# ID: svediakorp-gov653
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 41,182
# sentences: 1,725
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


/
Den 19 Oktober.
:!01
tionsförändring, men i sak icke afviker från Utsk:ts förslag, hemställer
jag huruvida icke R. o. Ad. skulle vilja bifalla Utsk:ts
inbjudning.
Hr von Koch: Min anmärkning kan visserligen anses obe
tydlig,
men det förefaller mig besynnerligt att, sedan man utstrukit
73:dje §:n, tala om beskattningsföremålen; det hela kommer
nemi. icke att hänga tillsammans. Då det i alla fall måste omredigeras,
vill jag dock icke motsätta mig Utsk:ts förslag.
Hr Hjärne: Det beror naturligtvis på Utsk:t att välja
mellan tvenne Stånds sammanstämmande beslut och ett Stånd,
hvilket har gjort en obetydlig förändring. Det är visserligen en
sanning att i redaktionen förekommer en otydlighet, men i sjelfva
saken sker dock ingen förändring, som icke står i Öfverensstämmelse
med det föregående. För att i frågan få tre Stånds beslut,
har Utsk:t icke kunnat annat än föreslå ett Stånd att ingå på
de tvenne andras, och det är skälet till inbjudningen.
Gr. Lagerbjelke: För min del får jag förklara att jag
anser det bäst att R. o. Ad. i denna del vidblifver sitt förut fattade
beslut.
Gr. Snoilsky: För min del vill jag icke uptaga R. o.
Ad:ns tid i denna fråga, utan får blott anhålla om bifall till
Utsk:ts ifrågavarande inbjudning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
antagande af och dels afslag å Utsk:ts förev:de inbjudning, framställde
H. Exc. propos. på densammas antagande och, då dervid
svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Utsk:ts yttrande ang:de § 87.
Lades till haudlingarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts den 17 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 215, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse till R: St:rs
StatsUtsk., ang:de kostnaderne för Deras Majestäter Konungens
och Drottningens kröning.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 9 e. m.
In fidem,
0. brakel.
302
Den 20 O fe t ober f. ni.
Lördagen den 20 Oktober 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 19:de dennes.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att hos honom blifvit
utaf Exped.Utsk:ts Ordf:de anmäldt, att vid upsättning af Utsk:ts
under N:o 147 afgifna samt af R. St:r redan godkände förslag
till underd. skrifvelse rörde Femte Hufvudtiteln blifvit förbisett
att uptaga ett af R. St:r genom votering i förstärkt StatsUtsk.
beslutadt tillägg till R. St:rs, i enlighet med K. M:s Nåd.
framställning, fattade beslut att anvisa ett anslag af 30,000 rdr
såsom kreditif å Riksg.Kont. för pensionering af de vid flottan anställde
embets- och tjenstemän, hvilket tillägg hade följande lydelse:
»att pension för Officerare vid Flottans Kon9truktionskorps må
beräknas efter nuv:de löner på Interimsstat»; och finge H. Exc.,
efter samråd med de öfrige EiksStms Hrr talmän, nu hemställa,
att medgifvas matté, det ofvanberörde tillägg finge inskrifvas på
behörigt ställe uti så väl konceptet som det utskrifna exemplaret
af den ifrågav:de underd. skrifvelsen.
Ropades ja.
Prot.-utdr. rörde det sålunda fattade beslutet blef härefter
upläst och af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs så väl Sammans. Stats- o. BankoUtsk:ts d. 19:de
denne^ bordlagde Mern. N:o 42, med anmälan om RiksSt:ns skiljaktiga
beslut öfver Mem:t N:o 40, i fråga om förändrad organisation
af hypotheksinrättningarne i riket, som ock Yällofl. BorgareSt:ts
prot.-utdr. N:o 543, med inbjudning till de öfrige RiksSt:n
att biträda BorgareSt:ts i ämnet fattade beslut.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att han i afs:de å BorgareSt:ts
ifrågav:de inbjudning finge tillkännagifva, att emot BorgareSt:ts
beslut i alla de delar, hvaruti detsamma skiljde sig från
R. o. Ad:ns, förefunnos redan 3 Stånds sammanstämmande beslut,
utom hvad beträffade ett af BorgareSt:t antaget 3:dje moimt uti
7:de §:n och en beslutad ny § efter den 9:de §:» uti förslaget till
Förordn. ang:de en allmän hypotheksbank i riket. Dessa båda
frågor kunde, såsom nya, utaf R. o. Ad., på grund af den gjorda
inbjudningen, behandlas, men då, på sätt H. Exc. nyss nämnde,
Den 20 Oktober f. m.
30.-!
3 Stånd redan antagit Utsk:ts förslag i de delar, hvaruti BorgareSt:t
vidtagit förändringar, endast med undantag af g 9 i Förordningsförslaget
ang:de en allmän hypoteksbank, i afs:de hvarå Utisk:t
sjelft uti sitt nu föredragne Mern. aflåtit inbjudning och upgjört
förslag till voter.-propos., vore H. Exc. af 75:te g:n R.O.
förhindrad att framställa propos. å inbjudningen i öfrigt.
Sedan H. Exc. härefter hemställt, att BorgareStds inbjudning
i ofvanomnärnnde 2 delar finge förekomma till afgörande före behandlingen
af Utsk:ts Mern., samt R. o. Ad. härtill lemnat bifall,
föredrogs det af BorgareStrt antagna 3:dje mom:t. af 7:de §:n i
ofvanberörde Förordn.-förslag, hvilket mom. hade följande lydelse:
»Likaledes må ej, utan K. M:s och R. St:rs medgifvande,
några nya lån af hypoteksbanken uptages, sedan 30 år förflutit
efter den dag, då K. 51. fastställt hypoteksbanken reglemente.»
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Detta Stånd har nu
2:ne särskilda gånger genomgått förslaget till förordu. i afs:de på
förändrad organisation af hypotheksföreningarne i riket. Här hafva
varit tillfällen, hvilka äfven begagnats, att framställa alla de anm:r,
som mot förslaget i sina detaljer kunnat vara att göra, och de särskilda
framställningarne hafva äfven blifvit pröfvade och ledt till
förändring såväl vid första som andra behandlingen. Att nu, sedan
en så grundlig pröfning försiggått, endast på ett annat Stånds fattade
beslut om ett eller annat tillägg bifalla ett sådant förslag
torde vara ganska betänkligt, i synnerhet som det är af beskaffenhet
att betydligt förändra hela hypotheksbankens verkningsförmåga
och verkningslust. Dessutom skulle, genom bifall till det härföreslagna
fiuanciela tillägg, K. M. och R. St:r beröfva sig en rätt,
sora de ovilkorligen hafva, att, innan dessa 30 år äro utgångna,
pröfva huruvida förändring å de upgjorda föreskrifterna borde ega
rum. På dessa skäl anhåller jag att H. o. Ad. ville afslå inbjudningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
afslog R. o. Ad. BorgareSt^ts inbjudning uti ifrågav:de hänseende.
Sedermera förekom den af BorgareSt:t beslutade nya §:ii, som
lydde sålunda:
»Hypoteksbank eger icke uptaga penningar emot s. k. premieobligationer.
»
Frih. Tersmeden: Jag får på nyss anförda skäl äfven till
styrka
afslag å denna inbjudning. Utom det att Ståndet icke funnit
skäl att lemna någon särskild föreskrift öfver formen, under
hvilken dessa amorteringslån böra uptagas (och lämpligast torde
också vara att lemna denna form fri, såsom hittills varit fallet för
hypotheksföreningarne,) kan ju en sådan föreskrift icke leda till
någon egentlig nytta. Ar uptagandet af lån emot premieobligationer
icke öfverensstämmande med våra lagar i allmänhet, kan det
väl icke ifrågakomma att uptaga sådane lån; är det återigen förenligt
med våra lagar, finner jag icke något skäl hvarföre ett sär
-
304
Den 20 Oktober f. m.
skildt förbud deremot skulle för hypotheksbauken utfördas. Jag
anhåller om afslag å inbjudningen.
Gr. Lagerbjelke: Det är visserligen sannt, på sätt den
förre talaren också upgifvit, att om så beskaffade lån som dessa
skulle vara i våra lagar förbudna, så låta de icke verkställa sig i
Sverige. Häri instämmer jag fullkomligt med honom; men det
torde dock kunna invändas, att om ock sådana lån icke få uptagas
i Sverige, så kunna de få uptagas i Tyskland, och det är icke
alldeles omöjligt, att man kunde få se hypotheksbanken negociera
sådana lån derstädes. Detta lånesätt kan visserligen vid sina tillfällen
medföra icke så obetydliga pekuniära vinster, men om det i
allmänhet är ett godt sätt, torde vara ganska tvifvelaktigt, och att
det icke öfverensstämmer med hypotheksbankens verksamhet i allmänhet,
torde äfven anses gifvet. Hela affären med premielån består
uti att spekulera på menniskors spelsjuka, men icke uti att
göra affärer på rent financiel grund eller att uptaga lån mot lång
amortering, hvilka sedermera utlånas emot inteckningar. Jag kan
således icke finna detta sätt riktigt godt och anhåller derföre om
biföll till BorgareSt:ts beslut.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Så tillvida skulle jag
kunna instämma med den siste talaren, att hvad man nu förstår
med en uplåuing mot premieobligationer icke är rätt lämplig och
icke borde användas, men jag har den åsigten om premieobligationer,
att jag icke skulle vilja helt och hållet förbjuda dem. Denna
term »premieobligation» är ganska sväfvande, hvadan med lån uptagne
under detta namn kan ställas på flera olika sätt, så att man
möjligen kan undgå olägenheter, som dermed kunna vara förenade.
Det förefaller mig verkligen besynnerligt att raan på de håll, der
man hört klagas öfver inskränkningarne i detta förslag, skall vara
så angelägen att binda banken i sin verksamhet. Om vi hvar och
en på sitt håll skulle föreskrifva, att just i denna form skola lånen
uptagas och icke i någon annan, komme man att tillskapa en
direktion, som icke i någon mån kunde handla fritt. Jag afstyrker
således på det högsta BorgareSt:ts inbjudning.
Hr Hjärne, Harald: För min del instämmer jag med
Gr. Lagerbjelke och önskar att E. o. Ad. ville antaga BorgareSt:ts
inbjudning i denna punkt. Det kan ju icke nekas, att dessa
oegentligen s. k. premieobligationer, förmodligen för att dölja hvad
under denna benämning förstås, icke äro något annat än ett lotterispel.
Att det är fördelaktigt för den som utgifver desamma,
tar jag för gifvet, och ur den synpunkten borde man icke förbjuda
hypotheksbanken att uptaga sådaue lån. Men då E. St:r redan
för lång tid tillbaka icke ansett det värdigt Staten att förtjena på
detta sätt, bör man vidhålla denna grundsats och icke på annat
sätt eller under annan form inleda Staten i samma fördömelse.
Ett premielån är icke annat än ett lotterispel, och spelpassionens
upmun
-
Den 20 Oktober f. m.
upmtintrande är dess gifna följd. Jag tillstyrker således antagande
af BorgareSt:t.s inbjudning.
Hr von Koch, Nils Samuel: Äfven jag anhåller om
propos. på bifall till BorgareSt:ts inbjudning. Mitt skäl härtill
är att något lotterispel icke inom landet tillätes och att således
dylika lån icke här kunna uptagas, men man vet att f. n. äro
sådana lån just de som med största fördel kunna uptagas utrikes
isynnerhet i södra Tyskland — spelhusens förlofvade land. Jag
föreställer mig således, att vederb:de, som skola uptaga dessa lån,
skola komma i en ganska kinkig belägenhet, ty när det är fråga
om att handla för andra, så bör man väl göra allt som kan befordra
deras intresse. Nu kan det vara kinkigt att bestämma, huruvida
det är lagligt eller icke att uptaga lotterilån, ty när det
uptages utomlands, kan man icke säga att det är olagligt, och då
kan man få svårt att afslå ett förmånligt anbud, som göres af en
utländsk bankir. Det är dock saunt, att då lotteri här i landet
är förbjudet, så torde det icke vara öfverensstämmande med vår
lagstiftning att göra utrikes hvad man icke får göra inrikes. Det
kan också hända att, ifall man uptager sådana lån, det icke blir så
lätt att förekomma att de under en eller annan form kunna insmyga
sig i landet. Af dessa skäl förekommer det mig som vore
saken oriktig.
Beträffande Hr Mannerskantz’ anm. i afs:de på sjelfva benämningen,
så trodde jag det vara tydligt att med dessa obligationer
menades s. k. lotteriobligationer, men om han kan utfinna någon
term, som vore mera adaeqvat, som mera bestämdt förbjöde lotterilån,
och ville framställa ett förslag i detta afs:de, har jag ingenting
deremot; men intilldess att bättre förslag till redaktion framställes,
anser jag mig böra vidhålla miu begäran om bifall till BorgareSt:ts
inbjudning.
Frih. Tersmeden: Jag hemställer. Mine Hrr! hvad för
skillnad som är mellan ett sådant här premielån och ett lån uptaget
med kapitalrabatt? I detta fall, ju större kapitalrabatten är,
desto mera chance har man att vinna. Om jag lemnat 80 %
på ett sådant lån och jag vid första lottdragningen utfår min lott
och får 100 %, så har jag ju fått en ganska vacker vinst. Enda
skillnaden är att i ena fallet kan jag vinna mera, i det andra
mindre. De flesta af eder, Mine Hrr! torde påminna sig, huru
mycket här kämpades om riktigheten af att uptaga lån mot kapitalrabatt.
Det är dock icke så farligt och nu talar ingen menniska
derom, och det har antagits öfverallt. Jag vill visst icke upträda
såsom egentlig försvarare af premielånen, det behöfs eller icke,
ty här är endast fråga om huruvida man skall nu på förhand nedlägga
uti en författn., som man hoppas skall räcka i långliga tider,
ett förbud mot uptagandet af lån på ett brukligt sätt. För
min del anser jag det vara väl tidigt att pröfva denna äak, när
man vet att fråga är om ett dylikt låns uptagande för Statens
H. XI. ' 20
306
Den 20 Oktober f. m.
räkning; det kan vara tids nog att verkställa denna pröfning, när
närande fråga förekommer.
Jag anhåller örn afslag å BorgareSt:ts inbjudning.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag kan icke för mig göra
riktigt klart hvad som menas med premielån. Man har här sagt
att dermed menas sådana obligationer, som utgifvas under förutsättning
af ganska stor vinst, sådan som kan upstå t. ex. vid det
af den siste talaren nyss omtalte, för statens räkning uptagne s.
k. premielån; men efter min tanke har Frih. Tersmeden rätt deri,
att de lån, som uptagas mot kapitalrabatt, äro också premielån. Der
sker också en utlottning vid hvarje särskildt half- eller helår, och
den, som har tur att få ut sin lott, han gör en ingalunda obetydlig
vinst. Det är väl icke så stort fält för spekulationen som vid
det lån, hvilket är uptaget af Riksg Kont., men det är emellertid
samma grundtanke som ligger i botten af frågan, nemi. att skaffa
sig pengar till något bättre pris. Jag skulle således tro, att om
man strängt håller sig till ordet, såsom det törekoramer i det af
BorgareSt:t upgjorda förslag, skulle man för framtiden vara förhindrad
att äfven uptaga lån mot kapitalrabatt. Icke lärer någon
kunna påstå att den redaktion, som här är föreslagen, egentligen
uttrycker majoritetens önskan, utan meningen är här att icke framkalla
något nytt sorts lotteri i landet. Vill man genomföra detta,
så vore det lämpligast att i en underd. skrifvelse fästa K. M:supmärksamhet
derpå, huruvida icke Han, före promulgerandet af den
nya lagen, ville taga i öfvervägande, om ett stadgande i denna syftning
skulle vara lämpligt eller icke. Derigenom undviker man att
nu fatta ett beslut i bestämda uttryck, man uttalade endast en
åsigt, och jag tror att, när det gäller en lagstiftning sådan som
denna, det vöre riktigast.
Hr Mannerskantz: En talare hemställer till mig att jag
måtte upgifva den redaktion, som jag kunde finna lämplig, men
att nu på stående fot upgifva den, torde vara förenadt med den största
svårighet. Jag önskar dock icke et.t sådant absolut förbud, som
här är föreslaget för en styrelse att icke begagna ett uplåniugssätt,
som i vissa fall kan vara af nytta. Jag tror att man med uttrycket
premielån betecknat ett begrepp, som ganska mycket varierar
i olika länder, och det är ganska oriktigt att insätta en så
sväfvande term i reglennt. Om t. ex. ett amorteringslån uptages
på kortare tid än 40 år, så i samma mån som tiden blir kortare,
dess större blir chancen att vinna. Jag tror således det vore välbetänkt
att icke antaga detta förslag, synnerligast med afs:de derpå
att, man icke uttryckt hvad som menas och hvad man vill framhålla.
Jag fortfar att begära afslag å inbjudningen.
Gr. Lagerbjelke: Man har här ansett att ett amorterings
lån,
der obligationer utlånas, afven skulle kunna vara ett premielån.
Skillnaden dem emellan är dock ganska stor. Vid ett amorteringslån
få alla samma rättighet, alla få äfven samma kapitalut
-
Den 20 Oktober f. m.
betalningar; skillnaden är endast den att genom lott afgöres hvilken
som först eller sist skall erhålla sitt kapital åter. Alla erhålla
samma kapital och samma ränta. Vid ett premielån deremot,
om hvarje obligation är ställd på 10 thaler, kan den som
vinner mest erhålla 25,000 thaler redan första året, den som har
sämsta turen erhåller 10 thaler om 30 år. Nu hemställer jag, om
ett sådant lån kan jemnföras med ett amorteringslån, der räntan
erhålles under hela tiden. Såvidt jag kunnat upfatta diskussionen,
hafva de flesta talare medgifvit att det icke vore lämpligt, om hypoteksbanken
gåfve sig in på dylika lotterilån, men man säger
att förbudet är så sväfvande, ty man vet icke hvad som menas
med premielån. Man medgifver dock att förbudet i lag att uptaga
premielån är ett ganska nyttigt förbud; om nu så förhåller
sig att i vårt land sådana lotterilån kallas premielån och andra
lån amorteringslån, så är väl bäst att bibehålla den för tillfället
brukliga benämningen; och om man i framtiden med premielån
skulle förstå något annat, så är väl icke vår lagstiftning så kinesisk,
att man icke under förändrade förhållanden kan få förändrade
föreskrifter, och om benämningen i allmänna banker ändras, att den
icke äfven kan förändras i lagen.
Gr. Liljencrants: I ämnet är så mycket taladt att jag
endast, lika med den siste talaren, tror, att om hvarje financiel lånetransaktion
innebär möjligheten af någon större vinst för den ene
än den andre, kan deraf likväl icke dragas den slutsats att alla
lån kunna benämnas premielån. Hvar och en sak har sitt namn
och vid detta namn är fästadt ett begrepp, och, såvidt jag förstår,
kan ingen vid begreppet »premielån» fästa den tanke att härmed
menas alla slags amorteringslån. Jag bestrider således att genom
den ifrågav:de föreskriften någon otydlighet kan upstå, och anhåller
att 11. o. Ad. måtte instämma i BorgareSt:ts beslut.
Hr von Koch: Jag är af samma tanke med den siste ta
laren
i afs:de å meningen med denna term »premielån». För Öfrigt
vill jag visserligen medgifva, hvad Frih. Tersmeden anmärkt, att
äfven amorteringslånen, om de uptagas mot låg ränta och stor rabatt
eller på kort tid, mycket närma sig lotterilånen. Jag tror för
min del att i framtiden, synnerligen om spelsjukan blir något
hämmad på kontinenten, skall man mera närma sig det Engelska
systemet eller att icke taga upp lånen mot amortering, utan återköpa
dem. Jag fortfar i mitt yrkande.
Hr Bildt: I allmänhet bör man väl med särdeles lugn och
varsamhet fatta sina beslut. Om detta är en allmän regel, så bör
det väl så mycket heldre tillämpas på en fråga, sådan sora denna,
der så grannlaga och ömtåliga förhållanden skola bestämmas. Man
erkänner rent ut att redaktionen är otydlig, eller ock visar sig
detta af de förklaringar, man gör öfver »premielån»; men sedan
säger man dock: då ett Stånd godkännt denna redaktion, måste
vi med afs:de på riksdagens sena timma antaga densamma. Om
308
Den 20 Oktober f. m.
man icke derigenom gjorde en verklig skada, om man icke beslöte
något helt annat än som här är meningen, så kunde man bifalla
BorgareSt:ts redaktionsförslag; men jag tror att man derigenom
kommer in på en farlig väg och jag skall anhålla att med några
ord få bevisa detta. Inora det Utsk.jag tillhör, har vid upgörandet,
af fopdsyst.emet alltid utkämpats ganska svåra strider ang:de
utländska låns uptagande eller uptagande af lån i allmänhet, antingen
de skulle uptagas al pari mot en högre proc. eller med
kapitalrabatt mot en låg proc. De som kämpat för den åsigten
att man borde binda riksgäldsfullrmge i sina låneoperationer, utgingo
från den åsigten att det är orätt att hafva kapitalrabatten, ty en
kapitalrabatt framkallar vinstbegäret, spellusten hos allmänheten,
och den bör raan söka borttaga. Man har sagt att det var i
enlighet med Svenska nationens uttalade åsigter som man borttog
det gamla Svenska nummerlotteriet, och just detta skäl har i Stats-
Utsk:t blifvit anfördt mot lån med kapitalrabatt. Man har sagt
att man bör ställa kapitalrabatten så liten att detta vinstbegär icke
får något stort tillfälle att spekulera, och det är också derföre som
samma kapitalrabatt blifvit på detta sätt begränsad vid denna riksdag
i det redan af R. St:r godkände förslag till ett fondsystem.
Nu är emellertid ett premielån ett sådant lån, som förutsätter att
den ena lottagaren kan hafva en fördel framför den andra; det ligger
i ordet »premiumas grundtanke en olika ställning och denna
olika ställning uttalas här genom lottning. Samma lottning eger
rum med alla obligationer, sorn utgifvas med kapitalrabatt, och
denna lottning är af R. St:r och just af R. o. Ad. godkänd för
några dagar sedan, då R. o. Ad. beslöt att utlottning skulle vara
det system, man borde följa i st. f. det af StatsUtsk:t förut föreslagna.
Gr. Lagerbjelke har sagt att skillnaden mellan premielån
och amorteringslån är den att räntan i dessa sednare är lika för
alla obligationer samt icke så flektuerande att vinstspekulationen
. skall få för stort fält att röra sig på, med ett ord att de äro icke
hvad man kallar lotterilån. Nu är dock förhållandet att det finnes
s. k. premielån, som gå med 2 å 3 proc ränta och som således
hafva ungefär samma karakter som vanliga lån. Jag vidhåller
min förut uttalade åsigt, att man bör öfverlemna åt K. M. att
utfärda det ifrågav:de förbudet, om han så finner skäligt.
Hr Hjärne: Den siste talaren har trott att de som talat
för antagande af BorgareSt:ts beslut, skulle hufvudsakligen hafva
utgått derifrån att riksdagen vore så nära sitt slut och att man
endast ville sammanjemka besluten. Har man icke andra skäl härför,
kunde man gerna hafva underlåtit att åberopa dem. Man har
här i afs:de på lån gjort en jemförelse mellan Riksg.Kont.. och
hypoteksbanken. Denna jemnförelse är alldeles oriktig. Riksg.-  Kont. kan ifråga om uptagande af lån rätteligen ega ett vidsträcktare
fält för sin verksamhet än hypoteksbanken, som icke egentligen
är till för att drifva bankrörelse, utan för att vara en medlare
mellan hypotheksföreningarne och långifvnrne. Jag begärde
ordet egentligen för att fästa upmärksamheten derå, att det af
Den 20 Oktober f. ra.
30!»
BorgareSt:t föreslagna tillagg är fullkomligt öfverensstämmande med
den åsigt, som föranledde B. o. Ad. att göra en temligen vigtig
förändring i den 9:de §:n, som gick ut derpå att fråntaga hypoteksbanken
rättighet att, om jag så får uttrycka mig, »vigilera»
lån på kortare tid och derigenom inträda på sätt och vis i samma
befattning som en privatbank. Hvad nu beträffar ordet premielån,
så tror jag att det är så bekant på hela kontinenten, att man icke
behöfver draga i tvifvelsmål om hvad som dermed menas. Jag
får fortfarande tillstyrka bifall till BorgareSt:ts inbjudning.
Hr von Koch: Jag får meddela den underrättelse att Pre
steSt:t
utan votering antagit den punkt, hvarom nu diskuteras.
Hr Mannerskantz: Efter den uplysning, den siste talaren
lemnat, anser jag så mycket angelägnare att B. o. Ad. icke bifaller
densamma, ty när man kommit så långt med ett förslag som
förhållandet är med detta ang:de inrättande af hypotheksbauken,
så är väl icke skäl att uphäfva verkan af hvad man hittills gjort.
Dessa premielån hafva i flere former blifvit så vanliga i Tyskland,
att de t. o. m. utträngt andra slag af lån, och det torde blifva
nästan omöjligt att få några lån, om icke banken får ställa dem i
en sådan form, som brukas i det land der de skola uptagas. Om
så är förhållandet, hvarföre skall man då förstöra möjligheten för
banken att verka, hvilket vore så mycket mera oriktigt då man
föreskrifva landets jordbrukare att de icke få låna i någon annan
anstalt än i denna hypoteksbank. Jag anser derföre att man icke
bör vara så hastig att antaga föreskrifter, som kunna åstadkomma
att inrättningen hämmas i sin verksamhet. Jag fortfar derföre i
mitt yrkande.
Frih. Bonde, Knut: Sedan nu underrättelse kommit från
PresteSt:t att äfven det antagit inbjudningen, anser jag det vara
skäl att B. o. Ad. följer deras exempel, på det frågan måtte komma
till en lycklig lösning. Hvad för öfrigt sjelfva detta lånesystem
vidkommer, vill jag icke uppehålla mig hvarken vid den moraliska
eller juridiska sidan af saken, utan endast vid den rent financiela,
och då tror jag det vara välbetänkt att §:n inflyter, emedan, när
man kommer till en bankir för att upgöra en låneaffär, bör man
kunna visa honom att en sådan § förefinnes, ty det ådagalägger
att våra finanser äro i det tillstånd att vi icke behöfva följa Österrikes
exempel och göra sådana lån, hvilkas framgång beror at vinstbegärets
väckande. Det är orsaken hvarför jag förenar mig med
de Hrr, som yrkat bifall till inbjudningen.
Frih, Tersmeden: På det icke det Högh Ståndet måtte
blifva förskräckt öfver det exempel, som den siste talaren anfört,
nemi. Österrikes, vill jag uplysa att mångfaldiga stater, bland andra
Preussen, hafva sådana premielån, så att detta sätt att uptaga
lån i allmänhet icke uti Europa anses vara sämre än andra sätt,
och jag kan ej förstå, när det är inom lagens gräns, hvarlöre det
aio
Den 20 Oktober f. m.
ej skulle vara klokast af en stat att låna på de vilkor, sorn befinnas
vara de fördelaktigaste. Jag fortfar i mitt yrkande.
Hr Bildt: Att döma utaf den rigtning, som diskussionen
nu tagit, synes det mig som vill man låta påskina att den af
PresteSt:t nu äfven godkända BorgareSt:ts inbjudning nödvändigt
måste antaga, för att på detta sätt hindra vårt land från att
upträda såsom spelare. Jag fruktar, att om man sålunda blir förledd
att antaga inbjudningen med den redaktion den nu har,
skall man deremot åstadkomma att vi icke få någon hypotbeksbank.
Hetta tycks låta fabulöst, men då man förbjuder uptagaudet
af alla lån mot kapitalrabatt och då ingen här förmått upgifva
en redaktionsföräudriug, som kan tillfredsställa dem, som icke
vilja antaga den af hela den financiela verlden erkända tekniska
termen premielån, så har man derigenom afskurit möjligheten för
hypoteksbanken att uptaga dessa lån. Under sådane förhållanden
anser jag som en skyldighet att, oaktadt jag icke för min del nyss
ansåg lämpligt att yrka propos. på den åsigt, jag här uttalat i
fråga om en underd. skrifvelse, nu anhålla om propos. derå och
att de öfrige Stånden blefve inbjudna att i denna skrifvelse sig
förena.
Hr von Koch: Den farhåga, den siste talaren framkastade,
att man genom antagande af BorgareSt:ts inbjudning skulle tillintetgöra
hela den åsyftade institutionen, kan jag icke dela. Jag
tror att man är ense om hvad som förstås med premieobligationer,
så mycket är man åtminstone säker om, att man icke under denna
kategori sätter alla obligationer. Amorteringslån hafva blifvit up
tagna'
och uptagas ständigt, och ingen har satt ifråga att det
skulle vara olofligt att uptaga dem inom landet. Jag tror det
är ganska vådligt att vilja framkasta en sådan farhåga, och
följden skulle kunna blifva att hypotheksbanken genom en
sådan åsigt förstördes, men icke genom antagande af BorgareSt:ts
inbjudning.
Sedan öfverläggningen nu ansetts fulländad, yttrade H. Exc.
Hr. o. Landtm., att derunder yrkats dels antagande af BorgareSt:ts
inbjudning uti förev:de hänseende, dels afslag å densamma,
och dels slutligen af Hr Bildt, att beslutas måtte en underd.
skrifvelse till K. M:t, med anhållan att K. M. täcktes vid förordmns
utfärdande tillse, huruvida hypotheksbanken borde förbjudas
att uptaga lån emot s. k. premieobligationer.
Härefter framställde H. Exc. propos. på inbjudningens antagande
och, då dervid svarades flere ja och nej i blandning, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Frih. Tersmeden begärt votering samt K. o. Ad., uppå
H. Exc:s framställning, beslutat att kontraproposm vid den blif
-
Den 20 Oktober f. m.
311
valide voteringen skulle innefatta afslag å merberörde inbjudning,
justerades följande voter.-propos.:
»Den som antager BorgareSt:ts uti prot.-utdrag N:o 543
gjorda inbjudning derom, att efter g 9 uti förslaget till förordn.
om en allman hypoteksbank i riket skulle införas en ny § af
följande lydelse: »Hypoteksbank eger icke uptaga penningar
emot så kallade premieobligationer»; röstar
Ja;
den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår K. o. Ad. denna inbjudning».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej — 26.
Sedan H. Exc. tillkännagifva, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 7 e. ra., företogs till afgörande
Sammans. Utsk:ts till R. o. Ad. samt BorgareSt:t gjorda inbjudning
att antaga Utsk:ts, af de två öfriga RiksStm bifallna förslag
till lydelsen att g 9 uti förslaget till förordning ang:de en allmän
hypoteksbank i riket, äfvensom Utsk:ts, i händelse af inbjudningens
afslående, framställda förslag till voter.propos. i frågan.
Uppå begäran af Hr von Koch, uplyste undertecknad, att
något prot.-utdrag, rörande de öfriga RiksStms beslut i denna
fråga ännu icke ankommit; hvarefter yttrade
Hr von Koch: Jag kan svårligen föreställa mig, att sedan
R. o. Ad. efter lång öfverläggning och votering fattat beslut och
sedermera inbjudit de andra RiksStm att deri deltaga, och då ett
RiksStånd bifallit R. o. Ad:ns inbjudning och ett annat, ehuru
det icke är officielt kändt, äfven med 27 röster mot 26 deri instämt,
R. o. Ad. då skulle sjelf frångå sitt beslut. Jag anhåller
derföre att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr Hj ä rn e: Jemte det jag instämmer iden siste talarens yttrande,
vill jag göra en anmärkning mot Utsk:t. Utsk:t har nemi. sagt
att votering i förstärkt StatsUtsk. skall ega rum, men orsaken härtill
kan jag icke inse. Denna fråga är ovilkorligen mera en
bankfråga än en statsregleringsfråga, och då åtminstone 2:ue Stånd
remitterat densamma till BankoUtsk:t, skulle jag tro det rättast
vara att votering skedde i förstärkt BankoUtsk.
Frih. Tersmeden: Med ani. af Hr Hjärnes yttrande, får
jag uplysa att denna skrifvelse är af 2:ne Ständ remitterad till
Sammans. Stats- och BankoUtsk:t; således skulle den behandlas af
dessa sammansatta Utsk., och sora hittills aldrig varit brukligt att
förstärka sammansatta Utsk., har Utsk:t föreslagit votering i förstärkt
StatsUtsk.
3X2
Den 20 Oktober f. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tiilkännagaf, att just nu ankommit
ett prot.-utdrag från PresteStrt, utvisande, bland annat, att
nämnde Stånd antagit BorgareSt:ts inbjudning rör:de lydelsen af
den ifrågav:de §:n.
Sedan det anmäldta prot.-utdraget härefter; blifvit upläst,
yttrade
Gr. Lagerbjelke: Såvidt jag vet, har aldrig någonsin votering
i sammansatt förstärkt Utsk. förekommit, utan då sammansatt
Utsk. afgifvit Betänk., som föranledt votering i förstärkt
Utsk., så har denna votering alltid egt rum i det Utsk., till
hvars handläggning frågan ansetts hufvudsakligen höra. Jemnför
man nu Stats- och BankoUtskms andel i denna fråga, visar det
sig att, i afs:de på StatsUtskrt, förekommer en garanti på flera
millioner; i afs:de på BankoUtsk:t åter, kan visserligen frågan hafva
en indirekt inverkan, men någon direkt på banken, jemnförlig med
den på statsverket, visserligen icke. Jag anhåller derföre om bifall
till Utskrts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats afslag å Utsk:ts
inbjudning och vidblifvande af Ståndets förut i frågan fattade beslut,
hvarförutan en ledamot yttrat tvifvelsmål derom, huruvida
votering i frågan borde ega rum i förstärkt StatsUtsk., samt ansett
densamma snarare böra ske i förstärkt BankoUtsk.; och se
dan
numera underrättelse ankommit, att PresteSt:t antagit BorgareSt:ts
inbjudning rör:de lydelsen af den ifrågav:de g:n, samt
R. o. Ad:ns derom fattade beslut vore med BorgareSt:ts öfverensstämmande,
vid hvilket förhållande frågan blifvit genom tre
Stånds beslut afgjord, kunde H. Exc. ej framställa någon annan
propos. i afs:de å Utsk:ts inbjudning och förslag till voter.-propos.,
än att desamma skulle läggas till haudlingarne.
Härefter blef en sådan propos. framställd och med ja besvarad.
Föredrogs Bevilln.Utsk:ts den 19 dennes bordlagde Mern. N:o
47, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut rör:de de vid Mem:t
N:o 46 afgifua förslag till formulärer, som böra bifogas den nya
bevilln.-stadgan.
Utsk:ts första yttrande ronde formuläret N:o 15.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts förslag till voter.-propos. ronde formulärerne N:ris
7, 8, 9, 13, 14 och 15.
Gr. Lagerbjelke: Enl, min förmening, är den votering,
Den 20 Oktober f. m.
313
Bevilln.Utsk:t här föreslagit, helt och hållet stridande mot grundlagen.
Om vi betrakta formuläret N:o 7, hvilket är det som
frågan hufvudsakligen angår, så finna vi att detta formulär är af
alla 4 Stånden helt och hållet antaget, endast med undantag af
de 4 första kolumnerna för af hevilla.-beredningen upskattad inkomst.
Dessa 4 kolumner äro af 2:ne Stånd bifallne och af 2
Stånd afslagne. I följd af 7 5:te §:n R.O. måste således frågan
om dessa 4 kolumner vara förfallen. För öfrigt förekommer, i
afs:de på dels detta formulär dels de öfriga, att 2:ne Stånd till dem
beslutat tillägg och inbjudit de öfriga Stånden att med dem sig
förena. Denna inbjudning har blifvit afslagen, således måste förslagen
om dessa tillägg vara förfallna. Alldeles så har också
Bevilln.-Utsk:t tänkt sig frågan. Jag anhåller således om afslag
fi den af Utsk:t föreslagna votering.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef den ifrågav:de voter.-proposm af R. o. Ad. afslagen.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:ts den 19
dennes bordlagde Mern. N:o 50, i ani. af återremiss å Mem:t
N:o 44.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:ts den 19 dennes bordlagde
Mern. N:o 51, ang:de instruktionen för R. St:rs BankoUtsk. vid
nästa riksdag.
Föredrogos och bilöllos LagUtsk:ts den 19 dennes bordlagde
Betänk:n:
N:o 69, i ani. af väckta motioner om föreskrifter rör:de ränteberäkning
för omyndigs medel; samt
N:o 70. i ani. af väckt motion om bestämmande af visst
arfvode för förvaltning af förmynderskap.
Föredrogos och biföllos Sammans, Lag- samt Allm, Besv.-  oeh Ekon.Utsk:ts nedannämnde, den 19 dennes bordlagde Betänk:n,
nemi.:
N:o 42, i ani. af väckt motion om utfärdande af vissa föreskrifter
till beredande af säkrare kontroll derå, huruvida någon
innehar förmyndarebefattning eller icke;
N:o 43, i ani. af väckta motioner om förhöjning af de i
15:de Kap. Byggn.Balken för vållande till skogseld stadgade böter;
N:o 44, i ani, af väckta motioner om förändrade föreskrifter
beträffande tiden och sättet för allmänna vägars lagning och underhåll
;
N:o 45, i ani. af väckt motion om ändring i gällande afvittringsstadga
för Vester-Norrlands län; samt
314
Deli 20 Oktober e. m.
N:o 46, i ani. af väckt motion om förändrade föreskrifter
ronde tomters mätning i hufvudstaden och s. k. designationsbevis.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 19
dennes bordlagde Betänkm:
N:o 195, i ani. af väckta motioner i fråga om ändringar i
resereglemente! af den 31 Oktober 1851, jemte dithörande författningar;
samt
N:o 196, i ani. af väckt motion om förändrade stadgandeu
rör.-de folkskolelärares lönevilkor.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allra. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 19 dennes bordlagde Mern.
N:o 197, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utsktts Betänk. N:o 161, i fråga om det af komiterade
upgjorda förslag till förordu. om kyrkostämma, samt kyrko- och
skolråd.
B. o. Ad, åtskiljdes kl. omkring 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 20 Oktober 1860-
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades sex prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts nedanuämnde skrifvelseförslag,
nemi.:
N:o 171, ang:de förändrade föreskrifter ronde vilkoren för
erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttning i följd
af laga skifte;
N:o 172, ang:de auditörstjensternas indragning;
Den 20 Oktober e. in.
315
N:o 174, dels om förändrad lagstiftning ang:de förlag, dels
ock om rätt till underpant i lösegendom i allmänhet;
N:o 176, ang:de uphäfvande af bysättning;
N:o 177, ang:de förändring i stadganderna om verkan af sökt
lagfart å landet;
N:o 179, i fråga om utvidgade rättigheter för utländningar
att i Sverige idka handel och annan näring;
N:o 180, i fråga om förtydligande af R. St:rs beslut ang:de
tull ä ättika;
N:o 181, ang:de indragning af konvojkommissariatet, samt öfverflyttande
till Statskontoret af de kommissariatet hittills åliggande
göromål.
Justerades R. o. Ad:ns prot. för den 11 Juli e. m., den 14
Juli e. m., samt den 18 Juli e. m.
Anmäldes och bordlädes StatsUtsk:ts Mern.:
N:o 216, ang:de de i R.F:ns 63:dje § föreskrifne kreditifsummor;
samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts nedannämnde Betänkm
och Mern,, nemi.:
N:o 198, i ani. af väckta motioner om förändring af telegrammportot
samt andra bestämmelser i afside på elektriska telegrafverket
i riket;
N:o 199, i ani. af väckt motion i fråga om utarrenderande
af rikets postkontor;
N:o 201, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utsk:ts Betänk. N:o 161, i fråga om det af komiterade
upgjorda förslag till förordn. om landsting.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. */2 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
316
De u 22 Oktob e r.
Måndagen den 22 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot:t för dea 17 sistl. Juli.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, lät upläsa följande från Chefen
för Statens jernvägsbyggnader ankomna skrifvelse:
H. M. Konungen ämnar nästa Thorsdag d. 25:te dennes att
passera jernvägslinien från Södra bangården till Södertelje, för att
bese de utförda arbetena, och med H. M:ts Nåd. tillstånd får jag
vördsammast underrätta, att 200 platser äro afsedde för dem af
K. St:r, som behaga deltaga i denna resa. Samlingen sker å Södra
bangården något före, och afresan precist kl. 11 f. m. Ankomsten
till Södertelje sker kl. före 2 och återkomsten till hufvudstaden
omkr. kl. V2 5 e. m.
På det att terrängen och de utförda arbetena må kunna närmare
betraktas, sker resan till Södertelje, i sakta fart med något
uppehåll vid Huddinge, Tumba och Södertelje jernvägsstationer,
samt vid den höga bankfyllningen öfver Tullingesjön och vid bron
öfver Södertelje kanal.
Bantåget är sammansatt af både öppna och täckta vagnar.
H. M:t har tillåtit att klädseln rättas efter årstiden och hvars^och
ens beqvämlighet, utan afs:de på H. M:ts höga närvaro.
Härefter tillkännagaf H. Exc., att han utaf Öfverste Ericson
erhållit underrättelse derom, att ett antal af 60 biljetter för deltagande
uti den ifrågav:de färden, komme att till 11. o. Ad. öfverlemuas;
och egde de af Ståndets ledamöter, som önskade erhålla
dessa biljetter, att anteckna sig hos Riddarh.Eiskalen.
Uplästes och godkändes nedannämnde från Exped.Utsk:t ankomna
förslag till E. St:rs underd. skrifvelser till K. M:t,
nemi.:
N:o 167, ang:de regleringen af utgifterna under KiksStatens
6:te Hufvudtitel;
N:o 168, ang:de statsbidrag för vägars anläggning m. m.;
N:o 169, ang:de åtgärder till beredande af besparing i anläggnings-
samt drift- och underhållskostnaden för statens jernvägar;
samt
Den 22 Oktober.
317
N:o 175, angide förändring i vissa delar af 17:de kap. HandelsBalken
och andra författningar rör:de borgenärers rätt och företräde
för hvarannan till gäldenärs egendom.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allni.
Besv.- ooh Ekon.Utskits den 19 och 20 dennes pa bordet lagde
Mern. N:o 197, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utskits Betänk. N:o 161, i fraga om det at komiterade
upgjorda förslag till förordning om kyrkostämma samt kyrkooch
skolråd.
Utskits anmälan om de delar af förordningsförslaget, hvilka
dels blifvit genom samtliga RiksStåndens och dels genom tre Stånds
sammanstämmande beslut af R. St:r godkände.
Lades till handlingarne.
Utskits inbjudning till R. o. Ad. samt BorgareSt:t, att i
afside på lydelsen af g 2 med de öfriga Stånden sig förena.
Hr Hjärne, Harald: Vid den ifrågavide 2:dra gin har
R. o. Ad. beslutat ett tillägg så lydande: »I stad må frågor,
som angå folkundervisningen och dit hörande anstalter samt afgifter
dertill, kunna från kyrkostämmas handläggning skiljas, då
kyrkostämman finner sådant lämpligt.» R. o. Ad. ausåg nemi., att,
då å landet styrelsen och upsigten öfver folkskolan kan komma
att öfverlemtias åt annan myudighet än kyrkostämman, det äfven
vore lämpligt att samma förhållande egde rum i städerna. Då
Utskit vid 24:de §:n infört ett stadgande i enahanda syftning
med den åsigt, R. o. Ad. till stöd för detta sitt föreslagna tillägg
vid 2:dra §:n uttalat, har Utskit funnit det mindre lämpligt, att
äfven vid denna § införa ett sådant stadgande, hvadan Utskit
icke funnit sig kunna lemna bifall till denna af R. o. Ad. gjorda
framställning. Då enligt mitt förmenande Utskit haft mycket rätt
i detta sitt förfarande, anhåller jag om bifall till Utsk:ts i denna
punkt framställda inbjudning.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag kan ingalunda instämma
med den siste värde talaren eller Utskit i den åsigten, att stadgandet i
24:de §m gör det tillägg öfverflödigt, som R. o. Ad. redan beslutat
vid nu ifrågavide 2:dra §. I den nu förevide §:n är nemi. fråga om
hvilka ärenden som skola tillhöra kyrkostämman, således ej kommunalstämman;
i den 24:de gin åter hvilka, som tillhöra kyrkooch
skolrådet. Då emellertid skilnaden' mellan kyrko- och kommunalstämman
endast är den, att de hafva olika ordförande, så
tror jag i det hela, att det är af ringa vigt, antingen tillägget införes
i ifråv:de § eller ej. Af detta skäl vill jag visst ieke motsätta mig
Utskits förslag i detta hänseende, ehuru jag likväl icke kan gilla
318
Den 22 Oktober.
det skäl för bifall å detsamma, sora af den siste talaren blifvit
anförd t.
Sedan öfverlägguingen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats frånträdande af Ståndets
förra beslut och inbjudningens antagande, blef propos. derå
framstäld och med ja besvarad.
Utsk:ts till Borgare- och BondeStånden gjorda inbjudning
ronde lydelsen af § 5 mom. 6.
Lades till haudlingarue.
Utsk:ts yttrande angide lista momit i 7:de §, samt inbjudning
till R. o. Ad. samt BondeSut att biträda de öfriga Ståndens
beslut i afside å lydelsen af 5:te momit i samma g.
Uppå begäran af Hr von Koch, meddelade undertecknad den
uplysning, att R. o. Ad., vid behandlingen af Utskits förnyade
Utlåt, angide förslaget till förordning om kommunalstyrelse på landet,
beslutat att ålägga Utskit att upgöra och till RiksStånden
inkomma med förslag till sammanjemkning af Ståndens olika beslut
rör:de den 11 :te §:ns lista morn., samt afslagit Utskits inbjudning
i afside å lydelsen af 5:te momit i samma g och vidblifvit
sitt förut derom fattade beslut.
Hr von Kochi Jag får anhålla, att R. o. Ad. måtte, med
ogillande af Utskits yttrande angide lia mom;t af denna g, ålägga
Utskit att inkomma med förslag till sammanjemkning af RiksStins
derom fattade olika beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkande endast blifvit frarastäldt
derom, att R. o. Ad., med ogillande af Utskits yttrande
angide den förev;de gins lista morn., skulle ålägga Utskit att,
jemlikt 73:dje gin R.O., derom afgifva sammanjemkningsförslag,
blef propos. på detta yrkande framstäld och med ja besvarad; hvarefter
gjordes propos. på antagande af inbjudningen röride 5:te
momit af merberörde g, hvartill jemväl svarades ja.
Utskits yttrande angide g 23.
Lades till handlingarne.
Utskits inbjudning röride g 24.
Hr Hjärnei Denna g är oförändrad antagen af Preste-och
BondeStin. BorgareStit har fattat ett afvikande beslut i ämnet,
men står ensamt vid detta beslut, hvarföre detsamma ej till någon
åtgärd kan föranleda. R. o. Ad. har, med uteslutande ur 2idra
momit af orden »samt försummelse af» och »uteblifvande från läslörhör»,
i öfrigt antagit gin. Men som Utskit uplyser, att hela
Den 22 Oktober.
31!)
detta mom., hvaruti ifrågav:de ord förekomma, är nästan ordagrannt
hemtadt ur 4:de g:n i nu gällande Kyrkorådsförordn. af den 29
Augusti 1843, och ett uteslutande af nämnde ord tilläfventyrs
skulle kunna föranleda ett betänkligt missförstånd, så vore enligt
mitt förmenande ingalunda farligt att låta dessa ord äfven hädanefter
qvarstå. Sålunda och då, genom att R. o. Ad. frånträder sitt
beslut, man skulle få trenne Stånds samstämmande beslut i frågan,
får jag för min del anhålla, att Utskits i denna punkt föreslagna
inbjudning måtte af R. o. Ad. godkännas.
Uppå härefter framställd propos., frånträdde R. o. Ad. sitt
förut om denna g fattade beslut och antog Utsk:ts inbjudning.
Utsk:ts yttrande ang:de § 25.
Gillades.
Utsk:ts inbjudning rör:de g 42.
Hr Hjärne: Då R. o. Ad. nu frångått det beslut, 11. o. Ad.
förra gången fattade i afs:de å 2:dra g:n, och den förändring R.
o. Ad. gjort i 42:dra g:n var en följd af beslutet vid 2:dra g:n,
så ligger väl i sakens natur att R. o. Ad. äfven nu i förevide
42:dra g återgår till Utsk:ts förslag, hvarföre jag tillstyrker antagande
af den föreslagna inbjudningen.
Propos. på det lörra beslutets frånträdande och inbjudningens
antagande biel härefter framställd och med ja besvarad.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts den 20 dennes på bordet
lagde Mern. N:o 216, ang:de de i Reg.-Form:s 63:dje g föreskrifna
kreditiv-summor.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utskt:s den
20 dennes bordlagde Betänk:n:
N:o 198, i ani. af väckta motioner om förändring af telegramportot
samt andra bestämmelser i afsrde på elektriska telegrafverket
i riket; samt
N:o 199, i ani. af väckt motion i fråga om utarrenderande
af rikets postkontor.
Föredrogs och begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 20 dennes bordlagde Mern. N:o
201, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut vid behandlingen af
Utsk:ts Betänk. N:o 161, i fråga om det af komiterade upgjorda
förslag till förordning om landsting.
320
P e ii 2 > O k t o b or.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utslen inkomne
Mern. och Betänkm, nemi. ifrån
StatsUtskottet:
N:o217, med förslag till stadganden i reglementet för Riksg.-  kontoret, ang:de anslagen för folkundervisningen, aflöningen för Justitieombudsmannen
samt de ordinarie statsregleringen tillhörande
utgifter och å detta verk anvisade kreditiver;
Sammans. Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:t:
N:o 43, i ani. af väckt motion om Ulldiskontens indragning;
N:o 44, i ani. af RiksSt:us skiljaktiga beslut öfver Utsk:ts
Utlåt. N:o 41, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 200. i ani. af väckt motion om förändring i giillande
föreskrifter ronde användande af skogsalster å kronomarker inom
VesterNorrlands län;
N:o 202, i ani. af väckt motion om undersökning ronde till
flottan hörande segellinieskepps användbarhet för krigsbruk m. m.
Sedan R. o Ad., uppå framställning af Hr Montgomery, Robert
Nils Germund, beslutat, att Sammans. Stats-samt Allm. Besv.-  och Ekon.Utskits Mern. N:o 44 skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum; åtskiljdes Ståndet k), nära 8 e. m.
In fidem, ,
O. Brakel.
Tisdagen den 23 Oktober 1860.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 22 dennes.
Föredrogs ett från Hederv. BondeSt:t ankommet prot.-utdrag
N:o 532, innehållande inbjudning till R. o. Ad. att instämma i
det beslut, ang:de vilkoren för det af tre Stånd till postskjutsens
ord
-
1
I)eti 23 Oktober f. m. 321
ordnande beviljade anslag af 70,000 rdr rmt, hvilket BondeSt:t
genom sitt bifall till den af Hr Hjärne, i hans reservation emot
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Mern. N:o 41,
föreslagna voter.-propos., för sin del fattat.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Som man vid anställd jemförelse
mellan de af R. o. Ad. samt BondeSt:t i frågan fattade beslut
finner att skillnaden är dem emellan högst obetydlig, anser
jag mig, vid det förhållande att BondeSt:ts beslut likväl synes mig
vara bättre redigeradt, böra tillstyrka R. o. Ad. att antaga den af
sistnämnde Stånd i ämnet gjorda inbjudning.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: I likhet med
Gr. Lagerbjelke, tillstyrker äfven jag bifall till BondeStrts inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, beslöt R. o. Ad. att, med antagande af BondeStrts inbjudning
och frångående af sitt uti frågan förut fattade beslut, lemna bifall
dertill, att postföringsskyldigheten må från jordbruket skiljas, emot
åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de
hittills varit i egenskap af posthemman befriade, samt emot förbindelse
för desse hemman att, i likhet med andra i skjutslag indelade
hemman, deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret, sådant
det komme att utgöras; äfvensom att å RiksStatens Sjunde Hufvudtitel
anvisa ett årligt reservationsanslag af 70,000 rdr rmt, att
till postverket utgå såsom ersättning för den ökade kostnad, som,
genom postskjutslegans höjande, komme att upstå, med bemyndigande
tillika för Poststyrelsen att använda de besparingar, som å
detta anslag kunde göras, till ordnande å postvägar af gemensam
befordran af post och resande.
Härefter föredrogs Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:ts den 22 dennes bordlagde Mern. N:o 44, i ani. af.RiksSt:ns
skiljaktiga beslut öfver Utsk:ts Utlåt. N:o 41, i fråga om
skjutsningsbesvärets ordnande.
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad. numera antagit BondeSt:ts
inbjudning i denna fråga, tillåter jag mig fästa upmärksamheten
deruppå, att Nej-propos:n uti förev:de Mern. icke är
rigtig. Deri skulle nemi. innefatta PresteSt:ts beslut, men är icke
dermed öfverensstämmande. Sammans. Utsk:t har, oberäknadt några
mindre väsendtliga förändringar, borttagit slutmeningen i PresteSt:ts
beslut. Den lyder som följer: »öfverlemnande till K. M:t att
bestämma de reglementariska föreskrifter, hvilka för denna trafik
kunna befinnas nödige». Sistberörde uteslutande åstadkommer dock
en ganska väsendtlig förändring i PresteSt:ts beslut. För den händelse
nu de öfrige Ståuden antaga voter.-propos:n i dess närvarande
skick, skola de påtvinga PresteSt:t ett beslut, som det aldrig fattat.
PI. XI. 21
322
Den 23 Oktober f. m.
Följaktligen hemställer jag, att Nej-propos:n måtte ändras i
enlighet med PresteSt:ts beslut, samt erhålla följande lydelse:
»Vinner Nej, kommer, i enlighet med PresteSt:ts beslut, postföringsskyldigheten,
i den mån K. M:t finner sådant lämpligen
kunna ske, att från jordbruket skiljas, emot åliggande för posthemmanen
att fullgöra de onera, från hvilka de hittills varit, i sin
egenskap af posthemman, befriade; — samt att, såsom följd deraf,
posthemmanen tillförbindas att, i likhet med andra i skjutslag indelade
hemman, deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret, såsom
detta kommer att utgöras; oell att å Itiksstatens 7:de Hufvudtitel
anvisas och ställas till K. Mits disposition ett årligt reservationsanslag
af 70,000 rdr rmt att till Postverket utgå såsom ersättning
för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans höjande komme
att upstå; med bemyndigande tillika för Poststyrelsen att använda
de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till ordnande
å postvägar af gemensam befordran af post och resande;
öfverlemnande till K. M:t att bestämma de reglementariska föreskrifter,
hvilka för denna trafik kunna befinnas nödige.»
Vid Ja-propos:n torde endast ordet »hufvudsaklig» böra
uteslutas.
Hr Montgomery: I följd af brådskan att erhålla detta
Mern. färdigt och aflemuadt till tryckning, kom jag icke i tillfälle
att få dervid afgifva den reservation, hvilken jag annars, i fullkomlig
öfverensstämmelse med den af Gr. Lagerbjelke nu gjorda
framställning, skulle hafva detsamma bifogat. Afven jag anser att
det skulle vara ett ganska vådligt prejudikat att låta 3 Stånd
påtvinga det 4:de ett beslut, som det aldrig fattat; och anhåller
om bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag.
Hr Hjärne: Anledningen hvarföre Utsk:t borttagit den ifrågav:de
slutmeningen har varit, att man icke ansåg skäligt lemna
en reglementarisk föreskrift om öfverlemnande till K. M:t. af en
rättighet, hvilken K. M:t de facto redan förut eger.
Vill man likväl nu, för den stränga formens skull, nödvändigt
införa denna slutmening, så skall jag, för min del, visst icke motsätta
mig detsamma; men underställer dock R. o. Ad., huruvida
icke lämpligast är att afvakta PresteStits beslut i frågan.
Hos H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anhåller jag således om
propos. att med denna frågas afgörande härstädes måtte få anstå
intilldess prot. utdrag ankommit från Högv. PresteSt:t.
Hr Montgomery: Hvad beslut PresteSt:t kommer att i
denna fråga lätta är omöjligt att förutse. Nämnde Stånd kan
antaga likaväl det ena som det andra beslutet. Troligare är det
dock att PresteStit kommer att vidblifva sitt förra beslut, än att
samma Stånd kommer att fatta ett annat beslut.
Nu är likväl den egentliga frågan, huruvida det är formenligt
att 3 Stånd besluta ronde det 4:de Ståndets beslut. Ordspråket
Ren 23 Oktober f„ tn.
323
säger: »I dag dig, i morgon raig»; och jag tror icke att den, som
drabbas af en likartad händelse, rosar marknaden.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o Landtm., alt derunder icke afgifvits något annat bestämdt
yrkande, än att ja-propos:n uti Utsk:ts förslag till voter.-  propos. i frågan skulle godkännas, såsom öfverensstämmande med
det beslut, sorn dels af R. o. Ad., efter antagande af BondeSt:ts
nyss förehafde inbjudning, och dels af sistnämnde JRiksSt. gemensamt
blifvit fattade, men att rättelse borde ske i ij£j-propos:n, så
att den blefve i fullkomlig öfverensstämmelse med PresteSt:ts i
saken fattade beslut. Ilärförutan hade Hr Hjärne väckt fråga
derom, att ärendets afgörande skulle upskjutas, intilldess underrättelse
från PresteSt:t ankommit, om dess öfver förev:de Mern. fattade
beslut; men då Mem:t icke blifvit för andra gången på bordet
begärdt, utan öfverläggning om detsamma förevarit och förklarats
fulländad, ansåge H. Exc. något vidare upskof med sakens afgörande
icke kunna ega rum; Oell ville H. Exc. nu för R. o. Ad.
upläsa voter -proposm, sådan densamma, i enlighet med hvad under
öfverläggningen yrkats, skulle lyda.
Härefter upläste H. Exc. följande förslag till voter.-propos.:
»Den som, i öfverensstämmelse med R. o. Ad:ns samt BondeSt:ts
beslut, bifaller, att postföringsskyldigheten må från jordbruket
skiljas, mot åliggande för posthemmauen att fullgöra de onera,
från hvilka de hittills varit i sin egenskap af posthemman befriade,
— samt., såsom följd deraf, posthemmauen tillförbindas att, i
likhet med andra i skjutslag indelade hemman, deltaga i det allmänna
skjutsningsbesväret, såsom detta kommer att utgöras; och
att å Riksstatens Sjunde Hufvudtitel anvisas ett årligt reservationsanslag
af 7 0,000 rdr rmt att till Postverket utgå såsom ersättning
för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans höjande
komme att upstå; med bemyndigande tillika för Poststyrelsen
att använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till
ordnande å postvägar af gemensam befordran af post och resande,
— röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, kommer, i enlighet med PresteSt:ts beslut, postföringsskyldigheten,
i den mån K. M:t finner sådant lämpligen
kunna ske, att från jordbruket skiljas, emot åliggande för posthemmanen
att fullgöra de onera, från hvilka de hittills varit, i sin
egenskap af posthemman, befriade; — samt att, såsom följd deraf,
posthemmauen tillförbindas att, i likhet med andra i skjutslag indelade
hemman, deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret, såsom
detta kommer att utgöras; och att å Riksstatens Sjunde Hufvudtitel
anvisas och ställes till K. Mits disposition ett årligt reservationsanslag
af 70,000 rdr rmt att till Postverket utgå såsom ersättning
för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans hö
-
324
I) en 23 Oktober f. m.
jande komme att upstå; med bemyndigande tillika för Poststyrelsen
att använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras,
till ordnande å postvägar af gemensam befordran af post och resande;
öfverlemnande till K. M:t att bestämma de reglementariska
föreskrifter, hvilka för denna trafik kunna befinnas nödiga.»
Propos. på godkännande af det uplästa förslaget till voter.-  propos. blef sedermera framställd och med ja besvarad; hvarefter
upsattes och justerades ett prot.-utdrag öfver de af E. o. Ad. rörande
så väl BondeSt:ts inbjudning som Utskrts Mern. sålunda
fattade besluten.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 20 och 22 dennes bordlagde Mern.
N:o 201, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utslcts Betänk. N:o 161, i fråga om det af komiterade upgjorda
förslag till förorda, oin landsting.
Utskits anmälan om de delar af förslaget, som blifvit dels
genom samtliga EiksStms och dels genom tre Stånds sammanstämmande
beslut af R. St:r godkända.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts till andra RiksStånd gjorda inbjudning ronde § 13,
samt yttranderne ang:de S§:na l® 0L‘h 3 5.
Lades till handlingarne.
Utskrts yttrande angaie § 39.
Gillades.
Utsk:ts till samtliga RiksStm gjorda inbjudning ang:de förändrad
lydelse af § 47.
Hr von Koch: Som R. o. Ad. torde finna, är om denna §
inga sammanstämmande beslut.
jemkningsförslag, utploekadt ur de särskilda Ståndens beslut, men
olika med hvart och ett af deni. Jag håller Utsk:t räkning der
före
att det på så sätt sökt åvägabringa en förlikning, och jag
vill söka, såvidt på mig beror, gå Utsk:ts önskningar till mötes,
men det är likväl några fall, i hvilka det är mig omöjligt, nemi.
i afs:de på ett par bestämmelser, som, ifall de antagas, skulle blifva
så förderfliga, att jag heldre vill låta hela landstingsförslaget falla
än på dem ingå. Det stadgande, jag egentligen åsyftar, är 2:dra
punkten af Esta rnormt. Jag skall be att få framställa mina
åsigter angrde hvar och en af de särskilda perioderna i denna §. I
afs:de på l:sta punkten har jag så mycket mindre någonting att
anmärka som den är öfverensstämmande med hvad PresteSt:t beslutat
i denna §, och äfven står i nära öfverensstämmelse med
hvad R. o. Ad. beslutat vid 58:de §:n; samt dessutom i och för
Deu 23 Oktober f. ra.
325
sig sjelf är fullkomligt riktig. Men derefter kommer ett tillägg
i 2:dra punkten, som lyder så: »I öfrigt må landstinget med afs.-de
pä ett föreslaget företags särskilda beskaffenhet ega att särskildt
bestämma grunden för uttaxeringen af de medel, sorn erfordras.»
Om det nu skulle kunna tillåtas landstinget att pålägga huru högskatt
som helst och efter hvad grunder som helst, hvilket jag för
min del sätter ganska mycket i fråga, så måste sådant åtminstone
vara alldeles olämpligt och opraktiskt. Först och främst skulle det
föranleda till mycket krångel och tidsutdrägt, om de 6 eller 8 dagar,
landstinget räcker, skulle få uptagas med att inventera nya
beskattningsgrunder. För det andra skulle derigenom det största
förtryck kunna beredas för särskilda klasser, som för tillfället voro
mindre populära eller för svagt representerade. Det är visserligen
sannt att. K. M:ts sanktion fordras för afgifter, som skola vara öfver
5 år, men om ock behörig vaksamhet i detta afs:de alltid
kunde förutsättas mot pålagor för längre tid, hindrade intet att,
genom pålagor för kortare tid, af landstinget skulle kunna förtryckas
en för tillfället obehaglig klass, t. ex. krögare, bränviusbräunare,
kapitalister, delegare i privatbank, bruks- eller qvarnegare,
hvilka t. o. ra. i Riksförsamlingen tidtals svårligen fredas
mot orättvisa. Jag tror att jag icke behöfver vidlyftigare yttra
mig om denna sak, ty det inses troligen af hvar och en utaf R.
o. Adms ledamöter, som tänkt på saken, att det är omöjligt antaga
denna punkt, och jag yrkar således helt enkelt att densamma måtte
strykas ut från ordet »i öfrigt» till och med ordet »erfordras.» I
afs:de på 2:dra perioden, så öfverensstäturner den temligen med hvad
Preste- och BondeSlm beslutat, och som af Utsk:t blifvit tillstyrkt.
Det är visserligen i det fallet ett par anmärkntr att framställa.
Den ena är, att om R. o. Ad. täcktes bifalla utstrykningen af den
nämnda punkten i Irsta momrt, så blir det nödigt såsom en följd
deraf att taga ut orden på 2:dra raden »eller sådant beslut är
fattadt». Sedermera har Utskrt ansett att 2:dra momrt i förslaget,
som rörer undantag från afgift för tillverkning och försäljning af
spirituösa drycker, har förfallit på grund deraf att 3rne Stånd uteslutit
detsamma. Men det blifver til) följd häraf alldeles nödvändigt,
att man näst intill ordet bevillning å urte raden insätter orden
»efter 2rdra art. bev.-stadgan», och i sammanhang dermed stryker
ut orden »för ofvannämnda föremål» på 8:de raden samt pä
nästa raden efter »statsverket» inför orden »jemlikt 2:dra artikeln».
Jag anhåller om propos. härpå.
Gr. Sparre: Med den siste talaren är jag ense derom att
Utsk:ts förslag är oantagligt., men jag kan ej instämma i det förslag,
som af honom blifvit framställdt. Han har i fråga om lista
momit sagt, att om landstinget skulle bestämma grunden för uttaxeringen,
så skulle det blifva vid landstinget ett gräl om dessa
grunder, som komme att fortfara under hela tiden, tinget varade,
hvadan således densamma är deu olämpligaste åtgärd som kan vidtagas,
förutom att man kan ifrågasätta behörigheten att öfverlemna
åt ett landsting icke allenast att bestämma huru mycket sorn skall
320
Den 23 Oktober f. m.
betalas, utan äfven grunderna derför. Men om nu så är, hemställer
jag, huruvida icke alldeles samma argumentation gäller ronde
sista mom:t. Det är nemi. klart att vid hvarje företag, hvarom
fråga väckes på landet, så skall den eller de som anse sig deraf
icke hafva nytta, upträda mot detsamma och samma gräl skulle
upstå. Yill man således hafva landsting och sammanjemka de
olika intressena, måste också. enl. mitt förmenande, beskattningen
hvila på en och samma grund och denna, grund icke blifva olika
med afsrde på olika företag. Hvad angår l:sta meningen i t.-sta
mom:t, så Anner jag den temligen öfverflödig. Det är alldeles
klart, att om fråga upstår om t. ex. vägars underhåll, om hvilka
det är alldeles afgjordt hvem som dermed skall hafva hand, sä är
det olämpligt stadga att landstinget skall ställa sig till efterrättelse
lag och författningar. I afs:de på 2:dra mom:t har den siste
talaren föreslagit att bevillning efter 2:dra art. skulle vara grund
för uttaxeringen. Det synes mig likväl lämpligast, att då R. o.
Ad. först efter en långvarig diskussion och efter votering fattade
sitt förra beslut, nu vidblifva detsamma, och tillstyrker jag derföre
att R. o. Ad. måtte afslå inbjudningen.
Gr. Snoilsky: Då Konst Utsk:t i Betänk:t N:o 1C] hufvudsakligen
tillstyrkt §:ii, sådan den af komiterade blifvit föresla
gen,
och man genom ankomne prot.utdrag funnit att samtlige EiksSt:n
deri gjort betydliga förändringar och endast BondeSt:t godkännt
Utsk:ts förslag, ansåg sig Ekon.Utsk:t böra sammanjemka
de skiljaktiga besluten. Resultatet af detta sammanjemkande finnes
här i Betänk:t N:o 201. De anmärkmr, sorn deremot äro gjorde,
måste jag visserligen till en stor del godkänna, men i öfvertygelsen
att författningens lyckliga genomförande är hufvudsaken, får
jag anhålla om propos. på bifall till den nu föredragna §:n.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af detta plenum kl. '/2 8 e. m.; hvarefter
H. Exc., med förmälan, att flere ledamöter anmält sig att
tala i den nu förev:de frågan, och att det förstärkta Konst.Utsktt
skulle härstädes sammanträda kl. 11, hemställde, huruvida R. o.
Ad. behagade upskjuta den pågående öfverläggningen till qvällens
plenum samt åtskiljas, för att åter samlas kl. 3/t 2 och, till följd
af K. M:ts Nåd. kallelse, afgå till Rikssalen.
Sedan härtill lemnats bifall, åtskiljdes R. o. Ad. kl. ?'/i 11 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 23 Oktober e. m.
327
Tisdagen den 23 Oktober 1860-
Plenum kl. 8/4 2 e. m.
Till åtlydnad af den kallelse att infinna sig på Rikssalen
denna dag kl. 2, som K. M:t i Nåder låtit till R. St:r utfärda,
och sedan anmäldt blifvit, att de öfriga RiksStm gingo förbi Riddarhuset
på väg till K. Slottet, afgick H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
samt R. o. Ad., företrädde af två Härolder, kl. nära 2 till Rikssalen,
hvarest, sedan Hr Statsrådet Almqvist upläst K. M:ts fullmakt
för JustitieStatsrainistern, H. Exe. Hr Frih. De Geer, att å
Konungens vägnar emottaga R. St:rs underd. svar å K. M:ts Propos:r
uti åtskilliga lagfrågor, H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., efter
anmälan af R. St:rs bifall till K. M:ts nedannämnde proposn-, till
H. Exc. Hr JustitieStatsmiriistern öfverlemnade följande R. St:rs
underd. skrifvelser, nemi.:
1:0 i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. med förslag till stadga
ang:de Högsta Domstolens tjenstgöring på två afdelningar;
2:o i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. med förslag till Eörordmr
ang:de dels ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den,
som träder till eller utsprider villfarande lära, dels ock främmande
trosbekännare ooh deras religionsöfning; samt
3:o i ani. af K. Mits Nåd. Propos. om antagande af en författning
ang:de verkställighet i Sverige af domar och utslag, meddelade
af domstol i konungariket Danmark.
Sedan R. St:r härefter lemnat Rikssalen, åtskiljdes R, o. Ad.
vid utträdet derifrån, enl. före afgången från Riddarhuset fattadt
beslut, kl. omkring V# 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
328
Den 23 Oktober e. m.
Tisdagen den 23 Oktober 1860-
Plenum kl. ''2 8 e. m.
Justerades nedannämnde, från Exped.Utsk:t aukomne förslag
till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M:t, nemi.:
N:o 170, om Bergsskolans i Fahlun flyttning till Stockholm
och förening med Teknologiska Institutet;
N:o 182, ang:de ersättning af kostnaderne för DD. MM.
Konungens och Drottningens höga kröning;
N:o 183, i ani. af väckt fråga om åtgärders vidtagande för
att under vissa vilkor bereda åboerne å de s. k. kyrkohemmanen
i Halland dispositions- och besittningsrätt till dessa hemman;
N:o 184, aug:de ändring af K. Brefvet den 15 Aug. 1829,
om den till svaga rotars underhåll bestämda ersättning; samt
N;o 185, om förändrade stadgaudeu ang:de folkskolelärares
löuevilkor.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. M. Konungen,
efter erhållen kännedom derom, att. riksdagsgöromålen icke
kunde medhinnas till den för riksdagens afslutande förut utsatta
dag, eller nästa Lördag den 27 dennes, behagat i Nåder upskjuta
dagen för riksdagens slutande och Ständernas hemförlofvande till
Tisdagen den 30 dennes.
Föredrogs till ytterligare handläggning Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ts Mern. N:o 201, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut
vid behandlingen af Utsk:ts Betänk. N:o 161, i fråga om det af
komiterade upgjorda förslag till förordning om Landsting, dervid
till fortsatt pröfning förekom
Utskitä inbjudning rör:de förändrad lydelse af Förordningsförslagets
47:de §.
Gr. Lagerbjelke: Första mom:t lyder såluuda: »I fråga
om företag eller åtgärder, för hvilka afgifter eller arbetsbidrag böra,
enligt lag, från hemman och fastighet utgå, eller i afs:de å
hvilka andra grunder för kostnadernas uttagning äro bestämda,
ställe sig Landstinget till efterrättelse hvad sålunda stadgadt är.
I öfrigt må Landstinget, med afs:de på ett föreslaget företags särskilda
beskaffenhet, ega att särskildt bestämma grunden för utta
-
1) e n 23 0 k I o b e r e. m.
329
xering af de medel, som för dess utförande erfordras.» Att Landstinget
fått beskattningsrätt, kan vara nyttigt; men att denna beskattningsrätt
skall utsträckas ända derhän; att tinget eger rätt
att upgöra nya grunder för beskattningen, är något för mycket.
Man bör nu i första rummet tillse, huruvida man kan gå Utsk:ts
bemedlingsförslag i någon mån till mötes, och såmedelst åstadkomma
en viss enhet i beslut. Detta låter sig dock icke göra.
B. St:r kunna visserligen — och böra det äfven — öfverlemna
till Landstinget att uttaga penningar, men att upgöra denna fördelning
är så vigtigt och betydelsefullt, att B. St. ej kunna bortgifva
denna rättighet. Börslaget är således i afs:de på detta lista
mom. alldeles oantagligt.
Det sista mom:t af §:n är icke så anmärkningsvärdt som det
nyssnämnde. Det innehåller: »Då fråga om grunden för afgiftens
uttaxering upkommer, skall denna fråga först afgöras. Framställes
inom Landstinget påstående, att företag, hvarom förslag blifvit väckt,
är af den beskaffenhet, att endast stad eller land af företaget kan
hafva någon nytta, och att förthy i förra fallet landet och i det
sednare städerna, må från bidrag till det företaget befrias; då skall
jemväl öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan till
afgörande företages.» Detta mom. skulle sannerligen kunna förorsaka
förändring af hela institutionen. Landstinget bör väl egentligen
behandla sådana saker, som äro gemensamma för hela länet,
och om man kan säga att en sak är nyttigare för en del af länet
än för den andra, kan detta sägas om allt som föreslås, och fean
också vara alldeles omöjligt att afgöra. Om en sak är nyttigare
för en del af länet än för den andra, medför den dock likväl
vanligen någon nytta för hela länet. Man talar t. ex. om vägförbättringar,
hvarigenom en ort får bättre tillgång till en hamu.
plats eller dylikt. Månne då icke samma plats äfven har nytta af
denna vägförbättring? Att nu på detta sätt vilja likasom på guldvigt
afväga hvilkendera som af ett företag har största nytta, förorsakar
endast split och oenighet inom ett län.
Jag skulle för min del tro, att den sista delen af g:n nr både
obehöflig och skadlig, såsom innefattande en högst oriktig åsigt
om frågan. Under sådana förhållanden återstår af förslaget endast
hvad B. o. Ad. förut såsom sitt beslut antagit, hvarföre jag anhåller
att B. o. Ad. täcktes vidblifva detsamma.
Hr Hjärne: Hvad sammanjemkningen af denna § angår,
har jag icke dervid varit inom Utsk:t verksam, men har icke funnit
skäl att till Utsk:ts Betänk, bifoga någou reservation. För att
i korthet uttrycka mig, vill jag endast säga, att jag anser det
man borde, för att gå de öfriga Ståndens önskningar till mötes,
bibehålla denna §, sådan den i detta Betänk, förefinnes, med uteslutande
uti första perioden af sista meningen, som lyder sålunda:
»I öfrigt må Landstinget, med afs:de på ett föreslaget företags särskilda
beskaffenhet, ega att särskildt bestämma grunden för uttaxering
af de medel, som för dess utförande erfordras.» Detta mom.
har redan af Gr. Lagerbjelke ansetts olämpligt.
330
Den 23 Oktober e. in.
Dessutom har redan blifvit visadt, att det kan upstå fråga,
huruvida E. St. hafva rättighet att besluta om öfverlemnande! af
beskattningsrätten åt särskilda korporationer. För min del är jag
af den tanken att E. St. ega att vid allmän riksdag beskatta sig,
men deremot icke att öfverlemna denna rätt åt någon annan. Det
är derföre jag anser detta förslag oantagligt. I öfrigt öfverensstämmer
Hr von Köchs förslag närmast med grundtankarne för
Utsk:ts förslag, och vore således lämpligast att antaga.
Erih. Tersmeden: Detta Betänk., som nu utgör föremål
för öfverläggning, omfattar en sak af särdeles vigt, och jag får
upriktigt bekänna, att det har innerligt gladt mig att denna fråga
kommit med allvar på tal. Yi hafva här inom detta Stånd flere
personer, som väckt förslag i enahanda syftning, men dessa förslag
hafva icke ledt till något bestämdt resultat, utan endast förberedt
frågan. Jag har städse med nöje och ett stort intresse följt öfverläggningarne
ang:de denna fråga; men nu när det blir fråga om
att lägga slutstenen, har intresset betydligt svalnat. Utsk:ts sammanjemkningsförslag
i denna 47:de g är af den beskaffenhet att,
om man skulle bifalla detsamma, den fördel, man åsyftat, helt och
hållet försvinner. Den föreslagna §:n öfverlemnar helt och hållet
åt Landstinget att upgöra och bestämma grunderna för uttaxeringen
af de medel, som blifva nödvändiga till följd af fattade beslut
ang:de vigtiga företag. Jag hemställer till hvar och en, huruvida
detta kan leda till någon verklig fördel- för kommunerna. Det
är ju beslutad t att tinget ej får sammanvara längre än högst åtta
dagar. Man hinner då icke komma till något resultat, om man
först skall tvista om grunderna för uttaxeringen. Som jag hört
berättas, lärer §:n redan vara af 3 Stånd antagen. Yid sådant
förhållande är det i sanning ganska kinkigt att afgöra huru man
bör gå tillväga. Eör min del får jag säga, att så varm vän jag
än är af införandet af dessa Landsting, kan jag dock icke anse
annat än att det vore bättre att upskjuta hela frågans afgörande
till en kommande riksdag, än att hvad 3 Stånd redan beslutat blefve
B. St:rs beslut. Huru detta skall tillgå, vet jag icke, och det
enda som återstår för oss att vidtaga, är att tillse hvad som är
lämpligast för oss att besluta.
Om beslut icke af något Stånd blifvit fattadf, och man således
icke i viss grad berodde deraf, skulle jag med nöje antaga Hr
von Köchs förslag; men som frågan nu står, torde det vara lämpligare
att vidblifva sitt redan förut fattade beslut, hvarföre jag hos
Hr Gr. o. Landtm, anhåller om propos. derå.
Gr. af Ugglas: Eedan för 13 år sedan upträdde jag på
detta rum och väckte förslag till kommunala angelägenheternas
ordnande på ett lämpligare sätt. Under 3:ne derpå följande riksdagar
har jag framkommit med enahanda förslag, och måste likväl
nu, då detta Betänk, företages till slutligt afgörande, förorda
dess förkastande. Jag gör det dels till följd af de betänkligheter,
som nu af Gr. Lagerbjelke och Frih. Tersmeden blifvit framställda,
De« 23 Okiober e. ta.
331
och dels derföre att, ju mera jag genomgått detta förslag, som nu
är underställdt It. St:rs pröfning, jag desto mera har funriit att i
förslaget finnes sådane brister och förbiseenden, att detsamma, om
det blefve lag, ej skulle för fäderneslandet medföra den vinst, som
enl. min öfvertygelse ett sådant förslag borde innebära. Jag får
derföre för min del anhålla, det It. o. Ad. täcktes vidblifva sitt
redan förut fattade beslut i denna punkt.
Gr. Mörner: För min del har jag icke gjort mig så stora
förhoppningar om den ifrågav:de institutionen, som den siste värde
talaren; och jag har derföre med lugn motsett det öde, som kan
möta förslaget. Det händer någon gång, att då man leker med
eld, man åstadkommer eldsvåda. Jag hoppas att någon sådan
olycka icke måtte af detta förslag upkomma. Starka ankr dertill
innefattar det dock sannerligen. Hvad nu föredragna punkt angår,
gifver den 11. o. Ad. en ganska kraftig upmaning att icke ingå
på Hr v. Köchs jemnkningsförslag; ty då 3 Stånd redan fattat
sammanstämmande beslut, skulle R. o. Ad:ns särskilda mening i
allt fall ej till någon åtgärd föranleda. Detta har varit fallet vid
flera föreg:de tillfällen, och händer ofelbart äfven nu. Det torde
derföre vara lämpligast att Ståndet vidblifver sitt redan fattade
beslut, hvarföre jag förenar mig med dem, som derom anhålla.
Hr Dalman: Då denna fråga blifvit behandlad af Ekon.-
Utslct, kan jag icke föreställa mig annat än att den både af Utsk:t
och It. St;r varit ansedd såsom ett ärende, i hvilket R. St:r endast
på öuskningsväg kunna uttala sin mening. För min del och
då jag betraktar saken från denna synpunkt, kau jag icke finna
att 4 Stånds sammanstämmande beslut erfordras för att bestämma
grunderna för den del af beskattningen, som rörer kommunalutskylderna.
Hvad särskildt beträffar den nu föredragne §:n, anser jag att
R. o. Ad. ej har annat val än att förena sig i det sammanjemkningsförslag,
som nu är föredraget, utom hvad angår sista punkten
af lista mom:t, hvilken lyder sålunda: »I öfrigt må landstinget
med afs:de på ett föreslaget företags särskilda beskaffenhet ega
att särskildt bestämma grunden för uttaxering af de medel, som
för dess utförande erfordras.» Denna period är både otydlig och
skulle, om den tillämpas, utan allt tvifvel leda till häftiga strider,
samt i väsendtlig mån tillintetgöra resultaten af landstingets verksamhet.
Det Ur således högst nödvändigt att en sådan mening
utgår. Hvad angår 2:dra mom:t, så kunde det visserligen i ordalydelsen
vara klarare, men nog är det tydligt för hvar och en,
som vill förstå, att det icke kan vara annat an i förhållande till
2:dra art. bevilln. dessa afgifter skola utgå. I redaktionen af
3:dje momit deremot förefaller det mig, som man gerna kunde gå
BorgareSt:ts önskan till mötes. Jag kan nemi. icke föreställa mig
att Regeringen innan nästa riksdag skall utfärda en lag om landstinget,
utan att deröfver först höra R. St:rs tanke.
För min del skulle jag således vilja föreslå R. o. Ad. att,
332
Den 23 Oktober e. m.
med borttagande af sista punkten i l:sta mom:t, antaga ifrågav:de
sammanjemkningsförslag till 47:de §:n.
Hr von Koch: Nar jag på f. m yttrade mig öfver denna
§, förklarade jag att, ehuru jag önskade det ett förslag till landsting
skulle afgifvas vid denna riksdag, jag likväl ansåg en del af
de sammanjemkningar, Ulsk:t föreslagit, så vådliga, att om de
skulle inflyta, jag heldre ville låta lörslaget i sin helhet falla, än
att med min röst bidraga till dess insändande till Begeringen.
Om det äfven, hvad denna § särskildt angår, är af vigt att få bort
densamma ur Ständernas skrifvelse, tror jag dock icke att vi med
den siste värde talaren kunna instämma deruti att anse detta förslag
i sin helhet vara en ekonomisk fråga, hvilken genom 3 Stånds
sammanstämmande beslut kan anses afgjord. Denna § är ovilkorligen
af den natur, att den innefattar en be vi lin.-fråga, och i det
stadium, hvartill frågan kommit, är det ännu vigtigare att hålla
derpå.
För min del kan jag sannerligen icke inse hvari den våda
skulle bestå, som Gr. Mörner påpekat, ifall R. o. Ad. antog det
förslag, jag tagit mig friheten framställa. Gr:n har sagt att vi
mången gång sett huru, då ett Stånd stadnat i olika beslut, detta
af Utsk:t vid sammanjemkningar alldeles undanskjutits. Det är
visserligen sannt att så någon gång skett, meb hvad särskildt angår
denna fråga, kan jag icke se att deri ligger något skäl för
vidblifvande af det förut fattade beslutet.
Då jag redan på f. m. yttrade mig temligen vidlyftigt i frågan,
vill jag nu ej vidare uptaga R. o. Ad:ns tid, utan får blott
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. derpå att i l:sta rnom:t
den sednare punkten måtte utgå; samt att från 2:dra mom:t borttagas
orden »eller sådant beslut är fattadtn på 2:dra, och orden
»för ofvannämnde föremål» på 8:de raden; hvaremot i inotnrt torde
införas orden »enl. 2:dra art. be v il In. -stadgan» efter ordet »bevilln.»
å 5:te raden; och orden »jemlikt nämnde art.» efter ordet »statsverket»
på 9:de raden; samt slutligen att från 3:dje mom:t uteslötes
hela den sista punkten.
Gr. Mörner: Jag är af den siste värde talaren förekommen
i afs:de på hvad jag ämnade yttra med ani. af Hr Dalmans anförande.
Den siste talaren har äfven erinrat om det oriktiga uti
att anse hela denna författn., hvarom nu är fråga, endast såsom
en ekonomisk fråga. Det förundrar mig i sanning huru detta
kunnat påstås af Hr Dalman, som städse visat en sådan omtänk
samhet
i afs:de på folkets rättighet att beskatta sig sjelf. Påstår
man detta vara endast en ekonomisk lag, vågar jag tro att sjelfva
beskattningsrätten vid riksdagen icke är mycket att hålla på; så
mycket mera som landstingen skola blifva berättigade att mottaga
K. M:s Propos:r, och hvad som tilläfventyrs icke går igenom vid
riksdagen, således kan försökas vid några af de 24 landstingen.
Man behöfver endast fästa sig vid detta förhållande, för att finna
Pen 23 Oktober e. m.
huru nödvändigt det är att hafva en noggrannare bestämmelse antagen.
Den utredning af frågan, Hr v. Koch framställt, har förefallit
mig särdeles öfvertygande om att man måste hålla på beskattningsrätten.
Såsom ett bevis huru noggrann man vid föreg:de
riksdagar varit om bibehållandet af beskattningsrätten i folkets
händer, vill jag hänvisa till huru det tillgår vid bestämmandet af
den s. k. kurhusafgiften. Frågan härom har alltid behandlats af
Bevilln.Utsk:t, hvilket för hvarje statsregleringsperiod föreslagit det
maximum, hvartill den skulle få gå. Den har hittills reglerats vid
hvarje riksdag; men sedan denna skatt nu blir förvandlad till
kommunalutskyld, så lärer detta komma att uphöra; så noga var
man emellertid för att tillse, det man icke skulle från R. St:r skilja
den dyrbara beskattningsrättigheten.
Jag fortfar i mitt yrkande att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
förut fattade beslut.
Frih. Tersmeden: För min del är jag visserligen af sam
ma
tanke som Hr v. Koch och Gr. Mörner i afs:de på hvad grundlagen
bjuder i sådane frågor som denna; men man har sannerligen
icke någon säkerhet, att Utsk:t kommer att behandla frågan på sådant
sätt som desse Hrr sökt ådagalägga vara det rätta. Jag har
med upmärksamhet följt och åhört diskussionen, och får förklara
att jag anser hvad Hr v. Koch i detta afs:de föreslagit, vara det
bästa och lämpligaste, hvarföre R. o. Ad. torde böra bifalla hans
yrkande.
Hr Dalman: Om fråga här varit att fatta beslut i ett
bevilln.-ärende, är det gifvet dels att densamma skulle behandlats
af Bevilln.Utsk:t, dels att den ej behöfts underställas K. M:s pröfning,
ty K. M. har, som vi veta, icke rätt att pröfva be vil ln.-frngor.
Men efter min tanke är det icke här fråga om något definitiv
gällande beslut, utan R. St:r begagna endast sin rätt att
afgifva svar uti en fråga, derom K. M. begärt få veta R. St:rs
tanke, för att sedan derefter handla. Jag är lika öfvertygad som
någon annan att detta jemkningsförslag är i åtskilliga delar felaktigt;
men just derföre att Regeringen skall få svar på sin Propos.
, för att vid nästa riksdag kunna för R. St:r framlägga ett
möjligen mera ändamålsenligare förslag, har jag ansett oss böra
antaga denna 47:de §, med uteslutande af sista perioden af lista
momit.
Gr. af Ugglas: Jag är egentligen upkallad af ett yttrande
af Gr. Mörner, som påstod att, såsom hau sjelf yttrade sig, man
leker så länge med elden att det blir eldsvåda. Jag antager jemförelsen.
Men det är en eld, som bränner motståndarne. Jag
vill endast i Gr. Mörners minne återkalla, under hvilka omständigheter
denna fråga först väcktes. Det skedde vid 1840 års riksdag,
genom en reservation af Gr. Spens. Detta förslag framställdes
sedermera vid följande riksdagar genom enskilda motioner, och
I>eii 24 Oktober e. m
liar nu kommit på den ståndpunkt att jag icke tror detsamma
kunna keit och hållet falla, äfven om R. o. Ad. icke vill med sin
röst bidraga till förslagets antagande vid denua riksdag. För min
del yrkar jag fortfarande att R. o. Ad., med förkastande af Utskits
förevide inbjudning, ville vidblifva sitt förut fattade beslut.
Gr. Mörner: Om jag missförstått Hr Dalmans första anförande,
får jag tillstå att jag genom hans sednare yttrande blifvit
så mycket mera säker om hans åsigt; ty Hr Dalman har dervid
utgått från den synpunkt, att förevide fråga ej är ren bevillnings
fråga,
utan en sådan, hvars afgörande endast berodde på den andra
statsmakten, äfvensom att 1?. St:rs beslut redan blifvit fattadt
derigenom att 3 Stånd i afside deruppå kommit till samma resultat.
Det är dock en stor skilnad emellan den ekonomiska lagstiftningen,
i afside på hvilken K. M. har ensam beslutande rätt, och
frågor ang-.de beskattningsgrunderna, deruti K. M. icke kan ändra
E. St:rs beslut. Ar denria åsigt riglig, så följer deraf att hvad
som af 3 Stånd är beslutadt i lista och 3:dje momit, icke kan
anses utgöra R. S-.trs beslut, ty dertill fordras alla 4 Ståndens sammanstämmande
beslut. För min del tror jag att det är särdeles
vigtigt att man håller strängt på denna åsigt och icke låter förleda
sig att upoffra sjelfva grundsatsen. Jag fortfar i mitt yrkande
att E. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade afgifvits följande yrkanden,
nemi. af Gr. Snoilsky, att R. o. Ad., med frångående af sitt förra
beslut, skulle antaga Utskits ifrågavide inbjudning; af Gr. Sparre
med flere ledamöter, att inbjudningen skulle afslås och det förra
beslutet vidhållas; af Hr Dalman, att Utskits förslag till ny lydelse
af den ifrågavide §:n måtte antagas, endast med uteslutande
af sednare meningen i lista momit; samt slutligen af Hr von
Koch, med hvilken Hr Hjärne sig förenat, att §:n måtte antagas
med de förändringar, att från lista momit uteslöts den sednare
meningen; att från 2:dra momit borttogos orden »eller sådant beslut
är fattadt» på 2:dra raden, samt orden »för ofvannämnda föremål»
på 8:de raden, men i momit deremot infördes orden »enligt
2:dra art. Bevilln.Stadgan» efter ordet »bevillning» å 5:te raden,
och orden »jemlikt nämnde artikel» efter ordet »statsverket» på 9ide
raden; samt slutligen, att från 3:dje momit uteslöts hela den sista
meningen.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på inbjudningens
antagande och det förra beslutets frångående," dervid svarades nej,
och sedermera propos. på afslag å inbjudningen och vidhållande af
det beslut, som R. o. Ad. förut i frågan fattat, då svaren utiöllo
med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva
yarit öfvervägande.
Sedan så väl Hr von Koch som Hr Dalman begärt votering,
Den 23 Oktober e. m.
335
yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad. borde afgöra,
hvilketdera af de tre öfriga yrkanderne skulle inrymmas uti kontraproposm
vid den blifvande voteringen; hvarefter och sedan H. Exc.
först hemställt, att antagande af Utslcts inbjudning skulle i kontrapropos:n
intagas, dervid svarades flere nej, jemte ett eller annat
ja, samt sedermera föreslagit, att kontrapropos:n skulle uptaga Hr
Dalmans förslag, då svaren utföllo med många nej tillika med åtskilliga
ja, H. Exc. framställde propos. derå, att bifall till Hr von
Köchs förslag skulle utgöra kontraprosm; och sedan dertill svarats
många ja, blandade med nej, förklarade H. Exc. denna sista propos.
hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Hr Dalman yrkade votering om kontrapropos.-ns innehåll, och
sedan, med ani. af H. Exc. Hr Gr. o. Landtmilis yttrande, att R.
o. Ad. ännu hade att afgöra, huruvida Gr. Snoilskys eller Hr
Dalmans yrkande skulle utgöra nejproposm vid den nu begärda
voteringen om kontraproposms innehåll, Gr. Snoilsky begärtgordet
och förklarat sig afstå från sitt under diskussionen gjorda yrkande
om antagande af Utsk:ts förnyade förslag utan någon förändring;
upsattes och justerades följande voter.propos.:
»Den som vill att, vid blifvande votering om afslag å Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:ts inbjudning ronde § 47 uti förslaget till
förordning om Landsting, samt vidhållande af R. o. Ad:ns derom
förut fattade beslut, kontrapropos:n skall blifva bifall till den ofvanberörde
§:n med de förändringar, att från l:sta rnom:t uteslutes
den sednare meningen; att från 2:dra raom:t uteslutes orden
»eller sådant beslut är fattadt» på 2:dra raden, samt orden »för
ofvannämnde föremål» å 8:de raden, men att deremot införas orden
»enligt 2:dra Art. Bevillu.Stadgan» efter ordet »bevillning» på 5:te
raden, och orden »jemlikt nämnde artikel» efter ordet »statsverket»
å 9:de raden; samt slutligen att från 3:dje mom:t uteslutes hela
den sista meningen; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. såsom kontrapropos. vid den
blifvande voteringen bifall till meranämnde §, med uteslutande af
sednare meningen i l:sta mom:t.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 11.
Nej — 16.
Härefter uplästes och godkändes följande voter.propos. i hufvudsaken:
»Den
som vill, att R. o. Ad., med afslag å Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:ts uti Menot N:o 201 gjorda inbjudning rör:de § 47
uti förslaget till förordning om Landsting, skall vidblifva sitt förut
derom fattade beslut, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
336
Den 2 i Oktober e. m.
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ofvannämnde §, sådan den blifvit
af Utsk:t uti förberörde Mern. föreslagen, med den förändring,
att från l:sta rnom:t uteslutes den sednare meningen.»
Vid denna voterings slut befunnos rösterna hafva utfallit
sålunda :
Ja — 19.
Nej — II.
Hr Dalman: Jag anhåller att få till prot. antecknadt min
reservation mot R. o. Ad:ns beslut, och beklagar på det högsta att
en fråga, som tagit så mycken tid, genom R. o. Ad:ns nu fattade
beslut,, blifvit begrafven. Jag beklagar äfven särdeles mycket att
de personer, som förut under frågans behandling visat sig lifligt
intresserade för densammas framgång, nu framstått likasom prestafver
vid begrafningen.
Utsk:ts yttrande ang:de § 48.
Jjades till handlingarna.
Utsk:ts inbjudning rör:de g 49.
Gr. Lagerbjelke: Då denna g stöder sig på antagandet af
den af Utsk:t föreslagna 47:de §:n, meu denna icke af R. o. Ad.
blifvit bifallen, torde det vara nödvändigt att afslå Utsk:ts inbjudning
i denna del.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef Utsk:ts förev:de inbjudning af R. o. Ad. afslagen.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
nedannämnde, den 22 dennes bordlagde Mern. och Betänk:n, nemi.:
StatsUtsk:ts Mern. N:o 217, med förslag till stadgariden i Reglementet
för Riksg.kontoret ang:de anslagen för folkundervisningen,
aflöningen för Justitieombudsmannen samt de ordinarie statsregleringen
tillhörande utgifter och å detta verk anvisade kreditiver;
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Betänk.
N:o 43, i ani. af väckt motion om Ulldiskontens indragning;
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Betänk:n :
N:o 200, i ani. af väckt motion om förändring i gällande
föreskrifter ronde användande af skogsalster fi kronomarker inom
WesterNorrlands län; samt
N:o 202, i ani. af väckt motion om undersökning rör:de till
flottan hörande segellinieskepps användbarhet för krigsbruk m. m.
Sedan ett prot.utdrag ang:de R. o. Ad:ns beslut öfver Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:ts Mern. N:o 201 blifvit upläst ochgodkändt;
åtskiljdes Ståndet kl. 3/4 11 e. m.
In fidem,
O. brakel.
Den 24 0 k t o b e r f. m.
337
Onsdagen den 24 Oktober 1860.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades prot. för den 13 sistl. Juli.
Anmäldes oell bordlädes nedannämnde, frän Utsk:n inkomne
Mein., Betänk:!) och Utlåten, nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:o 72, med anmälan om de i förstärkt Konst.Utsk. verkställda
omröstningar;
N:o 73, ronde åtskilliga till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag b vilande Grundlagsändringsförslag;
StatsUtskottet:
N:o 218, ang:de arfvoden åt biträden vid renskrifning inom
Exp.Utskct;
N:o 219, angtde den under innev:de riksdag verkställda statsreglering
och den för bestridande af Riksg.kontorets utgifter erforderliga
allmänna bevillning;
N:o 220, ang:de särskilda gratifikationer till åtskilliga af StatsUtsk:ts
tjenstemän, och för lemnadt biträde vid behandlingen af
Utsk:t tillhörande ärenden;
BevilluingsUtskotteti
N:o 48, angide beräkningen af tullmedlen, saluaccisen, postmedlen,
stämpelpappersafgiften och bränvinsbränningsmedlen;
N:o 49, med förslag till bevillningssummans utgörande;
Lagutskottet:
N:o 71, i ani. af väckt motion om ett tillägg till 15:dekap.
2:dra §:u Rätteg.Balken, i fråga om fullmäktigskap;
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskit:
N:o 47, i ani. af återremiss af Utsk-.ts Betänk. N:o 25, innefattande
yttrande öfver väckta motioner om ändringar i gällande
föreskrifter rör.de vilkoren för afsöndring af jord och andra lägenheter
å landet;
N:o 48, i ani. af väckta motioner om förändrade föreskrifter
i afs:de på lekmanna- och kolportörsverksamheten inom församlingen;
H. XI. 22
33S
Den 24 Oktober f. tn.
N:o 49, ang:de särskildt arfvode åt den person, hvilken i egenskap
af Sekreterare biträdt Utsk:t.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. '/2 8 e. m.
Vid föredragning af StatsUtskits den 22 och 23 dennes bordlagde
Mern. N:o 217, med förslag till stadgande!) i Reglementet
för Riksg.kontoret, ang:de anslagen för folkundervisningen, aflöningen
för Justitieombudsmannen samt de ordinarie statsregleringen
tillhörande utgifter och å detta verk anvisade kreditiver. biföll R.
o. Ad. Utsk:ts hemställauden ang:de de till beredande af tillgång
för afskedade folkskolelärares pensionerande alsatta medel samt i
fråga om aflöningen för Sekreteraren i Justitieombudsmans-expeditionen
; Och godkändes Utsk:ts förslag till §§:na 180—201 i Riksg.-  kontorets reglemente, dock med rättelse af de i 2:dra mom:t af
191:sta §:n förekommande årtalen 1860, 18C1 och 1862 till
1858, 1859 och 1860.
Föredrogs Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts
den 22 och 23 dennes bordlagde Betänk. N;o 43, i ani. af väckt
motion om Ulldiskontens indragning.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Ehuruväl jag deltagit i
behandlingen af detta Betänk, och således varit i tillfälle att deremot
nedlägga min reservation, om jag dertill funnit mig föranledd,
så och då jag icke begagnat en sådan rätt, anser jag mig
dock nu skyldig att inför R. o. Ad. redogöra för skälen dertill.
Vid behandlingen af frågan tillgick nemi. så, som man nu i allmänhet
anser nödigt att behandla ärenden: man påskyndar dem på
allt sätt och afvaktar icke erforderliga uplysningar, äfven då frågor,
som kunna vara af ännu större vigt än den sorn nu utgör föremål
för R. o. Adois öfverläggning, afhandlas. Man åtnöjde sig således
korteligen med de uplysningar, som motionären sjelf framlagt, och
ansåg det icke vara skäl att forska efter,huruvida det förslag, han
framställt, kunde vara lämpligt eller icke. För min enskilda del
sökte jag hemta någon ledning i Revisorernas berättelse öfver granskningen
af KommersColhii fonders förvaltning; men der fanns ingen
sådan att tillgå. Jag har likväl sedermera varit i tillfälle att underrätta
mig om att under detta år Ulldiskontens medel varit ganska
flitigt anlitade. Det egentliga skälet hvarföre jag icke reserverade
mig, ehuru jag icke anser sådana der små lånefonder öfverensstämma
med den upfattning af penningrörelse och låneunderstöd
i allmänhet, som under nuv:de tid gjort sig gällande, var, att denna
fond visat sig hufvudsakligen tillräcklig för ändamålet och äfven
under detta år blifvit flitigt begagnad, hvadan anledning icke vore
fren 24 Oktober f. m.
att nu indraga densamma. Jag kan således icke annat än lör min
del anhålla om afslag å Betänkit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Idet yrkande, Gr. Liljencrants
framställt, får jag äfven instämma. Det är nemi. gifvet,
att örn numera landtbrukaren icke sjelf belånar sin ull uti ulldiskonten,
så bidrager likväl tillvaron af denna låneinrättning att
hålla den inhemska ullen någorlunda i pris. Det är klart att då
den, som köper inhemsk ull, kan för densamma erhålla lån till en
viss del af ullens värde och derför endast betalar 4 proc., så underlättar
detta för honom möjligheten att upköpa ull och befordrar
således äfven afsättningen för den Svenska producenten. Då någon
förlust för Riksg.kontoret icke är förenad med beviljandet af detta
kreditiv, hvilket årligen ingår och är så staldt, att om någon förlust
för KommersColl. upstår, fylles den af manufakturdiskonten, synes
icke något skäl vara för handen att borttaga denna fördel för dem,
som drifva schäferi-rörelse i landet. Tidpunkten för en sådan åtgärd
synes också vara mindre väl vald, då just under sednare åren
inora särskilda delar af landet ett lifligare intresse visat sig för
uphjelpande af denna industri. Inköp af dyrbara afvelsdjur har
skett af enskilda jordegare i såväl Skåne som Östergötland och pä
andra ställen; det vore då otjenligt att representationen just vid
samma tidpunkt ådagalade en afvoghet mot denna för landet likväl
ganska vigtiga näring, och då import af ull är till den grad på
vår handelsvåg betungande, att det årligen införes omkring 2l/2
mill. skålp., anhåller jag på dessa skäl om afslag å Betänk:t.
Hr Åke rman, Fredrik: Till de skäl, som föregide talare
anfört, vill jag lägga några, åsyftande samma resultat. Det är visserligen
sannt att den fond, hvarom nu är fråga, eller rättare det
kreditiv, som föreslås till indragning, är ringa och att således det
endast i ringa mån kan verka fördelaktigt, men jag ser icke något
skäl till att, om en fördel är beredd för en inhemsk industri i
ändamål att få den fram, man då skall skjuta den från sig derföre
att den är ringa. Det anföres såsom skäl af Utsk:t att man
icke bör upmuntra en spekulant och att det är orätt gjordt att
bereda en fördel åt en särskild industri. Om denna industri vore
den enda, som hade ett så beskaffadt kreditiv, så vore detta skäl
rationelt, men nu är förhållandet att jordegare hafva kredit i banken,
fabrikanter i allmänhet lånerätt i manufakturdiskonten, och vi
veta att vid alla föregide riksdagar har varit fråga om att bereda
tillfälle för producenten af säd att få belåna den. Det har blifvit
af Utsk:t anfördt, att utlåningen på detta kreditiv utgjorde 1857
73,830 b.ko. Det är sannt, men utlåningen är i stigande och f. n,
har på icke mer än 3/t år belåningen på ull stigit till 124,540
rdr. Således ser man att behofvet är i stigande. Jag hemställer
alltså att B. o. Ad. måtte afslå Betänk:t.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru,då 3:ne föreg:de talare begärt
afslag å detta Betänk., det är föga hopp att R, o. Ad. skall bifalla
340
Den 24 Oktober f. m.
detsamma, anser jag mig dock böra tillkännage, på hvilka skäl jag
såsom Utsk.ledamot vidblifvit det förslag, som Utsk:t afgifvit. Denna
ulldiskont stiftades för att lemna lån till landtmannen, på det lian
skulle kunna hafva gagn af sin vara, ifall priset icke vore tillräckligt
högt. Detta skäl för dess bibehållande lönar knappt mödan
anföra, emedan på de senare åren visat sig att det icke är landtmannen
som begagnar sig af diskonten, utan andra personer. Till
en början fick endast ullproducenter låna, men sedermera, när det
visade sig att de icke allmänt begagnade sig af dessa lån, måste
man utsträcka denna rättighet till dem, sorn äfven intogo ull, och
slutligen gick det så långt att de fingo rätt lyfta den ull, sorn var
pantsatt för lån, och lemna annan säkerhet, som nästan endast består
i namn på reverser. Ulldiskonten har således nästan alldeles
frångått sitt primitiva ändamål och utgör nu icke annat än en
vanlig diskontrörelse i mycket liten skala. Ehuru den sålunda begagnats
af andra personer än ullproducenter, hafva dock kreditiven
aldrig varit stora, utan den högsta summa, som på en gång varit
utlåuad, är omkring 1 20,000 rdr, såsom deri siste talaren upgaf.
Men för åtskilliga år sedan hände sig att några af diskontens tjenstemän
reste till Norrköping för att utbjuda penningar; men vanligen
kommo de derifrån och hade penniugarne i behåll, ty man
ville icke begagna sig af dem. Orsaken hvarföre man icke på senare
tiden begagnat denna fond, är den, alt man kunnat få penningar
i privatbankerne utan de många omständigheter, som fordras
för låu i ulldiskonten. Dessa äro de skäl, som föranledt mig att
biträda Utsk:ts tillstyrkan att ulldiskonten skulle uphöra, och dessutom
anser jag att det icke är att hålla på en så liten diskont, som
icke kan bära sig med endast 225.000 rdr. Det är dessutom ganska
irrationelt att anvisa kreditiv på Kiksg.kontoret, sorn sjelf kan
använda detsamma. Ur alla dessa skäl kan jag icke annat än instämma
i motionärens åsigt att denna ulldiskont kunde och borde
uphöra. Jag får således, utan hopp om framgång, yrka bifall till
livad Utsk.t föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exe. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å förevide Betänk., framställde H. Exc. först
propos. på bifall till detsamma, dervid svarades flere nej och några
ja. samt sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo med
flere ja jemte ett eller annat nej; Och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Föredrogs Allm. Besv. och Ekon.Utskits den 22 och 23 dennes
bordlagde Betänk. N:o 200, i ani. af väckt motion om förändring
i gällande föreskrifter rör:de användande af skogsalster å
krouomarker inom VesterNorrlands län.
Gr. Liljencrants: Såsom det uplästa Betänk:t utvisar,
rörer denna fråga egentligen, huruvida de fördelar, som äro med
-
Deu 24 Oktober f. m.
341
gifna i afstde på utsyning af skogsalster ä kronomarker i Norrbottens
län, äfven måtte utsträckas till VesterNorrlands län. Detta
åsyftar Hr Rinmans motion. Utsk:t har också tagit för afgjordt
att hvad som skulle vara högst nyttigt för VesterNorrlands län,
äfven skulle vara nyttigt för Jemtlands. Gefleborgs och Stora Kopparbergs
län, och på detta skäl har Utsk:t ansett sig kunna göra
det tillägg att tillstyrka enahanda bestämmelser äfven för dessa
3:iie län om hvilka någon motion icke blifvit väckt. Men jag har
ansett mig böra nedlägga min reservation, dels derföre att detta
icke öfverensstämmer med grundlagens stadgande, dels derföre att
någon pröfning af lämpligheten utaf det tillstyrkande, Utsk:t här
Jemnat, icke kan försiggå, alldenstund det väckta tillägget skedde
vid Betänk:ts justering i Utsk:t, utan att någon återremiss egde
rum. Ståndet torde således finna att IJtskit icke allenast öfverskrida
den befogenhet, grundlagen medgifver, utan äfven förehaft
till pröfning ett. ärende, utan ali slags föregrde beredning. Jag
måste således anhålla att för den händelse Högh Ståndet täcktes
egna förslaget sitt deltagande, detta måtte inskränkas till hvad som
motionären föreslagit, nemi. att de för Norrbottens län stadgade
grunder för utsyningsrätt till skogsalster å kronomarker äfven måtte
utsträckas till VesterNorrlands län.
Gr. Mörner: I detta Betänk, är taladt om utsträckande
af rättigheten att erhålla utsyning å Kronans allmänningar i landets
norra orter. Då denna rätt först medgafs, fanns i dessa orter
ingen jägeribetjening anställd. Utsyningen verkställdes af kronobetjeningen
och något värde sattes då icke på skogarne. Nu har
jägeribetjening blifvit i alia de norra länen anställd. Beträffande
sjelfva frågan, synes den böra utgöra föremål för skogsstyrelsens
omsorger. Jag skulle derföre tro att då vid sista riksdagen R. St:r
antogo vissa grunder för skogshushållningen, och icke allenast ingingo
till K. M:t med anhållan om åtgärders vidtagande, utan äfven stälde
medel till K. M:ts disposition för införande af en ordnad sådan
hushållning, det vore mindre lämpligt att R. St:r nu vid denna
riksdag gjorde en framställning i den syftning, motionären ifrågasatt,
nemligen att enskildte personer skulle få rättighet att efter behag
anmäla sig för att fä utsyning å kronans skogar. Jag iår derföre
sträcka mitt yttrande något längre än den siste talaren, och anhålla
att Ståndet måtte afslå hela framställningen, såsom icke af behofvet
påkallad.
Hr Akerman: Då jag äfven torde vara bekant med föt
hållanderna
i afseende å skogshushållningen i WesterNorrlands län,
ber jag att få tillägga några ord. Just det skäl, som motionären
anfört, eller att det ligger en frestelse för nybyggarne att tända på
skogen, för att sedermera få de skadade träden, innefattar ettslags
bevis på hurudan moraliteten derstädes är med hänseende till kronans
skogar, linder den tid jag var Landshöfding i WesterNorrlands
län, fann jag mig snart nödsakad för Regeringen anmäla att
det var alldeles omöjligt fullgöra åliggandet att skydda kronans
342
Den 24 Oktober /. tu.
skogar, ty skogsödandet var så allmänt, att då någon gång en
länsman skulle göra försök att åtala, var det oftast för honom
omöjligt att få några besigtningsman med sig. Dessutom kan
man tänka hurudan en besigtning Skulle vara, som kronobetjeningen
kunde verkställa, då man besinnar deras öfriga göromål och länsmansdistrikternas
vidsträckthet. Sedermera har visserligen någon
skogsbetjening kommit dit, jag tror 2 eller 3 personer, men hvad
kunna dessa uträtta med allra största flit i sådane vidsträckta
trakter. Vill man taga vara på skogen, så bör också, såsom Skogskomitén
föreslagit, ett tillräckligt antal skogsbetjening tillsättas.
Jag yrkar afslag å motionen.
Hr Hjärne: Chefen för skogsstyrelsen, Hr Ros, är ledamot
af Utsk:t. Det är på hans tillstyrkan som Afdelningen fattade
beslut om aflåtande af den underd. skrifvelsen. Med den erfarenhet,
han har såsom f. d. Landshöfding i Norrbottens län, har han
funnit den af K. M:t utfärdade förordning af år 1857 leda till
fördelaktiga resultater i afseende på besparing af skogen. Det var
på sådan grund han förut föreslog bifall till motionärens framställning
att äfven för WesterNorrlands län samma författning skulle blifva
gällande, men han har utsträckt sin begäran äfven till de öfriga
länen, som hafva skogsprodukter, nemligen Jemtlands, Gefleborgs
och Dalarnes, derföre att han ansåg att den i dessa län skulle
medföra samma nytta i afseende på skogens besparing. Jag beklagar
att han icke sjelf är närv:de, emedan han säkerligen sjelf är
bättre i tillfälle än jag att framställa sina åsigter. Jag ansåg
likväl, liksom Utsk:ts öfrige ledamöter, att man kunde fullt förvissa
sig om det vittnesbörd, som Chefen för sjelfva skogsstyrelsen inom
Utsk:t meddelade. Det framstäldes likväl ett dubium i afseende
på den grundlagsenliga rätten för Utsk:t att utsträcka motionens
syftning äfven till de ifrågav:de 3:ne länen. Jag är dock liksom
Utsk:t af den mening, att Utsk:t, på grund af 34:de §:n R. O.,
varit oförhindradt att utsträcka motionen, enär den handlade om samma
hushållsanstalts uprättande i de omnämnde 3:ne länen, som motionären
föreslagit för ett annat. Jag tror således icke att Utsk;t gått öfver
gränsen af sin befogenhet, isynnerhet derföre att mångfaldiga prejudikater
i detta hänseende kunna framdragas. Jag påminner mig
särskildt en vitalfråga, som vid alla riksdagar behandlats med denna
rättighet att utsräcka frågan enligt 34:de §:n R. O., jag menar
bränvinsförfattningen. Jag yrkar bifall till hvad Utsk:t hemställt.
Gr. Liljencrants: Då jag sist hade ordet, framställde jag
den önskan att Ståndet, för så vidt det lemnade bifall till den
fråga, som blifvit motionerad, åtminstone icke skulle bifalla hvad
UtskA hemställt. Det är således för mig så mycket mindre hinder
att instämma i hvad 2:ne föregående talare yrkat, nemligen
afslag å Betänk:t i sin helhet, som jag med dem delar den öfvertygelse,
att dfi man nu har en skogsstyrelse, synes det lämpligast
att en fråga af det omfång, som denna, framställes af skogsstyrelsen
och icke på grund af en enskild motionärs hemställan. Jag
Den 24 Oktober f. m.
343
forenar mig således med dem, som yrkat afslag å Betänk:t i sin
helhet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till, och
dels afslag å förevide Betänk.; och finge H. Exc., med anledning
af yrkandet på bifall till Betänkit, förklara, att då 53:dje §:n B.F.
och 34:de g:n ILO. innehöllo, att Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t
egde att uptaga alla hos R. St:r väckta frågor, hörande till den
s. k. ekonomiska lagstiftningen, 6amt uti 2:dra mom;t af37:de g:n
K.O. stadgades, att intet Utsk., med undantag af Konst.- och
Banko-Utsk:n, samt uti upgifvet fall äfven StatsUtskrt, egde rätt
att väcka frågor till afgörande i R. St:rs plena eller att uptaga
andra ämnen än de från plena remitterade; men Utsk:t, ehuru den
motion, som föranledt ifrågav:de Betänk:des afgifvande, endast
åsyftade en vidsträcktare utsyningsrätt till skogsalster å kronomarker
inom VesterNorrlands län, gjort en hemställan, som afsåge
utvidgning af nämnde rätt, icke allenast inom VesterNorrlands,
utan äfven uti Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län;
funne H. Exc. sig vara af Grundlagens föreskrift förhindrad att
framställa propos. på bifall till Betänk:t i vidsträcktare måtto, än
i hvad detsamma rörde VesterNorrlands län.
Sedan H. Exc. härefter framställt propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan, för så vidt den afsåge VesterNorrlands län, samt denna
propos. besvarats med flere nej och några ja; gjordes propos. på
afslag å Betänkrt, dervid svarades flere ja jemte ett eller annat nej;
Och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 22 och 23
dennes bordlagde Betänk. N:o 202, i ani. af väckt motion om undersökning
rör:de till flottan hörande segellinieskepps användbarhet
för krigsbruk m. m.
Hr Lilliehöök, Bertil: Min mening är icke att yttra
mig öfver frågan i sin helhet, utan endast öfver några af Utsk:ts
motiver, som synas mig, om icke oriktiga, dock vilseledande. Sålunda
yttras att kostnaden för »förbyggnad» upgår till 75 proc.
och för en »svår reparation» till 50 af den ursprungliga kostnaden.
Genom denna beräkning kommer Utsk:t till den konklusion,
att de å linieskeppet Fäderneslandet nedlagde kostnader upgått
till 175 proc. af hvad nybyggnaden utgjorde, så att man skulle
kunnat hafva 2 å 3 nya linieskepp i st. för ett enda. Men dessa
reparationer afse endast fartygets skrof, hvilket vanligen endast
upgår till hälften af fartygets hela kostnad. Vidare säges det, att
linieskeppet Försigtigheten skulle vara 6 0 år gammalt. Förh:det
är att Försigtigheten efter 1850 undergått en sådan reparation
att fartyget är i godt stånd och nästan fullkomligt komplett. Det
är ett af de största linieskepp vi hafva. Sedermera yttras att
I)#n 24 Oktober f. tu.
Prins Oscar, Gustaf (Jen Store och Skandinavien firo mindre än
något af nutidens slagskepp. Det är sanct, men de äro dock icke
mindre än åtskilige Engelska fartyg, som under loppet af 1850—60
försågos med ångmaehiner och gjorde tjenst i Östersjön. Slutligen
har Utsk:t ansett att ganska mycket af slopade fartygs inredning
m. m. skulle kunna användas till nybyggnad af andra. Man vet
huru olämpligt det är att i eji ny byggnad inlägga gamla materialier,
och det är min åsigt att högst få af de materialier, som
erhållas genom slopning af fartyg, kunna användas på nva sådana.
Jag har endast velat göra dessa anmärkn.-r, för att icke genom
stillatigande hafva ansetts godkänna alla de motiver och uplysningar,
som af Utsk:t äro framställde. För öfrigt yrkar jag bifall
till Betäok:t,
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef förevsde Betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Upplästes och godkändes Exp.Utsk:ts nedannämnde förslag
till §§ i Riksd.beslutet, nemi.:
N:o 34, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning och försäljning;
N:o
35, ang:de återvinnande af krononybygge, som förre
innehafvaren genom transport sig afhändt;
N:o 36, i fråga ona införande af s. k. tjenstehjonsböeker;
N:o 37, ang:de förändring i föreskrifterna rör:de äktenskapsskillnad;
N:o
38, ang:de utarbetande af förslag till en ny Sjölag m. m.;
N:o 39, i fråga om tullbevillningen;
N:a 40, i fråga om stämplade pappersafgiften;
N:o 41, ang:de utvidgade rättigheter för Mosaiske trosbekännare;
N:o
42, angrde Presterskapets aflöning;
N:o 43, ang:de tiden för Nattvardens utdelande;
N:o 44, ang:de allmänna beväringen; samt
N:o 45, ang:de fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader.
Föredrogs, men begärdes på bordet, Exp.Ufsk:ts förslag tili
R. St:rs underd. skrifvelse till Kongl. Maj:t, i anledn. af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, med det af komiterade afgitna underd.
betänk, och förslag, ang:de kommunalstyrelse.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. */* 2 e
-
In fidem,
O. Braket.
De ri 24 Oktober e. m.
345
Onsdagen den 24 Oktober 1860-
Plenum kl. V2 ® e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för förmiddagens plenum samt prot:t
för den 11 sisth Juli f. m.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig, anförde skriftligen:
Alltsedan de första dagarna af nu pågående riksdag har Riddarh.
Sekrebn, till följd af sjuklighet, varit förhindrad att sin tjenst
utöfva. Denna sjuklighet synes ännu fortfara, enär Hr Riddarh.-  Sekret:n, oaktadt han för omkring sex veckor sedan ifrån utlandet
till hufvudstaden återkommit, icke till tjenstgöring sig anmält.
Under sådana förhållanden kan vara att befara att han allt framgent
af samma sjuklighet kunde se sig förhindrad att, regelmessigt
åtminstone, sin tjenst bestrida. Då likväl en ganska naturlig önskan
hos honom att, i så fäll, sin tjenst frånträda, kunde möta
hinder i den omständighet att han ännu icke, enligt stadgandet
uti § 13 af instruktion för Riddarh.Direktion, är till pension berättigad,
får jag vördsammast föreslå att,
Riddarh. Direktionen må bemyndigas att, om under
mellantiden emellan denna och nästkom:de riksdag,
Riddarh.Sekret:», till följd af fortfarande sjuklighet,
skulle se sig föranlåten >att om afsked anhålla, sådant
bevilja med tilläggande åt honom af en årlig pension
till belopp af 1,500 rdr rmt.
Jag tror att detta förslag, under den förutsättning, som ligger
till grund för detsamma, motsvarar så väl R. o. Adois fördel som
dess värdighet, enär med den sednare icke torde sammanstå att,
utan anslående af pension, afskeda en dess tjensteman, hvilken under
fem riksdagar fört dess protokoller och sedan, icke till följd
af oduglighet, utan i och för sjuklighet, godvilligt och med sjelfupofifraude
i afs:de på tjenstens fromma, denna tjenst frånträder.
Remitterades till Riddarh.Utsk:t.
Anmäldes och bordlädes Allm. Besv.- 0. Ekon. Utsk.-ts Mera.
N:o 203, i ani. RiksStåudens olika beslut vid behandlingen af
Utskds förnyade Betänk. N:o 201, i fråga om det af komiterade
upgjorda förslag till förorda, om landsting.
Den 24 Oktober e. tn.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då detta ärende utan tvifvel
är ett bland de vigtigaste, som inom riksdagens snart inträffade
slut kan förekomma, och det är angeläget, att beslut deri
snart fattas, anhåller jag, att det måtte blifva upfördt först på
föredragningslistan till nästa plenum.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Med ani. af Hr Dal
mans
framställning, ber jag att få fästa upmärksamheten derpå, att
i förmiddagens plenum bordlädes dels ett Utlåt, från StatsUtsk:t,
som rörer Statsverkets inkomster och utgifter, samt dels ett från
Bevillu.Utsk:t, anglde bevillningen, hvilka båda Betänk:n jag anser
vara af den vigt, att något annat icke lämpligen torde böra sättas
framför dem, hvarföre jag i detta fall får afstyrka bifall till Hr
Dalmans förslag.
Hr Dalman: Jag vill gifva vika för Frih. Åkerhjelms åsigt
i denna fråga, men anhåller dock, att det af mig omnämnda målet
måtte j>å föredragningslistan upföras näst efter de Betänkm,
sorn Frih. Åkerhjelm angifvit.
II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, erinrade derom, att främst å
målslistan torde böra sättss Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag N:o
186, ang:de koramunalstyrelser.
Gr. af Ugglas: Efter den uplysning, som H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, afgifvit, får jag till de Hrr, som yrkat förändring
i föredragningslistan, hemställa, huruvida ej Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag
bör först afgöras.
Uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtmms härefter framstälda propos.
, beslöt B. o. Ad., att främst å föredragningslistan för nästa
plenum skulle upföras Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag N:o 186,
samt att närmast i ordningen efter detsamma skulle uptagas nedannämnde
Mern. ecb Betänkm, nemi.: StatsUtskits Mern. N:o
219, BevilIn.Utsk:ts Betänkm N:ris 48 och 49, samt Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:ts Mern. N;o 203.
Anmäldes och begärdes på bordet Riddarh.Utsk:ts Utlåt. N:o
20, i ani. af Hr Anreps, Gabriel, Mern. ang:de det åt honora anslagna
arfvode för utgifvande af Svenska Adelns Åttartaflor.
Föredrogos och lades till handlingarne från MedSt:n ankomna
prot.utdrag, nemi. från PresteSt:t för tiden från och med den
28 sisth Sept. till och med den 19 denne», från BorgareS;t från
Den 25 Oktober.
347
och med d. 26 Sept. till och med d. 17 dennes, samt frän BoudeSt:t
från och med den 28 Sept. till och med den 17 dennes.
II. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Thorsdag!1» den 25 Oktober 1860-
Plenum kl. V2 8 e. m.
Justerades ett prot.utdrag för den 24 dennes.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde ifrån Utsk:n inkomne
Mern. och Betänk:n, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 221, i ani. af verkställd omröstning i åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 204, i ani. af ltiksSt:ns skiljaktiga beslut öfver Utsk:ts
Betänk. N:o 183;
N:o 205, i ani. af ett Stånds beslut vid handläggning af
Utskits Mern. N:o 193;
N:o 206, i ani. af väckt motion om bildande af en pensionsfond
för prestmän af de tillgångar, som genom biskopsembetena3
indragning kunde erhållas; samt
N:o 207, i ani. af väckt motion om rätt till erhållande, efter
utsyning, af skogsalster från kronans marker för sjelfegande frälsebönder
samt laudtbönder inom Norrbottens län m. m.
Föredrogs Exp.Utsk:ts den 24 dennes bordlagde Skrifvelseförslag
N.-o 186, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse med det af
komiterade afgifna betänk, och förslag ang:de kommunalstyrelser.
Gr. Sparre, Erik: Då B. St:r vid sistförflutna riksdag hos
K. M:t i underd. anhöllo om utarbetande af förslag till nytt lands
-
348
Den 25 Oktober.
ting, så hegärde Ständerna i sammanhang dermed, att en revision
af lagarne ang:de kommunallagstiftningen måtte verkställas. Den
revision, som blifvit resultatet af denna framställning, liar af Ständerna,
såvidt jag inser, ej blifvit genomgången och granskad annorlunda.
än i sammanhang och med afs:de på frågan om landstinget,
i och för hvilket detta förslag blifvit utarbetadt. Att lör vinnande
af tid Ekon.Utskit i särskilta afdelningar aflåtit sina sammanjemkningsförslag,
har jag ej ansett vara olämpligt, alldenstund
det dermed åsyftade ändamålet, eller vinnandet af tid, verkligen
blifvit vunnet. På så sätt att gå till väga, hafva i detta ögonblick
verkligen 3:ne delar af ämnet hunnit blifva genomgångna, men att
denna omständighet skulle föranleda dertill, att Ständerna nu särskildt
skulle aflåta en underd. skrifvelse, innefattande dess utlåt,
öfver dessa 3:ne delar af frågan, anser jag ej vara riktigt. Jag
har nemi, ej funnit något erkännande af Ständerna att en omarbetning
af kommunallörfattningarne vore nödvändig, annorlunda än,
på sätt Ständerna äfven vid sista riksdagen yttrade, i sammanhang
med förslaget om landsting. Skulle Ständerna således aflåta en
underd. skrifvelse i den forin, som här blifvit föreslagen, tror jag
att frågan derigenom fick ett utseende, som alldeles ej vore det
rätta. Enligt mitt förmenande är det helt och hållet ett misstag
att denna skrifvelse blifvit aflåten förr, än äfven frågan om Ständernas
utlåt, i afs:de på landstinget i densamma kunde inflyta.
Hvad som dessutom ovilkorligen i detta Exp.Utsk:ts skrifvelseförslag
är oriktigt, är att Utsk:t i slutet af detsamma säger, att R.
St:r i frågan om landstinget komma att i särskild skrifvelse sig
utlåta. Detta är alldeles oriktigt, så mycket mera, som vi ännu
ej med bestämdhet veta om någon sådan skrifvelse blifver aflåten
eller ej, och under sådane förhållanden är det alltid oriktigt att
på förhand binda Ständerna vid ett löfte, som de måhända ej kunna
upfylla. Fördenskull vågar jag hemställa, om ej det riktigaste
förfarandet vöre, att denria Exp.TJt.sk:ts skrifvelse blefve återremitterad,
med förständigande för U t sk :t att i afs:de å densamma afbida
frågan om landstingets afgörande, på det att svaret måtte på
en gäng i densamma kunna inlagas. Skulle åter R. o. Ad. ej finna
detta lämpligt, anhåller jag åtminstone att R. o. Ad. för dess del
beslutade att sista meningen, eller den som talar om löftet angide
skrilvelsen rör:de landstinget, måtte ur förslaget utgå.
Hr von Koch, Nils Samuel: För min del finner jag icke,
på sätt Gr. Sparre yrkat, någon anledning, hvarken till återiemiss
eller till någon omstöpning af nu föredragne skrifvelseförslag, vara
förhanden. En sådan åtgärd skulle, enligt mitt förmenande, helt
och hållet tillintetgöra hela detta förslag. Jag tror, att efter allt
hvad som i detta ämne blifvit taladt, det är vår skyldighet att
aflåta svar, åtminstone på de delar, vi hunnit granska. Det är visserligen
mycket illa att vi ej hunnit behörigen granska äfven den
sista delen af förslaget eller frågan om landstinget, men då vi
veta att K. M:t i sin Nåd. Propos. förklarat, att han ernade, efter
inhemtande af Ständernas tankar, öfver frågan höra vederbörande
Den 25 Oktober.
34»
aukforiteters omdöme, anser jag, att det är vår skyldighet att till
K. M:t aflåta en underd. skrifvelse, innefattande beslutet öfver de
delar, som hunnit blifva af Ständerna genomgångna; hvarföre jag
för min del tillstyrker den föreslagna skrifvelsens aflätande till K. M:t.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Gr. Sparre har yttrat,
att han icke a nsåg att en skrifvelse, som blott innefattande svar å
vissa delar å eli af K. M:t afgifven Nåd. Skrifvelse, af Ständerna
kunde aflåtas, utan att man borde vänta tills förslaget i sin helhet
blifvit afgjordt. I allmänhet medger jag riktigheten af denna
grundsats; likväl veta vi, att K. M:t aflåler en Nåd. Propos. till
li. St:r, t. ex. ang:de statsverkets tillstånd och behof, hvilken besvaras
i flera serskildta skrifvelse!', allt efter de olika hufvudtitlarne.
Hiir eger samma förhållande rum; här är nemi. fråga om 4 olika
lagförslag. R. St:r hafva fattat sina beslut öfver de trenne första
och i ani. deraf är fråga här om att aflåta en underd. skrifvelse,
hvari Exp.Utsk:t dels meddelar Ständernas beslut i förenämnde
alside, dels omförmäler att Utsk:t snart skall inkomma med en
skrifvelse rör:de det 4:de förslaget, hvilket ännu ej hunnit af Ständerna
granskas. Jag finner ej något hvarken mot. grundlag eller
praxis begånget fel i detta sätt att gå tillväga, hvarföre jag fortfarande
icke kan finna annat, än att li. o. Ad. skulle handla i
högsta grad orätt, om det Höglofl. Ståndet skulle, på sätt Gr.
Sparre yrkat, förhindra den ifrågav:de underd. skrifvelsens utlåtande
tili K. M:t.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det torde väl vara en temligen
ovanlig procedur, att Ständerna, vid tillkännagifvande af sina åsigter
i en fråga, öfverlemna delvis sina tankar om samma fråga, i
stället för att yttra sig öfver densamma i sin helhet. Då sådant
blifvit föreslaget af Exp.Utsk:t, måste man göra sig reda för, hvad
som egentligen är hufvudsaken i denna fråga. Hulvudsakeu är väl
här, att söka åstadkomma en kommunalrepresentation, sådan sorn
det ifrågav.de Ekon.Utsk:ts förslag antyder, eller med andra ord
att söka införa landstinget, med de modifikationer de särskilta
Stånden bestämt. Då 11. St:r vid förra riksdagen i sin till K, M:t
afgifna underd. skrifvelse anhöllo om en revision af då gällande
kommunalförfattningar, så skedde Jetta med hufvudsakligt afs:de
fästadt derå, att denna revision måtte af Ständerna granskas i sammanhang
med frågan om landstinget. Under sådane förhållanden
synes det mig vara påtagligt att skrifvelse!) i detta ämne ej tili
K. M:t bör expedieras förr, än frågan i sin helhet blir afgjord.
Således kan jag för min del ej finna att frågan på minsta sätt
blifver undanskjuten derigenom, att R. o. Ad. nu beslutar en återremiss
af detta Betänk, till Exp.Utsk:t, i syftemål att ärendet der
mätte hvila tills frågan om landstinget blifver afgjord. Jag måste
således förena mig med Gr. Sparre derom, att det rättaste vore att
återförvisa frågan till Utsk:t och att den der blifver hvilanda till
dess frågan om landstinget nått dea utredning att Ständerna öfver
densamma uttalat sin opinion. Åtminstone auser jag att sista stro
-
350
D en 2-ä Ok t Ober.
fen, eller den, som talar om att Ständerna i en särskild skrifvelse
komma att utlåta sig öfver frågan om landstinget, borde nr skrifvelseförslaget
borttagas, alldenstund det ännu ej är säkert, huru*
Vida Ständerna verkligen kunna upfylla detta löfte eller ej. På
dessa skäl anhåller jag att Betänkit måtte till Utsk:t återremitteras.
Hr Hjärne, Harald: Gr. Sparre har klandrande fäst sig
vid det i slutet af detta skrifvelseförslag förekommande löfte, att
nemi. Ständerna i en särskild skrifvelse skulle komma att yttra sig
öfver frågan om landstinget. För min del tror jag att Exp.Utskit
haft fullkomlig anledning att göra detta tillägg, ty på den ståndpunkt
frågan f. n. befinner sig, måste hvar och en medgifva, att det
ej är omöjligt, utan tvertom mycket antagligt, att frågan om landstinget
verkligen kan innan riksdagens slut bringas till afgörande.
Ty dertill fordras ej något annat än voter.-propos:ns godkännande
af trenne Stånd och att Stånden sedan bilda ett förstärkt Ekon.-  Utsk., för att der votera öfver frågan. Dessa äro de enda åtgärder,
som ännu erfordras, och jag tror ej att någon i detta ögonblick
kan upstå och säga, att detta ej kan medhinnas innan Tisdagen.
Af dessa skäl får jag lof att motsätta mig den begärda återremissen.
Att frågan härom blifvit väckl af Gr. Sparre var kanske ej
så oväntadt, emedan den värde Grin från början visat sig som en
häftig motståndare till alla dessa 4 lagar, men jag skulle tro, att
han handlat värdigare, om han sålunda ej hade upträdt för att hindra
den sista handläggningen af frågan, då det likväl var han,
som, då detta förslaget först på detta rum föredrogs, begärde att
detsamma skulle få hvila på bordet till nästa riksdag — en åtgärd,
hvarigenom den värde Gr:n åstadkom ett upskof i frågans behandling
af öfver 14 dagar.
Jag anhåller om bifall till den ifrågav:de underd. skrifvelseu.
Frih. Tersmeden: Här är väl egentligen fråga om att tillse
huruvida Exp.Utsk:t riktigt upfattat hvad som äi Ständernas beslut
i ämnet. Har Dtsk:t det gjort, hvilket jag förmodar, så är det
väl också gifvet, att det ej tillkommer 11. o. Ad. att förhindra en
så beskaffad skrifvelses aflåtande, som tillkännagifver för K. M:t
Ständernas yttrande i frågan. Här har visserligen blifvit af den
förste talaren aufördt att man ej borde ingå med denna skrifvelse
förr, än äfven skrifvelsen i alside å landstinget kunde införas.
Dessa författningsförslag äro likväl bestämdt skiljda åt; här är ju
ej fråga om annat än ett meddelande af Ständernas gemensamma
tankar i alside å de 3:ne första delarne af förslaget. Jag säger.,
sorn Hr von Koch, att det visserligen är mycket illa att vi ej
medhunnit granska äfven den sista delen af förslaget, men icke
böra vi derföre afskala möjligheten för K. Mit att höra Ständernas
tankar åtminstone öfver de delar, som blifvit genomgångua. Jag
för min del får anhålla om bifall till Exp.Utskits ifrågavide skrifvelseförslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För min del kan jag
Den in Oktober.
35i
ej finna annat än med vanlig form öfverensstämmande, att, då ett
förslag, ehuru omfattande flera delar, blifvit af K. M:t aflätet, man
äfven i ett sammanhang bör meddela sina yttranden deröfver;
men å andra sidan är jag äfven öfvertygad derom, att, med afs:de
å de tankar, som vid behandlingen af denna fråga gjort sig gällande,
det är föga utsigt att få en sådan åsigt antagen. Hvad
sjelfva skrifvelseförslaget beträffar, tager jag mig friheten att mot
detsamma framställa 2:ne anmärkningar. Den första gäller slutstrofen
eller den mening, hvari Utsk:t utlofvar, att snart inkomma
med en skrifvelse, rörande Ständernas beslut i afseende på frågan
om landstinget. Exped.Utsk:t har, enligt mitt förmenande, gått
utöfver gränserna af sin befogenhet, då Utskit företagit sig att
å Ständernas vägnar afgifva några löften till K. M:t. Ständerna hafva
icke bemyndigat Exped.Utskit att i detta afseende något yttra, utan är
Utskits enda åliggande att, med ledning af Ständernas beslut, upsätta
de underd. skrifvelseförslagen. Då Utsk:t således genom införandet
af detta löfte i skrifvelseförslaget, enligt mitt förmenande,
gått för långt, vågar jag anhålla att den i fråga vide slutstrofen måtte
utgå. Vidare ber jag att få fästa upmärksamheten på en omständighet,
som af de ifriga anhängarne af kommunallagförslagen många
gånger framhållits som ett »kylande pulver» för oss andra, som ej
varit lika fullkomligt öfvertygade om förträffligheten af desamma.
Det omförmäles nemi. i K. Mits Nåd. Propos. att K. Mit, efter
Ständernas hörande, äfven ernade inhemta vederbörande auktoriteters
omdöme i frågan. Det synes mig att det varit i sin ordning
att Exp.Utskit i sin recit hade talat om en sådan granskning och
ej, som nu varit fallet, med tystnad förbigått hela denna omständighet.
Jag anhåller således för min del, att detta skrifvelseförslag
måtte till Exp.Utskit återremitteras, med förständigande för Utskit,
att dels i ingressen i skrifvelscu intaga hvad K. Mit i sin Nåd.
Propos. omnämnt derom, att K. Mit ämnar låta Ständernas Utlåt,
i ämnet pröfvas af vederbörande auktoriteter, och att dels utesluta
ur skrifvelsen sista meningen, der Utskit talar om att snart inkomma
med yttrande angide Ständernas beslut i alside på landstinget.
Gr. Sparrei Till försvar för det ifrågavide skrifvelseförslaget
har blifvit sagdt, att man kunde ganska väl besvara en del af den
Nådiga Skrifvelsen, på samma grund, som man algi iver särskildt svar
på de olika hufvudtitlarne. Jag anhåller nu att få återföia i minnet
den utgångspunkt, jag valt för mitt första yttrande i frågan,
att Ständerna nemi. aldrig begärt en revision af kommunalförfattningarne
under andra vilkor än i sammanhang med förslaget om
landsting, att K. M:t ej aflåtit detta förslag till Ständerna annat
än på grund af Ständernas berörde önskan, samt slutligen att Ständerna
ej förehaft till grankniug dessa trenne förslag på annat sätt
än som grund för den byggnad, för hvilken landstinget skulle utgöra
slutstenen. Då således Ständerna icke under andra, än de nyss
upräknade förhållandena, företagit sig granskningen af dessa trenne
särskilta förslag, så får ovilkorligen frågan, genom Ständernas afla
-
3S2
t)en 25 Oktober.
tande af den ifrågavtde anderd, skrifvelse», ett helt annat resultat
inför K. M:t, än det K. M:t, vid aflåtandet af sin skrifvelse angtde
kommunallagarne, åsyftat, och det är på dessa skäl jag anhåller om
skrifvelseförslagets återremitterande till Utsk;t.
Hr Printzensköld, Carl: Exp.Utsktt är en så beskaffad
delegation af Ständerna, som alltid blifver utsatt som skott-tafla för
Ständernas klandrande omdömen. Om detta Utsk. skyndar sig med
arbetena, för att derigenom ådagalägga, att ej något hinder möter
från dess sida att afsluta riksdagen på den tid, sorn dertill blifvit
bestämd, så klandrar man Utsk:t för densaken; när Utsktt å andra
sidan dröjer med ärendernas expedierande, så att riksdagens afslutande
mäste upskjutas en eller annan dag, så får Utsktt äfven derföre
upbära förebråelser, så att sannerligen jag vet, huru Utsktt
skall gå tillväga för att undvika klander. Hvad denna fråga beträffar,
kan jag ej undgå att säga, att, ehuru jag i lika mått med
Utsktts öfriga ledamöter delar ansvaret äfven för denna expedition,
jag likvisst ej deltagit i justeringen af densamma, emedan, till följd
af den omständighet, att Utsktt, i anseende till den stora mängd
af expeditioner som måste upsättas och justeras, sett sig nödsakadt
att albeta på tvenne afdelningar, jag ej arbetat på deri afdelning,
som handlagt detta ärende. Likvisst, ehuru i väsendtligaste män
fritageu från det klander, som i detta alside blifvit rigtadt mot
Utsktt, anser jag dock det vara min skyldighet, att vid detta tillfälle
säga några ord till Utsktts försvar.
Utsktt har nemi. sett, huruledes det Utsk., som handlagt frågan,
inkommit med särskilda Betänkta öfver, om jag så får säga,
hvarje »balk» särskildt, ty hela författningen består verkligen af 4
särskildta afdelningar, hvilka jäg, i likhet med allmänna lagens afdelningar,
vill kalla balkar. Om det nu ej är mot god ordning stridande,
att när man vill antaga nya lagar, man antager hvarje balk
för sig, synes mig, 'sora det ingalunda skulle vara rormvidrigt att
äfven behandla förevtde fråga på samma sätt. Exp.Utsktt har således
ådagalagt att det ej velat fördröja expedierandet af denna
fråga, och derföre har äfven Utsktt vidtagit den enda utvägen, som
förefanns, nemi. att afgifva yttrande öfver de delar, om hvilka Ii.
8t:rs beslut kommit Utsktt tillhanda, och det var på den grunden
som Utsktt skiljde de tre första afdelningarne af förslaget från den
fjerde. Hade Utsktt deremot upskjutit med sitt skrifvelseförslag,
derföre att frågan i sin helhet äunu icke hunnit blifva af Stånden
genomgången och afgjord, så är jag ganska säker på att Utsktt
både inom och utom Stånden hade fått emottaga det skarpaste
klander, och jag är temligen förvissad derom, att Utsktts ordförande
i främsta rummet blifvit angripen och anklagad derföre, att han
egenmäktigt sökt undertrycka ett förslag, hvilket från så många
sidor förklarats för ett af de vigtigaste oell lyckligaste, som under
denna riksdag blifvit Iramstäldt, så att om man undersöker motiverna
till Exp.Utsktts förfaringssätt, jag då är förvissad derom, att
hvarje opartisk domare skall förklara att Exp.Utsk:t, långt ifrån
att
Den 25 Oktober, SSS
att hafva begått någon olaglighet, hade i stället utsatt sig för det
rättvisaste klander, i fall Utsk:t ej till Ständerna afgifvit ett underd.
skrifvelseförslag åtminstone öfver de delar deraf, hvarom RiksStms
beslut kommit Utsk:t tillhanda.
På grund af dessa skäl får jag för min del tillstyrka It. o.
Ad. att antaga Exp.Utsk:ts ifrågav:de skrifvelseförslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att i afs:de å förev:de skrifvelseförslag hade yrkats
dels att detsamma måtte utan förändring godkännas, dels att förslaget
skulle antagas med de förändringar, att uti reciten intages
hvad i K. M:ts Nåd. Skrifvelse yttrats derom, att vederbörande auktoriteter
komme att höras öfver de ifrågav:de förslagen, samt att
från slutet af skrifvelseförslaget borttoges hvad deri förekom ang:de
förslaget till förordning om landsting; och dels slutligen att liela
skrifvelseförslaget skulle till Utsk:t återremitteras.
Härefter framställde H. Exc. propos. på skrifvelseförslagets
godkännande och, då dervid svarades starka ja jemte åtskilliga nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Hr Bildt begärt votering, yttrade H. Exc., att R. o.
Ad. borde bestämma, huruvida kontraproposm vid den blifvande
voteringen skulle innehålla skrifvelseförslagets godkännande med ofvanomförmälde
förändringar eller återremiss af förslaget.
Gr. Sparre: Jag anhåller, att Gr. Mörners förslag måtte
intagas i kontraproposm.
H. Exc. hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade besluta, att
kontraproposm skulle innefatta förslagets godkännande, med förut
omförmälde förändringar; och sedan dertill svarats ja, upsattes och
justerades följande vot.er.-propos.:
»Den som godkänner Exp.Utsk:ts under N:o 186 afgifna förslag
till E. Stms underd. skrifvelse i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse
med det af komiterade afgifna betänk, och förslag ang;de kommunalstyrelser,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, godkänner E. o. Ad. ofvannämnde skrifvelseförslag
* med de förändringar, att uti reciten skall intagas hvad i K. M:ts
Nåd. Skrifvelse yttrats derom, att vederbörande auktoriteter komma
att höras öfver merberörde förslag, samt att från slutet af skrifvelseförslaget
skall borttagas hvad deri förekommer angtde förslaget
till förordning om landsting.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 16.
H. XI.
?!
351
Den 25 Oktober.
Uplästes och godkändes Exp.Utskits nedannämnde förslag till
R. St:rs underd. skrifvelser till K. M:t, nemi.:
N:o 188, ang:de beviljade låneunderstöd för föreslagne jernvägsanläggningar;
N:o
189, ang:de inrikes skeende uplåning emot Svenska fonderade
statsobligationer;
N:o 190, i ani. af ifrågaställdt uphörande af den s. k. Näs
kungsgardshjelpen;
N:o 191, ang:de frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk
;
N:o 192, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de f. d. Geijerska
husets på Riddarholmen användande till Riksarkif;
N:o 193, i fråga om antagande af ny konkurslag samt ang:de
boskillnad och urarfvagörelse;
N:o 194, angide revision af och ändring i gällande lag och
författningar rör:dé utsökningsväsendet;
N:o 195, ang:de skjutsningsbesvärets ordnande.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk;ts den 24 dennes bordiagde
Mern. N:o 219, ang:de den under innevrde riksdag verkställda
statsreglering och den för bestridande af Riksg.kontorets utgifter
erforderliga allmänna bevillning.
Vid punktvis skedd föredragning af Bevilln.Utsk:ts den 24
dennes bordiagde Betänk. N:o 48, ang:de beräkningen af tullmedlen,
saluaccisen, postmedlen, stämpelpappersafgiften och bränvinsbränningsmedleu,
biföllos Utskits uti l:sta, 3:dje, 4:de och 5:te
punkterna gjorda beräkningar och tillstyrkanden, äfvensom Utskits
sista hemställan; Och lät R. o. Ad. bero vid hvad Utsk:t uti 2:dra
punkten föreslagit.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:ts den 24 dennes bordiagde
Betänk. N:o 49, med förslag till bevillningssummans utgörande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 24 dennes bordiagde Mern. N:o
203, i ani. af RiksSt:ns olika beslut vid behandlingen af Utsk:ts
förnyade Betänk. N:o 201, i fråga om det af koraiterade upgjorda
förslag till förordning om landsting.
Föredrogs och lades till handlingarne Konst.Utskits den 24
dennes bordiagde Mera. Nio 72, med anmälan om de i förstärkt
Konst.Utsk. verkställda omröstningar.
Den 25 Okto ber.
355
föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Konst.Utskits den 24 dennes bordlngde Mern. Nio 73, rör:de åtskilliga
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag bvilande
Grund lagsändringsförslag.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskits den 24
dennes bordlagde Mern. N:o 218, ang:de arfvoden åt biträden vid
renskrifning inom Exp.Utskit.
Föredrogs och bifölls StatsUtskits den 24 dennes bordlagde
Mern. N:o 220, ang.-de särskilda gratifikationer till åtskilliga af
StatsUtskits tjenstemän, och för lemnadt biträde vid behandlingen
af Ulskit tillhörande ärenden.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
LagUtskits den 24 dennes bordlagde Betänk. Nio 71, i ani. af
väckt motion om ett tillägg till 15:de kap. 2idra g:n Rätteg.Balken,
i fråga om fullmäktigskap.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskits den 24 dennes
bordlagde Utlåt. N:o 47, i ani. af återremiss af Utskits Betänk.
N.-o 25, innefattande yttrande öfver väckta motioner om ändringar
i gällande föreskrifter ronde vilkoren för afsöndring af jord och
andra lägenheter å landet.
Föredrogos och biföllos Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utskits den 24 dennes bordlagde
Betänk. Nio 48, i ani. af väckta motioner om förändrade föreskrifter
i afside på lekmanna- och kolportörsverksamlieten inom
församlingen; samt
Mern. Nio 49, angide särskildt arfvode åt den person, hvilken
i egenskap af Sekreterare biträdt Utskit.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,,
BiddarhusUtskits den 24 dennes bordlagde Utlåt. Nio 20, i ani.
af Hr Anreps, Gabriel, Mern. angide det åt honom anslagna arfvode
för utgifvande af Svenska Adelns Attartaflor.
Uplästes och lades till handlingarne ett från Vällofl. BorgareStit
ankommet prot.-utdrag N:o 594, innehållande en af nämnde
356
Den 26 Oktober,
EiksStånd för dess del beslutad underd. skrifvelse till K. M:t, i
fråga om representationssättets ombildning.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Fredagen den 26 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 25 dennes.
Uplästes och godkändes Exp.Utsk:ts skrifvelseförslag
N:o 196, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
Sjunde Hufvudtitel; samt
N:o 197, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
Attonda Hufvudtitel.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:t» den 24 och 25 dennes bordlagde Mern.
N:o 203, i ani. af RiksSt:ns olika beslut vid behandlingen af Utskits
förnyade Betänk. N:o 201, i fråga om det af komiterade upgjorda
förslag till förordning om landsting.
Utsk:ts till R. o. Ad. samt BorgareSt:t gjorda inbjudning
ang:de 47:de §:n, äfvensom Utskrts förslag till voter.-propos. ronde
samma g.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Man befinner sig i en
ganska stor tvekan, då man vill göra sig reda för förhållandet med
denna fråga, öfver hvilken nu skall voteras. Enligt min tanke har
man från början kommit in på en oriktig väg, derföre att man
behandlat såsom hushållsärende, hvad som i sjelfva verket är en
bevilln.fråga. Den kan dock nu icke komma till Bevi!ln.Utsk:t,
då yrkande derom icke förut blifvit väckt, men man måste å den
andra sidan erkänna att den är af så sammansatt beskaffenhet att
man icke eller kan påstå att icke R. St:r kunna hafva frihet att i
fråga om densammas remitterande begagna sig af den utväg, som
34:de §:n Riksd.Ordnm i det hänseendet anvisar. Denna g innehåller
för öfrigt att det skall vara sjelfva ämnets beskaffenhet och
Den 26 Oktober.
*ft7
icke remissen som bestämmer frågans behandling. Utgår man från
den åsigten, följer väl deraf, att då här är fråga om grunderna för
beskattnings påbjudande inom landet, böra de beslut, som inom de
särskilda Stånden fattas, behandlas på samma sätt som för dylika
frågors handläggning är föreskrifvet. I sådana frågor är det gifvet
att icke något Stånds mening kan af de andra undertryckas. Medgifves
detta, så följer åter deraf, att det varit Ekon.Utsklts pligt att
om det beslut, som R. o. Ad. vid 46:te §:n af förordmn om landsting
fattade, föreslå votering i förstärkt Utsk., och någon
sammanjemkning kunde i det afsidet icke behöfvas. Jag yrkar derföre
att nu föredragna punkt måtte till Ekon.Utskit återremitteras
för upsättande af voter.-propos. äfven med afs:de på 46:te §;n.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag kan icke instämma
i den siste talarens åsigt att R. St:rs rätt att sig sjelfve beskatta
i något hänseende blifvit förbisedd genom de upställda voter.-propos:ne.
De beslut, sora R. 0. Ad. redan fattat, kunna visserligen
på sitt sätt sägas röra beskattningen, men denna hänsyftning är
likväl så långväga, att den icke bör ega den betydenhet, som talaren
velat åt densamma gifva. Jag har förut yttrat, att här icke
varit eller är fråga om att fastställa någon bevillning, utan endast
att lemna K. M:t ett svar på den skrifvelse, Han afgifvit till R.
St:r ang:de kommunallagstiftning. K. M. har endast fordrat att
R. St:r skola tillkännage den åsigt, de i denna väg hysa. Upfattadt
ur den synpunkten, måste det alltid hänskjutas till en
kommande riksdag att definitift besluta ronde grunderna för kommunalbeskattningen,
hvilka städse varit och än i dag behandlas af
Konung och R. St:r gemensamt. Frågan är, som sagdt, vid detta
tillfälle endast att genom en skrifvelse i ämnet lägga en fast grund
för K. M:ts Propos:r och nästa riksdags beslut, och ur den synpunkten
anser jag det högst angeläget att man nu, då riksdagen
inom några få dagar kommer att afslutas, icke i form lägger ytterligare
något hinder i vägen för frågans afgörande, derföre att man
i sak velat motsätta sig densamma. Jag yrkar således bifall till
de af Ekon.Utsk:t föreslagna voter.-propos:r.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. 0. Landtm., att hvad beträffade den nu föredragne delen af
Mem:t, deri Utslct inbjudit R. o. Ad. samt BorgareSt:t att, med
frånträdande af deras särskilda beslut, godkänna Utsk:ts sednaste
förslag till lydelse för 47:de §:n, samt, i händelse denna inbjudning
ej skulle antagas, afgifvit förslag till voter.-propos. i frågan,
hade af Hr Dalman yrkats voter.-proposms godkännande, hvaremot
Gr. Mörner begärt återremiss af samma propos., med förständigande
för Utsk:t att upgöra och inkomma med förslag till voter.-propos.
ronde ej mindre den 47:de §:n, utan äfven den dermed sammanhang
egande 46:te §:n, i afs:de hvarå R. 0. Ad. fattat ett från
Utskrts förslag afvikande beslut; Och finge H. Exc., med ani. af
sistberörde yrkande, förklara, att då, vid förehafvandet af Utsk:ts
Mern. N:o201, någon anmärkning ej blifvit framställd emot Utsk:t«
358
Den 26 Oktober.
i början af samma Mein. afgifna yttrande, aft af förslaget till förordning
om landsting hade, med undantag af §§:na 13, I 9, 35. 39,
47 och 49, alla öfriga delar blifvit dels genom samtliga RiksStms
och dels genom tre Stånds sammanstämmande beslut af R. St:r godkända,
utan samina yttrande blifvit af B. o. Ad. lagdt till handlingarne;
ansåge H. Exc. för sin del, att det numera vore för sent
att väcka fråga om votering i förstärkt Utsk. ronde den 46:te §:n,
hvarföre propos. på Gr. Mörners yrkande om återremiss af Utskitsnu
föreslagne voter.-propos., endast i den syltning, att från Utsk:t
bekomma förslag till voter.-propos. jemväl om den 46:te §:n, ej
kunde af H. Exc. framställas.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på antagande af
Utsk:ts ifrägav:de inbjudning, dervid svarades flere nej jemte några
ja, och sedermera propos. på afslag å samma inbjudning, då svaren
utföllo med många ja och några nej; Och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Sedermera gjordes propos. på godkännande af Utsk:ts ifrågav:de
förslag till voter.-propos., och då svaren derå utföllo med många ja
jemte ett eller annat nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Utskits förslag till voter.-propos. röride § 49.
Godkändes.
Hr Dalman: Då R. o. Åd. nu bifallit proposm till votering
i förstärkt Ekon.Utsk., hemställer jag vördsamt, huruvida Hr
Gr:n o. Landtm, skulle täekas ännu i afton utfärda anslag till
val af ledamöter i förstärkt Ekon.Utsk., emedan, då riksdagen slutar
redan om Tisdag, det blir nödvändigt att om det beslut, R,
o. Åd. må fatta, dessförinnan anställa votering. Ett Stånd har
redan förrättat ett sådant val och jag har hört alt ett annat i
afton kommer att välja.
Hr Hjärne: I 2:ne andra Stånd har visserligen den åtgärd
vidtagits att val redan försiggått, innan ännu voter.propos:rna ära
af 3:ne Stånd bifallne, men jag tror att hos R. o. Ad. har alltid
vanlig praxis varit att afvakta 3:ne Stånds beslöt om proposm,
innan man skrider till val. Jag anser i alla hänseenden riktigt
att man icke allenast iakttager grundlagens stadganden, utan äfven
sådana lagar, sora praxis häfdat, och jag kan derföre icke, lika
med Hr Dalman, tillstyrka att man i detta ögonblick beslutar om
vals anställande till förstärkt Ekon.Utsk.
Hr Dalman: För min del har jag, oaktadt jag lika lång
och kanske något längre tid än Hr Hjärne varit riksdagsman, icke
kunnat finna att den af honom omnämnde form är i grundlagen
oller genom häfd föreskrifven, utan tvertom tror jag att val till
förstärkt StatsUtsk. skett under riksdagen, långt innan voter.proposme
blifvit af 3:ne Stånd godkände. Beträffande denna fråga, så har
Den 26 Oktober.
353
jag just nu erhållit underrättelse, att BorgareSt:t antagit Bonde
St:ts
inbjudning och att således tre Stånd ii ro ense om detta
förslag, och får jag för min del beklaga denna utgång, emedan
saken derigenom ännu mera invecklas.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att, så vida han rätt
upfattat Hr Dalmans sednaste yttrande, Hr Dalman icke för när
v:de
påyrkade, att val af ledamöter i förstärkt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk. skulle ega rum.
Hr Dalman: Jag afstår från mitt yrkande.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofron: Sedan Hr Dalman
afstått från sitt yrkande, har jag ingenting att yttra.
H. Exc. yttrade, att det icke vore möjligt att företaga det
ifrågasatta valet i morgondagens plenum, enär, jemlikt 33:dje §:n
liiddarhusOrdmn och 46:te §:n R.O., alla val skola efter föregånget
anslag förrättas, samt anslag utfärdas före kl. 6 e. m. nästföreg:de
dag.
Vid punktvis skedd föredragning af Konst.Utskds den 24
och 25 dennes bordlagde Mern. N:o 73, ronde åtskilliga till
grundlagsenlig behandling vid ruist» riksdag hvilande gruudlagsändringsförslag,
biföll R. o. Ad. Utskits hemställanden uti lista,
3;dje, 5:te och 6:te punkterna; och förklarades de uti 2:dra och
4:de punkterna framställda förslag skola hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs ånyo LagUtskds den 24 och 25 dennes bordlagde
Betiink. N:o 71, i ani. af väckt motion om ett tillägg till 15;de
kap. 2:dra §:n Riitteg.Balken, i fråga om fullmäktigskap.
Gr. Mörner: Såvida de i förslaget omnämnda rättegångs
fullmäktige
på landet skola vara oaflönade personer, befarar jag
att de blifva en ny och försämrad uplaga af landsfiskalerna,
hvilka på åtskilliga håll icke äro särdeles väl anskrifne. Skola de
åter hafva löner, så borde Höglofl. Lagötsk:t hafva sökt bereda
dem tillfälle till en sådan inkomst. Huru mycket dessa personer
än vid åtskilliga tillfällen skulle kunna vara till nytta, så tror jag
dock att ärendet icke för närv:de är tillräckligt utredt, och skulle
således anse bäst att förslaget icke nu bifalles.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag medger visserligen
att det kunde vara en fördel, såväl för inhemska som utländska
män, att det funnes personer, som kunde öfvertaga ett dylikt ombudsmannaskap
som det ifrågav:de, men jag hemställer huruvida
det är lämpligt att ett sådant förordnande i lag stadgas. Vidare
360
Den 26 Oktober.
vill jag anmärka att den motion, Olof Pehrsson här väckt, angår
én ändring i 2:dra §:n 15:de Kap. Rätteg.Balken. Deremot har Utsk:t
föreslagit ett uphäfvande af föreskriften i 3:dje §:n af 15:de Kap.
Rätteg.Balken, som innehåller att öfverrätts »betjent, som årlig
lön njuter, ej må låta bruka sig till fullmäktig, der eller vid
någon underrätt som derunder lyder, utan så är att han talar för
skvldmau sin, till och med syskonbarn, eller för omyndig, der han är
målsman före». Jag vill visserligen tro att Konst.- och Banko(Jtsktn
hafva rätt att göra motioner, men huruvida LagUtsk:t har
rätt att väcka nya förslag, som ieke blifvit väckta i Stånden, det
betviflar jag, och underställer B. o. Ad. samt Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida en propos. kan framställas om ett sådant förslag. Att
öfverrätts betjente, som hafva årlig lön, skulle vara fullt lämplige
att sjelfva leda processer genom andra sakförare vid domstolar,
t. ex. vid häradsrätt och rådsturätt, det vågar jag äfven betvifla.
Vidare har Utak:t yttrat att vid hvarje domstol böra minst 2
skickliga män förordhas till fullmäktige. Skicklighet är ett oindöraej
sorn man härstädes mycket varierar. Härvidlag torde dermed
menas en slags juridisk spetsfundighet, och sådant vore icke
lämpligt. Vår nuv:de lag föreskrifver, att ombuden skola vara
oberyktade, ärlige och förståndige män. Någonting derom, att
de företrädesvis skola vara skicklige jurister, förekommer ej. På
grund äf dessa skäl hemställer jag att Betänka måtte afslås.
Gr. Sparre: Den siste talaren har anmärkt att motionen
skulle gå ut på en ändring af 15:de Kap. och 2:dra §:n Rätteg.-  Balken, och har han i sammanhang dermed ifrågasatt Utsk:ts befogenhet
att föreslå ändring i 3:dje §:n 15:de Kap. samma Balk.
Motionären har i sitt förslag framställt att Hofrätt måtte bemyndigas
att åt vissa personer, hvilkas lämplighet vore af hofrätten
pröfvad, och deribland äfven hofrättens egne betjente, derom meddela
ett intyg, som berättigade dem att inför domstol eller andra
myndigheter såsom fullmäktige upträda. Ehuru således icke motionären
åberopat den ifrågav.-de 3:dje §:n, så har han dock, genom
påyrkande att det skulle meddelas åt hofrättens betjente (en rättighet
som 15:de Kap. 3;dje §:n förvägrar dem), gifvit ani. till en
sådan tydhing. Utskrt måste således, då det skulle framställa ett
förslag, enl. grundlagen föreslå ändring i den g, som motionären
just genom sitt förslag afsett. Hvad sjelfva saken angår, så torde
vi litet hvar känna att det mötér svårighet atc få personer, som
kunna föra ens talan inför rätta, så snart det är fråga om någon
rätt på längre afstånd: Genom förslaget afses icke något förbud
för andra, än dem, som blifvit dertill bemyndigade, att föra andras
talan. Här åsyftas blott att personer, genom erhållande af
ett sådant bemyndigande, inför rätten kunna tillkännage att de
hafva ombudsmannäskap för andra. Derigenom kan icke någon
Skada upstå. Det är blott och bart en garanti för de personer,
som vända sig till en så beskaffad fullmäktig, att denne är ansedd
skicklig att »allmänneliga» brukas såsom sådan. Förslaget innefattar
icke något annat än en vidare utveckling af den grundsats, som
t> eu 26 Ö k t o b e r.
361
redan linnés uttalad i 15:de kap. 2:dra §:n. Det är icke att befara
att det skulle vara omöjligt vid alla domstolar erhålla skick
liga
män, åt hvilka sådana updrag skulle kunna öfverlämnäs, ty
det är ingenting som hindrar att 2:ne domstolar kunna lemna bemyndigande
åt samma personer att vid dem upträda. Jag vågar
således anhålla om bifall till förslaget.
Frih. Hermelin: Om jag icke alltför mycket misstagit mig;
tror jag att 15:de Kap. 3:dje §:n R.B. talar om sådana öfver
rätts
betjente, som ega lön, hvaremot motionären endast yttrat
sig i allmänhet. Jag tror mig således icke hafva saknat ani. till
Olin framställning.
Hr Cederschiöld, ltob. Te o fr.: Det synes vara obestridligt
ätt det utgör en verklig brist i vår lagstiftning att icke vid våra
domstolar finnas att tillgå pålitliga sakförare för dem som deraf
äro i behof, och att således det förslag, som nu är i fråga, afser
att afhjelpa nämnde brist. Således kan jag icke annat än understödja
förslaget. Likväl förefaller det mig som borde redaktionen
förändras. En föregående talare har redan fästat upmärksamheten
derpå att till ombud borde nyttjas redlige oell trovärdige samt
skicklige personer. Det ligger visserligen i sakens natur att dornstolarne
icke böra förordna andra än sådana personer till dessa
befattningar; men då lagen f. n. begagnar andra uttryck och säger
att de skola vara »oberyktade» m. rn., så synes det mig att Utsk:t
bort föreslå att det skulle vara redlige och skicklige män, Jag
föreställer uiig möjligheten deraf att vid en eller annan domstol
kan upstå svårighet att förordna sådana personer, och föreslår derföre
att ordet »skola» icke måtte intagas i förslaget, utan i stället
sättas ordet »böra», och att efter ordet »skicklige» sättes »och redlige.»
Gr. Sparre: I ani. af den siste talarens yttrande ber jag
att*få erinra att vår nu varande lag lyder så: »De sorn för andra
måga tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige, redlige och
förståndige män. Icke bör någon allmänneliga dertill brukas, som
af Källen, der saken drifves, ej godkänd är och lof dertill fått.»
Här är fråga om dem, som skulle allmänneliga dertill brukas och
som af domstol dertill erhållit bemyndigande; och det skulle ju
vara öfverflödigt, då det redan finnes stadgadt såsom ett reqvisitum
för hvar och en som talar eller svarar för en annan, att han skall
vara oberyktad, ärlig, redlig och förståndig, att då i afseende på
de nu ifrågav:de personerna ånyo utsätta dessa bestämningar. Jag
tror således att den värde talaren vid närmare eftersinnande vill
finna den föreslagna redaktionsförändringen mindre lämplig. Hvad
åter angår den andra af honom föreslagna ändringen, så fruktar
jag den skulle leda dertill att domstolen alldeles icke brydde sig
om denna sak, hvilken föreslagits just i ändamål att underlätta för
folk möjligheten att veta till hvem de skola vända sig i dylika
ärenden. Blir det icke en skyldighet för domstol att utse sådana
personer, fruktar jag att domstolen undveke att tillsätta dem, och
362
Ben 26 Oktober.
då blefve liela lagjpn onödig. Jag tror således att ordet »skola»
är bättre än ordet »böra.»
Hr Printzensköld: Jag kan icke neka att det väckt en
viss grad af förundran hos mig att LagUtsk:t först den 2.2 Oktober
detta år afgifvit Betänk, i en så vigtig fråga som denna. l)å
riksdagen skall atblåsas om 4 dagar, synes ganska ursäktligt om, i
händelse något beslut fattas, som åsyftar att hos K. M:t anmäla
ett lagförslag i ärnuet, detta lagförslag icke hinner att expedieras,
och jag får reservera Exp.-Utsk:t för allt klander från LagUtsbt
och dess Ordf:des sida, om expeditionen ieke till K. M:t kommer
att afgå. Hvad sjelfva saken angår, kan jag icke instämma i den
åsigt. LagUtskit yttrat. Det är endast några riksdagar sedan, som
II, 8t:r hos K. M:t anhöllo om utfärdande af det stadgande att
ingen egde rättighet upträda såsom sakförare, hvilken icke undergått
juridisk examen; K. M:t utfärdade också ganska riktigt en
sådan författning, hvilken var ganska nyttig, emedan den förvisade
från domstolarne en mängd s. k. bränvinsadvokater. Nu efter det
nämnde författning, icke mera 3r gällande, har man kommit på den
tanken att det skulle vara nyttigt, om man kunde införa något
korrektiv i afseende på egenskaperna hos de sakförare, som upträda.
Det som i detta fall blifvit föreslaget, anser jag alldeles icke tillfredsställande,
ty ingenting hindrar att ju icke rätten kan förordna
en person, som är alldeles olämplig, och då synes mig som skulle
inträffa att rättens anseende, långt ifrån att höjas, skulle minskas,
Det synes mig äfven vittna om en temligen stor ostadighet i åsigter,
att nu återigen begära föreskrifter, sorn förändra hvad lag i
förevrde fall innehåller. Det der ouphörliga vacklandet från och
till inger ingalunda förtroende hvarken för sjelfva saken eller R.
St:rs förmåga att kunna lagstifta, och jag anser det vid sådant
förhide vara bättre att saken blir i det skick, den är, än alt man
besvärar K. M:t med en framställning, som ingalunda är af behofvet
oundvikligen påkallad, hvarföre jag, då Exped.-Utskrt icke kan
hinna expediera skrifvelsen i detta ärende, anhåller att Betänka
måtte afslås.
Gr, Liljencrants: Ehuru jag väl icke kan anses nog
kunnig att yttra mig i detta vigtiga lagmål, kan jag dock ej undertrycka
min öfvertygelse att hvad Utsk:t här föreslagit icke torde
för underdomstol åtminstone på landet lända till någon fördel.
Jag tror att motionären har åsyftat att få svårigheten undanröjd
att på längre afstånd från Hofrätten boende må kunna utan betydliga
kostnader få ombud, och dervid tror jag att man bort
stanna. Deremot tror jag icke att domare på landet skulle blifva
mycket trakterade af att vid domstolen se 2:tie sådana personer,
som här blifvit ifrågasatte, utan lön, och som endast skulle arbeta
på att utkasta trätofrö.!) mellan folk, för att kunna föda sig sjelfva.
Frukten häraf skulle således endast blifva långa rättegångar. På
landet anser man redan nu bäst att hafva förlikningsdomstolar,
men detta förslag skulle deremot lända till motsatsen. Då det nu
D en 26 Oktober.
363
är för sent att begära återremiss, för att få den frågan, som rör
underrätt på landet, skild från den öfriga, nödgas jag instämma i
begäran om afslag å Betäuk:t.
Hr von Koch: Om det är så som Ordfiden i Esped.Utsk:t
sagt, att det är svårt att medhinna expedierandet af detta ärende,
så blir det svårare ju längre man talar, och jag vill derföre vara
kort. Jag anser LagUtskrts förslag välbetänkt och framkalladt af
verkligt behof. Het är för hvar och en, som nödsakats att antingen
för egen eller andras räkning höra sig för till hvem man skall
vända sig i aflägsna landsorter för att, vare sig i Hofrätt eller
underdomstol, få ett vigtigt ärende bevakadt — bekant att detta
möter de största svårigheter. Jag måste medge att då någon af
mina bekanta vänder sig till mig för att få anvisningå ett ombud
till och med i sjelfva hofrättsst adema Jönköping oell Christianstad,
så har jag verkligen svårt att ge dem en sådan anvisning, oell
ännu svårare när det är fråga om bevakning i mindre städer.
Jag tror således det vara ett verkligt behof att det finnes några
personer offentligen anvisade vid domstoln, med intyg af auktoriteterne
att de äro så pålitliga att man kan vända sig till dem.
Såsom E. o. Ad. inhemtat, blir det alldeles icke fråga otn att ålägga
någon att vända sig till dem; allt hvad man gör, är att skaffa
några personer, så vitsordade, att man med full tillit kan använda
dem. På sätt Ordfiden i LagUtsk:t anmärkt, behöfves alldeles icke
särskilda personer för hvarje domstol; det är mycket möjligt att,
om det är brist, personer kunna utses, som finnas lämpliga utföra
dylika updrag vid flere domstolar. Ben siste talaren har yttrat
farhåga att om man fästade dylika personer, skulle man öka trätgirigheten
och rättegångarpes antal. Det är väl möjligt att en
och annan rättegång nu kan komma att förfalla, derföre att man
icke kan få något ombud, och derföre nedlägger sin talan, men
det är just icke något önskvärdt sätt att göra slut på rättegångar
i landet. Då jag således anser mig böra yrka bifall till förslaget,
skulle jag dock heldre önskat att Utsk:t vidblifvit det af lagberedningen
framställda förslag, som är nära lika med detta, endast
skiljande sig deri att de fullmäktige skulle utnämnas af Hofrätt,
Högsta Domstol och K. M. Jag tror, att om de nämndes i den
ordning, skulle det gifva eti större garanti att skickligheten blifvit
mera pröfvad, och större anseende åt persoDerna. Emellertid är
denna omständighet icke af sådan vigt att jag derföre anser mig
böra afstyrka förslaget, å hvilket jag tvertom anhåller om propos.
på bifall.
Gr. Mörner: Då Hrnne följt den siste talarens yttrande,
hafva Hrr:ne troligen lagt märke vid, att han, med åberopande af
sin erfarenhet, uttalat den öfvertygelse att sådana personer, som de
ifrågav:de, svårligen stöde att finna, samt att han sagt sig icke
kunna tillhandagå med hänvisningar i detta fall. Om så är förhållandet,
— hvilket man får lof medge, —- så torde det vara en
nog sanguinisk förhoppning att denna brist på personer skulle
564
ben 26 Oktober.
kunna blott genom ett lagbud afhjelpas, ty icke blifva persouer
skickliga derigenom att de få rättens bref på att vara fullmige.
Rätten måste emellertid, för att fullgöra lagens bud, antaga dem,
sådana de kunna fås, och icke blir allmänheten mera betryggad
derföre att den vänder sig till dessa personer, som ändå i sjelfva
verket kunna vara ganska oskickliga, fastän domaren icke lyckats i
sin trakt få någon bättre. Jag skulle dessutom tro att der man
är nog lycklig att hafva tillgång på sådana skickliga personer, d,
v. s. förolyckade jurister, som icke avancerat på tjenstemannabanan,
så skall man icke hafva brist på rättegångar; de ställa ej sällan
till hvarjehanda trassel och tvister. Jag måste således, i strid med
den siste talaren, fortsätta mitt påstående att det icke är tidsenligt
att nu anställa ordinarie advokater vid häradsrätterne, såvida
man icke förser dem med någon aflöning. Hade deremot Utsk:t
inskränkt sitt förslag tili att endast förorda utseende af sådana
personer i hofrätten och äfven i de större städerna, tror jag att
åtskilligt godt deraf hade varit att vänta; men med den utsträckning,
förslaget nu fått, och då en återremiss tjenar till intet, emedan
den icke kan hinna handläggas, kan jag icke annat än yrka
afslag å Betänka.
Hr Printzensköld: Den af Hr v. Koch anförda omstän
digheten
att man skulle vara säker på att erhålla pålitliga biträden
i landsorten och hvarom han åberopade sin egen erfarenhet, har
blifvit på ett ganska tillfredsställande sätt vederlagd af Gr. Mörner,
ty; såsom han anmärkt, blifva advokater verkligen icke skick-1
liga derigenom att de af domstol förordnas. Vår lagstiftning bär
hittills varit för klok att följa andra länders exempel, nemi. att
kasta individer i händerna på en hop rättegångslystna notarier och
advokater, som fört rättegångarne så, att när de varit slut, hade
också den rättegångssökandes tillgångar varit medtagna. Jag instämmer
med Gr. Mörner deri att för Hofrätterna skulle det kunna
vara fördelaktigt om sådane personer förordnades, emedan en rättegång
ej kommer till Hofrätten förrän den varit i Underrätt, och
således de personer, som der förordnas, icke skulle kunna vidtaga
sådane åtgärder för att skaffa sig inkomster, som advokater vid
Underdomstolar. Då samma talare äfven anmärkt att detta är en
sak, som nu icke kan blifva föremål för R. o. Ad:ns beslut, utan
att här skall afgöras huruvida LagUtsk:ts förslag till ändring i
15:de kap. 3:dje §:n Rätteg.Balken skall förblifva sådant det är, eller
också återremitteras, hvilket icke nu låter sig göra, anser jag för
min del lämpligast att afslå detsamma.
Gr. Sparre: Här har 1 sanning så många skäl blifvit an
förde
emot detta förslag, att jag icke vet, hvilka jag skall börja
att uptaga. A ena sidan har blifvit sagdt, att då det icke f. n.
finnes tillgång på dylika ombud, så kan domstolen icke skapa sådane;
å andra sidau har blifvit yttradt, att om lagen går igenom,
så skapas så många ombud att det blir för många processer. Sådane
skäl äro af beskaffenhet att motväga eller, rättare sagdt, taga
Dea 26 Oktober.
365
ut hvarandra. Man har sagt att det ej skulle vara svårt för personer,
hvilka behöfde få rättegångar utförda, att taga reda på, åt
hvilka de skola anförtro ett orabudsmannaskap i detta fall. Jag
ber att till svar härå få nämna att då t. ex. mellanrikslagen mellan
Sverige och Norge var i fråga rör:de verkställighet af domar
i båda rikena, så anfördes verkligen såsom skäl mot förslaget på
den Norska sidan, att om en stämning skulle utfärdas på en Svensk,
så funnes ingen utväg att få en advokat, åt hvilken man kunde
anförtro detta updrag. Så t. ex. inträffade att under mitt vistande
i Norige blef jag bekant med en Norrman, som updrog åt mig
att skaffa honom en fullmäktig, och det var den allrastörsta svårighet
för mig, som borde vara någorlunda hemmastadd bland jurister
här i Sverige, att få reda på en person, till hvilken jag
kunde hänvisa honom. Huru mycket svårare skall det icke då
vara för Norrmän? Vi hafva vid denna riksdag beslutat en mellanrikslag
emellan Sverige och Danmark, och det är vid sådant förhållande
en förbindelse för oss att afhjelpa en af de största brister
i vårt rättegångsväsende. Ar det en sådan åtgärd, Hr Printzen
sköld
afser för förekommande af processer, att man icke skall hafva
någon möjlighet att få ombud, så får jag säga att den är, minst
sagdt, absurd. Meningen med denna lag är icke att konstruera
advokater eller åstadkomma processer, utan att erhålla personer
med intyg af domstolarne att de vunnit det förtroende, som erfordras
för att vara ombud. Nu ligger det i sakens natur att hvarje
domare ser hellre att en part för honom uptriider med en heder
lig
person till sakförare, än med en skälm, och det är således att
antaga det domstolen vid meddelande af ifrågavide bemyndigande
i sitt eget intresse skall tillvägagå med en viss varsamhet och
tillse att icke bränvinsadvokater erhålla detta förtroende. Jan kan
således icke inse hvilka skäl, som tala mot förslaget, utan tillstyrker
dess antagande.
Hr Cederschiöld: Gr. Mörner och Hr Printzensköld hafva
yttrat att den ifrågavide lagen icke kan framkalla skickliga sakförare.
Jäg vågar likväl påstå motsatsen, ty jag antager för gifvet,
att om åt sakförarekallet egnas mera vigt än förut, skulle
flera skickliga personer deråt egna sig. Man har vidare sagt att
denna lag skulle framkalla ett större antal rättegångar. Det tror
jag också, om meningen vore sådan, som Hr Printzensköld tyckes
låta påskina, nemi. att domstolen skulle till ombud förordna s. k.
bränvinsadvokater; men tvertom synes det hafva varit Utskits afsigt
att utrota sådane. Att sådane f. n. finnes, är väl bekant,
men ett lätt sätt finnes att aflägsna dem, och det är att domaren
icke förordnade andra än dem, som förklarade att de icke ville
taga arfvode för andra rättegångar än dem, som vunnes. Jag
fortsätter mitt yrkande.
Gr. Liljencrants: Jag tillåter mig på förhand förklara
att hvad jag kommer att anföra icke är hemtadt från min egen
erfarenhet, utan från andras och särskildt länets domare, med hvilka
366
Den 26 Oktober.
jag en och annan gång samtalat äfven i detta ämne. Denna erfarenhet
är att de s. k. bränvinsadvokaterne, Långt ifrån att bereda
någon fördel för parterne, endast förlänga rättegångarne och åstadkomma
utgifter för sina kornitenter. DA man kanner huru svårt
det är att få lämpliga personer vid tillsättande af t. ex. landsfiskalstjenster,
som icke heller liro aflönta. och att man vid tillsättande
af stadsfiskalstjenster i små städer måste åtnöja sig med
de allra tarfligaste, så frågar jag. hvarifrån skola dessa tvenne skickliga
män för hvarje domstol i hast kunna framtrollas. Det är mig
obegripligt; utan man måste bålla till godo med dem, som kunna
anskaffas. Jag kan således icke finna annat än att förslaget är
overkställbar!. Hade frågan varit om Hofrätterna endast, skulle
jag trott att det varit, ett godt förslag, men sådant det nu är, kan
jag icke annat än rösta för afslag.
Hr Printzensköld: Beträffande denna sak får jag uplysa
att jag känner en domare, som i redbarhet och duglighet kanske
af få öfverträffas. Han förklarade att just den advokatyr, som bedrefs
af åtskilliga personer inom hans domsaga, hade till påföljd
att en stor del af de inom domsagan boende dels jordegare dels
andra personer nära nog beständigt lågo i kif med hvarandra.
Tänkom oss en domare, som vore angelägen om att förtjena betydligt
på sin domsaga; man skulle då kunna föreställa sig att han
upsåtligen tillsatte personer, som, på samma gång de beredde honom
en betydlig expeditionslösen, äfven skaffade sig sjelfva inkomst.
Kan ett stadgande, som möjligen föranleder till sådane följder, vara
nyttigt? Jag tror det icke och jag fortfar derföre att yrka afslag.
Frih. Hermelin: Såsom ett bidrag härtill får jag anföra
att det finues en författn., som föreskrifver att de personer, som
medfölja Häradshöfdingar såsom biträden, icke må befatta sig med
något ombudsmatinaskap.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts förslag
oförändradt, dels antagande af detsamma med de förändringar,
att ordet »skola» utbyttes emot ordet »böra», samt att framför ordet
»skicklige» insattes orden »redlige och»; dels slutligen att förslaget
måtte afslås.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till förslaget
oförändradt, dervid svarades ja och nej i blandning, sedermera
propos. på antagande af förslaget med ofvannämude förändringar,
hvartill svarades nej, och slutligen propos. på afslag å Betänka,
då svaren utföllo med många både ja och nej; hvaruppå
H. Exc. förklarade, det han nu funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Sparre begärt votering samt R. o. Ad., uppå H.
Exc:s framställning, beslutat att bifall till Betäuk:l skulle ingå sä
-
Ben 26 Oktober.
367
sorn den ena propos:n vid den blifvande voteringen, upsattes och
justerades följande voter.-propos.:
»Den som bifaller LagUtsk:ts Betänk. N:o 71, i ani. af väckt
motion örn ett tillägg till 15:de kap. 2:dre §:u Rätteg.Balkei', i
fråga om fullmäktigskap, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår B. o. Ad. nämnde Betänk.»
Vid voteringens slut och sedan den förseglade sedeln blifvit
öpnad, befunuos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 26.
Nej — 25.
Eöredrogs anjo Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ts den 24 och 25 dennes bordlagde Utlåt. N:o 47, i ani. af
återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 2 5, innefattande yttrande öfver
väckta motioner om ändringar i gällande föreskrifter rör:de vilkoren
för afsöndring af jord och andra lägenheter å landet.
Utsk:ts yttrande i ani. af BondeSt:ts återremiss.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts förnyade hemställan, att Hr Hjertås i ämnet väckta
motion ej måtte till någon åtgärd föranleda.
Hr Cederschiöld, Gustaf: En talare beklagade under
den förra frågans behandling att densamma så sent framkommit,
men med ännu mera skäl kan man om denna fråga göra en sådan
anmärkning. I ett århundrade har tidens rigtning varit att afskaka
de fjettrar, som föreg:de sekler pålagt det fria förvärfvet och hvarje
fritt utöfvande af sin förvärfningsförmåga. Här har varit långa
strider, huruvida en långt drifven jord k ly fning skulle vara för samhället
nyttig eller icke. Då man ser frågan i sin helhet och betänker
hvad stor vigt det har för den enskilde att blifva burgen,
så kan man icke förneka att medvetandet att kunna samla så mycket
att man kan blifva fastighetsegare är en mäktig sporre i detta
afsule. Man klagar jemt deröfver att arbetaren på landet lefver
upp hvad ha» förtjenar oell att det föranleder en sorglöshet, som
är förderflig; men ligger icke just orsaken härtill deri, att han ser
målet att blifva bofast så långt aflägset, att han icke har något
hopp att kunna hinna dit, och denna hopplöshet, som är det olyckligaste
för en menniska, förorsakar lättsinnighet. Om deremot han
har någon möjlighet att få sig en egen torfva, skulle onekligen vida
mer arbetsamhet komma att råda. Jag skulle hafva önskat att Hr
Hjertås motion i sin helhet blifvit bifallen, men då jag icke tror
att R. o. Ad. lärer vilja ingå derpå, så inskränker jag mig till att
yrka bifall till den sednare delen, eller att afsöndringar till så liten
SfiS
Oen 26 Oktober.
del sorn helst för everdelig tid, inom en mil från stad, måtte få
ega rum. Bland de skäl, (Jtsk:t anfört för afslag, förekommer ett,
som är särdeles märkvärdigt. Det är i afsrde å hus och byggnader
pä lägenheter, som äro uplåtna på 50 år. Sålunda säger Utsk:t,
att då jordegaren är skyldig att lösa dessa hus, och icke kan taga
dem jemte jorden, så är all rättfärdighet upfylld. Detta påminner
mig ora en anekdot, som kan tillämpas i detta fall och lända till
uplysning. En af våra landsmän reste utrikes och var särdeles
förtjust åt allting som han der såg. Då han kom hem och fick
se Stockholms slott, så kunde han icke neka att det var rätt bra,
»men», tilläde han, »det måtte icke vara gjordt här i landet». Så
ungefär tycker jag att Utsk:t tänkt sig förhållandet i afs:de på
jordinnehafvaren, eller att, när de 50 åren äro ute, så skall han
taga sina hus under armen och gå sin väg. Jag anhåller om propos.
på bifall till andra delen af Hr Hjertås motion.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade II. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å Utsk:ts förev:de hemställan endast
yrkats, att II. o. Ad., med afslag derå, måtte besluta, att
jordafsöndring inom en mil från stad skall vara tillåten å evärdlig
tid och till huru ringa jordrymd som helst; hvarefter H. Exc.
framstälde propos. i enlighet med berörde yrkande, hvilken propos.
besvarades med starka nej jemte åtskilliga ja; och blef, i ani. häraf,
propos. på bifall till Utsk:ts ifrågavide hemställan sedermera
framstäld, dä svaren utföllo med starka ja, blandade med nej;
hvaruppå H. Exc. förklarade den sednare proposm vara med öfvervägande
ja besvarad.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande förslag till voter.propos.:
»Den som bifaller Sammansatta Lag- samt Allm. Besv-, och
Ekon.Utsk;ts uti Utlåt:t N:o 47 gjorda sednare hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår K. o. Ad. nämnde hemställan och beslutar,
att jordafsöndring inom en mil från stad skall vara tillåten å
evärdlig tid och till huru ringa jordrymd som helst.»
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 13.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:ts den 25 d:s
bordlagde Mern. N:o 221, i ani. af verkstäld omröstning i åtskilliga
till statsregleringen hörande frågor.
Föra
-
Den 26 Oktober.
Föredrogs oell lades till liand lingome Allm. Besv-. och Ekon.-  TJtskits den 25 dennes bordlagde Mein.:
N:o 204, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Utslcts
Betänk. N:o 183; samt
N:o 205, i ani. af ett Stånds beslut vid handläggning af
Utsk:ts Meni. N:o 193.
Föredrogs och biföllos samma Utsk:s den 25 dennes bordlagde
Betänk:n:
N:o 206, i ani. af väckt motion om bildande af en pensionsfond
för prestman af de tillgångar, som genom biskopsembetens
indragning kunde erhållas; samt
N:o 207, i ani. af väckt motion om rätt till erhållande efter
utsyniug af skogsalster från kronans marker för sjelfegande frälsebönder
samt landtbönder inom Norrbottens län, m, m.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utsk:ts den 24 och 25 dennes på
bordet lagde Utlåt. N:o 20, i ani. af Hr Anreps, Gabriel, Mern.,
angide det ät honom anslagna arfvode för utgifvande af Svenska
Adelns Attartaflor.
Hr Fahnehjelm, Gustaf: Jag anhåller att få yttra nå
gra
ord i f’örev:de ämne, som för R. o. Ad. bör vara af stor vigt;
och jag gör detta, ehuru visserligen medveten om min ovärdighet,
derföre att ingen annan al Höglofl. 8t:ts ledamöter begärt
ordet. Det torde vara för hvar och en, som genomläst detta
Utlåt., bekant att Hr Anrep, som under loppet af denna riksdag
fått sig af R. o. Ad. anslaget ett ganska betydligt arfvode, såsom
bidrag till fortsättande af »Svenska Adelns Attartaflor», under sysselsättningen
med detta arbete trott sig tinna någon oriktighet i
genealogien öfver adliga ätterna Lilliehöök, hvilken skulle bestå
deri, att ätten N:o 1 Lilliehöök af Fårdala redan vore utgången,
samt att de under denna N:r uptagna ättlingar rätteligen borde
öfverflyttas till adliga ätten Lilliehöök N:o 66. Ang:de detta förhållande
inlemnades en skriftlig anmälan, i följd af hvilken Riddarb.
Direkl:n updrog åt en af sina ledamöter, att så snart sig göra
läte, närmare utreda saken; men tillika förständigade Hr Anrep, att
ställa sig till noggrann efterrättelse det vilkor, sorn blifvit faststäldt,
nemi. att ingen väsendtlig afvikelse från de på Riddarlut
förvarade originalstamtaflor skulle fä eea rum. Trots detta förständigande
utkom likväl 5:te häftet i 2:dra afdela, af »Svenska
Adelns Attartaflor,» uti hvilket utgitvaren tillåtit sig att upgöra
starataflorne öfver adliga ätterne Lilliehöök på det sätt han ansåg
rätt, men i fullkomlig strid mot hvad de i Riddarh.arkivet förvarade
stamtaflorna innehålla. Det torde för hvar och en vara klart
att ett sådant sätt att publicera authentika handlingar är i högsta
grad förvillande, och om det också icke egentligen kan hafva uåH.
XI. 24
STO
Den 20 0 k to ber.
got praktiskt resultat, måste det dock för medlemmarne af den
ifrågavtde ätten vara oangenämt att se sig utplånade, om icke från
de lefvandes antal, dock från den familj de hittills trott sig tillhöra.
Riddarh-direkt:n har också haft en sådan öfvertygelse, och,
sedan den fått kännedom om ifrågide tilltag, beslutat, att det åt
utgifvaren beviljade arfvode skulle tills vidare innehållas. Denna
Riddarh.direktms åtgärd har gifvit anledning till motionen. Jag
skulle visserligen hafva trott att R. o. Ad. med ani. af motionen
icke haft någonting att vidtaga och att Eiddarh.Utsk:ts Utlåt,
utan fara kunnat läggas till handlingarne, då Riddarh.diriktm ovilkorligen
åligger att hålla vaksam hand deröfver att det vid arfvodet
fästade vilkor noggrannt efterlefves; men om man anser ett
särskildt beslut af R. o. Ad. vid detta tillfälle böra fattas, så torde
det i alla händelser böra ställas åtminstone så, att den rättelse,
sora tillika innefattar en uprättelse för dem, som frågan rörer,
blir verkligen iakttagen, hvilket icke är'förhållandet med det förslag
till beslut, som Riddarh.Utskit nu tillstyrkt. I detta beslut
föreslås nemi. att det Hr Anrep beviljade arfvode fortfarande
skulle till honom utbetalas, emot förbindelse att ställa sig till noggrann
efterrättelse det beslut Direktm kommer att fatta rör;de
omtryckningen af eller rättelse i de Lilliehöökska Ättartaflorna, så
att de sednare blifva i full öfverensstämmelse med de förra, sedan
undersökning egt rum huruvida utgifvaren möjligen kunde i sin
åsigt hafva rätt. Vi hafva sett, att den undersökning, som redan
blifvit af Direktm beslutad, icke kunnat på den tid som förflutit
verkställas, och Utsk:t säger sjelft i sitt Utlåt, att en sådan undersökning
fordrar mycken tid och mycket arbete. Nu skulle kunna
hända, att denna undersökning icke blir verkställd förrän arbetet
fullständigt utkommit, och då hade icke R. o. Ad, någon
garanti att utgifvaren verkligen vidtoge den ifrågav:de omt.ryckningen.
Jag skulle derföre tro att ur beslutet borde utgå allt
som nämnes om en sådan undersökning och dess verkställande, så
att R. o. Ad:s beslut skulle blifva »att, utan afs:de på de mot
Hr Anreps förfarande med rätta gjorda anmärkmr, det honom beviljade
arfvode likväl må fortfarande till honom utbetalas; dock
emot förbindelse att ställa sig till noggrann efterrättelse det beslut,
Direktm kommer att fatta etc.» På detta förslag till beslut får
jag anhålla om H. Exc. Hr Gr. o. Landtmms propos,; men innan
jaa slutar må det tillåtas mig att, med ani. af det utdrag
utaf stamtaflorna, som blifvit Utiåt:t bifogadt, fästa upmärksamhet
på sjelfva tvistefrågan. Visserligen är det nästan tidigt, att bestämdt
uttala sig öfver hvilken som har rätt, antingen utgifvaren
af ättartaflorna eller utgifvaren af stamtaflorna, men det tyckes
dock klart framgå af det Utsk:ts Utlåt, bifogade extrakt af genealogierna
öfver adliga ätterna Lilliehöök, att då alla de olika Lilliehöökska
ätterna härstamma från en enda person, och från hans
2me söner utgå 2:ne olika linier, måste dessa 2:ne söner betraktas
såsom stamfader, hvardera för sin ättegren, och det är så mycket
troligare, som på originalstamtaflan finnes särskildt anmärkt
hvem som började hvardera ätten. Deremot har ättartaflornas ut
-
Dea Sfi Oktober.
gifvare velat göra Anders Pedersson, sonson till stamfadern för adliga
ätten Lilliehöök af Fårdala N:o 1, Brynte Berthilsson, till den
första af Fårdalaslägten, på den gruud att han skulle vara det
enda riksråd, som bevisligen funnits i familjen, och det endast vore
riksrådsättlingar som kunde i riddareklassen introduceras. Men
dervid förekommer att äfven Brynte Berthilsson står i genealogien
såsom Svea Rik< s Råd, och som han lefde på 1400-talet, så torde
vara ganska svårt för hvilken historiker som helst, att kunna med
bestämdhet afgöra huruvida han verkligen var Svea Rikes Råd
eller icke. Det minsta man kan säga, ar att saken är så tvistig
och blir åtminstone så svår att afgöra, att det är för tidigt anse
den såsom afslutad, och oriktigt att, då låta en sådan handling
som denna stå qvar i tryck, hvilken kan anses såsom förnärmande
för de personer den rörer. Jag anhåller således vördsamt om propos.
på bifall till det förslag jag framställt.
Hr Printzensköld: Då Riddarb.LTtsk:t har på det sätt
som skett behandlat förev:de fråga och detta sätt är sådant att
Utsk:t bibehållit all rätt för Lilliehöökska ättlingarne att qvarblifva
i sin N:r, i händelse det konstateras att Hr Anreps upgift är
oriktig, så synes mig både riktigt och lämpligt att också Utsk:ts
Betänk, blir bifallet. Jag kan icke inse någon rättsgrund för det
förslag, som Hr Fahnehjelm här framställt, att man skulle utesluta
nämnde rader i Utlåt:t: »sedan den af Riddarhusdirektionen re
dan
beslutade undersökning ang. förhållandet med de respektive
medlemmarnes af ätterna Lilliehöök representationsrätt under N:o
1 eller N:o 66 bland Ridders- och Adelsmän försiggått, samt direktionen
derefter pröfvat och afgjort, om och hvilka förändringar,
som, efter resultatet af en slik undersökning, möjligen må
blifva nödiga vid anordningen af de i riddarhusarkivet förvarade
genealogier öfver de Lilliehöökska ätterna», ty skulle denna undersökning
slå ut på ett sätt som öfverenstämmer med Hr Anreps
åsigt, så vore ju omtryckning en onödig kostnad. Kanske den
unge ledamoten icke har erfarenhet deraf att man icke gerna brukar
, göra förändringar i förh:den, som egt rum, förrän man gjort
sig fullkomligt förvissad om att misstag äro begångna. Detta är också
hvad Utsk:t tillstyrkt och hvad som enl. min öfvertygelse är riktigt,
hvarföre jag för min del icke kan annat än tillstyrka att Utlåt:t
måtte blifva bifallet. Jag vill visserligen icke med den värde
talaren inlåta mig på heraldikens område, men så mycket kan jag
dock säga, att under det han, som det synes, med mycken säkerhet
påstår att ett annat förhållande bevisas ega rum af det utdrag
ur genealogiska tabellerna, som finnes bifogadt Utsk:ts Utlåt., så
anser jag tvertom detta utdrag, såvidt detsamma är trovärdigt,
just vara ett bevis mot hvad den värde talaren yttrat. Hvad
han här sagt om Brynte Berthilsson, att han skulle vara ett Svea
Rikes Råd, så kan det visserligen vara en möjlighet, men om det
var bevist vid den tidpunkt, då nummerering skedde af adliga ätterna
här på Riddarhuset, eller år 1625, sä skulle också hans afkomlingar
i rätt nedstigande led hafva kommit in i riddarklassen.
872
Den 26 Oktober.
Nu visar sig likväl af Tharas utdrag af Svenska riksdagsprot.:r
att en af Brynte Berthilssons slägt, Knut Nilsson, presenterade sig
vid 1687 års riksdag, icke såsom hörande till adliga ätten N:o 1
Lilliehöök, hvilket han då naturligtvis haft rätt att göra, om hars
hört till denna ätt, utan till adliga ätten N:o 66, sorn han då
ansåg sig tillhöra; och man kan väl icke antaga att den som tillhör
en förnämligare nummer på riddarhuset, skall sjelfvilligt intaga
en lägre. Jag vill blott förklara att det ej förhåller sig så säkert
som den värde talaren i förevrde fall påstått, så att saken kräfver
verkligen den undersökning, som Utsk:t här tillstyrkt, och äfven
Riddarh.Direktm med den erfarenhet den eger i dylika fall. Således
anser jag säkrast att R. o. Ad., utan något tillägg till
eller uteslutande från Utsk:ts beslut, bifaller detsamma. Derigenom
blir all rättfärdighet upfylld och ingens rätt förnärmad.
Gr. Mörner: Sedan R. o. Ad. lemnat Hr Anrep understöd
för att utgifva Svenska Adelns ättartaflor, föreställde sig
Riddarh.Direkt:n att det var dessa stamtaflor och icke några af
Hr Anrep på fri hand upgjorde, som han skulle utgifva. Då den
nu utkomna delen, i hvad den rörer attén Lilliehöök, icke befinnes
vara redigerad i öfverensstämmelse med de i R. o. Ad:ns arkiv
förvarade stamtaflor, så fann Riddarh.Direktm sin pligt fordra att
tills vidare inställa utbetalningen af det Hr Anrep tillerkända
arfvode. Jag tror icke att någon af R. o. Ad:s ledamöter, till
hvilken ätt han än skulle höra, skulle finna sig synnerligen belåten
dermed, att utan föregången behörig undersökning en författare,
som upgifver att man gått efter de i R. o. Ad:ns arkiv
förvarade handlingar, publicerar en stamtafla öfver ätten af
helt annat innehåll, än det som utvisas af de genealogier, som i
arkivet finnas. Jag hemställer till Hr Printzensköld sjelf huru
belåten han skulle blifva, om hans familj komme att undergå en
sådan behandling, som den, för hvilken ätten Lilliehöök varit utsatt.
Det är således icke här frågan om att ingå i någon undersökning
huruvida Hr Anrep kan hafva rätt i sin mening och sin
åsigt om rätta förhållandet med ätten Lilliehöök. Dertill fordras
en noggrann forskning, hvilken den ledamot, som egentligen har
till åliggande att följa genealogierna, icke hittills haft tid att
fullgöra; men synes det mig vara alldeles obestridligt att intill
dess ett annat förhållande blir i behörig ordning konstateradt såsom
det rätta, är det Hr Anreps, liksom hvarje utgifvares af offentliga
handlingar, skyldighet att plublicera handlingarne, sådane
de i arkivet befinna sig. Det må vara honora obetaget att i bifogade
noter göra hvilka anmärkningar, han behagar, och framlägga
sina skäl, men det kan aldrig blifva hans rättighet att
uti den urkund, han publicerar, inskjuta meningar, som icke i
originalet finnas, eller upställa genealogierna såsom utvisande andra
förhållanden, än som i dem verkligen förekomma. Ett sådant
förfarande har Riddarh.Direkt:n icke trott sig kunna lemna oanmärkt,
och de Piri', som tagit kännedom om Utsk:ts Utlåt., hafva
sett den utredning af förhållandet, som Direktm ansett sig böra
Den 26 Oktober.
373
afgifva. Mot det beslut, Riddarh.Utsk:t föreslagit, har jag icke
något att erinra. Icke heller skulle jag hafva yttrat något i saken,
såvida icke andra talare börjat diskussion, och då den af
Hr Fahnehjelm framställda åsigt synes mig mera rättsenlig än
den af den andre talaren förfäktade, får jag instämma i det af
Hr Fahnehjelm framställda förslag.
Hr von Francken: Jag är förekommen af Gr. Mörner
i hvad jag ämnade säga. Hr Fahnehjelm har på ett. så klart
och tydligt sätt framställt förhållandena, att jag ber att med honom
få instämma.
Frih. Liljencrants, Johan: Hr Printzenskölds konklusion
grundar sig pä en alldeles falsk premiss, nemi. den, att innan
Hr Anrep skulle vara skyldig att vidtaga den föreslagna förändringen
i sitt arbete, skulle det bevisas att Hr Lilliehöök verkligen
eger rätt till det nummer han innehar. Jag tror tvertom
att, innan man kan fråntaga någon en redan tillerkänd rättighet,
så skall den, som vill fråntaga honom denna, bevisa att han icke
lagenligt bör innehafva den. I öfrigt anser jag, i likhet med Hr
Fahnehjelm, att det är ganska rigtigt och välbetänkt att bibehålla
den enda garanti man har för att få en rättelse verkställd, i händelse
den blir af nöden, eller att understödet innebålles intilldess
Biddarh.Direktris möjligen blifvande föreskrifter efterkommas. På
grund af hvad jag nu anfört förenar jag mig med Hr Fahnehjelm.
Frih. Palmstjerna, Carl Fredrik: Föreställande mig
att B. o. Ad. fortfarande hyser fullt förtroende till den af densamma
valda Riddarh.Direkt:n, och för min enskilta del godkännande
Riddarh.Direktms åtgärder mot Hr Anrep, får jag anhålla
att B. o. Ad., med vidblifvande af sitt den 21 sistl. Mars fattade
beslut, måtte lägga förevtde Utlåt, till handlingarne.
Hr Printzensköld: Jag ber att få försäkra Gr. Mörner
derom, att om någon, vare sig hvilken som helst, kan genom forskningar
i Riddarhusets genealogier åstadkomma bevisning derom
att jag olagligen innehar denna plats, så skall jag derför betyga
honom min tacksamhet, ty jag har städse och alltid ifrat derför
att sanningen skall komma fram, utan afs:de på hvem det än må
gälla. Hvad nu sjelfva saken beträffar, så är jag af samma tanke
som Gr:u, att om icke diskussionen blifvit väckt, skulle jag icke
hafva yttrat mig, men då frågan en gång kommit å bane; så är
det också hvars och ens rättighet att utsäga sitt omdöme i saken.
Jag medger att Hr Anrep begått en ganska stor oförsigtighet, då
han vid ättartaflornas tryckning, mot Riddarh.Direktms föreskrifter,
tillåtit sig ifrågav:de förändring; ty det hade varit ganska lätt för
honom att först aftrycka ättartaflorne oförändrade och sedermera
genom den upställning, han begagnat, åskådliggöra sin åsigt, men
sedan Riddarh.Direkt:n nu förordnat om undersökning af rätta förhållandet,
hvaraf utgången icke kan på förhand bestämmas, och
374
Den 26 Oktober.
hvarigenom det kan vara en möjlighet att ätten framdeles verkligen
befinnes vara utdöd, så är det mot mitt rättsbegrepp stridande
att besluta det den person, som utgifvit ättartaflorne skall, iunan
undersökningen försiggått, vidkännas kostnaderne af omtryckning;
åtminstone hade jag icke trott att Gr. Mörner skulle tillhöra deras
antal, som önskade rättelse i sak, innan man vet om det är någon
rättelse. Hvad beträffar Frih. Liljencrants’ yttrande att Hr Anrep
genom de utgifna ättartaflorne skulle beröfva Lilliehöökska familjen
den representationsrätt, som den nu innehar, är enl. mitt begrepp
att lägga alltförmycken vigt på en ättartafla. Har Hr Frihm läst
latin, så kommer Frihm väl ihog det gamla ordspråket: Beati
possider.t.es, och man får väl då icke på grund af en tryckt handling
afhända någon en rättighet, som han länge utöfvat. Således
finnes icke något skäl att nu omtrycka ättartaflorne, ty de Hrrs
ans:de, om hvilka bär är fråga, blir alldeles icke nedsatt derigenom
att man dröjer med omtryckningen en eller annan månad.
Hr Lilliehöök, Bertil: Skillnaden mellan det beslut, som
Utsk:t föreslagit, och det Hr Fahnehjelm framställt, synes mig
icke vara någon annan, än att enl. Hr Fahnehjelms förslag någon
utanordning af arfvodet till Hr Anrep icke skulle ega rum, förrän
undersökning försiggått. Då Lilliehöökska ättartafiorna redan äro
utgifna och inlemnade i bokhandeln, så synes mig ett sådant innehållande
af arfvodet icke tjena till någonting, än att
förhindra fortsättningen af arbetet, om hvars tryckning Hr Anrep
kontraherat med annan person. Jag anser mig således böra anhålla
att E. o. Ad. täcktes bifalla Utsk:ts förslag. Jag tror som sagdt
att innehållande af arfvodet endast skulle föranleda ett fördröjande
med utgifningen, som endast vore att betrakta som ett slags straff
derföre att Hr Aurep handlat mot Riddarh.Direkt:ns förständigande,
och äfven om i en sådan handlings utgifvande ligger något
som jag visserligen icke gillar, anser jag dock att tillräckligt är
vunnet, om man bifaller Utsk:ts förslag. Jag anhåller om bifall
till Utsk:ts förslag.
Frih. Liljencrants: Hr Printzensköld yttrade att man
icke borde intaga en rättelse, innan man visste om det var en sådan.
Det är just hvad jag trott mig uttrycka, då jag ansåg att
man icke [jorde vidtaga rättelse i genealogierna; men Hr Print
zensköld
tar till utgångspunkt Hr Anreps tryckta ark öfver Svenska
Adelns Ättartaflor, då jag utgår från de genealogier, som finnas
i Riddarhusets arkiv förvarade. Således kan jag icke anse annat
än att det är fullkomligt öfverensstämmande med Hr Printzenskölds
påstående, om Hr Anrep icke vidtager någon förändring i genealogierna,
förrän han vet om de äro riktiga eller icke. Hr Printzensköld
påstod att jag skulle hafva yttrat, det jag ansåg Hr Anreps
ättartaflor kunna beröfva Lilliehöökska familjen dess representationsrätt.
Det har jag aldrig sagt och aldrig trott. Jag vidblifver
mitt yrkande om bifall till Hr Fahnehjelms förslag.
Den' 26 Ok to b e r.
375
Hr Fahnehjelm: I motsats mot Frih. Liljencrants, kan jag
tyvärr icke börja mitt yttrande med en komplimang till Hr Printzensköld,
men jag skall åtminstone söka vidhålla min sats. Jag
är upkallad i första rummet emedan Hr Printzensköld sagt att
mitt yttrande skulle vara opåkalladt eller ej af nöden (orden folio
väl icke så, men det var åtminstone andemeningen). Jag tror tvertom
att det var ganska påkalladt, och efter mitt yttrande icke blifvit
rätt upfattadt, anhåller jag att få i korthet påpeka att det
icke varit min afsigt att Hr Anreps arfvode skulle innehållas till
dess de felaktige tabellerna blifvit färd ig tryck te, utan endast att
Riddarh Direktm skulle ega vidtaga de åtgärder, som den funne
lämpliga med ani. af det förhållande, som It. o. Ad. känner, äfvensom
de hvilka kunna förekomma under ett fortsatt utgifvande. Jag
vill icke att Hr Anrep skall åtnjuta sitt arfvode sålunda, att Direkt:n
icke skulle hafva rätt ålägga honom sådana åtgärder, som
den finner lämpliga. Om nemi. arfvodet skulle fortfarande utgå
innan omtryckning eger rum, måste ovilkorligen med denna komma
att dröja i flera år, ty äfven för den händelse att Direkt:n skulle
finna Hr Anreps påstående i afstde på familjen Lilliehöök riktig,
så eger ett sådant Direkt:ns godkännande icke laga kraft, förrän
E. o. Ad. vid nästa riksdag kommer tillsammans, ty det är Ståndet
sjelft som beslutar öfver en familjs uteslutande, hvilket skulle
blifva följden, om Lilliehöökska genealogien ändrades i öfverensstämmelse
med den anordning, som blifvit af Hr Anrep vidtagen. Jag
hoppas således att li. o. Ad. hyser för den af Ståndet valda Direkt:n
det förtroende att de åt densamma lemna fria händer att i detta
afs:de vidtaga de åtgärder, den finner lämpliga. Nu förmodar jag
att ingen af R. o. Ad:ns ledamöter oriktigt upfattat min mening.
Hr Printzensköld: Jag vill icke bestrida att när Riddarh.-
Direkt:n beslutat en undersökning, som efter all sannolikhet kommer
att dröja i åratal, så är det ganska rättsenligt att ett sådant
vilkor, som Riddarh.Utsk:t föreslagit, bifallas. När t. o. m. en af
de ledamöter bland R. o. Ad., som sitta i Riddarh.Direkt:n, fästat
det afs:de vid [Jtsk:ts Utlåt., att han föreslagit bifall till detsamma,
hvilket innefattar bevis att det icke föranleder den ringaste
förminskning i hvarken den ene eller andre ledamotens af adliga
ätten Lilliehöök rätt, så måtte det väl icke vara obilligt att
ett sådant dröjsmål med tryckningen eger rum.
Gr. Wrangel, Tönnes: Sedan Hr Fahnehjelm förklarat
att hans mening icke är att arfvodet skall inuebållas, så är efter
hvad jag kan finna hans yrkande alldeles lika med hvad Utsk:t i
sitt förslag hemställt.
#
Sedan öfverlägguingen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm,, att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
hemställan oförändrad, dels bifall till densamma, med förändring af
början deraf, så att lydelsen blefve följande: »att, utan afs:de på
de mot Hr Anreps förfarande med rätta gjorda anm:r, det honom
37G
Den 27 Oktober f. m.
beviljade arfvode likväl må fortfarande till honom utbetalas; dock
emot förbindelse att ställa sig till noggrann efterrättelse det beslut,
Direktin kan komma att fatta rörrde omtryckning af eller rättelser
i de Lilliehöökska ättartaflorna, sa att dessa blifva i full öfverensstämmelse
med originalstamtaflorna; hvarförutan etc.»; och dels
slutligen af Frih. Palmstjerna, att fä. o. Ad., med vidblifvande af
sitt d. 2lista sistl. Mars fattade beslut ronde ifrågavide arfvode,
matte lägga Utskits Utlåt, till handlingarne.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till Utlåtit
oförändradi, dervid svarades flere nej jemte några ja, och sedermera
propos. pa bifall dertill med ofvanomförmälde förändring,,
da svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
K. Ad. åtskiljdes kl. l/, 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel
Lördagen den 27 Oktober 1800.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 6 prot.-utdrag för den 26 dennes.
Justerades pleniprot. för den 21 sistl. Juli e. m.; hvarefter
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande att det nu uplästa
protit troligtvis vore det sista sorn komme att inför R. o. Ad.
justeras, hemställde att de återstående pleniprotin, på sätt förut
tillgått, finge justeras inför Riddarh.Direktm; hvilket bifölls.
H. Exc. tillkännagaf sedermera att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. V* 8 e. m.
Deri 27 Oktober e. m.
377
Anmäldes och bordlädes Sammans. Stats- samt Allm. Besv.-  ocb Ekon.Utsk:ts Mern. N:o 45, ang:de särskildt arfvode åt Utsk:ts
Sekreterare.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. V4 t e, m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 27 Oktober 1800.
Plenum kl. % 8 e. m.
Uplästes och godkändes nedantiämnde, från Exped.Utsk:t inkomne
förslag till B. St:rs underd. skrifvelser till K. M:t, nemi.:
N:0 187, med öfverlemnande af ny Bevilln.Stadga;
N:0 198, i fråga om beviljande af ytterligare anslag till fort
sättning
af Nationalmuseibyggnaden;
N:o 199, ang:de de i 63:dje §:n Beg.Eormen föreskrifna kreditifsummor;
N:o
200, ang:de förändrad organisation af hvpotheksinrättningarne
i riket;
N:o 201, i fråga ora uphäfvande af K. Eörordnm den 20
November 1845, i afs:de på handel om lösören, som köparen låter
i säljarens vård qvarstå;
N:o 202, om förändring af telegramportot;
N:o 203, om förändring i gällande föreskrifter ronde använ
dande
af skogsalster inom WesterNorrlands län;
N:o 204, aug:de undersökning af nu befintliga segellinieskepps
användbarhet för krigsbruk; samt
N:o 205, ang:de regleringen af utgifterna nnder Biksstatens
Nionde Hufvudtitel.
Vidare uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts nedännämnde
förslag till §§ i Biksd.beslutet, nemi.;
N:o 46, ang:de inskränkning af rättigheten att börda jord å
landet;
Den 27 Oktober o. m.
N:o 47, ang:de ny lag om tioårig preskription ock om årsstämning;
N:o
48, ang:de tillsyn å förvaltningen af omyndigs egendom;
N:o 49, ang:de en författning rör:de vård af död mans bo;
N:o 50, ang:de en förändring i K. Förordmn om inteckning
i fast egendom;
N:o 51, ang:de ändring i 11 :te kap. 7:de §:n Rätteg.Balken,
i fråga om stämning;
N:o 52, ang:de en förordning om mord, dråp och annan
misshandel;
N:o 53, ang:de förändrad lagstiftning rör:de förslag m. m.;
N:o 54, ang:de ändringar i 17:de kap. HandelsBalken m. m.;
N:o 5 5, ang:de uphäfvande af nu gällande föreskrifter om
bysättning;
N:o 56, ang:de förändring i stadganderna om lagfart å landet;
N:o 57, ang:de en mellanrikslag med konungariket Danmark;
N:o 58, ang:de anslag till folkundervisningens befrämjande;
N:o 59, ang:de allmänna bevillningen;
N:o 60, ang:de beräkningar af bevillningsmedlen;
N:o 61, ang:de särskilda underd. skrifvelser i bevillningsfrågor;
N:o 62, rör:de Bankofrågor; samt
N:0 63, ang:de iåneuuderstöd för jernvägsanläggningar.
Anmäldes och bordlädes nedanniimnde från Utsk:n inkomne
Meni., nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 222, ang:de den uprättade nya Riksstaten;
N:o 223, med förslag till stadganden i Riksg.kontorets Reglemente,
ang:de detta verks inkomster och uplåning rn, ra., samt
ang:de upbörden och redovisningen af dit ingående bevillningsjemte
andra medel;
N:o 224, med förslag till de 2:ne sista afdelningarne af det
Reglemente, som före denna riksdags slut skall för Riksg.kontoret
utfärdas;
N:o 225, med förslag till reglementariska stadganden ang:de
några, vid upgörandet af förslaget till Riksg.kontorets Reglemente
af R. St:r ieke slutligen behandlade ämnen;
N:o 226, med förslag till pensionsstat vid Riksg.kontoret, äfvensom
expektansstat vid f. d. General assistanskontoret;
N:o 227, ang:de öfverlemnande till K. M:t af det nya Reglementet
för Riksg.kontoret;
BankoUtskottet:
N:0 52, i ani. af återreiniss å Mem:t N:o 48;
ExpeditionsUtskottet:
N:o 15, ang:de rättighet för Utsk:ts kanslipersonal oell vaktbetjening
att upbära aflöning någon tid efter riksdagens slut;
Den 28 Oktober.
N:o 16, ang:de acceptering efter riksdagens slut af räkningar
å tryckning och häftning af Bihang till It. St:rs protokoller;
N:o 17, ang:de förhöjning i det åt föreståndaren vid Utsk:ts
tryckeriafdelning anslagna arfvode;
RiddarhusUtskottet:
N:o 21, i ani. af Gr. af Ugglas’, L., motion om pension för
Riddarh.Sekreteraren.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. % 9 e. m.
In fidem,
O. brakel.
Söndagen den 28 Oktober 4860.
Plenum kl. l/2 8 e. m.
Föredrogos och bi föllos 8tatsUtsk:ts den 27 dennes bordlagde
Mern.:
N:o 222, angrde den uprättade Riksstaten; samt
N:o 223, med förslag till stadganden i Riksg.kontorets Reglemente,
ang:de detta verks inkomster och uplåning m. m., samt
ang:de upbörden och redovisningen af dit ingående bevilluingsjemte
andra medel.
Vid föredragning af StatsUtsk:ts den 27 dennes bordlagde
Mern. N:o 224, med förslag till de 2:ne sista afdelningarne af det
Reglemente, som före denna riksdags slut skall för Riksg.kontoret
utfärdas, biföll R. o. Ad. de i Mem:t föreslagne reglementsparagrafer,
äfvensom förslaget till aflöningsstat för Riksg.kontorets embetsoch
tjenstemän samt vaktbetjening.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts den 27 dennes bordlagde
Mern. N:o 225, med förslag till reglementariska stadganden ang:de
några, vid upgörandet af förslaget till Riksg.kontorets Reglemente
af R. St:r icke slutligen behandlade ämnen.
380
Den 28 Oktober.
Vid föredragning af StatsUtslcts den 27 dennes bordlagde
Mern. N:o 220, med förslag till pensionsstat vid Riksg.kontoret,
äfvensom expektansstat vid f. d. General-assistanskontoret, biföll R.
o. Ad. Utsk:ts hemställan och godkände de ifrågav:de staterne.
Föredrogs och bifölls StatsUtskts den 27 dennes bordlagde
Mern. N:o 227, angide öfverlemnande till K. M:t af det nya Reglementet
för Riksg.kontoret.
Föredrogs och bifölls Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:ts den 27 dennes bordlagde Mern. N:o 45, ang:de särskildt
arfvode åt Utsk:ts Sekreterare.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk-.ts den 27
éennes bordlagde Mern. N:o 5 2, i ani. af återremiss å Mern:! N:o 48.
Föredrogos och biföllos Exped.Utskrts den 27 dennes bordlagde
Mern.:
N:o 15, ang:de rättighet för Utskits kanslipersonal och vakt
betjening
att upbära aflöning någon tid efter riksdagens slut;
N:o 16, angide acceptering efter riksdagens slut af räkningar
å tryckning och häftning af Bihang till RiksSt:ns protokoll; somt
N:o 17, ang:de förhöjning i det åt föreståndaren vid Utsk:ts
tryckeriafdeluing anslagne arfvode.
Föredrogs och bifölls Riddarh.Utsk:ts den 27 dennes bordlagde
Mern. N:o 21, i ani. af Gr. af Ugglas’, L., motion om pension
för Riddarh.Sekreteraren.
Uplästes och godkändes Exped.Utskits skrifvelseförslag:
N:o 207, i ani. af K. Mits Nåd. Skrifvelse ang:de af dertill
förordnade komiterade utarbetadt förslag till förordn. om landsting;
N:o 208, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster; samt
Nio 209, angide tillägg till 15:de kap. 2:dra gin Rätteg.-  Balken, i fråga om fullmäktigskap.
Vidare uplästes och godkändes Exped.Utskits nedannämnde
förslag till gg i Riksd.beslutet, nemi.:
N:o 04, angide hvilande grundlagsändringsförslag;
N:o 65, ang:de Hufvudtitlarnes belopp m. m.;
N:o 66, ang:de disposition af besparingarne på Hufvudtitlarne
m. m.;
N:o 67, angide fonden för folkskolelärares pensionerande;
Den 29 Oktober f. m.
381
Nio 68, ang:de beräkningen af Statsverkets ordinarie inkomster;
N:o 69, ang:de de i Reg. Formens 63:dje § föreskrifna kredi
ti
v s u rn ra o r ;
N:o 7 0, ang:de kreditivet för-fårskötseln och ullproduktionen;
N:o 71, ang:de kreditivet för ackordsregleringen inom arméen;
N:o 72, ang:de kreditivet för arméens pensionering;
N:o 73, ang:de kreditivet för flottans pensionering;
Nio 74, ang:de ny konkurslag m, m.;
N;o 75, ang-.de förändring i lagstiftningen röride utsöknings
väsendet;
samt
N:o 7 0, i fråga om upbäfvande af K. Pörordn:n ang:de lösöreköp.
Sedan 6 prot.utdrag för detta plenum blifvit justerade, åtskiljdes
ii. o. Ad. kl. nära 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Måndagen den 29 Oktober 1880.
Plenum kl. */2 12 f. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enl. hvad H.
M:t Konungens Ofverste-Kammarherre meddelat, ankomma i dag
kl. 12 två Konungens Otverste-Kammarjunkare för att bjuda K.
o. Ad. att i morgon infinna sig i Storkyrkan till afhörande af
riksdagspredikan samt derefter begifva sig till rikssalen för att
öfvervara riksdagens afslutande; och hade Ofverste-Kammarherren
derjemte underrättat, att 50 ledamöter af it. o. Ad. jemte Hidda
rh.Sekretra blifvit af H. M:t Konungen inbjudna att i morgou
intaga middag å Kongl. Slottet vid den för Ståndet anordnade
taffel uti den blåa salongen af Kongl, gästvåningen, 2 trappor
up från vestra Slottshvalfvet; hvarefter H. Exc. anmodade de ledamöter,
som önskade begagna sig af den Nåd. bjudningen, att
lala anteckna sig hos Riddarh.Fiskalen, som jemväl egde att utdela
50 biljetter till Storkyrkan och lika många till Riks-Salen,
hvilka biljetter blifvit till lt. o. Ad:ns förfogande öfverlemnade.
382
Den 29 Oktober f. m.
Vidare tillkännagaf H. Exc., att Gr. Lagerbjelke benäget
åtagit sig att anföra den afskedsdeputation, sora i morgon afton
komme att afgå till de öfriga RiksSt:n; och anmode H. Exc. de
Hrr ledamöter af It. o. Ad., som önskade i deputationen deltaga,
att anmäla sig hos Riddarh.Fiskalen.
Anmältes och inbeledsagades Öfverste-Kammarjunkaren, Gr.
Erik August Lewenhaupt och tjenstförrättande Ofverste-Kammarjunkaren,
Kabinetts-Kammarherren Frih. Fredrik Alexander
Funck, hvilka på K. M:ts Nåd. befallning bjödo och kallade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. att i morgon bevista
Gudstjensten i Storkyrkan och derefter infinna sig å Kongl. Slottet
för att derifrån åtfölja IL M. Konungen till RiksSalen och öfvervara
riksdagens afslutande.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, svarat, att R. o. Ad.
komme att ställa sig K. M:ts Nåd. befallning till efterrättelse,
blefvo Hrr Ofverste Kammarjunkare utbeledsagade; hvarefter H.
Exc. tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till fortsättande af
plenum kl. */2 8 e. m.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag N:o
206, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de grunderna för en
reglering af biskoparnes aflöning.
R, o. Ad, åtskiljdes kl. £ till 1 e. m.
In fidem,
O. brakel.
Måndagen den 29 Oktober 1860.
Plenum kl. £ 8 e. m.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag:
N:o 210, med Reglemente för Bankens styrelse och förvaltning;
-
Deii 29 Oktober e. in.
N:o 511, med ny Riksstat; och
N:o 212, ang:de uprättadt nytt Reglemente för Riksg.-  Kontoret.
Vidare uplästes och godkändes följande från Exped.Utskit
inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet, nemi.:
N:o 7 7, ang:de ett tillägg i Lagens stadgande i fråga om
fullmägtigskap;
N:o 78, ang:de anslag af lån för tillfälliga behof;
N:o 79, ang:de Riksg.Kontorets utgifter och inkomster;
HST:o 80, ang:de medels uplåuing inom riket genom fonderade
statsobligationer;
N:o 81, ang:de de i statsregleringsfrågor m. m. aflåtne särskilda
underd. skrifveiser; samt
N:o 82, ang:de särskilda underd. skrifveiser i frågor ronde
Rikets allmänna hushållning m. m.
Föredrogs ett från Exped.Utsk:t ankommet Mern. N:o 19,
i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut rör:de åtskilliga formulärer,
som borde bifogas den af R. St:r beslutade nya Bevilln.Stadga;
och biföll R. o. Ad., uppå framställd propos., hvad Utsk:t uti
detta Mern. hemställt och föreslagit; hvarefter ett prot.utdrag
härom upsattes och justerades.
Slutligen uplästes och lades till handlingarne från MedSt:n
ankomne prot.-utdrag för tiden från den 17 dennes.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 e. m.
In fidem,
O. Orakel.
Tisdagen den 30 Oktober 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Uplästes ett från Vällofl. BorgareSt:t ankommet prot.-utdrag
N:o 615, hvaraf inhemtades, att bemälde Riksstånd godkännt
384
Den 30 Oktober f. m.
Exped.Utsk:ts Mera. i ani. af RiksSttns skiljaktiga meningar ang:de
särskilda formulärer, som voro bdagda den vid innev:de
riksdag beslutade Bevilln.Stadga, samt inbjudit R. o. Ad. och
BondeSt:t att i detta beslut sig förena. Då R. o. Ad. redan
fattat enahanda beslut som BorgareStd, ansågs denna inbjudning
ej föranleda till någon annan åtgärd än att läggas tili bandlingarne.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställt, att R. o. Ad„
efter det ceremonien å RiksSalen afslutats, skulle å Kongl. Slottet
åtskiljas, samt Ståndet härtill lemtiat bifall; tillkännagaf H. Exc.,
att D.D. M.M. Konungen och Drottningen samt D.D. M.M. Enkedrottningarne
Josefina och Desideria kl. l/2 4 e. m. emottaga
RiksStms underd. afskedsupvaktningar; och anmodade H. Exc.
de ledamöter af R. o. Ad., hvilka önskade att såsom Ståndets
deputerade deltaga i dessa upvaktningar, att efter slutad ceremoni
å RiksSalen qvarstanna i de s. k. Rådsrummen å Kongl. Slottet.
Sedan anmäldt blifvit, att de öfriga RiksStm afgått från
deras samlingsrum och gingo förbi Riddarhuset på väg till Storkyrkan,
afgick IL. Exc. Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad.(
företrädde af 2 Härolder, kl. nära 11 till Storkyrkan, hvarest
Riksdagspredikan hölls af Biskopen i Wisby Stift, Kommendören
af Kongl. Nordstjerneorden, Doctor Lars Anton Anjou; och sedan
Gudstjensten slutats samt R. o. Ad. upgått till Kongl. Slottet,
deltog R. o. Ad. i den Kongl, processionen till RiksSalen, der
riksdagen under vanliga ceremonier af H. M. Konungen alslutades
samt R. St:r hemlörlofvades.
Sedan B. o. Ad. uti procession återvändt från RiksSalen
upp till samlingsrummen i Kongl. Slottet, .åtskiljdes Ståndet derstädes
kl. omkring 3 e. m., hvarefter Ståndets deputerade, anförde
af H, Exc. Hr Gr. o. Landtm., fingo aflägga underd, afskedsupvaktningar
hos D.D. M.M. Konungen och Drottningen samt
D.D. M.M, Enkedrottningarne Josefina och Desideria.
In fidem,
O. brakel.
Den 30 Oktobe «. m.
385
Tisdagen den 30 Oktober 1860-
Plenum kl. */« 6 e. m.
Anmäldes och inbeledsagades en Deputation från Hederv.
BondeSt:t, anförd af riksdagsfullmäktigen från Malmöhus län,
Per Nilsson i Espö, som upläste följande tal:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk,
Högloflige Eidderskap och Adel!
Utsedde af BondeStåndet, att, såsom dess deputerade, till
Högloft. E. o. Ad. framföra dess afskedshelsning, fullgöra vi med
nöje detta updrag. Visserligen har under denna långa riksdagstid,
som med denna dag går till ända, många strider utkämpats inom
vår Ståndsrepresentation, och Högloft. E. o. Ad. har kanske icke
i så få läll stått på en annan sida än den, som varit BondeSt:ts,
men det är vår skyldighet att erkänna det riddersmannasätt, som,
äfven der dessa strider varit heta, alltid vetat skilja saken från
personen, och sålunda, jemväl der BondeStds beslut blifvit fattade
förgäfves, gjort nederlaget mindre tungt att bära. Särskildt har
BondeSt:t att till E. o. Ad. frambära dess tacksamhet för det understöd,
Ståndet i en för jordbruket så vigtig fråga som skjutsskyldighetens
ordnande, fått af Högloft. E. o. Ad. emottaga; —
att utgången icke blef den efterlängtade, medgifves, men blir icke
deras fel, som ville reformen. Många andra frågor kunde vara att
vidröra, men inom ramen af en afskedshelsning rymmes så litet.
En fråga kan dock BondeSt:t, vädjande till de fosterlänska tänkesätt,
som alltid funnits hos Sveriges Eidderskap, icke med tystnad
förbigå. Vi mena den bjert påfallande nödvändigheten af en förändrad
Nationalrepresentation. Icke kan väl denna fyrdelta Ståndsrepresentation,
vändande icke åt utan från hvarandra de särskilda
St:n, alltid förblifva densamma. BondeSt:ts innerliga öfvertygelse
är, att en förändring härutinnan måtte ske, och Högloft. It. o. Ad.
har sig bekant den underd. skrifvelse, som BondeSt:t, i känslan
af denna sin öfvertygelses goda rätt, till K. M:t nu nyligen i
denna fråga aflåtit. Hos det Stånd, som redan vid en föreg:de
riksdag ädelmodigt och fosterländskt afsagt sig sjelfskrifvenhetens
företräde, anmäler nu BondeSt:t denna vigtiga sak till ett varmt
behjertande, förmodande att för denna frågas lyckliga lösning icke
något hinder må kunna möta inom detta Högloft. Stånd, der
H. XI. 25
386
I)eii 30 Oktober e, m
Sverige räknar på en gång förenade de största parlamentariska förmågorna,
den högsta bildningen och den solidaste förmögenheten,
eller, med andra ord, de egenskaper, som vid de samfäldta val,
dem BondeSttt önskar, skulle taga ut sin rätt i samma mån, som
folket ville anse för en ära att af dessa samhällets framstående
medlemmar vara i sina allmänna angelägenheter representeradt.
Under sådan förhoppning är det, som BondeSt:t lifligt önskar att
i Högloft. B. o. Ad:s ynnest och bevågenhet fortfarande få vara
inneslutet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, svarade:
B. o. Ad. emottager med liflig tacksamhet den af Deputerade
från Hederv. BondeSDt nu framförda afskedshelsning och gläder
sig att deri finna för B. o. Ad. anmälde uttryck af aktning och
välvilja, känslor, hvilka E. o. Ad. städse för Hederv. Ståndet hyst
och hyser. Flere af de beslut, som vid riksdagen äro fattade,
komma att för landets utveckling medföra vigtiga följder; de
skola ock säkert blifva välsignelserika, då de omfattas och utföras
med fosterlandskärlek och nit. Att Hederv. BondeStrt skall dertill
kraftigt medverka, derom gör sig R. o. Ad. förvissadt och
anhåller nu att Deputerade ville till Hederv. BondeSt:t återbära
uttrycken af B. o. Ad:s vänskap och högaktning.
Deputationen afträdde och blef på vanligt sätt utbeledsagad.
Frih. Åkerhjelm, Johan Garl: Förvissad om att jag
endast uttrycker hvad hvar och en af det Högloft. Ståndet önskar,
vågar jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade för Ståndet låta upläsa de af honom i dag å Rikssalen
och vid B. o, Ad:s underd. afskedsupvaktningar hållna tal. Flera
af Ståndets ledamöter hafva icke haft tillfälle att afhöra dera, och
genom deras upläsande vinnes äfven fördelen af att de, såsom en
prydnad för B. o. Ad.s prot., komma att i desamma intagas.
Sedan B. o. Ad., uppå framställd propos., härtill lemnat bifall,
uplästes följande tal, nemi.
l:o det å Rikssalen till K. M. hållna underd. tal, hvilket
lydde sålunda:
Stormäktigste, Alleruådigste Konung!
Sedan riksdagens arbeten nu äro fullbordade, återstår för B.
o. Ad. en dyrbar pligt, den att inför E. K. M;t nedlägga Ståndets
tacksamhet och välönskningar. I hvarje Svenskt bröst äro tacksamhetens
känslor för landets Konung djupt inpräglade, och ej
minst hos R. o. Ad., som till den Högste upsänder varma önskningar
för E. K. M;ts väl och sällhet under en lång och ärorik
framtid.
Den 30 Oktober e, m.
387
Det yttre lugn, landet nu länge, till följd af de visa grundsatser,
som ledt dess förhållanden till andra makter, fått åtnjuta,
har ook lemnat tillfälle till en större inre utveckling och förkofran.
För sträfvandet derefter har jemväl denna riksdag varit verksam.
Många mer eller mindre i satnhällsförhållanderna ingripande frågor
hafva kommit under behandling; om ock ej alla kunnat erhålla
den lösning, som erfordrats, hafva likväl flere ganska vigtiga och
djupt verkande blifvit till slut bragte, så väl i afseende på lagstiftning
i olika grenar, som å beskattningsväsendet, industriella
och penninge-förhållanden, kommunikations-anstalter, och annat.
Oansedt ett stigande välstånd och utvecklingen af nya krafter
måste oundgängligen medföra ökade behof och utgifter, hafva
dock skattetitlar kunnat, der det varit af rättvisa påkalladt, borttagas
eller nedsättas, utan tillökning eller förhöjning af nya sådana.
K. o. Ad. hoppas och önskar lifligt, att under E. K. M:ts
visa omvårdnad och hägn frukterna af de fattade besluten måtte
för fäderneslandet, hvars väl de alla åsyfta, äfven blifva lyckliga
och välsignelserika.
Nedkallande öfver Konung och Konungahus den Högstes beskydd,
anhåller K. o. Ad. underdånigst att få i E. K. M:ts nåd
och ynnest vara inesluten.
2:o de underd. talen vid afskedsupvaktningarne, af följande
lydelse:
Till H. M:t Konungen.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Då R. o. Ad. nu, vid Riksmötets slut, i underd:het aflägger
sin afskedsupvaktning, anhåller R. o. Ad. få inför E. K. M:t
förnya uttrycken af djup vördnad, af sann orubblig trohet, känslor
som af R. o. Ad:ns ledamöter, snart återvändande till sina hem
och mera enskild verksamhet, skola städse lifligt bevaras.
Under denna Riksdag har det för R. o. Ad. varit en glädje
bevittna, huru föreningsbandet emellan konungahus och folk genom
Eders K. M:ts och Dess Höga Gemåls kröning blifvit ytterligare
tillknutet, och hvilket band jemväl vunnit ny styrka, och utvecklat
nytt framtidshopp för thronföljdens orubblighet genom födelsen
af ännu en konungaättling. Att den Högste måtte fortfarande
omhägna Eders K. M:t och Dess ätt, utgör nu och alltid föremålet
för R. o. Ad:ns lifliga önskningar och varma förböner.
Många vigtiga, i landets nuv:de och framtida förhållanden
djupt ingripande ärenden, hafva vid Riksdagen förekommit, och det
har dervid utgjort för R. o. Ad. en sann tillfredsställelse, att i
de flesta fall hafva med fullt förtroende kunnat med sin röst biträda
de förslag, E. K. M:t behagat till R. St. framställa. Med
fortfarande innerlig tacksamhet för den omsorg, den karlek, hvarmed
Svenska folkets sanna väl af E. K. M:t, med kraftig vilja
och varmt nit, vårdas, utbeder sig R. o. Ad., under djup känsla
.188
Deri 30 Oktober e. m.
af undersåtlig vördnad och tillgifvenhet, att ständigt i E. Mits
ynnest och nåd få vara innesluten.
Till H. Mit EnkeDrottning Josephina.
Stormäktigsta, Allernådigsta Drottning!
K. o. Ad. omfattar med glädje detta tillfälle att, innan Riksdagen
åtskiljes, å nyo få inför E. K. Mit i underdihet frambära uttrycken
af djup vördnad, samt af sannaste beundran för det allt
upoffrande nit och de utmärkta egenskaper, hvarigenom E. M:t
framstått och framstår såsom en föresyn för hvarje maka, hvarje
moder. I upfyllandet af dessa höga pligter, så innerligt förenade
med välgörenhet och mildhet, har E. Mit redan funnit och skall
fortfarande finna sin ljufvaste belöning, jemte kraft att bära pröfningens
dag så väl som lyckans. För folkets ombud är det emellertid
en sann tillfredsställelse att tacksamt och öppet erkänna
sina förbindelser till E. Mit och betyga en oskrymtad, vördnadsfull
tillgifvenhet.
Onder de lifligaste önskningar för E. K. Mits ostörda helsa
och sällhet i kretsen af älskade barn och barnabarn, anhåller R.
o. Ad. underd. att städse få vara innesluten i E. Mits nåd och
bevågenhet.
.Till H. M. EnkeDrottning Desideria.
Stormäktigsta, Allernådigsta Drottning!
Innan R. St. efter slutade värf åtskiljas, för att till spridda
hem återvända, anhåller R. o. Ad. i underdihet att inför E. K.
Mit få ännu en gång försäkra om sin djupa vördnad, sin orubbliga
tillgifvenhet.
Att E. Mit ännu länge må, under ostörd helsa, njuta sällheten
af utmärkta barnabarns omsorg och kärlek, samt se deras barns
hoppgifvande framtid utvecklas, utgör föremålet för R. o. Adma
varma önskningar, med uttalande hvaraf R. o. Ad. underdist anhåller
att i E. Mits ynnest och bevågenhet äfven framgent få vara
innesluten.
Emottogs en deputation från Vällofl. BorgareStit, anförd af
vice Talmannen, Grosshandlaren, Kommendören af K. W. O. och
Riddaren af K. N. O., Johan Gustaf Schwan, som skriftligen
anförde:
E. Exc. Högvälb. Hr Gr. o. Landtm., samt Högvälb. och
Välborne Hrr Ledamöter af Höglofl. R. o. Ad.!
Vid det efterlängtade slutet af ett långt agb mödosamt riksmöte
öfverbringar nu BorgareStit genom sina deputerade en vördsam
och hjertlig afskedshelsning till Höglofl. R. o. Ad.
Ju mera sarhhället framgår i utveckling, desto tyngre låta
olägenheterna af våra nuvide, under andra tider och omständigheter
upkomma och för dem beräknade representativa former erfara
sin hämmande inverkan.
Den 30 Oktober e. m.
38!)
Mot dessa formers inneboende tröghet och bristande sammanhang
stranda äfven de allvarligaste bemödanden att fortskynda
ärendenas gång, och intet patriotiskt nit, huru varmt och oegennyttigt
det än må vara, förslår att otröttadt uthärda årslånga ansträngningar.
Den naturliga, den oundvikliga följden deraf måste blifva,
att lederna glesna mot riksdagarnes slut, då likväl de flesta och
ofta de allra vigtigaste besluten skola fattas.
B. o. Ad:ns uplysning och fosterlandskänsla äro för allmänt
kända, för högt och rättvist värderade, och icke minst af BorgareSt:t,
för att lemna rum för något tvifvel derom, att ju icke det
anmärkta förhållandet redan fästat B. o. Ad:ns upmärksamhet:
en säker borgen att det också blifver ett ämne för dess ädla behjertande.
När B. o. Ad. finner tiden Vara inne att verksamt lägga
hand vid detta stora, för allmänt och enskildt väl så maktpåliggande
verk, skall BorgareSt:t, i hvad på detsamma kan bero, med glädje
och tacksamhet gå sina MedSt:rs önskningar till mötes.
Många och vigtiga beslut äro frukter af det nu tilländalupna
riksmötet. Måtte de medföra båtnad åt fäderneslandet, till hvilket
kärleken hos alla dess söner utgör det fasta föreningsbandet
mellan alla Stånd, och måtte, i kraft häraf, Högloft. B. o. Ad.
städse för BorgareSt:t bibehålla den ynnest och vänskap, hvaruti
det utbeder sig att fortfarande få vara inneslutet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, besvarade detta tal sålunda:
Med upriktig tacksamhet emottager R. o. Ad. den afskedshelsning,
Hr vice Talman och Hrr Deputerade nu från Vällofl. BorgareSt:t
framfört. Under den slutade riksdagen, denna gång, såsom
ofta varit fallet, vida utsträckt utöfver den tid Grundlagen förutsätter,
hafva ock frågor för alla samhällsinteressen af betydelse erhållit
sin lösning, och om än St:n ej vid alla kunnat blifva fullt
ense, har dock högeligen hos en hvar kärleken till fosterlandet och
vården om allmänt väl ledt de särskilda besluten, som, vi skole
hoppas det, för landet komma att medföra lyckliga följder. B. o.
Ad. skall alltid veta att upskatta och värdera andras meningar, då
de på dessa grunder äro stödde, och beder i följd deraf Hr vice
Talman och Hrr Deput. att till Vällofl. BorgareSt:t återföra uttrycken
af B. o. Ad:ns vänskap, förtroende och högaktning.
Deputationen blef härefter utbeledsagad.
Infördes en deputation från Högv. PresteSt;t, anförd af Pastor
Primarius, Led. af K. N. O., Doktor Carl Magnus Fallenius, som
upläste följande tal:
Högvälb. Hr Gr. o. Landtm.!
Högloft. B., o. Ad. 1
Det är icke blott grundlagens bud, utan äfven bjertats me
-
390
Den 30 Oktober e. m.
ning, sorn föranleder PresteSt:t att genom oss. sina deputerade,
frambära till R. o. Ad. sin vördsamma afskedshelsning.
På grund af ärfda förbindelser och i följd af sjelfva sin samhällsställning,
har Sveriges R. o. Ad. de synnerligaste pligter att
verka för det älskade fäderneslandets ära och välfärd. Eder, Mine
Hrr, tillkommer isynnerhet det att verksamt söka vårda och bevara
det sanna och goda och ädla, som är införlifvadt med den samhällsordning,
vi emottagit i arf af våra förfäder, och som vi icke
ega utan genom den gudomliga försynens skickelse. Eder tillhör
det att i främsta leden kämpa för en samhällsutveckling, som sålunda
har sin rot i nationens föreg:de lif, och att sammanhålla de
krafter, som skola arbeta för detta sannt fosterländska mål. I en
sådan strid skall PresleSt:t alltid med glädje och stolthet stå vid
Eder sida. Vi skola dervid förehålla Eder och oss sjelfva vigteu
och ansvaret af detta arbete, denna strid. Vi skola erinra om den
himmelska konung och det himmelska fädernesland, i hvilkas tjenst
vi måste stå, om vi rätt skola tjena vår jordiska konung, om vi
i sanning skola arbeta till välsignelse för vårt jordiska fädernesland.
Många vigtiga frågors lösning har varit föremål för våra gemensamma
arbeten under den nu tilländagående riksdagen. Måtte
Herrans välsignelse hvila öfver dessa arbeten, så att derur måtte
utveckla sig rika frukter till allmän och enskild båtnad.
Under uttalande af denna bekännelse, dessa välönskningar, anhåller
PresteSt:t att i Hr Gr. o. Landtmrs samt R. o. Ad:s ynnest
och förtroende få vara inneslutet.
Härtill svarade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.:
Den afskedshelsning från Högv. PresteSt:t, som Hr D:rn samt
Hrr Deputerade framfört, emottager R. o. Ad. med hjertlig tacksamhet.
Ärenden af stor betydelse för det andeliga och materiella
lifvets utveckling hafva under detta riksmöte förevarit; hvad skörden
af arbetet blifver, kunna vi väl ej med visshet beräkna, men
en sann tillfredsställelse för R. o. Ad. har det emellertid varit, att
finna sina åsigter så ofta understödde af Högv. PresteSt:ts fosterlandskärlek,
insigter och nit. Dessa R. o. Ad;ns tänkesätt behagade
Hr D:rn och Hrr Deput. till Högv. St:t återföra, jemte varma
välönskningar för Högv. St:ts Hrr ledamöter, som nu från riksdagen
återvända till hembygden, för att utöfva ett annat, ej mindre
vigtigt kall, samt dervid tillika försäkra om R. o. Adms fortfarande
förtroende, högaktning och vänskap.
Sedan Deputationen blifvit utbeledsagad, afgick, uppå anmodan
af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., Gr. Lagerbjelke, Gustaf, jemte
R. o. Adms Deputerade för att till de öfriga RiksStm framföra
R. o. Adms afskedshelsningar.
Sedan Deputationen återkommit, yttrade
Gr. Lagerbjelke: R. o. Adms Deputerade hafva tili
MedStm framfört R. o. Adms afskedshelsningar och får återföra
uttrycken af de öfriga Ståndens högaktning och förtroende.
Den 80 Oktober e. m
391
H, Exc. Hr Gr. o. Landtm, upstod och afslutade E. o. Ad:s
sammanträden med ett så lydande tal:
Högv. och Välb. Hrr Grefvar, Friherrar, Ridders- och Adelsmän!
B. St:r äro nu af Konungen hemförlofvade; våra gemensamma
arbeten hafva nått , sitt slut, och för mig återstår endast en af lag
föreskrifven pligt, den att afsluta E. o. Ad:ns sammankomster.
Innan jag fullgör detta åliggande må mig dock tillåtas till Eder
frambära min varma, hjertliga tacksamhet för all den välvilja, det
öfverseende, hvarom jag vid riksdagens början vågade till Eder
framställa en bön, som under riksdagens lopp icke är vorden
jäfvad, utan blifvit upfyld i vida rikare mått än jag kunnat förvänta.
Utan Edert vänskapsfull stöd hade den plats, jag haft
äran bland Eder intaga, blifvit mig alltför tung; med detta stöd
har den blifvit mig lättare än jag ens vågat hoppas. Om uttrycket
af min erkänsla är svagt, ber jag Eder vara öfvertygade att
jag så mycket hjertligare känner de förbindelser, hvari jag står
till Eder.
Till de särskilda hem, dit J nu återvänden, för att öfva annan
nyttig verksamhet, skola mina lifliga välönskningar följa Eder.
Dit skolén J och alla, M. Hrr! säkerligen föra med Eder medvetandet
af att, om än bär stundom meningarne vid beslutens fat
tande
varit delade, det dock alltid varit ett älskadt fosterlands
väl^ som utgjort hvars och ens mål.
Då jag nu, på grund af 42dra §:n E.O., förklarar B. o. Ad:ns
sammanträden för denna riksdag hafva uphört, utbeder jag mig
att i R. o. Ad:ns för mig så dyrbara vänskap, förtroende och bevågenhet
äfven fortfarande få vara innesluten.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., som härefter öfverlemnade
Landtmarskalksstafven till den främste närvarande ledamoten, Gr.
Lewenhaupt, Erik August, yttrade dervid:
Till Eder, Hr Gr. Lewenhaupt, får jag öfverlemna den staf,
Konungen behagat mig anförtro. Då den till H. M:t återstäiles,
anhåller jag att till honom måtte af Hr Gr. frambäras uttrycken
af min vördnadsfulla tillgifvenhet, min varma tacksamhet för det
dyrbara förtroende, han värdigats visa mig, jemte försäkran att,
ehuru denna staf kunnat i värdigare och skickligare händer anförtros,
han dock ej kunnat lemna den åt någon, hvars hjerta klappat
varmare för Konung och Fädernesland, eller som sökt med redligare
vilja efter förmåga emot dem upfylla sina pligter.
Gud bevare Konungen och Fosterlandet!
Gr, Lewenhaupt svarade:
Eders Excellens, Högvälborne Hr Grefve!
Såsom representerande Ättemän under det uu slutade riksmöte
för Grefliga Ätten N:o 2, Lewenhaupt, tillkommer mig äran
392
Den 30 Öktober e. m.
att till H. M:t Konungen återföra den staf, som Eders Exc. nu
lemnat mig och som aldrig kunnat förts af en vårdigare Landtm,
än den, ur hvars hand jag den nu emottagit.
Då Konungen för andra gången anförtrodde åt Eders Exc. det
maktpåliggande updrag att leda R. o. Adrns öfverläggningar, emottogo
vi denna utnämning som ett nytt bevis på Konungens nådiga
välvilja emot Rikets första Stånd, erinrande oss med tacksamhet
det högst förtjenstfulla och värdiga sätt, som utmärkte Eders Exc:s
Ordf:deskap under första hälften af 1847 och 1848 års Riksdag.
Det sätt hvarpå Eders Exc. under detta Riksmöte oafbrutet
ledt våra öfverläggningar, den rättrådighet och oväld, i förening
med den uplysta erfarenhet och det samvetsgranna iakttagandet
och tillämpandet af våra grundlagars bud, som Eders Exc. städse
ådagalagt under utöfningen af dess Ordbdeskap, skola bibehållas i
R. o. Ad:ns tacksamma hugkomst; och jag är förvissad om att
ingen inom detta Stånd skall jäfva mig, då jag nu får den äran
att å R. o. Adms vägnar betyga vår älskade och vördade f. d.
Landtm., denne värdige ättling af den äfven i våra riksdagsannaler
frejdade Sparreslägten, dess ståndsbröders vördsamma tillgifvenhet,
erkänsla och högaktning, bedjande Eders Exc. vara förvissad om
att minnet af 1859 och 1860 års Landtm, kommer att fortlefva i
tacksamma hjertan 1
R. o. Ad. utbeder sig att i Eders Exc:s vänskapsfulla hugkomst
och välvilliga förtroende städse få vara inneslutet.
Sedan Gr. Levenhaupt jemte 6 Deputerade af R. o. Ad.
härefter afgått till K. Slottet för att till H. M:t Konungen underd.
återlemna Landtmarskalksstafven; blef H. Exc. Hr Gr. Sparre af
R. o. Adms ledamöter utbeledsagad kl. ^ 9 på aftonen.
In fidem,
0. Brakel.
