# ID: svediakorp-gov655
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 92,972
# sentences: 3,303
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Ilen 10 December e. m.
301
Helis sida skulle förmå Norige att afstå från den jernlikhetsställning,
hvari vi sjelfve försatt detsamma, detta vore att fullkomligt misskänna
våra broder, ja jag går längre, detta vore att misskänna
ttienniskolijertat. Nej till eu sådan sjelfupoffring fordras andra bevekelsegrunder.
Tid, som utplånar misstro och afvoghet. Lättade
kommunikationer, hvilka mer än allt annat förbrödra folken. Möjligen
äfven yttre påtryckning, en sådan som nu visar Italiens folk
att endast innerlig förening ger styrka och frihet —, Annu ett medel
gifves, en tredje eller fjerde förbundsbröders tillträde. Hetta
vore det hastigaste och kraftigaste. Ett nytt föreningsfördrag upstod
då af sig sjelft, säkerligen bygdt på billigare grunder, än det
nuvide. Det är denna möjlighet, som kallas Skandinavism. Deri
ligger Nordens framtid, endast derigenom kan Sverige blifva, hvad
Försynen ämnat det att blifva. Innan detta sker, kommer dock
förmodligen en längre tid att åtgå; under väntan tager jag heldre
de förbättringar, som erbjudas, än jag behåller den gamla surdegen.
Yi böra slutligen ihågkomma, att då RiksAkten i Norige har grundlags
natur, åtgå ännu flere år, innan Norrmännen, äfven med bästa
vilja, kunna förändra den. Hvad kan icke härunder inträffa? Jag
åtminstone vill icke utsätta Sverige för nya InterimsRegeringar
med alla dess för nationalkänslan sårande följder. På denna grund
röstar jag bifall till förslaget.
Afven härtill yttrades af några ledamöter bifall.
Gr. Hamilton, Henning: Jag har sökt göra mig till en
lag, äfven om jag någon gång mot min vilja nödgas bryta mot
densamma, att icke uptaga R. o. Ad:s tid med mina yttranden,
då de omöjligen kunna i det hela åstadkomma något nyttigt resultat.
Det är också endast af detta skäl, som jag icke förut
deltagit och nu med högst få ord skall deltaga i den fråga, som
nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, hvilket jag ansel t
vara af någon vigt för mig att tillkännagifva, då naturligtvis denna
fråga, mer än de flesta andra, bör ligga Konungens rådgifvare om
hjertat, och de i densamma under andra omständigheter icke skulle
hafva tvekat att uttala sin öfvertygelse. Dessutom har jag egentligen
velat säga, att om också i det nu hvilande grundlagsförslaget,
öfver hvilket 11. o. Ad. skall för sin del i afton besluta, lörekomma
stadganden, som jag önskar annorlunda, vill jag dock icke, att min
tystnad i afs:de på de anmärkn:r, som mot detta förslag blifvit
rigtade, må anses såsom ett godkännande af desamma i sin helhet,
hvilket jag ansett mig så mycket heldre böra uttrycka, som det är
möjligt, att sedan ett Stånd redan, efter hvad vi hört, förkastat
förslaget, och således vid denna Riksdag icke kan upkomma något
resultat, K. M. kan finna sig föranledd att till R. St:r framställa
en propos., som i en eller annan del måhända blir med nu hvilande
förslag öfverensstämmande. Äfven önskar jag att med ett
par ord få afvända den alltför stränga förkastelsedom, som en talare
haft för afsigt att framkalla öfver de Konungens rådgifvare,
som möjligen skulle finna sig af sin pligt upmanade att inträda i
Den 10 December e. m.
en interimsstyrelse. Denne talare hav för sin del förklarat, att om
han vore Statsråd, skulle han anse sig upfylla sin pligt rigtigare,
genom att nedlägga sitt embete. Fall skulle likväl kunna inträffa,
då det vore särdeles olyckligt, om hvarje Svensk hyste en dylik
åsigt. Det är nemi. icke under alla omständigheter Statsrådet,
som ger anledningen till interims-regeringens sammankallande; en
sådan har sammanträdt tvenne gånger på sednare tider, båda gångerna
inkallad af Konungen, som besvurit Riksakten såsom en i
Norige antagen grundlag. Om Han funnit sig nödsakad att hit
till Stockholm kalla en interims-regenng, och hvarje Svensk skulle
anse sig vara af sin pligt att försvara grundlagen förhindrad att i
en sådan interims-regering ingå, blefve följden den, att vi hade en
interims-regering utan Svenska ledamöter. Jag har blott velat omnämna
detta såsom en af de många anledningar, man har att be»
trakta saken från mer än en sida, men vill för öfrigt icke ingå
i skärskåduing af densamma, utan åtnöjer mig med att hafva uttryckt
skälet, hvarföre jag ansett mig icke böra nu dermed uptaga
U. o. Ad:s tid.
Hr Cederschiöld. Robert Teofron: Gr. Lagerbjelke
har förklarat, att han lika med mig anser den nu i RiksAkten
omnämnda interims-regeringen vara den orimligaste af alla regeringar,
men, sådant oaktadt, har Gr:n påyrkat, att RiksAktens stadgande
om denna interims-regering skulle införas i grundlagen. Jag
kan ej finna konseqvensen i ett sådant förfarande. Anser man en
lag orimlig, måste man väl önska att den så snart som möjligt
andras. Så länge den är civil-lag, kan den lindras vid en Riksdag,
men blir den grundlag, fordras tvenne Riksdagar. Man försvårar
ju borttagandet af orimligheter i lagen genom dess intagande
i grundlagen? Dea ädle Gr:n har visserligen, i likhet med
en annan talare, sagt, att om RiksAkten åberopas i grundlagen, så
följer deraf icke att han erhåller grundlagsnatur, och har Gr:n i
detta afs:de anfört exempel af några lagparagrafer i Missgern.Balken,
som åberopas i grundlagen, utan att detta lägger hinder i vägen
för att de kunna ändras. Deruti har Grin rätt, men han tvekes
hafva glömt, att han sjelf, såsom ledamot och ordförande i Konst.-  Utsk., icke allenast tillstyrkt att RiksAkten skall åberopas uti grundlagen,
utan äfven velat införa ett stadgande om interims-regeringen
i sjelfva grundlagsparagrafen. Der heter nemi., såsom den nu är upsatt:
»Finues ej Prins, som, efter hvad nu bestämdt är, eger att
Riks-styrelsen öfvertaga, eller är Han af sjukdom eller af vistande
utom Sverige och Norige derifrån hindrad, då skall en interimsregering,
sä sammansatt som i RiksAkten till bestämmande af de
genom föreningen mellan Sverige och Norige upkomne konstitutionella
förhållanden är stadgadt, tillträda Riks-styrelsen.» Närdetta
kommer in i grundlagen, då kan det ju icke ändras, utan att
grundlagen ånyo ändras, och dertill fordras tvenne Riksdagar.
En värd talare har förklarat, att han trodde att icke någon
Statsråds-ledamot, i händelse interims-regering komme ifråga, skulle
finna sig skyldig och pligtig att följa grundlagens stadgande om
Ilen 10 December e. m.
309
regeringens förande af Statsråderne. Jag får beklaga om så vore
förhållandet, men jag vågar dock tvifla derpå. En annan talare
har sagt, att om alla Statsrådsledamöterna följde min åsigt och
heldre nedlade sitt embete än inträdde uti interims-regeringen, så
skulle denna kunna komma att bestå af idel Norrmän. Jag tror
dock icke att detta blefve fallet, ty om alla Svenska Statsråderne
hyste samma åsigt, som jag, att de borde följa grundlagens föreskrift,
så behöfde naturligtvis ingen af dem nedlägga sitt embete,
utan skulle de tvertom då, i enlighet med grundlagens bud, öfvertaga
regeringen, Jag har dessutom icke upfattat bestämmelserna i
RiksAkten på det sättet, att Riks-styrelsen, vid Konungens förhinder,
skulle i alla frågor föras af en interims regering. RiksAkten,
såsom jag läser den, ger åtminstone dertill icke bestämd anledning.
Det är endast ett fall, då det stadgas, att den skall föras af en
interimsregering, och det är, om Konungen är minderårig. 7 §
RiksAkten säger nemi.: »Intill dess begge Rikenas representanter
äro församlade och hafva förordnat om Regeringen under Konungens
minderårighet, skall ett af lika antal Svenska och Norska
ledamöter sammansatt Statsråd, under namn af Sveriges och Noriges
interims-regering, förestå Rikets styrelse, med iakttagande af dessas
ömsesidiga grundlagar.» Till och med i detta fall kunna de icke
fortfara med interims-regeringen, utan det kan endast ske till dess
båda rikenas representanter äro församlade och hafva förordnat om
regeringen. Sedermera heter i slutet af 7:de §:n: »Vid alla de
tillfällen då, efter Sveriges och Noriges grundlagar, Rikets styrelse
föres af Statsrådet, skola begge Rikenas Statsråd, till lika antal
och efter ofvan anförda grunder, sammanträda.» Här står således
uttryckligen, att Rikets styrelse föres af Statsrådet i hvartdera Riket;
men att då så sker, skola ledamöter till lika antal och efter
ofvan anförda grunder från hvartdera riket sammanträda. Och hvarföre?
Påtagligen lör att handlägga de för båda Rikena gemensamma
ärenden. Jag kan åtminstone ej fatta någon annan anledning till
detta sammanträdande än för handläggning af de ärenden, som äro
gemensamma för båda rikena. Jag kan ej eller inse något skäl,
hvarföre, då de Norska Statsråden icke deltaga i styrelsen, när Svenska
Konungen är här tillstädes, utan endast deltaga i de ärenden,
sorn äro gemensamma för båda rikena, de skola deltaga i alla ärenden,
som röra Sverige enskildt, då Svenska Statsrådet enl. vår
grundlag skall föra regeringen. Dertill gifver RiksAkten, såsom
jag läser den, ingen anledning. Gr. Lagerbjelke har anfört, såsom
hufvudsakligt skäl för förslaget, att man, genom bemyndigande för
Thronföljaren att inträda såsom regent, aflägsnade de tillfällen då
interims-regeringen skulle föra styrelsen. Hvarföre ville då icke
Gr:n, när han var ord lide i Konst.Utsbt, fästa afs:de på mitt förslag,
att nemi. frågan om thronföljarens inträde i regeringen skulle
särskiljas från den öfriga framställningen. Hade Gr:u skänkt detta
förslag någon upmärksamhet och låtit det framkomma, så hade vi
nu kunnat fatta beslut derom, och thronföljaren egt rätt att inträda
som regent. Nu är sådant omöjligt, efter förslaget redan
Den 10 December b. (n.
blifvit förkastadt, och jag måste fortfarande yrka på att äfven li,
o. Ad. afslär detsamma.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det liar redan af sä
många talare blifvit yttradt, hvad som är att säga om ifrågavide
förslag, att jag icke länge vill uptaga R. o. Ad:s tid. Likväl må
det tillåtas, att jag, i anleda, af den siste talarens yttrande att
genom detta förslag RiksAkten skulle uphöjas till rang, heder och
värdighet af grundlag, med ett exempel visar, att, på sätt andra
talare redan erinrat, så icke blir händelsen. Ett alldeles likartad!
fall återfinnes nemi. i R.O. § 12, der det heter: »R. o. Ad. infinner
sig till Riksdag och representeras enl. Riddar!) Orda., hvilken,
likasom öfriga Siånds ordningar, bör vara i enlighet med
grundlagarue förlättad.» Derföre att uti nämnde grutidlagsparagraf
omnämnes alt R. o. Ad. skall representeras enl. Riddar!).Ordn.,
lärer väl ingen säga, att Riddarh.Ordn. är grundlag, lika litet
som det kan påstås att RiksAkten blir grundlag derföre att i grundlagen
omtalas att Riksstyrelsen skall föras efter RiksAktehs föreskrifter.
Andra hafva åter sökt betrakta RiksAkten nästan såsom
något, som man kunde anse såsom icke existerande. Detta
synes mig likväl vara ett besynnerligt sätt att betrakta ett fördrag,
ingånget mellan tvenne riken, sanktioneradt af båda rikenas styrelse
och af deras representationer, samt i vederbörlig ordning till
efterrättelse påbudet. Jag skulle nästan vara hugad säga, att det
är mer än grundlag, derföre att det är en öfverenskommelse mellan
tvenne folk, hvilken binder dem ömsesidigt. Att denna RiksAkt
icke heller kan anses såsom hittills, ulan vid undantagsfall,
tillämpad, det finner hvar och en, 90m känner att knappast en sä
lång tid som en månad förgår, derunder den icke kommer i fråga
att af Regeringen under dess verksamhet tillämpas. Dess 5:te §
lyder så: »Såväl den Norska Statsministern, som de tvenne Statsråd,
hvilka åtfölja Konungen, skola halva säte och öfverlägguingsstämma
i det Svenska Statsrådet, enär ämnen der förehafvas, hvilka
angå begge rikena. 1 dylika mål skall den i Norige varande
Regeringens Betänkule inliemtas, så vida de ej fordra ett så hastigt
afgörande, att tiden sådant icke medgifver. Då inför Konungen i
det Norska Statsrådet, enär och ehvar det är samladt, ämnen förehafvas,
som angå båda rikena, skola trenne ledamöter af det Svenska
Statsrådet der äfven hafva säte och stämma.» iirrme veta att för
närv:de på detta sätt tillgår vid gemensamma ärendens handläggande,
och Konst.Utsk:t. har alltifrån den tid, föreningen kommit
till stånd, haft tillfälle att vid hvarje Riksdag granska vid dylika
sammanträden förda prot:r. Det finues icke Svensk grundlag att
åberopa för dessa sammanträden, och efter Hr Cederschiölds åsigt
skulle således grundlagens föreskrifter alltjemt åsidosättas vid Regeringens
förande i afs:de på dessa ärender. Man lärer väl icke
vid nogare eftersinnande kunna vidhålla den åsigt, att eli akt, tillkommen
på ett så högtidligt sätt som RiksAkten, och hvilken innefattar
ett föreningsband mellan tvenne folk, kan betraktas såsom
en
Den 10 December e. m.
en handling af noll och intet värde. Den fråga, som nu nr under
öfverläggning, och andra, berörande Sveriges förhållande till Norige,
hvilka under denna Riksdag blifvit väckta, äro af en särdeles grannlaga
natur, och skulle jag önska att få lägga på hvars och ens
hjerta, att så väl vid detta tillfälle sorn framdeles, då han kan
komma att i likartade frågor yttra sig, noga besinna att det icke
är fråga om att uprifva, utan att befästa den ingångna föreningen.
Oförsigtiga yttranden med afs:de häruppå kunna förorsaka betydlig
skada, och åratal sedermera erfordras för att upbvgga hvad ett
ögonblicks öfverilning nedrifvit. Man bör derföre noga gå till råds
med sig sjelf, innan man yttrar sig öfver dylika ämnen.
Ehuru det för närvrde icke leder till något resultat, tillstyrker
jag bifall till förslaget.
Detta yttrande framkallade äfven bifallsyttringar, hvarjemte
ropen på propos. förnyades.
Hr Dalman: Jag har icke hört påstås å någon sida, att man
för närv:de påyrkar RiksAktens upluifvande; tvertom kommer ju
RiksAkten att fortfarande, såsom hittills, gälla till efterrättelse;
men deraf följer icke, att vi skola införa den i vår grundlag. Efter
hvad Hr Cederschiöld nämnt, kan RiksAktens stadgande ang:de
Interimsregeringen tydas på ett rimligare sätt, än som hittills skett,
och om den så tydes, anser jag ingen våda kunna upstå deraf, att
en Interimsregering sammanträder i Stockholm, vid de tillfällen,
då Konungen reser utomlands eller är af sjukdom hindrad att sig
med Riksstyrelsen befatta. För min del yttrade jag redan vid
sisth Riksdag den öfvertygelse!), att enl. RiksAkten Interimsregeringen
icke eger rätt utöfva Riksstyrelsen längre, än intilldess R. St:r
hinna sammankomma och sjelfva förordna om Styrelsen, och om
detta iakttages, så komme Interrimsregeringen ej att räcka längre
än 30 eller 60 dagar, och då lärer föga klagan öfver olägenheterna
deraf upstå. Hvad Norge beträffar, så stadgar Norska grundlagen,
att Interimsregeringen åligger, att vid alla tillfällen, då den sammankommer,
straxt kalla Storthinget. Om således båda rikenas
grundlagar jemte RiksAkten iakttages på ömse sidor, följer deraf,
att vi föga blifva besvärade af ett sådant ad interim. Olägenheten
af upskotvet är således visst icke af den vigt, som man föreställer
sig. Och då dessutom nu en ledamot af Konungens rådkammare
yttrat, att Konungen ännu vid denna Riksdag torde till R, St:r
aflåta Propos. med till någon del afvikande bestämmelser från det
nu föreliggande förslaget, så finner jag deri ett ytterligare skäl för
R. o. Ad. att icke bifalla ett förslag, som dess mest ifriga anhängare
erkänner vara behäftadt med stora brister. Jag tillstyrker
fortfarande afslag.
Hr Cederschiöld: Jag ber om ursäkt, att jag för4:degången
upträder, dertill föranledd af Gr. Mörners yttrande. Gr:n har
fästat upmärksamheten på, att RiksAkten bör efterlefva*. Hr DalH.
II. 20
3 «f>
Den 10 December e. m.
man har, sedan jag begärde ordet, redan svarat, att han icke hört
någon bestrida detta. För min del anser jag den böra efterlefvas
i allt, hvari den ieke står i strid mot grundlagen. Hvad åter beträffar
den tillrättavisning, hvarmed Gr:n vändt sig till mig, nemi.
att raan bör noga öfverväga en fråga, innan man yttrar sig deröfver,
så får jag villigt erkänna, att jag iner än en gång gjort
mig skyldig att mottaga en sådan, emedan det ofta händer, att
jag under diskussionens lopp finner mig upmanad att tala, der jag
måhända bordt tiga; men hvad denna fråga beträffar, får jag förklara
den värde Grin, att jag noga begrundat den, innan jag derom
yttrat mig. Det är icke första gången, jag upträder i densamma,
jag har gjort det äfven vid föregide Riksdag, och sedan dess hafva
några år förflutit. Jag har noga öfvertänka hvad jag sagt, och
får endast beklaga, att den åsigt, hvartill jag kommit, står i strid
med hvad Gnn finner vara det rätta.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att yrkanden å så väl förslagets antagande
som dess förkastande blifvit gjorda, framstälde H. Exc. propos.
först å antagande och sedermera å förkastande af ifrågavide förslag;
och sedan svaren dervid utfallit med starka ja och nej i blandning,
blef förnyad propos. å förslagets antagande framstäld och besvarad
med starka både ja och nej, hvaruppå H. Exc. förklarade, det han
nu funnit ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Anckarsvärd begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
Den, som antager det uti Konst.Utskits Mern. N:o 2 under
punkten N;o 8 framstälda förslag till grundlagsändringar, åsyftande
dels förändring i föreskrifterne rörande Riksstyrelsens förande i vissa
fall, dels utvidgad tjenstetillsättnings-rätt för sådan, Styrelse, som i
Konungs ställe i vissa fall förer Regeringen, dels grundlagarnes
bringande till närmare öfverensstämmelse med RiksAkten af d. 6
Augusti 1815, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 35.
Nej — 81.
Sedan Riddarh.Utsk:ts Utlåt. N:o 4, i ani. af Hr Brakels motion
om utseende medelst omedelbara val af R. o. Ad:s Elektorer,
blifvit anmäldt och hegardt på bordet, åtskiljdes R. o. Ad., enligt
före voter:s börjau fattadt beslut, kl. omkr. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 14 December f. m.
307
Onsdagen den 14 December 1859.
Plenum ki. 10 f. m.
Just. 1 prot.utdrag för d. 10 dennes samt prot. för d. .26
sistl. Nov. e. m.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af ytterligare 3 Suppleanter
i StatsUtsk:t; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 2,282, Hr v. Printzencreutz, Bernhard Wilhelm;
N:o 2.092, Hr Wrangel, Erik Fredrik;
N:o 2.230, Hr Hagströmer, Johan Jacob.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot oell en
Suppleant uti Bev.Utsk:t; och befanns hafva blifvit utsedd
till Ledamot:
N:o 1,741, Hr Wolffelt, Mauritz Constantin;
till Suppleant:
N:o 380, Frih. v. Schultzenheim, David Theodor.
Opnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i Lsg
Utsk:t;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,481, Pir König, Fullm. Gr. Taube, Henning Edvard.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkiinuagaf, att, till följe af
skedda afsägelser, en Biinkrnansplats inom hvardera af 3:dje och
11:te BänkmansAfd:ne blifvit ledig, och anmodade de Ledamöter
af Ståndet, hvilka höra till nämnde BäukmansAfdcr, att, vid val,
som komme att ega rum i början af nästa plenum, nämnde ledigheter
återbesätta.
Vidare anmälte H. Exc., att Gr. von Rosen, Adolf Eugéne,
som d. 1 dennes afgifvit en motion, ang:de riktningen af Statens
vestra jernbana samt understöd af statsmedel till enskilda bolags
jernvägs-anläggningar, tillika begärt motionens kommunicerande med
de öfriga RiksStm; och som de dertill erforderliga exemplar af
ifrågav:de motion numera blifvit till Kansliet aflemnade, hémstälde
H. Exc., att den begärda kommunikationen finge ega rum; hvilket
af R. «. Ad. bifölls.
sos
Den 14 December f. m.
Fortsattes föredragningen af de i Konst.Utsk:ts Mera. N:o 2
framstälda hvilanda grundlagsförslag, och förekom nu i ordningen
9:de punkten, innehållande förslag till ett tillagg i 59 § R.F.
och 27 g 1 mom. R.O., rörande Propos:n om Statsverkets tillstånd
och behof.
Detta förslag biet' af R. o. Ad. antaget.
10:de punkten, innefattande förslag till ändring i 72 g R.F.,
ang-.de inlösen af R. St:rs Banks sedlar.
Hr Åkerman, Fredrik: Den förändring i 72 g R.F., som
här åsyftas, går derpå ut, att i st. f'. att Bankens sedlar hittills inlösas
med silfver, skulle de hädanefter kunna inlösas antingen med
silfver eller guld, samt att R. St:r derefter, i den ordning, som
tor stiftande af civillag är gällande, sk tille bestämma, hvilkendera
af nämnde metaller, eller om begge borde såsom inlösuingsmedel
begagnas. Meningen med ett dylikt stadgande har sannolikt varit,
att införa en sådan förändring i vårt myntsystem, att det blefve
två slags valutor, eller också att man skulle öfvergå till endast
guld. Det vore önskligt, att R. St:r i afs:de å lagstiftningen i
allmänhet ville, likasom jag lör några dagar sedan uttryckte mig
rörande tull-lagstiftningen och den deraf följande stora importen,
hvaröfver man fortfarande klagar, äfven från utlandet importera
något af deras klokhet. Man skulle då finna, att man i andra
länder har en ganska sorglig erfarenhet af en dubbel standard, bestående
i både guld och silfver. 1 England har man blott guld;
men i några få länder, hvaribland Frankrike, har man både guld
och silfver, och följden har der alltid varit, att det sämre myntet
utträngt det bättre. Jag har upgifter ang:de förhållandet med
guld och silfver i nyssnämnde land ända till d. 1 Nov. d. å. En
miiugd föreg:de års erfarenhet har ådagalagt, att silfver alltid mer
och mer exporterats från landet, under det att guld importerats.
Under år 1858 upstod emellertid någon stiltje härutinnan; men
innev:de år har detta för silfret ofördelaktiga förhållande i högst
betydlig mån stigit. De upgifter, jag beträffande dessa omständigheter
eger, visa nemi., att under de 10 första månaderna af detta
år har exporten af silfver öfverstigit importen med 183,688,000
francs, under det guldimporten öfverstigit den af silfver med . . .
francs. Det visar sig således, att silfret försvinner, och att guldet
intager dess ställe. Enhvar, som tänker på detta förhållande, måste
finna, att det gifver anledning till stora förluster för enskilde.
Något agio kan under vanliga förhållanden icke inträffa derföre,
att ett mynt af guld är inom landet lika lagligt betalningsmedel,
sorn af silfver; men agio visar sig, då en affär upgöres, derigenom,
att den, sora gör sin liqvid med silfver, får en prsemie af nära
2l/t proc. Banken har också varit nödsakad, att slå guldmynt på
så små valörer som 5 francs., för att kunna tillhandahålla medel
för den dagliga rörelsens bedrifvande. I England deremot, der
guld är standard, har man förråder i silfver endast för skiljemyn
-
D«n 14 December f. m.
30»
tets pregling, och har t, o. ni. i banklagstiftningen föreskrifvet, att
i Banken aldrig får finnas mer än en fjerdedel silfver emot guld,
— detta oaktadt England ofta är besväradt af sina liqvider, icke
i Europa, men i Ostindien och China, till hvilka länder exporten
af silfver upgått till 5, 6 å 7 mill. pund st. årligen. I Holland, der
guld tillförene var standard, har numera silfver blifvit det. En sådan
förändring skedde, såsom hvar och en kan finna, icke utan betydliga
förluster för enskilde, som då hade sin kassa till större delen
i guld, och man ser ännu den anomalien, att ett guldstycke, sora
är pregladt och på ena sidan visar Konungens bild samt på den
andra, att det gäller 10 floriner, i handel och vandel endast emottages
för 9 gulden och 50 å 60 centimer.
Jag kan för min del icke finna, hvilken fördel det för oss
skulle medföra, att, då vi en gång hafva silfver till standard, göra
den till både guld och silfver. En sådan åtgärd kan icke ega rum
utan stora olägenheter, här likasom annorstädes, och jag förmodar,
att de, som önska denna förändring, — att köpmannen skola göra
det, är gifvet, emedan de tå ett vidsträcktare fält för sina operationer,
— föreställa sig måhända, att man derigeuom lättare skall
fä in den allmännare tillgängliga varan guld; men detta hopp är
utan tvifvel en illusion, ty kunna vi blott öka vår export, så att
den öfverväger importen, så hittar man nog på att liqvidera oss i
ett mynt, som galler. Dessutom torde raan föreställa sig, att då
silfret är begärligt inom Europa, så kommer det att uttagas, för
att tillfredsställa spekulationsbegäret. Jag ser dock deruti icke
någon fara för Banken, derföre att vi skola komma ihåg, att hvad
som går till utländningen af Bankens silfver, icke lemnäs för intet,
utan kan betalas, och det med silfver, om våra fordringar i utlandet
icke åtgå till liqvid af våra skulder. Jag kan således icke
finna, att Banken, genom en dylik spekulation, blir en skilling fattigare.
Dessutom fortgår, som vi veta, uptäckten af guldlager
oaflåtligen. Jag har nyligen sett en rapport af en M:r Collins,
hvilken af NordAmerikanska regeringen var utsänd, för att, taga
kännedom om Rysslands ofantliga besittningar i Nordöstra Asien,
som gränsa till China och Japan. Denna rapport är af det största
intresse; den visar, att Rysslands besittningar i denna del af verlden
upgå till den ofantliga arealen af sju mill. Engelska qvadratmil,
och på en åtföljande karta Uro utprickade stora sträckor, som
anses vara guldregioner, men som icke kunna tillgodogöras af brist
på folk, hvars myckenhet naturligtvis icke med visshet kan beräknas,
men dock enl. approximativ kalkyl icke torde öfverstiga 3 mill.,
således ej 1 person på hvarje 2 qvadratmil. Det blifver derföre för
närvrde för kostsamt, att bearbeta dessa rikedotns-källor; men au*
visningarne å dem finnas, och skola säkert ej med tiden lemnäs
obegagnade.
Om, såsom jag tror mig hafva visat, vi icke skulle hafva någon
fördel af att förändra vår standard, när vi nu en gång hafva
den gifven i silfver, samt att man i detta fall bör lära sig något
af andra länders erfarenhet, så går jag ännu längre, då jag påstår,
att en sådan förändring skulle för oss vara rent af skadlig. Må
519
Den 14 December f. m.
man ihågkomma, att vår utländska skuld, — om hvars belopp
man nu är ense, åtminstone i afseende å den offentliga, nemi. omkring
100 mill., — är med ett enda litet undantag gjord i silfver,
och att således liqviden skall ske i samma metall. Göra vi nu
guld till standard, hvilket skulle blifva en naturlig följd af det
föreslagna stadgandet, emedan det är lättare att göra liqvider i
guld, än i silfver, så kommer mycken svårighet att upstå vid betalningen
af våra redan nu nog höga räntor till utlandet.
Jag tror mig således, genom hvad jag nu haft äran anföra,
hafva ådagalagt, att den föreslagna förändringen hvarken är nyttig
eller nödig, utan rent af skadlig, och får derföre yrka afslag af
denna punkt.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Om det skulle vara mig
tillåtet, att af den nu föredragna punkten draga någon slutsats,
skulle jag deraf finna, att föregående Konst.Utsk. hade rörande
Sveriges resurser i ekonomiskt afseende, haft samma synvilla, som
mångå andra. Ty om det blir lag t. ex., att guld skall vara standard,
skulle Banken nödgas hafva tvenne valutor, och först anskaffa
guld, för att honorera de nya sedlarne, och sedan en stor mängd
silfver, för att dermed inlösa de gamla, emedan man icke lärer
kunna påtvinga deras innehafvare en annan valuta, än den, hvarå
sedlarne lyda. Denna inlösning skulle dröja minst !0 år, ja kanske
20 lill 30. Men icke nog härmed; vi veta, att våra hvpotheksförenings-obligationer
äro stiilda i specie; och om man således icke
vill, att dessa obligationer äfven skola förlora det förtroende, de
ega, så måste Banken i 40 år hafva ett silfverförråd i och för
dessa obligationers inlösande. Den ifrågastälda förändringen skulle
vara ganska välkommen för dem, som äro vana att ockra på Bankens
metalliska valuta. Vi veta, att guld är lika mycket värdt,
som den 20-dubbla vigten i silfver, och förändringen skulle blifva
desto farligare, som jag tror mig veta. att i Bankostyrelsen ofta
nög uttagandet af den metalliska valutan ansetts som en fördel
för Banken. Man har visserligen haft den tillfredsställelsen, att,
uti de revisions-berättelser, som följt på en verkligt stor spoliering
af Bankens silfvervaluta, få lära, att sådant skett, för att förekomma
stora olyckor i landet, och således äfven till Bankens fördel;
roen jag hemställer till R. och Ad., om nöjet af en sådan
romanlektyr kan upväga olägenheterna af den föreslagna förändringen.
Jag förenar mig med Hr Akerman och anhåller om afslag.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Lika med den första värde talaren,
anser äfven jag, att en dubbel standard icke kan vara tjenlig.
Det faller nemi. af sig sjelft, likasom det äfven bekräftas af erfarenheten,
att, då det lagliga myntet i ett land iir både guld och
silfver, så måste det också inträffa, att det lagligen bestämda förhållandet
mellan dessa båda mynt icke alltid öfverensstämmer med
förhållandet i haudelsverlden, och då måste den metall, som fått
sitt lagliga värde för lågt, gå ut ur landet. Men här är icke
Den 14 December f. m.
311
fråga om, att stadga någonting sådant; ty i det förevarande grundlagsförslaget
är det alldeles icke tillåtet, att sedlarne skola få lyda
både å guld oell silfver, utan meningen med stadgandet är, att
man utan de omvägar, som erfordras för en grundlagsförändring,
må kunna endast i civillagstiftningsväg bestämma, huruvida guld
eller silfver skall vara standard, ruen icke båda på en gång. I
England är guld standard; i Frankrike och NordAmerika är dubbel
standard, ehuru, till följd af flere orsaker, guld är det vanligast
cirkulerande myntet. Jemväl i Hamburg och norra Tyskland har
fråga varit att öfvergå från silfver till guld. Nu lärer det väl
vara gifvet, att, om handelsverlden i allmänhet öfvergår till guld,
så måste vi så småningom följa med, och detta är orsaken till
Konst.Utsk:t.s förslag. Visserligen har denna fråga för närvarande
afstannat i Preussen och Hamburg, hvarföre den också icke nu är
af någon praktisk betydelse. Jag anser också derföre nu temligen
likgiltigt hvilket beslut, som för närvarande fattas öfver det hvilande
grundlagsförslaget.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Det har för mig
varit uplysande att höra Gr. Lagerbjelkes anförande, emedan det
är det enda, som kunnat gifva mig någon kännedom om syftningen
af den föreslagna förändringen. Det Betänk., som vi erhållit, uplyser
nemi. icke det ringaste i detta hänseende. Det har af en
föreg:de talare blifvit anfördt, att guldet har en tendens att falla;
om nu så är, och då B. 8t:r hafva garanterat alla innehafvare af
dess sedlar, eller dem hvilka äro Bankens fordringsegare, att mot
silfver utfå sedlarnes belopp efter ordalydelsen, och den förändringen
vidtoges att sedlarne skulle inlösas mot guld, så är det ju
gifvet, att dessa sedlars värde skulle sänkas mot hvad de nu äro.
Då jag anser det vara af vigt, likasom jag förut, i öfverensstämmelse
med en annan talare, yttrat, att värdemätaren bibehålies stabel,
så följer deraf att jag icke önskar det någon förändring i
myntet må vidtagas, hvarigenom den nämnda stabiliteten rubbas.
Vill man, såsom jag har skäl förmoda, etablera ett inhemskt fondsystem,
så är det ju gifvet, att man bör grunda det på orubbligbet
i myntvärdet. Blir åter detta myntvärde beroende af en metall,
hvars eget värde är variabelt, så blir och följden att myntvärdet
icke kan hållas oföränderligt. Dessa skäl äfvensom de,
hvilka förut blifvit af en annan talare anförde, göra för mig nödvändigt
att yrka afslag.
Hr Gripenstedt, Johan August: Om frågan nu vore,
att förändra den myntfot, som finnes i Sverige, skulle jag alldeles
icke tveka att motsätta mig en sådan förändring. Det kan visserligen
vara tvifvel underkastadt, hvilken myntfot, som under närv:de tidsförhållanden
är den lämpligaste, antingen guld eller silfver, och
mångå utmärkta nationalekonomer hafva i detta fall varit af olika
mening. Men då vi nu sedan äldre tider hafva en viss myntfot,
anser jag det vara af yttersta vigt, att med försigtighet behandla
dessa saker och icke annat än i trängande nöd göra någon ändring
312
Den 14 December t. m.
dervid. Jag ber emellertid att med ani. af ett föreg:de anförande
få yttra några ord ronde de båda myntmetallernas större eller mindre
lämplighet till myntfot.
Det är en känd sak, att det är vissa egenskaper, som erfordras
hos ett ämne, för att med fördel kunna användas såsom mynt
eller värdemätare. Dessa egenskaper äro, att ämnet skall i och
för sig vara nyttigt och användbart, och således hafva ett intrinsekt
värde, hvarigenom det icke allenast blir en konventionell mätare
af alla värden, utan äfven ett verkligt equivalent för dessa
värden; vidare att det alltid skall vara af lika beskaffenhet, så att
en bit guld, hemtad från Californien, har samma beskaffenhet som
en dylik från Ural, äfvensom att enahanda förhållande eger rum
med det guld, som hemtades för 100 år sedan, och det, som tages
om 100 år härefter; ytterligare skall det vara lätt delbart äfvensom
lätt kunna sammanföras till större stycken, samt slutligen och
framför allt, att det icke skall undergå alltför stora förändringar i
sitt värde. Med hänsigt till denna sista egenskap, blir då frågan
hvilket af dessa ämnen guld eller silfver, som är underkastadt de
största fluktuationerna. Sedan Amerikas uptiickf, hvilken man kan
betrakta såsom ett nytt tidsskifte i detta fall, är det onekligt att
silfver undergått större förändringar i värde, än guld. De utmärktaste
nationalekonomer hafva kommit till det resultat, att denna
metall, i förhållande till spanraål, som med rätta kan antagas såsom
utgångspunkt för jemförelse!), fallit till ‘/g af sitt primitiva
värde, hvaremot guld fallit blott till l/4. Af detta förhållande
skulle således kunna dragas den slutsats, att guldet vore mera konstant
i värde än silfret, men omständigheterna under sednaste tider
hafva häruti åstadkommit en märklig förändring genom uptäckten
af guldlasrven i Californien och Australien, och man har också af
denna ani. fruktat och förutspått alt en ganska betydlig minskning
i guldets värde innan kort skulle inträffa. Besynnerligt nog hafva
dock dessa spådomar ännu icke fullkomligt slagit in. Jag vill särskildt
nämna hvad Michel Chevalier i början af 1850:talet, då de
nya guldtillgångarna uptäcktes, i detta alside yttrat. Han ansåg
nemi. att man kunde motse ett stort prisfall på guld, och om detta
icke ännu då (1853) inträffat, så berodde detta enl. hans åsigt
på den speciella omständigheten, att Frankrike egde en dubbel
myntfot, och att i följd deraf nästan hela myntmassan i landet
utbyttes från silfver till guld. Så länge silfver var den relativt
billigare metallen, men hade ett genom lag bestämdt fixt förhållande
till guld, var det naturligt att man i allmänhet verkställde sina
liqvider i denna metall, och att silfver sålunda också de facto var
myntfot. Detta förhållande är emellertid nu förändradt, på grund
deraf att guld numera är den billigare metallen och guld utgör
derföre också i sjelfva verket den närvide myntfoten.
Denna förändring skedde icke till följd af lag, utan såsom en
följd af sakens egen beskaffenhet och medförde den verkan, att en
ofantlig massa silfver utbyttes emot en lika ofantlig massa af guld.
Denna omständighet säger Michel Chevalier har verkat på ett dub
-
Den 14 December f. iu.
313
belt sätt till bibehållande af guldets relativa värde, it liv att dels
priset å närande metall hållits uppe genom den stora efterfrågan
på guld för den nya myutningen, dels priset på silfver hållits nere
genom den stora tillgången på silfver, som i Frankrike blef öfverflödigt.
Men så snart denna omflyttning uphört. säger han, skal!
man få se ett annat förhållande. Då skall det hastigt visa sig,
att den hittills gällande proportionen mellan, guld- oell silfvervärde icke
kan bibehållas, utan mäste undergå en väsendtlig rubbning. Det
är emellertid ganska märkvärdigt att se huru ringa, oaktadt allt
detta, priset pä silfver (jag talar här om denna metall såsom den
variabla och guld som den konstanta qvantiteten) förändrat sig under
de sednaste 10 åren.
Ar 1849 var priset på ett uns silfver i England 59 pence
och ett bråk;
1850
59 och ett bråk,
1851
60 tili 61,
1852
60,
1853
61 och ett bråk.
Enl. Michel Chevaliers åsigt, var det nu som man skulle vänta
sig den stora prisförändringen. Men härmed har emellertid slagit
så ut, att sedan 1854 till år 1859 har priset på silfver så litet
förändrat sig, att det, från att år 1853 vara 61 och ett bråk, under
de följande 6 åren höjt sig endast till 62 pence, hvartill det
f. n. står.
För min del vågar jag visserligen icke ingå i någon fullständigare
förklaring af detta fenomen — hvilket också icke vid detta
tillfälle torde vara nödvändigt —, men såsom ett obestridligt faktum
torde det upgifna förhållandet likväl bidraga att lugna farhågorna
för en alltför stor och våldsam rubbning i myntmetallernas värde
under den närmaste framtiden.
Tager man åter i betraktande de särskilda omständigheter, som
förekomma vid frambringandet af de begge ädla metallerna, för att
derefter bedömma sannolikheten af den enas eller andras större tillvext
proportionsvis, så torde utsigterna i detta hänseende snarare
luta till fördel för silfret än för guldet. Detta sednare erhålles
nemi. hufvudsakligen genom vaskning och dervid kunna icke några
särdeles stora förbättringar i methoden åstadkommas, hvaremot sådana
äro i alside å silfverproduktionen i hög grad möjliga. Efter
de sednaste upgifter från de länder, der synnerliga rika silfvergrufvor
uptagas, har det blifvit uplyst, att methoderna undergått betydliga
förändringar och förbättringar, och då dertill kommer inflytandet
af allt mera fullkomnade kommunikations anstalter, torde
man kunna förutse att det möjligen i en framtid knappt skall finnas
någon gräns för qvantiteten af det silfver, som kan produceras
och att således tillvexten af denna metall bör kunna antagas åtminstone
komma att hålla jemna steg med tillvexten af guld.
Ehuru det således, på grund af hvad jag haft äran anföra,
enl. min åsigt, icke är möjligt att med någon säkerhet förutse,
hvilken af de ädla metallerna, som i framtiden kan komma att undergå
den största förändringen, tror jag dock att äfven om dea
314
Den 14 December f. m.
gissningen vore riktig, att guld liar en benägenhet att falla, (hvilket
jag ej vill bestrida) man derföre ingalunda nu bör söka att
göra någon ändring i den myntfot, vi f. n. ega. Man kan visserligen
säga att derom vid detta tillfälle icke egentligen är fråga,
utan blott att söka bereda sig fria händer i detta hänseende, och
att det vore någonting mindre liberalt att ej vilja medgifva detta.
Men jag mäste bekänna att t. o. in. en sådan endast eventuell
frihet i detta läll enl. mitt omdöme icke skulle vara nyttig. Ty
troligen skulle man då vid hvarje Riksdag ständigt få se nya mo
tioner
och förslag om förändringar i detta hänseende framställas.
Det finnes likväl enl. min öfvertygelse fä .ämnen, som man med så
stor försigtighet bör behandla, som ett lands myntförhållanden, och
derföre tror jag också att R, o. Ad. icke bör bifalla det förevtde
s förslaget. Särskildt vill jag dock nämna, att detta i min tanka
icke pä något sätt bör utgöra ett hinder för Banken att med mera
frihet få röra sig med vexlar ställda i guld, och icke såsom nu
blott med sådana, som representera silfvervaluta. Att sålunda
kcmma i en direkt affärsförbindelse med England, skulle otvifvelaktig!
för Banken vara vida fördelaktigare än att såsom f. n. är
fallet monopolisera hela vexelrörelsen på en enda punkt. Jag anhåller
om afslag.
Hr von Koch, Nils Samuel: Efter de yttranden, sorn
blifvit afgifna, vill jag blott med få ord nämna, att jag yrkar af
slag
på ifrågavide punkt. Vid alla förändringar bör man blott
afse, huruvida någon förbättring i hvad som förut varit, derigenom
kan eshållas; men huruvida man kunde få någon fördel af den nu
ifrågasatta, är minst sagdt tvetydigt. Jag tror för min del att
följden blott skulle blifva olägenheter, och anser i allmänhet att
en af de olämpligaste förändringar, som kan göras, är i alside på
den standard man har. Eör öfrigt anser jag att redan så mycket
är taladt i denna sak, att jag blott instämmer i begäran om af
slag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Grin o. Landtm., att förslagets förkastande blifvit af flere le
damöter
yrkadt och att endast en ledamot icke instämt i detta yrkande,
utan att dock hafva framställt begäran om propos. å förslagets
antagande; hvarefter H. Exc. framställde propos. å förslagets
förkastande, som med ja besvarades.
llite punkten, innehållande förslag till tillägg i 109 § R.F.
och 80 § R.O., angide upskof i Riksdag.
Hr Printzensköld, Carl: Det förslag, som nu är före
mål
för öfverläggning, anser jag vara af beskaffenhet att icke böra
bifallas. Jag tor måhända för detta förklarande af min åsigt få
upbära många förebråelser; men jag har städse under min lefnadsbana
sökt göra mig till regel, att först undersöka huruvida ett
Den 14 December f. m.
315
förslag till förändring af det bestående är verkställbar och nyttigt,
innan jag bifaller detsamma. Verkställbarheten bör således i främsta
rummet tagas i öfvervägande. It. St:r skola enligt grundlagen
hvart tredje år sammanträda, och man har tolkat dessa ord så, att
de tre åren skola räknas från den ena Riksdagens början till den
andras början, hvarigenom handt att den påföljande Riksdagen så
nära inträffat efter den näst föregide, att mellantiden knappast
hunnit blifva 18 månader,, såsom t., ex. förhållandet är med den
inriev:de och den näst förflutna Riksdagen. Vill man nu införa
en prorogering, hvarthän skulle då detta leda? Följden blef ju
den, att icke ens 18 månader komma att förflyta ifrån den ena
Riksdagen till den andra, utan att dessa skulle rent af inträffa
omedelbart på hvarandra. Kati detta vara meningen hos de lagstiftare,
som först beslutat att Riksdag skulle hållas hvart 5:te år,
och det på det sättet, att ett lustrum skulle förflyta mellan den
ena Riksdagens slut och den andres början, hvilket sedermera förändrades
till det nuvide förhållandet, eller hvart tredje år. Detta
i alside på sjelfva Riksdagens hållande. Men nu säger grundlagen
tillika, att Utskm skola vid Riksdagens början bildas för att bereda
och utarbeta frågorna. Enligt detta förslag skulle nu, med undantag
af ett, högst två Utsk., alia de öfriga komma att uphöra.
Hvad blefve följden deraf, särskildt, med afside på ledamöterna al
R. o. Ad.? Jo att alla de ledamöter, hvilka deltagit i Utskms förliandlingar
och gjort sig bekanta med de ärenden, som der varit
under öfverläggning, men ej blifvit utarbetade, icke skulle komma att
deltaga i dessa ärendens slutliga behandling, utan i stället nya ledamöter
inväljas i Utskm med nya åsigter, hvarigenom arbetet
komme att ånyo börjas, så att allt, som förut vore gjordt, skulle
vara af noll och intet värde, med den följd att Riksdagen deraf
komme att ytterligare förlängas. Kan sådant vara nyttigt och nödigt?
När hvarje ledamot vet, att efter 4 månaders förlopp en
Riksdag kan prorogeras, är han måhända icke så angelägen om att
ärenderna med den skyndsamhet, som vederbör, företagas och utarbetas.
Man måste dessutom ihågkomma, att R. St:r skulle vara
alldeles redlösa, om de icke hade ett nödigt antal tjenstemän med
erforderlig skicklighet att i skrift upfatta hvad som inom Utskin
förekommer. Dessa tjenstemän antagas vid Riksdagens början; de
kunna vara i tillfälle att, om Riksdagen fortsättes, bibehålla sina
befattningar i Utskm; men om den prorogeras, kan det hända att
ifrågavide tjenstemän förloras för Utskin derföre, att de under tiden
erhålla andra platser och befattningar, som göra det omöjligt
för dem, att ånyo antaga de erbjudanden om tjenst, som Utskm
då kunna göra. Följaktligen inträda under sådaue förhållanden
alldeles nya tjenstemän, hvilka icke hufva den erfarenhet och vana
vid arbetssättet och ärendernas behandling, som de naturligtvis
måste ega, hvilka förut tjenstgjort inom Utskm. Alla dessa omständigheter
måste man öfverväga, innan man skrider till ett så
vigtigt steg, som införande af prorogation. Man vill här efterhärma
andra länders bruk, men man besinnar icke, att dessa länders
representationer nästan äro permanenta, emedan de samman
-
316
Deu 11 December f. m.
träda hvarje år och måste göra det, derföre att utom dessa årliga
sammauträdeu vore för dem det konstitutionella lif vet icke fullständigt.
Men i vårt land, der det bör vara flere år emellan
hvarje Riksdag, är prorogationen hvarken nödig, nyttig eller verkställbar.
Vidare bör man äfven icke förglömma, att de flesta ledamöterna
af ofrälsestånden hafva skjuts- och dagtraktamenten till och
ifrån Riksdagen på dems komitenters bekostnad. Skulle nu Riksdag
prorogeras, hvem skulle betala kostnaden för deras fram- och
återresa? Skulle komitenterna göra det, så må jag säga att man
både obilligt och oriktigt beskattar dem, och jag skulle icke förundra
mig om inom landet ganska allvarsamt missnöje förspordes
deröfver att R. St:r vidtaga åtgärder, som, långt ifrån att bereda
besparingar, tvertom föröka kostnaderna för Riksdagarne.
På alla dessa skäl, och då man icke i motiverna förmått för
detta förslag upgifva något giltigt skäl, hvarföre man nu skall efterapa
andra länders bruk, eller hvarföre man icke kan upskjuta
frågans afgörande tilldess man hunnit införa årliga Riksdagar såsom
i utlandet, kan jag för min del icke annat än på det allra högsta
afstyrka bifall till förev:de förslag.
Gr. Lagerbjelke: För att motbevisa deu förra talarens
anförande, tror jag endast att man behöfver påpeka två af erfarenheten
ganska väl vitsordade förhållanden. Så kan t. ex. inträffa,
och har äfven gjort det, att förslag föreläggas en Riksdag
af så omfattande beskaffenhet på samma gång som at så stor vigt,
att det blelve omöjligt för det Utsk., sorn skall behandla deuna
fråga, att afsluta sina arbeten på samma gång, som de andra Utskm.
Följden deraf blir naturligtvis antingen att dylika vidlyftiga förslag
icke kunna komma att af R. St:r behandlas, eller ock skulle under
den tid, som åtgår för Utsk. att utarbeta ett sådant förslag, ett
god tidslängd förflyta, under hvilken icke allenast de öfriga Utskm
utan äfven samtlige Riksdagsmannen komme att utan nytta och
sysselsättning vara samlade. Om således vid sådana tillfällen, då
de öfriga Utskm afslutat sina arbeten, men ett Utsk. icke medhunnit
sina. Riksdagen skulle kunna prorogeras, så behöfde icke
det inträffa, att den ena gör intet, medan den andra arbetar. Det
låter äfven tänka sig, att under politiska brytningar, t. ex. vid
tillfällen ai krig, det skulle vara ganska nyttigt om R. St:r äro
samlade, och vi behöfva i detta fall icke gå långt tillbaka för att
påminna oss en sommar, då R. St:r hade i det närmaste slutat
sina arbeten, men det dock ansågs nyttigt, att de fortfarande voro
samlade, och följden blef att de tillbragte hela sommaren tillsammans
utan att hafva något synnerligt att göra. Jag tror mig således
hafva anfört tillräckligt med exempel på kända förhållanden,
för att visa att prorogation af Riksdag är nyttig.
Jag anhåller om bifall.
Hr Cederschiöld, Gustaf: I motsats till den förste värde
talaren anser jag detta förslag vara af särdeles stor vigt, och vill
Don 14 December f. m.
317
derföre med miu röst förorda detsamma. De anmärkningar, lian
anfört, hafva till en stor del blifvit vederlagda af Gr. Lagerbjelke,
men det finnes åtskilliga andra, som torde förtjena att besvaras.
Hr Printzensköld började med en fråga, som visserligen icke lior
hit, nemi. ang:de de tätare Riksdagarne, men denna fråga kan
dock i viss mån anses vidröra äfven den nu förevarande. Han
ansåg att de täta Riksdagarne skulle vara skadliga; men mig synes
deremot att det politiska lifvet derigenom vunnit en högre utveckling.
Han anmärkte vidare i afs:de på Utskms sammansättning,
att R. o. Ad:s ledamöter skulle komma att ombytas och att eontinuiteten
i målens handläggning derigenom skulle rubbas. Jag tror
deremot motsatsen. Yi höra nemi. dagligen af Landtmm tillkännagifva
nden om afsägelser af ledamöter, som nödgas afresa till
hemorten. Vore deremot detta förslag lag, komme säkerligen prorogation
genom R. St:rs och K. M:s sammanstämmande beslut att inträffa
samtidigt med största behofvet för Riksdagsmännen från
landsorten att besöka hemorten. Frågan om prorogation framställde
sig redan för öfver 25 år sedan. Vid 1834 års Riksdag väcktes
af frami. Frih. Boije förslag om rättighet för LagUtsk:t, att äfven
efter Riksdagens slut kunna fortsätta sina arbeten. Sedan dess
hafva idéerna utvecklat sig, och man har funnit att hvad som då
gällde om LagUtskit, gäller äfven om andra Utsk. Och i afs:de
på lagfrågor kommer snart att upstå ett sådant behof för LagUtsk:t
att en längre tid oafbrutet få fortsätta sina arbeten. Ar
det då rimligt eller ens billigt, att R. St:r skola under denna tid
gå overksamma? Ettdera, antingen måste R St:r gå overksamma
och vänta, eller också måste LagUtsk:t afstå från försöket att arbeta
med den mogna pröfning och försigtighet, som är nödvändig.
Hr Printzenskölds fruktan, att Utsk. och Stånd icke skulle
finna tillgång på behöflig kansli-personal, tror jag vara alldeles öfverflödig;
men äfven om den verkligen egde grund, så tror jag att
deri icke läge så särdeles stor olägenhet, utan snarare tvertom.
Kunde ett sådant förhållande leda till inskränkning uti det oändliga
mångskrifveriet, skulle jag för min del anse det för högst
lyckligt resultat. Och ännu mer, om bristen på kansli-betjening
blefve så stor, att Utskm nödgades sjelfve författa sina betänkanden.
Ty det tyckes ju vara helt naturligt, att den, som fattar
ett beslut, bäst bör veta hvarpå detta är grundadt, och att denne
således äfven borde vara den, som bäst kunde dessa motiver
framställa.
Lika litet kan jag dela Hr Printzenskölds farhåga för ökade
Riksdagskostnader. Underhållet af ett enda Utsk. måste väl vara
mindre betungande, än det af hela Riksdagen.
En stor och väsentlig fördel skulle onekligen vinnas derigenom,
att arbetet under hela Riksdagens lopp kunde fortsättas med
oförminskad kraft och ifver. Så icke under nuv:de förhållandet).
När Riksdagen fortgått 8 å 9 månader och sommaren inträder,
slappas vanligen nitet. En märkbar domning och lojhet låter märka
sig. Den ene Riksdagsmannen efter den andre afreser från riks
dagsorten
för att sköta nöje, helsa eller affärer. Och på det sättet
318
Den 14 December f. m.
förspiller, en dyrbar tid. En prorogation inträder de facto, fast
icke de jure. Hvarföre då icke så gerna göra det verkliga till
lagligt.
Jag yrkar bifall till förslaget.
Iir Printzensköld: Nog vitsordade Hr Cederschiöld med
mycket säkra ord, att den talare, som näst före honom upträdde
emot mig, hade så grundligt vederlagt de skäl, jag anförde emot
detta förslag, att någon ytterligare vederläggning icke behöfdes, och
visserligen har jag på äldre dagar förlorat något af min hörsel;
men så starkt har den dock icke deklinera!, att jag icke hört hvad
Gr. Lagerbjelke yttrat, och deraf kunde jag alldeles icke inhemta,
att ens ett enda skäl af dem jag anförde, blifvit af honom vederlagdt.
Tvertom förbigick han dem med tystnadens vältalighet, och
anförde blott undantagsfall, nemi. sådana, som att det inom något
Utsk. kunde förekomma frågor af den vidlyftiga beskaffenhet, att
för deras handläggning erfordrades lång tid, hvarunder de Riksdagsmän,
sorn icke tillika vore ledamöter af detta Utsk., skulle få
gå och göra ingenting. Vid har jag varit med vid Riksdagar alltsedan
år 1823 och har således någorlunda erfarenhet af förhandlingarna
dervid; men under dessa 3(i år har icke en enda gång
inträffat det fall, som Gr. Lagerbjelke omförmält. Jag frågar eder
då, M. Hrr, om icke verkligen detta fali hör till undantagen, och
att då uphöja dem till regel och dertill en regel, som skulle införas
i Grundlagen, iir något så besynnerligt och så emot all logik
och tankegång stridande, att jag icke kan annat än förundra mig
öfver, att Hr Gral kunnat anföra något sådant till stöd för förslagets
antagande. Under den s. k. Frihetstiden borde viii, om någonsin,
prorogation hafva funnits, emedan R. St:r då kallade sig
Rikets allena maktegande Ständer; men man tänkte icke då uppå
att göra en så beskaffad förändring, och icke desto mindre antogs
under denna tid 1734 års Lag, som ännu gäller i de flesta delar,
och på hvilken man hade arbetat i mer än 5 0 år. Någon prorogation
af Riksdagen för att medhinna granskningen af denna lag,
sattes icke ens i fråga.
Hvad beträffar det andra skälet, som Gr. Lagerbjelke anfört,
nemi. att krig kunde inträffa, som gjorde det nyttigt att R. St:r
vore tillsammans, så frågar jag Eder ytterligare, M. Hrr, om icke
denna händelse likaledes hör till undantagen. Jag vet sannerligen
icke att Sverige på de sista några och fyratio åren inom den tidrymd,
som förflutit sedan vårt nya statsskick infördes, varit inveckladt
i något krig. Och hvad som icke handt under mer än fyratio
år och som, efter hvad man bör hoppas, icke heller ännu på många
år kommer att inträffa, det mäste väl vara något, som icke ens
Gr. Lagerbjelke lärer kunna förneka, hör till undantagsfall af till
och med sällsyntare beskaffenhet.
Då jag förra gången hade ordet, glömde jag en anmärkning
emot förslaget, nemi. att man genom dess antagande gör det nästan
omöjligt för Regeringen att upfylla sina skyldigheter. Man
sätter Konselj-ledamöterna och särskildt Dep:tsCheferne i den svå
-
Den 14 December f m.
319
raste ställning, enär den ena Riksdagen inträder nära nog på
samma gång, som den andra slutar. Grundlagen gör ingen ändring
i de skyldigheter, som äro förknippade med Konseljledamots-platserua,
nemi. att bereda de ärender, som från Regeringen skola öfverlemnäs
till vidare åtgärd af Ständerna. Skulle då Riksdagen prorogeras
t. ex. i Maj månad, men åter börja i November, så är det
ju klart, att man härigenom komme att träda så nära in på tidpunkten
för den nästpåföljande Riksdagen, att en ordentlig utarbetning
af den s. k. Proposm om Statsverkets tillstånd oell behof
omöjligen kunde medhinnas, utom det att sjelfva Statsregleringsperioden
knappast någonsin kunde rätt bestämmas Man bör väl
också hafva något afseende på hvad som är möjligt eller icke för
landets Regering, och jag anser att detta förslag i nämnde hänseende
skulle leda derhän, att jag verkligen beklagar H. M:t, enär
han näppeligen torde finna någon, som ville blifva hans rådgifvare,
just för det sätt, hvarpå deras arbeten måste verkställas genom den
förändring i Riksdagsgöromålen och Riksdagars hållande, som här
är föreslagen. Det kan vara tillräckligt, att de för närvide hafva den
korta tiden af 18 månader för att fullgöra hvad Grundlagen i detta
fall stadgar, men att denna tid ytterligare skulle förminskas, är
något som vederbide, hvilka framställt förslaget, icke behagat taga
i öfvervägande.
Hr Cederschiöld har förklarat sin stora belåtenhet med de
täta Riksdagarne, emedan, säger han, de inöfva oss till ett politiskt
lif. Jag önskar blott, att den politiska utvecklingen icke
måtte sträcka sig till den delen af nationen, hvars utveckling i
detta hänseende mera skadar än gagnar fäderneslandet.
Likaledes har Hr Cederschiöld, såsom ett vigtigt skäl för bifall
till förslaget, framställt, huruledes långvariga Riksdagar afslappa
själskrafterna, hvaremot, om en prorogation skulle ega rum,
ståndsledamöterne kunde återkomma med friska krafter. Jag medgifver
visserligen, att åtskilliga rnenniskor finnas, hvilka, dels till
följd af deras naturliga kroppsbeskaffenhet och dels också af andra
orsaker, icke särdeles länge förmå att uthärda med ett någorlunda
träget arbete; men i detta fall må det tillåtas mig, att tala något
efter egen erfarenhet och efter hvad jag sett hos andra embetsman.
Högsta Domstolens ledamöter t. ex. äro hela året om sysselsatta
med det mest ansträngande arbete, men aldrig har jag
hört från dessa ledamöters sida omtalas någon klagan deröfver. Jag
vet äfven andra, som fem söcknedagar i veckan, året om, äro sysselsatta
med arbeten, hvilka ständigt taga hela deras tankekraft i anspråk.
utan att deröfver beklaga sig. När nu Statens embets- och
tjenstemän kunna, till största antalet åtminstone, ega förmåga att
oafbrutet arbeta icke blott 17 till 18 månader, utan 18 år, och
dubbla detta antal, utan att deras krafter blifva förslappade, så
måtte väl också de medlemmar af R. St:r, som blifva ledamöter i
Utsk., kunna använda lika stark kraft vid slutet af Riksdagen, som
vid dess början. Det är dessutom en af erfarenheten bekräftad
sanning, att upskof med göromål aldrig medför något godt; ty
det skapar en benägenhet att i allmänhet upskjuta utförandet af
320
14 December f. in.
hvad som skall verkställas, och deraf upstår en liknöjdhet för göromålen,
som slutligen kan öfvergå till ganska vådliga följder för
det allmänna. När nu R. St:r veta, att de skola vara tillsammans
tilldess alla göromålen blifva afslutade, så ligger det i sakens natur,
att Utslcts-ledamöterna arbeta med allra största flit,, för att
så skyndsamt som möjligt afgöra de hos dem förekommande .ärenden.
Jag vet också icke, hvarföre ej Utsk:n kunna sammanträda
till arbete äfven på eftermiddagarne, särdeles som deras arbete är
ganska noga begränsadt och lätt kan bedömas vid motionstidens
slut, så vida icke K. M:t har något nytt förslag att aflåta, hvilket
dock på sednare tider icke inträffat, just för att icke Riksdagarne
skola blifva alltför långvariga. Om nu Utskm skulle sammanträda
äfven på e. m., och om äfven en något talrikare betjening skulle antagas
för att medhinna göromålen, tror jag häruti ligga verksam
ma
medel till Riksdagarnes förkortande, och jag kan således icke
finna mig vederlagd af de skäl, Hr Cederschiöld anfört, utan fortfar
med mitt yrkande om afslag på den föreslagna förändringen.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Den siste värde talaren
har klagat deröfver, att han icke af dem. som näst före honom
upträdde, blifvit vederlagd, eller att icke de anmärkningar, han
framställt, blifvit till besvarande uptagna. Jag vill medgifva, att
Gr. Lagerbjelke mera framhöll förslagets nytta, än särskildt uptog
till vederläggning Hr Printzenskölds invändningar. Jag skall nu i
stället försöka att i korthet göra det.
Hr Printzensköld har fästat sig vid den omständigheten, att
förslaget skulle verka ofördelaktigt särskildt för R. o. Ad. Han
anser nemi. att deraf skulle följa ett mycket stort ombyte i Utskrn
och derigenom äfven olikhet i ärendenas behandling komma att
ega rum. För Hr Printzensköld, som nyss sjelf nämnde att bau
varit med vid alla Riksdagar alltsedan 1823, kan det icke vara
obekant, huru svårt det för närv:de är, att längre fram på våren,
och synnerligen sedan sommaren inträdt, hålla Utsk:n fulltaliga,
och att vid nämnda tid flertalet af Utsk;s-ledamöterna utgöras af
andra, än de, som ifrån början uti Utsk:n blifvit invalda. Om åter
den föreslagna förändringen antoges, är det, enligt min uppfattning,
klart, att R. o. Ad:s ledamöter skulle blifva mera konstant desamma,
och äfven om efter prorogation nytt val af Utsk:s-ledamöter
skulle ske, de vid början af Riksdagen utsedda åter funnes i och
för detta val att tillgå.
Vidare säger Hr Printzensköld att äfven kanslipersonalen skulle
blifva svår att få tillbaka. Jag tror att motsatsen skulle inträffa.
Som vi veta. utgöres denna personal till största antalet af embetsoch
tjenstemän, och månne det icke skulle vara lättare för dem,
att endast för en tid på en gång af 5 eller 6 månader kunna
egna sig åt andra göromål, än att, såsom nu är fallet, lemna sin
egentliga tjenst å sido under 16 till 18 månaders tid.
Ytterligare har Hr Printzensköld talat om kostnaderna, och
särdeles om dem för resor fram och tillbaka. Jag tror för min
del,
Ren 14 December f. m.
321
del, att man borde låta de Stånd, som i detta afs:de äro mest
intresserade, sjelfve afgöra, huruvida de anse dessa kostnader blifva
större än å andra sidan dagkostnaderna för flertalet Ståndsledamöter,
hvilka under prorogation hemförlofvas och under 5 eller 6
månader således icke upbure något dagtraktamente.
Äfvenledes skulle svårighet upstå för Regeringen. Hr Printzensköld
anser nemi., att Riksdagarne skulle komma att räcka den
ena in i den andra, och i sammanhang dermed har han, till svar
på hvad Gr. Lagerbjelke anfört om svårigheten för ett eller annat
Utsk:t att medhinna sina arbeten, sagt att han under siri långa
riksdagsmannabana icke erfarit att ej Utskm medhunnit sina göromål.
Till genmäle härå får jag fästa upmärksamheten på, att,
ehuru Hr Printzenskölds anmärkning till en del må ega sin rigtigliet,
har det dock inträffat, att åtskilliga arbeten icke blifvit
afslutade, eller åtminstone, om så skett, ganska knapphändigt. Men
på hvad villkor medhinnas de nu? Jo, för alt de Utsk., som
med arbete äro mest öfverhopade, skola medhinna sina göromål,
förlänges Riksdagen, åtminstone så länge några ärenden af vigt
finnas oafgjorda, intill dess samma Utsk. afslutat sina arbeten, då
deremot andra Utsk. under kanhända halfva denna tid gå, snart
sagdt, sysslolösa. Om nu Ständerna, sedan de varit samlade 4 månader,
blifva prorogerade, kunde de Utsk., som hade särdeles vidlyftiga
arbeten, fortfara, och under den tid af 5 eller C månader,
som prorogationen varade, afsluta dessa arbeten, för att sedan jemte
några andra mindre ärenden föreläggas Ständerna. Följden häraf
klefve den, att Riksdag verkligen komme att ega rum två vintrar
å rad; men jag är säker att vid den andra vinterns slut R. Stil"
skulle hafva afslutat sina arbeten. Nu frågar jag, hvilket vore
största vinsten, antingen tvä sammanträden, hvardera af fyra månader,
eller en sammanhängande Riksdag af 18 månader? Hvilket
vore största vinsten för Regeringen, af hvilken nian. synnerligen
af Depart.Cheferna, fordrar, att de skola löija Riksdagens gång?
De måste nu bevista plena under 18 månaders tid, hvaremot under
andra förhållanden detta arbete vore för dem inskränkt till halfva
tiden. Jag kan således icke finna annat, än att det skulle vara
en vinst äfven för Regeringen, om denna förändring infördes.
Emot Hr Cederschiöld, sora talade om huru ett långvarigt
arbete kan trötta, har Hr Printzensköld jemväl gjort anmärkning.
Jag får fästa upmärksamheten derpå, att det är skillnad emellan
att. arbeta i en enda branche, vid hvilken man är van, och hvaråt
man egnat sig, och att sysselsätta sig med en mängd olika ämnen,
som. redan derföre att de äro många, blifva mindre angenäma, men
som blifva det ännu mera genom det sätt, hvarpå de behandlas i
TJtskm, och de resultat, som deraf upstå. Att arbetet då blir
både tröttsamt och oangenämt, har jag sjelf såsom Utskits-ledamot
erfarit, och jag tror, att Hr Printzensköld gått något för långt i
sin bevisning, då han tagit till exempel Högsta Domstolens ledamöter
samt påstått att de arbeta hela året om. Vore så, skulle
de begå ett brott emot grundlagen, emedan denna föreskrifver, att
H. II. 21
32?
Den 14 December f. m.
endast 8 ledamöter skola arbeta på en gång, hvadan grundlagen
sjelf ansett, att en hvila bör beredas i ett ansträngande arbete.
Det kunde visserligen ännu återstå ett eller annat af hvad
Hr Printzensköld yttrat, som förtjente en vederläggning: men jag
tror icke att det behöfves. Jag ber i stället att få nämna en
sak, som talar högt för förslagets antagande, åtminstone på detta
rum. En af de anmärkningar, som med största skäl göres emot
R. o. Ad:s representation, rörer sättet, hvarpå landets angelägenheter
hos oss behandlas. Vi veta, att under vissa tider af Riksdagen
flera hundrade ledamöter af Adeln äro antecknade, och med
den vidsträckta och omfattande sakkännedom, som hos många bland
detta stora antal tinnes, blifva landets angelägenheter säkert under
denna tid mern moget pröfvade och afgjorda inom detta Ständ än
inom något annat. Under andra tider åter afgöras stundom särdeles
vigtiga angelägenheter af 20 ä 30 ledamöter, vid hvilket
förhållande slumpen mera än insigterna kan bestämma beslutet.
Den förebråelse, som på grund af dessa vexlingar emot Adeln rigtns,
kan icke förnekas en viss grad af rättvisa, ehuru man deremot
kan anmärka, att det är mycket hegardt, att de ledamöter, som
hafva affärer eller jordbruk att sköta i en långt aflägsen landsort,
skola uppoffra sina egna angelägenheter under en så lång tiderymd,
som den våra Riksdagar vanligen uptaga. Kunde nu dessa under
sommarmånaderna prorogera?, då skulle R o. Ad. kunna följa den
ena landets angelägenhet med samma upmärksamhet som den andra,
och dess beslut alltid utmärka sig för den sakkännedom, hvilken,
såsom jag förut anmärkt, städse förefinnes inom detta Stånd,
då det är någorlunda talrikt representeradt, och härigenom ovillkorligen
ingifva sina MedStånd aktning för den representation, det
utöfvar. Det är af vigt att denna aktning bibehålies, ty den utgör
det säkraste stödet för det inflytande, R. o. Ad. kan hafva
på landets angelägenheter. Må man derföre möjliggöra för större
delen af R. o. Ad:s ledamöter att upfylla sin pligt utan alltför
stora uppoffringar. R. o. Ad. torde dessutom påminna sig, att
detta förslag antogs till hvilande af tre Stånd, — BondeStåndet
ensamt förkastade det, — och jag vill icke tro att R. o. Ad. nu
skall förändra sin förut uttalade mening.
Frih. Raab, Adam Christian? Sorn det redan visat sig
att Hr Printzensköld hade riitt i de ord, hvarmed han öppnade
debatten, nemi. att hans mening skulle blifva motsagd från flere
sidor, vill det väl synas öfverflödigt att vidare yttra något i ämnet;
men han gjorde också anspråk på att alla hans argumenter
skulle blifva ordentligt vederlagda, och det var af denna orsak,
som jag begärde ordet efter hans sednaste yttrande. Sedan jag
likväl nu hört Gr. af Ugglas hafva i nämnde hänseende tillfredsställt
den värde talaren, anser jag mig endast böra tillägga några
ord. Hr Printzensköld har uttryckt sin ledsnad öfver de alltför
täta Riksdagarne och öfver att man frångått femårssystemet. Mep
omedelbart härefter säger Hr Printzensköld, och jag ber honom
derom erinra sig, att »i andra konstitutionella stater, hvarifrån vi
Den 1J December f. m.
nu vilja importera denna sed, sammanträder Riksförsamlingen hvarje
år, och der är det nödvändigt», säger den värde talaren, »emedan
eljest vore det konstitutionella statsskicket ingen verklighet.» Men
jag ber Hr Printzensköld besinna, att ett konstitut.ionelt statsskick
i ett land väl icke kan vara så himmelsvidi skildt från samma
statsskick i ett annat, att hvad söm är nödvändigt i det ena landet
skulle vara en olycka i det andra.
Hr Printzensköld säger också: »hvarföre skulle icke Utsk:n
kunna arbeta på eftermidd:ne, för att derigenom kunna medhinna
sina arbeten.» Visserligen är det nu längesedan jag satt i något
Utsk.; men då jag gjorde det, arbetade vi ganska ofta på e. m.;
bestämdt erinrar jag mig att så skedde vid Riksdagarne 1844, 1848
och 1852. Är det väl ett argument att andraga, det man borde
införa ett arbetssätt, som redan finnes? Jag hoppas, att R. o. Ad.
finner haltlösheten af Hr Printzenskölds skäl och dervid icke fäster
något afs:de.
Hr Printzensköld: Jag anhåller hos R. o. Ad. om ur
säkt,
derföre att jag ännu vågar taga några ögonblick i anspråk
af dess tid; men frågan är alltför vigtig och eftertänklig, för att
icke hvar och en må önska att den undergår den omsorgsfullaste
pröfning. Gr. af Ugglas har slutat sitt tal med det förklarande,
att han till vederläggning uptagit alla mina skäl, och han har
fästat upmärksamheten på den svårighet, som under somrarne eger
rum, att inom R. o. Ad. finna ledamöter till Utslcn. Jag vet
nogsamt, lika väl som han, att svårighet understundom upstår att
finna ledamöter inom detta Stånd, hvilka vilja tillbringa sommarmånaderna
här vid Riksdagen; men derföre att ett sådant förhållande
eger rum inom ett Stånd, kan jag för min del icke finna
att skäl finnes för bifall till ett förslag, då icke enahanda förhållande
existerar inom de öfriga Stånden. Vill ej R. o. Ad. här
sammanträda, då kan det vara tid för den att afsäga sig sin representationsrätt;
men jag föreställer mig att så länge det finnes
ledamöter inom Adeln, som vilja utöfva denna dyrbara rättighet,
så skola de också här sammanträda och villigt uppoffra de enskilda
fördelarne för det allmänna bästa.
Vidare har Gr. af Ugglas yttrat, att det icke skulle vara så
svårt att få kanslibetjening, om Riksdagen blefve prorogerad. Jag
får med anledning deraf underrätta Hr Gr:n derom ätt, fastän denna
dråpliga förändring ännu icke blifvit införd, har dock den största
svårighet yppat sig vid denna Riksdag att få duglig betjening; ja,
för att få personer, hvilkas skicklighet och arbetskraft kunde göra
dem tjenliga till Sekreterare inom Utskog har man rent af fått
supplicera hos dem att mottaga platsen. Jag har sjelf varit i detta
predikament under denna Riksdag, sedan R. o. Ad. täckts hedra
mig med den främsta platsen inom ett Utsk., och enahanda har
förhållandet jemväl varit för en annan ordfrde inom ett annat Utsk.,
ehuru han var lycklig nog att erhålla den jag önskade till Sekre
terare,
men hvilken vägrades mig. När nu förhållandet redan är
sådant, hvad skall det då blifva om Riksdagen prorogeras. Vi veta
S24
Den 14 December f. m.
att från landsorten mångå dugliga och utmiirkta tjenstemän upresa
för att vinna anställning vid Riksdagen; men skulle den prorogera»
under några månader, torde det hända att, just, dessa utmärkt»
personer resa bort, och då blefve det säkert ganska svårt att återfå
dem, emedan deras egna göromål under tiden kunna hafva undergalt,
sådana förändringar, att, de icke kunna ånyo tjenstgör» vid
Riksdagen.
Gr. af Ugglas har jemväl förklarat, huruledes det är alldeles
tydligt och klart att kostnaden för resorna fram och tillbaka skulle,
jemförelsevis till det nu utgående riksdags-arfvodet, blifva vida mindre,
om ledamöterna under tiden af deras hemmavaro icke åtnjöte några
arfvoden. Jag vill härom icke inlåta mig i någon tvist; det vissa
är att fråga kunde upsla, huruvida icke dessa ledamöter kunde
vara berättigade att äfven under prorogatioustideu behålla någon
del af sina arfvoden, emedan de varit förhindrade alt, under den
tid Riksdagen varade, ombesörja sina göromål. 1 alla fall är detta
ett biskal, som icke har något stort inflytande på saken i sin
helhet.
Hr Gr,n har äfven sagt, att arbetena inom ett Ulsk. kunna
vara sådana, att de hinna alslutas långt förr, än inom ett annat.
Huruvida detta förhållande skulle kunna förekommas genom Riksdagens
prorogation, nr för mig en hemlighet; ty i alla händelser
hafva Utskm icke annat att göra, än det, som blir en följd af K.
M:s Proprr och Remisser från Stånden, och för öfrigt kunna Utslcns
arbeten aldrig vara så organiserade, att det icke erfordras nödig
betjening för att handlägga åtskilliga ärenden, äfven efter prororationens
slut, och då har man ju icke den ringaste nytta af densamma.
Hr Gr:n har också velat vederlägga det exempel, iag hemtade
från Högsta Domstolens ledamöter, dermed atl de hafva fyra månaders
ledighet om året. Det är visserligen saunt, men den värde
talaren har sig troligen icke bekant beskaffenheten af alla de göromål,
som tillhöra nämnde domstols ledamöter. De äro i sanning
så ansträngande, att står en ledamot ut dermed under 8 månader
af året., och det fem dagar i hvarje vecka alla förmiddagar, samt
ej sällan dessutom på eftermiddagarne, så har han ådagalagt en
arbetsförmåga vida större, än den som Utskotts-ledamöterna visa
derigenom, att de äro tillsammans under 8 till 10 månader, alla
söcknedagar hvarje förmiddag.
Beträffande Frih. Raabs yttrande, så vill jag visserligen tro
att han, hvars utomordentliga flit och arbetsamhet är väl känd och
vitsordad, icke underlät att sammankalla Utskm både för- och eftermiddagar;
men jag har också under åtskilliga Riksdagar varit ledamot
i Utsk., och jag får förklara, det jag alldeles icke haft någon
erfarenhet af ett dylikt förhållande. Tvertom hände vid 1844
års Riksdag, att då jag förklarade för Utskits ordf:de, att om icke
arbetena kunde medhinnas på förmiddagarne, borde man sammanträda
på eftermiddagarne, så ådrog jag mig af så väl ordf;den sorn
samtlige ledamöterna mycken ovilja.
Den 14 December f. m.
325
Gr. af Ugglas har ytterligare förklarat, att när man arbetar i
ett visst fack, så ar det lättare, än när man, såsom förhållandet
är med Utsk:nn ledamöter, har särskilda och mångfaldiga göromål
af olika beskaffenhet. Jag vet verkligen icke, att det finnes något
Utsk., som har sådana göromål, sorn Hr Grin velat antyda. Derföre
hafva vi också särskilda Utsk., till hvilka ärenden af lika beskaffenhet
böra remitteras och der behandlas; och äro frågorna af
olika natur, så finnas sammansatta Utsk., som skola behandla desamma.
I öfrigt torde det icke vara Hr Grin obekant, att göromålen
inom de flesta embetsverk äro af den mångartade natur, att
de väl kunna jemföras med arbetena i R. Stms Utsk.
Frih. Raab har ansett, att de skäl, jag af andra länders konstitutionella
statsskick hemtade för prorogationen, mycket väl kunna
tillämpas hos oss; men Hr Frihm har råkat glömma, att representationerna
inom de länder, jag åsyftade, icke allenast sammanträda,
utan äfven måste sammanträda hvarje år, då budgeten aldrig
upgöres annorlunda än för ett år i sender. Således är prorogationen
nödvändig för deras statsskick. Nu är förhållandet här icke
sådant, emedan här upgöres budgeten för tre år i sender, och
grundlagen stadgar att R. St:r skola sammankomma hvart 3:dje
år. Först när R. St:r gjort den ändringen i grundlagen, att de
skola sammanträda hvart år, och att budgeten skall upgöras för
hvart år, då först blir det tid att tillämpa hvad i andra länder
ang:de parlamentets eller representationens prorogering är stadgadt.
Jag fortfar således att vördsamt anhålla om afslag.
Många Ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: På det att Hr Printzensköld
icke måtte stå ensam i sin begäran om afslag, anhåller jag
att i korthet få anföra mina betänkligheter emot antagandet af
ifrågav-.de förslag, hvilka betänkligheter blifvit ytterligare stärkta
genom ett au förande af Hr Cederschiöld. Han har nemi. sagt,
att genom förslagets antagande skulle en mängd motioner blifva,
om icke qväfda, åtminstone undanskjutna. Enligt förslaget skulle
R. St:r kunna efter 4 månaders sammanvaro hemförlofvas för 6
månader, och under tiden skulle ett eller högst två Utsk. arbeta,
hvarefter Riksdagen skulle af K. M. när som helst kunna uplösas.
Derigenom kunde hända att en mängd misshagliga, men möjligen
nyttiga motioner blefve undanskjutne eller begrafna i något Utsk.
under de 4 (örsta månaderna. När sedermera R. St:r, efter G
månaders bortovaro åter sammanträdde, skulle första föremålet för
deras verksamhet blifva de ärenden, som af de Utsk., hvilka fortfarit
under mellantiden, blifvit behandlade och derefter kunde Riksdagen
uplösas. Örn K. M. skulle vilja deltaga i samma operation,
som Hr Cederschiöld antydt, skulle således många ganska nyttiga
förslag kunna komma att förqväfvas; i motsatt fall inträffade, hvad
Hr Printzensköld yttrat, att Riksdagen blefve förlängd ända inpå
början af den påföljande. Jag yrkar afslag.
326
Den 14 December f. m
Frill. Raab: Jag liar begärt ordet lör att komma Hr Frilitzenskölds
eljest ganska- goda minne till någon hjelp. Han yttrade,
att lian vid 1844 års Riksdag var ledamot i ett Utsk., der han
förgäfves yrkade på sammanträden äfven om eftermiddagarne. Jag
påminner inig ganska väl, att äfven jag vid 1844 års Riksdag var
ledamot i samma Utsk. som han, nemi. Bevillu.Utsk:t, der Gr.
Cronhjelm var ordfide. Jag tror, att Hr Printzensköld bör komma
ihåg, att vi just då arbetade ganska flitigt om eftermiddagarne.
Ett af Hr Priutzenskölds största bekymmer, i händelse detta
förslag skulle emot hans vilja blifva grundlag, är huru vi skulle
fä kanslibetjenjng inom Utsk:ii; förr, menar han, har det varit lätt,
men är nu svårt. Månne denna af honom anmärkta liknöjdhet
för riksdags-arlvoden ej kan vara en följd af de löneförhöjningar,
som gåfvos vid sista Riksdagen? Jag hoppas att Hr Printzensköld
skall finna att den svårligen kan hafva någon annan orsak, och
att han också hädanefter mätte blifva en ifrig motståndare mot
alla löneförhöjningar.
H. Exc. Hr Gr, o. Landtm, tillkäunagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande al plenum kl. C e. m.
Hr Cederschiöld, (Justaf: Min mening var ingalunda
att motionerna skulle undertryckas, utan blott alt genom R. Surs
talare sammanträden skulle, såsom en omedelbar löljd, framstå eli
vida mindre begärlighet att vacka motioner.
Medan jag har ordet, torde de. tillätas mig att fästa upmärksamheteu
pä en sak. Hr Printzensköld öfverraska!', mycket ofta,
åtminstone mig, med alldeles nya idéer. Nu har han framkommit
med en, som, om den vöre sann, skulle omstörta allt bestående.
Skaparen har skrifvit en lag, som genom denna idé skulle göras
om intet. Redan genom solens upp- och nedgång är det nemi.
föreskrifvet att arbete och hvila skola omvexla med hvarandra. Hr
Printzensköld har emellertid förklarat, att sådant icke behöfves.
Jag vill fråga om Hr Printzensköld verkligen aldrig behöfver hvila,
eller om icke han, lika väl som den gode Homerus, en och annan
gång inslumrar.
Ilr Sparre, Sigge: Hå diskussionen tyckes lida till sitt slut,
vill jag icke länge uppehålla tiden. Het är endast för att vederlägga
en af Hr Printzensköld gjord upgift, som jag begärt ordet,
emedan jag icke tror, att den blifvit sä vederlagd, som den fordrat.
Hr Printzensköld har nemi. sagt, att endast några undantagsförhållandeu
skulle göra denna förändring nödvändig. Jag ber dock,
att fä fästa upmärksamheten pä den mängd komitéer, jag tror
nästan lill lika antal med Utskotten under Kiksdagarue, som sedan
sista Riksdagen varit tillsatta, ett förhållande, hvilket, enligt min
tanka, tillräckligt ådagalägger behofvet af den nu ifrågasatta förändringen.
En hvar, som är tillgänglig för skäl, lärer väl inse omöjligheten
för vissa Utsk., att under Riksdagen hinna utarbeta och
Den 14 December f. m.
327
framlägga antagliga förslag i de många stora ocb vigtiga frågor,
■sorn, i bredd med eu stigande samhällsutveckling, upstå och tarfva
en tillfredsställande lösning. PA dessa, jemte de skäl, hvilka finnas
i Konst.Utskits Betänk, anförda, och hvilka här af flere talare redan
blifvit tillräckligt åberopade, får jag anhålla örn bifall till det
hvilande förslaget.
Sedan ropen på propos. förnyats, blef öfverläggningen förklarad
afslutad, hvarefter och sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat,
att under öfverläggningen yrkats dels antagande och dels förkastande
af det förev:de förslaget, H. Exc. framstälde propos. å
förslagets antagande, samt, efter densammas besvarande med starka
ja, blandade med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.
Den, som antager det uti 1 l:te punkten af Konst.Utsk:ts Mern.
N:o 2 framstälda förslag till tillägg i 109 § B.F. och 80 §lt.O.,
ang:de upskof i Biksdag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Neji
vinber Nej, förkastar E. o. Ad. förenämnde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 116.
Nej — 16.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Närmast i ordningen förekommer
nu 12 punkten, som rörer skollärares införande i PresteStrt. Denna
punkt, likasom den 13:de, hvilken afser utvidgning af BondeSt:ts
representation, samt utgör ett förslag till ändring i 15 § B.O.,
omfatta vigtiga delar af de nu föreslagna grundlagsförändringarne
och dessutom af särskild betydenhet för tvenne Stånd, nemi. den
!2:te för PresteSt:t och den 13:de för BondeSt:t. Jag skulle derföre
hemställa, att B. a Ad., på sätt förut skett vid dylika tillfällen,
måtte besluta, att dessa punkter icke föredragas, förr än de
blifvit behandlade, den 1 2:te af PresteStd och den 13:de af BondeSt:t.
Jag får vördsamt anhålla, att H. Exe. Hr Gr. o. Landtm,
måtte till H. Ståndet framställa propos. å denna vår begäran.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Eör min del kan jag
icke finna något skäl till upskof med dessa punkters afgörande.
Jag tror, att E. o. Ad. i dessa hänseenden bör fatta sitt beslut,
utan någon slags ledning af de beslut, som andra Stånd kunna
fatta. Jag anhåller således, att föredragningssättet måtte blifva i
öfverensstämmelse med vanlig ordning.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Om, pa sätt den
siste värde talaren förutsätter, ett upskof skulle i minsta mån inverka
på sättet, huru denna fråga komme att af B. o. Ad. afgöras, så
Den 14 December m.
skulle jag gilla hans mening. Men då jag iir viss, att så ej blifver
förhållandet och erfarenheten visat, att en så beskaffad granlagenhet,
som den jag förordat, i dylika frågor ofta iakttagits, kan
jag icke inse, hvarföre R. o. Ad. skulle låta ett tillfälle att ådagalägga
denna granlagenhet gå förloradt. Jag vågar derföre tillstyrka
bifall till Hr Bildts förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Om R.o.Adis beslut uti
ifrågavide punkter skulle på något sätt kunna inverka på de andra
Ståndens beslut, så skulle jag instämma med Hr Bildt; men som
dessa Stånd i alla fall hafva rätt att antingen afslå eller bifalla
dessa punkter, och det således icke det ringaste förnärmar deras
rätt i detta fall, om R. o. Ad. nu fattar sitt beslut, så finner jag
icke något skäl till upskof, hvarföre jag anhåller, att Betänk:t
måtte föredragas i den ordning, som punkterna deri förekomma.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill helt och hållet lemna osagdt,
hvilken verkan på en eller annan ledamot inom R. o. Ad. utgången
af dessa frågor hos öfriga Stånden kan hafva; men då det på
Riddarhuset varit nära nog en praxis att i sådana frågor, som röra
ett annat RiksSt., afvakta dess beslut, så ser jag icke något skäl,
att icke äfven nu iakttaga en sed, som utvisar en granlagenhet
mot de andra Stånden; och får jag derföre vördsamt hemställa,
att Hr Bildts begäran mätte bifallas.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.: Det finnes ett särskildt
skäl till antagande af Hr Bildts förslag, som jag ber få anföra.
Om man nemi. afvaktar de Stånds beslut, som dessa frågor röra,
så blifver följden den, att diskussionen på Riddarhuset otvifvelaktigt
varder mindre tidsödande, än den eljest skulle blifva, hvarföre och
då i öfrigt Hr Bildts förslag är euligt med vanlig praxis, jag
vördsamt får tillstyrka bifall dertill.
Hr Adelborg, Auders Otto: De förslag, som nu äro i
fråga, äro af stor vigt, icke allenast för två Stånd, utan äfven för
hela representationen. Om de antagas, så skola de otvifvelaktigt
medföra en förbättring för det hela. Den granlageuhet, Hr Bildt
talat om, är således ej här på sin plats. Undseendet för det enskildta
måste här vika för det allmännas bästa, och hvarje Stånd
rösta efter sin öfvertygelse om frågornas vigt för landet. Allraminst
bör R. o. Ad. afvika från denna rena och opartiska åsigt af saken.
Jag kan således ej gå in på Hr Bildts förslag.
Om nu en motsatt åsigt här skulle lyckas göra sig gällande,
skulle deri åsyftade granlagenheten verkligen dermed vinnas? Jag
tror det ej. Låtom oss antaga, att förslagen om ökad representationsrätt
inom de båda nämnde Stånden här upskjötos till behandling,
tilldess de först inom dessa voro afgjorda. Om förslagen sedermera
inom de två Stånden underkändes, intet är det tänkbart,
att R. o. Ad. derföre skulle frångå sin öfvertygelse. Nej! detta
bör väl aldrig kunna hända. Om då detta Stånd, hvilket jag för
-
Den 14 December f. m.
320
modar blir händelsen, antager de nyttiga grundlagsförändriugarne,
sedan de respektive bada Stånden, som frågan närmast rörer, afslagit
deni, hvart tager då den åsyftade granlagenheten vägen?
Hela saken förfaller ju då nära nog till en motsats af hvad Hr
Bildt önskat.
Vid behandlingen af representativa frågor, såväl som vid alla
andra, har R. o. Ad. endast en grannlagenhet, som är af verklig
vigt, och den är, att strängt hålla sig vid sin egen öfvertygelse
om det rätta, oberoende af hvad MedStin i samma sak tänka eller
handla. Dessa åsigter äro, enl. min tanka, de enda, som R. o. Ad.,
med bibehållande af sin värdighet såsom Rikets första Stånd, äro
skyldiga att följa.
Hr Brakel, Mauritz: Det har visserligen varit praxis, att
Stånden i allmänhet i sådana frågor, som särskildt rört ett visst
Stånd, upskjutit att fatta sina beslut, intilldess detta Stånd fattat
sitt, I grundlagsfrågor har jag mig dock icke bekant, att någonsin
en sådan praxis gjort sig gällande, utan hvarje Stånd har deri
fattat sitt beslut i den ordning, ärenderue förekommit. Särskildt
vet jag, att när frågan om Ordförande-platserna i Utsk:n förekommit,
de andra Stånden icke väntat, tills de fått höra, hvad R. o.
Ad. beslutat. Jag för min del anser Hr Bildts förslag både onö
digt
och onyttigt samt blott föranledande till tidsutdrägt.
Hr Bildt: Det förslag, jag väckt, är verkligen icke, som den
siste värde talaren tycktes tro, ett grundlagsförslag, som förutsätter
en nytta och nödvändighet för att vinna bifall; det är helt enkelt
fram kalladt af en granlagenhet mot de öfriga Stånden, som R. o.
Ad. både bör visa och jemväl eljest har visat, utan att på något sätt
blottställa sin värdighet. Man måste väl kunna antaga, att dessa
punkter kunna så väl bifallas som alslås, och om någon punkt afslås,
så kommer ju det Stånd, som denna fråga rör, att tala om
en död fråga; bifalles åter en fråga af 3 Stånd, synes det mig
vara oriktigt, att vilja lägga en påtryckning på det Stånd, hvilket
frågan angår närmast, och då R. o. Ad. förut voterat öfver grundlagsfrågor,
ehuru de fallit i de andra Stånden, blott för att visa,
att R. o. Ad. lagt vigt på att uttala sin mening, tror jag icke,
att man behöfver antaga, att Ståndet vid detta, lika litet som vid
andra tillfällen, skall underordna sin opinion under något annat
Stånds.
Gr. Sparre: Om, på sätt Hr Brakel yttrat, det är sanut
att ett eller annat Stånd någon gång i frågor, som rört R. o. Ad:s
rätt, fattat sitt beslut, utan att afvakta Ad:ns, så upstår den frågan,
bör R. o. Ad. följa detta föredöme, eller är det lämpligare
att vi gifva ett föredöme af granlagenhet. Om också, såsom Hr
Brakel yttrat, det någon gång handt att Ståndet icke så gjort, så
erinrar jag mig ganska väl, att det ofta handt motsatsen. Jag
påminner mig, t. ex. en fråga, som ligger inom mitt fack, nemi.
om R. o. Ad:s forum i HofRätten, och att de öfriga Stånden der
-
330
Den 14 December f. m.
vid upskjöto fattandet af sina beslut, intilldess R. o. Ad. fattat
sitt. l)et kan väl icke nekas, att inväljandet af en mängd nya
ledamöter nära rörer det Stånd, på hvilket det skall tillämpas, och
jag kan åtminstone icke för min del (ätta, hvarföre vi icke skulle
iakttaga en graulagenhet, sora således visats oss af andra Stånd.
Jag yrkar bifall.
Hr Stjernsvärd: Man har här ordat om granlagenheten
såsom skäl för bifall till Hr Bildts förslag. Jag tror, att om man
analyserar denna granlagenhet, så har den icke varit iakttagen i
gahska vigtiga frågor, som äfven rört MedStånden. Gå vi till beskattningsfrågor,
dem som närmast röra Sveriges Bondestånd, så
hafva vi icke iakttagit denna granlagenhet vid deras behandling.
För öfrigt tror jag att, beträffande den föreslagna förändringen i
BondeStåndet, rör den till stor del äfven detta Hus, åtminstone
den del deraf, som yrkar på bibehållandet af de fyra RiksStåuden.
De skäl, sorn blifvit anförda för bifall till Hr Bildts förslag, anser
jag således icke giltiga, hvarföre jag fortfar i min anhållan om
afslag derå.
Gr. Liljencrants; Såsom ett ytterligare bidrag i afside
på frågan, huruvida R. St:r i allmänhet sins emellan iakttaga en
viss granlagenhet beträffande frågor af vida mindre vigt, än denna,
anhåller jag att få nämna, att vid 1844 års Riksdag förekom frågan
om säteriers och boställens deltagande i aflöningen af fjerdingsman.
Denna fråga ansågs företrädesvis röra R. o. Ad. i så måtto,
att det egentligen är en stor del af detta Stånd, som innehafva
säterier och boställen. PresteSt:t upskjöt då denna fråga för att
afvakta Ad:ns beslut. Att nämnde fråga dock icke var af så stor
vigt, som de nu ifrågavide, lärer väl ingen kunna neka. Vi veta
att: före denna Riksdag meningarne inom PresteStit, huruvida det
kan vara lämpligt att med Ståndet införlifva skollärare, voro ganska
delade, och ännu mera lärer detta vara fallet vid denna Riksdag
inom BondeSt:t i afslde på frågan om nu ifrågakomne inympning,
och då R. o.. Ad. icke till följe af ett nu medgifvet upskof lärer
frånträda sin öfvertygelse, samt då för öfrigt andra frågor finnas
på föredragningslistan att i detta plenum behandlas, så skulle jag
föreställa mig, att R. o. Ad. icke gjorde någon förlust, utan tvertom
en vinst, om dessa frågor upskjötes, enär man derigenom visade
de andra RiksStm en upmärksamhet.
Gr. af Ugglas: Jag är för min del och har alltid varit
böjd att visa granlagenhet, i hvilket fall som helst. Men just af
graulagenhetsskäl anser jag mig förhindrad att bifalla Hr Bildts
förslag. Jag kan nemi. icke fatta annat, än att, så vida icke meningen
är (och detta vill jag ej föreställa mig) att R. o. Ad. blindt
skall hylla deli mening, för hvilken PresteStit uttalar sig — genom
detta förslag, i motsats emot hvad Iir Bildt åsyftat, granlagenheten
lätt skulle blifva trädd för nära. Jag skall söka förklara denna
min mening. Antages, såsom jag gör, att Ad:n vore sinnad att
Den 14 December f. m,
331
bifalla nu föreliggande förslag, innehåller detta Ad:ns beslut, om
det är faltadt före PresteSt:ts, endast ett medgifvande åt detta
Stånd, att fritt uti denna dess angelägenhet besluta. Skulle åter
PresteSt:ts beslut vara fattadt, och detta utfallit ogillande, innefattade
ett godkännande af beslutet å Ad:ns sida en ogillande
meningsyttring öfver PresteSLts beslut. Jag tror derföre, att frågan
befinner sig på en bättre ståndpunkt, om man nu afgör saken, än
om man sedan kanske mot St:t uttalar ett tadel.
Efter det flere Ledamöter ropat på propos., samt öfverlägga
ningen om det af Hr Bildt gjorda förslaget förklarats fulländad,
yttrade II. Exc. Hr Gr. o-. Jjandtm., att Hr Bildt hade yrkat, att
föredragningen af de uti Konst.Utsk:ts förev:de Mern. under punkterna
N:ris 12 och 13 uptagua; grundlagsförslag måtte upskjutas,
så att förslaget under punkten N:o 12 om representationsrätt för
lärare vid Elementar-läroverken skulle företagas till afgörande först
sedan PresteSt:t pröfvat detsamma, och förslaget under punkten
N:o 13, om hemmansegares representationsrätt ej förekomma förr
än BondeSt:t om samma förslag beslutat. I anledning häraf ville
H. Exc. förklara, det han ej ansåg, sig kunna framställa en i fullkomlig
öfverensstämmelse med detta yrkande affattad propos., enär
det upskof med ifrågav:de grundlagsförslags afgörande, som skulle
blifva en följd utaf antagandet af Hr Bildts förslag, möjligen kunde
komma att ega rum under en längre tid än den, som erfordrades
för behandlingen af alla de öfriga grundlagsförslagen uti Konst.-  Utsk:ts Mern. N:o 2, samt upskofsbeslutet i sådant fall skulle
komma i strid med R. o. Ad:ns redan fattade beslut, att nämnde
2 gånger bordlagde Mern. skulle sättas främst å föredragningslistan
för sist hällne plenum, af hvilket sednare beslut naturligtvis
följde, att merauämnde Mein. måste i dess helhet vara föredraget
och afgjordt, innan något annat; å-föredragningslista» uptaget ärende,
komme att af K. o. Ad. behandlas. I betraktande häraf kunde
H. Exc., med anledn. af Hr Bildts yrkande, ej framställa någon
annan propos., än att föredragningen utaf förslagen under 12:te
och 13:de punkterna skulle ega rum först sedan det under den
sista eller 20:de punkten förekommande förslag blifvit af Ståndet
behandladt.
Hr Bildt: Efter den förklaring, som H. Exc. Hr Gr. o.
Landtm, nu afgifvit ang:de det af mig framställda förslaget, är jag
med föredragningssnttet alldeles tillfredsställd, och detta så mycket
mera, som det af mig åsyftade ändamålet derigenom vinnes, emedan
dessa ifrågavide punkter troligen ännu på f. m. afgöras inom
de andra Stånden.
Härefter framställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos. först
fi bifall tilt och sedermera å afslag af Hr Bildts förslag, sådant detsamma
nu sednast blifvit af honom framstäf dt, samt efter det svaren
dervid utfallit med ja och nej i sådan blandning, att, enl. hvad
IL Exc. förklarade, pluralitetens mening ej kunnat af honom ur
-
332
Dbii 14 December f. m.
skiljas, gjordes förnyad propos. å förslagets antagande oell besvarades
med särdeles starka både ja och nej; hvaruppå H. Exc. tillkännagaf,
att han nu trott sig finna, det ja öfverröstat nej.
Hr Stjernsvärd begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voteringspropos.
Den, som Dita 1 ler Hr Bildts, D. G., förslag, att föredragningen
utaf de uti Konst.Utskits Mern. N:o 2, under punkterna N:ris 12
och 13 framställda grundlagsändrings-förslag skall ega rum först
sedan det i 20:de punkten förekommande förslag blifvit af E. o.
Ad. behandladt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afs får R. o. Ad. Hr Bildts förenämnde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja —■41.
Nej — 77.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. l/t 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 14 December 1859.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. ett prot.-utdr. för f. rms plenum.
Gr. Posse, Gösta, hade inlemnat en så lydande skrift:
Af sjukdom hindrad att f. n. återvända till Stockholm, får jag
vördsamt anhålla att, med bibehållande af min Riksdagsmannarätt,
blifva entledigad från förtroendet att vara Bänkman inom lista
Bänkmansa fdel ningen.
Sedan denna anhållan blifvit af R. o. Ad. bifallen, anmodade
H. Exc. Hr Grin o. Landtm, de till lista BänkmisAfdelnm hörande
Ledamöter att vid i början af nästa plenum blifvande val utse
en Bänkman efter Gr. Posse.
Den 14 December e. m.
338
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde Utslcs Memoria!
och Utlåtrn, nemi.
SlalsUlskollels Memorial,
N:o 5, med återlemnande af den från BorgarSt:t till StatsUt.
sk:t remitterade K. Proposm, ang:de grunderne för en förändring
i sättet för utgörande af Presterskapets aflöning;
N:o 6, ang:de Riksdagskostnadernas bestridande;
N:o 7, ang:de godtgörande af Hr Landtm:s och Hrr Talmäns
ökade Kiksdagskostnader;
N:o 8, ang:de förskott å aflöningen för den hos RiksSt:n och
Utskm anställda betjening;
och Utlåtanden,
N:o 9, i ani. af K. M;s nåd. Propos. om användande af en
del utaf de till fångars vård och underhåll anslagna medel för nödiga
nybyggnader vid fästningsfängelset i Landskrona;
N:o 10, i ani. af K. M:s nåd. Propos. om ersättning till
Kronofogden Anders Rhodin för kontante medel till ett belopp af
1,971 rdr 71 öre rmt, som blifvit en kronobrefbärare genom rån
fråntagne och derefter måst af Rhodin återgäldas;
N:o 11, i ani. af K. M:s nåd. Propos. ang:de användandet af
de på anslagen för Nockeby- och Drottningholms-broarnes ombyggnad
upkomna öfverskott;
N:o 12, ang:de väckt fråga om anvisande af erforderliga medel
för verkställande af vissa omregleringar af landets kyrkliga,
judiciella och administrativa indelning;
samt JjevillningsUlskollels Memorial,
N:o 6, om återlemnande af en af Ola Lasson från Christianstads
Län inom BondeStrt väckt motion;
N:o 7, om återlemnande af en utaf Måns Månsson från Kal
mar Län inom BondeSt:t väckt motion;
N:o 8, om återlemnande af en utaf C. A. Larsson från Östergöthlands
Län inom BondeSt:t väckt motion;
N:o 9, om återlemnande af en utaf N. Fr. Andersson från
Östergöthlands Län inom BondeSt:t väckt motion;
N:o 10, med återlemnande af en utaf Anders August Andersson
från östergöthlands Län väckt motion.
Uplästes en inom BondeSt:t af Nils Larsson från Jemtlands
Län väckt, till Bevilln.Utsk:t remitterad och MedSt:n kommunicerad
motion om den s. k. tolagens utgående på sätt som före sisth
Riksdag stadgadt varit; och ansågs denna motion ej f. n. erfordra
någon åtgärd från II. o. Ad.s sida.
Fortsattes föredragningen af Konst.Utsk:ts Mern. N:o 2, med
upgift på de från sisth Riksdag hvilande förslag till ändring i
Grundlagarne, dervid nu i ordningen förekom
12:te punkten, innehållande förslag till ändring i 13, 16, 19
334
Den 14 December e. m.
och 22 §§ R.O., arigule representationsrätt-lör Lärarne vid Elementar-läroverken.
Gr. Sparre, Erik: Den erfarenhet, vi hafva om svårigheten
att tolka den förändring i afs:de på BorgareSuts representationsrätt,
som vid senaste Riksdag beslöts, ådagalägger nödvändigheten
af att fästa mera upmärksamhet vid redaktionen af ifrågakommande
förslag till grundlagsförändringar. Beträffande nu förev:de förslag,
så synes detsamma i detta hänseende ega flera brister. Den första
anm., jag vill göra, är den att i grundlagen föreslås de valdistrikter,
inom hvilka de personer, som nu skulle inrymmas i representationen,
böra väljas. I allmänhet har man i grundlagen lemnat
temligen stor frihet åt valkorporationerne att sjelf ve bestämma om
valsättet och äfven distrikterne; men här är ett alldeles motsatt
förfarande följdt, enär man i sjelfva grundlagen på förhand bestämt
huru de väljande skola indelas i distrikter — en indelning, som i
sanning synes föga lämplig. Detta faller i ögonen, då man genomgår
de föreslagna distrikterne och finner på hvad sätt fördelningen
skett. Första distriktet utgöres af Upsala och Hernösands
stift. Det är dock föga sannolikt att alla de skollärare, som finnas
från Haparanda ner till Stockholm, skola känna hvarandra så väl,
att de med säkerhet och kännedom om personen kunna bestämma
sig om valen, då de äro bundne vid val inom sig. Men ännu
olämpligare blir fördelningen i det tredje distriktet, som innefattar
Linköpings, Strengnäs’ och Gottlands stift. Jag frågar er, Mine
Hrr, om, med afs:de på distanserne mellan dessa olika orter, skollärarne
inom Strengnäs’ stift kunna hafva någon särdeles kännedom
om lärarne på Gottland eller lärarne på Gottland om de i Strengnäs’
stift? Dessa båda stift utgöra nu integrerande delar i tredje
valdistriktet, och vid hvar tredje Riksdag är det iidor Konsistorium
på Gottland, som valet skall förrättas för lärare i Strengnäs’ stift
d. v. s. Södermanland och Nerike. Denna method synes mig i
sanning så vidunderlig, att något mera icke behöfver, eft^r mitt
omdöme, anföras för afslag. Jag tror att detta skollärarnes intagande
i PresteSt:t bör kunna ske på ett lämpligare och ändamålsenligare
sätt; och att frågan om valsättet, om det icke vore i grundlagen
konstateradt, skall, med tillhjelp af erfarenheten, lättare regleras.
Jag yrkar således afslag.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Som det kommit
till min kännedom att förev:de punkt redan blifvit afslagen i 3:ne
Stånd, vill jag fatta mig helt kort. Densamma innehåller bland
annat, att endast de lärare, som hafva presterlig befordringsrätt,
kunna inom sig utse 5 Riksdagsmän i PresteSt:t. Jag anser detta
vara tillräckligt för afslag. Hade det varit fråga om alt upspäda
PresteSt:t på ett sätt, som gjort det mera mottagligt för allt hvad
som går ut på en representationsförändring, skulle jag velat rösta
för bifall, men då jag anser ifrågav:de förslag icke leda till något
sådant ändamål, är det ani. nog för mig att derå yrka afslag.
Den 14 December e. m.
835
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: En del af de betänkligheter
mot upställningen af detta förslag, hvilka blifvit af föreg:de talare
anförde, gjordes äfven inom LTtsk:t. Man kan dessutom dertill
lägga, att man är så mycket mindre säker att en sådan bestämd
distriktindelning behöfde i grundlagen intagas i afs:de på elementarlärare,
som den ej förefinnes i afs:de på de egentliga prés terna.
Det är nemi. bekant att i grundlagen står föreskrifvet huru många
Riksdagsmän PresteSt:t i hvarje stift må utse, men sedan eger
stiftens presterskap att sinsemellan afgöra, huru valen skola ske.
Det vanligaste är visserligen att valen inom stiften förrättas med
så många namn på hvarje vallista, som stiften ega sända representanter,
men det har funnits och finnes stift fördelade i distrikter,
hvilka distrikter utgöras af kontrakterna i stiftet; så att stiftet
visserligen sänder det antal representanter, som i grundlagen föreskrifves,
men inom stiftet välja kontrakterna hvart och ett sin fullmäktig.
Emellertid, oaktadt detta framställdes i Utsk:t, så var
det just de presterliga ledamöterne, som yrkade på att få i grundlagen
infördt, huru distrikttördeluingen skulle ske, och Utsk:t ansåg
då att det vore rättast att gå det Stånds bestämda önskan
till mötes, hvilket skulle uptaga de nya elementerna inom sig. Af
dessa skäl inkom distriktfördelningen i grundlagen, och då man
icke kunde för denna klass gifva representation åt mer än 5 ledamöter,
måste naturligtvis distrikten blifva mycket stora, och detta
var orsaken att Gottlands elementarlärare måste rösta tillsammans
med något stift aflägset från Gottland. För att kunna få denna
distriktindelning, lät Utsk:t upgöra tabeller, som utvisade såväl
elementarlärarues antal inom stiften, som deras löneinkomster, och
med afs.-de härpå upgjordes fördelningen så, att hvarje distrikt
skulle innehålla ungefärligen lika många valberättigade och lika
stora inkomster, hvarjemte man sökte att få distrikternas läge så
nära koncentreradt som möjligt, och jag tror att man svårligen
skulle kunnat i sådant hänseende ordna bättre, än som skett i detta
förslag.
En värd talare har äfven yttrat att han ansåg 5 elementarlärare
i PresteSt:t vara för litet; men då man besinnar att detta Stånds
hela antal icke är betydligt, samt att representanterna för de högre
vetenskaperna vid akademierne kunna vara 4, ehuru de nästan alltid
endast sända 2, samt att VetenskapsAkademien insätter 2, så
finner man, att likväl den klass, som representerar undervisning
och vetenskap, kan i PresteSt:t insätta 11 personer, hvilket är ett
jemförelsevis ganska högt antal. Af dessa skäl föreställer jag mig
att de gjorda anm:ne icke äro af den beskaffenhet att de böra föranleda
förslagets förkastande, utan vågar jag vördsammast anhålla
om bifall tdl detsamma, till stöd hvarför jag tror mig kunna uplysa
att PresteSt-.t redan dertill lemnat sitt samtycke.
Gr. Sparre: Att det varit lämpligasf; att icke intaga di
striktfördelningen
i grundlagen, synes den siste värde talaren sjelf
medge, och den omständigheten att det önskades af PresteSt:ts ledamöter
inom Utsk:t, är för mig icke skäl att i grundlagen införa
Den 14 December e. m.
hvad som uppenbarligen icke hörer densamma till. Men iifven med
antagande deraf att (1 ist.rik terne borde intagas i grundlagen, så och
då jag med den siste talaren erkänner, att d ist ri k terne måste vara
stora, så att man måste göra lärare på Gottland och lärare i Nerike
och Södermanland till ett valkollegium, hade det val varit lämpligare
att icke binda dem att välja en representant inom sig. DA
valdistrikterna äro temligen stora, anses det såsom eu allmänt erkänd
sats, att man bör lemna de väljande fria händer. Det är
mycket sannolikare att lärarne på Gottland och lärarne i Nerike,
eller lärarne i Piteå och Luleå samt de i Gefle skulle kunna förena
sig om en person, som vore dem alla känd, men icke tillhörde det
distriktet.
Hvad sjelfva distriktindelningen angår, så vill jag öppet bekänna
att lärarnes löneinkomster synes mig varn en föga lämplig
måttstock. Vid mitt förra anförande glömde jag att framställa ännu
en anm. mot §:ns ordalydelse. Der står: »De vid Rikets allm.
elementarläroverk på ordinarie stat anställda lärare etc. etc.» Att
elementarläroverk icke skulle vara allm., det är någonting som jag
icke förstår; jag har åtminstone aldrig hört talas om enskilda elementarläroverk;
åtminstone kunna de aldrig kallas för Rikets. Således
ligger äfven deri ett fel. Då jag .nu hört att förslaget i de
andra Stånden nr förkastadt, lönar det ej mödan att tala derom, men
i alla fall synes mig att R. o. Ad icke bör gifva sitt bifall till
ett förslag, som är i flera hänseenden ofullständigt, hvarföre jag förnyar
min anhållan om afslag.
Hr Stjernsvärd: Jag har begärt ordet i ani. af ett yt
trande
af Gr. Lagerbjelke. Hr Gr:n har nemi. i sin egenskap af
Ordf:de i Konst.(Jt.sk:t vid sisth Riksdag redogjort för skälen,
hvarföre i förslaget blifvit intordt om distriktcrna; men det skulle
vara ganska intressant orri Gr:n velat utsträcka sin redogörelse derhän
att omtala, huruvida det varit det Hörr v. Ståndet, som önskat
att valrätten skulle tillerkännas endast dem, sorn ega presterlig befordringsrätt.
Gr:n har vidare sagt att presterskapet f. n. representerar
de högre vetenskaperna. Jag måste opponera mig mot
denna alltför uråldriga åsigt, som Gr.n sökt inför R. o. Ad. framställa.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Äfven jag med
ger
att denna §. hvarigenom Lärare vid Eletnentar-liuoverken skulle
få representationsrätt, är bristfällig. Men detta oaktadt, är jag likväl
villig att bifalla densamma, hufvudsakligen af det skäl, att
derigenom en stor klass medborgare, sorn genom sin samhällsställning
och bildning äro så qvalificerade att de böra tillhöra representationen,
i densamma inkomma. Om således i sjelfva redaktionen
skulle finnas ett eller annat mindre fel, som först efter tvenne
Riksdagar skulle kunna rättas, sfi riskerar jag heldre detta, än art
till en oviss framtid upskjuta medgifvande af representationsrätt åt
nämnde samhällsklass.
Gr.
1) eii t t [)ef,*mber e. ni.
Gr. Hamilton, Henning: Ehuru det förslag, sorn nu
utgör föremål för R. o. Adis öfverläggning, enligt upgift, skulle
vara af 3 Stånd afslaget, anser jag likväl icke utan vigt att (iröfva,
huruvida detsamma är förkastligt eller icke, emedan, på sätt
den siste talaren anfört, det icke kan vara likgiltigt, om en klass
af den bildning, som Lärare vid Elemeutar-läroverken, erhåller representationsrätt;
och då detta förr eller sednare mäste ske, sä är
naturligt att Konst.Utskit kommer att framdeles afgifva ett nytt
förslag, hvarigenom samma ändamål skall vinnas. Det är derföre
som, oaktadt förslaget redan fallit, det kan vara skäl att undersöka,
om det ej förtjenst ett annat öde, och att yttra några ord
rör:de de deremot gjorda anmärknir.
Den första anmärkmn gäller lista raden: »de vid rikets allmänna
Eleinentar-liiroverk» etc. En talare har sagt. att han icke
kände andra än allmänna sådana. Det finnes likväl enskilda, organiserade
i fullkomlig likhet med de allmänna, eller åtminstone
så, att undervisningen derstädes meddelas efter samma method och
till samma utsträckning, så att derifrån utgående lärjungar kunna
dimitteras till akademien. Sådant är Lyceum i Upsala, här och i
Norrköping, och jag tror att det finues flerfaldiga dylika i riket.
Det torde väl icke falla någon in att sådana enskilda anstalters lärare
skulle erhålla representationsrätt. Jag vill visserligen medge att
ordet »allmänna» kan vara öfverflödigt, men att denna distinktion
der finnes, anser jag icke så farlig, att det skulle ge anledning
till förslagets förkastande. Den anmärkning, som derefter följer i
ordningen är, att de lärare, sorn i och för sin befattning ega presterlig
befordringsrätt, skulle endast vara de, som inom PresteStit
borde komma i åtnjutande af valrätt. Jag kan visserligen förstå,
att man icke åt Elemeutar-läroverkens lärares rätt till befordran
inom kyrkan vill gifva helgdeu af Grundlag, men dermed förhåller
sig icke så farligt, ty denna rätt till befordran består endast i en
möjlighet, och att vid ansökan om sådan befordran få räkna sig
till godo tjenstgöringen såsom skollärare. Att likväl, så länge vissa
af elemeutar-läroverkens lärare, nemi. lärare i gymnastik, ritning
och musik, icke ega en sådan befordringsrätt, en dylik distinktion
blifvit gjord, anser jag ganska lämpligt, ty, ehuru det vore önskligt,
att de sköna konsterna hade sina målsmän inom representationen,
tror jag dock icke att dessa böra sökas bland lärarne vid
clemen tar-läroverken.
~ Vidare har anmärkts att distriktsindelningen vore olämplig
och alt vår grundlag icke kände till densamma. En sådan indelning
eger likväl rum för bergsbruksidkare, som få inträde i BorgareSt.
, och suliana särskilda valklasser hafva vi förut i PresteSt., nemi.
för vetenskapsakademien och universiteten. Det hade måhända varit
önskligt om lärarne vid elementar-läroverken kunnat välja gemensamt
med presterskapet, men deremot möter åtskilliga svårigheter.
Gr. Lagerbjelke har redan anfört, och jag vill dertill ytterligare
lägga, att i allmänhet kyrkoherdarne välja per capita, men
som detta valsätt beror på öfverenskommelse inom. stiften, så finH.
II. 22
3.-t8
Den 14 December e. m.
rias sådane der icke. Så är förh.det t. ex. inom Gottlands stift,
och det skulle möta ganska stora hinder, att inpassa lärare vid
elementar-läroverken i det valsätt, som för presterskapets ledamöter
der är gällande. Detta torde halva varit ett af skälen till en sådan
distriktindelning, uti hvilken jag icke heller finner något särdeles
ondt. Att distrikterne skola vara stora, då ledamöterne, som bör»
väljas, äro få, är helt naturligt. Den förste talaren, som gjorde
anmärkn. deremot, riktade den egentligen mot förh:det inom 2:ne
af dessa distrikter, Upsala och Hernösand, hvilka visserligen äro
de mest vidsträckta af alla, men fruktan i detta afs:t försvinner,
då man besinnar att man otvifvelaktigt kommer att välja de mest
framstående skollärare, och att de gjort sina studier vid samma
universitet och der tagit magistergraden. Ofta hafva de varit akademiska
lärare, och följaktligen icke för hvarandra främmande. Om
också någon redaktionsförändring varit önsklig, kan jag på dessa
skäl icke finna att det bör föranleda §;ns förkastande, synnerligen
då den afser ett ändamål, som jag tror att B. o. Ad. lika med
mig finner önskligt, nemi. att bereda elemementar-läroverkens lärare
representationsrätt, som de nu sakna, såvida de icke ega någon annan
qvalifikation, som kan berättiga dem till inträde i BorgareSt:t.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Lika med de 2:ne
sista talarne kan jag icke inse hvarföre förslaget skall förkastas.
Det är otvifvelaktigt att genom detsamma i PresteSt:t inrymmas en
mängd elementer, som förtjena att ega representationsrätt. Man
har här anmärkt mycket mot vald istri k terne och det är verkligen
en sak, som kan omtvistas, men jag anser att den’ kommer nog
att blifva föremål för en framtida representations pröfning och beslut,
när PresteSt. fått åt sig inrymdt dessa élementer. Mig svnes,
att om man vill förbättra vår nämde representation, är det ganska
oegentligt att alla förslag, som gå ut på ett sådant mål, skota
förkastas. En total omstöpning tror jag att hvar och en inser
vara omöjlig, partiela förändringar är det riktiga sättet att förfara.
För min del anhåller jag således att få förena mig med de 2:ne
sista talarne.
Gr. Sparre: Jag ber att få fästa upmärksamheten på, att
jag börjat med att erkänna lämpligheten af ifrågav:de lärares inrymmande
i representationen. Det är blott mot realiserandet
på detta sätt, som jag opponerat mig, och då det redan är
uplyst att förslaget fallit och det sålunda kan blifva fråga om att
Konst.Utsk:t vid en kommande Biksdag, då förslaget otvifvelaktigt
ånyo bringas å bane, blir upmärksamt på att meningarne ang:de
lämpligheten af denna method för inrymmande af nämnde lärare i
PresteSt. äro delade, kan jag icke finna något hinder för sjelfva
idéens genomförande deri, att R. o. Ad. förklarar att den nu föreslagne
utvägen är icke lämplig. Då man redan vid antagandet af
ett Grundlagsförslag hänvisar derpå att det skall ändras, så är det
i sanning sjukt. Jag har åtminstone icke det begreppet om grundlagsförändringar,
att man skall antaga sådana, som äro af beskaf
-
Den 14 December e. m.
fenhet att snart behöfva ändras. Isynnerhet då ett förslag fallit,
synes mig icke vara ur vägen att göra dem, som ånyo komma att
handlägga detsamma, upmärksamma på att det är behäftadt med
fel. Det kan ej undgå att förundra mig att en ledamot af Konungens
konselj, som otvifvelaktigt sedan sista Riksdagen har sä
stor erfarenhet om svårigheten att tillämpa den nya 14 §:n R.O.,
icke hyser någon tvekan mot antagandet af ett förslag, sorn, jag är
säker derom, snart kommer att göra lika mycket omak. Den erfarenhet,
vi haft om olämpligheten af nämnde 14 g, torde berättiga
den åsigt, jag förfäktar, att detta Stånd icke ånyo här utan
tillräcklig granskning lemnar sitt bifall till ifrågav:de från samma
källa u'gångna förslag.
Gr. Lagerbjelke; Till hvad en värd talare här nyss
Vttrat såsom försvar för stadgandet, att endast de elementarlärare
som innehafva tjenst på stat, hvilken gifver dem presterlig befordringsrätt,
böra få inträde i representationen, ber jag att få lägga
att i 13 ,§:ns 2:dra mom. säges: »Universiteten i Upsala och Lund
skola, genom deras samtlige professorer och adjunkter, ordinarie
eller extra-ordinarie, samt docenter, akademiernas räntmästare och
sekreterare jemte alla öfrige akademiska tjenstemän, som i och för
sina befattningar ega presterlig befordringsrätt etc.» Nu ansåg
Konst.Utsk:t det icke gå an, att då en exercis-mästare, en danseller
sång-mästare icke för denne sin befattning eger att välja riksdagsman
för akdemierna, han skulle få göra det för elementarläroverken,
utan borde det stadgande, som gällde för de förra, äfven
rätteligen gälla för de sednare. Hvad ytterligare vidkommer den
anmärkmn att löneinkomsterue, hvilka jag upgifvit såsom en af
de grunder, Utsk:t följt i och för distrikt-indelningen, skulle vara
en olämplig måttstock, så ber jag att få i minnet återkalla, att om
också Ulsk:t, som verkligen var förludet, hufvudsakligen vid distriktindelningen
fästade afseende på elementar-lärarnes antal, så hade det
dock rätt uti att äfven göra afs:de på dessas löninkomster, elter det
just är elementar-lärarne, som skola betala riksdagsarfvodet, och det
skulle då blifva ganska betungande, om man icke vid distriktjndeiningen
gjorde afsale på deras inkomster.
Det har ytterligare blifvit såsom ett skäl mot detta förslags
antagande anmärkt, att man förut efter ändring af 14 g ILO. varit
så illa fast för den dåliga redaktionen. Eftersom denna § nu blifvit
nämnd, ber jag att få nämna att den egentliga svårigheten lör
§:ns tillämpning upkom icke genom den redaktion, som det Konst.-  Utsk., hvilket då beredde förslaget, framställde, utan derföre att
Utsk:t bibehöll den gamla grundlags-texteu så inycket möjligt var,
just för att icke inveckla sig i andra svårigheter. Så är deremot
icke förludet med nu förelagde förslag, eftersom hela monutet är
nytt, och då man genomläser detsamma, tror jag man skall finna
att texten verkligen är klar och att svårligen något missförstånd af
densamma kan upkomma. Jag fortfar i min anhållan.
I> e n I i Doc ernber e. rn.
Hr S t jern sv ä r d : Att af anförde skäl Gr. Hamilton, Cheferv
och Föredraganden för EcklesiastikDep:tet, förordat den förändring,
som skulle hafva till föremål utvidgning af det presterliga elementet
i vår representation, finner jag icke underligt, men det hindrar
mig icke att stå fast vid hvad jag redan yttrat. Anledningen
härtill torde sökas i vår olika utgångs-punkt. Jag anser att ett
allt för segt fasthållande vid de gamla formerna utgör grunden till
vårt nationella stillastående. Hvarje förslag, som kan förhindra de 4
Ståndens sammansmältning, hör derföre afslås. Jag har visserligen
hört olika åsigter här tillkännagifvas, men de hafva icke rnbhat
min öfvertydelse derom att oriktigt är att endast den presterliga
befordringsrätten skall läggas till grund för valrätten. Gr. Hamilton
har val anfört att man i motsatt fall skulle i PresteSt. få in
musik- och gymnastiklärare; jag tror för min del, att de ganska
väl kunnat intagas. Jag fullföljer min anhållan.
Hr Cederschiöld, Gustaf: För att bestämma sitt om
döme
om förev:de förslag, är nödigt att erinra sig, det lärarne vid
elementar-läroverken, i händelse förslaget uphöjes till lag, förlora
en rätt., som de för nämnde ega, den nemi. att kunna representera
i BorgareStåndet. Den praktiska frågan här är således, om det allmänna
kommer att vinna på en sådan förändring. Jag för min
del lemnar härå ett nekande svar.
Uti BorgareSt:t utgöra skoilararne ett alldeles nytt element
och ditföra en kunskap och erfarenhet, som förut icke med säkerket
der kunde påräknas. Uti PresteSt:t skulle de deremot blifva
assimilerade med den der herrskande idé. Icke heller kunde de
der, genom nya kunskaper eller genom något nytt åskådningssätt,
ingjuta en lifgifvande kraft. PresteStit hyser alltid inom sig så
många medlemmar, som förut varit skollärare, att i detta hänseende
något vidare icke är att önska. Man bör äfvenledes icke heller
lemna utan upmärksamhet den stora och väsendtlig» skilnad, som
förefinnes emellan skoilararne, deltagande i val gemensamt med städernas
öfriga invånare, oell om de utgjorde en särskild valkorporation.
I det sednare fallet skulle det vanliga skrå- och klassintresset
otvifvelaktig! äfven der göra sig gällande. Dessutom saknas
icke sannolikhet, att vid val in corpore skoilararne icke kunde undgå
att känna påtryckning från skolans styresmän. Hvad man med
visshet kunde förutse, vore att de skollarare, som komme att sändas,
skulle hafva att för sitt utväljande tacka helt andra egenskaper
och åsigter, än de, sorn motiverat inväljandet i BorgareSt:t af
de fre skollarare, som vid denna Riksdag der finnas.
Förslaget strider jemväl emot en grundsats, hvarpå jag lägger
stor vigt. Enligt min upfattning bör embets- och tjenstemän icke
på grund af innehafvande embete tillerkännas representationsrätt.
Att så är förhållandet för närv:de med hela PresteStrt, utgör icke
tillräcklig anledning, att än ytterligare gifva flere tjenstemän dylik
rätt. Det högsta och det enda, embets- och tjenstemän i detta
hänseende kunna begära, är att deras egenskap af tjenstemän
'Oen 14 December e. m
icke må lägga hinder i vågen för deras väljande till riksdagsmän
och deltagande i dylika val.
Då nu härtill slutligen kommer att bifall till förslaget skulle
lemna styrka åt en föreställning, som man. numera utan skäl och
och gillighet, vill göra gällande, eller att PresteStåndet, företrädesvis
och framför de tre öfriga Stånden, representerar uplysningen
och bildningen, kan jag icke med min röst bidraga till förslagets
antagande.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Den siste talaren fästade
uprnärksamheten på att, i läll det förslag, som nu är under öfverläggning,
antoges, skulle åtskillige elementar-läroverkens lärare
förlora en rätt, som de förut haft. Jag tror först och främst att
ordet »förlora» här icke är rätt användt, emedan det, som de förlorade
i ett Stånd, finge de igen i ett annat. Innan man dessutom
kan säga att en förlust för klassen upstår, bör man veta
huru många lärare för närv:de finnas, som innehafva hus och sålunda
kunna komma i åtnjutande af den rätt, 14 §:n ILO. dem
tillägger. Om största antalet, såsom jag tror, icke är i denna belägenhet,
är det en rätt, som medgifves åt flertalet genom bifall
till ifrågav.de Grundlagsförslag.
Till de skäl, sora förut afgifvits för bifall, vill jag lägga ett
annat, hemtadt just från Hr Stjernsvärds yttrande. Ilr Stjernsvärd
har sagt att alla tillkommande nya elementer bidraga att stärka
det Stånd, uti hvilket de intagas. Då It. o. Ad. medgifvit ett förstärkande
åt. BorgareSt. och ett åt BondeSt., tror jag icke det
vore rätt att förvägra PresteSt. en förstärkning, som det anser sig
behöfva. Jag röstar för bifall.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter och
sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under diskussionen
yrkats dels förslagets antagande och dels dess förkastande, H. Exc.
framställde propos. å antagande af det förev;de förslaget och, då
dervid svarades ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande,
13:de punkten, innehållande förslag till ändring uti 15 g
R.O., ang:de hemmansegares representationsrätt.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Det nu föredragna
förslag till grundlagsförändring afser, liksom flera sådana som vid
föreg-.de tillfällen blifvit föreslagne och antagne, att bereda inträde
inom representationen för en samhällsklass, som står utom densamma.
Jag är för min del i allmänhet långt från att icke vilja
nnderstödja så beskaffade förstärkningar för Stånden, men jag måste
anmärka, att vid föreg:de likartade fall man icke endast tagit i
betraktande det yrke eller näringsfång, till följe hvaraf den ifrågakomne
samhällsklassen ansetts böra tillhöra ett eller annat Stånd,
utau ock förenämnde samhällsklass Törhållanden med afs.de till dess
342
Don 14 December e. m.
samhällsställning och bildning. Vid detta tillfälle deremot synes
nian hafva förbisett dessa omständigheter och uteslutande hållit sig
vid en annan, som är af den elasticitet, att det sannerligen är svårt
att säga hvad en landtbrukare egentligen är, ty en landtbrukare
kan stå på hvad bildningsgrad sorn heldst, och kan således icke,
med hänseende till bildningen, i allmänhet anses tillhöra BondeSt.-  Om vi påminna oss de grundlagsförändringar, till följe af hvilka
inympningar på Riksstånden egt rum. de flesta åtminstone, i händelse
jag skulle förbise någon, så finna vi att först medgafs BondeSt.
att egare af frälsejord skulle få valrätt och valbarhet till detta
Stånd, sedermera erhöilo universiterna och vetenskapsakademien rätt
att välja sina deputerade i PresteSt., vidare fingo bruksegare representationsrätt
inom BorgareSt., och slutligen medgafs åt husegare
inom städerne och dem, sorn egde stadsjord, att få inträde inom
BorgareStit. Vid alla dessa fall har icke allenast tagits i betraktande
den samhällsställning, det yrke, som personerne innehade, som
vore i fråga att pä de respektive Stin inympas, utan äfven att de voro
i bildnings-hänseende jemförlige med dessa. För min del anser jag
visserligen lämpligt att denna talrika och bildade samhällsklass inrymmes
inom något Stånd, men deremot mindie riktigt att inympningen
sker på BoudeStit. Det kan nemi. icke antagas vara
angenämt, i allmänhet taladt, för den större eller mindre del bönder,
som efter en fortgående inympning komme att stå qvar i Ståndet,
att städse nödgas erfara sin underlägsenhet i bildning, ocb
nykomlingens ställning torde af lätt insedda skäl icke heller blifva
så särdeles angenäm. Ehuru jag således icke kan rösta till bifall
för detta förslag, tror jag det ändock vara nödvändigt fästa Ståndets
upmärksamhet på ett alldeles eget förhållande, i händelse denna
grundlagsförändring skulle bifallas. Om t. ex. ett Statslfåd
tager afsked och sätter sig ner å landet på sin egendom, och icke
vidare är i statens tjenst, så frågar jag, huruvida han, efter nuv:de
språkbruk, kan anses tillhöra allmogen; men om han. det oaktadt,
väljes, huruvida Grundlagens ordalydelse, der det heter: »att allmogen
väljer inom sig.» mäste anses hafva blifvit förbisedd. Det
lärer väl icke blifva möjligt att förklara ordalydelsen derhän, att
om ett afskedadt statsråd, en afskedad general eller president sitter
på sin egendom och af sådan anledning anses tillhöra BoudeStåndet
och dit inväljes, allmogen gjort detta val »inom sig.» Jag kail för
min del således icke finna annat, än att, om ock sjelfva hufvudsaken,
eller den, att denna talrika och uplysta samhällsklass inrymmes
i något Riksstånd; är önskvärd, blir det likväl omöjligt
att verkställa den i öfverståmmelse med Grundlagens lydelse, såsom
den nu blifvit föreslagen, hvarföre jag på alla anförda skäl anhåller
om afslag.
Gr. Taube, Henning Adolf: Den siste värde talaren har
sagt, att det skulle vara svårt att bestämma, enl. denna grundlagsförändring,
hvilka, som höra till allmogen. Jag får fästa upmarksamheten
på, att här står uttryckligen, att »till Riksdagsman af
BondeSt:t väljes en inom häradet boende och besuten hemmans
-
Den 14 December e. m.
343
ögare, hvilken icke hörer till annat RiksSt. eller någon ordinarie
beställning i Rikets tjenst innehafver)/. Således är det icke svårt
att säga hvem, sorn tillhör BondeSt., ty hvarje hemmansegare, han
må hafva varit aldrig så högt i Statens tjenst, men sedermera
lemnat densamma, måste räknas till denna klass. Jag anser äfven
att, om bildningsgraden skulle bestämma valet, blefve det kanske
svårare än nu att afgöra hvem som skulle blifva representerad.
Man må hafva stått huru högt sorn helst, bör man doek aldrig
vara generad af att genom allmogens förtroende kallas till Riksdagsman.
Jag röstar för bifall till förslaget.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag instämmer tili
en del i de skäl, Gr. Liljencrants anfört för afslag å denna grundlagsförändring,
och får jag för afslag dessutom åberopa, hvad jag nyss
anmärkt i fråga om inympningen på PresteSt:t. Jag kan dervid
icke undgå att yttra en slags förundran deröfver, att man väl söker
att förstärka de andra Stånden, men att ingen yttrat sig om en
förstärkning af R. o. Ad. Hör har visserligen varit en hädangången
ledamot, som önskade och föreslog något sådant, men jag
tror, att det, som hände honom, afskräckt alla andra, efter man
icke förnummit någon annans röst höja sig för en sådan sak.
Detta hör dock icke hit, utan hvad sorn inverkar på frågan, äro
de skäl jag nyss anfört.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det är temligen ovanligt
att höra det skälet audragas mot ett förstärkande af BondeSt:t,
att det element, som skulle på detsamma inympas, Ur för högt
bildadt. Jag hade trott, att bildnings insättande i ett Stånd skulle
vara nyttigt för detsamma. Gr. Liljencrants’ sednare anmärka, ang.
omöjligheten att veta, om en f. d. embetsman skall räknas till
allmogen eller icke, har redan blifvit fullständigt besvarad. Jag
anser, att saken talar så mycket för sig sjelf, att det är onödigt
derpå kosta några ord, och vill jag endast sluta med den anmärkn.
att just det skäl, som föranleder Hr Stjernsvärd att yrka afslag,
föranleder mig att yrka bifall till detta förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag tillhör dem, som önska, att
den bildade och förmögna klass, som denna § afser att förskaffa
representationsrätt, med det snaraste måtte höja sin röst i nationens
representantkammare, men jag anser äfven, att, då man stittar
grundlag, hör man stifta den tydlig och klar i enlighet med lagstadgandets
syftemål. Gr. Liljencrants har redan ganska riktigt
fästat upmärksamheten på dec otydliga i §:ns redaktion; jag anhåller
att få ppläsa den af Grm anmärkte punkt, på det att
icke någon af de Hrr, som fästat sig vid Gr. Taubes yttrande,
mätte tro, det Gr. Taube vederlagt Gr. Liljencrants. Punkten
lyder så: »Allmogen i hvart härad välje inom sig efter hemmantalet,
inför Domhafvandeu, till Riksdagsman afBondeSt:t, en inom
häradet boende och besuten hemmansegare, hvilken icke hörer till
annat Riksstånd eller någon ordinarie beställning i Rikets tjenst
344
Den 14 December * m.
i irnelia Ever». Deraf följer klart, att när 9jelfva röstlängden skall
upgöras, sä upgöres den för allmogen inom hvart härad. Nu torde
man val icke med vårt språkbruk anse förenligt, att, t. ex. ett f. d.
Statsråd räknas till allmogen. Det borde väl hafva stått »Hemmansegare
i hvart härad välje inom sig etc.», om man velat vinna §:ns
syftemål. Detta har man likväl förbisett. Vidare står, att de
skola välja »inom sig» Riksdagsman, men det tillägges: »hvilken
icke hörer till annat RiksStånd eller någon ordinarie beställning i
Rikets tjenst innehar». Det är ganska påtagligt, att det måste
blifva en lagförklaring häröfver, på det icke, -om en röstlängd skall
upgöras, en annan mening af §:n må upstå, än vi nu afse. Det
ligger mycken vigt uppå, att icke återigen inkasta sådana tvistefrön
bland allmänheten, som den 14:de g gjorde för icke längesedan.
Sådant bör man väl undvika såsom lagstiftare. Jag hade
trott, att om denna fråga blifvit först afgjord af BondeSt:t och
sedan af R. o. Ad., så hade R. o. Ad. varit i tillfälle att uttala
en opinionsyttring i frågan, emedan Ståndet, utan afseende på §:ns
forrnela felaktighet, kunnat bifalla densamma, i fall det. ansett
denna sak vara af en sådan betydelse, att man icke för sjelfva
formens skull velat uttala ett afslag. Men då R. o. Ad. måste
yttra sig i första hand öfver ett grtindlagsstndgande, så bör man
icke antaga det, som eger formela fel, då man vet, att det just
med afseende härå mäste ändras för att blifva praktiskt. Mig synes
således mera rätt att nu alsia denna punkt, för att bifalla
ett annat förslag i samma syftning, såvida man gillar sjelfva hufvudgrunden
för detta, ehuru jag, lika med Gr. Liljencrants, anser tveksamt,
huruvida det kan vara rätt, att denna ståndspersonsklass
inrymmes i BondeSt:t, som redan eger en så stor del af landets
jordegendom. Det är sannt, att Ståndets representativa makt är
af q va 1 i teter och derföre icke kan uttalas med en siffra; men det
qvantitativa måste äfven här betraktas, och det synes vara billigt,
att landets jordegare få större representationsrätt än de hittills egt,
hvadan det således vid en förnyad pröfning äfven bör tagas i noggrannt
öfvervägande, huruvida icke denna klass kan inrymmas på ett annat
RiksStånd. På grund af dessa mina betänkligheter mot förslaget,
såsom det nu är affattadt, anhåller jag om afslag å detsamma.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag kan icke neka,
att det är med särdeles stor förundran jag finner, att denna fråga
nu vinner motstånd inom detta hus, då R. o. Ad. vid föregående
Riksdagar alltid bifallit de förslag, som åsyftat utvidgning af representationsrätten
i andra Stånd och specielt i BondeStit. Gr.
Liljencrants har här nyss citerät de särskilda stadier, som frågan
haft, och nämnt, huruledes säteriegare äfven blifvit ledamöter af
BondeStd, Ordställningen i början af §:n har alltid varit sådan
den är, och det har också icke förhindrat, att i BondeSt:t genom
förändringen inkommit personer af ståndspersonsklassen, fastän de
icke varit tjenstemän. Att dessa blifvit inrymde i BondeSt:t, har
aldrig någonsin väckt missnöje, och vi hafva sett personer, som
icke hört till BondeSt:t, mer äu de, som nu äro i fråga, sitta der;
i)en 14 December, e. m.
således förefaller mig det hinder, som de värde talarne framkastat,
snarare vara ett svepskäl för att afslå §:n än ett verklig skäl, om
de skulle vara för förslaget. Jag kan icke finna någon skilnad
mellan en tjensteman, som tagit afsked och endast är landtbrukare,
och allmogen i den mening, som här är uttryckt. Allmogen här
har en mycket vidsträcktare betydelse än annorstädes. Med allmogen
menas härstädes en man för sig. en odalman, och detta ord
kan ej tolkas på annat sätt; med ett ord: en person, sora icke är
i Statens tjenst, och icke tillhör något annat Stånd.
Hvad beträffar sjelfva förändringen, så innehåller den eu rättighet
för en ganska stor och vigtig samhällsklass att få deltaga i
representationen. Det är visserligen antydt af den förste talaren, att
han skulle hellre önskat att få in denna klass i ett annat Stånd.
Jag vet icke hvar han vill sätta dero, och jag tror det vara svårt
att inflytta dem i något annat än det föreslagna, som just är bäst
i behof af förstärkning i intellektuel hänseende.
Några Ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Den invändning, här blifvit
gjord, eller att ordet allmoge, i händelse förslaget antoges, skulle
derigenom lä en betydelse helt olika med hvad det ursprungligen
egt, — tror jag vara utan vigt. Ordet »Allmoge» innefattar uti
sig ett särdeles sväfvande begrepp. Utom grundlagarne är, så vidt jag
vet, Chartae-sigillateeFörordningen den enda författning, som begagnat
detta ord. Under de många år, jag tillämpat denna Förordning,
har tydningen af detta ord satt mig i ganska stor förlägenhet, enär
någon definition derå icke funnits. Som det varit alldeles omöjligt
att utfinna några inre kriterier, efter hvilka man kunde afgöra,
huruvida en viss gifven person tillhörde allmogen eller icke, har
jag i detta hänseende nödgats låta helt och hållet yttre omständigheter
bestämma omdömet. Var personen sjelf tillstädes, var äfven
frågan lätt att afgöra. Då gaf kliidedrägten utslaget. Flade
han bondkläder, då tillhörde han alimogen, annars icke. När åter
frågan skulle i hans frånvaro besvares, förefunnos större svårigheter.
Det, som då vanligast blef grund för beslutet, var tillnamnet. Den,
som icke hade sjelfständigt tillnamu, utan benämnde sig såsom sin
faders son, t. ex. Andersson, Persson in. m., den karterades som
allmoge, andra deremot såsom ståndspersoner. Under sådana förhållanden
och då vid ordet »allmoge» icke är fästadt något visst
och bestämdt begrepp, anser jag något hinder mot förslagets antagande
icke uti redaktionen förefinnas.
Att, såsom en föregående talare, vilja grunda afslag på den
förutsättning, att, genom förslagets antagande, en högre bildning
skulle inkomma i BondeStåndet, kan jag för ingen del godkänna.
Tvärtom borde det, enligt min tanka, utgöra ett hufvudskål för
bifall. Man kan väl icke högre önska, än att Representationen
komme att bestå af de mest uplysta och bildade i samhället.
Då jag dessutom anser, att vi, genom detta förslags antagande,
skulle ganska betydligen närma oss ett länge eftersträfvadt mål, —-  en total representationsreform, kommer jag att rösta för förslaget.
346
Den 14 December e. m.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag skall endast med nagla
få ord besvara Ilr Bildts anförande. Han nämnde, att det vore
nödvändigt upläsa 15 §:n i sin helhet, för att veta huru man skall
bedöma det yttrande, jag nyss hade. Här är endast fråga om
hvad som med allmoge skall förstås. Jag ber att få lästa Hrnnes
upmnrksamhet på, att Konst.Utsk:t har just sjelft i denna §, der
det.säges: »Allmogen i hvart härad välje inom sig efter hemmantalet
inför Domlialvanden till Riksdagsman afBondeStit en inom häradet
boende och besuten hemmansegare», salt definitionen på hvad det
menar med ordet »allmoge», och jag tror icke det vore skadligt,
att få in något mer bildning i BondeSt:t, äti der möjligen finnes,
hvarlöre jag röstar bifall till förslaget.
Hr Stjernsvärd: Med ani. af Gr. Taubes anförande, har
jag tagit mig friheten begära ordet. Jag har förut yttrat att inympningen
på de särskilda Stånden skulle i den händelse hafva
någon fördel med sig, om den vore mera vidtomfattande. Vid
tillämpningen af denna sats på BoudeSt:t har jag kommit till följande
resultat. Om jag t. ex. antager att 10 personer af den
ifrågav:de kathegorieu skulle blifva invalde i BondeSt:t, så är det
min fullkomliga öfvertygelse, att man icke härmed förskaffade nämnde
personer någon fördel, ty jag tror icke att man derigenom bibringade
dem något slags gehör. Jag tror att en representation så
sammansatt skulle komma att spela precist samma löle som nu. I
frågor t. ex. der 3 Stånd stanna mot det 4:de, komma de icke att
ge mera gehör åt detta Stånds beslut än f. n. Hvad angår dea
åsigt att man skulle bibringa BondeStit en högre bildning, så,
utan att ens vilja yttra mig öfver detta Stånds bildningsgrad, tror
jag dock att det inflytande, som skulle utöfvas af afskedade tjenstemän,
blir af noll och intet värde, äfvensom att sammanhållningen
hos detta Stånd paralyserar alla försök att ombilda detsamma. Det
är äfven af detta skäl jag yrkar afslag.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Lika med Hr Frih.
Tersmeden kan jag icke undgå fästa upmiirksamheten derpå, att
första delen af denna g är alldeles oförändrad sådan den var förut,
och hädanefter likasom hittills innehåller den enda definition på
Allmoge, som i våra grundlagar förekommer. Likaväl som den
e. o. tjenstemauneii,som är hemmansegare, hör till allmogen ifråga
om riksdagsmannaval, kan den ordinarie embetsmaniien, som tagit
afsked och idkar landtbruk, anses hafva åter bland allmogen ingått.
En värd talare har yttrat att dessa Ståndspersoner väl vore värda
inrymmande i representationen, men att de då borde intagas i ett
annat Stånd. Det enda Stånd, der detta lämpligen skulle kunna
ske, i händelse ej BondeSt:t uptager dem, vore R. o. Ad., men
siågot sådant är f. ii. ej föreslaget, och utgången af ett sådant förslag,
derför, som jag befarar, sympathier ej finnas på Riddarhuset,
vore högst ovisst. Jag röstar för bifall till punkten.
Den 14 December e. m.
347
Hr Cederschiöld, Hobert Theofron: Hvar och en, som
icke önskar en total och brådstörtad ombildning af den närv:de
representationen, bör efter mitt förmenande vara villig att undanrödja
de brister, sora deruti förefinnas. Då nu en af de hufvudsakiigaste
annor, som gjorts mot vår nuv:de representation, är den,
att en talrik samhällsklass finnes, som icke är representerad, så
synes mig representantens pligt vara att medverka till densammas
inrymmande i representationen. Bland dessa orepresenterade äro
de s. k. Ståndspersonerna på landet. Man har anmärkt mot förslaget
att tvetydigt vore hvad som förstås med »allmoge». Jag
medger visserl. att denna § kunnat bättre upställas, men jag tror
dock icke att någon tvekan kan tipstå vid tillämpningen. Det heter
nemi. »allmogen inom livart härad välja inom sig en inom häradet
boende och besuten hemmansegare;» och då det sedan står att de
må välja den, »hvilken icke hörer till annat RiksStånd eller någon
ordinarie beställning i rikets tjenst innehafver», så följer häraf att
hvarje inom häradet boende och besuten hemmansegare, som innehaft,
ulén icke innehar ordinarie beställning i Rikets tjenst, äfvensom
den, hvilken förut tillhört, men ej mera tillhör annat RiksStånd,
numera tillhör allmogen, och kan sål. ingen tvekan vid tillämpningen
af denna punkt upstå. Jag röstar bifall till förslaget.
Hr Stjernsvärd: Det är ganska lätt, o;n man såsom Hr
Cederschiöld framställer sitt grundthema, alt sedan göra variationen,
men orri gruudlheniat icke är rigtigt, tror jag att variationen
slår öfver. Han har sagt, att den enda anmärkn., man gjort mot
vår representation, är att en stor klass finnes, sorn icke är repre-*
senterad. Han har deri begått ett stort misstag. Jag tror nemi.
att de största skäl till anmärka, mot nuv:de representationssättet
är att ståndsrepresentationen arbetar på olika rum, och allt som
dermed är förenligt, töran leder olägenhet. Hvad beträffar de lyckliga
resultatater, som de skedda inympniiigarne skola åstadkomma,
tror jag att man i det afsrdet bör afvakta framtidens utsago.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Hr Stjernsvärd
har missförstått mitt yttrande. Jag har ingalunda sagt, att det
är det enda fel, som vidlåder vår nuvaride representation, att en
stor samhällsklass icke är representerad, utan jag sade, att det var
en af de hufvudsakligaste aumärkningarne mot vårt representationssätt
och att jag ansåg att man borde, i läll man så kunde, undanrödja
felen. Om man denna Riksdag undanröjde ett, kunde man
den andra borttaga ett annat, och på så sätt nå, om icke fullkomligheten,
åtminstone något bättre än det närvide.
H. Exc. Hr Erih. De Geer, Louis: Det enda af de skäl,
jag hört här anföras mot förslaget, som för mig eger någon giltighet,
är oegentligheten af den bemärkelse, i hvilken ordet allmoge
i förslaget blifvit begagnadt. Det kan nemi. icke förnekas att
»allmogen» i detta förslag tages i en bemärkelse, som hvarken
öfverensstämmer med vanligt språkbruk eller med detta ords
I)en 14 December e. rru
betydelse i den nuvtde lydelsen af 15 § R. O., der nemi. de anses
icke horn till allmogen, hvilka förut hört till något Riksstånd
eller någon ordinarie bestallning i Rikets tjenst eller fullmakt
derå innehaft. Men å andra sidan uttrycker ordet »allmoge»
onekligen ett ganska obestämdt begrepp, äfven efter det nuvande
språkbruket, och det användes synnerligen i äldre tider någon gång
i en bemärkelse, som omfattar snart sagdt hela befolkningen. Med
uttrycket »Gud och Sveriges Allmoge», ansåg t. ex. en af våra
frarnfärne Konungar visserligen icke att han endast vände sig till
allmogen i dess inskränktaste bemärkelse. Då i lagstiftningen sådana
ord måste begagnas, som Uro obestämda och ej ega en skarpt
begränsad betydelse, är det icke sällsynt att man i sjelfva lagen
deröfver ger en definition, som uttrycker i hvilken betydelse det
ordet der tages. Så är just förhållandet med ifrågavarande förslag
till grundlagsförändring, der »allmogen» definieras att vara: »de
inom häradet boende och besutne hemrnans-egare, hvilka icke höra
till annat RiksStånd eller någon ordinarie beställning i Rikets
tjenst innehafva.» Det bör sål. icke i tillämpningen kunna upstå
något tvifvel om hvad med »allmoge» här skall förstås. —
I sjelfva saken vill jag icke uptaga liden med att tillägga något
till de många skäl, som blifvit anförda för bifall till förslaget, ej
mindre nu, än under de gemensamma öfverläggningarne i ämnet
både vid denna och föregide Riksdag. Jag vill endast tillkännage
att jag lifligt önskar bifall till förslaget.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt H. Exe.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats så väl antagande
som förkastande af förslaget, framställde H. Exc. propos. å förslagets
antagande och, då den besvarades med starka ja, jemte några
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
14:de punkten, innehmde förslag till ändring uti 27 § 1 mom.
och 28 g R. O. samt 53 g R. F„ angtde tiden dels för öfverlemnande
af K. M:ts nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och
behof, dels för Utskottsval.
Detta förslag blef af R. o. Å. antaget.
15:de punkten, innefattande förslag till tillägg i 41 § R. O.
angtde rätt för StatsRådets ledamöter att deltaga i RiksStåndeus
gemensamma öfverlägga ingar.
Afven detta förslag antogs.
16:de punkten, innehållande förslag till ändring uti 46 g 2
morn. R. O, angtde Ordförande vid RiksSiåndens gemensamma
sammanträden.
Den 1-1 December e m..
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag anhåller om
propos. å afslag å denna punkt, såsom ej af behofVet påkallad.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: I fall de gemensamma
öfverläggningarne skola ega rum då Landtmarskalken är förhindrad
att vara närv:de, så är väl nödvändigt att bestämma hvilken som
dervid skall föra ordet, och synes det lämpligast att lemna en sådan
rätt åt RiksStms Talmän, såsom här är föreslaget, då emellan
dem och Stånds-ledamöter ingen jemförelse kan finnas. Jag anhåller
således om bifall å förslaget.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt H. Exc. Hr
Gr:n o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels antagande och
dels förkastande af förslaget, framställde H. Exc. propos. å förslagets
antagande och, då dertill svarades starka ja, blandade med
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr von Francken begärde votering.
Uplästes och godkändes följande votens-propos. -
»Den, som antager det uti 16 punkten af Konst.Utsk:ts Mein.
N:o 2 framställda förslag till ändring uti 46 g 2 mom. K.O.,
ang:de Ordfide vid RiksStms gemensamma sammanträden, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förkastar R. o. Ad. förenämnde förslag».
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ju — 93.
Nej — 24.
17:de punkten, innehållande förslag till ändring i 7 6 § R .0., ang:de
den af StatsRådet. för dess åtgärder vunna décharge.
Hr Tersmeden, Nils: Våra grundlagar stadga att för
Konungens rådgifvare en ansvarighet skall finnas. Denna ansvarighet
skall grunda sig på cn granskning. Denna föregår först af R.
St:rs Revisorer; öfver denna yttrar sig StatsUtsk:t och slutligen
inträder Konst.Utsk:t, som har tillgång till alla erforderliga prot:r,
förde inför Konungen i dess StatsRåd. Nu säger man att vid
denna sednare granskning kunna likväl, emedan Utsk:t granskar
prot:r ända intill Riksdagarnas början, fäll förekomma der åtgärder
uptagas, hvaröfver egentlig revision af R. St:r ännu ej är verkställd,
och derföre skulle den décharge, som Stäuderne efter Konst.Utsk:ts
yttrande meddela, nödvändigt böra vara vilkorlig.
Som skäl anföres bland annat att denna fråga har förut varit
bragt å bane. Ja väl! år 1850, af ett Utsk., hvilket var af den
skärpa, att det, om jag icke misstager mig, framställde i sitt déchargebetäuk.
icke mindre än 60 å 70 mål, hvari Utsk:t funnit ani. till
anm., och hvilket slutligen anställer en RiksRätt i en massa af
ärender. Hvartill skulle väl denna utvidgade granskningsrätt tjena?
Den 14 December e. m.
Det är svårligen tänkbart att Konst.Utsk:t förbiser något ärende
af vigt, men det oaktadt vill man nu, att Revisorerna skola göra
anmälan hos StatsUtsk:t om hvad de finna anmiirkningsvärdt, och
detta Utsk. således lemna en fingervisning åt ett blifvande Konst.-  Utsk., hvaraf skulle följa att samma Utsk. skulle till ny behandling
uptaga ett ärende, som det redan handlagt, hvilket synes innebära
en orimlighet. Principen för denna granskning är i allmänhet ternligen
tydligt uttalad i vår grundlag. Den säger: allt hvad lt. St:r
efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses hafva
vunnit décharge i afs:de på det granskade, och ingen ny granskning
af nva Ständer i samma mål vara tillåten.
Man vill nu frångå denna princip, som så länge varit följd;
— det borde så mvcket mindre nu vara behöfligt, då revision föregår
hvart år i st. f. hvartannat.
Från en annan sida sedt, hvilken verkan kan väl en utvidgad
förlängd granskningsrätt möjligen utöfva på konungens rådgifvare
i förekommande mål. De kunna intagas af en viss ängslan vid
behandling af hvarje ärende och just derföre förbise den nytta, ett
förslag kan medföra, och möjligen för blott formen afslå en nyttig
sak. .Resultatet blir att K. M. skall mötas af ännu större svårigheter
att finna skickliga rådgifvare, för hvilka han har förtroende,
Efter It. St:rs sammanvaro och utöfvad granskning böra Konungens
rådgifvare vara fria trån allt ansvar och ej hållas i ovisshet
för kommande Ständer. Jag afslår alltså den föreslagne förändringen.
H. Exc. Hr Frill. De Geer, Louis: Då det måste vara
svårt, om icke omöjligt, för Konst.Utsk;t att vid dess granskning
af StatsrådsProtm så noga som vederbör kontrollera förvaltningen
af alla statsmedel, såvidt densamma på StatsRåden ankommer, och
då det ofta måste inträffa, att de anmärknir, som vid Statsllevisionen
ang:de dispositionen af statsmedel framställas, icke skulle kunna undergå
någon lt. St:s pröfning, derest de, sedan Statsråds-prot:n för den
tid, revisionen omfattar, hos Konst.Utsk. blifvit granskade, icke vidare
finge uptagas, finner jag för min del den föreslagna ändringen hafva
fullt skäl för sig. Det är också af särdeles mycken vigt, att folket
icke misstänker Reg:n i fråga om en samvetsgrann förvaltning af
statens medel; och för att undanrödja all sådan misstro, finnes
intet verksammare medel än att på allt siitt underlätta möjligheten
att kontrollera förvaltningen. Pä dessa grunder tillstyrker jag bifall
till förslaget.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Lika med den siste
värde talaren anser jag att Revisorerne hafva helt andra källor än
Konst.Utsk:t att tillgå, och att granskningen af Statsliådets Prot:r
skulle vara fotad på riktiga orakel, i händelse den nu föreslagna
§:n blir antagen. Jag kommer således att rösta för bifall till densamma,
och det är för mig ett behof att tillkännagifva den stora
Deli 14 December e. m.<
3M
tillfredsställelse jag erfar deröfver, att, finna en Konungens liad gifva
re tillstyrka den.
Sedan öfverlnggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder blifvit yrkadt så väl förslagets
antagande som dess förkastande; hvarefter H. Exc. framställde propos.
å förslagets antagande samt, dä dertill svarades starka ja jemte åtskilliga
nej. förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus, begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voterings-propos.:
»Ilen, som antager det uti 17:de punkten af Konst.Utsk:ts
mein. N:o 2 framställda förslag till ändring i 76 § ILO., ang:de den
af Statsllädet för dess åtgärder vunna décharge, röstar
Ja;
den den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förkastar R. o. Ad. förenämnde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 60.
Nej — 23.
18:de punkten, innehållande förslag till tillägg uti 1 § 4
mom. Tryckfrihets-Förordm, ronde skyldighet för utgifvare af dagblad
eller periodiska skrifter att ställa borgen för böter, kostnad
och skada.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: I afs:de på det sedan
förra Riksdag, till följd af votering i Förstärkt Konst.Utsk., hvilande
förslag, att för utgifvare af dagblad och periodiska skrifter
bestämma en preventiv borgen för böter m. m., hvartill en sådan
utgifvare kan blifva dömd, ber jag få förklara, att jag för min del
tror, att äfven om en borgen för ett belopp af 1000 Rdr, såsom
föreslagits, blefve antagen, sådant i allt fall icke förmår hindra
missbruk af tryckfriheten, der sådant vill utöfvas. Att syftemålet
med ifrågav:de borgen således icke kan upnås, torde icke heller
kunna förnekas; men klart synes det mig, att föreskriften derom
skulle medföra stora olägenheter för isynnerhet utgifvare af mindre
dagblad samt periodiska skrifter t. ex. i landthushållning och andra
näringar, äfvensom i rent vetenskapliga ämnen, och kanske
mången gång hindra dylika arbetens utgifvande. Att den periodiska
pressen stundom missbrukar den tryckfrihet, vi nu ega, är visserligen
en sanning, men icke har detta missbruk visat sig så vådligt,
att man behöfver eller bör i Tryckfrihetslagen inrymma det
föreslagna medlet deremot. Jag tror att man bör låta det rätta
sig sjelf. Och dessutom finnas andra korrektiver deremot, hvilka
äro långt ändamfllsenligare att använda än den ifrågav:de borgen.
Slutligen ber jag få erinra, att om borgens-systemet en gång blir
infördt i vår Tryckfrihetslag, det utan tvifyel kommer att tillgå
här på samma sätt, som i andra länder, att nemi. beloppet af
nämnde borgen, Riksdag efter Riksdag, kommer att ökas till allmän
352
Den 14 December e. m
och enskild skada. Oell jag- tror det derföre är rådligast att afelå
förslaget. Jag åtminstone röstar för afslag.
Hr Tersmeden, Pehr Reinhold: Då detta förslag egent
ligen,
som man vet, har grundats på de lagstifningar, som uti andra
länder i detta afs:de iiro gällande, torde det tillåtas mig att i
största korthet yttra några ord om borgens systemets i afs:de på
tidningar närv:de ställning i åtskilliga länder. Det är bekant, att
då i Frankrike redar. 1 819 censuren afskaffades, så infördes borgenssystem
i stället, såsom man trodde, egentligen på den berömde
Chateaubriands framställning. Vid 1848 års revolution uphäfdes
borgenssystemet derstädes, men återkom sedermera under den nuv:de
regimen med strängare bestämmelser. I Frankrike är borgenssumman
satt från 30,000 till 50,000 francs. Det var egentligen
af politiska skäl, som man der införde dessa stadganden. 1 England
antogs borgenssystemet samma år som i Frankrike, men hufvudsakligen
af juridiska skäl. Den borgen, som der stadgades, upgick
till 400 P. St. för London och 300 för andra städer. De
Tyska staterna följde i denna punkt, liksom alla andra, som röra
tryckfriheten, Frankrikes mönster.
I Sverige väcktes ett likartadt förslag först, som bekant är,
vid 1828 — 1830-årens Riksdag, och förföll då, men återkom vid
sistlidne Riksdag. Man känner, huru det gick; det var 2 Stånd,
som stadnade mot 2, och frågan blef hvilande genom votering i
förstärkt Utskott. I Konst.Utsk;ts Betänk. N:o 37 vid förra Riksdagen
synes man icke hafva väntat och ansett borgens ställande
vara ett korrektiv mot ansvarighetssystemet. I andra länder har
man, såsom jag nyss nämnde, af politiska och juridiska skäl antagit
borgenssyrtemet. Hvad nu detta korrektiv mot ansvaringar
beträffar och dermed äfven mot skandalpressen, så finner jag icke
att deremot i detta förslag ligger det ringaste -skydd. En skandalskribent
finner aldrig någon svårighet att erhålla någon sådan kaution.
1 allmänhet är det icke den stora pressen, som deraf skulle
komma att lida mehn, men den mindre ginge under, och det skulle
kunna inverka ganska mehnligt på en ung person, som ville göra
sina kunskaper gällande i dessa afseenden, men saknade relationer.
Dessutom har detta system i de hinder, der det blifvit inlördt,
såsom t. ex. Frankrike, visat sig utan påföljd, ehuru der utöfvades
ett allt starkare och starkare tvång mot personer. .Det
iir äfven åtskilliga omständigheter, som härvid måste tagas i
betraktande. Den skada, sorn denna borgen egentligen skulle ersätta,
vore s. k. ärekräkningar. Som bekant, är i vår kriminallag
icke något straff stadgadt för detta slag af förbrytelser, utan
endast dä man beskyller andra personer för handlingar, som gä
å heder och ära. Men hvar oell en vet att injurier kunna vara
af många slag, utan att derföre innehålla beskyllning för vaniirande
handlingar. Annat är i Frankrike, der man för en ringa förbrytelse
på en gång straffar med böter och en betydlig -penningesumma;
här deremot bestraffas de grofsta förbrytelser med en
summa
Den 14 December e. m.
summa penningar och, i fall man icke kan betala denna summa
penningar, så sättes man i fängelse. I allmänhet Kr detta borgenssystem,
såsom ett i förväg lagdt hinder, ett bland de mest olämpligaste
stadganden. Det är visserligen sannt, att stora missbruk af
pressen hafva begåtts, men jag skulle tro att man kunnat häremot
hitta på helt andra och verksammare medel. Om man, i stället för
det obetydliga vilkor, som nu finnes, nemi, god frejd, af en tidningsutgifvare
fordrade vissa allmänna egenskaper, samt att den,
som verkligen sjelf ombesörjde utgifvandet, sjelf gjordes ansvarig,
och, i händelse han dervid begagnade en annans namn, straffades
som för bedrägeri, tror jag att en mera verklig kontroll åstadkommes.
Min oförgripliga tanke i denna fråga är, att vi göra bäst
om vi upge försöket att taga den här i Frankrike upvexta plantan
och omsätta den på Svensk jord, samt applicera den tryckning, som
detta förslag ovilkorligen innebär, på Svenska tryckfriheten. Det
gifves andra medel, mera ändamålsenliga, mindre vidriga, till förekommande
af pressens missbruk och till rättande af bristfälligheterna
i vår Tryckfrihets-förordning. Denna bibehåller lyckligtvis
ännu sin egenskap af grundlag och innehåller hittills, lika litet
som våra andra grundlagar, någonting om penningen såsom vilkor
för utöfvande af medborgerliga rättigheter, minst för den här ifrågav:de,
hvars vård utgjort en af 1809 års lagstiftares ömmaste omsorger,
hvilket de ock lika bestämdt sorn högsinnadt pa mer än
ett ställe uttalat. Bäst är derföre, att, likasom man lemnar penningen
fritt spelrum inom dess naturliga krets, man ej heller försöker
hindra tanken och ordet att fritt verka inom deras, och att
man ej sammanblandar hvad som ej hör tillsammans. Må hädanefter,
liksom hittills, äfven den fattige mannens ord fritt varda hördt
af hans landsmän, och må man taga sig till vara att ens mot den
ringaste opinionsorgau inom det ringaste af våra stadssamhällen
u pst älla ett hinder, så oförenligt med Svenska frihetsbegrepp, och
icke medförande andra följder än den, att äfven åt pressen förläna en
viss aristokratisk pregel, en isolerad, ensidig, minoriteten förtryckande
karakter. Och om ock vissa ytterligare gränser blifva af nöden
för tryckfrihetens utöfning, måtte åtminstone aldrig det fria ordet
varda bundet af någonting sådant som banksedlar, och den frie mannens
verksamhet icke insnärjas i ett system, redan på andra områden
så föga lyckosamt och välsignelsebringande, som kautionssystemet.
Några ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Tersmeden, Nils. Den siste värde talaren vill icke
medgifva detta förslags antagande. Han har dock erkänt pressens
missbruk, men på samma gång lian påstår att borgens-systemet icke
skulle vara ett korrektiv deremot, säger han dock att det skulle
utgöra ett band på pressen. Jag har icke kunnat följa honom i
hans bevisning, men jag vädjar till er, M. Hrr, huruvida icke denna
press är groft missbrukad, och om icke något medel deremot är
bättre än intet? Vi böra derföre icke försumma detta tillfälle att
åtmistone få något korrektiv. Jag begär bifall på förslaget.
H. II. 23
Den 14 December e. lin.
Frill. Stael von Holstein, Fabian Wilhelm: Lika med
elen talare, som yttrade sig näst före den siste, anser jag att detta
förslag, sorn emot Grundlagens föreskrift söker upställa i förväg
lagda hinder för skrifts Utöfvande. icke böra bifallas, och det så
mycket mindre, då man ser, att orsaken hvarföre man begär denna
borgen, skulle vara i och för den skada och kostnadsersättning, sorn
en utgifvare möjligtvis kan blifva ålagd att betala, i fall han missbrukar
tryckfrihetslagen. Jag vet icke något fall, der det före*
kommer att ställa borgen för böter, som man möjligen kan blifva
ålagfl att betala, och då det ej så är stadgadt för någon annan
person, inser jag icke hvarföre det skal! vara så för utgifvare af
en tidning. Jag vill icke vidare yttra mig i saken; jag har blifvit
förekommen af Hr Tersmeden, och yrkar således afslag ä Betänka.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Afven jag förenar mig
till alla delar med Hr P. It. Tersmeden. De försök till vederlägg*
ning, som hans namne här bjudit till att lemna, äro högst ofullständiga.
Det förvånar mig, att lian med den tydliga stämma,
som Hr P. R. Tersmeden uttryckte sig, icke kunde fatta hans be*
visning, eller inse det odugliga i sitt försök till vederläggning. Han
har nemi. fästat sig dervid att Hr P. R. Tersmeden skulle ansett
den föreslagna borgen såsom ett band på tryckfriheten. Det är
visserligen sannt att han yttrade detta, men han sade att det var
ett onödigt band, ett band, som ingalunda kunde stätja tryckfrihetens
missbruk genom skandalpressen. Vore det ett sådant band,
skulle jag vara den förste att gifva min röst åt förslaget, meri
som jag är öfvertygad att detta resultat ej kan vinnas, så anser
jag onödigt att lägga ett band på yttranderätten, som ingenting
Uträttar och blott blir förhatligt, samt, om det icke kan vara nyttigt,
dock kan blifva skadligt. Hr P. R. Tersmeden har antydt ett annat
korrektiv i afsrde på utgifvande af periodiska skrifter, som jag finner
vara högst användbart och lämpligt, och deri han, efter mitt
förmenande, tyckes hafva funnit ett Columbi ägg. Om nemi. det
föreskrefs i Tryckfrihetslagen, att ingen annan egde utgifva tidning
än den, som vore kompetent att utgifva och ansvara för densam*
ma, med ett ord att vara ledande redaktör för tidningen, och öf*
verskridande deraf belädes med straff som för bedrägeri, så skulle
en ganska stor del, om icke alla skandaltidningar, derigenom för*
qväfvas. Men då detta nu föreslagna stadgande icke i något hänseende
kan motsvara sitt ändamål, utan endast innefattar ett försök
att visa sin motvilja mot den fria yttranderätten, så tillstyrker jag,
i likhet med Hr P. R. Tersmeden, å detsamma afslag.
Hr Carleson, Edvard Henriks I anledning af den siste
talarens yttrande, må meddelandet af några erinringar tillåtas mig.
Den borgen, som här är i fråga, är icke af samma beskaffenhet,
som den i Frankrike och åtskilliga Tyska stater, utan sådan
som den i England föreskrifna. I England är den fastställd huf
vudsakligen såsom ett band på smädeskrifvare och samma afsigt
liar Konst.Utsk:t haft med sitt förslag, som i detta hänseende icke
Den 11 December e. m
:i5S
helter synes vara alldeles olämpligt. Såsom bevis torde endast behöfva
åberopas, att för tiärv:de den ansvarige utgifvaren af en s.
k. skandaltidning understundom år en person, som ingenting eger
och hvarken förmår betala böter eller riittegångsomkostnader, så
att slutsumman af en mot en sådan tidning förd och vunnen
rättegång för hvarjehanda missbruk af tryckfriheten blifvit den, att
en person, som egentligen icke är den skyldige, får träda i häkte
för att aftjena ådöaide böter, och att målseganden sjelf fått vidkännas
alla sina rättegångsomkostnader. Oin det deremot funnes
en sådan lag, som den, hvilken nu är i fråga, så skulle i dylika
rättegångar böterna annars komma att drabba den mest skyldige,
och den förorättade målseganden icke heller nödgas föra rättegången
på egen bekostnad. Det är mycket sannt att den föreslagna
preventiv-åtgärden är af exceptionel natur, men det liirer väl icke
heller kunna bestridas att vår Tryckfrihetslag, så vidt den tillåtet
att en usling leges att öfvertaga ansvaret för en annans brott, har
en exceptionel egenskap af ännu mera anmärkningsvärd beskaffenhet.
Det ena uudantagsstadgandet betingar det andra, och då
Konst.Utsk:t icke ansåg det vara möjligt att genomdrifva en sådan
ändring af Tryck frihetsförordniu, som skulle undanrödja sjelfva grunden
till det lagstiftningen vanärande oskick-, som upkommer ur den
bristfälliga eller misstydda Tryckfrihetslagen, har Utsk:t velat åtminstone
i någon mån lindra de menliga följderna deraf. Att ytter1
ligare tala om denna fråga är dock icke värdt, sedan förslaget ren
dan blifvit förkastadt af ett annat lliksStånd. Ett ord vill jag
likväl tillägga. Här har nyss blifvit yttrat att den, som förordade
detta förslag, skulle vara en ovän af tryckfriheten. Jag förordar
förslaget, fastän det, i följd af en mindre omsorgsfull redaktion, synes
omfatta mer än Utsk-t ämnat, men tror mig det oaktadt vara
lika varm vän, som någon annan, ej mindre af tryckfriheten än af
frihet i allmänhet. Månne icke skiljaktigheten i upfattningen af
frihetens begrepp ofta beror af detsammas förblandning med sjelfsvåld
?
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr von Qvanten, Emil: Det synes måhända förmätet äi
mig, att begära ordet i en fråga af den beskaffenhet, som den förevarande,
nemi. i en grundlagsfråga, men då det tillika är en fråga
af så allmän natur, som en bestämmelse i tryckfrihetslagen, och då
jag är en, ehuru visserligen anspråkslös, medlen af den Svenska
pressen, har jag likväl trott mig kunna göra det. För min del
vill jag yrka afslag å denna punkt derföre, att jag icke anser det
mål, som med detta stadgande åsyftas, kunna dermed ernås. Jag
tillåter mig förklara, att jag lika ifrigt, som någon medlem af
detta bus, önskar upnåeudet af detta mål, nemi. pressens höjande;
ty ju mer pressen höjes, ju sedligare den blir, desto nyttigare blir
den äfven, desto mer uträttar den till samhällets nytta. Men hvar
och en, som känner de omständigheter, som äro förknippade med
en tidnings utgifvande, måste ovilkorligen inse, att en sådan borgen,
hvarom här är fråga, omöjligen kan hindra skandalskrifveriet)
350
Don 14 December e. m.
ty de öfriga omkostnaderne, som fordras för en tidnings upsiittande,
aro så stora, att den nu föreslagna borgenssumman, i jemförelse
dermed, blir en obetydlighet. Det är visserligen sannt, att en fördel
skulle vinnas, om det nu föreslagna stadgandet antoges. Då nemi.
säkerhet alltid funnes för böternas utgående, sluppe man det verkligen
uprörande skådespelet att nödgas se, såsom nu ofta sker, den
stackars usla s. k. ansvaringen föras i fängelse för ett brott, som
han icke begått. Men pressen sjelf skulle icke derpå vinna det
ringaste; ty om detta stadgande blefve gällande, skulle man, såsom
sagdt, utan svårighet skaffa sig den der borgen. Skandalerna kasta af
sig, det har man sett; de skulle betäcka böterna och slutligen
blefve måhända endast åklagaren den, som vunne något på dessa
böter. I fall man kunde antaga* att den nu föreslagna borgen
komme att lägga något verkligt band på pressen, då skulle åter
inträda ett förhållande, som fullkomligt strider mot andan och
bokstafven i ett annat mom. af Tryckfrihets-Förordnsiii der det
stadgas, att inga hinder må på förhand läggas för skrifters tryckande
i Sverige, och just denna omständighet anser jag vara ett
stort skäl för att icke bifalla ifrågavide förslag. Ty om också
tusen rdr, såsom jag sökt visa, ej kunna i praktiskt hänseende
anses vara af någon stor betydelse, så äro de dock alltid i och
för sig sjelfva ett i förväg lagdt hinder, och man kan icke veta
hvar man kommer att hamna på denna väg. Ett politiskt stadgande
har alldeles samma egenskap som ett frö, hvilket man lägger
i jorden; det gror sedan och utvecklar sig af egen kraft. Nu
bestämmes 1,0 0 0 rdr, men man finner i en framtid, att dessa
1,000 icke svara mot ändamålet, och sedan ökar och ökar. man,
tilldess summan vuxit långt utöfver dess nu afsedda gränser och
slutligen befinnes utgöra ett ganska stort band på tryckfriheten i
ett land, der, enl. de grundlagar och institutioner, som tillkommo
vid den sednaste statshvälfningen, yttranderätten och tryckfriheten
anses böra vara fullkomligt fria. Af dessa skäl yrkar jag på alslag.
Gr. Lagerbjelke: Det nu föreliggande förslaget afser ingalunda,
att i förväg lägga hinder för den verkliga tryckfriheten.
En föregående talare har redan påpekat, huruledes det ofta händer,
att, när en tidning tillåter sig grofva smädelser eller missbruk af
tryckfriheten, dess utgifvare blir bötfäld, men då böterna skola
utgå, fiunes ingenting att taga. Den, som i sjelfva verket utgifver
tidningar, den, som skrifver en sraädeartikel, kommer från saken
helt ogeueradt, och ansvaringen stannar i sticket och har ingenting
att betala med. Det kan väl icke nekas, att, nar den ene begår
brottet och den audre svarar för detsamma, detta är en skandal.
Att förekomma dylika skandaler, vore väl nyttigt. Gifvet är, att
om också en tidningsutgifvare företog sig att efter detta förslags
antagande hafva en ansvarig utgifvare, och denne ansvaring fäldes
till böter och fängelse, och vore aldrig så fattig, så funnes
det ju tillgång i borgenssumman att uttaga böterne eller får genom
sakens natur den rätta plånboken utbetala böterna. Förslaget kan
således icke nekas i viss mån upfylla sin bestämmelse, den nemi.
Den 14 December e. m.
357
att, ora ansvaring begagnas, sådant oaktadt höterne komma att utgå
och drabba den verklige brottslige. Men man säger ju: faststäl
lande
af en sådan borgenssumma är ett i förväg lagdt binder för
tryckfriheten. Jag ber att få åberopa hvad deri siste värde talaren,
som yttrade sig mot förslaget, sjelf hiir anförde: att utgifvandet af
en tidning ar ett. så kostsamt företag, att anskaffandet af tusen
rdrs borgenären obetydlighet; men äfven förutsatt, att anskaffandet
af denna borgen icke vore så obetydlig, bör man besinna, att
här icke är fråga om. att han skall anskaffa dessa medel kontant,
eller att dessa tusen rdr skola blifva betalde till någon viss tid,
utan det är först i den händelse han gör sig ansvarig enl. lag, så
att han blir fälld, som han skall af de tusen rdr ersätta böter
och skada. För öfrigt, mine Hrr! är det väl möjligt, att en verkligt
redbar karl, väl känd i sin landsort, och som kan utgifva en
landsortstidning, skulle finna någon svårighet att anskaffa en så
beskaffad borgen för denna obetydliga summa? Det vill verkligen
således synas mig som om detta förslag upfyller sin bestämmelse,
att motarbeta ansvaringssystemet, utan något i förväg lagdt hinder
mot tryckfriheten, men möjligen mot ansvarssvstemet, och det är
just hvad man vill åstadkomma. Jag tycker således förslaget verkligen
icke vara så allt för farligt, som man här velat framställa,
utan i sjelfva verket medföra nytta utan någon skada, hvadan jag
vördsamt anhåller om bifall till detsamma.
Frih. Stael von Holstein: Gr. Lagerbjelke har upträdt
och sagt, att meningen med detta Betänk, skulle vara, att icke
lägga något hinder i förväg mot tryckfriheten. Det må vara, att
så icke är meningen, men jag kan omöjligen se annat, än att så
blir följden; ty om man föreställer sig, att en person vill utge
en tidning, utan att ega ansvaring, så kan jag icke förstå, huru
man kan säga, att det är en småsak att skaffa borgen för 1,00 0
rdr. Det är möjligt, att en person, sorn sammanskrapat summan,
måst begära detta belopp af någon annan, emedan han icke sjelf
kan deponera den, såsom saknande egna tillgångar; om han då
beginge något mot tryckfrihetslagen stridande, så skulle ju den,
som går i borgen, få betala summan. Om han icke hade för afsigt
att träda tryckfrihetslagen för nära, så vore det väl ett i förväg
lagdt hinder.
Hr Tersmeden, Per Eeinhold: Det är i ani. af några
yttranden af den näst föregående talaren, som jag begärt ordet.
Han sade nemi. törst och främst, att förslaget vore riktadt, hvilket
jag ock i mitt anförande medgaf, mot ansvarighetssystemet, oell
att i synnerhet den olägenhet kunde inträffa, att da en ansvarig
person blir bötfäld för en summa, som han icke kan betala, kastas
han i fängelse, och utgifvaren blir fri. Jag får till en början
svara, hvad ansvarighetssystemet beträffar, att det kan ges och
ges äfven vida riktigare sätt att stäfja och förekomma detsamma. Jag
har redan tagit mig friheten angifva sättet; det tillhör icke mig,
utan är angifvet af en professor vid rikets första universitet. Men
358
D enl4 December e. m.
jag vill äfven fästa upmärksamheten pä, att det är i högst få fall,
sorn sådant kan inträffa. Man betänker sig noga, innan man beskyller
en person för ett sådant brott, som, om det vöre sanning,
går på heder och ära; men nu vet hvar och en, att de flesta s. k.
ärekränkningar, som förekomma i tidningar, äro så försigtigt up->
stälda, att de icke kunna sägas gå å heder och ära, men dock
alltid kunna såra en menniskas hederskänsla. Jag fortfar således
att anse, att man kunnat hitta på ett bättre sätt än detta, och
att det är ett i förväg lagdt hinder mot tryckfriheten, det lär väl
blifva svårt att bestrida. Jag vet icke hvarföre det endast är den
periodiska pressen, som skulle underkastas borgen; hvarföre kräfves
icke en sådan äfven af livar och en, som sk lif vi t en bok, eller för
allt hvad jag kan komma att tala, ty äfven mitt tal kan ju såra
temligen djupt. Hvad jag dock i synnerhet har att anmärka mot
förslaget är, att det skulle gifva pressen en flnansiel pregel, som
&r densamma ovärdig. Jag fortfar i min anhållan om afslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder blifvit vrkadt såväl förslagets
antagande sorn dess förkastande, framstälde H. Exc. propos. först
å antagande och sedermera å förkastande af det ifrågavide förslaget,
och sedan dessa propoS:r besvarats med blandade ja och nej, gjor-*
des förnyad propos. å förslagets antagande och besvarades med
starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Exc. förklarade, det han
nu funnit ja haft öfvervigt en.
Gr. Adlersparre och Frih. Staél von Holstein begärde votering.
Uplästes och godkändes följande votens-propos.
Den. som antager det uti 18:de punkten af Konst.Utsk:t&
Mem- N:o 2 framstälda förslag till tillägg uti 1 § 4 mom. TryckfrihetsFörordnm,
rörande skyldighet för utgifvare af dagblad eller
periodiska skrifter att stidla borgen för böter, kostnad och skada,
töstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, förkastar lt. o. Ad. förenämnde förslag.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda;
Ja — 51.
Nej — 11.
tfl:de punkten, innehållande förslag till tillägg vid 1 g 9 moro.
TryckfriiietsFörordmn, angtde förbud mot eftertryck af utländsk skrift.
Hr von Q v a n te n, Em il: Detta förslag måste, så suart det
icke afser öfversättning af främmande hinders böcker, anses i högsta
grad billigt och nyttigt. Särdeles finnes en omständighet i hvad
som vidkommer Sverige, som talar för förslaget. Det gifves nemi.
ett land, som vissell, i politiskt afseende är ett främmande för Sverige.
men som i andligt icke kan anses så; det är Finland. Der
Oen 17 December.
359
tryekes åtminstone något på Svenska språket, och då förefaller det
i högsta grad billigt, att Finska författares eganderätt till sina
litterära produkter skyddas mot eftertryck i Sverige, likasom vice
versa. Det har inträffat i Sverige, att en utmärkt Finsk författares,
Runebergs, skrifter blifvit eftertryckta. Detta väckte val så
mycket ovilja, att jag knappast tror, att ett försök i den vägen
mera kan komma i fråga; men kunna ifrågavaride litterära internationela
förhållanden skyddas genom lag, är det naturligtvis
så mycket bättre.
Ofverläggningen förklarades fulländad och förslaget blef, uppå
derom gjord propos., utaf R. o. Ad. antaget.
Slutligen förekom
20;de punkten, innefattande förslag till ändring af de i Tryck-»
frihetsFörordn:n genom hänvisning till 8 kap. Missg.Balken fast*
stälda straffbestämmelser.
Detta förslag blef jemväl utaf R. o. Ad. antaget.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 17 December 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. ett prot.-utdr. för den 10 och 14 dennes.
H. Exc. Hr Grin o. Landtm, tillkännagaf, att till honom
blifvit öfverlemnade dels ett antal inträdeskort till Svenska Akademiens
sammankomst den 20 dennes för firande af dess högtidsdag,
och dels 10 biljetter till K. Musikaliska Akademiens årshögtid
den 22 dennes kl. 6 e. m. i det s. k. Kirsteinska huset vid
Clara; och anmodade H. Exc. de ledamöter af R. o. Ad., som af
dessa inträdeskort ville sig begagna, att anmäla sig hos Riddarh.-  Fiskalen.
360
Den 17 December,
Företogs val af Bänkman inom
Usta IIänkman»Afdelningen .-  efter N:o 51, Gr. Posse, Gösta.
didje bänkman»Afdelningen :
efter N:o 128. Gr. Barnekow, Kjell.
/ hte Bänkman*Afdelningen:
efter N:o 515, Hr Bäfverfelt, fullm. Hr Sandels, Claes Samue).
Och blefvo dertill utsedde i
I :sla bänkmans Afdelningen :
N:o 41, Gr. Bonde till Björnö, Gustaf, med 2 röster.
3\dje bänkman*Afdelningen:
N:o 120, Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik, med 3 röster.
lille bänkman»Afdelningen :
N:o 357, Hr Tornérefelt, fullm. Hr Montgomery, Gustaf, efter
lottning med N:o 494, Hr Croneborg, fullm. Frih.
Stjernstedt, Wilhelm, hvardera med 1 röst.
Härefter anmodade II. Exc. Hr Gr:n o. Landtm. Hrr Bänkman
att sammanträda för att utse en Elektor efter Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, som inlemnat sin Riksdagsmaunapollett.
Föredrogs LagUtsk:ts d. 26 och 30 sisth Nov. på bordet
lagde Utlät N:o 4, i ani. af verkställd granskning af II. St.-rsJust.
Ombudsmts utnbetsberättelser, diarier och registratur under tiden
från förra till innevrde ltiksmötes början.
H. Exc. Hr Grin o. Landtm, yttrade, att då det nu föredragna
Utlät, innehöll 2:ne punkter, hvilka fordrade olika behandling R.
o. Ad. torde tillåta, att detsamma finge punktvis föredragas; hvilket
bifölls.
Usta punkten, innehållande anmälan af Just. Ombudsnns hemställan
om en mera lämplig lokal för Just. Ombudsmrs-expeditionen
samt lämpligare lörvarjngsruiij för albi till expeditionen hörande
handlingar.
Benna hemställan biel' till StatsUtsk:t remitterad.
2:dra punkten, deri Utsk:t meddelat yttrande öfver Just.
Om budsm:s embetsförvaltning, ansågs ej erfordra någon annan åtgärd
äu att läggas till haudlingarne.
Föredrogs Exped.Utskrts d. 26 och 30 sisth Nov. bordlagde
Utlåt. N:o 4, i ani. af framställd fråga om särskild tryckning af
alla inom RiksStänden väckta motioner.
Elter upiäsnlng af Utskcts första yttrande, deri tillstyrkes, att
motionerne skulle i ett sammanhang för sig tryckas m. m., anmälde
sig och yttrade
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då Exped.Utsk:t hudvudsak
ligen
instämt i min motion, kunde det synas, som jag ej hade ani.
att vid detta tilllälle upträda. Jag måste dock göra det, emedan
Den 17 December
361
Utsk:t så knapphändigt uptagit min motivering, att tvenne Riksstånd
redan funnit sig böra ogilla förslaget. — Utsk:t har dessutom
ansett, att detsamma skulle komma att medföra en ökad
kostnad. Detta är dock ett misstag, och Utsk:t har endast kunnat
komma till en sådan åsigt genom att betrakta saken ensidigt. De
fördelar, jag trott den föreslagna åtgärden skola medföra, voro egentligen,
att Utskottsledamöterua derigenom sattes i tillfälle att under
hand taga kännedom af alla inom de olika RiksStm väckta motioner,
och att således upläsandet af dessa inom Utskm icke vidare
behöfdes. Redan härmed vore en ganska stor besparing af tid
vunnen, och tid och penningar måste i delta fall anses synonyma.
Hvar och en, som varit Utsk:s-ledamot, vet huru svårt det är att
vinna noggrann kännedom af en motion; och en omständighet,
som bestyrker detta, är, att när en motionär lägger särdeles vigt
pä ett framstä lid t förslag, lii ter han ofta nog särskildt trycka detsamma
oell utdela det bland Utsk;ts och R. Stms ledamöter. Vidare
skulle äfven Ståndens medlemmar i allmänhet få kännedom
af motionerna, hvilken nu ej kommer dem till del förr, än Utskits
Betänk, inkommer. Om motionerna utgåfves särskildt, sä hade
hvar och en tillfälle att på förhand bereda sig på de ämnen, som
skola vid Riksdagen förekomma, då nu deremot, oaktadt Riksdagarnes
längd, dessa icke alla hinna nog grundligt pröfvas. Afven
skulle genom förslagets antagande upstå en stor lättnad för Utskmas
kanslier, ty f, n. måste i betänkanderna motionen utförligt
refereras, och det. kostar ofta rätt mycken möda att sammansätta
dessa rubriker. Det vore ju tillräckligt, — såvida motionerna
trycktes, — att Betänk:t uptoge motionens nummer, samt sjelfva
förslaget, hvaremot motionärens motiver lämpligen kunde uteslutas.
Utsk:t har beräknat, att verkställandet af mitt förslag skulle komma
att medföra en ytterligare kostnad af 2,730 rdr. Om äfven så
vore förhållandet, skulle dock vinsten ej blifva obetydlig, alldenstund,
till följe af detsamma, Riksdagen skulle ganska mycket förkortas,
och deri nämnda summan motsvarar ungefär hvad Riksdagen
nu kostar under '/2 dag.
Rör öfrigt är detla mitt förslag icke något enskildt infall eller
iiyck, händelsevis påkommen, utan grundar sig pä en allmän upinttning
om sättet lör dylikt arbetes ordnande, samt står således i
oskiljaktigt sammanhang med frågan om embetsverkeus reorganisation
; och då en sådan vid flera Riksdagar varit i fråga, synes mig
lämpligt, att E. St:r sjelfva föregå med godt exempel, samt visa
huruledes tunga och onyttiga arbetsformer, utan mehn för ordning
och tillförlitlighet, kunna i hög grad förenklas. Man kan invända,
att den besparing i arbete, sorn skulle vinnas, gäller här egentligen
det lägre, det mera mekaniska arbetet; men just minskandet af
detta är en stor fördel, emedan genom detsamma tankekraften förslöas
och all förmåga qväfves; och om man haft något skäl till
klander mot Svenska embetsmannakorpsen, så har sådant sin atil.
deri, att de varit nedtyngda af för mycket maskinarbete. — Ett
annat skäl är, att motionärerne ofta nog icke få sina motiver troget
och fullständigt återgifua i Utskms Betänkan Just i det im
362
De ii 17 December.
förev:de är rubriken med tabing upsatt, oell jag, såsom motionär,
kan ganska väl känna igen mina moliver, men för den, som icke
känner till dem på förhand, ligga de temligen fördolda. Denna
olägenhet skulle, om motionerna fullständigt trycktes, alldeles uphöra.
Slutligen veta vi och höra ständigt anm:r derom, att det
väckes vid hvarje Riksdag en sådan massa af obefogade motioner;
men om man förut visste att de skulle få en större offentlighet, skulle
sådant troligen i sin mån bidraga att hejda lättsinniga motionärer.
På grund af hvad jag nu haft äran i korthet anföra, får jag
vördsamt anhålla om bifall till Utskits hemställan i första punkten.
Gr. Lagerbjelke: Det nu förevide förslaget kunde visser
ligen
deruti medföra någon fördel att det för Utsk:s-ledamöter
blefve litet beqvämare att taga kännedom af de motioner, som
framdeles komme att af dem behandlas, men något egentligt behof
i detta afside torde så mycket mindre förefinnas, sorn motionerna
alltid finnas inom Utsk:n bordlagda, och således kunde läsas
der. Den siste värde talaren har, lemnande detta ur sigte, fästat
hufvudsaklig vigt dervid, att man, örn förslaget antoges, icke behöfde
i Utsk:sBetänk:na så vidlyftigt referera hvarje motion; men
jag vågar tro, att just deruti ligger ett väsendtligt hinder mot
förslagets antagande. I bevillningsfrågan äro t. ex. väckta omkring
30 tnotioner; vore det då så beqvämt, att hvarje Ståndets ledamot,
då denna fråga förekommer, till plenum medförde ett bibliothek
af alla dessa? och är det troligt, att de alia blefve grundligt
genomstuderade? — Då under Riksdagens lopp föredragningslistan
växer till en betydlig längd, så att den ofta nog går på flera ark,
är det lätt att finna svårigheten för ledamöterne att alltid vara
försedda med nödiga handlingar, och de skulle säkerligen om föredragningsämnena
komma att ega mycket mindre kännedom än f. n.
Under sådana förhållanden bör man väl ock något se på kostnaden.
Den af Utsk. upgifna summan är visserligen icke betydlig, och blir
det icke heller, sedan man dertill lagt arfvodet för det ökade kanslibiträde,
som Exped.Utsk:t säger sig för ändamålet behöfva; men
alldeles torde den dock icke böra lemnäs ur sigte. Frågan har
dessutom förlorat en stor del af sin betydelse, då den redan är af
2 Stånd afslagen och således för denna Riksdag förfallit. Jag anhåller
om afslag,
Hr Printzensköld, Carl: Då förslaget redan är af 2
Stånd förkastadt, synes det icke löna mödan att kosta många ord
på detsamma. Min afsigt är också endast att för Ståndet tillkännagifva,
det jag ej var närv:de i Ulsk:t, då denna fråga der afgjordes.
Den enda del jag eger i Betänk., är att vara författare
till detsamma, hvilket nu är för mig desto mera smickrande, som
den värde motionären yttrat, att rubriken var särdeles väl upsatt.
På detta beröm har han dock gjort ett betydligt afdrag genom sin
förklaring, att han trodde afslaget inom 2 Riksstånd hafva härflutit
deraf, att motiverna vore ofullständigt uptagna. Jag vet dock
sannerligen icke, hvad man kan af ett Utsk. begära mera, än att
Den 17 December.
363
det gör en framställning i enlighet med motionarens önskan och
grundad på hans motiver. Hade jag deltagit i denna frågas behandling,
hade jag förmodligen reserverat mig mot Utsk:s beslut,
och jag är således rätt belåten med den utgång saken redan lått.
Den som känner den massa af motioner, som vid hvarie Riksdag
framkomma, och tillika att största delen af dem är hvad man kan
rätteligen kalla idel skräp, som icke ens förtjenade tryckningskostnaden
i Ståndens prot:r, synes det vara föga lämpligt, att på dem
offra en särskild sådan, för att ytterligare öka den makulatur, som
redan genom Riksdagstrycket finnes att tillgå för viktualiebodarne.
Jag för min del skulle således med nöje se, om R. o. Ad. ville
afslå denna punkt i Betänkit.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: En värd talare har
motsatt sig Betänkit hufvudsakligen på den grund att bifall dertill
skulle föranleda att motionerne ej vidare refererades i Utskins Betänkm,
utan att man nödgades medföra, vid föredragningen, de ofta
talrika motioner, som i ett och samma Betänk, besvarades. U t sk :t
har likväl, i ani. af motionärens härom uttalade åsigt, ej framställde
förslag, fästat upmärksamhet derpå att det framdeles likasom
hittills måste bero på hvarje Utsk:s eget omdöme och bepröfvande,
huruvida de Utlåta), det afgifver, böra med större eller mindre vidlyftighet
affattas, — en åsigt, som otvifvelaktigt äfven är riktig,
och deraf följer att någon sådan förändring, som den värde talaren
befarat, alldeles icke följer af den föreslagna ålgården. Då densamma
i öfrigt såväl för ledamöter af Ståndet i allmänhet som
särskildt för Utsk:s ledamöter betydligt skulle förlätta vinnandet af
kännedom om de afgifna motionerna samt i och med detsamma
ofelbart föranleda en noggrannare pröfning deraf, så får jag för
min del vördsamt anhålla om bifall å Betänk:t.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Det är visserligen
Sannt, att, sedan J2:lie ltiksStånd vedan afslagit denna fråga, någon
åtgärd med ani. deraf icke kan vid inuev:de Riksdag ifrågakomma;
men det skall vara af vigt för framtiden, att R. o. Ad. ej instäm»
mer i detta beslut. Jag för min del anser förslaget ganska nyttigt,
särdeles inom en representation, som består af 4 kamrar, der
man i den ena icke vet hvad som passerar i den andra, förrän
man genom särskilda prot.-utdr. eller relerater i tidningarna derom
underrättas. Om, såsom motionen åsyftade, de förslag, som i någotdera
Ståndet väckas under motionstiden, blefve i tid kända i
de öfrige Stånden, skulle dels en mängd öfverflödiga motioner uteblifva,
då man såge att en framställning af samma syfte, som man
sjelf ämnade väcka, redan blifvit inom ett annat Stånd gjord, dels
skulle i sådant fall Utsk:sBetänk:na kunna betydligt förkortas, då
man deri endast behöfde åberopa motionerna. Afven blefve derigenom
de särskilda förslagen mera allmänt kända för dem, på
hvilkas slutliga afgörande de bero. Jag anser således, att förslaget
bör bifallas, äfven om det skulle medföra ökad kostnad, hvilket
alldeles icke är någon afgjord sak, ty mycken tryckning, som n,U
364
Den 17 December.
sker, kunde då undvikas. Om detta förslag antoges, skulle man
dessutom liittare kunna vinna bifall till ett annat förslag, som här
blifvit framstäldt, nemi. att R. o. Adis protir ej skulle ordagrannt
tryckas, såsom nu är fallet. Jag kan på dessa skäl ej annat än
förena mig med dem, som yrkat bifall till förslaget.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Få samma grunder,
som blifvit anförda af de båda sista talarena, får jag i likhet med
dem förklara, det jag anser förslaget godt och nyttigt, samt derå
tillstyrka bifall. Jag vill blott tillägga ännu ett skäl, som ej
blifvit anfördt, nemi. att derigenom åstadkommes en inskränkning
i den makt, som vissa Utsk. numera tyckas hafva tillvällat sig, att
undanskjuta väckta motioner genom att ej i tid företaga dem till
behandling.
Hr Nordenfelt, Enar: Ehuru detta ämne redan blifvit sedt
från flera olika sidor, återstår dock en, på hvilken upmärksamheten
hittills icke blifvit fästad. Man har nemi. sagt, att kostnaden skulle
blifva ganska obetydlig, om förslaget antoges. Om man läser igenom
våra motioner, skall man dock linna, huru de äro upfyllda
af långdragna deduktiouer och granna fraser. Då detta är förhållandet
nu, då den, som skrifver sin motion, dock vet, att densamma
kommer att närmare granskas endast af Utslct, skulle säkerligen
sådant blifva fället ändå mycket mera, om författaren visste,
att hans motion komme att utdelas i hundratals exemplar. Man
kunde då hafva ett ypperligt tillfälle att skicka bort till sina vänner
och isynnerhet kommittenter några exemplar, för att visa, huru
vackert man skrifver. Detta blefve också kanske mest fallet med
dem, sorn icke sjelfva skrifvit sina motioner. Min öfvertygelse är
således, att motionernas både längd och mängd skulle komma att
ökas. Den nytta, som förslaget komme att medföra, vill jag medgifva,
men skall den blifva verklig och fullständig, så borde hvarje
motionär sjelf låta trycka och utdela sina motioner. Då kunde
man först hoppas, att dessa komme att i nödig korthet innehålla
blott hvad som för frågornas kännedom och rätta bedömande vore
nödvändigt; och mången öfverflödig motion skulle då säkerligen
uteblifva. Yi hafva äfven vid denna Riksdag sett flera värderika
motioner tryckta och utdelade på författarens bekostnad, och det
Ur att hoppas, att detta blir en mode-sak, hvilken man då icke
bör gå i förväg. Mot en sådan åsigt kan man visserligen invända,
att derigenom skulle en obehörig kostnad ådragas Riksdagsmännen;
men om, såsom man väl bör och får antaga, anledningen, hvarföre
motioner väckas, är fosterlandskärlek och afsigt att åstadkomma
allmän nytta, så tror jag de fleste vid Riksdagen närv:de icke skulle
draga i betänkande att på fäderneslandets altare offra en 15 ä .20
Rdr, sorn tryckningen af ett ark kostar. På dessa skäl får jag
således afstyrka bifall till förslaget.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag ber att få fortsätta der
den siste värde talaren slutade. Om han ville fullfölja sitt förslag
Den 17 December.
365
derhän, att enhvar, som har eller i cle andra Stånden yttrar sig,
skulle sjelf låta trycka sina anföranden, då skulle jag också instämma
med honom; men han behagade observera, att alla motioner,
som afgifvas, skola i alla händelser tryckas på Statens bekostnad,
nemi. i Ståndens prot:r, så att, om, såsom han tyckes förutsätta,
någon iir så intagen af sjelfförgudning, att han nödvändigt
vill se sina tankar återgifna i tryck, vinner han detta ändamål
ändå utan någon särskild upoffring. Vid afgörandet af nästa Betänk,
få vi väl för öfrigt se, om den berömda sparsamhetsandan gör sig
gällande, då det blir fråga om att trycka R. o. Adis protir i sammandrag.
Vi få då se. om icke egenkärleken öfverväger fosterlandskärleken,
Gr. Lagerbjelke har anmärkt, att den fördel, som jag
med mitt förslag åsyftat, nemi. att lätta UtskisLedamöternas arbete,
fullkomligt vinnes derigenom, att motionerna bordläggas inom Utskin.
Men man måste icke blott tänka på, hvad som borde ega rumj
man får äfven lof att taga i betraktande de menskliga svagheterna,
ibland hvilka lättjan intager ett utmärkt rum. Om det åsyftade
ändamålet, nemi. en närmare kännedom af motionerna, skulle genom
deras bordläggning vinnas, så skulle UtskisLedamöterna på de
tider, då Utskit icke är tillsammans, gå upp särskildt, för att läsa
de bordlagda motionerna. Detta är dock ingalunda fallet, och
torde endast i undantagsfall inträffa. Hvad angår Hr Gris anm.
om svårigheten att vara försedd med alla nödiga motioner för ett
plenum, torde denna svårighet icke vara stor, då man kan låta
binda in alla motionerna i ett band; man behöfver således icke
medföra ett helt bibliothek, utan blott en enda volym. Man har äfven
talat om och åberopat den ökade kostnaden. Enl. Utskits beräkning
skulle den komma att upgå till 2,730 rdr rmt. Jag vet
icke precist hvad hvarje dag af Riksdagen kostar, men i ett Betänk,
af 1834 är den dagliga Riksdags-kostnaden angifven till omkring
3,000 rdr bko. Om således genom mitt förslag blott en half arbetsdag
inbesparades, så vore redan hela denna ökade kostnad betäckt.
Dertill skulle nu komma en ytterligare utgift derigenom,
att Exp.Utskit be hofde förstärkning i sitt kansli för kollationering
och korrekturläsning. Utskit har nemi. förestält sig, att tryckningen
borde af detsamma verkställas. Jag vågar deremot anse, att
den borde åligga Ståndskanslierna, som i början af Riksdagen icke
hafva så mycket att göra, att de ej skulle kunna läsa korrektur
på motionerna, då denna skyldighet jemväl nu af dem fullgöres;
ty motionerna tryckas ju i protokollen. Den befarade kostnaden
torde således icke ifrågakomma. — Hr Printzensköld liar anmärkt
som en motsägelse af mig, att, på samma gång jag erkände rubriken
i detta Betänk, vara ganska väl upsatt, jag sagt mig icke
hafva funnit mina motiver så fullständigt utvecklade, som jag
skulle önskat. Denna motsägelse är dock på sin höjd endast skenbar.
Motiverna finnas här visser!, uptagna, men de äro icke så
skarpt markerade, att hvar och en kan genast finna hvad jag egentligen
menat. — Hr Printzensköld yttrade äfven, det massän af
motioner vore idel skräp, som icke ens förtjenade tryckningskostnaden;
men jag tror för min del, att just den större publicitet,
306
Den 17 December.
som de genom förslagets antagande komme att vinna, skulle verka
ett helsosamt återhåll på klåfingriga motionärer. Han förutsade
äfven, att de skulle vandra till viktualiebodarne; det skall bli roligt,
att vid behandlingen af nästföljande Betänk, erfara, om han
då jemväl tror, att protina skola taga samma väg, och derföre är
villig att med dem vidtaga ifrågasatta förändringar. — Det har
äfven blifvit yttradt, att det icke lönade mödan vidare orda orri
detta förslag, då det redan iir afslaget af 2 Stånd. Frill. Tersmeden
har derpå ganska riktigt svarat, att frågans behandling är af
vigt för en kommande Riksdag. Jag vill i detta afsrde fästa upmärksamheten
derpå, att, vi i dag skrifva d. 17 Dec., och dock
är denna fråga ännu icke afgjord, ehuru jag väckte den redan innan
motionstiden ännu var egentl. börjad. Det visar sig häraf,
att, om man vill genomdrifva ett beslut af denna art, som skall
tillämpas under samma Riksdag, så måste frågan ventileras under
en föregående. Dessutom tror jag, att man kunde, om man verkl.
intresserade sig för frågans framgång, begagna en utväg, som har
stöd af praxis, nemi. att inbjuda de andra Stånden att frångå deras
fattade beslut; men då jag icke anser detta fullt lagligt, tror jag
man kunde vinna ungefär detsamma genom en modifikation. Jag
vågar derföre anhålla, det 11. o. Ad. ville såväl för egen del besluta,
sora äfven inbjuda de öfriga Stånden, att detta beslut biträda,
det uplagan af den del af hvarje Stånds prot:r, som innehåller de
inom Stånden viickta motioner, skall tryckas i så många ex., alt
densamma kunde till samtliga RiksStins Ledamöter utdelas; och
jag anhåller hos H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., det H. Exc. behagade
framställa propos. till bifall å den af mig sålunda gjorda modifikation
af Utskits förslag.
Sedan öfverläggningen härefter ansetts fulländad, yttrade H;
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att under densamma yrkats dels bifall
till Utsk.-ts förslag, dels atslag derå och dels, att R. o. Ad. skulle
för sin del besluta, att de delar af RiksSt.-ns prot., som innefatta
alla under motionstiden väckte motioner, skulle tryckas till ett så
stort antal ex., att de kunde utdelas till RiksStms samtlige Ledamöter,
samt att de öfriga Stånden skulle inbjudas, att i detta beslut
sig förena, hvaruppå H. Exc. framställde propos. å bifall till UtskrtS
förslag, och då dertill svarades ja. jemte några nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag hemställer till H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., huruvida det kan anses vara lagligt, att under
sådant förhållande, då förslaget redan är af 2 Stånd förkastadt,
R. o. Ad. inbjuder de öfriga Stånden att förena sig i dess beslut.
Om H. Exc. anser R.O. icke lägga hinder i vägen derför, vågar
jag anhålla om en sådau propos:s framställande.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr Cederschiöld
förklarat, huruvida han begärde propos. å aflåtande af inbjudning
De ii 17 December.
367
tili 2:ne af MedStm att förena sig i R. o. Adis nyss fattade beslut,
H. Exc. ville yttra sig i fråga om lagligheten af en sådan åtgärd,
Hr Cederschiöld: För den händelse, att Grundlagen icke
liigger hinder i vägen för framställande af en sådan propos., vågar
jag derom anhålla.
Efter afgifvande af detta yttrande, anmälde sig Hr Cederschiöld
ånyo och tillkännagaf, att han afstod från sin ifrågavide begäran.
Härefter föredrogs och bifijlls 2:dra punkten af förevide Utlåt,
innefattande hemställan, att den föreslagna tryckningen skulle verk*
ställas genom Exp.Utskis försorg m. m.
Föredrogs Riddarh.Utskits d. 26 och 30 sisth Nov. på bordet
lagde Utlät. N:o 3, i ani. af väckt motion, att R. o. Adis protir
må föras i sammandrag m.' m.
Detta Utlåt, biet', efter derom gjord framställning, punktvis
företaget till afgörande.
Usta punkten, innehållande yttrande, i ani. af ett utaf Hr
Montgomery, Gustaf, vid frågans remitterande afgifvet anförande.
Uppå gjord propos., fann R. o. Ad., att, för så vidt något
förslag borde anses hafva blifvit i ofvanberörde anförande framstäidt,
detsamma skulle betraktas såsom förfallet.
2:dra punkten, deri afstyrkes bifall till den ifrågavide af Hr
Cederschiöld, Gustaf, väckte motionen.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Det torde tillåtas mig att
börja med besvarandet af Utskits sista argument. Då man förut i
dag talat om egenkärlek och fosterlandskärlek, och vindicerat den
sednares berättigande framför den förra, så är det deremot här just
egenkärleken, som framstår i den aldra skarpaste dager. Vi skulle
dä här upträda som talare icke för att med våra rådslag uträtta
något godt och för det allmänna nyttigt, utan för att vinna efter*
verldens beundran för våra utmärkta personligheter! Det sades för
några år sedan i ett annat Stånd, »att Europa hade sina ögon fästade
på detsamma»; i analogi härmed säger nu RiddarhusUtskit,
att efterverlden har sina ögon fästade på Riddarhuset, att den kommer
att med största noggrannhet studera och beskrifva de talare,
som här upträda, och att man således genom ett sådant upträdande
kan göra sig förvissad om ett odödligt namn. Om vi verkligen
riskerade ett sådant öde och en så sträng efterräkning, så
skulle åtminstone jag för min del icke våga upträda på detta rum,
utan jag har vågat det endast i fullt förlitande på sanningen af
Hr Printzenskölds yttrande, att våra anföranden vandra till viktualiebodarne.
Hvad Utskit säger derom, att historieskrifvarne ofta införa
sina hjeltan talande, eger visserl. sin riktighet, men vi måste
Den 17 December.
dervid komma ihåg, att de ord, sorn desse hjeltar tala, iiro af författaren
dem lagde i munnen, och aldrig blifvit af personerna uttalade.
Jag har i min motion yttrat, att en historieforskare kan
vara lika mycket besvärad af öfverflöd på material, som af brist
derpå. Låtom oss nu tänka oss i hvad belägenhet en sådan måste
råka 100 år härefter! Under denna tidrymd inträffa 33'/3 Riksdag.
För hvarje sådan utgöra samtliga ltiksStåms prot:r jemte bihanget
mera än 60 band, således för ett sekel öfver 2000 volymer, som
måste genomgås för att få kännedom endast af Riksdags historien
under den tiden. Om man också i denna rika och öfverflödande
samling skulle finna ett och annat guldkorn, så är dock säkert, att
man derföre haft större möda än guldvaskarne i Californien, hivad
jag åsyftat, var att prot:n skulle i korthet uptaga hvarje talares
yrkande jemte motiverna dertill, eller att icke den dramatiska formen
blefve begagnad. De af eder, M. Hrr, som sjelfva sysselsatt
sig med att skrifva prot:r, veta att, om ett anförande skall börjas
med »jag», detsamma måste blifva mycket vidlyftigare än om det
börjas med: »talaren anförde.» Så som nu förhållandet är, visar
det sig i allmänhet svårt att yttra sig på detta rum, utan att säga
hvarandra komplimenter eller att göra alldeles onödiga omsägningar.
Om deremot man omnämner talarena i 3:dje person, försvinner
allt detta, äfvensom en hop små ordvexlingar, som här ofta
förekomma, och som efterveriden förmodligen ej skulle sakna. Man
kunde då blott behöfva säga, att den eller den talaren yrkade bifall
eller afslag på följande grunder, etc., och det blefve då möjligt
att utan onödig utförlighet vinna lika stor noggrannhet som nu.
Utsk:t nämner i sitt betänkale en omständighet, som bort föranleda
ett helt annat resultat, än det, hvartill Utsk:t kommit, nemi.
att förr, då prot. ej fördes så utförligt, de också voro bättre redigerade,
och att talarena då voro mera belåtna med sina anföranden
än nu är förhållandet. Om så är, hvarföre vill man ej återgå
dertill? Den sista Riksdagen, då prot. fördes i sammandrag, var
år 1834, och vid denna begagnades af några prot:sförande stenograf!,
men af de öfrige fördes prot. med vanlig stil. R. o. Aö.-s
ledamöter förklarade då allmänt, att de voro vida mer belåtna med
yttranden, upsatta efter den sednare methoden, än med dem, som
vore ett resultat af den förra. Om också ett sådant arbetssätt,
som det jag föreslagit, sktdle för protokollisten medföra större möda,
så måste man tillika taga i betraktande, att hans arbete derigenom
blir af mera intellektuel art, och det är, såsom jag förut anmärkt,
sådant arbete man bör upmuntra och befordra. Diskussionsprot.
för en f. m„ som f. närvrde utgör kanske 30 å 40 ark, kunde
efter denna method sammandragas till 4 k 5, och derigenom
upstode en betydlig vinst af både tid och kostnad vid detsammas
utskrifning och tryckning. Vid remisser skall dessutom diskussioner.
öfverlemnas till vederb:de Utsk. Hrrne känna bättre än jag,
att dessa yttranden högst sällan läsas i Utsk:n, utan vanligen anmodas
någon af Utsk:s Kansli att deröfver uprätta en promemoria.
Det vore då onekligen en vinst, om ett sådant sammandrag vore
gjordt
Den 17 December*
gjordt redan från början. Jag tror, att atla dessa fördelar, besparing
af renskrifning och tryckningskostnad, lättnaden vid prot:nas
läsning i Utskrn, samt deras bättre och riktigare redaktion väl
vore värda upoffringen af det hopp om odödlighet, som blifvit oss
förespegladt. Utsk:t säger äfven, att det ordagranna uptecknandet
af talarenas yttranden skulle innebära en upmaning för desse att
yttra sig med eftertanka och gifva sina anföranden en vårdad form.
Jag tror dock ingalunda att derför vinnes någon garanti på detta
sätt. Utsk. har dessutom härvid utgått från det antagande, att
snabbskriftsprot. skulle lemna en daguerrotypisk bild af talaren.
Om så vore förhållandet, kunde det vara rätt eget att se, huru (lenn*
bild komme att taga sig ut. Men just då ett yttrande är som bäst
och 11 fl i gast, är det äfven för prot.föranden svårast att följa med,
så att just det intressantaste går förloradt. Jag anhåller, att hvad jag
bär yttrat, ingaluuda må upfattas som något klander mot våra
protokoll ister. Jag har sjelf varit prot.förande, och vet huru ansträngande
en sådan befattning är, särdeles vid ett verbal-prot-.
såsom här. Om referatet icke alltid blir så fullständigt, som man
önskade, så är detta en naturlig följd af det ringa antalet notarier.
Efter hvad jag känner, sitter i Engelska parlamentet hvarje snabbskrifvare
endast 5 ä 10 minuter, då de deremot i detta Stånd få
fortfara utan ombyte ofta nog i 5 ä 6 timmar? detta går sannerligen
öfver mensklig förmåga. Det inträffar också understundom,
att ett eller annat ord tappas bort, hvarigenom protokollisten icke
kan fatta hvad meningen är. Han nödgas då förändra, eller ute*
sluta, kanske just det vigtigaste, och på detta sätt händer det, att
man får tillbaka motsatsen af hvad man sagt. Då jag för min del
ingalunda anser mig vederlagd af Utsk:t, utan fortfarande tror, att
att sammandragsprot. skulle blifva både bättre och klarare, att derigenom
skulle inbesparas tid och arbete både för Stin och Utsk:n,
samt således äfven minskning i kostnaden, kan jag icke annat
iin anhålla, att, med förkastande af Utsk:s hemställan, det af mig
viickta förslag mätte af II. o. Ad, antagas.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: För min del vågar
jag vara af olika tanka med den sista värde talaren, och kan icke
annat än hembära lliddarh.Utsk. min erkänsla för det Bet., som till
St:t inkommit. Motionären anser det väckta förslaget skola åstadkomma
en betydlig tidsbesparing. Jag tror dock, lika med Utsk:t,
att upsättandet af ett väl tordt sak-prot. fordrar mycket längre
tid och långt mera arbete, än renskrifningen af en diger lunta
snabbskrift. Hr Cederschiöld har här updragit en rätt rolig teckning
öfver vårt begär att genom granna tal gå till odödligheten
samt huru saken vanligen slutar; men jag undrar om detta begär
icke kommer att lika litet eller lika mycket tillfredsställas, om sakprot.
införas i stället för de nuv:de, och om ej våra yttranden äfven
sedan komma att lika mycket eller lika litet som nu vandra
af till viktualieboden. Det kraftigaste skäl för afslag å motionen
är dock, att ett sammandragsprot. kunde medföra verkligen vilseledande
fölider. Vi se huru tiduingsreferaterna öfver våra för
H.
II. 24
Den 17 December.
handlingar nu utfalla; månne ej dessa böra tjena oss till varning.
En prot.-förande kan val, äfven han, tänkas hysa en viss förkärlek
för somliga talare, ovilja mot andra; följden blifver då, att prot.,
i afs. å en talare af den sednare kategorien, endast me.d ett par
ord angifvet' »N. N. talade för eller emot saken», hvartill kanske
bifogas ett eller annat af talarens svagaste skäl, alldeles som Hr
Cederschiöld sagt, att Exped.Utsk. gjort med hans motion i ett
nyss afgjordt Bet. De talare deremot, som protokollisten gillade,
desse finge sina anföranden väl och fullständigt intagne. Icke kan
ett sådant sätt att referera vara hvarken nyttigt eller uplysande.
Men, säger motionären, dea sorn ville, får sjelf in extenso införa
sitt yttrande. Jag hemställer till Eder, M. Hrr, luiru ett sådant
prot. komme att se ut! Den enes yttrande innehölle kanske 2
eller 3 rader, under det en annans, sorn i verkligheten hvarken
varit längre eller fullständigare, utdrages på Hera sidor! Möjligen
blefve det sålunda de, hvilkas upgifter vore af minsta
värde, som skyldrade med dc utförligaste anföranden. På dessa
skäl vågar jag tro, det Utsk:t baft fullkomligt rätt, dä det afstyrkt
bifall till Hr Cederschiölds motion, och hoppas jag att denna min
åsigt äfven skall af R. o. Ad. biträdas.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af 2:ne
Kongl. Maj:ts OfversteKammarjunkare, Frih. Knut Philip Bonde
och Grefve Robert Axel von Rosen, hvilka å Kongl. Maj:ts Höga
vägnar inbjödo II. Exc. Hr Gr. o, Landtm, samt R. o. Ad. genom
Deputerade alt bevista H. K. II. Hertigens af Gottland döpelseakt,
sorn komtne att ega rum följande dag kl. l/2 7 e. m. uti H. K. H.
Arffurstens palats vid Gustaf Adolfs torg.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Afven jag anhåller att fä tillstyrka
bifall till det slut, hvari Utsk:t angule denna fråga stannat.
Jemte åberopande af de flera ganska välgrundade skäl, sorn deli
siste värde talaren anfört, vill jag fästa upmärksamheten derpå,
huru prot. skulle komma att se ut, om en talare, på grund af den
rätt, som ej kan honom förvägras, att justera sina yttranden, införde
dessa in extenso, men den, som vederlagt honom, icke vidtoge
en sådan åtgärd?! Det kunde då lätt inträffa, att protrna
blefve högst osammanhängande; och af hvad nytta vore de då för
Utsk:n, till hvilka de remitterats, eller för den historiska forskningen,
sorn stundom kan behöfva gå tillbaka till desamma såsom
källor? Denna olägenhet är alldeles omöjlig att, förekomma, och
på sådan grund, äfvensom på de redan förut anförda, anhåller jag
vördsamt om bifall till Utskrts betänkande.
Hr Cederschiöld, Gustaf: De annar, som Grme Lager
bjelke
och Björnstjerna 1111 framställt, gällde hufvudsakhn den brist
på sammanhang, som kunde i protrna upstå derigenom att dessa
fördes i sammandrag. Men, M. Hrr!, denna olägenhet inträffar
just under nuv:de förh:n, ty då man justerar sitt eget yttrande,
har man icke de andra talarnes att tillgå, ogIi det händer då gan
-
Den 17 December.
371 .
ska lätt, att man stryker ut en eller annan punkt, sorn en följande
talare kan hafva till besvarande uptagit. Om man blott vill
genomläsa en enda dags prof., skall man finna att sådant ofta
eger ruin. Dé Hrr, som försvara våra nuv:de prot:r, sådana de
äro, hafva icke velat bista upmärksamhet derå, att våra nuv:de
prot:r ingalunda hro verbalprot:r; något sådant liar aldrig funnits
här. Att förändringen skulle medföra en alltför stor makt hos
prot.föranden, betyder också ingenting, då ledamöterne i allt fall
egde rättighet att justera sina yttranden. Jag fortfar således i min
anhållan om alslag å betänk:t och bifall till mitt förslag.
Hr Nordenfelt, Enar: Ehuru jag skulle ganska gerna
se, att protmas längd kunde förminskas, då för närv:de deras voluminösa
beskaffenhet gör att de ej hinna blifva tryckta förr än man
nästan förlorat allt intresse för dem, inser jag dock att härvid möta
svårigheter så stora, att de nästan äro oöfvervinnerliga. Det fordras
nemi. en särdeles stor skicklighet och embetsmannavann att kunna
i en kortare redogörelse sammanfatta så vidlyftiga diskussioner, som
här förekomma, om ett sådant sammandrag skall kunna upfylla
sitt ändamål. Den siste värde talaren har sjelf sid en fö reg: de
fråga fästat upmärksamheten på svårigheten att upsätta reciten eller
den s. k. rubriken i ett mål af större omfattning. Ett sammandragsprot.
synes mig kunna ganska väl hänföras till just samma
art af arbete. Om lt. o. Ad. beslöte, att protma hädanefter skulle
föras i sammandrag, blefve deraf en följd antingen att memorialprot.
skulle fortfarande föras på samma sätt, som nu sker, och att
sammandragningen skulle ske efteråt, i hvilket fall man åtminstone
kunde hoppas att få sammandraget fullt korrekt, eller också skulle
R. o. Ad. skaffa sig så skickliga notarier, att de kunde genast
med full säkerhet göra det ifrågav:de sammandraget. Detta anser
jag dock omöjligt, då det är föga troligt, att personer med en så
öfverlägsen skicklighet ville åtaga sig notarie-befattningen. Det är
visserligen sannt, att hvar och en har rättighet att sjelf justera
sina yttranden, men af det olika utöfvandet af denna rättighet
skulle säkerligen följa, att protma blefve högst ojemna och skiftande.
Jag för min del önskar således, att den method, som för
närv:de begagnas vid förandet af R. o. Ad:s protokoller, måtte fortfarande
bibehållas.
Hr Printzensköld, Carl: Lika med Hr Nordenfelt skulle
jag på det högsta önska, att någon förkortning af R. o. Ad:s prot:r
kunde ega rum, hvarigenom äfven i ekonomiskt afs;de en vinst af
icke ringa betydenhet skulle upstå; men. lika med honom, finner
jag äfven omöjligheten att införa en sådan method, som den af
Hr Cederschiöld föreslagna. Vid 1840 års Riksdag gjordes ett försök
i detta hänseende. R. o. Ad. hade då till prot.förande de
skarpaste hufvuden och största förmågor, man kunde önska att få,
som t. ex. nuv:de StatsRådet Lagerstråle, Häradshöfd. Lindencrona,
m fl. Protrne upsattes då i sammandrag, men resultatet blef, att
referaterna icke ansågos tillfredsställande, utan man fann större
372
Den 17 December.
fullständighet och vidlyftighet vara af nöden. Enl. den föreslägnä
methoden, skulle det viii tillgå så sorn med prot.fölingen vid en
vidlyltigare ransakning inför domstol. Den, som varit Notarie vid
sådana tillfällen, vet likväl bäst, huru svårt, det är, att kunna noggrannt
och riktigt upfatta och upteckna allt, som vid tillfället f’rå->
gas och svaras, oaktadt det blott är en person i sender, som höres
inför domstolen. Nu hafva vi här 2 Notarier, sorn under 5 å 6
timmar å rad skola upfatta allt, som här yttras; jag frågar Edelda,
mine Hrr! huru är det möjligt, att dessa personer, vore de
äfven utrustade med den mest öfverlägsen skicklighets skola kunna
behålla i minnet hvad som säges än af den ena och än af den
andra, lör att sedermera i sammandrag upsiitta allt, söm blifvit
yttradt? Deremot tillhör det stenografen att ordagrannt upteckna
hvad hvarje talare yttrar, och iifveu om han vid upsättningen ej
kan återgifva det sagda i bättre form, än talaren sjelf framställt
sina tankar, så äro dock dessa stenografens anteckningar en ledning
för talaren att påminna sig, hvad han sagt, hvarefter han kan
sjelf göra sitt yttrande fullständigare och gifva detsamma den form,
hvari det bör inflyta i prot. — Jag tillstyrker bifall till Utsk:ts
Betänk.
Frih. Baab, Adam Christian: De skäl, som redan äro
anförda för bifall till Utsk:ts hemställan, äro onekligen af-den be->
skaffenhet, att jag icke kan gä in på Hr Cederschiölds förslag,
Förandet af verbalprot. vid våra öfverläggningar torde så mycket
mera vara af vigt, som man vid ett följande plenum kan komma
i tvist om de ordalag, som vid ett föregående blifvit begagnade,
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, erinrade Frih. Haab, att Frih.
Sprengtporten förslag icke nu utgjorde föremål för öfverlnggningen.
Frih. Baab: Jag får då endast i korthet instämma med de
Hrr, som redan yrkat bifall till Utsk:ts Utlåt.
Hr Cederschiöld, Gustaf: De skäl, som nu blifvit anförda
emot mitt förslag, kan jag icke tillerkänna giltighet. Af de
Hrr, som yttrat sig deröfver, är det också blott en, som sjelf har
någon erfarenhet af prot.föring, nemi. Hr Printzensköld; man kan
sål. ej undra, om föreställningarna ega en mindre riktig grund.
Hr Printzensköld tog, för att vederlägga mig. ett exempel, som i
st. borde hafva ledt honom till ett motsatt resultat, nemi. prot.-  föringen vid domstolar. Hvad som här är af vigt, är, att hvars
och ens yttrande blir riktigt upfattadt.; besluten öro vanligen på
förhand skriftligen affattade, så att, äfven om prot. ej inuehölle
något annat, så vore detta fullt tillräckligt. Men för att återkomma
till domstolarna, så må vi besinna, att der gäller det ofta
lif eller död, och dock låter man prot. föras i sammandrag och
bero af prot.förandens upfattning. Det är för öfrigt eget nog,
att alla erkänna, det man bör spara tid och kostnad; men så
Den IT December.
373
snart elt förslag i denna riktning framkommer, motsätter man sig
det af alla krafter.
Hr Prinzenskölds åberopande af den erfarenhet, man skulle,
vunnit vid 1840 års Riksdag, kan icke tillerkännas fullt vitsord.
DA uprättades sammandraget för tidningarne, och då enhvar talare
icke kunde få sina yttranden tillräckligt utförliga, upstod det af
Hr Printzensköld omnämnda missnöjet, som hade sin grund i mensklighetens
arfsynd — egenkärleken.
Hr Printzensköld: Hr Cederschiöld misstager sig säkert,
ganska mycket, om han tror, att det är egenkärleken, som föranleder
R. o. Ad:s ledamöter att sätta sig emot hans förslag. Åtminstone
skulle jag för min del utan saknad se, om mina yttranden
icke inflöto fullständiga i prot. Men det är en annan omständighet,
som måste tagas i betraktande vid frågan om en förändring,
nemi. huruvida den är möjlig att införa. Då man besinnar
den stora mängden af talare, som här yttra sig till prot.,
måste man finna, att huru skickliga notarier, man än må anskaffa,
det ändå blir omöjligt att få, på det sätt Hr Cederschiöld önskar,
ett sammandrags-prot. öfver en diskussion, som räcker i 5 å 6
timmar. Man måste derföre hålla sig till det möjliga, som är att
stenografer finnas, hvilka med större eller mindre omsorg upsätta
de muntliga anföranden, till en ledning för talaren. — Hr Cederschiöld
har också emot mitt åberopande af förhandlingarna vid
våra domstolar invändt, att dessa just lemnade stöd åt hans åsigter,
emedan dervid, då lif och död kunna bero af prot.förandens
upfattning, prot. dock föres efter den af honom föreslagna method.
Men detta prot. justeras såväl inför den person, med hvilken förhör
hållits, som iniör domstolen sjelf, och det är då tillfälle att
ändra de felaktigheter, som möjl. kunnat insmyga sig. Den grund,
jag åberopat, står således fast, och derifrån kan ingalunda, såsom
Hr Cederschiöld velat påstå, hemtas någon ani. till bifall å hans
förslag.
Sedan öfverläggningtn förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
Utlåt, i denna del och dels afslag derå, samt bifall till Hr Cederschiölds
motion, framstälde H. Exc, propos. å bifall till Utskrts
hemställan, hvilken propos. blef med ja besvarad.
H. Exc. tillkännagaf, alt anslag blifvit utfärdadt till fortsättande
af plenum kl. 6 e. m.
3:dje punkten, deri afstyrkes bifall till ett af Erih. Sprengtporten
framstäldt förslag om upsättande af ett sammandrag utaf
det s. k. verbalprotokollet.
Frih. Sprengtporten: Jag ber till en början att få rätta
ett misstag, som möjl. blifvit begånget af mig sjelf, då Hr Cederschiölds
förslag i denna fråga remitterades, men som också möjl.
Den 17 December.
kan bero på en oriktig upfattning hos Riddarh.Utsk. Det var.
nemi. ingalunda min mening, att af det vid plenum förda verbalprot.
sedermera skulle göras ett sammandrag, utan att, jemte detta
verbal-prot., ett särskildt, sammandragsprot. skulle af en arinan Notarie
föras, för att följa talarens tankegång och upfafta hufvudmeningen
af hans yttrande. Om också talarena sjelfve kunna finna
sig belåtna med ett mer eller mindre summariskt återgifvande af
deras anföranden, så ligger dock en viss vigt derpå, att allmänheten
får en riktig kännedom derom, huru fosterlandets angelägenheter
handhafvns och vårdas på detta rum. För öfrigt vore väl
afven den önskan hos hvar och en, som här upträder såsom talare,
ganska naturlig, att hvad han yttrar, måtte blifva så troget
som möjligt återgifvet. For detta ändamål har jag ej kunnat finna
någon annan utväg, och de värde talare, som motsatt sig såväl
mitt som de öfriga förslagen, hafva icke heller varit lyckligare.
Att en skicklig prot.förande icke skulle kunna, om han finge förbigå
en mängd mellarimeningar, som endast omhölja tankan, i
sammandrag upfatta våra yttranden, är en åsigt, som jag ingalunda
kan biträda. Om anteckningarna förås med stenografi, och Notarien
icke skrifver upp annat, än hvad som för saken är af betydelse,
samt han sedermera på upsättninge» anväuder all den flit
och skyndsamhet, som hans intelligens medgifver, så tror jag, att
han skall ganska väl kunna, med ledning af dels sitt memorialprot.
dels det särskildt förda verbalprot., åstadkomma ett prot.,
hvarmed man får ani. att vara belåten. Jag har trott denna utväg
vara den enda, för att komma till något annat och bättre än
det närv:de, och öfverlemna!- frågan för öfrigt till 11. o. Ad:s uplysta
bedömande.
Frih. Raab, Adam Christian: Den nu föredragna punkten
innehåller frågan om ett föräudradt sätt för prot.föringen; den
följande åter angår deras tryckning. Dessa båda punkter stå med
hvarandra i så nära sammanhang, att de torde böra gemensamt
föredragas och behandlas. Om sådant vinner bifall, får jag hos
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anhålla att derefter ånyo få ordet.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, i ani häraf förklarat, att
det ej vore något hinder emot den yrkade föredragningen af jemväl
den näst följande punkten, men att särskilda propos:r å de
båda punkterue måste framställas, blef deu 4:de punkten föredragen,
hvarefter upropades och xttrade
Frih. Raab: För min del tror jag. att det af Hr Cederschiöld
åsyftade ändamål skulle till stor del vinnas genom antagande af
Frih. Sprengtportens förslag, särdeles så förändradt och modifierade
som han nyss framställt detsamma. Jag erinrar mig mycket väl
det af Hr Printzensköld citerade förhållandet vid 1840 års Riksdag, då
R. o. Ad. beslöt att på Riddarh.kassans bekostnad hålla en särskild
Kanslist, som vid sidan af verbalprot. gjorde anteckningar, för att så
koncist som möjligt återgifva förhandlingarna på Riddarhuset. Anledmn,
hvarföre härmed ej fortfors, var, att man tyckte detta med
-
Den 1? December.
375
föra en betydlig utgift för Riddarhusets kassa. Om emellertid, så
som föreslaget är, prot. korame att i sin största fullständighet endast
här förvaras till tjenst för den historiska forskningen och
blott i sammandrag trycktes, skulle derigenom upkomma tillräckligt
stor besparing, för att lemna mede! till sådana personers aflänande.
Då borde äfven så anordnas, att dessa sammandragsprot.
blefve, snarare än nu är fallet, tillgängliga för allmänheten, ty det
är icke allenast billigt, att talarne få sina åsigter och fälda yttranden
kända, utan det måste vara en folkets rättighet att få veta,
hvad dess representanter vid Riksdagen till- eller afstyrka. Då,
som nu är förhållandet, prot. utkomma först ett är efter, sedau
Riksdagen är afslutad, är intresset förloradt, och ingen vill läsa
dem; det är då icke underligt, om de, som Hr Printzensköld sagt,
gå till viktualiebodarne. Min åsigt är, såsom jag förut på detta
rum uttalat den, att en Riksdags-tiduing borde uprättas, som uptoge
ett sammandrag af förhandlingarna inom alla 4 Stånden, och,
om denna min åsigt vinner något understöd, är jag sinnad att
begiira återremiss af nu förev:de fråga till Riddarh.Utskit, på det
att detsamma må komma i tillfälle att taga ämnet i närmare öfvervägande.
Skulle deremot ingen understödja min åsigt, har jag
ingenting vidare att tillägga.
Frih. Sprengtporten: Med ani. af Riddarb.Utsk:ts anm.
att mitt förslag skulle stå i strid med § 59 R.O., får jag nämna,
det jag icke trott denna § lägga något hinder i vägen för R. o.
Ad. att besluta om sättet för prot.föringen vid Ståndets sammanträden.
Grundlagens föreskrift torde vara alldeles tillräckligt up
fyld,
om i Arkivet förvaras ett verbalprot., men deremot endast
ett sammandrag trycktes. Härigenom skulle också upstå så stor
besparing, att den eller de personer, som utöfver det nuv:de antalet
tjenstemän erfordrades för prot.föringen, ganska väl kunde aflönas
dermed.
Gr. Björnstjerna: Såvida jag rätt fattat Frih. Sprengtportens
mening, kan jag icke finna, hvad fördel haus förslag skulle
medföra. Till en början finge vi derigenom dubbelt antal notarier,
med deraf förorsakad högst betydlig utgift. Någon tidsvinst
gifver det deremot icke; man har ju redan medgifvit, att ett prot.
i sammandrag fordrar lika läng, om ej mera tid, äu om det, lördt
med snabbskrift, fullständigt upsättes. Då nu 59 § R.O. säger,
att prot. skola till deras fullständiga innehåll at trycket utgifvas,
torde vara klart, att ett blott sammandrag icke gör tillfyllest.
Hvad Frih. Raabs förslag om en Riksdags-tiduing beträffar, är det
nu första gången jag hör talas derom vid denna Riksdag, och torde
det således vara för tidigt, att nu derom yttra sig. Jag tillstyrker
fortfarande bifall till Betänkrt.
Frih. Raab: I afs:de å frågan om g 59 R.O., tror jag att
ett prot., för att vara fullständigt, ej behöfver återgifva hvarje talares
anförande med precist samma ord och uttryck, som han be
-
316
Den 17 December.
gagnat. Hvad åter beträffar kostnaden, skulle den rikligen betäc-.
kas derigenom, att de vidlyftiga verbal prof ;na ej trycktes. Afven
om en Riksdagstidning icke kotnme till stånd, är jag öfvertygad,
att de dagliga tidningarna skulle med tacksamhet införa de ifrågav:de
sammandragsprotma; och då jag vid en föreg:de Riksdag väckte
en motion i denna syftning, omfattades densamma med så mycket
intresse af de stora tidningarna, att de t. o. m. erbjödo sig att
deltaga i kostnaden.
Hr Printzensköld: Jag kan för min del icke biträda det
af Frih. Raab framställda lörslaget. Följden deraf skulle blifva,
att hvar och en, som här yttrade sig, finge 2 gånger justera sina
anföranden; ty jag åtminstone får förklara, att jag tillåter ingen
kanslist eller notarie, huru skicklig han än må vara, att på eget
bevåg sammandraga mina yttranden och utgifva dem i tryck, med
mindre jag förut fått genomse dem. Ett sådant arbete med dubbel
justering torde icke de ledamöter, som pläga oftare yttra sig, vilja
underkasta sig. Ensamt detta skäl anser jag tillräckligt för alf
afslå det framställda förslaget.
Sedan öfverläggningen om de båda föredragne punkterne härefter
förklarats afslutad, yttrade H. Exc Hr Gr:n o. Landtm., att
i afs:de å den 3:dje punkten blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:ts
hemställan dels punktens återremitterande; oeh finge H. Exc. först
framställa propus, å bifall till Utsk:ts hemställan.
Sedan denna propos besvarats med ja, jemte ett och aunåt
nej, samt H. Exc. förklarat sig hafva funnit ja öfvervägande, hemställde
H. Exc., att, till följd af det nu fattade beslutet, den i:de
punkten, innefattande frågan om det föreslagna sammandragets
tryckning, måtte anses hafva förfallit; hvartill svarades ja.
H. Exc. Hr Grin o. Landtm, yttrade, att, sedan R. o. Ad.
nyss emottagit K. M:s nåd, inbjudning att genom deputerade bevista
den nyfödde K. prinsens döpelseakt, finge H. Exc. tillkännagifva,
det han ifrån K. M:s Ofverste-Kammarherre erhållit meddelande,
att, i ans:de till det inskränkta utrymmet i den lokal, der
akten komme att försiggå, R. o. Ad:s deputation skulle utgöras af
Landtm, och den främste vid Riksdagen närvide ledamoten jemte
4 andra medlemmar af Ståndet; och hemställde H. Exc., huruledes
R. o. Ad. ville utse de 4 deputerade, och att, derest sådant skulle
ske genom val, detta val finge ega rum i början af det till e. m.
utsätta plenum.
Gr. Lagerbjelke: Jag vågar hemställa, om det icke vore
lämpligt, att vid detta tillfälle, såsom vid åtskilliga föreg:de varit
fallet, det öfverlemnades åt H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, att utse
de deputerade, hvilka böra på R. o. Ad:s vägnar öfvervara den
ifrågav:de högtidligheten.
Den 17 December.
377
Till detta förslag lemnade R. o. Ad., uppå gjord framställning,
sitt bifall.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:ts d. 14 dennes
bordlagde mern. N:o 5, med återlemnande af K. M:s utaf BorgareSt:t
till Utsk:t remitterade nåd. Propos, ang:de grunderne för en
förändring i sättet för utgörande af presterskapets aflöning.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts d. 14 dennes bordlagde
mern. N:o G, ang:de Riksdagskostnadernes bestridande.
Sedan H. Exc. Hr Gr.-n o. Landtm, tillkännagifvit, att det
mål, som nu enl. föredragningslistan borde förekomma, var af den
beskaffenhet, att detsamma ej lämpligen kunde af H. Exc. föredragas,
samt öfverlemnat klubban åt den främste uärv:de ledamoten.
Gr. Lewenhaupt, Erik August, och afträdt, föredrogs StatsUtsk:t.s
d. 14 dennes bordlagde meni. N:o 7, ang:de godtgörande af Pir
Landtm-.s och Hrr Talrnäns ökade Riksdägskostnader.
Detta mern begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet, hvarjemte
anmälde sig och yttrade
Hr von Knorring, Erik Oscar: Såvida detta Betänk,
står i oskiljaktigt sammanhang med det följande, så skulle jag önska
att det icke lades på bordet, emedan det följande är af natur
att både kunna och böra genast afgöras.
I ani. häraf förklarade Hr Gr:n o. Ord liden, att det nästföljande
mem:t icke stod i sammanhang med det nu föredragna och
ånyo bordlagda.
Härefter återkom H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, och föredrog
StatsUtskrts mern. N:o 8, ang:de förskott å aflöningen för den hos
RiksStm och Utsk:n anställda betjening.
Sedan ytterligare bordläggning af detta mern. blifvit begärd
af Frih. Cederström, Anders, och Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz,
anmälde sig och yttrade
Hr von Knorring, Erik Oskar: Jag vågar hemställa
till de båda Hrr, som begärt detta Betänk, på bordet, huruvida
de icke ville derifrån afstå. De som äro vid Riksdagen antagna
till tjenstgöring, kunna nemi. icke utfå något arfvode förr, an detta
Betänk, blifvit afgjordt; och om det endast vore fråga om tjenstemännen,
så kunde det väl gå an, men detsamma gäller äfven för
vaktbetjeningen, hvars belägenhet torde vara mera ömmande, då
den nu varit i Ståndets tjenst 2 hela månader, och det ej kan
anses lämpligt att låta vaktmästare längre vänta på hvad dem till
kommer.
t
378
Deri 17 I> e c e m b « r.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag anhåller, att de Hrr,
som begärt detta Betiink. pä bordet, ville från sin begäran afstå.
Då deruti icke är fråga om att definitift bestämma aflöningen för
kanslipersonalen och vaktbetjeningen, utan blott, att de må bekomma
förskottsvis en del af det arfvode, som framdeles kommer att för
dem bestämmas, synes mig, att man ej behöfde genom Betänk:t,s
bordläggning skaffa sig närmare uplvsning om ärendet. Jag vågar
således, särskildt med afs:de å vaktbetjeninsen, för hvilken behofvet
torde vara mest trängande, anhålla att Betänk:t måtte få genast
föred rågås.
Hr Stjernsvärd: Då jag begärde detta Betänk, på bordet,
skedde det med ani. af Hr von Knorrings yttrande. Efter den
förklaring, han nu afgifvit, afstår jag från min begäran.
Hr von Knorring: Jag anhåller blott att få taga fasta på
dessa Hr Stjernsvärds ord. Han kan väl också komma att misstaga
sig någon gång, och jag skall då icke underlåta att gifva honom
repressalier.
Frih. Cederström, Anders: Jag hade icke ämnat begära
detta Betänk, på bordet, men gjorde det, sedan jag trott mig höra
Hr von Knorring förklara, att det stod i oskiljaktigt sammanhang
med det föreg;de, och emedan jag ansåg mig för sådant fall böra
göra det, dä jag redan vidtagit samma åtgärd med det förra. Efter
den nu lemnade förklaringen, afstår jag emedlertid med nöje från
min begäran.
Då den förut gjorda begäran om förnyad bordläggning af
mern. sålunda blifvit återkallad, företogs detsamma till afgörande
och blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs, men biet', på flere Ledamöters begäran, ånyo bordlagdt
Stat.sUtsk:ts d. 14 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 9,
i ani. af K M:s nåd. Propos. om användande af en del utaf de
till fångars vård 'och underhåll anslagna medel för nödiga nybyggnader
vid fästningsfäntrelset i Landskrona.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts d. 14 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 10, i ani. af K. M:s nåd. Propos. om ersättning till
Kronofogden Anders Rhodin för kontante medel till ett belopp af
1.971 rdr 71 öre rmt, som blifvit en kronobrefbärare genom rån
fråntagne och derefter måst af Rhodin återgäldas.
Föredrogs, men blef, på flere Ledamöters begäran, ånyo bordlagdt
StatsUtsk.-ts d. 14 dennes på bordet lagde Utlåt. N:o 11, i
atil. af K. M:s nåd. Propos., ang:de användandet af de på anslagen
Den 17 December.
3T9
för Nockeby- och Drottningbolms-broarnes ombyggnad upkomna
öfverskott.
Föredrogs oell bifölls StatsUtsk:ts d. 14 dennes bordiagde
Utlåt. N:o 12. ang:de väckt fråga om anvisande af erforderliga
medel för verkställande af vissa omregleringar af landets kyrkliga,
jndiciella och administrativa indelning.
Efter föredragning af Bevill».Utsk:ts d. 14 dennes bordiagde
mern. N:o 6, om återlemnande af en af Ola Lasson från Christianstads
län inom BondeSut väckt motion, lades detta mern. till
handlingarne, med förklarande att B. o. Ad. ansåg motionens behandling
tillkomma LagUtskit.
Föredrogos Bevilln.Utsk:ts nedannämnde d. 14 dennes bordiagde
mern., nemi.
N:o 7, om återlemnande af en utaf Måns Månsson från Kalmar
län inom BondeSt:t väckt motion:
N:o 8, om återlemnande af en utaf C. A. Larsson från Östergötlands
län inom BondeSt:t väckt motion; och
N:o 9, om återlemnande af en utaf N. Fr. Andersson från
Ostergötlands län inom BondeSt:t väckt motion.
Dessa mern. lades till handlingarne och de deri omförmälda
motioner förklarades tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts behandling.
Föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran, ånyo bordlagdt
Bevillu.Utsk:ts d. 14 dennes på bordet lagde mern. N:o 10,
om återlemnande af en utaf Anders August Andersson från Ostergötlands
län väckt motion.
Föredrogs lliddarh.Utsk:ts d. 10 dennes bordiagde Utlåt. N:o
4, i ani. af Hr Brakels motion om utseende medelst omedelbara
val af R. o. Ad:s Elektorer.
Många ledamöter begärde ytterligare bordläggning af detta
Utlåt, hvarjemte anmälde sig och yttrade
Hr Brakel: Jag får hos H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, anhålla
om framställande af propos. derå, att detta Riddarh.Utsk:ts
Betänk, måtte å föredragningslistan till nästa plenum upföras näst
efter de Betänk., som redan äro 2 gånger bordlagda, så att detsamma
då må kunna afgöras.
Uppå i ani. häraf gjord propos., beslöt 11. o. Ad., att ifrågB
v:de
Utlåt, skulle å föredragningslistan för nästa plenum upföras
näst efter de i dag för 2:dra gången bordiagde mål.
380
Den 21 December.
Anmäldes och lades på bordet StatsUtsk:ts Utlåt, N:o 13, i
ani. af R. St:rs åren 1857 och 1858 församlade Revisorers berättelser,
angrde nämnde år verkställde granskningar af StatsVerkets
samt andra af allmänna medel bestående Ponders styrelse och förvaltning
åren 1854, 1855 och 1856.
Just. ett prot.-utdr. rör-.de StatsUtskits under dagens plenum
afgjorda mern. N:ris 6 och 8.
Sedan H. Exc. Hr Grin o. Jjandtm, tillkännagifvit, att som
numera ej något ärende återstod för R. o. Ad.-s handläggning
denne dag, det till fortsättande af plenum å e. m. utfärdade anslag
komme att nedtagas, åtskiljdes R. o. Ad. kl. */2 2 e. m.
In fidem,
O ISrakcl.
Onsdagen den 21 December 1859-
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 7 prot.utdrag för d. 17 dennes.
Öpnades Hrr Bänkmäns lista vid val af en Elektor efter N:o
220 Erih. Palmstjerna, Carl Otto; och befanns dertill hafva blifvit
Utsedd:
N:o 678 Hr Bildt, Didrik Gillis.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att det
först å föredragningslistan upförda mål vore af beskaffenhet att ej
böra af honom föredragas, samt anmodat den främsta närvide LeRamoten,
Grefve Gyldenstolpe, Adoff Predrik Nils, att intaga Ordfideplatsen;
så och efter det H. Exc. afträdt, föredrogs StatsUtskits
den 14 och 17 dennes bordlagda mern. N:o 7, ang:de godtgörande
af Hr Landtm:s och Hrr Talmäns ökade riksdagskostnader, äfven
-
Deri 21 1) ecember.
gom, i sammanhang dermed, ett från Hederv. BondeSt. ankommet
prot.utdrag med inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt. att förena
sig i BondeSt:ts beslut, att det månadtliga anslaget till Hr Landtm,
och hvardera af Hrr Talmän skulle bestämmas till 750 R:dr R:mt,
Frill. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag anser mig böra för
klara,
att jag fortfarande, likasom da denna fråga förekom till behandling
inom StatsUtskottet. anser det löreslagua månadtliga
arfvodet åt Hr Landtm, och Hrr Talmän icke vara för högt
tilltaget, utan att det borde vid denna, likasom vid sistförflutna
Riksdag, bestämmas till 900 R:dr R:mt i månaden; men då dels
dea händelsen inträffat, som ieke torde vara obekant för R. o. Ad.,
att 2:ne RiksSt., nemi. Borgare- och BondeStm, beslutat att bestämma
detta månadtliga arfvode till 750 R:dr Runt, och då dels
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, för mig enskildt gifvit tillkänna, att han
för sin del önskade, att denna fråga icke måtte komma att bringas
till afgörande inom Förstärkt StatsUtsk,, samt bemyndigat mig
att inför R. o. Ad. uttala denna haus önskan, så anser jag mig
böra hos R. o. Ad. göra hemställan derom, att det af StatsUtsk:t
föreslagna månadtliga arfvode måtte äfven inom detta Stånd nedsättas
till 750 R:dr Runt. Dock anser jag mig ännu en gång
böra förklara, att jag bibehåller den öfvertygelse, att det af SlatsUtsk:t
föreslagna, lika med det vid föregule Riksdag till Hr Landtm,
och Hrr Talmän utgångna månadtliga arfvodet af 900 R:mt R:mt,
vore det lämpligaste.
Som jag för min del icke kan inse, att denna fråga, som endast
rörer ett mänadtligt arfvode, kan hafva något sammanhang
med en efterföljande vigtig statsregleringsfråga, nemi. om löneregleringen,
så lår jag, lill följe af hvad jag nu yttrat, vördsammeligen
anhålla, det Hr Gr. o. Ordfni behagade framställa propos. om bifall
till hvad StatsUtsk:t i sitt mern. N:o 7 föreslagit, med den förändring,
att de deri föreslagna 900 R:dr R:mt måtte nedsättas till
7 50 R:dr s. m.
Sedan, uppå begäran af Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, Riksd.-  fullmm J. Anderssons från Östergöthlands Län vid StatsUtskrts
förev:de Utlåt, lögade reservation blifvit upläst, yttrade
Hr Stjernsvärd: Om jag ej missminner mig, så vidtogos vid
1840 års Riksdag åtgärder till det stora statslotteriets uphäfvande; jag
för min del anser, att det skulle lända till allmän båtnad, om vid' denna
Riksdag man började gå i författning om afskaffaudet af det stora
Stånds-lotteriet; att så ännu ej skett, det bevisar det för handen varande
Betänk., hvilket, alldenstund det deri föreslagna månadtliga
arfvodet åt Hrr Talmän troligtvis icke skall antagas, utan tvifvel
kommer att blifva föremål för öfverläggning inom Förstärkt StatsUtsk.
Hvad beträffar det föreslagna arfvodet, så reserverar jag mig
deremot, och detta af samma skiil, som den reservant, hvars reser
-
382
Den 21 December.
vation vi nyss hörde upläsas. Jag anser mig dock till stöd för
detta mitt tillvägagående böra anföra följande:
Undersöker man förhållandena, så finner man i de flesta fall,
att de personer, som hafva det höga förtroende af att leda Ståndens
Öfverlägguingar, oftast äro innehafvare af andra embeten, med
dermed åtföljande löneförmåner. Då dessutom dessa befattningar
åro. ansedda sorn de mest hedrande och vigtiga inom samhiillet, så
tror jag, att man mindre vid dessa, ån vid andra tjensters tillsättande,
bör fästa så stort afseende på motsvarande löneersättning.
Kasta vi en blick på de personers samhällsställning, som vid
innevarande Riksdag leda RiksShns öfverläggningar, så finna vi till
en början, att Ord liden inom detta Stånd, nemi. Landtm., bekläder
ett annat ganska indrägtigt embete, Presidentskapet i Rikets Svea
HofRätt; gå vi till PresteStrt, så finna vi, att den person, som
enl. grundlagen skall vara Ordfide inom detta Stånd, nemi. Erkebiskopen,
i följd af detta sitt embete, har sig anslaget en ganska
betydande inkomst; öfvergå vi till BorgareSt :t, så finna vi äfven,
att ledaren af detta Stånds öfverläggningar innehafver annan befattning
med dertill åtföljande ej obetydliga lönevilkor; återstår således
blott BondeStit; med lästadt afs:de på de jemförelsevis ringa
behof, som inom denna klass göra sig gällande frågar jag Eder,
Mine Hrr, om ej en aflöning af ungefär 7,000 R:dr R:mt bör kunna
anses mer än tillräcklig för Ordbden inom detta Stånd.
Se vi saken från en annan synpunkt och taga vi i betraktande
R. St:rs rättmätiga fordringar på Regeringen, att den nemi. skall
iakttaga sparsamhet i alla sina åtgärder, så anser jag det vara vår
ovilkoriiga skyldighet att föregå densamma med godt exempel och
ej sjelfva börja med ett obehörigt slösande med Statsmedlen. Det
egentliga skälet, som talar för den nedsättning,jag påyrkar, är nemi.
det, att ifrån 1834—1857 Talmännens arfvode var bestämdt just
till den summa, som reservanten inom BondeSht föreslagit eller
600 R:dr R:int i månaden. Huru med förhöjningen af detta arfvode
vid sednaste Riksdagen tillgick, veta vi alla, att den upgjordes
samtidigt med Civile och Militäre Embetsmäns tillfälliga löneförhöjning,
för hvilket allt vi haika att tacka dem. som så skönt
utmålade landets finansiela ställning. Om man nu oförskräckt skulle
gifva sitt bifall till det förslag rörande anslag, som det första Betänk.
afgifvit eller, rättare sagdt, som (lett förseglade sedeln åtgjort,
så anser jag, att man i och med detsamma på förhand uttryckt sitt
godkännande af det system, som vid förra Riksdagen gjort sig gällande,
men hvilket enl. mitt förmenande ingalunda är efterlöljansvärdt.
Sedan man nu i följd af BondeSt:ts inbjudning tyckes hafva
kommit till det resultatet, att det månsdt liga arfvodet för Hrr
Talmän borde höjas, utöfver hvad det vid flere föregående Riksdagar
nemi. från 1834—1857 varit., till 750 R:dr R:mt i månaden,
så vill jag icke motsätta mig den allmänna opinionen i detta afs:de,
men anhåller jag, att hvad jag i det föregrde yttrat mätte få plats
i prot.
Den 21 December.
383
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Då Landtm., till följe
af sin höga befattning, kan anses innehafva Rikets högsta värdighet,
och då lian är Ord fale ej blott för sitt eget Stånd, utan äfven
för de andra MedStrn och för deras Talmän i den s. k. Talmanskonklaven,
så kan jag ingalunda inse, att det för honom och de
öfrige Talmännen af StatsUtsk.-t föreslagna måuadtliga arfvode af
900 R:dr R:mt är för högt tilltaget. Visserligen förefaller det mig
förundransvärd^ att Landtm, skall vara lika aflönad som andra
Talmän, men då detta blifvit en vedertagen sed och några förändringar
deri ej nu kunna åstadkommas, och då dessutom Landtm,
redan förklarat sig nöjd med det af 2:ne Stånd redan beslutade månadtliga
arfvode af 7 50 R:dr R:mt, så ber jag att få förena mig
med Frih. Åkerhjelm och yrka, det R. o. Ad. måtte i denna fråga
instämma i det beslut, som blifvit af de 2:iie MedStrn fattadt..
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Jag för min del
kan ingalunda anse det af StatsUtsk:t föreslagna månadtliga arfvode
för Hrr Talmän vara på minsta sätt öfverdrifvet. Jag var
sjelf ledamot af förra Riksdagens StatsUtsk., som föreslog detsamma,
och sedan dess är förhållandet i afs:de på lefnadskostnaderna,
hvartill dessa medel äro anslagna, icke i väsendtlig mån förändradt.
Att ett anslag af 600 R:dr Runt i månaden var tillräckligt år
1834, bevisar just, att det nu måste vara otillräckligt, alldenstund
lefnadskostnaderna sedan dess äro betydligt ökade. Gå vi ännu
längre tillbaka än till 1834 års Riksdag, så skola vi finna, att
Landtmilis och Talmännens arfvode då var betydligt högre, lin det
nu föreslagna, utom vid de Riksdagar, väl föreslåendes, då Landtm,
afsade sig anspråk på alla löneförmåner.
Vi hafva af den förste värde talaren, Frih. Äherhjelm, hört
Landtrms önskan Uttalad, det hans arfvode ej måtte bestämmas till
högre belopp, än hvad det blifvit i tvenne andra RiksSt. föreslaget. Till
följe häraf anser jag det vara R. o. Ad:s pligt, att, i en fråga af denna
beskaffenhet, ställa sig hans önskan till efterrättelse; jag för min
del instämmer således i den af den förste värde talaren gjorda
framställning.
En annan värd talare har, dels genom att önska upläsning af
en ledamots af BondeStit i ämnet afgifna reservation, dels genom
en sednare gjord framställning, tillkännagifvit, att den egentliga
anledmn, hvarföre en nedsättning i arfvodet nu borde ske, vore den,
att det i -en framtid skulle lända till stor fördel att hafva något
bestämdt afgjordt i alside på denna aflöningsfråga, enär beslutet
härom ovilkorligen skulle komma att stå i sammanhang med den
förestående löneregleringsfrågan. Emot en sådan upfattning af frågan
får jag i allo protestera och förklara, att en nedsättning i arfvodet
för Taimännen på intet vis kan åberopas som prejudikat vid
bestämmande af lönerna för erabets- och tjenstemän.
Hr Wästfelt, Nils: Jag har ej begärt ordet, för att på
något sätt motsätta mig det af StatsUtsk:t föreslagna arfvodet för
Landtm. Jag har endast gjort det i afsigt att få uttrycka mia
384
Unn 21 December.
tacksamhet för Hr Grin o. Landtm, för det meddelande, lian enskildt
afgifvit till Frih. Åkerhjelm. I annat fall skulle jag beklagat,
att detta, ett ibland de första Betänk.n, som ifrån StatsUtsk:t
inkommit, skulle i allmänhet möta så mycket motstånd, att det
icke lärer kunnat afgöras annat än genom förstärkt St&tsUtsk. Jag
hoppas likväl att StatsUtsk:t måtte för framtiden ihågkomma det
verkliga slösande med Statsmedlen, soln så utmärkte detta Utsk,
vid förra Riksdagen.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag hade ej tänkt deltaga i
diskussionen öfver detta ämne, men jag kan ej med tystnad förbigå
den siste talarens yttrande. Han har tillåtit sig. att, genom en
skarp tillrättavisning, uttrycka sitt missnöje med Stats-Utsk:ts under
öfverläggning varande utlåtande, och gifvit Utsk:t en varning
för att träda fordna R. St:rs StatsUtskit i fotspåren, i afs:de på
det slösande med Statsmedeln, som i synnerhet var så utmärkande
för detta Utsk. vid förra Riksdagen. Jag hade då, som nu, detta
Stånds förtroende att vara ledamot af StatsUtskrt och jag får högtidligen
reservera mig mot Hr Wästfelt*, i min tanke alldeles obe*
fogade anmärkningar mot förra Riksdagens Statsutskott.
Det har blifvit en jargon att, utan att yttra sig i sak, klandra
sednaste StatsUtskotts frikostighet, ett klander, som jag hoppas ej
inom detta Stånd måtte vinna några sympathier, alldenstund de beslut,
StatsUtskit vid förra Riksdagen föreslog, här vuuuo synnerligen
bifall. Den nuv:de penningebristen, som förefinnes på enskilta
händer, föranleder menigheten att tro, att den har sitt ursprung
från den reglering af Statens medel, som vid förra Riksdagen verkställdes.
Men den, som gör sig närmare förtrolig med förhållandena
och tager kännedom om så väl Statens iukomster som utgifter,
skall bli öfvertygad derom, att landets finanser ej befinna
sig i ett så bedröfligt skick, som mången föreställer sig, och detta
har just till största delen sin orsak i den hushåilsaktighet och sparsamhet,
som vid förra Riksdagens åtgärder iakttogs.
Det vore önskligt, att, då för framtiden beskyllningar komma
att framkastas mot det sätt, på hvilket R. St. och särskildt StatsUtsk:t
förvaltat Statens medel, dessa blifva beledsagade af några på
läkta stödda uppgifter och ej blott, som förhållandet är med den
för handen varande, inskränka sig till blott tomma uttryck och
fraser.
Hr Stjernsvärd: Hvad beträffar Hr Bildts kopia af deli
ofta för oss i så lysande färger framställda taflan af Statens blomstrande
finansiela ställning, så kan jag, för min del, ej underlåta
att förklara, att jag finner kopian vara lika misslyckad som originalet.
Hr Bildt har påstått att inom detta hus öfvervägande sympathier
hade gjort sig gällande i afs:de på förra StatsUtsk:ts åtgöranden.
Jag vill härom ingenting nu yttra, ej heller uptaga frågan
till något slags besvarande, men jag har mina anhr att förmoda,
Den 21 December.
moda, att det för vederbörande vore lyckligast, om detta ämne ej
bragtes å bane.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fullbordad samt Hr Gr:
o. Ordfrn yttrat, att derunder endast yrkats bifall till Utsk:ts Mern.
med den förändring, att den af Utsk:t föreslagna månadtliga ersättningssumma
skulle nedsättas till 7 50 Rdr Rmt. blef propos. i
enlighet med detta yrkande samt å antagande af BondeSbts inbjudning
framställd och med ja besvarad.
Sedan Hr Dalman, Wilhelm Fredrik, anmält sig att erhålla
ordet, men Gr. Gyldenstolpe i anleda, deraf förklarat, att hans
uppdrag att vara R. o. Adis Ordbde slutats med det nyss förehafda
målets afgörande; återkom H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, och
npropade
Hr Dalman, sorn nu uppläste följande motion:
Dä det numera blifvit officielt bekant, att det med konungariket
Sverige förenade konungariket Noriges Storthing fattat beslut
om uphäfvande af Konungens öfver Sverige och Norige rätt att,
enligt 12 och 13 §§ af Noriges Grundlov, under Konungens frånvaro
öfverlemna Noriges inre styrelse uti de mål, Konungen föreskrifver,
till en Ståthållare, tillika med minst fem af StatsRådets
medlemmar, till hvilket Ståthållare-embete Konungen, enligt 14 §
af nämnde Grundlov, kan nämna antingen en Norrman eller en
Svensk, anhåller jag, att, då jag finner ofvanberörde beslut på det
närmaste röra Sveriges rätt, i dess förhållande till Norige, få med
anledning af 56 § ltiksdagsOrdmn vördsamt begära Högloft. R.
St:rs upmärksamhet vid följande framställning.
Min afsigt vid detta tillfälle är icke att uprifva sår, som redan
borde vara läkta, icke att åberopa traktater, tillkomna i följd
af krigets och styrkans rätt, således icke att i någon mån hvarken
beklaga än mindre protestera mot Noriges förening, såsom ett sjelfständigt
konungarike med Sverige. Tvertom kan jag försäkra, att
Noriges framsteg, både i politiskt och ekonomiskt hänseende, upriktigt
gläder mig, äfvensom det Norska folkets sjelfständighetskänsla
och ömtålighet om sin nationella frihet utgöra föremål för
min sanna högaktning.
Jag befarar likväl, att denna sjelfständighetskänsla vid ifrågavtde
tillfälle fört Norska folkets representanter på en betänklig
afväg; ty känslan af en individs eller ett folks eget värde och egen
rätt bemyndigar icke till förbiseende och förnärmelse af en annan
individs eller ett annat folks lagliga rätt.
Till ett sådant förbiseende, ett sådant förnärmande, anser jag
emellertid Norska Storthinget hafva gjort sig skyldigt, då det, utan
att ens ifrågasätta ett samtycke från Sveriges sida, för sin del beslutit
uphäfvande af Ståthållare-embetet i Norige.
Efter mitt sätt att läsa och förstå offentliga handlingar, innebär
likväl Konungens i de förenade rikena rätt att till Ståthållare
H. II. 25
Den 21 December.
i det med Sverige förenade konungariket Norige utnämna äfven
en Svensk man, ett af hufvudvilkoren för föreningen de båda rikena
emellan.
När då varande Kronprinsen af Sverige, Carl Johan, medelst
konventionen i Moss den 10 Äng. 1814, ingick uppå att antaga
den af Norska folket vid Riksförsamlingen i Eidswold beslutade
konstitution, skedde sådant med förbehåll om vissa ändringar deri,
hvilka, efter öfverläggning med Norska folkets representanter, skulle
bestammas. Denna öfverenskommelse ratificerades af Konung Carl
XIII efter anmälan och pröfning i Svenska StatsRådet under den
30 Aug. 1814, hvarvid uttryckligen förklarades, att den Norska
Statsförfattningen skulle vinna laglig kraft, sedan de för de begge
rikenas förening oundgängliga jemkningar och rättelser deri egt
runi. Detta Svenska Konungens beslut finnes äfven kontrasigneradt,
om jag ej missrainner mig, af då varande Svenska HofKansleren
Frih. af Wetterstedt. Derefter sammanträdde i Okt. månad
samma år ett urtima Storthing i Christiania, hvarvid å Svenska
sidan till Kommissarier voro utsedda: H. Exc. StatsRådet
Hr Frih. M. Rosenblad, d. v. StatsRådet Hr Frih. B. v. Platen,
d. v. HofKausleren Frih. G. af Wetterstedt, d. v. StatsSekrebn
för Krigsäreuden G. F. Wirsén, d. v. StatsSekrebn för Finans- /
ärenden Grefve A. G. Mörner, samt d. v. Biskopen i Linköping
C. v. Rosenstein.
Det var i följd af ömsesidiga öfverliiggningar mellan Noriges
Storthing och bemälde Kommissarier, som, bland annat, den förändring
beslutades i Eidswoldska Konstitutionen, att Konungen af
Sverige och Norige skulle ega rätt att till Riksståthållare i Norige
utnämna antingen en Norrman eller en Svensk.
Det var först i följd och med bekräftelse af denna traktatmessiga
öfverenskommelse mellan Norska folkets representanter, å
den ena, och Sveriges Kommissarier å den andra sidan, som Konung
Carl XIII under (I. 4 Nov. 1814 gaf sin sanktion åt Noriges
Grundlov, hvarföre också det officiella dokumeut, som innehåller
Noriges Grundlov, ej mindre företrädes af Konungens högstberörde
sanktion, än äfven efterföljes af namnteckningar dels utaf Norska
Storthiugets President och medlemmar, dels af de Svenska Kommissarierna,
hvarföre sistnämde officiella bekräftelsedokument utgör
en lika oskiljaktig codecille till Grundloven, som underskrifterna
af Storthingets då varande medlemmar.
Vid sådant förhållande och då det för en hvar lärer vara uppenbart,
att det stadgande i Grundloven, som bemyndigar Sveriges
och Noriges gemensamma Konung att utnämna en Svensk man till
Noriges Ståthållare, icke af någon annan tänkbar anledning kommit
att inflyta Grundloven, än i följd af föreningen med Sverige,
såsom en garanti å Sveriges sida för samma förenings fastare bestånd
och såsom utmärkande den enda företrädesrättighet, Sveriges
Konung, med afseende på sitt fädernesland, vid nämnde förening
åt sig och Sverige förbehöll, hvartill kommer att den § i Noriges
Grundlov eller den 112, som angår sättet hur Grundloven må
kunna ändras, uttryckligen stadgar, att en förändring deri aldrig
it en 21 December,
3S7
må strida mot Grundlovens principer, af hvilka föreningen med
Sverige viii utgör en af de mest viisendtliga och, i följd deraf, de
ur denna förening bärflytande stadganden måste ega internationel
giltighet och således icke kunna ensidigt upltäfvas — fördenskull
och oaktadt jag visst icke ifrågasätter möjligheten deraf, att Sveriges
borne Furste, Konung Carl XV, såsom tillika Noriges Konung,
skulle, utau i samråd med Svenska folkets representanter, kunna
lemna sin sanktion åt ett af Norska folkets representanter fattadt
beslut, som så nära rörer Sveriges statsrättsenliga prerogativ, anser
jag mig likväl, såsom Svensk riksdagsman och Svensk medborgare,
skyldig att icke af falsk grannlagenhet iakttaga tystnad vid en sådan
företeelse, som den ofvau anmärkta, utan tror mig ega fullt
fog att framställa det förslag,
det må It. St. hos K. M. i underddiet. anhålla att, inuan
K. M. meddelar sitt nåd. svar i auledn. af Norska
Storthingets beslut om Ståthållare-embetets uphäfvande,
K. M. i nåder täcktes delgifva it. St. den underd.
skrifvelse i detta ämne, som blifvit från Noriges Storthing
till K. M. aflåteu, samt genom nådig skrifvelse
eller propos. till R. St., efter utredning af det stats
rättsenliga
förhållandet i denna fråga, lemna Svenska
folkets representanter tillfälle att deruti afgifva sitt
utlåtande.
Jag anhåller att denna mili motion må remitteras till Ekon.-  Utksottet.
Flere ledamöter hegärde denna motion på bordet.
Efter föredragning af StatsUtsk:ts den 14 och 17 d:s bordlagde
Utlåt. N:o 9, i anledning af K. Maj:ts Nåd. Propos. om användande
af en del utaf de till fångars vård och underhåll anslagna
medel för nödiga nybyggnader vid fästningsfängelset i Landskrona,
anmälde sig och yttrade
Hr Stråle, Wilhelm: StatsUtsk:t har uti förev:de Betänk,
tillstyrkt bifall till K. M:s Nåd. Propos ; men då jag tror mig
veta att inom två RiksSt. den åsigt sökt göra sig gällande att de
äskade medlen icke borde utgå af fångvårdsanslaget, utan särskildt
anvisas genom ett extra anslag, har jag ansett mig böra i detta
hänseende yttra några ord.
De byggnadsarbeten, som egt rum vid straff- och arbetsfängelserne,
hafva tillförene pröfvats ensamt af K. M. och städse bekostats
af fångvårdsanslaget.
Så, exempelvis, hafva i sednare tider betydande tillbyggnader
vid fästningsfängelserna i Warberg och Landskrona samt å Lång
holmen
blifvit af K. M. anbefallde och af fångvårdsanslaget bekostade.
R. St:r hemställde emellertid vid sednast förflutna Riksmöte,
att utau deras medverkan nämnde anslag icke må anlita» till ny
-
388
Oell 21 December.
byggnaders upförande; oell då under Riksdagens lopp behof yppades
af ett nytt fabrikshus vid Landskrona fästningsfångelse, i st. f.
en nedbrunnen byggnad, öfverlemnade K. M. förslaget härom till
R: St:r, som biföllo detsamma.
Men icke väcktes då fråga derom att kostnaden för denna
fabriksbyggnad, ehuru mera än hälften dyrare än nu ifrågav:de arbeten,
skulle särskildt anvisas. Kostnaden utgick då, såsom tillförene
i dylika fall, af fångvårdsanslaget.
Hvarföre skulle nu en annan väg beträdas? Eller, är förhållandet
emellan fångvårdsanslaget och utgifterna för fångvården nu
betänkligare än förr? Nej, visserligen icke; snarare tvertom.
Förslagsanslaget till fångars vård och underhåll är, på sätt
Utskit uplyser, numera förhöjdt med 195,000 R:dr R:mt, eller till
ett belopp af 1,350,000 R.dr, och utgifterna under de sednast förflutna
tre åren hafva, då man afräknar tillfälliga afskrifningar och
afföringar samt utgifterna för byggnader och reparationer, understigit
förslagsbeloppet.
Inberäkuar man åter sistomförmälda poster, hafva utgifterna
väl 1856 och 1858 bfverstigit, men deremot 1857 ändock understigit
den för det nämde bestämda förslagssumman.
Förhållandet innevide år är naturligtvis ännu icke kändt; anleda.
saknas dock att antaga någon väsendtlig skillnad emot de
föregtde åren.
Byggnader och reparationer vid straff- och arbetsfängelserna
hafva utgjort:
185C , 65,690 R:dr 28 öre.
1857
42,756 » 8 »
1858
63,150 » 45 »
och äro för nästkommande år beräknade till 37,033 R:dr 24 öre.
De nu ifrågavide byggnadsarbetena i Landskrona, uptagne
förslagsvis till en kostnad af 50,000 R:dr, äro afsedda att verkställas
under loppet af två år eller 1860 och 1861.
Om kostnaden för Rikets fångvård under deri närmaste framtiden
kommer att öfver- eller understiga förslagsanslaget, är omöjligt
att på förhand afgöra. Såsom synnerligen verkande förhållanden
framträda här antalet af fångar samt priset å lifsmedel och
andra förnödenheter,
Vexlingar härutinnan öka eller minska lätt utgifterna med
större belopp, än nu ar i fråga.
Men äfven utan att sådana vexlingar af någon betydenhet inträffa,
omfattar vanligen FångvårdsStyrelsens liqvid med Statsverket,
hvilken liqvid för ett iöreg;de år verkställes emot slutet af det efterföljande,
så stor summa penningar, eller, med andra ord, fångvårdens
skuld till Statsverket, då man från lemnade förskott afdrager
det verkliga kostnadsbeloppet efter hufvudbok med tillägg af stadgadt
förlagskapital, är så stor, att fördelen för Statsverket deraf
att ifrågavide byggnadskostnad, såsom genom extra anslag anvisad,
icke inginge uti liqviden, blefve snart sagdt ingen.
Jag tillstyrker vördsamt bifall till StatsUtskits Betänk.
Den 21 December.
389
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställdes
propos. å bifall till förev:de Utlåt, och besvarades med ja.
Föredrogs och bifölls StatsUtslets d 14 och 17 dennes bordlagda
Utlåt. N:o 11, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de
användandet af de på anslagen för Nockeby- och Drottningholmsbroarnes
ombyggnad upkomna öfverskott.
Efter föredragning] af Bevilln.Utsk:ts d. 14 och 17 dennes
bordlagda mern. N:o 10, med återlemnande af en utaf Anders August
Andersson från Östergöthlands Län väckt motion, och sedan utaf
ett från BondeSt:t. ankommet prot.utdrag N:o 143 inhemtats, att
förbemälde motionär återtagit den del af motionen, som afsåg de
under nästa statsregleringsperiod inflytande bränvinstillverkningsafgifters
anvisande till fullbordande af Statens jernvägsarbeten, biel’,
uppå derom gjord propos., den återstående delen af ifrågav:de motion,
rörande åtskilliga ändringar i K. Förordmn ang:de vilkoren
för bränvins tillverkning återlemnad till Bevilln.Utsk:t och mem:t
lagdt till handlingarne.
Föredrogs Kiddarh.Utsk:ts d. 10 och 17 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 4, i anledn. af Hr Brakels motion om utseende
medelst omedelbara val af R. o. Ad:s Elektorer.
Hr Brakel: Sedan Riddarh.Utsk:t afstyrkt min motion i
afs:de på bänkmans-valens afskaffande, återstår för mig ej annat,
än att för R. o. Ad. föreslå följande förändring af 18 § ltiddarh.-  Ordmn, hvilken innehåller huru med bänkmans- och elektorsvalen
skall tillgå. Denna förändring lyder, som följer:
»Sedan Riksdagen blifvit af Konungen ä Rikssalen öppnad,
skola, nästa söknedag derefter, så vida Plenum Plenorum icke å
samma dag är anbefaldt, R. o. Ad:s närv:de ledamöter, med undantag
af de i 41 § R. O. upräknade personer, välja inom sig samfäldt
in pleno 25 Elektorer och 5 Suppleanter, att i män af afgång
blund Elektorerna inträda. När sä mångå Elektorer afgått,
att endast 20 återstå, välje R. o. Ad. ånyo 5 Elektorer och 5 .Suppleanter,
efter föregången anmodan derom af Landtm, in pleno samt
derefter gjordt anslag.
Alla andra Elektorer och Nämnder, som till särskilda befattningar,
enligt R. F. och R. O., erfordras, väljas, efter derom dagen
förut skedt anslag, af Ståndet samfäldt in pleno.»
I händelse R. o. Ad. skulle antaga denna af mig föreslagna
redaktionsförändring af 18 g Riddarh.Ordmn, så torde R. o. Ad.
sedermera finna lämpligt, att åt Riddarh.Utsk:t updraga att utarbeta
de små förändringar, som deraf kunde blifva en följd.
Det torde kanske vid detta tillfälle vara obehöftigt att uprepa
alla de skäl, som tala för de direkta elektorsvalens införande; derom
390
t
De n 21 Dc (ernber.
Tior så mycket förut pa detta rtim blifvit ordadt, att jag är förvissad
om, att hvar oell en af Eder, Mine Hrr, redan i den saken
har stadgat sin öfvertygelse. Men, oaktadt det kan synas mindre
behörigt, anser jag dock det vara min pligt som motionär att ånyo
upträda i detta ämne.
Jag skall ej pa ett ensidigt sätt söka framhålla de direkta
elektorsvalens företräde, utan jag skall äfven söka framställa de
möjliga företräden, som biinkmansvalen förete, så att 11. o. Ad.
skall noga kunna öfverväga förslaget och sedermera bedöma hvilken
vigt tynger mest i vågskålen.
Den första olägenheten, som förekommer i närvide biinkmansval,
är den, att (let är en möjlighet för en minoritet att tillsätta bänkman
mot majoritetens önskan. Detta kan fullkomligt malhematiskt
bevisas. Ifall vi nemi. tänka oss, att R. o. Ad. består af 500 ledamöter
och att 20 personer skulle finnas på hvarje bänkmansafdeln.,
så skulle 13 biinkmansafdelmr utgöra majoriteten och således 11
gånger 13 personer, eller 143 personer, skulle kunna tillsätta bänkman
mot en majoritet af 357. Jag erkänner, att i fall detta
skulle ske, vore det endast på det vilkor, att ingen enda af dessa
143 personerna voro tillfinnandes uti de andra 12 bänkmansafdelmne
och att denna möjlighet står så nära en omöjlighet, att den
verkligen i praktiken icke kan inträffa. Men om åter denna minoritet
något mera närmade sig majoriteten, så att ett förhållande
upstod af 230 eller 240 mot 270 och 260, så kunde åter mycket
lätt inträffa, att denna minoritet tillsatte bänkman mot majoritetens
önskan. Ett annat skäl. som talar mot saken, är, att dessa val
äro så att säga »genomskinliga», ty medgifvas måste väl, att. ehuru
voteringen inom representationen borde vara sluten, man nästan
bestämdt kan genomskåda på hvilka personer hvar och en voterar.
Jag säger att dessa val äro lätthandterliga derför, att, om ett parti,
vare sig inom eller utom Riksdagen, vill arbeta för en viss elektorslista,
så finnes dertill ej något lättare medel, jin just denria
biinkmansfördelningen, som också Idel', vi veta det alla, upfunnen
under frihetstiden, då partiandan spelade en så stor röle. Och för
den, som har någon kännedom om R. o. Adis ledamöter, är det
ingalunda svårt att före valet veta huru många biinkmansafdelmr
skola segra. Om någon t. ex. vill genomdrifva sin lista, och ser
sig segra på 10, men förlora på 15, så blir hans första åtgörande
att se efter, på hvilka bänkmansafdelmr af dessa 15 hans åsigter
lättast kunna vinna insteg. Sedermera rigtar han sin verksamhet
och koncentrerar hela sin öfvertalningskralt mot de personer på de
3 bänkmansfdelningarne, (hvilken pluralitet han ännu behöfver), hvilka
han anser sig med minsta besvär kunna vinna för sitt parti. Denna
olägenhet skulle i väsendtlig mån afhjelpas, om de direkta elektorsvalen
komme till stånd och man samfäldt i plenum skulle välja
Elektorerna; då blefvo de ledande tvungna att på det moderataste
sätt upgöra sina listor, på det att icke ett tredje parti skulle bildas
af dem, som sökte att gå medelvägen. Härigenom skulle elektorslistan
blifva mera sammansatt och Utskm tillsatte, i öfverensstämmelse
med allmänna tänkesättet, i samma rigtning. Ty den,
I)«i) 21 December.
391
sorn under nuv:de förhållanden ej vill låta fånga sig till den ena
eller andra listan, måste helt och hållet bortkasta sin röst, och följden
bl ifver, att endast ett parti kommer att uteslutande representeras
under Riksdagen.
Dessa äro de olägenheter, som jag anser hufvudsakligen vidlåda
det nuv:de bänkmausfördelnings-systemet, oell hvilka alldeles ej
komme att göra sig gällande, som jag visat, om mitt reorganisationsförslag
vunne bifall.
De företräden, man i allmänhet anser bänkmansvalen ega, äro,
att de med Ståndsledamöterna obekanta personerna kunna lättare
komma i tillfälle att göra sig bekanta med de 15 å 16 kamraterna,
som sitta på samma bänk, då de sedermera kunna gifva sin röst
åt dem, för hvilka de hysa största förtroendet och hvilka de anse
bäst känna R. o. Ad:s representanter. Detta skulle äfven jag anse
vara af ganska stor fördel, om med valen på så sätt tillgick. Men
nu frågas, är detta valsätt verkligen enl. med sanna förhållandet?
Detta kan väl ingen annat än bestrida. Vi veta alla nogsamt att
partierna kringgå detta valsätt och att det i början af Riksdagarna
af de skilda partierna upgöras samfäldt bänkmanslistor, och, om man
händelsevis blifvit upsatt på en lista och icke alldeles delar de styrandes
åsigter i afs:de på elektorsvalen, så ser man sig verkligen
vara i den oangenäma omständigheten, att man endera måste spela
rolen af en »politisk nolla» eller också svika ett lemnadt
förtroende.
Den andra fördelen, man möjligtvis kunde säga att bänkmansindelningen
eger, är den, att det nära nog är omöjligt for de personer,
som vistas i hufvudstaden, att på förhand uppgöra en elektorslista
och bearbeta opinionen för sin sak, alldenstund man ej
vet huru personerna på hvarje bänk blifvit placerade. Men jag
hemställer till Eder, Mine Hrr, om det någonsin varit brukligt, om
det någonsin kommit i fråga att på förhand upgöra några elektorslistor
och bearbeta opinionen för densamma? Om man skulle tänka
sig detta förhållande, som aldrig förefunnits, så frågar jag Eder, för
det andra, om man icke kan på det lättaste sätt i verlden kringgå
bänkmansindelningen, om man, när R. o. Ad:s ledamöter blifvit på
sina bänkar placerade, förelägger dem listor och säger: «I måsten
rösta på den och den bankmannen, för att den och den elektorslistau
skall kunna gå igenom.»
Jag har nu ej något vidare att tillägga, utan öfverlemna!' jag
åt R. o. Ad. att bedöma mitt förslag, på sätt dem lämpligast
synes.
Hr von Knorring, Erik Oskar: Utan att vidlyftigare
ingå i besvarandet af Hr Brakels motion, vill jag dock söka bevisa,
att den af motionären föreslagna förändringen af 18 § Riddarh.-  Ordnm skulle, utom den betydligare tidsutdrägt, som af densamma
blefve en följd, i betydlig mån gifva anledn. till partistridigheter.
Motionären har föreslagit, att K. o. Ad. skulle samfäldt in
pleno välja 25 ordinarie Elektorer och 5 Suppleanter. Dessa sednares
antal är, enl. mitt förmenande, i anseende till den ständiga
392
Den 21 December.
omsättningen, allt för lågt tilltaget. Man skulle aldrig kunna antaga
mindre än 10 å 15 Suppleanter. Vi skulle på så sätt få på
listan 35 å 40 namn. Det är för ingen obekant, hvilken tidsutdrägt,
som valet till förstärkt StatsUtsk. kräfver; huru mycket längre
tid skulle icke åtgå för det nu föreslagna valsättet och hvilken
betydande röle skulle icke slumpen komma att spela, om motionen
vunne framgång! Det har vidare blifvit yttradt, att större sjelfständighet
vid valen komme att göra sig gällande; men jag hemställer
till Eder, Mine Hrr! om man icke blefve tvungen att taga
redan upgjorda listor, enär det skulle fordras lång tid för att efter
egna omdömen uprätta en sådan.
Hvad beträffar den af motionären åberopade omständigheten,
att minoriteten i vissa fall kunde tillsätta bankmän tvertemot majoritetens
önskan, så ber jag att få fästa den värde motionärens
upmärksamhet på hvad Hr Gripenstedt på detta rum vid 1847 —
1848 årens Riksdag yttrade, i anledn. af en af Hr v. Hartmansdorff
i samma syftemål gjord framställning. Han säger nemi. på ett
ställe i sitt anförande:
»Man har vidare påstått att Hr von Hartmansdorffs förslag
hindrar slumpen att vid elektorsvalen spela en så vigtig röle, som
under nuv:de förhållande. Det är visserligen mathematiskt riktigt,
att en minoritet af 143 ledamöter bland 500, enl. närv:de valsätt,
skulle kunna bestämma elektorsvalet. Men på hvad vilkor? Jo!
att uti 12 afdeln:r icke en enda af dessa 143 vore till finnandes,
då deremot uti de återstående 13 afdelmne fördelningen skulle vara
så jemn, att hvarken mer eller mindre än precist 11 befunnos på
hvarje.
Nu hemställer jag till Eder, Mine Hrr! om det är möjligt
eller rimligt att så skall ske i verkligheten. På samma sätt skulle
man kunna säga att, om de stilar, hvarmed en bok blifvit tryckt,
hopblandades och handlöst åter utkastades, så skulle slumpen kunna
foga så, att de återföllo i samma ordning, som förut, och visade
bokens text ånyo. Ingen lärer kunna bestrida det physiskt möjliga
häruti; men hvem kan på allvar ifrågasätta, att så skulle4 inträffa?
Saken är emellertid ungefär densamma; jag medgifver gerna, något
otroligare, men jag har med flit tagit exemplet i förstorad skala,
för att så mycket tydligare visa huru grundlös den förespeglade
vådan i sjelfva verket är».
Vidare vill jag. till stöd för mitt yrkande på bifall till Utsk:ts
atslag å Hr Brakels motion, anföra några af de skäl, som förra
Riksdagens Riddarh.Utsk. åberopade, för att bevisa obehöfligheten
och olämpligheteu af den nu föreslagna förändringen. Utsk:t säger
nemi.:
»Motionären synes föreställa sig, att de direkta valen skulle
säkrare återgifva Ståndets verkliga opinion än de indirekta, men
erfarenheten har ofta, i motsats härtill, visat, att, isynnerhet inom
talrikare församlingar, der majoriteten, utan att tänka på följderna,
delat eller splittrat sig, en strängt sammanhållande minoritet kunnat
bestämma valets utgång.
Den '21 December.
31)3
Enahanda förhållande kan visserligen inträffa äfven med nuv:de
valsätt: men de skäl, som i öfrigt tala för dess bibehållande, äro
dock i Utskits tanka vida öfvervägande dem, motionären åberopat
för sitt förslag. Utsk:t går att antyda de förra.
Vid Riksdagens början äro vanligen 4 ä 500 af Adelns medlemmar
samlade. Det torde då ej vara lätt för alla dessa att nogare
kunna bedomina egenskaperna hos de personer, hvilka må anses
lämpliga att såsom Elektorer välja Utskottsledainöter; hvaremot
det ej bör vara svårt för ledamöterna inom hvarje bänkmansafdelning
att urskilja, hvilka inom samma afdelning förtjena att företrädesvis
väljas till afdelningen» bänkmän. Afven går det vida
lättare vid inträffande ledighet inom någon bänkmansafdelning att
tylla platsen, än att, när ledighet bland Elektorerna upkommer,
taga hela Ståndets dyrbara tid i anspråk för hvarje gång en Elektor
skulle behöfva utväljas.
För att ådagalägga den tidsutdrägt, som bl ifver en följd af
det direkta valet till R. o. Adis Elektorer, kan äfven anföras att,
med antagande af minst 5 sekunder för upläsning och anteckning
af hvarje namn, omkr. 17V2 timmar skulle erfordras för utväljande
af 25 Elektorer inom Ridd. o. Ad. samfäldt, med beräkning att
500 ledamöter vid Riksdagens början deltaga i valet och att således
12,500 namn skulle vid valförrättningen upräknas.»
Till hvad jag nu yttrat, ber jag endast få lägga några ord, i
afseende på de »politiska nollorna,» såsom motionären benämner
Bänkmännen. Jag tror ej att motionären velat nyttja detta ord i
sin vidsträcktaste bemärkelse, oell jag fruktar att han icke får medhåll
af många inom detta hus, om han vill under den ofvan anförda
rubriken sätta sådana namn sorn: Gillis Edenhjelm, Carl
Otto och Nils Palmstjerna, Aug. Anckarsvärd, Ludvig och Gustaf
af Ugglas, J. P. Lefrén m. fl., hvilka haft förtroendet att vara
Bänkman.
Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm: Jag har ej kunnat
uptäcka mer än ett enda skäl, som möjligtvis skulle gifva mig ani.
att yrka bifall till Hr Brakels förslag. Men vid närmare besinnande
skulle det af Hr Brakel sfi mycket öfverklagade förhållandet
vid de nu brukliga bänkmansvalen i lika väsendtlig mån göra sig
gällande, om den af honora åsyftade förändring skulle bringas i
verkställighet. Det är nemi. en känd sak, att man före bänkmansvalen
pä allmänna sammankomster upgör listor på de personer,
som skola upsättas till bestridande af så väl bänknians- som elektorsbefattningeu.
Jag kan ej neka att jag anser mindre lämpligt,
att sålunda på förhand söka inverka på bänkmännen, men förhållandet
kan blifva enahanda, om de direkta elektorsvalen komma till
stånd. Hade Hr Brakel återigen sökt åstadkomma den förändring
i 18 § Riddarh.Ordn., att bänkmännen ej samma dag, de blifvit
valde, nödgades sammanträda till elektorsvalen, utan att ett upskof
af 2 å 3 dagar måtte dem medgifvas, så hade jag varit den första,
som biträdt hans förslag. Ty det är orimligt att bänkmännen
ej hafva längre tid än 3 ä i timmar på sig för dessa vals verk
-
Den 21 December.
ställande, hvaraf naturligtvis blir den gifna följden att de måste
taga och gå efter förut upgjorda listor. Om dem deremot beviljades
lika lång tid, som elektorerna vid val af Utsk:s-ledamöter, så
skulle, enl. mitt förmenande, det nu, mången gång till mindre gynsamma
resultater ledande, förhållandet i betydlig mån afhjelpas. De
öfriga skälen, Hr Brakel för sitt förslag anlört. äro redan till största
delen vederlagde och behöfver jag således ej åter uptaga dem. Ett
af dem, hvilket visserligen kan tyckas vara behjertansvärdt, men
som vid nogare eftersinnande ej är af en så genomgripande art,
var det, att under
afdelnme skulle kunna besegra majoriteten. Att detta kan inträffa
och verkligen en gång inträffat, är obestridligt, men detta är ett så
sällsynt läll, att den nuv:de organisationen för Utsk:s-medlemmars
tillsättande ingalunda bör, blott och bart för den orsakens skull,
anses förkastlig.
Jag anhåller om propos. på bifall till Riddarh.Utsk:ts förslag.
Hr Brakel: Vid nogare eftersinnande, ber jag att få ändra
mitt yttrande sålunda, att B. o. Ad. vid detta tillfälle endast måtte
besluta, att direkte välja elektorer, och sedan att Riddarh.Utsk:t
måtte förståndigas att utarbeta de små förändringar, som deraf
blefve en följd, i fall verkligen mitt förslag skulle inom Ståndet
vinna samtycke. Jag var ej i tillfälle att följa med hela gången
af Hr v. Knorrings anförande; jag ber således att endast få rigta
mitt försvar mot några af honom gjorda inkast, som ej undgingo
min upmärksamhet. Det första var vid valet af elektorer. Han
påstod att dertill skulle åtgå 17 timmar. — Jag ber att få nämna
för Hr Knorring, att vid förra Riksdagen, då val till förstärkt
StatsUtsk. skulle ske, R. o. Ad:s ledamöter voro så talrikt församlade
på detta rum, som de någonsin varit. Om jag ej missminner
mig, började valet kl. 10 f. m. och innan kl. 7 på e. ra. var det
fullbordadt; vid det tillfället voro dock 36 namn på listan. Det
af mig föreslagna antalet personer, som skola väljas, utgör 6 mindre,
eller 30 personer, så att tidsutdrägten vid valet skulle blifva
vida mindre betydlig; men äfven om dertill skulle åtgå ett par
dagar, anser jag icke detta vara ett fullgodt skäl, för att afslå
mitt förslag. Ty om R. o. Ad. verkeligen blefvo bättre representerade
i Utskrn, så tror jag, att det är ingen af Eder, Mine Hrr,
som skulle draga i betänkande att ogilla mitt förslag blott och
bart för den orsaken, att valen skulle draga ut något längre. Jag
för min del anser åtminstone, att ett sådant skäl mot de direkta
elektorsvalen ej är värdigt att uttalas på detta rum.
Hafva vi icke sett våra Landtmarskalkar sitta hela dagen på
den stol, som är framför oss, och jag är säker på att den nuv:de
ej skall underlåta att följa deras exempel. Skulle, till följd af
opasslighet eller andra mellankommande omständigheter, Landtm,
blifva förhindrad att vara aärv:de i plenum, så hafva vi ju att tillgå
den främsta ledamoten och så den dernäst och så fortfarande.
Skulle turen komma ända hit, kan jag försäkra Hr von Knorring,
att jag icke skulle lemna stolen, förrän valet blef fullbordadt.
Den 21 December.
Hr v. Knorring har vidare gjort sig besvär att framdraga ett
af Hr Gripenstedt vid Riksdagen 1847—48 afgifvetyttrandear.gtde
den ringa grad af sannolikhet, som ligger till grund för att en
minoritet af 143 personer skulle kunna besegra en majoritet af
cirka 357 personer. Hvad dermed kunnat åsyftas, förstår jag icke,
alldenstund jag i mitt första anförande medgifvit, att det nästan
kunde anses för en omöjlighet, att en så stor minoritet skulle
komma att tillsätta bänkman, men att en minoritet, som mer eller
mindre närmar sig majoriteten, kan tillsätta bänkman, har jag tydligen
bevisat, och skall gerna genom ett ännu lättfattligare exempel
söka öfvertyga Hr Knorring om riktigheten af mitt påstående.
Om minoriteten utgör t. ex. 240 personer och majoriteten 260
personer och Hr v. Knorring nedlägger i en urna 240 svarta kulor,
som representera minoriteten, och 260 hvita kulor, som representera
majoriteten, och sedan uptager 20 för hvarje gång, så skall
Hr Knorring lätt finna, om experimentet förnyas några gånger, att
inom 13 afdelmr af 20 kulor de svarta kulorna ganska ofta utgöra
de flesta.
Hr Knorring har vidare fäst sig vid uttrycket »politiska nollor».
Jag får fästa Hr Knorrings upmärksamhet derpå, att jag
icke anfört några vissa personer, såsom varande politiska nollor,
men jag har sagt att vissa personer äro nödsakade att blilva politiska
nollor, om deras åsigter ej äro i full öfverensstämmelse med
de rådande partiernas. Hr Knorring har framdragit vissa personer
med känd öfverlägsenhet och frågat mig, om jag ansett dem vara
politiska nollor. Jag försäkrar Hr Knorring, att ingen högre än
jag kan upskatta dessa utmärkta mans förtjenster, äfven i politiskt
hänseende, och så mycket mindre kan det falla mig in att tillägga
dem epitetet af politiska nollor, men de hafva funnit öfverensstämmande
med deras intressen att spela rålen för tillfället af nollor.
Men det var icke egentligen fråga om dessa ledande personer, utan
om alla de andra.
Jag fortfar att yrka afslag å Riddarh.Utsk:ts Utlåt.
Hr Printzensköld, Carl: De skäl, Hr Brakel ytterligare
anfört för att vinna framgång åt sin motion, som blifvit af Riddarh.
Utsk:t afstyrkt, hafva ej i någon mån öfvertygat mig om
hvarken nyttan eller* ens lämpligheten af att få en sådan förändring,
som han i densamma föreslår.
Jag hade den äran att vara ledamot af Riddarh.Utsk:t vid
1834 års Riksdag, då denna fråga första gången bragtes å bane.
Under Gr. von Stedingks ordförandeskap började inom Utsk:t en
liflig och grundlig diskussion om den nyttan eller skadan, som
denna nya förändring skulle medföra, och sedan man vidlyftigt
yttrat sig både för och mot förslaget, stadnade Utsk:t vid samma
beslut, som blifvit enhälligt fattadt inom det nuv-.de Riddarh.Utsk:t,
vid det nemi. att förslaget förkastades på den grund, att man ansåg
vådan af de direkta elektorsvalen vara alltför stor och att denna
förändring alldeles icke kunde upväga de fördelar, som det gamla
valsättet medförde. Men för att gå den uttalade önskan i någon
Ben 21 December.
inån till mötes, (og Riddarh.Utskit sig friheten föreslå den modifikation
af bänkmansvalen, att de intill den tiden gällande 50 bänkmausafdelmne,
uti hvilka R. o. Ad. voro indelade, skulle inskränkas
till halfva antalet, eller 25, hvilket sedermera blifvit bibehållet;
och jag hemställer till en hvar af Eder, Mine Hrr, som, under
någon följd af år, bevistat våra Riksdagar, om ej detta förslag,
som af R. o. Ad. då godkändes och som sedermera af K. M. sanktionerades,
har medfört alla de fördelar, man kunnat begära Vore
det då skäl, frågar jag, att nu förkasta den gällande ordningen och
gifva sig in på ett område, på hvilket resultaterna kunna blifva
ganska tvifvelaktiga.
Hr Brakel har i första rummet ansett den olägenheten vidhäfta
det nuv:de bänkmansvalet, att en minoritet kan tillsätta bänkmän
tvertemot majoritetens önskan. Vi hafva likväl nyss hört upläsas
ett anförande af Hr Gripenstedt vid 1847—48 års Riksdag,
hvilket tydligen ådagalägger omöjligheten af ett så beskaffadt förhållande.
Men, utan att särskildt fästa mig vid detta argument eller
vid det anförda arithmetiska beviset, så håller jag mig uteslutande
vid praktiken och frågar om man, alltsedan 1834 års Riksdag, kan
anse detta fall någonsin hafva inträffat, som Hr Brakel förutsatt.
Jag för min del vågar åtminstone bestrida det och tror på den
grund, att den af Hr Brakel förespeglade faran är alldeles ingen.
Hr Brakel har vidare påstått, att de nuv:de bänkmansvalen
ii.ro
dem, som blifva ledamöter i bänkm:s-afdeln:ne, skulle vara »marionetter»
och låta styra sig af hvar och en, som vill taga deras
trådar i sin hand. Jag frågar Eder, Mine Hrr, om J håfven gjort
en sådan erfarenhet vid denna Riksdag? Jag anser att det är något
mycket sagdt af Hr Brakel, att man inom detta rum ej nyttjar
sitt förstånd, sin sjelfständighet, utan låter styra sig af det ena
eller andra partiet och sålunda förvandlas till politiska nollor. Snarare
tror jag, att han sjelf tillhörer dessa politiska nollor, eftersom
han på andra Ståndsbröder vill kasta en sådan beskyllning. Han
har anfört vidare att då bänkmännen, på sätt som nu sker, blifva
valde kommer ovilkorligen elektorslistan att blifva ensidigt sammansatt
och i följd deraf blott ett parti att inom Utsk:n representeras.
Har då icke Hr Brakel funnit att Elektorerna, vid val af
Utsk:s ledamöter, rigtat sina blickar öfver hela Riddarhuset och företrädesvis
utsett för skicklighet kände personer, utan att fästa minsta
alside på, hvilket parti i politiskt hänseende de möjligen kunnat
tillhöra. Jag kan ej föreställa mig, att Hr Brakel med sin motion
velat åsyfta annat, än att just förvandla pluraliteten af R. o. Adis
ledamöter till politiska nollor. Hvad beträffar Hr Brakels påstående,
att elektorslistor på förhand upgöras, så vill jag derå endast
svara, att det är en absolut omöjlighet att på förhand upgöra sådana.
enär R. o. Ad. ej omedelbarligen väljer sina elektorer, utan
updragit detta förtroende åt bänkmännen.
Af de skäl, jag nu anfört, finner jag ej, att en förändring af
nuvide valsätt är på minsta sätt af behofvet påkallad. Derföre
vågar jag hysa den förhoppning, att R. o. Ad., med samma ihär
-
Den 21 December.
397
dighet och konseqvens, sorn vid flere föreg:de Riksdagar blifvit ådagalagd,
afven vid detta tillfälle måtte motsätta sig det nu under
öfverläggning varande förslagets framgång.
För att ej alldeles med tystnad förbigå det af Hr Brakel anförda
exemplet med de hvita och svarta kulorna, huruledes man
nemi., genom att med fulla händer uptaga desamma ur urnan,
kunde förvandla minoriteten till majoritet, vill jag blott tillägga,
att exemplet var ganska väl valdt af den person, som åsyftar att,
som jag nyss nämnde, göra lefvande personer till idel nollor, dera
man efter behag kan behandla.
Hr von Knorring: Jag ser mig nödsakad att göra Hr
Brakel samma »compliment délicieux», som han nyss gjorde mig.
Jag får nemi. bekänna, att jag ej för tillfället kan uptaga till besvarande
alla den värde talarens gjorda invändningar, enär jag icke
nog upmärksamt följde hela hans anförande. Men om jag ej misstager
mig, så nämnde Hr Brakel, att det vore mindre lämpligt
att framkomma med ett skäl, sådant som den större tidsutdrägt,
de direkta elektorsvalen skulle kräfva, då R. o. Ad. derigenom
blefve bättre representeradt i Utskm. Jag skulle gerna gå in på
Hr Brakels sats, om det blott blefve mig bevisadt, att ett sådant
förhållande verkligen komme att ega rum. Men så länge detta
bevis uteblifver, qvarstår hvad jag har sagt. För öfrigt torde Hr
Brakel finna, att, då jag åberopade tidsutdrägten såsom börande
utgöra ett hinder för förslagets bringande i verkställighet, jag äfven
dermed åsyftade den kostnad, som tidsutdrägten komme att
förorsaka. Hvad beträffar Hr Brakels yttrande, att han så gerna
ville sitta på Landtmarskalksstolen, så skulle jag i det fallet vilja
tillråda Hr Brakel att skaffa sig plats på den 2:dra i st. f. på
den 22:dra bänken. Och skulle verkeligen de direkta valen så trötta
R. o. Ad:s främre ledamöter, att Ordbden slutligen måste tagas
på 22:dra bänken, så önskar jag att vi måtte befrias från ett så
långdraget valsätt, och får jag derföre äfven af denna ani. yrka alslag
å Hr Brakels motion och bifall till Riddarh.Utsk:ts Utlåt.
Hr Ehrenheim, Per Jakob: Den talare, som yttrade sig
näst före den siste, har till v itat Hr Brakel att hafva sagt, att man
i detta Ständ ej nyttjade sitt förstånd, ej handlade sjelfständigt.
Det har Hr Brakel ej sagt, och det gör man visserl. så långt institutionen
möjligen medgifver det, men just i den begränsning
härutinnan, som Bänkmans-institutionen föranleder, ligger dennas
förnämsta fel. Bänkmäunen utses nemi. af Ståndet fördeladt i 25
afdelningar, och samma dag, Bänkmänuen äro utvalda, skola de
välja Elektorer. Något förberedande samråd, dem emellan, är följaktligen
omöjligt, och en öfverläggning vid sjelfva valet är lika
exempellös, som föga önskvärd, ty öfverläggning emellan 50 personer
om 25 andra personer kunde svårligen leda till något resultat.
Följden blifver, att hvarje Bänkman infinner sig, försedd med
en på förhand upgjord Elektors-lista, och vidare, att han endast
utses, för att framlemna denna lista, att man vid hans väljande
D en 21 December.
endast fäster sig vid, att man är säker, att han framlemna! den
Elektors-lista, man önskar. Att Bänkmannen ändrar den lista, lian
omfattar, lior till undantagen, och måste göra det, och den enskildte
Riddarhusledamot, som röstar på Bankmannen, röstar således i
sjelfva verket på en hel Elektors-lista, utan att hafva någon ani.
antaga, att de förändringar deruti, som lian skulle kunna önska,
blifva af Bänkmannen, hans ombud, vidtagna. Det är denna af
Bänkmans-institutionen följande nödvändighet, att vid valet understödja
en hel Elektors lista, utan att deruti kunna lägga någon
detaljpröfning, som bestämmer mig att önska institutionens afskaffande.
Man har anfört som skäl för dess bibehållande, att det är
lättare att inom BänkmansAfd:ii känna 2 personer lin 25 eller 30 inom
hela huset; men, oberäkuadt att motsatsen kan arithmetiskt bevisas,
så lärer det väl vara temligen säkert, att ej ens den nykomne
är för sitt stånd så främmande, att han ej deribland till anseendet
känner 30 personer, under det mången, äfven äldre Riksdagsman,
lätteligen bland sin Bänkmans-fördelning lätt kan finna
endast personer, som han litet eller intet känner, och icke lärer
mau vilja påstå att ledamöterne inom en sådan afdelning, som bestämmes
en eller två dagar före Bänkmansvalet, hafva tillfälle till
eller göra något för att sinsemellan öfverlägga eller blifva bekante.
I ani. af den invändning, som blifvit framstäld, att det direkta
Elektorsvalet skulle föranleda stor tidsutdrägt, erinrar jag
blott, att denna tidsutdrägt likväl endast beräknas i timmar.
Jag anhåller om afslag å Betänkit och bifall till Hr Brakels
här gjorda framställning.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då jag begärde ordet, hade,
utom motionären, ännu icke någon förordat motionen, hvilket jag
dock ansåg den förtjena. Sedermera har Hr Ehrenheim förekommit
mig, och får jag förklara, att jag fullkomligen med honom
instäm mer.
Här har blifvit mycket taladt om majoritet och minoritet,
samt hvilkendera, enligt probabilitets-kalkyler, skulle vid valen få
beslutande-rätten. Men man har glömt en tredje personlighet,
hvilken, under nuv:de förhållanden, ganska ofta bestämmer utgången,
— nemligen: slumpen. Såsom ett bevis derpå behöfver jag
endast erinra om de Bänkmausval, som förrättades i förra plenum.
Af tre BänkmansAfd:r hade infunnit sig endast två Ledamöter
från hvarje Aid.; och då hvar och en röstade på olika person, så
fick lottning bestämma valet.
Ilufvudskälet, hvarför jag understödjer förslaget, ligger likväl
icke uti de särskilda förhållanden, som ega rum med R. o.
Ad., utan i en numera fullt erkänd grundsats, eller att intresse
för val icke kan upväckas, annat än genom direkta val. Ju mera
medelbart valet är, desto mera saknar det ock intresse hos valmännen;
ett förhållande, som på ett slående sätt får bekräftelse
af de nyss af mig omnämnda Bänkmausvalcu.
Den 21 December.
Det är på denna grund jag tager mig friheten att yrka bifall
till den modifikation af förslaget, Hr Brakel sednast framställt.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Jag anhåller, att i korthet
få redogöra för de skäl, på hvilka jag stödjer mitt bifall till Hr
Brakels förslag, äfvensom att få uptaga några af de inkast, som
under diskussionens lopp blifvit mot hans motion framkastade.
En talare har fästat sig vid den tidsutdrägt, som dessa val
komme att förorsaka. Samma talare har dock, då han besvarade
Hr Brakels häremot gjorda invändning, medgifvit, att detta skäl i
och för sig ej borde utgöra enda hindret för förslagets antagande.
Då det val ej för någon af Eder, mine Hrr! torde vara obekant,
alt val på större antal Ledamöter, än nu är i fråga, under Riksdagens
lopp allt emellanåt förekomma, lärer ej heller tidsutdrägt
kunna framhållas såsom talande skäl emot sättet för en valförrättning
vid en tidpunkt, då R. o. Ad. har öfverflöd på tid.
Sedermera har en annan talare, Hr Printzensköld, rigtat sitt
anfall mot hvad i motionen blifvit anfördt, ang:de möjligheten af,
att en minoritet skulle kunna tillsätta Bänkmän tverteraot en
majoritets önskan, och yttrat, att detta i praktiken aldrig skulle
kunna bevisas. Pörutom hvad som härom framhålles uti det nyss
uplästa, af Hr Gripenstedt vid 1847—48 årens Riksdag afgifna,
yttrande, upgaf han som skäl för sitt påstående, att detta aldrig
inträffat sedan 1840 års Riksdag. Jag tror likväl, att, af hvad
jag nu kommer att anföra, Hr Printzensköld måste medgifva, att
ett sådant förhållande kan ega rum. Kasta vi en återblick på,
huru med Bänkmansvalet tillgått vid innev:de Riksdag, så skola
vi finna, att det ena partiets lista stod i en minoritet af endast
3:tie röster mot det andras. Elter Hr Printzenskölds påstående
skulle väl den andra listan representera majoriteten. Men frågar
jag nu, huru tillkom denna majoritet, så blir svaret: genom
en kasserad sedel och genom trenne lottningar. Skulle nu denna
sedel ej blifvit kasserad, och skulle lottningen utfallit till motpartiets
fördel, så hade äfven Bänkmans-pluraliteten blifvit annorlunda.
Jag förmodar, att vid en sådan utgång Hr Printzensköld, som
naturligtvis anser Bankmannen vid denna Riksdag af majoriteten
tillsatta, måste medgifva, att den segrande listau var minoritetens
verk.
Hr Printzensköld har äfven bestridt olägenheten af det i
nuv:de Bänkmansval gällande öppna voteringssättet. Jag hemställer
dock till Eder, mine Hrr! huruvida ej närmare Riksdagens slut
det ofta är händelsen, att ej flera än 1, 2 å 3 personer på bänkarne
finnas qvar, och huruvida man ej då kan anse voteringen
vara öppen. Jag skall dessutom framställa en annan uppenbarlig
orättvisa, som genom nuv:de valsätt upstår. Sedan Bänkmauslistan
en gång är sluten, ändras den nemi. ej. Alla derefter antecknade
intaga på den bänk, inom hvars första och sista nummer
deras eget befiunes vara, och förstärka sålunda åtskilliga bänkar.
Andra deremot försvagas, då under Riksdagens lopp många lemna
hufvudstaden. Härigenom inträffar det förhållandet, att då på
400
I>e r, 21 Dee«mb<tr.
eila banken endast två eller tre ledamöter kunna finnas, under det
att på en annan bänk man kan räkna några och 20, hvilka dock
vid Bänkmansval — och sålunda äfven indirekta vid Elektorers
och Utsk.Ledamöters tillsättande — af nyssnämnde få Ledamöter
på annan bänk fullkomligen upvägas.
Det finnes visserligen, jag nekar ej derför, många skäl både
för och mot förslagets antagande. Jag vill nu endast påpeka de
motiver, som, efter temligen långt betänkande, föranledt mig att
rösta för förslaget.
Man föreställer sig, att Bänkmansindelningen är till stor nytta
för dem, som sjelfve, oberoende af de framlagda listorna, vilja utöfva
sin rösträttighet, att de nemi. derigenom skulle komma i tillfälle
att närmare göra sig bekante med åtminstone några personer inom
afdelningen, och sålunda kunna skänka sina röster åt dem, till
Jivilka de hysa största förtroendet. Först och främst kan häremot
invändas, att det icke är otänkbart, att den nyligen, för första
gången upkomne Riksdagsmannen ej på sin Bänkmansafdelning har
en enda bekant. Men, förutsatt äfven, att han så hade, och att
han sjelfständigt — d. ä. oberoende af andras omdöme och af öfverenskommelse
— afgåfve sitt votum. Hvad betyder väl sålunda
afgifna röster? Utan sammanhållning med andras äro de bortkastade,
så framt icke — hvad ännu sämre är — en splittring genom
dem beredes, hvilken vid de sednare valen kan medföra en
utgång, som den ensamt för sig röstande ingalunda afsett eller
önskat. Så vida icke Utskis-tillsättningen åt en slump skall öfverlämnäs,
måste listor för de förberedande valen upgöras, till hvilka,
allt efter det. slutresultat, hvar och en afser, den ene eller andre
kan sluta sig.
Då så är och måste vara, blifver frågan denna: på hvad sätt
— genom det nu föreskrifna indirekta valet, eller det föreslagna
direkta — blifva i första rummet Elektorslistorna med mesta omsorg
uppgjorda, och sedan säkrast framgång åt den bästa beredd?
Jag svarar häruppå utan betänkande genom den direkta. — Man
invänder, att Bänkmansvalet bereder möjlighet för minoriteten, att
på en eller annan bänk genomdrifva valet af sina kandidater, och
att således äfven på Utsk.vaien utöfva åtminstone ett moraliskt
inflytande. Ar minoriteten ringa, utöfvar den intet inflytande,
och det kan uti praktiskt resultat vara för den fullkomligen likgiltigt.
om den genom det indirekta valet insätter några bänkmän.
Den erhåller, lika litet genom detta som genom det direkta valet,
något inflytande på Elektorstillsättningen. Ar minoriteten stark,
så bör visserligen så väl hofsamhet som klokhet mana majoriteten
att icke förbise dess fordringar. Men allt för ofta — och seduast
vid denna Riksdag — har man sett, att dessa politiska dygder
föga aktas, och att den med knapp nöd segrande begagnar sin
ostracism mot den besegrade, hvilken sålunda, oaktadt sin styrka,
fullkomligen annulleras. Så kan tillgå, så har tillgått med det
indirekta valsättet. Vore åter valsättet direkt och minoriteten —
enl. nyss gjorda förutsättning — så väl stark, som moderat och
akt
-
lien 21 December.
401
■aktningsbjudonde till sin hållning, tron J val, mine Hrr, att man
lika litet skulle kunna fästa afseende vid densamma. Det finnes
på vårt Riddarhus en stor mängd Ledamöter med mindre skarpt
utpreglade åsigter uti mångå frågor, fria till följd derutaf frän
•hvarje partiförbindelse, en centen’, moderat såsom hvarje sådan.
Denna center afgör, under en sådan ställning på Riddarhuset, som
den förutsatte, utgången. Välan, månne, om val till Elektorer
direkte skulle ske, man skulle kunna våga förutsätta, att en lika
exclusiv lista af detina center skulle gillas, som den 30 Elektorer,
för att uppehålla ett parti, om äfven något motvilligt, kunde antaga.
Säkerligen blelve icke så förhållandet., och den Elektorslista,
man till godkännande upgjorde vid ett direkt val, komme otvifvelaktigt
att bära stämpeln af vula större omsorg och moderation.
Detta torde vara vinst nog för att göra den föreslagna förändringen
högt önskvärd.
Hr Printzensköld har vidare sagt, att det alltid är dugligheten,
sorn vid dessa val i första rummet göres afseende på» Jag
vädjar till Hr Printzensköld och frågar, hvad som varit orsaken
dertill, i läll man granskar Elektorslistorua från är 1844, att personer
hafva ena Riksdagen blifvit upförda på listan, och Riksdagen
derpå derifrån uteslutne, för att en påföljande Riksdag kanhända
ånyo användas. Har väl då den erkända dugligheten så hastigt
förvandlats till oduglighet och tvertom, eller manne icke, såsom
mångå tyckt sig förmärka, andra faktorer, t. ex partiåsigter, hvilka
man mer eller mindre vågade gifva luft, varit, om än omedvetet)
bestämmande vid valen.
Afven en annan olägenhet vidhäftar det nuvrde valsättet, och
det är nemi. den, att de vid Riksdagens början valde Bänkmännen
efter längre eller kortare tid vanligen hemresa, hvilket har till
följd, att ständiga återval måste verkställas, hvarigenom kan hända,
att åsigten ibland majoriteten af Bänkmännen komme i strid meri
den, som hos Adeln, någorlunda talrikt församlad, herrskade. Detta
ofta med så mycket skäl öfverklagade förhållande skulle i väsendtlig
män alhjelpas, om man förenade sig örn Hr Brakels förslag.
Ty om man direkte in pleno valde 30 Elektorer, hvilka samtidigt
med denna sin befattning kunde innehafva platsi Utsk:n, så vore det
att förmoda åtminstone, att desse icke, utan af högst trängande
skäl, aflägsnade sig från Riksdagen, då man ej så mycket som nu
hade att helara, att majoriteten skulle brytas, enär dertill erfordrades
att 17 Ledamöter skulle afgå och endast 13 qvarblifva.
Dessa äro de hufvudsakligaste skäl, hvarför jag yrkar, det R,
o. Ad. måtte antaga Hr Brakels förslag med den modifikation af
detsamma, hail i ett sednare auförande afgifvit.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är visserligen till
största delen förekommen af Gr. af Ugglas, men då jag för nära
12 år tillbaka upträdt, för att, i hvad på mig berodde, understödja
Hr von Hartmansdorffs förslag i detta ämne, må det tillåtas mig
att i korthet redogöra för de skäl, på hvilka jag grundar mitt
yrkande om bifall till Hr Brakels motion. Jag börjar likväl med
il ir. an
402
Den 21 December.
att förklara, det jag ej deraf väntar mig någon genomgripande
förändring i vår sammansättning, såsom några talare tyckas föreställa
sig; men hvarje förbättring är ju förtjent af Ståndets bifall,
och att motionen innebär en sådan, derom är jag öfvertygad.
Bland de många betänkligheter, man anfört mot förslaget,
har man i synnerhet fästat sig vid den tidsutdrägt, som valen
skulle medföra. Jag kan sannerligen icke fatta, huru man kunnat
komma till en sådan föreställning. Hr Brakels Elektorslistor skulle
ju icke innehålla flera namn än de vanliga Förstärkt StatsUtsk:slistorne.
Vi veta, att desse sednare mycket väl genomgås och upsummeras
på en dag, eller på samma tid, som nu åtgår till Bänkmansvalet.
Då dessutom, enl. förslaget, ett visst antal Suppleanter
samtidigt utses, undvikes derigenom för temligen länge alla nya
Elektorsval, hvilka nu deremot tidt och ofta återkomma. Kunna
verkliga fördelar genom motionen ernås, torde således tidsutdrägten
aldrig kunna utgöra hinder för densammas antagande.
En aunan våda ser man deri, att Elektorslistan skulle kunna på
förhand, innan Riksdagens början, upgöras. Jag för min del kan ej inse
ringaste fara häri; tvcrtom kan ofta en dylik föreg:de granskning hafva
sin stora nytta med sig. För öfrigt kan saken lika väl ske nu, men
då man ej med säkerhet har sig bekant, hvilka personer, som ämna
bivista Riksdagen, blir listan, i båda fallen, endast approximativ. Man
har förespeglat, att Stockhoimsadelns inflytande skulle genom en
dylik, på förhand upgjord lista, blifva allt för öfvervägande. Jag
betviflar detta; som vi veta. är vid Riksdagens början tjensteadeln
i minoritet mot landtadel!), som då vanligtvis talrikt församlas.
Manne det ej skulle vara att störta sig sjelf, om ett parti då upförde
på sin lista andra namn, än de, hvilka egde allmän aktning
och förtroende.
Man har vidare påstått, att
för den stora fördelen, att man lätteligen gör bekantskap med sina
Bänkkamrater, kan bedöma desses duglighet samt politiska tänkesätt,
och sålunda skänka sin röst åt dem, för hvilka man hyser största
förtroende. Detta allt skulle deremot omintetgöras, om man blefve
tvungen välja på 35 möjligen främmande personer, — mycket
vackert, men jag frågar Eder, mine Hrr! om detta i verkligheten
håller streek. Huru tillgår vid Bänkmansvalet? Månne ej den,
som icke sluter sig till någon af de vid början af Riksdagen upgjorda
partilistorna, helt simpelt endast bortkastar sin röst? Ar
det dessutom gifvet, att 2:tie framstående personligheter alltid skola
finnas i hvarje BänkmansAfd.? Ar det slutligen möjligt, att på
de få timmar, hvilka skilja Bänkmansindelningen från valet, kunna
göra den omordade bekantskapen, eller skall man icke oftast nödgas
rösta på alldeles obekanta. Skulle åter en Elektorslista direkte
framlägges för Ståndet, måste denna innehålla Riddarhusets mest
upburna personligheter, hvars politiska åsigter åtminstone kunna
antagas vara af alla kända.
Jag tror mig således hafva visat, att fördelarne af det nuvide
valsättet äro så godt som inga. Frågan blir då: betryggar det
åtminstone, såsom Frih. Cederström yttrade, pluralitetens rätt att
Deri 21 December.
40:»
vara pluralitet, utan att helt oell hållet förtrycka minoriteten. Nej
ingalunda. Jag vill ej här ingå i konstiga beräkningar, hvarigenom
kupde bevisas, att en såringa minoritet som 13 utöfver f/4 af Ståndets
ledamöter kan bestämma valets utgång, Jag håller mig endast
till fakta. Hr Printzensköld torde icke kunna neka, att majoriteten
ar 1.840 förlorade slaget (må vara genom bristande organisation);
följden biet', att minoriten tillsatte Utskotten. Jag säger
ej, att detta ofta inträffar; men att det någonsin kan hända, är
redan .ett fel. Ett ännu större är dock det förtryck, som den
segrande majoriteten, med nuvarande valsätt, utöfvar mot minoriteten,
hvaraf ingen enda kan hoppas inkomma bland Elektorerne.
Det är gifvet, att, då Elektorslistan först i andra hand ifrågakommer,
och således ej belföfver underkastas någon allmännare granskning,
man kan nprätta denna lista mer exklusivt, än man under
andra förhållanden skulle våga. Lika med Hr Printzensköld, medgifver
jag gerna, att segrarne vanligen tillsatt Utskm väl och opartiskt,
men att sjelfva Elekjtorslistan varit mer än lämpligt exklusiv,
det torde väl till och med Hr Printzensköld nödgas erkänna.
Detta framkallar alltid bitterhet. Det är denna stora olägenhet,
jag hoppas se undanröjd, om det nya valsättet antages, der Elektorslistan
sjelf utgör det första och direkta stridsämnet.
Gr, Ugglas har redan påpekat den onekliga sanningen, att de,
hvilka omfatta ett visst parti, alltid i Ståndet utgöra minoriteten;
den stora massan åter har ingen förutfattad åsigt. För att vinna
denna majoritet, hvilken slutligen gifvet- utslaget, tvingas hvardera
sidans Ledare, att på det omsorgsfullaste upgöra Elektorslistan, pa
det att denna genom personernas anseende, oväld och duglighet
skall öfverträffa motsidans. Vinsten häraf är tydlig.
En nu afliden statsman yttrade, att en sjelfskrifven representants
rätt inskränkte sig till att deltaga i valet af en Bänkman,
hvilken åter Utsåg en Elektor, den der slutligen valde en Utsk:sledamot.
Jag vågar tro, att Ståndet nu befinner sig på den ståndpunkt
af politiskt vetande, att en del af nyssnämnde band utan
fara kunna afkastas, och en adelsman således ombetros att, med
förbigående af den föråldrade Bänkmansinrättningen, direkte utse
en Elektor, en sak, som sjelfva BoiuleSt:t redan länge tillåtit sig.
Varm vän »af Adelps representationsrätt, måste jag med glädje omfatta
hvarje försök att höja vårt anseende. Ett sådant ser jag i
Hr Brakels förslag, till hvilket jag således vördsamt yrkar bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anhåller ödmjukast om ursäkt,
att jag ännu en gång tager 11. o. Ad:s tid i anspråk, mea
jag anser, atf denna fråga är af alltför stor vigt, för att lemna
några yttranden u.tan vederläggning.
Bland de många anma', man anfört mot Bänkmansinrättnin.
gen, har äfven förekommit »deo, att Bänkmännen hafva så kort tid
på sig, innan de skola sammanträda för val af Elektorer, hvaraf
följden blir, att de svårligen kunna öfverenskomma om hvilken Elektorslista,
sorn bör uprättas. Jag tror deremot, att denna korta tidrymd
är bestämd just i ändamål akt förekomma partiintriger. Lag
-
404
Den 21 December.
stiftaren liar, sorn det synes mig, ganska riktigt föreställt sig, att
ju kortare tid Bänkmännen hafva på sig vid val af Elektorer,
desto svårare skall det blifva för partigängare och andra ledamöter
af detta hus, hvilka, till följe af sin samhällsställning^ vilja göra
sig till partiernas ledare, att genomdrifva sina listor, och att få
sina åsigter gällande. Således ligger just i den korta tiden ett
hinder att bearbeta Bänkmännen för det ena eller andra partiets
lista. — Man talar äfven om slumpen, att den företrädesvis vid
Bänkmansvalen gör sig gällande. Jag frågar Eder, mine Hrr! om
icke slumpen ganska ofta framträder vid direkta val inom Ståndet?
Har icke mången af Eder, som vid något valtillfälle fört prot. vid
Landtmarskalksbordet, varit vittne till att lottning måst anställas
mellan två eller flera till olika partier hörande personer, som fått
lika röstantal. Jag är förvissad om, att det ej finnes någon representantförsamling
i verlden, der icke på enahanda sätt slumpen
understundom måste verka på utgången af ett val. Ett ytterligare
skäl, som man anfört tili stöd för Hr Brakels motion, har varit det,
att man ansett, att intresset för valen skulle höjas i och med detsamma
de blefvo omedelbara. Erfarenheten bevisar dock motsatsen.
Vi se t. ex. i landsorten inom kommunerna, der valen skola ske
direkt, ja äfven inom stadsförsamlingarne, vid utseende af personer
till åtskilliga befattningar, huru ofta det händer, at , utom kyrkoråden
och de personer, som äro absolut nödsakade att vara närvide,
knappast någon är tillstädes. När dessutom erfarenheten visar, att
i främmande länder intresset är ganska ljumt vid de direkta val,
som der ega rum till ledamöter i representantförsamlingarne, så att
vid dylika tillfällen knappt V4-del af valmännen infinna sig vid
valurnan, tror jag, att man ej at' den orsaken bör förkasta nuv:de
valsätt.
Såsom ett talande bevis på olägenheterna af bänkmansinrättningen
har Gr. af Ugglas anfört, att den pluralitet bland Bänkmännen, som
tillsatte Elektorer vid denna Riksdag, tillkom derigenom att vid
Elektorsvalet en sedel kasserades och att lottningen mellan dem,
som erhållit lika mångå röster, utföll mot beräkning. Om nå.
got sådant inträffade, hvilket för mig är obekant, så har detta
skett ingalunda af en slump, utan af samma orsak, som lika
väl kan upkomma vid de direkta elektorsvalen, att nemi. oriktigheter
förefinnas uti en eller annan vallista, hvarigenom denna måste
kasseras; och inträffar då detta tned flera listor, så bänder lätt, att en
minoritet förvandlas till pluralitet. Likaledes har den värde Grin
ansett, att under nuvide förhållanden man går origtigt tillväga i
afside på de under Riksdagens lopp ankomne ledamöternas placerande
inom bänkmansafdelntne. Oberäknadt de förut inom afdelnin
varande ledamöter, införas de ankomne inom den afdeln., mellan
hvars första och sista nummer deras eget befinnes. Om nu händelsen
gör att afdelnin är talrik och att ej någon utaf dess bänkman
afgått under Riksdagen, så att nytt bänkmansval bör ske, så
uteslutas de alldeles från dylika val, ehuru sådana inträffa inom andra
bänkmansafdelnir, hvilkas ledamöter äro fåtaliga, och der de
nykomne således lämpligen hade bordt få sir. plats. Hr Grin an
-
D en 21 December.
405
ser att gällande valsätt för den orsaken ej upfylier sitt ändamål
och att lyckligare resultat skulle i detta hänseende genom den föreslagna
förändringen vinnas. Jag hemställer till den värde Gr:n,
huruvida i dessa skäl ej ligger en motsägelse. Skulle man nemi.
antaga hvad motionären föreslår, så skall naturligtvis följden blifva
den, att, enär elektorsvalen komma ega rum vid olika tidpunkter
under Riksdagen, dessa val möjligen komme att förete andra förhållanden,
än man vid början al Riksdagen åsyftat och att lätteligen
deraf deu ofta öfverklagade händelsen kunde inträffa, att olika
tänkande personer blefvo valda tili ledamöter i samma Utsk., hvilket
just Hr Gr:n och många andra ansett för så skadligt.
Hr Gr:n har vidare framdragit den stora fördelen, som skulle
komma att ega rum vid de direkta valen, att nemi. elektors-listorna
blefve så moderat upgjorda. Detta väcker sannerligen mitt löje.
Tror då verkligen Hr Gr:n, att det finnes någon ledamot af detta
Stånd med klent omdöme, att han låter förmå sig att antaga en
vallista, huru den än må vara upgjord, om han icke hyser förtroende
för den person, som uprättat listan. Jag föreställer mig åtminstone,
att man i första rummet härvid fäster afs:de, alldenstund
det finnes inom detta Stånd flere personer, hvilka hafva hunnit den
ålder och förvärfvat sig ett så stort förtroende, att man utan ringaste
äfventyr kan öfverlemna sig i deras händer och vara öfvertygade
om att deras förehafvanden äro afsedda att bereda största
möjliga fördel, så väl åt Ståndet som åt fäderneslandet. .
Gr:n har under fortgången af sitt anförande vidrört en om
ständighet,
som ofrivilligt erinrade mig derom, att Gr:n under innev:de
Riksdag ej är Ordf:de i Bevilln.Utsk:t, hvilken förtroendeplats
han under förra Riksdagen innehade. Gr:n säger nemi. att
en olägenhet, som vidhäftar nuv:de valsätt, är den, att personer, som
ena Riksdagen anses dugliga och lämpliga att insättas till ledamöter
i Utsk:n, blifva vid en annan Riksdag derifrån uteslutne. Nog
var det för Hr Gr:n bra förargligt, det erkänner jag gerna, att
han vid denna Riksdagen ej återvaldes till Ordf:de inom Bevilln.
Utsk:t; men icke bör Hr Gnus missnöje häröfver innefatta skäl
till uttalande af en förkastelsedom öfver valsättet af Ståndets elek
torer,
om Också dessa nu råkat brista i tillbörlig upmärksamhet mot
Hr Gr:n; ty med ringaste fog kan man ej påstå att Elektorerna
på något exklusivt sätt tillsatt Utsk:ii; tvertom tror jag att man
måste gifva dem den rättvisan, att de upsökt män, hvilka åtnjuta
den största aktning inom Ståndet, och att de vid upfyllandet af
det ansvarsfulla kall, som R. o. Ad. dem anförtrott, fullgjort allt
hvad man billigtvis kunnat fordra.
Gr. Björnstjerna har yttrat att man, under nuv:de förhållande
i afs:de på valsättet, tvingas välja på personer, som man ej känner,
derför att man är inskränkt inom ett visst antal. Det är visserligen
möjligt, att personer inom bänkmansafdelmn finnas, som
äro främmande för hvarandra, men de måste väl ej vara främmande
för alla inom Ståndet, och då vet jag ingenting, som hindrar att
man om dessa personers egenskaper och politiska åsigter gör sig
406
Den 21 December.
underrättad, och om de verkligen förtjena förtroendet att blifva
valde till bänkman.
Hr Gr:n frågade mig vidare, om ej vid 1840 års Riksdag minoriteten
besegrade majoriteten. Jag svarar härpå ett bestämdt
nej. Jag hade då, likasom vid denna Riksdag, den äran att vara
bänkman och således kan jag af egen erfarenhet bestyrka, huru
med den saken sig förhöll. De begge partierna stodo mot hvarandra
ganska nära, om jag minnes rätt, på ena sidan 26 och på
andra 24 personer. Vid elektorsvalet blefvo af pluralitetens vallistor
några, som voro origtiga, kasserade, och detta, men ingenting
annat, hade till följd, att minoritetens val-lista segrade. Jag fort'
fa» att yrka bifall till Riddarh.Utsk:ts Betänk.
Under och efter detta anförande hördes en mängd ledamöter
ropa på propos.
Hr von Knorring: Jag skall i största korthet till besva
rande
uptaga några mot mitt förra anförande framkastade anmärkna*.
En talare, Gr. Björnstjerna, har påstått, att man, under nuv:de
förhållanden i afs;de på bänkmansiudelnitig, nr tvungen att
välja på personer, som man ej känner. Jag hemställer till Hr
Gr:n, huruvida det ej skulle blifva betydligt svårare att lära känna
de 35 eller 40 ledamöterna, sorn man mäste utvälja, om den nu
föreslagna förändringen vunne bifall.
Gr. Ugglas har yttrat, att det skulle upkomtna én Stor olägenhet,
om vid bänkmansval en hel fefdeln. vöre borta. Det är
sannt att sådant har handt, men att det hör till undantagen, kan
väl omöjligen Hr Gr:n bestrida. Och derför anser jag, att detta
skäl ej är nog vederhäftigt, för att på minsta sätt kunna inverka
på det nu gällande valsättets uphäfvande, synnerligen som det lika
väl kan hända att vid de direkta elektorsvalen så få personer infinna
sig, att R. o. Ad., vid ett sådant val, kan komma att repre'
seuteras endast af 40 ä 50 personer, ehuru fulltaliga antalet af vid
Riksdagen representerande ledamöter upgår till 4 å 5 00,
Jag fortfar att yrka bifall till Riddarh.Utskäs Betänk, och afslag
å Hr Brakels motion.
Gr. Wrangel, Tönnes: Som dén ifrågav:de motionen blif
vit
till Riddarh.Utsk:t remitterad, så anser jag det vara min pligt
att med några ord söka redogöra för de motiver, hvaruppå Utsk:t
grundat sitt yrkande på afslag.
Ett af de skäl, Hr Brakel anfort för vinnande af sitt förslag,
var det, att, såsom valen f. n. äro organiserade, det lätt skulle kunna
inträffa, att en minoritet kuude tillsätta bänkman tvertemot en
majoritets önskan. Ehuruväl Hr Brakel mathemätiskt kommit till
detta resultat, och ingen kan bestrida dess vigtighet, ansåg sig
Utsk:t likväl ej dervid böra fästa något afs:de, enär det aldrig
inträffat en sådan underlig placering af Ståndets ledamöter, sorn Hr
Brakel antager för sitt bevis och omöjligheten häraf af erfa
renheten
blifvit bestyrkt. Af den orsaken beslöt Utsk:t att ej frångå
Den 21 December.
407
det nuv:de förhållandet, som det under många år pröfvat, för att
gifva sin in på ett område, på hvilket resultaterna kunde blifva
ganska tvifvelaktiga. Ett annat motiv, som motionären angifvit,
var det, att valen voro, så att säga, genomskinliga; detta kan visserligen
medgifvas, men att de ledde sitt ursprung från frihetstiden,
det vågar jag bestrida, enär de 1810 infördes i Riddarh.Ordnrn.
Jag anser dessutom, att, om man utvidgade antalet, inora hvilket
hvar och en skall välja, detta kan erbjuda vidsträcktare fält för
partistridigheter och att förhållandet då kan blifva enahanda med
det, som ofta inträffar vid val till förstärkt StatsUtsk., nemi. att
s. k. spränglistor sättas i omlopp, för att fånga personer för det
ena eller andra partiet, och detta kan, vi känna det af erfarenheten,
isynnerhet vid början af en Riksdag utan stora svårigheter åväga-,
bringas. Ett annat, enl. mitt förmenande, ej så lyckligt förhållande
skulle ovilkorligen kunna blifva en följd af den föreslagna
förändringen. Hvilken lättnad skulle nemi. icke detta valsätt, isynnerhet
inom detta till Riksdagen sjelfskrifna Ständ, medföra för
dem, som före Riksdagens början hade lust att bilda partier. Hvad
vore väl enklare, än att de upgjorde sina listor här och sedan öfvertalade
sina vänner i landsorten att komma upp till Riksdagen
för att tillvägabringa genomdrifvandet af desamma.
Af dessa åberopade skäl ansåg Utsk:t att det nuv;de valsättet
medförde alla möjligen önskvärda fördelar och att anledn. ej
förefanns till någon förändring i detsamma; och ehuruväl flere personer
vid åtskilliga tillfällen vackt samma förslag, hvilket äfven,
som jag vill minnas, vid eli Riksdag biträddes utaf en af detta Stånds
mest aktade och i tacksamt minne qvarlefvande representanter, Hr
Presidenten von Hartmansdorff, har jag dock ej blifvit tillräckligt
öfvertygad om nyttan af detsamma, för att kunna frångå mina åsigter
i afs:de på det nu gällande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Under så lugna politiska tider,
som de närv:de, kan det, enl. mitt förmenande, vara likgiltigt huruvida
elektorerna väljas omedelbarligen eller medelbarligen genom
bänkmän. Så funnos väl vid innev:de Riksdags början särskilda
vallistor, roen det var mera en smak- än sakfråga, till hvilkendera
af de två upgjorda listorna man skulle sluta sig, alldenstund man
å ömse sidor hade upsökt personer, hvilka egde Ståndets uteslutande
förtroende och aktning. — Men såsom lagstiftare hafva vi
att bedöma frågan från andra tider, från de stormiga tiderna, från
politiska debatternas skarpa meningsstridigheter. Under sådana förhållanden
skulle jag tro, att denna fråga, om elektorernas direkta
utväljande, ingriper på ett vida betydligare sätt, än under diskussionen
nu blifvit yttradt. Vi böra ihågkomma, att vi alla här representera
på grund af vår födsel; af den orsaken är detta Stånd
till sin grundval aristokratiskt, meu fästa vi något afs:de vid delss
sammansättning, finna vi, att det är det mest demokratiska af alla
Stånden. Inga hinder, med högst få undantag, äro i vägen för
en boren adelsman att intaga sin plats inom Riddarhuset, antingen
som Caput eller såsom Attemau eller Fullmägtig; vore det dä ej
408
Den 2t December.
en pligt för lagstiftaren, att söka betrygga allmänheten derför, att
husets tänkesätt hvarken blifva för ensidigt aristokratiska, ej heller
för myeket demokratiska. Detta har man fordom velat åstadkomma
genom Riddarhusets fördelande i 3-.ne klasser,, som röstade hvar
inom sig; nu genom medelbara val till elektorer.
Det har blifvit af motionären anfördt, att munde bankmans
indelning
skulle företrädesvis gifva atil. till partistridigheter, och
till stöd för denna sin åsigt framdrog han den omständigheten,
ätt Adeln blifvit så fördelad under frihetstiden, då partierna spelade
så stor röle i vårt fädernesland. Det är visserligen sannt att
denna bänkmans-indelning förskrifver sig från år 1720, då Ulrika
Eleonora satt på Svenska timonen. Men hvilken var egentliga
anlin att K. o. Ad. var nödsakad att på så sätt ordna sin representation?
Utom det redan anförda, att man ville genom de medelbara
valen till elektorer söka besvärja vådorna äfen alltför demokratisk
sammansättning, torde måhända ett skäl hafva varit att denna
Drottning hade, för att vinna Adeln på sin sida och på så sätt
upnå ett länge eftersträfvadt mål, på en gång uphöjt i adelig värdighet
en betydlig mängd ofrälse personer. Det var under sådane
förhållanden, som Adeln upfänn denna bänkmans-fördelniug, eller
att på medelbart sätt skrida till val af sina Utsk:s-ledamöter.
Denna institution undergick sedermera ingen väsendtlig förändring
förr än vid 1810 ars Riksdag, då bänkmrs-afdelmnes antal biet’
bestämdt till 50; detta inskränktes sedermera vid 1834 års Riksdag
till det, vi ännu i dag ega, nemi. 25. Och det är härvid
betecknande, att man efter revolutionen 1809, då man i minnet
hade friskt så väl frihetstiden som den enväldiga monarkiens vådor,
ej ville göra en rubbning af de medelbara valen till elektorer; man
synes då hafva väl insett att härigenom läge ett band så väl på
partierna som envåldsbegäret. Ett adlande i massa kan gifva majoritet
under nuv:de förhållande på de sista bänkarna och således
bestämma ett par bänkman, men ingalunda åstadkomma en bestämd
majoritet för ett elektorsval, som deremot är lätt tänkbart, vid ett
sådant tillfälle, genom direkta elektorsval.
Det af många, under diskussionens lopp, så myeket öfverklagade
förhållandet, att en minoritet skulle kunna tillsätta elektorer
tvertemot en majoritets önskan, förefaller mig i sjelfva verket ingalunda
farligt. Visserligen kan man upställa obestridliga möjligheter
derför på mathematisk grund, men sannolikheterna för deras
verklighet blifva af underordnadt värde, jemförda med vådorna af
direkta val. — Jag bestrider dock ingalunda möjligheten deraf,
som t. o. m. oftare kan inträffa, under politiskt lugna tider, då
val-listorna komma att stå hvarandra så nära, att det mäste genom
lottning afgöras, hvilket parti som skall blifva det segrande; och
då hemställer jag till Eder, Mine Hrr, om man icke kan anse det
vara likgiltigt, hvilkendera listan blir öfvervägande.
På grund af de skäl, jag ofvan anfört, anser jag mig böra
varna R. o. Ad., för att vidtaga en åtgärd, som så mycket skulle
ingripa på Riddarhusets organisation och på sättet för vårt representation-kalls
utförande. Jag går så långt, att jag anser det för
Den 21 December.
kommande tider kunde blifva ganska vådligt, att frångå det gamla
val pröfvade systemet, för att beträda ett område, på hvilket resultaterna
»ro högst tvifvelaktig». På intet sätt vill jag härmed hafva
motsatt mig en förändring i R. o. Adis representation, men jag
betviflar att detta förslag, såsom första steget, vore det lämpligaste.
Under oroliga tider kunde det komma att ega många vådor, emedan
StockholmsAdeln vore i tillfälle, att, på landtadelns bekostnad,
bilda partier och på så sätt dominera ärendernas gång.
Jag röstar bifall till Riddarh.Utskits i ämnet afgifna Utlåt,
och afsing å Hr Brakels motion.
Frih. Raab, Adam Christian: Då under början af denna
diskussion de flesta ledamöter, som upträdde, försvarade UtskisBetlink.,
ansåg jag mig, som delade deras mening, kunna iakttaga tystnad.
Jag har likväl under debattens fortgång erfarit att Hr Brakel»
förslag har flere sympatier, än jag skulle väntat, och anhåller derför
att få yttra några ord i frågan. Jag får till en början hembära
min tacksamhet till de ledamöter af den vanliga majoriteten,
som kämpat mot den åsyftade förändringen. De hafva derigenom
ådagalagt en berömvärd försakelse, alldenstund antagandet af Hr
Brakels förslag skulle ofelbart komma att öka och befästa den
makt, som majoriteten redan eger Dernäst må jag yttra min tor
undran deröfver att så många ledamöter, hvilka lika med mig tillhöra
minoriteten, hafva upträdt och förordat Hr Brakels förslag.
Jag kan ej annat än, i likhet, med den föregide värde talaren, uttala
ett varningsord just till de Hrr ledamöter, som tillhöra minoriteten
på Riddarhuset.
Det egentliga motivet, man anfört för behofvet af ändring af
det nu gällande sättet för bäukmis-valet, är det, att under nuvide
förhållanden det kan inträffa, att en minoritet kommer att tillsätta
bänkman tvertemot en majoritets önskan; man påstår t. o. m. att
detta var fället vid 1840 års Riksdag. Nåväl! Vore det då skäl
att minoriteten bortkastade denna enda möjlighet för densamma att
utöfva något verkligt inflytande på TJtskis-tillsättningen, hvilken
åter afgör hela Riksdagens fysionomie ?
Vidare hafva några ledamöter fästat sig vid den omständigheten,
att, om Hr Brakels förslag antoges, den rådande majoriteten
skulle anse sig nödsakad att, vid upgörande af elektorslistorna, vara
mindre exklusiv, än den nu visat sig vara. Må vara att den gåfve
sig detta sken af modesti. Jag hemställer dock till Eder, Mine
Hrr, hvad egentligen dermed skulle vinnas? Jag för min del är
åtminstone öfvertygad derom, att de Hrnne, som för tillfället egde
makten i sina händer, nog skulle veta att så sammansätta listan,
att pluraliteten af elektorer skulle efter defas åsigter och fingervisning
välja Utskis-ledamöterna; hvad betyder det väl då, om äfven
några för minoriteten begärliga namn skulle vara upförda vid sidan
af de öfvervägande säkra?
Jag anser mig böra träda på Hr Printzenskölds sida och i
likhet med honom yrka bifall å Betänk-.t.
410
Oen 21 December.
Hr von Qvanten, Emil: Enl. mitt förmenande finnes
annu ett skäl, norn talar för Hr Brakels motion, och hvilket ej,
såvidt jag kunnat förnimma, blifvit under diskussionens lopp framhållet.
Jag tror, i likhet med Hr Brakel, att, såsom det nu tillgår,
en minoritet möjligen skulle kunna besegra en majoritet vid val
af bänkman; men detta dock under den förutsättning, att minoriteten
står i någon slags proportion till majoriteten. Men man kan
tänka sig en minoritet i mycket mindre dimensioner, en som t. ex.
består endast af 50 eller 60 personer. En sådan minoritet
kan, under riärv:de förhållanden, aldrig någonsin göra sig gällande;
ty, fördelad öfver husets hela yta, är det blott slumpvis, som den
kan få insticka en eller par bänkman.
Men skulle valen af elektorer ske omedelbarligen, kunde denna
minoritet komma att ega ett visst inflytande på desamma. Erfarenheten
har nemi. visat, att, om det finnes 2 större partier, som
motsäga hvarandra, det ofta händer att ett 3:dje mindre afgör
sakens utgång, derigenom att det, mot vissa koncessioner, sluter sig
till något af de 2 andra medtäflarne. Det får visserligen icke fram
sin mening, men dock den af de båda andra partiernas, som mest
närmar sig dess egen.
För min del är jag således öfvertvgad, att Riddarhusets verkliga
majoritet blefve bättre uttryckt genom direkta elektors-val, enär
dylika mindre fraktioner, som de, hvilka jag nu påpekat, då ej
komme att så helt och hållet undertryckas, som under niirvide förhållanden.
Jag ämnar således med min röst biträda Hr Brakels förslag,
och tror jag att i en framtid detsamma skall komma att. medföra
väsend tliga fördelar.
Hr Brakel: Jag har ej begärt ordet i afsigt att vederlägga
alla de beskyllningar, Hr Printzensköld gjort mot mig och Gr.
Ugglas; jag vill endast vid detta tillfälle bemöta en af Hr Bildt
gjord anm. Han har nemi. sagt, att denna bänkmansinrättning
kunde, i stormiga tider, då partistridigheterna voro för handen, betrygga
It. o. Ad:s säkerhet. Jag ber att få fästa lt. o. Ad:s och
särskildt Hr Bildts upmärksamhet derpå, att Utsk:n ej ega ett så
stort inflytande på Eiksdagsförhandlingarne, som man i allmänhet
tyckes hafva föreställt sig. Detta stora inflytande på statsvigtiga
frågor inskränker sig dertill, att Utsk:n få afgifva sina Utlåtm i
ämnena, hvilka dock af Stånden afgöras, oberoende af Utskrns tilleller
afstyrkande.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att derunder dels yrkats bifall till
Utsk:ts Utlåt., och dels afslag derå samt bifall till Hr Brakels motion,
med föreläggande för Utsk:t att inkomma med förslag till de
ändringar i Riddarh.Ordmn, som deraf skulle blifva en följd; hvarförutan
Hr Printzensköld yrkat, att, för den händelse Utsk:ts Utlåt.
Deli 21 December.
411
ej skulle bifallas, frågan i dess helhet måtte varda till Utsk:t återremitterad.
Härefter framställde H. Exc. propos. å bifall till Utsk:ts Utlåt.
, och, sedan .(Jertill svarats starka ja, jemte ganska många nej,
förklarades ja hafva varit Öfvervägande.
Hrr Brakel och Cederschiöld, Gustaf, begärde votering.
Uplästes till just. följande förslag till voter.propos.
»Den, som bifaller Riddarh.Utsk:ts Utlåt. N:o 4, i anledn. af
Hr Brakels motion om utseende medelst omedelbara val af R. o.
Achns Elektorer, röstar
Ja;
den det ej vill, rostar
Nej;
vinner nej, varder, med afslag å Riddarh.Utskits Utlåt., Hr Brakels
förenämnde motion af lt. o. Ad. bifallen, med föreläggande
för Utsk:t att inkomma med förslag till de ändringar i Riddarh.-  Ordmn, som af detta beslut blifva en följd.»
Hr Printzensköld, Carl: Jag anhåller vördsamt, att
Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa propos. derom, att kontrapropos
blifver återremiss af Betänk.
Gr. af Ugglas: Jag ber endast att få fråga' Hr Printzen
sköld,
om lian vill att Utsk:ts Betänk, skall bifallas eller ej. Ar
han af den förra åsigten, så inser jag sannerligen ej, huru han
kan framkomma med den önskan, att kontrapropos. måtte blifva
återremiss af Betänk. Jag har åtminstone för min del aldrig föreställt
mig, att samma person vill söka att få voterings-proposmen så affattad,
att han, vare sig han hörer till majoriteten eller minoriteten,
skall få sina åsigter gällande.
Hr Printzensköld: Då jag nyss hos Hr Gr. och Landtm,
anhöll om propos. derom, att kontrapropos. skulle blifva återremiss
af Betänk., gjorde jag det i den fasta öfvertygelse, att jag dertill
Var berättigad. Min afsigt dermed var blott, att i det längsta
vilja förfäkta våra rättigheter och afböja den stora vådan, som jag
befarar kunde blifva en följd af ett antagande af Hr Brakels
motion.
Under förhoppning att voteringen matte lemna ett lyckligt resultat,
afstår jag från den nyss gjorda anhållan.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att, då votering
blifvit begärd af Hr Brakel, kontrapropos. ansetts böra inrättas i
öfverensstämmelse med hans under diskussionen gjorda, af flera ledamöter
understödda yrkande; blef det nyss uplästa förslaget till
voteringspropos., uppå derom gjord framställning, af R. o. Ad.
godkändt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 89.
Nej — 98.
lii
Den 21 December.
Frih. von Platen, Carl Baltzar: Jag anhåller att få till
Prot. högtidligen reservera mig mot det beslut, som R. o. Ad. i
dag fattat i afseende på Hr Brakels motion.
Jag ber endast få tillägga, det jag önskar att förslaget måtte
, i en framtid blifva lika välgörande, som jag anser beslutet för
närv:de varit onödigt och opåkalladt.
Föredrogs, men blef, på flera Ledamöters begäran, ånyo bordlagt
StatsUtsk:ts den 17 dennes på bordet lagde Utlåt. N:r 13,
i ani. af R. St-.rs åren 1857 och 1858 församlade Revisorers berättelser
ang:de nämnde år verkställda granskningar af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under åren 1854, 1855 och 1856.
Föredrogs BorgareSt:ts Prot.Utdrag N:o 102, med kommunikation
af en utaf Hr Lallerstedt väckt motion med afs:de å Sveriges
deltagande i en kongress för de Italienska angelägenheternas
ordnande.
Efter upliisning af ifråga.v:de motion, begärdes densamma på
bordet af Hr Brakel, Mauritz.
Anmäldes och lades på bordet:
StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 14, i anledning af väckta frågor om
anvisande af Statsanslag för åtskilliga af kyrkokassorna i Skåne
och Halland hitintills bestridda utgifter;
BankoUtskits Utlåtanden
N:o 3, i fråga om afskrifning af åtskilliga från Lånekontoret
i Götheborg utgifna diskontlån, äfvensom af derstädes balanserade
öfverräntor å dylika lån;
N:o 4, i fråga om afskrifning af 5 särskilda från Lånekontoret
i Malmö utgifna diskontlån; och
N:o 5, öfver Verkmästaren vid Tumba bruk, F. Bladins ansökan
om ersättning för en resa i ändamål att inhemta upplysningar
om pappers-fabrikationens framsteg i främmande länder;
samt Ekon.Utsk:ts
Mern. N:o 2, i anledning af väckt motion om rättighet för
de olika Hypotheks-föreningarne att utgifva depositions-bevis; och
Betänk. N:o 5, i ani. af föreslagna bestämmelser till minskande
af transportsökandet bland presterskapet.
FMredrogs och lades till handlingarne från MedStm ankomna
Prot.Utdrag, nemi.:
från Preste- och BondeStm för tiden från och med den 10
Nov. t. o. m. den 14 dennes; samt
från BorgareSt:t för tiden från och med den 19 Nov. t. o. m.
den 17 dennes.
1) o n 21 December.
413
Frih. Raab, Adam Christian: I anledning deraf, att några
ledamöter begärt på bordet denna, från BorgareSt:t oss nyss kommunicerade
motion, har jag begärt ordet.
Yi veta alla, att frågans innehåll är af den beskaffenheten,att
den måste så fort sora möjligt af Utsk:t behandlas, för att den skall
komma att medföra åsyftadt inflytande. Af detta skäl och som den
beramade kongressen snart skall taga sin början, så får jag till Hr
Gr. o. Landtm, hemställa, om ej det skulle vara lämpligt, att, för
frågans skyndsamma behandling, sammankalla R. o. Ad:s ledamöter
i pleno antingen i morgon eller aldra sist i öfvermorgon.
I ani. häraf yttrade H. Exc. Hr Gr. och Landtm., det han,
under förutsättning att Hr Lallerstedts nyss föredragna, men på
bordet lagda motion skulle i detta plenum blifva föremål för den
åtgärd, som R. o. Ad. till följd af dess kommunicerande funne för
godt att vidtaga, hade ämnat att utsätta dagen för R. o. Ad:s nästa
sammanträde först till den 28 dennes, men att H. Exc, vid
nu inträffade förhållande och om han derigenom ginge R. o. Ad:s
önskan till mötes, ville för den ifrågav:de motionens handläggning
hålla ännu ett plenum före Julhelgens inträde.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Som den för han
den
varande motionen redan är af Borga’reSt:t remilterad till Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:t, och som jag anser, att för vinnande af
det åsyftade resultatet en skyndsam behandling af frågan är af nöden
påkallad, så ber jag att få förena mig med Frih. Raab och
påyrka det ett plenum måtte, för ifråg:de ärendes handläggning,
sfi fort som möjligt utsättas.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Jag anhåller om
afslag å de af Frih. Raab och Hr Stjernsvärd gjorda yrkanden,
att plenum, blott i och för denna frågas behandling, måtte utsättas.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att, såsom R.
o. Ad. nogsamt hade sig bekant, det tillhörde RiksStms ordtörander
att bestämma tiderne för Stais sammankomster.
Hr Brakel: Jag för min del tror, att behandlingen af den
na
fråga, sedan den en gång är från BorgareSt:t remitterad, kommer
att fortgå, äfven om R. o. Ad. skulle upskjuta några dagar
med ärendets handläggning. Hvad återigen beträffar det omdöme,
som R. o. Ad. i ämnet kommer att uttala, så tror jag att det ej
på minsta sätt skall inverka på Utsk:ts beslut, utan anser jag att
frågan bör hvila på bordet och ej upptagas till öfverläggning vid
detta tillfälle, då en stor del af husets representater redan lemnat
sina platser. Jag får således yrka, att ej något plenum, blott i
och för denna sakens skuld, må komma att tidigare än vanligt
utsättas.
414
Heji 21 December
Fril). Raab: Jag för min tiel hyser en högre tanke om in
flytandet
och värdet af det omdöme, som R, o. Ad. kommer att i
detta ämne uttala, un att det skulle, som Hr Brakel ansåg, ej hafva
minsta inverkan på UtskRs beslut. Frågan är nemi. af den beskaffenheten
att, orri den ej genast till behandling upptages, det
sedermera kan vara likgiltigt om eller huru deli behandlas. Vill
således R. o. Ad. hafva anspråk på att utgöra en fjerdedel a#f representationen,
så anser jag, att de ej nu böra begrafva denna fråga,
utan afgifva sitt omdöme, utgången må blifva hvilken sorn
helst; och jag hemställer till eder, mine Hrr! om det ej med rätta
skulle kunna anses ovärdigt detta Rikets första Stånd, att undandraga
sig besvarandet af en från ett annat RiksStånd framstäld
fråga, tilldess att Ståndets utlåtande ej mera kan utöfva något Inflytande?
Jag
vågar vördsamligen förnya min begäran, att. Hr Gr. o.
Landtm, måtte, innan Julhögtiden inträder, i och för denna fråga
utsätta ett särskildt plenum.
Hr Nordenfelt, Enar: Jag skall ej länge taga R. m
Adtns tid i anspråk, men, såsom ordförande lördetUtsk., till hvilket
denna interessanta motion blifvit remitterad, har jag ansett
det vara min pligt att förklara, det jag ej tror aft ett Utsk.. det
må nu vara hvilket som helst, bör uptaga till behandling en, de
öfriga MedStm kommunicerad, motion, förr än det till Utsk:ts vetskap
kommit, hvad hvart och ett St, oro densamma yttrat. Ehuru
val detta ej finnes bestämdt uttryckt i någon särskild lagparagraf,
tror jag dock att grannlagenheteu bjuder att så handla. Jag liar
blott ansett mig böra gifva R. o. Ad. tillkänna, hvilka motiver, som
ligga till grund för mitt kommande handlingssätt.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Efter det yttrande, Hr
Gr. o. Landtm, sednast afgifvit, finner jag en ytterligare anledning
till bifall å den af Frih. Raab väckta motion, och vill jag endast
tillägga, att jag till alla delar förenar mig med honom derom, att
det för Utskm ej borde vara alldeles likgiltigt, hvad som i Stro
yttras vid motioners remitterande.
Gr. af Ugglas: Efter den förklaring, Hr Gr. o. Landtm,
afgifvit, att nemi. Hr Gr:u egde rättighet att utsätta dagen för plenum,
har jag just icke något att tillägga. Jag anser likväl, at,t
denna fråga bör ju förr dess heldre uptagas till behandling och får
jag fördenskull hemställa, det Hr Gr, och Landtm, måtte framställa
Propos. om, att detta mål måtte sättas först på föredragningslistan
till det till fredagen beramade plenum.
Med ani. af hvad Gr. af Ugglas nu föreslagit, hemställde H,
Exc., att den il'rägav:de motionen finge sättas främst å föredragningslistan
för nästa plenum, och då härtill svarades ja, jemte ett
och annat nej, förklarade H. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Den 2:( December.
415
Hr von Francken begärde votering, men innan förslag till voteringspropos.
blifvit upsatt, anmälde sig och yttrade
Hr von Francken: På flera ledamöters begäran, får jag
afstå från den af mig begärda voteringen. Dock ber jag att få
införa i prot., att jag högtidligen reserverar mig mot detta besluts
fattande, och anser jag, att man deri egnat allt för mycken upmärksamhet
åt denna från BorgareSt:t kommunicerade motion.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. half till 3 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Fredagen den 23 December 1859.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 4 prot.-utdr. för d. 21 dennes.
Föredrogs Vällofl. BorgareStits d. 21 dennes bordlagda prot,-  utdrag N:o 102, med kommunikation af en utaf Hr Lallerstedt
vackt motion med afside på Sveriges deltagande i en kongress för
de Italienska angelägenheternas ordnande
Hr Montgomery, Gustaf: Om jag icke vore öfvertygad,
att den Konung, som har till valspråk: »land skall med lag hyggås:),
i allt hvad på honom ankommer skall medverka till ett annat
lands lagbundna frihet, skulle också jag förena mig med den värde
motionären. Men som ingen kan antaga annat, än att Sveriges
Regering, som är konstitutionel, bör söka betrygga äfven andra
folks så rättmätigt önskad frihet och sjelfständighet, tror jag icke
att någon röst här på detta rum skall höja sig för att motsätta
sig den nu förevide motionen, lika litet sorn att icke alla skulle
gilla den, i fall det vore behöfligt.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Om icke för an
nat,
än för det tillfälle, som Hr Lallerstedts motion lemnar Sven
-
Den 23 December.
t
ska Folket, att genom Rikets Ständer uti ett beraärkelsefulU fall
höja sin röst oell uttala sina åsigter, är nämnde motion af stor
betydelse och förtjent af all upraärksamhet.
För att härstädes gifva densamma sin rätta behandling, har
jag ansett en återblick på de historiska företeelserna vara ganska
lämplig. Granska vi dessa företeelser, och börja med dem, som
angå oss sjelfva, så finna vi, att Svenska Folket alltid sjelft, utan
all slags främmande inblandning och inverkan, begagnat sin lolkoch
statsrättsenliga rätt att utse sina styresmän och bestämma öfver
sitt styrelsesätt. Stöd för hvad jag här anfört finnas mångfaldiga.
Vid deras upriiknande vill jag dock icke gå så långt tillbaka
i tidernas natt, som att åberopa händelsen vid Mula ting och
Torgny lagmans ord på Upsala högar.
Jag vill endast föra till minnes Svenska allmogens förfarande
gemensamt med den frimodige Engelbrecht; de tilldragelser, hvarigenom
Sturarne och Gustaf Wasa bestämdes till ledare af våra nationella
angelägenheter; de, som lemnarie enväldet åt Carl den XI;
de, hvarigenom samma envälde afskaffades vid Ulrika Eleonoras
tronbestigning; slutligen de, hvarigenom Gustaf IV Adolf blef för
sig och efterkommande förlustig Svenska Kronan samt Bernadottska
dynastiens uphöjelse på Svenska tronen. Men samma maktutöfning,
hvaraf vi rättsén ligt oss sjelfve begagnat, måste vi äfven, enl. min
upfattning, icke allenast gilla att andra folk utöfva, utan ock tillse,
så långt vi förmå, att denna utöfning okränkt af främmande makters
inblandning må kunna ega rum, m. a. o. påyrka att den s. k.
non-interventions-principen, denna af religion och uplysning framfödda,
folkfrihet och folkrätt betryggande grundsats, mätte tillämpas
med hänseende till hvarje folk, som önskar förändra sitt styrelsesätt.
Förflytta vi härefter våra forskningar till Italien — till
denna af Försynen gynnade klassiska jord, hvars innebyggare till
stor del utgöra barn af samma fäder, som vi sjelfva, så finna vi i
förutnämnde alside de mest stridiga förhållanden med våla egne.
Vi finna nemi. i hela Italien folk, som under sekler icke varit
annat att anse, än såsom leksaker åt en mängd små tyranner, åt
en prestliga, som under religionens täckmantel gjort allt för att
förföra menniskonaturen. Stöd för dessa mina påståenden stå till
buds uti ett oräkneligt antal. Men för att icke onödigtvis uptaga
tiden med deras upräknande, vill jag endast hålla mig till samtidens
tilldragelser. — Börja vi vår granskning med Neapel, så
hafva vi der sett en Konung, som under hela sin regeringstid med
tillhjelp af besoldade utländningar och landets slödder — jag vill
tillägga privilegierade slödder, ty sådant finnes i detta land —
verkställt en jemt fortgående razzia emot hvarje förfäktare af uplysning,
folk- och menniskorätt samt nationel utveckling. Gå vi
härefter till Kyrkostaten, till det gamla Rom, till det folk, som
fordom beherrskade verlden, så finna vi alla de gräsligheter, som
prestvälde och jesuitism hand i hand kunna framalstra. Gå vi vidare
än högre up mot norden, så hafva vi uti en Hertig af Modena
sett en värdig pendant till Neapels Konung. I Parma åter
hafva
Hen 28 U eceWb et.
hafva vi sett det lör ett tolk ärekränkande förhållande, att styras
af en qvinna, såsom Marie Ixruise. Denna qvinna, som, enl. min
upfaltning, i lumpenhet står högst ibland hela sitt kön. Denna qvinna,
sora på den i utbyte mot verldens härligaste kejsarthron erhållna
furstliga stolen, derhän kunde glömma den iira, som henne vederfors
såsom gemål åt Napoleon ■den Store och moder till dess son,
Konungen af Kom, att hon gjorde sig till konkubin åt en österrikisk
officer, och som sådan dagligen å harmas gator exponerade
bevisen fi sin skam, allt under del hennes man, verldens störste personlighet,
gefiom ett brott emot så väl mennisko- som folkrätt fastkedjades
vid en af oceanens klippor, för att gå en långsamt marterande
död till mötes, under det hon lät sin san, skiljd ifrån sig, underkastas
den heliga alliansens dietiska föreskrifter, och som hade till påföljd,
hvad oss allom är bekant — en förtidig död. Gå vi slutligen
till Lombardiet, så ar den Österrikiska ProKonsuln Itadetzkis framfart
i allt för friskt minne, för att af mig här behöfva uprepas.
Hvad jag anfört, är dock i allo tillfyllestgörande för att rättvisliga
de bemödanden, som Italiens folk, upvaknade från det försoffningstillstånd.
hvaruti seklers förtryck dem försänkt, nu göra för att,
tilltvinga sig sina med folk- och menniskorätt öfverensstämmande
rättigheter När nu likväl vårt geografiska läge hindrar oss, att,
såsom under den store Vasa-konungen Gustaf II Adolf, skynda
ett förtryckt folk till hjelp medelst ett mera verksamt och handgripligt
upträdande uti den Italienska frågan; när vi således icke äro i
tillfälle att låta våra unga härförare förtjena de sporrar, som tillhöra
de bullious-epauletter, de ur befordringarnes lyckohjul utdragit,
att låta vårt efter kämpadater trånande armébefäl få deras önskningar
upfylde att se fredens lekar och vekligheter bortbytte mot
krigets allvar och vedermödor; när vi slutligen icke äro i tillfälle
att låta vår, jag är öfvertygad derom, tappra och pligtens bud
trogna armé förvärfva nya lagrar samt föröka deviserne på sina
fanor med namn, sådane såsom Magenta, Solferino m. fl . så anser
jag det vara i sin ordning och Svenska folket värdigt, att vår å
den blifvande Kongressen upträdande representant påyrkar noninterventions-principens
användande i de Italienska angelägen beterne,
d. v. s. rättighet för Italiens folk, att sjelfva utan främmande inblandning
få ordna sitt styrelsesätt och sina nationela angelägenheter.
Och är det i öfverensstämmelse med hvad jag i det föregående,
i så väl det ena som det andra hänseendet anfört, som jag
icke allenast gifver mitt odelade bifall till Hr Lallerstedts,. K. o.
Ad. kommunicerade, motion, utan äfven uptager nämnde motion
som min egen.
Genom tidningarne har jag förnummit, det personer hatva
ansett ett bifall från II. Stirs sida till hvad Hr Lallerstedt föreslagit
vara stridande emot grundlagen, samt att en förklaring, afgifven
sådan som den Hr Lallerstedt påyrkat, skulle kunna ådraga
oss betydliga utgifter samt upoffriug af Svenskt blod. Hvad det
första inkastet angar, så törtjenar det icke det ringaste afseende.
Det bevisar endast obekantskap med R.O:ns 60 $.
H. II. 27
418
Deii 23 December.
Den ena Statsmakten, den lagstiftande oeh beskattande, eller
Folkmakten eger full grundlagsenlig rätt att till den andra, den
verkställande oell regerande eller Konungamakten framställa önskningar,
äfven i sådana fall, der beslutanderätten uteslutande tillhör
den sistnämnda. Oeh så måste det äfven vara; ty hvad är väl
uti ett konstitutionelt-monarkiskt samhälle — sådant som jag önskar,
att mitt fädernesland alltid matte förblifva — den regerande eller
Konungamakten om icke ett uttryck af folkviljan. Och i sådant
fall är ju ingenting naturligare och rättsenligare, än att denna
gifver sig tillkänna, i ena fallet genom beslut, då sådant
med grundlageu öfverensstämmer; i andra fallet genom framburna
önskningar, då regeringsmakten eger beslutande-rätten. I
slutföljd härmed måste ju hvarje konstitutionel monark alltid med
välvilja omfatta hvarje tillfälle, som låter honom erfara folkets
önskningar. I öfrigt är jag förvissad, att vår nuv:de Konungs
ridderliga tänkesätt utgöra en fullständig borgen, att sådana önskningar,
som de föreslagna, framburna af Ii. 8t:r, kunna påräkna
allt afseende.
Hvad åter angår yttrad fruktan för de kostnader och upoffringar,
som kunde blifva en följd af en förklaring, , som den ifrågasatta,
så kan jag icke anse den gjorda varningen annorlunda, än
som ett på sidan varande försök att få Utslct att afstyrka Hr Lallerstedts'motion.
Hvar och en, som vill egna ringaste upmärksamhet åt
saken, finner helt lätt det befogade uti detta mitt påstående. Vid
den blifvande Kongressen komma bestämdt tvenne olika meningar
att göra sig gällande. Den ena blir den, som öfverensstämmer
med non-interventions-principen, eller att Italiens folk tillerkännas
rätt, att, oförhindrade af främmande makters inblandning, utse sina
styresmän och ordna sitt styrelsesätt; den andra blir åter motsatsen,
eller den, att främmande makter skola intervenera och påtvinga
Italienarne de furstar, det styrelsesätt, som de för godt finna.
Någondera meningen skall väl ombudet för Sverige och Norige
omfatta och förklara sig för. Men hvem kan väl våga påstå, att
kostnader och upoffringar blifva ett hårsmån mindre, om Svenska
ombudet, rättare sagdt Svenska Regeringen, skulle förklara sig för
den sednare åsigten ? Jag tror ingen. Deremot komme en anslutning
till den ena eller andra åsigten att hafva en bestämd olika
inverkan på nationaläran, hvilken äfven torde böra något få betyda
på vågskålen. Jag kan icke föreställa mig, att någon Svensk
man skulle vilja förorda och gilla, om vår Regering, vår Konung,
för att undvika alla utgifter och upoffringar, läte vårt Ombud, i
st. f. anslutning till någondera af ofvanantydda meningar, afgifva
den nesliga, nationaläran kränkande, förklaring: att Sverige och
Norige ansluta sig till de makter, som hafva styrkan på sin sida,
och som på förhand vilja garantera oss mot hvarje riksdalers utgift,
mot upoffringen af hvarje droppa Svenskt blod.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utsk. af mitt här
afgifna yttrande, för att blifva behandladt i sammanhang med Hr
Lallerstedts motion.
i> e ii 28 ))* c 6 m ber.
41#
Piili, von Paykull, Johan Gustaf, anförde skriftligen:
Icke jag och troligen ingen inom det fria och frihetsälskande
Sverige vill upstå för att föra despotismens talan. Vi önska således
utan tvifvel alla lycka och framgång åt Italiens billiga sträfvanden
att såsom en fri nation kunna ernå de oskattbara fördelar,
som ett konstitutionelt regeringssätt skänker, och hvar och en, som
besökt detta sköna, men förtryckta land, skall säkerligen med ännu lifligare
deltagande följa de mått och steg, som Europas mäktigare
Stater vidtaga, för att understödja eller motverka dess, åtminstone
i moraliskt hänseende rättmätiga, fordringar. Jag beklagar blott,
att större delen af det mellersta Italien ej tyckes kunna hysa någon
förhoppning att blifva delaktigt af de politiska fördelar, hvilka
man nu synes vilja bereda åt den norra delen. Sådan är min
tanka i afs:de på sjelfva grundämnet för den nu föredragna motionen,
»nen rörande konseqvenserna, eller de åtgärder, som af Ständerna
i detta at's:de skulle kunna vidtagas, äro mina åsigter betydligt
skiljaktiga ifrån motionärens.
Det är på det högsta angeläget, att den ena Statsmakten icke
söker intränga på den andras område, hvarken medelbart eller omedelbart.
Likaså olämpligt det vore, om Regeringen just i det ögonblick,
då R. St:r voro i begrepp att fatta sitt beslut öfver en vigtig
fråga, t. ex. en genomgripande beskattningsåtgärd, skulle låta
afgå till Stånden en skrifvelse med upmuntran och anmaning att
i detta afs:de ställa sig till efterrättelse dess deri yttrade åsigter,
lika obehörigt är det å R. Stms sida, att, just då Regeringen skall
i ett vigtigt ämne bestämma sitt handlingssätt, framkomma med
en fingervisning, huru de anse saken böra betraktas. I förevarande
fall föreställer jag mig visserligen, att en skrifvelse ifrån B. St:r,
såsom näppeligen af behofvet påkallad, skulle vara af ringa eller intet
inflytande, allrahelst då Sveriges nuv:de Regering i allmänhet tyckes
vara lifvad af en frisinnad anda och således i afs:de på Italiens
sak troligen icke ämnar beträda en i motsatt riktning gående bana ;
men, ehuru ett sådant steg, efter all anledning, nu kunde vara
oskadligt, så är det likväl såsom exempel förkastligt, emedan det
innebär ett begär att verka i Regerings-åtgärder, som uteslutande
tillhöra Konungamakten. Hvarje sådant försök bör i sin födelse
qväfvas, ty erfarenheten har i Sverige till fullo visat de menliga
följderna deraf, och om man blott en gång tillåter dylika inblandningar,
skola de utan tvifvel snart förnyas och dymedelst kunna
rubba den nödiga jemnvigten emellan Statsmakternas åligganden,
Det är framförallt vid fattandet af vigtiga beslut, som man bör
med lugn förfara, och det är just genom agitation, som detta lugn
betänkligt störes. All agitation, så väl utgående ifrån den ena
som ifrån den andra Statsmakten, bör således noggrannt undvikas.
Dessutom bör man i förevarande fall ihågkomma, att, enl. 11 §
R.F., Konungen eger att bereda och handhafva diplomatiska ärenden,
huru honom lämpligast, synes, och att dessa således icke'falla
inom gränsen af R. St:rs verkningskrets förr än de, på sätt som
grundlagen föreskrifver, i anmärkningsväg blifva uptagne.
430
Deli 2.4 De eernber.
Ett ytterligare skäl, att ej vid motionen fästa afseende, hemtas
deraf, att K. St:r ännu på intet, sätt erhållit officiel kännedom
om, huruvida Sverige kommer att genom något ombud deltaga i
den tillämnade kongressen eller ej. Dylika beskickningar äro kostsamma
och stå icke väl tillsammans med de inskränkta tillgångar,
som hos oss kunna användas för utomordentliga diplomatiska behof,
och skulle dessa tillgångar ännu ytterligare komma att förknappas,
kan man vara temligen förvissad om, att frågan om extraordinaira
missioners afsändande i de allraflesta händelser måste förfalla, äfven
med risk af att Sveriges politiska inflytande i den stora Europeiska
rådsförsamlingen ännu ytterligare skulle komma att minskas.
Om något Ombud nu bör afsändas, samt, i sådan händelse,
hvad språk han bör föra, kan endast af Konungen fullständigt bedömas.
Min vördsamma önskan är således, att R. o. Ad., utan att
såsom RiksStånd fälla något omdöme i fråga, måtte lägga motionen
till handlingarne, samt att detta mitt yttrande måtte få afsändas
till det Utsk,, som kommer att behandla ämnet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag hade svårt att höra
hvad den siste värde talaren yttrade, förnam jag dock, att hans
syftemål var, att ifrågav:de motion skulle läggas till handlingarne.
Jag kan icke för mia del instämma i denna begäran. Lika med
föregående talare, anser jag nemi. det vara af ganska stor konstitutionel
vigt, att äfven de utrikes angelägenheterna någon gång
på allvar göras till föremål för Representationens upmarksamhet.
Närvarande tidpunkt är i detta afseende särdeles lyckligt vald, då
Sveriges enskilda intresse icke står på spel, då vi således genom
vår öppenhjertighet icke kunna äfventyra någonting eller sätta diplomatien
i förlägenhet, utan det blott gäller att uttala vår sympathi
för ett ädelt folk, för hvilket jag är förvissad, att ingen på
detta rum kan vara likgiltig eller neka sitt deltagande.
Hvad nu beträffar Frih. Paykulls yttrande, att K. M. skulle
hafva sig ensamt förbehållet att i ministeriela angelägenheter vidtaga
de åtgärder, som han finner nödiga och nyttiga, så är jag lika
litet som någon annan af Eder, mine Hrr, okunnig om att ett
stadgande derom finnas i grundlagen; men detta stadgande får
dock icke så förstås, att det skulle vara R St:r förmenadt att inför
Konungen yttra sin åsigt i dylika ärenden. Tvertom roedgifver
grundlagen att R. St:r må få till Konungen frambära sina
önskningar i hvilket ämne som helst. För min del tror jag, på
grund af den kännedom, vi ega ora H. M. Konungens personliga
åsigter i allmänhet och de konstitutionela tänkesätten hos
hans nuv:de Rådgifvare, att Regeringen med välbehag skall emottaga
ett uttryck af Ständernas tankar i frågan. Vid sådant förhållande
kan jag icke annat än på det varmaste understödja mo
tionen,
troende, att, i detta som i så många andra hänseenden, en
fri opinionsyttring af ett fritt folk är det bästa stöd för både Konungen
och diplomatien.
D en 23 December.
421
H. Exc. Hr Frih. Manderström, Ludvig: lt. St:rs rätt,
att till Konungen i hvilket iimne som helst frambära sina underd.
önskningar är dem, enl. min öfvertygelse, i grundlagen så obestridligen
förvarad, att icke den ringaste tvekan bör kunna upstå om
befogenheten af det förslag, som här är i fråga. Men på samma
gång, som jag erkänner denna R. St:rs rätt, måste jag dock tillika
uttryckligen förvara Konungens rätt att, jemlikt 11 och 89 §§ R.
F., fästa xlet afs:de på dessa önskningar, som honom lämpligast
synes, och hvarmed aldrig kan förstås annat, än hvad han lör Riket
nyttigast finner.
Med anledn. af den fråga, en talare framställt, huruvida K.
M. skulle anse sig befogad att till den i Paris till den 5:te nästinstundande
Januari sammankallade kongress afsända befullmäktigade
ombud, får jag förklara, det jag tror, att det vore illa med
Rikets värdighet förenligt, om Sverige undaudroge sig en skyldighet,
som härflyter från dess deltagande i Wiener-kongressen 1815.
Jag är också i tillfälle meddela R. o. Ad., att K. M. redan i dag
utsett de ombud, som komma att vid den blifvande kongressen representera
H. M. Hvilka föreskrifter, som blifvit dessa ombud
iemnade, förbjuder mig min pligt att nämna; men jag hoppas och
förmodar, att ingen inom detta hus eller inom representationen
betviflar, att de äro i enlighet med K. M:s och Hans Rikens värdighet
samt dessa Rikens sanna konstitutionella interessen.
En mängd ledamöter yttrade härtill sitt bifall.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Det torde vara få, om
någon, ibland oss, Mine Hrr! hvilka icke dela den känsla, som
lifvat motionären, en känsla framkallad icke allenast af deltagande
för de folk, hvilka efter mångårigt inre och utländskt förtryck
kämpa för att bryta de fjettrar, som omsluta dem, utan ännu mera
stärkt genom den värdiga hållning, det medlersta Italiens folk efter
striden iakttagit och genom hvilken de tilltvingat sig Europas aktning.
Då nemi. dessa söderns folk med passioner, upjagade genom
nyss utkämpade strider, med hvarje den gamla ordnms och styrelsens
band brustna, med demagogiska sträfvanden, fostrade under
förtryckets tid, arbetande inom deras sköte, förstå att värna ordu.,
att gifva kraft åt nyuprättad styrelse och emot Europas tvekan
ställa lugn och tålamod, är detta i sanning en stor och beundransvärd
företeelse.
Men då jag sålunda varmt delar den känsla, som ligger till
grund för motionen, hyser jag deremot de allvarligaste betänkligheter
emot den form, samma känsla uti denna motion iklädt sig; betänkligheter,
mindre med uteslutande afs:de på förev:de fråga, än på
det prejudikat, denna frågas utgång kan medföra. Hr Utrikes StatsMinisteru
har nyss förklarat, att, enl. hans upfattning; Ständernas
ingripande uti önskningsväg i den utrikes politiken på intet sätt
kan anses stridande emot vår grundlag. Detta må vara sannt,
men lika sannt torde äfven vara, att, då vår grundlag icke vill att
i allmänhet den utrikes politiken ens inför det församlade Stats
-
Den 23 December;
Rådet skall bringas, den icke kunnat afse att åt R. St:r, livar»
flesta ledamöter omöjligen kunna kiinna de data, om hvilka dock
den noggrannaste kunskap erfordras för att ett klokt och välbetänkt
beslut må kunna fattas — att grundlagen, säger jag, skulle
afsett att åt Ständerna lemna initiativ uti dylika frågor. Man
skulle snarare hos grundlagsstiftarne vilja skönja fruktan för en in
blandning,
hvilken genom obetänkta meningsyttringar kunde för
landet medföra de svåraste, de mest olycksdigra följder. Och denna
försigtighet tillhörer ieke uteslutande vår grundlag. Den återfinnes
åtminstone uti praxis uti alla andra konstitutionela länder. Uti
sjelfva England, der ordet inom dess parlament rörer sig friare än
inom någon annan representativ församling, vore en resolution, sådan
som den med denna motion afsedda, oerhörd. Man uptager
der väl ofta till pröfning den politik, som blifvit följd, den hand
ling,
som är fullbordad, och uttalar deröfver ett klander- eller förtroende-votum;
man interpellerar väl der äfven Miuistrarne, för att
begära uplysning rörande pågående afhandlingar, ang:de den politik
de ämna följa; men man ifrågasätter aldrig dessa Ministrars rätt
att efter behag besvara sådana interpellationer, eller att förklara
att uti det stadium, frågan står, de icke anse sig kunna lemna de
begärda uplysningarna; och aldrig, mig veterligen, har parlamentet
ansett sig genom ett bestämdt votum uti en förestående diplomatisk
fråga böra taga ett initiativ. Om äfven under debatter öfver
den utländska politiken manget fritt ord faller, månget ingripande
omdöme uttalas, måste man 'väl bemärka skillnaden emellan den
vigt ett ord, vore det än uttaladt af den mest betydande, mest framstående
ledamot, kan ega, och den vigt ett votum måste hafva, som
afgifves af majoriteten af landets parlament.
Man kan svara häruppå, att väsendtliga skillnader förefinnas
emellan våra och Englands konstitutionela former; att hos oss icke,
såsom hos dem, en interpellation kan af hvarje medlem af representationen
ställas till Ministern, att sjelfva Ministerns ställning uti
England, beroende på stödet af parlamentets majoritet, gör ett större
förtroende ifrån parlamentets sida naturlig. Jag medgifver detta
och vill icke förneka att falt hos oss kunna inträffa, då Ständernas
initiativ uti yttre politikens förhandlingar äfven af mig anses befogade.
Men dessa fall äro enl. min förmening endast tvenne. Det
ena om representationen anser sig hafva skäl att misstro den politik,
Regeringen uti en gifven fråga skulle vilja följa. Jag vet
icke att skäl till sådan misstro nu förefinnes, och den förklaring,
Hr UtrikesMinistern nyss afgifvit, torde uti hvarje fall böre aflägsna
densamma. Det andra fallet är om Ständerna uti en för landet
vigtig förveckling anse sig böra gifva Regeringen ett stöd för fullföljandet
af en bestämd, nationens interessen uprätthållande politik.
Uti ett fall, sådant som det nu nämnda, anser jag representationen
icke allenast hafva rätt utan äfven pligt att upträda. Men den
lår dervid icke förglömma, att dess sålunda uttalade ord icke får
ringaktas, att bakom ordet måste stå handling, och att representationen
gifvit Regeringen obetingad rätt att fördra hvarje upoffring,
som kan befinnas nödig, för att uprätthålla den politik, den sålunda
De ii JU December.
42S
förklarat med nationens värdighet och önskningar öfveiensstämma.
Jag tviflar uppå att representationens mening kan vara att åt dess
votum uti denna fråga — om ett sådant afgifves — denna tolkning
skulle gifvas. Men om så icke är, kan jag för min del icke
annat än afstyrka Ekon.Utskit att förorda bifall till Hr
Lallerstedts motion. Onskligt vore dock, om emellan ett dylikt
bifall och ett afslag, hvilket kunde misstydas såsom likgiltighet för
folkrättigheter, hvilka säkerligen af alla med värma omfattas, en
medelväg kunde finnas. Jag tror också att en sådan finnes. Hr
Utrikes StatsMinistern har nyss, så tydligt som han ansett sig
kunna, förklarat sig upfatta och dela de känslor och önskningar,
hvilka återfinnas uti motionen. Jag skulle derföre önska att Ekon.-  Utskit, meddelande denna af StatsMinistern gjorda förklaring, ville
framställa att en ytterligare hemställan af Ständerna må anses obehöflig.
Jemte det jag anhåller om remiss af detta yttrande tili Utskit,
beder jag samma Utsk. att allvarligen betänka hvad jag nu haft
äran anföra.
Hr Brakel, Mauritz: Den motion, öfver hvilken vi nu öfverlägga,
kan betraktas ur 2:ne synpunkter, om den är laglig och
om den är af behofvet påkallad. Hvad dess laglighet beträffar, är
det för det konstitutionela statsskicket sannt. glädjande att Utrikes
Ministern läser och upfattar våra grundlagar annorlunda än Frih.
Paykull, att han med sitt ord häfdat Svenska Folkets rätt att frambära
till sin Konung hvad som ligger det, om hjertat.
Detta är ock öfverensstämmande med vår grundlag, gammal
Svensk häfd och med andan i ett konstitutionelt samhällsskick.
It. 0:s 60:de § säger uttryckligen: »— — — — i hvilket ämne
som helst, — — —.» Historien vittnar ock att Svenska Folket
städse tagit sig rätt att tala till sin Konung och det icke allenast
i de inre ärenderna utan ock i de yttre. Mångå andra exempel
att förtiga, vill jag blott nämna att under Sveriges mest enväldiga
Konung, Carl XII, 1713 års Ständer afsönde sin önskan till Konungen
att han måtte på det snaraste sluta fred med rikets fiender.
Slutligen är det just sjelfva kärnan af ett konstitutionelt
samhällsskick, att Begenten styrer i öfverensstämmelse med nationens
tänkesätt, och en konstitutionel ltegents storhet ligger i att
skapa och leda detta tänkesätt i öfverensstämmelse med egna stora
idéer. Gr. af Ugglas har sagt att man icke ens i England, när
man interpellerar ministrarne, talar om saker och ting, som stunda.
Detta är en sanning, men denna sanning härflyter derutaf att i
England är det parlamentet, som tillsätter ministern i full öfverensstämmelse
med de tänkesätt, som inom detsamma råda. Mån
tager för gifvet att ministérn är ett uttryck at nationens tänkesätt
och, först när man deruppå börjar tvifla, interpellerar densamma och
följden af eu sådan interpellation blifver, om parlamentet ej kan
nöja sig med ett undvikande svar, antingen en tillfredsställande
förklaring eller ock en ministérföröndring. Att Hr Lallerstedts mo
-
4 24
t>eii 2! December.
tion är laglig, kan icke betvifla». Återigen om den är af beliofvet
påkallad, skall jag nur så godt jag förstår, söka reda.
När Franska arméerna gingo öfver Ticino, klappade många
tusende hjerta» för deras sak, ty dem var helig» Det gälde ett
folks rätt till frihet och oberoende. Ätt i vår Konungs bröst slogo
samma känslor, som i våra egna, derföre äro hans kända personlighet,
hans egenskap att vara Konung öfver ett fritt folk och nu
sednast Utrikes Ministerns ord en säker borgen. Konung och folk
gladdes således öfver de Franska örnarnas segrar vid Magenta och
Solferino och vi undrade öfver att de stadnade vid Mincio-linie®.
Vi visste ej rätt om det var Mantuas murar och de blödande såren,
som hejdade dem, eller om det var invecklade och ännu outredda
politiska syften oell beräkningar.
Vårt deltagande öfverflyttade» då till mellersta Italiens folk,
som afskudda! ett långvarigt oell förtryckande ok. Detta deltagande
ökades mer och mer, när vi sago dessa folk på ett klokt
och sansadt sätt ordna sin styrelse oell tillegna sig den högsta politiska
dygd, sorn finns för smärre stater, den att upoffra egna små
intressen för det stora, heliga, målet, gemensam frihet och nationalitet.
Vårt tänkesätt är för dem, vår Konungs är det äfven och
motionären säger uttryckligen att han är derom öfvertygad. Hvad
vill han då väl? Hvilken är den bestämda tanka, som ligger under
motionens sväfvande skepnad?- Jag kan icke finna någon annan, än
den att Sverige skall på ett kraftigt sätt understödja Italiens sak,
att det skall upträda med ord, som inverka på detta lands öde.
Men är det klokt att föra ett språk, som höfdes det fordna Sverige,
men som icke höfves vår närv:de mera blygsamma ställning?
Jag, för min del, kan ej sådant tillstyrka. Så länge vi väl hafva
råd att skatta 8 millioner blott för rättigheten att supa bränvin,
men ej anse oss hafva råd att under en hel statsregleringsperiod
hissa mer än 2/& Svensk flagg öfver en ^dels fregatt, och det
under en period då alla maritima nationer ombilda sina mariner,
så länge må vi väl uttala våra åsigt er, men icke iner. Så länge
Stockholm ligger försvarslöst, så länge ett förslag till dess befästande
ej blifvit af representationen pröfvadt och af Svenska Folket omfattadt,
så länge denna nyckel till vår sjelständighet, rart välstånd
och vår deraf beroende bildning så lätt som nu kan ryckas oss ur
händerna, så länge må vi väl säga vår mening, men ej heller mera,
ty bakom hvarje vårt. ord måste då ett rustedt skepp, en väpnad
trupp stå.
Således, Mine Hrr! sedan nu Utrikes Ministern afgifvit en
förklaring , som öfvertygar oss om Regeringens värdiga upfattning
af frågan, torde ej återstå oss annat än lägga motionen till handlingarna;
så skulle ske i hvarje annan utländsk kammare, men efter
Hr Stjernsvärd uptagit den som sin egen, ber jag att som min egen
motion få foga ett tillägg till Hr Stjernsvärds oell detta tillägg
lyder: att Svenska Folkets Ombud tillförsäkrar Sveriges Konung
att, om, till följd af hans ord på kongressen, Riket inledes i förvecklingar
eller nödgas deltaga i ett möjligtvis utbrytande Europeiskt
I> eii 23 December.
425
krig. Sveriges folk ej skall rygga tillbaka för någon upoffring, vare
sig af blod eller penningar.
Mine Hrr! Skola vi tala, så skola ieke våra ord komma soro
från en kacklande kalkon, utan från det fordna, starka, Svenska
Lejonet, sorn med spänd ram står färdigt att slå.
Många ledamöter tillkännagåfvo bifall härtill.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Nära ett halft århun
drade
är nu förgånget, sedan Sverige sist kallades att deltaga i den
stora nämnd, som då hade att besluta öfver de Europeiska folkens
öden. Det var nemi. d. 1 Nov. 1814 som Wienerkongressen för
sådant ändamål sammanträdde; således jemnt 3 dagar innan Noriges
förening med Sverige genom Konungens sanktion kom till stånd;
hvarföre ock frågan nu endast kan röra sistnämnde Rike. Den
kongressens skaplynne är allmänt bekant, äfvensom de derpå närmast
följande. Det gällde då, som vi veta, ett landskifte i den
mest kolossala skala, en utredning af det Europeiska boets tillgångar
efter den stora Napoleonska konkursen. Folkens öfningar
kommo då icke det ringaste i betraktande vid fördelningen af den
folkstock, som ansågs böra belöpa sig på hvarje särskild makt; individerna
benämndes likasom med en egen slags bitter ironi själar,
och det hela var ock i sjelfva verket ingenting annat än en stor
själförsäljning. På sednare tider har man börjat betrakta sakerna
— det vill här säga menniskorna — ur en något förändrad synpunkt.
Kongresserna ha uphört att vara ett slags förnäma egodelningsrätter,
att ej säga kreatursmarknader. Man har såväl vid
detta slags sammanträden — t. ex. på den kongress, som bestämde
om Greklands, om Belgiens och nu senast om de s. k. fursteudömenas
öden — sora ock under mellantiderna funnit sig föranlåten
att lyssna till eti förut inom kabinetterna sällan om någonsin beaktad
stämma, folkopinionens nemi.; och denna har t. o. m. på
Stormakternas rådslag börjat utöfva ett visst inflytande. I England,
der hvarje regering kan sägas stå eller falla med den folkvilja,
hvaraf den framkallats, har detta naturligtvis vanligen varit fallet,
och berörde inflytande har der städse gjort sig gällande. Men älven
Frankrikes nuv:de lika kloke sorn mäktige beherrskare har alltid i
rätta ögonblicket funnit sig föranlåten att göra medgifvauden åt
denna op nion, hvarpå hans välde ytterst hvilar. Preussens nuv:de
fasta och klarsynta regering har visat sig benägen att lyssna till
sitt intelligenta folks fordringar; och i sjelfva Ryssland har man
på högsta ort icke varit döf för de röster, som ur samhällets djup
ropa på förlossning, likasom man ock börjat i viss män lossa på
de band, som der så länge tryckt yttranderätten. Det är således
egentligen blott en enda af stormakterna, som ännu synes vilja
strängt vidhålla reaktionens princip, och följderna af detta system
ha redan visat sig på ett sätt och i en omfattning, sora väckt allvarsamma
bekymmer hos alla dem, hvilka anse denna makt såsom
konservatismens främsta stödjepelare inom Europa och såsom en
nödig motvigt till vissa agressiva tendenser.
12(5
Den 23 December.
Det är under sådana förhållanden, Mine Hrr, under en sådan
för den Europeiska folkopinionen utvidgad verkningskrets, sorn Sverige
ånyo kallats att intaga säte och stämma i makternas råd.
Det upträder nu der för att besluta om huruvida ett ädelt folk,
ett folk, som visat sig så värdigt att ega friheten, antingen skall
få fritt råda öfver sina egna angelägenheter, utan afs:de på dessa
suveräner, af hvilka 3:ne redan afvikit och den 4:de städse visat
sig lika döf för sina undersåters rättmätiga anspråk som för sina
höga vänners och bundsförvandters välmenta och välbetänkta råd
— som för sin vacklande tron ej kan påräkna annat stöd än utländska
bajonetter, och till qväfvande af den politiska oppositionen
i Romagna ej förmått utfinna något mildare medel än utländska
krigsrätter — eller i enlighet med 1815 års traktater, dessa redan
vid så många tillfällen brutna traktater, återbringas under träldomens
ok. Emellan dessa båda alternativer lärer valet icke böra
blifva svårt för en konung, hvars egen tron är bygd på ett fritt
folks fria val, samt egt och eger de fastaste stöden i folkets kärlek,
i rätt, sanning och lag, och som här upträder för ett folk, hvars
jord icke på de sista 300 åren blifvit trampad af någon inkräktares
fot.
Emot det nu väckta förslaget, som egentligen icke afser något
annat, än att Svenska folkets representanter må i denna fråga uttala
sin mening inför sin Konung och inför Europa, ha åtskilliga
anm:r så utom sä inom detta hus blifvit framställda — alla likväl
lyckligtvis af endast formell beskaffenhet. Man har talat om misstroende
i en sak, hvaruti jag för min del ej kan se annat än det
fullaste förtroende, som af ett ridderligt folk kan bevisas en ridderlig
Konung. Man har ansett saken för en besynnerlig nyhet;
nåväl, saken är ny, men det är ju det nya, om detta tillika är ett
sannt, som gjuter lif i samhällena och för fram folken. Hvad den
förmenta oförenligheten med 11 och 12 gg i R.F. angår, så har
denna anm. redan blifvit uptagen och vederlagd, och dessa lagrum
lia ej på frågan den ringaste tillämpning. Man har vidare befarat,
och detta har isynnerhet framhållits af de håda sista talarne, att
genom den föreslagna åtgärden skulle representationen ikläda sig
ett alltför drygt ansvar; att förvecklingar, ja krig häraf kunde
blifva en följd. Men man synes härvid hafva förbisett: l:o att
krig här svårligen kan blifva följden, tvärtemot den uttryckliga förklaringen
af honom, som står främst bland Europas skiljedomare;
2:o att om sådant ock kunde inträffa, vårt geografiska läge befriar
oss från deltagande deruti; 3:o att om Konungen äfven utan någon
slags föreg:de opinionsyttring lättat samma beslut, som här afses
— och jag är fullt öfvertygad om att han skall ha gjort detta —
Sveriges Ständer hvarken kunnat eller velat undandraga honom sitt
understöd, och det här antydda ansvaret sålunda alltid hade förblifvit
detsamma som nu.
Det utgör en af vår tids märkligaste och mest glädjande företeelser,
att likasom inom de särskildta samhällena stånden börjat,
utan att förlora sin karakter, visa en benägenhet att i politiskt
hänseende sammangjuta sig med hvarandra, så ock nationerna, utan
Den 23 December.
427
att eftergifva det ringaste af sin nationalitet, synas vilja ingå med
hvarandra ett slags andligt fostbrödralag, och att det ena folket
gerna ådagalägger sin aktning och sina sympathier för ett annat i
samma ställning. Vi ha i dessa dagar haft ett vackert prof på
dessa sympathier. Vi ha sett Sveriges Bondestånd resa sig som en
man för att understödja motionen, och dervid på samma gång afgifva
ett stolt vittnesbörd om sin egen frihetskärlek, sin medkänsla
för ett ädelt folk, nu, likasom fordom det Svenska, kampande för
hvad lifvet har dyrbarast, frihet och sjelfbestånd. Jag hyser icke
något tvifvel om att ju icke B. o. Ad., likasom fordom vid det
gemensamma fosterlandets försvar, nu oek i uttryckandet af en opinionsyttring,
sådan som denna, går med BondeStåndet.. Och vi
bevisa äfven härmed vår högsinte Konung en väsendtlig tjenst; ty
godt är visserligen för honom att, vid ett tillfälle sådant som detta,
ha bakom sig en minister — helst en så uplyst som den nuv:de
här bevisat sig vara —; bättre dock för Konungen att ha bakom
sig en hel nation, sitt eget trogna, fria Svenska folk.
Afven detta anförande framkallade bifallsyttringar.
Hr Tersmeden, Nils: Den representant inom ett annat
Stånd, som väckt ifrågav:de motion, har dervid anhållit, att Utsk:t
måtte så fort som möjligt företaga den till afgörande. Det förundrar
mig då, att han, i motsats deremot, begärt kommunikation
med de öfrige Stånden. Med hänsyn till allt hvad derigenom blir
yttradt i alla Stånd, verkar detta ett betydligt uppehåll i frågans
beredning, — så mycket menligare, som vi här hafva hört att K.
M. till den förestående kongressen redan utsett sina ombud och
försedt dem med nödiga instruktioner.
I likhet med en föreg:de talare, upträder jag mot den form,
i hvilken motionären föreslår att B. St:r skulle framställa sin önskan
inför thronen. Jag hyser ett stort deltagande för Italienska
folket, men ett vida mindre för Hr Lallerstedts motion. Jag skulle
sannerligen beklaga, om Utsk:t skulle tillstyrka och K. St:r besluta
en skrifvelse, byggd på de i motionen intagna motiver, deri uttryckes
så mycken frihetskänsla, så strängt demokratiska begrepp, att
de omöjligt kunna vara för tillfället lämpliga. Det är icke med
enthusiasmen man skall ordna länders förhållande. Hvartill nemi.
skulle dylika reklamationer gagna, som dessa: »Staternas angelägen»heter
hafva uphört att ledas i monarkernas intresse. Familjeför»dragens
tid är förbi. Det Svenska kabinettet kan hädanefter ej
»mer sluta något förbund, som strider emot folkets intresse och
»önskningar». — Har alltså detta skett förut och månne ej dessutom
man i senare tider sett traktater slutas kanske just efter
folkets önskningar, hvilka dock ej torde hafva ländt till dess sanna
båtnad? — Vidare yttrar motionären: »de enväldiga makterna fullfölja
alltid samma frihets-fiendtliga syften mot folken, och de fria
folken måste derföre alltid understödja hvarandra, om de vilja hålla
friheten uppe». Frihetsbegreppet har något så retande, och känslan
deraf stegrar ofta till den grad, att friheten i sin yttring förnekar
428
De ii 2.5 December.
sin egen grund. — Sågo vi ej, i fråga om Sardinien, då frihetsfanan
höjdes, dess folk lagga makten i händerna på en enväldig
Diktator, och Italiens folk skynda att kasta sig i densammas armar?
— Frankrikes enväldige, kejsare stridde ju främst för samma
frihet.
Det kan icke bestridas, att 1!. St:r ega rätt att till K. M.
ingå i önskningsväg i hvad mål som helst; men jag tror, i likhet
med Hr StatsMinistern för Utrikes ärenderna, att K. M. i denna
angelägenhet säkrast bevakar vårt intresse. Jag önskar således, att
i den underd:a skrifvelse!), som möjligen blifver aflåten, sådana uttryck
ej må inflyta, som att Sverige borde upträda för att försvara
non-interventions-grundsatsen, ett temligen obestämdt uttryck. Meningen
med en kongress måtte väl vara att intervenera, eljest antoge
man väl ej en kallelse dertill. Skulle väl Italien vara i denna
stund möjligt att sjelft ordna sina förhållanden? Dess folk tycka
knappast tro det sjelfva, och säkert blelve det ej på ett sätt, som
iemnade någon borgen för ett fortfarande lugn hvarken inora eller
utom detsamma. Jag tror således att, om en underd. skrifvelse
skall beslutas. R. St:r gjorde biist uti att blott uttrycka den önskan
att K. M. vid den blifvande kongressen sökte göra gällande de
grundsatser, hvarpå vår egen sjelfständighet ytterst hvilar.
Frii. Raab, Adam Christian: Jag skulle icke hafva ut
bedt
mig R. o. Ad:s upmärksamhet på några ord i denna fråga,
derest icke den besynnerliga företeelsen inträffat, att 2:ne i tjenst
varande officerare, en öfverste och en kapiten, yttrat åtskilliga betänkligheter
emot förev:de förslag, hvilka tyckas hafva synnerligen
slagit an på R. o. Ad. Jag ber derföre, att få i korthet uptaga
Hr Brakels blodiga yttrande. Han har nemi. gjort ett amendement
till Hr Lallerstedts motion, åsyftande att Svenska folket
skulle förklara sig beredvilligt att offra lif och blod och förmögenhet
för att försvara Italienarnes sak. Det låter på ett sådant tal,
med hvilket Hr Brakel velat upskrämma Ekon.Utsk:t, som skulle
den ifrågasatta underd. skrifvelse!! ådraga Svenska folket en vida
större fara, än annars kan vara att emotse. Så är dock icke fallet.
Om vi tänka oss hvad som möjligen kan ifrågakomma vid denna
kongress, lärer det val icke blifva annat, än att några makter vilja
försvara Italiens frihet, och andra återinsätta de fördrifna furstarne.
Vi hafva redan af Utrikes StatsMinisterns värderika anförande hört
att åsigterna i detta fall på högre ort äro till förmån för den mening,
som i motionen uttryckes, — så åtminstone tillåter jag mig
att tyda detta anförande och så förmodar jag, att alla andra tyda
det. Jag frågar derföre Hr Brakel på allvar, hvad som kan blifva
följden af R. 8t:rs inblandning i saken mera. än om de ingenting
yttra? Det blir ju alldeles samma förhållande; vi kunna icke annat
än gå på ena eller andra sidan, autingen att yrka på de Italienska
furstarnes återinsättande (detta är hvad Hr Brakel icke vill), eller
också skola vi uttala den mening, som öfverensstämraer med motionärens
och Svenska folkets opinion. Om nu konaressen skulle
hafva till följd ett allmänt Europeiskt krig, och om det blefve omöj
-
I) en 24 D ecember.
ligt för Sverige att undgå deltagande deri, skulle viii icke då Svenska
folket nödgas släppa till så väl erforderliga medel, som sina
personer, ehvad våra ombud vid kongressen förklarat sig för eller
emot Itnlienarnes sak, och ehvad R. St:r yttrat någon opinion
derom eller ej?
Jag ber nu att få vända mig till en föregide talare, som var
synnerligen rädd för prsejudikater. Jag tror icke. att det vore
så särdeles farligt i denna sak; ty jag tror icke att Sverige hädanelter
kan inblandas i något krig emot folkviljan, och derföre tror
jag det vara nyttigt att folkviljan får uttala sig genom R. St:r.
Deremot får jag säga, att det väl kan inträffa, såsom Gr. af Ugglas
yttrat, att Regeringen behöfver ett stöd af representationen vid fattande
af vigtiga beslut i utrikes politiken och, i betraktande af
opinioners ombytlighet, måtte det alltid vara en god sak för regeringen
att ett sådant stöd är på förhand lemnadt. Gr. af Ugglas
har framhållit deu omständigheten, att i England, den förnämsta
bland konstitutionela stater vi kunna åberopa, icke är bruket att
parlamentet på förhand tillkannagifver en opinion för Regeringen i
afs:de på den utrikes politiken. Han fullföljde dock icke de orsaker,
som kunna föranleda skillnaden i detta afs:de här emot der.
Vi skola komma ihåg, ätt här sitta vi på 4 kamrar, och någon
interpellation till ministrarne- kan här icke upfylla samma ändamål
som i England; om en minister der interpelleras, så förauledes deraf
en allmän diskussion, hvarunder omdömen uttryckas af husets ledamöter
äfven i afs:de på den yttre politiken. Sådant vore icke
möjligt här i mer än ett Stånd.
Sedan nu förslaget en gång är väckt, så anser, jag, för min
del, att det skulle antaga ett högst besynnerligt, för att icke säga
misstänkt utseende, om Ekon.Utsk:t skulle så förfara, som här blifvit
föreslaget, nemi. förklara att något yttrande i frågan icke behöfves.
Jag tror, att Ekon.Utskit i detta afs:de är pligtigt att
följa, om icke de ordställningar, som stå i motionen och här blifvit
klandrade, åtminstone de tankar, som hos R. St:r i allmänhet
gjort sig gällande, och jag för min del önskar, att Utskit måtte
skyndsammast inkomma med sitt yttrande. Enl. R O. hafva vi
visserligen rätt att förelägga Utskit viss tid; jag vill dock icke
yrka på något sådant, utan hoppas att Utskit opåmint skall i detta
fall gå billiga önskningar till mötes.
Hr Brakel: Frih. Raabs anförande torde tarfva ett svar.
Detta skall blifva kort. UtrikesMinistern har tydligen uttalat att
innehållet af Svenska ombudens instruktion skall blifva sådant, som
är förenligt med Sveriges värdighet och sanna konstitutionella intressen.
Alla hafva tolkat så dessa ord, och de kunna ej tolkas
annorlunda, än att Sveriges ombud skall omfatta de åsigter, som hylla
Italiens oberoende, och denna tolkning har UtrikesMinistern ej motsagt.
I hvarje utländsk riksförsamling skulle en ministers ord, sådana
sora Frih. Manderströms, vara tillfyllestgörande, och det skulle
anses för ett parlamentariskt oskick, att vidare pådrifva en sak,
431)
Deli 23 December.
som al ministérn förklarats skola handhafvas enl. nationens önskan.
Hvad vill då Frill. Raab?
En talare hör bredvid mig bär yttrat, att vi sett Sveriges
Bondestånd resa sig som en man för att understödja motionen och
dervid afgifva ett stolt vittnesbörd om sin frihetskänsla etc. etc.
Det är vackert af BondeStåndet, men viii detta Stånd äfven något
mer än få veta att Sveriges värdighet och konstitutionella intressen
skola af dess ombud fullt iakttagas, vill det att vi skola understödja
Italiens sak ej allenast med ord utan ock med handling, om
vårt alltför bestämda upträdande skulle föranleda dertill, då må de
vid motionens återkomst till deras Stånd enstämmigt stiga upp och
förklara att de ej sky att offra million efter million för att med
England häfda Italienska folkens frihet. Göra de det, så skall ej
heller Sveriges Adel rygga tillbaka att som en man stå upp och
uttala sin önskan till Sveriges Konung, att Han ej allenast skall,
som han genom UtrikesMinistern redan förklarat, föra ett språk
öfverensstämmande med sitt folks värdighet och konstitutionella intressen,
utan att Han ock skall tala ord, som mäktigt inverka på
Italiens öde, kosta Sverige hvad dessa ord ock kosta må.
Å detta yttrande följde äfven bifallsrop.
Sedan öfverläggningen härmed ausetts fulländad, hemställde
H. Exc Hr Gr. o. Landtm., att den ifrågav:de motionen, hvilken
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, uptagit såsom sin egen, jemte de
i ani. deraf nu afgifne yttranden finge remitteras till Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:t; och då härtill svarades ja jemte ett och annat nej,
förklarade II. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:ts d. 17 och 21 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 13, i ani. af R. St:rs åren 1857 och 1858 församlade
Revisorers Berättelser ang:de nämnde år verkställda granskningar
af StatsVerkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under åren 1854, 1855 och 1856.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
§§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12 biföllos.
§ 13, såsom innefattande endast en anmälan, ansågs ej erfor
dra
något beslut.
§14 bifölls.
§ 15 ansågs f. n. ej föranleda till någon annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
§ 16, innehållande endast ett tillkännagifvande, ansågs ej behöfva
föranleda till något beslut.
§ 17.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det förefaller mig, sora
Utsk:t i denna punkt under täckmanteln af fagra ord sökt bibringa
Krigs-styrelsen ett rätt kännbart sår. Jag är visserligen icke
någon beundrare af KrigsKollegium; men ett är att godkänna den
-
I)eu 23 December.
431
lia möjligen föråldrade inrättning, ett annat att derifrån borttaga de
kassor, hvilka ensamme medgifva någon Regeringens sjelfverksamhet på
ett fält, der andra konstitutionela länder lemna sina styrelser nära
nog fria händer. Utsk:ts framställning synes visserligen vid första
påseendet vara rätt oskyldig; den förutsätter att »sedan kassorna blifvit
till Riksg.Kout. öfverlemuade, för att i dess lånerörelse ingå, skall ett
särskildt af R. St:r anvisadt anslag, motsvarande hvardera fondens
ränteafgäld, ställas till K. M:s disposition.» Jag hemställer dock,
är det icke en betydlig skillnad emellan att disponera både ränta
och kapital, eller att blott ega räntan till mitt förfogande. Granskar
man förhållandet närmare, torde man finna att en dylik dispositionsrätt
äfven öfver kapitalet, i de flesta fall, nu är K. M.
tillerkänd. En per-mille-fonden, börjad 1794 genom en afgift på
alla till Götheborg inkommande varor, afsågs för stadens militära
behof. Ar 1813 uphäfdes afgiften och hela kapitalet öfverlemnades
till K. M. Vi komma derefter till tross-passevolans-fonden.
Bildad genom Rusthållarnes sammanskott, steg den vid 1851
års slut till ett belopp af 217,691 rdr 11 sk. 6 rst bko, men
nedgick år 1856 till 1 14,089 rdr 20 sk. 5 rst., emedan arméen
då förseddes med den för dess tjenstbarhet erforderliga tross, fordon
och effekter — man ser att dertill användes icke allenast räntan,
utan äfven öfver 100,000 rdr af kapitalet. Ingen har dock
klandrat detta; det bevisar blott, att jemväl kapitalet står till K.
M:s disposition. På samma sätt förhåller det sig med den af llustoch
Rotehållarne bildade förenade mötes-passevolans-fonden; den
lemnades genom Ständernas und. skrifvelse år 1840 till Regeringens
uteslutande förfogande. Så äfven Invalidbus-fonden, hvilken
efter försörjnings-inrättningens vid Ulriksdal indragning år 1848
öfverlemnades till K. M. att af honom för upgifvet ändamål disponeras.
Beträffande Norrbottens Hästjägare-sqvadrons-fond, är det
kändt, att om K. M. skulle anbefalla denna korps’upsittande, skulle
hela fonden så till kapital som ränta dertill åtgå. Enahanda eller
ännu värre är förhållandet med Militie-boställs-kassan, hvarmed
kostnaderna för upförande och underhållande af karaktershus vid
indelta arméens befäls-boställen skall bestridas. Fordom plundrad,
räcker den ej på långt när till det afsedda ändamålet; återstår da
volentär-vakans-medels-fonden, hvars inkomster äro så olika, att ett
deremot svarande statsanslag torde blifva svårt att bestämma, samt
Wadstena krigsmanshus-kassa, hvartill jag sednare återkommer. Det
visar sig af hvad jag nu anfört, att K. M. verkligen har dispositionsrätt
öfver dessa fonders såväl kapital som ränta. Utsk:t erkänner
äfven detta öfver strecket, der det heter, »beträffande sådana
medel, deraf äfven kapital-tillgången möjligen kunde komma i fråga
att vid förefallande behof i större eller mindre mån användas, bör
del vilkor vid öfverlåtandet fästas, att denna tillgång likaledes skulle,
vid anfordran från styrelsens sida, af Riksg.Kont. tillhandahållas,
under iakttagande af motsvarande minskning i ersättningsanslagen
för räntan.» Utsk:t har deremot hvarken här eller på något annat
ställe i sitt Utlåt, yttrat något om, huru förhållas skall för den
händelse att statsanslaget iemnade öfverskott; detta är likväl en
I)«n 23 Dcc eui b er.
ganska vigtig fråga. Under de lyckliga fredsår, vi nu uplefvat,
hafva inga särdeles betydliga anvisningar beliöft göras å dessa kassor;
de hafva derföre ganska mycket förkofrats. De, hvilka i detta
fall gjort de hastigaste framsteg, ii ro de tvenne vig tignste, Wadstena
krigsmanshus-kassa och Invalidhus-fonden, hvarföre ock underhållet
för en afskedad soldat de seduaste åren kunnat höjas med icke
mindre än 6 6 proc., och dessutom en särskild fond inrättas för
den så kallade Svärds medaljen. Invalidhus-kassan ensam har på
de sista sex åren ökats med öfver 150,000 rdr. Huru skulle det
nu gestalta sig, om Utsk:s förslag ginge igenom? Jo, så snart ett
öfverskott upstode, skulle det lemnäs till liiksg.Kont.; kassorna deremot,
de finge icke ett öre, deras kapital skulle således väl kunna
minskas, men aldrig ökas. Jag tror icke alt ett sådant förhållande
vore lyckligt.
Saken har äfven en annan olägenhet. Genom Kongl. Brefvet
den 26 Oktober 1840 tillförsäkras ordentliga låntagare i nämnde
kassor att icke upsiigas, så framt medlen ej för de afsedda ändamålen
erfordras. Utlåningarne upgå till närmare 4V2 millioner, till
större delen fördelade i mindre poster. Hvilken oro skall icke väckas
hos denna mängd smärre låntagare, när de få veta att medlen
nu genast komma att indrifvas för att, enl. Utskrts förslag, användas
till jernvägsbyggnader.
Förslaget torde slutligen vara mindre lagligt, åtminstone hvad
Wadstena krigsmanshuskassa beträffar. Den är, som man vet, bildad
dels genom donationer af våra framfarna stora Konungar, dels
genom enskilda gåfvor, dock med det uttryckliga förbehåll att medlen
aldrig få användas till något annat än det med dem afsedda
ändamål, samt att de sålunda skola särskildt förvaltas, såsom äfven
allt hitintills skett. Jag har icke klart för mig, huru detta skulle,
kunna ske, derest kassorna nu i klump lemnades till Riksg.Kont.
Förslaget förefaller mig således både onödigt och till och med
vådligt. De fördelar, sora Utskrt anser deraf skulle upkomma, inskränka
sig till »enkelhet i redovisningen och minskad förvaltningskostnad.
» Hvarföre detta skall blifva en följd deraf att räkenskaperna
föras på Riddarholmen i st. f. vid Munkbron, är för
mig obegripligt, särdeles som Utsk:t sjelft förutsätter, att kassorna
skulle hvar för sig förvaltas. Deremot förefaller det mig som om
ordspråket: »1’appetit vient en mangeant» möjligen härigenom kunde
få sin tillämplighet på Fullmäktige i Riksg.Kont.; sedan dessa väl
fått kassorna om händer, är det ej otänkbart att hågen snart skulle
komma att äfven hafva sitt ord med om penningarues användande.
Det är denna verkliga olycka för krigsförvaltningen, som jag önskar
förekomma, hvarföre jag vördsamt anhåller, det R. o. Ad,
ville lorena sig med Högv. PresteSt. att afslå Utsk:s nu ifrågavule
förslag.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Då fråga vid denna
Riksdag blifvit väckt derom, att BankoUtsk:t skulle tåga i öfvervägande,
huruvida det ej vöre nyttigt, att vissa kassor öfverlemuades
till Banken, emot ersättning af R. St:r, kan jag för min del
icke
De n 23 December
icke instämma i den sista värde talarens afstyrkande å det af StatsUt.
sk.
jag och många andra vid föreg:de Riksdag yttrade, anser jag att
det skulle vara en stor fördel, om KrigsKollegium befriades från
förvaltningen af ifrägav:de kassor, och jag kan icke inse att de
derigenom skulle lida någonting, då organisationen af deras förvaltning
icke är ifrågasatt att löriindras. För min del tillstyrker
jag således bifall till StatsUtsk:ts framställning.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Om ett bifall till ifrå
gav;de
hemställan kunde ens i ringaste mån leda till något intrång
på regeriugs-maktens område, såsom den förste värde talaren tycktes
vilja antaga, skulle jag vara den första, som motsatte mig ett
dylikt förslag. Jag har likväl icke kunnat så upfatta saken. Jag
trodde, att ilen tiden var förbi, då regeringens orgauer å ena sidan
och II. St:r å den andra betraktades såsom tvenne mot hvarandra
stående fieodtliga makter. Här är emellertid icke frågan om den
grundsats, som ställer ItiksgäldsKontoret uteslutande under R. St:s
styrelse och förvaltning, utan frågan galler, huruvida detta penningeverk
eger all den soliditet, som erfordras, för att öfvertaga förvaltningen
af medel, hvilka äro anslagne till ändamål, hvaröfver
den andra statsmakten förfogar, och att lliksgäldsKontoret eger en
sådan soliditet lärer väl icke kunna bestridas. I Europas förnämsta
handelsstäder lärer nu mera icke finnas någon affärsman, som
häller kassa, utan han insätter sina penningar i någon bank eller
bos någon enskild bankir, hvarifrån han vid förfallande behof kan
lyfta dem. Skulle icke denna för lättnad och beqvämlighet beräknade
utväg vara än mera ändamålsenlig, enär fråga är om en statsaffär?
Gr.
Björnstjerna har anmärkt, att StatsUtsk. velat ställa K rigsföryaltningen
i förlägenhet, och han har i detta afs:de gjort erinringar
mot inledningen till Utsk:s hemställan, hvilka tyckas ådagalägga,
att han icke upmärksamt genomläst Utsk:s Betänk. Han
har trott att genom den föreslagna förändringen statsverket skulle
komma att allenast disponera räntan af de ifrågavtde fonderna, men
ieke deras kapitalbelopp. Dock står i Utlåt, »att, hvad angitige
sådana medel, deraf äfven kapital-tillgången möjligen kunde komma
i fråga att vid förefallande behof i större eller mindre mån användas,
denna tillgång skulle, vid anfordran från styrelsens sida, af
Riksgäldskontoret tillhandahållas.» Vidare har Hr Gr:n föreställt
sig, att, när ersättningsanslaget lemnade något öfverskott, skulle
detta icke kunna insättas på samma sätt, som kapitalet, i KiksgäldsKontoret.
Dock säger Utsk:t uttryckligen »att möjliga besparingar
i de årliga ereättningsanslagen kunde, under enahanda vilkor, som
de ursprungliga kapitalen, af RiksgiildsKontoret göras räntebärande.»
RiksgäldsKontoret är i sjelfva verket Sveriges enda skattkammare,
ty StatsKontoret är egentligen ingenting annat, än en
centralisation af de speciella redogörelserna, och alltifrån Konung
Carl XI:s tid är det till och med förbjudet för detta verk att göra
några utlåningar. Frågan är för öfrigt icke ny; ty redan för 36
H. II. ‘ 28
434
Den 23 D ecember.
år sedan föreslogs i en komité, som då var nedsatt i och för embetsverkens
reorganisation, af en bland de konservativa grundsatsernas
starkaste kämpar, Presidenten von Hartmansdorff, att de under
Statens förvaltande verk stående kassor skulle öfverflytlas, icke
till RiksgäldsKontoret, men till Banken, hvilket dock är till principen
detsamma.
Man har yttrat farhåga i afs:de derå, att upsägningen och indragningen
af de utlånta medlen möjligen skulle verka ofördelaktigt
på den allmänna rörelsen. Visserligen har Utsk. antydt, attén
tillgång kunde genom itrågv:de fonder beredas för sådana större
statsutgifter, hvilkas bestridande borde ske genom uplåuing. Men
Utsk:t har dock ingalunda sagt, att det skulle ske på en gång eller
inom någon kortare tid; tvertom har Utsk. uttryckligen framställt
den åsigt, att man i berörde hänseende borde afse de allmänna
kreditförhållandena, samt har i sådant fall ansett RiksgäldsKontoret
just vara bättre i tillfälle, än de förvaltande verken, att kunna fästa
behörigt afseende på dessa omständigheter, emedan nämnde
penningeverk eger under sin vård större kapitaltillgångar än andra,
och kan ofta röra sig med obligationer, under det de förvaltande
verken blott hafva kontanta medel. Jag kan icke heller föreställa
mig, att KrigsKollegium skulle kunna komma i någon förlägenhet,
derigenom att dessa medel icke omedelbart förvaltades der; ty K. M:t
är ju oförhindrad att låta från StatsKontoret lyfta förskotter, och
då föreställer jag mig att olägenheterna blefve inga.
Grefve Björnstjerna har också yttrat, att någon förenkling eller
lättnad i räkenskaperna icke skulle upkomma derigenom, att
förvaltningen af medlen flyttades, såsom orden föllo, från Munkbron
till Riddarholmen. Det synes emellertid vara obestridligt, att
då i RiksgäldsKontoret någon serskild bokföring för hvarje fond
icke erfordrades, utan alla medel inginge gemensamt i RiksgäldsKontorets
allmänua lånerörelse, hvaremot, sedan hvarje fonds fordran
vore behörigen bokförd, årliga ersättningsanslag för afgälden från StatsKont.
utänordnades, sådant skulle medföra väsendtlig lindring i räkenskapsarbetet
och på samma gång bereda en lättare öfversigt af
Statsverkets tillstånd.
Slutligen, och då här allenast är fråga om en uuderd. skrifvelse
i ämnet till K. M:t, så är genom bifall till framställningen
ingenting äfventyradt. Om K. M:t icke skulle finna skäl att till
framställningen lemna bifall, så har saken genom afgörandet i hvarje
fall kommit på det rena; i annat fall lära otvifvelaktigt R. St:rs
Revisorer idkeligen återkomma med samma anmärkning.
På dessa skäl yrkar jag bifall till StatsUtsk:s förslag.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik: Den sista värde tala
ren
har, som jag tror, på ett ganska uplysande sätt, visat att den
föreslagna förändringen är möjlig; jag tror dock att den hvarken
är nyttig eller nödvändig. Att i vissa fall någon fördel kunde
vinnas derigenom, att t. ex. bokföringen i RiksgäldsKontoret möjligen
blefve enklare än i KrigsKollegium, det måste jag lemna
derhän.
i)en 2iS December.
Hr Fåhraeus liar sagt, att ingen torde betvifla det verks soli*
ditet, till hvilket kassorna skulle öfverlemnas; sådant tvifvel tror
jag också icke förefinnes hos någon; roen den värde talaren har
sjelf framkastat den frågan, huruvida det vöre rätt att sådana fonder
och medel, sorn äro sLälda till K. Mits disposition, öfverlemnades
till ett verk, som uteslutande står under li. Stirs förfogande.
Det är häruti, M. Hrr, sorn jag tror att hufvudfrågan ligger. Hr
Fåhraeus har visserligen äfven yttrat, att man icke borde betrakta
de bårla statsmakterna såsom tvenne emot hvarandra stående fiendtligt
makter; för min del har jag aldrig gjort det. Konungen och
folket utgöra tillsammans en enhet i förhållande till utländska makter.
Men inom oss veta vi ganska väl, att K. M:t på den ena
sidan och R St;r på deri andra, bilda två alldeles skiljaktiga makter,
med fullkomligt olika rättigheter och skyldigheter, och jag
tror att enhvar, sorn anser dessa gränsbestämmelser såsom nödvändiga
och riktiga, bör taga sig noga till vara för hvarje steg inpå
den enes eller andras område. Det är ur denna synpunkt, och då
jag tror, att något sådant skulle blifva händelsen, i fall Utskis förevarande
förslag antoges, som jag afstyrker det.
Det ligger i sakeus natur, att, om jag vill öfverlemna förvaltningen
af min förmögenhet till hagon annan, så gör jag det till
någon, öfver hvilken jag har något att säga, och isynnerhet icke
till den, sorn ej en gång skulle kunna af mig lagforas. Detta exempel.
taget ur det allmänna iifvet, är dock af den beskaffenhet, att
det för en och annan torde kunna gifva ett begrepp om saken.
De medel, som här äro i fråga, har icke någon bestridt att de
omedelbart stå under K. Mits förfogande. När så är förhållandet,
hvad är enklare och naturligare, än att de förvaltas af ett verk,
som står und-er K. M:t sjelf? Den föreslagna åtgärden att öfverflytta
dessa medel från ett verk till ett annat, innebär i sjelfva
verket att öfverflytta dem från ett verk, som lyder under den ena
statsmakten, till ett annat, sora lyder under den andra. RiksgäldsKontorets
förvaltning är updragen åt R. Stirs Fullmäktige; desse
hafva sig ålagdt, att uteslutande följa det för dem af R. St:r fastställda
reglemente, och äro, såsom jag tror, vid förlust af medborgerligt
förtroende, förbjudna att taga ordres af någon annan. Det
kan icke falla mig in att ifrågasätta, att Fullmäktige skulle vidtaga
någon åtgärd, hvarigenom den fria dispositionen af dessa medel
skulle K. Mit undandragas. Men en otydlighet, ett tvetydigt
uttryck i reglementet, som Fullmäktige icke anse sig kunna tolka
på samma sätt som K. Mit, skulle möjligen kunna medföra den
påföljden, att K. Mit under vissa tider skulle se sig beröfvad den
fria dispositionsrätten öfver ifrågavide kassor, och blott det att något
sådant kan inträffa, utgör ett giltigt skäl för olämpligheten af
att kassor, som äro ställda till K. Mits disposition, skola öfverflyttas
till förvaltande af ett R. Stirs verk.
Såsom ett skäl för en dylik åtgärd har aridragits förenkling i
räkenskaper. Jag är icke tillräckligt hemmastadd i bokhålleriet för
att kunna bedöma, huruvida någon förenkling derutinnan skulle
kunna upkomma; men man har jemväl anfört ett annat skäl för
43C
D b 11 23 December.
förändringen, nemligen att kassornas tillgångar skulle genom den
förändrade förvaltningen blifva tillgängliga för de allmänna arbeten,
för hvilka utländska lån skola uptagas. Jag tror dock att denna
ekonomiska fråga är helt och hållet oberoende af den grundsatsen,
huruvida medel, som stå till K. M:ts disposition, böra förvaltas af
en myndighet, som lyder under K. M:t, eller af en, som icke gör
det. Det är gifvet, att om man anser lämpligt, att dessa fonder
användas till jernvägs-anläggningar, så kan sådant ske utan kassornas
öfverflyttande till RiksgäldsKontoret. Det kan nemi. ske på
det sätt, att jernvägs-obligationer köpas af dessa kassor, i stället
för att de nu utlånas till enskilda personer, och det kan äfven ske
genom lånetransaktioner emellan RiksgäldsKontoret och KrigsKollegium.
Med ett ord denna fråga om kassornas öfverflyttning är
helt och hållet oberoende af den ekonomiska frågan, huru kassornas
medel skola förräntas på ett sätt, sora är nyttigt, så väl för
kassorna sjelfva, som för staten i allmänhet. Men om man lika
med mig anser, att de begränsningar, som grundlagen stadgar emellan
de båda statsmakterna icke böra lida intrång, hvarken från den
ena eller andra sidan, tror jag också att det är vigtigt, att icke
bifalla en åtgärd, som i sin tillämpning möjligen skulle leda till
ett sådant intrång.
Man har sagt, att om R. St. aflåta en skrifvelse till K. M:t i
den syftning, som här iir föreslagen, så blifver KrigsKollegium i
tillfälle att yttra sig öfver saken, och då står det K. M:t fritt att
antaga eller afslå den gjorda framställningen. Det är visserligen
sannt; men de af eder, mine Hrr, som i detta fall hysa samma
åsigt, sorn jag, torde också icke finna lämpligt att hos K. M:t begära
en förändring, som otvifvelaktigt utgör ett intrång på hans
rättigheter.
På dessa grunder anhåller jag att få förena mig med Gr. Björnstjerna
och yrka afslag.
Hr Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik: Då jag
inom Utsk:t bestridt deu åsigt, som der i förev:de fall gjort sig
gällande och som grundlagt Utsk:ts hemställan i denna punkt, anser
jag mig pligtig att äfven här yttra några ord i ämnet. Jag
kan dervid blifva ganska kort, sedan saken erhållit deu utredning,
som lemnats så väl af Gr. Björnstjerna som af Hr Rosensvärd.
Om man också förbiser den grundsats, som vid behandlingen
af den redan 1823 väckta frågan, att de förvaltande verkens
inkomster skulle öfvertagas af Statsverket emot bestämda årliga
ersättningsanslag, blifvit, jemlikt R. St:rs underd. skrivelser
den 9 Mars 1830 och den 13 Aug. 1851, antagen och fastställd,
att kapitaler och intressen samt tillhöriga eller donerade fastigheter,
hvaraf afkastning erhålles, skulle undantagas och dervid icke
komma i beräkning, enär sådana vore att anse såsom enskild förmögenhet
eller tillhörighet, — och om man också skulle anse att
den af R. St.r åt Kongl. Maj:t öfverlemnade dispositionsrätt öfver
åtskilliga af ifrågav:de kassor icke är, genom en sådan underd.
skrifvelse, som den Utsk:t föreslagit, för nära trädd, — så torde
Den 23 December.
437
man likväl ur Utsk:ts egen motivering kunna hemta tillräckliga
skäl till afslag å Utsk:ts hemställan Utskits hufvudsakliga ändamål
är att bereda ökade tillgångar för bestridande af angelägna
statsutgifter, hvartill medels anskaffande genom utländska lån kan
blifva erforderligt. Sådant skulle naturligtvis ske genom användande
af kapital-tillgången, ty, sorn Utsk:t tillika säger, i stället
för att betala räntorna till utländska kapitalister, skulle staten hafva
att till vederb:de förvaltningsmyndigheter ersätta den ifrågav:de årliga
afgälden. Huruvida det då skulle blifva möjligt, att tillika
hålla dessa kapitaler, vid anfordran från styrelsens sida, tillgängliga
för Kongl. Maj:ts disposition, är något svårt att säga.
Hvad beträffar den säkerhet, som skulle upkomma genom
medlens öfverlemnande till Riksg:s-kontoret, så, ehuru jag aldrig
ansett annorlunda, än att den tid är förbi, då Regering och St:r
betraktades såsom fiendtliga makter, anser jag likväl fördelaktigare
att de ifrågav:de kassorna förblifva, såsom hittills, under vederbide
embetsverks förvaltning, då de derjemte äro underkastade R. St:rs
Revis:rs granskning, än att de öfverleranas till ett embetsverk,
hvars förvaltning ensamt är beroende af R. St:r, hvilkas sätt att
liqvidera icke synes altid vara det mest tillfredsställande. Man
behöfver, för att härom öfvertyga sig, endast öppna R. St:rs Revisorers
Berättelse om granskningen af Riksg:s-kontorets tillstånd
och förvaltning, så finner man der, bland »inom linien uptagne
skulder», en sådan till R. St:rs Bank för derstädes af Riksgäldskontoret,
emot diskoutvilkor och 2 proc. ränta, intill 1823 års
slut begagnade förskott, å ej mindre än 4,014,852 Rdr 50 öre.
Visserligen är jag fullt öfvertvgad, att, derest man skulle besluta
sig för aflåfande af en underd. skrifvelse i den föreslagna syftningen,
man skulle göra det med den bestämda föresats, att upfylla
de förbindelser, man ikläder sig, så att medlen altid skulle vara
tillgänglige för dermed afsedde ändamål; men förhållanden kunna
dock inträffa, som göra det svårt att hålla denna föresats. Utsk:t
har också sagt, att man skulle tilförsäkra de hittills varande låntagarne
samma trygghet som nu. Afven detta faller sig dock temligen
svårt, sedan Riksg:s-kont:t öfvertagit kapitalen för att derigenom
bereda tillgångar för bestridande af angelägna statsutgifter.
Sådant iiirer väl icke kunna låta sig göra, utan att låntagarne
blifva upsagde. Detta kommer att något för starkt ingripa i de
enskildes förhållanden, då den ifrågav:de kapital-tillgångens summa
är högst betydlig, såsom utgörande, den 31 Dec. 1858, ej mindre
än 4,939,283 Rdr 39 öre Iimt.
Utsk:t säger att det skulle leda till mera enkelhet i den allmänna
redovisningen och i samma mån lätta öfversigten af Statsverkets
tillstånd samt lindra förvaltnings- och redogörelse-bestyren,
om den förordade öfverflyttningeu af Kongl. Krigskollegii kassor
till Riksgäldskontoret egde rum. Enkelheten vill jag på sätt och
vis medgifva; men jag tror icke att det kommer att lätta bokföringen.
Ty i stället för att medlen nu måste bokföras på ett ställe,
skulle de hädanefter komma att göra det både i Riksgäldskontoret
och i Krigskollegium, som i alla händelser finge lof att för hvarje
43*
l)en 23 December
fond hafva en särskild räkenskap. Hvad beträffar bemödandet att
lindra förvattnings- och redogörelse-bestyren, så är en sådan ömhet
för den förvaltande personalen inom Kongl. Krigskollegium högst
öfverflödig, för så vidt den skall finna ett uttryck uti kassornas
öfverlemnande till Riksgäldskontoret. I det Butrde, som blifvit afgifvet
af Komitén för styrelse- och förvaltningsverkens organisation,
yttra komitterade (pag. 52): »att detta lika betydliga sorn grannlaga
förvaltningsbestyr, sådant detsamma för närvrde utföres och,
enligt Komiténs förslag, i än mera förenklad (orm framgent skulle
kunna ordnas, icke för Statsverket medför någon särskild kostnad,
enär befattningarne med peusionsreglering, pensioners och gratifikationers
utbetalning samt utgifternas redovisning i alla händelser
måste inom arméförvaltningen qvarstanna, k vil ket erfordrar
enahanda tjenstemauna-personal, ehvad fonderna frånskiljas eller ej»j
hvarföre oek Komitén, uppå detta med flera skäl. anser srg »böra
i underd. hemställa att ofvanupräknade kassor och fonder måtte
blifva Arméförvaltningen till vård och förvaltning anförtrodda, så
mycket heldre, som komitterade för sin 4el fullkomligt instämma i
den af 11. St:r vid 1823 års r ksdag tillsatta särskilda Utskts uttalade
mening, att alla allmänna kassor och lånefonder böra, såsom
hittills, förvaltas af de verk, hvilka det åligger att ombesörja de
ärenden, för hvilka nämnde kassor och fonder blifvit inrättade, emedan
för hvarderas förvaltning vissa särskilda föreskrifter liro galtande,
som med sjelfva ärendenas behandling hafva gemenskap.»
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får äfven jag anhålla
om afslag å Utsk:ts gjorda framställning.
Hr Nordenfelt, Enar: Ehuru jag fullkomligt delar Hr
Fåll rafi åsigter om vinsten af kassornas sammanslagning i afs. på
enkelhet i räkenskaperna och flera fördelar, sorn deraf skulle upstå,
och ehuru jag icke hyser någon farhåga deröfver, att staten skulle
hatva sina kassor insatta i ett verk, som står under R. St:rs styrelse,
tvekar jag dock att tillstyrka bifall till Ut.skits förslag, af
den anledning, att jag anser ett bland de skäl, som blifvit anförda
för förändringen, hvila på en falsk grund. Utskrt yttrar nemi.:
»då genom en sådan förändring jemväl ökade tillgångar kunde beredas
för bestridande ef angelägna statsutgifter, hvartill medels anskaffande
genom utländska lån kan blifva erforderligt, skulle en
väsendtlig fördel ock derigenom det allmänna tillskyndas, i den mån
staten sålunda, i stället att till utländska kapitalister utgifva årliga
räntor för uptagna lån, endast till vederbörande förvaltningsmyndigheter
hade att ersätta den ifrågav:de årliga afgälden». Så vidt
jag förstår något af penningeförhålländen, kan jag icke fatta annat,
än att, då ett kapital tinnes användt i någon näring eller rörelse,
och detta kapital tages derifrån för att användas på annat håll,
så måste antingen detina rörelse helt och hållet försvinna, eller
också måste den, som utöfvar densamma, förse sig med kapital
från något annat håll. Om således någon förmån kunde upstå
deraf, att Riksgäldskontoret finge ifrågav:de kapitaler tilt sin disposition,
så skulle det ske på två sätt, antingen att de blefve up
-
Dea 23 December.
433
sagde oell således inginge till kontoret, eller ock så, att kontoret
med säkerhetsbandlingarna såsom hypothek skaffade sig lån. I
förra fallet skulle naturligtvis alla de, hvilka nu hafva lån ur Krigskollegii
kassor, blifva tvungne att skaffa sig andra penningar i
stallet. Ty, ehuru dessa låntagare äro tillförsäkrade att, derest de
punktligt fullgöra sina skyldigheter, icke få sina lån upsagde, tager
jag dock lör gifvet, att, efter den nya förändringens trädande i
verkställighet, det icke skulle dröja länge innan en sådan upsägning
egde rum, och det vore således bäst att i tid vara beredd
derpå. Följden blir då, att dessa penningar ingå till Riksgäldskontoret;
men huru skall detta låta sig göra? Kunna vi föreställa
oss att den egendomsegare, som har lån, kan af egna medel
betala dem? Jag tror det icke. Men deremot är jag fullt öfvertygad
att hypotheksföreningarne skulle komma dem till hjelp och liqvidera
med kassorna. För att kunna göra detta, måste dock hypotheksföreningarne
öka sina utländska lån, och således komma ju
räntorna i alla händelser att gå till utlandet, med den skillnad,
att hypotheksföreningarne icke kunde skaffa sig lånen på så goda
vilkor, som staten, hvadan de utbetalda räntorna blefve större och
svårare att gälda, än de skulle blifva, i fall staten läte dessa penningar
stå och skaffade sig penningar direkte. Blefve penningarne
återigen icke upsagde, utan hnge qvarblifva der de äro, ehuru handlingarne
aflemnades från Krigskollegium till Rikgäldskontoret, och
detta verk skulle på dessa handlingar skaffa sig lån, då blefve det
ju endast en mellanhand mellan kassorna och låntagarne, så att
huru jag vänder frågan, finner jag icke att det afsedda ändamålet
kan på något sätt vinnas.
Hvad enkelheten i räkenskaper vidkommer, så, huru stor den
än må blifva, kan den dock icke vara af någon större vigt, då
Krigskollegium, så vidt jag vet, icke har mer ari en kassa, på
hvilken alla anordningar till de olika ändamålen ske. Vinsten af
förändringen blir således, enligt min öfvertygelse, alltför liten och
jag nödgas derföre afslå Utsk:ts hemställan.
Hr Bildt, Didrik Gillis: De anmärkningar, som blifvit
framställda emot StatsUtsk:ts Uti., kunna reduceras eller sammanfattas
i två delar. Den första och måhända den vigtigaste är den,
att det icke skulle vara lagenligt att föreslå en öfverflytt ning af
dessa kassor till Riksgäldskontoret, hvarvid man förmenat att en
dylik åtgärd skulle förändra de förhållanden, som grundlagen stadgat
mellan de båda statsmakterna. Denna åsigt vågar jag påstå
grundar sig på en fullkomlig förvillelse om de förhållanden, som
äro i grundlagen stadgade i detta afs. I 57 § R. F. står: »Svenska
folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af B. St.:r allena
vid allmän riksdag», och vidare finnes stadgadt i 30 § 2 mom.
B. O. huru StatsUtsk:t skall tillvägagå för att R. St:r på ett för
staten nyttigt sätt skola utöfva denna rätt. Der står: »Vidare
åligger detta Utsk. att utröna, pröfva och föreslå det, som till
Stats- och Riksgälds-verkens behof erfordras, sedan nödiga indragningar
och besparingar blifvit iakttagna». Detta förutsätter ju,
440
Den 73 December.
att 8tatsUtsk:t skall noga göra sig reda för icke allenast inkomsterna
utan äfven utgifterna, och då icke kan förnekas att ifrågav:de
kassor äro tagna i beräkning för fyllande »f statsbehofven, så måste
väl StatsUtskrt ingå i pröfning om luiru stora belopp det ka»
fordras utöfver hvad dessa kassor kunna lemna. Det finnes visser!,
kassor, som icke kunna upfylta det med dem afsedda ändamål,
utan att bidrag från statens sida gifvas, och det är således tydligt
att äfven detta bör ingå såsom en faktor i slutsummans bestämmande.
Enligt min öfvertygelse är det alltså icke tänkbart att
någon rubbning af Konungamaktens förhållande till R. St:r kan
genom förslaget ifrågakomma, så mycket mindre som, om R. St:r
verkligen skulle vilja utsträcka sin beskattningsrätt derhän, att de
ville vägra de anslag, Kongl. Majit begär, så står det dem ju öppet;
och hvad båtade då dessa kassor, i fall 11. Sttr skulle vägra
utgifter, som äro af vida högre betydelse för stats-rnaehineriets
gång, än ifrågavide kassor.
Vidare har man anmärkt, att förslaget icke skulle medföra
någon nytta. Det måste likväl härvid tagas i betraktande, att det
tillhör Stats-Utskit att pröfva och utreda budgelens förhållande så
väl i afs. på inkomst- som utgifts-titlar. Nu finnes det kassor,
som gifva räntor och sora förvaltas af Krigskollegium samt derjemte
icke användas till statsbehofvens fyllande för dagen, utan
lemnäs att växa till visst belopp, hvarefter de då först disponeras
för det med dem afsedda ändamålet. Vid sådant förhållande är
det ju ganska svårt för StatsUtskit att kunna beräkna hvad som
erfordras i KrigsKollegii budget för den löpande statsregleringsperioden.
Detta är en svårighet, som bör undanrödjas derigenom,
att roan får en bestämd siffra för hela Krigsdepartementet, och
hvarigenom jag också tror att en stor fördel skall vinnas. En
större fördel upkomroer dessutom derigenom, att man tager ett
steg på den reformens bana, som jag tror att hvarje medlem af
representationen hyllar, nemi. att bringa mera reda och enkelhet i
förvaltningen i allmänhet. Det är nemi. ganska svårt, att för närvarande
göra sig en klar föreställning om Sveriges finanser; trien
hvad sorn är ännu svårare, är att få veta huru dessa finanser förvaltas.
Det sker icke blott genom Banken, Riksgälds- och Statskontoret,
utan äfven genom eh mängd förvaltande verk och institutioner.
Under det att den ena förminskar sin rörelse, så utsträckes
den af den andra, och under det den etta tager 4 eller
4*/2 proc., tager den andra 5 till f> proc. Deruti måste »tvifvelaktigt
ligga en oreda, allrahelst som det icke finnes något sammanhang
emellan dessa olika anstalter. Dessutom om man nu föresloge
B. St:r, att använda en särskild skatt för ett särskildt ändamål.
månne det skulle vinna bifall? Om man t. ex. sade att
tullen på salt skulle användas till det ändamålet, tullen på socker
och kaffe till det, eller bränvinsskatten till det ändamålet, tror jag
att ett sådant förslag ieke skulle godkännas, och hvarföre? Jo, just
emedan det skulle åstadkomma oreda och trassel i statens finanser.
Om man efterser, skall man dock finna, att det är på detta
sätt, som ifrågavide kassor upkommit; af den beskrifning, som
1)en 23 Decemfce r.
StatsUtsk:t deröfver lemnat, inhemtar1 marr nemi., att nämnde kassor
bildats af statsmedel på nämnde sätt. I hela vårt finansväsende
för längre tider tillbaka begagnades den inethoden att bilda
dylika kassor, för att erhålla tillräckliga kapitaler för utförande af
nyttiga och för staten behöflig» företag, till hvilka man saknade
medel. Man har numera uphört med detta sätt att gå till väga,
och jag tror att man gjort rätt deruti. Hvarföre skulle också
dessa lemningar från en oriktig finanslagstiftning qvarstå? Man
söker, till kassornas fromma, lägga vigt deruppå, att denna fråga
berör föremål, som inom 11. o. Ad. hafva så varma sympathier,
nemi. 4:de hufvudtiteln, och då vi veta att behofven i detta afs.
för vårt land vunnit så litet afs. i de andra Stånden, så är det
påtagligt, att man med förkärlek inom detta Stånd, der så många
militärer finnas, omfattar de kassor, som för ändamål i nämnde
syftniny äro gifria, troende att en rubbning i deras förvaltning
skall vara menlig för armén. Att denna åsigt hvilar på ett misstag,
tror jag mig redan hafva ådagalagt.
Den siste värde talaren har upträdt till förmån för låntagarne.
Han yttrade nemi., att följden af förslagets antagande lätt kunde
blifva, att en mängd personer, som nu hafva lån från dessa kassor,
skulle bilfva upsagde och derigenom komma i trångmål. Men kassorna
äro väl icke till för låntagarnes skull, och det måste väl erkännas.
att det är oriktigt, att ett förvaltande verk har en stor
kassa under händer, hvilken utlånas åt enskilde personer emot lägre
ränta, än statens egna penningeverk, och detta på sådana vilkor,
att desse enskilde nära nog anse som en rättighet att få behålla
de dem tilldelade lån i evärdliga tider. Detta har StatsUtsk. icke
kunnat gilla, men Utsk:t har dock trott att saken borde med varsamhet
behandlas, och derföre har Utsk. också icke sträckt sina
anspråk längre, än att tillstyrka, det RiksgäldsKontoret skulle öfvertaga
dessa kassor och så småningom i framtiden göra dem disponibla
i sin rörelse. Man har tvekat, huruvida kontoret eger
förmåga att. honorera de förbindelser, som här äro i fråga; men man
glömmer härvid, M. Hrr, att detta kontor har under sin disposition
hela deu extra budgeten, hvilken upgår till flera gånger den
summa, som här är i fråga; man förgäter att RiksgäldsKontoret
har till sitt förfogande en annan fond af vida mera ömtålig och
grannlaga natur, än de ifrågavide kassorna, nemi. anslaget till behöfvandes
undsättning i missvextår, och hvilket upgår till öfver
en million Rdr. När man således tager alla dessa omständigheter
i betraktande, synes mig ganska gifvet, att genom en öfverflyttning
från Krigskollegium till RiksgäldsKontoret, hvarigenom man
finge allt på ett ställe, skulle man också mycket lättare kunna bedöma
den 4:de Hufvudtitelns finansiella krafter, om jag så får uttrycka
mig. När nu StatsUtsk. inskränkt sig till att föreslå R.
St., att i unddiet anhålla, det K. M:t ville taga i nåd. öfvervägande,
huruvida hinder möta för ifrågav:de kassors öfverlåtande till
RiksgäldsKontoret, i utbyte mot bestämda ersättningsbelopp, så synes
mig verkligen, att deu lilla obetydliga åtgärd från R. St:r&
sida, att nemi. begära en utredning af ämnet, icke är så beskaf*
4 12
Den 23 December.
fad att den kan åstadkomma någon rubbning i förbållandet mellan
K. M:t och R. St:r, eller de båda s. k. statsmakterna. A andra
sidan åter synes frågan icke vara så utan betydelse, att den icke
förtjenar upmärksamhet, så mycket mera, som den vid flera föregående
Riksdagar varit omfattad med största intresse af de ofrälse
Stånden. Jag tror också att man möjligen genom en sådan åtgärd,
som här blifvit föreslagen, i någon mån skulle motverka den svårighet,
som hittills yppats inom de andra Stånden, att få anslag
beviljade till föremål under 4:de Hufvudtiteln, och anhåller derföre
på alla dessa skäl om bifall till Utskits förslag.
Gr. Sparre, Erik: Så långt jag minnes tillbaka, har alltid
en strid försiggått emellan dem af representationen, som vilja till
välla
Ständerna förvaltningen af de statsmedel, som nu ingå till
StatsKont., och såmedelst äro ställda till K. M:s omedelbara disposition,
och dem, som vilja bibehålla denna rätt åt K. M. De anspråk,
som gifvit ani. till denna strid, hvaraf den nu ifrågav:de
utgör en förnyad yttring, hafva dock alltid mött motstånd på detta
rum, just derföre att de icke öfverensstämma med en, enl. min
öfvertygelse, riktig grundsats, nemi. att K. M. bör ega att disponera
öfver de medel, som äro anslagna till ändamål, hvaröfver lian
eger att bestämma.
En värd talare har sagt att det är rätt och tillbörligt, at.t
K. M. icke eger något inflytande på Riksg.Kont:» förvaltning, och
det är just denna grundsats, som utgör hindret för bifall till StatsUtsk:ts
förslag. Jag känner i sanning intet land, der man vill
ställa regeringen utan kassa. Om medlen af Regeringen icke väl
förvaltas, så må nyckeln densamma fråntagas, men att beröfva styrelsen
hvarje möjlighet att handla, anser jag vara politiskt oriktigt.
Jag har såsom skäl för förslaget hört anföras först att derigenom
en förenkling i räkenskaperna skulle upkomma. Men, på sätt Gr.
Björnstjerna yttrat, går åtgärden blott ut på att öfverflytta kassorna
från det ena verket till det andra, utan att någon förenkling i förvaltningsbestvret
derigenom eger rum. Det andra skälet är att åtgärden
skulle medföra lättnad i öfversigten af Statens tillgångar;
men icke måtte det väl vara så svårt att få reda på dessa tillgångar,
och icke fordras det mycken arithmetisk kunskap för att kunna
inse, huru långt de räcka.
Hvad man deremot kan anmärka emot förslaget är dels, huruvida
det är riktigt, och dels, om det är klokt. [ fråga orri det
juridiskt rätta, ber jag att få nämna, hvad också KrigsKoll. anmärkt,
nemi. att. en del af dessa kassor genom särskilda donationer
är bestämd till särskilda ändamål, och det kan således ifrågasättas,
om det kunnat vara gifvarnes afsigt, att dessa medel skulle öfvertagas
af R. St:r. R. St:r blifva derigenom låntagare; men de äro
också lagstiftare och det är tänkbart att testamentsgifvaren skulle
hafva tvekat lemna sin qvarlåtenskap till en sådan låntagare. Då
man således säger att vid kassornas öfverlemnande till Riksg.Kont.
skulle fästas det vilkor, att icke allenast räntorna, utan äfven kapitalen,
om det blefve nödvändigt, skulle vara tillgänglige, så lig
-
Den 23 December.
ger häruti icke någon säkerhet; ty detta vilkor kan häfvas; jag
tror derföre, att det icke är juridiskt rätt att draga dessa medel
ifrån sitt ursprungliga ändamål. Nyttigt tror jag icke heller att
det kan vara att beröfva Regeringen dispositionsrätt öfver dem och
i stället lemna dem till Riksg.Kont.. särdeles som de tillhöra krigsförvaltningen.
Det har blifvit upgifvet att ifrågavide kassor blifvit
så väl förvaltade, att en betydlig till vext. i dem egt rum. och vi
hafva således icke något skäl att önska en förändring i förvaltningen.
Hvad samband frågan om dessa kassors förvaltning kan hafva
med Svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta, kan jag sannerligen
icke fatta, och icke heller kan jag inse, hvad inflytande förvaltningen
deraf kan hafva på den financiela ställningen. Någon bankinrättning
är i sanning icke KrigsKoll. och såsom sådan har det
icke upträdt. De medel, som derifrån äro utlånade, äro vanligen
lemnade mot inteckningar eller andra hypothek, och denna förändring
i förvaltningen kan icke hafva något inflytande på finansernas
gäng.
Slutligen har blifvit anmärkt, att det var en tid, då särskilda
medel anslogos till särskilda ändamål, men att det numera icke
bör vara så. Jag hemställer likväl, om detta resonneinent öfverensstämmer
med hvad Utskit sjelft uttryckt derom att kassorna
skola användas till sina särskilda ändamål. Det förefaller mig som
om lejontassen här skulle sticka fram under huden, som om afsigten
vore någon helt annan, än man föreger.
På grund af hvad jag nu anfört, anser jag den föreslagna
underd. skrifvelsen till K. M. olämplig och den af Utskit förordade
åtgärden böra af R. o. Ad. afstås.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Det kan väl icke
nekas, att det i allmänhet skulle vara fördelaktigt, om den mängd
olika kassor, som tillhöra Staten i ena eller andra riktningen, blefvo
på det sätt sammanslagna, att likväl de särskilda förvaltningavne
af dessa kassor hade bestämda medel att bestrida de utgifter, för
hvilka kassorna äro anslagna. Meri då ifrågavrde kassor, såsom jag
tror, i allmänhet äro ställda till K. M:s disposition, för att för de
dermed afsedda ändamål användas icke blott till räntorna, utan
äfven till större eller mindre del af kapitalet, tror jag att, om man
vill åstadkomma en sådan förändring, sora här är föreslagen, det
blir nödvändigt att i utbyte mot de säkerhets-handlingar, hvaraf
kassorna bestå, statsobligationer lemnäs. Förvaltningen blir då
mindre kostsam, kapitalen tillgängligare och räntornas upbärande
beqvämare. Jag anser emellertid att StatsUtskits nu framställda
förslag icke leder till detta ändamål, och jag skulle derföre önska
en återremiss deraf, så vida något resultat skulle kunna vinnas.
Af de skäl, Utskit anfört, gillar jas det ena, men icke det
andra. Då Utskit anser sitt förslag »leda till mera enkelhet i den
allmänna redovisningen och i samma mån lätta öfversigten af Statsverkets
tillstånd samt lindra förvaltnings- och redogörelse-bestyren»,
så är jag i detta fäll af samma tanke som Utskit. Men beträffande
Den 23 December.
det andra skalet, eller att medlen skulle användas i st. f. att uptaga
utländska lån för större företag, tror jag att det är en sak,
som icke egentligen bör komma i fråga. Skulle nemi. dessa medel
sammanföras i en gemensam kassa och användas på sätt StatsUtskit
föreslagit, klefve en följd deraf, att alla, som äro låntagare ur
nämnde kassor, skulle blifva upsagda: ty deras inteckningar eller
reverser lära icke kunna användas till jernvägar eller andra större
företag, som man åsyftar. Dessutom ber jag att få fästa upmärksamhéten
derpå, att det finnes flere kassor, som äro ungefär lika
beskaffade, som de här upräkuade, och hvilka då äfven borde tagas
med, så att regleringen klefve fullständig.
Hr Bildt: Med ani. af Frih. Tersmedens yttrande, anhåller
jag endast att få nämna, det Utsk:t ingalunda afsett, att dessa
kassors medel skulle användas lill sådana företag, som Frihm åsyftat,
hvilket synes vara ganska klart, då Utsk:t blott föreslagit en
anhållan hos K. M„ det han ville i nåder taga frågan i öfvervägande
och föreslå R. St:r lämpliga åtgärder. Bland dessa åtgärder
anser jag just den af Frihm föreslagna vara lämplig, nemi. att
lemna kassorna till Riksg.Kont-, i utbyte mot statsobligationer, så
framt man eljest vore fullkomligt betryggad att Riksg.Kont. skulle
på ändamålsenligt sätt förvalta dem; men om så skedde, komme ju
Riksg.Kont. icke i tillfälle att använda medlen för de af Frihm
omnämnda företagen; och detta är också hvad StatsUtsk:t afsett,
hvilket synes om man läser något längre ned på sid. 28, der Utsk:t
säger: »alt all erforderlig säkerhet skulle beredas, att medlen alltid
klefve för sina ändamål disponibla, samt att frågan, som icke afsåge
någon förändring beträffande medlens användande och redovisningen
derför, i sjelfva verket icke skulle innebära något annat, än
lånerörelsens öfverflyttande ifrån ett förvaltande till ett penningeverk».
Flere ledamöter hördes ropa på propos,
Hr Rosensvärd: Som tiden är långt framskriden och R.
o. Ad. redan länge nog varit uptagen af denna diskussion, vill jag
blott med några ord påpeka, att det af Frih. Tersmeden ifrågasatta
sättet för dessa kassors öfverlemnande till Riksg.Kont. alldeles icke
återfinnes i Utslcts. Betänk., hvarken i ingressen eller i det slutresultat,
hvartill Utsk:t kommit. Jag får derföre för min del fortsätta
mitt yrkande om afslag.
Hr Fåhraeus: Jag anhåller blott att med några ord få bemöta
de inkast, som blifvit gjorda emot mitt förra yttrande. Man
har talat om grundsats. Jag bekänner, att det väckt min förundran.
R. St:r hafva nemi. redan vid flere tillfällen vidtagit åtgärder,
som vunnit K. M:s godkännande, hvarigenom både större och
mindre Statens fonder, i utbyte mot bestämda årliga anslag, blifvit
till Riksg.Kont. öfverflyttade; ja vi hafva i denna afton, då 7:de
och 8:de punkterna af detta samma Betänk, förehades, beträdt samma
Den 23 December.
445
väg, enär, enl. beslutet under den ena punkten, f. d. Kanslistyrelsens
handkassa och under den andra det af besparingarna å anslaget
till Lappmarks Ecklesiastikverk samlade kapital till Riksg.Kont.
böra öfverlemnas. Det torde derföre vara för sent att i detta afs:de
tala om grundsats.
Man har erinrat att en del af dessa fonder utgöres af gåfvomedel,
och att det således icke ur juridisk synpunkt skulle låta
sig göra att verkställa den föreslagna öfverflyttningen, eller, såsom
man föreställt sig, att afhända sig omlörmälde kassor. Men det
är icke fråga om att afhända sig dem; frågan är blott om förvaltningen
och icke om disposit.ions-rätten, och i sådant alside ber jag
blott att få besvaradt om Iiiksg.Kont. är en osäkrare gäldenär, än
den enskilde.
Jag ber för öfrigt att få förnya min erinran derom, att här
icke är fråga om ett definitift beslut. Förslaget alser endast att
från Regeringen få uplysning om något hinder möter för verkställighet
af förslaget; skulle något sådant finnas, så är det ju gifvet
att frågan förfaller.
Vidkommande de farhågor, som uttalats ang-de lånens forcerade
inbetalning, får jag fästa upmärksamhet på huruledes Utskit,
till undanrödjande deraf, uttryckligen förmält, att någon svårighet
ej heller kan upkomma deraf, »att medlen nu äro utlånta till enskilde,
som vilkorligen försäkrats om lånens bibehållande, så länge
de fullgöra räntebetalning och öfrige åligganden, emedan, oafsedt
det förbehåll, som vid lånens meddelande blifvit fästadt, att dessa
må upsägas, då, i anside till angelägna utgifter, behof deraf inträffar
eller i öfrigt skäl till lånens upsägning kan förekomma, Riksg.-  Kont., lättare än något förvaltande verk, är i tillfälle att vid behof
af låneupsägningar afse omständigheterna, för undvikande af våldsamma
rubbningar i de allmänna penninge- och kreditförhållandena.»
Man har erinrat, att det icke skulle vara lämpligt eller tillräckligt
betryggande att öfverlemna kapitaler, som uteslutande äro
ställda till K. M:s disposition, åt ett verk, hvilket icke mottager
föreskrifter från någon annan, än R. Star. Jag får dervid anmärka,
att det aftal, hvarigenom den afsedda öfverlåtelsen af kapitalerna
skulle ega rum, innebure egenskapen af ett kontrakt, och för noggrannt
upfyllande af sådane afhandlingar linnes det domare och
exekutorer, ehvad det gäller Kronan och R. Stirs verk, eller det
gäller enskilde.
Slutligen ber jag att få uplysa, det denna punkt blifvit afslagen
af PresteStit, men bifallen af Borgare- o. BondeStm, hvadan
således en återremiss deraf icke skulle leda till något resultat.
Hr Stjerngranat: Fortfarande att önska afslag å denna
punkt, ber jag endast att, med afside på Hr Fåhraei anm. rör:de de
af R. o. Ad. redan fattade beslut i fråga om f. d. Kanslistyrelsens
handkassa och besparingarne å anslaget till Lappmarks Ecklesiastikverk,
få erinra, att med dem inträffar det olika förhållande, att
Statsanslag redan äro för dem upförda i RiksStaten, samt att den
ena af dessa kassor, nemi. fonden för Lappmarks Ecklesiastikverk
446
■Den 23 December.
är bildad af uplrpna räntor å till Riksg.Korit. redan öfverlemna;!
fond, hvilket icke är förhållandet med de nu ifrågavide.
Prih. Leuhusen, Cari Herman: Äfven jag befinner mig
bland dem, som icke kunna inse nyttan eller nödvändigheten af att
öfverlemna dessa kassor till Riksg.Kont:s förvaltning. Vi veta att
flere bland dem bildats genom donationer, och jag hemställer då
om det är rätt att öfverflytta dem på ett annat embetsverk, då sådant
strider emot testatorernes föreskrifter. Jag är för öfrigt öfver*
tygad, att åtgärden icke skulle leda till något resultat; ty det är
mycket säkert att en del af dessa kassor måste qvarstå för dermed
afsedde ändamål. Jag ber att få instämma med de talare, som yrkat
afslag å färev:de puukt.
Sedan ropen på propos. förnyats, förklarades öfverläggningen
vara fulländad; hvarefter H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, yttrade, att
under diskussionen yrkats dels bifall till Utsk:ts uti den förevide
17 § gjorda hemställan, dels frågans återremitterande och dels afslag
å Utsk:ts hemställan.
Härefter framställde H. Exc. propos. först å bifall till Utsk:ts
hemställan, som besvarades med starka nej, blandade med ja, sedermera
å frågans återremitterande, hvartill likaledes svarades starka
nej jemte några ja, och slutligen å afslag å Utsk;ts hemställan, då
svaren utföllo med starka ja, blandade med några nej; hvaruppå
H. Exc. förklarade sig hafva funnit den sista proposm vara med
öfvervägande ja besvarad.
Som tiden nu var långt framskriden, hemställde H. Exc., huruvida
R. o. Ad. behagade åtskiljas, sedan några från Utskm inkomna
mern. blifvit till bordläggning anmälda; hvilket bifölls.
Härefter anmäldes och bordlädes:
Konst.Utskd.s Mein. N:o 3, med upgift å de af samtlige RiksSt:n
godkända Grundlags-ändrings-förslag;
UevillningsUlskoUets Memorial
N:o 11, om återlemnande af en utaf Olof Andersson och Johan
Johansson från Kalmar län inom BondeSt:t väckt motion om
förhöjning af skjut.slegan för postföringen på Oland till 80 öre för
milen; och
N:o 12, om återlemnande af en utaf Hr C. W. Palander inom
BorgareSt:t väckt motion; samt
LagUlskollels Ullålande
N:o G, i ani. af väckt motion om tillägg till stadganderne
ang:de lotteri.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. l/2 10 e. ra.
In fidem,
O. Krakel.
Den ‘28 December.
447
Onsdagen den 28 December 1859
Plenum kl. 1 fl f. m.
Justerades ett prot.utdrag för d. 23 dennes.
Justerades prot. för d. 30 sistl. Nov. f. tn.
Frih. Bennet, Carl Steffan: Vördsammast hemställer jag
till H. Ståndet, att H. M. Enkedrottning Josephinas svar på R.
o. Ad:s adress, egenhändigt af henne skrifven och sålunda i dubbelt
hänseende dyrbar för R. o. Ad., måtte läggas bland de andra
Kongl, bref och värderika dokumenter, hvilka särskildt inom Riddarhuset
förvaras, och att sålunda endast en vidimerad afskrift deraf
måtte åtfölja protokollet. Om framst, anhålles.
Denna hemställan blef, uppå derom gjord propos., utaf R. o.
Ad. bifallen.
Justerades prot. för d. 30 sistl. Nov. e. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, att, då det för mera
skyndsam upsättning och justering af R. o. Ad:s prot. torde vara
af nöden att, på sätt vid två föregide Riksdagar egt rum, ytterligare
två notarier tillsattes, R. o. Ad. behagade besluta, att f. o. m.
nästkommande års början 2 notarier utöfver det nuvarande antalet
skulle för tjenstgöring vid prot. antagas.
Bifölls.
Vidare tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, enl. honom
gjordt meddelande, tacksägelse-gudstjenst i ani. af H. K. H. Hertiginnans
af Östergöthland återvunna helsa komme att nästa Lördag
d. 31 dennes kl. */2 1 på dagen förrättas i Kongl. Slottskapellet,
samt att platser blifvit utsedda för de medlemmar af R. o. Ad.,
som önskade denna gudstjenst bevista.
Uplästes ett utaf Hr Nordin, Gustaf, inlemnadt Mern. af» följande
lydelse:
I>ftn 28 Decnmb er.
I anseende till ofördröjlig afresa från hufvudstaden, får jag
vördsamt anhålla, att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
entledigas från den mig utaf H. R. o. Ad. gifna förtroende-befattning
att vara Elektor vid innevtde Riksmöte.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Fortsattes föredragningen af StatsUtsk.-ts Utlåt. N:o 13.
§§ 18 och 19 lades till handlingarne.
§§ 20, 21. 22 och 23 biföllos.
§§ 24, 25 och 20 lades till handlingarne.
§ 27 bifölls.
§§ 28 och 29 lades till handlingarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtskits d. 21 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 14, i ani. af väckta frågor om anvisande af statsanslag
för åtskilliga af kyrkokassorna i Skåne och Halland hitintills bestridda
utgifter.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:ts d. 21 dennes bordlagde
Utlåtanden :
N:o 3, i fråga om afskrifning af åtskilliga från LåneKont. i
Götheborg utgifna diskontlån, äfvensom af derstädes balanserade
öfverräutor å dylika lån;
N:o 4, i fråga om afskrifning af 5 särskilda från LåneKont.
i Malmö utgifna diskontlån; och
N:o 5, öfver Verkmästaren vid Tumba bruk, F. Bladins ansökan
om ersättning för en resa i ändamål att inhemta uplysningar
om pappersfabrikationens framsteg i främmande länder.
Elter föredragning af Allm. Besv.- och Ekon.Utskds d. 21
dennes bordlagde Mein. N:o 2, i ani. af väckt motion om rättighet
för de olika hypotheks-föreningarne att utgifva depositionsbevis,
lades detta Mern. till handlingarne, med förklarande, att R. o. Ad.
ansåg motionen böra af BankoUtsk:t behandlas.
Samma Ctsk:s d. 21 dennes bordlagde Betänk. N;o 3, i ani.
af föreslagne bestämmelser till minskande af transportsökande bland
presterskapet, blef härefter föredraget, men, på flere Ledamöters
begäran, ytterligare bordlagdt.
Föredrogs Hr Dalmans, Wilh. Fredr,, d.2l dennes bordlagde
motion om en underd. anhållan hos K. M., det K. M. måtte i
nåder
1J e n 28 I) ec em ber.
44t)
fläder lemna li. St:r tillfälle att yttra sig i ani. af Norska Stwthingets
beslut 0111 Ståthållare embetets uphäfvande.
Frih. Haab, Adam Christian: Om det i allmänhet alltid
är representantens pligt att följa sin öfvertygelse äfveu i sådana
frågor, sorn leda sitt ursprung från ens politiska vänner, så blir
denna pligt så mycket oafvisligare, då det rörer en fråga, som till
sina följder kan blifva ganska betydelsefull, kanske mer än motionären
sjelf åsyftat. Under sådana förhållanden kan det icke alltid
vara nog att följa öfvertygelsen, det blir ofta en pligt att uttala
den. Känslan häraf har upmanat mig att yttra några ord för att
motsätta mig Hr Dalmans motion, och äfven begagna detta tillfälle
att uttala min åsigt om det förslag, sora Riddarhusets vördade Nestor
för någon lid sedan här algat. Jag hyser den öfvertygelse
alt detta förs last. som var det första, hvilket berörde de Norska ömtåliga
förhållanderna, icke grundade sig på sådana motiver, att det
bordt framkalla det bifall, som det. af många rönt. Emellertid
framställer sig för min bliek såsom någonting högst betydelsefullt,
att just de båda representanter, hvilka alltid ådagalagt en så varm
känsla för frihet och fosterland och vid sidan deraf och i följd af
denna känsla alltid visat en varm beundran, om jag så får säga,
för det Norska folkets sjelfstäudigbetskänsla och dess ömtålighet
•om sina konstitutionella rättigheter, nu skulle vara de, sora framställt
dessa anmärkningar. Det kan icke betyda annat ä« att verkliga
anledmr förefuuuits till en förtrytelse, som är så vanlig här i
■Sifvet, då ens varmaste tillgifvenhet, ens synnerligaste välmening,
bemötes med mindre välvilja än man hade hoppats och föreställt
sig. Jag kan icke eller neka. att icke äfven jag någon gång har
knnut mig fattad af samma förtrytelse, och så till vida instämmer
jag i motionärens förslag, att jag anser Norska folket hafva drifvit
sin ömtålighetskänsla för långt, att det gjort allt för stora anspråk
på fördelen af unionen och att det mot oss visat en misstänksamhet,
som icke varit befogad. Men om jag erkänner detta, kan jag
likväl icke instämma med Hr Dalman i det sätt, på hvilket lian
vill att vi skola gå tillväga. Man förebrår icke utan skäl våra
bröder, Norrmännen, att de drifvit känslan för sitt eget fädernesland
något för långt, alt de drifvits af egoism; månne icke vi förfalla
i samma fel, om vi drifva vår svenskhet för långt? Jag tror
att vi nu icke böra betrakta frågan hvarken såsom Norrmän eller
Svenskar, utan ur högre synpunkt, nemi. som Skandinaver, ehuru
jag med det ordet endast bär åsyftar dessa tvenne riken. Ur denna
synpunkt bör man först betrakta vårt geografiska läge. Kastar
man då ögat omkring sig, af hvilka grannar omgilvas vi? Vi kän
na
allt för väl, M. Hrr, att dessa grannar vetat att redan långliga
tider följa den politiken, att underhålla splittring hos de folk, som
omgränsa deni. Kastar man ögat på Tyskland, huru mäktigt skulle
ieke detta folk vara, om det åtnöjde sig med den ärofulla nationaliteteu
att vara Tyskar och icke äflades sinsemellan, såsom Preussen,
Österrike, Sachsen m. m. om företräden. Jag tror det vara
H. II. 29
Den 28 D ec erafier.
nog att ett oenighetsfrö är utkastadt i detta land, och hemställer,
om ni icke tron, M. Hrr, att detta frö, om icke det blifvit utsådt,
åtminstone blifvit vattnadt från mäktigare håll. Tyskland är en nog
mäktig stat, förenadt, att kunna motstå hvilken koloss som helst,
i öster eller vester; Tyskland, deladt, eger icke en sådan makt. Om
vi nu gå till Norden, så kunna vi icke förneka att enhet äfven der
ger styrka, att icke Sverige och Norige, förenade, ega en kraft, som
säkerligen ingen vågar antasta. Jag vill icke derföre säga, att icke
Svenska nationen skulle kunna försvara åtminstone sin sjelfständighet,
äfven om den antastades från flera håll, men den skulle blöda
länge och länge känna följderna af en dylik strid. Förenadt med
Norige eger Sverige onekligen en styrka, lika vigtig för Norige,
som för oss; en styrka, som vi icke böra bortspela eller bortkasta.
Jag öfvergår nu till sjelfva motionen. Det är icke underligt,
M. Hrr, om Norska folket är ömtåligt om allt, som de kunna hänföra
till sina rättigheter. Om vi tänka oss tillbaka till Kalmarunionens
tid, huru ömtåliga voro ieke då Svenskarne för allt, som
kom från den mäktigare Staten, från Danska sidan. Ehuru det
uniousfördrag, som upgjordes 1397, icke var så fullständigt, att
deri icke upgjordes något förbud för den gemensamma Konungen
att använda embetsman i det ena riket, hemtade från det andra,
ser man af alta äldre handlingar, huruledes den beständiga klagan
återkom att Sverige fått fogdar från Danmark. Detta märker man
i traktatförnyelserna 1435 och 1483. Det var ett beständigt föremål
för Svenska folkets bemödanden att afskudda sig de rättigheter,
som UnionsKonungarne förbehållit sig, att besätta vissa platser
i Sverige med Danskar, och detta bemödande hade till påföljd, att,
vid följande förnyelser af traktaten, en inskränkning i denna rätt
städse egde rum, ända derhän, att UnionsKonungen icke skulle i
Sverige få omgifva sig af annat än Svenskt hoffolk. Sverige var
då lika ömtåligt som nu Norige, att i hvarje handling, som utgick
från Sverige, få sitt land först nämndt i unionen. Må vi då så
mycket mindre undra på, att Norige visat sig särdeles ömtåligt vid
sidan af en bror, som onekligen iir äldre i afs. på konstitutionela
rättigheter och mäktigare i afs. på folkmängd. Vill man se på
den verkliga rätten, som motionären hållit sig till, så kan väl icke
förnekas att Carl XIII:s bifall till Norska konstitutionen föregicks
af det förbehåll, bland andra, att Konungen skulle kunna tillsätta
en Svensk man såsom Ståthållare i Norige, men denna rättighet
finnes hvarken i Svenska Grundlagen eller i Riksakten uptagen,
och ur sådan synpunkt eger icke Svenska folket att tolka de
äldre förhållanden, som föregingo Riksakten, sig så till fördel, att
det skulle kunna derpå bygga en rättighet att motsätta sig hvad
Norrmännen i sådant afseende besluta. Jag vill visst erkänna, att
det var en brist på grannlagenhet, att just nu under dessa förhållanden
fatta ett sådant beslut, men icke ger det oss någon hvarken
moralisk eller laglig rättighet att motsätta oss detsamma. Man
har sagt, att tider kunde komma, då det vore ganska vigtigt för
Sverige om denna rättighet qvarstode i Grundlagen. För mig förekommer
det ganska problematiskt. Jag fruktar, att det skulle vara
I)eii 28 Decsmber,
451
att gjuta olja i elden, och då rättigheten under så många decennier
icke begagnats, föreställer jag mig, att den svårligen vid något
tillfälle skulle kunna ifrågasättas.
Med Norige sammanfalla våra äldsta sagominnen, med Norige
ega vi så många likartade förhållanden, gemensamma intressen, liknande
språk. Det är således icke ensamt, intresset för gemensamma
Svenska och Norska förhrden, som bjuder föreningens fastare
sammanknytande medelst undaurödjnnde af allt, som kan på någondera
sidan stöta eller såra; dertill manas vi ock af en varmare
broderlig känsla på botten af våra hjertan, och denna känsla 'delas,
derom är jag viss, af flertalet utaf Norska män. Nu har ett oenighetsfrö
upstålt, det har ännu icke skjutit rötter, och jag önskar,
att så ej måtte ske. Derföre vill jag ock i min ringa mån mot
sätta
mig alla åtgärder eller beslut, sorn visa minsta skymt af
hämndlystnad, bitterhet eller ovilja. Må vi, såsom äldre och större
stat, också bete oss såsom en äldre broder, sorn kärleksfullt omfattar
den yngre och öfverser med ungmodets öfverdrifter, öfvertygade
att lian, om han någon gång förolämpar, likväl skall, vid
lugnare besinning, desto innerligare sluta sig i den äldres famn.
D ,t är min grundtanke i denna fråga, på hvilken jag bygger den
önskan, att Ekon.Utsk:t, som eger att uptaga motionen, den jag
helst hade sett aldrig blifva väckt, måtte komma till den slutsats,
att den icke föranleder till någon åtgärd.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: En hädangången utmärkt
personlighet har om oss yttrat, witt vi liro ett trögt folk,
fullt med hetsigheter.-» Samma grundton tror jag äfven återfinnas
uti våra Riksdagsförhandlingar, om vi dem skärskåda. Gå vi nemi.
tillbaka till de Riksdagar, som egde rum på 40:talet, så finna vi
att hetsigheten då gaf sig tillkänna i ifrandet för förändringar i
vårt representationssätt. Olyckligtvis blefvo alla bemödanden i
nämnde riktning fruktlösa; de enskiidta intressenas djupa försänkningar
i fyrdelningeu gjorde att alla i omnämnde hänseende mera
genomgripande förslag gingo öfverända. Enda resultatet blef; förändringen
i BorgareSuts sammansättning. Men skulle man tå antaga,
att allt härvid skulle komma att bero, så kan man med allt
skäl på hela saken använda det Eranska ordspråket: »lant de bruit
pour une oinelette.» Granska vi härefter förhandlingarne vid sista
Riksdagen, så finna vi att hetsigheten då gaf sig tillkänna i ett
outsläckligt begär att göra statsskuld samt votera förökade anslag;
och som, i nämnde afseende, de enskilda intressena då lemnade ett
kraftigt bistånd, så blef följden att allt lyckades efter önskan, men
hvaraf dock inträffade, att vi fördes nära nog till branten af ekonomiskt
obestånd. Gå vi slutligen till innevtde Riksdags förhandlingar,
så finna vi en tillstymmelse till att få hetsigheten i
gång rör:de allt, som kan störa de unionella förhållandena med
Norige. Det första steget på denna väg utgjordes af Gr. Anckarsvärds
motion om revision af Riksakten, hvilken aldrig borde hafva
blifvit väckt. Den nu under behandling varande Hr Dalmans
motion är en fortsättning på samma väg, och det är blott att ön
-
4Ä2
Den 28 Deeember.
ska, att det ej måtte lyckas att få sinnena i jäsning, såsom man
tyckes hafva alsett. Till en början måste det förefalla besynnerligt,
luiru motionären har ansett sig kunna väcka detta förslag med stöd
af 56 § R.O., då afskaffandet af Ståtliållareskapet i Norige utgör
en för vår representation oell våra intressen alldeles främmande
fråga. Härmed må vara huru som helst, så är det dock ej värdt
att fästa sig dervid, helst det är min åsigt, att remiss å motion
aldrig bör vägras. Jag inskränker mig derföre till den förklaringen
att förslaget är obehöflig! och obehörigt, samt olycksbådande,
om det skulle hafva den påföljd, att det goda förhållandet mellan
Sverige och Norige derigenom blefve stördt. Det är dessutom ett
ingrepp i det prerogativ, som Sveriges Konung eger såsom Noriges
Konung. Vi hafva icke någon annan urkund för bestämmande af
våra unionella förhållanden, lin Riksakten. Der står dock icke ett
enda ord nämndt om RiksStåthållareskapet, och derföre är det äfven
lika så obilligt och otillbörligt af den Svenska Riksdagen, att vilja
blanda sig uti denna rent Norska fråga, som det vore, om det Norska
Storthinget skulle komma att. lägga sig i angelägenheter, som
rörer vår Svenska Grundlag, och deni endast Sveriges Rikes Ständer
ega att afgöra. Man har sagt. att, då den Konvention, hvarigenom
Norska Grundlagen blef gillad, finues undertecknad af Svenska
Commissarier. så skulle Ståtliållareskapet icke kulina afskaffas
utan R. St:rs medgifvande. Denna åsigt är dock icke riktig; ty
då Sveriges Konung icke sjelf var närvarande vid Konventionens
alslutande, så var det naturligt, att han dervid måste representeras
af dertill utsedde Commissarier; men att desse i hans namn, såsom
Sveriges Konung, undertecknat Grundlagen, kan väl icke vara någon
grund för, att vår Riksdag skulle ega att inblanda sig i frågor om
förändringar af den Norska Grundlagen. Ett är säkert, och det
är det skadliga i att på detta siitt, genom kittling af nationalömtåligheter,
återuprifva de gamla såren och störa de unionela förhållandena.
Man borde sannerligen noga akta sig derför; ty för
de begge rikenas bestånd är unionen lika nödvändig. Förenade
kunna dessa begge riken uträtta mycket och väga något i politikens
vågskål, men ensamma, hvart för sig, äro de svaga. Norige
skall nog för öfrigt veta, att i hvad fall som helst försvara sig; ty
om det än iir litet till omfånget, har det dock en stark naturlig
befästning i sina fjäll, och det har för öfrigt visat sig ega lika
stor motstårulskralt mot utländsk påtryckning, som värt land. Just
derföre att unionen är nödvändig, och således alla åtgöranden, som
kunna störn densamma, böra undvikas, måste jag påyrka, att Utsk-.t
måtte afstyrka det i Hr Dalmans motion väckta förslaget.
Hr Dalman: Jag har begärt ordet, emedan jag finner, att
rubriken å min motion blifvit pä bordslistan upfättad på ett möjligen
vilseledande sätt. Jag har nemi. icke begärt, att R. St:r
skola delgifvas Norrska Storthingets beslut om Riksståthållare embetets
afskaffande, för att deröfver omedelbart yttra sig. Jag har
endast önskat en utredning från Svenska regeringens sida af de
statsrättsenliga förhållandena i denna temligen invecklade fråga,
Den 28 December.
hvarefter först Svenska representationen klefve i tillfälle att i ämnet
afgifva sitt utlåtande. Detta vore viii icke ett alltför dristigt
anspråk; ty om utredningen lemnar det resultat, att Sverige verkligen
icke eger någon rätt att blanda sig i denna sak, så iir jag.
lika litet som någon annan af K. o Ad., otillgänglig för skäl, och
kan då möjligen komma till något annat omdöme, än det jag f. n.
hyser. Frågans utredning är likväl å ömse sidor både önskvärd
och nödvändig; och att det skulle intressera 11. St:r att veta, hvad
Svenska Statsrådet tänker om saken, är helt naturligt. Jag vill i
öfrigt lemna åt andra Ledamöter att yttra sina åsigter, hvarefter
jag anhåller om att återfå ordet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Då jag vid Riksdagens
början tog mig friheten begära Riksdagens medverkan till en underd.
anhållan, det K. M. täcktes förfoga om en efter min tanke i högsta
måtto påkallad revision af föreningsfördraget med Norige, förestälde
jag mig tedan, att man snart nog skulle komma i erfarenhet
af dennas faktiska nödvändighet. Den lugna kosmopolitiska
likgiltighet, med hvilken denna mitt motion mottogs från åtskilliga
håll, såviil inom detta rum som inom de andra Stånden, skulle naturligtvis
stärka Norrmännen ytterligare i deras påståenden mot
Sverige, och detta har i fullt mått inträffat genom nära nog enhällig
omröstning för alskaffandet af Riksståthållare-embetet i Norige
och i och med detsamma möjligheten, att enl. Norska grundlagen
detta embete icke skulle mera besättas af en Svensk man. Jag
finner mig vid detta tillfälle särskildt upkallad genom de yttranden,
som af 2:ne föreg:de talare här blifvit afgifna, särdeles om
den motion, jag väckt, som kanhända äfvenledes föranltdt den nu
under öfverläggning varande. Men jag får erkänna, att Hr Stjernsvärd
måtte hysa ett alltför stort begrepp om sina pannkakor, då
han kallar deu nu förev:de frågan en sådan. För mig åtminstone
förekommer den som ganska vigtig för vår nationalitet och bibehållandet
af de rättigheter, sorn vi under loppet af nära 50 år
försummat att iakttaga. Norrmännen anse sig i sin rätt, då de
för deras del besluta afskaffandet^ af Ståthållare-platsen, men jag
tror dock icke, att förhållandet är till fullo sådant. Noriges Grundlov
säger i 14:de §.n; »Vice-Konge kan ikkun Kronprindsen eller
hans aeldste Sön vaere. men ej förend de havé opnaaet den for
Kongen bestemte Myndighedsalder. Til Statholder udnaevnes euten
en Normand eller en Svensk. — Vice-Kongeu skal boe inden
ltiget, og maa ikke opholde sig udenfor det. Isengere end tre
Maaneder om Aaret. Naar Kongen er nservierende, ophörer ViceKongens
Funktion. Er ingen Vice-Konge, men Statholder, ophörer
ligeledes dennes Funktion, da han i saadant Tillaelde blot er
den förste Statsraad». Detta måtte likväl utgöra en princip, mine
Hrr!, som medger möjligheteu eller rättigheten för Konungen att
till Ståthållare äfven förordna en Svensk man. Jag ber Hrnne
hafva godheten fästa upmärksamheten vid detta ordet princip.
Jag tror äfvenledes, att detta icke kan förklaras annorlunda, än
som en grundlagens anda, då i afs:de på ett annat land, Sverige,
I>e n 28 Deenmber.
detta stadgande blifvit infördt i grundlagen. Man bär bär velat
Åberopa, att detta stadgande icke står infördt i EiksAkten, oeb
att Norrmännen bafva full rätt att efter eget behag ändra grundlagen.
I detta hänseende måste jag dock hänvisa till 112:te <§ui
i nämnde grundlag, sorn afhandlar, burn förhållas bör, när grundlagen
skall lörändras: »Viser Er lär ing, at nogen Deci af denneKongeriget
Norges Grundlov bör forandres, skal Forsinget derom
fr enmettes paa et ordentligt Storthing og kundgjöres ved Trykken.
Men det tilkommer först det naes te ordentlige Storthing at bestemrne,
om den foreslaaede Förändring bör findé Sted eller ej.
Dog maa saadan Förändring aldrig modsige denne Grundlovs Principer,
men alene angaae Modifikationer i enkelte Besteinmelser, der
ikke forandre denne Konstitutions Aand, og bör to Trediedele af
Storthiuget vsere enige i saadan Förändring». För min del katt
jag af detta lagstadgande icke draga annan slutsats, än att det bestämdt
hänvisar på det nuvideStorthingets förhandling, att. utan vidare omsvep,
utan afside på den rubbning i princip, utan afs:de på den rubbning i
grundlagens anda, sorn innefattas i detta stadgande, utan afsrde på Sveriges
rätt att äfven hafva ett ord roed i laget., härom besluta. Jag anser
således* att om roan skall hålla sig dervid att stadgandet icke ar i
ltiksAkten uptaget, så skulle deraf följa att, hela föreningen är ett
komplett nonsens och icke existerar, ty ltiksAkten afhandlar, så
att säga, icke något annat, än sjelfva thronföljden och konungavalet,
så att påtagligen synes, att man vid dess upsättande varit
mindre sysselsatt med Svenska intresset än de dynastiska förhållanderne.
Men här finnas akter, roine Hrr!, sorn så tydligen ådagalägga,
huru förhållandet varit, oell vi hafva i går afton i en artikel
i Nya Dagligt Allehanda sett fullständigt utredt, huru med
föreningen tillgick och huru inför Europeiska statsrätten icke finnes
eller kan finnas något annat Norige, än sådant som det genom Kielerfreden
förenades roed Sverige. Detta i alside på de utländska förhållanderne,
väl förståendes att. de inre genom den oförklarliga konventionen
i Moss helt och hållet förändrades. Men om Norrmännen
liu påstå, alt ingenting annat gäller i detta alside än hvad sorn
finnes i RiksAkten, så kommer här en för Norrmännen äfven i
högsta måtto ömtålig fråga, nemi. rörande den utländska representationen.
hvarom ltiksAkten nämner alldeles ingenting. Till många
Svenskars förundran hafva dock Norrmännen äfven i detta afside
visat sig så ömtåliga, att de orientaliska intressena eller våra intressen
ända från Archangel och Petersburg, Wien och Konstantinopel bevakas
af Norrmän. Då således Norrmännen äro så ytterst ömtåliga
för att möjligen styras af en Svensk ståthållare, så får det icke
missbilligas, om ömtåligheten äfven träder fram på vår sida mot
den utländska representationens bestridande af Norrmän, hvilket
äfven ganska lång tid icke egde rum* utan är det först under en
sednare regime, sorn detta kommit till stånd. För min del vet jag
icke hvad de värde Hrr mena, som så mycket klandrat min motion.
Hvad vilja de? Jag kan ej förlika mig med den tanken, att
de vilja, att detta urgamla Sverige skall ställas på sidan af Norige;
jag tror, att af de 2:ne måste Sverige hafva företrädet. Sjelfva
l)en 28 December.
4A5
förstfödslorätten Sr ännu icke förkastad, den ligger i naturen, och
måste finnas äfven stater emellan. Jag tror äfven, att, då någon
slags ambition måste finnas bland individer, och stater bestå af individer,
så måste denna ambition afven upträda hos staten, när
den tinner sig förnärmad af en annan. Jag understödjer således
på det högsta Hr Dalmans motion, i synnerhet som i densamma,
på sätt han nyss förklarat, finnes ingenting stötande. Jag har
svårt att fatta, att, då från början af föreningens stiftelse det finnes
föreskrifvet om Konungens rätt att tillsätta Svensk man till ståthållare,
det då skulle vara för mycket hegardt af Svensk man och
Svenska representationen att äfven begära få del af Norrmännens
förslag, innan K. M. afgifver sitt yttrande. Här är ingen föreskrift
om, huru Konungen skall yttra sig; jag lefver i den öfvertygelse,
att Han och äfven vår nuvarande Rådgifvare-personal skall
vara fullkomligt Svensk, och det förhindrar på intet vis. att derföre,
att man är Svenskt sinnad och känslig för Sveriges rättigheter,
man icke i och med detsamma kan vidhålla unionen, och
äfven försvara öfverträdelser på denna sida, der de ega rum. Förhållandet
mellan Sverige och Norige är så fullständigt och väl utredt
i denna Nya Dagl. Allehandas artikel, som jag tagit mig friheten
åberopa, att jag icke kan underlåta en vördsam anhållan,
att densamma, såsom ett allegat till min åsigt och mitt yttrande,
måtte få åtfölja till Allm. Besv.- o. Ekou.Utsk:t och få den officiela
natur, som den i min tanke så väl förtjenar och som den
icke såsom enkelt tidningsblad kan erhålla.
Jag önskar framgång åt Hr Dalmans motion.
Många Ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Brakel, Mauritz: Om någonsin ett folk bör känna
sig manadt att nedlägga en önskan inför thronell, så bör vid detta
tillfälle det Svenska folket känna sig det; om någonsin en representation
bör känna sig förpligtad att interpellera ministéren, så
bör den Svenska representationen vid detta tillfälle känna sig det
och upfordra de män. som sitta i Svea Rikes Råd, att i denna
ömtåliga fråga uttala några lugnande ord. ( Svenska Rådsinstruktionen
står, åtminstone stod det i den, på hvilken Axel Oxenstjerna
och Jakob De la Gardie aflade ed, att Svea Rikets Råd ej allenast
skola bevaka Konungens rätt inför folket, utan ock folkets rätt inför
Konungen, och nu är, enl. min öfvertygelse, verkligen Svenska
folkets rätt i fråga.
Hvilken är val den urkund, som bestämmer förhållandena
emellan Sverige och Norige? I första rummet är det RiksAkten.
Hvad innehåller dä RiksAkten? En § säger huru Norska män
kunna i InterimsRegeringen styra Sveriges Rike; en annan g säger
huru Norska folket, som är mindre än hällten af det Svenska,
kan sätta en för Svenska hjertan och Svenska tänkesätt främmande
furste på thronen; en tredje § säger visserligen huru Konungen
kan börja ett gemensamt SvenskNorskt krig, men Noriges grundlag
ler åt denna §, ty den förbjuder Konungen att utan Storthingets
samtycke använda Noriges trupper till annat än Noriges försvar.
Sh(t Deri 28 December:
\
Kan det väl vara- för sådant, som Sverige upoffrat Pommer»
och begäret att återvinna Finland, fosterjorden för ett så varmt,
så troget, så tappert folk?
Detta är omöjligt och de män, som undertecknade RiksAkten.
trodde sig väl underteckna en småningom försiggående sammangjut
ning af Svenska oell Norska folken till ett enda folk. Men
deras tro biel' gäckad oell RiksAkten står qvar med upoffringar å
Sveriges sida, rättigheter å- Noriges.
Det är således hög tid för Sverige att tillse om icke någonannan
urkund finnes, sorn tillerkänner det äfven några rättigheter,
och en sådan urkund finna vi i sjelfva Noriges grundlag.
Noriges Grundlag är upgjord och undertecknad af både Norske
och Svenske män. Den utgör således äfven ett fördrag emellan
Kronan Sverige och Norige och- 112 gin i densamma säger tydlige»
att den aldrig får till sina principer ändras. Således kan den icke
till sina principer ändras, äfven om Noriges Konung och Noriges
Storthing derom voro ense, innan denna g i fördraget emellan
Sverige och Norige är ändrad.
Den egentliga frågan blifver nu således den, om UnionsKonungens
rätt att nämna hvena- han vill, Svensk eller Norrman, tili
Ståthållare i Norige, är en principfråga eller ej. Om Noriges Storthing
ej anser det vara något väsendtligt huru och af hvem Noriges
styrelse skötes, så måste dock Svenska Riksdagen anse stadgandet
i Noriges Grundlag att. Konungen eger rätt att nämna en Svensk
till Ståthållare, såsom en Sverige tillerkänd rättighet, såsom en
princip, helst när man vet att Norrmännen måste intaga i siw
grundlag den §, som handlar om Ståthållaren, på Svenska Cbm-missariernas-
uttryckliga fordran.
Norige blef 1814 förenadt med Sverige och under Sveriges
Konung. Det tyckes således vara Svenska Konungens rätt, under
den tid han icke vistas i Norige och således icke kan styra sornKonung
al Norige, att till detta land skicka den man, som i
främsta rummet skall fylla hans plats och representera hans åsigter:.
Det är således enl. min öfvertygelse egentligen Svenska Konungen,
och icke Norske Konungen, sorn sänder Ståthållare till Norige.
Norige har förklarat sin önskan att till sin högste styresman
alltid halva en Norrman. Denna önskan vill jag gerna villfara,
och få äro de Svenske män, sorn- ieke vilja det. Men jag vill icke
att Sveriges rätt att äfven uttalå- sitt ord skall af Norrmännen
förbises, jag vill icke att Sverige skall eftergifva sin rättighet att
kunna få en Svensk man nämnd till Ståthållare, förr än Norige på
samma gång gör afs.-de på de billiga fordringar, som Sverige bör
framställa oell kommer att framställa. Vi hafva allt sedan 1814
gifvit efter för Noriges anspråk och deruppå endast vunnit att
Norige mer och mer sökt att särskilja sig från oss. Jag kundeväl
upräkna mången eftergift, men vill endast vid detta tillfällenämna
en. Den är cfen största och vigtigaste. Den gäller vår
flagga och vår flagga är för oss en helig egendom, ty hon är sinnebilden
af våra strider, ansträngningar, segrar och mannamod. De
färger, som blåsa i henne, återspegla Svenska nationens ära oeh».
i> e n 2‘i I) ec em be r.
jnga andra färger än de, i hvilka vär tapperhet med blod inskrefs,
kiiiina öfver håfven förkunna dem.
Ar 1814, när Norige förenades med Sverige, blef Svenska och
Norska flaggan en gemensam uniousflagg oeh Norska Grundlagens
lllite g säger iiunu att det så skall vara. Danebrogen tog plats
i den blå och gula flaggans öfversta fält. Under Danebrogen hade
Norrmännen ofta tappert, stridt och segrat. Färgerna i Unionsflaggan
voro kända på håfven och tyckas hafva bort vara kära för
båda folken, så vida höga och vackra minnen arn ett folk kära.
Icke förthy liftades Norige att få en egen flagga och år 1844
förkunnade en generalordre. att Norska matinell skulle föra Noriges
flagga med detta virrvarr af färger, som J alla kännen. Mine Hrr,
i öfversta fältet, och Svenska marinen skulle föra Svensk flagga
med samma virrvarr i dess öfversta fält. Denna generalordre utgnfs
af Konung Oscar. Lika visst som det iir min öfvertygelse
att vår hädangångne Konung trodde sig ledas af en känsla af rättvisa.
lika visst är det ock min öfvertygelse att, otn ock färgerna i
en flagga kunna med cirkel och tumstock utmätas, icke minnena,
striderna, förlusterna, segrarna och hjältemodet kunna det.
Nu tyckes det mig som det kunde vara slut med att eftergifva
oell eftergifva, att äfven vi böra stå på vår rätt, sådan ilen
1814 blef bestämd, till dess ett rikare och mera fruktbärande frö
till förbrödring blifvit nedlagdt i den akt, som förenar Sveriges och
Noriges Riken.
Hr Stjernsvärd: Mot Hr Gr. Anckarsvärds öfversättning
af ordet omelette till pannkaka har jag ingenting att invända, men
deremot så mycket mera mot den ädle Grins upfattning af mitt
föregide yttrande. Då jag nemi. åberopade den agitation, som vid
Riksdagarne på 40 talet egde rum för representations reformer, anförde
jag, såsom det enda häraf varande resultatet, den astndkomne
förändringen i BorgareStit.s sammansättning, och hvarvid jag tilläde:
att så framt allt härvid skulle komma att stadna, skulle man gerna
kunna säga: »tant de bruit pour uue omelette». Att genom detta
yttrande. Gr. Anckarsvärds oell Hr Dalmans motioner af mig blefvo
förklarade vara pannkaka, torde svårligen kunna sägas. Det måste
således vara någon annan, sorn gifvit deni detta oparlamentarisk»
epithet. Om de.t, hvad jag med hänseende till förändringen af
BorgareSt-.t yttrade, kan vara blamabelt, sä hade jag dock aldrig,
väntat att det så skulle blifva ansedt af ilen person, som vid 184(1
års Riksdag fungerade som ordf:de i Konst.Utsk:t. Hr Gr. Anckarsvärd
har, med citat af Norska Grundlagen, uplvst, huru grundlagsfrågor
i Norige kunna förändras. Deraf har jag dock icke
kunnat finna annat, än att dvt uteslutande tillkommer Noriges
Konung och Norska Slorthinget att dermed taga befattning, titan
all slags inblandning från Svenska Ständernas sida. Den ädle Gr:n
nämnde äfven, så framt jag icke, i likhet med honom, gjort mig
saker till en oriktig upfattning, att hela föreningen icke var annat
än dynastisk, och i alla andra fall hart nära kunde anses såsoro
ett nonsens. Häraf skulle kunna tyckas så, sorn om Hr Gr:n hade
458
Deli 28 December.
Önskat föreningen mera provinsiel. Jag hemställer dock till hononi
och till Eder alla, hvad följden skulle hafva blifvit, om Norige år
1814 blifvit påtvingadt våra institutioner, våra förhållanden, våra
4 RiksStånd? — Jo, om icke förr, så hade föreningen genom de
år 1848 inträffade rörelser blifvit uprifven. Derjemte hade man
saknat den ani., hvaraf man under en förfluten och, sorn det tyckes,
nu bortglömd tid ofta sig begagnat, att vilja modellera Sverige
efter Norige och påyrka Norska stutsförfältningarnes införande härstädes.
Hvad frågan om afskaffandet af Norska Ståthållareskapet angår,
anser jag densamma, i strid med Gr. Anckarsvärd och motionären,
ligga helt och hållet utom porléen för R. St:rs inblandning.
— Yi hafva dermed intet att skaffa. Det beror uteslutande på
Konungen om någon Ståthållare skall tillsättas eller icke, om det
skall vara en Svensk eller en Norrman, sorn erhåller detta embete.
Vill Konungen gifva eller vägra sin sanktion å beslutet i den fråga,
hvartill Noriges Storthing nu kommit, beror uteslutande på dess
eget godtfinnande. R. Stms inblandning i ämnet är lika så obehörig,
som om Norska Storthinget skulle vilja inblanda sig i de
förändringar af embeten, som hos oss kunna ifrågakomma. Skulle
t. ex. fråga upstå om Just. StatsMinisterEmbetets eller annat högt
Statsembetes afskaffande, vore det väl tillbörligt om Norska Storthinget
önskade få delgifvet motiverne härtill? — En annan talare,
Hr Brakel, har vidt och bredt ordat om Sveriges framfarne förluster,
om förlusten af Finland, Pommern o. s. v.; meri huru han
kunde komma till den konklusion, aft Norige skulle dem oss ersätta,
detta kan jag icke begripa. Största anim till dessa förluster,
får räknas i Gustaf IV Adolfs halsstarrighet. Om det straff, han
derföre undergick, det att för sig och efterkommande blifva förlustig
Svenska Kronan, var för mildt eller för strängt, hör icke hit;
— Norige kan i hvarje fall icke blifva syndabocken. — Emedan
jag har ordet, kan jag icke undgå att fästa upmärksamheten på
det besynnerliga, i hög grad inkonseqventa förhållandet, att, sedan
man nyligen uttalat sig för Italienska folkens frihet, för deras rättighet
att sjelfva få ordna sina inre angelägenheter, så vill man
inskränka denna rättighet för brödrafolket. Man har, och synnerligast
Hr Brakel, sökt vädja till passionerna, för att derigenom i
Norska frågan komma till önskadt mål. Akten Eder dock, Mine
Hrr, att låta dem komma i svallning; ty man kan då på förhand
icke bestämma slutet. — Efter min upfattning kunde ingenting
vara olyckligare för vårt fattiga, nu mera skuldbelastade land, än
om föreningslänken mellan oss och Norige skulle brista.
H. Exc. Hr Frih. De Geer, Louis: Då Hr Dalmans motion
endast afser en underd. hemställan till Kongl. Maj:t i ett
ämne, som skulle tillhöra, min föredragning inför Konungen, och
då jag för ingen del tilltror mig att här under en diskussion på
förhand lemna den med motionen åsyftade utredning af det statsrättsenliga
förhållandet i denna fråga, så fullständig, a t,t motionen
derigenom kunde göras öfverflödig, så hade jag helst undvikit att nu
yttra mig i ämnet, och skulle icke ens dertill funnit mig föranlåteu af
De ii 28 December.
459
(len direkta interpellation, som liar blifvit framställd till Konungens
rådgifvare, om jag icke ansett det synnerligen vigtigt, att representationen
för sin egen del med varsamhet behandlar denna invecklade
fråga, och jag derföre i min egenskap af representant
kännt mig npmanad att söka, såvidt, i min förmåga står, bidraga,
ieke till frågans lösning, men åtminstone till att ådagalägga hennes
svårigheter och ställa henne på sin rätta ståndpunkt.
Jag ber att dervid för några ögonblick få fästa upmärksamheten
på sjelfva akt-styckena vid unionens ingående, ehuru Grefve
Anckarsvärd anmärkt, att sådant borde vara öfverflödigt efter den
utredning, som härom förekommit i tidningen Nya Dagligt Allehanda.
Dess artiklar i frågan synas mig dock icke ännu vara
fullt afslutade, och hafva hittills föga berört tiden efter 1814. Jag
återgår derföre till sistnämnde år och konventionen i Moss.
Konungen af Sverige utlofvade i denna konvention att antaga
den af de deputerade i riksförsamlingen på Eidswold utarbetade
konstitution, under förklarande, att Hans Majit icke ville föreslå
andra förändringar än dem, sorn voro nödvändiga för de båda rikenas
förening, efter aftal med Storthinget.
Af Konungen befullmäktigade Svenska Commissarier trädde
derefter i underhandling med ett urtima Storthing och framlade ett
fullständigt förslag till en Norsk grundlag, byggd på Eidswolderkonstitutionen.
men med flera förändringar i och för föreningen.
Deruti omtalades, bland annat, en GeneralGouverneur eller Riksståthållare,
som icke förekom i Eidswolder-konstitutionen; äfvensom
det stadgades, dels att till GeneralGouverneur skulle utnämnas antingen
en Norrman eller en Svensk, och dels att det skulle bero
på Konungen, att, intill dess frågan om en lag till reglering af
ömsesidig borgarerätt för Norrmän och Svenskar hunnit komma
till stånd, vid de särskilda tillfällen, då Konungen kunde finna det
särdeles nödvändigt, anställa Norska embetsman i Sverige och
Svenska i Norige, dock med undantag för prester och domareembeten.
Under Storthingets förhandlingar mötte båda dessa stadganden
ganska starkt motstånd, och det sistnämnda förkastades, hvaremot
Storthingets majoritet slutligen godkände, att till Ståthållare linge
utnämnas antingen en Norrman eller en Svensk.
I anledning af andra inom Storthinget väckta förslag, hade
majoriteten redan förut beslutat, såsom en allmän grundsats, att
inga andra förändringar i Eidswolder-grundlagen vid samma Storthing
finge tagas under öfvervägande eller afgöras, än de, som
voro nödvändiga till följe af Sveriges och Noriges förening.
Af de skiljaktigheter, som förefinnas emellan Eidswolder-konstitutionen
och den Norska grundlagen af den 4 Nov. 1814, äro
likväl några af den beskaffenhet, att de med båda rikenas förening
synas ega föga sammanhang. Sålunda infördes t. ex. nya föreskrifter
ang. Konungens rätt att stifta provisoriska lagar; om de
fall, då Konungens sanktion å Storthingets beslut ej erfordras; om
Regeringens rätt att mot statens egna medlemmar använda militärmakt
o. s. v. I fråga om de flesta af dessa nya föreskrifter kan
Den 28 December.
man dock spåra, luiru de åtminstone medelbart varit föranledda af
föreningen.
Norska grundlagen antogs den 4 Nov. af de Svenska Corninissarierne,
å Konungens vägnar, — med förbehåll af Sveriges
K. St:rs konstitutionella rätt i de delar, som medförde förändring
eller modifikationer i Sveriges Regeringsform; och derefter valdes
Carl XIII samina dag al Storthiuget till Noriges Konung.
Den 12 April 1815 aflat derpå Konungen en Kongl. Propos.
i ämnet till R. 8t:r, hvilken likväl är affuttad i så försigtiga ordalag,
att man svues med afsigt hafva velat undvika hvarje positiv
framställning. Den börjar dermed, att Kongl. Majit till R.
St:r öfverlemna!' den, med förbehåll af deras konstitutionella rätt,
af Kongl. Majit besvurne Norska grundlagen. Derefter följer en
redogörelse lör de skid, som löranledt Konungen att ej påyrka en
sammansmältning af begge rikena. Så upräknas de §§ i Noriges
grundlag, som Kongl. Majit ansåg »egentligen omfatta de ämnen,
som för båda rikena äro gemensamma», bland hvilka §§ ej förekommer
den 14:de, som angår Ståthållarens nationalitet. Och mot slutet
öfverlemna!- K. M:t »denna vigtiga fråga till R Stirs lugna och
eniga beslut, säker, att de, i hela dess vigt och omfattning, inse
och bedöma densamma.»
KonstitutionsUtskit afgaf den 27 i samma månad ett Bet:de
öfver uyssberörde Kongl. 1’ropos., deruti Utsk:t anställde jemförelse
emellan de Svenska grundlagarnes föreskrifter och de §§ i
den Norska grundlagen, som i Propos:n blifvit omförmälte; och sedan
Utsk:t redogjort för sina i följd af denna pröfning stadgade
fisigter, tillstyrkte Utsk:t., dels att de till följe af Sveriges och
Noriges förening upkomtin förhållanden till deras bestämning icke
borde underkastas det behandlingssätt, som för afgörande af Svenska
grundlagsfrågor är föreskrifvet, och dels att en särskild Riksakt,
till bestämmande af de konstitutionella förhållandet), sorn genom
föreningen npkommit, måtte uprättas.
Icke heller i detta Bet:de omtalades I4:de g i Norska grundlagen.
KonstitutionsUtskit upgjorde derefter ett formligt förslag till
Riksakt, hvilket af Ständerna öfverlemnades tili Kongl. Majit, som
deröfver inhemtade Storthingets yttrande, och efter några modifikationer,
särskildt af 7 §.s föreskrifter, hiet' Riksakten antagen af
båda Rikenas Representationer samt af Konungen sanktionerad.
Dess titel är: »Riksakt till bestämmande af de genom föreningen
emellan Sverige och Norige upkomna konstitutionella förhållandeu»;
oell inledningen slutar sålunda: »alltså håfve vi, laglige ombud för
Sveriges och Noriges Inbyggare, ej trott oss kunna på ett värdigare
och högtidligare siitt för kommande tider befästa vilkoren folden
emellan Sverige och Norige träffade föreningen under en Ko
riling, än då vi öfverenskommit att i en särskild Riksakt innefatta
och uptaga förenämnde vilkor.»
I denna Riksakt finnas nu inflyttade, ordagrannt eller med
utvecklande tillägg, alla de §§ af Norska grundlagen, som Konungen
och R. St:r ansågo omfatta ämnen, hvilka för båda rikena
voro gemensamma, — med undantag af 8 §, som handlar om Ko
-
Den 28 December.
nungens myndighetsålder. Denna § utelemnades derföre, alt öfverensstämmande
stadganden för båda rikena på annat sätt hade vunnits,
nemi. derigenom att i Sverige antogs ett förslag till grundlagsändring,
som hvilat från 1812 års riksdag, och att i Norige
Konungens myndighetsålder bestämdes till 18 år genom en särskild
lag.
Af dessa handlingar synes mig vara ådagalagdt, att det. af de
Svenska Commissarierne föreslagna stadgandet om rättighet, tor Konungen
att till Ståthållare i Norige utnämna antingen en Norrman
eller en Svensk, både af de Svenska Commissarierne och at 1814
års Storthing ansågs såsom ett af föreningen påkalladt och dermed
sammanhängande stadgande, och att detta stadgande tillika med alla
de öfriga då antagna unionella bestämmelserna vid samma tillfälle
erhöllo egenskapen af en emellan Sverige och Norige afslutad
traktat.
Denna traktat, sådan den i Norska grundlagen finnes inrymd,
förutsätter icke någon vidare fullständig föreningsakt, och det är
endast i fråga om några speciella täll, som, enligt 7 och 42 §§,
vissa närmare bestämmelser lörklarades utgöra föremål tor en särskild
lag. Hade nu i denna särskilda lag icke blifvit intagna andra
stadganden, än de, hvartill Norska grundlagen gilver anledning.
så är det väl utom tvifvel, att Norige icke kunnat utan
traktatsbrott ensidigt ändra föreningsvilkoren. Men nu upriittades,
på Svenska Ständernas begäran, en Riksakt, till bestämmande af
de genom föreningen upkoinna konstitutionella förhållanden, i hvilken
intogos icke blott de i Norska grundlagen förutsatta stadganden,
utan äfven de i denna grundlag befintliga bestämmelser, som utgöra
unionens flesta hufvudmomenter.
Frågan blir då, om icke traktaten af d. 4 Nov. 1814 endast
är att anse såsom preliminär, och att det slutliga unionsfördraget,
är att helt och hållet söka i RiksAkten.
RiksAktens titel och inledning, äfvensom förhandlingarne vid
dess tillkomst, gifva, efter min upfattning, ingen bestämd anledning
till annat antagande, än att dermed åsyftades en sammanfattning
af föreningens alla vilkor; men lika litet finnes något spår
af den syftning att några af de i Norska grundlagen införda
unionsbestämmelser skulle förfalla, och att de at sådan anledning
utelemnades ur RiksAkten. Likväl kan det icke törnekas, att åtskilliga
verkliga unionsbestämmelser finnas i Norska grundlagen,
som icke influtit i RiksAkten Jag lemnar nu derhän, huruvida
14 § må räknas deribland; men den 8 §, augule Konungens myndighetsålder,
är t. ex. af den beskaffenhet, att unionen taktiskt kan
uplösas, om Norige anses ega rätt att härom ensidigt bestämma.
25 g, om Konungens rätt att inom det ena riket använda det
andras krigsmakt, är äfven till form och innehåll unionel; likaså
föreskriften i Ilig att Noriges örloggsflagg skall vara en unionsflagg.
Skola nu dessa och dylika stadganden i Noriges grundlag anses
å Svensk sida alldeles bortglömda eller efterskänkta derföre,
att de icke införts i RiksAkten? Eller skola de hafva samma örn
-
462
ben 2R D ec» biber.
sesidiga giltighet, sorn om icke RiksAkten blifvit striickt utom
sina förut anvisade gränser?
En nyckel till gåtan kan möjligen finnas i omfånget af det
förbehåll, som af de Svenska Commissarierne fästades vid grundlagens
antagande. Detta förbehåll nfsåg nemi. Ständernas konstitutionela
rätt i de delar, som medföra förändring eller modifikation
ner i Sveriges Regeringsform. Nu eger Konungen i allmänhet rätt
ntt sluta förbund med främmande makter, utan att Ständerna deröfver
behöfva höras; och försåvidt som förbundet med Norige icke hade
påkallat någon jemkning i tillämpningen af Sveriges grundlagsbud,
hade detsamma icke alls behöft hänskjutas till Ständerna. Men
nu voro några af punkterna i fördraget af den beskaffenhet, att de
påkallade jemkning i Sveriges grundlagar; andra åter icke. Och
det låter då tänka sig, att Konungen hänsköt till Ständerna endast
de punkter, hvaröfver deras beslut fordrades, men att Han, långt
ifrån att vilja låta de andra punkterna förfalla, tvertom ansåg dem
redan fullgiltigt sanktionerade.
En sådan distinktion är vid närmare granskning icke heller
alldeles oförenlig med RiksAktens titel och ingress, såvida som det
der förekommande uttrycket »konstitationela förhållanden» icke är
alldeles synonymt med unionsförhållanden, utan möjligen skulle kunna
afse endast de förhållanden, som voro föremål för öfverenskommelse
emellan de båda rikenas representationer.
För den åsigten, att RiksAkten icke är den enda gällande
FöreningsAkten, kan den år 1839 tillförordnade UnionsKomitéu
åberopas såsom en auktoritet. Det yttras nemi. i dess betänkande;
»Den Norska Grundlagens historia, dess innehåll och det sätt,
»hvarpå den, efter föregående underhandlingar emellan Svenska Corn*
»missarier å ena sidan, och det Norska Storthinget å den andra,
»blef antagen, visa, att Noriges Grundlag, i alside å de grundsatser
»och bestämmelser, som angå föreningen med Sverige, nödvändigt
»måste betraktas och gälla såsom det första ursprungliga Unions*
»dokumentet emellan Norige och Sverige. Då det emellertid redan
»vid den tiden var uppenbart, att flera och utförligare bestämmel»ser
behöfdes för de genom föreningen upkomna förhållanden, än
»de, som innehöllos i Noriges Grundlag, påbjöd denna i 7 och 42
»§§ tillvägabringandet af sådane bestämmelser. Dessa bud upfyll»des
genom den af Noriges Storthing och Sveriges Ständer antag*
»na och af Konungen deu 6 Aug. 1815 sanktionerade RiksAkt.
»Såsom en följd af de till alltför få fall inskränkta bud, som gåfvo
»anledning till RiksAkten, har äfven dennas innehåll blifvit alltför
»inskränkt, oaktadt den gått något utom de trånga gränser, som
»voro åt densamma anvisade. RiksAkten har af Noriges Grund*
»lag uptagit de väsendtligaste af de bestämmelser om Rikenas ge*
»mensamma angelägenheter, som den innehåller, men icke alla; den
»har ökat dessa Grundlagens uniouela bestämmelser med några högst
»nödiga tillägg, men dessa innefatta på långt när icke alla de be»stämmelser
angide de genom Rikenas förening upkomna inbördes
»förhållanden och gemensamma angelägenheter, som saknas i Grund*
»lagen.»
Ren 28 December.
463
t)et må gerna medgifvas, att en sådan tolkning icke framgår
så klar ur sjelfva urkunderna, att den utestänger möjligheten att
försvara en annan åsigt; men den synes mig ega något stöd i sakens
egen natur. Föreningen måste nemligen anses såsom ett kontrakt
emellan Sverige och Norige, och det ligger i sjelfva begreppet
af ett kontrakt, att det icke kan ändras af blott den ena kontrahenten.
Om icke detta folie alldeles af sig sjelf, så skulle ju
Norige ensidigt kunna ändra hvilket stadgande som helst i sjelfva
RiksAkten; ty 12 g i denna Akt medgifver Norige rättighet att
deruti göra förändringar på det för Norska grundlagsändringar föreskrifna
sätt, utan att någonstädes finnes stadgadt, att härtill jemväl
fordras Sveriges samtycke; likasom å andra sidan Svenska Ständerna
förbehållit sig att på en Riksdag besluta om ändringar i
RiksAkten, utan att dervid omtalats Noriges medverkan. Det är
likväl klart, att bådas bifall är nödvändigt, och af samma grund
synes allt, som hörer till sjelfva föreningen, sådan den blifvit ingången,
icke böra få ändras af den ena makten, den andra ohörd,
vare sig att stadgandet derom fått sin plats i RiksAkten eller i
Grundlagen.
Är nu frågan om möjligheten att bekläda Ståthållareplatsen i
Norige med en Svensk, någonting, som till följd af sjelfva sin
natur utgör en af unionens beståndsdelar?
Stang säger i sin framställning af Noriges konstitutionella rätt,:
»Föreningen är för öfrigt bygd på grundsatsen om fullkomlig
»likhet i rättigheter (jfr Gruudlovens § 42). De afvikelser här*
»ifrån, som i särskilta fall ega rum, äro: att efter g 14 till Norsk
»Ståthållare kan jemväl anställas en Svensk, att i g 11 förutsattes
»såsom regel, att UnionsKonutigen skall uppehålla sig i Sverige;
»att Norige ej har de konstitutionela garantier i hänsyn lill diplo»matiska
ärendens behandling, som Sverige; att det i synnerhet till
»en del saknar dessa garantier vid fredsslut; att slutligen vid Inte»rimsregeringens
organisation någon olikhet eger rum. På andra
»sidan bör såsom en olikhet till fördel för Norige anmärkas, att
»Konungen obetingadt kan nyttja den Svenska krigsmakten till an»faliskrig,
medan efter Grundlovens 25 g Norska Storthingets sam»tycke
erfordras för att till sådant krig nyttja Noriges linietrupper
«och roddflotta.»
J Unionskomiténs förut omnämnda Betänk, finnes anfördt:
»Komiténs Norska ledamöter tillåta sig att i underd:bet för»klara,
att de betrakta de förändringar i Noriges grundlags 25 g,
»som skulle blifva en följd af de i komiténs förslag intagne be»stämmelser,
såsom betydliga koncessioner från Noriges sida, men
»hvilka påkallas för likhetsgrundsatsens genomförande och af om»sorgen
för föreningens väl; samt att de lemnat sina röster till
»dessa koncessioner, endast under förutsättning och vilkor, att der,
»hvarest likhetsgrundsatsens genomförande och föreningens väl kräfva
»någon liknande koncession från Svensk sida, denna måtte med lika
»broderlig välvilja medgifvas. De Norska ledamöterne hafva an»tagit,
att ett sådant tillfälle vöre förhanden genom stadgandet i
»Norska Grundlagens 14 §, hvarigenom Svensk man är gifven lika
Den 2n December
»ritti med Norsk att bekläda Noriges högsta och vigtigaste embete,
»utan att någon motsvarande rättighet är gifven åt Norsk man i
»Sverige».
Besinnar man förhållandena vid unionens ingående, huru å ena
sidan Norrmännen fordrade att erkännas såsom ett med Svenskarue
alldeles likställd* folk, men ä andra sidan Svenskarue striilvade att
tillvinna sig så stor supremati öfver Norige sorn möjligt, så torde
man ock erkänna, att de punkter, i hvilka Svenskarue segrade, äro
lika betecknande för unionens art, som de. i hvilka Norrmännens
önskningar gjorde sig gällande. Sålunda får det i 42 § af Norska
Grundlagen förekommande och å Norska sidan så ofta åberopade
uttrycket ang:de en fullkomlig likhet emellan Rikena icke antagas
vara mera i föreningens anda, än de derifrån stipulerade undantag.
Detta stadgande står också lika litet i liiksAklen, som det om
Ståthållaren, och är det sednare ej längre ett förbindande uniousetadgande,
så är ej heller det förra såsom sådant att anse. Sjelfva
det Imfvudargument, som vid Storthiugets särskilda handläggningar
af denna fråga af Konst.Komitén plägat anföras för Stfithällareembetets
afskaffande, att det strider emot unionens likhetsprincip
och trycker en provinsial stämpel på Norige, är ju ett ytterligare
bevis, att detta stadgande är något, sorn karakteriserar sjelfva föreningens
art, ehuru på ett sätt, som strider emot Noriges önskan.
Af allt detta torde man kunna hemta grundad ani. att åtminstone
ifrågasätta, huruvida icke uphäfvandet af oftaunmnda stadgande
i Noriges Grundlag, ej mindre med afs:de å sakens natur,
än i enlighet med dess historiska tillkomst och deraf häivflytande
traktatmessiga egenskap, bör betraktas såsom en fråga, hvilken
icke är för Sverige Irämmande, oaktadt densamma ej ingår bland
dem, som blifvit i RiksAkten intagne, och således ej ansetts tillhöra
K. St:rs lagstiftningsrätt, utan öfverlemnats i UniousKonungens
vård.
Det skulle likväl kunna invändas, att frågan icke står alldeles
utanför liiksAkten. Norska Storthingets beslut går nemi. derpå ut,
att en StatsMinister skulle insättas i StatsRädet i st. f. Ståthållaren.
Norige skulle således få två StalsMinistrar, men då RiksAkten
endast omnämner en, kan sålunda någon tvetydighet möjligen förmenas
upstå i alside ä den person, som enl. RiksAkten skall fungera
såsom Ordfde i InterimsRegeringen och i öfrigt upfylla den
u 11 vide. StatsMinisterns unionella åligganden, åled en rätt lagtolkning
kunde likväl någon ovisshet ej upstå derom, att dessa funktioner
tillhörde den StatsMinistern, sorn skall vara Konungen följaktig;
och då RiksAktens tolkning icke är så strängt bunden vid
ordalydelsen, sorn vår grundlag, torde det varn desto mindre lämpligt
att åberopa denna biomständighet för att vindicera Svenska
representationens talan i saken, som vi å Svensk sida, vid förändringen
af Svenska StatsRådets organisation, gjorde vida större rubbningar
i RiksAkten, hvilka redan år 1840 gingo i verkställighet,
ehuru i Norige först 1845 en motsvarande RiksAktsbestämmelse
antogs.
Och
Dell 28 December.
465
Och dä detta icke är det enda exemplet derpå, att R. St:r
behandlat förslag till ändringar i Rikets grundlagar, som haft inflytande
på RiksAkteu, utan att dertill uttryckligen förutsätta Noriges
bifall, så böra vi vara desto försigtigare i beskyllningar emot Norige,
att de genom det nu lättade beslutet förnärmat Sverige. Storthinget
har nemligen i alla händelser varit i sin goda rätt att för
sin del fatta beslut uti ifrågavtde ämne, och det tillkommer Unionskonungeu
att tillse, hvad som må erfordras, för att göra beslutet
giltigt. Visserligen bade det, efter min upfattning, varit mera
grannlaga, om Storthinget sjelfmant förutsatt frågans beroende af
Sverige; men att så icke skett, är ursäktligt, då inan besinnar, att
frågan verkligen kan ses från två sidor, såsom vi jemväl under
denmt öfverläggning erfarit, och man viii sådant förhållande icke
må förtänka Norrmännen alt se henne från den Norska sidan.
Samma fråga har också förut vid flera Storthing varit bragt å
bane, såsom en rent Norsk fråga, utan att anmärkning deremot
blifvit från Svensk sida framstäld. Den har t. o. m. en gång för
Konungen blifvit föredragen i Norskt statsråd och afslagen, likasom
Slåthållarne i Norige, såväl de Svenske som de Norske, blifvit
i Norskt statsråd utnämnde.
Om R. St:r, på s;iLt motionen åsyftar, ingå till K. M. med
en underd. skrifvelse i ämnet, så blir deraf en nödvändig följd,
att frågans egenskap af Svensk eller icke Svensk kommer under
nådig pröfning, och jag har intet skäl att sätta mig deremot, förutsatt
att R. St:r dervid icke gå utöfver sin befogenhet. — Tvertom,
ju svårare det är att med ledning af bristfälliga och mörka unionsakter
komma till full visshet om det rättsenliga i frågan, ju vigtigare
måste det vara för Regeringen att erfara Representationens
åsigt derom.
Jag bekänner att jag såsom enskild Svensk man icke skulle
vägra att gå Noriges önskan i detta fall till mötes; ty jag anser
det värdigt ett fritt folk, att icke med åberopande af någon traktat
vilja utöfva ett tryckande inflytande på ett annat fritt folks
inre styrelse, och jag befarar icke för min del, att Svenska folket
derigenom skulle komma i saknad af medel att, med det lugn,
som höfves den starkare, gifva sin vilja tillbörligt gehör inom unionen.
Men såsom Konungens rådgifvare erkänner jag min pligt,
att, i hvad på mig ankommer, tillse, att icke något, som må befinnas
vara en laglig Svensk rättighet, varder Sverige, utan dess
medgifvande, afhändt.
Talrika bifallsyttringar följde på detta anförande.
Hr Dalman: Efter nyss afhörda, fullständiga och ypperliga
anf:de af Hr Just. StatsMinistern, hvilken på ett så utmärkt, statsmannamässigt
sätt behandlat denna fråga och utredt den med en klarhet,
en grannlagenhet, som icke kan nog värderas, är det förmätet
af mig att begära 11. o. Ad:s upmärksamhet för hvad jag kan
hafva ytterligare att säga i denna sak; men då motionen hiirflutit
H. II. 3 0
I)eu 28 December.
från mitt vaVnin Svenska hjerta och blifvit upkallad af min omutliga
kiinsla af hvad som år Sveriges rått, kan jag icke stillatigande
åhöra sådana beskyllningar, som att motionen blifvit föranledd af
»hämdlystnad», »afund» eller »fåfänga», att den åsyftade att utså
ett »oenighetsfrö» mellan Sverige och Norige o. m. d. Jag tillbakavisar
med stolthet, dessa beskyllningar. Men jag vill icke
förneka, att motioneu kommit att väckas i följd af en sårad känsla
hos mig såsom Svensk, då jag förnummit, att Norska Storthinget,
såsom ett slags svar på en inom Svenska representationen
gjord framställning om en revision af iöreuingsfördraget, likasom på
trots åt oss kastat en handske genom ett ensidigt fattadt beslut
om afskaffandet af den Sveriges och Noriges Konung förbehållna
rätt att lill Noriges Ståthållare förordna älven en Svensk man.
Jag har då tyckt, alt det 50-åriga tålamodet å Svenika sidan
verkligen nått sin gräns. Eller när har man vid Svenska Riks
dagen,
allt sedan föreningen, förut hört några klagomål mot Norige?
Har man icke tyst fördragit hela den i Norige fientliga striden
om »Flaaget», »Vaabnet» etc.? Ja, har man icke utan anin.
låtit passera, att Sveriges Konung för 15 ar sedan, Norige till behag,
förändrat sjelfva Konungatiteln ? Allt detta har dock här
blifvit bstraktadt endast såsom barnsliga etikettsfrågor. Har man
icke, utan anm. inför Konst.Utskit, låtit sig nöjas med, att på den
sednare tiden till Sveriges icke blott handelskonsuler, utan ock till
de vigtigaste diplomatiska poster Norska embetsman blifvit tillsatta,
ja att Norrmän förordnats till embets- och tjenstemän i Svenska
utiikesdepartitet, ehuru man väl skulle kunna påstå, art åtminstone
det sednare icke öfverensstäminer med Sveriges Grundlag?
Hur har det gått med alla de förslag, som från Svensk sida
blifvit framställda om en närmare förening de båda Rikena emellan
och hvilka samtliga varit mera till Noriges nu Sveriges fördel?
Hafva de icke alla blifvit förkastade under mer eller mindre' lamentabla
»Anker» öfver Sveriges lusta att inkräkta på Noriges »sjelfständighet»
och åsidosätta dess värdighet, öfver amalgamationsplauer
o. d., hvarpå ingen förnuftig Svensk tänkt? Förslagen t. ex. att
laga kraflvuuna domar oell utslag i det ena af de förenade Rikena
skulle ega exsekutiv kraft i det' andra, beträffande utmätning af
egendom, fastän förberedda af en Svensk och Norsk komité, afslogos
likväl af Storthinget. Ett. sådant internationell fördrag existerar
emellertid flerstädes inom grannländer, som ieke ega en gemensamt
regerande furste, t. ex. i flera af de Tyska staterna. Sammaledes
är det med frågan om ordnandet af handels- och tullförhållanden
de båda Rikena emellan. Afven detta anfölls i Norska Storthinget
sorn en »fordran i det oändliga» från Sveriges sida, ehuru uppenbarligen
fördelarne här voro pä Noriges sida och samtliga Svenska
och Norska komitérade i den saken varit ense. Hetta hindrade
likväl icke Norige att kort derefter begära en ändring till sin fördel
i den gamla tnellanrikslagen af 1825, ronde införselfriheten och
införseltullen för artikeln malt, och detta medgafs helt beskedligt,
utan att man hört någon beklaga sig i det offentliga öfver denna
Den ?8 December.
eftergift. Norsk sill införes här mot half tull. Hvad skulle väl
Norrmännen tycka om. derest denna tull fördubblades? Jag önskar
icke en sadan förhöjning, ty jag tror i allmänhet att låga
tullar äro en fördel för vårt land. Men jag citerar det såsom
ett bevis att Sverige icke begagnat repressalier.
Man har sagt, att Sverige borde akta sig för att mot sig
och föreningen reta missnöjet i Norige; men jag kan icke
föreställa mig, att missnöjet i Norige är farligare för Sverige än
missnöjet i Sverige för Norige, och nekas kan väl icke, att. Norige,
allt sedan föreningens upkomst och i samma mån dess anspråk
vunnit gehör, genom naggandet i dess tidningspress dertill gifvit de
rättmätigaste anhr. Norige borde likväl alltid ihågkomma, att
det är Norige, som är förenadt med Sverige, och icke tvärtom, och
att det förra just genom denna förening, mot ganska stora upoffringar
å Sveriges sida, vunnit både sin politiska tillvaro och sin
frihet såsom ett sjelfständigt rike. Detta vöre viii ändå något att
tacka för. Jag erkänner, att jag hört mig trött på det Norska
talet om deras »statshöghet» och jembördighet med Sverige, och
jag har, bland annat, med min motion åsyftat, att en gång 'låta
Norrmännen få veta, att man i Sverige icke helt och hållet glömt,
att Norige i sin egen grundlag förbehållit Sverige denna statshöghet
genom stadgandet, att en Svensk man kan sättas till ståthållare
öfver Noriges inre styrelse, och jag frågar om detta icke
i sig innehåller det statsriittsliga erkännandet af Sveriges stirtshöghet
eller hegernomi.
Jag öfvergår nu till en analys af RiksAktens bestämmelser.
Jag erinrar dervid, att sjelfva ingressen till denna akt innehåller,
att Sveriges R. St:r med atil. af K. Mits nåd. 1’ropos.
af d. 12 April 1815 0111 de nya konstitiitionela förhållanden, som
genom föreningen mellan Sverige och Norige upkommit, erkiinnt och
»med sitt (Ständernas) enstämmiga samtycke bekrältat de, med af»seende
på dessa konstitiitionela förhållanden, i Noriges Rikes Grundning
af d. 4 Nov. 1811 införda stadganden.» Jag hemställer, om
icke detta vitsordar att Sveriges R. St:r äfven halt sin andel i
prÖfningen och bekräftelsen af sådana stadganden och principer i
Noriges Grundlag, som angå föreningen med Sverige. Och denna
rätt hafva Sveriges Ständer ännu icke afsagt sig. Beträffande
RiksAkten, så innehåller dess 1 § att Norige skall vara ett sjelfständigt
Konungarike, förenadt med S.ferige.
2 g stadgar att thronföljden skall vara rätt nedstigande och
agnatisk.
3 § afhandlar valet af tronföljare, derest ingen arfsberättigad
prins finnes, och vi veta alla, hvilka påfallande eftergifter, Sverige
i detta hänseende gjort och hvarigenom det skulle kunna bero af
den förseglade sedeln att möjligen utkora en Norsk kandidat till
Sveriges Konung.
4 § tillerkänner Konungen rätt att sammandraga trupper, begynna
krig och sluta fred. ingå och uphiifva förbund samt affärda
och emottaga sändebud. Och stadgar denna § i öfrigt, att, i frågan
om rättigheten att börja krig, Konungen, efter att hafva hört
Den 28 December.
Svenska oell Norska Statsråden, »eger rätt att fatta och utföra det
beslut, lian anser för staten gagneligast.»
Denna g innehåller således icke det i 25 g Noriges Grundlov
gjorda förbud för Konungen att icke till anfallskrig använda
Noriges trupper och flotta utan Storthingets samtycke, hvaraf synes
följa, att Riksakten i detta hänseende uphäfver grundlagen.
5 g innehåller, att såväl den Norske StatsMinistern som de
tvenne StatsRåd, hvilka åtfölja Konungen, skola hafva siite och
öfverläggningsstämma i det Svenska statsrådet, när ämnen der
förehafvas, hvilka angå begge rikena, äfvensom under enahanda förhållanden
trenne Svenska StatsRåd skola hafva säte oell stämma i
Norska statsrådet, när dylika ämnen der förekomma.
6 och 7 gg afhandla huru förhållas bör då Konungen dör,
medan tronföljaren ännu är omyndig, samt om den olycksaliga
interirnsregeringen.
I afseende på den sednare har jag vid flera tillfällen yttrat
mili öfvertygelse vara den, att interirnsregeringen icke är berättigad
att behandla andra ärenden än deni, som liro gemensamma för
begge rikena, så alt lagstiftaren aldrig tänkt sig den absurditeten,
att Noriges StatsRåd skulle kunna deltaga i och möjligen bestämma
Sveriges inre styrelse och vice versa. Meli delina absurditet har
emellertid under sednare tiden egt rum utan några »Anker» från
Sveriges sida, oell ehuru en sådan praxis uppenbart varit stridande
mot Sveriges grundlag — ja äfven i vissa hänseenden mot Noriges,
t. ex. rörande tiden, inom hvilken under- Konungens sjukdom de
resp. ländernas representanter böra sammankallas, i hvilket afseende
Noriges grundlag innehåller, att landets representanter skola sammankallas
straxt, för att förordna om riksstyrelsen, då man i Sveriges
grundlag förmenat sig icke hafva rätt till en lika beskaffad åtgärd
förr än tolf månader efter det Konungen blifvit sjuk.
8 § angår valet af förmyndare.
9 g innehåller ett formulär för den ed, de Norrmän och Svenskar,
som dfeltaga i interirnsregeringen, skola aflägga.
10 g bemyndigar de begge rikenas Commissarier att förordna
om omyndig konungs upfostran.
II § stadgar att med konungaval bör förhållas lika som med
val af tronföljare.
Slutligen läses i 12 och sista § af Riksakten, att då de stadganden,
som deri innehållas, dels äro afskrifna ur Noriges rikes
grundlag, dels utgöra tillägg till densamma, så skola de, i anseende
till Norige, ega och behålla samma kraft, som detta rikes grundlag,
och icke kunna förändras utan på det i nämnde grundlags
1 12 § föreskrifna sätt.
Få sätt Hr JustitieStafsministern äfven anmärkt, var likväl
i denna Riksakt ej heller Sveriges rätt uttryckligen förbehållen att
vara med om ändringarne i Riksakten, hvilka således skulle med
lika fog, som de stadganden i Noriges Grundlov, som angå Sverige
och föreningen, kunna af Noriges Storthing ensidigt dekreteras och
derå begäras Konungens sanktion.
Den 2* December.
Elter denna korta redogörelse för Riksaktens innehall, frågar
jag om den i något hänseende kan anses uphäfva det fördrag,
som genom Noriges Grundlov blifvit slutadt mellan Sverige
och Norige, så framt nemi. icke något stadgande i Riksakten strider
emot Grundloven, hvilket jag för min del tror verkl. i
några punkter vara förhållandet, och då, som ofvan blifvit anfördt,
sjelfva ingressen till Riksakten innehåller att Svea Rikes Ständer
bekräftat Grundloven af den 4 Nov. 1814 med afseende på de nya
konstitutionella förhållandena mellan Sverige och Norige, kan
jag härifrån icke hemta någon annan slutföljd, fin att Noriges
Grundlov är fördragsmessigt gällande i förhållande till Sverige uti
allt, deri den icke uphafves af Riksakten, hvilken utgör endast ett
posteriori fördrag eller supplement till både Sveriges och Noriges
grundlagar, så vidt den förer föreningen de båda rikena emellan,
utan att derigenom det ursprungliga fördraget lederas i dn punkter.
sora icke blifvit af Riksakten förändrade eller modifierade.
Enär således i Riksakten intet ord förekommer ang. den i
Noriges Grundlov Sverige fördragsmessigt förbehållna statshöghet,
som följer af Svenska och Norska Konungens rätt att till Ståthållare
i det med Sverige förenade sjelfständig» konungariket Norige,
derest Konungen så för godt finner, utnämna en Svensk, ådagalägger
detta i min tanka uppenbart, att genom Riksakten någon förändring
i detta hänseende icke lagligen egt rum, utan att det före Riksaktens
tillkomst mellan Noriges rikes representanter och Sveriges
Commissarier i denna punkt afhandlade fördrag qvarstår i hela sin
giltighet.
För min del finner jag också helt naturligt., att Sveriges och
Noriges gemensamme Konung icke vid ISIS års Riksdag framlade
denna fråga såsom föremål för Riksakten, emedan den icke angick
något gemensamt konstitutionel! förhållande de _båda rikena emellan,
utan var ett Sverige särskildt förbehållet unionelt prerogativ,
hvilket hvarken blifvit eller, med de tänkesätt, som hystes af töreningens
stiftare, rimligen kunde ens komma i fråga att genom
Riksakten Konungen och kronan Sverige frånhändas eller till dess
genom Grtindloyen vunna lagliga helgd rubbas eller förminskas.
Jag har här sökt framställa den juridiska deduktionen
för min slutsats om Sveriges formella rätt i denna fråga. Om
åter jag skulle tillspörjas, huruvida jag satte stort värde på- den
ifrågavide statshögheten, så skulle jag dertill svara nej, och vara
en bland dem, som, utan betänkande, skulle rösta för en sådan
eftergift åt Norige. Men då vid denna riksdag fråga på allvar
blifvit väckt om en revision af föreningsfördraget, för alt afhjelpa
de många deri befintliga, Sveriges intressen förnärmande brister,
anser jag det vara min pligt, såsom representant, att icke göra
en sådan eftergift, utan med vilkor af andra eftergifter å Noriges
sida, hvarom, eldigt hvad Hr JustitieMinistern uplyst, fråga jemväl
upstått i unionskomitén beträffande ändring i 25 § af Noriges
Grundlov, ang. det gemensamma försvaret. Om min motion skall
förmå Norrmännen till eftergift å deras sida af beskaffenhet att göra
föreningen brödrafolken emellan till en sanning, till ett upriktigt,
*70
Dan 28 Daae m bar.
på förtroende grundad t förbund, så är min afsigt vunnen, oell
jag tror mig dii, i stället för att, som man här yttrat, vilja upväcka
split oell oenighet nationerna emellan, hafva icke oväsentligt
bidragit att närma dem till hvarandra och dem emellan knyta fastare
vänskapsband.
Jag såg i går afton, att en Norsk tidning försäkrat, att
om endast Norige i förevtde fråga finge sin önskan tfpfyld, så
skulle den svåraste stötestenen vara undanröjd octuNorrmiinnen <lä
beredda att ingå på en revision af föreningslördraget. Men ordspråket,
säger, att »en fogel i handen är bättre lin tio i skogen»;
och således bör man icke släppa hvad man eger för lagra löiten
om hvad man kan få. Sverige bör icke skänka bort allt, för
att sedermera måhända behöfva framstå såsom supplikant hos Norige
i allt hvad vi rättmätligen å vår sida kunna fordra.
Jag anhåller slutligen, att, dä min motion synes ega ett
nära samband med Gr. Anckarsvärds 0111 en revision af föreningsfördraget,
Ekon.Utskit ville i ett sammanhang behandla dessa frågor,
äfvensom, då jag med synnerlig tillfredsställelse förnummit,
att min motion både inom och utom detta hus tillvunnit sig lifliga
sympathier, jag tillika anhåller, att K. o. Ad. målto tillåta dess
kommunicerande med de öfriga RiksStm.
Flere Ledamöter tillkännagåfvo sitt bifall härtill.
Hr Stjernsvärd: Dä nyss en Konungens Rådgifvare, Hr
Frih. De Geer, upträdde, hyste jag den förhoppning att R. o. Ad.
positift skulle få erfara Regeringens upfattning af frågan. Denna
har dock icke blifvit npfylld, utan har i stället af Hr Frilnns yttrande
ovissheten, tveksamheten, hvarest sådan finnes, erhållit ny
föda. Hr Frilnns utredning af frågan synes mig kunna indelas i
tvenne afdelningen. Uti den konklusion, hvartill Hr Frihm korn
vid slutet af första afdelningen, instämmer jag fullkomligt, eller
deruti, att Riksakten, såsom annulerande alla föregångne fördrag,
vore att anse som den enda föreningsurkunden, och att, med ledning,
" deraf, Noriges Storthing, gemensamt med Konungen, eger ensamt
rättighet, utan Svenska Stinas inblandning, att afgöra frågan
om RiksStåthållareskapet. Uti sednare delen af sin utredning sökte
Ilr Frihm deremot att göra nämnde slutsats tvistig. Som stöd
härföre anförde Hr Frihm det förbehåll »af Sveriges konstitutionella
rätt», som förekommer i de Svenska Commissariernas, ä Konungens
vägnar gjorda gillande af Norska grundlagen. Men jag
får fästa upmärksamheten deruppå, att lörenämde dokument, som
var en nödvändig actus lör att Sveriges Konung äfven skulle blifva
Noriges, är daterad den 4 Nov. 181L Deremot utfärdades Riksakten,
uti hvilken afsågs införandet nf alla de urtionella stadgandet),
den 6 Ang. 1815, och i gillandet deraf förekommer icke det
ringaste förbehåll. När nu, enligt vanlig praxis, det ett år sednare
utfärdade dokumentet måste anses för det enda gällande, så
blir äfven följden deraf, att endast första delen af Frih. De Geers
utredning blir till sin konklusion den rätta. Hr Dalman har, då
Deri 28 December.
471
linn linde ordet, gjort Åtskilliga aniniirkniiigar, hvaruti jag med honom
fullkomligt instämmer. Hail har nemi. klandrat, och detta
med fog. ilen anpart, som Norrmän blifvit tilldelad vid diplomatiska
platsers tillsättande, den alltför ringa del Norige eger uti de
i sammanläggning med unionen varande utgifterne o. s. v. — Hvad
de diplomatiska platsernas tillsättande angar, så kan tillvägagåendet
icke annat än klandras, då man val icke får förutsätta, att
detta härleder sig från brist på dugliga subjekter å vårsida. Hvad
utgåendet af de unionella utgifterna angår, så sker detta utan allt slags
system; — men allt detta är icke Noriges fel, och kan ingalunda
tillvitas Norrmännen; — Svenska Regeringen, Svenska Stats-lindet
äro de, sorn så väl anmärkningarne som ansvaret härföre böra
drabba. — Jag fortlar att yrka alslag å Hr Dalmans motion.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig; Efter de uplysningar, som
H. Exc. Hr Justitiae Statsministern meddelat, har jag föga att rörande
sjelfva rättsfrågan yttra. Ty, om lian äfven icke velat sjelf
af sitt anförande draga s,i ut följden, innehåller detsamma dock tillräckliga
data, för att det Utskott, till hvilket motionen kominer att
remitteras, skall kunna om densamma fullkomligt stadga sitt omdöme.
Det finnes dock ett faktum, som Hr JustitiaeSlatsministern
omnämnt, som, då ingen annan talare fästat sig dervid, framkallar några
ord af mig. Han liar nemligen bekräftat, hvad äfven jag förut hört omtalas.
att frågan om lliksStåthållareplatsens afskaffande, af förra Stortlunget
beslutad, då af Konungen algjorts uti Norskt Statsliåd. Det
är emot en dylik behandling för framtiden, jag åtminstone anser
mig böra protestera. Ty. äfven om mali hunnar åsido den fråga
huruvida Noriges Grundlov kari betraktas såsom ett kontrakt emellan
Norige och Sverige, — en åsigt, för hvilken dock mycket synes
tala, — står ett dock obestridligt, och detta är, att samma Grundlov
är ett kontrakt emellan Norige och, icke Noriges, utan Sveriges
Konung. Beviset härföre ligger uti det enkla faktum, att uti den
stund, Grundloven underskrefs af Storlhingets ledamöter och de
Svenska Commissarierna å Konungens vägnar, — från hvilken stund
Grundloven för Norige egde bindande kraft — denne Konung
ännu icke af Norige var ansedd såsom sin Konung, utan först
derefter af Storthinget till Konung blef vald. Under sådant förhållande
kan frågan omöjligen såsom uteslutande Norsk anses, utan
måste ovilkorligen af Svenskt Statsliåd, under det ansvar 11 F. detsamma
ålägger, behandlas.
Detta om rätten. Hvad lämpligheten beträffar, hafva tvänne
talare best ridt denna, och Hr Frih. Haab har särskildt anmärkt,
att frågor, sådana som denna, borde icke behandlas uti Svensk eller
Norsk, utan uti Unionsk anda, och hvarje sirid, som skadligt måste
inverka på föreningen, med omsorg undanskjutas. Jag vill
härvid blott anmärka, att möjligheten af en sådan behandling icke
af blott den ene parten är beroende, och att denne ensam icke
förmår undvika stridigheter, så vida icke eftergifterna skola öfverskrida
värdighetens gräns. Hvad denna fråga särskildt beträffar,
skulle jag för min del icke hafva någonting emot att medgifva
D e n 28 D e c e mb e r.
(leii förändring Norige önskar. Jag finnér tili oell med icke allenast
denna önskan billig, nian äfven naturligt att Noriges sjelfstäudighetskänsla
lifligt omfattar densamma. Men å andra sidan
finnas eftergifter, sorn Sverige, för bevarandet af sin värdighet, haträtt
alt fordra af Norige. Det torde, under sådana förhållanden,
vara lämpligast att alla dylika frågor samtidigt vägas och algöras,
och ett slut derigenom bringas på de missförstånd, som nu ega rum.
Men utom detta finnes det ett annat, och ännu vigtigare skäl.
hvarföre jag anser Hr Dalmans motion uti särdeles lämplig tid afgifven.
Under deit stämning, som för närvtde finnes, en stämning,
sorn ieke sluter sig inom representation, utan vidt uti landet finner
sin genklang, vore det särdeles betänkligt om Konungens sanktion å
Norska Storthingets beslut lemnades. Det vore storligen att befara
att en sådan sanktion skulle kunna utveckla en känsla, menlig
till och med för föreningens bestånd, och säkerligen löga egnad att
framkalla en lugn och rättvis granskning af de inbördes eftergifter,
det ena landet af det andra kunde hafva fog att begära.
Hr Cederschiöld, Hobert Theofron: Då H. Exc. Frih.
De Geer i allmänhet fullständigt utredt frågan i öfverensstämmelse
med mina åsigter i detta ämne, har jag ganska föga att tillägga.
Det är egentligen endast på en omständighet jag vill fästa upmärksamhet.
Ilr Frihrn har uttryckt, att den Norska Grundlagen
är det första föreningsfördraget emellan Sverige och Norige. Jag
instämmer till .fullo i denna åsigt, och då Svea Itikes Ständer
hafva deltagit i detta fördrags npgörande och förklarat att de till
.alla delar gilla detsamma, sä måste deraf följa, att de äfven böra
hafva ett ord med att yttra i de frågor, sorn väckas om rubbning
af fördraget. Jag tror att det ligger en förvillelse till grund folden
uttalade åsigten att Svenska representationen icke skulle ega
något i denna fråga att yttra. Enligt. 79 § i Noriges Grundlag,
,kan ett framstäldt förslag, äfven utan Konungens sanktion, blifva
lag, om det vidhålles af tre på hvarandra följande Storthing. Förmodligen
liar detta stadgande förvillat flere, så att de kommit till
den tron, att detsamma äfven i denna fråga skulle kunna tillämpas.
Men så är ej fallet, det gäller nemligen endast för civil- och
kriminal-lags stiftande. Går man dereremot till 112 §:ii, som är
den siste uti Noriges Grundlag, så inhemtar man utaf denna g:s
första moment sättet, huru någon del af Grundlagen må kunna
förändras; men, M. Hrr, jag vill lästa eder synnerliga upmärksamhet
derpå, att i nästföljande moment stadgas, hvilka förändringar
som få ske i Grundlagen, och hvilka deremot alldeles icke må ega
rum. Der heter det nemligen: »Dog maa saadan Förändring aldrig
modsige denne Grundlovs Principer, men alene angaae Modifikationer
i enkelte bestemmelser, der ikke forandre denne Constitutions
Aand.»
Sedan Grundlagen sålunda uti 79 § bestämt, huru allmän
lag må förändras, och att det må ske genom 3:ne på hvarandra
följande Storthings sammanstämmande beslut, äfven om Konungen
vägrar
D e [i 28 l)«cenib< r.
vägrar sanktion, så förbjudes uti 112 § uttryckligen att i sjelfva
Grundlagen vidtaga några andra förändringar än sådana, sora angå
modifikationer uti enkla bestämmelser oell således ieke röra sjelfva
andan och principen uti Grundlagen. Huruvida RiksStåthållareEmbetet
må kunna, utan Svenska representanternas hörande, borttagas ur
Norska Grundlagen, synes mig således bero derpå, om denna förändring
angår en af föreningsfördragets principer, eller endast innefattar
en modifikation af en enkel bestämmelse i Grundlagen. Då
stadgandet om RiksStåthållareEmbetet inflöt i Grundlagen på de
Svenska Commissariernas framställning, synes det mig vara klart,
att den föreslagna löriindningen rörer en grundprincip i före
ningen;
och om så är förhållandet, stadgar ju Grundlagen uttryckligen
att den icke må ändras, oell Noriges Konung eger således ej
rätt att åt beslutet derom lemna sanktion, Svenska Ständerna ohörda.
Orsaken härtill synes mig vara lätt att finna, då man ihågkommer
att Carl Johan och hans efterkommande blifvit regerande
öfver Norige, icke till följd af ett åt dem lemhadt personligt updrag,
utan på grund af ett mellan Sveriges och Noriges representationer
afslutadt fördrag, enligt hvilket Norige skulle vara förenadt
med Sverige under en Konung, denne må nu vara hvilken som
helst. Hvad beträffar sjelfva föreningen, så önskar jag visserligen
af hjertat att den skal! ega bestånd, men jag önskar tillika, såsom
Svensk, att den må blifva en på ärlighet oell öppenhet grundad
broderlig förening. Då man ingår en sådan förening, bör allt misstroende
försvinna. De förenade nationernas medlemmar böra väl
villigt
medverka för befrämjande af hvarandras väl. Om Norrmännen
önska några förändringar uti föreningsfördraget, må de derom
öppet vända sig till Sverige, som säkert med beredvillighet skall
gä deras önskan till mötes uti allt, som ligger inom billighetens
gränser; — men om under Norrmännens oupliörligt framstälda
yrkanden om ändringar skulle ligga en dold önskan att se sjelfva
föreningen uplöst, må de då hellre öppet uttala denna önskan, och
för min del får jag öppet förklara, att jag heldre sktdle önska en
sådan uplösning, än att föreningen fortfore uti sitt närv:de skick.
Äfven detta anförande framkallade bi fallsyttringar.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, hemstälde
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade bifalla,
att Hr Dalmans förev:de motion, jemte de nu afgifne yttranden
och en till ett af dem hörande bilaga, finge kommuniceras Med
Stånden
och remitteras till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Härtill svarades ja, hvarjemte anmälde sig och yttrade
Hr Dalman: Jag hemställer till H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm,
huruvida det är nödigt att äfven yttrandena kommuniceras MedSt:n,
eller om det ej är tillräckligt, att de af endast sjelfva motionen
erhålla del.
Ii. 11.
30 Vi
474
Den 28 December.
[ ani. hiirnf yttrade H. Exc. Ilr Gr. o. Landtm., att det
torde vara tillfyllest att sjelfva motionen blefve ined de öfriga
RiksSttn kommunicerad.
Ropades ja.
Föredrogs oell Indes till handlingarne Konst.Utskits d. 23 d:s
bordlagde Mern. N:o 3, med upgift å de af samtlige RiksStm godkända
grundlagsiindringsförslag.
Efter föredragning af Berdin.Utskits nedannämnde, d. 23 d:s
bordlagde Mern., nerol.
N:o 11, om åtcrleinnande af en utaf Olof Andersson oell Johan
Johansson från Kalmar län inom BondeSbt viiekt motion, om
förhöjning af skjutslegan för postföringen på Öland till 80 öre för
milen, och
N:o 12, om återlemnande af en utaf Hr C. W. Palander inom
BorgareStit väckt motion,
lades dessa Mein. till handlingarne, med förklarande, att de deri
omförmiilde motioner ausägos tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits
behandling.
Föredrogs LagUtsk:ts d. 23 dennes på bordet lagde Utlåt.
N:o (I, i ani. af väckt motion om tillägg till stadganderne ang:de
lotteri; och blef detta Utlåt, lagdt till handlingarne, med förklarande,
att R. o. Ad. ansåg den ifrågavide motionens behandling
tillkomma Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Anmäldes och lades på bordet StatsUtskits Utlåt. N:o 15.
sng:de lliksgäldsKontörets förvaltning under den sedan början af
1850 —1858 årens Riksdag förflutna tid.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. x/., 2 e. m.
In fidem,
O Brakel.
(Liw a.) Tabell
öfver Införseln af Bränvin, Kaffe, Cichorie, Socker, Sirap och Tobak under nedanstående år, efter utförselns frånräknande,
enligt med Kommers-Collegii underdåniga Berättelse upprättad.
Är
Bränvin,') Arrac etc k:nr
Kaffe //
Cichorie
Socker, alla slag €1.
Sirap
Tobak, alla slag fl.
År
Bränvin, Arrac etc k:nr
Kaffe få,
Cichorie fifi
Socker, alla slag fl.
Sirap fif.
Tobak, alla slag fif.
1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
1838.
1839.
1840.
1841.
164,000
3.248.000
11,469,000
2.698.000
146,000
3.974.000
11,537,000
2.756.000
191,000
3.870.000
14,320,000
3.083.000
175,000
3.798.000
7.707.000
2.908.000
171,000
4.432.000
11,891,000
3.048.000
187,000
3,992,000
13,106,000
2)2,873,000
186,000
4,353,000
13,619,000
2)2,649,000
202,000
5,191,000
13,658,000
2)3,295,000
274,000
5,306,000
14,229,000
2)3,786,000
1842.
1843.
1844.
1845.
1840.
1847.
1848.
1849.
239,000
6,222,000
14,968,000
3,763,000
235,000
6.105.000
15,773,000
3.458.000
254,000
6.223.000
17,1 10,000
2.981.000
200,000
6.817.000
17,620,000
4.038.000
300,000
7.231.000
17,104,000
4.163.000
329,000
7.157.000
18,191,000
2.854.000
393,000
9.735.000
44
21,837,000
5,000
3.630.000
394,000
8.595.000
31
23,424,000
4,000
3.823.000
År
1850.
1851.
1852.
1853.
1854.
1855.
1856.
1857.
387,000
398,000
418,000
571,000
458,000
839,000
3)1,777,000
3)968,000
8,138,000
9,613,000
10,373,000
1 1,105,000
13,520,000
4)13,7 00,0 00
4)1 4,750,000
4)i 3,800,000
. a
126,000
233,000
250,000
— —
157,000
222,000
318,000
1,030,000
fi
23,936,000
25,1 13,000
26,036,000
26,208,000
30,208,000
36,708,000
4)34,580,000
36,81 1,000
. fl
18,000
17,000
256,000
130,000
100,000
333,000
368,000
560,000
■ fl.
3,346,000
4)4,1 09,000
4) 4,446,000
4,897,000
3,995,000
4)4,561,000
4)5,935,000
4)4,3 15,000
Kaffe
Cichorie
Socker, alla slag
Sirap
Tobak, alla slag
Anmärkning. Alla siffror under fulla tusental äro utelemnade.
') Bränvip var under hela den tid, tabellen omfattar, förbjudet till införsel, så att hela det under denna titel upptagna belopp uteslutande utgöres af Arrac,
Cognac, Genever, Rumm och Sprit. Att införseln betydligt stigit med år 1858, då äfven annat bränvin blifvit till införsel tillåtet, är mer än troligt.
2) För dessa år har summan ej med full noggrannhet kunnat bestämmas, då Cigarrer äro upptagna efter stycke.
!) För dessa år beräknas införseln af Bränvin, alla slag, i skålpund, hvilket, för jemförelsens skull, här förvandlats till kannor, efter ö,63 fif. pr kanna.
4) Införseln var dessa år troligen något högre, ehuru siffran ej kan bestämdt angifvas i anseende dertill att »lörtulladt strandadtu gods upptages efter
värde och ej efter vigt.
flör till II. Ridd. o. Adelns Prat. 1859—60. Haft. II.
(Tab. Litt. B )
Afgifter enligt nedannämnde landers tulltariffer, uträknade i Svenskt mynt, efter Svensk vigt, Svenskt mått, eller stycketal.
Norrige.
Danmark.
Tyska Tull-för-  bunds-Staterna.
Sverige.
Bleekslagare-arbeten, lackerade
. 100 tt.
42
50
28
33
22
67
40
—
2,040
—
850
—
226
67
2,250
—
34 å 170
—
( *«
( 7
3
50
46
1 . 6
) 22
)
80
67
| 25 å 100
—
Bränvin, Arrac, Kumm etc
35
41
< föreslaget till
18
13
18
33
Anm. Tullen för denna vara är i Sverige bestämd till 45
öre pr
Al. alkohol.
( 7
76
\
Denna tullsats motsvarar 1 R:dr 10 öre för kannan
6-gradigt bränvin.
och. varans vigt är beräknad till 6 Al. pr kanna.
I Sverige och Danmark förhöjes tullen i förhållande till varans styrka
eller gradtal. I Norrige och Tyska staterna är afgiftcn fix,
utan afseen-
de på gradtalet.
Sädesbränvin är i Norrige till införsel förbjudet.
32
19
. 100 Al
1 I
33
{ föresl. 6
)
33
10
—
22
67
25
50
24
93
30
—
34
—
8
86
24
93
40
—
28
33
14
16
24
93
50
—
Fikon .
7
8
1
77
9
7
—
1 1
33
4
25
6
80
12
—
Gulddragare-arbeten:
226
1,600
Fransar, Galoner, äkta eller halfåkta
.
»
1,360
—
85
—
67
—
113
33
85
—
226
67
800
—
»
306
—
212
50
99
73
300
—
3
20
pr skålp.
pr skål
P-
4
—
45
33
28
3 3
22
67
50
Instrumenter, musikaliska:
120
160
—
64
—
efter vigt.
■
Jern, Handtverkssmide, ej specificeradt, poleradt eller lackeradt
•
. 100 a
22
67
10
63
22
6/
25
andra slag . . . .
»
9
90
5
32
13
60
1 5
—
Leksaker (Nfirnbergerkram)
. . .
99
—
14
16
22
6 7
150
—
Likör . .  24 Sv. k:nr = 0 5 Danska
eller Norska Pot:r
46
58
38
13
efter vigt,
72
—
Mandel
.
. ioo Al.
14
16
5
32
9
7
12
—
Papp- och Pappers-arbeten, lackerade
68
8
5 0
21
3
1
25
55
22
14
6/
73
65
11
6
—
2
83
9
/
»
pr st.
pr st.
4
53
G
—
255
—
141
67
14
73
200
—
Saxar, ej specificerade, opolerade
9
90
5
3 2
13
6 0
25
—
polerade
22
67
10
63
22
6 7
50
_
Skomakare-arbeten, ej specificerade
113
33
113
33
! *S
u-
87
125
—
Snörmakare-arbeten: af hel- eller halfsiden
• •
f 283
453
33
33
| 255
—
( -
67
33
400
—
Hör till 11. Ridd. o. Adelns Prot. 1859—60. Häft. II.
Snörmakare-arbeten, andra slag
Socker: raffineradt .
rått
Speglar .
Spetsar och blonder: Silkes- och linne- ...
andra slag . . ,
Strumpor: hel- eller halfsiden-
halfsiden-, » » ...
. . . . 24 k:nr =
Ylle-, » »> ....
t
100 tl.
1 st.
100 fi.
»
65 Pot.
100 ft.
Norrige.
170
enl. särsk.
il\. Kung.
14
211
3 40
340
453
å 9
^22
22
12
C ä
ä
85 —
34 —
1133
22; 67
42|50
7
4
32
200
283
453
10
36 83
11 33
22 67
453:33
283|33
56 67
, 45133
11 7 018 3
Danmark.
Tyska Tull-förbunds-Staterna
-
förest.
föresl.
85 —
1 1 33
9 2
4:47
532
2125
2 5 3
212
25 5
föresl.
a .
10
2
7
5 6
10
10
5 6
35 42
4 25
2; 5 0
24
80
255
efter
rymd.
21
10
10
255
255
. 25
U 56
, 21
11 113
113
22
136 ä
11 33
22 67
240:33
1 13 33
124:67
249 33
, 13* 60
a 22'67
a
45
24
6
22
22
7 03
efter vigt.
d:o
d:0
124
249
13
efter vigt.
fria.
22
249
124
a
113 33
68 å 113133
Sverige.
15 0!—
13|
8
25
600
200
450
50
22
180
50
100
50
8
4
37
100
450;
14 —
421-  20 -  25 —
600 -
50
300
40 ä 90
150
