icke funnits,
har man velat förekomma att det vidare skall öfverlemnas åt Bankofullrmge
att bestämma af hvad sorter silfver utvexling mot sedlar
skall ega ram; men å andra sidan har man insett, att förhållanden
kunna gifvas, då Bankofullmäktige ieke kunna hafva tillräckligt
förråd af alla särskilda silfversorter, i händelse att af en eller
annan sort större behof än vanligt förekommer; och derföre har
nian, med borttagande af orden »af de sorter, hvarå tillgång finnes»,,
gjort den uti förslag till ny § förekommande ändring. Som denna
mening är upstäld, så är det ingenting annat deruti föreskrifvet an
att Fullmäktige skola tillse, att de olika sorterna finnas. Ar det
något materielt hinder i afs:de derpå att icke utpregling i mån af
behof kan fullbordas, så beror det naturligtvis icke af Fullmäktige
att bestämma tillgången. Jag tror icke, att det tillägg, som Hr
Lilliehöök föreslär, är behöfligt att förekomma att något ansvar må
drabba Fullrmge, ifall de icke, till följd af det hinder, jag nyss
omnämnt, kunna hafva tillräckligt silfver i förråd; men å andra
sidan anser jag ock att' ett sådant tillägg är fullkomligt oskadligt,
och efter ett Stånd redan beslutat ett sådant tillägg, sfi vill jag,
för min del, icke motsätta mig detsamma, ehuru, jag uprepar det,
jag anser det icke vara af behofvet på kalladt.
Hr Lefrén, Johan Pehr: Det innebär en omöjlighet att
ålägga Banken att vara, på sätt man här föreslagit, sorterad med
silfvermynt. Hvar och en, som har rättighet att uttaga silfver i
Banken, skulle för sådant fall hafva rätt att bestämma: »Jag vill
»icke hafva annat än den eller den sorten.» Deraf blir en gifven
följd, att Banken, för att lemna hvar och en tillfälle att välja,
skulle vara sorterad med större silfvermassa än den eger. Man
måste således finna, att det är en orimlighet att föreskrifva Ban
ken
annat åliggande, än att iemna myntadt silfver, som är gällande
i landet. Likväl anser jag mig kunna förena mig uti den mening,
Hr Lilliehöök nyss uttryckt, och hvilken Frih. Tersmeden icke
bestämdt motsatt sig, emedan denna åsigt åtminstone lemnar Styrelsen
rättighet att gifva sådant silfvermynt, som den för tillfället
eger, och enär någon chican på detta sätt icke kan Banken
ådragas.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Går jag till det af
BankoUtsk:t nu framstälda förslag, så härflyter det ovilkorligen
derifrån att på sednaste tider klagomål blifvit anförda, att det vore
alldeles omöjligt att i Riksbanken få vexla sig till en enda specie
eller åtminstone högst få. Jag delar helt och hållet den tanken,
som den förste tal. uttalat, och äfvenledes vill jag instämma med
Hr Lefrén; men jag anser att det är den största inskränkning, man
bör tillåta sig att göra i det af BankoUtsk:t framstälda förslag.
Hr Ehrenhoff: Hvad beträffar Gr. Liljencrants’ upgift att
klagomål skett deröfver att man icke i Banken fått vexla till sig
Den 1 Februari
elis en enda specie, sä vill jag icke förneka att sådana verkligen
egt runi; men i öfrigt öfverensstiimmer icke denna upgift med
sanna förhållandet, ty man har alltid fått vexla i mindre partier
så långt jag minnes tillbaka. För öfrigt hemställer jag hvartill
det skall tjena, att speciel1 lemnäs ut från Banken, när de icke begagnas
i allmänna rörelsen, annat än möjligen till julklappar eller
drickspengar. Månne det iir skäl att hålla ett större silfveriörråd
för sådana småaktigheter? Vill roan deremot befordra exporten af
silfver, så bör man bifalla förslaget, ty speeier är den begärligaste
vara för export, och det ännu mer än förr. Jag anhåller om propos.
på afslag.
Iir Printzensköld, Carl: Jag anser som min skyldig
het
att vitsorda allt hvad den siste talaren rörande siifverutvexlingen
i Banken anfört. Lika med honom, tror jag att Banken icke
bör vara skyldig, att när som helst och till hvilken qvantitet som
helst, till utvexling hålla alla de särskildta silfvermyntsorterna tillhanda.
Såsom han ganska riktigt erinrat, inträffar aldrig det förhållande,
att man för inhemska behof vexlar sig till större partier
silfvermynt, utan tvertom är ändamålet med en sådan utvexling
frän Banken att exportera detsamma, hvarigenom, som Hrrne nogsamt
torde finna, Staten eller det allmänna förlorar slagskatten
på det myntade silfret, hvilket, med plantsar ej är förledet. Ostridigt
är således, att det för Banken är vida fördelaktigare att hålla
allmänheten tillhanda ett ringa förråd af större speciemynt, under
det man icke bör förvägra vederb. exportörer att erhålla det för dem
behöfliga förråd af silfver i plantsar, hvarigenom en besparing i
myntningskostnaden upkommer. Att nu, såsom BankoUtsktt föreslagit,
ålägga Pullmtge, som en ovilkorlig skyldighet, att hålla
pregladt. silfver af alla iäststälda sorter i fullt förråd, så att hvar
och en, när som helst, kan erhålla så mycket han önskar af hvarje
sort, är, såsom en talare anmärkt, en uppenbar omöjlighet; och jag
hade sannerligen icke trott, att BankoUtsktt, i följd af en obefogad
anmärka, deröfver att silfver af en viss myntsort icke utfått»
till så stor qvantitet, som önskats, skulle velat gifva Pullunge en
dylik föreskrift, sorn, enligt hvad en föregtde talare äfven erinrat,
skulle hafva till följd, att Bankens hela metalliska silfverförråd
måste upmyntas. Sålunda, och ehuru jag ingalunda anser att man
eger medgifva Banken rättighet att icke invexla sina sedlar mot
silfver, bör den likvid hafva rätt att lemna sådana myntsorter, hvarå
den eger tillgång; hvaremot den, som vill tillvexla sig silfver mot
sedlar, icke bör ega valrättighet till hvilka sorter han behagar, emedan
Banken då ganska ofta skulle kunna komma till korta, utan
att det likväl kunde påstås att den saknar förmåga att inlösa sina
papperslappar. Jag tillstyrker följaktligen afslag på det tillägg, som
BankoUtsk:t gjort i nu gällande Bankoreglemente, och anhåller att
de ord, sora ett annat Stånd tillagt, må äfven af B. o. Ad. antagas.
såsom varande en garanti för Bankofullmäktige att icke råka i
ansvar och vid en kommande Riksdag af ett möjligen mindre väl
-
Ilen l Februari.
247
sinnadt BankoUtsk. ådraga sig förebråelse att icke hafva gjort hvad
som är en fullkomlig orimlighet.
HrCarlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar: Såsom
i någon mån uplysande i denna fråga, ber jag att få nämna
den erfarenhet, som jag dels sjelf eger, dels inhemtat utaf en af de
tjenstemän, som med vexlingen i R. St:rs Bank hafva befattning.
Min egen erfarenhet består deruti, alt, då jag för några år sedan
vid afresa från Cöln ännu hade ett temligt antal Svenska specier,
hvilka jag icke ansåg skäligt att längre medföra, och jag derföre
utvexlade mot utländskt, Tyskt, Belgiskt och Engelskt mynt, så
voro mina Svenska specieriksdalrar så väl både kända och omtyckta,
att jag vann på att lemna dessa, så vid vexling, som vid liqvider.
Det sades mig då, att Svenska specier stå i högre kurs uti
södra Tyskland än i Hamburg. Om så är händelsen, måste de följaktligen
vara särdeles begärliga till export, och stor anledning finnes
till den förmodan, att om Banken är skyldig på reqvisition lemna
specier, så blir åtgången ganska stor, och, på sätt redan af flere
talare blifvit anmärkt, kan dels svårighet, dels rent af omöjlighet
inträffa för Banken att fullgöra den förbindelse. Utsk. nu vill honom
ålägga. Tillförbindes Banken att utlemna åt hvem som begär
myntadt silfver af hvad slag och till huru stor myckenhet som helst,
så är helt naturligt, då detta är begärligare samt t. o. m. betalas
högre än det omyntade, att åtgången, särdeles af specier såsom begärligast,
skall blifva vida större än af plantsar. Detta bevisas äfven
genom den Banktjenstemans erfarenhet, jag åberopat. Han har
nemligen sagt, att, sedan Svenskt pappersmynt i Finland icke mera
är gällande och Ryskt silfvermynt der blifvit allt mera sällsynt,
har hvarje sommar en betydlig silfveruttagning i Banken skett af
Finnar, som hitfört varor, och som icke blott hemföra betalningen
derför i silfver, utan äfven före hitresan från bekanta hopsamlat så
mycket de kunnat i penningar, för hvilka, sedan de först förvandlats
i Svensk pappersmynt, derpå i Bankokassan uttagits silfver och
och framför allt specier eller hela Rdrs stycken, hvilka i Finland
äro lika begärliga, som annorstädes. När de ej fått specier, hafva
de mången gång låtit silfver-vexlingen anstå, emedan de mindre
silfvermynten ej allmänt gå i Finland. Detta synes mig bevisa,
att, då den ifrågasatta föreskriften ofelbart skall medföra ökad uttagning
af myntadt silfver, samt dymedelst en förlust för Banken
och riket, densamma icke bör bifallas, så framt den icke är af behofvet
särdeles påkallad, och då jag icke i BankoUtskits Utlåt, funnit
med några skäl ådagalagdt, att ett dylikt behof förefinnes, så
tillstyrker jag afslag å Betänk:t.
Gr. Liljencrants: Jag får för min del instämma i den framställning,
som gjordes af Hr Lilliehöök om ett tillägg, som tillstädjer
Bankofullmäktige att icke ovilkorligen hålla allehanda slag af
silfvermynt allmänheten tillhanda. Jag tycker, lika med Hr Lilliehöök,
att ett ovilkorligt stadgande skulle innebära någonting orimligt,
och sål. icke böra fastställas; men jag vill fästa upmnrksfim
248
Den 1 Februari.
Jieteu på hvarthän det skulle leda, oin man konseqvent tillämpade
den sats, som Hr Printzensköld uttalat. Han har nemligen
sagt att, såframt Banken upfylde sitt åliggande att i utbyte mot
sedlar lemna mynt, det borde få bero af Bankens styrelse att lemna
hvilket slag af mynt, den pröfvade lämpligt. Vi sakna ej eller en
temmeligen färsk erfarenhet, hvarefter en så godtycklig åtgärd visserligen
skulle af allmänheten bedömas. — Man sökte nemligen,
någon längre tid förrän Bankens moratorium år 1818 utfärdades,
efter hand inskränka utvexlingen af silfvermynt genom att lemna de
aldra minsta myntsorteme. Det har dessutom förut varit fråga om att
låta slå t. ex. 10-lödigt eller 8-iödigt silfver, och frågan var
t. o. m. så allvarsamt före, att den afgjordes genom förstärkt Bankoutskott.
Om man nu skulle tänka sig att de minsta silfvermynten
icke voro 12-lödiga, såsom de nu äro, hvilket utom andra olägenheter
äfven medförde den, att de blefvo mindre hållbara och
att Banken hade rätt att i utbyte mot sedlar lemna hvilka myntsorter
som helst, så skulle följden blifva en verklig myntförsämring.
Det är den erfarenhet, som vi redan i den vägen haft och i följd
af sakens natur ett sätt att väcka misstroende om bankosedlarnes
rätta verde.
Talaren afbröts här genom ankomsten utaf Hr StatsEAdet»
B. af K. M:ts N. O. Carl Joh. Malmsten, som öfverlemnade 2:ne
K. M:ts Nåd. Propos:r och en K. M:ts Nåd. skrifvelse til! E. St*
Sedan Hr StatsBådet blifvit utbeledsagad, upropades ånyo och
yttrade
Gr. Liljencrants: Innan Hr StatsBådets ankomst sökte jag
fästa iipmärksamheten derå, att man icke borde vidtaga några sådana
åtgärder, som kunde väcka farhåga för realisationens bestånd.
Måhända torde, genom alslag å BankoUtsk:ts framställning, en sådan
farhåga vinna fäst fot, och jag måste derföre tilltvrka, att B.
o. Ad. behagade bifalla det tillägg, som ett annat Stånd, enligt upgift,
redan godkänt, hvarå jag anhåller om propos.
Hr Åkerman, Predrik: Stadgandet i 96 § af nu gäl
lande
Bankoreglemente, att Banken skulle vid vexling eller inlösen
af sina sedlar lemna mynt af de sorter, hvarå tillgång finnes,, är
enl. min åsigt ett bevis på de mångå försök, som stundom hos oss
gjorts, att genom små finesser bevara realisationen. Efter mitt
omdöme kan ändamålet icke på denna väg vinnas, utan bör man
i detta afs, liksom i andra, vara ärlig. Antingen skall man lösa
in sina sedlar med silfver elier också säga att man icke kan verkställa
denna inlösning. Att förneka den, som kommer med en sedel,
att få mynt af de sorter, som enl. reglem:t skola preglas, är ungefär detsamma,
som då någon kommer i Banken för att vexla en större
sedel, och Banken då skulle vara berättigad att truga på honom t.
ex. ,1-rdrs-sedJar i st. för de andra sedelvalörer lian önskar. Jag
tror derföre att ett sådant vilkor, som här står infördt i regi emen
-
Den 1 Februari.
249
tet) »af de sorter, hvarå tillgång finnes», gagnar till ingenting, men
ger den, som närmare studerar saken, anledning att misstänka ett
ganska besynnerligt förh. med Banken, som visserligen icke stärker
det förtroende, hvaraf den liksom alla penningeiurättningar är i
behof.
Här har blifvit föreslaget att i slutet af §:n borde införas följande
tillägg: »börande Fullmäktige tillse att prägladt silfvermynt
af alla fastställda sorter, så vidt möjligt är, städse finnas i förråd.»
Inom Utsk:t väcktes fråga om huruvida orden »såvidt möjligt är»
behöfdes, men man ansåg allmänt att det icke var af nöden. Hade
man i §:n sagt att hvar och en, som anmälte sig att få en sedel
invexlad, skulle ovilkorligen vara berättigad att få den myntsort,
han begärde, så kunde skäl till anmärkning förefinnas, men man
har trott sig upfylla all rättfärdighet genom att säga att förråd
borde finnas af alla sorter. Het kan icke annat betyda än att, då
ett förråd af ett visst slag myntadt silfver börjar lida till slut, så
reqvirera!- man förstärkning från myntverket, ty hvar och en lärer
finna, att om Banken vore i den lyckliga belägenhet att han för
alla sina sedlar kunde hafva speeiemynt af alla slag till fullt belopp,
så vore det en rikedom, som visserligen ingen bank har eller
kan få. Jag tror således att det i fråga vide tillägget, som framkallats
af omsorg och försigtighet, icke är behöfligt, men önskar B.
o. Ad. att det skall insättas, så har jag ingenting deremot.
En talare har yttrat att förslaget borde afslås, emedan våra
speciel' hafva så god kurs i utlandet. Detta yttrande förefaller mig
ganska besynnerligt. Man skall väl icke tro att någon utför speciel'
till utlandet för annat ändamål än att antingen betala en
skuld, eller en vara, eller hvad han förtär. Kan han få göra det
med Svenska specier och med profit, finner jag icke att deri ligger
något ofördelaktigt; i annat fall skall lian skaffa sig ett kreditiv
eller en vexel, oell det kostar mycket mer. Sål. antingen hans liqvider
i utlandet ske med vexel eller specier, så inverkar det icke
på vår realisation; men då dessa liqvid er en gång skola ske, så är
väl bäst att göra dem på ett sätt, som för den liqviderande medför
den största vinst. Skulle åter förbit vara, hvilket jag icke har
mig bekant, att man preglar våra specier till högre värde än
hvarföre de ges ut, så är skäl att åstadkomma rättelse i sådant
fall, och man borde då väntat att Hrr Bankofullmäktige derå fästat
upmärksamhet. Inom Utskit har derom icke varit fråga. Jag
anhåller af dessa skiil att It. o. Ad. ville bifalla den föreslagna reda
k tionsföränd ringen.
Hr Printzensköld: Jag nödgas att på det högsta prote
stera
mot riktigheten af den slutsats, som Gr. Liljencrants dragit af
mitt anförande, angående Bankens rättighet att utlemna speeiemynt
mot sedlar. Jag erkänner att jag begagnat ordet valfrihet i detta
fall, men jag hoppas att man lätt inser, det min mening icke kunde
vara någon annan, än att Banken skulle ega rätt säga till den
person, som kommer och vill vexla sig till silfver: det finnes icke
tillgång på denna myntsort, utan på den här; den lemna vi nu
250
Den 1 Februari.
tili vexling och kunna icke göra annorlunda. För öfrigt, om i
mitt yttrande legat ett misstag, så har likväl Gr:n begått ett ännu
större genom den slutföljd, han ytterligare dragit af mitt anförande
i afseende på utlemning af underhaltigt silfvermynt, i fall sådant
blefve pregladt, såsom full valuta för Bankens sedlar, ty det står
på hvarje sedel bestämdt utsatt, huru lödigt silfret skall vara, med
hvilket den bör inlösas, och iag skulle tro att i det fallet är
lagen och icke godtycket rättesnöret. Dessutom ligger uti Grins
invändning mot mig en bestämd motsägelse, då Grin förklarat det
vara rent ut en orimlighet, hvari jag instämmer, att vilja ålägga
Banken att hålla önskade qvantiteter af alla fastställda myntsorter
tillhanda, men — ändå vägra Banken rätt att i detta fäll säga någonting;
ty följden häraf måste ju blifva den att Banken nödgas
underkasta sig deu skyldighet, som Hr Grin anser orimlig, att tillhandahålla
alla möjliga myntsorter till den qvantitet, allmänheten
åstunda)'. Jag hade trott att jag skulle blifva rätt förstådd, och
jag har nu öfver min mening afgifvit en förklaring, som jag hoppas
Grin skall tinna tillfredsställande.
Att, såsom Hr Akerman yrkat, låta det föreslagna tillägget inflyta
i den nuvarande 96 g, kail jag för min del icke medgifva.
Hr Akerman säger väl att man icke kan fordra annat eller mera
af Banken än hvad den möjligen kau åstadkomma, och att i BankoUtslcts
förslag till stadgande icke ligger något slags äfventyr eller
skyldighet för Bankofullmäktige att hålla af alla gällande myntsorter
nödiga qvantiteter tillhanda; men jag hemställer, huruvida
denna slutsats kail dragas af nämnde stadgande. Nu står det tydligen
att Bankofullmäktige skola tillse, det prägladt silfvermynt af
alla fastställda sorter städse finnas i förråd. Om nu Hr Akerman
sjelf kommer till Banken och vill tillvexla sig en qvantitet speciedaler,
men det svaras i kassan, att f. n. finnes icke tillräckligt förråd deraf,
så lärer icke Hr Akerman underlåta att säga, det står ju tydligen
i Bankoreglementet att det skall städse här finnas förråd af silfvermynt,
och det är ju en orimlighet, då Fullmäktige skola tillse
att detta förråd är tillräckligt, att den individ, som kommer och
vill vexla, icke skall vara i tillfälle att utbekomma de sorter han
önskar. Jag tror sål. att den garanti, sorn Hr Akerman påstår
ligga i det vid gins slut gjorda tillägg, mot klander af Fullmäktiges
åtgörande, ingalunda lärer förefinnas. Tvertom, när man nu utan
allt fog klandrat Banken, derföre att den icke utvexlat önskliga
qvantiteter specie-rdr, ehuru det står i det nuvide reglitet att man skall
utvexla af den sort, hvarå tillgång finnes, så skulle detta stadgande
hafva till följd att ett allmänt klander skulle upstå mot
Fullmäktige, om icke de fullgjorde detsamma, äfven om i detta klander
lage den uppenbaraste orättvisa. Om t. ex. myntmästaren eller
vederb. föreståndare för Myntet förklarar att Myntet gått sönder, att
det icke på så och så lång tid kan prägla det eller det myntet,
hvilket äfven inträffat under den tid, jag haft äran vara Bankofullmäktig,
så drabbar derföre klandret Fullmäktige. Jag anhåller derföre,
att det af Hr Lilliehöök föreslagna tillägg till gin måtte få
inflyta.
Deli I Tebruari.
Hr Ehrenhoff: Om det verkligen voro fallet, såsom Hr
Akerman påstått, att siliVerspeeier ieke användas till annat än att
dermed göra liqvider i utlandet, så kunde förslaget hafva skäl för
sig, men det bör icke vara Hr Akerman obekant att speeier försålts
såsom vara, och om min upgift lios E. o. Ad. icke kan anses ega
full giltighet, så ber jag Hrrme upsla 1859 års Revisionsberättelse,
angående Bankoverket, der en reservant, Hr Wolffelt, (sid. 103) har
uplyst att ett enda handelshus utskeppat 6 <1 7 00,000 silfverspeeier
endast i afsigt att försälja dem. Jag frågar då, om det är skäl att
upman t ra en sådan rörelse.
Hr Carlh ei m-Gy lien s k jö 1 d: Jag är till viss grad förekommen
af den siste talaren, och anser den af Hr Wolffelt i Revisionsberättelse!)
lemnade uplysning vara ganska markvärd. Hr Åkermans
yttrande har dock fästat min upmärksarohet på en sida af
denna fråga, som jag bekänner mig ieke förut hafva tagit i betraktande.
Jag har af motionens upgifna syfte, att Banken skulle förpliktas
att till den, som sådant åstundar, hädanefter alltid hålla
hela speeier tillhanda i vesling, låtit förleda mig tro, det den redaktion,
Ban.koUtsk:t föreslagit, skulle befordra detta syfte; men
jag finner vid närmare betraktande af ordalagen, särdeles med ledning
af hvad Hr Akerman anfört, motsatsen. Den föreslagna §:n
slutar nemi. med orden: »börande Fullmäktige tillse, att prägladt
silfvermynt af alla faststälda sorter städse finnes i förråd» Detta
skulle mycket lätt kunna tydas så, att BankoFullmäktige få icke
utlemna allt hvad som finnes pregladt af hvarje myntsort, således
ej eller aila specieriksdalrar, till dem, som sådant begära, emedan
de icke få tömma Baukens förråd af något faststäldt myntslag. I
sådant syfte biträder jag till alla delar Utsk:ts förslag.
Jag ber att få tillägga några ord, med ani. af hvad Hr Åkerman
yttrat ang:de Bankens kredit och vilkoren för realisationens
bestånd, och deri jag hufvudsakligen fullkomligt instämmer. Om
ett stadgande, likt det nu föreslagna, kunde åsyfta, att genom »små
finesser» stärka Baukens vexlingsförmåga, så skulle jag äfven af
alla krafter motsätta mig detsamma, emedan jag anser hvarje lag
böra vara tydlig äfven till sin syftning och i sjelfva sitt innehåll
innebära vittnesbördet derom. Min mening är dock icke att realisationens
bestånd kan bero på en jemförelsevis så ringa sak, som
den i fråga vide. Jag vill blott icke att vår Bank skall tillförbindas
låta pregla mynt för utlänningens räkning. Att Svenska specieriksdalrar,
en gång utförda, hit återförts i någon mängd, som
förtjenar ringaste alside, är mig alldeles obekant, och jag tvifiar
att någon kan bevisa, att så skett. Hr Akerman yttrade, att det
icke skulle stärka Bankens kredit, om ej alltid alla myutvalörer
höilos tillhanda. Jag återigen föreställer mig, att det skulle ännu
mindre stärka Bankens kredit, om BankoFullmäktige skulle dag
efter annan nödgas säga: vi hafva icke tillgång på den eller den
myntsorten, ehuru det vore dem i BankoReglit ålagdt att ständigt
vara försedde med och allmänheten tillhandahålla pregladt mynt
af alla slag.
252
Den 1 Februart.
Hr Akerman: Det har gjorts några annor emot mitt sista
anförande, som jag ber att få besvara, så mycket hellre som de
äro af beskaffenhet att kunna inverka på deni, sorn icke närmare
gjort sig reda för förhållanderne. Man säger: det är rätt viii, att
man får begagna specier till de liqvider, man har att göra utrikes,
men specier' kunna förås ut såsom handelsvara, och det är detta,
som man anser farligt. Jag frågar då: hvari ligger denna fara?
För jag ut en summa specier till utlandet och icke kastar eller
skänker bort dem, så får jag ju en fordran. Denna fordran är
således en tillgång utomlands, med hvilken exportören kau betala
en skuld eller göra ett upköp. Använder han icke denna tillgång
pä någotdera af dessa sätt och icke eller försäljer en anvisning på
sin fordran åt någon, som har en liqvid utrikes att göra, så skola
silfverspecierne förr eller sednare komma att vandra hit tillbaka igen.
Sådant är det naturliga förhållandet med silfret. Jag måste använda
det för att betala en skuld, när jag icke kan betala den
med varor; och har jag skickat ut silfver såsom en vara, är detta
icke att betrakta annat än som en förskottsvis gjord liqvid. Det
är alldeles detsamma, som att sätta in på up- och afskrifningsräkning.
Behöfver jag ej för en liqvid ujfva anvisning på det insatta
beloppet, kan jag- åter taga ut summan, när jag vill. Sä är förhållandet.
med den mycket omtalade silfverexporten, hvilken man
vill söka att förekomma, troende sig dermed förbättra Bankens
ställning. Jag hoppas, att hvar och en, som behagat följa min
framställning, skall finna, att denna export, i och för sig betraktad,
alldeles icke medför någon fara för realisationen, hvars uprätthållande
ensamt beror deruppå, att vårt varu.utbyte i allmänhet med
Utlandet är sådant, att debet och credit gå ihop.
Hr Printzensköld; Jag ber om benägen ursäkt, att jag
ä^nnu en gång upträder, men jag finner mig dertill föranledd af Hr
Åkermans sednaste yttrande. Hr Akerman har nemi. yttrat, att ingen
skada för landet ligger deruti, att våra silfverspecier exporteras; ty,
säger han, det visar endast, att man har en skuld på utländsk ort
eller också önskar att der bilda sig en fordran. Ja väl, det är sannt,
men Hr Akerman lärer icke kunna bestrida, att landet pä det hela
taget lider en ganska betydlig förlust, icke derföre, att silfver exporteras,
utan derföre att specier exporteras, och orsaken härtill torde
Hr Åkerman känna lika väl som jag., nemi att det kostar landet
att mynta silfret och att försätta det med koppar, att man i utlandet
icke betalar mer än sillrots värde, och att landet således
förlorar utom slagskatten kopparns hela värde. Om nu t. ex. en
mill. specier skulle utföras, blefve följden den, att man skänkte
bort omkr. 16,000 rdr, som den i koppar är värd, hvarmed dessa
specier äro legerade. Jag hemställer då, om det icke är klokare
att tillse, att intet myntadt silfver eller åtminstone så litet deraf
som är möjligt föres ur landet. Man bör icke ställa så till, att
vederbörande exportörer anse såsom en fördel att begagna myntadt
silfver, utan Banken bör ega plantsar, sorn gälla.i liq vider utomlands
lika mycket, som våra specier. Det är dessa skäl, som, efter
Den 1 Febrnari.
253
min öfvertygelse, böra verka på hvar och en att icke vilja vara
så frikostig med utmyntningen af silfver. — Jag förnyar mitt tillstyrkande
af bifall till hvad Hr Lilliehöök anfört; — och bör jag,
i afs.-de på hvad Hr Akerman förut anmärkt deremot, att Fullmäktige
i denna fråga icke ingått till BankoTJtsk:t, med något förslag,
uplysa, att Fullmäktige, med kännedom om hvad nu gällande
BankoRegiem:te innehåller, och i den föreställningen, att någon
förändring deraf icke skulle ifrågakomma, saknat all slags ani. till
en sådan åtgärd.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Mig synes, att man alltför
vidlyftigt ordat om ingenting. Jag måste för mili del förklara,
att jag anser det vara en mindre lyckad motion, men äfven att
BankoUtsk:t. tyckes på bästa sätt hafva besvarat densamma. Det
är ingalunda positivt medgifvet hvad motionären yrkat, nemi. att
silfverspecier skola utvexlas vid hvarje tillfälle, då så påfordras;
BankoUtsk:t har endast sagt, att enl. BankoRegleimt skall för
hvarje 128 sk. utbetalas en specieriksdaler. Jag föreställer mig,
att det vore ett ganska vådligt förfärande, att positivt besluta förbud
på utvexling af sådana myntsorter, som Banken är skyldig att
tillhandahålla. Men för att nu komma från den saken, så synes
mig, att man kunde uti §:n införa det af Hr Lilliehöök föreslagna
tillägg, hvilket i det hela icke gör någon förändring, enär i BankoUtsk:ts
förslag till Reglera:te finnes redan detta förbehåll: »såvidt
möjligt är»; ty det har icke medgifvit, att mera finge utvexlas, än
hvarå tillgång funnes. Ett positivt förbud mot utvexling af specier
torde deremot leda derhän, att slutligen stänga Banken helt och
hållet för all slags utvexling, hvilket skulle medföra den största
våda. Derföre instämmer jag uti Hr Lilliehööks förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder blifvit yrkadt dels bifall till förslaget,
dels detsammas godkännande med tillägg af orden: »såvidt
ske kan» efter de i slutmeningen förekommande orden: »börande
Fullmäktige tillse att», och dels afslag å ifrågav:de förslag.
Hr Ehrenhoff: Som jag står alldeles ensam med begäran
om afslag, får jag vördsammast anhålla att få förena mig med de
Hrr, som yrkat på tilläggandet af orden: »såvidt möjligt är».
Propos. å bifall till Utskits förslag framstäldes härefter och
besvarades med många nej, jemte några ja, hvarefter gjord propos.
å förslagets godkännande med ofvanuämnde tillägg blef med ja
besvarad.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:ts d. 21 och 25 sisth Jan. på
bordet lagde Mern. N:o 14, ang;de sättet för behandling af frågan
om Bankovinstens användande.
Hr Lefrén, Johan Pehr: BankoUt,sk:t har deri rätteligen
förfarit, att det icke tilltrott sig kunna nu behandla frågan om
Deri 1 Februari.
Bankovinstens användande, men efter mitt förmenande deri handlat
oförsigtigt, att tillstyrka lt. St:r att frångå en gifven föreskrift i
den för BankoUtsbt gällande instruktion, att. behandla frågan först
då det blir i tillfälle att afgifva sitt förslag om Bankens lånerörelse
i sin helhet. Elt sådant afvikande från välgrundade föreskrifter
kan icke annat au svårt inverka på Bankens kredit och säkerhet
för framtiden, och bör derföre icke af Ständerna bifallas.
Jernvägslåuet må bifallas nu, emedan tiden för dess afslutande
brådskar. Det må uptagas till det belopp, som erfordras för jernvägsarbetenas
fortsättande; men Bankens vinstmedel lemnäs i fred
till användande för Bankens förstärkning och konsoliderande, hvilket
icke kan ske genom Bankens deltagande i jernvägslånet, emedan
Banken behöfver en Reserv-fond, som i hvilket ögonblick som helst
kan förvandlas till silfvervaluta, hvilket ei kan ske, om deri består
af Statsverkets obligationer. Jag föreslår derföre vördsamt, att
Högloft. R o. A. för sin del besluter:
att 2 § 4 morn. i Instruktionen för BaukoUtsk:t skall
tjena till efterrättelse; >
åberopande mig för öfrigt Hr Doktor Sandbergs reservation, som
är väl grundad oell visar skyldig omvårdnad om Bankens sanna
bästa och allmänhetens säkerhet.
Gr. Liljencrants: Grunden för den framställning, som BankoUtsk:t
här gjort, synes mig ligga i öppen dag. När If. M:s Nåd.
Propos. om medels anskaffande till jernvägsbyggnader blef afgifven
och hvilade på Ständernas bord, samt sedermera i sin ordning remitterades,
utgjorde densamma, så vidt jag kunde fatta, föremål för
en allmän tillfredsställelse, hvilken äfven jag delade. Det var
för ej längesedan en sällsynt företeelse att Bankovinsten kunde föreslås
till användande för något annat ändamål än till bestridande af
de löpande statsutgifterne, och således, var det-för mig en särdeles
fägnad att då finna, det denna Bankovinst kunde användas att betrygga
Bankens säkerhet och förmåga att uplylla sin första skyldighet,
d. v. s. uprätthålla myntvärdet. Detta var, från min sida sedt, orsaken
till min belåtenhet. Jag är af alldeles motsatt åsigt emot den,
som af den siste talaren yttrats, att nemligen Bankens deltagande
med sin vinst uti nu ifrågavarande statslån icke skulle kunna förmå
att i sin mån betrygga Bankens säkerhet.
Den erfarenhet, som vi redan hafva om den kredit, det Svenska
jernvägslånet åtujuter i utlandet, synes mig vara en borgen derför,
att då nu, som jag tager för gifvet, det utländska lån, hvilket af
Staten kommer att uptagas i och för jernvägsbyggnader, skall omfatta
20 mill., deraf 16 mill. uptagas för Statsverkets räkning och
4 mill. öfvertagas af Banken, och då penningestiilluingen i utlandet
är temligen god — detta lån får en lika god kredit, sorn det Svenska
jernvägslån, hvilket redan finnes på marknaden. Äfvenledes anser
jag som säkert, att då Bankoverkets andel i detta lån kommer
att utgöra en serie af det hela, densamma skall komma att åtnjuta
alldeles samma kredit, som jag hoppas att den öfriga delen af lånet
skall erhålla i utlandet. Det förefaller raig således som gifvet,
Den 1 Februari.
255
att om RiksBanken skulle behöfva använda sina af Statsverket utfärdade
obligationer, dessa skola åtnjuta samma kredit, som de öfriga
V5:delal'!ie af jernvägslånet tillgodokommer, och dessa obligationer
måste således blifva fullt användbara för det ändamål, hvartill
de äro afsedda. Jag kan följaktligen icke annat finna än att
det vore särdeles besynnerligt om man skulle frånkänna sig först
den fördelen, att kunna konsolidera Banken, och för det andra
den, att kunna undvika att öka den utländska skuldsättningen med
4 mill. Då nu BankoUtsk:t icke kunnat anse sig berättigadt att för
närvarande ingå i någon utredning, huruvida Bankovinsten kan för
det ifrågasatta ändamålet användas, så är klart att BankoUtsk:t
bordt vidtaga den åtgärd, som nu egt rum. Det faller äfven af
sig sjelft, att om StatsUtsk:t skall inkomma till Ständerna med
sin framställning om anskaffande af medel till jernvägsbyggnaderne,
så måste Utsk:t s&väl som R. St:r veta, huruvida några inhemska
medel finnas disponibla, eller om dessa ifrågasatte 20 mill. böra
i sin helhet uptagas i utlandet. Då jag för min del anser som
en dubbel förmån att på samma gång kunna konsolidera Banken
och derjemte undvika 4 milhrs utländsk skuldsättning, kan jag icke
annat finna, än att Ut.sk:ts framställning är väl befogad och att
önskligt vore om Höglofl. Ståndet ville bifalla hvad Utsk:t framställt.
Efter hvad jag tror mig veta, är detta förslag redan bifallet
af tvenne RiksStånd och då vore det besynnerligt, om ett tredje,
som på goda skäl förklarat sig ifra mot utländsk skuldsättning,
likväl indirikte befordrade denna genom ett afslag af Utsk:ts nu
gjorda framställning.
Några ledamöter hördes häri instämma.
Hr Printzensköld, Carl: Den talare, som näst före den
siste hade ordet, yttrade i början af Riksdagen den tänkvärda sats,
som också innebär en sanning, att Bankens förvaltning är den aldra
enklaste i verlden. Det behöfs icke mer än att Banken ärligt betalar
sina skulder, att den skaffar sig dertill nödiga garantier, och
dermed är Bankens förvaltning verkställd på det för landet mest
nöjaktiga sätt. För att Banken skall kunna fullgöra sina förbindelser,
har jag åtminstone trott att Banken städse borde vidtaga
allajmedel, som Bankoreglementet och försigtigheten bjuda för att
uprätthålla realisationen. De medel, som i främsta rummet dervid
böra användas, äro att tillse det Bankens metalliska valuta räcker
till för möjligen skeende anmälan om utvexling af silfver. Nu säger
man likväl att man konsoliderar Banken genom att lemna ut
4 millioner af dess sedlar, för att i stället få 4 mill. obligationer,
som icke heller äro något annat än papperslappar.
Men, såvida jag icke kan tvinga individen att taga en af Banken
innehafvande obligation i utbyte mot den sedel, han har i sina
händer, kan Banken genom en slik åtgärd ingalunda anses blifva
konsoliderad. Man säger att dess obligationer kunna på de utländska
marknaden med lätthet försäljas. Men, Mine Hrr! vi hafva
icke penningkonjnnkturen i våra händer; om den också för närvä
-
Den 1 Fobruari.
rande är god, så vet man icke om förhållandet kan blifva sådant
om ett eller annat år. Är det icke då vida försigtigare att hafva
dessa 4 mill. sedlar liggande i Bankens hvalf, der de icke trycka
på Bankens metalliska valuta? Är det icke vida klokare att, i
händelse af en god penningkonjunktur, och då en mängd vexlar
utbjudas till försäljning på Stockholms eller Götheborgs Börs, hafva
dessa 4 mill. sedlar till hands, för att upköpa sådane papper, hvilka
genast kunna förvandlas i verkligt silfver? För min del tror jag
att Bankens konsolidering hufvudsakligen består deri, att den sjelf
får använda den vinst, som den årligen gör på sin lånerörelse och
hvilken vinst icke är något annat än en indragning af dess egna
utelöpande sedlar, hvarigenom tillfälle lemnäs Banken att förstöra
denna vinst, om förhållandet är sådant att sedelmassan måste förminskas,
eller ock släppa ut den, på sätt jag nyss nämnt, genom
uphandling af sådane valutor, som ögonblickligen kunna i silfvertaekor
förvandlas. Då har man konsoliderat Banken, men icke genom
att taga Statens obligationer och lägga i Bankens kassor.
Banken har redan några millioners fordran uti Svenska Statsobligationer,
hvilken fordran årligen amorteras af Riksg.Kont., men jag
har ieke funnit, att den eger den märkvärdiga egenskapen att i
ringaste mån konsolidera Banken; ty allt hvad Banken vinner derpå,
är att den fått igen sina sedlar, som den för många år sedan utlemnade,
och hvilket sednare förfarande hade den bedröfliga följden att
Banken gjorde bankrutt. Jag kan sål. icke annat än vördsamt
hemställa att hvad Hr Lefrén yttrat i als. på nu föredragna Betänk,
måtte vinna E. o. Ad:s bifall.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik: Flera föregående ta
lare
hafva här ingått i diskussion om, huruvida det vore nyttigt
eller icke för Banken att öfvertaga någon del af det ifrågav:de utländska
statslånet. Här är likväl egentligen endast fråga om det
formella eller bemyndigande för BankoUt,sk:t att behandla saken.
Orsaken till detta Betänk, är att K. M. i sin Propos. föreslagit
att Banken skulle öfvertaga en del af statsobligationerne. Nu kan
BankoUtsk:t, enligt gällande instruktion, icke handlägga denna fråga,
utan särskildt bemyndigande af Rikets St:r. Hvad angår detta bemyndigande,
så har redan E. o. Ad. lemnat BankoUtsk:t ett
sådant, ehuru icke så vidsträckt, som det nu föreslås. R. o. Ad.
har nemligen förut beslutat, att BankoUtsk:t, utan hinder af 2 §
4 punkten af den för Utsk:t gällande instruktion, må taga i öfvervägande
frågan om och huru mycket af ifrågav:de obligationer
böra af Banken öfvertagas. Deremot är det bemyndigande, som nu
äskas, vidsträcktare och så till vida olika, att BankoUtsk:t föreslagit
det R. St:r måtte bemyndiga BankoUtsk:t att, utan hinder af
föreskriften i 2 § 4 punkten af den för Utsk:t, gällande instruktion,
öfverväga och till R. St:r afgifva särskildt Utlåt, om användande
af den sedan 1857 års början uplupna Bankovinst. R. o. Ad. lärer
väl säl. icke nu kunna frångå ett beslut, som de för icke längesedan
fattade, men frågan är om R. o. Ad. vill utstäcka detta
be
-
Den 1 Pebru ari.
257
bemyndigande .så långt som BankoUtslet föreslagit. Häri ligger,
efter min tanke, ingen våda. I motsats mot Hr Printzensköld, anser
jag att det bästa sättet för Bankens konsoliderande är att låta den
öfvertaga statsobligationer, ställde i utländskt mynt, enär dessa obligationer
hafva kurs på den utländska marknaden och följaktligen
när som heldst kunna försäljas. Jag anhåller sål. att R. o. Ad.
ville bifalla BankoUtsk:ts Betänk., synnerligast som detsamma redan
af 2:ne RiksStånd, Preste- och BorgareStåndeu, är bifallet.
Hr Akerman: Man har bär yttrat sig om rättaste sättet
att konsolidera Banken, och derom är också mycket att säga, som
jag förbehåller mig att i sinom tid få framföra, men frågan är nu
om någonting helt annat eller om formen för ärendets behandling,
och jag hemställer då om II. S:tr, sedan K. M. gjort framställning
om Bankens deltagande uti det statslån, som är föreslaget att uptagas,
skola säga att derom vilja vi icke yttra oss f. n., ehuru R.
St:r nyligen förklarat att det är af allra största vigt att lånefrågan
afgöres så fort som möjligt. Skola R. St:r, derföre att 2 g 4
punkten af den för BankoUtslet gällande instruktion föreskrifver
att Utslct i sammanhang med det förslag till reglering af Bankens
löne- och kreditivrörelse, som Utsk:t. har att till R. St:r afgifva,
bör meddela yttrande och förslag om användande af den sedan 1857
års början uplupna bankovinst, af detta stadgande vara förhindrade
att pröfva K. M:s förslag? Huru BankoUtsk:t kommer att yttra
sig, är ännu icke käudt, men det är fullkomligt säkert att, om
BankoUtsk:t får det bemyndigande, sorn här är föreslaget, skall det
icke underlåta att jemte K. M:ts framställning äfven taga i öfvervägande
de förslag rörande bankovinstens användande, som af åtskilliga
motionärer blifvit framställda.
En tal. yttrade nyss att stadgandet om bankovinstens användande
i sammanhang med förslaget till reglering af Bankens låneoch
kreditivrörelse vore ett gammalt, godt stadgande. Det är dock
icke så gammalt, ty det tillkom vid förra Riksdagen och under
intryck af det allmänna bekymmer, som då existerade inom den
iinanciela verlden, och föranledde, att, oaktadt det, enl. fleras tankar,
icke är skäl öka en del utlåningsgrenar, föga förenliga med Bankens
konsoliderande, man likviil ville förbehålla sig möjligheten dertill
vid en kommande Riksdag, och derföre liksom taga fasla på
att man skulle hafva denna bankovinst till hands. Nu är endast
meningen sätta Utsk:t i tillfälle besluta huruvidä man bör förfara
på ena eller andra sättet vid besvarande af K. M:s Prop., och att
dervid iakttaga den skyndsamhet, som är nödig. Jag anhåller derföre
att R. o. Ad. måtte bifalla Retänk:t.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Jag vill följa de 2:ne
sista talarnes upmaning och hålla mig rörande denna fråga till formen,
dervid jag likväl icke kan undgå anmärka, att Memorialets innehåll
måste framkalla betraktelser, hvilka, enligt sakens natur, måste
öfverskrida den trängre gräns, som af formfrågan bestämmes. För att
kunna med någon fullständighet vttra mig om denna form, ber jag att
H. III. 17
Den I Febr neri.
å i R o. Ad:s minne återkalla de framställningar, som äng. ifrågav.
ämne blifvit gjorde. Deri första är den, som innefattas i Frih. Tersmedens
motion, hvilken väcktes den 18 sistl. Jan., och hvari föreslogs
att R. o. Ad. måtte ålägga BankoUtsk:t att, utan hinder af
föreskriften i 2 g 4 mom. af den för Utsk:t utfärdade instruktion,
genast till behandling företaga K. M:s Propos. om medels anskaffande
för fortsättning af Statens jernvägsbyggtiader, i hvad den angår
bankovinstens användande till upköp af statsobligationer.
Den 2:dra framställningen innefattas i PresteSt:s prot.utdr.
med inbjudning till R. o. Ad. att instämma i PresteStidets beslut
att bemyndiga BankoUtskit att, oberoende af stadgandet i g 2 mom.
4 af instruktionen för Utsk:t, genast öfverväga och till R. St:r
inkomma med Uti. om och i hvad mån RiksBankens vinstmedel
kunna användas för det i II. M:s Propos. om medel till
jernvägsbyggnaderne afsedda ändamål, att Banken skulle deltaga i
ett lån, stäldt i utländsk myntsort.
Den 3:dje framställningen i ämnet utgör Utsk:ts uti förevarande
memorial, proprio motu och oberoende af Frih. Tersmedens
ofvannämnde förslag, afgifna hemställan att, R. St:r måtte bemyndiga
BankoUtskit alf, utan hinder af föreskriften i 2 § 4 puukt,
af den för Utak:t gällande instruktion, öfverväga och till R. St:r
afgifva särskildt Uti. om användande af den sedan 1857 års början
uplupna bankovinst.
Då Frih. Tersmedens motion här föredrogs, fästade man icke
särdeles upmärksamhet vid densamma; den blef följaktligen icke,
såsom önskligt hade varit, bordlagd, utan genast remitterad till
BankoUtskrt.. Skulle det vara denna åtgärd af R. o. Ad. att remittera
motionen, som Frih. Tersmeden anser innefatta ett förklarande
att R. o. Ad. biträdt densamma, tror jag att han begått ett
icke oväsendtligt misstag. Emellertid hvilar nu denna motion beroende
på BankoUtskrs åtgärd, och det ligger i sakens natur att
Utsk:t måste till R. St:r inkomma med ett Uti., äfven i anledning
af denna motion. Då emellertid densammas innehåll är i väsendtliga
delar afvikarrde från de båda andra förslagen, särdeles från det
af Utsk:t afgifna, och jag anser en gemensam behandling af dessa
förslager såväl inom Utsk:t som hos R. St:r nödig i och för en
sorgfällig och noggrann pröfning af detta vigtiga ärende; så och
på det att, i öfverensstämmelse med hvad Hr Doktor Sandberg i
sin reservation yrkat, Bankofullmäktige må fa yttra sig i anledning
af de framställda, särskilda förslagen, anhåller jäg vördsamt att R.
o. Ad. behagade återremittera detta Memorial till Utskrt.
Sedan jag nu yttrat mig om formen för ärendets behandling,
vill jag öfvergå till bedömande af sjelfva saken. En värd talare
har sagt att det skulle vara en obestridlig fördel för Banken att
till förstärkning af dess metalliska kassa få använda större eller
mindre del af bankovinsten till upköp af Riksg:sKontorets obligationer
å def blifvande nya jernvägslånet. Då jag emedlertid tror att
denne talare sett saken i en alltför skimrande dager och att den
möjligen i verkligheten kan utfalla på ett helt annat sätt än
han föreställt sig, skall jag för denna min åsigt i korthet redogöra.
Den 1 Februari.
Om nemligen Bunken, sedan en större del af dess räntevinst
blifvit använd till inköp af ofvannämnde obligationer, skulle nödgas
vidtaga åtgärder för att hastigt och betydligt förstärka sin metalliska
kassa och, för sådant ändamål, å utländska penningemarkuaden
utbjuda dessa obligationer på samma gång som Riksg.Kontoret
derstädes utbjuder lör Statsverkets räkning enahanda värdepapper,
så synes mig uppenbart att den konkurrens, som derigenom
komme att upsla mellan dessa båda Svenska Statens största penningeverk,
skulle ej allenast menligt inverka på lånoperationen, i och
för sig, utan ock, hvad än värre vore, minska förtroendet till de
myndigheter, hvilka tillstadt och verkstält dylika åtgärder, utan
förutseende beräkning af deras följder.
Skulle åter inom RiksStånden göra sig gällande den åsigt,
hvilken såsom motion inom BorgareStrt blifvit framställd, i akt och
mening att förebygga en samtidig försäljning för Bankens och
Biksg Kontorets räkning af ofvannämnda obligationer, kunde sådant
svårligen verkställas annorledes än genom förpligtelse för Banken
att ej å utrikes ort till försäljning utbjuda sina innehafvande statsobligationer,
förr än Riksg.Kontorets hunnit afyttras, ett vilkor,
som genom den längre tidsutdrägt det kunde förorsaka i BankoStyrelseus
nödiga verksamhet för realisationens bestånd, kunde för
densamma medföra våda, särdeles under den närmaste framliden. Af
den berättelse om Bankens ställning, sorn' vi sett i Posttidningen,
finna vi att den 31 Dec. sisth är felades endast 147,756 rdrrmt,
innan sedelstocken hunnit sitt maximum i förhållandet till metalliska
kassan. Jag vet väl att under de första veckorna af denna
månad har i det fallet någon törändring till fördel för nämnda
kassa egt rum, men jag vet också att förbättringen är obetydlig i
jemförelse med den silfverutvexling, som vid lörsta öppet vatten otvifvelaktigt
kommer att verkställas för betäckande dels af enskildes dels
af garantiföreningens skulder till utlandet. Vid sådant förlnde hemställer
jag, om det skulle vara kljkt att genom uphandling af statsobligationer,
syunerligast med någon restriktion i als. på Bankens
rätt att dem realisera, beröfva Banken möjligheten att i rätter tid
använda desamma till myntvärdets uprätthållande.
Man har väl sagt att en sfi utomordentlig skyndsamhet erfordras
för att under nuv:de gynsammare penningekonjunktur hinna
negociera jernvägsiånet. Jag tror visserligen att skyndsamhet erfordras;
men ingalunda anser jag deraf följa, att Banken direkt göres
beroende af låneoperationen, enär jag föreställer mig, att likaväl
som Riksg.Kont. förut uptagit det erforderliga lånebeloppet
utomlands, och sedermera låtit Banken köfra af de indrague vexlarne
för att dermed förstärka den metalliska kassan, likaså skulle
samma åtgärd nu vara den alidia säkraste för att slippa Bankens
inblandning i de förestående lånetransaktionerna af Riksg.Kontoret,
hvars omsorgsfulla och redbara förvaltning jag innerligen respekterar,
äfven då jag, med hogkomst af Bankens fordna garanti för
Riksg.Kontorets kreditsedlar, skyr hvarje åtgärd, som genom sina
följder kan t framtiden leda till förnyande af samma finauciella
vågspel.
2<SO
Deli 1 Februari.
Frih. Tersmeden: I början al' sitt yttrande nämnde Hr
Flach att denna fråga skulle hafva kommit till behandling i BankoUtsk.
på grund af väckt motion. Hr Flach visade derigenom, att
han icke känner, hvilka åtgärder som äro vidtagne i anledn. af
den motion jag väckte. Denna åtgärd var att R. o. Ad. i anledn.
deraf fattade beslut, som meddelades de öfriga Stånden. Något
yttrande öfver densamma nr icke af Utskit hegardt; mende beslut,
som R. o. Ad. samt PresteSt. fattade i afs:de på de inom begge
Stånden väckte motionerna, gaf BankoUtsk. anledning att inkomma
med detta förslag, för att få ett lika beslut inom de olika
Stånden. Det har äfven lyckats, hvad 2:ne Stånd beträffar, nemi.
Preste- och BorgareSt:n.
Ang:de Hr Flachs yttrande i sjelfva saken, eller huruvida det
vore nyttigt för Banken eller ej att deltaga i ifrågavide statslån,
s& är det en fråga, som vi f. n. icke hafva ätt behandla. Frågan
är, om vi vilja sätta BankoUtsk. i tillfälle att inkomma till R.
St. med yttrande i ani. af den K. M:s Propos., som rörer Bankens
öfvertagande af en andel af Statslånet. Det är formen och ingenting
annat. Att nu, hvilket jag anser att R. o. Ad. icke kan
göra, genom ett afslag eller återremiss af detta Betänk, bidraga
dertill att den K. Propos. i denna del icke kan behandlas så tidigt
för att skyndsamt erhålla det utländska lånet, när vi veta att
StatsUtsk:t redan fattat beslut i denna fråga och vi hafva att förvänta
dess Betänk. nästinst:de Lördag, så är det väl af vigt, för
alt R. St. skola kunna bedöma och behandla frågan i sin helhet,
att BankoUtsk:t inkommer med sitt yttrande i den del, som rörer
densamma. Alla de vådor och mörka taflor, som Hr Flach updragit,
kunna således möjligen vara på sin plats, när Betänk, rörande
Bankovinstens användande förekommer till behandling, men
icke vid detta tillfälle, och jag tror icke att de kunna inverka på
R. o. Ad:s beslut i förev:de (all.
Gr. Anckarsvärd: Ordf-.den i BankoUtskrt, Frih. Tersmeden,
synes mig hafva lemnat en klar och tydlig anvisning, att man
borde hålla sig till den fråga, som är föremål för öfverläggning,
och jag tror att detta är ett oafvisligt vilkor för alla rådslående
församlingar. Finge man breda ut sig utom ämnet, skulle det
medföra en alldeles oberäknelig och derjemte högst menlig tidsutdrägt.
Frågan är här så enkel, att den för sin upfattning knappast
synes tarfva någon öfverläggning. BankoUtsk. har förklarat
sig, på grund af sin instruktion, obefogadt att handlägga den fråga,
som blifvit till detsamma hänskjuten. Det har nu begärt R.
St:rs bifall att, oafsedt denna instruktion, få ett bemyndigande att
yttra sig öfver frågan. Detta är hela saken. Nu beror det på
hvilkendera åsigten, som bör hyllas, antingen den, som vill att
BankoUtsk. skall få yttra sig, eller den, som vill att Utsk., bundet
af en föreskrift, som det står i R. St.rs makt att för tillfället häfva,
ej får yttra sig. För min del finner jag ingen möjlighet att
neka ett sådant bifall som Utsk. föreslagit, och alldeles ingen anledning
att återremittera Betänk:t. Jag anhåller derföre om propos.
/
Den 1 Februari. 261
på bifall af detsamma. Visserligen kunde jag hafva oändligt mycket
att yttra till motsats mot hvad har utom ämnet blifvit anfördt, men
för att icke infalla i samma misstag, som jag nyss anmärkt, upskjuter
jag dermed till dess hufvudfrågan förekommer till behandling.
Hr Flach: Jag har begärt ordet för att upgifva, hvarpå jag
grundat min förmodan om ändamålet med remissen till BankoUtsk.
af Frih. Tersmedens omnämnde motion. Denna grund är 44 §:n
1 mom. af R.O., af innehåll: aatt Konungens Propos:r, äfvensom allmänna
frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna eller böra komma
under samtliga RiksStåndens öfverläggning och pröfning, må ej
i Riksens Ständers plena till omedelbarligt afgörande uptagas, utan
skola öfverlemnas till utredande af behöriga Utskott, hvilkas yttranden,
hvaraf alltid ett exemplar må hvarje Stånd tilldelas, böra,
enligt hvad här ofvanföre samt vidare i Reg.Forrms 56 § stadgas,
föregå R. St:rs beslut; och kunna R. St., genom Ståndens pluralitet,
när så nödigt pröfvas, förelägga Utskm tid till deras Betänkms
afgifvande.» Då jag citerat den källa, hvarifrån jag hemtat min
åsigt, fortsätter jag mitt yrkande om återremiss.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att under densamma yrkats dels bifall
till Utsk:ts Mern., dels afslag derå och dels att detsamma, på grund
af deremot gjorda anmärkningar, måtte till Utsk:t återremitteras.
Hr Lefrén: Då jag ensam begärt afslag, förenar jag mig
med dem, som yrkat återremiss.
Efter det H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att afslag
å Menad jemväl blifvit af Hr Printzensköld yrkadt, anmälde
sig den sistnämnde och förklarade sig afstå från berörde yrkande,
samt instämma i den af Hrr Flach och Lefrén framstälda begäran
om Mem:ts återremitterande.
Den af IL Exc. Hr Gr. o. Landtm, härefter gjorda propos.
å bifall till BankoUtskits förevide Mern., blef med starka ja, jemte
åtskilliga nej, besvarad; och förklarade II. Exc. sig hafva funnit ja
öfvervägande.
Hr Flach begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
Den, som bifaller BankoUtsk:ts Memorial N:o 14, ang:de sättet
för behandling af frågan om Bankovinstens användande, löstalja;
den
det ej vill, röstar
Hej;
vinner Nej, varder förenämnde Memorial, på grund af deremot
gjorda anmärkningar, till Utsk;t återremitteradt.
262
D • il 1 F e b r u * rf.
Vi<1 voteringens slut befunnos rösterna hafva ulfallit sålunda:
Ja — 104.
Nej — 27.
Föredrogs Högv. PresteStåndets den 21 och 25 sisth Januari
bordlagde- Prot.Utdrag N:o 138, innefattande inbjudning till MedStånden
att förena sig uti PresteStåndets för dess del fattade beslut
att bemyndiga BankoUtsk:t att, oberoende af stadgandet uti
2 § 4 mom. af den för Utsk:t nu gällande I nstruktion, genast öfverväga
och till K. St. med Utlåt, inkomma om och i hvad mån
RiksBankens vinstmedel kunna användas för det i K. M:ts nåd.
Propos. om anskaffande af medel för Statens jernvägsbyggnader afsedda
ändamål, att Banken skulle deltaga i ett lån, stäldt i utländskt
myntsort.
Frih. Tersmeden: Sedan Ståndet genom det beslut, det
nyss fattat, har beviljat BankoUtsk:t, att, utan hinder af 2:dra §:n
4 mom. i Instruktionen, företaga frågan om Bankovinstens användande,
så torde ingen annan åtgärd i ani, af PresteS(:ts nu gjorda
inbjudning vara för handen än att. lägga densamma till handlingarne.
Sedan H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att, till följd af
R. o. Ad:s nyss fattade beslut i afseende å B«nkoUtsk:ts Mern.
N:o 14, någon annan propos. i anledning af PresteStåndets nra
förevarande inbjudning icke kunde framställas än å Prot:sUtdragets
läggande till handlingarne, blef en sådan propos. framstäld och med
ja besvarad.
Efter punktvis skedd föredragning af StatsUtsk:ts den 25
sisth Januari bordlagde Utlåt. N:o 38, i anledning af väckt motion
om tillgodonjutande af rätt till skattefrihet för sockenalimänningar,
blef detta Utlåt, af B. o. Ad. bifallet.
Föredrogs StatsUtskrts den 25 sisth Januari bordlagde Utlåt.
N:o 39, i anledn. af K. M:ts nåd. Propos. ang:de öfverlåtelse till
Allmänna Barnhusinrättningen i Stockholm af en utaf Stockholms
stads och läns Kurhus begagnad tomt.
Hr Cederschiöld, Fredrik August: Ehuru jag för min
del icke vill motsätta wig det beslut, hvartill Ut.sk:t, som haft
detta mål att handlägga, kommit, anser jag mig likväl, i egenskap
nf läkare och med anledn. af min befattning vid medicinska läroverken
här i Stockholm, skyldig att nedlägga några protester mot
de skäl, hvarpå Direktionen för Allmänna Barnhuset grundat sin
hemställan. Jag håller Direkt:n räkning derföre att den yrkat en
förflyttning af Allmänna Barnhuset, och jag tror äfven att Direkt:n
har rätt deruti, att den nämde tomten icke är fullt lämplig, ehuru
det, efter min åsigt, icke är sådan fara med det sanitära till
-
Den 1 Februari.
2BS
ståndet derstädes, emellan den öfre Drottninggatan iir en af de
sundaste gator i Stockholm och derjemte så aflägsen från det omnämnda
Körstrandsträsket, att den icke af detsamma kan Inda någon
men. Sjelfva byggnaden är likväl olämplig och den bör derföre
ombyggas, men att rifva ned och bygga upp på en så dyrbar
tomt torde vara alltför kostbart. De skäl, som anförts, äro dock
af en betänklig art. Det heter bland annat: »Då allmänna Barnbördshuset,
hvarifrån ett betydligt antal barn vanligen inom de
törsta åtta dagarne af sin lefnad till Barnhuset öfverlemnas, komme
att förläggas på Kungsholmen, vore denna omständighet, i anseende
till den lifsfara, hvarmed transporten af de späda barnen, särdeles
under den kalla årstiden, vore lörenad, en vigtig anledning
för jemväl Barnhusets förflyttning till Kungsholmen, som dessutom
hade sund belägenhet, friskt vatten, vore aflägsen från den storn
och störande rörelsen, samt säte för hufvudstadens medicinska läroanstalter,
till hvilka jemväl nämnde inrättning i viss mån borde
räknas.» BarnhusDirektionen har således här kommit fram med en
anklagelse mot Allmänna Barnhuset. Emellertid, om sannt vore,
att det medförde lifsfara för de späda barnen att transporteras från
Kungsholmen och till andra trakter i staden, så vore det en skyldighet
att genast nedrifva en inrättning, äfven om den med många
kostnader är upförd, men samma olägenhet skulle ju upstå om
barnen skulle föras från aflägsna ställen i staden till Kungsholmen.
Det är likväl ett misstag, som BarnhusDirektm begått, då den
sagt, att ett betydligt antal barn från Allm. Barnbördshuset vanligen
inom de första 8 dagarne af sin lefnad till Barnhuset öfverlemnas.
Det är blott undantagsvis som dessa barn skickas dit, ty
vanligen tillgår så, att modren anmäler sig hos Direktm att få
amma in sitt barn, såsom det kallas. Dessa gå icke direkte från
Allm. Barnbördshuset till Barnhuset, utan de begifva sig först hem
och derifrån till Barnhuset. Jag har icke hört någon klagan deröfver
att barnen aflidit till följd af deras transport från Barnbördshuset.
Det förelaller mig ganska besynnerligt, att Direktm talat
om Kungsholmens förträffliga och sunda läge, synnerligast med afseende
på den tomt, som disponeras af Stockholms stads och läns
Kurhus, ty kyrkogården, som ligger midt emot den ifrågav:de tomten,
är till den grad vattensjuk, att liken ofta nästan simma i
vatten, hvilket, sålunda orenadt af förruttnade organiska ämnen,
till följd af tomtens belägenhet, måste hafva sitt utlopp igenom
densamma. Hvad dricksvattnet beträffar, så vill jag åberopa Svenska
Läkaresällskapets utlåtande, att dess dåliga beskaffenhet mäste
anses hafva bidragit till att öka Kolerans framfart på Kungsholmen.
Det återstår således blott att denna inrättning skulle vara
en läroanstalt, och så är det med alla våra inrättningar. Det är
ett nödvändigt ondt, och emedan Barnhuset äfven måste räknas
som läroanstalt och det kunde vara nyttigt för alla dessa anstalter
att koncentreras på en punkt, måste jag, såsom läkare, vara intresserad
att den finnes på Kungsholmen. Men jag tror icke att
det vore fördelaktigt för de späda barnen, och såvida icke R. o.
Don 1 Februari.
Ad. vill göra iner afs:de på att Barnhuset skall vara en läroanstalt,
måste jag hemställa att Bet:t måtte afslås.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Het hade
visserligen varit önskligl, om i denna fråga rikets högsta sanitära
auktoritet, d. v. s. SundhetsKollegium, afgifvit yttrande, ty det
kunde hafva varit en säker ledning för Utsk.-ts omdöme. Emellertid
ansåg sig Utsk:t hafva tillräckligt skäl ändock att komma till
det tillstyrkande, som här är afgifvet. Förhållandet är, att de begge
auktoriteter, som hade med saken att göra, nemi. Direktionen för
Stockholms stads och läns Kurhus och BarnhusDirektm, hade ibland
sig utmärkte läkare, och man ansåg sig kunna hysa fullt förtroende
till dessas yttranden, som finnas bilägde Direktionernas Utlät:»
hos Utsk.; begge Direktionerne voro enstämmigt af den åsigt, att
den här föreslagne åtgärden var ändamålsenlig och nyttig. Vid
sådant förlnde och då dessutom det tillkommer att Barnhuset, som
nu är särdeles olämpligt, skulle behöfva alldeles ombyggas, och å
andra sidan Kurhuset i sitt närvtde skick icke eller är särdeles passande
för ändamålet, fann Utsk. ekonomiska skäl tala för en sådan
förändring. Då nu äfven nyssnämnde auktoriteter yttrat sig för
saken, så hemtade man också deraf skäl att tillstyrka det i sanitärt
hänseende. Jag kan naturligtvis icke tvista med den siste talaren
i afs. på sådana medicinska frågor, men det finnes auktoriteter på
andra sidan, som tillstyrkt och försvarat den här föreslagna åtgärden,
och då de skäl, den förre talaren anfört, icke kunnat ändra
min öfvertygelse med hänseende till de omdömen, som blifvit afgifne
af de personer, som haft med saken närmast att göra och
låta, samt väl tänkt sig in i densamma, får jag tillstyrka bifall till
hvad l!tsk:t föreslagit.
Gr. Liljencrants: Det kan icke falla mig in att ingå i
någon tvist med den siste talaren om det nuv:de Kurhusets helsosamma
eller icke helsomma läge, och jag har således icke anledn.
att bestrida de bestämda åsigter, han uttryckt i afs. på förev:de
fråga, ehuru jag tror att ett och annat kunde dervid vara att er
inra.
Men jag vill påminna derom, att i första rummet BarnhusDirektionen
och likaledes vid inrättningen anstälde läkare, ej kunna
antagas underlåtit noggrannt pröfva lämpligheten af Barnhusets förflyttning
från dess nuv;de lokal till den föreslagna nya, likasom att
denna Direkt, icke lärer underlåtit att rådfråga sig i detta ärende
med andra läkare utom dem, som äro vid Barnhuset anstälde. Jag
vill för min del öfvergå till sjelfva hufvudsaken, och den är nemi.,
att K. M. framställt och gifvit tillkänna, att en underhandling
vore på visst sätt inledd, rörande afträdande af ifrågav:de tomt,
emellan Stockholms stads och läns KurhusDirekt. och Direktm för
Barnhuset. Men då upstod frågan, på hvad sätt skall R. St:rs
1815 lättade beslut tolkas. I detta beslut står nemi. icke bestämdt
uttryckt, att Stockholms slads och läns Kurhus hareganderätt
till den ifrågav:de tomten, och således kunde en upgörelse ej
ega rum, förrän denna väsendtliga omständighet blifvit utredd och
Dull 1 Februari.
26!»
bestämd. Jag bär en ganska ledsam erfarenhet af deu omständighet
att. någon eganderätt icke finnes, oell önskar derföre ifrigt att
en sådan förklaring måtte komma att ega rum. Skulle sedan,,
efter de lärdes utlåtande, befinnas, att Kurhustomten icke ar användbar
till Barnhus anläggande derstädes, sä må tvisten om den
saken ega ruin, blott hufvudsaken blir afgjord, så att de särskilda
Kurhusinrättningarne få möjlighet att komma till rätta med hvarandra.
Jag måste således anhålla att lt. o. Ad. måtte bifalla
Utsk:ts förslag, med öppet lemnadt tillfälle för de lärde att tvista
huruvida lokalen är passande eller ej.
Efter härmed afslutad öfverläggning blef propos. å bifall till
Utlåt:t framstäld och med ja besvarad.
Föredrogos och biföllos StatsUtskits nedannämnde den 25 sisth
Januari bordlagde Utlåtanden:
N:o 40, i anledn. af K. M:ts nåd. Propos. om anslående af 3/t
mantal N:o J Törnestorp till boställe åt Kronofogden i Höjentorps
fögderi af Skaraborgs län, i stället för nuv:de Kronofogdebostället
1 mantal Nio 8 Stentorp Frälsegården;
‘ Nio 41, i anledn. af väckt motion om grundräntornas kapitalisering;
N:o
42, i anledn. af vackt motion angrde indragning till
Kronan af kungsgården Ollestad;
N:o 43, i anledn. al väckt fråga om ersättning af allmänna
medel till innehafvare!) af Komministersbostället Riddaretorp för af
samma boställe utgående roteringsafgift; samt
N:o 44, i anledn. af väckt fråga om förhöjd ersättning till
Nämndemän för extra förrättningar.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
StatsUtskits den 25 sisth Januari bordlagde Utlåtide Nio 45, angående
beräkningen af Statsverkets inkomster.
Föredrogs, men blef äfvenledes på begäran af flere ledamöter
ånyo bordlagdt samma Utskits Utlåt. Nio 45 Litt. A, i anledn. af
väckt motion om uphörande af Landttogsgärden; i sammanhang
hvarmed föredrogs och begärdes på bordet ett från Hederv. BondeStåndet
ankommet Prot.Utdrag med inbjudning till MedStånden
att instämma uti nämnde RiksStånds vid behandling af sistberörde
Utlåt, fattade beslut, att R. St. skulle hos K. M:t i underd. anhålla,
det K. M:t täcktes låta utreda beloppet af ifrågavide Landttogsgärd,
samt derefter till R. St. aflåta nåd. Propos. om och på hvad vilkor
nämnde gärd må från ordinarie räntan uteslutas.
Vidare föredrogos, men blefvo jemväl ånyo bordlagde, StatsUtskits
den 25 sisth Januari på bordet lagde Utlåtm:
De n 1 Februari.
N:o 45 Litt. B, i anledn. af väckt motion om uphörande af
tackjernstionden och hammarskatteu; samt
N:o 45 Litt. C., i anledn. af väckt motion om mantalspenningarnes
bestämmande till jemna belopp efter nya myntsystemet.
Efter föredragning af StatsUtsk:ts den 25 sisth Jan. bordlagde
Memorial N:o 46. i anledn. af B. o. Ad:s remiss till nämnde
Utsk. af K. M:ts nåd. Propos. med förslag till ordnande af
Biskoparnes löneinkomster, beslöt B. o. Ad., med frånträdande af
sitt förra beslut, alt öfverlemna den K. Proposm till Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:ts behandling.
Föredrogs och bifölls LagUtskds den 25 sisth Januari bordlagde
Betänk. N:o 17, i anledn. af väckta motioner om antagande
af ett stadgande derom, att vid arfskifte mellan syskon afseende
bör fästas å erhållen upfostrau och upnådd ålder.
Föredrogs och Lades till handlingarne LagUtskits den 25 sisth
Januari bordlagde Memorial N:o 18, i anledn. af återremiss al
Utsk:ts Betänk. N:o 7, i fråga om förklaring af föreskrifterna angide
verkställighet af straffarbete.
Föredrogs, men blef, på begäran af flera ledamöter, ånyo
bordlagdt Sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts
den 25 sisth Januari på bordet lagde Betänk. N:o 1, i anledn. at
K. M:ts nåd. Skrifvelse med öfverlemnande af förslag till tvenne
årgångar nya predikotexter och till ny kyrkohandbok.
Föredrogs Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskits den 25 sisth Jan.
bordlagde Betänk. N:o 20, i fråga om utarbetande af stadgar till
skyddande af inhemska artisters förlagsrätt till origanalarbeteu i
bildande konst.
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag anhåller om upläsning
af ifrågav:de Betänk:de.
Sedan den begärda upläsningen försiggått, anmälde sig och
yttrade
Hr von Qvanten, Emil: Ekon.Utsk:t tyckes hafva före
ställt
sig, att den motion, jag tagit mig friheten aflemna, skulle
hafva åsyftat att på sätt och vis förnedra konsten och konstnären
samt på samma gång göra svårare för allmänheten att blifva delaktig
af den sköna konstens alster. En sådan mening kunde jag
aldrig hysa, och jag tror icke eller att den kan igenfinnas i motionen.
Då emellertid mina åsigter skulle väga alltför litet mot
Den 1 Februari.
261
Utskis, tar ja k mig friheten hänvisa till lagstiftningen för skön
konst i andra hinder, som säkerligen icke, beträffande den sköna
konsten och kärleken för den och konstnären, stå tillbaka för vårt
land. Jag har med mig ett arbete, utgifvet af en Tysk författare,
som anses såsom en auktoritet i detta hänseende.
Jag anhåller alltså att få hänvisa till öfriga länders lagstifning
för skön konst. I Bayerns lagstiflning finnes en lag af den
15 April 1840 till skydd för eganderätten af litteratur och konst.
Den säger att alster af litteratur och skön konst böra icke, utan
auktors medgifvande eller ock hans rättsinnehafvares eller arfvinges
tillåtelse, hvarken offentliggöras eller, utan att de förarbetas i
någon annan form, efterbildas eller på mekanisk väg mångfaldigas.
Efterbildning af målningar, stålstick, träsnitt, lithografier och färgtryck
är förbjudet och kan icke företagas utan konstnärens eller
hans rättsinnehafvares medgifvande. Liknande stadganden finnas
äfven i flera andra länder. Jag medger att den form, i hvilken
motionen blifvit algifven, kunde varit bättre, och att i densamma
ämnet kunde varit bättre utredt. Det är naturligtvis svårt för
Ekon.Utsk:t, som är öfverhopadt med en mängd skiljaktiga göromål,
att sätta sig in i en sådan specialitet, som bär ari fråga. Jag
har varit i tillfälle att sammanträffa med några af Stockholms konstnärer
och af dem erfarit att ledamöter af fria konsternas akademi
sjelfva varit i beråd att till K. M. ingå med en anhållan om en
propos:s aflåtande i den syftning, sorn denna motion afser. Det
skall vara ganska svårt för många af de yngre konstnärerna att få
förläggare för sina arbeten, emedan, sedan ett arbete väl är fullbordadt,
en annan genast kommer och gör efter, till följd hvaraf
förläggaren icke kan betala hvad han i annat fall kuunat göra.
Jag har hört af en trovärdig person, att aflidne H. M:t Konung
Oscar I vid ett tillfälle lifligt intresserat sig för en sådan här lag
stiftning,
och med kännedom om Konung Carl den XV, som är
såväl en vän af konstnärer som en entusiastisk idkare af den sköna
konsten, vågar jag hoppas att Han icke eller skall vara kall för denna
fråga. Jag vågar på de skäl, jag' anfört, anhålla om återremiss af
detta ärende.
Hr Adelborg: Utan tvifvel är den sköna konsten ett af
de kraftigaste medel för samhällets bildning. Utskottet har icke
eller behandlat denna motion med »lättsinne», utan med fästad eftertanka
på frågans vigt. Det är icke Utsk:ts, utan motionärens
eget fel, att Utsk:t icke kommit till ett annat resultat än det gjort,
ty hade icke motionen varit upställd i en så allmän form, hade
säkerligen resultatet blifvit annorlunda. Bland de saker, som böra
ligga oss mest om hjertat, är utan tvifvel den att skydda konsten,
att befordra den, att göia allt hvad i vår förmåga står för att låta
den verka till samhällets nytta. Men jag frågar hvad kunde man
väl göra med en motion, som åsyftar ett skydd, hvilket man kunde
och borde taga så, att man icke ens skulle cga rätt att såsom
dilettant efterbilda ett konstverk utan att derföre utsättas för straff.
Hade motionären inskränkt sig till att önska samma lagstiftnings
-
Den 1 Februari.
åtgärder, som de flesta andra Europeiska länder i detta afs. tillegnat
sig, så hade man kanske kunnat komma till något resultat.
Dessa lagstiftningsåtgärder äro dock af en ganska inskränkt natur,
de röra icke den s. k. plastiska efterbildningen, utan blott den rent
mekaniska, d. v. s. eftertryck och eftergjutning. Ekon.Utsk:t är
sannerligen öfverhopadt med en sådan massa olikartade motioner,
helst inom detta Utsk. inkommer allt som man icke vet under hvilken
rubrik det skall rangeras, att man ej kan fordra att Utsk:t
skall omarbeta alla de motioner, som komma in i ofullständig form.
Utsk:t skulle då få alltför mycket att göra. Hvad för öfrigt beträffar
stiftandet af en lag, hållen i den inskränkta anda, som andra
länders, så torde den icke vara af behofvet påkallad, med afs.
å den ståndpunkt af konstbildning, hvarpå vi befinna oss. Förh:det
är nemi. att vi hittills egt en föga utvecklad efterbildningskonst, och
det är endast genom några enskilda personers uppoffringar, som
den nu bragts till en någorlunda höjd. Högst få Svenska konstnärers
arbeten hafva inom vårt land genom stentryck kunnat fördelaktigt
återgifvas, och derföre låta vära utmärktaste Svenska konstnärer,
såsom Billmark m fl., lithograflera sina arbeten i Paris. Att
nu, då stentryckeriet och trädsnideriet börjat att förkofra sig, genast
lägga ett band på dessa konstgrenar, det ansåg sig Utsk:t icke
böra göra. Hvad åter gipsafbildningar beträffar, så är det egentligen
endast afbildningar af stora utländska konstnärers arbeten, sådana
som Thorwaldsens och Canovas m. fbs, som här göras, och
f. n. finnes dessutom icke mer än 2 å 3 personer i Sverige, som
gjuta i gips. Sål. synes allting gifva vid handen att något sådant
skydd icke behöfves, och att lagstifta blott för principens skull anser
jag tjena till ingenting. Jag tillstyrker sål. bifall till Utsk:ts
hemställan.
Hr Nordenfelt, Enar: Jag instämmer till alla delar i
hvad den siste tal. yttrat, och gör detta så mycket hellre, som
Betänk:t utarbetats på den afdeln. inom Utsk:t, der han sitter. Jag
ville endast ange ännu ett skäl, som förmådde de öfrige ledamöterne
i Utsk:t, och mig isynnerhet, att bifalla det förelagda Betänkd,
nemi. att jag tyckte denna sak vara af så enskild beskaffenhet, att
det icke vore rätt af Utsk:t tillstyrka K. St:r att hos K. M:t
begära en särskild komité för utarbetande af lagförslag i detta fall,
isynnerhet då motionären ej angifvit någon grundtanke, rörande beskaffenheten
af det lagförslag, han önskade, annan än helt simpelt
förbud emot kopiering. Denna grundtanke kan sträckas så långt,
att t. o. m. de simpla målare, som gå omkring och dela ut taflor
bland allmogen, icke skulle få utdela sådane. Med ett ord, motionens
syftning var tydligen den, att förekomma all slags kopiering
af konstverk. Vi tyckte dessutom att, om fria konsternas akademi
vände sig till K. M:t, skulle på denna väg ett lika grundligt och
antagligt lagförslag kunna framläggas för näst sammanträdande R.
St:r, som på den väg, motionären åsyftat, och vi gjorde oss derföre
icke något samvete af att afstyrka bifall till motionen, utan att
Den 1 Februari.
derföre med skäl kunna påbördas någon afvoghet mot konsten eller
dess idkare.
Jag anhåller om bifall till Betänk:t.
Hr von Qvanten: Att, såsom Hr Adelborg yttrade, mo
tionens
affattande i allmänna ordalag skulle vara skäl till att
Utsk:t afstyrkte densamma, kan jag ieke medgifva; utan tvertom.
Det var ju blott fråga om, att Utsk:t, i fall det fann skäl dertill,
skulle tillstyrka R. St:r att ingå till K. M:t med underd. anhållan
om nedsättande af en komité. Det var en sådan, som skulle komma
att utarbeta lagen i sina specialiteter och gifva densamma den
begränsning, som är naturlig och billig. Orsaken, hvarför jag var
af den åsigten, att en komité i detta fall vore lämplig, är den, att
just i en sådan här speciel gren af lagstiftningen behöfde inhemt.
as uplysningar af personer, hvilka det närmast rörer, och att således
i en sådan komité äfven åtskilliga Svenska konstnärer, hvilka
kände dessa förhm, skulle erhålla tillträde.
Jag anser således icke, att motionens allmänna hållning kan
vara något försvar för att helt och hållet afstyrka den, och anhåller
fortfarande om propos. på återremiss.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Jag medger visserligen
att denna Iråga kan betraktas från två sidor, men den sida,
hvarifrån jag ser den, föranleder mig att här, likasom inom Utsk:t,
biträda den åsigt, som Utsk:t uttalat. Hvilken lagstiftning, sorn
i detta afs. än må finnas, så utgör den alltid ett hinder för konstens
utveckling och smakens utbildning i ett land. Att konstidkare
eller artister skulle lida deraf, att icke hafva det skydd för
sina konstverk, som motionären åsyftat, tror jag vara ganska tvifvelaktigt.
Man tanke sig en artist med den blygsamhet, att han
endast vill låta sina produkter stanna i köparens eller sin egen hand,
oaktadt de kunna vara ganska förtjente af upmärksambet, då skulle
en annan person vara förhindrad att kopiera dem. Såsom ett bevis
alt man icke bör lägga ett dylikt hinder för kopiering af artistiska
arbeten, vill jag åberopa en af våra landsmäns exempel, hvilken
lyckades måla en tafla, som vann ett Europeiskt rykte; jag
tror att denne artist har haft vida större fördel deraf att hans tafla
blef kopierad, än om den icke blifvit det. Jag menar den tafla,
som Kiörboe målade öfver en drunknande hund, hvilken tafla, i
mångfaldiga efterbilduingar spridd, åt artisten förvärfvat det rykte,
han nu eger. Det finnes många skäl lör och emot sådan lagstiftning,
som här blifvit föreslagen, men från den synpunkt, jag sett
saken, måste jag biträda Utsk:ts mening.
Hr Adelborg: Jag vill icke längre uptaga R. o. Ad:s tid,
men kan dock icke uuderlåta att yttra något emot hvad den näst
siste talaren anfört. Han tyckes tro det vara så lätt att tillsätta
en komité, och att det är den billigaste begäran man kan göra;
men om han varit litet mera med vid våra Riksdagar, så skulle han
finna huru det riktigt haglar motioner i denna väg. Hvar 10:de
270
Den 1 Februari.
motionär önskar en komité, och derföre mäste man allt litet besinna
sig på saken, innan man nedsätter en sådan. Motionären har
föreslagit en åtgärd, hvarigenom äfven konstnärer skulle få sitta i
komitén. Det är någonting, som jag tror skulle bidraga till en
mindre klok lagstiftning i ämnet. Det är ingen skam för en konstnär
att vara opraktisk i denna väg, emedan han, i följd af sitt
yrke, sina tänkesätt och sitt inre, fått en helt annan riktning, och
här är det fråga om ett praktiskt skydd för konsten, men icke om
konstnärens snille eller hans högre vyer i estetiskt afseende. Det
är rätt och slätt fråga om att sätta konsten i paritet med hvarje
annan producerande gren i samhället, med industri, med handtverkeri
etc., och skydda den på samma sätt; och till dylikt arbete
tror jag att våra konstnärer i allmänhet föga passa.
Jag fortfar i min anhållan.
Frih. Cederström, Rudolf: Så länge inom alla civiliserade
stater frågan om eftertryck af författares arbeten anses vara någonting,
sorn måste göras beroende på öfverenskommelse med författaren
sjelf, för att icke beröfva honom frukten af haus snille, kan
jag icke annat finna, än att hufvudtanken i det förslag, som Hr
von Qvanten framstält, innebär alldeles enahanda fordrans upfyllande
för konstnären, som den, hvilken innefattas i det skydd,
man lemnat författaren. Jag kan icke ilise, att förhållandet är
härifrån skiljaktigt, på sätt Ekon.Utsk:ts ledamöter velat låta påskina.
Utsk:t säger: »en kopia, tagen af en stor målares eller bildhuggares
arbete, får ej samma värde som originalet, ej heller lörminskas
detta sednares värde genom kopieringen. Kopierandet af ett sådant
arbete är ej heller något blott mekaniskt oell handtverksmessigt
arbete, utan medför utbildning, samt erfordrar, för att lyckas,
ett inträngande i den anda, som genomgår originalet, och således
ett verkligt konstnärskap. Utak. synes här hafva helt och hållet
förbisett några af vår tids värderikaste upfinningar, såsom
daguerrotypi?.!!, fotografien och framför allt gakanoplastiken. Om
en skicklig gravör lyckas att framställa en skapelse utaf värde,
hvad hindrar väl fotografen att ögonblickligen och i hundratals
exemplar mångfaldiga ett sådant arbete? Hvad hindrar väl galvanoplastikern,
att med fullkomlig noggranhet afbilda något utmärkt
konstverk, som dertill egnar sig? Men huru kan man med Utsk:t
upskatta hans talent annat än för dess mekaniska skicklighet? Aldrig
bör någon i egentlig mening konstärlig halt deråt tillerkännas.
Utsk:t säger väl, »att på afbildningarne vinner den stora allmänheten,
och, om konstnären förlorar något i inkomst, så får han
riklig ersättning genom ökad ära». Detta låter vackert, men torde
vara något öfverdrifvet eller skeft; ty konstnären behöfver också
lefva. Om han, med all sin ära, svälter ihjel, har samhället icke
‘upfyllt allan rättfärdighet emot honom. Utsk:t har efter min tanke
på ett allt för hardt sätt behandlat konstnärens anspråk att blifva
skyddad i sin eganderätt. Detta kallar Utsk:t icke värdigt en
öfverlägsen förmåga; Utsk:t kallar detta för att ängsligt häfda sin
eganderätt till hvarje på duken eller å marmorn nedlagd tanke.
Den 1 Februari.
271
Jag för min del ser icke, att hiifdandet af eganderätt bör anses
förkastligt; — tvertom betraktas och erkännes denna rätt i allmänhet
såsom en af de mest samhällsvigtiga, nyttiga och aktningsvärda
principer. Således kan jag ingalunda gilla Utsk.-ts uttryck, »att
man icke bör låna sin hjelp åt småsinnet, der detsamma hos någon
konstnär skulle göra sig gällande derhän, att för sjelfviska ändamål
undanhålla menskligheten de allmänt bildade verkningarne af hvad
som erhållit och fortfarande hör bibehålla namnet fri konst.» Det
är icke frågan om att undanhålla sådana verkningar, utan meningen
är att, i och med detsamma man tillskyndar menskligheten
dessa välgerningar, man må göra detta på ett sätt, som icke beröfvar
den alstrande konstnären frukten af hans snille. Må vara,
att motionären i sin första framställning hållit frågan allt för mycket
sväfvande, det kan ju hjelpas genom den återremiss, han begärt,
och det må stå Utsk:t öppet att i den bok, han upgifvit,
taga kännedom om andra länders lagstiftning i samma väg. Det
lärer väl icke kunna vara oss, såsom utgörande en medlem i det
Europeiska statsförbundet, alldeles främmande, att åtminstone taga
kännedom om, huru andra, på bildningens bana längre framhunna,
nationer i detta hänseende hafva lagstiftat. Torde hända blifver
en förbättrad och med rättvisa, billighet och tillbörlig välvilja för
våra konstnärer affattad lagstiftning deraf en önsldig påföljd. Ur
dessa skäl yrkar jag vördsamt beviljandet af återremiss.
Frih. Spren gtporten, Jak. Wilh.: Om det lyckas en konstnär
att åstadkomma en utmärkt konstprodukt, som han, kanhända just
i följd af dess förtjenstfullhet, icke kan afsätta till det värde, den
borde ega; så innefattar det åtminstone för honom någon godtgörelse,
någon ersättning och hufvudsakligen något upmuntrande för konsten,
om han bibehåller den förlagsrätt, som möjligen kan ifrågakomma.
Jag tror, att det ligger mycken sanning och billighet till grund
lör den motion, Hr von Qvanten framställt, och att det verkligen
är en brist i vår lagstiftning, att icke hos oss, liksom i andra civiliserade
länder, någon lag blifvit stadgad till fördel för konstnären.
Emellertid inser jag väl den svårighet, som förefunnits för Ekon.-  Utsk:t att lagstifta i denua väg utan att hafva hört konstnärerne
sjelfva eller deras representanter inom vårt land, jag menar de fria
konsternas akademi; men jag kan icke finna något hinder för Ekon.-  Utskrt att, genom en framställning till vederbörande, hafva kunnat
bereda sig ett sådant tillfälle, och då jag föröfrigt, i likhet med
Frih. Cederström, anser åtskilliga af Utsk:ts motiver mindre antagliga
och temligen haltande, förenar jag mig med honom i begäran,
att R. o. Ad. ville återremittera Betänk:t, på det att Utsk:t måtte
ännu en gång få öfverväga detsamma, då jag föreställer mig att
dess Utlåt, tilläfventyrs erhåller en annan form.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. och Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och
dels återremiss af förev:de Betänk., framstäldes först propos. å bifall
till Betänkrt, och, sedan dertill svarats många ja och nej i
272
i>en 1 pBbraari.
blandning, gjordes propus. å Betänk:ts återremitterande, hvilken propos.
likaledes besvarades med mångå både ja och nej; och förklarade
H. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Hr Adelborg anhållit om votering, uplästes och godkändes
följande voter.propos.:
Den, sorn bifaller Allm. Besv.- o. Ekon Utsk:ts Betiink. N:o
20, i fråga om utarbetande af stadgar till skyddande af inhemska
artisters förlagsrätt till originalarbeten i bildande konst, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde Betänk., på grund af deremot gjorda
anm:r, till Utsk:t åt.erremitteradt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 32.
Nej — 24.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts nedannämnde
d. 25 sisth Januari bordlagde Betanien, nemi.:
N:o 21, i fråga om utfärdande af en förordning till skyddande
af landets fornlemningar;
N:o 22, i ani. af väckt motion om uphäfvande af förbudet att
under vissa månader af året idka hummerfiske;
N:o 23, i ani. af väckt motion om lindring i kronobrefbäringsbesväret
för Jerrestads härad; samt
N:o 24, i ani. af väckt motion om förändrade stadganden
rörande kronobrefbäringen inom Gerts härad.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo å bordet,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts d. 28 sistlidne
Jan. bordlagde Betänk. N:o 2, i ani. af väckta förslag, att den H.
Nattvarden må kunna omedelbart efter skriftemålet, före den. allmänna
gudstjensten, utdelas.
Föredrogs, men blef, på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlägdt,
Riddarh.Utsk:ts d. 25 sisth Jan. på bordet lagde Utlåt. N:o
6, med förslag till ändringar i 18, 20 m. fl. §§ i Riddarh.O.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s denne dag ankomna
nåd. svar uppå R. Stms underd. skrifvelse ang:de Riksdagens
förlängning.
Vidare föredrogos och remitterades till StatsUtsk:t K. M:s
denne dag öfverlemnade nåd. Proposm till R. St:r:
om
Den 4 Februari f. m.
om öfverlåtande af ett stycke mark från Eskilstuna kungsladugård
till egaren af Eskilstuna mekaniska verkstad, Teofron Munktell,
såsom byggnadstomt för arbetarebostäder; och
i ani. af väckt fråga om ändring utaf den för Westerbottens
och Norrbottens län gällande skattliiggningsmetod.
Slutligen anmäldes och bordlädes:
KonstitutionsUtskottets Memorial
Nco 4, med Utlåt. ang:de Talmannens i BorgareSt:t vägran
af propos. på en inom Ståndet framstäld anm, emot en ledamots
behörighet att vara Riksdagsman;
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets Betänkanden:
N:o 25, i ani. af vackt motion om befrielse för Rikets stapelstäder
från åliggandet att årligen införa och på ständigt uplag
hålla vissa qvantiteter salt;
N:o 26, i ani. af vackt motion om tillämpning af decimalsystemet
vid indelning och upmätning af landsvägarne i Riket;
N:o 27, i fråga om rättighet för skolorna inom Lunds stift
att dimittera ynglingar till universiteten.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. s/4 till 3 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Lördagen den 4 Februari 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
•Justerades ett Prot.Utdrag för den 28 sisth Januari och d.
! dennes, 10 Prot.Utdrag för sistnämnde dag samt PleniProtokollet
för d. 17 sisth December.
Uplästes och godkändes nedannämnde från ExpeditionsUtsk:t
inkomne förslag till Eörordnanden, samt underd. Skrivelser till
K. M:t, nemi.:
Förordnanden
N:o 24, för Häradshöfdingen, Riddaren af K. M:ts Nordstjerneorden,
Carl Wester, att vara R. Stms Justitieombudsman; och
H. lil. 18
974
Deri 4 febrn ari ( trr.
N:o 55, för AdvokatRiskalen Nils August Fronten, att vara
R. St:rs Just.Ombis Suppleant; samt
Skrifvelser
N:o 56, ang:de val af Justitieombudsman ocb dess Suppleant;
N:o 57, i anledn. af K. Mits nåd. Propos. om öfverlåtelse
tilt Allmänna Bnrnhusinrättningen i Stockholm af en utaf Stockholms
stads och lans Knihus begagnad tomt;
N:o 58, i anledn, af K. Mits nåd. Propos. om anslående af
3/4 mantal Nio 1 Törnestorp till bostidle åt Kronofogden i Höjentorjis
fögderi af Skaraborgs län i stället för nuvide Kronofogdebostället
1 mantal Nio 8 Stentorp Frälsegården;
Nio 59, angide gruwderne för val af Revisorer till granskning
at RankoDiskontverkets räkenskaper för detta år och do följande
intill nästa Riksdag; samt
Nio 39, i anleda, af gjord framställning om förklaring, af
föreskrifterne angide verkställighet af straffarbete.
Anmäldes och bordlädes:
StalsUlslciillcls Utlåtanden
Nio 47, angående regleringen af utgifterne under RiksStatensFörsta
Iiufvudtitel;
Nio 48, i anledn. af väckta frågor, huruvida de vid sednaste
Riksmöte embets- och tjensfcemäirnen beviljade löneförhöjningar skol»
bibehållas och pä ordinarie Stat upföras, elier om nedsättning deri
bör ega rum m. lii.;
N:o 49, angående regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra Hufvudtitel;;
Nio 51), angående regleringen af utgifterne under RiksStatensTredje
Hufvudtitel;.
Nio 51, angående de för fortsättningen af Statens Jernvägsbyggnader
erforderliga medels uplåning mot Statsobligationer å utländskt
mynt;
Nio 55, angående anvisande af medel för fortsatta arbeten å
Statens vestra stamjernbana emellan Stockholm och Katrineholm; samt
BevillninysUlskotlels■ He länk anden
Nio 13, i anledn. af väckta motioner angående dels den s. k.
tolagen» utgående pä sätt före sednaste Riksdag varit stadgadt, ock
dels uphörande af våg- och stämpelpenningars erläggande m. m.(;
N:y. 14, i anledn. af väckta motioner angående uphörande af
nederlagsrätt för bränvin och sprit m. m.;.
Nio 15, angående den s. k. Kurhusafgiften;, och
Nio IG, i anledn. af väckt förslag om förändring i K. Kungörelsen
den 15 December 1854 angide kortstämplingens verkställande.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Dä undfer
föregide Riksdagar vid föredragningen af enahanda Betänk, trått
SlalsUtsk. som det nu förevide, det varit vanligt att de Betänk,
vidlögade bilagor, först företagits till afgörande, enär den slutliga
Ben 4 Februari f. m.
profuingen af sjelfva Betänk, är beroende af' de beslut, som i afseende
å dessa bilagor kunna fattas, får jag vördsamt hemställa,
det samina ordning för föredragningen äfven vid detta tillfälle måtte
ega rum.
I anleda, häraf hemstälde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R.o. Ad. behagade besluta, att med föredragningen af det å listan
först uptagne ÖtatsUtskits Utlåt N:o 4 5, angtde beräkningen af
Statsverkets inkomster, jemte Bdagorne Litt. A, B och C, skulle
så tillgå, att nämnde Bilagor företogos till afgörande före hufvud*
Utlåt:t.
Ropades ja.
Härefter föredrogos så väl St.atsUtsk:ts den 25 sisth Jan. och
den 1 dennes bordlagde Utlåt. N:o 45, Litt. A, i anledri. af vackt
motion om uphörande af Landttogsgärden, som ock Hederv. BondeStåndets
den 1 dennes bordlagde Prot.Utdrag N:o 194, innefattande
inbjudning till MedStånden att förena sig uti BondeStåndets
i frågan fattade beslut.
Sedan framstäld propos. å bifall till BondeStåndets inbjudning
blifvit med nej besvarad, gjordes propos. å inbjudningens utslående
samt bifall till Utlåt., hvilken propos. besvarades med ja.
Sedermera föredrogs StatsUtskits Utlåt. N.o 4 5, Litt. B, i
anledn. af väckt motion om uphörande af tackjernstionden och
hammarskatten.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Utan att
ämna vara vidlyftig i en fråga, som vid de två sednaste Riksdagarne
erhållit en så fullständig utredning, som den il'rågav.;de, ber
jag dock att ined några få ord få angifva den ståndpunkt, frågan
för nämde eger.
Svenska jernhandteringen, grundad af Gustaf Lsf.e, upmuntrad
af de store Wasakonungarna, befordrades af dem med stadigt fästadt,
afseende både pä den inkomst, som deraf skulle för Riket
skördas och på beskattningens utgående. Ur dessa synpunkter och
ihågkommande ordspråket, att den ko, som man vill mjölka, mäste
man äfven föda, omhuldade regenterne handteringen med privilegier,
ofta af ganska väsendtlig beskaffenhet. På sednare tider gjorde
sig gällande andra åsigter i national-ekonomien. och de gifna
privilegierna bort föllo så småningom, det ena elter det andra. Vid
sista Riksdagen borttogs, i sammanhang med beslutet att hammarskatten
skulle nedsättas till 'A. det sista återstående privilegiet:
förbudet att anlägga verkstäder inom två mil frän masugnarne, och
genom K. Förordningen den 20 September 1859 har slutligen K.
M:t förklarat, att jernhandteringen skall behandlas lika med annan
fabriksindustri, hvarjemte de band, som inom bergslagarna ännu
tryckte tackjernstiilverkningén, blifvit lossade. Den orättvisa produktionsskatten
qvarstår dock ännu. Jag frågar en hvar af. eder,
276
De n 4 Fe b ru ar! 1. Tn.
M Hrr, om man skulle föreslå att en bomullsfabrikant skulle betala
t/2 ff bomullsgarn för hvarje 100 ff. tillverkning, eller en
klädesfabrikör T/2 kläde för hvarje lOOide aln han tillverkade,
månne någon skulle finna en dylik beskattning riktig? och likväl
gäller den för jernverken. Vid sista Riksdagen beslöts äfven att
tullen på tackjern skulle borttagas. Den inhemska jerntillverkaren
har således inom riket ingen fördel vid konkurrens med andra länder;
men inom dessa länder, England, Amerika m.fl., finnes icke
någon skatt jemförlig med produktions-skatten hos oss. De Svenska
jernverks-egarne äro således i ett ofördelaktigare förhållande än
de utländska.
Vid sednaste Riksmöte föreslog K. Mit enahanda slags åtgärder,
som Utsk. nu gjort; men i betraktande af då varande goda
konjunkturer, blef förslaget endast i så måtto bifallet att hammarskatten
nedsattes till hälften emot dittills varande beloppet. Men,
som jag förut nämnt, hafva ytterligare omständigheter tillkommit
sedan sista Riksdagen, nemligen utom de förut nämnde; att sedan
d. 1 Januari 1858 finge utländskt tackjern och stångjern tullfritt till
riket införas. Det torde möjligen finnas en eiler annan, som, i betraktande
af Statsverkets nuvide mindre lysande tillstånd, anser det icke
kunna vara skäl att bortskänka den inkomst, som tackjernstionden
och hammarskatten gifva. Förhållandet är att dessa skatter i K.
Mits propos. äro för stångjern beräknade till 90,000 Rdr och för
tackjern till 68.000 Rdr, hvaremot Utsk. beräknat 34,000 Rdr för
den del af tackjernstionden, som skulle qvarstå, hvadan man således
skulle tro, att en minskning i Statsverkets inkomster på det hela
af 124,000 Rdr skulle upkomma. Så är dock ingalunda'förhå!landet;
ty denna minskning utgör endast omkring 80,000 Rdr, enär en
tillökning blifvit föreslagen genom en annan beräkning af mantalspenningarne,
som i K. Mits propos. äro uptagna till 520,000 Rdr,
men i Utsk:ts förslag till 560,000 Rdr. Då man härtill lägger,
att genom förhöjd bevillning å bruken, någon ersättning måste komma
Statsverket till godo, så Olifver skilnaden i inkomst ännu mindre,
och jag tror således att man äfven ur denna synpunkt kan
med lugn bifalla Utskits förslag.
Slutligen ber jag att få nämna, det jag instämt i Hr Fåbraei
reservation mot Utskits förslag att, såsom vilkor för de ifrågavide
afgifters afskaffande, upställa att utförseltullen på tackjern och malm
må nedsättas till hälften af den i nu gällande tulltaxa stadgade
afgift. Jag har nemi. icke ansett lämpligt att StatsUisk. inlåtit
sig på en fråga, som egentligen tillhör Bevi!ln.Utsk:ts behandling.
Då jag emellertid har mig bekant, att nämnde Utskits tullafdelning
verkligen föreslagit ifrågavide nedsättning, och då man kan hoppas
att denna åsigt vinner R. Stirs bifall, så finner jag icke skäl att
för närvide skilja mig ifrån majoriteten inom Utskit, utan tillstyrker
bifall till Utskits hemställan i sin helhet.
Hr v. Koch, Ni hs Samuel: Då jag nästan tager för af
gjordt,
att R. o. Ad. icke lärer vägra sitt bifall till hvad StatsUtskit
i hufvudsaken tillstyrkt i denna fråga, har jag egentligen
D en i F ebi n a ri f. m.
bégärt ordet af den anledning, att jag funnit, det åtskilliga aktade
ledamöter inom StatsUtsk., och särdeles af detta Stånd, afgifvit reservationer,
deruti de påyrkat borttagande af det vilkor, sorn Utsk:t
bestämt, nemi. att tullen på tackjern och malm måtte blifva nedsatt
till hälften emot nuv:de belopp. Såsom skäl för dessa reservationer
hafva bemälde ledamöter hufvudsakligen åberopat, att det
skulle vara tormvidrigt, att upställa ett vilkor i ett ämne, som
tillhör annat Utskits behandling; men då, på sätt just en af dessa
reservanter nämnt, två RiksStånd redan bifallit Betänk, med det deruti
föreslagna vilkor, och ett annat Stånd alldeles afslagit förändringen,
skulle jag för min del tro, att hvar och en, som önskar
framgång åt den föreslagna åtgärden, äfven bör bifalla Utsk:ts hemställan
pä samma sätt. som de två andra Stånden, hvilka redan
fattat beslut. 1 afseende på den förmenta oformlighet»), ber jag
endast att få nämna, det jag icke anser den så särdeles farlig, synnerligen
som både It. St. och andra myndigheter icke funnit det
vara oriktigt, att, när man borttager en olägenhet för bruksegarné,
pålägga dem en annan. Så skedde sednast när man nedsatte hammarskaften
till hälften; då föreslog nemi. just den motionär, som
måhända har största förtjeusten om denna fråga, Hr Waérn, att
nedsättningen skulle ske med vilkor af borttagande af inskränkningen
i rätt att anlägga bruk inom den s. k. freds-milen. Detta (orsing
behandlades af StatsUtslot ensamt, och R. St:r antogo det
med ett dylikt dervid fogadt vilkor. Slutligen bifölls det äfven af
K. M:t, ehuru det verkligen tillhörde tvenne Departementer, nemi.
frågan om nedsättningen i skatt. FinansDeparttt, och den andra,
eller den ekonomiska sidan af saken, CivilDepart.:t. Man har således
ett prejudikat, som jag förmodar är ganska talande, och då
någon annan anmärkning emot Utsk:ts förslag icke är gjord, vill
jag ej uppehålla R. o. Ad:s tid, utan anhåller om bifall.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Då StatsUtsk:t ansett
sitt tillstyrkande af hammarskattens och tackjernstiondens uphörande
böra sättas i sammanhang med nedsättning i tullen å utförsel af
jernmalm m. ra., så finner jag Ulsk:t, hafva förfarit följdriktigt.
Om Utskit, på sätt några reservanter anmärkt, i detta fall öfverskrida
sin befogenhet och följaktligen handlat grundlagsvidrigt, sä
skulle en sådan omständighet naturligtvis hafva gifvit H. Ex. Hr
Gr. och Landtm, anledning att icke framställa propos. å Utsk:t,s
förslag, men då så icke är förhållandet, och då 2:ne RiksStånd redan
sett saken från en gillande sida, får jag vördsamt tillstyrka bifall
till ifrägavide punkt.
Hr Akerman, Fredrik: Då icke någon af de talare, som
yttrat sig. upträdt emot förslaget att borttaga hammarskaften och
tackjernstionden från bergslagerna, torde något vidare ej behöfva
anföras utöfver hvad som redan är sagdt till förmån för en åsigt,
om hvilken jag dessutom vid föregående Riksdagar haft tillfälle
yttra mig. Jag har egentligen begärt ordet för att instämma i
hvad Frih. Sprengtporten anfört. Jag anser StatsUtsk:t i denna
Deri 4 Februari f. rrr
punkt hafva helt och hållet öfverskrida sin befogenhet på ett för
våra konstitutionella former äfventyrlig!, siitt. Ty när Utskrt denna
gång vid framställande af förslag om bifall till en Kongl. Proposition
gör detta bifall beroende af beslutet i eu annan fråga, som
framdeles blir föremål för K. Strrs öfverhiggningar och som tillhör
ett annat Utskotts handläggning, så finnes intet hinder att Utskrt
en annan gång kan säga, att det tillstyrker uphäfvandet af en
skatt på det vilkor att den eller den § i någon lag blir borttagen
eller förändrad. För att ett dylikt förfarande skall kunna vinna
burskap, måste man komma derhän, att man diskuterar två frågor
på en gång, ty eljest skulle till exempel den, som nu ingår
på det gjorda förslaget, vara, i följd af det antagna vilkoret, förhindrad
att diskutera tullfrågan, då den förekommer. Jag kan dock
icke finna att man bör införa en sådan sed, hvarigenom man binder
sig att godkänna en åsigt, sorn hvarken varit föremål för ut.
redning hos vederbörligt Utskott, eller för diskussion inom Ståndet.
Jag finner åtminstone för min del detta sätt högst äfven ty rl igt och
obehörigt, och jag vågar hoppas, att R. o. Ad., som alltid visat sig
hålla på formen för frågornas behandling, måtte förkasta det af
Utskrt framställda vilkoret.
Hvad sjelfva hufvudfrågan vidkommer eller borttagandet af de
ifrågavarande skatterna, är derom, på sätt jag nyss nämnde, för närvarande
tillräckligt önhult, men jag ber att få fästa upmärksamheteu
derpå, att. i andra morn., angående taekjernstionden, en ändring
i ordalydelsen mäste ega rum. på det att missförstånd icke måupstå.
Detta mom. innehåller, att taekjernstionden skall uphöra af alla hyttor,
belägna utom de egentligen taekjernsblåsande bergslagen. Jag
tror icke att detta uttryck passar, emedan det finnes bergslager,
som redan åtagit sig rotering, äfvensom andra, hvilka äro det blott
till namnet oell som förlorat förpligtelse» att blåsa tackjern, emot
det att de åtagit, sig en emot roteringen svarande utlaga under
benämning Sknttejerusafgift. Dessa förhållanden hafva också icke
kunnat vara obekanta för K. M:t. som derföre i det förslag, hvilket
vid förra Riksdagen framställdes, vid framställningen begagnade
följande uttryck, nemligen »att taekjernstionden måtte uphöra
för alla de hyttor och ma-ugnar, sorn äro utom de privilegierade
bergslagen belägna.» .lag anhåller derför, att 11. och Ad.
måtte bifalla denna punkt med följande förändring i ordalydelsen:
»att taekjernstionden må från nästa statsregleringsperiod uphöra af
alla de hyttor och masugnar, som äro utom de privilegierade bergslagen
belägna.» Om denna redaktion antages, så häfves det missförstånd,
som utan tvifvel skulle upkomma, derest förslaget antoges
i de ordalag, Utsk:t begagnat.
Frih. Sprengtporten: P.i det att mitt yttrande i följd af
den siste värde talarens framställning icke måtte alltför mycket
missförstås, ber jag att få nämna, att. det icke är min åsigt, att det
kan bero på ett Ufcsk. att framställa hvilka frågor som helst, antingen
de ega sammanhang eller icke med den fråga, som är föremål
för Utsk:ts framställning. Men jag tror, att det kan finnas
D-fl n 4 Februari f. m.
frågor, hvilka stå i det sammanhang med hvarandra, att de kunna
göras beroende af hvarandra, och det är detta sammanhang, som
jag trott mig finna i förevale Betänk. Man har bland annat, såsom
motiv till hammarskattens uphörande, anfört, att det skulle bidraga
till jernhandteringens utvidgning, men att tillverkningen vore väsendtligen
begränsad och inskränkt genom svårigheten att för billigt
pris erhålla tillräckligt bränn-material, och det är vid sådant förhållande,
och då förädlingen af jernet, ju längre den drifves, alltmera
medtager den begränsade bränsletillgången, som Utsk:t ansett
mindre lämpligt, att genom alltför hög export-tull motverka utlörseln
af det rikligen tillgängliga råämnet. Frågan har dessutom andra
beröringspunkter med det förslag eller vilkor, som Utsk:t framställt,
och jag tror således icke. att den anmärkning, som Hr Akerman
gjort mot Utsk:s behörighet i allmänhet att framställa vilkor
ä oträngt mål, har någon giltig grund. Saken måste dock afgöra,s
genom propos. af H. Exc. Hr Gr. och Landtm., oell när så sker,
anser jag det såsom ett bevis på att U t skit icke träll t sin befogenhet
eller grundlagen för nära.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag tillhör deras antal, som
•anré att man bör mycket varsamt behandla sådana frågor, hvilka, i
likhet med den förevarande, vidröra beskattnings-förhållanden och
kronoskatternas utgående. Denna åsigt har också vid många tillfällen
blifvit af R. o. Ad. gillad och erkänd, men om roan derföre
bär vill borttaga en grundskatt, som skiljer sig från alla andra dylika
afgifter i så måtto, att den utgör en produktions-skatt, måsta
man också taga jernhandteringens förbättring i sin helhet i betraktande,
ty att endast uphäfva denna skatt, utan något vilkor, synes
mig vara en orättvisa. Man skulle då drifva den satsen, att man
borde förhindra all jernhandtering, som icke upr.Att den högsta grad
af förädling, och hindra exporten af allt jern under annan form än
förädlad manufakturvara. På sådant sätt kunde man vid säga, att
då manufaktur-varan betalar sig bättre än den råa, måste det vara
en vinst; men denna sats har redan länge varit utdömd som oriktig.
S t at slJ t sk :t hade icke tänkt föreslå någon förändring hvarken
i afs. på hammarskatten eller tackjernstionden, men då frågan derom
förekommit vid flere på hvarandra följ. Riksdagar och äfven vid
den nuvule blifvit gjord till föremål för R. St:rs pröfning, samt då
vid sista Riksdagen en förändring i nuv:de förhållanden verkligen
åstadkommits i så måtto nemligen att hammarskaften nedsattes till
halfva beloppet, så måste StatsUt<sk:t försöka lagstifta så, att man
verkligen vann hvad man sade sig vilja vinna, nemi. jernhandteringens
förbättring i sin helhet. Att bibehålla utförsel-tullen å
tackjern och malm, hvilken utgör 50 öre pr centner, och således
är nära nog detsamma sora förbud, på samma gång som man borttager
produktionsskatten på stångjernet, vore icke annat än att gifva
stängjernsproducenten en fördel framför de andra, hvilket skulle
vara i högsta måtto orättvis. Det är derföre som Utsk:t i förevarande
Utlåt., utan att ingå i något närmare bestämmande af beloppet-
å .utförselstullen, lipstadt såsom en grundsats att den borde
D e ii 4 Februari f. m *
nedsättas åtminstone till hälften, och man har sål. blott updragit
en grundlinie, utan att ingå i några detaljer, till hvilket förfaringssätt
man också haft en anledning/ genom K. M:ts Propos. vid sista
Riksdagen. Det är dessutom af en annan talare uplyst, att Bevilln.
Utsk. redan kommit till samma resultat. Hvad raan sål. kan
förebrå Utskit är, att det gjort tullnedsättningen till ett absolut
vilkor för förslagets antagande, i stället för att blott, under förutsättning
af R. Stirs bifall till densamma, tillstyrka saken. Det var
också fråga om att på det sättet gå tillväga, men majoriteten fruktade
att det derigenom skulle komma att, såsom vid sista Riksdagen,
inträffa, att, sedan man blott fått hammarskatten borttagen,
skulle förutsättningen kastas öfver bord. Jag för min del tillhörde
dem, som voro af en motsatt mening, emedan jag trodde att R.
St:r skulle visa den konseqvensen att vid blifvande behandling af
frågan om tullen ställa sig det förut fattade beslutet i afs. på
skatten till efterrättelse. Emellertid hade, såsom jag nyss nämnde,
majoriteten en annan tanke, och följden blef att vilkoret inflöt.
Det kan väl Ilända att detta förfarande icke är i allo öfverensstämmande
med vanliga förmer; men jag tror dock att det Aicke
är stridande mot grundlagen, och såsom stöd derför tillåter jag
mig anföra, att redan tvä talmän inför sina sesp. Stånd framställt
propos. å Betänk., samt sålunda icke ansett saken grundlagsvidrig.
Dessutom tillhör det väl H. Exc. Hr Gr. och Landtm, att, i detta
afs. lösa svårigheten. Det Ur emellertid påtagligt., att, om man bifaller
förslaget utan både vilkor eller förutsättning, så har man
derigenom begått en orättvisa mot jernhandteringen i sin helhet,
så mycket större sorn, på sätt en föregående talare här anfört,
jernhandteriugen tillförene varit försedd ined stora privilegier och
tillika varit betraktad som ett regale. Nu har man visserligen
borttagit dessa privilegier, men blott i hvad de röra sjelfva stångjernsproduktionen,
då de deremot qvarstå i de höga export-tullarne,
som nära nog gränsa till utförselsförbud, och att detta är ett ganska
stort privilegium kan väl icke förnekas. Jag skulle derföre för
min del tro, att, om R. o. Ad. verkligen vill åstadkomma en friare
utveckling af jernhandteringen, så återstår ingenting annat än att
bifalla Utsk:ts förslag, särdeles som redan 2 Stånd gått in derpå,
och endast PresteStit helt och hållet afslagit detsamma.
n Beträffande ordalagen i Utskits förslag, instämmer jag med
Hr Akerman och anser dem illa valda, emedan de äro tvetydiga,
samt förenar mig i det af honom framstälda förslag, såvida R. o.
Ad. anser att någon skrifvelse i ämnet bör till K. M:t afgå. För
min del finner jag en sådan skrifvelse öfverflödig. Utskits förslag
dertill lyder sålunda: »att i sammanhang härmed underd. framställning
må hos Kongl. Majit göras att-, derest de egentligen taekjernsblåsande
bergslagen derom skulle väcka fråga. Kongl. Majit i nåder
behagade låta verkställa en utredning af dessa bergslags återstående
privilegier samt derefter till R. Stir aflåta nådig propos. om
och med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondens utgörande
jemväl må dessa bergslag varda tillerkänd.» Häraf torde R. o. Ad.
finna, att man begärt, det Kongl. Majit måtte taga i nåd. öfver
-
Den 4 Februari f. M.
vägande huruvida någon propos. borde vid niista Riksdag- afgifvas,
så framt nemligen några bergslag hos Kongl. Majit, anhålla om en
utredning af ämnet och K. M. finner skäligt att låta verkställa den.
Det är ganska klart, att, om dessa bergslag ingå till K. M. med en
anhållan i berörde hänseende, så låter K. M. otvifvelaktig! anställa
den äskade utredningen, och vid sådant förhållande kommer väl K.
M. att aflåta propos. i ämnet till R. St:r, utan att dessa behöfva
särskildt derom göra anhållan. Skrifvelse!! synes mig således öfverflödig;
men jag har icke inom Utskit velat motsätta mig densamma,
hvarföre jag, derest R. o. Ad. anser den böra afgå, icke vill
förhindra det.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel.- Dä ingen af de föregide
talarne motsatt sig bifall tili StatsUtskits förslag i hufvudfrågan,
har jag ej heller något att derom anföra. Det är alltså blott aug:de
det omtvistade vilkoret, som jag anhåller att få yttra mig.
Jag har i min reservation icke uttryckt den mening, att det vore
grundlagsstridig! att vid frågans motivering ingå i bedömande af
ifrågaställda vilkor, men jag anser det vara formvidrig!, enär bestämmandet
deraf tillhör ett annat Utskits behandling; ty om
StatsUtskit kan vara behörigt att taga befattning med denna fråga,
och R. St:r sålunda kunna inledas att derom fatta beslut innan
Bevilln.Utsk:t handlagt densamma, så mäste också å andra sidan
detta sednare Utsk. vara berättigadt att fästa vilkor, hvaraf
deu- förberedande pröfningen tillkommer StatsUtskit, och då hemställer
jag hvad reda det skulle blifva i föredragnings-ordningen.
Om för öfrigt R. o. Ad. nu beslutar, att hammarskatten skall
upphöra, med vilkor att utförselstullen å tackjern och malm uedsättes
med hälften, men eu annan personal af R. o. Ad. finnes
närvide, då förslaget om tullen å tackjern och malm från Bevilln.-
Utskit förekommer, så inser jag icke hvad som kan hindra denna
del al Ståndet, att besluta något helt annat i fråga örn tullsatsen.
.lag inser ej heller i hvad mån ett uppskof med denna frågas afgörande
skulle skada, lika litet sorn jag fattar på hvad sätt det af
sedda
ändamålet bättre vinnes genom frågans afgörande nu, särdeles
sorn jag föreställer mig att meningarne derutinnan icke lära
uudeVgå någon förändring på den korta tid, som förflyter intilldess
Bevilln.Utskits Betänk, aug-.de tullen hinner inkomma.
För öfrigt instämmer jag med Hr Akerman och anhåller fördenskull
att R. o. Ad., med gillande af StatsUtsk.-ts förslag i öfrigt,
måtte förklara, att hvad Utskit hemställt röride utförsels-tullen å
tackjern och jernmalm icke för närvide föranleda något beslut.
Hr Montgomery: Hr Bildt har ganska riktigt uttalat
majoritetens åsigt, inom Utskit i denna fråga, och då jag instämt
med Hr Fåhraeus, har jag i den delen tillhört minoriteten. Likväl
har jag ieke ansett det vara stridande mot grundlagen, att
det ifrågavide vilkoret influtit. Dertill kommet, att två Ståud bifallit
Betänkit och således har man åtminstone icke i dessa Stånd
ansett grundlagsenligheten kunna bestridas. Jag tror, att något
484
Den 4 Februari f. m.
missförstånd egt ruin hos Hr Bildt i afside å Hr Åkermans föreslagna
förändring i ordalydelsen. Denna förändring afsa g andra
punkten i Utsk:ts hemställan, och Hr Åkerman har deruti föreslagit
en annan redaktion, som måhända är tydligare, hvarföre jag
också icke motsätter mig densamma. Jag får med atil. häraf anhålla,
att inbjudning måtte få afgå till de andra Stånden, att förena
sig om den redaktionsförändring, som af Hr Åkerman blifvit
föreslagen, i läll den nemi. vinner II. o. Ad.-s bifall. Naturligtvis
skulle, för sådan händelse, dessa ordalag äfven inflyta i den skrifvelse
till K. M., som Utsk:t föreslagit. Denna skrifvelse är icke
något annat än ett uprepande af hvad som förekom i K. M:s
Propos. vid förra Riksdagen, nemi. att, om de privilegierade bergslagen
önskade befrielse från tackjernstionden emot det att de afstå
från sina privilegier, sådant måtte dem beviljas. Jag tror således
att skrifvelsen har ganska mycket skäi för sig och ingalunda är
öfverflödig.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Det är icke egentligen i
afs:de å hufvudfrågan som jag begärt ordet, emedan denna fråga
vid så många föreg:de Riksdagar varit afhandlad, att hvar och en
bör om den hafva stadgat sin mening. Någon rättsgrund för bibehållandet
af den nuv:de beskattningen torde icke kunna upletas,
sedan de privilegier, hvilka för samma beskattning kunde anses
såsom ett vederlag, numera blifvit uphäfda. Frågan nu bör således
endast kunna vara den, om tiden är lämplig — d. ä. om Statens
tillgångar medgifva — att här vid lag skipa full rättvisa.
Det är dock icke ens för att yttra mig härom jag begärt ordet,
utan endast för att uti en detalj fästa mig vid Utsk:ts Betänk.
Jag kan nemi. icke annat än, i likhet med Hrr Åkerman och Fåhraeus,
anse orätt, att StntsUtsk:t lipstadt det vilkor, hvarvid dessa
Hrr fäst sig. Om Utsk:t också derigenom handlat i rak strid
emot grundlagens bokstaf, har LTtsk:t dock icke handlat i öfverensstämmelse
med denna grundlags anda. Ty enl. densamma är det
åt ett särskildt Utsk. förbehållet att behandla frågor af den natur,
att de röra bevillningen. Jag skulle derföre helst önska, att R.
o. Ad. icke genom sitt bifall till Utskits förslag måtte godkänna
ett prejudikat, hvilket, enl. mitt omdöme, är hardt nära stridande
■mot grundlagen.
Slutligen har jag jemväl begärt ordet för att nämna, det jag
tror att Hr Bildt missförstått Hr Åkermans förslag till redaktionsförändring.
Hr Åkerman yrkade att i beslutets 2:a punkt ordet
jitackjerns-blåsande» skulle utbytas emot »privilegierade». Om så
skulle ske, följer deraf att äfven i den skrifvelse, som skall till
K. M. afgå, nämnde förändring iakttages, och anhåller jag, det
H. Bxc. Hr Gr:n o. Landtm, måtte framställa propos. om bifall
härtill.
Hr Åkerman: Jag finner af Frih. Sprengtportens yttrande,
att jag icke måtte halva rätt upfattat hvad han anförde, då han
först upträdde. Men det händer ofta nog, att jag ej hör hvad
l>en i Februari f. m.
talare säga, med hvilka jag ingår i diskussion, och sådant måste
inträffa i följd af den anordning, att den talare, sam upträder, skall
yttra sig fransin bänk, och dessa äro så inrättade, det talare, som
hafva plats på främre bänkarne, alltid då de yttra sig, vända ryggen
åt de längre hort sittande ledamöterne. Så hörde jag t. ex.
af Hr Montgomery^ sista yttrande icke ett ord, ehuru denne talare
visst icke har låg stämma. Jag nödgas således på förhand
bedja om ursäkt, i fall jag skulle misstaga mig vid upfattningen
af andra värde talares yttranden.
Då Frih. Sprengtporten sista gången hade ordet, sade han
att det var nödvändigt, att betrakta frågor, som egn sammanhang
sinsemellan, på en gång, för att derpå kunna grunda ett beslut,
och ansåg i närv:de fall frågan om beskattningen hafva ett o vi Ikorligt
sammanhang med tullfrågan. Det vore, enl. mitt omdöme,
i allmänhet olyckligt, om man i ett lands ekonomiska lagstiftning
och dess beskattning icke afsåge den ena frågans inflytande på
den andra; men då enl. våra former vi hafva särskilda Ulsk. för
behandlingen af dessa begge frågor, så hemställer jag, om det i
allmänhet kan anses tjenligt att det ena Utsk:t betingade sig vilkor
i frågor, som af ett annat Utsk. skola behandlas. Om t. ex.
K. M. gjorde ett förslag till författning oin tull-försnillning till
föremål för It. St:rs öfverläggningar och tilläte att Ständerna
derom gemensamt med K. M. beslutade, så skulle Ekon.Utskrt,
dit denna fråga blefve remitterad, derest straffen sattes höga.
föreslå att tull-lagstiftningen gjordes liberal, ty det vore orimligt
att stadga höga straff, derest denna lagstiftning blef prohibitiv.
Om vi i BankoUtsk:t, vid fråga om Bankens förmåga att
uprätthålla realisationen, skulle föreslå It. St-.r att Fullmägtige
skulle få begagna samma utväg, som flera utländska banker
använda, nemi. att höja diskont-räntan, så kunde vi upställa
såsom vilkor att LagUtsk:t föreslog räntans frigifvande. Det
må nu vara, att man med sina vänner i StatsUtsk:t öfvereuskommer
derom, att, derest den ene ledamoten voterar för den saken,
så skall han erhålla hjelp af den andra vid en omröstning i en
fråga, och det kan måhända vid sina tillfällen vara ganska nyttigt
att så tillgår; men ingalunda kan det vara formenligt att komma
fram till It. St:r och upställa sådana vilkor, på sätt StatsUtsk:t
nu gjort; jag tror tvertom att ett sådant förfaringssätt är både
olagligt och olämpligt. Ej heller vet jag, huruvida, derest It. o.
Åd. nu bifaller den ifrågav:de punkten, sådan den är, Bev-illn.-  Utsk:ts ledamöter, när frågan om utförsels-tullen å tackjern m. m.
förekommer inom Utsk:t, skola finna sig vid att sitta sorn nollor
och säga: denna fråga har StatsUtsk:t redan tagit om hand, och
derföre få vi icke befatta oss dermed. Men äfven om Bevilln.-  Utsk:t, såsom jag hoppas, anser sig böra behandla frågan, så är det
osäkert huruvida Ständerna, när de komma till pröfning af detta
Utsk:s Betänk., skola känna sig bundna af det beslut, StatsUtskrt
föreslagit, och hvartill har då vilkoret tjenat? Jag kan således icke
finna annat, än att R. o. Ad., oberoende af H. Exc. Hr Gr:u o.
2R4
De n i Februari f. m.
Landtnäs tillkännagifne åsigt om grundlagsenligheten, bör afstå det
upstälIda vilkoret;
Frih. Haab, Carl Adam: Jag finner mig' upkallad' att
deltaga i denna diskussion med ani. af några satser, som hår blifvit.
yttrade, men som lemnats oanmärkta. Åtskilliga ledamöter
hafva talat om den rättvisa, sorn skulle vederfaras jernbruket! genom
borttagandet af skatten; men jag vill erinra Hrrtne derom,
att alla hafva köpt dessa bruk med åtföljande skatter, och att. -således
de nuvide skatterna derå icke kunna anses innebära någon
orättvisa. Man kunde då drifva den satsen ända derhän, att sjeilva
grundskatterna vore en orättvisa, ehuru vi alla köpa vära egendomar
med dessa skatter. Det är sålunda icke frän någon sådan
synpunkt, som man här tyckes vara betänkt på att afskaffa skatten,
utan frågan befinner sig' för närvide i ett helt annat stadium, än
förut.. Ty sedan, för några Riksdagar tillbaka, frihandeln gjorde
sig gällande i våra industriella förhållanden, lämpat det sig icke
vidare dertill att jernhandteringén är privilegierad. Under det att
jordbrukaren får sälja sin säd till det på verldsmarknaden gångbara
priset, måste han köpa jernet till ett genom privilegierna åsatt
pris. Likaså med alla andra handt,eringar, hvilka behöfva mekaniska
verktyg och inrättningar; de få betala dem dyrare i Sverige,
derföre att jernet är pr i v i leg ier a d t.. Skatten kan således icke qvarstå
på järnbruken, så länge man lagt. till grund för vår närv:de
tull-lagstiftning frihandelsprincipen. Frågan är blott, huruvida
närv:de tidpunkt är lämplig, att låta frihandeln så hastigt göra
sig gällande. Att den skall fortgå, är min öfvertygelse; ty endast
derigenom kunna vi höja vår industri till en högre ståndpunkt.
Men i ett ögonblick, då Staten har största svårighet att reda sig
i sina kinkiga affärer, är det fråga om man kati afstå från en inkomst
af 124,000 rdr, hvartill den indragna skatten skulle upgå.
Låt emellertid så vara, att det blir en betydlig förlust för statskassan;
man har åtminstone den förhoppningen, att den icke ska!I
blifva en förlust, ty jernbruken skulle i stället beskattas med bevillning,
och om denna lägges rättvist, tror jag, att man snart
nog skall få ganska ansenlig ersättning för den indragna skatten.
Lägger man dertill, att jernbruken deiigenom så småningom ktpinme
att vidga sin rörelse, hoppas jag att Staten inom några lä år
kommer att i bevillning åtnjuta så mycket högre belopp, som kan
motsvara den ådragna förlusten. Jag önskar likväl att masugnarna
på samma gång måtte blifva befriade från sin återstående beskattning.
Väl säger man, att de äro befriade från rotering; men derpå
svarar jag, att, är icke Irågan mera invecklad än denna, kunde
den gerna hafva blifvit löst vid denna Riksdag, så alt man icke
så som nu uphäfver skatten på en del af jernhandteriugen, men
låter den qvarstå på en annan del.
Beträffande den gjorda anmai, att man icke kan antaga StatsUtskits
förslag, derföre att frågan icke vore förmånligt behandlad
i ans:de till det af Utsk:t upställda vilkoret, så anser jag att man
är i sin rätt, då man antager frågan utan vilkor, och ingen be
-
Ren 4 Februari f. m.
28S
höfner frukta att tullen på jern, som trycker alla andra näringar,
skall komma att qvarstå, äfven om Utsk:ts förslag antages utan
vilkor. Att frågan så lätt gått igenom hos Borgare- o. Bondesen
bevisar blott, att dessa Stånd varit lifvade af den tanken att
utförselstull på jern numera är omöjlig, och jag är af samma öfvertygelse
att denna tull antingen måste helt och hållet alskaffas
eller också blifva mycket låg. Det är på dessa grunder som jag
tillstyrker bifall till Utsk:ts förslag.
Hf 'Gripe n sted t, Johan August; [ sjelfva hufvudsaken
tyckas alla talare, med undantag af den siste, hafva varit ense, biträdande
Utsk:ts förslag, att den ifrågnv:de beskattningen å jernhandteringen
måtte utbytas mot en lämpligare. Jag torde således
ej behöfva vidlyftigt ingå i ämnet, men jag anser det likväl vara
nödigt att bemöta en invändning, som Frih. Itaab gjort, då han
velat jemföra denna beskattning med de vanliga grundskatterna på
jorden. Skillnaden dem emellan är dock ganska väsendtlig. Grundskatten
på jorden är nemi., såsom hvar och en känner, en gång
för alla fixerad, och den underkastas ingen förändring, om egendomens
produktion tillvexer eller icke. Den har derigenom också
fullkomligt sammanvext med egendomens värde och kan egentligen
betraktas såsom en inteckning, tillhörande Staten. Deremot äro de
lin ifrågavide skatterna beroende af produktionens storlek, vare sig
af tackjern eller stångjern, så att, om någon utvidgar sin rörelse,
vexer också skatten. Men häruti ligger just dess oegentlighet, såsom
grundskatt betraktad, och detta så mycket mer, som den är
en beskattning ej på netto- utan på bruttoproduktionen. Ändamålet
med den nu föreslagna förändringen i jernhandteringens beskattning
är också egentligen blott att borttaga dessa missförhållanden
och att göra skatten beroende af den verkliga inkomsten,
men ej af produktionsbeloppet allena. Jag kan således icke finna
annat än fullt riktigt, att man gör ett sådant ombyte al skatte»
grunden. Vid föregående Riksdag hade också K. M. föreslagit en
förändring, som 1111 blifvit af Utskit tillstyrkt, och ehuru frågan
då ej vann R. St:rs bifall, saint derföre ej heller vid detta tillfälle
af Regeringen förnyats, anser jag mig dock äfven af denna anledning,
då förslaget nu blifvit uptaget och tillstyrkt, ega skäl att
biträda detsamma. Den enda betänklighet, som jag dervid kunde
hysa, vöre. att en icke ringa ordinarie inkomst går för staten förlorad,
upgående för båda skatterna till omkr. 124,000 rdr. utan
att man bestämdt kan beräkna huru stor ersättning, som deremot
skall vinnas i bevillning; men då bland ordinarie inkomsterna Utskit,
genom en förändrad beräkning af mantalspenningarne, åstadkommit
en förhöjning i dessa inkomster af 40,000 rdr, så att skillnaden
i allt fall utgör blott 84,000 rdr, anser jag, att äfven ur denna
synpunkt icke något afgörande skäl kan heintas mot förslaget.
I afside på den formella delen af frågan, eller att beslutet
skulle göras beroende af det beslut, som kommer att fattas om
tull-afgifterna å tackjern och malm, får jag erkänna, att de mot
ett dylikt vilkor framstälda anmärkningarne hafva åtskilligt för sig;
i> n ii 4 Februari f. m.
ine» å andra sidan lärer viii icke heller kunna förnekas, att sjelfva
tanken att sammanbinda dessa båda frågor är ganska naturlig och
riktig. Jag tror äfven, att mången vill medgifva borttagandet af den
ena beskattningen blott med vilkor att jemväl den andra borttages.
Jag kan dock ieke inse skälet, hvarföre ickeUtsk:t tillstyrkt upskof
med afgörandet af hufvudsaken, eller grundskattens förändring, intilldess
man fått se, huru tullfrågan blifvit afgjord; ty hade så skett,
skulle det varit lätt för hvar och en att bestämma sitt ja eller nej,
antingen borttagandet af skatten borde ega rum eller ej En sådan
behandling hade, enl. min tanka, varit den rättaste. Då emellertid
två Stånd redan bifallit Utskrts förslag, ser jag icke något absolut
formelt hinder uti, att, såsom Utsk:t tillstyrkt, sammanbinda frågorna
och fatta ett vilkorligt beslut. Jag röstar derföre för bifall
till Otskits förslag.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Koch: Jag har trott mig linna, att tvisten här endast
angår, huruvida StatsUtsk:ts Betänk, bör bifallas med eller
utan det upstälda vilkoret. Så fattade jag åtminstone Frih. Raabs
yttrande. Man har sagt, att det skulle vara både olagligt och
olämpligt att bifalla förslaget, sådant det nu är. Hvad lagligheten
beträffar, öfverlemnar jag frågan derom tryggt åt H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm.; skulle Utsk:t,s förslag vara olagligt, så vägrar han naturligtvis
propos. derå. Jag förmodar dock, att förhållandet icke
är sådant, emedan tvenne talmän inom två andra Riksstånd ansett
saken laglig och på densamma framställt propos. Man har frågat,
huru det skulle komma att gå, om, sedan StatsUtsk:t tagit frågan
om hand, det sedermera, när bevilln.frågan förekommer, inträffade,
att man förklarade, det denna fråga redan vore afgjord efter StatsUtsk:ts
behandling. Jag skulle härå vilja svara, att det snarare
varit olämpligt, om Utsk:t icke förfarit så, som det nu gjort, ty
då hade man möjligtvis kunnat klandra Utsk:t för en underlåtenhet
att betrakta frågan i sitt rätta sammanhang. Utsk:t yttrar emellertid
blott dessa ord: »under vilkor, att utförselstullen å tackjern
och malm kommer att nedsättas åtminstone till hälften af den i
nu gällande tulltaxa stadgade afgift.» StutsUtsk:t har således icke
föreslagit någon tull, utan allenast förklarat, att hela förslaget förfaller,
derest R. St:r, när en grundlagsenlig behandling afBevilln.-
Utsk:ts förslag rörande tullbevillningen kommer att ega rum, icke
då förena sig om ett beslut, hvarigenom tullen å tackjern och malm
nedsättes till hälften. Dessutom synes uppenbarligen, att, då XJtskrt
endast begagnat orden »åtminstone till hälften», och icke nämnt
någon siffra, Utsk:t icke tagit saken om hand. Bifalles ej vilkoret,
så synes mig, att hela frågan förfaller vid denna Riksdag, så väl
i afs:de på nedsättning i tullen, som på
IL St:r hafva hos K. M. vid ett föregående tillfälle föreslagit ett
vilkor, som kan vara ungefär analogt med det förevrde, nemi. att
den inskränkning, sorn tillförene egde rum i afs:de å jernbruksan
-
Deli 4 Feb mari f. m.
287
laggning inom fredsmilen, skulle bortfalla. Detta berodde belt oell
ballet på K. M. att göra, och R. St:r förklarade, att de ville nedsätta
skatten med vilkor att K. M. borttoge den nämnda föreskriften.
Då måtte väl 11. St:r också kunna säga: »vi anse för
vår del, att hammarskatten bör borttages med vilkor att, när
frågan om nedsättning i tullen på jern förekommer, vi då besluta
en viss tullnedsättning.» Jag inser icke skälet, hvarföre man ej
kan upställa ett sådant vilkor, då våra former äro så beskaffade,
att olika beskattningsfrågor skola behandlas på olika sätt. Deri
fråga, jag nyss omnämnde, hörde också till ett annat Utsk-.s handläggning,
nemi. Ekon.Utskits, men behandlades dock vilkorligt af
StatsIJtsk;t. Man har sagt, att det kunde leda till orimligheter
att stadga sådana vilkor. Det må vara; men man kan ju afslå
orimliga vilkor, hvaremot, om de äro rimliga, de torde böra antagas.
Maii har såsom exempel framdragit, att BankoUtskit icke
skulle kunna framställa ett förslag, deruti frågan om räntans nedsättande
eller Ingifvande vore inblandad. Jag kan ej finna, att
icke ett sådant förfarande skulle gå an: ty det låter väl tänka sig,
att en sådan fråga kan inom BankoUtskit förekomma, som är beroende
af räntans frigifvande. Jag fruktar för öfrigt, att om man
icke antager Betiink.-t, sådant som det är, och som 2 Stånd redan
antagit det, kan man så intrassla saken, att man icke kan komma
öfverens i det hela, då man icke kunnat göra det i en formfråga,
och jag tror dessutom, att vi, till följd af Landtmarskalkens ed, kunna
vara trygga att något fel derutinnan icke kommer att ega rum.
Jag anhåller om bifall med den förändring, som Hr Akerman föreslagit.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: De talare, som förebrått
StatsUtskit att icke hafva förfarit i enlighet med grundlagen och
våra riksdagsformer, synes utgå från den förutsättningen, att Utsk:t
här skulle hafva föreslagit 11. St:r att fatta ett beslut i alside på
en tullbestämmelse. Jag medgifver villigt, att om så vore händelsen,
skulle förebråelsen vara befogad; men förhållandet är icke
sådant. Utsk:t har nemi. blott föreslagit, att, derest R. St:r, till
följd af Bevilln.Utskits framställning och i enlighet med grundlagens
föreskrifter, skulle besluta, att utförselstullen på tackjern
och malm skulle nedsättas till hälften, så hemstäide Utsk:t, huruvida
icke jemväl hammarskatten och taekjernstiouden borde uphöra.
R. o. Ad. torde benäget finna, att derigenom är fullt bevarad R.
St:rs rätt, att på Bevilln.Utskits förslag besluta öfver tullsatsen,
hvaraf följer, att det beslut, som R. o. Ad. nu går att fatta, icke
kommer att blifva definitivt gällande, förrän R. St:r beslutat ang:de
tullsatsen. Att i en fråga, som har så nära sammanhang med en
annan, StatsUtskit fiistat R. St:rs upmärksamhet på dessa förhållanden,
tror jag icke med skäl kan förebrås Utsk:t.
Hr Montgomery: Då jag sednast begärde ordet, var det
för att vederlägga några yttranden af Frih. Raab. Han sade bland
annat, att om man talade om rättvisa härvidlag, kunde man äfven
288
Den 4 Februari f. m.
påstå, att alla grundskatter voro orättvisa. Utom det förliållande,
som Hr Gripenstedt redan påpekat, eller att här är fråga om en
beskattning, som är progressiv, finnes äfven en annan omständighet,
sorn förtjenar att tagas i betraktande, nemi. att vid den grundskatt,
som är jorden pålagd, kapitalet —jorden — aldrig förändras, eller att
det kapital, som betalar skatten, aldrig blir försämradt genom någon
lagstil) ning.
I afs:de på frågan i öfrigt, har så mycket blifvit sagdt, att
jag, i synnerhet som de fleste yttrat sig till förmån för hvad StatsUtslct
hemställt, blott vill inskränka mig till att nämna, att då
majoriteten inom Utsk:t ansåg att ärendet borde behandlas i ett
sammanhang, upstod fråga om hvilketdera Utsk., som skulle göra
början, Stats- eller Bevilln.Utskit. Man ansåg dock, att det sednare
troligen skulle komma att rätta sitt beslut i afs:de å utförselstullen
å malm och jern efter R. Strrs beslut ang:de skatten, och
det var af denna ani., som StatsUtsk:t ansåg sig böra taga första
steget. Jag får på dessa skäl ånyo anhålla om bifall till Betänk:t,
med den förändring i afs:de å ordalagen, som af Hr Akerman
blifvit föreslagen.
Frih. Hamilton, Hugo: Afven jag begärde ordet för att
bemöta några delar af Frih. Raabs anförande. Det kunde visserligen
synas öfverflödigt, sedan lian kom till en åtminstone för mig
oväntad konklusion, netnl. att begära bifall till Utsk:ts Betänk.
Men då han upträdt som en målsman för jordbruket och tillika
sagt, att det vore rättvist, att jernbruken bibehöllo den nuvarande
beskattningen, har jag ansett mig böra yttra några ord. Den
värde talaren glömde, att de, som ärft eller köpt jernbruk och icke
äro alltför unga, gjorde det under helt andra förhållanden än nu,
så att nemi., då jernhandteringen var så betungad af liojor och
band, att hvarje skeppund s. k. restsmide gick med 10 rdrs pris
på marknaden. På bruksegarnes egen begäran hafva dessa band
borttagits. Vi hafva sjelfva anhållit om borttagande af förbudet
mot fri kolhandel, och vi hafva äfven gått in på att jordbrukaren
får det Engelska jernet tullfritt; men vi hafva gjort det med den
anhållan, och icke blott anhållan, utan med det, enl. min öfvertygelse,
rättsenlig» anspråket, att äfven vi måtte få åtnjuta rättvisa.
Jag bestrider icke att tullen å tackjern och malm må nedsättas;
men jag vill blott erinra en talare här, att det, äfven med
den tull, som nu finnes, varit möjligt att försälja 32,000 skeppund
malm, och med tackjernet egde samma förhållande rum.
I afs:de på sjelfva förm frågan, anser jag Hr Gripenstedt vara
■den ende, som löst den rätt, då han sade, att det riktigaste hade
warit, om man upskjutit frågan. Ty hvarthän skulle det leda, om
det blefve brukligt, att Utsk:t finge göra framställningar med vilkor
att i framtiden beslutas på ett eller annat sätt. Vi tala nu
här hela förmiddagen, och besluta måhända till sist, att hammar
skatten och tackjernstionden skola bortgå. Men så kommer Bevilln.-  Utsk:s förslag om några veckor; icke kan man då med sådan visshet
-
Den 4 Februari f. m.
289
het beräkna majoriteten här, att man icke kan antaga som eu
möjlighet, att förslaget om nedsättning i tullen kan afslås, och då
hafva vi ju talat förgäfves. Jag tror visserligen icke, att detta
skall blifva händelsen nu; raen det kan dock inträffa en annan
gång, och derföre anser jag. att det vore högeligen önskligt, att
Utskit icke fortginge på denna bana.
Frih. von Schultzenheim, David: I likhet med Frih.
Hamilton, fann äfven jag mig upkallad att gendrifva Frih. Raab
genast vid hans upträdande; men då han i sin ogillande granskning
af StatsUtsk:s motiver kom till det resultat, att han gillade Utskottets
förslag, vill jag icke plåga R. o. Ad. med en lång deduktion
af frågan. Jag måste dock begagna tillfallet för att åberopa Gr.
Garl Henrik Anckarsvärds ord vid förra Riksdagen i samma ämne.
Han yttrar nemi.: »Då fråga är om lindring i skatterna inom landet,
bör det icke vara representantens sträfvan att motsätta sig en
sådan sak i princip, och i denna fråga har endast det tiondetagande
Ståndet ansett liimpligt att afsln förslaget, förmodligen emedan
det ansett detsamma vara en alltför stor skänk till det skattdragande
folket, och jag anser mig derföre såsom folkombud icke
kunna annat än tillstyrka förslaget.* Jag anhåller att få förena
mig med Hr Montgomery i hans begäran, att Utsk:s förslag måtte
oförändradt antagas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fred r.: Här har redan af flera föreg:de
talare blifvit ådagalagd olämpligheten af Utsk:s sätt att gå tillväga,
nemi. att fästa vilkor, som egentligen tillhöra eft annat Utsk. att
behandla. Jag vill endast dervid tillägga, att det synes högst besynnerligt,
att ett StatsUlsk., hvars pligt i främsta rummet naturligtvis
är att tillse, det inkomster och utgifter gå ihop, på samma
gång det föreslår borttagandet af en skatt, gör det med vilkor att
en annan skatt uedsättes.
Betänk:t är bifallet af två Stånd, och, oaktadt jag för min del
visserligen anser det vara ett stort statsekonomiskt misstag att ytterliga
nedsätta export-tullen på tackjern och malm, hvarigenom
man småningom syftar mot det målet, att utförsel af jern skall ske
i en alltmer och mer rå eller mindre förädlad förm-, vill jag dock
icke motsätta mig saken, ty min öfvertygelse är att, om vilkoret
står der eller icke, komma R. St;r ändock att bevilja den föreslagna
tulluedsättningeu.
Jag begärde egentligen ordet för att understödja Hr Åkermans
förslag i afseende på en förändrad redaktion af 2:dra punkten. Jag
anser denna förändring vara alldeles nödvändig, så vida icke Ståndet
vill i beslutet begå en orättvisa. Meningen är att de bergslag,
som äro privilegierade, d. v. s. der de äro befriade från vissa särskilda
skatter, icke skola befrias från erläggande af tackjernstionden, förrän
utredt blifvit, huru raeu dessa skatter sig förhåller. Men, Mine
Hrr, här finnes tackjernsblåsande bergslag, hvilka icke hafva några
sådana privilegier. Det kan väl ej vara med billighet förenligt att
dessa sednare äfven skola undantagas ifrån den annars allmänt medH.
III. 19
190
Den i Feb r n sri fl m.
gifna befrielsen ifrän erläggande af (ackjerns-tionde. Sådan har icke
heller varit Utsk:ts mening, hvilket synes af Utsk:ts yttrande i 7:de
punkten af det hufvudsakliga Utlåt. N:o 4 5, der det heter: »de
egentliga, privilegierade bergslagen». Det är visserligen sannt att
två Stånd redan bifallit Utsk:ts hemställan i nu förevarande punkt
oförändrad; men jag är dock öfvertygad att, om R. o. Ad. antager
Hr Åkermans förslag, kunna dessa två Stånd genomen inbjudning
lätteligen förmås att deruti instämma. Enahanda förändring gäller
äfven den af Utsk:t föreslagna skrifvelsen. Hr Bildt har visserli
gen
ansett denna skrifvelse öfverflödig, men jag tror det icke; ty
om R. St:r besluta att hammarskatten och tackjerns-tionden skola
borttagas, så är det också R. Stms mening att dessa skatter hädanefter
icke under någon form skola fortfara. Orsaken, hvarföre de
för åtskilliga bergslag blifvit bibehållna, är den, att dessa bergslag
äro privilegierade och skatternas borttagande är sål. beroende af,
huruvida dessa bergslag vilja afsäga sig sina privilegier. Om derföre
en skrifvelse i ämnet afgår till Kongl. Majrt, så göras bergslagen
derigenom upmiirksamma på, att de kunna till K. M. ingår
med begäran om vinnande af den ifrågav:de förmånen.
Gr. Sparre, Erik: Då det af Frih. Raab afgifna. i mitt
tycke sannerligen ganska oskyldiga yttrande upkallat så många ledamöter
till vederläggande deraf, torde det tillåtas mig att med några
ord understödja detta yttrande. Det har vid flere föregående
Riksdagar och med skäl blifvit anmärkt, att bergshandteringen har
goda förespråkare på detta rum. Jag unnar denna handtering allt
godt, men det kan icke undgå min upmärksamhet, att den värme,
den beredvillighet och ömhet, som man visar densamma, sällan
kommer jordbruket till godo. Vi hafva här i våra händer tvenne
StatsUtsk:s Betänkm, af hvilka det ena rör nedsättning i grundskatten
på jorden, det andra på jerntillverkningen. Nedsättningei»
af den förra afslås, men, ehuru den sednare redan vid förra Riksdagen
gynnades så mycket, att nedsättning deri skedde till hälften,
tillstyrkes nu skattens totala borttagande. Man har sagt att
dessa skatter alldeles icke äro jemförliga med hvarandra, derföre att
grundskatten på jorden är en gång för alla bestämd, hvaremot taekjernsskatten
kan ökas. Jag anser detta skäl vara något besynnerligt,
i fall man deruti vill finna en anledning för denna sednare
skatts uphäfvande. Det kan på sin höjd utgöra motif för att bestämma
den en gång för alla oberoende af tillverkningen. Det är
dessutom icke fallet, att ej jorden också har produktionsskatter, t. ex.
tionden till Presterskapet, och det skulle vara intressant, om de personer,
som här med 9å mycket nit upträdt för jernhandteringen,
skulle vilja vid nästa Riksdag använda sina bona officia för att äf
ven
få bort nämnde tionde. Jag fruktar dock, att jordbruket icke
kommer att omhuldas med samma bevågenhet, som man visar bergshandteringen.
Den siste värde talaren har sagt, att det tillhör StatsUtsk:t
att tillse, det inkomster och utgifter gå ihop. Nå väl, jag gratulerar
StatsUtsk:t, som under denna tidpunkt, då vi i allmänhet
Den 4 Februari f. m.
äro myc ket bekymrade i afs. å inkomsternas och utgifternas motsvarighet
och då förhållanderna öfverhufvud icke äro särdeles gynsamlna,
likväl kommit till det lyckliga resultat, at.t det kunnat utstryka
124,000 rdr från statens inkomst-titlar. Men jag beklagar
att, då man sålunda kunnat göra en nedsättning för en näring, man
icke på samma gång varit beredvillig att räcka jordbruket sin hand.
utan så knapphändigt affärdar frågan ora landttogs-gärden. Då
hamraarskatteri nedsattes till hälften, yttrade Utsk:t: »att ehuru jernhandteringens
ställning för det dåvarande icke var så tryckt, attén
nedsättning af skatten till hälften vore af behofvet alldeles påkallad,
ville Utsk:t dock tillstyrka denna nedsättning.» Har då Utsk:t nu
funnit att handteringen är till den grad tryckt, att man måste taga
bort äfven den andra hälften? Jag tror att jordbrukarens ställning
i intet fall är bättre än jerutillverkarens.
Det har blifvit sagdt, att man kau borttaga grundskatten och
i stället öfverflytta den på bevillningen; men jag tillstår, att, när
man talar derom, måste jag ofrivilligt påminna mig augurén i Rom,
som sade åt sina kolleger: »vi kunna ju icke träffas utan att skratta.»
Vi känna bevillningen, och med de mångå försök, man redan gjort,
tror jag att resultaterna icke i allmänhet motsvarat förväntningarna.
Slutligen har man icke ens velat medgifva det vilkor, som
Utsk:t fästat vid skattens borttagande, nemi. att utförseltullen skulle
nedsättas. Beträffande taekjernstillverkarne, är borttagande af utförselstullen
ju en förmån för desamma; och då man nu vill gå
så långt, att bifalla förslaget, utan att medgifva det upställda vilkoret,
synes mig att man går nog långt.
För den händelse, Betänk:t skulle bifallas, ber jag att få fästa
upmärksamheten derpå, att Usk:t yttrar »att i sammanhang härmed
underd. framställning må hos Kongl. Maj:t göras att, derest de
egentligen tackjernsblåsande bergslagen derom skulle väcka fråga,
K. M:t i nåder behagade låta verkställa en utredning af dessa
bergslags återstående privilegier samt derefter till R. St:r aflåta
nåd. propos. om och med hvilka vilkor befrielse från tackjernsti
ondens
utgörande jemväl må dessa bergslag varda tillerkänd.»
Jag begriper i sanning icke, hvartill en sådan skrifvelse skall tjena.
Man kan ju icke fråntaga dessa tackjernsblåsande bergslag deras
privilegier, och man vill icke borttaga deras skatter, derföre att de
hafva privilegier. Man vill fördenskull vänta tilldess man får se,
om de sjelfva vilja ingå till K. M:t med en anmälan i berörde hänseende.
Men om de göra en sådan framställning hos K. M:t, så
har jag så stort förtroende till regeringen, att den icke skall göra
något förslag i ämnet hos R. St:r, förrän en utredning blifvit gjord.
Detta sista tillägg finner jag således för min del alldeles obehöf
ligt,
äfven om R. o. Ad. skulle bifalla förslaget i öfrigt, hvilket
jag dock vågar afstyrka.
Hr Printzensköld, Carl: Jag inser nogsamt att hvarje
ord, som i denna fråga fälles emot Utsk:ts förslag, skall mötas med
ogillande af det starka jernverksinstres9e, som här gjort sig gällande.
•2'.) 2
Den 4 Februari f. m.
Det hindrar mig doek icke att uttala min öfvertygelse, hvilken är
grundad på en mångårig erfarenhet och arbete i de rikets Kollegier,
som hafva att göra med landets beskattnings-väsende. Man har,
såsom skäl till den föreslagna lindringen, anfört, att jernhandteringen
vore i så hög grad tryckt af bördor, att den väl förtjente en
sådan lättnad. Om icke mitt minne bedrager mig, hafva dessa
bördor redan för lång tid tillbaka lättats. Man klagade vid flera
Riksdagar öfver att den privilegierade tillverkningen fanns qvar.
Man ansåg det vara orättvist mot bruksegaren, att han icke kunde
tillverka den qvantitet, som han sjelf åstundade, och man borttog
detta tvång. Jag vet således för min del icke något band, som
försvårar denna handtering. Vidare har man såsom ett ytterligare
skäl för skattens borttagande sagt, att vid förra Riksdagen en
ganska stor nedsättning i införsels-tullen å jern egde rum, äfvensom
att man under de sednare tiderna tillåtit införsel af tackjern.
Men man glömmer dervid, att detta så mycket mindre kan blifva
ett skäl för skattens borttagande, som jordbruket förlorat all slags
skydds-tull på sin vigtigaste produkt, nemligen spanmål, utan att
det kommit ifråga att derföre borttaga någon del af denna närings
skatter. Man har äfven till försvar för borttagandet anfört, att
hemmannens räntor ingalunda voro af jemförlig beskaffenhet med de
ifrågavrde skatterna. Jag erinrar mig dock att det finnes en skatt
på jordbruket, som heter kronotionde, och jag tror mig veta, att
det finnes många orter, der denna skatt icke utgår efter tiondesättning.
utan efter proftröskning. När tionden infördes i de flesta
län, då talades icke om att nedsätta den, utan man skulle fixera
den så, att den idoge jordbrukaren icke behöfde frukta, att den
skulle ökas, utan att han finge betala samma skatt, äfven om han
lyckades förbättra sitt jordbruk derhän, att det kunde gifva honom
en något högre inkomst. Samma experiment, samma utväg kan man
vidtaga i afs. å jernverken, och då synes mig att all rättvisa 8r
iakttagen. Men att rent af afskrifva skatten synes mig icke stödja
sig på någon rättsgrund.
Beträffande den ekonomiska sidan af saken, förenar jag mig
med Gr. Sparre. Då Statens ställning för närv:de är sådan, att
man är i bekymmer för att anskaffa tillgångar för fyllande af alla
behof, så frågar äfven jag, om det är skäl att bortskänka 124,000
rdr årligen. Jag påminner mig för några pleni-dagar sedan, då R.
och Ad. förehade ett Betänk, äfvenledes från StatsUtsk:t i ani. af
väckt motion om inredning af Upsala slott till så stor del, att den
Kongl, familjen der kunde ega en anständig bostad vid besök i
Universitetsstaden, jag erinrar mig, säger jag, att då svarades, det
statens tillgångar voro tagna i så stort anspråk för många andra
vigtigare behof, att man icke kunde tillstyrka något anslag för
ifrågavide ändamål. Jag frågar om det ligger någon konseqvens i
Utsk:ts handlingssätt, att, när det gäller borttagandet af en statsinkomst,
som måhända blott för ett år är dubbel så stor, som den
ifrågav:de reparationskostnaden skulle hafva utgjort, tillstyrka ett
sådant borttagande, men deremot afslå begäran om en ringa summa
för en gång fér inredande af en bostad åt Kongl, familjen i en
Den i F ebin ari f. m.
sådan stad som Upsala? Jag förstår mig icke på sådana konseqvenser,
och mitt förstånd är så inskränkt, att jag aldrig lärer mig
att göra det.
En enda talare har förklarat att jernhandteringen understundom
utöfvas med förlust. Det är väl möjligt; men besynnerfigt
nog har man, oaktadt en sådan klagan, sett att Hrr Brukspatroner
i allmänhet stå sig ganska väl, och att brukegare!) öfver hufvud
är den bäst lottade inom samhället.
Slutligen ber jag att få fästa upmärksamheten på en omständighet,
som StatsUtsk:t förbisett, nemligen att en mängd masugnar
hafva sig uplåtne Kronans skogar emot en låg afgift, för att
derifrån hemta nödigt kolfång. Dessa skogar hafva väl icke blifvit
Öfverlemnade till bruken mot en sa billig afgift, derest icke Staten
skulle haft någon säkerhet om vedergällning för en sådan frikostighet
genom hammarskatten. Nu vill man emellertid med ett penndrag
afskaffa denna skatt äfvensom tackjernstionden, men det oaktadt
låta bruken bibehålla dessa kronoskogar. Men, om man efterskänker
de afgifter, som åligga sådana bruk, hvilka hafva kolfång
från Kronans rekonventions-skogar, så må väl Kronan också • hafva
rätt att återtaga dessa skogar; och jag är öfvertygad om att Kronan
skulle förtjena ganska betydligt på att sälja dem åt andra
händer, under det att jernverksegarne i många fall skulle vilja bibehålla
sin skatt, för att få fortfarande begagna skogarne, emedan
många jernbruk äro anlagda just i beräkning på dessa skogar. För
min del kan jag således icke annat än beklaga, att StatsUtskit
gjort ifrågav:de tillstyrkande, och jag yrkar derföre afslag, och det
så mycket heldre som en reservant ganska riktigt anmärkt, att det
vore en present till nuvarande jernverksegare, som nog veta att
beräkna denna vinst, när de upslcatta brukens kapitalvärde.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Den största tillfreds
ställelse
jag under ett mer än 50-årigt deltagande i B. o. Ad.-s
öfverläggningar egt, har utan tvifvel varit, då jag med min röst
fått bidraga till nedsättande af de skattebördor, som i allmänhet
trycka samhällets medlemmar. Det är således denna tillfredsställelse,
jag äfven nu känner, då jag får lägga min röst till bifall å
Utsk:ts hemställan. Jag skulle visserligen icke hafva upträdt för
att förlänga diskussionen, om jag ej funnit mig upkallad af de
yttranden, som blifvit fällde dels af Gr. Sparre och dels af Hr
Printzensköld, hvilka yttranden gingo derpå ut, att den föreslagna
åtgärden vore en skänk eller en slags minskning i skatt för nuv:de
egare. Det skulle leda mig alltför långt ifrån ämnet, — ett fel,
som jag inom mig någon gång finner mig befogad att anmärka
emot andra talare, — om jag nu ville inlåta mig i en motbevisning
af oinförmälda påslående. Jag instämmer i hvad Gr. Sparre
yttrat rör:de jordbrukets tillstånd och anspråk på lindring i sina
bördor; men jag kan deraf icke draga den slutsats, att man icke
bör lemna någon lindring åt en annan näring, derföre att jordbruket
icke af någon sådan kommit i åtnjutande. FinansMinister»
har uplyst, och det har synts mig vara tillfyllestgörande, att den
Den 4 Februari f. m.
minskning, sora nu är i fråga, skulle på det hela obetydligt inverka
på statsintrnderna. Dessutom, Mine Hrr, på det sätt, vi under
sednaste tiotal af år vant oss att behandla milkr, anser jag det
vära ganska likgiltigt, om vi lindra skatten på en näring, sora
ända till det minsta kan bevisas komina att på mångfaldigt sätt
återgifva hvad som nu blir borttaget. Jag medgilver aldrig, att
detta skall kallas en skänk, ty representationen har icke rätt att
göra några presenter, och en sådan benämning innebär dessutom
en förnärmelse mot den medborgareklass, som frågan rör. Om
Staten finner sitt tillstånd medgifva en lättnad, så är det dess
skyldighet att åstadkomma det. och jag anser dessutom en sådan
eftergift för en näringsgren innebära en möjlighet att så småningom
äfven komma till samma resultat och vinna minskning i börj
dorna för andra näringar.
Beträffande Hr Printzenskölds yttrande angide inkonseqvensen
i StatsUtskits handlingssätt, att neka anslag till inredande af en
praktvåning åt K. Familjen i Upsala och att nedsätta skatten för
en näring, så finner jag denna jemförelse sakna logiskt sammanhang,
då dessa båda saker äro så litet adasqvata.
Sora jag önskar framgång åt StatsUtskits Betänk., fäster jag
mig icke vid det föreslagna vilkorets formenlighet, ehuru jag icke
vill bestrida rättvisan af de anina', som deremot blifvit gjorda.
Jag liar dock icke kunnat fatta, att Utsk:t begått någon olaglighet,
utan på sin höjd gjort sig skyldigt till ett förbiseende af den
absoluta formen. Jag anhåller således om bifall till Betänkit isin
helhet.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade H,
Exc. Hr Grin o. Landtm., att under densamma yrkats dels bifall
till Utskits förslag oförändradt, dels af Hr Akerman, att detsamma
måtte godkännas, dock med undantag af det deri förekommande
vilkor, att utförseltullen å tackjern och malm komme att nedsättas
åtminstone till hälften af den i nu gäilande tulltaxa stadgade af
gift,
samt med den förändring, att de i 2idra punkten och Utskits
sista hemställan förekommande orden »egentligen tackjernsblåsande»
utbyttes emot ordet »privilegierade», uti hvilket sistnämnde förslag
till ordalydelse flere Ledamöter instämt, och dels slutligen afslag
å Utlåtit. I afside å förslaget att i stället för orden »egentligen
tackjernsblåsande» begagna ordet »privilegierade», ville H. Exc.
fästa upmärksamheteu derå, att uti 7ide punkten af sjelfva HufvudUtlåtit,
hvari Utskit åberopat sitt nu förevide särskildta Utlåt.,
Utskit begagnat just samma uttryck, eller de privilegierade bergslagen,
vid hvilket förhållande H. Exc. ansåg sig böra hemställa
till de Hrr Ledamöter, hvilka anhållit om bifall till Utskits förslag
oförändradt. huruvida icke de skulle finna lämpligt att modifiera
detta yrkande sålunda, att det afsåge bifall till förslaget med lörrberörde
föl ändring.
I ani. häraf tillkännagåfvo Gr. Anckarsvärd, Frilnne Sprengtporten
och von Schultzenheim samt Hr Gripenstedt, att de förenade
sig om det ifrågavide redaktions-förslaget; och framställde H. Exc.
Den 4 Februari f. m.
Hr Gr:n o. Landtm, härefter propos. å bifall till Utsk:ts förslag
med utbytande af orden »egentligen tackjernsblåsande» emot ordet
»privilegierade», samt, då dervid svarades starka ja, blandade med
ganska många nej, förklarade ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Hr Åkerman: Om jag fattade H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm:*
framställning rätt, så har yrkandena varit dels bifall till förslaget,
dels bifall med borttagande af det vilkor, StatsUtsk:t föreslagit.
Jag anhåller att bifall med iakttagande af den af mig föreslagna
redaktions-förändriugen måtte få blifva ja-propos., och att bifall med
uteslutande af vilkoret måtte upställas såsom nej-propos.
Hr Printzensköld: Då jag begiirde votering och yrkat
afslag å Utsk:ts Betänk., så lärer det väl tillkomma mig att bestämma
kontra-propos:n. Om jag icke alltför mycket misstager
mig om H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm:s framställning, fattade jag
den vara att ja-propos. skulle blifva bifall med den af Hr Åkerman
föreslagna redaktions förändring; men att nej-propos. skulle
blifva något annat än ett afslag, kan jag icke fatta, och jag nödgas
protestera mot hvarje bemödande att vända saken annorlunda.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att vid der. af
Hr Printzensköld äskade votering ja-propos. naturligtvis komme
att innefatta bifall till Utsk:ts förslag med ofta omnämnde redaktionsförändriug,
men att, då, i afseende å nej-propos:ns innehåll, två
olika yrkanden nu blifvit gjorda, H. Exc. skulle inhemta R. o. A:ds
mening, hvilketdera af dessa yrkanden borde uti nej-propos:n ingå;
framstälde H. Exc. först propos. derå, att nej-propos:n skulle blifva
bifall till Utsk:ts förslag, med den förändrade ordalydelse, Hr Åkerman
föreslagit och med uteslutande af vilkoret om nedsättning till
hälften af utförsel-tullen å tackjern och malm, och, efter det härtill
svarats många både ja och nej i blandning, gjordes propos. å Hr
Printzenskölds yrkande, att afslag å Utlåt, skulle utgöra nej-proposms
innehåll, samt besvarades med starka ja jemte många nej, hvarefter
H. Exc. förklarade, att han nu funnit ja öfvervägande.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.:
»Den, som bifaller StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 45, Litt. B., i
anledn. af väckt motion om uphöraude af tackjernstionden och hammarskatten,
med de förändringar, att så väl uti 2:dra punkten,
som i Utsk:ls sista hemställan orden »egentligen tackjernsblåsande»
utbytas emot ordet »privilegierade», röstar
Ja;
■den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår R. o. Ad. förenämnde Utlåt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 114.
Nej — 62.
296
Den 4 Februari f. m.
Härefter tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o Landtm., att Hr
Montgomery hade under öfverlfiggningen föreslagit, att, för den
händelse Utskrts Utlåt, med den af Hr Åkerman npgifna redaktionsförändring
blefve bifallet, de öfriga RiksStånden skulle inbjudas
att uti detta It. o. Ad:s beslut sig förena; och som den sålunda
gjorda förutsättningen nu inträffat, finge H. Exc. hemställa,
huruvida R. o. Ad. antoge Hr Montgomerys ifrågav:de förslag.
Ropades Ja.
Sedan Utlåt. N:o 45, Litt. C, i anledn. af väckt motion om
mantalspenningarnes bestämmande till jemna belopp efter nya myntsystemet,
härefter blifvit föredraget och bifallet, företogs punktvis
till afgörande HufvudUtlåt. ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
Utskits första hemställan att förslagsvärdet å Kronans behållna
spanmål skulle bestämmas till 2 Rdr Rmt för kubikfoten, blef
bifallen.
Usta punkten, Ordinarie Räntan;
litt. a, med hemställan att Riksdagsfullmäktigen Per Nilssons
motion om den s. k. Halmstädjans uphörande måtte lemnäs
utan afseende.
Bifölls.
litt. b, deri Utsk:t, i fråga om Riksdagsfullmäktigen Måns
Månssons motion om Landttogsgärdens uphörande, hänvisat till Bil.
litt. A.
IL Exc. tillkännagaf, att R. o. Ad. härom redan fattat beslut.
litt. c, deri Utsk;t förmält sig skola framdeles afgifva yttrande
om Hr Bergers motion angående såg- och tullmjölqvarnars befrielse
från grundränta.
Lades till handlingarne.
De i denna punkt gjorda beräkningarne af så väl den indelta
som den Kronan behållna räntan godkändes.
2:dra punkten, Tionde-spanmålen ;
3:dje punkten, Tionde-spanmålslösen efter bestämda pris;
4:de punkten, Arrendemedel af Kungsgårdar och andra Kronolägenheter
;
5:te punkten, Silfvertionde, myntarelön och slagskatt;
6:te punkten, Kopparräntan;
Dessa punkter blefvo bifallna.
7:de punkten, Tionde- och Hammarskattsjern ;
R. o. Ad., som redan beslutat, att hammarskatten och tackjeri)8tionden
af hyttor utom de privilegierade bergslagen skall upphöra,
godkände den uti förevarande punkt gjorda beräkning af
tiondejernet från hyttor inom nämnde bergslag.
8:de punkten, Svafvelbrukstionde;
I)en 4 F eb r u ari f. m.
297
9;de punkten, Mantalspenningarne;
1 0:de punkten, Bötesmedlen ;
litte punkten, Kavalleri-regementenas hiistvakans-spanmål;
12:te punkten, ständigaRotevakans-afgifter vid Skånska Infanteriregementena;
13:de
punkten, tillfälliga Rotevakansafgifter;
14:de punkten, vakansafgifter af nyroterad jord;
15:de punkten, Itotevakansafgift af utsockue frälsehemman i
Halland;
16:de punkten, Trosspassevolans-afgiften ;
17:de punkten, Båtsmansvakans-afgiften;
Samtlige desse punkter bitöllos.
18:de punkten, Krut- och Salpeterförsäljningsmedel;
Lades till handlingarne.
19:de punkten, Kontrollstämpelmedel;
20:de punkten, Båk- och Lotsmedel;
2 l:sta punkten, KonvoyKommissariatet;
22:dra punkten, Observationsmedel;
23:dje punkten, extra medel och uppbörder;
24:de punkten, Intressemedel, äfvensom Utsk:ts hemställan,
att de beslut, R. St., i anledn. af den föreslagna inkomstberäkningen,
komma att meddela, icke må utgöra hinder för Utsk:t att
framdeles, efter det de särskildta utgiftstitlarne blifvit faststälde, få
iakttaga den jemkning af en eller annan inkomst-titels belopp, som
vid RiksStatens upgörande kan finnas nödig.
Biföllos.
Utskottets slutliga yttranden om de extra-ordinarie inkomsterne,
totalbeloppet af samtlige Statsinkomsterne och skilnaden dem
emellan och de vid sista Riksdagen beräknade, lades till handlingarne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik: Till R. St-.rs pröf
ning
har i dag inkommit StatsUtsk:ts Betänk. N:o 51, ang:de de
för fortsättning af Statens Jernvägsbyggnader erforderliga medels
uplåning mot Statsobligationer å utländskt mynt. Detta betänkande
innefattar tvifvelsutan en bland de vigtigaste frågor, som vid
denna Riksdag komma att behandlas. Det torde fördenskull vara
full anledning att föreslå, det R. o. Ad. ville besluta att, före
handläggningen inom Stånden af denna fråga, tillfälle måtte dem
beredas, att derom gemensamt öfverlägga på allmänt sammanträde,
i enlighet med föreskriften i RiksdagsOrdn. Jag får derföre hos
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla, det H. Exc. täcktes
framställa propos., huruvida R. o Ad. bifaller ifrågav:de af mig
nu väckta förslag.
108
Den l Februarius. m.
Detta förslag begiirdes på bordet af Gr:ne Liljencrants och
Anckarsvärd, hvarefter Frih. Tersmeden anhöll, att förslaget måtte
uplöras främst å föredragningslistan tor nästa Plenum, hvilket bifölls.
II. o. Ad. åtskiljdes kl V» 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 4 Febrdari 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 4 prot.-utdr. för förmiddagens plenum och prot. för den
21 sisth Dec.
Anmäldes och bordlädes Riddarh.Utsk:ts Utlåt. N:o 7 öfver
Riddarh.Direktionens RiksdagsBerättelse.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oskar:
(se slutet af häftet. Bil. N:o 1.)
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att i allo få förena mig i
hvad den siste värde talaren yttrat, det nemligen att Ståndet ville
vänta att besluta sig i denna fråga, tilldess det inhemtat PresteStåndets
mening. Det sker ej af någon skyldig upmärksamhet mot
detta Stånd, utan derföre att det för K. o. Ad. bör vara af vigt
att känna dess beslut samt de tänkesätt, som inom nämnde Stånd
ang:de detta ämne är rådande. Ett ytterligare skäl för (rågans
upskjutande till nästa plenum är äfven, såsom nyss anfördes, det
att BondeSt:t beslutat enahanda upskof. Om man än medgifver
att denna fråga är af den mest allmänna beskaffenhet, kan dock
icke nekas att i detta afs. PresteSt:t har de djupaste insigterna och
kan grunda sitt beslut på större erfarenhet och närmare kännedom
af förhållandena.
Frih. Cederstöm, Budolf: I sådana frågor, der man kan
säga att ämnet egentligen rörer något visst RiksStånd, der är det
en skyldig upmärksamhet att upskjuta behandlingen af ärendet,
tills det blifvit handlagdt i det Stånd, sorn det företrädesvis och
Den i Febrneri e. m.
egentligen afser. I denna fråga kan jag ej finna detta vara förhållandet;
ty det förefaller mig att den Svenska församlingen, vid
Riksdagen representerad äfven genom tre verldsliga Stand, torde
ega i denna fråga fullt ut lika stort intresse som PresteStd. Jag
inser således ej, hvarföre, såvida R. o. Ad. ansett sig hafva tillräckligt
begrundat detta ämne under två bordläggningar, man borde
fatta ett sådant upskofsbeslut. Att upskjuta frågan, för att inhemta
PresteSt:s mening, vore kanske äfven ej riktigt lämpligt, af den anledning,
att det ganska möjligen kunde luinda, att R. o. Ad., efter
erhållen del af PresteSt:s beslut, fattar ett helt olika, i hvilket fall
den tillämnade artigheten skulle blifva mer än tvifvelaktig; ja, man
kunde anse den förvandlad till motsatsen deraf. Dessa motskäl har
jag velat vördsamt underställa det Högloft. Ståndets bepröfvande
och hemställer, på grund af dem, att R. o. Ad. funne det framställda
upskofsförslaget icke böra antagas.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då för någon tid sedan
den framställning gjordes, att man borde vänta att diskutera frågan
ang:de utvidgad representationsrätt inom BondeSt:t, till dess beslut
blifvit fattadt inora detta Stånd, yttrade jag mig mot en sådan
grannlagenhet, hvilken jag ansåg vara alldeles obefogad. Detta förevarande
förhållande är dock helt olika; ty här är fråga om att
i en speciel fråga afvakta ett Stånds svar, som borde noggrannare
än andra känna det ämne, som är föredraget. Jag är visst
icke af den åsigt att Utsk:ts beslut är oriktigt; tvertom tror jag
att det är särdeles öfverensstämmande med det rätta; men jag anser
dock för min del, lika som föregående talare, att grannlagheten vid
detta tillfälle är på sin plats och att frågan först bör till fullo
behandlas inom det Stånd, till hvilket den företrädesvis hörer.
Hr von Koch, Nils Samuel: Om man hade föreslagit
att gemensamma ölverläggningar för denna frågas afgörande skulle
ega rum, så kunde jag jemte andra, som behöfva uplysningar, fått
inhemta sådane af PrestcSt:ts ledamöter. Men som det ej redan
skett, är det nu förmodligen för sent. Att åter upskjuta ärendets
behandling för att endast genom ett potok.utdr. erfara hvad PresteSt:t
för sin del beslutat, det tror jag ej vara särdeles lämpligt,
såvida R. o. Ad. ej på förhand vill afsäga sig all rätt att yttra sig
öfver Betänk:t, och har för afsigt att, utan att höra skäl för och
emot, antaga PresteSrts beslut. När man ej kan få höra motivertia
för PresteStds åsigter, utan blott det definitiva beslutet, så
fruktar jag. att R. o. Ad. möjligen ej kommer till samma resultat
som det Högv. Std, och denna grannlagenhet att vänta, för
att först få höra St:ts beslut, kan lätt blifva en ogrannlagenhet,
derest man. sedan man hort detta, ej bryr sig derom, utan gör motsatsen.
Under sådana förhållanden och då vi dessutom veta att
PresteSt:t förut uttalat sig i denna fråga, samt att några af PresteStds
ledamöter i Utsk:t afgifvit reservationer i frågan, hemställer
jag om det tjenar till Hågot att upskjuta ärendets behandling.
300
Den 4 Februari e. m.
Frih. Creutz, Steffan: Lika med den siste värde talaren
inser jag ej, hvarföre man skal! upskjuta detta ärendes behandling.
Här äro så ofta förut religiösa frågor debatterade å Riddarhuset,
oberoende af de andra Stånden, att jag ej anser att undantag nu
bör göras. Man har sagt att PresteSt:t har de. största insigterna
i detta ämne; detta bestrider jag till alla delar, och blir så mycket
mera skäl för mig att motsätta (nig ett upskof. PresteSt:t lärer
för öfrigt icke vara så grannlaga mot R. o. Ad., ty huru ofta hav
icke de verldsliga frågorna der afhandlats, utan att ens efterfråga,
mycket mindre inhemta It. o. Ad:s tänkesätt. Jag får således hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla att ärendet nu föredrages i den ordning,
som det nu finnes på föredragningslistan.
Hr Car I hei ra-Gy 1 len sk jöld : (se slutet af häftet. Bil. N:o 2.)
Hr Estenberg, Carl Christian: För min del kan jag
mdeles icke finna någon orsak, hvarföre Höglofl. St:t skulle förBena
sig tillfälle, att, vid sitt besluts fattande rörande de i detta
Betänk, förekommande frågor, taga i betraktande hvad Högv, PresteSt:t
i samma ämnen beslutat; ty det är ju alldeles tydligt, att man,
för att stadga sitt beslut i en fråga, behöfver inhemta deras åsigter
i ämnet, hvilka derom böra hafva den noggrannaste och djupaste
kännedom. Det är alltid det Höglofl. St:ts rättighet att biträda
ett sådant PresteSt:ts beslut eller att frångå detsamma, men det
blir ju emellertid en vinst att erhålla detta bidrag, och ingen lärer
väl kunna neka, att det är att förvänta att dessa bidrag blifva uplysande
för det beslut, som kommer att fattas. Presterna äro nemligen
personer af facket, som från sin barndom egnat sin tid åt
dessa undersökningar; de hafva särskildt behandlat denna fråga på
flera Riksdagar och ej fattat beslut, oaktadt under hela förmiddagens
plenum detta Betänk, var föremål för öfverläggning öfver mera
än en punkt. De hafva i aftonens plenum full sysselsättning att
undersöka och öfverväga detta vigtiga ämne. Under sådana förhållanden
synes det mig att PresteSt:t behandlar denna fråga med
särdeles omsorg och noggrannhet; och hvarföre skulle vi ej då begagna
oss af deras erfarenhet och uplysningar, då vi alltid hafva
vår frihet att besluta oss för det i vår tanke lämpligaste?
Jag för min del önskade att få någon tid på mig att stadga
mitt omdöme i denna så högst vigtiga sak, som antagandet af en
ny kyrkohandbok. Lemnar ej vårt lands historia oss de sorgligaste
vittnesbörder om de vådliga följderna af förhastade kyrkoliturgiers
införande uti församlingen? Skola vi så hastigt afgöra denna sak,
fastän de flesta af oss ej ens hafva förslaget i sina händer, att vi
likasom på stående fot tilltro oss kunna bestämma hvad som bör
så grundligt sora möjligt öfvertänkas?
Jag skulle tro att der ligger stor vigt uppå, huru vår gudstjenst
är anordnad, ty det är just deraf vi hafva att förvänta i icke
ringa mon de stora verkningarne för våra själars frälsning. Om vi
nu afbida PresteSt:ts beslut i denna fråga, tror jag sål. att vi ej
göra annat än vår skyldighet.
