# ID: svediakorp-gov652
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 138,836
# sentences: 6,136
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅ LLNa
HOS
HÖGIOFLIGE
aaiöDiiBgigaipajp oom ämmi»
VID
lagtima Hiköirageit i ^tndtljulm
til ««5»-1800
Elfte Hafi*!.
***** $f £«•'«««
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1861.
Pen 2 Oktober e, m.
3
Tisdagen den 2 Oktober 1860-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prol.utdrag för den 28 sistl. September.
Uplästes och godkändes nedannämnde frän Exped.Utsk:t inkomne
förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. Mit, nemi.;
Nio 130, i ani. af år 1859 verkställd revision af statsverkets
m. fl. allmänna fonders förvaltning;
N:o 137, ang:de anställande af jemförelse emellan Svenska
och Engelska för Statens jernbanor inköpte jernvägsskenor;
N:o 138, ang:de tillstånd för aktiebolaget för jernväg emellan
Köping och Hult att återbekomma återstoden af de till säkerhet
för jernvägsanläggningens fullbordande i Statskontoret deponerade
medel;
N:o 139, ang:de förändrade föreskrifter i fråga om kronogodsens
framtida förvaltning och bortarrenderande;
N:o 140, ang:de folkskoleafgiftens utgörande;
N:o 141, om jemkning i gällande föreskrifter angide tiden
för nattvardens begående;
N:o 142, angide förändring i föreskrifterna rör:de vilkoren
för kyrkors sammanbyggnad;
N:o 143, i fråga om undersökning af de angide jord och
skogar inom Norrbottens län utfärdade privilegier;
N:o 144, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. ang:de ändring i
R F:s och R.Ois föreskrifter om Riksstyrelsens förande i vissa fall;
Nio 145, angide förnyad författning om utskrifningssättet och
inrättningen af allmänna Beväringsmanska et;
Nio 146, angide reglering af utgifterna under Riksstatens
Fjerde Hufvudtitel; samt
Nio 147, angide reglering af utgifterna under Riksstatens
Femte Hufvudtitel.
4
De n 2 Oktober.
Likaledes uplästes och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk:t inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet, nemi.:
N:o 16, angtde ny Instruktion för Revisorerne af Riksgäldsverket:
N:o
17, ang:de mantalspenningarnas bestämmande till jemna
belopp efter nya myntsystemet;
N:o 18, ang:de uphörande af bammarskatten och tackjerns
tionden;
N:o
19, ang:de ändring i passförfattningarne;
N:o 20, ang:de stadga för Högsta Domstolens tjenstgöring på
två afdelningar;
Nto 21. ang:de postbevillningen;
N:o 22, ang:de nya predikotexter m. m.;
N:o 23, ang:de ändring i bestämmelserna om ansvar för den,
som träder till eller utsprider villfarande lära m. m.;
N:o 24, angtde uphäfvande af straffarterne prygel och dagg;
N:o 25, angtde mantalsbråkens reducerande till decimalbråk
m. m.;
N:o 26, ang:de uphörande af den s. k. hofveriskyldigheten;
N:o 27, ang:de uphäfvande af rättigheten att idka s. k. gård
farihandel
;
N:o 28, angtde förändrade stadganden i afs:de på handels
bok»
vitsord;
Nto 29, angtde uphäfvande af förbudet för gemenskapen att
gifta sig utan vederbörande befäls samtycke;
N:o 30, angtde ändringar i Skiftesstadgan;
Nto 31, angtde åtgärder för behöfvandes undsättning vid inträffad
missväxt;
Nto 32, ang:de införande af s. k. Grund- och Hypotbeksböcker;
Nto
33, angtde ett tillägg till Exped.Dtsk:ts, under N:o 14
afgifna och af R. Sttr godkände förslag till § i Riksdagsbeslutet, i
an), af DD. MM. kröning.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Ctsk.-n inkomne
Vern., Utlåttn och Belänk:n, nemi. från
Konst i t ut iöns-Utskottet t
N:o 68, med förslag till ändring i 70 § R.O.;
Stats Utskottet:
Nto 195, med förslag till voter.piopos:r för afgörande af åtskillisa
till 8:de och 9:de Hufvudtitlarne hörande anslagsfrågor;
No 196, angtde verkställd omröstning i åtskilliga till Statsroder
ingen hörande frågor;
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsktt:
Nto 33, med förslag till voter.propos., i ani. af RiksSttns
Dan 2 0 k t o ber.
S
skiljaktiga beslut rör:de Utsk:ts Belänk:de N:o 23, i fråga om
skjutsningsbesvärets ordnande;
N:o 35, i ani. af väckt motion om begagnande af postremissvexlar
vid penningeförsändningar emellan de förvaltande verken i
hufvudstaden samt myndigheter i sådane städer, der privat- eller
filialbank är belägen ;
N:o 36, i ani. af väckta motioner dels om indragning
af Auditörstjensterne samt uphäfvande af Krigsrätten och af K.
KrigsHofrätten, dels äfven om indragning af Regementspastors-och
Bataljon spred i kan ts-befattn ingarne;
Lag-Utskottet:
N:o 56, ang:de verkställd omröstning i ani. af de bos RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utslcts Betiink:n
N:ris 20 och 39, rör:de K. M:ts Nåd. Propos. med förslag till
Förordning ang:de mord, dräp och annan misshandel;
N:o 57, ang:de verkställd omröstning i ani. af de hos RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Sammans. Stats-,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulsk:ts Utlåt:de N:o 21, i ani.
af framställda anmärkningar emot nämnda Utsk:ts, under N:o 7
afgifna Betänk:de, öfver ej mindre K. M:ts Nåd. Propos. om förnyad
författning rör:de utskrifningssättet och inrättningen af allmänna
Beväringsmanskapet, än ock enskilda motioner i samma
ämne ;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 181, i ani. af väckt motion om förändring i föreskrifterna
ang:de edgångar;
N:0 182, i ani. af väckt motion i fråga om förändring af
städernas bamntaxor, m. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Garl: StatsUtsk;ts Betänk:de
med voter.proposir rör:de frågor, tillhörande 8:de och 9:de hufvudtitlarne,
äfvensom den inbjudning, som hvilar på bordet från
BorgareSt:t ang:de anslag till läroverksbyggnader i Örebro och Fahlun,
samt Stats-Utslcts Betänk:n N:ris 190 och 193 rörde arfvode till
Kamrer Sandberg m. m., och 194 ang:de pension till Språkläraren
Spaniers enka, äro samtlige af beskaffenhet att inverka på statsregleringen,
hvarföre det är nödvändigt att de snart afgöras. Jag
anhåller fördenskull, att de måtte sättas främst på föredragningslistan
till nästa plenum.
Äfvenså får jag anhålla, att Sammans. Stats- och Ekon Utsk:ts
Betänlcde N:o 33 ang:de skjutsningsbesvärets ordnande måtte upföras
näst efter de nyss af mig omnämnda målen till nästa plenum.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt Frih. Åkerhjelm hade
föreslagit, att främst å föredragningslistan för nästa plenum skulle
upföras följande mål i den ordning de nu nämndes, nemi. StatsUtsk:ts
Mern. N:o 195, BorgareSt:ts prot.-utdrag N:ris 469 och
6
Den 2 Oktober.
470, med inbjudningar i frågor om statsbidrag till läroverksbyggnaderne
i Örebro och Fahlun, StatsUtsk:ts Utlåt:n N:ris 190,
193 och 194, samt slutligen Sammans. Stats- samt Allm. Besv.-  ocb Ekon.Utskrts Mern. N:o 33; hvarefter H. Exc. hemställde,
huruvida R. o. Ad. till detta förslag lemnade bifall.
Ropades ja.
Härefter anmälte sig och yttrade
Gr. Sparre, Erik: På listan förekommer, efter de af Frih.
Åkerhjelm upräknade StalsUtsk:ts Betänk:n, ett ifrån LagOtsk:t
i en fråga, som är af synnerlig vigt, och som torde hafva inflytande
på äfven andra frågor. Det är nemi. LagUtskds Betänktde
N:o 53 i anledning af återremisser rör:de förändring i 17 Kap.
Handelsbalken. Det skulle kunna hända, att skiljaktiga beslut
ibland RiksSt:n i denna fråga, som otvifvelaktig! fordrar en lösning,
kunna föranleda votering i förstärkt LagUtsk.; det är derföre
vigtigt att ärendet snart förekommer, och med afseende å redan
fattade beslut i frågan, är ingen anledning att antaga, det
pröfningen deraf kommer att uptaga någon särdeles lång tid. Det
är blott en enda § i hela förslaget, som kan föranleda någon diskussion.
Jag anhåller derföre, att ifrågavarande Betänk:de måtte
upföras på listan, näst efter de StatsUtsk:ts Betanien, som R. o.
Ad. nyss satte främst derå.
Hr Hjärne, Harald: För min del skulle jag icke hafva
någonting emot, att det Betänk., som Gr. Sparre nu föreslagit,
måtte upföras näst efter StatsUtslets Betänk:n på listan, så framt
det icke vore stridande emot R. o. Ad:s redan fattade beslut, att
föredragningen af kommunal-betänlct skall fortgå och endast afbrytas
af någon fråga, som rörde statsregleringen. Att något annat
Betänk, skulle skunna afbryta denna föredragning, tror jag icke
innefattades i Gr. Mörners i sista plenum väckta och bifallna
förslag. Anser emellertid H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, att Gr.
Sparres önskan kan beviljas, så har jag naturligtvis ingenting
att deremot invända. I annat fall måste jag motsätta mig förslaget.
Gr. Sparre: Hr Hjärne lärer hafva missförstått Gr. Mör
ners
framställning i sista plenum. Den innefattande nemi., att
sådana ärenden, som kunde hafva inflytande på riksdagens afslutande,
skulle föredragas oberoende af kommunal-betänk:ts behandling.
Gr. Mörner åsyftade således ingalunda, att frågorna blott
skulle röra statsregleringen. Jag förmodar derföre, att icke något
hinder möter för bifall till mitt förslag.
Sedan, uppå begäran af Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., det
beslut R. o. Ad. fattat, i ani. af Preste- och BondeSt.-ns inbjudningar,
rör:de Allm. Besv.- och Ekon.Utskds Utlåt. N:o 161, blifvit
upläst, yttrade
Den 2 Oktober.
7
Frih. Tersmeden; Att de frågor, sorn, enligt hvad Frih.
Åkerhjelm nyss föreslagit, blifvit satts främst på föredragningslistan,
äro af den beskaffenhet, att de tillhöra statsregleringen
och således kunna inverka på riksdagens afslutande, är
temligen gifvet. Huruvida deremot enahanda förhållande eger
rum med det af Gr. Sparre upgifna Betänk., är en annan
fråga. Jag troT att samma skäl skulle kunna anföras för de
flesta Betänk:n, som ligga på bordet, så framt de verkligen skola
afgöras före riksdagens slut. Medan jag nu har ordet, tager jag
mig friheten att nämna några BankoUtsIcts Betänk:n, som nu stå
på listan, och som ovilkorligen måste afgöras förr än riksdagen
afblåses. Dessa Betänk:n röra lönerna för Bankostatens embetsed)
tjenstemän, äfvensom för tjenstemännen vid Tumba. Jag får
anhålla, att de måtte flyttas framför det af Gr. Sparre upgifna
Betänk:t till nästa plenum.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Nu har Frih. Tersme
den
sjelf bäst visat det försigtiga i de rymliga ordalag, hvari det
förslag var affattadt, som jag tog mig friheten framställa i sista
plenum. I afseende emellertid på de 4 Betänk:n, som Frihrn anhållit
måtte framflyttas på föredragningslistan, får jag nämna, det
jag för min del icke anser N:o 44 vara af så brådskande natur,
att framflvttning behöfves, ty om en på pensionsstat redan upförd
person får samma pension förhöjd eller ej, torde icke kunna
inverka på riksdagens slut.
Gr. Sparre: Det beror naturligtvis på Ståndet att bestämma
om de frågor, som underställas dess pröfning, äro af den beskaffenhet,
att de böra skyndsamt företagas till afgörande. Hvad
beträffar det af mig nämnda Betänk., så ser jag ingen ani. att
bestrida min begäran, synnerligen då det är ett ämne, som enhvar
torde finna vara af synnerlig vigt och som dessutom redan
är af aila 4 Stånden behandladt, samt, med undantag af en enda
§, deri olika meningar yppats, af dem antaget.
Hr Hjärne: Då denna diskussion tyckes vilja utsträcka
sig så, att riksdagens slut, åtminstone derigenom, ej påskyndas,
anhåller jag att Gr. Sparres förslag måtte få hvila på bordet till
nästa plenum.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Gr. Sparre hade
anhållit derom, att LagUtsk:ts Betänk. N:o 53 skulle uppföras å
föredragningslistan för nästa plenum, näst efter de mål, som, enligt
R. o. Ad:s redan fattade beslut, skulle å listan erhålla de
främsta rummen; och hade Frih. Tersmeden derefter yttrat, att
BankoUtsk:ts Mern. N:ris 41 — 44 äfven skulle blifva å målslistan
framflyttade, så att de komme att i ordningen efterfölja Lagötskits
Betänk. N:o 53, derest detsamma blefve upflvttadt, men i annat
fall komma efter det sista af de redan framflyttade målen. Dessa
båda förslag hade af Hr Hjärne blifvit begärda på bordet, men då
s
Den 2 Oktober.
desamma icke rörde något R. o. Ad. föredraget ärende, elier någon
allmän fråga, utan endast åsyftade en förändring af den ordning,
hvaruti de å bordet hvilande målen skulle å listan till nästa
plenum upföras, för att inför R. o. Ad. föredragas, hvartill
komme, att ändamålet med ett dylikt förslags väckande skulle
helt och hållet tillintetgöras genom en bordläggning deraf, ansåge
H. Exc. att de af Gr. Sparre och Frih. Tersmeden nu framstälda
förslagen icke vore af den beskaffenhet, att de kunde läggas
på bordet, utan borde de af R. o. Ad. i pågående plenum antingen
bifallas eller afslås; och finge H. Exc. derföre nu hemställa,
huruvida R. o. Ad. behagade besluta, att LagUtskits Betänk. N:o
53, samt BankoUtsk:ts Mern. N:ris 41 — 44, skulle å föredragningslistan
för nästa plenum uptagas näst efter de mål, om hvilkas
upförande i främsta rummen beslut redan blifvit fattadt.
Ropades många ja jemte några nej; och förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Utlåt. Nio 161, i
ani. af K. Mits Nåd. Skrifvelse med det af Komiterade afgifua
underd. Betänk, och Förslag angide Koramunalstyrelser.
II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att med föredragningen
af detta ärende finge sfi tillgå, att Komiterades Förordningsförslag
paragrafvis genomgingos, med iakttagande deraf, att
vid de §§, hvaruti Utskit föreslagit förändringar, Utskits förslag
gjordes till föremål för R. o. Adins afgörande, äfvensom att efter
hvarje §:s uplästiing tillkannagafs, hvilka beslut Preste- och BondeStin
derom fattat; och finge H. Exc. på förhand nämna, att det
sistbemälde RiksSt.-t bifallit Utlåt, i dess helhet.
Gr. Mörner: Då det är en känd sak, att hvarje § i Utskits
förslag är bifallen af BondeStit, torde det vara öfverflödigt att
upläsa samma Stånds beslut ronde hvar och en af dessa §§. Deremot
skulle det vara intressant att få veta Borgare-Stits beslut i
frågan.
Sedan H. Exc. med ani. häraf tillkännagifvit, att några underrättelser
om Borgare-Stits beslut i frågan ännu icke ankommit,
framställde H. Exc. propos. på bifall till hvad han i afside å sättet
för ärendets behandling föreslagit, dervid ropades ja.
Till följd häraf föredrogs:
Komiterades förslag till Förordning om Kommunalstyrelse
på landet.
§ 1.
Tillkannagafs vara bifallen af PresteStit.
Den 2 Oktober.
2
Gr. Sparre, Erik: Emot förslagets upställning i sin hel
het
har jag redan förra gången gjort några anmärkningar. För
att i största korthet nu sammanfatta dem, vill jag blott säga, att
förslaget synes mig alltför vidlyftigt och att det snarare innefattartheorier,
än praktiska stadgande!!. Såsom bevis derpå vill jag
nämna, att den Norska kommunallagen innehåller 1 05 gg, hvaremot
de här föreslagna kommunal-förordningarne innehålla tillsammans
287 gg. Man har i allmänhet gillat den Norska lagen och den
har också synts efterföljansvärd. För att likväl icke gå för långt,
i allmänna resonnementer, ber jag blott att få uprepa hvad jag
förra gången yttrade, eller att hela första afdelningen, enligt min
åsigt, är alldeles olämplig. Någonting sådant linnes ej i den nu gällande
sockenstämmoförordningen. ej heller i den Norska lagen. Jag
ber att få fästa mig vid ett uttryck i Esta g:n, och fråga, hvad
som menas med ordningsangelägenheter. Med hushållsangelägenheter
förstås naturligtvis socknens ekonomi, men med ordningsangelägenheter
menar jag framför allt polis; ty polisen är väl den
enda, som kan uppehålla ordningen. Fråga kan ock upstå huruvida
icke ordningens uprätthållande genom polisen är ett åliggande,
som icke egentligen tillhör kommunen. Jag anser således att
l:sla g:n är öfverflödig, och skulle derför anhålla att g:n, på det
Utskit måtte taga i betraktande hvad jag anfört, blefve återremitterad,
så vida ej R. o. Ad. vill afslå hela l:sla kapitlet och genast
öfvergå till det andra.
Hr von Koch, Nils Samuel: Efter hvad jag tror mig
veta, är denna g redan bifallen af 3 Stånd. Den innehåller en
definition, med hvilken jag visserligen icke är nöjd; men jag föreställer
mig, att man i detta fall icke bör särdeles fästa sig vid
redaktionen af detta förslag, då K. M:t endast velat inhemta R.
St:rs yttrande i frågan, hvadan K. M:t icke är af E. Stos beslut
bunden. Då för öfrigt g:n är bifallen af 3 Stånd, skulle förmodligen
en återremiss tjena till intet, och jag tror derföre, att det
är bäst antaga g:n, eller låta vid Utsk:ts hemställan bero.
Hr Hjärne, Harald: Gr. Sparres klander emot de i för
sta
§:n förekommande definitionerna, kan ej föranleda annat svar,
än att det är vanligt, att i början af en författning ändamålet
dermed omnämnes. Om Gr:n anser orden ordnings- och hushållsangeliigenheter
icke vara för sig tillfredsställande, så har man derpå
ingenting annat att svara, än att upmana Hr Grin att i fortsättningen
af författningen efterse hvad som dermed menas. Då,
såsom den siste värde talaren uply3t, 3 Stånd bifallit denna g,
anhåller jag alt äfven R. o. Ad. måtte vidtaga samma åtgärd.
Gr. Sparre: Om gm icke innehåller allt hvad den borde,
så skulle tilläfventyrs min anmärkning hafva varit af mindre vigt;
men denna anmärkning gick icke derpå ut, utan åsyftade, att g:n
innehåller hvad den icke borde innehålla, och dermed menar jag
10
Den 2 Oktobere
ordningsmål, hvilka jag icke kail hänföra till annat än polismål.
Skalle det förhålla sig såsom en talare sagt, eller att K. M:t
i alla fall kommer att granska förslaget, då är det en annan sak;
men då synes mig också öfverflödigt, att E. o. Ad. företager denna
långa granskning. Om meningen är, att E. St:r skola förklara
sig godkänna förslaget, så måste det väl också, åtminstone i afseende
å ett så vigtigt förslag som detta, vara af nöden att E.
St:r icke godkänna gg, som innehålla saker, hvilka man icke
har för afsigt att gilla.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Yore här fråga om
att antaga en civillag, skulle det vara nödvändigt, att granska
hvarje ord i densamma; men då det här endast gäller att yttra
sig öfver ett förslag till förordning, hvilken i alla fall K. M:t utfärdar,
så hade jag helst önskat att granskningen inskränkte sig
till författningens hufvudgrunder, och att E. St:r blott gåfve tillkänna,
huruvida de godkände dem eller ej. Men sedan de öfriga
Stånden företagit sig att ingå i detaljgranskning, ehuru de förmodligen
icke fästat sig så noga vid sjelfva ordalydelsen, måste
E. o. Ad. på samma sätt förfara, dervid man dock ej torde böra
så strängt, nagelfara med redaktionen, som Gr. Sparre tyckes vilja
göra. Jag anser mig derföre ej böra ingå i diskussion, huruvida
de här föreslagna stadgaudeu äro nödvändiga, eller icke; men att
de icke skada, derom är jag fullt förvissad. Beträffande hvad som
menas med ordningsangelägenher, så får man ju längre fram i
författningen uplysning derom. Om der finnes några så beskaffade
bestämmelser, att de icke anses kunna tillhöra kommunen, så
blir tillfälle att då yttra sig derom. Jag anhåller om bifall.
Hr Hjärne: Jag är till en del förekommen af Frih. Tersme
den
i afseende å Gr. Sparres anmärkningar mot ordet ordningsmål.
Gr. Sparre har ansett det vara liktydigt med polismål. Till
en viss grad kan detta ega sin riktighet; men jag tror att det
också ligger någon annan betydelse uti detta ord, än hvad man
vanligen fäster vid ordet polismål. Dessutom kan Hr Gr:n längre
fram i författningen efterse hvad som menas med ordningsmål.
Men jag tror, att Gr:n i alla fall, äfven om der skulle förekomma
något mål, sora kail hänföras till polismål, kan vara fullkomligt
lugn i afseende .på K. M:ts Befhides rätt att inom länet ensam
bestämma öfver dylika mål, då han i slutet af författningen
finner en g, som stadgar, att inga beslut äro gällande, utan att
underställas K. M:ts Befh:des pröfning. Med ett sådant stadgande
tror jag att man utan fara kan fästa till och med den betydelse
vid ordningsmål, som Gr. Sparre gjort.
Gr. Mörner: Då denna § redan, såsom man har anledning för
moda,
är af 3 Stånd godkänd, förefaller det äfven mig mindre
nödigt att derom orda. Genom 3 Stånds beslut är äfven sjelfva
titeln på författmn godkänd, och då vi i vårt språk icke hafva
något ord, som motsvarar det begrepp, som man velat uttrycka
Ö en 2 Ok tober.
II
liar man måst använda ett utländskt, men sedermera tiar man
också riktigt velat göra sig detta ord till godo. Det är således
icke nog att hvarje socken skall bilda en särskild kommun, utan
för större prydlighets skull har man sagt att den skulle utgöra
ett särskildt kommunalt samhälle. Uti detta uttryck ligger en
pleonasm; men då alltsammans redan är af 3 Stånd antaget, vinnes
ingenting med att här tala vidare derom.
I nu gällande sockenstämmoförordning stadgas, att till sockenstämma
höra mål, som röra kyrkans och socknens hushållning.
Här har man i stället insatt orden »gemensamma hushållningsoch
ordningsangelägenheter». Jag skulle vilja fråga, till hvilken
af dessa båda kategorier man vill hänföra de mål, som röra sundheten.
Åro de att hänföra till ordningsmål, då står en sådan
tolkning i strid emot hvad, som förekommer längre fram, pag. 11,
der man talar om sundhets- och ordningsmål, och således skiljer
dessa mål ifrån hvarandra. Ordet ordningsangelägenheter skulle
i annat fall hafva olika betydelse på olika ställen i författmn.
Möjligen hörer det till författmns förträfflighet att den begagnar
samma ord i olika meningar. Men i allt fall kunna vi ej något
härvid åtgöra. Vi hafva ej annat att välja på, än att antingen
afslå förslaget, eller dertill säga — Amen!
Gr. Sparre: I motsats till både Frih. Tersmeden och Hr
Hjärne, har jag icke funnit ett enda ord i författmn, som innehåller
någon definition på hvad som menas med ordningsmål. Hr
Hjärne har också sagt, att det icke skulle vara af någon våda att
låta kommunalstämman handhafva polismål, emedan det i alla fall
erfordras K. M:s Befh:des sanktion på de fattade besluten. Detta
tror jag vara ett misstag, emedan i 74:de §:n, i hvilken de mål
upräknas, som fordra K. M:s Befh:des sanktion, polismål icke uptagas.
Kommuners rättighet att besluta i fråga om dylika mål
är genom denna g gifven. Jag anser för min del detta vara ett
så beskaffadt fel i författmn, att 11. o. Ad. icke borde antaga den.
Jag anhåller om afslag å §:n.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit, de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å den ifrågav:de §:n, framställde H. Exc.
propos. på bifall till densamma och, då dervid svarades många ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§ 2.
Tillkännagafs vara antagen af PresteSt:t och bifölls.
g 3 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af PresteSt:t.
Gr. Mörner: I afs:de å l:sta mom:t af denna 3:dje §
skulle jag tro att den lydelse, komiterade gifvit deråt, har företräde
framför Utskits förslag. Att socknar, som höra till olika
13
Den 2 Oktober,
län, skulle förena sig till en gemensam kommunal förvaltning, är
i de flesta fall så föga förmånligt, att derest någonting derom
skall i författmn införas, så kör det, enl. min tanka, blott blifva
ett stadgande, att sådant må bero på K. M:s Nåd. pröfning i
hvarje särskildt fall. Jag anhåller derföre, att l:a moimt i komiterades
förslag måtte antagas i st. f. Utsk:ts. Emot det sednare
mom:t har jag ingenting att invända.
Frih. Tersmeden: I Esta mom:t af denna § förefinnes
en annan skiljaktighet emellan komiterades och Utskrts förslag, än
den på hvilken Gr. Mörner fästat upmärksamheten. Utsk:t har
nemi. medgifvit rättighet för församlingar inom särskilda län att
ingå föreningar. Jag anhåller om bifall till hvad Utsk:t föresjagit,
äfven i afs:de å tillägget; ty jag är förvissad om alt K. M:s Refh:de
icke lärer gifva sin stadfästelse till en sådan förening, så framt
den ej befinnes förmånlig Jag tror att det är nödvändigt att för
vissa socknar i allmänhet underlätta möjligheten att bilda gemensamma
kommunalsamhällen.
Hr Hjärne: Den förändring, som Utsk:t gjort i denna §,
består deruti, att man velat medgifva sådana delar af socknar,
som ligga i annat län, att få tillhöra samma kommunalsamhälle
som den öfriga delen af socknen, äfvensom att mindre sockuar,
som ligga nära hvarandra på gränsen mellan 2:ne län, skola få
förena sig till samma kommunalsamhälle. Denna förändring innebär,
efter min upfattning, en förbättring, emedan den icke innebär
någon inskränkning, utan utvidgning af församlingarnes nu tillkommande
rätt. Utsk:t har äfven gjort det tillägg, att K. M:s
Beth:des sanktion skulle erfordras till en dylik sammanslutning.
Jag måste bekänna att det skulle förundra mig, om någon ausåge
denna förändring såsom en försämring. Jag anhåller om bifall.
Gr. Mörner: Den förvåning, hvarom Hr Hjärne talat, fin
nes
redan hos mig. Jag har varit af motsatt tanka emot honom
och vågar vidhålla densamma. Det är ganska riktigt, som Frih.
Tersmeden sagt, att Utsk:ts förslag skiljer sig äfven deruti från
komiterades, att enl. detta sednare socknar, som ligga i samma län
och tillhöra ett pastorat, få bilda gemensamt kommunalsamhälle.
En sådan förening är af stor vigt, emedan de vanligen redan förut
hafva vida större gemensamhet uti intressen, till följd deraf att de
tillhöra ett och samma pastorat. Detta är äfven uttaladt af en
reservant, som uteslutande fästat sig vid den frågan, om socknarne
tillhöra samma församling eller icke. Denna reservants förslag
anser jag hafva betydligt företräde framför både komiterades och
Utsk:ts förslag. Men då jag icke har utsigt att få bifall dertill,
har jag måst nöja mig med att yrka bifall till komiterades förslag,
hvilket jag anser vida bättre än Utsk:ts.
Hr von Koch: Första frågan är, huruvida man anser för
delaktigt
att olika delar af samma församling, som ligger i skiljda
Den 2 Oktober.
13
län, fil förena sig till gemensamt samhälle .i kommunalt afseende.
I komiterades förslag är denna rättighet inskränkt så, att
icke någon förening kan försiggå, så vida ej sockarne tillhöra samma
län och samma pastorat. Jag tror att förhållanden gifvas,
som kunna göra det fördelaktigt, att sådana föreningar äfven i
annat fall komma till stånd, hvadan jag är höjd att antaga Utsk:ts
förslag, ehuru jag medgifver att svårigheter dervid kunna
upstå. Men just derföre är det öfverlemnadt till K. M:ts Befh:de
att bestämma, huruvida en sådan förening bör ske eller icke, och
då jag anser det angeläget att icke utan behof inskränka associationsrätten,
hemställer jag vördsamt om bifall till hsta mom:t.
Hvad det 2:dra beträffar, har jag icke hört någon yrka annat än
bifall dertill.
Gr. Sparre: Det torde för K. o. Ad. vara bekant, att
vissa oegentligheter i de nuvarande områdena för län, härader och
socknar förefinnas, så att t. ex. delar af en och samma socken
tillhöra olika län, o. s. v. Med anledning deraf hafva nådiga
skrifvelser algått till K. M:ts Belhule i de särskilda länen, med
befallning att söka ordna dessa förhållanden. Detta visar att regeringens
upmärksamhet är fästad på nödvändigheten att afhjelpa
dessa missförhållanden, och på samma gång man söker detta, anser
jag det icke vara lämpligt, att i en lag föreviga ifrågavarande
oegentligheter. Jag hemställer dessutom, hos hvilken K. Mits
Befhides klagomål skola anföras öfver beslut, lättade på kommunalstämma,
med flere sådana till olika län hörande sockendelar?
Hvar skall anhållan om sanktion å fattade beslut göras? Det. är
sagdt, att det redan finnes möjlighet dertill derigenom, att socknar
finnas, som höra till olika län. Men i afseende å dem behölves
icke något särskildt stadgande. Jag tror att de anmärkningar,
jag nu framställt, utgöra tillräckliga skäl för Ib. ,o. Ad.
att, med afslag å Utsk:ts förslag, antaga komiterades, på sätt
(Jr. Mörner hemställt.
Hr Hjärne: Jag ber att få fästa uprnärksamheten på
att hvad som i denna § föreskrifves, är ingenting annat, än hvad
som ensamt beror på K. M:t att afgöra. Att B. St:r skulle ingå
till K. M;t med ett detaljerad t förslag i frågan, har jag, på sätt
jag redan tillkännagifva, icke gillat, hvarföre jag inom Utsk:t
yrkade, att man blott ville antaga vissa hufvudgrunder och med
deni ingå till K. M:t. Då emellertid så icke skett, tror jag att
det är af mindre vigt att här iakttaga en så korrekt lagstil, som man
här synes vilja fordra. Här kunna många anmärkningar göras;
men jag anser mindre nödigt att granska detaljerna, så framt man
eljest vill komma till något resultat i denna fråga. Om 11. o.
Ad. nu antager komiterades förslag, så kommer 11. o. Ad. att
stå ensam mot öfriga RiksStms redan fattade beslut, och föranleder
icke till något annat, än att Utsk:t, får svara, att på R.-  o. Ad:s särskilda beslut icke kunnat görns afseende.
14
O en 2 Oktober.
Gr. Mörner: För hvad de öfriga Stånden besluta, blifva
de sjelfva ansvarige; för hvad E. o. Ad. åtgör, stannar detta
Stånd deremot inför landet i ansvar. Den omständigheten, att
K. M:t sedermera skall granska och bestämma författningens lydelse,
måtte icke vara något giltigt skäl att antaga och godkänna
hvad man sjelf anser oriktigt. Det måtte väl i allmänhet vara
en lagstiftande och beslutande församlings pligt att tillse, att dess
beslut äro så goda som möjligt; men att, med insigt deraf att
ett förslag är bristfälligt, ändock antaga detsamma, är, efter min
öfvertygelse, ett föga värdigt sätt att gå till väga.
Det är uppenbart, att om flere socknar, sora höra till olika
län, komme att utgöra ett kommunalsamhälle, måste äfven bestämmas
att klagomål öfver de beslut, som detta samhälles styrelse
kan fatta, skola anföras antingen hos den ena eller andra
landshöfdingen, eller ock hos båda, hvilket sednare torde vara det
rättaste. Derigenom skulle dock Landshöfdingeembetena få en
tillökad besvärlig verksamhet, utan att man kunnat härtill anföra
några grundade skäl. Att dessa samhällen blifva af större omfång,
kan möjligen understundom vara en fördel, men också lika
ofta en stor olägenhet. Det är temligen gifvet, att om kommunalsamhällena
erhålla en alltför stor utsträckning, så blir det äfven
svårt för samhällets särskilda medlemmar att bevaka sin rätt och
göra den gällande emot det fåtal af personer, hvilka antingen
såsom kommunalfullmägtige eller såsom kommunalnämnd blifva
de på en gång styrande och beskattande inom samhället, och
vid sådant förhållande må det förlåtas den, som befinner sig
i sådan ställning, att han sjelf kan komma att blifva underkastad
dessa beskattningsåtgärder, om han söker tillse, det de
må någorlunda försigtigt och med en viss begränsning kunna
vidtagas, samt att han sjelf må kunna få något ord att i den
frågan säga. Jag hyser derföre den åsigten, att de alltför stora
distrikten äro, åtminstone för närvarande, vådliga. Finner man
framdeles, att institutionen verkar välgörande och att sans och
måtta af kommunalstyrelserne iakttagas, då kan det vara tid, att
medgifva någon vidare utstrykning af dess territorier. Det är i
allmänhet försigtigast att icke på en gång taga så stora steg
fram, att man sedan måste taga några steg tillbaka.
Gr. Sparre: Jag ber att till genmäle på Hr Hjärnes an
förande
få tillkännagifva, att jag alldeles icke är någon motståndare
till förslaget. Jag yttrade första gången, att jag ansåg, det
R. St:r icke borde, förrän vederbörande blifvit hörda, ingå i pröfning
deraf; det är sannt; men sedan, till följd af R. o. Ad:s
fattade beslut, förslaget det oaktadt kommer att i detalj granskas,
anser jag det vara min pligt och rätt att tillse, det förslaget
må blifva så fullständigt och riktigt som möjligt, och att icke
sådana bestämmelser deruti införas, som, härrörande af något förbiseende,
icke stå tillsammans med författningen i öfrigt. Det
måste väl icke kunna vara deras mening, som äro för ifrågava
rande
förslag, att vidmakthålla sådana förändringar, som icke hänga
Den 2 Oktober.
15
ihop, och det kan väl lika litet bestridas att komiteradeä förslag;,
utarbetadt af personer med sakkunskap, bildar i sig ett sammanhängande
. helt, som att Utsk:t kunnat misstaga sig. Hr Hjärne
har också icke bestridt, att detta stadgande ej väl låter tillämpa
sig, och det torde val derföre vara bättre att antaga komiterades
förslag, än att sålunda sätta »ny klut på gammalt kläde».
Jag instämmer med Gr. Mörner deruti, att det är hvarje
Stånds skyldighet att, oberoende af andra Stånds beslut, tillse, det
ej förslag antagas, som i sig innebära motsägelser. Jag anhåller
alltså om bifall till komiterades förslag samt afslag å Utskits.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats, dels bifall till Utsk:ts
förslag i dess helhet och dels att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts
förslag till griis lista morn., måtte antaga lista momit enligt
komiterades och 2idra momit enligt Utskits förslag; till följd af
hvilka yrkanden de båda momm skulle göras till föremål för särskilda
proposir.
Härefter framställdes samt besvarades med blandade ja och
nej, först propos. på bifall till lista momit enligt Utskits förslag och
sedermera propos. på antagande af samma mom. enligt komiterades
förslag; hvarefter förnyades propos. på bifall till det ifrågavide
momit, sådant det af Uiskit föreslagits, och då dervid svarades
flere ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, justerades följande voter.-  propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv. och Ekon.Utskits uti Utlåt.
Nio 161 afgifna förslag till förändrad lydelse af lista momit
i 3:dje §m af Komiterades förslag till Förordning om kommunalstyrelse
på landet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R, o. Ad. Utskits berörde förslag och godkänner
den af Komiterade föreslagna lydelse för det ifrågavide
momit»
Vid yoteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 11.
Nej — 14.
Härefter framställdes propos. på bifall till 2:dra momit af
den ifrågavide §:n, sådant det lydde i Utskits Utlåt., samt besvarades
med ja.
S 4, enligt Utskits förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af PresteStit.
!«
De ii 2 Oktober.
Gr. Sparre: Äfven i denna § har Utsk:t gjort ett tillägg,
som efter mia åsigt väsendtligen förändrar densamma. Utsk:t har
nemi. efter ordet «eljest« tillagt orden »der bor eller». Jag förstår
i sanning icke hvad meningen härmed är. Man bor ju, der
man har sitt laga bo och hemvist. Enligt Utsk:ts förslag skulle
man kunna hafva laga bo och hemvist, der man icke bor. Jag
tror således att förändringen invecklar och försvårar saken. Jag
vet visserligen att i lagstiftningen det blifvit en gällande praxis
att då man talar om hvar man bor, mena der man är mantals
skrifven.
Jag vill lemna osagdt, huruvida denna åsigt är den
rätta; säkert är att det är en af de grundsatser, som, i dag antagna,
i morgon kunna förkastas, och det rättaste är i allmänhet att hålla
sig till enkla och begripliga termer. Uti 10 Kap. R. B. heter
det: »Der man sitt bo och hemvist häfver;» detta är enkelt och
naturligt, och jag anser att man i lagspråk bör så mycket som
möjligt använda samma termer i den ena författningen som i den
andra. Jag finner således komiterades förslag ega företräde; men
jag bör tillägga, det jag, i afs:de å sjelfva §:n, hyser tvekan om
dess lämplighet. Jag anser icke den minsta nytta ligga deruti,
att i denna § bestämma hvem som är kommunalmedlem af socknen.
I 2:dra afdelningen, som talar om kommunalstämma, är
stadgadt, hvilka sorn hafva rösträtt, och i en sednare afdelning,
den 5;te, hvem som deltager i beskattningen. Här står stadgandet
deremot som en allmän fras, utan att. medföra något praktiskt
resultat. Jag anser således att g:n bör afslås; men finner R. o.
Ad. att den bör qvarstå, så tror jag att dfen af komiterade föreslagna
eger företräde.
Hr Hjärne: • Då Gr. Sparre icke begärt, att denna g helt
och hållet skall uteslutas, anser jag mig ej heller böra besvara de
skäl, som han anfört, emedan det möjligen kunde framkalla en
längre diskussion. Men hvad det beträffar, att han föredrager
komiterades förslag framför Utsk:ts, så anser jag mig böra upplysa,
att inom Utsk:t detta äfven var min åsigt. Jag anser de
ord, som Utsk:t tillagt, vara öfverflödiga och att de blott skola
föranleda mer eller mindre klyftiga förklaringar. Emellertid hafva
3 Stånd bifallit Utsk:ts förslag, och vid sådant förhållande ämnar
jag icke kämpa för antagande af komiterades.
Gr. Mörner: För min del får jag instämma— icke i Gr.
Sparres yrkande om afslag å denna § — utan blott uti hans erinran
derom, att orden »der bor eller» måtte utgå, och §:n blifva
sådan den al komiterade blifvit föreslagen. Jag förstår ej rätt
meningen med förenämnde ord, och kan i dem icke inlägga någon
annan betydelse, än att man vill att en person, som t. ex.
blott för några månader flyttar ut på ett sommarnöje, skall kunna
blifva kommiinalrnedlem. Saken bestämmes dock fullt tydligt redan
genom de ord, komiterade begagnat; hvarföre de af Utsk:t tillagda
torde såsom öfverflödiga böra utgå.
Hr
1) o ii 2 Oktober.
Hr von Koch: Jemte det jag instämmer med de Hrr,
som yrkat bifall till 4:de §:n, sådan den af komiterade blifvit
föreslagen, vill jag blott göra en anmärkning, utan att framställa
något förslag till förändring, emedan jag anser att man bär nu
icke mycket bör fästa sig vid redaktionen. Ordet »förordningar»
är begagnadt i en bemärkelse, sorn icke nyttjas i lagstil. Det är
nemligen användt i generisk betydelse, ehuru det rätta uttrycket
derför är »författningar», hvilka innefatta både förordningar och andra
offentliga publikationer. Jag har blott velat reservera mig
emot detta uttryck, som också förekommer på många andra ställen,
och förmodar att det vid den slutliga redaktionen kommer
att förändras.
Gr. Sparre: Då jag, under förutsättning att R. o. Ad.
icke skulle vilja afslå §:n, endast vilkorligt framställt mitt yrkande
derom, så afstår jag derifrån och förenar mig med dem,
som anhållit om bifall tili komiterades förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
bifall till den förevtde §:n enligt Utsk:ts förslag, oell dels antagande
af Komiterades förslag till §:ns lydelse, framstäldes först
propos. på bifall till Utsk:ts förslag, dervid svarades nej, samt sedermera
propos. på antagande af Komiterades förslag, hvartill svarades
ja.
§§ne 5 och 6.
Tillkännagåfvos vara antagna af PresteStd samt biföllos.
§ 7, enligt Utskits förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af PresteSt:t.
Gr. Mörner: Ulsk;ts förslag skiljer sig i två hänseenden
från det af komiterade upgjorda, nemi. törst genom det tillagda
mom:t: »Kommunalstämman kan dock, på sätt g 27 föreskrifver,
sin beslutanderätt till fullmäktige öfverlemna». Detta mom. kan
anses ternligen både öfverflödigt och oskyldigt, emedan det förekommer
i en annan §. I sednare punkten förekommer den andra
skilnaden, och består deruti, att, under det komiterade ansett
kommunalstämman icke kunna utsätta vitén till högre belopp
än 10 rdr, har Utsk:t föreslagit, att dessa vitén skulle få
uppgå ända till 20 rdr, och derutöfver, i likhet med hvad komiterade
äfven låtit förstå, tydligen uttalat att dessa vitesbestämmelser
skola underställas K. M:ts Befhdes pröfning. Detta sednare
torde desto hellre vare i sin ordning, sorn det är nogsamt
bekant att en och annan kommun understundom fattar rätt besynnerliga
beslut. Beträffande åter bötesbeloppet, skulle jag tro
att det af komiterade föreslagna maximum, eller 10 rdr, kan vara
ganska tillräckligt. Jag anhåller således om bifall till denna förändring
i Utskits förslag.
H. XI. 2
18
Den 2 Oktober.
Hr Hjärne: I likhet med Gr. Mörner, anser äfven jag de
förändringar, som Utsk:t i denna § vidtagit, vara af mindre betydenhet;
men just derföre, och då 3 Stånd redan bifallit §:n,
tror jag för min del det vara rättast att äfven E. o. Ad. bifaller
förslaget. Beträffande stadgandet, att vitesbestämmelserna skola
underställas K. M:ts Befhdes pröfning, så fanns sådant visserligen
antydt i komiterades förslag, men meningen har har blifvit förtydligad.
Hr Tersmeden, Per Eeinhold: De begge sednare mom:n
af ifrågav:de 7:de g hafva af BorgareSt:t blifvit antagna. Hvad
åter angår l:a mom:t i samma g, har BorgareSt:t uteslutit orden
»Vid kommunalstämma skola ock företagas alla de ärenden, som
enligt särskilda förordningar nu äro till sockenstämmas handläggning
hänvisade.» R. o. Ad. torde finna, att häruti ligger föga
förändring, hvadan jag anhåller om bifall till hvad betnälde Stånd
beslutat, då §:n också blir något kortare.
Gr. Sparre: Jag är förekommen af Hr Tersmeden och hade
sjelf ämnat framställa alldeles samma anmärkning, ehuru jag
icke visste att den var af BorgareSt:t godkänd. Hvad de sednare
mom:n angå, så, jemte det jag anser det mellersta af dem
alldeles öfverflödigt, emedan det blott är ett återuprepande af hvad
som förut blifvit sagdt, instämmer jag i afs:de å det sista med
Gr. Mörner deruti, att det synes mig lämpligt att inskränka kommunens
rätt att bestämma böter till 10 rdr. Jag har mig nemi.
bekant, att sockenstämmor i detta hänseende anse sin befogenhet
gå ganska långt och vanligen öfverskrida densamma. Dessutom
finner jag alldeles ingen förbättring i Utsk:ts föreslagna redaktion,
att K. M:ts Befhde skall pröfva dessa vitén, enär föreskrift
derom redan finnes i § 75. För öfrigt anser jag det af komiterade
i detta mom. begagnade ordet »föreslå» bättre, än »bestämma»,
som i sig innefattar ett beslut. Jag anhåller derföre om bifall
till komiterades förslag, med den förändring, som Hr Tersmeden
påyrkat.
Hr Hjärne: De fyra olika förslag, som här blifvit fram
stälda,
gå likväl ut på samma sak, och skilja sig från hvarandra
blott i afs:de på redaktionen. Då flere af de ledamöter, som yttrat
sig, förklarat, det de ansett Utsk:t hafva förfarit orätt, då det
framlagt detta förslag till E. Str:s pröfning, finner jag det besynnerligt,
att samma ledamöter nu framkomma med mindre vigtiga
förslag till redaktiousförändringar. Jag tror derföre, att det
är bäst att antaga det förslag, som förorsakar minsta tidsutdrägten,
och anhåller derföre, att R. o. Ad. ville bifalla §:n, sådan den
här lyder, på det att ioke något sammanjemkningsförslag måtte
behöfva upgöras.
Hr von Koch: Beträffande beloppet af de vitén, som kom -
munalstämman sknlle ega föreslå, så bero sådana bestämmelser på
Den 9 Ok t ober.
19
tycke och sma'k. Jag skulle gerna instämma med de Hrr, som
vilja nedsätta det till 10 rdr, om icke det högre beloppet af 20
rdr redan vore bifallet af 2 Stånd. Då torde det vara bäst att
stanna dervid. Jag begärde emellertid egentligen ordet, för att
motsätta mig Hr Tersmedens förslag, hvilket sedermera blifvit
understödt af Gr. Sparre, och gick derpå ut att man skulle utesluta
orden: »Vid kommunalstämma skola ock företagas alla de
ärenden, som enligt särskilda förordningar nu äro till sockenstämmas
handläggning hänvisade.» Jag har anledning tro, att den
upgiften att BorgareSt:t uteslutit ifrågav:de strof, hvilar på ett
misstag. Jag kan visserligen icke med bestämdhet påstå det,
emedan vi här icke hafva någon officiel upgift derom; men enl.
Post- och Inrikes-tidningar, hvilka jag har i min hand, finner
jag ett motsatt förhållande, och det torde i detta fall kunna antagas,
att den tidning har rätt, som är fullständigast. Der står
att BorgareSt:ts beslut i § 7 lydde sålunda: »Alla de angelä
genheter,
dem kommunen så som sådan eger att vårda, skola till öfverläggning
och beslut i kommunalstämma uptagas. Vid kommunalstämma
skola ock företagas alla de ärenden, som enl. särskilda
förordningar nu äro till sockenstämmas handläggning hänvisade.
» I sjelfva saken är jag också af den mening, att strofen
bör qvarstå, emedan jag anser det nödigt, att då i en mängd
författningar föreskrifves att vissa ärenden skola behandlas på
sockenstämma, bör man också på något ställe säga att samma
ärenden skola handläggas på »kommunalstämma», sedan man till
detta namn behagat omdöpa »sockenstämman». Jag yrkar bifall
till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: För att icke splittra meningarne och föran
leda
alltför många propos:r, får jag för min del instämma i det
förslag, som Hr Tersmeden framställt och Gr. Sparre understödt,
äfvensom anhålla att vitesbeloppet måtte nedsättas till 10 rdr.
I motsats mot den siste värde talaren, tror jag att de åsyftade
orden i l:sta mom:t icke äro nödvändiga, emedan då författningen
utfärdas, det i alla fall kommer att tillkännagifvas, att nu
gällande föreskrifter ang:de sockenstämmor och kyrkoråd varda
uphäfda.
Hr Tersmeden: Jag medgifver visserligen, att den up
gift,
som jag nyss gjorde rör:de BorgareSt:ts beslut, icke var
officiel, och vill också medgifva, att det officiela bladet, äfven i
sin icke-officiela afdelning kan ega företräde framför andra blad;
men om R. o. Ad. med upmärksamhet afhört Hr von Koch, torde
R. o. Ad. hafva funnit, att BorgareSt:ts beslut innefattar ord för
ord detsamma, som Utsk:ts förslag, med den skillnad likväl, att
orden : »dock med undantag af sådana angelägenheter, om hvilka
särskildt stadgas, att de till behandling å kyrkostämma skola uptagas,
» äro i det förra uteslutna. Jag skulle emellertid anse, att
BorgareSt:t verkligen fattat ett sådant beslut, som jag upgifvit,
så mycket mer som, hvad sjelfva innehållet beträffar, jag anser
20
Den 2 Oktober.
detta beslut bättre; ty att kommunalstämman i praktiskt afs:de
är och blir detsamma som sockenstämman, är tydligt. Jag får
således förena mig med den sista värde talaren och anhålla om
propos. å mitt förslag.
Hr von Koch: Het lönar icke mödan att fortsätta striden
om, huru BorgareSt:t beslutat; men, i afs:de på sjelfva saken,fortfar
jag att hysa den meningen, att det klandrade stadgandet är
nödigt. Det är icke här fråga hvarken om författningen ang:de
kyrkoråd, eller förordningen om sockenstämmor, utan om andra
särskilda författningar, som icke komma att i och med denna förordning
uphäfvas, men hvilka dock innehålla föreskrifter ang:de
vissa ärendens handläggning å sockenstämma, och det är för att
i detta fall gifva ledning vid bestämmandet af de mål, som tillhöra
kommunalstämman, som jag artser stadgandet nödigt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n i dess
helhet, enl. Utsk:ts förslag, och dels att från lista momit skulle
borttagas orden: »Vid kommunalstämma skola ock företagas alla
de ärenden, som enl. särskilda förordningar nu äro till sockenstämmas
handläggning hänvisade»; samt att i stället för 3:dje
mom:t måtte antagas 2:dra mom:t i komiterades förslag; till följd
af hvilka yrkanden §:ns tre mom.r komme att göras till föremål
för särskilda proposir.
Härefter framställdes samt besvarades med blandade ja och
nej först propos. på bifall till l:sta mom:t oförändradt och sedermera
propos. på bifall dertill med uteslutande af ofvannämnde
ord; hvarefter den första proposm förnyades och då dervid svarades
flere ja jemte några nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Upplästes och godkändes följande voter.propos.:
»Den som bifaller lista mom:t i 7:de §:n af förslaget till förordning
om kommunalstyrelse på landet, sådant detsamma lyder i
Allm. Besv.- och Ekon.Utskits Utlåt. N:o 161, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. nämnde mom. med uteslutande
af orden: »Vid kommunalstämma skola ock företagas alla de
ärenden, som enligt särskilda förordningar nu äro till sockenstämmas
handläggning hänvisade.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
» Ja — 11.
Nej — 9.
Den 3 Oktober f. m.
21
H. Exc. hemställde derefter, huruvida E. o. Ad. bifölle 2:dra
mom:t af den ifrågavarande §:n, sådant det lydde i Utsk:ts förslag.
Ropades ja.
Slutligen framställde H. Exc. propos. på bifall till 3:dje mom:t
enligt Ut8k:ts förslag, och då dervid svarades flera ja jemte några
nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Ärendets vidare behandling upskjöts och K. o. Ad. åtkiljdes
kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 3 Oktober 1860.ä
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 2:dra dennes samt prot.
för den 6 sisth Juni f. m.
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel: E. o. Ad:ns de
puterade
hafva nu fullgjort sitt uppdrag att vara närv:de vid Wasamonumentets
invigning.
Det mod och den fosterlandskärlek, som strålade ur ögat på
en hvar af Dalafolkets tappra söner, vittnade att de än ega krafter
att häfda sina gamla minnen samt att Svenska Staten ej förgäfves
i farans stund skall vända sig till sitt trogna Dalafolk.
Så väl enskilde som myndigheter hafva visat E. St:r de varmaste
sympathier, uppenbarade i den välvilja och hjertlighet, hvarmed
man öfverallt omfattat Ständernes deputerade.
Hr Estenberg, Karl Kristian: Sedan vi nu öfver
lefvat
den stora, betydelsefulla minnesfest, som allestädes i landet
blifvit med så mycken värme omfattad, vågar jag inför det Högloft.
Ståndet föreslå, att det af Hr Gr. Sparre på detta rum
hållna minnestal måtte till trycket befordras, för att bland det
Högloft. Ståndets ledamöter utdelas. Allt hvad som kan åstadkommas
för att befrämja och qvarhålla dessa för hela nationen
dyrbara minnen, anser jag ej bör uraktlåtas; och får jag, till stöd
I)en 3 Oktober t, m.
för detta mitt förslag, äran nämna, att det af Hr Professor Svedelius
i Mora hållna minnestal för närv:de håller på att tryckas i
Fahlun.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Estenberg hade
föreslagit, att det minnestal öfver Konung Gustaf I, som den 29
sisth September blifvit hållet af Gr. Erik Sparre inför R. St-.r,
måtte till trycket befordras samt bland R. o. Ad:ns Hrr Ledamöter
utdelas; och som kostnaden för talets tryckning, derest detsamma
endast komme att utdelas bland Ståndets medlemmar,
skulle drabba Riddarhuskassan, finge H. Exc. hemställa, att Hr
Estenberga förslag blefve till RiddarhusUtsk:t remitteradt.
Ropades ja.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den 2 dennes på bordet lagda Mern. N:o 195, med förslag till
voter.propos:r för afgörande af åtskilliga till 8:de och 9:de Hufvudtitlarne
hörande anslagsfrågor.
Irsla—2lista punkterne.
De af Utskit föreslagne voter.proposme godkändes.
22;dra punkten.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att uti denna punkt
förekom frågan om anslag till en ny läroverksbyggnad i Orebro,
hvarföre BorgareStits deri gjorda inbjudning torde böra till afgörande
företagas.
Sedan nämnde RiksStis prot.utdrag, N:o 469, härefter blifvit
upläst, anmälte sig och yttrade
Hr Hjärne, Harald: Då R. o. Ad. i denna fråga efter
långvarig diskussion och formlig omröstning fattat sitt beslut,
anser jag icke detsamma böra frånträdas blott och bart derföre,
att BorgareStit inkommit med den nu förevide inbjudningen, utan
anhåller jag att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång fattade
beslut, och afslå ifrågavide inbjudning.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag för min del skulle
visserligen önska, att R. o. Ad. antog BorgareSt:ts förev:de inbjudning,
men då R. o. Ad. så nyligen fattat sitt beslut i förhanden
varande fråga, anser jag mig icke böra tillstyrka detsammas
frånträdande, utan anhåller jag att BorgareSt:ts inbjudning måtte
af R. o. Ad. afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
Den 3 Oktober f. m.
23
vidblef 11. o. Åd. sitt förut i frågan fattade beslut och afslog
BorgareSt:ts inbjudning.
Sedermera föredrogs och godkändes Utsk:ts förslag till voter.-  propos. i samma fråga.
23:dje och 24:de punkterne.
Voter.proposme godkändes.
25:te punkten.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att BorgareSt:ts
inbjudning ronde anslag till nybyggnad för elementarläroverket i
Fahlun borde till afgörande företagas, innan Utsk:ts förslag till
voter.propos. i samma fråga pröfvades; uplästes nämnde EiksSt:s
prot.utdrag N:o 470, hvarefter anmälte sig och yttrade
Hr Hjärne: Med detta anslag är samma förhållande som
det i BorgareSt:ts inbjudning nyss omförmälde. Detsamma blef
af E. o. Ad. afslaget, och som inga nya skäl nu blifvit föreburne,
anser jag E. o. Ad. ej böra frångå sitt en gång fattade beslut,
utan tillstyrker jag att den ifrågav:de iubjudningen måtte afslås.
Uppå härefter framställd propos., blef den ifrågav:de inbjudningen
afslagen.
Sedermera föredrogs
Utsk:ts förslag till voter.propos. i frågan.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För min del kan jag icke
gilla Utsk:ts förfaringssätt i ifrågav:de punkt.
I afs:de på den ifrågav:de anslagssumman till Fahlu läroverksbyggnad
hafva Preste- och BorgareSt:n bifallit Utsk:ts hemställan.
att densamma måtte som anslag från Eiksg.Kont:t utgå;
BondeSt:t deremot har afslagit anslaget, men beslutat, att bevilja
ett låneunderstöd för ifrågav:de ändamål; E. o. Ad. har afslagit
både anslag och lån. På denna punkt befinner sig saken f. n.
Det oaktadt säger Utsk:t, att äfven i händelse BorgareSt:ts inbjudning
icke blifver antagen, så bör ändock frågan, genom trenne
BiksSt., anses vara afgjord, och att det endast återstår att votera
om, antingen summan skall som lån eller anslag beviljas. Utsk:t
har således helt och hållet velat förqväfva det 4:de Ståndets beslut,
att hvarken anslag eller lån skall gifvas. Ville BondeSt:t antaga
BorgareSt:ts inbjudning, då vore visserligen frågan genom
trenne Stånds beslut afgjord, eller om E. o. Ad. ville öfvergå pä
BondeSt:ts sida, då vore det i sin ordning, att, som Utsk-.t föreslagit,
den ena propos:n skulle afse anslaget och kontrapropos:n
lånet, men på den ståndpunkt ärendet f. n. befinner sig, skulle, i
fall bifall å voter.proposm beslutades, E. o. Adis mening helt och
24
Deri >4 Oktober f. m.
hållet blifva förqväfd, och på den grund yrkar jag, att ifråga vide
punkt måtte återremitteres.
Hr Hjärne: I likhet med den föregtde värde talaren, an
ser
äfven jag, att Utskit på ett mindre lagenligt sätt behandlat
denna fråga. I händelse nemi. den af Utskit föreslagna voter.-  proposm skulle bifallas, blefve li. o. Adis i ämnet uttalade åsigt
helt och hållet undertryckt. Preste- och BorgareStm hafva visserligen
beslutat, att det ifrågavide understödet till läroverks byggr.
aden i Fahlun skall som anslag beviljas; BondeStit deremot har
beslutat, att detsamma, sorn lån, borde ifrån Biksg.Kont. utgå.
K. o. Ad. har helt och hållet afslagit anslagssummans beviljande
under hvilken form som helst. Nu har Utskit alldeles icke fäst
sig vid B., o. Adis beslut, utan tagit för gifvet att frågan om understödets
beviljande i alla fall blifvit genom Irenne Stånds beslut
afgjord. Som jag, i likhet med Gr. Lagerbjelke, anser, att
det är nödvändigt, att B. o. Adis afslag äfven kommer att ingå i
voter.proposm, förenar jag mig i det af den värde Grin gjorda
yrkandet, att punkten måtte återremitteras.
Frih. Åkerhjelm: Jag medger visserligen, att denna fråga
kan betraktas ur olika synpunkter och att Gr. Lagerbjelkes framställda
anmärkning, på visst sätt, kan ega riktighet. Men jag
ber att få fästa det Högloft. Ståndets upmärksamhet derpå, att
förhållandet verkligen är, att trenne Stånd beslutat att understöd
skall beviljas ifrågavide läroverksbyggnad i Fahlun, fastän på
det sättet, att tvenne Ståud beviljat detsamma under form af anslag
och det tredje under form af lån. Skulle man åter upställa
voter.-proposm på sätt af Gr. Lagerbjelke blifvit yrkadt, att man
nemi. skulle votera, om kontraproposm skulle blifva afslag eller lån,
kunde deraf det förhållandet lätteligen upkomma, att tre Stånds
redan fattade beslut kunde blifva alldeles uphäfdt, och nämnde
skolhusbyggnad gå miste om allt understöd, så väl i form af lån
som anslag, Med anledning häraf har Utskit ansett nödvändigt,
att den ena eller Ja-propos:n måtte afse understödssummans utgående
i form af anslag och Nej-propos:n densammas utgående i form
af lån, och som detta voteringssätt, enl. mitt förmenande, äfven
är det lämpligaste, får jag tillstyrka bifall till Utsk:ts i denna
punkt gjorda hemställan, och godkännande af voter.proposm.
Frih. Tersmeden: I frågor af denna beskaffenhet är
det lika vigtigt, att å ena sidan uprätthålla tre Stånds rätt att
besluta, så framt de i sina beslut äro af samma tanke, som det å
andra sidan är att ej undertrycka något Stånds beslut, så snart
detta Stånd af de trenne öfriga ej är öfverröstadt. Nu är här
det förhållandet, att tvenne Stånd beviljat understöd åt läroverksbyggnaden
i Fahlun i form af anslag, ett Stånd beviljat detsamma
i form af lån, samt det fjerde Ståndet motsatt sig allt anslags
beviljande, under hvilken form som helst. Här finnes således ej
Den 3 Oktober f. m.
25
trenne Stånds sammanstämmande beslut, enär man väl ej kan säga,
att bevilja ett lån är detsamma som att lemna ett anslag.
På grund af dessa skäl tror jag, att det är nödvändigt, för
att uprätthulla grundlagens i detta hänseende föreskrifna stadganden,
att återremittera Betänk:t, på det att vid en blifvande
huvudvotering sfi väl BondeSt:ts soin B. o. Ad:s beslut måtte
komma att i densamma göra sig gällande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
godkännande och dels återremiss af den ifrågav:de voter.proposm;
framställde H. Exc. först propos. på densammas godkännande, dervid
svarades många nej jemte några ja, och sedermera propos. på
återremiss deraf, hvartill svarades ja.
26:te punkten.
Gr. Lagerbjelke: Mot den i denna punkt föreslagna vo
ter.
-propos., gälla samma anm:r, som jag vid den näst föregide
punkten tog mig friheten framställa, hvarföre jag på samma grunder
yrkar återremiss äfven å den nu föredragne.
Efter först framställd, men med nej besvarad propos. på godkännande
af den ifrågav:de voter.-propos:n, gjordes propos. på återremiss
deraf och besvarades med ja.
27:de punkten.
Gr. Lagerbjelke: Af samma skäl, som blifvit anförda vid
den föreg:de ,25:te punkten, anhåller jag äfven om återremiss å den
nu föredragne.
Sedan propos. på godkännande af Utsk:ts förslag till voter.-  propos. först blifvit framställd, men med nej besvarad, gjordes propos.
på återremiss deraf och besvarades med ja.
28:de punkten.
Lades till handlingarue.
29:de—33:dje punkterne.
Voter.-propos:ne godkändes.
34:de punkten.
Hr von Axelson, Georg Julius: Mot den af Utsk:t
i förev:de punkt föreslagna voter. propos. anhåller jag att få nedlägga
min reservation. Förhållandet är nemi. att Ständerna vid
sista riksdagen beslöto, att en tjensteman, som åtnjuter pension å
Rikets Allmänna Indragningsstat, ej skulle vara berättigad att erhålla
pension från Arméens pensionskassa. Men detta kan ej till
-
26
Den 3 Oktober f. m.
lämpas retroaktivt. General Akrell har tagit afsked ur krigstjensten
och fått sig tilldelad pension af sistnämnde kassa. Denna
pension kan ej af Ständerna honom fråntagas, hvilket dock blefve
händelsen, om Borgare- o. BondeStms beslut blefve K. St:rs. Sorn,
enl. mitt förmenande, en väsendtlig oegentlighet ligger till grund
för ifrågavide voter.-propos., anhåller jag att densamma måtte till
Utsk:t återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning, framställdes propos. på
godkännande af den ifrågav:de voter.-propos:n samt besvarades
med ja.
35:te—3 8:de punkterne.
Utsk:ts förslag till voter.-propos:r godkändes.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:ts d. 26:te och 28:de sisth
Sept. på bordet lagde Utlåt;n:
N:o 190, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse till B. St:r ang:de
anslag till upförande af åtskilliga nya byggnader vid Ultuna Landtbruksinstitut;
samt
N:o 193, i ani. af väckt fråga om anslag af allmänna medel
ät Kamereraren Carl Sandberg för fortfarande vård och kompletterande
af åtskilliga utaf honom gjorda samlingar i kameralväsendet.
Föredrogs StatsUtsk:ts d. 26:te och 28:de sisth Sept. bordlagde
Utlät. N:o 194, i ani. af väckt fråga om pension åt Språkläraren
Carl Martin Spaniers enka.
Gr. Lagerbjelke: Det bör väl antagas som en gifven re
gel
att pensioner af Statens medel ej böra beviljas annat än, antingen
som en nationalbelöning eller som understöd för långvarig
och trogen tjenst i Statens värf. Det bör visserligen ej betviflas
att Språkläraren Spanier varit en för samhället nyttig person, men
ej torde man kunna säga att hans förtjenster varit sådane, att en
nationalbelöning derför borde gifvas eller att Staten af desamma
haft någon direkt nytta. Då han således enl. mitt förmenande ej
kan komma under den kategorien, att någon pension för hans efterlefvande
enka af Statens medel bör kunna beviljas, anhåller jag
om afslag å Utsk:ts i detta hänseende gjorda hemställan.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Hvad Gr.
Lagerbjelke nu anfört är visserligen ganska riktigt och jag skulle
ej heller upträda mot detsamma, om denna grundsats alltid förut
blifvit konseqvent tillämpad. Men det är obestridligt, att skälet
hvarföre man fäster afs:de på den invändning, som af Gr. Lagerbjelke
blifvit framkastad, är det att, denna pensionsfråga kommit
enstaka. Hade den kommit tillsammans med 9:de hufvudtiteln, så
■är jag förvissad om att inga sådane betänkligheter blifvit anförda.
Den 3 Oktober f. m.
27
I denna hufvudtitel beviljades nemi. pensionsanslag åt personer,
som lika litet som Hr Spanier varit i Statens tjenst. Jag får
derföre, på den grund, att detta förslag är i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad R. St:r vid flera föreg:de tillfällen beslutat,
anhålla att Utsk:ts framställning måtte af R. o. Ad. beviljas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Om äfven denna frå
ga
hade förekommit i sammanhang med 9:de hufvudtiteln, så vill
det förefalla mig sannolikt, att den skulle hafva fått en något så
när lika utgång, som öfriga i nämnde hufvudtitel med densamma
gemenskap egande frågor fingo. R. o. Ad. hade, enl. mitt förmenande,
lika väl då, sorn nu, bort afslå densamma, och just på grund
deraf att man ej bör förvandla 9:de hufvudtiteln till ett fattigvårdsanslag.
Om det äfven skulle vid ett eller annat tillfälle lyckas
motionärer att få sådane frågor att gå igenom, så bör väl ej
derföre den slutsats dragas, att principen, såsom varande en gång
oriktigt tillämpad, alltid bör fullföljas i samma skefva riktning.
Jag förenar mig derföre med Gr. Lagerbjelke i anhållan om afslag
å förev:de af Utsk:t framställda förslag.
Frih. Åkerhjelm: Jag ber att i R. o. Ad:ns minne få
återföra att man ej alltid följt den af Gr. Lagerbjelke framställda
grundsatsen i afs:de å pensioners utgående från statsverkets sida.
Jag vill som exempel blott anföra att Ständerna vid ett föreg:de
tillfälle beviljat en pension af 200 rdr åt Språkläraren Carlstedts
enka. Hvad särskildt Hr Spanier beträffar, så har han icke blott
som språklärare utmärkt sig, han har äfven inrättat det första
handelsinstitut i riket och på det sättet i väsendtlig mån gagnat
det allmänna, så att enl. mitt förmenande finnas ganska goda skäl
för bifall till den nu af Utsk:t föreslagna pensionen, och får jag
på det lifligaste önska att R. o. Ad. ej motsatte sig förenämnde
förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å Utsk:ts Utlåt., framställde H. Exc. först
propos. på bifall till detsamma, dervid svarades många nej jemte
några ja, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren utföllo
med flere ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Föredrogs Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts
d. 2:dra dennes bordlagde Mern. N:o 33, med förslag till voter.-  propos. i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut rör:de Utsk:ts Betänk.
N:o 33, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande.
Sedan Utsk:ts till Preste- o. BorgareSt:n gjorda inbjudning
att biträda de andra begge Ståndens beslut i frågan blifvit före'
dragen och lagd till handlingarne, förekom
Utsk:ts förslag till voter.-propos.
28
D B n 3 Oktober f. m.
Gr. Liljencrants, G ust a f Fred rik: För att ej ingå
i någon vidlyftig diskussion i fråga om det sammansatta Utsk:ts
nu framställda förslag, ber jag blott att få åberopa den reservation,
som af Hr Doktor Rundgren blifvit Betänk:t vidfogad, ty
enligt mitt förmenande har lian på det mest klara och lättfattliga
sätt ådagalagt de bristfälligheter, som vidlåda detta Betänk. Jag
kan dock i förbigående ej underlåta att uttala mitt ogillande öfver
det sätt, på hvilket det sammansatta Utsk:t behandlat ifrågav:de
ämne. Det mest klandervärda i Utsk:ts behandlingssätt är doek,
sitt Utsk:t, med förbiseende af hvad Grundlagen i sådane fall föreskrifver,
har sökt göra denna fråga till en statsregleringsfråga.
Frågan om skjutsningsbesvärets ordnande hörer likväl till den ekonomiska
lagstiftningen, och blef den som sådan vid sistlidne riksdag
uteslutande behandlad af Allm. Besvärs- och Ekon.Utskit.
Frågan kan icke, från att vara af ekonomisk natur, öfvergå till en
statsregleringsfråga på annat sätt, än att Ständerna besluta att
statsanslag erfordras för organisationens genomförande; då först
kan den komma alt utgöra föremål för omröstning inom förstärkt
StatsUtsk.; men så länge icke något sådant beslut blifvit fattadt,
måste den anses förfallen, så snart två Stånd stadnat mot två. —
Jag ber nu att få upläsa den framställning öfver Stms beslut,
som blifvit af Doktor Rundgren i dess reservation jtvecklad. Häraf
torde R. o. Ad. tydligast inse, att någon votering aldrig bör
kunna ifrågakomma mellan R. o. Ad:ns och BondeStds beslutade
200,000 rdr å ena sidan, och PresteSt:ts 100,000 rdr å den andra.
Reservationen lyder sålunda:
»Hvad hafva R. o. Ad. samt BondeSt:t beslutat? Svar:
att skjutslagen, så väl i stad som å landet, sådane de nu äro
eller framdeles blifva indelade, böra bekosta skjutsningens bestridande
genom entreprenad; dervid Statsverket dock vill komma
skjutslagen till hjelp med en fjerdedel i entreprenad-kostnaden,
samt att, till betäckande af Statsverkets andel i kostnaden för
skjutsningsbestyrets ordnande genom entreprenad, anvisas å 6:te
Hufvudtiteln ett förslagsanslag af 200,000 rdr rmt årligen under
nästa statsreglerings-period; och att denna nya reglering af skjutsbefordringen
kommer att träda i verket den 1 Nov. 1861, då
Statsverket jemväl med en fjerdedel inträder i de förpligtelser,
som, enligt då ännu gällande skjutsentreprenad-kontrakt, åligga
skjutslagen mot entreprenörerna.
Hvad har Preste-St:t beslutat? Svar: att, med ogillande
af Utsk:ts hemställan i denna del, till K. M:ts disposition ställes
en summa af 100,000 rdr årligen under nästa statsregleringsperiod,
att användas till lättnad för skjutsningstungan i de fall,
der den genom entreprenad bestrides och kan blifva särdeles tryckande,
dock att detta understöd icke i något fall må kunna öfverstiga
en fjerdedel af hvad de skjutsskyldige sjelfve betala.
Hvad har Borgare-St;t beslutat? Svar: Förkastat alltsammans.
Frågas nu: finnes någon gemensam tanka i Adelns och
Bonde-St:ts beslut å ena sidan samt Preste- och Borgare-St:ns å
andra? Ingalunda; ty hvad de två förra Stånden antagit, hafva
Den 3 Oktober f. m.
2»
de två sednare förkastat. Till det ändamål, för hvilket de två
förra anvisat 200,000 rdr, vilja de två sednare icke anvisa ett
enda öre; oell till det ändamål, för hvilket Preste-St:t anvisat
100,000 rdr, har intet annat Stånd anvisat ett enda öre. Om
Utsk:ts åsigt skulle göra sig gällande, inträder således här det
kuriösa förhållandet å ena sidan, att, blott derföre att två Stånd
beslutat 200,000 rdr, skulle en ny reglering af skjutsbefordrin
gen
från den 1 November 1861, således en ekonomisk organisation
af hela skjutsväsendet, kunna komma till verkställighet, oaktadt
två Stånd förkastat den, och å andra sidan, att, blott derföre
att ett Stånd beviljat 100,000 rdr, en „ny grundsats skulle
komma in i skjutslagstiftningen, att nemligen hård t betungade
skjutslag skola af Staten understödjas, oaktadt blott ett Stånd
fattat sådant beslut. Orimligheten häraf är så uppenbar, att
förhållandet endast behöfver påpekas, för att hela vådan af att
beträda en sådan väg i ekonomiska frågor skall blifva för hvar
och en uppenbar.»
Af dessa af Hr Doktor Rundgren åberopade skäl torde R. o.
Ad. finna, att ingen annan åtgärd återstår, än att förkasta Utsk:ts
i denna fråga framställda voter.-propos., hvarom jag åtminstone
för min del på det varmaste anhåller om propos. på bifall.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag anhåller, att detta
Betänk, ännu en gång måtte läggas på bordet.
Gr. Lagerbjelke: Det förslag, som det Sammans. Utsk:t i nu
föredragne Betänk, afgifvit, är, enligt mitt förmenande, i högsta
grad stridande med hvad Grundlagen i sådane hänseenden bjuder.
Utsk:t antager, att så snart det vid ett förslag talas om en stats-utgift,
så skall genast hela förslaget komma till omröstning inom förstärkt
StatsUtsk., så vida nemi. två Stånd bifallit något af dessa
förslag. En sådan åsigt skulle leda derhän, att, om en motionär
vid en riksdag föreslog antagande af ett lagförslag samt tillika
att för frågans bringande i verkställighet det skulle ställas ett
kreditiv af t. ex. 1000 rdr till K. M:ts disposition, i fall 2
Stånd antagit och 2 Stånd afslagit motionen om dessa lagförslag,
frågan om desamma icke blott icke skulle förfalla, utan t. o. m. voteras
om i förstärkt StatsUtsk. En sådan åtgärd är just föreslagen
i denna voter.-propos., och att sådant kan leda till olyckliga
resultater, torde ej behöfva påpekas.
På grund af dessa skäl, eller att nu föreslagna voter.-propos.
står i strid mot Grundlagens föreskrifter, får jag för min del
anhålla att densamma måtte af R. o. Ad. afslås.
Frih. Tersmeden: Jag är i allo förekommen af de begge
föreg:de värde talarne, och inskränker mig således till den anhållan,
att få förena mig med dem om afslag å förev:de voter.-  propos.
Hr Montgomery. Som en ledamot redan begärt Betänk:t
30
Den 3 Oktober f. m.
på bordet, afstår jag från ordet och anhåller att med honom få
förena mig.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan två ledamöter
begärt ytterligare bordläggning af Utskits ifrågav.de förslag,
komme detsamma att hvila på bordet.
Eöredrogs och företogs punktvis till afgörande LagUtskrts
den 26 och 28 sisth Sept. på bordet lagde Utlåt. N:o 53, i anledning
af gjorda anmärkningar inom RiksStånden vid förehafvande
af Utskits Betänk. N:o 38, i fråga om ändring i vissa delar
af 17 kap. Handelsbaden och andra författningar rörde borgenärers
rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom.
Utsktts hemställan aug:de g 13.
Bifölls.
Utsk:ts förslag till lydelse för g 9.
Gr. Mörner: Då denna fråga förra gången var under öf
verläggning
bos R. o. Ad., gjordes anmärkning mot det stadgande,
att förmånsrätten, inteckningar emellan, skulle, då inteckning
var sökt på landet, räknas från den dag densamma hos Rätten
sökts. Man ansåg det vara nödvändigt att bibehålla det nu gällande
stadgandet, att alla inteckningar, som å samma ting söktes,
skulle ega samma förmånsrätt, och detta med mycket skäl,
ty huru skulle icke förtroendet till inteckningar förminskas, om
säkerheten af en sådan handling skulle bero på den dag under
tinget, då densamma blifvit till Rätten iniemnad. Eör min del
tror jag, att det stadgandet måste tills vidare bibehållas, som föreskrifver,
att alla inteckningar, som sökas på samma ting, skola
hafva samma rätt, och på denna grund yrkar jag afslag å Utsk:ts
framställning i Usta mom:t af denna §.
Gr. Sparre: Den nu ifrågav:de förändringen anser jag för
min del vara en af de vigtigaste förbättringar i vårt nuv:de inteckningsväsende.
Hvad beträffar först den af Gr. Mörner uttalade
farhåga med hänsigt till den risk, långifvaren skulle utsättas
för, i händelse förmånsrätten till inteckningarne skulle bestämmas
från den dag handlingen blifvit till rätten iniemnad, tror jag att
densamma är helt och hållet obefogad, alldenstund en försigtig
långifvare icke lemnar lån förr, än inteckningen är gjord och han
känner sin förmånsrätt. Nu är förhållandet med afs:de på de särdeles
långvariga tingen, eller den tidsutdrägt, som på många orter
inträffar mellan tingets början och slut, som ofta kan upgå till 5
å 6 månader, att det är omöjligt att bestämma hvilken förmånsrätt
skall tillräknas det ena eller andra skuldebrefvet. Utsk:t har
för öfrigt på sid. 5 af detta sitt Betänk, så tydligen ådagalagt
olämpligheten af nu gällande stadgande i detta hänseende, att jag
De n 3 Oktober f. no.
SI
ej tror att ens någon tvekan om de stora fördelar, som af tiu
föreslagna stadgande komma att härflyta, kan ifrågakomma. Utsk:t
säger nemi.: — — — — — — — — — —
»Ty om den ena inteckningen är beviljad å första rättegångsdagen
af tinget, men den andra först å sista rättegångsdagen, och
gäldeuären under mellantiden dött eller vid annan domstol gjort
konkurs, så blifver, jemlikt 17:de kap. 12:te §:n HandelsBalken,
den sednare inteckningen utan verkan, men icke så den förra. Likaledes
kan det lätteligen inträffa, att 2 på omförmäkla sätt å särskilda
dagar af ett ting beviljade inteckningar, ehuru begge gällande,
likväl icke medföra samma förmånsrätt, nemi. i den händelse
att midt under tinget en äldre inteckningshafvare låtit relaxera
eller partielt döda en i flere hemman fastställd inteckning, då han
i den egendom, hvari inteckningen qvarstår, bibehåller sin förmånsrätt
emot sednare inteckningar, men icke ovilkorligen emot äldre.»
Jag har ej hört någon annan anm. mot det af Utsk:t nu
framställda förslag göras, än att det vore tänkbart, att domaren
försummade att föra något prot. och att derigenom möjligen kunde
hända att han sammanblandade föregide och efterföljande inteckning.
Mine Hrr! om man på det sättet misstänker sanningsenligheten
i domareprotm, så måste i sanning andra garantier vidtagas;
vi måste då åstadkomma mera kontroller i detta afside, men om
man kan öfverlemna åt domaren, som åtminstone hittills varit fallet,
att föra prot:r, som röra personers lif, heder och ära, så må man
också kunna öfverlemna åt honom att föra protir i fråga om ansökningsdagen
då en inteckning anmiiles.
På grund af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts i
detta afside framställda förslag.
Gr. Mörner: Det är verkligen med en viss tvekan jag
upträder för att yttra mig i anledning af Gr. Sparres sista anförande,
men det förekom deri en något för mycket vågad sats, för
att jag skulle lemna den utan anmärkning.
Jag förstår ej huru den värde Gr:n kan drifva den satsen,
att ett ting kan räcka i 6 månader. Om domrarne behagade iakttaga
hvad för närvarande i sådant fall är i lag stadgadt, så
lärer något sådant ej kunna inträffa. Förutsätter man som en
vanlig händelse, att domaren kan förbise lagens bud i detta hänseende,
så strider det ganska mycket häremot, att å andra sidan
hos honom förutsätta sådan grannlagenhet vid utförandet af hans
öfriga åtgärder, att han ej skulle kunna misstaga sig om dagen,
då en revers blifvit till honom aflemnad.
Jag fortsätter mitt yrkande om afslag.
Hr Printzensköld: LagUtsk:ts ifrngav:de Betänk, har
den något märkvärdiga egenskapen, att vilja förvandla Häradsrätten
till en slags permanent domstol, eftersom LagUtsk:t vill
sätta den i samma kategori som en stadsdomstol. Jag kan ej begripa
annat, än att, om ett sådant stadgande som det nu före
-
32
Den 3 Oktober f. m.
slagna skalle blifva lag, det äfven skalle åligga Häradsrätten, på
samma sätt som nu är förhållandet med Rådhusrätten, att hafva
permanent embetsmannapersonal till biträde, för att å Rättens
vägnar emottaga de handlingar, som inkomma. Utsk:t har ej ihågkommit,
att Tingsrätten blott under vissa tider om året är i verksamhet,
att dessemellan Rätten är uplöst och att domaren under
mellantiden ej har någon annan embetsverksamhet än den som
honom åligger som domare inom ett visst antal härader, men att
han ej kan upträda med några slags domarevärf i och för Rätten,
med mindre än att han förut skall sammankalla den nämnd, som
skall biträda honom för att utgöra domstol. Lagstiftaren har ej
tänkt sig tinget annat, än som en fortfarande serie af rättegångsdagar,
hvilka skola betraktas som en enda rättegångsdag, så att
den, som vid tingets första eller sista rättegångsdag inlemnar en
handling, skall alltid åtnjuta samma förmånsrätt. Gr. Sparre talade
om de stora olägenheter, som af nuv:de stadgande i detta
hänseende förorsakas. Jag kan för min del så mycket mindre anse
dessa olägenheter i verkligheten finnas, som det ej förhåller sig
så som den värde Gr:n förmenat, att en inteckning, inlemnad första
dagen, får bättre rätt än den, som är inlemnad den sista.
Den som har ringaste erfarenhet af tingsgöromål, har sig nogsamt
bekant, att allt hvad som inlemnas vid samma ting har samma
rätt. Att nu vilja skilja tinget i olika rättegångsdagar och låta
förmånsrätten vara beroende på tiden vid hvilken handlingen under
samma pågående ting inlemnas, anser jag vara i högsta grad
obetänksamt, och anhåller jag, att förslaget, som enligt min öfvertygelse
kan komma att åstadkomma oberäknelig skada, måtte förkastas.
Gr. Sparre: I afs:de på Gr. Mörners anm. emot mitt yt
trande,
att ting mången gång under 5 å 6 månader kunna utsträckas,
ber jag att i så måtto få förtydliga detta mitt yttrande,
att jag visst icke påstålt, att så vanligen är förhållandet, men att
denna tidsutdrägt mycket väl kan inträffa i orter, der ting ej hållas
oftare än 1 eller 2 gånger om året.
Gr. Mörner: Äfven den af Gr. Sparre nu anförda omstän
dighet,
att ting ej hållas mer än 1 eller 2 gånger om året, berättigar
ej domaren att hålla på med ett sådant hvarken i 5 eller 6
månader. Det är Gr. Sparre ej obekant, hvilka de lag-<§§ äro, som
innehålla föreskrift om, huru länge ting skola hållas, och om äfven
de i nämnda lagrum fastställda terminer någon gång blifvit öfverskridna,
tror jag mig dock kunna försäkra att aldrig något ting
räckt så länge sorn uti 6 månader.
Jag anhåller fortfarande om afslag å l:sta mom:t.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afside å den förev:de 9:de §:n yrkats
dels bifall till densamma i dess helhet och dels att l:sta momd
deraf
Den 3 Oktober f. m.
33
deraf matte afslås; till följd hvaraf detta morn. skulle göras till
föremål för särskild propos.
Sedan proposir först å bifall till och sedermera på afslag å
lista mormt blifvit gjorda, samt med blandade ja och nej besvarade,
framställdes förnyad propos. på bifall till samma morn,, och
sedan dervid likaledes svarats ja och nej i blandning, förklarade
H. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller lista momit i 9:de $:n af LagUtskits uti
Utlåtit Nio 53 pag. 5 framställda FörordningsfÖrslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde mom.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda i
Ja — 13.
Nej — 1 1.
Härefter framställdes propos. på bifall till de öfriga, utan anm.
lemnade momm af förevide samt besvarades med ja.
Utskils till Preste- o. BorgareStia gjorda hemställan angide
§ 18.
Lades till liandlingarne.
Utskits sista hemställan.
Bifölls.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Vid punktvis skedd föredragning af BankoUtsk:ts d. 28:de
sisth Sept. på bordet lagde Mern. N:o 41, i ani. af RiksSt:ns beslut
öfver Memit N:o 36, ronde Bankostatens löneförmåner m. m.,
lades till handlingarne Utsk:ts yttrande i ani. af R. o. Adins återremiss
af Utskits förslag till voter.-proposir ronde 5:te punkten i
Memit N:o 32; och blef förev:de Mern. i öfrigt af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos punktvis och biföllos BankoUtskits d. 28:de sisth
Sept. på bordet lagde Mern.
N:o 42, angide föreskrifterna i 4:de Art. af Bankoreglenr.t;
samt
Nio 43, angide föreskrifterne i 8:de Art. af Bankoreglemit.
H. XL
3
34
Den 3 Oktober f. m.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
BankoUtsk:ts d. 28:de sistl. Sept. bordlagde Mern. N:o 4 4, i ani.
af förre Förvaltaren vid Tumba pappersbruk C. Möllers ansökning
om erhållande af årligt understöd från Banken.
Anmäldes och bordlädes Santmans. Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 34, i ani. af väckt fråga om åtgärders
vidtagande för att, under vissa vilkor, bereda åboerne å de
s. k. kyrkohemmanet! i Halland dispositions- och besittningsrätt till
samma hemman.
Fortsattes behandlingen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskds Utlåt.
N:o 161, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse med det af Komiterade
afgifna underd. Betänk, och Förslag ang.-de Kommunalstyrelser.
Härvid förekom :
Förslaget till Förordning om Kommimalstyrelse på landet.
g 8 enl. Utsktts förslag.
Tillkänuagafs vara bifallen af PresteSbt.
Hr von Koch, Nils Samuel: Mot Usta mom:t i den
af Utsk:t föreslagne 8:de §:n har jag ingenting att anmärka.
Hvad åter det andra vidkommer, så förhåller det sig sålunda, att
som det här är upstäldt, det i sjelfva verket kan göra detsamma,
om det står qvar eller ej, emedan det i alla fall kommer att blifva
utan all verkan. Det lyder nemi.: »Den som för näring, lön eller
icke i mantal satt jord, sammanlagdt till mindre än 10 skatteören,
upförd är, ege ej rösträtt.» Det enda fall, der detta stadgande
kan utöfva någon verkan, är i afs:de på ej i mantal satt jord, men
äfven härför kan det uteslutas.
Om man antager att ett mantal jord upgår i medeltal till 20,000
rdr, så blir bevilln. efter 2:dra art. C rdr, d. v. s. 600 öre. Som
Hrnne väl erinra sig, skulle hädanefter 1 skatteöre blifva Vioo
bevilln.-summan. Det högsta man således kan antaga 1 skatteöre
i allmänhet motsvara, blir 6 öre be vil 1 n. Det blir följaktligen detsamma,
antingen man utesluter den som skattar för mindre än 6 0
öre efter 2:dra art. eller den som erlägger mindre än 10 skatteören
i kommunalutskylder. Nu veta vi att bevilln.-stadgan beskattar
ingen med mindre än 100 öre. Jag förmodar, att det är
af den atihn som Borgare8t:t uteslutit detta sednare morn,, hvilket
jag äfven anser vara mycket skäl att göra, och får jag äfven yrka
att sednare moin:t ur § n mätte utgå.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Enl. den nu föredragne 8:de
§:n skulle alla de ega rättighet att deltaga i kommunalstämman,
som böra utskylder till kommunen erlägga, samt derjemte innehafva
Svensk raedborgarerätt och ega att öfver sig och sitt gods
Ilen 3 Ok tob er f. m.
35
sjelfve råda. Men på det sättet skulle, då otvifvelaktig! är att
mångå tjenare hafva mera än den inkomst, elter hvilken de skatta,
en mängd personer kunna komma att deltaga i kommunalstyrelsen,
hvilka nu äro uteslutne från utöfvandet af andra medborgerliga
skyldigheter. Som således det redan finnes ett stadgande, som
utesluter vissa kategorier af medborgare från att deltaga i riksdagsmannavalen
i städerna, anser jag äfven detta stadgande böra tilllämpas
på delaktigheten i kommunalstämman. Jag får på grund
deraf yrka, att till 2:dra mom:t, sådant det lyder i komiterades förslag,
måtte fogas det tillägg att rösträtt i kommunalstämma ej
skulle tillkomma: a) gemenskapen vid rikets landt- och sjöförsvar;
b) allmänna och enskilda verks och korporationers vaktbetjening
eller andra, som med dessa jcmförlige eller ringare äro; c)
dem som äro i annans tjenst eller ständigt i arbete anställda eller
daglönare eller andra dylika som försörja sig med tillfälligt arbete.
Hr von Koch: Jag får fästa upmärksamheten derpå att i
den 58:de §:n, till hvilken den nu föredragne §:n lemnar hänvisning,
är undantag från rösträttighet i kommunalstämman redan
gjordt för dem som hafva anställning i enskild mans tjenst, såvida
de ej tillika tillhöra någon annan skattskyldig kategori. Deremot
hafva komiterade, äfvensom Utsk:t, ansett, att om en person innehar
anställning i enskild mans tjenst, men tillika är kapitalist eller
egendomsinnehafvare och betalar algift för vare sig egendom eller
kapital, så skulle en sådan ej vara utesluten från rösträttighet i
kommunalstämma. För min del gillar jag fullkomligt denna åsigt
och anser, att det vore i högsta grad orätt att betaga sådane personer
rösträttighet, sorn måhända i ganska väsendtlig mån bidraga
med kottiauinalutskylder. Jag kan för öfrigt ej heller gilla Gr.
Lagerbjelkes förslag om undantag äfven för allmänna verks och
korporationers vaktbetjening, om de nemi. betala kommunalutskylder.
Betager man dessa rösträttighet, bör man äfven befria dem
från alla afgifters erläggande.
Gr. Sparre, Erik: Det synes mig, att i denna fråga, som
angår sjelfva grundvalen för kommunalstyrelsen, nemi. bestämmandet
af hvilka som äro berättigade att i densamma deltaga, R. St:r
i synnerhet böra med mycken varsamhet granska lagens innehåll.
Om i någon fråga representationens ord skola gälla något inför
Regeringen, så skall det väl vara i den nu föredragne; eller »hvilka
äro berättigade att deltaga i kommunalstyrelsen»? Olika tankar
hafva redan i detta hänseende blifvit uttalade. Hr v. Koch har
föreslagit att hela 2:dra mom:t måtte uteslutas; Gr. Lagerbjelke
har deremot föreslagit ett tillägg till detsamma. Att nu på stående
fot antaga, vare sig det ena eller andra, anser jag ej vore
välbetänkt, utan skulle jag för min del tro att R. o. Ad. gjorde
klokast att återremittera hela 8:de §:n, hvarom jag för min del
anhåller om propos.
Hr von Koch: För min del vill jag ingalunda förena raig
36
Don 3 Oktober f. m.
med Gr. Sparre om återremiss af förev:de 8:de §. Del är visserligen
sannt att vid denna § förekommer ett undantagsstadgande i
2:dra mom:t, men det är just detta moni. jag föreslagit böra utgå.
I 58:de §:n, till hvilken denna § för öfrigt lemnar hänvisning,
komma vi att diskutera öfver undantagen. Jag hemställer derföre
till Hrrme, om det ej vore lämpligt att nu, utan afs:de å undantagen,
afgöra den S:de §:n och upskjuta frågan om det tillägg
ronde undantagen, som af Gr. Lagerbjelke blifvit föreslaget, till
den 58:de §:n.
Gr. Lagerbjelke: Befogenheten af den anm., att i denna
g ej införa stadgandet om hvilka, som ej ega rösträtt i kommunalstämman,
kan jag för min del ej inse. Det är visserligen sannt,
att man kan, genom att upmärksamt studera föreskrifterna i 58:de
§:n, leta sig till undantagen från den 8:de g:n, men äfven om så
vore fallet, vill det synas mig, som det vore rättast att här i 8:de
§:n uptaga de undantag, som komma att ega rum. Denna författn.
kommer nemi. att studeras icke blott af uplyst och bildadt folk,
utan äfven af menige man, och under sådane förhållanden anser
jag det vara lagstiftarens skyldighet att framställa den så tydlig
sora möjligt. Derföre tror jag att det är nödvändigt, att denna
g, som handlar om hvilka personer som ega rösträttighet, äfven
måtte uptaga dem, som ej ega sådan rättighet. Jag kan således
ej annat finna, än att man under denna g oeftergifiigen bör införa
undantagen. När man sedermera kommer till den 58:de g:n, blir
en annan fråga att afgöra, huruvida alla de, som ej ega rösträtt,
böra vara befriade från kommunaiutskylder. För att nu hålla mig
till 8:de g:n och till de kategorier, hvilka böra undantagas från
rösträtten, tror jag att det af mig framställda förslaget kunde
komma att medföra väsendtliga fördelar. Det är nemi. på landet
ganska vanligt, att en stor del af en församling ofta innehafves af
en enda egendoms innehafvare. Denne blir då ganska mäktig.
Man har velat motarbeta hans allt för stora inflytande geuom att
sätta ett maximum för rösträtten, men detta förslag fruktar jag
blir svårt att genomföra, emedan det helt och hållet strider mot
den princip, som genomgår hela detta förslag. Då detta ej lyckats,
vill man i stället öka hans inflytande vid kommunalstämman, genom
att låta honora begagna, icke blott sina egna, utan äfven sina tjenares,
torpares och arbetares röster. Detta är enl. mitt förmenande
att gå något långt, och det är derföre jag fortfarande är af den
öfvertygelsen att det vore af stor nytta att till 2:dra mom:t af
komiterades förslag lägga ett förslag af den ordalydelse, jag nyss
tagit mig friheten framställa. Jag medger att det i allmänhet är
svårt att i plenum besluta om redaktionsförändringar, men då denna
redaktion redan i grundlagen är färdig, kan jag ej inse några betänkligheter
att genast antaga densamma.
Frih. Liljencrantz, Johan: Skulle det förslag till re
daktionsförändring
af förev:de 8:de §:n, som af Gr. Lagerbjelke
blifvit framstäldt, antagas, komme enl. mitt förmenande det för
-
Den 3 Oktober f. m.
31
hållande att inträffa, att från deltagande i öfverläggningar och beslut
rör:de kommunens angelägenheter skulle uteslutas personer,
som dertill med skäl kunde anse sig berättigade. En bland de
kategorier, som, enl. Hr Gr:tis förslag, borde uteslutas från rösträttighet
i kommunalstämman, och vid hvilken jag särskildt fäste
mig, var »gemenskapen vid landt- och sjöförsvaret». Jag tager
mig i detta hänseende friheten fästa upmärksambeten på, att dessa
personer likvisst ofta äro gnnska förmöget och arbetsamt folk och,
i afside på samhällsställningen i öfrigt, fullt jemförliga med åtskilliga
andra till deltagande i dessa öfverläggningar berättigade
personer. Skulle, enl. komiterades förslag, erläggandet i kommunalutskylder
af minst 5 skatteören utgöra grunden för egandet af
rösträttighet och deltagandet i kommunalstämmans öfverläggningar,
så kunde hvilken torpare som helst, blott hans kommunalutskylder
upgingo till detta belopp, komma i åtnjutande af nämnde förmånsrätt,
under det att den indelta soldaten under alla förhållanden
derifrån vore utestängd. Det är blott denna oegentlighet jag velat
anföra mot Gr. Lagerbjelkes förslag, hvilken likväl utgör för
mig tillräcklig ani. att motsätta mig detsamma, och får jag på
grund deraf, med yrkande om afslag å den värde Gr:ns i detta
hänseende gjorda framställning, hos Hr Gr. o. Landtm, vördsammast
anhålla om propos. å bifall till komiterades i ifrågav:de g
afgifna förslag.
Hr von Koch: Sedan Gr. Lagerbjelke ej velat medgifva
upskjutandet af undantagsstadgandena till 58:de §:n, hemställer jag
blott att frågorna måtte så åtskiljas, att beslut först fattas rör:de
de af Utsk:t föreslagna båda mom:u samt att sedermera särskilda
propos:r framställas på de yrkade tilläggen till 2:dra mom:t.
Gr. Lagerbjelke: Man kan visserligen ej förneka att ej
gemenskapen vid landt- och sjöförsvaret i afs:de på samhällsställning
äro fullt jemförlig» med åtskilliga andra personer, som till
deltagande i kommunens angelägenheter äro berättigade, men orsaken,
hvarföre jag ansett att de helt och hållet böra uteslutas
från denna rättighet, är den, att det, enl. mitt förmenande, är en
i vår lagstiftning förut antagen regel att krigsmakten, som sådan,
ej bör deltaga i Statens styrelse, och under sådane förhållanden
har jag ansett som en pligt för representationen att äfven i detta
hänseende sätta dessa stadgande!! om kommunens styrelse så mycket
som möjligt i harmoni med hvad för öfrigt i lagen är stadgadt,
och derföre får jag fortfarande framställa min vördsamma anhållan
om bifall till det af mig nyss framställda förslag.
Frih. Tersmeden: Med afs:de på det sammanhang, som
den förevide 8:de §:n eger med den efterföljande 58:de, skulle jag
helst hafva sett att de behandlats tillsammans, men som den nu
redan är föredragen, måste man besluta vid hvar och en särskildt.
Hvad beträffar den af Gr. Sparre påyrkade återremissen, anser jag
densamma vara helt och hållet onödig, emedan en blott öfverflödig
3P
Den 3 Oktober /. af.
tidsspillan derigenom lomme att npstå. Det är ju oss alltid fritt
att vid den 58:de §:n införa undantagsstadganden ronde samhäflskategorier,
hvilka böra vara uteslutne från deltagande i kommunalstyrelsen.
Således får jag anhålla alt den 8:de §m måtte vid detta
tillfälle afgöras. 1 alside på de af Gr. Lagerbjelke föreslagna undantag,
som borde införas under denna §, tror jag desamma äro
af mindre betydelse, då man nemi. ihågkommer, att enl. bevilln.-  stadgan de flesta af dem, som höra under någon af de af Gr. Lagerbjelke
föreslagna kategorier, redan äro skattfria och således på
den grund uteslutne från kommunalstyrelsen Det heter nemi. der,
att alla de, som icke skatta för en inkomst af 400 rdr, äro befriade
från be vil 1 n. Jag tror således att Gr. Lagerbjelkes förslag icke är
af stor betydelse. Dör min del yrkar jag bifall till §:n, sådan den
blifvit af Utskit föreslagen, dock roed uteslutande af det 2:dra mom:t.
Frih. Liljencrantz: Gr. Lagerbjelke har anfört, att i våra
grundlagar den grundsatsen är uttalad, att krigsmakten, som sådan,
ej må ega representationsrätt och att samma grundsats äfven
bör tillämpas i fråga om kommunal-lagstiftningen. Häremot har
jag visserligen ingenting att anmärka, men den värde Grins förslag
går äfven ut derpå, att gemenskapen vid rikets landt- och
sjöförsvar bör uteslutas från nämnde rättighet, icke blott derföre,
att den är utesluten från representationsrätt, utan äfven derföre,
att. på sätt den värde Gr:n nämnde, det icke är förenligt med
en soldats samhällsställning att deltaga i en kornmunal styrelse,
äfven om han för öfrigt dertill vore berättigad. Gr. Lagerbjelke
sade äfven, att det till och med skulle medföra väsendtliga olägenheter
att åt dem inrymma rättigheten att deltaga i öfverliiggnin
garne
om kommunens angelägenheter, då så få i sjelfva verket ändock
kunde, på grund af nu gällande bevillningsstadga, komma i
åtnjutande af nämnde rättighet. Om verkligen, på sätt den värde
Gr:n sjelf ådagalagt, flertalet af under denna kategori hörande
personer ej skattar för tillräckligt högt belopp, för att erhålla
denna rättighet,, så följer af sig sjelft att, detta undantagsstadgande
blott kommer att blifva tillämpadt på ett jemförelsevis högst
obetydligt antal personer af ifrågavide klass. Under sådane förhållanden
hemställer jag, om icke just denna omständighet bör
för R. o. Ad. utgöra ett skäl för att ej antaga det af Gr. Lagerbjelke
föreslagna stadgandet, hvarigenom alla, utan undantag,
inom denna kategori skulle uteslutas från en rättighet, hvilken
likvisst under nuv:de förhållanden endast kan tillgodonjutas af
ett så ringa antal personer.
På grund af detta skäl fortfar jag i min vördsamma anhållan
om bifall till komiterades i detta hänseende afgifna förslag.
Hr Hjärne: Att här, på sätt Gr, Lagerbjelke föreslagit,
göra några inskränkningar i de röstegandes i kommunalstämman
antal, utöfver hvad härom i g 58 redan är föreskrifvet, anser jag
vore i högsta grad obetänksamt. Genom ett sådant ingripande i
vissa medborgareklassers rättigheter skulle hela detta förslag till
Den 3 Oktober f. m.
39
sina principer i väsendtlig mån rubbas. Två Stånd hafva dessutom
redan bifallit Utsk:ts förslag i förevjde hänseende, och jag tror
R. o. Ad. gjorde mycket orätt, att i denna fråga fatta något
derifrån afvikaijde beslut. — För min del får jag anhålla 0111 bifall
till Utskits i förevide § afgifna förslag oförändradt.
Gr. Lagerbjelke: Tvenne värde talare hafva här föresla
git,
att 2:dra inom.t af Utskits förslag skulle utgå, och det på den
grund, att enligt nu gällande bevillnings-förordning redan är stadgadt,
hvilka, som äro uteslutne från deltagande i kommunalstämman.
Detta eger visserligen sin tillämplighet, så länge nuv:de
bevillnings-förordning bibehålies i oförändradt skick; men äfven
om densamma f. n. befiunes lämplig, ja t. o. m. förträfflig, så
kan likväl hända att omständigheterna påkalla någon förändrings
vidtagande med densamma; att då hafva sammanbundit stadgandena
i denua förordning med dem i bevillu.-förord:n, tror jag
voie mindre lämpligt, och då dessutom inga andra skäl för mo
mentets
uteslutande blifvit löreburne, än att det är öfverflödigt,
anser jag, på det skäl jag nyss åberopade, det vara bättre att bibehålla
detsamma i sitt uuv:de skick. — För öfrigt fortfar jag i
min förut framställda vördsamma anhållan om bifall till det förslag,
jag i början af diskussionen tog mig friheten framställa.
Gr. Sparre: Som jag förut haft äran yttra, anser jag fort
farande,
att det vore i högsta grad vådligt, att nu i en hastig
vändning antaga något af de framställda redaktionstörslagen. Då
dessutom, till följd af den mängd olika åsigter, som här blifvit
uttalade, en sammanjemkning synes blifva oeftergifligen nödvändig,
anser jag R. o. Ad. gjorde klokast att hänskjuta denna fråga
till Utsk:ts förnyade behandling, hvarföre jag fortfarande anhåller
om propos. på återremiss.
Hr von Koch: Ehuru väl jag i allmänhet är af samma
tanke som Gr. Sparre, att det är högst vådligt, att »staute pede»
antaga redaktionsförslag, tror jag likväl att ett undantagsförhållande
i detta afseende här kan ega rum, alldenstund redaktionen
redan är färdig och finues i sjelfva Riksd.Ordmn. Jag inser
således icke hvartill den af Gr. Sparre begärda återremissen kommer
att tjena, utan får jag fortfarande motsätta mig densamma,
såsom blott ländande till en onödig tidsutdrägt.
Gr. Mörner: Vid denna g hafva så många olika förslag
blifvit framställda, att jag för min del skulle tro att det ändamålsenligaste
vore att låta Utsk:t sammanjemka desamma till ett
lämpligt helt. Men i motsatt fall skulle jag vilja hemställa, att
i afseende å de af Gr. Lagerbjelke gjorda förslag, hvarje del af
dem måtte blifva föremål för särskildt beslut., emedan det kan vara
många af Ståndets ledamöter, som önska antagandet af ett, men
ej af de andra af den värde Gr:n framställda förslag.
40
D »Ti 3 Oktober t. ta,
Hr Hjärne: Det är endast i afs:de på den begärda åter
remissen,
som jag åter tagit mig friheten anhålla om ordet.
Jag ber att få fästa den värde Gr:»s uprnärksamhet derpå,
att en återremiss icke skulle leda till åsyftadt resultat eller att
Utsk:t skulle företaga frågan till förnyad behandling, emedan det
är vanligt inom XJtsk:t, att, då två Stånd bifallit ett Betänk., ett
Stånd återremitterat detsamma och det fjerde Ståndet fattat ser
skilta
beslut, Utskrt vid sådant förhållande ej ingår i någon förnyad
granskning af frågan, utan anser sig böra vidhålla sitt en
gång fattade beslut. Det är på den grund jag motsätter mig
den begärda återremissen.
Gr. Sparre: Hvad det angår, att dä ett Utskrs förslag är
godkändt af två Stånd, Utsk;t ej vidtager några förändringar deri,
måste jag bestrida, att detta bruk alltid hållit streck; det beror
nemi. helt och hållet på af hvilken beskaffenhet de skäl äro,
som förekomma vid återremissen. Jag påminner mig ett exempel
för detta mitt påstående, som egt rum vid innev:de riksdag. Frågan
var nemi. om en fyrbåks anläggande i Bottniska viken. Utsk:ts
förslag godkändes af 2:ne Stånd och återremitterades af de 2:ne
andra. Utsk:t frånträdde sin första mening och antog i ett sednare
Betänk, den af de återremitterande St:n föreslagna. Samma
förhållande har för öfrigt egt rum inom LagUtsk:t. Möjligen kan
Hr Hjärne misstaga sig om det behandlingssätt, Utsk:t vid en
skeende återremiss beslutar sig för, och, i förhoppning derpå, yrkar
jag fortfarande att 8:de §:n måtte återremitteras.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Som enligt mitt för
menande
detta ärende ej blifvit i Utsk:t fullkomligen utredt, får
jag förena mig med Gr. Sparre i den af honom begärda återremissen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å den förev:de 8:de §:n följande
yrkanden blifvit framstälde, nemi. bifall till Utsk:ts förslag i dess
helhet; återremiss af samma förslag; bifall till l:sta morn:t, men
afslag å det 2:dra; bifall till l:sta mom:t enligt Utsk:ts förslag
och antagande af Komiterades förslag till lydelse af 2:dra morat;
samt slutligen att till 2:dra mom:t, sådant det lydde i Komiterades
förslag, skulle fogas det tillägg, att rösträtt i kommunalstämma
ej skulle tillkomma: a) gemenskapen vid rikets landt- och sjöförsvar;
b) allmänna och enskilda verks och korporationers vaktbetjening
eller andra, som med desse jemförlige eller ringare äro;
c) dem som äro i annans tjenst eller ständiga arbete anstälda,
eiler daglönare, eller andra dylika, som försörja sig med tillfälligt
arbete; och skulle, på sätt jemväl yrkadt blifvit, så väl §:ns båda
mom:r, som ock de tre afdelningarne af tillägget, göras till föremål
för särskilda propos:r.
Härefter framstälde H. Exc. propos. på bifall till 1 :sta mom:t
Den 3 Oktober f. m
41
af den ifrågav:de §:n enligt Utskits förslag, och då dervid svarades
många ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
»Den som bifaller lista momit i 8:de gill af förslaget till
Förordning om Kommunalstyrelse på landet, sådant det lyder i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits Utlåt. Nio 161, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde mom. till Utsk.-t återremitteradt.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålundai
Ja — 16.
Nej — 10.
Efter det H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, erinrat derom, att hvad
gins 2;dra mom. beträffar, hade yrkats dels bifall till detsamma
enligt Utskits förslag, dels afslag derå, dels återremiss deraf och
dels slutligen antagande af Komiterades förslag till ifrågavide
mom:s lydelse, anmälte sig, hvar efter annan, Frih. Liljencrantz
och Gr. Lagerbjelke samt förklarade, att de afstode från deras yrkanden
om antagande af Komiterades förslag, och förenade sig
med dem, som anhållit om bifall till Utskits förslag.
Sedermera framstälde H. Exc. propos. på bifall till det ifrågavide
2:dra momit, sådant det blifvit af Utskit föreslaget, och då
dervid svarades flere ja jemte några nej, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Sedan Gr. Sparre begärt votering, samt H. Exc. ytfrat, att
B. o. Ad. egde att afgöra, huruvida återremiss af momit eller
afslag derå skulle intagas i kontraproposin vid den blifvande voteringen,
hemstälde H. Exc., huruvida E. o. Ad. till kontrapropos.
antoge återremiss af momit, dervid svarades några ja och nej i
blandning; hvarefter IL Exc. föreslog, att kontraposin vid voteringen
skulle omfatta afslag å momit, och, då svaren utföllo med
flere ja och några nej, förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Sparre påyrkat votering om kontraproposms innehåll,
upsattes och justerades följande voter.-propos.:
»Den som vill, att vid blifvande votering om bifall till 2:dra momit
af 8:de §:n uti förslaget till förordning om kommunalstyrelse på landet,
sådant det lyder uti Allm. Besv.- och Ekon.Utskits Utlide Nio 161,
kontraproposin skall blifva afslag på nämnde morn., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
42
Den 3 Oktober I. m.
Vinner nej, har E. o. Ad. beslutat att återremiss af ofvanberörde
mom. skall inrymmas uti koutraproposm vid den blifvande
voteringen.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 14.
Härefter upplästes och godkändes följande voter.propos. i
hufvudsaken:
»Deu som bifaller 2:dra mom:t i 8:de §:n af törslaget till förordning
om kommunalstyrelse på landet, sådant detsamma lyder uti
Allm. Besv.- och Ekon.Utskits lithde N:o 161, röstar
Ja i
deu det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder förberörde mom. till Utsk:t återremitteradt.»
Vid detina voterings slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — i 3.
Nej — 8.
Efter förmälan, att det återstode att pröfva det till 2:dra mom:t
föreslagna tillägget i dess tre särskilda aldelningar, hemställde H.
Exc. först, huruvida R. o. Ad. bifölle förslaget, att från rösträtt å
kommunalstämma skulle uteslutas gemenskapen vid rikets landtoch
sjöförsvar; och -då dervid svarades några ja och flere nej, förklarades
nej hafva varit öfvervägande.
Sedermera hemställde H. Exc., huruvida R. o Ad. antoge
förslaget, att allmänna och enskilda verks och korporationers
vaktbetjeniug, eller andre, som med desse jemförlige eller ringare
äro, ej skulle ega rösträtt i kommunalstämma; och sedan svaren
derå utfallit med flere nej och några ja, förklarades proposm vara
med öfvervägande nej besvarad.
Slutligen framställdes pröpos. på bifall till förslaget, att rösträtt
å kommunalstämma ej skulle tillkomma dem, som äro i annans
tjenst eller ständiga arbete auställde, eller daglönare, eller andre
dy like, som försörja sig med tillfälligt arbete; och då dertill svarades
flere ja jemte några nej, förklarades ja halva varit öfvervägande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
t
In fidem,
O. Brakel.
Den 3 Oktober e. ra.
Onsdagen den 3 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för förmiddagens plenum samt
prot. för den 0 sistl. Juni e. m.
Fortsattes beliandlingen af Allm. Besvärs- oell Ekon.Utsk:ts
Utlåt. N:o 161, i ani. al K. M:ts Nåd, Skrifvelse med det
af Koiniterade afgifna uuderd. bettink. och förslag angrde Komin
unal-styrelser.
Härvid förekom:
Förslaget till Förordn. om Kommunalstyrelse på landet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att §§:na 9 och 10,
hvilka nu voro i ordningen att pröfvas, blifvit af Utsk:t i ett
sammanhang behandlade, och derföre torde få jemväl härstädes
gemensamt handläggas.
Härefter föredrogos
§§:na 9 och 10 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t, med ogillande af de förändringar,
Utsk:t i dessa §§ tillstyrkt, godkännt desamma i enlighet
med Komiterades förslag.
Hr von Koch, Nils Samuel:, Jag får hemställa, att U,
o. Ad., med afslag å Utsk:ts tillstyrkan, instämmer uti PresteSt:ts
beslut, d. v. s. antager 9:de och l0:de§§:nei Komiterades förslag, i
stiillet för samma §§ uti Utsk:ts.
Den hufvudsakliga olikheten är, att i g 9 i Komiterades förslag
är stadgadt, att rätt till deltagande i öfverläggningar och beslut
öfver ärenden, som angå endast i mantal satt jord, icke tillkommer
andra än dem, sorn sådan jord innehafva, hvilket stadgande
Utskrt uteslutit. Preste-St:t har ansett, att en sådan skilnad
i ärendenas afgörande bör ega ruin; och äfven Bol'gare-St:t
har, så vidt ej oriktiga uplysningar i sistberörde. hänseende blifvit
mig meddelade, bifallit samma § enligt Komiterades förslag. Om
44
Den 3 Ok t ober e. m.
nu äfven R. o. Ad. antager densamma, kommer den att blifva
3 Stånds beslut.
Att detta åliggande eller denna rätt kommer att tillhöra
dem, som saken egentligen angår, måste Väl ock vara det rättaste.
I sammanhang härmed torde jag få omnämna en fråga, som
väl ieke stricte hör hit, men i afs:de å hvilken jag likväl vill
hafva min talan reserverad.
Slutet af § 61 i Komiterades förslag har nemi. följande lydelse:
»dock att, der bidragen skola efter mantal utgå, det för»medlade
mantalet alltså till grund lägges och fördelningen efter
»skatteören verkställes »
Jag tror icke att det går an, att i en sådan förordning som
denna helt och hållet förändra de beskattningsgrunder, som hittills
varit gällande i afs:de å åtskilliga afgifter, hvilka utgå efter oförmedladt
mantal, t. ex. vid prestgårds-byggnad m. m. En slik
förändring skulle icke heller komma att stå uti öfverensstämmelse
med hvad den af R. Stms hemställan föranledda samt af K. M:t
den 22 April 1853 utfärdade Nåd. förordning stadgar i afs:de å
rösträtt i sådana frågor. Till följd häraf anser jag lämpligast
vore att här införa ett stadgande af denna lydelse:
»Då fråga förekommer om afgift, som efter oförmedladt hem»mautal
utgår, skall rösträttigheten efter nämnde hemmantal ut»öfvas.
»
Jag får således yrka, dels afslag å Utsk:ts, samt bifall till
Komiterades förslag, hvad 9:de och 10:de gg:ne beträffar, dels ock att
ett tillägg af förutnämnde innehåll måtte vidfogas någon af dessa gg.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Afven jag anser det vara én försämring,
om Utsk:ts förslag i denna del anlages. Det kan väl icke
vara annat än rätt, att då innehafvare af mantalsatt jord äro å
lagda vissa skyldigheter, t. ex. väg-underhåll m. m., de äfven i
afs.-de å sådana förhållanden ega att besluta.
Utsk:t har anfört, att i fall i kommunen skulle ligga någon
stor fabrik eller annan industriel inrättnii g samt rösträtten vore
obegränsad, jordbrukarne skulle kunna tvingas anlägga t. ex. en
Väg, hvilken endast vore till båtnad för nämnde fabrik; och till
förekommande af en slik orättvisa föreslagit, att icke för annat
än jord af någon må röstas för mer än en tjugondedel af kommunens
hela röstetal efter röstlängden. Att ett undantagsförhållande
i viss mån till men för fabriksidkarue sålunda upställes, lärer
dock icke kunna bestridas.
Jag anhåller om bifall till Komiterades förslag och afslag
å Utsk:ts i samma del gjorda hemställan.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru jag, i motsats mot de begge
föreg:de talarne, i Utsk:t var af den åsigt, att Utsk:ts förslag i
denna del egde företräde framför Komiterades, — synnerligast derföre
att genom en sådan sammanslagning af rösträtten det all
-
Peil 3 Oktober e. m.
45
mannas intressen, icke blott kommunens, befordrades — anser jag
dock, för frågans bringande till ett önskviirdt slut, skäligt att vid
nuvrde förhållanden icke vidare bär förfäkta Utsk:ts mening. Det
är nemi. här uplyst, att 2:ne Stånd redan antagit komiterades förslag;
och otänkbart är icke, att resultatet i Bonde-St:t blir enahanda,
för såvida nemligen funderingar derstädes upstå deröfver,
att Utsk:t tillstyrkt afskafländet af en rättighet, som hemmansegare
f. n. åtnjuta.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag är i hufvudsaken
förekommen af Hr von Koch. I likhet med honom anser jag att
det är nödvändigt att bibehålla den rättighet, egare af jord nu
hafva, att ensamne rösta i sådane frågor, som endast röra jorden,
samt att man icke kan ändra den förordning, som rör stadgande i
afs:de å oförmedladt mantal.
Jag anhåller att beslut uti berörde rigtning nu måtte fattas,
samt att frågan derom icke måtte upskjutas till 61:sta §:n.
Gr. Sparre, Erik: Jag delar de föregide talarnes åsigt
om det företräde, som bör tilldelas 9:de och 10:de §§:ne uti Komiterades
förslag framför samma §§ uti Utsk:ts; men hyser några betänkligheter
i afs:de å det af Hr von Koch föreslagna tillägg. Det
finnes nemligen icke i hela förordningen något stadgande om beskattning
efter mantal, utan eudast efter ören. Vill man nu infoga
ett stadgande derom, att i vissa frågor skall röstas efter oförmedladt
mantal, måste man väl ock åsätta dessa mantal några
skatteören. Efter hvad grund skall då röstas för de lägenheter,
hvilka icke äro i mantal satte? Ett sådant insättande af oförmedladt
mantal anser jag fördenskull komma att medföra ej så
obetydliga olägenheter.
Hr von Koch: Med ani. af den anmärkning, den siste ta
laren
framstält i afs:de å det af mig föreslagna tillägg, anser jag
mig böra nämna, att på samma gång det i denna förordning talas
derom, att rösterna eljest skola beräknas efter skatteören, äfven
hvarje helt mantal finnes uptaget till 100 skatteören. Jag kati,
för min del, icke finna att det i något hänseende är olämpligt att
undantagsvis intaga detta stadgande. Det heter nemi. i 6t:sta§:n,
»der i lag eller allmän förordning stadgadt är att kommunalutskyld
»endast från vissa af de i g 58 omförraälda beskattningsföremål
»skall utgå, eller der för deltagande i sådan utskyld andra grunder
»bestämmas, eller der vissa från skattskyldighet till kommunen eljest
»befriade medlemmar skola till fyllande af särskilda behof bidraga,
»galle till efterrättelse hvad sålunda förordnadt är.» Bibehåller
man detta stadgande i 6 i:sta §:n, är således den af Gr. Sparre påpekade
olägenhet undanröjd.
Hr Hjärne: Jag anser att det af Hr von Koch begärda
tillägg icke är på sin rätta plats vid 10:de §:n, der hvarken talas
46
Den 3 Oktober e. ro.
om förmedladt eller oförmedladt mantal, utan endast om skatte*
ören.
Uti § 59 åter talas om mantal; hvadan lämpligast är att
upskjuta denna fråga, till dess man kommer till denna g, samt då
företaga frågan, huruvida ifrågastälda tillägg bör densamma vidfogas.
Gr. Mörner: Då 10:de §:n innehåller grunden för rösträt
ten,
måste det väl äfven vara vid nämnda g som ett undantag
bör införas, hvilket skall bestämma, om icke den allmänna regeln
om skatteöreu alltid skall ovilkorligen tillämpas.
De af Gr. Sparre yttrade betänkligheter med ani. af
de svårigheter, som skulle upstå för stadgande af grunder för de
lägenheters rösträtt, hvilka icke äro i mantal satte, måste, enligt
min tanka, förfalla, enär de grunder, jemlikt hvilka de skola i
omröstningarne .deltaga, redan äro bestämda i serskilda förordningar,
om hvilkas uphiifvande nu icke är fråga.
Gr. Sparre: Jag ber att få erinra om K. M:s Nåd. Kun
görelse
d. 24:de Nov. 1857 ang:de förändrad lydelse af 2:dra
mom:t i 5:te §:n af K. Förordnm d. 29:de Aug. 18 43 om sockenstämmor
i riket, jemförd med K. Kungörelsen d. 22:dra April
1853. Ifrågav:de mom. bestämmer i hvilket fall rösträttighet
skall beräknas efter hemmantal, der det finues åsatt. För sådana
särskilda lägenheter, som qvarnar, komma svårigheter i följd häraf
otvifvelaktigt att upstå.
Gr. Mörner: Med ani. af Gr. Sparres sednaste yttrande
har jag endast velat fästa den värde talarens upmärksamhet deruppå,
att skyldighet till deltagande i prestgårdsbyggnad m. m. utgår
efter helt andra grunder än Grin åberopat.
Gr. Sparre: Jag befarar fortfarande att det blir svårt att
fatta ett beslut uti den af Gr. Mörner föreslagna rigtning, alldenstund
jag icke kan finna, huru man skall erhålla någon säker och
för ifrågav.de lägenheter bestämd norm att följa.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik: För min del måste
äfven jag instämma uti de af föreg:de talare, i afs:de å antagande
af det utaf Hr v. Koch föreslagne tillägg, yttrade betänkligheter.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Kxe.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de a de ifrågav:de §§:na, icke afgilvits
något annat bestämdt yrkande, än att R. o. Ad., med afslag å
Utsk:ts förslag, skulle i stället antaga §§;na 9 och 1 0 i komiterades
förslag; hvarförutan Hr v. Koch yrkat, att till den 10:de <§:n
skulle fogas ett tillägg af följande innehåll: »Då fråga förekommer
om afgäld, som efter oförmedladt hemmantal utgår, skall rösträttigheten
efter nämnde hemmantal utöfvas»; och skulle detta tilllägg,
på sätt hegardt blifvit, göras till föremål för särskild propos.
Pen 3 Oktober e. m.
47
Sedan lt. o. Ad. härefter, uppå framställda propos:r, afslagit
Utsk:ts förslag och i stället antagit 5§:na 9 och 10 i komiterades
förslag; gjordes propos. på anlagande af det utaf Hr v. Koch föreslagna
tillägget till den 10:de §:n, och då dervid svarades många
nej, blandade med ja, förklarades nej hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den sora bifaller Hr v. Köchs yrkande, att till § 10 mora.
1 uti komiterades förslag till förordning om kommunalstyreise på
landet skall fogas ett så lydande tillägg: »Då fråga förekommer
om afgäld, som efter oförmedladt hemmantal utgår, skall rösträttigheten
efter nämnde hemmantal utöfvas»; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o Ad. förenämnde vrkände.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 13.
Nej — 18.
§ 11 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t godkännt Utsk:ts förslag, utan
annan ändring, än att för sista mom:t ari tagits följande lydelse:
»För näring eller rörelse, som under borgenärs förvaltning står,
äfvensom i enahanda fall för jordegendom, om den ej af landtbo
eller arrendator innehafves, må ej röstss.»
Gr. Lagerbjelke: Visserligen anser jag den allmänna före
skriften
riktig, att arrendator må rösta för den fastighet, han förvaltar;
men deremot tror jag det icke är rätt att, som man här
synes åsyfta, förbjuda jordegare och arrendator att i detta afs:de
träffa särskild öfverenskommelse sinsemellan. Jag kan deraf icke
inse den ringaste nytta, och intet annat resultat torde dermed
kunna vinnas, än att utestänga den större godsegaren från allt
inflytande inom kommunen. Icke kan det väl anses billigt, att en
arrendator, som har t. ex. blott 2 år qvar på sitt kontrakt, skall
kunna ålägga egendomen kostnaden för en vägförbättring eller dylikt,
som kan räcka i t. ex. 10 år. Jag får således yrka att det
ifrågav:de i mormt 1 af denna g intagna förbudet, börjande med
orden: »ej må egaren», måtte utgå. I 2:dra mom:t torde äfven
de särskilda qvalifikationer, som finnas uptagna för qvinnors utöf'vande
af rösträtten, kunna lämpligen utbytas emot de enkla orden:
»qvinna, som myndig är», hvadan jag anhåller om bifall till 2:dra
mom:t med denna förändring. I afs:de å sista mora:t torde, om
R. o. Ad. antager mitt förslag till I:sta mom:t, PresteSt:ts förslag
till ändring förfalla.
48
Den 3 Oktober e. m.
Gr. Mörner: I hufvudsaken Ur jag förekommen af Gr.
Lagerbjelke. Alven jag anser det vara oriktigt att förmena en
fastighetsegare utöfva alla de med hans eganderätt förenade rättigheter.
Från den tid, då jag såsom ledamot deltog uti förhand
liugarne
uti det Utsk., som vid 1840 oell 41 års riksdag
handlade frågan om inrättande af Sockne-Nämnder å landet, erinrar
jag mig nogsamt de allvarsamma strider, hvilka i detta fall fördes
och hvarvid i synnerhet ledamöter af PresteSt:t ifrigt arbetade för
den restrictiva åsigten och tycktes ingalunda med blida ögon se
att de större jordegarne skulle, till följd af berörde sin egenskap,
utöfva något öfvervägande inflytande.
Nu har redan BorgareSt:t fattat ett beslut öfverensstämmande
med det förslag, Gr. Lagerbjelke framstält, eller att orden : »Ej må
»egaren kunna sig förbehålla att för sådan fastighet rösta» skola
uteslutas, men som man genom ett sådant enkelt uteslutande af
nämnde ord möjligen skulle föranleda villrådighet om hvilken som
skall ega rösträttigheten utöfva, skulle det synas mig vara att föredraga
att till §:n foga ett tillägg af följande lydelse: »såvida ej
»egaren sjelf i kontrakt förbehållit sig rösträttigheten.»
Beträffande derefter de i 2:dra mom:t förekommande ord : »Enka.
frånskild hustru eller ogift qvinna, som myndig är etc.», som Gr.
Lagerbjelke yrkat måtte utbytas mot orden: »Qvinna, som myndig
ar etc.», så och ehuru man kan anmärka, att uti förstnämnde stroph
ligger en pleonasm i uttrycket, finnér jag likväl icke någon egentlig
olägenhet kunna härröra deraf; hvadan jag, med hänsigt dertill
att man icke utan särskildt behof bör skilja sig från de förut i
MedSt;n fattade beslut, får hemställa att Utsk:ts ordalag i denna
del mätte bibehållas oförändrade.
Vidkommande åter sista mom:t, tillstyrker jag att detsamma
må uteslutas. Jag kan nemligen icke inse något fullt giltigt skäl
till bibehållande af dervarande bestämmelse. Man tänke sig det
fall att t. ex. en fideikommissarie afträdt sin egendom till sina
borgenärer samt att dessa fortfarande uti flere år upbara hans inkomster.
Likväl skulle ingen kunna bevaka hans talan under tiden.
Hr von Koch: Jag är hufvudsakligen i detta fall af sam
ma
tanke med Gr:ne Lagerbjelke och Mörner Hvad åter sättet
för uttryckandet af deras gemensamma åsigt vidkommer, instämmer
jag med Gr. Mörner deruti, att det kan medföra sina olägenheter,
att helt enkelt utesluta den ifrågav:de punkten: »Ej må egaren
»kunna sig förbehålla, att för sådan fastighet rösta.» Deraf kan
nemi. föranledas osäkerhet, huruvida egare af utarrenderad jord i
vissa fall kunua vara röstberättigade eller icke.
Med anledning häraf hemställer jag, att Irsta momd måtte
erhålla följande lydelse:
»För fastighet, som innehafves af landtbo eller arrendator,
»röste innehafvaren, derest icke egaren förbehållit sig att för sådan
»fastighet rösta.»
Deri 3 Oktober e. m.
<19
Jag anser det vara rätt att såsom regel stadga, det landtbo
eller arrendator skall för sådan fastighet rösta, emedan mar, annars
för hvarje särskildt fall måste komma fram med kontraktet.
I afseende å 2:dra mom:t instämmer jag äfven uti Gr. M.örners
åsigt, att man bör bibehålla ordalydelsen deraf. Tillfällen
kunna nemi. i annan händelse förekomma, då man vill ifrågasätta
den frånskilda hustruns myndighet.
Gr. Lagerbjelke: I afs:de å mom. 1 instämmer jag med
Gr. Mörner i hans förslag. I fråga om mom. 2 åter nödgas jag
vidhålla mitt eget, såsom på en gång kortare och tydligare, ty
man kan icke veta, om ej en frånskild hustru blifvit satt under
förmyndare. All tvetydighet torde deremot undvikas, om man
stadgar helt enkelt, att »myndig qvinna» eger rösträtt.
Frih. Tersmeden: Hvad l:sta mom:t beträffar, instämmer
jag helt och hållet med Gr. Mörner och Hr von Koch. För min
del kan jag verkligen icke uptäcka någon egentlig skillnad mellan
de af nämnde talare i berörde hänseende framstälda förslag.
Vidkommande 2:dra mom:t medgifver jag visserligen att Gr.
Lagerbjelkes förslag: »Qvinna, som myndig är, ege» etc. kan vara
tillräckligt omfattande; utan att jag likväl derför vill vidgå riktigheten
af det såsom stöd derför anförda skäl, att tvistigheter skulle
kunna upstå rörande rätta meningen af denna g, för det fall nemi.
att ifrågasättas skulle, huruvida enka eller frånskild hustru, som
blifvit satt under förmyndare, får rösträtt utöfva. Den näst derpå
följande punkten innehåller nemi. följande bestämmelse: »För omyndig
röste förmyndaren.»
Slutligen har Gr. Mörner ansett, att sista mom:t borde uteslutas.
Såsom bevis på deraf följande olägenheter har Gr:n aufört
att om t. ex. en fideikommissarie vore under konkurs, skulle för
hans egendom under tiden icke få röstas. Komiterades förslag
innehåller i detta fall: »För egendom eller näring och rörelse, som»
etc. Utsk:t åter har borttagit ordet »egendom» samt låtit punkten
lyda: »För näring eller rörelse, som» etc. Med hänsigt härtill
anser jag att berörde sista mom. kan qvarstå.
Hr Dalman, Fredrik Wilhelm: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Frih. Tersmeden, och begärde ordet blott för att
påpeka, att i § 8, som R. o. Ad. redan antagit, står tydligen, att
ingen har rösträtt, som icke råder för gods sitt. Då nu dessutom
denna § är antagen af 2 Stånd, tillstyrker jag bifall dertill
oföräudradt, ehuru måhända det af Gr. Lagerbjelke framställda
förslag i vissa afseenden eger företräde.
Gr. Sparre: Till de anmärkningar, sora blifvit framstälde
mot förevarande §, måste jag lägga ytterligare en erinran.
2:dra mom:t har följande lydelse: »Enka, frånskild hustru eller
»ogift qvinna, som myndig är, ege i kommunalstämma rösträtt
»utöfva.»
H. XI. i
50
Den 3 Oktober e. m.
Det kan väl icke vara meningen att några andra qvinnor skola
utöfva rösträtt i kommunalstämma än de, som hafva egendom, näring
eller rörelse?
Den 8:de §:n hänvisar till den 58:de §:n. Sistnämnde § åter stadgar,
att en hvar, som erlägger bevillning, är skyldig att till kommunens
i g 5 otnförmälda utgifter bidraga. Följaktligen är ock
en hvar, som erlägger bevillning, uti sockenstämmorna berättigad
att deltaga. Jemlikt berörde sammanställning skulle alltså hvarje
qvinlig tjenare eller jungfru få deltaga i sockenstämmorna. Men
detta lärer väl icke rimligen kunna vara meningen! Som §:n nu
är redigerad, synes mig intet hinder möta jemväl för en qvinna,
som åtnjuter pension, att inställa sig och deltaga i sockenstämmorna.
Till förekommande af dylika, antagligen ej förutsedda förhållanden
hemställer jag att i §:ns 2:dra mom. måtte efter orden
»som myndig är» tilläggas orden »samt för fastighet eller näring
och rörelse erlägger bevillning.»
Hr Hjärne: Med ani. af den siste värde talarens anmärk
ning,
tillåter jag mig hänvisa på lydelsen af den utaf R. o. Ad.
redan antagne 4:de §:n:
»Medlem af kommunalsamhälle är en hvar, som der eger eller
»brukar jord eller annan fastighet eller der idkar bergsbruk,
»handel, fabriksrörelse, handtverk eller annat allmän bevillning un»derkastadt
näringsfång, eller eljest der bor eller, till följd af
»gällande författningar, sitt laga bo och hemvist hafva bör.»
Gr Sparre: Det svar på min anmärkning, Hr Hjärne lem
nat
medelst upläsande af 4:de §:n, skulle ega sin riktighet, om allenast
den 58:de §:n i någon mån hänvisade på den nämnde § 4;
men detta är icke händelsen.
Fortfarande måste jag således anhålla om införande af det
redan förut af mig begärda tillägg.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, kom jag,
hvad sista mom:t beträffar, endast att fästa mig vid komiterades
förslag, utan att observera, det ordet »egendom» uti Utsk:ts förslag
blifvit uteslutet.
Mitt yrkande uti berörde hänseende torde jag alltså få återtaga.
Gr. Sparres anmärkning om behofvet af ett tillägg till 2:dra
mormt finner jag vara ganska befogad. Nu gällande Sockenstämmoförördning
är onekligen i så fall bättre upstäld, att man derstädes
undvikit att tala om könet och i stället endast användt
ordet »innevånare.» Man har sålunda der icke behöft liksom påpeka,
att qvinnan skall gå utom sin egentliga spher.
Gr. Sparre: Uti det allmänna omdöme, Gr. Mörner uti
dess sednaste yttrande uttalat rörande den skiljaktighet, som företer
sig mellan nu gällande och under öfverläggning varande sockenstämmoförordning,
får äfven jag för min del instämma.
Den 3 Oktober e. m.
51
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, hvad beträffade den förev:de litte §:n,
sorn innehöll 5 särskilda momtr, följande yrkanden blifvit afgifna,
nemi. vid lista momtt, att detsamma matte erhålla följande lydelse:
»Landtbo eller arrendator röste för fastigheten, der ej egaren sjelf
i kontraktet rösträttigheten sig förbehållit»; vid 2:dra momtt, af Gr.
Lagerbjelke, att orden »Enka, frånskild hustru eller ogift» skulle
borttagas, så att momtt erhölle följande lydelse: »Qvinna, som myndig
är, ege i kommunalstämma rösträtt utöfva»; samt af Gr. Sparre,
att efter orden »som myndig är» skulle införas orden »samt för
fastighet eller näring och rörelse erlägger bevillning»; hvaremot de
tre sista momin blifvit lemnade utan anmärkning; och skulle, med
ani. af hvad sålunda förekommit, särskilda proposir framställas
rörtde lista momtt, 2:dra momtt, med förbehåll att särskildt pröfva
Gr. Sparres tillägg, samt de tre sista momtn.
Härefter framställdes först propos. på antagande af ofvannämnde
förslag till lydelse för lista momtt, dervid svarades ja.
Sedermera hemställde H. Exc., huruvida R. o. Ad., på sätt
Gr. Lagerbjelke föreslagit, bifölle 2:dra momtt med uteslutande af
orden »Enka, frånskild hustru eller ogift», dervid svarades ja och
nej i blandning; hvarefter H. Exc. framställde propos. på bifall
till samma mom. utan förändring och, då. svaren nu utföllo med
flere ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Vidare hemställde H. Exc., om R. o. Ad. antoge Gr. Sparres
förberörde förslag om ett tillägg uti 2:dra momit, dervid svarades
flere nej jemte ett eller annat ja; och förklarades nej haft öfvervigten.
Slutligen framställdes propos. på bifall till de tre sista momin
och besvarades med ja.
g 12 enligt Utsktts förslag.
Tillkäunagafs vara bifallen af PresteSttt.
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad. vid 9:de och lOideggtnas
behandling icke funnit godt bifalla det derstädes föreslagna maximum
för rösträtt, förefinnes icke något skäl att i den nu
förevtde 12:te gtn bibehålla orden »dock mä ingen, på grund af
»fullmakt, föra talan för mera än en röstberättigad». — Så länge
nemi. förstberörde stadgande rörande maximum för rösträtt, eller
att »ej för annat än jord af någon må röstas för mer än en tju»gondedel
af kommunens hela röstetal efter röstlängden» icke var
borttaget, fanns något skäl för bibehållandet af föreskriften, det
ingen, på grund af fullmakt, må föra talan för mer än en röstberättigad.
Vid nuvide förhållande åter synes mig intet giltigt
skäl dertill förefinnas.
En annan, mer modererad åsigt, eller att ingen, på grund af
fullmakt, skulle få rösta för mer än en viss del af de på stäm
-
52
Den 3 Oktober e m.
man röstberättigade, har jemväl sökt göra sig gällande. Afven
denna åsigt anser jag vara oriktig, ehuru jemförelsevis bättre än
det nu af Utsk:t föreslagna stadgande.
Jag tillstyrker således att K. o. Ad. måtte bifalla §:n, med
uteslutande af de ofvan anmärkta orden.
Hr Dalman: Jag föreställer mig, det Utskrts mening i
förev:de fall alldeles icke varit att förekomma, att en person
skulle få alltför många röster. Det motiv, sorn, enligt mitt förmenande,
ligger till grund för Utsk:ts förslag i denna del, är
nemi. att icke allt för många röstberättigade skola kunna undandraga
sig personlig inställelse vid stämman. Något ovanligt eller
klandervärdt kan jag icke finna deruti, att den person, som har
en röst, öfverlåter densamma på en annan. Ett helt annat förhållande
blir det åter, om en person upträder med fullmakt att
rösta för flere personer.
I följd häraf anser jag att den, som gillar förberörde af
Utsk:t antagne motiv, jemväl bör finna ifrågav:de tillägg lämpligt.
Hr Hjärne: Med anledning af Hr Dalmans anmärkning
anser jag mig böra nämna, att Utsk:t intog detta stadgande eller
tillägg i följd af Hr v. Troils, Betänk:t vidfogade reservation.
Deruti uttalas nemi. den grundsats, att »rösträtt bör personligen
»utöfvas.»
Uti öfverensstämmelse med Hrr Dalman och von Troil tror
äfven jag, att detta tillägg är liksom en hållhake för fullmakters
utfärdande, hvilken icke bör borttagas.
Gr. Sparre: En väsendtlig skillnad företer sig mellan
Utsk:ts förslag och den uti Hr von Troils reservation i berörde
hänseende uttalade gruudsats. Reservanten säger nemi., att »rösträtt
bör personligen utöfvas»; men om man, på sätt Utsk:t föreslagit,
medgifver att någon må, på grund af fullmakt, föra talan
för annan röstberättigad, så har man ju redan frångått denna
grundsats. Qvarstår detta stadgande, kan man komma i tvekan,
huruvida man skall lemna fullmakt åt en person, emedan man
icke med bestämd visshet kan känna, om . icke han redan förut
mottagit fullmakt af annan person. Det synes mig i öfrigt vara
ett temligen hardt stadgande, att om det gifves en person, för
hvilken 2:ne personer hafva det förtroende, att de vilja lemna
honom fullmakt, den ene af nämnde 2:ne röstberättigade skall
blifva beröfvad tillfälle dertill.
I detta fall instämmer jag således uti det af Gr. Lagerbjelke
gjorde yrkande,
Hr von Koch: Jemväl jag har haft personlig erfarenhet
af obehaget af deri utaf Hr von Troil uti dess reservation omtalade
»listlöpning». Det händer nemi. ganska ofta, att personer
för- egna ändamål samla röster af andra röstberättigade personer,
hvilka äro likgiltiga för egna och kommunens angelägenheter, och
Den 3 Oktober e. m.
53
sorn följaktligen skrifva under hvad som helst. Man kan sannerligen
på sådant sätt få en hel mängd röster genom att gå ur
hus i hus. Slika röster äro likväl ganska sällan ett uttryck af
kommunal-ledamöternas verkliga tänkesätt.
Jag röstar för bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Då man förutsätter att fullmakter utgifvas
derföre, att utgifvaren sjelf icke är intresserad för saken, har man
äfven ganska lätt att bevisa åtskilliga af detta fullmakts-utgifvande
följande olägenheter. De, som hylla en sådan förutsättning,
måste, i full konseqvens dermed, fördömma ali fullmakts utgifning.
A andra sidan bör man utan svårighet inse att, om icke
fullmakter få gifvas, beslutande-rätten, isynnerhet i vidlyftiga församlingar,
ovedersägligen kommer att ligga uti de närmast boendes
händer.
Icke heller kari jag inse nyttan för det allmänna deraf, att
man tvingar massor af menniskor att personligen infinna sig vid
dessa sammankomster, isynnerhet om det bestämmes, att sammankomsterne
skola ega rum på arbetsdag.
PA grund af nu andragne förhållanden synes mig tillägget
om begränsnjng af rättigheten att rösta på grund af fullmakt
vara både ändamålslöst och olämpligt.
Hr Printzell sköld, Carl: Om man vid all lagstiftning
skulle i främsta rummet utgå från den synpunkt, att missbruk i
följd af lagen kunde ega rum, samt icke antaga en lag förr, än
man egde bestämd visshet att icke något missbruk derifrån kunde
härledas, så tviflar jag på möjligheten att någonsin kunna
stifta någon lag. Ännu har nemligen aldrig meuniskosnillet i berörde
fall visat sig vara så stort, att icke under tidernas lopp ett
annat ingenium påfunnit möjligheten, att i något hänseende
kringgå den antagna lagen.
I likhet med Gr. Mörner, hyser äfven jag den öfvertygelsen,
att det kan vara ganska nyttigt att åt en person få öfverlemna
icke allenast en utan flere fullmakter. Det är dessutom en obillig
begäran att alla röstberättigade i stämman skola derstädes sig
infinna. Lagliga hinder för en sådan inställelse gifvas; och det
vore vid slikt förhållande hardt nog att icke få anförtro sin talan
åt en person, för hvilken man har verkligt förtroende, derföre att
en annan röstberättigad för samma person haft samma förtro
ende.
Jag tillstyrker att, med afslag å Utsk:ts tillägg, komitera
des
förslag i denna del måtte af E. o. Ad. godkännas.
Hr Hjärne: Jemlikt hvad jag numera inhemtat, har
Preste-8t:t bifallit Utskds förev-.de förslag oförändradt, samt
Bonde- och Borgare-Stm naed en i någon mån förändrad^ ord
ställning.
54
Den 8 Oktober e. m.
Frih. Tersmeden: Alldenstund, jemlikt hvad den siste
talaren uplyst, förevarande § redan blifvit af 3:ne Stånd bifallen,
anser jag icke lämpligt att spilla många ord på densamma.
I största korthet har jag således velat nämna, det jag, i
likhet med Hr von Troil, helst skulle önska, att hvar och en
sjelf förde siri talan vid stämman; men då detta svårligen låter
sig göra, vill jag söka att erhålla denna rätt att utfärda fullmakter
så inskränkt som möjligt.
Största olägenheten af detta fullmakts-utgifvande är, att personer
med så stor lätthet kunna fara ur gård och i gård och
skaffa sig fullmakter. Ett slikt förfaringssätt är dock till en betydlig
del förekommet genom ifrågavide af Utsk:t föreslagne
tillägg. Man kart uti detta tillägg se liksom ett band på listlöparne.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n enligt
Utsk:ts förslag, och dels bifall dertill med uteslutande från
lista mormt af orden »dock må ingen på grund af fullmakt föra
talan för mera än en röstberättigad»; och skulle §:ns båda mo
menter
blifva föremål för särskilda proposir.
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till lista mom:t
enligt Utskits förslag och, då dervid svarades många ja, jemte
några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Propos. på bifall till 2:dra mom:t framställdes sedermera och
besvarades med ja.
§ 13 enligt Utskits förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af Preste-Stit.
Gr. Mörner: Mig synes att i nu ifrågakomna händelse
bör, likasom i andra fall, den, som kan förete laga förfall, ega
rättighet att afsäga sig det ifrågavide updraget; samt att det
icke bör bero på kommunal-stämmans godtycke att förvägra bifall
dertill.
Till följd häraf anhåller jag att slutmeningen uti 2:dra mom:t
måtte erhålla följande lydelse: »samt den, som förmår upgifva
»laga förfall.»
Hr von Koch: Jag kan icke föreställa mig att Utskits
mening kan vara annan än den, som innehålles uti det af Gr.
Mörner nu framstälda förslag. Utskits förslag bestämmer nemi.
endast, hvem som i första hand skall pröfva upgifvet förfall.
Sistnämnde förslag är således allenast en något mer modererad
form för samma sak, eller ett, så att säga, beskedligare uttryck
än de af Gr. Mörner föreslagne- ordalag »laga förfall».
Med hänsigt härtill kan jag således icke finna, att några
betänkligheter i denna del höra möta.
Den 3 Oktober e. m.
55
Hr Hjärne: Jag är hufvudsakligen förekommen af den
siste talaren. Utsk:t har troligen ieke ifrågastäldt, det kommunalstämman
skulle blifva sammansatt af en mängd sådane personer,
som icke skulle fästa afseende vid ett verkligt laga förfall. För
sådant fall åter finnes det ju tillfälle att anföra klagomål.
BorgareSt:t har fattat ett annat beslut i frågan, hvilket endast
är skiljaktigt deruti, att jemväl embets- och tjenstemän skola
vara skyldiga att emottaga ett slikt förnyadt updrag, — en åsigt,
hvilken jag vid öfverläggningarne i Utsk:t förklarat mig icke kunna
dela. — De öfriga båda Stin lära dock hafva bifallit Utsk:ts
förevide förslag oförändradt; och anser jag mig, med ytterligare
bemtadt stöd af nämnde förhållande, böra hemställa, det E. o. Ad.
icke måtte fästa något afs:de vid de i detta fall så litet talande
skäl, som blifvit af Gr. Mörner framstälde.
Gr. Sparre: I likhet med Gr. Mörner är äfven jag af den
åsigt, att det är en högst obillig bestämmelse, att stämman skall
pröfva beskaffenheten af ifrågakommande förfall. Vid någon persons
iråkade sjukdom kan t. ex. stämman finna för godt att utlåta
sig: Han är icke sjuk, o. s. v.
Till vinnande af rättelse härutinnan hemställer jag att förev:de
2:dra mom. måtte erhålla den af reservanten, Hr Stolpe, uti dess,
komiterades Betänk, vidfogade, »Serskilda förslag till lag om menighetsstyrelse
på landet» föreslagna lydelse. Orden läsas vid komiterades
Betänk, pag. 167, § 17: »Dock vare ej den förbunden
»att updraget emottaga, som upnått 60 års ålder, eller förmår
»visa annat laga förfall, ej heller den, som näst förut ordförande
»varit, förr än så läng tid förflutit, som den hvarunder han up»draget
innehaft.»
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Att öfverlemna detta afgörande
till stämmans klokskap, kan icke vara rätt. Om nemi.
stämman möjligtvis skulle kunna anses befogad och lämplig att
bedöma frågan, när af Utsk:t omnämnt »annat förhinder» förekommer,
så kan dock aldrig detta blifva händelsen vid ifrågakammande
»laga förfall».
Man har invändt att tillfälle gifves att anföra klagomål. Att
undgå det med en slik procedur förenade bråk samt obehag, torde
dock obestridligen vara del förmånligaste. Enda sättet att härutinnan
bereda sig trygghet är, att icke öfverlemna allt för mycket åt stämmans
godtycke.
På dessa, samt förut i ämnet anförda skäl, förenar jag mig
med Gr. Mörner.
Hr Adelborg, Anders Otto: Mig synes att man i sitt
klander mot Utsk:t går väl långt. Ett »annat förhinder» kan
verkligen för den enskilde vara ganska vigtigt, ehuru det icke
är något »laga förhinder.» Antages Gr. Mörners förslag, blir man
ovilkorligen skyldig att inställa sig, så vida ej »laga» förfall gitves.
Utsk:t har velat att jenrvä] »annat giltigt» förhinder skulle få ta
-
56
Den 3 Oktober e. m.
gas under ompröfvande; och bör, i min tanke, Utsk:t ej derför
klandras. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Den siste talarens yttrande måste grunda sig
på ett missförstånd, och jag tror icke att det finnes någon domare,
som godkänner den åsigten. Med »annat förhinder» kan här nemi.
icke menas annat än det laga förfall, som upriiknas i RättegfingsBalken,
eller som kan åberopas såsom skäl för uteblifvande från
domstol. Om likväl kommunalstämman underkänner upgifvet »förhinder»
; sä och då detta beslut icke kan sägas i egentlig mening
»kränka hans enskilda rätt», blir den möjligen förorättade beröfvad
rättigheten, att uti beslutet söka rättelse genom besvärs anförande.
Jag tror således att allan rättfärdighet blir upfyld genom
antagande af reservanten, Hr Stolpes' förslag.
Hr von Koch: I fullkomlig strid med den utaf den siste
talaren uttryckte åsigt, anser jag alldeles påtagligt att man, för
den händelse kommunalstämman icke godkänner laga förfall, eger
att klaga, samt att man, på grund af 76:te §:n, uti det fattade
beslutet skall få ändring; hemställandes alltså, det R. o. Ad. måtte
bifalla Utsk:ts förslag.
Hr Dalman: Jag är förekommen af den siste talaren, och
får opponera mig mot en så absurd åsigt, som den Gr, Sparre nu
sednast uttalat.
Då den af Gr. Sparre yrkade förändring är, lindrigast sagd t,
onödig, anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Om det finnes något absurdt i lagen, är det
icke mitt fel. Jag har endast anfört hvad lagen innehåller, och
lagen innehåller att personer icke få klaga öfver annat än hvad
som rör deras enskilda rätt.
Hvad beslut i detta fall af kommunalstämman fattas, kan för
många personer vara af ganska stor vigt. Det är nemi. icke för
en viss kortare tid, utan för en tid af 4 år, som det omhandlade
updraget ifrågakommer.
Gr. Snoilsky, Gustaf: Det af Gr. Sparre uti dess sednaste
yttrande anmärkta förhållande, att det icke är för en viss
kortare tid, utan för en tid af 4 år, sorn man skall emottaga
detta updrag, inverkar i så väsendtlig mån på frågan, att jag,
just med hänsigt till omberörde förhållande, anhåller att ordet
»förhinder» måtte komma att qvarstå.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Bxc.
Hr Gr. o. Jjandtm., att det lista mom:t af den förevide 13:de
§:n lemnats utan anmärkning, hvaremot i afs:de å mom:t 2, blifvit
yrkadt dels bifall till detsamma oförändradt, dels af Gr. Mörner,
att slutorden »annat förhinder, som af kommunalstämman
Don 8 Oktober e. m.
57
godkännes», skulle utbytas emot orden »laga förfall», och dels slutligen
af Gr. Sparre, att mom:t skulle erhålla följande lydelse:
«Dock vare ej den förbunden att updraget emottaga, som upnått
60 års ålder, eller förmår visa annat laga förfall, ej heller den,
som näst förut ordförande varit, förr än så lång tid förflutit, som
den hvarunder han updraget innehaft.»
Sedan propos. på bifall till l:sta mom:t blifvit framstäld och
med ja besvarad, gjordes propos. på bifall till 2:dra mormt utan
förändring, och då dervid svarades flere ja jemte ett eller annat
nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§§ 14 och 15.
Tillkännagåfvos vara antagna af PresteSt:t och biföllos.
§ 16 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af PresteSt:t.
Gr. Sparre: Jag fruktar, det man skall få erfara att deras
antal är så stort, som med sådan ifver deltaga uti ifrågav:de förhandlingar,
att de derför gerna upoffra sina arbetsdagar; och då
jag icke kan finna någon olägenhet deruti, att man på en helgdag,
på hvilken man i alla fall kommer tillsamman, jemväl företager
sig dessa kommunala frågor, hemställer jag om uteslutande
af det, l:sta mom:t vidfogade samt i komiterades förslag icke förekommande,
tillägg af följande lydelse: »De i § 17 omnämnda
»ordinarie kommunalstämmor må ej till sådan dag utsättas.»
Hr Hjärne: Detta tillägg har tillkommit på yrkande icke
allenast af PresteSt:ts ledamöter, utan äfven af de ledamöter, som
tillhöra de öfriga Stånden. Hittills vunnen erfarenhet har jemväl
ådagalagt, att då sockenstämmor ronde äfven ganska vigtiga ärenden
hållits på middagsstunder, hafva dessa sockenstämmor endast
varit besökte af de närmast kringboende. Skälet härtill har helt
enkelt varit, att öfriga antalet sockenboar skyndat sig hem, för
att hinna fram före aftonen.
De ärender, som å dessa ordinarie kommunalstämmor skola
förekomma, äro: l:o fattande af beslut i ani. af berättelsen om
föreg:de årets räkenskaper och förvaltning; 2:o bestämmande af
kommunens utgifts- och inkomststat; 3:o granskning af så väl
skatteörelängden som debiterings- och upbördslängdeu, samt anställande
af val till återbesättande af de befattningar och updrag
inom kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, äfvensom val
af revisorer.
Pläraf torde R. o. Ad. finna, att hvar och en af ifrågav:de
stämmor måste uptaga flera timmars tid, samt att derstädes förekommande
ärenden äro af den vigt, att det är högst önskligt, det
de komma att bevistas af så många personer som möjligt. En
sådan önskan är åtminstone grundad på tron om en god koraraunalanda
i landet.
38
Den 3 Oktober e m.
På dessa skäl har Utsk:t tillstyrkt detta tillägg, hvarförutan
§:n troligen icke går igenom, hvarken uti Preste- eller BondeStm.
Gr. Lagerbjelke: Om man ifrågasatt, det berörde ordi
narie
stämmor ovilkorligen skulle hållas på helgdag, skulle äfven
jag motsätta mig en slik mening. Gr. Sparre har likväl endast
afsett, det ifrågav:de stämmor skulle kunna utsättas till någon sådan
dag.
Att någon af dessa ordinarie stämmor, t. ex. den, ang:de beslut
i ani. af berättelsen om föreg:de årets räkenskaper och förvaltning
(då denna berättelse är i fullkomlig ordning), eller den
ang:de revisionsval, skulle lämpligen kunna hållas en Söndag, utan
att alltför mycken tidsutdrägt derigenom borde vållas, lärer väl
icke kunna bestridas. Mer besökt komma säkerligen en sådan
ordinarie stämma att blifva än den ordinarie stämma, som blifvit
utsatt till en hvardag.
I följd häraf oell då jag icke anser riktigt att allt för häftigt
afvika från häfdvunna vanor, instämmer jag uti Gr. Sparres yrkande.
Frih. Tersmeden: Afven jag anser, i likhet med Gr. Sparre,
att detta tillägg icke allenast är alldeles öfverflödigt, utan äfven
kan leda till verkliga olägenheter.
Vid det förhållande nemi. att hittills vanligt varit att hålla
sockenstämmor på Söndag, kan jag icke finna något skäl att stadga,
det dessa stämmor ovilkorligen skola hållas å hvardag. Uti den
af Gr. Lagerbjelke påpekade omständighet att man understundom
vid ifrågav:de kommunalstämmor kan hafva ganska litet att göra,
hemtar jag ett ytterligare stöd för denna min åsigt.
På gruud häraf tillstyrker jag att R. o. Ad. måtte bifalla
hvad komiterade föreslagit.
Hr Estenberg: Man vill hafva en ordentlig kommunal
stämma.
Då upstår frågan: Hvad skall man derför iakttaga? Jo,
svaras det, man skall ställa så till, att man får stämma straxt
efter gudstjensten. Men, Mine Hrr! Något hvar af oss torde af
erfarenhet veta, att dessa stämmor straxt efter gudstjensten blifva
endast »en formalitet». Redan denna omständighet synes mig utgöra
ett tillräckligt skäl att fridlysa helgdagarne från berörde stämmor.
Ett icke obetydligt antal ärenden måste nemi. förekomma
å dessa stämmor. Att företaga dem efter gudstjensten skulle, på
sätt jag redan förut nämnt, vara att reducera hela stämman till
noll eller intet värde. Det skulle säkerligen blifva endast några
få personer, som vid den straxt efter gudstjenst företagne stämma
qvarstannade och afgjorde målen, •— möjligen till ganska liten
fromma för kommunen.
Framdrager jag vidare hufvudskälet för min åsigt i denna
fråga, eller att jag anser sabbaten verkligen vara en dag, som bör
hafva sin helgd och på hvilken verldsliga göromål äro obehöriga,
motser jag, huru man skall ropa, att jag talar ur en ton, som
erinrar om »medeltidens råa tidehvarf». Medvetandet att jag stö
-
Den 3 Oktober e. m.
53
der denna min mening på Guds klara ord låter mig dock icke
frukta den hotande stormen.
Hvad derefter beträffar påståendet att manga personer anse
dessa kommunalärenden vara af så ringa vigt, att de icke derför
vilja upoffra någon arbetsdag, så och för den händelse en sådan
anda hos åtskillige vore rådande, skulle jag, för min del, anse det
vara en verklig fördel för dessa stämmor, att nämnde personer
derstädes icke sig inställde.
Slutligen tillåter jag mig fästa upmärksamlreten dervid, dels
att det ovilkorligen skulle blifva tröttande att omedelbart efter
gudstjensten företaga dessa ärenden, dels att det väl i allmänhet
bör kunna antagas att hemmansegare kunna disponera öfver en
eller annan hvardag, — en tid, hvilken väl ock obestridligen läm
par
sig bäst för verldsliga göromål.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till gin enl.
Utsk:ts förslag och dels bifall till densamma roed uteslutande af
de i slutet af lista momit utaf Utskit tillagda orden: »De i § 17
omnämnda ordinarie kommunalstämmor må ej till sådan dag utsättas».
H. Exc. framställde härefter först propos. på godkännande af
Sm enl. Utskits förslag, dervid svarades flere nej jemte några ja,
och sedermera propos. på bifall till densamma med uteslutande af
nyssberörde tillägg, då svaren utföllo med många ja och åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
S 17 enl. Utskits förslag.
Tillkännagafs vara antagen af PresteStit och bifölls.
§ 18.
Tillkännagafs vara godkänd af PresteStit.
Gr. Sparre: Ett vilkor derför att sockennämnden skall in
taga
den ställning i kommunalt hänseende, som den bör intaga
anser jag vara att ordfiden icke må, utan att derpå hafva förberedt,
nämnden, utlysa stämman. I annat fall skall nemi. ett ärende
kunna komma alldeles oförberedt fram, utan att hafva erhållit erforderlig
utredning samt utan att de närv.de derom hafva den
kännedom, som är, för fattande af ett nyttigt beslut, oundgänglig.
Med ani. häraf hemställer jag att efter första meningens slutord
»nödigt finner» måtte intagas ett tillägg, som eger nästan
ordagrann likhet med de uti 2lista gin lista kap. af Hr Stolpes,
Betänkit vidfogade, förslag förekommande ord samt är af följande
lydelse:
»rådföre sig dock med kommunalnämnden, på det ärendet förut,
»må erhålla erforderlig beredning»,
Hr Hjärne: Det af Gr. Sparre nu föreslagna tillägg, —,
hemtadt från Hr Stolpes förslag, hvilket går ut på ett sönderbry
-
60
Den 3 Oktober e. m.
tande af hela det af komiterade antagna förslag i ämnet, — anser
jag, såsom till alla delar obehöfligt, icke böra af' E. o. Ad. bifallas.
Gr. Sparre: Jag kan icke inse att det ligger något så att
säga »sönderbrytande» deruti att man får ärenden så väl som möjligt
behandlade.
Detta är hvad jag med mitt nu föreslagne tillägg afsett; och
då jag ofta varit vittne till »surpriser» af den art, hvarpå jag i
mitt förra yttrande antydt, hemställer jag att mitt förslag i ämnet
måtte bifallas.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm., att derunder endast blifvit af Gr. Sparre framställdt
det yrkande, att efter första meningens slutord »nödigt finner»
skulle införas följande ord: »rådföre sig dock med kommunalnämnden,
på det ärendet förut må erhålla erforderlig beredning»; och
skulle detta tillägg blifva föremål för särskild propos.
Härefter framställdes först propos. på bifall till den förev:de
g:n och besvarades med ja; hvarefter gjordes propos. på antagande
af det ofvanomförmäldte tillägget, och då dervid svarades flere ja
och några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
S 19-
Tillkännagafs vara bifallen af PresteSt:t.
Gr. Mörner: Som förv:de g icke innehåller någon skyl
dighet
för ordföranden att »före stämmans slut tillkännagifva» dagen
för stämmans fortsättning, utan endast stadgar,det ordföranden eger
bestämma den dag, som han dertill finner lämplig, tillåter jag mig
hemställa, att kungörelse, till vederbörandes efterrättelse, må i behörig
ordning utfärdas.
Gr. Lagerbjelke: Gr. Mörners anmärkning i ämnet finner
jag vara ganska riktig. Det händer att en kommunalstämma icke
kan på en dag bringas till slut och att man måste utsätta en
fortsättning deraf. Likväl och för den händelse att fortsättning
låter sig verkställa derpå följande morgondag, är den ifrågav:de
Kungörelsen naturligtvis aldeles obehöflig.
På det att således denna fråga må kunna ställas på ett för
alla fall lämpligt sätt, hemställer jag, att den nu föredragna §:n
måtte bifallas med den förändring, att 2:dra mom:t uteslutes samt
att till lista mormt fogas ett tillägg af följide lydelse: »Ar inuan
»stämmans uplösning dag för dess fortsättande bestämd, erfordras
»ej serskild kungörelse derom.»
Hr Hjärne: Följden deraf att en ordförande ej före stäm
mans
uplösning bestämde dag för dess fortsättning, skulle blifva
den, att samme ordförande måste någon af de följande dagarne
antingen låta utfärda Kungörelse i ämnet från predikstolen eller
också skicka särskilda bud till hvar och en ledamot af stämman.
Den 3 Oktober e. m.
6Jt
Något sådant onödigt omak är det icke gerna troligt att en ordförande
sjelf vill ådraga sig.
Med hänsigt härtill och då de 3:ne MedSt:n redan bifallit
denna §, hemställer jag att densamma jemväl af E. o. Ad. måtte
antagas.
Gr. Mörner: Yid det af mig redan förut omnämnde förhållande
att denna § icke innehåller, att bestämmande af dag
för stämmans fortsättning skall ske före stämmans slut, samt då i
öfrigt de uti samma g gifna föreskrifter synas mig vara alldeles
öfverflödiga, har jag ansett mig böra göra den förändring i mitt
förut framställda yrkande, att jag nu anhåller, det hela §:n måtte
från förslaget utgå.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exe. Hr
Gr. o/Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n oförändrad dels af
Gr. Lagerbjelke bifall dertill med den förändring, att 2:dra mom.
skulle uteslutas och till l:sta mom. fogas ett så lydande tillägg:
»Ar innan stämmans uplösning, dag för dess fortsättande bestämd,
erfordras ej särskild kungörelse derom»; samt dels slutligen af Gr.
Mörner, att bela §:n måtte från förslaget utgå.
Sedan proposir först å bifall till §:n oförändrad, och derefter
å bifall dertill med ofvan oförmälde förändring blifvit framställda
samt besvarade med flere nej jemte några ja; gjordes propos. på
afslag å §:n, dervid svarades åtskilliga ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 20.
Tillkännagafs vara antagen af PresteSt:t och bifölls.
§ 21.
Tillkännagafs vara godkänd af PresteSt:t.
Gr. Sparre: Hela denna § synes mig verkligen fullkomligt
öfverflödig. Dervid är äfven den anmärkning att göra, att kanske
icke alltid den omtalte klubban finnes till hands.
Skulle likväl E. o. Ad. finna skäligt att bifalla lista mom:t,
torde dock ofvan angifue förhållande vara tillräckligt att anföra
för uteslutande af lista meningen i 2:dra momit.
Gr. Mörner: Det torde vare nödigt att bibehålla de uti
2:dra punkten af 2:dra momit förekommande ord: »Äskas omröstning,
verkställes den öppet och efter uprop»; och då bestämmelsen att
man skall för ändamålet bestå sig med en klubba, icke heller kan
vara så farlig, hemställer jag att gin måtte bifallas oförändrad.
Gr. Lagerbjelke: Som icke en gång sjelfva grundlagen
innehåller någon föreskrift att klubba skall finnas på bordet; men
den, detta oaktadt, likväl der är till finnandes, hemställer jag om
62
Den 3 Oktober e. m.
bifall till det af Gr. Sparre uti slutet af dess yttrande gjorda
yrkande.
Häruti instämde Frih. Tersmeden.
Hr Hjärne: Ehuru äfven jag vid öfverläggningen i Utsk:t
varit af den mening att åtskilliga af de i denna § gifna föreskrifter
kunnat utan mehn utgå, har jag likväl, med hänsigt dertill att
komiterades förslag uptager samma bestämmelser samt att flera
ledamöter i Utsk:t ansågo desamma beböfliga, icke velat motsätta
mig de uti berörde hänseende uttalade önskningar.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats fulländad yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n
oförändrad och dels bifall dertill med uteslutande af l:sta meningen
i 2:dra mom:t, hvarefter och sedan propos. på bifall till §:n utan
förändring blifvit framställd, men med nej besvarad, propos. gjordes
om antagande af samma § med uteslutande af 2:dra mom:ts l:sta
mening och besvarades med ja.
Ärendets vidare behandling upskjöts och R. o. Ad. åtskiljdes
kl. % 11 e. m,
In fidem,
O. Brakel.
Torsdagen den 4 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett protok.utdrag för den 3 dennes samt pleniprotokollet
för den 9 sistl. Juni f. m.
Anmäldes och bordlädes StatsUtskrts Mern. N:o 198, i ani.
af återremisser å StatsUtsk:ts Mern. N:o 195, med förslag till
voter.propos:r för afgörande af åtskilliga till 8:de och 9:de Hufvudtitlarnc
hörande anslagsfrågor.
Den 4 Oktober.
63
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag får hemställa, att
främst på föredragningslistan till nästa plenum måtte sättas det nu
bordlagda StatsUtsk:ts Mern. N:o 198.
Detta förslag blef uppå framstäld propos. bifallet.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utskits den 2 och 3 dennes bordlagde Mern. N:o 33, med
förslag till voter.propos. i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut, ronde
Utsk:ts Betänk. N:o 23, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande;
dervid förekom
det i sednare delen af Mem:t afgifna förslag till voter.propos.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Likasom i går,
får jag nu fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet derpå, att denna fråga
är af helt och hållet ekonomisk natur, samt förfaller genom 2:ne
Stånds afslag, hvadan den icke kan blifva föremål för votering i
förstärkt StatsUtsk. Till stöd för denna min åsigt får jag åberopa
den af l):r Rundgren afgifna reservation, och yrka, att R.
o. Ad. ville afslå den nn framstälda voter.proposm och till ny behandling
af Utsk:t återförvisa frågan om de 70,000 rdr till postverket.
Hr Montgommery, Robert Nils Germund: I strid
med den föreg:de talaren anser jag votering böra ega rum, men
kan icke gilla den af Utsk:t föreslagna voter.proposm. Om de 70,000
rdr torde nemi. icke kunna voteras, men deremot bör sådant ske
om vilkoren för detta sistnämnde anslag, då nemi. Adelu och BondeSt:t
å ena, samt PresteSt:t å andra sidan, i detta fall stannat i
olika beslut. Hvad den återstående delen af frågan vidkommer,
böra voter:r anställas emellan samtlige RiksStms olika beslut, så att
intet af dem blifver undertryckt. Jag-anhåller således att Betänk,
måtte återremitteras, så att Utsk:t må upställa nya voter.proposm.
Hr Hjärne, Harald: Den åberopade reservationen hvilar derpå,
att 2 Stånd skulle hafva afslagit det ändamål, för hvilket anslag
blifvit hegardt, och att derföre votering i förstärkt Utsk. icke
kan komma i fråga. Det torde dock för hvar och en, som med
upmärksamhet genomläser reservationen, vara tydligt, att det endast
är genom sofismer och hårklyfverier, som man kan komma till ett
sådant resultat. Vi måste nemi. besinna, att de anslag, som blifvit
beviljade, blott lemnats under olika form och olika vilkor, nemi.
dels till bidrag för de skjutsskyldige dels till K. M:ts disposition,
till lättnad för de mest betungade å de orter, der icke entrepenad
finnes. Under sådant förhållande anser jag votering böra ega rum
enligt den proposm, som är framstäld i detta Betänk., hvarpå jag
således anhåller om bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Det torde väl icke kunna vara
något tvifvel derom, att Prosten Rundgren har fullkomligt rätt i
G4
Den i Oktober.
de åsigter, han i sin reservation uttryckt. Den första frågan har nemi.
af 3 Stånd blifvit besvarad med nej. Den andra, eller om skjutsen
skulle bibehållas som en natura-prestation eller kunna afbördas
genom kontanta bidrag, är af 2:ne Stånd bifallen och af 2 förkastad.
Äfven denna fråga är således förfallen, emedan det icke
kan bestridas, att den hör till det slag af ärender, som afgöras
genom 3 Stånds beslut och icke kan hänföras till statsregleringen.
Jag tror således att någon votering i förstärkt Utsk. deröfver icke
kan ega rum. Jag för min del anhåller emedlertid, att R. o. Ad.
ville till Utsk:t återremittera ärendet, emedan i den nu upstälda
voter.proposm äfven är inbegripen frågan om de 7 0,000 rdr, som
skulle utgå till postverket, och hvilken fråga ingalunda bör sammanblandas
med den om gästgifveriskjutsen.
Gr. Sparre, Erik: Man synes här icke hafva tillräckligt
gjort sig reda för hvad frågan rätteligen är och rörer. En fråga,
nemi. den om skjutsningsbesvärets fullkomliga skiljande från jorden,
är visserligen genom 2 Stånds afslag förfallen: men det är icke
denna som nu utgör föremål för behandling, utan det är frågan
om skjutsningsbesvärets ordnande, om regleringen deraf. Det var
äfven härom K. M:s Nåd. Propos. handlade. I afs:de härå hafva
2:ne Stånd, nemi. BondeStrt och R. o. Ad., beslutat, att Staten
skall med i/i deltaga i kostnaden för genomförandet af den princip,
att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen ej längre må vara en
naturaprestation, och dessa båda Stånd hafva för sådant ändamål
anvisat en årlig summa af 200,000 rdr. PresteSt:t åter ställde
till K. M:s disposition 100,000 rdr årligen, att användas till skjutsningsbesvärets
lättande, dock att understödet icke må i något fall
öfverstiga % af hvad de skjutsskyldige sjelfva böra erlägga. Man
kan då icke gerna påstå, att frågan om Statens mellankomst för
skjutsningsbesvärets lättande förfallit, då R. St:r beslutat en sådan
mellankomst, ehuru i olika mån och under olika vilkor. Det hade
då, efter min tanke, ålegat Utsk:t att söka sammanjemka R. o.
Ad:ris o. BondeStits samt PresteSt:ts beslut, och om en sådan
sammanjemkning icke lyckats, så borde det blifvit votering i förstärkt
Utsk. Då skulle voteras först mellan PresteSt:ts o. BorgareSt:ts
beslut, till kontrapropos., och sedan mellan R. o. Ad:ns och
BondeSt:ts beslut samt den sålunda bestämda kontrapropos:n. Jag
har hittills talat under den förutsättning, att denna fråga icke vore
att anse såsom till statsregleringen hörande; men det kan icke
nekas, att vi både vid denna och föreg:de riksdagar dit hänfört
frågor af ungefär likartad beskaffenhet. Så voterade vi t. ex. i går
i förstärkt StatsUtsk. öfver anslag till läroverksbyggnader, som
blifvit af blott 2 Stånd bifallna, men af de 2:ne andra afslagna. Här
hafva dock 3 Stånd beviljat anslag för det ifrågasatta ändamålet,
och då torde med mycket mera skäl än vid många andra fall votering
i förstärkt Utsk. böra ega rum. Jag anhåller om återremiss
af Memrt.
Erih.
Den 4 Oktober.
65
Frih. Åkerhjelm: Lika med flera föreg:de talare anser jag
att denna fråga blifvit origtigt behandlad, emedan den otvifveln
k tigt är af ekonomisk natur. Någon votering i förstärkt
StatsUtsk. finner jag derföre icke böra ega rum, såsom stridande
emot Grundlagens föreskrift, hvadan jag förenar mig med Gr. Liljencrants
i anhållan om bifall till det beslut, han föreslagit.
Gr. Liljencrants: Man har, som stöd för Utsk:ts förfarande,
åberopat så väl denna, som föreg:de riksdagars erfarenhet.
Jag är ej i tillfälle att hvarken bestyrka eller bestrida sanningen
häraf, men skulle mycket beklaga, om så verkligen vore förhållandet.
Emellertid, om man fortgår på denna bana, kan man
komma att votera i förstärkt StatsUtsk. öfver hvilken fråga som
helst. Sådant har till och med ifrågasatts helt nyligen i afs:de å
frågan om anläggande af en telegraflinie från Bottniska viken till
Ostersund, ehuru denna var afslagen af 3 Stånd, och det var icke
utan stor strid, som man lyckades inom Utsk:t afstyra ett sådant
ofog. Denna fråga om skjutsen har, säger man, blifvit en statsregleringsfråga.
Men hvarigenom? Jo, på såsätt, att Ekon.Ulsk:t
afvikit från K. M:ts Propos. och föreslagit beviljandet af ett anslag,
till följd hvaraf detsamma måst sammanträda med StatsUtsk:t.
Men på detta sätt skulle nästan hvarenda fråga kunna göras till
statsregleringsäreude, och det kari jag för min del åtminstone icke
finna vara rätt. Jag förnyar derföre min anhållan om afslag å
voteringsproposm, samt om återremiss af frågan om de 70,000 rdr,
som skulle anvisas till Postverket. Jag får äfven, som stöd för
denna min anhållan, åberopa den vid Betänkit fogade reservation,
ehuru en talare påstått, att densamma är upfylld med falska slutsatser,
men som jag tror tydligt ådagalägga, att Utsk:t härvid
förfarit oriktigt, och hvilken icke kan genom annat än advokatyr
vederläggas.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag för min del önskar
återremiss af detta Betänk, i dess helhet, och icke blott af frå
gan
om de 70,000 rdr, som skulle anslås till Postverket, emedan
denna fråga så nära sammanhänger med hela skjutsfrågan, att den
icke kan derifrån skiljas. Hvad för öfrigt beträffar den frågan,
om votering i förstärkt Utsk. bör ega rum eller icke, får jag åberopa
K.F:ns 6 9:de g, under hvilken jag tror att denna fråga måste
hänföras, hvilket äfven fullkomligt öfverensstämmer med den
hittills följda praxis. Jag anhåller emellertid, i likhet med flera
andra talare, om återremiss, men skiljer mig så tillvida, att jag
yrkar det denna åtgärd måtte vidtagas med Betänk:t i dess helhet.
Hr Printzensköld: Det enda stödet för den ifrågastälda
voteringen i förstärkt Utsk. öfver denna fråga, hemtar man deraf,
att den blifvit förut handlagd äfven af StatsUtsk:t. Men härvid
är att märka, att detta behandlingssätt ingalunda var det rätta,
ty den fråga, som innehölls i K. M:ts Nåd. Propos. i ämnet,
H. XI. 5
66
Den i Oktober.
rörde icke anslag eller statens omedelbara ingripande, och kunde
således icke förvisas till behandling af StatsUtsk:t. Jag kan således
icke annat än fortfarande anse frågan förfallen genom 2 Stånds
afslag och yrkar derföre afslag å voter.propos:n i afs:de å de 2 eller
1 hundratusen rdr, men återremiss af frågan om de 70,000 rdr
till Postverket.
Frih. Åkerhjelm: Då det icke forde kunna bestridas, att
i förev:de fall sjelfva hufvudfrågan är af ekonomisk natur, hvadan
frågan om anslags beviljande måste vara beroende af den förras
lösning och icke tvärtom, så är det åtminstone för mig omöjligt
att fatta annat, än att denna genom 2:ne Stånds beslut förfallit.
Jag måste således förblifva vid den öfvertygelse, att votering i förstärkt
StatsUtsk. icke bör ega rum.
Gr. Lagerbjelke: Den här framstälda voter.propos:n är
behäftad med 2:ne väsendtliga fel. Det första är, att genom densamma
en fråga af ekonomisk natur, som blifvit af .2 Stånd afslagen,
drages under votering i förstärkt Utsk. Det andra felet är, att
Utsk:t i voter.proposm intagit frågan om de 70,000 rdr till Postverket,
hvilken redan är af 3 Stånd bifallen, och således afgjord
genom ett R. St:rs beslut. Jag tror på grund häraf, att R. o.
Åd. har fullt skäl att afslå Utskits framställning, hvarom jag nu
får anhålla. Hvad Utsk:t sedan skall vidtaga för åtgärd, blir en
särskild fråga, som då må komma under Utsk:ts bepröfvande.
Hr Hjärne: Jag kan icke underlåta att fästa Hr Gr. Lil
jencrants’
upmärksamhet derpå att jag ingalunda sagt, att den
åberopade reservationen iunehölle några falska slutsatser, utan att
der funnes sofismer, hvilket är något helt annat. Då den värde Gr:n
talat om advokatyr, måste jag tillbakavisa hvarje beskyllning derför;
men skulle icke ansett det löna mödan att derpå spilla ett
enda ord, om icke detta yttrande kommit från en person, för
hvilken jag sjelf personligen, likasom hela det Höglofl. Ståndet,
hyser så odelad aktning.
Gr. Sparre: Derom synes man nu vara temligen ense, att
den af Utsk:t upställda voter.propos:n icke är riktig. Dock tror
jag icke, att, såsom Gr. Lagerbjelke sagt, densamma bör tvärt
afslås, utan i stället återremitteras, emedan ett afslag skulle innebära
något mera, nemi. ett godkännande af reservationen, och derpå
kan jag för min del icke ingå. Denna åtgärd, att återremittera
frågan, öfverensstämmer äfven med den praxis, som hittills i dylika
fall varit följd.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å det förev:de förslaget till voter.-  propos. blifvit yrkadt dels bifall dertill, dels återremiss deraf, dels
afslag derå samt återremiss af ärendet, i hvad detsamma postskjutslegan
rörde, samt dels slutligen af Gr. Lagerbjelke, att förslaget
måtte af R. o. Ad. afslås.
Den 4 Oktober.
07
Härvid anmälte sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: För att minska proposmes antal afstår
jag från mitt särskilda yrkande om rent afslag, och förenar mig
med dem, som anhållit om afslag å Utsk:ts förslag och återremiss
af frågan, i hvad den postskjutslegau rörer.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter först propos.
på bifall till förslaget, dervid svarades nej, sedermera propos. på
återremiss deraf, hvartill svarades många ja och nej i blandning,
samt slutligen propos. på förslagets ogillande samt återremiss af
frågan, i hvad den rörde postskjutslegan, då svaren utföllo med
starka ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Sedan Hr von Koch begärt votering samt R. o. Ad., uppå
derom gjord framställning, beslutat att återremiss af förslaget skulle
intagas uti kontrapropos:n vid den blifvande voter:n, upsattes och
justerades följande voter.-propos.:
»Den som vill, att K. o. Ad. skall afslå det af Sammans.
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t uti Mem:t N:o 33 framställda
förslag till voter.-propos. samt återremittera ärendet, i hvad
detsamma postskjutslegan rörer, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder Utsk:ts förenämnde förslag till voter.-  propos., på grund af deremot gjorda anm:r, till Utsk:t återremitteradt.
»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 16.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:ts d. 28:de sisth Sept. och 3:dje
dennes på bordet lagde Mern. N:o 44, i ani. af förre Förvaltaren
vid Tumba pappersbruk C. Möllers ansökning om erhållande af
årligt understöd från Banken.
Gr. Lagerbjelke: Det är i allmänhet ett ganska vådligt
prejudikat att höja pensionerna för afskedade tjenstemän, som under
en föregide tid fått sig sådana beviljade. Detta var äfven skälet,
hvarföre R. o. Ad. vid förra riksdagen, då alldeles samma fråga
förevar, afslog densamma. För öfrigt vill det, enl. hvad statskalendern
gifver vid handen, synes som om den ifrågav:de personen
f. n. vore tullförvaltare i Mariefred; tillika lärer han vara förvaltare
af Kronans magasin derstädes, och det synes mig mindre riktigt
att under sådana förhållanden, om han ännu qvarstår i rikets
tjenst, höja hans pension. Jag anhåller derföre vördsamt att frågan
måtte till Utsk:t återremitteras, för att erhålla nödig utredning.
68
Den 4 Oktober.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef Mermt till Utsk:t återreraitteradt.
Anmäldes och bordlädes:
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Mein.
N:o 37, i ani. af ltiksSt:ns skiljaktiga beslut beträffande Utsk:ts
Betänk. N:o 25, i fråga om statsanslag för anläggning af
åtskilliga telegraflinier inom riket;
N:o 38, i ani. af återremiss å Utskit.s Betänk. N:o 12, ifråga
om lindring i rustningsskyldigheten genom Statens öfvertagande af
munderings- och utredningspersedlars anskaffning och underhåll;
N:o 39, i ani. af återremisser å Utsk:ts Betänk. N:o 19, i
fråga om förändring af bestämmelserna i K. Brit d. 5:te Febr.
1808 och K, KammarColliii derpå grundade kungörelse d. 29:de
i samma månad. röride företrädesrätt till besittning af kronojord;
äfvensom Allm. Besv.- o. Ekou.Utskits Betänk.
N:o 183, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. ang:de grunderna
för en reglering af Biskoparnes aflöning.
Föredrogs till fortsatt behandling Allm. Besv,- o. Ekon.Utsk:ts
Utlåt. N:o 161, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse med det
af komiterade afgifna underd. Betänk, och Förslag ang:de koramunalst.
yrelser.
TI. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från Vällofl.
BorgareSt:t ankommit 2 prot.-utdr., N:o 494 a för d. 26:te, 27:de
och 28:de sisth Sept. och N:o 494 b för sistnämnde dag samt d.
lista, 2:dra och 3idje dennes, innehållande dels nämnde BiksStis
beslut röride förslagen till förordningar om kommunalstyrelser på
landet och i stad, dels inbjudningar till MedStin att samma beslut
biträda.
Härvid anmälte sig och yttrade
Hr Hjärne: Den BorgareSt:ts inbjudning, som nu blifvit,
föredragen, hemställer jag måtte behandlas på så sätt, att vid föredragningen
af hvarje särskild § meddelas det beslut, BorgareStit
deröfver fattat.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att hvad Hr Hjärne
nu föreslagit, eller att de ifrågav:de inbjudningarne skulle på det
sätt behandlas, att BorgareStits beslut tillkännagåfves och foges i
öfvervägande i sammanhang med pröfningen af de särskilda §§:ne
i de båda förordmsförslagen, så att svaren å inbjudningarne komme
att innefattas uti B,, o. Adins beslut öfver desse förslag, torde böra
vinna tillämpning i afside å den af K. o. Ad. ännu ej pröfvade
delen af det första förordmsförslaget samt hela det andra förslaget,
men att det, till följd af BorgareStits första inbjudning, derutöfver
Den 4 Oktober.
G9
blefve nödvändigt, att R. o. Ad, återginge till pröfning af de redan
afgjorda §§ i förslaget till förordn. om kommunalstyrelse på
landet, för så vidt R. o. Ad:ns derom fattade beslut skiljde sig
ifrån BorgareSt:ts; och kunde denna del af inbjudningen antingen
genast förekomma genom afbrott i förslagets föredragning och
återgång till de redan behandlade 21:sta §:ne, eller ock anstå, intilldess
det första förordmsförslaget blifvit af R. o. Ad. slutligen
genomgånget.
Hr von Koch: Jag hemställer, att det af H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, framställda första alternativet måtte antagas, emedan
för den händelse, att vi skulle vilja gå in på någon af de gjorda
inbjudningarna i afs:de å de föreg:de §§:na, det är af vigt att veta
■sådant på förhand.
Härefter hemställde H. Exc., huruvida R. o. Ad. behagade
besluta, att föredragningen af det första förordmsförslaget komme
att fortgå, samt att, efter hvarje §;s upläsning, Preste- o. BorgareSt:ts
derom fattade beslut skulle tillkännagifvas, äfvensom att, sedan
granskningen af ofvannämnde förslag fullbordats, BorgareShts
inbjudning rörde de redan pröfvade 1—21 §§:ne af samma förslag
skulle till afgörande företagas.
Ropades ja.
Till följd häraf förekom nu
Förslaget till förordn. om kommunalstyrelse på landet. .
§22.
Tillkännagafs vara bifallen af Preste- o. BorgareStm.
Gr. Sparre: Den grundsats, som är uttalad i denna §, har
jag ännu aldrig sett antagen i Svensk lagstiftning. Det är en nyhet,
som jag icke tror vara skäl uti att införa; utan torde det
vara bättre att i detta afs:de följa den praxis, som i dylika fall
är vanlig. Jag får derföre hemställa, att 2:dra inom:t får följande
lydelse: »Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den mening,
»som ordf:den biträder».
Gr. Lagerbjelke: Då man vill åstadkomma en så stor
förbättring i våra förhållanden, som detta lagförslag onekligen innebär,
är det af vigt, att man sammanbinder detsamma med de
institutioner, som redan förut finnas. Då det hos oss är vanligt,
att ordf:dens röst är, vid fall af lika röstetal, afgörande, anhåller jag
att få instämma i Gr. Sparres förslag.
Hr von Koch: Då, som jag tror, §:n redan är bifallen af
3 Stånd, tjenar det icke mycket till att vidare tala derom. Jag
vill dock minnas, att, om denna princip icke finnes införd i någon
lag, den likväl är antagen i flera af K. M. fastställda bolagsordningar.
70
D en 4 Oktober.
Hr Hjärne: Om man tillerkänner ord fidén afgörande röst,
kan det ganska lätt inträffa, att genom denna en mening blir segrande,
sorn hyllas af t. ex. 20 personer emot 40, om nemi. de
20 hafva ett lika antal röster med de 40. Utsk:t har derföre föreslagit,
att ordfidens röst skulle vara afgörande endast i det fall, att
både rösternas och personernas antal vore lika, och jag får anhålla
om bifall till denna mening, som jag för min del anser fullkom
ligt
riktig.
Gr. Liljencrants: Yore denna fråga genom de 3 Stån
dens
beslut verkligen afgjord, skulle jag visserligen icke anse det
löna mödan att vi dervid uppebölle oss. Men jag antager, att
hela detta ärende kommer att af Regeringen grundligen pröfvas,
och det är då af vigt, att man uttalar sin öfvertygelse utan afs:de
på hvad de öfriga Stånden beslutat. I likhet med Gr. Lagerbjelke
anser jag det gjorda förslaget som en onödig nyhet, isynnerhet
olämplig då man besinnar, att rösträtt tillerkännes äfven på grund
af fullmakt, hvadan personer, hvilka rösta för både sig sjelf och
en annan, dock icke kunna räknas för mera än en.
Gr. Mörner: Enl. såväl uti nu gällande sockenstämmo
förordn.
som uti den af 1817 är stadgadt, att vid lika röstetal
afgörande rösten tillkommer ordfiden, hvilken dock hittills varit sjelfskrifven.
Någon klagan häröfver har icke förnummits, och torde
hädanefter så mycket mindre vara att befara, som ordfiden skulle
af sjelfva menigheten genom val utses för 4 år. Jag får derföre
anhålla om bifall till Gr. Sparres förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att någon anm. emot lista mom:t af förevide
g ej blifvit framställd, men att deremot för det 2:dra mom:t,
hvartill en talare yrkat bifall, af en annan ledamot föreslagits följande
förändrade lydelse: »Falla rösterna lika för olika meningar,
galle den mening, som ordfiden biträder»; och skulle, med ani.
häraf, delning af proposin ega rum.
Propos. på bifall till l:sta mom:t blef härefter först framställd
och med ja besvarad; hvarefter och sedan propos. å bifall till 2:dra
mom:t, oförändradt, blifvit gjord samt besvarad med flere nej och
några ja, propos. på mom:ts antagande med ofvanberörde förändrade
lydelse framställdes och besvarades med flere ja jemte ett eller
annat nej; hvaruppå ja förklarades nu hafva varit öfvervägande.
§ 23 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t bifallit denna g samt att BorgareSt:t
för första punkten deraf antagit följande lydelse: »Prot.,
uptagande ämnet för öfverläggningen och beslutet, med skälen dertill,
föres af ordfiden, eller den, som stämman till protisförande
antager»; men i öfrigt lemnat §:n utan anm.
Den i Oktober.
71
Hr von Koch: Jag hemställer, att PresteSt:ts inbjudning
i afs:de å denna g mätte af R. o. Ad. antagas.
Gr. Mörner: Mig synes BorgareSt:ts beslut i ämnet ega
företräde framför Utsk:ts förslag, enl. hvilket sednare ordf:den skulle
låta ombesörja prot:sföringen, hvilket väl icke betyder stort annat
än att den skall verkställas på hans bekostnad. Jag anhåller derföre
om afslag å Utsk:ts framställning i denna punkt, och om
bifall till BorgareSt:ts inbjudning.
Frih. Tersmeden: Saken torde vara temligen likgiltig:
men det är dock mest i sin ordning, att prot:sföranden utses af
ordf:den, emedan det i alla fall väl blir denne, som får ansvara för
prot:t. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Jag för min del skulle tro det vara lämpli
gare
att låta stämman sjelf anskaffa protisförande, emedan det
eljest blir ordf:den, som får aflöna honom; och det kan icke vara
lämpligt att belasta denne med en sådan utgift.
Hr Hjärne: Just derföre att kommunernas tillgångar all
tid
äro otillräckliga, ansåg man sig inom Utsk:t böra bibehålla
hvad som i afs:de å prot.föringen är stadgadt för närv:de i
sockenstämmoförordningen. Jag förordar bifall till Utskits förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n enligt
Utsk:ts förslag och dels biträdande af BorgareSt:ts beslut, framstäldes
propos. på bifall till §:n, sådan den af Utsk:t föreslagits,
dervid svarades många ja jemte åtkilliga nej; och förklarades ja
haft öfvervigten.
§§:ne 24, 25 och 26.
Tillkännagåfvos vara godkända af de öfriga RiksShn och biföllos.
§:n 27.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStrn.
Gr. Mörner: Här är fråga om att afhända kommunalstämman
beslutanderätten och öfverlemna den åt fullmägtige. Ett så vigtigt
beslut synes mig icke böra fattas så utan svårighet, som här är
föreslaget, då nemi. enligt Utsk:ts förslag dertill fordras endast enkel
pluralitet. Jag får derföre hemställa, om den förändring, att
för ett sådant besluts fattande skall erfordras 2/3 af kommunens
hela röstetal efter röstvärdet.
Hr Dalman: Jag anhåller att få förena mig med Gr. Mörner.
Gr.. S noilsky : Denna § har vunnit de tre öfriga RiksStms
bifall och jag för min del anhåller, att R. o. Ad. behagade antaga
densamma oförändrad.
72
Den 4 Oktober.
Gr. Sparre: Jag för min del hyser tvifvelsmål om behofvet
af hela denna 3:dje instans. Tanken derpå är hemtad från Norge,
der dock ett helt annat förhållande eger rum, och der kommunen
genom sina delegerade utöfvar hela beskattningsrätten. Här i Sverige
har jag aldrig på landet funnit behofvet af en sådan mellanmyndighet
som denna, och kan icke heller nu inse detsamma, hvarföre
jag hemställer, om icke hela detta kapitel kunde ur förslaget utgå.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n oförändrad,
dels bifall dertill med den förändring, att ordet hälften
utbyttes mot ordet tvåtredjedelar, samt dels slutligen att §:n måtte
afslås.
Efter framställda samt med blandade ja och nej besvarade
propos:r å samtlige ofvanberörde yrkanden, gjordes förnyad propos.
på bifall till §:n utan förändring, och sedan svaren derå likaledes
utfallit med ja och nej i blandning, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
Sedan Gr. Mörner begärt votering samt H. Exc. yttrat, att
R. o. Ad. egde att afgöra, huruvida kontraproposm vid den blifvande
voteringen skulle innehålla bifall till §:n med ofvanomförmäldte
förändring eller afslag å merberörde §; föreslog H. Exc.
att såsom kontrapropos. skulle antagas bifall till §:n med förändring
af ordet hälften till ordet tvåtredjedelar, och då dervid svarades
flere ja jemte några nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Härefter upsattes och justerades följande voter.propos.:
»Den som bifaller ,27:de §:n uti komiterades förslag till förordning
om kommunalstyrelse på landet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. ifrågav:de § med den förändring,
att ordet hälften utbytes emot ordet tvåtredjedelar.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 6.
Nej — 19.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
De ii 5 Oktober f, 111
73
Fredagen den 5 Oktober 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades två prot.-utdrag för den 4 dennes samt pleni-prot.
för den 9 sisth Juni e. m.
Föredrogs StatsTJtsk:ts den 4 dennes bordlagde Mern. N:o
198, i anledning af återremisser å StatsUtskits Mern. N:o 195,
med förslag till voter.proposir för afgörande af åtskilliga till 8:de
och 9:de Hufvudtitlarne börande anslagsfrågor.
Utsk:ts anmälan, att R. o. Ad:ns återremisser af 25:te oell
27:de punkterna i Mem:t Nio 195 ej kunde till någon åtgärd
föranleda.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts till R. o. Ad. samt BondeStit gjorda hemställan
om godkännande af den uti 26:te punkten af Mem:t N:o 195
föreslagna voter.propos.
Hr Hjärne, Harald: Om jag rätt fattade BondeSt:ts mening
med sitt beslut i förev:de fråga, beslöt samma Stånd att anmoda StatsUtskit
att upsätta voter.proposm enligt den grundsats, som gjort
sig gällande hos R. o. Ad. och som föranledt återremiss af Betänkit
195. Utskit anför visserligen såsom skäl för vidblifvande af sin
åsigt, att det grundat sin upfattning af grundlagens föreskrift i
förevarande hänseende på den praxis, som förut egt rum vid behandlingen
af dylika frågor. Nu beror dock på hvad man menar
med dylika frågor. För min del får jag bekänna att jag icke
kan erinra mig något tillfälle då den grundsats vid voter.-propos:ners
upställande gjort sig gällande att då två Stånd bifallit ett anslag, ett
Stånd gifvet ett lån, samt det 4:de helt och hållet afslagit allt
understöd af statsmedel, man ansett att voter.-propos:n skulle upställas
endast emellan de Stånds beslut, som ansett understöd från
Statens sida böra beviljas. Utskit har bär förmodat, att det
Stånd, som beviljat lån, äfven medgifvit att penningarne skulle
under den ena eller andra formen utgå, och i följd deraf har Utskit
icke fästat ringaste afside vid det Stånds beslut, som afslagit
allt understöd, vare sig i form af anslag eller lån.
Emedlertid och då nu, vid det kända förhållande, att BondeS:t
vidblifvit sitt förra beslut, det lätteligen kunde inträffa, att
om äfven R. o. Ad. vidblef den åsigt, som förra gången Betänkit
74
Den 5 Oktober f. m.
förevar, här gaf sig tillkänna, två Stånd stannade emot två i fråga
om voter.-propos:ns upställande, skulle jag för min del tro att
E. o. Ad. gjorde rättast uti att låta vid Utsk:ts mening bero.
Jag har likväl velat uttryekligen gifva tillkänna att Utsk:t
enligt mitt förmenande i denna fråga förfarit på orätt sätt.
Gr. Sparre, Erik: Det är onekligt att den tanke, som
uttrycktes i K. o. Ad:s återremiss af Betänk:t 195, är den rätta,
eller att, då två Stånd bifallit anslag, ett Stånd gifvit lån samt
det 4:de helt och hållet afslagit understöd, voter.-propos:n bör så
upsältas, att man först voterar om kontraproposm skall blifva lån
eller afslag, och votering sedermera anställes emellan bifall och
den antagna kontraproposm. Men då nu BondeSt:t godkänt de
uti 25:te och 27:de punkterna af Mem:t N:ol95 framställda, alldeles
likartade voter.propos:rne, så torde det vara lämpligast att R. o.
Ad. nu icke envist vidhåller sin åsigt i denna fråga och derigenom
försvårar densammas slutliga lösning.
Jag vågar således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
derpå, att É. o. Ad. måtte låta vid Utskrts förev:de voter.-propos.
bero.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
lät R.' o. Ad. bero vid den ifrågav:de voter.-proposm.
Fortsattes behandlingen af Allm. Besy.- o. Ekon.Utskds
Utlåt. N:o 161, dervid förekom:
Förslaget till Förordning om Kommunalstyrelse på landet.
ggme 28 och 31 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagåfvos vara godkända af MedStm samt biföllos,
ggme 29, 30 och 32.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedStm och biföllos.
§ 33 enl. Utskits förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStm.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För min del har jag ingenting
mot redaktionen af ifrågav:de g, om de i 2:dra mom:t förekom
mande
orden »till underhåll för vissa, dess gemensamma nytta afseende
ändamål blifvit anslagen» utgå, hvarföre jag, med borttagande
af dessa ord, får anhålla om bifall till g:n i öfrigt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I den af Gr. La
gerbjelke
gjorda anmärkningen anhåller jag att få förena mig.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
bifölls gm enligt Utsk:ts förslag med uteslutande från mom.
Den 5 Oktober f. m.
75
a) af följande ord: »och till underhåll för vissa, dess gemensamma
nytta afseende ändamål blifvit anslagen».
§34.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStrn.
Gr. Lagerbjelke: Upställningen al denna g vore ganska
riktig, om man på ett föregående ställe bibehållit komiterades förslag
ang:de omröstningssättet i kommunalstämman; men då detta blifvit
ändradt, får jag anhålla om en redaktionsförändring af §:n,
hvarigenom densamma komme att lyda sålunda: »Vid omröstning
ege hvarje kommunalfullmäktig en röst. I öfrigt gälle kommunalfullmäktige
till efterrättelse, hvad för kommunalstämman stadgadt är».
Innehållet blir fullkomligt detsamma, som i det ursprungliga förslaget,
men redaktionen blir riktigare och en pleonasm undvikes.
Gr. Sparre: Det är obestridligt att efter det beslut, R. o.
Ad. fattat ang. omröstningssättet i kommunalstämman, denna g,
med den ordalydelse Gr. Lagerbjelke föreslagit, blifver alldeles
tillräckligt tydlig. Men om genom någon oförutsedd omständighet
den 22:dra g:n, som handlar om beslut vid kommunalstämma,
förblifver i sitt ursprungliga skick, såsom komiterade föreslagit
densamma, torde det blifva trassligt att bibehålla redaktionen af
denna § såsom Gr. Lagerbjelke föreslagit. Jag anser dock icke
denna förutsättning böra föranleda något särskildt yrkande i afs:de
å g:ns redaktion.
Hr Hjärne: Förmodligen var Gr. Lagerbjelke icke närv:de
då beslut om sättet för omröstning i kommunalstämma fattades.
Det är den olikhet mellan omröstningen i kommunalstämma och
bland fullmäktige, att i kommunalstämma eger hvarje person utom
sin egen röst äfven att afgifva röst för den, som gilvit behörigen
styrkt fullmakt, då deremot bland kommunalfullmäktige hvar och
en har blott en röst, nemi. sin egen. Hvarken komiterade eller
Utsk:t hafva ansett sig böra göra någon förändring i hvad som
är gällande vid sockenstämma, att nemi. ordföranden har afgörande
röst. Då jag tror att detta äfven öfverensstämmer med R. o.
Ad:ns egna åsigter, torde det vara lämpligt att bifalla §:n oförändrad.
Gr. Lagerbjelke: Enligt mitt förslag skulle §:n börja
sålunda: »Vid omröstning ege hvarje kommunalfullmäktig en
röst.» Således är omröstningssättet afgjordt. Vidare heter det
enl. mitt förslag: »I öfrigt gälle kommunalfullmäktig till efter
rättelse
hvad för kommunalstämma stadgadt är.» Således finnes
äfven antydt, huru ske skall, om rösterna utfalla lika, elier att
den röst, ordföranden i sådant fall afgifver, skall bestämma frågans
utgång.
76
Den 5 Oktober f. m.
Sedan öfverlnggningen förklarats fulländad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n
oförändrad och dels bifall dertill med uteslutande af den medlersta
meningen, framställde H. Exc. först propos. på bifall till
§:n utan förändring, dervid svarades flere nej och några ja, samt
sedermera propos. på bifall till §:n med uteslutande af den medlersta
meningen, då svaren utfölle med flere ja jemte ett eller
annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 35.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n och bifölls.
§ 36.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStrn.
Gr. Mörner: Eör min del tror jag icke att det är nyttigt
att bibehålla en sådan föreskrift som den, att fråga om afskaffa:!-  det af fullmäktigskap ejma väckas, förrän fem år efter dess införande
förflutit. Jag kan sannerligen icke heller inse, hvarföre den dertill
föreskrifna tiden bör vara längre än den för hvilken fullmäktige
äro valde eller för 4 år. Dessa begge stadgauden stå på
visst sätt i strid med hvarandra; ty då man tillsatt fullmäktig
hvarje gång för fyra år, skulle man, efter 5 års förlopp från institutionens
införande, då fråga om fullmäktigskapets afskaffande
kan väckas, vara berättigad att afsätta för tillfället varande fullmäktige,
ehuru den tid ej tilländagått, för hvilken de blifvit valde.
Denna föreskrift borde således utgå. Dessutom ligger i det
beslut, K. o. Ad. i gårdagens plenum fattade, ett så starkt hinder
mot alla förändringar, att detsamma bör vara alldeles tillräckligt.
Det skulle nemi. behöfvas bifall af 2/3 af de röstegande för att
göra förändringar. Eör min del tror jag det vore lämpligast att
borttaga hela 1 :sta mom:t ang:de de 5 åren och endast säga, att
för afskaffande af fullmäktigskap fordras, att mera än hälften af
kommunens hela röstetal efter röstvärdet sig derom förenar.
Gr. Lagerbjelke: I allmänhet vill det synas mig vara ett
ganska riktigt förfaringssätt i lagstiftningsväg att beslut fattas
först efter moget bepröfvande, men icke att man rent af förbjuder
de beslutande att besluta. Detta sednare blefve fallet vid tilllämpningen
af §:n, sådan den nu lyder; och jag anhåller vördsamt
att R. o. Ad. täcktes i ställe antaga den af Gr. Mörner föreslagna
redaktionen.
Erih. Tersmeden: Det må vara att detta stadgande om
de 5 åren icke är alldeles nödvändigt. Men då meningen är att
öfverlemna till kommunalstämman att sköta kommunens angelägenheter,
synes mig ett sådant stadgande ej vara utan sitt gagn. Då
dessutom 3 Stånd redan bifallit §:n, sådan den är af komiterade
föreslagen, anser jag det ej löna mödan att diskutera densamma,
hvarföre jag anhåller om bifall till §:n oförändrad.
Den 5 Oktober f. m.
77
Gr. Lagerbjelke: Det vill synas mig snarare åstadkom
ma
en bättre kommunalanda, om man öfverlemnar åt kommunen
att sjelf besluta i detta afs:de, än om man pålägger ett sådant
band som det ifrågavide, hvilket ovilkorligen hämmar dess verk
samhet.
Jag fortfar att förena mig i Gr. Mörners yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc. -  Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n och
dels att densamma skulle erhålla följande förändrade lydelse: »För
bifall till förslag om afskaffande af kommnnalfullmäktigskap erfordras,
att mera än hälften af kommunens hela röstetal efter röst,
värdet sig derom förenar; och skall beslutet hos Konungens Befhde
anmälas.»
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till §:n oförändrad,
dervid svarades flere nej jemte några ja, och sedermera
propos. på antagande af nyssberörde förändrade lydelse af §:n, då
svaren utföllo med flere ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja
nu haft öfvervigten.
§§:ne 37, 38 och 39, samt g 40 med den deri af Utsk:t
föreslagna förändring.
Tiilkännagåfvos vara godkända af MedSt:n och bjföllos.
§ 41.
Tillkännagafs att PresteSt:t godkänt §:n samt att BorgareSt;t
lemnat l:sta mom:t utan anmärkning, men afslagit det 2:dra.
Gr. Sparre: Enligt mitt förmenande har man vid bestäm
mandet
af hvilka som icke kunna vara ledamöter i kommunalnämnden
gått något för långt. Hvarföre skall en domhafvande i
orten, om han är med förtroende omfattad, äfvensom en skollärare,
icke kunna vara ledamot af kommunalnämnden? För min del
skulle jag vilja föreslå att dessa begge karakterer utginge ur §:n.
Hr Hjärne: Gr. Sparre har ansett att icke domhafvanden
i orten eller folkskolelärare borde vara utesluten från deltagande
i kommunalnämnden. Jag tror dock att, om Gr. Sparre erinrar
sig hvilka åligganden, som upräknas såsom tillhörande ledamöter
i kommunalnämnden, han skall finna att den som noggrannt vill
sköta sina åligganden i denna nämnd, har fullt upp dermed att
göra och bör således vara befriad från andra göromål. Jag anhåller
derföre om bibehållande af §:n i oföräudradt skick.
Frih. Tersmeden: Hvad l:sta mom:t beträffar, kan det
vara likgiltigt hvad B. o. Ad. derom beslutar, enär mom:t redan
är af 3:ne Stånd bifallet. Det 2:dra mom:t deremot är af BorgareSt:t
afslaget och t. o. m. helt och hållet borttaget. Hvarföre
skola audre embets- och tjenstemän än de i lista mom:t upräknade
ej mot sin vilja kunna förpligtas att dylikt updrag emottaga?
78
Den 5 Oktober f. m.
Det är alldeles gifvet att om en embets- eller tjensteman är af
laga förfall eller af tjensteutöfning hindrad, kan han icke i kommunalnämnden
deltaga, men hvarföre en sådan skall alldeles vara
befriad, kan jag icke fatta. Jag anhåller således att detta mom.
måtte borttagas.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob; För min del anser jag
lika med Gr. Sparre att så få som möjligt böra vara uteslutna
från deltagande i kommunalnämnden, och förenar mig derföre i det
af Gr:n gjorda yrkande.
Hr Hjärne: Då jag förra gången yttrade mig, förklarade
jag icke min åsigt ang:de BorgareSt:ts beslut. Jag tror äfven att
det är öfverflödigt att framhålla konseqvensen af att bifalla detta
morn., ty då R. o. Ad. biföll den 13:de §:n, som stadgar att embets-
och tjensteman icke kan emot sin vilja nämnas till ordf:de
i kommunalstämman, är det också, för mig åtminstone, ganska klart,
att de ej böra tvingas att vara ledamöter i kommunalnämnden,
emedan ordf:deskapet i kommunalstämma icke på långt när uptager
så mycken tid som att vara ledamot i kommunalnämnden. Jag
tror således att det är nödvändigt att för konseqvensens skull bifalla
2:dra mom:t och icke fästa afs:de vid BorgareSt:ts anm.
Gr. Lagerbjelke: Lika med 2:ne föreg:de talare anser
jag det orätt att binda händerna på de väljande vid deras val,
genom att förhindra dem att välja på dem de sjelfva vilja, och till
hvilka de möjligen hafva stort förtroende. Om den domhafvande
t. ex. skulle vara lämplig att åtaga sig förtroendet och äfven
åtoge sig detsamma, skulle det likväl icke kunna gå i verkställighet,
derföre att förordmn förbjuder detsamma. Jag skulle tro att
det vore lämpligast att helt och hållet afslä l:sta mom:t samt gifva
2:dra mom:t följande lydelse: »Embets- och tjensteman kan icke
emot sin vilja förpligtas att emottaga updraget att vara ledamot i
kommunalnämnd». Jag får derföre anhålla, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade framställa propos. på detta förslag.
Hr Hjärne: Om Gr. Lagerbjelke igenomläser den 13:de
§:n, skall han finna, att det verkligen beror på embetsmannen
sjelf, huruvida han vill emottaga förtroendet att vara ordf:de i
kommunalstämman eller icke. Det är endast i fråga om andra
personer, som kommunalstämman har rättighet att pröfva de upgifna
förhindrens halt.
Jag anhåller fortfarande om bifall till komiterades förslag oförändradt.
Gr. Sparre: Det är en sanning att genom det inflikande
i 13:de §:n af komiterades förslag, som Utsk:t gjort, och hvarigenom
förslaget i åtskilliga delar får mindre sammanhang, ett ytterligare
tillägg äfven i denna 41:sta g är behöfligt, men det
hindrar icke att 2:dra mom;t kan qvarstå. I 13:de §:n stadgas, att
Den 5 Oktober f. m.
:»
embetsman äro befriade från att vara ordförande i kommunalstämma;
men i den 41 ista är fråga om att embets- och tjenstemän
ej kunna mot sin vilja förpligtas att vara ledamöter i kommunalnämnden.
Här beror det således på dem sjelfva, men efter
den 13:de åligger pröfningeu deraf annan myndighet. Hvem detta
tillkommer lemnar jag åsido.
Då likväl, på sätt Hr Hjärne antydt, såsom försvar för 2:dra
momit, det kan vara af vigt att en tjensteman, som har annat
att göra, ej får sig updragne dessa bestyr, hvilka enligt Hr Hjärnes
utsago lära vara sådane, att tiden deraf jemt uptages, och då
det bör vara tjenstemannen öppet att sjelf pröfva, huruvida han
kan åtaga sig något mera än sin tjenst, anser jag för min del,
att 2:dra momit af 4lista §:n bör bibehållas.
Frih. Tersmeden: § 13, som handlar om ordfide i kommunalstämman,
lyder sålunda: »Ej må annan sådant updrag sig
afsäga än embets- och tjensteman, som af sin befattning är hindrad
att updraget fullgöra, den som efter de fyra sistförflutna årens
tjenstgöring såsom ordfide eller vice ordfide är i ordning
att derifrån afgå, den som uppnått 60 års ålder, samt den som
förmår upgifva annat förhinder, som af kommunalstämman godkännes.
» Vidare heter det i 42idra §:n: »I afs:de på vilkoret] i
öfrigt för valbarhet till ledamot eller suppleant, äfvensom angide
rättighet att updraget sig afsäga, galle hvad i §§:ne 13 och 14
om ordfide i kommunalstämma stadgadt är.» Jag hemställer sålunda,
huruvida det kan vara lämpligt, då samma stadgande återfinnes
på begge ställena, att dessutom i 4lista §:n hafva ett särskildt
morn., som stadgar att andra embets- och tjenstemän icke
mot sin vilja kunna förpligtas att dylikt updrag emottaga. Ar en
person genom andra befattningar förhindrad att det ifrågavide
updraget fullgöra, må han kunna afsäga sig förtroendet, men jag
kan icke finna något skäl hvarföre tjenstemannen, mer än andra,
utan lagligt skäl skulle vara befriad från att updraget mottaga.
För min del anhåller jag fortfarande derom, att 2:dra momit af
4lista §:n måtte utgå.
Sedan öfverläggningeu förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
H. Gr. o. Landtm., att i afside å den förevide 4lista §:n
blifvit yrkadt dels bifall till densamma i sin helhet, dels af Gr.
Sparre, att från lista momit skulle uteslutas orden »Domhafvande
i orten, Folkskolelärare, annan;» dels af Gr. Lagerbjelke, att lista
momit mätte afslås, samt att 2:dra momit skulle erhålla följande
förändrade lydelse: »Embets- och tjensteman kan icke emot sitt
vilja förpligtas att emottaga updraget att vara ledamot i kommunalnämnd
;» samt slutligen af Frih. Tersmeden, att 2:dra monut
måtte afslås; och komme, till följd af dessa yrkanden, §:ns båda
momir att blifva föremål för särskilda proposir.
Härefter framstälde Ii. Exc. först propos. på bifall till det
lista momit utan förändring, dervid svarades några både ja
' RO
Den 5 Oktober f. m.
oell nej, saint sedermera propos. på antagande af mom:t, med den
af Gr. Sparre föreslagna förändring, då svaren utföllo med några
ja jemte ett eller annat nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
Sedermera och efter det Gr. Lagerbjelke begärt ordet samt
förklarat, att, till följd af R. o. Ad:ns nyss fattade beslut, hans
förslag till 2:dra momds lydelse hade förfallit, framstäldes propos.
på bifall till 2:dra mom:t, och då dervid svarades flere ja jemte
några nej, förklarades ja haft öfvervigten.
§ 42 enligt Ltskds förslag.
Tillkännagafs vara antagen af MedStin och bifölls.
§ 43.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n, samt att BorgareStit
godkännt densamma med uteslutande af orden: »och beslut.»
Gr. Sparre: Jag inser icke hvarföre man skulle förvägra
kyrkoherdarne att deltaga i kommunalnämndens beslut. Till de
ärenden, nämnden har att handlägga, höra äfven frågor om fattigvården,
och i sådane frågor bör väl kyrkoherden hafva rättighet
att upträda såsom målsman för de fattige. Jag vågar således anhålla,
det R. o. Ad., med afslag å BorgareSt:ts inbjudning, ville antaga
komiterades förslag.
Gr. Lagerbjelke: För min del tror jag också att det 8r
ganska riktigt att kyrkoherden får deltaga såväl i kommunalstämmans
förhandlingar som beslut, just af det skäl att åtskilliga frågor,
som utgöra föremål för kommunalnämndens behandling, ligga
kyrkoherden ganska nära.
För öfrigt skulle jag vilja i redaktionen föreslå den förändring
att, då det enl. komiterades förslag heter: »Kyrkoherden eller den
hans ställe företräder», det borde i stället stå »kyrkoherden eller
den hans embete förvaltar», emedan man, såsom det nu lyder,
skulle kunna tolka orden så som kyrkoherden egde i sitt ställe, på
grund af fullmakt, skicka sin Adjunkt.
Hr Hjärne: För min del får jag anhålla att R. o. Ad. ej
fäster afs:de vid BorgareSt:ts beslut i denna g, utan att komiterades
förslag oförändrad t antages.
Hr von Ehrenheim: För min del kan jag icke inse, hvar
till
den af Gr. Lagerbjelke föreslagna redaktionsförändringen tjenar,
ty komiterades förslag innefattar icke någon tvetydighet, hvarföre
jag äfven anhåller om bifall dertill oförändradt.
Sedan öfverläggningen förklarats vara fulländad samt H. E.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:u
oför
-
Den S Oktober f. m.
81
oförändrad och dels bifall dertill med utbyte af orden »ställe företräder»
emot orden »embete förvaltar»; framstälde H. Exc. propos.
på, bifall till §:n oförändrad och, då dervid svarades flere ja jemte
ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§44.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStin.
Gr. Sparre: 31:sta §:n säger: »Kommunalfullm.ge välja
ibland sig en ordförande och en vice ordförande.
Ordförande eller v. ordförande i kommunalstämman eller i
kommunalnämnden må kunna väljas till ordförande eller v. ordförande
bland fullm:ge.» Uti ifrågavarande § står det: »Kommunalstämman
utser bland nämndens ledamöter en ordförande och en
v. ordförande att tjenstgöra för den tid, de blifvit såsom ledamöter
invalde.» Vidare heter det: »Till dessa befattningar kunna ordförande
eller vice ordförande i kommunalstämman eller hos fullrmge
väljas, såvida de äro ledamöter i nämnden.» Ordföranden i kommunalstämman
är ju samma person som ordföranden bland fullm:ge;
således kunna orden »eller hos fullmrge» icke qvarstå, utan måste
utgå, hvarföre jag anhåller om propos. på bifall till §:n med uteslutande
af dessa ord.
Hr Hjärne: Gr. Sparre har onekligen rätt i sin anmärk
ning;
men jag tror icke att den af honom föreslagna förändring
är nödvändig. Det är ett förbiseende af Utsk:t att icke ändra
ordet »eller» till ett »och.» Jag anhåller derföre om propos. derpå
att ordet »eller» mätte utbytes mot ordet »och», men att §:u
för öfrigt blir oförändrad.
Frih. Tersmeden: Mig förefaller det lämpligaste vara att
utesluta hela den sednare perioden af lista raom:t, hvilken lyder
sålunda: »Till dessa befattningar kunna ordförande eller v. ordförande
i kommunalstämman eller hos fultm:ge väljas, såvida de
äro ledamöter i nämnden.» Det är ju gifvet att detta innefattas
i första perioden, som lyder sålunda: »Kommunalstämman utser
bland nämndens ledamöter en ordförande och en v. ordförande att
tjenstgöra för den tid, de blifvit såsom ledamöter invalde.»
Gr. Sparre: För min del har jag ingenting emot att hela
2:dra perioden af lista mom:t uteslutes, på sätt Frih. Tersmeden
föreslagit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å §:ns lista mom. hade yrkats
dels bi fall dertill med utbyte af ordet »eller» emot ordet »och», samt
dels uteslutande af mom:ts sednare mening; hvaremot någon anmärkning
vid 2:dra mom:t ej förekommit.
H. XI.
6
S2
Den 5 Ok tobor f. m.
Härefter framställde H. Esc. först propos. på bifall till l:sta
mom:t med utbyte af ordet »eller» mot ordet »och», dervid svarades
flere nej jemte ett eller annat ja, och sedermera propos. på bifall
till samma mom. med uteslutande af den sednare meningen,
hvartill svarades ja.
2:dra mom:t bifölls.
§§:ne 45, 46 och 47.
Tillkännagåfvos vara antagne af MedSt:n samt biföl los.
§ 48.
Tillkännagafs vara bifallen af MedSt:n.
Gr. Sparre: För min del tror jag sannerligen icke att de
böter, man vill ålägga den som försummar en sammankomst, skola
i någon mån bidraga att höja intresset för saken, och får jag derföre
anhålla att denna § måtte h. o. h. utgå.
Hr Hjärne: Jag medgifver visserligen att intresset hos den,
som skall tvingas att bevista kommunalnämndens sammankomster,
icke ökas genom detta åläggande af böter, men jag tror å andra
sidan att det blir en stimulus både för ordföranden att ej glömma
att sammankalla nämnden, och tillika för ledamöterna, emedan
man lätt kan tänka sig, att en ledamot, i den tron att tillräckligt
antal ledamöter äro närv:de, icke brydde sig om att infinna sig,
såvida icke någon plikt för underlåtenhet förefunnes. Jag anhåller
derföre om bifall till §:n.
Efter härmed slutad öfverläggning samt uptagande af de derunder
gjorda yrkanden om dels bifall till och dels afslag å förev:de
g, gjordes först propos. på bifall till densamma, dervid svarades
flere nej jemte några ja, och sedermera propos. derå, att §:n
skulle från förslaget utgå, då svaren utföllo med några ja samt ett
eller annat nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
§ 49,
Tillkännnagafs, att PresteSt:t godkännt §:n med tillägg af ett
nytt mora., så lydande: »Der kommunalnämnden består af tre
personer, må ärende ej handläggas, med mindre hela antalet är
närv:de», samt att BorgareSt:t antagit §:n med följande tillägg:
»dock så, att, der ledamöterna endast äro tre, hela antalet bör tillstädesvara.
»
Hr Hjärne: Det behöfves icke att andraga några motiver
för hvad tvenne Stånd beslutat i afs:de å denna §. Jag får blott
anhålla om bifall till det förslag, PresteSt:t antagit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
bifölls §:n med det af PresteSt:t beslutade tillägg.
Den 5 Oktober f. m.
83
§§:ne 50—54.
Tillkämiagäfvos vara antagna af MedSt:n samt biföllos.
§ 55 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af MedSt:n.
Gr. Sparre: Jag ser sannerligen icke någon vinst uti att
öka tiden för kallelsen från 2 till 4 dagar; ty den som kallas,
har vanligen icke längre resa att göra än att han på 2 dagar kan
hinna inställa sig, och anledningen till kallelsen kan dessutom vara
af den beskaffenhet att det kan vara nödvändigt att få honom snart
inkallad. Jag tror således att komiterades förslag i detta afs:de
är att föredraga framför Utsk:ts, hvarföre jag anhåller om bifall
till komiterades förslag.
Hr Hjärne: Inom Utsk:t har jag varit af samma tanke
som Gr. Sparre här uttalat, att nemligen komiterades förslag är
att föredraga framför Utsk:ts. I afs:de på tiden deremot för inställelsen
efter erhållen kallelse, är jag af den mening att denna bör
bestämmas till 4 dagar, och anhåller derföre att Hr Gr:n o. Landtm,
behagade framställa propos. på bifall till komiterades förslag med
förändring af tiden för inställelse från 2 till 4 dagar.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n,
sådan den lydde i Komiterades förslag, och dels bifall till §:n
jemväl enligt Komiterades förslag, men med förändring af de å
femte raden förekommande orden »två dagar» till’orden »fyra dagar,»
framställde H. Exc. först propos. på bifall till Komiterades förslag
utan förändring, dervid svarades några nej samt ett eller annat
ja, och sedermera propos. på antagande af §:n enligt Komiterades
förslag med ofvanberörde förändring, hvartill svarades ja.
g§:ne 56 och 57.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedSt:n och biföllos.
§ 58 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t godkännt §:n samt att Borgate8t:t
antagit densamma med tillägg, vid slutet af 4:de mom:t, af
dessa ord: så vida ej annorlunda öfverenskommet är.
Gr. Sparre: Denna g är enl. min öfvertygelse, såsom jag
äfven vid föredragningen af den 8:de §:n yttrade, en af de vigtigaste
i hela förslaget, och den på hvilken R. St. böra fästa synnerlig
upmärksamhet, enär K. M:t utan tvifvel gör afs:de på hvad
R. St. i detta afs:de önska. Då vi här på detta rum diskuterade
den nya bevillningsförordningen, upgafs såsom skäl för dess antagande,
att det vore af vigt att få en så beskaffad bevillning, att
den träffade alla personer någorlunda lika, derföre att man vid
tillämpningen af kommunallagarne ville bygga derpå. Men icke
84
Den 5 Oktober f. m.
desto mindre har man redan gjort undantag derifrån, i det att
städernas representanter förbehållit sig att särskildt bestämma
grunden för sin beskattning. Det är allmänt kändt, att innevånarne
i städerna aldrig blifvit såsom sig vederbort beskattade,
och det är derföre som kommunerna alltid inom sig inrättat för
att så säga samvetsnämnder för att bestämma afgifterne till staden.
I förev:de hänseende anser jag det vara ganska riktigt att
man bygger på bevilln.förordningen och alldeles icke, på sätt
BorgareSt:t gjort, tillåter något afsteg derifrån. Bygger man nu
på den nya bevilln.förordningen, blir en annan fråga, huruvida alla,
som antagas hafva mindre än 400 rdr i inkomst och i följd deraf
äro befriade från alla afgifter till staten, äfven skola vara fria från
alla utskylder till kommunen. Bil af de vigtigaste kommunalutskylder
är den för fattigvården, hvartill just dessa utskylder också
till största delen tagas i anspråk; och då af de personer, som förr
eller sednare komma att upbära understöd af fattigvården,
största delen just befinna sig i den kategorien, som ej hafva 4u0
rdrs inkomst, skulle följden blifva den, att just de som njuta understöd
af fattigvården, ej skulle dertill lemna bidrag. För min del
skulle jag, för förtydligande häraf, vilja föreslå en redaktionsförändring,
men då densamma svårligen kan på stående fot företagas,
får jag anhålla det R. o. Ad. täcktes återremittera frågan, för att
af Dtsk:t ånyo tagas i öfvervägande och på det ett nytt redaktionsförslag
måtte varda till pröfning framslälldt.
Gr. Lagerbjelke: 1 afs:de å behofvet och nödvändigheten
att, såvidt möjligt, är, lägga bevillningsförordningen till grund för
kommunalafgifternas bestämmande, är jag af samma tanke som Gr.
Sparre. Hvad BorgareStits beslut vid denna § vidkommer, tror
jag att den siste värde talarens upfattning deraf hvilar på ett
missförstånd. Då man med större upmärksamhet genomläser detsamma,
finner man att det rörer endast sista mom:t, som lyder sålunda:
»Jordegare eller boställsbafvare, som åt landtbo eller arrendator
uplåtit sin jord eller sitt boställe, vare från erläggande af
kommunalutskylder derför befriad, enär dessa utskylder enligt denna
§:s l:sta mom. skola af brukaren erläggas.» BorgareSt:ts beslut
innefattar endast att det kan bero af jordegare och arrendator att
sins emellan besluta, hvilkendera af dem skall betala kommunalutskylderna.
Detta står äfven i öfverensstämmelse med hvad R. o.
Ad. förut beslutat, hvarföre deremot ingenting kan vara att invända,
utan tvertom bör antagas, i följd hvaraf jag också får anhålla
om propos. på bifall derå.
Hvad åter beträffar de öfriga delarne af gm, så är det en
sanning att en oriktighet upstår genom antagande af den delen,
som stadgar att den, som ej skattar för 400 rdrs inkomst, skall
vara befriad från alla kommunalutskylder. Detta är dock ganska
orätt i fråga om fattigförsörjningen. Jag fruktar likväl att denna
olägenhet ej låter hjelpa sig, och den enda rättelse, som kan åstadkommas,
sker derigenom att den första afgilten, som utgår till
fattigförsörjningen, är en personel afgift, såsom f. n. är fället. I
Den 5 Oktober f. m.
85
det lista moimt är icke heller alldeles tydligt uttryckt hvilken
grund bör följas vid bestämmandet af hvilka som äro skyldige att
till kommunens gemensamma afgifter bidraga. För min del anser
jag att detta borde tydliggöras genom ett tillägg af orden »bevillning
efter audra artikeln», hvarföre jag äfven får anhålla om propos.
derå.
Tredje tnomit, som lyder sålunda: »De särskilda afgifter, som
utgå för tillverkning eller försäljning af brännvin eller andra branda
eller distillerare drycker, må vid bestämmande af kommunal-utskylder
ej i beräkning tagas», borde enl. mitt förmenande, såsom till
intet gagnande, utgå. Man har ju i lista momit sagt att alla
afgifter skola uttagas efter andra art. bevillning, och då denna
bränvinsafgift icke dit kan hänföras, synes mig detta mom. öfverflödigt.
Hr Hjärne: Hvad den siste värde talaren anfört såsom
skäl derför att hela 3idje momit skulle utgå, anser jag ingalunda af
den beskaffenhet att det bör tagas i betraktande. För miu del
anser jag deremot att detta mom. gerna kan qvarstå, så mycket
mera som detsamma redan är af två Stånd bifallet, och man möjligen
kan hoppas att Borgare-Stit frångår sitt förut fattade beslut
och förenar sig med de andre begge Stånden. Jag anhåller således
om oförändradt antagande af § 58.
Gr. Sparre: För min del tror jag att tillägget ang:de de
särskilda afgifterna ingalunda är öfverflödigt. Det heter nemi. i
lista momit: »Skyldig att till kommunens i g 5 omförmälda gemensamma
utgifter bidraga, är en hvar, som inom kommunen,
ehvad han derstädes bosatt är eller ej, eger eller brukar hemmansdel,
hemman eller annan i mantal satt jord eller från hemman
under full egande rätt afsöndrad eller till allmän bevillning
för sig taxerad fastighet eller derstädes idkar bergsbruk, fabriksrörelse,
handel, handtverk eller annan till bevillning taxerad näring.
» Bränvinsbränning måste väl också vara en till bevillning
taxerad näring och således, såvida icke särskildt derom stadgas,
dertill hänföras. Jag tror således icke att detta tillägg är öfverflödigt,
utan tvertom af behofvet påkalladt, hvadan momit icke
bör utgå. Skulle något förtydligande böra ske, tror jag att detta
lättast åstadkommes genom en återremiss af §:n, hvarföre jag också
fortfarande derom anhåller.
Hr von Koch: Lika med hvad af flere andre talare blif
vit
yttradt och i öfverensstämmelse med hvad jag äfven såsom ledamot
i Bevillnings-Komitén uttalat, anser jag det vara al största
vigt att den principen vidmakthålles, att kommunalafgifterna
uttaxeras efter samma grunder som den allmänna bevillningen.
Jag tror således icke att det är skäl att ingå på det beslut, Bor
gare-Stit
fattat. Hvad beträffar den nu föredragna gin, så är gif
vet
att då komiterade upgjorde sitt förslag, hvilket skedde innan
ens var kändt, huruvida förslaget till bevillnings-stadga skulle antagas,
86
Den 5 Oktober f. m.
det var nödvändigt att gå så till väga sorn skett och framställa
ett sådant stadgande, som förefinnes i mom. 3 af både komiterades
och Utsk:ts förslag. Men sedan man nu antagit en ny bevillningsstadga
och det ej är sannolikt att den nu ifrågav:de författningen
kommer att tillämpas, förr än bevillningsstadgan vinner
tillämpning, bör man, på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, borttaga
mora. 3 och i stället förtydliga det första genom att insätta ordet
allmän före ordet bevillning på 7:de raden samt införa orden
: »enligt 2:dra artikeln» i stället för orden »såsom för inkomst»
å sista raden, så att mom:t komme att erhålla följande lydelse:
»Skyldig att till kommunens i §5 omförmäldegemensamma
utgifter bidraga, är en hvar, som inom kommunen, ehvad han
derstädes bosatt är eller ej, eger eller brukar hemman, hemmansdel
eller annan i mantal satt jord eller från hemman under full
egande rätt afsöndrad eller till allmän bevillning för sig taxerad
fastighet eller derstädes idkar bergsbruk, fabriksrörelse, handel,
handtverk eller annan till allmän bevillning taxerad näring; äfvensom
en hvar, sorn inom kommunen sitt rätta bo och hemvist
häfver eller hafva bör och antingen af staten eller af kommunen
eller på annan grund sådan lön, pension eller inkomst åtnjuter, att
derför bevillning enligt 2:dra art. till staten erläggas skall.»
För öfrigt får jag anhålla att R. o Ad. täcktes bifalla 2:dra
mom:t, hvaremot det 4:de torde bifallas med den af Borgare-St:t
vidtagna förändring, hvilket torde blifva så mycket nödvändigare
efter det beslut R. o. Ad. fattat i 11:te §:n.
Frih. Tersmeden: Sedan Hr v. Koch yttrat sig i öfver
ensstämmelse
med hvad jag åsyftar, afstår jag från ordet, under
anhållan att få förena mig med honom i hans framställning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade-H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å den förev:de 58:de §:n hade
yrkats dels bifall till densamma i dess helhet, dels återremiss
deraf och dels bifall dertill med följande förändringar, nemi. att
uti lista mormt ordet allmän skulle införas emellan ordet till och
ordet bevillning å 7:de raden, samt de å sista raden förekommande
orden »såsom för inkomst» utbytas emot orden »enligt 2:dra
art. BevillningsStadgan»; att 3:dje mom:t skulle utgå, samt att
vid 4:de mom:t skulle fogas det af Borgare-St:t beslutade tillägg;
och komme, till följd af dessa yrkanden, delning af propos:n att
ega rum.
Härefter framställdes först propos. på bifall till l:sta morrat
oförändradt, dervid svarades nej, och sedermera propos. på återremiss
deraf, då svaren utföllo med flere nej och några ja; hvarefter
gjordes propos. på bifall till mom:t med införande af ordet
allmän emellan orden till och bevillning på 7:de raden, samt med
K. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt pröfva den i slutet af
mom:t föreslagna förändring; och sedan denna propos. blifvit med
ja besvarad, beslöt R. o. Ad., uppå derom gjord framställning,
att de å sista raden i mom:t förekommande orden »såsom för in
-
Den 5 Oktober f. m.
87
komst» skulle utbytas emot orden »enligt 2:dra artikeln BevillningsStadgan.
»
2:dra mom:t blef, uppå framställd propos,, bifallet.
Sedan propos. på bifall till 3:dje mom:t blifvit framställd,
men med nej besvarad, gjordes propos. på detsammas uteslutande
och besvarades med ja.
Slutligen antog R. o. Ad., uppå särskilda propos:r, så väl
det 4:de mom:t som ock det af Borgare-St:t dervid fogade tillägg.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 0 e. m.
§ 59.
Tillkännagafs, att Preste St,:t antagit denna §, samt att
Borgare-St:ts derom fattade beslut lydde sålunda:
»Irsta mom:t antogs enligt komiterades förslag.
2:dra momrt bestämdes så lydande: »Jord, som icke är satt
i mantal, påföres så många skatteören, som motsvara dess bevillning,
jemförd med medelbevillningen af den i mantal satta, inom
kommunen belägna jorden. Inkomst af arbete eller kapital påföres
hundrade skatteören, då inkomsten blifvit taxerad till tvåtusen
rdr, och, i förhållande derefter, för större eller mindre belopp,
hvarför bevillning till staten erlägges. Fastighet, som icke tillhör
jordbruket, anses lemna fem procent af sitt taxeringsvärde i inkomst,
och påföras denna inkomst lika många skatteören, som om
det vore inkomst af kapital eller arbete, hvarför bevillning erlägges,
och hvarifrån något skattefritt belopp således ej får afdragas.»
3:dje och 4:de mom:n godkändes enl. Komiterades förslag.
Ett nytt 5:te morn. infördes af denna lydelse: »Inom hvarje
kommun må annan beskattningsgrund antagas; dock fordras dertill,
att tre fjerdedelar af de vid stämman närv:de äro om beslutet
ense, och att detsamma biträdes af tre fjerdedelar af de afgifna
rösterna. Sådant beslut gäller för hvarje gång i fem år.»
Hr von Koch: För min del får jag anhålla om bifall till
komiterades, äfven af Utsk:t biträdda förslag, endast med den
förändring att i 2:dra mom:t på 6:te raden efter orden »hela beloppet
af den bevillning» insattes »enligt 2:dra art. i gällande bevillningsstadga»,
emedan det möjligen annars skulle kunna hända,
att äfven den bevillning, som utgår efter 3:dje art., skulle kunna
tagas i beräkning vid beskattningen.
Gr. Lagerbjelke: För min del har jag ingenting emot
88
Den 5 Oktober f. m.
det af Hr von Koch föreslagna tillägg och förenar mig således med
honom i hans gjorda yrkande.
Hr Hjärne: För min del vill jag icke heller motsätta mig
det af Hr von Koch föreslagna tillägget och anhåller således om
bifall till hans förslag
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder endast yrkats bifall till g:n med
införande af orden »enligt 2:dra Art. BevillningsStagdan» efter det
å 6:te raden i 2:dra mom:t förekommande ordet »bevillning»; hvarefter
propos. på bifall till g:n med detta tillägg framstäldes och
besvarades med ja.
§ 60.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm och bifölls.
§ 61.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStm.
Hr von Koch: Redan vid ett föregide tillfälle har iag tagit
mig friheten påpeka att i slutet af denna § tillkommit ett
stadgande, som icke borde på detta ställe införas. Stadgandet lyder
sålunda: »dock att der bidragen skola efter mantal utgå, det
förmedlade mantalet alltid till grund lägges och fördelningen efter
skatteören verkställes.» Genom dessa ord skulle man alldeles tillintetgöra
det nuv:de beskattningssättet inom kommunen. Kyrkobyggnad
och vägdelning t. ex. skulle i sådant fall komma att utgå
efter förmedladt i stället för oförmedladt mantal. Huruvida
det skulle vara skäl att företaga en sådan förändring, lemnar jag
derhän, men då för närv:de all utredning saknas huruvida i detta
afs:de en förändring skulle medföra någon nytta, tror jag för min
del att det är lämpligast att borttaga detta sista mörn. af ifrågav:de
g.
Hr Hjärne: Då denna § redan är af 3 Stånd bifallen, så
dan
den lyder i 'komiterades förslag, anser jag det icke löna mödan
att vidt och bredt orda om densamma, utan inskränker jag
mig derföre blott till att anhålla om bifall till komiterades förslag.
Hr von Ehrenheim: För min del anhåller jag endast om
att få instämma i Hr von Kocks förslag om uteslutande af sista
mom:t af Gl.sta §:n.
Gr. Sparre: Jag finner det i sanning ligga något ganska
behjertansvärdt i Hr von Köchs framställning, men tror likväl
icke att det går an att helt och hållet utstryka sista delen af
2:dra mom:t i denna g. Det står nemi. i början af denna g, att
alla kommunalutskylder skola erläggas i förhållande till påförde
skatteören. Således är det klart för mig att, om också något
I) e ii 5 Oktober f. m.
89
skall utgå efter oförmedladt mantal, så och då kommunalutskylderua
ej kunna erläggas annat än efter påförde skatteören, skulle Hr von
Köchs förslag åstadkomma stor tvetydighet. Jag skulle derföre
tro att det lämpligaste är att bifalla §-.n oförändrad.
Hr von Koch: Den allmänna regeln att kommunalutskyl
derna
skola erläggas i förhållande till påförde skatteören, vill jag
ingalunda hafva förändrad; men vissa nu gällande undantag från
denna regel, t. ex för kyrkobyggnad, väghållning m, m., tror jag
böra tills vidare bibehållas.
Då jag för min del icke kan inse hvaruti tvetydigheten, genom
antagande af mitt förslag, skulle bestå, får jag fortfarande
anhålla om bifall dertill, att sista delen af 2:dra mom:t utstrykes.
Gr. Sparre: Om R. o. Ad. bifallit Hr v. Köchs förslag
vid den 8:de §:n, skulle jag ingenting haft emot att älven bifalla
detta; men då så icke skett, anser jag det af Hr von Koch föreslagna
sättet att uphjelpa saken vara det sämsta. Det är nemi.
en grundsats i denna lag, att man röstar i samma män som man
betalar skatt, och att de afgifter, man erlägger till kommunen, utgöra
grunden för rösträttiglieten. Nu är det en sanning, att det
finues kommunalafgifter, som erläggas efter oförmedladt mantal;
och det hade derföre varit klokast och bäst, att i denna lag säga,
att vissa afgifter skola fortfarande utgå efter oförmedladt mantal,
och i dessa frågor röstas efter oförmedladt mantal. Men då K. o.
Ad. icke godkännt detta, skulle resultatet blifva att en pluralitet,
efter förmedladt mantal röstande, skulle pålägga det oförmedlade
mantalet allt för dryga utskylder.
Utsk:t hade sannerligen gjort bättre uti att föreslå uphörandet
af beskattningen efter det oförmedlade mantalet, hvilket visserligen
redan skett i ett eller annat afs:de, såsom t. ex. vid fattigvården.
Densamma ansågs i början såsom en kristlig pligt, och
såsom tillhörande kyrkans gebit, i följd’ hvaraf äfven det bestämdes,
att oförmedlade mantalet skulle tagas till beräkningsgrund.
Men detta stadgande har sedermera befunnits olämpligt och förändrats.
Kör min del tror jag dessutom, att det är lämpligare,
att tillämpa det förmedlade mantalet, äfven om det kunde inträffa,
att detsamma finge till en början vidkännas större utskylder.
Dessa blifva dock i alla fäll mindre kännbara än ifall, såsom
Hr von Koch föreslagit, rösträtten skall beräknas efter förmed
ladt,
men bidragen efter oförmedladt mantal. Detta enda fäll, i
hvilket beräkningen efter oförmedladt mantal kan vara af vigt, är
vid utskylderna till presterskapets men då genom ordnandet af
dess löner, dessa utskylder regleras på annat sätt, anser jag, att
denna beräkning efter oförmedladt mantal bör uphöra. För min
del får jäg således anhålla om bifall till § 61 alldeles oförändrad.
Hr von Ehrenheim: För min del tror jag också, att det
önskvärdaste vore att skilnaden mellan skatter, som böra utgöras
90
Den 5 Oktober f. m.
efter förmedladt och oförmedladt mantal, försvunne; men tror dock
att det borde för hvarje särskildt fall der en sådan beskatlnig iir
föreskrifven, pröfvas. Afven tror jag det icke fullt öfverensstämmande
med en riktig behandling af 'frågan, att borttaga skilnaden
emellan beskattning efter förmedladt och oförmedladt mantal, utan
att fästa upmärksamheten på, i hvilka afs:den det kommer att inträffa
och huruvida det kommer att medföra verkligt gagn. Jag
anhåller således fortfarande om bifall till Hr von Köchs förslag.
Häruti instämde Frih. Tersmeden
Sedan öfverläggningen härefter ansetts afslutad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n
oförändrad och dels bifall dertill med uteslutande af sista perioden
i 2:dra mom:t, framstälde H. Exc. propos. på bifall till §:n utan
förändring och, då dervid svarades flere ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
§ 62, §§:ne 63 och 64 med de af Utsk:t deri föreslagna
förändringar, § 65, § 66 med af Utsk:t föreslagen förändring, samt
g 67, sådan den enligt meddelad rättelse borde lyda.
Tillkännagåfvos vara antagne af MedSt:n samt biföllos.
§ 6S.
Tillkännagafs vara bifallen af PresteSt;t med följande tillägg:
»så vida icke kommunalstämman finner skäligt att på annat sätt
om Uppbörden förordna», samt jemväl antagen af BorgareSt:t med
enahanda tillägg, hvilket uttryckts sålunda: »så vida ej kommunalstämman
finner skäl att om upbörden annorlunda förordna.»
Hr Hjärne: Då det kan vara stort skäl att hvarje kom
mun
får sjelf bestämma öfver sättet för upbörden af medlen, och
denna grundsats äfven gjort sig gällande inom Preste- o. BorgareSt:n,
får jag hemställa, huruvida icke R. o. Ad. ville fatta enahanda
beslut i detta afs:de.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef §:n bifallen med ofvanberörde tillägg.
§§ 6 9, 70 och 71, §§ 72 och 73, med deri af Utsk:t före
slagna förändringar, samt § 74.
Tillkännagåfvos vara antagne af MedSt:n och biföllos.
§ 75.
Tillkännagafs att Preste- o. BorgareStm bifallit §:n, det sistnämnde
Ståndet med tillägg vid slutet af Irsta mom:t utaf följande
ord: så vida i dessa beslut innefattas ansvarsförbindelser.
Gr. Sparre: För min del kan jag icke fatta,_hvartill det
I>en 5 Oktober f. m j
91
af BorgareSt:t beslutade tillägget tjenar, hvarföre jag anhåller att
1?. o. Ad. måtte antaga komiterades förslag oförändradt.
Hr Hjärne: Lika med den siste talaren, bar jag svårt att
fatta hvad som menas med ordet ansvarsförbindelser, och får derföre
anhålla om oförändradt bifall till den af komiterade föreslagna
75;te §:n.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef §:n bifallen.
§ 76.
Tillkännagafs vara antagen af MedStin.
Gr. Sparre: Jag anser att den mening, som af en reser
vant
bland komiterade blifvit uttalad, förtjenar att tagas i betraktande.
Han har nemi. sagt att i fråga om den ekonomiska lagstiftningen
vi hafva i allmänhet antagit att K. M. ensam eger
beslutande rätt, K. St:r deremot endast önskerätt. Jag vill lemna
åsido befogenheten af denna grundsats, drifven till sin yttersta
konseqvens; men besynnerligt måste det förekomma, att då detta
eger rum i förhållandet mellan Regering och Ständer, ett motsatt
förhållande skall inträffa i kommunerna, hvarigenom den högsta
myndigheten derstädes ej skulle erhålla något inflytande i afs:de
på de allmänna beslut, som afse kommunens nytta. Denna § rörer
nemi. den saken, huruvida medlemrnarne af en kommun skola vara
berättigade att öfverklaga ett beslut eller icke. Jag tillåter mig
att i detta afs:de upläsa hvad reservanten anför. Han säger nemi.:
»Grunderna till regeringsmaktens veto i lagstiftningsfrågor torde
vara mångahanda, och del ligger både öfver min förmåga och utom
gränserna af denna framställning att försöka en utredning deraf;
endast det må anmärkas att bland dessa grunder träffas utan tvifvel
Statens intresse och syftemålet att värna minoriteten emot majoritetens
förtryck. Men i det allmänna statsintresset ingå oek de
kommunala intressena såsom beståndsdelar; oell att i sockenstämman,
såväl som i riksförsamlingen, majoritetens välde öfver mino
riteten
stundom behöfver tempereras af en makt, hos hvilken högre
insigt och mognare pröfning förutsattes, derom lärer väl erfarenheten
framburit tillräckligt talande vittnesbörd». Vi veta alla att
i vårt land är den meningen temligen allmänt gällande att endast
hos K. M. finnes beslutanderätten i sista hand och att man är berättigad
att fly till honom, då man anser sig förnärmad. Jag tror
sannerligen att det förhållandet att man betoge kommunens ledamöter
den rättighet att få öfverklaga ett någon gång förhastadt
beslut, skulle mötas med stort missnöje och ofta vara ganska skadligt.
Hvad komiterades förslag särskildt vidkommer, så äro de ter?
mer, sora skola inskränka en persons rätt att klaga öfver kommu?
nalstämmans beslut, och hvilka lyda sålunda: »Enskild ledamot af
kommunen eger att klaga, der han tilltror sig kunna visa att be
-
02
I)en 5 Oktober f. m.
slutet kränker lians enskilda rätt, eller att det icke aga ordning
tillkommit eller att det står i strid med allmän lag och författn.
eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, sorn beslutet fattat»,
så sväfvande, att det är ganska kinkigt att säga hvad som är en
persons enskilda rätt eller icke.
För min del skulle jag derföre, för att åstadkomma både större
bestämdhet och tydlighet, vilja föreslå en förändring af §:n, hvarigenom
densamma kora att (å följande ordalydelse: »finskild medlem
af kommunen, som åt kommunalstämmans eller fullmäktiges
beslut uti kommunens gemensamma angelägenheter ej nöjes, eger
att, der ej i särskilda fall är annorlunda föreskrifvet, deruti söka
ändring genom besvär, hvilka, före kl. 12 å 30:de dagen efter det
beslutet Irån predikstolen kungjordes, den dagen oräknad, eller om
inställelsedagen infaller på helgdag, å nästa söcknedag derefter,
skola till K. M:s Befhtde i länet ingifvas.»
Hr Hjärne: I)å denna § redan är af 3:ne Stånd bifallen,
sådan den 'af komiterade och Ut.sk:t blifvit föreslagen och således
redan genom detta 3:ne Stånds beslut äfven blifver R. St:rs, vill
jag icke nptaga tiden med ordande om fördelarne af gras antagande,
utan får jag blott anhålla om bifall till g:n, sådan den blifvit
af komiterade föreslagen.
Hr von Koch: Skillnaden mellan den grundsats, som ut
talas
i denna g och den, som af Hr Stolpe i en komiterades betänk.
vidfogad reservation antydes, består, som R. o. Ad. ganska
lätt torde finna, egentligen deri att enskild ledamot af kommunen
eger enl. komiterades förslag, hvilket äfven blifvit af Utsk:t tillstyrkt,
icke rättighet att klaga annat än i vissa fall, då deremot
efter Hr Stolpes förslag denna rättighet är öppen för hva"r och en
vid alla tillfällen. Det kan visserligen, å ena sidan, vara ganska
nyttigt att folk icke får löpa med besvär till öfverordnade myndigheter,
men å andra sidan, då man vill införa en så ny författn.
som denna, kan det vara betänkligt att allt för mycket inskränka
besvärsrätten. Mig synes det i sanning innebära en ganska stor
olägenhet för den öfverordnade myndigheten, ifall den, innan besvär
uptages till behandling, skall pröfva huruvida besvärsansökningen
är befogad eller ej. För min del får jag derföre hemställa,
om det icke vore lämpligare att bibehålla det gamla stadgandet
och således i denna g göra en dermed öfverensstämmande ändring.
Om man nemi. endast utesluter en mellanmening i §:n, skall
man upnå det mål, som Gr. Sparre, ifall jag riktigt upfattat hans
framställning, tyckes åsyfta. Denna mellanmening, som borde uteslutas,
lyder sålunda: »Der han tilltror sig kunna visa att beslutet
kränker hans enskilda rätt eller att det icke i laga ordning
beslutet fattat». §:n i dess helhet komme då att lyda sålunda:
»Enskild medlem af kommunen, som åt kommunalstämmans eller
fullmäktiges beslut uti kommunens gemensamma angelägenheter
ej nöjes, ege rätt att deruti rättelse söka genom besvär,
som inom 30 dagar efter det klaganden af beslutet bevis
-
Den 5 Oktober f. m.
ligen erhöll del, dagen då sådant skedde likväl oräknad, böra till
Konungens Befh:de i länet ingifvas.
Klaganden skall anses af beslutet hafva erhållit del den dag,
då det enl. g 23 offentligen kungjordes.» Man skulle således endast
borttaga den mellanmening, mot hvilken Gr. Sparre och Hr
Stolpe gjort anm., och som enl. mitt förmenande medförer större
skada än gagn.
Hr Dalman: Då deuna g redan är af trenne Stånd bifallen
i enlighet med komiterades förslag och då dessutom densamma
innefattar vida större fördelar än den af Gr. Sparre föreslagna
redaktionen, får jag änhålla om bifall till 76:te g:n oförändrad.
Frih. Tersmeden: Vill man hafva en väl ordnad kommu
nalstyrelse,
skall man icke lemna öppet fält för hvar och en att
i hvad fall som helst öfverklaga beslut; ty på samma gång kommer
man in på de gamla förhållandena. Nu för närvide kan ingenting
göras inom ett samhälle, utan att detsamma på ett eller
annat sätt skall dragas in på auktoriteternas område, och det är
just hvad man härigenom nu velat förekomma. Jag kan icke
ingå på Gr. Sparres och Hr v. Köchs förslag, utan får yrka bifall
till g:n oförändrad, helst trenne Stånd redan antagit densamma
och dess lydelse sålunda är af 11. St:r bestämd.
Gr. Mörner: Det har varit en genomgående åsigt hos
några af de komitéer, som mellan riksdagarne varit samlade, att
vilja afklippa rättigheten att klaga. Så har Bevilln.-komitén, så äfven
Kommunal-koinitéu velat inskränka densamma. Enligt min tanke
bör man dock icke, äfven om rättigheten missbrukas, helt och
hållet borttaga rätten att klaga öfver ett beslut, genom hvilket
man anser sig hafva lidit någon oförrätt. Jag anhåller derföre,
att den rätt att öfverklaga beslut i kommunalfrågor, som nu förefinnes,
äfven framgent måtte bibehållas.
Gr. Sparre: För att icke åstadkomma någon splittring vid
beslutets fattande, afstår jag från mitt förra yrkande och förenar
mig i den af Hr von Koch framställda propos:n, endast med
det tillägg att de på andra raden förekommande orden »uti kommunens
gemensamma angelägenheter» måtte utgå.
Hr von Koch: Jag förenar mig med Gr. Sparre i det af
honom till mitt förslag gjorda amendement. Hvad sjelfva saken
vidkommer, vill jag endast tillägga, att om det verkligen är af
vigt att afklippa pröfningsrätten och spara myndigheterna besvär,
tror jag sannerligen icke att det nu är rätta tillfället att göra
detsamma. När en författning af så genomgripande art som den
ifrågav:de skall införas, och man måste göra ett försök, huruvida
den skall lyckas eller ej, kan det icke vara riktigt att göra sådaue
inskränkniugar, som här äro ifrågasatte.
Den 5 Oktober f. m.
Jag anhåller således att §:n måtte få den af mig föreslagna
lydelsen.
■v
Gr. Liljencrants: För min del får jag förklara att jag
instämmer i den af Gr. Sparre och Hr v. Koch uttalade åsigt.
Af diskussionen tyckes man kunna sluta att man tror klagomål
öfver sockenstämmobeslut höra till ordningen för dagen. Jag kan
visserligen icke veta huru dermed förhåller sig i andra län, men
nog är det säkert att inom det mig anförtrodda län höra dessa
klagomål till undantagen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n oförändrad
och dels att densamma skulle erhålla följande förändrade
lydelse: »Enskild medlem af kommunen, som åt kommunalstäm
mans
eller fullmäktiges beslut ej nöjes, eger rätt att deruti rättelse
söka etc.» (lika med komiterades förslag).
Härefter framställde H. Exc propos. på bifall till §:n oförändrad
och då dervid svarades flere både ja och nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Sparre och Hr von Koch begärt votering, upsattes
och justerades följande voter.-propos.:
»Den som bifaller § 76 uti komiterades förslag till Förordning
om kommunalstyrelse på landet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. att nämnde g skall erhålla
följande lydelse: »Enskild medlem af kommunen, som åt kom
munalstämmans
eller fullmäktiges beslut ej nöjes, eger rätt att
deruti rättelse söka etc.» (lika med komiterades förslag).
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 8.
Nej — 10.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Ren 5 Oktober e. m.
95
Fredagen den 5 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protok:t för den 13 sistl. Juni.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att innan han till fortsatt
behandling föredroge Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Utbde
N:o 161, ville han till R. o. Ad. göra en hemställan. Under
de flere plenidagar, som uptagits utaf nämnde Utlåt:s behandling,
hade å bordslistan hopat sig en mängd mål, hvilka väl ej voro
af den beskaffenhet, att riksdagens slut af deras handläggning berodde,
men dock torde böra af R. o. Ad. snart nog afgöras.
H. Exc., som för kommunalfrågans fortsatta behandling ämnade
bålla plenum nästa tisdag, finge derföre nu föreslå, att i särskildt
plenum, som komme att hållas Måndagen i nästkommande vecka
på eftermiddagen, skulle, med förbigående af Ekon.Utsk:ts meranämnde
UtiAt:de, som med all säkerhet ej hunnit derförinnan till
slut behandlas, de öfriga på bordslistan då befintliga mål till behandling
företagas.
Ropades ja.
Härefter föredrogs till fortsatt behandling Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:ts Utlåt. N:o 161, dervid nu i ordningen följde af
Förslaget till Förordning om kommunalstyrelse på landet.
§ 77.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStrn och godkändes.
§ 78.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm.
Gr. Sparre; De särskilda stadganderna i denna § grunda
sig på de särskilda fall, i hvilka, enl. 7 6:te §:n, enskilda medlemmar
af kommunen ega att sig besvära öfver kommunalstämmas eller
fullmäktiges beslut, och jag fruktar således att §:n, sådan den nu
är redigerad, icke står väl tillsammans med den af R. o. Ad. beslutade
lydelsen af 76:te §:n. Jag anhåller derföre, att denna §
måtte helt och hållet få utgå.
Deri 5 Oktober e. m.
Hr von Koch: Jag måste bekänna, att då jag instämde i
den ändring af 76:te g:n, som skedde i förmiddags, och ansåg den riktig,
hade jag likväl icke på förhand betänkt denna fråga och således
ej kommit att betrakta de konseqvenser, som förändringen skulle
möjligen kunna medföra i afs:de på redaktionen af denna g. Men
det förefaller mig nu som om hela 78:de g:n skulle kunna afslås i
följd af det beslut, som fattades i förmiddags. g:n är, såvidt jag
kan finna, baserad på de förutsättningar, som äro gjorda i 76:te g:n ,
att besvär endast skulle få ega rum, då beslutet kränker enskildes
rätt, m. m.
Hr Hjärne: Att atslå denna g går väl icke an, emedan
det finnes stadganden i densamma, som alldeles icke hafva någon
motsvarighet i den 76:te g:n. Här stadgas nemi. att då K. M:ts
Befhde finner något beslut, som är hos dem öfverklagadt, vara
stridande mot allmän lag och förordning m. r>:., eger han rätt
att beslutets verkställighet förbjuda. Något motsvarande detta
stadgande Aunes icke i någon annan g. Jag yrkar således bifall
till komiterades förslag utan någon förändring.
Gr. Sparre: Jag tror för min del, alldeles i motsats mot
den siste talaren, att §:n kau utgå. Sedan klaganden, på sätt
77:de §:n föreskrifter, hos kommunalstämmans ordförande styrkt
att han sig besvärat, går beslutet icke i verkställighet, och det
är således obehöfligt att K. Befhde skall bestämma att beslutet
ej må gå i verkställighet. Jag fortsätter mitt yrkande att g:n
måtte afslås.
Hr von Koch: Ju närmare jag betraktar g:n, desto mera
finner jag den stå i omedelbart sammanhang med den mellanmening
i 76:te gn, som genom R. o. Ad:ns beslut i förmiddags
uteslöts derifrån, och att således, om g:n komme att stå qvar
den ej skulle hänga tillsammans med nämnde 7 6:te g. Jag anhåller
derföre att g:n måtte uteslutas.
Hr Hjärne: Som g:n redan är antagen af de öfriga Riks
St:n,
vill jag icke besvära B. o. Ad. med något vidare yttrande
rör:de densamma.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å den förevarande g:n, framställde H. Exc.
först propos. på bifall till densamma, dervid svarades flere nej
jemte ett eller annat ja, och sedermera propos. derå, att g:n skulle
från förslaget utgå, då svaren utföllo med flere ja och några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
gg:ne 79 och 80.
Tillkänuagåfvos vara antagna af MedSt:n och biföllos.
§ 91,
Den 5 Oktober e. m.
97
§ 81 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n samt BorgareSt:t antagit
densamma med uteslutande af det å 4:de raden i l;sta mom:t
förekommande ordet »genast».
Hr von Koch: Hvad först beträffar l:sta mom-.t, så, jemte
det jag, i likhet med BorgareStrt, anser ordet »genast» böra utgå,
då det icke är vanligt att föreskrifva det kronofogdarne skola
genast göra utmätningar, utan det är tillräckligt säga att det skall
ske, ber jag äfven att den sista strofen »såvida icke den skyldige
kan visa qvitto å redan erlagd betalning», såsom öfverflödig,
måtte uteslutas. I afs:de åter å 2:dra mom:t, hafva både komiterade
och Utsk:t tillstyrkt, att vid bristande tillgång till dessa
böters gäldande, skulle de aftjenas med arbete till kommunen,
men förutom att man icke stadgat, efter hvilken grund detta arbete
skall aftjenas, så torde det vara R. o. Ad:s ledamöter bekant,
att vi förr haft åtskilliga författningar, deri det föreskrifvits att
man skall aftjena böter genom arbete, men att man funnit så
många svårigheter vid ett sådant stadgandes tillämpning, att man
i sednare tider i stället föreslagit, att, vid bristande tillgång till
böter, de skola förvandlas till enkelt fängelse. Jag hemställer
derföre att R. o. Ad. ville besluta, det 2:dra mom:t må komma
att lyda så: »vid bristande tillgång till dessa böters och vitens
gäldande förvandlas de till enkelt fängelse.»
Hr Hjärne: Jag anser mig böra här tillkännage att jag i
Utslct var af samma tanke som Hr v. Koch i afs:de på 2:dra
mom:t, eller att böternas förvanlande till arbete icke vore lämpligt
och mötte stora svårigheter.
Efter härmed slutad öfverläggning samt uppå framställd propos.
bifölls §:n med de förändringar, att från l:sta mom:t uteslötos
så väl ordet »genast» som meningen: »såvida icke den skyldige
kan visa qvitto å redan erlagd betalning», samt att de i
2:dra mom:t förekommande orden »aftjenas de med arbete till
kommunen» utbyttes emot orden »förvandlas de till enkelt fängelse».
Komiterades förslag till öfvergående stadgande.
Tillkännagafs vara antaget af MedSt:n och bifölls.
H. Exc. Hr.Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. nu torde
böra till pröfning företaga ett af PresteSt:t till Förordningsförslaget
besiutadt tillägg, hvarom prot.-utdraget innehöll följande:
»Efter sålunda slutad pröfning af förslaget till förordning om
kommunalstyrelse på landet, förklarade Ståndet sig anse, att till
de i detta förslag förekommande §§ borde tilläggas ett stadgande
af innehåll, »att kyrkoherde, eller den hans ställe företräder,
må ega att i kommunalfullmäktiges öfverläggningar, så vidt de
H. XI. 7
98
Den 5 Oktober e. m.
röra fattigvården, deltaga, äfvensom uti annex-församlings kommunalstämma,
änskönt hau icke kommunalutskylder i den församling
erlägger.»
Hr von Koch: Så vidt jag kunnat fatta vid upläsnin
gen
af det beslut, som PresteSt:t fattat, tyckes det endast gå ut
derpå att pastor skulle både i moder- och annexförsamlingar,
ehuru han icke der erlägger kommunalutskylder, ega deltaga i
öfverläggningar ang:de fattigvårdsärenden I fall jag fattat saken
riktigt, så anser jag beslutet hafva skäl för sig och vill understödja
detsamma. Det är emedlertid för mig icke alldeles tydligt,
huruvida i den sista strofen det endast är fråga om fattigvårdsärenden.
Vore detta händelsen, skulle den vara alldeles
riktig, men som jag måhända misstagit mig om meningen, anhåller
jag, att någon af Ståndets ledamöter, som förut tagit kännedom
om detta beslut, ville meddela mig upplysning i berörde
hänseende.
Hr Hjärne: Detta PresteStrts beslut synes mig vara väl
grundadt i afs:de på kyrkoherdars rättighet att deltaga i kommunal-fullmäktiges
sammanträden ronde fattigvårdsärenden uti den
socken, der de erlägga utskylder. Ar hela församlingen, som troligtvis
kommer att blifva förhållandet, ett enda kommunalsamhälle,
bör han naturligtvis deltaga i kommunalstämman för alla socknarne;
är åter förhållandet sådant att hvarje socken i församlingen
är en särskild kommun, anser jag att kyrkoherden bör hafva
rätt öfvervara öfverläggningen i den socken der han är boende,
men att komministrarne eller den, som sköter annexförsamlingen,
bör hafva rätt att öfvervara kommunalfullmäktiges sammanträden
i annexsocknarne. På det sättet skulle jag vilja instämma i Preste8t:ts
beslut; men så utsträckt, som inbjudningen föreslår denna
rättighet, kan jag icke godkänna den, eller att kyrkoherden, ehuru han
icke erlägger någon afgift till kommunen, skulle hafva rätt deltaga
i öfverläggniugarne rör:de vare sig fattigvård eller annat.
Hr von Koch: Sedan jag haft tillfälle närmare betrakta
PresteSt:ts beslut, förefaller det mig, som det endast vore i fråga
om fattigvårdsärenden som man velat hafva kyrkoherden i församlingen
att deltaga i kommunalfullmäktiges öfverläggningar både
i moder- och annex-församlingarne, ehuru han ej der erlägger
kommunalutskylder. Någon fråga att komministern eller någon
annan prestman skulle deltaga i öfverläggniugarne förekommer icke,
utan endast rörande kyrkoherden eller den som hans ställe företräder.
Jag får således anhålla, att R. o. Ad. måtte biträda
PresteSt:ts ifrågav.-de beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels antagande af
ifrågav:de tillägg oförändradt och dels af Hr Hjärne, att tillägget
skulle inskränkas dertill, att kyrkoherde skulle få deltaga uti
Den 5 Ole to ber e. m.
kommunalfullmäktiges öfverlilggningar ang:de fattigvården i den
kommun, hvaraf kyrkoherden är medlem; framställde H. Exe.
propos. på bifall till ifrågav:de tillägg utan förändring och, då
dervid svarades flere ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter att sedan R. o.
Ad. numera genomgått förslaget till förordning om kommunalstyrelse
på landet, borde R. o. Ad., i enlighet med sitt förut fattade
beslut, företaga till afgörande BorgareSt:ts inbjudning rör:de §§:na
1—21 uti samma förslag, hvilka <§§ redan blifvit af R. o. Ad.
pröfvade, då BorgareSt:ts iubjudning ankom; och ville H. Exc.
för R. o. Ad. tillkännagifva, i hvilka delar Ståndets beslut skiljde
sig från BorgareSt:ts.
Efter att hafva omförmält, att R. o. Ad:ns samt BorgareStits
beslut sammanstämde i afs:de å §§:ne 1 och 2 samt 2:dra mormt
af § 3, tillkännagaf H. Exc., att BorgareStit, lika med Presteoch
BondeSt:n, antagit lista momit i sistnämnde g enligt Utskits
förslag, då R. o. Ad. deremot gillat den lydelse för samma morn.,
som komiterade föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Då 3:ne Stånd redan fattat samma
beslut röride denna punkt, så kan det beslut, som R. o. Ad.
fattar, icke föranleda någon annan förändring, än att det blir 4
i st. f. 3:ne Stånds beslut i frågan, men då R. o. Adins beslut
är fattadt efter moget bepröfvande och R. o. Ad. tyckes efter en
ganska genomgående diskussion hafva funnit att komiterades förslag
är bättre, enär det har sig ganska svårt att förena socknar
från olika län till en gemensam kommun, hvilken sedermera skulle
sortera under olika länsstyrelser, så anhåller jag att R. o. Ad.
ville vidblifva sitt förut fattade beslut och afslå inbjudningen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef inbjudningen röride ifrågavide mom. af R. o. Ad. afslagen.
R. o. Adins samt BorgareStits beslut om §<§:na 4, 5 och 6 tillkännagåfvos
vara sammanstämmande.
Hvad 7:de §:n beträffade, tillkännagafs, att R. o. Ad., lika
med Preste- o. BondeStin, bifallit densamma enl. Utskits förslag,
men att deremot BorgareStit, som lemnat gins 2:dra och 3:dje
momir utan anm., för det lista momit antagit följande förändrade
lydelse: »Alla de angelägenheter, dem kommunen, såsom sådan,
eger vårda, skola till öfverläggning och beslut i kommunalstämman
uptagas; härifrån dock undantagna sådana angelägenheter, om hvilka
särskildt stadgas, att de till behandling å kyrkostämma skola uptagas»;
och yttrade H. Exc. härefter, att då ifrågavide momits lydelse
redan blifvit genom 3 Stånds sammanstämmande beslut bestämd,
R. o. Ad. torde finna, att inbjudningen i den delen ej
100
Den 5 Oktober e m,
kunde föranleda till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Vidare förraälte H. Exc., hurusom BorgareSt:t lemnat l:sta
mora:t af 8:de g:n utan anm., men afslagit det 2:dra mom:t, under
det att R. o. Ad. bifallit §:n med ett särskildt tillägg till det sednare
mom:t, samt Preste- o. BondeSttn antagit §:ti utan någon förändring
eller tillägg; och som det nu endast vore fråga om sjelfva
g:ns innehåll, inträffade samma förhållande med denna § som med
den näst föregtde, nemi. att 3 Stånd densamma bifallit.
Gr. Mörner: Då R. o. Ad:ns beslut är från de öfriga
Ståndens afvikande så till vida att R. o. Ad. gjort ett tillägg till
den 8:de §:n. skulle jag hemställa att R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt beslut, ville afslå den gjorda inbjudningen.
Sedan H. Exc. uprepat sitt förra yttrande, att inbjudningen
blott rörde sjelfva §:n, sådan den blifvit af Utsk:t föreslagen, samt
att 3 Stånd till densamma lemnat bifall; hemställde H. Exc., att
R. o. Ad., vid sådant förhållande, behagade lägga inbjudningen
rör:de denna § till handlingarne; hvartill svarades ja.
R. o. Ad:ns samt BorgareSt:ts beslut ang:de § 9 tillkännagåfvos
vara lika.
H. Exc. förmälte, att hvad den 10:de §:n beträffade, R. o.
Ad. samt PresteSt:t antagit densamma enl. komiterades, men BondeSt:t
enl. Utsk:ts förslag, under det att BorgareSt:t godkänt det
2:dra mom:t enl. komiterades förslag, samt antagit ett l:sta mom.
af följande lydelse: »Röstvärdet beräknas efter de en hvar åsätta
skatteören; dock må ej någon rösta för mer än 600 skatteören»;
och torde R. o. Ad. häraf finna, att 2:dra moimts lydelse blifvit
genom 3 Stånds beslut bestämd, men att frågan i afs:de å det
Irsta mom:t ännu vore öppen.
Gr. Mörner: I denna fråga hemställer jag att R. o. Ad.
måtte, med vidblifvande af sitt beslut, afslå den gjorda inbjudningen.
Häruti instämde Gr. Lagerbjelke.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
blef BorgareSt:ts inbjudning rör:de l:sta mom:t af 10:de §:n afslageu.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, hvad Irsta
mom:t af litte §:n beträffade, hade Preste- o. BondeSt:n bifallit
detsamma enl. Utsk:ts förslag; R. o. Ad. beslutat, att mom:t skulle
erhålla följande förändrade lydelse: »Landtbo eller arrendator röste
för fastigheten, der ej egaren sjelf i kontraktet rösträttigheten sig
förbehållit»; samt BorgareSttt för samma mom. antagit en så ly
-
Den 5 Oktober e. m.
101
dande redaktion: »För fastighet, sora innehafves af landtbo eller
arrendator, röste innehafvare!).»
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har redan förut varit af den
tanke att något maximum af rösträtt icke borde sättas. Denna
åsigt skulle helt och hållet frångås, om R. o. Ad. inginge på BorgareSt:ts
inbjudning. Jag får derföre anhålla att 11. o. Ad. måtte
vidblifva sitt förut fattade beslut.
Gr. Mörner: Långt från att antaga BorgareSt:ts inbjud
ning,
hvarigenom beslutet blifvit otydligt, anhåller jag att R. o.
Ad. måtte, med afslag deraf, inbjuda BorgareSt:t att instämma i
R. o. Ad:ns beslut.
Gr. Lagerbjelke: I saken är jag alldeles ense med Gr.
Mörner; dock torde kanske vara mindre lämpligt att inbjuda i en
särskild punkt, utan torde vara skäl att först längre fram, när hela
frågan är afgjord, göra inbjudning.
Hr Hjärne: Att nu inbjuda BorgareSt:t att frångå det be
slut,
hvari det inbjudit R. o. Ad. att deltaga, anser jag icke vara
lämpligt, men om frågan hänskjutes till Utsk:ts förnyade behandling,
så torde Utsk:t, efter den kännedom jag har om åsigterna
der, möjligen frångå sitt förra beslut och söka sammanjemka Preste-
och BondeStms beslut till likhet med R. o. Ad:ns, hvilket
i sak är detsamma som BorgareSt:ts, och då kommer i alla fall en
inbjudning till BorgareStit.
Gr. Mörner: Jag anhåller att frågan om inbjudning f. n.
måtte förfalla.
Öfverläggningen ansågs nu vara fulländad och BorgareSt:ts
inbjudning ronde det ifrågav:de mom:t blef, uppå framställd propos.
, afslagen.
Efter förmälan, att 2:dta, 3:dje och 4:de mom:n af ll:te§:ti
blifvit af så väl R. o. Ad. som BorgareSt:t bifallna, yttrade H.
Exc., att hvad åter det 5:te mom:t vidkomme, hade R. o. Ad.
samt BondeSt,:t bifallit detsamma enl. Utsk:ts förslag, hvaremot
Preste- o. BorgareStm för samma mom. antagit följande lydelse:
»För näring eller rörelse, hvilken under borgenärers förvaltning
står, äfvensom, i enahanda fall, för jordegendom, om den ej af
landtbo eller arrendator innehafves, må ej röstas.»
Gr. Sparre: Äfven i detta afs:de fattade R. o. Ad. sitt
beslut efter mogen öfverläggning, och jag anhåller derföre att R.
o. Ad. måtte vidblifva detsamma.
Gr. Mörner: Det beslut, som är fattadt af PresteSt:t och
med hvilket BorgareSt:ts väsendtligen öfverensstämmer, står i sammanhang
med den ordalydelse, som finnes i lista monad llrte §:n
102
Den 5 Oktober e. m.
af PresteSt:ts beslut. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt beslut och afslå inbjudningen.
Häruti instämde Gr. Lagerbjelke.
Ofverläggningen förklarades härefter fulländad och propos. på
afslag å inbjudningen framställdes samt besvarades med ja.
Efter tillkännagifvande att R. o. Ad. samt Preste- o. BondeSt:n
bifallit den 12:te §:n, men att BorgareSt:t, som lemnat 2:dra
mom:t ulan anm., för l:sta mom:t antagit följande lydelse: »Röstegande
vare berättigad att sin talan och rösträtt i kommunalstämman
genom fullmakt på annan person öfverlåta, dock må ingen,
på grund af fullmakt, föra talan eller rösträtt utöfva för mera än
en röstberättigad»; yttrade H. Exc., att då §:ns innehåll vore genom
3 Stånds beslut bestämdt, BorgareSt:ts inbjudning torde laggas
till handlingarne, hvartill svarades ja.
Härefter begärde Hr Hjärne ordet samt yttrade:
Då man hos R. o. Ad. öfverlade om de gg, som nu här äro
i fråga, hade R. o. Ad. tillgång till ett utdrag ur BorgareSt:ts
prot. ang:de desamma. Detta utdrag var visserligen icke officielt,
men vid jemnförelse sedermera med det officiela, som nu upläses,
har befunnits att de äro alldeles lika, hvadan R. o. Ad. redan haft
tillfälle att pröfva BorgareSt:ts beslut, och jag skulle derföre anhålla
om propos. derå, att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förut
fattade beslut, måtte lägga BorgareSt:ts inbjudning på en gång till
handlingarne.
I ani. häraf tillkännagaf H. Exc., att endast 2 frågor återstodo
att af R. o. Ad. afgöras, samt att det prot.-utdr., hvarom
Hr Hjärne talat, hvarken blifvit H. Exc. företedt eller R. o. Ad.
föredraget.
Sedermera tillkännagaf H. Exc., att i afs:de å den 13:deg:n,
som blifvit af R. o. Ad. samt Preste- o. BondeSt:n bifallen, BorgareSt:t,
med godkännande af lasta njom:t, antagit ett 2:dra mom.
af följande lydelse: »Ej må annan sådant updrag sig afsäga, än
den, som, efter de 4 sistförflutna årens tjenstgöring, såsom ordf:de
eller vice ordf:de, är i ordning att derifrån afgå, den som upnått
60 års ålder, samt den, som förmår upgifva annat förhinder, som
af kommunalstämma godkännes»; hvarefter H. Exc. yttrade, att
som §:n blifvit af 3 Stånd bifallen, torde R. o. Ad. finna, att
BorgareSt:ts inbjudning endast kunde läggas till handlingarne.
Ropades ja.
§§:na 14 och 15 tillkännagåfvos vara bifallne af såväl R. o. Ad.
som BorgareSt:t.
H. Exc. förmälte, att BorgareSt:t, lika med Preste- o. Bon
-
Den 5 Oktober e. m.
lOi
deStm, bifallit l:sta mom:t af 16:de §:n med det af Utsk:t deri
föreslagna tillägg, hvaremot K. o. Ad. godkänt mom:t enl. komi
terades
förslag.
Gr. Lagerbjelke: Det tyckes som om R. o. Ad. varit
temligen ense derom att de tillägg, BorgareSt:t beslutat, skulle
vara både skadliga ocb obehöfliga. Jag anhåller derföre att R. o.
Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade beslut.
BorgareSt:ts inbjudning blef härefter, uppå framställd propos.,
afslagen.
Slutligen tillkännagafs, att R. o. Ad. samt BorgareSt:t fattat
sammanstämmande beslut ronde 16:de §:n 2:dra mom:t samt 17:de
—ja 1 ista §§:na.
Härefter öfvergick R. o. Ad. till pröfning af
Förslaget till förordn. om kommunalstyrelse i stad.
S 1.
Tillkännagafs vara antagen af MedStrn och bifölls.
§ 2 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n och bifölls.
§ 3 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t, med ogillande af Utsk:ts förslag,
godkänt §:n, sådan den af komiterade föreslagits, samt att BorgareSt:t
antagit §:n, enl. Utsk:ts förslag, med införande af dessa
ord: »för fastighet eller inkomst till allmän bevilln. taxerad» i st. f.
orden »för inkomst af fastighet, näring, lön eller pension till allmän
bevilln. taxerad.»
Hr von Koch: Såsom mig synes, innefattar den förän
dring,
som Borgare-St:t gjort, en förbättring i redaktionen, och
jag skulle således anse lämpligt att Borgare-St:s inbjudning antages.
Men i denna § förmodar jag att Utsk:t icke erinrat sig
ett förh:de, som för närvarande eger rum och hvarpå upmärksamheten
blifvit fästad under öfverläggning rör:de bev.stadgan. De
vid K. M:ts beskickningar hos utländska makter anställda personer
äro underkastade bevillning för hvad de af Svenska statsverket
upbära. Vid behandlingen af bev.förordningen blef uttryckligen
sagdt, att de icke skulle erlägga bevillning för hvad de upbära
af Norska staten. Det blef också infördt i det nu antagne
förslaget till mantals- och skattskrifning, att hädanefter skola alla
dessa personer mantalsskrifvas i S:t Nikolai församling och der
taxeras till bevillning för den del af lönen, som de upbära af
Svenska statsverket. Detta är i öfverensstämmelse med praxis.
Deremot har det icke varit praxis, att de taxerats till kommunal-afgifter
här i Sverige. Detta förhållande har förmodligen und
-
104
Den 5 Oktober e. m.
gått komiterades och Utsk:ts upmärksamhet, annars är jag öfvertygad
att stadgandet icke fått denna lydelse, hvarigenom dessa
personer, som måste anses hafva hemvist här, skulle vara underkastade
kommunalutskylder i Sverige. Om JR. o. Ad. anser att
det verkligen blir en följd af §:n, sådan den här i Betänk:t och
äfven af komiterade blifvit upställd, att dessa personer underkastas
kommunal-utskylder, och R. o. Ad. icke vill göra någon ändring
i bestående förhållanden, torde R. o. Ad. finna lämpligast
att införa något stadgande, som befästar nuv:de förh:de, nemi. att
de icke hädanefter mer än hittills skola vara underkastade dessa
kommunal-utskylder, och i sådan händelse förefaller mig att man
endast borde göra detta tillägg ungefärligen af följande lydelse:
»Härifrån undantagas de vid K. Mits beskickning hos utländska
makter anställde embets- och tjenstemän.»
Gr. Snoilsky: Jag erkänner att min upmärksamhet icke
varit fästad på det förhållande, Hr von Koch omnämnt, och anhåller
derföre att få förena mig med honom.
Gr. Lagerbjelke: Enligt den af R. St. vid denna riks
dag
antagna nya förordning, är det uttryckligen föreskrifvet, att
tjenstemän, anställda vid beskickningar hos utländska makter, på
sätt en talare yttrat, skola mantalsskrifvas i S:t Nikolai församling
och der blifva för sin lön taxerade. Det torde således vara
för fullständighetens skull tjenligast, att då man här talar om
hvilka som tillhöra ett kommunalsamhälle, man gör undantag för
dessa beskickningar hos utländska makter. Detta uudantag bör
icke allenast gälla deras skyldighet att betala afgifter, utan äfven
deras rätt att deltaga i kommunens angelägenheter. Jag hem
ställer
derföre att R. o. Ad. måtte göra ett tillägg i slutet af
§:n, så lydande: »Härifrån undantagas de vid K. M:ts beskick
ningar
hos främmande makter anställde embets- och tjenstemän.»
Hr von Koch: Jag måste erkänna befogenheten af Gr.
Lagerbjelkes anmärkning, att med befrielse från skyldigheten att
betala bör följa uphörande af rättighet att deltaga i kommunens
bestyr, och att derföre redaktionen bör få den vidsträcktare lydelse,
som Gr:n föreslagit, hvarom jag anhåller att få mig förena.
Gr. Snoilsky: Då jag instämde med Hr von Koch i
hans förra yrkande, ber jag nu att få återtaga detta instämmande
och förena mig med Gr. Lagerbjelke.
Sedan öfverläggningeu förklarats fulländad, yttrade H. Exc
Hr Gr. o. Landtm., att derunder endast yrkats bifall till <§:n med den
af BorgareSt:t deri beslutade förändring, samt med tillägg vid §:ns
slut af följande mening: »Härifrån undantagas de vid K. Mits beskickningar
hos utländske makter anställde embets-och tjenstemän»;
Och blef, uppå härefter framställda särskilda propos:r, den föreva
-
De ii 5 Oktober e. m.
105
rande §:n med ofvanberörde förändring och tillägg af R. o. Ad.
antagen.
§ 4 enligt Utskrts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t, med ogillande af Utsk:ts förslag,
godkännt §:n, sådan den af komiterade föreslagits, samt att BorgareSt-.
t ansett l:a mom:t böra utgå och för 2:a mom:t, hvilket
ensamt skulle utgöra hela §:n, antagit följande lydelse:
»I så väl de kommunala rättigheter, hvilka hittills uteslutande
tillkommit burskapsegande borgare, som de särskilda skyldigheter
af nämnda art, hvilka sådane borgare ålegat, ega jemväl de, hvilka,
jemlikt g äro medlemmar af stadskommunen, taga del, så vida
ieke samma rättigheter och skyldigheter äro genom Rikets Grundlagar
vissa klasser af stadens medlemmar särskildt förbehållne.»
Hr von Koch: .Tåg anhåller att R. o. Ad. ville bifalla 4:de
§:n, sådan den lyder i komiterades förslag och är af PresteSt:t antagen.
Att i denna förordning göra en så beskaffad ändring i afs:de
på borgarerätt, som Utsk:t föreslagit, föreställer jag mig icke vara
fullt lämpligt. Om äfven en sådan förändring bör ske framdeles,
borde likväl åtskilliga omständigheter, som ej beaktats, dervid hafva
tagits i betraktande, och då BorgareSt:t afslagit §:n, är ej sannolikt
att det vinner bifall att på detta sätt tränga sig in bland borgarne.
Dessutom tycks det vara förenadt med betänklighet, då det
står i 17 34 års lag stadgadt, huru borgarerätt skall vinnas, att
frågan ensamt af Ekon.Utsk:t behandlas, ty att med uteslutandet
af 1 :a morn:t antaga det 2:dra skulle, såvidt jag kan fatta, föranleda
dertill, att de, som bo i staden, skulle icke få åtnjuta de egentliga
rättigheter, som tillkomma borgare, men blifva underkastade de
särskilda besvär, som åligga dem och bland dessa en mängd personliga
förbindelser, hvilka äfven torde medfölja. Rå de icke alla
rättigheter, bör man icke eller ålägga dem alla skyldigheter. Ja g
skulle derföre anse försigtigast att stanna vid det förslag, som komiterade
upgjort.
Hr Hjärne: Den grund, hvarifrån Utsk:t utgått, är efter min
öfvertygelse ett framsteg, som bör bebjertas. Här är icke fråga om
någon inskränkning i borgerliga rättigheter för de nuvarande innehafvarne
deraf, utan fråga är om utsträckning af dessa rättigheter
till stadsboer, som hittills icke deraf varit delaktige. DeafUtsk:ts
ledamöter, som ej äro jurister, torde kunna förlita sig på det omdöme,
sora en så erfaren jurist som Hr Stolpe haft, att han gj
skulle föreslå en §, som komme i strid med andra lagar. Det kan
ej nekas, att då man önskar införa en kommunalförfattning, är hufvudändamålet
att söka lifva den allmänna andan i landet. Då är
skäl att söka utbilda folkets begär att deltaga i alla kommunala
angelägenheter. Detta är hvad Utsk:t afsett med sitt förslag. Orsaken
hvarföre BorgareSt:t i sitt beslut icke bifallit g:u, sådan den
blifvit föreslagen, tror jag kommer deraf, att det finnes en reservant
mot denna §:s l:sta morrat, som påpekar att Riksd. Ordrans
106
D en 5 Oktob er e. m.
31:sta g möjligen skulle komma i strid med ett stadgande, som utsträcker
borgarerätten till flere ledamöter än dem, som uu innehafva
sådan. Jag ansåg för min del att 3Irsta §:n ieke lägger något hinder
för detta förslags antagande, oeh det synes af BorgareSUts beslut
att det i princip öfverensstämmer med Utskrt och att det
blott varit i någon ovisshet om huruvida den 3Irsta §:n skulle komma
i strid med denna g, som de gjort tillägget »såvida icke grundlagen
kommer i strid dermed.» Derföre lar jag mig friheten hemställa
att R. o. Ad. mätte bifalla Utskrts förslag, som redan är af
ett Stånd bifallet.
Gr. Lagerbjelke: I följd af nu gällande förordning ega de
burskapsegande borgarne många rättigheter. De disponera stadens
kassor m. m., och kunna således i kommunalt afsrde, så att säga, regera
staden. Deremot äro de underkastade åtskilliga skyldigheter, fråD
hvilka audra äro befriade, men till dessa burskapsegande borgare
räknas icke en ganska stor mängd näringsidkare, som dock drifva
borgerligt yrke. Likaså hafva ej husegare såsom sådane burskap.
Efter denna § skulle sådana invånare i städer, hvilka endast betala
bevillning för lön, få deltaga med borgare i rättigheter och skyldigheter,
men att få deltaga med dem i riksdagsmannaval är i
Riksd.-Ordmn ogilladt. Det synes mig derföre vara ganska riktigt
att låta dessa i kommunen boende medlemmar få deltaga med borgerskapet
i alla kommunala rättigheter och skyldigheter, utom i den,
hvarom Riksd.-Ordnm särskildt stadgar, och jag anhåller att R.
o. Ad. måtte bifalla BorgareStrts inbjudning i denna punkt.
Hr von Koch: Här är icke blott fråga om att välja riksdagsmän,
utan gm afser äfven en annan rättighet, nemligen att
välja magistratspersoner. Denna rättighet skulle dock ej tillkomma
icke burskapsegande personer i kommunen. Deremot har borgerskapet
af gammalt åtskilliga förpligtelser. Det är nemi. en mängd
dryga pcnningeutgifter och personl. skyldigheter, som åtfölja burskapet.
Jag medgifver fullkomligt att det hade varit rätt, om dessa
förhållanden blifvit reglerade, men jag tror likväl ej att dertill nu
är tillfälle. Efter min tanke vore lämpligast att allmänna lagen
ändrades i hvad den handlar om burskap, och att i sammanhang
dermed denna fråga utreddes så, att de som bo inom kommunen
få ungefärligen samma rättigheter och skyldigheter. Emedlertid
torde vara lämpligast att antaga hvad komitén föreslagit.
Hr Hjärne: Då BorgareSt:ts beslut öfverensstämmer med
Utskits förslag, kan det vara likgiltigt hvilketdera som antages,
men då man ej kan neka att man i detta fall bör fästa afs:d-e å
BorgareSt:ts omdöme, återtager jag mitt förslag och förenar mig
med Gr. Lagerbjelke.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels antagande af §:n
enligt komiterades förslag, och dels biträdande af det beslut, Bor
-
D en 5 Oktober e. m.
107
gareSt:t derom fattat, framstälde H. Exc. först propos. på antagande
af §:n enligt komiterades förslag, dervid svarades flere nej
och några ja, samt sedermera propos. på biträdande af BorgareSt:ts
beslut om §:ns lydelse, då svaren utföllo med flere ja jemte
ett eller annat nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 5 enligt Utskits förslag.
Efter gjordt tillkännagifvande, att PresteStit, med ogillande af
den utaf Utsk:ti§:n tillstyrkta förändring, antagit densamma enligt
komiterades förslag, men att BorgareStit godkännt Utsk:ts förslag
till §:ns lydelse, blef propos. på bifall till §:n enligt Utsk:ts förslag
framståld och med ja besvarad.
§ 6.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n och bifölls.
§ 7 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:ts om denna g fattade beslut lydde
sålunda; »Det i Utsk:ts förslag förekommande l:sta motmt ogillades,
och godkände St:t i dess ställe l:sta och 2:dra moram i
komiterades förslag; hvaremot 2:dra mom:t i Utskrts förslag gillades,
att införas såsom ett 3:dje mom. uti ifrågav:de §; och ansågs
§:ns plats böra bibehållas i öfverensstämmelse med hvad komiterade
föreslagit;» — samt att BorgareSt:ts beslut hade följande
lydelse; »Första perioden eller bestämmelsen antogs enl. Utsk:ts
förslag, och andra perioden eller bestämmelsen erhöll denna lydelse:
»»Till beslut i thy fäll erfordras mera, än två tredjedelar af de
närv:des' röstetal efter röstvärdet, och skall beslutet hos Konungens
Befhde ofördröjligen anmälas»»
Mom. 2 gillades enl. Utsk:ts förslag.»
Gr. Lagerbjelke: Som BorgareSPts inbjudning öfverens
stämmer
med det beslut, It. o. Ad. fattat i afs:de fi landtkommuner,
anhåller jag att R. o. Ad. måtte detsamma bifalla.
Hr Hjärne: Instämmande med Gr. Lagerbjelke, tager jag
mig friheten att begära en liten ändring i detta beslut, för att
ställa det i konseqvens med hvad lt. o. Ad. beslutat i enahanda
fall rörande kommunalstyrelse på landet. Jag anhåller nemi. att
uttrycket »mer än två tredjedelar» måtte ändras till »minst två
tredjedelar.»
Gr, Mörner: I afs:de å lista morn:t af denna g instäm
mer
jag med Gr. Lagerbjelke. Hvad sednare mora:t angår, bör
väl R. o. Adis beslut blifva lika med det, som fattades vid enahanda
fråga om landtkommuuer, och derföre anhåller jag om propos.
på detta beslut.
Gr. Sparre: Mig synes att PresteStits beslut, som står i
öfverensstämmelse med de komiterades förslag, är i detta afs:de
108
Ilen 5 Oktober e. m.
lämpligast. Jag tror att det skall bli ganska svårt, att förmå borgerskapet
att afstå från sin rösträtt, isynnerhet när det gäller beskattningsfrågor.
Jag tillstyrker derföre, att It. o. Ad., i likhet
med PresteSt:t, bifaller l:sta o. 2:dra mormn af ko.miterades
förslag med förändring endast i afside på röstöfvervigten.
Gr. Lagerbjelke: Jag finner Gr. Sparres anmärkning ganska
riktig, och instämmer således om bifall till Irsta och 2:dra
mom:n i komiterades förslag med den omnämnde förändringen i
afsrde fi röstberäkningen. I afs:de å 3:dje mom:t, fortfar jag att
yrka bifall till den förändring, jag antydt.
Gr. Mörner: Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å den förevide 7:de §:n, hade yrkats
dels af Hr Hjärne, att för l:sta mom:t måtte antagas den af
BorgareSt:t beslutade förändring, att orden »mera än två tredjedelar»
skulle utbytas emot orden »minst två tredjedelar»; dels af
Gr. Sparre m. fl., att B. o. Ad. måtte antaga l:sta och 2:dra
mom:n enl. komiterades förslag, det sistnämnde mom:t med den
förändring, att i stället för orden »hälften af stadens hela röstetal
efter röstvärdet» infördes orden »tvåtredjedelar af de närvides röstetal
efter röstvärdet»; och dels slutligen af Gr. Lagerbjelke, att 3:dje
mom:t måtte erhålla följande lydelse: »Är sådant beslut fattadt,
erfordras för detsammas uphäfvande lika beskaffad röstöfvervigt,
som nyss sagdt är, och skall jemväl detta beslut hos Konungens
Befhde anmälas.»
Uppå härefter framstälda särskilda propos:r, antogs lista mom:t
enl. komiterades förslag, bifölls 2:dra mom:t jemväl enligt komiterades
förslag med ofvanberörde, af Gr. Sparre föreslagna förändring,
och godkändes den lydelse för 3:dje mom:t, som af Gr.
Lagerbjelke föreslagits.
§ 8.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm och bifölls.
§ 9 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs att PresteStit afslagit Utskits vid denna § gjorda
hemställan och godkännt komiterades förslag till §:ns lydelse,
endast med tillägg efter slutordet i mom:t 1 af dessa ord »samt
till beslut om den i § 7 mom:t 3 omförmälda fråga», äfvensom
att BorgareSt:t antagit §:n enligt komiterades förslag.
Gr. Sparre: En följd af E. o. Adrns beslut i fråga om
7:de §:n torde vara att äfven i detta afs:de PresteSt:ts inbjudning
antages.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos..
Den 5 Oktober c. m.
10!»
bifölls §:n enligt komiterade3 förslag, med det af PresteSt:t beslutade
tillägg.
§ 10 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs att PresteSt:t gillat Utsk:ts förslag till denna
§:s lydelse, samt att BorgareSt:t derom fattat följande beslut:
Mom. 1 antogs af denna lydelse: »En hvar myndig Svensk
undersåte, som enligt § 3 är medlem af en stadskommun och icke
är på restlängd öfver oguldne statsutskylder upförd, eger, i enlighet
med föreskrifterna i denna förordning, vid allmän rådstuga
deltaga i öfverläggningar och beslut i alla de staden rörande an
gelägenheter,
hvilka icke, enligt Rikets Grundlagar, äro vissa klasser
af stadens medlemmar särskildt förbehållna.»
Mom:t 2 antogs enligt Utsk:ts förslag, med uteslutade af
orden »tillverkning eller.»
Gr. Lagerbjelke: I full konseqvens med det beslut, R. o.
Ad. fattade i afs:de fi landtkommuner, anhåller jag att näst efter
ordet »bevillningstaxeringslängd» insättas orden »efter 2:dra art.
bevilln.-stadgan.» Hvad 2:dra mom:t angår, så har R. o. Ad.
redan beslutat att afslå detsamma, och får jag nu derföre derom
vördsamt anhålla.
Hr von Koch: Lika med den siste värde talaren anser jag
att R. o. Ad., i konseqvens med ett förut fattadt beslut, bör in
föra
tillägget »efter 2:dra art. bevilln.stadgan.» Jag anser dock att
orden »minst en riksdaler» kunna uteslutas, och jag hemställer till
Gr. Lagerbjelke, om icke det förut omnämnda tillägget »efter 2:dra
art. bevilln.stadgan» kunde lämpligen införa-s efter orden »till
Staten.»
Gr. Sparre: Jag vill endast förklara, att jag instämmer i
det yrkande, som i afs:de å denna g blifvit af Gr. Lagerbjelke
framsta ldt.
Gr. Lagerbjelke: Jag erkänner riktigheten af Hr von
Köchs anmärkning och förenar mig således med honom.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exe.
Pir Gr. o. Landtm., att i afs.-de å den förev:de 10:de §:ns Lsta
mora. hade yrkats dels af Gr. Lagerbjelke, med hvilken Gr. Sparre
sig förenat, att Utsk:ts förslag till lydelse derför måtte bifallas, endast
med införande af orden »enligt 2:dra artikeln BevillningsStadgan»
efter det å 6:te raden förekommande ordet »bevillningstaxeringslängd.
» och dels af Hr von Koch, att mom:t måtte antagas
med de förändringar, att orden »minst 1 rdr rint» å 6:te raden
uteslötos samt att efter ordet »Staten» å 7:de raden insattes orden
»enligt 2:dra artikeln BevillningsStadgan ;» och hade, hvad åter 2:dra
mom:t beträffade, endast afslag derå blifvit yrkadt.
ilo
Den 5 Oktober e. m.
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till lista inömit
enl. Utskits förslag, med införande af orden »enligt 2:dra artikeln
BevillningsStadgan» efter ordet »bevillningstaxeringslängd», och då dervid
svarades flere ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Propos. på afslag å 2:dra momit blef sedermera gjord och med
ja besvarad.
gil enligt Utskits förslag.
Tillkännagafs, att PresteStit, med ogillande af Utskits ändring,
bibehållit gin, sådan den lydde i komiterades förslag, samt att BorgareStit
derom fattat följande beslut: »Momit 1 antogs af denna
lydelse: »»Den, som vid allmän rådstuga röstberättigad är, ege en
röst för hvarje honom påförd hel riksdaler i bidrag till staden och
dess allmänna inrättningar, motsvarande hvad kommunalskatt benämnes.
En hvar röstegande tillkomme likväl alltid minst en
röst.»»
Mom. 2 godkändes enligt komiterades förslag.»
Gr. Mörner: Jag hemställer att B. o. Ad. måtte i afside å 1 ista
momit godkänna Utskits förslag. Hvad åter angår det sednare
momit, deri bestämmes, att ingen skall få utöfva rösträtt för större
antal röster, än som motsvarar en tjugondedel af stadens hela röstetal
efter röstlängden, så och då R. o. Ad. borttagit en lika begränsning,
som föreslogs för landet, tror jag att denna inskränkning
jemväl för stad bör uteslutas och således hela 2:dra momit utgå.
Hr von Koch: I afside å lista momit skulle jag helst vilja
bifalla Utskits förslag. Det 2:dra momit är bifallet af tre Stånd
och jag tror att R. o. Ad. skulle kunna godkänna det, utan att beskyllas
för inkonseqvens. Det är sannt att visserligen ett sådant
maximum af röster borttogs med hänseende till landet, men det
torde dock vara skäl att en sådan inskränkning finnes för städer
med afside på de särdeles stora beskattningar och kommunala afgifter,
som der erläggas.
Hr Hjärne: Afven jag anhåller om bifall till Utskits förslag
i lista och 2:dra momm, Den siste talaren trodde att det sednare
momit var bifallet af tre Stånd, men om jag rätt fattade BorgareStits
beslut, så har detta Stånd gjort en helt och hållet ny §
med endast ett mom. För min del tror jag att det är högst vigtigt
att hafva ett sådant stadgande för städer. Begränsningen är
icke stor, då man säger att en person icke får rösta mer än för
en tjugondedel af röstetalet. I de större städerna kunde det vara
af mindre vigt att hafva denna begränsning, emedan de öfrige ledamöternas
antal der är så stort att det icke kan hända att två
eller tre personer öfverrösta hela kommunalstämman, men i de
mindre städerna kan sådant lätt hända. Jag tillstyrker sålunda B.
o. Ad. att bifalla 2:dra momit.
Den 5 Oktober e. m.
lil
Gr. Lagerbjelke: Då R. o. Ad. för landtkommunen borttagit
det föreskrifna maximum, torde konseqvensen fordra att R. o.
Ad. gör på samma sätt med hänsigt till städerna. En annan omständighet
torde äfvenledes icke böra lemnäs ur sigte, nemi. att om
å ena sidan det i vissa fall kan synas mindre lämpligt att i en
mindre stad en rik person, som der eger fabriksanläggning, har öfvervägande
vigt på rådstugan, kan det icke eller å andra sidan vara
riktigt, om den person, som sålunda får betala de drygaste afgifterne,
blir helt och hållet öfverröstad. Det torde således icke vara
så obilligt, att denne har något att säga, ty det är ur hans kassa
som penningen går. Jag hemställer vördsamt om bifall till l:sta
och afslag å 2:dra mom:t.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att beträffande §:ns l:sta mom. endast yrkats
bifall till detsamma enl. Utsk:ts förslag, men att, hvad åter
2:dra mom:t beträffade, yrkanden om så väl bifall dertill som afslag
derå blifvit gjorda; framställde H. Exc. först propos. på bifall
till lista mom:t, dervid svarades ja; hvarefter och sedan propos.
på antagande af 2:dra mom:t blifvit gjord och med några ja och nej
i blandning besvarad, propos. framställdes om afslag å samma morn.,
då svaren utföllo med flere ja och några nej; hvaruppå förklarades,
att ja nu varit öfvervägande.
§12 enl. Utskits förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t gillat Utskits förslag till §:ns lydelse
utan annan ändring, än att i stället för 4:de momit antogs
följande stadgande: »För näring eller rörelse, som under borgenärers
förvaltning står, äfvensom i enahanda fall för fastighet eller
jordegendom, som ej af landtbo eller arrendator innehafves, må ej
röstas», — samt att BorgareSt:t, som godkännt §:ns 2:dra och 3:dje
morn., för lista momit antagit följande lydelse: »För fastighet, som
innehafves af arrendator, röste innehafvaren», samt åt sista momit
gifvit samma innehåll som PresteSt:t.
Gr. Mörner: I denna § börjar Utsk:t med att säga, det
enka, frånskiljd hustru eller ogift qvinna, som myndig är, må vid
allmän rådstuga rösträtt utöfva. Detta stadgande synes mig vara
alldeles öfverflödigt, emedan det redan i de föreg:de §§:ne blifvit
bestämdt, hvilka personer äro medlemmar af stadskommunen. Hela
denna strof om enka m. m. kan således utgå. Hvad sjelfva inbjudningen
angår, så står den i strid med de beslut, som R. o. Ad. i
afs:de på kommunallag för landet antagit, och jag anhåller således
om afslag å densamma.
Hr von Koch: Jag medger fullkomligt . att, på sätt Gr.
Mörner anmärkt, det varit bättre, om man redigerat §:n så att man
icke här beböft tala om enka m. m. Men jag hemställer, om stadgandet,
sedan det qvarstår i 1 l:te §:n för laudet, skäligen kan afslås.
För öfrigt hemställer jag om bifall till Utskits förslag och tror icke
112
Den 5 Oktober e. m.
det är lämpligt införa något stadgande om arrendator i stad; men
skall man göra det, bör det ske i paritet med hvad som yttrats
om arrendator på landet.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att i afs:de å gins l:sta mom. yrkats dels
bifall dertill och dels uteslutande deraf, samt att, hvad de öfriga
moimn anginge, endast bifall till desamma blifvit begärd, blefvo,
uppå särskilda proposir, så väl det lista momit som de öfriga
momin af E. o. Ad. godkända i enlighet med Utskits förslag.
g 13 enl. Utskits förslag.
Tillkännagafs, att PresteStit gillat Utskits förslag till denna
§:s lydelse, samt att BorgareStit, som godkännt det 2:dra momit,
för det lista antagit följande lydelse.- »Eöstegande vare berättigad
att sin talan och rösträtt i allmän rådstuga på annan röstegande
öfverlåta; dock må ingen, på grund af fullmakt, föra talan eller
rösträtt utöfva för mera än en röstberättigad.»
Gr. Mörner: Då E. o. Ad. vid behandlingen af frågan om
kommunallagen på landet ansåg, att man ej på grund af fullmakt
kan föra talan för mer än en röstberättigad, lärer det väl icke vara
värdt att yrka någon ändring i denna del af Utskits förslag. Jag
får derföre endast yrka, att det å 2:dra raden af lista momit förekommande
ordet »man» måtte, såsom mindre riktigt, uteslutas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bifölls gin enl. Utskits förslag med uteslutande af det å 2:dra
raden i lista momit förekommande ordet »man.»
§ 14.
Tillkännagafs, att gin bifallits af PresteStit samt att BorgareStit
antagit komiterades förslag till gins lydelse, med den förändring
vid början, att i st. f. orden »Sedan taxeringslängden för
allmänna bevillnin blifvit af pröfningskomité!! granskad, upsatt»
etc., infördes orden »Sedan kommunalskatten för året blifvit debiterad,
uprätte» etc.
Gr. Mörner: I öfverensstämmelse med det beslut E. o.
Ad. fattat vid fövegide g, anhåller jag att E. o. Ad., med afslag å
BorgareStits inbjudning, ville godkänna komiterades förslag till gins
lydelse.
gin bifölls enl. komiterades förslag.
§ 15.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm.
Gr. Lagerbjelke: Den anm., jag här har att framställa,
är
Den 5 Oktober e. m.
113
nr ganska obetydlig, men det synes dock öfverflödigt att föreskrifva
att den allmänna rådstugan nödvändigt skall hållas å rådhuset.
Rådstugan kan vara ganska stor och rummet i rådhuset för litet..
Jag föreslår derföre att orden »å rådhuset» må utgå.
§:n bifölls med uteslutande af orden »å rådhuset».
g 16 enl. Utsk;ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t antagit §:n samt BorgareSt.t bifallit
densamma med den förändring, att efter orden »räkenskaper
och förvaltning samt för val af landstingsman» lydelsen skulle blifva
följande: »uti Dec., för bestämmande af stadens utgifts- och inkomststat,
enl. g 75, och för anställande af val till återbesättande
af de befattn:r och updrag inom kommunen, hvilka vid årets slut
blifva lediga, äfvensom för val af revisorer.»
Hr von Koch: I denna fråga om tiden för sammanträdena
torde vara lämpligast att rätta sig efter BorgareSt:t, då detta Stånd
väl bör hafva mesta erfarenheten om hvad som i detta fall är bäst.
Jag hemställer derföre om antagande af BorgareSt:ts inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, biträddes BorgareSt:ts ofvanomförmälte beslut.
§ 17.
Tillkännagafs, att PresteSt:t bifallit §:n och att BorgareSt:t
för densamma antagit följande lydelse: »Allmän rådstuga hålles
ock, när Konungens Befh:de derom förordnar, eller Magistraten
anser sådant nödigt, eller Stadsfullm:ge, eller Stadsnämnden det
begära.»
Härefter framställdes propos. på bifall till g:n enl. komiterades
förslag och besvarades med ja.
g 18 enl. Utsk:ts förslag samt g 19.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedSt:n och biföllos.
§ 20.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n.
Gr. Lagerbjelke: Om jag ej allt för mycket misstager
mig, har R. o. Ad. afslagit den g, som för landtkommunen motsvarar
den nu ifrågav:de. Jag anhåller således om afslag å denna.
Gr. Mörner: Jag förenar mig i yrkandet om afslag.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef g:n afslagen.
H. XI. 8
114
Den 5 Oktober e. m.
§21.
Tillkännagafs vara bifallen af MedSt:n.
Gr. Lagerbjelke: Den § rör:de landtkommunen, sora mot
svarar
denna, blef så förändrad, att första meningen i 2:dra mom:t
afslogs. Jag vågar således anhålla att B. o. Ad. fattar samma beslut
rör:de denna g.
§:n bifölls med uteslutande af första meningen i 2:dra mom:t.
§ 22.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStm.
Gr. Lagerbjelke: Vid den §, rör:de landtkommunen, som
motsvarar denna, gjordes den anm. att det vore vanligt, att. då
rösterna utfalla lika, den mening skulle blifva gällande, som ordf:den
biträder. Konseqvensen torde fordra att R. o. Ad. äfven nu fattar
samma beslut, hvarom jag således anhåller.
l:sta morait bifölls och 2:dra mom:t erhöll följande förändrade
lydelse: »Falla rösterna lika för olika meningar, galle den mening,
sorn ordf:den biträder».
§§ 23—27.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedSt:n och biföllos.
§ 28 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af MedSt:n.
Gr. Sparre: Jag anhåller om bifall till komiterades förslag.
Gr. Snoilsky: Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverfäggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels antagande af §:n
med den af Utsk:t tillstyrkta förändring och dels godkännande af
komiterades förslag tili §-.ns lydelse; framställde H. Exc. propos.
på bifall till §:n enl. Utsk:ts förslag och, då dervid svarades flere
ja jemte ett eller annat nej, förklarade ja hafva varit öfvervägande.
Uppå härefter gjord framställning, beslöt R. o. Ad. upskjuta
den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, till nästa Tisdags plenum.
Uplästes och lades till handlingarne från MedSt:» ankomne
prot.-utdr., nemi. från PresteSt:t för tiden f. o. m. d. 1 l:te nästl.
Don 8 Oktober.
115
Äng. t. o. ra. d. 28:de i sistl. månad, samt från Borgare- o. BondeStm
f. o. m. förstnämnde dag t. o m. d. 26:te sistl. Sept.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Måndagen den 8 Oktober 1860.
Plenum kl. 0 e. m.
Justerades ett prol.-utdrag för den 4:de och 5:te dennes samt
pleni-prot. för den 16 sistl. Juni.
Upplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.Utsk:t
inkomne förslag till R. St:rs lind. skrifvelser till K. M:t, nemi.:
N:o 148, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse i fråga om förändrade
grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning;
N:0 149, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang. ytterligare
anslag till iståndsättande af Linköpings Domkyrka;
N:o 150, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. ang:de förändradt
sätt för amortering af Landshöfdingeackorden ;
N:o 151, ang:de ersättning för sådana af StatsKontoret förskottsvis
bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit beviljade;
N:o
152, ang:de disposition af medel, sora influtit för skedd
expropriering af jord från den Landshöfdingen i Stora Kopparbergs
Län på lön anslagna Kungsgården Noret;
N:o 153, ang:de begrafnings-och öfrige kostnader, föranledda
af Högstsalig H. M:t Konung Oscar I:stes dödliga frånfälle;
N:o 154, i fråga om löneförhöjning för år 1857 åt de vid
storskiftet i Stora Kopparbergs Län samt afvittringen i VesterNorrlands,
Vesterbottens oeh Norrbottens län anställda landtmätare
; samt
N:o 155, rör:de båtsmäns tjenstgöringsskyldighet.
116
Den 8 Okt ober.
Vidare föredrogs, men begärdes af Frih. Leijonhufvud, Carl,
på bordet, Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag N:o 156, om förändring
i vissa delar af Kongl. Förordningen den 27 November 1857,
ang:de vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
StatsUtskottet
N:o 197, i fråga om Bergsskolans i Fahlun flyttning till
Stockholm och förening med Teknologiska Institutet;
BevillningsUtskottet
N:o 45, med förslag till de formulärer, som böra bifogas
den föreslagna Förordningen angående Mantals- och Skattskrifningarnes
förrättande;
N:o 46, med förslag till de formulärer, som böra bifogas
den af R. St:r vid innevrde riksdag beslutade nya Bevillnings
stadga;
Lagutskottet
N:o
58, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utsk:ts Utlåt. N:o 48, innefattande svar å återremisser
af Utskds Betänk.-de N:o 33, i fråga om antagande af ny kon
kurslag
samt nya lagar ang:de boskillnad och urarfvagörelse;
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskottet
N:o 35, i ani. af väckt motion om rättighet för utländsk
man att i rikets stapelstäder drifva grosshandel och idka större
fabriksrörelse m. m.;
N:o 36, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. N:o 18,
ang:de väckta motioner om förändrade föreskrifter ronde tillsättandet
af klockare, organister och folkskolelärare;
N:o 37, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. N:o 20,
innefattande yttrande öfver väckta motioner om utfärdande af ett
allmänt vitesförbud till egors fredande mot åverkan och annat
intrång;
N:o 38, i ani. af återremiss af Utsk;ts Betänk. N:o 26, ang:de
väckta motioner om uphörande eller förändring af lärares vid universiteterna
och elementarläroverken rätt till presterlig tjensteårsberäkning;
N:o
39, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 27, ronde
väckt motion om förändrad klassificering af pastorater;
N:o 4 0, i ani. af väckt motion om inrättande af Notariatsembete
vid Underrätt;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
N:o 184, i ani. af väckt motion örn indragning af Konvoj
-
Deu 8 Oktober.
1 IT
kommissariatet samt öfverflyttande till StatsKontoret af de Kommissariatet
hittills åliggande göromål;
N:o 185, i ani. af väckt motion om inrättande af en öfverstyrelse
för jernvägsväsendet;
N:o 186, i ani. af väckt motion om rättighet för klockare
i Halland, som innehafva boställen, att med penningar lösa den
från boställen in natura utgående ränta;
N:o 187, i ani. af väckt motion om kungörande i tidnin
garne
af förslag till organist-, klockare- och folkskolelärarebefattningar.
Föredrogos och biföllos SlatsUtskits den 26:te och 28:de sisth
September bordlagde Utlåta):
N:o 191, i ani. af väckt motion ang:de utvidgning af östra
flygeln af K. St:rs hus; samt
N:o 192, i ani. af väckt fråga om anslag af allmänna medel
till understöd för kyrkobyggnader i stället för nu brukliga
kollekt- och stainboksinsamlingar.
Vid föredragning af Konst.Utsk:ts den 28:de sisth September
på bordet lagde Mein. N:o 65, med voter.-propos. ronde det uti
Konst,Utsk:ts Mern. N:o 53 framställda förslag till ändringar i
R.F. och K.O. om riksdags hållande hvarje år, blef den föreslagne
voter.proposm af E. o. Ad. godkänd.
Föredrogos och lades till handlingarne Konst.Utsk:ts den 28:de
sisth September bordlagde Blem.:
N:o 66, till BondeSt:t i ani. af Ståndets beslut rör:de Konst.-  Utsk:ts Mern. N:ris 57 och 62; samt
N:o 67, till BorgareSt:t, i ani. af Ståndets beslut rör:de
Konst.Utsk:ts Mern. N:ris 58 och 63.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
LagUtsk:ts den 28:de sisth Sept. bordlagde Betänk. N:o 54, i
ani. af väckt motion om ett stadgande derom, att verkan af sökt
lagfart å fastighet å landet skall beräknas icke blott från det
ting, utan från den dag, lagfarten sökes.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:ts den 28:de sisth Sept. bordlagde
Utlåt. N:o 55, i ani. af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga
beslut inom RiksStm vid förehafvande af Utsk:ts Betänk.
N:o 41, i fråga om uphäfvande af bysättning.
118
De ii 8 Oktober.
Föredrogs Konst..Utsk:ts den 2:dra dennes bordlagde Mera.
N:o 68, med förslag till ändring i 7U:de §:n R.O:n.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: På sätt en reservant
anmärkt, anser äfven jag, att den föreslagna grundlagsförändringen
är både olämplig och onödig. Enligt 68:de §:n Riksd.-Ordum tillkommer
det hvarje Stånd att utse statsrevisorer. Enligt mitt förmenande
böra ej riksdagsgöromålen utgöra något hinder för en person
att äfven utöfva revisorsskapet, utan tror jag för min del att
dessa begge platser mycket väl kunna förenas. På den grund anhåller
jag om afslag å Konstit.Utsk:ts nu föredragne Betänk:de,
som åsyftar förändring af 70:de §:n Riksd.-Ordn:n.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I allo instämmande
med Hr vou Ehrenheim, ber jag blott att få tillägga, att det ej
är för så lång tid tillbaka sedan, som revision af statsverkets räkenskaper
verkställdes af en afdelning af StatsUtsk:t. Det vore således
eget, om man nu skulle anse riksdagsmän ej kunna medhinna
att fullgöra ett updrag, som man förut ansett böra tillkomma ett
R. St. Utsk. På denna grund yrkar äfven jag afslag å Konst.-  Utsk:ts i förev:de hänseende framställda förslag.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Inom Utsk:t var
jag bland dera, som tillstyrkte antagandet af ifrågav;de förslag, och
har jag ännu ej funnit några skäl blifvit framställda, som kunnat
ändra min åsigt i detta afseende, hvarföre jag anhåller, att förslaget
måtte blifva hvilande till nästa riksdag.
Frih. von Paykull, Johan Gustaf: Jag var ej tillstädes
inom Utsk:t då detta beslut fattades, men jag instämmer fullkomligt
i den af Hr Munck af Rosenschjöld här afgifna reservation.
Jag anser nemi., att det ej bör utgöra något hinder för en revisor
att tillika vara riksdagsman, utan tror jag tvertom att dessa begge
platser med mycken beqvämlighet kunna förenas, och på den grund
yrkar jag afslag å Konst.Utsk:ts i detta afseende framställda
förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. -Landtm, yttrat, att i afseende å förev:de Mern. hade yrkats
dels det deri framställda grundlagsändringsförslagets förkastande
och dels att detsamma matte få hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag; framställde H. Exc. propos. på förslagets
förkastande och, då dervid svarades många ja jemte några
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarna StatsUtskds den 2:dra
dennes bordlagde Mern. N:o 196, ang:de verkställd omröstning i
åtskilliga till statsregleriugen hörande frågor.
Den 8 Oktober.
lili
Föredrogos och bi föllos Sammans. Stats- samt Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:ts den 2:dra dennes bordlagda Betänkm:
N:o 35, i ani. af väckt motion om begagnande af postremissvexlar
vid penningeförsändningar emellan de förvaltande verken i hufvudstaden
samt myndigheter i sådane städer, der privat- eller filialbank
är belägen ; samt
N:o 36, i ani. af väckte motioner dels om indragning af auditörstjensterne
samt uphäfvande af KrigsEätter och af K. KrigsHofEätten;
dels äfven om indragning af regementspastors- och bataljons-predikants-befattningarne.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtsk:t.s den 2:dra
dennes bordlagde Mern.:
N:o 56, ang:de verkställd omröstning i ani. af de hos RiksStånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskits Betänka
N:ris 20 och 39, rör:de K. M:ts Nåd. Propos. med förslag
till förordning ang:de mord, dråp och annan misshandel; samt
N:o 57, ang:de verkställd omröstning i ani. af de hos RiksStånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Sammans.
Stais-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Utkde N:o 21,
i ani. af framställda anmärkningar emot nämnde Utsk:s under Nio
7 afgifna Betänk, öfver ej mindre K. M:ts Nåd. Propos. om förnyad
förtattning rör:de utsk.rifningssättet och inrättningen af allmänna
beväringsmanskapet, än ock enskilda motioner i samma ämne.
Föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 2:dra dennes
bordlagde Betänk. N:o 181, i ani. af väckt motion om förändring
i föreskriften ang:de edgångar.
Gr. Snoilsky, Gustaf: Som af Utsk:ts Betänk, synes, bar
redan vid 1854 års riksdag en underd. skrifvelse af enahanda syftning,
sora den nu ifrågav:de motionen, blifvit tdl K. M:t aflåten.
nom Utsk:t har äfven blifvit uplyst, att vederbörande embetsmyndighets
deröfver afgifna underd. uthde redan nu är inkommet och
hvilar i Civil-Dep:t, för att underställas K. M:ts nåd. pröfning.
Under sådane förhållanden är jag ännu af samma tanke, som jag
sökte göra gällande inom Utsk:t, att en förnyad påminnelse i detta
hänseende är helt och hållet opåkallad, och tager jag mig fördenskull
äfven nu friheten att yrka afslag å motionärens uti ifrågav:de
afseende gjorda framställning.
Hr Printzensköld, Carl: På de af Gr. Snoilsky anförda
skäl, instämmer jag med honom i det vördsamma yrkande, att ifrågav:de
Betänk, måtte af E. o. Ad. afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef ifrågav:de Betänk, af R. o. Ad. afslaget.
120
Dan 8 Oktober.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.Utak:ts deli 2:dra
dennes bordlagde Betänk. N:o 182, i ani. af viickt motion i fråga
om förändring af städernas hamntaxor m. m.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskits den 3:dje
dennes bordlagde Betänk. N:o 34, i ani. af väckt fråga om åtgärders
vidtagande för att, under vissa vilkor, bereda åboerne å de s.
k. kyrkohemmanen i Halland dispositions- och besittningsrätt till
samma hemman.
Vidare föredrogs, men blef äfvenledes, på flere ledamöters anhållan,
ånyo bordlagdt, samma Utskis den 4:de dennes bordlagde
Mern. N:o 37, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut beträffande
Utskits Betänk. N:o 25, i fråga om statsanslag tor anläggning af
åtskilliga telegraflinier inom riket.
Föredrogos och lades till handlingarne Sammans. Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utskits den 4:de dennes bordlagde Mein.:
N:o 38, i ani. af återremiss å Utskits Betänk. Nio 12, i fråga
om lindring i rustuingsskyldigheten genom statens öfvertagande af
munderings-och utredningspersedlar anskaffning och underhåll; samt
Nio 39, i ani. af återremisser å Utskits Betänk. Nio 19, i
fråga om förändring af bestämmelserna i K. Brefvet den 5:teFebr,
1808 och K. Kamm.Collegii derpå grundade Kungörelse den 29:de
i samma månad, ronde företrädesrätt till besittning af kronojord.
Efter föredragning af Allm. Besv.- och Ekon.Utskits den 4ide
dennes bordlagde Betänk. Nio 183, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos.
augide grunderna för en reglering af Biskoparnes aflöning, anmälte
sig och yttrade
Hr von Ehrenheim: Jag hemställer vördsamt att detta
Betänk, måtte få föredragas i sin helhet och att propos. å någon
g särskildt endast måtte ega rum i den händelse, att någon ledamot
sådant yrkar.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Hr v. Ehrenheim
hade föreslagit, att det nu anmälda Betänk:t skulle i dess helhet
föredragas och göras till föremål för R. o. Ådins beslut, så vida
icke någon ledamot äskade särskilda proposir å Utskits deri gjorda
hemställanden; hvarefter propos. å bifall till detta förslag gjordes
samt besvarades med ja.
Härefter anmälte sig och yttrade
Gr. Hamilton, Henning: JDå jag inför K. M. föredra
-
t)eii 8 Oktober.
121
git detta förslag, sorn sedermera hos Utsk:t blifvit behandladt,
ligger det i sakens natur, att jag äfven önskar att B. o. Ad., med
•utslag å Utsk:ts Betänk., måtte bifalla K. M:s Propos.
Det är ej alldeles utan exempel förut i vårt land att man,
vid införandet af reformer, som man ansett vara theoretiskt riktiga,
i afgörandets ögonblick slår om och stadnar vid det resultatet att
ingenting blir gjordt. Flertalet af de vigtiga frågor som, under
loppet af denna riksdag, varit å bane. vittnar om att detta förhållande
tyvärr allt för ofta egt rum. I afs:de på det förslag,
Utsk:t i detta sitt Betänk, afgifvit, är det endast en punkt eller
tillägg, som jag för min del ej skulle vilja motsätta mig.
Det är nemi. i afs:de å de pastorater, som hittills varit prebende!)
och som skulle frångå biskoparne. Rör:de dessa har K. M.
föreslagit, att pastorer i de frånskiljda prebendena skulle tillsättas
i. den ordning, som för »regala» gäll är stadgad. Utsk:t säger i
detta hänseende att, »då, enl. hvad Utsk:t har sig bekant, det bland
dessa prebendepastorater finnas flera, hvilka, innan de anslogos till
prebendeu, haft rätt att sjelfva välja- sina kyrkoherdar, enl. de för
konsistcriela pastorater gällande föreskrifter, har Utsk:t ock ansett
det billigt, att dessa pastorater, då deras prebende-egenskap nphörer,
återfå sin förra rätt i afs:de på tillsättande af deras pastorer.»
Efter hvad jag i detta hänseende kunnat inhemta, äro alla de pastorater,
som blifvit anslagna till biskoparnes löner, regala, och
jag betviflar att någon ledamot af TJtsk:t kan upgifva ett enda
exempel på att ett konsistorielt pastorat blifvit för sådant ändamål
anslaget, men skulle ett misstag häruti å min sida ega rum,
vill jag visst icke motsätta mig det af Utsk:t i -lule punkten föreslagna
tillägg. För öfrigt anser jag K. M:s i dess Nåd. Propos.
afgifua förslag till den ifrågav:de löneregleringen ega ett obetingadt
företräde framför Utsk:ts, och får jag fördenskull anhålla, det
B. o. Ad. behagade, med afslag å Utskrts förslag, utom hvad beträffar
4:de punkten, bifalla K. M:s i ämnet afgifna Propos.
Hr von Ehrenheim: På de af Gr, Hamilton anförda skäl,
vågar jag vördsamt anhålla om afslag å Utsk:ts Betänk, och bifall
till K. M:s Propos., med det af Gr. Hamilton vid 4:de §:n omförmälda
tillägg.
Hr Hjärne, Harald: Då jag haft den tillfredsställelsen
att höra Gr. Hamilton, på grund af samma skäl, som föranledt
mig att inom Utsk:t afgifva min reservation mot detta Betänk.,
uttala samma åsigter, som jag dersammastädes sökt göra gällande,
kan jag naturligtvis ej annat än med nöje instämma i den af honom
nyss framställda propos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, afslog B. o. Ad. Utsk:ts förev:de Betänk, samt antog K. M:s
i ämnet afgifne Nåd. Propos. i dess helhet, endast med det tilllägg
till 4:de punkten, i fråga om prebendepastorats skiljande från
biskopslöu, att, derest utredas skulle, att ett pastorat, innan det
122
Den 9 Oktober.
blef anslaget till prebende, varit i afs:de på ordningen för pastors
tillsättande af konsistoriel egenskap, borde pastoratet samma egenskap
återfå.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 8 e. m.
In fidem,
O. Orakel.
Tisdagen den 9 Oktober 1800,
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för d. 8:de dennes.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att innan han anmälte
det å dagens föredragningslista först förekommande målet, nemi.
Exped.Utsk:ts i sednaste plenum på bordet lagde skrifvelseförslag
N:o 156, om förändring i vissa delar af K. Förordna) d. 27:de
Nov. 1857, ang:de vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker; finge H. Exc. tillkännagifva,
att han utaf en ledamot i det Utsk., som handlagt sjelfva
frågan, nemi. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskit, erhållit underrättelse derom, att nämnde Utsk., med ani.
af förekommande skiljaktigheter uti de särskilda RiksStms beslut
i frågan, redan beslutat ett ytterligare Mern. deri, hvilket förväntades
inkomma till RiksSt:n i denna eller nästa dags plenum; och
ansåge H. Exc., vid sådant förhållande, sig böra hemställa, att
med föredragningen af förstberörde skrifvelseförslag finge anstå,
intilldess det förväntade Mem:t blifvit af R. o. Ad. behandladt.
Ropades ja.
Fortsattes behandlingen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Utlåt.
N:o 161, dervid förekom
Förslaget till förordn. om kommunalstyrelse i stad.
§ 29, § 30 enl. Utsk:ts förslag, §§ 31 och 32.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedStin och biföllos.
I) e n 9 Oktober.
123
S 33.
Tillkannagafs att PresteSt:t antagit g:ti oförändrad, samt att
BorgaieSt:t godkännt densamma, med uteslutande af i §:ns början
förekommande ordet »Tre.»
Hr von Koch: Enl. hvad jag påminner mig, biföll K. o.
Ad. 16:de §:n, på sätt BorgareSt:t antagit densamma, och om jag
ej misstager mig. torde äfven vara skäl att antaga samma Stånds
inbjudning i denna §.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos,
bifölls §:n med uteslutande af ordet »Tre.»
§§ 34 och 35 enl. Utskits förslag, samt §§ 36—39.
Tillkännagåfvos vara antagna af Med8t:n och biföllos.
5 4°.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm.
Gr. Sparre: Efter hvad jag erinrar mig, uteslöt R. o. Ad.,
från stadgandet om sockennämnden, de der föreslagna ansvars-be
stämmelserna
för uteblifvande. Jag hemställer, om icke konsequenscn
fordrar, att äfven här samma bestämmelser böra utgå och
således sista mom:t i 40:de §:n uteslutas.
Hr Hjärne: Stadsfullmäktige svara mot kommunalfullmäk
tige
på landet, och icke mot kommunal-nämnden. Under sådana
förhållanden tror jag ej alt, derföre att man i fråga om kommunal-nämnden
icke ansåg sig böra stadga något vite för uteblifvande,
man äfven här bör förfara sammalunda. Då för öfrigt 3
Stånd redan bifallit Utsk:ts förslag, tror jag att R. o. Ad. äfven
bör göra så.
Hr von Koch: Enär det i denna § är stadgadt om det
antal ledamöter, som skall vara tillstädes, och jag har den erfarenheten
hör i Stockholms sockenstämmo-nämnd, att det är ganska
svårt att få alla dess ledamöter tillsammans, samt dessutom
det vite, som här är töreskrifvet, endast, utgör 2 rdr, anser jag
att man icke bör låta ett dylikt uteblifvande, då det är förvål
ladt,
förblifva alldeles utan påföljd, och anhålles derföre om bifall
till §:n.
Gr. Sparre: I förslaget ang:de kommunalstyrelse på lan
det,
afdeln. III, <§ 32, förekommer ett alldeles lika stadgande
som här, nemligen att kommunal-fulimäktige icke må ärende företaga,
så vida ej flere än hälften af dem äro tillstädes; men det
oaktadt förekommer icke något stadgande om bötesansvar för uteblifvande.
Jag hemställer då, om ett dylikt stadgande skall befinnas
nödvändigt här, särdeles då jag anser att det är mindre
124
Den 9 Oktober.
angeläget för stadsfullmäktige, samt att konsequensen fordrar, att
båda lagförslagen skola vara med hvarandra öfverensstämmande.
Hr von Koch: Jag var förhindrad att vara tillstädes, då
32:dra §:n föredrogs; men af komiterades betänkande finner jag, att
något särskildt äfventyr icke der är föreslaget. Jag förmodar,
att anledningen härtill är att, så vidt mig är bekant, har man
icke behöft eller egt några sådana ansvarsbestämmelser på landet,
hvaremot de varit vanliga i stad.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n i
dess helhet och dels antagande af lista mom:t, men uteslutande af
det 2:dra; framställde H. Exc. propos. på bifall till l:sta mom:t,
dervid svarades ja; hvarefter gjordes propos. på antagande af 2:dra
mom:t, och då svaren derå utföllo med flere ja jemte några nej,
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 41.
Tillkännagafs, att Preste-St:t bifallit §:n samt att BorgareSt:t
antagit densamma med de förändringar, att sednare perioden
af det 2:dra mora:t skulle lyda sålunda: »Askas omröstning, skall
den ske öppen och efter upprop, och tillkomme dervid hvarje
stadsfullmäktig en röst», samt att 3:dje mom:t skulle undfå denna
lydelse: »Blifva rösterna lika många för särskilda meningar, galle
den mening, som ordföranden biträder.»
Hr von Koch: Jag anhåller, att B. o. Ad. behagade in
stämma
i Borgare-St:ts beslut ang:de denna 41:sta §. Jag gör
det så mycket heldre, som det öfverensstämmer med R. o. Ad:s
föreg:de beslut. Komiterade hafva föreslagit, att omröstningen
skulle ske med slutna sedlar, men jag föreställer mig, att detta
härledt sig från ett misstag. Jag anhåller om bifall till BorgareSt:ts
inbjudning.
Gr Mörner: För min del kan jag visserligen icke dela
den supposition, som den siste talaren haft, eller att komiterade
af misstag skulle infört en hel §. Jag kan icke föreställa mig,
att komiterade hafva så litet reda på hvad de sjelfva gjort. Deremot
måste jag, hvad sjelfva slutet beträffar, instämma med Hr
von Koch i tillstyrkandet, att R. o. Ad måtte förena sig med
BorgareSt:t. Jag vill blott tillägga, att, då R. o. Ad. förut borttagit
föreskrifterna om klubbslaget, såsom varande en formalitet,
hvilken icke behöfde i lag utsättas, så anser jag äfven hvad i nu
förev:de fall finnes stadgadt, kunna utan skada ur §:n utgå Det
torde vara lika kraftigt om ordf:den tillkännagifver sin upfattning
af beslutet.
Gr. Snoilsky: Gr. Mörner har ansett sannolikt, att komi
-
D e ii 9 Oktober
125
terade» förslag icke tillkommit genom misstag; jag anser att Utsk:ts
icke heller gjort det, hvarföre jag vill försvara Utskrt för en sådan
beskyllning. Jag kan så mycket mera göra detta, som Utsk:ts
beslut tillkommit efter votering. Jag anser de skäl, som tala för
den slutna omröstningen, vara af ganska stor vigt, och får derföre
anhålla om propos. på bilall till Utsk:ts förslag, med uteslutande
dock af förslå meningen i 2:dra mom:t.
Gr. Sparre: För min del anser jag, att man lika väl i
denna g som den näst, föreg:de, bör så mycket som möjligt iakttaga
samma reglor i fråga om fullmäktige i stad som på landet.
Då nu i 34:de §:n af förslaget om kommunalstyrelse på landet är
stadgadt, att omröstning skall ske öppet, så kan jag icke inse någon
orsak, hvarför man här skall göra ett afsteg från hvad sorn
der blifvit stadgadt. Det är svårt att förklara anledningen till
sådana inkonseqvenser. Hvad som är nyttigt och godt i ena fallet,
bör väl vara det afven i det andra, och jag anhåller derföre, i
likhet med Hr von Koch, om bifall till BorgareSt:ts beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr:n o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till den förev:de
41:sta §:n, med uteslutande af Lsta meningen i 2:dra mom:t,
och dels bifall till samma §, med de af BorgareStit vidtagna
förändringar; och skulle, till följd häraf, delning af propos:n
ega rum.
Efter det propos:r på bifall till lista mom:t och uteslutade af
första meningen i 2:dra mom:t blifvit framstnlde och med ja besvarade,
gjordes först propos. på bifall till sednare perioden i 2:dra
mom:t, dervid svarades några ja och nej i blandning, och sedermera
propos. på antagande af den lydelse derför, som BorgareSt:t
beslutat, då svaren utföllo med flere ja jemte några nej, och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan propos. på bifall till 3:dje mom:t blifvit framstäld,
men med nej besvarad, gjordes propos. på biträdande af BorgareStåndets
derom fattade beslut, och besvarades med ja.
Slutligen blef 4:de mom:t, uppå gjord propos., bifallet.
42—44 §§.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedSt:n och biföllos.
§ 45.
Tillkännagafs att PresteStit bifallit, men att BorgareSt:t afslagit
denna g.
Gr. Mörner: Innan det var mig bekant, hvilket beslut
BorgareStit i afs:de å denna g fattat, hade jag redan kommit till
enahanda åsigt, emedan det syntes mig nära nog otillbörligt att
12«
De n 9 Oktober.
förutsätta, det personer, som af en stad erhållit förtroendet att
vara dess fullmäktige, skulle upföra sig så, att de måste utvisas.
Jag anser att försigtigheten i detta fall blifvit nog långt drifven,
och yrkar afslag, samt antagande af BorgareSt:ts beslut.
§:n afslogs.
§§:na 46 och 47.
Tillkännagåfvos vara godkända af MedStm och biföl los.
§48.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n och att BorgareSt:t
antagit densamma med införande af orden »för behandling» emellan
orden »i sådant afseende» och orden »hos Magistraten, Stadsfullmäktige
eller allmänna Rådstugan».
Gr. Mörner: Afven i detta hänseende vågar jag anhålla om
antagande af det beslut, BorgareStrt fattat. Mig synes, att det
tillägg, som deruti innefattas, är nödvändigt, för att gifva mening
åt §:n, hvilket åter väl är en sak, som bör upmärksammas.
§:n bifölls med den af BorgareSt:t beslutade förändring.
§§:ne 49 — 57, § 58 enl. Utsk:ts förslag, §§:ne 59 — 61,
§ 62 enl. Utskrts förslag, samt §§:ne 63—69.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedStm och biföllos.
§ 70 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteStit bifallit §:n, med rättelse af ordet
Staden till ordet Staten, samt samt att BorgareSt:t, som jemväl
rättat nämnde tryckfel, godkänt §:n med ett tillägg vid mom. 1,
af följande lydelse: »dock ege hvarje stad för sig att bestämma
annan grund för stadsutskyldernas utgörande».
Hr von Koch: I öfverensstämmelse med de beslut, R. o.
Ad. fattat i föregående författning, anhåller jag, att l:sta mom:t
måtte bifallas med den förändring, att efter ordet »staten» tillägges
orden »enligt 2:dra art. bevilin.stadgan». Det 2:dra mom:t kan
då utgå, emedan det eljest leder till förvillelse. 3:dje mom:t bör
deremot bifallas, samt det af BorgareSt:t gjorda tillägget afslås.
Gr. Mörner: Då fråga var oin grunden, efter hvilken af
gifter
på landet skola utgå, fattades enahanda beslut, som nu af
Hr von Koch blifvit föreslaget, nemligen att denna grund skulle
blifva 2:dra Art. Bevilln.Stadgan. Det svnes också nödigt, att
man bibehåller denna grundsats, så vida ändamålet skall vinnas,
att samma princip blir gällande för skatt så väl till staten som
till kommunen. Jag förenar mig derföre med Hr von Koch, äfven
i hvad hans yrkande afser afslag å den af BorgareSt:t gjorda inbjudningen.
Pen 9 Oktober.
127
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställda särskilda
proposir, bifölls 1 ista mom:t med rättelse af ordet »staden» till
»staten» och med tillägg efter nämnde ord af orden »enl. 2:dra
Art. Hevi lin.Stadgan»; afslogs det 2:dra och bifölls det 3:dje mom:t.
§71.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm och bifölls.
S 72.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm.
Gr. Mörner: Det är visserligen att antaga, att ett sådant
undantag, som lnir är i fråga att kunna beslutas, och hvilket
skulle kunna hafva till följd, att en viss kategori af skattskyldige
blef befriad från bidrag, eller vunne nedsättning deri, icke kommer
att bifallas, derest icke synnerligen talande skäl förefunnos
för en sådan åtgärd. Men det synes mig likväl vara en i hög
grad ömtålig fråga att tillåta, det på sådant sätt licenser beredas
åt vissa personer, och tror jag derföre, att det vore ett
nyttigt och betryggande stadgande att det skulle behöfvas mera
än enkel pluralitet för stadsfullmäktige för att kunna fatta ett
dylikt beslut. Jag får anhålla om propos. på en sådan förändring
i §:n, att pluraliteten skulle minst utgöra 2/3.
Gr. Sparre: Jag är af samma åsigt som Gr. Mörner. Det
är nemi. klart, att ett sådant förslag, hvarigenom en klass eller
en viss del af en stads innevånare skulle blifva befriad från afgift
eller vinna nedsättning deri, skulle, i en hastig vändning
väckt hos stadsfullmäktige, kunna genom en tillställning der bi
fallas.
Jag anser således lämpligt, att någon garanti stadgas mot
en sådan händelse, och det ar ur denna synpunkt, som jag anhåller
om bifall till Gr. Mörners förslag.
Hr Hjärne: Jag kan icke finna annat än att här kan
vara tillräckligt med enkel pluralitet. Det är klart, att hvarje
ledamot af stadskommun, som lemnar bidrag, är intresserad i att,
så vidt möjligt är, alla skola deltaga i utgifterna, emedan, om en
eller flere derifrån fritagas, en större tunga då faller på alla de
andra. Man kan således icke här antaga, att man skall kunna i
en hastig vändning genomdrifva befrielse från afgifterna; utan jag
tror att hvarje ledamot af kommunen skall i detta fall veta att
iakttaga sina egna intressen, så vida icke särdeles talande skäl
förekomma. Dessutom är det stadgadt, att mati först skall diskutera,
om en sådan fråga bör komma under närmare bepröfvande,
hvarefter beslut icke får fattas förrän Magistraten utredt frågan.
Jag anhåller således om bifall till §:n.
Gr. Mörner: Det är icke af fruktan derför, att ej, dådet
v är fråga om utskylder, medlemmarne af stadskommun skola tillräckligt
bevaka sina intressen, utan derför att de möjligen skola
128
Deri 9 Oktober.
försöka att bevaka dem alldeles för väl, sorn jag framställt mitt
förslag. Det låter nemligen ganska väl tänka sig, att då det icke
behöfves mer än halfva antalet af de röstande, för att afgöra saken,
den ena hälften häraf, eller y4:del af hela antalet röstberättigade,
kan vara intresserad pf att licenser beviljas, och således
afgör saken till sin fördel. Det är detta, som jag icke anser
vara rätt ändamålsenligt och hvilket föranledt mig att föreslå
att i §:n måtte stadgas, att till en dylik befrielses beslutande
skall erfordras minst V3:delar af de närvarandes röster.
Sedan öfveriäggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n utan
någon förändring och dels bifall till densamma med tillägg af ett
3:dje mom. af följande lydelse: »För bifall till väckt fråga om
sådan befrielse eller nedsättning, som i l:sta mom:t omnämnes,
erfordras att */g af närvide fullmäktige äro derom ense»; framställde
H. Exc. propos. på bifall till §:n, med It. o. Ad. förbehållen
rätt att särskildt pröfva det föreslagna tillägget, hvilken
propos. med ja besvarades; hvarefter gjordes propos. på antagande
af ofvanberörde tillägg, och då dervid svarades flera ja och några
nej, förklarades ja haft öfvervigten.
§ 83.
Tillkännagafs, att PresteSt:t antagit §:n, men att BorgareSt:t
uteslutit densamma såsom obehöflig.
Hr von Koch: I likhet med BorgareSt:t, anser äfven jag
att denna g bör utgå. Den kan ej heller i sin nuv:de form antagas,
med den upstälining, som Bevilln.Stadgan erhållit.
Gr. Mörner: Då Utsk:t föreslog denna §, i likhet med
komiterades förslag, var Bevilln.Stadgan icke af 11. St:r afgjord;
men sedan detta nu blifvit händelsen, instämmer jag med Hr von
Koch och BorgareSt:t, att §:n mätte helt och hållet utgå.
§:n uteslöts.
§ 74 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n och att BorgareSt:t
derom fattat följande beslut: »Inledningen antogs så lydande:
»»Magistraten åligger att, efter samrådande med stadsnämnden och
med ledning af från drätselkammaren infordrade uplysningar,
årligen upgöra ett utgifts- och ett inkomstförslag samt uti det
förra uptaga»» etc.
Mom. a, b, c och d, angående utgifterna, och mom. a, b, c
och d, angående inkomsterna, godkändes enl. komiterades förslag,
och dernäst beslöts införande af ett nytt mom. af denna lydelse:
»»Förslaget skall i öfrigt upgöras med afs:de på de särskilda bestäm
-
D<en 9 Oktober.
139
stärn meker, som kunde vara stadgade för inkomsternas användande
och utgifternas bestridande.»»
Sista mom:t antogs enligt Utsk:ts förslag.»
Hr von Koch: Den af Utsk:t föreslagna förändringen är
ganska oskyldig. Den innefattar blott att vederbörande skola till
magistraten ingifva sina specialförslag öfver utgifter och inkomster
»å tid, som af magistraten utsättes i samråd med nämnden.» Jag
anser det derföre böra antagas, äfvensom att de af BorgareSt:t beslutade
tilläggen, hvilka jemväl äro af mindre vigt, böra bifallas.
Gr. Sparre: Hvad l:sta delen af BorgareSt:ts beslut beträffar,
har jag deremot ingenting att invända. Vidkommande åter sednare
deleu, så måste jag, i likhet med den siste värde talaren, anmärka,
att det af nämnde Stånd gjorda tillägget synes mig på en
gång så oskyldigt och så öfverflödigt, att jag icke kan inse hvad
det skall der att göra. Jag anhåller derför om bifall till det l:sta
af BorgareSt:ts tillägg, men afslag å inbjudningen, för så vidt den
rörer den sednare delen.
Hr Hjärne: Hvad Hr von Koch och Gr. Sparre anmärkt
emot BorgareSt:ts tillägg i sednare moimt af denna §, tror jag
jemväl kunna sagas om det l:sta tillägget. Det innehåller ingenting
annat, än att Drätsel-kommissionén skall höras, innan magistraten,
i samråd med stadsnämnden, upgör budgeten. När drätsel-kommissionen
upgör detta förslag, äl- det också klart att det
icke kan upgöras af magistraten, förrän man hos nämnde kommission
gjort sig underrättad om ställningen i afs:de på utgifter och
inkomster. Jag tror derföre, att det ena tillagget är lika öfverflödigt
som det andra, hvarföre jag anhåller om afslag derå och bifall
till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Om, såsom den siste värde talaren uttryckt
sig, det är klart, att drätsel-kommissionens yttrande bör afgifvas,
innan budgetsförslaget upgöres, och om det å andra sidan är obestridligt,
att någon föreskrift i detta afs:de icke finnes, så synes
mig att, när en inbjudning från BorgareSt:t, åsyftande att fylla
denna lucka, inkommit, E. o. Ad. också bör antaga densamma, och
får jag derföre derom anhålla. Jag tror icke, att det är lämpligt,
att onödigtvis sätta sig på tvären emot hvad de öfriga Stånden önska.
Hr Hjärne: Jag skulle icke besvära R. o. Ad. med att ytterligare
upträda, om icke den siste värde talaren sagt, att man ej
hade några giltiga skäl att yrka afslag å BorgareSt:ts inbjudning.
Jag tror mig hafva anfört temligen giltiga skäl, då jag sagt, att
det icke är möjligt att upgöra något budgets-förslag utan att känna
stadens inkomster och utgifter, och derom kan endast drätsel-kommissionen
lemna uplysning.
H. XI. 9
130
Deri 9 Oktober.
Hr Dalman: En bland de anmärkningar, som jag hört allmänt
göras mot ifrågavide förslag, är, att det är alltför vidlyftigt.
Jag kan således ej annat än instämma med den siste värde talaren
i den anhållan, att R. o. Ad. icke ville göra det vidlyftigare genom
att antaga de gjorda tilläggen. -Jag anhåller, i likhet med Hr
Hjärne, om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till <§:n enligt
Utsk:ts förslag, och dels bifall till densamma med de tillägg BorgareSt:t
beslutat; hvarefter och sedan propos. på §:ns antagande,
med R. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt pröfva de föreslagna
tilläggen, blifvit framställd och med ja besvarad, H. Exc. hemställde,
huruvida R. o. Ad. biträdde BorgareSt:ts beslut, att etter det i
början af <§:n förekommande ordet »stadsnäranden» skulle införas orden
»och med ledning af från drätsel-kammaren infordrade uplysningar»
; och då denna propos. besvarades med flere ja jemte några
nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Sedermera gjordes propos. på antagande af det utaf BorgareSt:t
beslutade nya morart, dervid svarades flere nej jemte ett eller
annat ja; och förklarades nej nu varit öfvervägande.
§ 75.
Tillkännagafs, att PresteStrt bifallit §:n och att BorgareSt:t
antagit densamma med förändring af månadsbestämmelsen Oktober
till December.
Gr. Mörner: Så vida jag icke misstagit mig, har R. o. Ad,
antagit BorgareSt:ts beslut, hvarigenom Oktober-stämman försvunnit,
och det torde väl derföre vara konseqvent att äfven i denna
§ bifalla samma Stånds inbjudning, eller att December bestämmes
i stället för Oktober.
Häruti instämde Hr von Koch.
§:n bifölls med förändring af ordet Oktober till December.
§§:ne 76 och 77.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedSt:n och biföllos.
S 78.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n samt att BorgareStit,
som antagit 2:dra mom:t, gifvit lista mom:t följande förändrade
lydelse: »Debiterings- och upbördslängden skal! uptaga hvarje skattskyldig
till namn och bostad, den grund, efter hvilken stadsutskylder
blifvit beräknade, och den utskyld, som blifvit påförd, samt
i öfrigt vara inrättad i enlighet med de föreskrifter, magistraten,
efter stadsnämndens hörande, meddelar.»
Deh 9 Oktober.
131
Hr von Koch: Sedan 73:dje§:n utgått och således de sär-1
skilda beskattnings-förerafilen, som der omtalades, blifvit borttagna,
torde R. o. Ad. finna, att det icke går an att tala om dessa beskattniugsgöromål
i denna §. Jag anhåller således att R. o. Ad.
måtte bifalla §:n, med uteslutande af orden »särskildt för hvarje
beskattuingsföremul, den stadsutskyld, som blifvit derpå satt.»
Gr. Mörner: I likhet med Hr von Koch tror äfven jag, att
denna g mäste undergå någon förändring; men jag hemställer till
den värde talaren, om det går an att utesluta allt yttrande om
stadsutskylderna. Åtminstone bör val föreskrifvas att de skola uptagas
på debetssedeln. Jag tror således att §:n bör i öfverensstämmelse
härmed rättas, och får derföre föreslå, att i stället för den
mening, som Hr von Koch ansett böra utgå, skulle införas orden
»den stadsut8kyld, som i förhållande dertill blifvit bestämd.»
Hr von Koch: Ehuru jag tror att det gått an att ute
lemna
äfven hela denna föreskrift om stadsutskylderna, så, för att
icke splittra meniugarne, har jag ingenting emot att på det sättet
modifiera min mening, som Hr Gr. Mörner föreslagit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
bifölls §:n med den förändring, att orden »särskildt för hvarje
beskattuingsföremål, den stadsutskyld, som blifvit derpå satt», utbyttes
emot orden »deu stadsutskyld, som i förhållande dertill
blifvit bestämd.»
§§ 79—84, samt §§ 85 och 86 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedSt:n och biföllos.
S 87.
Tillkätinagafs, att Preste-St:t bifallit gm, samt att Borgare-1
St:t antagit densamma med ett så lydande tillägg: »Öfver anmärkningar
aug:de andra än af kommunen sammanskjutna medel, tillkommer
magistraten pröfningsrätt.»
Gr. Mörner: Syftemålet med Borgare-St:ts tillägg måste
vara, att sådana stiftelser och kassor, som efter nu gällande föreskrifter
stå under magistratens vård och tillsyn, skola så förblifva.
Detta torde äfven vara i sin ordning, då man icke har rätt att i
detta hänseende besluta förändring. Jag får således anhålla om
bifall till ifrågav:de tillägg.
Hr Hjärne: Då genom Borgare-St:ts prot.utdrag icke upp
lyses,
hvad Ståndet menat med de medel, som af magistraten förvaltas,
har jag icke någon säker rättelse för mitt omdöme i detta
afs:de; och jag tror således, att det är bäst att R. och Ad. icke
antager en inbjudning på så obestämda grunder, utan anser att
132
Den 9 Oktober.
Utskrts förslag är det riktiga, hvarföre jag anhåller om bifall till
detsamma.
Hr von Koch: Ehuru jag icke tänkt på saken förr än
nu, tror jag'dock att det är försigtigast att antaga Borgare-St:s
inbjudning. Om jag fattade innehållet deraf rätt, gick det derpå
ut, att magistraten skulle få behålla pröfningsrätten i afs:de å
utgifter från de kassor m. m., sora stå under dess vård. Jag förenar
mig således med Gr. Mörner i anhållan om bifall till Borgare-S
t:s inbjudning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm yttrat, att i afs:de å den förev;de §:n hade yrkats
bifall till densamma och derjemte af Gr. Mörner och Hr von
Koch antagande af det utaf Borgare-St:t beslutade tillägg, hvilket
deremot Hr Hjärne ansett böra förkastas; framställde H. Exc.
propos. på bifall till gra, med R. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt
pröfva tillägget, hvartill svarades ja; och sedan propos.
blifvit gjord å antagande af meranämnde tillägg, samt med flere
ja jemte ett eller annat nej besvarad, förklarades ja hafva varit
öfvervägande.
§ 88.
Tillkännagafs att Preste-St:t bifallit g:n samt att BorgareSt:t
antagit densamma med införande uti mom. litt. a emellan
orden »annat och laga» af ordet »dylikt».
Gr. Mörner: I afs:de på denna § får jag för min del an
hålla,
att R. o. Ad., roed afslag å BorgareSt:ts inbjudning, antager
komiterades förslag.
Uppå härefter framställd propos. blef g:n utan förändring antagen.
g 89.
Tillkännagafs att PresteStit bifallit g:n samt att BorgareSt:t
antagit densamma med de förändringar uti l:sta mom:t, att efter
orden »på förekommande fall tillämpas» infördes orden »så vida i
dessa beslut ansvarsförbindelser innefattas», samt att slutet erhöll
följande lydelse: »planer för hushållningen med stadens donerade
jord.»
Gr. Sparre: Vid behandlingen af det förra förslaget antogs
icke, så vidt jag minnes, BorgareSt:ts inbjudning ang:de enahanda
tillägg, som det nu ifrågav:de. Jag anhåller således att g:n måtte
antagas utan någon förändring.
Uppå härefter framställd propos. bifölls §m oförändrad.
Öen j) Oktober.
133
§ 90.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n.
Hr von Koch: I öfverensstämmelse med det beslut, som
It. o. Ad. i afs:de å kommunalstyrelse på landet fattat, hemställer
jag att äfven här besvärsrätten må blifva lika vidsträckt, som der,
och att således §:n måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Enskild
medlem af stadskominuuen, som åt stadsfullm:ges eller allm.
rådstugans beslut ej nöjes, ege att deruti rättelse söka etc.»
Hr Hjärne: Då 76:te §:n i förordnm om kommunalstämma
på landet här föredrogs, förordade jag komiterades förslag. Jag är
ännu af den öfvertygelse!) att besvärsrätten bör vara inskränkt;
men då R. o. Ad. fattat ett annat beslut i enahanda fråga, så vill
jag icke motsätta mig Hr v. Köchs förslag.
§:n erhöll följande förändrade lydelse: »Enskild medlem af
stadskommunen, som åt stadsfullm:ges eller allm. rådstugans beslut
ej nöjes, ege att deruti rättelse söka etc.» (lika med komiterades
förslag).
§ 91.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm.
Hr von Koch: Denna g står i sammanhang med den ute
slutna
delen af 90:de §:n. Jag hemställer således att äfven denna
§ måtte utgå.
Gr. Mörner: Jag erinrar mig ej, om den motsvarande §:n
i förra förslaget helt och hållet uteslöts. Jag anser emellertid, att
föreskriften i lista mom:t torde böra bibehållas.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf uplyst, att
hela den 78:de §:n uti förslaget till förordn. om kommunalstyrelse
på landet blifvit af R. o. Ad. utesluten, samt Gr. Mörner derefter
begärt ordet och förklarat sig, vid sådant förhållande, afstå från
sitt yrkande, anmälte sig och yttrade
Hr von Koch: Vid sådant förhållande bör väl hela den
ifrågav:de §:n uteslutas.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef §:n ur förslaget utesluten.
SS 92 och 93.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedStm och biföllos.
Härefter företog3 pröfning af förslaget till förordn. om kyrkostämma
samt kyrko- och skolråd.
\U
Den 9 Oktober.
Efter det H. Exc, Hr Gr. o. Landtm, omförmält, att det
från BorgareSt:t ankomna prot.-utdr. rör:de nämnde Stånds beslut
öfver ifrågav:de förordmsförslag ej innehöll någon inbjudning till
MedStai att samma beslut biträda, anmälte sig och yttrade
Hr von Koch: Sedan prot.-utdr. ang:de BorgareSt:ts be
slut
i denna fråga ankommit, anhåller jag, att det måtte för hvarje
§ varda upläst.
Häruti instämde Gr. Mörner.
§ 1.
Tillkännagafs vara antagen af MedStrn och bifölls.
§ 2 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit <§:n samt att BorgareSt:t
antagit densamma med ett vid slutet deraf fogadt tillägg af följande
lydelse: , »Från kyrkostämmas handläggning må frågor, som
angå folkundervisningen och dit hörande anstalter, kunna skiljas,
då kommunen finner sådant lämpligt.»
Hr Dalman: Jag röstar för bifall till BorgareSt:ts inbjud
ning.
Hr Tersmeden, Per Beinhold: Äfven jag får så till
vida instämma i det af den siste värde talaren gjorda yrkandet,
att, ehuru någon inbjudning här icke skett, R. o. Ad. dock måtte
instämma i BorgareSt:ts beslut. Då den princip gjort sig gällande,
så val i vårt som andra civiliserade länder, att undervisningen,
hvarken den högsta eller den elementära, bör stå under kyrkans
förmynderskap, så vet jag icke något skäl, hvarföre den primära
skall göra det. Det är visserligen sannt, att 2 Stånd antagit,
hvad Utsk:t föreslagit; men jag kan icke finna något skäl häruti
för B. o. Ad. att göra sammaledes. Dessutom torde B. o. Ad.
påminna sig, att 43:dje §:n i det första förordningsförslaget blifvit
så väl af detta som af Preste- o. BorgareStm bifallen. När således
i alla fall kyrkostämmans ordf:de har rättighet att deltaga icke
blott i förhandlingarne, utan äfven i besluten, ser jag icke något
ondt deruti, att besluten ang:de folkskolan öfverlemnas åt kommunalstämman,
utan tvertom, hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad.
ville antaga det af BorgareSt:t gjorda tillägg till denna §.
Gr. Sparre: Jag ber att härvid få uprepa hvad jag förut
anfört, nemi. att jag icke riktigt förmår inse skillnaden emellan
kyrko- och sockenstämman, särdeles" med afs:de på alla de ämnen,
hvilka blifvit hänvisade till den förra och som med lika mycket
skäl kunde öfverlemnas till den sednare. Dessutom mäste jag, i
afs:de å föreskriften i l:sta mom:t, nämna att ordningen för gudstjensten
och kyrkotukten, hvilken enl. förslaget skulle tillhöra
kyrkostämman, bestämmes på helt annat sätt, nemi. genom kyrko
-
Dert 9 Oktobetf.
135
lagen och K. M. Då det likväl är mig bekant, att 3 Stånd redan
i detta afs:de fattat sina beslut, hufvudsakligen i öfverensstämmelse
med kotniterades förslag, vill jag icke uptaga tiden med någon
synnerlig diskussion. Jag har blott velat tillkännagifva min
åsigt att denna afdelning är olämplig.
Gr. Mörner: Det är icke så lätt att vara riktigt orienterad
i alla dessa §§, då man ej haft längre tid att granska dem än
sorn beståtts R. o. Ad:ns ledamöter; meu jag fruktar likväl, att
ett misstag egt rum i en af Hr Tersmeden lemnad upgift ronde
43:dje §:u i stadgan om kommunalstyrelse på landet, dervid den
värde talaren omförmälde att kyrkoherden skulle ega rätt att deltaga
i öfverläggningar och beslut i kommunalstämman. Det är
dock allenast i kommunalnämnden, som ett sådant deltagande får
ega rum. Jag vill påminna mig, att vid ett annat ställe i stadgan
beslut blifvit fattadt derom att en dylik rätt äfven skall tillkomma
kyrkoherden i afs:de å ärenden rör:dc fattigvården; meu
det är mig icke möjligt att nu få reda på detta ställe, helst beslutet
tillkommit på en inbjudning från PresteSt:t. Skulle nu styrelsen
ölverflyttas till kommunalstämman, så vill det förefalla mig
att sådant icke vore öfverensstämmande med de åsigter, som i landet
öro gällande. Då emellertid 3 Stånd godkänt Utsktts beslut,
anser jag det icke tjenligt att göra något yrkande i motsatt riktning.
Hr Tersmeden: Jag erkänner visserligen riktigheten af
den siste värde talarens anm. i afs:de å 43:dje §:n; men det förändrar
på det hela ej saken; ty om kommunen, på sätt BorgareSt:t
förutsatt, beslutar att öfverlemna mål ronde folkskoleundervisningen
till kommunalstämman, så finge ju alltid kyrkoherden
tillfälle att göra sin åsigt gällande. Hvad åter beträffar den af
Gr. Sparre gjorda anm:n, att här finnes åtskilligt, som lika väl
kunde tillhöra kommunalstämman som kyrkostämman, så har jag
deremot ingenting att invända. Dock vill jag deraf ej draga den
konklusion, som Gr:u gjort, utan fortfar att yrka bifall till BorgareSt:ts
förslag.
Hr von Koch: Om man ^skulle lyckas att få någon än
dring
i afs:de på hvad som f. n. är förhållandet, eller att kyrkoherden
är ordf:de i alla stämmorna, så lärer det väl vara bäst att
icke taga för sig alltför mycket på en gång, hvarföre jag tror, att
man icke bör gå särdeles mycket längre, än komiterade och Utskit
föreslagit. I BorgareSt:t har man också ansett det vara farligt,
att gå längre, ehuru man allmänt önskade att få bort frågor ronde
folkskoleväsendet från kyrkostämman, hvarföre man också låtit det
bero på öfverenskommelse. Jag tror, att det vore väl, om man
kunde få ett sådant medgifvande, som Hr Tersmeden yrkat, änskönt
jag auser BorgareSt:ts förslag otydligt, emedan man deraf
icke ser, hvilkendera stämman, antingen kommunal- eller kyrkostämman,
som i detta fall skall besluta. Jag tror, att det är bäst
me
6 en 9 Oktober.
att öfverlemna detta åt den sednare, hvilken är den, som skall
Jemna den bär ifrågav:de rättigheten ifrån sig, och får derföre föreslå,
att ordet »kommunen» utbytes emot ordet »kyrkostämman».
Gr. Mörner: På landet må det vara mera likgiltigt huru
vida
handläggningen af sådana ärenden, som de ifrågav:de, tillhöra
kommunal- eller kyrkostämman, då hvarje socken utgör en enhet.
Men i stad kan förhållandet blifva mycket olika. En stad kan
nemi. bestå af flere församlingar, och skulle således få en kyrkostämma
uti hvarje sådan, hvaremot der finnes en gemensam auktoritet
för de kommunala angelägenheterues handläggning. Det är
således ganska förklarligt, att BorgareSt:t lagt vigt härpå, i afsigt
att sålunda bereda en större enhet vid undervisningsiirendernas behandling
i städerna. Jag tror derföre, att det vore väl, om man
bi fö! le detta Stånds inbjudning i denna punkt, hvilken alser tilllämpning
af en grundsats, som onekligen är ganska riktig, hvad
städerna beträffar. Jag får således föreslå, att det ifrågav:de tilllägget
måtte erhålla följande lydelse: »I stad må frågor, som angå
folkundervisningen och dit hörande anstalter kunna från kyrkostämmas
handläggning skiljas, då kyrkostämman finner sådant
lämpligt.»
Hr Tersmeden: Jag har begärt ordet egentligen för att
besvara en anm., som näst den siste talaren gjorde, nemi. att det
vore otydligt, hvilkendera af stämmorna som skulle besluta en sådan
förändring, som här är i fråga. Detta är, hvad landsbygden
beträffar, endast och allenast en formsak, emedan der sitta samma
personer i kyrkostämman som i kommunalstämman. Men då formen
bör iakttagas, anser jag, lika med den värde talaren, att det
bör vara kyrkostämman. För öfrigt vill jag, för att icke splittra
meningarna, förena mig med Gr. Mörner.
Hr Hjärne: Den här väckta frågan om förändring i ko
miterades
förslag diskuterades äfven vidlyftigt inom Utsk:t, och jag
anser mig derföre böra redogöra för de åsigter, som derstädes temligen
allmänt gjorde sig gällande. Man ansåg nemi. att samma
grundsats, som blifvit antagen i afs:de å elementarundervisningen,
äfven borde gälla för folkskolorna; men då presterskapet till en
början i allmänhet icke visade det nit, man hade väntat, för folkbildningens
befrämjande, så har deremot på de sista decennierna
ett helt annat förhållande inträdt, Från de fleste landsorter medgafs,
att kyrkoherdarne öfverhufvud visat sig särdeles lifligt intresserade
för folkskolan, och att de numera se saken ur en helt annan
synpunkt, än förr. Om man således tillförene arisåg sig hafva
skäl att fråntaga presterskapet ordf:deskapet i berörde hänseende
och öfverlemna detsamma åt en särskild styrelse, så har man nu
funnit att dessa skäl förfallit, hvadan man trott att folkskolan lika
väl skall främjas, om presterskapet sättes i spetsen derför, som om
den undandrages dess ledning. Jag anhåller på grund häraf öm
bifall till komiterades förslag.
Den 9 Oktober.
137
Hr von Koch: Jag instämmer ir.ed Gr. Mörner deruti
att en förändring bör ske 1 afs:de å städerna. Jag afstår således
från mitt förslag oell anhåller om bifall till hans.
I afs:de på hvad Hr Hjärne yttrat, vill jag blott anföra, att
just för att möta det motstånd, som man från PresteStits sida
väntade, var det som man beslöt ett sådant modifierande af §:n.
Gr. Spar,re: Om frågor rör:de folkskoleundervisningen och
dit hörande anstalter skulle kunna öfverflyttas på kommunalstämman,
så måste val äfven frågor om afgifter för dessa ändamål
kunna behandlas af samma stämma. Det vore eljest besynnerligt,
om sjelfva frågorna skulle afgöras på den ena stämman och af
gifterna
på den andra. Jag anhåller således att orden »samt af'
gifter dertill» måtte tilläggas.
Hr Dalman: Jag ber blott att få förklara, det äfven jag
instämmer i Gr. Mörners förslag. I afs:de på den siste värde
talarens yttrande anser jag det vara tvenne skiljda saker att bestämma
afgifter för folkskolorna, och att ordna undervisningen
deri. I förra afs:det kunna prester gerna vara ordf:de; det är af
mindre vigt- Jag anser således Gr. Sparres amendement öfverflödigt.
Gr. Mörner: För min del har jag ingenting emot att
det af Gr. Sparre yrkade tillägget godkännes, derest det bidra
ger
till att göra förslaget mera tydligt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n och
dels bifall till densamma med följande tillägg: »I stad må frågor,
som angå folkundervisningen och dit hörande anstalter samt afgifter
dertill, kunna från kyrkostämmas handläggning skiljas, då
kyrkostämman finner sådant lämpligt»; hvarefter och sedan propos.
på bifall till §:n, med R. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt
pröfva tillägget, blifvit framställd och med ia besvarad, propos.
gjordes på antagande af merberörde tillägg, dervid jemväl svarades
ja.
§§:tra 3 och 4.
Tillkdnnagåfvos vara antagna af MedSt:n samt biföllos.
g 5 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteStit, med ogillande af Utsk:ts förindringsförslag,
godkärret §:n, sådan den lydde i komiterades förslag,
men att BorgareStrt deremot gillat Utsk:ts förslag.
Hr von Koch: R. o. Ad. har i likhet med PresteSt:t bi
behållit
!):de §:n i författningen om kommunalstämmor på landet,,
sådan den lyder i komiterades förslag. Den står i fullkomlig
analogi med den nu förev:de 5:te g:n, sådan den blifvit af konri
-
138
Den !> Ok to ber.
terade redigerad, hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. måtte afslå
Utskits förslag och antaga komiterades.
Häruti instämde Gr. Mörner.
Uppå härefter framställd propos. antogs g:n enl., komiterades
förslag.
6 «■
Tilikätinagafs vara antagen af Med St: n samt bifölls.
§ 7 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t godkännt g n, utom hvad beträffade
sista mom:t, som erhållit följande lydelse: »För näring
eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står, äfvensom i
enahanda fall för fastighet eller jordegendom, som ej af landtbo
eller arrendator innehafves, må ej röstas»; — samt att BorgareSt:t
antagit ett l:sta mom. af följande lydelse: »För fastighet, som
innehafves af landtbo eller arrendator, röste innehafvare!:»; godkännt
2:(Ira, 3:dje och 4:de moral, enl. Utsk:ts förslag, samt för
sista mom:t antagit enahanda lydelse som PresteSt:t.
Hr von Koch: Denna g är analog med lide §:n i för
slaget
om kommunalstyrelse på landet. Jag förmodar, att R. o.
Ad. vill hafva den lika beskaffad; men då jag nu ej erinrar mig
den lydelse, som R. o. Ad. gifvit nämnde g, får jag anhålla att
Hr Riddarh.Sekretm behagade meddela mig uplysning härom.
Sedan undertecknad i ani. häraf upläst det beslut, som R. o.
Ad. fattat ang:de gil uti förslaget till förordning om kommunalstyrelse
på landet, yttrade
Hr von Koch: Jag anhåller om bifall till 7:de gm, med den
lydelse, som ll:te gn i förslaget om kommunalstyrelse på landet
har.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, antogs g:n med samma lydelse, som gil uti förslaget till
förordning om kommunalstyrelse på landet erhållit.
g 8 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit gm samt att BorgareSt:t,
som gillat inom. 2 enl. Utsk:ts förslag, för mom. 1 antagit
följande lydelse: »Röstegande vare berättigad att sin talan
och rösträtt i kyrkostämma genom fullmakt på annan person
öfverlåta; dock må ingen, på grund af fullmakt, föra talan och
rösträtt utöfva för mera än en röstberättigad».
Hr Hjärne: Jag ämnar vid denna g icke göra något yr
kande,
men jag ber att få erinra derom, att i den motsvarande
t)en 9 Oktober.
139
§:n i förslaget ang:de kommnnal-styrelse på landet beslöt R. o.
Ad. den ändring, att ordet »men» skulle utgå.
Hr von Koch: Efter hvad iag vill påminna mig, har Hr
Hjärne rätt deruti, att ur den analoga §:n uteslöts ordet »men».
Jag tror att så äfven här bör ske, och anhåller således om borttagande
af ordet »men» i j§:n, för så vidt jag ej misstagit mig
om R. o. Ad:ns beslut rör:de den motsvarande §:n uti det första
förordningsförslaget, hvarom uplysning torde mig benäget meddelas.
I ani. häraf uplyste H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att 12:te
§:n uti förslaget till förordning om kommunalstyrelse på landet
blifvit af R. o. Ad. bifallen etil. Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Denna g godkändes af R. o. Ad. utan för
ändring.
Hr von Koch: Efter den uplysning, som nu blifvit lem
nad,
att uteslutandet icke skett ur 12:te §:n, afstår jag från mitt
yrkande. Ordet »men» är visserligen enligt min åsigt alldeles
öfverflödigt; men det skadar dock ej att det står der.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bifölls §:n enl. Utsk:ts förslag.
§§:na 0 — 12.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedSt:n samt biföllos.
§ 13 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n.
Gr. Lagerbjelke: De här förekommande orden: »De t
g 10 omnämnda ordinarie kyrkostämmor må ej till sådan dag utsättas»,
äro motsvarande ett af Utsk:t gjordt tillägg uti någon § t
förslaget ang:de kommunalsstyrelse på landet, hvilket tillägg af
R. o. Ad. afslogs; hvadan jag anhåller, att R. o. A. behagade
fatta enahanda beslut i denna §.
§:n bifölls, med uteslutande af det utaf Utsktt föreslagna
tillägg.
§§:na 14 och 15.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedSt:n samt biföllos.
§ 16.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n.
Gr. Mörner: I öfverensstämmelse med det beslut, som K«
140
Den 9 Oktober.
o. Ad. förut fattat, vågar jag hemställa, att orden från och med
»ordförande» till och med »klubbslag» måtte uteslutas.
Uppå härefter framställd propos., bifölls §m med uteslutande
af den sednare meningen i lista momit.
§17.
Tillkiinnagafs vara antagen af MedStm.
Gr. Mörner: 1 denna § öfverensstämmer början med hvad
som i motsvarande § i förslaget angående kommunalstämma å landet
blifvit antaget. Men E. o. Ad. gjorde i sistnämnde §:s sednare
del en ändring, som jag anser äfven här böra vidtagas, och hvilken
gick derpå ut att det skulle blifva den mening, som ordf.n
biträder, hvilken skulle blifva gällande, i stället för att rösterna
borde räknas efter hufvudtalet. Jag minnes nu ej ordalydelsen,
inell anhåller, att §:n måtte antagas med samina redaktion, som
den motsvarande §:n i det första förorduingsförslaget erhöll.
Uppå härefter framställd propos., bifölls Usta mom:t, och antogs.
i stället för 2:dra och 3:dje mom:n, ett mom. af följande
innehåll: »Palla rösterna lika för olika meningar, galle den me
ning,
som ordfm biträder.»
§ 18 enl. Utskits förslag samt §§:tia 19 och 20.
Tilikännagåfvos vara antagna af MedStm samt bifölios.
§ 21.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm.
Gr. Mörner: Jag tror att man äfven här skulle kunna
borttaga hela det föreslagna stadgandet. Någonting motsvarande
finnes ej, så vidt jag påminner mig, i nu gällande sockenstämmoförordning.
Jag anhåller att §:n måtte afslås.
gm ansågs böra utgå.
$ 22.
Tillkännagafs vara antagen af MedStin och bifölls.
§ 23.
Tillkännagafs, att PresteStit godkännt g.-n med följande tillägg
efter §ms slutord: »dock kunna flere församlingar inom samma
pastorat om gemensamt kyrko- och skolråd sig förena»; samt
att BorgareSt:t gifvit §:ii denna lydelse: »I hvarje kyrkoförsam
liug,
så i städerna som på landet, skall finnas ett kyrkoråd, och
i hvarje kommunalsamhälle ett skolråd; dock ega flere församlingar
inom samma pastorat eller stad om gemensamt kyrko- och
skolråd sig förena».
Den 9 Oktober.
141
Hr Hjärne: Då de tre öfriga St:n i denna § fattat skiljaktiga
beslut, torde det vara lämpligt, att R. o. Ad. genom sitt
söker sammanjemka åtminstone två Stånds meningar. Jag vågar
derföre föreslå, att R. o. Ad. instämmer med PresteSt:t; ty utom
det att dess beslut öfverensstämmer med grundtanken i komiterades
förslag, innefattar det jemväl det tillägg, att man inom samma
pastorat skulle hafva rätt att ega blott ett kyrko- och skol
råd,
äfven för den händelse att detta pastorat eljest vore deladt i
flere kommunalsamhällen.
§:n bifölls med det af PresteSt:t beslutade tillägg.
§ 24.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n, samt att BorgareS:t
gifvit densamma följande förändrade lydelse:
»Kyrkorådet tillkommer att, i afs:de på kyrkotukten, samt
hvad som hörer till religionens och sedernas helgd, handhafva och
vaka öfver efterlefnaden af härom gällande författningar; samt vårda
hvad som tillkommer kyrkans angelägenheter.
Kyrkorådet tillkommer ock att:
ombesörja verkställighet af kyrkostämmans beslut i alla de
fall, der ej sådan verkställighet åt vissa dertill utsedde personer
blifvit updragen;
hafva öfverinseendet öfver de för särskildta verkställighetsbestyr
af kyrkostämman utsedde personers förvaltning;
till kyrkostämman göra de framställningar och förslag, hvilka
kyrkorådet inom sin befogenhet finner omständigheterna påkalla ;
samt afgifva de förberedande utlåten, sorn af kyrkostämman
infordras.
Skolrådet tillhörer att utöfva den vård om och befattning
med folkskolan, som hitintills, enligt gällande stadga, varit särskilda
skolstyrelser updragna.»
Gr. Sparre: Bland de ärenden, som i komiterades förslag
blifvit uptagna såsom tillhörande kyrko- och skolrådets behandling,
men som nu af BorgareSt:t uteslutits, finnas åtskilliga, som
i gällande förordningar uptagas såsom tillhörande kyrkorådets behandling.
Det torde derföre ej vara lämpligt, att dessa ärenden
här uteslutas. Jag anhåller således om bifall till komiterades förslag,
dock med uteslutade från 2:dra mom:t af de deri förekommande
orden »samt försummelse af — uteblifvande från läsförhör»;
enär rättigheten att bestämma vitén ej bör tillkomma
kyrkorådet.
Uppå härefter framstäld propos., bifölls §;n med uteslutande
från 2:dra mom:t af följande ord »samt försummelse af — uteblifvande
från läsförhör.»
§ 25 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt.t, med ogillande af Utsk:ts än
-
112
Deli 9 Öktebef.
riling, godkännt §:n enligt komiterades förslag med tillägg efter
2:dra momits slut af dessa ord »är kyrkoherden närv:de, intager
kapellanen säte och stämma såsom främsta ledamoten»; — samt
att BorgareSt:t åt gin gifvit följande lydelse:
»Kyrkoherden eller den haus embete förestår, vare i kyrkorådet
ordförande.
I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild ständig
prestman finnes anstäld, vare han, i kyrkoherdens frånvaro,
ord fide.
Ar ordfiden frånvarande, föres ordet af den, som kyrkorådet
dertill utser.
Ledamöter äro församlingens kyrkovärdar samt så många
af i kyrkostämma valde män, som församlingen finner lämpligt
utse; dock att hela antalet, ordfiden inberäknad, icke må understiga
fem.
Ledamöter i skolråd väljas å landet vid kommunalstämma och
i stad å allmän rådstuga till ett antal, som ej må understiga fern.
Ordförande i skolrådet ega ledamöterna inom sig utse.
Gr. Mörner: För min del kan jag icke finna, att de beslut,
som blifvit af de andra Stånden fattade afvikande från Utsk:ts
förslag, innebära några väsendtliga förbättringar deruti. Hvarföre
komministern skall vara främsta ledamoten i kyrko- och skol rådet
näst kyrkoherden, har jag svårt att fatta, då jag icke vet, att det
finnes någon rangordning emellan ledamöterna i nämnda råd. Hvad
åter BorgareStits beslut vidkommer, synes det nog strängt, att om
kyrkoherde är sjuk, han icke skall kunna låta sin adjuukt företräda
sitt ställe såsom ordförande, så vida denne icke dertill fått
förordnande. Dessutom ar det väl icke farligt att låta föreskriften
qvarstå att ledamot skall vara känd för gudsfruktan och nit. Jag
tror således att man kan bifalla Utsk-.ts förslag.
Gr. Lagerbjelke: Den af PresteSfit vidtagna förändringen
innebär, efter min upfattning, ingen förbättring, utan snarare
tvertom. Hvad åter BorgareStits förslag beträffar, att utesluta det
föreslagna maximum af 11, så har det förmodligen tillkommit derföre,
att vissa församlingar hafva flere rotskolor. Det torde dock
icke finnas någon församling, som har flere än 11 skolor och då
räcker det ändock till att taga en ledamot som inspektor för
hvarje skola. Jag auhåller derföre om bifall till komiterades förslag
utan förändring.
Hr Hjärne: Jag anhåller att i denna fråga få instämma
med Gr. Mörner. Jag tror nemi., att den förändring, som Utsk:t
gjort i afs:de på antalet, är välgrundad. Stadgandet har tillkommit
icke derföre, att det skulle vara så många rotskolor i en församl.,
ty de flyttbara skolorna ambulera än från den ena, än till den andra
roten, utan det är rotarnes eget antal, som man lagt till grund
för ledamöternas. Om en församling har 14 rotar, skulle enligt
komiterades förslag blott 11 blifva representerade, och för att i
Den 10 Oktober /. m.
143
detta fall bevara de öfrigas rätt, tror jag att raan bör bifalla
Utsk:ts förslag.
Hr von Ehreuheim: Jag tror visserligen icke, att det på
mångå ställen finnes mer än 11 rotar; men då det i alla fall icke
är omöjligt, synes det mig lämpligt att medgifva, det ledamöternas
antal må bestammas efter rotarnas; hvarföre jag får förena mig
med Gr. Mörner.
Häruti instämde Hr von Koch.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n enl.
Utskits förslag och dels bifall till densamma, sådan den af komiterade
föreslagits; framställde H. Exc. propos. på bifall till §:n
enl. Utslcts förslag och, då dervid svarades flere ja och några nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Den vidare pröfningen af förev:de Uthde upskjöts till nästa
plenum.
Sedan till bordläggning blifvit anmäldt Sammans. Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk;ts Mera. N:o 18, i ani. af
BiksStins skiljaktiga beslut i afs;de å väckta frågor om ändringar
i K. Förordnm den 27 November 1857 ang:de vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker, samt K. o. Ad., uppå Hr Hjärnes förslag, beslutat att
nämnde Mern. skulle sättas främst å föredragningslistan för nästa
plenum; åtskiljdes Ståndet kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 10 Oktober 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett protok.utdrag för den 9 dennes samt pleniprot.
för den 20 sistl. Juni f. m.
144
Den 10 Oktober f. m.
Anmäldes och bordlädes StatsUtskits Utlåtm och Mern.-.
N:o 199, i ani. af erhållen återrerniss å Utlåt:t N:o 157,
beträffande R. St:rs år 18 59 församlade revisorers berättelse
angide samma år verkställd granskning af statsverkets samt andre
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1857;
N:o 200. i ani. af erhållen återrerniss å Utlåtit N:o 14 5,
angide förändring af sättet för markegångsprisens bestämmande;
Nio 201, i ani. af väckt motion ang:de uphörandet af den
så kallade Näs Kungsgårdshjelpen;
N:o 203, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. ang:de f. d. Geijerska
husets på Riddarholmen användande till Riksarkiv
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, omförmälte, att han jemte de
öfriga RiksStms Hrr Talmän sisth dag varit kallade till H. M.
Konungen, då H. M:t tillkännagifvit sin afsigt att Lördagen den
27:de i denna månad afsluta riksdagen.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Sammans. Bevillnts-,
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:ts den 9 dennes
bordlagde Mein. N:o 18, i ani, af RiksStms skiljaktiga beslut
i afside å väckta frågor om ändringar i Kongl. Förordmn
den -27 Nov. 1857, angide vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
Härvid förekommo Utskits yttranden ronde §§:na 24, 26 och,
34, samt en af Utskit i slutet af Memit gjord anmälan, hvilka
samtlige punkter ansågos ej föranleda till någon annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
Sedermera föredrogs och godkändes Exp.Utsk:ts den 8 dennes
bordlagde skrifvelse förslag Nio 15 6, om förändring i vissa
delar af ofvanberörde Kongl. Förordning.
Fortsattes behandlingen af Allm. Besvärs- och Ekon.Utskits
Utlåt. N:o 161, dervid förekom
Förslaget till förordning om kyrkostämma samt kyrko- och
skolråd.
§ 26.
Tillkännagafs att Preste-Ståndet bifallit gin samt att Borgare-St:t
antagit densamma med iakttagande af orden »kyrkoråd
och skolråd.»
§:u bifölls.
§ 27.
Efter
Deri 10 Oktober f. di.
145
Efter tillkännagifvande, att Preste-St:t bifallit §:n samt att
Borgare-St.:t för densamma antagit följande lydelse: »Kyrkorådet
oell Skolrådet sammanträda på Ordf:ns kallelse, såvida han det
nödigt finner, eller då minst halfva antalet af ledamöterne derom
gör framställning»; blef §:n af K. o. Ad. bifallen.
g§ 28 och 29.
Tillkännagåfvos vara antagna af Preste-Sf:t samt godkände af
Bo rgare-Strl, med den förändring, att orden »Kyrko- och Skolråd»
utbyttes emot orden »Kyrkorådet och Skolrådet».
§§:ne biföllos.
§ 30.
Tillkännagafs, att Preste-St:t, bifallit §:n, samt att BorgareSt:t
antagit densamma med utbyte af orden »Kyrko- och Skolrådet»
till »Kyrkorådet».
Gr. Sparre: Jag bar visserligen ingen väsendtlig anmärkliing
mot denna §, utan den rörer egentligen blott redaktionen.
§:n börjar nemi. med att säga, det kyrko- och skolråd må icke
gifva annat än föreställningar och varningar, och omedelbart derefter
innehåller den, att om föreställningar och varningar icke
verka, så får man vidtaga laga åtgärder. Den sednare meningen
står således i uppenbar strid med den förra. Det är påtagligen
ett förbiseende vid redaktionen. Denna är onekligen bättre i den
nuv;de Förordnm om Kyrkoråd af den 29 Aug. 1843, hvars 5:te
g säger: »Kyrkoråd bör genom föreställningar, varningar och förmaningar
söka förmå de felaktige till rättelse. De kunna gifvas
af kyrkoherden dels enskildt, dels inför kyrkorådet, och kunna äfven
oftare förnyas. Låter sig den felande härigenom icke rätta,
ege då Kyrkorådet att, efter målens olika beskaffenhet, vidtaga
den ytterligare åtgärd, som med lag och författningar öfverensstämmer.
» Jag hemställer således, att 5:te §:n i K. M:ts förordning
om kyrkoråd måtte antagas i stället för den af komiterade föreslagna.
Häruti instämde Hr von Koch.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
afslogs §;n och antogs i stället hvad uti § 5 af Kongl. Förordningen
om Kyrkoråd den 29 Augusti 1843 finnes stadgadt.
§ 31 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att Preste-8t:t bifallit §:n, samt att BorgareSt:t
antagit densamma enligt komiterades förslag, med utbyte al
orden »Kyrko- och Skolrådet» till »Kyrkorådet».
H XI. 10
D e n 10 Oktober f. m.
Hr Hjärne: I afs:de å 55:te §:n uti förslaget om kbmtrttt-,
nalstyrelse på landet beslöt R. o. Ad. att utesluta en af Utsk:t
tillagd mening, som äfven ingår i denna §. så lydande: »på sätt
om stämning i 11 :te kap. 7:de §:n Rätteg.Balk. stadgadt är». Vid
sådant förhållande och på de skäl, sorn redan vid f>5:te §;ii blifvit
anförda, torde 11. o. Ad. böra besluta att äfven ur denna § nämnde
mening må utgå, derom jag nu hemställer.
Gr. Sparre: Instämmande i den siste talarens anm., ber
jag att få fästa upmärksamheten på ett tillägg, som Utsk;t ytterligare
gjort och som väsendtligen afviker från hvad komiterade
föreslagit i 31:sta gm. Komiterade hade nemi. inskränkt sig till
att berättiga kyrko- och skolrådet att kalla dem, som inom socknen
uppehålla sig, till inställelse, och detta vid äfventyr af böter;
men Utsk:t har tillagt orden »bor eller». Följden deraf skulle
blifva, att en person, som är bosatt inom församlingen, kan, om
han begifver sig hvart som helst till aflägse orter eller på en resa
till utlandet, genom föreläggande af kyrkorådet tvingas att när
som helst infinna sig vid vite, och om han det oaktadt ej kan
förmås till inställelse, vid hämtningsäfventyr. Detta synes mig i
sanning väl strängt, och jag hemställer derföre att, med afslag å
hvad Utsk:t föreslagit, komiterades förslag mätte bilallas.
Hr Hjärne: I 55:te §:n ang:de kommunalslyrelse på landet
heter det »Kallas någon, som inom kommunen bor eller sig uppehåller,
till inställelse etc.» Denna g lyder så »Kallar kyrko- eller
skolråd någon, som inom församlingen bor eller sig uppehåller, till
inställelse etc.» Det ar ju ingen annan förändring än utbyte af
ordet »kommun» mot »församling», och meningen är i de båda §§:na
efter min öfvertygelse alldeles liktydig. Jag tror derföre att R. o.
Ad. bör bifalla §:n, sådan den af Utsk:t är föreslagen, dock med
uteslutande af den nyss omnämnde meningen.
Gr. Mörner: Det är visserligen sannt, på sätt den siste
talaren anlört, att i afs:de pä kommunalärenden har ett sådant beslut,
som 55:te §:u innehåller, så att säga »slunkit» igenom hos
R. o. Ad., men deraf följer väl icke, att man skall fortsätta på
denna bana, om man funnit att ett förbiseende egt rum. Det är
icke rimligt att stifta en författn., som bevisligen är overkställbar.
Har är ovilkorligen föreskrifvet att blott man 4 dagar förut erhållit
kallelse, så skall man infinna sig, och det är icke ens tillåtet
att visa laga förfall. Fastän man bor inom en församling, kan
man dock vara derifrån frånv:de på längre afstånd, än att det är
möjligt iakttaga inställelse 4 dagar efter sedan man af kallelsen
erhållit del; och jag måste derföre förena mig med Gr. Sparre i
anhållan att R. o. Ad. måtte stanna vid komiterades förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n enl.
Utsk:ts förslag, men med uteslutande af orden »pä sätt om stäm
-
t) o i! 10 Oktober f. m.
147
ning i 11 :te kap. 7:de <§:n Rätteg.Balk. stadgadt är», och dels bi*
fall till §:n, sådan den lydde i koraiterades förslag; framställde H.
Exc. först propos. på bifall till Utsk:ts förslag med ofvannämnde
förändring, dervid svarades flere nej jemte ett eller annat ja, och
sedermera propos på antagande af §:n enl. komiterades förslag,
då svaren utföllo med flere ja jemte några nej; och förklarades ja
na hafva varit öfvervägande,
§ 32.
Tillkännägafs att PresteStit bifallit §:n och att BorgareSt;t
antagit densamma med utbyte af orden »kyrko- och skolråd» till
»skolrådet».
Gr. Mörner: Om något skulle anses öfverflödigt i lag
stiftningsväg,
måtte det väl vara det att skrifva en §, som icke
innehåller nås;ot annat, än att en gällande förordning skall lända
till efterrättelse. Jag anhåller om afslag å denna §.
Uppå härefter framställd propos. blef §:n afslagen.
§ 33.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n, samt att BorgareSt-.ts
derom fattade beslut lydde sålunda: »Såsom ett Usta mom. an
togs
komiterades förelag till denna g, med utbyte af orden »kyrkooch
skolrådets», der de förekomma, till »kyrkorådets»; och tillädes
ett 2;dra inom., så lydande; »Pör skolrådet gälla enahanda
föreskrifter».
§:n bifölls.
§ 34.
Tillkännagafs att PresteStit bifallit §:n och att BorgareSt:t
gifvit densamma följande lydelse: »Protokoll och beslut skola an
tingen
genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan
särskildt för. hvarje gång updragas åt två eller flere ledamöter
att, jemte ordf:n, justeringen verkställa».
§:n bifölls.
§ 35.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n, samt att BorgareSt:t
antagit densamma med utbyte af orden »kyrko- och skolrådet» till
»kyrkorådet», och med deuna lydelse af den sednare perioden :
»Denna ansvarighet fortfar till dess förvaltningen blifvit antingen
godkänd, eller, örn klander anställes, af vederbörlig domstol pröfvad,
eller ock till dess natt och år etter räkenskapernes aflemnande förflutit,
utan att klander i laga ordning blifvit anstäldt».
Gr. Mörner: Det är visserligen här stadgadt, att leda
möter
af kyrko- och skolråd, sedan ett år förflutit ifrån den dag rä*
148
Den 10 Oktober f. m.
kenskaperna afleranats, utan att klander anställts, skola vara fria
från ansvar, men för närv:de vill jag åtminstone tro, att kyrkoherden
icke kan gömma sig bakom en sådan preskription, som den
ifrågavide, derest han såsom tjensteman skulle tillgripa någon del
af kyrkorådets och skolrådets medel eller med desamma oredligeu
förfara, och detta finner jag för min del riktigt.
Hr Hjärne: Då det är föreskrifvet att revision skall hvart
år ega rum, och revisionsberättelsens granskning sker i kommunalstämman,
skulle det förundra mig, om den décharge som blifvit
en följd deraf, att ingen anmärkning från revisionens eller
kommunens sida framställts, icke skulle gälla för den lörflutne
tiden. Då granskning sker hvarje år, kan väl icke anmärkningar
förekomma, sedan ledamöterna blifvit af kommunalstämman från
allt ansvar frikallade. Jag tror derföre att denna g bör antagas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H, Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat bestämdt
yrkande, än om bifall till g:n, blef propos. derå framställd
och med ja besvarad.
§ 36.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm och bifölls.
S 37.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n, af BorgareSt:t med
utbyte af orden »kyrko- och skolråd» till »kyrkoråd och skolråd»,
samt bifölls.
g 38 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n samt bifölls.
S 39.
Tillkännagafs att PresteStrt bifallit gm, samt att BorgareStrt
antagit densamma med utbyte af orden »kyrko- och skolrådet»
till orden »kyrkorådet, äfvensom skolrådet», och med uteslutande
längre fram i gm af orden »på kyrko- och skolrådets framställning».
gm bifölls.
§ 40.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit g:n samt att BorgareSt:t
antagit densamma med tillägg i mom. 1 af orden »hvad kyrkan
angår» efter dessa ord »Utgifts- och iukomstförslagen», och med utbyte
i mom. 2 af orden »kyrko- och »skolrådet» till »kyrkorådet».
gm bifölls.
§ 41.
Den 10 Oktober f. flj.
119
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n, af BorgareSt:t med
förändring af orden »kyrko- oell skolrådet» till »kyrkorådet».
g:ii bilölls,
§ 42.
Tillkännagafs att PresteStit bifallit §:n, samt att BorgareStit'
derom fattat följande beslut: »Mom. 1 antogs med utbyte af
orden »kyrkostämman meddelar» till orden »som kan varda meddelad».
Mom. 2 antogs.
Mom. 3 gillades, med tillägg i början efter ordet »Revisionsberättelsen»
af orden »öfver kyrkans räkenskaper och förvaltning».
Mom. 4 godkändes, med förändring, i början, af ordet »räkenskaperne»
till »kyrkoräkenskaperne» och, vid slutet, af orden
»kyrko- och skolräkeuskaper» till »kyrkoräkenskaper».
Gr. Sparre: Till följd af det beslut, R. o. Ad. förutfattat,
synes mig BorgareSt:ts redaktion i fråga om lista momit vara
lämpligare än den, som här förekommer, och hemställer jag således
att orden »kyrkostämman meddelar» måtte utbytas mot »som
kan varda meddelad».
Hr Hjärne: Om jag hörde rätt, begärde Gr. Sparre någon
förändring i enlighet med BorgareSt:ts beslut ang. lista mom:t,
men derå har BorgareStst icke gjort någon förändring i sak, utan
endast i redaktion. Då, i min tanke, komiterades redaktion af
g:n ganska väl inpassar med R. o. Ad:ns beslut, anhåller jag om
bifall till komiterades förslag.
Gr. Mörner: Skillnaden mellan BorgareSt:ts och komite
rades
förslag är den, att i detta sednare finnes bestämdt, att
föreskrifter ang. uprättandet af räkenskaperne för skolans medel
skola meddelas af kyrkostämman, då deremot, enl. BorgareStits
beslut, det blifvit lemnadt obestämdt, hvem som skall meddela
föreskrifterne. En sådan redaktion står bättre tillsammans med
R. o. Adms beslut att i stad omsorgen om folkundervisningen
kan updragas åt kommunalstämman, och jag får derföre förena mig
med Gr. Sparre.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n
oförändrad och dels bifall till densamma med förändring af de i
lista mom:t förekommande orden »kyrkostämman meddelar» till
orden »som kan varda meddelad»; framställde H. Exc. först propos.
på bifall till g:n oförändrad, dervid svarades nej, och seder
-
isa
Dali 10 Oktober f. tn.
mera propos. på antagande af g:n med ofvanberörde förändring,
hvartill svarades ja.
S 43.
Tillkännagafs, att PresteSt:t bifallit §:n samt att Borgare
Stit
antagit densamma, med införande af ordet »dylikt» emellan
orden »annat» och »laga».
Gr. Snoilsky: Då BorgareStit äfven på ett annat ställe
infört samma förändring, men dess inbjudning derom blifvit af
R. o. Ad. afslagen, får jag äfven anhålla om afslag å denna in
bjudning
och bifall till komiterades förslag.
g:n bifölls.
§ 44 enl. Otsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara bifallen af MedStm.
Hr von Koch: Jag hemställer att gm måtte antagas, med
det tillägg, Utsk:t föreslagit, dock med iakttagande a: de förän
dringar,
som i de analoga gg:ne blifvit af K. o. Ad. beslutade,
nemi. att dels orden »i församlingens gemensamma angelägenheter»,
och dels mellanmeniugen »der han tror sig kunna visa, att beslutet
kränker hans enskilda rätt, eller att det icke i laga ordning
tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller
förordning, eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som beslutet
fattat», måtte uteslutas.
g:n antogs med följande förändrade lydelse för början deraf:
»Enskild medlem af församlingen, som åt kyrkostämmas beslut ej
nöjes, ege rätt att deruti söka ändring» etc.
S 45.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm.
Hr von Koch: De gg i de andra författningarne, som
svara mot denna, har R. o. Ad. ansett böra utgå. Jag hemställer
således att likaledes måtte ske med den nu ifrågav:de g:n.
g:n afslogs.
§ 46.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm och bifölls.
Härefter öfvergick R. o. Ad. till pröfning af
Förslaget till förordning om Landsting.
§ 1.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Preste och
BcndeStm bifallit §:n, men att BorgareSt;t för sin del beslutat,
Den 10 Oktober f. m.
m
nt.t II. St:r skulle hos K. M:t i underddiet anhålla, att, med pröfning
af förslaget till förordning om Landsting matte anstå, till
dess verkningarna, af den liva be vi 11 n.-förordningen och de redan
godkända förslagen ang-.de kommunalväsendet hunnit visa sig. ■
Gr. Mörner: I afs:de på den nya institution, som här
är ifråga, tror jag försigtigheten bjuder att gå varsamt tillväga
och icke lemna densamma en allt för stor makt. Jag fann i detta
hänseende redan i lista gm en föreskrift, som jag önskade att E.
o. Ad. skulle utelemna. §:n lyder så: »I hvarje län skall finnas
ett landsting, sammansatt, af valda ombud från länets städer och
härader eller tingslag. Dessa ombud, som kallas landstingsman,
ii ro i utöfningen af sitt updrag icke bundna af valmäns föreskrifter».
Mig synes, att då landstinget icke är någon riksdag, ulan
en samling af delegerade från kommunerna, med updrag att yttra
sig i ekonomiska angelägenheter, som röra kommunerna gemensamt,
det kunde vara ganska lämpligt, att kommunerna meddelade, sina
ombud föreskrifter. Således, långt från att önska intagande i §:n
af ett stadgande, som förbjuder dylika föreskrifter, skulle jag helst
se att allt yttrande derom utginge, hvarföre jag anhåller om uteslutande
af sista meningen i §:n.
Frih. Tersmeden: I motsats till den siste talaren, anser
jag, att det här införda stadgandet nödvändigt hör qvarstå. Dessa
landstingsman äro utsedde af kommunerna, det är således ett förtroende,
som är dera lemnadt. I utöfningen af sitt kall böra de
vara fullkomligt fria från några slags föreskrifter. Sannt är, att
landstinget icke är att likna vid någon riksdag, men i afs:de
på utöfningen af sitt kall är landstingsman att anse såsom representanter
för det, län, der de blifvit valde, likasom E. St:r för
hela Svenska folket. Jag tror att en sådan befrielse från alla
föreskrifter är ytterst nödvändig, såvida man vill att detta landsting
skall verka i det helas intresse och icke plaidera för hvarje
särskild kommun. Jag anhåller således om bifall till §:n oförändrad.
Gr. Sparre: Den ifrågav:de institutionen, som jag anser i
många afs:den nyttig och i framtiden fruktbärande, tror jag afven
vara sådan, att vid bestämmandet af dess innehåll en synnerlig
upmärksamhet bör fästas. Jag skall börja med en jemförelse mellan
denna institution och den Norska i afstde på amtformandskab.
Den Norska institutionen är på det sätt sammansluten med kommunalstyrelsen,
att ledamöterna af formandskabet bestå af ordhderna
inom de särskilda kommunerna. Denna sammanbindning mellan
de begge myndigheterna synes mig i flera afs:den riktig. Det är
klart att enl. det beslut, som alla Stånden fattat, skola ordbderne
för kommunernas fullrmge utses på kommunalstämman; det nr då
äfven klart att dessa ordf:den skola väljas bland dem, för hvilka
kommunerna hafva synnerligt förtroende. Det är gifvet att dessa
personer, som alltid deltaga i behandlingen af alla kommunens an
-
132
Bon 10 Oktober 1. ftt.
gelägenheter, skola få den närmaste kännedom om kommunen, och
äfven det intresse och den vana vid mogen öfverläggning, som man
hör önska hos dem, som deltaga i landstinget. Dessutom är temligen
klart, att då alla de särskilda ordftderne i kommunerna komma
tillsammans, kommer alltid tillräckligt afs:de att fästas på hela
provinsens väl, enär dessa bättre kunna inse det nödvändiga sambandet
mellan hvarje kommun och de öfriga. Då jag säger att
jag varmt nitälskar för landstingsinstitutionen, vill jag doek icke
neka, att någon varsamhet dervid bör iakttagas, ty om på ena sidan
det är nödvändigt att upkalla kommunalanda, så Sr det å den
andra lika nödigt att icke åstadkomma en alltför stor splittring
mellan länen, genom att inrätta så beskaffade ordentliga riksdagar
för hvarje särskildt län. Det är således min mening att denna §
och hela denna förordn. borde utbytas mot en annan, sorn vore
mera i öfverensstämmelse med den Norska lagen om formandskabet,
och på grund häraf anhåller jag för min del om återremiss. Jag
förutser ganska väl, att denna min anhållan skall gifva stöd åt
den förmodan att jag är emot hela institutionen, men jag hoppas
att blifva trodd på mitt ord, då jag förnekar en sådan afsigt. Vid
det förhållande att riksdagen redan d. 27:de dennes kommer att
afslutas, borde väl i alla fall vara klart, att denna författn. icke
kan framläggas inför K. M., och det synes mig i sanning vara så
högst nödvändigt att detta Stånd icke lemnar en så vigtig fråga
handlöst från sig, alt jag icke kan afstå från yrkandet på återremiss,
på det frågan måtte tagas i närmare öfvervägande. Jag inskränker
mig till att säga att de mångfaldiga beskattningar, som
dessa 4 särskilda förslag innebära, blifva af den omfattning, att
det knappt är möjligt att förutse hvart de komma att leda. Hvad
jag nu egentligen syftar på, är att den landstingsbeskattning, som
här skall införas och som är alldeles ny, må kunna modifieras på
annat sätt, i öfverensstämmelse med Norska lagen. Der sker beskattningen
af formandskabet på det sätt, att det blott blir en reparation
mellan de särskilda kommunerna af de skatter, som beslutas
af amtformandskabet, och på sådant sätt blir det fortfarande
kommunen, som har beskattningen. Denna utväg synes mig vara
bättre och sambandet mellan de begge institutionerna på detta sätt
lämpligare åstadkommas, än genom det nu föreslagna nya beskattningssättet.
Jag anhåller att hela förslaget måtte till Utsk:t återremitteras.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då E. o. Ad. genom detta
förslag skulle ingå på en bana, som under sekler varit öfvergifven,
tror jag att frågan om landstinget är sjelfva kronan på de ifrågav:de
kommunala institutionerne, hvarförutan något egentligt resultat
icke af dem lärer kunna vinnas. Dessa landsting hafva under
en lång tid funnits i alla Sveriges provinser; det är således
någonting uråldrigt, som skulle återuplifvas. Skola kommunalinrättningar
finnas här, så blir det nödvändigt att sätta en mellanlänk
mellan alla kommunerna i landet. Denna mellanlänk är just landstinget.
Under den tid, då konungamakten ännu icke var utvecklad
Deri 10 Oktober (. ftl.
i Europa, var det eu fullkomlig sjel fst v reise inom kommunen, men
den linde deremot icke något att säga rörande den utländska poli'
tiken. Sedermera när konungamakten utbildades och kom till styrelsen,
så undertrycktes dessa kommunalstyrelser och det biet' i
stallet centralmyndigheter. Nu hafva vi kommit till ett nytt stadium,
då vi viii vilja hafva en stark furstemakt, men dock anse
att en mängd ärenden kunna öfverlennes åt kommunen. I ett
land, som Sverige, med så olika natur, så olika förhållanden, torde
det vara nödvändigare att lemna en sådan styrelse af det inre åt
kommunerna, än i något annat land. Således tror jag det vara af
yttersta vigt att få denna mellanlänk mellan de smärre kommunerna
och det större samhället eller staten. Då man har en sådan
öfvertygelse, kan man icke finna Gr. Sparres förslag lämpligt. Deremot
möter bland annat, att om alla ordf:ne i kommunerna skulle
vara ledamöter i landstinget, kommer landstinget att bestå af 100
eller ett par 100 personer, hvilket antal blefve alltför stort. Upgår det
till mellan 20 och 50, som skulle blifva förhållandet enl. nu fö rev: de
förslag, så är det redan en ganska artig samling, men ett par 100
personer är för mycket. Hvad beträffar Gr. Mörners anmärkning, att
de böra vara bundna af valmäns föreskrifter, så kan jag icke instämma
i densamma. Skall en representation ega rum, så måste
det öfverlennes åt representantens omdöme att rösta för hvad han
anser gagneligt. Skulle man sjelf få bestämma, hvad landstingsmannen
skola besluta, då vore ju ett personligt sammanträde alldeles
öfverflödigt och man kunde inskränka sig till att inskicka
skriftliga yttranden Särskildt vill jag åberopa ett praktiskt exempel.
Jag hörde för ett par dagar sedan en landshöfding yttra, att
han hållit ett landsting; dit kornmo fullmäktige från socknarne med
instruktioner. När han talte enskildt med dem, så medgåfvo de att
det första, han framställt, vore riktigt, men de kunde icke ingå
derpå, emedan de hade instruktioner i motsatt syftning. Eöljden
biet' den, att han upskjöt tinget, och då de sedermera kommo
utan instruktioner, fick han sin vilja fram. Att behandla menniskor
såsom machiner, tycker jag icke vara lämpligt; skall derföre
landsting ega rum, så böra också representanterne kunna handla
efter bästa förstånd. Jag yrkar bifall till komiterades förslag.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Då fråga om återremiss
af denna g blifvit väckt ined ani. deraf att riksdagen skall
inom 16 dagar afslutas. så betyder detta yrkande naturligtvis detsamma
som afslag å förslaget. Jag anser detta vara högst olyckligt,
ocb anhåller derföre, att endast sådana förändringar, som äro
i hög grad af behofvet påkallade, böra här påyrkas. Den anmärkn.,
Gr. Sparre framstälde, att landstingets sammansättning stridde mot
hans upfattning af det rätta, emedan det samband, som i Norige
eger rum mellan kommunen och landstinget, eller formandskabet,
icke här skulle finnas, kan jag ej gilla.
Gr. Sparre har yttrat den farhåga, att de mångfaldiga beskattningar,
som genom dessa särskilda lagar föranledas, skulle
komma att blifva högst tyngande, och att det är omöjligt förutse
154
De n In Oktober ), m
deras omfång. Jag delar icke denna farhåga, jag tror att man i
allmänhet inom kommuner och de samhällen, som för närv:d ehaf
va
ratt att beskatta, skall finna en stor försigtighet, så snart fråga
är att. uptaga bidrag genom direkta skatter. Min tro är att
genom landstingsinstitutionen ganska »många anslag af B. St:r skulle
undvikas. Den af Gr, Mörner föreslagna förändring skulle, såsom
det synes mig, förvandla landstinget från en rådpliigande försam
ling
till en slags diplomatisk kongress; det skulle blifva en slags
sammanjemkning af de olika anspråken från särskilda kommuner.
Jag anhåller om bifall till §:n.
Gr. Mörner: Det förslag, som Gr. Sparre redan framställt
om ett annat sätt att utse landstingsman än Utsk:t, föreslagit, synes
mig höra till efterföljande g och vara hvarken förqväfdt eller
hindradt genom dt t beslut, E. o. Ad. kan komma att fatta i alside
på nu föredragna irsta §. Man har i alside på mitt förslag yttra!.
. att afgöranderät.ten borde öfverlemnas till representanternas
omdöme och att stadgandet vore nödvändigt för att framkalla en
allmän anda, oell man har såsom exempel anfört, att då representanter
kommit till ett landsting, försedda med instruktioner, hade
landshöfdingen icke kunnat få sin vilja fram, men att sedan han
skickat ombuden tillbaka, hade hans förslag gått igenom. Jag är
för min del icke angelägen att landshöfdingen alltid skall få sin
vilja fram, utan anser jag mera angeläget att kommunen får göra
sin vilja gällande, och derföre finner jag det fullkomligt i sin ordning,
att de, som skicka representanter till en sammankomst sådan
som denna, äfven må meddela dem nödiga föreskrifter. Jag har
alldeles icke yrkat intagande i stadgan af några påbud för kommunerna,
hvarigenom de skulle förpliktas att med instruktion förse
representanterna, hvilket mina motståndare tyckes tro, utan har
jag blott yrkat att det absolula förbudet mot föreskrifters meddelande
skulle tagas bort. Då det kan blifva fråga om högst betydliga
tillskott eller lån, synes det mig alldeles icke vara ur vägen,
att en fullmäktig får veta, att utöfver en viss gräns får han
icke gå, och att det icke är honom tillåtet att mera, än till viss
grad, belasta länets innevånare med utgifter. En sådan föreskrift
anser jag ganska ändamålsenlig, helst sjelfva författningen icke på
något sätt begränsar landstingsmannen? beskattningsrätt. I 2:dra
§:n stå visserligen upräkilade åtskilliga föremål för landstingets
verksamhet, men som der jemväl förekommer det ganska elastiska
uttrycket »med mera dylikt», som, efter hvad jag kan förstå, gör
att landstingsmannen kunna utsträcka § n till hvad som helst, med undantag
af de uttryckligen förbjudna spekulativa företagen, tror jag
att. det är af allra största vigt att länets samtlige invånare icke
mätte, så att säga, på nåd och onåd vara hemfallna under herravälde
af de 20 personer, som möjligen kunna komma att utgöra
ifrågav:de landsting, utan att, då dessa personer skola få makt att
förfoga öfver samtlige medlemtnarnes inom kommunen egendom och
framtida bestånd, de äfven böra vara underkastade bestämmelser i
dessa hänseenden af kommunen. Jag fortfar i mitt yrkande, att
tlen 10 Oktober f. m.
stadgandet, det landstingsmannen icke' må vara bundna af föreskrifter,
må utgå.
Hr von Koch: Här har yrkats att §:ti måtte återremit
teras
i den syftning, att förslaget borde omarbetas till närmare
likhet med hvad i detta afs:de i Norge är stadgadt. Jag får då
förklara, att jag icke tror det de Norska förhåilanderne i detta
af's:de alldeles passa in på våra. De få exempel, som af dea
varde ledamoten blifvit, framdragne från Norge, åro sådana, att jag
för min del icke vill ingå på hans förslag. Detta gick derpå ut,
att landstingets ledamöter skulle bestå uteslutande af ordfide från
kommunalstämman, och att de beslutade pålagorna skulle repartiseras
mellan de särskilda kommunerna. Hvad först beträffar frågan,
huruvjda landstinget skall bestå af ordf.-de från kommunalstämmorna,
så vill jag blott yttra, att det fordras icke allenast
olika egenskaper för att vara ordf:de i en stämma och ledamot i
en annan, utan ock tager i anspråk olika tidslängd. ^ Man kan
vara en nyttig ledamot under 6 ä 8 dagar för att yttra sig öfver
frågor, som förekomma under landstinget, utan att derföre hafva
tid att fortsätta under flera år med verksamheten att vara ordf:de
i kommunalstämman. Det är nu ingenting som hindrar att en
ordfule i en kommunal-stämma, som redan genom att hafva blifvit
vald till ordf:de bevisar att han liar förtroende, blir vald till
ledamot i landstinget,; men jag tror icke det vara rätt att binda
valet endast vid dessa eller införa hans. sjelfskrifvenhet. I detta
fal! vill jag påpeka, att denna § handlar om valda ombud och
således här redan valprincipen är införd; men skulle man åter antaga
Gr. Sparres förslag, blefve det icke något val, utan ordf:dena
i kommunalstämmorna blefvo de, som skulle sammanträda.
Den andra grundsats, som Gr. Sparre syntes vilja införa från
Norge, var den, att de afgifter, som ålades af landstinget, skulle
repartiseras mellan de särskilda kommunerna. Det är nästan gifvet
att i Norge, der de icke hafva någon så allmän grund som
vår bevillning, denna utväg måste vidtagas; men det är en npdfalls-utväg,
som man icke vill begagna i samhällen, der man har
en allmän bättre grund att gå efter. Eepartitionsprincipen för
skatter är en princip, som man i allmänhet mer och mer söker
att frångå på de ställen, der den mest gjort sig gällande, såsom
i Frankrike. Der arbetar man på att komma från densamma;
den leder nemi., utom till andra olägenheter och orättvisor, äfven till
ganska stort kif, huru denna repartition skall verkställas, och man
slutar med att repartitionen får lof att bildas på just en sådan
allmän grund, som vi här sökt bilda i vår Bev.-förordn. Jag kan
således icke med Gr. Sparre instämma deri, att förslaget bör återremitteras
i ändamål att förändra det i likhet med den Norska
lagen i detta fall. Jag tror icke heller att det vore önskvärd!,
om man finge veta huru mycket kommunen är belastad med
skatter i Norge, och ehuru förhåilanderne äro ofantligt olika här
emot der, skulle man likväl hysa den tron, att vi här skulle
blifva lika högt beskattade. Hvad beträffar Gr. Mörners förslag,
Ifl8
De ii lo Oktober f. m.
så gick det ut på, så vidt jag fattade, att utesluta från lista §:n
orden »åro i utöfningen af sitt updrag icke bundna af valmäns
föreskrifter.» Bii st vore att man icke behöfde införa ett sådant
stadgande, derföre att det borde förstås af sig sjelft att landstingsman
icke skulle vara så bundna. Gr. Mörner åter vill helst, att
de skulle vara bundna, och till den grad, att de icke skulle
kunna bestämma afgifter öfver ett visst belopp. Men skulle de
pä detta sätt kunna bindas, är naturligt att de äfven i andra
fall skulle kunna mottaga föreskrifter, och det tror jag verkligen
är stridande mot sjelfva grundreglorna för en representation. Man
behöfver likväl icke vara rädd för att de icke i allmänhet skola
bevaka sin orts intresse; det ligger i sakens natur derföre, att
dels deras eget sannolikt sammanfaller med deras kommuns, del9
oek derföre, att om de sätta värde på medborgares förtroende, så
hafva de en sporre att gå sina valmäns önskningar till mötes.
Vår riksdagsordning har sökt inplanta hos våra representanter, att
de böra frigöra sig från alla enskilda intressen, då den förklarat
dem vara Svenska folkets representanter, och likaledes böra landstingsmannen
vara hela landstings-distriktets, icke blott deras egna
valdistrikts representanter. Det iir vigtigt. att de komma från
alla delar af landskapet för att meddela kännedom om förhållanderne
och de enskilda intressena, men det är tillika nödvändigt
att de söka frigöra sig, så mycket sorn möjligt, från dessa intressen,
när de stå i strid med det allmännas. Just derföre att kanske
mången representant föreställer sig att han icke är annat än
ett sådant ombud, som endast skall föra egna hufwudmäns talan
och anse att hufvudman äro endast valmännen och icke hela riket
eller länet, fruktar jag det är nödvändigt att bibehålla detta
stadgande så väl i Eiksd.-Ordnm 9om i förevide §, åtminstone
i början och intill dess man skiljt sig från det föreställningssätt,
att en representant endast skall bevaka lokal-intressen. Jag
instämmer således med Frih. Tersmeden, att det är nödvändigt bibehålla
denna deklaration. För öfrigt har jag icke hört någon
anmärkning, som föranleder mig till annat än yrka bifall till
lista §:n.
Hr Cederschiöld: Förra gången jag yttrade mig, måtte
jag icke hafva uttalat mig tillräckligt tydligt. Det var ett exempel
jag anförde, som verkligen passerat. Mitt yrkande på bifall
till §:n härledde sig alldeles icke från någon särdeles förkärlek
derför, att landshöfdingarne alltid skola få sin vilja fram, och jag
erkänner, lika med Gr. Mörner, att meningen bör vara, att kommunen
får sin vilja fram; men i det exempel, jag anförde, förekom
det såsom märkligt, att då landshöfdingen talte enskildt med
landstingsmännen, erkände de giltigheten af de skäl han anförde,
men sade tillika, att de voro bundna af sina instruktioner. Meu
vidare finnes, just i afside på denna fråga, någonting att i högsta
grad bemärkas, nemi. att de representativa formerna äro nödvändiga,
icke blott derföre att hela menigheten är för stor till antalet,
för att sjelf afgöra sina angelägenheter, utan äfven derföre,
De ii 10 Oktober f. m.
157
att hela menigheten icke har tillräcklig uplvsning och sakkänne*
dom för att kunna fatta välbetänkta beslut. Betrakta vi alla
folkförsamlingar, så finna vi att vanligtvis den segrar, som mest
kan updrifva passionerna, och det är för att förekomma den stora
massans förledande, som representanter väljas för att uttala kommitteuternas
åaigter; men representanten skall icke uttala hvad de
sämste, utan hvad de mest uplyste tänka. Detta gör, att representanten
bör vara något mer än kommittenten; han bör hafva en
högre uplvsning, varmare nit m. m. När man förutsätter detta,
kan man icke vilja, att den som har mindre uplysning, skall ge
föreskrifter åt den mera bildade. Man kan hafva förmåga att bedöma
hvilken person som anses förståndig i sin trakt, utan att
man derföre sjelf har de egenskaper, som fordras att blifva representant;
derföre kan man vara en skicklig valman, utan att vara
en duglig representant. Då således i sjelfva idéen af »representant»
ligger, att man skall vara fri från alla föreskrifter, kan jag
icke ingå på borttagande af det stadgande, som här är i fråga.
Jag vill äfven fästa tipmärksambeten derpå, att när man representerar
en enskild person, är man ofta icke alls bunden af några
andra föreskrifter än allmän lag; i rättegångar öfverlemnar man
åt sitt ombud att handla efter bästa förstånd, och då tror jag
att denna frihet bör med ännu mera skäl tillerkännas personer,
som representera en hel menighet. Jag fortfar att yrka bifall till
g:n utan någon förändring.
Gr. Mörner: Man har haft åtskilligt att erinra mot min
framställning om borttagaudet af det uttryckliga stadgandet, att
landstingsmannen icke skulle vara bundna af valmäns föreskrifter,
och man har i det hänseendet åberopat Riksd.-Ordmns stadgande
om Svenska folkets representanter. Detta skäl borde man
icke allt för mycket accentuera. Hvad annat, än ett slags föreskrifter,
äro de trosbekännelser, som före denna riksdags början
blifvit åtskilliga representanter afförd rade? Hvad annat åsyftade
dessa möten, som föranstaltades med upmaning till dem, som anmälde
sig för att vinna förtroendet att blifva representanter, att
dervid redogöra för sina politiska åsigter? För min del tror jag
att det är bättre att gå den raka vägen, än att behöfva begagna
sig af den krokiga. Sådana trosbekännelser skulle äfven kunna
affordras landstingsmannen; och om de sedermera åsidosätta de
åsigter, som de vid dessa möten uttalat, ådraga de sig ju rättvis
förebråelse; men om de deremot handla i öfverensstämmelse med
den trosbekännelse, de sålunda före valet afgifvit, så är ju detta
till sin verkan liktydigt med en föreskrift, hvartill de sjelfva bundit
sig. Hr Cederschiöld har vidare sagt, att representanten borde
icke låta binda sig af massans mening.» Det är rätt fägnesamt
att nu få höra Hr Cederschiöld uttala sådana åsigter; åtskilliga
gånger förut har jag tyckt, att hans yttranden gått i en
annan rigtning, och att han ansett nödigt att fästa betydligt
afs:de just på massans tänkesätt. Hr Cederschiöld har vidare
fullständigat sitt yttrande i afs:de på det exempel, han anfört,
158
Den 10 Oktober f. tn.
och dervid åberopat att den landshöfding, med hvilken han samtal
it, för honom sagt, att represeutauterne enskildt funnit landshöfdingens
förslag vara det basta och att sedermera detta förslag
gått igenom. Någon annan auktoritet till styrka derföre att landshöfdingens
förslag varit det bästa, har jag dock ej förnummit Hr
Cederschiöld åberopa, än landshöfdingen sjelf. Jag föreställer mig
att hvarje landshöfding, som framlägger ett förslag, gör det i den
tanken att detsamma är godt och att detta således alltid blir
landshöfdingens upfattning. Det kan äfven bland landstingets representanter
finnas personer med större eller mindre karaktersfastbet,
och då sk lil le tilläfventyrs för dessa sednare vara ganska
ändamålsenligt, att de, om de sjelfva äro vacklande, hade ett
stöd att lita sig till i den mening, som deras kommittenter uttalat.
De föremål, som äro bestämde för landstingets verksamhet,
äro äfven sådana, att jag icke kan rätt fatta, huru de stora politiska
åsigterna, på hvilka man lågt så mycken vigt, dervid kunna
tagas i anspråk. Landstingets verksamhet borde egentligen vara
inskränkt till att söka befordra sådana ekonomiska inrättningar,
som för länet kunna vara nyttiga, och i det hänseendet tror jag,
att länets innevånare sjelfva bäst böra kunna bedöma hvad som
är ändamålsenligt eller icke. Jag förnyar mitt yttrande, att i
vanliga fall landstingsmannen icke böra bindas af föreskrifter;
men att, om inom något län den öfvertygelse gjorde sig hos
mängden gällande, att något förslag af betänklig art vore i farvattnet,
det icke, enligt min tanka, är något ondt deri, att länet
vid sådant förhållande uttalade sin mening genom föreskrifters meddelande
åt landstingsmannen. Jag fortfar således i mitt yrkande
om uteslutande af det stadgande, som förekommer i sista mom:t.
Hr Hjärne: Hvad beträffar de anmärkmr, som äro gjorda
af Gr. Sparre, så instämmer jag i allo med de talare, som uptagit
och besvarat dem; men jag anser att man icke bör vidlyftigt
sysselsätta sig med dessa förslag, emedan denna fråga i alla fall,
man må tänka lika med Gr. Sparre eller icke, troligtvis icke
kommer genom diskussionen på detta rum att undergå någon förändring.
Blir frågan återremitterad, är den för denna riksdag
förtallen. Jag hyser i afs:de på denna lista § ungefärligen samma
åsigt som Hr v. Koch. Jag trodde inom Utsk;t att detta tillägg
kunde anses öfverflödigt; men då man ansåg sig likväl böra på
något sätt i denna lag uttrycka den åsigt, att en landstingsman
må anses stå i samma förh:de som representanterna vid riksdagen,
hade jag icke heller något emot, att man infogade denna mening.
Gr. Mörner har uttalat den åsigt, att hvarje kommun borde söka
göra sin mening gällande, men jag tror, att om Gr:n kastar en
blick framför sig i detta Betänk., på 3:dje och 5:te §§:ne, så skall han
finna att detta är alldeles overkställbar!, om nemi. valet bestämmes
på det sätt Utsk:t föreslagit. Hvarje kommun väljer endast
valmän inom häradet. Hvarje kommun har endast rätt att efter
olika folkmängd utse 2, 3 eller flere valmän; således kunna valmännens
antal blifva 40, 5 0, 60, ja mera. allt efter folkmäng
-
Den 10 Oktober f. m.
150
deus storlek inom kommunerna oell tingslaget. Hvilka arn då
de. sorn skola lemna föreskrifter? Det vore -naturligtvis alla
dessa valmän; men de firo valde för 20, 30, 50 särskilda kommuner,
och då torde vara omöjligt att tillgodose hvarje kommuns
intresse. Om Gr. Mörner fortsätter sitt yrkande att föreskrifter
skola meddelas, skulle han äfven föreslå en reglementering i afs:de
pä dem, sorn sko'a lemna dessa föreskrifter. Jag yrkar att §:n
måtte utan förändring antagas.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utlärdadt till fortsättande af plenum kl. fi e. m.
Hr Tersmeden, Per Reinhold; Mot denna § hafva
2:ne anmärkmr blifvit gjorde. Genom den ena skulle den lag,
som vi nu diskutera, omintetgöras, och genom den andra skulle
deu åter till hela sin karakter blifva förändrad. Begge dessa
anmärkmr hafva af åtskilliga talare blifvit uptagne, och enligt
min tanke vederlagde med så bevisande skill, att jag icke har
synnerligt att tillägga. Jag har här egentligen blifvit upkallad
af den uäst siste talarens yttrande. Han sade nera!., att hvad
han behagade kalla trosbekännelse, hvad man på praktiskt språk
kallar program, skulle vara af alldeles samma natur som den föreskrift
här omförmäles. Jag får helt. och hållet bestrida detta.
En politisk trosbekännelse är icke något annat än en redogörelse
för ens' tänkesätt i vissa frågor af mera allmänt intresse. Sedan
en sådan trosbekännelse blifvit afgifven, står det ju alltid öppet
för valmännen att välja den sökande eller icke, och ett sådant på
förhand gjordt, tillkännagifvande af ens åsigter kan aldrig blifva
detsamma som en bestämd instruktion af valmännen till en redan
vald representant. Genom en sådan instruktion bindes den valde
vid ett lokalt intresse och derigenom aflägsnar man honom frän
det större, soto han är utsedd att vårda.
Gr. Mörner har vidare sagt, att det kan tänkas att en och
annan landstingsman saknade karaktersfasthet, och att det derföre
vore nyttigt att lian hade sina valmiins föreskrift att stödja sig
vid. Jag vill icke förneka möjligheten deraf, att åtskillige landstingsman
kunde komma att sakna en sådan fasthet; sådant har
till och med handt, riksdagsmän; men en sak är att icke ega
tillbörlig karaktersfasthet; en annan att genom sjelfva sitt val
tvingas att afsäga sig allt anspråk på karakter.
Samme ledamot har äfven sagt, att han ingalunda yttrat,
det sådana föreskrifter ovilkorligen skulle gifvas, utan endast velat
att förbudet emot desammas meddelande skulle borttagas; men
jag hemställer huruvida icke genom ett sådant förbuds borttagande
det ligger i sjelfva sakens natur och i de lokala intressenas
skaplynne, att landstingsmannen skulle komma till tinget klofbtaidua,
och ått följden af alia dessa lokala intressens framhållande
vid tinget blefve ett hellum omnium inter omnes. Jag röstar
för bifall till komilerades förslag.
Ben 10 Oktoberf m.
Gr. Sparre: Det har blifvit sagdt, att. elen framställning, jag
gjort om en annan sammansättning af landstinget, blifvit med så
grundliga skäl vederlagd, att derom icke vidare vore att säga. Jag
bar icke bort flera än 2:ne skäl deremot anföras: det ena var att
ledamöterna skulle blifva sjelfskrifna. Hvari består denna sjelfskrifvenhet?
Jo deri, att de som äro ordf:de i kommunalstämmorna
och utses genom val af kommunens medlemmar, tillika utses
till landstingsman. Det är en sjelfskrifvenhet, som åtminstone
icke är af någon betänklig art. Vidare bar blifvit anmärkt, att
man kan besitta egenskaper för att vara lämplig ordf:de i en kommunalstämma,
utan att vara lämplig ledamot af landstinget. Den
sorn är i åtnjutande af sin kommuns förtroende så att han på allmän
sockenstämma blir utsedd till ordf:de för kommunens fullmäktige,
den personen anser jag tillräckligt qvalificerad att representera
kommunen på landstinget, och jag kan omöjligen föreställa mig
hvari de olika egenskaper hös desse personer skulle bestå. Hvad
som är säkert är, att. den som i kommunalstämman fått vana att
deltaga i offentliga ärenden och kännedom om förhållanderna inom
kommunen, han innehar äfven de egenskaper, som erfordras för de
något större angelägenheter, som förekomma i landstinget. Jag vill
taga erfarenheten till råds. Vi äro på väg att uprätta en alldeles
ny institution, dervid äro 2:ne utvägar att anlita; den ena att
tillskapa den helt och hållet på eget bevåg, den andra att taga
förebild af ett folk, som redan i 23 år arbetat med denna institution
och för hvilket d^n i allmänhet varit tillfredsställande. Man
må säga, att förhållauderne här och der äro olika, men de äro dock
mera jemförliga mellan oss än mellan helt och hållet främmande
nationer. Nu är händelsen, att, såvidt jag känner, är ingen institution
i Norge, som blifvit sfi högt tipburen, som deras arnt- och
förmandskab; jag har mångfaldiga gånger hört dem framställas såsom
modeller. Nu frågar jag, då vi äro på väg att införa en alldeles
ny institution, hvilket är lättast, antingen att bilda den utan eller
med ledning af en erfarenhet, som i vårt grannrike under 3 och 20
års tiri blifvit inhemtad och hvarmed man funnit sig belåten. Man
har sagt, att, detta oaktadt, borde vi icke vidtaga denna utväg, ty
dä det blelve bekant här i Sverige, huru ofantligt man der är betungad
af kommunalafgifter, så skulle man hiir afskräckas från att
införa bela kommunalinstitutionen. Om någonting skall kunna moderera
den nu ifrågavjde författningen, så är det just det af mig
framställda förslag, hvaremot jag för min del är öfvertygad, att om
sockenstämman, kyrkostämman och landstinget hvar på sitt häll
beskattar, så blifva dessa kommunalskatter al beskaffenhet att upväcka
ett alltför stort missnöje. Beskattningen kommer sannolikt
att gå försigtigt tillväga, då den sker medelbarligen, såsom i Norge.
När beskattningen sker inom kommunen, så känner hvarje person
den närmare och blir försigtigare; men ju mera den sprides på
flera, desto mindre betänksam blir man vid beviljandet af afgifter.
Det förnämsta skälet hvarföre jag lägger en sådan vigt på en dylik
organisation af landstinget, är att i ett land med lång utsträckning,
som
Den 16 Oktober f, m
«öm Sverige, hyser jag tvekan att införa en institution af elen beskaffenhet,
att den möjligen skulle komma att konstituera sig till en
alldeles sjelfständig riksdag och utöfva ett söndersplittrande inflytande
på staten. Vår ställning, såsom ho'ade af en öfvermäktig
granne, är sådan att den möjligaste största sammanhållning är
önsklig. Det är således under sådana förhållanden lämpligast att
följa det exempel, som vi .hafva i Norge, lag har hört, att man
skulle anse en återremiss liktydig med ett bestämdt afslag å förslaget.
Jag vill icke blottställa mig för att man skulle tro rnig
om alt motarbeta förslaget, och om någon hyser den tanke, att
förslaget vid denna riksdag kan få den behandling, som erfordras,
för att dermed inkomma till K. M:t, vill jag söka ställa mina yrkanden
så, att. jag icke må stöta någon i detta afs:de. Jag vill
derföre frånträda mitt yrkande på återremiss och endast anhålla,
att §:n måtte få följande förändrade lydelse: »I hvarje län skall
finnas ett landsting, sammansatt af ombud från länets städer och
härader eller tingslag.»
Hr Akerman, Predrik: Jag torde icke mycket misstaga
mig i min tro, att, grunden till den skiljaktighet i meningar, som
här visat sig, beror deruppå, att man å ena sidan föreställer sig,
det en sådan institution, som här är föreslagen, skall förorsaka
stora politiska vådor och åstadkomma en stark politisk rörelse, med
måhända ganska äfventyrliga följder inom orterna, och att man å
andra sidan gör sig den förhoppning att denna institutions bringande
i verket skall lyckas åstadkomma ett större intresse för allmänna
ärenden. För min del delar jag hvarken dessa farhågor eller förhoppningar.
Jag hyser icke farhågan, emedan jag redan haft prof
af landstings verksamhet. Under en embet,sbefattning, som jag innehade,
var jag i tillfälle att hälla flera landsting, dels för hela län
och dels för stora härader. Tili dessa ting sammankommo dels på
upmaning direkte från mig, dels på innevånarnes begäran, ombud
från alla kommuner, hvilka sammanträdde och beslöto om allmänna
angelägenheter, samt bestämde afgifter, som, enligt seden inom orten,
sedermera fördelades och upfördes på debetssedlarne. Det tillgick
helt stilla och beskedligt, och jag kan således af egen erfarenhet
intyga, att så beskaffade institutioner icke medföra några särdeles
vådor. Jag vill likväl nämna en sak i afs;de på dessa ting, som
äfven inverkar på de af mig nyss nämnda förhoppningarne, nemi.
att de som sålunda valdes, försågos vid valet med ett tillräckligt
resekostnads- och dagtraktamente. Beträffande förhoppningarne tror
jag att man gör sig stora illusioner, om man anser att endast på
detta sätt en allmännare anda och intresse för allmänna angelägenheter
skall vinnas. Man måste, för att lagstifta i detta sora i andra
lall, undersöka de förhållanden, inom hvilka man lefver och rörer
sig. Går man då till förhållanderne här i landet,, så måste
hvar och en, som något känner dem, medgifva att här är en nästan
total brist på intresse för allmänna angelägenheter. Gr. Sparre,
som föreslagit en sammansättning af landstinget efter Norskt rnöuH.
XI. JJ
182
Den 10 Oktober f. m.
ater, har väl talat om huru man i Norge älskade sitt formandskab
oell sin kommunalinstitution. Det är visserligen sannt, men hvarföre?
Jo derföre, att deras kommunalstyrelse står i närmaste sammanhang
med deras representation. Det är derföre att deras representation
ar älskad och känd af folket och derföre väckt ett
lifligt och varmt intresse. Der skall en sådan institution hafva
framgång och bära frukter. Här i landet åter finnes icke något
intresse för den representativa institutionen. Huru tillgår t. ex.
vid valen till ett Stånd, som inom representationen är till sitt antal
det fåtaligaste, således redan i följd deraf egande förmåga att
utöfva ett lämpligt inflytande på allmänna ärendens afgörande — ett
Stånd, som är i åtnjutande af förtroende och som, enligt upgift, är
det som bäst representerar folkets tanke? Jo i de flesta valkretsarne
tillgår så, att den, sora har lust att resa eller den som vill
resa för bästa priset, den, blir vald. Det var visserligen häfihufvudstaden
näst före denna riksdag ett stort intresse för valen, men
det var endast tillfälligt. Vill man bedöma en sak, måste man
rätta sig efter de vanliga förhåIlanderne och icke efter ett undantag.
I sjelfva hufvudstaden, der intresset borde vara lifligare, behöfver
man blott besöka en sockenstämma, för att finna motsatsen.
Jag har någon erfarenhet i den vägen, efter jag är i kyrkorådet i
den församling jag tillhör. Sockenstämman der har ofta ganska
vigtiga affärer att afgöra och ofta förekommer beslut om debiteringar,
och de som få dem på debetssediarne, skrika öfverljudt, men
icke faller det någon in att gå dit. Sålunda är en kommun med
en folkmängd af närmare 20,000 personer under vanliga förhållanden
representerad af 5 å 6 personer. Sådant är intresset inom
hufvudstaden. I landsorten vet man, att. såvida icke de, som väljas ,
genast förses med tillräckliga resekostnader, så komma de vanligen
icke. Om man går till våra taxerings- och pröfningskomitéer,
månne man der finner detta allmänna intresse? Jag har också i
det fallet erfarenhet och vet att det intresset söker man i de aldra
flesta fall förgäfves. Då frågar jag, kan man hoppas att i ifrågav:de
afs:de genom ett slags trolleri framkalla detsamma? Visserligen
icke, förrän vi få en genomgripande förändring i vår representation.
Gr. Sparre har velat hafva en förändring i afsrde på valet
till landstingsman; jag tror att han har rätt, såvida ordfrden i
kommunalstämman representerade alla kommunens intressen, och jag
fruktar, att då man icke forsett de blifvande landstingsmannen med
tillräckligt traktamente, komma icke de basta representanterna från
de mest aflägsna orterna. Om det nu vore fråga om att gilva ut
en förordning, som genast skulle efterlefva?, skulle jag säga nej;
men då jag är öfvertygad, att den, som har beslutanderätten, icke
skall underlåta att inhemta nödvändiga uplysningar, och jag anser,
att det ej bör vara E. o. Ad., som lägger hinder i vägen för ett
försök att väcka intresset för allmänna angelägenheter, så gifver
jag min röst för förslaget.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Sedan Gr. Sparre afstått
från sitt yrkande om återremiss, kan'jag vara ganska kort. Jag
ben 10 Oktober f. ta.
tiar utider åtskilliga riksdagar föreslagit, den institution, som här
nr föremål för E. o. Ad:s öfverläggning, och gläder mig åt att slutligen
se mig nära målet, och jag läster större förhoppning vid densamma
än den siste talaren. Då ingen egentligen hur upträdt mot
landstinget, torde jag icke böra trötta R. o. Ad. med att ingå i
någon utveckling af dess nytta, men jag får dock fasta upmark*
samheten derå, att det varit Sine större hinder mot att någon
mera allmän anda af uuv:de kommunallagstiftning kunnat upstå.
Det eria är att dess verksamhet varit inskränkt inom en alltför
trång sfer, det andra att deu varit bunden i sin beskattningsrätt.
Alven jag väntar visserligen icke att denna allmänna anda skall
upstå genom ett trollslag, då denna författning införes, men jag är
fullt öfvertygad om att genom sammanträden, de olika häradernas
deputerade emellan vid landsting, der underrättelse erhålles om
hvad som på ena eller andra stället blifvit gjordt, en stimulus
til! samhällsnyttig verksamhet kommer att upstå. Ingen må tro
att institutionen från första början skall omfattas med särdeles begärlighet,
den medför arbete och kostnad, och räntan derpå utfallet
först sedermera, och det är först då, som intresset vaknar. Det
andra sättet att väcka intresset är att skaffa ett vidlyftigare fält
för verksamhet. Emellertid vill jag icke ingå i någon närmare
diskussion af denna finga, och jag behöfver det så mycket mindre,
sorn denna g, enl. underrättelse jag nyss erhållit, är al 3:ne Stånd
bifallen. Jag vill dock med några få ord bemöta hvad 2me talare
här yttrat. Gr. Sparre har fästat sig i början mycket dervid, att
ordfidena i kommunalstämmorna skulle blifva landstingsman. Me»
ningen af hans sista anförande har jag icke riktigt klart för mig,
ty då hela hans anförande förut gått ut derpå, att landstinget
skulle bestå af ordftne för sockenstämmorna, så kommer han nu
till det slut, att det skulle utgöras af ombud från länets städer
och härader eller tingslag. Ar det då meningen att det skall bli
ett ombud för hvar kommun? I så fall är Gr-.ns yttrande redan af
andra talare bemött dermed, att antalet ledamöter blir alltför talrikt.
Denna anmärkt), torde för Grin vara svår att bestrida, likasom
äfven den i afside på sjelfva persouerne, att man kan vara
lämplig för deu ena befattningen, men icke för den andra. Mig
förefaller åtminstone att med de inskränktare göromål, som inom
kommunerna förefalla, skulle af ordfiden i en sockenuämnd hufvudsakligen
fordras ordning och drift, men någon större förmåga
att med ordet bevaka de intressen, som en kommun kan hafva, är
på en sådan plats af mindre betydenhet, men deremot af ganska
mycken vigt vid ett landsting. Gr. Sparre har talat om en sak,
sorn jag icke vill vidröra, nemi. beskattuingeu; jag kan icke finna
något i denna §, som på minsta sätt invalverar på beskattningen.
Gr. Mörner har hållit särdeles strängt derpå, att stadgandet
derom, att landstingsmannen icke skola vara bundna af några föreskrifter,
borde uigå. Jag frågar Grin, huruvida han anser rätt att
delegerade skulle vara. bundna vid ett beslut, fattadt. af en kommun,
för hvilken ärendet ännu icke står klart och som möjligen,
derest den vore med om diskussionen, i följd af de uplysningar den
Den 10 Oktober f. ca.
erhölle, frånginge den åsigt, man förut haft? Nyttan af en diskussion
måste väl utgå derpå att öfvertygelse skall vinnas och sålunda
bör-n>au naturligtvis önska, att någon föreskrift ieke a priori gifvas.
Gr:n har icke yrkat det, säger han; men det har flera gånger
blifvit här närandt, och jag tyckte mig märka att Gr:u hade sig
bekant att vid något tillfälle kommunen varit benägen att gifva
sådana föreskrifter. Då R. St:rs beslut i saken redan är fattadt,
vill jag icke längre uptaga tiden, utan förenar mig med dem sorn
yrkat bifall till förslaget.
Hr Dalman: Jag anmälde tnig egentligen för att meddela
den angenäma underrättelsen att BorgareSt:t utan votering bifallit
ifrågav:de §; då denna uplysning redan blifvit lemnad al Gr. Ugglas,
kunde jag visserligen stanna vid den förklaring att äfven jag för
inin del önskar bifall till samma g, men då jag har ordet, anhåller
jag att få med några ord bemöta ett och annat af hvad af
föregide talare blifvit anfördt. I detta afs:de uppehåller jag inig
förnämligast vid Hr Åkermans yttrande, hvilket jag anser vara af
beskaffenhet, att, ehuru han slutar med att bifalla §:n. dock ingifva
alltför stor misströstan om den goda sakens framgång. Jag
tror visserligen, lika m<d honom, att den kraftigaste häfståugen
för åstadkommandet af en allmän anda är en förändrad representation,
men, M. Hrr! vägen till detta mål är temligen
lång, och man bör väl då under väntningstiden söka bereda
andra utvägar för åstadkommaude af den allmänna anda, som på
annat sätt åstadkommes, och i det fallet anser jag den nu föreslagne
institutionen af stort inflytande. Det är visserligen sannt,
att sådana kominuualinstitutionerne nu äro beskaffade, den allmänna
andan visat sig temligen slapp; men detta ligger i organisationen
och det sätt hvarpå våra sockenstämmor baridhafvas. Man
har visserligen sagt, att om icke dryga traktamenten bestämdes,
det skulle blifva rätt svårt att finna lämpliga personer, benägne att
åtaga sig updraget; men jag tror, att om tingen blifva organiserade
sfi, som Utsk:t föreslagit, och om man lemnar tinget beslutanderätt
i vigtigare frågor ronde länen, befattningen att vara landstingsman
otvilvelaktigt skall blifva eftersökt. Vi hafva exempel
härpå; sammankomsterue i våra hushållningssällskaper och landtbruksmöten
blifva allt mera talrikare och talrikare besökta, just
derföre att frågor af både lokalt oell allmänt intresse der afhandlas.
Detta skulle äfven, som jag hoppas, blifva fallet med landstinget.
För öfrigt vill jag blott nämna, att jag befarar, det Gr.
M örners förslag om uteslutande af stadgandet att landstingsmannen
icke skulle vara bundna af instruktioner, iätt skulle kunna införa
det skadliga bruket att lemna instruktioner, hvilket skulle
åstadkomma både skada och oreda. Således tror jag att denna
förändring skulle leda blott till att sönderbryta förslaget. Jag
tillstyrker bifall till lista §:n.
Gr. Mörner: De 2:ne siste talarne hafva visserligen begge
två^ börjat sina anföranden med tillkännagifvande att BorgareSt;t
Den 10 Ok t obel f. m.
1(55
beslutat antaga förslaget, och att deras anföranden derföre icke
skulle blifva vidlyftiga, men om jag icke blir vidlyftigare än dessa
Hrr, så torde K. o. Ad. ursäkta mitt upträdande. I alside på Gr.
Ugglas’ yttrande, lår jag erinra, att jag endast velat taga bort förbudet
mot föreskrifters meddelande, och om det nu af Gr. Ugglas
och andra talare
männens för dem uttryckta önskningar och se sig derigenom bundne,
kan jag icke finna annat än att den föreskrift, som i §:n förekommer,
således skulle innefatta ett förbud, som komme att öfverträdas.
Gr. Ugglas har sagt, att man i allmänhet är särdeles benägen
att gifva ombud föreskrifter. Andra talare, som delat hans
asigter, hafva uttalat en annan tanke i detta hänseende. Hvilken
af dem som har rätt, tillkommer ej mig att afgöra. Jag är ingen
domare dem emellan. Det har vidare blifvit sagdt, att, diskussionen
vid landstinget skulle medföra den nyttan, att öfvertygelse
derigenom vinnes. Detta anföres nu såsom skäl derför att landstingsmannen
skulle vara oförhindrade att fritt pröfva och bedöma
förslag, som kunde framställas, men deremot vill man icke att vi
här skola diskutera förslaget, sedan de andra Stånden bifallit detsamma,
utan endast att man skall säga ja till deras beslut. Det
har lagts mycken vigt på de skiljaktiga egenskaper, som äro erforderliga
för utöfvande af landstingsroanna-befattningen och ordförandeskapet
i en kommunalstämma. Det kan visserligen vara en
sanning, att de, som icke vilja åtaga sig detta sednare updrag,
likväl kunna hafva lust att briljera på ett landsting, men om deraf
kommer att upstå nytta för det hela, derom kan man hafva
olika åsigter. Den som tager verksam del i kommunens angelägenheter,
och följt dessa i alla deras delar, är, om han också icke är
så talför, sannolikt pålitligare att skicka till landstinget, än den,
som kummunen kanske, icke ser oftare, än vid detta högtidliga
tillfälle. Jag får förena mig i den framställning, Gr. Sparre sed
nast
gjorde.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till gm oförändrad,
dels af Gr. Sparre, att gm måtte erhålla följande lydelse:
»I hvarje län skal! finnas ett landsting, sammansatt af ombud från
länets städer och härader eller tingslag»; och dels slutligen af Gr.
Mörner, att gms sednare mening skulle lyda sålunda: »Dessa om
bud
kallas landstingsman»; och skulle, till följd af dessa yrkanden,
§:ns två meningar göras till föremål för särskilda propos:r.
Härefter framstälde H. Exc. propos. på bifall till gilis första
mening oförändrad, och, då dervid svarades starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos,:
Den KfrOktofinrf. mr.
»Den son; bifaller första meningen' af § 1 uti komiteracfes
förslag till förordning om landsting, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller H. o. Ad. ifrågavrde mening, med uteslutande
af ordet »valda.»»
- Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda;.
Ja — 44,
Nej — If.
Propos. på bifall till sednare meningen af förevrde §;
utan förändring blef härefter framstäld, och då dervid svarades
starka ja jemte några nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställt., huruvida R. o.
Åd. behagade upskjuta förslagets vidare pröfning till eftermiddagens
plenum, samt Ståndet dertill lemnat bifall; upstod H. Exc. och afÉägsnade
sig; hvarefter Ordförandeplatsen intogs af äldste närvarande
ledamoten, Gr. Lewenhaupt. Erik August, som lemnade ordet
åt H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel, hvilken a-fgaf följande
skriftliga anförande:
M. Hrr 1
Anmodad af flere ibland R. o. Ad:s ledamöter att, vara tolken»
af våra tänkesätt för var ädle Landtmarskalk, har jag med så
mycket större värme omfattat detta förtroende, som det till alla
delar instämmer med mina tänkesätt. Jag är stolt öfver detta uppdrag,
ehuruväl jag vet att det icke är mina riksdagsmannaförtjen
ster,
utan min ålder, som föranledt ofvannämnda förtroende.
Vi hafva alla varit vittnen till det värdiga lugn och den rättrådighet,
sorn bevarat hvar och en af oss vid sin, rätt, äfvensomdet
tålamod, hvilket aldrig svigtat under våra ofta nog långa
debatter, hvarmed vår adle Landtmarskalk, till allas stora belåtenhet
och till Rikets sanna nytta, fört Landtmarskalks-stafven un
der
denna redan så långa riksdag.
Ofvertygad att vi alla dela samma känslor af högaktning och
tillgifvenhet lör vår Landtmarskalk, H. Exc. Hr Gr. Sparre, tror jag
mig gå allas önskningar till tnötes, då jag vördsamt föreslår:
det R. o. Ad. måtte besluta att, på Riddärhuskassans bekostnad,
låta slå en medalj i guld, af samma storlek som Svenska Akademiens
stora, af 26 dukaters vigt, för att öfverlemnas med ett
exemplar till H. M. Konungen och ett till H. Exc. Hr Gr. Sparre;
samt att Riddarh.-Direkt:n må erhålla updrag att verkställa detta
R. o. Ad:s beslut.
Propos. å bifall till det sålunda väckta förslaget blef härefter
framställd och med starka ja-rop besvarad,.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel»
Den 10 Oktober e ra.
1*7
Onsdagen den 10 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Gr. Lewenhaupt, Erik August: Det är med en särdeles
tillfredsställelse, som jag nu får tillkännagifva för H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm., att sedan E. Exc. lemnat förmiddagens plenum, beslöt
R. o. Ad. enhälligt, uppå förslag af H. Exc. Hr Grefve Lövenhjelm,
att till minne af den Landtmarskalk, som på ett så rättrådigt,
förtjenstfullt och värdigt sätt ledt R. o. Ad:ns öfverläggningar
under innevarande riksmöte, låta på Riddarbuskassans bekostnad
pregla en medalj i guld af samma storlek som Sv. Akad:ns
stora, af 26 dukaters vigt, att öfverlemrias med ett exemplar till
H. M. Konungen och ett till E. Exc., hvarjemte R. o. Ad. uppdragit
åt Ridd.-Direktm att detta beslut verkställa.
H. Exc Pir Gr. o. Landtm, svarade: Med djup rörelse och tacksamhet
emottager jag underrättelsen om det utmärkta prof af R. o.
Adrns välvilja, som nu blifvit mig visadt. Då jag vid riksdagens
början första gången helsade Ståndet, vågade jag taga denna af R.
o. Ad. redan så ofta mig visade öfverseende välvilja i anspråk, och
i känslan af huru föga mina krafter svarade emot hvad af mig
borde förväntas, behöfde jag ock göra det mera än andra i min
ställning. Men till en vida högre grad, än jag kunnat tänka eller
hoppas, har jag under loppet af det år,jag nu haft äran här föra
ordet, fått glädja mig af R. o. Adms dyrbara förtroende och vänskap.
Plågkomsten deraf är djupt inpräglad i mitt hjerta och den
skall af mig lifligt kännås, så länge detta hierta klappar; för mig
är det en sann tillfredsställelse att här offentligt till protokollet få
anledning derför betyga R. o. Ad. min varma, min innerliga
erkänsla.
Jag ber att till Eder, M. PIrr! få förnya uttrycken af min hjertliga
och vördnadsfulla tacksamhet, särskildt för Edert nu fattade
beslut.
Anmältes ett från Högvörd. PresteS:t ankommet prot.-utdrag
N:o 488, innehållande dels nämnde RiksStånds beslut ang. Bevill.-  PJtsk.-ts Mern. N:o 46, med förslag till de formulärer, som böra
Deri 10 Oktober é. nt.
bifogas den af R. St:r vid innevarande riksdag beslutade nya be»
villnings-stadga, dels inbjudning till MedSt:n att samma beslut
biträda.
Begärdes på bordet.
Fortsattes behandlingen af Allm. Besv.- och Ekon.Utskbs Ut!åt:de
N:o 161, dervid förekom
Förslaget till förordning om landsting.
§ 2 enligt Utskrts förslag.
Tillkänuagafs vara antagen af PresteSit.
Gr. Mörner: I denna § upräiknas föremålen för landstingets
verksamhet, som sannerligen äro ganska mångfaldiga. Det oaktadt
har man efter denna specifikation tillagt uttrycket »och mera
dylikt», hvarigenom tinget får rättighet att befatta sig nära nog
med hvad som helst. Som jag anser detta tillägg öfverflödigt och
olämpligt, anhåller jag alt detsamma måtte ur §:n utgå.
Hr von Ehrenheim: Då landstingets egentfiga upgift är
att rådslå och besluta om länets allmänna angelägenheter, och det
torde vara omöjligt att fullständigt specificera dessa, hvilket jag
också tror icke här hafva skett, torde det af Gr. Mörner omtalade
tillägget ganska väl behöfvas. Jag anhåller derföre om bifall till
§:n oförändrad.
Sedan ofverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till §:ti oförändrad, och dels bifall dertill, med uteslutande af
orden »och mera dylikt»; framställde H. Exc. propos. på bifall till
§:n oförändrad, hvartill svarades ja.
§ 3 enligt Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs vara antagen af PresteSd.
Gr. Mörner: I denna § föreslås, att val af landstingsman
å landet skall ske genom valmän, en method, som jag anser blott
undantagsvis och i nödfall böra tillgripas. Också har Hr Stolpe i
sin reservm framställt ett. helt annat förslag; men som jag icke kan
hoppas, att R. o. Ad. i denna punkt afviker från Utskits framställning,
och dessutom § 2 redan 8r bifallen, har jag blott velat åberopa
Hr Stolpes reservm såsom uttryckande min enskilda tanka.
Gr. Snoilsky: Dä de härader elier tingslag, som skola välja
landstingsman, gemenligen bestå af särskilda kommuner, i spetsen
för hvilka kunna stå dels fullmägtige, dels deputerade, tror jag det
af Utsk:t föreslagna valsättet vara det rätta, och anhåller om bifall
till §;n.
D fl n 10 Oktober e. trt.
Hr Hj ärne: Som stöd för Utsk:ts förslog i denna § får
jag Åberopa det nu gällande sättet för val af riksdagsman, som
dermed står i full öfverensstämmelse. Hvarken komiterade eller
Utsk:t hafva funnit någon annan lösning på denna fråga, som jag
tror vara ganska riktigt behandlad.
Gr. Mörner: Utan att i denna punkt göra något särskildt
yrkande, vill jag blott hänvisa till pag. 112 i Betänk:t. der Hr
Stolpes reservation återfinnes, och hvilken jag anser innehålla den
lätta lösningen deraf, genom den indelning af valdistrikterna, sorn
lian föreslagit.
Gr. af Ugglas: Äfven med dessa af Hr Stolpe föreslagna
valdistrikter skulle säkerligen stora svårigheter möta i ett så glest
befolkadt land som vårt, isynnerhet i vissa trakter. Följden blefve,
att de väljande antingen finge resa lång väg, eller också, hvilket
är det troligaste, alls icke infunne sig. Jag anhåller om bifall
till Utskits förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande än om bifall till §:n enl. Utsk:ts förslag, blef
propos. derå framställd och med ja besvarad.
Särna 4 och 5 enl. Utsk:ts förslag, §§:na 6 —10, § 11 enl,
Utsk:ts förslag samt § 12.
Tillkännagåfvos vara antagna af PresteSt:t samt bi föllos.
§ 13 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs att PresteSt:t ogillat. Utsk:ts förslag och antagit
§:n, sådan den blifvit af komiterade föreslagen.
Hr von Koch: I enlighet med raina förut yttrade åsigter,
att man icke böi inskränka besvärsrätten, anser jag rättast att
här bifalla komiterades förslag, som också redan är antaget af
PresteSt:t.
Hr Hjärne: Då tinget- skall sammanträda i September,
och valen inträffa långt in på året, ansåg man tiden icke medgifva
besvärs anförande hos K. M:t, utan att dessa borde afgöras
af K. M:ts Beflule, som väl torde ega nödig insigt i sådana frågor.
Jag anhåller derföre om bifall till Utsk;ts förslag.
Frih. Tersmeden: Man är visserligen här i landet van att
gå till K. M:t med alla möjliga bagateller, men sådant är efter
min tanka ingalunda lämpligt, och bör i möjligaste måtto inskränkas.
Det är detta sora Utsk:t här gjort, och då dessutom Utsk:ts
redaktion af g:n iir vida enklare än komiterades, hoppas jag att
förslaget vinner R. o. Ad:s bifall.
no
Pen 10 Oktober «. uj.
Sedan öfverUiggningen förklarats fulländad samt H. Exc. IT t*
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats deis bifall till §:n enl.
UtslLts förslag oell dels antagande af den lydelse derför, som a(
komiterade föreslagits; framställde H. Exc. propos. på bifall till
g n enl. Utsk:ts förslag, hvartill svarades ja.
ggtna 14, 15 och 16.
Tillkännagåfvos vara antagna af Preste8t:t och biföllos.
§ 17 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkänuagafs vara bifallen af PresteStit.
Gr. af Ugglas: Som denna § redan ar bifallen af 2 Stånd,
lönar det väl ej mycket mödan att deremot framställa anmärkningar.
En kan jag dock icke undertrycka, nemi. att tiden för
landstingets början blifvit ovilkorligen bestämd till September, då
ännu jordbruksarbetena icke äro afslutade. Bättre hade efter min
tanka varit att åt landstinget sjelft öfverlåta bestämmandet af tiden
för sina sammanträdan, hvilken åsigt jag härmed får underställa
B. o. Ad:us pröfning.
Gr. Mörner: Jag förmodar Gr. af Ugglas* mening vara
att vid hvarje landsting skulle bestämmas tiden då det nästa bör
sammankomma, ty icke lärer det väl gå an att låta det första
en gång lör alla deröfver besluta. För öfrigt får jag anmärka,
att man i denna g inrymt det stadgande, att landshöfdingen eger
deltaga i tingets öfverläggningar, ehuru icke i dess beslut, hvilket
stadgande ingalunda synes mig här vara på sin plats, utan snarare
hafva bort införas i den §, der det handlas om hvem som
skall vara ordförande.
Hr Hjärne: Inom Utsk;t, som bestod af personer från
olika trakter af landet, var man allmänt ense derom, att September
månad vore den lämpligaste tiden för landstingets sammanträde,
hvadan man ansåg, att någon sådan latitud, som Gr.
af Ugglas föreslagit, icke var behöflig. För öfrigt, då det var
Utsk:ts upgift. att utlåta sig öfver dessa af komiterade upgjovda
lagförslag, hvilka, om de komma att till någon åtgärd föranleda,
kunna af K. M:t stadfästas och utfärdas utan afs:de å hvad R.
St:r dervid åtgjort, ansåg man sig icke böra ingå i en så detaljerad
granskning af desamma, hvarföre också flera §§ äro af beskaffenhet
att böra omflyttas och omredigeras. Jag anhåller om
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Koch: Jag anser icke stor vigt ligga på denna
ändring, men har ingenting att deremot invända. Det borde då
i denna § heta, att landstinget hvarje år sammanträder på den
dag, som detsamma en gång för alla bestämmer.
Gr. af Ugglas: Jag förenar mig gerna med Hr von
Csn t'0 Oktober e. m.
m
K oell i hans förslag, då jag derigenom vinner hvad jag hufvud-»
sakligen åsyftat, nemi. frihet för landstinget att bestämma tiden1
för sitt sammanträde, hvilken svårligen kan- vara densamma i
Norrland och i Skåne.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n»
enl. Utsk:ts förslag och dels bifall dertill med den förändring, att
de i lista raom-t förekommande orden »den Måndag i samma
månad, som landstinget en gång för alla dertill bestämmer» utbyttes
mot orden »den dag, sorn landstinget en gäng för alla bestämmer»;
framställde H. Exc. först propos. på bifall till U'tsk:ts
förslag oförändradt, dervid svarades flere nej och några ja, samt
sedermera propos. på bifall dertill med ofvansagde förändring, då
svaren utföllo med mångå ja jemte åtskilliga nej; och förklarades'
ja nu varit öfvervägande.
§ 18-
Tilikännaga-fs- vara antagen af PresteSt,:t och bifölls.
§ 19 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs att PresteSht, med godkännande af 2:dra oelr
3:dje mom:n, gifvit lista mom:t följande förändrade lydelse: »Till
urtima möte kan landstinget sammanträda endast i de fall, att
antingen tre fjärdedelar af tingets på lagtima möte såsom närv;de
antecknade medlemmar derom, för handläggning af vissa bestämda
ärenden, öfverenskomma, eller ock K. M:t omedelbart, eller på
framställning af dess Befhtde, urtima möte påbjuder».
Hr Hjärne: I afs:de å denna g har PresteStrt så till vida
ogillat Utsk:ts förslag, att det ansett endast vissa bestämda frågor
böra förekomma till behandling på urtima landsting, men deremot
stadgat, att en pluralitet af 2/3 vore tillräcklig för att vid
sådant tillfälle fatta beslut. Jag anhåller att Jt. o. Ad. ville antaga
Utskits förslag, sådant det blifvit af PresteStit modifieradt.
Hr von Koch: Då, utom det att på urtima ting endast
vissa bestämda frågor få förekomma, blott en mindre betydande
omflyttning af ordalagen blifvit gjord i PresteSuts beslut, får. jag
också anhålla om bifall dertill.
Gr. Mörner: För min del tror jag också att PresfeSt:ts
förslag har företräde, och att det är en stor brist i Utsk:ts förslag,
att deruti ingen tidsbegränsning är satt för de urtima mötena.
Sådana kunde man alltså vara nog lycklig att få se räcka året om
i både den ena och den andra landsändan, såvida Hrr landstingsman
hafva råd och lust att vara tillsammans. Men då jag har
ani. antaga att flertalet af Ståndets här närv:de ledamöter icke
önskar att någon begränsning utsattes hvarken i afs:de å mötenas
t)en 10 Oktober o. ttl.
Sällad eller i fråga om de »render, som iler skola förekomma, här
jag härmed blott velat antyda min enskilda tanke i frågan.
Hr Hjärne: Jag tror icke att någon vidare reglementering
här är af nöden, då det tillika är stadgadt att vid urtima möte
icke få förekomma andra ärender, än som blifvit tillkännagifna på
kallelselistan, och jag är öfvertygad, att man ingenstädes i landet
skall upfatta denna institution så, som vore den gjord för nöjes
skull, hvilket Gr. Mörner synes befara.
Gr. Sparre: För min del anser jag Utsk:ts förslag till denna
g, likasom många andra, vara en försämring af komiterades. I)å
nemi. man föreskrifva alt lagtima ting skall räcka endast 6 dagar,
kan det ravcket väl inträffa att detsamma prorogerar sig genom
att besluta, med en majoritet af 3/4, att, urtima ting skall om 2
månader sammanträda, då man åter kan hålla på hur länge som
helst. Jag anhåller derföre om bifall till §:n oförändrad, sådan
komiterade föreslagit densamma.
Hr von Ehrenheim: För min del anhåller jag om bifall
till PresteSt,:ts förslag, då det i detta, lika litet som i andra fall,
kan vara lämpligt att föreskrifva enhälligt beslut.
Gr. Mörner: För den händelse PresteSt:ts beslut skulle
här blifva antaget i afside å mom. 1 af denna §, anhåller jag att
man måtte i mom. 2 göra det tillägg, att urtima möte icke må
räcka längre än t. ex. dubbelt så lång tid som det lagtima. Då
har man åtminstone fått någon begränsning.
Hr von Ehrenheim: Då det urtima mötet icke får öfver*
lägga om andra än vissa på förhand upgifna ärender, då för dess
sammankallande erfordras K. M:s Beflndes godkännande, och då
slutligen landstingsmannen icke erhålla något slags arfvode, tror jag
icke faran är så stor, som Gr. Mörner synes frukta, hvadan ett
dylikt tillägg torde vara mindre nödigt.
Gr. Mörner: Jag har icke kunnat i hela förslaget finna
någon g, som stadgar att K. M:s Belh-.des godkännande erfordras
för tingets beslut att sammanträda som urtima, och fortfar att anse
nödigt, att en bestämmelse om tiden för dess sammanvaro i
författnm intages. Hvad för öfrigt beträffar att landstingsmannen
icke erhålla något arfvode, så anser jag detta icke vara någon särdeles
förtjenst hos förslaget, men vi komma väl i sinom tid till
den punkten.
Gr. at Ugglas: I gt§:na 58 och 59 äro uptagna de fall, då
landstingets beslut icke erfordra någon sanktion af K. M. eller
Dess Belh:de, och der förekommer ej beslutet om urtima tings hållande;
alltså torde Gr. Mörners betänklighet i detta fall vara häfd.
Någon tidsbestämning tror jag icke vara nödig, och icke ens nyt
-
Deri 10 0 k to b er e ra.
173
tig, emedan det kan hända, att K. M. sammankallar urtima ting,
för att förelägga detsamma frågor och förslag, som måste hesvaras,
men sorn icke kunna på så kort tid medhinnas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, hvad ifrågavide § beträffade, hade yrkats
dels bifall dertill med den lydelse för det lista rriomtt, som af
PresteStit beslutats, och dels att,, med afslag å Utskits förslag till
lista mornils lydelse, §:n måtte antagas eni. komiterädes förslag,
hvarjemte Gr. Mörner föreslagit, att i §m skulle införas följande
tillägg: »Urtima möte må ej räcka längre än dubbelt det antal
dagar, som för lagtima möte är bestämdt»; och skulle 1;sta momit,
de bada öfriga utan anm. lemnade mörum, samt det föreslagna tilllägget
blifva föremål för särskilda proposir.
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till lista momit
med den lydelse PiesteStit beslutat, och då dervid svarades flere
ja jemte ett eller annat nej, förklarades ja haft ölvervigten.
Sedermera gjordes propos. på bifall till de öfriga momm och
besvarades med ja.
Slutligen framställdes propos. på antagande af det utaf Gr.
Mörner föreslagna tillägg och besvarades med flere nej jemte några
ja; hvaruppå H. Exc. lörklarade denna propos. vara med öfvervägande
nej besvarad.
$20.
Tillkänuagafs vara antagen af PresteStit oeh bifölls.
$ 21.
Tillkänuagafs vara antagen af PresteStit.
Gr. Mörner: Eöreskriften i denna § är mycket inkrånglad,
och man kunde lätt sluppit allt detta onödiga bråk, om man icke
varit så rädd att låta landstinget komma i någon slags beröring
med bestående auktoriteter. Emellertid tror jag tingets värdighet
icke skulle lida någon afbräck, derigenom att, i st., f. landstingets
sekreterare, om antagande hvaraf R. o. Ad. dessutom ännu icke
fattat beslut, K. M:s
om förfall för landstingsman och att inkalla vederbide suppleant;
om vidtagande af hvilken förändring jag således får anhålla.
Hr Hjärne: Jag medgifver visserligen, att Gr. Mörners
tvifvel om denna föreskrifts lämplighet kan hafva något skäl för
sig; men då frågan är af obetydlig vigt och §:u redan bifallen af
3 Stånd, anser jag icke skäl att göra ändring i en sådan småsak,
utan kommer att rösta för bifall till Utskits förslag.
Gr. af Ugglas: På det hela tror jag Gr. Mörner har rätt
i denna fråga, men anser att inkallande af suppleant borde tillkomma
tingets ordfide, som bör vara bäst i tillfälle att bedöma
hvem som är den verkligen berättigade suppleanten.
PT4
D en 10 Oktober e. ta.
Gr. Mörner: Hvarken landstingets ordf:de eller dess se
kreterare
äro skyldige att vistas, vare sig hemma i sin bostad eller
på annan viss ort, för att mottaga ifrågav:de anmälanden. Annu
så länge vet man dock, livar K. M:s Beflnde finues, och derföre
torde det vara lämpligast att haudlingarue dit insändas. Jag får
således vidhålla min lörsta framställning i detta ämne och anhålla
om propos. på bifall dertill.
Sedan öfverbiggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till §:n oförändrad
och dels bifall dertill med den förändring, att de i 2:dra
mom:t förekommande orden »tili landstingets sekreterare insända
sin till tinget ställda skrittliga anmälan» utbyttes emot orden »till
Konungens Befh:de insända sin skriftliga anmälan;» framställde H.
Exc. först propos. på bifall till §:n oförändrad, dervid svarades
några både ja och nej, samt sedermera propos, på antagande af
:§:n med ofvannämnda förändring, då svaren -utlollo med flere ja
jemte några nej; och förklarades ja nu haft öfvervigten.
§ 22.
Tillkännagafs vara antagen af PresteStit.
Gr. Mörner: Till följd af B. o. Adrns nyss fattade beslut,
torde denna § böra undergå den förändring, att ordet »tinget» utbytes
emot orden »Konungens Beflude.»
§:n bifölls, med utbyte af ordet »tinget» till orden »Konungens
Befh;de.»
§ 23.
Tillkännagafs vara antagen af PresteSt:t.
Gr. Mörner: Ur denna § anhåller jag att orden »af tinget»,
såsom obehöfliga, mätte utgå.
§:n bifölls med uteslutande af de å 3:dje raden förekommande
orden »af tinget.»
S 24.
Tillkännagafs vara antagen af PresteStit.
Gr. Mörner: I denna § är stadgadt, att landstingsman
nen
icke skola erhålla annan ersättning än för resekostnaden. Jag
anser tvärtom att de böra åtnjuta äfven dagtraktamente, i likhet
med hvad sorn bestås åt B. St:rs revisorer, eller 4 rdr bko om
dagen, nemi. för de lagtima mötena; för de urtima vill jag icke
gifva dem något sådant alls, emedan då lockelsen kunde blifva
för stor att draga dessa ut på tiden.
Hr Hjärne: Då befattningen att vara landstingsman icke
Den 10 Oktober e. In.
173
kan betraktas annat än som ett kommunalupdrag, och då ändamillet
med hela denna lagstiftning är att lifva intresset för allmänna
angelägenheter inom landet, tror jag det vara principvidrigt
att derför bestämma uågon lön, utan anhåller om bifall
till komiterades förslag.
Frih. Tersmeden: Bifall tilt Gr. Mörners förslag tror
jag skulle till stör del förstöra den nytta, man åsyftar vid hela
denna författn. Det är en erkänd och antagen princip, att koramunal-updrag
skola vara lönlösa, och vi hafva en mängd sådana,
som alla också äro det. Jag anhåller om bifall till <§:u, och lår
tillika uttrycka min glädje deröfver, att intet af de andra St:n
fallit på en sådan idé.
Gr. Mörner: Skall man efter det intresse, hvarmed kom
munala
angelägenheter f. n. behandlas, döma till landstingets framtid,
så är deraf icke mycket godt att förvänta. Att inom kommunerna
fiunas personer, som äro villiga att underkasta sig upoffringar
för det allmänna, är visserligen glädjande, men icke bör
man alltför mycket bygga derpå. Säkerligen skulle det också ganska
väl uptagas, om en och annan afsade sig ett arfvode, hvaraf
han icke vore i behof, men som kunde för flere inom kommunen
kännas tryckande att utgifva, men icke bör man i beräkning på
en allmän anda, som icke finnes, från en landskapsrepresentation
utestänga dem, som icke äro i tillfälle till en dylik upoffring. I
afs:de å ersättningens belopp, är jag deremot villig att foga mig
efter hvad andra kunna föreslå.
Gr. af Ugglas: I likhet med Frih. Tersmeden, får jag be
känna,
att Gr. 'Mörners förslag är mig motbjudande. Det vore
att hos oss införa den nya princip, att ingen är skyldig göra något
för det allmänna, utan att han får betaldt för det på runstycket.
Dessutom torde upoffringarua icke blifva så stora, endast
6 å 8 dagars vistelse i residensstaden. Jag afslyrker på det högsta
Gr. Mörners förslag.
Hr von Koch: För min del skulle jag vara villig att gå
in på Gr. Mörners förslag, om han ville nedsätta- beloppet till 4
rdr rint. Det är kändt och erkändt, att i Amerika kommunala
updrag skötas bättre än annorstädes, och der äro de betalda; i
England deremot skötas de gratis, men illa. - Jag kan icke heller
förslå att man skulle förminska landstingsmannens intresse för allmänna
angelägenheter genom att tillerkänna dem ett lågt arfvode.
Det är också ingalunda främmande för våra institutioner, alldenstund
riksdagsmän, revisorer och ledamöter i pröfningskomitéer åtnjuta
arfvoden, och man dessutom här föreslagit en resekostnads»
ersättning, som synes mig lika stridig mot den åberopade principen,
som någonsin dagtraktamentet kunde blifva.
Frih. Tersmeden: Jag kan lika litet biträda Hr von Köchs
I7B
Den 10 Oktober e- tn.
som Gr. Mörners förslag. Mellan riksdagsmannakallet ocli lands*
täugsmannaupdraget råder en väsendtlig skillnad: det förra räcker i
åratal, då det sednare varar blott 6 å 8 dagar, och den, som icke
under denna korta tid kan underhålla sig sjelf, torde ej vara qvalificerad
att rösta i beskattningslrågor, som röra hela länet. Sedan
nu också BoudeSt:t, antagit §:n, skulle det förekomma mig högst
besynnerligt, om R. o. Ad. bestämde arfvoden för ett updrag, som
massan af folket vill lönlöst åtaga sig. Jag anhåller om bifall
till g:n.
Hr Dalman: Jag är förekommen af Frih. Tersmeden och
förenar mig med honom.
Gr. Liljencrants: Jag tror icke denna fråga vara så simpel
som en föreg;de talare synes antaga. Naturligtvis är det af
största vigt, att allmogen blir talrik vid landstinget, och detta mål
tror jag icke är möjligt att vinna utan rese och dagtraktamente.
Man får icke se saken ur så hög synpunkt, som roan här synes
vilja, utan snarare taga praktiken med i beräkningen; och särdeles
många torde icke de blifva, som vilja underkasta sig uppoffringen
att i 8 dagar och mera ligga boria från hembygden och underhålla
sig i residensstaden, som alltid är en ganska dyr ort. Jag anhåller
om bifall till Hr von Köchs förslag.
Gr. Mörner: Till det mesta är jag förekommen af den siste
värde talaren. Jag önskar, att dessa landsting må blifva en verklig
representation af länet, och icke förvandlas till ett slags herredagar.
I alside å beloppet af arfvodet, instämmer jag med Hr
von Koch, och fäster ännu en gång upmärksamheten derpå, att
arfvodet skulle utgå endast för de lagtima, icke för de urtima
tingen.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Alt landstingen skulle
förvandlas till ett slags herredagar, tror jag icke är att frukta.
Afven den farhågan, att allmogen icke skulle komma att talrikt
infinna sig, torde, vara häfd derigenom att BoudeSt:t sjelft antagit
förslaget, enligt hvilket intet arfvode må ifrågakomma Då dessutom
§:n är bifallen af de 3 andra Stånden, torde det icke ens
vara passande för R. o. Ad. att förändra densamma i den antydda
rigtningen. Man måste äfven besinna, att genom denna författning
komma att på landstinget öfverflyttas flera äreuder, som förut tillhört
särskilda komitéer, genom hvilkas uphörande vinnes en lättnad,
motsvarande den nya bördan. Jag anhåller om bifall till §:n.
Gr. Liljencrants: Jag vet icke hvilka komitéer den föreg:de
talaren menat; för min del kanner jag icke mera än en, som
sammanträder i residensstaden, nemi. pröfningskomitéen, och der
kan det för , en och annan nog löna mödan att vara ledamot, isynnerhet
för dem, som hafva läng väg att färdas och få en hederlig
rese
-
Den 10 Oktober e. m.
177
reseersättning. För öfrigt ar den väsendtliga skilnad mellan en
ledamot af en sammankallad komité och en landstingsman, att den
förre får afsäga sig updraget, hvilket deremot icke är tillåtet för
den sednare; de olika updragen kunna således ej med hvarandra
jemföras.
Hr Tersmeden: Hvad beträffar rättigheten att afsäga sig
sina medborgares förtroende, hvilken icke är för en landstingsman
medgifven, får jag uttrycka den förhoppning, att valmännen icke
skola med sitt val falla på den, som skulle rygga tillbaka för en
ringa upoffring, och att hvar och en skall anse ett sådant förtroende
alltför dyrbart och hedrande, för att man skulle önska frånträda
detsamma.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till g:n oförändrad
och dels bifall dertill med den förändring, att ett dagtraktamente
af Fyra Rdr Rmt skulle tillerkännas landstingsmännen vid
ordinarie sammanträden- framställde H. Exc. propos. på bifall till
§:n utan förändring och, då dervid svarades många ja jemte åtskilliga
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.-.
»Den sorn bifaller § 24 uti komiLerades förslag till förordning
om landsting, röstar
la;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller S. o. Ad. ifråg:de g med den förändring,
att ett dagtraktamente af Fyra Rdr Rmt skall tillerkännas landstingsmannen
vid ordinäre sammanträden.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja — 18.
Nej — 8.
S 25-
Tillkännagafs vara antagen af Prest,eSt.t,
Gr. Mörner: Jag kan icke rätt inse skälet, hvarföre K.
Mtts rätt att utse Ordf. i landstinget skall vara mera begränsad
än K. M:ts rätt att nämna Talmän för Borgare- och BondeStm,
hvilka icke behöfva tagas bland de valda ledamöterna. Jag anhåller
derföre att i §:n måtte göras den förändring, att K, M:t må
ega rätt utse Ordf., utan att det bestämmes att han skall tagas
bland landstingsmännen.
Gr. Lagerbjelke: Jag instämmer i detta afs:de h o. h.
med Gr. Mörner. Att gå så långt i inskränkning, att K. M:t
H. XI. 12
Dan 10 Oktober e. in.
skulle nödgas utse Ordf. bland de valde landstingsmannen, tror jag
kunde medföra flera olägenheter, då qvalifikationerna för dessa båda
updrag äro helt olika. Det kan nemi. lätt hända att den, som
är lämpligast att vara Ordf., alls icke blir vald, och då skulle K.
M:t ej ega frihet att nämna honom.
Hr Hjärne: På Gr. Lagerbjelkes invändning får jagsvara,
att den, som är skickligast till Ordf., troligen blir i de aldra flesta
fall vald till landstingsman, och äfven om så icke skulle blifva
fallet för någon enda gång, torde väl bland 50 å 60 personer linnas
någon, som eger tillräcklig erfarenhet och vana, för att K. M:t
skall kunna med fullt förtroende vända sig till honom. Hvad
Borgare- och BondeStms Talmän beträffar, har K. M:t visserl. fritt
val, men de hafva dock alltid blifvit tagna bland dem, sorn redan
erhållit sina kommittenters förtroende, hvari torde ligga den icke
minst nödvändiga egenskapen för en Ordf'., Jag anhåller om bifall
till Utsk:ts förslag.
Pir Dalman: I motsats till de föregående talarne anser
jag tinget sjelft böra väija ordf:de, och kan icke inse några olägenheter
deraf. Om deremot Utsk:ts förslag ginge igenom, komme
det att bero på Landshöldiugens förord hvem som blefve ordfule,
och detta kan väl icke vara önskvärdt. Hvad åter beträffar Gr. Mörners
förslag, så kunde, om det antages, inträffa, att K. M:t utsåge
till ordf:de en person, som alls icke vore qvalificerad att
deltaga i tingets förhandlingar. Jag föreslår derföre, att tinget
må berättigas att sjelft utse sin ordlide.
Frih. Tersmeden: Om man skulle antaga den af Gr.
Mörner föreslagna ändring i denna g, så måste man äfven i g 36
införa den modifikation, att ordf:den icke må i besluten deltaga,
äfvensom någonstädes borde stadgas att, om K. M:t till ordf:de
utser någon af de valda ledamöterue, den kommun, för hvilken
han varit vald, bör skicka en annan i hans ställe, eller ock att
suppleanten skall inträda. Emedlertid är §:n redan bifallen af
Preste- o. BondeStm, och då det är föga troligt, att BorgareSt:t
deri gör någon förändring, torde vara lämpligast att antaga densamma
sådan den är.
Gr. Lagerbjelke: Då man nu söker för första gången
åstadkomma en mera genomförd och utbildad kommunalinstitution
i vårt land, torde det vara försigtigast att icke gå för häftigt
till väga och att åt K. M:t öfverlåta åtminstone det obetydliga
inflytande vid landstinget, som kan ligga i rättigheten att utse
ordfide. När en gång denna institution hunnit stadga sig, går
det ju an att förändra bestämmelserna, men till en början tror
jag Gr. Mörners förslag vara det lämpligaste, och om det antages,
kan man sedan vid § 36, som ännu icke är af R. o. Ad. handlagd,
intöra ett sådant stadgande, som Frih. Tersmeden ansett
nödigt.
ben 10 Oktober a, m
tio
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Pir Gr. o. Landtm., att i afs:de å förevide § yrkats dels bifall
till densamma oförändrad, dels bifall dertill med uteslutande af
orden »bland tingets ordinarie ledamöter», och dels slutligen af
Hr Halman, att R. o. Ad. måtte besluta den förändring i §:n,
att landstinget sjelft eger att inom sig utse ordförande.
Härefter framställdes först propos. på bifall till §:n oförän*
drad, dervid svaradés flere nej jemte några ja, och sedermera propos.
på g:tis antagande med uteslutande af orden »bland tingets ordi*
narie ledamöter», då svaren utföllo med flera ja jemte ett eller
annat nej, och förklarades ja nu haft öfvervigten.
§ 26.
Tillkäunagafs vara antagen af PresteStit och bifölls.
$ 27.
Tillkännagafs vara antagen af PresteStit.
Gr. Mörner: Det är för mig icke rätt klart, hvarföre vice
t>rdf:de skall utses vid början af hvarje ting. Då tingsledamöterne
äro valde för flera år, synes mig att det varit vida enklare, att
låta vice ordf:de väljas vid slutet af tinget, då man sluppit den
här omtalade ålderspresidenten.
Frih. Tersmeden: Denna § synes mig ganska enkel och
tydlig. Vice ordf:de skall fungera endast i händelse af den or*
diuaries sjukdom eller annat förfall, och den omtalade ålderspre*
sideuten skall endast presidera vid valet till vice ordf:de. Jag
anhåller om bifall till §:n.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc, Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande än om bifall till §:n, blef propos. derå fram*
ställd och med ja besvarad.
§§:na 28—31 samt g 32 enl. Utskits förslag.
Tillkännagåfvos vara antagna af PresteSt:t och biföllos.
Härefter blef den vidare pröfningen af förslaget upskjuten
till nästa plenum.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåt:n och Mern. nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 202, i anledning af K. M:ts Nåd. Skrifvelse ang:de
ifrågasatt uphörande af de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter
till Dylta svafvelbruk och socknarnes rotering;
180
Den 10 Oktober e. ra.
N:0 204, i ani. af verkställd omröstning i åtskilliga till
8:de och 9:de hufvudtitlarne hörande anslagsfrågor;
N:o 205, i ani. af RiksStms beslut rör:de de i StatsUtsk:ts
Utlåt. N;o 100 behandlade frågor ang:de jernvägsanläggningar;
Sammansatta Stats- och BankoUtskottet
N:o 40, i ani. af RiksSt:ns beslut öfver Utlåtit N:o 24, i
fråga örn förändrad organisation af hypotbeksinrättningarue i
riket;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
N:o 188, i ani. af väckta motioner i fråga om meddelande
af föreskrifter i afs:de å hypotheksföreningarnes verksamhet.
Gr. Lagerbjelke: Dels finnas redan på föredragnings
listan,
dels äro i dag för första gången bordlagda flera Betänkm, hvilkas
snara afgörande är af största vigt, hvarföre jag får anhålla,
att de måtte sättas främst på listan till nästa plenum. Dessa
Betänkm äro: Sammans. Stats- o. BankoUtsk:ts Betänk. N:o 40,
Bevilln.Utsk:ts Betänk. N:ris 45 och 46, samt StatsUtskrts Betänka
N:ris 202, 203 och 205.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Åd., att Sammans.
Stats- o. BankoUtskits Mern. N:o 40, Bevilln.Utsk:ts Mern.
N:ris 45 och 46 samt StatsUtsk:ts Utlåtrn N:ris 202, 203 och
205 skulle i nämnde ordning upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum; hvarjemte R. o. Ad. biföll II. Exc. Hr Gr. o.
Landtm:s hemställan, att i sammanhang med Bevilln.Utsk:ts Mern.
N:o 46 skulle till behandling förekomma PresteStits prot.utdrag
N:o 488, med inbjudning till MedSt:n att biträda PresteSt:ts
beslut öfver nämnde Mern.
R. o. Ad åtskiljdes kl. nära 10 e. m.
In fidem,
O. Braket.
b» n 11 Oktober,
m
T horsdalen de» 11 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. tn.
Justerades 2 prot.-uttlr. för d. 10;de dennes samt pleniprohl
för d. 2Ö:de sistl. Juni e. m.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 1 ledamot i Allm,
Besv.- o. Ekon.Utsk:t efter N:o 1,532 Hr Leijel, fullm. Gr. Taube»
Henning Adolf; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 370, Frih. Paykull, Johan Gustaf.
Anmäldes och bordlädes StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 206, i ani.
af RiksStms beslut rör:de StatsUtsk:ts i Betänk:t N:o 165 fram*
ställda förslag om inrikes skeende uplåning emot Svenska fondera*
de statsobligationer.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då detta Betänk, är af sär
deles
vigt och afven eger sammanhang med åtskilliga af B. o. Ad.
redan förut fattade beslut i afs:de på jernvägsfragan, får jag anhålla
att detta Betänk, sättes på föredragningslistan till nästa plenum
näst efter StatsUtsk:ts Betänk. N:o 205.
Propos. å bifall till detta förslag framställdes och besvarades
med ja.
Efter föredragning af Sammans. Stats- o. BankoUtsk:ts d. 10:de
dennes bordlagde Mern. N:o 40, i aul. af BiksSt;ns beslut öfver
Utlåtit N:o 24, i fråga om förändrad organisation af bypollieksinrättningarne
i riket, begärdes detta Mern. af flere ledamöter ånyo
på bordet, hvarjemte anmälte sig och yttrade
Hr Bildt: För min del får jag anhålla att det nu sist
bordlagda Betänkit måtte sättas först på föredragningslistan till Lördagens
plenum.
Äfven detta förslag blef, uppå framställd propos., af B. o. Ad.
bifallet.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Bcvillu.Utskits d. 8;de dennes bordlagde Mern.:
Ben 11 0 k t06 ef.
N:o 45, med förslag till de formulärer, som böra bifogas deri
föreslagna förordnm ang:de mantals- och skattskrifningarnes förrättande;
samt
N:o 46, med förslag till de formulärer, som böra bifogas den
af R. St:r vid innevide riksdag beslutade nya Bevilln.-stadga; i
sammanhang hvarmed PresteStits d. 10:de dennes bordlagde prot.»
utdr. N:o 488 jemväl blef för andra gången bordlagdt.
Föredrogos, men blefvo, på flere ledamöters begäran, ånyo bordlagde,
8tatsUtsk:ts nedannämnde, d. 10:de dennes bordlagde Mern.:
N:o 202, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse ang:de ifrågasatt
uphörande af de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk
och socknarnes rotering;
N:o 203, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de f. d. Geijer»
ska husets på Riddarholmen användande till Riksarkif; samt
N;o 205, i ani. af RiksSt:ns beslut ronde de i StatsUtsk-.ts
Utlåt. N:o 160 behandlade frågor ang:de jernvägsanläggniugar.
Fortsattes behandlingen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Utlåt.
N:o 161, dervid förekom
Förslaget till Förordn. om Landsting.
§§ 33 och 34.
Tillkännagåfvos vara antagna af PresteStit och biföllos.
§ 35.
Tillkännagafs vara bifallen af PresteSt:t.
Gr. Sparre, Erik: På grund af hvad förut blifvit beslu
tadt
ang:de motsvarande §§, der fråga om ordf:des rättigheter förekommit,
anhåller jag, att §:n finge följande lydelse: »Ordhden vakar
öfver ordningen vid landstingets förhandlingar och lemnar ordet
åt tingets ledamöter i den ordning de sig dertill anmäla».
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att få
förena mig med Gr. Sparre.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
beslöt R. o. Ad., att §:n skulle lyda som följer: »Ordf:den vakar
öfver ordningen vid landstingets förhandlingar och lemnar ordet
åt tingets ledamöter i den ordning, de sig dertill anmäla».
S 36.
Tillkännagafs vara bifallen af PresteStit.
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. beslutat, att K. M.
eger utse ordf:de äfven utom den krets, som består af landstingets
fren 11 Oktober.
ledamöter, torde det vara nödvändigt att göra en ändring i den
nu föredrague 36:te §:n. Jag hemställer derföre, om icke §:n
borde erhålla följande lydelse: »Ordftden eger att i tingets öfverläggningar
oell, om han till landstingsman vald ar, jemväl i dess
beslut deltaga.
Hr von Koch: För min del är jag förekommen af Frih.
Tersmeden, och inskränker mig derföre endast till att förena mig
i hans framställda yrkande.'
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
bifölls §:n med den förändring, att efter orden »öfverläggningar och»
infördes orden »om han till landstingsman vald är, jemväl i dess.»
gg 37 och 38.
Tillkännttgåfvos vara antagna af PresteSl:t och biföllos.
g 39 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkäunagafs vara bifallen af PresteSt:t.
Hr von Koch: Sedan R. o. Ad. i denna författn. beslutat
ett omröstningen skall ske öppen, förmodar jag att intet skäl förefinnes
att i detta särskilda läll bibehålla den slutna. I allmänhet
torde den slutna omröstningen icke böra begagnas annat än vid
val af fullm:ge eller representanter. Den allmänna regeln att ombud
och representanter böra rösta öppet, för att deras hufvudman
och valmän må kunna erfara, huruvida de valde skött sitt kall
till valmännens belåtenhet bör här tillämpas. Jag tager mig derföre
friheten hemställa, att It. o. Ad. täcktes bifalla 39:de gm med
den förändring att, med bibehållande af lista punkten af mom. 1,
den 2:dra deremot borttages och den 3:dje erhåller denna lydelse:
»Äskas omröstning, verkställes den öppet och efter upprop». Det
sednare moimt skulle uteslutas och §:n i sin helhet erhålla denna
lydelse: »För hvarje fråga, som till behandling förekommit, skall
ordbden, sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställa propos.,
sä affattad, att deu må kunna med ja eller nej besvaras. Askas
omröstning, verkställes deu öppet och efter upprop».
Gr. Sparre: Vid sockenstämmor, vid allmän rådstuga o. s. v.
med ett ord vid primära församlingar anser jag det vara särdeles
lämpligt att rösterna afgifvas öppet; ty hvarje deltagare i dessa
bestyr bör öppet uttala sin mening. Vid representativa församlingar
i högre bemärkelse deremot tror jag att omröstningen bör vara
sluten, ty enl. mitt förmenande vinnes icke genom den öppna omröstningen
större kontroll öfver ledamöterne. Icke heller har jag
hört någon klagan vara förspord deröfver att, inom RiksSt:u t. ex.,
voteringarne verkställas med slutna sedlar.
Jag är således af den mening att Utsk:ts förslag i denna del
måtte bilallas. Hvad angår den meningen, som handlar om »klubb
-
Öen 10 O k t o b äf.
slaget», bar jag ingenting emot att densamma utgår, med vilkor
dock det §:ti i öfrigt blir oförändrad.
Frih. Tersmeden: Redan förekommen »f Gr. Sparre, före
nar
jag mig med honom i hans framställda yrkande.
Hr Reutersvärd, Patrik: För min del får jag anhålla
att i allo få förena mig med Gr. Sparre.
Gr. af Ugglas: För min del måste jag upträda mot Hr
v. Köchs förslag. Skulle nemi. omröstningen verkställas öppet,
fruktar jag att detta skulle blifva likasom en indirekt instruktion
för fullrmge. Dessa skulle kanhända, af fruktan att ej blifva om-*
valde, mången gång ej ega nog sjelfständighet att, om de äfven
blifva öfvertygade om att något annat vore rättare, än livad koraitenterne
önska, öppet uttala sin åsigt.
För min del anhåller jag om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Gr. af Ugglas,
med ani. af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm:s uptagande af haus gjorda
yrkande om bifall till Utsk:ts förslag utan förändring, begärt ordet
och förklarat sig derifrån afstå; framställdes propos. på bifall till
§:n enl. Utsk:ts förslag, men med uteslutande från Usta mom:t af
mellersta meningen, hvartill svarades ja.
g 40 enl. Utskrts förslag.
TtUkänriagafs vara antagen af PresteSt:t.
Gr. af Ugglas: I 40:de §:n mom. d) heter det: »Upta
gande
af utländskt lån eller annat på längre återbetalningstid än
5 år ställdt lån». Jag kan icke neka att. då jag genomgick detta
förslag, jag blef något ölverraskad att tinua det man i allmänhet
kunnat ifrågasätta uptagande af utländskt lån för kommunala behof.
För min del skulle jag derföre vilja föreslå att detta mom.
d) skulle, i st. f. dess uuv:de lydelse, endast heta: »uptagande af
lån».
Hr Hjärne: I detta ifragav*de hänseende har jag så myc
ket
hellre delat Utsk:ts åsigt, som det ganska lätt kan handa i
ett större län att man vill utföra några företag, som erfordra betydliga
utgifter, till hvilka kommunen hvarken har egna tillgångar
för tillfället eller ens är i stånd att på kortare tid genom uttaxering
bekomma den erforderliga summan. Bland sådane företag vill
jag t. ex. nämna arbetshus, om hvars inrättande flere gånger varit
fråga. Om vid något tillfälle penningar stå lågt och man då, med
begagnande af fördelaktiga konjunkturer, vill genom lån anskaffa
medel, vöre det väl hardt att det ej skulle vara tillåtet. För min
del kan jag icke annat än anse Utsk:ts förslag i denna del lämpligare
än att gå till väga på sätt Gr. af Ugglas föreslagit, och anhåller
derföre om bifall till Utsk;ts Utlåt, i denna del.
t) e ii II 0 k i o b e r.
1*5
Hr Bildt: För mig hafva de skäl, Gr. af Ugglas anfört för
en strängare bestämmelse i afs:de på landstingets rättighet att uptaga
lån, varit särdeles talande: men jag anser att de af honom
uttalade premisserna borde hafva blifvit konseqvent fullföljda och
tillämpade. Ingenting har visat sig mera ofördelaktigt för vårt
kreditväsende än hvpotheksföreningarnes verksamhet. Detta har
också föranledt det förslag till hypoteksbank, som, utarbetadt af
finanskomitén, blifvit för B. St. af Regeringen IVamlngdt och som
rönt bifall af K. o. Ad. och 2:ne andra Stånd. Det är alldeles
nödvändigt för bibehållandet af statens kredit alt centralisera uplåningarne
på samma gång som staten upträder såsom låntagare på
verldsmarknaden. Man har funnit att dessa korporationer, sorn
upträda såsom låntagare, måste betala mycket högre ränta, än de
skulle behöfva göra, ifall de samverkade för ett gemensamt mål.
Jag hemställer nu till hvar och en, huruvida det kan inverka
fördelaktigt på statens kredit, om man sökte lån för jernväga1-,
kanalbyggnader o. s v. inom kommunen, på samma gång man hör
att hypotheksföreningarne, ehuru de kunna erbjuda större säkerhet
än landstingen, kunna komma att göra, likväl ej erhålla lån. Jag
tror för min del, att det är högst nödvändigt att vara särdeles
försigtig i afstde på den financiela delen af denna fråga. För öfrigt
förekommer det mig särdeles besynnerligt, att frågan om utländskt
låns uptagande förekommer i g 4 0, då den egentliga bestämmelsen
i detta afs:de egentligen först förekommer i den 58:de,
der det bestämmes i hvilka afs:den K. Mils godkännande erfordras
för att beslutet må erhålla bindande kraft.
Denna fråga synes mig vara af en sådan vigt att jag för min
del skulle tillstyrka att den ej afgjordes förrän frågan om en riksby
potheksban k blifvit afgjord, hvarföre jag äfven skulle vilja föreslå
att K. o Ad. återremitterade denna §, för att derefter ånyo uptagas
till slutligt afgörande.
Hr von Koch: Här i denna g är egentligen fråga om, huru
stor röstpluralitet erfordras för besluts fattande. Lika med Gr. af
Ugglas tror jag att, när det är fråga otti låns uptagande till hvad
belopp som helst, det icke är för mycket att 2/3 af de afgifna rösterna
förena sig om beslutet. Det är i sanning högst vigtigt att
man är särdeles försigtig i afsale på de finansiela bestämmelserna,
och då jag anser den af Gr. af Ugglas i detta afside framställda
propostn särdeles lämplig, förenar jag mig med honom.
Hr Hjärne: Jag väntade sannerligen icke att denna fråga
skulle sättas i sammanhang med frågan ora hypoteksföreningarne.
För mig är det .klart, att den rörelse, dessa föreningar drifvit, aldrig
kan ifrågakomma för kommunerna. Hypotheksföreningarne
uptaga sina lån för att, vidare utlåna dem. Detta kan dock icke
komma i fråga med kommunerna, ty de taga upp lån endast för
industriella företag.
Hvad sjelfva rättigheten till låns uptagande beträffar, kan
jag deri icke se någon fara, ty dertill fordras ju K. Mtts sanktion,
m
Ilen ll Oktober.
och beror således af K. M:t att bestämma, huruvida det får ske
eller icke. Dessutom torde det val vara hårdt för ett län, som
vill företaga en för sig nyttig åtgärd, men icke kan med egna medel
bestrida detta företag, att vara rent af förbudet att uptaga ett
utländskt lån, som sedermera genom en årlig uttaxering med lätthet
kan återgäldas. För min del kan jag således icke finna, hvad
fara ligger i detta Utskits förslag, och anhåller derföre om bifall
dertill.
Frih. Tersmeden: Vid afgörandet af denna fråga tror jag
det vara af vigt att göra sig fullt reda för, vid hvilka tillfällen
det kan vara tillåtet för landstinget att uptaga lån. Dessa utgöra
naturligtvis undantagsfall. I allmänhet böv man stadga den grundsatsen
att de utgifter, landstinget har att bestrida, skola bestridas
roed de på kommunen uttaxerade medlen. Det är således endast
vid större förelag, sorn det kan komma i fråga att uptaga lån. Under
sådane förhållanden tror jag det vara högst nödvändigt att
stadga att för bifall till låns uptagande fordras 2/u at de afgifna
rösternas antal. Jag instämmer derföre med Gr. af Ugglas i alside
på mom:t d) i denna 40:de g. Hvad det beträffar att utländskt lån
helt och hållet skulle förbjudas, tror jag det ingalunda vara lämpligt,
enär det är naturligt att hvar och en som lånar, söker att lå
pengar på bästa vilkor, och då bär väl ej nekas honom att, om
det är honom möjligt att få pengar till bättre pris utrikes än
inom landet, begagna sig af en sådan fördel. Vi återkomma vidare
till denna fråga vid g 58. I afs:de på denna § 40 instämmer jag,
såsom jag nyss nämnde, i Gr. af Ugglas’ förslag.
Gr. af Ugglas: För min del har jag visserligen ingenting
emot att lån uptagas för nyttiga företag, hvaraf icke blott vi sjelfva,
utan möjligen i ännu högre grad våra efterkommande hafva
nytta; men jag vill att bestämmandet, huruvida låu skall uptagas,
icke bör bero på den förseglade sedeln, utan att detsamma genom
öfvervägande pluralitet bör afgöras. Jag anhåller dedore lortlaraude
om bifall till mitt förslag.
Gr. Sparre: Äfven jag tror, lika med föregide talare, att icke
allt för fria händer bör lemnäs i alside på låns uptagande. Hvad
särskildt utländska lån beträffar, böra de uptagas med största varsamhet
och om möjligt helt och hållet undvikas.
Det förundrar mig verkligen, att både komiterade och Utsk:t
försummat att taga till mönster i detta alside den Norska kommunallagen,
hvilken i flere afstden torde kunna tjena till efterrättelse.
I densamma är föreskrifvet att frågan om låns uptagande för något
allmännyttigt företag kan ej vid det ting, då frågan väckes,
utan först vid nästa möte, afgöras; och då icke med 2/g af de närvarandes
röstetal, utan genom en öfvervägande pluralitet af 2/3 af
alla de röstberättigade. Mig synes att mati verkligen borde taga
den Norska lagen i flere afs:den till föredöme. Det är nemi. enl.
Norska lagen ej allenast vid låns uptagande, ulan äfven vid andra
Den 11 Oktober.
vigtigare företag sorn frågan ej kan afgöras vid samma ting, sorn
den blifvit viiekt, utan måste upskjutas till ett efterföljande.
Hvad nu denna § vidkommer, hafva komiterade i sitt förslag
stadgat att, bland det som fordrar 2/3 pluralitet äfven borde räknas
»nya företag». Utsk:t har deremot alldeles uteslutit detta morn.,
men istället insatt ett mom. af följande lydelse: »Underkännande
af någons behörighet att såsom ledamot i landstinget taga inträde.»
Mig förefaller det särdeles svårt att kunna göra sig reda för, då
landstingen böra hafva rättighet att vägra någon'inträde i landstinget,
och jag tror att det icke kan ske annat än för större förbrytelser
och i sådant fall torde alltid 2/3 pluralitet förekomma,
ulan att derom behöfver särskildt stadgas. Således torde det vara
af mindre vigt, om detta mom. införes eller ej. Hvad mom:t om
»nya företag» beträffar, anser jag att detsamma bör införas; men
får tillika, på sätt Hr Bildt yrkat, och då man ej på stående fot
kan upgöra någon redaktionsförändring, anhålla om propos. på återremiss
af §:n, på det densamma måtte inom Utsk:t ånyo tagas i
öfvervägande.
Hr Bildt: Jag hemställer till hvar och en, om andra spekulativa
företag än jernvägar, kanalbyggnader eller dylikt, kunna
kosta så mycket att utländskt lån derför behöfver uptagas? Icke
kunna till dessa företag räknas helsovården eller undervisningen, ty
dessa kosta icke mera än att de genom årliga uttaxeringar inom
kommunen kunna bestridas. Jag kan derföre icke inse, hvarföre
man nu så hastigt skall besluta sig för antagandet af denna g, så
mycket mera som den eger sammanhang med g 58, hvilken ännu
icke är föredragen. Jag anhåller derföre fortfarande om återremiss
af 40:de §:n.
Frih. Tersmeden: Hr Bildt har yrkat återremiss af denna
§. på det att densamma måtte behandlas i sammanhang med 58;de
§:n, med hvilken den eger stor gemenskap. Det är icke första gången,
som man funnit att en § eger sammanhang med en efterföljande,
men hittills har Ti, o. Ad. alltid vidhållit den grundsatsen
att fatta definitift beslut öfver hvarje särskild g, och då kan jag
icke finna hvarföre man nu skall göra ett undantag.
Hvad denna g angår, anser jag att man bör kunna vara nöjd
med det förslag, Gr. af Ugglas framställt och hvarigenom stadgas
att för låns uptagande erfordras 2/s pluralitet; hvarföre jag fortfarande
anhåller om bifall till detta af Gr. af Ugglas framställda
yrkande.
Gr. Sparre: Jag är af motsatt tanke med den siste värde
talaren i afs:de derå, att man vid g 58 kan bestämma om utländska
lån, eller att g 58 skulle innefatta ett stadgande, huruvida
utländska lån skola kunna uptagas. Så är icke förhållandet. 58:de
§:n innefattar ingenting annat än i hvilka delar K. M:ts sanktion,
erfordras. Således kan der icke förekomma någon föreskrift om,
under hvilka förhållanden landstinget må få uptaga utländskt lån.
188
Den 11 Ok toli er.
Skall ett sådant stadgande införas, bör det således ske i denna 4 0:dé
g; raen då jag likväl nu icke kan upgöra ett redaktionsförslag, så,
ifall E. o Ad. anser de af Hr Bildt och mig gjorde anmärkningar
förtjena alside, får jag fortfarande anhålla ora återremiss af g:n.
Frih. Tersmeden: Efter den nu af Gr. Sparre afgifna förklaringen
att han vill i den 40:de g:n hafva intaget ett bestämdt förbud
mot uptagande af utländskt lån. får jag, i motsats mot honom,
anhålla att något sådant icke måtte blifva intaget, enär jag är af
den öfvertygelse att det skulle se högst besynnerligt ut att i denna
g införa ett förbud för landsting att, uptaga utländskt lån, då inländskt
får uptagas. För min del är jag och har alltid varit af
den öfvertygelsen att der man får penningar för bästa pris, der
böra de alltid tagas. Ait i denna g införa ett sådant stadgande, som
Gr. Sparre föreslagit, anser jag både olämpligt och oriktigt, och
anhåller derföre att så ej må ske.
Hr Hjärne: För min del får jag endast fästa uppmärksamheten
derpå, att denna g är bifallen af 2:ne Stånd, och jag har fått
mig underhand meddeladt, att äfven det 3:dje Ståndet antagit Utsk:ts
förslag, hvadan g:n redan är E. St:s beslut. I följd deraf
torde icke vara skäl att vidare diskutera densamma, utan i stället
Bntaga den oförändrad.
Gr. Sparre: Jag ber endast att få svara Frih. Tersmeden
att jag ingalunda sagt, att ett bestämdt förbud emot utländska
låns uptagande här skulle införas. Jag har endast sagt att om
man i afs:de å låns uptagande vill insätta i lagen några garantier,
borde det vara just i denna g; men då jag icke är beredd att nu
genast upgöra något redaktiousförslag, har jag anhållit om återremiss.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n oförändrad,
dels bifall dertill med den förändring, att mom. d) skulle erhålla
följande lydelse: »uptagande af lån», och dels slutligen återremiss
af g n.
Härefter framställdes först propos. på bifall till g:n- oförändrad,
dervid svarades nej, och sedermera propos. på bifall till densamma
med ofvansagde förändring, då svaren ti t föllo med många
ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande
Sedan
Hr Bildt begärt votering, samt E. o. Ad., uppå H.
Exc. Hr Gr. o. Landtmilis framställning, beslutat att återremiss af
g:n skulle intagas i kontrapropos.-n vid den blifvande voter:n, justerades
följande voter.-propos.:
»Den som bifaller g 40 uti förslaget till förordning om landsting,
sådan deli lyder i Allin. Besv.- och Ekou.Utsk:ts Uti. N:o
Den 11 Oktober.
1K9
161, med den förändring. att morn. litt. d) erhåller följande lydelse:
»uptagande af lån»; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde g till Utsk:t återremitterad.»
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 17.
Nej — 15.
§ 41.
Tillkännagafs vara bifallen af Preste.St:t.
Gr. Sparre: Jag kan icke riktigt inse af hvad skäl det
lista moiu:t blifvit intaget i denna g. Det lyder sålunda: »Förslag,
sorn af K. M:t till landstinget framställes, skall vid samma
tiug oförändradt antagas eller afslås.» Jag förstår ej hvarföre man
icke skulle kunna Undra ett af K. M:t framstäldt lörslag, hvilket med
de gjorda förändringarne sedermera alltid underställes K. M:ts pröfning.
Jag skulle vilja föreslå att denna 41.sta g helt oeh hållet
utginge.
Frih. Ter smeden: Som denna g är af mindre betydenhet
och det dessutom står hvarje ledamot af landstinget fritt att upgifva
förslag till de ändringar, han anser lämpliga och behöfliga, hvarigenom
ett lörslag kan antagas eller förkastas, torde det icke vara
skäl antaga Gr. Sparres förslag. Dessutom bör man väl förutsätta
att de förslag, som af K. M:t framläggas, undergått en noggrann
pröfning och först efter moget öfverläggande öfverlemnas
till landstinget. Jag anhåller således om g:us oförändrade antagande.
Gr. af Ugglas: För min del får jag förklara, att jag an
ser
lämpligast att antaga denna g oförändrad. Utom de skäl för
bifall, Frih. Tersmeden anfört, får jag nämna ett ytterligare skäl,
nemi. att i 3 2:dra §:n är stadgadt att hvarje fråga, som vid landstinget
skall komma under behandling, måste sednast åtta dagar
före landstiugets sammanträde vara inlemuadt till sekreteraren.
Gr. Sparre: För min del kan jag icke finna, hvarföre man
bör hindra antagandet af ett K. M:ts förslag, blott derföre att det
icke oförändradt kan bifallas. Det kan t. ex. hända, att förslaget
blir antagligt blott med en högst ringa förändring, och hvarföre
skall icke en sådan omedelbart kunna vidtagas? Jag vidblifver
mitt första yrkande.
Frih. Tersmeden: Det är temligen tidsödande och till in
tet
gagnande att diskutera §§, som redan äro af 2 eller 3 Stånd
bifallna, isynnerhet då §§:na innefatta sådana obetydligheter, sorn
190
Den 11 Oktober.
den ifrågav:de i sjelfva verket gör. Jag vill fästa upraärksaraheten
derpå, att om det skulle hända, att ett K. Mits förslag blir
vid ett möte afslaget, olyckan ej är större än att samma förslag
vid ett följande ting åter kan uptagas. För min del finner jag
således ieke något skäl förefinnas att frångå de öfriga Stms beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc, Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till <§:n och
dels att densamma måtte från förslaget uteslutas, framstäide H.
Exc. propos på bifall till §:n och, då dervid svarades flere ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
§§ 42—4 5.
Tillkännagåfvos vara antagna af PresteSt:t och biföllos.
§ 46.
Tillkännagafs vara antagen af PresteSt:t.
Gr. Sparre: Jag erkänner helt öppet, att jag fruktar för
den beskattning, som skall blifva en följd af denna institution.
Vi hafva hittills icke vetat af mera än en skatt, hvartill kommit
i sednare tider fattigvärdsafgiften. Efter detta förslag tillkommer
icke mindre än 3 slags olika skatter, nemi. landstingsskatten, kommunalskatten
och kyrkoskatten. Jag misskänner visserligen icke den
åsigten, att man bör anstränga sig för att i kommunen åstadkomma
nyttiga företag; men jag är ej säker derom, att dessa
företag alltid blifva fullt fruktbärande och kunna utan allt förstora
upoffringar åstadkommas. Jag är således af den mening, att
vissa begränsningar äro i detta afs:de nödvändiga. Vi hafva vid
denna riksdag sökt åstadkomma en ny bevillningsförordning, hvarigenom
en jemnare fördelning af skatterna skulle ske; men jag får
bekänna att, ehuru vi ännu icke känna resultaterna deraf, jag icke
gör mig stora förhoppningar om dess företräde framför den gamla.
Det finnes nemi. vid bevillnings uttagande af de skattskyldige hufvudsakligen
endast 2:ne kategorier, som kunna träffas af bevillning.
Det är fastigheter och embetsmännens löner. De öfriga
hafva hittills varit oåtkomliga, och jag befarar att de äfven framdeles
komma att förblifva det. Vid sådana förhållanden är det
tydligt alt dessa skatter, som skola påläggas af landstinget och
hvilka med så mycket större frikostighet komma att utdelas, som
den större delen af dem, som i beslutet deltaga, ej träffas af skatterna,
komma att upgå till ganska betydliga belopp.
Jag har nämnt att flere försigtighetsmått ! Norska lagen
blifvit iakttagne, hvilka icke hos oss ens blifvit ifrågasatte, såsom
t. ex. ang:de besluts fattande i vissa vigtigare frågor, der i Norige
fordras för beslutets antagande en pluralitet af 2/g ej blott af de
närv:des röstetal, utan af alla röstberättigades. Hos oss har man
gått, mindre försigtigt tillväga i så väl detta, som flere andra
afs:den.
Hvad den i ifrågav:de g omnämnda beskattningen angår, är
Den 11 Oktober.
191
jag rädd för aft densamma skall växa till ett allt för högt belopp,
hvarföre jag anser att densamma borde ställas i så nära sammanhang
som möjligt med de andra skatterna, på sätt det är fallet
i Norige. Man har der vidtagit den åtgärden, att landstinget
ej får besluta nya skatter, utan blott fördela på kommunerna
det belopp, som måste uttaxeras för att fylla budgeten. Dessutom
torde det äfven vara skäl, för att motverka allt för höga
skatter, att bestämma, det skatterna under inga förhållanden få öfverstiga
hvad af länet utgår till staten efter 2-,dra art. i gällande
bevilln. stadga.
Jag får derföre anhålla om propos. derpå, att sista delen af
§:ri, eller från oell med ordet »belopp», måtte utgå oell slutet i
stället erhålla följande lydelse: »samt der dessa tillgångar och inkomster
ej motsvara utgifterna, det belopp, som till fyllande af
bristen skall af länets skattskyldiga innevånare erläggas. Detta
belopp må icke i något fall öfverstiga hvad af länet utgår till staten
i bevillning efter 2:dra art. bevilln.-stadgan.»
Frih. Tersmeden: Gr. Sparre har i sitt nyss afgifna yt
trande
sagt, att ,i detta förslag saknas flere bestämmelser i afs:de
på beskattningen, sorn förefinnes i den Norska lagen och hvarigenom
landstingets beskattningsrätt inskränkes. Jag vill blott påpeka,
att sådane äfven förefinnas i denna lag. 59:de §:n utvisar
de fall, i hvilka K. M:s Befh:des godkännande för att gifva bindande
kraft åt landstingets beslut icke erfordras, nemi.: »a) vid
fråga om behörighet att taga säte. och stämma i landstinget; b)
tillämpning af de i §§:na 22 och 23 stadgade bötesbestämmelser; c)
arbetsordning för landstinget och ordningsreglor till efterrättelse vid
tingets sammankomster; ri) till- och afsättning af landstingets tjenstemän
och betjente samt upgörande af instruktioner för deras
tjenstgöring; e) underd. framställningar till K. M.; och f) beslut,
som innebära en ovilkorlig, på landstinget beroende, verkställighetsåtgärd
i följd af tingets förut lättade, fastsällda beslut.» I
alla öfriga fall deremot fordras K. M:s Befh:des godkännande för
att ett landstingets beslut skall vinna laga kraft.’ Sålunda synes
att äfven i afs:de på beskattningens bestämmande fordras K. M:s
Befhnles' godkännande.
Hvad beträffar det Gr. Sparres förslag, att i §:n bör införas
ett stadgande, att icke beskattningen vid landstinget får öfverstiga
den be vil I n., som af länet utgår efter 2:dra art. i gällande bevilln.
-stadga, tror jag det sannerligen vara alldeles Öfverflödigt, och
att det åtminstone icke borde i denna g införas. Jag anhåller derföre
om oföräudradt antagande af denna 4 6:te §.
Hr Bildt: För min del vill jag, då tiden redan är långt
framskriden och då mycket ännu återstår att afgöra i detta Betänk.,
endast anhålla att till alla delar få förena mig i hvad Gr. Sparre
anfört och således äfven i antagandet af den af honora föreslagna
redaktionsförändring af ifrågav-.de 46:te §.
192
Den 11 Oktober.
Gr. Mörner: Af embetsgöromål hindrad att närvara vid
algörandet af den 40:de §:n, tar jag nu mot det af It. o. Ad. i
densamma fattade beslut nedlägga min reservation.
Hvad den nu föredragna 46:te <§:n angar, kan jag icke annat
finna än att det är i sin ordning att någon gräns mäste lörefinuas
för landstingets beskattningsrätt. Dess beslut lå nemi. ej öfverklagas;
det afgör i första och sista instansen. För åstadkommandet
af en sådan beskattningsrättens inskränkning anser jag Gr.
Sparre halva framlagt ett i allo tillfredsställande förslag, och anhåller
jag derföre att få förena mig med honom. Jag har nemi.
fattat Gr. Sparres förslag så, att någon addering af de på debetssedlarue
i form af kommunal- och kyrkoskatt pålörda skatter, icke
skulle ske, utan att det endast vore fråga om en gräns för dea
skatt, som af landstinget skulle bestämmas.
Hr von Koch: För min del tror jag att det vore lämpligt
att vid införande af en institution, hvars resultat man ännu icke
kanner, sätta en gräns för beskattningsrätten. Landstinget torde
fä alldeles tillräckligt utrymme lör sin verksamhet, om det får rättighet
att pålägga skatt, motsvarande hela bevilln:n efter 2:dra
art. i den nu antagna bevilln.-stadgan. Det har nernl. blifvit ganska
riktigt anmärkt, att här icke är fråga om alla de särskilda
skatter, som kommunerna hafva rättighet att pålägga, utan endast
om sådane afgifter, som utgå till länets allmänna ändamål. Enl.
Gr. Sparres förslag skulle denna skatt ej få öfverstiga hvad af länet
betalas i skatt efter 2:dra art. i bevilln.-stadgan, och då jag
anser detta lugnande och i allo lämpligt, förenar jag mig i Gr.
Sparres förslag.
Hr Hjärne: Vid afgörande! af denna punkt inom Utsk:t
och vid diskussionen derom, yttrade sig ingen ledamot i afs:de på
en sådan begränsning af beskattningsrätten, som här blifvit föreslagen.
Jag har således icke tänkt på förhand på alla de omständigheter,
hvilka här påpekats; men får förklara, att jag anser de
yttrade betänkligheterna förtjena afs:de och att jag derföre instämmer
i det förslag, Gr. Sparre afgifvit.
Gr. Mörner: Här har blifvit invändt att man ej skulle
hafva något att befara af den åt landstinget updragna makt att
pålägga skatt, derföre att landstinget beskattade sig sjelft. Ledamöterna
skulle nog då tillse att skatten icke sattes för högt. Jag
vill härvid endast erinra derom, att ifall en viss del af länets innevånare
skulle vilja utföra ett större företag, hvaraf den tänkte
skörda en betydlig vinst, så vore det för denna del fördelaktigare
att hafva mångå, som deltaga i kostuaderne, än att få ensam vidkännas
dem. Det kan vara ganska möjligt att en fraktion vid
landstinget, hvilken kan hafva fördel af ett företag, anser förmånligt
för sig, för undgående att ensam vidkännas de stora kostuaderne,
att genomdrifva att alla bidraga dertill, fastän sådant icke
skulle
Den 11 Oktober.
19.3
skulle hafva skett, såvida icke landstinget förefunnits eller åtminstone
någon begränsning i dess beskattningsrätt egt rum. Jag anser
således af stor vigt att en sådan begränsning, som här är föreslagen,
måtte bestämmas.
Frih. Tersmeden: Då jag erfarit, att alla, som här up
trädt,
ansett Gr. Sparres förslag innefatta större fördelar än komiterades,
vill jag icke längre vidhålla mitt yrkande, utan förenar
mig med Gr. Sparre.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att samtlige talare slutligen förenat sig om
det yrkande, att §:u skulle bifallas med den förändring, att de i
slutet af §:n förekommande orden »det belopp, hvilket skall hos
länets skattskyldige innevånare uttaxeras» skulle borttagas och i
stället införes orden »der dessa tillgångar och inkomster ej motsvara
utgifterna, det belopp, som till fyllande af bristen skall af
länets skattskyldige innevånare erläggas. Detta belopp må icke i
något fall öfverstiga hvad af länet utgår till staten i bevilln. efter
2:dra art. bevillu.-stadgan.»
Propos- på bifall till §:n med ofvauomförmälde förändring blef
härefter framställd och med ja besvarad.
§ 47 enl. Utsk:ts förslag.
Tillkännagafs, att PresteSt:t, med ogillande af Utsk:ts förslag,
godkännt den lydelse för §:n, som af Riksarkivarien Nordström
blifvit föreslagen å sid 236 uti haus komiterades Betänk, vidfogade
reservation.
Pir von Koch: I öfverensstämmelse med hvad R. o. Ad.
förut beslutat i de föregående §§:na, och till följd af hvad som
nu är beslutadt med afs:de på bevilln.förordningen, får jag hemställa,
att i §:ns lista mom. efter ordet »bevillning» måtte införas
orden »enligt 2:dra art. bevilln. stadgan»; samt att de längre
ner förekommande orden »för ofvannämnda föremål» måtte utbytas
emot orden »efter nämnde artikel», hvarjemte, till följd af ett
sådant tillägg, 2:dra mom:t blir öfverflödigt, och bör utgå. Jag
får således anhålla det 2:dra mom:t måtte utgå och det lista erhålla
följande lydelse: »De afgifter, som af landstinget blifvit till uttaxe
ring
beslutade, utgå i förhållande till den bevilln. enl. 2:dra art.
bevilln.-stadgan för egendom, rörelse, lön eller annan inkomst,
som af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges, på det aätt,
att den summa, som af landstinget blifvit till uttaxering bestämd,
jemföres med hela det enl. nämnde art. från länet till statsverket
utgående bevilln.-belopp, då sig visar huru många öre rmt i
landstingsskatt belöpa sig på hvarje rdr bevillning. Slutar sig
det sålunda bestämda öretalet med ett bråk, bör detta till helt
öre höjas».
H. XI. 13
194
Den 11 Oktober.
Gr. Sparre: För min del får jag förklara, att det synes
mig olämpligt, att de särskilda skattebidragen nptagas på olika
sätt. Den Norska methoden, enligt hvilken amtformandskaben
icke hafva annat att göra än att lika fördela på kommunerna det
belopp, som skall fyllas, är i sanning att föredraga framför det
sätt, som här är föreslaget. En fördel är äfven, att landstingsmedlen
kunna upbäras på samma gång som kommunalutskylderna.
Derföre får jag, under anhållan om afslag å 47:de <§:n, sådan den
nu lyder, anhålla om propos. på följande förändrade lydelse af
§:n: »De medel, som enligt g 46 skola af länets innevånare er
läggas,
fördelas på häraderne och städerne i länet i förhållande
tilt summan af den bevilIn. efter 2:dra art. bevilln.-stadgan, som
från hvarje kommun för året utgår till staten. Den på kommunen
belöpande andel uttaxeras efter samma grund som kommunalutskylderne
och upbäres jemte dessa, samt insattes af kommunernes
upbördsmän i landtränteriet, under benämning af landstingsmedel».
Hr von Koch: För min del kan jag icke inse hvarföre
vi vid detta ifrågav:de tillfälle skola härma Norrmännen. Orsaken
till det i Norge antagna sättet vid beskattningen, är troligen den,
att der icke, såsom hos oss, fiunes en allmän grund för bevillnm.
Då nu en sådan hos oss förefinnes, tror jag det vara obehöfligt
att frångå hvad förut varit såsom lämpligt antaget. Jag fortfar
uti mitt förut framställda yrkande.
Gr. Mörner: Efter min upfattning af Gr. Sparres förslag,
omtalas der en åtgärd, som jag icke förstår huru landstinget skall
kunna underlåta att verkställa, äfven om den icke i §:n omnämnes.
Det är ju klart att då landstinget bestämt den utskyld, som
sedermera skall af häradsskrifvare:! uttagas, en fördelning måste ske
huru mycket hvarje häradsskrifvare skall uttaga af hvar och en af de
inom hans distrikt boende skattskyldige. Gr. Sparres förslag har,
bland annat, den fördelen att enl. detsamma fördelas skatten i
förhållande till det taxeringsvärde, som de särskilda distrikten innehålla.
Dessutom eger det ett annat företräde framför Utsk:ts förslag
deruti, att det refererar sig till uttaxering efter samma grunder,
som för kommunalskatterna äro bestämda. Man slipper äfven,
genom antagande af Gr:ns förslag, det af PresteSt:t beslutade tillägget
till Utsk:ts bestämmelser.
Gr. Sparre: Då Gr. Mörner så klart och tydligt utveck
lat
mitt förslag, har jag ingenting annat att tillägga än att ett
ytterligare skäl för dess antagande förefinnes deri, att genom detsamma
delar af länet kuuna befrias från landstingsafgifterna, så
vida de icke- af ett företag hafva någon fördel, eller åtminstone
en lindring i afgifterna åstadkommas.
Hr von Koch: Sedan jag nu blifvit i tillfälle att när
mare
granska Gr. Sparres förslag, måste jag förklara, att jag fin
-
Den 11 Ok tober.
195
ner detsamma så oklart, att jag icke kan fatta, huru det skall
kunna tilliimpas, och får derföre fortfarande anhålla om afslag derå
och bifall till Utsk:ts förslag, med det af mig framställda tillägg
till §:ns förtydligande.
Frih. Tersmeden: Lika villig sorn jag annars är att gå
Gr. Sparres önskningar till mötes, lika omöjligt är det mig nu
att kunna göra det. Vi kunna väl icke besluta om en grund,
som vi ej känna. Här är fråga om fördelningen af afgifterna,
men då måste man väl känna grunden, efter hvilken afgifterna
skola utgå. Jag tror det då vara enklast att bibehålla samma
grunder, som Utsk:t föreslagit, med den förändring, som Hr von
Koch till §:iis förtydligande föreslagit.
Gr. Sparre: Det är särdeles besynnerligt, att hvad som
förefaller mig så tydligt, kan för mina motståndare vara så svårt
att inse. Det finnes väl ingenting enklare än en reparation af
ett bestämdt belopp, på det sätt, att det fördelas på hvar och en
i förhållande till dess bevilln. efter 2:dra art. i nu gällande be
villu.
-stadga.
Hr von Koch: Är grunden för dessa ifrågav:de afgifter
densamma, som för afgifterna enl. 2:dra art. i bevilln.-stadgan,
torde mitt förslag vara tillräckligt tydligt; är det deremot någon
annan grund, kan jag icke inse, hvarföre den ej i denna § skall
bestämdt utmärkas.
Hr Bildt: För min del får jag förklara att jag anser det
af Gr. Sparre framställda förslaget innefatta stora företräden framför
Utsk:ts förslag. Jag får derföre anhålla att detsamma måtte
varda af R. o. Ad. antaget. För öfrigt kan jag icke inse att
någon så väsendtlig skilnad förekommer i Hr von Koehs och
Gr. Sparres förslag; hvarföre jag skulle vilja föreslå Hr von Koch
att förena sig med Gr. Sparre.
Hr von Koch: Här har yttrats att mitt förslag skulle
innefatta detsamma som Gr. Sparres. Jag vill då endast fästa
upmärksamheten derpå, att mitt förslag är detsamma sorn
komiterade föreslagit, med endast ett litet förtydligande, nemligen
att afgiften skall utgå efter samma grund som för bevilln.
efter 2:dra art. Innehöll Gr. Sparres förslag detsamma,
skulle jag icke tveka att antaga det; men vi hafva redan hört
en slags skilnad emellan förslagen upgöras af Gr. Mörner. Gr.
Sparre här förklarat, att han önskade att man skulle ställa så till,
att landstinget kunde lägga skatt på vissa delar af länet, som
kunde hafva större fördelar af ett företag än de andra. Mot
detta måste jag protestera, och hoppas att något sådant ej
måtte ske.
Frih. Tersmeden: BorgareSt:ts beslut i denna § torde
lufi
Ren 11 Oktober.
vara bekant för litet hvar af E. o. Ad:s ledamöter. Det innefattar
sådane bestämmelser att jag för min del tror, att man,
såvida man icke vill låta öfverflygla sig af BorgareSt:t, bör antaga
den af Utsk:t föreslagna §:n med de af Hr von Koch gjorda
tillägg. Hvad angår PresteSt:ts beslut, är det något mörkt och
förutsätter särskilda bestämmelser, hvarefter beskattningen skall
ske. Detta undvikes genom Hr von Köchs förslag, hvilket jag
derföre för min del önskar antaget.
Gr. Mörner: Det är i sanning ganska oriktigt att jem
föra
Gr. Sparres förslag till 47:de §:n med BorgareSt:ts. Detta sednare
går ut derpå att hela den beslutade afgiften skall fördelas
efter fastighetsvärdet. Undantag sker således för all inkomst af
lön eller rörelse m. m. Något sådant afser icke Gr. Sparres
förslag. Derigenom afses icke att den ene eller andre skall i
större eller mindre grad drabbas af afgifterna. Det är blott ett
uttalande af hvad som står i 48:de §:n, der det heter: »Till
ledning för landstingsskattens bestämmande böra häradsskrifvarne
på landet hvarje år efter slutade taxeringsförrättningar till landstingets
ordf:de' genom K. M:ts Befhde insända förteckningar, som
för hvarje socken summariskt uptaga beloppen af åsatt bevilln.,
särskildt för i mantal satt jord, för annan fast egendom samt för
rörelse, lön eller annan inkomst. Genom K. M:ts Befhde iusände
magistraterna dylika upgifter för städerna och regem.-skrifvärne
upgifter å löntagarnes vid regemma lönebevilln., hvarefter landstingets
ordflde låter genom räkenskapsförare!! deraf upsätta sammandrag,
uptagande hela länets bevilln.-summa samt huru mycket
sig belöper å hvarje stad eller socken». Jag finner en nära öfverensstämmelse
mellan den 48:de och den af Gr. Sparre föreslagna
47:de §:n, och anhåller derföre om bifall till den sednare.
Gr. Sparre: Här har blifvit yttradt, att i mitt förslag
skulle
ingå en bestämmelse ang:de fördelningen af landstingsskatten.
Jag vill -uplysa derom att det ingalunda så är förhållandet; det
finnes icke ett ord derom i mitt förslag. Detsamma är endast
upstäldt så, att en sådan fördelning kan i någon af de följande
§§:na låta sig göra.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n med
följande förändringar nemi. att efter ordet »bevillning» på 2:dra
raden i Usta mom:t infördes orden »enligt 2:dra art. bevilln.-stadgan»;
att i stället för de å 5:te och 6:te raderne af samma mom.
förekommande orden »för ofvannämnda föremål» insattes orden
»efter nämnde artikel», samt att hela 2:dra mom:t uteslöts; — och
dels att §:n skulle erhålla följande förändrade lydelse: »De me
del,
som enl. § 46 skola af länets innevånare erläggas, fördelas
på häraderne och städerne i länet, i förhållande till summan af
den bevilln. efter 2:dra art. bevilln.-stadgan, som från hvarje kommun
för året utgår till staten. Den på kommunen belöpande an
-
P en 11 Oktober.
del uttaxeras efter samma grund som kommunalutskylderne och
upbäres jemte dessa, samt insattes af kommunernes upbördsmän i
landtränteriet, under benämning af landstingsmedel».
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till §:n
med ofvanberörde förändringar, dervid svarades ja och nej i blandning,
samt sedermera propos. på antagande af den lydelse för <§:n,
som af Gr. Sparre föreslagits, då svaren utföllo med många ja,
blandade med nej, och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
»Den som bifaller § 47 uti komiterades förslag till förordning
om landsting med följande förändringar, nemi. att efter ordet »bevillning»
på 2:dra raden i l:sta moro:t införas orden »enligt 2:dra art.
bevilln.-stadgan», att i stället för de å 5:te och 6:te raderne af
samma mom. förekommande orden »för ofvannämnda föremål»
insättas orden »efter nämnde artikel», samt att hela 2:dra mom:t
uteslutes, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att ifrågav:de g skall erhålla
följande lydelse: »De medel, som enligt § 46 skola af länets
innevånare erläggas, fördelas på häraderne och städerne i länet, i
förhållande till summau af den bevilln. efter 2:dra art. bevilln.-  stadgan, som från hvarje kommun för året utgår till staten. Den
på kommunen belöpande andel uttaxeras efter samma grund som
kommunalutskylderne. och upbäres jemte dessa, samt insättes af
kommunernes upbördsmän i landtränteriet, under benämning af
landstingsmedel»».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 17. ,
R. o. Ad. åtskiljdes kl. V4 till 11 e. m.
In fidem,
O. Urakel.
D en 12 Oktober.
Fredagen den 12 Oktober 1860.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 11 dennes samt pleniprot.
för den 22 sistl. Juni f. m.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåtm och Betänkm, nemi. från
Konstitutionsutskottet
N:o 69, med voter.-propos. rör:de det i Konst.Utskits Mern.
N:o 57 framställda förslag till ändring i 14:de §:n 5:te
mom:t R. O.;
N:o 70, i ani. af RiksStms beslut rör:de det uti Konst.Utsk:ts
Mern. N:o 68 framställda förslag till ändring i 70:de §:n R.O.;
N:o 71, i ani. af RiksStms beslut ronde Konst.Utsk:ts
Mern. N:ris 58, 63 och 67;
StatsUtskottet
N:o 212, ang:de en gratifikation åt Hr Statskommissarien
Kock;
N:o 213, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut i fråga om
ytterligare anslag till fortsättning af national-museibyggnaden;
Sammansatta Stats- och Ekonomiutskottet
N:o 41, föranledt af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Utsk:ts
Mern. N:o 33, i fråga om skjutsningsbesvärets ordnande;
Lagutskottet
N:o 59, i ani. af återremisser utaf Utsk:ts Betänk. N:o 36,
i fråga om uphäfvande eller revision af K. Förordningen i afs:de
på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva,
den 20 November 1845;
N:o 60, i ani. af väckta motioner om skärpning i straffet
för sabbatsbrott;
N:o 61, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. om antagande af en
författning angide verkställighet i Sverige af domar och utslag,
meddelade af domstol i Konungariket Danmark;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
N:o 193, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utskits Betänk. N:o 161, i fråga om det af komité
-
Den 12 Oktober.
lii»
rade upgjorda förslag till förordning om kommumilstyrelse på
landet.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:ts den 8:de och 11 :te dennes
bordlagde Mein. N:o 45, med förslag till de formulärer, som böra
bifogas den föreslagna förordningen angide mantals- oell skattskrifningarnes
förrättande.
Hr von Koch: Jag anhåller om bifall till hvad Utsk:t i
detta Mein. föreslagit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
godkände R. o. Ad. de ifrågavrde formulärerne och beslöt, att desamma,
jemte förordn.-förslaget, skulle till K. M. i underd:het öfverlemnas.
Föredrogs ånyo så väl Bevilln.Utsk:ts d. 8:de och ll:te dennes
bordlagde Mern. N:o 46, med förslag till de formulärer, som
böra bifogas den af R. St:r vid inneVide riksdag beslutade nya
bevilln.-stadga, som ock Högv. PresteSDts d. 10:de och ll:te dennes
bordlagde prot.-utdr. N:o 488, med inbjudning till de öfriga
RiksStm att biträda PresteSt:ts i frågan fattade beslut.
Hr von Koch: Det hade varit ganska önskligt, om man
kunnat bifalla PresteSt:ts inbjudning, ty det är otvifvelaktigt att
det varit af stort statistiskt intresse att få en så beskaffad upställ
ning
för formulären, som Högv. Ståndet beslutat; men efter de
ändringar, som blifvit gjorda uti det af komiterade uprättade förslag
till ny bevilln.-stadga, saknas nödiga materialier för att, på
sätt PresteSt:t beslutat, urskilja hvilka delar af inkomsten som utgå
särskildt för kapital, rörelse och näring och för allmän och enskild
tjenstebefattning. Jag måste således, i motsats mot PresteSt:t8
inbjudning, yrka en inskränkning i det förslag till formulär,
som förekommer under N:o 7. Der är nemi. under rubriken »af
bevilln.-beredningen» gjord den specifikation, som PresteSt:t föreslagit
äfven i afs:de på rubriken »af taxeringskomitén.» Jag hemställer
derföre, att, med afslag å PresteSt:ts inbjudning, R. o. Ad.
täcktes besluta ändring af formuläret N:o 7 på det sätt, att de
kolumner, som uptagas under rubriken »bevilln.-beredning» skola
vara alldeles lika med dem, som stå under rubriken »taxeriugskomitén».
I afs:de på formuläret N:o 15, sammandrag för länet, kan
man återigen i viss mån gå till mötes den åsigt, som yttrats i
PresteSt:t. Der är en inskränkning gjord så att icke formuläret
uptar detsamma som sammandraget för fögderier i formuläret N:o
9, men då sammandragen för länet äfo de enda som komma till
allmänhetens kännedom och äro intressanta för dem som studera
statistik, så tror jag det är rätt att göra dem så fullständiga som
möjligt och i likhet med fögderiernas sammandrag. Således får jag
200 Don 12 Oktober.
ytterligare hemställa att formuläret N:o 15 matte rättas på det
sätt, att, i st. f. de under rubriken »inkomstbevilln.» uptagne 2 kolumner,
insättas de 4 kolumner, som förefinnas uti formuläret
N:o 9.
Gr. Lagerbjelke: Jag instämmer med den siste talaren.
Det må visserligen vara önskligt att få så detaljerade upgifter som
möjligt i statistiskt afside, men första vilkoret för all statistik, om
derpå skall vara något att bygga, är att den hvilar på sanning.
Gör man en osann statistisk upgift, är dess värde sämre än ingen.
Nu måste formulären i bevilln.-längderna göras i fullständig öfverensstämmelse
med bevilln.-förordnms föreskrifter, eljest komma
dessa taxeringslängder att blifva en sammanföring af osanningar.
Nu har bevilln.-förordmn, man må dermed vara nöjd eller icke.
stadgat, att vid inkomstberäkningar alla slags be vi lin: r skola sammanföras
till en enda taxering; sedan detta skett, är det alldeles
omöjligt att i formuläret skilja mellan kapital och inkomst af näringar
eller lön och pension; bevilln.-förordmn gör derpå ingen
skillnad, och om man tvingar bevilln.-berednm att i sina formulärer
upgöra en sådan skillnad, så skall bevilln.-berednm först i allmänhet
göra sig reda för hvad inkomster en person har och sedermera
skrifver man på måfå fördelningen i olika klasser. Man må
vara nöjd med eller icke att denna fördelning icke finnes i bevilln.-  förordnm, men då så är beslutat, måste man väl ställa sig den till
efterrättelse, då man upgör formulärer för en redan fastställd bevilln.
-förordn. För min del tror jag att Bevilln.Utsk:t handlat
rätt och instämmer således med Hr Koch uti hans båda yrkanden.
Gr. Mörner: I afs:de på formuläret N:o 15 skulle jag
vilja instämma i de förre talarnes yrkande, men i fråga om formuläret
N:o 7 förefaller det mig icke alldeles så klart att man
bör ändra det af Bevilln.Utsk:t upgjorda förslag till formulär. Orsaken,
som man anfört, har varit den, att man efter de ändringar,
B. St:r vidtagit, skulle sakna nödiga materialier för att upställa
flera kolumner under rubriken »bevilln.-beredn.» Jag tillåter mig
deremot erinra att bevilln.-komiténs skyldighet ju är att ordna alla
de särskilda materialier, som efter'bevillri.-förordmn skola komma
densamma till handa. Bevilln.-berednm har att emottaga åtskilliga
officiela upgifter; om man nu vill göra möjligt för pröfningskomitén
att i detalj hemta ledning utaf och granska dessa särskilda upgifter,
så synes det vara ändamålsenligt att kolumner finnas, i hvilka
fullständigt antecknas de särskilda slagen af inkomst. Har nu bevilln.
-berednm i något fall upskattat en persons inkomster till högre
belopp, än desamma enl. de officiela upgifterna visa sig utgöra,
så måste naturligtvis bevillu.-berednm hafva hänfört skillnaden i
inkomst till någon af de andra kategorierne, hvilka bevilln.-berednm
uptager enl. sin egen derom egande kännedom. Bevilln.-berednm
kan således ej undgå att för sig redogöra på hvad grund den kan
komma till de särskilda belopp, som utgöra den summa inkomst,
till hvilken den anser hvarje individ i kommunen böra upskattas.
Den 12 Oktober.
201
Det är väl också billigt att, när bcvilln.-beredn:n har till åliggande
att upgöra ett beskattningsförslag, som sedermera skall granskas,
den äfven gör sig det besväret att i sina särskilda kolumner fördela
de särskilda belopp, af hvilka den bildar totalsumman. Någon
granskning kan ju eljest icke ega rum af den upskattning, bevillmberedmn
gjort. Om taxeringskomitén blott får sig af bevilln.-beredn:n
meddelad en slutsumma på en persons inkomst, så har den
häraf ingen ledning för att bedöma huru mycket denna person
ansetts ega i inkomst särskildt af kapital, eller af rörelse och lön,
men om den ser i tabellen att bevilln.-beredmn antagit så eller så
mycket för hvarje särskildt slag af inkomst, då kan den granska
påföringen och jemka i de delar, deruti den kan anse beredmn
hafva begått misstag. När man ej släpper ur sigte det förhållande
att bevilln.-beredn:n endast har att upgöra ett förslag, som skall
granskas af taxeringskomitén, hvars åtgärder ensamt bestämma beskattningen,
så tyckes framstå klart att bevilln.-beredmn äfven hör
lemna sina upgifter så detaljerade att en granskning deraf hos
taxeringskomitén blir möjlig. Jag har hört att prot.-utdr. skall
hafva ankommit endast från PresteSt:t, hvilket icke godkänt formulären,
men då man icke har särskild ani. att göra någon förändring
deruti, tror jag bäst voie, om R. o. Ad. bifaller formuläret,
sådant det är af Utsk:t föreslaget, derå jag anhåller om propos.
Gr. Lagerbjelke: Det förhåller sig alldeles icke på sätt
den siste talaren upgifvit, att bevilln.-beredmn skulle kunna på
grund af officiela upgifter fördela en persons inkomster/på sätt
Bevilln.Utsk:t föreslagit. Det finnes nemi. alldeles inga officiela
upgifter om en persons inkomster af kapital, näring, enskilda tjenstebefattning
eller pension, utan endast af allmän tjenstebefattning.
Denna fördelning är således en fullkomlig gissning. Det må vara
någorlunda möjligt för bevilln.-beredmn att göra sig begrepp om
att en person, som har t. ex. ett handtverkeri på samma gång som
han är kapitalist och möjligen har en handel, besitter en inkomst
om året af så och så många rdr, men det är omöjligt för bevilln.-  beredmn att säga att dessa t. ex. 5 ä 6,000 rdr, som man anser
personen ega, äro så fördelade att han af sitt kapital t. ex. har
1,000 rdr, af sin handel 2,000 o. s. v. Bevilln.-förordmn har endast
föreskrifvit att beredmn skall i det hela göra sig begrepp om
hvad en person har för inkomst, men alldeles icke fördela den på
de särskilda brancherna af inkomst. Om man nu tvingar bevilln.-  beredmn härtill, sä blir följden att densamma, sedan den, på sätt
förordmn föreskrifver, i allmänhet föreställt sig att en person har
så och så stor inkomst, på ett ungefär fördelar den på dessa brandler.
De blifva då vanligen oriktigt fördelade; den person, som
är i fråga, kommer att fästa sig vid den branche, som blifvit för
högt taxerad, beklagar sig öfver att han blifvit oriktigt taxerad,
men bryr sig icke om de öfrige brancherna. Det är således, såsom
jag sagt, för att få statistiska osanningar som man skulle göra
fördelningar, hvilka bevilln.-förordmn icke känner. Jag anhåller
om bifall till Hr v. Köchs förslag.
202
Den 12 Oktober.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, upgaf jag
visserligen icke att det fanns officiela upgifter för alla de kolumner,
som förekomma i § 7. Jag sade blott att sådana skola lemnäs
i afs:de på vissa förhållanden, hvarvid jag särskildt nämnde
löner och tjensteförmåner, men jag yttrade derjemte att, om en
person, som har en viss lön, af bevilln.-berednm anses hafva en
inkomst öfverskjutande .lönebeloppet, bevilln.-beredmn, som skall
upgöra ett beskattningsförslag, äfven bör redogöra för grunden hvarifrån
den hemtat sin upskattuing af inkomsten, om den anser densamma
härröra af räntor å kapital, eller från vinst å näring eller
rörelse. Mig synes att detta är någonting, som den skattskyldige
kan hafva en billig fordran att få veta, så att han må kunna visa
om misstag blifvit i något hänseende begånget. Det är mycket
beqvämt för berednm, om den blott får den skyldigheten att i en
kolumn skrifva en summa, utan att behöfva redogöra för hvarifrån
den fått densamma, utan endast som grund för densamma åberopa
sin enskilda öfvertygelse, men den enskildes rätt tyckes kräfva att
han skall få veta hvad han skall skatta för. Får han en sådan
uplysning, så är det möjligt för honom att utreda förhållanderne
i den del, hvari han anser berednm hafva gjort en oriktig upskattning.
Det är icke blott i afs:de på allmän tjenstebefattning, som
officiela upgifter tjena till vägledning. De göra det äfven med
hänseende till flere af de andra kolumnerna, såsom t. ex. upgifterne
om export och import af varor, samt om hvarjehanda andra
omständigheter, hvilka äro afsedde att tjena till uplysning om handlandes
med fleres rörelse. I instruktionen för taxeringsförrättnme
finnas äfven vissa grunder fastställda för beskattningsmännens ledning.
Jag vidblifver mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Bxc.
Hr Gr, o. Landtm., att, hvad beträffade de ifrågavide formulärerne
och PresteSt:ts derom gjorda inbjudning, hade yrkats afslag é inbjudningen
och godkännande af formulärerne, med undantag af de
med N:ris 7 och 15 betecknade, i afs:de hvarå Hr v. Koch och
Gr. Lagerbjelke föreslagit, att de uti formuläret N:o 7 under rubriken
af »bevilln.-berednm» uptagne kolumner skulle blifva alldeles
lika med dem, som finnas uptagne under rubriken »af taxeringskomitéen»,
samt att, i st. f. de under rubriken »inkomstbevilln.» uti
formuläret N:o 15 uptagne 2 kolumner, skulle under nämnde rubrik
intagas de 4 kolumner, som förefinnas uti formuläret N:o 9;
och hade Gr. Mörner förenat sig med förrbemälde ledamöter om
den af dem påyrkade förändringen uti formuläret N:o 1 5, men deremot
bestridt den föreslagna ändringen i formuläret N:o 7 och
yrkat godkännande af samma formulär oförändradt; skolande, till
följd af hvad sålunda förekommit, de utan anm. lemnade formulären
samt hvardera af formulärerne N:ris 7 och 15 blifva föremål
för särskilda propos:r.
Härefter framställdes först propos. derå, att It. o. Ad., med
afslag å PresteSt:ts inbjudning, skulle godkänna alla de ifrågavale
formulärerne, med undantag af formulärerne N:ris 7 och 15, och
Den 12 Oktober.
203
sedan denna propos. med ja besvarats, hemställde H. Exc., huruvida
It. o. Ad. godkände formuläret N:o 7, dervid svarades ja och
nej i blandning; hvarefter propos. gjordes om godkännande af samma
formulär med den förändring deri, som af Hr v. Koch föreslagits,
och då svaren nu utföllo med flere ja jemte några nej, förklarades
ja haft öfvervigten.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som vill, att fi. o. Ad., med afslag å al PresteStit gjord
inbjudning, skall godkänna det af Bevilln.Utsk:t vid Memit N:o
46 afgifna formuläret N:o 7, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinber nej, beslutar II. o. Ad., med afslag å PresteSt:ts inbjudning,
att de under rubriken »af bevilln.-beredmn» uptagua
kolumner skola blifva alldeles lika med dem, som äro uptagna un
der
rubriken »af taxeringskomitéen.»»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 17.
Sedermera hemställde H. Exc., huruvida E. o. Ad., med afslag
å PresteSt:ts inbjudning, behagade godkänna formuläret N:o 15
med den förändring, att, i st. f. de under rubriken »inkomstbevilln.»
uptagne 2 kolumner, skulle under samina rubrik intagas de 4
kolumner, som förefunnos i formuläret N:o 9.
Hopades ja.
Gr. Lagerbjelke: Då det är af särdeles vigt att frågan
om dessa formulärer blir så snart som möjligt afgjord och Ståndens
beslut sålunda komma till enhet, hemställer jag att K. o. Ad.
måtte besluta inbjudning till de öfriga Stånden att deltaga i detta
E. o. Ad:ns beslut.
Till detta förslag lemnade E. o. Ad., uppå framställd propos.,
sitt bifall.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:ts d. 10:de och ll:te dennes bord^
lagde Utlåt. N:o 202, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse ang:de
ifrågasatt uphörande af de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter till
Dylta svafvelbruk och socknarnes rotering.
Gr. Sparre; StatsUtsk:ts ifrågav:de tillstyrkande grundar sig
på en af K. M. aflåten Propos. om anvisande af 88,587 rdr 80.
öre till Hans disposition, för att, derest Dyltas svafvelbruks egare
dermed åtnöjes och utan tvist till Kronan återlemnar dispositions-^
rätten öfver 2:ne till svafvelbrukets tillverkning uplåtne kronoall
-
204
Den 12 Oktober.
männingar, för åvägabringande af de s. k. frisocknarties reglering,
till honom utbetalas. Det kan således icke vara någon synnerlig
fråga derom att icke detta ärende blifvit vederbörligen undersökt
och att K. M:t på en sådan undersökning grundat sin Nåd. Propos.
i ämnet. Men då StatsUtsk:t likväl föreslagit att E. St:r skulle
hos K. M:t anhålla det han »tacktes "anbefalla Skogsstyrelsen att
på ändamålsenligt sätt bestämma den årliga afverkuingen af nämnde
allmänningar, samt förordna lämplig person, som, jemte tillsyn och
vård al allmänningarne, på stället vakade deröfver, att nämnde årliga
afverkningsbelopp icke finge öfverskridas, samt att skogseffekterue
icke måtte användas för annat ändamål än det, hvartill allmänningarne
blifvit åt svafvelbruket nplåtna, äfvensom att, derest
bruksegaren icke godvilligt vill till Statsverket aflemna den afkastning
han upbär utaf den upodlade delen af allmänningarne, hvarom
vederbörlig utredning torde böra åvägabringas, K. M:t täcktes an- j
befalla sådane åtgärder, som för utkräfvande af Kronans rättmätiga 0
anspråk i sistnämnde hänseende må erfordras»; så synes mig att f
E. St:r måste vara synnerligen betänksamma att i detta hänseende 1
icke gå längre än K. M:t föreslagit. Af Bet:t, såvidt jag kunnat
finna, yppas ingen anledning till en så beskaffad framställning. ,
Kollegierna, som afgifvit utlåt, i frågan, hafva, enl. hvad Bet:t pag. ^
16 utvisar, förklarat sig anse att allmänningarne borde med tillämpning
af Kungörelsen den 4:de Februari 1811 skattläggas och af bruksegaren
få till skatte lösas. Om så är, att förhållandet med dessa
skogar är detsamma som med andra rekognitionsskogar, hvarom K.
Mits Kungörelse af år 1811 stadgar, så torde tvekan kunna upstå
om rättmätigheten af det anspråk, söm StatsUtskit här tillstyrkt «
K. Stir att uttala, nemi. att K. Mit skulle gå i författning derom
att innehafvaren ålägges redovisa för de afgifter, som kunna utgå
af de hemman, hvilka finnas på skogarne anlagda. Af Betit synes
också att på dessa allmänningar finnes ett visst antal tild skogsmark,
som för Hålahults allmänning upginge till 1,016 tild 17
kappland, och för östra allmänningen till 2,536 tild 12 kappland,
samt dessutom 1,424 tild hemmans- och torpegor. Utskit har i
sitt resonnement, pag. 21, antagit, att dessa hemmans utgörande af
åtskilliga tjenstbarheter till Dylta gård icke skulle öfverensstämma
med privilegierna, äfvensom att, när den upodlade jordrymden icke
användes för det ändamål, hvartill den blifvit åt bruksegaren uplåten,
afkastningen deraf, under den förm jorden nu uptager, rätteligen
borde tillfalla staten. Det är likväl ingalunda klart och Utskit
har icke de upgifter, hvarpå det stödt sitt resonnement att dessa
inegor skulle vara jordegarens eller innehafvas af nuvide innehafvaren
af allmänningen. På dessa s. k. rekognitionsskogar finnas
ofta s. k. alimänningshemman, uptagne långt innan rekognitionsskogen
tilldelades bruksegaren. Jag vill lemna osäkert om förhållandet
med denna skog är olika med öfrige rekognitionsskogar, som
enl. Förordningen den 4 Februari 1811 af bruksegarne; få till
skatte lösas, men kollegiernas i frågan afgifna utlåtande gifva åtminstone
icke anledning antaga att förhållandet är annorlunda. Vid
sådana omständigheter och då för att fatta ett sådant beslut, som
Den 12 Oktober.
20 :V
sednare delen af Utsk:ts hemställan innehåller, en ytterligare utredning,
än den som förekommer i Bet:t, måste anses erforderlig, anhåller
jag att Bet:t måtte till StatsUtsk:t återremitteras.
Hr Printzensköld: Pör min del är jag af den åsigt att
någon återremiss icke erfordras. StatsUtsk:t har här tillstyrkt en
ersättning till vederbörande innehafvare af privilegiet, som efter min
öfvertygelse grundar sig både på billighet och rättvisa, men Utsk:t
har å andra sidan, sin pligt likmätigt, icke förbisett att staten också
har rättigheter mot efterföljande innehafvare, alldenstund ju ostridigt
är, att ifrågav:de allmänning icke är gifven till privilegiernas innehafvare
för något annat ändamål, än för att idka den fabriksrörelse,
som vid Dylta ännu fortfarande eger rum, hvaraf naturligtvis följer,
att allt hvad som allmänningen afkastar utöfver det som erfordras
till brukets drift, det bör också till staten återgå. Ty om den enskilde
har i många år åtnjutit en fördel utöfver rättvisans gräns
af staten, så bör han också, när ett sådant förhållande updagas,
återlemna denna förmån till staten, likasom staten är skyldig återlemna
till den enskilde fördelar, hvilka han af honom åtnjuter utöfver
rättvisans gräns. Jag tror således att, det just ligger rättvisa
i hvad StatsUtsk:t i sednare afdelningen tillstyrkt, ty ännu
har jag så mycket förtroende till domareroakten i vårt land, att jag
anser, det dess domar skola åtminstone i sista instansen blifva sådana,
att man kan vara fullt betryggad mot att deri ligger orättvisa.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts hemställande.
Gr. Sparre: Den siste talaren har sagt, att om saken kommer
till doms, dömes rätt. Derom är jag så öfvertygad, och om
här vore i fråga att öfverlemna saken till doms, skulle jag icke deremot
hafva det ringaste att anmärka. Det förekommer också i
Bet:t att man ifrågasatt att genom rättegång frånvinna bruksegaren
den rätt, han möjligen kan hafva på grund af privilegier; men
Utsk:ts Uthde går alldeles icke ut på att anhängiggöra en process,
utan att R. St:r utan dom skulle fråntaga jordinnehafvaren en rätt,
som han eger. Det kan nemi. icke förnekas att han f. n. upbär
inkomst af åtskilliga utaf de på allmänningen belägne hemman, och
meningen är nu att anhålla hos K. M:t, att Han ville ålägga honom
att till statsverket redovisa afkastningen af dessa hemman,
såvida han icke vill taga den lösen, som honom erbjudes för vissa
privilegier. Det är mot denna sjelftagenhet från statens sida, som
jag upträdt, intill dess saken blir utredd; blir det genom dom afgjordt,
att han icke eger någon rätt i detta afs;de, då är saken
klar; men så länge rättegång icke är anhängiggjord, så länge bruksegaren
upstår såsom part, är det väl icke rätt att den andra parten,
med sjelftagen rätt, fråntar honom hvad som endast genom laglig
dom kan återvinnas. Det är således ur denna synpunkt jag hemställt
om återremiss. Det är visserligen sannolikt att åt detta verk,
liksom åt större delen af bruksjorden i Sverige, blifvit i äldre tider
af kronan uplåtne vissa skogar, under namn af rekognitionsskogar;
det var ett slags privilegium, som lemnades för bruksrätten, men
206
Ben 12 O k t ober.
det är också kändt att under tidernas längd och i följd af förändrade
åsigter om industrien och då staten icke längre trodde sig
berättigad att utöfva en förmyndaretillsyn, ansåg man dessa skogar
kunna skattelösas mot en viss afgifts erläggande till kronan. Det
är en sådan åtgärd som Kollegierna här tillstyrkt, hvaremot Utsk:t
hemställt, att man skulle frångå den, och då, såvidt jag finner, tillräckliga
skäl derföre icke äro företedda, då K. M. i sin Propos.
icke gjort någon framställning derom, vågar jag icke lemna mitt
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Printzensköld: Det är verkligen en egen rättvisa som
Gr. Sparre vill utöfva mot staten, och jag skulle knappast tro att,
om Gr:n vore i statens ställe vid detta tillfälle, han då skulle resonnera
på detta sätt. Det plägar väl icke sfi sällan vara förhållandet,
att när ett kontrakt, en öfverenskommelse, ett privilegium
eller en handling är utfärdad, som skall gälla 2:ne personer till
efterrättelse, så kan den ena tolka den på ett sätt och den andra
på ett annat. Om jag nu föreställer mig att Gr. Sparre hade ett
arrende-kontrakt på sin egendom, hvilket Grins arrendator ville ge
en uttydning, stridande mot Gr:ns, är jag så säker att Gr:n förklarade
att, på sätt kontraktet lyder, skolén J handla, annars stämmer
jag Er. Hvad annat är det som StatsUt,sk:t här tillstyrkt. StatsUtsk:t
har af de förelagde handlingarne funnit sig öfvertygadt derom
att Dylta svafvelbruksegare icke annorlunda än under de och de
förhållanden få hafva besittningsrätten till ilrågavide allmänning;
på den grunden har också 8tatsUtsk:t förklarat, att genom en rätt
tillämpning af ifrågavide privilegier eger kronan obestridligen rätt
att åtnjuta de och de förrielarne af de hemman, som finnas på allmänningen.
Om Dylta egare icke afstår från dessa rättigheter, så
lärer väl icke staten vara i något hänseende i annan ställning än
den enskilde i den vägen, nemi. den nödgas stämma Dylta svafvelbruks
egare med påstående att så och så skall kontraktet tolkas.
Derföre att nu Kollegierna möjligen icke varit af denna tanke, så
må det väl vara ursäktligt att StatsUtsk:t haft en annan. Jag
tillstyrker fortfarande bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels återremiss af förev:de Uti., framställde H. Exc. propos.
på bifall till detsamma och, då dervid svarades många ja jemte ett
eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan ett prot.-utdrag ang:de K. o. Adms beslut öfver Bevilln.-  Utskits Mern. N:o 46 blifvit upläst och godkändt; åtskiljdes Ståndet
kl. nära 9 e. ra.
In fidem,
0. Brakel.
Dan 13 Oktober.
Lördagen den 13 Oktober 1880.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.-utdrag för den 12:te dennes samt pleniprot.
för den 27:de sistl. Juni f. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammans.
Stats- och BankoUtsk:ts Mern. N:o 40, i ani. af RiksSt:ns beslut
öfver Uti:t N:o 24, i fråga om förändrad organisation af hypotheksinrättningarne
i riket.
Härvid förekom:
l:o Förslaget till förordning ang:de en allmän hypotheksbank
för riket.
§§ 1, 2, 4 och 5.
Utsk:t.s derom afgifne yttrande lades till handlingarne.
§ 6.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Jag anser det vara
af yttersta vigt, att R. o. Ad. i detta fall icke afviker från sitt
vid förra behandlingen af frågan fattade beslut, att den tecknade
summan bör upgå till minst 10 millioner, hvadan jag anhåller om
afslag å Utsk:t.s hemställan.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ståndet har visserligen
förut bestämt 10 millioner såsom minimum, men var alldeles ensamt
i detta beslut. Då derjemte man stadgat förbud för de enskilda
hypotheksföreningarne att uptaga lån annat än genom hypotheksbanken,
torde det vara nödigt att ieke alltför mycket fördröja
dennas trädande i verksamhet. Jag anhåller om bifall till
Utsk:ts framställning.
Hr Flach: Det skäl, som Frih. Tersmeden anfört, synes mig
just visa motsatsen af hvad han åsyftat. Då nemi. hypotheksföreningarna
icke ega rättighet att röra sig på egen hand, komma de
naturligtvis att vända sig till denna bank, för att få sina lånebehof
fyllda, och då lärer det väl ej dröja så länge, innan det af R
o. Ad. bestämda minimum är teeknadt.
Den 13 Oktober.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Efter min tanka var komiterades
förslag ganska rigtigt, att banken borde öppna sin verksamhet,
så snart en hypoteksförening anmält sig till inträde deri, emedan
genom det upskof, som eljest kunde inträffa, man gjorde de provinser
orätt, hvilkas hvpotheksföreningar ännu icke äro fullt organiserade.
Till följe af återremiss af denna g har U tsk:t nu deri
infört stadgandet om ett minimum af 5 millioner, och då Utsk:t
således gått E. o. Ad:ns önskan till mötes, ehuru endast på halfva
vägen, synes mig man dermed kan låta sig nöja. Jag anhåller om
bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det torde vara så mycket
större skäl att antaga denna § sådan Utsk:t nu föreslagit densamma,
som den endast afser bankens trädande i verksamhet, och
icke dess låneoperationer. Vill man göra en begränsning i afs:de
å uplåningen, så bör ett stadgande derom icke intagas i g 6, utan
i en följande. Jag anhåller om bifall.
Hr Akerman, Fredrik: För min del är jag öfvertygad,
att man icke riskerar att åstadkomma något upskof genom bestämmande
af tO milhr såsom minimum, emedan de nu bestående
hypotheksföreningarnas ännu oupfylda kontrakter med säkerhet
upgå till denna summa. Men jag önskar detta högre minimum
äfven af ett annat skäl, nemi. att det icke kan fördelaktigt inverka
på hypotheksbankens kredit, om det i utlandet, der dess
operationer skola verkställas, blir kändt att den börjat med en så
ringa summa som fem milhr. Det är således med det varmasteintresse
för den åsyftade institutionen som jag hemställer, att E.
o. Ad. måtte i denna punkt vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr Mannerskantz: Jag skulle rätt gerna instämma med
Hr Åkerman, om icke en särskild omständighet förefinnes, som
gör att stadgandet af ett så högt minimum som 10 milhr vore
detsamma, som att göra hela saken omöjlig. I den redan bifallna
§ 3 är nemi. föreskrifvet, att hypotheksföreningarne från den tid
då de anmäla sig till delaktighet i denna bank, skola erlägga 3/*
proc. på beloppet, och det torde för dem blifva svårt att finna
tillgång till så stort belopp som 3/t proc. på 10 milhr, hvilket
skulle medföra en ganska kännbar upoffring, om tidpunkten händelsevis
icke är gynnsam för uplåning af kapitaler. Jag anhåller
alltså fortfarande om bifall till Utsk:ts framställning, anseende 5
milhr vara det högsta minimum, som, med något hopp om sakens
framgång, kan stadgas.
Hr Akerman: Så vida den ifrågav:de hypotheksbankens ändamål
är att anskaffa penningar för någorlunda godt köp, måste
den också söka få upp ett betydligare belopp på en gång, och
icke negociera om små plottersummor. Det bör också icke kunna
upstå ringaste tvifvel derom, att när nu staten tar saken om hand,
banken
Den 13 Oktober.
200
banken knappt skall hinna organisera sig, förrän denna summa af
10 milhr, hvilken man anser så ofantligt stor, blir fulltecknad,
Å andra sidan kan jag med någon sakkännedom försäkra, att anstaltens
kredit i utlandet ovilkorligen skulle förlora derpå, att ett
så ringa belopp som 5 milhr intoges i reglementet. Jag fortfar
derföre att yrka vidblifvande af det förra beslutet.
Hr Bildt: Jag tror icke att Hr Åkermans farhåga för vår
eller rättare sagdt hypotheksbankens kredit utomlands är berättigad,
emedan här icke är fråga om att bilda en ny hypoteksförening
eller annan ny anstalt, utan' blott om att sammanbinda de redan
i landet befintliga, och då torde väl ett tillskott af 5 milhr vara
ganska vackert. Det förvånar mig verkligen, att då man hittills
låtit de särskilda hypotheksföreningarna utöfva sin verksamhet utan
den ringaste kontroll, man nu söker så mycket som möjligt binda
denna bank, i stället för att befordra dess upkomst. Jag anhåller
om bifall till Utsk:ts framställning, äfven med afs:de å stadgandet
i § 3, som säkerligen blefve ganska tryckande, om minimum sattes
till 10 milhr.
Sedan, öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats, dels att R. o. Ad.,
på grund, af Utsk-.ts hemställan och med frånträdande af förut
fattadt belsut, måtte godkänna den lydelse för ifrågav:de g, som
af Utsk:t uti detta Mern. föreslagits, och dels att R. o. Ad., med
afslag å Utsk:ts hemställan, skulle vidblifva sitt förra beslut ang:de
§;ns lydelse.
Härefter framstälde H. Exc. propos. derå, att R. o. Ad. skulle
frånträda sitt förra beslut och godkänna §:ris nya lydelse, dervid
svarades många ja jemte åtskilliga nej, och förklarades ja hafva
varit öfvervägande.
Hr Elach begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som vill, att R. o. Ad., med ani. af Sammansatta Statsoch
BankoUtsk-.ts uti Mem:t N:o 40 gjorda hemställan, skall frånträda
sitt förut fattade beslut ronde lydelsen af g 6 i förslaget till
Förordning ang:de en allmän Hypotheksbank för riket, samt godkänna
den af Utsk:t föreslagna nya lydelsen för nämnde §, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ts hemställan och vidblifver
sitt förra beslut om den ifrågav:de §:ns innehåll.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 15.
H. XI. 14
319
J)eu 13 Oktober.
§ 7.
Utskrts yttrande lades till handlingarne.
§§ 8, 9 och 10.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att den af Utsk:t uti
detta Mern. under N:o 8 intagna § motsvarade g 9 uti förra
förslaget, hvilken sednare g blifvit af 11. o. Ad. godkänd, hvarföre
B. o. Ad. torde finna, att Utskrts yttrande ang:de 8:de g:ns
innehåll ej föranledde till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Sedan H. Exc. vidare yttrat, att beslut torde böra fattas
ang:de den 9:de g:ns förändrade nummerordning, hemstälde H.
Exc., huruvida R. o. Ad. bifölle, att den förra g 9 erhölle nummern
8, hvartill jemväl svarades ja.
Efter tillkäunagifvande, att den med N:o 9 betecknade g:n
motsvarade den af R. o. Ad. återremitterade 10:de g:n uti förra
förslaget, hvilken g:s innehåll undergått förändring och nu borde
pröfvas, föredrogs
8 9-
Hr von Koch, Nils Samuel: Den hypoteksbanken ge
nom
denna § medgifna rättighet att utlemna upsägbara obligationer,
tror jag vara alltför vidsträckt. Det är alldeles stridande
mot en sådan banks ändamål att låna upp penningar på kort tid
och låna ut dem på lång, och en sådan rättighet kan äfven, om
en kris tillstöter, medföra verkliga vådor för dess säkerhet. Deremot
vill jag medgifva banken att få på detta sätt uptaga penningar,
när det är nödigt för att upfylla redan ingångna förbindelser.
Jag önskar således att början af g:ns Irsta mom. må
förändras till: »Hypotheksbanken vare berättigad att för tilifnlli
»ga,
af förut ingångna förbindelser föranledda behof uplåning
»verkställa» etc. etc.; samt att ett 2:dra mom. måtte tilläggas, af
innehåll, att »Eör utlemnande af amorteringslån till hypotheks»förening
må hypotheksbanken icke utgifva obligationer, ställda
»på upsägning.» Med dessa ändringar anhåller jag om bifall
till §:n.
Hr Bildt: Då man, som nu är fället, skall stifta en lag,
icke för stunden, utan för en lång framtid, bör man noga öfverväga
alla de eventualiteter, som kunna inträffa, och det synes
mig då utom allt tvifvel, att en sådan rättighet, som genom denna
g medgifves hypotheksbanken, är oundgängligen behöflig. Icke
helier kan jag finna de af Hr von Koch föreslagna tillägg nödvändiga,
då §:n redan förut bestämmer att de ändamål, för hvilka
upsägbara obligationer på kortare tid må få utgifvas, skola vara
tillfälliga, och då dessutom i mom. 2 föreskrifves, att dessa skola
inlösas vid näst derefter skeende amorteringslän. Hr von Köchs
farhåga, att samtidigt med en dylik operation en kris kunde in
-
l)eu 13 Oktober.
träffa, tror jag icke är befogad, då räntan ej får sättas högre än
5 procent, hvilket icke torde blifva möjligt, om en kris är i annalkande.
Jag anhåller om bifall till §:n.
Hr Akerman: För min del är jag af en motsatt åsigt
emot Hr Bildt. Jag anser det sätt att gå tillväga, som man
härmed vill medgifva hypotheksbanken, fullkomligt främmande
för dess egentliga bestämmelse. Det kan visserligen inträffa, att
en uplånirig på kort tid medför vissa fördelar; men banken har
icke verldshändelserria i siri hand, och det är på dessa som penningemarknadens
fasthet beror. Att på denna de största vexlingar
kunna ega rum, ser man genom den sista postens tidningar,
enligt hvilka räntan i England på 5 dagar stigit icke mindre än
2 procent. Det kan, örn hypotheksbanken får rätt att utgifva
obligationer på kort tid, blifva för densamma ganska lätt att upbringa
en betydlig summa, som sedan skulle intagas i nästa utländska
amorteringslån; men till följe af en omkastning af händelserna
utomlands kan det också blifva för denna bank omöjligt
att i rättan tid derstädes uptaga det större länet, och då står
man der vackert med skyldighet att inlösa de utelöpande obligationerna.
Det är visserligen, såsom Hr Bildt sagt, af vigt att
icke alltför mycket binda händerna på den nya institutionen, men
man måste dock vid dess inrättande lägga grunden för densamma
så pass stadigt, att den icke kommer att användas för andra ändamål
eller verka på annat sätt än man från början afsett. Jag
önskar alltså för min del afslag å hela §:n.
Frih. Tersmeden: Den siste värde talaren synes egentli
gen
befara, att den ifrågav:de rättigheten skulle af hypotheksbanken
användas för att göra mer eller mindre halsbrytande spekulationer.
Sådant är dock omöjligt med den redaktion, §:n numera
erhållit. Deremot kan det ganska lätt inträffa, att en hypoteksförening
behöfver en mindre summa, utan att så stort lånebehof
blifvit från öfriga föreningar anmäldt, att banken anser sig
kunna upträda på den större pennitigemarknaden, och då kan behofvet
med lätthet fyllas på detta sätt. Jag kan derföre icke
annat än beklaga, om man skulle besluta ett så absolut förbud i
detta afs:de, sora Hr Åkerman åsyftar, och tror med säkerhet att
banken derigenom urståndsattes att upfylla sitt ändamål. Hvad
beträffar Hr von Köchs förslag till tillägg, så anser jag derpå ej
ligga så stor vigt; men om vi skola ständigt och jemt göra ändringar
i småsaker, så blir hela denna lag ej färdig till riksdagens
slut, och landet torde ega grundade skäl till missbelåtenhet,
om ett så vigtigt ärende skulle för trenne år undanskjutas. Jag
anhåller om bifall till §:n, sådan Utsk:t föreslagit den,
Gr. Liljencrants: Lika med den föreg:de talaren anser
jag, att man icke bör beröfva hypotheksbanken all möjlighet att
vid förefallande tillfälliga behof uptaga penningar mot upsägbara
obligationer, men man bör dock så pass inskränka denna rättig
-
212
Den 13 Oktober.
het, att den icke må konna af en blifvande styrelse missbrukas,
och jag anser det af Hr von Koch framställda förslag härtill fullt
tjenligt, hvarföre jag å detsamma anhåller om bifall.
Hr Mannerskantz: Mig synes hela detta förslag till
reglemente lemna alla de garantier, man någonsin kan begära.
Man har oförtydbart tillkännagifvit bankens ändamål och verksamhet
; man har stadgat att dess styrelse skall anförtros åt personer,
dels nämnde af Konungen, dels tillsatta af R. Stms ombud,
och dels valda af hypotheksföreningarne sjelfva, hvilka framdeles
komma att representera hela landets jord; och man har i afs:de
å det slag af uplåning, hvarom nu är fråga, särskildt sagt, att
den icke får ega rum annat än för tillfälliga behof. Jag tycker
då, att man icke kan begära flere eller större garantier, och det
öfriga torde vara nödigt att lemna åt deras omtanka, som komma
att stå i spetsen för anstalten. Vill man ännu vidare, än
som redan skett, binda händerna på den blifvande styrelsen, så
befarar jag, att denna vigtiga och nyttiga inrättning kommer att
förfela sitt ändamål. — Jag anhåller alltså om bifall till §:n, sådan
Utsk.t här föreslagit densamma.
Gr. Mölner, Carl Göran Detlof: Man söker försvara
denna g dermed, att de ifrågav:de obligationerna icke skola få utsläppas
annat än till afhjelpande af tillfälliga behof; men för sådana
har hypoteksbanken redan en gifven tillgång i grundfonden,
hvars belopp af 8 millioner väl torde vara för ändamålet tillräckligt.
§13 uptager också just de fall, då denna fond får anlitas. Då
det således icke torde behöfva beredas någon särskild utväg för de
tillfälliga behofvens betäckande, tror jag det bästa både för bankens
kredit och för dess säkerhet vara, att densamma icke medgifves den
ifrågasatta rättigheten att utgifva obligationer på bestämd kortare
tid, hvarföre jag instämmer med Hr Akerman i anhållan om afslag
å §:n.
Hr Akerman: Jag kan icke för min del biträda den åsig
ten,
att hypotheksbanken ej skall kunna röra sig utan den i
denna § föreslagna rättighet att uptaga lån på kort tid; och Gr.
Mörner har redan genom anförande af § 13 visat, att så icke är
förhållandet. Bankens ändamål är naturligtvis att anskaffa penningar,
då sådana behöfvas; men icke kan det vara att forcera
sig till sådana eller att skaffa dem k tout prix. Om vi nu antaga,
att banken börjar sin verksamhet, då anteckningar äro
gjorda till 5 millioner, så måste man väl dock inse, att dessa
behof kunna inom några år betydligt tillväxa, och då lärer väl
banken göra upp med några bankirer oro ett lån, icke på 5 mil
lioner,
utan på 20 eller 30, af hvilken summa bankiren gömmer
i sin portfölj det återstående beloppet, som lemnäs ut i obligationer,
då tillfället blir gynsatnt och behofvet för handen. Jag kati
således icke finna, att hypotheksbanken skall alls behöfva kasta
sig in i detta slags lånerörelse på kort tid, sorn man så mycket
Den 15 Oktober.
213
fördömt hos hypotheksföreningarne. Man har visserligen åberopat
direktionens sammansättning såsom en garanti emot de missbruk,
som skulle kunna upstå; men det är dock ej omöjligt, att
en allt för stark känsla af penningebehof kunde komma att, oaktadt
dessa försigtighetsmått, regera hypoteksbanken. Då dessutom,
såsom jag tror mig hafva visat, den i denna g föreslagna
rättigheten alls icke är nödvändig, torde man göra bäst i att alldeles
utelemna densamma, och jag yrkar detta af rent intresse
för hypoteksbanken sjelf, hvilken jag hoppas måtte komma till
stånd, men som jag ej vill hafva förvandlad till en privat-bank.
Man har här äfven velat öfvertala Huset att nu antaga §:n,
sådan Utsk:t föreslagit den, emedan riksdagen är så nära sitt slut,
att man eljest riskerade att ingen bank kommer till stånd; men
jag för mili del åtminstone skall aldrig finna ett skäl att afvika
från min öfvertygelse deruti, att en fråga blifvit senare väckt än
den borde. Skulle den vigtiga frågan om denna institution icke
kunna bringas till slut, må sådant falla på deras ansvar, som ej
förr än i elfte timman bringat densamma å bane. Skall man
deremot anse, att banken ej kan berga sig utan ett sådant stadgande,
som här är föreslaget, så är jag mera böjd för det Hr von
Koch framställt; men yrkar dock ett ytterligare tillägg dertill,
nemi. ett morn., hvarigenom stadgas att maximum för bankens
nplåning bestämmes till 40 millioner, hvilket maximum icke får
öfverskridas, utan att Eegeringen och Ständerna dertill lemna sitt bifall.
Man lägger derigenom intet hinder i vägen för bankens
verksamhet, men har dock satt en gräns, söm torde vara så pass
vidsträckt tilltagen, att behofvet torde deraf fullt motsvaras intill
tiden för K. 8t:rs nästa sammanträde, då den kan ytterligare utflyttas,
om då så pröfvas nödigt.
Hr Bildt: De anmärkmr, man framställt mot denna g,
passa egentligen blott in på den 10:de g:ii i det förra förslaget,
och alla de vådor, som man förespeglat såsom följd deraf, synas
mig nu vara i Utsk:ts sednare förslag förebygda. Man har sagt,
att hypoteksbanken icke skulle behöfva göra några tillfälliga lån
på kort tid, emedan den hade grundfonden att tillgå; men det
är just på det grundfonden icke mätte behöfva tillgripas, som
detta stadgande tillkommit, och ett användande af grundfonden
skulle säkert inverka på bankens kredit långt menligare än den
åtgärd, hvartill man genom denna § vill berättiga banken. Hr
Åkerman har också yrkat bestämmandet af ett maximum af 40
millioner, som ej skulle få öfverskridas, och har trott, att man
derigenom kunde förhindra en utländsk skuldsättning till högre
belopp. Jag får bekänna att jag upfattat denna institution på
helt annat sätt: jag har trott och tror ännu, att den skall åstadkomma
grundandet af ett inhemskt fondsystem, i det den Svenska
jorden, som för närvarande tryckes af en upsägbar skuld af
300 millioner, skall förvandla denna till oupsägbara amorteringslån.
Man säger att en sådan gräns aldrig kan vara skadlig; men
det är tydligt att, i samma mån som de af banken utgifua sum
-
214
Den 13 Oktober.
morna närma sig detta belopp, komma jordegarne och, till följe
deraf, hypotheksföreningarne att skynda till hypoteksbanken, som
då får ganska svårt att göra en rättvis fördelning af återstoden.
Jag anhåller om bifall till den af Utsk:t föreslagna §:n.
Hr Mannerskantz: Jag vill icke vidare förlänga diskus
sion
om denna §, men måste särskildt protestera mot Hr Åkermans
yrkande, att i denna § skulle intagas ett stadgande om
maximum. Skall ett sådant inflyta, bör det åtminstone icke stå i
denna g, som endast handlar om tillfällig uplåning, utan antingen
utgöra en särskild § för sig, eller ock, sättas i- den §,_ som handlar
om hypotheksbankens skyldighet att uptaga lån, då hypotheksföreningarne
sådant begära. Som jag emellertid ej riktigt upfattade
lydelsen af Hr Åkermans förslag, får jag anhålla, att uplysning
derom måtte oss meddelas.
I ani. häraf tillkännagaf 11, Exc. Hr Gr. och Landtm., att
Hr Åkermans förslag, som blifvit skriftligen aflemnadt, hade följande
lydelse: »Hypotheksbankens sammanlagda upplåning må ej
öfverstiga 40 millioner riksdaler, så vida ej Konungen och R.
St:r till ökad uplåning lemna bifall».
Gr. Liljencrants: Man liar här försäkrat, att den i denna
§ omtalade rättighet aldrig skulle komma att begagnas annat än
för sådana ändamål och i sådana fal|, då det dels vore nödvändigt
och dels icke kunde medföra någon våda; men jag anser dock
för rättast att icke alls öppna detta fält, på hvilket man aldrig
vet hvart det första steget kan leda. Likaledes instämmer jag
med Hr Åkerman i yrkande om stadgandet af ett maximum, som
icke må öfverskridas, emedan jag anser och hoppas att denna
institution må blifva ett medel att känna den utländska skuldsättningen,
som nu så passioneradt bedrifves. Jag kan vid detta
tillfälle ej underlåta att återkalla i de personers minne, som för
längre tid sedan deltagit i förhandlingarne å detta rum, de åsigter,
som t. ex. vid 1840 års riksdag voro rådande i detta afs:de.
Regeringen föreslog då inrättande af en hypotheksbank, för hvilken
beloppet, att i utlandet uplånas, föreslogs till 2 millioner, och detta
förslag ansågs nästan som ett förräderi och som ett försök å
Regeringens sida att draga in landet i utländsk skuldsättning.
Det var blott för 20 år sedan, och nu har man redan hunnit
derhän, att 40 millioner icke anses nog för en tidrymd af 2 år.
Jag anhåller om bifall till det af Hr Åkerman framställda förslag.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Då diskussionen redan så
länge fortgått, skall jag icke blifva vidlyftig; jag vill blott i största
korthet tillkännagifva min åsigt i de tvenne frågor, som nu
äro under öfverläggning. I afs:de å den första tror jag ingen
vidare inskränkning behöfva göras i g 9, än som redan förefinnes
i mom. 2 af densamma, emedan det utan tvifvel kan inträffa sådane
omständigheter, att ett tillfälligt behof lämpligast fylles ge
-
Den 18 Oktober.
21ö
norn utsläppande af obligationer på kort tid. Någon fara af en
sådan åtgärd kan jag icke inse, då denna uplåning skall inberäknas
i det näst derefter uptagande större lån.
Hvad derefter beträffar den andra frågan, eller om bestämmandet
af ett maximum, så tror jag sådant vore ganska nyttigt,
såvida derigenom sattes en gräns för den utländska skuldsättningen;
men om bankens hela verksamhet ieke får sträcka
sig utöfver 40 millioner, kunde derigenom hinder upstå mot bildandet
af ett inhemskt fondsystem, som man eljest kunde hoppas
skulle upstå. Jag anhåller således, att It. o. Ad. ville antaga deri
nu förev:de §:n, sådan Utsk:t föreslagit densamma.
Hr Akerman: Hr Bildt har trott, att det föreslagna med
gifvandet
åt banken att uptaga tillfälliga lån skulle kunna leda
till grundläggandet af ett inhemskt fondsystem. Detta är något
som jag önskar lika lifligt sorn han; men vi må besinna, det vi
redan vid denna riksdag beslutat, att Riksg.Kont. skall göra ett
försök i denna rigtuing, och man skall vara bra stark i sin tro,
för att kunna antaga oss ega inom landet tillräckliga kapitaler,
för att bilda ett inhemskt fondsystem på tvenne särskilda håll.
Denna förhoppning är sä mycket vanskligare, som vi veta att 12-  millionerslånet ännu icke är betaldt, och det löper dock med
ganska hög ränta. Hr Mannerskantz har mot mitt förslag om
stadgande af ett maximum anmärkt, att det icke borde hafva sin
plats i denna §. Jag kan dock icke annat finna än att det bör
rätteligen införas vid slutet af de §§, som handla om hypotheksbankens
uplåning. Den 7:de g:rf talar om de lån, banken skall
göra, den 8:de om deras beskaffenhet, och den 9:de om tillfälliga
lån; dermed är talet om lånen slutadt, och derelter synes mig
stadgandet af maximum böra följa. Man har också sagt, att om
maximum skall fixeras, det åtminstone ej bör gälla annat än den
utländska skuldsättningen; men jag förstår icke rätt hvad som
derigenom skulle vinnas. Vill man emedlertid antaga Hr von
Köchs förslag till ändring af denna §, skall jag icke motsätta
mig den modifikation af mitt, att maximum för den utländska
skuldsättningen och uplåningeu må bestämmas till 40 millioner.
.Frih. Tersmeden: Det är egentligen med ani. af Hr
Åkermans förslag om maximum jag ännu vill yttra några Ord.
Om ett sådant nu skulle stadgas, så är ju klart, att i och med
detsamma vore dekreteradt, att när detta maximum blefve upnådt,
hypotheksföreningarne ej vidare finge eller kunde bispringa jordbruket
med lån; och man skulle derigenom alldeles förfela ändamålet
med hela denna inrättning, hvilket är just att till stående
säkra amorteringslån förvandla den massa af upsägbar skuld, som
för närv:de trycker den Svenska jorden. Man komme derigenom
äfven att begå den mest skriande orättvisa emot vissa orter, som
icke ännu fått sina hypothekslåneanstalter fullständigt ordnade,
och hvilka nödgades vänta till nästa riksdag, innan deras behof
kunde blifva tillfredsställda. Vidare har Hr Åkermau framställt
216
Den 13 Oktober.
den förmodan, att ett inhemskt fondsystem icke skulle kunna på
detta sätt komma i gång, emedan det icke funnes några öfverflödiga
kapitaler inom landet, och aldraminst då Riksg.Kont. på
samma gång upträder som lånesökande; men det är ju klart att
för. hvarje inteckning, som hvpotheksbanken öfvertager, så blifver
en deremot svarande penningesumma ledig, och det finnes derföre
ingen anstalt bättre lämpad för att uptaga inhemska lån, emedan
detta sker utan annan rubbning eller åtgärd än en enkel omsättning.
Att då vilja göra en inskränkning genom stadgande af ett
maximum finner jag så mycket orimligare, som jordegare för närv:de
äro berättigade att sammansluta sig till hypoteksförening
för uptagande af lån utan begränsning, hvilken rättighet nu skali
i och med den nya hypotheksbankens bildande uphöra. Jag anhåller
om bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Mörner: Då jag numera är den enda, som yrkat af
slag
å 9:de §:n, vill jag derifrån afstå, och förenar mig med dem,
spm begärt bifall till Hr von Köchs förslag. Hvad beträffar Hr
Åkermans framställning om bestämmande af ett maximum, tror
jag att ett stadgande i sådan syftning lämpligast borde utgöra en
särskild g för sig, såvida det icke kan införas såsom Irsta mom:t
i g ld. I alla händelser anhåller jag att derom må framställas
särskild propos., så att denna fråga icke sammanföres med öfriga
stadganden i nu förevrde g. Att för öfrigt, såsom Frih. Tersmeden
sagt, genom denna banks operationer så mycket penningar
skulle blifva lediga inom landet, kan jag icke fatta, ty de af hypotheksföreningarne
hittills uptagna lån äro förmodligen ställda på
40 års amortering och lära väl ej kunna af låntagaren godtyckligt
upsägas. Då dessutom hela vårt rörelsekapital icke utgör
stort mera än dubbla summan, lärer man väl ej kunna hoppas,
att under tiden till nästa riksdag mera än 40 millioner skulle
finnas att placera. Jemte det jag sålunda anhåller om bifall till
Hr von Köchs förslag till redaktion af g 9, instämmer jag i Hr
Åkermans yrkande om stadgande af 40 millioner såsom ett maximum
för hypotheksbankens uplåning.
Frih. Tersmeden: Jag beklagar, att jag blifvit missförstådd af
Gr. Mörner. Jag har nemligen aldrig sagt, att genom hypoteksbanken
skulle omsättas hypotheksföreningarnes nuv:de lån, utan tvertom de
på jordbruket tyngande upsägbara lån, som icke äro hypothekslån.
Sedan öfverlnggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels bifall till den
ifrågavrde 9:de §:n oförändrad, dels bifall dertill med de förändringar,
att de i början af g:n förekommande orden »dess ändamål»
utbyttes emot orden »förut ingångna förbindelser», samt att
emellan g:ns båda mom:r infördes ett nytt mom. af följande lydelse:
»För utlemnande af amorteringslån till hypotheksförening
må hvpotheksbanken ej utgifva obligationer, ställda på uppsägning»;
hvarförutan Hr Akerman hade framställt särskildt yrkande
Den 13 Oktober
217
derom, att efter den 9:de g:ii skulle såsom en ny g intagas det
stadgande, hvars innehåll H. Bxc. under öfverläggningen för E. o.
Ad. upläst; och skulle detta Hr Åkermans förslag göras till föremål
för .särskild pröfning.
Härefter framställdes och besvarades med blandade ja och
nej först propos. på bifall till §:n oförändrad, och sedermera propos.
på antagande af samma g, med de förändringar deri, som af
Hr von Koch föreslagits, hvaruppå propos. om bifall till g:n utan
förändring förnyades, och, sedan svaren derå likaledes utfallit med
mänga ja oell nej i blandning, förklarade H. Exc., det han nu
funnit ja öfvervägande.
Gr. Liljencrants begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller g 9 uti förslaget till förordning aog:de en
allmän hypotheksbank för riket, sådan den lyder i Sammans. Statso.
BankoUtsk:ts Mern. N:o 40, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. nämnde g med de förändringar,
att de i början- deraf förekommande orden »dess ändamål»
utbytes emot. orden »förut ingångna förbindelser», samt att emellan
g:ns båda mom:r införes ett nytt mom. af följande lydelse: »För
utlemnande af amorteringslån till hypoteksförening må hypoteksbanken
ej utgifva obligationer ställda på upsägning».
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 25.
Efter förmälan, att det återstode för R. o. Ad. att fatta beslut
öfver Hr Åkermans förslag örn införande efter den 9:de §:n
af en ny g med förut tillkännagifvet innehåll, hemställde H. Exc.,
huruvida R. o. Ad, till detta förslag lemnade bifall och, då dervid
svarades många både ja och nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Sedan Frih. Tersmeden begärt votering, upsattes och justerades
följande voter.-propos.:
»Den som bifaller Hr Åkermans, yrkande, att uti förslaget
till förordning om en allmän hypotheksbank för riket skall såsom
en ny g efter den 9:de intagas ett stadgande af följande lydelse:
»Hypotheksbankens sammanlagda uplåning må ej öfverstiga 40
millioner riksdaler, så vida ej Konungen och R. St:r tili ökad
uplåning lemna bifall»; röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
218
D en 13 0 k t ob e r.
Vinner nej, afslår R. o. Ad. berörde förslag.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 28.
Hr von Koch: Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte inbjuda
de öfriga RiksSl:n att biträda det beslut ang:de den 9:de g:ns lydelse,
som R. o. Ad. nyss fattat.
Propos. på bifall till detta förslag framställdes och besvarades
med många nej jemte åtskilliga ja; och förklarades nej hafva varit
öfvervägande,
Efter gjordt tillkännagifvande derom, att § 10 motsvarade
den af R. o. Ad. förut godkända g 8 uti förra förslaget, lades
Mem:t i den delen till handlingarne.
§ 15.
Det af Utsk:t såsom tillägg till denna g föreslagna nya stadgande
bifölls; och lades Utsk:ts yttrande ronde g:n i öfrigt till
handlingarne.
§ 16.
Med frånträdande af förut fattadt, beslut, antog R. o. Ad.
Utskits förslag till ny iydelse för denna g.
g 17 samt öfriga delar af förslaget.
Utsk:ts yttranden lades till handlingarne.
2:o. Öfvergående Stadgande.
Det förra beslutet frånträddes och Utsk:ts nya förslag antogs.
3:0. Förslaget till Förordn. ang:de de allmänna grunder, som
vid hypotheksföreningars bildande och framtida verksamhet skola
till efterrättelse gälla.
Utsk:ts förslag till ny redaktion af g 5 godkändes, hemställanderue
ronde gg:na 20 och 24 biföllos, och Utsk:ts yttranden
angide öfriga delar af förslaget lades till handlingarne.
4:o. Utsk:ts 2 sista yttranden.
Lades till handlingarne.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts nedanuämnde förslag
till R. 8t:rs underd. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 157, i ani. af ifrågaställdt ytterligare låneunderstöd för
kyrkobyggnaden i Christinehamn;
N:o 158, ang:de anslag till upförande af åtskilliga nya byggnader
vid Ultuna landtbruksinstitut;
N:o 159, ang:de anslag af allmänna medel åt Kamereraren
Carl Sandberg för fortfarande vård och kompletterande af åtskilliga
utaf honom gjorda samlingar i Kameral väsendet;
1) e n 13 Oktober.
N:o 160, ang:de inskränkning af rättigheten att börda jord
å landet;
N:o 161, ang:de ny lag om lOårig preskription och om årsstämning;
N:o
162, ang:de förändrade föreskrifter i afs:de på tillsynen
öfver förmyndares förvaltning af omyndiges egendom;
N:o 163, om utfärdandet af en förlattn. angirie vård af död
mans bo;
N:o 164, i fråga om förändring af 23:dje §:n i K. Förordnm
d. 13:de Juli 1818 angide inteckning i fast egendom;
N:o 165, ang;de ändring i ll:te kap. 7ide §:n Rätteg.Balk.
i fråga om stämning; samt
N:o 166, ang:de rättighet för qvinna att antagas till förestående
af organistbefattning.
Föredrogs och lades till handlingarne Exped.Utsk:ts Mern. Nio
13, i ani. af PresteSt:ts återremiss af Utskits under N:o 137 afgifna
förslag till li. St:rs underd. skrifvelse ang:de anställande af
jemförelse emellan Svenska och Engelska för statens jernbanor inköpta
jernvägsskenor.
Anmältes ett från Vallöf!. BorgareStit ankommet prot.-utdr.
N;o 525, hvaraf inhemtades, att nämnde RiksStånd, som, till följd
af inbjudning från Högv. PresteSt:t, ingått i pröfning af förslaget
till förordn. om landsting, inbjudit lt. o. Ad. att instämma uti
Ståndets beslut ang:de §§:na 47, 48, 49 och 61 i nämnde förslag.
Gr. Mörner: Jag anhåller, att denna inbjudning måtte läg
gas
på bordet och förekomma till afgörande i sammanhang med
den fortsatta pröfningen af Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 161.
Detta förslag blef, uppå framställd propos., af R. o. Ad. bifallet.
Slutligen anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utskin
inkomne Mern. och Betänktn nemi, från
StatsUtskottet:
N:o 207, med förslag angide aflöriingen för Riksg.Kontia embets-
och tjenstemannapersonal samt vaktbetjeniug;
Nio 208, ang:de arfvodes anvisande jemväl under innevide
riksdag för befattnin med de tryckta riksdagshandlingarues mottagning,
vårdande och utdelning;
N:o 209, ang:de fortfarande understöds beviljande för Riksg.-  Kont:s enke- och pupillkassa;
Nio 210, i ani. af väckt motion angide pensionen för aflidne
Ofverkrigskommissarien Fr. Lindstedts efterlemnade döttrar;
Nio 211, med förslag till stadganden i Riksg.Kontis Reglem,,
220
Den 15 Oktober.
ang:de de vid föreg:de riksdagar beviljade, men ännu icke utbetalda
statsbidrag.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 19, i ani. af väckt motion om bestämmande af tillverkningsafgiftens
belopp och beräkning af redskapens atverkningsförmåga,
i händelse K. M. skulle bifalla en af BondeSt:t hos K. M.
gjord anhållan, att bränvinstillverkning i mindre bränneri, utan
tillsyn af kontrollör, skulle tillåtas äfven under åren 1861 —1863.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Måndagen den 15 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. rn.
Justerades 2 prot.-utdr. för d. 13:de dennes och pleniprot:t
för d. 27:de sistl. Juni e. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att de sista bladen
af riksdagsbeslutet blifvit till Riddarh.Kansliet aflemnade, för att
förses med underskrifter af Ståndets ledamöter.
Eöredrogs StatsUtskrts d. 10:de och Urte dennes på bordet
lagde Utlåt. N:o 203, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de f. d,
Geijerska husets på Riddarholmen användande till riksarkif.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då Ständerna vid förra riks
dagen
beslöto inköpandet af Geijerska huset, så skedde detta hufvudsakligen
för att hindra ett derstädes tillämnadt byggnadsföretag
af det omfång, att den närbelägna Riddarholmskyrkan skulle hafva
kommit att derigenom till stor del undanskymmas. För min del
skulle jag tro, att man helt och hållet tillintetgör denna R. St:rs
plan, om man bifaller hvad StatsUtsk:t i detta sitt Betänk, till
-
Den 15 Oktober.
221
styrkt. För den föreslagna flyttningen af riksarkivet till Geterska
huset har sora skäl hufvudsakligen blifvit anfördt den omständigheten,
att det vore så särdeles nödvändigt, att detta embetsverk
vore beläget i närheten af de öfriga embetsverken. Detta är en
sats, som jag alltid bestridt, och som jag vid detta tillfälle ytterligare
kommer att bestrida. Enl. mitt förmenande är detta ej att
betrakta som ett vanligt embetsverk; det står ej i kommunikation
med allmänheten, det har inga mål att afgöra, utan dess hufvudsakligaste
bestämmelse är att förvara handlingar ronde gamla, redan
afgjorda mål. De som egentligen hafva något der att göra, äro
antingen sådana, som begifva sig dit för att forska i historiska
handlingar och som för sådant ändamål vanligen qvarstadna flera
timmar, eller ock sådana, som begifva sig dit för att eftersöka handlingar,
som röra deras egna angelägenheter. I hvilket af dessa
begge fall som helst, tror jag det för dessa personer är likgiltigt,
om de gå några steg längre eller kortare väg. Det enda embetsverk,
som har något att'skaffa med Riksarkivet är Justitierevision.
Om nu detta embetsverk, som möjligen en gång om dagen har något
ärende till Riksarkivet, holle sig en särskild vaktmästare för
detta ändamål, tror jag att alla betänkligheter rörrde riksarkivets
förflyttande till en aflägsnare del af staden åtminstone i detta hänseende
derigenom voro undanröjda.
Om man skall bygga ett nytt riksarkiv, måste man i främsta
rummet fästa alside vid storleken af den tillämnade lokalen, så att
densamma under en längre tidrymd må blifva för sitt ändamål tillräcklig.
Nu är likväl utredt, att det s. k. Geijerska huset efter
dess utvidgning och förändring kan för en tid af ej mer än 40
år lemna erforderligt utrymme för riksarkivets handlingar, och
detta endast under den förutsättning att alla de arkivets handlingar,
som f. n. förvaras i K. Slottets vestra källarhvalf, få fortfa
rande
derstädes inrymmas. Om äfven sådant framgent kan låta
sig göra, så finna vi dock af den af Utskit gjorda beräkning, att
arkivet årligen med 80 alnar föliantlängd tillväxer. Vi skulle således
till slut komma att blifva helt och hållet undertryckta af
gamla luntor, om den ifrågavide lokalen skulle antagas. Det vore
väl utan tvifvel vida ändamålsenligare, om den nya lokal, som
inom korrt måste för arkivet anskaffas, komrne att innefatta tillräckligt
utrymme för alla dess nu vide samlingar, äfvensom för den
tillökning deruti, som under en längre tidsföljd kan vara att emotse.
För öfrigt må man icke inbilla sig, att alla der förvarade hand
lingar
äro af intresse för allmänheten eller ens nödvändiga att
längre förvara. Detta är ingalunda förhållandet, och således tror
jag, att då riksarkivet en gång skall flyttas, det vore ganska nyttigt
att förordna någon sakkunnig person att verkställa en utgallring
af den mängd luntor, synnerligast gamla rättegångshandlingar,
som f. n., utan intresse för någon, blott ligga och uptaga en onödig
plats. På det sättet kunde man vid en skeende förflyttning
koncentrera på ett ställe hvad som nu är fördeladt på 2:ne, och
hvad särskildt beträffar den åt riksarkivet uplåtna lokal i vestra
hvalfvet af K. Slottet, så är detta ställe så osundt, att en besö
-
222
Ren 15 Oktober.
kande knappast kan utan fara för helsan någon längre stund der
uppehålla sig.
På grund af dessa skäl, anhåller jag om bifall till det förslag,
som blifvit af de förstnämnde reservanterna afgifvet eller:
»det R. St:r, med anmälan af de betänkligheter, som i ofvanberörda
hänseenden förekommit emot förslaget att använda f. d. Geijerska
huset till riksarkiv, i underddiet. tillkännagifva att R. St:r
ej funnit skäl bifalla K. M:s i detta ämne aflåtna Nåd. Propos.»
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Den siste värde talaren
har yttrat betänkligheter mot bifall till StatsUtsk:ts ifrågav:de förslag,
dels derföre att bifall till detsamma skulle i viss mån strida
mot föreg:de Ständers beslut rör:de inköpandet af Geijerska huset,
dels äfven derföre att den föreslagna lokalen i als:de på utrymmet
ej vore särdeles lämplig. Hvad den första anm:n vidkommer, ber
jag att få återföra i R. o. Ad:ns minne hvad 1858 års Ständer
beslöt i nyssnämnde fråga. De yttrade nemi., att de önskade en
afrödjning af en viss del af de invid Geijerska huset varande bygnader,
på det att en öppen plats måtte beredas vid östra ändan
af Riddarholmskyrkan. Häraf inses tydligen att, sedan tomten nu
på detta sätt blifvit afröjd, den öfriga delen af tomten kan bibehållas
med den byggnad der finnes, utan att man på något sätt
gått R. St:rs beslut för nära.
Vidkommande åter. andra delen af den siste värde talarens
yttrande eller att den tillämuade lokalen ej skulle blifva tillräcklig
för den beräknade tiden af 42 år, så, om man äfven derifrån
skulle afräkna några år, och ej antaga att den kunde blifva lämp
lig
under mer än 30 år, synes det mig, att man med allt lugn
kan lemna åt kommande Ständer att vidtaga åtgärder för bättre
Utrymmes beredande, så att dessa betänkligheter anser jag ej vara
af den vigt, att man derföre bör afslå det. framställda förslaget,
som afser att på det för staten minst kostsamma sätt utvidga
riksarkivets lokal. På dessa skäl anhåller jag om bifall å StatsDtsk:ts
i förev:de afs:de framställda förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då 3:ne Stånd redan fattat det
samstämmande beslutet att afslå StatsUtsk:ts i förvarande afs:de
framställda förslag, hvarigenom frågan vid denna riksdag förfallit,
så torde ej vara skäl att härom yttra många ord; men som ledamot
af Utsk:t anser jag dock det vara min skyldighet att genmäla
några af de anmärkningar. Hr Cederschiöld mot förslaget framkastat.
Hr Cederschiöld har hufvudsakligen fäst sig dervid, att den föreelagne
lokalen ej vore passande, på den grund, att R. St.-rs med
berörde egendoms inlösande till statsverket afsedda ändamål, nemi.
att bereda en öppen plats vid östra ändan af Riddarholmskyrkan,
skulle för framtiden omintetgöras, äfvensom att byggnaden i arkitektoniskt
afs:de ej skulle komma att motsvara de anspråk, som
(skäligen kunna framställas i afs:de på staten tillhöriga nya byggnader.
Med afs:de på den mängd dyrbara handlingar, som i detta
embetsverk förvaras, frågar jag Hr Cederschiöld, om man, efter att
hafva tagit kännedom af Ofver-Intendents-embetets i dess underd.
Deri 15 Oktober.
223
Mern. af den 25 Januari 1859 i detta afs:de afgifna yttrande, har
rättighet att taga sådane biomständigheter i betraktande, då det
nästan är fråga om att från en oundviklig förstörelse rädda dessa
så väl för de enskilte personerne som för de offentliga myndigheterne
oskattbara handlingar. Det är tydligen i nämnde Mern. ådagalagdt,
att äfven om någon egentlig fara för husets instörtande ej
f. n. hotar, så finnes dock anledning att förmoda, att hvilket ögonblick
som helst en brådstörtad utflyttning är nödvändig till följe
af någon rubbning, som husets svaga och osäkra grund när som
helst kan komma att undergå. Då frågan här endast gäller att
roed någon säkerhet kunna för framtiden förvara de vigtiga handlingar,
sorn f. n. befinna sig i sådan fara, så bör ej första omsorgen
vara den, huru vi åt riksarkivet skola kunna förskaffa den ena eller
andra prydliga platsen, utan frågan bör endast gälla att för detta
ändamål förskaffa sig en lämplig och säker lokal. En sådan har
nu Utskit föreslagit, nemi. det till Kronan numera inköpta Geterska
huset på Riddarholmen. Man har motsatt sig detta förslag
äfven på grund af de vidlyftiga byggnadsplauer, man ämnar utföra
på Riddarholmen. Man ämnar rifva R. Strrs hus och i stället
upbygga några palatser derstädes, anlägga en hamngata bakom
Riddarh.-kyrkan, jenina Geijerska huset med marken för att bereda
ett mera fristående läge åt nämnde kyrka, denna herrliga monumentala
byggnad! Huruvida någon af Eder, M. Hrr! delar dessa
storartade byggnadsplaner, vet jag ej, men jag tvifbir högeligen derpå;
dessutom tål verkligen att reflektera öfver, om Riddarh.-kyrkan
i sitt nuv:de skick är något så monumentalt »skönt», att allt sora
finnes på Riddarholmen borde rifvas för att åt densamma bereda
mer fristående plats. För min del tror jag man gör mer väsende
af denna byggnad, än den verkligen förtjenar; åtminstone är jag
öfvertygad om, att det Geijerska huset efter den förändring, det
kommer att undergå, om verkligen riksarkivet dit blifver förfly ttadt,
icke på något sätt kommer att vanpryda sin plats eller beröfva
det närliggande monumentet något af dess glans.
På grund af dessa skäl får jag tillstyrka bifall till Utsk:ts i
detta afsrde framställda förslag, eller »att R. St:r, med bifall till
hvad K. M:t i detta hänseende behagat föreslå, måtte på Riksg.-  kont. till K. M:ts disposition anvisa de för verkställigheten deraf
under nästa statsregleringsperiod erforderliga medel, nemi.dels 15,300
såsom hyresersättning till Stockholms stad, att med en tredjedel år„
ligen utgå, och dels en summa af 60,600 rdr, att i mån af behof
användas för Geijerska husets tillbyggnad, ornering och anordnande
till riksarkiv.»
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Som denna fråga redan
är så godt sorn afgjord, tyckes det vara öfverflödigt att å densamma
spilla många ord, men som jag vid remissen af den K. Proposm
tog mig friheten yttra mina åsigter i afs-.de å förev:de fråga,
så ber jag blott att äfven vid detta tillfälle få anföra, att jag på
det aldra högsta motsätter mig någon byggnads upförande på platsen
öster om kyrkan, emedan jag anser, att vårt Svenska rikes
224
Den 15 Oktober.
pantheon bör stå fritt och ej bortskymmas af någon annaD byggnad,
helst R. St:r med så mycken frikostighet vid sista riksdagen
beslöto inköpandet af Geijerska huset, just på den grund, att, genom
platsens afrödjande, ett mera fristående läge måtte beredas Riddarh.-  kyrkan. Jag hoppas att förra R. St:rs åsigter i detta hänseende
måtte aktas och icke ett beslut fattas, hvarigenom desamma komme
att tillintetgöras. Måtte för öfrigt ej samma fel blifva begånget
här som i Milano, der nemi. ena flygeln af K. palatset är så nära
utbygdt mot den herrliga katedralen. Vi hafva der ett varnande
exempel!
Allt synes mig vara hjelpt, om D:r Wåhlanders reservation
blefve antagen; ett passande riksarkiv erhölles; KommersCollegium,
flyttadt till Skeppsbron, finge kanske ett lämpligare läge än för
närvarande, och Riddarholmskyrkan komme icke att undanskymmas
af någon angränsande upförd större byggnad, utan platsen röjd,
såsom meningen var med de vid sista riksdag anslagne 1 40,000 rdr.
På grund af dessa skal anhåller jag om Hr Gr.ns o. Landtmms
propos. på afslag å StatsUtsk:ts Uti., samt antagande af besagde
reservation; hvarförutan jag skulle tro att Hederv. BondeSt:t, i händelse
af inbjudning, icke vore obenäget att instämma uti Högv,
PresteStrts beslut i frågan.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Ehuruväl, på sätt
2:ne föregrde värde talare antydt, denna fråga redan är genom 3:ne
Stånds samstämmande beslut afgjord och någon ändring i detsamma
icke kan genom R. o. Ad:s beslut åvägabringas, så torde det icke
vara alldeles ur vägen att upfriska minnet i afs:de på de tilldragelser,
hvarigenom R. St:r år 1845 kommo i besittning af det hus,
som alltsedan dess varit begagnadt till riksarkiv. Vid nämnde
riksdag väcktes och remitterades till StatsUtsk:t åtskilliga motioner
ronde riksarkivets förflyttning från dess dåv:de lokal. Bland andra
förslag blef äfven det framställt, att Riksgäldskontorets hus
dertill skulle uplåtas, och att detta embetsverk i stället skulle flyttas
till SundhetsCollegii lokal, eller om den ej passade, att Bergstralska
huset för nämnde ändamål skulle inköpas. Under det att
alla dessa förslag satte myror i hufvudet på StatsUtsk:ts värde Herrar
ledamöter, inträffade ett förhållande, som gaf ett ytterligare
stöd åt den gamla satsen: »att då nöden är störst, är hjelpen närmast».
StatsUtsk:t fick nemi. af enskild person anbud att för statens
räkning inköpa det s. k. Ridderstolpeska huset vid Skeppsbron.
Alla andra förslag lemnades genast utan afs:de och StatsUtsk:t kastade
sig utan betänkande genast in på den sist föreslagna, enligt
dess förmenande, så förträffliga affären. I stället för att genom
arkitekter låta besigtiga det ifrågav:de huset, drog StatsUtsk:t ej i
betänkande att sjelft gå i författning om detta bestyr, hvarefter
StatsUtsk:t kom till det resultatet att huset var förträffligt och i
det afgifna svaret å återremisserna är det på ej mindre än 3 sidor,
spm StatsUtsk:t vidlyftigt utbreder sig om lämpligheten af den
tillämnade lokilen, sä väl i afs:de på utrymme, som andra erforderliga
-
Den 15 Oktober.
225
derliga egenskaper; Utsk:t tillstyrkte på grund deraf äfven R. St:r
att gå i författning om inköpet af ifrågav:de hus. När frågan kom
till behandling på Riddarhuset, yttrade sig ingen, utan förslaget
bifölls utan diskussion, ett tydligt bevis på huru förträfflig man
ansåg den föreslagna åtgärden vara. Jag har blott velat anföra
detta till genmäle å den värde StatsUtsk:s-ledamotens, Hr Bildts,
vid detta tillfälle afgifna yttrande ang:de förträffligheten af det nu
ifrågav:de Geijerska husets inrymmande till Riksarkiv, och får jag
för öfrigt anhålla om afslag, å ifrågav:de Betänk., samt bifall till
det af reservanterna å sidd. 10—11 afgifna förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Den siste värde talarens min
dre
gynsamma omdöme öfver det sätt, på hvilket 1844—1845 års
Ständer gått till väga vid inköpandet af det s. k. Ridderstolpeska
huset till Riksarkiv, anser jag vara fullt befogadt. R. St:rs förfarande
vid det tillfället innefattar blott ett bevis derför, att det
är i högsta grad olämpligt att R. St:r direkte inlåta sig i några
afhandlingar och transaktioner för det allmännas räkning; dessa
bestyr äro vida utom Ständernas verksamhetskrets; de böra alltid
af Ständerna öfverlemnas dels till Regeringen dels till dess delegerade,
och jag vågar påstå att, örn anskaffandet af en lämplig byggnad
till Riksarkivet vid sagde tillfälle blifvit öfverlemnadt till
Bankens eller Riksgäldskontorets fullmäktige och Ständerna ej befattat
sig dermed, så hade äfven hela affären blifvit afslutad på
för Ständerna och det allmänna vida mera tillfredsställande sätt,
än som nu varit förhållandet.
Hvad särskildt det behandlingssätt beträffar, som K. M:ts
Nåd. Propos., i fråga om f. d. Geijerska husets på Riddarholmen
användande till Riksarkiv, inom de respektive RiksSt:n rönt, så är
det en egen företeelse, som ej så sällan inom representationen inträffar,
att när Reg:n framställer ett förslag att hushålla med statens
medel, att skaffa något som är lämpligt för godt pris, då
svarar representationen: »nej, det gå vi ej in på.» När åter
Reg;n säger: vi önska att få anslag till det eller det ändamålet,
och uttryckligen bestämmer summan, så, ehuru Reg:n användt hela
sitt bemödande att sätta ner omkostnaderna, svarar representationen
vanligen: »det är alldeles för dyrt»; då prutar den antingen
betydligt ner summan, som händelsen var med ångfregatten, eller
ock afslås de sagde medlen, med förklarande att tillgångar ej finnas,
som var händelsen med anslaget till Stockholms befästande.
När nu Ständerna jemt på det viset gå tillväga, så skulle jag ej
undra på om Reg:u kastade »yxan i sjön» och ej frågade efter
huru det gick. Ty när man möter motstånd, då man vill bespara
staten? medel, och samma motstånd, då man upgifver de oundgängliga
kostnadssummorna, med ett ord, då representationen motsätter
sig alla anslags beviljande, då skulle det sannerligen ej
heller förundra mig, om Reg:n tröttnade vid att återkomma med
några nya förslag i den ena eller andra rigtningen.
H. XI. 15
226
Den 15 Oktober.
För min del skulle jag önska, att, ehuru frågan redan genom
t ren ne Stånds beslut ar afgiord, B. o. Ad. ej ville motsätta sig
det af K. M:t för i fråga v: de ändamål äskade anslag, hvarföre jag
anhåller om bifall till Utskits i detta hänseende gjorda hamställan
eller »det R. St:r, med bifall till hvad K. M:t i detta hänseende
behagat föreslå, måtte på Riksgäldskontoret till K. M:ts disposition
anvisa de för verkställigheten deraf under nästa statsregleringsperiod
erforderliga medel, nemi. dels 1 5,300 rdr såsom hyresersättning
till Stockholms stad, att med V3 årligen utgå, 'och dels en
summa af 60,600 rdr, att i inån af behof användas för Geijerska
husets tillbyggnad, oruering och anordnande till Riksarkiv.»
Frih. Gripenstedt, Johan August: Afven om det ej
kan leda till något positivt resultat i afs:de fi Ständernas beslut,
ber jag likväl att få yttra några ord i denna fråga. Jag vill ej
följa några föreg:de talares exempel att ingå i några vidlyftiga
betraktelser om tillkomsten af Riksarkivets n. v. lokal, utan jag
vill endast påminna om det faktum, att detta hus i sitt nuvide
skick ej är begagneligt för Riksarkivet. Det måste ovilkorligen
och ofördröjligen utrymmas och någon ny anordning vidtagas.
Enligt mitt begrepp kan för sådant ändamål ej mer än trenne
utvägar användas. Den ena vore att söka försätta det n. v. huset
i sådant skick, att det blefve dugligt; den andra vore att
upbygga ett nytt hus; samt den tredje att använda något redan
befintligt. Hvad beträffar den första utvägen, eller att reparera
den n. v. lokalen, så är genom sakkunnige personers utsago redan
ådagalagdt, att en sådan reparation skulle blifva serdeles dyr
och ändock ej fullt ändamålsenlig; den skulle nemi. komma att
upgå till den betydliga summan af 1 50,000 rdr. Då likväl det nuvarande
huset i sitt dåliga skick till privat ändamål kan afyttras
för en summa af 120,000 rdr, så skulle det nvreparerade huset
stå till en summa af 270,000 rdr och ändock ej vara till sitt
nuv:de ändamål tjenligt.
Att bygga ett nytt hus för Riksarkivet är en plan, som redan
vid föreg:de riksdagar flera gånger blifvit framställd, fast alltid
af Ständerna afslagen. Omkostnaderna derföre skulle enligt
de nogaste beräkningar upgå ända till 300,000 rdr, hvilket onekligen
är en ganska betydlig summa.
Återstår således endast den tredje utvägen, att använda något
redan befintligt hus. Utom det af K. M:t föreslagna Geijerska
huset, har jag ej hört upgifvas något annat, än KommersCollegii
hus. Men, M. Hrr! jag skulle tro, att ett sådant användande
leder till samma resultat som i föreg:de alternativ är
ömnämndt, nemi. till upbyggandet af ett nytt hus; ty utom de
embetsverk, som redan derstädes äro inlogerade, är det äfven meningen
att ytterligare der inlogera 2 å 3 andra embetsverk. Om
således detta hus tages till Riksarkiv, så är naturligt, att de redan
der inlogerade embetsverken måste på annat ställe inrymmas,
och jag kan ej finna någon annan utväg härför, än att upbygga
ett nytt hus. Detta alternativ, synnerligen som det ej är under
-
Den 15 Oktober.
227
sökt om huset verkligen för ändamålet är tjenligt, leder således
ej till någon besparing, utan sammanfaller helt och hållet med
det andra alternativet. Hvarföre då ej antaga K. M:ts Propos.,
då det så tydligen i densamma är ådagalagdt, att Geijerska huset,
efter en, jemförelsevis med de öfriga förslagen, obetydlig och till
ringa kostnad ledande reparation, skulle till ifrågav:de ändamål
blifva fullt ändamålsenligt?
I afs:de på den anmärkningen, att förslaget är olämpligt ur
den synpunkten, att behofvet i alla fall ej för mer än 40 år vore
afhjelpt, åberopar jag det svar, som en föreg:de talare gifvit, eller
att om man för det närv:de och jemväl för en framtid af 40 år
afhjelper ett trängande behof, så är det allt hvad som billigtvis
kan begäras; ty att förskottsvis bygga hus, tjenliga för flera kommande
sekler, tror jag icke vore så särdeles välbetänkt.
Af alla dessa skäl anser jag, att R. o. Ad., ehuruväl frågan
redan genom trenne Stånds beslut blifvit afgjord, ändock bör uttala
sitt gillande af K. M:ts Propos., hvarföre jag anhåller att
Utakrts Betänk, måtte bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskjts
Utlåt., dels afslag derå, och dels af Hr Liljenstolpe, att, jemte af*
slaget, skulle beslutas den underd. anhållan hos K. M:t, som af
Doktor Wåhlander uti hans Utlåtit bifogade reservation blifvit föreslagen;
framställde H. Exc. propos. på bifall till Utlåt:t, och, då
dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade sig "hafva
funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskits
den 10 och 11 dennes bordlagde Utlåt. N:o 205, i ani.
af RiksStåndens beslut rörande de i StatsUtskits Utlåt. N:o 160
behandlade frågor ang:de jernvägsanläggningar.
Utskits hemställan i afs:de å förslaget om anvisande af låneunderstöd
för anläggning af jernväg från Borås till vestra stambanan.
Gr. Sparre, Erik: Tacksam för det understöd, R. o. Ad.
vid föreg:de tillfällen för sin del beviljat Borås’ samhälle, i afs:de
på dess föreslagna jernvägsanläggningar, är jag dock ledsen att
8tatsUtsk:t i detta sitt förnyade Betänkide funnit sig böra frånträda
den åsigt, Utsk:t förut uttalat och som då blifvit af två
Stånd bifallen. TJtsk:t har i detta sitt Betänk, föreslagit, att
den i 2:dra punkten af Utlåtit N:o 160 förekommande meningen:
»en mot 2/3 af den beräknade anläggningskostnaden svarande
summa af 1,700,000 rdr», måtte utbytas mot följande mening:
»en summa motsvarande 2/3 af den verkliga anläggningskostnaden,
dock icke öfverstigande 1,700,000 rdr». Detta tillägg af
ordet »verkliga» anser jag vara så mycket mindre lämpligt, som
22S
Den 15 Oktober.
det är svårt, ja! nästan omöjligt att på förhand bestämma den
verkliga anläggningskostnaden, enär densamma ej med säkerhet
kan upgifvas förr än banan är färdig. I)å emedlertid 2:ne Stånd
bifallit Betänkit och det tredje afslagit allt understöd för Borås-banan,
återstår naturligtvis för mig ej annat än att yrka bifall å Betänk:t,
hvarom jag anhåller om propos.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, biföll B. o. Ad., med frånträdande af förut fattadt beslut,
Utsk:ts ifrågav:de hemställan.
Utskits yttranden ang:de förslagen om statsbidrag för jernvägs-anläggningar
dels emellan sjön södra Dellen och Ljusue-elf,
dels ock förbi Hedens forssar i Luleå eif.
Lades till handiingarne.
Efter föredragning af StatsUtsk:ts den 11 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 206, i anledn. af Riks-Ståndens beslut rör:de StatsUtskAs
i Betänk:t N:o 165 framställda förslag om inrikes skeende
uplåning emot Svenska fonderade statsobligationer, begärdes detta
Utlåt, af flere ledamöter ånyo på bordet, hvarefter anmälte sig
och yttrade
Hr Printzensköld: Jag tager mig friheten att vördsamt
anhålla hos de ledamöter, som begärt bordläggning af nyss föredragne
Betänk., att afstå från denna deras begäran. Hr Gr:n
och Landtm, har nyss tillkännagifvit, huruledes K. M:t önskat
att riksdagen skulle alslutas till den 27 denna månad. Ehuruväl
mängden af ännu oafgjorda mål är så stor, att jag icke inser
någon möjlighet för riksdagens afslutande vid den tidpunkten, så
aflägsnas dock denna allt mer och mer, dels genom långvariga
diskussioner, dels genom ärendernas bordläggning. Under sådane
förhållanden kan man väl ej med fog beskylla Exped.Utsk:t för
långsamhet i göromålens gång, om detta Utsk. förklarar, att det
ej på så kort tid, som ännu återstår, d. v. s. på 10 å 12 arbetsdagar.
kau medhinna att i lagenlig form upsätta alla de underd.
skrifvelser, som innan riksdagens slut skola af Ständerna till K.
M:t aflåtas.
Jag får således allt framgent reservera mig från hvarje beskyllning
mot Exped.Utslct, att hafva ådagalagt den minsta långsamhet
i afs:de på ärendernas expedierande.
Eöredrogs till fortsatt behandling Allm. Besvärs- o. Ekon.-  Utsk:ts Utlåt. N:o 161; i sammanhang hvarmed förekom Vällofl.
BorgareStrts den 13 dennes bordlagde prot.utdr. N:o 525,
innefattande, bland annat, inbjudning till R. o. Ad. att biträda
BorgareSt:ts beslut rörande §§:na 47, 48, 49 och 61 uti förslaget
till Eörordning om Landsting.
Den 15 Oktober.
229
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att beslut först
torde böra fattas öfver inbjudningen ang:de den 47:de af R. o. Ad.
redan pröfvade §:n, uplästes BorgareSt:ts derom fattade beslut,
som lydde sålunda:
»At § 47 gafs följande lydelse: »De afgifter, som af lands
tinget
blifvit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till taxeringsvärdet
af den fasta egendomen inom hvarje kommunalsamhälle,
på det sätt, att den summa, som af landstinget blifvit
till uttaxering bestämd, jemföres med hela det för länet sednast
fastställda taxeringsvärde, då sig visar, huru många rdr rint i
landstingsskatt belöpa sig på hvarje kommun. Inom kommunen
fördelas denna skatt såsom andra kommunalutskylder.»
Derjemte beslöts, det skulle 2:dra mom:t af denna §, enligt
komiterades och Utskits förslag, uteslutas.»»
Gr. Sparre: Då R. o. Ad. efter en långvarig diskussion
och genom votering fattat sitt beslut i afs:de å 47:de §:n, så
förmodar jag, att det Höglofl. Ståndet ej nu är sinnadt att frånträda
detta sitt beslut, hvarföre jag för min del aubåller, att
BorgareSt:ts förev:de inbjudning mätte läggas till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
vidblef R. o. Ad. sitt förut om §:ns lydelse fattade beslut och lade
inbjudningen i den delen till handlingarne.
Sedan R. o. Ad. bifallit H. Exc. Hr Gr. o. Landtrmns fram
ställning,
att BorgareSt:ts inbjudning i öfrigt skulle tagas i öfvervägande
i sammanhang med pröfningen af de §§, hvarå densamma
hade afs:de; föredrogs ifrågav:de förordnings-förslags
§ 48.
Tillkännagafs, att PresteSt:t bifallit §:n, samt att BorgareSt:t
åt densamma gifvit följande lydelse: »Till ledning för landstingsskattens
bestämmande böra häradsskrifvarne på landet hvarje
år, efter slutade taxeringsförrättningar, till landstingets ordförande
genom Konuugens Befhde insända förteckningar, som för
hvarje socken summariskt uptaga beloppen af åsatt taxeringsvärde.
Genom Konungens Befhde insände magistraterne dylika upgifter
för städerna; hvarefter landstingets ordförande låter genom räkenskapsföraren
deraf uprätta sammandrag, uptagande hela länets taxeringsvärde,
samt huru mycket sig belöper på hvarje stad eller
socken.»
Gr. Sparre: Till följd af R. o. Ad:ns beslut vid 47:de §:n i
afs:de på landstingsskattens fördelande mellan kommunerna, får
jag för min del anhålla, att i den nu föredragne 48:de §:n den förändring
vidtages, att, i stället för det å första raden förekommande
ordet »bestämmande», måtte insättas orden »fördelning mellan
kommunerna». För öfrigt anhåller jag om bifall till §:n.
230
Den 15 Oktober.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, bifölls §:n, endast med den förändring, att det i början af
§:n förekommande ordet »bestämmande» utbyttes emot orden
»fördelning emellan kommunerna».
§ 49.
Tillkännagafs, att BresteSt:t bifallit §:n, samt att BorgareSt:t
för densamma beslutat följande lydelse: »Konungens Befhde
ombesörjer, på landstingets derom framställda begäran, att de
till uttaxering beslutade medel varda inom kommunerna i länet,
under benämning landstingsmedel, debiterade och af vederb:de
upbördsmän indrifna, samt i landtränteriet insatte inom
den tid och med det ansvar, som är för Kronans upbörd stadgadt.
»
Gr. Sparre: Som den af BorgareSt:t för dess del beslutade
redaktionsförändring af ifrågav:de g öfverensstämmer med det beslut,
R. o. Ad. vid 47:de g:n fattat, anhåller jag om propos. på
bifall till det af BorgareStit i detta afs:de afgifna redaktionsförslag.
Hr von Kraemer, Gustaf: Med stöd af hvad 49:de
g:n innehåller ronde sättet huru landstingsmedlen skola debiteras
och inkasseras, tager jag mig friheten fästa upmärksamheten på
några formela brister, som enl. mitt förmenande vidhäfta det nu
framställda förslaget. Utan att hysa någon synnerlig förhoppning
om framgång, skall jag äfven förslagsvis anföra, huru dessa, enl.
min tanke, lämpligast kunde afhjelpas. Jag anser nemi. att det
ligger något mycket bristfälligt i förslaget ronde det sätt, på
hvilket landstingets beslut böra till verkställighet befordras. Enligt
Utsk:ts förslag blefve omvägarne allt för vidlyftiga, ty landstinget
skulle först vända sig till Konungens Befhde och sedan
till häradsskrifvare, magistrater och regem:ts-skrifvare m. fl , hvilket
allt vore att besvära för många myndigheter och enskilde
personer. Landstinget borde enl. mitt förmenande i och för detta
ändamål hafva under sig direkt en slags verkställande myndighet, som
ungefär motsvarade hvad förvaltningsutskotten äro för hushållnirigssällskaperna.
Sedan i 8:de §:n är stadgadt angrde tiden för landstingens
hållande, att de nemi. ej få räcka längre än 8 dagar —
Talaren afbröts här af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, med
erinran, att den förev:de §:n endast handlade om sättet för debiteringen
och upbörden af landstingsmedlen.
Hr von Kraemer: Efter Hr Gr:ns o. Landtmms nu till
kännagifna
meddelande, ber jag endast att få sluta med den förklaring,
att orsaken hvarföre jag vid denna § uppträdt, för att
åstadkomma någon förändring i afs:de på expeditionen af vid
landstinget förekommande ärenden, var den, att jag ansåg denna
§:s innehåll närmast stå i öfverensstämmelse med de föreskrifter,
Den 15 Oktober.
231
sorn i detta afs:de borde stadgas, och det var för att afhjelpa åtskilliga
bristfälligheter deruti, som jag tänkte föreslå, att 11. o. Ad
täcktes besluta införande på lämpligaste ställe af en § af enahanda
lydelse med den i Borgmästare Stolpes förslag till lag om landsting
förekommande 22:dra §:n, som lyder: »Konungens Befh:de
åligge tillse, at.t landstings beslut må, genom kronobetjeningen
och socknenämnderna, der så lämpligen ske kan, eller ock genom
de särskilta styrelser och befallningsmän, sorn landstinget kan för
sådant ändamål utse, varda till verkställighet befordrade».
Efter härmed slujtad öfverläggning och uppå framställd propos.
, afslog R. o. Ad. komiterades förslag till §:ns lydelse oeh
biträdde BorgareStits dermed fattade beslut.
Hr von Koch, Nils Samuel: Som jag ej deltagit i
diskussionen hvarken vid den 47:de, 48:de eller 49:de §:n, anhåller
jag till protokollet få anföra min reservation emot de beslut,
sora vid nämnde §§ blifvit af R. o. Ad. fattade.
Häruti instämde Hr Hjärne, Harald.
SSraa 50—52.
Tillkännagåfvos vara antägna af MedStmloch biföllos.
§ 53.
Tillkännagafs vara antagen af MedStra.
Gr. Sparre: Det synes mig, att den ^-fördelning af upbör
den,
som i denna § blifvit bestämd, är något för hög. För min
del hade jag velat yrka någon nedsättning i densamma, men då
§:n är af 3:ne Stånd bifallen, har jag blott reservationsvis velat
anföra min åsigt i detta hänseende.
Propos. på bifall till §:n blef härefter framställd och med ja
besvarad.
§§:na 54 — 57.
Tillkännagåfvos vara antagna af MedStm och biföllos.
§ 58.
Tillkännagafs vara antagen af MedStm.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Då enahanda skäl, enl.
hvilka R. o. Ad. beslöt den förändring i 40:deg:n mom. »b», att
det endast skulle heta »uptagande äf lån» och ej af »utländskt»
lån, som föreslaget blifvit, äfven kunna tillämpas vid förevarande
58:de §; anhåller jag äfven vid denna g, att i mom. »b» ordet
»utländskt» måtte uteslutas.
Hr vou Koch: Jemte det jag förenar mig i den af Gr.
D e n 15 Oktober.
Ugglas gjorda framställning, tager jag mig dessutom friheten yrka,
att ett serskildt morn. tillägges den nu föredragne 58:de §:n,
här finnes ej, såvidt jag kunnat finna, något stadgande, som förebygger,
att ej landstinget möjligen skulle kunna tilltro sig, på
grund af för öfrigt meddelade stadganden, göra allt för genom
gripande förändringar i afs:de på bevilln.-grunden för redan bestående
inrättningar, t. ex. för kommunikationsanstalter, helsovården
etc. etc. Det skulle nemi. kunna falla landstinget iu att
säga att kurhusafgiften, som nu utgår efter l:sta artikeln, hädanefter
skulle utgå efter 2:dra art. Jag skulle ej hyst så mycken
fruktan i detta hänseende, om ej en af komiterade och otvifvelaktig!
en af dess förnämsta ledamöter, Riksarkivarien Nordström,
påpekat att en sådan tolkning verkligen kunde komma att ega
rum. På den grund får jag hos Gr. o. Landtm, anhålla om propos.
på ett sådant tillägg i denna g, som jag här skall uppläsa:
»Väckes i landsting fråga om förändring af grunden för afgift eller
arbetsbiträde, som enligt lag eller gällande författning utgöres för
inom länet nu befintlig anstalt eller inrättning, bör det förslag
till sådan förändring, landsting kan finna lämpligt att uppgöra,
till grundlagsenlig behandling hos K. M:t i underd. anmälas».
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats bifall till §:n med den
förändring, att afdelningen litt. b skulle erhålla följande lydelse:
»uptagande af lån»; hvarförutan Hr von Koch föreslagit, att såsom
ett nytt mom. i §:n skulle antagas följande stadgande:
»Väckes i landsting fråga om förändring af grunden för afgift eller
arbetsbiträde, som enligt lag eller gällande författning utgöres för
inom länet nu befintlig anstalt eller inrättning, bör det förslag
till sådan förändring, landstinget kan finna lämpligt att upgöra,
till grundlagsenlig behandling hos K. M:t i underd. anmälas».
Härefter framställdes först propos. på bifall till §:n med ofvanomnämnde
förändring och med R. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt
pröfva det af Hr von Koch föreslagna tillägget; och sedan
denna propos. blifvit med ja besvarad, gjordes propos. på antagande
af sistberörde tillägg, dervid svarades några ja jemte ett
eller annat nej; och förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 59.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n och bifölls.
§60.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt.n.
Hr von Kraemer, Gustaf: Som lämpligaste stället
för införandet af den af mig nyss föreslagna nya §:n torde
vara vid denna §, anhåller jag att densamma här, i stället för
vid 49:de <§:n, måtte blifva införd.
Den 15 Oktober.
233
Gr. af Ugglas: För min del kan jag ej annat än gilla
den anmärkning, Hr von Kraemer nu framställt, och får jag derföre
tillstyrka K. o. Ad. att bifalla tilläggandet af det morn., Hr von
Kraemer vid denna § föreslagit.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
bifclls §:n med tillägg af ett nytt mom. utaf följande innehåll
: »Konungens Befhde åligge tillse, att landstings beslut må,
genom kronobetjeningen eller koramunalnämnderne, der så lämpligen
ske kan, eller ock genom de särskilda styrelser och befallningsmän,
som landstinget kan för sådant ändamål utse, varda till
verkställighet befordrade».
§ 61.
Tillkännagafs att PresteSt:t bifallit §:n samt att BorgareSt:t
antagit densamma med den förändring, att orden »huru många
öre riksmynt sig belöpa på hvarje riksdaler bevillning» utbyttes
emot orden »huru mycket sig belöper på hvarje kommun.»
§:n bifölls ofärändrad.
§ 02.
Tillkännagafs vara antagen af MedStrn.
Hr von Koch: I öfverensstämmelse med de beslut i afs:de
å oinskränkt besvärsrätt, B. o. Ad. i föregrde författn.-förslag fattat,
anhåller jag att denna besvärsrätt äfven bär måtte blifva oinskränkt,
så mycket heldre som den redaktion, som här är upställd, kan anses
vara tvetydig. §:n lyder: »Besvär mot landstingets beslut må
icke ega rum, såvida den klagande ej tilltror sig kunna visa att
hans enskildta rätt blifvit genom beslutet kränkt; etc. etc.» Nu
skulle väl mången kunna tveka om enskildt rätt blifvit kränkt
derigenom att man ålägges större skatt än förut. För att förekomma
osäkerhet vid tolkningen och då jag tror, att vid införandet
af nya lagar man ej bör inskränka den besvärsrätt, man är van
att åtnjuta här i Sverige, tager jag mig friheten föreslå följande
redaktionsförändring af ifrågav:de §. »Den, som vill klaga öfver
landstingets beslut, må inom 30 dagar från den dag, då beslutet
blifvit, på sätt i § 61 sägs, kungjordt, till Konungens Befh:de ingifva
sina, till K. M. ställda, underd. besvär». Under förutsättning
att detta förslag antages, skulle 2:dra mom:t helt och hållet kunna
utgå.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: Mig har det förefallit
högst besynnerligt, att man här intagit ett stadgande, hvarigenom
det skulle förbjudas att klaga öfver ett beslut, som af landstinget
blifvit fattadt. Det strider helt och hållet mot den princip, som
hittills alltid blifvit följd, att det nemi. skall vara hvars och ens
rättighet att klaga öfver hvarje olagligt beslut. Då det deremot
förefaller mig mindre lämpligt, att genast öfverlemna åt K. M. att
ingå i bepröfvande af de inlemnade besvärsskrifterna, skulle jag,
234
Den 15 Oktober.
på det besvären först måtte hos K. M:s Befhrde undergå någon
pröfning, vilja föreslå ett tillägg till ifrågav:de g af följande lydelse:
»Besvär mot landstingets beslut må inom 8 dagar anföras hos K.
M:s Befhide».
Gr. af Ugglas: Jag tror ej det lönar mödan, att mycket
vidlyftigt ingå i denna fråga, emedan den redan är af 3:ne Stånd
afgjord. I motsatt fall skulle jag vilja upträda mot begge de här
afgifna förslagen. Att vilja utsträcka rättigheten att besvära sig
sa långt, som de begge siste värde talarne tyckas önska, vore att
införa en särdeles stor långsamhet och tröghet i ärendernas expedierande,
hvarföre jag för min del motsätter mig desamma och anhåller
att §:n måtte bifallas oförändrad.
Gr. Sparre: Då R. o. Ad. vid fråga om gällande kraften
af andra myndigheters beslut t. ex. socknestämmans, allmänna rådstugans
o. fl. a., redau antagit den grundsatsen, i olikhet med hvad
detta förslag innehåller, att besvär öfver dessa myndigheters beslut
skulle hos K. M. tillåtas, i långt vidsträcktare mån än denna §
antyder, så lärer väl konseqvensen fordra, att denna grundsats äfven
här göres gällande. På den grund yrkar jag bifall å Hr v, Köchs
i detta afside framställda förslag, såsom mest öfverensstämmande
med R. o. Ad:ns vid dylika frågor förut fattade beslut.
Hr Hjärne: Skulle, på sätt Hr v. Koch föreslagit, besvärs
rätten
utsträckas till hela länet, att inom 30 dagar efter kungörelsens
delgifvande till K. M. inskicka besvärsskrifter öfver landstingets
beslut, så skulle sannerligen K. M., som redan förut är
tillräckligt öfverhopad med göromål, än ytterligare onödigtvis blifva
pfverhopad med hundradetals besvärsskrifter från alla rikets landsorter.
Det är hufvudsakligen för att förebygga missbruk i detta
afs:de, som Utsk:t häruti i någon roan trott sig böra inskränka
besvärsrätten. Att utsträcka den så långt som så väl Hr v. Koch
som Hr Cederschiöld föreslagit, anser jag på grund af nyss anförda
skäl vara högst olämpligt, hvarföre jag anhåller om bifall till §:n
oförändrad.
Hr von Koch: Frågan gäller endast här, att rätt kunna
bestämma, när den enskiltes rätt bör anses vara kränkt eller ej.
Skulle man först vidtaga preliminär pröfning för att bedöma huruvida
den enskiltes rätt blifvit kränkt, för att kunna bedöma befogenheten
af besvärsskriften, tror jag detta oftast skulle uptaga mer
tid, än sorn behöfves för att studera sig in i sjelfva bufvudsaken.
Jag fortfar derföre att anhålla om bifall till mitt nyss afgifna förslag.
Gr. Sparre: Det går ej an, Mine Hrr! i fråga om lagstift
ning
att antaga en grundsats, om man ej vill konseqvent i alla
förslagets delar göra densamma gällande, Man har icke rättighet
att låta den på ena stället lysa och på det andra försvinna, den
Den 15 Oktober.
235
måste öfverallt utöfva samma verkan, annars blir hela lagförslaget
grundfalsk!. Hvad det mot Hr v. Köchs förslag åberopade skäl
beträffar, att nemi. den utsträckta besvärsrätten skulle åstadkomma
så mycket besvär för vederb:de, så ber jag Hrnne behjerta att detta
icke bör för lagstiftaren utgöra något skäl. Har man en gång
antagit denna princip, så synes mig uppenbart att man måste vidhålla
densamma, kosta hvad det vill.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Hr v. Köchs förslag.
Hr Dalman: Ehuru det kan vara likgiltigt, att, sedan frå
gan
redan är af 3:ne Stånd afgjord, yttra något vidare, kan jag
dock ej underlåta att för min del instämma med Gr. Ugglas och
Hr Hjärne. I likhet med hvad jag förut, i afs:de pä gällande
kraften af beslut utgångna ifrån de lägre kommunerna, redan yttrat,
kan jag ej eller vid detta tillfälle finna annat, än att en utsträckt
besvärsrätt skulle komma att medföra allt för mycket tidsutdrägt
och onödiga tvister. Jag yrkar således bifall å Utsk:ts i
detta hänseende afgifna förslag.
Gr. af Ugglas; Enl. mitt förmenande, är det alldeles
omöjligt för konseqvensens skull att antaga Hr v. Köchs förslag,
emedan det står alldeles i strid med stadgandena i 5 9:de §:n. I
denna § finnas upräknade åtskilliga fall der landstinget eger uteslutande
rätt att fatta beslut, utan att hvarken K. M:s eller K. M:s
Befh-.des godkännande erfordras, för att åt dem gifva bindande
kraft. Enl. Hr v. Köchs förslag, skulle alla landstingets beslut
vara underkastade besvärsrättighet hos K. M.; man finner således
att förslaget icke kan, utan att åtminstone undergå någon redaktionsförändring,
rimligtvis antagas. Antages det i sitt nuv:de skick,
kommer hela förslaget i 59:de §:n att helt och hållet öfverändakastas.
Gr. Liljencrantz: Lika med några föregide talare och i
fullkomlig motsats till den siste värde talaren, kan jag ej finna
det vara möjligt att antaga §:n, sådan den blifvit af Utsk:t föreslagen.
Då man i alside på gällande kraften af åtskilliga andra
myndigheters domslut, t. ex. kommunalstämmans, redan beslutat
att besvärsrätten der skulle bibehållas sådan den nu är, kan man
väl ej vid detta tillfälle frångå denna grundsats och bestämma att
landstingets beslut skola vara gällande, blott och bart derföre att
de äro landstingsbeslut, ty något annat skäl härföre har jag ej
hört åberopas. Jag motsätter mig således §:ns antagande i dess
nuv:de skick, men anhåller deremot om bifall å det af Hr v. Koch
framställda och af Gr. Sparre förordade förslag till redaktionsförändring
af ifrågav:de förslag.
Hr Cederschiöld: Om besvärsskrifterna, på sätt några
föregide värde talare föreställt sig, skulle direkte till K. M. få
aflåtas, då kunde visserligen med skäl antagas, att K. M. blefve
öfverhopad af sådana skrifter; men så har icke meningen med mitt
236
D en 15 0 ktober.
förslag varit; jag har nemi. endast föreslagit att besvär måtte inom
8 dagar få anföras hos K. M:s Befh:de, för att, efter derstädes
undergången pröfning, sedan till K. M. aflåtas. Tag vidblifver
således min förut framställda anhållan om bifall till det af mig
nyss framställda förslag.
Hr von Koch: I ani. af den af Gr. Ugglas framstälda an
märkning,
som skulle mitt förslag vara stridande mot 59:de g:n,
tror jag mig endast behöfva fästa upmärksamheten derpå, att denne
§ ej innehåller annat än föreskrifter om de af tinget fattade
beslut, som ej behöfva af K. M:ts Befhde fastställas för att få bindande
kraft. Allmänna regeln är likväl, att alla beslut, som af
landstinget fattas, skola, för att få ^gällande kraft, af K. Mits Befhde
fastställas. Nu då fråga är att anföra besvär, så är hvarken genom
det af Hr Cederschiöld eller af mig framstälda förslag, någon
inskränkning föreslagen, hvarigenom man ej skulle ega rättighet
att klaga öfver så väl de beslut, som af landstinget ensamt
afgöras, som ock öfver dem, som erfordra K. Mits Befhdes godkännande.
På den grund kan jag icke finna att det skulle blifva
någon inkonseqvens mellan 62:dra och 5 9:de §§:ne, äfven ifall den
af mig föreslagna redaktionsförändringen af förstnämnde § skulle
bifallas, hvarföre jag fortfarande anhåller om bifall å min nyss
framstälda propos.
Hr Printzensköld: I afs:de å besvarandet af den af Gr.
af Ugglas mot Hr von Köchs förslag framkastade anmärkning, är
jag helt och hållet förekommen af den siste värde talaren. De af
honom nu sist åberopade skäl, gifva, enligt mitt förmenande, ytterligare
stöd för olämpligbeten att antaga g:n i sitt nuv:de skick
och nödvändigheten af att vidtaga den redaktionsförändring, han föreslagit,
hvarom jag fortfarande anhåller om propos. på bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till §:n oförändrad,
dels afslag å komiterades förslag samt antagande af Hr
von Köchs förslag, att §:n skulle erhålla följande lydelse: »Den
som vill klaga öfver landstingets beslut, må inom tretio dagar
från den dag, då beslutet blifvit, på sätt i g 61 sägs, kungjordt,
till Konungens Befhde ingifva sina, till K. M:t ställde, underdåniga
besvär»; samt dels slutligen af Hr Cederschiöld, att g:n skulle lyda
sålunda: »Besvär öfver landstings beslut må inom åtta dagar
hos Konungens Befhde anföras.»
Härefter framstälde H. Exc. först propos. på bifall till g:n oförändrad,
dervid svarades några ja och nej i blandniug, samt sedermera
propos. på afslag derå och antagande af Hr von Köchs förslag
till g:ns lydelse, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Den 15 Oktober.
237
S 63.
Tillkännagafs vara antagen af MedSt:n.
Hr von Koch: När jag hör att §:n redan blifvit af 3:ne
Stånd bifallen, vill jag ej framställa något särskildt yrkande i denna
del, men jag ber dock, att, på grund af de skäl, som blifvit
af komitéledamöterna Hrr Stolpe och Nordström anförda, reservationsvis
få tillkännagifva att jag fullkomligt instämmer med dessa
Hrr deruti, att man ej bort inskänka sig till att bestämma att
endast 2:ne landsting i samma län kunna bildas, utan att man
gerna kunnat, i stället för ordet 2:ne, insätta ordet »flera.»
Propos. på bifall till §:n blef härefter framstäld och med ja
besvarad.
Föredrogs LagUtsk:ts den 28 sisth Sept. och 8 dennes bordlagde
Betänk. N:o 54, i ani. af väckt motion om ett stadgande
derom, att verkan af sökt lagfart å fastighet å landet skall beräknas
icke blott från det ting, utan från den dag, lagfarten sökes.
Sedan undertecknad, uppå begäran af Hr Dalman, meddelat
uplysning derom, att förev:de Betänk, blifvit af de öfrige RiksSt:n
bifallet, yttrade
Hr Dalman: Sedan jag nu erhållit uplysning derom att
LagUtsk:ts ifrågav:de förslag blifvit af de öfriga RiksSt:n bifallet,
inskränker jag mig till att yttra, att jag för min del icke gillar
förslaget.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad, framstälde H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos. på bifall till Betänk:t och, då
dervid svarades flere ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit
ja öfvervägande.
Föredrogs Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ts den 3 och 8 dennes på bordet lagde Betänk. N:o 34, i
ani. af väckt fråga om åtgärders vidtagande för att, under vissa
vilkor, bereda åboerne å de s. k. kyrkobemmauen i Halland dispositions-
och besittningsrätt till samma hemman.
Hr Printzensköld: Den som med upmärksamhet genomläst
de motiver, som legat till grund för Utsk:ts i detta dess Betänk.
gjorda tillstyrkande, skall svårligen kunna undgå att finna
huru Utsk:t här gått öfver gränserna af all befogenhet och inlåtit
sig på ett område, der, i händelse Utsk:ts förslag i detta fall blifver
gilladt, ingen sedermera blefve säker till sin egendom. Utsk:t
238
Den 15 Oktober.
bar nemi. uttalat den grundsatsen att Konung och Ständer ega
rätt att ingripa på enskildes rättigheter — en grundsats, som, enl.
mitt förmenande, i allt för väsendtlig mån strider mot begreppet om
ett lagbundet. samhälle. Huru olika Utsk:ts tänkesätt i detta hänseende
äro nu och vid sista riksdagen, ådagalägges bäst af den utaf
Prosten Ljunggren till Betänkd fogade reservation, hvilken för sakens
belysande jag anhåller att i sin helhet få upläsa. Den lyder
som följer:
»Då R. St:r, under bemödandet att jemna och lindra ojemnt
tryckande skattebördor, mött hinder af enskildes rättsanspråk, såsom
t. ex. sednast vid skatteförenklingens tillämpning inom Sala
län, har det hitintills så tillgått, att, efter frågans utredning och
vederbörandes hörande, en ersättningssumma blifvit raedgifven, som
fullt motsvarade rättsinnehafvarens förlust.
Denna väg har Utsk:t nu frånträdt. Halländska kyrkorna hafva
blifvit ställda utom lagen. Deras aldrig omtvistade rätt till städsmål,
numera arrende, af kyrkohemmanen är föreslagen att, utan
deras hörande, lösas mot en oskäligt ringa ersättning. Gåfves dem
full ersättning för den egendom, som sålunda föreslås till indragning,
sfi kunde man försona sig med åtgärden, såsom ett slags expropriation.
Så var ock föreslaget af Regeringen 1844. Men nu
bjuder man en ersättning, som är fullkomligt illusorisk. Man tager
icke kyrkornas närvarande inkomst af hemmanen såsom beräkningsgrund
för ersättningen, man tager icke 10 eller 20 års medelinkomst,
utan man tager 5 0 års, och dessa — deruti ligger
gycklet — räknar man icke ifrån 1860 till 1810, utan ifrån 1826
till 1776. Under sådane förhållanden får jag yrka afslag å Utskits
tillstyrkan, med åberopande af sist hällne riksdagens StatsUtsk:s
Utlåt, i denna fråga, så lydande:
»»Då frågan om dispositions- och jordeganderätten till de Halländska
kyrkohemmanen, enl. hvad Utsk:t härofvan anfört, vid flere
föreg:de riksdagar varit föremål för R. St:rs pröfning,, torde det
icke vara nödigt, att vid detta tillfälle meddela någon utförligare
framställning af alla de förhållanden, hvilka för ett noggrann! bedömande
af denna fråga måste tagas i betraktande, helst ett förslag
af enahanda innehåll med det nu förevarande äfven vid de
tvänne sistförflutna riksmötena varit hos R. St:r framstäldt, men
ej lyckats vinna afs:de, och några nya skäl icke blifvit af motionären
anförda, som ej under frågans föregide behandling kommit
under öfvervägande. Utsk:t inskränker sig således till den erinran,
att om, såsom motionären antagit, en del af de s. k. kyrkohemmanen
egentligen äro att betrakta såsom kronohemman, och deras
åboer derför skulle anse sig hafva rättmätiga anspråk att förvärfva
eganderätt till desamma, de i sådant fall ega att i laga ordning
väcka och utföra den talan, hvartill de finna sig befogade; hvaremot
anställandet å Kronans sida af en allmän rättegång, för att
komma i besittning af hvad som för närvarande utgör kyrkans
obestridda egendom, icke vore förenligt med de i lag stadgade former
för ärendenas behandling. Hänvisande i öfrigt till den fullständiga
utredning af detta ärende, som innefattas i StatsUtskds
Den 15 Oktober.
239
vid 184-1—1845 års riksmöte under N:o 182 och vid 1850—1851
års riksdag under N:o 327 afgifna Utlåtrn, får Utsk:t hemställa,
att förev:de motion ej må till någon R. St:rs åtgärd föranleda.»»
Då Utsk:t för 3 år sedan meddelat ett sådant Utlåt., som
vittnar om en så förtjenstfull opartiskhet hos Utsk:t, så måste det
hafva varit några outredda naturkrafter, som åter nu förmått det
Sammans. Utsk:t. att frånträda en så riktig grundsats och ingå på
ett förslag, som uppenbarligen åsyftar ett kränkande af kyrkans
rättigheter. Skulle R. St:r förfara på sätt det Sammans. Utsk:t
i detta dess Betänk, tillstyrker, eller beröfva den institution, som
här är i fråga, en densamma från sekler tillbaka tillhörande egendom,
anser jag Ständerna begå en uppenbar orättvisa och handla
på ett med deras värdighet föga öfverensstämmande sätt.
På grund häraf anhåller jag, att R. o. Ad. täcktes, med godkännande
af den reservation, jag nyss tog mig friheten upläsa,
afslå Utsk:ts i denna del gjorda framställning.
Hr Dalman: I motsats till den siste värde talaren, som varit
särdeles afgörande i sina yttranden, föreställer jag mig, att, om
man med noggrannhet genomläser detta Betänk., i hvad det rörer
frågan, huruvida de Halländska kyrkobemmanen äro med rätta kronan
eller kyrkan tillhöriga, man ej kan komma till annat resultat,
än att de måste tillhöra kronan, samt att de blott, till följd af ett
misstag, under en så lång följd af år varit ansedda såsom till-lydande
kyrkorna. Till detta resultat har åtminstone jag, efter en ganska
noggrann forskning i handlingarne, kommit, och jag skulle kunna
åberopa en auktoritet i detta afs:de, som säkert användt både mera
tid och forskning än Hr Printzensköld för att utreda förhållandena.
Resultatet af hans forskningar har varit detsamma som mitt, att
det nemi. blott hvilat på ett misstag, att dessa hemman kommit
att lyda under kyrkan. Så länge jag minnes tillbaka, har ingen
riksdag förlupit, der icke vidlyftiga öfverläggningar i denna fråga
egt rum, utan att något egentligt resultat ändock vunnits. Klagan
i detta hänseende har ej blott sträckt sig till riksdagarne, utan äfven
gifvit sig luft i petitioner till K. M:t från BondeStrt; ja K.
M:t har till och med en gång gjort Propos. till Ständerna att en
gång göra slut på denna tvistefråga. Det vore således önskligt,
om något beslut vid detta tillfälle fattades, hvarigenom man kundefå
visshet om att vid nästa riksdag slippa höra talas om detta na
snart i 50 år under hvarje riksdag diskuterade ämne.
Jag för min del anser Utsk:t ganska väl hafva motiverat sitt
tillstyrkande i detta afs:de, och får jag på grund deraf anhålla, att
Betänk:t måtte af det Högloft. Ståndet bifallas.
Gr. Sparre: Den omständighet, att frågan om de Halländska
kyrkohemmanet så långt jag minnes tillbaka, vid hvarje riksmöte
alltid återkommit och utgjort föremål för Ständernas öfverläggningar,
utan att man egentligen kunnat komma till något resultat
i ämnet, har föranledt mig att nu åt denna fråga egna en
240
Den 16 Oktober.
iner omfattande granskning, i den akt och mening att kunna inför
det Högloft. Ståndet redogöra för de åsrgter, jag i ämnet hyser.
Alltsedan år 1815 har denna fråga hvilat på bordet för representationen.
Den började då genom en framställning af presterskapet,
med anledning deraf att kyrkohemmanen i Halland understundom
af K. M:ts Belhde i länet skola blifvit ansedda såsom
vanliga kronohemman och dels underkastade skattevärdering, dels
ock af kronobetjeningen bortstadda. Presterskapet ansåg kyrkan
ega uteslutande rätt till dessa hemman. På denna underd. framställning
afgaf K. M:t genom nådigt bref af den 22 Maj 1819 det
förklarande, att sådane hemman, till hvilka kyrkorna innehade städselrätt,
icke kunde till skatte försäljas eller kyrkorna från städselrätten
skiljas, så framt icke visas kunde, att kyrkorna en sådan
dispositionsrätt sedan Danska tiden obehörigen sig tillegnat. För
att således bringa något ljus i frågan, måste man gå än längre tillbaka
i tiden. Det är naturligt att dessa hemman måste grunda
sig på något afträdande vid Roeskildska fredsslutet, hvarigenom
Halland, som vi veta, öfvergick till Svenska jorden. Huruvida
hemmanen då voro af kyrko- eller krono-natur, är det första som
bör utredas. I detta hänseende ber jag att få åberopa StatsUtsk:ts
vid 1844—45 års riksdag under N:o 182 afgifna Utlåt. Utsk:t
redogör i detta dess Betänk, för det behandlingssätt, denna fråga
vid föregide riksdagar undergått, samt, hvad särskildt rörer frågan
om, huruvida dessa hemman från äldre tider varit ansedda som
krono- eller kyrkohemman, åberopar Utsk:t ett i detta afs:de af K.
M:ts Befhde i Hallands län till K. M:t afgifvet underd. Utlåt. I
detta underd. Mern. förekommer bland annat: — »Det för
hållande,
att de Halländska kyrkohemmanen ursprungligen varit af
krononatur, samt under den tid, provinsen Halland lydde under
Danska kronan, ansetts och behandlats såsom kronohemman, vore
numera fullkomligen utredt, dels genom ett af några åboer å sådane
hemman till K. M:ts Befhde inlemnadt bevis, hvilket, utfärdadt den
2 Mars 1840 af Professoren i lagfarenheten vid universitetet i Köpenhamn
Kolderup Rosenvinge, bestyrkt af Geheime-arkivarien Finn
Magnussen och till underskriftens rigtighet vitsordadt af K. Svenska
och Norska Ministern vid K. Danska hofvet, innehölle: »att,
enl. de officiella copieböcker från 16:de och 17:de århundradena,
som angå Skåne och Halland samt finnas förvarade i K. Danska
Geheime-arkivet, de hemman, hvaraf kyrkorna egde landsgille, blifvit
under Danska tiden, såvidt kyrkorna egdes af Konungen och
kallelserätten af honom utöfvades, bortstadde för Kronans räkning
af Konungens lendsman»; dels af ett i KammarColl. i afskrift befintligt
bref af Konung Christian IV, dateradt den 29 Juni 1 fi33,
hvaruti åboer å hemman med landgille till kyrkor, eller sådane
hemman, som uti 1646 års jordebok äro uptagne såsom kyfko-,
kallades Våre och Kronans bönder och tjenare.»
De af Professor Kolderup Rosenvinge och Geheime-arkivarien
Finn Magnussen i denna fråga afgifna Utlåtm finnas fullständigt
införda i nyssnämnde Utsk:s Utlåt. sidd. 47 o. 48. Af dessa Betänkt
-
Den lb Oktober.
241
vidfogade skrifter synes ju uppenbarligen titt hvad som blifvit
kyrkorna gifvet, är ej annat än räntorna af dessa hemman. Det
skedde nemi. i Danmark som här, att då K. M;t ville understödja
någon korporation och man just ej ville understödja densamma med
kontanta penningar, så auvisades till detta ändamål räntorna af
några kronan underlydande hemman. Men lika litet sorn det någonsin
kunde falla en sådan korporation in, att betrakta dessa
hemman som sina egna, lika litet borde dessa hemman någonsin
hafva betraktats som kyrkans egendom. Det har blifvit sagt att
man ej skulle ega rätt att afhända kyrkan, hvad som från sekler
tillbaka tillhört densamma. Det är något i högsta grad oriktigt
att benämna den åtgärden, som här är föreslagen, »för att afhända
kyrkan något». M. Hrr! man kan väl ej från en institution afhända
uågot, som aldrig tillhört densamma j här är endast fråga om
att bereda åboerna å de s. k. kyrkohemmanen i Halland dispositions
och besittningsrätt till samma hemman, och i det fallet uttrycker
sig Utsk:t ganska riktigt, då det säger: »E. St:rs behörighet
att häruti ingripa lärer ock så mycket mindre kunna ifrågasättas,
som på Konung och Ständer gemensamt ankommer, ej blott att
iakttaga Kronans och enskildes rätt och fördel, men jemväl att be
vaka
kyrkans intresse, hvilket, i vårt fädernesland, ej eger någon
högre verldslig vårdare äu de nämnde, och således ej heller kan i
materiela frågor undandragas deras beslutanderätt. Att så upfatta
kyrkans intresse som kunde detsamma ej förlikas med det allmännas
fördel och ett stort antal enskilde medborgares välfärd, vore
sannerligen att allt för mycket misskänna denna vigtiga institution
och dess höga betydelse.» Det vöre'väl således önskligt att en
gång få slut på denna fråga, som under de sista 40 årens flesta
riksmöten utgjort föremål lör Ständernas förhandlingar. Ar man
öfvertygad om, att dessa hemman genom orätt blifvit förklarade för
kyrkans egendpm, och att det är genom orätt som kyrkan förklarat
dem för arrende, och således åboerna till dem ega en slags orubbad
besigtningsrätt, då är äfven på tiden att en rättelse göres
i detta afs:de på det att åboerne, om dock sent, en gång måtte
vederfaras rättvisa. Som, enligt mitt förmenande, det förmedlingsförslag,
Utsk:t i detta hänseende framställt, står i fullkomlig öfverensstämmelse
med rättvisans och billighetens fordringar — enär så
väl kyrkans som åboernas rätt deruti blifvit iakttagen —, så anser
jag, att E. o. Ad. med mycket skäl kan antaga berörde framställning,
hvarom jag anhåller om propos. på bifall.
Hr Printzensköld: Den talare, som näst e ter mig hade
ordet och som här upträdde till försvar för Utsk:ts Betänk., yttrade
för några plenidagar sedan, med tillämplighet på en då förehald
fråga, som också hade utgjort föremål för behandling vid åtskilliga
riksdagar, att »trägen vinner», eller att genom ett träget
fortsättande man slutligen skulle vinna sitt mål. Denna taktik har
i fullt mått vid förev:de fråga blifvit iakttagen. Som notarie i
KammarColl. och expeditionshafvande af det utslag, hvarigenom
H. XI. 16
Den 15 Oktober.
kronan tillerkändes eganderätten till % m:tl jord i Halland, min-*
nes jag, huruledes de olika besluten, sorn sedermera utgingo från
Regeringen, väckte ett visst upseende. Olika beslut i identiska
frågor hafva vi t. ex. sett vara fattade i Högsta Domstolen, men
ingenting är naturligare än att menniskors omdömen rätta sig efter
de olika förhållanden, under hvilka frågorna till behandling förekomma.
Gr. Sparre har med sin vanliga öratoriska skicklighet tagit
kronans och åboernas försvar, och han har äfven haft godheten underrätta
K. o. Ad. om åtskiiliga förhållanden, som, till stöd för
hans åsigt, blifvit af Stats-Utsk:t vid 1844—45 års riksdag framlagd
e och hvilka den ädle Gr:n anser tydligen ådagalägga riktigheten
af hans påstående att hemmanen ej voro kyrkan, utan staten
tillhöriga. Men Gr. Sparre hade väl bort, för att sätta R. o. Ad.
i tillfälle att med någon noggrannhet bedöma frågan, upläsa Betänk:t
i sin helhet och ej blott anföra några fragmenter derur. Jag skall
i stället för den värde Gr:n söka rätta detta fel. Utsk:ts Utlåt,
slutar nemi. som följer: »Utom dessa i de vidlyftiga handlingarne
förekommande omständigheter, dem Utsk:t ansett sig böra för frågans
fullständiga skärskådande här införa, hafva, under ärendets
behandling inom Utak:t företett sig åtskilliga andra förhållanden,
som gifvit Utsk:t ani. att till en viss grad ifrågasätta fullständigheten
af den utredning, de i målet hörde embetsmyndigheter åstadkommit.
Så är bland annat uplyst, att Konung Christian den
lV:s recess gällde som författning för hela Danska området, hvartill
Halland den tiden jemväl hörde. Vidare befiunes att ofvanberörde
af Professoren Kolderup Rosenvinge år 1840 utgifne bevis,
der det omtalas, att de hemman, af hvilka kyrkorna egde landtgille,
blifvit bortstadde af Konungens »lehnsmand», icke innehåller
de i K. M:ts Befhdes Utlåt, begagnade orden »för kronans räkning»,
äfvensom att den uti intyget förekommande mening, hvaraf
synes, att denna »lehnsmand» i sin egenskap af kyrkans försvarare
bortfästade kyrkans gårdar, helt och hållet uteslutits etc. etc. »
Jag vädjar nu till R. o. Ad., om väl, efter att hafva hört detta
å andra sidan, det ej skulle innefatta den uppenbaraste orättvisa
att nu besluta att kyrkan skall förlora sin dispositionsrätt öfver
ifrågav:de hemman, och det på vilkor, som äro till den grad fördelaktiga
för hemmanens åboer, att det vore som att rent af till
dem bortskänka desamma. Förmena åboerna sig hafva dispositionsrätt
till nämnde hemman, må de då anställa rättegång och såmedelst
få sig dylik rätt tillförsäkrad, men må icke staten ingripa i
kyrkans rättigheter och söka fråntaga densamma på sekelgammal
häfd grundad dispositionsrätt öfver egendom af hvad slag som helst.
Jag hade trott att, så länge vi lefde i ett lagbuudet samhälle, kyrkans
rätt borde hållas lika helig som den enskildes, men tyvärr!
ser jag bevis på motsatsen i detta Utskrts Betänk. För min del
har jag ansett föreg:de riksdagars StatsUtsk., med den oväld, sakkännedom,
klokhet och försigtighet, som höfves ett R. Stms Utsk.,
gått tillväga vid behandlingen af förev:de fråga, men då jag genomläser
detta sorn jag nu håller i min hand, kan jag ej komma
Dan 15 Ok to b ar.
243
till annat resultat än att det måtte hafva varit personliga skäl och
intressen, som drifvit Utsk:t att på sätt, som nu skett, förfara.
Jag yrkar fortfarande afslag å Utsk:ts Betänk.
Gr. Liljencrants: Ehuru Utsk:sledamot, har jag ej haft
annan del i handläggningen af detta ärende, än att vara närvide
vid justeringen, och således kan man ej förebrå mig att af några
personliga afsigter vilja förorda antagandet af ifrågav:de Betänk.,
men jag får likväl här förklara, att jag anser de så ofta i detta
afs:de framställda anspråken verkligen vara rättmätiga. En talare
har förklarat sin belåtenhet med Prosten Ljunggrens reservation
och förmenat att densamma bringar frågan i sin rättaste dager.
För min del tror jag att Betänk:t har den förtjensten åtminstone,
att derigenom ådagalägges tydligen och klart, att kyrkan, på grund
af den första lag sora i detta hänseende uprättades, verkligen ej
disponerade annat af ifrågav:de hemman än räntorna. Jag anser
mig vid detta tillfälle ej kunna förbigå att nämna, att, enl. hvad
mig blifvit berättadt, ingen ledamot af PresteSt:t anförde någon
erinran mot det beslut, som inom Utsk:t blef fattadt; den ifrågav:de
reservationen aflemnades först sedan. Det tycktes då vara en
enstämmighet i öfvertygelsen, som t. o. m. gränsade till det förvånande.
Då således ej bevisas kan att kyrkan till nämnde hemman
haft någon annan rätt än räntorna, så synes det mig icke vara en
ganska ovigtig omständighet att genom undanrödjande af de öfverklagade
missförhållandena söka verka derhän, att dessa hemman bringas
ur den lägervall, i hvilken de redan länge nog befunnit sig.
Pä grund deraf anhålles om bifall till Utsk:ts Betänk.
Gr. Sparre: Här har blifvit sagdt, att ett tillstyrkande till
Utsk:ts Betänk, skulle innebära ett våld mot kyrkans rättigheter.
Hvad är då fråga om? Ar det fråga om att helt och hållet beröfva
kyrkorna den städja, hvilken kyrkorna i äldre tider upburit,
eller de arrenden, hvilka i sednare tider blifvit i st. f. städjandet
anbefallde? Visserligen icke. Man har blott velat förebygga det
missbruk, som kyrkans målsmän på sednare tider tillåtit sig, att
nemi. utbjuda dessa hemman på auktion och öfverlåta dem till den
mestbjudande — ett nytt alltför ingripande våld i åboernas rättigheter.
Kyrkorna komma icke att berölvas någon enda dem tillkommande
rättighet, tvertom komma de att försäkras om framtida
oqvaldt åtnjutande af den ränta, som under namn af landgille
till dem utgått, äfvensom komma de, i st. f. den städja och det
arrende, de åtnjutit vid förändring med åboer å hemmanen, att åtnjuta
en förhöjd ränta under namn af städjeersättning.
Hr Printzensköld har sagt, att om åboerna hafva anspråk till
egande- och dispositionsrätt af hemmanen, må de anställa rättegång,
för att såmedelst vinna sitt mål. Jag skulle önska få veta huru
det skulle gå tili. Eu åbo kan naturligtvis ej säga annat, än att
han haft dispositionsrätt till sitt hemman, men hvem skall han då
upgifva såsom hafvande eganderätt till detta hemman. Det blefve
förmodligen Kronan. Kronan skulle då börja rättegången mot kyr
-
244
Den 15 Oktober.
kan. Det gör ej Kronan derför, att den deri ej har något intresse.
Det vore således åboerna, som skulle tvinga Kronan att anställa
en process mot kyrkan, för att Kronan skulle tillvinna sig eganderätten
till dessa hemman; roen jag betviflar att Kronan ville åtaga
sig en så beskaffad process. Det kan således, enl. mitt förmenande,
ej bero på åboerna att bölja processen.
Som jag ännu ej . funnit några skäl blifvit framställda, som i
ringaste mån ådagalägga det förhållande, att kyrkorna till nämnde
hemman ursprungligen haft någon annan rättighet än att komma
i åtnjutande af de af desamma inflytande räntor, så får jag fortfarande
tillstyrka K. o. Ad. att bifalla Utskrts i detta hänseende
afgifna Utlåt.
Hr Printzensköld: Gr. Sparre har märkvärdigt nog yt
trat,
att åboernes rätt i högsta grad blifvit förnärmad derigenom,
att hemmanen utbjudits på arrende. Denna omständighet tyckes,
bevisa att Gr. Sparre helt och hållet saknar kännedom derom, att
K. M. icke blott genom särskild föreskrift förklarat att kyrkohemmanen
i Halland skulle utbjudas på arrende, utan äfven genom
fullständig föreskrift meddeladt. huru med denna bortarrendering
skall förhållas. Om jag ej misstager mig, skall äfven i detta afs:de
ett maximum och ett minimum af arrendesumman blifvit stadgadt.
Så att, långt ifrån att det förhåller sig som Gr. Sparre yttrat, att
utbjudandet på arrende varit ett nytt våld mot åboernes rättigheter,
så var detsamma tvertom en åtgärd grundad på K. M:s Nåd.
beslut.
Vidare har Gr. Sparre förklarat, att det vore omöjligt för
honom att fatta, huru en rättegång om dessa hemman skulle kunna
anställas. I detta hänseende ber jag den värde Gr:n fästa upmärksamheten
på, huru besvnrsmnlen ang:de dispositionsrätten till
V* nitl. Lyngåkra i Harplinge socken af Hallands län, samt vid
en annan likartad fråga ronde en annan del af samma jemte åtskilliga
andra hemman inom nämnde län, blifvit fullföljda, och derefter
tager jag för gifvet att den värde Gr:n icke längre skall
stanna i okunnighet om, huru en sådan rättegång skall (öras.
Besvärsmålen kunna och böra i sådant fall forst inlemnas till K.
M:s Befh:de för att der undergå pröfning. Derefter fullföljes ärendet
först till KammarKoll. och slutligen hos K M., så att den
värde Gr:n finner, att det verkligen finnas domstolar, som äro lagligen
förpligtade och berättigade att uptaga sådana mål till behandling.
Men, Mine Hrr! det är vigare att på motionsväg gå
till Ständerna och anslå dess känslosträngar, än att underkasta sig
nödvändigheten, att ingå till vederbörliga embetsmyndigheter, för
att der på laglig väg komma till målet. Mina Hrr! tvistigheterna
i detta ämne hafva ju egt rum alltsedan år 1825, således i närmare
40 år, och fastän desamma blifvit vid laglig domstol anhängiggjorda,
har det ändock ej lyckats att frånvinna kyrkan dess på
sekelgammal häfd grundade anspråk på dispositionsrätt till nämnde
hemman. Under sådane förhållanden frågar jag Eder, om det kan
vara Ständerna värdigt, att nu med ett enda penndrag tillintet
-
Den 15 ök tober.
göra liela den bevisning, kyrkan under en så lång följd af år genom
sina målsmän sökt göra gällande, och såmedelst afhända kyrkan
en egendom, hvaraf den i århundraden varit i besittning. Man
talar visserligen om en ersättning genom städjepenningar, som kyrkan
skulle komma i åtnjutande af, men densamma är, till följd af
den tidsperiod, som bör ligga till grund för ersättningens bestämmande,
sådan, att kyrkan ovilkorligen kommer att gå i mistning
af en stor del af dess inkomster. Det är nemi. antaget att en
städja skulle hvart 20:de år inflyta till kyrkan. Men det står äfven
i Betiink:t, att åboerna skulle kunna köpa hemmanen till
skatte, och då frågar jag hvart städjan kommer att taga vägen.
På grund af dessa skäl fortfar jag att yrka afslag å Utsk:ts
Betänk., och skulle högeligen beklaga, om R. o. Ad., i betraktande
af det förhållande, som allt sedan 1844 egt rum, att nemi. Ständerna
sedan den tiden vid hvarje riksdag förklarat, att frågan vore
af beskaffenhet att den i vederbörlig ordning borde pröfvas och
att förhållandena i afs:de å densamma vida noggrannare, än som
ännu vid något tillfälle skett, borde utredas, nu skulle, på de ensidiga
skäl, som af Utsk:t blifvit framställda, bifalla det förslag,
som i detta hänseende blifvit af Utsk;t afgifvet.
Många ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Cederschiöld, Rob. Teo fr.: Det är för mig mycket
glädjande, att i denna fråga hufvudsakligen kunna instämma med
Hr Printzensköld, som vid flera föreg:de tillfällen förebrått mig
derföre, att jag vanligen upträder mot honom.
Hvad sjelfva saken beträffar, förvånar det mig, att Utsk:t
kunnat framkomma med ett förslag, som det ifrågav.de, att Ständerna
skulle afgöra en fråga, som ovilkorligen tillhör domstols
pröfning. Frågan är nemi. här att afgöra, om ifrågav:de hemman
äro af krononatur eller ej, och jag hemställer, om ej den diskussion,
som förevarit, bäst ådagalägger, att denna saks afgörande icke tillhör
Ständerna, ty sannerligen vågar jag icke påstå, att jag tror,
att ingen af de närv:de ledamöterna ännu fått för sig klart, hvilkendera
af de tvistande Hrr:ne, antingen Gr. Sparre eller Hr Printzensköld,
har rätt. Jag föreställer mig äfven, att om Ständerna
skulle ingå till K. M. med en så beskaffad skrifvelse som här är
föreslagen, vore i alla fall K. M., till följd af 16:de §:n R.F., förhindrad
att något beslut i ämnet fatta. Ty det står der: »Konungen
bör rätt och sanning styrka och befordra etc. etc. — —
ingen afhända eller afhända låta något gods fast eller löst utan
ransakning och dom, i den ordning Sveriges lag och laga stadgar
föreskrifva» etc. Ingenting kan således enl. mitt förmenande hvarken
af Konung eller Ständer i ämnet beslutas förr, än afgjordt
blifvit antingen hemmanen äro krono- eller kyrkohemman. Den
enda åtgärd, som af Ständerne nu kan vidtagas, är enl. mitt förmenande
att ingå till K. M. med anhållan, att K. M. måtte, så
vidt frågan rörer de hemman, som förmenas vara af krononatur,
vidtaga de åtgärder, som erfordras, på det att så väl Kronan som
246
Den 15 Oktober
-
hemmanens åboer måtte komma i åtnjutande af deras lagliga rått.
I händelse B. o. Ad. ej skulle gå in på denna framställning, så
vill jag likväl fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet på ett förslag, som
blifvit af en motionär, eu af de mest framstående ledamöterna af
BondeSt:t, framställdt, det nemi. att Ständerna skulle anhålla hos
K. M. att det täcktes K. M. förordna en komité, sammansatt af
sakkunnige personer, som skulle utreda frågan i sin helhet, och att
K. M. derefter i ett sammanhang täcktes pröfva och afgöra densamma.
Helst skulle jag dock vilja att mitt ofvan antydda förslag
af B. o. Ad. blefve antaget, hvilket lyder som följer: »Att R. St:r
skola hos K. M. i underd:het anhålla, det K. M., så vidt frågan
rörer de hemman, som förmenas vara af krononatur, måtte vidtaga
de åtgärder, som erfordras, på det att så väl Kronan, som hemmanens
åboer, måtte komma i åtnjutande af deras lagliga rätt».
Gr. Sparre: Den siste talaren har föreslagit, att Ständerna
skulle till K. M. ingå med anhållan derom, att K. M. skulle på
Kronans vägnar anställa en process med kyrkan, för att frånvinna
kyrkan de hemman, som kunna vara af krononatur. Denna hemställan
har en gång förut blifvit gjord, men refuserad, och detta
med rätta. Ty hvad blefve förhållandet? Hvem är kyrkans målsman
och öfverhufvud? Det är K. M. Hvem är den ekonomiska
lagstiftningens högsta innehafvare? Det är K. M. Tillkommer det
således ej obestridligt K. M., i egenskap af så väl kyrkans målsman
som den ekonomiska lagstiftuingens högste innehafvare, att
bestämma huruledes dessa hemman, förutsatt äfven att de äro kyrkans,
skola administreras? K. M. kan således ej å Kronans vägnar
anställa en process mot kyrkan, alldenstund K. M. är på samma
gång kyrkans sorn statens högsta öfverhufvud; men såsom egande
makt att bestämma huru dessa hemman skola administreras, eger
K. M. full befogenhet att förklara att K. M. ej finner lämpligt
att hemmanen fortfarande utbjudas på arrende, utan att kyrkorna
i ersättning för den städja, hvilken de förut upburit, i stället måtte
komma att åtnjuta en förhöjd ränta under namn af städjeersättning.
Då denna medelväg till förmedling af så väl kyrkornas
som åboernas rättigheter ännu återstår, kan jag icke inse någon
ani. vara förhanden att tvinga K. M. att väcka en rättegång mot
kyrkan, då dessutom, som jag nyss visat, denna åtgärd vore i högsta
grad rättsvidrig.
Eopen på propos. förnyades.
Hr Printzensköld: Gr. Sparre har förklarat, att K. M.,
såsom ekonomiska lagstiftningens högste innehafvare, skulle ega
rättighet att förordna huru dessa hemman skola administreras, äfven
om de tillhörde kyrkorna. Ja! K. M. eger väl makt att, efter
vederb:des hörande, förordna huru hemmanen skola för kyrkoruas
räkning förvaltas; men att, såsom den värde Gr:n tyckes vilja påstå,
K. M. skulle kunna utöfva sin lagstiftningsrätt så, att kyrkorna
skola, såsom Gr:n åsyftar, blifva utaf med sina hemman,
Den 15 0 k t o b® r.
2-1?
oell eganderätten till dessa öfvergå först till Kronan, och sedan,
genom skatteköp, till den enskilde; det är något, sorn lyckligtvis,
tack vare våra grundlagar, ligger utom gränsen för Konungens
befogenhet.
Att, på sätt Hr Cederschiöld föreslagit, kronan skulle anställa
rättegång om dessa hemman med kyrkan, synes mig i högsta måtto
olämpligt, då det står hvarje åbo fritt att inför K. M:s Befh:de
bevisa, att det hemman, han innehar, ej är kyrkans utan kronans
tillhörighet, då deraf blir en följd, att åboen vinner just det syftemål,
man afsett genom frågans väckande vid riksdagarne, den ena
efter den andra, nemi. att genom skatteköp blifva egare till hemmanet,
hvilket nu åter, emot kyrkans bestridande, icke låter sig
göra.
Hr Dalman: Om frågan här vore om eganderätt, så skulle
Hr Cederschiöld otvifvelaktigt hafva rätt, att densamma borde behandlas
af allmän domstol. Men här är alldeles ej fråga om eganderätten,
utan endast att förvandla naturen af kyrkohemman till
kronohemman. Och för beslut härom känner jag ingen annan
auktoritet än den högsta administrativa myndigheten och R. St:r.
Då dessutom K. M. för i'0 år sedan kunde med full befogenhet
förändra vilkoren för dispositionen af ifrågav:de hemman, inser jag
sannerligen icke, hvarföre man nu vill förmena K. M. den här
ifrågaställa rättighet, och yrkar jag, ur sådan grund, fortfarande
bifall till Utsk;ts härvid gjorda framställning.
Hr Cederchiöld: Den siste värde talaren har medgifvit,
att jag haft rätt i min åsigt, såvidt frågan hade rört eganderätten.
Jag hemställer till den värde talaren, om icke verkligen frågan
äfven rörer eganderätten, nemi. hvilkendera, antingen kyrkan eller
kronan, har besittnings- och eganderätt till nämnde hemman.
Gr. Sparre har anfört, att det ej skulle gå an, alt K. M:t,
som äfven varande kyrkans öfverhufvud, upträdde som målsman
för kronan och förde rättegång mot kyrkan. Jag hemställer, huruvida
icke den värde Grin sammanblandat de begge begrepp,
som äro fästade vid ordet kyrka. Ar här nemi. fråga om statskyrkan,
så är det visserligen sannt, att Konungen är statskyrkans öfverhufvud,
men jag har icke föreställt mig, att dessa hemman skulle
tillhöra statskyrkan, utan vissa i Hallands län befintliga landtkyrkor,
och under sådane förhållanden anser jag icke detta af
Gr. Sparre anförda skäl i någon mån kunna motverka antagandet
af det förslag, jag nyss framställt, hvarföre jag fortfarande anhåller
om bifall å detsamma.
Gr. Sparre: Hr Cederschiöld har ånyo betraktat denna
fråga, såsom hade den varit en rättsfråga. Jag bestrider det. Jag
har visserligen talat om den ursprungliga rätt, kyrkan kan hafva
egt på hemmanen; detta har jag likväl ej gjort för att upge
någon grund för att denna fråga skulle afgöras som en rättsfråga,
men för att motivera det här ifrågavide förslaget i afside på åbo
-
248
Den 15 Oi t ober.
ernas rätt till deras hemman, förutsatt att de äro kyrkans, så att
Hr Cederschiölds sista anmärkning kan i intet afs:de förändra
min öfvertygelse ang:de Utsk:ts förslag, utan anhåller jag fortfarande
att detsamma måtte bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exe. Hr
Gr. o. Landtm, att derunder yrkats dels bifall till Betänkrt, dels
alslag derå, och dels slutligen af Hr Cederschiöld, att K. o. Ad.,
med afslag å Betänk:t, måtte för sin del besluta, det E. St:r
skulle hos K. M:t i underd. anhålla, att K. M:t, såvidt frågan,:
rörde de hemman, som förmenades vara af krononatur, måtte vidtaga
de åtgärder, sorn erfordrades, på det att såväl kronan som
hemmanens åboer komine i åtnjutande af deras lagliga rättigheter.
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till Betänk:t
och, då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd af Hr Printzensköld, samt Hr
Cederschiöld derefter yrkat att hans förslag måtte anlagas till
kontrapropos. vid den blifvande voteringen, uti hvilket yrkande
Hr Printzensköld jemväl sig förenade; uplästes och godkändes
följande voter.-propos.:
»Den som bifaller Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o 34, i ani. af väekt fråga om åtgärders
vidtagande för att, under vissa vilkor, bereda åboerne å de s. k.
kyrkoheromanen i Halland dispositions- och besittningsrätt till
samma hemman, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår B. o. Ad. förenämnde Betänkrde och beslutar
för sin del, att E. St:r skola hos K. M:t i underd. anhålla,
det K. M:t, så vidt frågan rörer de hemman, som förmenas vara
af krononatur, måtte vidtaga de åtgärder, som erfordras, på det
att så väl kronan sora hemmanens åboer må komma i åtnjutande
af deras lagliga rätt».
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 13.
Nej — 9.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
BankoUtskottet:
N:o 45, angide föreskrifterna i 7:de art. af Bankoreglementet
;
N:o 46, i ani. af f. d. Kamereraren A. W. Wäsströms och
f. d. Bokhållaren A. Köhler* ansökningar om pensionstillökning;
Den 15 Oktober.
249
Nio 47, i ani. af väckta förslag om förändrad organisation
af R. St:rs Bank;
N:o 48, med förslag till instruktioner för dels R. St:rs Revisorer
öfver Bankoverket, dels R. St:rs Revisorer öfver Bankodiskontverket
i Stockholm samt lånekontoren i orterna;
N:o 49, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Bankoreglementet;
Lagutskottet:
N:o
62, i ani. af väckta motioner om arfsrätt för oäkta
barn;
N:o 63, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. Nio 4 2, röride
förändrad lagstiftning i fråga om uprättande af boupteckning, äfvensom
rör:de vård af död mans bo;
N:o 64, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 43, i
fråga om föreslagen ändring uti och tillägg till vissa delar af
7:de Kap. Rätteg.Balk., sådant det lyder uti K. Förordmn angide
inteckning i fast egendom den 13:de Juli 1818;
N:o 65, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. Nio 44, i
fråga om ett tillägg till 18:de Kap. lista §:n ÄrfdaBalken, angide
bevakning af testamente;
N:o 66, i ani. af gjorda anmärkningar vid Utskits Betänk.
N:o 45, i fråga om ändring i llite Kap. 4:de och 7;de §§:na
Rätteg.Balk., ang:de stämning;
N:o 67, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. Nio 47, anglde
ifrågasatt förändring i Domkapitlens organisation;
Nio 68, i ani. af väckta motioner om revision af och ändring
uti gällande lag och författningar röride utsökningsvä
sendet;
Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskottet i
Nio 41, i ani. af väckta motioner om ändringar i föreskrifterna
röride vilkoren för anläggning af vattenverk och dermed jemförlige
inrättningar;
RiddarhusUtskottet:
Nio 16, i ani. af återremiss af liite §:n i Riddarh.Utsk:t3
Utlåt. Nio 7, öfver Riddarh.Direktms riksdagsberättelse;
N:0 17, i ani. af Gr. Lagerbjelkes, Gustaf, motion angide
ordnande af Riddarhusets gårdsplan;
Nio 18, i ani. af väckt förslag om tryckning af minnes
talet
öfver Konung Gustaf I;
Nio 19, angide af Fröken A. C. Bethun under Riddarh.-  Direktms vård ställd testamentsfond. ■>
R. o. Ad åtskiljdes kl. */t till 12 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
Den 16 Oktober, j
Tisdagen den 16 Oktober 1880.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 15:de dennes, samt pleniprot.
för den 30:de sistl. Juni.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:ts
den ll:te och ) 5:de dennes bordlagde Utlåt. N:o 206, i
ani. af EiksStms beslut ronde StatsUtsk:ts i Betänk:t N:o lii5
framställda förslag om inrikes skeende uplåning emot Svenska
fonderade statsobligationer.
Utskits hemställan ang:de förändrad lydelse af 8:de punkten
uti Betänka N:o 165 blef af 11. o. Ad. bifallen; och lades Utlåtrt
i öfrigt till handlingarne.
Föredrogs ånyo Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ts den 4:de oell 8:de dennes bordlagde Mern. N:o 37, i ani.
af RiksStms skiljaktiga beslut beträffande Utsk:ts Betänk. N:o
25, i fråga om statsanslag för anläggning af åtskilliga telegraflinjer
inom riket.
Uppå begäran af Gr. Lagerbjelke uplyste undertecknad, att
Preste- och BorgareSt-.n, med godkännande lagt Mem:t till handlingarne,
men att BondeSt:t, ogillat detsamma och antagit Riksdagsfullmäktigen
Nils Larssons vid Mem:t fogade reservation.
Gr. Lagerbjelke: Genom den uplysning, som Riddarh.-
Sekretm nu meddelat, torde detta Höglofl. Stånd finna, att Presteoch
BorgareStm godkänt Utskits Betänk.
Att någon votering här icke kommer att ega rum, är säl.
redan genom 2 Stånds beslut afgjordt.
Vid sådant förhållande är det följaktligen helt och hållet -  onödigt att ingå i någon tvist, huruvida en votering här bort
ega rum eller icke; hemställande jag derföre vördsamt att R. o.
Ad. måtte låta bero vid det beslut, till hvilket frågan genom
tvenne Stånds beslut kommit.
Ben 16 Ok tober.
251
Hr Hjärne, Harald: Det kunde visserligen vara åtskil
ligt
att anmärka mot Utskits behandling af de olika Stms sednaste
beslut; men då jag nu genom de uplästa prot.-utdragen
finner att frågan redan är förfallen, anser jag icke lämpligt, synnerligast
vid riksdagens nära förestående slut, att här upplifva
någon formdiskussion, hvarföre jag inskränker mig till att yrka
bifall till det af Gr. Lagerbjelke framställda förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
lät K. o.' Ad. bero vid det slut, hvartill frågan kommit genom
två RiksStånds öfver Mem:t fattade beslut.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts den 8 dennes på bordet
lagde Utlåt. N:o 197, i fråga om Bergsskolans i Fahlun flyttning
till Stockholm och förening med Teknologiska institutet.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk;ts den 8
dennes bordlagde Mern. N:o 58, i ani. af RiksStms skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utsk:ts Utlåt. N:o 48, innefattande
svar å återremisser af Utsk:ts Betänk. N:o 33, i fråga om antagande
af ny konkurslag samt nya lagar ang:de boskillnad och
urarfvagörelse.
Föredrogs och bifölls Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ts den 8:de dennes bordlagde Betänk. N:o 35, i ani.
af väckt motion om rättighet för utländsk man att i rikets stapelstäder
drifva grosshandel och idka större fabriksrörelse m. m.
Föredrogos och lades till handlingarne samma Utsk:s nedannämnde,
den 8 dennes bordlagde Utlåtm, nemi.:
N:o 36, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 18,
ang:de väckta motioner om förändrade föreskrifter ronde tillsättandet
af klockare, organister och fölkskolelärare;
N:o 37, i ani. af återremiss af Utslcts Betänk. N:o 20, innefattande
yttrande öfver väckta motioner om utfärdande af ett
allmänt vitesförbud till egors fredande mot åverkan och annat
intrång;
N:o 38, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 26, an
g:de
väckta motioner om uphörande eller förändring af lärares vid
universiteterna och elementarläroverken rätt till presterlig tjensteårsberäkning;
samt
N:o 39, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 27, rör:de
väckt motion om förändrad klassificering af pastorater.
252
Don 16 Oktober.
Föredrogs och bifölls samma Utsk:s d. 8 dennes bordlagde
Betänk. N:o 40, i ani. af väckt motion om inrättande af notariatsembete
vid underrätt.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 8 dennes bordlagde Betänk. N:o
184, i ani. af väckt motiou om indragning af Konvojkommissariatet
samt öfverflyttande till Statskontoret af de kommissariatet
hittills åliggande göromål.
Föredrogos och biföllos samma Utsk:s den 8:de dennes bordlagde
Betänkm:
N:o 185, i ani. af väckt motion om inrättande af en Öfverstyrelse
för jernvägsväsendet;
N:o 186, i ani. af väckt motion om rättighet för klockare i
Halland, som innehafva boställen, att med penningar lösa den
från boställena in natura utgående ränta; samt
N:o 187, i ani. af väckt motion om kungörande i tidnin
garne
af förslag till organist-, klockare- och folkskolelärarebefattningar.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsk:ts denl0:de
dennes bardlagde Mern.:
N:o 199, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt:t N:o 157,
beträffande R. St:rs år 185 9 församlade Revisorers berättelse ang:de
samma år verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1857; samt
N:o 200, i ani. af erhållen återremiss å Utlåt:t N:o 145,
ang:de förändring af sättet för markegångsprisens bestämmande.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts den 10:de dennes bordlagde
Utlåt. N:o 201, i ani. af väckt motion ang:de uphörande
af den s. k. Näs kungsgårdshjelpen.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:ts den 10:de
dennes bordlagde Mern. N:o 204, i ani. af verkställd omröstning
i åtskilliga till 8:de och 9:de hufvudtitlarne hörande anslagsfrågor.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 10:de dennes bordlagde Betänk.
D e n 16 Ok tober.
253
N:o 188, i ani. af väckta motioner i fråga om meddelande af
föreskrifter i
Vid föredragning af Konst.Utsk:ts den 12:te dennes bordlagde
Mern.:
N:o 89, med voter.-propos. rör:de det i Konst.Utskits Mern.
N:o 57 framställda förslag till ändring i 14:de §m ä:te mom:t R.O.;
N:o 70, i ani. af RiksStms beslut ronde det uti Konst.-  Utskits Mern. N:o 68 framställda förslag till ändring i 70:de §:n
R.O.; och
N:o 71, i ani. af RiksStms beslut rör:de Koust.Utskits
Mern. Niris 58, 63 och 67;
blefvo de af Utsk:t uti dessa Mern. föreslagne voter.-propos:r
af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs och bifölls StatsUtskits den 12:te dennes bordlagde
Mern. N:o 212, ang:de en gratifikation åt Hr Statskommissarieu
Kock.
Vid föredragning af StatsUisk:ts den 12:te dennes bordlagde
Mern. N:o 213, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut i fråga om
ytterligare anslag till fortsättning af Nationalmuseibygguaden; godkändes
den af Utsk:t i detta Mern. föreslagne voter.-propos.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekou.Utsk:ts den 12:te
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 41, föranledt af RiksStms
skiljaktiga beslut öfver Utsk:ts Mein. N:o 33, i fråga om skjutsningsbesvärets
ordnande.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:ts nedannämde den 12:te
dennes bordlagde Utlåt, och Betänkm, nemi.:
N:o 59, i ani. af återremisser utaf Utsk:ts Betänk. N:o 36,
i fråga om uphäfvande eller revision af K. Förordn. i afs:de på
handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva,
den 20:de Nov. 1845;
Nio 60, i ani. af väckta motioner om skärpning i straffet
för sabbatsbrott; och
N:o 61, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. om antagande af en
författning angide verkställighet i Sverige af domar och utslag,
meddelade af domstol i Konungariket Danmark.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 12:te dennes bordlagde Mera.
N:o 193, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut vid behandlingen
254
Ren 16 Oktober.
af Utsk:ts Betänk. N:o 161, i fråga om det af komiterade upgjorda
förslag till förordning om kommunalstyrelse på landet.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:ts den 13:de dennes bordlagde
Mern.:
N:o 207, med förslag ang:de aflöningen för Riksg.Kont:ts
embets- och tjenstemannapersonal samt vaktbetjening;
N:o 208, ang:de arfvodes anvisande jemväl under innev:de
riksdag för befattningen med de tryckta riksdagshandlingarnes
mottagning, vårdande och utdelning;
N;o 209, ang:de fortfarande understöds beviljande för Riksg.-  Kont:ts enke- och pupillkassa;
N:o 210, i ani. af väckt motion ang:de pensionen för aflidne
Ofverkrigskommissarien Fr. Lindstedts efterlemnade döttrar; samt
N:o 211, med förslag till stadganden i Riksg.Kontrts reglemente,
angtde de vid föregrde riksdagar beviljade, men ännu icke
utbetalda statsbidrag.
Föredrogs Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utskits den 13 dennes bordlagde Betänk. N:o 19, i anledn.
af väckt motion om bestämmande af tillverkningsafgiftens belopp
och beräkning af redskapens afverkuingsförmåga, i händelse K. M:t
skulle bifalla en af BondeSt:t hos K. M:t gjord anhållan, att
bränvinstillverkning i mindre bränneri, utan tillsyn af kontrollör,
skulle tillåtas äfven under åren 1861 —1863.
Hr Hjärne, Harald: Vid det tillfälle, då detta Betänk,
förevar till behandling inom Sammansatta Bevilln.-, Lag samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk:t, fann jag mig förhindrad att uti bemälte
Utsk:s öfverläggning deltaga, emedan jemväl ett annat Utsk., hvilket
jag äfven såsom ledamot tillhörde, samtidigt hade sammanträde.
Detta förhållande ger mig nu ani. att förklara, det jag, för den
händelse jag deltagit uti förstberörde öfverläggning, ovilkorligen
skulle hafva afstyrkt bifall till ifråg:de motion.
Jag tror att de beslut, som redan af R. St. blifvit fattade i
bränvinsfrågan, äro tillräckliga att åberopa för ådagaläggande deraf,
att denna motion icke lagligen kan blifva föremål för R. St:rs behandling.
R. St. hafva nemi. beslutat, dels att inga brännerier
få existera, som icke tillverka minst 300 kannor om dagen, dels
att hvarje kanna bränvin skall beskattas med 60 öre, dels att
kontrollör skall närvara vid alla brännerier för att tillse upmätningen
af bränvinet. Om man nu skulle medgifva ett undantag
för de fall, som motionären här afsett, skulle ovikorligeu ettdera
af nämnde beslut komma att uprifvas.
De nu omhandlade brännerierua kunna nemi. icke åstadkomma
någon tillverkning, som öfverstiger 100 å 130 kannor per dag.
Mig synes således att här icke är af nöden att tala om lämpligheten
eller olämpligheten af det framstälda förslaget, emedan R.
D en 16 Oktober.
255
St. redan förut afgjort samma sak, och man, jemlikt Riksd.Ordms
bestämda föreskrift, numera icke kan i denna fråga fatta något
derifrån afvikande beslut.
Skulle dock, hvad jag icke vill förmoda, H. Exc. Hr Gr:n och
Landlm. finna sig föranlåten att framställa propos. i frågan, får
jag anhålla att R. o. Ad. måtte afslå Betänk:t.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Utan att ingå uti så
vidlyftig diskussion af frågan som Hr Hjärne, får jag, för min del,
förklara, det jag är temligen öfvertygad, att Landtm, icke kommer
att framställa propos. å förev:de förslag.
Om likväl en sådan framställning skulle komme att ega ruin,
anhåller äfven jag att R. o. Ad. måtte afslå Betänkit.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
H. Gr. o. Landtm.: »Det förslag, som Sammansatta Utsk:t här
framställt, innehåller, att under år 1861 skulle nu gällande Bränvinsförfattning
fortfara att för mindre brännerier lända till efterrättelse,
endast med ändring i alside å afverkningsberäkningen.
Nu hafva emellertid R. St. i det förslag till författning ang:de
vilkoren för bränvins tillverkning, hvilket är bifogadt R. St:rs underd.
skrifvelse N:o 10 6, jemte beslut i alside å beloppet af skatten,
att jemlikt 61 ista §:n R.F:u gälla från och med år 1861, i
öfriga delar bland annat beslutat, i § 4, att minsta tillverkning
för dygn skall utgöra 300 kannor, i g 19, att afgiften bör utgå
med 60 öre för hvarje tillverkad kauna, upmätt under kontrollörs
tillsyn, i § 28, att sådan kontrollör skall vid hvarje bränneri vara
anstäld, och i § 34, att allt bränvin skall på tillverkningsstället
upmätas — allt stadganden, som inverka på beskattningen, och, så
vidt de nuv:de mindre brännerierne angår, icke öfverensstämma
med hvad i nu gällande författning är bestämdt. Yid sådant förhållande
och då hvad Utsk:t nu föreslagit står i strid emot ett
af R. St. vid denna riksdag fattadt, redan expedieradt beslut i en
beskattningsfråga, anser jag mig, jemlikt 75:te <§:n Riksd.Ordn.,
jemförd med 55:te §:n i samma Grundlag, ej kunna framställa annan
propos. å det nu föredragna Betänk:t, än att detsamma må
läggas till haridlingarue.»
Härefter blef en sådan propos. framstäld och med ja besvarad.
Föredrogos och biföllos BankoUtskits uedannämnde, den 15
dennes bordlagde Mern., nemligen:
N:o 45, angille föreskrifterna i 7:de art. af Bankoreglementet;
N:o 46, i ani, af f. d. Kamerareu A. W. Wäsströms och f.
d. Bokhållaren A. Köblers ansökningar om pensionstillökning;
N:o 47, i ani. af väckta förslag om förändrad organisation af
R. St:rs Bank;
N:o 48, med förslag till Instruktioner för dels R. St:rs Revisorer
Öfver Bankoverket, dels R. Stirs Revisorer öfver BankoDiskontverket
i Stockholm samt Lånekontoren i orterna; samt
256
Den 16 Ok tob er.
N:o 49, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Bankoreglemeutet.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
LagUtsk:ts den 15 dennes bordlagde Betänk. N:o 62, i ani. af
väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtskits nedannämnde,
den 15:de dennes bordlagde Mern., nemi.:
N:o 63, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 42, rör:de
förändrad lagstiftning i fråga om uprättande af boupteckning, äfvensom
rör:de vård af död mans bo;
Nio 64, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 43, i fråga
om föreslagen ändring uti och tillägg till vissa delar af 7:de kap.
Rätteg.Balken, sådant det lyder uti K. Förordnm ang:de inteckning
i fast egendom den 13 Juli 1818;
Nio 65, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. N:o 44, i fråga
om ett tillägg till 18:de kap. Irsta gin ÄrfdaBalken, ang:de be
vakning
af testamente;
Nio 66, i ani. af gjorda anmärkningar vid Utsk:ts Betänk.
N:o 45, i fråga om ändring i ll:te kap. 4:de och 7ide §§:na
Rätteg.Balken, ang:de stämning;
N:o 67, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. N:o 47, ang:de
ifrågasatt förändring i domkapitlens organisation.
Föredrogs och bifölls LagUtskits den 15:de dennes på bordet
lagde Betänk. N:o 68, i ani. af väckta motioner om revision af
och ändring uti gällande lag och författningar ronde utsökningsväsendet.
Föredrogs och bifölls Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utskits den 15:de dennes bordlagde Betänk. Nio 41, i ani,
af väckta motioner om ändringar i föreskrifterna ronde vilkoren
för anläggning af vattenverk och dermed jemförliga inrättningar.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande RiddarbusUtsk:ts
den 15:de dennes bordlagde Utlåt. N:o 16, i ani. af återremiss
af ll:te g:n i RiddarhusUtskits Utlåt. Nio 7 öfver RiddarhusDirektionens
riksdagsberättelse.
Utskits hemställande, att en bröstbild af Konung Gustaf II
Adolf måtte förfärdigas och upställas i Riddarhussalen under Wasavapnet,
samt att denna bröstbild skulle utföras i brouz.
Biföllos.
Utskits hemställan, att kostnaden för den ifrågavide bröstbildens
förfärdigande måtte anvisas att utgå från Riddarhuskapitationsfonden.
Hr
D «u 16 Ok tob er.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Utsk:t har före»
slagit att kostnaden för ifragavide bröstbilds förfärdigande mätte
komma att utgä fran Riddarbus-kapitationsfonden.
För min del kan jag icke finna något skäl, hvarföre man
skall föreskrifva Riddarhus Direktionen frän hvilken särskild fond
berörde utgift skall utgå, enär beinäldte Direktion bäst sjelf bör
vara i tillfälle att bedomina denna sak; hemställande jag alltså att
R. o. Ad. måtte alsia deu nu föredragna punkten.
Hr Lilliehöök, Bertil: Jag kan icke rätt inse, huru ifrågav:de
Direktion skall blifva i tillfälle att fullgöra berörde updrag,
örn Direktionen icke jemväl skall erhålla bemyndigande att dertill
amanda medel; -— och tillstyrker således bilall till hvad lJtsk:t
föreslagit.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Om Ståndet skallbeslut»
förfärdigandet af ifrågnv:de bröstbild, torde ock vara nödvändigt att
bestämma, hvarifrån medlen dertill skola tagas.
Då äfven jag således icke kan finna, hvari det olämpliga
att anvisa behöflig» medel på en bestämd fond skulle ligga, förenar
jag mig uti Hr Lilliehööks yrkande på bitall till Utsk:ts hemställan.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Som kapitationsfonden, hvilken
nu är föreslagen att tillitas för förfärdigandet af denna bild, är en
fond, hvilken hittills och särdeles under de sista åren användts till
reparationer å Riddarhuset, kan jag icke finna något skäl, hvarföre
icke medel, hvilka just vid denna tid uptagas af R. o. Ad. för att
disponeras för Riddarhusets reparation och försköning, icke äfven
»kulle få användas till bekostande af ifrågav:de bröstbild, hvilken
just. i främsta rummet af allt, skall komma att pryda Riddarhuset.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. måtte bifalla Utskits förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och del»
alslag å Utskits ifrågavide hemställan, framställde H. Exc. propos.
på bifall, till deusamma, och, då dervid svarades flere ja jemte ett
eiler auuat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogos och biföllos RiddarhusUtsk:ts nedannämnde, den
lö:de dennes bordiagde Utiåt:n, nemi.:
N:o 17, i ani. af Gr. Lägerbjelke», Gustaf, motion angids
ordnande af Riddarhusets gårdsplan;
N:o 18, i ani. af väckt förslag om tryckning af minnestalet
öfver Kouung Gustaf I; samt
N:o 19, ang:de en af Fröken A, C. Bethun under RiddarhusDirektioneus
v rd stalld testamentsfond.
H. XI.
958
Den 16 Oktober.
Slutligen anmäldes och bordlädes nedanniimnde, från Utsk:n
inkomne Mern. och Betänkm, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 214, med förslag till stadganden i det nya Reglementet
för Riksgäldskontoret, ang:de de under nuv:de riksdag beviljade och
till utgående från detta verk anvisade statsutgifter;
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet:
N:o 20, i fråga om arfvode åt den person, hvilken i egenskap
af Sekreterare biträdt Utsk:t;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet;
N:o 189, i ani. af väckta motioner om indragning af Biskopsembetena,
med undantag af dem i Upsala, Lunds och Hernösands
stift;
N:o 190, i ani. af vackt motion om ändring af föreskriften i
K. Brefvet den 15 Augusti 1829, om den till svaga rotars understöd
bestämda ersättning;
N:o 191, i ani. af väckt motioH om åtgärders vidtagande för
bättre ordnande af Institutet för döfstumma och blinda;
N:o 192, i ani. af väckt motion om ny upskattning af civila
och militära boställen, hvilka af embets-och tjenstemän inuehafvas;
N:o 194, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utsk:ts Betänk. N:o 161, i fråga om det af komiterade
upgjorda förslag till förordning om kommunalstyrelse i stad.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. V* till 9 e. m.
In fidem,
O. Orakel.
Onsdagen den 17 Oktober 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för d. 16 dennes samt pleni-prot. för
d. 4 sistl. Juli.
D*n 17 Oktober.
Anmäldes oell bordlädes StatsUtskits Utlåt. N:o 215, i ani.
af K. M:s Nåd. Skrifvelse tili R. St:rs StatsUtsk., ang:de kostn®,
derne för D.l). M.M. Konungens och Drottningens kröning.
Hr Anrep, Gabriel, anförde skriftligen:
Med all skyldig vördnad för Högl. Riddarh.Direktm och personlig
aktning för hvar och en af dess ledamöter särskildt, nödgas
jag för Hr Gr. o. Landtm, samt det Högl. Ståndet omnämna ett
Riddalh.Direkt:ns åtgörande, sorn, om det icke af R. o. Ad. vid
denna riksdag förekommes, skulle helt och hållet och för all framtid
afbryta mitt, för bevarandet åt efterverlden af Adelns slägtförhållanden
och historia erkäudt ytterst vigtiga arbete, »Svenska
Adelns At tartafior». och derjemte göra, att de 900 rdr, dem jag
redan ophit rit af det mig at R. o. Ad. vid innevide riksdag gifna
anslag till nämnde arbetes fullbordande, blefve utan ändamål af R.
o. Ad. bortkastade. Riddarh.Direkt;n lärer nemi. vid sitt sammanträde
sist). Fredag beslutat, att mitt af R. o. Ad. gifna anslag
icke tills vidare skulle utbetalas, hvarjemte beslutet skall innehålla
ett åläggande för mig att låta omtrycka vissa ark i det nu utkomna
häftet af Attartaflorne och att mitt tillträde till Riddarh.-  arkivet eller Geuealogierne skulle inskränkas till blott 2:ne timmar
hvarje söckendag, i st. f. att jag nu i flere år haft Riddarh.-  Direkt:ns tillåtelse att, i likhet med andra historiska forskare, såsom
t. ex. Prof. Fryxell, hafva fritt tillträde alla timmar på dagen
till Riddarh.-arkivet eller Genealogierne, hvilket sednare påbud
skulle utgöra ett oöfverstigligt hinder för mitt arbetes fortgång,
hvartill jag behöfver 8 å 10 timmar dagligen. Detta Riddarb.-  Direktäns härda beslut, hvars slutliga justerande och delgifvande,
jag, i auside till riksdagens snara ändande, ej kunnat invänta, skall
tillkommit af det säkert redan allmänt kända förhållandet, att jag
i nämnde mitt arbete, i öfverensstämmelse med hvad sora står antecknadt
å en tabell af Adeliga Attén Lilliehööks af Fårdala Genealogi,
jemförd med många andra historiska fakta, och således icke
i uågon väsendtlig mån afvikande från de i Riddarhuset förvarade
originalstamtaflor, såsom ett vilkor var vid erhållandet af anslaget,
anfört Adeliga Ätten Lilliehöök af Fårdala N:o 1 såsom utgåugen.
Ty det »väsendtliga» är väl, hvad som står rättsligast antecknadt
å de Genealogiska tabellerne och icke huru de samma äro ordnade
sinsemellan, eller om det uraktlåtits att, för en hastig öfversigt,
utsätta ett litet dödkors eller ej, hvarpå jag kunde anföra flere
exempel. Hvad nu vidkommer Lilliehöökska saken, så, lärer utan
tvifvel snart en noggrann undersökning derom anställas, helst den
väckts af en ledamot af Ståndet, som väl dertill, i ans:de till sina
genealogiska arbeten, icke bör frånkännas all auktoritet. Har jag
rätt i mitt påstående, att Ätten Lilliehöök af Fårdala är utdöd,
och Genealogien derefter ändras, så bitr ju allt klart; har jag åter
orätt, så är jag så skyldig som villig att låta omtrycka de ark,
hvari Lilliehöökska ätterna förekomma, innan jag vidare får upbära
något qvartal af mitt anslag.
no
Dea 17 Oktober.
Pä grund ftf hvad jag nu anfört, tär jag vördsamt framställa
följande motion, nemi.:
Att R o. Ad. måtte vid denna riksdag besluta, att,
huru än Riddarh.I>irekt:ns beslut kommer att lyda, jag
fortfarande måtte utfå mitt anslag, samt att jag erhåller
tillträde till Riddarh.-arkivet eller Genealogierne
alla timmar på dagen, då det rum, hvaruti de äro förvarade,
icke af Direktms eller andra sammanträden är
uptaget.
Såsom bilagor till denna min motion bifogas Riddarh.Uisk:ts
Utlåt. N:o 10 samt Bilt. till Svenska Adelns Ättartaflor (Andraafdela,
pag. 70 9).
Sedan detta Mera. blifvit begiirdt på bordet, anmälte sig och
yttrade
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Då Hr Anrep framställt
detta ärende i form af motion, torde den måhända böra till Riddarh.
Ut.sk:t remitteras. Jag anhåller derföre om en sådan remiss,
men tillika, att R. o. Ad. behagade förelägga Utsk:t, att så fort
som möjligt inkomma med sitt Utlåt, i frågan.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru Hr Anrep begagnat ordet
motion, tror jag dock icke att hans framställning är af sådan beskaffenhet.
Min öfvertygelse är, att rättast vore att genast höra
Riddarh.Direkt,:n, emedan den korta tiden icke tillåter en remiss
till Riddarh.Utsk:t. Jag anhåller emellertid, då jag icke ser någon
ledamot al Direktm närvtde, att ärendet måtte få hvila på
bordet.
Gr. af Ugglas: Jag tror att den konklusion, hvartill Hr
Hjärne kom, står i motsats till hvad han åsyftade i början af sitt
yttrande. Han önskade nemi. skyndsamhet och begärde ändock
ärendet på bordet. Jag har deremot anhållit, att saken genast
måtte remitteras till Riddarh.Utsk:t. För min del tror jag icke
att någon officiel kommunikation emellan Utsk:t och Direkt.-n behöfver
ega rum, utan föreställer mig att rnotionen ändå kan vara
ett återvänta om uågra dagar.
Hr Hjärne: Jag kunde säga detsamma om Gr. af Ugglas
som han sagt om mig; ty om det är en motion, så mfiste den
ovilkorligen hvila på bordet, innan remiss får ske. Dessutom hörde
jag en ledamot instämma med mig; men om han återtager sin
begäran, skall äfven jag afstå från min.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det förslag. Hr Anrep fram
ställt,
går ut på att göra ett tillägg till ett af R. o. Ad. förut
fattadt beslut. Nu hemställer jag, om icke ett tillägg till detta
beslut bör behandlas såsom en motion, och då lärer det väl vara
svårt att afgöra denna fråga utan remiss till Riddarh.Utsk:t. Om
Den !? Oktober.
5IU
deremot, sfi sker, kan den snart nog inkomma från Utak;t. Jag
hemställer derföre, att de, som begärt frågan på bordet, ville afstå
derifrån. Hr Hjärne kan göra det så mycket mera, som Direktm
måste höras enl. hans förslag och tidsutdrägten sålunda blir
lika lång.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag begärde frågans bordläggning
med ani. deraf, att Hr Anrep, då han upläste sin motion,
hufvudsakligen stödde den på ett ojusteradt prot., hvarföre jag tyckte,
•att den behöfde hvila på bordet, till dess man finge del af detta
prot Men som genom det af Grrne Lagerbjelke och af Ugglas
föreslagna sättet, Utsk:t i alla händelser måste infordra ifrågavida
prot., så är min afsigt med bordläggningen upnådd, hvarföre jag
afstår och förenar mig med de värda Gr:ne,
Hr Hjärne: Då denna strid allenast rörer sig om sättet
att få frågan snart afgjord, vill jag gerna foga mig efter de sista
värde talarnes mening.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, remitterades ifrågav;de Mern. till Riddarh.Utslct, med föreläggande
för Utsk:t att inom möjligeu kortaste tid med yttrande
deröfver till R. o. Ad. inkomma.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts d. 8:de
och 16:de dennes på bordet lagde Betänk. N:o 184, i ani. af väckt
motion om indragning af Konvojkommissariatet samt öfverflyttande
till Statskontrt af de kommissariatet hittills åliggande göromål.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts d. 10:de och 16:de
dennes bordlagde Betänk. N:o 188, i ani- af väckta motioner i
fråga om meddelande af föreskrifter i afs:de å hypotheksföreningarnes
verksamhet.
Hr von Koch, Nils Samuel: De skäl, som föranledt en
knapp majoritet inom Utsk:t att afstyrka ifragavide motion, synas
mig ingalunda tillfredsställande. Utsk:t har afstyrkt sakeu på den
grund, att ett förslag hvilan till förändring af hypotheksföreningarna.
Men detta förslag är ännu icke antaget, hvartill kommer
att enl. detsamma alla de gamla förhållandena komma att qvarstå
för de föreningar, som icke ingå i den ifrågaställa hypoteksbanken.
Förev:de motion åsyftar ingenting annat, än att någon kontroll
skall finnas öfver det sätt, hvarpå hypotheksföreniugarne skött
sig. Det är visserligen sannolikt, att. K. M., utan någon påstötning
från R. St;r, kommer att vidtaga någon åtgärd i denna riktning
; ty jag tror, att fiuanskomitéen fått ett updrag, sorn antyder
detta. Då man nu velat kasta skugga på det sätt, hvarpå hypothekslöreningarne
i allmänhet utöfva! siri verksamhet, syues det
§S 5?
Den 11 Oktober.
mig vara en fördel för dera att få tillfälle att ådagalägga, det de
handlat författningsenligt. Jag vill således instämma i det förslag,
som en mängd reservanter bifogat Utsk:ts Betänk, oeh som jemväl
blifvit antaget på afdeluin,.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.r Beho-fvet af så beskaffade
upgifter från bypotheksföreningarne, som här blifvit ifrågasatt»,
förefinnes verkligen. Men jag tror att sådana kunna komma til!
ständ, utan att någon särskild skrifvelse från R. St:r afgår; ty, såsom
den siste värde talaren upgifvit, K. M. har redan varit betänkt
på att låta uprätta formulärer till ifrågav:de upgifter. Jag vill
dock icke motsätta mig förslaget, derest det befinnes lämpligt.
Hr Hjärne: Det förslag, som reservanterna i detta Betänk.
framställt, grundar sig hufvudsakligen derpå, att sedan fråga
blifvit väckt om nödvändigheten af en kontroll öfver hypotheksföreningarnes
sätt att sköta sig, har man ansett det vara nödvändigt,
att icke med likgiltighet förbigå en sådan begäran. Skulle
nu R. St:r afslå denna begäran, skulle man deraf draga den slutsats,
att en dylik kontroll icke vore nödvändig, hvadan hvpotheksföreningarne
blefve styrkta i den tron, att det sätt, på hvilket de
hittills utöfvat sin verksamhet, varit öfver allt klander. I det förslag,
som af mig blifvit i reservationen framställdt, är naturligtvis
endast meningen, att begära K. M:s Nåd. bifall till, icke ordalagen,
utan åsigten. Jag anser mig vid detta tillfälle icke böra
ingå i någon närmare motivering af frågan,emedan diskussionerna
ho3 så väl R. o. Ad. som de öfriga Stånden i hypotheksbanksfrågau
ådagalagt, att bypotheksföreningarne icke ansetts i allmänhet
böra åtnjuta det förtroende, som man hittills egnat dero. Jag tror
det derföre vara fullkomligt rätt, att R. o. Ad. bifaller hvad reservanterna
föreslagit, och som jag tyckt mig finna att Frih. Tersmeden
ej heller motsatt sig.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Om jag för min
del instämmer i Ulsk:ts här framställda Batänk., så är det icke
d< r öre, att jag hyser någon så stor förkärlek för hvpoteksföreningarna,
att jag anser dem böra ställas utom skyldigheten att
för sin rörelse göra allmänheten redo. Men derföre att jag
visste, att finanskomitén framställt förslag i detta afside och att qvartais-rapporter
redan nu afgifvas, samt då jag hyser den meningen
att skrifvelser till K. M:t i allmänhet endast böra afgå i vigtiga
fall, så anser jag den här föreslagna öfverflödig. Dessutom anser
jag en i reservanternas förslag förekommande föreskrift vara teruligen
betungande. Den lyder sålunda: »Balausextrakt upsättas i
närvaro af K. M:ts Befhde eller dess ombud, som det älven skall
åligga inventera inneliggande lånehandlingar, obligationer och
kassa». Det är svårt att göra sig reda för huru lång tid en sådan
inventering kommer att erfordra; men med de många bestyr,
som åligga K. M:ts Befhde, fruktar jag de icke kunna medhinna
äfven detta. Man har sagt, att ett dylikt åliggande i afs:de på
Den 17 Oktober.
361
privatbankerna tillhör K. Mits Befhde. Men detta torde vara ett
nytt skäl att icke ytterligare belasta dem. Då dessutom intet
arfvode för dessa förrättningar är föreskrifvet, komma de natur*
ligtvis att ske utan ersättning. Finner dock K. M:t skäl att
ålägga Dess Befhde detta arbete, så må det blifva dervid; men
för min del får jag bekänna, att jag icke har någon lust att bi*
draga till en sådan obehöflig skrifvelse, och till ett dylikt åläggande,
hvartill jag bar desto mera skäl, som jag sjelf icke skulla
hafva något mehn deraf. Jag anhåller om bifall till Utsk:t»
Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
Betänk, och dels afslag derå samt antagande af det förslag till
underd. skrifvelse, som Hr Hjärne uti sin emot Betänktt afgifna
reservation framställt; gjordes först propos. på bifall till Betänk:t
och sedermera propos. på antagande af Hr Hjärnes förslag, hvilka
båda proposmer med blandade ja och nej besvarades; hvarefter
propos. på bifall till merberörde Betänk, ånyo framställdes, och
sedan svaren derå utfallit med många ja jemte åtskilliga nej, förklarade
H. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskits den 12 och 16 dennes bordlagde Utlåt N:o 41, föranledt
af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Utsk:ts Mern. N:o 33, i
fråga om skjutsningsbesvärets ordnande.
Hr Hjärne: Jag har inom Utskit varit af den åsigten,
att, då 3 Ständ beviljat 70,000 rdr till ett och samma ändamål,
hade Utsk:t varit skyldigt att anse detta förslag såsom redan af
3 Stånd bifallet, men att inom förstärkt StatsUtsk. skulle röstats
om de olika vilkor, som blifvit fästade vid anslaget. PresteStit
har bifallit K. Mits Propos. med den inskränkning, att anslaget
skulle utgå i den mån K. M:t ansåge det erforderligt. R. o.
Ad. samt BondeStit hafva i allo bifallit K. Mits Propos. Det
är således tydligt, att 3 Stånd beviljat sjelfva anslaget, ehuru
PresteStit gjort det med en viss inskränkning. Till följd häraf
ansåg jag, att Utskit borde hafva upställt en voter.-propos., innefattande,
å ena sidan, R. o. Adms samt BondeStits, och å den
andra, PresteStits beslut. Utskit har deremot icke ansett sig
böra upställa voter.-propos. i frågan om postskjutsen, utan hemställt,
huruvida ej frågan om postskjutsen borde anses förfallen.
Emot den ovanliga och besynnerliga formuleringen i Utskits tillstyrkan
kan man invända, att det icke är någon tillstyrkan, och
att Utskit verkligen icke afgifvit något svar i förevide ärende.
Utskits skyldighet hade dock i alla händelser varit, att föreslå
hvad som borde vidtagas, i händelse Utskits åsigt ogillades.
Detta har dock jcke skett och jag har i min reservation sökt
upfylla hvad Utskit försummat, nemi. att, i händelse R. o. Ad.
I>e'n 17 Oktober.
unrot BondeStd vidblifva sina beslut,, upställa en vofer.-propo*.
Jag begär ej att B. o. Ad. skall anse det vara räll af en enskild
ledamot, att önska R. St:rs bifall härtill, då nödiga materialier
saknats; men jag anhåller dock, att R. o. Ad. ville vidtaga samma
åtgärd, som BondeSt:t gjort i afs;de på detta Betänk., nemi. att
afslå detsamma och uprlraga åt Utskit. att inkomma med voter.-  propos. i fråga om postskjutsen. Jag är öfvertvgad att denna
voter.-propos. icke kan blifva annorlunda än den af mig upställda.
Gr. Lagerbjelke: Den fråga, sorn utgör föremål för K.
o. Ad:ns öfverläggning Kr ganska enkel. Tre Stånd, nemi. K. o.
Ad., Preste- och BondeSt:n, hafva anslagit 70,000 rdr för att
befordra postskjutsens uphörande, och detta är således B. St:rs
beslut. Vilkoret! för anslaget äro deremot icke fullkomligt lika,
PresteSt:t har nemi., ehuru i obetydlig mån, skiljt sig från de
andra, ithy att det gifvit K. M:t, något vidsträcktare rätt i afs:de
på anslagets användande än Ad:n och BondeStrt. Då således 3
Stånd icke äro fullt ense om vilkoren, så måste man rösta derom.
Att frågan skall numera kunna förfalla, sedan den viisendt
ligaste
delen deraf blifvit genom tre Stånds beslut afgjord,, lärer
väl icke kunna låta sig göra. Jag anser således att Utsk:t bör
åläggas att uprätta voter.-propos. i frågan.
Gr. Liljencrants: Utan att vilja bestrida de siste värde
talarnes åsigter, anser jag mig dock böra fästa upmärksamheten
på det särdeles ovanliga förhållandet vid behandlingen af detta
ärende, hvilket föranledde det resultat, hvartill Utsk:t kommit.
I Utsk:ts föregående Betänk. N:o 33, fanns nemi. en voter.-  propos. upstäld, som i sig innefattade både de ifrågasatta 200,000
rdr till entreprenaderna och förev:de 70,000 rdr till postskjutsen.
Denna propos. afslogs af tre Stånd, dock, hvad R. o. Ad. be
träffade,
roed åläggande för Utskrt att inkomma med en utredning
rör:de postskjutsen, hvaremot BondeSt:t antog proposm. Om det
nu å ena sidan icke kan bestridas att 3 Stånd beviljat 70,000
rdr, så kati det doek å den andra sättas i fråga, huruvida BondeSt:t
vill bevilja dem, oberoende af de 200,000 rdrma. Preste
St:t
åter har anslagit de 7 0,000 rdrrna med vilkor, att om K.
M;t icke skulle pröfva lämpligt att tor ändamålet begagna dem,
hela frågan då komme att förfalla. Att ledamöterna af BondeSt:t
inom Utsk:t dessutom ansett frågan förfallen, torde kunna
ådagaläggas af den reservation, som af dem blifvit, bifogad
Utsk:ts Betänk. Jag nämner detta endast för att visa det frågan
verkligen är invecklad och att Utsk:t icke saknat skäl för sitt
förfaringssätt. Jag vill emellertid 'icke bestämdt motsätta mig de
sista talarnes yrkande; men jag skulle dock tro, att det icke vore
alldeles orätt, att låta vid Utskrts framställning bero.
Hr Hjärne: Af den sista värde talarens yttrande skulle
man kunna draga den slutsats, att reservanterna i BoudeSt-.t del
-
t>*n 17 Oktober.
taorit i Utshuts Betiink. Såsom deras mening - blifvit i reservationen
uttryckt, skulle man också verkligen kunna draga eu sådan
slutsats. Men förhållandet var motsatt. Dessa ledamöter betraktade
frågan till en början ur den synpunkten, att sedan det
hufvudsakliga af reformen fallit, borde man kasta yxan i sjön, såsom
det heter. Men de hafva sedermera förändrat åsigt, och visat
sig anse frågan om postskjutsen icke böra förfalla. Inom Utslot
fattades först det beslut, att man skulle begära en förklaring af
K. o. Ad. och BondeSt:t öfver deras beslut. Men vid justeringen
ändrade man sig och ansåg frågan förfallen. Jag fortfar att,
i likhet med Gr. Lagerbjelke, anse frågan om de 70,000 rdrma
afgjord, och att votering bör anställas endast om vilkoren.
Hr Printzensköld, Carl: Det lika olyckliga som efter
mitt förmenande oriktiga uti att sammanblanda frågor om anslag
med vilkoren derför, har äfven nu föranledt detta Betänk. När
man abstrahera!- den del af frågan, som rör statsanslaget, så återstår
att bedöma, hvad som ronde postskjutsen blifvit bifallet.
Då svarar jag: 11. o. Ad. och BondeSt:t hafva definitivt beslutat,
att postskjutsen skall uphöra BorgareStit åter har förklarat, att
det icke skall ske, samt PresteSt:t, att det icke ovilkorligen velat,
medgifva postföringens skiljande från jorden, utan att sådant må
bero på K. Mits pröfning, och har Ståndet lör ändamålet anslagit
70,000 rdr. PresteStit har således icke, i likhet med R. o.
Ad. samt BondeSt:t, fattat något definitivt beslut, hvarigenom, i
frågan om postskjutsens skiljande från jorden, två Stånd stadnat
emot två. Jag kan då icke förstå saken annorlunda, än att frågan
om postskjutsen bör förfalla, och om så är, måste väl också
frågan om de 70,000 rdrma dela samma öde; detta så mycket
hellre som R. o. Ad. och BondeSt:t, under förutsättning af nämnda
skyldighets definitiva skiljande från jorden, beviljat 70,000 rdr,
för att ersätta den ökade kostnad, som postverket skulle få vidkännas
genom användandet af gästgifveriskjuts, hvaremot PresteStit
anslagit samma belopp med förutsättning, att K. M:t skall
filina lämpligt att då och då lossa på postskjutsskyldigheten i ett
eller annat landskap. Om nu så är, huru kan man vilja tvinga
in i ett förstärkt Utsk. en fråga om anslag, när grunden för en
sådan åtgärd i sjelfva verket saknas. Ty det är en högst väsendtlig
skilnad att definitivt besluta en sak och att till Regeringsmakten
öfverlemna att afgöra, huruvida det är nyttigt eller icke.
Skulle K. M:t icke finna lämpligt att under nuvule förhållanden
skilja postskjutsen från jorden, så blir ju följden den, att de
70,000 rdrma blifva obegagnade; och då vore ju saken in statu
quo till nästa riksdag. Jag kan således icke finna annat, än att
just till följd af de olika beslut, RiksStm fattat, frågan är förfallen,
hvarföre jag för min del yrkar bifall till Utsk:ts Betänk.,
för så vidt icke H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anser det vara grundlagsvidrigt
att framställa eu sådan propos., i hvilket läll jag icke
vill fortsättn mitt yrkande.
Hr Hjarne: Den sista värde talaret) har orätt upfattat
de olika Ståndens beslut i den ekonomiska delen af frågan. Han
har sagt, att 2 Stånd bifallit postskjutsens skiljande från jorden,
men att de båda andra afslagit det. Så är dock icke förhållandet.
K. M:ts Propos. innehåller i punkten c), att postskjutsen
skall från jorden skiljas; detta hafva R. o. Ad. samt BondeSt:t
bifallit, och äfven PresteSt:t har bifallit sjelfva saken, men
tillagt den mellanmeningen, att detta skiljande borde försiggå »i
den mån R. M:t finner det lämpligen kunna ske»; hvilket naturligtvis
endast innebär ett öfverlemnande till K. M:t att icke på
en gång verkställa reformen. Men i sjelfva saken har PresteSt:t
beslutat alldeles lika med de båda andra Stånden. Det. är således
ett misstag, som löranledt den siste värde talarens yrkande,
och när hela hans argumentation hvilar på en oriktig upfattning
af Ståndens beslut, tror jag, att det icke är skäl att derpå fästa
något afseende.
Gr. Sparre, Erik: Redan vid behandlingen af Utsk:ts
förra Utlåt, i fråga om skjutsbesväret., yttrade jag den åsigt, att
voteringen i förstärkt Utsk. i hela frågan ej borde hafva afslagits,
och jag är ännu af samma mening. Jag hyser i detta afs:de en
öfvertygelse, motsatt den af Gr. Liljencrants och Hr Printzensköld
uttalade. Nu är emellertid blott fråga om postskjutsens reglering
på annat sätt, än hittills, och den är icke inskränkt dertill, att
postskjutsen skall helt och hållet skiljas från jordbruket, utan
omfattar äfven, huruvida något bidrag bör gifvas för att reglera
denna skjuts på förändradt sätt. Det är af 2 Stånd afgjordt att
ifrågav:de frånskiljande skall ega rum, och det tredje har öfverlemnat
å K. M:t att bestämma deröfver. Vid sådant förhållande
kan frågan icke anses hafva förfallit; men väl kan man säga, att
det 4:de Ståndets, BorgareSt:ts mening icke bör undertryckas,
hvadan det med skäl kan ifrågasättas, huruvida icke först bör voteras
om kontrapropos:n skall blifva Borgare- eller Prest.eSt:ts beslut,
hvarefter sedermera skulle voteras emellan R. o. Ad:ns samt
BondeSt:ts på ena sina och kontrapropos. på den andra.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å förev:de Utlåt., deri Ut.sk:t,
jemte förklarande, att HiksStms beslut öfver Mem:t N:o 33 måste
anses innebära ett underkännande af förslaget till reglering af
skjutsväsendet i allmänhet, tillika hemställt, att frågan om förändrade
grunder för postskjutsens utgörande jemväl måtte anses
hafva förfallit; hade yrkats af Hr Printzensköld bifall till Utsk:ts
berörde hemställan, hvaremot åtskilliga andre ledamöter begärt afslag
å Utlåt;t, så vidt detsamma rörde frågan om postskjutsen,
med föreläggande för Utsk:t att upgöra och till RiksSt-.n inkomma
med förslag till voter.-propos. i ani. af Stms skiljaktiga beslut i
sistnämnde fråga; och finge H. Exc., med ani. af det gjorda yrkandet
på bifall till Utlåt:t, nu förklara, att enär det beslut, som
PresteStit i fråga om postskjutsen fattat, skiljde sig ifrån R. o.
Ben 17 Oktober.
267
Åd:ns samt BondeStits sammanstämmande beslut i denna fråga!
egentligen endast uti det hänseendet, att PresteSt:t, i olikhet med
de två nyssnämnde St:n, uti beslutet om postföringsskyldighetens
skiljande från jordbruket tillagt följande bestämmelse: »i den mån
K. M:t finner sådant lämpligen kunna ske»; så och då tre Riksstånd
således i frågan fattat beslut, som hufvudsakligen voro sinsemellan
öfverensstämmande, vid hvilket förhållande frågan ej kunde
förfalla, utan borde, derest sammanjemkning af besluten i de delar,
hvaruti de från hvarandra sig skiljde, ej annorledes kunde åstadkommas,
genom votering i förstärkt Utsk. afgÖras; ansåg H. Exc.
sig ej kunna framställa den begärda propos.-n på bifall till Utlåt:t.
Härefter gjorde H. Exc. propos. derå, att R. o. Ad., med
afsteg å Utlåt:t, så vidt detsamma rörde frågan om postskjutsens
ordnande, skulle ålägga Utsk:t att upgöra samt till RiksStrn afgifva
förslag till voter. propos. i samma fråga; och blef denna
propos. med ja besvarad.
Sedermera upsattes och justerades ett prot-utdrag rör:de det
af R, o. Ad. nu fattade beslutet.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:ts den 12 och 16 deunes bordlagde Mern. N:o
193, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut vid behandlingen af
Utsk;ts Betänk. N:o 16 1, i fråga om det af komiterade upgjorda
förslag till förorda, om kommunalstyrelse på landet.
Utsk:ts anmälan om de delar af ifrågav:de förslag, hvilka
blifvit dels genom samtliga RiksSt:ns och dels genom tre Stånds
sammanstämmande beslut af R. St:r godkända.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Såsom ledamot af
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t anser jag mig böra anmäla, att ett
visserligen icke särdeles vigtigt förbiseende egt rum i detta Mein.,
hvilket det dock ålegat Utsk:t att anmärka. R. o. Ad. har nemi,
i 8:de §:n 2:a mom:t af förordna! om kommunalstämma beslutat
ett tillägg, hvarom Utsk:t icke yttrat någonting, utan tvertom
säger att §:n blifvit oförändrad antagen. Det tillhör således R.
o. Ad. att antingen vidhålla sitt förra beslut, eller, med afstående
derifrån, bifalla hvad Utsk:t hemställt.
Gr. Snoilsky, Gustaf: Jag anhåller att, i afs:de å Gr,
Liljencrants’ anmärkning, få förklara att Utsk:ts majoritet ansågr
att då 2 Stånd bifallit §:n oförändrad, samt R. o. Ad. antagit densamma
med ett tillägg, hvilket dock ej något annat Stånd godkänt,
måste detsamma anses hafva förfallit, och §:n, som endast af ett
Stånd, BorgareSt:t, afslagits, vara af 3 Stånd bifallen.
t>« n 1 f Oktober.
Gr. Sparre,Erik: Emellertid är det otvifvelaktig!, pa sätt Gr.
Liljencrants anfört, att tre Ständ icke bifallit §:n, utan blott två.
It. o. Ad. har gjort ett väsendtligt tillägg, och BorgareSt:t har
afslagit hela sista mom:t, hvilket morn. icke är utan synnerlig
vigt. Det innehåller nemligen: »Den som för näring, lön eller
icke i mantal satt jord sammanlagdt till mindre än tio skatteören
upförd är, ege ej rösträtt.» Detta innefattar således en ganska
väsendtlig inskränkning i l:sta mom:t. Detta morn. är icke heller
af K. o. Ad. antaget utan en ganska väsendtlig modifiering, nemi.,
att de. som äro i annans tjenst, eller daglönare och försörja sig
med tillfälligt arbete, äro från rösträtt uteslutna vid kommunalstämma!
Jag anser det således otvifvelaktigt, att denna § icke
är antagen, och anhåller således att, i fråga om 8:de §:n, Utskits
Utlåt, måtte återremitteras.
Hr Hjärne: Man kan medgifva riktigheten af Gr. Liljen
crants’
anmärkning, nemi. att Ut,sk:t icke fullständigt redogjort för
de olika beslut, som af Stin blifvit fattade, utan endast helt kort sagt,
att det är 3 Stånds beslut idelina fråga. Jag måste bekänna, att jag
inom Utsk;t förbisåg denna omständighet och att man, för att tillfredsställa
alla Stånd, hade bort redogöra för deras särskilda beslut.
Detta har också Utskit iakttagit längre fram på flera ställen, der
det är fråga om sammanjemkningar. Men icke kan sådant föranleda
till någon återremiss af Betänkit, ty det kan icke bestridas,
att förhållandet är att 2 Stånd bifallit komiterades förslag helt
och hållet och R. o. Ad. äfvenledes, blott med ett tillägg i sista
mom:t af gin. Tillägget innefattar endast några flera undantag,
och jag anser derföre att det icke bör föranleda någon särskild åtgärd.
Att begära återremiss på grund af delta förbiseende, anser
jag för min del icke kunna förklaras på annat sätt än som en
önskan att ytterligare draga ut på tiden med detta ärende. Jag
tillstyrker således, att R. o. Ad. behagade bifalla ingressen, om
sådant anses behöfligt.
Hr von Koch: Att ifrågavtde punkt skulle behöfva åter
remitteras,
synes mig alldeles obehöflig!, då någon vidare utredning
af saken, än den som redan skett, icke lärer erfordras. Det
är gifvet, att 2 Stånd bifallit ifrågav:de §, 1 Stånd afslagit den,
och att det 4:06 antagit den med en modifikation i sista mom:t.
Jag kan för min del visserligen icke instämma deruti, att man
skall anse ntt om 2 Stånd antaga en g, och det 3:dje bifaller den
med en modifikation, detta skulle innefatta 3 Stånds beslut och
modifikationen förfalla. Denna kunde vara af den beskaffenhet,
att om den icke antoges, man heldre ville afslå hela <§:n. Men
på samma gång som jag medgifver detta, tror jag att R. o. Ad.
här bör afgöra, huruvida Stit vill vidblifva sitt beslut, eller, med
frångående af tillägget, förena sig om det af Preste- och BondeSt:n
fattade beslut. För min del skulle jag föredraga, att ingå
på detta sista alternativ.
I) e n lft Oktober
Gr. Liljencrants; Jag liar begärt ordet för att (protestera
mot riktigheten af den sats, som Hr Hjärne framställt, nemi. att
3 Stånd hafva antagit ifrågav:de mom. Förhållandet är, att det
måste bero af 11. o. Ad. sjelf att afgöra, huruvida moin:t utan
tillägg bör antagas eller icke, och det är obestridligt, att det ålegat
Utskit att redogöra för R. o. Adis beslut i denna fråga. Sjelfva
saken förefaller mig alldeles uppenbar; ty då R. o. Ad. önskat
en inskränkning i rösträtten, och meningen således icke kan var»
att, på sätt BorgareSt:t gjort, utsträcka föreskriften i alside på
denna rätt derhän att hvar och en skulle ega den, så kan jag
icko finna, att R. o. Ad., genom ett frångående af sitt förra beslut,
bör lemna portarna öppna åt en hvar, utan jag föreställer
mig, att det icke återstår något annat, än att vidblifva hvad man
en gång beslutat. Jag skulle således tro, att sjelfva saken icke
kan anses ega någon annan betydelse, än såsom en brist i framställning,
hvilket jag ansett mig böra anmäla.
Gr. Sparre: Någon propos. på vidblifvande af R. o. Atis
sista beslut kan väl icke göras, då fråga om frånträdande derifrån
icke blifvit väckt. Här äro emellertid tre olika beslut i så måtto,
att två Stånd bifallit Utsk:ts förslag, hvaremot de två andra antagit
olika lydelse för gm. Vid sådant förhållande åligger det
Utskit att inkomma med förslag till sammanjemkning af frågan.
Det är detta som Utskit uraktlåtit, och det finues således, efter
min öfvertygelse, ingen annan utväg att komma till slut i denna
fråga, än att ålägga Utskit, att, enligt 73idje gm R.O., inkomma
nied sammanjemkningsföislag. Det är ont detta som jag anhållit.
Hr Hjärne: Då det är fråga om hvad R. o. Adis beslut
innefattar, är det nödvändigt att göra sig reda för dess upkomst,
Jag erinrar mig, att vid flera andra gg, deri R. o. Ad. gjort tilllägg,
så tillgått, att H. Exc. Hr Gr. ö. Landtm, framställt propos.
först på bifall till gm och sedermera på tillägget; och Utskit har
således icke kunnat upfatta R. o. Adis beslut på annat sätt, än
att först gm blifvit bifallen och sedan tilliigget. .
Gr. af Ugglas; Frågan torde i första rummet bero derpå,
huruvida H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, verkligen anser att på grund
af de propos:r, som blifvit gjorda, R. o. Ad. antagit 2:dra moimt
genom särskild propos., oberoende af tillägget. Har R. o. Ad.
gjort så, då är frågan klar. Ar deremot förhållandet icke sådant,
utan har R. o. Ad. ansett att tillägget sammanhänger med mom;t,
så tror jag att ingen annan utväg finnes än att återförvisa Betänkit
till Utskit. De 2 Stånd, som bifallit gm, komma troligen att vidblifva
sitt beslut; det 3:dje, BorgareSt:t, kommer icke att yttra
sig derom, utan stannar vid sitt afslag, och då R. o. Ad. jemväl
stannar vid sitt beslut, så är ju frågan icke afgjord af 3 Stånd,
utan då måste den i alla fall slitas genom votering i förstärkt
Utsk. Derest således icke li. Exc, Hr Gr. o. Landtm, förklarar
Hen 1/ Oktober.
att mom:t 2 är antaget af 3 Stånd, tror jag att man, för att
komma till något resultat, måste återförvisa frågan till ötsk:t.
Gr. Snoilsky: I afs:de på det af R. o. Ad. gjorda tilläg
get,
kan jag icke inse annat, än att 3 Stånd icke bifallit detsamma
Preste- o. BondeStm hafva ingalunda beslutat, att daglönare
skola uteslutas från rösträtt, och något dylikt har icke heller Bor*
gareStct beslutat. Jag anser således klart att 3 Stånd icke velat
utesluta daglönarne, och att således det af 11. o. Ad. beslutade
tillägget måste förfalla.
Gr. Sparre: Den mening, som den siste värda talaren nu
Uttryckt, borde hafva uttalats inom Utsk:t; der är den på sin plats,
men icke inom Ståndet. Det är nemi, Utsk;t, som enl. 73:dje
§:n R.O. skall göra sammaujemkningar, och dessa skola sedermera
underställas Ståuden, som då fatta sina beslut, hvilka sålunda
blifva R. St:rs. Men att lösrycka delar af en och samma §, och
sålunda hoplocka 3 Stånds beslut om hvarje del, det är efter mitt
förmenande orätt, till följd hvaraf det också är nödvändigt att
Utsk:t förständigas att utreda ämnet. Gr. af Ugglas’ hemställan,
att H. Bxc. Hr Gr. o. Landtm, måtte uplysa om sin åsigt, huru
Ståndets beslut bör upfattas, anser jag icke heller på sin plats
ty det är väl R. o. Ad. sjelf, som bedömer den saken. Ett faktum
är, att R. o. Ad. icke bifallit ifrägåvide mora. utan det deruti
gjorda tillägget, hvilket är af ganska väsendtlig vigt, emedan
det betydligt inskränker rösträtten. §:n kan således icke sägas
vara af R. o. Ad. bitallen på det sätt, att dess bifall skall kunna
åtskiljas i 2 delar; ty tillägget innefattar en väsendtlig modifikation
af §:ll.
Gr. af Ugglas: Gr. Sparre tyckes hafva missförstått mig,
då han ansåg, att jag önskat, det H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
behagade redogöra för huru R. o. Adms beslut borde tolkas. Jag
har dock blott yttrat, att, om propos. framställts på 2:dra mom:t
utan något . tillägg, då är frågan afgjord, oberoende deraf att en
annan propos. sedermera blifvit framställd på tillägget. Det var
för att erhålla uplysning om, huru härmed förhåller sig, sorn jag
tagit mig friheten att vända mig till H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att han till en början och för att efterkomma
den begäran, som Gr. af Ugglas framställt, finge ur Mem.-prot:t
för R. o. Adms plenum d. 3:dje dennes, då förslaget till förordn.
om kommuualstyrelse på landet af Ståndet behandlades, meddela
den uplysning, att sedan R. o. Ad. genom särskilda voteringar
beslutat att godkänna Utsk:ts förslag till lydelse för så väl det
Irsta som det 2:dra mom:t af § 8, företogos till afgörande, i enlighet
med förut gjordt förbehåll, 3 af Gr. Lagerbjelke föreslagna
tillägg till §ms 2:dra morn., af hvilka tillägg de 2 första afslogos,
men det 3:dje, nemi. att de, som äro i annans tjenst eller stan
-
Den 17 Oktober.
371
diga arbete anställde, eller daglönare eller andra dylika, sorn försörja
sig med tillfälligt arbete, skulle från rösträtt å kommunalstämma
uteslutas, blef af It. o. Ad. antaget. Hvad nu beträffade
Utsk:ts förev:de yttrande, så hade emot detsamma blifvit anmärkt,
att, i motsats till hvad Utsk:t antagit, den nyssberörde 8:de §:n
icke vore genom 3 Stånds sammanstämmande beslut till sitt innehåll
bestämd, hvarföre yrkats, att Utsk:t måtte förständigas att,
jemlikt 73:dje §:n R.O., upgöra och till Stånden inkomma med
förslag till sammanjemkning af Ståndens skiljaktiga beslut rör:de
samma §. Utsk:ts yttrande i öfrigt hade lein näts utan anm.; och
komme H. Exc. derföre att framställa propos. på detsamma, med
B. o. Ad. förbehållen rätt att särskildt afgöra frågan om den 8:de
§:n.
Härefter framställde H. Exc. propos. på det ifrågav:de yttrandets
läggande till bandlingarne under ofvanberörde förbehåll, och
sedau dertill svarats ja, hemställde H. Exc., det B. o. Ad. behagade
besluta förständiga Utsk:t att, jemlikt 73:dje §:n B.O., afgifva
sammanjemkuingsförslag ronde den merberörde 8:de g:n, hvilken
propos. jemväl med ja besvarades.
Utsktts yttrande angtde 1 rata mom:t af § 11.
Gr. Sparre: Afven här anser jag, att Utsk:ts resonnemang
icke är riktigt, och då dessutom B. o. Ad:ns beslut i denna §
fattades efter långvarig diskussion, anhåller jag att propos. måtte
framställas derpå, att B. o. Ad. vidblifver sitt förra beslut och afslår
Utsk:ts ifrågav:de framställning.
Gr. Snoilsky: Då jag finner Utsk:ts resonnemang vara
ganska klart, anhåller jag om bifall till Utskits förslag.
Gr. Sparre: g:n, sådan den lyder i Utsk:ts Betänk., är bi
fallen
af 2 Stånd. BorgareSt:t har ansett att sista mom:t bör
utgå, hvaremot B. o. Ad. velat, att det uttryckligen skulle sägas,
att egaren må kunna förbehålla sig rösträtten. Då lagen säger,
att arrendator har rätt att rösta, men icke förbjuder egaren att
göra det, så är det klart, att, då i allmänhet förord bryter lag,
en särskild öfverenskommelse i detta fall är medgifven. Jag anhåller
derföre, att B. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
Hr Hjärne: Äfven jag kan icke finna annat, än att Utsbts
resonnemang i afs:de på denna g är riktigt. B. o. Ad. beslöt,
att det skulle utsättas, att ett undantag finge ega rum, och då
det förut ansetts nödigt att utsätta, det egaren icke skulle få rösta,
samt detta tillägg är borttaget af 2 Stånd, så kan jag icke annat
än med Utsk:t finna, att rättigheten för egaren att rösta på grund
af öfverenskommelse, finnes. Utsk:t kunde icke säga något annat,
än att detta förbud blifvit afslaget af 2 Stånd, ooh att det öfriga
är bifallet af 3 Stånd. Men tillägget, i afs:de å hvilket 2 Stånd
stannat mot 2, måste anses vara förfallet. Då Gr. Sparre endast
D c n 1< t) V t o b e t.
begärt, att K. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut, så förän»
tlrar det icke saken. Jag motsätter mig således icke ett sådant
förklarande, men ber att få fästa upmarksamheteu på att, hvad K.
o, Ad. beslutat, redan är iakttaget, så att Ståndet ändock får sin
vilja fram, ehuru icke i så.bestämd» ordalag, sorn det ursprungliga
beslutet.
Gr. Sparre: Jag ber It. o. Ad. om ursäkt, att jag i denna
fråga så ofta måste taga ordet; men att saken är svär att taga
reda på, är i sanning icke mitt fel, utan Utskits, som så litet utredt
frågan. . Det bästa beviset härpå är, att den siste värde talaren
uttalat en åsigt, alldeles motsatt den Utsk:t i sitt Betänk,
framställt. Hr Hjärne säger nemi., att E. o. Ad. får sin vilja
flarn, i alla fall, i så måtto att arrendatorer och jordegare ina
kunna rösta för fastighet enl. öfverenskommelse. Läser jag åter
Utskits förslag, så innefattar det alldeles motsatsen härtill. Utsk:t
anser nemi., att genom uteslutande af denna puukt, är det tydligt
och klart, att egaren aldrig skall få rösta. När Utskits egna ledamöter
sjelfva hafva sä litet reda på förhällanderna, att de tro
Utskits Betänk, innehålla motsatsen af hvad del verkligen innehåller,
så är det sannerligen icke underligt, om saken ar dunkel
för andra. 2 Stånd hafva godkänt Utskits förslag att innehafvare
af hemman skola rösta lör dessa hemman och att egaren icke får
rösta. E. o. Ad. har deremot beslutat, att innehafvareu får rösta,
så vida icke egaren förbehållit sig denna rätt, och det 4:de Ståndet
har ansett innehafvaren böra rösta, men öfverlemnat åt jordegaren
och arrendatorn att om rösträtten annorlunda aftala. Nu
säger Ulskit att innehafvaren skall rösta, och att det är tydligt
och klart att egaren aldrig får göra det, samt att förbudet deremot
tillika är alldeles öfverflödigt. Sådant måtte val icke innebära, att
E. o. Ad. får sin vilja fram, då dess' mening är att egaren verkligen
skall få rösta. Vid sådant förhållande i alside å de särskilda
besluten, är det klart att 2 Ständ stannat emot 2, och då finner
jag för min del ingen annan utväg, än ali ålägga Utskit alldeles
samma förfarande, som vi nyss ålagt det, nemi. att göra en sammanjemkning
af E. Stirs alldeles diametralt motsatta åsigter, och
det är härom jag vågar anhålla.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels godkännande af Utskits
förevide yttrande och dels att E. o. Ad. måtte förständiga Utskit
att inkomma med förslag till sammanjemkning af EiksStins olika
beslut röride det nu ifrågavide rnonnt; och ansåge H. Exc. sig,
med alside å frågans beskaffenhet, kunna framställa propos. å båda
dessa yrkanden.
Härefter framställde H, Exc. först propos. på godkännande af
Utskits yttrande röride det ifrågavide rnonnt, dervid svarades flere
ja och nej i blandning, samt sedermera propos. derå, att E. o. Ad.
skulle gifva Utskit ofvanomförmälde förständigande, dä svaren ut
föilo
-
I) e u 17 0 k t o b • r.
279
folio med mänga ja jemte åtskilliga nej; och förklarade» ja nu
hafva varit öfvervägande.
Gr. Snoilsky begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som godkänner Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts uti Memst
N:o 193 afgifna yttrande ronde § 11 mom. 1 i förslaget till förord
n. om kommunalstvrelse på landet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. ålägga Utsk:t att inkomma
med förslag till sammanjemkning, enl. 73:dje §:n R.O., af RiksSt:ns
olika beslut ronde ofvauberörde mom.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 21.
Ufsk:ts yttrande ronde 2:dra, 3:dje och 4:de mom:n af §11,
Lades till handlingarne.
Utsk:ts till R. o. Ad. samt Bonde8t:t gjorda inbjudning att
förena sig med de båda öfriga RiksSt:n ronde lydelsen af 5:te
mom:t i samma §.
Gr. Sjiarre: Utslcts resonnemang här anser jag ej heller
vara i någon mån tillfredsställande. Utskrt säger att den gjorda
antmn emot förev:de §:s 5:te mom. icke är tillämplig i det fall,
som i Preste- o. BorgareSt:ts beslut iörutsättes, nemi. att egendomen
icke innehafves af landbo eller arrendator. Men samma §:s
l:sta mom. stadgar ju, att för fastighet, som innehafves af landbo
eller arrendator, röste innehafvare!!. Jag anser således i denna del,
der R. o. Ad:ns beslut också fattades efter diskussion, det icke
vara det ringaste skäl att frånträda detsamma, utan anhåller jag
att R. o. Ad. måtte vidblifva det.
Hr von Koch: Jag tror att man icke behöfver orda särdo
les mycket i denna fråga, enär redan två Stånd, och, efter hvad
jag tror mig veta, jemväl det 3:dje antagit Utsk:ts förslag. Jag
medgifver att skälet, hvarföre jag förra gången icke biföll förslaget,
var att jag icke riktigt upfattade detsamma. Det ligger någonting
otydligt deruti vid första påseendet; men, vid närmare granskning,
tror jag att det icke kan misstydas. Meningen med det af Presteoch
BorgareStm gjorda tillägget är den, att när en konkurs inträffar
för en större jordegare, hans arrendator icke bör under tiden
vara beröfvad sin rösträtt, och det synes väl också vara riktigt.
Jag tillstyrker således bifall till Utak:ts hemställan.
h, xr.
18
274.
11 e n 17 Oktober.
Frih. Tersmeden: Om förhSllnndet är sådant Hr v. Koch
vid början af sitt anförande omnämnde, nemi. att förslaget är antaget
af 3 Stånd, så ar det redan afgjordt. Men jag kan dock
icke finna skäl för E. o. Ad. att afstå från sitt förut fattade beslut.
Deri var ordet »egendom» uteslutet, hvilket äfven bifölls af BondeSt:
t, och följden skulle således blifva att för egendom alltid skall
få röstas, vare sig att den innehafves af arrendator eller konkursmassa.
Jag kan derföre icke annat, än uttrycka min förundran
deröfver, att U t sk :t ställt inbjudningen på Preste- och BorgareStins
beslut, hvilka innefatta en inskränkning i rösträtten för egendom
emot hvad Utsk:t förut tillstyrkt, hvilket blifvit af E. o. Ad. och
BondeStit bifallet. Det vanliga är väl att inbjudningen sker på
de Stånds beslut, som bifallit Utsk:ts framställning. Jag anhåller
för min del att E. o. Ad. ville vidblifva sitt förra beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorde yrkanden om dels bifall
till och dels afslag å Utskits ifrågav:de inbjudning, framställdes
först propos. på densammas antagande, dervid svarades nej,
samt sedermera propos. derå, att E. o. Ad. skulle afslå inbjudningen
och vidblifva sitt förut i frågan fattade beslut; och blef denna
sednare propos. med ja besvarad.
Utsk:ts till E. o. Ad. samt PresteStit gjorda inbjudning att
godkänna ett tillägg till § 49, enl. den lydelse BorgareStit för
detsamma antagit.
Med frånträdande af förut fattadt beslut, antog E. o Ad. ifrågav:de
inbjudning.
Utskits yttrande ang:de § 58.
Gr. Sparre: Vid det förhållande, att E. o. Ad. redan i fråga
om ll:te gin beslutat förelägga Utskit att inkomma med sammanjemknings-förslag
i samma fråga, torde det också vara konseqvent,
att E. o. Ad. fattar enahanda beslut här.
Häruti instämde Hr von Koch.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, beslöt E. o. Ad. förständiga Utskit att inkomma med sammanjemknings-förslag
rör:de den ifrågavide gin.
Utskits till BorgareStit gjorda inbjudning rör:de g 68.
Lades till handlingarne.
Utskits yttrande angide g 81.
Gr. Sparre: Dä Utskit icke tillkännagifvit i hvilka delar K,
Ilen 17 Oktober.
o. Ad:s beslut skiljer sig från de öfriga Ståndens, är jag ur stånd
att kunna bedöma i hvad mån den af BorgareSt:t vidtagna förändringen
bort föranleda en sammanjemkning. Jag måste dock tro
på hvad Utsk:t sagt, och vill således icke motsätta mig förslaget.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, blef ifrågäv:de yttrande af R. o. Ad. godkändt.
Utsk:ts sista yttrande ang:de ett af R. o. Ad. samt PresteStit
beslutadt tillägg till det ifrågav:de förordningsförslaget.
Gr. Sparre: Afven här är Ut.sk:ts förmenande oriktigt. Det
är icke fråga om att göra ett tillägg till en redan bestående lag,
utan om att antaga en lag, rörande hvilken två Stånd stannat emot
två i afs:de å ett gjordt tillägg. Det förändrar innehållet af §:n,
det förändrar beskaffenheten af kommunalstämman, nemi, beträffande
de ärenden, som röra fattigvården. Derutinnan hafva två Stånd
beslutat, att kyrkoherden skall deltaga i annexförsamlingens kommunalstämma,
då der handlägges fattigvårdsärenden, hvaremot två
andra Stånd ej fattat ett sådant beslut. Skillnaden är således be?
tydlig, hvarföre jag anhåller att O t sk: t måtte åläggas att inkomma
med ett sammanjemkningsförslag i denna fråga.
Hr Hjärne: Oirt man äfven vill medgifva, att Gr, Sparre
haft något skäl för de anmärkningar, han gjort emot ett och annat
af Utsk:ts löreg:de framställningar, så tror jag dock, att han vid
detta tillfälle begått ett misstag. Sedan hela lagen blifvit af två
Stånd genomgången, beslöto dessa införandet af ett stadgande, som
stod alldeles isoleradt från de andra. Om Utsk:t uptagit detta stadgande,
hade frågan framstått i ett ännu klarare skick än nu; ty
då kunde man hafva sagt att två Stånd stannat emot två, och att
frågan således vore förfallen. Om förslaget nu skall behandlas,
som Gr. Sparre önskat, så skulle det anses vara en ny motion, ty
frågan har ännu icke varit föremål för Utsk:ts pröfning. Då nu
två Stånd beslutat att tillägget skall finnas, och två att det icke
skall finnas, så lärer det icke kunna till någon åtgärd föranleda, '
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har sagt, att demi#
fråga, som förut icke varit under pröfning, nu skulle vara förfallen
derigenom att endast två Stånd bifallit den. Men jag ber att få
fråga, om hela detta lagförslag förut varit under pröfning; så vidt
jag vet, är det första gången, som kommunalbetänkandet utgjort
föremål för R. St:rs pröfning, och då två Stånd stanna emot två,
finnes ingen annan utväg, än att Utsk:t försöker sammanjemka åsigterna.
Man får icke anse ett förslag såsom en redan bestående
lag, utan detta förslag kan vid behandlingen hos Ständerna rnodi?
fieras på mångahanda sätt. Nu är här just liåga om en sådan
modifikation. Det är efter min uplättning en alldeles oriktig åsigt,
att om ett lagförslag framlägges och deruti af två Stånd göras modifikationer,
söm de andra icke gilla, dessa modifikationer derlörp
Den 17 Oktober.
skola anses förfallna, oell detta i förevrde fall så mycket mindre,
som de två andra Stånden icke varit i tillfälle att yttra sig, huruvida
de vilja ingå på den motsatta meningen. Det är just derföre
som 73:dje §:n 11.0. stadgar, att Utsk:t skall i sådana fall söka
att sammanjemka de olika åsigterna. Jag fortsätter mitt yrkande.
Hr Hjärne: Med den rediga upfattning af ärenden, som
man är van att finna hos den siste värde talaren, bekänner jag,
att det förefaller mig besynnerligt, att han i denna fråga begått ett
så stort misstag. Pir Gr:n har nemi. sagt, att denna fråga nu för
första gången behandlas af 11. St:r, Det tror jag icke är förhållandet;
ty det är nu andra gången som den förekommer hos R. o.
Ad. I Utsk:ts första Betänk, fanns ej det nu ifrågavrde stadgandet.
När Betänk:t. koni till Stånden, beslöto två af dem det här
gjorda tillägget. Derom kom prot.utdrag till Utsk:t, och Utskrt
har således kommit i tillfälle att närmare pröfva det förslag, som
två Stånd antagit och två icke. UIsk:t gjorde då hvad i alla dylika
fäll brukas, nemi. ansåg en fråga förfallen, när två Stånd rörde
densamma stannat emot två. Att man kan erhålla ett nytt Utlåt,
från Utskrt på grund af återremiss, betvifiar jag; ty det vöre att
genom ett maktspråk söka inverka på Utsk:t, och det torde väl
hvarken vara värdigt eller lagligt af ett RiksStånd. Jag kan således
icke inse, att denna fråga kan behandlas på annat sätt än
Utskrt gjort.
Gr, Sparre: Jag kan icke veta, huru Ekon.Utskrt möjligen
kan hafva sett dessa saker; men hvad jag vet är, att R. St:r sannolikt
i alla ärenden, sorn komma under deras behandling, komma
att följa samma grundsats, och den är, att när ett tillägg gjorts af
två Stånd, hvilket i någon mån modifierar ett framställdt förslag,
så måste det föranleda behandling efter 73:dje grn K.O. Jag vill
anföra ett ex. K. M:t hade till R. St:r aflåtit en Nåd. Propos.
aug:de förändrade straffbestämmelser för mord och dråp tn. m.
LagUtsk:t gjorde i l:sta §:n följande tillägg: »Aro omständigheterna
synnerligen mildrande, då må till straffarbete på lifstid dömas.»
Hetta tillägg godkändes af två Stånd, men förkastades af två, hvilket
föranledde Utskrt att försöka en sammanjemkning. som icke
antogs, utan gick ärendet till förstärkt LagUtsk. Då således t. o.
m. i ett förslag, som grundade sig på en K. Propos., sådant inträffade,
så må det väl med lika skäl ega rum här, hvadan jag alltså
förmodar att R. o. Ad. icke skall vägra att bifalla den hemställan,
jag gjort.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslulad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att då det blifvit vrkadt, att R. o. Ad. skulle
förelägga Utskrt att, jemlikt 73:dje §:n Riksd Ordn :n, inkomma med
sama anjemkningsförslag rörrde det ilrågavrde tillägget, finge H. Exc.
förklara, att enär detsamma icke blifvit st ti lid t i sammanhang med
någon g af det förevrde förordningsförslaget, utan utgjorde ett helt
oeh hållet fristående stadgande, som endast af två Stånd blifvit
D« n 17 Oktober.
177
antaget, vid hvilket förhållande fråsan derom hade, jemlikt 75:te
§:n Riksd.Ordmn, förfallit, funné H. Exe. sig förhindrad att i afs:de
å Utsk:ts förev:de yttrande framställa någon annan propos., än att
detsamma skulle läggas till hatidlingarne.
Härefter blef en sådan propos. framställd och med ja besvarad.
Föredrogs LagUtsk:ts den 15:de och 16:de dennes bordlagde
Betänk. N:o 62, i ani. af väckta motioner om arfsrätt för oäkta
barn.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Utan att upläsa hela
innehållet af detta Betänk., så vidt det rörer motiverna, är det
väl alldeles omöjligt att redogöra för alia de, lindrigast sagdt,
orimligheter, som förekomma i dessa motiver. Jag vill blott hälla
mig till det märkvärdigaste deraf, ehuru det icke finnes en enda
mening, som icke förtjenar en särskild upmärksamhet. Såsom det
märkvärdigaste får jag således anmärka Utsk:ts yttrande, att skälet
till förslagets framställande skulle vara, att ett föregående förslag
i denna fråga bjudit för litet. Utsk:t synes hemta stöd för
denna åsigt från en motion, som blifvit afgifven af Pehr Ost
man.
Derföre har nu Utsk:t föreslagit, att oäkta barn icke
allenast i allmänhet, utan äfven aflade i hordom och förbudna
leder, må taga arf. En reservant, Hr Olivecrona, an
för
ett stycke, som icke kan undgå att påkalla Ståndets synnerliga
upmärksamhet. Han yttrar: »Genom detta förslag har Ut
sk:t
visserligen gått längre än, mig veterligen, någon af de krist
na
Europeiska lagstiftningarne, hvilka, der de under vissa vilkor
medgifva åt naturliga barn att erhålla något arf efter moder eller
någon gång äfven efter fader, dock alltid utestänga dem, som äro
födde efter ett begånget horsbrott eller i blodskam, åtminstone
ifrån allt arf efter fadern. Ja, Utsk:t har till och med tagit ett
steg framför det Franska Kevolutionskonventet; ty då konventet
i dekretet af den 12 Brumaire år 11 förklarade naturliga barn,
hafva lika rättigheter med äkta barn, emedan, såsom det hette
under en styrelse, grundad på friheten, borde icke individerna
kunna vara offer för faderns felsteg, så gjordes dock härifrån just
det undantag för barn, födde i blodskam och i hordom, hvilket
Utsk:t nu funnit alldeles öfverflödigt». Det måste i sanning synas
underligt att Svenska riksdagens LagUtsk. kommit i liberalitet
så långt, att det till och med lemnat revolutionskonventet bakom
sig. Man kan väi icke gerna gå längre; men jag kan icke föreställa
mig att B. o. Ad. någonsin kan komma derhän. Det är
särdeles märkvärdigt, att då ett lagligt äktenskap icke kan ega
rum, skola dock barnen få arfsrätt, äfven om de tillkommit etter
begången blodskam. Utsk:t säger vidare, att de förändringar,
som från hedenhös begreppen i fråga om arfsrätt undergått, visserligen
måste tillskrilvas kristendom, men den katolska kristendomen.
Således mäste man äfven tillskrifva denna kristendom de
278
Den 17 Oktober.
förändringar, sorn framkallats i förhållanderna från hedendomens
tider, då all slags styggelse bedrefs. Det torde vara öfverflödigt
att bevisa att just till följd af kristendomens sanningar åstadkommas
dessa förändringar i åsigter inom de olika länderne; men
ingalunda förhåller det sig som Utsk:t säger, att rätt och sanning
icke utgått från kristeudomen, utan de katolska dogmernas menskliga
stadgar. Beträffande sjelfva saken, så är det klart, att äktenskapet
utgör grunden och vilkoret för samhällets bestånd, samt
att allt, som kan uprätthålla och helga denna stiftelse, icke får
förbises. Ett äkta barns arfsrätt är en af de väsendtligaste förmåner,
som äktenskapet kau lemna, och i samma mån som man
således tillerkänner oäkta barn samma rätt, försvagar man äktenskapets
helgd. Denna fråga, säger Utsk:t, kan icke falla. Ja,
de personer, som Irna dylika lösliga åsigter, skola visserligen alltjemt
framkomma med förslag i likartad riktning; men jag är förvissad,
att B. o. Ad., lika litet nu som förut, skall bifalla någonting
sådant, utan i stället afsiå Utsk:ts Betänk., hvarom jag
anhåller.
Hr Halman, Wilh, Fredr.: Om jag än skulle våga föreställa
mig att i en framtid lagstifningen blefve mogen för den af Utsk:t
föreslagna radikala förändringen, så är jag dock af den öfvertygelsen,
att för närvide stadgandet är alltför vidsträckt. Det öfvererisstämmer
icke med de samhällsförhållanden och de rättsanspråk, som nu
ftro gillande, och jag kan således icke annat än beklaga, att Ut-1
sk:t i ^in välmening framställt ett förslag, som om man vore misstänksam,
kunde gifva anledning till den förmodan, att det tillkommit
för att störta hela den moderatare delen af förslaget, som
blifvit af mig och andra motioneradt. Det ser verkligen ut
som om en koalition mellan de radikala och de konservativa
här egt rum, för att göra hela saken om intet. Jag vill icke
vara delaktig i att understödja ett sådant förslag, utan inskränker
mig att yrka bifall till det af mig framställda. It. o. Ad. lärer
påminna sig att emellan detta och LagUtskits förefinnes en stor
skilnad. Mitt förutsätter alldeles icke att oäkta barn skall in
komma
i familjen. Vidare äro alla de barn, som äro födda i
hordom eller förbudna leder, uteslutna från arf, och slutligen har
jag icke satt i fråga, att oäkta barn skola ega arfsrätt efter fadren,
eller att några förändringar i detla hänseende skulle störa förhållandena
inom familjen. Mitt förslag åsyftar således endast, att
få den rättsgrund erkänd, att då moder ärfver sina barn, äfven
då de äro oäkta, samma rätt äfven må tillkomma dessa sednare,
så vida nemi, hon icke häfver äkta barn. Ett sådant beslut tillstyrktes
äfven af LagUtsk:t vid förra riksdagen, och under debatten
derom, höjde sig endast några få röster deremot. Jag får
derföre anhålla, alt R. o. Ad. måtte, med afslag å Utsk:ts Betänk.
, antaga min motion, samt inbjuda de öfriga Stånden att i
detta beslut sig förena.
Dr. Sparre: Jag hade icke ämnat begära ordet i denna
Den 17 Oktober.
379
fråga, då min mening, vid flere föregående riksdagar uttalad, torde
vara känd, och då jag genom intagande af min reservation emot förslaget
borde hafva kunnat undgå den misstanka, eller den insinuation,
som den siste värde talaren velat kasta på förslagets motståndare,
eller att hafva åstadkommit en koalition för att motverka saken.
Jag är för min del alldeles främmande för dylika koalitioner, och
jag tror mig, med den kännedom jag eger om LagUtsk:t, kunna
påstå, att det icke vid denna riksdag eller vid någon föregående
lånat sig åt något dylikt. Det vore, efter min öfvertygelse, ett
högst ovärdigt sätt att gå tillväga, isynnerhet af det Utsk., som
har sig updraget det vigtiga förtroendet att till R. St:rs pröfning
framlägga lagförslag. Jag hade hoppats, att LagUtsk:t skulle åtminstone
på detta rum hafva varit fritaget från tillmålen af denna
art. Beträffande sjelfva saken är jag af den öfvertygelse, att
ehuru jag erkänner de manga skäl, som i Utskits Betänk, förefinnas,
samt i många afs:den finner min känsla tala för de oäkta
barnens rätt, så och änskönt jag skulle önska att kunna understödja
ett förslag, som tillerkänner dem arfsrätt efter föräldrar,
kan jag dock, i betraktande af den konseqvens, med hvilken lagstiftaren
städse bör handla, funnit mig urståndsatt att kunna tillstyrka
Utsk:ts förslag. Man bör nemi. i alla lagfrågor utgå från
en grundsats och tillämpa den med konseqvens. Man måste då
undersöka, på hvilken grundsats arfsrätten i vårt land hvilar:
det är familjen. Utsk:t har försökt vederlägga detta dermed, att
Utsk:t sagt, att vissa barn aliade t. ex. med en qvinna, hvilken
mannen tillsagt äktenskap, betraktas som äkta, ehuru äktenskap
icke egt rum. Men Utsk:t har förbisett att lagen i sådana fall stadgar,
att det är ett äktenskap, som skall fullbordas. Lagen betraktar nemi.
ett så beskaffädt förhållande emellan man och qvinna,der barn äroaflade
under äktenskapslöfte, som ett äktenskap, och det är således fullkomligt
konseqvent och riktigt, att den tillerkänner qvinnan hustrus rätt
och barnen lagliga barns rätt. Men jag kan icke kalla alla möjliga
olofliga förhållanden emellan man och qvinna för ett lagligt
äktenskap, och då kan jag icke heller tillerkänna dem konseqveu
serna
deraf, lika litet för deras egna personer som för de barn,
hvilka äro aflade under sådana olofliga förhållanden. Då Utsk:t
nu vill frånträda den grundsats, hvarpå arfsrätten för närv:de hvilar,
då bar Utsk:t gått konseqvent tillväga genom att antaga den
principen, att det är blodsbandet, som grundar arfsrätten, och då
är förhållandet emellan föräldrarne och barnet alldeles detsamma,
om det är afladt i hordom, eller förbudna leder, som om det är
afladt blott i lönskaläge. Den siste värde talaren har sjelf sagt,
att ehuru vi icke äro så långt komna, att vi vilja tillerkänna
barn, aflade i hordom, arfsrätt, så vore dock hans mening att
barn, som äro frukter af lönskaläge, skola medgifvas denna rätt.
För min del kan jag icke godkänna ett sådant medgifvande, utan
måste antaga antingen det ena eller andra, och om jag således
icke antager äktenskapet, måste jag antaga blodsbandet såsom grund
för arfsrätten, och detta sednare leder till hvad Utsk:t föreslagit.
Det må vara en sanning att vår känsla upreser sig emot tanken
Den 17 Oktober.
att tillägga barn, aliade i hordom eller förbudna leder, arfsrätt;
men om jag vill tillerkänna oäkta barn i allmänhet sådan rätt,
hvilket argument anför jag derför? Jo, att barnen icke böra
plikta för fädernas missgerningar. Men detta argument galler
lika väl för dem, som äro aliade i hordom eller blodskam, som
för dem, hvilka äro aliade i lönskaläge. M. Hrr! det iir en
grundsats, som man stadigt måste fasthålla; nemi. att icke lagstifta
efter godtycke, utan efter en grundprincip, för hvilken man
ej får sätta några skrankor, emedan den då snart blir förkastad
af den allmänna meningen. Det stadgande, sora Hr Dalman föreslagit,
leder också till en annan, efter mitt förmenande, farlig konseqvens.
Den nu gällande lagstiftningen, ehuru den icke tillägger
oäkta barn arfsrätt, gör dock allt hvad den kan, för att bereda
dessa barn inträde i familjen. Yi veta att vår lag i fråga
om möjligheten lör oäkta barn att komma i åtnjutande af arfsrätt,
är ytterst liberal, och, enligt min upfattning, är det den rätta
vägen, som lagstiftaren bör beträda. Hvad behöfva nemi. dessa
olyckliga frukter af begångna felsteg? Jo, vård och upfostran
samt inträde i familjen, och det är detta, som vår lag gjort, i
det den underlättar möjligheten för dem att erkännas såsom laga
barn genom upmaningar tili fadren, på hvilken det alltid beror,
att försatta dem i denna ställning. Impulsen att göra det, blir
också desto starkare i den mån, han måste anse att, derest han
icke så gör, blifva barnen olyckliga. Också se vi ganska ofta
fäder, som på dessa grunder och just för att försona hvad de
felat, gifta sig med modren eller vidtaga de åtgärder, som tillförsäkra
henne om en laglig hustrus rätt och barnen om arfsrätt.
Ju mera lagstiftningen lättar fadrens samvete i detta fall, desto
lättare tager han också saken och ju mindre bekymrar han sig
om att försona hvad han felat, genom att tillsäga qvinnan äktenskap.
Denna farhåga blir ännu mera grundad, om jag, på sätt
Hr Dalman föreslagit, tillägger arfsrätt åt dem, som äro afiade i
lönskaläge, men icke åt dem, som aflats i hordom och förbudna
leder; ty då säger man att det icke kan ske derföre, att det är ett
brott. Men är då lönskaläge icke också ett brott? Konkubinatet,
M. Hrr! är ett brott, det kan icke bestridas, ehuru man
nu vill gifva det ett slags helgd. Men hvarföre skall jag då icke
tillerkänna frukterna af det ena brottet samma rätt, som af det
andra? Något skäl måste finnas, hvarföre så icke sker. Om jag
såsom grund för arfsrätt åt oäkta barn antager, att barnen icke
böra plikta för föräldrarnes skull, så måste jag ju tillerkänna alla
oäkta barn denna rätt, vare sig att att de äro aliade i hordom,
blodskam eller lönskaläge.
Jag har nu yttrat mig ronde motionärens modifierade förslag.
Då icke någon upträdt till försvar för Utskits framställning,
kunde jag måhända bespara både K. o. Ad. och mig något
yttrande härom. Jag ber dock att tå förklara, att, ehuru jag anser
Utskit hatva varit konseqventare än motionären, tror jag dock
att Utskit haft orätt att framställa sitt förslag. Utskit har velat
erkänna att man, i fråga om bestammandet af arfsrätten, måste
Den 11 Oktober.
utgå ifrån en grundsats; men Utsk:t har bestridt att denna grundsats
är familjen, och i stället antagit en annan. nemi. den presunterade
viljan hos arflåtaren att tillägga barnet sin qvarlåtenskap.
Det är en ganska osäker grund, hvilken icke heller håller
streck. Jag tror att det kati vara mycken tvekan om, huruvida
en person vill tillerkänna sina oakta harn alldeles lika
arfsrätt med de äkta. Också hafva de länders lagstiftning, som i
sednare tider tillkommit, och i synnerhet den Franska, då de vilja
vårda sig om de oäkta barnen, icke insatt dem som arfvingar,
utan tillerkänt dem en viss andel i qvarlåtenskapen, nemi. så
mycket, som arflåtaren kunde genom testamente gifva dem. Detta
är försigtigare, än hvad LagUtsk:t föreslagit; man insätter då icke
de oäkta barnen i alla möjliga förhållanden, hvaruti de kunna
komma, deribland jag blott vill nämna de svårigheter, som upstå
i fråga om urafvagörelse; ty då en person -är död, skulle en annan
kunna komma och säga: »jag gör mig urarfva, emedan jag är den
aflidnes son». Då måste naturligtvis en undersökning ega rum,
om så verkligen är förhållandet. Likaledes blir, vid anhängiggörandet
af en bördstvist, ovisst, om äfven bördsrätten skall tillerkännas
de oäkta barnen Vill man således gifva dessa barn
någon förmån, så må man beträda samma bana, sorn den Franska
lagstiftningen, hvilken just' genom sitt mästerskap i konseqvens
tjenat till mönster för många andra. En sådan ratt, som enligt
denna tillkommer de oäkta barnen, är redan genom vår nu gällande
lag desamma tillförsäkrad, då denna lag nemi. bjuder, att
vid lädrens död skall afsättas hvad som erfordras för deras upfostran,
till dess de sig sjelfva kunna försörja. Derigenom har lagstiftaren
visligen ådagalagt, att det är upfostran framför allt, som
barnen behöfva.
Jag anser mig icke vidare böra uptaga 11. o. Ad:ns tid,
då jag förmodar, att förslaget här icke vinner något bifall, och
ett längre ordande således synes vara öfverflödigt. Jag vill blott
säga, att, ehuru jag fullkomligt behjertar de oäkta barnens ställning,
jag dock till följd af den konseqvens, som lagstiftaren alltid
bör vidhålla, finner mig urståndsatt att bifalla förslaget, utan
hellre skulle antaga den Fransyska lagen, hvilken redan in nuce
finnes i vår nu gällande lag.
Hr Dalman: Jag begärde egentligen ordet för att rätta
ett högst väsendtligt missförstånd, som egt rum i afs:de å mitt
yttrande. Gr. Sparre har nemi. sagt att jag framkastat en beskyllning
emot LagUtslet. Detta har hvarken varit min mening,
ej heller folio mina ord så. Jag yttrade ingenting annat, än att
om man ville vara elak, skulle man verkligen kunna föreställa sig
hvad jag tog mig friheten påpeka. För öfrigt är jag mycket
glad att höra, det Gr. Sparre är hatare af koalitioner; det gifver
mig den förhoppningen att om Hr Grin skulle stiga ännu högre,
och t. ex. komma i spetsen för ministéren, hau då icke kommer
att bilda någon koalitionsministér.
282
0*n 17 Oktober.
Hvad sjelfva saken beträffar, har jag visserligen ingenting att
anmärka emot de förändringar, som Gr. Sparre gjort i min motion,
hvarigenom barn, aflade i hordom eller förbudna leder, skulle
tillerkännas arfsrätt efter moder, som ieke har äkta barn. Orsaken,
hvarföre jag icke föreslagit detta, har varit, att jag ansett
min motion böra lättare vinna framgång, om den icke åsyftade
en så stor utsträckning; men om jag häruti misstagit mig, skall
jag visserligen icke motsätta mig, om i framtiden eu framställning
i den syftning, Gr. Sparre antydt, blifver gjord. Hvad man emellertid
egentligen bör hafva till ögonmärke vid lagstiftningen i
detta ämne, är att icke genom arfsrätteus tillerkännande åt oäkta
barn störa familjens helgd. Mitt förslag afser således icke att
inmänga dessa barn i familjen, utan blott, att. för den händelse
modren icke efterlemnat äkta barn, hennes qvarlåtenskap dä skall
tillfalla de oäkta barnen. Att deu princip, som Gr. Sparre uttalat,
att det blott är äktenskapet, som grundlägger arf, skulle
vara så helig, att man deruti icke kan göra någon ändring, går
öfver min upfattning. Den tid kan möjligen stunda, då arfslagarne
i allmänhet komma att betydligen modifieras; så har redan
skett genom den förändring, testamentsrätten undergått.
Men här är icke fråga om att förändra äktenskapets idé, utan
blott att, .-derest modren icke gjort testamente, hennes qvarlåtenskap
da skall tillfalla hennes oäkta barn. Jag kan icke undgå
att fasthålla den satsen, att det är högst obilligt, att modren
skall ärfva sina barn, men icke tvertom. Om man antager, att
arfsrätten grundar sig på den supponerade viljan hos arfslemnaren,
så bör väl en sådan vilja närmast kunna förutsättas hos modren
till förmån för hennes egna barn. Jag fortfar i mitt förut
gjorda yrkande.
Gr. Liljencrants: Med anledning af Hr Dalmans sista
ord, att han fortfarande yrkar bifall till sin motion, anser jag
mig böra förklara, att jag icke kan instämma deruti. Skälen dertill
har den värde talaren sjelf angifvit, då han, med berömvärd
ärlighet, säger att det är blott en föregångare till hvad som komma
skall, och att denna lilla skärmytsling allenast är ett förebud
till den stora batalj, sorn" man vid en följande riksdag har att
vänta. Jag för min del bekänner, att jag icke inser något behof
af den föreslagna förändringen. Jag anser den obehöflig, ty
vi veta aila, att hvilken som har ett oäkta barn, är alldeles oförhindrad
att tillerkänna det huru stor del som helst af sin förmögenhet.
Deremot veta vi att just derföre, att arfsrätt icke i detta
fall finnes, det ofta inträffar att fadren, för att åt sitt barn förvärfva
denna rätt, ingår äktenskap med modren och således legaliserar
sitt tillförene olagliga förhållande. Sådant skulle icke inträffa,
om arfsrätt tillädes både äkta ocb oäkta barn. Då Hr Daltaan
tillkännagifvit, att bans förslag blott är en förelöpare till
hvad man i en framtid har att vänta, så är detta, såsom jag nyss
nämnde, tillräckligt skäl att yrka afslag.
Den 17 Oktober.
28,'S
Hr Dalman: Om det är tillräckligt för Gr. Liljencrants
att frånträda sitt bestridande af mitt förslag, derest skälet till
detta bestridande, eller att förslaget blott skulle vara en föregångare
till hvad som komma skall, undanrödjes, så är sådant
lätt gjordt. Ty någonting dylikt Ilar jag aldrig hvarken sagt eller
tänkt. Jag har deremot yttrat, att om vid en blifvande riksdag
Gr. Sparre eller någon annan vill föreslå en sådan förändring*
att äfven barn, som äro aflade i hordom eller blodskam, tillerkännas
arfsrätt efter sin moder, då hon icke eflerlemnar äkta
barn. jag har ingenting deremot. Men detta är något helt annat*
än hvad Utsk:t tillstyrkt, nemi. att de oäkta barnen skola inblandas
i familjen m. m. d. Dessa omständigheter hafva förhindrat
mig att tillstyrka bifall till Utsk:ts förslag, och jag har alldeles
icke yttrat mig om, huru saken må komma att i en framtid
gestalta sig. Jag beklagar högeligen, om jag uttryckt mig
så otydligt, att Gr. Liljencrants deraf kunnat draga en fullkomligt
oriktig slutsats. Jag fortfar att yrka bifall till min motion.
Hr von Koch: Om Utsk:t verkligen allvarligt önskat en
förändring uti förev:de hänseende, så har det dock icke handlat
betänksamt, då det framkommit med ett så beskaffadt förslag, sorn
det ifrågav:de, hvilket näppeligen torde kunna påräkna något understöd.
För min del har jag vid föreg:de riksdagar förklarat,
huru långt jag i detta fall vill gå. Den Urte Nov. 1857 beslöt
R. o. Ad. genom votering efter en vidlyftig debatt att förkasta
ett förslag af lika lydelse med Hr Dalmans motion, men blott med
en majoritet af 6 röster. För en ändring i sådan syftning som
nämnde motion synfes således någon chance här finnas. Jag tror
också, att det är allt hvad man bör fordra* åtminstone under närvarande
förhållanden. När jag säger nämde, så vill jag dermed
säga, att om några ändringar sedan skulle synas behöfliga, hvilket
jag icke vill bestrida, i sammanhang med en revision i allmänhet
af lagverket, tror jag dock icke, att det ens då skall komma i
fråga att gå så långt som Utsk:t här gjort. Jag vill icke vidlyftigt
orda om motiverna* emedan jag sjelf yttrade mig till förenämnde
dags prot., och då angaf skälen, hvarför jag ansåg, att
man icke borde gå längre. Motiver dertill finnas dessutom tillräckligt
i lagberedningens förslag, som närmast sammanfaller med
Hr Dalmans. I förbigående vill jag emellertid nämna, att blodsbandet
icke är den princip, hvarpå man här bör bygga. I afs:de
å arfsrätt för oäkta barn efter fader, anser jag att sådan aldrig
bör finnas. En moder måste och bör vara känd eller viss, och jag
anser det vara en stor orättvisa, att icke ett barn får efterforska
sin moder. 1778 års författa, qvarstår i vår lagstiftning och bidrager
att dölja modren för sitt barn, och det anser jag vara en
af de svartaste fläckar på vår lagstiftning. Beträffande åter fadren,
tror jag att då en qvinna kommit i den olyckliga belägenheten att
hon föd t barn utom äktenskapet, så kan roan nästan aldrig vara
säker på hvem sora är barnets fader. Man måste visserligen på
grund af probabilitet enl. vår lag ålägga ea presumerad fader up
-
Deni? 0 k t ob »r.
fostringshjelp; men någon absolut visshet, anser jag aldrig finnes
eller böra antagas emot fadrens bestridande. Derföre vill jag ej
heller tillåta att någon emot sådant bestridande får inympas på
hans familj. Beträffande åter qvinnan, och i synnerhet med den
modifikation, som hår är gjord, eller att det skulle gälla endast
sådana qvinnor, som icke hafva äkta barn, ser jag icke någon olägenhet
deruti, att de oäkta barnen under sådant vilkor finge ärfva
sin moder. Jag hyser all aktning för dera, hvilka, i likhet med
Gr. Liljencrants, ur den allmänna moralens och sedlighetens ståndpunkt
motsätta sig detta förslag. Kunde jag öfvertyga mig, att
förslaget verkligen strede emot moral och sedlighet, skulle det
icke falla mig in att ett ögonblick tala för ett sådant förslag.
Men jag har upgjort en sannolikhetsberäkning, hvarigenom jag
kommit till alldeles motsatta resultater, och derföre vill jag också
med högst ringa modifikationer bifalla Hr Dalmans förslag. Jag
tror nemi. för min del icke, att det bidrager till osedlighetens
förökande, om man tillägger de oäkta barnen arfsrätt efter modren.
Man kan betrakta den verkan, som ett sådant stadgande skulle
utöfva på den allmänna sedligheten, ur flere särskilda synpunkter,
nemi. hvad inflytande sådant skulle hafva på barnet, på modren
och på andra personer. I afside å barnet skall det väl icke möjligen
kunna motverka dess sedlighet, om det finge ärfva sin moder.
På modren kunde det icke heller hafva någon skadlig inverkan;
ty jag tror, att- när en qvinna varit så olycklig att föda till
verlden ett oäkta barn, som redan i födseln är att beklaga, emedan
det aldrig kan få fullkomlig visshet om hvem som är dess fader,
så har modren til! ovilkorlig pligt att så mycket som möjligt
godtgöra sitt felsteg. Detta lärer väl icke ofta kunna ske, utan
att hon åtminstone först upfylier moderspligten och sjelf vårdar det,
Vet hon att barnet skall ärfva henne, tror jag att hon snarare
gör detta, än när barnet för alltid är utstött äfven från hennes
familj. Alla sådana motiver, som kunna verka dertill att qvinnan
icke skiljer sig från det foster, hon burit under sitt sköte, måste
lagstiftaren söka befordra. Allt som bidrager att skilja barn från
sin moder, är deremot en kristlig lagstiftning ovärdigt. Men, säger
man, huru skall detta stadgande verka på andra personer? Jag
medgifver att i detta fäll sannolikhetsberäkningen är svårast att
upgöra. Skulle det också verka väl på barnet och modren, skulle
jag ändock hysa betänkligheter deremot, derest jag trodde att det
bland den stora allmänheten skulle bidraga att utbreda och befordra
osedlighet. Men i detta fall är jag af olika tanke med Gr.
Liljencrants. Jag tror nemi. att, derest stadgandet blefve antaget,
skulle det verka såsom ett ganska starkt motiv både för qvinnan
sjelf och dem, åt hvilka vården om henne vore anförtrodd, att söka
undvika de första stegen på förförelsens bana. Föräldrar skulle,
när de visste att dottrens oäkta barn skulle blifva deras erkända
och lagliga arfvingar, få en ökad ani. att vårda sina döttrar. Försummelsen
kunde då icke godtgöras med några månaders hyra af
rum för kascherade fruntimmer och barnets utlemnande till ett ställe,
der det nästan alltid i förtid förtvinar. Ett barn, sorn egde lagens
Den 17 Oktober.
J8i
tillbörliga skydd oell arfsrätt, skulle åtminstone der något iir att
ärfva, viii sällan på detta onaturliga sätt kunna undanskaffas och
undandöljas. Jag liar med ett ord så upgjort mina kalkyler, att
jag tror, att lagstiftningen i den riktning, som Hr Dalman föreslagit,
skulle befordra sedligheten, och derföre vill jag understödja
ett sådant förslag. Att deremot gå så långt sorn Utslct gjort,
tror jag skulle hafva en motsatt verkan, i synnerhet otn man tilllade
arfsrätt åt sådana harn. som aflats i hordom och blodskam.
Jag medgifver, att en af Gr. Sparre gjord anm. kan hafva en viss
vigt, nemi. att det skulle blifva svårt i alside på förhållandet med
börd och urarfvagörelse. Jag ber dock att få förklara, det jag tror
att alldeles samma svårigheter nu existera beträffande den arfsrätt,
som modren har efter sitt oäkta barn. Dessa svårigheter tror jag
i alla fall skulle mycket sällan komma i fråga och lätt kunna undvikas
derigenom, att man endast tillfogade några ord till Hr Dalmans
förslag. I alside å forskningarne efter materniteten, för hvilka
man visat räddhåga, och dem jag medgifver vara obehagliga, vill jag
blott erinra, att. de redan etd. nu gällande lag existera, nemi i
afside å barnets underhåll, då man har rätt att forska efter både
läder och moder. Jag tror dock att både i ena och andra fallet
möjliga svårigheter skulle kunna undvikas, oin man gjorde ett så
lydande tillägg till Hr Dalmans förslag, att efter orden »må taga
arf efter sin moder» införas »derest hon skriftligen eller mundtligen
inför rätten erkänt barnet såsom sitt och icke elterlemnar
äkta barn eller bröstarfvingar.» Jag anhåller således först om bifall
till Hr Dalmans förslag i och för sig, med förbehåll för I?. o.
Ad., att sedermera pröfva lämpligheten af det tillägg,jag nu haft
äran föreslå. Slutligen ber jag att få erinra derom, att man i
våra grannländer, Danmark och Norige, gått vida längre, än vi
velat göra här. Jag tror dock att allmänna tänkesättet här icke
skulle tillåta, att man ginge längre, än som innefattas i Hr Dalmans
motion; men så långt tror deremot jag att allmänna opinionen
snart sagdt fordrar alt man skall gå, och det är derföre jag
anser lämpligt, att man nu tager detta steg.
Hr Dalman: Jag ber blott att få förklara, det jag förenar
mig med Hr v. Koch, och har ingenting emot det tillägg, han
begärt, ehuru jag lika med honom önskar att propos. först måtte
framställas på bifall till mitt förslag, och sedan till det tillägg Hr
v. Koch framställt.
Gr. Liljencrants: Jag är fullt och fast öfvertygad om
att Hr v. Koch lika med mig ifrar för sedlighetens befordrande,
och att det således ingalunda är motsatsen som föranledt honom att
icke instämma i mina åsigter. Men jag kan derföre icke erkänna
riktigheten af de beräkningar, han framställt. Huruvida en lag kan
komma att verka menligt eller icke på de sedliga förhållanderna,
torde vara svårt att på förhand afgöra. Men ett vet jag, och
derpå håller jag, nemi. att äktenskapet är samhällets grund, och
ju mera man rubbar denna grund, desto mera äfventyra!- man sed
-
286
Den 17 0 k to b er.
ligheten i samhället, och det är på detta obestridliga faktum jag
bygger min öfvertygelse. Hr v. Koch tycktes hufvudsakligen grunda
sina åsigter på det förhållande, att det vore en grymhet att icke
barnen erkändes af sin moder oell egde arfsrätt. Nu säger Hr
Dalmans förslag att oäkta barn skola ega rätt att taga arf efter
sin moder, derest hon icke efterlemnar äkta barn och bröstarfvingar.
Nu händer beklagligen ganska ofta, att qvinnor föda barn
före äktenskapet och sedermera ingå i sådant och äfven då föda
barn. Då få de oäkta barnen icke ärfva; men fogar det sig sä
att qvinnan är ofruktsam i äktenskapet eller att hon icke gifter
sig, då blifva de oäkta barnen berättigade till arf. Ligger det ej
en orättvisa deruti, att barnet skall ega mindre rätt, derföre att
modren ingår äktenskap? Detta visar, till hvilka oriktiga slutsat”
ser man kommer, då man går in på denna bana. Hr v. Koch
fäste sig också vid den bevisning angrde hvem som vore moder,
hvilken blefve en följd af detta förslag. Jag kan icke neka mig
nöjet att uplasa de få rader, som i Hr Olivecronas reservation
ronde denna fråga förekomma. Han säger nemi.: »Då Utsk:ts
majoritet föreslagit, utan all inskränkning, att »oäkta barn må, lika
med äkta barn, taga arf efter sin moder», kan af ett sådant stadgande
upstå den följd, att en maternitetsbevisning kan öpnas, som
för en afliden qvinnas heder och hennes slägts anseende kan blifva
ganska förklenande. Om nemi. en förmögen qvinna skulle aflida,
vore icke, efter Utsksts förslag, något hinder för en man att fram*
träda med påstående att han med henne aflat ett oäkta barn, hvars
rätt han nu ville göra gällande vid qvarlåteuskapens skiftande.»
Det är också uppenbart, att om en sådan rätt tillägges ett barn,
så, om än målsmannen vore hvem som helst, anställer han dock
en skandalös rättegång om hvem som är moder. Saken må bevi*
sas eller icke, så är dock qvinnan och hennes slägt alltid chikanerade.
Allt detta gör att jag för min del måste fortfara att yrka
afslag på Utskits Betänk,
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Jag anmälde mig näst
före Hr v. Koch och är således af honom i det mesta förekommen.
Jag tror lika med honom, att det ifrågavjde förslaget af Hr Dalman,
om det blir antaget, skall, särdeles med det af Hr v. Koch
deruti gjorda tillägget, i både sedligt och moraliskt hänseende verka
ganska välgörande. Norige har i detta afs:de gått vida längre än
vi, genom den författn., som der utfärdades d. 31:sta Juli 1854,
Man har sagt att testameutsrätten blifvit utvidgad, men i sådana
fall, då hvarken fader eller moder bry sig om att göra något testamente,
tror jag att det ar nödvändigt att lagen träder emellan.
Jag instämmer således med Hr Dalman, samt yrkar tillika bifall
till Hr v. Köchs tillägg.
Frih. Armfelt, Magnus: Ehuru jag icke deltagit i XJtksts
beslut rör:de denna fråga, anser jag mig dock skyldig tillkännagifva,
att jag helt och hållet ogillar dess nu ifrågav:de Betänk.,
■samt att jag är mer än ledsen, att jag icke fick tillfälle vara när
-
Den 17 Oktober.
varande, da saken der afhandlades, synnerligen som jag' tror, att
antalet röstande var sådant, att om jag varit med, hade Betänk:t
icke blifvit antaget. Jag ber likväl att få säga, det Utsk:ts förslag,
sådant det är, förefaller mig antagligare än Hr Dalmans och
ännu mera än Hr von Köchs. Utsk:ts stödjer sig åtminstone på
en princip, då dessa Hirs förslag deremot äro helt och hållet
godtyckliga. Beträffande Hr von Köchs föreslagna tillägg, tror
jag att det är föga nödvändigt; ty kan qvinnan ingifva ett
så beskaffadt skriftligt erkännande till rätten, så kan hon ju lika
väl ingifva ett testamente, hvarigenom hon tillerkänner sitt oäkta
barn sin qvarlåtenskap. Hr von Koch yttrade äfven, att undersökningar
måste ega rum, då moder vill taga arf efter sitt oäkta
barn; men sådant beror dock på modren sjelf att göra eller icke.
Jag må3te således för min del förklara, att jag helt och hållet
ogillar så väl Utsk:ts, som i synnerhet Hr Dalmans och allramcst
Hr von Köchs förslag, samt yrkar afslag å så väl Utsk:ts Betänk.
sorn de framstälda förslagen.
Sedan öfverläggningeti förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats dels afslag å så väl
Utsk:ts Betänk., som ock alla i ämnet väckte motioner, dels af
Hr Dalman, att B, o. Ad. måtte bifalla hans motion om antagande
af en författning, hvarigenom stadgades: »att, med ändring
af 8:de kap. 7:de §;» ArfdaBalken, oäkta barn, utom det som är
afladt i hordom eller i skyldskaps- och svågerskapsled, hvari äktenskap
ej får ega rum, må taga arf efter sin moder, derest hon ej
efterlemnar äkta barn eller bröstarfvinge!-»; och dels slutligen af
Hr von Koch, att ofvanomförmälde författningsförslag måtte antagas
med det tillagg, att efter orden »derest hon» skulle införas
orden »skriftligen eller mundtligen erkänt barnet såsom sitt och».
Härvid anmälte sig samt yttrade
Hr Dalman: Jag hemställer, huruvida den första proposm
bör framställas så vidsträckt som nu skett. Pröfningen af mitt
förslag skulle derigenom blifva förhindrad.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, i ani häraf förklarat, att
derest det gjorda yrkandet om afslag å så väl Utsk:ts förslag som
ock alla de i ämnet väckta motioner blefve R. o. Adms^beslut, hade
Hr Dalmans motion naturligtvis blifvit arslagen; framställde LI.
Exc. propos. i enlighet med sistberörde yrkande och, då dervid
svarades starka ja jemte ganska många nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
»Den som afslår så väl det af LagUtsk:t uti Betänk. N:o 62
framställda författningsförslag ang:de arfsrätt för oäkta barn, som
ock alla de i ämnet väckta motioner, röstar
Ja;
Den 17 Oktober.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ar)., med afslag S Ufsk:ts ofvannämnda
förslag. Hr Dalmans motion om antagande af en författning,
hvarigenom stadgades: »att, med ändring af 8:de kap. 7:de
§:n ArfdaBalken, oäkta barn, utom det som är afladt i hordom
eller i skyldskaps och svågerskapsled, hvari äktenskap ej får ega
rum, må taga arf elter sin moder, derest hon ej efterlemna:' äkta
barn eller bröstarfvingar»; dock med R. o. Ad. förbehållen rätt att
särskildt pröfva ett af Hr von Koch påyrkadt tillägg till detta
författningsförslag.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 22.
Föredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo pä bordet,
nedannämmie den 16 dennes bordlagde Mern. och Betänkm, nemi.
StatsUtskits Mern. N:o 214, med förslag till stadganden i det
nya reglementet för Riksgäldskontoret, ang:de de under nuv-de
riksdag beviljade och till utgående från detta verk anvisade statsutgifter;
Sammansatta
Bevilln.-. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ts Mein. N:o 20, i fråga om arfvode åt den person, hvilken
i egenskap af Sekreterare biträdt Utsk:t; samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Betänk:n:
N:o 189, i ani. af väckta motioner om indragning af Biskopsembetena,
med undantag af dem i Upsala, Lunds och Hernösands
stift;
N:o 190, i ani. af väckt motion om ändring af föreskriften
i K. Brefvet den 15 Aug. 1829, om den till svaga rotars understöd
bestämda ersättning;
N:o 191, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för bättre ordnande af Institutet för döfstumma och blinda;
N:o 192, i ani. af väckt motion om ny upskattning af civila
och militära boställen, hvilka af embets- och tjenstemän innehafves;
N:o 194, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utsk:ts Betänk. N:o 161, i fråga om det af komiterade
upgjorda förslag till förordn. om kommunalstyrelse i stad.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ’/2 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 19 Oktober.
Fredagen den 19 Oktober 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 17:de dennes samt prot.
för den 7:de sisth Juli.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utskm inkomne
Mern. och Betänkm, nemi. frän
Sammansatta Stats- och BankoUtskottet:
N:o 42, med anmälan om RiksStms skiljaktiga beslut öfver
Memit N:o 40, i fråga om förändrad organisation af hypotheksinrättningarne
i riket;
BevillningsUtskottet:
N:o 47, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut ronde de vid
Mem;t N:o 46 afgifna förslag till formulärer, som böra bifogas
den nya Bevilln.Stadgan;
BankoUtskottet:
N:o 50, i ani. af återremiss å Memit N:o 44;
N:o 51, angide Instruktionen för R. Stirs BankoUtsk. vid
nästa riksdag;
Lagutskottet:
N:o 69, i ani. af väckta motioner om föreskrifter ronde ränteberäkning
för omyndigs medel;
N:o 70, i ani. af väckt motion om bestämmande af visst arfvode
för förvaltning af förmynderskap;
Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskit: ,
N:o 42, i ani. af väckt motion om utfärdande af vissa föreskrifter
till beredande af säkrare kontroll derå, huruvida någon in
nehar
förmyndarebefattning eller icke;
N:o 43, i ani. af väckta motioner om förhöjning af de i 15:de
kap. Byggn.Balken för vållande till skogseld stadgade böter;
N:o 44, i ani. af väckta motioner om förändrade föreskrifter
beträffande tiden och sättet för allmänna vägars lagning och underhåll
;
H. XI. 19
2!I0
Den 19 Oktober.
N:o 45, i ani. af' vackt motion om ändring i gällande afvittringsstadga
för VesterNorrlands län;
N:o 46, i ani. af väckt motion om förändrade föreskrifter
ronde tomters mätning i hufvudstaden oell s. k. designationsbevis;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 195, i ani. af väckta motioner i fråga om ändringar i
Resereglementet af den 31 Oktober 1851, jemte dithörande författningar
;
N:o 196, i ani. af väckt motion om förändrade stadganden
ronde folkskolelärares lönevilkor;
N:o 197, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utsk:ts Betänk. Nio 161, i fråga om del af komiterade
upgjorda förslag till förordning om kyrkostämma samt kyrko- och
skolråd.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareSt:t ankommet prot.utdrag
N:o 543 för den 15 och 16 dennes, innefattande dels nämnde
RiksSt.:s beslut vid behandling af Sammans. Stats-och BankoUtsk:ts
Mern. N:o 40, i ani. af RiksStrns beslut öfver Utlåt:t N:o 24, i
fråga om förändrad organisation af hypotheksinrättningarne i riket,
dels inbjudning till MedSt:n att samma beslut biträda.
Detta prot.utdrag begärdes af flere ledamöter på bordet, hvarefter
anmälte sig och yttrade
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Bland de Betänkin, sorn
Hr Gr. o. Landtm, anmält till bordläggning, är äfven Betänk:t N:o
42 af Sammans. Stats- och BankoUtsk:t. Då detta Betänk, är af
särdeles vigt och bör så fort möjligt är afgöras, får jag anhålla
att detsamma varder upsatt främst på föredragningslistan till nästa
plenum, och att den nu bordlagde inbjudningen, som rörer samma
ämne, måtte i sammanhang dermed till afgörande företagas.
Uppå härefter framställda propos;r beslöt R. o. Ad., att Sammans.
Stats- och BankoUtsk:ts Mern. N:o 42 skulle upföras främst
å föredragningslistan för nästa plenum samt att BorgareSt:t.s ofvauomförmälde
prot.utdrag skulle sättas näst efter samma Mern., för
att i sammanhang dermed till afgörande förekomma.
Föredrogs och bifölls ett fran Exped.Utsk:t ankommet Mern.
N:o 14, ang:de anvisande af medel till vedergällning åt extra
skrifvarebiträde^
Vid föredragning af StatsUtsk:ts den 16 och 17 dennes
bordlagde Mern. N:o 214, med förslag till stadganden i det nya
reglementet för Riksg.kontoret, ang:de de under nuv:de riksdag beviljade
och till utgående från detta verk anvisade statsutgifter;
ben 1!) Oktober.
läll
blefvo de deri föreslagne reglementsparagraferne N:ris 110—179 af
K. o. Ad. godkände.
Föredrogs och bifölls Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:ts deri 16 och 17 dennes bordlagde Mern.
N:o 20, i fråga om arfvode åt den person, hvilken i egenskap
af Sekreterare biträdt Utsk:t.
Föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 16 och 17
dennes bordlagde Betänk. N:o 189, i ani. af väckta motioner om
indragning af Biskopsembetena, med undantag af dem i Upsala,
Lunds och Hernösands stift.
Gr. Adlersparre, Carl August, anförde skriftligen:
Då jag väckte den motion, som nu skall blifva föremål för
E. o. Ad:s behandling, förespeglade man mig och från nästan alla
håll, att mitt önskningsmål ej hade att påräkna några sympatier
i landet och af R. St:r föga eller intet understöd att hoppas. Ja,
en värd ledamot af detta Stånd, hvilken genom sina kunskapers
öfvervigt och sin rika erfarenhet visat sig ega ett ej ringa inflytande
på de vigtignre frågornas afgörande under denna riksdag,
Uttalade sin förkastelsedom öfver min motion och, efter att hafva
anfört sina betänkligheter samt anhållit om sina anmärkningars remitterande
till vederbörligt Utsk., slutade anförandet med denna,
nästan i profetisk tonart hållna förutsägelse, att om hans anmärkningar
blefve i LRsk:t lästa, vore det så mycket bättre; hvarom
icke, så vore han i alla fäll öfvertygad att Utsk:t skulle komma
till samma resultat som han.
Af frågans utgång i Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t inhemtas
att det lifligt önskade och förutspådda nederlaget der uteblef,
och en seger i stället vunnen; eller med annat talesätt, att nämnde
Utsk. behagat tillstyrka bifall till min af den 16 November sistl.
år framställda motion om en successiv indragning af Biskopsembetena
i rikets samtliga stift, med undantag af Upsala, Lunds och
Hernösands.
Denna framgång bör så mycket mera glädja mig nu, då jag
tager i betraktande att det är en presterlig fråga, som skall afgöras,
och att utgången i Utsk:t ger mig rätt att taga för alldeles
gifvet att Chefen för Eckles.Depart., Gr. Hamilton, instämmer i
Utsk:ts beslut. Hr Eckles.lMinistern har nemi. på detta rum yttrat
några ord ronde det Utsk., som skulle behandla-min motion och
om densamma afgifva sitt Utlåt. — ord, måhända något oförsigtiga,
men alltför betydelsefulla för den sak jag nu förfäktar, att jag
ej skulle skynda att taga fasta på dem. Han har sagt, lägg märke
till det, M. Hrr! att Utsk:ts medlemmar utan tvifvel (således ej
att ens tvifla derpå> besitta de insigter, sorm erfordras för motionens
riktiga och fullständiga behandling. Och med denna bekännelse
har ju den adie Grin indirekt underskrifva Utskits beslut
2 93
I)’en ! 9 Oktober.
och adopterat det sora sitt eget; ty icke äir det gerna tänkbart att
alla de »insigtsfulle» män, som utgjorde majoriteten, skulle samfäldt
denna gång hafva förnekat sina insigter och handlat emot bättre
vetande, liksom jag är viss om att Hr Eckles.Ministern ej vill eller
anser sig kunna påföra deras karakterer en så mörk syndafläck,
genom att påstå något sådant.
Men det är ej nog härmed. En ännu större seger har sedermera
frågan blifvit tillerkänd, i det att både Borgare- och BondeSt:n
instämt i motionärens åsigter om de nio Biskopsembetenas
indragning. De stodo således icke så oomkullrunkliga dessa biskopsstolar,
eller detta Biskopsembete så högt i folkets ynnest, som
vännerna af biskopsdömet förespeglade motionären, när den nu ifrågav:de
motionen väcktes, då det ju nu visar sig att 2/3 af nationen
genom sina representanter anhålla om att blifva de nio Biskopsembetena
qvitt. Jag säger med flit 2/3 af nationen, ty jag räknar
denna gång icke PresteSt:t, hvilket ju i detta mål upträder, visserligen
med inflytande på den slutligt afgörande domen, som både
part och domare.
Hvad Utsk:ts Betänk, för öfrigt vidkommer, så bör jag väl ej
nu förbigå att en ledamot af PresteSt:t, Prosten Modigh, bifogat
U tlåtrt en reservation, i hvilken åtskilliga ledamöter af Utsk:t behagat
instämma. För att nu visa halten af Hr Prostens anförande
och på samma gång hans kombinations- och konklusionsförmåga,
anhåller jag att endast i förbigående få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på följande ställen i denna så märkvärdiga skrift, upfylld
af nebulösa och vattenblandade partiklar jemte en liten skymt af
högprelatensisk anfäktelse.
Hr Prosten yttrar: »Den anmärkningsvärda motsägelse i åsigter
och tillstyrkanden, som förefinnes i Ekon. Utsk:ts under Näris 1 83
och 189 meddelade Betänkm, måste otvifvelaktigt hos hvarje upmärksam
granskare framkalla eu viss öfverraskuing. Sedan Höglofl.
Utsk:t i det förstnämnda Betänk;t tillstyrkt vissa grunder för en
reglering af Biskoparnes aflöning, meddelar Utsk:t i omedelbart
sammanhang dermed det sednare, hvari bemälde Utsk. proklamerar
sitt beslut om indragning af den embetsmannainstitution, hvars
ekonomiska angelägenheter Utsk:t nyss tillförne haft all möda ospard
att reglera.»
Det synes häraf, som skulle det förefalla Hr Prosten inkonseqvent
handladt af Utsk:t att först tillstyrka vissa grunder för en
reglering af vissa tjenstemäns löner, och sedermera tillstyrka åtskilliga
af dessa tjensters indragning. Vill man emellertid fördomsfritt
betrakta dessa åtgöranden, så ligger ingen motsägelse idem; emedan
i ena fallet, är Utsk:t aulitadt att efterse huru en tryckande
statsbörda skall kunna göras så litet tryckande som möjligt, och i
det andra fallet, om det låter sig verkställa utan att rubba statsmaskinens
gång, att till det väsendtligaste blifva hela bördan qvitt.
Alltså tvenne olika updrag.
Hvad den citerade strofen vidare angår, så har i densamma
en »öfverraskande» nyhet influtit, nemi. att Utsk:t proklamerar indragning
af en embetsmannainstitution, liksom hade Utsk:t utdömt.
O en 19 Oktober.
293
hela Biskopsembetet, Men detta är ju ickehändelsen; ty tvärtom
har just Utsk:t påyrkat att Biskopsinstitutionen skulle qvarstå,
representerad af tre Biskopar.
Hr Prosten anser sig i denna reservation böra tillkännagifva
att beslutet om de nio Biskopsembetenas indragning dikterades af
ett plenum, hvarest majoriteten, vid en af BondeSt:t äskad votering,
i hvilken elfva medlemmar af detta resp. Stånd och nio af
de öfriga RiksSt:n tillsammans deltogo, segrade med en röst.. Hr
Prostens offentliga framträdande för att meddela denna notis, är
ett öfverraskande upslag af statsmannahållning och takt. Skada
att en namnrulla å de vid denna vigtiga votering uteblifne ledamöter
ej bifogades jemte ett bevis att dessa Hrr ordentligt erlagt
sin plikt för uteblifvandet. Hvad emellertid Hr Prosten antydt
emellan dessa sina rader, det står der ganska tydligt att läsa, och
blir troligen för de flesta läsare deraf en anledning mera att betrakta
hela reservationen som ett vanmäktigt försök att i längd
hålla uppe eller ge relief åt något, som redan ohjelpligt lutar till
sitt fall.
Hr Prosten säger vidare, att i Carlstad, Calmar och Wisby
finnas inga domprostar; men tillägger: i domkapitlens närvarande
sammansättning, der Biskopen såsom preses och Domprosten såsom
ledamot måste fylla hvar sin plats, ligger ock ett väsendtligt hinder
för reformens genomförande. Hur fyller nu Biskopen sin plats?
Jo en tredjedel af sin tid äro Biskoparne vid riksdagen, med undantag
af de många, som hafva anmält laga förfall af sjuklighet,
och uteblifva. Då ett så stort antal Biskopar äro genom sjukdom
hindrade att utöfva det måttligt ansträngande representationskallet,
torde vara ovisst, i huru hög grad denna sjuklighet, ofta framkallad
af ålderdomsskröplighet, medgifver Biskopsembetets skötande i
landsorten. Emellertid sitter den skröplige qvar på sin ansvarsfulla
plats till sin död, för att visa en och hvar att, om han finns
till eller icke, så gör det ungefär detsamma.
Hr Prosten påstår att en öfverstyrelse inom hvarje stift erfordras,
men han anför inga skäl hvarföre ej kyrkoangelägenheterna
skulle kunna handhafvas af 3 styresmän; och då så ej blifvit fallet,
kan man möjligen frestas att tro det inga skäl förefinnas. Att
en förändring, som den föreslagna, ej på ett tillfredsställande sätt
skulle kunna utöfvas och göra tillfyllest, kan så förstås, att den ej
tillfredsställer Hr Prosten Modigh eller hans ståndsbröder med Biskopsmössan
i perspektiv, men kanhända att den tillfredsställer
nationen?
T slutet af sin reservation erkänner och förklarar Hr Prosten
den »organisationsförmåga», som blott åtnöjer sig med tre Biskopar,
vara »beundransvärd». Hr Prosten, såsom varande en det rättas
tolk och sanningens tjenare, måtte väl ej beundra andra organisationer
än sådana, som grunda sig på rätt och sanning?
Och vare detta, åtminstone till en början, nog yttradt om Hr
Prosten Modigh och hans reservation, vid hvilken sednare, och
efter det jag nu ådagalagt dess underhaltighet och oefterrättlighet,
jag hoppas att R. o. Ad. ej fäster något afside; och får jag slut
-
294
Den 19 Oktober.
ligen vördsamt an hålla att Hr Gr. o. Landtm, täcktes föreslå propos.
å bifall till Utsk:ts Betänk.
Hr Estenberg, Carl Christian: Det synes som det
skulle vara en allmän önskan inom landet att vår kyrka skall
blifva qvitt sina biskopar. Men då vi upmärksamt betrakta tidens
tecken, nationens önskningar och det religiösas fordringar, äfvensom
kyrkans förhållanden, tror jag att det innefattar en förhastad
mening att, på sätt motionären säger sig hafva erfarit, påstå det
biskopsstolarne äro en lyxartikel. Gr. Adlersparre har i sin motion
yttrat, att öfver allt i landet, der han sig upehållit, han
hört den åsigten uttalas att biskopsembetena utgöra en onödig
statslyx, hvilken landet bör borttaga. Med all aktning för Gr.
Adlersparre och hans bekantskaper, tror jag dock att öfverallt i
de landsorter, der Gr. Adlersparre och hans bekanta icke upehållit
sig, man hör en motsatt åsigt vara rådande. För min del
har jag äfven vistats i landsorten på mångå ställen, men jag har
aldrig hört denna lättsinniga åsigt om biskopsembetena såsom endast
utgörande en onödig statslyx. Jag förstår sannerligen icke
hvari densamma består. Meningen måste väl vara att stora summor
åtgå för att löna dessa biskopar, då detta,belopp i stället
kunde användas till understöd åt fattigare prestman o. s. v, Men
månne icke biskoparne behöfva dessa summor för att kunna motsvara
de fordringar, man halver på dem? Hvad hafva de nemi.
att göra? För att få denna fråga utredd, behöfva vi blott vända
oss till kyrkolagen af 1686 och skola der finna att biskoparne
skola vara tjenstemän i Guds församling, hvilka skola predika
den rena läran och noga akta på att presterna Guds ord rent
och olörlälskadt framställa m. m., för att icke tala om många
flere deras åligganden. Många afundas biskoparne deras platser i
ansrde till deras stora lönevilkor o. s. v.; men då begge statsmakterna
helt nyss tillerkänt biskoparne sina löner, kan man omöjligen
fordra att de skola än vidare förminskas. Man har insett
att biskoparne, till följd af sitt ansvarsfulla kall, böra lönas i förhållande
till deras embetens vigt och betydelse. Dervid kan dock
icke komma i fråga att bedöma, huru de sköta sina embeten.
Detta kan icke komma i kollision med den nu föredragna frågan.
Enligt kyrkolagen äro biskopsembetena chefsembeten i kyrkan.
Namnet »Biskop» tillkännagifver en man, som har ögon, som
kan se, som kan motstå och vara på vakt mot den fienden, som
stjäl sig oförmärkt in i församlingen och der förorsakar förödelse,
Sådane voro biskoparne i fordna tider; de visste att de genom
mottagandet af sitt' embete gjorde en god gerning och gingo en
säker martyrdöd till mötes. Och jag vet sannerligen icke, hvarföre
man icke skulle numera kunna finna sådane biskopar. Det
är möjligt att biskopsmössans glans och all annan jordisk härlighet
är mera lockande än martyrkronan, och om så är, måste man
beklaga att biskoparne, förseende sig på detta timliga, glömma
den eviga glansen. Det må vara att man anser sig bättre kunna
använda de penningar, sorn åtgå till biskopames aflöning, att så
-
Den 19 Oktober.
29»
ledes desse icke äro nödvändige, men de komma ändock att stå
qvar, ty de äro icke en verldslig institution, utan en institution
af Christus; och de biskopar, han satt på deras plats, komma
nog att sitta qvar, oaktadt alla de försök, man gör att taga dem
bort.
Med hvilket motstånd skulle icke den person mötas, som
föreslog borttagandet af de militära cheferna, och att manskapet
skulle kämpa utan någon ledare? Samma förhållande borde det
i min tanke vara, om man borttoge från kyrkan dess jordiska
chefer. Jag skulle önska att Gr. Adlersparre och hans bekanta
komme ut i ett okristet land och finge se huru de hvar dag hade
döden för sina ögon och huru i ett sådant land icke finnes något
ordnadt samhällsskick, utan den gräsligaste oordning. När de
der lefvat några år, tror jag de med glädje och tacksamhet mot
Försynen skola återvända till sitt hemland och der finna sig belåtna
med den nuv:de kyrkliga institutionen. Biskopstiteln är
både i sig sjelf och till följd af sin ålder så helig, att jag
icke kan förstå, huru Utsk:t kunnat förorda biskopsembetenas afskaffande
och införande af »Superintendenter», eller att man skall
lägga biskoparnes göromål på domprostarne. Jag kan för min
del icke tänka mig någon bättre benämning på en kyrkans man
än ordet Biskop, och kan icke heller föreställa mig att vi blifvit
så enfaldiga att vi heldre taga »Superintendenter» eller »Domprostar»,
»Dumprostar», eller hvad de kallas. Man har kommit till
den slutsats att, biskoparne icke kunna sköta sina embeten, äfvensom
att de hafva så mycket att göra vid riksdagen, att de ej
hafva- tid se efter sina stift. Jag beklagar detta i sanning. De
kunna ju, så snart de äro vid riksdagen, i sådent fall aflöna en
vikarie, som sköter deras åligganden inom stiftet.
För min del tror jag att detta Utsk:ts Betänk, rent af strider
mot Svenska grundlagen, ty 13:de §:n R.O:n lyder sålunda:
»Jemte ErkeBiskopen, Biskoparne etc.»; det står icke »Biskopar»
utan »Biskoparne», hvadan således icke en del af biskoparne, utan
alla, måste, såvida de icke få särskildt tillstånd att vara frånv:de,
vid riksdagen sig infinna.
På grund af hvad jag nu anfört och då icke Utsk:t framlagt
några skäl, som kunna verka till ändring af det nuvrde, får
jag anhålla om afslag å Ut*sk:ts förslag.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Ehuru jag icke,
såsom flere ledamöter af Ekon.Utskrt, reserverat mig mot Utsk:ts
Betänk., är jag långt ifrån att dela den åsigt, som i nämnde Betänk.
finnes uttalad. Jag afundas icke heller den lilla stunds
förnöjelse den förste värde talaren beredt både sig sjelf och andre;
men om densamma skulle antyda någon förhoppning att hans
åsigt skulle vinna framgång på detta rum, tror jag denna förnöjelse
är för tidig.
Då jag för min del icke tror att kyrkan är mogen för en
sådan ombildning, som en förändring, sådan som den ifrågav:de
206
Den 19 Ok tobe r.
skulle medföra, anser jag lämpligast att vidblifva det förut bestående,
och får jag derföre anhålla om afslag å Betänk:t.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Behandlingen af detta ärende
företer ett förhållande, hvarpå jag tror att särdeles upmärksambet
bör fästas. Inom Ekon.Utsk:t hafva ledamöterne af ett Stånd
öfverröstat de 3:ne andra Stånden. Detta är ett förhållande, som
är så märkvärdigt, att jag anser att R. o. Adma protokoll derom
bör bära vittnesbörd. För min del hyser jag lika med Gr. Liljencrants
den förhoppning att R. o. Ad. ej skall bifalla detta Betänk.
, och jag har derföre endast upträdt för att fästa upmärksamheten
på den behandling ifrågav:de Betänk, inom Utsk:t genomgått
och på det att hvar och en må kunna draga sina slutsatser
om den ståndpunkt, på hvilken representationen i dess nuv:de
skick sig befinner.
Hr Printzensköld, Carl: Yid behandlingen af detta
ärende kan en hvar, som är älskare af sanning och rättvisa, icke
annat än på det djupaste beklaga det sätt, hvarpå Utsk:t motiverat
sin mening. Det må vara att enskilda personer finnas,
hvilkas åsigter öfverensstämma med Ulsk:ts Utlåt.; dessa deras
åsigter stå för deras egen räkning; men att ett R. St:rs Utsk.
skall tillåta sig att anföra något sådant mot en institution, sådan
som den ifrågav:de, är något som jag aldrig förut erfarit. Jag
beklagar att så kunnat ske och skulle önska att detta Betänk,
blefve det första och sista i afs:de på det sätt, hvarpå en R.
St:rs delegation behandlar en så vigtig fråga som denna.
Det är med särdeles ledsnad och förundran jag äfven funnit
att fem af R. o. Ad:ns Hrr ledamöter vid ärendets behandling i
Utsk:t varit frånv:de. Hvad skall man väl säga om ett RiksSt.
, hvars ledamöter åtaga sig att upträda såsom arbetande inom
Utskm, men sedan helt och hållet underlåta att inställa sig vid
öfverläggningarne derstädes. Det är gifvet att i sådant fall det
skall bero på en tillfällighet, om den ena eller andra åsigten segrar.
För min del anser jag att just ett. sådant sätt att uppfylla
sina pligter, som Utskits ledamöter vid detta tillfälle iakttagit,
innebär ett tecken, som antyder att R. o. Ad. ieke länge kan
qvarstå såsom en afdelning af representationen, såvida den icke
undergår några genomgripande förändringar. Hvad sjelfva motionen
beträffar, vill jag icke inlåta mig i en vidlyftig diskussion
om densamma, emedan den på det sätt, Utskit upfattat saken,
i sig sjelf innefattar sådane orimligheter, att den måste förfalla,
hvarföre jag blott inskränker mig till att anhålla om afslag.
Sedan öfverliiggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bi
fall
till och dels afslag å förev:de Betänk.; framställde H. Exe.
först propos. på bifall till detsamma, dervid svarades många nej
jemte några ja, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren
Den 19 Oktober.
297
utföllo med många ja jemte ett eller annat nej; och förklarades
ja nu hafva varit'öfvervägande.
Gr. Adlersparre begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den sorn bifaller Allra. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Betänk. N:o
189, i ani. af väckta motioner om indragning af biskopsembetena,
med undantag af dem i Upsala, Lunds och Hernösands stift,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde Betänk.»
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit som följer:
Ja — 10.
Nej — 37.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts skrifvelseförslag:-  N:o 173, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. med förslag tili
förordn. ang:de mord, dråp och annan misshandel; och
N:o 178, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. om antagande af
en författn. ang:de verkställighet i Sverige af domar och utslag,
meddelade af domstol i Konungariket Danmark.
Föredrogos och biföilos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 16
och 17 dennes bordlagde Betänkm :
N:o 190, i ani. af väckt motion om ändring af föreskriften
i K. Br:t den 15 Augusti 1829, om den till svaga rotars under
stöd
bestämda ersättning;
N:o 191, i ani. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för bättre ordnande af institutet för döfstumma och blinda; och
N:o 192, i ani. af väckt motion om ny upskattning af civila
och militära boställen, hvilka af embets- och tjenstemän inne
hafvas.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 16 och 17 dennes på bordet lagrie
Mern. N:o 194, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utsk:ts Betänk. N:o 161, i fråga om det af komiterade
upgjorda förslag till förordn. om kommunalstyrelse i stad.
Utsk:ts yttrande om de delar af förordn.-förslaget, hvilka
blifvit dels genom samtlige RiksStms och dels genom 3 Stånds
sammanstämmande beslut af R. St:r godkända.
Lades till handlingarne.
298 Den 19 Oktober.
Utsk:ts till andra EiksSt. gjorda inbjudningar rörrde §§:na
3 och 4.
Lades till handlingarne.
Utslnts inbjudning till samtlige EiksSt:n om förändrad lydelse
af § 7 mom. 1.
Hr Hjärne: Utan att vilja vidlyftigt yttra mig ang:de
Utsk:ts redogörelse och Ståndens olika beslut i denna del, tager
jag mig friheten anhålla det E. o. Ad. ville antaga Utsk:ts här
gjorda inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
, frånträdde E. o. Ad. sitt förut fattade beslut och antog Utsk:ts
inbjudning.
Utsk:ts till andra EiksSt. gjorda inbjudningar rör:de § 7
mom. 2 och § 9, samt yttrande ang:de § 10 mom. 1.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts till E. o. Ad. samt BorgareSt:t gjorda inbjudning att
förena sig med de båda andra Stånden om lydelsen af g 10
mom. 2.
llr Hjärne: På de skäl, Utsk:t anfört och hvilka E. o.
Ad. nu hört sig föreläsas, får jag anhålla att E. o. Ad. täcktes
antaga den af Utsk:t gjorda inbjudningen.
Med frånträdande af förut fattadt beslut, antog R. o. Ad.
ifrågav:de inbjudning.
Utsk:ts yttrande ang:de § 11 mom. 1,
Lades till handlingarne.
Utsk:ts inbjudning till E. o. Ad. samt BondeSt:t ang:de lydelsen
af § 12 mom. 4.
Gr. Snoilsky, Gustaf: Jag får hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. på bifall till hvad Utsk:t i denna del föreslagit.
Det förra beslutet frånträddes och inbjudningen antogs.
Utsk:ts inbjudning till E. o. Ad. samt BondeSt:t ronde lydelsen
af g 13 mom. 1.
Gr. Snoilsky: Då E. o. Ad. genom bifall till denna § i
sjelfva verket icke frångår sitt förut fattade beslut, får jag anhålla
att E. o. Ad. täcktes antaga Utsk:ts inbjudning.
Dan 19 0 k t ob e r.
299
Med frånträdande af förut fattadt beslut, antog R. o. Ad.
ifrågavide inbjudning.
Utsk:ts yttrande ang:de g 16.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts yttrande ang:de § 33.
R. o. Ad. lät härvid bero.
Utsk:ts till R. o. Ad. samt BorgareSt:t gjorda inbjudning
ang:de lydelsen af g 41 mom. 5.
Hr Hjärne: Då denna fråga sista gången förevar på Rid
darhuset,
var jag af den tanke att. omröstning af stadsfullmäktige
borde ske med slutna sedlar, och jag tror fortfarande att så vore
det rättaste. Utan att vilja på något vis nedsätta karakteren hos
dem som rösta, tror jag dock att många tillfällen kunna inträffa,
då det är af behofvet påkalladt, att rösterna afgifvas slutna. Jag
får derföre ånyo anhålla att R. o. Ad. täcktes ingå på den inbjudning,
Utsk:t famlagt, att förena sig med Preste- o. BondeStm
i dess beslut om sluten omröstning.
Häruti instämde Hr Dalman.
Hr von Koch: För min del måste jag, i motsats till Hr
Hjärne, anhålla att R. o. Ad. täcktes vidblifva sitt redan förut
fattade beslut. Det måtte väl vara billigt, att den, som ställer
ombud, får veta hvad detsamma röstar, på det att han må kunna
bedöma, huruvida ombudet bör af honom omväljas eller ej. Här
är nu särskildt fråga om stadsfullmäktige, och då BorgareSt:t,
sorn denna fråga närmast rörer, förklarat sig för öppen omröstning,
samt då dessutom, efter hvad jag kan erinra mig, ingenstädes
fullmäktige i stad rösta med slutna sedlar, får jag ännu
en gång uprepa att R. o. Ad. borde vidhålla sitt förut fattade beslut
om öppen omröstning.
Hr Hjärne: Jag anser det icke lämpligt att vid detta
tillfälle ingå i diskussion om sjelfva principen. Det torde blott
behöfva nämnas att inom alla våra lagstiftande församlingar gäller
icke något annat än sluten omröstning, och det är just derföre,
som man i kommunen äfven vill antaga densamma. Jag tror för
öfrigt att ingen, som har något omdöme i kommunalsaker, skall
kunna jäfva det påståendet att utslaget ofta blir helt olika, då
det är sluten än då det är öppen omröstning.
Då detta Betänk, innefattar en sammanjemkning af de olika
besluten och då derpå beror, huruvida en skrifvelse i ämnet skall
till K. M:t kunna afgå, anser jag att man bör låta sin egen
öfvertygelse heldre vika, än att genom ett vidhållande af sitt be*
slut sönderrifva hela förslaget.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall till inbjudningen.
300
Den 19 Oktober
Hr von Koch: Om jag ansett denna fråga så obetydlig
som Hr Hjärne antyder att densamma är, skulle jag låtit den
passera, men jag anser densamma vara af sådan vigt och efter så
moget öfvervägande på detta rum afgjord, att K. o. Ad. bör vidblifva
sitt förut fattade beslut. Det ver särdeles illa, att K. o.
Ad. första gången Betänk, här föredrogs, fattade ett sådant beslut
att allt hvad vi nu efter frågans återuptagande gjort, varit
förgäfves; ithy alla de förändringar, som raan här på detta rum
sökt åstadkomma, hafva blifvit till största delen utan resultat
och få af de gjorda förbättringarne blifvit a( Utsk:t tagne i betraktande.
- Jag vidblifver mitt första yrkande.
Hr Dalman: För min del får jag, utom af andra skäl,
äfven af den anledningen att man bör söka åstadkomma ett sammanstämmande
beslut i detta ifrågav:de afs:de, anhålla om bifall
till den gjorda inbjudningen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels att R. o.
Ad., med frånträdande af förut fattadt beslut, skulle antaga Utsk:ts
förev:de inbjudning, och dels att inbjudningen måtte afslås
och det förra beslutet vidhållas; framställde H. Exc. propos. på
det förra beslutets frånträdande samt inbjudningens antagande,
och då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarades ja
hafva varit öfvervägande.
Utskottets inbjudning till R. o. Ad. samt BorgareSLt rör:de
lydelsen af § 41 mom. 3.
Gr. Snoilsky: På grund af de skäl, som här blifvit anförde,
får jag anhålla om bifall till Utsk:ts gjorda inbjudning.
Dppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att, med
frånträdande af förut fattadt beslut, antaga den ifrågav:de inbjudningen.
Utsk:ts yttrande ang:de § 45.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts yttrande ang:de § 48.
R. o. Ad. lät härvid bero.
Utsk:ts yttranden ang:de §§:na 73, 74 och 75.
Lades lill handlingarne.
Utsk:ts inbjudning till R. o. Ad. ronde lydelsen af § 78
mom. 1.
Hr Hjärne: Då, såsom äfven Utsk:t anmärker, R. o. Ad:ns
beslut i afs:de å denna g endast innefattar en obetydlig redak
-
