# ID: svediakorp-gov650
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,374
# sentences: 4,672
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 23 November f. m.
sora man i 40 år utbetalar, bildar dock efter 4 proc. med ranta
på ränta ett kapital af 95 milbr, oall antages tiden till 70 år, så
bildas ett kapital af 364 milbr. Jag tror att dessa siffror tala.
Att vi till en del måste sätta oss i utländsk skuld, är visserligen
nödvändigt och klokt, emedan vi icke inom landet kunna erhålla
all den för jernvägarne erforderliga materiel. Derjemte anser jag ganska
väl beräknadt att uplåningen utomlands sker så, att dermed
kan betalas det temporära Statslånet å 9 milbr. Men derutöfver
tror jag icke att man hör gå längre, än som erfordras för upköp
af förutnämnde materiel till jernvägarne.
Man har här uplyst om de ganska betydliga summor, som
finnas hos våra Banker, insatta på depositions- samt upp- och afskrifnings-räkning.
Då vi un hafva ett sådant stöd, böra vi väl
icke frukta, att ej penningar skola erhållas inom' landet. Men jag
går ännu läugre, det är nemi. icke af dessa penningar, som jag
tror att ett inhemskt fondsystem kommer att bildas, utan jag tror,
i likhet med Frih. Sprengtporten, att om obligationerna ställas på
smärre belopp, skall en mängd personer, hvilka hafva små summor
liggande och icke ämna sätta in dem på upp- och afskrifnings- eller
depositions-räkning, skynda att erbjuda dem åt Staten.
Här är vidare anmärkt, att man icke skall kunna sälja obligationerna
inom landet. Jag ber i detta hänseende få fasta upmärksamheten
på, att vi här i Stockholm sett huru för vattenledningen,
inom kort tid, blifvit försålde ganska många obligationer,
till stor del åt arbetsfolk. Försäljningen gick länge ganska väl,
tilldess en artikel inflöt i någon tidning af innehåll att kommunen
icke vore skyldig att betala det uptagna lånet, och från detta ögonblick,
samt då vederb:de, eget nog, ej vederläde detta påstående, var
det som om man vändt om handen. Nu lärer dock försäljningen
återigen gå för sig. Vi hafva äfven en annan erfarenhet, som jag
tror bör lända oss till efterrättelse. 1814, då Frankrike var fullkomligt
ruineradt, var det dock landet ålagdt att i krigskostnadsersättning
m. m. betala 1,996 mill. francs. Man visste icke hvar
dessa penningar skulle tagas, och det troddes att staten skulle göra
bankrutt. Då gjordes början med ett inländskt fondsystem, och
mången ansåg det vara en galenskap. Det första lån, som upptogs,
var år 1817 och kostade 9 proc,; men från 1817 till 1824 steg
begärligheten på obligationer, så att sistnämnde år stod räntan till
4 2/3 proc.; detta skedde dock i ett alldeles utmattadt land, och
det är icke Sverige för närvarande. Jag tror således, att om vi
blott komma i gång med ett inhemskt fondsystem, blifva svårigheterna
dervid icke så stora. Det kan visserligen anmärkas, att
Frankrike relativt har större folkmängd och större kapitaler, än
Sverige. Ja, för närvarande är förhållandet sådant, men ingalunda
år 1817. Frankrikes folkmängd är visserligen 30 mill., således
omkring 10 gånger större än Sveriges, men jag tror att vi, relativt
till vår folknummer, skola kunna uptaga lika stora lån
som Frankrike. Det uptog 2,000 mill. francs, och då skulle vi
kunna uptaga 200 mill. samma mynt, eller 100 mill. rdr bko.
Det sednaste Franska statslånet, som uptogs och utgjorde 2,17 5
300
Den 23 Novemb-er (■ m.
mill., väntade ingen skulle inflyta; men derigenom, att det staldes
på smärre belopp, blef det lätt tillgängligt för hvar och en
att köpa obligationer, och lånet blef snart äfven fulltecknadt. Om
vi göra på samma sätt, sfi att man med lätthet både på landet
och i städerna kari köpa obligationer, tror jag att inländska fondssystemet
ganska snart skall komma till stånd.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen
till Utsk:t.
Hr Brakel, Mauritz: Jag har egentligen begärt ordet för
att gendrifva den sats, som Gr. Taube nyss framställt, nemligen
att man företrädesvis bör uptaga inländska lån. såsom bevis på hvilkas
företräde han visat det höga belopp, hvartill räntorna för ett
utländskt lån upgå. Jag tror det vara af vigt för en nation, som
i och för sina materiella krafters utveckling beträder skuldbanan,
att den har fullt klart för sig de fördelar eller de olägenheter, som
genom in- eller utländska låns uptagande kunna upstå. Jag erkänner,
att det är en fördel att kunna uptaga inhemska lån; men fördelen
ligger icke deruti, att lånet är inhemskt, utan deri att de
inländska kapitalisterna lemna lånen för lägre ränta. Att ett land
kan uptaga inhemska lån, visar att detta land är rikt på kapitaler,
och att således räntan i allmänhet står lågt. Vi se, att alla
de länder, sorn hafva inhemska fondsystem, äro de rikaste, England,
Frankrike, Belgien m. fl Jag påstår, att det fördelaktigaste för
ett land, är att uptaga lånen, der de kunna fås mot den lägsta räntan,
oeh denna sats är sann, så vida en del är mindre än det hela.
Man har sagt, att räntorna gå förlorade för landet genom ett utländskt
fondsystem. Jag ber att få visa, det både genom inhemska och
utländska lån detta förhållande inträffar, och för att visa det så
mycket säkrare, ber jag att få öfvergå från det abstrakta till det
konkreta, samt genom ett exempel ådagalägga sanningen af de ord
jag yttrat. Jag antager nemligen, att Sverige vill bygga en jernväg
emellan Stockholm och Malmö, och att för detta företag
erfordras en summa af 100 millioner. Jag antager vidare, att
det erbjudes ett tillfälle att uptaga detta belopp & 5 proc. utrikes
och till 6 proc. inom landet. I.åtom oss då efterse, hvilket
anbud Sverige bör antaga. Det visar sig bäst, om vi eftertänka
hvad dessa 100 millioner inbringa landet och hvad landet
genom dem förlorar. Uptages lånet på utländsk marknad, blir
följden att Sverige får en jernväg emellan Stockholm och Malmö,
och att det vinner i indirekt afseende allt hvad detta företag kan
ränta af sig. Hvad förlorar deremot landet? Jo, att räntan årligen
går ut, och således 5 millioner för hvarje år, intilldess lånet
är betaldt. Vinsten är alltså jernvägen, och förlusten 5 mill. årligen.
Uptages återigen lånet inom landet, så blir vinsten jernvägen
och dess afkastning, men förlusten blir deremot 6 mill. rdr,
som de 100 milhna eljest hade rantat af sig; i andra industriella
grenar och i fall jag anser att 6 mill. äro mer än 5, så måste
det icke vara en fördel att uptaga ett utländskt lån.
Med hvad jag nu haft äran yttra, vill jag icke på något sätt
Den 23 November f. m.
motsätta mig Regeringens förslag att försöka grunda ett inhemskt
fondsystem. Jag tror, att det är ganska välbetänkt och klokt,
emedan det finns många smärre kapitaler inom landet, sorn dels
ligga oförräntade och dels ränta af sig mindre belopp än de böra,
hvarföre också allmänheten konsumerar dem, emedan den icke vet
hvar den skall göra af dem. Derföre anser jag för min del vara
mycket klokt att begagna ett sådant system, som Reg föreslagit;
men att absolut besluta ett inhemskt fondsystem, anser jag vara
det starkaste omslag i finanser, som ett land kan göra.
Efter sålunda fulländad öfverläggning remitterades den nåd.
propos. tillika med yttranderne till StatsUtsk:t.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enligt redan utfärdadt
anslag, plenum komme att fortsättas kl. 6 e. m.
Föredrogs K. M:ts d. 19 d:s på bordet lagde propos. ang:de
ändringar i gällande förordning om villkoren för bränvins tillverkning.
Frih. Raab, Adam Christian: Det kan icke vara utan
sann tillfredsställelse, som jag erfar icke allenast af K. M:ts propos.,
utan äfven af åtskilliga motioner, att det synes, som om statsmakterna
nu vore på väg att rätta de fel, som i afseende på bränvinslagstiftningen
blefvo vid 1853—54 årens Riksdag begångna. Jag ber
att först få hålla mig till en af hufvudfrågorna, nemi. i afseende på
tiden för bränningen. Denna bestämdes vid besagde Riksdag till
2 månader. Jag hoppas att tiden nu är inne, då icke tns de,
som då ifrigast yrkade nämnde inskränkning, skola vidhålla en sådan
mening. Jag tror att landet förlorat nog på den skada, som
deraf upstått, och skulle någon af Bevill.Utslcs ledamöter vara
tveksam i detta hänseende, ber jag att han måtte genomläsa den
reservation, som jag och frami, presidenten v. Hartmansdorff i Särskilda
Utsk:t afgåfvo, och jag hoppas att man deraf skall finna
tillräckliga bevis på huru ändamålslös och skadlig en dylik inskränkning
är. Frågan blir väl, såsom jag hoppas, ej om 2 månaders
bränvinsbränningstid, utan om den skall utsträckas till 6, eller såsom
K. M. föreslagit till 7 månader, eller också till 12, hvilket
blifvit yrkadt af 2:ne reservanter i StatsRåds-protokollet. I det
hela torde detta vara ganska likgiltigt, emedan högst få skulle begagna
mera än 6 eller 7 månader; men jag ber att få fästa upmärksamheten
på en omständighet, som torde vara Hrne bekant,
nemligen att på senare tider upstått här i landet en mängd jästfabriker,
hvilka fått en ökad afsättning i den mån som det s. k.
Bajerska ölet utträngt det Svenska. Bajerska brygden lemnar nemi.
en för brödbakning allt för bäsk och således otjenlig jäst. Sora
brödbakningen fortgår lika året om, måste jästfabrikerna äfven året
om fortsätta sin rörelse. Om jäst skall beredas, utan att den öf
-
302
Den 23 November f. m.
verblifvande mäsken får afkokas till sprit, upkommer en icke obetydlig
förlust, som måste drabba jästen, d. v. s. brödet, som dermed
bakas. Under nu gällande lagstiftning måste den sprithaltiga
mäsken, som blir efter jästblandningen afdunsta för att blifva
tjenlig till utfordring under 10 månader af året, och det är ett
icke obetydligt varuvärde, som sålunda onödigt förstöres. För att
icke genom lagstiftningen tvinga till en sådan förlust, och för att
icke heller behöfva stifta undantagslag för jästfabrikerna, tillstyrker
jag tidens utsträckning till 12 månader, öfvertygad att inga andra
bränvinsbrännare än jästfabrikanterna skola i allmänhet begagna sig
af längre tid än de föreslagna 7 månaderna.
Jag ber nu att få öfvergå till en annan punkt. K. M:t har
föreslagit bibehållandet äfven för nästa riksdagsperiod af de s. k.
mindre brännerierna. Jag klandrar icke detta förslag, emedan man
kan anse betänkligt att afskaffa sista återstoden af den kära husbehofsbränning,
som allmänheten af ålder varit van att utöfva. Men
om man öfverväger, hvilken statsekonomisk förlust, som ligger i
denna tillverkning, eller rättare i besknttningsmethoden, och huru
litet antal, som nu mera begagna denna förmenta förmån, hoppas **
jag man ej skall dröja att upphäfva den.
K. M:t har föreslagit, att skatten på de mindre pannorna skall
hädanefter beräknas efter 2'/2 kannas tillverkning pr kannerum, i
stället för att denna afverkning till en början varit beräknad till
5/6:dels kanna. Det hjelper dock icke, om man också beräknar
ända till 4 eller 5 kannor; ty beräkningen kan ändock eluderas af
den ene, på samma gång. som den är för hög lör den andre. Genom
utvidgande af pannans bottenyta, genom ansträngd eldning,
genom bortsilar.det af de tjockare partiklarne af mäsken, genom
hastigare ombyte af panna, så att endast den starkaste lanken får
afrinna m. m., kan man öka afverkningsförmågan, alltid med förlust
af råämne, — med äfventyr att bräcka pannans botten, —
med ökad arbetskostnad o. s. v.; men mera bränvin kan man alltid
åstadkomma. I Skottland, der skatten var vida högre än här
är i fråga, gjorde man ända till 480 afkok med samma panna om
dygnet; det skedde visserligen med stora upofifringar af materiel,
men det skedde dock, och kommer att efterapas hos oss i samma
mån som skatten okas; ty man underkastar sig gerna en förlust i
materiel, om man kan tillverka så mycket mera bränvin, attr besparingen
af skatt lemnar större fördel, än besparing af råämnet.
Man har äfven i en motion föreslagit, att skatten skulle beräknas
efter mäsk-kars-rymden. Jag tror dock att det är lyckligt, att vi
kommit ifrån detta beräkningssätt. Detta i Danmark, Preussen m.
fl. länder begagnade beskattningssätt, är nemi. lika olämpligt som
pannerymden vid en hög beskattning. Det hade varit ändamålsenligt
hos oss, då skatten var så liten, som den var innan den nya
lagstiftningen infördes; men nu mera, då skatten är ifrågasatt att
höjas till 7 5 öre per kanna, så betyder den förlust, som äfven på
mäskens beskattning göres, ganska mycket. Man har i Preussen
och Danmark beräknat, att minst 14 proc. af råämnet förlorades
vid den beskattning, som i besagde lauder är bränvinsbränningen
Den 23 November f. m.
303
pålagd, hvilken är vida lägre än hos oss, derföre att man söker
der åstadkomma så tjock mäsk som möjligt, för att, producera största
möjliga qvantum sprit af samma miiskekarsrymd. Deremot har
jag mig bekant, att i Bevilln.Utsk:t vid förra Riksdagen, då Gr. af
Ugglas var ordförande der, beslöts provisoriskt, att, med borttagande
af de mindre brännerierna, nedsätta minimi-tillverkningen för
de större. Om Utsk:t hade vidblifvit detta förslag, skulle det varit
ett ganska lyckligt sätt att lösa frågan, och jag är öfvertygad, att
de flesta, som nii tillverka bränvin i mindre brännerier, skulle hafva
funnit sig ganska tillfredsstälda om, till ersättning för mindre
brännerier, minimum blifvit nedsatt för de större från 300 kannor
om dygnet, som det nu är, till 150 eller 125 kannor, hvilket vid
1853 års Riksdag föreslogs af K. M:t. Man påstår visserligen att
kontrollen, till följd häraf, skulle blifva försvårad eller rättare fördyrad;
men för det första föreställer jag mig, att, på sätt redan
Särskilda Utskit vid 1853 års Riksdag föreslog, flera brännerier
skulle kunna kontrolleras af en person, och för det andra har det
visat sig, att så många anmäla sig såsom sökande till kontrollörsbefattningar,
att jag icke tror, det man numera behöfver betala så
mycket som 10 rdr om dagen till alla kontrollörer. Men äfven
med förutsättning af denna aflöning för kontrollörer vid de mindre
brännerierna, skulle utgiften ändock icke belöpa sig till mer än 8
proc. af skatten, och jag föreställer mig, att ingen beräkning på
de mindre briinneriernas afverkningsförmåga kan göras så säker, att
icke åtminstone 50 proc. af skatten går förlorade, och då måste det
vara en vinst att slippa med 8 procent.
Jag yrkar således att småbrännerierna måtte uphöra, meri att
minimum af dagliga afverkningen för de större brännerierna måtte
nedsättas till 125 eller åtminstone till 150 kannor om dagen.
Slutligen ber jag att få lägga märke till en tredje omständighet,
som af mig flere gånger förr varit framstäld, nemi. att en restitution
af skatten borde ega rum vid export af bränvin. Det kan
icke betviflas, att vi ju ej kunna exportera denna vara, då vi kunna
exportera säd, så vida bränvinstillverkningen ej besväras med
ändainålsvidriga hinder, och jag tror det för min del vara ganska
ändamålsenligt, att bevilja en drawback för allt det bränvin, som
anmäies till export, sedan man likväl gjort sig förvissad om, att
det verkligen blifvit på utländsk ort försåldt.
Jag anhåller att detta tillägg till K. Mits nåd. Propos. måtte
göras och att mitt yttrande må få åtfölja remissen till vederb. Utsk.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Sedan man nu
mera i afs. å lagstifningen för Brunvinsbränningen upnått det mål,
som skäligen varit att eftersträfva, genom införande af en hög beskattning
å, tillverkningen och försäljningen, torde det nu mera
vara möjligt, att betrakta dessa frågor från deras statsekonomiska
sida, utan äfventyr att råka i strid med den högt upjagade känslan.
Det är ock hög tid att man kommit derhän,j ty bränvinsbränningen,
ehvad man föröfrigt derom må tänka, utöfvar, oansedt
den sannolikt drifves af många, som industri betraktad, med för
-
304
Oen 23 November !. in.
lust, det oaktadt på jordbrukets afsättning det största inflytande,
och det är hufvudsakligen ifrån denna synpunkt, jag icke kan bi*
träda K. M:ts nåd. prop., i hvad den afser en utsträckning af den
rnedgifna tillverkningstiden, hvilken rättighet efter mitt förmenande
endast kommer att upväcka en skadlig täflan emellan de små fabrikerna
på landsbygden och de stora i stapelstäderna och deras
granskap, sålunda emellan rotfruktkultur och spanmålsitnport, under
hvilken täflan båda parterna, som kunna upbjuda ungefär jemngoda
krafter, skola komma att göra sitt bästa för att utiderqväfva hvarandra,
på samma gång som landet blir öfversvämmadt af bränvin
och handelsvågen nedtyngd af ryssmjöl.
Hvad den af K M. föreslagna tillökningen i skatten angår,
har jag intet att deremot invända, så framt den åtföljes af skattens
återbäring vid export af i Sverige bevisligen tillverkadt bränvin,
ty af all frihet är ingen för en producent af högre värde, än rättigheten
att få sälja det han tillverkar, inom eller utom riket. Någon
anledning till, att, genom varans qvarhållande inom landet,
bereda en öfverflödig tillgång å densamma, funnes visserligen icke
heller.
En förhöjning i tillverknings afgiften bör, efter min tanke, äfven
leda till en förhöjning i tullen å alla spritdrycker, i ännu högre
mån, än K. M:ts nåd propos. afser.
Gr. af Ugglas: Jag har med nöje uti nu föredragna K.
Propos. funnit en fortgång på den bana som bränvins-lagstiftningen
år 1854 beträdde. Jag skulle dock hafva önskat steget fullt uttagits,
att icke allenast ingen inskränkning till tid blifvit bibehållen,
utan att äfven maximum af på dag tillåten afverkning höjts,
så vida den icke kunnat lemnäs obegränsad. — Det vanliga inkast,
hvarmed man mötes af bränvinstillverkare, som klaga öfver hög skatt
och svårigheten att konkurrera med utländsk tillverkning, det är att
till samma pris som utländningen kunna tillverka sin vara, är detta:
huru viljen J, då den dryga förlagskostnaden för verkens upsättning
och underhåll är densamma här och utomlands, och då vi måste
fördela ränta och amortissement på den till qvantitet begränsade
tillverkning, som under */6 af året kan produceras, under det att
utländningen kan fördela samma kostnader på en under hela året
drifven obegränsad tillverkning, att vi med honom skulle kunna
täfla. Detta inkast torde svårligen kunna gendrifvas. Vill man derföre
fordra skatt af tillverkaren, måste man äfven tillse, att de chancer,
under hvilka han drifver sin tillverkning, icke för honom blifva
allt för ofördelaktiga. Jag skulle derföre anse att tiden för tillverkningen
bör lemnäs obegränsad, och att maximum, om ett sådant
anses böra bibehållas, förhöjes. Under dessa vilkor och med iakttagande
af en rättvist afvägd förhöjning af tullen å bränvin, samt
med beviljande af drawbak, om hvilken jag vidare skall yttra mig,
tror jag, att den skatteförhöjning för tillverkningen, sora är föreslagen
— och hvilken Staten väl behöfver, — kan och bör bifallas.
Jag anser dock att samtidigt borde ur författningen borttagas
åtskilliga — om jag så får uttrycka mig — kontroll-chikaner,
som
Den 23 November f. m.
305
sorn onödigtvis tynga på och kunna fördyra tillverkningen. Sålunda
bjuder författningen, att det qvantum, som dagligen kommer att
tillverkas, skall vid anmälan upgifvas, och att detta qvantum icke
med mera än ‘/5 får öfverskridas; äfvensom att, om tillverkningen
icke till det anmälda beloppet upgår, skatt dock efter detta sednare
skall påföras med högst 20 proc. afdrag. Jag kan icke fatta nyttan
af denna föreskrift, hvilken deremot medförer många svårigheter
och olägenheter. Det synes vara obilligt, att om antingen bränneriet
kommer sä uti olag att för någon längre tid tillverkningen
måste afstadna, eller om bränvinsbrännaren, under tillverkningen,
eller inom 14 dagar före terminens början, finner prisförhållandena
eller andra omständigheter menliga för tillverkningen, han dock skall
tvingas att antingen dermed fortsätta, eller ock, med inställande af
bränningen, för densamma betala skatt. Afvensåväl har man svårt
att kunna finna en gillig orsak hvarföre icke bränvinsbrännaren,
hans upgift må hafva varit hvilken som heldst, icke skall få drifva
tillverkningen inom det al lagen bestämda minimum och maximum.
Man kan härtill lägga det minst sagdt oegentliga uti ett stadgande
af maximum, som icke är ett maximum, enär ett annat maximum
Vs högre finnes. Jag anser för min del att bränvinsbrännaren, blott
han på förhand erlägger afgiften för den, bör få fritt drifva sin tillverkning
inom det stadgade minimum och maximum, (om det sistnämnda
anses böra bibehållas) så länge afgiften betäcker tillverkningen.
Uti samma stund tillverkningen derutöfver stiger, skulle
deremot kontrollören stoppa bränneriet, intill dess, om så önskas,
ny afgift blifvit erlagd. Genom införandet af en sådan förändring
uti författningen, skulle en stundom temligen orättvis och hård tunga
borttagas ifrån tillverkningen, utan att Staten deruppå något kunde
förlora. Ett enda stadgande torde vid förändringen böra göras, det
nemi., att om bränvinstillverkaren icke minst 14 dagar före terminens
ingång augifver sig vilja inställa bränningen, eller om denna,
afbrutet) under månadens gång, icke upgår till det uti lagen bestämda
minimum, bränvinstillverkaren skulle kännas skyldig att utbetala
det för kontrollören för en månad bestämda arfvode.
Hvad som förvånar mig är att den K. Proposm, under vitsordande
af den ständiga underbetalning, småbrännerierna erlägga,
upgående stundom till mindre än !/3 af den för k:a tillverkacit bränvin
beräknade skatten, dock förordar bibehållande af den särskilda
lagstiftningen för dessa små bränneriet-, endast med förhöjning uti
skatt på dem af 50 proc. utöfver den de nu erlägga. Lätt är att
fatta, hvarföre år 1854 den särskilda lagstiftningen antogs. Ofver
35,000 småbrännerier voro då uti gång, och ett öfvergångslagstiftning
var således af förhållandena betingad. Det steg, som uttogs,
var uti alla fall då ett väldigt. Under föregående år funnos deremot
icke fullt 2,500 små pannor uti gång, och detta år lärer, enl.
ingångna upgifter, icke flera än 2,000 vara till begagnande anmälda.
Lätt är nu att förutse, att, äfven om endast den förhöjning uti skatt,
den K. Proposm framställer, skulle antagas, — och dervid torde, om
lagstiftningen skall bibehållas, R. St:r icke, vid kända förhållanden,
H. I. 20
306
Den 28 November f. m.
kunna stadna, — minst hälften af dessa pannor skulle uphöra att
drifvas. Skall nu för på sin höjd 1,000 pannor en lagstiftning bibehållas
med fullt medvetande af dess oförmåga att upfylla sitt ändamål?
Jag hoppas att så icke må blifva förhållandet, utan önskar
att R. Strr måtte föreskrifva en och samma lag för alla, ställande
all bränning under kontroll. Nedsättes minimum, och såsom sådant
antages förslagsvis blott 100 k:rs daglig afverkning. blefve öfvergåugen
lätt, då detta qvantum redan nu på flera ställen med små
pannor afverkas. Jag tror icke att någon särdeles skadlig verkan
af denna nedsättning skulle förspörjas, då säkerligen averkningen
knappt någonstädes, sedan rektifikations-apparater blifvit tillsatta,
skulle stadna vid detta minimum.
Jag anhåller att, till hvad jag nu yttrat, endast få tillägga den
slutliga anmärkning, att jag anser, såsom jag ock alltid har ansett,
fullt rättvist och slatsekonorniskt klokt, att drawback, motsvarande
erlagd skatt vid tillverkningen, beviljas för utförsel af sprit. Tvenne
skäl hafva gjort sig gällande emot beviljande af drawbach. hvarom
motioner vid flera Riksdagar framstälts. (Jag fäster mig nemi.
icke vid frågan om det principriktiga uti att för hvad vara som
helst bevilja drawbach, en fråga, som torde få förfalla, så länge uti
andra länder reciprocitet uti detta hänseende icke iakttages). Dessa
tvänne skäl äro: dels farhåga lör oberäknelig minskning uti statsinkomst,
dels farhåga för underslef, som veterligen, hvad angår drawbach
för sprit., uti temligen stor skala bedrifves uti Danmark. Den första
af dessa farhågor torde befinnas obefogad. Då det qvantum
bränvin, som nu uti medeltal årligen tillverkas, åtgår för inhemsk
konsumtion, måste, för att sådan vara för export skall finnas tillgänglig,
ökad produktion inträda, då skatten för denna kommer att
betäcka utgiften för beviljad drawbach. Skulle ock för något år
spekulationen till förädling för export begagna någon del af den för
inhemsk konsumtion efterfrågade varan, blefve prisstegring derutaf
en följd, en prisstegring, som genast föranleder ökad tillverkning.
Någon stor och hastig nedsättning uti inkomsterna kan sålunda ej
upstå, och om äfven småningom en sådan inträffade, torde vinsten
af en minskad inhemsk förbrukning mer än motsvara förlusten uti
statsinkomst. Hvad åter beträffar underslefven, kunna dessa med
all säkerhet förebyggas, derest drawbach ej utbetalades förr, än öfver
varans framkomst förevisats attest af Svensk Konsul uti den utländska
hamn, dit varan blifvit försänd.
Hr Nordenfelt, Enar: Jag har begärt ordet, blott för
att göra några anmärkningar emot hvad föregående talare yttrat i
ämnet. Men jag tillåter mig, innan jag vidare fortsätter, att fästa
upmärksamheten på ett allmänt kändt förhållande i afs:de å bränvins-lagstiftniugen.
Alltsedan man nemi. började beträda en ny väg
för denna lagstiftning, har man likasom förföljt innehafvarne af småpauuorua;
man har lågt alla möjliga svårigheter i vägen för dem,
och mau har till och med öppet talat så, som om meningen vore
att äta ut dem. För min del kan jag icke gilla ett sådant sätt att
behandla en stor del af Sveriges innebyggare, som bedrifva en hand
-
Den 23 November f. m.
307
tering, hvilken iir tillåten och i viss mån nyttig, och jag skulle
hafva tyckt mera om, derest man från början förbjudit alla smapannor.
Det ligger, efter mitt sätt att se saken, ett håll uti att
säga: »J skolén alla få bränna, och alla skola hafva lika frihet»,
och dock göra sådana vilkor, att en del af dessa personer, ieke kan
sig deraf begagna. Orsaken till detta sätt att behandla ,saken är
ej svår att finna: den ligger nemi. deruti, att i de äldre tiderna,
då ifrågavar:de handtering kallades husbehofsbränning, föranledde den
till superi, så väl inom som utom hemmet. Men detta förhållande
har numera, sedan lagstiftningen blifvit förändrad, äfven undergått
förändring. Briinvinsbränningen vid de små brännerierna är icke
nu så beskaffad, som den gamla husbehofsbränningen var. Den utgör
en särskild industri för de mindre jordbrukarne, hvilka hvarken
hafva förmåga eller förlag att sätta upp ett stort ångbränneri. Jag
anser derföre orätt att vilja undergräfva denna binäring, och det
mä förlåt as mig, om jag talar med värma om saken, då inom det
län, hvars styresman jag har äran vara, en ganska stor del af befolkningen
skulle förlora i välmåga, om ej alldeles ruineras, i fall
bränvinstillverkning med småpannor göres omöjlig. Man säger visserligen,
att dessa mindre hemmansegare kunna slå sig tillsammans
om ett större bränneri; men dervid möta dock många, nästan oöfvervinnerliga
svårigheter; och man säger jemväl, att de kunna sälja
sina produkter till de större brännerierna, ehuru man icke besinnar
att de derigenom få en lång transport oell, hvad mera är, blifva, i
afseende på priset, underkastade de stora bränneri-egarnes godtycke.
Den miudie bräuvinstillverkningen är särdeles passande för sådana
orter, som hafva en mager jord, och der hufvudsakligen odlas
råg och potatis. Jord-räntan stiger derigenom betydligt och åkerbruket
förbättras genom en större gödseltillgång. Alla dessa omständigheter
göra, att jag måste motsätta mig hvarje åtgärd, som
bringar små-pannorna i fara att totalt försvinna.
Frih. Räabs förslag att alla skulle hafva rätt att bränna, men
vara underkastade samma kontroll, som de stora brännerierna, vore
ganska lämpligt, om det vore utförbart; men mången bonde, som
bränner med en liten panna, är icke i tillfälle att gifva kontrollören
hvarken husrum eller tjenlig mat, och hans tillverkning är alltför
ringa, för att kunna bära en sådan börda, som kontrollörens underhåll
skulle tillskynda honom; ty äfven om, på sätt en motionär
föreslagit, minimi-afverkningen skulle nedsättas, ända till 100 k:r,
öfverstiger densamma ändock för närvarande hvad en enkel 20-k:rspanna
kan åstadkomma. Jag medgifver visserligen, att der den mindre
bränningen är drifven till sin högsta höjd och der det bränues
af hvete och råg, detta minimum kan upnås; men der man hufvudsakligen
bränner potatis, är det, så mycket jag vet, omöjligt. En
dylik föreskrift skulle således icke vara något anuat än ett indirekt
förbud mot de små pannornas fortfarande. En annan omständighet
är att till småpannorna nyttjas icke klarnings-apparat, utan de bränna
lank och klara sedermera bränvin. Denna omständighet måste i
betydlig mån försvåra kontrollen, — jag vill nästan påstå, att den
blir omöjlig.
308
Den 23 November I. m.
Jag önskar således, att vår nuv:de bränvinstillverknings-lag
måtte annu tre år få qvarstå. Dertill kommer ett ytterligare skäl
af ganska stor vigt, nemi. att vid hvarje förändring i författmn
upstår en betydlig osäkerhet för så väl kopparslagare och bränningsidkare,
som för kronobetjening. Jng har sjelf erfarenhet deraf,
genom den mängd åtal för fel emot Förordmn, sorn måst anställas.
Deröfver hafva besvär blifvit anförda, och slutligen underställda
K. M:s nådiga pröfning, och ändtligen har man hunnit så
långt, att så väl länsmännen, som härads-rätterna, fått veta hvad
de hafva att rätta sig efter. Nå väl, då stiftar man en ny lag,
och gör oredan ännu större. Sådant demoraliserar befolkningen,
som lär sig begagna alla möjliga advokatoriska kryphål, för att
kringgå lagens bud, och fängelserna upfyllas af personer, som ej
brutit något annat, än mot föreskrifterna i bränvins-författningen.
Jag slutar med hvad jag började, eller att uttrycka den önskan,
att vi måtte få behålla hvad vi nu hafva. Det vore visserligen
en inkonseqvens af R. St:r att en gång lemna bränvinslagstiftningen
oförändrad och oförbättrad; men så fria från inkonseqvenser
åro vi väl i allmänhet ej, att vi icke för en gång kunna
göra oss skyldiga dertill.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet egentligen eudast för att
lugna Herr Nordenfelt, hvilken tyckes hafva upfyllt en tung pligt,
då han, till förment förmån för sina Blekingsboer, ansett sig böra
upträda att försvara småpannorna. Jag vill nemi. lugna honom
med deu försäkran, att hans landsmän böra kunna finna sig lika
väl, om icke biittre, med den lagstiftning, jag och Gr. af Ugglas
föreslagit. Med minimum, nedsatt till 125 kannor, eller 100, såsom
Gr. af Ugglas yrkat, tror jag, att de fleste af dem, som drifva
denna industri i Blekinge, skola, lätt nog, kunna förändra den
bränvinstillverkning, som nu bedrifves, till en tillverkning i fabriksform.
Jag ber att få fästa Hr Nordenfelts upmärksamhet derpå,
att, långt ifrån att göra kopparslagarne någon otjenst, gör man
dem tvertom en tjenst, genom bibehållande af smärre brännerier,
med höjd beräkning af deras afverkningsförmåga, aldenstund pannorna
få vara af hvad beskaffenhet som helst. Den första följden
blir naturligtvis, att alla pannor måste förändras, för att kunna
tillverka så mycket mera bränvin, och om således Hr Nordenfelts
önskan ginge i fullbordan, att vår nu gällande lagstiftning ännu
en riksdagsperiod blefve bibehållen, med den enda förändring, att
afverkningsförmågan förhöjdes, skulle alla afverkare bland hans
Blekingsboer få en betydlig utgift för kopparslagarearbete. Men
om en del af dessa afverkare lade ned sin rörelse, och en annan
del öfverginge till fabriksbränning, tror jag att det vore en fördel
för dem alla. Kostnaden för ett klarverk vid de brännerier, som
öfvergingo till fabriksbränning, vore ej större, än att det kunde af
den bränvinsbrännande allmogen åstadkommas, och kontrollen blefve
icke svårare, än att en kontrollör 1 å 2 dagar i veckan, vid hvarje
bränneri, kunde förrätta detta göromål. Den farhåga, som uttrycktes
deröfver, att det icke skulle finnas husrum och mat för en
Den 23 November f. m.
kontrollör, torde visserligen vara för långt drifven; ty äfven jag
känner ganska väl till den ifrågav:dé befolkningen oell orten, och
vet, att der finnas både mat och husrum; och illa vore det, om
den, som kan förskjuta i skuld 2,000 rdr, för att få bränna med
en liten panna, icke skulle för en eller annan gång i veckan förmå
att gifva herberge och föda åt en kontrollör. Likaledes tycker jag
också vara afgjordt, att den, som kan åstadkomma ett så betydligt
förskott i skatt, äfven kan åstadkomma en liten klarnings-apparat.
Jag anhåller att äfven dessa anm:r måtte få till Utsk:t medfölja.
Gr. af Ugglas: Till svar å Hr Nordenfelts yttrande får
jag anföra, att han utgått ifrån en oriktig förutsättning, då han
påstått, att en fortgående förföljelse gjort och gör sig gällande emot
de små pannorna. Det är ingen förföljelselust emot dessa, som
drifvit mig och dem, som lika med mig förordat den nya bränvinslagstiftningen
och en vidare utveckling af densamma, utan, om man
så åstundar kalla det, en förföljelse uti att söka indrifva den skatt,
dessa pannor enl. lagens mening skola erlägga. Må man gerna
bränna med hvilken panna som heldst, blott skatten ordentligt erlägges.
Kan Hr Nordenfelt upgifva något sätt att åstadkomma
detta, utan att bränningen ställes under kontroll, skall jag gerna
deruppå ingå.
Hvad åter Hr Nordenfelt yttrar om omöjligheten för bränvinsbrännare
med små pannor att, nedläggande dessa, anlägga ett större
bolagsbränneri, jäfvas af erfarenheten. Uti Upland hafva många
sådana bildats, och uti norra delen af denna provins, min hemort,
der jordens produktion hufvudsakligen utgöres just af hvad Hr
Nordenfelt för Blekinge omnämnt, råg och potates, finnas åt skiljda
håll, inom ett afstånd af 1 till 11/2 mil ifrån min bostad, 3:ne
sådana.
Slutligen, med afs:de på den demoraliserande verkan, förändringarna
uti bränvinslagstiftningen skulle medföra, får jag anmärka,
att, hvad närmast sednaste Riksdags åtgörande vid denna lagstiftning
beträffar, denna inskränkte sig till att åsätta en skattberäkning,
hvarigenom redan befintliga pannors skattskuld närmas till den
riktiga. Till något demoraliserande tvång leder således icke den, men
väl lusten att ytterligare bedraga Staten på den skatt, som borde
erläggas; och någon hejd på denna, kanhända rättare benämnd
demoraliserande lust, torde icke blifva, förrän en lagstiftning för
de små pannorna, frångående principen af beskattning efter afverkningsförmåga,
gör omöjlig dess tillfredsställande.
Gr. Sparre, Erik: Jag för min del instämmer med Hr
Nordenfelt. Jag har aldrig delat den nästan till fanatism gränsande
ifver, hvarmed man anställt jagt emot småpannorna, och jag
tror, att det tillhör den liberala principen i näringslagstiftningen,
att man låter den lilla näringen bestå jemte den stora. Hrr:ne
känna troligen icke alla de särskilda förhållanden, som ega rum i
landsorten; jag har kommit i erfarenhet deraf, och om Frih. Raab
och Gr. af Ugglas tro, att det är så lätt att åstadkomma bolag
310
Den 23 November f, m.
på landsbygden, der penningetillgårgen är ringa, förläggare få och
kapitaler små, så ligger deri ett stort misstag. Den nva bränvinslagstiftningen,
åt hvars införande vi i allmänhet glädja oss, och
som äfven till en stor del medfört ganska gynnsamma resultater,
blef öfver hufvud ieke så tryckande för den fattigare befolkningen,
vid tiden för dess införande, derföre att priserna på nästan alla
landtmanna-produkter då voro höga. Nu har deremot motsatsen
inträffat, och den mindre landtmannen känner sig hårdt tryckt af
den nuv:de lagstiftningen, hvarigenom utvägen blifvit honom betagen
att tillgodogöra sådana produkter, som ej tåla långväga transport,
hvaraf också följden blifvit, att t. ex. potates nu säljes i Westergöthland
till 1 ldr pr t:a. Hr Nordenfelt har fastat upmiirksamliet
dervid, att tillverkningen i de mindre brännerierna icke mera
är den husbehofsbränning, som fordom fanns, och att superiet icke
till följd af denna tillverkning florerar; det är numera blott i städerna
detta är i flor. MA derföre Bevilln.Utsk:t vid denna Riksdag
försöka alla möjliga utvägar för att betunga krognäriugen i
städerna; på landsbygden är verkligen briinvins-supandet ringa.
Frih. Raab har sagt, att det skulle ådraga landtmannen kostnader,
om man nu bibehölle den gamla lagen, emedan man då måste
göra nya pannor; men jag frågar, om det icke må vara tillåtet
att bibehålla de gamla pannorna. Förhållanderne inom de olika
provinserna äro så olika hvarandra, att jag skulle tillråda den, som
icke känner dem alla, att mindre kategoriskt bedöma dem. Jag
har under utöfningen af den embetsverksamhet, som nu åligger mig,
kommit i tillfälle att på nära håll taga kännedom om dessa förhållanden
och det är min pligt att tillkännagifva denna erfarenhet.
Jag ber att dessa anrmr måtte få medfölja de af Hr Nordenfelt
framställda.
Hr Gripenstedt: Atskillige talare hafva yttrat den tanken,
att man borde bevilja en drawbach eller en restitution af skatt för
det bränvin, som utföres, och för min del tror jag visserligen att
sådant skulle kunna ske utan olägenhet, om dervid iakttages den
försigtighet, som Gr. af Ugglas antydt, eller att ingen restitution
beviljas, förr än mati genom behörig attest vore fullkomligt förvissad
om att bränvinet verkligen blifvit exporteradt och levereradt
på främmande ort; ty utan en sådan åtgärd kunde lätt hända, att
stora qvantiteter bränvin upgåfvos till export, och sedan man väl
hade upburit drawbachen, skaffade man sig tillfälle att åter införa
det i landet, hvarigenom naturligtvis skulle tillskapas ett smuggleri
i stor skala af inhemskt bränvin. Men om drawbachen icke utbetalas
förr, än sedan vederb:de konsul intygat varans riktiga export,
skulle detta missbruk visserligen kunna förekommas, och sjelfva
saken således ej heller medföra någon egentlig olägenhet. Deremot
tror jag icke att dermed särdeles mycket, om ens något, skulle
vinnas; ty det bör icke lemnäs oanmärkt, att man här i Sverige
i allmänhet påstår, och kanske med rätta, att bränvin härstädes
icke kan produceras till samma pris som i utlandet, och man bar
t. o. m. drifvit farhågorna ända derhän, att man ansett, det Svenskt
I)en 23 November f. m.
bränvin här skulle kunna undersäljas af utländskt, ehuru detta sednare
i införsel-tull betalar t rdr 10 öre pr kia, då deremot det
Svenska bränvinet betalar endast 60 öre i produktions-skatt, och
således en skillnad upstår af 50 öre. Att det utländska bränvinet
verkligen skulle kunna tillverkas för 50 öre bättre pris, jin det
Svenska, är, elter min öfvertygelse, en uppenbar öfverdrift, som finner
ett ytterligare stöd deraf att något utländskt bränvin på sednare
åren icke annat än för vissa ändamål kunnat importeras.
Men antaget, att de nyss anförda upgifterria ega åtminstone någon
grund, och att utländuingen verkligen kan till något bättre pris
jin här i landet tillverka sitt bränvin, så måste deraf följa, att det
Svenska bränvinet svårligen skulle på utländsk marknad kunna täfla
med det utländska, och då tjenar naturligtvis drawbaeken icke heller
till något. Vill man emellertid göra försöket, anser jag icke
att något hinder derför bör möta, då den försigtighet iakttages,
som nyss nämndes.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Det är med glädje jag finner,
att i K. Mits nåd. propos. onekligen ligger ett framåtskridande
till en rationellare lagstiftning för bränvinshandteringen. Visserligen
skulle åtskilliga mindre anmärkningar i als. å detaljerna kunna
göras, men jag förbigår dem. Anledningen deremot, hvarföre
jag begärt ordet, är den här väckta frågan om beviljande af draw
bach
för exporteradt bränvin, och det är med särdeles nöje, som
jag hört Hr Gripenstedt icke hafva något emot en sådan åtgärd.
Jag tror, att det är ett fel i vår nuvide bräuvinslagstiftning, att
icke ett stadgande i berörde hänseende längesedan blifvit infördt,
och jag sjelf har vid flera Riksdagar föreslagit att en drawbach
skulle införas, men den har blifvit förkastad på skäl, dem jag icke
kunnat gilla. Skulle den stora qvantitet, som tillverkas inom landet,
der också förbrukas, så blir det en nationell förlust; hvaremot
om man kan finna en débouché för varans utförande, och dervi;
har dranken qvar, så blir det en vinst för nationen.
Hr Gripenstedt har sagt, att det icke låter sig göra att inon
landet tillverka bränvin till samma pris som i utlandet; men hai
förbisåg härvid, att, oaktadt den mindre tillverknings-kostnaden
hade utländskt bränvin icke kunnat med fördel exporteras, om ick.
derå hade varit beviljad en drawbach. Priset på bränvin beror a
priset på de materialier, hvaraf det tillverkas, och om vi få go(
potates-skörd, kunna vi göra bränvin till lika godt pris, som i an
dra länder, och till och med billigare. Jag känner ganska väl al
sådant också egt rum, och hade vi då haft tillstånd att utskepp
det, så skulle vi ock hafva gjort det. Det är likväl icke till ali.
länder, som export af bränvin kan ega rum; de bästa afsättnings
orter tror jag vara Frankrike, Preussen oell hufvudsakligen Vest
Indien; i Norra Amerika behöfves bränvin för tillverkningen al
rumm och arrack, i Frankrike för cognacsproduktionen. Det vore
derföre mycket önskligt, om en drawbach infördes, men den bör
vara af samma belopp, som skatten.
Hvad kontrollen vidkommer, så vill jag icke så mycket miss
-
312
Don 23 November f. m.
tro tullbetjeningen, att den icke skall kuuna vaka deröfver, och
dessutom är det korrektiv, som Gr. af Ugglas föreslagit, ett fullkomligt
säkert medel emot underslef. Jag tror dessutom att det
enda sätt, att förekomma den smuggling af bränvin, som förekommer
på vära kuster, vore att öfverenskomma med Danska regeringen,
att ingen drawbach utbetalas af densamma, förr än styrkt blifvit,
att varan verkligen blifvit levererad i främmande hamn.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte få åtfölja till Utsk:t.
Hr Nordenfelt: Jag kan icke underlåta, att hembära den
värde talaren midtemot min tacksamhet för det han anser min
pligtkänsla så stor, att jag skulle med värma tala för en sak, som
intresserar innevånarne i det län, som är mig anförtrodt, i fall det
icke öfverensstämde med min öfvertygelse. Min värme härleder sig
deraf, att jag ansett striden emellan de stora och små pannorna
vara en vanlig strid emellan det stora och lilla kapitalet, och jag
har alltid stiillt mig på det lillas sida för att skydda detsamma
mot förtryck af det stora. Vidare får jag medgifva Frih. Raab,
att på ganska många ställen i Blekinge finnes det visserligen tillgång
på både husrum och föda för så väl öfver- som under-kontrollörer;
men på andra ställen åter äro både rum och traktering sådana.
att jag icke skulle vilja förordna en löjtnant eller en notarie
till kontrollör. Om man ställer så till, att en rektifikations-apparat
finnes vid hvarje bränneri, då vill jag medgifva att det kan gå
för sig; ty då kan man slå sig ihop om ett bränneri af 1—200
kannors tillverkning, och då kunna både rum och mat finnas. Men,
det oaktadt, är det motbjudande för min känsla att göra en sådan
förändring. Det är nemligen icke npg med att befolkningens sedlighet
lider af de täta vexlingarne i bränvinslagstifningen, utan det
är ännu en annan omständighet af icke obetydlig vigt, som i detta
hänseende bör mana till någon varsamhet. Denna omständighet är
nemi. följande: hela den brännande populationen väntar med otålighet
en ny författning; när den utkommer, upgör man sina kalkyler,
och frågar sig om det skall bära sig att bränna eller icke.
Stundom göras kalkylerna så, att det verkligen bär sia; men man
börjar dock sitt arbete med spelarens känsla, man bränner i ovisshet
huru det skall gå. Man har emellertid brännt ett år, då det,
i anseende till de höga priserna på råämnet, icke burit sig; men
nästa år, då det ser bättre ut, gör man sorn spelaren, — man får
lof att taga igen hvad som förlorats. Detta är en följd deraf, att
författningen icke får fortfara att vara oförändrad i mer än tre år;
finge den gälla 5 eller 6 år, kunde man göra en verklig slutsats,
grundad på medelberäkning, huruvida handteringen bär sig eller
icke. Jag kan icke finna annat än att sedligheten skall lida på
ett dylikt förhållande; ty spelsjuka är väl icke någon helsosam
egenskap hos nationen.
Beträffande mitt yttrande om förföljelser, så hade jag då i
tankarne i synnerhet de mångfaldiga motioner, som vid denna Riksdag
blifvit väckta, och som, utgångne från de stora brännerierna,
tyckas vara en följd af afundsjukan deröfver, att de små brännerierna
Den 23 November f. m.
få bränna för några öre mindre i skatt på kannan, än de stora.
Man kan visserligen medgifva, att det tyckes vara rätt, att den
ena betalar lika mycket för kannan som den andra; men obilligheten
af en olika beskattning är dock icke så stor, som man töresta
lier sig; ty den som tillverkar i stort, kan ganska väl nöja sig
med en mindre förtjenst på hvarje enhet af sin tillverkning, än
den som drifver rörelsen i liten skala.
Jag anhåller att dessa anmärkningar måtte få medfölja remissen
till Bevilln.Utsk:t.
Frih. Baab: Jag ber om tillgift, för det jag för tredje gången
upträder; men jag anser nödigt, att häfva den betänklighet,
som uttalades af Hr Gripenstedt i afseende på möjligheten för Sverige
att tillverka bränvin för lika godt pris som utliindningen. Hittills
har detta icke låtit sig göra, till följd af den inskränkta brnnningstiden
af två månader om året, och dessa de mest otjenliga,
då deremot utländningen i sina stora fabriker får tillverka året om,
i fall han behagar. De vilkor, som betingas för bränvinsbränningen,
äro egentligen blott två, nemi. spanmål och konstfärdighet;
den förra kunna vi hafva till bättre pris och den sednare lika god
som utländningen. Om således lagstiftningen ändras derhän, att
bränvinstillverkningen blir tillåten hela året, så faller det af sig
sjelft, att, derest vi hafva lägre pris på spanmål än utländningen,
vi också skola kunna tillverka mot lägre pris än han; och jag vill
särskildt nämna, att innan 1853 års författning utkom, då skatten
var låg, tillverkades här i Stockholm ganska mycket distilleradt
bränvin, som utskeppades, hvilket sedermera blef omöjligt, när
skatten höjdes.
Jag anser icke lämpligt, att nu vid remissen tvista med Hr
Nordenfelt, men vill blott nämna, att spelsjukan, som icke får upmuntras,
just eger rum vid de små brännerierna, emedan det alltid
blir ett spel, att i dem kunna förtjena mer på besparing af skatt,
än man förlorar på bortspillandet af material och arbete; men det
skulle icke blifva ett spel för den mindre fabriksbrännaren, om han,
likasom den större, betalade hvarken mer eller mindre i skatt, än
för hvarje tillverkad kanna.
Idr Hjärne: Då jag i hufvudsaken gillar K. M:s Propos., så
hade jag föresatt mig. att nu icke yttra mig deröfver, emedan jag
var öfvertygad, att den i alla fall skulle föranleda en vidlyftig diskussion,
ehuru jag hade trott, att man borde vänta med hvad man
här har att säga, intilldess Utsk:t inkommit med sitt betänkande,
då Ståndet skall fatta beslut i dessa frågor, och de uplysningar
och fisigter, man möjligen kan meddela, kunna föranleda något
praktiskt resultat. Likväl får jag bekänna, att, sedan jag erhållit
ordet, det frestar mig ganska mycket att yttra mig i en fråga,
som här utgjort föremål för ganska varma förordande yttranden af
tvenne aktade ledamöter, nemi. om små-pannorna. Men jag skall
äfven afhålla mig derifrån, öfvertygad att den förändring, som i
bränvinslagstiftningen vid 1853 års Riksdag vidtogs, är den, som
314
Den 23 November f. m.
bäst upfyller det ändamål, man då afsåg, och att en återgång från
de principer, som då gjorde sig gällande, och hvilkas riktighet erfarenheten
bestyrkt, icke skall finna många anhängare inom det
Utsk., som kommer att behandla dessa frågor.
Orsaken, hvarföre jag begärde ordet, var blott att yttra mig
öfver den väckta frågan om drawback. Jag delar härutinnan Hr
Gripenstedts åsigt i så måtto, att jag tror ett stadgande i detta
hänseende vara oskadligt, så vida man iakttager det af Gr. af
Ugglas föreslagna vilkor. Men jag tror icke, att det skulle leda
till något resultat. Visserligen har konstfärdigheten att tillverka
bränvin i sednare tider så utvecklat sig här i landet, att den, efter
min öfvertygelse, kan uthärda täflan med den i både Preussen och
Danmark; och det är således icke från någon underlägsenhet i detta
afseende, som jag hemtar stöd för mitt påstående. Det är lagstiftningen
för tillverkning af och handel med bränvin i dessa båda
länder, som gifver Preussiskt och Danskt bränvin sådana premier
framför Svenskt, att vi icke kunna täfla med dessa länder i låga
priser vid försäljningen. I Sverige beskattas hvarje kanna bränvin,
som tillverkas, efter kontrollerad upmätning, med CO öre, och tillverkaren
skulle således icke kunna få mer än 60 öre i drawback.
I Preussen åter grundar sig beskattningen på mäskekarens rymd, hvilket
der anses mycket rationelt. När denna beskattningsgrund infördes.
hemtades den från den förutsättning (efter gjorda försök
och dittills vunnen erfarenhet), att till inmäskning af vissa lispund
säd och malt erfordrades en bestämd qvantitet vatten, och att en
bestämd qvantitet sålunda beredd mäsk svarade emot en kanna
bränvin. Skatten för hvarje tillverkad kanna bestämdes då till circa 16
sk. Svenskt (hvilket ännu lärer fortfara), och på dessa grunder beräknades
skatten efter mäskekarens rymd, sedan utrymmet för mäskens
jäsning blifvit afdraget. Denna lagstiftning vidtogs för mer
än 20 år sedan och fortfar ännu. Genom upfinnirigen under denna
långa tid af bättre methoder, dels genom beredandet af en jäst,
som hastigare befordrar jäsningen, dels i afseende på redskapens
beskaffenhet, har man nu i Preussen kommit till det resultat, att
i st. f. att tillverkningen af bränvin borde skatta efter 16 sk. pr
kanna, så upgår nu skatten, efter temligen säker beräkning, icke
till mer än 4 sk., emedan man numera lärt sig att dels göra mäsken
tjockare, dels påskynda jäsningen, så att man nu får 4 gånger
så mycket bränvin ur samma qvantitet mäsk, som för 20 år
sedan. Med denna beskattningsgrund förhåller sig således alldeles på
samma sätt, som den vi antagit för våra s. k »mindre brännerier».
När nu tillverkaren får drawback vid utförseln af sin tillverkning,
så erhåller han 16 sk. för hvarje kanna, och således 12 sk. mera
än han betalat i skatt. Det är häraf uppenbart, att den Preussiska
producenten härigenom skulle fortfarande erhålla en premie framför
den Svenska, äfven om drawback beviljades hos oss, emedan den
Svenska tillverkaren icke återfår ett enda öre mer än han verkligen
i skatt utbetalt. .Redan häraf finner man, att den Preussiska exportören
alltid kan undersälja den Svenska; och då dertill lägges
den frihet från hamnumgälder och åtskilliga andra fördelar, som
Den 23 November f. m.
Preussiska regeringen medgaf, till ytterligare upmuntran för export
af bränvin, just då man, vid sednaste Riksdagen, här öpnade Svenska
hamnar för införsel deraf, — och hvilka fördelar ökade premien
till måhända 10 å 20 sk. pr kanna, — så lärer det vara
klart, att något resultat icke är att vänta af den föreslagna drawbacken.
Hvad jag här yttrat om Preussen, gäller i hufvudsaken äfven
om Danmark.
Man har sagt, att man kan utföra bränvin till Westindien;
men dit skeppa också Preussen och Danmark sitt bränvin. Det
är möjligt, att priserna der nu äro så höga, att en export skulle
bära sig, i fall drawback erhölls; men det är påtagligt, att om
Svensk vara skulle, i större qvantitet, der utbjudas bredvid Preussiskt
bränvin, priserne genom konkurrensen skulle nedgå så långt,
att den Preussiske exportören visserligen skulle erhålla mindre vinst
än förut, men ganska säkert den Svenska varan endast kunna säljes
med förlust.
På dessa skäl tror jag icke, att drawback under närv:de förhållanden
tjenar till någonting; men jag har ingenting emot, att
man gör ett försök dermed, dock med det af Gr. af Ugglas föreslagna
vilkor.
Frih. Sprengtporten: Jag är den siste värde talaren mycket
förbunden för den uplysning han lemnat i afseende på möjligheten,
att från Preussen hit importera bränvin, under tillgodonjutande
för exportören af ett verkligt premium, förutom skatterestitution
eller s. k. drawback, och jag måste häri finna ett stöd folden
åsigten, som jag förut yrkat, att importtullen å denna vara
ställes så hög, att all import å fremmande sädesbränvin göres
omöjlig.
Hr Gripenstedt har visserligen framställt den meningen, att
de nuv:de tullbestämmelserna i detta hänseende skulle tillräckligt
skydda producenten; men vid det nu updagade förhållandet visar
sig för mitt begrepp motsatsen ganska klar.
Öfverläggningen förklarades afslutad och den K. Proposm
jemte yttranderne remitterades till Bevilln.Utsk:t.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk:t följande d. 19
dennes bordlagde Propos:r från K. M. till R. St:r, nemi.:
l:o, i fråga om öfverlåtelse till innehafvarne under full eganderätt,
mot erbjuden lösen, af det s. k. Odelska Appreterings-verket
i Stockholm med hvad dertill hörer;
2:o, om anvisande af ett lån af 230,000 rdr rmt till förbät
tring
och utvidgning af Helsingborgs hamn;
3:o, ang:de afsöndring af jord från RegementsPastors-boställei
Westerhus, till utvidgande af Jemtlands Hästjägare- och Fältjägarekorpsers
mötesplats å Frösön; samt
316
Den 23 November f, m.
4:0, ang:de utbyte af f. d. Förarebostället vid Södermanlands
Regemente >/4 mtl Wreta, emot kronoskattehemmanen Kroberga
Westergården '/2 och Östergården V4 mtl. i Nyköpings län.
Efter sedermara skedd föredragning af K. M:s d. 19 dennes
bordlagde Propos., ang:de grunderna för en förändring i sättet för
utgörande af presterskapets aflöning, anmälde sig och anförde skriftligen
Frih.
Hamilton, Hugo: Den fråga, som utgör föremålet
för den nu föredragna K. Proposm, är den vigtigaste af alla, som
förekomma vid detta Riksmöte. En dissenter-lag må skrifvas hurudan
som helst, så beror det dock i främsta rummet på vår Evangeliska
kyrkas presterskap, om den brytning, som upstått inom församlingen,
skall ledas till ett godt mål, om de vilseledda skola kunna
återlöras i vår kyrkas sköte. Detta åter beror på presternas antal
i förhållande till församlingarnes befolkning, på sättet för deras
aflöning, på deras ställning till det allmänna och till deras församling.
Det är nemi. numera ej nog att en Pastor från predikstolen
och vid husförhören undervisar i vår läras sanningar, och att han
vid dödsbädden besöker de lidande. Han måste tätt och ofta infinna
sig i nödens boningar och vid sjuksängarne, hos de andligen
svage och efter tröst och uplysning törstande, hos dem som äro liknöjde
eller vacklande i sin tro. Han måste dessutom möta irrlärarne,
nu thyvärr alltför talrika, med lika vapen, starkare dock genom
klarare insigt i vår religions sanningar och i bibelordets rätta
tolkande, han måste möta dem ej blott vid de sammankomster, der
de upträda, utan vid alla ofvanupräknade tillfällen, ty det är just
der, som irrlärarne hittills skördat sina flesta offer, — med ett ord, han
måste vara en själasörjare i ordets hela bemärkelse, så högt mensklig
ofullkomlighet det medgifver.
För att detta allt skall kunna vara för honom möjligt, måste
l:o. antalet af församlingsboerna ej vara större, än att presten
kan ej blott personligen känna hvar och en af dem, utan äfven
tillvinna sig deras kärlek och förtroende, ty endast då öpna sig deras
hjertan för hans ord;
.2:0. hans tid får ej uptagas af verldsliga göromål, d. v. s.
han måste ej af nödtvång vara jordbrukare med thy oftast åtföljande
skuldsättning för inventarier, oro för växande grödor och för
den skördades försäljning; hans tid får ej heller uptagas af den
mängd civila göromål, som hittills varit honom ålagda. Detta allt
kan och bör å sockennämnden öfverlåtas;
3:o. hans aflöningssiitt får ej, som hittills, vara sådant, att
han behöfver kifva om mitt och ditt med sina andliga barn.
Först när dessa förändringar i hans ställning blifvit genomförda,
kan han ostördt egna sig åt sitt lika vigtiga som heliga
kall. Först dd har man också rättighet att klaga, om han ej svarar
deremot.
Den 23 November f. m.
Sedan hoppas och tror jag ock, att det skiik, sorn nu af mången
höjes mot vårt Presterskap, fastän redan nu vida mera oförtjent
än för 50 är sedan, skall tystna, och att hvarje sann Christen
skall tacka Gud, att det ännu finnes en ordnad kyrka och
män, som med lefvande tro och på forskning stödd kunskap egna
sig åt det högsta af alla kall, det att hira och leda i lifvet, trösta
i döden.
Med dessa åsigter kan det ej vara annat än med sann erkänsla,
jag uti nu föredragna K. Proposition ser ett förslag till
lösning af denna fråga, ett förslag, som om det nu gillas af R.
Högh St:r och efter ytterligare behandling en gång blifver lag,
— och eflerlefves, — skall i de flesta väseudtliga lall föra oss till det
önskade målet.
Derigenom skulle vinnas:
1:0 en högst behöflig reglering af presterskapets löneinkomster,
sådan att hvarje tjenstgörande prestman erhåller en efter dess
embetsåligganden och tjenstegrad lämpad anständig bergning;
2:o att prestersknpet ej mera omedelbart upbär sina lönevilkor
af församlingen, utan genom annan opartisk person;
3:0 att dea jord, som icke kan utan olägenhet i förening
med bostadsboställe brukas, skall utarrenderas efter grunder, som
framdeles fastställas;
4:0 att all tionde samt jura stolse m. m utbytas mot be
stämda
afgifter, fastställda tor 5 0 år.
Dessutom föreslås:
att en reglering af presterskapets inkomster skall ske i den
mån, sådant, utan förnärmande af innehafvares rätt, kan verkställas,
oell att den må äfven tidigare försiggå, derest församling och
presterskap sig derom förena;
samt att den skall verkställas länsvis af en nämnd, i hvilken
äfven lekmän skola deltaga.
Då jag, som redan sagdt är, skall med tillfredsställelse rösta
för största delen af de grunder, hvilka sålunda framlagts som föremål
lör en blifvande Komités verksamhet och kommande St:rs beslut,
tror jag dock för min del, att det varit väl, om det K. Förslaget
i tvenne delar gått längre, än det gjort, nemi. i frågan om
eli mera allmän delning, så snart möjligen ske kan, af alla för
myckel vidsträckta eller folkrika pastoraler, hvaråt sjeltskrifvet
följer en jemnare aflöning åt det tjenstgörande presterskapets samt i
den rör:de ularrendering äfven af de s. k. bostadsboslällena.
Det är mig ej obekant, att, till följd af R. Stars önskningar i
ämnet, redan åtskilliga af de aldra största pastoraterna blifvit delade,
och tviflar jag ingalunda på att Reger:n kommer att småningom
fortgå på denna bana. Jag tror dock att det, med afseende
på det verkliga behofvet af en snar och allmän omreglering af
större delen af pastoraterna, vore väl, ja är nödigt, att R. nu
församl. St:r för sin del bestämma någon mera allmän grundsats
i denna del.
Befolkningen har, särdeles i våra skogsbygder, mångdubblats
sedan den aflägsna tid, då vår ännu gällande pastoratsindelning
318
Den 23 November t. m.
genomfördes. Hvar och en, som känner förhållandena, måste å
andra sidan medgifva, att det, utom i städerna, är för äfven den
mest nitiske prestman omöjligt, att, så som sig bör, vårda mera än
2,000 eller högst 2,500 själar. När det nu dertill måste vara
önskvärdt, att den fördelning, som nu göres, må ega bestånd en
längre tid, oaktadt en alltjemnt tillvexande folkmängd, anser jag
mig böra föreslå, att såsom en allmän regel för landsbygden stadgas,
att ej eli pastorat vid den nya fördelningen bör omfatta
mera än omkring 2,000 personer. Hvarje pastorat, som nu innehåller
mellan 4 och 5,000 personer, delas då i tvenne o. s. v.
En utredning härom, jemte förslag om lämpligaste platsen för de
erforderliga nya kyrkorna, och om bostäder åt de nya pastorerna,
bör derföre äfven anbefallas åt de länsnämnder, sora af K. M.
föreslagits i och för löneregleriugen.
Det är lätt att förutse, att alla de, som ej gilla detta förslag,
skola deremot anföra dels kostnaden för så många nya kyrkors
uptorande, dels svårigheten att anskaffa boställen åt så många
nya pastorer, och framför allt omöjligheten att på länge besätta
alla dessa nya tjenster på en tid, då i alla fall prestbrist öfverklagas
inom flera stift.
Hvad de nya kyrkorna angår, så finnas redan många annexoch
kapellkyrkor, som kunna förvandlas till moderkyrkor, fastän
de på många ställen behöfde utvidgas. Kostnaden härföre hoppas
jag med tillförsigt att de nya församligarne ej skola undandraga
sig, då de å andra sidan erhålla utsigt att snart få sin egen pastor
på närmare håll, en sak som vår allmoge med skäl sätter ett högt
värde på. På de ställen, der helt och hållet nya kyrkor måste
byggas, och der detta öfverstiger den nya församlingens krafter,
bör i en så vigtig sak understöd på ett eller annat sätt ej nekas
af kommande Ständer. Till bostäder åt de nya pastorerna åter
finnes tillgång i de stomhemman och komministers-boställen, som
redan förut finnas.
Det är klart att denna fördelning ej kan sättas i verket förr
än nuv:de innehafvares af de större pastoraternes död eller förflyttning
till annan lägenhet, och att någon tid således måste åtgå,
innan den kan allmänt genomföras, men nyttigt vore det dock och
ledande till målet, om vid denna Kiksdag principen uttalades, och
den ziffra bestämdes, som skall blifva den ungefärliga beräknings
grunden
för framtida fördelning.
Hvad prestbristen angår, så uplyste i förra plenum, Herr
Chefen för Eckl.-Depart:tet, att för närv:de finnas i Sverige
2,216 pastorer, samt en prestman af detta Högh Stånd vid samma
tillfälle, att presterskapet i riket upgår till en numerär af 3,000.
— Om nu de 3,t; 00,000 personer, hvaraf Sveriges befolkning för
närv:de består, skulle fördelas i pastorater med omkring 2000 per
soner
i hvardera, så blefve dessas antal, i rundt tal, endast 1,800,
således mindre än hvad pastoraterna nu gör, hvilket visar, att det
ej är prester, som felas, men att det endast är fördelningen, som
är oriktig.
Då vid förra Riksdagen förslag upgjordes till grunder för
Den 23 November f. m.
312
den lönereglering för presterskapet, som nu är i fråga, afstyrkte
R. St:r utarrendering af bostads-boställena på den grund, att pastor
behöfde jordbruksalster till sitt hushåll, dem han ej borde tvingas
köpa till ibland allt för höga priser, att han nödvändigt måste
kunna hålla hästar, samt att han ej kunde hindras i sin tjensteutöfning
genom skötseln af ett mindre jordbruk.
I detta afstyrkande måste man söka den naturliga orsaken,
hvarföre K. M. i sin nåd. Prop. ej ansett att dessa boställen böra
utarrenderas, oaktadt att Chefen för Eckl.-Departementet till StatsEåds-Protokollet
uttalat en motsatt åsigt.
På de skäl, jag i början af detta anförande utvecklat, tror jag
dock att det sökta ändamålet blott ofullständigt vinnes, om ej äfven
dessa boställen utarrenderas på 30 år, liksom alla de öfriga. Derigenom
vinnes ej blott en bättre skötsel af jorden, onh en afkastning,
som troligen kommer att stiga något vid hvarje nytt arrende,
utan det vida väsentligare, att presten befrias från verldsliga omsorger,
från skuldsättning för inventarier m. m. Att dock ifrån
arrendet måste undantagas trädgårdsjord, vedbrand och foder till
0 å 8 kor och 2 hästar, samt att så stor del af arrendet bestämmes
att utgå i spaumål, som kan anses erforderligt till pastors
hushåll, är' nödigt och lätt att vid arrende-auktionen upgöra.
Då Utskottet till behandling företager K. M:ts nåd. Proposition
i ämnet, anhåller jag att de tillägg, dertill jag nu tagit mig
friheten yrka, äfven måtte blifva föremål för Utsk:ts benägna upmarksamhet,
hvarföre jag vördsamt anhåller, att detta mitt yttrande
måtte få åtfölja remissen.
Häruppå yttrade sig
Erih. Raab, Adam Christian: Då jag vid flere föreg:de
riksdagar dels sjelf väckt motion om förändring i presterskapets
afiöniugssätt, och dels understödt motioner i denna riktning, kan
jag icke underlåta, att med några ord yttra mig öfver denna fråga.
Jag får då först och främst, i likhet med den siste värde talaren,
hembära Regeringen min tacksamhet för det förslag, som
här blifvit framlagdt, och hvilket jag anser, bättre än något föregående,
kunna bidraga att lösa frågan. Jag tror likväl, att för liten
vigt blifvit i förslaget lagd på utarrendering af boställena. Det
finnes icke någon jord, som är sämre skött, än prest-boställenas.
När en gammal man, med små resurser, kommer till ett jordbruk,
hvarvid han icke förut varit van, så kan lian omöjligen sköta det
väl. Dertill saknar han både insigt och förlag, kommer ofta i
penningbetryck, och fästes med sina omsorger vid helt andra föremål
än sitt heliga kall. Jag anser det derföre vara af största vigt
för presterskapet sjelft, äfvensom för deras åhörare, att deras boställen
blifva utarrenderade, med det undantag för bostad, som K.
M:s Propos. innehåller. Derjemte ber jag att få lägga synnerlig
vigt vid indragningen af komministraturer, särdeles i sådana församlingar,
som bestå endast af en socken med en kyrka, och dylika
finnas flere, åtminstone i den del af landet, der jag förr bott.
Det är obestridligt, att komministrarne der hafva allt för litet att
Den 23 November f. Bi
-
göra; de lära sig visserligen att blifva jordbrukare, men öfva sig
föga i de ämnen, som tillhöra deras kali, ty de utöfva föga annat
presterligt embete, än att predika hvar tredje Söndag. Således
tror jag, att dessa komministrar äro temligen öfverflödiga för själavården.
Hvad slutligen beträflär Frih. Hamiltons anmärkning derom,
att innevånarne i en socken icke horde öfverstiga 2,000, får jag
göra den erinran, att en socken kan vara så belägen, med en kyrka
i midten af densamma, att en pastor viii kan medhinna själavården,
äfven om inuevånarnes antal öfverstiger 2,000. Deremot tror
jag att delningen af pastorater är ganska nyttig och i allmänhet
högst önskvärd, der flere socknar utgöra ett pastorat; i sådana
bor nemi. pastor i ena socknen och komministern i en annan,
och jag tror att man skulle i allmänhet blifva bättre belåten, om
båda hade egna kyrkoherdar.
Gr. af Ugglas: Då jag i sista plenum aflemnade en motion,
ronde reglering af presterskapets löner, yttrade jag, det jag i de
flesta fäll gillade de grunder, hvilka uti K. M:s Propos. äro upställde.
Jag gick t. o. m. längre i frågan om boställena, och är
i det fallet liktänkande med Frih. Hamilton. Det finnes dock i
den K. Propos. tvenne punkter, uti hvilka jag icke kan instämma.
Den första af dem är den, att alla pastorater och kommiuistraturer
inom ett visst stift skola fördelas i vissa klasser. Då jag i min
motion yttrat mig emot klassifikationen, faller det af sig sjelft. att
jag icke kan anse ett dylikt förfarande rigtigt. Den andra punkten,
i hvilken jag är tveksam, och hvilken jag önskar, att Utsk.
måtte närmare besinna, är att lönerna skulle upgöras länsvis. Jag
har svårt att tätta, hvarföre detta skulle vara bättre, än om de
upgjordes stiftsvis. Jag hyser dessutom betänkligheter emot all
sådan, inom vare sig län eller stift, bunden upgörelse, emedan det
förefaller mig, att af en sådan snart sagdt nödvändigt måste följa
att pastorerna bättre blifva lönade inom det ena länet eller stiftet,
än inom det andra. En naturlig följd af en sådan reglering blefve,
efter min förmening, derest — såsom jag uti min motion föreslagit
— större valfrihet lemnades församlingarna, den, att för de
län eller stift, uti hvilka löneinkomsterna hlefve svagare, svårighet
skulle upstå att erhålla lika goda själasörjare, som uti de andra.
Min mening är dock icke att alla de inkomster, som nu utgå till
presterskapets aflöning, skola sammanslås; ty det finnes en mängd
dylika, såsom donationer m. m., hvilka icke få ryckas ifrån de
särskildta ändamål, för hvilka de äro afsedda; men allt hvad som
är af Kronan anslaget, räntorna af boställsjorden m. m„ kunna
användas i och för en gemensam lönereglering, icke för stiftet, icke
för länet, utan för hela riket. Ej heller är min mening att alla
löner skola vara lika; ty i följd af orternas belägenhet, lefnadsförhållanden
o. s. v., måste alltid en skillnad i behof upstå, på
hvilka vid löneregleringen afseende måste fästas. Men sedan detta
blifvit gjordt och regleringen så verkställd, att, hvad möjligt är,
den
Den 23 November f. m.
deri ena prestens lön blifvit, jetnnad till likhet med den andras,
anser jag, att om inom ett stift, sedan tillräcklig lön blifvit anslagen
åt dess prester, ett disponibelt öfverskott af lönemedel skulle
finnas, detta bör användas till förbättring af lönevilkoren för prester
inom ett annat mindre väl lottadt stift.
Såsom skäl för en sådan, hela riket omfattande lönefördelning,
vill jag slutligen anföra, att det olika stadium af odling och industri,
uti hvilket olika delar af riket sig nu befinner, ovilkorligen
kommer att föranleda, att vid odlingens och industriens framsteg
de nu uti detta hänseende vanlottade orterna komma att förete en
proportionsenlig större utveckling än de öfriga, och att, till följd
deraf, uti de förra äfven folkmängden skall starkare ökas och behofvet
af pastoraters fördelning mera tvingande framstå. Då till
de nya pastorernas aflöning den ökade tionden icke torde kunna
blifva tillfyllestgörande, skulle en lönereglering, sluten inom hvart
stift, stänga de bidrag, som eljest till de nya lönerna kunnat erhållas,
och således göra Statens mellankomst nödvändig uti högre
grad. än eljest möjligen blefve förhållandet.
Gr. Hamilton, Henning: Företaget att försöka en re
glering
af presterskapets löner är pä en gång så svårt och så grannlaga,
att jag icke kan annat än vara glad och tacksam öfver mildheten
af de anmärkningar, som blifvit framställda mot det förslag,
jag underställt K. M:s nåd. pröfning, och sorn också blifvit af
honom för 11. St:r framlagdt. Jag ber således, att de Hrr, som
mot detta förslag gjort en eller annan anmärkning, icke må anse
såsom någon granntyckthet af mig, då jag nu uptager dem till
besvarande; ty min afsigt är blott att. med några ord få angifva
skälet, hvarföre förslaget blifvit sådant det är, och hvarföre deruti
icke intagits stadganden af den syftning, som här blifvit framställd,
och hvarpå jag dock under utarbetande af förslaget noga tänkt.
Den första här väckta frågan är utarrenderingen af presterskapets
bostället!. Det är redan anmärkt, att 11. St:r vid sista
Riksdagen, i sin skrifvelse till K. M. ang:de lönereglering för presterskapet,
uttryckt sin bestämda åsigt, att en sådan utarrendering
icke borde ega rum, och jag har derföre ansett såsom en pligt att,
då en sådan åsigt blifvit fastställd, icke söka att drifva saken
längre än att, i den mån en utarrendering funnes nyttig och nödig,
den måtte kunna ske, eller begära mer, än att den ordning, i
hvilken utarrenderingen bör ega rum, måtte blifva utstakad. Jag
tror visserligen icke att de nuvande hindren för utarrenderingen
af boställena på längre tid, vid alla möjliga tillfällen haft alla de
olägenheter, sorn de möjligen kunnat hafva, och hvilken jag också
påpekat i det protokoll, som åtföljer K. M;s skrifvelse; men onekligt
är. att de stundom inträffat. Dessutom har en bestämmelse i
afseende på boställenas utarrendering för mig haft ett annat ändamål.
I södra och medlersta Sverige äro nemi. dessa boställen icke
så stora, att de icke i allmänhet kunna ganska väl skötas af pastorerna
sjelfve; men det finnes andra delar af riket, särdeles
H. I. 21
322
Den 33 November f. m.
Wermland och de norra provinserna, der boställenas egovidd är
särdeles stor. — tusental af tuunland, — och der således en delning
deraf skulle icke allenast mycket väl kunna ske, utan äfven
genom den ökade afkastning, som jorden på sådant sätt skulle
frambringa, möjliggöra den i dessa landskaper så ytterst behöfliga
delningen af pastoraterna. Då emellertid någon anmärkning icke
egentligen blifvit gjord mot denna åtgärd, utan blott en önskan
uttryckt om dess vidare utsträckning, vill jag icke längre uppehålla
mig dervid.
Här har vidare framställts den åsigten, att man borde tillse,
det icke pastoraternas folkmängd öfverstege 2,000 personer. Det
är väl i allmänhet rigtigt, att en prest icke utan svårighet hinner
sköta ett större pastorat; men denna olägenhet kan afhjelpas på
två sätt, dels derigenom att de mycket stora pastoraten delas, och
dels äfven derigenom, att de få mer än en prest. Der hinder,
eller åtminstone stora svårigheter möta för ett pastorats delning,
kan samma ändamål genom det sednare sättet åtminstone till någon
del vinnas, och en bestämd föreskrift om delningen vore således,
efter min förmening, icke lämplig. Jag har visserligen alltid ansett,
att den andliga vården om församlingen är det väsendtligaste,
som vid ordnandet af presterskapets förhållanden bör afses; men
om detta kan ernås på ett annat sätt, tror jag icke att det bör
sökas genom ett stadgande, som i många fall skulle kunna medföra
olägenheter. Jag vill i detta fall blott påpeka en omständighet.
Det finnes många församlingar i riket, som bestå af 5, 6, ja 9
till 10,000 innevånare; en vacker känsla att ega ett prydligt och
värdigt tempel, liar föranledt en sådan församling att gemensamt
upbygga en kyrka, tillräcklig för sig, och man har gjort det med
stora upoffringar. Skall nu en sådan församling ovilkorligen delas,
blir den stora kyrkan, som möjligen i sednare tider blifvit upförd,
icke allenast alltför stor för en mindre församling, utan dess underhåll
blir också alltför betungande för densamma, och man kan
icke begära att hvarken den del af församlingen, som får behålla
kyrkan, eller den, som afskiljes, skall ånyo göra lika stora upoffringar
för upbyggande af en annan, då de tillsammans i alla fall
för det nybyggda templet underkastat sig så stora utgifter, att
kanske kvrkokassan derigenom måst ådraga sig en skuld, för hvilken
hela den odelade församlingen är lika ansvarig. Åtskilliga
andra svårigheter skulle kunna anföras, och detta har varit anlin,
hvarföre jag icke trott, att man borde bestämma någon summa för
befolkningen inom en församling, hvilken i alla händelser borde
bestämmas olika för olika delar af landet.
Man har vidare anmärkt, att otillräckligheten af presternas
antal icke skulle lägga binder i vägen för en sådan reglering af
pastoraten, att de blott komme att omfatta 2,000 personer, emedan
man genom en division af presternas antal med socknarnes skulle
finna, att den siffra, som en talare upgifvit, skulle slå ihop. Men
för en dylik reglering fordras icke blott att dela de nuv:de stora
pastoraten, utan äfven att sammanslå de mindre, och detta sednare
skulle gemenligen möta stora hinder, enär i Upland och Wester
-
Deli ?3 November f. ni.
32;?
göthland, äfvensom i flere andra delar af riket, socknar finnas,
hvilka äro ganska små och hafva ringa folkmängd, men som ändock
sätta värde på att få vara en kyrklig enhet, och icke gerna vilja
öfvergifva sin sockenkyrka. Endast genom dessa bada åtgärder förenade
skulle presternns antal blifva tillräckligt.
En talare tyckes hafva lågt något större vigt på indragningen
af komministraturerna, än som är händelsen i K. M:s propos. Det
är dock derstädes antydt, att ett af den föreslagna nämndens åligganden
skulle vara att föreslå indragning af komrainistraturer, der
sådant funnes lämpligt och af behofvet påkalladt. Å andra sidan
har jag äfven hört, ehuru icke vid detta tillfälle, personer, som
fästa stor vigt vid komministraturernas bibehållande, emedan de
utgöra en öfvergångstjenst från de extra ordinarie beställningarne.
Jag tvekar väl om rigtigheteo af denna åsigt; men måste likväl
medgifva, att det finnes förhållanden, under hvilka det skulle vara
olämpligt att indraga dessa beställningar. Då åsigterna således i
detta fall icke aro fullt öfverensstämmande, hade det varit orätt
att göra denna indragning till en regel, och särskildt i sådana pastorater,
hvilka äro för små att dela, men der man ändock är van
att hafva gudstjenst i två kyrkor. Dessutom förekommer ännu en
annan omständighet, som icke är utan betydelse. Den förste värde
talaren fästade särdeles vigt vid att hvarje församling har en prest;
men det har också den olägenheten med sig, att om presten för
tillfället sjukuar, och svårighet, i nns:de till prestbråten, möter att
ersätta hans plats, så är församlingen under sjukdoms-förfallet i
saknad af all själavård, och denna olägenhet blir i synnerhet stor
i de norra provinserna, der afstånden mellan pastorernas bostäder
äro så stora, att ett dupplicerande svårligen låter sig gära. Således,
ehuru jag i många fall tror, att komministraturernas indragning
är nyttig, har jag dock icke ansett tjenligt, att uttala det
såsom en allmän regel, utan öfverlemna! åt nämnden att i hvarje
fall pröfva.
En talare har ansett klassindelningen vara oriktig, och åberopade,
såsom grund för denna åsigt, ett af honom i sista plenum
väckt förslag, hvarigenom denna indelning skulle blifva onödig.
Till en början ber jag att få anmärka, att detta förslag icke var
af mig kändt, då det nu törev:de utarbetades, och för det andra
vill jag erinra derom, att det ännu icke lyckats blifva lag, hvadan
och så länge nu gällande befordringslagar finnas, det torde vara
nödigt att sjelfva klassindelningen bibehålies. Jag medgifver visserligen,
att äfven härutinnan fordras jemkningar; men det finnes
en omständighet, som gör, att äfven om befordringslagarne skulle
ändras enl. den värde talarens åsigt, klassindelningen ändock är af
vigt och nytta. Denna omständighet ligger nemi. deruti, att presterna
inom de särskilda stiften utgöra vissa afgifter, hvilkas belopp
bestämmas efter pastoraternas storlek eller deras olika klasser. Om,
såsom jag hoppas, det icke skall blifva långt aflägset, innan pensionskassor
för prestenkorna inom stiften blifva organiserade, så är
det från alla stift föreslaget, att dessa afgifter skola utgå klassvis.
Jag vill dessutom blott nämna en afgift, som nu utgår efter ena
-
324
Den 23 November f. ra.
handa grund, nemi. till bestridande af adjunkters och vice pastorers
aflöning i sådana församlingar, der pastor behöfver adjunkt, och är
j så små omständigheter, att Jian icke kan aflöna honom. I dessa
fall utgår adjunktens aflöning af pastorer och komministrar samfälldt
inom stiften, och hvar och en bidrager, icke efter en bestämd
upskattning af pastoratet, utan efter den klass, till hvilken det
hörer.
Slutligen har blifvit anmärkt, att regleringen hellre borde ske
stiftsvis än länsvis, och allra helst omfatta hela riket. Orsaken,
hvarföre länsindelningen blifvit föreslagen, är den, att ledamöterna
i nämnderna, inom hvilka man velat förskaffa lekmännen, dels K.
M:s Bef:de och dels hushålls-sällskaperna, något större inflytande,
skulle väljas länsvis, hvaremot det icke finnes någon lekmanuaauktoritet,
som omfattar stiften. Att återigen göra regleringen omfattande
hela riket, tror jag vid tillämpningen skulle möta oöfvervinnerliga
svårigheter, och jag hemställer om det ens vore behöfligt.
Det skulle vara nödvändigt, om man fordrade att alla pastorer
skulle hafva lika lön, ehuru detta ändock svårligen kunde åstadkommas.
Men det är icke afsedt i K. M:s förslag, att lönerna
skola blifva lika, fastän det tenderar till att minska den nu varande
olikheten. Det kommer således, likasom nu, att inträffa, att inom
samma stift finnas pastorer, som äro bättre aflönade, och sådant
kommer att ega rum i alla delar af riket; men man behöfver icke
befara att inom vissa län eller vissa stift, alla pastorater skola
blifva mindre lönande än inom andra.
Man vill, att de summor, som inflyta genom boställenas utarrenderande,
skulle användas för en lönejemkning. Detta möter
-också stora svårigheter; regeringen kunde näppeligen vara den,
som bestämde öfver denna fördelning, utan det skulle då bildas en
kassa, som stöde under R. St:rs förvaltning och hvilken af dem
disponerades vid hvarje Riksdag, såsom händelsen är med andra
anslag. Men dervid bör man ihågkomma, att presterskapets löner
hafva ett lagligt berättigande i gällande privilegier, och jag tror
knappast, att presterskapet, på hvars afgörande frågan dock beror,
skulle vilja underkasta sig en dylik fördelning och förvaltning af
deras inkomster. I ett fall finnes en tillgång för en så beskaffad
jemkning, nemi. i den s. k. behaglig tids förlänings-spanmålen,
som på sednare tider blifvit tillagd vissa församlingar och kan af
K. M. indragas samt för andra ändamål disponeras. I afs:de å
denna spanmål har K. M. också föreslagit, att den borde vid blifvande
reglering tagas i betraktande och användas till mindre väl
lönade pastorer, hvarigenom den åsyftade jemkningen till en del
skulle åstadkommas.
Så vidt jag kan erinra mig, har jag nu vidrört de anm:r,
som blifvit framställda emot K. M:s nåd. förslag, och skall derföre
icke taga R, o. Ad:s tid och upmärksamhet i anspråk.
Frih. Hamilton, Hugo: Det är i sanning svårt att be
möta
en talare, sådan som den siste, hvilken med auktoriteten af
sitt höga embete förenar den af sin personlighet; men jag måste
Don 23 November f. m.
325
dock försöka att besvara en eller annan af de anrmr, lian framställt
emot mig.
Till en början har jag, då jag önskade, att en siffra i afs:de
å folkmängden inom pastoraten skulle bestämmas, icke velat att
den skulle vara obligatorisk, utan endast ungefärlig, väl vetande,
att det förra skulle vara alldeles omöjligt. Men derjemte får jag
nämna, det jag tror att hvad både jag och många med mig yrkat
på, nemi. att bringa presterna i närmare beröring med alla sina
församlingsboer, förutsätter såsom nödvändiga vilkor dels att icke
befolkningen är för stor, och dels att icke afståndet gör en sådan
beröring helt och hållet omöjlig, och jag tror att detta, i förening
äfven med den regeln att blott en prestman skulle finnas i hvarje
församling, vore fördelaktigare än det nuv:de förhållandet, då man
gifvit pastor till biträde än en kaplan än en adjunkt. Hvar och
en, som sett en dylik medhjelpare på landet, vet, att pastor håller
honom så på afstånd, så pä mariginalen, att han icke får deltaga i
några andra presterliga göromål, än de besvärligaste, äfvensom hålla
vissa predikningar, då pastor sjelf icke vill det. Från det högre
presterskapet höres ofta yrkande på en sträng kyrkotukt, och man
menar då blott upifrån och nedåt; men jag erkänner upriktigt, att
ämnet är så alfvarligt, så vigtigt, att man icke får skräda ord allt
för mycket; jag erkänner, att kyrkotukten äfven är nödvändig nerifrån
och upåt, cch jag vet att detta sednare behöfts.
Man har såsom ett skäl emot de stora pastoratens delning
anfört, att många församlingar slagit sig ihop och bygt stora kyrkor,
som de icke skulle vilja skilja sig vid. Det är ganska sannt
och jag har äfven tänkt derpå; jag känner dessutom flere sådana
fall, der församlingarne skulle anse det vara en upoffring i pekuniärt
hänseende, och der det verkligen vore en sådan. Men huru står
det till i dessa församlingar, som öro så stora ? Jag kan nämna ett
exempel på en sådan församling, som har omkring 7,000 innevånare.
Den har sin pastor, som lönas mycket väl; men denne prest
måste börja sin gudstjenst kl 9 om morgonen och sluta den kl.
0 på aftonen de Söndagar, då ban har nattvardsgång, ty nattvardsgästernas
antal upgår vanligen till 1,500. Skall han ut på socknebud,
måste han först färdas flere mil i åkdon, och sedan rida
flere mil. Det är ett dagsverke, som går öfver en mans både materiella
och spirituella krafter; han måste duka under derför. Det
är af denna orsak, som jag föreslagit att B. St:r måtte bestämma
en någorlunda allmän beräkningsgrund, öfver hvilken man vid en
förändrad reglering af pastoraten icke får skrida, och efter hvilken
stifts-styrelserna böra tillse att de smärre pastoraten sammanslås,
så att det icke sker, såsom nu är händelsen, att flere församlingar
hafva två eller flere kyrkor på 1 >/j ellet 2 mils afstånd från hvarandra.
Hvad privilegii frågan beträffar, tviflar jag icke på, att PresteSt.
, som är något annat än ecclesia militans, eller det lägre presterskapet,
som egentligen drager bördan och dagens tunga, möjligen
skall finna K. M:s Propos. hafva gått något nära in på privilegierna;
det tror jag visserligen, om man också kanske finner att tidens
326
Den 23 November e. m.
riktning är så allvarsam, att man något mer än förr bör tiga med
braskandet om privilegier. Det som någongång blifvit yrkadt i
afs:de å t. ex. biskopslönerna, att de skola indragas och anslås icke
till prester, utan till skolorna, till välgörande ändamål o. s. v.,
det anser jag vara orätt; men att deras privilegier skola vara så
starka, att då sockneboerna säga: »vi vilja icke taga */10 öre ifrån
edra inkomster, utan vi vilja blott hjelpa eder att förvalta dem, så
att de icke allenast gifva högst betydligt mera, än nu, utan äfven
göra nytta med sig», då kan jag för min del icke finna, oeh då
tror icke heller att talet om privilegier i detta fall bör komma
i fråga.
Ofverläggningen förklarades fulländad oeh den K. Proposai
jemte yttranderne remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrt.
it. o. Åd. åtskiljdes kl. %. till 4 e. m.
in fidem,
O. Braket.
Onsdagen den 23 November 1859.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protokollet för d. 9 dennes.
Föredrogs oeh remitterades till StatsUtsk:t följande d. 19 d:s
bordlagde K. M:ts nåd. Propositioner oeh Skrifvelser till K. St.,
nemligen:
Propoiitionerne,
ang:de anslag af vin- och byggnadssäd för Qvarsebo församling;
ang:de ytterligare anslag för reparations-arbeten å Westerås
domkyrka;
ang;de ytterligare anslag till iståndsättande af Linköpings domkyrka,
samt
Skrifvelserne,
ang:de ifrågasatt upphörande af de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter
till Dylta svafvelbruk och socknarnes rotering;
Den 23 November e. ra.
327
ang:de väckt fråga om lindring i Båtsmaushållet med äfs. på
derifrån utgående beklädnadsbidrag;
ang:de förnyad indelning af nyroterade jorden i Blekinge län;
i fråga om den tillämnade fyrinrättningens å Hernöklubb förläggande
till Lungön utanför Hernösand;
ang:de hegardt ytterligare statsbidrag till fullbordande af hamnoch
kanalbyggnaden vid staden Carlstad;
ang:de gjord underd. framställning om ytterligare låneunderstöd
för kyrkobyggnaden i Christinehamn;
med öfverlemnande af förslag till ordnande af den civila helsovården
i riket.
Då härefter förekom K. M:ts d. 19 d:s bordlagde nåd. Skrifvelse
till K. St., med öfverlemnande af förslag till redaktions-förändringar
och tillägg i nu gällande Tulltaxa, anmälde sig och yttrade
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Då K. M:t be
hagade
nedsätta en s. k. Finans-komité, var det mången, som förestälde
sig, att denna komité skulle betrakta det som sin första upgift
att från spridda håll samla alla de uplysningar, som kunde
sätta It. St. i tillfälle, att, på grund af fakta, sjelfständigt pröfva
den för våra närv:de förhållanden så vigtiga frågan, huruvida det
s. k. frihandelssystem, som hos oss infördes, om jag ej misstager
mig, genom en K. Förordn. i slutet af Dec. månad 1856 och
hvarigenom all tull på spanmål och landtmannavaror uphäfdes, varit
för landets ekonomi mer helsosamt och gagneligt än det Statshushållningssystem,
som vid samma tillfälle afskaffades och hvars lyckliga
följder för landet vi varit i tillfälle erfara genom den sakrika
berättelse, som under loppet af samma Riksdag till R. St. äfgafs
af en hög embetsman. Jag känner ej, M. Hrr! huruvida Finanskomitén
betraktat sitt updrag från denna synpunkt; men hvad jag
vet är, att i detta ögonblick nämnde uplysningar ej finnas för
R. St. tillgängliga. Och då jag nu går att yttra mig öfver K.
M:ts nåd. Propos. med öfverlemnande af förslag till tulltaxa, finner
jag mig, på grund af det förut anförda, förhindrad att ingå i någon
speciel granskning af densamma. Jag inskränker mig sålunda
till att yttra några ord i afseende på vår handels-lagstiftuings allmänna
karakter. Detta är också det vigtigaste, ty af föga betydenhet
förefaller det, om i en särskild fråga någon rättelse kan
behöfvas. Men om sjelfva systemet, som skall utöfva sitt inflytande
på vårt land, under en lång följd af år, skulle vara i något afseende
bristfälligt, vore det i högsta grad betänkligt. Och hvad
angår vårt antagna handelssystem, tvekar jag icke att uttala den
öfvertygelse, att inom ett land, som har så ringa tillgång på produkter
som Sverige, som har ett så afskiljdt läge, och hvars hamnar
under 5 månader äro afstängda från verldshandeln, ett handelssystem,
hvars första grundsats är att förkasta tulltaxan som en
regulator för den stora handeln, icke i längden kan komma att
verka gagneligt och nyttigt. Ty en sådan regulator behöfves för
328
Den 23 November e. m.
att gifva St denna handel den riktning, som motsvarar dess bestämmelse:
att skänka lif och rörelse åt de inhemska näringarne;
att befordra den inhemska varutrafiken, som bör utgöra den stora handelns
grundval; att åt näringarne bibehålla ett tillräckligt rörelsekapital
och åt myntet sitt värde, samt för behållande af reciprocitet
i våra handelsförhållanden till andra stater. Ett handelssystem, som
förkastar tulltaxan som en sådan regulator, kan visserligen skapa
en rik skattkammare, men jag befarar, att det kommer till slut
att skapa ett fattigt land. Emellertid anser jag att frihandelssystemet
hos oss kastat sina ankare så djupt, att det möjligen ännu
under några år kommer att hafva rotfäste. Men under sådana
förhållanden må det synas som en billig önskan, att man åtminstone
söker bringa detta handelssystem i öfverensstämmelse med sig
sjelft derigenom, att, såsom en motvigt mot den obegränsade importfriheten,
det åtminstone medgifves en fri export af alla landets
produkter, så att man undanrödjer äfven den minsta omständighet,
som kan vara ett hinder för deras afsättning i främmande länder. Ty
vi veta att produktion är rikedom och vilkoret för produktionsafsättning.
Jag kan ej betrakta det annorlunda än som ett lyte
på vårt handelssystem, att, under det man förkunnar en obegränsad
frihet för utlandet att på vår inhemska marknad täfla med våra
egna producenter af råvaran och i allmänhet af allt hvad jorden
frambringar, så bibehåller man import-tull på tackjern, malmer och
åtskilliga trävaror. Jag får således fästa upmärksamheten derå,
att, så framt en obegränsad tullfrihet skall ega rum för import till
vårt land af alla jordbrukets produkter, konseqvensen fordrar, att
förenämde importtullar äfven afskaffas.
Jag respekterar frihandelns tendens och tror att den rör sig
i tidens riktning; men jag kan åt dess abstrakta satser icke gifva
en absolut, utan endast en relativ betydelse vid deras tillämpning
å bestående förhållanden.
Hvad jag deremot klandrar hos frihandeln eller, rättare sagdt,
hos det kosmopolitiska handelssystemet, är dess öfvermodiga anspråk
i att betrakta sig allena som skapare af allt, och dess bekymmerlöshet
äfven för det fall, att det kunde komma att uppresa sitt
välde på ruiner.
Hr Gripenstedt, Johan August: Den siste värde talaren
har sökt, att i en enda term, nemi. frihandel, sammanfatta ett helt
lagstiftningssystem, och han har yttrat, att, enligt hans åsigt,
detta system icke kunde med fördel tillämpas på våra förhållanden.
För min del är jag af en alldeles motsatt tanka, och
jag skall bjuda till, att i korthet angifva skälen för min mening.
Men först och främst, hvad är då i sjelfva verket det s. k. frihaudelssystemet?
Hvad innebär det? — Fri handel är ingenting
annat än frihet att verkställa utbyten — att få utbyta de produkter,
hvarpå man har öfverflöd, emot dem, hvarpå man lider brist.
Och hvad är detta återigen annat än den direkta och nödvändiga
tillämpningen af en princip, som utgör grundvalen för hela vår
närv:de kultur: jag menar arbetets fördelning. Den, mine Hrr!
Den 23 November e. m
-
329
den och ingen annan är den grundsats, hvarpå hela systemet hvilar.
Ty det finnes blott två vägar, på hvilka man kan upnå hvad man
i materielt hänseende önskar; två sätt, på hvilka man ärligen kan
tillfredsställa sina behof, och dessa aro: det ena, att sjelf göra den
sak, man behöfver; det andra, att förskaffa sig den genom utbyte
af en annan. Och hvilkendera af dessa utvägar är det, som mest
begagnas eller kan begagnas? Må hvar och en i detta hänseende
återföra sin upmärksamhet på alla de föremål, hvaraf han sjelf har
behof, på allt, som finnes omkring honom, och han skall häpna
öfver, huru oändligt ringa af allt detta han skulle förmå att sjelf
åstadkomma. Icke en hundradel, nej icke en tusendel af allt hvad
vi dagligen nyttja och behöfva, kunna vi anskaffa utan andras biträde,
eller genom något annat medel, än genom denna underbara
mellan millioner menniskor rådande samverkan, hvars lifsprincip är
ett fritt aftal oell ett fritt utbyte af tjenster oell produkter. Den,
som underkänner frihandeln såsom grundsats, och i och med detsamma
äfven principen om arbetets fördelning, och dermed sam
manhängande
frihet till utbyte, den ställer sig derföre också, enl.
mitt oförgripliga omdöme, på ett helt annat kulturstadium, än der
vi nu i sjelfva verket befinna oss.
Det har sedan lång tid tillbaka, ända intill närv:de ögonblick,
varit vanligt, att man på lagstiftningsväg sökt utöfva inflytande
eller våld på menniskornas frihet att på det sätt och den väg,
dem bäst synes, få förskaffa sig sina behof. Tider hafva funnits
här i landet, då det var förmenadt genom lagar, till den grad drakoniska,
att det i vissa fall gällde ens lif, att fritt handla med
sina egna prokduter, och att sjelf åstadkomma hvad man behöfde.
Så var det t. ex. ej en landtman tillåtet, att befatta sig med sådant
arbete, som ansågs tillhöra stadsmanna-näringar, och vid hårdaste
straff förbjuden, att »kladda» (såsom det hette) i någon dylik
handtering, var han sålunda förpligtad, att i staden köpa, äfven
det, som han ganska väl sjelf kunde frambringa. Nu är rolen
emellertid omkastad. Nu är det som ville man, så långt man
förmår, genom lagstiftning tvinga menniskorna att göra allting
sjelfva, och, åtminstone så vidt det rörer utländska förhållanden,
undvika det förderfliga utbytet. Men månne icke naturen sjelf i
detta fall har anvisat den väg, som bör följas? Har icke naturen
sjelf bestämt, hvarest silke, socker, kaffe, vin, säd, skog o. s. v.
lämpligast kan odlas, och är det i sådant hänseende klokt, att
vilja omkasta naturens ordning? — Det vore visserligen ej omöjligt
för Sverige att producera salt, men vore det skäl att så göra, i st.
f. att skaffa sig salt genom utbyte? — På samma sätt: Danmark
behöfver skogsprodukter och trävaror; skulle Danmark derföre förvandla
sina bördiga åkrar och ängar till skog? — Bör England nödvändigt
sjelf frambringa hela sitt behof af hampa och lin, hellre än att
hemta dessa varor från Ryssland och andra länder? — Med ett
ord, bör ej hvarje land använda sina naturförmåner och sitt arbete
på det sätt. som af naturliga orsaker lemnar bästa resultat, och för
öfrigt ej sky, att genom utbyte anskaffa det, som lättare på denna
väg kan erhållas än genom direkt produktion. Men då kommer
330
D«n 33 November e. m.
man icke till detta raångfrestande i allt, som man nu så ofta hör
påyrkas, utan man koncentrerar sin kraft på ett mindre antal naturliga
näringar, i hvilkas bedrifvande man då äfven vinner skicklighet
och framgång.
Hvad nu blifvit sagdt om arbets-fördeiningens nytta, med afseende
på förhållandet mellan olika länder, gäller lika väl i fråga
om skiljda orter inom samma land. Hafva vi ej slättbygder, skogsbygder,
bergsbygder, skärgårdstrakter? och har ej naturen sjelf bestämt
, dessa orters förnämsta näringsfång ? Men äfven der icke
naturen updragit dessa skarpa gränslinier, hafva ofta i industriellt
hänseende, på grund af vanor och fortplantad arbetsskicklighet,
märkvärdiga olikheter utbildat sig. Hvem känner icke linneväfnadsindustrien
i Norrland, bomulls-industrien i Westergöthland? och
mångfalldiga andra exempel finnas dessutom i samma väg, såsom:
klockmakeriet i Dalarna, humle-odlingen i Wingåker, nubbsmidet i
Lerbäck, kruttillverkningen i Husby m. m. På vissa orter tillverkar
man korgarbeten, på andra laggkärl o. s. v. Ligger det
något ondt uti, att en trakt sålunda utvecklar en för densamma
lämplig industri och deri förvärfvar sig en större konstfärdighet,
för att sedan genom utbyte lättare kunna förskaffa sig hvad den
behöfver, än genom att göra allting sjelf? — Jag hemställer, om
icke grunden till hela detta förfarande, nemi. arbetets fördelning,
deraf följande utveckling af yrkes-skickligheten, samt slutligen produktionens
utbyte, är fullkomligt riktig, och just utmärkande för en
högre kulturgrad; och jag hemställer, om icke principen är alldeles
enahanda i förhållandet mellan olika länder. Emellertid är det
detta man bestrider och söker motverkar genom upställandet af
hinder mot det fria utbytet mellan folken, hvilket anses leda till
vårt förderf. Man talar om de stora olägenheterna af importen,
men man tyckes icke hafva besinnat, att det ofta kan vara en
uppenbar fördel, att importera vissa effekter i st. f. att sjelf tillverka
dem. Jag vill taga ett exempel, som vi alla dagar hafva
för ögonen. Här ligga på flera ställen i staden stora högar af
jernrör till den nya vattenledningen, hvilka äro hemtade utifrån.
Nå väl, under antagande, att denna vattenledning skulle byggas,
och att således jernrören måste anskaffas, frågas nu: är det en förlust,
eller en förståndig hushållning, att denna import egt rum?
Det är onekligen sannt, att dessa jernrör ganska väl kunnat tillverkas
inom landet, men pä hvad villkor? — jo! på det villkor,
att dertill måst användas ett minst 5 0 proc. dyrare jern, hvilket
nu i stället blifvit förvandladt till stångjern eller andra produkter,
som hafva högre värde. Om således dessa jernrör icke införts i
landet, så hade man visserligen på vissa håll haft den tillfredsställelsen,
att se en mindre import, men man hade å andra sidan också förorsakat
en minskning i exporten, som icke blott motväger, utan
kanske ej så obetydligt öfverstiger värdet af denna import.
Och hvad angår den mycket omtalade spanmålsinförseln, eller
importen af Ryskt mjöl, — hvilken, såsom föranledd af en särskild
omständighet vid bränvinsbränningen, emellertid nu uphört, — så
låter det bestämdt bevisa sig, att denna import vid flera tillfällen
Den 2.3 November e. m.
331
icke medförde förlust för landet, utan tvertom. Ty samtidigt med
importen på ett ställe har varit export på ett annat, men likväl
med den skilnad, att exporten skett till 1 å 2 rdr högre pris pr
tunna, än hvad som betaides för den importerade säden. Hade
det nu verkligen varit någon fördel i det hela, att genom en konstlad
lagstiftning tvinga vissa orter, att från andra orter inom ltiket
till högre pris fylla det behof, som genom importen ersattes? då
härigenom naturligtvis den export blifvit omöjlig, som nu upstod,
och som genom öfverpris i förhållande till importen, tillskyndade
landet en ren vinst, utan att taga i betraktande den ökade fraktförtjenst,
handelsvinst o. s. v., som upkom.
Men, mine Hrr! på botten af denna klagan mot handelsfriheten
och importen ligger frågan om högre tullar, och framför allt
frågan om tullar på landtmanna-produkter eller lifsförnödenheter.
I detta afs:de ber jag dock att få förklara, att jag anser ett sådant
system vara helt och hållet förkastligt, framför allt, då det
icke af finansiela skäl är nödvändigt, i hvilket fall (såsom t. ex. i
Norge) det kan betraktas såsom ett oundvikligt ondt. Detta system
är, enligt min åsigt, först och främst förkastligt derföre, att
det strider emot grunderna för en billig och rättvis beskattning.
Hvad gör man, då man genom tull fördyrar, d. v. s. beskattar
lifvets första nödvändighetsvaror? jo! man uttager en skatt i dess
allra sämsta och orättvisaste form. Man uttager den icke allenast
lika obilligt, som om man fördelade skatten per capita, lika för den
rike och den fattige, utan man lägger verkligen en större tunga
på den fattige än den rike.
Det är nemi. lätt begripligt, att dessa lifvets första nödvändighets-varor
just äro de, som företrädesvis och i största mängd
förbrukas af den arbetande klassen, och det blir således en naturlig
följd, att, om man lägger skatt på dessa artiklar, så faller denna
skatt tyngre på den som konsumerar mera, än på den som kon
sumerar
mindre. Detta i afs:de å sjelfva grundsatsen. Beträffande
dess tillämpning, hemställer jag, hvilken fördel, som deraf väl
skulle kunna upstå för det intresse, som man tror sig skydda. Då
vi under vanliga förhållanden hafva ett så betydligt öfverskott af
spanmål, att detta upgår till mer än 1 mill. t:r, som måste utföras
(jag ber, att i detta hänseende få uplysa, att fjolårets export utgjorde
omkring 1,300,000 t:r, och att exporten detta år troligen
blifver ungefär lika stor), så torde det vara klart, att våra sädespriser
här hemma i främsta rummet måste vara beroende af den
utländska marknaden, och att en import tull på spanmål under sådana
omständigheter ej kan utöfva något annat inflytande, än att
möjligen partielt förhindra handelns fria och naturliga gång. Men,
säger man, det gifves tillfällen, då, i ans:de till ymniga skördar utomlands,
priset derstädes är lågt, på samma gång som skörden här
hemma utfallit ganska knappt; och vid dessa tillfällen är det nödigt,
att våra spanmåls-priser hållas uppe (såsom det heter) genom
en lämplig tull, så att jordbrukaren, i dessa högre priser, har någon
ersättning för den mindre afkastning han erhållit. Jag hoppas,
att jag någorlunda klart har återgifvit, mina motståndares mening.
332
Den 23 N ovember e. m.
Mig tyckes dock, att en dylik fordran helt och hållet strider emot
billigheten. Ty, har man det anspråk, att vid ett sådant fall, som
det omnämnda, d. v. s. då utlandet har riklig, men Sverige svag
skörd, våra priser skola, genom konstlade medel, hållas uppe utöfver
andra länders, så måste man vara rättvis och på reciprocitetsgrund
medgifva, att i det motsatta fallet, d. v. s. då skörden här
i landet varit ymnig men utomlands ringa — oell Sverige således,
öfverlemnadt åt sig sjelft, skulle hafva billiga priser, — spanmålspriset
härstädes hålles nere till hvad skäligt kan vara, så att icke
de sädesbehöfvande och fattigare klasserna, oaktadt god tid är i
landet, blott på grund af höga priser utomlands måste betala omkring
40 rdr för Hvete 25 rtlr för Råg o. s. v., hvarpå man icke
så länge sedan haft exempel. Satsen är enkel. Vill man, att
priserna genom lagstiftningens mellankomst hindras från att falla
under vissa omständigheter, så måste man på grund af rättvisa
och reciprocitet äfven medgifva, att de under andra omständigheter
hindras från att stiga — d. v. s. man bör då hafva en variabel
så väl in- som utförsels-tull, och slutligen export-förbud.
Men skulle någon vilja förorda en återgång till detta föråldrade,
overkställbara och af alla öfvergifna system? och skulle väl
jordbruket sjelft önska sig en sådan anordning? — Hen bästa och
säkraste bundsförvandt, som jordbruket eger, är utan allt tvifvel en
stark och utvecklad spanmålshandel, och vilkoren för dess upkomst
och bestånd äro frihet och trygghet. Långt ifrån, att vårt jordbruk
skulle finna någon fördel vid att öfvergifva den ståndpunkt
af fri koukurrens och fri delaktighet i den utländska marknaden,
som det nu intager, och återgå till ett mera eller mindre strängt
isolerings-system med alla dess konseqvenser, är jag fullt öfvertygad
om, att detta skulle vara för detsamma skadligt; och jag kan derföre
icke heller tillegna mig förtjensten af, att i denna fråga (så
gerna jag ock skulle önska det) hafva gjort ett offer af mitt enskilda
intresse för min öfvertygelse, ehuru allt hvad jag egar består
i en landtegendom, hvars värde naturligtvis beror på värdet och
afsättningen af dess produkter.
Hvad slutligen den värde talaren yttrat ang:de inkonseqvensen
af att genom export-tullar på vissa effekter, tillhörande bergshandteringen,
försvåra eller förhindra det fria utbytet på detta område,
så har han häruti onekligen ganska rätt. Men dessa undantags-stadganden
tillhöra en öfvergångsperiod, och hafva sin grund i sekelgamla förhållanden,
hvilka sammanvuxit med näringens hela utveckling, och
som således ej i ett ögonblick kunna rubbas. Hetta är förklaringen
på den anmärkta inkonseqvensen, hvilken jag således icke anser
drabba systemet, utan bör betraktas blott såsom en förmedlingsåtgärd
under öfvergångstiden med afseende å praktiska förhållanden.
Jag har i korthet velat yttra dessa åsigter om det friare handels-system,
som hos oss blifvit infördt, men hvars riktighet man
nu bestrider. Jag hoppas dock att detta system, som efter mitt
begrepp fullkomligt öfverensstämmer både med tidens fordringar och
vår egen fördel, skall förmå motstå de anfall, som nu från flera
håll riktas mot detsamma.
Den 23 November e. m.
Frill. Sprengtporten: Jag befarar att jag blifvit af den
siste värde talaren något missförstådd, ty med undantag af ett enda
förslag, sorn jag gjort rörande uphörande af export-tullen på tackjern
och malin, innefattar min framställning icke något positivt förslag
till förändring i tulltaxan; ännu mindre har jag, äfven om jag
ock ansett att det hade varit försigtigast att vid spanmåis-tullens
borttagande hos oss, likasom i England, bibehålla en obetydligare
afgift, som icke skulle hafva besvärat priserna, men kunnat bereda
en tillgång för understöd åt behöfvande under missvextår, framställt
något sådant förslag. Det blir tids nog att tala om spanmålstul
len,
då denna fråga förekommer till behandling. Jag har skärskå
dat
grundtanken i ett handels-system, hvilket förkastar tulltaxan
såsom en regulator på handeln, nien detta mitt yttrande har den
värde talaren icke behagat uptaga. Det är möjligt att jag misstagit
mig i als. på systemet och att det. icke är sådant, som jag
trott, och det vore då uplysande att känna huru den värde talaren
sjelf betraktar frågan ; huruvida tulltaxan af honom förkastas så
som
en regulator på den stora handeln eller tillerkännes en sådan
egenskap. Härpå har min framställning gått ut, och jag har alls
icke vidrört hvad Hr Gripenstedt yttrat om prohibition för de inhemska
näringarne. Tvertom instämmer jag deri, att den alldra största
frihet för dem är nödvändig. Jag skiljer för öfrigt, i fråga om
de yttre handelsförhållandena, mellan ett prohibitiv-system och ett
sansadt skyddstulls-system, sådant som vi hade för 3 å 4 år sedan.
Om nationerna voro solidariska sinsemellan, så att de sträfvade till
ett mål, och man aldrig kunde uptäcka något spår dertill att det
ena folket sökte förvärfva sig fördelar i politiskt eller merkantilt
hänseende på det andras bekostnad, om alla länder voro lika lyckligt
gynnade af naturen med en rikedom af produkter, om de hade
samma lyckliga läge för handel, om de, i besittning af samma kapitalstyrka,
genom politisk öfverlägsenhet och industriel verksamhet
bragt sig till samma höjd i allt som framkallar produktion och befordrar
afsättning, då tror jag äfven att ett kosmopolitiskt handelssystem
kunde försvaras, men derhän hafva vi ännu icke kommit,
och kunna icke komma dit; den värde talaren torde derföre ursäkta
att hans yttrande icke rubbat min öfvertygelse.
Gr. af Ugglas: Frih. Sprengtporten synes särdeles ifrig att
få besvarad den af honom upställda fråga, huruvida man bör betrakta
tulltaxan såsom en regulator för handeln, eller ej. Att vid
en remiss till Bevilln.Utsk:t ingå uti vidlyftig pröfning af denna
fråga, anser jag föga tjenligt, enär vid Ut.sk:ts behandling af tulltaxan
svaret sjelfmant och oafvisligt framstår. Jag skulle för min
del önska, att Frihm, lifvad af sin håg att göra alla rätt, att lika
fördela så väl skydd som bördor, vore utsedd ledamot af nämnde Utsk.
Han skulle snart inse sin fullkomliga oförmåga — en oförmåga,
hvilken äfven det djupaste statsmannasnille, det uti alla ett lands
näringars förhållanden och behof mest invigda måste medgifva —
att vid det innerliga samband, som dessa näringar emellan förefinnes,
kunna följa verkan af en förändrad tullsats hela kedjan igenom.
334
Den 23 November e. m.
Jag vill, för att belysa min tanke, anföra ett exempel. Vid mitt
jernbruk åtgår lika mångå t:r säd, som jag tillverkar Sk. jern. Höjes
nu, af en eller annan orsak, priset å denna t:a med 1 rdr, följer
ju oafvisligen att, derest jag icke skall lida förlust, priset på
Sk. jern också måste med en rdr stegras. Denna prisstegring åter
måste i sin ordning inverka till förhöjning af de näringsidkares produkter,
hvilka äro konsumenter af jern o. s. v. Mäktar Hr Frihrn
följa den primitiva prisstegringens, rdrns, inverkan hela kretsgången
igenom. Jag vågar påstå nej, ty, jag uprepar det, intet menniskosnille
förmår det. Men, hvad som är säkert är, att, derest icke förlust
för någon, till vinst för annan, skulle upstå, den flera gånger
omtalade rdrn, fördelad uti mångfaldiga prisstegringar, vandrar sin
väg hela kedjan igenom, och att den, som drog första vinsten, åter
i sin ordning måste, med ränta återbetala den, till följd af prisstegringen
uti de produkter, han måste konsumera.
Jag har under fyra lliksdagar varit ledamot af Bevilln.Utsk:t.
Jag förklarar, att min allt fastare anhängighet till en friare tulllagstiftning,
min allt mera stadgade öfvertygelse om det oriktiga
uti, att söka genom denna lagstiftning utöfva ett förmynderskap för
näringarne, mindre härleder sig ifrån en tillgifvenhet för theorier,
än ifrån en allt klarare upfattning af den sanning, jag ofvan framhållit
och af lagstiftningens oförmåga att fullt rättvist utproportionera
— om jag så får uttrycka mig — skyddet; en oförmåga så
mycket större, som utländsk konkurrens och inhemsk produkts större
eller mindre umbärlighet, äfven utöfva en ojemn inverkan, och förhindra
en eller annan näringsidkare att kunna betinga den prisstegring
å egna produkter, som skulle ersätta honom för den förlust,
han lider genom andra varors fördyrande.
Jag vill slutligen tillägga, att det finnes endast ett fall, för
hvilket — ehuru ej obetingadt — jag anser ett skyddsystem, under
viss bestämd tid tillämpad!, kunna försvaras. Detta fall är om
ett land anser en viss näring vara för sig af den vigt, att det särskildt
vill söka befordra dess upkomst eller tillvext. Det åsätta
skyddet, dea förhöjda beskattningen, som genom detsamma pålägges
alla afnämare af samma närings produkter, blifver då att anse såsom
ett förlag, af hvilket jag afser att i framtiden draga riklig ränta.
Mea må man väl märka att räntan äfven måste utfalla. Gör den
ej det, har jag handlat oklokt, och ställes uti valet emellan, att
antingen för alltid pålägga landet en tunga, eller ock att ruinera
de kapital, hvilka på en ofruktsam bana blifvit inlockade.
Om äfven detta sednare hos oss icke uti anmärkningsvärd grad
inträffat, står ett förhållande dock fast och obestridligt, det nemi.
att under skyddsystemets förmynderskap våra näringar i allmänhet
befuuno sig uti lägervall, och deras framsteg voro ringa, under det
att på sednare år, sedan en återgång ifrån skyddsystemet inträdt,
nödvändigheten tvingat näringsidkarne till inlörande af bättre arbetsmethoder
och mera ordnad drift af arbetet. Och frukterna härutaf
hafva icke heller uteblifvit. De visa sig uti nedsatta priser
på tillverkningarne, under det samtidigt lika om icke större vinst
än förr tillskyndats tillverkarne.
Den 23 November e. m.
Jag anhåller att detta mitt yttrande, ehuru för Bevil!n.Utsk:ts
upfattning obehöfligt, måtte såsom svar på Frih. Sprengtportens
fråga få åtfölja remissen.
Hr Gripenstedt: Då jag af Frih. Sprengtporten blifvit
direkte upmanad att yttra mig, huruvida jag icke anser tulltaxan
böra vara en regulator på handeln, så får jag härtill öppet förklara,
att jag fullkomligt ogillar hvarje försök åt detta håll. Jag anser det
lika origtigt i princip, som omöjligt i utförandet, att sålunda vilja
utöfva något förmynderskap öfver handeln, som till sin natur är
det friaste af allt.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Såsom ett mot
stycke
till de ziffror, Herr Gripenstedt upgifvit, i afseende på export
af spanmål, anhåller jag att få nämna några, hvilka jag hemtat
ur Kommerce-Coll:ii sista berättelser. Dessa ziffror äro per medium
för de 10 år, som samma berättelse omfattar.
Efter min uträkning i jemna tusental, var utförseln af spanmål
för år räknadt, inberäknadt 357,000 t:r hofra, 649,000 tunnor;
men om jag härifrån drager införda 198,000 t:r, hvaribland
17.000 t:r hvete och 150,000 t:r råg, samt 818,000 lisp. mjöl,
som kari motsvara 70,000 t:r, så öfverstiger exporten den införda
spanmålen med endast 381,000 t:r. Om Herr Gripenstedt genom
denna spanmåls-export vill bevisa jordbrukets framsteg, så anhåller
jag att än ytterligare få gifva några ziffror å införda jordbrukets
produkter, hvilka möjligen bevisa ett motsatt förhållande.
Alven för år räknadt, per medium för 10 år, är infördt:
Kött 23,000 lisp., Medvurst 25,000 lisp., Ost 36,000 lisp., Smör
26.000 lisp., Talg 15,000 lisp.. Hudar 3,780,000 skålp. och Ull
2.530.000 skålp., äfvensom spillning för öfver 200,000 Rdr.
Hvad särskildt beträffar Hr Gripenstedts yttrande derom, att
man bör få utbyta de varor, hvarpå man trodde sig hafva öfverflöd,
mot andra, hvarpå utlänningen har öfverflöd, så får jag fästa
upmärksamheten på, att en stor del af de utländska varorna betalas
med silfver, på hvilket vi hafva brist. Således anser jag
Hr Gripenstedt i detta afseende vara vederlagd. Vidare nämnde
Hr Gripenstedt om urfabrikationen i Dalarne, att det nr en vacker
industri, som bör upmuntras. Har densamma blifvit upmuntrad
genom införande af Schwartzwalderuren? Jag skulle snarare tro,
att sedan dessa inkommit, köp af Dalkarlsuren äro sällsynta, och
i följd deraf denna näring i aftagaude.
Hr Gripenstedt: Den siste talaren har här anfört åt
skilliga
fakta i afseende å spanmåls-exporten och importen under
de sista 10 åren, och då jag händelsevis har en fullständig tabell
i detta afseende till hands, tager jag mig friheten något närmare
uplysa R. och Ad. om, huru dermed förhåller sig. Först och
främst får jag likväl anmärka, att malen spanmål, såsom mjöl och
gryn, äfven blifvit tagen i beräkning, samt att, för åskådlighetens
skuld, importen blifvit afdragen från exporten, så att hvad som
Dea 2:i November e. m
här upgifves. utgör det verkliga öfverskottet af spanmål under
den nu ifrågavarande tiden.
Ar 1849 utgjorde den öfverskjutande exporten t:r 611,000.
» 1850 d:o d:o 231,000.
» 1851 hade deremot importen en öfvervigt
af 147,000.
» 1852 d;o 229,000.
» 1853 var åter exporten öfvervägande med d:o 129,000.
» 185 4 d:o d:o 980,000.
» 1855 d:o d:o 1,739,000.
» 1856 d:o d:o 178,000.
» 1857 d:o d:o 309,000.
» 1858 d:o d:o 1,298,000.
» 1859 d:o omkring 1,300,000.
eller i medeltal under dessa sednaste 11 år ett öfverskott af 582.000.
tunnor, inea om endast de 0 åren tagas i betraktande, ett öfverskott
af 967,000 tunnor. Häraf visar sig således, hvilken betydlig
öfvervigt Sverige haft i afseende å spaumåls-exporten, och att
denna alltjemt synes vara i stigande. Hr Ehrenhoff nämnde äfven
något om importen af Hudar och Ull. Men det torde icke kunna
nekas, att då hudar kunna anskaffas för vida bättre pris än här
från vissa andra länder, der tusentals hjordar gå och beta så godt
sora vilda, och der kreaturen ute på Pampas knappast hafva något
annat värde än huden, så mäste det vara fördelaktigare att från
dessa länder hemta det öfverskjutande behofvet af hudar än att
sjelf söka producera denna vara med vida större kostnad här hemma.
Sammalunda är ock förhållandet med ullen, hvaraf ungefär hälften
af Englands hela, ofantliga import, upgåeude till mera än 100
millioner skålpund årligen, kommer från Australien. Det är klart,
att ett åkerbrukande land alltid till en viss grad sjelf producerar
dessa effekter, nemligen till dea qvantitet, som upkommer genom
ett lämpligt förhållande mellan jordbruk och boskaps-skötsel. Men
att derutöfver vilja updrifva produktionen af dessa oundgängliga
artiklar, blott för att slippa från andra länder, der de kunna frambringas
för vida bättre pris, införskrifva desamma; detta vore otvilvelaktigt
en stor misshushållning. Ty jag återkommer ännu en gång
till den stora och vigtiga grundsatsen, att man bör koncentrera sin
kraft och sin verksamhet på några vissa föremål. Hr Ehrenhoff tyckes
förmena, att då man sjelf saknar silfver och guld, så skulle ett
sådant hushålls-system, grundadt på utbyte, icke vara användbart.
Jag hemställer till den värde talaren, om t. ex. Danmark har mera
guld och silfver än vi; om ej dess produktion är inskränkt nästan
blott och bart lill lifsmedel, så att hela landet nära nog kan anses
såsom en stor lifsmedels fabrik; och om ej detta land likväl
med skäl anses för rikt.
På samma sätt tillgår det äfven i England. Engelsmännen,
som äro ett klokt och praktiskt folk, splittra icke sin verksamhet
i landthushållning åt alla möjliga håll, utan de egna sig nästan
uteslutande åt produktion af det, som menniskan i främsta rummet
behöfver
I» o ii 23 November e. m.
behöfver för sitt uppehälle; och då detta består i bröd, dricka och
kött, så ser man också, att just hvad som härtill erfordras, nemi.
Hvete, Korn och Rofvor, utgör nästan de enda föremålen för det
Engelska åkerbruket, hvars förträfflighet, måhända i följd häraf,
ingen lärer vilja bestrida. Så handlar man der. Man lägger sig
med besked och kraft på den industri, som man anser mest passande,
och man drager icke i betänkande, att från andra håll anskaffa
hvad man för öfrigt behöfver; och derföre har man också
derstädes, i skicklighet och framgång, öfverträffat nästan alla andra.
Hr Tornerhielm, Rudolf: Jag hade icke ämnat del
taga
i diskussionen, men de fraser och den rikedom af siffror,
hvarmed den siste talin uptriidt, för att bevisa att en tull på
landtmannavaror icke kan vara skadlig, har upkallat mig. Jag
har länge trott det vara förenligt med våra handelsintressen att
hafva skydd för vissa varor. Att jag derföre skulle önska en
återgång till prohibitiv-systemet, deremot måste jag reservera mig,
men jag skulle dock vilja veta, huruvida frihandelssystemet medfört
lycka lör landet. Vi se att åtskilliga länder, som stå öfver
oss i utveckling, icke vågat gå så långt som vi i tillämpningen af
frihandelns theorier. Danmark t. ex., ett land, som vi länge erkänt
vara oss öfverlägset i ekonomisk lagstiftning, hvars utveckling
varit hastig och burit goda frukter, gick till en början fram
på den liberala tullagstiftningsbanan, men jag känner nu specielt
att återgång börjat ske. Afven i Norige finner man att förhöjda
tullsatser blifvit föreslagna. Om likväl producenten här i landet
icke skall hafva något skydd för de varor han tillverkar; så kan
man väl med lika skäl fordra, att konsumenten skall erhålla de
förnödenheter, som han till förbrukning behöfver, för möjligast lägsta
priser, och att de således icke böra vara tryckta af någon införselstull.
I full konseqvens härmed hade jag också trott, att vi
vid denna riksdag skulle erhålla ett Kongl, förslag om reglerandet
af tulltaxan, men det har uteblifvit. De produkter, vi sjelfva tillverka,
liro fria från tull, men en hel mängd saker, som vi behöfva
köpa utifrån, äro rned tull belagda. Jag kan icke nu, då jag ej
var beredd att upträda. upräkna de särskilda artiklarne, men de
äro väl kände, och jag är öfvertygad att den siste tabu icke kan
förneka att flera läll gifvas, i hvilka tulltaxan kan tåla vid en revision.
Det gifves icke något land med friare tulltaxa än vårt.
Det är möjligt att resultaterna i en framtid kunna blifva ganska
goda, men min tro är, att vår generation skall derigenom underkastas
förluster. Vill man emellertid fortgå på denna bana, så
bör samma frihet beredas konsument och producent, och jag är
fullt öfvertygad att Hr Gripenstedt, som så talangfullt försvarat
systemet i sin helhet, skall arbeta derpå, att de varor, som för
närvarande äro belastade med tull, måtte derifrån befrias, så att
enhet äfven i detta fäll må ega rum.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Då jag vid nästlidne
riksdag deltog i de beslut, genom hvilka nu gällande tullbestämH.
I. 22
838
Den 28 November e. m.
melser tillkommit, följer deraf, att jag, i öfverensstämmelse med
den åsigt, som K. M. i sin nådiga Skrifvelse uttalat, önskar vidhållandet
af de grundsatser, på hvilka närvarande tull lagstiftning
är bygd, och sådant desto hellre som den nya tariffen, under den
tid af nära 2 år, då tillämpning deraf egt rum, från administrationens
och, så vidt jag kunnat erfara, äfven från handelns och industriens
synpunkt visat sig i allmänhet till sina grunder ändamålsenlig
och tillfredsställande. Efter de yttranden, som Chefen för
Finans-l)epart:tet och Grefve af Ugglas här afgifvit, anser jag mig
emellertid nu icke böra tiptaga R. o. Ad;s tid med att närmare
inlåta mig i diskussion öfver ämnet, emedan jag förmodar, att ärendet
varder öfverlemnadt till Bevillnings-Utsk:s handläggning, och
jag således der torde komma i tillfälle att pröfva och bedöma Frih.
Sprengtportens anmärkningar och förslag. Så mycket vill jag dock,
med anledning af Hr Frihms utlåtelse om mötande prohibition i
afseende på Svenska varors utförsel, redan nu erinra, att, vid de
senaste tulltaxeregleringarna, utförselstullarna, med ganska tå undantag,
försvunnit, och att numera knapt något land finnes, der
antalet af handelsartiklar, underkastade tull vid utförsel, är så ringa
som i Sverige.
Gr. af Ugglas: Jag anhåller blott, med anledn. af Hr Tornerhjelms
anförande, att lå upmana Bev.Utsk:t. att noga tillse,
huruvida verkligen det är förhållandet, att någon näring i Sverige
Jidit genom den nedsättning i tullen, som egt rum. Jag önskar
äfven, att Bev.Utsk:t måtte underrätta sig om, huruvida de förhöjningar,
som i åtskilliga andra länder, efter Hr Tornerhjelms
upgift, försiggått, haft afseende på att åstadkomma skydd för en
eller annan näring, eller om de åsyftat att möjligtvis, genom förhöjning
på någon särskildt kassa-artikel, lemna Staten en inkomst.
Om detta sednare skulle anses nödigt, vill jag icke sätta mig deremot,
men hvad jag bestrider är att Tulltaxan skall upträda
såsom en regulator för näringarne, emedan den dertill är alldeles
oförmögen.
Hr Tornerhjelm: Som den siste talaren synes vanda sig
till mig för att fa veta, hvilken skada frihandelssystemet utöfvat
på våra näringar, så får jag lemna till svar, att om det icke skadat,
har det åtminstone icke gjort något godt för den aldra närmaste
tiden. Hvad det bestämdt verkat, är en nedsättning i tullintraderna.
Beträffande handeln med landtmannaprodukter, så hafva
vi sett, att en lindrig tull på spanmål icke hindrar att dåligt mjöl,
som icke haft åtgång på verldsmarknaden, fått med tullfrihet i
Sverige införas. För att återigen betrakta Rikets osttillverkning,
så är det ett faktum, att den gått och går ännu mer tillbaka,
såvida icke skydd för densamma medgifves. Beträffande smörtillverkningen,
så tror jag icke, äfven om det blir tull, att det särdeles
inverkar på handeln, ty sämre smör än i Sverige tillverkas
icke i något land, förutom möjligen Finland. Vårt smör vill utlänningen
icke äta, utan det begagnas, t. ex. i England, att smörja
I>«ii 23 November e. m.
33!»
får med. Hvad spanmålshandel»! vidkommer, specielt för södra
Sverige, så är tullen af föga vigt, emedan vi exportera vår spanmål
tidigt om hösten, då deremot tran melle»'sta Sverige exporten
sker först på våren. Jag får derföre, såsom förut nämndt är, fästa
upmärksamheten på nödvändigheten att reglera Tulltaxan så, att någon
rättvisa i detta afseende upstår.
Frih. Sprengtporten: Jag önskade icke ånyo yttra mig i
denna fråga, men då Hr FinansMinistern mot mig upträdt, får
jag förklara, att det, efter min tanka, fattas mycket i hans bevisning.
Man må visserligen säga, att ett land icke kan köpa mer
än det kan betala, hvilket utgör den egentliga grundtanken i frihandelssystemet,
men erfarenheten visar dock, att då ett land icke
kan under en längre tid betala sin import med produkten af sin
export, får det lof att vid liqviden anlita sitt rörelsekapital, och
hvad följder detta har, känna vi; när detta icke längre förslår, så
kommer ordningen tili dess grundkapital, eller med andia ord, dess
fasta egendom och redbarheter öfvergå till utländningen, och landets
innevånai-e blifva brukare åt fremmande kapitalister, och detta i bredd
med konkurser, som förstöra landets ki-edit och anseende. Huruvida
vi hos oss redan kunnat uptiicka spår till något sådant, det
lern nar jag åt hvem som vill att besvara, men förhållandena synas
mig i alla fall nog betydelsefulla, för att framstå som ett försvar
för den mening jag framställt, att jag icke kan hysa förtroende
till ett handelssystem, som grundar sig på den äfventyrliga satsen,
att Tulltaxan endast är att betrakta som ett beskattningsinstrument.
Hvad beträffar spanmålshandel»» och tull på en eller annan vara,
så har jag utbett mig att få yttra mig öfver dessa frågor, när de förekomma.
Det är sjelfva grundsatsen jag önskar måtte tagas i betraktande
af Bev.Utsk:t. Sällan, mine Hrr! har man träffat det
rätta, då man ingått på ytterlighetens gränsor; jag för min del
anser, att vi tillerkänt alltför stor kraft och förmåga åt frihandelssystemet,
och att, sedan vi nu besökt rymderna, vore tid att känna
efter, om vi icke hafva bättre fotfäste på jorden.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag för min del får l»ekänna,
att. på den tid en tunna spanmål gällde i tull 2 rdr, och
andra landtmannaprodukter i proportion, ansåg jag som en särdeles
stor lycka för landet, om tullsatserne kunde betydligt nedsättas.
Likväl då alla dessa tullsatser år 1856 på en gång alldeles borttogos,
drog jag öronen åt mig, och ansåg det såsom en åtgärd,
hvilken kom alltför hastigt fram. Jag vill icke säga, att Sverige
i allmänhet derpå lidit, ty det är obestridligt, att om Ryskt mjöl
införes hit till Stockholm, och användes här i trakten att kasta i
bränvinspannorna, så har så mycket mer spanmål gått ur landet.
Derpå måtte således ingen hafva förloi-at. Jag tror icke att ett
land, som kan årligen påi-äkna en export af 1,000,000 t:nor spanmål,
är i behof af någon skyddstull för denna vara. Likväl anser
jag, att om man vill för en statsinkomst pålägga en obetydlig tull
af 50 öre pr t:na, det icke kan anses tryckande för konsumenten,
340
Den ii November e. m.
och måhända i någon mån kunde vara gynnande för producenten,
såsom bidragande att minska den importlusta af Byssmjöl, hvilken
i brist på annan spekulation visat sig i denna trakt. Deremot
skulle det vara en ofantlig förlust för Sverige, om vi erhöllo full
frihet för import af socker, kaffe, hudar, tobak, skinn etc., hvilket
jag hoppas att Bev.Utsk. icke kommer att föreslå; snarare borde
beskattning å dessa kassa-artiklar så mycket som möjligt begagnas
till högsta statsinkomst, och för att stäfja förbrukningen. Hvad
särskildt angår smör och ost, så äro dessa artiklar f. n. så dyra i
vårt land, att jag ej begriper, huru en producent kan klaga öfver
konkurrensen. Jag hörde i går af en anförvandt från Småland, att
han sålt ost, nemi. bättre vara, för det höga priset af 15 rdr lisp.
Vid sådant prisförhållande finner jag icke skäl för producenten att
yrka på skyddstull å nämnde artikel.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, blef den K.
Skrifvelse!), jemte yttrandena, remitterad till Bev.Utsk.
Efter skedd föredragning af LagUtsk:s d. 19 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 3, i anledn. af väckt motion om förändring i K. Br.
d. 5 Febr. 1808 och K. KammarColl.-ii derpå grundade Kung. af
d. 29 i samma månad, ronde företrädesrätt till besittning af kronojord,
blef detta Utlåt, lagdt till handlingarne, med förklarande,
att K. o. Ad. ansåg motionen böra af Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. behandlas.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, d. 19 d:s bordlagde
motion, med förslag till grunder för Statens uplåningar, blef nu
föredragen, dervid sig yttrade
Frih. Sprengtporten: Jag hade visserligen ämnat att yttra
några ord i anledn. af de anmärkningar, som äfven gälla för min
motion, när K. M:s Propos. föredrogs; men som jag tror mig finna,
att den aktade ledamot, som gjorde dessa anmärkmr, icke är närvarande,
är det måhända öfverflödigt, hvarföre jag afstår från ordet.
Motionen, jemte detta yttrande, remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Gr. af Ugglas’. Carl Ludvig, d. 19 d:s å bordet
lagda motion, rörde presterskapets aflöning, sättet för dess utgörande,
samt de för presterskapet gällande befordringslagar.
Hr Tersmeden, Nils, anförde skriftligen:
Den oro, som någon tid visat sig i våra andliga förhållanden,
lägges här vårt tjenstgörande presterskap till last. Detta har blifvit
ett tal, hvars giltighet allmänheten utan besinning synts villigt
erkänna. Utan att förneka en mångenstädes varande likgiltighet
Den 23 November e. m.
311
oell en mindre vaksamhet i presterskapets dyra kall, är detta dock
ett hårdt tal. Kail man väl med den värde motionären säga, att
t. ex. i denna hufvudstad uphofvet till de söndringar, vi beklaga,
ligger i en försummelse, i ett missförstånd af dess lärare i fyllandet
af deras kall. Likväl härleda sig dessa söndringar till betydlig
del just härifrån. Härifrån utgå, hvad kändt är, de upmaningar,
härifrån sändas de bidrag, hvarmed separatismens ledare verka i
många landsorter. Då jag anser det ondas grund böra långt ifrån
uteslutande sökas hos presterskapet, kan jag ej heller för detsamma
söka bot der den värda motionären tror densamma stå att finna.
Han lägger felet i Kyrko-ordningen, och söker bot i förändrade
löningsgrunder och befordringslagar för detta presterskap. Jag ber
här få fästa mig vid det förslag, som i sednare fallet är framlagdt,
och dervid framställa några betänkligheter.
Det säges, »att dessa lagar väcka missnöje och verka menligt
för kyrkans inflytande». Det tillägges, »vill man åt kyrkan bevara
hennes lifskraft, hennes förmåga att lifva och befästa tron, att
segrande bestå sina strider, vill man under tider af andligt behof
och andliga sträfvanden förekomma söndringar inom hennes sköte,
måste nu gällande ordning ändras. En större valfrihet måste tillförsäkras
församlingarne. Det är förtroendet, som banar väg till
hjertat, och den lärare, som genom församlingens förtroende är
kallad, skall otvifvelaktigt vida mera kunna verka, än hvilken annan
som helst, äfven om denna med högre kunskaper och gåfvor är
utrustad». Så långt författaren. Han synes mig här hafva låtit
hänföra sig af ett varmt nit och af en liflig känsla för en förutfattad
idé, och väl hastigt antaga för gifvet, att denna idées ut
förande
skulle medföra en önskad verkan. Låtom oss i korhet
granska förslaget.
Här raedgifves och antages som grund, att förslag och val
till presterliga sysslor ej böra läggas uti en hand. Det är väl
dock just detta förhållande, som nu ligger till grund för deras
tillsättning. Hela skillnaden mellan det framställda förslaget och
det närv:de förhållandet skulle alltså, med undantag af regala pastorat,
bli den. att i st. f. förslag, uprättadt af ett Konsistorium
med val å församlingens sida, skulle denna uprätta förslaget och
valet eller den verkliga tillsättningen tillkomma Konsistorium. Jag
finner ej någon synnerlig utsträckning i rättighet, men väl en våda
ligga i detta omvända förhållande. Ett Konsistorium, med det
chefskap det utöfvar, bör vara i tillfälle att bedöma prestmans
i allmänhet förtjenster, lämplighet, egenskaper, vandel och andliga
gåfvor, och hvad annat kan väl verka det förtroende som sökes.
Eller kan en församling, hvars kännedom i detta afs:de oftast
kommer med det lösa talets vind, säkrare inse de sökandes värde?
Den kan egentligast sorgfälligt undvika män, som möjligen gjort
sig mindre fördelaktigt kände, äfvensom allmogen gerna, ehuru
oförtjent, misstror dem, som flera gånger förgäfves sökt befordran,
och någon gång skyr den dem, som fattigdomen förföljt. Rättigheten
till kallelse hos församlingen skulle kunna verka en stor retelse
för det unga presterskapet akt med ganska egna medel bereda
Den 23 November e. m.
sig viig till en församlings gunst. Författaren anser deremot, jag
skulle vilja säga nog förhoppningsfullt »att presterna, som sågo sitt
»val beroende af det ans:de och det beröm för kristlig lära och
»lefverne, de kunna sig förvärfva, skulle mer och mer vinnlägga
»sig om denna deras enda sanna prydnad.» Skulle då en mindre
ani. nu finnas för presterna att utmärka sig i lära och lefverne?
Den föreslagna ökade valfriheten tycks, om ock omedvetet, stå tillsamman
med dessa rese predikanter, hvarom förslag här redan är
väckt. Ar det väl att tro att just de, som skulle egna sig åt ett
sådant ambulatoriskt kall, såvida ej deras val underkastas en ganska
allvarlig, ehuru svår, urskiljning, — skulle företrädesvis vara
kallade att predika Guds ord? Retelsen skulle här synas mig starkast,
att med en förespeglad andans ingifvelse söka anslå den
menskliga lättrogenheten, hjertats lätt rörda strängar, och sinnets
svagare sidor, — att till den egna vinningen —, hvarigenom dessa
resande predikanter skulle blifva just de. som vunne mången församlings
nog lätt skänkta förtroende.
Det är på detta förtroende mellan en pastor oell församlingen,
säges det vidare, som allt skall byggas. — Mycket sannt. Men
förtroendet kan väl dock ej föregå kännedomen af individen. Huru
kan väl en församling af flera hundra, ja flera tusen menniskor
känna inom andra kanske mycket aflägsne församlingar tjenstgörande
prester, annat än genom ett visst rykte för lyckligare predikogåfvor
eller andra tillfälliga förhållanden, och skall ett sådant, om oek
mera allmänt spridt rykte kunna vara egnadt att genast väcka ett
verkligt förtroende? eller ock synes mig en församlings förtroende
uteslutande komma att lemnäs adjunkter och vice pastorer, som tillfälligt
under en kortare tjenstgöring lyckats vinna behag för deras
hjord. Månne ej åter nu rätt ofta en förtjent prest, alldeles främmande
före tillträdet af sitt nya kall, lyckas allt mer och mer
vinna just detta förtroende, hvilket så fördelaktigt måste verka på
den andliga utvecklingen?
Jag vet att man i allmänhet med stor förkärlek fäster sig vid
församlingarnes rättighet till val, om dessa ock blott dikteras af
det bifall, profpredikant lyckats vinna; men jag har, för min del,
aldrig kunnat rätt högt upskatta värdet af dessa val, med kännedom
af de verldsliga beräkningar, hvilka så ofta leda desamma.
Med grämelse ser man ofta högst förtjente, med andlig rikedom
begåfvade män länge sakna den nyttiga verksamhet, hvari en befordran
skulle sätta dem, kanske blott derföre att de saknat de
känslan anslående yttre gåfvor, hvarvid man minst borde fästa sig,
men hvilka dock hos mången illa nog lätt gälla som prof på en
inre andlig kraft, hvilken i sjelfva verket kan vara ganska svag,
då man derifrån drager ett rikt ordflödes skimmer.
På här anförda skäl kan jag ej rätt inse värdet af detta angifna
förslag till ändrade befordringslagar, och tror ej detsamma
skola kunna medföra något verkligt godt, än mindre åstadkomma
så stora följder till vår kyrkas förbättring och våra andliga behofs
fyllande, som den värde motionären tycks af detsamma vänta.,
Ds n 2.1 November e. m
343
Dessa ord torde få åtfölja motionen vid dess remiss till veder!).
Utsk.
Gr. af Ugglas. Då jag, efter hvad jag tror, i min motion
uptagit till besvarande alla de frågor, som nu blifvit af den siste tal.
vidrörde, bar jag icke mycket att tillägga. Jag vill uplysa den värde
tal. derom, att jag alldeles icke sagt, såsom han påstår, att rörelsen
upkommit uteslutande genom presterskapets fel eller förbiseende af pligt,
Hvad jag har sagt är, att jag anser den som en andlig reaktion mot
den materialism, som förut varit rådande, men jag lägger presterskåpet
till last den riktning, som denna rörelse fått. Och jag tror
ej att jag häruti felat. Ty, såvida man anser att i vår Kristna tro
finnes en sanning, fullt mäktig att kunna vägleda sinnet, så måste
man äfven tro att, om denna sanning rätt och flitigt tolkas, dess
kraft icke skall visa sig vanmäktig att besegra villfarelsen. Den
värde talaren, öfvergående till befordringslagen, har vidare yttrat,
att då jag i mitt förslag icke velat lägga kallelsen och valet i samma
händer, skulle någon stor skillnad uti nuvarande förhållanden
ej upstå och vore det då, i hans tanke, bättre att bibehålla hvad
nu är stadgadt, alldenstund Konsistorium genom sitt chefskap bättre
kunde känna de sökandes förtjenster. Först och främst vill jag
fästa hans upmärksamhet på att Konsistorium har händerna bundna,
så vida icke Konsistorium tror sig om att så kunna tolka kyrkolagens
ord, att den bör uteslutas, sorn till lära och lefverne icke
visat sig fullt värdig att bekläda sitt kall. Tilltror det sig icke
detta — och svårigheten att bekämpa en sådan upfattning har
jag i min motion framhållit —, är Konsistorium vid förslagens upgörande
bundet af vissa bestämda reglor; det måste, så länge klassifikationen
består, af de sökande, på förslag till Usta klassens pastorat
uplöra de 3 lärdaste, utan afseende ens på om lärdomen är
theologisk, på förslag till 3:dje klassens, de 3 äldsta, äfven om åldern
gjort dem mer eller mindre oförmögna att sköta ett kall, som
mer än något annat tager arbetarens alla krafter uti anspråk. Jag
vädjar till den värde talaren sjelf, om med sådana befordringslagar
församlingarnas själavård kati anses väl betryggad. Många exempel
kunde anföras uppå den för vår Kristliga lära skadliga, ja förstörande
inverkan nuvarande stadganden medföra. Det är motvilligt
jag framdrager sådana, och namn vill jag icke uttala, men, för att
visa den värde talaren, hvartill ett sådant förfaringssätt, som det nu
varande, kan leda, får jag nämna, att under min fars lifstid up
sattes
till en församling, uti hvilken han hade nära öfvervägande
röstdelar, på förlag af Konsistorium efter en prest, som genom fylleri
besudlat sitt embete och — dock först efter flera år och undergångna
varningar — derifrån blifvit afsatt, 2:tie prester, kände lör
böjelse till enahanda last, samt en tredje, hvilken stundom visat sig,
om ej fullt till sina sinnens bruk rubbad, dock så väl uti tal som
görande minst sagdt besynnerlig. Tror talaren, att om församlingens
val varit fritt, den vändt sig med detta val på någondera
af dessa prester, och anser ha» förmäten den önskan, att försam
-
244
Den 23 November e. m.
lingarne måtte få rättighet att till själasörjare kalla de personer,
till hvilka de hysa mest förtroende. Tal. invander, att prester möjligen
skulle söka att genom åtskilliga mindre vackra medel förskaffa
sig röstöfvervigt. Jag har uti min motion äfven vidrört detta,
men anser att sådant, till det mesta åtminstone, bör kunna förekommas
dels genom de stränga lagar, som finnas mot röstvärfning,
oell dels derigenom att jag lagt valet i Konsistorii hand, då detta
kan tillse att genom dylika medel befordran icke erhålles. Tal.
uprepar, att någon vinst för församlingarne icke af förändringen
skulle upstå. Jag vill i detta hänseende fästa upmärksamhet pä
hvad jag i min motion anfört, nemi. förhållandet inom de pastoratet-,
der samma befordringslagar gälla, som dem jag önskar för hela
riket tillämpade, oeh jag trotsar honom att inom någon församling
finna en följd af sådana utmärkte prestman, som just inom dessa
fä privilegierade. Det kan visserligen sägas, att ett annat skäl
dertill förefinnes, det nemi., att dessa församlingars lärare äro med
höga löner begåfvade, men många pastorater finnas, som erbjuda
högre löneförmåner än dessa, utan att derföre med lika goda själasörjare
se sig gång efter gång försedda. Jag tror att mycket skall
tala för mitt föslag, och anhåller att mina anmärkningar må få
åtfölja Hr Tersmedens yttrande till Utsk:t.
Afven anhåller jag nu vördsamt, att min motion måtte de
öfriga Stånden kommuniceras.
Öfverläggningen ansågs härmed afslutad oeh motionen jemte
yttranderne remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk;t.
Föredrogs och remitterades till StatsUtskA Frih. Alströmer?,
Jonas, den 19 d:s bordlagde motion, ang:de statsanslag för utsändande
inom landet af s. k. resepredikanter.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utskrt Frih. Stjernstedt»,
Johan Wilhelm, den 19 d:s bordlagde motion om all bränvinsbränuings
beskattning efter tillverknings-beloppet ro. m.
RiddarhusUtsk:ts d. 19 d:s bordlagde Utlåt. N:o 2, ang;de
ändringar i OrdningsStadgan föredrogs och bifölls.
Efter föredragning af Hr Anreps, Gabriel, d. 19 d:s bordlagde
motion, om understöd från RiddarhusKassan för fortsatt utgifvande
af Svenska Adelns Ättartaflor, yttrade sig
Frih. Bennet, Carl Steffan: Jag beklagar af allt hjerta
en och hvar, som anser sig nödsakad att begära andras hjelp. Jag
hade heldre sett, att den värde motionären kunnat dröja med den
till R. o. Ad. framlemnade böneskriften, ty säkerligen hade någon
Den 23 November e. m.
annan framkommit med motion i samma syfte; oell om ingen annan
gjort det, hade jag gjort det, men dock icke i så bönfallande
ordalag, som den värde motionären användt. Jag hade då ansett
mig böra påpeka det tillfälle, som erbjöd sig för 11. o. Ad., att
gifva ett välförtjent vedermäle af sin erkänsla för ett arbete, förtjenstfulit
icke allenast med afs. på nutiden, utan möjligen äfven
för kommande tider; och jag gör nu detta med anhållan att motionen,
sådan den är, måtte remitteras till Riddarh.Utsk., fullt förvissad
att Utsk:t, behjertande tonarten i Hr Anreps anförande,
skyndsamt handlägger målet, på det han ofördröjligen må komma
i tillfälle att veta, till hvad grad han kan räkna på R. o. Ad:s välvilja.
Frih. Stjernstedt, August Wilhelm: Då jag vid be
dömandet
af den nu föredragna motionen anser mig endast böra
fästa afseende vid sjelfva saken, eller anslagsfrågan i och för Riddarh.
-genealogiernas utgifvande af trycket, så måste jag helt och hållet
lemna å sido de möjligen behjertansvärda personliga förhållanden,
hvarå en föregående talare, i afs. å motionären, häntydt. Jag ber
derföre att först få anföra hvad i denna sak, under sisth Riksdag,
förekommit. Med ani. af Hr Anreps då väckta motion om ett förlagslån
från Riddarh.-kassan för ifrågavar:de genealogiers tryckning,
svarade Riddarh.Utsk:t i Meni. N:o 8 af den 6 Fehr. 1857, att
»då, efter hvad Direktionen uplyst och derom Utsk:t jemväl för egen
del tagit kännedom, de å Riddarh. förvarade genealogier icke befinnas
hvarken i så fullständigt skick eller så tillförlitliga, att deras
utgifvande kan anses såsom ett för Svenska Ad:ns historia vigtigt
företag, utan fastheldre må vara att betrakta som en bokhandelsspekulation,
samt det i öfrigt blefve särdeles svårt att, derest arbetet
skulle utgifvas, så till sågandes, under en af R. o. Ad. tillsatt
myndighets auspicier, bestämma hvad som af de biografiska anteckningarne
borde uteslutas eller förbigås; hvartill slutligen komme,
att, enligt hvad Riddarh.Direkt:n upgifvit, Riddarh.kassan icke egde
tillgång att förskjuta ett så betydligt förlagskapital, under äfventyr
att dervid göra en mer eller mindre kännbar förlust; alltså ansåg
sig Utsk:t sakna skäl att å Hr Anreps ifrågavande förslag tillstyrka
bifall.» Under det nämnde motion i Riddarh.Utsk:t behandlades,
väckte jag motion derom, att dessa genealogier måtte, för deras offentliggörande
genom trycket, omsorgsfullt granskas, deri befintliga
oriktigheter rättas, deras ofullständighet såväl i afs. på ätteledning
som biografiska data afhjelpas, samt notiser af mer anekdotisk natur
borttagas, hvarå Utsk:t svarade, att »behöfligheten och nyttan af
den föreslagna granskningen och fullständigandet af Riddarh:s genealogiska
tabeller vore framför allt af vigt, innan den af en annan
motionär ifrågasatta tryckning af samma genealogier finge verkställas»,
men föreslog Utsk:t dock, att, med afs. på det begärda anslaget
af 400 rdr bko om året, i anseende till de många Riddarh.-  kassans förestående betydliga utgifter, ifrågavande min motion
icke måtte bifallas. Innan dock Hr Anreps motion slutligen till
afgörande hos R. o. Ad. förekom, hade han erhållit enskild förlagsman,
hvarföre frågan om förlagslån från Riddarh.-kassan sålunda förföll.
34fi
Den 23 November e. m.
Enär frågan om det skick, hvari Riddarb.-genealogierna sig nu
befinna, samt Riddarh.-kassans ställning är fullkomligt enahanda,
om ej sämre än vid sisth Riksdag, då allenast ett förlagslån begärdes,
och hvarå förespeglades Riddarh.kassan till och med vinst i
st. f. utgift, så tror jag mig behöfva allenast fästa Riddarh.Utsk:ts
upmärksamhet på dessa förhållanden, för att ett afslag ådenna väckta
motionen må tillstyrkas.
Hr von Knorring, Oskar: Jag vill i allmänhet icke yttra
inig vid motioners remitterande, men då det likvisst torde vara af
vigt för motionären, att från flera håll höra, hurudan opinionen är
om hans anhållan, ber jag att få förena mig med Frih. Bennet.
Det kan visserligen vara sannt att genealogierna i en framtid kunna
bättre ordnas, men under det man väntar härpå, kan det vara bra
att hafva dem, som af Hr Anrep hålla på att utgifvas, och hvaraf
redan 5 häften utkommit. Det är på denna grund jag icke anser
det obilligt, att Hr Anrep för sitt besvär erhåller det begärda, icke
öfverdrifna arfvodet. Hvad medlen beträffar, så är jag icke nu genast
i tillfälle att bedöma, huruvida Riddarh.kassan kan utbetala
dem, mea jag är öfvertygad om att denna sak af Riddarh.Utsk:t
noga pröfvas. Jag har endast till den kraft och verkan, min röst
förmår, velat biträda motionen, emedan jag anser, att hvarje arbete
bör blilva ersatt.
Frih. Bennet: Frih. Stjernstedt talar om den snön, som föll
i fjol, då han vidrör denna frågas behandling vid förra Riksdagen.
Förhållandet är väsendtligen olika. Då visste icke R. o. Ad. hvad
den möjligtvis kunde bifalla, nu har man varit i tillfälle att kunna
bedöma, hvad man vill räkna för godt. Hr Anrep gjorde då framställning
om ett lån, som skulle bispringas honom i hans löretag.
Hade Hr Anrep fått detta lån, är det möjligt, ja till och med troligt,
att han kunnat hafva någon verklig fördel af detsamma. Sedan
han börjat arbetet och icke ville öfvergifva det, var han tvungen
att sälja detsamma. Dervid erhöll han, som mig bekant är,
en högst obetydlig penning för sitt stora besvär. Vidkommande
den af Frih. Stjernstedt omnämnde recensionen, så vill jag icke deröfver
inlåta mig i bedömande. Finner R. o. Ad. att den är nödig,
skall Riddarh.Direktm med nöje åtaga sig densamma. Men jag anser
mig vid detta tillfälle böra nämna en auktoritet för bedömandet
af Hr Anreps ättartaflor. Här var i somras, då jag gick och
såg till arbetet, en arbetare ständigt sysselsatt äfven under den hetaste
tiden. En månad af sommaren var äfven en annan arbetare
här sysselsatt. Dessa båda arbetare voro Fryxell och Anrep. Jag inlät
mig en gång med Fryxell i samtal om vårt arkiv och våra handlingar.
Han yttrade då bland annat: »jag skulle bra gerna vilja
träffa den der Anrep.» »Det går väl an», svarade jag, gick in i rummet
innanför, förde ut honom och föreställde honom för Fryxell, som
då yttrade sitt synnerliga nöje öfver att göra hans bekantskap och tilllade:
»Om jag hade haft Herms ättartaflor att tillgå, då jag skref
Carlarnes historia, så hade de besparat mig mycken möda och den
Den t'-t So ve taber e. m.
hade blifvit mycket bättre.» Hvad penningeförliållaudena vidkom
mer, tror jag att Riddarh.Utsk:t, som skall handhafva denna fråga,
nog måtte påfinna en möjlig lösning deraf.
Frih. Cederström, Rudolf: Hr Anreps flit och be
mödanden
i ifrågav:de hänseende kunna och böra visserligen icke
af mig bestridas, men jag kan derföre icke, i likhet med Hr v.
Knorring, tillräkna honom någon »droit du travail» eller ovilkorlig
rättighet att, utöfver den billiga »droit du travad», få sitt arbete
belönadt, endast derföre att man redligen och flitigt arbetat och
gjort det i en välmenande afsigt, hvilka 3:ne vilkor äro med all
omsorg iakttagne. Jag nekar icke heller, att det skulle vara ganska
fördelaktigt, om R. och Ad:s ättartaflor befunno sig i ett fullt tillfredsställande
skick, och, vid sådant förhållande, utgåfvos i en form,
som kunde ge dem en officiel karakter. Nu är så emellertid icke
förhållandet. Den enskilde arbetaren, Hr Anrep, har företagit sig
att afskrifva ur de genealogiska tabellerna, hvad han ansett skäl
att meddela till allmänhetens kunskap. Jag har icke velat lägga
mig mot detta hans välmenta företag; men att det skulle kosta
penningar, det var att förutse. Han begärde just derföre ett förlagskapital
af R. o. Ad:n vid förra riksdagen. Det bifölls icke.
Nu återigen yrkar han på att få ett. månadtligt bidrag af 100 Rdr
Rmt, till dess arbetet blir färdigt. Han tillägger visserligen, uplysningsvis,
att detsamma »torde» vara färdigt om 2 år; men han
har dock icke bestämdt förbundit sig dertill. Om R. o. Ad:n utan
inskränkning bifaller hans motion, så ser jag ingen gräns för summan,
och arbetet kunde då möjligen komma att kosta R. o. Ad:n
mer, än det förlag för detsamma, som vid förra riksdagen afslogs.
Jag kan ej heller lemna ur sigte det tillstånd, i hvilket R. o. Adis
medel sig för ögonblicket befinna. De drvga utgifter, som Ståndet
vid sista riksdagen beslöt, hafva icke undgått att tynga på
Riddarhusets kassor, och ehuru jag hoppas, att de genom den förordnade,
tills vidare höjda kapitations-afgiften småningom skola
kunna gäldas, torde likväl omstäudigheterne under närvarande tidpunkt
bjuda, att icke R. o. Ad:n inledes i någon, minst sagdt
undvikelig, utgift. Af dessa skäl instämmer jag i den framställning,
Frih. Stjernstedt gjort, och anhåller att dessa mina anmärkningar
få åtfölja till Utskottet.
Hr v. Knorring, O.: Det har förundrat mig, att Frih.
Cederström beskyller mig för socialistiska åsigter, det hade jag
allra minst väntat från det hållet. För öfrigt vill jag endast säga,
att om man ej tror arbetet blifva färdigt inom 2 år, kan man ju
fasthålla det vilkor, att, om så skulle hända, Riddarh.-Direktm eger
att, efter 2 år, låta arvodet uphöra; då har man ju alltid en
sporre till att arbetet skall fulländas.
Frih. Bennet: Jag måste återkomma än en gång tili åter
uprepande
af mitt yttrande, att jag trodde Riddarh.-Direktmen skola
finna möjligen en utväg att anskaffa medel, såvida R. o. Adm ansåg
348
Den 23 November e. m.
sig skyldig att gifva ett vedermäle af sin erkänsla. Riddarh.-  Direktmen har nemi. från förra riksdagen till sin disposition 200
Rdr hko årligen, för att dermed bestrida arvodet åt en e. kanslist.
Detta arvode har icke behöft användas. Den beredvillighet, med
hvilken Hr Anrep vid många tillfällen betjenat de personer, sora
kommit att förfråga sig rörande genealogier, torde äfven böra vara
förtjent af vedergällning.
Hr Montgomery, Gustaf: Då en så godkänd historie
skrifvare,
som Hr Fryxell förordat dessa ättartaflor äfven i historiskt
hänseende, synes det mig vara en moralisk skyldighet att på
något sätt bevisa uphofvet till dessa ättartaflor sin erkänsla. Det
är af vigt att sådana slags anteckningar blifva för framtiden bevarade
för eldsvåda och andra olyckor. Skulle de genealogiska tabellerna
försvinna, ehuru mindre fullständiga de äro, vore det en
olycka, som icke kunde ersättas, och de äro så mycket mer nödvändiga,
som de utgöra grunden för vår representationsrätt. Hvad åter
beträffar anhållan om 100 Rdr i månaden, så skulle det kunna
hända, att författaren nöjer sig med mindre eller en bestämd summa,
men jag anser att R. o. Ad:n bör draga försorg om att ett arbete,
som är så vigtigt och som blifvit af Hr Fryxell förordadt, måtte kunna
fortsättas och fulländas.
Frih. Stjernstedt: Hr Frih. Bennet tyckes icke vilja höra
talas om »den snön, som föll i fjol». Det är för mig ledsamt, att
han icke med mig delar åsigter i denna sak, men det är icke mitt
fel, att den der »snön» är af så hårdsmält natur, att den befinnes
ligga qvar i aldeles samma skick, som då den föll under sistlidne
Riksdag. Skulle åter R. o. Ad:n finna skäl att direkte från sig
gifva Hr Anrep något särskilt vedermäle af sin bevågenhet, så
skall jag visst icke undandraga mig att deruti deltaga, för att visa, att
det icke är af någon afvoghet mot motionären, utan af rent intresse
för saken, och af månhet om den redan alltför hårdt anlitade
Riddarh.-kassan, som jag uppträdt, såväl vid sistlidne Riksdag som
ock vid detta tillfälle.
Hr Montgomery: Afven om dessa handlingar äro ofullständiga
och oriktiga, så är det så mycket angelägnare, att de af trycket
utgifvas, på det att personer, som äro bättre underrättade, kunna
dem nagelfara och granska. Det finnes flera, som hafva samlingar
och kunna uplysa om ätternas upkomst. Jag är sjelf en ringa
samlare i denna väg och skulle kunna bidraga till korrigeringen,
i fall jag finge se Riddarh:s genealogier i tryck utgifna.
Ofverläggningen förklarades fulländad och motionen jemte yttranderne
remitterades till Riddarh.-Utsk:t.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, anförde skriftligen:
Medan farleden förbi den svåra klippan 72 § R. F:n är öp
-
Den 53 November e. m.
pen och fri, anhåller jag vördsamt, att till Banko Utsk. få öfversända
en liten motion, hvilken motion jag äfven anhåller måtte anses
såsom ett bihang till den Frih. Schwerin nyligen dit aflemnat.
Motiverna till mitt nuvide förslag återfinnas, dels uti min
motion om åtskilliga förändringar i BankoReghtet, dels uti mitt
yttrande vid remissen af Frih. Schwerins omförmälda motion.
Mitt nuv:de förslag är följande:
Att den af Frih. Schwerin föreslagna Direktion öfver Bankoverket
måtte komma att bestå af ledamöter, sorn til! en tredjedel
tillsättas af Konungen, en tredjedel af Rikets Ständer och en tredjedel
af Aktiegarne, samt att Ordföranden, enl. Frih. Schwerins förslag,
särskildt nämues af Konungen.
Remitterades till Banko-Utsk:t.
Frih. Fock, Alfred Henrik, uppläste följande motion:
De förändringar, hvilka Rikets Elementar-läroverk de sednare
åren undergått, hafva varit så genomgripande, att det ingalunda
kan förefalla oväntadt, det åtskilliga brister och oegentligheter vidlåda
den nya organisationen, men hvilkas afhjelpande likväl torde
vara af ganska stor vigt, om dessa läroverk rätt skola kunna upfyIla
sin bestämmelse.. Det är på en af dessa brister, som jag nu
anhåller att få fästa R. o. Ad:s samt R. St:rs upmärksamhet.
Enligt K. M:ts förnyade nådiga stadga för Rikets allmänna
Elementar-läroverk, af den 2G sisth Januari, äro dessa läroverk fördelade
i högre och lägre. Inom de förra åter förekomma 2:ne olika
slag af skolor, nemi.:
Högre fullständiga Elementar-läroverk och öfriga högre Elementar-läroverk
eller de högre så kallade Re al-Skolorna.
För att kunna ådagalägga befogenheten af den framställning,
jag ämnar göra, måste jag först updraga en jemförelse mellan dessa
båda slag af läroverk. — Uti båda, såväl i det fullständiga läroverket
som i den högre realskolan är klassernas autal sju; uti båda
är undervisningen inom de 5 första klasserna fullkomligt lika; uti
båda klyfver sig undervisningen i 3:dje klassen i 2:ne linier, nemi.
i den klassiska, som, jemte de öfriga ämnena, äfven omfattar de
gamla språken, och uti den reala, från hvilken dessa språk äro uteslutna,
och inom hvilken tiden mera användes för bibringandet af
den så kallade medborgerliga bildningen; men, och jag kommer
nu till skiljaktigheten, vid real-lnroverket fortgår genom de båda
högsta, eller 6:te och 7:de klasserna, ensamt den reala linien; den
klassiska afklippes deremot, så att de lärjungar, hvilka pä denna
linie önska gå längre än till 6:te klassen, måste för sådant ändamål
söka det fullständiga läroverket.
Af hvad jag nu anfört, torde vara tydligt, att det icke fullständiga
läroverket eller realskolan saknar fullständighet blott på
den klassiska linien, hvaremot det på den reala är fullkomligt lika
fullständigt som det fullständiga läroverket, hvaraf åter synes omedelbarligen
följa, att det på denna linie borde ega lika qvalificerade
lärare som det sednare läroverket. I annat fall skall det aldrig
I
350 l)eii 23 November e. fia.
kunna lemna lika goda resultater som detta. En sådan likhet i
lärarekrafter mellan de båda skolorna finnes dock icke.
Vid hvarje fullständigt Elementar-läroverk bestrides nemligen
undervisningen af 1 Hektor, 3 till 7 Lektorer samt 5 till 12 Adjunkter,
hvilka sig emellan fördela undervisningen, dock så, att
lektorerna i allmänhet läsa i skolans ,2 högsta klasser. Vid högre
realskolan deremot bestrides undervisningen af 1 Rektor med 7
Kolleger.
Sökande till lektorat skall hafva aflagt fullständiga och godkända
prof för promotion inom filosofiska fakulteten vid inländskt
universitet, hvaremot sökande till adjunkt- eller kollega-beställning
endast behöfver hafva aflagt godkänd filosofie-kandidat examen. Den
förre, eller sökanden till lektors-beställning bör derjemte utgifva
och försvara afhandling eller theser i hvart och ett af de ämnen,
som till den sökta sysslan höra. Detta prof fordras alldeles icke
af sökande till adjunktur- eller kollega-beställning. Slutligen föreskrifver
författningen äfven, att vid lektorats tillsättning' bör särdeles
afseende göras på sökandes lärdomsförtjenster. Af lektorerne
fordras sålunda betydligt högre kunskaper och mera vetenskaplig
bildning än af kolleger och adjunkter; men, med undantag af Rektor,
har real-liiroverket icke fått något med af dessa högre lärarekrafter,
ehuru det skall meddela lika omfattande undervisning, som
det fullständiga läroverket, i alla ämnen utom de gamla språken.
Men det är icke blott i frågan om lärarnes kunskaper, som
den högre real skolan blifvit styfmoderligt behandlad, utan lärarne
i densamma, som måste föreläsa realia till lika vidd och omfattning,
som lektorerne vid det fullständiga läroverket, och som af
undervisningen äro mera uptagne än dessa, de äro äfven, hvad
lönevilkoren beträffar, i en mycket sämre ställning. Enligt Rikets
Ständers beslut vid förra Riksdagen tipbär nemi. en lektor under
de 5 första åren af sin tjenstetid 2,000 Riksdaler, hvilket belopp,
under förutsättning af vitsordad skicklighet och nit, höjes med 500
rdr för hvart 5:te tjensteår, tills hela lönen upgfir till 3,500 rdr.
För en adjunkt vid det fullständiga läroverket eller en kollega vid
real-skolan sker förhöjningen efter samma grund, men lägsta lönen
är 1,000 och högsta 2,500 rdr, således ständigt 1,000 rdr lägre än för
lektorn.
Af hvad jag nu anfört, synes alltså, att då man från den
högre real-skolan bortklippt blott de gamla språken och detta endast
i 6:te och 7:de klasserna, så har, i fråga om lärare-krafter och
aflöning, saxen deremot tagit betydligt djupare, enär detta läroverk
kommit i saknad af lektorer icke blott i dessa språk, utan äfven
af lektorer, d. v. s. högre vetenskapligt bildade lärare, i alla de
öfriga ämnena, uti hvilka dock undervisnings-skyldigheten qvarstår
till fullkomligt samma vidd som vid det fullständiga läroverket.
Real-skolan skall dock, detta oaktadt, visst icke blifva utan lärare,
men dock företrädesvis erhålla sådane, som, i följd af underlägsna
naturgåfvor eller ringare studier, icke kunna ega förhoppning om
befordran vid det fullständiga läroverket, och om denna skola äfven
någon gång skulle lyckas att vid sig fästa någon mera utmärkt
Deli 2 3 November e. m.
liirare, så skall dock denne otvifvelaktigt vid första inträffande ledighet
söka transport.
Oväntadt kan det under sådane förhållanden ingalunda förefalla
om, sedan dessa skolor under några år varit i verksamhet,
man ej inom dem skulle finna (för att begagna R. St:ra egna ord)
»det blomstrande lif eller den kraftfulla inverkan på ungdomens sedliga
och intellektuella utveckling, som ensamt kan grundlägga en
bättre framtid». Då skall man kanhända anföra dessa mindre goda
resultater såsom bevis på hela real-undervisningens olämplighet, så
snart den ej är upblandad med ett tillräckligt qvantum klassicitet.
—, under det att dessa resultater likväl i verkligheten ej skulle
bevisa något annat, än hvad man ganska väl hade kunnat veta
förut, och utan anställandet af vådliga experimenter med det upvexande
slägtet, det nemi. att ingen uudervisningsmethod — den
må för Öfrigt vara huru ypperlig som helst — kan leda till undervisningens
rätta mål, med mindre den tillämpas af nitiske och
sinn vigtiga kall fullt vuxne lärare.
1 K. M.-ts aflåtne nådiga Proposition ang:de Stats-verkets tillstånd
och behof är föreslaget, att lön för ytterligare 1 kollega vid
hvartdern af de högre real-läroverken måtte å stat upföras, och hvarigenom
kollegernas antal vid dessa skolor skulle höjas från 7 till
8; men ehuru nödvändigheten af denna åtgärd är alldeles obestridlig,
så anser jag icl^e mindre nödvändigt, att ifrågavarande läroverk
förses med lärarekrafter, som i vetenskaplighet ej stå efter
för dem, som det fullständiga elementar läroverket eger.
Då emellertid real-skolan är befriad från uridervisningsskyidighet
i de gamla språken uti de båda högsta klasserna och lärjungarnes
antal uti dessa skolor i allmänhet ej är betydligt större,
än vid de fullständiga läroverk, som hafva 3 lektorer, så skulle,
enligt min öfvertygelse, åtminstone för det närvarande, vara tillräckligt
om den högre real-skolåns lärare-personal kunde komma
att bestå af 1 rektor, 2 lektorer och 6 kolleger eller adjunkter,
hvarvid likväl vore nödvändigt, att dessa lektorer, ifall undervisningens
behöriga ordnande så foidrade, ålades en något större tjenstgörings-skyldighet,
hvad undervisningstimmarnes antal beträffar, än
hvad som åligger lektorerne vid det fullständiga läroverket. Hvad
kostnaden för en sådan anordnings vidtagande beträffar, är det lätt
att bestämma dess högsta belopp. Då nemi. rektor genom sin
rätt till boställsrum har en ej obetydlig fördel framför lektorerne.
oell dessutom hans tjenstgöring, såsom styresman vid real-skolanväl
är något mindre än vid det fullständiga läroverket, så torde
någon löneförhöjning ej för honom behöfva ifrågakomma. För
hvarje lektor åter upgår den erforderliga förhöjningen till högst
1,000 rdr och således för hvarje real-läroverk till högst 2,000 rdr.
Antalet af de skolor, vid hvilka en sådan förändring skulle komma
att ega rum, är för närvrde sju, nemi. vid läroverken uti Wenersborg,
Nyköping, Luleå, Norrköping, Westervik, Hudiksvall och
Helsingborg, och K. M:t har redan föreslagit, att ett af dessa,
nemi. det i Norrköping, skall förvandlas till fullständigt läroverk.
Bifalla R. St:r denna K. Mits nådiga Proposition, skulle således
352
Den 23 November e. m.
hela kostnaden för de återstående sex högre realskolornes förseende
med lektorer upgå till högst 12,000 rdr årligen.
På grund at hvad jag nu i detta ämne yttrat, vågar jag vörd
samt
föreslå,
att R. St:r behagade anslå nödiga medel, för att, vid
hvarje af de högre elementar-läroverken uti Helsingborg,
Wenersborg, Westervik, Nyköping, Hudiksvall och Luleå,
äfvensom vid läroverket i Norrköping, i fall icke
detta, i enlighet med K. M:s nåd. Propos., vid denna
Riksdag skulle blifva förvandladt till fullständigt högre
elementar-läroverk, höja 2:ne af kollegabeställningarne
till lektorater med samma åligganden och löneförmåner,
som för lektoraterna vid Rikets öfriga högre och full
ständiga
elementar-läroverk.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsbt får jag vördsamt
anhålla.
Begärdes på bordet.
Hr von Schéele, Frans August, upliiste 2:ne motioner
af följande innehåll:
1:0.
Då K. SundhetsColhii förslag till den civila sjukvårdens ordnande
af d. 11 April d. å. icke uptager eller vidrörer frågan om de
allmänna sjukhusens eller lazarettornes angelägenheter och dessa synas
mig vara af särdeles stor vigt för den lidande menskligheten,
utbeder jag mig, att uppå detta, efter min åsigt, värdefulla ämne
få fästa Högloft. R. o. Ad:s upmärksamhet.
Det första stadgandet ang:de allmänna sjukstugor återfinnes i
28 kap. 4 § af 1680 ars Kyrkolag, men de egentliga lazaretterne
kommo dock vida sednare till stånd, och det numera s. k. K.
SerafimerOrdensGillet var sannolikt det första, om ej ett af de
äldsta allmänna sjukvårdsanstalter, som inom Riket erhöll en mera
fulländad form. Vid sin stiftelse afsedt att fylla hela landets behof,
befanns det dock snart dertill ur stånd, hvarföre ock R. Högloft.
St:r i skrifvelse d. 27 Sept. 1765 i underd. hemställde, om icke
»de stift, län eller landsorter, hvilka åstunda, måge å egen bekost»nad
få inrätta lazarett, som ock att till befordran af detta kriste»liga
och högst angelägna ändamål få nyttja samma rättighet, som
»lazarettet i Stockholm och behålla alla de insamlingar, kollekter
»och sammanskott, som eljest till berörde lazarett ifrån länen årli»gen
utgå»; och som denna framställning vann K. M:s nåd. bifall,
hafva länslazaretterne derefter småningom upstått. Sedan 1787, då
K. SerafimerOrdensGillet stiftades, hafva dessa sjukvårdsanstalter varit
ställda under nämnde Gilles Öfverstyrelse; men först år 1817
utfärdades instruktion för de då ordnade lazaretts-direktionerne,
hvilka skulle hafva den närmare tillsynen öfver dessa inrättningar,
ehuru speciella instruktioner redan långt dessförinnan voro utfärdade,
nemi. år 1798 för lazarettsläkarne och 1801 för lazaretternes
syssloman. Redan det förhållande, att dessa reglementen och in
struk
-
Den 23 November*, m.
353
struktioner hafva en ålder af 42 till 61 år, synes nogsamt vittna om
behofvet af desainmas reviderande och försättande i ett med den
nuvarande tidens förhållanden öfverensstämmande skick, och lägger
man dertill den omständigheten, att K. SerafimerOrdensGillet, till
följd af K. M:s nåd. Bref d. 9 Sept. d. å., uphört med dess befattning
såsom Öfverstyrelse för dessa inrättningar, och densamma
blifvit öfverflyttad till K. SundhetsColl., så förefinnes en ännu större
anledning att ordna och förbättra stadganderne för lazaretterne och
deras styrelse, i enlighet med de förändrade förhållanden, som nu
mera hafva inträdt.
Det är en sällsam egenhet med dessa sjukanstalter, att, ehuru
Staten direkte ur Statskassan bestrider omkostnaderne för den öfrige
delen af allmänna sjukvården, såsom: provincialläkarnes aflöning,
inedicinalier för fattige sjuke, läkarevård vid svårare epidemier
o. m. d„ så hafva länslazaretterne, allt ifrån deras första stiftelse,
varit ansedde såsom inrättningar, hvilkas underhållande ålegat
länens eller kommunernas innevånare, och det är temligen troligt,
att detta öfverlemnande åt allmänheten af en inrättning, som icke
egde makt att utkräfva bidrag för sitt underhåll, skulle hafva förorsakat
dessa sjukvårdsanstalters fullkomliga undergång, om icke
1815 års R. St:r, genom kurhusafgiftens antagande, öpnat tillfälle
för lazaretterne att njuta, icke öfverskottet. af dessa medel, utan en
vanligen mindre anpart af desamma. Men detta stadgande, att lazaretterne
skulle understödjas af kurhusmedlen, har ock förorsakat,
att de blifvit bihang till kurhusen, och ingalunda sjelfständiga inrättningar;
det har vållat, att der bidraget af kurhusmedlen varit
med knuten hand meddeladt, hafva lazaretterne varit nödsakade, att
dels inskränka antalet af sina frisängar till en ganska låg siffra,
dels bestämma en sådan ersättning för patienternes underhåll och
vård, att inrättningens hufvudändamål blifvit helt och hållet förfeladt,
och det har slutligen gjort det alldeles omöjligt för lazarettsdirektionerne,
att vidtaga några genomgripande åtgärder, enär de
varit fullkomligen ovissa om lazarettet under nästkommande år
skulle erhålla ett större eller mindre, eller kanske alldeles intet bidrag
af kurhusmedlen.
Det synes dock som vore tidpunkten nu inne för lazaretterne
att intaga det rum bland välgörenhetsanstalter, som desamma förtjena,
och då det allmänna gjort så mycket lör hämmandet af den
veneriska smittan och öpnat tillfällen för dem, hvilka mer eller
mindre lättsinnigt ådragit sig denna sjukdom, att kostnadsfritt
blifva botade, synes mig, att lagstiftningen äfven bör sträcka en
kraftig hand åt de inrättningar, hvilka uptaga ofrivilligt iråkade
sjukdomars offer, eller dem, sora verkligen utgöra den mest beklagansvärda
delen af befolkningen. Att kurhusanstalterne numera
icke äro af den vigt, som lazaretterne, torde icke behöfva bevisas-,
men jag vill dock, egentligen för att med sifiror ådagalägga detta
förhållande, fästa upmärksamheten deruppå, att enl. Hr GeneralDirektören
Bkströmers erabets berättelser voro under åren 1833—42
-å lazaretterne i Riket i årligt medeltal intagne 3,378 patienter och
H. I. 23
354
Den 23 November e. m.
å kurhusen deremot endast 2,591 patienter, och detta oaktadt flere
lazarettet' sakna utrymme oell tillgångar att emottaga alla de sjuka,
hvilka behöfva vård å desamma. Då patienternes antal å iazaretterne
under de efter 1842 förflutne åren högst sannolikt ännu
mera stigit i förhållande till kurhusens gäster, enär det är ett obestridligt
faktum, att den veneriska smittan är i aftagande, så synes
det mig, att lazaretternes bringande i tidsenligt skick nu bör blifva
föremål för allvarliga bemödanden, och att dervid i första rummet
desammas styrelse och organisation böra fotas på principer, hemtade
från läkarevetenskapens nuv:de ståndpunkt och öfverensstämmande
med den niirvrde tidens förbättringar i afseende på sjukvård.
Jag vill icke uptaga 11. o. Ad:s dyrbara tid med att påpeka alla
de brister, som förekomma i nuv:de reglementen för dessa inrättningar,
och instruktionerue för dervid anställde tjenstemän, hvarföre
jag endast inskränker mig till att häntyda på det hufvudsakligen
under sednaste trettio åren inträdda och här ofvan angifna förhållande,
att lazaretterne äro numera för den lidande menskligheten
af lika mycken, om ej större vigt och betydelse, än kurhusen, och
då både den militära och öfriga delen af den civila sjukvården (lazaretterne
undantagne) varit och äro föremål för genomgripande
reorgnnisationer, yrkar jag, att en sådan äfven måtte omfatta lazaretterne
och deras förvaltning, af hvilken anledn. jag utbeder mig
att vördsammast få föreslå:
det R. Höglofl. St:r matte i underd. anhålla, det K.
M. täcktes i nåder anbefalla, det antingen genom en
komité, eller på annat lämpligt sätt, förslag uprättades
till allmänna stadgar för lazaretternes styrelse och allt,
hvad med dessa inrätsningar eger sammanhang; och
hvilket förslag borde öfverlemnas till R. näst sammanträdande
St:r, derest K. M. icke skulle, utan denna
åtgärd, vilja fatta Dess nåd. beslut i frågan.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utsk. anhåller
jag vördsammast.
2:o.
Under de sednaste åren hafva högst behöfliga och gagnrika förbättringar,
genom båda Statsmakternas samverkan, blifvit tillvägabragte
i afseende på embetsmänuens löner och pensioner. Dessa
för utöfningen af Statens tjenster så högst välgörande åtgärder
hafva dock icke sträckt sig till en klass af civila tjenstemän, som,
jag vågar säga det, hitintills har i nästan alla afseenden varit förbisedd,
ehuru dess kall är ett högst sjelfupoffrande och den oegennyttigaste
menniskokärlek fordrande befattning. Jag menar härmed
de vid länens lazarettet' och kurhus anställde läkarne. Från sin
första stiftelse hafva lazaretterne varit ansedda som länen eller
kommunerne tillhörande inrättningar, administrerade af inom orterna
boende direktörer, och som lazarettsläkarne endast haft fullmakter
af K. SerafimerOrdensGillet, hafva de lika oförklarligt som
obilligt icke varit ansedda såsom Statens tjenstemän. Att lazaretterne
dock numera måste anses såsom statsinrättningar, torde dock
svårligen kunna bestridas; de underhållas till en del genom de af
Den 23 November e. m.
355
landets innevånare inbetalte kurhusmedlen, och dessa åro lika visst
en statsinkomst, som alla andra allmänna penningeskatter, endast
med den skillnad, att de förra icke inflyta i Statskassan, utan gå
direkte till det med dem afsedda ändamål. Länslazaretterne liro
icke heller numera uteslutande till endast för de respektive länens
innevånare, ty enligt 14 § af 1822 års instruktion för provincialläkare,
skola å desamma uptagas dem af tågande manskap, som
behöfva sjukvård, och enligt K. Cirkuläret d. 23 Dec. 1852 hafva
kringstrykande och främlingar från andra orter rätt att njuta kostnadsfri
vård å lazaretterue, när de deraf äro i behof. Dels detta förhållande,
att lazarettsläkarnes lön utgått af lazaretterues och kurhusens
medel, dels saknaden af K. Fullmakt hafva vållat, att desamma
icke blifvit ansedda såsom Statens tjenstemän; men huru oriktig
en sådan åsigt är, finnes lätt af jemnförelsen med ett stort antal
andra embets- och tjenstemän, hvilka, tillsatte genom fullmakter
af Itikets Kollegier, med hvilka K. SerafimerOrdensGillet väl måtte
vara jemn förligt, utgöra, liksom lnzarettsläkarne, verkande krafter i
Statsmaskinen, ehuru i åtskilda riktningar, och hvad dessutom specielt
vidkommer dessa sednare, så äro de genom K. Brefvet d. 22
Mars 1821, jemnfört med K. SuudhetsColhii Kungörelse d. 27 Juni
1822, tillförsäkrade, att få beräkna sin tjenstetid vid lazarelterne
lika med andra publika civila läkare, så vida de äro medic, doctorer
och chirur. magistrar, och genom K. Brefvet d. 8 Febr. 1815
hafva lazarettsläkarena fått sig tillagde lika rang med tjenstgörande
läkare vid fältsjukhusen, d. v. s. lika med dåvarande regementsläkare.
Vidare gäller för kompetens till lazarettsläkaretjenster föreskrifterne
i K. Brefvet d. 3 Juni 1812 eller samma lärdomsprof, som
för provincialläkare äro erforderliga. Det synes mig således obestridligt,
att lazarettsläkarena ii ro i alla afseenden både såsom Statens
tjenstemän att betrakta och ined provincialläkarne fullkomligt jemförlige,
hvarföre det ock synes vara högsta skäl, att de torre i afseende på
lön och pension voro med de sednare på samma linea. Hvad lönerna
beträffa, så variera dessa för lazarettsläkarne högst, betydligt,
och det är först under de sednaste åren. som några al dem kommit
i åtnjutande af sådane löneförmåner, som äro med en provin
cialläkares
jemtörliga. Enligt de tillförlitliga upgilter, jag lått emottaga
för 37 lazaretter, utgå hikarnes löner med
1,600 rdr rint på ett ställe,
1,5 00 rdr rmt, på fem särskilda ställen,
1,350 rdr rmt på ett ställe,
1,20 0 rdr rmt på 3 ställen,
1,112 rdr rmt på ett ställe,
1,000 rdr rmt på 3 ställen,
emellan 1,000 och 500 rdr rmt på 14 ställen och
emellan 500 saint 200 rdr på 9 ställen.
Af 37 läkare hafva således 23 mindre än 1,000 rdr rmt i årlig
lön, och i medeltal hafva alla endast'853 rdr rmt. Dessa, till det
öfvervägande antalet, ringa löner äro föga tillräckliga lör en ensam
persons underhåll, och blifva det ännu mindre för en husfader med
familj. Dessa ringa löner hafva vållat, att lazarettsläkarena måst
3ft6
Den 23 November e. m.
söka med detina befattning förena andra, såsom militär-, provincialoch
stadsläkaretjenster, men som den förstnämnda tjensten ovilkorligen
lider af en sådan splittring i läkarnes verksamhet, hafva
i sednare tider åtskilliga lazarettsdirektioner stadgat, såsom ett villkor
för lazarettsläkare befattniugars erhållande, att någon annan
tjenst ej finge derjemte innehafves, och då således lazarettsläkaren
är inskränkt till en ganska obetydligt enskild praktik kunna
inkomsterne, utöfver den ordinarie lönen, icke blifva af särdeles
vigt. Under sådane förhållanden blifver lazarettsläkaren urståndsatt
att afsätta något för en lifräntas inlösande, än mindre att samla
något kapital för en sorgfri ålderdoms beredande, och då han af
den institution, som under tjenstetiden aflönar honom, icke kan,
efter samma tids slut, erhålla den ringaste pension, är han i denna
stund den enda af Statens tjenare, för hvilken möjligheten af äfven
den aldratarfligaste bergning på ålderns dagar är fullkomligt afskuren.
Det återstår då för honom ingen annan utväg, än att fortfara
i sin tjensteutöfning, äfven sedan han i alla afseenden uphört
att vara dertill passande eller användbar, och förhållandet med 40
nu i tjenst varande lazarettsläkare är i denna stund sådant, att
27
äro under 55
år garni;
4
— 56
d:o.
1
— 57
d:0,
1
— 58
(1:0,
2
— 60
d:0.
1
— 65
d:0,
2
— 66
d;0,
1
— 78
d:o,
1
— 81
d:o.
Af det förestående antalet 4 0 är således en tredjedel öfver 55 år,
och deraf 8 mellan 5 5 och 60 år, samt 5 mellan 65 och 81 år.
Det är icke behöfligt, att på detta rum ådagalägga, huru omöjligt
det är för en läkare, att vid högre ålder hålla sig au niveau med
vetenskapen, huru ytterst sällan, om någonsin, hans yttre sinnen
skola sätta honom i tillfälle, att med full noggranhet verkställa
den mängd kirurgiska operationer, som synnerligast på ett lazarett
förekomma, och huru, ännu mera sällan, håg och lust för yrket
skola vara lefvande hos den, som tryckes af ålderns tyngd. Dessa
förhållanden äro så i ögonen fallande, att man icke kan annat, än
förvånas deröfver, att de icke långt för detta gifvit anledning till
allvarliga åtgärders vidtagande, för vinnande af ändring uti en verkligen
(elaklig anordning Men, såsom jag redan förut haft äran
nämna, denna läkarekorps har varit alldeles afglömd och fått använda
sina egna krafter till ögonblickets bergning, utan att i allmänhet
kunna verka något för framtiden. Lazarettsläkarena hafva
sjelfve tvenne gånger sökt att vinna inträde i CivilStatens pensionskassa,
men utan framgång, och då dessa tjenstemän således äro
utestängde från den för alla andra civile tjenstemän i Eiket öpnade
utvägen att betygga sin ålderdom, synes mig både billighet och
rättvisa fordra, att dem på annan väg beredes tillfälle att komma
i åtnjutande af en förmån, som med allt skäl torde kunna anses
Den 23 November e. m.
357
såsom en rättighet. Jag grundar denna min åsigt om lazarettsläkarens
verkliga förtjenst af ett varmt behjertande på beskaffenheten
af hans befattning. Det är nemi. ett obestridligt faktum, att
de patienter, som företrädesvis inkomma till lazaretterne, äro behäftade
med dels yttre åkommor, dels hufvudsakligast med kroniska sjukdomar,
oell dessa sednare stundom af den svåraste art, enär hjelpen
vanligast alltför sent sökes. Beskaffenheten af dessa sjukdomar gör
ansvaret större för den, som skall behandla dem. Inträffar ett dylikt
sjukdomsfall af svårare art bland ståndspersoner eller i allmänhet
bergade personer och skulle detta behandlas af den enskilde
praktikern, hvilken tillfälligtvis icke ansåge sin vetenskapliga bildning
tillfyllestgörande, för att öfvervinna sjukdomen, så eger han
att hänvisa den sjuke till en mera erfaren läkare; men i fall patienten
åter tillhör den fattigare klassen, så hänvisas han till lazarettet,
och han bör ock begagna denna hänvisning, ty sjukdomar af denna
art erfordra merändels en sådan noggrannare yttre skötsel, som icke
kan åstadkommas i ett torftigare hern. Lazarettsläkaren är alltså
ofta den enda räddningsplankan för dylika fattiga sjuka, och på
hans duglighet beror ganska ofta, synnerligen hvad de sjukdomar
beträffa, som fordra kirurgiska åtgärder, huruvida den arma sjuklingen
skall blifva krympling för hela sitt lif eller icke. Lägger
man nu härtill, att lazarettspatienten icke kan vädja till en annan
läkare, utan ovillkorligen måste åtuöja sig med den honom anvisade,
så finnes lätt, af huru stor ansvarsfullhet lazarettsläkarens
kall är, och huru vigtigt det är, att dertill erhålla personer af utmärkt
skicklighet, pålitlighet och omsorgsfullhet. Men ju större
egenskaper, ju mera upoffringar och ju mera ansträngningar, man
fordrar af en sådan läkare, desto större förbindelse eger man, att
icke allenast under tjenstetiden göra honom oberoende af andra
näringsomsorger, utan äfven att, sedan han uphört att kunna verka
i denna riktning, göra hans ålderdom sorgfri, åtminstone fri från
de hufvudsakligaste bergningsbekymren. Denne läkares befattning
är af den art, att han snart nog blifver, hvad man kallar, utsliten,
och i känslan af denna kropps- och själsförslappning har
hau endast valet emellan att förderfva sin egen familj genom afskedstagandet
eller förderfva den stora familjen: patienterne, hvilkas lif
och död hvila på den slöa, trötta gubben. Här upstår således ett:
pereat mundus, och hvem är väl den egentliga orsaken härtill? Jo, antingen
den lag, som tvingade den utnötte embetsmanuen, att utöfver
sin förmåga utsträcka sin tjensetid, eller bristen på en lag, som tillförsäkrade
honom om en tarflig bergning på ålderns dagar. För
detta sistnämnde ändamåls vinnande och i hopp, att R. Högloft. St:r
ej längre kallsinnigt skjuta ifrån sig en aktningsvärd tjenstemannaklass,
ber jag att få föreslå:
det R. Högloft. St:r ville anvisa medel, hvaraf pensioner
till belopp af 750 rdr rmt må kunna meddelas de
lazaretts- och kurhusläkare, hvilka efter 25 års anställning
såsom publike civile läkare, vid upnådde 60 lefnadsår,
lemna lazarettsläkare-befattningar.
Deli 23 November e. nr.
Skulle, emot förmodan, detta förslag ej vinna R. Stirs bifall,
så anhåller jag lika vördsamt, att få såsom alternativ föreslå:
att R. Högloft. St:r stadgade, det dylika pensioner
skola utgå af kurhusmedlen inom hvarje kurhusdistrikt
och att det för sådant ändamål åligger vederbörande
att bestämma kurkusafgiften till ett belopp, som, sedan
öfrige behof blifvit fyllda, medgifver ifrågav:de pensioners
utbetalande.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utsk. anhåller
jag vördsamt.
Den förra motionen remitterades till Allm. Besv.- och Ekot>.-  Utsk:t samt den sednare till StatsUtskrt.
Hr Estenberg, Carl Christian, upläste en motion, så
lydande:
Den Evangeliska kyrkan i Sverige har länge suckat under
tyranniska lagar och tvångsband, hvarunder hennes inneboende eviga
lifskrafter, långt ifrån att undertryckas, snarare utvecklat sin himmelska
karakter, hvilken just består deruti, att den icke kan undertryckas,
derföre att den är af Gud och lifvas af Guds anda.
På sednare tid hafva dessa tvångslagar väl i någon mån blifvit
undanträngda af lagar, mera öfverensstämmande med vår heliga
kyrkas innersta väsende; men latona oss undersöka, om icke just
på samma tid nya bojor och band blifvit under sken af lag och
rätt lagda på kyrkans ledamöter, som äro kallade till frihet genom
Jesum Christinn. Med bäfvande stämma och förkrossadt hjerta
nämner jag här en på sednare tid stiftad lag, som både inom och
utom vårt lands gränsor blifvit betraktad i många sanna kristnas
ögon såsom en vanställande fläck uti vår kyrko-lagstiftning. Jag
menar den s. k. sakramental-lagen, eller K. M:s nåd. Eörordn.
ang:de ändring i 2 g af l kap. Missgern.Balken, gifven d. 7 Mars
1855.
En lag, som står i uppenbar strid emot lefvande Guds ord,
bör ju icke qvarstå bland ett folks lagar, enär detta folk bekänner
Herrans Guds ord vara sin grundval, hvaruppå det står fast, sin
kärna, hvaruti det eger sin lifskraft, sin stjerna, som leder det till
ära och välstånd. Hvem vågar påstå, att Nya Testamentets heliga
lära åt presterskapet inrymmer sådan makt, att Herrans Jesu Christi
heliga nattvard icke kan både utdelas och ännammas utan att
det nödvändigt skall ske genom presten? Antage vi något så oevangeliskt,
att nådens medel, Ordet och Sakramenterna, icke kunna
brukas och haudhafvas utan att församlingens prester dervid skola
fungera, så äre vi redan inne på det område, som vi i egenskap
af protestanter länge sedan bordt, vara befriade från. Och vi äre
äfven med detsamma förhindrade att upnå det sköna mål, hvartill
vi likväl alla kallade äro, att nemi. alla varda lärde af Gudi. Har
nu den protestantiska kristenheten med trons ödmjuka hand tagit
till sig det ena slaget af nådemedlens himmelska klenodier, nemi.
Guds ords rikedomar; hvarföre stå vi med den andra handen ännu
Den 23 November e. m.
qvar midt i påfvedömet, icke vågande taga Sakramenternas välsignelser
till oss, utan genom ett förmedlande presterskaps medverkan ?
hvarmed vi då tydligen gore oss skyldige till den förvillelse, att
antaga presten såsom en medlare emellan Gud och församlingen.
Ett sådant antagande strider på det bestämdaste emot Nya Testamentets
idé och den lära, vår Herre Jesus och hans Apostlar oss
gifvit. Vore det icke så, skulle icke Apostelen Paulus hafva tilltalat
den kristna församlingen i Corinth sålunda: leke att vi äre
herrar öfver eder på trones vägnar; utan vi äre hjelpare till eder
glädje: ty J står i tron (2 Cor. 1: 24). Och på ett annat ställe
säger Guds ande: Så berömme sig ingen af menniskor; allt är det
edert. Vare sig Paulus, eller Apollos, vare sig Cephas, eller verl
den,
vare sig lifvet eller döden, vare sig det nu är, eller det
komma skall: allt är det edert. Men J åren Christi, och Christus
är Guds (1 Cor. 3: 21 — 23).
Betrakte vi iustiktelse-orden till H. H. Nattvard, hvar finne
vi der ett enda ord, som stöder en så grof förvillelse, att icke Guds
församlings ledamöter utan presterligt biträde kunna utdela och
annamma H. H. Nattvard? Kärlekens Herre har der endast nåd
och frid att utskänka och meddela åt alla sina trogna utan undantag;
der finnes icke ett ord, som bjuder broder uphäfva sig öfver
broder och utöfva en makt öfver hans själ och öfver hans tro.
Der talas blott om Frälsaren Jesus, som offrat sin kropps offer
för syndare, som behöfva honom, hungra och törsta efter honom.
Der talas om Jesu åminnelse. Der talas om Christi lekamen och
blod, sora fritt skänkes alla fattiga elända korsdragare på jorden,
de må vara under tyranner eller ej, de må vara prester eller ej.
Der talar ett blod välsignelserikare och trösteligare än Abels blod.
Der talas om syndernas förlåtelse, ja om syndernas förlåtelse: frid
och försoning emellan Gud och menniskor. Hvarföre skall man
då bekymra fromma fattiga själar, som taga Gud på orden, och
låta Hans ord gälla mer än ofullkomliga menniskors lagar och påbud?
Hvarföre skall man ingripa uti den eviga kärlekens dyra försnningsverk
och, vare sig genom tilläggande eller fråntagande,
supplera eller stympa en så helig stiftelse? De heligas glädje på
jorden är vanligen ganska ringa; merändels tryckas de af korset i
sin törnkrönte Herres och Frälsares fotspår. Verlden hatar och
förföljer dem. Denna verldens goda tillfaller dem vanligen ganska
sparsamt; månne det då icke är ett helgerån att söka beröfva dem
deras glädje och frid i Gud. deras Frälsare, att med köttslig arm
rycka dem ifrån deras själabrudgums kära herdefamn? Alla herdar
på jorden, om de än vore aldrig så behändigt utstyrda med kappor
och kragar, stjerner och band, hattar och kors, kunna likväl ej
gifva dem det deras själar, med försakelse af allt annat, så innerligt
eftersträfva, nemi. nåd hos Gud, deras synders förlåtelse. Finna
de sig duglige och skicklige att pläga umgänge med Herren sjelf,
som är den lefvande Guden och Frälsaren, sittande på Guds högra
hand och manande godt för sin stridande församling på jorden; så
menar jag för min del, att man icke bör förhindra dem uti deras
360
Den 23 November e. m.
själars flygt upp emot det eviga ljuset, utan snarare se till att man
kan följa dem.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
föreslå, , ,
att R. St:r ingå till K. M. med underd. anhållan oro
uphäfvande af Förordnm af d. 7 Mars 1855, ang:de
ändring i 2 § af 1 kap. Missgern.Balken, och att samma
lag paragraf måtte få återställas efter sin förra ordalydelse;
samt att Konsistorierne i Riket förständigas, att
genom cirkulärer upmana presterskapet, att uti läran
om H. H. Nattvard söka öfvervinna den för sannskyldig
gudaktighetsöfning skadliga fördomen, att Sakramentets
bruk icke eger sin fulla kraft oell betydelse,
om icke presterskapet dervid medverkar.
Och anhåller jag vördsamt om remiss af denna min motion
till vederb. Utsk. Det kan väl synas, som skulle K. M. icke med
nådigt välbehag möta en sådan anhållan af R. St:r, enär det just
var på R. St:rs underd. förslag, samma lagstadgande förändrades;
men jag är öfvertygad, att man af erfarenheten, redan straxt efter
den olyckliga lagförändringen skedde, blifvit tillräckligen uplyst om
det vådliga missförståndet, som vållat ändringen, och att lagens
handhafvare föga tacka lagstiftarena för den nya lagen, samt högeligen
önska att den gamla lagen ännu vore oförändrad; oeh då synes
det mig vara både rättvist och i sin ordning, att den Stats
makten,
som tog initiativet till den misslyckade förändringen, äfven
först erkänner, att man misstagit sig i denna högvigtiga angelägenhet.
Det är menskligt att irra sig; men det är gudomligt att
icke framhärda på en irrstig, utan rädda sina egna och andras själar
från skada och förderf.
Frih. Creutz, Steffan: Jag ber att till alla delar få in
stämma
i den värderika motion, som här blifvit af Hr Estenberg
upläst och som jag önskar all den framgång den förtjenar.
Motionen och yttrandet remitterades till LagUtsk:t.
Gr. Taube, Henning Adolf, upläste följande motion:
Då de betydliga kostnader, boställsinnehafvare!) nödgas vidkännas,
när bostället är beläget uti by, som laga skifte undergår,
i allmänhet äro ganska betungande, sä torde vara skäl uti att åtgärd
vidtages, derigenom tillfälle lemnades boställsinnehafvare^ att,
på ett för honom i möjligaste minsta måtto kännbart sätt, bestrida
nämnde kostnader.
Lagstiftaren har, genom stränga lagstadganden och allmänna
opinionen, genom att laga skiften numera med ifver sökas, visat
huru nödvändiga och nyttiga skiften äro, såsom varande den första
och kraftigaste häfstången till ett väl ordnadt jordbruks åstadkommande;
det torde derföre här ej behöfva ordas vidare om de fördelar,
ett boställe tillskyndas genom att undergå skifte. Men om
äfven detta är ofelbart, så qvarstår dock alltid det allmänt kända
l)en 23 November e. m.
3fil
fuklum, att sammanlagda kostnaderna vid ett skifte upgå till ett
belopp, som mången hemmansegare endast med stor möda kan anskaffa.
Gäller nu detta om hemmansegaren, som mot inteckning
uti hemmanet kan penningarne uplåna, så måste det i högre grad
gälla för boställsinnehafvaren, hvilken, endast på den kredit, han
för sin egen person lyckats förvärfva sig, nödgas penningarne anskaffa.
Uti K. M:s nåd. Kungörelse af d. i Maj 1827 ang:de den
ersättning, boställsinnehafvare, i ani. af verkställde egoskiften, erhålla
eller få vidkännas, är visserligen stadgadt, att den ersättning, boställsinnehafvaren
för husflyttning, odling, hägnad dikning, ståndskog
eller plantering förpligtas utgifva utöfver hvad som derföre
erhålles, jemte den för skiftets verkställighet belöpande kostnad,
skall fördelas på 20 år, och innehafvaren af efterträdaren erhålla
ersättning för så många år, som derutaf återstår vid boställets afträdande;
den, som vid skiftet bostället innehafver, är dock skyldig
penningarne i första hand anskaffa.
Då nu antagas måste, det bostället genom skiftet förbättras,
så synes väl rättast vara att bostället och ej bostäjlsinnehafvaren
för kostnaden häftar.
Uti åberopade nåd. kungörelse stadgas, att ersättningen, som
från bostället utgår för ståndskog och plantering, äfven skall vid
beräkningen iakttagas, men då denna ersättning vanligen utgår in
natura och bostället dervid endast kännes skyldigt aflemna hvad
detsamma aldrig tillhört, så bör ej denna ersättning räknas boställsinnehafvaren
till godo; lämpligast torde derföre vara att ej specificera
hvilka kostnader boställsinnehafvaren skall få fördela på 20 år,
utan låta detta af Synerätten i första hand bestämmas.
Jag får nu derföre föreslå,
det R. St:r ville till K. M. ingå med en underd. anhållan,
det stadgadt varder: då laga sigte öfvergått en
by, deruti boställe finnes och skiftet fastställdt blifvit,
skall ekonomisk besigtning å bostället hållas och dervid
utrönas och bestämmas till hvad belopp boställsinnehafvaren
vid skiftet nödgats för bostället vidkännas
kostnader utöfver hvad han dervid erhållit, dervid sådane
ersättningar, som in natura utgå, skola uti penningar
efter på orten gångbart pris värderas.
Boställsinnehafvaren eger sedan, om honom så för godt synes,
till det belopp, Synerättens laga kraftvunna beslut bestämmer, och
mot inteckning uti bostället, uptaga ett på 20 år stäldt amorteringslån.
Den för året utgående räntan och amorteringen skall af
boställets innehafvare erläggas uti Maj månad hvarje år vid påföljd
att, om sådant uraktlåtes, inteckningsinnehafvaren må vara obetaget
å exekutiv aktion låta försälja så stor del af årets gröda, som till
betäckande af räntan och amorteringen, jemte för exekutiva åtgärder
erforderliga kostnader, kan behöftigt vara.
Om remiss till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t får jag anhålla.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
362
Den 23 November e. m.
Frill. C reut z, S te f fan, upläste en motion af följande lydelse:
Vid minnet af den snillrike Johan CHof Lagberg, går jag, att
med några ord framställa naturläkekonstens vigt och betydelse, samt
att upkalla R. St:rs medverkan dertill, att den idé, åt hvilken Lagberg
egnade sitt lif, sin outtröttliga verksamhet, måtte finna anhängare
och understöd äfven af folkrepresentationen. Det var för folket
denna utmärkta man lefde och verkade med sin lärdom och sitt
snille, det var för den populära eller folkläkekonsten han upstälde
de naturligaste, de enklaste grunder, i ändamål att, så långt möjligt
menniskan skulle kunna, blifva sin egen läkare, under trogen
åtlydnad af naturen, hvars yttersta läkekraft är Gud, såväl som
under åtlydnaden af den sanna vetenskapens enkla grunder.
Likasom det var bonden Prisnitz’ natursnille förbehållet, uptäckten
eller återuplifvandet. ur årtusendens glömska, af vattnets
egenskap utaf helsomedel i och för sig, så var det Johan Olof Lagberg,
som bringade denna underbara läkckr ft i system, och till en
läkekonst, lätt begriplig för den olärde som den lärde, lika åtkomlig
för den fattige som den rike. Det var Lagbergs lärdom och
snille, som gjorde denna läkekraft till föremål för en ny vetenskap
inom vårt länd, en praktisk-populär vetenskap, som, genom sina enkla
och naturliga grunder, skulle göra den gamla läkekonsten, med dess
lör den olärde helt mystiska djup, så långt möjligt och i sinom tid
obehöflig.
Denna nya vetenskap, som till åtskilnad ifrån den gamla allopathien,
begagnar såsom hufvudbotemedel vattnet, på mångfaldigt
omvexlande sätt detsamma använder och fått namn af Hydropati»,
utesluter ifrån sig allt, som står i fiendtligt förhållande till menniskonaturen,
och behandlar alla sjukdomar uteslutande och ytterst
med vatten. Den förkastar således ock i allmänhet all medikamentsbehandling,
och synnerligast den nu så allmänt brukliga och förderfliga
giftmedicinen. Hydropathien, med vattnet såsom hufvudntedel
— hvilket ock namnet angifver — införlifvar med sig hvarje
ämne, hvarje inflytelse och åtgärd, som till organismen står i vänligt
förhållande, och undflyr allt sådant, som för sjelfva naturen är
motbjudande och densamma instinktivt stygges vid.. Utom gifterne
och den myckenhet vidriga och oangenäma medel, man trott sig böra
använda för att vinna helsa, förkastar hydropathien, såsom öfverflödigt
och onödigt, alla blodtömningar, der icke naturens egen läkekraft
bringar sig sjelf dertill, och der icke knifven måste anlitas,
och i hvilket fall vattnet, både såsom förberedande och efterföljande
operationen, lemnat de bästa resultater. Den förkastar vidare helt
och hållet vaccinen, såsom en onaturlig, artificiel sjukdomssmitta,
inympad på menskligheten, så mycket mera förderflig, som vaccineringen,
ehuru minst sagdt — barbarisk, hos oss blifvit lag, och
hvarigenom de mångartade sjukdomsämnen, den medför, blifva till en
allmän sjuklighet för slägtet.
Hydropathien, så mäktig i egenskap af kurativ, är tillika den
naturligaste och mest lämpliga att använda som preservativ, och
hafva fördelarne af hydropathien, använd såsom sådan, framförallt
visat sig hafva företräde vid de mest elakartade farsoter på en sed
-
Den 23 November e. m.
363
nara tid, för att icke nämna de lyckliga resultater, denna läkekonst
åstadkommit såsom kurativ, under samma farsoter, oell detta ofta i
de mest fövtviflade sjukdomsfall. Tusenden hafva, genom användande
af denna läkekonst, bevarat sin helsa, och der den genom
skadliga inflytelser blifvit bruten, återvunnit sin förra kraft, och
der, hvarest medikaments-förgiftningen åstadkommit en ytterligare
tyngd på den lidande sjuklingens börda, har vattenläkekonsten visat
sig mäktig att utdrifva håde denna och sjukdomen, samt sålunda
återstäldt till en gagnande verksamhet personer af största inflytande
för menskligheten, och hvad dertill är, lärt dem inse och högt upskatta
naturmedicinen, hvars djupaste pulsåder till helsa är vattnet.
Då man talar om naturmedicin, så är det kändt, huru hvarje
kurmethod vill tillegna sig detta namn. Men huruvida en sanning
kan ligga uti tillegnandet af detta namn, der, hvarest de onaturligaste
kuråtgärder användas, der icke hvarje tänkande menniska kan
begripa »huru» åtgärden verkar, eller inse, att den, rätt använd,
»måste gagna», om den ock, såsom hvarje mensklig åtgärd, i alla
omständigheter, icke förmår bota. Huru kan detta namn tillegnas
en kurmethod, en läkekonst, som hyllar den grundsatsen: »att man
kan och bör bota en sjukdom med en annan sjukdom», eller med
andra ord: som söker efter specifika medel, hvilka upväcka i organismen
en sjukdom, motsatt den som man vill uphäfva. Huru
mången har icke sålunda genom botemedlet fått sig ett sjukdomsfrö
nedlagdt, som småningom utvecklat sig och slutligen blifvit hans
aldrig misstänkta baneman.
Emot alla sådana invecklade theorier strider vattenbehandlingen,
såsom dess högsta grundsats är: »endast det friska och helsosamma
kan bota det sjuka», och — såsom Prisnitz, vattenkurens
stiftare, uttryckte sig: »jag botar med kraft, den vanliga läkaren
med svaghet.»
Vattnet, ljuset, luften, magnetismen, allt sorn' hydropathien
tillegnar sig, såsom stående i harmoni med naturen, äro i sig sjelfva
krafter, hvaraf hela skapelsen lefver, med sig införlifvar och assimilerar
till en fortgående utveckling och jemnvigt, hvarför ock den
rätta naturläkekonsten använder dem till mensklighetens helsa, med
uteslutande af alla sådana medel, som redan på den sunda organismen
må3le kännas skadliga, och mycket mera på den sjuka måste
förorsaka ohelsa och ett försvagande, som småningom bäddar en
för tidig graf.
Under inflytelsen af dessa tänkesätt, har jag ock ansett min
pligt vara att dem uttala, och utbeder mig hos de mera lärde och
män af facket det öfverseende, som icke förnekas den ringaste, då
hans öfvertygelse är upriktig och då i dess uttalande återfinnes ett
bemödande för allmänt väl.
Då jag sålunda uttalat min öfvertygelse om hydropathiens välgörande
verkningar för menskligheten i gemen, oeh deruti inbegriper
min mening, att densamma — då den användes på ett fint,
mjukt och om insigter vittnande sätt, — är lika lämplig och välgörande
för barnet i vaggan, som för gubben vid grafvens rand,
så kan jag icke förneka mig att uttala, huru jag anser först och
364
Den 23 November e. m.
ytterst bristen på allmännare erkännande af denna dyrbara sak, och
sedan den fullkomliga bristen på hydropathiska läkare för den dagliga
praktiken vara anledningan till den allmänna sjukligheten och
till den stora dödligheten i synnerhet i de spädare och yngre åren.
Det stora antal hustrur, hvilka nu i sina mest blomstrande år duka
under vid barnafödseln, och uti dessa puerperallebrar, mot hvilka
den vanliga läkekonsten föga uträttar, gifva anledningar till mycket
bekymmer och klagan. Mot dessa sjukdomar har den hydropathiska
läkaren de bästa och kraftigaste medel, som äfven erfarenheten
visat, der de fått användas, såväl som vid deri sunda och helsobringande
vården af de späda barnen, hos hvilka den nu rådande
medikaments-behandlingen måste vara högst förderflig, såsom grundläggande
af framtida sjukdomar, hvilka allt mer och mer utveckla
sig på slägtet.
Få sjukdomar ådagalägga så mycket förderfligheten af medikamentsbehandlingen
och bristen på hydropathisk behandling, det vare
sig såsom kuratif eller preservatif, som de gångbara frossorna och
galanterisjukdomarne hvilka nu afhöras i sådant öfverflöd. Den
som en gång försökt hvad hydropatbien förmår emot frossan, den
låter svårligen förleda sig att tillgripa det vidriga chinasaltet, som
nu i stora doser bestås i de s. k. frosskurerne, hvilka man för ögonen
ser huru de mera stjelpa än hjelpa. Sammalunda i galanterisjukdomarne
har hydropathien de bästa medel i sina händer, syunerligast
då de i tid tillgripas och de olyckliga icke öfverlemna
sig åt merkurialmedel, hvarigenom ett fullständigt kureraude förebygges
och efterkommande få röna de förfärliga följderna af både
sjukdomen och förgiftet. Men, sorn sagdt är, vi hafva inga hydropathiska
läkare, som verkligt lefva för sin idé och i den dagliga
praktiken densamma utöfva, hvarför den menniska, hvilken älskar
vattenbehandlingen, nödgas i kritiska fall, om ock, emot sin
vilja, underkasta sig den vanliga läkekonsten, om han ock inom sig
anser den föråldrad. Mången, som kommit till insigt om vattenbehandlingens
företräden, använder den ock uteslutande som husmedicin,
och, ehuru inseende vigten deraf, att hvarje menniska bör
vara sin egen läkare i allmännast förekommande fall, och kan det
med en läkekonst, som hvar och en bör begripa, så inträffar dock
fall af svårare art, der vetenskapens idkare i denna väg äro af högsta
nöden, såväl som i stunder då sjukdomen gör tankekraften och
handlingen oförmögen till en nödvändig sjelfverksamhet. Som nu
hydropathiens anhängare icke mera äro ett ringa fåtal och denna
läkekonst vunnit auktoritet i hela den civiliserade verlden, så är det
icke för tidigt i vårt land att fästa Ständernas upmärksamhet derpå,
för att genom beviljande af anslag höja denna välgörande läkekonst
till det anseende och den utvecklade verksamhet i det allmänna
lifvet, som den förtjenar och på det att icke den orättvisa
måtte ega rum, hvilken bereder de största fördelar åt den ena riktningen
med uteslutande af den andra.
Jag får derföre vördsammast föreslå :
att R. St:r bevilja ett anslag af 10,000 rdr rmt till
inrättande af en hydropathisk klinik i hufvudstaden, der
Beli 23 November e. m. 308
studerande, som vilja uteslutande egna sig åt denna
riktning, kunna utbilda sig till praktiserande hydropathiska
läkare, oell der sjuka kunna intagas oeh vårdas
elter rent hydropathiska grunder.
Då, såsom under förra Riksdagen, homöopathien icke lärer
underlåta att göra sig hörd, och om K. St. skulle finna för godt att
skänka understöd till densammas utveckling i jemnbredd med allopathien,
så hemställer jag, huruvida icke en polyclinik för de tre
läkekonsterue tillsammans, lämpligast kunde inrättas och komma
till stånd. Det skulle vara till stor nytta för helsotilistandet, då
tillfälle gåfves allmänheten att blifva val vårdad och skött vid påkommande
sjukdomsfall, i enlighet med hvad den ansåg närmast
öfverensstämmande med sina tänkesätt. Skulle icke detta finnas
lämpligt, ber jag att få förorda nämnda anslag till en hydropathisk
klinik.
Begärdes på bordet.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, upläste följ. motion:
Enskildta motionärers upträdande i löueregleringsfrågor har
ofta förefallit mig, minst sagdt, obehörigt. Regeringen är embetsmännens
rätta målsman, den bör bäst kunna bedöma behofveu. Undantag
gifvas dock äfven från den säkraste regel. Om styrelsen,
under en brydsam penningeställning, tvekar att framkomma med
förhöjde atislagsfordringar, kan sådant icke annat än gillas, men då
blir det deremot Ständernas oafvisliga pligt, att tillse det lika rätt
vederfares Statens alla tjenare. I förlitande på denna sanning, vågar
jag fästa upmärksamheteu vid det obilliga undantagsförhåliaude
hvari åtskilliga löntagare vid Konungens värfvade HussarRegemente
sig befinna. Då K. M:t vid sednaste Riksdag föreslog en löneförhöjning
för värfvade arméen, ansåg K. M., att Regementsofficerare
vid d. v. Kronprinsens Hussar-reg:te borde aflönas lika med
deras vederlikar vid andra garnisons-reg:ten, men att alla öfriga
grader kunde åtnöja sig med ett betydligt ringare lönebelopp. R.
St. gillade dock ej denna åsigt, utan beslöto: »Enär lefnadskost»naden
i Skåne och isynnerhet i Malmö, der största delen af rege»mentet
finnes förlagd, torde vara i det närmaste jemförlig med
»den i hufvudstaden, samt officerarnes förflyttning mellan de olika
»garnisons-orterna otvifvelaktig! måste ådraga dem ökade utgifter,
»hafva R. St. ansett billigheten fordra, att SubalternOffieerare och
»deras vederlikar vid ifrågav:de reg:te få tillgodonjuta enahanda
»löneförmåner, som för motsvarande grader vid öfrige garnisons-reg:len
»blifvit beviljade.» Härvid finnes endast en anmärkning att göra:
Var Ständernas yttrande rigtigt om Subalternerne, måste det äfven
varit tillämpligt på Ryttmästarne och i ännu högre grad på de så
ytterst vanlottade UnderOfficerarne, hvilka alla dock lemnades åt
sitt öde.
K. M:t har nu sökt afhjelpa den mest i ögonen fallande orättvisan,
då K. M. i sin nåd. Propos. föreslagit en löneförhöjning för
Underbefälet, en löneförhöjning, förutan hvilken nämnde befäl icke
3IJ6
Den 23 November e. iu.
kan lifnära sig. Att K. M. icke kunnat gå längre, medgifver jag
gerna, men tror deremot, att R. St., å sin sida, både kunna och
böra taga steget fullt ut, samt sålunda fullborda hvad de vid sednaste
Riksmöte började, med andra ord, tillägga samma löner åt
Hussarernes Ryttmästare, sorn dessas kamrater vid andra regementen
redan sedan flera år åtnjuta.
Regementet, jemförelsevis det minst dyra inom arméen, har
doek, jag vågar tro det, alltid med heder försvarat sitt rum i
krigshären; i nit och kärlek till sitt yrke gifver det icke efter för
något; tjenstgöringen är för befälet lika trägen och extra utgifterna
större än vid andra regementen. Hussarerne, ensamme bland
alla värfvade, afmarchera årligen till en aflägsen mötesplats och förläggas
i dyra kantoringsqvarter, der serskildt sqvadronscheferne, med
egen uppoffring, nödgas sörja för sina underhafvandes utkomst.
Då R. St. dessutom sjelfva, med rätta, påpekat att lefnadskostna
den
i den del af Skåne, der regementet ligger, icke kan vara ringare
än i den del af samma provins der t. ex. Wendes artilleri är förlagdt,
torde ingen uptänklig orsak kunna upletas, hvarföre en
SqvadronsChef och Passevolantör vid Hussarerne skall aflönas med
1,600 rdr rmt, då en Batterichef och Passevolantör vid Artilleriet
har 2.400.
Ofvertygad att denna min åsigt delas af R. St., får jag härmedelst
vördsamt föreslå,
att de 6 SqvadronsChefs-lönerne vid Konungens värfvade
HussarRegte förhöjas - från 1,000 till 2,400 rdr
rmt hvardera, samt RegementsCJvartermästarens från
1,350 till 1,800 rdr rmt, eller till lika belopp med
hvad nu upbäres af motsvarande grader inom öfriga
GarnisonsRegemenlen. Regementets stat komme sålunda
att, utöfver hvad K. M:t föreslagit, ökas med
en summa af 5,250 rdr rmt årligen.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk:t anhåller jag
vördsamt.
Hr Sköldebrand, Carl Predrik: Utan att vilja mot
sätta
mig den framställning, som blifvit gjord af Gr. Björnstjerna,
vill jag blott förklara, att icke lönerna för Konungens värfvade
HussarReg:te ensamt böra tagas i beräkning. Om man endast
tänker på Passevoiansen, så kunde det kanske vara skäl, att Vendes
Artilleri hade högre löner än Konungens värfvade Hussarer.
Motionen jemte yttrandet remitterades til) StatsUtsk:t.
Vidare upläste Gr. Björnstjerna en motion så lydaude:
Jag motsatte mig det förslag till Adelns ombildning, som vid
sednaste Riksdag framstäldes, ej derföre alt jag var blind för de
fel, hvilka vidlåda vår sammansättning, men derföre att jag icke
fattade en Adelskammare utan sjelfskrifvenhet. Jag gör det icke
heller nu. Nu, såsom då, anser jag ett kraftigt Riddarhus för ett
af den lagbuudna frihetens säkraste stöd. Nu, såsom då, tror
Den 23 November e. m.
jag dock att. Adeln sjelf, utan påtryckning från andra, både kan
och bör bortrensa de sjukliga utvexter, hvilka, om de fortfarande
tilltaga, slutligen måste förorsaka Ståndets fall. Delar Riddarhuset
och Adeln denna min åsigt, är jag säker, att vi ännu länge skola
häfda vår plats i Svenska samhällsbyggnaden. Men ingen tid får
då förloras, innan de mest i ögonen fallande oformligheterne rättas,
oformligheter, hvilka ingen af oss hvarken kan eller vill försvara.
Främst bland desse framstår den bedröfliga sanningen, att personer
här kunna, sjelfve, eller genom fullmakt, upträda såsom Svenska
folkets målsmän, utan att ega ens det första vilkor för lagstiftarekallets
värdiga upfyllande, det att kunna eller ega något.
Den, som här skall afgöra landets väl eller ve, bör väl besitta
den bildning, som ensam tillåter honom att sjelf fälla ett omdöme;
i annat lall blir han endast en lekboll i andras händer; exempel
derå saknas ej, äfven utom detta hus. Staten har således rätt
att fordra, det den födde lagstiftaren skall kunna något; den har
äfven rätt att fordra, det han skall ega något. Den, som bestämmer
utgifterue, bör äfven i någon mån bidraga att bära dem. Ofvan -  nämde båda egenskaper måste Ståndet således, efter mitt förmenande,
fordra af sina ledamöter, dock under så mild form, som med
ändamålets upnående kan förenas. Jag får således vördsamt föreslå
det 7 g Riddarh.Ordmn erhåller följ:de 2:ne nya momenter:
9:o. Adelsman, hvilken antingen icke aflagt Studentexamen
eller icke är eller varit i Rikets tjenst, med K. fullmakt, anstäld.
10:o. Adelsman, som icke under det sednast förflutna året erlagt
bevillning för minst 1,000 rdr rmt inkomst.
Gerna medgifver jag, att den, som aldrig aflagt något lärdomsprof,
kan besitta långt vidsträcktare kunskaper, än de ringa, hvarpå
Studentexamen utgör ett bevis, meu hvem skall bedöma detta.
En fast utgångspunkt måste gifvas, en sådan är en offentlig examen,
hvilken alltid förutsätter en allmän humanistisk bildning, just
den som här erfordras.
Hvad förmögenhets-vilkoret angår, erkänner jag äfven der, att
mången medellös kan hafva en fasthet i grundsatser, som mångdubbelt
upväger tusentals nirs inkomst, men nekas kan dock ej, att
den, som ingenting eger, har svårare att handla sjelfständigt än
den, som med egna medel kan draga sig fram. Jag känner väl
de anmärkningar, hvilka rigtas mot en förmögenhets-census; mot
menniskans upskattaude efter rikedomen i det praktiska lifvet,
måste praktiska medel tillgripas, om praktiska ändamål skola upuås;
se der hvarföre vi nyss i valfrågan sett det mest frisinnade af
MedSt:n dock införa en census. Detsamma visar sig öfverallt, dei
man
icke låter sig bortföras af drömbilder, hvilka vanligen sluta
bedröfligt nog för den drömmande. Jag vågar således tro en census
nödig, men har föreslagit den så låg att blott få, i besittning af den
bildning, jag i första rummet alser, derigenom komma att uteslutas.
Slutligen torde någon invända, att de fordringar, jag upställt,
strida mot den sjelfskrifvenhet, jag förordar. Jag tror ciet ej. Lika
väl skulle då det stadgande, att ingen under 25 års ålder här får
intaga säte, utgöra en kränkning af sjelfskrifvenheten. Ingendera
368
l->en 23 November e. m.
sirö det. Alla liro blott korolarier till en rätt, som endast med
dem får oell kan till allmänt gagn utöfvas.
Mången skall förkasta detta förslag, såsom för litet genomgripande.
Jag liar dock tyckt mig finna, att de, sorn hastigt önska
sig allt, vanligen icke komma ur fläcken och således föga mera
uträttar än de, hvilka vagga sig i sjelfbehaglig sorglöshet. Bättre
då att varsamt bortskära de förmultnade grenarne och sålunda bevara
hvad som bör bevaras, än att låta hela trädet förqväfvas af
mossa, under det man strider om den jordmån, i hvilken den gamla
herrliga vexten bör omplanteras. Måtte Riddarh.Utskit. i första
rummet betänka detta; det är dit jag anhåller att denna min motion
måtte remitteras.
Begärdes på bordet.
Hr Stjernefelt, Claés Ferdinand, upläste följande motion
:
Hvad som synnerligen höjer samhällen, såväl i materielt, som
intellektuelt hänseende, är lätta kommunikationer. Historien bevisar
denna sanning och påpekar, huru nationer härigenom stigit i bildning
och med detsamma i makt och aus;de. Hvarje nation, som
är mån om sin ära och sjelfständighet, får ej stå stilla. Allt stillastående
är tillbakagång. Framåt är naturens order. Stillhet är
död!
Vårt fosterland, som, kanhända i följd af en oblid natur och
dess innevånares deraf förorsakade trögare sinnelag, länge stått efter
andra nationer uti bildning och de materiela fördelar, som denna
kan förskaffa, har nu börjat afkasta den slöja af likgiltighet, hvari
det allt för länge varit insvept. Sverige har vaknat till besinning
och blickar med tillföisigt på de stora, menskligheten gagnande
företag, som andra länder åstadkommit, och drager sedan deraf fördelar.
Med jettesteg har landet gått framåt under de sednare åren
och om det icke har skurit några lagrar på främmande jord, hvilka
visserligen uti hafdem» äro oförvansklig», knyter det idoghetens
och flitens krans, lika mycket värd, som lagern, vunnen i blodiga
bardalekar.
Handel och näringar blomstra, åkerbruket har ölvergifvit en
gammal slentrians fotspår och går nu nya vägar vid sidan af naturvetenskaperna.
Allt bådar bättre tider. I kedjan af upfinningar
och förbättringar intager de elektriska telegraferna ett utmärkt rum.
Och då denna sköna upfinuing, hvilken omsider här införts, snart
sagdt, med hänryckning blifvit emottagen, och hvars välgörande
verkningar redan tydligt försports, tyckes den dock genom de förändringar,
sorn portot undergått, på sednare tider, allt mindre anlitas,
hvarigenom telegraferne göras mindre gagnande för landet
och äfven mindre hitta att sig sjelfva underhålla och aflöna.
Innan Reghtet d. 2 Aug. 1856 utkom, var lägsta portoafgiften
för enkel telegram (25 ord, inklusive adress) på eli väglängd af 25
svenska mil, bestämd till 1 rdr rgs; och skulle, jemte denna afgift,
alltid erläggas C sk. för telegrammets kringbäring å adressorten.
Denna sednare afgift benämndes budbäringsarfvode.
Våglängden
D-en 23 November e in.
Våglängden beräknades efter telegraftrådens sträckning, hvaraf
upkom att ett telegram, som skulle befordras t. ex. emellan Jönköping
och Lidköping (emellan hvilka punkter ej annan väg fanns,
än öfver Stockholm eller Helsingborg), kostade lika mycket, som
emellan den förra platsen och Hernösand, eller 3 rdr. Afsändare)!
var medgifvet att erlägga afgift för svar, men elter samma grunder,
som för sjelfva telegrammet.
Ofvannämnde Reghte utvidgade den korresponderande allmänhetens
rättigheter så till vida:
l:o. Att större ordantal tilläts uti telegrammet, genom adressens
frihet från taxering (denna fick likväl ej öfverstiga 5 ord).
2:o. Att budbäringsarlvodet bestämdes till 10 öre rmt och
skulle af mottagaren erläggas, samt
3:o. Att afsändaren fick erlägga afgift för svar om 10 ord
(adressen ej iuberäknad) med 50 % förhöjning af enkelt telegramporto.
Men föröfrigt qvarstod i det närmaste alla förra stadganden,
äfven det om våglängdens bestämmande efter »telegrafliniens längd
och riktning» (se 30 § samma Reghte).
Belåtenheten med alla dessa eftergifter tycktes vara allmän
och för att ännu mera lätta korrespondensen, utkom K. kungörelsen
<1. 24 Mars 1857 (tillämpad från d. 1 Juni s. å.), hvarigenom bestämdes
att genaste vägen emellan afsändnings- och emottag)’,ingsorten
skulle ligga till grund för taxeringen jemte ordantalet. Derigenom
kom t. ex. portot för enkel telegram emellan Jönköping
och Lidköping att nedsättas från 3 til! 1 rdr. Deremot lägger
K. Regktet d. 4 Juni, tillämpadt från den 1 Juli innevrde år, ganska
stora svårigheter för allmänheten att begagna sig af telegrafinrättningen,
utom i yttersta nödfall.
Ett medelporto af 2 rdr bestämdes öfver hela riket och ordantalet
reducerades från 25, jemte 5 ords taxeringsfri adress, till
endast 20, adressen inberäknad. Stora svårigheter upstå, i ansule
till detta inskränkta ordantal, vid upsättandet af ett telegram. När
härtill kommer att ordantalet ännu ytterligare inskränkes, om telegrammet
skall åtföljas af anm., ronde vidare befordring från adressorten
med post eller expres samt ang:de betaldt svar och mera dylikt,
hvilka anm:r förr alltid kostnadsfritt bifogats, så blir telegraferingen
ännu mera försvårad. Vill man jemte telegrammet äfven
betala svar å detsamma, så kau man ej såsom förr få betala för
svar om 10 ord och derföre erlägga 50 % förhöjning, utan måste
alltid betala minst helt telegram.
Medelportot, 2 rdr, gäller endast för 20 ord, men ökes med
1 rdr för hvarje öfverskjutande tiotal, så att ett telegram om 100
ords text, som på det lilla afståudet emellan Engelholm och Helsingborg
förr kostade endast 3, nu måste betalas med 10 rdr.
Vid korrespondensen med utlandet är en helt. annan och högre
beräkning fastställd och medelportot gäller då ej för befordring
till gränse-stationen inom landet.
Om ett telegram sändes från Haparanda till en person i Helsingborg,
kostar detta endast 2 rdr, men sändes det till Helsingör,
IL I. 24
370
I)en 23 November e. m.
så blir Svenska portot 8 rdr 80 öre, hvartill det utländska sedan
lägges.
I korthet Hr nu de störste svårigheterne antydda, och man
kan nogsamt inse att korrespondensen ej härigenom ökas, utan har
den sedan betydligt, ungefär till hälften, på flera ställen förminskats
och följaktligen derstädes inkomsterne aftagit.
En inrättning, som fördrar en så mångtalig persoual och så
storn underhållskostnader som telegrafverket, behöfver så ställas, att
allmänheten allt mer kan begagna sig deraf, hvarigenom ej allenast
sjelfva verkets inkomster förbättrades, utan äfven hela landet deraf
droge största fördel.
För detta ändamål vågar jag vördsamt föreslå
att t. ex. portot för enkel telegram pr 25 geografiska
mil nedsnttes till 7 5 öre och afgiften höjes med 25
öre för hvar 10:de mil, med proportionerlig tillökning
i priset vid öfverskjutande ordantal.
Endast genom denna förändring, tror jag, skulle den största
liflighet upstå vid telegraferne i ltiket och inom kort tid det bästa
resultat visa sig.
Uti ett så långsträckt och föga koncentreradt land, som Sverige,
tror jag icke, att ett telegrafmedelporto kan bära sig.
Man skulle kunna åberopa förhållandet med postportot, som
så väl bär sig, men om man besinnar hvilket helt annat och
dyrare expeditionssätt. som fordras vid en telegrafstation, så tål
detta ej någon jemförelse. Dessutom handlar postportot endast
om några ören, och om detta höjes, eller sänkes, så inverkar det
så obetydligt på brefvexlingen.
Inom flera delar af Riket har den sednare förändringen af
postafgiften icke haft förmånlig verkan på den korresponderande
allmänheten, hvarigenom telegrafinrättningen förlorar mer och mer
allmänhetens intresse.
Men ej allenast bland allmänheten. Äfven bland den talrika
tjenstemanna-personalen. Denna utgöres af unga män uti sin bästa
ålder, hvilka egnat sig åt sitt kall, under hopp om bättre utsigter
för framtiden, och många hafva derföre öfvergifvit en annan, ofta
för framtiden bättre bana. Men då nu telegraferne så litet begagnas,
blir troligen en indragning af stationer och tjenstemän nödig,
hvilket på många håll skulle väcka bekymmer.
Visserligen hafva lönerne hittills varit tillräckliga för den dagliga
utkomsten, men då man besinnar att få tjenstemän äro så
bundne och så inskränkte till sin verksamhet utom tjensten, samt
hafva så många och vigtiga förtroenden om händer, som telegrafens
tjenstemän, så torde det höra till framtidens kraf att lönerna
så ökades, att åtminstone stationsföreståndarne kunde lefva som
gifte och hafva sin vederbörliga utkomst.
Jag anhåller vördsamt att denna motion får komma under
Högh Ståndets pröfning.
Lades på bordet.
Den 23 November e. m.
Hr Skjöldebrand, C a r 1 F red r i k, upläste följande motion:
Inom Svenska Arméen hafva åtskilliga händelser inträffat
hvilka, ehuru temligen allmänt kända, ej här kunna anföras, och
hvilka gifva mig ani. att föreslå att Heders-domatolar vid Arméen i
skola införas. En sådan domstol, sammansatt af en Regementsofficer,
3 Kaptener, 2 Löjtnanter och 2 UnderLöjtnanter, valde
hvar och en inom sin grad, och för längre tid, så att ej inflytelsen
af en gjord anklagelse kunde inverka på valet, skulle, sedan den
aflagt domare- och tysthetsed, ransaka och domina hvar och en
officer, som vore anklagad för vanhederligt upförande, hvilket ej
borde offentliggöras. Den enda dom, som af denna domstol kunde
fällas, skulle vara tjenstens förlust. Ehuru jag hoppas att en sådan
domstol verkade mera som afskräckande fin som dömmande,
så bör likväl allting göras för att förekomma väld vid en dom, så
sträng som denna, och der ransakningen vöre hemlig. Derföre
anser jag att vad bör kunna ske till en Militär-distrikts Hedersdomstol,
sammansatt, af 2:ne från hvart och ett af de öfriga regementerne
inom distriktet valde officerare. Om remiss till LagUtsk:t
af ofvannämnde motion får jag ödmjukast anhålla.
Afven denna motion bordlädes.
Vidare upläste Hr Skjöldebrand en motion af detta innehåll:
Då
af Artilleriets 59 Kaptener endast 25 hafva passevolans,
och således ej de öfrige få tillgodonjuta den hufvudsakligaste inkomst,
hvartill värfvade arméens officerare kunna hoppas komma,
så hafva de af Artilleriets kaptener, som hafva äldre lön, men ej
passevolans, erhållit sig tilldelade 12 st. arfvoden å 600 rdr rmt.
Fastän ett af dem har en längre tid stått vakant, så torde de
hädanefter alltid blifva för få, och då de äro fördelade på Reg:tena,
så beror det på slumpen, om man får ett sådant tidigt, sent eller
aldrig. Det kan således under nuvule förhållanden inträffa att en
Artilleri-kapten aldrig får mer än omkring 2,000 rdr rmt lön i
nettobehållning, en lön, som såväl hos de civile tjenstemän nett, som
af de vid skolorne anställde, ganska tidigt öfverskrides. Jag väcker
derföre motion, att det anslag, hvarutur ofvannämnde arfvoden
utgå, måtte blifva förslagsanslag, och att. ett sådant måtte tilldelas
hvarje kapten vid Artilleriet med äldre kaptens lön, som ej har
passevolans och som vid Artilleriet tjenstgör, samt att denna motion
måtte blifva till SlatsUtskit remitterad.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Uplästes en af Hr Nordenfelt, Leon ard, inlemnad motion
af följande lydelse:
Då de förordningar, som bestämma rättigheter och skyldigheter,
i fråga om updämning af åar och floder, för drifvande af
vattenverk, beredande af flottleder eller vattenledningar för andra
ändamål, äfvensom i fråga om ändring eller utrifning af redan be
-
372
Den 23 November e. m.
fintliga dammbyggnader, till förekommande af öfversvamningar eller
bakvatten för ofvanliggande vattenverk, till beredande af flottleder
eller uprätthållande af fisken, äro dels ofullständiga och otydliga,
hvarigenom ständiga lagstrider i dessa frågor upstå och underhållas,
och dels hinderliga för de stora industriella intressen, som bero på
en jemn vattentillgång, föreslår jag,
att R. St:r ville hos K. M. begära en K. Propos. till
näst sammanträdande R. St:r om en ny förordning i
ifr&gav:de vigtiga ämne, hufvudsakligen utgående från
följande grunder:
l:o) Ingen må byggnad eller updämuing i ström eller å
företaga, som kan inverka på vattenhöjden derstädes
eller på andras rätt, utan förutgången pröfning af HäradsSyneRatt
och fullständig undersökning af sakkunnig
person, så val ang:de vattendragets förhållande vid
olika vattenstånd, särdeles de största flödena, sorn om
den verkan derå, den ifrågav:de byggnaden eller updämningen
kan vålla, hvarjemte ett fast vattenmärke bör
anbringas och noggrannt i SvneRättens utslag beskrifvas,
så väl som i hvad förhållande till detta vattenmärke
både lägsta och högsta vattenhöjden får hållas,
med åliggande för sökanden att så inrätta och sköta
sin byggnad, att dessa vattenhöjder aldrig öfverstigas.
Resultatet af ofvannämnde undersökning bör, innan dom
fälles, underkastas granskning af Chefen för det Vägoch
VattenbyggnadsDistrikt, inom hvilket vattendraget
är beläget.
2:o) Då fråga väckes om ändring eller utrifning af sådana
dammar, som af ålder varit eller för hvilka vattenmärke
finnes utsatt, utan att det genom laga kraftvunnen dom
är afgjordt, huru stora fiodvattenöpningar skola finnas
eller till hvilken höjd flodvattnet tillätes stiga, skall en
likadan pröfning och undersökning, som ofvan är omnämnd,
företagas, vattenmärke utsättas, om sådant förut
ej finnes, och den föreslagna förändringens beskaffenhet
och flodvattenöpningarnes bredd och djup under vattenmärket,
, hvilka dammens egare ålägges att vidmakthålla
för framtiden, i utslaget noggrannt beskrifvas.
Förordmn skall dock, jemlikt K. förordmn af d. 20
Jan. 1824, verkställas på deras bekostnad, som deraf
hafva fördel; ofvanföre liggande vattenverks egare, som
derigenom befrias från bakvatten, ibland dem inbegripne.
3:o) Vattenverks egare må, under de tider, då vattenbrist
eger rum, vid vattenfall eller i laga ordning tillkommen
dambyggnad tillstänga kungsådra och använda hela vattenmassen
för sina verk, dock med skyldighet att icke
förhindra flottning, der sådan förr skett, äfven vid lågt
vatten; och att, hvarest privilegierade fisken deraf bero,
under 6 timmar på natten bereda fisken fri genomgång.
Den 26 November f. m.
373
4:o) Rättighet till flottning medgifves i alla vattendrag med
undantag af dem, som från den punkt, der flottning
börjats, helt och hållet egas af en person eller ett bolag,
utan annan ersättning än för tillfälliga skador genom
tramp och updämning å kringliggande egor; men
inskränkes för de vattendrag, i hvilka flottning ej förut
skett äfven vid lågt vatten, till de 6 månader af året,
då vattenmängden är störst, hvilken tid särskildt för
hvarje vattendrag bestämmes af HäradsRätt.
5:o) Då i fråga om ändring eller updämning af, eller byggnader
uti vattendrag, jord-vattenverks och fiskens egares
samt trafikerandes intressen komma i strid emot hvarandra,
medgifves efter den pröfning och på det sätt K.
Förordnm af d. 20 Jan 1824 om vattenverks ändring
eller utrifning föreskrifver, rättighet för den, som dervid
har vigtigare intresse, att inlösa deras rätt, som hafva
mindre vigtiga intressen, efter värdering med 50 %
förhöjning.
Motiverna för denna motion äro närmare utvecklade i en motion,
som jag i samma syftning afgaf vid förra Riksdagen, hvarföre
jag dermed nu ej behöfver uptaga R. o. Ad:s tid, utan anhåller
om remiss häraf till Ekon.Utsk:t.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:ts Mern. N:o
3, med den till Rikets nu församlade Ständer af Fullmäktige i
Riksg.Kont. afgifna Berättelse.
It. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 26 November 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 23 dennes f. och e. m.
Justerades protit för d. 12 dennes.
De ii 26 Nore m ber f. ni.
Öpnades Hrr Bankmans lista vid d. 24 dennes förrättadt val
af en Elektor efter N:o 90 Gr. von Hermansson, Cari; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd
N:o 2,145 A. Hr af Nordin, Gustaf.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkiinnagaf, att de af Hr Flach
i förra plenum mundtligen afgifna och på bordet begärda anföranden
numera väl blifvit skriftligen upsatta och till Kansliet aflemnade,
men så sent, att de ansetts ej böra på bordslistan till dagens
plenum upföras; utan komrae desamma att uptagas å bordslistan
till nästföljande plenum.
Föredrogs Frih. Focks, Alfred Henrik, d. 23 dennes bordlagde
motion om Statsanslag för upflyttning till Lektorater af 2:ne Kollega-beställningar
vid åtskilliga ElementarLäroverk.
Gr. Hamilton, Henning: Vid sisth Riksdag bestämdes
lönerna för lärarne i de olika läroverken sålunda, att i de på såväl
klassiska som reala linien fullständiga läroverken utgjordes lärarestaten
af Rektor, Lektorer och Adjunkter, då deremot i de
skolor, som blefvo endast på real-linien fullständiga, undervisningen
skulle uppehållas af Rektor och ett visst antal Kolleger; och stadgades
tillika, att lägsta lönen för en Lektor skulle vara 2,009
rdr rint, under det deremot yngste Adjunktens lön fastställdes till
endast hälften deraf eller 1,000 rdr s. m. Motionären har nu
framhållit, huru löljden deraf måste blifva, att i de endast på reallinien
fullständiga läroverken det möter svårighet att få skickliga
lärare, emedan sådane, som dertill äro qvalificerade, heldre söka
vinna anställning såsom Lektorer vid ett på båda linierim fullständigt
läroverk, eller, om de i början antaga Adjunktsbeställning,
dock snart söka sig från densamma, för att vinna en af förra slaget.
Han föreslår derföre, att vid de blott på real-linien fullständiga
läroverken åtminstone 2 Adjunkter måtte upflyttas till Lektorer,
med den för desse bestämda lön. Att den följd af det nuv:de
förhållandet, hvilken motionären således angifvit, skall komma
att upstå, är verkligen att befara; och hans framställning kan således
synas hafva skäl för sig. Det torde dock tillåtas mig att vid
densamma göra ett par anm:r.
Här har, på detta rum, en gång blifvit yttradt, att Statens
och den enskildes hushållning skilja sig deri, att den enskilde bör
först undersöka sina tillgångar och derefter bestämma sina utgifter,
hvaremot Staten borde först beräkna sina utgifter, och sedan anskaffa
tillgångar för deras betäckande. Denna regel är fullkomligt riktig,
då frågan är om sådana utgifter, som en nation icke kan och icke
får undandraga sig: när t. ex. ett folks sjelfständighet är hotad,
finnes icke någon annan gräns för upoffringarna än det sista öret
och den sista blodsdroppen. Men helt annat är förhållandet under
lugnare och jemnare tider, då sådana utomordentliga fordringar icke
komma i fråga. Man är då både berättigad och förpligtad att
Den 26 November f. ui
376
undersöka, huruvida icke ökandet af Statens utgifter, och följaktligen
äfven af beskattningen, är en så stor olägenhet, att den fullkomligt
upväger gagnet af den institution, som skulle genom den
ökade tillgången bekostas. Regeringen har föreställt sig, att förhållandet
f, n. verkligen vore sådant, och man har derföre vid
Statsregleringens upgörande iakttagit den grundsats, att inga förslag
borde framställas om vidtagande af åtgärder, som vore af jemförelsevis
mindre vigt. En sådan utgallring möter naturligtvis sina
svårigheter. Man kan under nödvändighetens synpunkt icke jemföra
alla olika statsutgifter; man kan t. ex. icke jemföra nödvändigheten
af ett anslag till LandtbruksAkademiens Experimentalfält
med nödvändigheten af anslaget till ett Reg:te eller dylikt; men
man kan dock med hvarandra jemföra först de olika hufvudgrupperna
af statsutgifter, och sedan inom hvarje grupp de särskilda
föremålen. För min del vet jag, att jag under arbetet med Statsregleringen
icke till K. M:s nåd. bifall framställt något anslag,
utan att tillse, huruvida det icke blott i och för sig sjelft var behöfligt,
utan äfven, vid jemförelsen med andra inom hufvudtiteln,
företrädesvis nödvändigt; och jag har dock kommit till en betydligt
högre summa än den, som vid sista Riksdagen beviljades.
Hvad nu särskildt Elementarläroverken beträffar, måste jag fästa
upmärksamheten derpå, att regleringen af dessa gjordes vid sista
Riksdagen ingalunda af K. M, utan af 11. St:r; och denna titel
höjdes så betydligt, att endast det kontanta anslaget ökades vid
den Riksdagen med 520,000 rdr; hvilket belopp, till följd af R.
St:rs beslut om ökandet af lärarnes löner efter vissa tjensteår, samt
med afs:de å lärarnes växande antal i proportion med lärjungarnes,
måste vid innev:de Riksdag af sig sjelft ytterligare ökas med 1 50,000
rdr. Under sådana förhållanden har jag ansett för en pligt att i
fråga om denna utgiftspost icke tillstyrka något, som icke vore af
behofvet oundvikligen påkalladt. Till denna klass hör enl. min
tanke frågan om inrättande af Lektorsbeställningar vid de endast
på real-linien fullständiga Elementarläroverken. Jag räknar denna
fråga dit äfven af ett särskildt skäl, som kanske endast gäller för
mig enskildt, men som gjort att jag icke ansett mig pligtig att i
afs:de derå framställa något förslag. De på real-linien fullständiga
läroverken skola ovilkorligen i en framtid lemna ganska tillfredsställande
resultater: det finnes åtminstone ingen ani. att förmoda,
att de icke komma att lemna goda frukter och således uplylla det
med dem afsedda ändamål; men f. n. göra de det icke, åtminstone
icke sfi fullständigt, som man hoppats. De äro nemi. nu en slags
blandning af klassiska skolor och realskolor, alldenstund de båda
linierim fortlöpa bredvid hvarandra. Detta gör, att en tnängd ynglingar
inlockas i dessa skolor, och när de sedan komma upp till
5:te klassen, finna de sig med bekymmer och oro försatta i nödvändighet
att, i brist på fortsatt undervisning i klassiska språken,
antingen öfvergifva skolan för att kasta sig in på något yrke och
derigenom vinna sin utkomst, eller ock söka ett annat läroverk.
Detta har redan på flera håll framkallat ett begär att fa de nu
endast på real-linien fullständiga läroverken förändrade till på båda
376
Den 26 November f, ta.
linierim fullständiga. Men det finnes äfven en annan utväg, nemi.
att göra dessa skolor till uteslutande reala; och derigenom skulle
man äfven vinna tillgång till anslag åt deras lärare, utan att behöfva
ytterligare betunga Statsverket. — På grund af de skäl, jag
nu anfört, har jag ansett, mig icke böra föreslå K. M. att i den
nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof begära några löner
för lektorer vid de ifrågavrde läroverken; och anhåller jag att
StatsUtsk:t, vid pröfning af motionen, måtte taga dessa mina- skäl
i öfvervägande.
Frih. Fock: DA Hr Gr. Hamilton medgifvit, att de verk
ningar,
hvilka jag trott skola blifva en följd af realskolornas nämde
organisation, verkligen vore att befara, så anser jag Hr Grrns anförande
härigenom hafva gifvit ett särdeles värderikt stöd åt min
motion. Gr. Hamilton har mot densamma anfört, att utgifts staten
för elementarläroverken redan upgår till ett högst betydligt belopp,
och att den derföre icke borde vidare ökas; men, Mine Hrr! santina
förmiddag, då jag väckte min motion, rörde vi oss ganska ogeneradt
med inilhr, som skulle anslås till anläggande oell fullbordande
af våra jernvägar. Nu begär jag deremot endast 12,000
rdr, eller räntan på anläggningskostnaden för knappast V- jernväg,
för att få rättvisa utöfvad mot några öfver hela landet, från
Helsingborg till Luleå, fördelade läroverk. Hafva vi råd att för
våra materiella intressen upoffra sådana summor, som de, hvilka
nu blifvit ifrågasatte, så måste vi äfven hafva råd till de upoffringar,
som folkets andliga utveckling kräfver. Hr Gr:n har yttrat
den förhoppning, att de på real-linien fullständiga läroverken onekligen
skola i en framtid lemna vackra resultater; men just för att
detta mål må vinnas, böra de utrustas med tillräckliga lärarekrafter,
åtminstone på den linie, de representera och hvarefter de bära sitt
namn. Han har äfven sagt, att då Statens väl fordrar npoffringar,
får man icke se på hvarken det sista öret eller den sista blodsdroppen
; men jag hemställer, om icke just under sådana lugnare
tider som denna, då de sista tillgångarna icke behöfva anlitas, man
bör anslå medel till sådana allmännyttiga och nödiga föremål, som
det ifrågavrde. Lika med Hr Gr:n, tror jag att det för de ifrågav:de
läroverken sjelfva skulle vara bättre, om de blefve uteslutande
reala, men jag tviflar på, att en sådan anordning vore billig mot
de städer, der dessa skolor äro förlagde, enär då bibringandet af
äfven de förste elementerne af den klassiska bildningen derstädes
blefve omöjlig. Och i alla fall bör väl ej båda liniernas förening
vid realskolorna vara af större olägenhet, än vid de fullständiga,
äfvensom vid de lägre elementar-läroverken. Att omdömet i förev:de
fall är temligen stadgadt, visar sig deraf, att en motion i
samma syfte blifvit väckt inom BorgareSt., och, om jag ej misstager
mig, der understödd af Representanterne från alla de städer,
der dylika skolor finnas, — Jag har för öfrigt ingenting att tilllägga,
utan hoppas blott att StatsUtsk:t måtte behjerta behofvet
af det anslag, jag begärt.
L>ci> 26 November f. m.
37T
ÖlVerliiggningen förklarades fulländad och motionen jemte
yttranderne remitterades till StatsUtsk:t.
Föredrogs Frill. Creutz’s, Steffan, d. 23 d:s bordlagda motion
om Statsanslag till inrättande afen Hvdropatisk Klinik i hufvudstaden.
Frih. Creutz: Till ytterligare stöd för min nu föredragna
motion, anhåller jag att Utsk. måtte taga i öfvervägande hvad
D:r Lagberg yttrar i sitt arbele: »Handbok i Hvdrotherapien eller
Anvisning att med vattenbehandling bota sjukdomar, om blodtömning
och om vaccination», hvilket arbete jag härmed öfverlemna!' med
anhållan, att detsamma måtte få medfölja till Utsk.
Hr Cederschjöld, Fredrik August: Ehuru jag icke
närmare känner innehållet af Frih. Creutz’s motion, vill jag dock
göra några anmärkmr mot de ställen ur D:r Lagbergs skrift, hvilka
han nu meddelat. Hvad der yttras om åderlåtningar, och deras
skadliga inverkan, kan icke hafva någon tillämpning på nuvande
förhållanden, alldenstund åderlåtningar numera högst sällan begagnas.
Men bland annat förekom äfven, att skarlakansfeber, nerffeber,
m. fl. sjukdomar, vore att betrakta som reningsprocesser.
Att de äro svåra och farliga sjukdomar, är obestridligt; men att
de skulle vara något slags reningsprocesser, saknar helt och hållet
stöd af vetenskapen och erfarenheten, och jag kan icke uttrycka
någon mera menniskovänlig önskan, än att Gud måtte bevara hvar
och en ifrån dylika reningar. Föröfrigt har D:r Lagberg begått
ett stort misstag, då han velat tillskrifva vaccinationen menniskoslägtets
närvarande fysiska svaghet. Det finnes intet land i verlden,
som har så noggranna statistiska upgifter om vaccinationens
följder, som Sverige, hvilka upgifter till väsendtlig del bestämde
utlåtandet af den Kommission, som nedsattes i London, för denna
frågas utredande, och hvaraf uplystes, att vaccinationen verkligen
skyddar för smittkoppor, eller ål minstone förmildrar dem, och att
intet skäl förefinnes till det antagandet, att andra sjukdomar skulle
vara följder af vaccinationen. Det synes mig derföre vara sällsamt,
att en Svensk läkare kan offentliggöra sådana, emot sanna
förhållandet stridande, satser, och att dessa, utan att underkastas
närmare granskning, skola läggas till grund för en motion, med
sådant syftemål, som den ifrågavarande. Jag anhåller att dessa
mina anmärkningar måtte få åtfölja remissen till StatsUtsk.
Efter härmed afslutad öfverläggning remitterades motionen
och yttranderne till StatsUtsk:t.
Föredrogs Hr Sfjernefelts, Claes Ferdinand, d. 23 d:s bordlagda
motion om nedsättning af Elektriska telegrammportot m. m.
Ilr von Ehrenheim', Per Jakob: Då K. M:s Förordn. om
ett enformigt telegrafporto ännu icke är ett år gammal, synes det
378
Den 26 November f. m.
vara för tidigt, att nu vilja förändra densamma. Endast en stadgad
ofördelaktig erfarenhet af Förordms resultater borde kunna
föranleda dertill, heldst Förorda, af en stor del af allmänheten
otvifvelaktig! blifvit rned mycken belåtenhet emottagen Det resultat,
som hittills är kändt, upgifves vara en ej obetydligt ökad
inkomst af Telegrafverket, under det sednaste qvartalet, emot en
lika tidrymd före medelportots införande, och måste detta resultat,
då Telegrafverket genom många små nyinrättade telegraf-stationer,
som ej bära sig sjelfva, var i behof af ökade inkomster, anses
önskvärdt.
Hr Stjernefelt: Till svar å den siste värde talarens an
märkning
får jag nämna, att jag vid framläggandet af min motion
utgick från den grund, att Telegrafverket är till för allmänhetens
nytta och beqvämlighet. Emedlertid kan denna inrättning, i anseende
till depeschernas dyrhet, endast af ett fåtal begagnas, och
äfven har depeschernas antal på de flesta orter betydligt nedgått
af samma skäl. Jag har derföre trott mig böra föreslå en nedsättning
af portot, på det denna nyttiga inrättning må blifva tillgänglig
för sfi stor del af allmänheten, som möjligt.
Ofverläggningen ansågs afslutad, och motionen jemte yttrandena
remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Efter föredragning af Hr Skjöldebrands, Carl Fredrik, d. 23
d:s, på bordet lagda motion, om inrättande af s. k. Heders-domstolar
för Arméens Officers-corpser, anmälde sig och .yttrade
Hr von Knorring, Erik Oskar: Då den nu ifrågav:de
motionen blifvit väckt i sista plenum, och tiden derifrån tills i
dag varit ganska knapp, har jag icke varit i tillfälle, att helt och
hållet sätta mig in i dithörande förhållanden, utan anhåller att en
annan gäng få yttra mig fullständigare. Emellertid ber jag att få
meddela några detaljerade underrättelser ang:de Hedersdomstolarnes
organisation i Breussen, der denna inrättning är mest utvecklad.
Då likväl dessa underrättelser äro ganska vidlyftiga, vill jag icke
trötta R. o. Ad. med deras upläsande, men anhåller att de måtte
få åtfölja motionen till Utsk. Slntl. ber jag att få anmärka, det
jag icke tror, att Hr Skjöldebrands motion bör remitteras till LagUtsk.
, utan till Ekon.Utsk., och detta derföre, att, derest R. St:r
erkänna nyttan och behofvet af den föreslagna inrättningen, det
torde vara lämpligast, att ingå med en underd. skrifvelse, med
anhållan, att K. M. ville låta utarbeta förslag, och i Krigsartiklarne
införa ett stadgande, som rörer Heders-domstolarne.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, anförde skriftligen:
Den förev:de motionen anser jag fullt befogad och förtjena
ali upmärksamhet. Så länge nationel frihet och sjelfbestånd har
något värde, eger den samhällsklass, som gjort till siu lefnads
-
Dea 2ti November f. m.
upgilt att, med upoffring af helsa, lemmar och lif, i första hand
upträda till desä försvar och bevarande, rättvisa anspråk på framstående
medborgerlig aktning och anseende. För att dock i allo
vara värdig dessa utmärkelser, samt kunna desamma bibehålla, eifordras
ridderlighet i handlingssätt och vandel, samt ett strängt
iakttagande af ärans och hedrens bud, eller hvad man på militärspråket
förstår med att hålla uniformen i helgd, kokarden fläckfri.
Såsom verkande orsaker till dessa förhållanden är en god korpsanda,
ett godt kontrollerande kamratskap inom befiiiet. Vid ett
föregående tillfälle har jag bemödat mig visa vigten deraf, att inom
militärståndet vidmakthålla en sträng disciplin, såsom grundvalen
för en laglydig armées tillvaro och villkoret för att med densamma
kunna upfylla dess bestämmelse: det nationella sjelfbeståndet,
den lagbundna frihetens värn, När nu ytterligare tages i betraktande
att, till åstadkommande af det antydda disciplinära tillståndet,
bidrager i hufvudsaklig mån en god korps-anda, ett kontrollerande
kamratskap, så måste bemödandet att framkalla dessa
förhållanden, derest de saknas eller blott ofullständigt förefinnas,
icke förbises. Då nu vidare tilldragelser här och der inom arméen
bedröfligtvis ådagalagt, att med de anförda, om jag så får säga militärståndets
fundatnenter, förhållandet icke är hvad det borde vara, så anser
jag behofvet påkalla åtgärder, som kunna åstadkomma, hvad som
erfordras. De af motionären föreslagna hedersdomstolar, och hvilka i
flera utländska arméer hafva sitt motstycke, tror jag ganska fördelaktigt
kunna inverka i den antydda riktningen, hvarföre jag äfven önskar
bifall till motionen. Jag skulle dock gerna hafva sett, att motionären
närmare autydt de förseelser, som af dessa domstolar borde
handläggas. Som detta icke egt rum, ber jag att, såsom tillägg
till motionen få upgifva, det jag anser vingleri, spel och dobbel,
egennyttigt och oridderligt upförande, besökandet af dåliga sällskaper
samt dryckenskap vara sådane förseelser, hvilka hedersledamöterne
måtte tillerkännas rätt att uptaga och handlägga. Angående
domstolens föreslagna sammansättning, har jag intet annat att anmärka,
än att jag anser, att korporaler äfven i dem måtte få säte
och stämma. Afven dessa personer äro medlemmar af den stora
militärfamiljen, och i anseende till sina egande befattningar, om
de rätt upfattas och upskattas, ibland de vigtigaste och mest verkande
medlen i och för tjenstens behöriga gång och en god militärandas
åstadkommande samt till arméens förmåga att kunna upfylla
sin bestämmelse.
Frih. Creutz, Steffan: Den nu förev:de motionen ari sanning
en nyhet, som inom den Svenska arméen tills dato icke hörts
af. Det är beklagligt, att inom denna armé skola inträffa sådana
allmänt bekanta förhållanden och händelser, som, om de också icke
göra en sådan inrättning nödvändig, dock synas kunna rättfärdiga
motionen. Jag tror för min del, att de föreslagna hedersdomstolarne
icke äro för oss nödvändig, samt att de icke skulle komma
att motsvara det dermed afsedda ändamål, utan att de deremot
skulle göra mycket mera ondt än godt. De skulle kunna inom
Deri 26 November f. m.
särskilda korpser föranleda en slags militärisk kamratdiktatur, en
militärisk skråanda, som gjorde, att militäryrket betraktades ur en
alldeles för ensidig synpunkt, skiljdt från hela det öfriga nationallifvet;
de skulle kanske leda till partistrider, oeh^till ganska farliga
stämplingar emot nationens sanna frihet. Vi hafva ju den allmänna
lagen, vi hafva krigslagar, till hvilka man kan vädja i sådana fall,
då ett mindre aktningsfullt förhållande mellan kamrater eger rum.
Dessa ifrågasatta domstolar blefvo också ganska kostsamma, och
huru skulle aflöningen till dess ledamöter bestridas? Skulle bidrag
erläggas af olficerarne sjelfve, eller skulle man begära ett särskildt
statsanslag för ändamålet? Jag tror, att Staten har tillräckligt
med utgifter ändå, utan att behöfva utkasta sina medel på inrättningar,
som skulle medföra, så obetydligt gagn, som den if'rågav:de.
Jag anhåller att få, på grund af dessa skäl, motsätta mig motionen,
samt att mitt nu äfgifna vttrande må få åtfölja remissen till
Utsk:t.
Ilr Brakel, Mauritz: Jag för min del skall icke spilla
många ord på Hr Skjöldebrands motion. En g i Grundlagen säger,
att ingen kan skiljas från sin tjenst, utan laga dom och ransakning.
Laga dom är en sådan, som är stödd på verkliga skäl
och undersökning inför allmän domstol. Hr Skjöldebrand har deremot
föreslagit, att ett visst slag af medborgare, nemi. militären,
skulle kunna skiljas från innehafvande tjenst efter tycke och smak;
och att bestämmandet deraf icke kan updragas åt en sådan hedersdomstol,
som han vill hafva inrättad, tycker jag bör vara tydligt
för hvar och en. Jag anhåller, att denna min korta anmärkning
måtte få medfölja motionen till Utsk:t.
Hr Stjernsvärd: Jag anhåller, att få med ett par ord bemöta
den siste talarens inkast. Han framdrager en § i Grundlagen,
som säger, att ingen kan blifva sin tjenst förlustig, utan att vara
af behörig domstol fälld. Men om nu hedersdomstolar blifva inrättade
och förklarade för laga och behöriga domstolar, så synes
mig, att deras utslag böra gidia, och att således Grundlagens föreskrift
alls icke behöfver stå i strid med det väckta förslaget.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag befarar visserligen
icke, att den ifrågav:de motionen skall blifva tillstyrkt af LagUtsk:t,
då den i intet hänseende passar till våra gamla lagar och vårt
nationallynne.
Den är också troligen föranledd af ett enskildt fall inom det
regemente, der motionären tjenar. Men jag vill dock hafva anmärkt,
att en sådan institution, som den föreslagna, skulle kunna
medföra rätt stora vådor. Militären skulle derigenom blifva ännu
mera isolerad, än den nu är. Anklagelser inför s. k. hedersdomstolar
skulle lätt kunna urarta till personliga förföljelser. Hvad
åtminstone Preussen beträffar, från hvilket land man hemtat idéen
och mönstret till dessa hedersdomstolar, så hafvande der ingalunda
burit några goda frukter eller lemnat efterföljansvärda exempel.
Den 26 November f. m.
I Sverige hafva lyckligtvis våra fordna stranga konungar lyckats
i det närmaste afskaffa dueller. I Tyskland deremot florera
de ännu bland både militäre och civile. Man försöker nu äfven
der att afskaffa dem, genom inrättande af hedersdomstolar, men
har hittills ej lyckats. Till och med detta motiv för en dylik orimlig
speciallag saknas emellertid här i landet helt och hållet.
Hr Wästfelt, Nils: Jag får äran förena mig med den siste
talaren. Om sådana hedersdomstolar skulle komma till stånd, blefve
följden, att hvarje regementschef finge sig ålagdt att ingifva conduitelistor;
och vi minnas, huru för flera år sedan befallningen om insändande
af sådana väckte det största missnöje inom hela arméen.
Jag är säker, att följden nu skulle blifva densamma, och får äfven
på denna grund afstyrka motionen.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, remitterades
motionen, tillika med yttranderne, till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Föredrogs Gr. Björnstjernas, Carl Magnus, d. 23 dennes bordlagda
motion, om tillägg af 2:ne mom. till 7 § liiddarh.O.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, anförde skriftligen:
Lika med Gr. Björnstjerna nr jag icke blind för det felaktiga
i E. o. Adis sätt att utöfva sin representationsrätt, egentligare för
R. o. Ad. egande rättighet, att såsom sjelfskrifvet RiksStånd deltaga
i national-representationen. R. o. Ad:s protokoller för de riksdagar,
som egt rum under sednast förflutne 20 år, bära vittnesbörd
om mina åsigter i förevarande ämne. De äro och komma alltid
att förblifva desamma. Och om jag icke allt för mycket misstager
mig, har förhandlingarne vid sistförflutna"riksmöte, synnerligast med
hänseende till de påföljder, de i framtiden komma att ega, närmat
tidpunkten, då R. Stil- komma att blifva, hvad de nu, de fakto,
icke äro —, Svenska folkets representanter. Efter att endast i förbigående
hafva vidrört detta ämne, öfvergår jag till Hr Gr. Björnstjernas
motion, hvilken jag i allo ogillar. Grefvens yrkande är
egentl. tvefaldigt. Hr Gr:n vill, såsom grund för R. o.rAd:s utöfvande
af sin representations rätt, införa examen (student-examen)
och förmögenhets-census. Hvad examen angår, så skulle detta
villkor möjligen haft något skäl för sig, för cirka 100 år tillbaka.
Under närvarande tidpunkt har det varit nedslående förnimma, att
en ledamot inom detta hus kunnat anse möjligt, att någon, här
säte och stämma tagande, riddersman skulle, hvad bildningen angår,
vara så qvalificerad, att han icke egde de kunskaper, som
studentexamen innefattar. Skulle detta vara fallet, är jag öfvertygad
att förhållandet så icke är med någon fattig, till nödig omtanka
tvungen adelsman, utan med någon af de rike. Men för
dem^öpnar Hr Gr. Björnstjerna riddarhusets dörrar, med stödhaf
deras egande vigt på förmögenhetens vågskål. Hvad förmögenhetscensusen
i och för sig sjelf angår, finner jag densamma både förhatlig
och fördömlig. Hr Gr:n anför, såsom skäl för dess antagande,
382
Den November f. lil.
den slags profkarta på olika sätt för valrättens tillgodonjutande,
som, eldigt min förmening, till föga fromma i framtiden blifvit
tillvägabragt inom ett annat Riksstånd. Sjelfskrifvenlieten inom
K. o. Ad. har sitt upliof från våra stamfäders förtjenster, och som
sådan kan den åtminstone hafva det goda med sig, som det till
efterdöme manande minnet af förfädrens handlingar medför. Det
är genom deras mannamod och medborgerliga förtjenster, sorn vi
här hafva säte och stämma, oell icke genom ett å deras sida lyc
kadt
förvärf af penningar och egodelar. De hafva icke för sig
och sina efterkommande med penningar köpt de bänkplatser, vi
här innehafva, utan de hafva gjort det med sitt blod och sina utmärkande
handlingar. Må derföre alla försök bortvisas, som vilja
förvandla oss ifrån en hörds- till en krämare-adel. R. o. Ad:s tid,
såsom sjelfskrifvet RiksStånd, kan snart vara tilländalupen. Jag
skall icke motsätta mig ett dylikt förhållande. Men R. o. Ad.
såsom social-institution, fotad på grunder, som utgöra naturen af
det rätta Adelshuset, den kommer aldrig att uphöra.
Jag afstvrker allt afseende å Hr Gr. Björnstjernas motion.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Oaktadt jag i förra
plenum begärde denna motion på bordet, har jag vid närmare eftersinnande
funnit, att det kanske varit bättre att låta den i all
tysthet gå sin väg. Men sedan nu den föreg:de talaren yttrat sig
deröfver, skall jag också anhålla att få säga några ord Min öfvertygelse
är, att det varit nyttigare både för R. o. Ad. och för
motionären sjelf, om förslaget icke blifvit väckt, ty den kan framkalla
en diskussion, som leder till ett motsatt resultat mot det
motionären åsyftat, nemi. höjande af 11. o. Ad:s anseende. Den
har också den olägenheten, att den kan åstadkomma splittring och
ovilja inom Ståndet, hvilket åter kan komma att menligt inverka
på de stora och vigtiga frågor, som komma under R. o. Ad:ns
pröfning. Om motionären i stället föreslagit en lag, som förekommit
Utskms tillsättande efter enskilda kotteriers intressen, eller
som förbundit de E, o. Adois ledamöter, hvilka åtagit sig befattningar
i Utskm, att bibehålla dessa, tills de genom laga förfall
derifrån befrias, då tror jag att motionärens afsigt snarare vunnits.
Ty, mine Hrr! icke är det torftigheten, som, när riksdagstrumpeten
ljuder, skyndar hit för att få plats i Utskm; icke är det torftigheten,
som sedan återfår till sina egendomar, för att äfven der
bevaka sina enskilda intressen; icke är det heller torftigheten, som,
när den vackrare årstiden kommer, far bort för att roa sig, och
lemnar landets angelägenheter åt sitt öde. Dock tror Gr. Björnstjerna,
att blott den mindre bemedlade utestänges från Riddarh.,
skall Ståndets anseende betryggas. Jag afstvrker motionen, såsom
icke- motsvarande ändamålet.
Pir Björnstjerna, Oskar Magnus: Jag beklagar, att
motionären är förhindrad att sjelf närvara vid detta tillfälle. Han
skulle säkert kunna försvara sitt förslag långt bättre än jag; men
då jag emellertid, i hufvudsaken, är af samma tanke som han, ber
Den 28 November f. m.
jag att lil med några ord bemöta de anmärkn:r, som blifvit framställda.
Motionären har föreslagit, att aflagd studentexamen skulle
utgöra ett villkor för inträde på detta Hus. Det har ingalunda,
såsom här blifvit påstådt, varit af det skäl, att motionären ansåge
det för nämnde examen föreskrifna kunskapsmått tillräckligt för
att sköta representantkallet; men han har å ena sidan velat stadga,
att vid representantkallets ut.öfvande bland It. o. Ad. skulle fästas
villkoret af något nflagdt kunskapsprof, och å andra sidan velat
sätta detta prof så lågt som möjligt, på det derigenom ej en mängd
personer skulle uteslutas. Det är ingalunda meningen, att R. o. Ad.
skulle bestå af Magistrar oell Professorer, och man kunde icke
försvara en åtgärd, hvarigenom ett högre kunskapsprof stadgades
såsom villkor för inträde härstädes; men den fordran, som nu blifvit
framställd, synes vara tillräckligt ringa, för att kunna bifallas.
Det andra föreslagna villkoret är, att man bör hafva varit eller
vara i Statens tjenst, med K. Fullmakt, såvida ej det första villkoret
är upfyldt. Det har sin grund deruti, att många embetsman
hafva befattningar af den art, att de icke behöfva aflägga studentexamen,
men väl andra prof, som med denna äro minst fullt jemförliga.
I afseende å det tredje villkoret, som gäller förmögenheten,
tror jag att summan af 1,000 rdr, hvarför bevillning erlägges,
är för högt satt; och jag hoppas, att Riddarh.Utsk., om det för
öfrigt gillar motionärens åsigter, skall jemka detta belopp, så att
icke derigenom mången blir utesluten, som skulle ganska väl fylla
«in plats. En talare har här antydt, att motionären skulle vilja
utesluta fattigdomen; men det är aldeles tvertom: han har velat
hindra folk, att köpa sig en plats på detta rum. Det kan nemi.
icke bestridas, att en mängd adliga ätter äro i en så torftig och
underordnad ställning, att de icke kunna sjelfva här upträda. Men
de representeras dock genom befullmäktigade ombud, och man har
hört påstås, att dessa ombud icke så sällan gifva någon vedergällning
ät ättens hufvudman. Det är just förhindrandet af detta,
som motionen afser. Några vådliga följder tror jag ej man behofver
af motionen befara. Den har vid hvarje Riksdag framkommit
under olika former, och ehuru den icke blifvit af It. o. Ad.
antagen, tror jag dock att mången skulle med tillfredsställelse se,
om man kunde påfinna några sådana villkor, hvarigenom de olägenheter,
som enl. allas medgifvande vidlåda 11. o. Ad:s nuvaride
representationssätt, blefve undanröjda. Om de, som så häftigt talat
emot denna motion, sjelfva hafva några andra bättre förslager,
hoppas jag dessa måtte blifva framställda. Den nu förevide motionen
tror jag innehålla ganska mycket godt och nyttigt, och
hoppas att den måtte af Utsk. tagas i öfvervägande.
Gr. Hamilton, Henning: Jag är verkligen förlägen, att
jag vid remissen af motioner så ofta nödgas besvära R. o. Ad.
med yttranden, och har till min ursäkt endast att åberopa, att,
då sådant varit fallet, jag ansett det för en pligt, till följe af den
plats jag f. n. bekläder. I dessa motioner har nemi. hittills endast
varit fråga om sådana ämnen, som stå i sammanhang med Eccles.-
384
Den 2fi November f. In.
Dep:tets angelägenheter. Denna fråga synes visserligen för nämnda
Dep:t främmande, men förhållandet är, att äfven den verkligen til!
någon del faller inom detta område. Man har nemi. föreslagit, att
såsom villkor för representantkallets utöfvande på Riddarh. skulle
stadgas vederbörlm aflagd studentexamen. Jag hör då för Riddarh.-  Utsk. nämna, att den Komité, som sednast haft undervisningsfrågans
behandling sig npdragen, hos K. M. i underd. föreslagit
student-examens uphäfvande.
Hr Stjernsvärd: Jag har begärt ordet endast i anledning
af några ord i Hr Björnstjernas yttrande. Han har nemi. talat om köp
af rättigheten att sitta på detta rum, och dervid vändt sig emot
mitt förra yttrande. Något sådant har jag dock icke omnämnt,
utan jag sade, att våra förfäder icke köpt sina platser här, utan
förviirfvat dem genom bedrifter och ärofulla handlingar, hvaraf jag
äfven hemtat anledning bestrida det gjorda förslaget, att penningen,
förmögenheten, skulle blifva ett vilkor för deras fortsatta tillgodonjutande.
Hr von Axelson, Georg Julius: Hr Gr. Hamilton har
behagat uplysa, att Studentexamen blifvit föreslagen att uphöra.
Jag tager mig, med anledning häraf, friheten fråga, huru det skulle
gå, om Gr. Löwenhjelms motion, 0111 borttagande af bevillningen
för tjenstemän, kommer att gå igenom. En stor del af R. o. Ad:s
medlemmar skulle då, enligt detta förslag, förlora sin representationsrätt.
Hr Björnstjerna: De anmärkningar, som blifvit framställda
mot motionen, tror jag icke vara af någon synnerlig vigt. Det iir visserligen
sannt, att student-examens uphäfvande iir föreslaget, men
om sådant blir af, så skall densamma väl ersättas af någon annan
examen, vare sig maturitets- eller hur man vill kalla den. Jag förmodar
också, att motionen blir så länge hvilande i Utsk:t, att man
hinner få närmare reda på huru detta förhållande kommer att ordnas.
Någon särdeles svårighet torde det icke blifva att finna något
uttryck, hvarigenom man kunde säga detsamma, som motionären
velat med student-examen uttrycka. Den siste värde talaren får jag
erinra derom, att man betalar bevillning på annat än lön, och föröfrigt
är det föga troligt, att bevillningen för Statens embets- och
tjenstemän skulle komma att uphöra.
Efter sålunda fulländad öfverläggning remitterades motionen
tillika med yttrandena till Riddarh.Utsk:t.
Hr Åkerman, Fredrik: Med anleda, af det förtroende,
R. o. Ad. behagat lemna mig att vara ledamot af BankoUtsk:t, har
jag ansett min skyldighet vara att i följande motion gifva tillkänna
mina åsigter om Bankoväsendet.
Härefter
Den 26 November f. m.
385
Härefter upliiste Hr Akerman följande motion:
Våra finansers ställning är för uiirvar:de föremål för en allmännare
upmärksamhet. Sådant är ock naturligt; under det man
med glädje ser en förut icke anad utveckling af industrien i nästan
alla riktningar, med en deraf följande jemnare sysselsättning för arbetsklassen,
och att denna klass härigenom satts i tillfälle att betydligt
förbättra sina lefnadsvilkor, kan man dock ej undgå att anmärka
landets allmänna och enskilda sig mer och iner ökande
skuldsättning hos utläudningen och sådant, oaktadt ett inom landet
stigande begär efter större tillgång på rörelsemedel, ohämmadt af
en hög räntefot, — och man frågar sig, icke utan oro, om tillståndet,
i sin helhet betraktadt, är tillfredsställande och om den
dubbelbana, man beträdt, kan och bör fullföljas till allmän och enskild
båtnad.
Ett försök att besvara denna fråga skulle föra utom de gränser,
sora måste bestämmas för denna framställning. Till resultat,
åtminstone i ett hänseende, bör man dock komma, genom att noga
begrunda vissa förhållanden, hvilkas tillvaro ej är tvifvel underkastad.
Sedan Bankens silfverutvexling 1834 börjades, utgör beloppet
af Bankens sillverförråd en säkrare mätare af landets financielln
ställning i förhållande till utlandet, än alla statistiska tablåer,
som upställas för att visa värdena af de varor och produkter,
som från landet, utföras, och af dem, som utifrån hit införas.
Vore värdet af utförseln alldeles lika med införselns, så komme
ingen mellangift från någondera sidan i fråga. Ar utförseln större,
så upkomma derigenom fordringar hos utläudningen till ett sådant
belopp, att tillgången på invisuingar derå, eller vexlar, blir större
än behofvet, och således icke kunna med fördel för deras innehafvare
afsättas. Den gifna följden blir då, att- fordringens innehaf
vare
linner för sig fördelaktigast, att taga liqvid för sin fordran i
silfver, hvarmed således det inhemska förrådet ökas. Ar förhållandet
åter motsatt, eller att införselns värde är större än utförselns,
så erhåller utländningen fordringar lör öfverskottet hos Svenska medborgare,
som måste godtgöra dem med härifrån utstälde anvisningar
eller vexlar på fordringar i utlandet. Men då dessa fordringar,
i följd af nyssnämnda förhållanden, icke kunna vara tillräckliga till
skuldernas betalande, så upstår vexelbrist. Kursen höjes häraf,
likasom priset på hvarje annan vara, då behofvet är större än tillgången,
men denna höjning begränsas af rättigheten till utvexling
af silfver och dermed betalas den utländska skulden, så snart den
inhemska gäldenären finner, att utvexlingspriset., med tillägg af
transportkostnaden till utlandet, blifver lägre jin priset på en vexel
å ett motsvarande belopp.
Aro dessa satser ovedersägliga, så kunna den sednaste tidens
företeelser ej annat än gifva en säker anvisning, att förhållandet
med vår affärsställning i afseende å utlandet icke är sådant, att
man med korslagda armar bör låta detsamma fortgå, utan måste
vara betänkt på botemedel.
Af de belopp, hvarför landet år 1858 hos utländningen skuldsattes,
hufvudsakligen af Statsverket, indrogas samma år:
II I. 55
386
Den *26 November f. m.
af Jernvägslånet, nära 14 millioner,
af Banklånet »
8 »
samt af nya lån uptagne af Hypotheksföreningar,
efter sannolikhetsberäkning 1 »
eller tillsammans 23 millioner rdr.
Men oaktadt dels härigenom, dels deraf att Stockholms så
kallade GarantiFörening utfärdade obligationer för omkring 5 mill.
till betäckande af utrikes gäld, en opåräknad tillgång för bestridande
af våra liqvider i utlandet upkom af tillsammans 28 mill.
rdr, var Bankens silfverförråd, som den 31 Dec. 1857 utgjorde,
evalveradt i riksmynt, 23,076,312 rdr, den 31 Dec. 1858 endast
22,454,303 rdr och således vid sistnämnda dag 622,009 rdr mindre
än samma tid föreg:de året. Vid beräkningen af silfverförrådet vid
slutet af 1858 uptogs dock såsom réel valuta protesterade vexlar
för ett sammanlagdt belopp af 499,475 rdr.
Häraf lärer vara klart, att hela ofvannämnda, genom lånen upkomna
vexeltillgång åtgick till betäckande af ett, väl ej på en
gång, men småningom upkommet för oss missgynsamt förhållande
emellan införsel och utförsel, äfvensom att detta ogynsamma förhållande
måste med ökad kraft motarbetas, enär, för att åstadkomma
en jemvigt i våra handelsförhållanden till utlandet, vår varuntförsel
mäste ökas derhän, att värdet deraf icke allenast betäcker
införselns, utan äfven hvad derutöfver erfordras till godtgörande
af ränta och årlig amortering, ej blott af ofvannämnda utländska
skuld, utan ock af de skulder i utlandet, hvarå våra HypotheksFöreningar
i följd af äldre uptagna lån häfta, och hvilkas återstående
belopp sannolikt föga eller intet understiger den år 1858 åsamkade
utländska skuld.
För att ernå detta nödvändiga resultat, gifves endast ett medel,
som bör eftersträfvas, det nemligen, att öka vår produktion
på samma gång som konsumtionen minskas; d. v, s. att vi arbeta
och spara. Om produktionen skall blifva vinstgifvande, måste företagen
grundas på kloka och solida beräkningar, icke, som tyvärr
ej sällan händer, börjas under den föreställning, att hvarje nyberedd
kapitaltillgång skall, använd i industriel väg, ovilkorligen kunna
tillgodogöras med fördel. Hvad sparsamheten angår, lärer den ej
kunna tillvägabringas med konstgjorda medel. Man har tillräckligt
misslyckats i försöken, att såsom medel använda förordningar mot
öfverflöd, för att frestas att åter beträda denna bana. Folket måste
sjelf inse nödvändigheten af en klok hushållning, om ett varaktigt
godt skall ernås, och Staten göra sitt till, för att ej uppmuntra
lättsinnet och slöseriet.
I detta sednare hänseende torde man icke kunna förneka att
Riksbanken och B. St:s uteslutande förvaltningsrätt deraf haft och
har ett ogynsamt inflytande. Bankens historia visar att Ständernas
majoritet vid de flesta tillfällen låtit individens privat-intresse diktera
besluten med åsidosättande af det allmännas. An har man,
för att undvika förhöjd beskattning till fyllande af upkomna statsbehof,
anlitat Bankens kredit och ökat sedelutgifningen utan klok
beräkning af Bankens förmåga att inlösa de utgifna sedlarne, än
Den 26 November f. m.
387
har man, för att tillfredsställa lånebegäret under penuingekriser,
fastställt lånesystemer, eguade till allt annat än att befordra soliditet
och sparsamhet.
Första vilkoret för ett folks trefnad, för möjligheten att på
goda grunder fota industriella företag, är att en hvar vet hvad
han verkligen eger, jemte vissheten derom, att hvad som borgas
eller utlånas, återbetalas och återfås med enahanda Värdemätare,
och att denna är sådan, ött den erkännes och kan begagnas äfven
i främmande länder till der förefallande liqvider. Förändras detta
förhållande, hvilket inträffar då Banken ej kan upfylla sitt åliggande
att infria sina förbindelser, d. v. s. inlösa sina utelöpande myntrepresentativer
med det belopp i metallisk valuta, hvartill den sig
förbundet, så visar oss erfarenheten huru dessa sednare mer och
mer falla i värde. Så t. ex. steg kursen å 1 rdr Hamburger bko,
sedan man år 1810 småningom började uphöra med ItiksBankens
silfverutvexling, från föga öfver pari = 48 sk., som den utgjorde
nyssnämnde år, till 144‘/2 sk. i medeltal under 1833 eller året
näst före det, då, efter sednaste Bank-bankrutt, iiqviden upgjordes
med Bankens fordringsägare. Vore icke landet i handelsförhållanden
med främmande länder, skulle ett sådant sedlarnes fallande
värde endast skada kapitalisten, ty varornas eller produktionens
inhemska pris stiger vanligen, om ock småningom, i samma mån
sedelvärdet faller, och låntagarne bereddes till och med en fördel
derigenom att det nominella beloppet af deras skulder kunde afbördas
med ett, till följd af varornas stigna värde, lättare förvärfvadt
myntrepresentatif, än förhållandet var då lånen erhöllos.
Men denna isolering från andra Europeiska länder lärer icke kunna
åstadkommas, om man ock vore dåraktig nog att önska det.
Skall RiksBanken kunna uprätthålla myntvärdet — sedan
vi upbört att låna utrikes — och på detta sätt hindra silfret att
utströmma i och för våra utländska liqvider, så fordras dertill
oundgängligen:
l:o att It. St. icke uteslutande förbehålla sig ordnandet och
utöfniugen af dess förvaltning;
2:0 att denna förvaltning besörjes af personer försedda med
iusigter i bankärenden, samt så aflönade, att de till förvaltningen
kunna egna all den tid, som erfordras; samt
3:o att de lån, som af Banken lemnäs, endast komma handel
och industri till godo, samt sålunda, att utlåningen afser redan
gjorda affärer och icke direkt förlags lemnande till företagande
deraf, äfvensom att de säkerheter, som lemnäs för erhållna lån, äro
af beskaffenhet, att kunna, vid tillfällen af behof för Banken, lätt
förvandlas till penningar.
De menliga följderna af K. St:s uteslutande rätt att om Banken
besluta äro redan omnämnde. Ombvtiigheten i besluten halsin
naturliga orsak deruti, att nya ombud för lolket väljes till
hvarje Riksdag, hvadan all kontinuitet i åsigterna saknas, äfvensom
deruti, att intet direkt privatintresse förefinnes i afseende å Bankens
förnuftsenliga förvaltning.
Detta kan och bör afhjelpas dels derigenom, att åt Regeringen,
388
Den 26 November f. m.
hos hvilken en hos 11. St. saknad kontinuitet förefinnes, och som
ej bör kunna misstänkas ega intressen, motsatta ett oafbrutet uprätthållande
af myntvärdet, inrymmes en i någon män kontrollerande
upsigt å Bankförvaltningen, samt genom intagande af privata
delegare i Banken. På sådant sätt kommer dessutom Banken att
ställas under allmän civillag, en omständighet, som i och för sig
allena skall utgöra ett mäktigt hinder emot dess begagnande i strid
med Bank-inrättningens ändamål.
Genom ett sådant sätt att gå tillväga, skulle vår national-banksinrättning
blifva ordnad i någon likhet med de öfriga förnämsta
Bankerna i Europa, hvaribland må nämnas den Engelska, den Franska,
den Preussiska, den Belgiska, den Danska, den Norska samt
den Spanska Banken San Fernando i Madrid. Afven i Förenade
Staternas Bank deltaga Staten och privata gemensamt.
Det torde ej behöfva bevisas, att, så länge Bankens Styrelse
tillsättes genom val af 3:ne ledamöter från hvarje Stånd, man endast
tillfälligtvis kan påräkna att de, som väljas, finnas begåfvade
med de kunskaper och de insigter, som erfordras för ett så vigtigt
updrag, som en bankförvaltning. Icke heller kan, med afs. å deras
antal, aflöuingen bestämmas sä, att derpå kan grundas anspråk, att
deras tid företrädesvis skall egnas åt fullgörandet af deras befattning.
För att. afhjelpa häraf följande olägenheter, bör de af Ständerna
utsedda fullmäktiges befattning inskränkas till en utöfning af
kontroll å förvaltningen samt vården om Bankens redbarheter och
egendom i öfrigt, och på detta sätt beredas den säkerhet, hvarpå
B. St:r ega anspråk i följd af den garanti för Banken de sig åtagit.
Den egentliga förvaltningen bör deremot anförtros åt personer, kände
för redbarhet och insigt i Bankaffärer, samt väljas utan afs. derpå
om de tillhöra representationen eller icke. Jemte dem bör ett proportionerlig!
antal utses af Bankens enskildta delegare.
Svenska Riksbanken är i afs. på sättet för utlåning alldeles
olika alla andra civiliserade länders national banker. Detta kan endast
förklaras derigenom, att i vårt kapital-fattiga land Riksbanken
i långliga tider var det enda offentliga ställe, dit de länbehöfvande
kunde vända sig. Beskaffenheten af Riksbankens styrelse, hvars ledamöters
ekonomiska intresse icke i ringaste mån togs i anspråk
vid utöfningen af deras befattning, enär de sjelfva hvarken hade
vinst eller förlust, om Bankrörelsen ginge väl eller illa, gjorde det
för deras principaler, R. St:r, till en nödvändighet att i det yttersta
reglementera förvaltningen. Och dessa principaler, hvilka, såsom
individer betraktade, lika litet som deras fullmäktige, hade direkt
nytta eller skada af Bankrörelsens resultater, underläto derföre icke
att vid Reglementets upgörande tillse, att detsamma gjordes passande
för dem sjelfva; och på sådant sätt torde de ingalunda bankmässiga
reglorna för lånerörelsen småningom hafva tillkommit.
Kronan på verket sattes dock först år 1802, då lån började
utgifvas endast, mot ställande af personlig ansvarsförbindelse, d. v. s.
att man berättigades, att i st. f. verklig säkerhets-valuta, få pantsätta
sin nästa.
Oell 26 November f. ra. 389
Dessa förhål landen böra ändras, om man allvarligt vill, att
Banken skall upfvlla den hufvudsaklig» bestämmelse, den nemi. att
uprätthålla myntvärdet. Den bör endast lemna lån på korta betalningstider,
oell emot valutor, som alltid, om äfven någon gång
med förlust kunna realiseras. De lånegrenar, som icke upfvlla
dessa villkor, böra alltså från Bankens rörelse skiljas. Häraf beliöfver
dock ej följa, att de för Banken onaturliga lånegrenarne
skulle uphöra, ty en hastigt genomgripande förändring i detta afseende
skulle utan tvifvel medföra oberäkneliga olyckor 1 vissa
fall kan dessutom en förändring blott småningom genomföras, såsom
t. ex. i fråga om lånen och kreditiven till filialbankerna. Besluten
om deras beviljande med ett anslag för ändamålet utaf Bankens
medel af icke mindre än 9 mill., kan visserligen icke vara
dikteradt i Riksbankens intresse. Den lånar ut till dessa s. k. af
komlingar,
mot 3 proe. ränta, penningar, som den sjelf skulle kunna
med säkerhet göra fruktbärande mot en högre ränta och afsäger
sig rättigheten att återfordra dem annorledes, än småningom under
5 års tid, om ock dess behof af en hastigare återbetalning vore
än så tryckande
På grund af dessa motiver får jag vördsamt föreslå:
l:o) att tillfälle lemnäs för enskilde medborgare, alt såsom
delegare ingå i Banken för ett belopp af 5 mill. rdr
rmt eller, under antagande af, att Bankens nuv:de säkra
öfverskott utgör 20 mill., med en femtedel. Dessa 5
mill. skulle fördelas i 5,000 aktier å 1,000 rdr hvarje,
samt deraf inbetalas l/t genast, samt för återstående
3/«, sorn böra inbetalas under tre påföljande år med en
tredjedel årligen, ställas säkerhet i valutor, som lätt
kunna till penningar förvandlas;
2:o) att, jemte det R. St:r, fortfarande på samma sätt, som
hittills, utse 12 BankoB^ullmäktige, hvilkas åligganden,
der de ej äro eller varda i Grundlagen bestämde, skulle
i BankoReglem:t intagas, och afse bevarandet af den säkerhet,
hvarom lt. St:r böra tillförsäkra sig med anledn.
af deras för Banken ingångna garanti, Bankens direkta
förvaltning updrages åt en styrelse, bestående af en ordförande
och sex ledamöter. Ordföranden utses af K.
M. för tiden mellan hvarje Riksdag. Bör enahanda
tid väljas fyra (4) ledamöter, utan afseende derå, om de
tillhöra representationen eller icke, af R. St:r genom
en nämnd, utsedd till samma antal, och på samma sätt,
som den nämnd, af hvilken R. St:rs Justit.Ombudsman
väljes, samt tvenne (2) ledamöter af och ibland Bankens
private delegare;
3:o) att ifrån Riksbanken skiljes:
a) fastighetsbelåuingen,
b) lånen till städer och korporationer, samt
c) lånerörelsen med omsättningsrätt genom diskonterna;
4:o) att Bankens fordringar, i följd af lånerörelsen, mot inteckning
i fast egendom, erbjudas till öfvertagande af
390
Dom ‘26 November f. m.
hypotheks-föreningarne, för så vidt de intecknade fastigheterna
iiro inom dessa föreningars distrikter belägne,
och liqvideras med enahanda slags obligationer,
som af föreningarne för förut uptagne lån utfärdats,
efter det värde, de för tillfället ega;
5:o) att den del af dessa fordringar, som icke på nyssnämnda
sätt öfvertages af hypotheks-föreningarne, äfvensom Bankens
fordringar för lån till städer och korporationer,
samt för diskontlån med omsättningsrätt öfverflyttas till
Riksg.Kont., som bör inkassera lånen till städer och
korporationer, i dén mån de förfalla, men fortsätter
utlåningen i fastigheter, samt den, som roedgifver omsättningsrätt,
dock med en årligen skeende minskning
i de för dessa utlåningsgrenar anslagne kapitaler, så
att nya utlåningar af dessa slag för Statens räkning
må hafva efter 15 år alldeles uphört;
6:o) att Riksbanken skall, såsom godtgörelse för åtnjutande
af den genom Grundlagen erhåline rätt, att allena utgifva
sedlar, »som för mynt i Riket må erkännas», till
Statsverket årligen erlägga */2 rdr.
Den ersättning, det åligger Riksg.Kont. att, i följd af ofvannämnda
fordringars öfvertagande, lemna Riksbanken, föreslås att
ordnas så,
att på samma gång Banken erhåller en lätt realisabel
valuta, man söker införa ett inhemskt fondsystem,
medförande de fördelar, man deraf vill vinna.
Orsakerna, hvarför de hittills gjorda försöken i denna riktning
icke lyckats, torde böra sökas deruti, att man icke verkställt operationen
så, att obligationerna gjorts begärliga, dels såsom egnade
till föremål för spekulation, dels såsom i sig innefattande ett be
qvämt
betalningsmedel. 1 förra hänseendet är det nödvändigt, att
obligationerna utlemnas med kapital-rabatt, hvilket, såsom numera
börjar allmännare inses, kan ske, utan att låntagaren dervid förlorar.
Om t. ex. Riksg.Kontts skuld till Banken ansåges böra bära
4 proc. årlig ränta, som betaltes halfårsvis, samt amorteras med
V2 proc. hvarje halfår, så skulle derigenom, att ett belopp, motsvarande
samraanlagde 5 proc., bestämdes att såsom annuitet utgå
i 402/3 år, hvartill tillräcklig tillgång erhålles af inflytande räntor
å de från Banken erhåline fordringar, Riksg.Kont:s obligationer vid
liqviden med Banken endast behöfva beräknas (utgifvas) till 86y2
proc. af nominella värdet. Den åter, som till detta pris af Banken
öfvertoge en sådan obligation, hvarför hvarje V2 år erlades 2 proc.
å nominella värdet, erhölle i verkligheten på det belopp han erlagt eller
86V2^, 4,62 eller nära 4V3^ ränta, samt egde dessutom vissheten
att förr eller sednare under amortissementstiden erhålla obligationen
inlöst med hela nominella beloppet eller 100 proc., alltså en premie
af 13V2 proc. Hoppet om och möjligheten att vara lycklig
vid utlottningarne, och således ganska snart få denna premie i sina
händer, skulle för allmänheten innefatta en ökad lockelse, att i så
l)en 2<> November f. m.
inrättade obligationer placera penningar, som nian önskade göra
fruktbärande.
Härför erfordras dock, såsom redan är nämndt, att innehafvaren
af en dylik obligation bör kunna påräkna, att få den lätt förvandlad
i penningar, om han icke för liqvid vili eller kan afvakta
den tidpunkt, då obligationen utlottas. Sådant bör vinnas hufvudsakligen
derigenom, att obligationer här, såsom i andra länder,
göras till börsartiklar och föremål för spekulation, hvilket ändamål
torde ernås, om åt Riksg.Kont. ansloges ett visst årligt belopp, t.
ex. 200,000 rdr, att dermed operera i upköp och försäljningar af
dess obligationer, utan afseende derå, huruvida å detta rörelsekapital
erhölles vinst eller förlust, och härmed fortfores intilldess allmänheten
hunne vänja sig vid spekulationer af detta slag. Att
göra obligationer, lätt realisabla, skulle mäktigt befordras derigenom,
att rättighet letnnades obligations-innehafvaren att belåna dem i
Riksbanken till deras fulla utgifningsvärde, eller 8t>V2 proc., samt
att de dessutom finge efter detta värde användas såsom ett liqvidationsinedel
vid inbetalning af tull eller andra skatter till Staten,
med lemriad rättighet för den Stateus kassa, som emottoge obligationen,
att, då beloppet behöfde användas, få detsamma godtgjort
af Riksbanken, som då äfven borde utgifva å obligationen uplupen
ränta till inlösningsdagen.
På det att denna obligations-utgifning ej må blifva början till
beträdande af en bana. som inom vår finansförvaltning efterlemnat
lika sorgliga som afskräckande minnen, eller utgifning af riksgäldssedlar
till betäckande af statsbehof, hvartill andra tillgångar för
tillfället saknats, så föreslås vidare:
att minsta valören å nu ifrågav:de obligationer bestämmes
till 500 rdr, hvarförutan tvenne andra valörer
fastställas, den ena på 1,000 samt den andra på 2,000
rdr; äfvensom att dessa valörer utsättas ej blott i rdr,
utan äfven i motsvarande ort 12-lödigt silfver, så att
obligationerne ej blott må innehafva ett reelt värde
inom landet, utan äfven kunna vid behof användas
utrikes.
Enär anledn. icke saknas dertill, att det till diskontutlåningen
med omsättningsrätt anslagne kapital, oaktadt indragningen deraf
sker småningom, dock icke slutligen skall kunna till hela sitt belopp
återfås, så förelås,
att Riksg.Kont:s ersättning till Riksbanken för detta
kapital till en början endast utgår med %-af det bela,
dock med skyldighet för Riksg.Kont., att, efter slutad
utredning af denna affär, godtgöra Riksbanken det tillgodohafvande,
som då i följd af kapitalets öfverlåtande
kan upkomma.
Riksbankens återstående fordran för lån till 1808 och 1809
årens krigskostnader m. m. utgjorde vid 1858 års slut 3,564,000
rdr, fördelade i 594 obligationer, löpande med 4 proc. ränta, hvaraf
22 st. årligen skola af Riksg.Kont. infrias. Dessa obligationer böra
väl anses vara i sitt nu egande skick någorlunda lätt realisabla,
392
Den 26 November t. m.
men de skulle otvifvelaktig! erhålla denna egenskap i ännu högre
grad, om de konverterades till rabattobligationer af ofvannämude
beskaffenhet.
Behandlingen af denna min motion i sin helhet torde tillhöra
tvenne Utsk.; men då behofvet af dess handläggning i StatsUtsk:t
är beroende af den utgång, motionen erhåller i BankoUtsk:t, så
hemställer jag vördsamt, att motionen till en början remitteras endast
till sistnämnde Utsk.
Skulle motionen, i hvad den rörer Riksbanken, vinna bifall
inom BankoUtsk:t, skall jag ej underlåta, att till Högloft. Konst.-  Utsk:t ingifva motion jemte förslag till ändringar i grundlagarue i
delar, som möjligen behöfva erhålla annan lydelse.
Begärdes på bordet.
Gr. Liljencrants, Gastaf Fredrik, upläste 2:ne motioner
af följande innehåll:
1:0.
De kreditanstalter, som, med namnet Enskilda Banker, under
sednare tider här i landet upkommit, hafva hitintills icke förmått
förvärfva sig den stora allmänhetens förtroende, ett förhållande, som
otvifvelaktig! antyder, att i sjelfva grunden för anordningen al ifrågav:de
inrättningar finnes något eller mycket, som icke tillfredsställer allmänhetens
rättvisa anspråk på trygghet i afseende å ett fortfarande
fullgörande af dem åliggande förbindelser. Rättvisligen torde hvar
och en böra vidgå, att den verksamhet, som sagde kreditanstalter
utvecklat, varit välgörande under den stora delen af tiden förderas
tillvaro, samt att de alltså kraftigt bidragit till den glädjande förkofran,
som åtskilliga nyttiga näringar vunnit; men detta medgifvande
bör ingalunda föranleda oss att förbise de stora vådor,
som sjelfva beskaffenheten af dylika anstalter innebära, så framt
deras verksamhet ej bevakas och begränsas. Såsom ett bevis härför
må anföras, att under 1855, då Riksbankens utelöpande sedelstock,
alldeles oberoende af BankStyrelsens tillgöranden, hade upnått
det ditintills oerhörda beloppet af 80,4(10,000 rdr rmt, ansågo
de enskilde bankernes styrelser en gynsam konjunktur för dem till
skörd vara för handen, och utvidgade derföre, fastän helt frivilligt,
sin sedelstock till det ditintills likaledes oerhörda beloppet af
31,600,000 rdr n. m., så att landets hela sedelstock sagde är
alltså utgjorde 112 mill., då den under den föregående tiden, året
1854 undantaget, vanligen utgjorde emellan 60 och 6 5 mill. De
enskilde bankernes på egen vinning beräknade förfärande vid förenämnde
tidpunkt bidrog alltså ganska väsendtligen till framkallandet,
ej mindre af de svindlande spekulationer, som, lika en farsot,
härjade landet, än ock till befordrandet af detta och följande årens
öfverimport, likasom sjelfva möjligheten för utförandet af förenämnda
tillgöranden syntes gifva anledning befara, det någon gräns för lusten
att låna ej för tillfället förefanns.
Vid 1844 och 1845 årens Riksdag, då ej mindre den grund
i hufvudsaken lades, hvarpå Bankens lånerörelse allt sedan blifvit
fotad, utan ock den vigtiga bestämmelse vidtogs, att maximum af
Den 26 November f. m.
398
Bankens sedelstock, som icke motsvarades af metallisk valuta, skulle
tå utgöra 30 mill. rdr rmt, dervid de enskilde bankernes ditintills
vanliga sedelstock antogs såsom norin äfven för framtiden, yttrade
BankoUtsk:t uti dess under Nov. månad 1844 afgifna lånebetänkande,
att såsom villkor för de enskilde bankernes fortfarande bibehållande
förutsattes bland annat, att de skulle blifva väl organiserade och
rätten till sedelutgifning begränsad; men för min del finner jag
icke upfyllandet af förenämde villkor vara de enskilda bankerne på
ett rätt tillfredsställande sätt genom lag ålagdt. Jag anser nemi.
ifrågav:de banker bristfälliga till sin organisation, dels derföre, att
de alldeles sakna en sjelfständig fond af metallisk valuta, eller till
sådan lätt realiserbara papper, att dermed uppehålla värdet af sina
såsom mynt löpande förbindelser, dels derföre, att dem är medgifvet
hålla i omlopp sedlar af allt för lågt värde, och jag anser vidare
rätten att sätta i omlopp ett i och för sig sjelft alldeles värdelöst
pappersmynt, ej allenast böra inskränkas inom ett visst maximum.
utan ock den höga rätt förbehållas K. M., att när Högstdensamme,
vare sig på grund af OfverStyrelsen för R. St:rs Bank
i ämnet gjorde underd. anmälan, eller af annan anledn. finner skäl
förekomma dertill, att beskaffenheten eller utsträckningen af den
lånerörelse, som af de enskilda bankerne bedrifves, föranleder, under
då för handen varande förhållanden, vådor för myntvärdets uprätthållande,
K. M. skall ega rätt förständiga vederbörande styrelser
öfver de enskilda bankerne, att uti förenämnde hänseenden vidtaga
de förändringar, K. M. för tillfället pröfvade erforderliga.
Vid slutet af nasti. Riksdag öfverlemnade R. St:r i underd. till
K. M. ett förslag till ny lag för de enskilda bankerne,' hvilket förslag
R. St:r anmälde sig hafva för sin del godkänt; men då detta förslag
ännu icke torde hafva blifvit understäldt K. M:s nåd. pröfning,
utan för närv:de lärer hvila hos FinansKomitéen, hvars ut
låtande,
rörande detta lagförslag, nådigst blifvit infordradt, så synes
destomindre något hinder för R. St:r förefinnas, att hos K.
M. göra underd. framställning om sådana ändringar af eller tillägg
till förenämnde lagförslag, som af försigtig omtanka för allmänhetens
betryggande emot en möjligen skadlig verksamhet från berörde
inrättningars sida kan föranledas.
Såsom följd af hvad här ofvan blifvit andraget, har jag föreställt
mig, att lämpligt vore, det R. St:r till K. M. gjorde underd.
framställning derom, dels att, med ändring i viss mån af hvad
som innefattas uti 14 och 15 gg af ofvan åberopade nya lagför
slag,
stadgas må:
a) ett maximum af den sedelstock, som hvarje enskild
bank må ega att sätta i omlopp, och hvilket för samtlige
de enskilde bankerne lämpligen synes kunna utgöra
16 å 18 mill. rdr rmt; samt
ft) att enskild banks sedel ej må lyda å lägre belopp än
Tio rdr rmt,
dels ock, att uti samma nya lag må inflyta bestämmelser, syftande
derhän:
0) att det skall åligga enskild bank, att årligen med minst
394 Den 26 November f. m.
en proc. af grundfondens belopp omsätta viss andel af
densamma, t. ex. en fjerdedel, antingen i metallisk valuta
eller papper, som till sådan valuta lätt kunna realiseras;
och
b) att åt landets Regering förbeliålles möjligheten, att,
då tvingande omständigheter det påkalla, kunna meddela
sådana föreskrifter, med afseende å de enskilda
bankernes lånerörelser, som för det allmännas väl anses
erforderliga.
Slutligen torde oek K. M:s höga upmärksamhet böra fästas å
fördelen deraf, att, om nya oktrojer skulle komma att vidare utfärdas,
när de nu meddelade, hvilka alla samtidigt förfalla, uphöra,
de nya oktrojerna må lemnäs för väsendtligen olika tiderymder och
derigenom alltså förfalla vid särskildta tidpunkter, en omständighet,
som måste anses högst väsendtlig, om framdeles införandet af
ett på solidare grunder, än det närvarande, fotadt penninge- och
kreditväsende kan åvägabringas.
2:0.
Så väl nu gällande reglemente för förvaltningen af R. St:rs
Bank, som alla sådana, hvilka efter sednast verkstälda realisation
blifvit utfärdade, innefatta samtligen föreskrifter, huru förhållas bör,
då, till följd af väsendtlig minskning af Bankens metalliska kassa,
våda för myntvärdets uprätthållande upstår; men i alla dessa reglementen
saknas deremot anvisning, huru Bankens Styrelse bör
tillvägagå, då, med anledn. af metalliska kassans väsendtliga tillvext
och sedelstockens deraf föranledda ökning, missförhållanden upstå,
som till sina följder måste blifva lika betänkliga, och framkalla
alldeles samma vådor, som af förstnämnde fall föranledas.
Den rubbning i det någorlunda jemna förhållande, som penningerörelsen
inom landet företedde från realisationen år 1834 till slutet
af år 1853, så väl som den förlägenhet och det trångmål, hvaraf
alla slag af affärsförhållanden lidit under de sednaste tre åren, har,
såsom en hvar torde veta, icke sin uprinnelse från en, på en
gång upkomrnen brist på bytesmedel, men väl från motsatsen,
eller det öfvermått af sfidane, som under en del af åren 1854 och
1856 samt året. 1855 förefanns. Olägenheterna af sedelstockens
fluktuationer till det omfång, som under sednare åren egt rum,
då denna sedelstock vexlat emellan 64 och 112 mill., äro sfi uppenbara.
och till sina följder för en hvar vanligen så förnimbara, att
jag anser all vidare utveckling öfverflödig af de skal, som motiverat
det 'förslag till tillägg uti blifvande reglemente för förvaltningen
af R. St:s Bank, jag nu vördsamt framställer, nemi., att uti
sagde BankoReghte må införas ett stadgande af ungefärligen följande
lydelse:
Skulle, genom inköp af silfver för Bankens räkning,
eller genom Bankens vexelhandel, sedelstocken vinna
sådan förökning, att anledning förekommer, att densamma
ej för näringarnes behof är erforderlig, böra
Fullmäktige, med ledning derjemte af den anvisning,
som i viss man må vara att hemta från ett inskränk
-
Den 26 November f. m.
tare tillitande af vissa lånegrenat", efter omständigheterna
göra indragning af Bankens lånerörelse.
Båda dessa motioner begärdes på bordet.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik, afgaf följande skriftliga
anförande och 5 motioner.
Till de yttranden, som i förra plenum hos K. o. Ad. afgåfvos
vid remissen af K. M:s nåd. Propos:r ang:de fortsättning af jernvägsbyggnaderna
samt anskaffande af medel ej mindre för detta
ändamål än för betäckande af det för Bankens räkning år 1858
uptagna statslån, anhåller jag, som i Onsdags saknade tillfälle att
öfvervara mer än någon kortare stund af debatten i det vigtiga
ämnet, att få tillägga följande:
Hvad således först angar K. M:s Propos ang:de jernvägsbyggnadernas
fortsättning, anser jag den vara särdeles väl motiverad,
såväl i afs:de på förslaget att i främsta rummet fullborda banan
mellan Stockholm och Götheborg, samt anläggningen af en bibana
mellan Halsberg och Orebro, som beträffande den förändrade mera
östliga riktningen af banan från Malmö till Jönköping, men skiljer
mig i det hänseende från den afgifna proposm, att jag tror det
vara för den allmänna kommunikationen i landet mera angeläget
och nyttigt, att banan mellan Fahlköping och Jönköping, i den
riktning K. M. föreslagit, under nästa statsregleringsperiod fullbordas,
än att under samma period den södra banan drages några få
mil längre in i Småland, der den i allt fall måste afbrytas vid ett
ställe, som icke utgör någon lämplig slutpunkt, hvilket deremot
Jönköping utan tvifvel i flera hänseenden är.
För min del skulle jag således önska, att af de 6 milhr rdr,
hvilka äskas för södra banans fortsättning från Finjasjön till sjön
Salen, omkring .2 milhr öfverflyttades för jernvägsarbetena mellan
Fahlköping och Jönköping, hvarigenom Sfven denna bandel kunde
desto förr blifva fullt färdig.
Vidkommande sättet att anskaffa medel för ifrågav;de jeruvägsbyggnader,
äfvensom för återbetalningen af Bankens utländska skuld
af återstående 9 milhr, hyser jag den mening, att då utländsk
skuldsättning, så vidt sådant kan ega rum utan att nedtrycka de
inhemska näringarnas behof af kapital, bör undvikas, ett försök
fördenskull åtminstone bör på allvar göras att, här såsom i England
och Frankrike, bilda ett inhemskt fondsystem, äfven om detta
skulle ske ined något större upoffring af ränta, än hvarför lån utrikes
kunde erhållas. Ehuru äfven jag. likaväl som en talare i
Onsdagens plenum, Pir Brakel, är tillräckligt hemma i aritmetiken,
för att veta, att 6 % är mer än 5, hvilket den värde talaren
gjorde sig så mycken möda att hos R. o. Ad. inskärpa, så vågar
jag likväl bestrida den slutsats, han derifrån hemtade, att Sverige
skulle hafva större förlust att betala 6 % till innehafvare af obligationer
inom landet, än 5 % till utrikes borgenärer. Han underlät
dervid nemi. att taga i beräkning, att räntorna inom landet
betalas i Svenskt mynt och till Svenska medborgare, samt således
396
Den 26 November f. m.
stanna här, utan behof hvarken af vexelprovisioner eller flera dylika
utgifter för utrikes liqvider, utan beroende af kursförhållanden
och utan att så väsendtligt som f. n. tynga på handelsvågen och
minska tillgången af vexlar för öfrige behof, hvarigenom naturligtvis
en mängd konsumtionsartiklar, dem landet behöfver importera,
måste fördyras och det naturliga förhållandet mellan export och
import följaktligen blir allt mer och mer svårt att hålla i jemvigt
samt således den kris, som beklagligen ännu oroar oss, måste förlängas.
Beträffande den yttrade farhågan, att om räntan å de Svenska
obligationerna ställdes något högre än på de utländska, utländningen
väl torde föranstalta teckning afven af dö förra och på detta
sätt ändå förvandla skulden till utländsk, så delar jag ieke samma
farhåga, såvida nemi. de inhemska obligationerna utfärdas ensamt
på Svenska språket, i Svenskt mynt och med ränteliqviderna här,
samt utlemnas endast i smärre valörer af högst 500 rdr och derunder,
hvarigenom deskulle kunna upsamla en mängd af de smärre
kapitaler, som nu ofta på osäkra händer utlånas eller mot lägre
ränta insättas i bankerna och hvilka visa sig vara för vårt land
ganska betydliga. När dessutom fråga nu icke är om större uplåuing
än af 3 milhr, så synes derigenom all nödig »varsamhet»
vara iakttagen, helst om uplåningen icke sker på en gång eller
samtidigt med det utländska lånet, utan succesive genom försäljning
af obligationer till den, som önskar erhålla sådana.
Hvad angår de obligationer, till hvilkas inköpande bankovinsten
skulle användas till förstärkande af den metalliska fonden, är
jag icke så tvifvelsam, som åtskilliga andra, att ju icke äfven Svenska
statspapper, ställda i utländskt myntslag och utfärdade under
Konungs och Ständers garanti, skulle, i händelse af behof, kunna
ganska lätt förvandlas till silfver eller utgöra en i utlandet deponerad
fond för indragning deraf.
I öfrigt förenar jag mig med dem, som önska, att det utländska
lånet uptages så vidt görligt är i guld.
Jag anhåller att detta mitt anförande må få åtfölja remissen
till StatsUtsk:t af K. M:s ofvananförda nåd. propos:r.
1:0.
Uti den skrifvelse, K. M. i nåder aflåtit till K. St:r om anskaffande
af medel för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader
och deri bland annat grundlinierna updragas för bildandet af ett
inhemskt fondsystem, finnes en mellanmening, som icke å K. M:s
sida föranledt något förslag, men som likväl omedelbart förer tanken
på ett medel att här inlöra ett inhemskt fondsystem, hvilket
synes vara lika enkelt som ändamålsenligt.
K. M. yttrar nemi.: att K. M. anser det till uplåning af allmänheten
föreslagna kapitalet af 3 milhr rdr kunna »utan all kän»ning
för vår inre penningeställning, äfvensom utan all svårighet
»erhållas inom landet, såvida vilkoren för uplåningen ställas uti ett
»lämpligt förhållande till den närv:de räntefoten i allmänhet, till»läggande
den nåd. skrifvelsen, att K. M. derom hyser så mycket
»mindre något tvifvel, som det, ej blott för mången enskild, utan
Den 26 November f. m.
327
»sifvén för åtskilliga verk och inrättningar samt allmänna kassor,
»hvilkas kapitaltillökning under en tid af 3 år otvifvelaktigt upgår
»till lika mycket, som hela den ifrågavsde summan, svårligen torde
»finnas någon lämpligare utväg att säkert och fördelaktigt placera
»sina tillgångar».
Och då jag för min del fullkomligt delar samma öfvertygelse,
anser jag mig böra föreslå,
att, i händelse R. St:r skulle besluta införandet af ett
inhemskt fondsystem, styrelserna för de under Statens
förvaltning ställda allmänna kassor måtte förständigas
att, i den mån kapital-afbetalningar och räntor till
dessa kassor inflyta, eller åtminstone kapital öfverskott
efter årets bokslut upstå, använda dessa till upköpande
af fonderade räntebärande inhemska statsobligationer.
På detta sätt skulle, utan att låntagarne från nämnde kassor
äfventyra att få sina lån plötsligen upsagda, nämnde kassors nuvrde
kapital-behållning, jemte blifvande kapital-öfverskott, småningom förvandlas
i säkra obligationer, med räntorna hvarå fondens utgifter
kunde bestridas genom en ytterst ringa förvaltningskostnad och
utan risken att göra förluster på utlåningarne.
I detta hänseende torde likväl de blifvande obligationerna böra
förvandlas till s. k. consols, d. v. s. vara oupsägbara både på långifvarens
och låntagarens sida.
I det hela innefattar detta förslag ingenting annat, än hvad
som vid flera Riksdagar varit ifrågasatt eller att t. ex. KrigsColhii
kassor skulle öfverlemnas till Statsverket emot bestämda årliga
statsanslag, ehuru detta öfverlemnande nu skulle ske successivt
emot statsobligationer.
Beträffande öfriga kassor, hvilka ega sina egna styrelser, såsom
t. ex. Arméens Pensions-kassa, Civilstatens Pensions-inrättning,
Eiddarhus-kassan m. fl., så medgifva redan de för deras förvaltning
utfärdade Reghten att de få placera sina fonder genom inköp af
räntebärande obligationer, utfärdade enl. R. St:rs föreskrift af deras
Bank eller Riksg.Kont. eller andre allmänna förvaltande verk, i
följd hvaraf någon svårighet hos Direktionerna för dessa kassor
icke torde möta för en dylik finansoperation, såvida räntefoten blefve
den nu allmänna.
Genom en sådan öfverflyttning af de publika kassornas behållningar
från enskilda händer till Staten, skulle en högst betydlig
tillgång successive vinnas för sådana statsutgifter, hvilka behöfva
fyllas genom lån. Det är sannt — räntan å denna statsskuld
kunde ej konverteras, men den stannade alltid inom landet och utdelades
i små portioner för välgörande ändamål.
Härvid bör ej heller lemnäs ur sigte, att den diskontrörelse,
som nu bedrifves af de publika kassorna, är särdeles menlig för upkomsten
af en verklig bankrörelse, hvaremot, derest en sådan diskontering
icke egde rum, Bankerna vore i tillfälle att vida tillförlitligare
än nu bedöma de lånesökandes ställning och sättet huru
de skötte sina affärer, hvilket naturligtvis vore af vigt för den allmänna
krediten.
l)eii 26 November f. m.
Jag beklagar, att jag f. n. icke är i tillfälle att mera i detalj
motivera denna min framställning, men jag skall bjuda till att inom
kort förskaffa mig närmare uplysuingar i ämnet, för att meddela
dessa åt StatsUtskit, dit jag anhåller att denna min motion må
varda remitterad.
2:o.
Ehuru jag för min del är en fäst och tillgifven anhängare af
frihandels-systemet och jemväl hyser den öfvertygelse att låga priser
på lefnadsförnödenheter är för landet i allmänhet välgörande, anser
jag likväl denna princip icke böra sträcka sig till sådana förnödenheter,
som äro absolut skadliga och för hvilkas fördyrande
Regeringen, Riksdag efter Riksdag, föreslår höjning af skatten för
den inhemska tillverkningen. Detta är förhållandet med artikeln
bränvin och sprit. Erfarenheten har likväl visat att det i detta
hänseende af Regeringen åsyftade mål icke vunnits sedan förbudet
mot införsel af spritdrycker uphäfdes, hvarefter bränvinsprisen med
få undantag hållit sig så låga, att, efter hvad K. M:s nåd. Propos.
ang-.de ytterligare ökad skatt å tillverkningen af samma vara gifver
vid handen, dryckenskapslasten i de sednare åren visat sig allt mer
och mer i tilltagande.
Orsaken åter till de låga bränvinsprisen kan visserligen till
någon del ' sökas i saknad kontroll å tillverkningen vid de mindre
brännerierna, så att dessa tillverkat 2 om icke 3 gånger större
qvantitet, än hvarför de erlagt skatt. Den kan möjligen äfven till
någon del sökas uti den djerfva smugglingen af bränvin till Skåne
och på vestra kusten. Men hufvudorsaken består dock, efter min
tanka, uti den medgifna tillåtelsen att införa bränvin. Min afsigt
är icke nu att begära förbudets återuplifvande, ty jag hatar detta
ord i en tulltaxa. Deremot tror jag tullafgifterna vid införseln böra
ökas i samma mån som skatten, men framför allt vill jag förekomma
en onaturlig och konstlad nedtrvckning af prisen på en
vara, den man icke såsom med spanmål, smör, socker etc. vill för
det stora antalet konsumenters räkning hålla vid någorlunda godt
pris, utan som man säger sig vilja fördyra. En sådan uedtryckning
är otvifvelaktigt en följd af den nederlagsfrihet, som är i tulltaxan
medgifven för bränvin och genever. Det iir denna, som gör
det möjligt att städse hålla prisen nere vid deras lägsta punkt,
emedan spekulationen är ögonblickligen till hands att vid den obetydligaste
stegring af priset på den inhemska varan låta den på
nederlag befintliga utländska varan derifrån lossas för att utgå i
marknaden.
Jag föreslår således:
l:o) att, derest skatten å tillverkning af bränvin vid denna
Riksdag varder ökad, jemväl införselsafgiften å spritdrycker
måtte i samma förhållande förhöjas;
2:o) att den för bränvin och genever medgifna nederlagsfrihet
må uphöra.
Om remiss af denna min motion till Bevilln.Utsk:t anhåller
jag vördsamt.
Den Hfi November f. m.
3Mb
3:o.
Vid sistförflutna Riksdag vidtogo R. St:r den vigtiga och nyttiga
förändring i civil-Iagstiftningen, som derefter vunnit K. Mds nåd.
sanktion, nemi. att, i afs. på gåfva celi testamente, skillnaden mellan
arfvejord och aflingejord å landet uphafdes, Emedlertid qvarstår,
sådant oaktadt, ännu den anomali i lagstiftningen, att ärfd, eller
inom vissa slägtleder köpt jord på landet, icke kan fritt säljas, utan
att vara underkastad äfventyret att af temligen aflägsna skyldeman
lösas.
Inkonseqvensen häraf synes vara alltför uppenbar, för att lagstiftningen
icke skulle anse det angeläget att, så snart som möjligt,
undanrödja densamma.
Då sålunda en hvar, som icke eger barn eller bröstarfvingar,
enligt nu gällande lag har rättighet att, utan kiander af sina skyldeman,
genom testamente eller gåfva afhända sig all sin egendom,
ehvad den är ärfd eller förvärfd, så synes väl deraf ovilkorligen
böra följa, att han jemväl bör hafva full frihet att sälja samma egendom,
utan att sådant skall kunna blifva föremål för klander af andra
skyldeman än barn och bröstarfvingar.
Skälen för bördsrättens afskaffande afven på landet är i öfrigt
så ofta uprepade och så klart bevisade, att svårligen numera något
annat än fördomen eller inbillningen kan deremot förebäras.
Bördslätten var i äldre tider en nödvändig beståndsdel i den
allmänna odalrätteu och tillhörde i följd deraf hela slägten. Sedan
odalrätten fallit, men mau likafullt höll strängt på arfvejord-systemet
samt förbjöd arfvejords bortgifvande och testamenterande samt
stadgade surrogat derföre vid försäljning, hemtade bördsrätten sitt
stöd ej mindre från dessa rättsbegrepp, än från en förmodad kärlek
till fäders jord, i följd hvaraf också bördemännens antal inskränktes
till endast närmare skyldeman. Men, i sammanhang dermed,
upställdes äfven vissa vilkor för bördsrättens begagnande till
förekommande af missbruk. Numera, och sedan hela arfvejordssysWmet
med den nya testaments-lagen fallit, qvarstår intet motiv för
bördsrättens bibehållande. Endast missbruken qvarstå, om den (alfort
fara.
Erfarenheten ådagalägger nemi., att bördsrätten numera sii 1 lan
begagnas af annat än egennyttiga beräkningar och såsom ett medel
till prejeri; att den såmedelst verkar demoraliserande och medför en
osäkerhet i egendoms besittning, som åter på jordbruksnäringen måste
utöfva ett högst skadligt inflytande.
Af dessa skäl, och i enlighet med den princip, sorn ligger till
grund för den nya lagen om gåfva och testamente, föreslår jag,
att, med ändring af hvad fi kap. JordaBalken innehåller,
i afs. på dem, som rätt till börd ega, stadgas, att
bördemän endast äro säljarens barn och bröstarfvingar.
Jag anhåller att denna motion måtte remitteras till LagUtsk:t.
4:o.
Jag anser mig böra förnya ett vid flera föregående Riksmöten
väckt, vid de två sednaste af LagUtsk:t understödt, vid 1854 års
Riksdag af R. St:r hufvudsakligen antaget samt vid 1857 års Riks
-
400
Den 26 No ve mber t. m.
dag af Borgare- och Bonde-St:n bifallet, men, i följd af 11. o. Ad:s
jemte PresteStrs veto, då förfallet förslag:
»att, med ändring af 8 kap. 7 g ÄrfdaBalken, oäkta
»barn, utom det som är afladt i hordom, eller i skyld»skaps
och svågerskaps led, hvari äktenskap ej får ega
»rum, må taga arf efter sin moder, derest lion ej efter»lemnar
äkta barn eller bröstarfvinge.»
Motiverna för detta förslag finnas särdeles väl utvecklade ej
mindre uti R. Stms den 3 Maj 1854 under N:o 59 till K. M:t
aflåtna underd. skrifvelse, än äfven i LagUtsk:ts Betänk:n vid förra
Riksdagen N:is 18 och 49.
Skillnaden mellan det af R. St:r vid 1854 års riksdag antagna
lagförslag i detta ämne och det af LagUtsk:t vid förra Riksdagen
framställda består egentligen i ingenting annat, än en olika benämning
af samma sak. R. St:r, eller rättare sagdt, det dåvarande
LagUtsk:t ville nemi. undvika uttrycket, det oäkta barn egde rätt
till arf efter modren, och benämnde derföre detta hellre del i modrens
qvarlåtenskap. M.en då någon, på grund af skyldskap eller
blodsband, vid en persons död tillträder någon del af dennes qvarlåtenskap,
så tager han i och dermed arf, d. v. s. detta och intet
annat är, enligt JordaBalkens 1 §, det laga fång, derigenom han
förvärfvat samma qvarlåtenskap. Att förändra namnet arf, vore således
att bilda ett nytt slags laga fång för detta enstaka fall, och
det lönar väl icke mödan, för att möjligen icke åstadkomma missljud
för några alltför ömtåliga öron. Genom arfvejords-systemets utplånande
ur lagstiftningen har också numera hvarje anledning att omkläda
begreppet, bortfallit.
Att i öfrigt här uprepa de vid föregående Riksdagar vidlyftigt
anförda skälen för den ifrågavar:de motionen, anser jag icke erforderligt,
öfvertygad som jag är, att det nuvar:de LagUtsk:t, icke mindre
fördomsfritt och uplyst än sina föregångare, skall bedöma denna
fråga och inse, att en så grym orättvisa mot det oskyldiga barnet,
att det icke ens skall ega rätt att ärfva sin egen moder, ej längre
bör'qvarstå i Sveriges lag, sedan den blifvit undanröjd i de flesta
andra civiliserade länders lagstiftningar.
Jag anhåller vördsamt om remiss till LagUtsk:t.
5:0.
Då, vid 1834 års Riksdag, R. St:r, för sin del, beslöto uphäfvandet
af det hinder, som ditintills mött för inrättande af enskilda
theatrar, såväl i hufvudstaden, som i landsorten, tillkom tillika, med föranledande
af en reservation vid Ekon.Utsk:s Be(:de i ämnet utaf
Gr. C. F. Horn, en i sammanhang dermed af R. St:r framställd
anhållan, om utfärdandet af nåd. stadgande derom, »att theaterstycken
icke må på enskilda theatrar upföras, utan att förut vara
granskade och godkända af dertill förordnad person eller auktoritet».
Ett påbud härom emanerade äfven genom ett K. Cirk. d. 7
Mars 1835, dervid censurs-makten lades i händerna på Ofverståth.
i Stockholm och på K. Befallningslude, som derjemte fick rättighet
att, såsom orden lyda, »i städerna utom landshöfdingeresidenset
öfverlåta,
Den 26 November f. m.
4 01
öfverlåta, uppå egen ansvarighet, samma granskningsrult åt Borgmästaren
eller åt någon annan, som genom sin uplystiing och sitt
anseende må befinnas dertill tjenlig».
Fråga har visser!, sedermera varit väckt om uphäfvande af
denna orimliga och godtyckliga makt, men den af enskilda författare
och theat.erlöreståndare derom gjorda ansökning har, sednast
genom en Resolution, d. 7 Dec. 1852, blifvit af K. M. ålshagen.
Det synes fördenskull vara pä tiden, att samma myndighet,
sorn föranledt den ifrågavarande censuren, eller R. Sur, taga ämnet
under förnyadt öfvervägande. Och då undertecknad var en bland
de få, som vid 1834 års riksdag, — då förslaget tillkom, uppenbarligen
ensamt af den anledning, att man derigenom skulle undanrödja
den då temligen allmänna invändningen om vådan för sedligheten
att tillåta inrättandet af enskilda theatrar, samt tillintetgöra
det envisa motståndet på högsta ort mot den önskade friheten
härtill, — bestridde behofvet och rättmätigheten af en så beskaffad
granskningsrätt, torde det finnas lätt förklarligt, att jag
nu framträder med den motion, att R. St:r må hos K. M. i
underdånighet anhålla
att den år 1835 påbudtia och ännu fortfarande censuren
af de theaterstycken, som upföras å enskilda
theatrar i hufvudstaden eller landsorterna, måtte uphöra.
Motiverna för denna min framställning torde icke behöfva
blifva vidlyftiga
För det första strider den ifrågavarande censurs-makten mot
det klara och oinskränkta stadgandet i grundlagen, hvarigenom en
hvar Svensk man blifvit berättigad att, utan några af den offentliga
makten i förväg lagda hinder, sina tankar uttrycka och meddela
i alla ämnen, i hvad skrifart soin helst, endast med iakttagande
af de föreskrifter mot tryckfrihetens missbruk, hvilka enl.
tryckfrihetslagen skola vid laga domstol åtalas och derefter af jury
bedömas.
Att. en på förhand anställd godtycklig granskning af ett theaterstycke
upenbarligen våldför berörde grundsats, lärer icke kunna
med framgång bestridas; och redan deri ligger således ett tillräckligt
motiv för representationen att återkalla ett lörhastadt medgifvande
till ett sådant öfverträdande af grundlagen.
Betraktar man dernäst organisationen af den ifrågav:de censursmakten,
så liirer det väl svårligen kunna motsägas, att de myndigheter,
åt hvilka denna makt blifvit delegerad, måste i allmänhet
förutsättas sakna kompetens att med tillräcklig insigt bedöma litterära
och dramatiska alster, i hvilket hänseende jag icke torde gå
grannlagenheten för nära, då jag, till stöd lör min tveksamhet i
detta hänseende, har att åberopa ett af en bland de förord aade
censorerna sjelfva, numera aflidne Laudshöfdtn von Rosen, — som, i
parenthes sagdt, med rätta ansågs såsom en af våra utmärktaste
Landshöfdingar, — till K. M. afgifvet yttrande, af följande innehåll:
»Om det än kan antagas, att K. Befallningshahde, äfven i
fråga om censuren af theaterstycken, med bästa vilja kunna vara
H. I 26
402
Den 26 November f. m.
oväldige, erfordras likväl, för att bedöma huruvida ett theaterstycke
bör få upföras eller ej, ett eget slags bildning, en omdömesförmåga,
som icke egentligen tarfvas, ej ens kan fordras af embetsmannen
i och för lians öfriga tjensteåliggauden, helst en dylik censur lätteligen
kan öfvergå till en litterär opinionstvist, som ej utredes genom
några egennyttiga rättsgrunder. Häraf föijer, att denna embetsmyndighet,
åt hvilken en sådan pröfningsrätt är anförtrodd,
lätteligen sättes i det förhållande, att den. ehuru med upsåt att
göra det rätta, kan begå misstag oell orätt bedöma grunden emellan
det passande och det opassande, hvilken gräns, synnerligast i skön
konst och vitterhet, icke är så lätt att finna, om man ej dertill
egnat sig, hvarföre ock denna myndighet kan, — dels af öfverdrifven
eller ock af en för liten grannlagenhet, af lynne, lefuadsvanor,
ensidiga åsigter eller af brist på egen författareförmåga och deraf
bristande litterärt omdöme —, göra skefva och oriktiga slutsatser,
genom hvilka likväl såväl theaterstyckels författare och skådespelaren
som den theaterbesökanrie publiken kunna se sin rätt förnärmad.»
Beträffande slutligen bebofvet och nyttan af tiieatercensuren,
så förrrår jag icke inse någotdera. Väl har jag hört åberopas, att vården
om »sedligheten» skulle erfordra en förutgående granskning af
en theaterpjes, för att tillse, huruvida icke sedlighets- och anständighets-känslan
derigenom sårades. Men af enahanda skäl skulle
ju censur vara nödig äfven för att förekomma lifgifvande af osedliga
tryckta skrifter, hvilka säkert äro lika vådliga för sedligheten,
som theaterpjesen. Att afgöra huruvida ett theaterstycke må vara
för sedligheten vådligt eller nyttigt är i öfrigt en ganska svår sak.
Det skulle i detta hänseende vara intressant att se, huru Konungens
Befide eller hrr Borgmästare skulle vilja censurera t. ex. verldssnillet
Shakspeares dramer eller Holbergs komedier. Utan tvifvel
förekommer der åtskilligt, som låter litet oanständigt, men ännu lärer
ingen våga påstå ait sedligheten lider genom att inför allmänheten
framhålla dessa snilleverk. Deremot har man, i trots af censuren,
å de enskilda theatrarne, åsjelfva den Kongl, sttt theaterstyc
ken, utstyrda i lysande drägter, men som icke desto mindre gömma ett
osedligt gift. Min tro är sål. att, äfven hvad sedligheten beträffar, den
åskådande publiken och den offentliga kritiken alltid äro de tillförlitligaste
censorer. Emellertid vill jag icke motsätta mig att. med theaterpjeser
må förhållas likasom med tryckta skrifter, eller att, om de anses
böra blifva föremål för åtal, de må kunna af allmän åklagare beläggas
med qvarstad och således deras upförande inställas, intill dess
vederbörlig domstol åtalet afgjort. Ett sådant korrektiv blefve på
samma gång verksammare och mindre förhatligt, än den godtyckliga
censuren, hvilken någon gång kan förbise det verkligen brottsliga
eller sedeslösa uti en theaterpjes, då den deremot användes för att
utesluta t. ex. ett oskyldigt skämt eller en qvick satir, som icke
innebär något efter lag brottsligt. Åtminstone visar erfarenheten
under det fjerdedels sekel, theatercensuren här i landet varit införd,
att den icke blifvit använd för annat ändamål än just det sistnämnda,
och att den föregifna ömheten om det sedliga dervid utöfvat
föga eller intet inflytande.
I)«li 26 November f. ta.
403
Fördenskull, och då theatercensuren både är lagstridig oell
hittintills visat sig vara hvarken behöflig eller nyttig för den dramatiska
litteraturen, för hvilken den deremot ganska lätt kan blifva
högst skadlig och förtryckande, anser jag mig härutinnan ega fullt
giltiga skäl för den af mig här ofvan gjorda motion, om hvars remitterande
till LagUtskit jag vördsamt anhåller.
Den sednaste motionen begärdes på bordet, hvarefter Hr Dalmans
anförande och första motion, uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landmis
framställning, remitterades till StatsUtskit.
Då H. Exc. härefter föredrog Hr Dalmans motion rörande införseltullen
å bränvin m. m., anmälde och yttrade sig
Hr Gripenstedt, Johan August: De tvenne förslag,
hvilka Hr Dalman här framstält, äro, såsom K. o. Ad. behagade erinra
sig, dels att, i händelse den inhemska tillverkningsskatten på bränvin
kommer att ökas, införseltullen på samma vara också måtte ökas,
och dels, att nederlagsrätt för bränvin hädanefter skall uphöra. Hvad
det första förslaget beträffar, torde R. o. Ad. påminna sig, att i
K. M:ts nåd. Skrifvelse med förslag till vissa redaktionsförändringar
i tulltaxan, fastades R. Stms upmärksamhet derpå, att, i händelse
den ifrågasatta förhöjningen af bränvinsskatten inom landet komme
att ega rum, borde älven någon jemkning af tullsatsen å bränvin
göras, så att den skillnad, som nu förefinnes mellan tillverkuingsafgiften
och tullen och som nu utgör 5 0 öre, blefve oförändrad
bibehållen.
I afs. å Hr Dalmans andra förslag eller att nederlagsrätt för
bränvin icke borde vidare finnas, får jag uplysa att en allmän författning
om tullagarne är af GeueralTullStyrelsen utarbetad, och
efter Högsta Domstolens hörande hvilar till föredragning inför K,
M:t. Deruti förekommer en förändring i afs. å nederlags- och kredit-uplagsrätt,
hvarigenom dessa båda skulle sammanföras; och då
detta förslag blifver af K. M:t pröfvadt, anser jäg rätta tiden vara
inne att äfven taga motionärens i öfvervägande. För min del vill
jag öppet gifva tillkänna, att jag delar hans åsigt i afs. å nederlagsrätten
för bränvin, dock icke derföre, att jag anser densamma
utöfva något så stort inflytande, som motionären tyckes förutsätta,
ty då skillnaden emellan produktionsskatten och tullsatsen upgår,
såsom nyss nämndes, ända till 5 0 öre eller mera än 2/3 af varans
hela värde, så ligger redan deri ett så ofantligt stort försprång för
den inhemska produkten, att all konkurrens måste blifva omöjlig
för utländuingen. Mea jag tror i alla fall, att denna rätt icke bör
medgifvas, emedan den är en oegentlighet af det skäl, att da den
inhemska producenten mäste betala sin skatt förskottsvis, skall deremot,
då nederlagsrätt finnes, importören af utländskt bränvin icke
allenast icke betala skatten då han inför varan, utan först då han
realiserar densamma. På denna grund är jag af samma åsigt som
motionären, att nederlagsrätt icke bör finnas för sprit och bränvin,
tillverkadt af säd och potatis, ehuru jag visserligen icke anser denna
rätt under nuvande förhållanden vara af någon särdeles stor praktisk
betydelse.
401
Deli 26 November f. m
Hr Dalman: Jag får betyga min stora tillfredsställelse öfver
att höra min åsigt i denna fråga delad af Chefen för FinansDepit.
De tillökta skäl hail anfört, äro utan tvifvel af den vigt, att de
ensamma borde föranleda till den af mig önskade förändring. Deremot
kan jag icke antaga såsom giltigt hans påstående, att utländskt
bränvin aldrig skulle kunna med fördel säljas här, i anseende till
en prisskillnad af 50 öre. Ty denna upväges fullkomligt af den
drawbach eller det praemium, som lemnäs vid utförsel af bränvin i
flera främmande länder. Frågan härom är likvid så ofta och så
omständligt diskuterad, att det icke lönar mödan att nu ånyo uptaga
densamma. I öfrigt vill jag erinra, att då den författning, Hr
FhnansMinistern lofvat oss ang:de nederlagsrätten, omfattar ett ekonomiskt
lagstiftningsärende och således ensamt beror af K. M:t, Hr
FinansMinisterns åsigt alltid vinner ett ytterligare stöd, om äfven
It. St:r förklara sig önska uphäfvandet af samma rätt, så vidt den
angår bränvin.
Hr Gripenstedt: Jag motsätter mig naturligtvis på intet
sätt den nu förevarande motionen, som tvärtom i det väsendtliga
öfverensstämmer med mina egna åsigter. Men i afs. å det yttrande,
som nyss af Hr Dalman fälldes, att flen drawbach, sorn i utlandet
lemnäs exportören, skulle motsvara skillnaden mellan de tullafgifter,
som här måste erläggas för utländskt bränvin, och tillvcrkuingsafgiften
för inhemskt, får jag anmärka, att denna drawbach är icke
något annat än en restitution af den tiliverkningsskatt, sorn blifvit
i det främmande landet erlagd. Om vi nu antaga, att denna drawbach
är fullt lika stor som den tiliverkningsskatt, hvilken blifvit i
det fremmande landet erlagd, så har det utländska bränvinet i alla
fall att härstädes betala 1 rdr 10 öre i tull, och således 50 öre
mera än det inhemska, som blott drager en skatt af 60 öre. Den
Svenska bränvinsbrännaren har således i sjelfva verket ett praemium
af 50 öre, hvilket är så betydligt, att icke gerna någon täflan kan
komma i fråga, åtminstone fordras dertill sådana exceptionella förhållanden
som de, hvilka egde rum 1856, då bränvin var förbjudet
till införsel, men dock inkom under namn af geuever.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag får blott
för min del anhålla, att Bevillu.Utsk:t ville fästa sin upmärksamhet vid
den uplysning, som i förra plenum lemnades af en talare, att vid
export af bränvin från Preussen erhålles icke blott drawbach eller
full restitution af erlagd till verk ningsafgift, utan också ett indirekt
praemium, bestigande sig efter upgift till omkring 40 öre. Om sådant
verkligen är förhållandet — och jag kan icke undertrycka
min undran öfver att man i FinansExpeditionen icke känner dessa
saker med full visshet, — så kan ganska väl det utländska bränvinet
genom sin täflan nedtrycka priset å det inhemska, enär den
Svenska tillverkaren måste betala i förskott sin ganska dryga skatt
och sedan otta nog får sälja sin vara, som han icke kan hålla på,
till hvad pris sorn helst för att betacka den erlagda afgiften; visserligen
har jag hört förkunnas, att den mindre betydliga införseln
Den 26 November f. m.
■405
af den främmande varan skulle bevisa att tullsatsen vore rätt funnen;
men detta bevisar vid detta förhållande ingenting. Jag kan
således, i händelse upgiften om en sådan prsemie, som har sin grund
i olika sätt att beskatta tillverkningen, befinnes grundad, och under
hvad förhållanden som helst, icke se något skäl, hvarföre man icke
skulle sätta högre tull på det utländska bränvinet, — efter man tyckes
hafva en panisk förskräckelse för ordet förbud, — enär en tullsats,
som bestämmes för låg, har samma verkan som en taxa, hvaröfver
den inhemska varans pris icke kan stiga. Jag anhåller att Utskit
ville till utredande af denna fråga förskaffa sig alla nödiga uplysningar,
hvilka jag befarar saknas i FinansDep:tet.
Härefter blef ifrågav:de motion, jemte de nu afgifne yttranderne,
remitterad till Bevilln.Utskit.
Hr Dalmans motioner om inskränkning i bördsrätten och om
oäkta barns arfsrätt öfverlemnades till LagUtskrt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, upläste en motion af
följande lydelse:
Den ringa framgång ett af mig vid flere tillfällen vidrördt
ämne inom representationen rönt, borde kanhända afhållit mig, att
å nyo återkomma med samma fråga.
Det förhållande att denna fråga icke heller i synbar måtto
inom de yngre generationerne tillvunnit sig tillräckliga sympathier,
för att ifrån dem framkalla de kraftord, som alltid utgå ifrån en
verklig känsla af ett, för handen varande påtagligt det närv:des
behof, och som säkrare skulle göra sig gällande, än en gammal
mans erinringar om bristerne under en förfluten tid, hade kanhända
ännu mera bordt föranlåta mig åt glömskan öfverlemna ett
älsklingsämne.
Den gamla, väl kända latinska satsen, »Gutta cavat lapidem
non vi, sed saepe cadendo» föranleder mig likväl, att förnya den
motion, jag äfven vid sista Riksdag tog mig friheten afgifva, för
tillvägabringandet af någon anstalt inom hufvudstaden, hvarigenom
det, för den ditströmmaude ungdomen kunde blifva en möjlighet,
att genom bevistandet af offentliga föredrag uti vetenskapliga ämnen
fortsätta sitt kunskapsökande; för de äldre, att vid sådane
upfriska minnet af hvad man i ungdomen lärt; och för snart sagdt
litet hvar, att lefva uti och inom vetenskaperue och uplysningen ,
såsom otvifvelaktig^ det kraftigaste medlet till samhällsmenniskans
förädling.
En stark och rotfästad öfvertygelse är icke lätt att undertrycka
; och må detta lända mig som ursäkt, att jag å nyo ökar
motions-strömmen vid denna Riksdag, och hvarvid jag icke kan
qväfva en känsla af vemod häröfver att föremålet för den motion,
jag nu går att förnya, ännu icke förmått bana sig väg till de
maklegandes upmärksamhet, då jag föreställer mig, att följderne
af den brist på utvägar till kunskapsmåttets ökande inom vara
ina
Peil 26 November f. m.
bildade samhällsklasser, som jag ville hafva afhjelpt, borde på sjelfva
samhällshöjden kännas i ännu högre grad, än på något annat ställe.
Universitetets förflyttning till hufvudstaden har länge utgjort
ett föremål för tankevexling, och skäl hafva blifvit anförde, så väl
för som emot. Det har likväl alltid för mig visat sig klart, likasom
troligen för hvarje fördomsfri vän af uplysnir.g, att ett högre
läroverk för vetenskapernes odling, inom Sveriges hufvudstad, skulle
vinna mera lif och väckelse, än fallet kan vara uti en mindre,
som icke omfattar säte för Regering och embetsverk af sfi många
slag, som icke eger ett sfi betydande Borgerskap, med vidsträckt
handel, och som på långt när icke eger en så liflig kommunikation
med den öfriga verlden, sorn händelsen alltid är med en hufvudstad.
Jag tillhör dem, som i ganska unga år inträdt på tjenstemannabanan,
inträdt inom hufvudstaden, och som, ju längre jag
lefvat, desto lifligare kännt, saknaden af tillfället, att jemte tjenstens
bestridande kunna, vid någon hufvudstadens högre läroanstalt, i
ungdomsåren förvärfva de kunskaper, hvaraf mannaåldren fått vidkännas
bristen.
Det ligger i försörjningsomsorgens natur att söka, så hastigt
som möjligt, komma i åtnjutande af inkomster för utkomst. Man
skyndar derföre ifrån universiteten, eller ifrån andra läroanstalter, efter
sä hastigt och så tarfligt som möjligt absolverade examina. För
turberäkningen sträfvar man att tidigt inträda i tjenst, så väl
inom militären, som inom de s. k. verken i hufvudstaden, der
kasern-lifvet, vaktgörningeu och renskrifningen utgöra en alltför
tankefattig fortsättning af kunskapssökandet.
Vore nu ett tillfälle i hufvudstaden att bevista och följa föreläsningar
och föredrag uti högre vetenskapliga ämnen, sfi skulle
de otvifveiaktigt besökas af ganska många, och proftn af dem,
hvilka derifrån hemtade förmåga att i högre värf och inom det
uphöjdare statslilvet blifva sitt fädernesland nyttige, kunde aldrig
blifva så liten, att icke en ifrån det allmänna derå nedlagd jemförelsevis
mindre betydlig kostnad i rikt mått öfverträffades af
vinsten.
Tilloppet vid de förträffliga föredrag, som för flere år tillbaka
af någre bland våre mest utmärkta vetenskapsmän höllos uti La Croix’
salong, har nogsamt ådagalagt tidsandans kunskapsbegär och behof
af sådane föredrag. Förhållandet inom andra länder är helt
annorlunda än hos oss. Frankrikes hufvudstad eger flere institutioner
för undervisning i vetenskapliga ämnen, utan att vara behäftade
med de former, hvarunder vi gemenligen förstå de akademiska
konstitutionerne.
Ifrån Hr Doktor Carl Santessons anteckningar under dess resor,
utgifne år 1853, pag. 7 5, torde man i första rummet böra
nämna College de France i Paris »såsom ett slags vetenskaps-akademi,
ett universitet, om man så vill, men utan fakulteter, utan
inskrifne eller examinerade elever, och, hvad bättre är, utan examina».
Detta oaktadt, är det likväl en undervisningsanstalt, ja
en sådan, i dess högsta och bästa mening — en anstalt i och för
Den 26 November f. m.
vetenskapen och dess spridande, utan alla främmande beräkningar
och biafsigter — en anstalt der läraren eller professorn, som han
kallas, kan, ostörd- af den mängd olika befattningar och bestyr, som
vid våra universiteter uptaga alltför mycket utaf hans tid och
splittra hans krafter, få sysselsätta sig med och arbeta uti sin vetenskap,
och dertill är så lönad, att han, i och med sin plats, har
en säker och anständig utkomst betryggad.
Sådane lärare, som en Michel Chevalier, en Michelet, Libri,
Lerminier, Le Verner m. fl., kunna icke annat än lemna utmärktare
resultater. Om vi betrakta förhållanderne inom våra grannstater,
så finna vi inom Danmarks hufvudstad hvilket lif der råder
af vetenskaplighet och bildning, och den uplysningens auda, som
derifrån eprides öfver hela landet.
Undersöka vi förhållanderne i Norige, så kan man väl utan
misstag påstå, att detta land har att tacka sitt universitet för sin
uplysta och dugliga embetsmannakorps; att landet torde böra tillskrifva
sitt universitet i hufvudstaden ganska många af dess omisskänneliga
framsteg i flera riktningar.
Det är en bekant sak, att före inrättandet af universitetet i
Kristiania fråga var om dess förläggande till Kongsberg; men
ingen lärer kunna sätta i fråga, att resultatet skulle i någon mån
blifvit liknande med hvad det nu är.
Kastar man en blick åt Finland, så finna vi äfven der universitetet
förlagdt i landets hufvudstad; och det torde vara en, af
hvarje Finne erkänd sak, att landet har att tacka högskolan i Helsingfors
ej mindre för uprätthållandet af folkets nationalitet, än
för dess bildning och anseende.
Hvilka kunna orsakerne vara, att, vid tillsättandet af våra högre
embeten, bristen understundom visar sig så alltför stor? åtminstone
å personligheter, som iiro i åtnjutande af ett någorlunda allmännare
erkännande att de äro kandidaterne till sådane platser värdiga och
vuxne.
Då man tror sig erfara verkningar, söker man gerna orsaker,
om också under äfventyr, att icke alltid träffa de rätta, — Såsom
icke sjelf bildad vid något af våra egentliga universiteter, torde
det icke vara mig tillstäudigt att antyda betydliga brister inom
dem, såsom väsendtliga orsaker till samhällets förevide andeliga fattigdom.
— Universitetet i Upsala synes af alltför mäktiga intressen
ännu fästadt inom sin trånga krets; hvadan jag icke anser det
lämpligt, att nu annorlunda än blott i förbigående yttra, huru fördelaktigt
inverkande på Sveriges hela samhällsställning jag föreställer
mig universitetets förflyttning till hufvudstaden skulle blifva.
Då således f. n. den mest praktiska utvägen att afhjelpa ett
för handen varande i min tanka obestridligt samhällsbehof, icke
låter tänka sig, så synas andra utvägar, att åtminstone i någon
mån afhjelpa bristen, icke derföre böra förbises eller öfvergifvas.
Dessa utvägar synas mig dock ganska lätta, endast statsmakterne
blifva ense om behofvet.
Aflönandet af några professorer uti de kunskapsgrenar, som
för den högre och allmännare statsmannabildningen äro mest af
408
Den 26 November f. ra.
nöden, vore allt hvad sorn behöfdes för att inom hufvudstaden införa
början till en anstalt, sorn säkerligen ej länge skulle dröja
att utveckla sig sjelf till det mål, den hade att upfylla. Jag täger
mig således friheten föreslå Ii. Skr,
att hos K. M. i underdånighet anhålla, det täcktes
H. M. i nåder låta förfoga om införandet i hnfvudstaden
af offentliga föreläsningar uti de ämnen, K. M.
pröfvade mest lämplige för det afsedda behofvet, och
att dertill förordna sakkunnige och uti de särskilda
ämnena väl bevandrade män, att af Staten aflönas, i
likhet med de bäst lottade professorer i Upsala, och
hvartill R. St:r torde anvisa medlen, att ifrån Riksg,-  Kont. utgå, till det belopp, K. M. kunde finna nödigt
för behofvet äska.
Jag kan icke neka mig tillfredsställelsen att yttra, det jag,
uti den nuvale EcklesiastikMinisterns personlighet, anser mig finna
en ljusnad af hopp för tillämpningen af det förslag, jag, ehuru
högst ofullständigt, tagit mig friheten å bane bringa, i fall R. St:r
skulle anse denna min motion förtjent af någon dess upmärksamhet.
Jag anhåller om remiss af motionen till Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Lades på bordet.
Frih. von Knorring, Axel Wilhelm, afgaf en motion
så lydande:
Den högst betydliga statsintrad, som nu. mera hämtas afbriinvinstillverkningen
i Riket, har väckt min upmärksamhet på äfven
en annan inhemsk fabrikation, som bedrifves i mer och mer utsträckt
skala, utan deremot svarande betydlig inkomst för Statsverket.
Denna tillverkning är tobaken, använd att röka, tugga
och snusa. Förbrukningen deraf ökas nästan med hvarje dag; den
sträcker sig till alla samhällsklasser och snart sagdt till alla åldrar;
man ser öfver allt 12-åriga, ja! t. o. m. 10-åriga gossar med cigarr
i munnen. Om man också ej skulle anse tiden vara inne att stnfja
en förbrukning, som, till öfvermått begagnad, visserligen i sin rofin
måste verka menligt för helsan, bör åtminstone skälig omtanka för
Statens nytta föranleda, att belägga antingen tillverkningen eller
förbrukningen af denna nu mera så högst begärliga vara, eller ock
— och kanske helst — begge tillika med lämplig beskattning. I
Sverige äro 100 fabriker sysselsatta med tobaksfabrikater. Häraf
tillverkades 1858: kardustobak 646,874 €t., till ett värde af 408,1 82
rdr rmt; rull- och bess- eller s. k. tuggtobak 840,668 €i. till
648,183 rdr; biel- och löstobak 8,600 <tf, till 6,450 rdr; cigarrer
411,237 <tf. till 1,318.374 rdr; och snus 3,639,394 till 1,460,400
rdr, eller sammanräknade 5,546,763 €1. tobaksfabrikater till ett
värde af 3,841,649 rdr rmt.
Importen af denna vara utgjorde nämnde år 4,603,650
oarbetad tobak, med ett tullvärde af 1,379,721 rdr rmt, samt
45,742 fä, arbetad tobak med 141,470 rdr mits tullvärde.
Den 26 November f. m.
409
Förbrukningen äfvensom tillverkningen af dessa fabrikater
kunna antagas vara i fortgående stigande; smuglingen deraf, ty
värr, förmodligen på samma sätt. Hvad man har att söka, är således:
ökad statsinkomst och ändamålsenligt skärpta kontroller.
Flera utvägar finnas att göra Statsverket till godo den ofantliga
tobaksförbrukningen. Det vigtigaste torde vara, att, jemte det
hvarje $f,:s tillverkning belägges med en viss lämplig afgift, Staten
vid hvarje fabrik anställer någon kontrollant, på samma siitt, som
sker i afseende pä bränvinstillverkningen. Ett annat alternativ nr,
att i städerna utarrendera rättigheterna att försälja tobak, i de
mindre städerna till en, i de större till två, i Stockholm och kanske
Götheborg till tre personer; slutligen kail ock konsumtionsskatt
åläggas tobakens förbrukare. Hvilkendera af dessa beskaltningsmethoder
må för Statsverket vara mest. inbringande, eller om den
sistnämnde må kunna begagnas i förening med någondera af de
föregående alternativerna, öfverlennäs till bepröfvande af Högloft.
Bevilln.Utskit, dit jag vördsamt anhåller, att denna motion må
blifva remitterad, då afseende på tull å tobak också rättvisligen
må fästas.
Hr Cederschiöld, Fredrik August: Utan att vilja undersöka
den statsekonomiska vinst, som möjl. kan blifva en följd
af den i denna motion föreslagna åtgärd, anhåller jag att få yttra
några ord om en annan punkt, som förekommer i motionen, nemi.
om tobakens skadliga inverkan på helsan, dock icke så mycket med
afseende på fullvuxna personer, hvilka redan vant sig dervid och
tilläfventyrs lättare kunna stå emot densamma, men i synnerhet med
afseende på ungdomen. Jag har nemi., likasom motionären, med
bekymmer sett, huru bruket, af tobak spridt sig ända derhän, att
gossar i skolorna redan röka cigarr. Då det är en känd sak, att'
grundämnet i tobaken, del s. k. nikotin, är ett af de allravåldsammaste
gifter, och då narkotiska gifter, hvartill tobaken hörer, i
allmänhet visa en särdeles våldsam verkan på barn, hvarföre man,
utan trängande behof, icke använder dem uti barnpraktik ; så är det
också tydligt, att tobakens begagnande i barndomen mäste i hög
grad bidraga att förslappa hjtrnans verksamhet, som redan är öfveransträngd
genom studierna. Jag tror således, att mycket skulle
vara vunnet, om den löreslagna åtgärden skulle kunna åstadkomma
inskränkning i tobakens begagnande, åtminstone af barn, och äfven
af våra qvinnor, som nu också börja deraf begagna sig, hvarföre
jag instämmer uti den framstälda motionen, helst jag antager, att
de, för hvilka denna vana redan blifvit ett behof, för det goda
ändamålets skull, gerna underkasta sig att betala en eller annan
rdr mera om året.
Hr Montgomery. Gustaf: Då en sådan ansedd läkare,
som Hr Cederschiöld, redan intygat tohakens skadlighet, kan det
visserl. synas öfverflödigt, att jag yttrar mig i denna fråga. Men
jag gör det dock, emedan jag har erfarenhet af ett krig, som var
utmärkt af försakelser och lidanden; och jag, som sjelf hvarken
410
Den 26 November f. m.
rökt eller tuggat, kan intyga, att de, som hade dessa vanor, hade
vida svårare att uthärda både sjukdomar och svält än de öfriga.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag kan icke
annat, än på det högsta understödja motionen, i synnerhet af ekonomiska
skäl, då det utan tvifvel vore för Staten af största vigt,
att kunna på denna väg vinna ökade inkomster. Jag vågar icke
bestämdt upgifva siffror, som jag ej med visshet känner, men jag
tror, att i Frankrike upgår statskassans inkomst af tobaken till
omkr, 140 mill. francs. Jag anhåller, att denna anm. måtte få
åtfölja remissen till Utsk:t.
Hr Printzenskiöld, Carl: För några år sedan, daen häftig
strid fördes mellan frihandelns vänner och dem, som, yrkande
ett protektionssystem, ville, att de flesta öfverflödsvaror skulle med
högre importtull än den nu gällande beläggas, för att derigenom
minska införseln af dessa varor på samma gång, som Staten, för
hvad som infördes, erhölle en skälig inkomst, hörde jag af frihandelssystemets
förfäktare den princip yrkas, att, så snart en öfverflödsvara
blifvit så allmän, att den öfvergått till de lägsta folkklasserna,
ja ända till backstugusittaren, så skulle det vara oklokt
och skadligt, att lägga någon, åtminstone betydligare importtull på
densamma. Dessa skäl vunno äfven seger, och frihandeln har sedan
dess vunnit den utsträckning, som vi alla känna; men jag hoppas,
att detta system nu nått sin kulminationspunkt. Jag har också
för min del aldrig kunnat öfvertygas om nyttan af detsamma för
Riket. Tvärtom tror jag ännu det vara af största vigt, att tullafgifterne
för öfverflödsartiklar betydligen förhöjas, dels för att
skafta Staten nödiga inkomster, och dels för att något stäfja den
öfverdrifna förbrukning af dylika artiklar, som f. n. eger rum inom
vårt land. Då nu ett sådant förhållande, hvad tobak beträffar,
ostridigt är för handen, och då dessutom ingen lärer kunna för
neka,
att denna artikel, långt ifrån att för förbrukaren medföra
någon nytta, tvärtom är för hans helsa ganska skadlig, så borde
man väl söka på något sätt inskränka bruket af densamma, och
jag instämmer derföre med motionären, önskande, att Bevilln.Utsk:t
icke måtte alltför mycket fästa sig vid de frihandelsgrundsatser,
som hittills lyckats göra sig gällande, utan föreslå sådana tullbe
stämmelser,
som innefatta egenskapen, att på en gång verkligen
befrämja så väl Statens gagn som den enskildes bästa.
Härefter blef motionen, jemte yttranderne, remitterad till Bev.-  Utsk:t.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag utfärdats
till fortsättning af plenum kl. 6 e. m.
Hr Cederschiöld, Fredrik August, upläste följande
motion :
Den 26 November f. m.
Hvarje läkare och menniskovän skall säkert med tacksamhet
erkänna det varma deltagande, R. St:r alltid, och isynnerhet på
sednare tider, visat för befordrande af en ändamålsenlig sjukvård
och för lindrande af de af fysiska lidanden betryckte samhällsmedlemmar.
Ingen kostnad har synts för stor för detta ädla ändamål. Intet
till 11. 8t:r framstäldt förslag i detta hänseende har mig veterligt
blifvit afslaget, så framt det visat sig verkligen vara af behofvet
påkalladt. Nästan vid hvarje Riksdag hafva nya anslag blifvit be
viljade
för medicinalverket, och medicinska undervisningen. Nya
sjukvårdsanstalter hafva n pst åt t och snart skall en efter tidens fordringar
väl inrättad asyl öpna sina portar oell vänligt emottaga de
olycklige, som alltför länge försmäktat uti de ohyggliga hålorna
vid foten af Danviks-bergen. Äfven de lytte, blinde och döfstumme
har R. St:r egnat sin omsorg, genom förbättringar uti de
för dessa inrättade instituter. Det är vid minnet af allt detta
ädla och stora, som genom R. Stms omtanka redan blifvit verkstäldt,
och med blicken på den tafla af lidanden, som ännu icke
blifvit för II. St:r uprullad, som jag vågar vördsamt anhålla om
några ögonblicks upmärksamhet.
Såsom bekant är, gifves det vissa sjukdomsformer, som man
benämnt kroniska, d. v. s. långvariga, ofta obotliga. Somliga af
dessa äro obetydliga och medföra för de sjuke så ringa olägenhet,
att de med tålamod och efter sjukdomens art afpassade dietiska
förhållanden lätt kunna fördragas, utan synnerlig rubbning uti individens
verksamhet. Om dem är här icke frågan. Men det gifves
andra, så förfärliga, att intet menskligt tålamod förslår att
utan klagan bära dem, och ingen fysisk kraft är nog stor att motstå
dem. Sådana äro dessa allt mer förekommande kräftskador,
dessa s. k. fungösa vexter, som icke tåla att af kirurgens hand
vidröras, utan att med ökadt raseri gripa omkring sig, och alla
dessa otaliga lidanden i menniskokroppens ädlaste organer, som
göra lifvet till en börda och nedsänka de lidande på ett långsamt
plågoläger, som endast kan förmildras genom vården af en menniskovänlig
liand.
Det finnes säkert ingen läkare, som icke många gånger varit
försatt uti den sorgliga ställningen, att nödgas bevittna dessa olyckliges
qval, utan att kunna hjelpa eller lindra dem. För dem finnes
ibland läkarekonstens rika skatter ingen läkande balsam, ingen helande
ört. Det är icke hos droguisten, som den olycklige kan
hemta lindring för de tärande plågorna; den kan blott sökas i
djupet af menniskohjertat, i den kristliga kärleken och i det ömma
deltagandet. Och då läkaren ur dessa rena källor kan läska den
sjuke, så är denne och dess vårdare redan mindre beklagansvärde.
Men hvem vill, ja, hvem kan, äfven med bästa vilja, herbergera,
föda, vårda och sköta dem, som sjelfve hvarken med arbete eller
penningar kunna något bidraga till att uppehålla deras usla lif?
Hvem kan egna alla sina krafter endast åt vården af en lidande
medmenniska? Det är för mycket begärdt äfven af den, hvars menniskokärlek
är outtömlig. Derföre måste otaliga af dessa olycklige
försmäkta under inflytandet af skämd luft, dålig föda, brist på
412
I>en 26 November f. m,
värme, osnygghet och allt, som undergräfver helsan, och slutligen
dö, kanske utan att någon vänlig hand torkar kallsvetten från deras
panna. Och läkaren går från denna hemska dödsbädd med en suck,
som säkert skulle finna gensvar i hvarje ädelt hjerta, om den icke
förklingade i rymden. Jag hyser derföre den fästa öfvertygelsen,'
att orsaken, hvarföre ingen tillflyktsort för obotliga sjuke inom
vårt laud finnes, helt enkelt är den, att frågan aldrig blifvit väckt,
ty jag kan eljest icke fatta, att Sverige skulle stå efter andra binder
i detta hänseende. Nästan alla civiliserade länder ega vårdanstalter
för obotliga sjuke, der dessa kostnadsfritt erhålla den vård,
deras beklagansvärda belägenhet kräfver.
Hvarföre skulle Sverige vara i saknad af en dylik inrättning?
Det är ingen sjuklig filantropi, såsom man behagar benämna många
yttringar af en varm menniskokärlek, som klagar från mina lappar,
det är ett stort, ett verkligt behof, som jag vördsammast anhåller
måtte vinna lt St:rs behjertande.
Hvarje år komma hit från alla landsorter fattiga, obotliga
sjuklingar, lockade af de rykten, som åtskillige af Stockholms läkare
så rättvist tillvunnit sig. Bedragne i sin väntan, ramlar deras
sista hopp. De få återvända till sina hemorter, för hvilka de
blifva en tyngande börda, eller om deras krafter liro uttömda, qvarblifva,
för att nedsjunka uti det största elände, som fattigdom i
förening med sjukdom kan framkalla. De härvarande sjukhusen
få icke emottaga dem, emedan detta strider emot den fastställde
ordningen för dessa inrättningar. Men jag behöfver säkert icke
fortsätta teckningen af denna dystra tafla, för att öfvertyga om
nödvändigheten af de offer, som menskligheten i detta hänseende
af samhället kräfver. Beholvet af en sådan inrättning, hvarom jag
talat, anser jag derföre vara gifvet; återstår således endast att utreda,
huru detta behof skulle kunna fyllas.
Jag liar då föreställt mig, att en för det åsyftade ändamålet
lämpad byggnad, beräknad för 50 sängar, borde kunna upföras för
100,000 rdr rmt, helst den bör vara belägen utom stadens tullar,
hvarigenom den erforderliga byggnadstomten skulle kunna erhållas
för en ringa summa, i händelse icke, hvilket jag dock tager för
gifvet, Stockholms-kommunen kostnadsfritt uplät en sådan. För
inredningen med sängar, sängkläder, linne och öfrige inventarier
skulle säkert en summa af 25,000 rdr vara tillräcklig, och det årliga
underhållet, med löner åt läkare, förestånderska och den öfriga
personalen torde kräfva en summa af 1 5,000 rdr, hvilken dock,
under antagande, att en del patienter borde erlägga någon mindre
afgift, skulle kunna nedsättas till 12,000 rdr.
Man skall måhända göra den anmm, att det tillhör Stockholmskommunen,
och icke Staten, att förse Stockholms stad med en inrättning,
sådan som den ifrågavuie. Men då, såsom jag haft äran
antyda, det icke ensamt är Stockholm, som skulle befolka densamma,
utan sjuklingar ifrån hela landet skulle deruti intagas, så
synes en dylik fordran icke vara med billighet och rättvisa förenlig.
På grund af hvad jag sålunda i korthet haft äran anföra, vågar
jag vördsamt anhålla,
Den 26 November f. m.
413
litt II. St:r behagade, för inrättandet af en vårdanstalt
för obotliga sjuke, anslå 100,000 rdr rmt tillbyggnad,
25,000 rdr till inredning och inventarier, samt 12,000
rdr ärligen till underhåll och nödiga löner.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till StatsUtskit.
Ilemitterades till StutsUtslct.
Vidare upliiste Hr Cederschiöld följande motion:
Den enkla berättelse, jag nu går att meddela, skall säkert
icke behöfva någon prydligare infattning, än jag kan ge den, för
att tillvinna sig 11. St:s upmärksambet och väcka deras deltagande
för en afliden, aktad embetsmans, uti bekymmer stadda, efterlemnade
familj.
Med. Dokt. och Kir. Mag. Gerhard Adolf Silfversparre,
som föddes d. 3 Maj 1813, förordnades d. 8 Aug. 1839 att bestrida
Provincialläkare-befattningen uti Hedemora distrikt, på hvilken
tjenst han erhöll K. fullmakt d. 28 April 1842. Hans ordningssinne
och hans varma kiiusla lör sina pligters upfyllande tillvunno
honom hans förmäns aktning, och hans menniskoiilskande hjerta,
hans outtröttliga verksamhet vid utöfvandet af hans ädla kall gjorde
honom af alla, hög och låg, rik och fattig, lika älskad under lifstiden,
som saknad efter döden. Så fortfor lian, oafbrutet uti 12
år, eller till våren 1851. Vid denna tid började sjukligheten inom
distriktet att betydligen ökas, tills slutligen en typhusepidemi utbröt,
som rasade med förfärlig häftighet. Silfversparre, såsom ensam
läkare, måste nu anstränga sina krafter till det yttersta för
att mota den härjande fienden. Uti tvenne månader, hvarunder
han blott, två nätter hvilade uti sitt hem, kiimpade han med oförtröttad
kraft, natt och dag färdandes på dåliga vägar och uti alla
väder, för att åt de sjuke meddela råd och tröst. Nedtryckt af
öfveransträngningar till kropp och själ dukade han slutligen under
för den mördande farsoten, så att lian, efter ett liesök på egendomen
Sternsund, måste intaga sängen. Sjelf utan läkarevård sökte
han ännu skänka den åt andra. Sålunda mottog han dagligen
sjukbesök och lemnade ifrån sitt sjukläger nödiga föreskrifter, och
då pennan slutligen föll ur hans hand, uptOgs den af hans maka,
som efter hans diktamen uptecknade, hvad han med döende stämma
ordinerade, till dess döden, efter blott 6 dygns sjukdom, gjorde
slut pa hans verksamhet.
Boupteckningen efter Silfversparre visar visserligen en behållning
af 1,197 rdr bko; men till följd af fastighetsvärdets nedsänkning
af den orsak, att många förbyggde sig efter den stora branden
i Hedemora, och således måste sälja sina egendomar till orimligt
låga priser, kunde den gård, som Silfversparre åt sig inredt,
icke försäljas för det på densamma utsatte värdet. Härigenom blef
den verkliga behållningen ingen. Silfversparres enka, Fru Evelina
Johanna Silfversparre, af sjukdom och ekonomiska bekymmer försvagad,
såsom bifogade, af Professor Glas utfärdade, läkarebetyg
utvisar, är således genom sin inans död försatt uti den sorgliga
414
De» 26 November t. m.
ställningen, att sakna utsigt att uppehålla sig och sina tre barn,
och genom vårdad upfostran trygga deras framtid. Härtill kommer,
att den yngste sonen, 9 år gammal, är sjuklig, hvilket äfvenledes
af Professor Glas intygas. De öfrige barnen är enson, född 1846,
och en dotter, född 1848. Och om jag till allt detta lägger, att
enkefru Silfversparre är, af alla som känna henne, högt värderad
såsom en i alla afseendeu utmärkt qvinna, så vågar jag, med glad
förtröstan att vinna R. St:s bifall, vördsamt föreslå,
att en årlig pension af 400 rdr rint måtte beviljas
enkan efter afl. ProviucialLäkaren Doctor G. A. Silfversparre,
Fru Evelina Johanna Silfversparre, född
Malmén, samt 100 rdr rmt åt hvardera af hennes tre
barn till dess de upnått myndiga år.
Jag anhåller om remiss till StatsUtskit.
Gr. Taube, Henning Edvard: I den af Hr Cederschiöld
nu väckta motion här jag fullt skäl att instämma, då jag har mig
särskildt bekant sanningsenligheten af de i densamma upgifna förhållanden.
Jag är äfven i tillfälle att uplysa, att den öfveransträngning,
till följe af hvilken Dr Silfversparre dog, kom sig deraf,
att det distrikt, der han tjeustgjorde, var inycket stort — det är
nu deladt i tvenne — och han måste derföre, utan afs. på väderleken,
ofta göra vidsträckta resor till de mest ouppodlade delar af
Dalarne.
Remitterades jemte yttrandet till StatsUtsk:t.
Slutligen upläste Hr Cederschiöld följande motion:
Anseende det vara en af representationens käraste pligter att
omhulda och befordra allt, som kan bidraga till upplysning och
spridande af kunskaper, tager jag mig friheten föreslå, att R. St.
måtte besluta att understödja utgifvandet af ett arbete, som nu är
under utgifning, undertiteln: »Konversations och Universal-Lexikon,
Allmän Ordbok för alla Samhällsklasser, innehållande korta och
lättfattliga beskrifningar öfver ämnen, personer eller orter, som under
läsning och samtal förekomma ur Mytologien, Historien och
Geografien, Juridiken och Medicinen, Grammatiken, Naturvetenskaperna,
Teknologien, Handel och Industri samt de Sköna Konsterna,
med särskildt afseende på Svenska förhållanden, äfvensom uttydning
af främmande ord.» Man finner redan af denna titel, hur
vidt omfattande och allmännyttigt ifrågavarande arbete är; och anser
jag mig böra vitsorda den noggrannhet och klarhet, hvarmed
artiklarne äro utarbetade, äfvensom dessas fullständighet, — egenskaper,
så mycket mera att loforda, som detta verk är det första,
ursprungligen på Svenska författade af detta slag.
»Konversations- och Universal-Lexikon» utgifves i häften å 50
öre rmt, och hvilkas antal beräknas bli minst 40. Hittills äro 24
häften utkomna, gående till början af I. Arbetet fördelas i 4
delar.
Den 2fi November f. m.
Då planen för detta Konversations-Lexikon är att lemna så
många artiklar, som möjligen kunna för det afsedda syftet erfordras,
och dessa äro så kort behandlade, som det låtit sig göra med
iakttagande af tillräcklig belysning af det resp. ämnet samt af behörig
lättfattlighet, har jag funnit boken fullt användbar, som en
lexikografisk Handbok för det omedelbara och praktiska behofvet,
d. v. s. såsom, hvad man kunde kalla, ett Tidningslexikon och
derjemte en Ordbok öfver främmande ord. Att ett dylikt verk, i
hast och med lättfattlighet förklarande och uplysande, hvad som
kan förekomma i tal och skrift, biografiskt och geografiskt, historiskt
och vetenskapligt, Svenskt och utländskt, kortligen allt. ifrån
de filosofiska begreppen, ända till olika länders mynt, mått och
vigt; att ett sådant verk förtjenar all upmuntran, behöfver val ej
ytterligare bevisas.
Ett dylikt arbete kan alltså med allt skäl anses som icke
allenast nyttigt, utan äfven såsom en behöflig hjelpreda för hvar
och en, äfven för menige man, vid den i sammanhang med Sockenbibliothekers
allt allmännare inrättande, äfven allt mera tilltagande
bågen för läsning. Det är ju ock för den folkklass, till hvars
gagn Sockenbibliotheker inrättas, som folkets ombud företrädesvis
skola se till, att nyttiga skrifter på modersmålet blifva lätt tillgängliga,
medan den mera bildade, vare sig vetenskapsmannen eller
den praktiska, men med högre skolkunskaper utrustade medborgaren
är i tillfälle att förskaffa sig, och genom sin kunskap i främmande
språk, med fördel begagna på dessa språk författade verk,
äfven de encyklopediska, som inom dessa språks litteraturer redan
för längesedan finnas utgifna. Detta förhållande torde också vara
orsaken, hvarföre det nu ifrågav-.de KonversationsLexikon, på Svenska,
ej är så allmänt sprid t, som man skulle förmoda och önska,
och som det varit nödvändigt för att förebygga den förlust, för
hvilken utgifvaren, efter hvad jag inhemtat, torde blifva utsatt.
Äfven från en annan sida sedt, torde det af mig påyrkade
understödet vare med rätta påkalladt. Hufvudredaktören af detta
Lexikon, Hr Mag. Schuck, sora nu i 3 å 4 år med oförtruten modaegnat
sig åt detta, såsom man lätt inser, högst besvärliga och ansvarsfulla
arbete, är en af dessa litteratörer i vårt land, som träget
arbeta i vetandets vingård, utan att stort bemärkas, och hvilka
— hvad värre är — med knapp nöd förvärfva sin timliga ut
komst.
Hr Schuck har i 17 år arbetat inom vår litteratur, både
den pedagogiska och den publicistiska; och det synes mig önskligt,
att man begagnade det tillfälle, som erbjuder sig, att uppmuntra
och i någon mån belöna en af dessa litterära arbetare, på samma
gång man befordrar ett allmännyttigt verk, som måhända eljest
måste afbrytas eller åtminstone försenas i sin fortgående utgifning.
På alla dessa skäl föreslår jag,
att R. St. måtte besluta, att inköpa 250 exemplar af
det af Mag. M. Schuck utarbetade och under utgifning
varande »Konversations- och Universal-Lexikon», att genom
Ecklesiastik-Depart:s försorg utdelas till Socken
-
416
Den 26 November f. m.
bibliotheker i Riket, mot ett pris af 20 rdr rmt för hvarje
fullständigt exemplar, så fördeldt, att för hvardera af
aroetets 4 delar, som i 250 ex. till EcklesiastikDeparbt
aflemnas, % af den anslagna summan från StatsKontoret
till Mag. Schuck utbetalas.
Jag anhåller om remiss af denna motion till StatsUtsk:t.
Remitterades till StatsUtskit.
Hr Kuylenstjerna, Carl Johan Gammal, upläste denna
motion:
Som ett amendement till den del af K. Mits nåd. Propos.
om Statsverkets tillstånd och behof, som rörer Allmänna Indragningsstaten
in. m., och hvarest är föreslaget en årlig Pension af
1,500 rdr rmt lör Majoren G. W. Gyllenhammar, när han efter
upnådda 65 års ålder erhåller afsked från sin Direktörsbefattning
vid Straffängelset i Warberg, får jag härmed vördsamt hemställa,
det Gyllenhammar måtte vid sitt, sorn peusionsmessig, afträdande
ur tjensten uti årlig pension erhålla 2,000 rdr rmt. Såsom skäl
härtill får jag åberopa K. Br. af d, 4 Maj 1841, som tillägger
direktörer vid fängelserna, då de upnått stadgad ålder och minst
10 tjensteår vid fängelse, dess fulla lön i pension.
Som fängelset i Warberg, hvilket inrättades 1848, ej kan
vara nämnt, anser jag dock att pensionen för direktören derstädes
bör utgå efter enahanda grunder. Lönen är för direktören vid
Warbergs fängelse 2.000 rdr rmt, och detta på grund deraf, att
detta fängelse är det största och äfven det svåraste i riket, dit K.
Fångvårdsstyrelsen, sedan 1850, sandt från alla öfriga lifstidsfängelser
de fångar, som der begått större förbrytelser, hvilket antal
nu upgår till 67. Direktören måste således här vara mera underkastad
faran att blifva mördad, som också synes deraf att 1855 en
fånge 2:iie gånger var uppe hos honom för att med knif sticka
honom, men då han äfven andra gången saknade mod dertill, mördade
lian en medfånge. Och d. 25 Juli detta år, var en f. d.
vaktknekt uppe på Gyllenhammars embetsrum och aftryckte en
laddad pistol mot hans bröst. Derigenom att pistolen klickade och
af Gyllenhammar togs från vaktknekten, biet' dådet afböjdt.
1853 erhöll Gyllenhammar vid fästningsarbetena ett så svårt
slag i bufvudet, att, enligt inlemnadt läkarebetyg, det anses vådligt
för synförmågan och äfven för lifvet.
Gyllenhammar är 65 år gammal, har tjent K. Mit och
Kronan på 5lista året och på 12:te vid fängelset, har deltagit i
3:ne fälttåg, deri förlorat fader och enda bror, fått tapperhetsmedalj.
På grund af hvad jag haft äran anföra, vågar jag hoppas, att
Major Gyllenhammar, efter så många års oro, faror och mödor i
Kronans tjenst, måtte erhålla sin lön, 2,000 rdr rmt, i pension,
hvilket torde vara förenadt med både rättvisa och billighet.
Denna min motion torde till StatsUtkit blifva remitterad.
Remitterades till StatsUtskit.
Frih.
Den 26 November f. m.
417
Frill. Alströmer, Carl Jonas Oscar, upläste följande
motion :
Då HandelsOrdningen den 22 December 1846 utfärdades, var
handel med köpmannavaror städerna förbehållen och rättighet dertill
å landet endast undantagsvis medgifven. Handelsfriheten å landet
blef derföre i den nya Författmn begränsad genom bestämmelser,
åsyftande att göra öfvergången mindre märkbar. Till dessa be
stämmelser hörer stadgandet i § 6 mom. 1, att öppen salubod å
landet icke må anläggas närmare stad, lin på tre mils afstånd derifrån,
hvilket stadgande sedermera blifvit förklaradt ega lika tilllämpning
för köpingar som för städer. Det härmed för stiiderna
afsedda skydd mot medtäflan af landthandel lärer numera icke kunna
tilläggas synnerlig vigt, sedan sanningen af den grundsats, att frihet
i handel och näringar utgör den kraftigaste häfstången för ett
lands utveckling och förkofran, vunnit ett mera allmänt erkännande.
Af den vexelverkan, som upstår genom en lifligare varuomsättning
på landet, tillskyndas städerna otvifvelaktigt större fördel, än af det
skydd mot täflan, som de från landthandel fridlysta områden lemna.
Också har den åsigten alltmer gjort sig gällande, att föreskriften
om handelsbods aflägsenhet från stad lämpligen kan, utan någon
menlig inverkan på städerna, helt och hållet borttagas eller åtmin
stone jemkas, — en åsigt som KommerseColl., uti afgifvet underd.
Utlåt, den 31 Dec. sisth år, öfver särskilda hos K. M. i detta ämne
gjorda underd. framställningar, jemväl förmält sig dela, ehuru Coll.
vid det kända förhållande att fråga härom varit hos K. sednast församlade
St:r väckt, utan att hafva Sedt till någon påföljd, ansett sig
då icke böra gifva anledn. till ändring af HandelsOrdningen i denna del.
Emellertid torde de flerfaldiga hos K. M. tid efter annan gjorda,
af vederbörande menigheter understödda och någon gång äfven af
de handlande i närmaste stad förordade underd. ansökningar om
tillstånd till handelsbods anläggande å landet inom tré mils afstånd
från stad eller köping, få anses utmärka behofvet af en mera utsträckt
frihet i omfönnälda hänseende. — I mån af jordbrukets utveckling,
befolkningens till vext och den industriella verksamhetens
större utbredning bilda sig sjelfmant nya varuafsättnings- och uplagsstiillen
på landsbyggden och i följd af jernvägsanläggningarne upstå
sådana vid hvarje banstation. Der landtmannen aflemnar sina produkter,
har han billigt anspråk att kunna få förse sig med sina förnödenheter
af köpmannavaror, och en utvidgad frihet härutinnan
utgör äfven ett väsendtligt vilkor för ett fullständigt upufiende af
det med jernvägs-anläggningarne afsedda ändamål. Vid Töreboda
inom tre mils afstånd från Mariestad belägna jernvägs-station, der
vestra stambanan tillstöter Götha kanal, har det band, som ofvanåberopade
stadgande i HandelsOrdningen lägger på rörelsen, redan
låtit känna sig, och enahanda förhållande mäste förr eller sednare
inträffa vid en mängd jernvägs-stationer. Ofvertygad att de handlande
i städerna sjelfva inse angelägenheten att lossa detta band
och att deras rätt blir tillräckligt bevarad, om landthandel så mycket
aflägsnas från städerna, att utöfvare deraf icke må .kunna nédH.
I. 27
418
Den ?h No t ernber f. m.
sätta sig i städernas närmaste gnuiskap och såmedelst, utan att draga
borgerlig tunga, tillgodogöra sig de fördelar, städerna hafva att erbjuda,
vågar jag vördsamt löreslå, att, i öfverensstämmelse med 11. St:rs
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s vid sistlörlidne Riksdag gjorda och
af två RiksStåud bifallna tillstyrkande,
R. St. måtte hos K. M. göra underd. framställning om
den ändring uti HandelsOrdningen, att öppen salubod
å landet må, under i öfrigt stadgade förbehåll, kunna
få anläggas på minst en mils afstånd från närmaste stad
eller köping.
Remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:!.
Vidare upläste Frih. Alströmer en motion af följande lydelse
:
Det kreditiv å R. Stms Bank, stort Niohundratusen rdr rmt,
mot 3 proc. ränta, som R. St:r vid sistlörlidne, likasom vid hvarje
föregående Riksdag, alltsedan år 1818, beviljat JernKont., för att,
under vilkor, sorn innefattas i § 147 af nu gällande Reglemente
för Baukoverkets styrelse och förvaltning, användas tili bruksrörelseus
båtnad, har fortfarande visat sig vara af verklig nytta för jernhandteringen
i Riket, äfvensom i någon mån för Riksbanken genom
den ränteinkomst, det leuinar. Vid sådant förhållande och då de
för kreditivets begagnande föreskrifna vilkor och deribland det, att
all den afkomst, kreditivet lemnar kreditiytagaren, skall särskildt redovisas
och användas till rön och försök samt hvad mera tdl jernindustriens
framgång och förkofran kan lända, städse blifvit behörigen
upfyllda, hvarom R. St:r genom den Fullmäktig i Banken,,
som årligen deltager i revisionen olver förvaltningen af detta kreditiv,
äro i tillfälle att förvissa sig, får jag vördsamt föreslå:
att förenämnde kreditiv för JernKont. å R, St:rs Bank
må, på vilkor såsom hittills, få intill och med nästkommande
Riksdag fortfarande begagnas.
Remitterades till BankoUlsk:t.
Hr Brakel, Mauritz, upläste följande motion:
Sveriges R. o. Ad., krigsbefälet och dess vederlikar hafva under
200 års tid stått under en lag, som för de minsta förbrytelser
bestämmer de strängaste straff.
Denna lag stiftades af en enväldig konung och bär tygligt pregeln
deraf, ty den inkräktar på ett område, på hvilket inga inkräktningar
böra och kunna ske eller på den rätt, sora tillkommer hvarje
man att icke högakta annat än det, som han inom sig känner vara
högaktning värdt.
En förklaringsgrund för densammas stiftande finnes i reduktionen,
hvilken ovilkorligen skulle framkalla hätska fiender emot de
män, som blifvit satta att utföra indragningen af kronogodsen, och
i sjelfva tidens anda, som ännu tillerkände individen rättighet att
sjelf söka straffa en förolämpning.
Den 26 November f. ni.
<19
Nu, när duellen ej mer är i bruk, när den för mindre förnärmelser
skulle åtföljas af det mest afskräckande straff, det allmänna
åtlöjets, så torde kanske den drakoniska lag, som fått namn af duellsplakatet,
kunna uphäfvas och Svenska Adeln tillerkännas rättighet
att, likt hvarje annan Svensk medborgare, dömmas af allmän
Svensk lag.
Jag säger »hvarje annan Svensk medborgare», ty sådan måste
öfversättningen blifva af orden »nedrige och gemene man», som duellsplakatet
begagnar att beteckna hela Svenska folket i motsats lill
Adel, krigsbefäl och dess vederlikar.
Man kan icke nu mera itudela ett folk i tvenne delar, Adel
och nedrige och gemene man, ty civilisationen löser dag från dag
bättre och bättre sin stora upgift, som är att allt mer och mer
närma de lägre folkklasserna til! de högre, under det att dessa jemt
och oafbrutet framgå i kunskap och bildning.
Man kan icke längre bibehålla en lag, som straffar olika samma
brott hos raenniskor, som i samhällsställning äro hvarandras
likar.
En gentleman, som är löjtnant eller K. Sekreterare, hvarföre
skall han straffas olika med en gentleman, som är godsegare, litteratör
eller artist?
Tiden har dessutom längesedan förbjudit domaren att tillämpa
duellsplakatet, som för ett ord eller en åtbörd, sorn kan tydas för
en förnärmelse, bestämmer flerårigt fästningsstraff.
Det synes då, som lagstiftaren sjelf borde utdöma en lag, som
ett uplyst omdöme redan utdömt, helst när sådana företeelser skamlöst
träda i dagen, att personer med duellsplakatet i handen söka
tilltvinga sig af kamrater en aktning och vänskap, af hvilka de
gjort sig ovärdiga.
Jag föreslår vördsamt
att K. St. för sin del måtte besluta duellsplakatets uphäfvande
och af K. M. i uuderd. anhålla om sanktion
å detta deras beslut.
Remitterades till LagUtsk:t.
Vidare yttrade Hr Brakel: Jag anhåller nu att få väcka
en motion, som jag icke sjelf sammansatt. Den är författad af eu
person utom representationen; och som jag gillar det hufvudsakliga
syftet i densamma, har jag icke velat begära att i mitt namn väcka
densamma. I motionen förekomma dock åtskilliga uttryck, som
jag icke vill göra till mina egna, men, som sagdt är, syftemålet
i densamma gillar jag.
Härefter upläste Hr Brakel följande motion:
I en tid, då representation och press söka åstadkomma förbättringar
i alla riktningar, vågar jag framkomma med ett förslag,
som kanske vid första påseende synes af mindre vigt, men som,
närmare skärskådadt, skall visa sig vara af den högsta betydelse
4i0
Den 26 November f. m.
för vårt lands försvar och möjliggöra besparingar i medel, hvilka
ej kunna åstadkommas med vårt nuv:de system.
Min motion rörer bildandet af en sjelfständig »Vapenkomité»,
gemensam för Arméen och Flottan, som skulle bestämma formen
på de olika vapnen, samt föreskrifter rörande deras begagnande
och vård etc., med ett ord: som skulle besluta om alla konstruktioner
af kanoner, gevär och pistoler, deras kalibrar, tyngd,
upsättningar, sigteu samt upgörande af skjuttabeller, formen på
projektiler och ali öfrig ammunition, blanka vapen, alla lavetter
för fartyg och landtartilleri, tross- och sjukvagnar, broslagningsmateriel,
beskaffenheten af fästningars och fartygs bestyckning, allt
detta gemensamt för Rikets sjö- och landtförsvar, så att, i händelse
af Arméens och Flottans cooperation, det vore möjligt, att de kunde
gifva hvarandra nödig hjelp med vapenmateriel och synnerligast
med ammunition af alla slag.
Motiverna till denna min motion liro följande:
För närvarande finues ej något gemensamt i beväpning mellan
Arméen och Flottan, annat än 1831 års kaliber-system för kanoner,
några fästnings-jernlavetter och några tusende nyligen tillverkade
Miniégevär; intet annat antyder samma land, och att man haft
tankarna riktade åt någon enhet. Följden af 1831 års halfmesur, att
ej uttaga steget fullt, skall jag visa, jemte den stora misshushållning
med landets medel, som häraf varit en följd. T. ex. kanoner. Flottan
eger 7 tunis eller 72-pundiga kanoner af Amiral v. Sydows och
StatsRådet Ehrenstams konstruktion och Arméen lika stora kanoner
af 1840 års modell, alla af dessa 3:iie slag att. ladda från mynningen
; dessutom eger Arméen å sina fästningar 2:ne modeller af
72-pund. kammarladdnings-kanoner, den ena svår, den andra lätt.
Således eger Sverige fern särskildta konstruktioner af 72-pund. kanoner,
hvarmed Rikets örlogsfartyg, landt- och sjöfästningar äro
bestyckade. Att man kunnat vara nöjd med en konstruktion, är
gifvet, men dertill har varit för liten enhet. Man skall dessutom
med förundran erfara, att alla dessa kanoner äro mer och mindre
olika till tyngd, ammunition, sigteu, tappar och tappafstånd och
kunna ej läggas i hvarandras lavetter, ej heller begagna hvarandras
skjuttabeller. Samma olikheter i konstruktionen visas af de mindre
pjecerna. Fältartilleriets kanoner äro till tyngd, tappar, sigten,
skott-tabeller och ammunition olika Flottans landstignings-kanoner,
och dessa sednare äro olika vid Stockholms och Carlskrona station.
Flottan eger, utom förutnämnde 7-tnms bombkanoner, äfven 3 å 4
modeller af 60 pund. bombkanoner, fyra modeller af 30-pund och
fyra modeller af 24-pund. kanoner. Alla dessa 8 å 9 st. modeller
af bombkahouer, 8 modeller 30- å 24-pundiga kulkanoner och minst
sex modeller af 6- och 12-pundiga äro konstruerade efter 1831.
Utom alla dessa nya finnas dessutom diverse 36-, 24- etc. pund.
kanoner af alla storlekar och konstruktioner i bruk. Det ena örlogsfartygct
är bestyckadt med 72 pund. bombkanoner och 30- å
36-puud. kulkanoner, det andra med 60-pund. och 24-pund. Hvarken
liuieskeppen sins emellan, ej heller fregatterna, hafva samma
sarts bestyckning. Våra fästningars bestyckning gifva ej vika för
Den 26 November f. m.
421
vår flotta i fråga orri olika konstruktioner och mångfald af kanoner.
Se vi till, huru Arméens och Flottans handvapen äro beskaffade,
så finna vi lika stora skillnader. Vi ega tappgevär, tappstudsare,
uprefflade gamla gevär, kammarladdningsgévär och Miniégevär; arn
munitionen till dessa är äfven mer och mindre olika.
Dessa olikheter i vapnens konstruktioner inom Sverige liro
visserligen stora; men den produkt, som upkommer af Sveriges
och Norges arméers och flottors beväpning, är utan motsvarighet i
verlden, och då vi gemensamt skola stå vid hvarandras sida i farans
stund, borde vi väl tillsett, att man åtminstone kunde bispringa
hvarandra med ammunition, men ej ens detta är förhållandet. I
Norge eger Arméen å sina fästningar 72-pund. bombkanoner, men
dess Flotta 60-pund. af diverse modeller; samma olikheter finnes
äfven i fråga om handvapen; det är naturligt, att all ammunition
är olik den Svenska. Om man tänkte sig Svenska och Norska
Arméens och Flottans opererande tillsammans, hvilka bekymmer
skulle ej upstå och hvilka snillen skulle det ej behöfvas för deras
förseende med ammunition? Antag, att man anställde en exposition
af dessa begge länders vapen, så skulle man finna, att. vår
unions-beväpning liknade ett muséum af alla möjliga modeller, goda
och dåliga, af kanoner, gevär, kulor, bomber, granater, lavetter och
ammunition. De oordningar, som häraf under krig ovilkorligen
mäste upkomma, äro sä uppenbara, att jag ej anser mig behöfva
omnämna dem.
Man kan med skäl fråga, huru kan något sådant förhållande
upstå, då vi ega gemensam Uwonsregering, som, måhända i detta
fall, hade kunnat åstadkomma någon likhet mellan de begge förenade
länderna? Svaret härpå inses lätt af följande. Hitintills hafva
Sverige och Norge tillåtits att konstruera vapen på minst 5 olika
ställen: i Norge vid dess landtartilleri i Christiania, vid dess flotta
i Horten; i Sverige af dess landtartilleri istockholm, af dess flotta
vid hennes begge stationer i Stockholm och Carlskrona. På alla
dessa fem olika ställen har man visat sitt oberoende, sin sjelfständighet
och siti skicklighet i påfinnande af allt möjligt till beväpning,
bara man gjorde olika med hvarandra. Den ene har funnit,
att en kaliber skall vara några hundradels tum större än den andras
modell, den andre, att kulan skall väga något mindre, deu
ene, att en kanontapp skall vara större, den andre, att hanen på
geväret skall sitta under i st. f. öfver detsamma, etc. etc., alla för
att, om ej precist, göra sig odödliga, åtminstone visa sig förstå sin
sak. Det kan ej vara min mening, att klandra någon af alla dessa
personers försök till förbättringar, ty deras goda vilia och skicklighet
betviflar jag ej; felet ligger ej hos dem, en och en. utan iden
närvule organisationen, som medgifver vapnens tillverkning på så
skiljda ställen och af hvarandra så oberoende personer. Det kail
lätt bevisas, att produkten af denna spridda verksamhet blifver
sämre och vida kostbarare för Staten, än om ett bestämdt, på förhand
gifvet system följdes.
Således bör man ej fordra annat, än en reorganisation, när
nya medel beviljas, helst som all beväpning numera- blifver kost
-
m
Den 26 November f. m.
barare och fordrar större noggrannhet i dess tillverkande, plan i
dess försökande och plan i dess antagande, så vida något dugligt
skall kunna skördas.
På alla dessa förut nämnda ställen har man gått tillväga oberoende
af hvarandra; alla försök hafva blifvit utan afgörande resultat,
emedan tillräckliga medel saknats; hade man deremot slagit
sig tillsammans och betraktat sig verka till samma mål, så hade
man kunnat uträtta betydligt.
Men, om hinder för gemensam beväpning med Norrmännen
funnits, hvad har då hindrat oss att mellan Svenska Arméen och
Flottan åstadkomma en plan, ett system? Svaret lemnar jag derhän.
Flade vi år 1831 tillsatt en gemensam, i afs. på qvaliteten ansvarig
»Vapenkomité för Arméen och Flottan», så kunde vi, i stället
för de 8 å 9 modeller af bombkanoner, möjligen egt endast en
modell och, i stället för en mängd af 30- och 24 pundiga kanonmodeller,
betydligt färre, att ej nämna andra fördelar.
I England har man åtminstone visat, att det är möjligt att
ernå likhet i beväpning mellan Armé och Flotta, ty der bestämmes
densamma af en Komitté i Woolwich, sammansatt af officerare
från alla vapen (Royal Ordonance Select Committee). Fästningars
och fartygens kanonportar måste byggas så, att de passa till någon
af denna gemensamma Komité bestämd kanon- och lavett-modell
och ej tvärtom.
Några vidare utredningar af vårt beväpningssystems olämplighet
anser jag öfverflödiga; hvarje undersökning skall visa den
stora förvirring, som borttager allt förtroende till nu gällande organisation.
Att mången insett vigten af enhet och system härvidlag, är
gifvet; dessa brister äro ej en nyhet, men ett stort hinder för deras
undanrödjande har hittills funnits, nemi. att vi egt stora förråder
af gammal marteiel, nu deremot stå vi vid ett nytt tidskifte,
ty hvad vi ega upfyller ej tidens fordringar, vårt gamla kau ej
lappas, vi måste anskaffa nytt; vi se det äfven af K. M:ts nåd.
Propos., hvaruti äskas anslag till nya refflade kanoner och gevär. ,
Denna tidpunkt är derföre af högsta vigt; försummas nu tillsättandet
af »Gemensam ansvarig Vapenkomité för Arméen och Flottan», så
skola vi helt säkert finna, om 10 å 12 år, att vi hafva samma
skadliga mångfald i den nya materielen, som i den gamla. Hedan
derigenom, att detta varit forsummadt några år, finna vi, i afs:de
på refflade gevär, att vi antagit flera kalibrar och nu troligen få
antaga en ny, emedan den gamla ej är så ändamålsenlig.
Mången skall anmärka, att dessa olika kalibrar Qch ändringar
upkommit derigenom, att upfinningar egt rum; detta är till en del
sanut, men just för att för framtiden tillämpa dessa upfinningar
efter plan och system, skulle en sådan Kommission finnas, som
pröfvade, undersökte, utredde, antog och ansvarade för ändamålsenligheten.
En sådan för beväpningen centraliserande Kommission skulle
naturligtvis vara sammansatt på ett sätt, så att den motsvarade
sitt ansvarsfulla kall, och erhålla medel till försöks anställande. —
fl
Dea 26 November f. m. i23
Vi ega nu vjsserligen Artilleri- och IfeglementsKomitéer, men lie
firo så beroende af omständigheter och långrandiga former, att de
ej kunnat uträtta något för ett system i beväpning.
Att svårigheter möta vid organiserandet af en sådan Komission,
vet jag väl; det är derföre ej med anspråk på någon ofelbarhet
jag föreslår följande:
En permanent Komission, med säte i Stockholm, bildas under
namn af »Vapenkomité» gemensam lör Arméen och Flottan; denna
Komités ändamål blifver: att bestämma den lämpligaste konstruktionen
å kanoner, gevär, pistoler, blanka vapen, ammunition, alla
lavetter till landt- och sjöförsvaret, att upgöra reglementen för
vapnens handterande, således för den egentliga skjutningen: ati utgifva
skjut-tabeller och föreskrifter för vapnens vård, att bestämma
passande bestyckning å fästningar och fartyg. Denna Kommission
skulle äfven anskaffa, kontrollera och besigtiga alla vapen, på det
att enhet måtte fortfara. Komiténs verksamhet bestämmes i ett
ord sålunda, nemi.: Komitéu bestämmer formen och konstruktionen
»hurudan» den skall vara ; mängden och antalet af vapen har den
ej att befatta sig med. Flottan vill t. ex. hafva en bestyckning
till en fregatt bestående af kanoner af den eller den ungefärliga
tyngden och ett visst antal; Komitén skall då bestämma konstruktionen
af kanonen och lavetten, samt kanonportens storlek och nödigt
utrymme för en sådan kanons handterande; härefter måste
fartygskonstruktören rätta sig.
Komitén består af ett lika antal Officerare af Arméen och
Flottan, och delas i underordnade Komitéer såsom »ArtilleriKomitéen»,
»HandvapensKomitéen» etc. Ledamöterna äro permanenta,
men kunna genom vederbörande anhålla om tillfällig förstärkning
för uplysningars erhållande och försöks anställande. För hvarje
detalj skall en ledamot ansvara, t. ex. en för kanoner, en för krut,
en för lavetter, en för gevär etc., och noga känna alla nyare härtill
hörande upfinningar och deröfver föra anteekningsjournal.
Skall t. ex. en kanon antagas, så behandlas den först af DetaljOfficeren,
sedan af Art.Komitén, som utreder ärendet, och liela
Komitén bestämmer huruvida projektet förtje-nar att underkastas
försök. Ingen kanon skulle få antagas, utan att den kunde begagnas
både till lands och sjös och ej förrän man skjutit 1,000
skott med densamma i sin lavett.
Alla gevär, pistoler, etc., skulle vara lika för Arméen och
Flottan och Komitéen skulle alltid sträfva till den största enhet i
beväpningen.
Ett ovillkorligt allmänt åliggande skulle vara regel, nemi. att
följa de nyare upfinningarna in- och utomlands och ej vänta på deras
erhållande i mer eller mindre officiel form, utan taga reda på
dem när och fjerran, afgifva betänkande härom och, i fall de anses
lofvande, dermed anställa försök,
Komitén skulle vara i kommunikation med någon i Norige
motsvarande, för att kunna på bästa vis direkte verka för system
i beväpning inom unionen.
424
Den 2R November f. m.
Komitéen skulle redigera en tidskrift för kunskaps spridande
om beväpning oell hvarje år iukomma till K. M. ined rapport om
dess verksamhet; dessa rapporter skulle alltid åtfölja K. M. Propos.
till Ständerna, på det att Komiténs skicklighet och förmåga måtte
kunna ådagaläggas.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag föreslå följ:de nemi.:
l:o Att Rikets nu församlade Ständer mätte ingå till K.
M. med underd. anhållan, att K. M. täcktes till näst
sammanträdande Ständer aflåta nåd. Prop. om organisation
och stat för en för Landt- och Sjöförsvaret gemensam
»Vapenkomité» enligt förut anförde grunder.
2:o På det ej någon tidsutdrägt, i fråga om organisation
af vårt försvar, måtte ega rum, att R. St. måtte, vid
beviljande af de begärda anslagen till refflade gevär och
kanoner, in summa 525,000 rdr rint, fästa det villkor,
att af dessa anslag skall en summa af 100,000 rdr
rint användas till försök af en sådan provisorisk Komité,
som genast skulle företaga nödiga experimenter till utrönande
af den lämpligaste konstruktionen af ett fullkomligt
lika reffelgevär för Arméen och Flottan, en
större Fartygs- och Fästnings-reffel-kanon och en passande
reffiud fältpjes, begge med dertill hörande lavetter
och ammunition.
3:0 Att R. St. måtte hos K. M. anhålla om, att allt anskaffande
af nya vapen och ny materiel för Arméen
och Flottan inställes, till dess tjenliga modeller blifvit
af en sådan Komité antagne.
Flere Ledamöter begärde denna motion på bordet, hvarjemte
anmälde sig och yttrade
Frih. von Paykull, Johan Gustaf: Jag vill icke inlåta
mig i någon undersökning öfver den i denna motion föreslagna åtgärd.
Men jag hemställer, huruvida det är rätt att, såsom Hr
Brakel gjort, taga emot motioner af hvem som helst. I ett land,
der tryckfriheten är så vidsträckt som här, har man ju dessutom
denna att tillgå för publicerande af sina tankar, utan att behöfva
sticka sina förslager i handen på någon representant. Om emedlertid
sådant inträffar, så måste väl åtminstone den, som framförer
motionen, uptaga den som sin egen och framföra den i sitt eget
namn; ty att på förhand göra reservationer och säga: »jag gillar
visserligen en del, men icke en annan», det är ett sätt att gå tillväga,
som jag ingalunda kan anse lämpligt, och detta så mycket
mindre, som 48 § ILO. bland föredragningsämnen uptager »motioner
»gjorda i plena af någon vid Riksdagen då närvide Ståndets leda»mot».
Hr Brakel: Frih. von Paykull måtte icke hafva rätt up
fattat
hvad jag yttrade innan jag upläste motionen. Jag sade dock
ganska tydligt, att jag uptog motionen i mitt namn; men som jag
icke sjelf sammansatt densamma, ville jag gifva sådant tillkänna,
Den 26 November f. m.
425
emedan jag icke vill tillegna mig något, som icke med rätta tillkommer
mig. Jag nämnde tillika, att deri möjligen förekommer
ett och annat uttryck, som jag icke kan gilla, men i och med detsamma
jag uptog motionen i mitt namn, var den naturligtvis min
egen, och jag måste således ansvara håde för dess innehåll och dess
form.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob, upläste följande motion:
De författningsföreskrifter, som f. n. gälla i fråga om skyldighet
att vid resor inom Sverige vara försedd med pass, synas både genom
sin olämplighet och den glömska, hvaruti de råkat, i högsta
grad påkalla förändring.
K. Förordmn d. 14 Aug. 1812 stadgar i detta afs:de hufvudsakligen:
att
en hvar resande bör vara försedd med pass, undantagande
endast allmogen, som bör ställa sig förra författmr till efterrättelse,
samt de, som till sina personer äro allmänt kände i den ort, der
resan sker;
att den, som bort innehafva pass, men ej kan detsamma upvisa
eller finnes stadd å väg till annan ort, än passet innehåller,
eller för hvilken den i passet bestämda tid är tilländaiupen, skall,
om icke trovärdiga personer i orten kunna intyga, att han är väl
känd, anhållas och genast beledsagas till K:s Bef:de, om han på
stället är, eller ock till borgmästaren i staden eller till närmaste
kronobetjent;
att inga pass gälla, som icke äro utfärdade af StatsMinistern
för Utrikes Arenderna, OfverStåthållaren, K:s Bef:de eller Magistraterne
i de städer, der Landshöfding ej residera;'; (egande dock Landsböfdingarne
att förordna 4 eller 5 män i hvarje län, som utfärda
pass);
att gästgifvare, som lemnar den resande, som obehörigen färdas
utan pass, skjuts, skall böta 25 rdr, samt att den, som, utan
att derom göra anmälan hos krono- eller stadsbetjent eller upsyuingsman,
hos sig hyser någon person, som bort innehafva pass,
men ej dermed är försedd, är till enahanda bot förfallen.
Vid jemförelse af de flere författningar i detta ämne, som röra
allmoge, synes deras passfrihet »efter förra författnme» bestå deruti
att kronobetjeningen för dem kan utfärda pass, hvarförutan de, enl.
K. kungörelsen d. 18 Maj 1824, vid utvandringar till arbetes förrättande
i aflägsne orter, endast behöfva vara försedde med prestbevis,
uttalande föröfrigt K. Brefvet d. 25 Nov. 1817, utgifvet för
särskildt fall, den grundsats att allmoge, lika med alla, som färdas
från en ort till en annan, böra förse sig med vederb:des pass.
Under en tid, då lättade kommunikationers utomordentliga
vigt dagligen blifver allt mera insedd och då jernvägar i flere riktningar
göra det möjligt att på några timmar tillryggalägga hvad
som förr var en dagsresa, torde de olägenheter, som dessa passföreskrifter
skulle medföra, der de tillämpades, lätt fattas. För deu,
som är bosatt på landet, skulle anskaffandet af pass stundom medtaga
mera tid än sjelfva den resa, derför passet skulle användas,
426
Dan 26 No vom bar /. m.
om denna sednare vore underlättad af jernväg eller ångbåt, flinderlige,
som föreskrifterne skulle vara, der de efterlefdes, äro de
nu, då de endast undantagsvis tillämpas, så mycket äfventyrligare,
ty hvarje resande, som, förlitande sig derpå att pass ej skall honom
afifordras, begifver sig utan pass utom den trånga krets, der han
med visshet vet sig vara känd af gästgifvarne, löper fara att af
dessa myndigheter, som lätteligen dertill kunna föranledas af brist
på hästar eller andra tillfälliga anledn:r, blifva uppehållen och förd
ur sin väg.
Man har ansett pass-föreskrifterne såsom medel att ertappa
förrymde brottslingar, men erfarenheten har visat att, om än någon
enda brottsling blifvit anhållen såsom saknande pass, så bereda sig
de ojemförligt fleste tillgång dertill genom köp, stöld eller förfalskning,
samt är just genom innehafvande af en sådan handling mera
fredade för misstanka. För andra kringstrykande utgör passväsendet
visst icke något hinder, utan är passet för dem, såsom en gång
förut yttrats i denna fråga, ett medel att få anropa medlidsambeten
om hjelp »på den långa resan», under det den vandrande bettlaren
eljest troligen icke skulle undgå den allvarsammare behandling, som
20 § K. Förordmn om fattigvården i Riket af d. 13 Juli 1853
föranleder.
Att bibehålla, men ytterligare inskränka ifrågav:de skyldighet,
skulle svårligen leda till något resultat och i ingen händelse uphäfva
den ovisshet, som nu utgör en så stor olägenhet, hvaremot
skyldighetens fullkomliga borttagande ej synes kunna framkalla någon,
med fördelen jemförlig, svårighet; och — då en närmare beröring,
Svenskar och Norrmän emellan, mera skulle bidraga till ett
förtroligt förhållande emellan de båda folken, än någon annan åtgärd,
samt följaktligen äfven små hinder derför böra undanrödjas,
synes Norrmän jemväl böra befrias från skyldigheten att vid resor
till Sverige vara med pass försedde.
Yid resor i England, Schweitz och Danmark finnes, så vidt
jag kunnat utröna, ingen skyldighet att vara med pass försedd,
och pass efterfrågas ej en gång vid ankomsten till de 2 förstnämnde
länderne. I Norige har Regeringen till StorThinget framställt förslag
om uphörande af nämnde skyldighet, såväl vid resor inom
landet, som för inträde i landet.
I enlighet med hvad Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits Betänk,
vid sista Riksdagen N:o 75 uplyser, har K. M. redan för flere år
sedan visat sig vara betänkt på förändringar i passväsendet, och
är det under sådana förhållanden, äfven mer än eljest, lämpligt,
att R. St:r, om de anse att väsendtliga förändringar böra ske, derom
uttala sin åsigt.
Med ani. af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå:
att R. St:r måtte i skrifvelse tijl K. M. i underd:het
anhålla, att skyldigheten att vid resor inom Sverige
vara försedd med pass måtte uphöra, samt Norrmän
vid resor till Sverige jemväl från sådan skyldighet befrias.
Den 26 Noveni Der t ra.
Om lemiss till Allm. Besv.- o. Ekon.Utslet anhålles vördsamt.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utskit.
Vidare afgaf Hr von Ehrenheim en motion af följande
lydelse:
Utaf de afgifter, som enl. K. Förordn. d. 27 Nov. 1857 inflyta
för minuthandel med och utskänkning af bränvin, vare sig i
siad utom Stockholm eller å landet, insattes en femtedel i Landtränteriet
för Hushållnings-siillskapets räkning, och de återstående
fyra femtedelarne af afgifterna i stad tillfalla staden, men af afgifterna
på landet länets samtlige socknar efter folkmängd.
Denna för städerna gynnsamma fördelning må visserligen hafva
någon anledning af, som Särskildta Utsk:t vid 1853 — 54 års Riksdag
i Bet. N:o 13 yttrar sig, »städernas vana och häfdvunna rätt
att hvar för sig omedelbart draga inkomst af starka dryckers försäljning»,
men åtskilliga skäl tala å andra sidan för en minskning
af den städerna tillerkända andelen. Numera, då krogarnes antal
på landet lyckligtvis betydligt förminskats, är det nemi. från utroinuteringsstälien
i städerna, som landets befolkning oftast hemtar
sitt bränvin, och besökande från landet förtära troligen mera
bränvin på städernas utskänkningsställen, än stads-innevånarne
sjelfva. Billighet och rättvisa påkalla således, att landet, som af
det i städerna tillgängliga bränvinet köper en så stor del, och
som i sedeslöshet och oordningar, att. ej tala om den direkt ekonomiska
skadan, nödgas draga följderna af sina innevånares genom
städerne underlättade hränvins-supande, äfven genom större andel
i försäljningsafgiften finge ett ökadt medel till befrämjande af moraliskt
och ekonomiskt nyttiga — brännvins-supandet i sådant fall
alltid indirekte, om ej direkte, motverkande — ändamål.
Då det för närvarande väsendtligen beror af städernas styrelser
och innevånare att minska hränvins-försäljningen inom stadens
område, men det förhållande, att staden har en stor inkomst
af försäljningen, utgör en frestelse att ej, som sig bör, söka motverka
och reglera densamma, så skulle det äfven för städerna vara
af vigt, att denna frestelse minskades genom minskande af inkomstens
betydenhet.
De fyra femtedelar åter af bränvinsförsäljnings afgifterna å
landet, som fördelas mellan Länets samtlige socknar, skulle utan
tvifvel komma till bättre gagn, om medlen inginge till Hushållssällskapen.
För det närv:de erhåller hvarje socken ett så ringa
belopp, att föga eller intet dermed kan uträttas, och i manga
socknar ifrågasattes ej ens att använda eller bespara medlen till
något särskildt ändamål, utan de anslås till lindrande af någon
kommunal-börda, såsom fattigvård eller dylikt.
Af dessa skäl får jag vördsamt föreslå:
att, de afgifter, som inflyta för minuthandel med och
utskänkning af bränvin å landet, insättas i Landt,
ränteriet för Länets Hushålls-sällskaps räkning, för att
af detsamma förvaltas och användas till ändamål, som
D e ii 26 November f. m.
för Länet nyttiga äro; samt att de afgifter, som för
sådan försäljning i städerna, utom Stockholm, utgå,
hälften på enahanda sätt användes, och endast den andra
hälften tillfaller staden.
Om remiss till vederbörl Utsk. anhålles.
Remitterades till Bevilln.Utskit.
Hr Pålman, Anders Gustaf, upläste en motion af nedanstående
innehåll:
Man har i våra tider alltmer kommit till det erkännande, att
ett af de hufvudsakligaste ändamålen med straffen är att förbättra,
och om möjligt återföra den fallne in på en bättre väg. Många
åtgärder äro för detta ändamål vidtagna, och hvarken möda eller
upoffringar hafva blifvit sparade för vinnandet af ett så stort och
ädelt mål. Ifrån den tysta, ensamma cellen, har också mången
förbrytare utgått med djup ånger öfver sitt brott, och med de bästa
föresatser för framtiden. Hvad kan väl orsaken vara, att dessa
goda föresatser blifvit hos så många utan frukt, och att äfven de,
som under bestraffuingstiden om sig lemnat det bästa hopp, snart
återfunnits på brottets bana? Det torde väl svårligen kunna förnekas,
att samhället härföre icke kan fritaga sig från ali skuld,
om det, i stället för att bereda medel och utvägar för den fallne
att på ärligt och redligt sätt förvärfva sitt uppehälle, tvertom utstöter
honom ifrån sig, och derigenom, snart sagdt, tvingar honom
åter in på brottets och lastens väg, om det, i stället för att öppna
honom utsigter till möjlighet att återvinna sitt förverkade förtroende
ibland medmenniskor, tvertom påtrycker honom en stämpel af vanära,
från hvilken han aldrig kan blifva rentvagen. Och sådant är
verkligen förhållandet ibland oss. Det finnes nemi. ett i sanning
drakouiskt lagbud, som ålägger pvesterskapet att vid utfärdandet
af s. k. frejdebetyg ovillkorligen uptaga, huruvida den ifrågavarande
personen varit för brott tilltalad och sakfälld, hvarigenom en
sådan person, som tilläfventyrs i sin tidigaste ungdom, af oförstånd
eller lättsinnighet, snarare än af öfverlagd ondska, begått någon
obetydlig tjufnad eller annat s. k. vanärande brott, blifver för hela
sitt återstående lif utesluten från medborgerligt förtroende samt
påtryckt ett outplånligt märke af skam och vanära. Jag bekänner
öppet, att jag ej kan förstå, huru ett sådant stadgande skall kunna
från Kristlig eller ens ifrån rent mensklig synpunkt försvaras, och
jag anser rättvisa och mensklighet högt påkalla en förändring häruti.
Det är visserligen icke min mening att yrka, det en för vanärande
brott sakfälld person skall genast efter utslåndet straff återfå alla
sina förverkade rättigheter inom samhället, eller att han vid ett
snart derefter förnyadt begående af samma eller lika beskaffad förbrytelse
ej borde hårdare straffas än första gången, men jag tror,
att då han under en längre tid — och jag är villig att-utsträcka
denna tid ända till ett tiotal af år — gifvit otvetydiga bevis på
ett förändradt och förbättradt lefverne, så är det ett Kristligt samhälles
oeftergifliga pligt, att ej blott till namnet åter uptaga ho
-
Den 26 November f. m.
420
nom ibland sig, utan låta hans ådagalagda förbättrade lefverne
utgöra en fullständig försoning för hans, mången gång under i hög
grad förmildrande omständigheter, begångna förbrytelse.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå en sådan förändring i nu
gällande föreskrift rörande presterskapets åliggande vid utfärdande
af frejdebetyg för sådana personer, som varit för brott tilltalade
och sakfällde, att för den, som under tio års tid, efter det brottet
blifvit begånget, ådagalagt ett ärligt och oförvitligt förhållande,,
något omnämnande i betyget icke må göras ang:de det brott, för
hvilket han förut varit sakfälld, äfvensom jag lika vördsamt får
anhålla, att denna min motion må blifva till vederbörl, Utsk. remitterad.
Hr Printzensköld, Carl: Jag erkänner gerna den väl
mening,
som röjer sig i denna motion, men jag kan icke neka,
att jag anser, att ett bifall till densamma skulle medföra vådliga
följder. Jag inser icke huru det skulle blifva möjligt för presterskapet
att kontrollera den tid af 10 år, efter hvilken de ifrågavarande
anteckningarne skulle uteslutas. Om, såsom motionären
antager och jag gerna vill tro med honom, en brottsling åter ingår
på den goda vägen, så har han i det betyg, som han erhåller
från den ena husbonden till den andra och som skall innefatta
fullständiga upgifter om hans förhållande, en ganska säker motvigt
mot den skada, frejdebetyget kan förorsaka honom. Jag kan således
icke annat än tillstyrka det Utsk., som kommer att handlägga
motionen, att noga betänka sig, innan densamma tillstyrkes.
Hr Pålman: l afseende å hvad den siste värde talaren an
fört
om svårigheten för presterskapet att hålla reda på, när de 10
år vore förlidna, efter hvilka anteckningen och den gjorda förbrytelsen
skulle utgå ur prestbetyget, vågar jag tro, att sådant icke
skulle möta någon egentlig svårighet, emedan attesten naturligtvis
skulle innehålla upgift å tiden, då brottet blifvit begånget. Det
kan icke nekas, att det ju är hardt och obilligt, om någon, som
i yngre åren begått en mindre förseelse, skall för hela sitt lif vara
brännmärkt och utesluten från medborgerlig aktning och förtroende,
äfven om han sedandess iakttagit en fullkomligt hedrande vandel.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Jag vill aldeles
icke yttra någon åsigt i afs:de å sjelfva formen af de lagbestämmelser,
som med ani. af den väckta motionen kunna vara af nöden.
Men jag kan icke undertrycka den öfvertygelse, att prestbetygen
till följe deraf, att de ovilkorligen och alltid skola innehålla
upgitt fi äfven smärre förbrytelser, som blifvit för lång tid tillbaka
och vid yngre år begångna, verka emot förbättring af sådana
personer. Jag tror således, att den nu väckta motionen, bör af
LagUtsk. omfattas med upmärksamhet och värma. Något bör i
detta afs:de göras; ty detta fordrar billigheten och känslan för
uprättelse af den, som fallit, men vill ånyo höja sitt menniskovärde.
430
Den 20 November f. m
Hr von Koch, Nils Samuel: Äfven jag tror, att det
vackra syftet i motionen förtjenar all upmärksamhet. Huruvida
äter det föreslagna medlet är det rätta, blir en annan fråga. Jag
har begärt ordet blott för att anhålla, att det Utsk., som kommer
att behandla motionen, ville taga i betraktande, huruvida icke
rätta sättet att ernå det åsyftade ändamålet, vore införandet af en
institution, motsvarande hvad på andra ställen kallas »rehabilitation»,
hvarigenom personer, som genom begågna brott befirtckat sin
vandel och förlorat vissa rättigheter, efter att under en viss bestämd
tid hafva ådagalagt välförhållande, kunna återvinna dessa
rättigheter eller rehabiliteras.
Motionen jemte yttranderna remitterades till Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:t.
Gr. Adlersparre, Carl August, väckte följande motion:
Man erfar ej sällan att den K. Theatern icke anser under
sin värdighet, att inom våra småtheatrar anvärfva sujetter, för att
med dem förstärka sin kredit hos allmänheten. Derom är väl
mindre att säga, änskönt att det öfverbjudningssystem, som då begagnas,
ofta medför de kännbaraste förluster för de mindre theatrarne.
Men hvad som i högsta grad förefaller orimligt, ja, står
på gränsen af förtryck, det är, att den K. Theatern skall medgifvas
rätt att beskatta de mindre i landsorten, eller att för hvarje
af dem gifven representation upbära sex rdr rmt.
Jag uptager som min egen en för flera Riksdagar sedan väckt,
men då, oförklarligt nog, af Utsk. afslagen motion, att theatertrupp,
som i landsorten gifver representationer, måtte varda befriad från
de afgifter till K. Theatern, som K. Br:ii af d. 30 Juli 1831 och
af den 14 Maj 1789 föreskrifva, och hvilken tryckande beskattning
nu kan, mera än förr, anses obefogad, sedan K. Theatern
erhållit ett större statsanslag.
Jag tager mig friheten föreslå:
att R. St:r må hos K. M. i underd:t anhålla att of
vanniimnde
afgifter måtte uphöra, och ber jag att denna
min motion remitteras till vederbörligt Utsk.
Begärdes på bordet.
Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus, upläste följande motion
:
Oaktadt de förtjenstfull arbeten, som blifvit utgifna år 1805
af Lifmedikus J. P. Wistring om Svenska färglafvarne, och år 1806
af Professorn i Naturalhistoria och Kemi, A. J. Retzius, om åtskilliga
färgstofters tillvaratagande af inhemska ymnigt förekommande vexter,
hafva dessa arbeten, hvilka i mer än 50 år för Svenska allmänheten
varit tillgängliga, ändå icke kunnat tillvinna sig det förtroende
och den upmärksamhet, de förtjena, eller lyckats åstadkomma någon
inhemsk industri, grundad på de råämnen, som bemälte vetenskapsmän
för ett kärt fosterland anvisa.
Den 26 November f. m.
431
Deremot finaer man, att från främmande länder årligen införskrifves
färgstofter för betydliga summor, såsom t. ex. år 1856
för mer än 1,300,000 rdr rmt.
De oerhörda summor, som för detta ändamål från] landet utgå,
torde vara tillräckliga att upmana hvarje fosterlandsvän att i någon
mån, om ock till en början aldrig så ringa, söka minska importen
af dylika råämnen, som möjligen af landets egna produkter
till en del kunna ersättas.
Men för att vinna detta mål, erfordras närmare kännedom att
bereda och förädla de färgstofter, vi inom landet ega; lämpligaste
sättet att sprida en sådan kännedom, vore enligt min tanke att
K. nu församlade St:r till en början anvisade något årligt belopp,
att användas till reseunderstöd för en eller flere, i Kemi kunniga
personer, hvilka synnerligast till den mindre bemedlade allmänheten
lein aade undervisning om lämpligaste sättet, huru färgstofterna böra
beredas, för att icke blott i deti enskildta hushållningen blifva användbara,
utan ock såsom handelsvara kunna i den allmänna marknaden
utbjudas.
Jag skulle tro att en summa af 10,000 rdr rmt borde för
detta ändamål blifva tillräcklig, och föreslår, på de skäl, jag i föregående
sökt utveckla,
att ett sådant belopp måtte anvisas till vinnande af
förenämnde för landet vigtiga ändamål.
Om remiss af denna min motion till Höglofl. StatsUtsk:t får
jag vördsamt anhålla.
Remitterades till StatsUtsk;t.
Vidare afgaf Gr. Lewenhaupt en motion af följande lydelse:
I våra författningar finnes visserligen ansvar stadgadt för den,
som med upsåt olofligen släpper kreatur på andras egor. Icke destomindre
har under tidernas lopp den oseden innästlat sig, att
kreatur utsläppas på de allmänna landsvägarne, för att der söka en
torftig föda, utan afs:de på huruvida dessa vägar, som sålunda till
betesmarker begagnas, genomlöpa andra personer tillhörig mark.
Mig veterligen beifras aldrig dessa missbruk af den allmänna åklagaremak
ten i annat fall, än om de utsläppta kreaturen utgöras af
oringade svin, för hvilka särskilda böter äro i lag föreskrifna.
Sedan numera i flera Rikets län, genom K:s Befides försorg,
det lyckats att bortskaffa en del af de för trafiken hinderliga, öfver
allmänna landsvägarne'flerestädes befintliga grindarne, torde olägenheterna
af kreaturs utsläppande på landsvägarne blifva ännu större
än hitintills. Att omgifva vägarne med gärdesgårdar, för att sålunda
freda de angränsande egorna, är en utväg, som icke torde
böra förordas.
Dels är en dylik stängsel i hög grad skogsödande för våra
förut medtagna skogar och dels skulle sådana gärdesgårdar medföra
den olägenheten att vintertiden, vid inträffaude snöfall, vägarne
mångenstädes blifva ofarbara, enär det är väl kändt, att massor af
snö pläga stadna utmed dylika hägnader och hvarefter en oerhörd
432
Den 26 N eveni ber e. m.
mängd dagsverken årligen förspillas för att hålla vägarne öppna och barbara,
der de af gärdesgårdar omgifvas.
Af dessa skäl och då det visat sig, att hittintills befintliga
föreskrifter icke varit tillräckliga att freda landsvägarne från olofligt
intrång af främmande kreatur, vågar jag föreslå,
att något särskildt vite måtte bestämmas för dem, hvil
kas
kreatur lösgående anträffas betande på de allmänna
landsvägarne, äfvensom att kreaturens egare måtte kännas
skyldige att godtgöra den skada, hvilken på andras
mark och derå vexande gröda förorsakas genom bemälte
kreatur, och torde det icke kunna anses för högt, om
böterna bestämmas till 10 rdr för hvarje af de större
och 5 rdr rmt för svin och mindre kreatur pr stycke,
som på vägarne betande anträffas.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utsk. får
jag vördsamt anhålla.
Lades på bordet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/4 till 3 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Lördagen den 26 Nov. 1859.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot. för den 16 dennes f. m.
Uplästes en af Frih. von Rosén, Erik Gabriel, inlemnad
motion af följande lydelse:
K. Musikaliska Akademiens lärare uti musikens theori- och
harmoni lära, Professor Drake, som tillika är Akad:s Inspektor,
Sekreterare och Bibliothekarie, har hos mig, som Akad:s nuvande
Praeses, anmält önskan, att, i anseende till upnådd ålder af 71 år
och några och tjugu års tjenstgöringstid inom Akadm, erhålla afsked
med pension, motsvarande en del af hans lön, ellet 2,00 Ordr rmt.
Denna hans önskan delgafs mig för sent, för att, som vederbort,
om densamma göra anmälan hos Akad.-n, som, då Akadm icke
eger
©•Bil 2fi November e. m.
433
eger tillgångar till dess tjenstemäns pensionerande, icke underlåtit
att, medan tider varit, hos K. M i underd. anhålla om Propos. till
11. Högloft. St:r om beviljandet af medel till ofvannämnde belopp
för Professor Drakes pensionerande vid afskedstagande^
Professor Drakes utmärkta skicklighet och nit i utöfningen af
alla de befattningar, han innehar, är allmänt vitsordadt, och liggertill
grund för den motion, jag nu gör, oell som jag anhåller måtte
blifva till StatsUtskit remitterad.
Frih. Bonde, Knut: Det kan visserligen synas fullkomligt
öfverflödigt, att jag förordar den af Frih. Bosén ingifna motion.
Men jag understödjer så mycket hellre det af Musik. Akadia vördade
Praeses afgifna förslag, som jag sjelf tillhör denna Akad., och
i följd deraf önskar begagna detta tillfälle att inför eder, mine Hrr,
visa i hvilka stora förbindelser densamma och alla den Svenska tonkonstens
idkare stå till Professor Drake för det nit, han städse ådagalagt
under sin mångåriga utöfning af lärare-kallet vid Musik.
Akad.
Denna Akad. har i Sverige en dubbel betydelse: först att bilda
de få rikare naturer, som vi ega, till utmärkta talanger i ordets
högre mening, sedan och hufvudsak ligast att bilda den mängd yrkesmän,
som i en framtid komma att behöfvas såväl för Statens
som för Kyrk ans värf; för Staten: som lärare vid våra skolor och
gymnasier, samt ledare af regements-musiken; för Kyrkan: i kyrkosången
och orgelmusiken, denna orgelmusik, som är så vigtig för gudstjensten
i våra 2,200 kyrkor, och som leder kyrkosången att den
ej haltar, kommer på afvägar och förirrar sig.
Den snillrike Biskop Tegnér yttrade oekså vid ett tillfälle om
orgelns inflytande på kyrkosången, att orgelverket är gudsfruktans
själ och andaktens lifsluft.
Jag förordar på det högsta den åt Professor Drake föreslagna
pension, när lian engång afgår ifrån samtliga sina befattninger vid
Musik. Akad., i synnerhet som han nu vid nära 72 års ålder, med
brutna krafter och med i hög grad försvagad synförmåga, ämnar
draga sig tillbaka. Under sin skiftesrika lefnad har han i 3 0 år
med utmärkt skicklighet och nit skött den ansträngande lärarebefattningen
vid Musik. Akad , och då han ändtligen vill nu förskaffa
sig något lugn på ålderdoman, så tror jag han väl gjort sig förtjent
af upmuntran från Statens sida.
Många bland eder', mine Hrr, hafva kanske ej reflekterat deröfver,
att musiklärarekallet är kanske bland det mest ansträngande
af alla, ty musiken, dess toner, sorn för oss äro så angenäma, som
smeka vårt öra och upmjuka vårt sinne, göra ett motsatt intryck
på den, som dagligen och stundligen deri undervisar, de reta lärarens
nerver och försvaga hans själskrafter.
Professor Drake har för öfrigt icke allenast som lärare verkat.
Han har äfven genom från trycket utgifna arbeten mycket utmärkt
sig. Hans tryckta arbeten äro följande:
»Första grunderna i musik och klaverspelning.»
H. I. 28
Den 26 November e. m.
»Elementar-lärobok i Harmoniläran.»
»Musikalisk Terminologi» (öfvers.).
»Organist-skola» (öfvers.),
»Frågor i Harmoniläran».
Redigerat musiken till: »Bellmans samlade arbeten», 3:ne delar.
»Fornsåtiger af Arvedsson», 3:ne delar.
Afzelii afsked till »Folksharpan».
»Frithiofs Saga» af Steevens.
Utgifvit tillsammans med J. M. Rosén: »Nordmannaharpan»,
6 häften, — denna omtyckta samling af Svenska kompositioner,
der man äfven återfinner en af vår djupt sörjde Konung, H. M.
K. Oscar.
Utarbetat »Minimitabeller öfver Choralmelodierna i Svenska
Psalmboken», samt de Stadgar för K. Musik. Akad., som erhållit
K. M:s nåd. stadfästelse d. 18 Nov. 1856, tillika med Reglem. för
Musik. Akademiens Undervisningsverk.
Ingen lärer väl neka, att ej konst och musik äro föreniugsbandet
mellan de materiella och de intellektuella intressena. Och
jag är förvissad om, att det Högloft. StatsUtsk;t på den höga
ståndpunkt, hvarpå det befinner sig, lätteligen skall finna, att då
man vårdar de ena, främjas i och med detsamma de andra. Men
denna vård måste omfatta på en gång sak och person; ty huru
fruktlöst blefve ej all den kostnad, som slösades på verket, om
mästaren lemnades utan upmuntran vid början af sin bana och,
utan stöd vid dess närmande till målet, han, efter mödorna, söker
och behöfver hvilan.
Det är denna hvila, med en tarflig utkomst, Hr Prof. Drake
eftersträfvar, och det är sannerligen det minsta, som kunde göras
för honom, den utmärkte konstnären, af ett land, som har anspråk
att representera civilisationen.
Jag anhåller, att dessa mina ord måtte få åtfölja motionen
till Utsk:t.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag har under föreg:de riksdagar
vid de tillfällen, då sådana frågor, som denna varit föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, yttrat den mening, att hvar och en,
som trodde sig ega någon slags rättighet till understöd af Statens
medel, borde härom vända sig direkte till K. M., som sedan skulle
göra framställning till R. St.:r. Men då en annan ordning blifvit
iakttagen, så att R. St:r, vid sidan af den K. Proposm, som i början
af hvarje riksdag aflåtes om tilldelande af pensioner, uppå för
slag
väckta inom RiksStm, i detta hänseende besluta, är det för
mig en synnerlig tillfredsställelse, att vid detta tillfälle understödja
den af Frih. v. Rosén väckta motionen. Den, som lika med mig
har sig noga bekant den utomordentliga skicklighet och det nit,
hvarmed Prof. Drake fullgjort de till hans befattning hörande åligganden,
måste finna billigheten deraf, att han, då han nu befinner
sig nära nog vid grafvens brädd, då han i följd af försvagad kraft
och synförmåga nödgas lemna denna sin befattning, måtte kunna
erhålla en tarflig bergning för sina måhända få återstående dagar.
i>en 26 November e. m.
435
Men lian är icke allenast utrustad med utmärkt skicklighet i de
ämnen, som tillhöra musiken, utan är äfven en ovanligt klassiskt
bildad man, som just derigenom företrädesvis kunnat gagna den
undervisningsanstalt, vid hvilken han är anställd. Häruti synes
mig ligga en dubbel anledn. för R. St:r att biträda den väckta
motionen, och jag gör det för min del sfi mycket heldre, som Prof.
Drakes förtjenster om det läroverk, han tillhör, äro så stora, att
jag vågar tryggt påstå, att, när han lemnar sin befattning, många
år skola förflyta, innan han uti någon af sine efterträdare kommer
att erhålla sin like.
Jag anhåller på det varmaste, att Stats-Utsk:t måtte förorda
motionen.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Då Frih. v. Eoséns motion
blifvit understödd af sådane män, som dem, hvilka nyss yttrat
sig, torde det synas öfverflödigt af mig att upträda för att förorda
densamma; men jag har dock ansett mig böra göra det, såsom den
enda gärd af tacksamhet, en musikalisk dilettant kan gifva den aktade
läraren. Till de skäl, som redan blifvit anförda, vill jag blott
lägga, att jag, under mina utrikes resor, hört flera af Frankrikes
och Tysklands största musici omnämna Prof. Drake som en utmärkt
personlighet, och att således den omständigheten, att hans namn
utgör en ära för vårt land, bör gifva B. St:r en ytterligare anledn.
att förorda det af den vördade motionären gjorda förslag.
Motionen, jemte yttrauderne, remitterades till StatsUtsk:t.
Frih. Staél von Holstein, Fab. Willi., anförde skriftligen:
Då jag, vid remissen af den K. Proposm ang:de jernvägsanläggningarne
i Riket, yttrade, det jag icke kunde finna de skäl,
på hvilka JernvägsKomitéen grundar sitt förord föf södra stambanans
dragande från Finja-sjön åt öster förbi sjön Salen till Nässjö,
i st. f. att, såsom förut varit föreslaget, låta den gå åt vester öfver
ljungby och Wernamo till Tenhult, vara fullt giltiga och öfvertygande,
vågar jag nu vördsamt anhålla, att i korthet få utveckla
de grunder, hvarpå denna min åsigt hvilar
AfKomitéens betänkande inhemtar man, att linien öfver Wernamo
till Tenhult eller den s. k. Laga-linien. då den jeraföres med
den till Nässjö,
1 :o) är 13,000 fot kortare, med en besparing i anläggningskostnad
af 1,647,01 0 rdr;
2:o) att den erbjuder en lätt arbetad terräng, hvarigenom arbetet
bör raskt kunna fortskrida, och man således hastigare bör
kunna komma till målet, ej allenast i anseende till det kortare
afståndet, utan äfven, och kanhända ännu mera till följd af det
lättare arbetet;
3:o) att de flesta af södra Smålands jernmalmstreck, så väl af
berg- som sjömalmer, och deribland äfven den bästa af de förra,
nemi. Tabergs, beröra denna linie, med en tillverkning af 20,000
centner tackjern och 31,000 centner stångjern årligen, och
436
Den 26 November e. m.
4:o) att någon trä varutillverkning äfven eger rum, utmed
norra delen af linien, hvaremot Komitéen alls icke tagit i betraktande
hvarken att allt det byggnadstimmer, som nu landvägen
forslas till Skånes slättbygder omkring Malmö, Lund och Landskrona,
hemtas från de trakter af norra Skåne, som beröras af denna
linie, — eller att en sådan kanalisering, som väl ännu icke finnes,
men hvartill förslag säges vara upgjordt emellan sjön Salen och
sjöarne Asnen och Helgesjön, lika väl skulle kunna tillvägabringas
emellan södra Smålands största och längst i vester belägna sjö,
Bolmen, och de många i trakten af Wernamo befintliga sjöar,
hvaraf Widöstern är den betydligaste, och hvarigenom en lättad
kommunikation med Halland och Kattegat kunde beredas.
Till förmån för Nässjö-linien förmäles:
l:o) att jordmånen omkring denna linie skall vara bördigare,
särdeles på den östra sidan deraf, der äfven flera fabriksanläggningar
skall finnas än vid och omkring Lagalinien, hvaremot det medgifves,
att jerntillverkningen här icke upgår till mera än 6,000
Centner årligen, hvaraf följer, att det hufvudsakligen skulle vara
det öfverskott af jordbruks- och ladugårdsprodukter, som dessa
trakter erbjuda, samt hvad förutnämnde fabriker kunna hafva att
aflåta, som skulle gifva godstrafik åt jernvägar;
2:o) att folkmängden vid denna linie med 27,000 personer
öfverskjuter den vid Laga-linien, och att således en något större
persontrafik kunde vara att påräkna;
3:o) att man, genom att gifva jernbanan sin sträckning åt
Nässjö, sätter den i rak förbindelse med en förmodad framtida
stambana från hufvudstaden genom Södermanland och Östergöthland
åt Eksjö-trakten.
Af denna jemförelse emellan fördelarne å ömse sidor, synes
det mig vara klart, att det endast är den sednare af dem, som
komma Nässjö-linien till godo, nemi. sammanbindningen med östra
stambanan, som kan vara af någon vigt, ty snarare måste det vara
till skada än till gagn för trafiken, att vid anläggningen af en
stambana, som skulle komma att sammanbinda 2:ne af Sveriges
bördigaste och på öfverprodukter af spanmål och ladugårdsalster
rikaste provinser, äfven lägga sig vinn om att i Småland upleta
en trakt al samma beskaffenhet, då det väl är ostridigt, att större
liflighet och rörelse skulle upstå, om så stort utbyte som möjligt
kunde beredas för olika slags produktion, och att det således vore
en ömsesidig vinst, om stambanan drages genom den del af Småland,
som har brist på spanmål, men största tillgången på jern och
skogseffekter, och icke tvertom. Väl säger Komitéen, att den större
jerntillverkning, som finnes omkring Laga-linien, i allt fall skulle
draga sig åt jernvägen på den vestra linien, enär afståndet dem
emellan icke är mera 2 å 3 mil; men då detta till stor del äfven
kan sägas om den öfverproduktion, som finnes invid och omkring
Nässjölinien, att den i allt fall skulle draga sig till jernvägen, så
synes detta ej vara af särdeles vigt.
Efter min tanka är det således endast förutnämnde sammanbindning
med den östra stambanan, som är af någon egentlig be
-
Den 26 November e. m.
437
tydenhet, och denna sammanbindning kan i allt fall vinnas på samma
sätt, som nu är föreslaget, om nemi. denna stambana, när den
hinner blifva färdig till Nässjö, fortsättes genom sidobanan till
Tenhult. Det är visserligen sannt, att linien från Malmö till
Stockholm då blifver så mycket längre, än den annars blefve, som
denna sidobana, nemi. 2 mil 4,900 fot; men denna olägenhet öfverväges
dock af en besparing i kostnad af 1,647,006 rdr, samt
af den vinst, som obestridligen upstår deraf, att en förening med
vestra stambanan mycket förr kan komma till stånd. Afven bör
det tagas i betraktande, att det kan vara ovisst, om den blifvande
östra stambanan, när och om den en gång i framtiden blir beslutad,
kommer att få sin riktning åt Eksjö. Komitéen yttrar sjelf,
att den anser, det Småland borde genomskäras af 2:ne stambanor
från norr till söder, och om detta, efter noggrannare undersökningar,
skulle befinnas mera ändamålsenligt och kanhända icke kostsammare
än långa sidobanor, så kunde hända, att stambanans dragande
till Nässjö, i st. f. direkte till Tenhult, blefve en omväg i
st. f. genväg.
Att detta mitt anförande måtte få åtfölja remissen till StatsUtsk:t
af den K. Proposm anhålles vördsamt.
Remitterades till StatsUtsk:t.
H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag går att
framställa några anra:r öfver en art beskattning, som, snart sagdt,
man ej har namn för och som är exempellös i hela Europa.
Man fann för flera år tillbaka, vid hvilket riksmöte, det har
undfallit mitt minne, ganska orätt, att kapitalisterne voro obeskattade.
Deruti hade Bevilln.Utsk:t sannerligen rätt, och det var en
bristande kunskap hos nämnde Utsk., att ej långt för detta hafva
beskattat kapitalisterna, isynnerhet då medlet är längesedan i alla
andra länder användt, nemi. med charta sigill., sålunda att hvarje
skuldsedel måste skrifvas på karteradt papper. Det beror således
på R. St:r, att fastställa den beskattning, sorn de i detta afseende
anse kapitalisterna böra erlägga. I detta ämne vidtogs, som jag
sade, vid en riksdag det medlet, att livar och en, som vill uplåna
penningar på namn, ej skulle låta föreskrifva sig att betala 6 proc.,
utan hade rättighet, att sjelf villigt alkorta ’/2 proc. Detta är en
ovanlig hög beskattning, och hvad rätt har R. St:r dertill? Hade
R. St:r lagt denna dryga beskattning i och för Statens räkning,
så hade jag visserligen klagat och ansett mig för hård t beskattad,
men det är ju en gång föreskrifvet, att Konungen och R. St. hafva
rätt att fastställa hvilken beskattning som helst. Men nu ar det
ej till förmån för Staten, utan det är till förmån för persöner,
som hafva uplånat. Är detta ett skäl, mine Hrr! Ega R. St:r moralisk
rättighet att varmare omfatta den, som uplånar, än den, som
utlånar penningar. Jag kan omöjligt inse någon moralisk grund
derför; den existerar ej. Man synes hafva föreställt sig, att den,
som utlånar, nödvändigt skall vara rikare än den, som uplanar.
Denna föreställning är äfven falsk. De, som utlåna penningar, äro
436
Den 26 November e. m.
vanligen ganska modesta och små kapitalister, såsom jag, hvilka
tacka sin Gud om de få sina 6 %, men nu kan det bero af hvem
som helst att säga nej och att reservera sig mot att betala mer än
51/2 %. J sen väl Mine Hrr! att hela denna lagstiftning, som i
sjelfva verket ej är någon lagstiftning, hvilar helt och hållet på
falska grunder. Ar detta sundt förnuft att en sådan räkning upgöres?
J tordén finna Mine Hrr! af dessa mina amn:r att jag ej
är alldeles obefogad att föreslå afskaffandet af hela denna förmenta
lagstiftning, som ej har Statens bästa till föremål, hemställande
jag att detta mitt yttrande i form af motion måtte till vederbörligt
Utsk. hänvisas.
I ani. häraf förklarade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, att, sedan
Gr. Löwenhjelms nu afgifne motion blifvit till protrt skriftligen
aflemnad, densamma skulle till remiss föredragas.
Härefter uplästes följande af Gr. Löwenhjelm nu inlemnade
motioner nemi.
1:0.
Under namn af: »medborgerlig död», eller: »la mort civile»,
betecknar Codex Napoléon, det begreppet, att den, som är på lifstid
dömd till fängelse, anses såsom död för samhället och bör
vara utesluten ifrån alla de rättigheter och handlingar, som tillhöra
fria medborgare, synnerligen förvaltningen af deras, möjligeu förut,
innehafde egendom.
Af detta begrepp om en medborgerlig död följer förlusten af
en mängd andra rättigheter, tillhörande den fria mannen, såsom
fri brefvexling med utom fängelset varande personer, samt rättigheten
att, i kraft af tryckfrihets-lagen, upträda såsom ansvarig författare.
— Häraf föijer äfven, att ehvad egendom fången må förut
hafva egt, kan han såsom fånge icke deraf få begagna det ringaste,
utan måste, i allo, hållas och födas efter de för fängelset föreskrifna
ordningar.
Det är just ett sådant allmänt fåug-regbte, sorn saknas, —och
kommer alltid att saknas, så länge man ej uti vår lagstiftning antagit
idéen om en medborgerlig död. — Det gifves många flere
tänkvärda ämnen, som blifva sväfvande och icke stadgade, så som
vara borde, af denna brist i vår lagstiftning.
Man synes vid 1734 års lagboks antagande hafva föreställt
sig att brottmål, medförande fästnings-straff, endast skulle kunna
föröfvas af den, vanligen på all förmögenhet utblottade arbetsklassen.
— En sådan förutsättning har emellertid erfarenheten visat
vara grundlös, och det gifves ingenting, som hindrar att äfven rike,
ja måhända mycket rika individer, begå så beskaffade brott, åt
hvilka ingen K. nåd kan möjligen gifvas. — Vi hafva dessutom
en sorglig erfarenhet af att en mängd mindre hemmansegare afsända»
till fästning på viss tid eller för lifstiden; — och jag frågar:
»Har lagen något stadgadt om deras egendom?» — Nej, —
och det är endast ett slags maktspråk, grundadt på nödvändigheten,
Den 26 November e. m.
439
sorn hindrar att sådana fångar icke sjelfva få bestyra om sin egendom.
— Så bör det icke yara, utan tillkommer det lagstiftaren
att föreskrifva huru dermed vara bör.
Hvad sådana fästningsfångar beträffar, som äro dömde på vissa
år och hafva någon egendom, synes rättvisan fordra, att, då de
uttjenat det dem ådömda straffet, de måtte få åter tillträda sin
egendom. — För närv:de finnes intet något stadgande härutinnan,
utan lärer närmaste arfvinge hafva egenmäktigt satt sig i besittning
af egendomen, hvilken han behandlar såsom om den tillhörde honom,
— hvilket den likväl icke gör.
Mig synes, att då vi nu mera hafva kommunal-styrelser, det
bör åligga dessa att taga vara uppå alla fångars egendom, samt
förordna om vården och skötseln, och dymedelst hålla den en gång
frigifne fången öppet att åter tillträda sin egendom, lika som han
åter inträder uti alla öfriga medborgerliga rättigheter. — Till och
med lifstids-fångars egendom bör på enahanda saft behandlas, då
det står Konungens nåd öppet, att, efter någon viss tid, frigifva
äfven sådana fångar.
Jag vågar än en gång fästa juristers upmärksamhet deruppå,
att icke alla missdådare, absolut, höra till den ringare klassen.
Emellertid är frånvaron af begreppet om: »Mors civilis», orsaken
att Regeringen omöjligen kan låta utfärda nödiga fång-regl:ten,
hvilka dock äro af högsta nöd påkallade, och är detta lika nödvändigt,
icke allenast för fångar, varande under ransakning, utan
jemväl för redan afdömde fångar.
Sjelf icke bevandrad uti lagfarenheten, vågar jag ej i detta
afs:de gå längre, än då jag föreslår,
att R. St:r ville hos K. M. i uuderd:het anmäla be
hofvet
af en lag-komité, hvilken ålades att till nästin
stundande
Riksmöte låta R. St:r erhålla förslag till
fyllande af den här ommälte luckan uti vår lagstiftning.
Jag får ödmjukt anhålla om remiss till vederbörligt Utsk.
Denna motion begärdes på bordet.
2:o.
Då våra pågående jernvägsarbeten samt öfrige, dels genom H.
M:s nåd. Propos:r, dels igenom privata motioner, onekligen påkalla
större anslag, hvilkas beviljande jag icke betviflar, då hvar sak för
sig måste anses vara för folket nyttig, så måste man vara betänkt
uppå medlen att betacka alla dessa statsutgifter, utan att behöfva
öka hvarken jordens eller industriens direkta beskattning. — Denna
utväg har jag trott mig lättast kunna vinnas medelst ett mera
utvidgadt ordnande af KartaSigillata-intraden.
Väl administrerad, är KartaSigillata-intraden den mästgifvande
i alla land, uti England, omkring 6 milhr p. St. — Grundprincipen
är: att hvarje handling, åt hvilken man vill gifva laglig säkerhet,
mäste skrifvas på stämpladt papper, dock så, att endast
första arket karteras, der flere sådana åtgå till en och samma handling,
och att allegater jemväl böra serskildt karteras.
Upbörden af denna intrad är den lättaste af alla, enär man
uplåter åt hvem som vill, att hålla dem allmänheten tillhanda,
440
Den 26 November e. in
-
emot en viss %, som afdrages, då lian kontant betalar, genom insättning
i Banken, värdet för emottagne kartor. Således minst 2
%, måhända 3 %, i tliy att det lilla kapital, hvar och en nedlade
uti denna handel, omsättes 5 å 6 gånger om året, och växer sålunda
till 12 å 18 %, utan någon risqne hvarken för Statens
kassa eller för dem, som hålla kartan till salu.
Det gifves visserligen både ämnen och personer, som börs
njuta befrielse ifrån karteringen, och sådan eftergift tillkommer:
l:o) Alla juridiska handlingar uti kriminalmål, derföre, att det
är hela samhällets egen vinst att den brottslige må blifva straffad
eller befriad;
2:o) Alla Statens egna handlingar, — ty det är ju en reti
dårskap att beskatta sig sjelf;
3:o) Alla K. Bref, ronde fullmakter, afsked, pensioner, adelsdiplomer,
ordnar, äfvensom titlar, dem Konungen ensam eger att
såsom nåd bevilja;
4:o) Alla handlingar ronde Pios Usus;
5:o) Alla handlingar, sora röra eller utgå ifrån fattiga, jemte
befrielse för alla egare af mindre än % hemman, eller räkningar
och skuldsedlar under 50 rdr rmt.
Vi öfverlåta åt hvem som vill gifva sig mödan, att hypothetiskt,
i förväg, beräkna det behöfliga antal kartor, sorn då upkommer,
ifrån domstolar och administrationer, testamenten, köp, byte,
gåfva, arf samt bouptecknings-instrumenter, — vidare på handelns
och industriens alla slags patenter, inmutningar, bolags-kontrakter,
bodmerier, rederier, tullhandlingar, skuldsedlar af ali art, och slutligen
vexlar.
Det säkra ar, att antalet behöfliga kartor är stort, och kan
endast igenom erfarenheten blifva känd, — och denna erfarenhet
skall lemna Regering och Strr den säkraste kännedom om landets
ställning uppå hvarje väg af dess utveckling.
En sådan karta-afgift kan sålunda sättas lågt och ändå blifva
mera gifvande än den direkta beskattningen, samt är ändå icke att
anse som skatt, alldenstund, i de fleste fall, det är beroende af
hvars och ens eget begär att utsätta behofvet af kartans storlek.
Denna afgift drabbar hufvudsakligen eudast den, sorn har något
att förvärfva eller redan förvärfvadt och som han då vill använda
sig till nytta, — vill säga, drabbar endast den, som eger
något, och i den mån han eger mér eller mindre.
Förutom alla här förut nämnde kartor, förekommer äfven en
icke obetydlig karta-afgilt, och som jag ville kalla den: kyrkliga,
nemi. födelse-, dop- och begrafnings-attester, lysning för dem, som tänka
ingå äktenskap, — fiyttnings-bevis ifrån en församling till annan.
— Ehuru lågt än dessa kartor må beräknas, så blifva de, igenom
dess mängd, mycket gifvande, äfven om man dervid ville afse en
viss andel till Presterskapets förmån.
Jag får slutligen härvid anmärka, hvad som är af stor vigt,
att kartan utgör det enda men säkra medlet att beskatta penningekapitaler,
ehvad de utlånas på inteckning eller emot sedel.
Den 26 November e. m.
441
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utsk.
Remitterades till Bevilln.Utsk-.t.
3:o.
Jag och många med mig iiro icke fullkomligen belåtne med
Bankens sednast utgifue sedel-valörer, hvilka icke åro låtta att igenkänna.
— Det vore likväl ej svårt att förekomma alla möjliga
misstag häruti, såvida man, som förut, använde olika färger för
olika valörer, t. ex., om man låter nuv:de 1,000 rdrs-sedlar förblifva
sådane de äro, så kunde de 500 rdrs sedlarne tryckas på
tviirn öfver sedeln, hvilket tillräckligt skiljer dem ifrån den förre,
och begge kunna således förblifva af hvit färg. — 100 rdrs-sedlarne
tryckes på gult papper, 50 rdrs sedlarne likaså, men tryckes
på tväru; 25 rdrs-sedlarne på rödt papper; 10 rdrs-sedlarne på
grönt papper; 5 rdrs-sedlarne på blått papper, men af större dimensioner
än de nuv:de 3 rdrs-sedlarne, och 1 rdrs-sedlarne för
blifva
sådane de nu äro.
Hvad utmyntadt silfver beträffar, tror jag bäst vore, att Banken
icke myntade mindre valör än 25 öre.
Jag vill äfven anmärka den förbistring, som eger rum, när
man jemför den mångfärgade massan af all slag privatbank-sedlar;
och ansåge såsom en stor förbättring, om desse sednare bankers
sedlar trycktes vid Tumba, och höllos de samme tillhanda, emot
den lindrigaste ersättning för trycket. — Man kan då gifva åt
PrivatBanksedlarne enahanda kulörer, som blifva antagne för RiksBankens
egna sedlar, så att endast ProvinsialBankens vapen och
inskrift skiljer dem ifrån hvarandra.
På detta sätt kan aldrig allmänheten taga miste om sedlarnes
valörer, eller om den sedelbank, som är utgifvaren deraf.
Anliålles vördsamt om remiss till vederbörligt Utsk.
Remitterades till BankoUtsk:t.
4:o.
Det är Eder bekant huruledes Statsverket årligen uphemtar
ett stort biträde af den s. k. bankovinsten. — Denna bankovinst
kan med lätthet ökas derigenom, att RiksBanken autoriseras att
åt hvarje PrivatsedelBank, såsom delegare i densamme, utlåna ifrån
Vj ända till 1 mill. rdr rmt, hvaraf följden blir, att då desse
PrivatBanker skörda årligen ifrån 15 % ända till öfver 20 % af
deras insatte kapitaler, så blifver RiksBanken deraf i lika mått delaktig.
RiksBanken borde endast uti mindre sedlar, såsom 1 rdr och
3 rdrs-sedlar, förse PrivatBankerne med det nödiga skiljemyntet.
Denna sedelemission komprometterar på intet vis RiksBankens
soliditet, då sådane småsedlar aldrig presenteras till inlösen.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbörligt Utsk.
Remitterades till BankoUtsk:t.
Hr Stjernspets, Per Arvid, upläste följande motion:
Till stort mehn för landet och enskilde personer hafva, särdeles
under loppet af de sednare åren, ett icke ringa antal skogs
-
442
O e n 26 November e. in.
eldar upkommit. Utaf de derom haline undersökningar har blifvit
ådagalagdt, att flertalet af desamma åstadkommits genom vårdslöshet
vid antända svedjor, särdeles vid moss-odlingar. Sverige har
visserligen ännu vidsträckta skogar, men genom desammas minskning
allt mer och mer hotas landet att i en, kanske icke aflägsen
framtid blifva skoglöst. Erfarenheten har visat, att de nuvarande
lagstadganden, angide straffbestämmelser för underlätet
iakttagande af föreskrifne försigtighetsmått mot skogseldar, icke
upfyllt sitt ändamål. Den enskilde är derföre ständigt underkastad
faran, att få se sin skog, genom en annans vårdslöshet vid
svedjande, blifva ett rof för lågorna och afhålles mången gång
deraf att å sin egendom införa ett bättre skogs-hushållningssätt.
Med ett ord, oräkneliga följder upkomma häraf; och jag
vågar derföre föreslå:
dels att samtlige ansvarsbestämmelserna i kap. 15
Byggninga-Balken måtte höjas så, att desamma kunde
mera motsvara sitt ändamål och bringas till öfverensstämmande
med det högre värde, skogarne nu ega, än
år 1734, då ifrågavarande stadganden tillkommo, och
dels att i samma kap. infördes stadganden derom, att
jord-egare, som å sin egendom ville svedja, skulle
sjelf vara ansvarig för de föreskrifna försigtighetsmåttens
iakttagande, samt, om skada följde, pligtig att
densamma gälda och icke, såsom nu är vanligaste fallet,
vara derifrån befriad, genom att mot lega låta verkställa
arbetet af annan person, vanligen torpare eller
backstugusittare, som sålunda i egarens ställe iklädes
hela ansvaret.
Lades på bordet.
Frih. Hjerta, Fredrik Philip, afgaf en så lydande motion
:
Under det att förbättrade methoder vid landtbrukets bedrifvande
i våra dagar mer och mer börja göra sig gällande,' och de
i sednare tider upfunna nya gödselarter efter hand äfven funnit
väg till vårt land, torde det vara synnerligen af behofvet påkalladt,
att se till, det den myckenhet jord, som till boställen såväl
för civile- som för militäre och ecklesiastike embetsman är indelad,
äfven må få nytta, och ej skada, af de nya upfinningarne. Det
sednare kan nemi. ganska lätt vara händelsen, der man begagnar
de nya methoderna och uptäckterna till utsugning af jorden, för
att, efter bästa förmåga, utan afs:de på framtiden, deraf för egen
del taga så mycken inkomst som möjligt. Det djupare brukande
af jorden, som med sednare tiders fullkomligare redskaper låter sig
göra, i sammanhang med begagnandet af de irriterande gödningsämnen,
som numera stå landtbrukaren till buds, gör sådant i dessa
tider ganska lätt, till obotlig skada, ej allenast för efterträdande
boställsinnehafvare, utan äfven för hela samhället, som naturligtvis
måste ordentligt aflöna sina embetsmän, och som, om den dertill
anslagna jorden blifver utmagrad och förderfvad, ovilkorligen
Den 26 November e. m.
443
vore förpligtadt härtill anskaffa andra medel, kosta hvad det
ville.
Föreskrifter finnas visserligen, ang:de boställens och kronohemmans
vård, såsom ang:de deras byggnader, dikning, stenmurars
årliga läggande, träds planterande, humlegårdars anläggande, skogshushållning
m. m.; men det vigtigaste af allt, skötseln af den jord,
deraf den egentliga inkomsten för boställsinnehafvare)) är att hemta,
affärdas helt kort med att »jorden skall försvarligt brukas efter
ortens sed.» Der nu »ortens sed» just är det förderflig» utmagrings
system, som ty värr! på mångå ställen i vårt land utgör det
allmänt gängse sättet att handtera jorden, så kan man ju nästan säga,
att gällande författningar t. o. m. ålägga boställsinnehafvare att
förderfva jorden, istället för att härför lägga hinder. Det är af
sådan ani., som jag till E. St:rs öfvervägande får framställa ett
förslag, som, om så kan finnas nödigt, af vederbörande Utsk.
vidare torde fullständigas, för att leda till det samhällsvigtiga ändamål,
jag härmed afser: »förvarandet ilrån förstöring af den samhällets
högst dyrbara egendom, som under namn af boställsjord
är uplåten till aflöning åt en stor del af samhällets embetsman.»
För att i någon mån detta mål skall upnås, anser jag erfordras:
l:o
Att alla boställen, af hvad slag de vara månde, der
ej ordentlig charta redan finnes, blifva till åker och äng genom
landtmätare upmätte och på charta lagde.
2:o Att, efter hvarje lokal, passande cirkulationsbruk bestämmes
till noggrann efterföljd, allt efter som nuvarande innehafvare
afgå eller ock, om nuvarande innehafvare skulle finnas hugade att
genast begynna cirkulationsbruk, allt efter som de sådant för vederbörande
embetsmyndigheter anmäla; till hvilket ändamål antingen
någon af Statens agronomer, eller annan af landthushållningssällskaps-förvaltnings-utskott
utsedd person, i samråd med indelningsinnehafvare
och allm. ombud för vederbörande SyneRätt framställer
plan till sådan cirkulation, hvilken, för att vara gällande
till efterföljd, torde böra underställas pröfning och fastställelse af
de embetsmyndigheter, som öfver bostället hafva tillsyn.
3:o Att vid upgörandet af sådant cirkulationsbruk iakttages:
a) Att, derest ej särskilda naturförhållanden göra sådant mindre
tjenligt, all den höstsäd, som sås omedelbart efter gödsling, samt
den vårsäd, som sås året efter gödslade rotfrukter, insås med klöfver-
eller gräsfrö, till bildande af slättervall, som sedan ej får
upplöjas, förrän den legat vissa år, vare sig till slåtter eller bete;
b) Att antalet af år, som vallen sålunda skall ligga, bestämmes
med afseende på, huruvida naturlig äng finnes eller ej; finnes ej
naturlig äng, sfi bör åtminstone hälften af den under plog varande
åker-arealen alltid bära foderväxter; skulle åter naturlig äng
finnas, så torde, allt efter dess beskaffenhet, inskränkning häri
kunna göras, ungefärligen sålunda, att så stort stycke af ängen,
som lemnar 75 å 100 lisp. hö, anses eqvivalent med 1 tunnland
insådd klöfver- eller gräsvall, då så mycket mindre än halfva åkerarealen,
som, efter denna grund beräknadt, svarar emot den be
-
444
Den 26 November e. m.
fintliga naturliga ängen, kan afclragas från den till foderväxter afsedda
areal, (hälften af hela åker-arealen) och blott hvad som efter
sådant afdrag återstår af denna areal, bestämmes skola bära foderväxter.
4:o Att om någon boställs-innehafvare finner skäl till ändring
i föreskrifven cirkulations-plan, sådan må på 'samma sätt, som i
2:dra punkten sagdt är, upgöras, och vederbörande myndigheter
till pröfning och fastställelse underställas.
5:o Att såväl landtmäteri-förrättningen enl. lista punkten,
som rese-ersättning åt stats-agronomen, eller den i hans ställe kan
sättas, enl. 2:dra punkten, bör af K. M. och Kronan bekostas,
samt att förordnande om förrättningen samt fastställelse å cirkulations-plau
kostnadsfritt af vederbörande embetsmyndigheter må utfärdas.
6:o Att någon åtgärd vidtages för att, der cirkulations-bruk
redan» finnes i n förd t, nuvarande boställs innehafvare måtte förhindras,
att, då tiden för boställets afträdande nalkas, för egen vinning
rubba den ordning af sädesföljd, som en gång är upgjord,
genom gräsvalls upplöjande i otid, eller mera sugande sädens
begagnande, till hvilket ändamåls vinnande, jag får föreslå, att
sådane redan införda cirkulationer oförtöfvadt måtte underställas
vederbörande ofvan omnämnde embetsmyndigheter till fastställelse,
hvarefter de ovilkorligen måste orubbadt följas.
7:o Att vid blifvande afträden det må vara tillträdarens rätt
och pligt, att året före tillträdet med klöfver- eller gräsfrö inså
höstsädesjorden och den efter föregide års gödslade rotfrukter med
vårsäd besådda jorden, samt att det vid strängt ansvar skall åligga
afträdaren att freda denna jord för betning på hösten sedan säden
är aftagen.
8:o Alldenstund jordens omläggning till cirkulation tarfvar
ej obetydlig kostnad, omtanka och arbete, hvilket allt i sin tid
idkeligen ersättes genom vinnande af bättre grödor, såväl af säd
som foder, till kreaturen; så forde härföre bestämmas skälig godtgörelse
för den boställs-innehafvare, som under planens genomförande,
och innan den fullständigt blifvit utförd, måste lemna bobostället
och sålunda icke fått åtnjuta tillräcklig frukt för nedlagd
kostnad och möda. Huru härmed skall tillgå, önskade jag helst
få öfverlemna till erfarnare mäns bestämmande; men får dock föreslå,
att i sådant fall tillträdaren må vara skyldig till afträdaren
ersätta visst för hvarje tunnland af åkerjord, som vid tillträdet
befinnes ligga i klöfver- eller gräsvall (utöfver den areal, som af
tillträdaren sjelf, enl. 7:de .punkten, är insådd) och derå afträdaren,
under den tid han innehaft bostället, ej hunnit taga någon
sädes-skörd i s. k. vallbrott, börande denna ersättning vara omkring
5 rdr rmt per tunnland för hvarje år, som står åter, innan
säd i vallbrottet der, enl. cirkulations-planen, bör insås; med rätt,
antingen för dem, som cirkulations-planen upgöra, att efter mötande
större eller mindre beräkningsbara svårigheter och kostnader,
samt jordens mer eller mindre goda beskaffenhet, höja eller sänka
nämnde belopp, till fastställelse i sammanhang med planen, och
Den 26 November e. m.
445
bör afträdaren ega upbära tillträdareus kontanta lön på stat. intilldess
den bestämda ersättningen blifvit godtgjord. eller, om ingen
sådan lön finnes att tillgå, bör Syne-rätten bestämma den ersättning,
som tillträdaren under vissa år bör afgifva till afträdaren,
men hvilken tid ej må utsträckas utöfver längre antal år, än som
i cirkulations-planen är bestämd till jordens liggande i klöfver
eller
gräsvall.
9:o Att ifrågavar:de föreskrifter må blifva gällande för såväl
indelningshafvare som arrendatorer.
Då åtskilligt vidare torde vara att tillägga, får jag till det
Utsk., som kommer att handlägga denna min motion, vördsamt
öfverlemna, att göra de ändringar och tillägg i mitt förslag, som
kunna anses erforderliga och tjenliga, och får slutligen hemställa,
att det tillägg till boställs-ordningen af den 23 Januari 1836,
som med ani. häraf kan finnas behöfligt, må ske efter § 35 af
densamma, anhållande jag alltså:
att R. St:r för sin del må till K. M. ingå med
underd. anhållan, att K. M. täcktes till § 35 af bo
ställs-ordningen
af den 23 Januari 1836. låta utfärda
tillägg, innehållande de föreskrifter, rörande boställsjordens
brukning och värd, som, med ani. af denna
min motion, kunna varda utarbetade och föreslagna
af Allm, Besv.- o. Ekon.Utskit, till hvilket jag vördsammeligen
får anhålla, att motionen må varda remitterad.
Äfven denna motion bordlädes.
Hr Virgin, Carl Philip, väckte följande motion:
Vid S:t Ragnhilds källa i Söderköping, som under århundraden
begagnats såsom s. k. hälsokälla, bildades år 1811 ett bolag,
hvars uteslutande, endast på välgörenhet rigtade ändamål, synes af
bifogade, ännu gällande, af K. M. i nåder sanktionerade stadgar.
Den förre intendenten vid denna hälsokälla, den snillrike och nitiske
D:r J. O. Lagberg, som först i Sverige insåg vattenkurens stora
betydenhet för den lidande menskligheten, lyckades, efter många
ansträngningar, att vid denna källa grundlägga och utbilda en
vattenkurs-anstalt, som under årens lopp vunnit ett stigande förtroende.
De dyrbara anläggningar, som för en dylik anstalt, särdeles
då den drifves i så stor skala, som den vid Söderköping, äro
nödvändiga, kunde dock icke verkställas, utan att skuldsätta brunnen,
hvilken skuld endast ytterst småningom kan amorteras, till följe af
de dryga kostnader, som äro förenade med anstaltens verksamhet,
underhåll och försköning. Denna skuld upgår för närvarande till
42,600 rdr rmt, å hvilken summa betalas 6 proc. årlig ränta.
Så väl Bolagsstämma som Brunnsrätt har medgifvit Brunns-direktionen
rättighet att uptaga ett lån å 37,500 rdr rmt, emot inteckning
i Brunnens fasta egendom, med 5 proc. årlig ränta och
4 proc. årlig amortering; och K. M. har uti nåd. Resolution af
d. 28 Mars 1858 gifvit tillstånd att inteckna Brunnens fastigheter
446
Den 26 November e. m.
för nämnde summa, mot ofvan stipulerade villkor; men ett sådant
lån har, oaktadt många försök dertill gjorts, i anseende till den
under sista åren tryckta penningeställningen, icke kunnat erhållas.
Brunnens fasta egendom är taxerad till 77,013 rdr 37 öre rmt,
och i Städernas Allm. Brandstodsbolag brandförsäkrad för 75,825 rdr
s. m. Brutto inkomsten för de sista tre åren har utgjort omkring
22,000 rdr rmt årligen, och underhålls-saint förvaltningskostnaden,
jemte reparationer, upgått till omkring 17,000 rdr rmt årligen,
så att, efter denna beräkning, alltid omkr. 5,000 rdr rmt hvarje
år skulle återstå till skuldens amorterande och räntans betalande.
Då allt ifrån kur anstaltens början årligen ett stort antal fattiga,
från nästan alla delar af Sveriges rike, vid denna inrättning gratis
erhållit vård och blifvit till helsan återställde, samt 90 personer
årligen, under 3:ne månaders tid, å Brunns-lazarettet erhålla icke
blott vård, utan äfven föda och husrum, samt då, såsom ofvanstående
numeriska upgifter nogsamt visa, någon risk för Staten
genom det förslag, som nu kommer att framställas, icke gerna kan
upstå, så vågar jag föreslå:
att S:t Ragnhilds Vattenkurs-anstalt vid Söderköping
erhåller af Riksgälds-kontoret ett lån å 37,500 rdr rmt,
emot inteckning i Brunnens fasta egendom, som förut
als icke är intecknad, 5 proc. årlig ränta och 4 proc.
årlig amortering
Antalet af de fattiga personer, bland hvilka många pauvres
honteux, som under de trenne sista åren vid Brunnen fritt erhållit
dels vård, dels både vård och underhåll, har upgått till 618, och
under de föregide 16 år, som vattenkurs-anstalten existerat, torde
detta antal, utan tvifvel, kunna beräknas till 3,200 personer, så
att denna välgörande inrättning, under dessa 19 år af sin tillvaro,
gratis lemnat vård åt närmare 4,000, från nästan alla delar af
Sverige kommande, fattiga personer, af hvilka man tryggt kan påstå,
att de flesta blifvit, om icke till helsan fullkomligt återställde,
dock betydligt förbättrade. Lyckas icke Brunnen att erhålla ett
sådant lån, som det ifrågasatta, är fara värdt, att denna välgörenhet
måste, om ej helt och hållet försvinna, dock säkert högst betydligt
inskränkas.
Frih. Creutz, Steffan: I betraktande af det stora infly
tande,
som vatten-behandlingen utöfvar på helsovården i allmänhet,
och särskildt med fästadt afseende å den vid Söderköping, af frami.
D:r Lagberg, inrättade kur-anstalt, den s. k. S:t Ragnhilds brunn,
der så mångå fattiga återvinna sin helsa, utan erläggande af någon
afgift, så torde vara skäl ätt Staten understödde denna välgörande
inrättning. Jag ber derföre att få förorda det från Riksg.-kontoret
äskade lånet för ofvannämnde helsobrunn, upgående till 37,500
rdr rmt, helst då säkerhet gifves i brunnens ej förut inteoknade
egendom.
Motionen jemte yttrandet remitterades till StatsUtsk:t.
Den 26 November e. m.
447
Prili. Marcks von Wurtemberg, Uirik Adolf, upliiste
följande motion:
Den under de sednare decennierna allt tydligare framstående
vigt och betydelse, ej mindre i administrativt, lin i rent vetenskapligt
hänseende, som en ordnad oell möjligast fullständig statistik
för ett land eger, vann genom beviljandet af medel till inrättandet
af ett dertill egnadt särskildt embetsverk, af sistförflutne
Riksdags Ständer, äfven för vårt land, ett fullkomligt och rättvist
erkännande, hvilket redan under den korta tid, nämnde embetsverk
hittills egt bestånd, jemväl från dess sida visat sig hafva
burit vackra frukter. Det är emellertid lätt insedt, att inom ett
embetsverk, hvars verksamhet, på grund af sin natur, måste beröra
så mångfaldiga och skiljaktiga punkter af Statens såväl inre
som yttre förhållanden, esomoftast beräkningar förekomma, hvilka,
svnnerligast med afseende på de utomlands alltstörre praktisk vigt
och intresse vinnande frågor, som hemfalla under den speciellt
politiskt-mathematiska kalkylens område, taga i anspråk mindre
allmänna mathematiska insigter, äfvensom att det jemväl för tillförlitligheten
och noggrannheten af den massa utaf från embetsverket
utgående data och sifferupgifter, hvilka just genom dessa
sina egenskaper få sitt hufvudsakliga och egentliga värde, är af
den obestridligaste nytta, för att ej säga nödvändighet, att embetsverket
må i sin tjenst hafva anställd någon, som hade att i detalj
öfvervaka och i möjligaste måtto tillse noggrannheten af såväl de
särskilda methoderna vid sorn utförandet utaf de inom detsamma
före fa 11 a n d e beräkningar.
Med afseende härpå, och under åberopande af hvad i förevarande
rigtning finnes vidtaget och föranstaltadt vid embetsverk
af samma art i andra länder, deribland uplysningsvis må anföras,
att i nämnde hänseende äro änställde:
i Preussen:
2 ReehnungsRath, den ena med 1,500 Thaler årlig lön. samt
1 Förste Calculator med 800 Thaler pr år;
i Sachsen:
2 Kontrollörer med lön, hvardera af 360 Thaler;
i Österrike:
1 ReehnungsRath med 1,400 Gulden pr år, samt
2 s. k. Llevidenter af l:sta klassen, hvardera med en årlig aflöning
af 1,000 Gulden;
i Wurtemberg:
1 Trigonometer, samt
i England:
1 s. k. Examiner and Compiler of abstracts med årlig lön af 600
Pund Sterb;
så får jag härmed föreslå, att en för antydda ändamål afsedd befattning
eller Calculators-plats måtte å den Statistiska CentralByråns
stat upföras, med en årlig aflöning af 2,000 rdr rmt eller
1,000 rdr s. m. mindre, än hvad för de öfriga vid Statistiska
CentralByrån anställda trenne tjenstemännen blifvit i K. M:s tili
R. St:r nu sednast aflåtna nåd. Propos, ronde Statsverkets tillstånd
448
Ren 28 November e. m
och behof äskadt, men med rättighet deremot för innehafvare» af
ifrågavide plats, att i afseende på tjenstgöringstiden åtnjuta en mot
nämnde aflöningsbelopp proportionerad minskning deri, så att för
honom densamma komme att utgöra två tredjedelar af den för
Statistiska CentralByrån föreskrifna dagliga arbetstiden, på det han
tillika måtte kunna annan befattning innehafva och sköta, och får
jag anhålla om remiss af denna min motion till Högh StatsUtsk:t,
Remitterades till StatsUtsk:t.
Frih. Leuhusen, Carl Herman, upläste en motion, så
lydande:
Då Direktionen öfver Arméeus Pensions-kassa, på grund af
K. Br. d. 12 Maj 1857 och 65 g i Reglem. för Arméens Pensionskassa,
förklarat sig icke kunna till de pensions tagande utbetala förut
innehafde pensioner för den tid desse pensions-tagare åtnjöte aflöningsförmnner,
upgående till 3,000 rdr rml årligen, men den åberopade
65 § af Pensions-reglem., hvars ordalag äro i närmaste
öfverensstämmelse med Rikets sist församl. St:rs, jemlikt K. M:s
jemväl åberopade nåd. Bref d. 12 Maj 1857, afgifna yttrande i
fråga om villkoren vid den nya pensions-regleringeu för Arméens
embets- och tjenstemän, innehåller: »att pensions-berättigad delegare
i Arméens Pensions-kassa, som hädanefter erhåller civil-eller annan
tjenst med aflöning på Rikets stat, eller ock upföres på allmänna
indragnings-staten, eller på annat sätt af Staten pensioneras, icke
är berättigad att, så länge lian innehar sådane aflönings- eller
pensions-förmåner, som upgå till 3,000 rdr rmt, åtnjuta den honom
från Arméens Pensions-kassa tillkommande pension, deras rätt likväl
oförkränkt, hvilka redan innehafva pension i nämnde kassa,
och, såsom nu anställde i civil tjenst, framdeles kunna tillträda
pension å allm. indragnings staten», samt då R. St:rs sålunda uttalade
mening icke annorlunda bör kunna tolkas, för såvidt någon
tillämpning deraf skolat ifrågakomma, äu att de, som redan innehade
pension utur Arméens Pensions-kassa och derjemte innehade
eller erhölle civil- eller annan tjenst med aflöning på Rikets stat
till 3,000 rdr rmt, skulle oförkränkt få bibehålla sin pension efter
gamla staten utur nämnde kassa, helst dessa hade till det mesta
utaf egna medel dertill bidragit, och genom K. Resolut, derpå erhållit
nådig försäkran, så får hos Pöglofl. R. St:r jag anhålla, att
genom meddelande af ett sådant förtydligande åt dess förut fattade
beslut, de pensionstagare, (hvilkas antal icke lärer upgå till mera
än tvenne, nemi. Ofver-intendenten G. Söderberg och Intendenten
J. Söderling) som genom nämnde direktions sålunda fattade beslut
gått i mistning af sina pensions-förmåner utur Arméens Pensionskassa,
måtte tillerkännas rättighet att återfå desamma, äfven folden
tid, hvaraf de deraf varit i afsaknad.
Om remiss till vederbör!. Utsk. anbålles vördsamligen.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Hr Tham,
Den 26 "Novem ber e. m.
44b
Hr Tham, Sebastian Mathias, afgaf följ. motion:
Vid sistförflutne Riksdag hade jag äran uti en hos detta Hög
lofl.
Stånd aflåten motion föreslå: »att lotsarne vid åtskilliga upräknade
större lots-sfationer skulle åläggas hafva däckade båtar,
liknande de, sora Norska lotsarne begagna, samt hafva till skyldighet,
att med dessa ligga ute till sjös och mota ankommande fartyg,
så att icke, såsom ofta nu inträffar, fartygen äro nödsakade
att inlöpa emellan klippor och skär, innan hjelp af lots kan er
hållas,
och oftast lår söka sig, utan biträde af lots, ankarplats.»
Med hvilken stor fara sådant skall vara förenadt, kan en och
hvar lätteligen inse.
De anmärkningar, som af de sjöfarande blifvit rigtade emot
de Svenska lotsarne, hafva egentligen icke afsett dessas duglighet,
utan hufvudsakligen den omständigheten, att lotsen ej varit att
tillgå på tillräckligt afstånd från den grundfyllda och farliga kusten.
»För att afhjelpa detta grundade klagomål, fordras emellertid att
lotsen bör vara försedd med en s.törre däckad segelbåt, i hvilken
lian må kunna trotsa storm och hög sjö, samt möta lotsbehöfvande
fartyg i öppna sjön. Men den ringare sjöfarten vid våra kuster,
i jemförelse med andra handlande nationers, och deraf härflytande
smärre inkomster, har visat det vara omöjligt för lotsarne vid Sveriges
flesta lotsplatser, att af egna medel anskaffa fullt tjenliga sjögående
båtar, hvilka, efter hvad uplyst blifvit, icke med nödig utredning
kunna köpas billigare än 2,000 rdr stycket.
Då emellertid Staten åtagit sig vidmakthållandet af lots- och
båkinrättningen i Riket, torde man med fog kanna fordra, att
Staten jemväl tillser, det sjöfarten har det gagn af denna inrättning,
som dermed åsyftas; och då nu billigheten klöfver, att lots,
som är villig att gå till sjös och lemna sjöfarande allt möjligt bistånd,
icke i brist på tjenlig farkost förhindras upfylla denna sin
tjenstepligt, torde häri ligga fullgiltig anledning till en vördsam
begäran,
att II. St. måtte för nftstfnstide Statsreglerings-period
anvisa medel till anskaffning af båtar för ofvan upgifne
kostnad till nedannämda lotsplatser, hvilka deraf
företrädesvis äro i behof: Rönnskär utanför Piteå, Bremön
utanför Sundsvall, Liiljangfrun eller Storjungfrun
utanför Söderhamn, Limön utanför Gefle, Sandhamn
vid östra inloppet till Stockholms skärgård, Landsort
vid södra inlöpet till hufvudstaden, Häfringe utanför
Norrköping och vid Arkö äfven utanför Norrköping —
alla inom norra lotsdistriktet; Fårösund eller Slite på
Gottland i södra lotsdistriktet, samt Halmstad, Kalfsund
utanför Götheborg och Sydkoster utanför Strömstad
inom vestra lotsdistriktet, eller tillsammans 12
större däckade segelbåtar till ett sammanräknadt belopp
af 24.000 rdr rmt.
Härvid torde likväl det bestämda förbehåll böra göras, att
Förvaltningen af Sjöärendena tiilerkännes rättighet att, på LotsIL
I. 29
-IfiO
Deri 26 November e. m.
Direktörens förslag, vid sjöfartens af- eller tilltagande vid någon
lotsplats, förflytta kronolotsbåt till annan lotsstation, som deraf är
i större behof och deraf kan draga mera nytta.
Uti ofvanomförmälte motion anfördes äfven behofvet af en
fyrinrättning å klippan Botiden utanför Umeå. Med tacksamhet
erkännande de frikostiga bidrag, R. St. vid sistförflutne Riksmöte
anvisade i och för fyr- och båk-inrättuingen i de norra farvattnen,
medgåfvo tillgångarne ej likväl medel härtill.
Omkring 5 mil söder om inloppet till Umeå ligga de ytterst
farliga s. k. Sydostbrotten, hvarest helt nyligen ett skeppsbrott timat.
Ehuruväl speciella anteckningar icke föras öfver de olyckshändelser,
som inträffa på Rikets kuster, och det således ej kan
upgifvas, hvilka och huru många strandningar på dessa farliga
grund årligen ske, behöfves endast en blick på sjökortet, för att
utröna deras för sjöfarten ytterst vådliga läge midt i Norrbottniska
viken. Kraftiga skäl tala alltså för Sydostbrotten förseende med
någon slags fyranstalt, och dertill vore måhända ett fyrfartyg det
lämpligaste. På grund af hvad sålunda blifvit andraget, hemtar jag
stöd för den vördsamma anhållan
att, efter vederbörandes hörande, endera en fast fyr
anbringas å klippan Bonden, eller att fyrfartyg förläggas
vid de s. k. Sydostbrotten, samt att R. St. behagade,
till utgående under nästa Statsreglerings-period,
härtill anvisa ett extra anslag af 7 0,000 rdr rmt, eller
enahanda belopp, som anslogs till fyrfartyget på Finngrundet.
Begärdes på bordet.
Frih. Creutz, Steffan, väckte en motion af följ. innehåll:
Man återfinner i K. M:ts TjenstgöringsReglemenfe för Arméen,
1 Del. 5 Cap, 47 §, ett stadgande, härledt ifrån K. Reglementet
d. 1 Mars 1859, till utseendet obetydligt, men som dock vid äktenskapers
ingående förorsakar både kostnader, besvär och tidspillan,
utan att medföra det allraminsta gagn, men väl åstadkomma
förargelse. Den gäller Officerares giftomannarätt öfver Ryttare,
Soldater och Båtsmän. 1 de allmänna lagsamiingnrne återfinnes
detta stadgande, härledt ifrån TjenstgöringsReglementet, sålunda:
»Ryttare, Soldater och Båtsmän få ej gifta sig, utan sina Officerares
tillstånd.» I 10 §, 3:dje Kapitlet GiftermålsBalken deremot
står: »häfdar man qvinna under äktenskapslöfte, då skall hau taga
henne till äkta, om hon det påstår m. m.» Som nu sådant häfdaude
understundom händer både Ryttare, Soldater och Båtsmän,
och således här tvänne lagar strida emot hvarandra, så att fråga
blir, hvilkendera måste företrädesvis gälla, och vid afgörandet deraf
Office rare tilläfventyrs kunde komma i en obehaglig mellanhand,
så lår jag, såsom äfven Officer, yrka:
att detta ur TjenstgöringsReglementet citerade stadgande
måtte uphöra att gälla.
Afven denna motion bordlädes.
Den 26 November e. us.
4 öl
Uplästes en utaf Hr af Robsahm, Carl Reinhold, inlemnad
så lydande motion:
Sedan jag, för min del, nogsamt insett de kännbara följderna
af Rikets sednast församlade Ständers frikostighet, har jag trott
mig böra vid denna Riksdag, i den mån på mig kau ankomma,
bidraga till sparsamhet och hushållning ; men det finnes icke dess
mindre behof, som icke låta nedtysta sig, och hvilkas förbiseende
skulle nedsätta Statens värdighet, — änskönt dessa samma behof,
midt under inflytelsen af sednaste Ständers gifmildhet, alldeles sattes
å sido. — Jag menar pensioner för sådana i Arméen qvarstående
Officerare af majors-, kapitens- och subaltern-graderna, som antingen
hafva allsintet eller högst obetydligt understöd af Staten,
samt tillhöra de få qvarlefvande sedan våra sista krig. Dessa veteraner
inom en ålder af €0 — 80 år äro så högst få, att ett extra
anslag af 2,000 rdr bko årligen skulle göra tillfyllest till nästa
Statsreglerings-period, då sannolikt en minskning i deras antal redan
inträffat. Äfven skulle dessa, gamle mäns vilkor betydligen
kunna förbättras derigenom, att ett större anseende fastades vid
bränvins-kontrollörsbefattningarne, hvilka, enl. högstsalig H. M.
K. Oscars yttrade åsigt, torde företrädesvis besättas med Officerare,
och hvilkas erhållande derjemte borde anses såsom bevis på Styrelsens
förtroende.
Hvad fördelningen af detta anslag beträffar, kunna inga andra
än sådane, som äro utan enskild förmögenhet, komma i fråga. En
major borde erhålla 500, en kapiten 450 rdr bko och en löjtnant
eller underlöjtnant 300 rdr samma mynt. För dem, som upbära
något slags lön eller inkomst utur Arméens Pensionskassa på indragningsstat
eller expectence-arfv.ode, bör beloppet häraf afdragas
från bemälte pension, likasom de Officerare, som kunna komma i
fråga till pension ur denna fond, men under året blifvit förordnade
till brån vins-kontrollörer, icke böra fä högre pension för det året,
än skillnaden mellan halfva kontrollörs-arfvodet och olvan bestämda
summor. Det öfverskott, som härigenom, af anslaget
2,000 rdr bko, kunde upkomma, borde fördelas emellan dem af
dessa pensionsberättigade, sorn blifvit blesserade i krig, bevistat
affärer, eller sig på ett eller annat sätt utmärkt eller annars sig
synnerligen väl skickat, utan att derföre fått någon utmärkelse
eller belöning.
Den redbara och tänkande menniskan, hvilken ej låter förvilla
sig af egennyttiga beräkningar och öfverspända fordringar, inser
mer än väl huru omöjligt det är för en Regering med begränsade
tillgångar att hjelpa alla behöfvande, men det låter svårligen neka
sig, hvad jag nyss hade äran antyda, att de till annan tjenst icke
förflyttade, men i Arméen qvarstående Officerares intressen vid alla
tillfällen blifvit förbisedda, lika litet som att de kunna hafva
samma , goda matsmältnings-organer, som de Hrr af Reg:ts officersgraderna,
hvilka hugnas med 1,500 och 2,000 rdrs pensioner. —
Rättvisa och billighet fordra således, att R. Högh St:r fästa upmärksarohet
vid denna framställning, synuerligast då de officerare,
om hvilka här är fråga, icke kunna hänföras under fattigförsörj
-
4(i2
Den 26 November e. m.
nings-förordningen, änskönt flere än en af dem med ålderdomens
vacklande steg stapplar till sin graf, sedan de åt fäderneslandets
tjenst och försvar offrat sin ungdoms bästa krafter och under
knappa lönevillkor genomsträfvat sin tjenstemannabana vid sidan
af oräkneliga bekymmer för sig och sin familjs nödtortiga bergning,
och då slutligen härtill kommer, att en och annan af dessa gamla
krigsmän, så väl under krigets faror, som fredens lugn, uträttat
mer än mången annan af lyckan mera gynnad och ändå vid mer
än ett tillfälle blifvit förbigången, antingen han nu varit för blygsam
att sjelf föra sina meriter till torgs eller saknat en inflytelserik
förespråkare, men det oaktadt aldrig knotat, hvarken på sina medborgare
eller de styrande, torde stora skäl vara för handen, att en
nådig Konung och ädelsinnade Ständer taga dessa gråhårige fäders
öde om händer och skydda deras få återstående dagar för nöd
och brist.
Om remiss af denna min motion till Höglofl. StatsUtsk:t anhåller
jag vördsamt.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Uplästes följande utaf Frih. af Schmidt, Georg, inlemnade
motioner, nemi.:
l:o.
Den motion, jag nu får äran framföra, är ingalunda ny i
afseende på den ersättning, som dermed åsyftas åt yngre kamrater
inom Arméen, enär en sådan af Hr Björnstjerna, J. M., under
sistförflutna Riksdag behandlades af dåvarande StatsUtsk, och ansågs
då icke kunna bifallas, men den är ny i afseende på den
källa, hvarifrån ersättningen föreslås skola härflyta, äfvensom förändrad
till sin omfattning. De förrättningar, hvarvid allm. ombud
måste närvara, för att bevaka dels Kronans, dels Civila, Ecklesiastika
och Militise-boställeus, samt Soldat- och
hafva under sednare åren till antal förökats på samma gång skjutslegan
blifvit förhöjd. Dessa förrättningar äro alla följder af jordbrukets
och andra näringars framåtskridande utveckling, eller någon
gång äfven af jordegares tvister om bättre rätt till den eller den
åkern, ängen, beteshagen eller skogslotten.
Jordvinningar erhållas genom sjöars sänkning eller uttappning
helt och hållet, genom rågångars upgående emellan tvistande grannars
egor, och på sätt och vis äfven genom laga skiften, som
medgifva hvar och en att, oberoende af grannars »ja» eller »nej»,
behandla tillskiftad jord ändamålsenligare än förut ske kunnat.
Hvad är då billigare, än att den, som skördar de framtida frukterna
af företagen, och den, som genom en sådan tvist orsakar
kostnader för andra, hvilka dermed för sig sjelfve icke hafva något
att skaffa, ersätter dessa kostnader, då Staten icke är i tillfälle att
ersätta sina dervid närvarande målsmän, de allmänna ombuden?
Nämndemännen få numera ersättning både för resekostnaden
och lefnadskostnaden vid ofvanomförmiilda tillfällen, oeh vid mångfaldiga
slags andra; magistratspersoner och borgare likaså. Fordrar
Den 26 November e. m.
453
då icke rättvisan och billigheten att någon ersättning tillkommer
äfven kronofogden eller krono-länsmannen, presten och officeren
eller under-officeren, som enligt förordnande eller ordres sig inställer?
På
grund af hvad jag haft äran anföra, får jag derföre vördsamt
föreslå:
l:o att skjuts-ersättning, enl. gällande rese-reglem., måtte
tillerkännas allmänna ombuden vid alla de förrättningar
och sammankomster, dit de blifva beordrade, antingen
på befallning eller reqvisition af K. Befallningsh:de eller
annan myndighet, för att bevaka under bemälde myndighets
inseende varande egendoms-rätt; och
2:o att ifrågav:de skjuts ersättning måtte gäldas af den
eller dem, som förrättningen eller sammankomsten begärt
eller föranstaltat.
Om remiss af denna min motion till vederbör], Utsk. får jag
vördsamt anhålla.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
2:o.
K. M:ts nåd. Instruktion, hvarefter de till general-mönstrings
förrättande vid K. Flottans särskilda korpser förordnade hafva att
sig i underd. rätta, gifven den 11 Sept. 1841, innehåller uti 4:de
mom. af 12 § ett åläggande vid vite för rotehållarne att inställa
sig vid general-mönstring, antingen numret är vakant, effektivt eller
båtsmannen bortkommenderad.
Onskligt vore att denna rotehållarnes skyldighet förändrades
till en rättighet, i likhet med hvad den för rotehållarne för Arméen
är, att sig vid general-mönstring inställa, för att sin rätt bevaka.
Föreskriften qvarstår sedan äldsta tiden af båtsmans-rotehållets
tillvaro och var möjligen då af behofvet påkallad, enär rotens och
båtsmannens ömsesidiga rättigheter och skyldigheter icke voro så
bestämda, som nu är händelsen genom tid efter annan utkomne författningar
och då tvister dessa parter emellan vid mönstringen lättare
kunde afgöras, än nu torde vara fallet. Månne icke båtsmansrotehållarnes
inställelse vid general-mönstring sker lika mycket för
bevakande af egen rätt som för Kronans eller båtsmannens skull?
och månne i sådant fall behöfligt eller ens lämpligt är, att förelägga
vite för bristande inställelse? Rotehållare, som hafva lång väg
till mönstringsstället och icke veta -sig hafva något att andraga eller
uplysa vid mönstringen, underkasta sig heldre att böta än att på
en onödig resa upoffra en för landtmannen dyrbar tid. De, som
hafva sina nummer vakanta, måste inställa sig för att vid numrets
upropande betyga sin egen närvaro, för att undvika plikten. Ar
det rimligt att låta en sådan föreskrift qvarstå?
Borttagandet af densamma skulle äfven förkorta eller förenkla
möustrings-förrättningen och följderna deraf. Nu måste dervid en
noggrann förteckning upsättas på frånvarande rotehållare och denna
förteckning sedan öfverlemnas till K. Amiralitets-Krigsmans-kassan,
hvars styrelse vidare hos vederbörande K:s Befide begär böternas
Ben 26 November e. m.
uttagande, hvilkets verkställande åter fordrar mycket skrifvande och
mycken tidsspillan, ofta af mera värde än liela bötesbeloppet, som
i medeltal under åren 1852—1856 till kassan influtit med 146
rdr 75 öre rmt årligen, hvaruti möjligen ingått böter för andra
försummelser, i hvilket fall nu ifrågavarande äro så myeket lättare
att ersätta.
Med auledn. af hvad jag haft ära» anföra, får jag vördsamt
föreslå,
att K. St:r ville dels till K. M. ingå med underdånig
anhållan om förändring af ofvan nämnde föreskrift, i den
syftning, motionen innehåller, dels för sin del besluta
den erforderliga ersättningen till K. AmiralitetsKrigsmanskassan
af Statsverkets tillgångar för den inkomst, kassan
derigenom förlorar.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utsk. får jag
vördsamt anhålla.
3:0.
»Tager lagstadd dräng lega till båtsman under sitt tjensteår,
»förblifver han i fredlig tid i tjensten till laga flyttningstid, men
»roten betalar dess lön oell rättigheter till AmiralitetsKrigsmans»kassan.
»
Detta gamla stadgande, som ännu i dag tillämpas på sätt att
båtsmannens lön och rättigheter, under namn af »förverkad båtsmanslön»
infordras till AmiralitetsKrigsmans-kassan ifrån hvarje rusteller
rotehållare, som till båtsman legt i årstjenst varande dräng,
synes mig böra förändras i hvad det angår båtsmannens mistning
af lön och rättigheter så, att han får tillgodonjuta dessa förmoner
ifrån och med månaden efter den, under hvilken han blifvit till
båtsman antagen, likasom hans vederlike vid indeldta Arméen,
soldaten, och likasom hvarje tjensteman vid Civil- och Militiee-Staterne,
naturligtvis med den inskränkning, som kan upkomma genom
företrädarens eller hans enkas innehafvande af torpet till laga
fardag.
Detta vore en behöflig förbättring i båtsmannens villkor, ty
sällan är legau så stor, att den förslår till inköp af nödiga inventarier
vid torpet, äfven om dessa inskränka sig til! en ko, några
får och den enklaste redskap för åkertäppans bruk. Kan deremot
den legde få upbära t. ex. ett halft års lön af den husbonde, han
lemnar, då han skall tillträda torpet, och på samma gång af roten
hvad denne eljest till AmiralitetsKrigsmans-kassan skulle erlägga för
båtsmannen, så är detta jemte legan en hjelplig tillgång för den
nya jordbrukaren.
Att K. AmiralitetsKrigsmans-kassan genom en sådan billighetsåtgärd
ieke bör vidkännas minskning i sina inkomster, är å andra
sidan rättvist, hvadan jag får äran föreslå:
1:0 att ifrågavande »förverkade båtsmanslöner» icke mera
från rotarne infordras, utan att båtsmännen ega att lön
och rättigheter tillträda med månaden efter den, under
hvilken de blifvit inskrifne; och
1J e ti 26 November e. m
4 »r>
2:o att K. AmiralitetsKrigsmans-kassan af Statsverkets tillgångar
erhåller ersättning för ofvannämnde inkomst.
Enligt hvad Stats-revisorernas berättelser »plysa, hafva de s. k.
»förverkade båtsmanslönerna», i medeltal beräknadt för åren 1852—
1856, utgjort 1594 rdr 26 öre rmt om året, uti hvilket belopp
likväl möjligen ingå de på annat sätt »förverkade båtsmanslöner»,
hvarom berättelserna icke gifva vid handen.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utsk. får jag
vördsamt anhålla.
4:o.
»Båtsmannen förverkar sin lön till AmiralitetsKrigsmans-kassan :
l:o. »När han bortrest eller utan laga förfall blifvit längre
»borta, fin honora varit tillåtet.»
2:o. »När han motvilligt uteblifvit från mötesplatsen och up
»fordringen,
änskönt han sedermera efter några veckors förlopp sig
»godvilligt inställer.»
3:o. »När han rymmer och antingen godvilligt återkommer
»eller ertappados; allt ifrån den dag då båtsmannen uteblef eller
»saknades, till den dag, han sig åi er inställde eller ei tappades; och
4:o. »För den tid han för brott häktas och dömes, men i
»numret får stå qvar. I alla dessa händelser får roten hos sig in
»nehålla
lönen intill dess den kan af AmiralitetsKrigsmans-kassan
»upbäras.»
Vid förstnämnda fall tyckas orden »när han bortrest» antyda
att lönen skall gå i betalning för erhållen tjenstledighet, hvilket
härvidlag är en obillighet, emedan tjenstledighet för bortresa vanligen
icke beviljas, då karlen är behöflig för tjenstgöring, och emedan
han under en resa till sjös erhåller öfning uti sitt yrke, hvil
ket
han icke gör hemma på roten, och derigenom indirekt gagnar
tjensten mera än om han icke hade tjenstledighet.
Vid alla de öfriga fallen utgör föreskriften om lönens mistning
en skärpt bestraffning, som förefaller ovärdig lagstiftaren. Krigs
lagarnes
straff äro de enda, som dervid bör komma i fråga, ty hvarföre
skall gemenskapen vid Flottan straffas på dubbelt sätt, då gemenskapen
vid Arméen icke är underkastad något dylikt ?
Jag får derföre vördsamt föreslå uphörandet af dessa föreskrifter,
hvarigenom båtsmannen ålägges ett ekonomiskt straff utöfver
eller jemte det Krigsartiklarne föreskrifva.
Då af Revisionsberättelserna icke kan utrönas, såsom jag vid
min nyss afgifna motion nämnde, huru stor del af de till K. AmiralitetsKrigsmans-kassan
ingångna »förverkade båtsmanslöner» belöper
sig på hvarje af kassans inkomster under denna benämning, och
jag dervid föreslagit ersättning till bemälde kassa af hela denna
inkomst, så torde i afs. på denna motion ifrågakomma utrönandet
af rätta ersättningsbeloppet endast i händelse den förra motionen
afslås.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utsk. får jag
vördsamt anhålla.
Dessa trenne sednare motioner begärdes på bordet.
456
Den 26 November e. m.
Föredrogs ocb bifölls StatsUtskrts Mern. N:o i, ang:de antagande
af ytterligare kanslibiträde.
Anmäldes och lades på bordet:
Konstitutions-Utskottets
Mern. N:o 2, med upgift på de från sisth Riksdag hvilanda
förslag till ändring i Grund lagarne.
LagUlskoltels
Utlåtande Nio 4, i ani. af verkställd granskning af 11. St:rs
Just.Ombss embetsberättelser, diarier oeh registratur under tiden
från förra till innevarande Riksmötes början; oeh
Utlåt. N:o 5, i ani. af väckt motion om föreskrifter rörandte
underhållande i farbart skick af kyrkoväg samt afsynande deraf
Expeditionsutskott ets
Utlåt. Nio 4, i ani. af framställd fråga om särskild tryckning
af alia inom RiksStånden väckta motioner.
Föredrogs, men begärdes på bordet Riddarh.UtskRs Utlåt. N:o
3, i ani. af väckt motion, att R. o. Ad:ns prot. må föras i sammandrag
m. m.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Redan i början af
förra decenniet beviljades Hr Kapten Baltzar Cronstrand ett betydligare
anslag af allmänna medel, som till nämnde Kapten skulle utbetalas
i utbyte emot åtskilliga af Hr Kaptenen utförda ritningar öfver
Egyptens förnlemningar. Utan att likväl hafva verkställt sagde
utbyte, medgafs dock Hr Kaptenen att, någon tid derefter, i förskott
få upbära ett betydligare belopp af förenämnde anslag. Nu lärer
dock vara fallet, att, oaktadt den längre tid, som sedan dess försvunnit,
så har icke något aflemnande i antagligt skick af sagde
ritningar egt rum; och är det af denna ani., som jag ansett det
vara i sin ordning, att göra det Högiofl. StatsUtskrt upmärksamt
på det anförda förhållandet, under hemställan, att Utsk:t måtte vidtaga
nödiga mått oeh steg till förebyggande att Statsverket, oaktadt
de utgifna medlen, icke må gå i mistning af ritningar, sora jag är
öfvertygad skola ega värde i så väl historiskt som antiqvariskt hänseende,
samt derjemte kunna tjena till ledning vid monumentala
byggnaders upförande.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan den nu
väckta motionen blifvit skriftligen upfattad och till dagens prot.
aflemnad, föredragning deraf skulle ega rum.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. S e. m.
lii fidem,
0. Brakel.
t'
Q
Den 30 November f. m.
4*7
Onsdagen den 30 November 1850.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 2 prot.-utdr. för (1. 26 dennes f. och e. ro.
Just. pleni.-prot:t för d. 16 dennes e. m.
Uplästes ett af Gr. Barnekow, Kjell, inleronadt, så lydande
memorial:
I anledn. af min fortfarande sjuklighet får jag härmed afsäga
mig förtroendet att vara Bänkman inom 3:dje Bänkmansafdeluingen,
med bibehållande likväl af min riksdagsmannarätt.
Denna anhållan blef af lt. o. Ad. bifallen.
Gr. Wrangel, Tönnes: Inför Riddarh.Utsk. har Hr Blomstedt,
Chr., anmält sig för uttagande af pollett för adliga ätten
Armfelt, N:o458. Fullmakten är till ordalydelsen riktig; men vid
efterseende i genealogien befinnes, att tvenne äldre ättmän, än
Öfverste Gustaf Armfelt, äro uptagne, nemi. Johan Christoffer och
Erik Wilhelm, och hvilka således äro berättigade att före den
förstnämnde representera. Hr Blomstedt anmodades då att skaffa
sig underrättelse om, huruvida någon af dessa personer äro döda.
Öfverste Armfelt har, med anledn. häraf, inlemnat en så lydande
skrift:
»Undertecknad, född i Strasburg 1781 den 26 Mars, och son
till framlidne Öfversten och Riddaren af SvärdsOrdens stora kors och
Franska Orden pour les mérites, Eric Ludvig Armfelt och dess Fru
Salomi Margarethe Scheffler, förklarar härmedelst på ära och tro,
att jag är den enda i Sverige bosatte manliga medlem af adeliga
ätten Armfelt N:o 458, samt att Eric Lorentz Armfelts söner, Johan
Christopher, född 17 83, och Eric Wilhelm, född 1789, alltid
vistats inom Finland, och derstädes, efter hvad mig är bekant, för
flera'år sedan aflidit. Tjelmo och Johannisberg d. 23 Nov. 1859.
Guslaf Mauritz Armfelt,
Öfverste, Commendör af S. O.
(Sigill.)»
Denna skrifvelse vinner ett ytterligare stöd deraf, att vid efterseende
i Finlands Adels-matrikel stå upgifne de ofvannämnde tvenne
personerna, hvilka äro födde på 1780-talet; men som om dem icke
några uplysningar kunnat erhållas, är det troligt att de aflidit.
458
l)eii 30 November f. m.
Emellertid ansåg sig Utsk. icke kunna lenina pollett på en sådan
skrifvelse, utan beslöt, att saken skulle underställas It. o. Adis pröfning,
hvarföre jag nu får hemställa, om R. o. Ad. tillåter, att pollett
må till Hr Blomstedt utlemnas.
Med anledn. häraf yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att
då de tvenne på 1780-talet födde medlemmar af adeliga ätten
Armfelt, nemi. Johan Christoffer Armfelt och Erik Wilhelm Armfelt,
hvilka å stamtaflan finnas antecknade såsom äldre ättemän än
Ofverste Gustaf Mauritz Armfelt, och om hvilkas lefnadsförhållanden
stamtaflan ej innehåller några uplysningar. enl. all sannolikhet
varit bosatte i Finland och förmenas hafva derstädes aflidit, samt
R. o. Ad. tillförene .under likartade förhållanden medgifvit, att
hufvudmannarätt finge utöfvas af yngre, i Sverige bosatte ättemän,
ansåg sig H. Exc. böra hemställa, att Ofverste Armfelt, hvilken
vid flere föregide riksdagar intagit säte och stämma för adeliga
ätten Armfelt, måtte anses såsom nämnde ätts hufvudman, intilldess
annat förhållande kan styrkas, samt att den af honom till denna
Riksdag utgifne fullmakt följaktligen måtte af R. o. Ad. godkännas.
Ropades Ja.
Frih. Raab, Adam Christian: Vid början af föreg:de plenum
remitterades en motion, väckt, om jag minnes rätt, af Hr
Skjöldebrand, ang:de inrättande af hedersdomstolar vid Arméen, och
vid slutet af samma plenum framställdes af Hr Brakel ett förslag
rörande uphäfvande af duellsplakatet. Dessa motioner komma väl
icke att behandlas i sammanhang med hvarandra, femedan den ena
remitterades till Ekon.Utskit och den andra till LagUtsk:t. De
stå likväl i nära inbördes samband, och det är derföre jag nu ber,
att med några ord få beröra den förra, under det jag yttrar mig
om den sednare. Såsom ett skäl, hvarföre detta sker först efteråt,
anhåller jag att, ehuru icke såsom någon ursäkt, få anföra, att
jag först sent upkom i den dagens plenum.
Om ingen fråga af denna art hade blifvit på Riddarhuset
väckt vid denna Riksdag, skulle jag hafva ansett det vara ett sjukligt
symptom af sömnaktighet; att deremot nu så skett, finner jag
vara ett glädjande tecken af förtrytelse och bekymmer, som jag
delar, öfver vissa företeelser, hvilka under loppet af de sednare åren
timat inom Svenska Arméen. Det är långt ifrån, mine Hrr! att
jag skulle vilja förorda återuplifvandet af ett förhållande, som fordom
fanns inom denna Armé, — ett visst öfvermod hos den, som
bär militärdrägt, emot den, som hade civila kläder. Lyckligtvis
har raan kommit derhän, att bildningen äfven i detta fall tagit ut
sin rätt, och att en dylik missrigtning af militär-andan icke numera
kan komma i fråga. Likaså tror jag icke heller, att det skulle
vara nyttigt, att befrämja ett militär-företräde, sådant som i Preussen.
Men emellan sådana ytterligheter, å ena sidan, och den, till
hvilken vi af likgiltighet kunna komma, å den andaa, är ett stort
rum, och jag hatar i allmänhet ytterligheter.
Man behöfver väl icke på detta rum påminna om värdet af en god
militäranda. Det är obestridligt, att en varmare känsla för kamratska
-
Den HO November f. m.
450
pet, en fruktan, att se den uniform. man bär, fläckad, innebära grundpelare
för uprättliållandet af militärens duglighet, och de äro i sanning
af så stort värde, att de icke böra bortsopas. Vi måste medgifva,
mine Hrr! att en fader med förmögenhet, som eger tillfälle
att gifva sin son en god upfostran, skulle draga mycket i betänkande,
huruvida han borde egna honom åt militärståndet, der ofta
små löner erbjudas, om han icke visste, att detta stånd vore äradt
och ansedt, och en ung man med hufvud och kunskaper skulle i
sanning icke egna sig deråt, om icke ära vore der att förvärfva,
och äran är en god sporre, som icke får förloras. Jag tror, att
det nu är hög tid att söka återväcka till lif deri domnande sanna
militär-andan, på det att icke de skandaler, sorn beklagligen egt rum,
må förnyas och ytterligare nedsätta militärens anseende. Jag tror, att
det är på militärens tjenstbarhet och den omsorg, som derpå nedlägges,
som samhällets bestånd ytterst hvilar, och jag är förvissad,
att sådana händelser, som här i landet, egt rum. icke skulle kunnat
passera i andra länder. Möjligen kunde man beskylla England att
förr hafva varit liknöjdt om sin militärs anseende, åtminstone i afseende
å dess landt-armé; men äfven der tror jag icke, att något
sådant skulle på sednare tider hafva kunnat inträffa. Vi måste
ihågkomma, att förhåilanderna äro betydligt olika emellan oss och
de länder, der militären är samlad till tjenstgöring större delen af
året; här skulle, till följd af Armdens spridda läge i ett glest bebodt
land, der sällsamt flere kamrater råkas oftare, än på mötena,
militiir-andan lättare kunna förfalla, än i andra länder. Jag tror,
att lagstiftningen kan något uträtta, till förekommande af denna
olycka, och jag föreställer mig också, att det är ur denna synpunt,
som motionerna blifvit väckta. Jag håller fördenskull motionärerna
räkning för deras förslag, icke derföre, att jag tror deras förslag
vara fullt lämpliga, utan emedan de fästat, upmärksamheten på en
fråga, som bör närmare skärskådas.
Hr Brakel, som jag har det nöjet att se här bredvid mig,
har föreslagit uphäfvandet af duellsplakatet; jag såg det först i tidningarne,
och för första gången i min lefnad har jag nu läst detta
plakat, utfärdadt af Carl XI 1 682. Den stränge herren förbjöd
deri all duell. Icke blott duellanten, utan t. o. m. den, som dertill
utmanade, äfven om ej duell biet' af. Seknndanten, eller den,
som antog inbjudningen att blifva det, straffades med tjenstens förlust,
fästning på 2 år och 2,000 dalers pligt o. s. v. Men då
Carl XI sålunda förbjöd duellen, ville han sätta något annat i st.,
och med lika strängt ansvar bestraffade han alla beskymfningar
emot militärer eller vederlikar. Motionären har endast fästat sigvid
den sednare delen af plakatets innehåll, eller den om beskymfningar,
och jag föreställer mig, att han gjort det af en helt annan
afsigt, än att få ansvaret för beskymfningen uphäfdt, nemi. den,
enl. min öfvertygelse, lofliga afsigten, att få dueller återigen införda,
och hvarföre icke säga rent ut på detta rum, att det är en visserligen
bedröflig, men en i yttersta nödfall nyttig möjlighet att
förekomma skandaler. — Jag tror således, att det stränga straff,
som är stadgadt mot dueller, bör uphäfvas, och ersättas af mildare
460
I)en 30 November f. m.
bestämmelser. Att borttaga all bestraffning för duellen, vore hvarken
att önska eller att tillstyrka. Måtte Utsk:t ej göra med motionen,
som den, hvilken afklippte receptet, nemi. taga bort bestraffningen
för beskymfningen och bibehålla det för duellen. Det
är en sådan utgång, liknande den att »komma ur askan i elden»,
jag vill söka förekomma, och ber derföre få säga några ord om de
af Hr Skjöldebrand föreslagna hedersdomstolar.
Tvifvelsutan föreställer sig många, likasom han, att hedersdomstolar
skola kunna surrogera duellsplakatet. För min del tror
jag icke, att dylika domstolar skulle vara lämpliga i Sverige, och
instämmer i, hvad derom vid remissen blifvit yttradt. Jag tror,
att hedersdomstolar, sådana de äro organiserade i Preussen, innebära
någonting inqvisitoriskt, emedan förhandlingarna der äro hemliga,
och de äro således, enl. min öfvertygelse, helt och hållet
stridande mot den grundval, hvarpå vårt samhällsskick hvilar.
Då alla mål hos oss böra vara underkastade laga ransakning och
dom, måste jag, ur synpunkten af denna, det Svenska folkets oafvisliga
rättighet, motsätta mig hvarje inrättning, som strider mot
denna grundsats. I Frankrike har man ett annat slag af domstolar,
nemi. »conseils d’enquéte», men deras befogenhet sträcker sig
icke så långt, som i Preussen. De bestå blott af det högre befälet,
och det är att märka, att der har detta befäl i allmänhet öfver sina
underordnade en större makt än hos oss. Snarare tror jag, att man
kunde hemta någon ledning för sina rådslag i denna fråga från
Österrike — ett land, der militären står i stort anseende, men der
de militäriska hederstvisterna icke afgöras af hedersdomstolar, utan
helt enkelt dragas under krigsrätt. Det är en sådan behandling af
hederstvister, jag tror äfven möjlig i Sverige, och anhåller derföre,
att få meddela några upgifter om den Österrikiska lagstiftningen i
detta hänseende.
Efter Österrikiska krigslagarne bestraffas förolämpningar a) som
brott (Verbrechen):
aa) om de bestå i en för officers-ståndet skymflig misshandling,
eller i smädelser i en eller flera personers närvaro, eller genom
skrifter, i tryck, o. s. v., utan att bestämda fäkta dervid behöfva
blifvit angifna, utan endast om vissa kännemärken på den förolämpade
personen bestämdt låta märka, hvem som blifvit menad;
ab) om en officer anklagar en annan, eller så uttalar be
skyllningar
mot någon för ett updiktadt brott, att anledning till
laglig undersökning deraf kan upstå.
I begge dessa fall (aa) och (ab) straffas den förolämpande med tjenstens
förlust, samt under försvårande omständigheter med ett till
tio års fästning.
b) som förseelser (Vergehen), om förolämpningarne kunna betraktas
som i ringare grad sårande:
aa) ogrundade beskyllningar om brott, utan afsigt att skada;
ab) lättsinniga beskyllningar om ohederliga eller osedliga handlingar
och tänkesätt;
bb) offentliggörande af andra äreröriga, om ock sanna, fakta
ur privat- eller familje-lifvet;
Den 30 November f. ni.
401
bc) andra smädelse)'.
Alla dessa fall bestraffas med 6 månaders till ett års fängelse,
och under försvårande omständigheter med tjenstens förlust.
Vid Dueller äro straffbare:
a) den, som utmanar (oftast straffbarare än den utmanade);
b) den, som antagit utmaningen;
c) sekundanterne, så framt de ej sökt afstyra duellen ;
d) de, som genom spott och spe eller på annat sätt föranledt
eller upeggat till duellen;
e) oell f) kommendant, som ej hindrar, och befälhafvare, som
ej bestraffar duell, som kommit till deras kunskap.
Straffen äro från 6 månaders till 5 års fängelse, om döden ej
varit en följd af duellen; annars från 5 till 10 år, och, under försvårande
omständigheter, ända till 20 år.
Rencontre, eller då strid och utmaning genast följa hvarandra,
straffas med arrest från 1 till 6 månader, samt om svårare sår
eller döden deraf varit en följd, fängelse från 6 månader till 5 år,
under försvårande omständigheter.
Hvarken vid Duell eller Renconlre straffas med tjenstens förlust,
så framt ej under dessa någon ohederlig handling blifvit begången.
För min del föreställer jag mig, att om sådana mål, som här
äro antydda, blefve dragna under krigsrätt, skulle sådant hos oss
vara lämpligt, emedan krigsrättens förhandlingar äro offentliga och
dess domslut underkastade pröfning i högre instans. Jag tror, att
detta är det lämpligaste sättet, på hvilket den ömtåliga frågan kan
lösas, och jag vågar lägga Utsk:t på hjertat att icke med liknöjdhet
betrakta saken, anhållande derjemte att dessa mina anmärkningar
måtte såsom ett amendement till Hr Brakels motiou få
åtlölja densamma till LagUtsk:t.
Uppå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s proposition biel' detta yttrande
remitteradt till LagUtsk:t.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yl trade, att R. Stms underd. condolance-adress
till H. M. Enke-Drottningen Josefina blifvit af H. Ex.
jemte de öfriga RiksStåndens Hrr Talmän sisth Måndag till Ii. M.
öfveiiemnad, samt att Ii. M. sedermera behagat aflåta ett nådigt
svar derå, hvilket nu torde få för R. o. Ad. upläsas.
Detta nådiga svar uplästes härefter och lydde sålunda:
Mine Hrr!
Med tacksamt och uprördt hjerta emottager jag uttrycken af
R. Stms deltagande uti den djupa sorg, som träffat mig. Den
allmänna saknaden^ som följde den älskade Konungen till grafven,
var ett rörande bevis på erkännandet af allt det ädla och goda
Han velat och utfört.
När jag lemnade fädernehemmet, gaf jag ett heligt löfte, att
dela såväl sorgen som glädjen med min ädla make, att älska det
land, Han så högt älskade. Vid upfyllaudet af dessa pligter följde
462
I)en 30 November f. m.
jag blott mitt hjertås böjelse; jag fann min lycka uti den tillgifvenhet,
som mötte mig i mitt nya fädernesland; hågkomsten deraf
förvaras i tacksamt minne.
I 3 6 Ar var jag dagligt vittne till min Gemåls höga egenskaper.
till Hans outtröttliga bemödanden för Sitt Folks ära och
förkofran, till Hans ödmjukhet i lyckan, och sist till Hans undergifvenhet
under de långa pröfningar, som det behagade Gud att
skicka Honom.
Den älskade Hädangångne sörjde stundom öfver oförmågan att
längre kunna verka faderligt för Sitt Folk, men aldrig hördes Han
klaga. Det rätta och sanna ville Han, att omfatta alla med kärlek,
var ett behof för Hans varma hjerta ! Detta arf mottager jag,
mine Hrr! och om jag ej kan verka, som min ädla Make, för
Folkets lycka, kan jag dock, som Han, älska detsamma, önska dess
väl och anropa Gud att beskydda Sveriges framtida öden.
Jag beder Svea Rikes Ständer emottaga dessa uttryck af upriktig
tacksamhet, samt försäkran om min fortfarande välvilja och
bevågenhet.
JOSEPHINE.
Föredrogs Konst.Utsk:ts d. 26 d:s bordlagda Mern. N:o 2,
med upgift på de från sisth Riksdag livilande förslag till ändring
i Grundlagarne.
Flere Ledamöter begärde ytterligare bordläggning af detta
Mern., hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att det
vid hållet Talmans sammanträde blifvit öfverenskommet, att Talmannen
skulle föreslå de resp. RiksStånden att företaga Mennt
till behandling Lördagen d. 10 uästk. Dee.; Och hemställde II.
Ex., i anledning häraf, huruvida R. o. Ad. behagade bifalla detta
förslag och besluta att ifrågav:de Mern. skulle upföras främst å
sagde dags Föredragnings lista.
Ropades Ja.
Efter föredragning af LagUtsk:ts den 26 d:s på bordet lagde
Utlåt. n:o 4, i ani. af verkstäld granskning af R. St:s Just. Omb:s
embetsberättelser, diarier och registratur, under tiden från förra till
innevtde Riksmötes början, begärdes detta Utlåt, af flere Ledamöter
ånyo på bordet, hvarjemte anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf; Då det väl är gifvet, att de
plena, som närmast härefter inträffa böra egnas för det första åt
väckandet af motioner, och för det andra åt dessa motioners snara
afsändande till vederbörliga Utskott, så torde icke mycken tid återstå
för behandlingen af det nu föredragna LagUtsk:s Betänk. n:o 4.
Jag får derföre vördsamt hemställa, att detta Betänk, måtte varda
upfördt å föredragningslistan näst efter Konstit.Utsk:s mern. n.o 2.
Propos. å bifall till detta förslag framställdes och besvarades
med Ja.
Deli 30 November f. m.
Föredrogs LagUtsk:ts d. 26 d:s bordlagde Utlåt. n:o 5, i anledning
af väckt motion om föreskrifter, rörande underhållande i farhart
skick af kyrkoväg samt afsynande deraf.
Detta Utlåt, lades till handlingarne. med förklarande, att 1!.
o. Ad. ansåg den dragande motionens behandling tillkomma Allm.
Besv-, o. Ekon.Utsk:t.
Exped.Utsk:ts Utlåt. n:o 4, i ani. af framställd fråga om särskild
tryckning af alla inom RiksStfinden väckta motioner, föredrogs
nu, men blef på flere Ledamöters anhållan ånyo bordlagdt, hvarjemte
anmälde sig och yllrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Af samma skäl, som jag nyss
anförde i fråga om LagUtsk:ts Betänk. n:o 4, får jag jemväl anhålla,
att Exped.Utsk:ts nu föredragna Ullåt. mo 4, må på föredragningslistan
upföras näst efter LagUtskds nyssnämnde Betänkande.
Uppå af II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framstäld Prop, beslöt
It. o. Ad. att ifrågv:de Utlåt, skulle å föredragningslistan för d.
10 uästk. Dec. upföras näst efter LagUtskds Utlåt. n:o 4.
Föredrogs Hr Flachs, Johan Fredrik Philip, d. 23 d:s bordlagde
förslag, att RiksStånden skulle sammanträda till gemensam
öfverläggning rörande Bankens vexelhandel.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Hr Flach har i
den nu föreslagna motionen föreslagit, att It. o. Ad. skulle besluta,
och sedermera inbjuda de öfriga RiksStånden att deltaga i detta
beslut, att hålla gemensamma öfveriäggningar ang:de Bankens vexelhandel,
så väl med afseende på den förflutna tiden, som ang:de
de åtgärder, hvilka för framtiden böra i detta hänseende vidtagas.
Det har åtminstone hittills icke varit vanligt, att några allmänna
sammanträden egt rum för andra ärenden, än sådana, som kunde
föranleda till vigtiga beslut för framtiden, och icke för att tala om
saker som redan passerat. Beträffande specielt den fråga, som af
Hr Flach åsyftas, så kan den blifva föremål för R. St:s öfveriäggningar,
då BankoUtsk:ts Betänk. ang:de Revisorernes berättelse inkommit.
Äfven om således det skulle finnas lämpligt, att göra
denna fråga till föremål för gemensamma öfveriäggningar, torde beslut
derom väl icke gerna böra fattas förr än BankoUtslcts nämnde
Betänk, till Stånden inkommit. Denna fråga hänger äfven tillsammans
med det Betänk., sorn BankoUtsk:t har att afgifva angtde
regleringen af Bankens lånerörelse i allmänhet, och detta Betänk,
kan icke inkomma till Ständerna förr än längre fram på riksdagen.
Jag får således på dessa skäl anhålla, att R. o. Ad. icke
måtte godkänna Hr Flachs förslag, utan af slå detsamma.
Hr Bogeman, Carl Adolf: För min del kan jag icke
gilla ifrågav:de motion. Afsigten synes icke vara någon annan, än
att med Fullm. i Banken anställa en inqvisitorisk ransakning. Då
464
Den 30 No ve Oilier f. m.
de åtgärder, Fullm. vidtagit, redan blifvit af 2:ne Statsrevisioner
granskade, och de lyckats genomgå denna skärseld, synes mig som
om Hr Flachs motion vore för tidigt väckt och utan nytta, hvarföre
jag, jemväl på de af föregide talare anförde skäl, ber att tillstyrka
afslag å motionen, synnerligast som BankoUtskit icke lärer
underlåta, att, sin pligt likmätigt, ytterligare nagelfara med bemälde
Fullm.
Hr Flach: Frih. Tersmedens yttrande i denna fråga inne
fattar
egentligen ingenting annat, än ett uprepande af hvad Hr
Ehrenheim i dag 8 dagar sedan derutinnan anförde. Jag hade
tänkt att yttra mig deröfver då, men jag gör det desto heldre nu,
som, då jag vänder mig mot en man, hvilken af oss alla är kand
för frisinnade tänkesätt och att i intet afs:de motsätta sig en fri
forskning, jag således med fog borde kunna förutsätta att aliraminst
han skulle vilja motsätta sig en sådan fri forsknings- och yttranderätt
uti förev:de ämne. Af de skäl, Hr Frilen deremot anfört, har jag
ej funnit mig öfvertygad. Mitt förslag afser nemi., att B. o. Ad.
nu måtte besluta, att gemensamma öfverläggningar ang:de Bankens
vexelhandel skola ega runi innan BankoUtskits déchargebetänk. till
afgörande förekommer hos R. St:r. Skälet till denna framställning
ligger i den omständighet att B. o. Ad. nu är talrikt församladt och består
till stor del af ledamöter från landsorten, dit vissa sällsamma rykten
ang:de denna vexelhandel hafva spridt. sig, hvarför det synes
mig, som skulle dessa ledamöter, lika väl som vi, vara intresserade
af att få frågan nöjaktigt utredd. Men då det är möjligt, att
nämnde ledamöter hvarken hafva tid eller lust, att afvakta den
tid, som för ämnets utredning erfordras, innan de gemensamma öfverläggningarne
kunna hållas, liar jag dock ansett det vara af vigt,
att de nu härv:de ledamöter från landsorterna finge deltaga åtminstone
i beslutet om dessa öfverläggningar och derigenom blifva förvissade
att en noggrann undersökning om förhållandet komme att
ega rum. Frih. Tersmeden har sagt, att det vore olämpligt att
hålla allmänna sammanträden, förr än förslaget til! nytt bankoregl:te
är a (gifvet; men jag anser högst vigtigt att sådana sammanträden
hållas förr än reghtet afgifves, emedan de föreskrifter, som
skola för framtiden i blifvande bankoreghte lemnäs, måste på en
föreg:de granskning vara beroende.
l)å Hr Bogeman yttrat att min ifrågav:de framställning skulle
vara föranledd af personlig ovilja mot nuv:de Hrr BankoFullm.,
hvarom rykte jemväl förut blifvit utspridt, begagnar jag detta tillfälle
att vederlägga såväl detta hans yttrande som detta rykte,
med det förklarande, att lika visst som det aldrig varit eller kan
vara min afsigt att anfalla personer, för hvilkas redliga afsigter jag
hyser all aktning, lika säkert är det dock att jag i denna omständighet
icke kan finna giltigt hinder att ingå uti granskning af sakförhållanden,
nog betänkliga att kunna eller böra med tystnad förbigås,
och i afs:de på hvilkas natur och beskaffenhet, oberoende af
Hrr BankoFullims goda afsigter, jag hänvisar till det af Borgare
St:ts
-
Den 30 November f. m.
St:ts vice talman, som sjelf är en af Börsens anseddaste medlemmar,
i sista plenum, med ani. af diskussionen om K. M:s Propos.
ang:de Statsverkets tillstånd och behof, samt de dervid framställde
anm;r ronde det betänkliga tillståndet i landet, afgifna yttrande,
att detta tillstånd i väsendtlig mån kunde tillskrifvas det sätt,
hvarpå åtskillige affärsmän skött sina transaktioner, ett sätt, hvarigenom
de nära nog trampat heder och ära under fotterna.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Lika med den siste värde ta
laren,
anser äfven jag att det-vöre en stor fördel, om den mängd
af landtadel, som nu är här församlad, äfven vore det, när frågorna
dels om decharge för Pullunge och dels om Bankens reglering för
framtiden förekomma till afgörande. Men för mig är det deremot
omöjligt att begripa, huru detta mål skall kunna befordras genom
Hr Flachs förslag. Dessa vigtiga frågor kunna väl icke företagas
till behandling, utan att R. o. Ad., likasom de öfrige Stånden, hafva
några materialier, på grund af hvilka ett omdöme med sakkännedom
kan fattas, och dessa materialier finnas ieke förr än BankoUtsk:t
inkommit med sitt Betänk. ang:de dels revisionen och dels
Bankens framtida reglering. Så länge dessa Betänk:n ännu icke äro
inkomna, har man ju icke något att gå till för sitt omdömes bestämmande,
och således kan det icke komma i fråga att, äfven om
dessa sammankomster nu beslutades, de kunde ega rum förr än
BankoUtsk:ts ifrågavide Betänk:n blifvit afgifna. Den af Hr Flach
väckta motionen är således icke allenast för tidigt framkommen,
utan den är äfven oriktig, ithy att den omfattar 2:ne olika frågor,
nemi. dels om Fullnnges décharge eller bedömmande af hvad som redan
skett, och dels om Bankens reglering för framtiden. Nu hvilar
den förra frågan på det Utsk:ts Betänk., som upgöres dels med
ledning af Revisorernes berättelser och dels med ledning af den
läsning, som inom Utsk. eger rum af BankoB’ullm:ges prot:r, hvilket
Betänk, brukar temligen tidigt inkomma; och den andra frågan
ii vilar på Utsk:ts Betänk, om lånerörelsen, och detta kan icke inkomma
förr än långt senare under Riksdagen. De öfverläggningar,
som således i dessa frågor skulle förekomma, kunde icke ega rum
förr än långt inpå Riksdagen; och vore det då skäl att derom nu
fatta beslut? Jag anhåller vördsamt om Hr Grins o. Landtm:®
propos. på afslag.
Hr Flach: Gr. Lagerbjelke matte icke riktigt hafva hört
eller rätt fattat min framställning, då han kunnat yttra sig så sora
han gjort. Det är alldeles icke min mening, att några öfverläggningar
skola hållas förr än BankoUtsk:ts Utlåt, angide lånerörelsen
och vexelhandeln inkommit till Ständerna. Men beslutet om dylika
sammankomster har jag ansett böra fattas nu, medan landtadeln
är närvide, på det att den må deri få deltaga. Och äfven
om Betänk. ang:de vexelhandeln för framtiden inkommer långt senare,
så är doek gifvet, att opinionen om hvad som hittills derutinnan
förefallit och hvad som med ani. deraf bör för framtiden
H. I. 30
466
Den 30 November f. m.
göras, borde blifva stadgad genom ifrågavide föreg:de gemensamma
öfverläggningar.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Jag tror för min del att
Hr Flach missförstått hvad Gr. Lagerbjelke ytlrat. Hans anförande
gick nemi. icke derpå ut, att Hr Flaehs mening skulle vara,
att öfverlåggningarne borde ega rum förr än BankoUtsk:ts Utlåtm
inkommit, men väl att det icke vore lämpligt, att fatta beslut om
dessa sammankomster förr än Utl&t.-ne inkommit. Jag hemställer
till motionären, huruvida lian icke sjelf inser, att R. o. Ad. icke
kan fatta sitt beslut i denna fråga förr än Ståndet kan af de inkomna
Betäukme bedöma, huruvida skäl förefinnas till ett sådant beslut.
Skulle i BankoUtskrts Betänk, något skäl icke finnas till klander,
så faller ju vårt beslut då till intet. Icke kan viii Hr Flach
föreställa sig att inom en så stor församling, som lt. St:r utgör, en
utredning af frågan der skulle kunna ske. Het skäl åter Hr Flach
anfört för vigten utaf att nu fatta beslut om gemensamma öfverläggningars
hållande, det nemi. att R. o. Ad. nu är till större antal
församladt än möjligen förhållandet blefve vid den tid Utsk:ts
Betänk, inkommer, torde äfven förlora af sin vigt, då man besinnar
att det slutresultat, Hr Flach afser, icke kan vara de flera gånger
nämnda öfverläggningarne, utan det beslut, som derefter af Stånden
fattas. Den nuvar:de majoritetens tanka må vara mera eller
mindre öfverensstämmande med Hr Flachs åsigt, kan denna doek
icke på nyssnämnda resultat inverka, utan bestämmes detta af den
majoritet, som finnes, då frågan till Ståndet inkommer; och dennas
åsigt torde derföre ock böra bestämma öfver en åtgärd, hvilken,
om den i strid med densamma a priori blifvit beslutad, förlorade
all lämplighet och allt inflytande på den slutliga utgången.
Hr Flach: I afs.-de på Gr. af Ugglas’ sednare framställning
har jag ingenting att säga, emedan jag redan förut besvarat den;
men i afsrde åter på frågan om någon anmärkn. skulle kunna göras
rörande Bankens vexelhandel, så förekommer det mig, som Hr
Gr:n icke med nödig upmärksamhet genomläst BankoRevisorernes
berättelse för år 1858.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: Då R. St:rs be
myndigande
för BankoFullmäktige att upköpa vexlar har till syftemål
att förstärka bankens metalliska kassa, måste det också ligga
stor vigt uppå, att denna vexelhandel bedrifves på sådant sätt, att
ändamålet verkligen vinnes dermed, och icke motsatsen. Nu har
dock motionären upgifvit, att dermed skulle så tillgå, att sedan
Banken köpt en vexel, så betalas den med en assignation, och i
st. f. att Banken skulle derigenom få silfver för att förstärka metalliska
kassan, så aflemnas denna assignation ögonblickligen för att
ur banken uttaga silfver och exportera det. Jag hemställer om
icke detta är en fullkomlig eludering af ifrågavar:de föreskrift. F’ör
min del har jag dock tagit till princip, att icke sätta tro till en
lös upgift; jag följer i det fället den gamla regeln: »audiatur et
Den SO November f. m.
407
altera pars»; toen jag anser det vara af stor vigt att noga nn»
dersöka förhållanderna, så att sanningen må framkomma i sin rätta
dager. Jag hemställer till eder mine Hrr! om det icke är af stor
vigt att få veta, huruvida det verkligen förhåller sig så, att Bnnkofullm.
, i stället för att npköpa vexlar och förstärka den metalliska
valutan, låtit vexelköpen så bedrifvas, att man kunnat
just derigenom få ett medel att ytterligare taga ut silfret
ur Banken och föra det till utrikes ort. Jag anser att R. St:r
böra göra allt hvad på dem ankomma, för att i detta ärende få
sanningen i dagen. Af de upgifter, jag kunnat inhemta, vill det
väl synas som, äfven om en eller annan af Bullra., de nemligen,
sora äro hemmastadda i vexel-transaktioner, icke motsvarat det
updrag och förtroende, som varit dera lemnade, de öfriga dock
handlat på god tro. Jag vill gerna antaga detta; men då är åtminstone
derigenom tydligt, att dessa sednare icke ega de insigter,
som erfordras för att förvalta Banken, och då motionären föreslagit,
att allmänna sammankomster skulle hållas innan décharge-frågan
förekommer, så synes mig rätta tidpunkten derför just nu vara
inne. Ty meningen är ju att erhålla tillförlitlig uplysning om
verkliga förhållandet, för att kunna bedöma, om Fullm. hafva da
insigter, som fordras för att kunna motsvara det dem lemnade
förtroendet och sålunda kunna återväljas.
Gr. Lagerbjelke har upgifvit, att frågan om Revisorernas berättelse
inkommer mycket tidigt, och ansett att man derföre kan
upskjuta saken tilldess. Mig synes alldeles nödvändigt, såvida man
nemligen vill ändamålet, att vi få full kännedom om, huruvida
Bullm. förfarit så som de bort. Jag understödjer derföre motionen;
men skulle R. o. Ad. icke vilja nu bifalla densamma, så anser
jag dock, att deri icke heller nu bör bestämdt afslås, på det
man icke sedermera må kunna åberopa detta afsiag såsom ett
hinder för dylika sammanträden. Jag hemställer till dem bland
eder, mine Hrr, som ansett frågan vara för tidigt väckt, huruvida
icke beslutet må blifva, att den gjorda framställningen af sådan
atil. ej för närvarande kan bifallas.
Gr. Lagerbjelke: Hen siste värde talaren har med sin
vanliga talang ordat ganska mycket om nödvändigheten att noggrannt
granska Fullm:s åtgöranden i afs:de på vexelhandel!]. I
detta förmenande har han otvifvelaktigt rätt, och jag har icke
ört någon, som velat motsätta sig det. Men frågan är icke, huruvida
en sådan granskning skall ske eller icke, utan huruvida man
nu skall besluta, att den skall ega rum vid allm. sammanträden,
eller ej. Åtskilige ledamöter, till hvilka äfven jag räknar mig,
anse att denna fråga icke kan afgöras, förr än man har fått emottaga
BankoUtskis Betänk, med ani. af Revisorernes berättelser. Andra
ledamöter tyckas deremot anse, att man utan delta material
kan afgöra frågan. Jag vågar dock till R. o. Ad. hemställa, huruvida
det kan vara möjligt, att med någon slag3 sakkännedom besluta,
huruvida allm. öfverläggningar skola ega rum, innan man
vet det ringaste om Fullmis åtgöranden, annat än genom hörsagor
468
Den 30 November f. m.
och rykten. Deremot, då BankoUtsk:s Betänk, inkommit, vet
man hvad man behöfver. Jag hade orätt, då jag sade, att man
ieke vet någonting, ty man har visserligen revisions-berättelserna
att tillgå; men hvad man af dem får veta, är dock ganska obetydligt,
helst i jemförelse med BankoUtsk:s Uti. ang:de dessa berättelser.
Om nu genom denna utredning visar sig, att något sådant
förekommer emot Fullm., som kan göra en gemensam öfverläggning
nödvändig innan décharge meddelas, så kan man ju då
fatta ett sådant beslut, och det på grund af de skäl, som BankoUtsk.
, hvilket granskat frågan med ledning af de ursprungliga
handlingarna, vitsordat. Hr Cederschiöld sjelf lärer väl såsom
gammal domare veta, att när man vet sig framdeles kunna få
fullständiga handlingar i ett mål, så väntar man med dess afgö
rande,
till dess man erhållit dessa handlingar, och fattar icke sitt
beslut på förhand.
Hvad åter beträffar den yttrade betänkligheten, att man genom
ett afslag å Hr Flachs motion skulle hafva afskurit möjligheten
att under loppet af denna Biksdag erhålla gemensamma öfverläggningar
i frågan, så är det klart, att om de ledamöter, som
nu afslagit frågan, gjort det på grund deraf, att den är för tidigt
väckt, så lärer väl, derest förslaget längre fram skulle återväckas,
ingen kunna säga, att Ståndets rätt att besluta en gemensam öfverläggning
är afskuren genom ett beslut, fattadt i dag.
Jag förnyar min anhållan, att E. o. Ad. måtte afslå Hr
Flachs förslag.
Frih. Tersmeden: Den värde motionären har här upgif
vrt,
att anled:n till det af honom framställda förslaget egentligen
är grundad på rykten oell lösa berättelser. Jag hemställer, om
det kan vara lämpligt att på grund af dylika rykten inbjuda de
andra Stånden att med oss förena sig till gemensamma öfverläggningar.
Man måste väl först hafva dessa rykten bekräftade; ty
det kan ju hända, att de blifva vederlagde, när vederbörande fått
granska saken. Jag kan åtminstone icke finna ett sådant sätt att
gå tillväga vara E. o. Ad. värdigt.
Hr Cederschiöld har i sitt anförande gått före sin tid; han
har nemi. egentl. hemtat skäl för bifall till Hr Flachs motion
ur några upgifter, som stå i en motion, hvilken ännu finnes upförd
på föredragningslistan och som innehåller några goda råd till
BankoUtsk. Vi fä dock tillfälle att tala derom, när den frågan
förekomer. Beträffande Hr Flachs förslag,' är min öfvertygelse,
att E. o. Ad. icke nu bör och icke kan bifalla detsamma. Finner
E. o. Ad., när décharge-betänk. hitkommer, att allm. sammanträden
böra fega rum, så möter derför intet binder; men nog bör E. o.
Ad. först se corpus delicti eller BankoUtsk:s Betänk.
Hr Flach: E. o. Ad. täcktes benäget ursäkta att jag ånyo
tager dess tid och öfverseende i anspråk, för att undanrödja det
missförstånd, som föranledt Gr. Lagerbjelke att af mitt förra yttrande
draga den slutsats, att min mening vore, det de gemensam
-
Deli 30 November f. m.
ma öfverläggningarne borde ega rum, innan décharge-betänk. inkommit.
Det orimliga i en sådan upfattning af min afsigt, måste
jag således ådagalägga genom att ånyo uprepa mitt förra yrkande,
att de gemensamma öfverläggningarne måtte ske inna1!! décharge-hetiink.
förekommer till afgörande. Beträffande Frih. Tersmedens
yttrande, att min motion skulle vara grundad på lösa rykten, så
är det ett misstag; ty om Frilän med upmärksamhet genomläser
min motion, så skall han dervid finna, att den varit föran
ledd
af helt andra sakförhållanden än de, hvilka grunda sig på
lösa rykten. Jag kan icke undgå att uttrycka min förundran deröfver,
att en så frisinnad man, som Frih. Tersmeden, hvilken ifrar
så mycket för uplysning och fri forskning, har kunnat med så stor värma
motsätta sig en granskning, hvilken jag trodde vara af lika mycket intresse
för honom sjelf, som för en hvar i utöfningen af offentligt kall.
Frih. Cederström, Rudolf: Om de allmänna samman
trädena
skola hafva någon verklig nytta med sig, anser jag nödvändigt,
att de inskränkas till sådana riksvigtiga frågor, som, genom
motioner eller K. Propos:r, underkastade R. St:rs bedömande, befinna
sig i det skick, att öfverläggningar derom, på grund af behörigen
utredda sakförhållanden, kunna på ett uplysande sätt ega rum, samt
en allmännare opinion om deras rätta beskaffenhet vinnas och stadgas.
Skulle deremot ett sådant förslag, som det Hr Flach framställt,
redan nu före frågans utredning vinna R. o. Ad:s och de öfrige
Ståndens godkännande, fruktar jag, att vägen derigenom vore öpnad
till ett i min tanke ganska oriktigt begagnande af R. St:rs
tid och af de ifrågav:de slags öfverläggningarne. De skulle, såsom
saknande nog fast grund, förvandlas till sväfvande och af förutfattade
fisigter upfyllda meningsstrider, der ingen sann vägledning för
ett lugnt och opartiskt omdömes bildande vore att förvänta. Gillas
det nu föreslagna öfverläggningsämnet, oaktadt frågans ännu bristande
utredning, torde nästa steg måhända blifva, att de allmänna
öfverläggningarne, till sin egen och ärendernes stora skada, förvandlades
till en R. St-.rs dömande opinions-nämnd, och att, t. ex. innan
LagUtsk:t hunnit yttra sig öfver Just.Ombudsm.-ns embetsberättelse,
till föremål för allm. öfverläggningar gjordes huru Just.-  Råden motsvarat det förtroende, som blifvit dem gifvet. Eller
kanske skulle vi, innan Konst.Utsk:ts Betänk. ang:de décharge för
StatsRådets medlemmar inkommit, göra till föremål för representationens
allm. öfverläggningar vissa frågor, som väckt någon allmännare
upmärksamhet? Jag kan icke finna något skäl att tillvägagå
på detta sätt; men det vore i full enlighet med det nu gjorda
förslaget. Vi se hvart det leder.
Må Hr Flach icke, såsom han gjort med de med mig liktänkande
och förut sig yttrande talarne, förevita mig, att jag missförstått
hans ord och hans afsigter. Ty oaktadt han förklarat, det
han nu blott vill hafva afgjordt, huruvida allm. sammanträden framdeles
må ega rum, sedan alla handlingar rör:de hufvudfrågan inkommit,
så ligger det dock såväl i syftningen af hans motion, som
äfven i den vigt, han å den lägger, att han tyckes hafva en nä
-
47(1
Ilek 30 November /. m.
görlunda stadgad opinion i ämnet, eller m. a. o, att han redan
dömt på förhand vederb:de, sorn med ärendet haft att göra. Och
dä dessutom för öfrigt är utaf föreg:de talare ådagalagt, att, om
äfven hans förslag i dag blir af R. o. Ad. ogilladt, det lika fullt
står hvarje ledamot öppet, att, när frågan i behörig ordning inkommit
till afgörande, då väcka förslag i samma riktning som han,
ifall skäl sig dertill komma att förete, kan jag icke finna annat
än att ett bifall till Hr Flachs motion nu, i sakens icke behörigen
utredda skick, vore olämpligt, hvarföre jag anhåller om afslag derå.
Hr Cederschiöld, Rob. Teofr.: I ani. af den siste värde
talarens anm., att allm. sammanträden endast böra ega runi ora
allmänt vigtiga ärenden, får jag flista upmärksamheteu på, att jag
tror, det sättet för Bankens förvaltning måste vara ett bland de
vigtigaste ärenden, som kunna förekomma till pröfning, särdeles
under nuv:de förhållanden. Men jag begärde egentligen ordet för
att förklara, att sedan Gr. Lagerbjelke och Frih. Tersmeden bestridt
motionen endast derföre att den vore för tidigt väckt, och sedan
detta blifvit till prot:t antecknadt samt således deras yrkande på
afslag å motionen i dag icke bör kunna utgöra något hinder för
att den framdeles kan bifallas, så förenar jag mig med desse Hrr
och anhåller att motionen matte afslås af den uttryckliga ani. att
den blifvit för tidigt väckt.
llr Cederschiöld, Gustaf: Jag har begärt ordet för att
yttra mig öfver en af Frih. Cederström framställd grundsats i fråga
om de allm. sammanträdena. Hvar och en känner att vår represeutations-form
varit underkastad mycket klander, och att bland
de väsendtligaste skälen till detta klander varit att vi sitta på 4
kammare, sorn t. o. m. blifvit benämnda med ordet: »bås», der
man talar hvar och en för sig, utan att kommunicera sig med
hvarandra. Den uplysning, som vinnes på ett rum, kan icke
sprida sig till det andra, och detta är ett af de största gravamina,
sora kan göras mot vår representation. Då under förra Riksdagen
lagen om allm. sammanträden antogs, undanröjdes derigenom till
en del det stora hindret för en allmän rådplägning. Det är visserligen
stadgadt, att icke beslut kunna fattas vid dessa öfverläggningar;
men om man medgifver att beslut icke böra fattas utan
sakkännedom, så måste det vara af största vigt, att hvarje fråga
blir så utredd, att man derpå kan grunda ett sjelfständigt och
klart omdöme. Just för att åstadkomma en sådan gemenskap Stånden
emellan, samt för att utplåna den stora skillnad och t. o. m.
hat, sora fordom rådde emellan dem, har jag gjort mig till en regel
att aldrig motsätta mig en begäran om allm. sammankomster.
Hvad särskildt denna fråga beträffar, så är ett sådant sammanträde
onekligen af vigt, äfven om förhållandet vore, att motionären
skulle hafva grundat sitt förslag endast på lösa rykten, såsom
åtskillige talare yttrat. Nu har han dock sjelf upgifvit, att så icke
är förhållandet, utan att den grundar sig på Revisions berättelserna.
Men äfven om det blott vore lösa rykten, så skulle det vara ett
Den 60 November f. m.
471
tillräckligt skäl för R. o. Ad. att bifalla förslaget. Angifvelse»
rör ju en eller annan af R. St:rs Fullm , och R. St:r böra vara
ömtålige om sine Fnllm;s ans:de, så att, så snart den minsta anklagelse
förekommer, de genast söka få ljus i saken och begära
undersökning; ty mot dem bör icke finnas en skugga af ani. till
misstanka. På sådan grund anser jag, att om det också vore det
smygande förtalet, som ville göra sig gällande emot Fuilm., bör
dock ransakning derom ega rum. Allm. lagen har i visst afs:de
just ett sådant stadgande; der heter det: »kommer allmänt rykte
om grof missgerning, ransake då domaren». Det är således en
skyldighet för domaren att ransaka på grund af ett löst rykte, och
allm. lagen kan derföre i nu förevrde fall icke lägga något hinder
i vägen, utan tvertom.
Hvad åter beträffar förmenandet, att frågan skulle vara för
tidigt väckt, ber jag att få upläsa början af 46 §:s 2 mom. i
R.O. Der står: »Stånden vare naedgifvet att på ett rum till gemensam
öfverläggning rör:de allmän, vid Riksdagen under handläggning
varande fråga sammanträda». Nu frågas, kan det ärende,
som nu förekommit, anses icke vara under R. St:rs handläggning?
För öfrigt måste man väcka dylika frågor tidigt, på det man icke
må mötas med invändningen, att sådant skett för sent. Någon
preskriptionstid finnes ej.
Vidare får jag nämna, att då motionärens afsigt med förslaget
jemväl varit att trygga vederbrde riksdagsmän, som vilja resa hem,
så anser jag det ganska vigtigt att R. St:r visa det de velat taga
reda på en fråga, hvarom så många rykten varit i omlopp. Jag
anser mig, på grund af dessa skäl, icke kunna vägra min röst åt
förslaget.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Bland de grundlagsförändringar,
som under sednare tid blifvit gjorda, anser jag ingen
vara vigtigare eller mera fördelaktigt följdrik, än dem, som influtit.
i 2 mom. 46 § R.O. Den innefattar nemi. en tillstymmelse
till den förändring i hela vår representationsform, som förr eller
sednare kommer att inträffa. Jag anser det derföre vara fosterländskt,
att vid så många tillfällen, som möjligt, begagna sig af
de allmänna öfverläggningar, sorn grundlagen medgifver. Jag anser
jemväl, att det ämne, som utgör föremål för motionärens framställning,
är ett af de vigtigaste, som här kan förekomma. Man
har också icke bestridt, att öfverläggningar derom må ega rum,
utan blott sagt, att rätta tiden icke vore inne. Jag har nu begärt
ordet, för att påminna derom, att då vid föreg:de Riksdag ett förslag
i samma syftning väcktes, blef det afslaget just derföre, att
det blifvit för sent framställdt. När nu motionären icke afser, att
öfverläggningarne skola ega rum, förr än BankoUtsk:ts Betänk, inkommit,
anser jag icke, i likhet med en föreg:de talare, det innebära
fullkomligt skäl till afslag, utan anhåller i stället om bifall.
Hr Sparre, Sigge: För min del får jag förklara, att jag
anser denna fråga vara en af de vigtigaste, som kan utgöra före
-
472
Den 30 November f. iö.
mål för R. St:rs upmärksamhet; men det hindrar dock icke, att
jag, i likhet med flere talare, anser frågan vara för tidigt väckt.'
Såsom jag tror, är det ganska lätt att förklara anlednin till motionärens
önskan att nu f& denna fråga bragt å bane; han har förmodligen
ansett den böra väckas före motionstidens utgång. Då
likväl förslag rörande gemensamma sammanträden när som helst
under .Riksdagens lopp kunna framställas, förloras, efter min tanke,
ingenting, om denna fråga anstår tilldess BankoUtsk:ts Betänkande
inkommit; det står då motionären fritt att förnya sitt förslag.
Flere Ledamöter hördes nu ropa på propos.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Efter min förmening
kan Hr Flachs motion nu icke bifallas; man kan ju lätt föreställa
sig, att den fråga, som deruti afses, af BankoUtsk:t afgöres så, att
icke någon ani. finnes till några gemensamma öfverliiggningar. Jag
tror visserligen icke, att den kommer att så afgöras; men R. o. Ad.
torde ändock finna, att då det möjligen kan inträffa, att man icke
hade något att öfverlägga om vid dessa sammanträden, i fall de
nu beslutas, så lärer motionen också icke kunna bifallas. Detta
afslag hindrar dock icke, att då ånyo väcka den. En tredje utväg,
som jag tror begagnades under förra Riksdagen, är att upskjuta
frågan tills en lämpligare tidpunkt för dess afgörande inträffar, och
för min del skulle jag tro, att en sådan behandling deraf vore den
lämpligaste.
Ropen på propos. förnyades, hvarefter, uppå H. Exc. Hr Gr,
0. Landtnäs framställning, öfverläggningen förklarades fulländad.
Sedermera framställde H. Exc. propos. å bifall till Hr Flachs
ifrågav:de förslag, och sedan denna propos. blifvit med starka Ja
och Nej besvarad, gjordes propos. å förslagets afslående och besvarades
jemväl med starka Ja och Nej, hvarefter IL Exc. förklarade
sig nu hafva funnit Ja öfvervägande.
Hr Flach begärde votering.
Uplästes till justering följande voter.-propos.:
Den, som bifaller Hr Flachs förslag, att R. o. Ad. må för
sin del besluta, att RiksStm skola sammanträda till gemensam öfverläggning
rörande Bankens vexelhandel, samt inbjuda MedStm
att i detta beslut instämma, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår R. o. Ad. förenämnde förslag.
Hr Ced erschiöld, Gustaf, anmälde sig och yttrade: Jag
får hos II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, vördsamt hemställa, om icke
orden »för närvarande» kunde blifva tillagde i kontra-proposm, syn
-
Den 30 November f. m.
473
tiel-llgen sorn flere talare yrkat detta, och bland dem sednast Hr
Alströmer.
I anledn. häraf yttrade H. Exc, Ilr Gr. o. Landtm., att då,
på sätt flere talare under öfverläggningen jemväl erinrat, ett afslag
å Hr Flachs ifrägav:de förslag ingalunda kunde utgöra hinder för
Hr Flach eller någon annan ledamot af Ståndet att framdeles ånyo
väcka fråga om gemensamma öfverläggningar i ämnet, torde Hr
Cederschiöld finna, att de ifrågasatta orden icke behöfde uti kontrapropos:n
inflyta.
Hr Cederschiöld: Jag afstår.
Sedan den uplästa voter.-proposm härefter blifvit af B. o. Ad.
godkänd, företogs voteringen, vid hvars slut rösterna befunnos
hafva utfallit sålunda:
Ja — 60.
Nej — 86.
Föredrogs Hr Flachs d. 23 dennes bordlagda anförande, innefattande
hemställan till BankoUtsk:t i afseende å utvägarne att erhålla
fullständig kännedom om det sätt, hvarpå Bankens vexelaffärer
bedrifvits.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag vill icke motsätta
mig, att Hr Flachs råd till BankoUtsk:t blifva remitterade; men
jag får förklara, att BankoUtsk:t, jemlikt sin instruktion och de
föreskrifter, K. St:r detsamma lemnat, är skyldigt att granska Bankens
förhållanden i alla dess delar, och derom inkomma med yttrande,
och jag är öfvertygad, att denna granskning kommer att
ske med den noggranhet, som Hr Flach åsyftat, äfven om denna
motion uteblifvit.
Hr Flach: Då Frih. Tersmeden började sitt yttrande innan
ledamöterna, efter slutad voter., ännu hunnit intaga sina platser, kunde
jag icke höra, huruvida han bestridde äfven denna framställning;
var det icke så, får jag tacka honom för det han haft den godheten
att medgifva dess remitterande till Utsk:t. I annat fall föranlåtes
jag förklara, att det skulle vara ganska besynnerligt, om något
motstånd från hans sida skulle ega rum äfven i detta hänseende.
Frih. Tersmeden: Då jag sist bade ordet, yttrade jag, att
jag icke ville motsätta mig remiss af Hr Flachs framställning, men
jag finner den vara utan ändamål, om dermed endast afses att påminna
Utsk:t om att fullgöra sin skyldighet. Åsyftar deremot Hr
Flach, att BankoUtsk:t skall till E. St:r inkomma med upgift på
de personer, hvilka idkat vexelhandel med Banken, så får jag förklara,
att det är stridande mot den tysthetsed, som Utsk:ts leda
-
474
Den 30 November f. m.
möter aflagt. För öfrigt kan jag försäkra, att Utsk:t skall åt saken
egna all deu upmärksamhet och granskning, som kan vara af nöden.
Hr Flach: Med anledn. af den utaf Frih. Tersmeden yttrade
förmodan, att min mening skulle vara, att BankoUtsk:t borde inkomma
med upgilt till R. St:r på de personers namn, hvilka idkat
vexelhandel, samt hans anmärkn., att sådant vore lagstridigt, ber
jag blott, att få hänvisa till innehållet af min motion, hvaraf skall
finnas, att jag icke framställt något sådant yrkande, om hvars olaglighet
jag, lika väl som han, hade full kännedom. Afsigten med
min motion har blott varit, att gifva Utsk:t en vördsam upmaning,
att, med ledning af de för BankoUtsk:t tillgängliga handlingar,
kontrollera de förhållanden, jag antydt.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad, biföll E. o. Ad.
framställd propos. å remiss till BankoUtsk:t.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag utfärdats
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs Hr Åkermans, Fredr., d. 26 dennes bordlagde motion
om Riksbankens reorganisation.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Då det möjligen
kan hända att jag, då denna motion återkommer ifrån Utsk., icke
har tillfälle att vara närvarande vid dess afgörande inom Ståndet,
utbeder jag mig att nu få beledsaga densamma med några ord.
Hr Åkermans motion innefattar så många tänkvärda och efterföljansvärda
sanningar, som man hade rätt att vänta af en man
med haus skarpsinnighet, och med de djupa insigter, han eger i
finanserna och stats-ekonomien. Jag gillar till största delen hvad
han yttrat, men ber dock att få i ett hänseende yttra mig afstyrkande.
Ingressen till motionen framställer den satsen, att silfverutvexlingen
är en mätare på landets finansiella ställning i förhållande
till utlandet. Denna sats är ganska riktig; men då motionären
vidare i sin utveckling af densamma, med anförande af de
summor, som från utlandet indragits i riket, vill antyda, att denna
silfverutvexling är en mätare på landets finansiella ställning i allmänhet,
samt då denna sats ofta höres uprepas, ber jag att få
uttala min opinion i ämnet. Det är naturligt att ett land, sådant
som Sverige, hvilket på de sednare tiotalen af år vaknat till ett
industrielt lif, hvarom man för 50 år sedan knappast kunde drömma,
ovillkorligen för sin vidare utveckling behöfver kapitaler. Men de
kapitaler, som hafva blifvit indragna, visa icke att landets ekonomiska
ställning är på något sätt försämrad. De kapitaler, som
inkommit i och för jernvägarne, äro på dem nedlagda, och dessa
jernvägar äro icke blott Statens, utan utländska kapitaler hafva
Der. 30 Noveni Der f. ui
47f>
afven användts för enskildes jern vägsbyggnader, utan att landels
ställning derigenom blifvit på något sätt försämrad, ehuru naturligtvis
nämnde företag ännu icke burit den frukt, som man deraf
i framtiden kan vänta. Se vi åter på landets finansiella ställning
i öfrigt, så finna vi, att framsteg öfverallt, så väl i städerna som
på landsbygden, egt. rum. Kapitalerna, de må lånas från utliindningen
eller icke, äro således ej borta, och vi skola hoppas, att
efter några tiotal af år dessa lån skola vara återbetalda. Att
under sådana förhållanden den finansiella ställningen inom landet
kan leda till förvirring och skapa olyckor och bekymmer, har sin
förklaringsgrund äfven deruti, att Bankens ställning vid olika tidpunkter,
med afseende på rörelse-kapitalet, varit ofantligt olika.
Granska vi Bankens räkenskaper, skola vi finna, att under den
lyckliga konjunkturen år 1 856, silfver ditströmmade i sådan mängd,
att Banken egde öfver 70 millioner i rörelsekapital, då det för
några månader sedan knappt utgjorde 40 millioner. Taga vi äfven
Privatbankerna med i beräkningen, så se vi, att sammanlagda
rörelsekapitalet under nyssnämnda lyckliga period utgjorde öfver
112 millioner, hvaremot det nu blott upgår till några och sjuttio.
Dessa fluktuationer måste ovillkorligen framkalla brydsamma förhållanden,
hvilka dock i och för sig icke äro något bevis på landets
dåliga ställning.
Bland de förslag, motionären framställt, är äfven att Styrelsen
öfver Riksbanken skall förändras. Häruti instämmer jag med
honom, så mycket mer som jag i mitt anförande till Revisionsberättelsen
yrkade nära nog detsamma.
Motionären föreslår vidare, att en del af den lånerörelse, som
nu eger rum i Banken, skall från densamma öfverflyttas till något
annat verk, emedan han anser den för Banken skadlig. Utan att
vilja bestrida denna sats, tror jag dock icke att ifrågav:de lånerörelse
är så skadlig, om man blott ställer den så, att den icke inverkar
störande på Bankens hufvud-ändamål, som är uprätthållandet af
realisationen. Lånerörelsen ställer Banken i ett förhållande till
allmänheten, som gör att den vinner dess välvilja, och den vinst,
som deraf upstår, afundas ingen, emedan den tillfaller Staten och
användes för allmänt nyttiga ändamål. Man vinner sålunda till
gifvenhet
för en institution, som vid förefallande behof lemnar en
hjelpsam hand, och jag tror, att vid de tillfällen, då Banken möjligen
skulle behöfva R. St:rs och allmänhetens välvilja, denna väl
vilja
då är ganska god att ega.
Vidare föreslår motionären antagandet af ett inhemskt fondsystem.
Frågan om införandet af ett dylikt system utgör numera
nästan det enda samtalsämnet emellan personer, som tala om finanser.
Jag tror visserligen att det är nyttigt, men ber likväl
att få anmärka, att derest ett sådant system skall införas, bör det
ske med största försigtighet; ty alla de kapitaler, som för närv:de
stå intecknade i real-säkerheter, skulle förmodligen blifva dragna
derifrån för att förvandlas i fond-obligationer, hvilka lemna kapitalisten
lika mycken säkerhet, och i allmänhet efter försäljningen
lika hög ränta. Häraf är lätt att finna, hvilka kastningar och
476
Den 30 November f. m.
svårigheter detta skulle medföra för alla de näringar, hvilka iiro
skuldsatta.
Men hvad jag framför allt ber motionären ursäkta, att jag
icke kan ingå uppå, är att han vill inrymma privata personer delaktighet
i Banken till ett belopp, som han vill hafva representerad
t med 5 millioner rdr. Det som, enl. min öfvertygelse, är
grundvalen för all rörelse, är att värdemätaren är fast. Hvarpå
beror denna värdemätare? Jo, på det förhållande, som existerar
mellan den metalliska kassan och mynt-representativet, som på den
är grundadt. 1830 års myntlag bestämde, att förhållandet emellan
silfver och sedlar skulle vara som 2 till 5, d. v. s. emot ett silfver
kapital
af 10 millioner rdr, egde Banken rätt att utsläppa sedlar
till 25 millioner. På denna grundval byggde man sitt förtroende
till Bankens säkerhet och förmåga att hålla värdemätaren stabel.
Efter ett tiotal af år ändrades detta så, att det bestämdes ett
minimum af metallisk kassa, för hvilket Banken tilläts att utsläppa
en sedelstock af 30 millioner. 10 millioner var då den metalliska
kassan, och på den kunde Banken utgifva 40 millioner i sedlar.
Hrrrne finna således, att då det förut var 10 millioner metallisk
valuta och 30 millioner sedlar, så blef det nu 10 millioner metallisk
kassa och 40 millioner sedlar. Detta är redan en anstöt
mot det förtroende, som allmänheten haft för Bankens förmåga
att uprätthålla realisationen, -— en anstöt, som är allmänt bekant
både här och utomlands, t. ex. i Leipzig och i Böhmen, der jag
hört talas derom. Under sednare tider hafva vi sett, att i Bankens
metalliska kassa såsom silfver intagits protesterade vexlar, och deras
värde kan naturligtvis vara högst olika; de kunna visserligen utgå
till sitt fulla belopp, men de kunna också reduceras till noll.
Under sådana omständigheter finna vi ytterligare ett missförhållande
emellan metallisk kassa och sedlar, som störande inverkar på förtroendet
till Bankens soliditet. Beloppet af protesterade vexlar
har visserligen på sednare tider nedgått derhän, att Fullmäktige
förklarat, att någon utslåppning af sedlar på dessa vexlar icke egt
rum, emedan behållningen å sedelskulden fullt ut motsvarade den,
som innestod på dessa vexlar. Men, såsom motionären anmärkt,
upgick under en annan tidpunkt de protesterade vexlarnes belopp
till högst 449,000 rdr, och derföre finna vi, att när en half million
rdr protesterade vexlar inberäknats i den metalliska kassan
och den valuta, hvars värde är så ovisst, och en sedel-utgifning
grundats derpå, så har detta ännu ytterligare minskat allmänhetens
förtroende till Bankens förmåga att uprätthålla myntvärdet.
I sin motivering nämner motionären, att Bankens historia
tydligt visar, huru det privata intresset haft inflytande på bankolagstiftningen.
Detta är ganska klart, men om nu privat-intresset
inrymmes icke blott inom lagstiftningen för Banken, utan äfven i
sjelfva dess styrelse, så frågar jag om icke det vore att befara, att
de följande bladen af Bankens historia skulle hafva mindre vackra
taflor att upvisa. Om så är förhållandet, och det egna intresset
skulle visa sig verksamt att, i strid emot Bankens, förskaffa sig
den högsta möjliga vinst, så är det ju gifvet, att det privata in
-
Den 30 November f. m.
477
tressets inrymmande i Banken skulle än mera minska det förtroende,
som allmänheten bör ega för Bankens hufvudsyfte.
På dessa skäl anser jag mig för min del böra fästa upmärksamheten
på att icke dessa delar af Hr Åkermans motion, som afser
privata personers deltagande i Banken, bör understödjas. Och
innan jag slutar, vill jag, på grund af den erfarenhet jag vunnit
af mitt arbete i revisionen, lägga så väl på Bankens som representationens
hjerta nödvändigheten att så lagstifta för Banken,
att realisationen framför allt annat uprätthålles; ty på detta uprätthållande
beror stabiliteten af den värdemätare, som ligger till
grund för allt hvad vi ega och som, på sätt motionären yttrar,
utgör grundvalen för ett folks förtroende i ekonomiskt och industrielt
hänseende.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Det är icke utan tvekan jag
nu första gången offentligen yttrar mig i en finans-fråga; men det
lifliga intresse, som Hr Åkermans väl motiverade och sakrika motion
hos mig väckt, har föranledt mig att upträda, helst det ligger
en princip i denna motion, som jag icke klart kunnat fatta.
På samma gång likväl, som jag betygar, så väl Hr Åkerman, som
några föregående motionärer min tacksamhet för hvad de sökt
verka för ett bättre ordnande af vårt finans-väsende, kan jag icke
undertrycka en viss känsla af missmod deröfver, att desse Hrr icke
vågat gå till roten af det onda och skåda frågan in i sjelfva hvitögat.
Jag är väl i allmänhet icke fallen för radikala åtgärder;
men jag tror dock att, serdeles i finansfrågor, äfven om man icke
vågar på en gång vidtaga radikala reformer, måste man dock hafva
det radikala för ögonen, eljest händer det lätt, såsom med alla
halfmesyrer, att resultatet blir motsatt det man åsyftade. Man
frågar då, hvarifrån dessa olyckliga följder upkommit, och mången
förledes söka orsaken uti den principen, hvarpå reformen var bygd,
hvilken således förklaras falsk. Då upstår hvad man kallar reaktion;
— en verkan, som nästan alltid upkommer efter halfmesyrer,
synnerligen i finansfrågor.
Penningen, Mine H:rr, är en besynnerlig sak. Alla sträfva
derefter, men högst få veta hvad den är. Vill man stifta lag i
finanser, måste man dock framför allt hafva klart och tydligt för
sig hvad penningen är. Jag minnes från min barndom en berättelse
om en fader, som lemnade åt sin son, då han gick ut i verlden,
en penningebörs, med den förmaningen, att han, innan han
gaf ut någon penning, först skulle vända densamma. Ynglingen
glömde snart den gamles råd och förstörde sin rikedom uti verldens
nöjen. Först när endast en penning återstod, erinrade han
sig faderns förmaning och försökte då åtlyda den. Hvad händer
då? — Jo, för hvarje gång han vänder penningen, droppar derur
en ny.
Ehuru häruti egentligen ligger en upmaning till sparsamhet,
påpekas dock en af penningens väsendtligaste egenskaper, den nemi.,
att kunna i hvar mans hand göra samma nytta, — att oupphörligt
förnya sig. Arbetaren köper för samma penning bröd af bagaren,
478
Den 30 November f. m.
bagaren skor af skomakaren, denne kläder af skräddaren, o. s. v,
i oändlighet. Häraf synes, att penningen icke konsumeras, utan
ständigt förnyar sig, och att det således verkligen låg någon betydelse
i den saga, jag nyss omtalade.
Man har försökt att lagstifta för penningens rörelse; men historien
visar, att ännu ingen despot varit så mäktig, att han kunnat
tvinga penningen att gå den väg, han velat; — det högsta
han kunnat åstadkomma, har varit att penningen, i stället för att
i sina spår sprida välmåga och välsignelse, törorsakat förstöring och
olycka. Utom de praktiska olyckor, som upstå genom reglementeraudet
för penningen, upkommer äfven en theoretisk, som är nästan
ännu värre. Till följd af de reglementaiiska föreskrifterna, blifva
nemligen förhållanderna så invecklade, att penningens natur icke
mera faller i ögonen; — begreppen förvirras och man förledes till
de aldra falskaste slutsatser. Man kan icke vidare skilja mellan
hvad som verkligen är penningens natur och hvad som äro följder
af reglementeringen. Detta kunde val vara likgiltigt, om alla de förvillande
theorier, man upfunnit om penningen, höllö sig inom de
lärdes kammare, eller skolan; men de utgå derifrån och adopteras
af statsmän, som sedan tillämpa dem i lagstiftningen.
A.f den beskrifning jag nyss gjorde på, huru penningen med
förnyad lifaktighet går hand ur hand, finner man att den i sjelfva
verket icke gör sin innehafvare något gagn, förr än i det ögonblick,
man skiljer sig derifrån. Först då märker man dess verkan.
Penningens verkan beror således mindre på dess storlek, än på hastigheten,
hvarmed den löper ur hand i hand. Eller en penning,
som cirkulerar med en hastighet af 10 enheter, åstadkommer samma
effekt, som tio penningar med en hastighet af endast enheten.
Behofvet utaf penningar rättar sig således, under i öfrigt lika förhållanden,
efter snabbheten i cirkulationen. Ju hastigare cirkulation,
desto mindre behof, och tvärtom.
Vederbörande Styrelser gjorde redan tidigt den erfarenhet, att
penningen eller myntet icke konsumeras eller på något sätt gagnar
sin innehafvare. Derifrån var vägen kort till den slutsatsen
att, under sådana förhållanden, det kunde qvitta innehafvaren lika
utaf hvad metall myntet bestod, antingen af rent silfver, eller
blandadt med större eller mindre portion koppar. Det gjorde ju
honom detsamma, när han icke ämnade nedsmälta myntet, utan
endast begagnade det såsom cirkulationsmedel.
Nära samtidigt härmed hade man gjort den uptäckten, att
förskrifningar eller sedlar kunde öfvertaga en del af myntets functioner.
Dessa uptäckter voro för vigtiga, att icke praktiskt användas.
För att vinna rikedom, erfordrades blott att förfalska myntet
och utfärda sedlar. Nu stodo portarne till rikedomens paradis
öpna, man hade blott att dit intåga. Man började ock vandringen
under fröjd och jubel; men, då förtjusningen var som störst, exploderar
den glänsande bubblan och sprider kring sig förderf och allmän
förskräckelse. — Denna katastrof har icke inträffat blott en
gång, utan har otaliga gånger blifvit återuprepad. Frestelsen har
Den 30 November f. m.
479
varit för stor, och inan har icke klart fattat orsaken till olyckan,
som man ofta velat tillskrifva endast biomständigheter. Vetenskapen
hade emellertid antecknat den gjorda erfarenheten. Man hade
funnit att penningar icke äro blott chimérer. Men här hände så
jsom vanligt. Ifrån den ena ytterligheten kastade man sig till den
andra. Hade man förut ansett penningen för en tom chimér, så
slog man nu öfver i motsatsen och förklarade penningen för en
vara, — ja! den yppersta varan. Möjligen finnes ibland eder,
Mine Hrr, åtskilliga, som dela denna åsigt. Jag för min del kan
det icke. Men torde någon fråga: om penningen icke är någon
chimér och icke heller någon vara, hvad är den då?
För att härå lemna svar, är det nödigt att först bestämma
begreppet vara. Dervid finner man att med ordet vara (handelsvara)
menas något, som är ämnadt att på ett eller annat sätt förbrukas.
Då nu penningen eller myntet icke har sådan bestämmelse,
finner man deraf att den icke är någon vara, således icke eller den
yppersta varan. Penningens ändamål och bestämmelse hr att förmedla
och underlätta varubyten, således ett bytes- eller cirkulationsmedel.
Men, invänder man, ett sådant förmedlande af byten
kan ju äfven ske genom förskrifnirigar, genom papper eller s. k.
sedlar. Penningar och kreditsedlar skulle ju således vara lika?
Då frågan kommit till denna ståndpunkt, äro distinktionerne
af yttersta vigt. Vid myntet, så länge det cirkulerar såsom mynt,
är alltid i en viss mån fästad kredit. Detta ådagalägges af det
förhållandet att jag emottager en Specie-daler för dess nominella
värde, ehuru jag tydligen ser att den är sliten och således undervigtig.
Jag gör det likväl, och jag gör det, under förutsättning
att andra skola handla på samma sätt. Med myntet var således
fästadt begreppet om kredit. I detta afs:de fanns således
verkligen en likhet med det s. k. pappersmvntet eller kreditsedlarne.
Enl. hvad jag tror tnig förut hafva visat, och, hvad nu mera
jemväl allmänt erkännes, måste det dock finnas en särdeles väsentlig
olikhet emellan mynt och kreditpapper. Svårigheten består att
noga bestämma denna olikhet. — Det första, som möter oss härvid,
är att det territorium, inom hvilket det verkliga myntet kan
cirkulera, är vida större än kreditpapperets. Men denna olikhet är
likväl icke den väsentliga. Vid närmare granskning, skall man
finna att den egentliga och hufvudsakliga olikheten består i sättet,
hvarpå de förvandlas.
När myntet öfverskrider den gräns, inom hvilken dess pregel
är känd och erkänd, upliör det att vara mynt. Då räknas det
icke vidare. Det väges och profvas. Således har det uphört att
vara penning, samt blifvit en vara eller, såsom de lärde uttrycka
sig, en ypperlig vara. Äfvenledes förvandlas myntet till en vara,
då det nedsmältes, för att bearbetas till kärl eller andra husgerådssaker.
Huru går det när kredit-papperet förvandlas? Jo! när krediten,
som dervid var fästad, upliör, slår dess värde öfver till intet.
Och der har vi det, som gjort filosoferna så mycket bekymmer, —
det rena intet. Skillnaden och olikheten mellan klingande mynt
och kreditpapper är således den, att vid förvandling slår det
480
Den 30 November f. m,
förra öfver till en af alla högt värderad vara, men det andra till
intet, till en viirdelös papperslapp.
En annan förvillelse är jemväl mycket allmän, nemi. ang:de
begreppet: kapital. Med detta ord, eller med tillägg af epithetet
rörligt, menar man i allmänhet penningar eller mynt. Men sådant
är oriktigt, penningen är endast en representant af kapitalet. Just
under nuvar:de tidpunkt hör man ständigt uprepas, att Sverige, för
att bygga jernvägar, är för fattigt på kapitaler. Frågas nu: innebär
denna klagan verkligen någon sanning? Innan man kan derå lemna
ett bestämdt svar, måste man hafva besvarat en annan fråga, eller
livad fordras för att bygga en jernväg? Utan att vara ingeniör, kan
man härå lemna svar. För en jernvägs byggande, fordras i främsta
rummet att marken, deröfver vägen skall gå, planeras, — eller
med andra ord, arbete. Vidare grus, lera och sten till fyllnad och
byggnader, virke till sleepers samt jern till rails och machiner.
Bland dessa särskilda ingredienser finnes icke någon enda, som vi
icke sjelfva ega eller kunna åstadkomma. Men likväl mäkta vi
icke att, utan utländskt lån, fullborda våra jernvägsprojekt. Huru
förklara ett sådant förhållande? Om man ingår i detalj och granskar
alla omständigheterna, finner man orsaken ligga deri att de
särskilda, erforderliga momenterna egas eller innehafvas af en mängd
särskilda personer, hvilka, i utbyte mot sina kapitaler eller sitt arbete,
fordra penningar. För att kunna verkställa en sådan fördelning,
är det som vi behöfva låna penningar; — men aldeles icke
af brist på de, för jernvägars byggande erforderliga kapitaler. Dessa
samtliga ega vi ju inom landet.
Häraf torde följa, att penningar icke egentligen äro kapitaler.
Om med kapitaler menas något, som afkastar något, eller som af
sig föder eller producerar något, inses tydligen att penningar icke
kunna vara kapital. Man må skaka en pung med penningar så
mycket man vill, men aldrig skall derigenom produceras en enda
ny penning. De enda egentliga produktionsförmågorna äro naturen
och arbetet; hvartill bör läggas de för arbetets verkställande nödiga
medel och redskaper. När man tillägger penningen benämningen
kapital, så uttrycker man sig oegentligt. Rätteligen borde
man säga att penningen är representant af kapital.
Om, som jag nyss nämnde, graden af den nytta, penningen
gör, beror, icke på mängden, utan på hastigheten i dess cirkulation;
måste man, när det skall lagstiftas i finansfrågor, hafva penningens
lopp för ögonen. Denna cirkulation befordras genom ändamålsenligt
inrättade Banker. Vid all lagstiftning rörande finanserna, framstår
således bankväsendet såsom det första och vigtigaste. Alla andra
reformer äro endast palliativer. Det onda man vill häfva, skall med
oförminskad kraft qvarstå, intill dess man vågar angripa roten
och uphofvet dertill, — bankväsendet. -Då diskussionen nu börjat
beröra detta ämne, hade jag hoppats få höra mina åsigter uttalas
af någon mera sakkunnig, men, då så icke skett, har jag ansett mig
förpligtad framträda.
Hr Akerman har framställt ett ganska förtjenst full t förslag i
afs:de å Banken och dess Styrelse; men jag hade hoppats, att när
han
Deli 30 November f. m.
481
han angrep 72 § R. F., hail skulle hafva gjort det fullt radikalt.
Med detta ord menar jag, att han bort helt och hållet stryka ut
11. St:rs Banks privilegium att utgifva sedlar, sorn för mynt erkännas.
Detta vore dock, skall man säga, att ruinera Banken. Så
är allmänna tron; men utan all verklig grund. Äfven om Riks
Bankens
privilegium uphörde, skulle dess verksamhet bli oförminskad.
Man skulle fortfarande öfver hela landet företrädesvis mot
taga
Riksbankens sedlar, helst denna Banks rikedom och soliditet
framför de öfriga vore af alla känd. Någon faktisk förändring i
Riksbankens rörelse skulle deraf icke följa; men den stora osäkerhet,
hvari man sväfvar, så länge Bankens privilegium qvarstår, skulle
då uphöra. Om Riksbanken under närvande förhållanden skulle
stoppa, förlorade man icke blott hvad man af dess sedlar innehade,
utan derigenom skedde en rubbning i alla affärsförhållanden. Och
blotta fruktan för en sådan katastrof verkar i hög grad menligt på
afifärslifvet. Men på samma gång som Riksbankens privilegium
uphörde, borde man också stryka ut privatbankernas privilegium och
frigifva bankrörelsen, med skyldighet för hvarje sedelutgifvare, att
sina sedlar med metallisk valuta inlösa. Det är från denna punkt
som jag tror, att man hade hort börja i lagstiftningsväg. Men på
detta sätt, torde man invända, blefve landet öfversvämmadt af sedlar.
Jag tror dock, att denna invändning förfaller, om man närmare
tänker derpå. Privatbankerna hafva så småningom rott sig
upp och man har så vant sig vid dem, att man mottager deras
sedlar, utan att i de flesta fall ega någon kännedom om soliditeten
hos den bank, som utfärdat dem. Men låt bankväsendet och sedelutgifningsrätten
blifva fria, så blir deraf ock en ovilkorlig följd,
att eea större försigtighet iakttages i fråga om sedlars mottagande i
allmänna rörelsen. Då skulle aldrig en sedel mottagas med mindre
dess utgifvare vore fullkomligen känd. Hvarje Banks cirkulationsterritorium
finge således en viss gifven begränsning, utom hvilken
dess sedlar icke kunde röra sig. Nu deremot mottagas privatbankernas
sedlar nästan öfver hela Riket, oeh åtnjuta derigenom ett
stort och orättvist privilegium. Såsom ett bevis på, huru stort
privatbankernas privilegium är, må anföras, att en dylik hade under
förra året nära 30 proc. vinst af sin rörelse. Pekar icke just
detta förhållande på en abnormitet? Meri hvems penningar rörde denna
Bank sig? Jo, med deponenternas, som fingo 5 å 6 proc., under
det banken förtjente 30. Dertill kommer ytterligare, att privatbankerna
icke skrifva på sina sedlar, att de inlösa dem mot silfver
utan mot Riksbankens sedlar — det blir representativ på representativ.
Huru skulle det gå, om man tänkte sig, att Riksbanken
stoppade? Då vore viii den naturliga följden, att alla privatbanker
ramlade. Men om man tänker sig, att en sådan stöde qvar, hvad
gjorde den då? Jo, den köpte till underpris Riksbankens sedlar
och liqviderade dermed sina skulder. Nir brukar man ofta säga,
att privatbankerna äro säkrare än Riksbanken. Den som förtröstade
på sanningen häraf, skulle, vid ett sådant Riksbankens fall,
fröjda sig deröfver, att han då för tillfället endast innehade privatH.
I. 31
482
Den 30 November f. m.
banks-sedlar. Denna haus förtröstan komme likväl att hastigt tillintetgöras,
då han infunne sig vid privatbankens lucka för att vexla.
Hvad erhölle han der i utbyte mot privatbankens sedlar? Jo, just
de då mera för värdelösa ansedda RiksBankssedlarne.
Vore bankväsendet fritt, skulle jemväl de nu så mycket befarade
handelskriserna till en ganska stor del förekommas. Under
närv:de förhållanden och då Bankernas rörelse är grundad icke på
egna medel, utan hufvudsakligen på deponenternes, blir deraf ock
en nödvändig följd, att just i de ögonblick, då Bankerna bäst behöfva
depositioner, dragas dessa derifrån och deponenterna storma
Bankluckau. Grundades deremot Bankrörelsen på egna medel, —
hvilket lätteligen låter göra sig genom införandet af de s. k. auonyma
Bankbolagen —, så undanröjdes derigenom en stor del af handelskrisernas
vådor.
Det, som emellertid egentligen framkallat mitt upträdande, är
Hr Åkermans förslag om fondpapper med kapitalrabatt och utlottning.
Jag vill icke om dylika papper utlåta mig i finansielt hänseende;
men jag tror, att de måste betraktas iifven från en annan
synpunkt, som numera börjat göra sig gällande i statsekonomien.
I fordna tider ansåg man, att i handeln den ene icke kunde vinna,
utan att den andre förlorade, och en mängd småkrämare tror det
ännu i dag. Men så lumpen är dock icke handeln, utan en rätt
drifven handel gagnar både köparen och säljaren; säljaren blir af
med en för honom onödig vara, och köparen får hvad han behöfver
för godt pris. Sålunda har på sednare tider moralen kommit in i
statsekonomien. Jag tror derföre att frågan bör betraktas äfven
från moralisk synpunkt, och jag vill i sådant hänseende åberopa
den gamle Ciceros auktoritet, hvars yttrande om »utile et honestum»
innebära en sanning; ty det nyttiga kan i sjelfva verket icke skiljas
från det hederliga. Vid frågan om börspapper bör man i
främsta rummet tillse hvad vår egen erfarenhet derom lärer. För
närv:de ega vi egentligen blott en sorts börspapper, — bränvins
papperet.
Och bran vins-spekulationen har redan länge sedan blifvit
af allm. opinionen utdömd såsom olycksbringande. Mången anser
den äfven nära nog mindre hederlig. Hvad, som åtminstone allmänt
erkännes, är att spekulationen i bränvin, såsom börsspel,
trycker en stämpel af mindre soliditet på dess idkare. Under sådana
förhållanden torde man böra besinna sig, innan man inför i
Kiket något nytt börsspel. Nu är dock förhållandet med bränviusspekulationen
att det har blott en leveransdag om året, hvaremot
pappers-spekulationen kan ske när som helst. Huru var det när
denna spekulation som bäst blommade? Jo! hvarje leveransdag var
åtföljd af en mängd konkurser. Jag tror således, just ur den moraliska
synpunkten betraktadt, att det är särdeles vådligt att
af en last, som spelsjukan väl ändock är, vilja göra en nationaldygd.
Äfven i detta afs:de hafva vi en egen erfarenhet att rådfråga.
Under den tid bränvins-tillverkningen var ett monopolium
för Regeringen, visade man sin loyauté genom att supa sig full;
och nu har man i decennier förgäfves arbetat på att kunna utrota
denna nationaldygd; skulle det icke möjligen kunna gå på samma
Dan 30 November f. ra.
483
sätt med börsspelet, om det nu gjordes till patriotism? Hvad säga
de länders författare, som sett börsspelet på mira liållp Så vidt
jag kunnat erfara af både Engelska och Franska författare, anses det
sorn landets största kräftsår. Om spekulationen inskränkte sig till
verkliga affärsmän, vore förhållandet kanske ielce så farligt; men
nu är det icke blott dessa, utan folk af alla klasser och t. o. m.
qvinnor, som spela på börserna. Jag tror derföre, ätt Utsk-.t vid
bedömandet af denna del af Hr Åkermans motion bör tillvägagå
med stor varsamhet, och betrakta saken icke blott från financiel,
utan äfven frän moralisk och sedlig synpunkt; hvarvid det torde
jemväl öfvervägas i hvad förhållande sådant börsspel må kunna stå
till de förbud, som redan finnas mot lotterier oell hazardspel.
Ilr Akerman har bland sina motiver framställt flere satser,
som äro mycket behjertansvärda, och jag tager mig friheten fästa
upmärksamheten på ett par. Han säger, bland annat, »att det
blott finnes en verklig källa till rikedom och välstånd, nemi. arbete
och sparsamhet», samt att, »om produktionen skall blifva vinstgifvande,
måste företagen grundas på kloka och solida beräkningar».
Nu frågas, om spel verkligen kan anses för en klok och solid beräkning?
Vidare huru fostras och upmuntras arbetsamhet och sparsamhet
genom vanan att riskera sina kapitaler på spel. Om jag
antager, att en person genom träget arbete förtjenar 5 eller 6 rdr
om dagen, och samme person om aftnarne spelar om hundratals
rdr, är det då någon rimlighet, att han vill fortfara med sitt arbete,
för att förtjena en obetydlighet, då han riskerar mångdubbelt
på aftonen. På samma sätt förhåller det sig med sparsamheten;
man förlorar känslan derför, då man ser penningen komma och gå
med sådan lätthet, som under spel. Enl. mitt sätt att skåda är
spel i allmänhet icke blott en stor och farlig last, utan äfven den
farligaste fiende till all sund ekonomis vigtigaste momenter, —
arbete och sparsamhet.
Hr Akerman säger vidare, för att motivera sina åsigter om
utlåning, »att hoppet att vara lycklig vid lottningen skall komma
att öka långifvarnes antal». Het är dock samma hopp, som gör
att man sätter ut sina penningar på rouge et noir.
Det var för att få framställa mina skrupler i dessa hänseenden
som jag begärde ordet, och jag anhåller, att BankoUtsk:t, när det
skall yttra sig i ämnet, måtte betrakta saken icke blott ur financiel
synpunkt, utan äfven ur sedlig.
Pir Sparre, Sigge: Den siste värde talaren har så länge
tagit R. o. Ad:s upmärksamhet i anspråk, att jag skall söka vara
så kort som möjligt. Det torde icke heller behöfva yttras många
ord om den motion, som här är i fråga; den talar, eril. min öfvertygelse,
tillräckligt för sig sjelf. Att här ingå i någon utförlig
kritik af förslaget, kan icke vara min mening, vore jag än uti en
eller annan omständighet af en skiljaktig tanka. Med en synnerlig
tillfredsställelse, den jag beder att här- få förklara, gillar jag motionens
innehåll i dess hufvudsakligaste delar. Jemte en enkel och
klar motivering, har jag deruti funnit ej mindre sanna åsigter i
484
Den 30 N ovember f. m.
fråga om en sedelutgifvande banks ändamålsenliga inrättning, utan
ock, hvad mera är, en lyckad tillämpning af dessa theorier på våra
nuvide förhållanden. Hvad motionären yttrat om de långa förfallotiderna
för bankens fordringar, om fastighets-lånefonden, om förlagen
åt filial-bankerna in. m„ är fullkomligt sannt; lika så om de missbruk,
som banken upmuntrar genom det öfverhandtagande borgenssystemet.
Motionären ådagalägger uti sin framställning ganska tydligt,
att banken icke verkar i produktionens eller uti allmänhetens
eget välförstådda intresse; han kunde dervid gerna hafva tillagt,
att den genom sina nuvide låne-operationer verkar menligt äfven
för sitt eget ändamål. En sedelutgifvande bank kan nemi. aldrig,
utan fara för sitt eget bestånd, lemna betydligare försträckningar
på längre tid. Detta är icke någon sofism, utan en grundsats,
som konseqvent följer af en sådan banks eget väsende. Ty hurudant
är förhållandet tued en dylik banks skulder och fordringar:
de förra utgöras af hela den sedelmassa, som är i omlopp och som
den åtagit sig att vid anfordran inlösa. De sednare, eller fordringarne,
bestå i reverser, vexlar, inteckningar m. m. Det är gifvet,
och jag tror att ingen kan motsäga det, att om en sedelutgifvande
bank tillåter en lång förfallotid för en stor del af sina fordringar,
detta är ett förhållande, som icke i längden kan bära sig, af det
enkla skäl att banken ständigt löper fara att få till större eller
mindre del betala sina skulder till allmänheten, eller, hvilket är
detsamma, att med silfver inlösa sina sedlar. Förfallo-tiderne för
fordringarne och skulderna få icke förete en så stor olikhet, som
den, hvilken nu eger rum i afs:de å vår Bank. Hvad som i detta
fall gäller om den enskilde, kan ock i hufvudsaklig mån gälla om
en sedel-utgifvande bank. Då man granskar nuv:de BankoRegkte,
förvånas man verkligen öfver ett dylikt missförhållande. Detta
reghte har i många afs:den snarare tycke af ett ganska utförligt
förlags-kontrakt, enl. hvilket ganska betydliga delar af Bankens tillgångar
blifvit bortförskrifna på åratal.
Jag yttrade några ord om borgens-syst ernet; detta gör sig nu
gällande icke blott inom allm. diskonten, utan äfven till ganska
betydlig del, fastän under en annan form, uti fonden för handel
och näringar, samt har dessutom genom den s. k. statslånefonden
vunnit en ytterligare utsträckning. Detta sätt att tillvägagå, var
väl en eftergift för nödvändigheten, jag medgifver det, men i principielt
hänseende äro åtgärderna så väl härutinnan, som i andra
afs:den, att på det högsta beklaga. De försvåra den ombildning af
vår Riksbank, hvaraf behofvet, efter min tanka, så till sägandes,
står för dörren.
Då Banken, Mine Hrr, sådan den nu är organiserad, verkar
hvarken i produktionens eller i allmänhetens välförstådda intresse,
och då den dessutom verkar på ett sätt, som för dess eget sjelfbestånd
i framtiden är vådligt, hemställer jag om vi icke böra
vara motionären tacksamme för det han fästat upmärksambeten på
dessa förhållanden, och om vi icke böra vara angelägna, att vid
denna Riksdag vidtaga alla de åtgärder, som äro nödvändiga för
att i detta hänseende betrygga dess ställning. Annu torde utvägar
Den 30 November f. m.
485
stå till buds; matte de vidtagas; vi veta i sanning icke hvilka
tider lämpligare än de nuv:de, som komma att erbjuda sig för en
dylik reorganisation.
Jag glömde nyss att erinra om ännu en omständighet, hvarpå
en annan motionär, Frih. v. Schwerin, fästat upmärksamhet och
som är en följd af vår Riksbanks nuv:de funktioner, den nemi.,
att just till följd af de långa förfallotiderne för Bankens fordringar,
denne är uturståndsatt att utöfva det helsosamma inflytande, som
den borde, i afs;de å inträffande kriser, både preventivt och sedan
de upstått. Den har härigenom, så att säga, lemnat timmarne ifrån
sig. Våra enskilda Banker, som, i parenthes sagdt, dela rättigheten
af sedelutgifning, men deremot icke skyldigheten att med silfver
infria sina sedlar, akta sig nog för att bevilja försträckningar på
långa tider; hvarföre skall man då af vår Riksbank, uprätthållaren
af vårt myntvärde, fordra en dylik för dess eget bestånd menlig eftergift.
— Det är väl sannt att denna Bank är ganska rik, och
det fordras i sanning en stor grundförmögenhet för att kunna tåla
vid en sådan hushållning; men äfven den rike kan råka i förlägenhet
om han icke gör sina tillgångar disponibla för kommande
behof.
Jag slutar med att till BankoUtsbts allvarliga behjertande
öfverlemna Hr Åkermans motion. Jag tror att den, jemte andra
goda egenskaper, äfven förenar den af varsamhet. Måtte Utsk:t
tillgodogöra sig densamma i dess hufvudsakligaste delar. Det hade
visserligen varit att önska, att de sunda åsigter, som grundlagt
detta förslag, kunnat realiseras på ett sätt, att desamma tidigare,
än som nu är fallet, kunde kommit att bära frukt; men en nödig
varsamhet torde derför hafva lagt hinder i vägen.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte till Utsk:t få åtfölja
motionen.
Hr Gripenstedt, Johan August: Jag skulle visserligen
gerna önska att med någon större utförlighet yttra mig öfver åtskilliga
af de vigtiga ämnen, som här blifvit föremål för öfverläggning
med anledn. af Hr Åkermans motion, men dels fruktar
jag, att en någorlunda fullständig framställning i dessa hänseenden
skulle blifva allt för vidlyftig, dels torde också härigenom duskussionen
komma att, mera än tillbörligt, aflägsna sig från det egentliga
ämnet för dagen. Jag anhåller derföre att nu, endast i största
korthet, få vidröra ett par af de här omhandlade hufvudpunkterna,
nemi. huruvida silfret kan betraktas såsom en tillförlitlig
mätare på ett lands utrikes handel, och hvilka de omständigheter
äro, som i främsta rummet kunna anses utgöra orsakerna till den
närv:de tryckningen på landets allmänna penningeställning.
Ehuru det ingalunda kan förnekas, att silfrets gång till eller
från ett land till en viss grad anvisar handelsställningen för tillfället
(och jag vill gerna medgifva, att detta hos oss kanske mera
än i de flesta andra länder är fallet), sfi tror jag likväl, att man
icke så uteslutande får betrakta silfret såsom en mätare på handeln,
som motionären tyckes vilja göra det. Och skälet härtill är, att
Deu 30 November f. m
om också handeln, under en längre tid, vore aldrig så gynnsam,
så skulle, i enlighet med sakens natur, ett obegräusadt hopande
af silfver ändock icke komma att ega rum. Ty såsom villkor
att denna vara skulle komma att qvarstanna i landet, fordras också
nödvändigt, att densamma med fördel må kunna användas; men
någon annan användning finnes icke för silfret än antingen till
förbrukning för lyxens behof, eller ock för att begagnas såsom
bytesmedel, vare sig i form af pregladt mynt, eller i form af sedlar,
hvilka i metallens ställe utgifvas. Begge dessa ändamål, för hvilka
silfver erfordras, äro emellertid, såsom hvar och en finner, på ett
naturligt sätt begränsade. Utöfver ett visst qvantum åtgår ej till
lyxartiklar, och när det cirkulerande myntet stigit till det belopp,
som rörelsen kräfver, kan detta ej heller gerna vidare ökas, åtminstone
vore sådant icke någon vinst, utan i stället en förlust.
Redan häraf följer således a priori, att den qvantitet silfver eller
ädla metaller, som ett land eger, icke kan utgöra en pålitlig måttstock
för dess handel eller dess rikedom; och erfarenheten bestyrker
dessutom denna sats. England, hvars handel otvifvelaktigt är
den mest blomstrande, och hvars rikedom är i jemn till vext, ökar
visst icke oupphörligt, eller i samma förhållande, sitt förråd af ädla
metaller. Det är en sanning, att England i närv:de tid utgör
deu mellanhand, genom hvilken nästan hela verldens omsättning
af ädla metaller passerar, men ungefär samma qvantitet, som deraf
till England införes, blir också derifrån till andra länder exporterad.
Med ett ord: jag tror icke, att ett lands kapital-t ill vext eller
handels-vinst, annat än undantagsvis och till en mindre del, representeras
af hopade massor af guld eller silfver, utan anser, att
vexlingarna i olika länders, genom handeln upkommande, brist eller
öfverskott, oell de kapital-förflyttningar, som härigenom eller af
andra orsaker, föranledas mellan folken, till ojemförligt största delen,
måste regleras genom effekter oell räntebärande valutor af
mångfaldigt slag, men icke genom ädla metaller, hvilkas röle i
detta hänseende egentligen inskränker sig till ett utjemnande af
de olikheter, som för tillfället ej på något annat lämpligare sätt
kunna ordnas.
Hvad åter beträffar den andra af de omnämnda hufvudpunkterna,
eller hvilka förhållanden, som må anses utgöra den hufvudsakliga
förklaringsgrunden till vårt lands närv:de tryckta penningeställning,
ber jag att i detta hänseende få antyda tvenne omständigheter,
nemi. en yttre och en inre, som eldigt min tanka härvid
i främsta rummet böra tagas i betraktande. Den ena af dessa
omständigheter, eller den yttre, består deruti, att när den våldsamma
brytningen för ett par år sedan inträffade i nästan alla
länders kreditförhållanden, så blef den löpande kredit, som Sverige
begagnade i utlandet, på ett högst betydligt sätt förminskad, och
följden häraf skulle naturligtvis blifva, att när denna kredit indrogs,
måste en stor kapital-förflyttning ega rum från oss till andra länder.
Afbetalningen af den löpande skuld, hvaruti vi då stodo,
ställdes emellertid på ganska korta terminer, och detta gör, att
det varit en stark kapitalström från landet, hvilken medtagit äfven
Den 30 November f. m.
4>7
en del af vårt rörelse-kapital, hvaraf alltså på ett lika latt som
naturligt sätt kan förklaras den minskning i rörelsemedel, som
upkommit, utan att man behöfver taga sin tillflygt till någon
underbalans i handeln, hvilket jag för min del icke tror på de
sednaste åren hafva egt rum. Ty på samma gång som förbrukningen
onekligen varit minskad, hafva våra förnämsta export-artiklar,
såsom tvävaror, spanmål, jern m. m., visserligen icke utförts till
mindre grad nu, än vanligt, utan synes tvertom exporten häraf i
sin helhet, så vidt jag kunnat finna, hafva varit större än förut i
allmänhet.
Den andra af de antydda, väsendtliga orsakerna till den
kapital-brist, som nu inom landet förspörjes, är enligt min tanka
att söka dels deruti, att den omtalta rubbningen i våra utländska
kredit-förhållanden, och deraf föranledda minskning i förlag, inföll
vid en period, då i nästan alla rigtningar ett starkt industrielt
framskridande egde rum, och en mängd storartade företag voro
påbörjade, hvilkas fullbordan erfordra en betydlig kapital-tillgång,
dels i den omständigheten, att just vid samma tidpunkt, mera än
vid något föreg:de tillfälle, en stor spekulation i fast egendomshandel
upstått, så att man på många håll, egentligen blott i hopp
om vinst vid en snart förväntad försäljning, hade ingått i stora
och omfattande samt till en del oförsigtiga egendomsköp. Följderna
deraf visa sig ännu; ty alla de, som köpt egendomar med skuld,
äro naturligtvis obenägna att afyttra dem till minskade värden,
utan försöka i det längsta att hålla sig uppe och genom nya lån
verkställa sina afbetalningar.
Sammanställer man nu dessa omständigheter, att på samma
gång som genom upsagd kredit och fortgående afbetalningar till
utlandet, vårt förlags-kapital blifvit betydligen förminskadt, likväl,
till följd af naturliga och till en del ej ogynnsamma förhållanden
behofvet af kapital inom landet är ganska stort, så tror jag, att
man deruti kan finna en hufvudsaklig grund till den tryckta ställning,
hvari vår penningemarknad för närv:de befinner sig. o
Jag ber nu att få öfvergå till det förslag, som Hr Akerman
framstiillt, och hvilket, såsom man kunde vänta, i många fall torde
förtjena upmärksamhet Jag vill likväl vid detta tillfälle icke ingå
i någon granskning af de två första punkterna af förslaget, nemi.
om enskilde delegares inträde i Banken för en summa af 5 millioner,
och om en förändrad styrelse af denna inrättning; ty för
att härom kunna yttra min mening, skulle jag nödgas göra vissa
förutsättningar, hvilkas närmare förklaring och motivering skulle
leda mig för långt ifrån ämnet; utan jag öfvergår till de punkter,
deruti förslaget förefaller mig dels något otydligt, dels äfventyrligt.,
och öfver hvilka man Irån motionärens sida måhända kan vänta
sig någon förklaring. Hr Akerman föreslår, bland annat, att den
nuv:de utlåningen i Banken å fastigheter på landet samt till städer
och korporationer skulle uphöra, samt att fastighets-belåningen
skulle öfverflyttas till Hypotheks-föreningarne, hvilka i utbyte mot
sina obligationer skulle öfvertaga de fordringar och hypolheker,
som Banken nu eger för dylika lån. Mot sjelfva grundtanken i
488
Den 38 November f. to.
detta förslag, har jag icke något egentligt att erinra; ty det är
onekligt, att en så beskaffad lånerörelse, som fästighets-belåningen,
icke är hvad man kallar bankmessig, och icke lämpar sig väl för
en anstalt, som till en del måste hafva sina tillgångar disponibla,
till följd af dess bestämmelse att vara en sedel-utgifvande vexelbank.
Men månne tiden för en sådan omorganisation nu vore
tjenlig? Vi veta att förslag äro å bane om sammanförandet af
Hypotheks-föreningarnes verksamhet i vissa hänseenden till en större
enhet än hittills, och ifall dessa förslag, hvilka jag för min del
anser hvila på fullkomligt riktiga grunder, skulle vinna framgång,
och sålunda, kanske innan kort, en central-anstalt i denna syftning
kommer att upstå, vore det måhända mindre lämpligt — helst
om denna nya inrättning blefve ställd i någon förbindelse med
Riksbanken — att nu besluta en öfverflyttning af Bankens fastighets-beiåning
(upgående till det betydliga beloppet af mera än 9
millioner rdr) till de särskilda hypoth.föreningarne emot dessas,
hvar för sig utgifna obligationer, enär just ett sådant utgifvande
af obligationer från spridda båll torde vara, hvad man i främsta
rummet genom naturalisationen önskar motverka.
Men den punkt af motionen, sorn hufvudsakligen fästat min
upmörksamhet, är förslaget att hela diskont-rörelsen skulle öfvergå
från Banken till R:gs-kontoret, för att derstädes småningom förminskas
och amorteras på 15 år. Denna rörelse är för närv:de
ganska betydlig; den allmänna diskont-fonden upgår till något öfver
11 millioner rdr, oell då nu amorteringen först efter 15 år
skulle vara afslutad, finner man att ifrågav:de lånerörelse skulle under
en lång tid komma att fortsättas till ett ganska betydligt
omfång, hvadan det också vill synas mig blifva förenadt med stora
svårigheter för K:gs-kontoret att kunna handhafva en så beskaffad
utlåning. Det finnes nu inom Banken en särskild inrättning
för detta ändamål, nemi. de s. k. diskont-direktionerna vid
Banken och låne-kontoren i landsorterna; men huru R:gs-kontoret
i sin nuv:de form skulle verkställa den vidsträckta bank-administration,
som af öfverflyttningen måste blifva en följd, kan jag ej
tydligen inse; möjligen har dock motionären mera fullständigt genomtänkt
detta ämne, ehuru han icke närmare utvecklat detsamma
i sin motion. För min del tycker jag emellertid, att det vore
enklare och bättre, om man tills vidare bibehölle det machineri,
som för närv:de i sådant ändamål finnes, heldre än att förstöra
detta och inrätta ett nytt i R:gskontoret, hvilket väl ändock torde
komma att funktionera ungefärligen på samma sätt, som det gamla.
Men i sammanhang med detta förslag om diskont-fondens öfverflyttning
till B:gs-kontoret ingår äfven ett annat i motionen, nemi.
att R:gs-kontoret skulle gifva Banken ersättning för dess diskontfordringar,
genom att i stället öfverlemna sina obligationer, löpande
med 4 proc. ränta och utgifna efter en kurs af 86,50. Jag har
ingenting att anmärka mot sjelfva kurs förhållandet; men då meningen
vore, att af dessa stats-obligationer, hvilka skulle upgå till
ett belopp, som motsvarar de öfvertagna fordringarna, eller till
.omkring 1 f millioner, icke mera än två tredjedelar borde vid om
-
Den 30 November f. tn.
flyttningen öfverlemnas till Banken, och den återstående delen först
efter 15 år, då slutsumman af de förluster, sorn upkommit p&
diskont-lånen och som skulle afdragas, blefve känd, så förekommer
det mig, som vore en sådan liqvidations-ordning alltför ogynnsam
för Banken, enär detta verk härigenom skulle gå i mistning af
ränta på nära en tredjedel af sitt kapital, under hela den omförmälda
tiden.
Ehuru det i motionen ej blifvit klart uttryckt på hvad sätt
de stats-obligationer, som sålunda borde utgifvas, skulle spridas
från Banken till allmänheten, synes det likväl tydligt, att en sådan
spridning ingått i motionärens plan, enär han upgifver de utvägar,
som skulle anlitas, för att göra obligationerna mera begärliga. Såsom
sådana utvägar föreslås, dels att innehafvare af ifrågav:de obligationer
skulle ega rätt, att fä dem belånade i Banken till det
utgifna värdet, dels ock att obligationerna skulle vid upbördsliqvider
mottagas såsom betalningsmedel i Kronans kassor. För
min del tror jag, att i en sådan anordning skulle ligga en stor
våda. Ty om det under goda penningeförhållanden kan vara ganska
troligt, att dessa obligationer komma att blifva begärliga, samt
då tyst och stilla skola stanna i allmänhetens händer, måste det
å andra sidan förutses, att när konjunkturerna förändra sig, och
en stark penninge-efterfrågan upstår (såsom t. ex. i närvide ögonblick),
så skola dessa obligationer, enl. ali sannolikhet, hastigt komma
fram, och dels presenteras till belåning i Banken, dels strömma
till Kronans kassor såsom skattemedel. Det har visserligen blifvit
föreslaget, att obligationernas valör ej skulle understiga 500 rdr,
måhända till en del i afsigt att försvåra deras användande i upbörds-liqvider;
men då man vet i hvilka stora summor t. ex. tulloch
briinvins-medel erläggas, äfvensom huru lätt hos upbördsmännen
utbyte af obligationer mot penningar kunde ske, så synes det mig
vara klart, att genom den höga valören icke något hinder upstår
för deras ingående till Kronans kassor. Men Kronan, som måste
verkställa sina utbetalningar med penningar, skulle ej kunna använda
obligationerna, och derföre har också motionären ganska
riktigt föreslagit, att desamma skulle af Banken inlösas. Besultatet
af allt detta blir ju emellertid, så vidt jag kan finna, att, under
tider af penninge-förlägenhet, Banken slutligen, på den ena eller
andra vägen, får mottaga obligationerna, och tvingas att i stället
utgifva sedlar; men hvilken våda, som härigenom skulle kunna
upstå för denna inrättning, torde jag icke behöfva närmare utveckla.
Det är ganska sannt, att Banken i st. f. de utgifna sedlarne komme
att ega obligationer, men om dessa, såsom väl kan befaras,
just till följd af den ökade sedel utgifningen, under dylika kritiska
tider, hastigt måste realiseras, så lärer detta icke kunna ske utan
stor förlust för Banken. Med ett ord, man skulle genom den
föreslagna åtgärden tillskapa en stats-skuld, som på sitt sätt ej
blott vore när som helst upsägbar, utan som måste inlösas å vista,
och som i sista hand skulle komma att trycka på Banken, hvilken
härigenom också, i min tanka, utsattes för en ständigt öfverhängande
fara.
490
Den 30 November f. m.
Men då jag nu yttrar mig om Bankens säkerhet och om den
varsamhet, hvarmed man alltid måste behandla denna inrättning,
liar jag inkommit på ett ämne, som af en annan talare nyss förut
blifvit vidrördt, nemi. den oro, som genomgår hela samhället, så
snart någon fruktan eller tveksamhet upstår ang:de Bankens soliditet,
eller med andra ord, så snart det blir fråga om myntvärdets
uprätthållande. Och detta är visst icke underligt. Ty det gäller
här ej blott landets offentliga heder, utan äfven hela dess ekonomiska
framtid, liksom hvarje enskilds eganderätt och välfärd. Att
en sådan fråga lifligt anslår allas sinnen och allas hjerton, torde
vara ganska naturligt. Men hvad är då den egentliga orsaken till
att ställningen af en penningeanstalt — den må nu vara huru
vigtig som helst — skall kunna så i grunden upröra det allmänna
intresset? — Jo, den är, enligt min öfvertygelse, just den, som
den värde talaren här nys3 antydde; han har i min tanka fullkomligt
riktigt slagit hufvudet på spiken, då han sagt, att allt detta
ytterst hänger på den rad i grundlagen, som bestämmer, att Bankens
sedlar skola vara lagligt betalningsmedel i landet. I samma
stund, som en dylik tvångskurs är åsatt dessa sedlar, måste också
hela landet vara i en ständig oro, att det myntrepresentativ, som
af lagen blifvit faststäldt till mynt, möjligen icke skall bibehålla
sitt värde eller blifva till fullo inlöst. Men hvarföre har en sådan
tvångskurs blifvit satt på Bankens sedlar? Otvifvelaktigt såsom
en fortsättning af föreg:de tiders finansieia förhållanden, hvilka i sin
ordning upkommit af fordna felsteg i finansförvaltningen, då man
icke fann någon bättre utväg att förskaffa sig de medel, man behöfde,
än att utgifva rayntrepresentativer, vare sig i form af mynttecken,
försämradt mynt eller papper. Man framhöll då alltid den
förhoppningen och gaf den försäkran, att dessa myntrepresentativer,
så snart omständigheterna medgåfvo, skulle utbytas mot verkligt
mynt, och endast tills vidare skulle gälla i dettas ställe, hvilket
genom lag bestämdes. Ett sådant stadgande var också under dylika
förhållanden nödvändigt och konseqvent, ty assignater måste
alltid åtföljas af tvångskurs, för att, åtminstone till en viss grad
och så vidt sora möjligt, uprätthållas i värde, ehuru all erfarenhet
visar, att äfven de strängaste lagar i detta hänseende aldrig förmått
hindra pappersmyntets fall, så snart någon verklig valuta
derför ej kunnat erhållas. Men nu, sedan Riksbankens sedlar ovägerligen
inlösas med klingande mynt, är den omförmälda lagbestämmelsen,
enligt min tanka, ej blott onödig, utan skadlig. Jag
anser den onödig, derföre att, så länge Banken upfyller sin vexlingsskyldighet
— och jag hoppas med tillförsigt, att någon rubbning
häruti aldrig skall ske —, skola Bankens sedlar, utan allt tvifvel,
afven sedan tvångskursen uphört, af hvar och en i liqvid mottagas
vida hellre än det obeqvämare silfret. Skadlig tror jag bestämmelsen
vara af tvenne skäl. Först och främst skall, enligt min
åsigt, så länge ett sådant lagstadgande qvarstår, aldrig någon fullkomlig
trygghet vinnas i detta lands ekonomiska angelägenheter.
Ty det är onekligt, att alla våra enskilda och mest ömtåliga eganderätts-förhållanden
härigenom i sista hand blifva beroende af lag
-
Den 30 November f. m.
491
stiftningen sami. af Bankens förvaltning; och förflutna tiders exempel
i detta fall skola alltid utgöra tillräckligt smärtsamma minnen,
för att underhålla allmänhetens oro i dessa hänseenden, helst så
länge den lagstiftande makten i ämnet är så ensidigt fördelad som
nu. Mitt andra skäl är af mera politisk beskaffenhet Jag skulle
nemi. anse det vara en lycka, om den ifrågav:de bestämmelsen försvunne,
äfven derföre att i densamma ligger förborgadt ett frö och
en frestelse, att, vid något möjligen inträffande tillfälle af betryck,
man ännu en gång skulle kunna förmås att ingå på den väg, som
jag innerligen önskar att vi aldrig mer måtte beträda.
Men då jag sålunda anser det vara hvarken nyttigt eller nödigt,
att vidare bibehålla någon tvångskurs på Riksbankens sedlar,
tror jag likväl, att vissa bestämmelser ang:de dessa sedlars giltighet
såsom betalningsmedel för särskilda fall, t. ex. vid krononpbörd,
juridiska depositioner o. s. v., skulle vara af behofvet påkallade.
Men att på sådant sätt gifva Bankens sedlar vissa företrädesrättigheter,
grundade på nyttan och beqvämiigheten, detta är något helt
annat, än att, såsom nu är fallet, sammanbinda hela landets eganderätts-förhållanden
och hvarje enskild mans välfärd med uprätthållandet
af dessa sedlars värde, och den lagstiftning, som derom bestämmer.
Jag har gjort mig till ett slags föresats, att aldrig öka
motionernas antal, genom väckandet af nya förslag; eljest skulle
jag verkligen vara frestad att försöka, om ej tiden kunde vara
inne, då det i grundlagen förekommande stadgandet, att Bankens
sedlar må såsom mynt i Riket erkännas, borde anses uphöra.
Hr Akerman: Jag ber, att till en början få uttrycka min
erkänsla för den välvilja, hvarmed min motion blifvit bemött af de
talare, som i dag upträdt. Det är för mig så mycket angenämare,
som det underlättar bemödandet att söka vederlägga de anm:r, som
framställts.
Den förste talaren ansåg sig förpligtad att, till följd af min
framställning om vår handels ställning och vårt förhållande
till utlandet, reservera sig i afseende på Sveriges finansiela ställning
i allmänhet. Jag ber, att med ani. häraf få erinra om
hvad min motion innehåller, och att jag alldeles icke ingått i någon
undersökning om landets ställning i fråga om våra inrikes förhållanden,
ulan blott talat om förhållandet till utlandet. Jag har
i detta fall, eller hvad upgifterna om våra utländska skulder beträffar,
gått särdeles försigtigt tillväga, och jag har sedermera, sedan
min motion skrefs, förskaffat mig uplysningar, som ådagalägga, att
vår ställning till utlandet är bekymmersammare, än jag upgifvit.
Jag antog nemi. i min beräkning, att det belopp, som hypotheksföreningarne
år 1858 indragit af utrikes gjorde lån, upgiek till en
mill. rdr. Jag gjorde detta, för att icke kunna beskyllas för någon
öfverdrift; men jag har här ett papper i min hand, som, på grund
af erhållna upgifter från dessa samma hypotheks-föreningar, ådagalägger,
att i st. f. en mill., det år 1858 indragna beloppet upgiek
till 6,270,178 rdr. Jag har vidare i min framställning rörande
rikets handelsställning till utlandet omtalat den ökade tillgång på
492
Den 30 November f. m.
vexlar, eller, rättare sagdt, den ökade export, vi behöfva, för att,
utöfver liqviden för import och gäldande af ränta å Statsskulden,
äfven betala räntor och amortering å hypotheks-föreningarnes äldre
skulder. Jag beräknade dessa till ungefär samma belopp, som Statens
skuldsättning år 1858, eller 3 2 mill. rdr; men då af nyssomförmäldte
upgifter uplysas, att de summor, som hypotheksföreningarne
nyssnämnde år erlade till utlandet, såsom ränta
och amortissement, upgingo tillsammans till 3,373,185 rdr, kan
enhvar, som vill göra sig mödan att räkna, ganska lätt finna, att
en annuitet, som upgår till så stort belopp, motsvaras af en skuld
af vida högre belopp, än 32 mill. Om jag antager räntor och
amortissement till 6 proc., hvilket den icke kan vara, emedan liypotheks-föreningarne
i sådant fall icke skulle kunna sjelfve låna ut
på sådana villkor, som veterligen ega rum, så måste skulden upgå
till 50 å 60 mill. Jag har blott velat anmärka detta, för att visa,
att jag i mina upgifter betraktat förhållandet gynsammare än det i
verkligheten är.
Om jag i min motion behöft yttra mig rörande landets inre ställning,
skulle jag obetingadt hafva sagt, att våra statsfinanser äro så
förträffliga, att månget främmande land i detta afseende afundas
oss Yi hafva under många föregide riksdagar småningom minskat
skattebeloppen, oaktadt utgifterna ökats, och vi hafva vid sednast
förflutna gjort ett betydligt lån, hvaraf framtiden skall skörda fördelarne,
utan att Regeringen, till lånets förräntande och amortering,
behöft föreslå nationen en enda ökad skatteutgift. Sådan är min
opinion om våra statsfinanser. Beträffande åter våra inre finansiela
förhållanden i öfrigt, så tror jag, att vi kunna blifva ett rikt land,
men att vi då icke böra fortgå på den bana, vi beträdt, utan i st.
bättre än hittills lära oss att arbeta och spara.
Den förste värde talaren yttrade vidare, det han icke önskade
att diskontrörelsen skulle flyttas ifrån Banken, och denna åsigt har
jemväl delats af Hr Gripenstedt, som i sammanhang dermed framställt
några frågor till mitt besvarande. Det är, såsom jag i min
motion anmärkt, alldeles ovilkorligt, om Banken skall kunna upfylla
sin bestämmelse att uprätthålla myntvärdet, att den har sina
fordringar så ställda, att den med lätthet kan realisera dem, för att
blifva i tillfälle betala aina skulder för utgifna sedlar, som den lofvat
inlösa med silfver. Jag frågar nu, hvad Banken, som häromkring
11 mill. i diskont-fordringar, väl skulle få derför, om de
skickades till försäljning i Hamburg eller London, eller någon annan
marknad, der metallisk valuta finnes till köps? Visserligen icke
många proc., och åtminstone ej de två tredjedelar, som jag föreslagit
böra till en början antagas såsom till fullo utgående. Deremot
skulle de obligationer, som Banken enl. mitt förslag skulle erhålla,
och hvilka utan tvifvel blefvo ställda, icke blott i Svenskt sedelvärde
utan äfven i motsvarande ort silfver, kunna realiseras på hvilken
Europeisk penninge-marknad som helst.
Den förste talaren yttrade vidare, att Banken nu åtnjuter allmänt
förtroende och är populär. Jag tror visserligen att man blir
Den 30 November f. m.
493
populär, om man lånar åt alla, som komma, och icke är så noga
med säkerheten; men huru det, vid ett sådant sätt att förfara, kan
komma att gå med den egna säkerheten, det är en annan fråga.
Jag tror för min del att Banken ieke bör stort bry sig om popu-'
larititeten, utan framförallt se till, att den gör hvar man rätt; ty
derpå tror jag att både Banken och allmänheten i sin helhet vinna
mest.
Samme talare yttrade jemväl, att han icke önskade några privata
delegare i Banken, och hemtade för denna åsigt ett stöd i
mitt yttrande, att R. St. vid Banklagstiftningen skulle alltför mycket
hafva gynnat privat-intressena. Visserligen finnes denna tanke
uttryckt i min motion; men det privata intresse, jag vid nämnde
tillfälle talat om, nr af helt annan natur, än det, som skulle upstå,
om enskilda delegare inkommo i Banken. Det privata intresse, som
R. St. vid många tillfällen ådagalagt, består deruti, att man, såsom
ordspråket säger, velat skära breda remmar ur en annans hud, då
man velat begagna Banken blott för egna fördelar, hvaremot, om
det andra privat-intresset insläpptes, det komme att bestå deruti,
att hvarje så beskaffad aktie-egare blef rädd om sitt eget skinn,
och således måste äfven afse Bankens fördel, och det torde således
vara en stor skillnad mellan dessa båda slags intressen.
Den talare, som dernäst uptriidde, har bland mycket annat,
som är tänkvärdt, i afs:de på det sätt, jag föreslagit för att göra
de obligationer, som skulle utgifvas af Riksg.Kont., begärliga för
allmänheten, ansett att detta förslag skulle strida emot sedlighetens
fordringar. Jag vill icke tvista med honom derom; det kan vara
mycket att säga mot sättet att spekulera på statspapper; men vill
man ändamålet, som tyckes vara en allmän önskan i landet, bör
man också vilja medlet, och det är att dessa obligationer blifva föremål
för spekulation, och att de inrättas så, att de blifva begärliga
för allmänheten. Derom blir man förvissad, om man blott betraktar
förhållanderna i andra länder, t. ex. i London, der de s. k.
consols alltid kunna placeras, och der de alltid kunna köpas och
vexlas; men de gå efter kurs, och kunna vid börstimmans början
ofta säljas till 1 proc. lägre eller högre kurs, än vid dess slut. De
äro således föremål för en jemn spekulation. Samma förhållande
eger äfven rum på börsen i Paris, der dock börs-spelet gått alldeles
för långt; ty det tyckes der hafva antagit samma karakter, som
bränvinsspelet på vår börs; men mitt förslag går ingalunda ut på
att upmuntra denna afart af spekulation. I Berlin, i Munchen,
öfverallt spekulerar man dock i statspapper, och deruti torde väl
icke ligga någonting, som strider emot sedlighetens fordringar.
Den siste värde talaren har anfört, att Bankens silfvertillgång
icke vore ett fullständigt bevis på vår handels ställning till utlandet.
Ett alldeles fullkomligt bevis är det icke; men jag kan icke
förstå annat, än att det är det säkraste. Den värde talaren anförde
Englands exempel, huruledes detta land alltid haft en öfvervigt i
handel, men att silfver dock ej der finnes i några hopade förråder.
Skall man döma Englands öfvervigt i handel efter de upgifter,
som dess Board of Trade eller dess KommerseColi. afgifver, så
•194
Den 30 November f. m.
vet den värde talaren lika så viii sora jag, att de ofta icke visa
några lysande resultater, emedan det uptagna värdet af importen
oftast med många millioner öfverstiger exportens värde. Man liar
dock ädla metaller så betydligt öfver hvad som för landet behöfves,
att man kan utlemna stora qvantiteter deraf i form af lån åt
nära nog hela den kända verlden. Det vore önshligt, om vi kunde
göra på samma sätt.
Den värde talaren har jemväl yttrat, hvad fastighets-belåningen
beträffar, att det icke vore önskligt att öfverlåta densamma åt
hypotheks-föreningarue, utan han ville hafva den öfverflyttad till
en stor rikshypothekskassa. Jag har icke något emot att den lemnäs
till hvem som helst, blott Banken blir befriad derifrån, och jag
har dessutom icke kunnat föreslå, att den skulle öfverlemnas till
inrättningar, som ännu icke existera. Det dröjer måhända med inrättandet
af den nämnde kassan, och för min del vet jag nu icke
något annat råd, än att fastighetslånen, ifall min motion gillas, öfvertagas
af de existerande mindre hypothekskassorna.
Hvad diskontlåningens förflyttande till RiksgäldsKont. beträffar,
så har jag haft samma skäl för detta förslag, som för det förra,
nemi. att jag icke hade någon annan inrättning för bestyret dermed
till hands än RiksgäldsKont. Huru det skulle gå till, ville
jag bjuda till att visa, när vi en gång komma så långt. Det är
klart att man i en motion, der hufvudsakligen principer uttalas,
icke bör trötta med att upgifva alla detaljer. Jag skall dock genast
omnämna ett sätt, i afs:de å utförandet, det nemi. att RiksgäldsKont.
, som har tillräcklig tillgång på Fullmäktige, kan, likasom det
sker i Banken, bilda en diskont-direktion, och om en del af Bankens
många tjenstemän finge göra sällskap vid öfverflyttningen af
diskontfordringarne till RiksgäldsKont., skulle den ökade rörelsen
Ber icke för Kontoret medföra någon särdeles betungande kostnad.
Tiden af 15 år, under hvilken diskontlånerörelsen småningom
skulle minskas, har jag särskildt föreslagit derföre, att icke genom
den ifrågasatta åtgärden någon häftig brytning i våra penningeförhållauden
må inträffa. Jag har trott att det är bäst, att det sker
långsamt; ty under tiden torde de privata utlånings-anstalterna
komma att öfvertaga dessa lån och förmodligen placera dem bättre
än Banken kan göra, som endast har att gå efter sitt stereotypa
reglemente. Att godtgörelse för hvad som öfvertages till en början
endast skulle af RiksgäldsKont. lemnäs till två tredjedelar, kan
måhända anses vara litet, men jag tror icke, att Banken skall derpå
något förlora; ty att icke alla dessa papper äro säkra, derom har
jag förvissat mig såsom Ranko-revisor, vid några tillfällen, och Banken
är dessutom så rik på fordringar, att om den under ett eller
annat år skulle hafva något mindre, hvad beloppet angar, sådant
säkerligen hvarken ökar eller minskar det förtroende, som den åtnjuter.
Hr Gripenstedt har äfven frågat mig, huru jag vill, att de
föreslagna obligationerna skola komma i allmänhetens händer. Jag
tror, att under närv:de penningeställninsj i landet, införandet af ett
inhemskt fondsystem icke eger något särdeles hopp om framgång,
Den 30 November f. m.
405
oell jag vet icke ens, om det vore klokt och välbetänkt att göra
försök i den vägen. Ty jag fruktar, dels att disponible penningar
icke i något särdeles ölverflöd finnas att tillgå, och dels, att om
man gör vilkoren höga, att derigenom locka till sig penningar, man
ifrån industrien drager en tillgång, som den för närv:de så väl behöfver.
Mina obligationer äro icke ämnade dertill, utan blott att
förskaffa Banken en lätt realisabel valuta, i st. f. en del af de
orealisabla fordringar, den nu har. Det är derföre icke min mening,
att alla de erhållna obligationerne skulle utsläppas; men då
Banken måste bevara sin metalliska valuta, så är det medel, som
dertill begagnas i Franska och Engelska bankerna, att höja räntan
för att dymedelst afskräcka från uttagning af metallisk valuta ur
deras banker, här icke användbart, ty vi hafva varit alltför raska i
en mängd företag, för att sky tillbaka för betalande af hög ränta,
blott man får penningar. Det sista statslånet, vi tagit, som kunnat
utlemnas mot 8 ä 9 proc., är derpå ett bevis. Vår Bank har
derför icke någon annan utväg att taga, då behofvet kräfver, än
att minska sina utelöpande sedlar, och denna minskning har hittills
skett och sker genom indragning på lånefouderne. Sådant skulle
man icke behöfva, i fäll de föreslagna obligationerna kommo till
stånd, utan man sålde af dessa och erhöll derigenom penningar på
ett för näringarne och deras penniugebehof nästan omärkligt sätt.
Hr Gripenstedt har äfven sagt, att dessa obligationer, derest
de skulle mottages i upbörden, skulle i stor mängd strömma in i
Kronans kassor, och för dem medföra olägenheter. Jag kan icke
finna, att några stora sådana derigenom skulle upstå; en fördel
måste det nemi. vara, att våra allmänna kassor finge dem till sig,
derföre att, under det de kunde behålla dem, ökade de Statens
tillgångar genom räntorna och skulle derigenom bereda Regeringen
en säkerligen ganska kärkommen inkomst, samt tillika den fördelen,
att kassorna icke behöfde, såsom nu, hålla stora kontanta behållningar,
hvilka ligga räntelösa. Hr Gripenstedt vet, lika väl som
jag, att man haft anledn. beklaga sig öfver sistnämnde, såsom sakerna
nu stå, nödtvungna förhållande, och jag kan således icke finna
hvad skada obligationerna skulle åstadkomma, utan anser tvertom,
att stora fördelar dermed voro förenade.
Det sista, som den värde talaren yttrat, gällde tvångskursen
på Bankens sedlar; men detta är ett ämne, som egentligen icke
tillhör min motion, och som för öfrigt blefve alltför vidlyftigt, att
vid detta tillfälle behandla. Jag tror, att om också satsen är riktig,
hvarom jag för min del icke vill tvista, det ändock lian hafva
sina sidor, att derutinnan göra någon förändring, då det nog är
ganska väl, så länge man icke har större tillgång, än vi, af ädla
metaller, att de liqvider, man har att göra, kunna utan invändning
verkställas med baukosedlar.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det är ett par af de
under diskussionen afhandlade frågor, som jag anser vara af den
beskaffenhet och den vigt, att de genast fordra närmare belysning;
hvarföre jag, som har äran vara Ledamot af det Utsk., som kom
-
406
Den 30 November f. m.
mer att behandla Hr Åkermans motion, önskar att få yttra några
ord.
Den ena af dessa frågor är, huruvida man kan och bör antaga,
att den stora skillnad, som för närvarande finnes emellan den
metalliska valuta, It. St:rs Bank nu eger, och den, som der fanns
för blott 3 till 4 år tillbaka, verkligen bevisar, att en undervigt
i handeln egt rum, eller om orsaken till detta förhållande företrädesvis
blifvit framkallad genom en sådan undervigt, samt om den
omständigheten, att det behöfves många mill. för att betala skulder
till utlandet eller för att genom uplåriing skafta vexel-tillgång, jemväl
härflyter från samma källa. Om jag också måste erkänna,
att det är sannolikt, att det kommer till någon del deraf,
så är detta dock icke till betydligaste delen händelsen. Ty under
vissa år lånades här i landet högst betydliga kapitaler från utlandet,
dels i form af en utgifning af vexlar. som på utländsk ort
accepterades, dels i form af en bokförd skuld, som Svenske män
fingo till utländuingen. Men om nu denna skuld förorsakade en
brist i handelsbyte, så skulle följden hafva blifvit förnyad skuldsättning.
Men jag tror för min del, att en stor mängd af de
penningar, som på detta sätt indrogos från utlandet, blifvit nedlagd
i företag inom landet. Men då de nedlades i anläggningar
och fortfarande balaneerades såsom årlig skuld, så var det naturligt,
att, då alla skulderna på en gång upsades, måste penningarne
vandra ut igen. Vi veta, att några år innan den sista krisen
upkom, och den metalliska kassan hade hunnit till en mycket större
höjd, än den någonsin tillförene upnått, orsaken till denria stegring
lika litet låg ensamt i den betydliga handelsvinst, som landet
under dessa år gjorde, som orsaken till kassans sjunkande låg
i en undervigt i handeln. Utan orsaken, hvarföre den metalliska
kassan gick upp till denna höjd, var dels att landet gjort betydliga
lån på kort tid och dels äfven den upkomna handelsvinsten;
men i samma stund, som der blef en brist och man började känna
fruktan för att landet icke skulle kunna betala den årliga skulden,
blef denna skuld upsagd; och detta har varit orsaken till den brist
på kapitaler, som för närvarande råder inom landet. Långt ifrån
likväl, att den stora brist, som inom kort tid upkommit, bevisar
någon slags egentlig svaghet, visar den snarare en förvärfvad styrka
i så måtto, att landet utan olägenhet kunnat inom en så begränsad
tidsrymd betala en så stor skuld. Men af den anmärkning,
jag nu framställt, vill jag icke, att man må tro, det icke
denna minskning varit föranledd äfven af en undervigt i handeln,
ora också icke på långt när till största delen. Det är särdeles
angeläget att framhålla detta, emedan man måste taga reda på
orsaken till deli tryckta ställning, hvari vi befinna oss, — och den
egentliga orsaken är, att det för en mängd affärsmän kunnat vara
möjligt att på så kort tid sätta sig i en så stor skuld, som till
och med var årlig; och jag får säga, att om vi icke kunna förekomma
de menliga följderna häraf, så hafva vi icke funnit det
rätta botemedlet. Eudast i det afseendet är det som någon fara
nu kan
Den 30 November f. m.
497
nu kan hota oss, att åtskilliga affärsman åsamka sig betydliga skulder
på korta upsägningstider. Ty derigenom komma de att anstränga
R. St:rs Bank för att erhålla silfver, hvarmed de kunna
betala sina stora skulder.
En talare har sagt, att till följd af den förändring, som år
1844 vidtogs i bankoreglementet, en minskning i säkerhet skulle
upkommit. Detta tror jag icke vara förhållandet; ty de föreskrifter,
sorn då gåfvos, liro mycket säkrare, än de, som funnos förut. Man
har sagt, att förhållandet emellan den reela valutan och utelöpande
sedelstocken förr var som två till fern; men så var det icke,
utan det står uttryckligen i det då utfärdade bankoreglementet, att
om den metalliska kassan skulle sjunka under ett visst belopp,
skulle icke genom någon på Banko-fullm. beroende åtgärd sedelutgifuingen
kunna ökas. Men sedan man en gång fixerat den
utelöpande sedelmassans förhållande till den metalliska kassan, så
bestämdes att deröfver aldrig någonsin en sedel skulle få utgifva,s
med mindre att en motsvarande myckenhet silfver inflöt. Detta
är, enl. min öfvertygelse, den allra skarpaste föreskrift, som man
kan lemna någon Bank, och den grundade sig på den stränga
lag, som vid samma tid utgafs för engelska Banken. Det är en
möjlighet att siffran 3 0 mill. är för hög; men att lemna föreskrifter
för den sedelutgifning, som får ega rum utöfver den metalliska
kassan, anser jag vara de enda, som böra komma i fråga, och de
enda säkra och riktiga.
En talare har sagt att allmänhetens förtroende för Banken
rubbats derigenom, att 1?ullin, inräknat protesterade vexlar i den
reela valutan. Detta anser jag visserligen vara en obetänksam åtgärd,
men jag tror dock icke att följden deraf har blifvit eller
bör blifva den, sorn talaren förmenat; ty då Banken hade haft en
ganska betydlig sedeltillgång, sorn icke varit utgifven, men som
kunnat få utgifvas, så hade den icke öfverskridit sitt privilegium
i afseende på sedelutgifningen, och derföre, om man också kan
säga, att det hade varit klokare och rättare att icke vidtaga en
sådan åtgärd, emedan det möjligen kunde upskrämma personer,
som icke kände förhållanderna, så har den dock icke bort minska
förtroendet till Banken.
Hr Cederschiöld, Rob. Theofron: Jag har icke be
gärt
ordet för att framställa några anmärkningar emot den vidt
omfattande vigtiga motion, som här utgör föremål för öfverläggning,
destomindre som jag får förklara att jag icke varit i tillfälle
att helt och hållet taga kännedom derom. Men det är ett
yttrande af Hr Gripenstedt, som upkallat mig. Den värde talaren
har nemi. förklarat, att all den oro i penningeväg, som finnes
i landet, har sin orsak i § 72 R. E., hvilken stadgar, att R. St:r
allena ega rättighet att utgifva sedlar, sorn för mynt skola gå.
Det är för mig en särdeles tillfredsställelse, att jag kan helt och
hållet instämma med den värde talaren i detta hänseende; men då
Hr Gripenstedt tillika förklarat, att han skulle vilja väcka motioD
H. I. 3?
Deri 30 November f. m.
om upphäfvande af detta stadgande, så framt lian icke tagit till
princip att icke väcka motioner, så får jag fästa apmärksamheten
derpå, att en sådan motion skulle hafva föga utsigt till framgång,
om den komme från någon enskild person inom representationen;
roen då Hr Gripenstedt f. n. är FinansMinister oell således den,
som bäst bör kunna hafva inverkan på Regeringen i en sådan fråga
som denna, och Regeringen är den, som bör framställa förslag i
denna riktning; så och då Hr Gripenstedt utan tvifvel skulle göra
sig förtjent af hela nationens tacksamhet och efterlemna ett aktadt
minne såsom FinansMinister genom åvägabringande af ett sådant
förslag, har jag velat begagna detta tillfälle för att upmana honom
att inom Regeringen göra gällande sin åsigt och i grundlagsenlig
ordning få ett förslag framstiilldt till ändring af 72 g R.F. i förut
nämnde afs:de.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Hr Gripenstedt
har fästat upmärksamheten derpå, att landets ekonomiska ställning
är beroende af Bankens soliditet; det är en sanning, som icke kari
bestridas. Men jag vill framställa en annan, som jag vid ett föreg:de
tillfälle sökt försvara, nerol, att Bankens soliditet är beroende
af landets ekonomiska ställning. Då emellertid Hr Gripenstedt
icke närmare vidrört denna sida af ämnet, och jag icke heller vill
inleda frågan på ett alltför vidsträckt område, har jag icke nu ansett
mig böra besvara denna anm. annorlunda; men jag förbehåller
mig att, när sådana frågor förekomma, som stå i sammanhang med
denna sats, jag då får framställa bevis för riktigheten af mitt påstående.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad och motionen
jemte yttranderne remitterades till BankoUtsk:t.
Föredrogos och remitterades till BankoUtsk:t Gr. Liljencrants’,
Gustaf Fredrik, d. 26 dennes bordlagde motioner dels ar.g:de förändringar
i och tillägg till den af R. St:r vid sednaste Riksdag
beslutade lag för Enskilda Banker, och dels ang:de införande i
BankoReghtet af ett stadgande ronde inskränkning af Bankens lånerörelse
vid tillfällen af sedelstockens alltför stora förökning.
Då H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, härefter föredrog Hr Dalmans,
Wilhelm Fredrik, d. 26 dennes bordlagde motion om uphörande
af censur å theaterstycken, ämnade att upföras på enskilda
theatrar, samt framställde propos. å remiss deraf till Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:t, anmälde sig och yttrade
Hr Dalman: Jag har begärt, att denna motion måtte re
mitteras
till LagUtsk:t, och jag anser att detta Utsk. bör behandla
den deruti väckta frågan i förening med Ekon.Utsk:t.
Den 30 November f. m.
499
I ani. häraf yttrade H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm., att han
ville förklara orsaken till den gjorda propos:u & motionens remitterande
till Ekon.Utskd. Hr Dalman hade i siu motion yrkat uphäfvande
af K. M:s d. 7 Mars 1835 utfärdade Cirkulär till K.
M:s Bef:de om censur å de. stycken, hvilka upföras å enskilda tlieatrar.
Detta cirkulär hade utgifvits till följd af R. St:rs underd.
skrifvelse d. 22 Dec. 1834, deri anhållan om en slik censurs införande
blifvit framställd, och denna underd. skrifvelse hade åter tillkommit
till följd af åtskilliga utaf Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t under
nämnde Riksdag afgifne Betänkm. Frågan om denna censurs
införande hade således blifvit af nämnde Utsk. behandlad, och R.
St:r hade uti den underd. skrifvelsen icke anmält något för dess
del fattadt beslut, utan endast en underd. anhållan i ämnet. Yid
betraktande häraf hade H. Exc. ansett den nu ifrågavide motionen
rätteligen tillhöra Ekon.Utsk:ts behandling.
Hr Dalman: Då min motion åsyftar icke allenast att the
ater-censuren
måtte uphäfvas, utan äfven att ett annat stadgande
i dess ställe måtte antagas, finner jag mig nödsakad att vidhålla
min åsigt ang:de det Utsk., dit motionen bör remitteras, och anhåller
derföre vördsamt om propos. till R. o. Ad., huruvida den
anser motionen böra tillhöra Lag- o. Ekon.Utskm.
Härå genmälte H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm., att motionen
visserligen kunde öfverlemnas till Lag-o. Ekon.Utsk:ns gemensamma
behandling, men som remiss af en och samma motion till flere
Utsk. förorsakade åtskilliga olägenheter, samt Talmannen derföre
, öfverenskomma att i allmänhet framställa propos. å remiss till endast
ett Utsk., hemställde LI. Exc. att jemväl vid detta tillfälle
så finge förfaras.
Hr Dalman: Jag har visserligen ingenting emot att motio
nen
remitteras till blott ett Utsk., men jag anhåller då att detta
måtte blifva LagUtsk:t.
Hr Hjärne, Harald: Då jag var ledamot af Ekon.Utsk-.t
vid 1834 års Riksdag, då det Betänk, afgafs, som här blifvit åberopadt,
ber jag att få uplysa, att frågan då icke var densamma
som nu. Ekon.Utsk:t fick sig nemi. en motion tillsänd, som innehöll
att förbudet mot enskilda theatrars upförande skulle uphäfvas.
Den innehöll ingenting ang:de censuren och var således af ekonomisk
natur. Ehuru emellertid Utsk:ts majoritet afgaf ett afstyrkaude
Betänk, på motionen, föranledde dock de diskussioner, som
der förevarit. Gr. Horn, hvilken var Ordförande, att afgifva ett
särskildt Utlåt., hvilket medföljde Utsk:s Betänk, såsom en reservation.
För att motivera sina åsigter, ansåg sig Gr. Horn böra
tillstyrka R. St:r, att på samma gång förbudet mot enskilda theateranläggningar
uphäldes, ett slags band borde läggas på dem medelst
censur. Detta förslag uptogs af Hr von Hartmansdorff, som
ledde beslutet på detta rum derhän, att förslaget om förbudet blef
500
I)eii 30 November f. m.
afslaget, men det om censuren af It. o. Ad. oell sedan af de andra
Stånden bifallet. Det var på detta sätt, som censuren upkom,
och det är nu den, som Hr Dalman vill hafva uphäfven. Jag tror
att frågan, sådan den nu är, snarare är en lagstiftningsfråga, än
en ekonomisk, ehuru jag visst icke vill påstå, att icke K. M. hiden
som ensam bör kunna afgöra densamma, emedan K. M. ensam
genom ett cirkulär påbjudit censuren. Men det oaktadt tror jag
dock, att frågan nu är af annorlunda beskaffenhet än år 1834, och
detta af det skäl, att det vore mera lämpligt, om LagUtskit i
främsta rummet finge behandla den, men att detta Utsk. sammanträder
med Ekon.Utskit, i fall sådant anses erforderligt, för att få
reda på de förhållanden, jag nu ur minnet uprepat.
Jag anhåller således att motionen måtte remitteras till LagUtskit,
Sedan öfverlaggningen härmed ansetts afslutad, framställde H.
Exc. propos. å remiss af Hr Dalmans förevide motion till LagUtskit,
och då denna propos. besvarades med blandade ja och nej,
förklarade H. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs Gr. Anckarsvärds, Garl Henrik, d. 26 dennes på
bordet, lagde motion, angide offentliga föreläsningars hållande i
hufvudstaden öfver vetenskapliga ämnen, samt om beviljandet af
statsanslag dertill.
Hr Cederschiöld, Gustafi Den af Gr. Anckarsvärd väckta,
nu föredragna motion är af vida större betydelse, än hvad vid första
ögonkastet framstår. Förslaget innebär uti sig fröet till en utbildning
och utveckling af samhällets ädlare krafter. Uti en motion
vid förra lliksdagen har jag sökt ådagalägga de fördelar, som skulle
upkomma, i händelse uti hufvudstaden funnes en vetenskaplig institution,
hvilken verkade mera omedelbart på hufvudstadens innevånare.
Den förändring och förädling i umgängeslifvet inom hufvudstadens
högre kretsar, som ovilkorligen komme att härflyta från
det intresse för vetenskaplighet, som icke kunde undgå att väckas
hos de mera intelligenta, om föreläsningar här höllos af utmärkta
vetenskapsmän, skulle småningom spridas från hufvudstaden till öfriga
delar af landet. Hufvudstaden är det ställe, hvarest tonen för
hela landet anslås.
Man har förebrått vårt tidehvarf, att vara särdeles materialistiskt.
Emot denna beskyllning kunde väl göras åtskilliga invändningar.
Betraktar man förhållanderna närmare, finner man nemi.,
att tidens sträfvanden egentl. syfta på materiens beherrskande af
idéen. Derföre ock det närv:de, uptäckternas och upfinningarnes
tidehvarf. Det tyckes således, att hufvudriktningen borde vara
idealistisk. Men på samma gång menniskorna gjort naturen och
dess krafter till sin tjenare, har de ock velat njuta frukten af detta
herradöme. Häraf ett långt drifvet förvärfnings- och njutningsbegär
Don 30 November f. m,
501
Ifrån denna synpunkt skådad, kan beskyllningen emot tidebvarfvet
för materialism icke förnekas en viss befogenhet.
Under sådana förhållanden torde det tillhöra statsmannen, att,
genom kloka anordhingar, söka gifva en högre lyftning åt medborgarnas
sträfvanden. Sådant skulle onekligen i någon mån åstadkommas
genom antagandet af det förslag^ den värde motionären
framställt. Hvar och en, som erfarit det intresse, de iöreläsningar,
hvilka utmärkta vetenskapsmän å särskilda tider härstädes hållit, väckt
hos personer inom hufvudstadens högre och medelklasser, — skall icke
kunna förneka sådant. Deri, som då vistades i hufvudstaden, skall säkerligen
erinra sig, huruledes då samtalen uti större societeter ganska
ofta vände sig kring de ämnen, som utgjort föremål för föreläsningarne.
Hvad som nu och vanligtvis anses pedantiskt och
olämpligt såsom konversationsämne, blef då omfattadt med lifligt
intresse. Ett förhållande, som icke torde vara utan vigt för den,
hvilken är öfvertygad derom, att vetenslcaperne, liksom alla tnenniskoandens
öfriga högre sträfvanden, blott fordra att blifva kända
för att älskas.
Den vördade motionären har beskrifvit tomheten och andelösheten
i den unge garnisons-officerens lif. Enahanda är förhållandet
med den extra-ordinarie civile tjenstemannen. Som hans göromål
i allmänhet äro nästan rent af mekaniska och icke kräfvande någon
tankeansträngning eller högre bildning, upkommer lätt den löreställning,
att djupare kunskaper endast äro akademiskt pedanteri
och utan gagn för embetsmannen, — en föreställning, som ytterligare
vinner i styrka, om den unge tjenstemannen skulle se, att
till Statens högsta embeten befordras personer, som sakna en gedignare
bildning. På sådant sätt, och då vetenskaper och studier
aldrig låta höra af sig, inrotar sig småningom den öfvertygelse)!
hos den unge tjenstemannen, att de äro för skötandet af Statens
värf fullkomligt onyttiga. En villfarelse, som lian får ångra, när
det är — för sent.
Bifall till motionärens förslag skulle onekligen i dessa afseenden
verka en välgörande förändring, hvadan jag ock på det varmaste
detsamma förordar. Men dä tonen nu i allmänhet är, att,
så mycket som möjligt, inskränka statsutgifterna, och man deraf
kan finna ardedn. befara förslagets förkastande, så har jag trott m'g
böra dervid göra ett amendement, på det åtminstone icke alla de
fördelar, motionären åsyftat, må gå förlorade.
Jag föreslår således, att, i händelse de kostnader, som genom
bifall till Gr. Anckarsvärds motion upkorama, skulle anses för stora,
R. St:r måtte bestämma en årlig summa, hvilken öfverlemnadés
till K. M., för att af Honom disponeras till arfvoden åt vetenskapsmän,
sorn vore villige att bär i hufvudstaden hålla offentliga föreläsningar,
och torde det böra till K. M:s godtfinnande öfverlemnas
att bestämma, dels om dessa medels användande, dels ock hvilka
ämnen, som borde utgöra föremål för föreläsningarne.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande må såsom amendement
få åtfölja motionen till Utsk:t.
502
Den 30 November e. m.
Hr Dalman: Jag anhåller, att i främsta rummet få förena
mig med Gr. Anckarsvärd i den motion, han här väckt; men om
densamma icke skulle vinna åsyftad framgång, anser jag af största
vigt, att åtminstone det af Hr Cederschiöld nu framställda amendementet
måtte vinna afseende oell föranleda något resultat.
Öfverläggningen förklarades fulländad och motionen, jemte yttranderne,
remitterades till StataUtsk:t.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 30 Nov. 1859.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 2 prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Föredrogs Hr Brakels, Mauritz, d. 26 dennes bordlagde motion,
ang:de bildande af en för landt- och sjöförsvaret gemensam
s. k. Vapenkomité m. m.
Hr af Klint, Erik Magnus: Det förslag, som Hr Brakel,
i nu föredragna motion, framställt, är af den vidtomfattande natur,
att det varit mig omöjligt, under den korta tid, motionen varit
tillgänglig, hinna deraf taga den kännedom, sora den möjl. kan
förtjena, med hänseende till dess hufvudgrunder. Utan att derföre
nu våga fälla något bestämdt yttrande om Hr Brakels förslag,
tror jag likväl, att en permanent, för Arméen och Flottan gemensam
Vapekomité — eller hvad namn man behagar gifva en institution,
som med vapentillverkningen har befattning, — skulle, rätt
och väl genomförd, samt med en verkningskrets inskränkt inom
det rimliga, icke hafva oväsendtliga fördelar.
Detta förutsagdt, måste jag dock på det bestämdaste protestera
emot det sätt, hvarpå motionären tillstyrker K. St:r att vid denna
Riksdag tillvägagå. Ar förslaget, till sina hufvudgrunder, efter en
närmare granskning, godt, så vore visserligen väl, om R. St:r derom
så beslutade, att dess verkställighet erfordrade den minst möjliga
tidsutdrägt. Men att, på sätt motionären föreslagit, af de för
Deti 30 November e. m.
503
anskaffandet af gevär och kanoner af K. M. äskade medel afsätta
100,000 rdr till försöks anställande af en provisorisk Komitéjdet
är detta, jag måste på det högsta motsätta mig.
Den af K. M., för förstnämnda ändamål, begärda summa är
i sanning den minsta möjliga. Uti det prot., som finnes bilagdt
den K. Prop:n, har Dep.Chefen tydligen ådagalagt behofvet deraf.
Den är afsedd till anskaffande af tre batterier refflade kanoner:
det minsta möjliga antal af ett vapen, hvilket de sedriaste krigshändelserna
visat vara af en så öfverlägsen styrka, i jemförelse med
hittills brukliga artilleripjecer. Den är jemväl afsedd till anskaffning
af 4,000 gevär firl., ett antal, ej mindre behöfligt till kompletterande
af reserv-törråden, än till arbetets uprätthållande vid
fäktorierne. Att i någon mån inskränka dessa anslag, vore således
att betaga Styrelsen möjligheten, dels att komplettera förråden, dels
att underhålla en arbetspersonal, som både billighet, rättvisa oell
klokhet fordra att bibehålla.
Motionären föreslår vidare: »att allt anskaffande af nya vapen
och ny materiel för Arméen och Flottan inställes, intill dess tjenliga
modeller blifvit at en sådan Komité (d. v. s. en sådan, motionären
föreslagit) antagna.» Jag vet knappast om detta behöfver
nptagas till besvarande. Utom det mer än vanligt egenkära deruti
att endast en Komité, sådan sorn den motionären föreslagit,
skulle kunna rätt upgöra och bedöma modellen till ifrågavande vapen,
torde han hafva alldeles förbisett hvad som, genom antagandet
af ett dylikt förslag, skulle äfventyras. Jag antager för det närvar:de
att motionärens förslag, i afs:de på Komitéen, är det enda
riktiga. Ständerna gilla äfven förslaget; besluta derom ingå med
underd. skrifvelse; K. M. bifaller hvad som blifvit föreslagit, nedsätter
Komitéen, denna träder i verksamhet. Huru lång tid, äfven
under antagande af den minsta möjliga, skulle icke härtill åtgå?
Skulle åter hända — och detta kan ju ligga inom möjlighetens
gräns — att några ändringar skulle behöfva göras vid det nu framställda
förslaget, huru lång tid fordras ej då? Ar det nu verkligen
motionärens mening, att all vapenfabrikation skall under detina tid
nedläggas? Jag vågar betvifla detta. Likaledes tror jag mig berättigad
att anse såsom ett misstag, att då motionären föreslagit,
att Vapeukomitéen skulle vara gemensam både för Arméen och
Flottan, han det oaktadt icke dragit i betänkande att föreslå, det,
under öfvergångstiden, alla utgifter för densamma skall tagas på
4:de HufvudTiteln.
Med ett ord, utan att kunna eller vilja nu ingå i något bedömande
af motionärens förslag, i hvad detta angår reorganisationen
af en vapen komité, får jag nedlägga bestämd protest emot det
förslag, som motionären framställt rörande tillgöranderne, innan Komitéen
blifvit nedsatt, samt anhåller vördsamt att detta mitt yttrande
måtte få till Utsk:t medfölja motionen.
Frih. Wrede, Fabian Jakob: Om här blott vore fråga
om att yttra sig öfver det af Hr Brakel framställda förslaget att
bilda en Komité, som hade till hufvudsakligt syftemål att åstadkomma
Den 30 November e. m.
enhet mellan Svenska Flottans och Arméens, och äfvensom melian
Norska och Svenska arméernas vapen, så skulle mitt yttrande blifva
ganska kort. Det skulle nemi. då förnämligast inskränka sig dertill, att,
ehuru jag anser de ämnen, som blifvit i Hr Brakels motion vidrörda,
tillhöra dem, som böra utgöra föremål ensamt för K. M:ts
verksamhetsåtgärder, vill jag dock för min del icke motsätta mig
en önskan från R. St:rs sida om nedsättandet af en Komité för
ifrågavande åsyftade ändamål. Jag vill detta så mycket mindre,
som jag i några afs:den instämmer i motionen. Betraktar jag deremot
Komiténs föreslagna sammansättning och verkningskrets, så
kan jag ej biträda Hr Brakels förslag. Derom vill jag dock längre
fram yttra mig, och skall nu vända mig åt ett annat håll. Det
har icke undgått mig, att, i denna motion finnes en dubbel syftning.
Måhända att denna syftning icke varit afsedd af motionären,
men den är likväl så tydlig, när man genomläser motionen, att den
icke kan undfalla någons upmärksamhet. Man finner nemi. att
motionen går ut på att minska representationens förtroende till de
åtgärder, som blifvit vidtagna af dem, som hafva sig anförtrodd Rikets
beväpning, och sätta vapen i händerna på dem, hvilka icke önska
någonting hellre än att finna skäl mot anslag i denna väg.
Detta synes tydligen af författarens oaflåtliga bemödande att
ådagalägga, att fullkomlig brist på system hittills alltid uppenbarat
sig vid användandet af sådane anslag, celi de af honom såsom bevis
härpå meddelade faktiska upgifter skola säkerligen med begär
lighet
såsom sådane upfattas, helst då de blifvit framställda af en
ArtilleriOfficer, hos hvilken man bör hafva rätt att förvänta nog
sakkännedom för att göra deras närmare pröfvande öfverflödigt.
Men jag anser mig ytterligare vara berättigad att draga nämnde
slutsats af motionen, då jag går till dess slutresultat, hvilket är, att
R. St. måtte förklara att vid bifall till K. M:ts Propos., rörande
anslag till Arméens vapen, måtte fastställas det bestämda villkor, att
Vs deraf skall disponeras till ett annat ändamål.
Hvad åter angår punkten n:o 3 i motionärens förslag, så har
dess orimlighet blifvit så riktigt ådagalagd af Hr Klint, att jag anser
mig icke behöfva uptaga R. o. Adis tid med att deröfver yttra
mig. Men deremot anser jag mig böra uptaga frågan från deri förut
af mig antydda sidan och nödgas derföre på förhand utbedja mig
R. o. Ad:s öfverseende, om jag finner mig nödsakad, att yttra mig
öfver ämnen, som enl. min åsigt icke borde vara föremål för R. o. Ad:s
öfverläggning.
Motionären börjar med att i allmänna termer upräkna en
mängd inkonseqvenser, som skulle råda inom Svenska Artilleriet
och Flottan, och nämner bland annat, att f. n. icke något annat
gemensamt i beväpning skulle finnas mellan Arméen och Flottan,
än 1831 års kalibersystem och några jernlavetter. Jag älskar tro
att motionären, då han så yttrat sig, icke förstått betydelsen af
1831 års kalibersystem. Har han det gjort, då kan med skid tillvitas
honom brist på ärlighet, då han i vigt sammanställt detta system
med den tillfälliga omständigheten af några få gemensamma
lavetter. Då många af R. o. Ad. icke torde känna hvad som me
-
Deli SO November e. m
lias med 1831 års kalibersystem, så vill jag derom lemna uplysning.
Dermed förstås ett af Svenska och Norska Artillerierna och Flottorna
gemensamt upgjordt och af K. M. sedermera faststäldt system, innefattande,
dels upgift å de pundigtal, hvaraf Artilleri-pjeser få förfärdigas,
dels bestämda föreskrifter rörande dessas kalibrar och projektiler,
allt för att för all framtid förekomma möjligheten af att någon
ammunition skulle kunna tillverkas, hvilken ej vore användbar vid
hvilket af Artillerierna som helst. Men på samma gång K. M.
fastställt detta kalibersystem, har han äfven medgifvit och antydt
riktningen, i hvilken af förbättrade arbetsmethoder m. m. föranledda
förändringar få ske, dock alltid inom sådana gränsor, att ingen
rubbning upkommer af sjelfva systemet, d. v. s, att all ammunition,
som göres för det ena Artilleriet, ovilkorligen skall kunna begagnas
för det andras kanoner. Om nu så verkligen är förhållandet,
så torde R. o. Ad. finna, att när motionären i sitt ifrande för
enhet ändock alltid i första rummet måste afse ammunitionen, man
också måste medge att den hufvudsakliga anledningen till klagan
öfver brist på enhet förfaller. Jag vet ganska väl att författaren
söker bestrida att förhållandet är sådant jag upgifvit. Han säger
nemi., efter att hafva beklagat att samma brist på system, »som nu
blifvit anmärkt mellan Artilleriet och Flottan, i ännu högre grad
eger rum mellan Norge och Sverige, att Unions-regeringen, tycktes
hafva bort kunna åstadkomma den önskvärda likheten, men att orsaken
till motsatsen tydligen är den, att Sverige och Norige tilllåtits
konstruera vapen på 5 olika ställen. På alla dessa ställen
har man velat visa sitt oberoende, sin sjelfständighet och sin skicklighet
i påfinnande af allt möjligt till beväpning, bara man gjorde
olika med hvarandra. Den ena har funnit att en kaliber skall vara
några hundradels tum större än den andres modell, den andra att
kulan skall väga något mindre, den ena att en kanontapp skall vara
större, etc.» Jag trotsar författaren att kunna framdraga något enda
bevis för sin beskyllning mot myndigheterna att godtyckliga förändringar
af kalibern egt rum, ty det vore en beskyllning att uppenbart
hafva handlat mot K. Mits befallning, som uttryckligen
föreskrifver att någon förändring af kalibern ej får ske. Sedan motionären,
som sagdt är, beklagat att ingenting annat finnes gemensamt
än hvad som redan är anfördt, upger han såsom exempel, »att
Flottan eger 7-t,ums eller 32 pundiga kanoner af Amiral Sydows
och StatsRådet Ehrenstams konstruktion, och Arméen lika stora kanoner
af 1840 års modell, alla af dessa 3:ije slag att ladda från
mynningen; dessutom eger Arméen å sina fästningar 2:ne modeller
af 72-pundiga kammarladdnings-kanoner. Således eger Sverige fem
särskilda konstruktioner af 72-pundiga kanoner, hvarmed Rikets
örlogsfartyg, landt- och sjöfästningar äro bestyekade. Att man kunnat
vara nöjd med en konstruktion, är gifvet, men dertill har varit
för liten enhet.» Jag nödgas förklara att motionären i detta
hänseende har fullkomligt rätt, hvad Artilleriet beträffar, eller att
det verkligen finnes 3:ne olika slag af bombkanoner; och det skulle
derföre kunna tyckas att han från min sida skulle få en fullkomlig
bekräftelse på sitt påstående om brist på system, men jag up
-
506
Den 30 NoAember e. m.
manar honom att vid besök å någon enda fästning göra sig reda
för förhållandet, och han skall då inse att andra orsaker gifvas till
denna olikhet än brist på system. Om han besöker Waxholms fästning,
skall han der finna de stora vanliga bombkanonerna i allmänhet
placerade på sådana fästningslinier, som hafva framför sig stora
öppna fjärdar, der således kanoner af lång porté erfordras. De större
kainmarladdningskanonerna skall han finna på sådane ställen, der
äfven lång porté erfordras, men der utrymmet inom fästningen icke
medgifver användandet af vanliga bombkanoner. Der hade man
således valet emellan att antingen icke hafva några kanoner alls,
eller ock att i författarens ögon visa sig inkonseqvent, genom att
använda kammarladdnings-kanoner, så framt man ej för konseqvensens
skull ville använda sådana öfverallt i stället för de vida
billigare vanliga kanonerna. De smärre kanonerna skall han deremot
useslutande finna på sådane ställen, hvarifrån det ej någonsin
kan ifrågakomma att beskjuta något fiendtligt föremål på mer än
.200 ct 300 alnars afstånd, och der således smärre laddningar kunna
och af lätt insedda skäl äfven böra begagnas. Att der använda
tunga och derföre dyrare kanoner, i stället för de mindre och billigare,
hade ej allenast af ekonomiska skäl varit orätt. Behofvet
att med hastighet inrigta kanonerna emot ett tätt utanföre fästningen
förbigående fartyg, påkallar äfven att göra dem så lätta
som möjligt.
Jag anför detta såsom ett exempel på huru litet man af en
blott siffra kan sluta till tillvaron eller bristen af system. Om vi
gå till Svenska Fält-artilleriet, så tror jag att der, hvad man kallar
system, icke saknas. Der begagnas samma lavetter för kanoner
som för kastpjeser; samma föreställare, samma hjul för alla fordon,
med ett ord, allt som kan bidraga att lätt skaffa reserv. Det är
sannt att, såsom motionären säger, betydliga olikheter förefinnas
emellan Svenska och Norska fältartilleri-materielernes konstruktionsdetaljer.
Men jag frågar upriktigt hvilken stor fördel man skulle
förvänta sig, om man kunde tvinga Norige att antaga vår artillerimateriel
eller tvertom Sverige att blindt kopiera den Norska? Efter
min fulla öfvertygelse skulle denna vara så godt som ingen.
Hufvudsaken är att båda Artillerierna kunna i behofvets stund utrusta
hvarandra med erforderlig ammunition. Ett Norskt Artilleri,
som kommer hit utan ammunition, behöfver icke hafva någon svårighet
att här erhålla sitt behof i detta afs:de fyldt; lika så litet
ett Svenskt batteri, som kommer till Norige. Det är sannt att äfven
ammunitions-effekterna äro i vissa hänseenden olika; men dessa
olikheter göra så litet till saken, att om en artillerist skulle finna
sig besvärad af dem, så förtjenade han icke att kallas artillerist.
Motionären har vidare gifvit sig in pä att beskrifva inkonseqvensen
i vår flottas bestyckning. Jag vill här undvika att följa haus exempel
att yttra mig öfver hvad jag ej fullt förstår; men utan att vara
sjöman, torde det tillåtas mig yttra den förmodan, att olika slags
fartyg måste fordra olika slags bestyckning; att det undra batteriet
af ett fartyg kan begagna helt olika kanoner än det öfra m. m.,
och jag skulle högligen beklaga, om ett system-makeri funnes, som
Den 30 November e. m.
507
föibjöde Flottan att begagna de medel, som för hvarje särskildt
förekommande fall vore det bäst lämpliga.
Jag vill nu öfvergå till en annan punkt, deruti motionären
obestridligen har mera rätt än i de föreg:de, den nemi, som rörer
Arméens handgevär. Men på samma gång vill jag någorlunda
tydligt förklara, hvarföre förhållandet icke kunnat vara annorlunda.
Motionären utbreder sig vidt och bredt derom, att vi inom Arméen
hafva tappgevär, uprefflade gevär, minié gevär, med ett ord
gevär af flere olika slag. betta är sannt, men jag ber att få göra
en framställning af de omständigheter, utaf hvilka denna olikhet
beror. Såsom bekant är, hade vi, ända till 1848, hufvudsakligen
icke mer än en enda gevärsmodell, eller rättare gevär af en enda
kaliber, begagnande en och samma slags amunnition, d. v. s. det
vanliga handgeväret, hvarmed vårt infanteri ännu är beväpnadt.
Under sednare delen af 1840-talet började en högst väsendtlig
förbättring i handgevären att utveckla sig i Frankrike, och att
derifrån småningom sprida sig till öfriga länder. Om de yttre
förhållanderne elfi för tillfället hade varit lugna, såsom i vanliga
tider, så hade det tvifvelsutan varit rättast för oss, att, innan den
nya upfinningen infördes till begagnande i vår Armée, någon tid
följa utvecklingen af densamma, dels genom egna försök, dels genom
inhemtande af andra länders erfarenhet. Men år 1848 blef
genom vårt upträdande, med anledn. af de Tysk-Danska tvistigheterna,
förhållandet helt annorlunda. Det skulle då hafva varit
oförsvarligt att ej, så godt tid och öfriga omständigheter sådant
medgåfve, hafva försett den då utrustade armé-korpsen med gevär
af den nya upfinningen. Att för ändamålet låta förfärdiga nya
gevär kunde naturligtvis då ej komma ifråga, och ändå mindre
att bilda Komitéer och göra långvariga och vidtomfattande undersökningar.
Allt hvad man kunde göra, var att förändra äldre
gevär; och till en början användes härtill Arméens studsare, hvilka
redan voro uprefflade, och således blott behölde förses med tige och
spetskula. Men då deras antal blef för ändamålet otillräckligt,
fylldes behofvet genom förändring af vanliga gevär. De tappstudsare
och tappgevär, som derigenom erhöllos, upfvllde samma ändamål,
som de utländska gevären då för tiden, med hvilka de i alla
hänseenden voro jemngoda. Emedlertid började man snart att här,
likasom annorstädes, inse att alla dittills förfärdigade eller förändrade
gevär hade ett gemensamt fel, nemi. att hafva för stor kaliber.
Försök, som anställdes här redan 1849, bekräftade detta
fullkomligt, enär de gevär, som förfärdigades med en mindre kaliber,
visade sig ega betydliga företräden framför de äldre. Då sedermera,
i sammanhang med de förberedelser, som föranleddes af händelserna
1854 och 1855, ett parti gevär beställdes, var det naturligt,
att man måste söka draga sig till nytta denna erfarenhet,
hvarföre äfven en mindre kaliber då begagnades. De mångfaldiga
försök, som sedan denna tid blifvit verkställda, hafva haft till resultat
att kalibern ännu ytterligare bör förminskas, och först nu
kan man anses vara satt i tillfälle att med någorlunda säkerhet
bestämma hvad som i detta hänseende bör vara det rätta. För
508 Den 30 November e. m.
hvar och en, som gjort bekantskap med den successiva utvecklingen
af hvarje ny fråga, kan det sannerligen icke syna? underligt,
att den nu ifrågav:de fordrat 10 å 12 år för sin fullständiga lösning.
Nu är det ganska lätt att säga livad som hade bort göras
1848; meti en då nedsatt komité, bildad efter motionärens förslag,
skulle sannerligen icke hafva kunnat tillvägabringa några andra
resultat än dem, som verkligen egt rum.
Jag kan för öfrigt uplysa motionären derom, att frågan om
en vapen-komité icke är så ny. K. M. beslöt nemi. för ett par
år sedan, just för att i alla erforderliga hänseenden åstadkomma
enhet mellan Sveriges och Noriges krigsmateriel, bildandet af en
svensk-norsk Artilleri-komité, hvilken skulle sammanträda sfi ofta
behofvet påkallade. Under mellantiden skulle hvardera artillerierna
särskildt sysselsätta sig med anställande af experimenter, men icke
företaga någon väsendtlig förändring i anledn. af dessa försök, förr
än Komitén fått tillfälle derom utlåta sig och afgifva förslag. Den
Komité, som för ett par år sedan var tillsammans, riktade upmärksamheten
åt afhjelpandet af sådane olikheter vid de båda artillerierna,
som ansågos kunna medföra några olägenheter. Så voro
t. ex. de norska fänghålen mindre än de svenska, och begagnade
olika antändnings-rör, hvilket föranledde Norrmännen att ändra
sina fänghål, för att åstadkomma likhet i antändnings-medlen.
Ibland de hufvudsakliga föremålen för Komiténs åtgöranden var
bestämmandet af infanteri-gevärens förmånligaste kaliber. Då hade
man redan hunnit så långt, att raan tydligen insåg tendensen att
förminska kalibern för att åstadkomma långsträcktare kulbanor;
men Komitén ansåg då icke saken på långt när vara så utredd,
att man vågade taga något definitift beslut. Man beslöt istället,
att i hvartdera landet af hvarandra oberoende försök skulle göras,
och att när dessa försök hade kommit till något resultat, en gemensam
svensk-norsk Försöks kommission skulle sammanträda för
att, granska de särskilta försöken, anställa nya, om så erfordrades,
och derefter afgifva gemensamt utlåtande. Nu är händelsen, att
denna kommission är för närv:de tillsammans, och jag har således
den förhoppning, att vi inom kort tid få dess betänkande, och att
vederbörande derefter skola blifva i tillfälle att definitift afgöra
saken. Jag skulle emellertid anse det vara oriktigt, att för gevären
söka åstadkomma några andra bestämmelser, än sådana, som
för kanonerna finnas angifna i 1831 års kaliber-system, nemi. detaljerade
föreskrifter, som, utan att lägga hinder i vägen för vidtagandet
af sådana förbättringar, som framdeles vunnen erfarenhet
kau påkalla, dock lemna fullkomlig garanti för att samma ammunition
alltid kan begagnas. Dermed synes väl ej motionären vara
belåten, enär han vill att ali möjlig enhet, äfven i de minsta detaljer,
skall vinnas; men, mine Hrr, hvilka kunna olägenheterna
vara deraf, att t. ex. hanen i Norige sitter under geväret och i
Sverige ofvanpå, eller med andra ord, att det ena landet begagnar
kammarladdningsgevär, och det andra hufvudsakligen sådana, som
laddas från mynningen? Jag kan icke inse, hvarföre man skulle
påtvinga det ena landet en viss gevärs-modell, om det möjligen
Den 30 November e. m.
300
hav mera förtroende eller t.ycke för en annan. Hufvudsaken är
blott att båda länderna ega goda och ändamålsenliga gevär, hvilket
kan vara oberoende af sådana detaljer, samt att båda kanna begagna
samma ammunition.
Jag ber nu att få öfvergå till hvad sorn rörer specielt sjelfva
Komitén. Jag har redan haft äran yttra, att jag icke knnde hafva
något mot bildandet af en Komité, i ändamål att åstadkomma
enhet i de båda Rikenas Arméers och Flottors beväpning; men
för att visa orimligheten af en sådan Komité, som motionären föreslagit,
behöfver jag blott upräkna, hvilka ämnen den skulle komma
att behandla. Det skulle, efter motionärens åsigt, vara en
sjelfständig Komité, som skulle ega att bestämma och besluta om
alla konstruktioner af kanoner, gevär och pistoler, deras kaliber,
tyngd, upsättningar, sigten samt upgörande af skottabeller, formen
på projektiler och all öfrig ammunition, blanka vapen, alla lavetter
för fartyg och landtartilleri, tross- och sjukvagnar, broslagningsmateriel,
beskaffenheten af fartygs och fästningars bestyckning, allt
detta gemensamt för Rikets sjö- och landt-försvar.
Det blir således en Komité, som skall sysselsättas med åtskilliga
ämnen. Först och främst skall den i sig innesluta icke
allenast generella kunskaper i både land- och sjö-artilleriet, äfvensom
i militär-väseudet i allmänhet, utan äfven speciela kunskaper
i alla möjliga detaljer deraf, och jag gratulerar motionären, ifall
han kan upleta personer, som äro qvalificerade att fylla sina platser
i en sådan komité; jag för min del tilltror mig ingalunda att
kunna finna sådana; men ej nog med att komitéen skall omfatta
alla dessa speciela kunskaper, ej heller att den skall, såsom komiléer
i allmänhet, inskränka sina åtgöranden till undersökningar,
utlåtanden och förslag; nej, den skall derjemte besluta, anskaffa,
kontrollera och besigtiga. Då frågar jag, hvad skall väl Generaltälttygmästare-embetet,
Krigs-Coll., Förvaltn. af Sjö-ärendena göra?
Denna komité skall icke allenast innefatta allt vetenskapligt och
tekniskt, den skall äfven hafva det administrativa. Om man då
går till motionen och frågar genom hvilka medel allt detta skall
kunna åstadkommas, så tyckes svaret ligga deri, att det skall vara
en ansvarig komité. Inför hvem skall den vara ansvarig? Inför
R. St:r? Kan det vara motionärens mening att vi skola återgå
till de tider, då vi hade Sekreta
sig detaljerna af den verkställande makten? Eller är det meningen,
att de skola ansvara inför K. M.? Om så är, hemställer jag, tror
motionären att de myndigheter, som f. n. hafva sig anförtrodd
Arméens och Flottans beväring, icke äro inför Konungen ansvarige
för hvad de göra? Jag tror ej att ansvaret blir mindre nu, än
om ett 1 O-manna- eller 20-manna-råd inrättades. Således, detj der
vigtiga ansvaret, det är en fras, på hvilken jag ej anser mig kunna
bygga. Men nu, beträffande Komitén, så får jag åter uprepa, att
jag är långt ifrån att hafva något emot ändamålsenligt organiserade
komitéer, ehuru jag icke tror dem ega någon så undergörande makt,
som motionären tyckes antaga. Det finnes tvenne slags komitéer.
Det ena har till hufvudsakligt föremål att sysselsätta sig med ge
-
510
Den 30 November e. m.
nerella vyer. Till denna kategori hörer den redan organiserade
Svensk-Norska Artilleri-komitéen, och härtill skulle äfven räknas
en komité, hvars ändamål vore att åstadkomma enhet i Arméens
och Flottans beväpning i erforderliga fall. Det andra slaget är
Special-komitéer, eller sådana, som hafva till föremål utredandet af
vissa speciella frågor. Dessa kunna tydligen ej, såsom de förra,
en gång för alla tillsättas, utan måste bildas för hvarje särskildt
förekommande specielt fall. Om frågan är att utreda den ändamålsenligaste
konstruktionen af handgevären, så måste Komitéen
sammansättas af helt andra personer, än om t. ex. kruttillverkningen
eller fordons-konstruktionen vore föremålet för utredningen.
Men sedan frågan blifvit af Special-komitéen fullt utredd, anser
jag det vara ganska ändamålsenligt, att den remitteras till utlåtande
af en, efter den förstnämnda kategorien bildad, Komité, innan
den till slutligt afgörande företages.
9
Hr Liliehöök, Bertil: Sedan det mesta af hvad i mo
tionen
förekommer blifvit af föregående talare så utförligt belyst,
skall jag hufvudsakligen endast vidröra några förhållanden, sorn
särskildt röra Flottan.
Att enhet i krigsmaterielen finues, så vidt den vinnes utan
upoffring af ändamålsenlighet för afsett behof, är visserligen öriskvärdt,
och nyttan deraf tror jag ej har blifvit förbisedd vid de nytillverkningar,
som i sednare tider egt rum. Ett nytt system hinner
dock nu för tiden ej att genomföras, förr än ett bättre föreslås,
och långt rikare länder än Sverige hafva ej kunnat bort
kasta
det brukbara, som funnits, för att på en gång kunna tillegna
sig det nyare och bättre.
Finner K. M. nödigt, att frågor, som röra krigsmaterielens
bekaffenhet, skola pröfvas af andra, än sådan pröfning nu åligger,
lärer det väl komma att ske, utan att R. 8t:r derom göra an
hållan.
Särdeles olämpligt synes det förslag vara, att 100,000 rdr
skola på experimenter användas, innan öfrige för krigsmaterielens
kompleteraude begärda anslag skulle få användas.
Klandrande anföres:
Att Skärgårds-flottans landstignings-kanon är olika med landtartilleriets
af samma pundigtal. Hade den förra gjorts lika lätt
som den sednare, hade dertill ej kunnat begagnats de svårare laddningar,
hvarigenom större skottvidder kunna ernås. Icke ämnad
till långväga landtransporter, behöfver 12 p. landstignings-kanon
ej vara så lätt som landt-artilleriets 12 p. kanon.
Att landstignings-kanon vid Skärgårds-flottan i Stockholm är
olika med landstignings-kanon i Carlskrona. Att de pjeser, som
skola landsättas med fartygs-barkasser, ej kunna vara så svåra, som
de, hvilka finnas å de egentliga skärgårdsfartygen, kanonsluparne,
inses af hvar och en, som känner skillnad emellan en kanonslup
och en barkass.
Att så stor mångfalld finnes i de Flottan tillhörande kanoner.
Härvid upplyses icke, att större delen af de anförda pjeser
-
Den 30 November e. m.
511
na ii ro äldre kanoner, en del från förra århundradet, som vid besigtning
funnits brukbara; ej heller att genom reglemente af 1848
system för de kanoner, som fi större fartyg skola användas, är bestämdt,
oell icke heller att alla kanoner, tillverkade efter 1835,
tillhöra samma system, oell att alla dessa, hvar inom sin klass, äro
i allt väsendtligt lika.
Att mycken olikhet skulle finnas i bestyckningarne å skepp
och fregatter. Härvid uplyses icke, att till fartygens bestyckande
måst användas äldre brukbara pjeser, då kanoner af sednare årens
tillverkning endast funnits att tillgå för fullständig bestyckning
till de nyaste fartygen. För Flottans fästningar gjutne kanoner
äro fullomligt lika dem för fartygen.
Uttrycket att ingen kanon skulle antagas, innan dermed skjutits
1,000 skott, är vilseledande, och uttrycken »således bör man
ej fordra annat än reorganisation», »att alla försök blifvit utan afgörande
resultat», »att ingen vidare utredning af vårt beväringssyslem
är erforderlig», synas vara minst sagt olämpliga.
Någon framställning till K. M. från R. St:r, i ändamål motionären
angifvit, är efter min förmening ej erforderlig, och då dessutom
motionen innehåller icke få vilseledande anmärkningar och yttranden,
skulle jag hålla för det vöre bäst för saken, om motionären återtog
sitt förslag; men i fall han ej skulle finna skäl dertill, skulle
jag önska motionen förändrades till en framställning att 11. St:r
hos K. M. ville anhålla, att K. M. täcktes anbefalla, att, såvidt
ändamålet medgifver, likformighet må iakttagas vid tillverkning af
kanoner och handvapen in. m. inom Arméen och Flottan i Sverige
och Norige.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag vill söka till,
att, så godt jag förmår, återföra diskussionen till den verkliga frågan,
hvarifrån den tyckes hafva afvikit.
Det måste icke förtyckas, om man önskar att anslagen till
4-.de
jektmakeri, som föranleder förändringar, den ena dagen på ett vis,
den andra på ett annat.
Hr Brakéls motion tyckes afse ett korrektiv häremot. Utan
att likväl i allo kunna instämma uti densamma, såsom den är affattad,
måste jag dock högeligen förorda s. k. »pröfningskotnitéer»
inom hvart och ett af de olika vapenslagen. Detta förordande är
i öfrigt icke annat, än en återuptagning af det förslag, jag vid
Riksdagarne 1848 och 1851 här afgaf om dylika »komitéers inrättande»
för hvardera af Arméens hufvudvapen. Uti ett dylikt
förslag ligger icke något nyhetsmakeri. Redan för lång tid tillbaka
ega dylika komitéer tillvaro i Franska Arméen, den Aimée, som
i organisativt, administrativt och allt öfrigt hänseende står främst
i Europa. Då det är allom bekant, att hos oss olika kalibrar
äro till finnandes inom hvart och ett af de olika slagens skjutvapen,
att börja med handgevären och derefter kanonerna, och
detta förhållande kan, genom ett blott och bart misstag vid ammunitions-utdelningen,
medföra ett ända derhän vådligt resultat,
M2
Den 30 November #. m.
att en trupp blifver helt och hållet otjenstbar, så föranledes jag i
så måtto förena mig med motionären, att R. St:r hos K. M.
måtte anhålla om tillsättandet af en s. k. »vapen-komité», sammansatt,
af personer med såväl theoretisk bildning som praktisk
skicklighet i deras blifvande befattningar, och hvilken komité, enl.
min npfattning, skulle vara permanent och tillkomma att undersöka
och yttra sig öfver hvarje projekterad ny vapenmodelV eller
förändring af redan varande, innan någon antagning borde ifrågakomma.
Berörde komités yttrande skulle alltid medfölja föredragningen
af blifvande projekter, hvarefter Regeringen naturligtvis fortfar
att ega beslutanderätten. Hade en dylik komité på förhand handhaft
alla våra otaliga uniformsförändringar, huru annorlunda skulle
icke då påföljden blifvit? Inom Artilleriet har på sednare åren
en pröfnings-komité blifvit organiserad, men den höres sällan utaf,
hvarken till sammanträden eller resultater.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte medfölja remissen
af Hr Brakels motion.
Hr Brakel, Mauritz: Det förslag, som jag i föreg:de
plenum väckt, har rönt ett starkt och för mig' oväntadt motstånd.
Som detta motstånd hufvudsakligen utgått från Hr af Klint och
Frih. Wrede, och dessa Hrr kunna anses representera Krigsministerns
och Gen.FältTygmästarens åsigter, finner jag mig så mycket mer
upmauad, att, så godt jag förstår, försvara nyttan och behöfligheten
af den vapenkomité, som jag föreslagit.
Mau har klandrat, att jag satt vapen i händerna på oppositionen.
Bien hvad innebär en opposition i detta fall, om icke ett
uttryckt missnöje med det sätt, på hvilket vapentillverkningen i riket
bedrifves, och deraf alstrade förslager till denna tillverknings förändring?
Jag har framställt ett förslag till en för Arméen och Flottan gemensam,
granskande och bedömande vapenkomité. Det är möjligt, att
detta förslag är oantagligt, men till sitt syfte har man medgifvit att
det är godt; det är framstäldt efter mitt bästa förstånd, och det är
min pligt som representant, att uttala mina åsigter, om jag anser
dem leda till ett önskvärdt mål. Om jag derigenom skulla hafva
satt vapen i händerna på oppositionen, så har jag derigenom endast
beredt krigsministéren, om den är talangfull och insigtsfull,
tillfälle att för representationen bevisa att vapentillverkningen i riket
tillgår på det ändamålsenligaste och lämpligaste sätt och lemnar
intet öfrigt att önska.
Enligt min åsigt härleder sig oppositionen mot anslag till 4:de
och 5:te hufvudtitlarna till en stor del derutaf, att, långt ifrån att
bevisa olämplighet af de förslag, som framkomma och fördelarna af
det som är, man vill söka, att utesluta representationen från hvarje
kännedom af och omdöme om krigsförvaltningen; man vill göra
denna förvaltning till ett heligt tempel, i hvilket blott de invigda få
intränga, då deremot, enligt min öfvertygelse, det är en ministérs skyldighet
i en konstitutionel stat att uptaga till antagande eller förkastande
de förslag till förädringar, som af representationen göres. Derigenom
-
Den 30 November e. m.
norn visar ministären sin förmåga att fylla sitt Itali, derigenom vinner
den anseende oell förtroende och ett lättare bifall till begärda
anslag.
Hr Frih, Wrede har fört E. o. A. in på 1831 års kalibersystem.
Jag ber att få anmärka, att jag ej, så vidt jag m.innes, uppehållit
mig vid detta system, utan endast talat om 1831 års halfmesyr.
Den enhet och det system, som 1831 infördes inom fältartilleriet,
var Frih. Wredes verk och utgör Hr Frilnns oförvanskliga ära.
Men denna enhet., detta verkliga system, hafva de blifvit utsträckta
till allt artilleri, fält- och fästnings-, landt- och sjö-? 183!
års kalibersystem, som Frih:» nämnt, är det, eller är det icke, en
halfmesyr ?
Jag tror mig hafva förstått betydelsen af 1831 års kalibersystem,
ehuru Hr Frilen älskar att icke tro det, och att dess betydelse
varit, att, genom minskande af kalibrarnas antal, erhålla en
mindre mångfald af ammunition. Ditåt syftade detta system, det
syftade ditåt, säger jag, ty ehuru Frih. Wrede yttrat att jag ej kunde
framdraga ett enda bevis att man frångått detsamma, ber jag att
få nämna, att man 1837 i Norige på egen hand antagit en ny
kaliber till 60:pu.ndig bombkanon, och att denna kaliber först sedermera,
år 1850, blifvit införd i det s. k. kalibersystemet.
Man ville åstadkomma lika ammunition, men hvad menas med
lika ammunition? Menas dermed, att man endast skall kunna instoppa
hvaraudras ammunition i hvarandras kanoner? I sådant
fall är visserligen det yäsendtbgaste ernådt. Men menar man med
lika ammunition att projektilernas tyngd, spelrummet, krutladdningarna
och brandrören skola vara lika, emedan lika träffsäkerhet
hufvudsakligen alses, då lemnar kanske 1831 års kalibersystem mycket
öfrigt att önska. Har man icke i detta system medgifvit olika
spelrum, olika tyngd på projektilerna, olika brandrör? Ar icke det
Svenska och Norska krutet olika? Hvarföre är bomben till den
72-pundiga landtkanonen lättare än till den 72-pund. sjökanonen?
Så vidt jag kan inse, endast derföre att icke samina skott-tabeller
med fördel skola kunna begagnas? Kan Norska flottan, som endast
eger 60-pundiga bombkanoner, förse den Svenska flottan med
ammunition, om denna flotta för 72-pundiga kanoner. Kunna
Svenska flottans fartyg, som ömsom föra 72-, 60-, 36-, 30- och 24-  pundiga kanoner, ens förse hvarandra med ammunition? När de
nya Svenska små ångkanonbåtarua föra 72-pundiga bombkauoner,
hvarföre skall den nybygda fregatten Vanadis föra endast 60-pund.
bombkauoner? Bevisar icke detta sednare att olika åsigter göra
sig gällande vid Stockholms och Carlskrona stationer, och är detta
rätt och väl? Hvarföre är Waxholms fästning bestyckad med borabkanoner
olika med Kungsholms fäsning? Denna sednare fästnings
kauoner äro lika med flottans, hvarföre kunna ieke således både
flottans qch fästningarnes kanoner vara af samma kaliber och samma
modell?
Jag anser 1831 års kalibersystem vara en halfmesyr, derföre
att man ej bestämt mindre antal kalibrar, och ej mera i detalj be
H.
i. 33
514
Den 30 November e. m.
stämt krut, spelrum, bomb och kuletyngd, brandrör m. m. Hindrar
detta kalibersystem Svenska landtartiIleriet att tillverka 72-pundiga,
24- och 12-pundiga kanoner, Norska landtartilleriet att tillverka
60-, 18- och 3-pundiga kanoner? Hindrar det Svenska flottan att
tillverka 30-pundiga kanoner, då Norska flottan tillverkar 36-pund.?
Kunna, om så är, Sverige och Norige bistå hvarandra med ammunition?
Kan det ena Svenska fartyget bistå det andra dermed? Kan
i den nya fregatten Vanadis’ 60-pundiga kanoner instoppas Waxholms
fästnings 72-pundiga bomber? Det bör, enligt min åsigt,
om möjligt, såsom inom den praktiska Franska arméen, finnas en
lika kaliber för fält batterierna; det bör finnas en lika kaliber för
de större kulkanonerna och en lika för bombkanonerna; det bör
dessutom finnas lika krut, lika kul- och bombtyngd m. m.
Frih. Wrede har fört mig till Waxholms fästning. Han har visat
mig huru man genom den ena embrasuren ser en öppen fjärd,
genom den andra ett smalt sund, och han har frågat mig om man
endast och allenast af system-makeri bör upoffra den mindre kostnaden
af lättare kanoner, som kunna beskjuta de smala sunden.
Hetta har jag ingalunda klandrat. Men jag undrar hvarföre t. ex.
tappafståud och tappdiametrar skola vara olika på dessa lika pundiga
kanoner, så att icke de ena kunna begagna de andras lavetter.
Man eger, eller rättare sagdt, har tills dato egt så väl på fästningar
som på krigsskepp öfre batterier, lättare kanoner af samma kaliber,
för att skjuta på mindre afstånd. Mindre kostnad och på fartygen
äfven mindre tyngd har dertill varit en verkande orsak. Jag ber
dock att få nämna, att man i utländska mariner redan börjat att
frångå detta system och bestycka sina fartyg med fullkomligt lika
kanoner, att man börjar offra fördelen af den något mindre kostnaden
och den mindre tyngden för fördelen af fullkomlig likhet
och enkelhet.
Mine Hrr! huru enkelt hafva icke Engelska och Franska flottorna
och fästningarna varit i allmänhet bestyckade? England har
haft 80-pundiga, visserligen tyngre och lättare, bombkanoner och
32-pundiga kulkanoner. Frankrike bombkanoner af 22 centimeter
och 30-pundiga kulkanoner.
På grund af alla de olikheter, som jag nämnt, och på grund
af en mängd andra, som jag förbigått, får jag fråga, om icke roten
till det onda är att finna deruti, att man tillåtit arméen och
flottan att, oberoende af hvarandra, efter skilda åsigter, på olika
ställen och tider, hvar för sig tillverka olika pjeser och olika ammunition?
Så vida man ej förut har någon orubblig tanke om
tillräckligheten af nuv:de föreskrifter i fråga om nu gällande kalibersystem,
torde detta system för framtiden behöfva mycket mera detaljerade
bestämmelser. Nu är tidpunkten inne, just nu, för sådana
bestämmelsers upgörande, då man genom refflade kanoners antagande
står vid ett högst vigtigt tidskifte af artilleriets utveckling.
Jag utbeder mig af Eder, Mine Hrr, att få upskjuta försvaret
för en Vapenkomités nytta i och för handgevärens lämpliga
beskaffenhet. Jag har icke för närvide hunnit förskaffa mig nog
Den 30 November e. m.
sakkännedom i denna bi-anche af vapentillverkningen för att kunna
besvara Frih. Wrede.
Det kan icke annat än förundra mig, att man här på detta
rum yttrat, att jag åsyftat att göra vapentillverkningen omöjlig.
Jag tror mig icke hafva förtjenst en sådan förebråelse, och jag påstår,
att ingen enda af Eder, M. Hrr, vågat föreslå så stora anslag som
jag för uprätthållandet af det gamla Sveriges sjelfständighet, trygghet,
ära och anseende? Men just derföre att jag detta gjort, " har
jag också ansett det vara min oafvisliga pligt, att efter bästa öfvertygelse
tillse att medlen användas på det ändamålsenligaste sätt,
att man för minsta möjliga kostnad åstadkommer högsta möjliga
resultat.
Det är möjligt, att min motion kunnat vara bättre författad,
men fästen Eder ej, M. Hrr, så mycket vid uttrycken, utan desto
mera vid dess syfte. J veten, jag har redan sagt det, att min
hand var ovan, då den sammanskrefs.
Man har till mig framställt den frågan, om man blott och
bart för att få enhet skulle bibehålla det gamla, äfven om bättre
och ändamålseuligare upfinningar göras? Detta har ingalunda
kunnat vara min mening, utan endast att en Vapenkomité skulle
finnas för att noggrannt pröfva dessa upfinningars äudamålsenlighet
och för att, när denne blifvit pröfvad och erkänd, införa samma
upfinningar utan variationer, både vid Arméen och Flottan.
Hr Lilliehöök har bedt mig återtaga min motion. Sannerligen tror
jag icke att Hr Lilliehöök vill med mig skämta. Till svar härpå, får
jag bedja Hr Lilliehöök uplysa mig. om han anser menniskor vara starkare
dragare] än hästar, efter Flottans 12-pundiga landstigningskanon,
som drages af menniskor, väger öfver 1,900 få., då fältartilleriets
12-pundiga kanon, som drages af hästar, endast väger
något öfver 1,600 få.
Hr af Klint har ansett, att det af K. M:t begärda anslaget ovillkorligen
behöfdes, på det ej Kronan måste afskeda sina arbetare
och hela vapentillverkningen stanna. Han har frågat mig, om det
verkligen varit min afsigt, att, som jag föreslagit, inställa all vapentillverkning
ända till dess en Komité fastställt ändamålsenliga och
fullgoda modeller? Min afsigt har varit den, att inställa hvarje
tillverkning af kanoner eller gevär, för så väl arméen och fästningarna
som flottan, af ny modell, förrän denna modell verkligen
blifvit fullkomligt pröfvad, att, sedan modell blifvit pröfvad och
antagen, lika kanoner och gevär skulle tillverkas åt arméen, fästuingarne
och flottan och, om möjligt, åt Sverige och Norige.
Om det är lämpligt och nödvändigt att tillverka gevär och
kanoner af gammal modell, öfverlemnar jag åt Krigsministern att
bedöma, och vill visst icke motsätta mig detsamma, lika så litet
som jag vill emotsätta mig ett nytt anslags beviljande till Vapen
komité
och profskjutning, om hela det af Regeringen begärda anses
nödväindigt för sjelfva vapentillverkningen.
Man har klandrat, att jag velat fästa ett vilkor vid beviljandet
af anslag till vapentillverkningen, man har talat om frihetstidens
regerande Ständer m. m., men har ej besinnat, att under
510
Den 30 November e. ra.
frihetstiden innehade Ständerna verkligen verkställande makten. Detta
var en otillbörlighet, men det är ingen otillbörlighet, tvärtom är
det en Riksens Ständers pligt och skyldighet, att uttala sin åsigt
om de beviljade anslagens ändamålsenliga användande. Eller vill
man kanske, att vi skola anslå medel till ändamål, hvilka vi ogilla
och förkasta. I en sannt konstitutionel stat kan ingen styrelse
regera i stort utan i öfverensstämmelse med tänkesätten och åsigterna
inom nationen, sådana som de representeras af dess ombud,
och en konstitutionel regerings storhet ligger just deruti, att denna
regering förmår att komma nationen att omfatta oell hylla de stora
idéer, som den sjelf skapar och omfattar.
Slutligen ber jag att få för Frih. Wrede förklara att, om pligt
på detta rum bjudit mig att tala sjelfständighetens och oberoendets
språk, skall, utom detsamma, ej allenast pligt, utan, hvad mera är,
hjerta bjuda mig att städse tala lydnadens och högaktningens.
Frih. Wrede: Det var med ani. af Hr Stjernsvärds anfö
rande
som jag begärde ordet, på det att icke han och Högl. R.
o. Ad. må hafva missförstått min mening. Jag kan icke tydligare
uttrycka den, än genom att förklara att jag fullkomligt förenar
mig med honom i det förslag han framställt om en komités nedsättande
i ändamål att afgifva utlåt:n. Att en sådan komité icke
kan åstadkomma annat än godt, är tydligt, och det hade varit en
orimlighet att motsätta sig ett sådant förslag; jag tror icke eller
att man i mitt yttrande skall upleta något, som bevisar att jag är
mot detsamma. Medau jag har ordet, vill jag icke begagna det för
att ingå i något nytt detaljeradt anförande, men jag vill begagna
tillfället att förklara för Hr Brakel, att i mitt yttrande finnes ingenting,
som kan gifva honom ani. att förmoda, det jag hos honom
förutsatt de afsigter, han nyss sjelf omnämnt.
Ofverläggningen förklarades fulländad och motionen jemte yttranderne
remitterades till StatsUtsk:t.
Härefter anmälde sig och yttrade
Hr Brakel: I ani. af hvad Hr af Klint framställt, att det
ej vore billigt, att anslaget till den af mig föreslagna vapenkomitéen
skulle tagas helt och hållet från 4:de hufvudtiteln, oell att
anslaget till sjelfva vapenfabrikationen ej kunde minskas, så får jag
vördsamt föreslå,
att det till en provisorisk vapenkomité erforderliga anslag
måtte särskildt beviljas.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan Hr Brakels
nu väckta motion blifvit till prot:t skriftligen aflemnad, densamma
skulle inför R. o. Ad. föredragas.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utskit
Gr. Adlersparres, Carl August, d. 26 dennes bordlagde motion, an
-
Den 3U November e. m.
öl 7
g:de uphörande af de i K. Br:n d. 14 Maj 1789 och d, 30 Juli
1831 på bud ne afgifter till K. Teatern från skådespelaretrupper i
landsorten.
Föredrogs Gr. Lewenhaupts, Claes Magnus, d. 26 dennes
bordlagde motion, angide utfärdande af vitesförbud till förekommande
af kreaturs utsläppande å allm. laudsvägarne.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Motionären anger
som sitt motiv, att på något sätt medverka till eri minskning i
grindarnes antal, der de äro upförda öfver laudsvägarne. I hvad
mån detta kan befordras genom den af motionären föreslagna åtgärd,
lemnar jag derhän; men att det icke bör ske genom att
ålägga jordegare, som hafva sina egor genomskurna af landsvägar,
den skogs- och arbetsförstörande samt ändamålet motverkande skyldigheten,
att å båda sidor inhägna laudsvägarne, derom har motionären
sjelf erinrat. Och att det icke lagligen kan anbefallas att
aflysa alla grindar, derom har vår nu gällande stängselförfattn. dragit
försorg, då den både berättigar och ålägger jordegare, att upföra
stängsel i egogränsorna, hvilket vore utan ändamål, om icke
grind, enl. hvad samma författa, uttryckligen medgifver, finge upföras
der väg möter.
Emellertid är motionärens lagförslag ovilkorlig!. Inga kreatur
få enl. detsamma vid högt vite utsläppas på bete å landsväg; sålunda
icke en gång den jordegare®, öfver hvilkens egor vägen går.
Men hvad vore väl detta annat, än att på ett indirekt sätt
tvinga jordegaren, att upföra hägnader på ömse sidor om vägen.
Jag hoppas derföre, att Utsk:t icke måtte tillstyrka antagandet
af ett så obilligt och skadligt lagförslag, sorn bestämmer vitén för
den, som låter beta sina kreatur å annans landsväg; men inga vitén,
utöfver skadeersättning, för den, som låter dem beta å annan
mark, innebär derjemte en för stor motsägelse.
Skall motionärens förslag, som visserligen kan hafva något
godt med sig, i någon mån bifallas, bör stadgandet endast komma
att inflyta som ett tillägg till 1 § i stängselförfattmn, äfven som
i efterföljande paragrafer, som handla om samma sak; så att vid
slutet af !:a §:s t:a mom. tillägges efter orden »på annans egor»
orden »eller å allmän väg, som leder öfver andras egor.»
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och motionen jemte det
nu afgifne yttrandet remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till sistnämnde Utsk. H. Exc, Hr
Gr. Löwenhjelms, Carl Axel, d. 26 dennes bordlagde motion ang:de
en underd, anhållan hos K. M. om utarbetande af ett lagförslag
ronde förvaltning af fångars egendom.
518
Den 30 November e. ai.
Hr Stjernspetz’s, Per Arvid Henrik, d. 20 dennes bordlagde
motion, ang:de förhöjning af de i 15 kap. Byggn.Balk. stadgade
bötesbelopp, föredrogs och remitterades till LagUtskd.
Föredrogs Frih. Hjertås, Fredrik Philip, d. 26 dennes bortflagde
motion, ang:de meddelande af fullständiga föreskrifter rör:de
brukning af boställsjord.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig.' Då tiden redan förut blifvit
mycket tagen i anspråk, vill jag endast i korthet vidröra Frih.
Hjertås motion. Han föreslår deri, att hvarje boställsinnehafvare,
derest ej särskilde naturförhållanden göra sådant mindre tjenligt,
skall å bostället införa cirkulationsbruk. Jag hoppas och tror, att
i en tid, då man inser nyttan af frihet i hvars och ens handel och
vandel, något nytt förmynderskap icke kommer att af Utsk:t tillstyrkas.
Men då jag således hoppas, att denna motion icke skall
vinna full framgång, rriåste jag dock medge, att den innehåller något,
som är af vigt att behjertas. Den föreslår nemi., att, derest
boställsinnehafvare vill på sin jord påkosta åtskilliga förbättringar
i teknisk väg, skall han derföre ega rätt att af sin efterträdare utbekomma
ersättning. Medgifves detta efter enahanda grunder, som
för byggnader, d. v. s. att kostnaden blir fördeldt på åtskilliga år.
så är jag fullt öfvertygad att innehafvare af boställen, som äro i
behof af dylik förbättring, verkligen utföra densamma. Jag vill
ytterligare tillägg», att om förhållandet skulle vara såsom i motionen
är upgifvet, eller att på några boställen innehafvaren skulle
frångå cirkulationsbruket, blott för att af bostället på sista åren
draga en snar vinst till förfång för detsamma, så bör något botemedel
deremot i boställsordnm införas. Jag anhåller att detta yttrande
måtte få åtfölja tilt vederb. Utså.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritzr För min del tror
jag att det af Frih. Hjerta föreslagna eirkulationsbruket icke är
praktiskt utförbart. Skulle någon förändring vidtagas, så bör den
ske i helt annan riktning än Frihrn påpekat, och jag får derföre
anhålla att icke något afs:de må fästas vid motionen.
Ofverläggniugen förklarades fulländad och motionen jemte yttranderne
remitterades till Allm. Besv.~ o. Ekon.Utsk:t.
Föredrogs Hr Thams, Sebastian Mathias, d. 26 dennes bordlagde
motion om statsanslag för anläggande af en fyr å klippan
Bonden m. m.
Hr Lilliehöök, Bertil: Hvad Hr Tham uti ifrågav:de
motion hemställt, återfinnes i det af lotsdirektionen till K. M.
öfverlemnade förslag, ehuru K. M. icke funnit för godt att detsamma
bifalla. Anskaffandet af ett fyrfartyg vid de s. k. Sydost
-
Den 30 November e. m.
510
brotten eller en fyr på klippan Bonden iir, utan tvifvel, af ganska
stor vigt, och önskligt vore att Utsk:t för ett sådant ändamål
kunde utfinna medel. Anser Utsk:t sig icke kunna bevilja hela
det af lotsdirektionen begärda anslag, är det dock af behof påkalladt,
att det beviljas i den ordning, som omnämnes i det K. M:s
Propos. åtföljande prot., eller att i främsta rummet medel anslås
till en fyranstalt vid Sandhammaren å Skånska kusten, och att sedermera
frågan om fyren utanför Umeå må förekomma. Hvad
detta sednare beträffar, så lider intet tvifvel, att ju icke ett fyrskepps
utläggande skulle för sjöfarten der i trakten vara det fördelaktigaste.
I motionen förekommer ett yttrande, om hvars oriktighet jag
får uplysa. Det heter nemi. att inga upgifter samlas om de skeppsbrott,
som förefalla på landets kuster. Sådana upgifter samlas dock
hvarje år och en berättelse deröfver aflemnas till K. M:s Sjöförvaltning.
På en karta äro betecknade alla de skeppsbrott, som på
sednaste 7 åren egt rum, och jag skall ställa så till, att denna
karta blifver till StatsUtsk:t öfverlemnad.
I afs:de på anskaffandet af nya lotsbåtar, får jag anmärka, att
det är af stor vigt att sådana båtar finnas, som kunna möta fartygen
ute i öppna sjön under hårdare väder eller på längre afstånd
från kusten. Men det är bekant att å olika delar af kusten begagnas
olika slags båtar. Lotsarne äro visserligen djerfva, men på
för dem„ främmande båtar våga de troligtvis icke hvad de skulle
våga med egna båtar, och det är derföre all ani. att förmoda att
de, oaktadt de erhålla bättre båtar, icke under de första åren af
dem draga den fördel, som de framdeles kunna komma att göra.
Jag anhåller att mitt yttrande måtte få åfölja till Utsk.
Efter härmed afslutad öfverläggning, remitterades motionen
jemte yttrandet till StatsUtsk:t.
Föredrogs Frih. Creutz’, Steffan, d. 26 dennes bordlagde motion,
ang:de uphäfvande af stadgandet i tjenstgöringsregbtet för
Arméen, innefattande förbud för gemenskapen att iugå äktenskap
utan vederb:de befäls tillstånd.
Hr af Klint, Erik Magnus: Då man företager sig att
ändra bestående förhållanden, tror jag det vara väl och nyttigt,
att först noga undersöka orsaken till det som är gällande. Hade
den värde motionären detta gjort, så är jag viss, att hans nu föredragna
motion icke framkommit. Det reglementariska stadgande,
som deri föreslås till uphäfvande, är visserligen i strid med den
frihet, som icke vill veta af några band, icke ens de nödvändigaste
och naturligaste, men ingalunda med den frihet, hvars egentliga
grund är god ordning. För den ädle Frihm behöfver jag icke göra
kunnigt, att en af de första pligterna hos befälet är att vaka öfver
och noga vårda sig om truppens sedlighet och moraliska värde;
lika litet torde behöfva erinras, att den unge soldaten, liksom all
»20
Den 30 November e. tn.
ungdom, lemnad åt sig sjelf, ofta låter det låtta sinnet leda sig till
handlingar, sorn kanske icke alltid gillas af förnuftet. Styrelsens
skyldighet blifver alltså, att inom de gränsor, som åro tillåtna, begagna
alla medel att söka förekomma allt hvad som kan menligt
inverka på truppens framtida väl. Till sådant hör otvifvelaktigt i
främsta rummet att hindra honom ingå sådane äktenskap, hvars
säkraste frukt blir elände. Så vidt på Styrelsen berott, har detta
förebyggts genom det stadgande, som Frih. Creutz föreslagit til!
uphäfvande. Lika säkert, som erfarenheten visat att detta stadgande
är nyttigt, — lika säkert är ock att det hvarken kan missbrukas
ej heller har blifvit det. Jag hoppas, att det Utsk., som kommer
att behandla denna motion, måtte noga öfverväga förhållanderne,
innan det lossar något af de band, som hittills så fast sammanknutit
Svensk soldat med Svenskt befäl.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag instämmer huf
vudsakligen
med den föreg:de talaren. Jag anser äfven, att om
motionären gjort sig reda för betydelsen af en väpnad styrka, så
hade hans motion troligen ej blifvit väCkt. För att denna styrka
skail kunna upfylla sin bestämmelse, så fordras att alla hinder
undanrödjas, som kunna bidraga dertill att göra den mindre tjenstbar,
mindre rörlig. Lika med Hr af Klint anser jag att all lag,
äfven om den hr tryckande, icke bör handlöst bortkastas. Man
anser det vara ett tvång, att soldaten icke får ingå giftermål utan
sitt befäls tillåtelse, men hvad säges då om de länder, som i civilisation
stå högre än Sverige? Iler finnes detta tvång utsträckt
äfven till befälet. I Frankrike och Hannover får ingen officer
ingå äktenskap med mindre han kan visa, att hans blifvande hustru
medför så stor hemgift, att hon deraf kan lefva. Jag tror icke
det vore oriktigt, utan anser d‘e‘t t. o. m. nödvändigt, att ett sådant
stadgande äfven här funnes. Hvad skulle det blifva af alla
dessa, i armod födda varelser, då de icke hade det aldra ringaste
att lefva af? Skola de ligga Staten till last? Staten betalar blott
för den väpnade arméen, icke för dess appendix. Jag anhåller att
motionen måtte i allo afslås.
Frih. Staél von Holstein, Fabian Wilhelm: Jag har
för min del aldrig trott, att det skulle vara skadligt för soldatens
sedlighet eller moral att ingå äktenskap, utan tvertom. Icke eller
har jag trott det vara möjligt för någon befälhafvare, att, då soldaten
begär tillåtelse att ingå äktenskap, kunna förutse eller veta
om detta äktenskap skall medföra elände eller icke. Det ligger
ingen rättsgrund i detta stadgande, och med lika litet skäl, som
man kan vägra befälet att gitta sig, med lika litet skäl kan man
äfven neka soldaten att ingå äktenskap.
Hr af Klint: Jag har alldeles icke sagt eller menat hvad
Hr Frih. Staél von Holstein anfört. Visserligen har jag yttrat,
att det tillhör befälet att vaka öfver truppens sedlighet, men inga
-
Den 30 November e. m.
lunda att ingående af äktenskap är stridande mot sedligheten. För
öfrigt vidhållet jag hvad jag förra gången yttrade.
Frih. Creutz: Då jag framställde denna motion, skedde det
visserligen i betraktande af K. M:s nu nyligen utfärdade tjenstgörings-regleimte
för Arméen. Detta innehåller, utom hvad jag i
motionen anfört, åtskilligt annat, som torde vara skäl att beröra.
En längre tid har Svenska Arméen varit i mistning af tjenstgö
rings-reglem:te.
När nu detta utkom, hade man trott att en
mängd, af de på gamla och föråldrade förhållanden beroende stadganden
sorn i de äldre reglementerna förefinnas, skulle utgå, men
i det nya återfinnas icke allenast dessa stadganden, utan äfven flera
ännu mera restriktiva än de förra. Med den organisation, Arméen
har, skulle man visserligen icke kunna hoppas, att någon förändring
kunde ega rum med afseende å detta reglemite, men det förhållande,
jag vill påpeka, är så vigtigt, att jag ansett det böra vidröras.
Det heter i den §, jag anfört: att soldat, ryttare, båtsman
må icke inträda i äktenskap, utan dertill af befälet erhållet tillstånd.
Det är val mycket, att soldaten skall, i sådana naturens
vigtigaste förhållanden, vara beröfvad den frihet, som hvilken annan
samhällets medlem som helst får åtnjuta. Om en soldat skall
träda i äktenskap, så kan det hända att han, för att få betyget
skrif vet af en officer, måste gå sina 8 å 10 mil. Endast ur denna
synpunkt borde §:n utgå, att icke tala om de fri- och rättigheter,
hvilka soldaten såsom menniska böra tillkomma. Beträffande Hr
af Klints yttrande, att det är Styrelsens pligt att förebygga allt hvad
som kan menligt inverka på soldaten, så må detta vara sannt,
men det bör dock hafva sin gräns. Skulle man utsträcka denna
Hr af Klints sats längre, så skulle man komma derhän, att man
borde följa soldatens förhållanden ända in i stugan. Hr af Klint
har sagt, att denna befälets rätt att bestämma om soldatens äktenskap
icke kan missbrukas; detta är likväl problematiskt, och
hvad som är säkert, är att den medför besvär och verkliga kostnader
för soldaten. Ur denna synpunkt vore det skäl att uphäfva
stadgandet.
Hr von Knorring, Erik Oskar: Ett bevis, som Frih.
Creutz anfört mot det ifrågav:de stadgandet, är, att det skulle leda
till besvär och omkostnader för soldaten. Ar det väl Frih:ns allvar
att för denna omkostnad ett så ändamålsenligt stadgande skall
borttagas? Då man besinnar, att kompani chefen vanligen tager sig
en faderlig vård om soldaten, att han är bättre än soldaten i tillfälle
att bedöma den persons frejd, med hvilken ett äktenskap,
som varar för hela lifstiden, skall ingas, så synes mig soldaten
alltför väl kunna underkasta sig denna omkostnad, om han derigenom
kan blifva varnad för ingående af ett äktenskap, som han
sedan skulle möjligen få ångra. Jag hoppas att de få band, sorn
ännu förena officerare och soldater, icke måtte slitas, hvartill
dock motioner, sådane sorn denna, otvifvelaktigt mäste leda.
522
Den 30 November e. m.
Efter sålunda fulländad öfverläggning, blef motionen, jemte
yttranderne, remitterad till Allm. Besv.- o. Ekon.Utk:t.
Föredrogs Frih. af Schmidts, Carl Johan Georg, d. 26 d:s
på bordet lagde motion, ang:de förändring i föreskrifterna ronde
Båtsmans-rotehållares skyldighet att inställa sig vid General-mönstringar.
Hr Lilliehöök, Bertil: Mot ifrågav:de motion är ingen
ting
att anmärka, men, för den händelse den bifalles, skulle jag
önska, att det villkor dervid fastades, att klagomål, som vid mönstringar
kunna framställas mot båtsmannen, sedermera icke få ånyo
framdragas.
Ofverläggningen förklarades fulländad oah motionen med yttrandet
remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Efter föredragning utaf Frih. af Schmidts, d. 26 d:s bordlagde
motion, att lagstadd dräng, sorn under tjensteåret tager lega
till båtsman, måtte från och med månaden efter inskrifningen få
tillträda dermed förenad lön och öfriga rättigheter, samt att, till
följd häraf, AmiralitetsKrigsm.-kassan ej vidare skulle upbära de
båtmans-löner, som, enl. nu gällande stadgande, af sålunda legde
båtsmän blifva förverkade m. m.; anmäde sig och anförde
Hr Lilliehöök, Bertil: Bifall till Frih. afSchmiths motion
skulle sannolikt verka derhän, att all rekrytering, som inträffar
året näst före upfordririg till tjenstgöring vid Flottans stationer,
skulle ske med lagstadda drängar. Att, genom ett så enkelt medel,
som att låta skrifva sig i laga tjenst hos enskild person, friköpa
sig från möjligen ett helt års tjenstgöring, är sannolikt en utväg,
som ofta skall begagnas af deu, som ämnar låta inskrifva sig såsom
båtsman, då dermed ej följer någon förlust i lönevillkoren. Kronan
skulle dymedelst gå miste om påräknad arbetsstyrka, och, om den
lagstadda tjensten uphör, under det kompaniet är upfordradt, får
Kronan besörja och bekosta rekrytens inställelse vid Flottans station,
hvarför utgiften lätt nog kan öfverstiga nyttan för Kronan af rekrytens
arbete under den tid, som af upfordringen återstår.
En jemförelse med hvad inom Arméen i dylikt fäll gäller,
bör ej göras. Det skall alltid blifva större benägenhet att undandraga
sig tjenst vid Flottans stationer, der tjenstgöringen hvarje
gång varar längre, ofta ett år, än den tjenstgöring, som under vanliga
omständigheter påfordras vid Arméen, räckande årligen endast
några veckor, på sin höjd ett par månader.
Af anförda skäl tror jag denna Frih. af Schraiths motion ej bör
bifallas, helst Statsverkets ersättning till AmiralitetsKrigsmanskassan
årligen skulle komma att upgå till närmare 2,000 rdr, och osäkert
är, om lönen, under den tid, lagstadda tjensten varar, verkligen
skulle komma båtsmannen till godo.
Den 30 November e. m.
523
Öfverläggningen ansågs härmed afslutad, och motionen, med
yttrandet, remitterades till Allm. Besv.- o. EkonUtsk:t.
Då härefter förekom Frih. af Schmidts d. 26 dennes bordlagde
motion, ang:de uphäfvande af föreskrifterne rörande båtsmanslöners
förverkande i åtskilliga andra fall, än det i den nyss föredragna
motionen omnämnda, anmälde sig och anförde
Hr Lilliehöök, Bertil: Att rymd eller häktad båtsman
skall, under rymnings- eller häktningstiden, mista lönen, synes ej
oegentligt. Rimligtvis kan den ej tillfalla rust- eller rotehållaren.
Lämpligast tyckes mig låta stadgandet förblifva sådant det är; motionären
har fäst sig vid, att mistning af lönen skulle utgöra en
skärpning af straffet, som i andra fall. med förev:de likartade, ej
eger rum. Jag får, till bemötande häraf, endast hänvisa till den
OrdningsStadga, som nyligen blifvit af K. M. utfärdad, der det
föreskrifves, att då befäl på landet undergår arrest under bevakning,
denna skall af den arresterade njuta dagtraktamente och resekostnads-ersättning.
Beloppet, som årligen, af i motionen omförmäld orsak, tillfaller
AmiralitetsKrigsmanskassan, är icke betydligt, och har från
båtsmanshållet vid Stockholms station utgjort ornkr. 7 rdr.
Öfverläggningen förklarades slutad, och motionen, med yttrandet,
remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon,Utsk:t.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Riddarh.Utskrts d. 26 dennes bordlagde Utlåt. N:o 3, i anledn. af
väckt motion, att R. o. Ad:s prot. må föras i sammandrag, hvarjemte
anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I början af detta plenum beslöt
R. o. Ad., att de Utsk:sBetänk:n, som då för andra gången bordlädes,
skulle sättas först på föredr:s-listan för nästföljande plenum.
Af samma skäl, som föranledde detta beslut, anhåller jag, att R.
o. Ad. måtte besluta, att detta betänk, upföres näst efter dessa
betänk:n på bordlistan för nästa Lördagsplenum.
Uppå härefter af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, gjord propos.,
beslöt R. o. Ad., att förev:de Riddarh.Utsk:s Utlåt, skulle å föredragningslistan
för d. 10 nästk. Dec. upföras näst efter Exp.Utsk:ts
Utlåt. N:o 4.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne, upläste en så lydande
motion:
Vid de tvenne sednaste riksmötena har framställning blifvit af
mig gjord om anslag af allmänna medel för inrättande i hufvudstaden
af ett sjukhus, der den homöopathiska läkemethoden tillämpades,
eller åtminstone af en polyklinik med sjukbehandling efter
nämnde method. Att ett sådant förslag skulle erfara det motstånd,
524
Den 30 November e. m.
som hvarje nyhet i allmänhet röner, derpå var jag på förhand alldeles
beredd. Således när min motion icke lyckades tillvinna sig
Statsl'tsk:ts tillstyrkande vid 1854 års Riksdag, var detta mig
ingalunda nedslående, och jag var fullkomligt tillfreds med den
återremis3, betänk:t från ett Stånd erhöll. Tiden skulle — derom
var jag förvissad — sedan frågan en gång blifvit väckt, snart
mogna insigten och öfvertygelsen om sakens vigt samt nyttan af
dess genomförande. Jag förnyade min framställning vid sistförflutna
Riksdag, och Stat.sUtsk:t tillstyrkte då ett årligt anslag af 8,000
rdr rmt för det ena af mina alternativa förslag, eller för inrättandet
af en homöopathisk polyklinik här i hulvudstaden. Jag ville
glömma, om jag kunde, det sätt, hvarpå detta betänk, och sjelfva
saken anfölls såväl i vissa allmänna tidningar, som af åtskilliga
personer inom RiksSt:n, hvarigenom det gagneliga förslaget gick
miste om R. St:s bifall. Denna utgång skall emellertid icke afskräcka
mig från, att än ytterligare förnya samma förslag, och jag
är viss, att den dag kommer — man behöfver ingeri stor siaregåfva
till att förutsäga det — då de personer, hvilka häftigast
motsatte sig min motion vid sista Riksdagen, skulle önska att
kunna utplåna ur prot:t sina yttranden, som nu stå der till förevi
gande
af deras kortsynthet.
För de fleste af eder, mine Hrr! är det icke obekant, att jag
tillbragt en stor del af mitt lif i främmande länder. Afven de
sednaste åren har jag hvarje sommar gjort vidsträckta resor på
Europas fastland, derunder jag bjudit till att egna min upmärksamhet
åt allt, som kan ega ett större intresse att se och inhemta.
Med den ifrån egen erfarenhet vunna öfvertygelsen om homöopathiens
utomordentliga vigt och betydelse för menskligheten, har jag
således icke kunnat underlåta, att äfven taga kännedom om denna
doktrins utveckling och framsteg i de länder, som jag besökt, och
der jag längre eller kortare tid uppehållit mig. En hvar, som vill
forska derefter och gör sig bekant med den rika och rikhaltiga
litteratur, hvarigenom nämnde doktrin vidgat det menskligt! vetandet,
skall ovillkorligen fattas af den öfvertygelsen, att i principen
för den homöopathiska läkemethoden ligger en stor sanning, hvilken
genom sin inneboende makt gör allt motstånd deremot i längden
vanmäktigt och förgäfves, samt måste sluta med att inkräkta
verlden.
Man har ofta med skrytsamhet sagt, att vi äro ett »kulturfolk»,
som, sedan vi bländat verlden med glansen af våra krigiska
bedrifter, nu mera hafva till upgift, att gå i spetsen för den vetenskapliga
eröfringen. Nå väl! höfves det oss då att stå efter i
en strid, der vi en gång likväl trädt upp i första ledet? — Hahneroanns
lära hade ännu icke vunnit något vidsträcktare erkännande
inom hans eget fädernesland, ännu icke trängt öfver Rhen och
förvärfvat anhängare, vare sig i Frankrike eller England, då hon
redan förkunnades vid Fyris stränder af den ryktbare naturforskaren
och vetenskapsmannen Göran Wahlenberg, samt räknade ibland
hans lärjungar en krets af varma beundrare. Af dessa har döden
skördat några, andra hafva, tvifvelsutan med afseende på befaradt
Den !I0 November e. m.
520
hinder för befordran i Statens tjenst, lemnat fanan, och af de förste
kiimparne står blott en enda qvar, med oförfärad! mod och
oförtröttad kraft, en medelpunkt för det yngre slägtet af homöopathiens
med hvarje dag talrikare vänner. Från det allmännas
sida har emellertid intet blifvit gjort till främjande af en sak, som
borde vara af lika hög betydelse för statsmannen, som för menniskovännen
och vetenskapen.
Huru är emellertid förhållandet i andra länder? Huru är
homöopathien uptagen af de folk, som med skäl erkännas för banérförare
i civilisationens tjenst?
Med rätta bör homöopathien vara lif]igast omfattad i Tyskland,
Ilahnemanns fosterland. Den utöfvas också der af mer än ett halft
tusen legitimerade läkare, hvilket antal likväl är alldeles otillräckligt
att upfylla den vidsträckta fordran på horoöopathisk läkarevård.
Vid ett par af universiteten finnas professioner i homöopathi, och
Konungen i Hannover, jemte åtskilliga andra furstar, hafva homöopather
till lifmedici.
I Österrike förestås Here sjukhus af homöopatiske läkare, oell
af de tvenne sådane sjukhus, som befinna sig i Wien, är det eria
med 200 sängar icke längesedan från allopathisk öfverlemnadt i
homöopathisk vård.
Frankrikes hufvudstad har i L’hospital Beaujon en afdelning
med 100 sängar, uplåten till homöopathisk behandling. Pariseger
derjemte omkring 100 praktiserande läkare af denna skola, och
knappt finnes någon betydligare stad i hela riket, som icke har en
eller flera homöopathiska läkare.
I England — det konservativaste land, kan man säga, i hela
Europa — har Styrelsen visserligen icke gjort något för den nya
läran; men »Self-government» är, såsom man känner, Engelsmännens
lösen, och allmänheten är der van, att sjelf taga sakerna om hand.
Också biet' genom enskilda bidrag ett homöopathiskt sjukhus, med
benämning! »London homoeopathic Plospital», uprättadt i liufvudstaden
år 1850, och har sedan dess varit i verksamhet, till en
början uti inskränktare omfattning, med endast 25 sängar, men
numera med 150 till 200 sådane. Upp till slutet af sistlidne år
hade der, dels inom, dels utom inrättningen, vårdats 24,894 sjuka;
och sedan en ny, rymlig lokal blifvit inköpt, samt inredningen
deraf i början af nyssförlidne sommar fullbordats, kan denna sjukvårdsanstalt
bereda ändå ojemförligt större fördelar åt allmänheten.
Den innefattar, utom de allmänna sjuksalarne, en afdelning för
barn, 2:ne för kirurgiska fall och ett »dispensary» eller polyklinik,
för patienters utom sjukhuset betjenande; hvarjemte med sjukhuset är
förenad en undervisningsanslalt för bildande af homöopathiska läkare.
Jag håller här i min hand stadgarne för denna anstalt, tillika
med 9:de årsberättelsen öfver densammas förvaltning och verksamhet,
hvilka, såväl som andra uplysande handlingar, jag skall
till vederbörande Utsk:s granskning öfverlemna.
Ett annat homöopathiskt sjukhus, benämndt: »Hahnemann
Hospital» grundades jemväl år 1850 på enskilda bidrag, men har
sedermera uphört, i följd af inre söndring mellan Styrelsen och
Oen 30 November e. m.
subskribenterne. Deremot stiftades i början af år 1855 »the Metropolitan
Homoeopathic Hospital för the diseases of Children»,
och inemot 20 polykliniker (déspensaries), 6 homöopathiska sällskap
och bortåt 100 praktiserande läkare äro i verksamhet för homöopathien
inom Englands hufvudstad. Utom London finnes i en
mängd städer inom de 3 förenade konungarikena ganska talrika
sjukhus, polykliniker och föreningar för homöopathiens främjande
och utöfning.
Ser man på de öfriga, mindre framstående staterna i Europa,
så hyllas i Holland homöopathien af hofvet och aristokratien, som
närmast följer dettas föredöme. Man öfverraskas isynnerhet, stiga
de sednaste underrättelserna från slutet af sistlidne månad, af den
förkärlek tor homöopathien, som visar sig hos de från Indien kommande
och dit afgåeude militär-läkare och resande. En fregatt
med 700 man är nyss afgången till colonierna på Jafva, och den
åtföljande läkaren har erhållit föreskrift att endast behandla trupperna
efter homöopathisk method.
I Belgien, som för 2: ne år sedan bevittnade en homöopathisk
kongress i Braesel, har denna lära med hvarje år vunnit allt mera
område, och man klagar der, såsom i Tyskland och de flesta länder,
öfver bristen på homöopathiska läkare. Ar 1856 funnos i
Briissel 8 sådana.
Italien har ända sedan 1842 att upvisa Academia Omoiopathica
i Palermo, samt eger homöopathiska sjukhus i Turin och
Nizza. Neapel upgifves år 1856 hafva haft 10, Rom 5 och Turin
8 homöopathiska läkare.
Sjelfva Spanien framstår med »Sociedad Hahnemanniana Matritense»,
stiftad 1845. Vid Universitetet i Madrid föreläses ho
möopathi
af 2:ne professorer; på allmänna sjukhuset är homöo
pathisk
behandling införd, och Drottningen har en homöopati!
till Lifmedikus.
Går man vidare öfver Atlantiska oceanen, så träffas i Norra
Amerikas förenade Stater en särdeles värma för den homöopathiska
principen. I närvarande stund verka der öfver 3,000 promoverade
läkare, och det finnes inom unionens område 3:ne läroanstalser
för homöopathisk läkarebildning, nemi. i Philadelphia, Cleveland
och S:t Louis, hvarifrån talrika alumner hvarje år utgå till
älla delar af unionen, utan att dock kunna fylla behofvet af ho
möopathiska
läkare eller motsvara den allt allmännare efterfrågan
efter sådanes biträde.
När vi härmed jemföra ställningen hos oss, håfve vi i sanning
skäl att blygas öfver skrytet att vara ett kulturfolk. Här
finnas, i följd af läkarekorpsens allmänna afvoghet, för närvarande
i vårt land icke mera än 3:ne legitimerade läkare, som haft mod
att öppet bekänna sig till homöopathien, samt egna sig åt utöf
ningen
deraf. Det finnes ingen sjukvårdsanstalt för sådan behandling,
intet enda sällskap till befrämjande af homöopathiens studium,
och vid intetdera af våra Universiteter meddelas undervisning
deri. Vi stå i detta fall efter sjelfva Ryssland, som eger
homöopathiska sjukhus både i Petersburg och Moskwa, samt flere
Den 30 November e. m.
527
kända praktiserande homöopathiska läkare i hvardera af dessa hufvudstäder.
Det är således hög tid, att representationen, hvilken är i
tillfälle att känna, huruledes behofvet af homöopatisk läkarevård
alltmera erfares i hvarje del af fäderneslandet, kallar Regeringens
upmärksamhet på denna sak, på det hon må lösgöra sig från det
hämmande inflytande, som Medicinalstyrelsen och de medicinska
undervisnings-anstalterna på henne utöfvat.
Af chefen för denna Styrelse yttrades här på Riddarhtt, vid
1854 års Riksdag, om homöopathien ord så skarpa, att han vid
justin af protokollet sjelf fann sig böra uttaga dem. Vid sista
Riksdagen förnekade, likaledes här på detta rum, tvänne yngre
läkare, professorer, denna läkemethod jemväl allt värde.
Till motstycke häremot, må det tillåtas mig att anföra följande
ur ett bref af d. 22 Febr. 185 5, från D:r Madoughlin,
som under Cholera-epidemien i London föregide året var en af
allm. Sundhets-styrelsens Inspektörer (One of the Medical Inspectors
of the Board of heolth). Brefvet är adresseradt till en
af läkarne vid det homöopathiska sjukhus i London, som jag här
framföre i första rummet omnämnt.
»Ni har rätt», — säger brefskrifvaren — »jag nämnde för
Eder, att jag skulle till den allm. Sundhets-styrelsen inberätta,
hvad opinion jag hade bildat mig om det säti, hvarpå de fattiga
cholera-patienterna vårdades i Edert sjukhus, och om framgången
af Eder behandling; men, då jag fann, att jag icke kunde inlåta
mig i enskildheter med hänseende till Edert sjukhus, utan att likaledes
göra det i fråga om de allopathiska sjukhusen, framställde
jag endast det resultat, man ernått i Edert, i bredd med det,
hvartill man kommit i andra sjukinrättningar, förbehållande mig
friheten att, då jag offentliggör en monographie öfver choleran,
mera omständligt nämna, hvad intrycket hos mig är i fråga om
Eder behandling af cholera.»
»Det är Eder bekant, att jag kom till Edert sjukhus intagen
af fördom mot det homöopathiska systemet, att Ni hade i
mig en fiende i Edert läger snarare än en vän, och att jag följaktligen
måste hafva sett der, första dagen jag kom, något tvingande
skäl att bortgå så gynnsamt stämd, att jag tillrådde en
vän att skicka en subskription till Eder välgörande fond; och jag
behöfver ej säga Eder, att jag sökt göra mig bekant med cholerans
upkomst, utveckling och behandling, samt att jag gör anspråk
på någon behörighet att kunna känna igen sjukdomen, äfvensom
att hafva någon insigt uti hvad läkarebehandlingen bör
vara.»
»Derföre, på det något missförstånd icke må ega rum, i afseende
på de fall, jag såg i Edert sjukhus, vill jag tillägga, att
alla, jag der såg, voro verkliga fall af cholera i de särskilda stadierna
af sjukdomen, samt att jag såg åtskilliga fall lyckas väl under
Eder behandling, hvilka jag icke tvekar att säga skulle gått i
grund under hvarje annan.»
528
Den 30 November e. m.
»Slutligen måste jag uprepa, livad jag förut sagt Eder, och
hvad jag sagt en hvar, med hvilken jag samtalat, att, ehuru allopath
till grundsats, upfostran och praktik, jag likväl, om det vore
Försynens vilja att hemsöka mig med cholera, samt betaga mig förmågan
att ordinera för mig sjelf, ville heldre vara i händerna på en
homöopathisk, än en allopatisk rådgifvare.»
Detta vittnesbörd, i fråga om en sådan sjukdom, som choleran,
torde gälla med ännu mera styrka i hänseende till andra,
mildare sjukdomsformer; och den ofantliga utbredning, som den
homöopathiska methoden. redan vunnit i alla delar af verlden, kan,
då det gäller en erfarenhetskunskap, omöjligen förklaras genom annat,
än en på erfarenhet stödd insigt i denna methods öfverlägsenhet
och företräde framför den ganda medicinen.
Jag har yttrat, det homöopathien bör vara för statsmannen
ett föremål af lika hög vigt och betydelse som för menniskovännen
och veteuskapen. Det bör icke, det får icke vara för Styrelsen
likgiltigt, huru sjukvården skötes i landet; och resultatet af
en jemförelse emellan mortaliteteu vid den ena eller andra methoden,
måste bestämma Regeringen i fråga om företrädet methoderne
emellan, samt utgöra grunden för dess åtgärder. Vi ega hos oss,
i saknad af offentliga sjukvårds-anstalter efter homöopathisk princip,
intet tillfälle att kontrollera förhållandet, samt anställa en jemförelse
i stort emellan resultaterne af den homöopathiska och allopathiska
behandlingen. Omdömet derutinnan måste således stödja
sig på erfarenheten i andra länder, och denna visar ej blott en
betydligt ringare dödlighet med den förra, än med den sednare,
utan äfven en både kortare tid och ojemförligt mindre kostnad
för hvarje patients vistande å sjukhuset.
Oafsedt minskningen i dödligheten, bör den ekonomiska vinsten
ådraga sig statsmannens synnerliga upmärksamhet. Med skäl
är det anmärkt, att denna vinst är flerfaldig. Den inskränker sig
nemi. icke till blotta besparingen i kostnaden för hvarje patients
underhåll å sjukhuset jemte medikamenter, utan, genom att på betydligt
kortare tid återställa den sjuke till verksamhet, bereder
homöopathien derjemte en nationalvinst i den återstäldes arbetskraft,
som ofta är enda medlet till hans familjs underhåll och försörjning,
På samma gång lemnar, i fråga om sjukhus, det snarare
utskrifvandet derifrån så mycket flere tillfällen för andra patienter
att kunna der intagas samt komma i åtnjutande af eu vård, hvarifrån
de eljest skulle varit utestängde.
Att beräkna besparingen ensamt i medikaments-kostnaden för
ett år här i vårt land, är naturligtvis ingen lätt sak, utan tillgång
till upgifter öfver samtliga i riket varande Apotheks årliga
omsättning. Men om man antager, att denna gör i medeltal för
hvarje af Apotheken i hufvudstaden och de betydligare landsortsstäderna
10,000 rdr rmt, samt halfva detta belopp i småstäderna
och vid lands-apotheken, så kommer man sannolikt upp till en mill.
rdr och deröfver, sora åtgå till menuisko- och djur-sjukdomarnes
behandling efter- det gamla systemet, under det icke ens tjugondedelen
-
Den 30 November e. m.
529
delen deraf skulle erfordras för samma antal personers och djurs
skötsel efter homöopathisk method.
Eftersom iag kommit att nämna kreaturssjukdomars homöopathiska
behandling, vill jag fästa B. St:rs upmärksamhet på den nationalvinst,
som äfven deraf är att hemta.
Det är bekant, att mot vissa smittosamma sjukdomar hos såväl
hornboskap, som hästar, svin oell får den hittills praktiserade
djurmedicinen icke känner bättre utväg, än — nedslagtning. Hvilken
förlust härigenom tillskyndas den enskilde egaren till djuren och
tillika hela nationalförmögenheten, är lätt att inse. Vid det 4:de allmänna
Svenska Landtbruksmötet, hvilket hölls i Malmö år 1849,
utgjorde frågan om lungsjukan hos hornboskapen ett af öfverläggningsiimnena.
De tillstiidesvarande veterinärerne både från Sverige
och Danmark hade intet bättre råd, än hvad jag nyss omnämnt —
nedslagtning. LandtbruksAkad:ns så förtjenstfulle Sekreterare, Hr
Nathhorst, var den enda, som framstod med en annan mening. Han
anmärkte, att, konseqvent haudladt, skulle man gå tillväga på samma
sätt äfven vid smittosamma sjukdomar bland menniskor, men om
man så gjort, skulle säkerligen läkarekonsten aldrig upnått sin närvande
ståndpunkt. Det måste hos denna konst, rätt använd, finnas
någon hjelp också för husdjuren; — efter hvilken anmärkning
Hr Nathhorst tillkännagaf, det ifrågavande sjukdom, med nästan osviklig
framgång, behandlades af en homöopathisk djurläkare i Sachsen
vid namn Krasselt, öfver verksamheten af hvilkens method flera tillförlitliga
och jemväl officiella intyg af Hr Nathhorst framlades. Verkan
häraf biet' ett beslut af mötet, att i underd. skrifvelse till K. M.
anhålla, det för allmän räkning måtte införskaffas ifrån D:r Krasselt
de medel, han mot lungsjukan begagnade, jemte föreskrift .rörande
deras användande. Så skedde ock. En qvantitet af Hr Krasselts
medikamenter anskaffades genom regeringens försorg och skulle, jemte
anvisning till deras begagnande, genom Provincial-läkarne hållas allmänheten
tillhanda. Men sådan var fördomen eller motviljan emot
homöopathien från läkarens sida, att en af denna läras mäktigaste
motståndare, då mötets beslut icke kunde hindras, yttrade: »Säg
åtminstone icke att det är homöopathi;» och tvifvelaktigt är, om ens
något af Krasselts medikamenter blifvit utlemnadt. Veterligen bar
åtminstone ingen redogörelse derför blifvit af vederbörande afgifven.
Men om gagnet af den homöopathiska behandlingen i detta fall
icke kunnat bestyrkas, så är deremot framgången deraf i den epidemie
bland svinkreatur, som för 2:ne år sedan var gängse, synnerligen
i Södermanland, lätt att när som helst konstatera. Vid Nyköpings
läns Landtbruksmöte, som hölls å Erikslunds egendom
samma ar, upgafs af en bland possessionaten^ i trakten, att, sedan
han börjat använda homöopathiska läkemedel, intet enda af de sjuka
svinen hos honom dött, hvaremot förut flera förlorades. Samtidigt
blef hos andra hvarje djur, som angreps af sjukdomen, ett offer
derför, med eller utan vanlig veterinär-behandling. Förvaltaren af
Wäderbrunn, Hr Georgii, jemväl tillgifven homöopathien, lät pålysa
i angränsande socknars kyrkor, det han erbjöde sig att kostnads
-
Den 30 November e. m.
flitt sköta alla de svin, som till lians vård anförtroddes; oell nf ö(?
kreatur, sorn på sådant sätt komino under lians behandling, dog
blott ett enda, och detta i följd af afvikelse från de af honom gifna
föreskrifter. Under delina epidemi förlorade en af provinsens landtbrukare
ej mindre äu ejutio svin, som, enligt haus upgifter, hade
ett värde af flera tusen rdr.
Genom hvad jag här anfört, rättfärdigas, såsom jag föreställer
mig, vigten äfven för Statsmannen af homöopathiens främjande, och
jag tror mig icke behöfva tillägga något vidare till motiverande
af ett förnyande, tredje, gången, af min hemställan, det R. St. malte
anslå erforderliga medel för en ändamålsenlig sjukvårdsanstalt i huivudstaden
under homöopathiska läkares ledning och vård,
I af's:de på vidden oell beskaffenheten af en sådan anstalt åberopar
jag min vid sednaste Riksdag afgifna motion i detta ämne
och får vördsamt föreslå:
att, i händelse R. St. skulle finna sig benägna för inrättande
af ett fullständigt homöopathiskt sjukhus här
i hu/vudstaden, dertill måtte beviljas ett anslag af tretiotusen
(30,000) Riksdaler Riksmynt årligen; men om
Ständerna vilja till en början inskränka sig till en s. k.
(Poly k lin i k, eller en anstalt, der af på stället alltid tillgängliga
läkare föreskrift och läkemedel åt sjuka utom
inrättningen meddelades, hemställes, att dertill måtte
beviljas ett årligt anslag af Tiotusen (10,000) Riksdaler
Riksmynt.
Om remiss till StatsUtslct af denna min motion, auhålles i
ödmjukhet.
Denna motion begärdes på bordet.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik, upläste följande motioner:
1:0.
Då jag anser det vara af högsta vigt för den allmänna krediten,
att R. Stms LagUtsk. ju förr desto heldre må blifva i tillfälle
att taga under öfvervägande de af särskilda komiterade upgjorda
särdeles förtjenstfulla förslag »till konkurslag samt förändrad
»lagstiftning i andra dermed sammanhang egande ämnen», så och
ehuru jag är förvissad att så snart dessa förslag hunnit att i Högsta
Domstolen undergå granskning, K. M:ts nåd. Propos. i ämnet
varder till R. St. ofördröjligen öfverlemnad; likaså och för att äfven
i motsatt fall bereda pröfning hos R. St. vid innevande Riksmöte
af dessa vigtiga frågor, har jag ansett mig böra begagna min rätt
såsom ledamot af representationen att motionera antagandet af de i
liosfogade tryckta bilaga utaf bemälde komiterade upgjorda förslag
till >
1. Konkurslag.
!l. Förordning om boskillnad och undanskiftande af egendom i makars
bo.
3. Förordning huru gäld vid dödsfall betalas skall, och om urarfva
-
Den 30 November e. m
531
görelse; så ook ang:de undanskiftande af egendom i död makas
bo.
i. Förordning om tioårig preskription oell om årsstämning.
5. Förordning angalo ändring i vissa delar af 17 kap. Handels
Balken
och andra Förf:r, rörande borgenärers rätt och före
träde
för hvarannan till gäldenärs egendom.
6. Fö rordning angide tillsyn å förmyndares förvaltning af omyn
diga
egendom; samt
7. Förordning ang:de vård af död mans bo, då efterlefvande maka
eller närmaste arfvinge ej när är.
Jag anhåller likväl att dervid få underställa Högh LagUtskrts
pröfning följande, mera lnifvudsakliga, anmärkningar vid åtskilliga
n a stadgandeu uti förslaget till Konkurs-lag, nemi.:
l:o den af komiterade i 1 kap. (6 o. 7 §§) föreslagna förändringen,
att då konkurs-ansökningen är af. gäldenär till Bätten /
eller domaren ingifven, offentlig stämning skall, utan borgenärernas
hörande, genast utfärdas.
Denna förändring anser jag icke vara öfverensstämmande med
rättvisa. Den innebär jemväl, efter min tanka, en större stränghet
för gäldenären, än vigten af den fördel lör borgenärerna, som den
i det hela obetydliga tidsbesparingen skulle medföra, och kan måhända
ej Sällan hindra en alltid önskvärd upgörelse, hvarigenom
konkurs kunde undvikas.
Jag lemnar således härvid företräde åt de af Lagberedningen
i 1 och 7 gg af 19 kap. HandelsBalken i detta hänseende föreslagna
stadganden, hvilka torde innefatta tillfyllestgörande korrektiv
mot ett lättsinnigt inkastande af cessions-ansökning, enär för
dennas återkallande skulle erfordras samtycke af alla borgenärer,
som vid första förhöret tillstädeskommit.
2:o Den af komiterade i 3 kap. 35 § införda, för vår lagstiftning
nya, grundsats, att till konkurs-bo skall räknas hvad
gäldenären efter den offentliga stämningen, till dess konkursen är
afslutad, ärfver eller genom giftorätt, gåfva eller testamente, eller
annan tillfällig åtkomst erhåller.
Jag anser nemi. detta stadgande innefatta en betänklig orättvisa
mot den gäldenär, som möjligen kan ega någon förhoppning,
att efter konkursen komma i en förbättrad ställning. Sannolikt
skulle derigenöm, hvad en sådan gäldenär beträffar, konkursens
afslutande fördröjas så länge någon förhoppning förefiunes, att konkursboet
.kunde tillvinna sig andra tillgångar, än de afträdda. Det
skulle således motarbeta ett af de önskvärdare ändamålen med den
nya lagstiftningen, nemi. att så snart som möjligt försätta en ärlig
cessionant i tillfälle att åter komma i en gagnande verksamhet.
Troligen skulle det derjemte föranleda till betänkliga försök att
kringgå lagen, t. ex. genom stadgandet af det villkor, att hvad
gäldenär erhåller genom gåfva eller testamente o. s. v., ej må för
hans gäld tillgripas. Och då, i allt fall gäldenär är skyldig att
med hvad han framdeles ärfver och förvärfver fylla bristen i de
afträdda tillgångarne, finnes, efter min tanka, deruti ett verksammare
tvång för honom att efter förmåga godtgöra sina skulder,
Den 30 November e. m.
äfven sedan han blifvit, fri från konkursen, än ett stadgande, sora
skulle hålla honom för obestämd tid i ett slags slafveri, och derigenom
väsendtligen försvaga hans moraliska förbindelse i nyssnämnde
hänseeende.
För min del inser jag således icke nyttan af att frånträda
den i lagskipningen nu gällande grundsats, hvilken jemväl finnes
erkänd både af Lag-komitöen oth lagberedningen, nemi. att till
konkursbo skall räknas endast hvad gäldenären eger vid konkursens
öpnande.
Om likväl man anser något derutöfver böra tillflyta konkursboet,
borde åtminstone någon kortare tid efter konkursen, t. ex.
sex månader, bestämmas, under hvilken, hvad cessionanten tillfaller
genom arf, gåfva eller testamente, skulle räknas till konkursboet.
Möjligen kunde detta vara ett korrektiv emot försöket att göra
konkurs, med beräkning att omedelbart derefter genom arf, giftermål
eller på annat sätt åtkomma för de äldre kreditorerne oåtkomliga
tillgångar, äfvensom en och annan skandal, som man nu
erfar, att nemi. en person, som förklarar sig insolvent den ena
månaden, den påföljande börjar att göra mer eller mindre lysande
affärer.
3:o Det af komiterade i 5 kap. 82 § föreslagna borttagandet
af preklusion vid fordringars bevakning.
Ehuru jag för min del instämmer i den åsigt, att underlåten
bevakning, icke ens efter nu gällande konkurslag, lagligen förminskar
borgenärs fordringsrätt hos gäldenär personligen och. till hans
framtida tillgångar, anser jag likväl bevakning inom bestämd utsatt
termin böra stadgas såsom ett villkor för bevarande af borgenärs
fordringsrätt i de afträdda tillgångarne eller koukursmassan.
Ett motsatt stadgande, äfven med de inskränkningar komiterade
föreslagit, anser jag dels förnärma borgenärerna, precist i samma
mån som afskaffaudet af preklusions-terminen i andra rättstvister
skulle förnärma deras rätt, som i behörig tid anmält sina anspråk
eller sin klagan, dels ock tvifvelsutan vid många tillfällen leda
till trassel och tvister, samt ovillkorligen till fördröjd definitiv
utredning af massan.
Jag skulle således föredraga, att rättens ombudsman ålades
antingen att i konkurser, der utrikes boende borgenärer äro upgifna,
föranstalta om anslag på Börserna i Hamburg, London och
Paris utaf den offentliga stämningen, eller oek genom särskilda
bref derom underrätta dessa borgenärer, för bevarande af hvilkas
rätt preklusionen egentligen synes vara borttagen. Möjligen torde
man äfven, i afseende på utländska borgenärer, böra införa ett iikartadt
stadgande, som Franska lagen, -om ett längre upskof för
dessa än för inrikes borgenärer, (hvilket äfven medgifves i Svenska
vexel-lagen), i förhållande till vistelseortens aflägsenhet (jfr 73 art.
i »Code de procédure civile» samt 492 art. i »Code du commerce»),
I sednare fället gällde frågan åtminstone ingenting annat, än att
för de upgifna utrikes borgenärerna en viss längre tid reservera
de approximativa utdelnings-beloppen.
Den 30 Novemner e. m.
533
4:o I fråga oin det s. k. tvångs-accordet, hvarom handlas i
C kap. af förslaget till konkurslag, vill jag icke erkänna detta i
andra medborgares konkurser, än affärsmäns. Någon giltig anledning
eller nrsägt för konkurs torde sällan kunna förebäras hos
någon annan än en affärsman; och om den verkligen företer sig,
bör det icke eller vara svårare hädanefter än hittills att tillvägabringa
ett frivilligt accord. En affärsman deremot kan ej sällan
befinna sig i den ställning, att, till följd af en olycklig konjunktur
och spekulationer, som äro ett villkor för hans verksamhet,
och, om de än misslyckas, likväl kunna hafva varit ganska väl
beräknade, han är nödsakad, ja af sin pligt och hederskänsla upmanad
att afstå sin egendom och begära utredning af sina affärer.
Hans borgenärer utgöras oftast af andra affärsmän, hvilka således
sjelfva ega ett intresse af accordet, emedan en driftig och duglig
gäldenär såmedelst hillver återställd i sin affärs-verksamhet och
hans borgenärer genom accordet få ett hastigt, för deras egen
kredit och rörelse nyttigt slut, och derefter kunna, såsom erfarenheten
ofta bekräftat, till cessionänten åter inträda i nya, genom
konkursen afbrutna, affärsförhållanden, hvilket åter högst sällan
torde vara händelsen vid konkurser af jordbrukare, embetsman eller
andra icke affärsmän, hvilka t. ex. genom oförståndiga egendomsköp,
öfverdådigt lefnadssätt, vingleri i penninge-affärer, börsspel i
bränvin och spanmål o. s. v., kommit på obestånd.
Jag anhåller om remiss till LagUtslct.
2:o.
Då författnme, ang:de utsökning och utmätning af fordringar,
införsel i lön eller afkomst of egendom, qvarstad, bysättning m. m„
äro i hög grad i behof af förenkling oell förändring, föreslår jag,
att med uphiifvande af samtlige i dessa ämnen nu gällande
stadganden, Lagberedn:s förslag till Utsökn.Bälk
1, 2, 8, 4, 5, 0, 8, 9 och 10 kap. måtte varda, efter
behörig granskning af LagU,tsk:t, antagna såsom lag
uti de deri afliandlade ämnen. ,
Hvaremot jag anser 7 kap. i nämnde förslag om bysättnirig och
reseförbud kunna helt och hållet utgå.
Om deremot Högloft. LagUtsk:t icke skulle anse tid pch omständigheter
medgifva en fullständig granskning vid innev:de Riksdag
af nyssberörde förslag, föreslår jag
att 11. St:r måtte hos K. M. i underdånighet anhålla
att, efter granskning genom sakkunnige personer af nu
gällande lag och författmr i de till utsöknings-viisendet
hörande ämnen, samt de till förändring dori at Lagkornitéen
och Lagberedningen afgitna lördag, K. M.
måtte till IL härnäst församl. St:.r aflåta nåd. Propos.
till ny lag attg:de utsökning.
3:o.
Den allmänna upmärksamheten, som i sednare tid egnats åt
ett rationelare både skogshushållsningssätt och landtbruk, jemte de
Den 30 November e. m.
upoflringar och omsorger, Staten för dessa vigtiga föremåls förkofran
fortfarande nedlägger, föranleder mig att begära R. St:rs öfvervägande
af ett för handen varande förhållande, sorn i hög grad
motverkar detta önskvärda mål och utöfvar ett i många afseenden
menligt inflytande för de provinser, der detta förhållande får ega
rum. Jag syftar härmed på det isynnerhet för de norra länen
skadliga s. k. mulbetet.
Upkomsten deraf bärleder sig från den liknöjdhet, hvarmed i
förra tider Kronans skogar betraktades, i det att vissa byalag tillåtits
att på dessa skogar, utan inskränkning och kontroll, få beta
sin boskap. Sedan likväl samma skogar, medelst skatteköp, öfvergått
till enskilda personer, för det mesta egare af jernbruk eller
andra industriella inrättningar, qvarstår dock för dessa byalag en
lika obegränsad rätt till begagnandet af skogen för afbetning,
hvilken rätt för det mesta ej grundar sig på annat än s. k. häfd,
hvilket bland rättsgrunder måste medgifvas vara en af de svagaste.
Deraf upstå emellertid för landet i allmänhet, så väl som för
den enskildte riitle egaren af skogen, de största olägenheter, it hy att
l:o På den skog, sorn af en mängd kreatur a/betas, är någon
återvext icke möjlig, emedan de upkommande späda plantorna
blifva dels förtärda, dels förtrampade af boskapen.
2:o Tillätes den rätta egaren af skogen icke att på densamma
upodla och afstänga den ringaste del, hvilket i de orter,
som måste köpa största delen af sitt spänmålsbehof, nr särdeles
olyckligt.
3:o De fruktansvärda vådeldar, som hvarje sommar under
betestiden förhärja våra skogar, upkomma merendels af vallhjonens
vårdslöshet.
4:o Enl. skogsförfattningarne skall den trakt af skogen, som
afverkas, stängas och besås med frö till ny skog; men detta står
ej tillsammans med den fria mulbetsrätten, som ej medgifver någon
inhägnad.
Flera andra olägenheter kunna upräknas, men de framställda
äro tillräckliga att vitsorda frågans vigt och nödvändigheten af
dess utredande, äfven för undvikande af de otaliga och ständiga
tvister, hvaraf domstolarne äro öfverhopade i en fråga, hvarom författningarne
äro högst ofullständiga.
Jag anhåller derföre vördsamt, att R. St:r behagade öfverväga
nödvändigheten af en inskränkning i detta missbruk, medelst stadgande
af ett påbud,
att hvarje fäbodelags rättighet till, oell behof af mulbete
å en viss areal af skogen, måtte i hvarje fall af
vederbörande myndighet, efter undersökning, bestämmas
samt derefter skogens egare förklaras berättigad att
emot skälig lösen till fäbode-delegarne erhålla fri vell
obehindrad disposition al den för mulbete obehöfliga
jordrymd
Härigenom skulje åtminstone återstoden af skogen kunna bättre
vårdas och till återväxt befordras af deSh egare, samt honom varda
I) e n 30 Nove m ber e. m.
utan hillder fritt tillåtet att derå företaga och afstänga odlingar,
till båtnad såväl för det allmänna, som för honom enskildt.
jag anhåller att denna motion må temitteras till LagUtsk-.t
att gemensamt med Ekon.Utskit behandlas.
4:0.
Ett osvikligt bevis på samhällenas framåtskridande är lagarnes
förbättring. I detta hänsuie hafva vi på den senaste tiden att
äfven för vårt älskade fädernesland kunna glädja oss åt märkbara
tramsteg, företrädesvis inom brottmåls-lagstiftningens område, hvarföre
vi förnämligast hafva tilt tacka den äldre lagkomitén samt lagberedningen,
deri flera af landets ntmärktaste rättsliirde varit inkallade.
Och oaktadt beklagligen tillfället blifvit försurnmndt att
redan vid Riksdagen för 10 år sedan, då K. M. i nåd. Propos.
inför 11. St:r framlade det af lagberedningen upgjorda förslag till
strafflag, antaga detsamma i dess helhet med deri befunna nödiga
förändringar, hafva vi likvid ej mindre vid den första Riksdagen
under Konung Oscars Regering vunnit afskaffande af Bpö- och ris.
straffen; än äfven, sedan den konservativa reaktionen emot lagberedningen
lagt sig, dels, efter hos R. St:r vid 1854 års Riksdag
derom väckta motioner, erhållit en på hufvudsakligen enahanda
.grunder som lagberedningens förslag stödd lag om ansvar för stöld
och snatteri samt rån och, i sammanhang dermed, afskaffande af
den offentliga ky rkoplik t en, dels vid sistförfluten Riksdag, efter af
K. M. derom gjorda pröpos:r, särskilda lagar ej mindre om ansvar
för förfalskning och bedrägeri än ang:de Sammanläggning af straff
samt straffarbetes' och fängelsestraffs verkställande i enrum, och vid
iunev:de Riksdag har K. M. i nåd. framställt propos. om antagande
af en författa. nng;de dråp, mord och annan misshandel. Samtlige
dessa förslag utgå hufvudsakligen från samma system, som det af
lagberedningen följda.
Ännu återstå likväl åtskilliga delar af lagberedningens förslag,
hvilka utan tvifvel förtjena att ju förr desto hellre tagas under R.
St:rs skärskådande.
Det mest framstående af dessa torde vara förslaget om straff
för falsk angifvelse; så ock om annan ärekränkning.
Den lag, som i dessa vigtiga delar af brottmåls.lagstiftningen
f. n, är gällande, innefattas hufvudsakligen i 60 kap. Missg.Balk.,
men är i alla häns:den både ofullständig, föråldrad och för var tid
alldeles oduglig, hvilket nogsamt visar sig vid den icke sällsynta
tillämpningen deraf.
Af denna ani. täger jag mig friheten föreslå antagandet af
det af lagberedningen upgjorda förslag till 19 kap. StraffBalken,
med de förändringar, i afsale på straffgraderna, hvilka varit en
följd af deras redan beslutade förändrade indelning från 3 till 4,
och hvilka i det närmaste äro iakttagne i LogUtsIcts vid 1848 års
Riksdag i detta ämne afgifna Betänk. N:o 58, ehuru de väl torde
af nuv:de LagUtsk:t böra närmare granskas. Och tager jag mig
friheten att under Litt. A. härhos bifoga det fullständiga förslag
till redaktion af nämnde törfattn., som, med jemförelse af lagbered»
536
Den 30 November e. ni.
•ningens förslag och nyssberörde Betiink., jag för min del anser
kunna och böra antagas såsom lag.
Litt. Å. Förslag lill förfalln. om ansvar för falsk angifvelse,
så och annan ärekränkning.
1 g. Den, som falskeligen för brott annan vid domstol till
talar,
eller genom falsk angifvelse åtal vid domstol mot
annan åstadkommer, dömes:
1:0, om det ålalade eller angifna brottet kunnat medföra
dödsstraff eller straffarbete på lifstid, till straffarbete
från 2 t. o. m. 6 år.
2:o, om straffarbete från 2 t. o ra. 10 år eller afsättning
från embete å brottet följa kunnat, till straff
arbete
på högst 2 år eller fängelse; och
3:o, i andra fall, till fängelse eller böter.
2 §. Har någon, för att ådraga annan straff, emot honom
falskeligen förebragt besvärande omständigheter, så att
åtal vid domstol derå följt, eller, i afsigt att komma
tilltalad -person på straff, emot honom förebragt sådana
omständigheter, eller undanröjt bevis för hans oskuld,
varde såsom falsk angifvare straffad efter 1 §.
3 g. Blef den tilltalade till straff fälld, och straffet till fullo
eller till någon del verkställdt; dömes den falske angifvaren,
om det var dödsstraff eller straffarbete på
lifstid, till samma straff; om det var straffarbete på
viss tid, till enahanda straff på lika tid, eller t. o. m.
2 år utöfver den, som för den tilltalade bestämd blifvit,
dock ej öfver 10 år; om det var afsättning från embete,
till straffarbete från 2 t. o. m. 6 år; om det var mistning
af embete, till straffarbete på högst 4 år; och i
andra fall, till fängelse eller böter.
4 §. Pröfvas åtal eller angifvelse hafva af obetänksamhet
och utan argt upsåt skett, eller har någon gjort angifvelse,
mer. den återkallat innan åtal derå följde; vare
straffet, för det fall, som i första punkten af 1 § sagdt
är, straffarbete på högst 2 år eller fängelse; för det,
som i andra punkten sägs, fängelse eller böter; och
för öfriga fall, böter.
5 §. Ar någon förfallen till straff för åtal eller angifvelse,
efter thy sorn nu sagdt är, och har åtalet eller angifvelsen
förorsakat, att den tilltalade eller angifne häktad
blef; då må ej i något fall straffet sättas lägre,
än till fängelse på en månad.
6 §•. Finnes den, som åtal eller angifvelse gjorde, hafva san
nolika
skäl dertill haft; vare från straff fri.
7 g. ’ Hvar som, muntligen eller i skrift, den han utsprider
eller utsprida låter, beljuger annan, i ty att han af
arghet pådiktar honom bestämdt brott eller visst slag
af brott; dömes, om dödsstraff, straffarbete på längre
tid än 2 år eller afsättning från embete å det pådiktade
brottet följa kunnat, till straffarbete på högst 2
Den 30 November o. m.
537
är eller fängelse, och, i annat fall, till fängelse eller
böter.
Lag samma vare, om den, som af arghet utspider sådan
ärekränkande dikt, eller oek vid straffbar gerning
tillägger sig annans namn, eller eljest, vid eller efter
straffbar gerning, som af honom eller annan begås, så
förfar, att den, sorn oskyldig är, må för skyldig hållas.
8 g. Pröfvas brott, som i 7 § sagdt är, hafva af obetänk
samhet
skett; vare straffet böter eller fängelse på högst
6 månader.
9 g. Pådiktar mau annan, såsom i 7 § sägs, gerning eller
last, som ej efter lag straffbar, men eljest för hans ära,
goda namn och rykte, medborgerliga ans:de, yrke, näring
eller fortkomst menlig är, eller utsprider man af
arghet sådan dikt; straffes med fängelse på högst ti
månader eller böter.
10 g. Pörolämpar man annan med smädligt yttrande i tal
eller skrift, eller med hotelse eller annan gerning, som
missfirmlig är, och sker det å tid, ort eller sätt, att
ärekränkningen väcker synnerligt upseende, eller är den
eljest af svår beskaffenhet ; straffes gerningsmaunen med
böter eller fängelse på 1 till högst 6 månader.
11 g. Böter, som efter någon af föreg:de gg ådömas, må till
200 rdr sättas.
12 §. För smädliga yttranden, hotelser eller missfirmlig» ger
ningar,
i andra fall, lin förut sagda äro, botes till 50
rdr.
13 g. Förgriper sig någon med ärekränkning mot skyldeman
i rätt upstigande led, straffes med 1 till 6 månaders
fängelse, der gerningen eljest med böter beläggas skulle;
sker det mot stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar,
förmyndare, husbonde, lärare eller annan, under hvars
lydnad man står; varde den omständighet såsom försvårande
ansedd.
14 g. Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej med bevis
ning
om sanningen af gjordt tillmäle sig från ansvar
fria, utom i de fall, då han tillvitt annan bestämdt
brott, eller visst slag af brott, eller ock missgerning,
som i 9 g sägs. Har den, mot hvilken tiilmälet gjordes,
varit för brottet tilltalad, men blifvit genom laga
kraftegande dom från åtalet frikänd, eller är den, som
tiilmälet gjorde, ej målsegande och hörer brottet ej under
allmänt åtal, eller tid till åtal försäten; då vare
ej heller, till befrielse från ansvar för tiilmälet, bevisning
tillåten.
15 g. Den, som till falsk angifvelse eller annan ärekränkning
saker är, må ock, efter omständigheterna, dömas att
erlägga kostnad till tryckning i allmän eller ortens tidning
af den dom, hvarigenom den andre uprättelse
vunnit, der denne det äskar.
538
Peil 30 November e. m
lii g. Ej må brott, sorn i 7, 8, 9, 10 eller lägg sagdt iir,
åtalas af annan lin målsegande, der ej ärekränkningen
skett i eller för någons embete eller tjenst; ej keller
må brott, sorn i 13 § sägs, åtalas af allmän åklagare,
der det ej af målsegande till sådant åtal angifves.
17 g. Den, som efter 1, 2, 3 eller 7 §§ dömes till svårare
straff än fängelse, vare oek förfallen till den påföljd,
att den dömde ej må i allmänt värf nyttjas; och varde
han således oberättigad att utöfva embete, tjenst eller
annan allmän befattning, att till allmän befattning välja;
så ock att föra annans talan inför domstol.
De tre första motionerne remitterades till LagUtskit, och den
sista bordlädes.
Hr Gripenberg, Reinhold Gustaf, afgaf en motion af
följande innehåll:
Att påkalla upmärksamhet å förtjenster mot Fäderneslandet är på
detta rum ingenting nytt. Ingenting ovanligt är heller, att då lörtjer.
te män äro döde och lemnat efterlefva lide i armod, R. St. göra
dessa till föremål för Statens välgörenhet.
Det är denna välgörenhet jag i dag påkallar, då jag hos R.
o. Ad. erinrar om minnet af en man, sora berömligen tjenat Konung
och Fädernesland, som aldrig hade annat mål för si ty rastlösa
verksamhet, än att gagna och hedra detla land, och hvars oegennytta
förbisåg och hindrade honom att bereda medel för de sinäs
utkomst—, jag menar aflidne OfversteLöjtnanten Nils Harald Åkerstein.
Efter att hafva gjort kriget i Pommern, hvarunder han ådrog
sig en flerårig fångenskap, och sedan han tagit tidigt afsked från
artilleriet, tjenade han, af brinnande lust för vapenyrket, flera år
sorn indelt Hussar vid Smålands HussarRegite, samt likaledes någon
tid såsom Hussar i Sachsisk tjenst, i ändamål att på praktiskt sätt
genomgå allt hvad till kavalleritjensten hörde, blef sedermera Ryttmästare
och slutligen OfversteLöjtnaiit i Generalstaben. Under
flera utländska resor, som han med små tillgångar utförde, hade
han endast, ett mål; att genom studier, militärisk sammanlefnad och
praktisk handläggning, bilda sig till verklig krigare, som var det
syfte, han ställde för hela sin lefnad. Nya upfinningar för kanooantändning,
för gevärskonstruktion, för hästmundering, för packning,
samt en mängd planer, alla för militäriskt ändamål, sysselsatte honom
med en verksamhet, hvars oro måhända hindrade de frukter,
som hans bemödanden hade så väl förtjenat, och hvilka äfven hämmades
derigenom, att han aldrig erhöll fast anställning med lön
och bestämd verksamhetskrets. Hans sista befattning var som
Kommendant på Waxholms fästning. Under en resa, som han med
understöd af allmänna medel företog 1852, och hvarunder han
bland annat besökte de fleste Spanska fästningar, dog han, sitt Fäderneslands
värdige son, efter en långvarig bröstsjukdom, i Bonn,
der en del af Preussiska kavallerigarnisonen, såsom hyllning åt
Den 30 November e. m.
539
hans sannt ridderliga och militäriska både egenskaper och väsende,
anställde för honom en hedersbegrafning.
Hans efterlemnade Enka, som af en elakartad gikt i händer,
fötter och ögon, är alldeles oförmögen att sig försörja, har fem
barn, af hvilka en, sonen, är som eget barn i föräldrahem uptagen,
men de öfriga fyra, minderåriga döttrar, af hvilka det yngsta är
åtta år, äro oförsörjda och åt nöden hemfallne.
Under förhoppning att R. St. skall behjerta detta af mig med
svag förmåga uplifvade minnet af en bortgången krigare, om hvilken
en i hög militärgrad afliden man, H. Exc. Gr. Gustaf Löwenhjelm,
i en af honom utgifven bok, tillegnad den då varande Hussaren
Åkerstein yttrade, »att han icke kände någon Svensk man,
som af kärlek för konung, fosterland och dess krigskonst lefvat så
uteslutande och verksamt nyttig, som Nils Harald Åkerstein» —
vågar jag föreslå: en årlig pension af C00 rdr rmt för hans Enka
och oförsörjda barn, samt anhåller vördsamt, att denna min motion
må remitteras till Högh StatsUtskottet, som jag hoppas, skall,
bland de många andra till välgörenhet förordade, äfven finna medel
till detta deraf högst behöfliga föremål.
Jag bifogar vid denna min motion transsumt af boupteckningen
efter ÖfversteLöjtnanten Åkerstein, jemte Prestbevis och Läkarebetyg
för hans Enka, hvaraf mina uti motionen lemnade upgifter
vitsordas.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag är öfvertygad
om, att livar och en, lika med mig, känner Ofverste Åkerstein genom
hans arbeten, och vet att han i dem lemnat en öfvervägande
valuta för de inkomster, han i Statens tjenst upbar. Då han icke
egde någon enskildt förmögenhet, gick han det sorgliga ödet till
mötes, att vid sin bortgång icke lemna något efter sig förutom,
såsom motionären nu uplyst, en enka med flere oförsörjde barn;
och jag kan derföre icke annat än förena mig med motionären i
den af honom gjorda framställning. Jag anhåller att mitt yttrande
får åtfölja motionen.
Hr Printzensköld, Carl: Instämmande till alla delar i
det yttrande, Hr Stjernsvärd nu afgifvit, får jag på det högsta hos
StatsUtsk. förorda denna motion. Militärståndet är i afs:de på
det ekonomiska, så vida det af Staten skall tillfredsställas, vida mer
vanlottadt än det civila. Det förras pensioner äro ingalunda så
stora som detta sednares; och deraf måste följa, att det är omöjligt
för militärer, att vid inträde i äktenskap och erhållande af familj,
kunna i någon mån se framtiden till godo, så ätt, när husfadern
faller ifrån, han kan lemna någon förmögenhet åt sina barn. Det
är då en moralisk skyldighet för Staten att, särdeles när den bortgångne
krigaren gagnat sitt fosterland, sörja för ett anslag, tillräckligt
för de efterlefvandes tarfliga utkomst. Den här föreslagna
summan är dessutom, jemförelsevis med familjens talrikhet, ganska
måttlig, och jag hoppas, att så väl Utsk. skall tillstyrka, som E,
St. bifalla densamma.
Den 30 November e. m.
Gr. v. Hosén, Adolf Eugéne: Jag får förena mig med
de Hrr, som nyss yttrat sig, och gör detta så mycket heldre, som
jag i många år varit vittne till Öfverstelöjtnant Åkersteins arbetsamhet
i, och kärlek för sitt yrke, och jag är öfvertygad om, att
hvar och en, som varit i tillfälle att närmare pröfva dessa hans egenskaper,
måste medge, att få personer kunde mera beflita sig om krigsvetenskapen
än han. Det var äfven en stor egendomlighet hos
honom, att han icke skydde någon uppoffring för vinnande af detta
mål; ej heller tänkte han på sig sjelf för vinnande af pekuniära
fördelar, och deraf följde ock att hans familj blifvit lemnad i en
sådan fattigdom.
Erih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag instämmer
i tillstyrkande af motionen.
Denna motion jemte yttrandena remitterades till StatsCJtsk:t.
Hr Eos, Anders Emanael, upläste följande motion:
R. Höglofl. St:r hafva, tid efter annan, välvilligt behjertat åtskilliga
Rikets tjenstemanna-korpsers framställningar om bidrag af
allmänna medel, för att sätta dem i tillfälle, att vinna inträde uti
Rikets allmänna pensions-inrättningar. Sålunda har, utom det belopp
af 98,271 rdr rmt, hvarmed Staten årligen bidrager till förstärkande
af Civil-statens pensions-inrättnings tjenstemanna- samt
enke- och pupill-fonder, ytterligare en summa af 13,200 rdr redan
blifvit anvisad att utgå till nämnde inrättning från den dag, borgmästarne
och landtraäteri-korpsen blifva delaktige uti nämnde inrättning;
men häremot är, för det närv;de, intet tillgjordt, för att
bereda en dylik förmån åt Rikets Skogs- och Jngeri-stat.
På underd. framställning om K. M:s nåd. medverkan dertill,
är endast det besked lemnadt uti K. Skrifv. af d. 20 Dec. 1847,
att den frågan borde anstå, intilldess en reglering af nämnde korps’
personal- och lönings-stat försiggått.
Som det emellertid nu är att förmoda, att en sådan reglering
kan genomföras redan före den tid, då R. St:r härnäst sammanträda,
och härtill kommer, att tiden för upgörelsen med Eullmäktige
uti Civil-statens pensions-inrättning om villkoren för korpsens
delaktighet uti denna inrättning, också nu synes vara den lämpligaste,
med hänsigt dels dertill, att hela korpsen ännu är ställd på
förordnande tills vidare, och följaktligen kan förpligtas att ingå uti
inrättningen, och dels att de flesta af korpsens medlemmar äro
unge män, hvilka — efter hvad skäligen bör kunna antagas —
genom stadgade, årliga tillskotter otvifvelaktig! komma att bidraga
till ofvannämnde fonders förstärkande med vida större belopp, än
det, hvartill pensioneringen under en lång följd af år kan upgå,
vågar jag vördsamt hemställa:
att R. Höglofl. St:r ville, — med öfverlemnande af
frågans närmare utredning till den Komité, som har
sig updraget, att gifva förslag till reglering af pensionsväsendet
i allmänhet för Rikets embets- och tjenste?
Den 30. November e. m.
341
manna-korpser —, till ledning vid berörde förslags uprättande,
i hvad det tilläfventyrs kommer att röra nu
ifrågav:de korps, dertill räknade ej blott Skogsstyrelsens
Chef och tjenstemän, Skogsinstitutets Direktör, samt
lärarena derstädes och vid öfriga skogs-iäroverken, utan
äfven den förvaltande personalen i landsorten, anslå
statsmedel, antingen ett årligt bidrag af 6,000 rdr rmt,
eller en summa på en gång till det belopp, dock icke
öfver 30,000 rdr, som kan erfordras för ifrågavartde
tjenstemäns och lärares uptagande till delaktighet uti
Civil-statens pensions-inrättning utöfver den inträdesoch
retroaktiva afgift, som de pensions-berättigade kunna
kännas skyldige att sjelfve vidkännas, men som för
dem, synnerligast de äldre, eljest blefve alltför kännbar
utan Statens mellankommande hjelp; hemställande jag,
i sammanhang härmed, att ifrågav:de tjenstemän och
lärare måtte tillerkännas förmånen att varda upförde
till bibehållande af ordinarie lön på Rikets allmänna
indragnings-stat, vid den ålder och efter den tjenstetid,
som för åtskilliga andra Rikets tjenstemäns tillgodonjutande
af nämnde förmån är stadgad.
Om remiss af denna min motion till Högloft StatsUtsk:t anhålles.
Remitterades till StatsUtskd.
Vidare upläste Hr Ros följande motion:
Nu gällande tulltaxa bestämmer utförseltull å diverse trävaror,
nemi. för oarbetadt virke, timmer under 10 turos diameter i lilländan,
bandstakar, huggna och täljde läkter, sparrar och ved; men
häremot icke å andra trävaror, såsom gröfre timmer, bjelkar, plankor
och bräder af alla sorter. Grunden för dessa olika bestämmelser
och skiljaktigheter torde till väsendtlig del få sökas uti omtanka
för skogshushållningen. Man synes hafva sökt att, om icke
helt och hållet förekomma, åtminstone hejda en allmännare skogsförödelse,
hvartill otvifvelaktigt en öfverdrifven afverkning af omogen
skog leder. Men om denna princips riktighet å ena sidan
erkännes, måste man också å den andra anmärka, att densamma
uti tulltaxan icke är konseqvent genomförd, med mindre plankor
och bräder af mindre bredd än 8 tum, sågade läkter och ribbor
beläggas med tull. Om behöfligheten häraf för skogarnes bestånd,
är hvar och en öfyertygad, som egt tillfälle, att i olika landsorter,
vid sågar och lastageplatser, se beskaffenheten af det virke, som
försågas, och de trävarueffekter, som utskeppas. Invändning skall
visserligen icke uteblifva, att en sådan utsträckning af tullen till
sistberörde trävarusorter icke bör ega rum, af orsak, att vid förtullningen,
det icke är möjligt att göra skillnad på en tillverkning
af omogen och mogen skog, helst otvifvelaktigt en stor del af
ifrågav:de effekter äro erhållna genom omkantning af vankantiga
bräder och sågning af toppändar eller s. k. skatar utaf gröfre full
!U2
Den 30 November e. m.
mogna träd; men med den erfarenhet, jag eger, oell den, som icke
eller lärer saknas hos mängden bland representanter, torde det
icke kunna förnekas, att minst hälften — undantagen derifrån
skola vara högst få — af nu ifrågav:de trävarusorterne, som utgå
från hvarje såg i allmänna handeln, är tillverkad af timmer under
10 tum i topp. Huru stor den enskildes misshushållning härutinnan
är och huru stor i statsekonomiskt hänseende, erfar man,
då man gör för sig redo, att ett fullmoget träd om fullt 11 tums
diameter i topp lemnar i en bättre skeppningsbar tillverkning och
handelsvinst nära 5 0 proc. mera, än vid 10 tums diameter.
Bestämmer man sig således för en modererad tull, som utgör
ungefärligen hälften af det belopp, hvartill deri, efter hvad skäligen
kan antagas, skulle upgå, om hela den ifrågavide sorten plankor,
bräder samt sågade läkter och ribbor belädes med tull, i förhållande
till hvad den, med beräkning af en billig handelsvinst derutöfver,
kan tåla, så tror jag, att allan rättfärdighet är iakttagen. Men
äfven en annan anmärkning torde lika litet uteblifva, nemi den
om frigörelse från alla band af tullbestämmelser å ifrågavule trävarusorter,
enär genom införande af en ordnad skogshushållning,
medelst trakthuggning, så väl den fullmogna som mindre mogna
skogen måste fidias i anseende till markens återsådd eller plantering;
men utom det, att den regelbundna skogshushållningen fi enskildes
skogar torde komma att länge höra endast till de fromma önskmngarne,
då det ansetts, att skogslagstiftningen i detta hänseende icke bör
sträckas utöfver den enskildes rätt att förfoga om sin egendom,
och föröfrigt, vid tillämpning af traktluiggningsmethoden, icke lärer
erfordras, att rubb och stubb afrödja en skogstrakt eller s. k. årshygge,
så anser jag också sistberörde anmärkning böra förfalla, och
detta så mycket heldre, som med det inhemska jordbrukets allt
större och större utveckling och deraf följande behof af byggnadsvirke,
afsättningen af de mindre dyrbara trävarusorter nu kan ske
lika fördelaktigt inom som utom Riket.
Utom de skäl, jag sålunda andragit för min åsigt, kan jag
icke heller förbise det, som framställer sig, vid betraktande af be
höfligheten
för Staten, att ifrån ifrågav:de håll vinna någon inkomst,
till betäckande af de stora utgifter, som komma att tarfvas i och
för skogsvården i landet, genom en talrik skogstjenstemanria-personal.
Jemte det jag sålunda anhåller,
att R. Höglofl. St:r^ville förhöja utförseltullen på sparrar,
som visat sig vara altför låg, till 30 öre rmt pr
stycke, och att till sparrar måtte räknas den sorts
plankor, hvilkas bredd understiger 8 tum, och i tjocklek
öfverstiger 3*/4 tum till 8 tum, utöfver hvilken
tjocklek benämningen af bjelke inträder,
vågar jag föreslå,
att utförseltull för plankor och bräder under 8 tums
bredd, samt för sågade läkter och ribbor, måtte sålunda
bestämmas pr tolft, nemi.:
Den 30 November e. m.
543
för 3 tunis till 2x/2 tums tjocklek 20 öre,
„ 2'/2 (1:0 ,, l’/2 <1:0 <1:0 15 „
„ l‘/2d:o oell öfriga tunnare sorter
bräder 10 „ och
„ sågade lii k ter och ribbor, 3 tums
bredd oell derunder, samt varierande
tjocklek mellan 3 turn och
derunder 5 ,,
Jag anhåller slutligen att denna min motion måtte till BevTJtskrt
remitteras.
Remitterades till Bevilln.Utskit.
Slutligen afgnf Hr Ros en motion af följande innehåll:
Så viii inom detta Högloft. Stånd, som inom Högv. PresteSt:t
hafva motioner vid föreg:de riksdagar blifvit väckta i ändamål, att
åstadkomma beslut om en lämplig beskattning å hundar. Men,
oaktadt talande skäl för en sådan åtgärd blifvit anförda, hemtade
från andra länders erfarenhet om fördelarne deraf, och der ådagalagda
förhållanden, att en sådan beskattning, utan synnerligt betungande
för de i fråga vide husdjurens egare, lemnat högst betydliga
inkomster för Statskassan, hafva motionerna icke rönt någon
framgång. R. H. St:r hafva lemnat dem utan afseende, hufvudsakligen
af den orsak, att en sådan skatt enligt deras åsigt icke
öfverensstämmer med de grunder, som i sednare tider blifvit följda
uti frågor, som röra bevillnings-lagstiftningen.
Dä jag nu, detta oaktadt, vågar ånyo draga denna fråga om
påbjudande af omförmäldta skatt under R. H. St:rs pröfning, sker
det under förhoppning om en bättre framgång åt frågan med hänsigt
hufvudsakligen till det ändamål, hvartill jag önskar, att en
sådan skatt, som den ifrågavide, derest den beviljas, måtte blifva
använd.
Sålunda hemställer jag vördsamt till R. H. Stil-:
att för hvarje hund, deribland dock icke räknade valpar
under 3 månaders ålder, måtte i skatt eller bevillning
betalas 1 rdr rmt af hundens egare eller den,
som någon tid vårdar sig om sådant djur;
att ;it K. M öfverlemnas, att genom särskild författn.,
med ledning af de föreskrifter, som i dylika lagstiftningsärenden
i andra länder öro gällande, bestämma
nödiga kontroller vid debitering och upbörd af ifrågavide
skattemedel, och att K. M. jemväl måtte berättigas
att använda dessa medel till premier för rofdjurs fångande
eller dödande, i enlighet med hvad gällande jagtlag
i afside på dylika premier stadgar.
Om remiss af denna min motion till Bevilln.Utskit anhålles.
Lades på bordet.
544
Den 30 November e, m.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm, upläste följande motion:
Redan vid Riksdagen 184 0 — 41 anhöll Carlskrona Stads
Fullmäktig hos Ständerna om ett anslag, eller i brist deraf ett
amorteringslån åt Ronneby Köping till anläggande af en Jetté
(vågbrytare) vid Rottneåns utlopp i hafvet och till muddring i ån
och vid dess mynning, hvartill kostnaden, enl. upgjordt förslag,
skulle upgå till 28,554 rdr bko, och funno R. St:r, i ans:de till
det ådagalagda och vitsordade behofvet af dessa arbeten, skäligt,
att, ehuru något anslag icke kunde beviljas, likväl medgifva ett lån
på 10,000 rdr bko med vilkor att, sedan det varit räntefritt under
5 år, derefter årligen skulle erläggas 5 % af primitiva kapitalet,
deraf 3 % såsom ränta och det öfriga såsom afbetalning, och skulle
köpingens innevånare förbinda sig att fullgöra arbetet inom viss
bestämd tid.
Dessa vilkor vågade köpingens innevånare icke antaga. Vid
Riksdagen 1844—45 förnyades framställningen om anslag eller lån
af dåv:de Riksdagsfullmm, och beslutade Ständerna, att de vid förra
Riksdagen beviljade penningarna skulle anses såsom reserverade och
få till det afsedda ändamålet användas med samma vilkor, som förut
voro bestämda, och med föreläggande att arbetet skulle vara börjadt
före utgången af 1847.
Men äfven denna gång såg det lilla idoga samhället sig tvunget
att afstå från den medgifna hjelpen, emedan den felande summan
18,554 rdr bko, var större, än hvad köpingen kunde åstadkomma
samtidigt med återbetalning af statslånet. Sedan dess hafva
Ronneby-boarne under 14 års tid tåligt arbetat på att med egna
tillgångar åstadkomma det aldra nödvändigaste af de föreslagna
förbättringarna, men det visar sig vara omöjligt att upnå det åsyftade
målet, ehuru behofvet blifvit nedsatt till 20,000 rdr rmt och
blir det snart nog omöjligt för mera djupgående fartyg att komma
in i ån och up till köpingen omkring 3/a mil från hafvet.
R. St:r hafva emellertid beviljat både anslag och lån til! hamnbyggnader
och förbättringar vid de flesta af Rikets sjöstäder, ja
t. o. m. vid flera ganska små platser, såsom Mönsterås, Fröbygårda
på Oland, Hästholmen vid Wettern, Ljugaren på Gottland oell Råå
fiskläge i Skåne, hvarföre det synes vara billigt att äfven Ronneby
kommer i åtanka till erhållande af det biträde, hvaraf behofvet för
så länge sedan varit erkändt.
Ronneby köping är väl icke någon stor handelsplats, men der
finnes dock öfver 1,700 innevånare, 17 handlande, 36 handtverkare
och 9 seglande fartyg med 245 lästers drägtighet, 1 fabrik för tillverkning
af stärkelse och 1 för glaserade kokkärl af jern samt i
grannskapet 1 kopparhammare med valsverk och 1 betydlig klippspiksverkstad,
hvarjemte köpingen är naturliga utförsorten för medlersta
Blekinges export-artiklar, hvarföre det är af stor vigt, så väl
för köpingen, som för orten deromkring, att sjöfarten dit och derifrån
blir fri och obehindrad. Af dessa skäl vågar jag besvära med
denna min enda motion under innev:de Riksdag och föreslår vördsamt:
att
-
D-en 30 November e. m.
345
att R. Högl. St-.r må, för byggande af en vågbrytare
vid Rottneåns utlopp i hafvet och samma ås upmuddring,
såsom anslag för en gång utan återbetalningsskyldighet,
bevilja Ronneby köping halfva kostnads-beloppet
10,000 rdr rmt.
Om remiss till StatsUtsk:t anhåller jag vördsamt och skall
till Utsk:t aflemna karta och kostnadsförslag m. m.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Hr Stjernsvärd, Rudolf, afgaf en motion så lydande:
Sedan den af K. M. i nåder tillförordnade Komité för under*
sökning, ang;de jernbanornas i Riket lämpligaste sträckning, uti
Komitéens till K. M. ingifne underd. Betänk., på väl grundade
skäl, förordat 2 bibanor, den ena emellan Härljunga ocb staden
Borås på vestra stambanan, och den andra emellan staden Kristianstad
och närmaste punkt å södra stambanan, så har K. M., uti
dess nåd. Propos., till R. St:r ang:de Statens jernvägs-byggnader,
väl erkänt det särdeles gagn, nämnde bibanor skulle medföra ej
mindre för dessa starkt befolkade trakter, än äfven för trafiken
å stambanorna, men dock, med afs & Statsverkets tillstånd och
behof, funnit anslag, lån eller räntegaranti för berörde bibanors
anläggande icke för närvarade böra äskas.
En möjlighet skulle dock kunna upstå att R. St:r funno
sig föranlåtna att under Riksdagens lopp öka det af K. M. begärda
anslag för jern vägs-byggnaderna. Men om än så icke timar,
tror jag dock, att medel för de ofvannämnde tvänne bibanorna
icke behöfva helt och hållet saknas, om i betraktande tages,
att åtskilliga af de anslag ocb låneunderstöd, som vid sistförflutne
Riksdag af Ständerna beviljades, icke kommit att utgå, hvaribland
kan nämnas ensamt till ett bolag för kanal- och sluss-anläggningar samt
jernväg emellan Asasjön och Carlshamn, en summa af 1,350,000
rdr, hvilket belopp numera är disponibelt för annat behof, enär
bolaget blifvit uplöst och således icke kommer att åtnjuta nämnde
belopp.
Med ani. häraf och för den händelse särskilte motioner om
anslag eller räntegaranti, hvilka, enl. hvad mig bekant är, i de
andra Stånden väckas, icke kunna tillvinna sig afs. af R. Högloft.
St:r, vågar jag vördsamt föreslå:
att R. St:r åt ett bolag, sora bildat sig för anläggandet
af en bibana emellan Kristianstad och närmaste
punkten å södra stambanan norr om Finjasjön, nemi.
Läreda eller Sjörröd, och hvarföre kostnaden, under
förutsättning, att trafiken, emot åtnjutande af en viss
andel af brutto-inkomsterna, komme att besörjas genom
Statens materiel, beräknats till 1,500,000 rdr,
täckes, under vilkor att bolaget tillskjuter hvad som i
öfrigt erfordras, bevilja ett lån å 1,200,000 rdr rmt
mot så låg ränta och amortering, som lämpligt synes,
H. I. ‘ 35
516
Den 30 November e. m.
Skälen för bifall åt denna motion åro talande. Det måste
nemi. tagas i betraktande den fördel, en så beskaffad bibana skulle
bereda trafiken å stambanan. Kristianstad år beläget i en folkrik
ort, omgifvet af bördigt och gifvande åkerbruk, hvilket betydligen
kommer att ökas genom ett under förflutna året påbörjadt storartadt
företag utaf ett Engelskt bolag, medelst invallning af den
vid staden flytande Helge å, hvarmedelst staden och orten tillvinna
sig en areal af 10,000 tunnland fruktbar jord, jemte det att
medelst kanalgräfning och upmuddring af farleden ifrån Ahus till
Kristianstad, blifver möjligt för djupgående fartyg att kunna gå
upp ända till staden. Kristianstads stad eger en stark rörelse,
hvilken i betydlig grad skulle ökas genom ett direkt samband med
stambanan. Denna bibana kom ytterligare att bidraga till en lättad
varu-kommunikation för sydöstra delen af Småland samt Blekinge,
hvilken sednare provins, jemväl uti en framtid måste erhålla
jernvägsförbindelse med stambanan, då denna bibana troligen
för sagde ändamål blef begagnad.
I Kristianstad är förlagdt Artilleri-regemenbe med betydlig
materiel, förråder af vapen och utredningspersedlar för en del af
Arméen. Staden är säte för K. HofRätt samt Länsstyrelse; är
försedd med ett högre läroverk, hvilket allt, i förening med ångbåtsfarten
vid stadens hamn, Ahus, förorsakar en betydlig varuoch
person-trafik.
Af alla de nu anförda skäl bör man med tillförsigt kunna
beräkna att den ifrågavarande bibanan, utom det gagn den kommer
i militäriskt hänseende att medföra, skulle både genom personoch
gods-trafik, inbringa betydliga inkomster för stambanan, hvarföre
är att hoppas, att Staten vid yppad tillgång ej uraktlåter att
genom dess mellankomst bidraga till möjligheten af denna vigtiga
bibanas snara fullbordan.
Anhålles vördsamt om remiss till vederbörligt Utskott.
Begärdes på bordet.
Erih. Creutz. Steffan, upläste följande motion:
Uti K. M. nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof
rörande 4:de Hufvudtitelen, med ani. af R. Stms tanka derom, att
oflficerskorpsen vid Lifbevärings-regementet borde, i mån af inträffande
afgång, indragas, har K. M. i nåder förklarat, att det Bevärings-område,
som förut varit anslaget till Lifbevärings-regementet,
skall fördelas på Lifgardes-regementena till fot. Med ani. häraf,
har K. M. föreslagit, att hvardera af Lifgardes-regementena
till fot mätte efter hand och i mån af tillgångar på Lilbeväringsregementets
stat erhålla tillökning i sitt befäl med 1 tredje major
och 4 andre kaptener, hvilka löner skulle upgå till en summa
af 24,480 rdr för båda Gardes-regementena tillsammans. Då anslaget
uti nuvarande RiksStat uptages till 31,911 rdr 50 öre, lemnar
detta framdeles full tillgång till de ifrågavarande lönerna.
Under förutsättning att R. St:r bevilja hvad K. M. sålunda
föreslagit, så erhålla Gardes regementena, utom 3 majorer, det i
likhet med den öfriga Arméen för den tillökade Bevärings-exerci
-
Den 30 November e. m.
541
sen så högst beliöfliga antal af 4 andra kaptener. Det blir således
blott en enda korps inom Arméen, som då blir i saknad af
andre kaptener, och hvarest vid den nu utsträckta Beväringsexercisen,
Beväringings-kornpagnierna komma att fortfarande exerceras
af löjtnanter på stat, alternativt med allt för ändamålet
otillräckliga antal af på stat varande kaptener.
Lifregementets grenadierskorps blir den enda korps inom Arméen,
som sålunda icke skulle hafva andre kaptener. Denna korps,
ehuru endast utgörande I bataljon, exercerar proportionsvis den
största Bevärings-styrka. upgående till öfver 700 man årligen,
fördelade på 2:ne klasser. Med ani. häraf, vågar jag inför R.
St:r framställa behofvet af 2:ne andre kaptener äfven för denna
korps, i anseende till ofta nämnda förökade bevärings-styrka, och
för att komma på samma stat, som den öfriga Arméen.
Då anslaget i RiksStaten för Lifbevärings-regementet uptager
31,911 rdr 50 öre. och K. M. för Gardes-regementena i den nåd.
Proposm föreslagit 24,480 rdr att tagas af denna summa, så återstår
7,431 rdr 50 öre, hvaraf jag vågar föreslå:
att samtidigt med Gardes-regementena, Lifregementets
grenadierkorps efter hand och i mån af tillgångarne
på Lifbevärings-regementets stat måtte erhålla tillökning
i sitt befäl af 2:ne andre kaptener, med löner i
likhet med hvad tillförene af K. M. blifvit föreslaget för
motsvarande grad vid den öfriga indelta Arméen.
Begärdes på bordet.
Härefter upläste Frih. Creutz en så lydande motion:
Enligt R. Stms beslut vid sista Riksdagen, skulle Bankens
lånerörelse mot pant af silfver och guld uphöra detta år. Då densamma
alltifrån dess begynnelse åsyftat, att afhjelpa tillfälliga behof,
isynnerhet för dem, hvilka sakna fastighet, på hvilken de kunna
söka och erhålla större eller mindre stående lån, och sådane
peuningebehof nu, långt ifrån att vara mindre, fastmera kunna anses
vara större och mera trängande än hvad de under flera föregående
år varit, så hemställer jag till R. o. Ad., om det skulle
vara billigt och rättvist, att just nu tilltäppa denna källa, till
hvilken så många i nödens stund tagit sin tillflykt och blifvit
hulpna. Detta vore efter min tanke dubbelt orätt, då man besinnar,
att denna låneanstalt icke varit eller ens kan blifva till
någon den ringaste förlust för Banken. Fastmera är det, enl. mitt
förmenande, ett stort fel, att denna låuerörelse icke pa allt sätt underlättats,
så att den kunnat blifva så allmänt tillgänglig sorn
möjligt. Skälet för detta mitt omdöme grundar jag helt enkelt
derpå, att det metalliska värde, som Banken mottager såsom pant
för sina sedlar, sätter Banken i tillfälle att förtjena genom räntan
på den utlemnade lånesumman i papper, samt stärker Bankens
metalliska fond. Det borde derföre, enl. min åsigt, vara för R.
St:r en djupt intresserande fråga, att utan ringaste dröjsmål anordna
om att Bankens låneanstalt icke blott fortfarande måtte
hållas öppen för dem, hvilka, mot sedlars erhållande, vilja ställa
548
J)en 30 November e. m.
metallisk valuta, utan äfven med det snaraste anställa en revision
med det sistlidne Riksdag utfärdade reglementet för »belåning mot
pant i guld och silfver.» På det att de, hvilka allramest kunna
vara i behof af lån, d. v. s. de, som hafva litet, måtte komma i
tillfälle att draga nytta af samma inrättning, som de, hvilka hafva
mera, så anser jag nödigt, att minimum för låns erhållande i Banken
måtte bestämmas så lågt som möjligt, således en alldeles motsatt
åsigt följas till den, som vid sista Riksdagen gjorde sig
gällande. Att man då, när det var snart sagdt allmänna meningen,
att landet var i det mest florerande tillstånd, och att öfverallt
fanns godt om pengar, icke trodde sig behöfva belasta Bankens
tjenstemän med ett minutiöst fördelande af penningelån, kan
hafva sin mer eller mindre giltiga orsak, men nu, då tillståndet
i landet bevisat sig vara och ännu är alldeles motsatt, är
det orättvist mot de behöfvande och oklokt för Banken sjelf.
Jag får derföre anhålla om remiss till BankoUtsk:t på denna
min motion, med särskild begäran, att den, såsom brådskande, måtte
tagas i öfvervägande, på det att icke lånerörelsen i Banken måtte
tvärt afstadna och derigenom inträffa en stockning och förvirring i
mångas affärer, hvilka, i fullt förlitande på att denna anstalt icke
någonsin kan, bör eller behöfver ens uphöra, icke tänka på att i
tid eller nu ens kunna anskaffa penningar för innestående panters
utlösande.
Särskildt torde äfven tillåtas mig anmärka det för lånebehöfvande
alltför hårda beslutet i ofvannämnda Reglemente, att då »pant
icke inlöses på bestämd dag, så skall den hemfalla till Banken.»
Det skulle här vara öfverflödigt att andraga några speciella fall, då
detta förfaringssätt kan blifva orättvist och förkastligt, utan är jag
öfvertygad om att R. o. Ad. endast vid anspelningen på det obilliga
deri skall med mig dela åsigt, att ett sådant stadgande bör,
såsom till sjelfva sin princip origtigt, uphäfvas, samt å ena sidan
iubetalningsterminen snarare utsträckas än inskränkas, samt åden andra
sidan, der inbetalning icke sker, det belånta silfret eller guldet på
öppen och allmän auktion försäljes, då det öfverskott, som kan blifva
emellan lånesumman och pantens betalda värde, måtte till pantegaren
eller dess rättsinnehafvare återställas.
Ju mera guld och silfver Banken mot sitt papper kan erhålla,
desto mera konsoliderad och stark är den, och jag vågar tro, att
kanske få medel torde gifvas, hvarigenom en sådan Bankförstärkning
kunde åstadkommas, som det att underlätta och möjliggöra låns erhållande
emot guld och silfver. Men för realiserandet deraf bör
den sanningen ibågkommas, »att de små rännilarne bilda bäcken och
många sådane bilda den stora strömmen.» Alltså bör det tagas
som princip, att lånen böra kunna erhållas ganska små. Derigenom
skall Banken vinna en betydlig inkomst, som nu går till assistansen
eller enskilda ockrare, samt många blifva hulpna, utan att just blifva
»skafde intill benen.»
Remitterades till BankoUtsk:t.
Den 30 November e. m.
549
Slutligen afgaf Frih. Creutz en motion af följande innehåll:
I nuv:de tid, då den fria forskningen bringat sanningens ljus
ifrån det yttre konfessionela, ned till den tänkande individen, och
följaktligen olika upfattningar om förr traditionel t omfattade läromeningar
och symbola kunna ega rum, oell i öfrigt, ronde hela
prestväsendets riktighet i och för sig, tankarne äro temligen delade,
så synes tiden vara inne att vidröra föråldrade lagbestämmelser,
som haft bestånd i och genom den ännu mer föråldrade Statskyrkoinrättningen.
Kyrkan har nemi. tagit sig en passförfattningsrätt
öfver hvarje Svensk innevånare, och dertill presterua en rätt
att mästra och bedöma hvarje menniskas kristendomskunskap och
förda vandel. Hvad den förra beträffar, kan å ena sidan fråga
upstå, huruvida presten, i förhållande till personen, är så qvalificerad,
att han kan utfärda betyg härom, såväl som å andra sidan,
huruvida personen tillåter ett så beskaffadt bemästrande förmynderskap
i bedömaudet af sitt kunskapsmått. Beträffande den sednare,
eller den förda vandeln, torde orlofssedlar och tjenStebetyg i allmänhet
vara fullt tillräckliga, då i öfrigt den allmänna lagens
tjenare genom domböcker och brottmåls-protokoller kunna meddela
de hästa uplysningar för dem, som icke åtnöja sig med tjenstebetygeu
i allmänhet. Dessutom torde äfven här förhållanden kunna
inträffa — då presternas ofelbarhet kan vara tvifvelaktig — att
personen kan rent af anse sig förolämpad af att, såsom nu, godtyckligt
bedömas till sin vandel.
Med anledning häraf får jag hos E. St:r vördsammast föreslå,
att, med bibehållande af orlofssedlar och afskedsbetyg
för tjenstefolk, fullmakter och afskedsbref för Statens
eller enskilda korporationers eller personers embetsman
och tjenare eller tjenarinnor, K. St:r måtte besluta
uphäfvande af allt hvad Lagen stadgar ronde skyldighet
att vara försedd med prestbetyg.
Lades på bordet.
Frih. Hjerta, Fr ed r i k Ph i 1 i p, upläste följande motion:
Vid plenum sisth Lördag väcktes af Hr Stjernspetz en motion,
som jag anser vara värd den största upmärksnmhet. Den åsyftar
afböjandet, lagstift.ningsvis, af ett ondt, som i vårt land årligen tillfogar
så väl enskilde, som hela samhället, den största skada, hvilken, om
den kunde beräknas, skulle befinnas gå till oerhörda summor, i
jemförelse med hvilken den mycket omtalade drvga kostnaden af
våra jernvägar måhända vore ringa.
Till bedömande häraf anhåller jag blott få fästa upmärksamhet
på följande fäkta: under sisth torra sommar upstod en dag, under
pågående skörd, en häftig storm; i samma stund upstego rökmoln
från nio särskilda skogseldar inom ett härad, till stor del liggande
inom de trakter, som, enl. Jernvägs-komitéens karta, »sakna skog
till eget behof.» Vid undersökning befanns samtliga dessa eldar
upkomna genom grof vårdslöshet vid torfbränning till odling. Att
åtskilliga hundratal tunnland skog, till det mesta späd, och sålunda
egentligen tillhörande framtida generationer, förderfvades, samt att
550
Den 30 November e. m.
ett och annat sädesfält äfven hiirjades af elden, var visserligen den
mest i ögonen fallande skadan; att många tusende dagsverken under
brådaste bergningstid blefvo förspillda, dels till släckning, dels
till vakthållning, dels till vandring fram och åter flera mil — det
var något som medförde förluster, svårare att beräkna, och som
vid bestämmande af skade-ersättningen ej kunde tagas i betraktande.
Detta var dock endast inom ett härad; samma förhållande
egde rum i större eller mindre grad på otaliga andra ställen af
vårt skogbehöfvande land, der elden i sommar ödelagt ofantliga
skogssträckor, afsvedt sädesfält, förstört byggnader, med och utan
kreatur, tillintetgjort familjers välstånd, ja äfven vid sin hejdlösa
framfart beredt raedmenpiskor eli qvalfull död i lågorna. Och allt
detta till följe af en vårdslöshet vid handterande af eld i skog
och mark, som genom allt för slappa ansvarsbestämmelser i gällande
lag från lagskipningens sida ej nog kraftigt kan förebyggas.
Jag anhåller derföre få förena mig med förstnämnde motionär i
den hemställan, »att ansvarsbestämmelserna i 15 kap. Byggn.Balk.
måtte höjas så, att desamma kunna mera motsvara sitt ändamål
och briugas till öfverensstämmelse med det högre värde, som skogarne
nu ega än år 1734, då ifrågav:de stadganden tillkommo»,
men b r dessutom få fästa vederb. Utsk:ts upmärksamhet på huruvida
ej äfven den indirekta förlust, som, enl. hvad ofvan antydts,
tillfogas många flera än dem, hvilkas skogar och hus och sädesfält
afbrinna, vid ådömandet af skade ersättningen äfven borde tagas i
beräkning. Och för att denna skade-ersättning må komma att
drabba rätter man, torde äfven vara nödvändigt att, såsom motionären
åsyftar, den, för hvars räkning elden först är tänd, »sjelf vare
ansvarig för de föreskrifna försigtighetsmåttens iakttagande, samt,
om skada följde, vore pligtig att densamma gälda» Men jag anhåller
tillika få fästa upmärksamhet på följande två omstäudigheter,
hvarutinnan jag i visst afseende skiljer mig från den värde motionären.
l:o nämner han »jordegaren», som den, hvilken bör
stånda ansvaret; detta torde ovillkorligen böra ändras till: »den,
som antingen som egare eller såsom arrendator disponerar jord»,
enär eljest dels kostnads-ersättningen kan komma att drabba oskyldig
person, dels arrendatorer i tily fall aldrig kunde ställas till
ansvar, ehuru de vanligen i slika fall äro mera vårdslösa än egare,
sorn åtminstone hafva sitt eget intresse att dervid bevaka. 2:o nämner
han endast »svedja», såsom den eldfarliga förrättning, hvilken
måste med större aktsamhet handhafvas. Såvida under uttrycket
»svedja» lagligen kan inbegripas det i landet ty värr! särdeles
gängse sättet att odla jord förmedelst flåhackning och bränning,
så må detta uttryck göra till fyllest; men så vidt jag vet, har i
allmänna språkbruket namnet »svedja» kommit att mera uteslutande
tillhöra en åtgärd, som numera torde vara inskränkt till
vårt lands mera barbariska bygder, der skogen knappast anses
något värd, och vi torde hafva skäl att hoppas, det detta vårdslösande
med national-förmögenheten, detta råa sätt att, till förfång
för efterkommande, handtera sin egendom, på lagstiftningsväg snart
må komma att rent af förbjudas. Då deremot odling förmedelst
Den 30 November e. ra.
551
flåhackning och bränning ej torde anses böra helt och hållet för*
bjudas, så får jag vördsammast anhålla,
att LagUtsk:t måtte gifva vederbörande §§ af 15 kap.
Byggn.Balken en så förändrad ordalydelse, att derigenom
de vådor för egande-rätt, som här ofvan antydas,
må, så vidt derpå ankomma kan, varda förebyggda,
och så kraftiga hinder, som möjligt, resta mot den
oformligheten, att de, som vilja begagna sig af det
under namn af »flåhackning och bränning» kända sättet
att odla jorden, dervid fortfarande så godt som opåtaldt
kunna tillfoga enskilda och samhället den största
skada.
Remitterades till LagUtsk:t.
Frih. von Paykull, Johan Gustaf, afgal tvenne motioner
af följande innehåll:
l:o.
Upsala Akademi, Sveriges första och med skäl högt aktade
lärosäte, har icke så sällan hugnats med besök af vår Konung och
våra Furstar, och vi skola hoppas, att det utmärkta hägn och
skydd, som vetenskaperna åtnjuta af vår Konungafamilj, ännu understundom
skall återföra Dess medlemmar till Upsalas klassiska
jord, antingen för att genom sin närvaro lifva och upmuntra dervarande
lärdas vetenskapliga sträfvanden, eller för att i yngre åren
sjelfve åtnjuta deras undervisning och lägga en varaktig grund för
kärleken till kunskaper och studier. Här tillbragte vår sednast
aflidne, vördade Konung, såsom Kronprins, flere månader med akademiska
sysselsättningar, och här hafva alla Dess älskade söner
under längre tider vistats och erhållit en kanske ej så oväsendtlig
del af grundvalen till den höga bildning, som utmärker Dem.
Ett prydligt slott, tilltaget i vidsträckta proportioner, beherrskar
.staden, men kan blott till så stor del bebos, som erfordras
för ett lokalt embetsverk, ehuru dess store och högtänkte grundläggare,
Gustaf Wasa, troligen dermed hade för afsigt, att befria
Sveriges framtida Konungar och Furstar från obehaget att, vid
sina besök i den urgamla och frejdade staden, nödgas anlita enskilda
personer om en bostad eller inhysa sig sjelfva och sin upvaktning
hvarhelst en lägenhet kan finnas att tillgå. Detta förhållande
skall naturligtvis menligt inverka på dessa besök orth göra
dem så fåtaliga eller korta som möjligt, då man deremot kan förmoda,
att de lärdas anseende och det akademiska lifvets behag,
med dess frihet från statsmanna-omsorger och friska ungdomliga
glädje, skulle, till universitetets och de höga besökaudes ömsesidiga
hugnad och nytta, oftare ditlocka Konungahusets medlemmar, om
en för dem, och i och med detsamma för Staten, värdig bostad
funnes att tillgå.
Upsala slott, som, med alla sina historiska minnen ifrån Gustaf
Wasas, Christinas och Carl Gustafs tider, äfven torde vara förtjent
af någon hågkomst, erbjuder sig härtill sjelfmant. Det är utvän
-
Den 30 November e. m.
digt val bibehållet, och borde äfven invändigt, med en jemförelsevis
ej betydlig kostnad, kunna iståndsätta?, om icke i sin
helhet, åtminstone till så stor del, som för ändamålet kan anses
behöfligt. Jag föreslår således
att StatsUtsk;t måtte anmodas att, genom någon lämplig
person, låta upgöra förslag öfver kostnaden för inredandet
i Upsala slott af en så beskaffad våning, som
kunde begagnas af den K. Familjen vid Dess besök i
staden, jemte dertill hörande nödiga inventarier, samt
upförande på tjenlig plats af en mindre stallbyggnad.
För att underlätta saken och i möjligaste måtto minska
kostnaden, kunde härvid all öfverflödig prakt undvikas,
aldrahelst något stadigvarande uppehåll derstädes icke
vore såsom ändamål beräknadt. Hvad stallbyggnaden
beträffar, kunde den upföras antingen af träd eller sten,
och borde icke kunna erfordra många tusental af rdr.
Sedan detta förslag hade inkommit, borde StatsUtsk:t
öfverlemna detsamma åt Jt. St:r, jemte sitt eget utlåtande
i ämnet.
Jag anhåller om remiss till StatsUtskit,
2:0.
Det har visat sig, att den nya Författmn ang.-de mått, mål
och vigt blifvit i allmänhet med ganska ringa välvilja emottagen,
ithy att, åtminstone på landet, hvar och en, som möjligen kan det,
uteslutande begagnar gamla måtten, och tvifvelsutan skall en ganska
lång tid förflyta, innan den stora massan af Rikets innebyggare
kan, efter otaliga misstag, vänja sig vid de nya. Utan att ingå i
något bedömande af de beräkningar och beslut, som i detta afseende
hos oss blifvit vidtagne, synes det mig, att då bildningen i allmänhet
tramskridit till dea höga punkt, hvarpå den nu befinner sig,
man äfven borde kunna blifva ense om ett och samma system för
mått, mål och vigt öfver hela den civiliserade verlden. Det behöfver
knappast antydas, hvilka vigtiga fördelar genom upnåendet
af detta storartade mål skulle erhållas, den lättnad, som deraf
skulle blifva en följd, vid handelsföretag emellan alla bildade nationer,
och det närmare samband, så i vetenskaplig, som i industriel
rigtning, som emellan aflägse länder derigenom skulle upstå.
Europa, såsom bildningens centralpunkt, borde i detta afseende
föregå med exempel, och då man på kongresser kan reglera dess
politiska förhållanden, inser jag icke, hvarföre man ej på en stor
vetenskaplig kongress, hvartill medlemmar från alla Europas stater
borde inbjudas, skulle på ett tillfredsställande sätt kunna lösa det
ifrågav:de problemet. Om äfven någon betänklighet ang.-de vigt
skulle upstå med hänseende till tyngders föränderlighet vid olika
latituder, torde denna obetydliga variation i kommersielt afseende
förtjena föga upmärksamhet. Det hade visserligen varit på det
högsta önskligt, om man äfven kunnat komma till enhet ang:de
systemet för mynt, hvarigenom alla kursberäkningar skulle försvinna,
men då detta af flera anledmr torde möta större svårigheter, lärer
väl någon förhoppning om framgång i denna rigtning näppeligen
Den 30 November e. m.
553
kunna bysas. —- I afseendet på tidräkning är deremot enhet redan
i det närmaste vunnen, ehuru man bör beklaga, att bekännarne af
den Grekiska läran ännu ej kunnat förmås att antaga den Gregorianska
kalendern. Men öfverallt inom den kristna verlden börjar året
numera med d. 1 Januari. Det är indeladt i 1,2 månader, dessa
i veckor, hvar och en med 7 dagar, hvarje dag i 24 timmar, hvarje
timme i 60 minuter o. s. v., och detta, af alla hyfsade folkslag
autagna, system, lärer väl hädanefter i någon väsendtlig mån ej
komma att rubbas. Man gjorde väl dertill ett försök under den
värsta Fransyska revolutionsyran; men, oaktadt den då införda nya
tideräkningen var ganska skickligt upgjord, samt månadernas benämningar
vida vackrare och lämpligare, än de, som vi begagna,
skiljde den sig likväl uti alltför vigtiga punkter, såsom uti att utsätta
årets början vid höstdagjemningen, och kunde ej heller i
längden motstå den starka påtryckning, som fördelen af ett i detta
afseende antaget universalsystem utöfvade. — Men icke blott vid
mätning af tid, utan äfven af längder, ytor och rymder, finner
hvar och en med lätthet, vid betraktande af de ändlösa skiljaktigheterna
emellan mått, mål och vigt i olika länder, hvilka vigtiga
fördelar skulle ernås, om man härutinnan kunde införa ett system,
gemensamt för hela den bildade verlden, och borde då äfven antagas,
oberoende af språkens olika benämningar, vissa tecken för
hvarje af de hufvudsakligaste måtten. — Om äfven någon längre
tid skulle förflyta, innan detta stora resultat kunde upnäs, så bör
man deraf icke afskräckas ifrån att arbeta för saken. — Intet stort
mål upnås med lätthet.
Jag föreslår således,
att R. St:r måtte, genom en underd. skrifvelse, för K.
M. uttrycka sin önskan, att de hos oss publicerade nya
författa:ne ang:de mått, mål och vigt till sin verkan
ännu någon tid mätte suspenderas, samt att försök
måtte göras till inledande af underhandlingar med Europas
förnämsta makter om upgörande och antagande
af ett och samma system för mått, mål och vigt.
Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utsk.
Dessa motioner bordlädes.
Vidare upläste Frih. von Paykull tvenne så lydande motioner:
1 :o.
Vid jemförelse emellan g 11 mom. 12 K. Kung:n ang:de
Stämplade pappers-afgiften, hvarest stadgas att alla arrendekontrakter
å landet skola vid mantals-skrifningarne upvisas, för att förses
med charta, om de ej redan äro det, och de undantag ifrån nämnde
regel, som upgifvas uti § 8, förefinnes en otydlighet, som gifvit
anledning till olika tolkningar. Ifrån förenämnde upvisning undantages
nemi. de kontrakter, som äro afslutade emellan husbonde och
dess underhafvande åboer, hälftenbrukare, landtbönder, torpare, tjenstefolk
eller andra arbetare. Otydligheten ligger deruti, att skillnaden
emellan en arrendator (som bör upviså' sitt kontrakt) och en landt
-
554
Den 30 November e. m.
boude (som derifrån är frikaiiad) stundom kan vara svår nog att
upgifva. Också hafva flere förrättare af mantalsskrifningar, möjligen
af nit för Kronans bästa, antagit såsom praxis att endast kalla dem
landtbönder, som för sina brukade hemman till husbonden blott
utgöra vissa arbetsskyldigheter, men att anse för arrendatorer alla
som, jemte eller utan arbeten, erlägga vissa tunnor säd, hö eller
annat. Med ordet landtbonde synes mig likväl icke kunna menas
något annat än hvad allmänna lagen kallar »landbo» och som i
10 Kap. 7 g Bygn.Balken tolkas sålunda: »eller den som annars
jord brukar,» och lärer det väl utan tvifvel, vid Charta-sigillataFörordningens
upgörande, hafva varit 11. St:s mening, att från
itrågav:de afgift frikalla den delen af allmogen, som icke är sjelfegande
och således vanligen befinner sig i knappare omständigheter,
så vida ej kontraktet företes vid domstol, hvilket mera sällan inträffar.
Icke heller synes mig någon skälig orsak kunna anföras
hvarföre en hälftenbrukare, som till husbonden lemnar hälften af
sin gröda, skall vara fri från ifrågav:de skyldighet, då hans granne,
som, ehuru ej under namn af hälftenbrukare, möjligen aflemnar
proportionsvis lika mycket eller mer, skall vara densamma underkastad.
Jag föreslår således
att, till undvikande af fortfarande otydlighet i detta
afs:de, Bevilln.Utsk:t måtte erhålla föreskrift att, vid
upgörandet af nästa förslag till Författning ang:de stämpladt
papper, på ifrågavrde ställe begagna ordet »landbo»,
hvars bemärkelse i lag är stadgad, samt att dervid
möjligen tillägga orden: »ehvad hans utskylder till husbonden
bestå i arbeten, span mfil, penningar eller penningevärde.
» På det att den åsyftade lindringen likväl
i allmänhet blott måtte komma de mindre bemedlade
till godo, kunde stadgas att densamma endast finge åtnjutas
af dem, som bruka andras jord under ett visst
taxeringsvärde, t. ex. 10,000 rdr rmt. I afs:de på
platsen för införande i Författningen af undantagen,
torde den lämpligaste vara omedelbart efter sjelfva regeln
eller vid slutet af morn. 12 i § 11.
Jag anhåller om remiss till Bevilln.Utsk:t.
Remitterades till Bevilln.Utsk:t.
2; O.
Den rotekista, som innehåller hvarje soldats munderingspersedlar
vid de indelta regementena, förvaras för närv:de ett år hos
hvarje delegare i roten, utan afs:de på om han har större eller
mindre del i denna rote, åtminstone är detta händelsen vid K.
Uplands reg:te. Då det likväl är förenadt både med omsorg, ansvar
och åtskilliga åligganden, att förvara rotekistan, tyckes den,
som har större andel i roten, äfven böra förvara kistan längre tid
än den, som bar mindre, kanske understundom endast V5 eller */6
emot den förra. Som det dock icke torde vara lämpligt att flytta
kistan mer än en gång om året, lärer väl ett år vara den kortaste
tid, som hvarje rote-interesseut bör förvara benne, men jag före
-
Dea 30 November e. 111.
555
slår att densamma måtte flera år å rad blifva qvarstående bos dem,
som ha större andel i roten. Om man lade öreslands-beräkningen
till grund, vore saken lätt upgjord; ty då t. ex. en rote bestod
af 27 öresland och interessenterne vore 4, hvaribland en hade 6
öresland, en 4, en 7 och en 10, så borde hvar och en förvara kistan
lika många år, sohl han hade öresland i roten. Med ett sådant
stadgande vore all rättvisa vunnen. Derjemte torde något
närmare böra bestiimmas hvilka dens åligganden vore, som förvarade
kistan; om han, såsom hittills varit vanligt, skall vid kronoupbördsstämmorna
betala förekommande vacance-afgifter, trossmedel etc.,
och sedan söka sin ersättning hos de öfriga interessenterna, cm
han eger någon närmare befattning med rekrytering, då sådan förefaller
m. m. Jag anhåller om remiss häraf till vederb. Utsk.
Remitterades till Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskit.
Slutligen upläste Frih. Paykull denna motion:
Sedan, jemte den stora ingången till Riddarh-Salen, ännu en
annan blifvit öpnad, nemi. genom de nedre rummen, lärer föreskriften
i § 16 Riddarh.Ord:n om polettens upvisande för vakthafvande
Underofficern, icke mer vara rätt tillämplig. Under fordna tider, då
R. o. Ad. var särdeles talrik och ingen publicitet vid våra öfverläggningar
ännu egde rum, kunde denna föreskrift vara nyttig, men
nu. då medlemmarnes antal i allmänhet, icke är större, än att hvar
och en med lätthet kan ingenkännas, och då läktaren är öfverlemnad
åt allmänheten, torde denna kontroll emot obehörigt inträngande
ej längre vara behöflig. Jag föreslår således
att ur den ifrågavrde § 16 måtte uteslutas ofvannämnda
stadgande, som deraf utgör första punkten och att
i dess ställe måtte införas en mening, som antyder att:
Ingen må på Riddarhuset inträda som icke, då han
derom anmodas, för Riddarh.Fiskalen upvisnr sin inträdes
polett.
Om remiss lill Riddarh.Utsk:t anhålles.
Begärdes på bordet.
Hr v. Knorring, Erik Oscar, upläste 2:tie motioner af
följande innehåll:
1:0.
Alltsedan år 1849 har vid Hudiksvalls Elementar-läroverk,
hvilket i mer än 200 år utgjort provinsen Helsinglands enda högre
bildnings-anstalt, funnits 2:ne serskilda bildnings-linier, en humanistisk
och en realistisk.
K. M:ts nåd Propos. till R. sedn. församl. St:r om ett fullständigt
högre läroverk i Hudiksvall med 12 lärare reducerades till
ett, på real-linien fullständigt läroverk med 1 Rector och 7 Kolleger.
Med detta omfång börjades undervisningen höst-terminen
1858, men dervid visade sig genast att största delen af lärjungar
slutit sig till den humanistiska eller klassiska bildnings-linien, så
att af 34 lärjungar i de öfra klasserna endast 8 voro realister, men
Den 30 November e. m.
deremot 26 begagnade undervisningen på den klassiska linien. I
följd deraf ingingo stadens och kringliggande ortens för saken intresserade
medlemmar till K. M. med underd. begäran att Läroverket
genast måtte så utvidgas och att undervisning i humaniora
äfven finge meddelas i de högsta klasserna, så att ynglingarne jemväl
på den klassiska linien kunde derifrån afgå direkte till Akademien.
Petitionärerna förbundo sig, att till en början genom egna
kontanta bidrag aflöna den extra lärare, som för sådant ändamål
var oundgängligen nödvändig. Under den 16 sisth Juni lemnade
K. M. till denna underdåniga anhållan nådigt bifall.
Såsom stöd för den motion, jag nu går att väcka om läroverkets
i Hudiksvall utvidgning på den klassiska linien, vill jag, utom
hvad jag redan nämnt om det förhållande att mer än 3/4:delar a.f
lärjungarne i de högre klasserna, der valfrihet eger rum, begagnat
undervisningen på den klassiska linien, hvilket utvisar en håg för
de klassiska studierna, som alltjemnt fortfar, då af de 44 ynglingar,
hvilka under nu pågående hösttermin njuta undervisning i de
fyra högre klasserna, 34 äro på den humanistiska och 10 på den
reala linien, fästa upmärksamheten på de stora upoffringar oell dryga
kostnader, som drabba föräldrar, hvilka, för att deras söner må få
fullända sina studier, måste sända dem till de omkring 15 mil trän
hemorten belägna närmaste högre läroverken i Gefle eller Hernösand
— dit resorna, synnerligen höst och vår äro förenade med många
svårigheter, — vidare, att lärjungarnes antal vid Hudiksvalls skola
nu upgår till omkring 90, hvilket antal tvifvelsutan kommer att
ännu mera ökas, då man tager i betraktande den årligen växande
folkmängden inom provinsen Helsingland, hvilken folkmängd nu redan
upgår till 90,000 innevånare, nödvändigheten att, sfi vidt ske
kan, befordra den lärda bildningen, i en tid då kyrkan äfventyrar
brist på lärare och Staten på dugliga embetsman, samt slutligen
olämpligheten deraf att enskilda personer skola nödgas bekosta lärares
underhåll vid Rikets allmänna läroverk.
Det kan väl icke nekas att ju, vid ett högre läroverk, derifrån
lärjungar dimitteras till Akadm, det ligger mycken vigt uppå
att så skickliga lärare som möjligt användas och att således åtminstone
några sådane lärare, hvilka aflagt högre lärdomsprof och ega
ett större kunskapsförråd och en högre vetenskaplig bildning, eller
med andra ord lektorer böra finnas.
De skolor, der inga sådane äro anställde, gå således miste om
dessa utmärktare lärare, äfvensom, då skickliga kolleger vid ett läroverk
finnas, man icke må förundra sig om desse, vid inträffande
lektorsledigheter vid andra med sådane platser försedda läroverk,
söka sig dit, hvarest lönen är större, hvarigenom läroverk utan lektorsplatser
naturligtvis både risquera att icke få de allraskickligaste
lärarne och att kunna mista de utmärktare af de lärare, de redan
ega.
Att dessa åsigter delas af den nuv:de utmärkte, för ungdomens
bildning och för uplysning och vetenskaper sig så högt intresserande
Eckles.Ministern, synes deraf, att lektorsplatser vid flera
Den 30 November e. m.
557
af Rikets elemenlar-läroverk blifvit inrättade och, om jag icke inar
mig, jemväl vid denna Riksdag föreslagna.
Jag eger då härutinnan, äfvensom uti det intresse och nit,
hvarmed det stifts, dit Helsingland hörer, nemi. erkestiftets vördade
ephorus äfven omfattar spridande af bildning och kunskaper, ännu
ytterligare, och måhända de mest talande skäl till förhoppning om
framgång åt min motion, då jag härmed föreslår och vördsamt anhåller
det
Rikets Högloft. St:r måtte, till 2;ne lektorsplatser
på den klassiska linien vid Hudiksvalls elementar-läroverk,
bevilja nödigt anslag till så stort belopp, som motsvarar
2:ne lektorslöner vid de fullständiga högre läroverk,
som äro i samma kategori med Hudiksvall.
Då för ett fullständigt högre läroverk fordras 1 rektor, 3 lektorer
och 8 adjunkter eller kolleger och lärarnes antal vid Hudiksvalls
lärdomsskola för narrande utgöres af endast 1 rektor och 7
kolleger, skulle således egentligen behöfvas en tillökning af 3 lektorer
och 1 adjunkt eller kollega —■ hvilket äfven af K. M. vid
sista Riksdag i nåder föreslogs; — men då jag tager i betraktande
de flera olikartade anslag, som af Staten äskas, har jag inskränkt
mig till den nn föreslagna tillökningen, hvarigenom Hudiksvalls elementar-läroverk
skulle få en sammanlagd lärarepersonal af t rektor,
2 lektorer och 7 kolleger, eller summa 10 lärare.
Skulle StatsUtsk:t, detta oaktadt, finna den äskade tillökningen
för 2:ne lektorers aflönaride omöjlig att tillstyrka, så får jag reservationsvis
och alternativt äran föreslå:
att R. St:r åtminstone måtte bevilja nödigt anslag till
2:ne nya kolleger vid Hudiksvalls elementar-läroverk
med 1,000 rdr rmt årlig lön för hvardera och med
vanlig lönegrads-beräkning.
Om remiss till Högloft. StatsUtskottet anhålles vördsamligen.
2:0.
Sedan K. M. för omkring ett år sedan beviljat inrättandet af
en högre lärdomsskola i staden Luleå, hvilken numera utgör resi
densstad
för Norrbottens län, men deremot fråga är att för den
fordna residensstaden Piteå ännu ytterligare inskränka de vid dess
skola nu befintliga 3:e lärares antal — en åtgärd, som med mycket
bekymmer emotses af Piteå stads och kringliggande landsbygds
befolkning, — så får jag, hänvisande till de handlingar i ämnet,
som af staden Piteås representant vid innevarande Riksdag blifvit
inlemnade till Högloft. StatsUtsk:t, dit en utförligare motion i samma
syfte, som utgör föremål för denna min motion, blifvit remitterad,
äran föreslå
att R. St:r behagade bevilja nödigt anslag till 2:ne nya
lärare vid Piteå elementar-läroverk, i hvilket fall sta
den
förbinder sig att af egna medel aflöna den till indragning
ifrågasatta nuv:de 3:dje läraren.
Om remiss af denna min motion till Högloft. StatsUtsk:t anhålles
vördsamligen.
Dessa motioner remitterades till StatsUtsk:t.
Den 30 November e. m.
Vidare upläste Hr von Knorring tvenne så lydande motioner.
1:0.
På grund af ett Kungabref af d. 13 Mars 1770, K. Förordnm
d. 24 Jan. 1778, 5:te punkten, jemförde med K. Br. d. 12 Nov.
1823, stadgas, i ett cirkulär från OfverDirektören vid Landtmäteriet,
utfärdadt d. 31 Maj 1858, ang:de »Landtmäteri-tjenstemäns
rätt till pension å allm. indragnings-staten»;
»att den afskedstagande skall hafva upnått 70 år, eller, derest
han med läkarebetyg styrker, det han lider af sjuklighet eller försvagad
helsa, 65 års ålder»; och
»att han skall hafva varit i tjenst omkring 40 år, räknadt
från inträdet i Landtinäteri-korpsen såsom auskultant».
Att de landtmätare, som, sålänge dessa vilkor qvarstå, komma
i åtnjutande af de vid förra Riksdag medgifna förhöjda pensionsbelopp,
icke blifva många, är en obestridlig sanning, ty få landtmätare
tipnå en hög ålder, då de vanligen, under sin mödosamma
tjenstetid, genom ådragna förkylningar, tillskyndas en tidig död,
eller åtminstone tidiga ålderdomskrämpor, i hvilket sednare fall
man icke rimligtvis kan begära att de, såsom sjukliga gubbar,
skola försörja sig med de ansträngande mätningarne i all slags
oländig mark, då de ofta få gå hela dagar genomväta stundom i
kärr och vatten.
Utan att framdraga flera bevis, torde det nu sagda vara tillfyllest
för att visa lämpligheten af det förslag, jag nu väcker, då
jag härmed har äran föreslå:
att förste och andre landtmätare samt kommisionslandtmätare
ega rätt till pension å allm. Indragningsstaten,
då den afskedstagande upnått 60 år, eller, derest
han med läkarebetyg styrker det han lider af sjuklighet
eller försvagad helsa, 55 års ålder, samt varit i
tjenst omkring 30 år; o. s. v.
Om detta förslag bifalles, sfi skulle föreskrifterna uti ofvannämnde
K. Bref och Förordmr ändras, i hvad de röra afskedstagande
landtmätares ålder; men qvarstå naturligtvis öfriga vilkor för
deras pensiousrätt å allm. Indragnings-staten.
Att jag nedsatt den föreslagna ålders-siffran ända till, i särskilda
fall, 5 5 år, kommer deraf att OfverDirektören för Landtmäteriet
lärer hafva föreslagit samma siffra för den pensionering af
landtmätarne, hvartill R. St:r vid 1848 års Riksdag anslogo 4,800
rdr bko eller 7,200 rdr rmt, men hvilken pensionsinrättning, be
synnerligt
nog, icke på de sedan dess förflutne 10 eller 11 åren
ännu hunnit komma till stånd.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles vördsamligen.
2:o.
I 2 kap. I § af K. M:s nåd. Stadga om Skiftesverket i Ri
ket, af d. 4 Maj 1827, säges:
»Ansökning om förordnande för landtmätare till förrättande af
laga skifte eller annan landtmäteriförrättning skall inlemnas till K.
M:s Bef:de, och bilägges dervid, då laga skifte är i fråga, en för
-
Den 30 November e. m.
550
teckning på hemmanen i skifteslaget, deras natur och egare, samt
de sednares vistelseort. K. M:s Bef:de utförde genast det begärda
förordnandet. Ej må sådant förordnande annan landtmätare meddelas,
än den, som, enl. hvad särskildt är föreskrifvet, eger landtmäterigöromål
på eget ansvar förrätta. Jordegarne må i öfrigt icke
vägras att till landtmäteriförrättning erhålla den landtmätare, de
begära, der hinder deremot icke möter.»
Den sorn något känner till huru vid laga skiftens företagande
tillgår, skall medgifva olägenheten af detta sista stadgande, att
»jordegare icke må vägras att till landtmäteriförrättning erhålla den
landtmätare, de begära», hvilket i praxis ofta utöfvas så, liksom
stöde der »den landtmätare, hvilken han begär», ty den landtmätare,
’ som en åbo, icke sällan af mindre goda motiver, begär, den
måste nu Konungens Bef:de utfärda förordnande för.
Genom detta sätt att tillvägagå inträffar ock att en landtmätare,
som ofta med mindre duglighet förenar ett inställsamt sätt
och eger en större förmåga att förskaffa sig kunder bland jordegare,
erhåller en mängd förrättningar, under det att en annan mera kunnig
landtmätare icke sällan saknar tillräcklig sysselsättning. Ofta
inträffar ock samma olikhet i göromål dugliga landtmätare emellan.
Hvilka orimliga förhållanden häraf upkomma, kan man förvissa sig
om, då man genomläser de årsredogörelser, som från länen inkomma
till GeneralLandtmäteri-kontoret; så t. ex. visar årsredogörelsen
från Götheborgs och Bohus län för år 1858, att en landtmätare
i nämnde län har, såsom balanserade förrättningar till 1859, endast
1 laga skifte och 10 diverse förrättningar och en annan inom
samma län 20 laga skiften och 2 diverse förrättningar, medan en
tredje för samma år och inom samma län har balanserade 134 laga
skiften och 154 diverse förrättningar.
En landtmätare, han må nu vara aldrig så skicklig, kan icke
med på en gång noggrannhet och skyndsamhet verkställa så många
förrättningar, och olägenheterna af denna ojemna fördelning i landtmätarnes
göromål är ögonskenlig och måste vara menlig både för
landet och för landtmätarne.
Detta skulle kunna afhjelpas derigenom att, på en eller flera
jordegares ansökning om förordnande för landtmätare till förrättande
af laga skifte, och sedan den eller de sökande förslagsvis upgifvit
den skiftesman, som åstundas, det öfverlemnades åt en ansvarig
myndighet, nemi. Konungens Beftde, att, efter sedan förste Landtmätaren
i länet blifvit hörd, bestämma hvilken landtmätare vore
lämpligast, enl. de kontrollerande uplysningar, som kunde erhållas,
och hvilken landtmätare icke af hopade balanserade göromål vore
urståndsatt att fullgöra förrättningen.
Vid andra små förrättningar torde dock böra förblifva vid
hvad nu stadgadt är. — Det gifves redan ett fäll, der Konungens
Bef:de eger att förordna landtmätare, nemi. i fråga om vattenverks
ändring, flyttning eller utrifning, för att befordra odling af jord.
(K. Eörordmn d. 20 Jan. 1824).
Såvida de af mig här anförda anm:r och skäl anses grundade
och en förändring i denna sak nyttig, får jag äran föreslå
560
Den 30 November e. m.
att R. St:r hos K. M. i underdånighet anhålla, det
föreskrifterna i skiftes-stadgan rör:de »förordnande för
landtmätare till förrättande af laga skifte» måtte förändras
i den syftning, som ofvan nämndt är.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
Båda dessa motioner bordlädes.
Frih. v. Schulzenheim, David, upläste 4 följ. motioner:
1:0
Sedan under en längre tid en sådan misshushållning med
skogarne inom landet egt rum, att icke allenast nu mera kan beräknas
den tid, inom hvilken skogsbrist i de flesta af länen kommer
att inträffa, utan oek åkerbruket och landets klimat deraf
börjat lida, liksom äfven en stigande industri och tätare befolkning
ökat behofvet af briinmaterial och trävirke, har småningom
tillgången på dessa båda för menniskans välbefinnande nödvändiga
ämnen blifvit så inskränkt i förhållande till behofvet, att för detsammas
fyllande måst importeras stenkol, till sådant belopp, att
detsamma de sednare åren upgått i värde till 5 mill. rdr pr år,
och kan man med visshet förutse en än vidare ökad konsumtion
af bränmaterial, i den mån machiner ytterligare användas i industrien,
till seglationen och jernvägarne.
Af desto större betydelse, äfven i statsekonomiskt hänseende,
blir derföre uptäckten och vissheten, att Sverige inom sig eger tillgångar
på bränmaterial, större än alla Englands sten kolslager, och
att det blott beror på oss sjelfva att börja med användandet af de
rika skatter, som en vis natur nedlagt till vårt gagn i våra öfver
hela landet spridda torfmossar, hvilka i godhet och innehåll kunna
jemföras med alla andra länders. Emellertid och oaktadt en sådan
tillgång af bränmaterial finnes, att Gellivare malmfält väl skulle
kunna exploiteras med de i samma trakter befintliga torflager, och
oaktadt torfvens lämplighet för användning till ångbåtar, jernvägar,
stångjernssmide, tackjernsblåsning, glasblåsning, tegelbränning
och gaslysning m. fl. ändamål, är tillräckligt konstaterad genom
bruket deraf för närvrde vid jernvägarne i Bayern, hyttorna i Steyermark
och Frankrike, glasbruken i Böhmen, ångbåtarne på Shannon
i Irland och gaslysningen i många af de Irländska, Engelska och
Holländska städerna, är dock kännedomen om fördelen af densammas
begagnande och sättet för dess tillgodogörande så litet kända
i Sverige, att flere årtionden torde åtgå, innan denna källa till
nationel rikedom blir använd, och hvarunder ofantliga summor
komma att utgå ur landet, om icke verksamma åtgärder vidtagas,
för att upmuntra denna nya yrkesgren, hvaraf dock så många andra
industrigrenar bero.
På grund häraf vågar jag vördsammast föreslå:
l:o) att en summa af 50,000 rdr rmt årligen ställes till
K. M:s disposition, att användas till de kostnader, som
undersökningar af landets torftillgångar, analysers verkställande
-
Ken 80 November e. m.
ställande vid ■de tekniska skolorna, inlösen af patenter
och utgifvande af läroböcker erfordra, allt efter de
grunder och på det sätt, K. M i nåder finner lämpligt,
och
S:o) att B. St:r ingå till K. M. med anderd, anhållan, det
K. M. täcktes anordna, att undervisning i allt hvad
som rörer ifrågavtde ämne hädanefter måtte lemnäs
vid Skogsinstitutet, och uti landtmäteri-examen ingå
såsom kunskapsämne, på det kännedomen om villkoren
för en rationel behandling af den national-rikedom, som
finnes i landets bräntorfslager, må blifva spridd, samt,
vid hädanefter skeende laga skiften och egovärderingar,
torfmossar må uptagas till deras verkliga värde;
anhållande jag vördsamt om remiss af denna min motion till vederbörligt
Utskott»
Remitterades till StatsUtsk:t.
2:o.
Då icke allenast de förhållanden, hvarunder R. St:r vid ferl.
Riksdag beslöto, att med frågan om inlösen af Köping-Hult-jernvägen
för Statens räkning skulle anstå, äro förändrade, utan ock
anledning förefinnes, att de villkor, som för en sådan inlösen kunde
vinnas, nu skulle blifva billigare, än både vid förflutne Riksdag
ifrågakomrao, än ock i en framtid torde kanna påräknas, får jag
vördsammast föreslå,
att R. St:r måtte ingå till K. M. med anhållan, det
K. M. måtte låta underhandla med Styrelsen för Köping-HuIt-bolaget
om inlösen af Köping-Hult-banan för
Statens räkning, på hufvudsaklig grund af det utaf
nämnde Bolags Styrelse förut gjorde anbud, att i liqvid
emottaga Statens obligationer på 40 års betalningstid;
åberopande jag för detta mitt förslag följande skäl;
l:o) att denna fråga, vid hvilken R. St:r, efter pröfning deraf
under sisth Riksdag, ej ansågo sig böra fästa något afseende, mu
befinner sig på en annan ståndpunkt, emedan i samma stund, den
vestra stambanan är färdigbygd till Orebro, och satt i förbindelse
med de norrut derifrån löpande jernvägarne, hvilket man med säkerhet
kan antaga skola ske under nästa statsregleringsperiod, är
genom öpnandet af en kommunikationsled mellan mellersta Sveriges
bergslager och Götha kanal, som i sådant fall torde kunna anses
i det närmaste lika betydande med hamnar vid Wenern och Wettern,
det ändamål upnått, sora af R. Stur vid 1850—1851 årens Riksdag
ansågs, både för det allmänna och i synnerhet för de kring
nämnde sjöar och Mälaren belägna landskap, af så stor vigt, att de
för dess ernående beviljade Statens garanti af rd% ränta å anläggningskostnaden,
5 mill. rdr bko, åt det bolag, som ville åtaga sig
utförandet af detta företag;
2:o) om Staten öfvertager Köpiug-Hult-banan och den ingår
i dess jernvägs-system, bör sådant leda till ömsesidigt förenklad
förvaltning och minskade omkostnader för trafikens bedrifvande;
H. I. 36
562
Den 30 November e. m.
3:o) skall Staten undvika hvarje direkt utgift för fraktandet
af den sannolikt ej obetydliga qvantitet materialier, som på ded
ifrågav:de jernvägen kommer att forslas, för byggnaden af stambanan
i trakten af Orebro, samt anläggningen af derför behöfliga
byggnader, magasiner oell verkstäder i nämnde stad, som redan
finnas anlagde af Köping-Hult-bolaget;
4:o) bör man taga i betraktande, att Köping-Hult-banan, utan
allt tvifvel, skall kunna inlösas till ett billigare pris nu, än hvad
dess egare kunna vilja förbehålla sig, då densamma, en gång satt
i förbindelse med stambanan och Wettern, kommer i åtnjutande af
en större trafik och deraf följande inkomster, hvilket då i förening
bör förläna den ett högre värde, än hvartill den nu kan upskattas,
under det Staten föga skulle hafva känning af att 3 år förr börja
inlösen af de 40 åriga statsobligationerna;
5:o) att de båda orsaker, sorn hufvudsakligast föranledt, att
detta första jernvägsföretag i vårt land icke blef lyckosamt, och
räntegarantien förlorades, nemi. de Sadleierska bedrägerierna, och
att banan ej blifvit framförd tili Köping, icke rättvisligen kunna
tillskrifvas bolaget, — ty Sadleier kunde såsom medlem af Engelska
ministéren icke skäligen misstänkas såsom bedräglig, och utstakningen
af banan, uti en så betydande krok till Arboga, att banan
från Frövi till Arboga blef lika lång, som om den, enligt bolagets
önskan, blifvit dragen rakt ända fram till Köping, berodde af Regeringens
befallning, och ansvaret för detta misstag bör således
drabba dem, som gifvit anledning till detta beslut.
Anhållande för öfrigt, att, innan denna fråga hos StatsUtsk:t
till behandling förekommer, få framlägga och bifoga de ytterligare
skäl och uplysningar, som torde kunna härflyta till stöd för min
motion, af Köping-Hult-bolaget, innan dess skeende bolagsstämma,
utbeder jag mig att den blir remitterad till StatsUtsk:t.
Begärdes på bordet.
3:0.
Sedan kommunikationerna i landet, så väl till sjös, som till
lands, småningom blifvit förbättrade, hvarigenom transporten af gods
och varor blifvit underlättad, samt handeln i småstäderna blifvit
allt mera fördelad i detaljhandel, och slutligen, genom Konung Carl
XIV Johans visa lagstiftning, landthandel blifvit frigjord, hafva
de allmänna varumarknaderne allt mera uphört att vara nödvändiga
och erhållit sin största betydelse genom den dervid vanliga omsättningen
och försäljningen af kreatur. — Men på samma gång marknadernas
betydelse för varuomsättning blifvit minskad, hafva de
visat sig utöfva ett i högsta grad förderfligt inflytande på befolkningen
i sedligt hänseende, och utgöra för en stor del af den besökande
mängden endast, att jag så må säga, ett karnavalsnöje,
hvarest ofta, isynnerhet för tjenstfolk å landet, en stor del af årets
inkomst förstöres på förlustelser af simplaste art. För småstädernas
handlande och handtverkare äro dessa marknader ej eller till
fördel, då vid dessa tillfällen utländskt kram och på annat ställe
osäljbart dåligt arbete ut.bjudes åt den marknadsbesökande mängden,
ofta just då befinnande sig uti en, för upgörande af en klok
Den 30 November e. m.
563
handel föga passande sinnesstämning. Men ehuru således en förändring
af nuvar:de marknader, som ofta räcka en eller flera veckor,
vore önsklig, sålunda, att de, genom att förkortas till en, högst
två dagar, förändrades till kreatursmarknader, der den närboende
befolkningen kunde verkställa nödiga kreatursbvten och försäljningar,
förefinnes likväl ett hinder för marknadernas borttagande uti
stadganderna rörande rättigheten att idka handel på landet, hvari
förbjudes handelsbods öpnande inom 3 mil från stad.
Då emellertid genom den nya bränvins-lagstiftningen den fruktan
för handelsbodars menliga inverkning, genom försäljning af spirituosa,
som förut rädt, bör kunna anses håfven, på samma gång
billigheten fordrar, att den, som kan upfylla prestanda för rättigheten
att idka handel i stad, äfven bör tillerkännas rättigheten att
idka likadan handel på landet, och då det visat sig att taxeringskomitéerna
på landet, med större noggrannhet än de uti städerna,
bestämma bevillningen för rörelse och inkomst, hoppas jag på E. o. Ad:s
bifall och deltagande, då jag härmed får väcka motion om,
att B. St:r måtte ingå till K. M. med anhållan om uphäfvatule
af det i K. Resolutm af den 20 Okt. 1848
bestämda stadgandet af 3 mils erforderligt afstånd från
stad, för rättigheten att utom lofgifna inhemska varor
äfven försälja bomull, bomullsgarn, kaffe, fisk, fiskredskap,
frukter och frön, färger och färgningsämnen, hampa
lin, läder, nålar, salt, spanmål, specerier, stenkol, thé,
tobak, snus, tvål, ull, verktyg och viktualier, med bibehållande
af stadganderna i HandelsOrdningen af den
22 Dec. 1846, §§ 1 och 2, angående personlig behörighet
;
anhållande jag ödmjukast att denna min motion remitteras till Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:t.
Remitterades till Allm. Besv,- och Ekon.Utskrt.
4:o.
Härmedelst vågar jag vördsammast föreslå:
att R. St:r måtte besluta, att hädanefter pregling af
Svenska dukater skall uphöra och i stället guldmynt af
10 rdr rmts och 20 rdr rmts valör preglas och utlemnas
i rörelsen, under benämning af enkla och dubbla
karoliner, med skyldighet för Banken, att desamma vid
anfordran emot silfver inlösa, så att vigten af en guldkarolin
beräknas så, att ringa eller ingen vinst genom
deras utvexling emot silfver kunde vinnas, samt, om
guldet fortfarande skulle visa sig falla, karolinens vigt
vid myntningen småningom förändrades.
Fördelen af denna nu föreslagna förändring borde vara:
att erhålla ett mynt, som vore portatift och beqvämt i handeln;
att ett mynt erhölls, hvars verkliga värde vore så stort, att
sällan eller aldrig dess utvexling emot silfver skulle ifrågakomma;
Ä64
Den 30 November e. m.
att nationen vandes vid metalliskt mynt i st. f. pappersmynt,
hvarigenom sparsamhet skulle befordras och förskräckelse för realisation
minskas;
att genom bestämmandet af ett guldets fixa värde emot silfver,
om ock detsamma i en framtid, om guldet faller, måste förändras,
allmänheten likväl skall förmås, att med glädje emottaga
ett sådant mynt, då deremot nu skillnaden i Bankens ut- och invexlingspris
gjort de nuvar:de dukaterna oanvändbara och oantagliga
i rörelsen; och slutligen
att genom spridandet i landet af mera metalliskt mynt, som
bättre lämpar sig att gömma och vårda, skulle bilda sig, under gynnsamma
år och handelsförhållanden, en tillgång på metallisk valuta,
som under ogynsamma tider skulle stärka penningeställningen bättre
än besparadt pappersmynt;
öfverlemnande jag för öfrigt den närmare utredningen af grunderna
och sättet för detta nya mynts framställande åt BankoUtsk:t, dit
jag anhåller att denna min motion mätte blifva remitterad.
Remitterades till BankoUtskrt.
Hr Bogeman, Carl Adolf, upläste följande motion:
Under flera föregående Riksdagar har frågan om nödvändigheten
af anslag till en hamnbyggnad vid Grenna stad utgjort föremål
för R. St:rs pröfning, och vid sista Riksdag tog jag mig friheten
att från detta rum derom afgifva motion; men ehuru Högloft.
StatsUtsk:t, till hvars handläggning ärendet remitterades, uti afgifvet
Betänk, förklarade, att det icke kunde förnekas, att såväl Grenna
stad som den henne omgifvande fruktbara och folkrika orten skulle
af en hamnanläggning vid denna stad vinna betydliga fördelar för
rörelsen, äfvensom att en hamn, söder om Wadstena, vore för sjöfarten
på Wettern, isynnerhet vår- och hösttiderna, af behofvet påkallad;
ansåg Utsk:t sig likväl tillständigt att, dessa premisser oansedt,
afstyrka det begärda anslaget, dels i anseende till Statsverkets
då hårdt anlitade tillgångar, och dels derföre att låneunderstöd vore
beviljade, såväl till Grenna, som trenne andra vid Wettern i sednare
tider verkställda hamnanläggningar, nemi. Jönköping, Hjo och
Wadstena; men enär de många talande skäl, som i min förra motion
anfördes, ännu fortfarande ådagalägga nyttan, behofvet och
oumbärligheten af anslag till hamnanläggning vid Grenna, utbeder
jag mig vördsammast att ännu en gång få framställa saken till det
Höglofl. StatsUtsk:ts pröfning'och R. St:rs behjertande.
Enligt intyg af flera sjökaptener å ångfartyg, som lägga till
vid Grenna, blifver det tillfälle för lastning och lossning, som nuvar:de
hamnbyggnad lemuar, med hvarje år mindre, emedan djupen
vid bryggans sidor upgrundas och igenvräkas med sand, som vågorna
medföra, och hvilken stannar på botten vid sidorne, hvarförutan,
under nästförutgångne vintrar, sjelfva bryggan blifvit rubbad
till sin stenläggning af den is, som vågorna vid sjöns upbrott vårtiden
medförde. Således, om ej snar hjelp mellankoramer medelst
dels hamnens fullbordande till sluten hamn, hvarigenom upgrund
-
Den 30 November e. m.
565
ning förekommes, och dels genom yttre väggarnes förseende med
sluttande i st. f. nuvande tvära stenläggning, derigenom faran för
isens åverkan undamödjes, blir det redan gjorda arbetet förstördt
eller onyttigt.
Styrelsen för väg- och vattenbyggnader har beräknat detta
redan verkställda till ett, värde af 13,111 rdr 40 sk. bko. Förlusten
för det allmänna och enskilda är således gifven, om erforderligt
understöd för hamnbyggnadens fullbordande längre förhålles, hvilket
ock synes särdeles obilligt, då angränsande städer, Jönköping först
och derefter Hjo och Wadstena, hvarefterannan erhållit anslag och erforderliga
låneunderstöd. K. M. har också redan den 13 Januari
1854 i nåder resolverat, att ifrågavande hamnbyggnads-arbete skulle
tagas i beräkning vid upgörande af det generalförslag rörande allmänna
arbeten, som Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader hade
att för sisth Riksdag till K. M. i underdånighet afgifva; och sedan
icke mindre au 22 af de hamnen näst angränsande socknar, jemte
städerna Eksjö och Grenna, förenat sig, på sätt handlingarne, hvilka
förvaras hos förenämnde Styrelse, visa, att hos K. M. i underd.
anhålla om Statsanslag, har K. M., efter från Styrelsen för vägoch
vattenbyggnader infordradt underd. utlåt., i öfverensstämmelse
med dess förord och tillstyrkan samt generalförslag, rörande allmänna
arbeten, funnit för godt att i nådig Propos. till R. St. vid denna
Riksdag föreslå ett anslag af 75,000 rdr rmt för hamnanläggning
vid Grenna.
Med detta anslag till hamn vid Grenna kan ock hamnregleringen
omkring Wettern anses vara fullbordad, och såsom medlem
af en af de församlingar, sorn hos K. M. i underd. petitionerat i
frågan, och boende nära i orten, der hamnbyggnaden är börjad, och
öfvertygad att den för rörelsen är alldeles oundgänglig, hvilket bäst
bevisas, oaktadt nuvande lastbryggas ofullkomlighet, af den alltjemt
tilltagande in- och utförseln af varor, hvarom ock tillförlitliga intyg
äro handlingarne vidfogade, och i hänseende hvartill Landsh.-  embetet i Jönköpings län i underd. Mern. af den 7 Juli 1856
bland annat förklarat, »att mer än tillräckliga skäl gifvas för öf»vertygelse
derom, att kostnaden för en hamns byggande vid Grenna
»skulle fullt motsvaras af den oberäkneliga fördel, som derigenom
»tillskyndades innevånarne i eli del af Östergöthlands och de bästa
»delarne af Jönköpings län», vågar jag hos Höglofl. R. o. Ad. förorda
och väcka den motion,
»att Sjuttiofem Tusen Riksdaler Riksmynt måtte till
»hamnbyggnad vid Grenna anslås, halfva beloppet utan
»återbetalningsskyldighet, och andra hälften lemnäs så»som
lån, på de möjligaste bästa vilkor, t. ex. 3 proc.
»ränta, hvaraf en skulle amortera detsamma.»
Och anhåller jag vördsammast att Höglofl. StatsUtskit, dit
motionen torde remmitteras, behagade, innan dess handläggning företages,
från Styrelsen för väg- och vattenbyggnader infordra handlingarne
i målet med kostnadsförslag och kartor.
Remitterades till StatsUtskit.
*66
Deu 30 November e. m.
Gr. Taube, Henning Adolf, npläste en motion af följande
lydelse:
Vår tid nr kanske mer än någon föregide en tid af industriel
utveckling. I alla riktningar visa sig på en gång en stegrad verksamhet
iuom detta område och ett ökadt behof af att lära känna
de lagar, denna verksamhet följer. Industrien har blifvit en verldsmakt,
som ingriper i nästan alla lifvets förhållanden; och de af den
så väsendtligt beroende, i omtång dagligen växande, ekonomiska
samhällsfrågorna tarfva alltmera en på säkra grunder stödd insigt
i hvad dem angår, för att på ett nöjaktigt sätt lösas. På en sådan
insigt bero en riktig upfattning af ett lands närings- och handels-förhållanden,
ett allmännyttigt tillgodogörande af dess pruduktions-källor,
ett ändamålsenl. ordnande af dess beskattningsangelägenheter,
dess tull-lagstiftning, dess penningeväseude, dess koromunikatiousanstalter,
dess fattigvård, m. m., m. m.; och den vetenskap,
som sysselsätter sig med utredandet af grunderna för alla
dessa ärendens ändamålsenliga behandling, är utan tvifvel en bland
de vigtigaste, en bland de mest allmänt behöfliga, då ingen, hvilken
verkningskrets han än må tillhöra, i den borde vara helt och
hållet obevandrad.
Denna vetenskap är statsekonomien. — Enhvar, som något
egnat sig åt handläggningen af ekonomiska ärenden, inser säkerligen
vigten af denna vetenskap. Knappt någon fråga inom den
menskliga sammanlefnaden är af de ämnen, med hvilka den sysselsätter
sig, helt och hållet oberoende; och såväl samhället som den
enskilde måste af den taga lärdomar vid skötandet af sina angelägenheter,
om de vilja tillförsäkra sig sjelfbestånd och bergning.
Då nu så är, torde den ock böra ingå såsom bildningsmedel
vid den allmänna undervisningen, åtminstone och till en början,
inom det stadium af denna sednare, som tillhör universitetet —
samhällets högsta bildningsanstalt.
Detta oaktadt, finnes ännu icke i vårt land någon särskild
lärostol för denna vetenskap. Länge har den visserligen varit ett
läroämne, förenadt med flere andra dylika på samma hand inom
området för den juridiska undervisningen vid våra universitet; men
dessa andra, hvart och ett för sig en mans krafter fordrande, läroämnen,
med hvilka den sålunda är förenad, uptaga så stor del af
lärarens tid, att föga deraf återstår för densamma, såsom exempel
hvarpå kan nämnas, att vid Upsala Universitet föreläsningar i detta
ämne blott kunnat hållas en gång under sista tjugu (20) åren.
Det Akademiska Konsistorium vid nämnde universitet, som
insett vigten af att sagda vetenskap blefve vid universitetet såsom
sjelfständigt, läroämne representerad, har ock för sin del ingått med
underdånigt förslag om nådig framställning till Rikets nu församlade
Ständer om beviljande af anslag för bildande af en profession
i detta ämne, ehuru K. M. ej f. n. och i den form, förslaget blifvit
afgifvet, funnit sig böra en sådan framställning göra.
Detta förslag afser att nämnde läroämne skulle fortfarande uteslutande
fästas vid juridiska fakulteten, till hvilken det, såsom antydt
blifvit, förut varit hänfördt. Emellertid och med den utveck
-
Det! 30 November e. m.
567
ling, ifrågav:de vetenskap vunnit, samt med den utsträckning, behofvet
af insigt deri upnått, torde den ej mera än åtskilliga andra
läroämnen, såsom kulturhistoria, praktisk filosofi, statistik, m. fl.,
böra anses uteslutande tillhöra juridisk bildning, utan allmän humanistisk
och medborgerlig; — hvadan den ock torde vid universitetet
böra utgöra ett allmänt föreläsnings- och examens-ämne, och
icke blott ett för dem, som undergå förhör för inträde i rättegångsoch
räkenskaps-verken, samt såsom sådant tillhöra filosofiska fakulteten,
som har till upgift att bibringa insigt just i de för en allmän
bildning behöfliga kunskapsämnen. Att betydelsen at ifrågav:de
vetenskap för en sådan allmän bildning jemväl långt för
detta varit insedd, visar sig ock deraf, att vid Upsala Universitet
såsom förberedande examen för filosofiska graden fordrats förhör i,
som det kallades, allm. hushållningslärans grunder.
Kändt är, att åtskilliga vetenskaper, i hvilka insigt för vissa
yrken är nödig, till en början varit fästade vid de för dessa yrken
afsedda tillämpnings-läroanstalter och der intagit, så att säga, en
tjenande ställning, innan samma vetenskaper hunnit vinna nog sjelfständighet,
för att kunna existera på egen hand. Så tillhörde —
för att taga exemplet från vårt eget land — botaniken vid Upsala
Universitet medicinska fakulteten, derifrån den först på de sednare
åren fullständigt utbrutits. Méd Zoologien egde ett liknande förhållande
rum, — andra dylika exempel att förtiga.
Vid åtskilliga utländska universitet har ett sådant afskiljande
från vederlnde tillämpningsfakultet i afs:de på här ifrågav:de vetenskap
redan försiggått. I Leipzig, Heidelberg och Berlin har statsekonomien
egna lärostolar, — alla inom filosofiska fakulteten; ja,
på mera än ett ställe föredragas olika grenar af denna vetenskap
af särskilda lärare. Och då lärostolar inom vårt land på sednare
åren blifvit inrättade för ämnen, med hvilka det ifrågav:de torde
få anses fullt lika vigtigt, synes ock tiden vara inne att åt detsamma
vid den akademiska undervisningen inrymma den plats, det
förtjenar.
Med ani. af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag vördsammast
föreslå,
det R. St:r måtte anvisa en summa af 4,500 rdr rmt
årligen till inrättande vid Upsala Universitet och inom
filosofiska fakulteten af en profession i statsekonomi.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utsk. får
jag anhålla.
Denna motion begärdes på bordet, hvarjemte anmälde sig och
yttrade
Hr Olivecrona, Knut: Jag anhåller att få instämma i
den motion, som Gr. Taube framställt, dock med den skillnad att,
för deu händelse R. St:r skulle bevilja den föreslagna summan 4,500
rdr, det måtte på K. M. bero att bestämma den plats, som skulle
tillkomma den nye professorn vid Upsala Universitet.
Dan 30 November e. nr.
Härefter väckte Gr. Taube följande motion:
Numera börjar den åsigten allt mer och mer göra sig gällande-,
stt State»,f| liksom hvarje enskild person, den der behöfver biträde-,
skall så aflöna dess- tjenstemän, att desamma derigenom kunna erhålla
en tillräcklig, om ock tarflig bergning. Men så har ej alltid
varit förhållandet. — Landtmäteri-korpsens medlemmar hafva, ända
tills för några få år, hvar för sig nödgats, såsom lön för en mödosam,
på helsa och krafter tärande tjenstgöring, med knapp nöd
och under ständiga bekymmer för eget oeh de sinas lifsuppehälle,
framsläpa sitt mödosamma lif, oeh alltid förutseende att vid sin
död efterlemna de sina utsatta för nöd oeh bekymmer.
Så var äfven förhållandet med aflidne förste Landtmätaren uti
Nyköpings län, Gustaf Johan Leatz, hvilken under en 34-årig tjenstemaiinabana
egnade hela sin tid till sin mödosamma tjenstebe^
fattnings ordentliga skötande.
Utr nära 7 år var han tillförordnad förste Landtmätare uti
det län, der han sedan, ända till sin nti April månad 1858 inträffade
död, under 6 Vs år innehade denna tjenst på ordinarie stat.
Att han under sin långa tjenstetid, genom ordentlighet oell utmärkt
skicklighet, gjorde sig allmänt värderad inom länet, tror jag hvar
och en derifrån kati intyga. Vid hans död befanns boets ställning
vara sådan, att den efterlefvande' enkan med (6) sex barn nödgades
göra ansökning om urarfva förmån. Den uti 34 år, med flit och
skicklighet, för Statens räkning arbetande tjenstemannens lön blef
således, att vid sin död efterlemna enka med sex barn stadda uti
nöd och bekymmer — ja, hvilka ej en gång fingo på den, genom
vanans makt dyrbara vordna, uti det enkla hemmet varande stolen
eller soffan hvila sina trötta, af sorg oeh bekymmer nedtyngda
hufvuden, — ty allt! allt måste lemnäs.
Jag får derföre nu vördsammast föreslå,
att R. St:r måtte åt aflidne förste Landtmätaren Johan
Gustaf Leatz’ efterlefvande enka, Mathilda Charlotta
Bergner och oförsörjda barn anslå en årlig pension
stor (400) fyra hundrade rdr rmt.
Om remiss till StatsUtsk:t af denna min motion får jag vörd
sammast
anhålla.
Remitterades till StatsUtsk;t.
Gr. Taube, Henning Eduard, upläste följande motion-.
Sedan nastiidne Riksmöte äro Häradshöfdingarne de enda
Statens civile ^-tjenstemän, som sakna pensionsrätt på allmänna indragningsstaten.
Få äro dock de embetsmän, som, mera än dessa,
behöfva att, vid uphunneu högre ålder, söka lugn och ro. Strängt
arbete, täta resor i hvilken årstid som helst, och ofta dåliga embetsrum
måste nödvändigt inverka på deras helsa, oeh, oaktadt
den bästa vilja, sätta dem ur stånd att i längden, med den kraft
och den verksamhet, som embetet fordrar, fullgöra dess åligganden.
Ty värr måste de dock, under nuvarande förhållande, bibehålla
sina platser, äfven då tid vore att de drogo sig undan och lem
-
Deli 30 November e. nr.
nade rum för bättre krafter. Enl. hvad allmänt är kändt, ega
nemi. Häradshöfdingarne icke annan lätt till pension, än den dem
tillkommer såsom delegare i 3:dje klassen af civilstatens pensionsinrättning,
der det årliga underhållet, enl. reglementet d. 30 Dec.
1858, är 1,000 rdr rmt, förut blott 750 rdr samma mynt. Följden
är ock den, att de i det längsta sjelfve söka att förrätta sina
embeten, ofta med högeligen försvagade själs- och kroppskrafter,
och sedan, då detta icke längre går för sig, på grund af läkarebetyg,
söka och erhålla tjenstledighet i åratal, dock hvarje gång
för endast ett år i sender. Under deras återstående lifstid måste
tjensten sedermera uppehållas, efter förordnande af personer, som
ofta erhålla ringa ersättning för sin möda, samt i alla fall, i ans.
till deras osäkra ställning, så snart de förvärfva tillräcklige s. k.
»meriter», söka och erhålla nådig befordran till annan ort, hvilket
förorsakar förnyade ombyten af vikarier, ibland så ofta, att icke
någon innehar ett förordnande att förestå en domsaga så länge,
att han hinner blifva med ortens förhållande bekant. Då ett sådant
förhållande är, så väl för det allmänna, som för dem, hvilka
nödgas domstolartie anlita, högst ofördelaktigt, hoppas jag R. St:r
skola inse nödvändigheten deraf, att Häradshöfdingarne sättas i tillfälle,
att, vid upnådd ålder af 05 år, lemna sina tjenster. För att
likväl en häradshöfdingarne medgifven pensionsrätt skall upfylla
ändamålet dermed, fordras, att den bestämmes med als. på vigten
deraf, att yngre män komma att innehafva dessa mödosamma domarebeställningar,
samt på de åldriges lefnadsbehof och icke på deras
plats i rangordningen; ty eljest är jag säker, att ingen häradshöfding,
med stöd af sin i K. B. d. 23 Sept. 1688 och g 36
Regeringsformen bevarade rätt, lemnar sin plats. På grund af
allt detta, får jag hemställa, det måtte R. 8t:r besluta:
att från och med 1860 Häradshöfdingar må, då de
upnått en ålder af 65 år, och innehaft häradshöfdingeembetet
i minst 15 år, ega rätt att, vid afskedstagande!,
å allm. indragningsstaten, erhålla en årlig
pension af 4,000 rdr rmt.
Om remiss till StatsUtsk:t samt kommunikation med MedSlånden
anhålles ödmjukeligen.
Begärdes på bordet.
Vidare upläste Gr. Taube en motion,så lydande:
På skäl, som finnas närmare utvecklade i sammansatta Statso.
LagUtsk:ts, vid förlidne Riksdag, Betänk. N:o 51. i ani. af
utaf mig väckt motion, om »stiftande af en lag, rörande afskedande
af Statens embetsmän. som, i följd af vansinne, lamhet, blindhet
eller annan obotlig sjukdom, längre lid varit urståndsatte att
deras tjenster bestrida», vågar jag ånyo ödmjukast föreslå, att R.
St:r måtte för deras del, antaga en så lydande lag:
Statens embets- eller tjensteman, hvilken, i följd af
vansinne, blindhet, lamhet eller annan obotlig sjukdom,
under tre på hvarandra följande år oafbrutet va
-
570
Den 30 November e. m.
rit urståndsatt att sin tjenst förrätta, utan att an),
vidare är för handen, att han kan åter vinna tjenstbarhet,
må, sedan detta förhållande blifvit genom föregången
ransakning behörigen utredt och styrkt, vid
domstol, derunder han för embete eller tjenst lyder,
medelst dom kunna från tjensten skiljas. Dock att
härvid iakttages;
dels att, derest han då, enl. författningarne är berättigad
till pension från allm. indragnings staten, eller
allmän pension-inrättning, sådan pension honom för
hans, återstående lifstid, genom vederbörandes förordnande,
tillägges;
dels att, om han icke är sålunda till pension berättigad,
eller den honom tillkommande pension icke
motsvarar den lön eller löneinkomster utom stat, hvarifrån
han med tjensten blifvit skiljd. honom må å allm.
indragnings-staten af K. M. tillerkännas, med afräkning
likväl af det pensionsbelopp, som från allmän pensionsinrättning
kan honom tillfalla, ett belopp svarande
emot lönen, samt, oro inkomster utom Staten tjensten
åtföljer, hvad de i medeltal utgjort enl. sednaste tio
årens bevillnings-taxering;
dels ock att han, för det fall, att han möjligen
framdeles kan blifva i stånd att i tjenst åter inträda,
må, vid derom skeende ansökning, tillgodonjuta den
tur- och befordringsrätt, som han före endtledigandet
från tjensten innehade; men med skyldighet vid återgåendet
i tjenst, hvarmed lön eller inkomster utom
stat åtlöljer, att frånträda pension, som honom i följd
af endtledigandet tillerkänts.
Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall icke ega tilllämpning
i afs. på Tullverkets personal, för hvilken
skall lända till efterrättelse hvad för densamma särskildt
är stadgadt.
Med anm., att den olikhet, som förefinnes i detta förslag, vid
jemförelse med det af mig förra gången förelagda, är föranledd af
ändring, vidtagen i följd af anm. hos II. o. Ad. vid återremissen
af ofvanförmälte afstyrkande betänk., får jag ödmjukast anhålla om
remiss till LagUtsk:t samt kommunikation med de öfriga RiksStånden.
Denna motion kommunicerades MedStånden och remitterades
till StatsUtskrt.
Frih. Cederstöm, Rudolf, väckte följande motion:
Det är en allmän och ej minst inom vår tid bestyrkt erfarenhet,
att personer, hvilka egna sitt lif åt litterära eller vetenskapliga
arbeten, sällan för de offentliggjorda resultaterna af sina forskningar
erhålla en lämplig belöning, om ens ersättning, och att de någon
gång vid dylika företag måste vidkännas förluster. Inom vissa grenar
af litteraturen är visserligen stundom författareskap ganska vinst
-
Ilen 30 November e. in. 571
gifvande; inom andra deremot, — och dessa äro vanligen de mest
förädlande, de för efterverldeu mest fruktbärande — är det för en
skriftställare nästan omöjligt att derpå vinna sin utkomst.
I särdeles hög grad måste detta vara förhållandet i ett laud,
såsom vårt, der en föga talrik befolkning och de obemedlade villkor,
hvari många jemväl af de bildade sig befinna, lemna ringa
utsigt till i synnerhet rent vetenskapliga arbetens afsättning i någon
större skala.
Följden häraf blir, att endast personer, som ega enskild förmögenhet,
eller åtnjuta lön af Staten, komma — i allmänhet taget
— uti tillfälle, att på lediga stunder rikta sitt lands litteratur,
hvars utveckling ock derföre uti åtskilliga hänseenden bär omisskänneliga
spår af ett sådant förhållande. För den egentliga vetenskapsmannen
gäller detta, såsom nyss är antydt, i ännu högre grad.
Har en sådan icke lyckats intaga plats i en akademisk katheder,
eller erhållit anställning vid elementar-lii ro verken, — tjenster, hvilka
hvar för sig uptaga sin tid och sin man, — så blifver hans
verksamhet i de flesta fall antingen qväfd i broddén, och sålunda
förlorad för menskligheten, eller ock, om den i trots af alla dessa
hinder mognar och bär frukter för andia, utan sådana för honom
sjelf. Jorden, bergsbruket, och andra lofliga industrier föda sin
man; Staten ger bröd åt sina tjenare, kyrkan åt sina målsmän;
det är blott vetenskapen, såsom sådan, hvilken icke synes hafva
något att gifva sina idkare. Samhället har likväl äfven emot dessa,
vissa skyldigheter, dem det i sitt eget intresse icke får förbise.
Det eger i främsta rummet, att, genom en ändamålsenlig organisation
af läroverken, draga försorg om, att de löftesrika krafter, som
kunna slumra inom ungdomen', må väckas till lif och vinna en ohämmad
utveckling. Det bör vidare tillse, att dessa krafter, så snart
de en gång väl hunnit visa sig i lofvande sträfvanden eller fulländande
verk, icke måtte, af brist på lämplig upmuntran, i förtid
domna eller förslappas. Det bör slutligen anse för en dyrbar pligt,
att åt en redan långvarig, i vetenskapens tjenst tillryggalagd ädel
verksamhet egna sin erkänsamma om ock sena hyllning.
Det är af det här sednast antydda åliggandet, förutan hvars
sorgfälliga iakttagande de båda förutnämda samhällspligterna sakna
sin skönaste fulländning, som jag ber att få göra en tillämpning
på föremålet för denna motion. En man, som redan i början af
vårt nuvarande samhällsskick, utmärkt genom en aktningsvärd litterär
och publicistisk verksamhet sedermera genom flera värderika tekniska
skrifter gagnat fäderneslandet och spridt ljus öfver detta rika,
men hos oss ännu så föga upodlade fält, synes redan härigenom
gjort sig förtjent af erkännande och upmuntran från Statens sida.
Men då nu härtill kommer, att samma man, efter forskningar och
ansträngningar i tjugu år fortsatta, tillkämpat sig ett af det stilla
tänkandets vackraste segrar och inför det förvånade Europa framlagt
frukterna deraf i en storartad uppfinning, som spritt en ny
glaus öfver det Svenska namnet, så vågar jag påstå, att fäderneslandet
måste gifva ett uttryck af sin rättvisa stolthet öfver en sådan
man. Hans namif behöfver jag knappt nämna; det har uttalats
57a
Den 30 November e. m.
på denna stora nationernas fest, der arbetet firade sina af inga tårar
fläckade triumfer, och från hvilken arbetets fria söner, likasom industriens
och vetenskapens alla vänner och beskyddare, till sina öfver
jordens hela yta spridda boningar hemförde, bland så många
andra vördnadsbjudande och uplyftande minnen, äfven den oförgängliga
hågkomsten af Georg Scheutz.
Monarker ha redan hedrat räknemachinens snillrika upfinnare
och på samma gång sig sjelfva, då de på hans bröst fristat sina
äretecken. Rysslands kejsare har häruti följt det af Sveriges konung
gifna exempel. Skulle då Svenska nationen ingenting ha att
gifva? Skulle dess representanter icke åt den sjuttiofyraårige, högt
förtjente mannen vilja bereda en utmärkelse, tillika innefattande en
lättnad för hans återstående dagar? Vid en förfluten Riksdag erbjöds
visserligen åt honom ett belopp i egenskap af ersättning för
de utgifter och kostnader, hans ryktbara upfinning åsamkat honom.
Jag befarar dock, att denna ersättning ieke på långt när betäckte
hvad den afsåg att godtgöra. Den välviljande afsigten förtjena!-  likväl alltid sitt erkännande. Men kunna vi med skäl stanna härvid?
Hvem gäldar tänkarens vakor, själsansträngningar och mödor?
Vi kunna det icke till fullo, men vår pligt är att vinnlägga oss
derom i den män, det står oss öppet. Sverige är visserligen ett
fattigt land; men det saknar dock ej medel att belöna dem bland
sina veteraner, sora utmärkt sig, vare sig på ärans eller vetenskapens
fält. Sverige har på sednare tider, i afsigt af industriens
befrämjande, åsamkat sig skulder; det skall, som vi böra hoppas,
ärligt och punktligt betala dessa. Det har äfven skulder af en
moralisk art, hedersskulder i sann och ädel mening; det är en sådan.
hvarom nu är fråga, det är infriandet af densamma, som utgör
ämnet för denna motion, då jag nu vördsamt föreslår
tilldelandet af en årlig pension af 1,200 rdr rmt, att
från och med nästk:de års början ulgå åt förre Audi
tören
Georg Scheutz.
Hr v. Knorring, Erik Oskar: Äfven jag ber att få in
stämma
i den af Frih. Cederström väckte motion, och gör detta så
mycket hellre, som jag var närv:de vid verldsexpositionen i Paris,
då Hr Scheutz’ riiknemachin utställdes, och således hade tillfälle
att bevittna den allmänna beundran, som densamma der tillvann sig.
Motionen jemte yttrandet remitterades till StatsUtsk:t.
Härefter afgaf Frih. Cederström en så lydande motion;
Bland de medborgare af utmärkt och redbart värde, skicklighet
och förtjenst, sora döden sedan sisth Riksdag skördat, må det
tillåtas mig erinra om K. Bibliothekarien och R. af K. N. O. ni. m.
Adolf Iwar Arwidsson, som d. 21 Juni sistlidet år afled i en ålder
af nära 67 år, efter att hafva åt Statens tjenst och litteraturen
cgnat ett lif, fullt af arbete och verksamhet. I Finland stod hans
vagga, den Finska jorden förvarar hans stoft. Hans död inträffade
nemi. under ett tillfälligt besök i hembygden, der han hedrades
Den 30 November e. m.
573
med det mest hjertliga och om en allmän, enhällig och djup högaktning
vittnande emottagande, och der hans bortgång framkallade
talrika uttryck af en liflig saknad. Han hade i yngre år med heder
beklädt en akademisk lärareplats såsom docent i historiska vetenskapen
vid det då existerande Universitetet i Abo. Af politiska
orsaker, hvilka i Svenska ögon icke kuunn bedömas ogynnsamt för
Arwidsson, nemi. såsom härflutne från en hos Kyska regeringen
upkommen, visserligen ej ogrundad föreställning om bristande sympathi
å den unge lärarens sida för Finlands allt närmare anslutning
till, och möjligen skeende framtida införlifvande med, det enväldigt
styrda kejsar-riket, fann han sig föranlåten, att lemna sin fosterbygd.
Han sökte och vann anställning vid K. Bibliotheket i Stockholm
1824, erhöll sin första befordran såsom amanuens derstädes
år 1827, blef förste amanuens år 1834 och utnämndes slutligen till
verkets chef i egenskap af K. bibliothekarie år 1843; ty vice-bibliothekarietjensten
inrättades först långt sednare, under Arwidssons
chefskap. Hans lön såsom K. bibliothekarie upgick endast till
2,7 00 rdr rmt jemte 100 rdr rmt i ljuspenningar. Den förhöjdes
först vid sednaste Riksdag till 4,500 rdr rmt, hvaraf Arwidsson
hann uplefva endast ringa båtnad för sina inkomster. Under de i
Sverige tillbragta 3 4 åren af sin lefnad vinnläde sig den nu hädangångne
att nitiskt tjena det allmänna och fosterlandets litteratur
på den plats, som utgjorde hans verksamhets mål. Oafbrutet
var lian sysselsatt med ordnandet och ökandet af K. Bibliothekets
bokskatter. I detta verks tjenst och i de updrag, som honom i
öfrigt anförtroddes, äfvensom genom författandet och utgifvandet af
litterära arbeten, utvecklade han en ovanlig och värderik förmåga
att gagna och verka. Utan att någonsin åsidosätta någon af de
pligter, han sig åtog, lyckades han att i dessa särskilda versamhetssférer
tillfredsställa alla rättvisa anspråk på hans medverkan och
kraftfulla nit. Det är mig en kär skyldighet, att härvid vitsorda
hans förtjenst och redbarhet vid utförandet af de åligganden, dem
en delegation utaf R. St:r, hvilken jag under flere Riksdagar tillhört,
åt honom öfverlemnat. K. Bibliothekets under hans tjenstetid
ansenligen förökade bokförråd bevittna ock hans rastlösa ifver,
att genom sina många och betydande litterära relationer in- och
utomlands förskaffa oss månget bidrag af högt värde och stundom
utan kostnad, eller mot en genom lämpliga utbyten betydligen lindrad.
De utmärkta och öfvade arbetskrafter, som under hans inseende
danats till detta verks tjenst, och som nu utgöra dess prydnader
och stöd, tala äfven med omisskänlig bevisning för den aflidnes
insigtsfull och ännu på framtida förhållanden inflytelserika
ledning af det honom updragna värf.
På sätt ett härhos bifogadt transsumt af boupteckningen efter
den aflidne utvisar, utgöres den ringa enskilda förmögenhet, han
efterlemuade, af ett belopp, som på enkans andel endast lemnar en
tillgång af 4,691 rdr 2‘/2 öre rmt. Räntan å ett så obetydligt
kapital kan icke lemna utväg till en nödtorftig bergning, äfven när
dertill lägges den pension å 400 rdr rmt, hvartill hon genom sin
mans inbetalningar till CivilStatens Pensionslnrättning är i nämnde
fond berättigad. Lefnadskostnadens dyrhet i förening med den an
-
574
Den iiö November e. m.
Halkande ålderdomens behof påkalla äfven ett billigt afs:de till bestämmande
af ett bidrag, hvilket för enkan vinner sitt högsta värde
derigenom, att det af det allmännas målsmän beviljas henne såsom
en aktningsgärd åt hennes hädankallade makes förtjenster.
Jag utbeder mig af dessa anhr, att vördsamt få hos R St:r föreslå
en årlig pension till belopp af 600 rdr rmt åt K.
bibliothekarien A. I. Arwidssons efterlemnade maka,
enkefru Johanna Carolina Arwidsson, född Armfelt, att
från och med nästkommande år till henne utgå.
Bil. N:o 1. Afskrift.
År 1858 d. 21 Sept. förrättades af RådstufvuRättens undertecknade
deputerade boupteckning efter K. Bibliothekarien och R.
af K. N. O. Adolf Iwar Arwidsson, som i en ålder af 66 år, 10
månader och 14 dagar aflidit d 21 sisth Juni, och efterlemnat,
jemte enkan Johanna Carolina Armfelt, följande arfvingar:
l:o) Sonen, ViceNotarien Hugo Iwar Arwidsson;
2:o) Sonen, PremierLöjtnanten vid K. M:s Flotta, Thorsten Adolf
Arwidsson;
3:o) Dottren Alfhild Johanna Arwidsson, gift med Kammarskrifvaren
vid K. Telegrafverket Albert Ludvig Fris;
4:o) Dottren Sigrid Aura Arwidsson, gift med Notarien i K.
KommerseColl. Gustaf Hegardh.
ViceNotarien Arwidsson, jemväl såsom ombud för modren och
svågrarne, upgaf boets tillgångar och skulder på sätt som följer:
Kontanta medel
Summa Inventarii rdr rmt 738: 81. 11,917: 44.
Afgår
Skuld
— — — — — — — — — — — 2,927: 53.
Af sterbhusets behållning, som enl. denna boupteckning
blifver 8,935 rdr 29 öre, erhåller enkan i
fördel */20 med
446: 76.
Och i giftorätt hälften af återstoden . 4,244: 26*/2.
Summa 4,691: 2'/2.
Den andra hälften tillfaller barnen i fädernearf,
till lika fördelning dem
emellan
4,244: 26‘/2. 8,935: 29.
Efter enahanda grunder fördelas hvad
som inflyter af sterbhusets osäkra
lordringar 738: 81.
Summa Inventarii rdr rmt 738: 81. — 11,917: 44.
Sålunda vara upgifvet, värderadt och förrättadt, betyga Stockholm
år och dag, som förut skrifne äro:
G. Samuelson. W. Rundqvist.
I de transsumerade delarne lika lydande med det oss förevisade
original, betyga
C. W. Norbin W. Th. Strokirk
Rådman. Kanslist i K. CivilDep:sExped:n.
Den 30 November e. m.
Bil. N:o 2.
Att aflidne K. Bibliothekarien Adolf Iwar Arwidssons enka,
fru Johanna Carolina Arwidsson, född Armfelt, af de under förvaltning
af K. Direktionen öfver CivilStatens Pensionsinrättning ställda
fonder icke åtnjuter annan pension, än den henne, genom K. Direktionens
beslut d. 30 Okt. 1858, af CivilStatens enskilda enkeoch
pupillfond tillerkända pension, 400 rdr rmt årligen, varder
härmed, på begäran, intygadt. Stockholm af CivilStatens Pensionsinrättning
d. Nov. 1859. Ex olficio
E. G. Björkman.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Slutligen upläste Erih. Cederström följande motion:
1 § af 1 artikeln uti nu gällande förordn. om tillverkning af
bränvin förbjuder vissa, deruti upräknade tjenstemän, att tillverka
bränvin. Att undantagslagar böra vara så få och så begränsade,
som möjligt, är en sanning, som hvarje för vår urgamla frihet
känslig representant bör söka tillämpa. Det är af detta skäl, som
jag föreslår It. St:r, att underkasta denna § en noggrann revision,
så att icke en tjensteman, hvilken som enskild man eger en jordegendom,
bör beröfvas medel, att af denna egendom taga den inkomst,
hvartill han, såsom medborgare, eljest vore lagligen berättigad.
En lagstiftning, som sätter vissa tjenstemän uti en särskild
kathegori endast i och för bränvinstillverkningen, kan förklaras af
den sinnesstämming, som vid den nuv:de bränvinslagstiftningens
införande gjort sig gällande mot bränvinet i allmänhet, men kan
omöjligen nu försvaras, sedan man numera ser denna sak nied det
lugn, som fordras för en saks rätta bedömande, och sedan just
genom bränvinet Staten erhåller många mill. uti årlig inkomst, de
der för våra betydliga och nödiga utgifter tagas i anspråk.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till vederbörligt
Utsk.
Remitterades till Bevilln.Utsk:t.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz, upläste följ. motion:
Bland de propos:r, som vid sista Riksdag af K. M. öfverlemnades
till R. St:r, var äfven framställning om anslag till uprättande
af en allmän afdikningsplan, eller upgörandet af ett allmänt system
för aflägsnandet af det skadliga öfverflöd på vatten, som utgör ett
af de största hindren för jordbrukets framsteg i vårt land.
Denna propos. var föranledd af LandtbruksAkad:ns underd.
framställning i ämnet.
Ständernas utlåtande lydde som följer:
»R. St:r äro visserligen öfvertygade derom, att stora fördelar
skulle kunna tillskyndas både det allmänna och den euskilda industrien,
om denna sålunda föreslagna åtgärden bragtes till verkställighet;
men, med afseende å de betydliga kostnader, som härtill
skulle erfordras, och då Statens tillgångar redan blifvit i ganska
IH n 30 No v e m b e r e. m.
betydlig mari anlitade, hafva R. 8t:r funnit sig ej kunna lemna
bifall till E. K. M:s uti itrågavrde hänseende gjorda nåd. framställning».
Under sådant förhållande, och då endast en tillfällig brist på
medel hindrade It. St:r att bevilja anslag till en åtgärd, hvars
stora nytta af dem erkändes, förmodade jag att få se en förnyelse
af samma framställning bland Regeringens propos:r till R. St:r vid
denna Riksdag.
Då likväl icke så skett, och detta vigtiga, för hela Sveriges
jordbruk högst gagnelig» förslaget ej bör få falla i glömska, tillåter
jag mig, att, såsom min egen motion, uptaga så vä! K. LandtbruksAkadrns
under d. 14 Juni 1856 gjorda underd. framställning, som
K. M:s med anledning deraf till R. St:r vid sista Riksdag gjorda
nåd. Propos., och beder, att till de af LandtbruksAkadm då framställda
skäl få lägga följande:
Sverige eger inom sina gränser ofantliga sträckor af vattendränkt
jord (kärr, måssor och myror), hvilka ej allenast äro för
kulturen förlorade, utan verka menligt på den redan odlade jorden,
i det de ofta lägga hinder i vägen för dess fullkomliga afdikning,
och utgöra den verkande orsaken till de frostnätter, som ofta förstöra
våra grödor. De försämra klimatet, ej allenast genom den
kyla, de medföra, och de sena vårar och kalla höstar med sent
mognande grödor, de förorsaka, utan ock genom den menliga inverkan
på befolkningens hälsotillstånd, som de utöfva. Deras uttorkande
skulle derföre ej allenast öka, ja kanske fördubbla Sveriges
areal af odlad jord, och både direkt och medelbart öka våra skördar,
utan ock förmildra klimatet och göra landet sundare och angenämare
för dess innevånare.
Jag förnekar ej, att odlingen af dessa vattensjuka delar af
vårt land årligen fortgår; men den fortgår utan sammanhang och
utan system. Jag begär ej heller, att Staten skall gifva medel till
afdikning, eller sjelf afdika den enskildes jord. Hvad jag önskar,
och hvad LandtbruksAkadm i sin ofvannämnde framställning afsett,
är, att för landets odling alldeles oundgängliga hydrografiska kartor
måtte på Statens bekostnad uprättas, och att dessa kartor så
utföras, att alla olika vattenhöjder angifvas, alla för handen varande
tillfällen till sjösänkningar och strömrensningar derå uptagas, och
de möjliga landvinningarne dervid upgifvas, och såmedelst alla förberedande
åtgäder blifva af Staten vidtagna. Derefter skulle jag
önska, att hvarje Svensk man, som älskar sitt fädernesland, ville
taga kännedom om, hvad Sveriges produktion af jordbruket nu är,
och hvad den kunde blifva, då jag ingalunda betviflar, att statsanslag
till alla de storartade företag, som, dem förutan, ej kunna
utföras, skulle af R. St:r beviljas; men också endast till sådana.
Det är ännu i friskt minne, att Westergöthland var en af de
provinser, som oftast ledo af missväxter, och måste genom undsättningar
från Staten bispringas. Det är lika allmänt bekant, att
sådant numera ej behöfver komma i fråga. Men orsaken, som framkallade
detta lyckliga tillstånd, eller åtminstone gaf en väckelse åt
den verksamhet, som beredde det, synes man hafva glömt. Det
var
Den 30 November e. m
var Regeringens beslut, att, då jordens vattendränktn beskaffenhet
var hufvudorsaken till de ofta inträffande missväxterna, bevilja ett
anslag, stort 24,407 rdr bko, hvarmed 422/3 mil stora floddiken
upgräfdes. Sedan utförandet häraf har allt behof af understöd från
Statens sida uphört, tillika med de missväxter, sorn framkallade det.
Ett nytt Sverige kan eröfras inom det gamlas område. Hvad
jag tillåtit mig att föreslå, är första steget dertill. Med fullt förtroende
öfverlemnar jag till R. St:r att möjliggöra detta steg, och
anhåller, att min motion måtte varda till vederbörligt Utsk. remitterad,
samt att ärendet måtte der blifva handlagdt, innan (såsom
vid sistlidne Riksdag), genom beviljade anslag till föremål af vida
mindre vigt än detta, tillgångarne blifvit uttömda.
Remitterades till Stats!1 tsk:t.
Till sistnämnde Utsk. remitterades äfven följande fyra af Gr.
Mörner, Carl Göran Detlof, nu väckta motioner nemi.:
1 :o
Rå det åttonde allm. landtbrukare-mötet, hvilket förlidet år
hölls i Jönköping, väcktes förslag om inrättande af agrikulturkemiska
försöks stationer vid Landtbruks-instiluten på Ultuna och
Alnarp, och detta förslag har sedermera blifvit uti två särskilda
utlåtanden understödt af Landtbruks-akademien, som dervid sökt
visa den stora nyttan i allmänhet af dylika anstalter, samt vigten
särskildt deraf att Sverige måtte genom inrättandet af sådana anstalter
blifva, ju förr ju heldre, delaktigt af de fördelar, sorn ifrån
dem äro att för landets jordbruk förvänta, på samma gång Landtbruks-akademien
utredt, att, till följd deraf att vid dessa instituter
i allt fall måste finnas lärare i kemi, för hvilka endast något
förhöjd aflöning skulle ifrågakomma, och att i öfrigt instituten erbjuda
åtskilliga fördelar, hvilka på andra ställen skulle saknas,
det behöfliga årliga tillskottet för hvardera försöks-stationen ej
skulle upgå till högre belopp, än 4,500 rdr, eller för båda anstalterna
tillsammans 9,000 rdr, hvarförutan af Landtbruks-akademien
är vordet upgilvet, att till upsättande vid Ultuna af försöksanstaltens
laboratorium skulle erfordras 3,000 rdr och för några
smärre byggnader vid Alnarp 10,000 rdr.
Deu upoffring från det allmännas sida, som för ifrågavarande
anstalters tillvägabringande skulle högst erfordras, upgår således
icke till något särdeles betydligt belopp, och vid jemförelse med de
fördelar, som för hela landets jordbruk kunna upstå deraf, att de
rön och vetenskapliga undersökningar, hvilka utgöra föremål
för försöks-anstalternas verksamhet, kunna samtidigt, efter en
gemensam plan, utföras på skilda ställen och att de resultat, som
på dessa olika ställen erhållas, således komma att kontrollera hvarandra
och böra vinna i tillförlitlighet icke endast härigenom, utan äfven
till följd deraf att åtankan på den förestående jemförelsen skail
för dem, hvilka hafva verkställigheten af försöken sig anförtrodd,
innefatta en kraftig upmaning att på dem använda den största noggrannhet
och upmärksamhet, torde utgiften kunna anses för en obeH.
1. 37
578
Den 30 November e. m.
tydlighet. Då emellertid de byggnader och andra anordningar, som
äro nödige innan försöks-anstalterna kunna träda i verksamhet, erfordra
någon tid, men någon personal ej synes behöfva vid anstalterna
anställas förr, än de förberedande åtgärderne blifvit fullbordade,
och dessutom anspråken på Statens medel böra i möjligaste
måtto begränsas, får jag, med kännedom jemväl deraf att Landtbruks-akademiens
vetenskaps-afdelning i sitt först afgifna förslag
ansett försöks-anstalterna vid Ultuna och Alnarp ej böra påkalla
större årlig utgift, än 3,500 rdr för hvardera, vördsamt föreslå:
att, för tillvägabringande af nämnde försöks-anstalter,
jemte det för en gång beviljas till upsättande af laboratorium
vid Ultuna 3,000 rdr och till nödiga smärre
byggnader vid Alnarp 10,000 rdr, tillika för de två
sista åren af nu förestående Statsreglerings-period anvisas
för hvardera anstalterna ett årligt belopp af 3,500 rdr.
Om remiss till SatsUtsk:t af denna min motion anhålles ödmjukeligen.
2:0
Uti det underd. Memorial ang:de åtgärder till jordbrukets
befrämjande, hvarmed Landtbruks-akademien, under d. 10 sisth
Sept., på nådig befallning till K. M. ingått, har akademien, ibland
annat, jemte det den sökt framställa vigteu oell nyttan för landet
af s. k. »agrikultur-kemiska försöks-anstalter», och föreslagit inrättandet
af tre sådana, nemi. en vid Landtbruks-akademiens experimentalfält,
der den äfven redan är under organisation, samt en
vid hvartdera af Landtbruks-instituten vid Ultuna och Alnarp,
tillika upgifvit att för iordningsställandet och vidmakthållandet af
försöks-anstalten vid experimentalfältet erfordrades dels såsom utgifter
för en gång till inköp af boskapskreatur och inventarier, samt för inrättande
af ett mindre laboratorium vid experimentalfältet 4,500: —
äfvensom till upförande derstädes af åtskilliga smärre
byggnader samt verkställande af ändringar i några
af de redan befintlige, nödiga medel, hvilka akademien
uti en sednare skrifvelse af d. 10 Okt. till
siffran bestämt till  25,000: —
oberäknadt den tillgång, som fanns i ett hos Riksg.-
Kont. ännu innestående anslag från förra Riksdagen
af 6,000 rdr, dels ock årligen till bestridande af
aflöningen för den vid försöks-anstalten erforderliga
personal af en föreståndare för jordbruket, en agrikultur-kemist
och en assistent åt denne, samt för inköp
af nödiga reagentier, apparater och kol m. m. 7,000: —
utöfver det hittills utgående anslaget.
Men i K. M:s nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof
hafva de af Landtbruks-akademien sålunda äskade belopp blifvit
på det sätt nedsatte, att K. M. föreslagit R. St:r att bevilja
1 :o såsom anslag för en gång, till upförande af de ifrågasatte
nya byggnaderna och förändring af de äldre, äfvensom till
inköp af kreatur och inventarier, samt upsättning af laboratoriet,
i ett för allt 25,000 rdr, oberäknade de vid sisth Riksdag för
Den 30 November e. m.
579
upförande af en byggnad åt gårdsfolket beviljade, men ännu icke
använde 6,000 rdr; och
2:o såsom årlig anslagstillökning, 5,000 rdr, och uplyser det
vid den nåd. Propos. bifogade StatsRådsProt. öfver CivilArenden
för d. 14 Okt. att afdraget å det för en gång begärda anslaget
skett med föranledande deraf, att den i akademiens förslag uptague
byggnadskostnad ansetts kunna i någon mån nedsättas, om en
del hus sammanbyggdes och befintliga gamla materialier användes,
äfvensom samma Prot. utvisar, att lönerna för tjenstemännen vid
försöks anstalten blifvit i så måtto bestämda till olika belopp, emot
hvad akademien underdånigst föreslagit, att agrikuitur-kemistens
årliga aflöning blifvit minskad ifrån 4,000 rdr till 3,500, samt
föreståndarens från 4,000 rdr till 2,000, men assistentens deremot,
förböjd ifrån 1000 rdr till 1,500, hvarigenom en årlig besparing
på det hela upkommit af 2,000 rdr.
Det är uppenbart, att Pegeringen, vid pröfningen af denna
fråga, varit ledd af den i sig sjelf i hög grad berömliga omtankan,
att ej af R. St:r begära mera, än det ytterst nödvändiga, men enahanda
syftemål, att inskränka sin begäran så mycket som möjligt
var, utan att äfventyra sjelfva ändamålets förfelande, — gjorde sig
redan hos LandtbruksAkadm gällande, ehuru den ej lärer lyckats,
att i sin underd. framställning nog tydligt ådagalägga detta. Af
denna anledn., och då jag befarar, att, om anslagen för försöksanstalten
vid experimental-fältet nedsättas under de af LandtbruksAkadm
upgifna belopp, en sådan anstalt icke skall kunna till vagabringas,
som kan komma att tillskynda landets jordbruk det gagn,
hvilket med densamma varit af Akad:n åsyftadt, har jag funnit
mig upmanad att söka fästa R. St:rs upmärksamhet på några i
LandtbruksAkadms underd. skrifvelse ej särskildt vidrörda omständigheter,
och på grund deraf göra de framställningar, som här nedan
förekomma.
Hvad Åkadal yttrat om angelägenheten deraf, att den vid en
agrikullur-kemisk försöksanstalt anställde kemist måste vara enman
med utmärkt skicklighet och mogen erfarenhet, lärer icke förnekas
af någon, som gjort sig reda för beskaffenheten af de frågor, hvilkas
lösning man af agri kult ur-kemisten väntar, lika litet som det
lärer bestridas, att någon riklig tillgång ej finnes på personer med
dessa egenskaper. För att få behålla en så beskaffad person, då
man lyckats tillvinna sig honom, är det derföre nödvändigt, att honom
förunnas aflöningsförmåner, någorlunda motsvarande, eller åtminstone
ej alltför mycket understigande hvad andra, med honom jemnförliga
vetenskapsmän i allmänhet åtnjuta. Det har således ej kunnat
förbises, att R. St:r vid sisth Riksdag förhöjt lönerne för professorerne
i de verldsliga fakulteterna vid universiteten till 4,500
rdr om året, och bestämt aflöningen för professorerne vid Teknologiska
Institutet här i staden till enahanda belopp, och någon
förmätenhet torde ej böra tillvitas LandtbruksAkadm, om den utgått
från den förutsättning, att den ende på hennes stat upförde
professor — den i agrikultur-kemi — kunde förtjena att ställas i
jemnbredd med nyssomförmälde professorer. LandtbruksAkadm har
580
Den 30 November e. m.
dock ej, livad aflöningsförmånerne angår, för honom fordrat denna fulla
jemnlikhet, nöjd med den öfvertygelsen, att han sjelf tillvunnit sig densamma,
och skall framgent försvara den på det fält, som för vetenskapsmannen
egentligen har värde, det nemi., der det aldrig svalnande
nitet för vetenskapen och det rastlösa sträfvandet att gagna
och att sprida uplysning, täflande upträder. I fråga om lön har
Akadm förmodligen trott det vara mest förtjenstfullt så väl för
dess agrikultur-kemist, som för Akadm sjelf, att framställa i möjligaste
måtto begränsade anspråk, och derföre begärdes ej eller för
agrikultur-kemisten högre belopp, än 4,000 rdr om året, eller 8/g
af hvad de förut omnämnde professorerue åtnjuta. Om detta
ytterligare skulle nedsättas med l/9, och agrikultur-kemisten således
nödgas att åtnöja sig med T/g af hvad hans vederlikar uti Teknologiska
Institutet och vid universiteten åtnjuta, torde detta dock
vara att sätta hans förmåga af försakelse pä ett alltför hardt prof,
och jag vågar derföre vördsamt föreslå,
att aflötiingen för LandtbruksAkadms agrikultur-kemist
må bestämmas tili 4,000 rdr om året.
Beträffande sedermera föreståndaren för jordbruket vid experimentalfältet,
så medgifver jag villigt, att, om till nämnda befattning
endast fordrades en person med de egenskaper och det
kunskapsmått, som vanligen kunna påräknas hos en inspektor,
hvilken benämning i den nåd. Proposm, ehuru, enl. mitt förmenande,
mindre egentligt gifves föreståndaren, skulle den föreslagna
aflöningen vara mera än tillräcklig. Ja! jag vill gå ännu längre,
och säga, att för en egendom af icke större egovidd, än experimentalfältet,
skulle en dugtig befallningsman eller rättare vara allt
hvad som erfordrades, derest fråga blott vore att sköta den så,
som enskildas egendomar här i landet vanligen skötas, för att af
dem draga skälig inkomst. Men nu är här fråga om något helt
annat, — något högre och vigtigare, — att vid experimentalfältet
utföra sådana rön och försök, hvilka genom de resultater, de lenina,
kunna tjena Svenska jordbrukaren till ledning och uplysning, ifråga
om åtgärder till jordbrukets utveckling till större fullkomlighet.
Bör att detta skall kunna med framgång ske, måste den, som har
ledningen af och tillsynen öfver jordbruket vid experimentalfältet,
ej vara ett, så att säga, blott verktyg, som utan annan tanka, än
den, att punktligt lyda, utför agrikultur-kemistens befallningar, utan
han måste varn en person med de vetenskapliga insigter i jordbruket
och den, genom vidsträckt praktik förvärfvade, erfarenhet i
alla dess delar, att han kan med agrikultur-kemisten ingå i öfverläggning
om de ifrågasatta försökens lämplighet, oell med honom
deltaga i upgörandet af planen derför, på samma gång han bör ega den
skarpsinnighet och den iakttagelseförmåga, som vid en sådan anstalt,
som den ifrågavide, nästan dagligen och stundligen tages i anspråk,
derest icke vigtiga moment till förklarande af de fenomener, hvilka
så ofta i den lefvande naturen öfverraska oss, skola undfalla upmärksamheten.
Föreståndaren för experimentalfältet bör således
innehafva den ståndpunkt, i fråga om bildning och vetande, att
han rätteligen kunde kallas Professor i landtbruket, och en sådan
Don 30 November c. m.
581
person bör på detta ställe kunna göra landet så stor nytta, att
lian mera än väl vore förtjent af den utaf LandtbruksAkad:n föreslagna
aflöning af 4,000 rdr om året, hvarom jag således äfven
tillåter mig att väcka fråga. Då det emellertid torde invändas, att
han, såsom bosatt vid experimentalfältet, måste komma att derstädes
åtnjuta åtskilliga natura-prestationer af värde, hvilka vid bestämmande
af hans aflöningsförmåner äfven böra tagas i beräkning,
får jag, för den händelse, att afdrag härföre anses böra ega rum,
vördsamt hemställa,
att föreståndaren vid LandtbruksAkadms experimentalfält
må erhålla en årlig aflöning af minst 3,000 rdr rmt.
Beträffande slutligen kostnaden för de vid experimentalfältet
föreslagne byggnadsarbeten, så torde få uplysas, att det belopp,
som författaren af byggnadsritningarne, Hr Sundius, ansett för
byggnadernes upförande erforderligt, ganska betydligt öfverstigit
hvad Akadui i sitt förslag uptagit, och hvilket grundar sig på beräkningar,
gjorde af föredraganden på mekaniska afdelningen inom
Akadui, Hr Öfverste Stål. Då man tager i betraktande de höga
dagsverksprisen uti trakten omkr. Stockholm, och att allt arbetet
måste genom särskildt för detta ändamål legde arbetare utföras,
och tillika fäster afseende dervid, att vid en offentlig anstalt, sådan
som den ifrågav:de, man i allmänhet fordrar, att der befintliga
byggnader skola förete ett visst utseende af prydlighet, lärer ej
eller, hvad för detta ändamål blifvit hegardt, kunna anses öfverdrifvet,
och är det af dessa anledningar, sorn jag tager mig friheten
anhålla
om beviljande af hela det af LandtbruksAkad:n, såsom
erforderligt anslag för en gång, upgifna belopp.
3:0.
Under det Svenska landthushållningen i dess flesta grenar på
sednare tiden gjort ej obetydliga framsteg, finnes dock en gren
deraf, hvilken icke allenast ej gått framåt, utan fastmera synes
märkbart hafva skridit tillbaka. Denna gren omfattar får-skötseln.
Hedan uti det underd. betänkande, rör:de allmänna åtgärder
tiil jordbrukets befrämjande, hvarmed LandtbruksAkad., d. 14 Juni
1856, till K. M. ingick, sökte Akad. påkalla upmärksamheten på
angelägenheten af åtgärder till fårskötselns uphjelpande, och framställde
förslag i sådant syfte, och K. M. täcktes äfven derom till
lt. St:r vid 185 6 — 58 årens Riksdag aflåta nåd. Propos. Men dessa
framställningar ledde ej till det åsyftade ändamålet, utan R. St:r
förklarade, i underd. skrifvelse, d. 6 Febr. 1858, under vägran af
det begärda anslaget, att Staten ej syntes böra underkasta sig
några vidare upoffringar för fårskötselns utveckling och förkofran,
utan att saken bäst främjades derigenom, att denna industri öfverlemnades
åt den enskilda omtankan, och att medel till inköp af
får från utlandet, derest ett sådant inköp ansågs vara af synnerlig
vigt, lätteligen borde kunna beredas genom försäljning af sådana,
Staten tillhöriga fårkreatur, hvilka icke voro till förädling tjenliga.
Då man besinnar, att det ifrågasatta inköpet skulle göras ur
andra länders yppersta hjordar, och dervid tillika tager i betrak
-
582
Den 80 November e. m.
tande deli fond, hvaruppå R. St:r sålunda gåfvo anvisning, för erhållande
af medel till inköpens verkställande — nemi. kasserade
får ur Statens stamschäferier, — har man svårt att följa den tankegång,
som dikterat detta R. St:rs beslut. Af fruktan att utsäga
en ohöflighet, vill jag ej ens våga en gissning i detta hänseende,
utan lemnar helst gåtan olöst. Förutsättningen om den lätta utvägen,
att för inköpen bereda medel, har emellertid blifvit af erfarenheten
på det mest otvetydiga sätt vederlagd, ty hela inkomsten
för de försålde utmönstrade fåren har ej upgått till mera än
1782 rdr 40 öre rmt, oell för dessa penningar, med tillägg af hvad
förut fanns besparadt af influtna arrende medel från stam-schäferierna,
har ej kunnat erhållas mera än 7 baggar och 10 tackor af Soulhdown-race,
ehuru prisen å fårkreatur voro i England ovanligt låga
sommaren 1858, då inköpet skedde. Att häraf något särdeles inflytande
på får-afveln inom landet ej kan vara att förvänta, inses
lätt, men härvid invänder man kanske, att R. St:r ej eller hafva
väntat något sådant, utan fastmera uttalat den åsigt, att saken
bäst främjades om denna industri öfverlemnades åt den enskilda
omtankan. Det skulle i sanning vara rätt glädjande, om erfarenheten
hade bekräftat riktigheten af denna åsigt, och fårskötseln
således kunde visas redan hafva vuunit den utveckling, att den
för sitt vidare framåtgående till större fullkomlighet ej mera vore
i behof af Statens mellankomst; men, ty värr! lemna de statistiska
upgifterna om den minskade tillgången af inhemsk ull å Norrköpings
ullmarknader, samt om den under sednare åren betydligt
ökade importen af denna vara, en sådan bild af det verkliga förhållandet,
att ett dylikt antagande ej lärer kunna vidhållas af någon,
som icke vill blunda för sanningen. Beslutet att vilja öfverlemna
den Svenska fårskötselns framtid endast åt den enskilda
omtankan synes mig således ej vidare kunna hemta stöd från något
annat, än möjligen från den djupaste misströstan att denna näringsgren,
för hvars omhuldande R. St:r en gång offentligen förklarade
Regeringen sin tacksamhet m. m., någonsin skall kunna
lyfta sig till någon betydenhet för landet. En undersökning, huruvida
en sådan misströstan är befogad eller icke, skulle föranleda
en vidlyftighet, som tiden nu ej medgifver, och jag förbigår den
derföre desto heldre, som jag hoppas den vara fullkomligt öfverflödig.
Hos den, som erinrar sig. att ull är för oss en nödvändighets-vara;
att fåren ganska väl uthärda landets klimat; att vidsträckta
betesmarker finnas nästan öfverallt i landet, hvilka synas
just vara af naturen ämnade till fårbeten; samt att de medel, Staten
hittills utgifvit för fårskötselns befrämjande, blifvit redan under
de närmaste åren, efter sedan utgiften skett, mångdubbelt återguldne
åt landet, kan någon tvekan icke. upstå derom att i detta,
sorn i de flesta lall, misströstan är en dålig rådgifvare, till hvars
röst det vore lika olyckligt, som oklokt, att lyssna.
Under förutsättning; att, sedan erfarenheten numera visat det
oriktiga i de förutsättningar, hvilka vid sisth Riksdag föranledde
R. St:rs afslag till K. M:ts då gjorda nåd. Propos., B. St.:r kunna
finnas benägne att i förnyadt öfvervägande taga den vigtiga frågan
Den 30 November e. m.
583
om åtgärder till fårskötselns befrämjande, bär jag trott mig sd
myckift mindre böra underlåta att genom motion söka göra detta
ämne till föremål för R. St:rs öfverläggningar och beslut, som det
vid K. Mits, vid denna Riksdag aflåtua. nåd. Propos. om Statsverkets
tillstånd oell behof bilagde StatsRåds-protokoll i Civilärenden
för d. 14 sisth Oct. utvisar, att StatsRådets ledamöter,
fastän de ansett kraftigare åtgärder till den inhemska får-afvelns
uphjelpande vara erforderlige, än den blifvit densamma beredd genom
användning af de för försålda, till förädling otjenlige får infliitne
1,782 rdr 40 öre, dock, med afseende på motiverne i lt.
Stirs förra beslut, funnit sig förhindrade att i anleda, af Landtbr.-  Akademis före denna Riksdag gjorda underd. förslag tillstyrka någon
K. Mits åtgärd, och häraf följer att frågan kommer att vid
denna Riksdag ligga nere, derest den ej af enskild man väckes.
Under åren 1828—1830 vidtogos sednast från Statens sida
mera vidtomfattande åtgärder till den inhemska får-afvelns förbättrande,
dervid man hufvudsakligen hade för ögonen det med
då för handen varande förhållanden öfverensstämmande syftemål,
att söka förskaffa sig ull af möjligen största finhet och godhet,
och till så stor mängd, som i förening härmed kunde erhållas.
lie Staten tillhöriga scbäferier, som då bildades, bestodo dels af
Elektoral- och dels af Southdown-får, och hafva sedermera, utan
yttre understöd, varit för sin vidare utveckling helt och hållet
öfverlemnade åt sina egna krafter.
Elektoral-fåren, hvilka inköptes ur Saehsens och Preussens
bästa hjordar, hafva fortfarande bibehållit de egenskaper, som då
utgjorde deras berömmelse, och ett öfvertygande bevis härom har
erhållits genom den höga plats, som den Svenska elektoral-ullen
intog på industri-utställningen i Paris. Uti den officiella rapporten
öfver juryns pröfning af den derstädes utställda ullen, upsatt af
Inspektören öfver de kejserliga schäferierna, Tvärt, ställes Svenska
ullen i tredje rummet, eller näst efter den Österrikiska och Preussiska,
under tillkännagivande, att utställningen från Sverige endast
innehöll få prof, men att fyra Svenska utställare hade sandt ullfällar
af den högsta finhet och af en för klädesfabrikationen förträfflig
karakter. Alla dessa fyra prisbelönades med första klassens
medalj, och voro tre af de belönade profven hemtade från Statens
stam-schäferier samt det fjerde från Ilr Bruks patronen von Celsings
enskilda schäferi på Biby. Frågan är således icke här om uphjelpande
af en genom vanvård i lägervall kommen kreaturs-stam,
utan att då denna stam, oaktadt den fortfarande befinner sig på
den honom ifrån början anvisade ståndpunkt, och visat sig med
heder kunna uthärda täflan med djur af enahanda slag från andra
länder, likväl, till följd af förändrad konjunktur på verlds-marknaden,
fått ett förminskadt värde, som gör dess bibehållande i
dess närvarande skick föga förenligt med god hushållning, åtgärder
måtte vidtagas till dess utveckling i sådan riktning, att den åter
må varda lönande. Uti öfriga länder på Europas kontinent har
en sådan förbättring af stam-hjordarne äfven blifvit med framgång
utförd på det sätt, att man medelst inköp och användande af mera
Den 30 November e. m.
ullrika och storvexta baggar lyckats höja hjordarnes ull-afkastning
och öka deras kropps-storlek, och enahanda förfarande synes härstädes
vara af omständigheterna oundgängligen påkalladt, derest
ändamålet med ifrågav:de schäferier ej skall helt och hållet förfelas
och Staten t. o. m. äfventyra att icke någon enskild skall vilja
dem till vård och underhåll vidare emottaga. För utförande af
denna förbättring skulle, efter hvad Landtbr.Akadm i dess underd.
framställning af d. 14 Juni 1856 upgifvit, för närv:de endast behöfvas
ett inköp af några af de ädlaste baggar, som i Tyskland
kunna erhållas, men hvilka dock äro ganska dyra, och jag vågar
derföre föreslå,
att 6 å 8 baggar, med här ofvan omnämnda egenskaper,
måtte, för att begagnas vid Kronans stam-schäferier
på Arup och Ultuna, inköpas der de kunna erhållas
af den mest fullkomliga beskaffenhet, samt att härtill
måtte anvisas ett belopp af 8,000 rdr.
Det andra slaget af får, hvaraf Kronans stamschäferier består,
eller de s. k. Soutdown-fåren, äro att hänföra till köttfår, och ega
relativt ringa ull-produktion. Till förbättrande af dessa stamhjordar,
hvilka ifrån början ej lära varit af den mest utmärkta beskaffenhet,
har sedermera icke någon annan åtgärd blifvit vidtagen, än den,
som bestått uti det förra året verkställda inköpet af 7 st. baggar
och 10 tackor, och hvilken förbättringsåtgärd i viss mån påminner
om den måttstock, homöopathiens anhängare följa vid botemedels
användande. Då LandtbruksAkadms Eörvaltnings-komité gick i
författn. om detta inköp, skedde det mera, för att ej underlåta
något, som på Komitéen kunde ankomma, än i den föreställning,
att denna åtgärd skulle på Svenska fårafvelns uphjelpande kunna
utöfva något särdeles inflytande. Om något verkligt gagnande
skall härvid kunna uträttas, måste derför åtgärderne fortsättas, och
ytterligare inköp af baggar och tackor göras i England. Jag vill
derföre vördsamt hemställa,
att, för detta ändamål, ett belopp af minst 8,000 rdr
må under nästa statsregierings-period ställas till K. M.s
disposition.
Hvad sålunda till uphjelpande och förbättrande af Statens nu
egande stam-schäferier skulle erfordras, upgår följaktligen sammanräknadt
ej till mera, än 1 6,000 rdr, och ehuru knappa tillgångarne
må vara, vill jag dock ej föreställa mig att ett land, som under
nära 30 års tid icke lemnat dessa anstalter något understöd, men
som under samma tid kunnat årligen använda ej obetydliga belopp
dels till sådane industriella förslag af problematisk nytta, som silkes-odlingen,
och dels till inköp af hundradetals exemplar af sådane
böcker, som icke på annat sätt kunnat finna hvarken afnämare
eller läsare, nu skulle sakna utvägar till bestridande af en
utgift, som'är nödvändig, derest landets jordbrukare skola för sitt
yrke kunna af Statens stam-schäferier hemta de fördelar, som med
dessa äro afsedda, och hvilket kommer att mångdubbelt återgäldas
det allmänna. Men af Landtbr.Akadm redan flere gånger åberopade
-
I)eii 30 November e. m.
pade utlåtande, af d. 14 Juni 1856, inliemtas att, utom hvad
sålunda behöfver göras för de redan befintliga stam-schäferierna,
skulle det vara af stor nytta, om dessutom ett schäferi på Statens
bekostnad upsattes af sadane lår, hvilka på samma gång gifva
mycket kött och mycken ull, och Akad:n, som ansett att, ibland
far af sadant slag, de s. k. Cotswolds-fåren förtjenade företrädet,
har derföre äfven föreslagit inköpet af ett stam-schäferi af sådane
djur till ett antal af 50 tackor och 2 baggar. Med hänvisning
till de skäl, som Akadm till stöd för detta sitt förslag andragit,
och hvad ytterligare finnes i ämnet anfördt i Akad:ns d. 10 sisth
Sept. till K. M, ingifna underd. memorial, ang:de åtgärder för
jordbrukets befrämjande, anser jag mig jemväl böra väcka fråga
om beviljande af 9,000 rdr för inköp af får utaf ofvan
upgifna race för bildande af ett stam-schäferi med, så
vidt ske kan, det antal djur, som Akad:n föreslagit.
Om remiss af denna min motion till Stats-Utsk:t får jag vördsamt
anhålla.
4:o.
Sedan LandtbruksAkadm hos K. M. gjort underd. framställning
derom, att då Akad:s Sekreterare, Hr Joh. Theophil Nathhorst,
under innevar;de år upnått den ålder af 65 år, vid hvilken Statens
civila embets- och tjenstemän äro i allmänhet berättigade att,
om försvagad helsa dertill föranleder, ur tjenst afgå med pension
från allmänna Indragningsstaten, rätt till enahanda förmån måtte
honom beredas och att pensionsbeloppet måtte bestämmas till 4,500
rdr årligeu, så har K. M. täckts härtill i så måtto lemna nådigt
bifall, att K. M. hos R. St. föreslagit, att Sekret:n Nathhorst må,
under de för Statens civila embets- och tjenstemäns pensionsrätt i
allmänhet stadgade vilkor, tillerkännas 3,600 rdrs pension på allmänna
Indragnings-staten efter erhållet afsked.
Vid utsättande af detta pensionsbelopp har tillämpning skett
af den vid förra Riksdagen bestämda grund, att af de då förhöjda
löner, som öfverstego 3,000 rdr, endast 80 proc. skulle såsom pension
beviljas, och riktigheten af denna grunds tillämpning vill jag
på intet sätt ifrågasätta, än mindre bestrida. Då likväl särskilda
förhållanden i afs:de på Sekretm Nathhorst förekomma, hvilka synas
mig kunna utgöra billighetsskäl för beviljande åt honom af rättighet
att, på sätt LandtbruksAkadm föreslagit, få såsom pension
åtnjuta hela lönens belopp, 4,500 rdr, utbeder jag mig att med
några ord få häruppå fästa upmärksamheten.
Anhållan om pensionsförmån åt Sekretm Nathhorst grundar
sig ej på något lagligt anspråk häruppå från hans sida, utan härleder
sig från det, enl. min åsigt, för Staten vida vigtigare afseendet
på hans stora förtjenster om Svenska jordbruket och på det
utmärkta sätt, hvaruppå han, under en tidrymd af snart 20 år,
derunder jordbruksnäringen inom landet gjort hastigare framsteg,
än någonsin förut, såsom LandtbruksAkad:s Sekret, dertill medverkat.
Härtill kommer dessutom att Sekretm Nathhorst under större
delen af denna tjenstgöringstid endast varit i åtnjutande af en »å
knapp aflöning, att den svårligen kunnat vara tillräcklig ens för
H. I. 37$
Den 30 No Tern ber e. m.
honora personligen, än mindre för underhållet och upfostran af en
talrik familj, att han således under sitt sträfvande att gagna fäderneslandet
och det allmänna, långt ifrån att kunna göra några besparingar
för kommande dagar, måst till fyllande af de dagliga behofven
i ej ringa grad anlita sin enskilda förmögenhet; att lian
utom de honom såsom Sekret, i LandtbruksAkad:n numera tillkommande
4,500 ldr, upbär 600 rdr såsom arfvode för bestridande af
Sekret.-befattningen hos StamhållenderiStyrelsen, hvilket belopps
beviljande såsom pension LandtbruksAkadm ej kunnat ifrågasätta,
och hvarom ej heller från annat håll fråga blifvit väckt, samt slutligen
att han vid afgång från Sekret.-tjensten i LandtbruksAkadm
går miste om den dermed förenade förmånen af fri bostad i Akad:s
hus, hvilken förmån ej är af så ringa värde och desto mindre torde
böra helt och hållet förbises, som lt. St. vid sisth Riksdag beviljat
en då redan ur tjenst afgången tjensteman, med afs:de å mistningen
af boställsrum, förhöjning å den honom förut tillagde pension.
Alla nu af mig omförraälda omständigheter torde sammanlagda
kunna anses tala för den begäran, jag vördsamt vågar framställa,
att Hr Sekretm Nathhorst må förklaras berättigad, att
vid afgång ur Statens tjenst å allmänna ludragningsstaten
under sin återstående lifstid åtnjuta en emot
haus nuvar:de ion såsom Sekret, i LandtbruksAkadm
svarande årlig pension af 4,5 00 rdr.
Denna min motion anhåller jag måtte varda till StatsUtsk:t
remitterad.
Hr von Francken, Georg Wolfgang, upläste följande
motion:
En motionär har vid denna Riksdag föreslagit att R. St:r skulle
ingå till K. M. med anhållan att K. M. till näst sammanträdande
Ständer täcktes aflåta Propos. om ett nytt hofstalls byggande, så
att Konung Oscars gåfva måtte snart framstå för verlden i hela
sin vackra gestalt. För min del föreslår jag
att R. St. redan vid denna Riksdag måtte bevilja ett
förslagsanslag af 100,000 rdr till plats5 inköpande.
Man vet att tomterna år från år stiga i värde i hufvudsta
den.
Det tillhör således en klok ekonomisk beräkning att Staten,
så fort som möjligt, sätter sig i besittning af nödig plats för hofstallets
byggande. Dessutom skulle ett sådant anslag vittna om
att vi upfattat det vackra och oegennyttiga i Konung Oscars gåfva,
att vi med förkärlek omfatta hans höga tanka att låta Sverige genom
sin hufvudstad framstå i en förherrligad gestalt inför Europa.
Begärdes på bordet.
Härefter afgaf Hr von Francken följande skriftliga anförande
:
Den 30 November e. m.
Då K. M:ts nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof
blifvit direkte öfverlemnad till StatsUtsk:t, och jag således då ej
var i tillfälle att yttra mig deröfver, beder jag nu, sedan densamma
blifvit utdelad, att få göra några bemiirkningar dervid.
Hvad första HufvudTiteln beträffar, så anser jag att den summa
af 75,000 rdr, som är föreslagen för H. K. II. Hertigen af Dalarne,
i händelse af H. K. H:s förmälning, är väl knapt tilltagen,
och ang:de de 6,000 rdr, som äro begärda till H. K. H. Hertigens
af Östergöthland stall, kan jag ej finna att man med denna summa
kan underhålla ett stall värdigt en Konglig person.
3 6 år äro förflutna sedan nuvande Statsanslaget fastställdes
för DD. MM. Konungen och Drottningen. Sedan den tiden har
allting blifvit betydligt dyrare och i följe deraf embetsmännens löner
förökade. Statens Öfverhufvud är den enda, för hvilken ej någon
tillökning egt rum.
Det är blott i förbigående jag ansett mig böra anmärka att
dessa saker fästat min upmärksamhet, men som de röra den K.
Familjen enskildt och K. M. ej föreslagit det annorlunda, anser
jag det ej tillständigt af mig att härutinnan väcka någon förändring.
Fjerde HufvudTiteln pag. 20, under rubriken Beväring, läses:
»LifB«väringsReg:t. I anledning — — — — — — —
Den äskade tillökningen i gardes-befälets antal är icke allenast
behöflig utan ock nödvändig, då den trupp, som fordom exercerats
af LifBeväringsReg:tets befäl, numera är öfverflyttad till Gardesltegme;
men då medlen till genomförandet af detta förslag äro föreslagna
att tagas af det anslag, sorn hittills varit afsedt för LifBeväringsRegit,
synes det mig hafva varit nödvändigt, att det nu
nämnda förslaget åtföljts af något annat om hurudant de på Stat vid
LifBeväringsReg:t qvarvarande officerares öde skall blifva. Ty då
dessa officerare voro de enda i Arméen, som vid förra Riksdagen
icke hugnades med löneförhöjning och således nu under en Statsregleringsperiod
lefvat på, jag må säga, förknappning, vore det dock
allt för obilligt att låta detta tillstånd fortfara. Jag föreställer mig
ock att, då R. St. uttryckte sin önskan, att en reorganisation af
LifBeväringsReg:t skulle ega rum, och de derföre vid förra Riksdagen
nekade någon löneförhöjning åt. LifBeväringsRegtts officerare,
deras mening icke kunde vara, att officerarne vid Reg:t skulle allt
framgent förblifva vid de knappa lönevilkor, som f. n. dem bestås.
Ty att t. ex. 500 rdr, hvilken summa utgör en löjtnants hela årliga
inkomst, är och förblifver en otillräcklig aflöning, det lärer väl
ej kunna nekas.
Saunt är att deras tjenstgöringsskyldighet, genom den numera
uphörda vaktgöringen inom K. Slottet, blifvit förminskad och att
officerarne, med undantag af 5 st., som turvis kommenderas att vistas
i Stockholm för expeditions-förande, ega rätt att emellan vapenöfningarna
vistas hvar de behaga; men om också en och annan är
belåten med denna lindriga tjenstgöring, så kan man dock antaga,
att flera, hvilka gått in såsom officerare vid reg:t af böjelse för
568
Den 30 November e, m.
militär-yrket och i akt och mening att avancera och ega militärisk
framtid i likhet med officerare vid andra regementen, nu måste finna
sig högst obelåtna och svikna i sin förmodan, då den K. Proposin
icke nämner ett ord om hurudan deras lott hädanefter skall blifva.
På allmänna Indragnings-staten är hegardt en årlig pension
af 600 rdr åt KommendörKaptenen m. m. Abraham Wilhelm Lavéns
enka, Mathilda Palmstedt. Det härvid afgifna yttrande tyckes
antyda att detta egentligen är hegardt med alside fl Lavéns förtjenster
om Sjö-krigsvetenskapens utveckling och såsom lärare.
Då emellertid Lavén var att betrakta såsom en af våra utmärktare
vetenskapsmän och han helt och hållet upoffrade sig för
vetenskapen och sitt yrke, får jag till Ilöglofi. StatsUtskits ledamöter
hemställa, huruvida icke de, då denna fråga förekommer, skäligen
kunna höja den begärda pensionen till 1,500 rdr, och får jag
till Utskit här bifogadt öfverlemna lista och 2:dra häftena af K.
KrigsVetenskaps Akadins handlingar detta år, der Ofverste Carl
Stål på ett utmärkt sätt skildrat Lavéns förtjenster.
Jag anhåller vördsamt att dessa mina bemärkningar måtte
varda till StatsUtskit remitterade, och anhåller om Hr Gr. o.
Landtmis propos. härå.
Detta anförande blef äfven bordlagdt.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. V* 1 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
