# ID: svediakorp-gov649
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,784
# sentences: 5,270
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PKOTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖ GLOELIGE
VID
lagtima Hiksiiagen i ^tfldUjolm
ÅK 1859-1860.
JFiifafn Wiftrt.
»♦
STOCKHOLM,
typografiska föreningens boktryckeri,
1859.
kJedan R. St:r genom 69 g i Riksdags-beslutet af den 10 Mars
1858 blifvit kallade, att till Lagtima Riksdag sig i liufvudstaden
infinna d. 15 Okt. 1859, samt K. M., genom öppet Nådigt
Bref af d. 10 sistl. Juni, behagat samtlige R. St:r derom erinra,
blef å den sålunda utsatta dagen Riksdag med vanliga ceremonier
utblåst; och täcktes K. M. till Landtmarskalk i Nåder utnämna H. Exc.
En al Rikets Herrar, f. d. Just.StatsMinistern, Presidenten i K. M:s och
Rikets Svea Hofrätt, R. o. K. af K. M:s O., Ordens Kansler, Storkors af
K. Norska S:t OlalsOrden, Hr Gr. Guslaf Adolf Sparre, som, efter
det han inför II. M. Konungen aflagt Landtmarskalks-eden och
blifvit öfverlemnad tili de 2:ne äldste tillstädesvarande Gr:ne, H.
Exc. En af Rikets Hrr, RiksMarskalken, R. o. K. af K. M:s O.
m. m. Hr Gr. Mauritz Axel Lewenhaupt och f. d. StatsRådet,
GeneralLöjtnanten, K. m. St. af K. S. o. N. O. m. m. Hr Gr.
Adolf Fredrik Nils Gyldenstolpe, af dem beledsagad, begaf sig till
Riddarhuset och derstädes vid ingången emottogs af Riddarh.Direkt.,
Riddarh.Sekret, och öfrige till Riddarh.Kansht hörande personer.
Derefter utsatte H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med 10 och 11 gg i Riddarh.Ordn., l:a uppropet af R. o.
Ad:s första anteckning till nästföljande söcknedag, Måndagen d. 17
Okt. kl. lif. m., 2: a uppropet af samma anteckning till Tisdagen
d. 18 Okt., äfven kl. lif. m., samt 2: a anteckningens båda uprop
till Onsdagen d. 19 Okt., att hållas det förra kl. 11 f. m. samt
det sednare kl. 6 e. m.; hvarefter, sedan berörde anteckningar
blifvit förrättade, Högloft. R. o. Ad. sammanträdde första gången
Thorsdagen den 20 Oktober 1S59
in pleno kl. 11 f. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, öpnade sammanträdet med
följande tal:
Högvälborne och Välborne Hrr Grefvar, Friherrar,
Ridders- och Adelsmän!
Då jag nu för andra gången erhållit min Konungs kallelse
att under ett riksmöte vid R. o. Ad:s öfverläggningar föra ordet,
har jag känt stor tvekan, huruvida jag sk lille våga åtaga mig detta
dyrbara, men ansvarsfulla förtroende. Om jag egt att afse det
ringa måttet af mina krafter och det behof af lugn, som gör sig
4
Den 20 Oktober.
efter år af möda och arbete gällande, hade jag visserligen önskat
att befrias från ett kall, som jag ej känner mig kunna fylla så
som jag det borde, och hvilket måste nu blifva svårare vid minnet
af det utmärkta sätt, hvarpå R. o. Ad:s öfverläggningar under sednaste
Itiksdagar varit ledda. — Med mina pligter emot Konung
och Fädernesland har jag dock icke ansett förenligt att draga mig
tillbaka der min ringa förmåga af dem tages i anspråk; jag har
derföre vågat emottaga det maktpåliggande updraget och jag har
gjort det med tacksam hågkomst af det utaf inig alltid högt värderade
förtroende och den utmärkta välvilja jag förut af R. o.
Ad. fått röna.
Mitt allvarliga upsåt iir och skall blifva att utöfva detta kall
med sann oväld så sorn dess beskaffenhet krafvel-, att, så vidt i
min förmåga står, riktigt och noggrannt tillämpa Grundlagarne och
Kiddarh.Ordn., samt att söka upprätthålla och försvara Konungamakten
och R. St:rs rättigheter, efter hvad jag mig vid afläggande
af min ed förpligtat. Dessa mina sträfvanden skola ock, jag är
derom fullt förvissad, stödjas af R. o. Ad:s djupa fosterlandskärlek
och varma nit för allt. som kan lända till landets gemensamma
bästa. Det är på de medborgerliga dygdernas väg som R. o. Ad.
skall häfda sin rätt att vara Rikets första Stånd, det är genom
deras utöfvande R. o. Ad. skall bibehålla sin väl förvärfvade ära
samt i fosterlandets och frihetens tjenst skörda nya lagrar, lemna
nya minnen åt häfderna.
Med dessa förhoppningar får jag nu vördsamt helsa R. o. Ad.,
förklara våra sammanträden började, samt innesluta mig i R. o.
Ad:s välvilja och förtroende.
Efter detta helsningstal lät H. Exc. Hr Gr. och Landtm,
upläsa Stadgan till ordnings vinnande vid R. o. Ad;s sammankomster
af d. 16 Nov. 1823, äfvensom det d. 4 Dec. 1834 dertill
beslutade tillägg.
Härefter yttrade H. Exc., Hr Gr. o. Landtm, att, till
följd af de förändringar RiddarhusSaten sedan sista Riksdagen un
dergått,
en omarbetning i vissa delar af förenämnda Stadgar
befunnes nödig, hvarföre ett förslag i sådant hänseende blifvit
af Riddarh.-Direkt, uppgjordt, hvilket skulle till Riddarh.Utskrs
handläggning öfverlemnas.
Jemte tillkännagifvande, att, i enlighet med R. o. Ad:s beslut
vid sednaste Riksmöte, samt; då den lokal, som tillförene varit till
klubb-rum åt R. o. Ad. uplåten, icke kunnat för ändamålet erhållas,
de i Riddarhuset befintlige s. k. Secreta Utskotts-rummen
blifvit till samtals- och kapp-rum inredde, samt denna lokal jemväl
t. v. inrättats till klubb för R. o. Ad., anmälte H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att, som genom berörde förändrade anordning
tvenne ingångar till RiddarhusSalen blifvit beredde, men i 16 g
Riddarh.Ordn. vore stadgadt, »att ingen må på Riddarhuset inträda
innan han för Vakthafvande UnderOfficeren upvisat den honom
lemnade inträdespolett», det blifvit nödigt att, utom det vanliga
Deli 20 Oktober.
5
antal manskap, som bestridt vaktgöringen vid stora ingången till
RiddarhusSalen, reqvirera ännu en Underofficer, hvilken erhållit
plats vid den i kapp-rummet befintliga upgång till salen, och anhöll
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., med anledning häraf, att de af
E. o. Ad:s Ledamöter, hvilka begagna denna väg för attupkomma i RiddarhusSaleu,
behagade för bemälde Underofficer upvisa sina polletter.
Sedermera erinrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, att, jemlikt
39 § Riddarh.Ordn., det berodde på R. o. Ad. huruvida främmande
åhörare må få bevista Ståndets öfverläggningar, hvarjemte H.
Exc. hemställde om R. o. Ad. bifölle att äfven vid denna Riksdag
främmande åhörare må erhålla tillträde till läktaren i RiddarhusSalen,
samt att med utdelningen af biljetter finge tillgå som
hittills.
Ropades Ja.
Härefter behagade H Exc. upropa Gr. Lewenhaupt, Erik
Aug., som anförde:
Vid 2-.a anteckningens 2:a uprop i går afton upvisades
en så lydande fullmakt: »Till den lagtima Riksdag, som i
Stockholm skall hållas och tager sin början d. 15 Okt. 1859,
befullmäktigas härmed Kapitenen Frih. Axel Wilhelm von Knorring
att för Adeliga ätten de Laval N:o 355 intaga säte och
stämma på Riddarhuset, hvarvid han ovilkorligen förpligtas, att
ställa sig till efterrättelse den af K. M. och R. St. antagna och
besvurna R. F. af d. 6 Juni 1809, jemte R. O. af d. 10 Febr.
1810 och öfriga gällande Grundlagar. Bockerud och Elgarås d.
14 Sept. 185 9. Carl Fredrik de Laval, f. d. Kapten.»
Då enligt 8 § Riddarh.Ordmn alla fullmakter ovilkorligen
skola vara författade i enlighet med det i nämnde § intagna formulär,
hvarest endast förekommer, att den befullmäktigade skall ställa
sig till efterrättelse Rikets gällande Grundlagar, utan att något
uppräknande af dessa förekommer, men i nu ifrågavande fullmakt
stå uppräknade 2:ne af Rikets Grundlagar jemte tillägget öfrige
gällande; ansåg sig Riddarh.Direkta: icke på en så författad fullmakt,
emot Riddarh.Ordms stadgande, kunna utlemna pollet; hvadan
innehafvaren deraf anhållit att, på grund af 15:de § Riddarh.Ordn.,
få frågan hänskjuten till R. o. Ad:s pröfning. Med ani. häraf får
jag vördsamt anhålla,* det H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, behagade
inhemta Ståndets yttrande rörande ifrågakomne ärende.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då den upiästa fullmakten,
om jag eljest fattat den riktigt, verkligen innehåller, att innehafvaren
deraf skall ställa sig till efterrättelse Rikets Grundlagar och derjemte
omnämner två af dessa Grundlagar, anser jag Riddarh.Ordms
föreskrift om fullmaktens lydelse vara uppfylld, samt dessutom
något tillagdt, som alldeles icke ändrar lagens mening. För min
del kan jag således icke finna annat, än att R. o. Ad., utan att
frångå Riddarh.Ord:s föreskrift i detta fall, bör kunna godkänna
fullmakten, hvilket jag alltså får tillstyrka.
De ii 20 Oktober.
Hr Ce(1 eraehiö 1 ti. Rob. Theopil.: Då det i 8 § Rid
darh
.Ordmn iir stadgadt, att fullmakt, för att vara gällande, ovilkorligen
skall ega dea lydelse, sorn i nämnde § finnes upgifven,
anser jag det vara af vigt att följa denna föreskrift, enär man eljest,
om man gör en afvikelse en gång, äfven måste göra det en annan,
hvilket allt kan gifva ani. till obehagliga tvister. Föröfrigt förekommer
i den upplästa fullmakten ingenting om de förändringar,
sorn sedan grundlagarnes stiftelse deri blifvit gjorda, hvadan jag
finner ett ytterligare skäl till mitt yrkande, att man bör hålla sig
till Riddarh.Ordn.-s tydliga föreskrift, hvaraf dessutom uti förevide
fall ingen annan skada kan för fullmaktens innehafvare uppstå,' än
några dagars uppehåll tilldess han kan skaffa sig en ny fullmakt.
Jag kan således icke för min del bifalla den gjorda anhållan om den
ifrågav-.de fullmaktens godkännande.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag skulle anse att
Hr Cederschiöld i sitt yttrande hade fullkomligt rätt, såvida icke
15 § Riddarh Ordmn förutsatte, att fall kunna inträffa, som föranleda
R. o. Ad. att deröfver besluta. Skulle stadgandet i 8 §
vara alldeles ovilkorligt, blefve 15 § utan betydelse, och då i den
ifrågavrde fullmakten ingenting finnes, som strider mot innehållet
af det föreskrifna formuläret, samt dertill kommer att en pröfningsrätt
i,- fall, sådana som detta, är R. o. Ad. medgifven, hemställer
jag, i likhet med Frih. Palmstjerna, huruvida icke skäl förefinnes
att godkänna den upvisade fullmakten.
Sedan öfverläggningen nu blifvit förklarad slutad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, då den fullmakt, som här vore i
fråga, innehölle den afvikelse från det i 8 § Riddarh.Ordn. föreskrifne
formulär att, i st. f. orden »hvarvid han ovilkorligen förpligtas
att ställa sig till efterrättelse Rikets gällande Grundlagar»,
blifvit införde »hvarvid han ovilkorligen förpligtas, att ställa sig
till efterrättelse den af K. M. och R. St:r antagna och besvurna
R. F. af den 6 Juni 1809, jemte R.O. af den 10 Februari 1810 och öfrige
gällande grundlagar»; samt enär fullmakt, jemlikt Riddarh.Ordn:s
stadgande ovilkorligen skall vara författad i enlighet med omförmälde
formulär, H. Exc. förmodade, det R. o. Ad. torde finna Riddarh.
Direktm hafva riktigt förfarit, då den ansett sig icke kunna
på en så beskaffad fullmakt utlemna pollet; men då nu fråga blifvit
väckt, att, på grund af 15 § Riddarh.Ordnm, jemförd med 21
§ R. O., R. o. Ad., sedan ärendet blifvit draget under dess pröfning,
måtte, enär den mening, som i oftanämnde fullmakt blifvit
i st. f. den i Riddarh.Ordnm föreskrifne införd, snarare innehölle
något för mycket än för litet, samma fullmakt godkänna, hvaremot
å en annan sida blifvit, på uppgifne skäl, yrkadt, att fullmakten
icke måtte varda godkänd, ansåg sig H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
böra först inhemta R. o. Adis tanke, huruvida berörde fullmakt må
godkännas och pollet åt Frih. v. Knorring utlemnas; hvarefter och
sedan propos. i enlighet härmed blifvit framställd, R. o. Ad.
besvarade densamma med öfvervägande ja.
Den 22 Oktober.
7
H. Exc. Hr. Gr. o. Landtm, tillkännagaf slutligen, att RiksSt:n
skulle Lördagen den 22 dennes på f, m. komma att emottaga
hvarandras belsnings-deputationer samt anmodade de Ledamöter,
som ville deltaga i den till MedSt:n afgående helsnings-deputation,
att dertill anteckna sig hos Riddarh.Fiskalen, som äfven egde anteckna
de Ledamöter, hvilka önskade deltaga i R. o. Adis deputation
för afläggande af de till samma dags e. m. utsatta underd.
upvaktningar hos H. M. Konungen och den K. Familjen.
Uppå sedermera af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., åtskiljdes R. o. Ad. kl. | till 12 på dagen.
In fidem,
Albert Munck.
Lördagen den 22 Oktober 1859.
Plenum kl. 11 f. m.
Gr. Lewenhaupt, Erik Aug., anförde: Jag anhåller
att H. Exc Hr Gr. o. Landtm, behagade inhemta det Höglofl.
Ståndets tanke, huruvida redan nu, innan Riddarh.Utsk. hunnit
bildas, åt de vakthafvande vid ingången till Riddarhus-Salen må beviljas
en gratifikation efter samma grund, som vid föregide Riksdagar.
Uppå derom framstäld propos. behagade R. o. Ad., med
bifall till Gr. Lewenhaupts hemställan, besluta att till det vid ingångarne
till Riddarhussalen posterade underbefäl och manskap gratifikation
utur Riddarhus-kassan skulle under denna Riksdag utgå
efter enahanda grunder som vid föreg.de Riksdagar.
Anmäldes att från Hederv. BondeSt. ankommit en Deputation,
och blef denna Deputation på öfligt sätt emottagen och inbeledsagad.
Deputationen anfördes af Riksdagsmannen från Jemtlands Län
Nili Lanton, som yttrade:
8
Den 22 Oktober.
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk,
Högloft. Ridderskap och Adel!
Då R. St:r nu återigen sammankommit till ett allmänt Riksmöte,
får BondeSt. genom oss, dess deputerade, enligt gammal god
sed och på grund af hjertliga känslor, till H. R. o. Ad. frambära
sin vördsamma välkomsthelsning.
Maktpåliggande äro de pligter, som Representanterne äro kallade
att utöfva, och stort är det mål, hvartill allas sträfvanden böra
syfta. Om ock intressena någon gång kunna synas skiljda, så beror
detta blott derpå, att de betraktas från olika synpunkter eller
att de icke äro verkliga och sanna, ty annars skola de nödvändigt
sammanfalla till ett, det gemensamma fäderneslandets. Den upplysning
och de ridderliga tänkesätt, som man hos R. o. Ad. är
van att finna, skola otvifvelaktig! — BondeSt. är derom förvissadt
— verksamt bidraga till att bringa våra blifvande förhandlingar
till ett med detta enda intresse öfverensstämmande slut.
Lifvadt af denna tröstrika förhoppning och af en varm känsla
för fosterlandets val, utbeder sig BondeSt. att fortfarande få vara
inneslutet i H. R. o. Ad:s aktning, välvilja och förtroende.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. emottager med uppriktig tacksamhet den helsning,
Hederv. BondeSt. nu låtit framföra. Det skall blifva för R. o. Ad.
tillfredsställande att under fullgörande af de pligter detta Riksmöte
ålägger oss alla, kunna få ådagalägga sina vänskapsfulla tänkesätt
emot MedSt. och ej minst emot Hederv. BondeSt., som säkert med
urgammal svensk redbarhet skall visa att fäderneslandets väl är det
för alla våra sträfvanden gemensamma målet, som lättast vinnes om
endrägt leder arbetet. — Med dessa tänkesätt anhåller R. o. Ad.
att Deputerade behagade till Hederv. BondeSt. återbära uttrycken
af R. o. Ad:s vänskap, aktning och förtroende.
Deputationen afträdde.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. M. Konungen
och den K. Familjen ville i afton kl. 7 emottaga R. o. Ad.-s
UppvaktningsDeputation, och anmodade dem, som önskade få deltaga
i denna Deputation, att infinna sig i RiddarhusSalen en half
timma före nyssnämnde tid.
H. Exc. tillkännagaf vidare, att, enligt honom af H. M.
Konnngens OfversteKammarherre lemnadt meddelande, 50 Ledamöter
af R. o. Ad. jemte Riddarh.SekreLn äro inbjudna, att nästa
Måndag den 24 dennes, efter å RiksSalen slutad ceremoni, intaga
middag å det K. Slottet vid en för Ledamöter af R. o. Ad. särskildt
anordnad taffel; hvarjemte H. Exc. anmodade dem, som önskade
begagna en sådan inbjudning, att dertill låta anteckna sig
hos Riddarh.Fiskalen.
Deli 22 Oktober.
9
Äfvenledes tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att lian
nyss fått emottaga 50 biljetter till inträde i Kyrkan under den
Gudstjenst, som nyssnämnde dag, före Riksdagens öpnande å RiksSalen,
komrae att hållas, samt jemväl 50 biljetter för inträde, å
RiksSalen, under dagens ceremoni. Dessa biljetter hade blifvit aflemnade
till Riddarh.Fiskaleu, för att utlemnas till dem af Ståndets
Ledamöter, som ville anmäla sig till begagnande deraf.
Härefter anmäldes och emottogs på vanligt sätt en Deputation
från Vällöfl. BorgareSt., anförd af Riksd.fullm. för Stockholms Stad,
Grosshandl. Fredrik Adolf Rinman, som anförde följande:
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk, En af Rikets Herrar,
samt Högvälborne och Välborne Herrar Ledamöter af
Högloft. Ridd. oell Adeln!
Då till H. R. o. Ad. vid innevarande Riksmötes början,
BorgareStis vördsamma helsning och lyckönskan, genom oss, dess
Deputerade, framföres, sker detta med uttryck af BorgareStis utmärkta
högaktning, öfvertygelsen, att sann fosterlandskärlek är den
grund, hvarpå H. R. o. Ad., likasom de öfriga RiksStm, bygger
rådslagen och besluten, samt den af denna öfvertygelse följande säkra
förhoppning, BorgareSt. eger om H. R. o. Ad:s kraftiga medverkan
till de förestående riksdagsärendenas befordrande till en för
landet ändamålsenlig och hugnerik lösning.
Med dessa tänkesätt anhåller BorgareSt. att få vara inneslutet
i H. R. o. Ad:s ynnest och bevågenhet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, svarade sålunda: Den hels
ning
och välönskan, Hrr Deputerade nu från det Vallöf!. BorgareSt-
framfört, emottager, R. o. Ad. med tacksamhet och erkänsla. —
Manga stora och för landets materiella eller andliga utveckling vigtiga
frågor böra vid R. St:rs nu började sammankomst lösas och
R. o. Ad. gör sig förvissad att Vällofl. BorgareSt. med uplyst sakkunskap
och sannt nit skall omfatta allt, som kan lända till det
gemensamma fosterlandets bästa. För åstadkommande deraf är dock
enighet och samverkan St:n emellan af så väsendtlig vigt. Då de
särskilda delarne af Representationen med tillit och vänskap till hvarandra
söka detta mål, skall det ock vinnas. R. o. Ad. skall städse
bemöda sig derom, med försäkran hvaraf R. o. Ad. anhåller att Hrr
Deputerade ville till Vällofl. BorgareSt. återbära uttrycken af R.
o. Ad:s högaktning och förtroende.
Deputationen afträdde.
Anmäldes och emottogos med öfiiga ceremonier ,2:ne H. M.
Konungens ÖfversteKammarjunkare,Gr. Johan Alexander Sparre
och t. f. ÖfversleKammarjunkaren, KnbinettsKammarherren, Hen ri k
10
Den 22 Oktober.
Gabriel Falkenberg, hvilka tillkännagåfvo, att de, på K. M:s Nåd.
befallning, infunnit sig för att bjuda Hr Landtm, jemte R. o. Ad:s
Ledamöter att om Måndag d. 24 dennes infinna sig i Storkyrkan,
för att derstädes bevista Gudstjensten, samt sedermera inställa sig
i Konungens våning i det K. Slottet, för att deltaga i den procession,
som komme att företräda IL M. Konungen då han ville afgå
till RiksSalen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr OfversteKammarjunkare
att till H. M. Konungen frambära R. o. Ad:s underdia
vördnad och trohet, jemte försäkran att R. o. Ad. komme att
ställa sig K. M:s Nåd. kallelse till efterrättelse.
Hrr OfversteKammarjunkare utbeledsagades.
Sedermera anmäldes äfven en Deputation från Högv. PresteSt.,
anförd af Biskopen i Göteborgs Stift, L. N. O., Mag. Gust.
Dan. Björk, hvilken helsade R. o. Ad. med ett så lydande tal:
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk,
En af Rikets Herrar!
Höglofl. Ridderskap och Adell
Vid början af ett nytt Riksmöte är det för PresteSt. en sann
tillfredsställelse att med uttryck af högaktning och förtroende bringa
Höglofl. R. o. Ad. sin helsning.
Har man ännu ett hjerta för sin fosterjord, är man tacksamt
fästad vid dess minnen och motser man med något hopp sitt lands
förkofran för den kommande tiden, i anslutning till den utveckling,
som de förflutna åldrarne gifvit oss, dS kan man i sanning
icke med likgiltighet uppträda i den riddaresal, der Rikets första Stånd
är samladt, der män skådar ättlingarne af de ädle, hvilkas sköldemärken
från alla håll möta med erinringar om flydda tidskiften.
Man känner sig då ock manad, att med varmt sinne tillönska dem,
som för närvarande skola på detta rum öfverlägga om vårt lands
angelägenheter, en lycklig fortgång i frejdade fäders fotspår, ehvad
det gäller omsorg om fäderneslandets yttre försvar, för hvilket hugstora
ättefäder offrat lif och blod, eller vårdandet af landets inre
styrelse, förvaltning och hushållning, enl. föredömet af dem, hvilka
i fredliga idrotter användt sitt snille och nedlagt sina mödor samt
dermed åt sitt namn förvärfvat att upptagas bland Rikets Riddersmäns
och af efterkommande bäras med ära. Af Sverigei ära är
detta hus framgent en minnesvård; de som här rådpläga, äro ock
kallade att vara denna äras främsta målsmän; men huru nära är
icke densamma förknippad med den evangeliska tro, hvars upprätthållande
och befordran närmast åligger Sveriges PresteSt. ? De
hafva känt och erkänt detta, de stora Konungar, hvilka grundlagt
och utbildat vår närvarande samhällsordning, men ej endast de
sjelfva, utan ock de män, som stått vid deras sida och varit dem
behjelpliga att värna och stödja ett älskadt fosterland, att ordna
och befästa dess samfundsskick, att åt dess förkofran bereda trygghet
och utveckling. Att den ande, som lifvade de hädangångne
Sveriges store, när de på grundvalen af ren protestantisk kristen
-
Den 22 Oktober.
11
dom uppförde och sammanhöllo statsbyggnaden, ännu är bland
Sveriges E. o. Ad. rådande, iir för PresteSt. icke endast kärt att
tro, utan till en glad förhoppning i detta hänseende har ock den
sednare tiden gifvit stöd genom flera kraftigt talande bevis på de
tänkesätt, hvilka inom detta hus gjort sig gällande. Med desto
större tillförsigt frambär PresteSt. för den nu begynta Riksdagen
åt E. o. Ad. sin vördsamma tillönskan af ljus och kraft ofvanifrån,
af framgång och välsignelse åt alla ädla bemödanden för Sveriges
sanna ära, så oskiljaktigt förbunden med gudaktighetens till vext,
folkbildningens befordran och vetenskapernas hägn, dessa stora intressen,
som PresteSt. framför andra Stånd känner sig kalladt att
bevaka. För dessa intressen motser PresteSt. med förtroende en
kraftig samverkan från Högloft. R. o. Ad. och innesluter sig, med
tacksam hågkomst af gamla och nya förbindelser, också för detta
Riksmötes arbeten, uti R. o. Ad. ynnest och välvilja.
Detta tal besvarades af H. Ex c. Hr Gr. o. Landtm, sålunda:
R.
o. Ad. emottager med hjertlig tacksamhet Högv. PresteSt:s,
genom Hr Biskopen och Hrr Deputerade framförda, helsning och
välönskan. Med nöje skall R. o. Ad. äfven under denna Riksdag
omfatta tillfället att gerna lyssna till Högv. PresteSt:s rådslag,
som, vi äro derom öfvertygade, skola vittna om varm fosterlandskärlek,
upplyst nit och mogen pröfning af hvad som bäst kan
lända till fäderneslandets väl, utveckling och förkofran af det ädla,
goda och nyttiga. Att i vänskap och endrägt med öfriga Stin
kunna härtill samverka, skall utgöra föremålet för R. o. Ad:s bemödanden.
R. o. Ad. anhåller att Hr Biskopen och Hrr Deputerade,
återförande till Högv. Ståndet uttrycken af dessa tänkesätt,
behagade försäkra Ståndet om R. o. Adis sanna högaktning, vänskap
och förtroende.
Äfven denna Deputation utbeledsagades i vanlig ordning;
hvarefter H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Gr. Lewenhaupt,
Er. Au g., att, såsom Ordf. för R. o. Ad:s Helsnings-Deputation
till Med Stin, nu till dem afgå; till följd hvaraf Gr.
Lewenhaupt med öfriga Deputerade afliigsnade sig.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till Riddarh.
Kanslit blifvit under försegling aflemnade ett exempl. af R. St:s
åren 1858 och 1859 församlade Revisorers särskilda Berättelser
öfver verkställd granskning af BankoVerkets ställning, förvaltning
och räkenskaper; och beslöts, sedan föseglingarna blifvit brutne, att
dessa berättelser skulle kommuniceras MedStin.
Hr Estenberg, Carl Christian: Mångenstädes inom vårt
land har en kraftig upmaning gjort sig gällande med afseende
på reformation i Kyrkan, och tidens kraf påfordrar en på djupet gående,
grundlig förbättring inom Svenska Kyrkans organisation. Huru denna
II
Dan 22 Oktober.
kyrko-förbättring bör tillvägabringas, derom äro meningarne ganska delade;
men knappt någon enda, den sanna Kristna Kyrkans verklige vän
och befordrare torde finnas, som är nöjd med kyrkoväsendets närvarande
beklagansvärda ställning inom vårt land. Att söka bota bristerna
genom smärre, förnämligast på Kyrkans utsida företagna förbättringar,
torde icke vara till stort gagn för Kyrkan, enär hela byggnaden
förråder inre brister af det alirabetänkligaste slag. Sådana inre
brister bestå deruti, att Gudstjensten förrättas på ett emot Guds
uppenbarade Ord rent af stridande sätt, att prester insättas i församlingen
likaledes på ett emot Guds uppenbarade ord motsatt
vis, att Ordets källor mer och mer grumlas, orenas och förgätas,
så att det snart ser ut i vårt kyrkoskick, som skulle Luthers
kyrkoreformation antingen helt och hållet hafva förfelat sitt ändamål,
eller som skulle denna reformations innersta väsende, Guds
Ords sannskyldiga och lefvande kunskap, hafva blifvit inom vår
Svenska Kyrka icke mer någon väsendtlig hufvudsak, utan snarare
en sak, som med den allra godtyckligaste sorglöshet får behandlas.
Att påpeka Kyrkans brister, innan förhoppning är att få dem af
hulpna,
synes mig här mindre välbetänkt; derföre må det tillåtas
mig att blott antydriingsvis, såsom redan skedt är, nämna dessa brister,
och må den detaljerade beskrifningen öfver dessa brister anstå tills
vidare. De, som med vist nit beifra Kyrkans brister, känna alltför
väl, att om dessa brister skola kunna afhjelpas, böra de hvarken
göras större eller mindre än de i verkligheten äro; äfvenså böra
de förhandenvarande bristerna icke utskrikas bland dem, som hvarken
förstå eller äro kallade att bota dem; derföre synes mig nödigt,
att ett urval af sakkunniga män taga berörde ämne i öfvervägande,
på det att Kyrkans angelägenheter icke må lemnäs till pris åt de
okunnigas och illa sinnades hugskott. Då således förr eller sednare
vid denna och följande Riksdagar, vigtiga motioner med afseende
på Kyrkan äro att förvänta, och då, som vi veta, en K. Propos.
med afseende på religionsfriheten äfvenledes emotses, vågar jag inför
Högloft. R. o. Ad. vördsammast föreslå, att R. o. Ad. till R.
St:rs Konst.Utsk. ingifver Förslag om bildande af ett Utsk., benämndt
Kyrko-tJlsk., sammansatt af både Clerus och Laici, hvilket,
jemte de öfriga Utskiti, komme att af R. St:r, på enahanda sätt
som de redan befintliga Utskm, nedsättas, och inom hvilket alla
vid denna Riksdag förekommande K. Propos:r samt öfriga motioner,
med afseende på Kyrkans angelägenheter, skulle förberedas genom
Förslag till R. St:r. Äfvenså blefve, i händelse ett sådant KyrkoUtsk.
bildades och såsom stående grundlagsenlig institution för
framtiden bibehölles, tillfälle beredt att åt kyrkliga frågor vid Riksdagarna
egna den sorgfällighet, dem tillkomma bör, i det ämnen
af kyrklig natur komme att vid ett sådant Utsk. behandlas.
Motiverna till detta mitt vördsamma förslag ligga så uppenbara,
att jag anser öfverflödigt att ens borttaga tiden med att
nämna dem. Insigt, ordning och sakkännedom kunna icke nog
tagas i anspråk, då fråga iir att omhägna och vårda Kristna
Kyrkans klenodier. I dess närvarande skick synes hägnaden deromkring
vara nära totalt raserad, och Kyrkans fiender lemnäs full
Den 22 Oktober.
13
frihet att på allt vis oskära helgedomen. Och om det är en obestridlig
sanning, att Konungarnes Konung, den himmelske Melchisedek,
Jesus Kristus, är Kyrkans Öfverhufvud, som blifvit menniska
för att borttaga verldens synd och gifva menniskan igen den
genom synden förlorade Guds natur, så är det en ovilkorlig följd
af denna eviga sanning, att samhället, det menskliga samhället, kari
ingalunda fortfara att vara ett kristligt samhälle, med mindre det
införlifvar i sina grundelementer Guds Ords lifskraft och den Hel.
Andes himmelska gåfvor. Der nu Kyrkans angelägenheter antingen
rent af skiljas ifrån Statens, eller inom dess författning intaga
ett oansenligt eller underordnadt rum; der sväfvar samhället ögonblickligen
i fara att tillspillogifvas åt den förstörelse, som hotar
Kristi fiender, de må vara att betrakta såsom hela folk, eller enskilda
familjer eller individer. Kristi sannskyldiga kyrka har sina
rättmätiga fordringar inom samhället, och dessa Kyrkans rättigheter
och ärender bevakas illa, om de rent af lemnäs till pris åt
otrons makter, eller på sin höjd slumpvis behandlas, utan så noga
afseende huru de afgöras.
Denna min vördsamma motion, att H. II. o. Ad. till
Konst.Utsk. ingår med förslag om ett Kyrko-CJtskotts bildande för
beredandet af de ärender, som vid denna Riksdag komma att omfatta
Kyrkans angelägenheter, anhåller jag vördsamt måtte utan
upskof komma under öfverläggning, på det, i händelse H. R.
o. Ad. finner för godt att bifalla den, beslutet derom må kunna
hinna utan tidsutdrägt cirkulera till de öfriga ltiksSbn, med inbjudning
till dem, att deltaga deruti. Hvaröfver jag vördsamt anhåller
att Högvälb. Hr Gr. o. Landtm, till H. R. o. Ad. framställer
propos.
Flere Ledamöter hördes begära denna motion på bordet.
Hr Tham, Casper Vict. Vollrath: Jag begärde egent
ligen
ordet för att anhålla om motionens bordläggning. Jag skulle
gerna nöjt mig med denna åtgärd, för att icke å min sida väcka
split eller söndring i religiösa frågor, såvida icke den värde talaren
begagnat sådana uttryck som dessa: »att Guds Ord icke rent och
klart läres inom församlingarne,» »att prest.erna icke predika i enlighet
med Guds ord och lag.» Häremot anhåller jag för min del att få
nedlägga en högtidlig reservation. Jag tror ej att den viirde motionären
riktigt pröfvat och granskat de förhållanden, hvaröfver han yttrat
sig. Har man fordom kunnat kasta en skugga öfver Svenska Kyrkans
presterskap, så vågar jag dock tro att den tidpunkt är inne, då denna
skugga kan anses aflägsnad och att allmänheten med skäl kan medge,
att om någonsin ett vackert, sannt och kristligt lif rört sig inom
Kyrkans arbetscorps, så är det just nu i denna stund.
H. E x c. H r G r. o. L a n d t m. förklarade, att sedan motionen
blifvit begärd på bordet, densamma komme att der hvila.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 1 e. m.
In fidem,
Albert Munck.
14
Den 24 Oktober.
Måndagen den 24 Oktober 1859.
Plenum kl. £ till 11 f. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Riddarh.Sekretm
Albert Munck, uti en till H. Exc. aflemnad vidlyftigare skrifvelse,
hvars upläsning icke nu torde erfordras, anhållit att, i anseende
till sin nuvar:de sinnesstämning och för återvinnande af krafter efter
öfverstånden sjukdom, erhålla tjenstledighet antingen tills vidare
eller på bestämd tid; i ani. hvaraf och då H. Exc. förmodade, att
det förhållande, som föranledt den sålunda gjorda ansökningen, vore
för R. o. Ad. bekant, H. Exc. hemställde, att R. o Ad. behagade
bifalla ltiddarh.Sekretms anhållan att tills vidare erhålla ledighet
från denna befattning.
Ropades ja.
Härefter yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, enligt 61
§ uti Instruktionen för Riddarh.Direktm och Riddarhusets Tjenstemän,
det ålåge Förste Riddarh.Kanslisten att, i händelse af laga
förfall för Riddarh.Sekretm, föra R. o. Adrns protokoll, så framt
R. o. Ad. ej annorlunda derom förordnade; men att Förste Riddarh.
Kanslisten W. E. Dalman hos H. Exc. anmält sin önskan att
f. n. varda befriad ifrån detta åliggande; till följd hvaraf H.
Exc. ansåg sig böra hemställa, huruvida R. o. Ad. ville till Dalmans
berörde anhållan lemna sitt samtycke.
Sedan jemväl denna hemställan blifvit af R. o. Ad. med ja
besvarad, föreslog H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att undertecknad
måtte erhålla förordnande att t. v. och intill dess R. o. Ad. funne
för godt att annorledes besluta, förrätta Riddarh.Sekret.-tjensten;
hvilket af R. o. Ad. bifölls.
Efter det undertecknad häruppå intagit den för Riddarh.Sekretrn
bestämda plats vid Landtm:sbordet, anmälde sig och yttrade
Gr. Lewenhaupt, Erik August: Då den deputation, jag
hade äran anföra för att på R. o. Ad:s vägnar helsa MedStm, derifrån
återkom, var plenum hos R. o. Ad. redan afslutadt. Jag får
derföre nu vördsamt meddela, det vi blifvit anmodade att till R.
o. Ad. återföra uttrycken af de öfriga Ståndens högaktning, vänskap
och förtroende.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf härefter att R. o.
Ad:s Bänkmansfördelning blifvit upprättad och att tryckta exemplar
deraf funnos att tillgå i RiddarhusKansliet; äfvensom att val af
R. o. Ad:s Bänkman komme att ega rum i morgondagens plenum.
Den J5 Oktober.
15
Sedan de 2:ne Härolder, som skulle gå framför R. o. Ad.,
ankommit, afgick H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, med R. o. Ad. nära
kl. 11 till Storkyrkan, der Riksdagspredikan blef hållen af Biskopen
i Karlstads Stift, Magistern Johan Anton Millén. Efter slutad
Gudstjenst begaf sig R. o. Ad. till K. Slottet samt åtföljde H. M.
Konungen till RiksSalen, hvarest H. M. med ett tal i Nåder helsade
R. St:r. Härefter uppläste H. Exc. Hr StatsMinistern för
Utrikes Ärendena K. Maj:ts Nådiga Berättelse om hvad i Riket
och dess Styrelse sig tilldragit sedan sista Riksdag; hvaruppå och
sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, samt Talmännen uti underdåniga
tal tolkat RiksStms underd. vördnad och tillgifvenhet, R. o.
Ad. åtföljde H. M. Konungen till dess rum i K. Slottet, der R.
o. Ad., enligt före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, åtskiljdes
kl. £ 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Tisdagen den 25 Oktober 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s sisth dag å
RiksSalen uplästa och sedermera till H. Exc. Hr Gr. o. Landtm,
öfverlemnade Berättelse om hvad i Riket och dess Styrelse sig tilldragit
sedan sista Riksdag.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att val af Bänkmän
nu komme att företagas, och anmodade de blifvande Bänkmännen
att, enligt i går utfärdadt anslag, i dag kl. | 6 e. m. sammanträda till
val af R. o. Ad:s Elektorer; hvarefter och sedan 18 § i Riddarh.-  Ordn. blifvit uppläst, förstnämnde val förrättades, dervid till Bänkmän
blefvo utsedde för
1:sia Bänkm:s-Afd:n:
M 51. Gr. Posse, Gösta, med 8 röster, och
» 55. Gr. Cronhjelm till Flostad, Lars Fredrik, med 7
röster.
2 :dra Bänkm :s-Afd:n:
JW 100. Gr. Stackelberg, Fullm. Gr. Taube, Fredrik Wilhelm,
med 8 röster, och
» 117. Gr. von Stedingk, Ernst Ludvig, med 9 röster.
lfi Den 25 Oktobsr.
3:dje Bänkm:s-Afd:n:
M 128. Gr. Barnekow, Kjell, med 8 röster, och
» 17. Frih. Fleming af Liebelitz, Axel, med 7 röster.
4:de Uänkm:t- Afd:n :
JU 64. Frih. Duwall, Carl Gustaf, och
» 77. Frih. Behbinder, Fredrik Wilhelm; hvardera med
9 röster.
öde Bänkm ;s-A[d:n:
JM 140. Frih. Leuhusen, Carl Herman, och
» 154. Frih. Bennet, Carl Stephan; hvardera med 7 röster.
öde Bänlsm:s-Afd:n :
JM 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, med 8 röster, och
» 275. Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, med 7 röster.
7:de Bänkm:t-Afd:n:
JM 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, och
» 379. Frih. von Vegesach, Achilles; hvardera med 9 röster.
8:de Bänkm-.s-Afd:n:
JM 395. Frih. Tamm, Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Emanuel
Itomanus, med 9 röster, och
» 1. Hr Lilliehöök af Fårdala, Johan, efter lottning
med JM 7 Hr Sparre af Rossvik, Sigge, hvilka
hvardera erhållit 8 röster.
'J:de Bånkm:s-A[d:n:
JM 49. Hr Bratt af Höglunda, Fullm. Gr. Hamilton, Hugo
Bengt Archibald, och
» 130. Hr Munck af Fulkila, Carl Otto, efter lottning
med JM 121 Hr Hjerta, Carl Gustaf, hvilka
alla tre erhållit hvardera 4 röster.
10:de Bänkm:t-Afd:n:
JM 189. Hr Rääf i Småland, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl
Magnus Casimir, och
» 25 8. Hr Svenske, Fullm. Frih. Cederström, Rudolf;
hvardera med 7 röster.
H:tc Bänkm:t-A[d:n :
JM 478. Hr Printzenskjöld, Carl, och
» 494. Hr Croneborg, Fullm. Frih. Stjernstedt, Johan
Wilhelm; hvardera med 6 röster.
lide Bänkm:s-Afd:n:
JM 645. Hr Möllersvärd, Carl Henrik, och
» 792. Hr Lagerhjelm, Gustaf Reinhold; hvardera med 5
röster.
13:de
Ren 25 Oktober. J7
13-.de
Jtä 873. Hr Hägerflycht, Carl Henrik, med 7 röster, och
» J960. Å. Hr Montgommerie, Hobert Nils Germund, med
8 röster.
1i:de Bänkm:s-Afd.-n:
Jl? 1011. Hr Lagercrantz, Carl Gustaf, med 7 röster, och
» 1092. Hr Leijonmarck, Ewald Gustaf, med 6 röster.
1S:de Bdnkm:i-A[d:n:
JH 1210. Hr Reutersvärd, Patrik Oscar, och
» 1330. Hr Rosentvist, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm
Walter; hvardera med 7 röster.
16.de
J\s 1337. Hr Ridderbjelke, Fullm. Gr. Sparre, Johan Alex
ander,
och
» 1398. Hr Sodenstjerna, Fullm. Gr.‘ Lewenhaupt, Claes
Magnus; hvardera med 9 röster.
17: de Bänkm:S-A{d:n:
15 55. Hr Dahlfelt, Fullm. Gr. Lagerberg, Carl Sven
Axel, och
» 1582. Hr Steuch, Mathias; hvardera med 5 röster.
18:de Bdnkm:s-Afd:n:
JYs 1G96. Hr Bergenstrahle, Alexander, och
» 1749. B. Hr von Ehrenheim, Per Jakob; hvardera med
6 röster.
19:de Bänkm:t-A[d:n :
JYi 1794. Hr von Hofsten, Carl August, med 7 röster, och
» 1917. Hr Berg von Linde, Fullm. Hr von Troil, Samuel
Gustaf, med 6 röster.
20:<le Bänkm:s-Afd:n:
M 1939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig, och
» 1975. Hr Scheffer, Pehr Henrik; hvardera med 7 röster.
21:sla Bänkm:s-Afd:n:
M 1988. Hr Adlersparre, Fullm. Hr Blomstedt, Carl Rein
hold,
med 7 röster, och
» 2001. Hr af Sillén, Lars Gabriel, efter lottning med M
1992 Hr Lagerstråle, Carl Eric, och 2006 Hr
Sandels, Pehr Benjamin, hvilka alla 3 erhållit
6 röster hvardera.
22:dra Bänkm:s-Afd:n:
JVI 2051. Hr Furuhjelm, Elis, och
» 2074. Hr Kjerulf von Wolffen, Fullm. Hr Wästfelt, Lud
vig
Benjamin; hvardera med 7 röster.
I IL ^
18
Den 26 Oktober.
23:dje Bänhm:s-Afd:n ;
JW 2172. Hr Lorichs, Fredrik Reinhold, och
» 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof; hvardera med 7 röster.
24:de Bänlim:i-A[d:n :
J\1 2253. Hr von Holst, Hans Gram, och
» 2275. Hr Lefrén, Johan Pehr; hvardera med 8 röster.
25:le Bänkm:s-Afd:n:
JYS 2325. Hr Fåhraeus, Johan Fredrik, med 7 röster, och
» 2326. Ilr Waern, Jonas, med 6 röster.
R. p. Ad. åtskiljdes kl. | 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 26 Oktober.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för den 20, två för den 22 och ett
för den 25 dennes.
Öpnades Hrr Bankmäns sistledne dag hällne prot. vid val af
R. o. Ad:s Hrr Elektorer; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
2.
Gr.
Lewenhaupt, Eric August.
»
90.
»
Hermansson, Carl.
B
93.
»
Wrangel af Sausis, Tönnes Reinhold.
B
115.
)>
Lagerbjelke, Gustaf.
B
20.
Frih
Bonde, Carl Jedward.
B
26.
»
Leijonhufvud, Axel Gabriel.
b
57.
B
Posse af Säby, Carl Fredrik.
»
210.
B
Ehrencrona, Fullm. Gr. Sparre, Erik.
»
220.
B
Palmstjerna, Carl Otto.
B
245.
B
Lagerfelt, Israél Carl Adam.
»
392.
B
Peijron, Gustaf.
Den 23 Oktober.
19
M 393.
» 398.
» 254.
» 258.
» 1 960. A.
» 1038.
» 1255.
» 1280.
» 1506.
» 1560. C.
» 1871.
» 1939.
» 2017.
» 2292.
Frill.
Hr
af Schmidt, Carl Johan Georg.
Ihre, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Lilliecrona, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf.
Svenske, Fullrn. Frih. Cederström, Rudolf.
Montgommerie, Robert Nils Germund.
Bogeman, Carl Adolf,
von Schantz, Malcolm Gustaf.
Frölich, Fullm. Hr Lilliehöök, Erik Gustaf.
Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik.
Celsing, Lars Gustaf.
Ehrenpohl, Fullm. Hr Stjernsvärd, Rudolf
Hodder.
Silfverstolpe, David Ludvig.
Björnstjerna, Oscar Magnus,
af Edholm, Erik Wilhelm.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att, inom
den i 28 § Riksd.Ordn. föreskrifva tid, sammanträda för att, i
enlighet med nämnde § och 19 § ltiddarh.Ordn., utse Ledamöter
och Suppleanter uti de särskildta Utsk:n.
Upliistes en utaf Gr. Cronhjelm, Lars Fredrik, inlemnad
skrift af följande innehåll:
Af enskilda angelägenheter nödsakad att för någon längre tid
aflägsna mig från Riksdagen, får jag härmedelst afsäga mig det af
R. o. Ad. mig leranade förtroende att vara Bänkman inom l:sta
Bänkm:sAfd:n, under anhållan att vid min Riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
Gr. Taube, Fredrik Wilhelm, hade inlemnat en så lydande
skrift:
Då jag är af angelägna tjenstegöromål föranlåten för en längre
tid från Hufvudstaden bortresa, får jag ödmjukast afsäga mig förtroendet
att vara Bänkman.
Efter upläsandet häraf anmälde sig och yttrade
Gr. Sparre, JohanAlexander: Sedan nu valet af Elektorer
försiggått, får jag afsäga mig förtroendet att vara Bänkman i 16:de
Bänkm:s-Afd:n.
Hr Waern, Jonas: Hindrad af tjensteåligganden att stän
digt
vara närvarande vid Riksdagen, anhåller jag att blifva befriad
från förtroendet att vara Bänkman i 25:te Bänkm:sAfd:n.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag får vördsamt föreslå, det
R. o. Ad. behagade enligt gammalt bruk besluta, att Hr Grms o.
Landtmms tal vid helsningsdeputationeu å slottet till H. M.
Konungen och H. M. EnkeDrottuing Desideria, samt DD. MM:s
20
Den 26 Oktober.
svar, äfvensom H. Exc:s tal till H. M. Konungen å RiksSalen måtte
upläsas oell i R. o. Ad:s protokoll intagas.
I ani. häraf hemställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida R. o. Ad. önskade, att de af Gr. Lagerbjelke omnämnda
tal skulle upläsas, för att i Ståndets protokoll inflyta; och sedan
härtill svarats ja, uplästes de ifrågavar:de talen, hvilka hade följande
lydelse:
Till H. M. Konungen.
»Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Då det nu tillätes R. o. Ad. att, enligt grundlagens bud och
hjertats kallelse, inför E. K. M. framlägga uttrycken af R. o. Ad:s
underdåniga vördnad och lyckönskan, är det med lifligaste känslor
R. o. Ad. för första gången helsar E. K. M. såsom Konung. Svensk
till födsel och, vi vete det väl, svensk till själ och hjerta, har E.
K. M., med det hos oss så frejdade, kära och ärorika Karlanamnet,
redan vid Sin regerings början antydt att lagen skulle utgöra hufvudgrunden
för Dess styrelse och handlingar; det osvikeliga bevis
E. K. M. derigenom gifvit af Dess allvarliga vilja att bygga Sin
thron på folket och på landets utveckling,' bunden af lagliga former,
har ock en redan vunnen erfarenhet bekräftat. Med sådana
föresatser skall Konungakronans tyngd äfven i framtiden ej kännas
svår och E. K. M. njuta tillfredsställelsen af detta folks odelade
kärlek och tillgifvenhet. Måtte den Högstes skyddande hand vaka
öfver E. K. M:s person och handlingar samt göra Dess regering
säll, ärofull och lyckosam; R. o. Ad. känner lifligt och skal! städse
känna behofvet att kunna dertill medverka.
Med E. K. M. och Svenska folket har R. o. Ad. varmt och
hjertligt delat sorgen öfver E. K. M:s älskade Hr Eaders bortgång.
Konung Oscar I:s uphöjda själsgåfvor, Hans med mildhet, allvar
och vishet utförda åtgärder och bemödanden för det rättas och
sannas framgång, för bevarande af landets sjelfständighet och förkofrande
af dess välstånd, för folkets sedliga och intellektuella utbildning,
så väl som för allt ädelt och skönt, skola i svenskars
tacksamma hjertan hålla Hans minne djupt inprägladt, älskadt och
vördadt.
Sedan R. St:rs sista sammanvaro har thronföljden vunnit efterlängtad
stadga genom Hertigens af Wermland födelse. R. o. Ad.
utbedjer sig att deröfver få underdånigst och innerligt betyga sin
lyckönskan och glädje, samt skall ej uphöra att upsända varma förböner
så väl för den unge Eurstens framtid, som för de lyckliga
förhoppningar, hvilka ytterligare blifvit väckta.
Att den Allsmäktige måtte bevara och beskydda Konungen,
Drottningen och Konungaätten utgör dagliga föremålet för våra
önskningar, med uttryckande hvaraf R. o. Ad. städse underdånigst
anhåller att i E. K. M:s nåd och ynnest få vara inneslutet».
H. M. Konungens svar:
»Gode Hrr af R. o. Ad.!
Det deltagande R. o. Ad. yttrat uti den djupa sorg, hvilken,
på samma gång den drabbat Fäderneslandet, hemsökt Mig och Mitt
Ilen 26 Oktober.
21
hus med den ömmaste, den oersiittligaste förlust, har rätt till Min
varmaste erkänsla.
Den hyllning som af Eder åt Eder hädangångne Konungs,
åt Min älskade och vördade Faders minne blifvit hemburen, är en
rättvis gärd åt Hans uphÖjda Regentegenskaper, hvilkas hågkomst
städse, Jag är viss derpå, skola af It. o. Ad. uti tacksamt minne
förvaras.
Arfvinge till Hans thron, hoppas Jag äfven vara det till Hans
Folks kärlek och tillgifvenhet; Mina bemödanden att dem förtjena,
skola försäkra Mig om upfyllandet af denna Min lifligaste önskan.
Eder lyckönskan till Min Brorsons, Hertigens af Wermland
födelse, åtérkallar ett för hela Konungahuset kärt minne; denne
unge Furste skall egnas åt det Fosterland, Han är född att tillhöra.
Den tillgifvenhet R. o. Ad. betygat för Mig, Min Gemål och
Medlemmarne af Min Slägt, finner en upriktig motsvarighet i våra
känslor. Jag förväntar att den hos Eder upenbarar sig i handlingar,
hvilka alltid af Mig skola till deras rätta värde upskattas.
Jag önskar Eder lycka till Edra förestående arbeten, och försäkrar
lt. o. Ad. om Min ynnest och välvilja».
Till H. M. Enkedrottning Desideria: -
»Stormäktigsta, Allernådigsta Drottning!
Då llidderskapet och Adeln nu anhåller att för Eders Kongl.
Maj:t få framlägga underdåniga försäkringar om oskrymtad vördnad,
om sann tillgifvenhet, är det med känslor af innerligaste
deltagande uti den hårda förlust, som drabbat Konungahus och
Folk genom den älskade Monarkens, Eders Kongl. Maj:ts Höge
Sons bortgång, som llidderskapet och Adeln nu frambär dessa försäkringar.
— Om någon tröst ligger deri, att en sorg är allmänt
delad, har det väl sällan varit fallet i högre grad än nu, då
Konung Oscars minne, genom Hans uphöjda egenskaper oell hvad
Han verkat för Sina folks välgång, är så djupt genom kärlekens
band hos dem fästadt. Att Eders Kongl. Majit, redan förut hardt
pröfvad af smärtsamma förluster, äfven må finna styrka att bära
denna sorg, är Sveriges folks hjertliga önskan, ej minst delad af
Ridd. o. Ad., som med framförande deraf utbedjer sig, att i Eders
Kongl. Maj-.ts nåd och ynnest städse få vara inneslutet.»
Hennes Majit Enkedrottningens svar :
»Mine Herrar!
Den grymma förlust jag lidit, de lika smärtsamma minnen
den återkallat, hafva djupt sårat mitt hjerta och nedsatt mina
krafter. Jag har dock icke kunnat neka mig tillfredsställelsen att
af Eder höra tröstens och deltagandets ord; varén förvissade att
de äro mig kära och dyrbara. Genom hjertats och naturens ömmaste
band fästad vid tvänne af Edra framfarna Konungar, har
jag af dem lärt att älska och högakta Eden och med deras minne
är oskiljaktigt förenadt minnet af den tillgifvenhet jag Eder
egnat och hvilken aldrig kan upphöra. Jag tackar Ridd. o. Ad.
för det hjertliga sätt, hvarpå dess känslor för mig blifvit uttryckte
22
Den 26 Oktober.
och jag beder jEder, Mine Herrar, emottaga den förnyade försäkran
om min Kongliga nåd och välbevågenhet».
Till H. M. Konungen, å Rikssalen:
»Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Den tidrymd, som förflutit sedan R. St:r sednast fingo inför
konungathronen nedlägga uttrycken af deras underdåniga vördnad,
har ej varit lång, men för Sverige skiftesrik. En innerligt älskad,
i svenska hiifderna oförgätlig Konung har bortgått, och på thronen
sitter nu den Furste, hvilken redan förut såsom ledare af Statens
angelägenheter med kraftfull verksamhet dem omfattat och dermed
förvärfvat sig rätt till nationens kärlek och tacksamhet, samt gifvit
så sköna förhoppningar för framtiden, befästade genom förklarandet
att »land skall med lag byggas.» R. o. Ad. utbeder sig att få med
djup vördnad, med sannaste tillgifverhet tillönska Eders Kongl.
Maj:t en långvarig, ärofull och lyckosam regering.
Under mera än fyratio år har fredens lugn medfört sina välsignelser
för de begge förenade rikena, oafsedt de hotande moln,
som stundom i vårt grannskap uppträdt. Att detta fredslugn måtte
fortfara, och Sverige åt utvecklingen af sina inre förhållanden få
tillfälle egna sina krafter, är visserligen allas vår önskan, vårt
hopp; men om krigarens svärd skulle för landets försvar erfordras,
må Eders Kongl. Maj:t med tillförsigt påräkna att R. o. Ad. skall
troget följa sin Konung och vara beredt att nu, som förr, offra
sina personer till värn för landets sjelfständighet och oberoende.
Under fredens skydd kunna dock lika oförgätliga lagrar skördas,
och R. o. Ad. anhåller att Eders Kongl. Maj:t måtte vara förvissad
derom, att R. o. Ad. med varm kärlek till fäderneslandet,
trohet emot Konung och Konungahus, lydnad för lagen, känsla af
pligterna emot öfrige medborgare och öfvertygelse om en lagbunden
frihets företräden, städse skall söka understödja en rättvis,
kraftfull och upplyst regerings åtgärder för uppehållande af det
sanna och rätta, samt för utvecklingen af folkets krafter till välstånd
och lycka.
Många och vigtiga äro de frågor, hvilka torde vid detta riksmöte
förekomma. R. o. Ad. skall vid handläggningen deraf samvetsgrannt
och sjelfständigt söka underkasta dem noggrann pröfning,
främja allt som kan lända till menniskoförädling, till lagarnes
förbättring, till befordrande af allmän bildning, af vetenskap och
skön konst, till tryggande af landets försvar, till näringarnes förkofran,
penningeväsendets ordnande, förbättring af kommunikationsanstalterna
och hvad i öfrigt kan befästa landets val; samt sålunda
ådagalägga sin rena kärlek, sitt varma nit för konung och fädernesland,
derigenom R. o. Ad. ock hoppas vinna Eders Kongl.
Maj:ts och nationens bifall. Att denna riksdag måtte för landet
blifva lyckobringande utgör R. o. Ad:s lifliga önskan och hjertliga
förhoppning.
R. o. Ad. anhåller uuderdånigst att i Eders Kongl. Maj;ts
nåd och ynnest fortfararande få vara inneslutet.»
Den 2 6 Oktober.
J3
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, enligt 47 g It. O.,
hvarje ltiksSt. borde utse 2:ne Ledamöter för att deltaga i Talmansöfverliiggningarne,
och hemställde, huruvida K. o. Ad. behagade
företaga detta val vid början al nästa plenum.
Ropades ja.
Föredrogs Hr Estenberga, Carl Christian, den 22 d:s
på bordet lagde motion, angående nedsättande af ett särskildt Utsk.
för behandling af frågor rörande kyrkans angelägenheter.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Den fram
ställning,
som nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, sönderfaller
i 3 särskilda delar. Den första är afsedd att framställa
de anledningar, motionären ansett sig ega att önska eller
förvänta åtskilliga förslag rörande de kyrkliga angelägenheterna. I
afseende å denna del har jag ingenting att säga: tilläfventyrs torde
tystnaden i och för sig innebära ett tillräckligt svar å denna
del af motionärens yttrande, och R o. Ad. skall säkert icke missförstå
mig, om jag vid detta tillfälle iakttager densamma. — Den
andra delen af motionen innehåller en framställning, att R. o. Ad.
skulle för sin del besluta nedsättandet af ett särskildt Utsk. för
behandlingen af kyrkliga ärender. För den händelse att ett sådant
beslut skulle af R. o. Ad. fattas, anhåller jag att det Högloft.
Ståndet måtte särskildt undantaga sådana frågor, hvilka till följe
af sin natur höra under Lag-Utsk:ts behandling, då jag nemi. tager
för gifvet, att R. o. Ad. lika med mig icke anser tjenligt, att
vissa delar af en fråga behandlas af ett Utsk., och andra delar af
ett annat, hvarigenom i lagstiftningen olika åsigter lätt skulle kunna
göra sig gällande. Hvad denna fråga för öfrigt beträffar, kan jag
icke undertrycka den mening, att motionen är för tidigt väckt,
alldenstund det är svårt att besluta, det frågor, hvilka man icke
på förhand känner, skola behandlas på ett eller annat sätt. Dessutom
skulle jag tro, att ett särskildt Utsk. för ändamålet nu är
mindre af behofvet påkalladt än förr, då vid remiss till tvenne
eller flera Utsk., dessa in pleno skulle behandla ärendena. Sådant
var kanske mindre tjenligt; men då numera § 43 R. O. medgifver,
att Utsk:s-afdelningarnas förslag få gå direkte till Stånden,
hvilket troligen nu äfven kommer att ega rum, så tror jag de
olägenheter, som fordom förefunnits, äro häfda, och behofvet af ett
särskildt Utsk. mindre känubart. — Hvad slutligen angår den tredje
delen af motionärens framställning eller hans begäran, att erhålla
remiss å motionen till Konst.-Utsk:t, lärer R. o. Ad. finna,
att sådant icke vore förenligt med § 36 R. O. Der förekommer
nemi., att, i fråga om särskilda Utsk:s tillsättande, 3 Stånds beslut
är gällande, och att i det fall, att 2 Stånd stanna mot 2, Konst.-  Utsk:t eger afgöra frågan Det kan då icke vara lämpligt, att detta
Utsk. på förhandyttrar sig i ämnet, då detsamma, i händelse af Ståndens
olika beslut, skall bestämma hvilkendera meningen blir den gällande.
På grund af hvad jag nu anfört, är jag af den öfvertygelse, att
motionen är för tidigt väckt och att den, såsom i sitt n:irv:de skick
ej med grundlagen föreulig, bör förfalla.
Si
Den 26 Oktober.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag vill icke nu ingå i pröfning
af frågan huruvida det vid denna ltiksdag kunde vara skid att
nedsätta ett särskildt Utsk. för behandling af Ecklesiastika ärenden.
Derom vore mycket att säga såväl för som emot. Men om denna
fråga skall komma under behandling, icke bör det ske på det sätt
sorn nu inträffat. Det framställda förslaget är nemligen motiveradt
med—jag hade så när sagt — ovelt mot ett annat RiksStånd och
bör redan derföre icke föranleda annan behandling än att läggas
till handlingarna. Det kan det icke heller, ty uti 51 § RO. stadgas:
»I en skrift böra ej flera mål af olika beskaffenhet sammandragas».
Nu äro emellertid i den ifrågravande motionen sammanblandade
flera olika frågor, nemi. först om en grundlagsförändring,
och sedan om bildande af ett särskildt Utsk. vid denna Riksdag
för behandling af frågor rörande kyrkliga angelägenheter. Då så
ledes
motionen är snörrätt stridande mot det uttryckliga stadgandet
i 51 § lt.O., anhåller jag, att den ej måtte föranleda annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att Hr Estenberg i sin motion anhållit,
att It. o. Ad. skulle till Konst.Utsk. ingå med förslag om bildande
af ett särskildt Utsk., under benämning af »KyrkoUtskott», för beredande
af de ärenden, som komine att omfatta Kyrkans angelägenheter.
På sätt Gr. Hamilton redan anmärkt, kunde emellertid Konst.-  Utsk:t icke till behandling uptaga en fråga ang:de ett nytt Utsk:s
tillsättande i annat fall, än då i en sådan fråga 5:ne Stånd stannade
uti olika beslut emot de 2:ne andra, till följd hvaraf det äfven
varit vanligt, att dylika frågor afRiksStånden omedelbarligen handlades.
H. Exc. kunde således ej framställa propos. å remiss till
Konst.Utsk:t af den ifrågavande motionen, utan komme endast att
göra propos. å omedelbart bifall till förslaget om det särskildta
utsk:s nedsättande, eller ock att, på sätt af tvenne talare blifvit
yrkadt, berörde förslag måtte förfalla och motionen läggas till handlingarne.
Sedan H. Exc. härefter först framställt propos. å bifall till
jflr Estenberga förslag ang:de det ifrågavande Utskits nedsättande,
men denna propos. blifvit med nej besvarad, beslöt R. o. Ad., i
enlighet med sedermera framställd propos., att nyssnämnde förslag
skulle förfalla och motionen läggas till handlingarne.
Hr Ehrenhoff, Gustaf H erman, upläste en motion af
följande innehåll:
Handeln med fremmande folk kan göra ett land rikt, men
äfven fattigt.
Handeln har tvenne hufvudvägar, nemi. utförsel af egna produkter
och införsel af fremmande. I den mohn som utförandet af
egna alster öfverstiger i värde de införda fremmande, ökas landets
Den 26 Oktober.
26
fordringar hos utlänningen och landet blir rikt; — i den mohn
införsel af fremmande varor i värde öfverstiger de utförda egna,
kommer landet i skuld och blir fattigt.
Den handlande individen eller grosshadlaren kan blifva rik på
begge vägarna; — för honom är det likgiltigt, ettdera han förtjenar
på utlänningen genom försäljning af våra egna produkter, eller
derigenom, att han säljer utländska varor inom landet. För grosshandlarens
välbefinnande är det altså enahanda, på hvilken väg
han förtjenar, men icke så för landet.
Enär samhällets bestånd ovilkorligen fordrar, att så vidt möjligt
är, den enskildes företag så orduas, att dennes vinst bidrager
till det helas förkofran; — och då handeln utaf alla näringar är
den mest ingripande, icke allenast uti en nations ekonomiska ställning,
utan äfven uti dess sjelfkänsla såsom ett oberoende folk, så
måste lagstiftaren så tillse, att den enskildes vinningslystnad icke
undergräfvar dessa nödvändiga vilkor för en Stats sjelfständighet.
Den så kallade stora handeln, eller handeln med fremmande folk,
måste så ordnas, att han står i ett oskiljaktigt samband med landets
egen näringsflit, att produkten af denna flit blir det enda
mynt, hvarmed nationen betalar de njutningar, andra länder kunna
erbjuda henne.
För att åstadkomma detta nödvändiga samband emellan handeln
och näringarna, måste i främsta rummet myntväsendet så ordnas,
att näringarnas förkofran blir den enda mätaren för handelns utveckling,
och derigenom tvingar handeln till en nödig jemnvigt emellan
införsel af mindre nödvändiga utländska produkter och landets
förmåga att betala dem.
Industriens utveckling inom ett land är till en hufvudsaklig
del beroende af tillgång på förlagsmedel eller penningar, och der
dessa saknas, af ett väl ordnadt kreditsystem. Men för att ett sådant
system måtte få tillbörlig stadga, och oafbrutet verka i en
välgörande riktning, måste ovilkorligen det gångbara myntet hållas
i ett jemnt och oföränderligt värde, utan att genom den enskildas
spekulationsbegär, underkastas oberäkneliga vexlingar.
Då Sveriges gångbara mynt förnämligast består af kreditsedlar,
utgifne af RiksBanken, och då alla kreditföreningars och enskilda
personers inom landet förbindelser sinsemellan, äro grundade på
samma mynt, och då slutligeu det hela är grundadt på Bankens
förmåga att uprätthålla sina sedlar i ett orubbligt värde, så är
den fond af silfver, på hvilken Sveriges hela kreditsystem livilar,
nationens i sin helhet egendom, och måste såsom sådan förblifva
inom landet. Detta fordrar icke allenast hvarje individ, den rike
som den fattige, som innehar en enda lapp af de mångfaldiga kreditpapper,
som här finnas i omlopp, utan äfven landets industriella
förkofran, ty utan ett, till sitt inre värde stadigvarande mynt, kan
intet förtroende stadgas, inga kapitaler samlas, och utan kapitaler
och förtroende, ingen förkofran ega rum.
Sveriges Rikes Ständers Banks hufvudbestämmelse är altså,
att vara sjelfva grundvalen för industriens utveckling och vårt lands
förkofran, och icke att vars, hvad sednaste realisationen gjort ho
-
26
Den 26 Oktober.
nom till, en slaga mäklare, för att åt en enda samhällsklass tillhandahålla,
till ett visst bestämdt pris, ett beqvämare betalningsmedel
för dennes enskilda skulder hos utlänningen.
Ett annat vilkor för industriens utveckling är att underlätta
afsättningen af dess produkter, hvilket åter är en väl ordnad handels
bestämmelse, ty der penningar saknas är handeln icke annat
än varubyte, oell som Sverige icke producerar några penningar eller
silfver, så måste icke allenast dessa, utan äfven alla införskrifua
varor betalas med våra egna produkter.
Den sista realisationen har grundlagt ett motsatt system, hvilket
sedermera ohejdadt fått utveckla sig derigenom, att man trott
sig icke behöfva taga i betraktande landets möjlighet, att genom
sin näringsflit eller sina produkter betala den oerhörda massa af
utländskt kram, som en lössläppt tullagstifning inlockat, väl vetande,
att der betalningen icke kunnat ske på omförmälda sätt,
har landet genom RiksBanken åtagit sig att betala dessa varor,
genom tillhandahållande af ett ständigt lager af silfver; och då
anskaffandet af detta silfver icke kunnat ske på bättre vägar, har
man icke tvekat att göra oss till slafvar under peuninge-ockrare i
Hamburg.
Sveriges väl, Sveriges ära fordrar att detta förhållande upphör.
Som jag förut nämnt, bör måttet för våra njutningar af utländska
varor, bestämmas af möjligheten att med våra egna alster
betala dem, och detta kan icke ske förr än man tilltiipt källan till
det onda, och tvingat handeln inom behöriga gränser genom ett
exportförbud på silfver.
Så länge den för importören beqvämliga anstalt finnes, att
blott behöfva gå i Bankens hvalf för att erhålla silfver, till ett bestämdt,
lägsta möjliga pris, blifver importhandeln en förqväfvande
rörelse för de inhemska näringarna, enär denna lätthet att erhålla
liqvidmedel, har frigjort importören från att, i och för detta ändamål,
anlita landets produktions-förmåga, och RiksBankens åtagande
att styra kursen, har borttagit det enda korrektivet mot importens
öfvervigt, som ligger deruti, att då denna öfvervigt hotar, importören,
under andra förhållanden, nödgas till ett högre pris köpa
exportörens fordringar eller kredit, och detta i stigande i samma
mohn importen ökas. Med ett ord, man har gjort allt för att
upmuntra införsel af utländska varor, under det man låter exporthandeln
sköta sig sjelf bäst han förmår. Och då det, allmänneligen
taget, är för landet förmånligare att sälja än köpa, synes det
mig. att man suarare bort egna sina omsorger för våra egna varors
afyttrande, än att af hela Sverige göra en tchacker-bulik för
allt utländskt skräp.
Innan jag går vidare, får jag fästa uppmärksamhet derpå, att
förbud att utföra silfver icke är något nytt och oerhördt, ty ända
intill år 1828 gällde ett sådant förbud i vårt land, och är, om
jag ej misstar mig, ännu gällande i flere andra länder.
Så vidt möjligt är, skall jag på förhand uptaga och gendrifva
de skäl, som hufvudsakligen och sannolikt komma att mot mitt
förslag andragas.
Den 26 Oktober.
27
I friimsta rummet kommer man att ropa emot ordet förbud,
såsom ett hinder för en fri utveckling. Härtill får jag svara, att
om friheten aldrig missbrukades, så skulle inga lagar behöfvas, och
naturligen icke heller några förbud, men enär friheten att utföra
Bankens silfverförråder urartat till en industrigren för sig, och till
den grad. att man såsom vara derpå spekulerat, (bevisen äro
mångahanda, och i främsta rummet den beryktade piasterhandeln.)
jin ytterligare: enär man gått så långt i missbruk, att man mot
säkerhet af låtsade tillgångar bemäktigat sig Bankens silfver och
detsamma utfört, för att dermed betala enskildas skulder, och sedermera
för att kasta ett täckelse öfver hela operationen, man lyckats
indraga Staten i utländsk skuldsättning, och hvarpå de mest talande
bevis finnas i kreditföreningens kända vexeloperationer, och det till
följe deraf indragna procentarlånet, så är lagstiftarens pligt att
mellankomma, för att sätta en damm mot en rörelse, som hotar
med undergång landets hela kreditväsende. Dessutom får jag på
minna
derom att fullkomlig frihet förutsätter en lika fullständig
skyldighet att hjelpa sig sjelf då nöden kommer, och sedan —
hvilket nu är fallet — handeln, till följe af missbrukad frihet, sett
sig nödsakad att begära, eller snarare tilltvingat sig Statens mellankomst,
är det ock Statens rätt och lagstiftarens skyldighet, att inskränka
denna frihet till skydd för sig och Sveriges öfriga innebyggare.
Man skall ytterligare anföra mot mitt förslag, att hvarken
Staten eller den enskilde kan hos utlänningen betala sina skulder
med Bankens sedlar, utan måste hafva silfver. Detta är en san
ning,
men lika sannt är ock, att Banken lika litet som Staten och
individen kan för sina sedlar erhålla silfver i Hamburg, utan måste
köpa exportörens fordringar hos utlandet, och i brist deraf anlita
sin egen kredit. — Nåväl, står icke samma väg öppen för
hvem som helst? — Ar det klokt, att Banken, blott för någras
beqvämlighets skull, skall hålla tillhanda sitt silfver för ett pris,
som ofta understiger det, för hvilket han får återköpa det i Hamburg?
— Och när man besinnar, att Bankens högsta bestämmelse
såsom upprätthållare af myntvärdet och krediten inom landet härigenom
äfventyras, är det då rättvist, är det med en sann statsekonomi
förenligt, att hela landets industri, att ralla öfriga medborgares
väl eller ve skall vara beroende af några enskildas vinglerier?
»Skall
man icke få använda sina penningar huru man behagar?»
blilver kanhända det mest anslående skälet mot hvad jag
föreslår. En sådan rätt är helig och okränkbar, då den icke öfverskrider
de gränsor våra lagar utstaka, och om orden gränsor och
lagar alltför mycket skulle missljuda i deras öron, som hylla den
oinskränkta friheten, så får jag fästa deras uppmärksamhet derpå,
att då de sjelfve, som samlat förmögenhet, säkerligen icke haft någon
missbelåtenhet dermed, att det funnits lagar, och måhända
äfven förbud, under hvilkas skydd de förvärfvat sin egendom och
okränkt få densamma besitta, så måste de äfven medgifva samhället
rätt, att göra de inskränkuingar för egendomens användande,
Den 26 Oktober.
som detsamma för sin säkerhet finner nödvändigt. Och enär de
rådande frihetsidéerna icke medgifva någon inskränkning i användningsrätten
öfver hvilkens egendom som helst, så skall jag visa
vådan för samhället af sådana principer, och tager t. ex. det för
vår tid mest i ögonen fallande.
Om några få personer eller ett bolag skalle lyckas förvärfva
eganderätt till Sveriges förnämsta skogar, och detta bolag skulle
finna för sig förmånligast att nedhugga och till utlandet föra hvatt
enda träd, men Sveriges öfriga innebyggare skulle genom ett sådant
fritt användande af bolagets, så att säga, ärligt förvärfvade egendom
finna, att Sverige icke mer kunde af menskliga varelser bebos,
vore då landets hela befolkning förpligtad att, af aktning för den
stora idéen om full frihet lör enhvar att använda sin egendom
efter godtycke, välja emellan att frysa ihjäl eller att öfvergifva
fädernejorden? — Skall friheten vara bunden eller skall friheten
vara oinskränkt, är en fråga, hvaröfver alla samhällen måste ega
rätt att bestiimma, då det gäller sådan egendom, hvars olika användande,
väl eller skadligt, kan ingripa i en Stats öden, och om,
i hvad som rörer skogarna, det kan gälla, i ett land med Sveriges
belägenhet, samhällets undergång, så i hvad beträffar finanserne,
kan det lika säkert gälla en Stats politiska oberoende.
Man skall ytterligare invända mot förbud på utförsel af silfver,
att denna metall lika med andra metaller, endast bör betraktas som
en vara, och såsom sådan ega samma frihet som alla andra varor.
Om jag skulle antaga att silfver endast är en handelsvara, så måste
man dock medgifva, att denna vara är af utländsk produktion,
och om jag förbigår den, efter min tanka besynnerliga operationen, att
man införskrifver en vara, för att densamma åter utföra, såsom
betalningsmedel för andra från samma håll införda varor; så kan
jag icke lemna oanmärkt, att silfver, såsom vara betraktadt, måste
till sitt prii äfven ega alla andra varors frihet, att bestämmas efter
tillgång och efterfrågan, och icke såsom nu är fallet, att RiksBanken
genom lag är ålagd, att hålla silfret till ett bestämdt, ofta lägre
pris än den gifvit. Denna silfrets ofrihet bevisar klarligen, att det
icke kan betraktas i vårt land som vara, och att dess bestämmelse
måste vara någon annan, än ett medel för en viss samhällsklass,
att draga otillbörlig vinst på alla de öfrigas bekostnad. Och enär
Börsens rätt att fritt röra sig med bankens silfver, icke kan ses
annorlunda, än sora en kräftartad utväxt på realisationen, så måste
den bortskäras, innan den hinner upfräta sjelfva grunden för samma
realisation, som är uprätthållandet af myntvärdet inom landet.
Af personer, som företrädesvis dragit nytta af denna sakerna3
ställning, har jag visserligen hört den tröstegrunden framkastas, »att
ängen realisation har i Sverige haft längre bestånd än 20 å 30 år».
Såsom tröst är detta yttrande eget, och särdeles betecknande från
det håll, hvarifrån det utgått, ty det skulle vilja synas, som börsmännen
ansåge landet dem tack skyldigt, om de låta oss få behålla
de vanliga rcspil-årcn för en ny statsbankrutt.
»Blott handeln har full frihet, så reglerar den sig sjelf», är
ett annat alldagligt argument. Det är till detta resultat jag äfven
Den 26 Oktober.
29
vill komma; men maD har förbisett, att handeln med annat land
har tvenne oskiljaktiga hufvudrörelser, hvilka tillsammans utgöra ett
helt, nemi. utförsel af egna och införsel af fremmande produkter.
Lemnäs dessa rörelser frihet, att sinsemellan operera, så reglerar
handeln sig sjelf. Men om man afbryter denna vexelverkan inom
handelns tvenne hufvudrörelser derigenom, att man genom öpnade
sidovägar drager den ena rörelsen ur sitt samband med den andra,
så, om ock den ena sidan fått cn otyglad frihet, så har det hela
förlorat den samhällighet, som är enda vilkoret för ett sjelfreglerande,
och handeln såsom ett helt är icke mera fri. Denna skilsmessa
emellan handelns tvenne hälfter har 1834 års realisation
framkallat derigenom, att importören af fremmande kram icke mer
behöfver rådfråga landets förmåga, att genom utförande af dess
produkter detsamma betala, enär för honom en sidoväg är öpnad,
att genom RiksBanken betala sina skulder. Att handeln på denna
väg icke mer reglerar sig sjelf, har Statens mellankomst med det
beryktade tolf millioner-lånet fullt bevisat.
Såsom en egennyttans sjelfförlåtelse, har jag ofta hört yttras
den tankan, att den enskildes vinst alltid är landets. Ar detta
fullt riktigt, så måste man äfven medgifva, att den enskildes förlust
alltid är en förlust för landet, och hvaraf den naturliga följden
skulle blifva, att om en person företager sig något, hvarpå han
ensam drager vinst, på tio andra personers bekostnad, som derpå
förlora, så har landet vunnit Vio^el, men förlorat de öfriga 9/10delarne.
Detta må nu gälla hvad det kan, men säkert är, att ingen
af frasmakeriets upfinningar är så vådlig för eganderätten, som
den, att obetingadt antaga, det landet alltid drager nytta af den
enskildes vinst.
Många röster skola höja sig, som förklara landets ställning
icke vara så förtviflad, att den åtgärd jag föreslår är nödvändig.
Rimligtvis kan man icke förneka, att på förtroendet till RiksBankens
sedlar hvilar, icke allenast förtroendet till dem privatbankerne
utgifvit, enär desse sednare skola med de förre inlösas,
utan äfven förtroendet till den otaliga mängd skuldsedlar och andra
kreditpapper, som öfversvämma landet, enär alltsammans ytterst
grundar sig på RiksBankens förmåga att fullgöra sina förbindelser.
Afven måste man medgifva, att om Bankens silfvervaluta uttömmes,
sä faller allt förtroende och de derpå grundade industriföretag, oell
detta så mycket grundligare, som inom Sverige krediten aldrig förr
varit så invecklad och så anlitad som nu.
Då följderna för landet af en sådan inträffande händelse,
torde inses af en hvar, så återstår att tillse, om RiksBankens fasthet
under nuvarande förhållanden är för framtiden bevarad.
Reservationsvis får jag nämna, att de siffror, som förekomma,
äro blott ett ungefär, enär någon bestämdhet icke kan vinnas.
Inom de sistförflutna 30 åren har på låneväg, dels genom
Staten, dels genom enskilda inkommit i landet omkring 30 millioner
Specier. Att dessa 30 millioner åter utgått, synes deraf, att
de ingenstädes stå till finnandes, hvarken hos enskilda eller i Bankens
hvalf, och som landets skuld qvarstår oförminskad, och ingen
3#
Den 2G Oktober.
anledning förefinnes, att med den nya skulden gamla utländska
skulder äro qvittade, så återstår såsom förklaringsgrund för försvinnandet
ur landet af dessa 3 0 millioner Specier, ingen annan än,
att de blifvit använda såsom liqvidmedel för införda utländska varor.
— Oell enär det genom den såkallade krisen, blifvit fulleligen
ådagalagdt, att Sverge icke egt några betydliga fordringar i utlandet,
så är det, trots alla tabeller, lika tydligen bevisadt, att införseln
af utländska varor i värde öfverstigit de utförda egna med
omkring 1 million Specier, för år räknadt. — Om nu dessa 30
millioner Specier icke genom Statens eller de enskildes skuldsättning
inkommit, så skulle Iiqviden för den öfverstigande importen gjorts
med silfver, genom Bankens försorg indraget, och som Banken icke
kunnat erhålla silfver genom köp af Börsens fordringar utrikes,
emedan sådana fordringar till detta belopp icke funnits, så skulle
Banken nödgats anlita sin kredit, och om en sådan kredit varit
tänkbar, nu varit skyldig 30 mill. Specier eller 120 mill. R:dr K:mt.
Häraf synes klart, att RiksBankens räddning intill denna dag, är
en följd af landets skuldsättning, men som denna räddningsutväg
för Banken naturligen måste hafva en gräns, så, om man icke medan
tid ännu är, derifrån befriar honora, blifver det Bankens tur
att ensam bära tyngden, och att detta icke i evighet kan bära sig,
är fattligt för alla dem, som icke i hvarje million skuldsättning ser
ett blomsterfält.
Att man mot mig skall upställa den armée af fraser, som i
de parlamentariska striderna oftast besegrat alla hinder, är min
öfvertygelse, hvarföre jag anhåller att, innan massorna hunnit nedgöra
den lilla trupp af enkelt beklädda skäl, jag förmått motsätta,
mig måtte tillåtas på förhand möta några enstaka, de förnämsta,
hvilkas allt förbländande yttre vunnit hela nationer, innan striden
ens börjat.
Så här kommer det troligen att låta: — »Dessa 120 mill.
hafva gjort sin rund kring landet och framkallat en förut okänd
välmåga, en oerhörd ökad produktion, höjt egendomarnas värde och
skola slutligen mångfaldiga sig sjelfva, till skam för de klentrogne,
som tviflat på de utländska lånens magiska kraft.»
Om de 120 millma gjort någon rund kring landet, eller blott
ett kort besök, är oafgjord t, men att de lemnat ganska märkbara
spår efter sig är otvetydigt. — Att de framkallat en förut okänd
vällefnad är långt mer påtagligt än välmåga, ty lefva väl kan
man göra med lanta penningar, men välmågan yttrar sig icke genom
ständiga behofver af nya lån. — Gerna vill jag medgifva, att
de ofta nämnde milhna haft någon del i en ökad produktion, men
att denna ökade produktion ettdera förbrukats inom landet, eller
varit af den beskaffenhet, att den icke kunnat användas till afbetalning
på skulderna, bevisas deraf, att den utländska skuldsättningen
oupphörligen ökas, och om man ändtligen vill vidhålla den
tanken, att skuldsättning framkallar rikedomar, så kan raan väl
icke gå så långt i förtjusning öfver detta system, att välmågan eller
rikedomen yttrar sig förr, -än förmågan att minska sina skulder
inträdt.
Den 26 Oktober.
31
Hvad åter beträffar de omtalte milknas medverkan till höjning
af egendomarnas värde, så får jag fästa upmärksamhet derpå, att
värde och pris icke är liktydigt, ty om tillgången på rörelsemedel
springer förbi det verkliga behofvet deraf för utvecklingen af en
nyttig industri, så kasta de öfverflödiga kapitalerna sig på skadliga
spekulationer, t. ex. spekulationshandel med jordegendom, och om
jag köper en egendom, och dagen derpå lyckas sälja densamma med
en vinst af 5 0 proc., så kan väl icke egendomen i verkligt värde
på så kort tid vunnit samma förhöjning. Verkan af denna egendomarnas
kastning från en hand till en annan, är efter min tanka,
såväl politiskt som ekonomiskt skadlig; politiskt skadlig derföre,
att den utplånar hvad man kallar kärleken lill torfvan, och med
denna, den varmare kärleken till fosterlandet; — ekonomiskt skadlig
derigenom, att detta täta ombyte af egare, förhindrar egendomens
förbättring, — att begäret att hastigt blifva rik, fördomnar
hågen till företag mer nyttiga för landet, — och slutligen derigenom,
att utaf detta otyglade förvärfnings-begär upstå vinglerier,
som icke sällan sluta med bedrägliga konkurser.
Ehuru jag anser landets ställning i ekonomiskt afseende vara
i högsta grad betänklig, så tror jag dock att vi kunna reda oss
ur det trassel, som egennyttan, understödd af från utlandet hämtade
idéer, påfört oss, men dertill fordras i främsta rummet, att vi
bygga vårt välstånd på egen grund, eller med andra ord, att penninge-
och kreditväsendet så ordnas, att förtroendet kan framkalla
och gifva stadga åt inhemska rörelsemedel; — att landets industri
riktas åt det håll, att dess produkter blifva begärliga i verldshandeln;
— att förbrukningen af utländska varor inskränkes till det
nödvändiga; — och slutligen att RiksBanken, genom att frigöras
från ett direkt beroende af Börsens handelsföretag, befästes i sin
stora och nyttiga bestämmelse, att vara stöd för näringarna och
uprätthållare af myntvärdet inom Riket.
Enär R. St:r sannolikt hafva att förvänta såväl K. Propos:r,
som enskilda motioner om ytterligare anlitande af den utländska
krediten, och enär ett nytt utländskt lån möjligen kan blifva till
en början en nödvändighet, så anser jag, såsom ett oeftergifligt
vilkor för beviljandet af något nytt utländskt lån, att R. St:r förut
vidtaga åtgärder, som afklippa all möjlighet för den enskilde spekulanten
att till sin fördel använda äfven detta nya lån, för att än
ytterligare öka oredan i Sveriges finansväsende.
På grund af alla dessa skäl, får jag vördsamt föreslå, det R.
St:r måtte besluta.
Exportförbud å silfver, så väl i myntad, som omyntad
form.
Då efter min öfvertygelse, inga beslut i finans-väg, med någon
varaktig nytta, kunna fattas förr, än denna min motion blifvit lag,
så får jag vördsamt anhålla hos det Utsk., som kommer att behandla
motionen, om en skyndsam handläggning, hvilken skyndsamhet,
enligt min tanka, är så mycket nödvändigare, som jag förmodar,
att många till mig hysa samma öfvertygelse.
32
Den 26 Oktober.
Slutligen får jag förklara, att min motion äir afgifven, såsom
en tvingande nödvändighet för tillfället, ty jag hoppas att, sedan
ändamålsenliga kredit- och banklagar blifvit antagna och gjort behörig
verkan, exportförbud på silfver i en framtid icke mer skall
blifva behöfligt.
Lades på bordet.
Hr Cederschjöld, Gustaf, afgaf 2:ne så lydande motioner:
1:0.
Enligt den praxis, som gjort sig gällande vid våra Itiksdagar,
tryckas de uti Ståndens plena väckta motioner i Stånds-protm, och
komma icke till de öfriga Ståndens kännedom, förr än vederbör:de
Utsk. sitt utlåt, afgifvit. Häraf npkomma flere olägenheter, som i
sin mohn bidraga, dels till Riksdagens förlängande, dels ock dertill
alt bland den mängd af ärenden, som blifva föremål för Riksdagens
behandling, en del icke erhåller den mogna och grundliga pröfning,
ämnets vigt fordrar.
En hvar, som bevistat några Riksdagar, har nogsamt erfarit
huruledes under hvarje Riksdag en tidpunkt inträffar, då Ståndens
bord äro tomma och de Riksdagsmän, hvilka icke derjemte äro
Utsk:s-ledamöter, sakna all sysselsättning. Sedan denna period fortfarit
en eller annan månad, inträder ett nytt skifte, hvarvid Riksdagen
förändrar fysionomi. Utskm hafva undertiden hunnit behandla
en mängd ärender, och nu inkomma till Stånden det ena
betänkandet efter det andra. Riksdagsmännen, som förut saknat
sysselsättning, finna sig nu deraf så öfverhopade, att det icke skäligen
kan väcka förundran, om en eller annan skulle underlåta att
åt denna mängd af för honom ofta alldeles främmande frågor egna
den tid och det arbete, som fordras för fattandet af ett klart och
grundadt omdöme. Bestört öfver den mångskiftande massan förlorar
ofta, äfven den samvetsgrannaste, modet och tvingas att helt
och hållet lita på omdömet hos de ledamöter, som förmodas besitta
sakkännedom. Härigenom upkommer den vanan att afhålla sig från
alla sådana frågor, om hvilka man icke på förhand eger fullständig
kännedom, i st. f. att en hvar borde, just i de ämnen, som för
honom äro främmande, söka vinna en klar och säker insigt. Sådant
är likväl under nuvande förhållanden, i de fleste fall, alldeles
omöjligt. Här inträffar det egna och vid första påseendet paradoxa
förhållande att, oaktadt Riksdagarnes utomordentliga långvarighet,
tiden för ärendenas pröfning ofta är alldeles för inskränkt, samt
att ett icke ringa antal Riksdagsmän känna sig öfverilade vid beslutets
fattande.
Ett sätt, att till någon del afhjelpa berörde olägenheter, finnes,
och detta är helt enkelt och oskyldigt. Det består deri att
man, i afseende på motionernas tryckning förfar på samma vis, som
med K. M:s Propos:r och Utskms Betänk:n, eller att man redan vid
Riksdagens början och så fort sig göra låter, uti Bill. till RiksStms
prot., trycker och bland de särskilda Ståndens ledamöter utdelar
alla väckta motioner.
Genom ett sådant förfaringssätt skulle, enligt min upfattning,
härflyta följande fördelar, nemi.
1:0.
Ilen 2 G Oktober.
33
l:o. En mognare och grundligare pröfning inom vederbör:de
Utsk.
För närv:de finnes inom Utskrn endast ett exemplar af hvarje
motion. Deraf blir ock en följd att Utsk:s-ledamöterne sällan om
dem erhålla annan kunskap, än den, som kan inhemtas vid afhörandet
af motionernas upläsning; och denna kunskap torde i många
fall icke vara tillfyllestgörande. Antoges mitt förslag, kunde en
hvar Utsk:s-ledamot i hemmet och på lediga stunder förbereda sig
till Utsk:s blifvande förhandlingar.
2:o. Tillfälle för de Riksdagsmän, som icke äro i Utsk. invalde,
att under Riksdagens stiltje genomläsa alla väckta motioner
och således erhålla en klar öfversigt öfver alla frågor, som blifva
föremål för Riksdagens behandling.
3:o. En stor och icke oväsentlig förenkling i arbetet hos
Utsk:ns Kanslier.
Då man redan i tryck egde tillgång på motionerne, blef det
öfverflödigt att i Utskins Betänk:n införa vidlyftiga rubriker. En
omförmälan af motionärens yrkanden, med hänvisning, i afseeende
på de af honom anförde motiver, till motionens nummer i Bib.,
vore i de flesta fall tillfyllestgörande.
Den, som icke närmare känner mekanismen vid rubrikers fabricerande,
torde anse det för en mycket enkel sak. Så är likväl
icke alltid förhållandet. Ofta kostar rubrikens författande vida mera
besvär, än sjelfva beslutets; och detta i samma mån, som hufvuddokumentet
är illa hopkommet. Ju sämre och ju mera ologisk en
motion är, desto större möda för Sekret:n att deraf förfärdiga en
dräglig rubrik.
En anledning till klagan, som nu icke sällan förefinnes, att
motionären icke fått sina motiver fullständigt intagna i Utsk:sBetänk:t,
kunde då icke vidare ega rum. Hvar och en fick åter
sina egna ord.
4:o. Minskning i utskrifnings- och tryckningskostnaderne.
Den kostnad, som motionernas tryckning i Bill. skulle medföra,
komme i det närmaste att motsvaras af den besparing, som skedde
derigenom att motionerne uteslötos ur StåndsProtm. Men deremot
kunde en verklig besparing ske i afseende på Utsk:sBetänk:ns tryckning
och utskrifning, enär dessa Betänk:n, på sätt jag haft äran
visa, kunde, genom en betydlig afknappning på rubrikerna, blifva
mycket kortare, än de nu måste vara.
Då dessa fördelar tillsammantagne icke torde vara utan sin
vigt, samt den åsyftade reformen endast är en tillämpning af hvad
redan under flera Riksdagar blifvit afgjordt i afseende å K. M:s
Propos:r och Utsk:s Betänkm, förmodar jag det fog icke saknas
för min vördsamma hemställan,
det R. St:r måtte besluta, att redan vid denna Riksdag
låta uti Bih. till RiksStms prot. trycka de i Ståndens plena
väckta motioner.
I fråga om verkställigheten af en sådan förändring finnas två
olika sätt att tillvägagå. Det ena är att omedelbarligen efter det
H. I. 3
84
Den 26 Oktober.
en motion blifvit bos ett Stånd väckt, låta befordra den till trycket.
Det andra åter att öfverlemna detta bestyr åt vederbönde
Utsk., till hvars handläggning motionerne blifvit remitterade. I
sednare fallet kunde Utsk:n grupera motionerna, så att de, hvilka
ägde inbördes sammanhang, komme att följa efter hvarandra.
Hvardera methoden har sina företräden, och ehuru mig synes
att det först framställda alternativet, såsom lättast att verkställa,
vore det fördelaktigaste, har jag likväl icke ansett mig i detta hänseende
böra afgifva något bestämdt förslag; utan hemställer om det
icke kunde öfverlemnas till Exped.Utsk:t, att
upgöra och till R. St:r inkomma med förslag till verkställighet
af den motionerade förändringen.
Jag anhåller att denna min motion måtte till Exped.Utsk:t remitteras.
På det stadgandet i 59 g R.O. icke må anses utgöra ett hinder
för bifall till det af mig väckta förslag, anhåller jag att få
förändra ordalydelsen uti motionens Esta morn., på följande sätt,
nemi.:
»det måtte R. St:r besluta, att de uti RiksSt:n väckta mo»tioner
tryckas, icke uti StåndsProt., utan särskildt för sig,
»samt att de sålunda tryckta motionerne häftevis utdelas
»till samtlige RiktStm, på sätt som sker med Bih.»
Hemställande jag att motionen i dess nu förändrade skick
måtte varda till Exped.Utsk:t remitterad.
2:0.
Ibland de förhållanden, som i ganska väsentlig mån bidraga
till våra Riksdagars förlängande, torde med skäl böra räknas det
sätt, hvarpå prot. föres öfver diskussionerne i Ståndens plena. För
att fullt upfatta huru ingripande detta verkar, fordras endast att
man erinrar sig huruledes, så väl vid remisser, som återremisser,
Ståndsprotm skola till Utsk:n öfversändas. Vederb:de Utsk. kunna
icke till behandling företaga ett remitteradt eller återremitteradt
ärende, förr än Ståndsprotm hunnit dit ankomma; och, i händelse
diskussionerne i Ståndens plena varit lifligare och långvarigare, åtgå
stundom flere veckor till prot:s upsättning, justering och utskrifning.
1 Under tiden får ärendet hvila, det må vara af huru brådskande beskaffenhet,
som helst. Då detta hinder i maskineriets gång inträffar
icke blott en gång under hvarje Riksdag, utan återkommer ouphörligt,
måste dess retarderande förmåga icke vara obetydlig.
Om likväl genom det utförliga prot:t vunnes en ärendernas
mognare pröfning och grundligare granskning inom Utsk:n, kunde
tidsförlusten möjligen anses derigenom upvägd. Men ett sådant
förhållande, inträffar icke. Tvärtom! Ju vidlyftigare de till Utsk:n
öfverlemnade prot. äro, desto mindre ani. att förmoda det de blifva
i Utskm genomlästa. Vanligen låter vederb:de Utsk., för att undvika
detta tunga arbete, någon af Kanslipersonalen upsätta en kort
promemoria, som för Utsk:t föredrages. Den fördel, som protits
utförlighet förmodades i detta hänseende medföra, förefinnes således
icke i verkligheten.
Den 86 Oktober.
S5
Äfven ett annat skäl för prot:ts utförlighet andrages. Man
påstår sådant vara nödigt för en i framtiden blifvande historisk
forskning. Men härvid torde det tillåtas mig fästa upmärksamheten
derpå, huruledes forskare kunna finna sig lika mycket besvärade af
materialiernes öfverflödande mängd, som af brist på sådana. Om
forntiden efter sig lemnat för få skriftliga monumenter, så mötes
man i nyare tider af ett motsatt förhållande. Forskaren öfverväldigas
der icke sällan af materialiernes alltför stora rikedom.
Orsaken, hvarför ett prof,., utan att förlora något i klarhet
och fullständighet, kan betydligen förkortas, ligger uti den väsentliga
skillnad, som förefinnes emellan det muntliga och det skriftliga
föredraget. Det uttalade ordet bortflyger, men det skrifna qvarstår.
Häraf ock en nödvändig följd att det muntliga föredraget alltid
blir vidlyftigare och utförligare, än det skriftliga.
Om man nu, vid proba författande, — i st. f. den dramatiska
formen, eller att införa de framträdande personerne, såsom talande
i första personen, — endast refererade deras yttranden, och dervid
uteslöte omsägningar och allt hvad icke på saken inverkade, —
kunde onekligen en stor korthet ernås, utan att derigenom någon
verklig förlust upstode. Såsom hinder för en förändrad form af
prot:t torde åberopas 50 § R.O. Nämnde lagrum stadgar nemligen:
»och ej må någon vara berättigad att tala utom prot:t».
Att tolka detta stadgande så, som skulle hvarje ord, som yttras,
i prot:t intagas, har ännu icke fallit någon in, lika litet, som
sådant vunnit erkännande af praxis. Vid ett sådant förhållande
torde den åberopade §:ii böra anses innefatta väl ett bud derom,
att prot. skall föras, men ingalunda föreskrift om sättet huru.
Med anledning af hvad jag sålunda andragit, vågar jag föreslå
att R. o. Ad. måtte besluta det dess diskussionsprot. föres
i sammandrag.
De närmare bestämmelser, som kunna erfordras, till förekommande
dels att icke prot:s tydlighet och fullständighet förminskades,
dels att icke någons yttranderätt undertrycktes, har jag icke ansett
mig böra framlägga, utan öfverlemnar dessa frågor till R. o.
Ad:s eget bepröfvande. Dock tager jag mig friheten fästa upmärksamheten
derå att, i händelse min motion skulle af R. o. Ad. godkännas,
och således beslut komma att fattas derom att diskussionsprot:t
framdeles föres i sammandragen form, man måtte lemna de
talare, som sådant önskade, öppet att sjelfva skriftligen upsiitta de
yttranden, hvilka de ville hafva in extenso i prot:t intagne.
Båda dessa motioner lades på bordet.
Hr Stjernefeldt, Claes Ferdinand, anförde skriftligen:
I sammanhang med den stora fråga, hvaraf alla svenska hjerton
glädjas, som lifvas för fosterlandets sanna utveckling ur det
hårda skal, som lik fjärilns puppa hastar att sönderspringa; i sammanhang
med den fråga, som utgör en bland nationens lifsfrågor,
nemligen Jernvägsfrågan, som säkert under detta riksmöte kommer
att utförligt behandlas, vågar jag med denna förbinda en med dess
36
Den 26 Oktober.
lif nära förenad, en syskonfråga, sora sjelfmant räcker den förra
handen, och som frivilligt vill anknyta sig med henne, för att fira
de lösta bojornas, det kränkta våldets segerfest och icke längre
vara en sönderklufvenhet i den råa barbarismens sköte, ej längre
vara ett stjufmoderligt behandladt barn i fosterlandets ammande
sköte, utan med ädel hållning vill intaga sitt sanna värde och
resa sitt ädla hufvud, begärande blott få emottaga en rätt uppfostran
och omvårdnad, för att sedan i rikt mått afskaka sina
frukter och genom vunna förbättrade kommunikationer icke se sitt
produktiva lif förvandladt i rykande askhögar, utan hembärande
på kölen sitt guld från fjerran kust, blifva en klenod för Svenska
Kronan. Denna fråga är Skogshushållnings-frågan, eller de Svenska
skogarnes fråga till den Svenska representationen.
Länge hafva nemligen våra uråldriga skogar på våra stolta
granitberg blott stått såsom sorgliga utropstecken af det förtryck
de lidit och ödmjukat sina högresta stammar för godtyckets makt.
I jemnbredd med jernvägarne går denna fråga således genom tiden
och uppreser sig sjelfmant åt tanken och forskningen, emedan skogen
sjelf är jernvägarnes moder, som bär dem i sitt sköte och på
sina djupa underbäddningar, samt jernvägarne och skogarne äro
med hvarandra på det närmaste beslägtade — ja — de sednare,
Sveriges rikedomar och fäderneslandets verkliga existens, äro beroende
af, huru dess källor, skogs- och jernhandteringen, bedrifvas.
Olyckligt derföre, att dessa ädla produkter, nordens skönheter på
främmande kuster, blott talande sitt kraftiga hjertespråk, stundom
ljudande med sina åskor, besvaras blott med söderns vekliga språk
samt utvexlas med de yppighets- och njutningseffekter, som med
skäl kan räknas för nordmannakraftens och styrkans pestsmittade
lyten. Men lika olyckligt, om ej olyckligare, är det sätt, hvarpå
denna' rika produkt i vårt land behandlas. Det är ett slående
bevis på, huru Svenska folket ligger efter sin tid, då det icke bättre
gifver akt på dess hufvudnäringar.
Det 'lär icke vara möjligt, utan att igenom den mest genomgripande
reform, kunna dämpa denna hotande vådeld, och hvaråt
vår älskade Konung rigtat sin uppmärksamhet, genom en särskild
Skogsstyrelses inrättande. De erfärne män , sorn äro i spetsen för
denna styrelse, lära ock taga allvarliga steg i detta afseende, då jag
blott vågar stanna vid de förberedande åtgärder, som jag anser
böra tagas i intellektuelt afseende, såsom en ringa damm mot den
hotande faran, för att underlätta denna styrelses verksamhet; ty
jag känner ej ädlare medel, än upplysningens och öfvertygelsens
högburna fackla. De blifvande jernvägarne skola visserligen snart
uppsöka sin moder skogen, som, blödande af yxans hugg, söker år
från år förbinda sina sår, men hvilka ständigt upprifvas. Ty —
säger en stor författare — liksom konsten ligger inom inbillningens
magiska krets, rätt uttryckt inom den menskliga hågen, lika
så beror vetandets utvigdning företrädesvis på beröringen med den
yttre verlden. När folkens umgänge med hvarandra genom jernvägarne
tillvexer, blir denna beröring på samma gång mångfaldidare
och innerligare. Skapandet af nya organer, eller verktyg för
Den 26 Oktober.
37
iakttagelser stegrar våra landsmans intellektuella, äfven ofta fysiska
kraft. Hastigare än ljuset bär den slutna elektriska strömmen tankar
och vilja till det mest aflägsna fjerran. Krafter, hvilkas tysta
verksamhet i den elementariska naturen, likasom i de organiska
väfnadernas fina celler, ännu undgå våra landsmäns sinnen, skola,
insedda, begagnade, väckte till högre verksamhet, en gång inträda
i den oöfverskådliga raden af de medel, som föra oss närmare till
beherrskandet af enskilda naturområden och till en mer lefvande
insigt af de fördolda rikedomer, som vårt fosterland eger. Men
utlandet är dock den bas, på hvilken konsten bygger sina eviga
minnesmärken, vetandet är dock den sol, hvaraf konsten blott är
utgående strålar. Menniskovetandet går i arf från generation till
generation, genom undervisningen, och har vid olika tider olika
gränser. Det lägre Svenska folkets vetande i skogshushållning är
ingen, i misshushållning stor, men som ingen gränslinie i vetandets
eller ovetandets verld är varaktig, förrän dårskapen sätter sig till
gräns för den sednare, så skall skogsmisshushållningen snart uppgå
till ödeläggelse. Den gamla misshushållningen bör derföre falla,
och bakom denna står åtminstone tanken på hushållning, såsom en
vakande härold och bläddrar i naturens boks upslagna blad.
Likasom en resande för hvarje steg får en ny horisont, vid hvars
gränser föremålen smälta ihop till euj otydlig massa, likaså stå
ännu Svenska skogarne för det Svenska folket, såsom en otydlig
massa af brist på vetande. Visserligen skall anläggandet af jernvägar
föra Svenska folket ända fram till skogarnes horisont och
påskynda deras förädling. Men mången stjerna behöfver ännu lysa
i de mörka skogarne, der ingen jernväg kommer att banas och
uplysa om iakttagelser, som icke blifvit gjorda, och jag vågar
derföre vördsamt föreslå, såsom en föreberedande åtgärd, att vid
Folkskole-Seminarierne och vid Folkskolorna, såsom ett af de vigtigaste
läroämnena, bör ingå kunskapen om Skogshushållningen, äfvensom
jag ödmjukast får fästa uppmärksamheten vid, om anslags
beviljande till Skogsskolor, samt att läran om skogshushållningen
måtte ingå ibland läroämnena, icke allenast vid skolor, utan äfven
vid akademier, på den grund, att jag anser det tillhöra nutidens
bildning att ega kännedom om vårt fosterlands rikaste inkomstkälla,
äfvensom jag vördsamt anhåller, att allt, som på R. St:rs
anordningar i öfrigt kan bero i detta afseende, medelst uplysningens
spridande, måtte blifva vidtaget, samt slutligen, att detta
vigtiga ämne måtte få ett rum bland Högloft. R. o. Ad:s öfverläggningar,
och måtte många röster höjas för de uråldriga Svenska
skogarnes försvar.
I sammanhang med denna fråga, får jag i största ödmjukhet
fästa uppmärksamheten på de mångtusende tunnland torfmossor, som
inom våra skogar ligga gömda, på understöd af Statens medel för
undersökning från utlandet af rätta bedrifvandet af torfmossors förädling
till brännmateriel, lika med de bästa engelska stenkol, som
härigenom skulle fylla ångbåtsflottans, jerntrainernas, fabrikernas
och enskiltes behof och gifva anledning till export af densamma.
Genom tillvaratagandet af de vid kolningen upkoramande produk
-
38
Den 31 Oktober.
ter, fås tjära, »vafveltyrad ammoniak m. m., hvilka alla till hög»
priser låta realisera sig i handeln. — En fabrik, på vägen att bildas
af Erih. B. von Schultzenheim å Vestlandaholm, torde härvid
lända till någon ledning. — Utom, såsom medel för skogarnes
försvar, företer detta outtömliga grufvor, som genom förbättrade
kommunikationer kunde förskaffa fäderneslandet stora inkomster,
om företaget kunde lyckas.
Sedan jemväl denna motion blifvit bordlagd, åtskiljdes K. o.
Ad. kl. £ 12 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
Måndagen den 31 Oktober 1859.
Plenum kl. 4 2 e. ra.
Just. ett prot.utdr. för den 24 och ett för d. 26 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers vid i dag anstäldt val uprättade listor
å Ledamöter och Suppleanter i Utsk:n; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde i
Constitution s-Utskottet.
Ledamöter:
JW 323. Frih. Eosenblad, Eulina. Hr Munch af Rosenschöld,
Thomas;
— 398. » Ihre, Eullm. Hr Tersmeden, Nils; *
258. Hr Svenske, Fullm. Frih. Cederström, Rudolf;
— 494. » Croneborg, Fullm. Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm;
— 1636. » Reuterskiöld, Carl Leonard;
— 1871. v Ehrenpohl, Fullm. Hr Sjernsvärd, Rudolf Hodder;
Suppleanter:
— 1092. Hr Lejonmarck, Evald Gustaf;
— 1702. b Törnebladh, Gustaf;
Stats-Utskottet.
Ledamöter:
— 137. Gr. Skjöldebrand, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl;
— 254. Hr Lilliecrona, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf;
— 678. » Bildt, Didrik Gillis;
— 1960. A. » Montgommerie, Robert Nils Germund;
— 1280. » Frölich, Fullm. Hr Lilliehöök, Erik Gustaf;
— 1506. » Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik;
Pen 31 Oktober.
39
JW 2302. Hr Skogman, Carl Johan Alfred;
— 2317. a Fåhraeus, Olof Immanuel;
— 2329. a Thulstrup, Carl Magnus;
Suppleanter:
— 778. Hr Leyonancker, Fredrik Wilhelm;
— 2183. » Gripensvärd, Jakob Olof;
— 2292. » af Edholm, Erik Wilhelm;
Beviljlnings-Utskottet.
Ledamöter:
— 115. Gr Lagerbjelke, Gustaf;
— 26. Frih. Lejonhufvud, Axel Gabriel;
— 77. » Behbinder, Fredrik Wilhelm;
— 140. » Leuhusen, Carl Herman;
— 283. » Silfverschiöld, Carl Otto;
— 284. » Örnsköljd, Fullm. Hr von Mentzer, Carl Fredrik;
— 370. » von Paykull, Johan Gustaf;
— 393. » af Schmidt, Carl Johan Georg;
— 792. Hr Lagerhjelm, Gustaf Reinhold;
— 1210. » Reutersvärd, Patrik Oscar;
— 1629. » Wulfcrona, Fullm. Frih. von Schwerin, Carl Julius;
— 1885. » Arnell, Gustaf Fredrik;
Suppleanter:
— 1233. Hr von Strokirch, Johan Paul Fredrik;
— 1979. » Brakel, Mauritz;
— 1959. a von Kramer, Anders Robert;
— 192. Frih. Stackelberg, Berndt Oscar;
Banko-Utskottet.
Ledamöter:
— 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
— 2082. A. Hr Mannerskantz, Carl Axel;
— 1011. » Lagercrantz, Carl Gustaf;
— 1038. » Bogeman, Carl Adolf;
— 1722. a von Wulfschmidt, Fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm;
— 1749. B.» von Ehrenheim, Per Jakob;
— 2017. » Björnstjerna, Osear Magnus;
— 2221. » af Wirsén, Thure;
— 2320. a Åkerman, Fredrik;
Suppleanter:
— 2036. Hr von Stapelmohr, Fullm. Hr Flach, Johan Fredrik
Philip;
— 189. » Rääf i Småland, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Carl Magnus
Casimir.
— 49 b Bratt af Höglunda, Fullm. Gr. Hamilton, Hugo
Bengt Archibald;
40
Den SI Oktober.
Lag-U ts kottet.
Ledamöter:
Jlf 210. Frih. Ehrencrona, Fullm. Gr. Sparre, Erik;
— 335. Hr Grubbe, Fullm. Hr Olivecrona, Samuel Detlof Knut;
— 1378. » Lagerbjelke, Carl Oscar;
— 1386. B. » Adlercreutz, Axel;
Suppleanter:
— 213. Frih. Armfelt, Magnus;
— 215. Hr Ramsay, Anders Henrik;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Ledamöter:
83. Gr. Cronstedt, Fredrik Johan;
— 394. Frih. Nordenschiöld, Fullm. Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm;
— 1846. A. Hr Fock, Fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar;
— 2120. A. » Nauckhoff, Carl Henrik Gottlieb;
— 1196. » Bäärenhjelm, Fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf;
— 1398. » Sodenstjerna, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus ;
— 1532. » Leyel, Fullm. Gr. Taube, Henning Adolf;
— 2010* » af Geyrestam, Olof;
— 2090. » Adelborg, Anders Otto;
— 2142. » Liljensparre, Fullm. Hr Silfverstolpe, Fredrik Otto;
— 2144. » Rosensvärd, Johan Henrik;
— 2331. » Ros, Anders Emanuel;
Suppleanter:
— 25. Hr Walkendorff, Fullm. Hr Wästfelt, Fredrik Philip;
— 2088. » af Chapman, Fullm. Hr Ribbing, Erling;
— 839. » Rehnberg, Carl Gustaf;
— 381. Frih. Hjerta, Fredrik Philip;
Expedition s-Utskottet.
Ledamöter:
— 478. Hr Printzenskjöld, Carl;
— 2227. » dorchimont, Fullm. Hr Törnebladh, Carl Ottomar;
— 2259. » af Wählberg, Göran.
Suppleant:
— 1030. Hr Gyllenberg, Erik Israel;
Riddarhus-Utskottet.
Ledamöter:
— 93. Gr. Wrangel af Sausis, Tönnes Reinhold;
— 41. Frih. Wrangel af Lindeberg, Fullm. Frih. Leijonhufvud,
Sten Erik Gabriel;
— 59. » Rålamb, Sigfrid;
— 205. » Åkerhjelm af Margretelund, Gustaf Samuel; ] fy
— 313. » von Platen, Carl Baltzar;
Don 31 Oktober.
41
JW 380. Frill, von Schulzenheim, David Theodor;
— 400. » Bergenstråle, Fullm. Hr von Francken, Georg
Wolgang;
— 172. Hr Rosenstjerna, Fullm. Hr Flach, Erik Gabriel;
— 1848. » Virgin, Carl Philip;
— 1912. B. » Nordenskjöld, Adolf Otto;
— 1974. » Granfelt, Fullm. Gr. Posse, Knut;
— 2115. » Stjernefeldt, Claes Ferdinand;
S u pp 1 e anter :
— 817. Hr Tigerhjelm, Emil;
— 1824. » von Törne, Fullm. Hr von Kraemer, Gustaf Fredrik;
— 559. » Pereswetoff-Morath, Carl Wilhelm;
— 484. » Breitholtz, Claes Gustaf.
Hr von Francken, Georg Wolgang: I anledning af
vigtiga göromål, afsiiger jag mig min plats att vara ledamot i
Riddarh.Utsk.
Företog R. o. Ad. val af de två ledamöter, hvilka, enligt 47
§ Riksd.Ordn., böra deltaga i Talmans-öfverläggningarne; och
blefvo dertill utsedde:
N:o 220. Fr i h. Pal ms t j er na, Carl O tt o, med 76 röster; och
N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, med
104 röster.
Justerades ett Prot.Utdr. rörande det nyss förrättade valet.
Uplästes följande af Frih. Fleming; Axel, Hr Scheffer,
Per Henrik, och Hr Wästfelt, Ludvig, inlemnade mern.:
Frih. Fleming, Axel: I anseende till en angelägen resa
till landet, får jag härmed äran afsäga mig det mig af Höglofl.
R. o. Ad. visade förtroende att vara bänkman för tredje bänkmans-afdelningen;
anhållandes ödmjukast att vid min Riksdagsmannarätt
få blifva bibehållen.
Hr Scheffer, Pehr Henrik: Då jag för enskilda angelägenheter
nödgas längre tid aflägsna mig ifrån Riksdagen, får jag
vördsamt anhålla att blifva entledigad ifrån innehafvande Bänkmans-befattning,
med bibehållande af min Riksdagsmannarätt.
Hr Wästfelt, Ludvig: För bestridande af vigtiga enskildta
angelägenheter nödgas jag härmed afsäga mig R. o. Ad:s förtroende
att vara Bänkman för 22:dra BiinkmansAfdelningen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.
ville bifalla, att ofvanbeinälde PIrr finge, med bibehållande af deras
Riksdagsmannarätt, afsäga sig deras befattningar såsom Bänkmän.
Ropades Ja jemte några Nej, hvarefter H. Exc. förklarade, att
han funnit ja öfvervägande.
42
Den 2 November.
Frih. von Schulzenheim, David Theodor: Så väl med
anledning deraf, att jag måste företaga en resa ifrån hufvudstaden, som
ock derföre att jag icke känner mig vuxen mottaga det förtroende,
som blifvit mig tilldeladt, anhåller jag få afsäga mig min plats i
Riddarh.Utsk., med bibehållande af min Riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 2 Nov. 1850.
Plenum kl. 10 f. m.
Då nu till justering uplästes protokollet vid R. o. Ad:ns första
sammanträde den 20 sistl. Okt„ afbröts upläsningen vid början af
H. Ex c. Hr Gr. o. Landtm: ns helsningstal till Ståndet utaf
H. Exc., som hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade tillåta, att
med justeringen af Ståndets pleni-prot. vid denna Riksdag det
finge tillgå på samma sätt, som vid de föregående Riksdagarne, eller
att tal, enskildta Ledamöters anföranden och yttranden m. m. icke
ordagrant upplästes, såvida ej någon ledamot särskildt det äskade;
hvarefter och sedan denna hemställan blifvit af R. o. Ad. bifallen,
protokollet på nyssnämnde sätt uplästes till slut och godkändes.
Frih. Hjerta, Fredrik Philip: Med stöd af 23 g i Riddarh.
Ordn. får jag afsäga mig den plats såsom Suppleant i Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk., hvartill jag blifvit utsedd.
Gr. Hermansson, Carl: Jag' får afsäga mig min plats
såsom Elektor.
Hr Arnell, Gustaf Fredrik: Jag anhåller vördsamt att,
med bibehållande af min Riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats
såsom ledamot i Bevilln.Utsk.
Hr Gyllenberg, Erik Israél, hade inlemnat en så lydande
skrift: Som Hrr Elektorer behagat utse mig till Suppleant uti
Exped.Utsk., får jag, i stöd af 23 g Riddarh.Ordn., vördsammast
afsäga mig detta förtroende, emedan min tjenst det förhindrar.
Gr. Wrangel, Tönnes Reinhold: Med ani. af en i går
af Hr von Qvanten gjord anmälan inför Riddark.Utsk. om erhållande
af inträdes-pollet till Riddarhuset, anhåller jag att få upläsa
det vid tillfället inför Utsk. förda prot.
Den 2 November. 43
Härefter upliiste Gr. Wrangel ett prot.-utdr. af följande innehåll
:
ÖfversteLöjtnanten Carl v. Qvanten anmälde sig till utbekommande
af polett till säte och stämma å Riddarhuset för adliga
ätten v. Qvanten N:o 506, i ani. hvaraf Hr v. Qvanten fick företräda
samt erhöll dervid den uplysning, att den af honom äskade
polett redan blifvit, vid 2:dra anteckningens 2:dra uprop, efter
Riddarh.Direkt:ns pröfning, utlemnad till Phil. Mag. Emil v. Qvanten,
hvarföre Hr ÖfversteLöjtnantens anhållan ieke kunde afUtsk:t
bifallas.
Hr Ofverste-Löjtnanten v. Qvanten anförde derefter: att då
Mag. v. Qvanten vore sonson till frami. Kaptenen och Kamreraren
i Finska banken, Jodsj Joachim Fredrik Adolf v. Qvanten,
hvilken år 1810 blifvit å Finska Riddarhuset under N:o 41 introducerad
jemte sina söner, hvaribland numera jemväl afl. Stabs-Kaptenen
Johan Edvard v. Qvanten varit fader till ofvanbemälde Emil
v. Qvanten, den sednare således, såsom afkomling i fjermare än
första led från en å Finska Riddarhuset legitimerad Adelsman, med
analogi af 7 § Riddarh.Ordn., vore utesluten från säte och stämma
å Svenska Riddarhuset.
I ani. häraf och med ledning af anteckningen å genealogien
öfver adlige ätten v. Qvanten meddelade Hr Gr. o. Ordf. den upplysning,
att sedan Hr Emil v. Qvanten, som hit inflyttat från
Finland, en längre tid vistats i Sverige, har, genom K. M:s Nåd.
Resol. d. 10 Mars 1857, blifvit uptagen till Svensk undersåte,
på hvilken grund och då han tillika företett bevis derom, att han
de trenne sista åren varit här i Riket skattskrifves Riddarh.Direkt:n,
jemlikt 6 mom. 7 g Riddarh.Ordn., ansett honom berättigad att
åter inträda i sina förfäders rättigheter.
Då emellertid Hr OfversteLöjtnant v. Qvanten fortsatte sin
anhållan och begärde, att det ofvanberörda förhållandet skulle hos
R. o. Ad. anmälas, kunde sådant, jemlikt 15g Riddarh.Ordn., icke
förvägras, hvarföre genom Hr Gr. o. Ordf. framställning i Ståndets
nästa plenum skulle ega rum af Hr v. Qvantens yrkande, att inträdespoletten
för adliga ätten v. Qvanten måtte den nuvaride innehafvaren
affordras och till Hr ÖfversteLöjtnanten utlemnas.
Slutligen yttrade Gr. Wrangel:
Jag har erinrat Hr von Qvanten, att han icke hade mycket
hopp att få saken afgjord till sin fördel, men han förklarade då,
att han blott önskade ett prot.utdr. öfver R. o. Ad:s beslut, för
att derigenom erfara huru saken blifvit afgjord.
H. Exc. Hr. Gr. o. Landtm, anhöll att i afseende å det nu
anmäldta förhållandet få nämna, att då vid 2:dra anteckningens
2:dra uprop Adeliga Ätten N:o 506 von Qvanten upropades, anmälte
sig att intaga säte för ätten icke någon annan, än Phil. Mag.
Emil von Qvanten, hvilken, enligt anteckning å ättens stamtafla,
erhållit K. M:ts nådiga tillstånd att inträda i sina förfäders rättigheter
och vid tillfället styrkte, att han i 3:ne år varit i Riket man
-
XX
De n 2 No v em ber.
tala- och skattskrifven; vid hvilket förhållande och då bemälde Hr
von Qvantens ätteledning från slägteus stamfader var obestridlig,
Eiddarh.Direkt. ansåg sig icke kunna förvägra Hr von Qvanten att
utbekomma pollett; och förmodade H. Exc., att K. o. Ad. skulle
finna, det Eiddarh.Direkt, i denna sak förfarit i fullkomlig öfverensstämmelse
med Eiddarh.Ordnrs föreskrifter.
Eopades Ja.
Erih. Palmstjerna, Carl Otto, anförde skriftligen:
Gammal sed bjuder, att Konung skall krönas. Svenska Folket
har från urminnes tid velat högtidligen hylla den Konung, som bestiger
Thronen, vare sig med ärfd eller förvärfvad rätt; velat på
sådant sätt ytterligare helga de band, hvilka fästa Konung och Folk
vid hvarandra med trohetens pligter och tillgifvenhetens varma känslor.
E. St:rs sammanvaro bereder oss nu tillfälle att erinra om
denna urgamla och vackra plägsed, då ett fritt folks uttalade vilja
gifver åt Konungens Majestät sin högsta glans.
Öfvertygad att E. o. Ad. delar denna tanka, föreslår jag:
att E. o. Ad. måtte besluta, att hos K. M. underdånigst
anhålla, det K. M. täcktes bestämma tid för Sin och Sin
Höga Gemåls, Drottningens, kröning i Hufvudstaden, att
ske under Riksdagens lopp, innan E. St:r åtskiljas.
Gr. Ankarsvärd, Carl Henrik: Jag vet egentligen icke,
hvartill en så beskaffad motion, som .nu blifvit väckt, skall tjena,
enär jag föreställer mig, att det ligger i K. M:ts skön, att bestämma,
när Hans och H. M. Drottningens kröning skall ega rum. Jag kan således
icke finna, att någon skrifvelse från Ständernes sida i detta
afseende erfordras.
Uppå härefter af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
blef Frih. Palmstjernas förslag af E. o. Ad. bifallet.
Frih. Raab, Adam Christian: Sedan E. o. Ad. nu fattat
sitt beslut i denna fråga, vågar jag hemställa, om icke skäl är att
meddela äfven de öfrige EiksSt:n detta beslut; och vågar jag anhålla
om propos. på denna min framställning.
Propos. å bifall till jemväl detta sednare förslag framställdes
och besvarades med ja; hvarefter H. Exc. hemställde och Ståndet
beslöt, att, under förutsättning af MedSt:ns instämmande i R. o.
Ad:s nyss fattade beslut, Exped.Utsk. skulle anmodas att skyndsamt
till BiksStm inkomma med förslag till E. Stms underd. skrifvelse
i ämnet. -
Hr Montgomery, Gustaf: Öfvertygad att Svenska hjer
tan,
lika varmt som brödrafolkets, lifligt upfatta och erkänna den
ömma, den outtröttliga, ja man kunde, utan öfverdrift, säga den
beundransvärdt nitiska och allt upoffrande vård, som H. M. Enkedrottning
Josephina egnat sin höge gemål, den af oss och brödrafolket
djupt älskade och saknade Konung Oscar, under H. M:ts
långvariga, ja årslånga sjukdom, är jag viss derpå att Svenska fol
-
Den t November.
45
keta likasom Norska folkets ombud vilja egna H:s M. sin hyllning.
Då jag anser bäst, att detta sker genom en underd. skrifvelse
eller genom en deputation, om H:s M. är i tillfälle att densamma
emottaga, och tror att denna ridderliga hyllning i främsta
rummet bör uttryckas af R. o. Ad., anhåller jag vördsamt, att H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos. på detta mitt
vördsamma förslag, förvissad att detsamma enhälligt bifalles, och anhåller
jag att beslutet derom måtte varda MedStm delgifvet.
Det nu väckta förslaget framställdes till R. o. Adis antagande
och bifölls af Ståndet, som jemväl, uppå Hr Gr. o. Landtmis hemställan,
förordnade om MedStms delgifvande af beslutet och anmodan
till Exped.Utskit att, under enahanda förutsättning som den
ofvanomnämnde, upsätta förslag till den underd. skrifvelse!].
Föredrogs Hr Ehrenhoffs, Gustaf Herman, den 26 sisth Oktober
på bordet lagde motion, angide meddelande af förbud emot
utförsel af silfver i så väl myntad som omyntad form.
Hr Brakel, Mauritz: Man har här inlåtit sig på finan
sernas
vidsträckta område, och man har på samma gång råkat in i
en verklig labyrint, derur man icke kan finna någon utgång, utan
att följa den ariadne-tråd, som ledt ens steg. Jag ber med ani.
häraf att få från handelns och industriens början följa penninge
väsendets
utveckling i vårt land.
Vi veta alltför väl, att i tidernas början tillgick handeln på
det sätt, att man utbytte vara mot vara, sak mot sak; sålunda
utbytte den, som t. ex. egde en hud, denna mot en stridsyxa, den
som egde ett mått säd, mot ett fiskredskap o. s. v. Men, Mine
Hrr! J finnen, att detta sätt att gå tillväga hade sina svårigheter,
sina stora olägenheter; ty dels hade de utbytta varorna icke samma
värde: stridsyxans värde kunde icke fullt mätas af fiskredskapens,
dels ville icke alltid den, som egde stridsyxan, utbyta den mot huden,
utan önskade t. ex. i dess ställe fiskredskapet. Man var således
betänkt på att införa en vara med verkligt värde, för hvilken
man kunde tillbyta sig alla andra varor, och hvilken tillika var så
beskaffad att den kunde delas i små delar, att dessa delar representerade
alla möjliga slags värden. Denna vara blef guld och silfver,
deras ändamål blef att befrämja, underlätta och utbreda handeln,
och det land, som icke producerade guld och silfver, måste tillbyta
sig den nödvändiga qvantiteten af detsamma för de varor det producerat,
Om nu någon under denna period af penningeväsendets
utveckling, då guld och silfvermyntet var det enda gångbara, hade
upträdt och föreslagit, att vi icke vidare skulle få exportera vårt
guld eller silfver, hade det icke varit detsamma, som att säga:
»jag vill visserligen att denna vara skall befordra utbytet af varor
inom landet, men icke utom detsamma»; och således kan ändamålet
med ett dylikt förslag icke vara något annat än att inskränka handeln.
Och om någon fruktat att silfret skulle helt och hållet utgå
ur landet, så frågar jag eder, Mine Hrr I om J icke då svarat:;
Den 2 November.
När vi en gång kunnat skaffa oss det silfver, som för all vår handel
är nödvändigt, är det då troligt att om minskningen af detsamma
börjar blifva känbar, vi ej skulle ånyo kunna förskaffa oss
det som brister?
Men penninge-väsendet stadnade ieke på denna ståndpunkt;
man fann, att begagnandet af silfver i handel och vandel medförde
många olägenheter, och sålunda upstodo sedlar och vexlar, som
icke äro annat än skuldförbindelser på silfver, hvilket åter förutsätter
att handeln med silfver skall vara fri. Jag frågar om under
dessa förhållanden någon skillnad inträdt emot förr? Ar det icke
ännu samma vara, silfret, som utgör det bytesmedel, hvartill alla
andra hänföras, och vore icke ett silfver-export-förbud en inskränkning
i handeln? Följden deraf skulle blifva att alla Svenska papper komme
att stå under pari, och på detta sätt skulle förlust upkomma för
hela landet. Men icke nog dermed att ett dylikt export-förbud
skulle inskränka landets handel, utan dervid förefinnes en ännu
större betänklighet, nemi. den, att, så vida man älskar Bankfrihet,
man borttager just den hållhake, som hindrar bankerna att missbruka
densamma. Vi veta, att bankerna i landet äro de inrättningar,
som sprida sedlar i rörelsen, dels på det sätt att de diskontera
affärs-männens och industri-idkarnes skuldförbindelser, och
denna deras nyttigaste verksamhet göra de för en tid hvilande kapitalerna
genast produktiva. Så sätta de t. ex. skomakaren i tillfälle
att använda garfvarens produkter, hvilka eljest hade legat obegagnade.
Det andra sättet är att lemna direkta lån, vare sig mot
bypothek i varor eller inteckning i fastighet, och det är detta sätt,
som Svenska bankerna mest använda. Men då någon begär ett lån
af banken mot inteckning, får han icke ett verkligt kapital, utan
en bankens skuldförbindelse. Denna förbindelses ändamål är att
upsöka verkligt kapital i landet. Nu kan man tänka sig att dessa
sedlar icke mera kunna upsöka något kapital i landet, att de icke
behöfvas i den allmänna rörelsen; då blir följden den, att de falla
i värde, och då skyndar man till banko-luckan för att återfå ett
verkligt kapital, och detta är ett verkligt memento för banken att
icke utgifva mera papper än allmänna rörelsen kan uptaga.
Om vi nu vid denna riksdag beslöte ett silfver-export-förbud,
och om vi kunde uprätthålla den bestämmelse i grundlagen, att
bankens sedlar skola hafva samma värde som silfver, så blefve följden
den, att banken nära nog kunde utsläppa så mycket sedlar i
rörelsen som helst, ty innehafvarne deraf hade ingen fördel af att
inlösa dem, emedan de icke kunde tillgodogöra dem utom landet,
under det de inom landet vore lika med silfver.
Sedan jag nu i allmänhet framställt de olägenheter, som förbud
mot silfver export skulle medföra, ber jag att få särskildt
fästa mig vid några bland de satser och förslag Hr Ehrenhoff
framställt. Om man med uppmärksamhet genomläser motionen,
finner man att två motiver ligga till grund för densamma. Det
ena är att hindra Svenska nationen att konsumera mera än hon
producerar, d. v. s. hindra henne från att lefva på sitt kapital,
och det andra att betrygga Riksbankens ställning och uppehålla
Den 2 November.
47
myntvärdet. Jag ber att först få granska det förstnämnda af
dessa motiver. Jag måste dervid förneka, att Svenska nationen
består af lättsinniga ekonomiska sjelfspillingar, och jag kan till
och med ur Kommers-Collegii sednaste berättelse framdraga bevis
för att så icke är förhållandet, ithy att, om man jemför export
och import för åren 1848—1857, så finner man att den sednare
undererstiger den förra med omkring 8 millioner. Då det emellertid
är omöjligt för Kommers-Collegium att uppgifva noggranna
siffror och då dessutom det ena årets export kan öfver
stiga
det andra årets med 10 ja 12 millioner, finner man, att
den uppgifna siffran af 8 millioner är af ingen betydelse, och ej
heller rubbar det normala förhållandet emellan export och import.
Tillåten mig nu, mine herrar, att undersöka, huruvida exportförbud
skulle medföra något hinder för den tanklöse att förslösa
sina kapitaler. Jag frågar t. ex., om jag eger dyrbarheter, verk
tyg,
redskap m. m., skulle någonting hindra mig från att utskeppa
dessa saker, för att utbyta dem mot utländska penningar och
för dessa upköpa Frankrikes viner och Italiens frukter. Jag frågar
äfven, om jag icke vill vidtaga denna åtgärd, om jag icke kan
upköpa vexlar till hvad pris som helst? Det Ur sannt, jag kan få
köpa för högre pris, men när man vill ruinera sig, så gör det detsamma,
om det sker några månader förut.
Jag ber nn att få framställa den verkliga förlust, som den
sparsamma delen af nationen komme att lida genom ett exportförbud.
Det är klart, att om man icke beräknar införseln efter
Svenska nationens förmåga att konsumera, utan blott och bart efter
en tillfällig vexel-tillgång, måste Grosshandlaren importera varor
i så ringa mängd, att han icke behöfver frukta att betala vexlarne
till öfverpris. Följden blir ringa tillgång på varor och högre
pris derå, eller att man får utgifva samma summa penningar
för ett mindre belopp varor, och således att Svenska nationens
förlust i allmänhet kommer Grosshandlaren till godo, emedan han
får högre pris på de varor han aflåter. Men följden af alla åtgärder,
som vittna om våld, förtryck och orättvisa, blir aldrig annat
än olyckor; ty det är mer än troligt, att den vinst Grosshandlaren
skulle skörda, i fullt mått skulle uppvägas af den förlust,
som skulle upkomma derigenom, att han icke finge sälja ett
större belopp och icke köpa sitt silfver som han ville.
Hr Ehrenhoff önskar exportförbud för att betrygga Bankens
ställning och uprätthålla myntvärdet. Men en banks tillstånd
anses normal, när den metalliska valutan, utgör |:del af de utelöpande
sedlarne och sådant är förhållandet i närvarande stund med
Svenska Banken. Jag linner således icke något skäl att för bankens
skull besluta ett silfver-exportförbud. Yore deremot bankens
tillstånd icke normalt, så tinner jag icke något annat sätt att för
Svenska folket betrygga bankens ställning, än genom en allmän
bevillning. Då Svenska folket en gång beslutat sig att konstituera
sig till ett bankirhus, måste man också fordra att E. St.
icke öfvergå andra i vingleri; och sådant skulle inträffa om Stän
-
48
ben 3 November.
derna i och för bankens skull beslöte ett exportförbud å silfver. Ty
jag frågar, om icke ett sådant förbud vore fullkomligt detsamma som
att säga, att banken icke mera ville inlösa sina skulder. Om jag
säger: jag skall tala vid mina principaler, att de stifta sådana lagar,
att den enskilda personen icke har det minsta gagn af att invexla
sina sedlar, är icke detta detsamma, som att säga, att man icke längre
inlöser dessa sedlar? En sådan åtgärd skulle icke blott vara en slags
bankrutt, utan den skulle äfven vara en bankrutt, som icke tjenade till
något och således en enfaldig bankrutt. Detta har alla tiders historia
visat. Vi läse t. ex. hos Macauly, att då under Wilhelms af Oranien
regering det gångbara myntet af brukning blifvit nött och
underhaltigt, nytt fullvigtigt mynt utsläpptes i rörelsen, detta bättre
mynt, trots alla förbud, försvann och utskeppades till utlandet. Af
Frankrikes historia finner man, att under revolutionstiden var det
vid dödsstraff förbjudet att föra guld och silfver ur landet; men
icke destomindre försvann allt mer och mer både det ena och andra.
Jag kan icke undgå att i Hr Ehrenhoffs motion anmärka åtskilliga
ganska skarpa sidohugg åt vissa samhällsklasser och olika
tänkande. Så t. ex. kallar Hr Ehrenhoff hela Sveriges handelsmarknad
en schacherbulik. Vi som handla på densamma skulle
således vara bedragna nöt. Och i sådant fall gratulerar jag att
det finnes ett eller annat lysande undantag, som kan uphäfva sig
till förmyndare för oss andra, som bättre än den enskilda sjelf
förstår dess fördelar, som har större åhåg, än den enskilda sjelf,
att förbättra hans ställning, som bättre än den enskilda sjelf förstår
och kan vidtaga alla de åtgärder som dertill erfordras.
Vidare talar Hr Ehrenhoff om 12:millioners-procentare-lånet.
I den af Hr Ehrenhoff yttrade tankan, att när man fordrar frihet för
handeln, bör denna ock bära följderna af sitt förstånd eller oförstånd.
Jag anser således, så vidt jag förstår att döma, att detta
lån var ett misstag, men en finans-minister ■ är ock en menniska
och såsom sådan underkastad möjligheten att begå ett misstag.
Dessutom äro vi alla skyldiga till samma misstag, ty, så vidt jag
kan påminna mig, upträdde ingen, icke ens Hr Ehrenhoff sjelf,
mot detta lån, och jag kan ej förmoda att räddhåga eller oförmåga
var orsaken dertill
Herr Ehrendorff satiriserar vidare finans-ministerns blomsterfält.
Jag för min del skönjer der dock många penséer, men framtiden skall
säkert aldrig skönja att några sådana växt fram ur hälarna på dem,
som söka förtrampa Sveriges välstånd och industri.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen
till det Utsk. dit motionen varder remitterad.
Hr Lefrén, Johan Pehr: R. St. ega ett stort band der
uti,
att bankens sedlar', som R. St:r låta utfärda, skola såsom mynt
i riket antagas. För att uprätthålla detta, mäste sedlarne alltid kunna
mot silfver utvexlas, och för att hafva något gagn af silfret i
banken, måste det kunna exporteras. Får man icke göra detta,
så lurendrejas det ut och kommer aldrig tillbaka. Ingen är så
dåraktig,
Den 2 November. 49
dåraktig, att han för in en vara, som han icke har rätt att utföra,
när behofvet så kräfver. E. St:r hafva ingen ömtåligare pligt att
upfylla, iin att uprätt.håila realisationen. Jag är helt och hållet
af motsatt tanka med Hr Ehrenhoff, och anhåller att R. o. Ad.
måtte vägra remiss på hans motion, för att derigenom tillkännagifva
att R. o. Ad. icke ett enda ögonblick tvekar, att uprätthålla
realisationen, som redan burit så goda frukter.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag ber blott att få göra
några få tillägg till hvad de siste värde talarne anfört. — Hr
Ehrenhoffs ändamål är att söka oprätthålla myntvärdet; — jag
förmodar åtminstone att så är, emedan han häntyder derpå, att då
Bankens sedlar äro ett medel, som alla måste begagna för att kunna
verkställa liqvider man och man emellan, allas intresse derföre
fordrar att den säkerhet icke rubbas, som ligger tili grund för dessa
sedlar. Men då motionären sålunda å ena sidan tyckes vilja uprätthålla
sedlarnes värde, borttager lian det å den andra genom
det förslag han framställer; ty då just den oföränderlighet i guldets
och silfrets värde, som gör dem tjenliga att vara mätare för andra
varor, beror derpå att de sjelfva utgöra en vara, som är.lika gång
bar
öfverallt inora hela den stora verldsmarknaden, så ligger just
deruti, att de obehindradt kunna föras från det ena landet till det
andra, ett oeftergifligt vilkor för bibehållandet af deras egenskap att
kunna vara fasta värde-mätare, och i samma stund, som man hindrar
deras fria förande från land till land, tager man också bort deras
förmåga att kunna användas som tillförlitliga mätare af andra varors
värde. På samma gång således sorn utförseln af dessa metaller
blefve förbjuden och kunde förhindras, hade man obestridligen
också förringat sedlarnes värde.
Motionären har vidare ansett såsom oriktigt att R. St:rs
Banks silfver får begagnas för att betäcka den brist, som någon
gång upstår i förhållandet mellan export och import; men enligt
min öfvertygelse bör det just vara ett af de förnämsta ändamålen
för en sådan Bank, som R. St:rs Bank, att utgöra en allmän reservkassa,
dels för betäckande af den tillfälliga brist i varubytet
med utlandet, som någon gång kan upkomma, dels ock för att
uppsamla ett vid en annan tidpunkt möjligen inträffande tillfälligt
ölverskott å detta byte. Det är nemligen omöjligt att emellan tvenne
länder de varor, som importeras, alltid skola i värde fullt öfverensstämma
med de varor som exporteras, och att då erbjuda ett medel för antingen
betäckandet af bristen eller insamlandet af öfverskottet, är just ett
af de hufvudändamål, hvarföre en Bank, som in- och utvexlar silfver och
guld, måste finnas inom hvarje land, som vill underhålla fri affärsförbindelse
med utlandet. Dessutom är det, såsom nyss blifvit
sagdt, alldeles detsamma som att stänga bankoluckan för silfrets
utvexling, om man säger att det väl är tillåtet att uttaga silfver
ur Banken, men icke att begagna det så som man sjelf vill och
på det enda sätt, man deraf kan hafva någon nytta. Då vore det
mycket ärligare att genast säga, att R. St:r icke mera kunna med
H I. 4
50
Den 2 November.
silfver inlösa sina sedlar; men detta få dock R. St. icke göra för de
sedlar som de redan utgifvit, och så lange de högtidligen lofvat
att hvarje af deras; Bank utlemnad sedel skall med silfver infrias,
och om de äfven förut mången gång brutit ett sådant löfte, så
böra de deraf icke kunna hemta någon anledning, att göra sig
skyldige till ett nytt löftesbrott, utan örn de skulle finna sig för
framtiden vara oförmögne att genom Styrelsen för deras Bank anskaffa
silfver till inlösen af denna Banks sedlar, böra de åtminstone
först inlösa alla de sedlar, deri deras löfte står förpant ad t, oeh
sedan icke mera lofva något sådant, som de icke vilja eller kunna
hålla åt innehafvarne af de sedlar, som derefter af dem utgifvas.
Jag anser således Hr EhrenbofFs motion vara både i hög grad
orättvis mot hvar och en innehafvare af en Riksbankens sedel —•
genom sin störande inverkan å alla credit- och penningeförhållanden
—, på samma gång och högst förderflig för hela vårt fädernesland.
Men det oaktadt tror jag icke att någon rätt är i grund
lagen
nedlagd att förvägra remiss å denna motion; men hvart den
skall remitteras, är en sak, som jag icke i denna stund bestämdt
vill afgöra; ty till följd af åtskilliga motiver deruti, tillhör den
BankoUtsk:t; men då frågan är om export-förbud, kan den likaväl
tillhöra Bevilln.Utsk:t.
Frih. Sprengtporten. Jak. Wilh.: Jag biträder för ingen
del det förslag, som Hr Ehrenhoff väckt; men jag kan lika litet
biträda den tanke, som en annan talare uttryckt: att R. o. Ad.
skulle vägra remiss å motionen. Den sats, Hr Ehrenhoff framställt,
må vara stats-ekonoraiskt oriktig, hvilket äfven jag antager; den har
likväl varit tillämpad i många länder, och derföre, att lian utgår
från en stats-ekonomiskt oriktig åsigt, bör väl icke det fria ordet
undertryckas genom vägran af remiss.
Hr Akerman, Fredrik: Då jag förnummit att den motion,
Hr Ehrenhoff väckt, hos åtskilliga af Ståndets medlemmar
väckt sympathier, ber jag att i korthet få derom yttra några ord.
Hr Ehrenhoff fäster i sitt förslag uppmärksamheten på mångå tänkvärda
saker, som med allt skäl böra blifva föremål för hvarje fosterlandsväns
uppmärksamhet och öfvervägande; men jag tror ej att
det botemedel, lian föreslår, kan leda till det afsedda ändamålets
vinnande. Så väl Hr Lefrén som Hr Mannerskantz hafva tydligt
ådagalagt detta; men om det också icke vore så, utan den väg,
Hr Ehrenhoff påpekat, skulle leda till målet, så är förslaget i allt
fall icke antagligt, dels såsom icke verkställbar^ och dels såsom i
visst hänseende ledande till skadliga följder. Det är nemligen alldeles
gifvet, att om vi skola till utlandet betala våra skulder, så
måste detta ske antingen med vexlar eller med silfver; ty våra
sedlar förstå de sig icke på. Normalkursen på Hamb. B:co, eller
den utländska myntsort, hvari våra aldrafleste liqvider med främmande
länder upgöras, är 1331/- Rdr för 100 mark Hamb. B:co,
och håller sig med ringa afvikelser omkring detta belopp och sådant
just derföre, att om kursen stiger, så har jag tillfälle
Den 2 November.
51
att ur Banken uttaga silfver, betala transport-kostnaden och liqvidera
utländningen. Men om nu icke utvägen att kunna exportera
det, funnes, skulle jag försöka, att skalfa silfver i mina utländska
fordringsegares händer på oloflig väg, d. v. s. smuggla in det. Och
sådant torde ej möta serdeles svårigheter. — Vi hafva sett, att då
det t. ex. var förbjudet att importera kläde, tillverkade våra fabrikanter
knapppast en tredjedel af vårt behof; meri beklädnad deraf
hade vi ändock allesamman. Således kunde man ganska lätt smuggla
in en så voluminös vara; huru mycket lättare då undgå tulltjensteman
s upmärksamhet, då fråga är om en så litet skrymmande
vara sorn silfver. Men ett exportförbud skulle äfven hafva en
skadlig påföljd så väl för Staten som för enskilde, nemligen den
att kursen betydligt komme att stiga, i följd hvaraf kostnaderne
för liqviderande af räntor och amortissement å stats- och
privatlån, uptagna utrikes, skulle betydligt ökas. Efter min åsigt
vore det således icke blott ändamålslöst, utan äfven skadligt, om vi
vidtogo en så beskaffad åtgärd, som Hr Ehrenhoff föreslagit.
Hr Cederschiöld, Rob. Teoph.: Jag får till en början
uttrycka min ledsnad och mitt bekymmer deröfver, att en af mig
högt aktad representant inom detta hus kunnat framkomma med
ett förslag, åsyftande, att vi skulle vägra remiss på den förevarande
motionen. Den må innehålla huru felaktiga åsigter som helst,
tror jag dock, att det vore ovärdigt att vägra remiss derå. Har
den icke något skäl för sig, så kommer den sannolikt icke att
vinna framgång; men att på förhand, innan den blifvit pröfvad,
undertrycka den, synes mig vara en illiberalitet, som går alltför
långt och som jag icke anser böra kunna komma i fråga hos
R. o. Ad.
Jag vet visserligen, att det icke lönar stort mödan att tala
om det bekymmersamma i vår financiella ställning; ty man mötes
då alltid af det inkast, att handels-balancen kommer att jemna sig
sjelf. Jag tror likväl, att om man fortgår på samma bana som
hittills, kan verkligen ett förhållande inträffa, som är betänkligt,
nemi. att Banken icke kan fullgöra sina förbindelser. R. St:rs
pligt är att upprätthålla Bankens förmåga att göra det; men just
derföre tror jag, att det är högst vigtigt, att man i tid vidtager
nödiga mått och steg för att sätta R. St:r i tillfälle att fullgöra
denna sin pligt. — Jag vet icke om det af Hr Ehrenhoff föreslagna
sättet är det rätta, men icke heller föreställer jag mig att
det är förtjent af en så beskaffad förkastelsedom, som här blifvit
uttalad öfver detsamma. För mig är det åtminstone en ganska
oförklarlig sak, att då man ända till sista riksdagen ansett utförsel
af jern böra vara förbjuden, man kan finna någon orimlighet
ligga uti förbud för utförsel af tackor — silfver-tackor, särdeles då
jernet just utgör en af Sveriges exportartiklar, hvilket deremot ej
är fallet med sitfret. Jag kan icke föreställa mig att R.
St:rs Bank bör vara ett depositions-kon.tor för att förse handlande
med silfvertackor, icke för att betala skulder, utan
för att genast kunna draga förtjenst deraf. Således synes
52
Den 2 November.
mig att, äfven om det också borde vara medgifvet att utlöra myntadt
silfver, det dock borde vara förbjudet att utföra silfver-tackor.
Jag kan åtminstone för min del icke se något hinder för ett sådant
förbud, och auser de skäl, som blifvit derför anförda, vara för
mig tillfyllestgörande.
Den förste värde talaren har sagt, att här i landet icke finnes
något lättsinne i vandel och handel. Jag hemställer, om det undfallit
edert minne hvad som här inträffade år 1857, då en stor
del af vår handelsverld, som man säger, slog vantarne i bordet;
och det torde också icke vara glömdt, att de flestes stat var sådan,
att om de hade t. ex. 500,000 Rdrs skuld, så hade de knappast
100,000 Rdrs tillgång. Huruvida detta förtjenar namnet
lättsinne, eller någon annan benämning, lemnar jag åt andra att
bedöma.
Man har äfven sagt, att om ett export-förbud påbjödes, skulle
ingen jemnhet emellan export och import kunna ega rum. Mig
förefaller det dock som om, derest ett förbud för utförsel af silfver
funnes, skulle den handlande icke rusa så blindt fram med
sina import-reqvisitioner, som händelsen varit, och det är väl meningen
att hvad som importeras skall betalas med hvad som exporteras.
Men om man låter silfvertackorna utföras för att för
tillfället draga vinst deraf, så är man, synes mig, inne på en bana,
som ovilkorligen leder till förderf. Men om det också icke skulle
vara rätt att anbefalla förbud för export af silfver, hemställer jag
dock, om det ieke vore lämpligt att belägga sådan export med
lämplig tull, likasom nu är fallet med export af tackjern. Jag
finner icke något skäl att anse förslaget lagstridigt, och understödjer
detsamma, äfven med fara att derföre anses för löjlig.
Hr Lefrén: Jag ämnar icke vidare inlåta mig på hufvudämnet;
men Hr Cederschiöld har förebrått mig, att jag föreslagit
R. o. Ad. att vägra remiss på Hr Ehrenhoffs motion, och ansett
detta förslag vara lagstridigt. Jag får med anledning häraf vördsamt
fråga H. Exc. Hr Gr. o Landtm., om jag dervid begått någon
olaglighet?
Hr Ehrenhoff: Jag har begärt ordet, icke för att besvara
alla de anmärkningar, som gjorts emot mitt förslag, ty jag anser
diskussioner vid en remiss vara en sak, som endast onödigtvis belastar
protokollet, — utan för att icke genom en absolut tystnad
gifva Hrnne den öfvertygelsen, att jag skulle anse mig öfverbevisad
af de skäl, som emot min motion blifvit framställda.
Först och främst anhåller jag att få protestera mot det inkast,
som här blifvit gjordt, att mitt förslag skulle innebära en
orättvisa emot individen; jag tror, att detta är ett misstag. Om
Banken icke utgåfve flere sedlar, än som motsvaras af metallisk
valuta, eller om öfverskottet vore måttligt, så kunde denna anmärkning
möjligen vara riktig; men nu eger Banken en metallisk
valuta af 14 millioner, och derföre har den icke allenast ett motsvarande
belopp sedlar utelöpande, utan derutöfver 30 millioner.
Den 2 November.
53
Om nu de, som ega de 14 millionerna, uttaga sitt silfver, hvar
skola då de 30 millionerna af Ständerna anskaffas? De hade ingenting,
och då frågar jag, om det är att begå en orättvisa att förhindra
ett sådant tilltag? Man kan visserligen anmärka att något
sådant är omöjligt; men bredvid R. St:rs Bank är satt en annan,
sora suger till sig alla möjliga tillgångar, som sedermera gå till
Banken, för att uttaga den metalliska valutan.
Man har äfven såsom skäl emot mitt förslag anfört, att i
Ryssland existerar exportförbud på silfver, och ändå komma rublar
i mängd ut derifrån. Det är sannt att ganska många rublar
kommit hit under sommaren; men det kommer deraf, att det
Svenska silfret är så godt, att man gerna uttager det från Banken,
för att i Finland sälja det mot rublar.
Man har vidare yttrat, att jag ville göra Staten till förmyndare
för den enskilde; detta är äfven ett misstag, ty jag önskar
att R. St:r måtte blifva förmyndare för fäderneslandet emot individerna,
och erfarenheten har visat att ett sådant förmynderskap är
af högsta behof.
En talare har anmärkt, att det vore omöjligt att förekomma
silfrets utförande; detta beror dock på hurudan instruktionen för
Bankens Fullmäktige är; ty om det skulle åligga Fullmäktige att
icke utlemna annat silfver, än det som motsvarade de indragna
småsedlarne, tror jag att saken icke vore så omöjlig. Det silfver,
som är myntadt, väger omkring 25 proc. mer än plantsarne, och är
i volym mångfaldigt större; och enär det i rörelsen för det mesta
begagnas sedlar, så skulle ett större uttagande af småmynt väcka
tulltjenstemännens uppmärksamhet, och en smuggling i stort blifva
en omöjlighet.
Jag anhåller om remiss till Banko-Utsk:t, som sedan kan sätta
sig i förbindelse med hvilket annat Utsk. som hélst.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I sjelfva saken är
redan så mycket ordadt, att det är öfverflödigt att lägga något
dertill. Jag är i hufvudsaken af samma tanka som Hrr Åkerman
och Mannerskantz; men jag ber att få fästa upmärksamheten
derpå, att då Hr Ehrenhoff yrkar, att hans motion måtte remitteras
till BankoUtskit, så torde en sådan remiss icke vara riktig;
ty jag hemställer om icke motionen innehåller en ren tullfråga,
hvilken såsom sådan bör behandlas af Bevilln.Utsk:t, eller också
bör den gå till Ekon.Utskit, emedan exportförbud är en fråga,
hvars afgörande beror på K. M:t.
Hr Mannerskantz: Hr Ehrenhoff har nämnt, huruledes
Banken har en metallisk valuta af c:a 14 millioner, men att den
derutöfver har rätt att utgifva sedlar till ett belopp af 30 millioner,
och han har dervid anmärkt som en möjlighet, att de, som
egde dessa 30 millioner i sedlar, icke skulle få silfver derför. Men
då R. St. hafva satt sin tro och sitt löfte i pant på att hvarje innehafvare
af en bankosedel skall erhålla silfver derför, får denna
möjlighet, att icke hvarje sedel alltid skall med silfver inlösas,
»4
Den 2 November.
aldrig suttås i fråga, och om det således någon gång emot förmodan
skulle inträffa, att det icke genast finnes tillräckligt silfver i
Jtikets Ständers Bauk till dess sedlars inlösen, så äro B. St:r skyldiga
att med hvad medel som helst ofördröjligen ersätta bristen.
En sådan tanke, som att K. St:r icke skulle tillfullo inlösa sina
genom deras Bank åtagna förbindelser, bör aldrig lå framställas
utan att en kraftig protest nedlägges deremot; och jag för mindel
har derföre kunut mig upmanad att protestera emot ett förslag af
så betänklig syftning. Jag anser också, att det skulle vara nyttigt
om B. o. Ad. genast gemensamt uttalade denna protest, och att
en lämplig form derföre skulle vara, om It. o. Ad. nu remitterar
motionen till Bevilln.-Utsk:t, samt derigenom förklarar, att B. o.
A. anser den vara af den beskaffenhet, att den icke har med B.
Stirs Bank att göra.
Hr Ehrenhoff: Man har sagt, att B. St:r äro förpligtade
att upfylla sitt löfte att inlösa sina sedlar med silfver; men hvem
tvingar B. St:r att fullgöra sin pligt. Hvem hindrade B. St:r att
1834 inlösa En B:dr i sedlar med 18 sk. i silfver, i stället för
48 sk., hvarför sedeln var utgifven.
Hr Brakel: Jag har händelsevis i hand ett papper, som
jag nyss emottog af Hr General-Tull-Direktören, och jag ber att
få, som svar på hvad Hr Ehrenhoff nyss yttrade, upläsa de sista
raderna i detta papper:
»Under den tid, som inom Sverige silfver var förbjudet till
export, har Bi k sbankens ställning varit den minst tillfredsställande.
Just under denna tid har den ej kunnat invexla sina utelöpande
sedlar, utan nödgats inställa sina skuldförbindelsers betalande»
Hr Ehrenhoff torde icke jäfva detta, ty just under dessa tider
var Banken insolvent.
Emedan jag nu än en gång nödgats begära ordet, anhåller
jag att i största korthet få besvara några af de anmärkningar, Hrr
Cederschiöld och Ehrenhoff gjort. — Hr Cederschiöld frågar: »hvarför
har man tull på tackjern och icke på silfver?» Det finnes intet
hinder derför; roen jag är af den öfvertygelse, att utförseln af
alla Svenska produkter bör vara fri, och således äfven utförseln af
tackjern; och derföre att vi begått ett fel i ett fall, inser jag
icke, hvarföre man bör göra det om igen. — Hr Cederschiöld har
vidare omtalat det olyckliga förhållande, som inträffade med Svenska
handeln år 1857. Detta är verkligen ett bedröfligt faktum,
bedröfligt att oförvägna spekulationer för tillfället togo sådan öfverhand,
att följden blef så som den blef; men jag tror att dessa
spekulationer icke äro ett normalt tillstånd inom vårt land. Dessa
förhållanden äro helt och hållet undantagsförhållanden, och krisen
drabbade icke blott Sverige, utan bela verlden.
Hr Ehrenhoff har sagt, att Banken icke kan honorera sina
förbindelser, så vida den eger 30 millioner i utelöpande sedlar
utöfver den metalliska valutan. Derpå behöfver jag icke svara,
emedan Hr Mannerskantz redan 6agt, att det är Svenska natia
-
D eli 2 No vem ber.
f>5
nens skyldighet att fylla bristen. Men det är en bestämd orättvisa
att, när jag eger löfte, att Banken skall till mig utbetala
silfver, då föreslå att Banken icke skall göra det, och att jag således
icke tär till min förmån begagna det silfver och guld, som
Banken är skyldig att utlemna.
Jag tror, Mine Hrr! att det är friheten, sora leder en nation
längst fram på civilisationens bana; friheten, under hvilken form
den än uppenbarar sig, antingen såsom religiös, ekonomisk eller
politisk, är det dQck den, som leder oss framåt, som skänker oss
de största både andliga och materiella krafter. Svenska folket har
varit så lyckligt, att från urminnes tider hafva egt nationell frihet;
må vi, Mine Hrr! vid denna lliksdag genom upoffringar betrygga
denna frihet, så att vi ieke må sitta bortglömda och bortgömda i
en vrå af Europa. Politisk frihet hafva vi egt sedan 1809, religiös
skola vi med Guds hjelp tillkämpa oss, och ekonomisk frihet,
grundlagd 1823, hafva vi, Riksdag efter Riksdag, allt mera tillegnat
oss. Skola vi icke då fortgå på samma bana, som vi under en
följd af år beträdt, skola vi sätta skrankor för den frihet, som, enligt
min Öfvertygelse, är grunden för all annan? Ty det är den
ekonomiska friheten, som skänker menniska;) bättre föda, varmare
kläder, ljusare boningar och mera ledighet att egna sig åt sin andliga
förkofran, och jag tror, att de ord Tegnér yttrade vid GustafAdolfs-festen
om andens frihet, fullkomligt kunna tillämpas på det
enskilda förverfvets:
»Hvarhelst en menskohand den höga binder,
Der blekna rosorna på slägtets kinder.»
Frih. Sprengtporten: Jag ämnar icke yttra mig i sjelfva
ämnet, utan blott angående den frågan, till hvilket Utsk. motionen
bör remitteras. Jag anmärker sålunda, att de, som upträdt emot
Hr Ehrenhoffs förslag, hufvudsakligen fästat sig dervid, att förslaget
skulle enl. deras antagande förnärma realisationens grunder.
Men häruti ligger ju Mine Hrr! ett erkännande, att frågan tillhör
BankoUtsk:t; ty ehuruväl jag är af den mening, att Bevilln.Utsk:ts
tillgöranden vid denna Riksdag komma att ega ett ganska stort
inflytande på realisationens upprätthållande, så lärer väl detta icke
vara de Hrns åsigt, som uppträdt emot motionen, och då nu Hr
Ehrenhoff sjelf begärt att haus förslag måtte remitteras till BankoUtsk:t,
samt de åtgärder, han åsyftat, efter hans åsigt fordra en
skyndsam verkställighet, och BankoUtsk:t dessutom är oförhindradt
att sammanträda med Bevilln.Utsk:t, tror jag, att det är rättast att
remittera motionen till förstnämnde Utsk.
Hr Cederschiöld: Jag har icke heller begärt ordet för att
yttra mig i sjelfva hutvudsaken, ehuru jag anser frågan otvifvelaktig!
behöfva en närmare utredning; men jag har uppträdt för
att afgifva en protest emot Pir Mannerskantz’s förslag att remittera
motionen till Bevilln.Utsk:t, för att dermed visa, att R. o. Ad. ansåg
frågan icke hafva att göra med Banken. Hr Mannerskantz
protesterade visserligen emot Hr Lefréns förslag att vägra remiss;
56
Dtsn 2 November.
men jag anser Hr Mannerskantz’s förslag vara nära nog detsamma.
Ty om vi skulle remittera frågan till Bevilln.Utskit, under förklarande
att den ej rörde Banken, så skulle vi hafva afgjort sjelfva
hufvudsaken innan den uti vederbörligt Utsk. erhållit nödig utredning.
Jag får dessutom fästa upmiirksamlieten på 32 § R.O., som
innehåller: »BankoUtsk:t, som utgöres af 36 ledamöter, skall öfverse
Bankens styrelse och tillstånd, samt gifva föreskrifter om dess förvaltning.
» Nu har Hr Ehrenhoff just grundat sin motion på
Bankens bekymmersamma tillstånd, och derjemte på dess förvaltning,
hvilken han icke ansett vara sådan, som hon borde vara, och då
synes det väl vara klart att det är BankoUtsk:t och icke Bevilln.-  Utsk:t, som det tillhör att handlägga motionen. Jag anhåller således
att motionen måtte remitteras till BankotJtsk:t, som må ega att
vid frågans pröfning sammanträda med Bevilln.Utsk:t,omsåansesnödigt.
Frih. Tersmeden: När Hr Cederschiöld anmälde sig och
började med att förklara, det han endast ville tala om hvart motionen
borde remitteras, kunde jag icke föreställa mig annat, än
att jag skulle få understöd åt min åsigt. Hr Cederschiöld har i
sitt föregående yttrande framställt en paralell mellan jerntackor
och silfvertackor, och att, om det ena skulle förbjudas till utförsel,
så borde detsamma ega rum rr.ed det andra. Om nu det ena tillhör
Tullen och Bevilln.Utsk:t, så måste ju äfven det andra höra dit;
ty frågan om tull eller förbud på jerntackor är en fråga, som tillhör
Bevilln.Utsk:t, och derföre trodde jag att, enligt Hr Cederschiölds
mening, nu ifrågavar:de motion äfven borde remitteras till detta
Utsk. Jag förbigår de resonnementer, motionen innehåller, men
jag anser att, till följd af de resultater, hvartill den kommer, bör
den remitteras till Bevi!ln.Utsk:t. Jag anser också visserligen att
den bör förkastas, till hvilket Utsk. den kommer, men jag tror det
vara öfverenstämmande med god ordning, att den hiinskjutes till
det Utsk., som har att göra med tullfrågor, och i alla fall är jag
öfvertygad, att H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, afgör den frågan så, som
den bör.
Hr Cederschiöld: Då jag fästade Ståndets uppmärksamhet
derpå, att jerntackor voro förbjudna till utförsel ända till sista
riksdagen, skedde det för att visa, att det icke kunde innefatta
någon orimlighet att förbjuda export af andra metaller. Då emellertid
motivet till motionen iir Bankens olyckliga ställning oe’h förvaltning,
kan jag för min del icke inse annat, än att den tillhör
BankoUtsk:t. Bevilln.Utsk:t har deremot, enligt Grundlagen, endast
att uppgöra grunderna för bevillningens utgående, och då Hr Ehrenhoffs
motion icke alser att åvägabringa någon inkomst, utan endast
att bereda säkerhet för Banken, kan jag icke finna mig vederlagd
af Frih. Tersmeden, utan fortsätter min anhållan om remiss
till Banko-Utsk:t.
Hr Brakel: Huru litet BankoUtsk:t har att göra med denna
fråga, torde bäst visas deraf, att alla de förslag, som utgå från
Den 2 November.
A7
detta Utsk., icke behöfva K. Mits sanktion; R. 8t:r besluta deruti
sjelfva. Men ett silfverexport-förbud behöfver deremot K. Mits
sanktion; det inverkar på hela landets ställning, och kan således
icke behandlas af BankoUtskit. Om K. o. Ad. anser att K. M.
eger rätt att ensam besluta ett sådant förbud, och om B. o. Ad.
eller B. St:r ega rättighet att önska det, så finues det ett Utsk.,
som upptager önskningsmål, och det heter Allm. Besv.- o. Ekon.*
Utskit. Dit bör motionen i sådant fall remitteras. Anser åter R.
o. Ad. eller E. Stir sig ega lika rätt thed K. M. att besluta ett
silfverexport-förbud, då skall frågan remitteras till LagUtskit; men
anser R. o. Ad., att R. St:r kunna ensamme besluta i frågan, då
bör den remitteras till Bevilln.Utskit. För min del anser jag, att
frågan bör remitteras till sammansatta Bevilln.- o. Ekon.Utskit.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Då utan all fråga det mest
framstående i motionen alser export-förbudet, och då alla frågor,
som röra import eller export, tillhöra Bevilln.Utskit, så kan jag icke
annat än förena mig med de Hrr, sem yrkat remiss till detta Utsk.
Afven de, som förordat remiss till BankoUtsk., hafva erkänt, att
åtskilligt i motionen tillhör Bevilln.Utskits behandling, och de hafva
derföre ansett att dessa Utsk. borde sammanträda; men Bevilln.-
Utskit kan ju lika lätt sammanträda med BankoUtskit., då någon
fråga i motionen förekommer, som rörer detta Utsk., som BankoUtskit
kan sammanträda med Bevilln.Utskit. Då emellertid, såsom
jag i början nämnde, motionen hufvudsakligen rörer export-förbud,
anser jag henne böra remitteras till Bevilln.Utskit.
Härmed ansågs öfverläggningen vara fulländad, hvaruppå H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Ehrenhoff, som uti den
ifrågide motionen föreslagit, »att R. St. måtte besluta export-förbud
å silfver, så väl i myntad som omyntad form», samt begärt
motionens remitterande till vederbörligt Utsk., under den nu slutade
öfverläggningen anhållit om motionens öfverlemnande till BankoUtskit;
att åtskilliga ledamöter i denna anhållan instämt, hvaremot
flere andra ledamöter yrkat remiss till Bevilln.Utskit, och en ledamot
till sammansatt Bevilln.- o. Ekon.Utsk.; samt att slutligen Hr
Lefrén yrkat, det R. o. Ad. skulle vägra remiss å motionen; i afseende
å hvilket sistnämnde yrkande H. Exc. nu finge, till svar
å af Hr Lefrén gjord förfrågan, tillkännagifva, det H. Exc., på
grund af ordalydelsen i 49 g 1 mom. R.O., icke ansåg sig
kunna vägra att framställa propos. i enlighet med Hr Lefréns
yrkande.
Härefter anmälde sig och yttrade Hr Lefrén: Då H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, nu förklarat att jag icke yrkat någon olaglighet,
är jag nöjd och afstår från mitt förslag.
H. Exc. förklarade, att sedan Hr Lefrén nu afstått från sitt
förut gjorda yrkande, det endast återstode för R. o. Ad. att afgöra,
till hvilket Utsk. Hr Ehrenhoffs motion, jemte de i anledning
deraf afgifna yttranden, skulle öfverlemnas; hvarefter H. Exc. fram
-
58
Den 2 November,
ställde propos. å remiss till Bevilln.Utskrt, och sedan denna propos.
blifvit besvarad med starka ja, blandade med nej, tillkännagaf att
han funnit ja öfvervägande.
Efter skedd föredragning af Hr Cederschiölds, Gustaf,
d. 26 i sisth månad på bordet lagda motion ang:de tryckning uti
Bihanget till RiksStms Protokoll af de i Ståndens plena väckta
motioner, tillkännagaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att Hr Cederschiöld
till denna motion gjort ett tillägg af följande innehåll:
»På det stadgandet i 59 § R.O. .icke må anses utgöra ett
hinder för bifall till det af mig väckta förslag, anhåller jag att få
förändra ordalydelsen i motionens 1 mom. på följande sätt, nemi,
det måtte B,. St:r besluta, att de uti RiksStrn
väckta motioner tryckas, icke uti Stånds-prot:n, utan
särskildt för sig, samt att de sålunda tryckta motionerna
häftevis utdelas till samtlige RiksSt:n, på sätt
sorn sker med Bihanget.
Hemställande jag att motionen i dess nu förändrade skick
måtte varda till Exped.Utsk:t remitterad.»
Häruppå anmälde sig och anförde Frih. Cederström, Budolf:
Ehuru jag för min del anser en stor del af de utaf motio
nären
framställda anmärkningar riktiga, och ehuru jag således äfven
delar den önskan, att den af honom begärda åtgärd måtte vidtagas,
anhåller jag dock, att i afseende på en del af hans förslag
yttra min olika tanka. Motionären har nemi. föreställt sig, att,
derest motionerna trycktes i ett sammanhang, och utgjorde ett särskildt
häfte af riksdagstrycket, men deremot utginge ur Ståndens
prot., skulle också de resp. Utskm vara befriade från att resumera
motiverna för de inkomna motionerna, emedan det stöde hvar och
en ledamot i alla RiksStm fritt, att taga kännedom om innehållet
af dessa motioner. Men'då man nu icke kan begära, att hvarje ledamot
har till hands detta häfte vid förekommande behandling af någon
fråga, så tror jag att det är bättre, att Utskm, hädanefter som hittills,
förpligtas att gifva en resumé af hvarje särskild motion, om
än denna resumé hädanefter kunde göras i någon mån kortare, än
hittills. Jag undantager således från mitt tillstyrkande i allmänhet
denna del af Hr Cederschiölds motion.
Exped.Utskit, till hvars handläggning detta förslag blifvit af
Hr Cederschiöld önskadt, torde jemväl bereda oss tillfälle att taga
kännedom om den kostnad, som skulle upstå genom införande af
det föreslagna behandlings sättet, i jemförelse med det nuvarande.
Det torde väl komma att blifva något dyrare, men skillnaden blefve
troligen så obetydlig, att vinsten på det hela komme att blifva öfvervägande.
Hr Cederschiöld: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att den punkt, emot hvilken Frih. Cederströms anmärkningar
voro rigtade, finnes endast i motiveringen och icke i förslaget.
Jag har just undvikit att uptaga den der, på det att den
icke skulle utgöra något hinder för framgången af det hela. I
Den 2 November.
*9
berörde hänseende skulle således förblifva enahanda förhållande, sorn
för närvarande; men det stöde vederbörande Dtsk. fritt att, på
sätt jas autydt, betydligen förkorta rubrikerna till sina betänkande!].
Redan under nuvarande förhållanden brukas stundom af
StatsUtsk:t att, uti sina betänkande!) om Stats-regleringen, utesluta
motiverna till enskildes motioner. Sådant har ofta föranledt
klagomål, som, i händelse mitt förslag antoges, icke vidare kunde
förekomma.
Då nu ingenstädes är föreskrifvet näsrot angående formen för
Utskrs betänkanden, tror jag att den af Frih. Cederström i
detta hänseende framställda anmärkning icke bör kunna hindra bifall
till törslaget. Den enda förändring i detta hänseende, som
derigenom upkomme, vore att Utsk:n, vid rubrikernas redigerande,
hade fullkomlig frihet att förfara efter omständigheterna.
Jag anhåller om remiss till Exped.Utsk:t.
Ofverläggningen förklarades fulländad ooh motionen, jemte de
afgifne yttranderne, remitterades till Exped,Utsk:t.
*' Då härefter förekom Hr Cederschiölds, Gustaf, den 26 sisth
Okt. på bordet lagda motion om K. o. Ad:s diskussions-protrs förande
i sammandrag, yttrade sig
Ilr Montgomery, Gustaf: Då det är fråga om att göra
en förkortning i diskussionerna härstädes och derigenom åstadkomma
en vinst både i tid och kostnad, anser jag, att bäst vore så väl
att diskussionerna icke bokfördes, som att de icke trycktes, utan att
de helt och hållet borttoges ur protokollen. Sådant var förhållandet,
då vid sista Riksdagen alla fyra Stånden sammanträdde gemensamt,
och vi erforo då, att några timmar derefter voro diskussionerna
både kända och tryckta i tidningarna. Diskussions-prot. föras
icke heller i Utsk.-n, och icke heller i något annat konstitutionelt land.
England, som är sjelfva moderlandet för det konstitutionella samhällsskicket,
och der det talas mer, än inom våra Stånd, der tryckas
icke några debatter, utan särskilda stenografer uptaga dem med
sådan hastighet, att de några timmar derefter äro kända af hela
verlden. Jag tror derföre, att det vore bäst att diskussionerna alls
icke uptoges.
Jag tror mig äfven veta, att man skulle göra en vinst i afseende
på kostnaden. Det var icke längesedan uppenbart till huru
stora summor riksdagarne gå, och att dess utgifter för protokollstryckningen
bestiga sig till öfver 100,000 R:dr; det är äfven visst
att diskussionerna kosta minst inom R. o. Ad. och mest hos BondeSt.
Detta vore således en orsak att behjerta mitt förslag, isynnerhet
när man vet hvart dessa penningar taga vägen; man kan om
dem säga som Drottning Elisabeth sade om strumpebandet: »Hony
soit qui mal y pense.» Jag försäkrar att det är tid på att R. o.
Ad., värdigt sin upplysning, går i spetsen för att omintetgöra den
onödiga både protokolls-föringen, justeringen och tryckningen af
annat än besluten, med kort uptagande af skälen dertill.
fiO
Den 2 November.
Frill. Cederström, Budolf: Jag nekar icke, att flera af
de förhållanden, motionären vidrört, äro behjertansvärda, och att
hans förslag är särdeles väl motiveradt; men jag instämmer ej i
slutresultatet, i följd af motskäl; tror dock icke heller, att R. o.
Ad. bör genast afgöra frågan, utan torde den böra öfverlemnas till
Riddarh.Utsk:t, der jag anser den komma att erhålla den säkraste
pröfning. Beträffande sjelfva saken, föreställer jag mig, att åtgärden
har sina betänkligheter. Motionären föreslår nemi, att diskussionsprot:n
skola föras i sammandrag, men att den talare, som sådant
önskade, skulle få skriftligen aflemna sitt yttrande, och få det
in extenso infördt i prot:t. Om detta bifalles, fruktar jag att
prot:n skulle få en mindre sammanhängande och något för brokig
upställning. Svar kunna nemi. förekomma å tal, der man icke
tydligt ser hvarom frågan är, enär t. ex. i det första yttrandet,
som förts i sammandrag, ej uptagits just det hvarå svaras.
Den siste värde talaren har föreslagit, att R. o. Ad. helt och
hållet måtte afskaffa diskussions-protm, samt har i sådant afseende
anfört Englands exempel; men förhållandet är dock betydligt annorlunda,
ty Engelska parlamentet har till sitt förfogande en talrik
stenograf-corps, hvilken är försedd med särskilda, väl aflönade dechiffrörer,
hvilka tätt och ofta under diskussionen byta om med andra,
och ögonblickligen nedskrifva det sagda; ett machineri, som arbetar
med största lätthet. Vidare har det att tillgå dagl. utkommande,
enormt stora tidningar, som i sina vidsträckta spalter genast
införa yttrandena ordagrannt. Något sådant kan dock icke
här komma i fråga eller billigtvis af oss begäras. Jag nekar visst
ej det åtskilliga riktiga, som af Hr Montgomery vid dess förslag
blifvit yttradt; men hemställer dock, om det är skäl, att R. o. Ad.
ensamt vidtager en sådan åtgärd? Vi veta att BorgareSt:t just i
dessa dagar på allvar ifrågasatt, att hädanefter begagna stenografer,
för att få sina prot. mera fullständiga; det skulle då måhända icke
vara lämpligt, att R. o. Ad. beslöte att tvertom gifva sina mindre
utförlighet. Jag befarar att sådant kunde gifva anledning till den
misstydning, att vi ansåge hvad hos oss yttras vara mindre värdt
att bevara, i jemförelse med hvad inom öfrige Stånd förekommer;
en tydning, som bör undvikas, likasom sjelfva åsigten vore oförtjent.
Men först, om den föreslagna indragningen af tryckeri-åtgärd
beslutas, komme kanske hvarjehanda, mindre väl öfvervägdt, att
framhalka. Huru skulle sedermera, vid upkommande fall af klagan
öfver »otjenliga ordalag,» utredas förhållandet härmed ?
Ehuru jag alltså redan erkänt befintligheten af åtskilliga bland
de af motionärerna framlagda olägenheter, kan jag dock för närvarande
icke tillstyrka bifall till förslaget; men torde derom få
bättre tillfälle att orda, när motionen återkommer från Utsk:t.
Hr Cederschiöld, Rob. Theoph.: Jag skulle tro att
Grundlagen lägger hinder i vägen för att bifalla Hr Montgomery^
motion. I 57 § R.O. heter det nemi.: »Vill ledamot, som ej i
Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda tanka hos de öfriga
Stånden anmäla, stånde det honom fritt, genom särskildt mern. eller
Den 2 November.
61
diktamen till prot:t, hvilket må MedStm tillställas, enär lian de för
kommunikationen oell prot:t nödige exemplar deraf till Sekreteraren
aflemnar.» I 58 § heter det: »Vid just. af prot eller prot.utdr.
kan ett beslut ingalunda ändras, men väl sådana tillägg göras,
hvarigenom ingen förändring i beslutet upkommer. Utur ett prot.
må vid justm, med Ståndets bifall och på den talandes eget begifvande,
uteslutas dess egna uttryck och äfven deliberationer, som
deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka
beslutet tydligen sig grundal-;» och slutligen stadgas i 59 §:
»Alla hos RiksSt:n hållna prot. skola, så tidigt ske kan, genom
trycket utgifvas till deras fullständiga innehåll.» Vid sådant
förhållande torde R. o. Ad. finna, att Hr Montgomery^
förslag icke lärer kunna bifallas,
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Den fråga, som Hr
Cederschiöld väckt, sönderfaller i trenne. Den första är den, huruvida
ett verbal-prot. skall föras, den andra, om detta prot skall
helt och hållet utskrifvas, och den tredje, om det skall tryckas. Jag
tror för min del, att det är nödvändigt, att ett verbal-prot. föres,
hvars bestämmelse endast bör vara att blifva ett i arkiven inneliggande
exemplar. Deremot tror jag icke, att det är nödigt, att
detta prot. tryckes, utan blott sammandraget deraf. Likaså är det
min tanke att endast det sammandragna prot:t, som, allt efter ämnets
beskaffenhet, kan göras mer eller mindre utförligt, expedieras
till Utskm.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad, remitterades motionen,
jemte dertill hörande yttranden, till Riddarh-Utsk:t.
Föredrogs Hr Stjernefeldts, Claes Ferdinand, d. 26 nasti. Okt.
bordlagde motion, att undervisning i skogshushållningsläran måtte
meddelas vid folkskolelärare-seminarierne, skolorne och universiteten
m. m.
Frih. von Schulzenheim, David: Jag hade önskat att
innan remiss skedde å den nyss föredragna motionen, få yttra några
ord. Den är visserligen framställd i största korthet, men jag vill
minnas, att den innefattade förslag, att R. St:r skulle anslå medel
för en persons utsändande i ändamål att taga kännedom om
torfmossars förädling till brännmaterial.
I anledning häraf uppläste H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, följande
stycke ur motionen: »I sammanhang med denna fråga, får
jag i största ödmjukhet fästa uppmärksamheten på de mångtusende
tunnland torfmossar, som inom våra skogar ligga gömda, på understöd
af Statens medel, för undersökning från utlandet af rätta bedrifvande!
af torfmossars förädling till brännmaterial, lika med de
bästa Engelska stenkol, som härigenom skulle fylla ånbåtsflottans,
62
Den 2 November.
jerntrainernas, fabrikernas och enskildtes behof och gifva anledning
till export af densamma» ; hvarefter uppropades och yttrade
Frih. von Schulzenheim: Just med anledning af detta
tillägg, hade jag önskat att få yttra mig. Då jag anser att vid
denna Riksdag sparsamhet i främsta rummet bör göra sig gällande,
önskar jag att ifråga var: de förslag icke måtte vinna något afseende,
samt anhåller, att detta mitt yttrande måtte till Utsk:t få
medfölja.
Öfverläggningen ansågs fulländad, och motionen, jemte det nu
afgifna yttrandet, remitterades till Allmänna Besv.- o. Ekon.Utskrt.
Just:s 2:ne prot.utdr., ang:de de af Frih. Palmstjerna och Hr
Montgomery i detta plenum väckta förslag och R. o. Ad:s i anledning
deraf fattade beslut, hvarefter föredrogs oell uplästes ett
från Högv. PresteSt. ankommet prot.utdr., hvilket, enär detsamma
innehöll en inbjudning till de öfriga St:n att biträda ett beslut
i enahanda syftning som det af R. o. Ad. uppå Frih, Palmstjernas
framställning, redan fattade, ej ansågs erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, upläste följande motion :
Fyratiofem år äro förflutna, sedan den så kallade Noriges
förening med Sverige å bane bragtes.
Vid fredsslutet i Kiel den 14 Januari 1814 afträdde Hans
Danska Maj:t, uti Traktatens 4:de Art., oåterkalleligen och för
evärdeliga tider, så väl för sig, som för sine efterträdare till Danska
Kronan, till förmån för Sverige (Märken väl för Sverige1}
alla dess rättigheter och anspråk på Konungariket Norige, hvilket
(med undantag af Grönland samt Ferröarna och Island) hädanefter
skulle tillhöra H. M. Konungen af Sverige, och utgöra eli Konungarike
förenadt med Sverige.
Häremot förband sig Konungen af Sverige, uti fredstraktatens
6:te Art. att, i egenskap af Noriges Öfverhet, ansvara för en del af
Danska Rikets skulder, lämpad efter det förhållande i folkmängd
och tillgångar, hvilket Norige ägde till Danmark.
Genom 7:de Art. afträdde Konungen af Sverige till Danmark
Svenska Pommern och Furstendömet Rugen.
Traktatens 14:de Art. bestämmer Hertigdömena Schleswigs och
Ilolsteins utrymmande af de allierade trupperna och Svenska truppernas
inryckande i Norige, samt besättande af dess fästningar.
18:de Art. uphäfver den qvarstad och det embargo, hvarmed
de begge Monarkernes respektive undersåfcers egendom var belagd,
och hvarvid de, Hertigdömena ålagde, k.rigskontributioner, till ett
belopp af tolf mill. Riksbankdaler, lära blifvit efterskänkta.
Uti den 19:de Art. afstår Sverige alla sina anspråk på ersättning
för de Svenska skepp och laddningar, som blifvit upbragte af
Danske kapare sedan freden i Jönköping; upgående, såsom det äfven
förmodas, till mera än tolf mill. Riksbankdaler, eller 24 mill,
R:dr li:mt.
fren 2 November.
Genom den första af de hemliga Art:ne, som bifogades fördraget,
lofvade Sverige till Konungen af Danmark betala en mill. b:co;*)
men dä man härtill ville foga ordeu för Noriges afträdande,
lärer den Danska underhandlaren kraftigt yrkat uteslutande af detta
tillägg, förebärande att Konungen, hans Herre, icke ville, att man
någonsin om honom skulle kunna säga att han såldt sine undersåter.
Milkn afleranadea, och emottogs icke desto mindre.
Sådan var Sveriges statsrättsliga rätt till Konungariket Noriges
oinskränkta införlifvande med Sveriges Krona, under enahanda
förhållanden, som Storfurstendömet Finland under så manga seklers
lopp var förenadt med det öfver skilsmessan städse sörjande moderlandet,
och under samma statsrättsliga förhållanden, som i beklaglig
åminnelse ovilkorligt underlagt Finland det Ryska enväldet.
Härvid inträffade likväl att Noriges folk, af sin Ståthållare,
ArfPrinsen Christian Fredrik till Danmark, eggadt till upror, motsatte
sig traktatens fullgörande, hvarigenom Sverige nödgades med
vapenmakt ytterligare tillkämpa sig Noriges underkastelse.
Denna afslutades likväl af segervinnaren på ett sätt, som
omisskänneligen ådagalägger förbiseendet af all framtida Svensk politik,
af Sveriges intressen, af Sveriges anspråk, åtminstone å ett
yttre sken af någon ersättning för förlusten af Finland, för afträdandet
af den dyrbara provinsen Pommern med Hertigdömet Rugen,
som nu utgör ett af Preussens i industrielt och finansielt
hänseende indrägtigare landskap, och som derjemte företedde den
sista lemningen af Sveriges fordna anseende och vigt inom det
Europeiska Statsförbundet, och ett Sverige älskande och i verkligheten
tillgifvet brödrafolk.
Noriges underkastelse fulländades genom den s. k. föreningen
på ett sätt, som ådagalägger huru Sveriges urgamla ära och historiska
anseende, såsom ifrån Hedenhös Skandinaviens mäktigaste
stat, ifrån alla synpunkter åsidosattes af segervinnarnes, den då,
de facto, Svenska Regentens, och af dess Svenska rådgifvares vid
tillfället vidunderliga och allt annat än Svenska politik; då, för
allt hvad Sverige vid tillfället uppoffrat, för allt hvad Sverige genom
föregångne Regenters och Regeringars oförstånd, egensinnigt
halsstarriga, falska politik och krig vid fredsslut lidit, — Sverige
nu, vid det gynsamma tillfället, för sina gäckade förhoppningar
afspisades med den, blott alltför skenbara glansen af en dubbelkrona
för sin nyss upkomna Regentslägt, och med den för Sverige nära
nog hånande benämningen af en förening med Konungariket Norige
till namnet, men i verkligheten ingenting mindre än en sådan.
Uti första konceptet till fredsfördraget med Danmark hette
det: »Att Norige skulle införlifvas (inkorporeras) med Sverige», och
lärer det varit på H. K. H. Kronprinsen Carl Johans uttryckliga
begäran, ordställningen förbyttes till den uti sjelfva traktaten först
anförda. — Den inre tanken vid detta förfogande torde det icke
•) Se Schinkelska Minnena 7:de del. pag. 330.
64
Den i November.
nu vara tillständigt att utleta, men, tillgänglig för historieforskaren,
kan den i en framtid ej undgå den kritiska analysen.
Huru H. K. H. Kronprinsen Carl Johan, före utförandet, tänkte
sig Sveriges besittning af Norige, belyses uti ett af hans bref till
PrinsenRegenten af England, dat. Stockholm den 19 September
1812. — »Finlands förlust är i alltför friskt minne hos Svenskarne,
för all allmänna meningen icke längesedan skulle varit betänkt
på medlen, alt ålereröfra denna provins. Del liar derföre varit
nödvändigt, all innan jag riglade Sveriges ansträngningar till
kontinenten, jag vinlade mig om, alt popularisera eli system,
hvilket i mängdens ögon aflägsnar de fördelar, Sverige skulle kunna
hafva förvärfvat, om det förbundit sig med Frankrike, och enda
medlet att komma till della resultat, på samma gång man afser
Sveriges sanna intressen, är förvärfvandel utaf Norige». (Se v.
Schinkels Minnen Tom. 7, Bil. N:o 1).
Svenska folket har under nära ett halft århundrade tålmodigt
åsett sina representanters skygghet att offentligt undersöka och
granska, huruvida den s. k. Föreningen med Norige i verkligheten
medfört Sverige de fördelar, sorn' de maktegande under tiden visat
sig tillerkänna den, då de i synbar måtto gjort intet, för att jemna
de, allt ifrån dess början, Föreningen vidlådande missförhållanderne
för Sverige; hvilket gerna måste medgifvas hafva varit svårt, sedan
de, till följd af en vid tillfället rådande högsta viljas dolda afsigter
oell dubbelspel, traktatinessigt blifvit stadfästade.
Om ifrån det ofvan, till popularisering ibland Svenskarne, antydda
system, tanken förflyttar sig till systemets bringande till utveckling
och verkställighet, då alla medlen dertill voro eröfrade och
vunna, så häpnar man för slutsatsen, och skyr att uttala den.
Tiden har åtminstone synts mig nu vara inne, att till tals
inom Riksdagen bringa detta Riksvigtiga ämne.
Härvid framställer sig först den frågan: Under hvilken slags
benämning inom Statsrätten Noriges förening med Sverige kan hänföras?
och den lärer, oaktadt allt advokatorisk! polemiserande för
och emot, icke af Norrmännen vilja antagas annorlunda, än såsom
en blott personalförening, uti den genom föreningsfördraget gemensamma
Konungens person. — Stang uti sin Kongeriget Norges
Konstilutionelle eller Grundlov — bestemle rel, sid. 61, anser svaret
obestämdt; men kommer likväl, emot den i Norige drilna åsigt, till
den slutsats, att föreningen må hänföras till verkliga Slalsföreningar
(Un iones civitatum) och tillika till de reella och lika (reales et
requales).
Föreningsfördraget har ända ifrån sin början med mer och
mindre afvoghet. emot Sverige, af Norrmännen ensidigt och uteslutande
i deras fåfänga varit tolkadt.
Genom den, den 14 Aug. 1814 af den Svenska segervinnaren
i Moss afslutade Konventionen hafva Norrmännen i åtskilliga fall
kunnat från egennyttans synpunkt visa sig handla i deras rätt,
då de, under förbiseende af likhet i skyldigheter, ända till ytterlighet
emot Sverige, drifvit anspråken å fullkomlig likhet i rättigheter,
men
Den 2 November.
65
men icke alltid, med afseende å den tacksamhetskiinsla, hvaruti Noriges
folk borde känna sig stå till Sverige, för en efter seklers
frånvaro återvunnen sjelfständighet och för den egendomliga grad
af konstitutionel frihet, som genom Sveriges upoffringar af blod, af
dyrbara och kära landskaper och af penningar, blifvit ensamt Noriges
anpart uti den s. k. föreningen, utan några, för Sverige motsvarande
fördelar.
I logisk slutföljd framställer sig härvid den frågan: Företer
Historien något exempel af en personal-förening ensamt uti den
gemensamme Regenteus person, emellan 2:ne konstitutionella Stater,
med så olika Statsförfattningar som Sveriges och Noriges, uti
hvilka efter de maktegandes och deras anhängares understundom
yttrade åsigter, Konungen i Sverige eger allena styra Riket, då
samma Konung i Norige eger att ovilkorligt ställa sig till efterrättelse
3:ne Storthings sammanstämmande beslut?
Huru har det varit möjligt, att under sådane förhållanden
tänka sig någon, för båda folken ömsesidig nytta bringande, verklig,
upriktig och allvarligt menad förening, på så lösa grunder som de,
å hvilka den s. k. föreningen emellan Sverige och Norige visat sig
hafva varit upgjord?
Hvilka blefvo väl följderna af Svenska och Polska Kronornas
förening, blott på ett oell samma KonungahufvudP Hvilka fördelar
tillföllo serdeles Sverige ifrån KalmareUnionsllegenterne? Historien
ådagalägger det; men man synes vid afslutandet af Konventionen
i Moss, likasom vid den ifrån den Norska Grundloven utskrifna
Riksaktens biträdande af R. St:r den 6 Aug. vid Urtima Riksdagen
i Stockholm 1815, hafva alldeles förbisett, att Sverige egde en
Historia, några minnen, någon national-ära, något politiskt anseende
att häfda.
De närmaste följderna blefvo också att Norige, som under
400 år seglat under den Danska Suveränitetens flagga, försmådde
att till ett föreningstecken emottaga den urgamla Svenska, som
Svenskarne, oåtsporde, tåligt sago utbytas mot en, för dem främmande
och för deras historiska minnen föga smickrande tillsats.
Härtill hörer äfven Norrmännens jemmer öfver i deras mening
Noriges förnärmande plats-tilldelning inom Unionsvapnet på vårt
Svenska mynt, uti inseglet å, ifrån Svenska myndigheter utgående
publika akter och handlingar, såsom ett slags åsidosättande af den
Norska StatsSuveräniteten, för hvilken Norige likväl ensamt står
i förbindelse till Sverige.
Sammanhanget med de lika skyldigheterne uplöser sig emedlertid
skenbarligen uti de gemensamma bidragen på det sätt: Att
då Sverige till första Hufvudtiteln (RiksgäldsKontorets bidrag inberäknade
skattar },601,400 R:dr R:mt, lemnar Norige 444,000
R:dr R:mt. Då Sverige lemnar till de begge ländernas diplomatiska
representation 479,200 R:dr R:mt, skattar Norige endast
200,000 R:dr R:mt.
Noriges bidrag till Handels- och Sjöfartsfonden, afsedt till Konsulaternes
aflönande, har behandlats så godtyckligt, att det, Sverige
H. I. 5
Den 2 November.
oätspordt, ömsom nedsattes, ehuru vid sista Storthing något förhöjdt;
och anse sig Norrmännen äfven , härutinnan alltid hapdla i
deras rätt. Det är vi Svenskar, som i Norrmännens och troligen
i UnionsStyrelsens ögon inom den s. k. Föreningen icke hafva
någon annan rätt, än att draga den ojemförligt tyngsta delen af
skyldigheter, under en, ifrån Norska sidan alltför ihärdigt påstådd,
i många fall för oss förödmjukande blott likhet i Representation i
utlandet.
Under det Danska väldet hade Norige redan år 1763 att underhålla
en krigsmakt af 22,533 man med tjensteåligganden och
förflyttningar inom samtlige Danska Staterne ').
Kort före skilsmessan ifrån Danmark utgjorde de Norska
stridskrafterna till lands, åtminstone på papperet, 22,612 man, det
förra 3, det sednare 2 proc. af landets, vid hvardera tillfället
varande befolkning.
Antager man, såsom Norrmännen sjelfve, sistnämnde styrka
efter beräkning såsom nödvändig i anseende till en fremmande,
temligen mäktig landtmakts grannskap, så skulle Norige, efter
samma beräkning, nu, om -det, ieke hette förenadt med Sverige, nödgas
hålla en landtarmé af 32,922 man och dess utgifter för landtförsvaret
skulle, under sådane förhållanden, i st. f. 760,000 Specier,
militair-budgeten uptager för den, till 12,000 man efter föreningen
nedsatta truppstyrka, upgå till 2,026,000 Specier. — Norige har
således blott i detta afseende genom föreningen vunnit en årlig besparing
af 1,266,000 Specier, eller 4,905,000 K:dr r:mt, när
Sverige deremot, genom den s. k. föreningen, icke uti sin försvarsstyrka
vunnit nedsättning af kostnaden för en enda man.
Deremot har UnionsKabinettet, till följd af den s. k. föreningen,
ansett sig föranlåtet, att genom Traktaten af den 21 Nov.
1855, äfven inkasta Sverige uti ett komprometteradt förhållande
till Ryssland, då Traktatens föremål endast synes varit ett försigtighetsmått
emot Ryska inkräktningar uti Warangerljprden, och endast
afse att trygga Norige emot ett vådligt intrång af obudne
gäster; hvarföre det också lärer vara derföre, bevakningen äfven af
Sveriges ej obetydliga intressen uti S:t Petersburg sednast blifvit
anförtrodde åt en Norrman.
Norska Grundlovens 25 § förbjuder andra än Norska truppers
stationerande i Norige under fredstid. Man må således icke
neka sitt erkännande af den maktegande tankens långt utsträckta
beräkningar, då, af Sveriges Konung, vid den Norska Grundlovens
antagande den 10 Nov. 1815, möjligheten förutsågs att behöfva
ett Norskt garde i Stockholm, oell att Norska Grundlovens 25 §,
i sammanhang härmed, under åsidosättande af så mycket annat, så
inrättades, att Konungen i Sverige der grundlagsenlig! kan hafva
ett Norskt garde af frivillige.
I Sverige synes Konungen åtminstone af Grundlagen obehindrad
att, efter godtfinnande, i landet indraga hvilka främmande
trupper som heldst, blott han eller någon annan betalar dem; och
*) Se Noriges statistik framstellet ved M. Brauns Twethe, pag. 321.
Den 2 November.
117
Noriges GrundlovsStiftare visa sig i detta, som i andra fall, varit
mera upmärksamme att värna Noriges frihet i allt, än de Svenska
varit det, då ett sådant stadgande emot främmande truppers stationerande
i Sverige under fredstid likväl egt tillgång till en varnande
anledning ifrån den tid, då en af Sveriges partiregeringar
1743 föranstaltade 12,000 Ryssars öfvervintrande och stationering
uti våra Svenska städer.
Det ända till sednare tider beståndande s. k. familjefördraget
med Ryssland lemnade också alltid tillgång på en sådan hjelpsändning
för ordningens vidmakthållande inom vårt land.
Observeras måste det äfven, att det var först efter 1848,
Svenska Regeringen föll på den tanken, att begagna den Norska
Grundlagens tillstädjelse, att med Norska Skarpskyttar förse vår
Svenska Hufvudstad.
Bland de många bevisen af Norsk ovilja emot allt, hvad som
inom föreningen utgår ifrån Sverige, och å den retliga sinnesstämning,
som understundom hos Norrmännen gifver sig tillkänna, må
äfven nämnas sista Storthingets afslag A UnionsKonungens propos.
till båda de respective ländernas representationer: »Alt laga krafl
egande
Domar och Utslag i del ena af de förenade IHkena skulle
få exekutiv kraft i gods äfven i del andra.» Således en fråga
om full reciprocitet, och yttrar sig härom en Svensk publicist, med
anledning af frågans behandling sfi väl inom som utom Storthinget:
»All Publicislerne på hvardera sidan gifvit prof på en ej ringa
öfverdrift, de Aorska nemligen på en verkligen respektabel öfverdrift
i anspråk, de Svenska på en knappt förklarlig öfverdrift i
undfallenhet.» (Se Tidningen Väktaren den 29 Maj 1 858.)
Ett annat lagförslag, som förelädes sednaste Riksdag och Storthing,
afsåg regleringen af hvartdera Rikets handelsförhållanden inom
det andras område, och föranledde efter vanligheten Norska Storthingets
afslag; hvaremot naturligtvis ingenting är att invända,
då Norska Storthinget eger en, af ingen bestridd rätt, att äfven
förbise sitt lands omisskänneliga fördelar; men det anmärkningsvärda
är uti den förev:de ton af vresig misstänksamhet mot Sveriges
afsigter, som städse gifver sig luft emot Grannriket, och
hvarå det torde tillåtas mig anföra ett bevis uti en Storthingsmans
yttrande inom thinget, då det omnämnda förslaget afhandlades,
och hvarvid orden lära fallit som följer: — »Alan har (ra
Svensk side fordringer og fordringer i del oandlige; i behandlingen
af ncerverende sag (Propos. angående regleringen af hvartdera
Rikenas Handelsförhållanden) har man havt anledning lil
al erfare, al der en dag har varit siglel efter en Toldförening,
der vilde havé bragl os i et ruinerende Provincielt Forhold;vore
indre economislte og financielle Sager maa vi kunne raade över
uden at vende Blikket mod Nuboen».
Citatet anföres såsom ett af de otaliga bevisen å den vänligt
broderliga sinnesstämning, som inom Norige är rådande emot Sverige.
Denne uttalar sig äfven med en serdeles uthållande bitterhet
emot de unionelt diplomatiska angelägenheternas förvaltande utaf
endast inom Sverige ansvarige Embetsman, och med Noriges sjelf
-
68
Den 2 November.
ständighetsifver har det redan gått så långt, att man i Norska blad
sett yttras, såsom Norige Statsrättligt tillständigt, att påkalla någon
vänskaplig främmande makts biträde, i fall man inom Norige skulle
anse dess, sedan år 1814 så kolossalt stegrade Slalshöghel genom
förslager ifrån Sverige hotad.
Hvad särskildt den s. k. Representationen hos främmande
makter vidkommer, så sakna i detta afseende de Norska fordringarne
å jemnlikheten med Sverige allt stöd, både uti Grundloven
och uti Riksakten.
Utlandet känner icke något annat Konungarike Norige än
det genom Traktaten uti Kiel ifrån Danmark afsöndrade och med
Sverige förenade; till följd hvaraf Unionsrepresentationen tillhör
och måste ensamt tillhöra Sverige, såsom det främsta af de förenade
Rikena. — Striden härom hade bordt blifva och hade säkert
blifvit ganska kort, förutan Svenska Regeringarnes eftergifter i
detta, som i alla fall, der det varit fråga att värna den Statshöghet,
som inom Unionen ifrån alla synpunkter måste lemna Sverige
främsta rummet, och hvilket åtminstone icke af Svenska folket ännu
blifvit bortskänkt, om det också af dess fullmäktige, så väl Högste
som högre och lägre, varit lemnadt utan upmärksamhet, då det som
bäst bordt iakttagas.
Noriges Grundlovs 14:de § lyder bland annat »Til Slalholder
tilntevnes enten en Norman eller en Svensk.»
Oansedt detta stadgande uti Noriges Grundlov, pågår inom
Norige en stark agitation för Svensk mans uteslutande ifrån denna
uti de primitiva Unionsförhållanderne i tydlig och positiv lag betydelsefulla
befattning. — Förslag härom ingafs till sednaste Storthing
och Svenska Regeringen har härvid, liksom vid alla andra
tillfällen, gifvit en närande luft åt Norrmännens oafbrutna bemödanden
att undanrödja allt, hvad som i deras ögon kunde hafva
något sken af en inom Unionen underordnad ställning till Sverige.
Svenska Regeringen lärer icke velat inse, att detta Embetets
successiva tillsättning med Norrmän, och slutligen, under en lång
tid lemnande obesatt, skulle hos Norrmännen förete en kärkommen
anledning att söka uphäfva Embetet, för att undgå den förargelsen,
att se det auförtrodt åt en Svensk.
Norrmännen ådagalägga en måhända alltför långt drifven ömtålighet
för allt, som i det ringaste kan antyda ett underordnadt,
ett blott sidoställande förhållande, som, vid en verklig real-förening
med Sverige, skulle, såsom det svagare, ovilkorligt vara Noriges
plats inom Unionen, uti hvilken det efter all rimlighet inträdt
endast såsom ett accessorium, icke som ett principale.
Den allmänna andan i Norige synes föreställa sig att det borde
heta: att Sverige är ett Konungarike, förenadt med Norige, istället
att det i Traktaten ej allenast heter, men måste heta, att det
är Norge som är förenadt med Sverige. — Att ett, ifrån Sverige
helt och hållet afsöndradt Norige, kan för Norrmännen innebära
någon fördel, lärer blifva svårt att ådagalägga; men att Sverige
ifrån föreningen icke hemtat något annat gagn, än att Danmark
genom förlusten af Norige blifvit beröfvadt en betydlig del af sina
Deu 2 November.
69
utvägar till dessa anfall emot Sverige, som snart sagdt vid hvarje
tillfälle då vårt fädernesland befunnit sig i någon delo med vår
öfvermäktige Östra Granne, ifrån Danmarks sida ägt rum, är så i
ögonen fallande, att det ej behöfver utförligare bevisas.
Den Svenska liegentens och FöreningsStiftarens politik visar
sig, allt ifrån fredsslutet i Kiel, ända t. o. m. Konventionen i Moss,
icke hafva afsett något högre mål, än den dynastiska glorian att
regera 2:ne Riken, inom hvilka det svagare, uti sjelfva föreningsfördraget,
lemnades anledningar att nära anspråken på undanrödjandet
af allt, som åt det mäktigare Riket och talrikare folket
kunde antyda ens det minsta sken af yttre företrädesrätt.
Divide et imperal synes omisskänneligen hafva legat på botten
utaf FöreningsStiftarens dynastipolitik.
Norrmännen hafva i deras sätt att tolka förenings-fördraget,
yrkat eftergifter i allt, som i ringaste mån kunnat antyda en suprematie
för Sverige.
Svenska Regeringarne hafva äfvenledes varit eftergifvande i
allt; och detta, i naturlig följd af Regentens mera maktegande förhållande
inom den mäktigare Staten, än inom den svagare, der han
är blott folkviljans lagbundne verkställare.
När föreningen icke afsåg en verklig och innerlig förening
nationerue emellan, kunde derigenom icke upkomma någon starkare
kraft, hvarken till gemensam förkofran eller till gemensamt försvar.
I sjelfva verket är, förenade länder emellan, ingenting så försvagande,
som det ena landets afundsjuka och misstänksamma ovänlighet
emot det andra, och sådan har likväl omisskänneligen sinnesstämningen
inom Norige varit emot Sverige, alltifrån föreningens
början; då man deremot inom Sverige utmärkt sig genom idel
eftergifter och undfallenhet.
Ingen kan högre än jag värdera den Norska Statsförfattningen
och den derifrån utgående Norrmännens aktningsvärda känsla för
frihet och sjelfständighet; men, såsom Svensk, är jag berättigad till
det påstående, att Norrmännens sjelfständighetskänsla aldrig bordt
anse sig förnärmad af det främre rum inom föreningen, som obestridligen
på grund af rättsprincip tillkommer Sverige, och att det
ingalunda hos Norrmännen ådagalagt någon sannt fosterländsk
politisk blick att söka bestrida det.
Ensamt uti den upgiften, att Norige till Unionens uprätthållande
blott skulle erlägga 5/n-delar emot Sveriges 12/17-delar, ligger
i min tanke all den erforderliga bevisningen, hvilket af de
båda Rikena den yttre Representationen för Unionen tillkommer-,
det öfvergår nära nog ali fattning, huru Unionens stiftare från
Sveriges sida frånträdt allt afseende å dess urgamla sjelfständighet,
å dess fordna historiska betydelse, å alla dess minnen, då det i
Riksakten medgafs att vid ett nytt Konungaval (hvars behof Gud
nådeligen afvände) det skulle komma att bero på den förseglade
sedeln att Norige skulle tillsätta Konung i Sverige, som likväl gifvit
Norige den s. k. Föreningens förste Konung.
Jag tror att ett Norige för sig sjelft skulle för Sverige i farans
stund förete ett vida mäktigare och kraftfullare stöd än af
70
Den 2 November.
alla UnionsKommittéer för det gemensamma försvaret torde kunna
åstadkommas eller hitintills åstadkommits.
Som jag icke inser, huru den genom föreningsfördraget införda
personalföreningeu uti den gemensamma Konungens personlighet
de båda Rikena emellan skulle kunna uphäfvas, så vore jag, som
Svensk, mycket villig, alt tillerkänna Norige rättighet till en, af
Unionen oafhängig helt oell hållet egen Representation i utlandet,
likväl, att det dervid komme att heta Konungariket Norige, men
ingalunda Norige och Sverige, som anspråken nu äro, och mig
obekant, om det icke, med öfverseende från vårt Kabinett, så benämnes
af de genom Norrmän för närvarande beklädde, allt för
betydliga Ministerplatserne i utlandet.
Jag skulle med ett ord, för Sveriges räkning, mycket gerna
finna mig uti alla de eftergifter, Norrmännen yrka emot Sveriges
formela företräden inom Unionen, blott med det enda vilkor, att
benämningen Körening finge för de båda Rikena utgå och att såmedelst
den dunstbild af ära, nytta och politisk vigt, man under
nära 50 år för Sverige sökt tillägga Föreningen, måtte såsom ett
innehålls-löst ting skingras och försvinna.
Då de unionella lörhållanderna inom Norska pressen, så väl
som inom Storthinget, blifvit förhandlade på ett sätt, som understundom
ådagalagt det föga värde man i Norige fäster vid Noriges
förening med Sverige, har det synts mig tid, att Svenska folkombuden
äfven bryta tystnaden, om de, likasom jag, äro öfvertygade,
att man äfven inom Sverige eger grundade anledningar, att för
ingen del prisa föreningen, sådan den af Norrmännen upfattas,
eller att i minsta mån hålla på dess fortfarande bestånd. Jag har
föreställt mig, att en klok politik bjuder lagstiftningen, att under
den lugna tiden söka undanrödja anledningar till den osämja och
till det split, som en gång i farans stund kunde blifva högst äfventyrligt
för de båda folkens politiska sjelfbestånd.
Jag förbigår alldeles den traktatmessigt garanterade de båda
Rikeuas personal-förening uti DynastiChefens personlighet, ehuru
ofördelaktig den, vid den fria undersökningen, kunde förekomma.
Att väl och till innebyggarnes fullkomliga belåtenhet styra ett
rike, är redan en hög, en stor, och ej så lätt uphunnen upgift;
att styra 2:ne genom sedvanor olika folkelement och organiska
lagar, om företrädesrättigheter sinsemellan tvistande folk, torde vara
ett problem, i längden ännu svårare att lösa.
Jag har upfyllt mitt syfte, om denna min ofullständiga framställning
kan föranleda R. St:r att taga föreningsförhållanderne uti
ett närmare skärskådande, och gör jag mig förvissad, att R. St:r då
skola inse vigten och det obestridliga behofvet af en noggrann och
allvarlig revision af Förenings-fördraget. I öfvertygelse härom föreslår
jag vördsamt, alt R. Sl:r uti underd. skrifvelse anhålla, det
K. Al. torde läckas lill Sveriges It. Sl:r och lill Noriges St arthin
g afgifva nådigt förslag huru förenings fördraget må kunna
ordnas till de båda folkens mera ömsesidiga belåtenhet för alt, så
vidt möjligt är, derigenom förekomma en förr eller sednare inträffande
allvarsam förenings-förhållandernas brytning.
Den 2 November.
71
Jag anhåller om remiss af detta mitt anförande till Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet, samt om Memorialets kommunicerande med de
öfrige Stånden, i hvilket afseende de erforderliga exemplaren bifogas.
Begärdes på bordet.
Gr. Anckarsvärd uppläste vidare en så lydande motion:
Med anledning af erfarenhet ifrån förra Riksdagar, och särdeles
ifrån den sednaste, tager jag mig friheten föreslå Rikets Ständer,
att anmoda Stats-Utskottet så ordna sina arbeten, att Statsregleringen
oatbruten måtte tortgå, så att den, tidigare än vanligt
varit händelsen, må kunna blifva Rikets Ständer förelagd och att
vi omsider en gång måtte närma oss grundlagens föreskrifter
i detta hänseende. Jag anhåller om remiss till Stats-Utskottet
af detta mitt förslag, för hvilket jag äfven begär kommunikation
med de öfriga RiksStånden
Afven denna motion lades på bordet
Hr Lefrén, Johan Pehr, afgaf följande motion:
Om Banko-vinstens användande lill förstärkning af Bankens
reela fond.
Jag antager såsom en af alla insedd och erkänd sak, att realisationens
bestånd ovilkorligen måste uprätthållas, det vili säga,
att Bankens sedlar bibehållas vid det värde de, enligt sednaste
realisation, böra ega, samt att enda medlel för detta värdes betryggande
är, ali Banken oafbrutet med silfvermynt inlöser sina ulgifne
sedlar.
Jag antager likaledes för afgjordt, att alla inse och erkänna
att R. St. äro strängeligen förpligtade att vidtaga sådana åtgärder,
att Banken må kunna denna sin främsta skyldighet mot Svenska
folket upfylla, väl betänkandes, att'Grundlagen tillagt Banken det
oerhörda privilegium, att dess sedlar skola som mynt i rilcel aktas,
och följaktligen utgöra den lagliga mälaren för alla värden och alla
penninge-afhandlingar medborgare emellan af hvad slag de vara må.
Jag upträder icke i afsigt att öka den oro öfver realisationens
bestånd, som mången hyser, utan för att minska densamma. Min
öfvertygelse är, att för realisationen ingen fara är förhanden, såvida
R. St:r vid denna Riksdag vidtaga sådana åtgärder för dess tryggande,
som öfvertyga hvar man, alt denna vigtiga angelägenhet
ligger allvarligen B. Sl:r om hjertat.
Banken är i verkligheten rik, ja ganska rik, ty den har vida
större fordringar än skulder. Men dess rikedom består af inrikes
ullånla kapitaler, hvilka den, af välkända orsaker, icke kan när
som helt indrifva, ännu mindre till reel valuta ögonblickligt förvandla.
Bankens skulder deremot bestå af utfärdade mynlsedlar,
hvilka den hvarje stund är skyldig att med silfver inlösa.
För att fullgöra denna, för realisationens uprätthållande främsta,
ja enda egentliga skyldighet, eger Batiken för närvarande en
liggande silfverfond, icke fullt upgående til! tredjedelen af dess
löpande sedelskuld.
Bankens nu gällande författningar bestämma, 1) att sedelskulden
icke får öfverstiga silfverfonden med mera än 30 millioner
R:dr r:mt, 2) att Bankens silfverfond aldrig får fortfarande vara
72
Den 2 November.
mindre än 10 millioner R:dr r:mt. Silfverfonden upgår för närvarande
till nära 14 millioner R:dr r:mt. Om således 4 millioner
ytterligare uttogos utur Banken, så måste, enligt nu gällande stadganden,
Bankostyrelsen i tid begagna de utvägar, som blifvit dem
lemnade för att afböja metalliska kassans nedsjunkande till berörde
minimum, 10 millioner ll:dr r:mt.
Banken befunne sig då i den ställning, att hafva en sedelskuld
af 40 millioner och en reel silfverfond af 10 millioner, det vili
säga 25 procent af skuldbeloppet, hvilket i allmänhet är ett ganska
svagt tillstånd för en växelbank, synnerligen i Sverige, der en
obetydlig del af rörelsekapitalet utgöres af silfvermynt och största
delen af Bankosedlar och Privalbankssedlor.
Betta menliga förhållande är en följd af det vid 1844—1845
års Riksdag fattade, lindrigast sagt förhastade beslut, att bestämma
eli vissi belopp, som sedelskulden finge öfverstiga reela
fondens, med frångående af den, vid realisations-riksdagen stadgade
försigtigare grundsats, att reela fonden borde stå i eli vissi förhållande
till sedelskulden.
Genom denna förändring af en bland de vigtigaste utaf realisationens
grundsatser befriades Bankostyrelsen från den ständiga
vaksamhet öfver realisationens bestånd, som var en följd af det
stadgade förhållandet mellan reela fonden och sedelskulden, samt
berättigades att upskjula all stundlig omsorg om realisationens
bestånd tills den tidpunkt nalkades, då Bankens reela fond icke är
större än 10, och sedelskulden 40 millioner, vid hvilken tidpunkt,
som rätt snart kan inträffa, stora svårigheter torde möta för reela
fondens förstärkning, sorn likväl måste besegras.
Men lyckligtvis befinna vi oss icke ännu vid denna tidpunkt.
Annu hafva vi rådrum att vidtaga åtgärder till realisationens betryggande,
och en bland dessa är otvifvelaktig!: ett förståndigare
framlida användande af Bankens såkallade låncvinst, än som under
framfarna lider egt rum.
Innan jag går att upgifva sättet huru denna vinst bör, efter
mitt förmenande, förmånligast till Bankens tryggande framdeles användas,
torde vara nödigt att framställa f) en kort öfversigt af
Svenska myntväsendets historia från kopparmyntets införande till
dess afskaffande år 1776, 2) att i minnet återkalla huru de kapitaler
upkommit, från hvilka denna vinst härflyter.
Öfversigt af Sveriges myntväsende under kopparmynttiden
från 1623 lill 1776.
Ar 1625 antogs koppar i stället för silfver till grund för
Bikels mynt. Myntplakatet af den 9 Januari samma år stadgade
att 1 skeppund koppar (320 skålpund) skulle utmyntas till 100
R:dr specie, eller 150 daler, hvarigenom 1 daler, som räknades
lika med 2/3 R:dr specie, innehöll 22/ls skålpund koppar. Men
som 1 skeppund koppar i handeln då icke gällde mer än 53Vg
R:dr specie och 1 R:dr specie således svarade mot 6 skålpund
koppar, så hade dalem bordt innehålla 4 skålpund koppar.
Sålunda upstod genast vid kopparmyntets införande ett under
-
Den 2 November. 73
haltigt mynt i landet nemligen dalem, som hade bordt innehålla
4 skålpund koppar, men i sjelfva verket icke innehöll mer än
22/I5 skålpund.
Detta rättades genom 1633 års myntplakat, som bestämde,
att 1 R:dr specie skulle vara lika med I */2 daler silfvermynt och
3 daler kopparmynt. Således 1 R:dr specie = 6 skålpund koppar;
1 daler silfvermynt = 4 skålpund koppar och 1 daler kopparmynt
= 2 skålpund koppar.
Detta var den förslå mynlrealisationen, hvarigenom det kurserande
myntet förlorade hälften af sitt värde och skillnad upstod
mellan daler silfvermynt, som innehöll 4 skålpund koppar,
och daler kopparmynt, som innehöll blott 2 skålpund koppar, men
denna koppardaler indelades likväl i 4 mark, likasom silfvermyntdalern.
Koppardalen^ 4 marker voro således blott räknade icke
verklige skålpund koppar. En sådan räknad marks verkliga värde
var blott i/i skålpund koppar, så att 1 daler silfvermynt innehöll
8 sådana räknade mark och 1 R:dr specie 12 mark, hvilka utgjorde
6 verkliga skålpund koppar, svarande mot kopparens handelsvärde.
Myntplakatet af år 1645 bestämde, att 1 R:dr specie skulle
vara l‘/2 daler silfvermynt och 33/4 daler kopparmynt, således 15
räknade mark kopparmynt. Detta var den andra realisationen,
hvarigenom det kurserande kopparmyntet förlorade % af sitt förra
värde 1633.
Myntplakatet af år 1666 bestämde, att 1 R:dr specie skulle
vara 18 mark kopparmynt. Detta var den tredje realisationen,
hvarigenom det kurserande kopparmyntet ytterligare förlorade */.
af det värde, det egde 1645.
Myntplakatet af år 1681 bestämde, att 1 R:dr specie icke
såsom dittills skulle vara 1 '/2 daler silfvermynt, utan 2 daler silfvermynt,
och 1 R:dr specie gälla 6 daler, eller 24 mark kopparmynt.
Detta var den fjerde realisationen, hvarigenom det kurserande
myntet förlorade 1/3 af det värde det ägde 1666.
Myntplakatet af år 1715 bestämde, att 1 R:dr specie skulle
vara 3 daler silfvermynt och 36 mark kopparmynt. Detta var den
femte realisationen, hvarigenom det kurserande myntet förlorade
Vs af sitt värde 1681.
Myntförändringen af 1776 bestämmer, att 1 R-.dr specie skulle
vara 6 daler silfvermynt och 18 daler, eller 72 mark kopparmynt.
Detta var den sjette realisationen, hvarigenom det kurserande myntet
förlorade V2 af det värde, som det egde 1715. Nu afskaffa
des
kopparuiyntsfoten och silfret antogs till grund för rikets mynt,
all dalerräkning uphörde. En R:dr specie blef Rikets mynt-enhet,
delad i 48 skillingar och 576 runstycken.
Under den tid af halftannat århundrade, som kopparen utgjorde
rikets myntgrund, har 1 specieriksdaler, som 1625 svarade mot
I1/* daler kopparmynt, tid efter annan sjunkit till 18 daler samma
mynt, det vill säga till V12 a* sitt värde. Genom 1830 års
realisation, hvarigenom Banken berättigades att inlösa sina sedlar
med blott 3/g af deras åtecknade värde, blef denna yi2 ytterligare
nedsatt till Genom 7 såkallade tid efter annan under 215
74 Den 2 November.
års tid företagne realisationer har det kurserande myntet hvarje
gång försämrats; åstadkommit oreda i alla penningeförhållanden i
landet; förhindrat all bildning af kapitaler; derigenom gjort all förkofran
omöjlig och hållit riket i fortfarande vanmakt. Det synes
som skäl vore förhanden att förekomma behofvet af en åttonde
realisation. ,
Om de kapitalers uppkomst, af hvilka den närvarande
Bankovinsten härflyler.
Ar 1656 oktrojerade K. Majit, på 30 års tid till Palmstruch
rättighet, att, med andras uteslutande, i Stockholm och andra
orter uprätta Vexel- och Lånebanker. Den i Stockholm inrättade
föll och Palmstruch dömdes till döden. Bland Fiskalsembetets
klagopunkter emot honom var »att han uti sin nya Bankoordning
uttryckligen mentionerat, att vexelbankens medel skulle
utlånas, der dock sådant borde vara ett secrelum, efter andra Bankers
stil»; dessutom lades honom till last, att han utfärdat kreditsedlar
utöfver beloppet af sin reela fond. Palmstruch förlorade sina
privilegier och allmänheten fick åtnöjas med den utdelning, som vid
konkursutredningen var att tillgå. Detta var i Sverige den första
realisationen af bankosedlar.
År 1668 öfverläts Banken af Konungen till B. St.-r.
Grefve F. B. v. Schwerin säger i sitt af trycket utgifna arbete:
Författningar rörande liankoverkel, sid. 5. En orättvis dom öfvergick
Palmstruch och privilegierna blefvo honom frånkände. Bankoverket
blef Ständerne uplåtet »att deröfver förordna, såsom de
för det gemensamma bästa pröfvade nyttigast och rådligast vara.»
Författaren säger vidare på samma sida: att döma efter protokollerna
var det Adeln ensam, som, ända till 17 20 åtminstone, befattade
sig med Bankens angelägenheter. PresteSt.' hade svårt att
besluta sig; de sade att de »med mundanis icke kunde sig
så myckel befatta»; af BorgareSt. var det endast Stockholms
boerne,
och af dem endast de handlande, som intresserade sjg för
saken, och förmodligen mest för att få ett säkert depositionsställe
för det tunga kopparmyntet; BondeSt. »hemsköt allt lill Kongl.
Maj:t och den K. Regeringen, samt de förnämare Stånden, och
ville för sin del icke hafva med Ranken all beskaffa.» Presterna
ingingo dock slutligen 1668 i Banken; BondeSt. icke förr än vid
1800 års riksdag. 132 år derefter.
Häraf synes klart, att Rikets St:r i fråga om Banko
ärenderne
icke annorlunda äro att betrakta än som ett af Konungamakten
oktrojeradt Bankbolag, hvars åliggande varit, att ställa sig
till efterrättelse bolagsreglorna, som innefattas i den af Regeringen
den 17 September 1668 utfärdade Nådiga försäkring om Banko.
Denna Författnings 8 § lyder: »Vexelbankens penningar och
medel skola för ingen del, under hvad pretext det ock ske kan,
röras och angripas, brukas och användas, utan beständigt och oförryckt
dersammastädes in deposito förblifva, att eganden dem kan
kommendera och uttaga.
På sätt lagstiftaren här uttryckt sig, borde allmänheten taga
Den 2 November,
75
för gifvet, att i Vexelbanken deponerade medel icke skulle indragas
i IAnebankens rörelse. Likväl berättigades Lånebanko-kommissarien,
i den hemliga instruktion lian af bolaget erhöll, »att betjena
sig af Vexelbankens medel till ett nulrimenl åt Lånebanken,
dock (lecenti mode (på varsamt sätt, eller på anständigt sätt) —
— skolandes han och hans kolleger noga examinera hvad ur Vexelbankcn
mistas kan, och dess krafter och förmåga således mesurera,
att den intet genom för mycket utlånande debilitteras och försvagas,
efter som hans vältrefnad i förmågans konservation består, och
för R. St:r (bolaget) så väl som för deras Fullmäktige responsable
vara skola, om genom deras vållande Vexelbanken någon prejudicierlig
anstöt, det Gud förbjude, i så måtto lida skulle». Palmstruch,
mera upriktig än nya bolaget (Rikets Ständer), for illa derföre.
Bland Fiskals-embetets klagopunkter mot honom, inför den Hofrätt
som dömde honom till döden, var »att han uti sin nya Bankoordning
uttryckligen mentioneral, att Vexelbankens medel skulle
utlånas, der dock sådant borde vara ett secretum, efter andra Bankers
stil.» Ofvannämnde utfärdade nådiga försäkring om Banko
säger i 71 §:
»Som före detta missbruk och oreda genom Kredit-sedlar
förelupit, alltså skola inga sådana sedlar, som dertill kunna hafva
liknelse, brukas, utan vara förbudne».
Ar 1701 beslöto Banko-deputerade, tvärt emot klara ordaly
delsen
i nyssnämnde §, införandet af Transportsedlar. Dock så,
att minsta sedelvalören skulle vara 100 daler silfvermynt, det vill
säga 50 R:dr specie. Ar 1726 beslöts vidare utgifvandet af koppar
mynts-sedlar, minsta valören 50 daler kopparmynt, och längre
fram ända till 6 daler kopparmynt.
Banken utlånade sådant sedelmynt på hvarjehanda säkerheter,
fick derigenom betydliga fordringar i landet och ansågs för rik,
emedan hemligheten (seeretessen) skylde verkliga förhållandet.
Är 1745 beklagade Banko-styrelsen sig hos Konungen, att
dess fordringsegare (innehafvarena af Bankens sedlar) stormade till
Banken för uttaga sina der insatte medel, hvilket föranledde Vexelbankens
stängande, i anseende, som det sades, till den höga kursen,
som då var omkring 48 mark kopparmynt för 1 K:dr specie.
Men denna Bankens stängning härledde sig icke ensamt af
kursen, utan förnämligast af Vexelbankens vådliga ställning.
Vid slutet af år 1745 var nemligen Bankens skuld, evalverad i
R:dr specie  4,715,8932/3 R:dr specie,
och dess reela fond, likaledes evalverad 368,532 »
som utgör 79/io proc. af den löpande sedelskulden; sannerligen en
ganska beklaglig belägenhet för en Vexelbank. Emellertid ägde
Banken betydliga intecknade och andra fordringar i landet, men
desse kunde ej indrifvas, mindre förvandlas till reel valuta för att
stärka Bankens reela fond. Sådan är följden af att begagna Vexelbankens
reela fond som nulrimenl för Lånebanken, d. v. s. att
utlåna medel, som äro Banken i vård anförtrodde.
Efter Bankens stängning 1745, steg kursen fortfarande. Den
var högst 1764, nemligen 96 mark kopparmynt, men föll åter och
76
Deu 2 November.
var 1776 72 mark, då realisationen beslöts och kopparn uphörde
att vara rikets myntgrund.
Till uplysning af Bankens ställning under tiden mellan 1745
och 1777, må följande anföras. Ar 1756 den 23 September utkom
en Kongl. Kungörelse angående Bankointressens förminskning.
Deri säges:
»Riksens Ständers Secreta Utskott har tillkännagifvit att detsamma,
omtänkt på sådana författningar, hvarigenom Rikets inbyggare
i gemen kunde njuta någon hugnelig frukt af Bankoverkets
numera vunna tillväxt och förkofran, ansett, det borde Bankens
indragande intressen från nästa års början nedsättas till 4 proc.»
Vid den tid, då SecretaUtskit förklarade sin förnöjelse öfver Bankens
vunna tillväxt och förkofran, var Lånebanlccns skuld för upplån
te
kapitaler  10,600,000 dal. s:mt,
och Vexelbankens skuld för utställde sedlar 20,373,000 »
tillsammans skuld  30,973,000 dal. s:mt,
samt Vexelbankens reela fond omkring 2,220,000 daler silfvermynt,
således blott 7V25 proc. af skulden.
Vid 1760 års slut var: Vexelbankoskulden
47 millioner dal. smt.
Lånebankens skuld .... 15 » »
Summa skuld 62 millioner dal. s:mt.
Hankens fordringar: hos Staten . . 26V3 millioner dal. sunt.
i fastighetslån 28'/2 » »
i pant 0. diskont!. 11V2 » »
Summa ford:r 66Va millioner dal. sm:t.
Reela fonden 2% millioner daler silfvermynt, som är 53/10
proc. af Vexelbankens skulder.
Banken hade således 6'/2 millioner daler silfvermynts egendom
utöfver skulderne, men var likväl nära bankrutt i fråga om, att
kunna uprätthålla sin vexelrörelse, allt i följd af det fortfarande
missbruket, att begagna Vexelbankens medel som ett nulriment för
Lånebanken.
Sådant var förhållandet kort före den tid då 177 6 års realisation
skedde. Detta var Sveriges andra realisation af bankosedlar,
dervid allmänheten fick åtnöjas med 5 0 proc. utdelning i
bankrutlen, ty så måste nödvändigt alla s. k. realisationer heta;
hvar sak bör bära sitt rätta namn.
Såsom följd af krig, olyckor och hvarjehanda omständigheter,
upkommo snart betydande afvikelser från de vid Bankoverkets
första inrättning stadgade hufvudgruuder*). Banken invecklades uti
*) Dessa liufvudgrunder vittna otvifvelaktigt om, att den utmärkte dåvarande
riksskattmästaren Gustaf Honde deruti varit rådande, ehuru
hans åsigt om Bankens styrelse och förvaltning icke godkändes. Han
ville, att Adeln, Preste- och BorgareStm samfäldt, samt Stockholms
Magistrat, skulle åtaga sig garantien och tillsätta hvar sin direktör
eller kommissarie: dessa trenne kommissarier skulle prestera
hvar sina trenne förmögne kautionister: desse nio kautlonister åter
skulle bli censorer öfver administrationen eller revisorer: Konungen
Den 2 November.
77
en kreditrörelse med pappersmynt, som, i sin utsträckning, oförenlig
med dess natur af Depositions- och Växelbank, tillika förlamade
dess verksamhet som Slals-anstalt. Oredan hade nått sin höjd, då
genom den år 1776 beslutade och kort derefter företagne realisationen,
Banken återkom i det skick, att, enligt stadgade grunder,
med klingande mynt inlösa dess utgifna sedlar.
Ett orubbadt fortfarande af denna införda ordning, stadgades
vid 1779 års Riksdag, som hufvudföremål för Bankens alla operationer;
och i sådant afseende föreskrefs, att verkets egande redbara
fond alltid borde bibehållas till 2/3, svarande mot dess Viixelbankoskuld,
deruti likväl ej inberäknadt, hvad såsom lån på kort determinerad,
lid utgått; samt att denna proportion efter hand borde
bringas till fulla 3/4 och dervid framgent underhållas, dels genom
Växelbanko-skuldens förminskning förmedelst årliga intressen och
afbelalningar på Bankens fastighetslån, dels genom silfvers inlösen
mot Bankens sedlar, då Rikets handelsförhållanden dertill gåfve
anledning, och dels genom medgifven inskränkning uti Bankens
vanliga och tillåtna utlåningar, samt lemnad rättighet för
Banko-styrelsen alt dem tolall inställa, så ofta realisationens bestånd,
i följd af oförulsedde händelser och tillfälligheter, hotades
eller befunnos vacklande. (Se förekrifterne för Banko-styrelsen vid
1779, 1786 och 1789 årens Riksdagar.)
Dessa grundsatser*) innehålla en lika sann och enkel, som
städse gillig och tillämplig finanslära för Bankbolag, synnerligen
för ett Bankbolag, som Sveriges, hvilket besitter det oerhörda privilegium,
alt utgifva sedlar, hvilka såsom mynt i landet skola
gälla.
Till öfversigts vinnande af Bankens ställning efter 1776 års
realisation, torde följande, utur Grefve Schwerine ofvannämnde arbete
lånade, tabell här lämpligen få ett rum. **)
Af närstående tabell inhemtas:
l:o) Att förhållandet mellan Bankens skulder och reela fon
den
var ganska tillfredsställande ända till 1802 års utgång, allt i
följd af den under 1779, 1786 och 1789 årens Riksdagar gifne
o ch följde plan för Bankens förvaltning.
2:o) Att detta förhållande tvärt förändrades 1804, sedan
riksgäldssedlarnes inlösande år 1803 lades på Banken, och således
icke rättvisligen kan läggas Banko-förvaltningen till last.
3:o) Att förhållandet än mera försämrades år 1807 genom
ytterligare inlösen af riksgnldssedlar.
4:o) Att förhållandet 1808 betydligt förbättrades, hufvudsak
skuilc
nämna tvenne embetsman, att deltaga 1 administrationen: hälf
ten
af blifvande vinsten sknlle tillfalla Staten, en fjerdedel Stockholms
stad, och en fjerdedel förbehållas innehafvarne af 1656 års privilegium.
Denna plau synes hafva egt de i hufvudstaden vistande kunnigare
embetsmäns bifall. Landtadeln deremot ville, att Banken skulle ställas
under Ständernas inseende oeh förvaltning allena.
*) Man varsnar i deras framställning och genomförande Presidenten
Grefve Liljencrantz, den skickligaste och redligaste finansman i Sverige
sedan Gustaf Bondes tider.
**) Se följ:de sida.
Den 2 No vemb er.
År.
Låne-
Banken.
Vexelbanken.
Metallisk
tillgång.
Procent, me-  tallisk valuta
med Låne-  bankens
skuld.
Procent,
om Låne-  bankens
skuld icke
upptages.
Oinlösta Riks-  ' gäldssedlar.
Utestående
succesive in-  flytande.
Obliga-
tion.
Insatta
medel.
Utgifne
sedlar.
A) K:dr
B) li:d r
C) R:dr
D) R:dr
R:dr B: ko E)
R:dr B:ko F)
1777
1,190,000
520,000
7,620,000
4,760,000
51%
58%
1785
1,140,000
610,000
5,1 50,000
3,750,000
55%
66%
1788
1,140,000
450,000
6,070,000
5,000,000
65%
77%
1793
1,130,000
400,000
2,040,000
2,020,000
56.%
83%
1799
1,100,000
300,000
1,010,000
1,260,000
52,%
98%
1802
1,310,000
650,000
970,000
2,000,000
68,%
123%
1804
1,350,000
1,850,000
3,520,000
a) 3,440,000
27%
30%
a) 6,000,000
1807
1,030,000
8,520,000
b) 2,910,000
19%
20%
b) 4,000,000
1808
1,170,000
1,753
0,000
5,440,000
29%
31%
1809
1,170,000
2,269
0,000
5,220,000
22%
23%
1815
1,000,000
2,255
0,000
4,830,000
20%
21%
1818
1,000,000
1,460,000
24,350,000
4,770,000
e) 17%
18%
e) 188,000
1822
1,000,000
2,100,000
23,440,000
4,88O,0OOi
f) 18%
19%
f) 307,000
1820
1,000,000
2,560,000
24,670,000
c) 5,510,000
c) 16%
17%
c) 5,600,000
g) 420,000
1828
1,000,000
2,560,000
25,000,000
d) 5,880,000
d) 17%
18%
d) 5,600,000
h) 490,000
Anmärkningar:
1) De i kolumnen E) stående summor äro, vid proc. beräkning, tillagde kolumnen C) för de år der tecknen o, b, c, d, står.
2) De i kolumnen F) stående summor äro afdragne från kolumnen C) vid procentens beräkning.
Den 2 November. 79
ligen genom reela fondens förökning med 2,500,000 speciel'. Det
var då 29 å 31 proc. Bankens ställning är nu 317/io proc., och
tillåtna förhållandet 25 promt 1!
Af hvad nu, törhända för många, men icke för alla, omständligt
blifvit anfördt, synes klart, att upkomsten af de utlånte kapitaler,
hvilkas räntor nu utgöra den s k. Hanlcens vinst, äro från
begynnelsen tillkomne genom utlåning af Vexel- och Deposilionsbanlcens
medel, det vill säga, genom missbruk af det s. k. nulrimenlel
af medel, som i Bankens förvar tid efter annan blifvit till
vård anförtrodde, hvaraf följer, att, då Vexelbanken nu befinner sig
i behof af alt använda denna vinsl lill förstärkande af sin reela
fond, för att såmedelst kunna upfylla det högtidliga löfte, som It.
St:r vid 1830 års Riksdag gåfvo Svenska allmänheten: »ali dädanefter
städse mot silfvermynl invexla Iiankens sedlar», så hr ovedersägligt,
all ingen annan än Vexelbanken får, eller rällsenligl kan
göra anspråk på Hanltovinslcn, således hvarken Statsverket eller
Lånebanken.
R. St:r hafva sedan sista realisationen användt Bankovinsten,
dels till Statsverkets biträde under en tid, Staten icke ett sådant
biträde hehöft, dels till förökande af Bankens s. k. reservfond,
en fond, som visserligen icke svarar mot sitt prunkande
namn, emedan, i det ögonblick den skulle behöfva anlitas som
reserv för reela fonden, hvartill den hufvudsakligen är afsedd, densamma
dertill icke duger, emedan den är utlånad inom landet,
och således icke, utan stora svårigheter och väckande af mycken
veklagan, kan i behofvets stund indragas, och om så ock kunde
ske, derigenom icke vunnes annat än bankosedlar, hvilka icke till
silfver genom vexelköp kunna realiseras i det ögonblick då Bankens
reela fond behöfver förstärkas, emedan det just är vexelbrist,
som föranleder silfvers uttagande ur Banken och förorsakar behofvet
af reela fondens förstärkning.
Om en reservfond skall kunna i verkligheten göra skäl för
namnet, måste den vara utlånad på utrikes ort mot ränta och fullgod
säkerhet, t. ex. utländska statsobligationer, ty endast då kan
den, när behofvet inträffar, i silfver indragas till riket, utan att inrikes
lånen behöfva upsägas och indrifvas, samt utan att åstadkomma
tryckning på handelns vexeltillgång.
Bildandet af en så beskaffad reservfond, som ständigt växer
genom de intressen, den bär, och genom ett fortfarande användande
af bankovinsten, skall inom 15 å 20 år så tillväxa, att den,
jemte Bankens liggande reela fond, fullt motsvarar Hankens hela
sedelskuld och sålunda för alla tider betryggar realisationens bestånd.
Enligt nu gällande stadganden får Bankens reela fond sjunka
till 10 millioner R:dr r:mt och dess sedelskuld då icke vara större
än 40 millioner, det vill säga, ieke med mera än 30 millioner öfverstiga
reela fondens belopp. Häraf följer, att den å utrikes ort
stående reservfonden icke i och för Bankens säkerhet behöfver vara
större än 30 millioner R:dr nmt. När reservfonden upnått
detta belopp, kunna, så väl den derefter inflytande årliga Bankovinsten,
som räntorne af den utrikes stående reservfonden, årligen
80
Den 2 November.
användas, dels till låncbankens förstärkning för utlåningar inom
riket, dels till statsverkets biträde, som nog lärer deraf blifva i
behof, i följd af den nu pågående utrikes skuldsättningen för jernvägsanläggningarne.
Men klokheten torde bjuda, att äfven sedan reservfonden uppgått
till 30 millioner, fortsätta med så väl bankovinstens, som reservfondens
räntors användande till fondens ytterligare förökning, ty
Banken kan då, utan fara för realisationens bestånd, utgifva nya
bankosedlar til! samma belopp, som reservfonden öfverstiger 30
millioner, och använda dessa nya sedlar, sfi väl till förstärkande af
lånerörelsen inom, landel, som till Statsverkets biträde och sålunda
i naturlig ordning årligen föröka landels rörelsekapital. Låtom
oss tänka på framtiden, den eger inlel annai stöd än vårt förstånd
och våra hjerlan. Den är stum ännu, men dess tid kommer att
döma oss.
För att åskådliggöra en sådan reservfonds bildning genom ett
årligt användande af bankovinsten, har jag uprättat hosgående
tabell, grundad på det antagande, att 1,000,000 K:dr r:mt at bankovinsten
årligen dertill användes, samt att utrikes 3-procents-räntebärande
obligationer inköpas för 75 procent af deras nominalvärde,
hvarigenom Banken i sjelfva verket har 4 procent af sina sålunda
använda medel.
Af denna tabell synes, att reservfonden vid 21:sla årets slut
stigit till 40,715,707 R:dr r:mt i 3-procents-obligationer, hvilka,
realiserade till inköpspriset, som antagits till 75 procent, gifva en
behållning af 30,530,780 It:dr runt, och således med 536,780 R:dr
öfverstiger det belopp, som reservfonden bör äga för att fullt motsvara
Bankens sedelskuld, utöfver dess liggande reela fond, 10
millioner.
Af tabellen synes äfven, att om 1,500,000 It:drs bankovinst
årligen användes, så har reservfonden vid 1 S:de årets slut följande
ställning:
Tabellen uptager vid detta år obligationer 26,875,840 R:dr r:mt.
Härtill bör läggas 50 procent, emedan årliga
inköpssumman är 50 procent större än
den tabellen uptager, således .... 13,437,920 »
Summa 40,313,760 K:dr r:mt,
hvilken realiserad till inköpspriset, 75 proc.,
lemnar en behållning af  30,235,320 K:dr r:mt,
som med 235,320 öfverstiger det behöfliga beloppet 30,000,000.
Som den bankovinst, R. St:r vid innev:de Riksdag ega
att disponera, tvifvelsutan kommer att betydligt öfverstiga iy2
million om året, antager jag att 1 '/2 million är den minsta summa,
som för detta angelägna ändamål årligen bör af bankovinsten
anslås, samt att Bankostyrelsen må berättigas, att dertill äfven använda
återstoden af bankovinsten, äfvensom de grundfondsmedel,
som dertill kunna vara disponible.
Dessa starkare anslag till reservfondens bildande påkallas nu
af tvenne anledningar, 1 :o) emedan Bankens reela fond befinner sig
nära
Tabell,
utvisande huru ett kapital af 1,000,000 H:dr med en årlig tillökning af 1,000,000 H:dr förkofras genom uppköp af Utrikes Obligationer,
som gifva 3 procents årlig ränta och inköpas å 15 procent af deras nominalvärde, det vill säga, att
1,000,000 R:dr gifver 1,333,333^ i Obligationer.
1 ftfid fl 31 Det;
Capital
1,333,333
33
Transport
Ränta härå å %%. . .
22,781,765
683,452
54
Transport
Ränta härå å 3%i. .
57,241,230
1,717,236
03
1 års ränta härå under
97
90
1861 k 3 %. . . .
40,000
-
1874.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
1888.
Capital-tillökning. . .
1,333,333
33
18G1.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
14:e årets slut.
24,798,551
84
28:e årets slut.
60,291,800
26
l:a
årets
slut.
d. 31 Dec. 1861.
Ränta härå å 3%. . .
743,956
5G
Ränta härå å . .
1,808,754
01
Capital
2,706,666
66
1875.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
1889.
Capital-tillökning . .
1,333,333
33
1862
1 års ränta härå å 3 %
Capital-tillökning . . .
81,200
1,333,333
33
15:e årets slut.
Ränta härå å h%. . .
26,875,841
806,275
73
26
29:e årets slut,
Ränta härå å ?>% . .
63,433,887
1,903,016
60
63
2:a
årets
slut.
4,121,200
—
1876.
Capital-tillökning. . .
1,333,333
33
1890.
Capital-tillökning. . .
1,333,333
33
1863
Ränta härå ä 3%. . .
Capital-tillökning . . .
123,636
1,333,333
33
16:e årets slut.
Ränta härå å %%. . .
29,015,450
870,463
32
51
30:e årets slut.
Ränta härå å . .
66,670,237
2,000,107
56
14
3:e
årets
slut.
5,578,169
33
1 877.
Capital-tillökning. . .
1,333,333
33
1891.
Capital-tillökning. . .
1,333,333
33
Ränta härå k "!>%.. .
167,345
08
17:e årets slut.
31,219,247
936,577
16
31 :a årets slut.
70,003,678
2,100,110
03
1864.
Capital-tillökning . . .
1,333.333
33
Ränta härå å "&%. . .
42
Ränta härå å %% . .
.34
4:e
årets
7,078,847
74
1878.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
1892.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
Ränta härå k '&%. . .
212,365
44
18:e årets slut.
33,489,157
91
32:a årets slut.
73,437,121
2,203,113
1,333,333
70
18G5.
Capital-tillökning. . .
1,333,333
33
Ränta härå å ?>%. . .
1,004,674
74
Ränta härå å %% . .
Capital-tillökning . . .
65
5:e
årets
slut.
Ränta härå k 3%. . .
8,624,546
51
1879.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
.33
1893.
33
258,736
40
1 9:e årets slut.
35,827,165
98
76,973,568
68
1866
Capital-tillökning. . .
1,333,333
33
Ränta härå å Z%. . .
1,074,814
98
Ränta härå k Z% . .
G:e
årets
slut.
10,216,616
24
1880.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
2,309,207
Dl
Ränta härå k ?>%. . .
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
306,498
49
20:e årets slut.
38,235,314
1,147,059
■>')
1894.
1867
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
Ränta härå å %%. . .
44
34:e årets slut,
80,616,109
08
7:e
årets
slut.
1 1,856,448
355,693
06
1881.
21:a årets slut.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
3 3
Ränta härå å %% . .
Capital-tillökning . .
2,418,483
1,333,333
07
Ränta härå å 'i%. . ,
44
40,7 1 5,707
06
1895.
33
1868.
Capital-tillökning . .
1,333.333
33
Ränta härå å "&%. . .
1,221,471
21
35:e årets slut.
84,467,925
68
8:e årets
slut.
Ränta härå å "&%. . .
Capital-tillökning . . ,
13,545,474
83
1882.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
Ränta härå å "&% . .
Capital-tillökning. . .
2,531,037
1,333,333
78
1869
406,364
1,333,333
25
33
22:a årets slut.
Ränta härå å ?>%,..
43,270,5 1 1
1,298,115
60
1896.
33
36:e årets slut.
88,232,296
79
9:e
årets
slut.
15.285,172
41
1883.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
Ränta härå å "6%. . .
Capital-tillökning . . .
Ränta härå k Z% . ■
Capital-tillökning . . .
2,646,968
1,333,333
91
33
1870.
458,555
1,333,333
18
33
23:e årets slut.
Ränta härå å "&%. . .
45,901,960
1,377,058
28
81
1897.
1 fl:e årets sint,
17 n77 nfin-os
1884.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
37:e årets slut.
92,212,599
03
Ränta härå å Z%. . .
512,3! 1
83
24:e årets slut.
48,612,352
42
Ränta härå k 3% .
2,7G6.377
97
1871
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
Ränta härå k "&%. . .
1,458,370
58
1898.
Capital-tillökning. .
1,333,333
33
11 :e årets slut.
1 8,922,706
567,681
1,333,333
08
1885.
Capital-tillökning . . .
1,333,333
33
38:e årets slut.
96,312,310
2,889,369
1,333,333
33
Ränta härå å %%.. .
Capital-tillökning . . .
25:e årets slut.
51,404,056
33
Ränta härå å 5% .
Capital-tillökning. .
31
33
1872.
J 8
33
1886.
Ränta härå å . .
Capital-tillökning . . .
1.542,121
1,333,333
69
33
1899.
12:e årets slut.
20,823,720
624,711
1,333,333
59
100,535,012
3,016,050
1,333,333
97
1873
Ränta härå å ?>%.. .
Capital-tillökning. . .
62
33
26:e arets slut.
1887.
Ränta härå å . .
.Capital-tillökning. . .
54 279,51 1
1,628,385
1,333,333
35
35
33
1900.
Ränta härå å ?>% .
Capital-tillökning. .
40
33
\ 13:e arets slut
-22,781,765
54
27:e årets slut.
57,241,230
03
40:e årets slut.
104,884,396
70
Den 2 November.
81
när» sitt minimum och R. St:r deraf torde anse sig pligtige,
att med allvar och kraft rätta de försummelser i vården om
realisationen, som föregående Ständer under manga Riksdagar låtit
komma sig till last, och som nu icke vidare kan fortsättas utan förbiseende
af lt. St:rs pligt att uprätthålla värdet af sina sedlar, de
der, enligt Grundlagen, såsom mynt i landet ablas skola; 2:o)
emedan påkänningar å reela fonden torde nästföljande år vara att
förvänta, då återstoden af det utländska 12-millionslånet skall liqvideras,
hvilket under förra Riksdagen, i en knapp vändning, uptogs
till de lånsökandes hugnande; 3:o) emedan tillgång på vexlar
under den närmaste framtiden äro att tillgå, genom de nya utrikes
Jernvägslån, som sannolikt förestå, utan att Bauken behöfver tynga
på handels-vexel-tilIgången.
Under sistlidue Riksdag hade jag äran göra en motion i samma
syftning som denna, öfver hvilken BaukoUtskottet den 1 Febr.
1858 afgaf sitt Utlåtande N:o 76. I detta Utlåtande säger Utsk:t
sig hafva tagit förslaget i betraktande och funnit det »vara förtjent
af ali den upmärksamhel, som sakens vigt oafvisligen krdfver.
Slen med fullt erkännande af frågans stora betydelse, samt
den fördelaktiga verkan på Hankens ställning, sorn förslagets lyckliga
utförande borde komma alt föranleda, anser Utsk:t likväl,
att de af R. St:r vid denna Riksdag, rörande Bankovinstens användande,
vidtagna anordningar, innefatta bestämdt hinder derför,
att större eller mindre del af nämnde vinst för närvarande kan,
på sätt motionären tillstyrkt, disponeras», hvarefter Utsk:t vidare
yttrar: »Utan uphäfvande eller ändring af R. Stms sålunda meddelade
förordnanden, lärer någon disposition af Bankovinsten i den
af motionären angifna syftning icke vid innevarande Riksdag,
kunna äga rum. Utsk:t hyser likväl den säkra föreställning, att
Rikets nästsammanträdande Ständer icke skola underlåta alt åt
den nu väclcla frågan egna en välförtjent omsorgsfull pröfning;
och då, enligt den Instruktion, som för hvarje Riksdags BankoUtsk.
utfärdas, det åligger Utsk:t att till R. St:r meddela yttrande om
och huruvida någon del af den uplupna Bankovinsten erfordras för
Bankens konsoliderande, torde nuv:de Utsk., vid upgörande af förslag
till omförmälda Instruktion för BankoUtsk:t vid nästa Riksdag,
äfven blifva i tillfälle att deruti inlägga någon särskild bestämmelse
med afseende å fullgörandet af berörde åliggande.»
Med anledning af här anförde, motionären glädjande och
hedrande yttranden, samt ännu mer af öfvertygelse, att frågan nu
är af allvarligare vigt än vid sednaste Riksdag, har jag beslutit,
att, tidigare än då, väcka förevarande motion i samma syltning,
på det ej redan fattade beslut om Bankovinstens användande må,
såsom då, hindra motionens uptagande, allt under liflig önskan
och förhoppning, att r.uv:de BankoUtsk. må finna densamma lika
förtjent af upmärksamhet, som föregående Riksdags Bankoutskott.
Om motionens remitterande till Höglofl. BankoUtsk. anhåller
jag hos R. o. Ad. vördsammast.
Sedan denna motion blifvit begärd på bordet, anmälde sig och
yttrade:
H. I. 5
M2
Den 2 November.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm.: På samma gång som jag
fullkomligt gillar Hr Lefréns motion, får jag aflägga min tacksamhet
för det understöd motionären, gil vit behofvet af det af mig
väckta, nyss remitterade förslaget.
Hr Ehrenhoff anförde skriftligen:
Vid början af sistförfiutne Kiksmöte. tillkännagaf Konungen,
att kabinetts-kassans skuld var tillfullo betald.
Upkomsten af och anledningen till denna skuld iir allmänt
känd, och mången medlem af nu församlade Ständer minnes väl,
huru denna fråga för tjugu år sedan bragtes å bane, samt huru det
lyckades et.t parti, att .framkalla ett Ständernas beslut i denna sak,
som förbittrade den gamle Konungens sista dagar. — Mången till
mig skådade med djup smärta, huru Svenska folkets Ombud kunde
så misstyda den Svenska ridderligheten, att de. å detta folks vägnar,
kunde i en penningefråga föra sak mot en Konung, som de
sjelfve i nödens stund kallat, och hvilken Konung, genom sin sjelfförvärfvade
ära, gifvit ny glans åt det Svenska namnet.
Jag hoppades, att under den fridsamma tid, som inträdde vid
Konung Oscars tillträde till regeringen, någon mäktigare röst än
min skulle höja sig, för att skydda Honom från följderna af förolämpningen
mot hans höge Fader; men ehuruväl man vid sista
Riksmötet täflade om milhna i och för enskilda intressen, glömde
man Svenska folkets och dess hederttkuld till den döende Monarken.
Erkänslan för njutna välgerningar pryda likaväl folken som
individen, och om jag såsom enskild person icke har några förpligt,
elser i den vägen, så måste jag dock, såsom Svensk, med tacksamhet
påminna mig det goda mitt fädernesland njutit under Carl
Johans och Oscars spira. Och som jag är öfvertvgad om. att Rikets
nu församlade Ständer dela samma känslor, anser jag uttrycken
deraf icke värdigare kunna tolkas, än derigenom, att R. St:r,
till de framlidne Konungarnes Familj återlemna en summa, hvars
behållande för Statsverkets räkning, efter mitt omdöme, är oförenligt
med den skuld af tacksamhet, hvari Svenska folket står till
dessa Konungar.
Ehuruväl jag anser den framställning, jag gjort, i och för sig
tillfyllest talande, så anhåller jag, att få fästa R. St.:rs upmärksamhet
på, att Konung Oscar af egna medel gjort upoffringar för ändamål,
som snarare kunna räknas såsom allmänna än Hans enskilda.
Och ehuru jag icke fullständigt kan upgifva alla de företag
Konungen bekostat, än mindre summorna, så torde nedanstående
förteckning öfver den del af framlidne Konungen bekostade
företag, som äro af mig kända, och som förr alltid betalts af Statsmedel.
tillräckligen ådagalägga, att den summa jag föreslår att
återgå till den Kongl. Familjen, på långt när icke kan upgå till
det belopp, hvartill alla dessa utgifter måste hafva stigit.
Konung Oscar har af egne medel utbetalt:
l:o. En del af kostnaden för Konungens egen kröning.
Den 2 November.
83
2:o. Hela kostnaden för Kronprinsen Carls resa till Holland i och
för förlofningen.
3:o. En del af Kronprinsens förmå Iningskostuader.
4:o. Reparationskostnader på Gripsholm.
5:o. Dito på Haga.
6:o. Dito på Drottningholm,
7:o. Dito på Tullgarn efter branden.
8:o. Gratifikationer, Pensioner, Understöd till Milda Stiftelser
m. m„ som Konung Oscar öfvertog från Carl Johans stat, och
9:o. Kostnaden för Carl Johans staty.
Utan att känna siffrorna, kan en hvar göra sig ett begrepp
om den oerhörda summa, hvartill alla dessa utgifter naturligen skall
hafva stigit.
Dessutom har en numera afliden ledamot af R. o. Ad„ till
Ståndets prot. d. 5 Mars 1858, fullständigt utredt, att njuggheten
i anslaget åt nnv;de Konungen såsom Kronprins, jemfördt med det
som Konung Oscar såsom Kronprins erhöll, besparat Statsverket
en utgift af icke mindre än Bil million två hundra tusen riksdaler.
Och då denna sparsamhet mot dåvarande Kronprinsen kail betraktas
som orättvis och obillig, i anseende till de på senare åren stegrade
priser å alla lefnadsbehofver, så finnes, äfven i detta förhållande
ensamt, en moralisk pligt för R. St:r till en godtgörelse;
och enär kabinettskassans skuldsättning, utom allt tvifvel, afsåg
Sveriges framtida trygghet, så är det, efter mitt omdöme, icke rätt,
att den Kongl Familjen skall vidkännas denna förlust.
På grund af hvad jag anfört, får jag vördsamt föreslå:
Att, sedan StatsUtsk:t, genom framlidne Konung Oscars
Hofförvaltning, tagit fullständig reda på beloppet af den
summa, som af. framlidne Konungen blifvit af egna medel
utbetald, för betäckande af Kabinettskassans skuld, R. St.r
matie anbefalla Riksg:sKonl., ali berörde summa till Konung
Oscars sterbhus, så fort ske kan, utbetala.
Uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning, remitterades
denna motion till StatsUtsk:t.
Frih. Silf verschjöld, Carl Otto, väckte följande motion:
Från åtskilliga håll och olika klasser har visserligen hörts mer
och mindre missnöje med den nuv:de tulltaxan, så ock ibland jordbrukare,
och nekas kan ej att desamma, genom de låga priser på
åtskilliga af deras produkter, som blifvit sedan den bestämdes, och
genom den derigenom underlättade införseln af utländska landtmannaprodukter,
lidit stora förluster och kanske gå en svår framtid
till mötes, såvida de ej genom kloka författningar och Statens
kredit i tid blifva hulpne, men då min enskilda öfvertygelse, äfvensom
många andras, ändock är, att det antagna Frihandelssystemet
är det enda riktiga, och gifvet är, att ett tillbakagående derifrån nu,
skulle, icke endast sätta oss tillbaka på den ofullkomliga ståndpunkt,
som vi derutinnan innehade före förra Riksdagen, utan föra oss
ändå längre tillbaka genom det derigenom ovilkorliga försenandet
84
Den 2 November.
af vår utveckling, och då jordbruket, såsom vår modernäring och
på hvilket åtminstone %o :delar af landets folkmängds existens beror,
och som dessutom är den enda näring, som genom nerlagda
kostnader och rationel behandling oupphörligt ökar sin afkastning;
— ty grufvor kunna bearbetas och skogar kunna afverkas, men ju
mer jag häraf tager, ju mindre står mig åter, på sitt vis äfven at
de sednare, ty återvexten är så långsam, och då jordbruket således
är ett lands' största rikedom och dess verksammaste medel att
komma till välmåga, —så frågas om icke hög tid är att Regering
och Ständer genom ändamålsenliga författningar och nödig kapitalhjelp
framförallt söka att åstadkomma detsammas hastiga utveckling
och i och med detsamma landets; och då derjemte är kändt att det
hufvudsakligaste onda, som Sveriges jord lider af, är bottensyran,
som gör jorden kall och derigenom skördarne ojemna och högst
osäkra, och ett verksamt och säkert medel mot densamma är täckdikningen,
hvilken af länder, sådana som England, Frankrike, Tyskland
och Belgien, hvilka ej i lika hög grad som Sverige lida af
detta onda, dock ansetts så nödvändig, att dertill anslagits mångå
milhr riksd. som låneunderstöd, så får jag till Rikets nu församlade
Ständers varma behjertande hemställa, det en summa stor R:dr
600.000 R:mt måtte anslås att under denna Statsreglering som
amorteringslån utgå i och för täckdikningar och på så vis, att R:dr
200.000 Runt utgingo för hvarje år, om så erfordras, samt att
lånet de första 5 åren fick stå räntefritt och sedan amorteringen
ställas så, att den tillsammans med räntan aldrig öfversteg 5 proc.
årligen, t. ex. 3 proe. ränta oell 2 proc. amortering, och att intet
dylikt lån utgafs för mindre än 10 linds täckdikning och på ansökningar,
som inom hvarje län gjordes till dess Konungs Befallningshafvande,
hvilken det ålåg att bevilja den mot fullgod säkerhet
af inteckning eller borgen och att vaka öfver ändamålets upfyllande;
eller på det sätt och med den kontroll, som K. M. i
denna sak vidare täckes föreskrifva.
Begärdes på bordet.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskrts Mern. N:o
1, med anmälan att K. M:s Nåd. Propos, angrde StatsVerkets tillstånd
och behof blifvit sisth dag till Utsk:t öfverlemnad, samt att
ett exemplar af nämnde Nåd. Propos. blifvit hvarje RiksStånd tillställdt;
hvarefter H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att som
Riksdagens början således kommer att räknas från den 1 Nov.,
tiden för motioners afgifvande följaktligen tilländalöper med Thorsdagen
den 1 Dec.
StatsUtsk:ts Mera. N:o 2, angrde tillökning i Utskrts tjenstemannapersonal,
lades på bordet.
Efter af IL Exc Hr Gr. o. Landtm, gjord propos., blefvo R.
St. Just. Ombudsmans Embetsberättelse för år 1857 och bemälde
Embetsmans Berättelse till innevarande Riksdag kommuniserade de
B«n 2 November.
öfriga Stånden och remitterade till LagUtsk:t; hvarefter föredrogs
och lades till handlingarne E. St:s Kommiterades til! Tryckfrihetens
vård den 14 sisth Okt. afgifne Berättelse.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk:t nedannämnde RevisionsBerättelser,
hvilka blifvit från Biksg.Kont. till Eiddarh Kansliet
aflemnade, för att i grundlagsenlig ordning behandlas, nemi.:
l:o. E. Stms år 1857 församlade Revisorers Berättelse om
den af dem verkställde granskning af StatsVerkets samt andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under åren 1854 och 1855, jemte de i ani. deraf infordrade och
till K. M. afgifne underd. Utlåtm;
2:o. Samme Revisorers Berättelse ang:de förrättad granskning
af de under KommerseColl. ställde fonder och medel, jemte nämnde
Collegii deröfver afgifne underd. Utlåt.;
3:o. Samme Revisorers Berättelse om granskningen afRiksg.-  Kont:s tillstånd och förvaltning;
4:o. R. Stms år 1858 församlade Revisorers Berättelse om
af dem verkställd granskning af StatsVerkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1856, jemte de af samma Berättelse föranledda underd.
Utlåtm;
5:o Samme Revisorers Berättelse om förrättad granskning af
de under KommerseColl. ställde fonder och medel, jemte bemäldte
Collegii deröfver afgifne underd. Utlåt.; samt
6:o Samme Revisorers Berättelse om granskningen afRiksg.-  Kont:s tillstånd och förvaltning.
Slutligen anmodade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. R. o. Ad:s
Hrr Elektorer att före nästa plenum sammanträda för att välja en
Ledamot i Bevilln.Utsk:t efter Hr Arnell, Gustaf Fredrik,
en Suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t. efter Frih. Hjerta,
Fredrik Philip, en Suppleant i Exped.Utsk:t efter Hr Gyllenberg,
Erik Israel, samt 2:ne Ledamöter i Riddarh.Utsk:t efter
Frih. von Schulzenheim, David Theodor, och Hr von
Francken, Georg Wolfgang; hvarefter R. o. Ad. åtskiljdes
kl. 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
86
Den 5 November.
Lörd<*igen den 5 November 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. B prof. utdr. för den 2 dennes.
Just. pleni.-prot:n för den 22 och 24 sisth Okt.
Hr Troil, Samuel Gustaf: I anledn. deraf, att jag inom
kort kommer att aflägsna mig från hufvudstaden, anhåller jag att,
med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig den befattning
sorn Bänkman för 19:de Bänkmans.-Afd:n, hvilken blifvit mig
auförtrodd.
Propos. å bifall till denna anhållan framställdes och besvarades
med ja.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid i går förrättadt val; af
en ledamot i Bevilln.Utsk:t efter N:o 1,885. Hr Arnell, Gustaf
Predrik; en suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t efterNro
381. Frih. Hjerta. Fredrik Philip; en suppleant i Exp.Utsk. efter
N:o 1,030. Hr Gyllenberg, Erik Israel; samt 2:ne ledamöter
i Riddarh.Utskit efter N:o 380. Frih. v. Schulzenheim, David
Theodor, och N:o 400. Frih. Bergenstråle, fullm. Hr v. Francken,
Georg Wolfgang; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
Bevilln.-Utsht.
N:o 2,325. Hr Fåhraeus, Johan Fredrik;
Allm. Best.- o. Ekon.-Utsk:t.
N:o 1,351. Hr Muhl, fullm. Hr Kuylenstjerna, Carl Johan
Gammal;
lixped.-U lsk:t.
N:o 2,063. Hr Nordenfalk, Carl Olof Christian Johan;
Biddarh.-VlskU.
N:o 1,352. Hr Bongenhjelm, fullm. Gr. Lewenhaupt, Mauritz;
» 1,93-0. Hr Wahlfelt, Carl Adam.
Uplästes följande af Gr. Cro n st ed t, Fredrik Johan, Frih.
Stjernstedt, Johan Wilhelm, och Hr Leijonmarck,
Evald Gustaf, inlemnade mern.:
Den 5 November.
87
af Gr. Cronstedt: Att jag anser mig vara af min ekonomi
förhindrad att emottaga det, af H. R. o. Ad:s Hrr Elektorer mig
lemnade smickrande förtroende att varu Ordlide uti Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk. under innev:de Riksmöte, får jag inför H. K. o.
Ad. härmed vördsamt tillkännagifva.
af Frih. Stjernstedt: Hindrad att för det närv:de bevista
Riksdagen, får jag vördsamt afsäga mig den plats i Konst.-Utsk.
till hvilken jag blifvit kallad, hvarjemte jag beder att få, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, afsäga mig min plats såsom
Bänkman för ll:te Bänk:s-Afd:n.
af Hr Leijo nmark: I anseende till trägna embetsgöromål,
föranlåtes jag afsäga mig det förtroende att vara suppleant i
Konst.-Utsk:t, hvarmed jag af H. R. o. Ad:ns Hrr Elektorer
blifvit hedrad; . anhållande jag, på grund af 23 § Riddarh.-Ordn.,
att få vara bibehållen vid min rikdagsmannarätt.
H. Exc. Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
lemna sitt samtycke till dessa afsägelser; och sedan härtill
svarats ja, jemte några nej, förklarade H. Exc. sig hafva funnit ja
öfvervägande.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts den 2 dennes på bordet
lagde Mern. N:o 2, ang:de tillökning i Utsk:ts tjenstemannapersonal.
Härefter föredrogs Gr. Anckarsvärds, Carl Heurik, den 2
dennes på bordet lagde motion om revision af föreningsfördraget
emellan Sverige och Norrige.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: För den varma känsla,
som dikterat den värde motionärens framställning i förevarande
ämne, hyser jag all tillbörlig aktning, emedan jag är öfvertygad,
att den oskrymtadt härledt sig från hans uplattning af förhållandena;
men denna upfattning öfverensstämmer icke med min erfarenhet
och mill föreställningssätt. Het må härvid i första rummet
ifrågasättas, huruvida och i hvad mån de omständigheter
verkligen äro för hauden, som bilda utgångspunkter för framställningen.
Denna förutsätter nemi. såsom faktiskt, att Noriges förening
med Sverige blifvit för detta senare land gagnlös, och att
skulden härtill vore, dels att unionens egentlige uphofsman med
föreningen icke afsett annat än sina dynastiska intressen, dels att
Sveriges Regering i afseende på de unionella angelägenheterna varit
alltför eftergifvande och icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta.
För öfrigt är det synbart, att upträdandet i denna fråga nu är
framkalladt af de företeelser under sednaste tid i Norige, som tyckts
förråda en afvog sinnesstämning emot brödrariket.
Visserligen är det sannt, att några Norska dagblad anslagit en
ovänlig och lidelsefull tonart vid behandlingen af Svenska förhållanden ;
men Norska pressen är icke Norska folket. Den politiske bildningen
är i Norige, likasom i Sverige, ännu föga utbredd. En allmännare
politisk mening kan således icke der uttala sig genom
någon tidningsorgan. Pressen kan i sådana frågor der skapa opi
-
SS
Den 5 November.
nioner, — den kail beherrska dem, men kail icke anses uttrycka en
hos allmänheten redan bildad opinion. Det vore alltså orättrådigt
att göra Norska folket moraliskt ansvarigt för det småsinne,
de öfverdrifter och de orättvisor, hvartill pressen gjort sig skyldig;
å vår sida kunna vi beklaga dessa, men något medel att afvärja
deras fortsättning, lärer icke stå oss till buds, hvarken omedelbarligen
eller medelbarligen. Tyvärr kan det icke nekas, att äfven
inom Norska Representationen spår visat sig till en oblid sinnesstämning
mot brödrafolket. Vid hvad anmärkt blifvit om sista Storthingets
förkastande af Regeringens förslag i unionella frågor kan dock
invändas, att Storthinget hade sin fria pröfning, och att det ostridigt
var lika mycket i sin goda rätt, då det förkastade, som om
det antagit förslagen. Vi må kunna säga, att Storthinget handlade
oklokt; vi må kunna beklaga det ovänliga sinnelag emot oss,
som afslaget later misstänka, — och det desto mera, som hvarje
tecken till tvedrägt emellan förenade folk måste försvaga unionens
moraliska kraft inför den öfriga civiliserade verlden; men vi äro
icke derföre berättigade att anse Storthinget genom lagförslagens
förkastande hafva trädt utom gränserna för sin befogenhet eller
öfvergifvit sin konstitutionella grund.
Då det talats om öfverdrifter i anspråk å ena sidan och öfverdrifter
i undfallenhet å den andra, så må det vara m'g tillåtet
att från en föregående tid anföra ett exempel, som i sin mån kan
tjena att belysa förhållandet härmed och på samma gång från
glömskan bevara en handling af oegennytta, värdig hvilket folks
representant som helst. — Vi erinra oss, att, sedan Noriges förening
med Sverige blifvit stadfäst, (det var i går 45 år sedan)
en författning utfärdades ang:de de begge rikenas ömsesidiga
handelsförhållanden, och hvarigenom vissa lättnader för gränstrafiken
stadgades. Denna författning skulle dock endast provisoriskt
gälla i 10 år. Då denna tid nalkades sitt slut, nedsattes här i
Stockholm vid början af år 1825 en komité af Svenske och Norske
män, fem af hvardera nationen, som skulle afgifva förslag till
en bestående författning angide ländernas ömsesidiga handels- och
sjöfarts-förhållanden. Bland de Norske ledamöterne voro 2:ne i
tjenst varande StatsRåd och ett f. d. StatsRåd, hvilken sistnämnde
innehade främsta platsen å Norska sidan, en utmärkt Statsman,
som sedermera blef Noriges Ståthållare. Under de första
dagarnes sammanträden rådplägades om grunderna för författmn
eller, rättare sagdt, fördraget. En af hufvudgrunderna gick derpå
ut, att alla inhemska varor, så vidt de icke i allmänhet vore
till in- eller utförsel förbjudna, skulle kunna öfver gränsen tullfritt
föras från ena till andra riket. Fyra af de Norska ledamöterna
ifrade härvid för undantagandet al stångjern och jernmalm
faktur. Endast den främste Norske ledamoten ville icke veta af
detta undantag. Den friare meningen segrade ock efter en långvarig
och varm strid. Följande dagen sammanträffade hos denne
främste Norske komité-ledamot ett af de Norska StatsRådeu med
komitéus Sekretie. Bemälde StatsRåd ledde dervid samtalet på
gårdagens tvisteämne. »Det. var mig så mycket mera tungt», yt
-
Den 5 November.
89
trade lian till Sekret:», »att kämpa för mitt lands intresse i denna
sak, som jag hade denne min landsman till vedersakare, hvars
enskildta intresse dock nästan helt och hållet sammanfaller med
det allmännas, emedan han eger de flesta Norska jernverken i närheten
af Svenska gränsorterna, och påtagligt är, att den fria konkurrensen
med Svenska jernet kommer att tillskynda honom betydliga
förluster.» — »Ja», inföll denne, »jag inser rätt väl, att en
känbar minskning i min årliga intägt derigenom vållas mig, men,
om grundsatsen är riktig, — och jag är öfvertygad, att så är, —
så må den tillämpas i sin helhet, utan afseende på enskilda
intressen.»
Så, mine Hrr! tänkte och handlade en Nnrsk Statsman. Jag
har trott det vara en af tillfället påkallad gärd af rättvisa, att i
ljuset framdraga detta exempel. Den nämnde komiténs ännu lefvande
Sekret:e innestår för upgiftens riktighet, och förloppet af
komiténs förhandlingar är dessutom öppet för den historiska forskningen.
Men jag har äfven velat anföra detta såsom ett af bevisen
för min, i strid med motionären, hyllade åsigt, att föreningen,
jemväl för Sverige, verkat något annat än till förmån för den
oförgätlige Furstes familjeintressen, som var föreningens stiftare.
Hvad för öfrigt angår den anmärkta Svenska undfallenheten,
så antager jag, att motionären härvid haft för ögonen den mycket
omtvistade Norska flaggan och Norska riksvapnet. Med nöje
har jag hört den ädle Gr förklara, att ingen kunde, högre än han,
upskatta värdet af den Norska Statsförfattmn. Nåväl! Men
denna författmg är ju sjelfva roten till Noriges nationella sjelfständighet.
Huru kan då den, som sätter så högt pris på nämnde
Statsurkund, förtänka Norska folket, att dess sjelfständighetskänsla
gifvit sig luft i anspråket på egna nationalitets-tecken? Och
hvad har väl Sverige, åtminstone i materielt hänseende, förlorat
derpå, att den unionella Regeringen gifvit efter för detta anspråk?
Dock. jag vill icke här upträda såsom sakförare för de Svenska
StatsRåden. De äro i hvarje läll, utöfver den konstitutionella
ansvarigheten, hemlällne under häfdens dom.
Motionären är synbarligen otilifredsstäld med det sätt, hvarpå
föreningen tillvägabringats. Det vore vanskligt, att här inlåta
sig i någon undersökning, huruvida den kunnat eller bordt annorledes
grundläggas, och icke heller kan det nu vara påkalladt. Antagom
emellertid, att Norige erhållit en underordnad och beroende
ställning i unionen. Hvilka fördelar sådant än kunnat tillskynda
Sverige, icke hade det varit ett medel att minska den
Norska obelåtenheten eller den fria pressens bemödanden att gnaga
på föreningsbandet. Historien vittnar om andra länder, som med
svärdet blifvit underlagde och inkorporerade med äfven mägtigare
Stater, och der kif och missäm ja med beherskarne i sekler fortfarit.
Jag har med det anförda endast velat ådagalägga, att de förhållanden,
som med den svensk-norska föreningen ega gemenskap,
kunna och, såsom jag tror, böra betraktas från en annan synpunkt,
än den från hvilken Gr. Anckarsvärd utgått. Det oaktadt, och
då jag med honom instämmer deruti, att föreningsfördraget eller
90
Den 5 November.
den s. k. RiksAkten nr behäftad med brister, hvilkas afhjelpande är
af vigt, och då jag förutsätter, att det Betänk, i ämnet, som dea
för 20 år sedan nedsatta komité afgifvit, icke funnits tillfredsställande,
enär endast partiella förslag från Regeringen deraf blifvit föranledda,
medgifver jag för min del den behandling af frågan, som
motionären föreslagit.
En upriktig vän af unionen, misströstar jag ingalunda om dess
utveckling, om äfven långsamt, till det mål, som för hvarje fosterlandsvän
måste finnas önskvärdt. Norige eger utmärkta vetenskapsmän
och en embetsmannaklass af mer än vanlig bildning. Uer
finnes sålunda en intelligens, kraftig nog att, i den mån den hinner
vidga sig till allt större kretsar, qväfva småsinnets ogräs och skingra
okunnighetens töcken, erkannerligen det, som vållat misskännandet
af välvilliga förbundsbröder.
Erih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Det är icke
min afsigt, Mine Hrr! att fördjupa mig i betraktelser öfver det
grannlaga ämne, som i detta ögonblick utgör föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning; och jag får derföre, med förbigående af åtskilliga
åsigter, som den af mig högtaktade motionären framställt, och
hvilka jag icke kan biträda, hufvudsakligen inskränka mig till det
förklarande, hvartill jag finner mig påkallad af frågans beskaffenhet:
Att jag som Svensk skattar Noriges nationalitet lika högt som
min egen, så snart man på denna grund icke upställer fordringar,
som äro oförenliga med föreningens idé, dess syftemål eller de fördrag,
som mellan de båda folken blifvit afslutade.
Vi ega, Mine Hrr! i vår egenskap af förbunds-stater, förbindelser
att upfylla, icke blott emot oss sjelfva, utan emot civilisationen
och det Europeiska Statsförbundet, hvilka vi icke kunna på
annat sätt fullgöra, än medelst bibehållande af endrägt och genom
en öppen fördomsfri samverkan. På denna grundval hvilar vår
Nords framtid och de båda folkens lycka, sjelfbestånd och ära.
Må derföre aldrig den dag randas, då de band skulle brista,
vid hvilkas styrka och uthållighet redan försvunna generationer
fästat sina förhoppningar.
Så skall det icke heller blifva, Mine Hrr! Ty der finnes ett
element, som sammanhåller fogarne i unionsbyggnaden och skänker
densamma tillräcklig styrka att emotstå småsinnets stormlöpningar.
Och denna sammanhållande kraft, det är den politiska nödvändigheten,
som genomgått tidehvarfven, och tydligast i våra dagar
talar till de mindre mäktiga beslägtade folken, att sluta sig
tillsamman, på det äfven de måtte vinna ett inflytande på verldshändelserna
och tillräcklig makt, att emotstå de starkares påtryckning.
Om en politik skall finnas emellan förbundsstater, så synes
mig denna å vår sida klar.
Beviljom, Mine Hrr! Norige allt, som rättvisan kräfver och som
tillfredsställer dess nationalitets och sjelfständighets fordringar; men
beviljom Norige intet, som förnärmar föreningens grundtanke och
syftemål, eller som jäfvas af historiens vittnesbörd.
Den 5 November.
91
Om vi lyckas att öfvertyga våra bröder på andra sidan fjällen
att detta och intet annat är vårt mål, och att vi icke betrakta
politiken, men tiden, såsom den härd, i hvilken den kedja skall
smidas, som en gång kan komma att närmare omsluta de båda
folken, vill jag hoppas att man, äfven inom Norige, snart skall
inse att då man motarbetar föreningens fullkomnande, man äfven
motarbetar sig sjelf.
Jag anhåller att dessa anmärkningar må få åtfölja remissen af
Hr Gr. Anckarsvärds motion till Utsk:t.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Lika med Gr. Anckarsvärd önskar jag att föreningsfördraget,
bättre än det nu är, må kunna ordnas, men jag hade trott att i
första rummet underd. anhållan bort framställas att få veta resul
tatet
af hvad som för detta ändamål med mycket arbete och många
öfverläggningar, icke heller utan kostnad, blifvit åtgjordt och vågar
derföre väcka följande motion:
Offentliggörande af det sedan 15 år af unionskomitéti, sammansatt
af Svenske och Norske män, afgifna förslag om huru Sveriges
och Noriges rikens inbördes förhållanden skulle till rikenas
bättre belåtenhet ordnas, med de dervid afgifna reservationer och
tillhörande handlingar, dateradt den 4 Nov. 1844; och att 11.
St:r måtte hos K. M. i underddiet anhålla, att tryckning af dessa
handlingar, så fort ske kari, må ske, samt till medlemmarne af RiksStånden
under innev:de Riksdag utdelas.
Det förefaller mig nästan såsom en förkastelsedom öfver detta
förslag, om R. St:r skulle, med dess förbigående, helt enkelt instämma
i det af Hr Gr, Anckarsvärd väckta förslaget, och till en
sådan dom öfver hvad man icke känner hafva R. St:r ingen grundad
anledning.
Fruktan att stöta Norska nationalkänslan kan icke hafva föranledt
Regeringen att innehålla med kungörande af unionskomiténs
arbeten, ty deri hafva deltagit Norske så väl som Svenske män, och
förslagets öfverlemnande till offentlig granskning kan å ingendera
sidan anses lika med ett gillande, men dess kännedom, såsom ang:de
frågor, hvilka behöft mogna och icke med ett penndrag kunna afgöras,
hade dock lemnat ett tillfälle för närmande och utbyte af
tankar, de båda folken emellan, på en naturlig väg, af lugnare och
upbyggligare art, än dem vissa tidningar framburit och hvarom redan
något blifvit talat af Hr Fåhraeus.
En framställning från Svenska Regeringen, väckt på Svenska
Riddarhuset, jag medger af en medlem, som visat sig hafva Norska
grundlagen kär, torde ändock icke blifva Norrmännen så välkommen,
som förslag utgångna från Svenske och Norske mäns gemensamma
och, som roan bör hoppas, oveldiga bearbetning.
Efter upläsningen häraf yttrade
Hr Ribbing: Sjelf härstammande från en ätt, som för åt
skilliga
100:de år sedan bygt och bott vid Noriges fjellar, och bevistande
alla Riksdagar här i landet från och med den år 1823, är
det första gången, som jag inom Svenska folkförsamlingen hört ett
!)2
Den 5 November.
ovanligt ord de båda folken emellan uttalas, men det har icke varit
Svenskt, utan den Norske storthingsmannens, som återgifvits i Gr.
Anckarsviirds motion. Jag hade helst sluppit veta om det, och vill
för egen del deremot återgifva de välvilliga tänkesätt jag nyligen
erfarit under en resa, då jag sammanträffat med högt aktade Norrmän,
men förebrått dem att icke storthinget antagit Svenska statsmakternas
förslag om våra inbördes handelsförhållanden och om det
ena rikets domars verkställande inom det andra m. m., hvilket de
på bästa sätt sökte förklara, och en af dem till slut tilltalade mig:
»tror ni icke, att om någon förnärmade Sverige, Norrmännen skulle
gå man ur huse att försvara det?» och hvarpå jag svarade: »sätt
in det i grundlagen».
Såsom förenade folk hafva vi högre intressen än sjelfva föreningen
att akta: såsom den af främmande inflyttningar och inflytelser,
om än i Norige tillåtna, ännu temligen obesvärade, rena
evangeliska läran, som icke torde hafva någon rymligare fristad än
hos oss; fria äro ock våra ömsesidiga statsförfattningar, om än
bristfälliga, den ena af ålder, den andra ung, dock båda beundrade
för det lugna lif, vi under dem få åtnjuta och hvarmed de kunna
utveckla sig till ett bättre. — Icke må vi låta störa oss af småaktigheter.
Memine me esse Alexandrum non mercatorem, yttrade
en gång Carl den XII till en statsman från Norrmännens stolta
grannrike, med hvars invånare de torde hafva mycket gemensamt i
tänkesätt. Vi hafva icke förnekat Carl, vid afgifvandet af förslag
hvarken om handelns eller rättvisans befrämjande eller eljest.
Detta yttrande afbröts genom ankomsten af Hr StatsRådet,
K. m. St. K. af K. M:s N. O. Nils Fredrik Wallenstéen, hvilken
å K. M:s Höga vägnar öfverlemnade 33 Nådiga Propos:r och 5
Nådiga Skrifvelser till R. St:r.
Sedan Hr StatsRådet blifvit utbeledsagad, upropades ånyo och
yttrade
Hr Ribbing: Jag ville sluta för de båda brödrafolken med
ett lefve, men, med en frejdad skriftställare, tillägga den önskan,
att Norden blifve hvad den blefve, om den förente samma lag.
Detta kan icke ske i ett nu, men vi kunna närma oss målet, om
vi rätt akta vår lyckliga ställning och de ofvan angifna starkare
banden, som i verkligheten förena oss mer än sjelfva läget och fjellens
fästen, som icke veta af några skilnadslinier.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Då jag på grund
af egande öfvertygelse — enda driffjedren och rättesnöret för mina
riksdagsmannaåtgöranden, — finner mig upmanad att i förev:de
ämne upträda, så sker detta med ett särdeles obehag. Att motionären
är Hr Gr. Carl Henrik Anckarsvärd och att jag nödgas
ogilla motionen till så väl sine motiver som sitt syftemål, förklarar
tillräckliga anl-.n till sagde förhållande. Under alla de Riksdagar,
som under sednast förflutne tjugo år egt rum, har jag nästan i allo
gillat hvarje af Hr Gr. Anckarsvärd anförd politisk åsigt. Detta förhållande
har framkallat en närmare beröring emellan Hr Gr:n och
mig, hvilket åter hos mig haft den påföljden, att jag för Hr Gr:n
Den f< November.
93
kommit, att erfara en djup högaktning och vördnad, jemte stor hängifvenhet.
Det är således helt naturligt, att det för mig skall vara
påkostande att i dag nödgas upträda emot Hr Grin, men det är
mig omöjligt att undertrycka hvad jag vid genomläsandet af Hr
Grins motion erfarit. Om å ena sidan det för mig och alla dem,
som egna Hr Grins personlighet sin hyllning, måste vara glädjande
att erfara att Hr Grin med sin framskridna ålder ännu qvareger en
stor själsspänstighet och oförminskad håg för politisk verksamhet,
så är det å andra sidan smärtande att erfara, att de åsigter, som i
Hr Grins motion gjort sig gällande, icke stå i harmoni med de
idéer, lör hvilka Hr Grin, oaktadt deras föga framgång, så manligen
stridt och kämpat. Uti de motiver, som Hr Grin för sin motion
anfört, har, efter min upfattning, Hr Grin helt och hållet förglömt
den enda rätta och sanna, på religionen baserade statsrättsläran,
som utgör en orubblig grundval för hvarje samhälles tillkomst,
den, hvilken såsom obestridlig rättighet tillerkänner folken att
sjelfva få bestämma öfver sitt politiska öde, att välja sina styresmän.
Täger'man i behörigt öfvervägande hvad Hr Grin anfört, så bestyrkes
det af mig här ofvan gjorda påståendet, Hr Grin anför nemi.: »att
»Danska Majestätet afträdde till förmån för Sverige (märk väl,
»säger Hr Grin, till förmån för Sverige) alla dess rättigheter och
»anspråk på Konungariket Norige». På ett annat ställe säger Hr
Grin »att Konungen åtog sig emot delta afträdande att ansvara
för en del af Danska rikets skulder». Enligt min upfattning innebär
sagde af Hr Grin anförda och såsom det tyckes gillade förhållanden,
hvarigenom den ene Monarken till den andre, så att säga,
säljer ett helt Konungarike, ett helt folk, allt utan detta folks hörande,
ungefär detsamma som att införa en köpt boskapshjord i ett
stall för att derstädes dväljas och vara; ett förfarande, hvaremot jag
dock i allo måste protestera. Med hänvisning till hvad Hr Grin
anför, handlade den Danske underhandlaren helt annorlunda, då
han, för att åtminstone rädda apparencerne, vid uprättandet af fördraget
påyrkade uteslutandet af orden: »för Noriges afträdande»,
och härföre såsom skäl förebar »att Konungen, hans Herre, icke
»ville, det man någonsin om honom skulle kunna säga att han sålt
»sina undersåter» d. v. med andra ord säga, att han icke genom
en skriftlig handling ville till efterverlden öfvergå såsom menniskosäljare.
Hr Grin anför ytterligare »att Noriges folk af sin Ståthållare,
»Arfprinsen Christian Fredrik till Danmark, äggadt till upror, mot»satte
sig traktatens fullgörande.» Obestridligen handlade nämnde
lolk häruti fullkomligen riktigt och i full öfverensstämmelse med
sina rättigheter. Det handlade såsom vestra arméen år 1809, och
att dennas handlingssätt var klandervärdt, är jag öfvertygad att Hr
Gr. Anckarsvärd icke vill påstå.
Hr Grin har slutligen i sina anförda motiver skarpt klandrat
framlidne Konung Carl XIV Johan för det sätt, hvaruppå föreningen
emellan Sverige och Norige tillvägabragtes. Den illustra personen
må haft fel, jag vill vid deras anmärkande här icke uppehålla
mig — Historien skall icke underlåta att dem engång med sin
94
Don 5 November.
minnesgriffel påpeka —, men angående Dess förfarande vid det
omordade tillfället, så anser jag det hafva varit i högsta mån förtjenstfullt,
och ådagalade Han genom det erkännande, Han vid
tillfället lemnade åt Norska folkets af mig i det föregående antydda
statsriittsliga sjelfmyndighets-tillstånd, att då Han såsom
Fransk General i Manegens klabb satte Jakobiner-mössan på sitt
hufvud och anslöt sig till detta samfund, så skedde detta ieke
af lättsinne, utan fast genomträngd af denna politiska meningsfraktions
frihets- och sjelfständighets-idéer. Hvad Riksakten såsom
grundval för föreningen innehåller, bestyrker mitt påstående. Deruti
förekommer nemi.: »Att det föreningsband, som blifvit knutet
»emellan Skandinaviens tvänne folk, icke blifvit tillvägabragdt af vap»nen,
utan at den fria öfvertygelse!!, och att den endast skall hvila
»på ett inbördes erkännande af folkens lagliga rättigheter.» Då
härigenom Norska folket blifvit tiilförsäkradt samma nationalitet
som det Svenska, så bör man icke misstycka atfr detsamma sig deraf
begagnar. MA vi akta oss för all anledning till splittring brödrafolken
emellan; på deras förening beror Skandinaviens styrka och
sjelfbestånd Att Norska folket anser den konstitution för dyrbar,
som det sig förvärfvat, dels genom sin fasta hållning, dels genom
Carl XIV Johans folkenliga eftergifter, detta är icke annat än
hvad som bör. Hvilken hög grad af politisk utveckling, af god
allmän anda har icke denna konstitution framalstra!. I nämnde
hänseende stå Norrmännen vida framför oss, allt till följe af deras
bättre konstitutiva lörhållanden. Att Norrmännen i de gemensamma
statsbidragen icke erlägga enahanda belopp som vi, härör derutaf,
att de vilja detsamma som vi borde vilja: en Styrelse för
godt pris. Onekligen hafva åtskilliga, om jag så får säga, småaktiga
anspråk blifvit gjorda, men deras beviljande utgör efter mitt
förmenande ett Större fel än deras framställande. Att Norska tidningspressen
understundom för ett missnöjdt sylstickande språk, dervid
fäster jag intet afseende; ty lika litet i Norige som i Sverige
äro tidningarne nationens erkända målsmän. Visserligen kunde
mycket angående motionen ännu vara att tillägga, men jag vill
inskränka mig att upprepa hvad jag i början antydt, nemligen att
jag ogillar de i motionen anförde motiver, äfvensom dess syftemål,
hvilket af behofvet icke är. påkalladt att förverkliga. Upnådt i
vidsträcktare mening än till reglerande af några smärre dififerencer,
skulle det blott gifva anledning till en splittring, till ett missnöje,
som vi framförallt böra bemöda oss undvika.
Jag anhåller vördsamt att detta mitt yttrande må medfölja
remissen af Gr. Anckarsvärds motion.
Hr Dalman, Wilh. Fred., anförde skriftligen:
Med tillförlitlighet torde man kunna våga det påstående, att
tankarne inom Svenska folket äro föga delade om de framstående
bristerna i det nu gällande förenings-fördraget mellan Sverige och
Norige; och hvarje Svensk måste således upriktigt hålla Hr Grefve
Anckarsvärd räkning för det han, oaktadt en varm vän af Norigeä
fria institutioner, af det Norska folkets sannt nationella anda och
Den 5 November.
95
karaktersfasta kärlek till sin nyvunna frihet, likväl af sin pligtkänsla
såsom Svensk funnit sig upmanad att göra denna vigtiga fråga
till föremål för Svenska Representationens och Regeringens allvarliga
behandling. Men detta erkändt, hade det likväl i min tanka värit
dubbelt fruktbärande, om den i ämnet väckta motionen varit upställd
mindre såsom en kritisk återblick på det förflutna, än med
en statsmans blick på framliden. Frågan bör nemligen icke här
gälla att tillvägabringa en agitation mot Norige och Föreningen,
än mindre att lemna rum för utgjutelser af en sårad känsla öfver
Norrmännens eller egentligare sagdt vissa Norska tidningars kälkborgerliga
beteenden i diskussionen om Svenska förhållanden, eller
äfven den nästan barnsliga, småaktiga högfärd, hvartill den Norska
byråkratien gör sig skyldig vis-å-vis Sverige. Detta förtjenar fast
hellre att gisslas af löjet och satiren, än att blifva föremål för
statsmannens betraktelser. Sverige har en alltför gammal och ärorik
historia; Svenska folkel har häfdat ett alltför stort och stagdadt
anseende inom hela den civiliserade verlden, för att kunna såras af
dylika vanmäktiga försök att vilja vindicera ett företräde eller likhet
i politisk betydenhet åt ett annat folk, hvars historia snart
sagdt slutat med hedendomen, för att åter begynna först genom
föreningen med Sverige
Således och ehuru klandervärdt och oklokt det än må hafva
varit af unionskonungarne att gifva efter för de Norska fordringarne,
äfven i så kallade etikettsfrågor, så att, de Norska byråkraterna
till behag, det till och med tillåtits dem att förändra Konungens
egen titel — en sak, som i fordna tider någon gång ansågs vara
af den vigt, att den föranledde blodiga krig —, så är detta likväl
numera icke hufvudsak. Hvad sora i dessa hänseenden är gjordt,
kan icke mera hjelpas och oppositionen häremot kommer numera
allt för sent.
Hvad sora deremot återstår att vinna, är för de begge resp.
länderna af en omätligt större vigt. Der gäller det en verklig
gemensamhet och likställighet;
Sådana frågor äro t. ex.
Lika bidrag till den gemensamma Konungens och Konungafamiljens
hofhållning;
Lika bidrag till den gemensamma fonden för skyddande af
de resp. ländernas handel och sjöfart;
Ett sådant ordnaude af det gemensamma försvaret, att icke,
såsom nu, nästan hela både det politiska och moraliska ansvaret
jemte tungan häraf uteslutande må hvila på Sverige;
Vidare: ett gemensamt tullsystem;
Ett gemensamt mynt;
En i afseende på handelsförhållandena de begge länderna emellan
stiftad lag, som åt dem begge gifver enahanda fördelar, då
deremot Norige har nästan alla fördelarne på sin sida;
En gemensam rätt till execution af domar och utslag i de
resp. länderna;
Och slutligen en sådan förändring af riksakten, att denne icke
såsom nu i vissa fall står i strid med Sveriges grundlagar och en
-
96
I>en 5 November.
däst synes vara inrättad under förutsättning alt den Norska grundlagen
icke derigenom skulle kränkas eller lida intrång.
För min del skulle jag lifligt hafva önskat, att den så högt
förtjente vördnadsvärde motionliren framställt och motiverat dessa
fordringar å Svenska sidan, för att tagas i öfvervägande vid den
föreslagna revisionen af förenings-fördraget. Men då sådant icke
skett, har jag vågat åtminstone antyda dessa förhållanden, såsom
amendementer till den gjorda motionen.
Min innerliga öfvertygelse är nemligen den, att i samma mån
de begge förenade rikena erhålla gemensamma intressen, draga gemensamma
bördor för det gemensamma ändamålet, och, så vidt möjligt
är, lyda gemensamma lagar, det nuvaride misstroendet å Norrska
sidan samt missnöjet med föreningens ringa fördelar å den Svenska,
skola lemna rum för ett ömsesidigt förtroende, hvilket likväl utgör
det fastaste af alla föreningsband, så viii menniskor som nationer
emellan.
Jag anhåller att detta mitt anförande måtte, jemte Hr Gr
Anckarsvärds motion, lä remitteras till Ekon-Utsk:t.
Flere ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Grefve Posse, Gösta: Gr. Anckarsvärds motion synes mig
lämpligast kunna delas i 2:ne hufvuddelar; för det första, sättet
för föreningens tillkomst och, för det andra, sjelfva föreningens närvarande
beskaffenhet. Hvad nu beträffar första momentet, så tror
jag icke det iir skäl att låta detta, det må nu vara hurudant som
helst, i ringaste mån inverka på tiuv:de förhållande. Låt vara att
förhållandet så varit, som Gr. Anckarsvärd häntyder, så är det dock
ett obestridligt faktum att nu så icke är. Jag tror således det
icke vara skäl att kasta några längtansfulla blickar tillbaka åt en
försvunnen tid eller skicka några fromma önskningar åt hvad som
varit. Det är, efter min tanke, mera skäl att taga tingens nuv:de
förhållanden i betraktande. Conventionen i Moss, Riksakten och
flera andra officiella handlingar äro de enda, hvarefter vi hafva oss
att rätta. Om någonting annat kunnat ske, så är det visserligen
mycket illa att det icke skedde; men det är icke skäl att ritva
upp gamla strider, de pläga i allmänhet icke vara särdeles lämpliga
för de närv.-de förhållandena, utan bäst är att begrafva dem i
glömskans natt, peli en gång låta historien dömma i saken; — den
och ingen annan har domslutet. Om det likväl hade varit nödvändigt
att rifva upp detta sår, så tror jag verkligen att jag uttalar pluralitetens
inom detta hus tanke, då jag säger att alla här närv:de,
många från barndomen, de flesta från ynglingaåldern hört omtalas
eller läst om de strider, sora utkämpats på detta rum mellan Gr.
Anckarsvärd å ena sidan och, snart sagdt, grundläggaren af vår
dynasti å den andra. Jag säger att det ej tillkommer oss att fälla
domen i detta fall, men en sak tror jag är gemensam för oss alla,
nemligen att vi ej kunna neka vår beundran hvarken för den ene
eller andre kämpen. Så tänkt, M. Hrr, tror jag äfven att inom
detta hus, och inom Svenska nationen, ja! till och med för hela
Norden
Den 5 November.
D7
Norden, det skulle lemnat ett skönare intryck, om Gr. Anckarsvärd,
då han nu ånyo upptagit denna sak, gjort det under glömskans
och försoningens skepnad. Jag tror derföre att rättast hade varit
om detta ämne icke blifvit vidrördt, men, när så skedde, att
det skett på annat sätt. Jag har ansett mig skyldig säga detta,
öfvertygad, som jag nr, att Gr. Anckarsvärd, minst af alla, skyr sanningens
röst, om den framkommer osminkad och under välviljans
form.
Hvad nu beträffar senare delen af motionen eller sjelfva föreningens
nuv-.de beskaffenhet, så nekar jag ej att jag anser, det
man bör vara Gr. Anckarsvärd tack skyldig, emedan han bringat
detta ämne på tal, men jag får äfven förena mig med föregående
talare deri, att på samma gång saken blifvit bragt å bane, hade
man äfven skäl önska att den bli1 vit grundligare och mer praktiskt
utredd. Samma talare har i detta afs. framlagt åtskilliga förhållanden,
som något mera hade förtjent öfvervägas, men dertill torde
måhända blifva tid, dä motionen framdeles kommer under öfverläggning,
och jag vill derföre blott vidröra en enda sak, som är
högst svår och grannlaga och måhända de fleste skulle skygga för
att vidröra — jag vill dock göra det. Jag tror nemi. att egentliga
grunden till missnöje ej är den afvoghct eller med ett ord
det förhållande, sora f. n. existerar mellan de båda folken; den ligger
hvarken i riksvapnet, ej heller i en eller annan doms afgörande
i det ena eller andra riket, utan den ligger, M. Hrr! i
statsförfattningen. Om detta är en sanning, och jag vågar påstå
det, så frågar jag eder, M. Hrr, om ej ämnet bör behandlas ytterst
grannlaga och försigtigt, eller tron J, att Norrmännen, som
äro så förtjuste i sin konstitution, skulle vara böjde att eftergifva
en enda bokstaf i densamma, om priset derför vore en närmare
förening med Sverige. Hvad åter angår vår egen konstitution,
tror jag ej att, åtminstone inom detta Hus, man är färdig upoffra
densamma för en närmare anslutning till Norige. Amnet är således
ganska grannlaga, och jag tror verkligen, att den förening, som kan
finnas mellan tvenne länder med olika statsförfattningar, kan lända
till någon nytta, så vida man icke å ömse sidor går tillväga med
kälkborgerlighet, för att begagna föreg, talarens uttryck, samt småaktighet,
utan med försigtighet och manlighet och med på framtiden
ställda vyer. Huru en sådan förening i de flesta fall står, derom
talar historien. Det finnes ett regenthus här i Europa, som har
under sin spira olika länder med olika statsförfattningar, och hvad
grad af lycka denna förening skänker, derom kunna slätterna vid
Magentas och Solferinos höjder vittna. Jag tror visserligen att
något sådant exempel för oss icke skall komma att inträffa, men
möjligheten förefinnes alltid, så vida man icke å ömse sidor handlar
på ett sätt, skiljdt från allt småsinne. Om detta är en sanning,
som jag vågar påstå att det är, tror jag verkligen rätta
sättet att gå tillväga vara, å ena sidan att ej lemna åsido hvad
man egentligen vill, nemi. en närmare anslutning, men å andra sidan
ej söka att genom den ena eller andra demonstrationen påskynda
H. I. 7
»8
Den ft November.
detta mål, utan taga till sin bundsförvandt en person, som i de
flesta kinkiga fall är den bästa läkare, som aldrig sviker, när man
rätt begagnar den, jag menar — liden eller rättare sagdt —
framtiden.
Hr v. Qvanten, Emil: Ehuru jag instämmer med ]Gr. Anckarsvärd
i den önskan att de unionella angelägenheterna matte blifva
ordnade på en bättre fot, kan jag dock icke gilla det sätt,
hvarpå Grin motiverat sitt förslag. Det synes mig, att om man
vill vinna ett mål, bör man beflita sig om att använda sådana medel,
som leda dertill. Jag tror att Gr. Anckarsvärd förbisett detta
förhållande. Hr Gr:n har börjat sin motion med en historik öfver
tilldragelserna vid unionens upkomst och slutar med en klagan deröfver
att Norige fick blifva ett sjelfständigt rike. Detta förefaller
underligt, då man alltid funnit Gr:n såsom första kämpen för frihet
och sjelfständighet under alla former. Jag kan icke finna en
så stor skillnad mellan ett folk och en individ, att icke samma
rättigheter till frihet och sjelfständighet böra förunnas den ene som
den andre. Inför en sann politisk morals domstol kan icke det
bestå, som Gr. Anckarsvärd yttrat om Sveriges statsrättsliga rätt
till Konungariket Noriges oinskränkta införlifvande med Sveriges
Krona, emedan sådant hade varit att behandla Norrmännen icke
som ett folk, utan som något slags bohag eller en egendom, som
kan genom köp eller kontrakt förvärfvas. Det förvånar mig att
Grin håller så strängt på upfyllandet af de öfverenskommelser med
afs. på Norige, hvilka träffats i Kiel under auspicier af den Heliga
Alliansens furstar och bland dem äfven densamma Alexander I,
som nyss förut införlifvat Finland med Ryssland. Att Norrmännen
begagnat sig af den brytning i deras öde, som föranleddes af
de stora händelserna, finner jag naturligt. Gifve Gud att Finland
handlat och kunnat handla på samma sätt. Man må emellertid
vara af hvilken tanke som heldst, så är saken en gång skedd, och
det tjenar till ingenting att nu tala derom. Det är icke heller
riktigt storsinnadt att förebrå Norige, att det icke är en Svensk
provins, isynnerhet som detta alltid visat sig på det lifligaste såra
Norrmännens nationalkänsla. Allraminst är det ändamålsenligt, att
på samma gång man förebrår ett brödrafolk ljumhet i dess vänskap,
samt räcker ut handen till en innerligare förening, att, säger
jag, på samma gång icke draga i betänkande att djupt såra detsamma.
Efter en jemförelse mellan Svenska och Norska statsförfattningen,
yttrar Gr:n följande: »Hur har det varit möjligt att under
sådana förhållanden tänka sig någon, för båda folken ömsesidig,
nyttabringande, verklig, upriktig och allvarligt menad förening, på så
lösa grunder, som de, å hvilka den s. k. föreningen emellan Sverige
och Norige visat sig hafva varit upgjord?» Ar det väl en förebråelse
mot Norige, som ligger äfven i dessa ord? Att Hr Grin
länge kämpat för en reform af det Svenska statsskicket känner,
snart sagdt, hvarje man i Sverige, Men hans ord kunna
lika väl anses innefatta en förebråelse mot den Norska konstitutio
-
Den 5 November.
99
nen, som utan tvifvel är för Norrmännen deras dyrbaraste egendom,
emedan de just derigenom äro ett fritt och sjelfständigt folk.
Jag för min del håller före, att, hvad än Hr Gr:n må hafva förebrått
Norrmännen — och skäl till ganska många och rättvisa förebråelser
tror jag ingalunda saknas — deras sjelfständighet och konstitution
borde han ej rört vid; de äro Norrmännens egendom,
som Sverige numera hvarken kan eller vill rubba, och som man,
efter det högtidliga fördrag, som faktiskt består mellan Sverige och
Norige, endast bör nämna med vänskapsfull aktning. Hr Gr:n
förklarar visserligen längre fram i sin motion, att ingen högre än
han älskar den Norska konstitutionen. Det tyckes sål. som om han blott
ogillar dess olikhet med den Svenska statsförfattmn, hvilket emellertid,
efter mitt förmenande, icke är fullt behörigt, emedan derigenom
Norska folkets suveränitet förnärmas och det bör väl Sverige
icke göra sig skyldigt till emot Norige, lika litet som mot hvarje
annat sjelfständigt och fritt folk. Hr G:n har i detta afs., efter min
tro, begått ett politiskt fel, som jag tror att R. o. Ad icke bör låta
passera, derföre att derigenom det mål, som Gr:n åsyftar, snarare
motverkas än vinnes. För min ringa del kan jag icke fatta att
situationen är så utomordentligt svår, att slitningen mellan Sverige
och Norige upnått någon farabringande eller outhärdelig grad, om
än flera vigtiga förhållanden måste ovilkorligen i framtiden undergå
förändring och utveckling, så vida unionen skall kunna blifva
en sann organism, som kraftigt förmår verkliggöra den ärorika och
betydelsefulla framtid, som redan hägrar för de Skandinaviska folken.
Men för dess fulla utveckling behöfves, såsom en tal. nyligen
har anmärkt, tid, en fast tro på det godas och nyttigas förmåga
att göra sig gällande och litet tålamod. Jag anhåller vördsamt
att detta yttrande måtte få åtfölja till vederb. Utsk.
Grefve Anckarsvärd-. Min darrande hand förbjuder mig
att under en diskussion föra anteckningar, och jag är sål. urståndsatt
att ingå i svaromål på alla de anmärkmr, som mot min motion
blifvit gjorda. I allmänhet måste jag dock finna mig tillfredsstäld
öfver de åsigter, som här blifvit yttrade, enär man efter min upfattning
nära nog allmänt varit ense derom att en revision vore
nödig, och det är derpå min motion syftar. Men medan mitt minne
ännu har i behåll ett yttrande af Gr. Posse, nödgas jag på det
högsta mot detsamma protestera, såvida jag rätt upfattat det, hvarom
Hr Riddarh.Sekr:n torde uplysa. För mig har det nemi. förefallit,
som yttrade Hr Gr:n, att jag på detta rum stridt med stiftaren
af dynastien, och det är en sak, som torde vara för er, mine
Hrr, såväl äldre som yngre, helt och hållet obekant. Jag har sål.
icke kunnat undgå att lemna denna protest, synnerligast som något
sådant skulle vara högst stridande mot vår Grundlag.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så har först och främst blifvit
anmärkt, att jag gått tillbaka till föreningens stiftande. Jag har
naturligtvis dertill funnit mig så till sågandes tvungen. Ar fredsslutet
i Kiel en sanning, är konventionen i Moss en sanning, så
äro de slutsatser, jag ifrån dessa statshandlingar hemtat, likaledes
100
Den 5 N ovembe r.
sanningar, och dessa hafva utgjort försatsen till min eftersats. Jag
har derifrån hemtat stöd för min mening att Norige ar Sverige
tack skyldigt. Utgående från denna synpunkt, har jag funnit mig
föranledd att yttra en viss förundran, ringast sagdt, öfver den sinnesstämning,
som allt från föreningens början ända till närv-.de tid
gjort sig gällande inom Norska folket. Man har bär velat uiöta
mig med det yttrande att det blott är tidningspressen, som representerar
denna sinnesstämning. Hvad mig beträffar, som så länge
varit aflägsnad från »11 närmare beröring med Norige, har jag icke
kunnat hemta mina underrättelser och åsigter från något annat
håll, än tidningspressen och Stortingets förhandlingar. Jag tror
sål. att jag i detta fall icke misstagit mig om skälen hvarföre jag
framdragit denna fråga, ehuru jag nödgas erkänna att jag långt
hellre sett att någon annan gjort det. Man har emellertid varit
temligen öfverens om att frågan varit af vigt, att den varit tänkvärd,
att det till och med är nödvändigt att en revision kommer
till stånd. Sättet hvarpå jag framställt saken, mine Hrr, härleder
sig från min individualitet. Jag har icke kunnat skilja mig från
den, för att åstadkomma något mildare eller ljummare, och icke
heller har det varit min lott, att med något blomsterspråk utstyra
mina åsigter. Jag har trott det vara tid att Svenska folket och
i synnerhet dess representanter en gång efter nära femtio, år åtminstone
började gifva tillkänna att man icke varit alldeles känslo--  lös för de s. k. knappnålsstygnen från Norska representationens
sida. Man anser det likgiltigt, men det är icke så. Fördragsamhet
i vissa fall åstadkommer alltid stegrade anspråk, som man icke
vet hvar de slutligen skola hamna. Jag har trott det vara på tiden,
nu vid ett nytt regentombyte, att tillkännage, det Sverige icke mer
med likgiltighet åsett Noriges brist på tacksamhet och å politisk
takt mot Sverige. Här är ingen som begär några inkräktniugar
mot Noriges rätt, jag har blott begärt rättvisa mot Sverige. Jag
har i min motion fästat mig vid den punkt i RiksAkten, som handlar
om thronfötjareval. Jag hemställer till Hrrne, huruvida våra
efterkommande skulle vara belåtna dermed, att vid ett thronföljareval,
der Sverige föreslår en kandidat och Norige en annan, samt
afgörandet hänskjutes till en komité för båda rikena, der sål. den
förseglade sedeln afgör utgången, Norige skulle ge det urgamla
Sverige sin Konung. Jag hemställer om icke en revision af denna
punkt är nödig. Ytterligare har jag här en akt, som åtminstone
skall ådagalägga att jag icke påyrkar något nytt, ty redan 20 år
äro förflutna, sedan R. St. till K. M. ingingo med en så beskaffad
anhållan, ehuru något svar icke erhölls.
Det är Svenska grundlagen af Nauman som jag citerat. Sådant
är det hufvudsakliga innehållet af min motion. En värd talare
har upgifvit flera vigtiga fall, som borde blifva föremål för en så beskaffad
revision. Jag har icke gjort det, emedan jag ansett sådant
helt och hållet böra öfverlåtas åt K. M. att bestämma. Jag förnyar
min vördsamma anhållan om remiss till vederb. Utsk. och
kommunikations meddelande till öfrige St:n, i hvilket afs. erforderliga
exemplar af motionen afleranats.
De ii 5 November.
101
Gr. Posse: Upmanad genom Gr. Anckarsvärds yttrande ber
jag att få afgifva en förklaring. Jag har visserligen icke yttrat
att en strid utkämpats på detta rum mellan Gr. Anckarsvärd och
Garl Johan, utan mitt yttrande var så här: att denna strid utkämpats
af Gr. Anckarsvärd på detta rum, och jag vädjar härom till
hvar och en af de niirv:de. Hr Gr:n har åt mitt yttrande gifvit
en komisk anstrykning; jag får sägn, att jag med detsamma icke
menat något komiskt, utan rent och djupt allvar. Min mening, då
jag först yttrade mig, var visst icke att fälla något afgörande domslut,
utan att yttra att, efter min tro, denna strid ej vid detta
tillfälle bordt ega rum.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos. å remiss till Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:t samt kommunikation med de öfriga RiksSt:n af Gr.
Anckarsvärds ifrågav:de motion; hvarefter och sedan denna propos.
med ja besvarats, H. Exc. förmäl te, att Hr Ribbing, Arvid, hade
under den nyss slutade öfverläggningen framställt det förslag, att
R. St. skulle hos K. M. i underd. anhålla om skyndsamt befordrande
till trycket och utdelning bland RiksStms Medlemmar af
den år 1844 församlade s. k. UnionsKomiténs Betänk, med dertill
hörande handlingar-, i ani. hvaraf H. Exc. nu finge hemställa, huruvida
R. o. Ad. bi föll e, att, i sammanhang med förenämnde motion,
jemväl detta förslag remitterades till ofvannämnde Utsk.
Ropades ja; hvarefter anmälde sig och yttrade
Hr Dalman: Jag anhåller att såväl mitt som alla deandra
yttrandena blifva remitterade till Ekon.Utsk:t.
Uppå härefter af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
, beslöt R. o. Ad., att de i ani. af Gr. Anckarsvärds motion
afgifne yttranden skulle åtfölja remissen till Ekon.Utskrt.
Remitterades till StatsUtsk:t och kommunicerades med de öfriga
Stånden Gr. Anckarsvärds, Carl Henrik, den 2 dennes på bordet
lagde motion om föreläggande för nyssnämnde Utsk. att tidigare
än förut varit vanligt utarbeta och till RiksSt:n öfverlemna
sina förslag rör:de StatsRegleringen.
Hr Lefréns, Johan Pehr, den 2 dennes bordlagde motion om
Baukovinstens användande till förstärkning af Bankens reela fond,
remitterades till BankoUlsk:t.
Då nu förekom Erih. Silfverschjölds, Carl Otto, den 2 dennes
väckte och på bordet hvilande motion om anslag af Statsmedel till
befrämjande af täckdikning, anhöllo Frih. Hjerta, Fredrik Philip,
och Hr von Mentzer, Carl Fredrik, att denna motion måtte blifva
ytterligare bordlagd; men H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade,
att då motionen, som i R. o. Ad:s förra plenum afgafs, legat på
102
Den 5 No vember.
bordet till detta plenum, ytterligare bordläggning deraf ej nu kunde
ega rum, utan borde remiss deraf nu ske.
Sedermera anmälde sig och yttrade
Hr Bibbing, Arvid: Då motionen blifvit till Utsk:t re
mitterad,
anhåller jag blott att få göra en kort anm.; motionen
innehåller, som jag vill minnas, att enär större delen af Svenska
jorden besväras af bottensyra, så borde grunddikning upmuntras
genom anslående af 600,000 B:dr.
Det må visserligen vara förhållandet att en stor del af Svenska
jorden är på detta sätt besvärad, men det tinnes dock jordslag,
som äro af den beskaffenhet, att hela fältets botten kun betraktas
såsom grunddike. Det är nemligen s. k. klappjord, som i åtskilliga
landsorter ej är sällsynt. Denna jord är blandad med så mycken
klappersten, att vattnet ögonblickligen afledes. Dertill kommer att,
enligt gjorda observationer och jemlörelser mellan vårt och de länder
der grunddikning mest användes, har man förnummit att ända
till tio gånger så mycket vatten kommer på deras som på vår jord
och att således den stora fuktigheten der föranleder grunddikningen.
Vid sådant förhållande anser jag att, ifall motionen vinner framgång,
som jag visserligen önskar, undantag måtte göras för sådan
jordmån och måhända äfven läge, der grunddikning alldeles icke
behöfves. Det skulle annars i vår kapitalfattiga tid lätt kunna
hända att förslag uprättades och grunddikning verkställdes å jord,
för hvilken densamma vore alldeles ogagnelig, blott för att erhålla
ett förlagskapital.
Jag anhåller att mina anmärkningar måtte få åtfölja remissen
till Utsk:t.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh.: Vid det förslag, som
blifvit af Hr Frih. Silfverschjöld framstäldt, anhåller jag att få göra
några anm:r. Jag anser Statens medel ej böra användas på ett
föremål, som helt och hållet ligger inom den enskiltes intresse att
befordra. Om det vore fråga om införandet af en ny industri eller
om en nyupfunnen methods tillämpning, skulle denna utgift af
600,000 B:dr, som under närv:de förhållanden ej vore en obetydlig
för Staten, tilläfventyrs kunna försvaras, men grunddikning är något
mycket allmänt kändt och praktiseradt, och då Staten dessutom aflönar
agronomer, som i hela landet kunna lemna undervisning i
denna åkerbruksmethod, så anser jag att Staten har fullgjort sina
åligganden.
På grund af det nu anförda, kan jag icke förena mig med
Frih. Silfverschjölds motion.
Ofverläggningen ansågs afslutad och motionen, jemte de nu
afgifne yttranderne, remitterades till StatsUtsk:t.
Gr. Adlersparre, Carl August, afgaf en motion af följande
innehåll:
Den 5 November.
103
Uti sitt svar på Frih. Berzelii inträdestal i Svenska Akademien
yttrade Geijer följande tänkvärda ord: »Sverige, när det återkastades
från eröfringarnas bana, har visat sig mäktigt äfven af en
annan storhet. Det har i tankens rymd ej uphört att räknas bland
betydande makter. Det har fostrat fredliga eröfrare inom vetenskapens
rike och lagstiftare för mer än ett af dess områden. De
fredliga namnen hafva täflat med de krigiska, ädelt, ej utan lycka.
Svenska Konungars rykte har gått långt. Linnés har måhända
gått längre. Stora Naturforskare hafva framför andra grundlagt
och underhållit detta Sveriges beröm.»
Berzelius och Geijer äro bortgångne. Deras fädernesland erkände
sin skuld till dem och betalade den genom att anslå pensioner
åt deras enkor. Ej sannt, Mine Hrr! ett folk blottar aldrig vackrare
sin aktning för lörtjensten, än när det hedrar minnet af sådana
medborgare, hvilka, i en väsendtligare mån, bidragit att höja
national-äran?
Hvad Geijer yttrade till Berzelius, kan äfven tillämpas på en
annan, nyligen hädangången landsman, hvars namn flugit så långt
som civilisationen utsträckt sitt välde, och der blifvit helsadt med
högaktning. Det namnet är Carl Adolf Agardh!
Marinen, som stod bakom det sjelfiförvärfvade och frejdade
namnet, uttalade, kort före sin död och kanske anande sitt nära
förestående slut, dessa ord: »öfverallt annat på jorden har jag älskat
mitt fosterland; redligt och efter bästa förmåga har jag sökt att
vara det nyttigt; uti dess tjenst har jag utslitit mina krafter.
Denna visshet är nu tröstande, ty den ger mig ett hopp, att om
mitt arbete ej varit förgäfves, skall det hos Svenska Folket — då
jag ej mera är till — tala godt för mina närmaste, demjagefterlemnar
i nöd.» — Att Agardhs familj befinner sig uti ekonomiska
bekymmer, det intygar bilagde stämningsprot. *)
Mine Hrr! Det gäller nu att betala idéer och vetenskapliga
uptäckter med bröd, och att visa oss värdiga det förtroende, Agardh
hyste till nationens känsla af sin pligt, då fråga är att infria hedersskulder.
Jag tager mig friheten föreslå:
att R. St:r åt Agardhs Enka förära en årlig pension, till
beloppet lika med den, som blifvit gifven åt Friherrinnan
Berzelius eller den åt Professorskan Geijer; och anhåller jag
vördsamt, att denna min motion kommuniseras de resp.
MedSt:n, samt remitteras till vederbörligt Utsk.
Härefter anmälde sig och yttrade
*) Genom offentlig stämning har K. M:s och Rikets Svea HofRätt kallat
och förelagt afl. Biskopen m. m. Theol. Doct. C. A. Agardhs Borgenärer,
att, vid talans förlust, antingen före eller sist å den Tjugufemte
(25) Okt. detta år, inför K. HofRätten, vid uprop kl. 11 och
innan 12 på dagen, sina fordringar vederbörligen bevaka, styrka och
med ed fästa; hvilket Kamereraren Erik Göthlin, såsom upgifven
fordringsegare, härmed tillkännagifves.
Stockholm den 14 April 1859.
Efter befallning,
L. H. Wretman.
Den 5 November.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Det deltagande och
den aktning, som R. o. Ad., likasom våra MedStänder, alltid skänkt
minnet af de män, som gagnat fäderneslandet eller genom sin lärdom
och sitt snille bidragit att höja dess anseende, göra mig förvissad,
att Gr. Adlersparres motion, beträffande en pension för Biskop
Agardhs efterlefvande, skall mötas med välvilja och röna all
rättvis behandling. Det kunde således vara för mig alldeles öfverflödigt
att vid detta tillfälle upträda, men då jag från min ungdom
lärt känna och värdera den bortgångnes och saknades förtjenster,
ber jag Eder, Mine Hrr! ursäkta, att min enskilda högaktning
för hans minne bjudit mig, att instämma i det af Gr. Adlersparre
väckta förslag.
Efter det öfverläggningen förklarats fulländad, blef kommunikation
af motionen med de öfriga RiksStm beviljad, samt motionen,
jemte det deraf föranledda yttrandet, remitterad till StatsUtsk:t.
Vidare upläste Gr. Adlersparre en motion, så lydande:
Under 1840 års riksdag väcktes af Hr Cederschjöld, Robert
Theophron, en motion, derpå utgående: att prygelstraffet måtte
inom arméen och till heder för nationen helt och hållet afskaffas.
Motionären yttrade bland annat dessa hehjertansvärda ord: »Om
det är en sanning, hvad man numera synes allmänt medgifva, att
inga straff äro så ändamåsenliga att använda för militärståndets
medlemmar, som ambitions-straffen; så lärer det ej kunna bestridas,
att prygelstraffet bör utur krigslagarna helt och hållet borttagas;
ty att detta skulle kunna räknas till ambitions-straffen, förmodar
jag ingen vilja påstå.»
En af dem, som slöto sig till Hr Cederschjölds åsigter och
förordade motionen, var Hr Mannerskantz. Uti ett längre, sakrikt
och lysande anförande bevisade han att det ifrågav:de straffet var
att anse såsom en sorglig qvarlefva från barbariets tider, och således
oförenligt med åsigterna uti ett civiliseradt tidehvarf. Serskildt
påmiuner jag mig nu denna lösryckta strof ur hans skrift: »Som hedern
är själen inom militärståndet, så bör hvarje angrepp på den, äfvensom
af befallande emot lydande begånget, vara en den största förbrytelse.
Men detta erkännes aldrig fullt, så länge den förre har
makt att så bestraffa den sednare, att dennes menniskovärde derigenom
nedsättes; att som ett djur blifva behandlad, måste alltid
så anses, — således äfven af detta följer, att prygelstraffet måste
försvinna. Det kan dessutom aldrig finnas inom en lagstiftning,
der hedern skall vara lifselementet.»
Bland de skäl, som anfördes, för att fråntaga Hr Cederschjölds
motion all kraft och verkan, var äfven det, ordagrannt citeradt,
»att det ej kan vara mera vanärande för soldaten att stå i samma
förhållande till sitt befäl, än som tjenaren står till sin husbonde.» Detta
hade naturligtvis anspelning på den då husbonden tillerkända rätt
att använda husagan. Denna rätt finns icke mera, hvarföre det
framdragna argumentet ej vidare äger någon tillämplighet.
Den S November.
105
Då man föreslår borttagandet af något, som af lag är sank
tioneradt,
utan att kunna föreslå något bättre att sätta i stället —
heter det ofta, att man drifves af nedrilnings-lust o. s. v. Premisser
och konklusion stämma dock ej här rätt öfverens. Så kan man
t. ex. se det förvända uti ett byggnadsföretag, utan att derföre
sjelf ega förmåga att uppgifva en bättre plan. Då jag nu, liksom
så mången annan, fördömer och utdömer prygelstraffet, sker det,
emedan min rättskänsla ålägger mig denna handling, och emedan
jag anser straffet hederskränkande för den som dömes och sårande
för den som dömer. Jag erkänner gerna min oförmåga att kunna
upgifva ett lämpligare straff, öfverlemnande det arbetet åt våra rättslärde.
Det är här endast fråga om att få bort något, som vanpryder
ett fritt folks rättskipning och strafflagstiftning, såsom man
ofta tillförne borttagit dylika fläckar. Det var en tid, då man under
gudeliga sånger tillstälde autodaféer, lät bränna hexor o. s. v.,
Herranom till behaglig lukt, och då man ansåg sträckbänk, kniptänger
och tumskrufvar såsom lämpliga korrektionsmedel. Men
bildningen gick segrande fram, utsläckte bålen och bröt sönder
tortyrredskapen. Det var ej längesedan, som känslan af det rätta
och passande beröfvade träsktorget de sista qvarlefvorna af en barbarisk
tid, nemi. trähästen och den s. k. kopparmatte — utan att
torget erhöll någon ersättning för de beröfvade antika prydnaderna;
men man tröstade sig med att hafva blifvit qvitt en förnedring.
Vid huru många Riksdagar har ej den frågan varit å bane,
att ur våra strafflagar utesluta spöstraffet? Det lyckades menniskokärleken
att, sent omsider, få detta straff utträngdt ur lagen, nb. då
dess användande gällde öfverbevista tjufvar; men såsom korrektionsmedel
för hederligt folk qvarstår det ännu i våra krigslagar, jag
menar prygelstraffet. Emellan spöstraffet och prygelstraffet finns
ingen väsendlig åtskilnad, om ej att operationsfältet för det sednare
sitter litet längre ned. Båda straffen utgå på hudstrykning och
beteckna ofta sin väg med blodviten.
Utom det att prygelstraffet är grymt, ligger uti sjelfva dess
karakter af straffbestämmelse en stor inkonseqvens — då det ju
gör första hedersgraden inom arméen till ett yrke af profoss-natur,
eller korporalen till en spögubbe. Afven från ett annat håll sedt,
står denna inkonseqvens i klar dager. Vi veta, att ynglingen, till
dess han uppnått en viss ålder, står under husagan, d. v. s. subordinerar
käppen. Denna subordination uphör; ynglingen, vorden
roan, ingår i det vackraste af alla yrken, det att försvara sitt land,
och underkastar sig med detsamma — käppväldet.
I likhet med Hr Cederschjöld år 1840, vågar jag vördsamt
föreslå:
att R. St. ville, ju förr dess heldre, förena sig derom att
till K. M. ingå med den underd. önskan att prygelstraffet
måtte aiskaffas,
samt anhåller att min motion remitteras till LagUtsk.
Hr Ribbing, Arvid: I afseende på denna motion, anser
jag mig blott böra till verkliga förhållandet återföra en del af fram
-
106
i
Den 5 Novembe
ställningen, som ibland annat åberopar att husagan skulle helt och
hållet vara uphäfd i vårt fädernesland.
Den lag, som derom efter sist<*jriksdagen utfärdades, innehåller
likväl, att tjenstehjon till en viss grad äro husagan underkastade,
nemligen de, som äro under en viss ålder. Jag ville blott anmärkningsvis
nämna detta, utan att på minsta sätt motsätta mig den
af Hr Gr. Adlersparre väckta motionen.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Hr Gr. Adlersparre har på ett
talangfullt sätt uttryckt obehaget af prygelstraffet inom arméen. Jag
har sjelf under en långvarig tjenstetid icke kunnat undgå att mången
gång känna obehagligheten vid dess tillämpning. Borttaga vi
det, som numera i sjelfva verket blott finnes till namnet, så måste
vi sätta något annat i stället. Alla fremmande nationer, som borttagit
detta straff, hafva likväl måst införa andra. Så hafva Norrmän
och Danskar ett straff, som icke efterger prygel, nemi. det
s. k. »krumstraffet». Det tillgår på så sätt, att karlen bindes i en
krokig ställning under 8 dagars tid. En ung karl, som är starkt
bygd och har starka lemmar, kan genomgå detta straff, en svagare
deremot får ovilkorligen slag. Vi kunna i alla fall trösta oss öfver
att ej hafva fått bort detta straff ännu, då England, verldens största
och uplystaste nation, ännu har detsamma qvar. Att prygelstraffet
numera missbrukas, vågar jag bestrida; det har kanske i
fordna tider blifvit oftare användt, men i vår tid sker detta ytterst
sällan. Öfver hufvud taget, torde inom indelta arméen ej utdelas
mer än 40 å 50 prygel om året. Och vill man bibehålla ett straff
som varning åt dem, som icke annorlunda låta rätta sig, så är intet
lämpligare än prygelstraffet. Skulle något annat komma i fråga,
vore det att inrätta straffkompanier; meu när man besinnar, att de
sämsta karlarne inom hela arméen skulle samlas till dessa kompanier,
skulle moraliteten inom dessa blifva högst dålig och ett återfall
snart ske. Jag anhåller att dessa mina anmärkningar måtte
åtfölja motionen.
Hr Stjernsvärd, Gust. Maur.: Då man yrkar en förändring
i det bestående, bör man äfven föreslå hvad som bör komma
i det klandrades ställe. Så har åtminstone jag alltid tillvägagått..
Under min politiska verksamhet har jag alltid påyrkat frihet och
erkännandet af menniskorätt, men jag har aldrig ilrat och kommer
aldrig att ifra för sjelfsvåld. Sådant skulle likväl inträffa, om förbrytelser
antingen blefvo straflflösa eller så bestraffade, att straffets
verkan icke blefve den, som måste afses. Inom ingen samhällsklass
skulle ett dylikt tillstånd hafva vådligare följder, än inom militärståndet.
Det skulle nemi. uplösa all disciplin, grundvalen för en
armées bestånd. Genom disciplin förvandlas arméen till lagarnes
och den nationella sjelfständighetens uprätthållare. Frånvaron deraf
skulle ögonblickligen omskapa arméen till en tygellös hop, vida
vådligare för egna medborgare än för fienden. Kunde prygelstraffet
i vår närvarande militär-organisation borttagas oeh suppleras med
ett annat, till sitt ändamål ledande straff, så skulle jag ingenting
Den 5 November.
107
deremot hafva att invända. Det är således icke för prygel såsom
straff, hvarföre jag ifrar, utan derföre, att det icke kan borttagas
och utbytas emot ett annat, så framt ieke all med straffet afsedd
verkan skall uteblifva. Möjligen skulle prygel kunna utbytas emot
ett annat straff vid värfvad, egentligen garnisonerad trupp, men
vid vår beprisade indelta armée, samt under marcher och tåg kan
detta icke ske. Grunden till detta 1 örlin Ilande ligger dels uti arten
af de fleste militära förbrytelser, dels uti nämnde truppslags organism,
samt den rörliga fot, hvaruppå en trupp befinner sig under
marcher och tåg. Undersöker man till en början de militära förbrytelserne,
såsom förbrytelser betraktade, så finner man en större
del deraf fri från moraliska lyten. Såsom förbrytelser betraktade,
äro de blott och bart konventionella, men icke dessmindre nödvandige
att bestaffa, och detta vida strängare än förbrytelser begångna
af andra medborgare. En upstudsighet, en örfil, begången eller
gifven af en icke militär, försonas ganska lätt. Ar deremot förbrytaren
militär och den förfördelade dess förman, så är straffet så
strängt, att det till och med utst räckes till lifvets förlust. Och
detta måste så vara. Disciplinens vidmakthållande fordrar detsamma.
En enda person måste med sin blotta vink, med ett enda ord
kunna leda och sammanhålla tusende. För att detta må kunna
verkställas, erfordras en ovilkorlig lydnad och stränga, till och med
drakoniska straff för öfverträdelse!! häraf; derjemte en på förbrytelsen
genast tillämplig bestraffning. Tidsutdrägt härvid skulle endast
hafva den påföljd, att en förbrytelse, som ofta i och för sig
sjelf, ur moralisk och medborgerlig synpunkt sedd, är en obetydlighet,
blir ansedd än obetydligare genom straffets fördröjande.
Att således stränga och lätt tillämpliga straff böra finnas nära en
här, kan och bör icke motvädjas; och är det just till följd häraf
som jag vågar påstå, att prygelstraffet, åtminstone inom indelta arméen,
då den på roten är förlagd, äfvensom under marcher och tåg,
icke kan borttagas, då det icke med något annat i stränghet motsvarande,
till ändamålet ledande straff kan ersättas. Betraktas saken
från den allmänna och allvarliga prosans och icke från utopiens
och poesiens synpunkt, så inses lätt sanningen häraf för hvar och
en, som med förhållanderna vill göra sig förtrogen.
Skulle prygel utbytas mot annat, så är detta för indelta soldaten
nära nog omöjligt att tillämpa. Vi veta alla, att hvarken
regements- eller kompani-arrester finnas invid indelta arméen, och
till upbyggande af sådane samt bestridande af dermed förenade
kostnader, dertill lär Staten svårligen hafva råd, oaktadt dess så
högt utpuffade ofantliga tillgångar. Att ålägga regements-och kompani-cheferne
att å boställena, der sådane finnas, inreda arrester,
torde icke kunna ifrågakomma. Hvem skulle i öfrigt föda och underhålla
den i dem arresterade soldaten? Icke kunde detta åläggas
befälet? Ej heller den bestraffade sjelf? Ej heller dess hustru,
anförvandter eller rust- och rotehållarne, som ofta bo flera dagsresor
aflägse från ett dylikt arrest-ställe? För att icke sätta den bestraffade
på en 8 å 14 dagars absolut diet, utan värme och skötsel,
fanns intet annat medel än att tillskapa en ny talrik korps af
108
Den f> November.
fängelsedirektörer, fångvaktare och matinrättningsentreprenörer o. s. v.
På hvad sätt skulle i öfrigt den till arrest dömde soldaten inforslas
till t. ex. en regementsarrest, ofta belägen en 10 mil från den bestraffades
rote? Skulle detta ske till fots under militär-bevakning,
så skulle detta medföra ett ganska påkostande straff för den brottsliges
oskyldiga kamrater, och som vidare skulle framalstra den högst
menliga påföljden, att korporalerne, för att icke underkasta sig en
dylik besvärlig, flera dagar varande och till äfventyra ofta påkommande
promenad, sago genom fingrarne med inträffade förbrytelser
och lemnade dem oanmälde för kompanibefälet. Att ålägga rustoch
rotehållarne att med åkdon till arrest-orten intransportera den
bestraffade, blelve ett onus, som jag är öfvertygad, att desse undandrogo
sig. Att åter inkasta soldaterne uti allmänna och af verkliga
förbrytare befolkade häkten, skulle förderfva i stället för att förbättra
de felaktige. Hvilken omgång i tid, hvilka marcher och kontramarcher
skulle icke i öfrigt detta bestraffningssätt åstadkomma?
Hvilken menlig inverkan skulle icke derjemte en, genom arresteringen
blifvande längre bortovaro från torp och familj, hafva på soldatens
ekonomi? Att bortbyta prygel mot arrest inom indelta arméen,
såsom densamma nu är organiserad, eller under marcher
och tåg, hvarvid transportabla arrester icke kunna medföras, låter
sig således icke göra. Att under dylika förhållanden specielt borttaga
prygel för den garnisonerade soldaten bör icke ifrågakomma.
Att i stället för prygel införa kassation och afföring ur rullorna,
låter lika litet, med bibehållandet af rättvisa, verkställa sig inom
indelta arméen, ty derigenom blef det icke allenast soldaten, utan
äfven rust- och rotehållarne, som på sätt oeh vis ganska kraftigt
blefvo bestraffade genom den nya ganska dryga lega, som genom
ett dylikt bestraffningssätt ofta nog komme att drabba dem. Allmänna
fattigförsörjningen komme äfven att få sin känning häraf,
genom blifvande underhåll af den kasserade soldatens familj.
Sedan jag nu visat svårigheten, ja! nära nog omöjligheten att,
utan vådliga följder, borttaga det, i öfrigt ganska sparsamt använda
prygelstraffet, kan jag icke undgå att fästa upmärksamheten deruppå,
att inom arméerne hos de nationer, som framför oss gå i spetsen
för civilisationen, qvarfinnes kroppsstraff vida svårare än hos oss.
Sålunda gifves inom Engelska arméen ett straff, »katt», som är vida
svårare än prygel. Inom Franska arméen qvarstår ännu prygel om
skeppsbord. Derjemte finnas och appliceras inom sagde aimée, om
icke de jure, åtminstone de facto, ett straff, »la savatte», dervid det
icke är en som slår, utan hvar och en inom hela kompaniet. Bestraffnings-verktyget
är härvid icke en kapp, utan en med spik beslagen
soldat-sko. Franska arméens militärstraff äro i öfrigt mycket
strängare och svårare än våra; de kunna derjemte åläggas af hvar
och en förman, att räkna från och med korporalen, då hos oss det
endast är tjenstgide majoren och detacherad befälhafvare, som äga
bestraffningsrätt. Hvad en föreg:de talare yttrat om krumstraffet,
så qvarstår det ännu, icke annat än jag vet, inom förberörde armée.
I Preussen finnes det s. k. »latten», vida mera mörbultande än
prygel.
D en 5 November.
109
Genom hvad jag ofvan anfört, tror jag mig till fullo hafva
visat det betänkliga vid att borttaga prygel såsom mititär-straff.
Kan icke, hvad jag anfört, jäfvas, så bör äfven den lagstiftande
makten noggrannt se sig före, att ieke besluta en framställning,
som skulle, om den bifölls, hafva vådliga påföljder.
Att dessa mina anmärkningar måtte få åtfölja den gjorda motionen
till LagUtsk:t, derom anhåller jag vördsamt.
Hr Ribbing: Jag anhåller om ursäkt, att jag, som hvar
ken
tillhörer eller tillhört militärståndet, ännu en gång uptager R.
o. Ad:s tid. Men jag föranledes dertill af den siste värde talarens
yttrande, att prygel kan förr undvaras bland värfvad än indelt
trupp. Förliden sommar förmäldes i allmänna tidningarne, att
bland en indelt trupp, vid hvilken jag har äran vara rot- eller
rusthållare (regementet är nemi. afsutet), under en hel kommendering
ingen enda man ens behöft tillrättavisning, än mindre straff
för begången felaktighet. Något dylikt hade äfven under en föreg:de
kommendering egt rum.
Om än nu detta icke kan vara förhållandet vid alla indelta regementen,
så torde det dock visa, att de kunna lika så väl som värfvade
undvara strängare bestraffning. Men vid all lagstiftning bör
man icke gå brådstörtande tillväga. Jag vet, att det finnes skolor,
der äfven äldre ynglingar åtnjuta undervisning, och der s. k. strykklass
är inrättad, och jag tror, att så är i den här i Stockholm
varande Elementar-skolan. Aga får nemi. der icke användas, förr
än den felande blifvit försatt i denna klass. Något dylikt kanske
kunde försökas bland militärer.
Hr Stjernsvärd: Jag har begärt ordet med anledn. af ett
yttrande af den föreg:de talaren.
Nämnde talare tyckes icke hafva förstått, hvarföre prygelstraffet
snarare skulle kunna borttagas vid värfvad än vid indelt trupp.
Den förre är nemi. förlagd på ett ställe i kaserner, hvarest arrester
lätteligen kunna anläggas och såsom straff tillämpas, då deremot
den sednares förläggning på roten göra, efter hvad jag redan
anfört, arresters både anläggning och tillämpning nära nog omöjliga.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, remitterades
motionen jemte yttranderne till LagUtsk:t.
Hr von Hofsten, Sten Erland, upläste följande motion:
Redan vid en föreg:de Riksdag har, på grund af underd. framställning
från Direktionen för K. Svenska Aktiebolaget för jernväg
mellan Köping och Hult, fråga hos RiksSt:n förevarit, huruvida
nämnde bolag skulle tillåtas utbekomma den summa, belöpande sig
från* början till 300,000 r:dr r:mt, som det hos K. StatsKont.
nedsatt såsom säkerhet för jernvägens färdigbyggande, men som
blifvit till Svenska Staten förverkad, enär de föreskrifna vilkoren
för penningarnes lyftande ej blifvit af bolaget upfyllda.
i 10
l)en 5 November.
Ehuru Statens rätt att såsom sin egendom behålla dessa deponerade
medel är, enl. ordalydelsen af bolagets privilegium, obestridlig;
hafva RiksStm likväl ej ansett denna rätt böra göras gällande
mot bolaget, utan vid sisth Riksdag, sedan en fjerdedel af
ifrågav:de medels ursprungliga belopp blifvit vid ett föreg:de tillfälle
återställd, medgifvit att hälften deraf finge ytterligare utan
något förbehåll af bolaget omedelbart lyftas; men blef på samma
gång föreskrifvet, att den återstående delen af depositionen eller
75,000 R:dr r:mt skulle då först öfverlemnas till bolaget, när jernvägen
blifvit fullbordad till Köping.
Att detta vilkor icke har tillkommit på grund af något utaf
Köpings stad framställdt anspråk på. att en del af nämnde medel
skulle användas för att hålla staden skadeslös för de kostnader,
som den i afvaktan på jernvägens färdigbyggande nedlagt på åtskilliga
arbeten i och invid Köpings å, afsedda att. underlätta och befordra
seglationen derstädes samt bereda plats för en blifvande jernvägsstation,
ådagalngges af R. St:rs underd. skrifvelse till K. M.
af d. 2 Mars 1858, ty det heter deri, att stadens anspråk uti
ifrågavule al's:de »ej funnits böra af R. St:r godkännas.»
Orsaken till R. St:rs stadgande af ofvannämnde förbehåll, tager
jag för afgjordt, har varit en afsigt att derigenom ytterligare intressera
bolaget för jernvägsarbetets fortsättande till Köping, Man
hade dock dervid bort besinna, att bolaget, sedan det genom inträffade,
ej förutsedda missöden blifvit förhindradt från att uppfylla
sina åtagna förbindelser, och till följd deraf äfven förlorat såväl den
af Staten meddelade räntegaranti, som andra det förunnade förmåner,
icke kunde med någon visshet påräkna afkastning af det pä
jernväggsbyggnaden använda kapital, och således icke heller af den
summa, som dessutom skulle nedläggas på fullbordandet af jernvägen
mellan Arboga och Köping; samt att aktieegarne, som till
den ojemnförligt största delen bestå at utlänningar, icke. kunde
hafva nog intresse för löietaget såsom sådant, att de skulle vilja
sammanskjuta och derpå bekosta ännu mera penningar, för hvilkas
återfående de, såsom sakerna då stodo, ej hade den ringaste säkerhet.
Förhållandet är i detta afseende ännu detsamma, och om derföre
R. St:r vidhålla sitt vid förra Riksdagen fattade beslut att ej
till bolaget utbetala depositionen, förrän jernvägen blifvit fullbordad
till Köping, måste det anse sig beröfvadt all utsigt till penningarnes
återbekommande. På denna punkt står således frågan
för det närv:de. Och då jag nu hos R. Höglofl. St:r gör framställning
om
»att K. Svenska Aktiebolaget för jernväg mellan Köping
och Hult må tillåtas att omedelbart och utan något
förbehåll få lyfta de i K. StatsKont. till ett belopp
af 75,000 r:dr rmt af bolaget deponerade, men sedermera
till Staten förverkade medel»,
är jag förvissad om, att hvars och ens känsla för hvad som är billigt
skall tala för beviljandet af denna min framställning, och att
R. St:r ej skola anse sig böra tillämpa en blott juridisk rättighet
Den 5 November.
lil
mot en korporation, som genom åstadkommandet af ett dyrbart och
för landet vigtigt kommunikationsmedel, utan att det allmänna haft
att derföre vidkännas ens den ringaste upoffring, inlagt en obestridlig,
ehuru måhända ej nog upskattad förtjenst om välståndets
och näringarnes förkofran i de provinser, hvarigenom jernvägslinien
framgår.
Afven om ett sådant skäl ej förefunnes, tror jag det vara tillräckligt
för vinnandet af mitt ändamål med denna motion, att fästa
R. Höglofl. St:rs upmärksamhet på den omständigheten, att de
medel, hvarom är fråga, äro af behofvet högligen påkallade att utan
något längre upskof användas dels till fulländande och upförande
af för trafiken med hvarje dag alltmera oundgängliga byggnader
oell dels till förökande af den i bolagets ego redan befintliga driftmateriel,
hvilken, att dömma efter den på de två sednare åren, till
följd af den lättade kommunikationen, ansenligt ökade produktionen
af bruks- och skogseffekter uti den kringliggande nejden, det är
anledning förmoda snart skall blifva otillräcklig för den på jernvägen
ständigt tillvexande rörelsen, hvilken det måste ligga i Statens
intresse att befrämja, men ej undandraga sitt bistånd, särdeles
då det kan lemnäs utan upoffring å dess sida.
Jag anhåller vördsamt att motionen måtte remitteras till veder!).
Utsk.
Begärdes på bordet.
Hr Stjernfelt, Claés Ferdinand, väckte en så lydande
motion:
Såsom en af de nyttigaste inrättningar i sednare tider för
fäderneslandets framtida utveckling, lär organisationen af folkskolorna
få räknas. Såvida dessa äro byggda på en rätt grund samt
i följd häraf allt anordnas derefter, så väl i anseende till valet af
lärare, som till dess styrelse, vård och framåtskridande utveckling,
böra de icke kunna annat, än framalstra goda frukter. I en tid
som denna, som verkligen utmärker sig för mycken bildning, men
på samma gång för vårdslösad barnaupfostran, är det i båda fal
len så mycket ledsamare att höra talas om folkskolornas ringa
värde, då det är just denna bildningens tid, sora påskyndat deras
upkomst. Det talas nemligen om, att denna inrättning dels är alldeles
förfelad, dels ej motsvarande ändamålet. Men då får felet
sökas i skolans och dess styrelses sammansättning, och ej i sjelfva
inrättningen. Såvida folkskolan är rätt organiserad, läraren nitisk
och skicklig, är här ej mer att önska. Men det kan hända och
händer äfven, att Skolstyrelsen låter sig ledas af partianda och
småintressen och är drifven af en alldeles motsatt anda. Häraf
upkommer splittring och delade åsigter, och skulden fäller på folkskolan
såsom en mindre lämplig inrättning. Detta inverkar menligt.
Man anser då bättre, att barnen få upväxa handlöst,,
till den stund de utgå i verlden såsom sina egna, eller såsom nya
exemplar af den odugliga tjenarepersonal, som ho3 oss nu företer
112
D en 5 November.
ett varnande exempel på, hvad råhet i förening med högmod och
fåfänga kan uträtta, och hvilken syn nu djerft företer sig.
Oaktadt folkskoie-inrättningens nuvärde ofullkomliga utbildning
och de brister, som vidlåda densamma, får man en klar öfversigt
af hvad godt den redan uträttat, då man jemför tiden nu med
tiden under Carl XI:s regering. Det var Han, som befallte, att
hvarje Sveusk medborgare skulle lära sig läsa i bok, och det var
det första jettesteg, som Sveriges allmoge tog ur mörkret och vidskepelsen.
Man behöfver ej gå längre tillbaka än till år 1842,
då ännu ingen ordnad skolundervisning fanns för allmogens barn,
utan att blott på sin höjd, en och annan byskola fanns, der den
s. k. läraren eller klockaren hade ganska ringa förmåga att meddela
barnen den första undervisningen.
Att folkskolan är en god inrättning, lär väl icke kunna bestridas.
De densamma vidlådande brister torde böra sökas dels i
dess organisation, dels i dess styrelse.
Hvad organisationen vidkommer, får man medgifva, att i alla
likasom i detta fall, det som årtionden tillbaka syntes vål upfylla sin
bestämmelse, nu verkligen kan vara bristfälligt, i följd af tidens verkningar
och variationer. Organisationen af denna inrättning måste
alltså gå sin utbildning till mötes, för att slutligen bli en fullkomlig
man. Kantigheter måste afjemuas, ihåligheter fyllas, på det
att äfven denna med sferisk klotrundhet må framlöpa till sin bestämmelse.
Med al's:de härpå och på grund af de erfarenheter,
som blifvit gjorda dals i främmande länder, dels i eget land, anser
jag dock, att en af folkskolans brister lätt kan hjelpas, om i folkskolan
icke intages allt för stort antal barn, samt att inträdet i
densamma bestämdes till en viss ålder, på det att der icke måtte
få inträda allt för stridiga elementer. Emedan ingenting svagt i
sig sjelft kan bestå, anser jag ock folkskolan i dess närv:de skick
vara alltför mycket isolerad. Den saknar äfven luft, och är derigenom
färdig att förqväfvas i sin verksamhet. Den är en ensam
länk i upfostringens stora kedja, således icke ägande den kraft, den
borde hafva, att draga till målet. Emellan hemmet och skolan
måste vara en förmedling, likasom emellan skolan och det allmänna
lifvet. Så är förhållandet vid alla andra läroinrättningar. Öfvergång
finnes från skolor till akademier, från teckniska skolor till
instituter. Så är icke i folkskolan. Folkskolan, anser jag, måste i
sig innebära äfven ett utsprång för vidare utveckling, en kraft,
som visserligen i sig uptager alla skolans barn till bearbetning,
men som afsilar märgen, hvarigenom de öfriga elementerna lättare
blifva synbara och öfvergå till sin bestämmelse. Jag vågar derföre
tro, att den rätta förmedlingen med hemmet blef vunnen, såvida
icke småskolor komme att inrättas, om åldern för intagandet af
barn i folkskolan bestämdes till 10 år, med ovillkorlig skyldighet,
att vissa pensa först i hemmet voro inhemtade. Derigenom förekommos
de grufliga svårigheter, som upstå för folkskoleläraren att beblanda
sig med sådana ytterligheter, som att lära barnen till och med
bokstäfverna. Detta underordnade arbete blef då föräldrarnes ovilkorliga
pligt att låta dem först genomgå, såvida de önskade vinna
Den 5 November.
113
inträde för barnen i folkskolan. Småskolors bildande upstode då
frivilligt af sig sjelft och sammanlänkningen med hemmet vore vunnen.
Såsom lärare i småskolorna eller roteskolorna tror jag det inom
Sverige finnas exempel uppå, att utgående elever ur folkskolorna
härtill kunna användas, hvilka, jemte sina industriella yrken, härå
kunna egna något af sin tid. Genom denna bestämmelse af ålder
förekoms den omständigheten, att skolorna ej öfverströmmades af
öfver hundrade barn. Läraren, omgifven af en sådan skara, kan
omöjligt handleda dem. Ett visst antal barn borde derföre någorlunda
bestämmas. Afven får jag vördsamt föreslå, att, oaktadt det
redan finnes högre folkskolor, de vanliga folkskolorna måtte sättas
på 2:ne klasser. Ty det blir icke tillfälle för den fattigaste befolkningen,
att skicka sina barn till högre folkskolor, och saknas nu
tillfället för sådana barn att komma till någon fullständigare utveckling.
Härigenom upkom den önskade föreningen och förbindelsen
dels med högre folkskolor och dels der vilkoren för fattigare
föräldrar ej denna flyttning tillät, nedkom i massan bland folket
åtminstone några frukter af den enkla undervisningen, men hvilka
voro att anse såsom mera äkta, än nu är fallet. Äfvenså får jag
vördsamt föreslå, att gymnastiköfningar, simning, då detta låter sig
göra, för utveckling af kroppsorganerne måtte i lärdomsämnena ingå.
Hvad skolstyrelsen vidkommer, har man på många ställen
kommit till den erfarenheten, att der råder stor liknöjdhet, att
folkskolorna knappast mera, än författningarne bjuda, besökas, och
att lärarne för sin egen beqvämlighet befria barnen ur skolan,
när de behaga. I sammanhang härmed och betraktande saken från
en annan sida, är det omöjligt att Pastor inom ett pastorat med
stundom 5 å 6 församlingar kan hinna hafva något bestyr med alla
dessa folkskolor, ej heller inspektera dem, så ofta, som verkligen
behöfves. Och då Pastor ej gör det, lär den öfriga styrelsen ej
heller göra det. Dock finnes här många berömvärda undantag.
Detta är högst nedslående för en lärare, och då man vet.
huru alla inrättningar behöfva tillsyn och upmuntran, faller det af
sig sjelft, att der detta saknas, förfaller småningom skolan till en
trälanstalt, och tröskverket går, utan att gifva korn eller kärna.
I följe häraf stå folkskolorna på många ställen blott såsom tomma
skal och såsom upreste minnestoder på församlingarnes tunga, utan
motsvarande fördelar.
Jag får derföre vördsamt föreslå att i anseende till Presterskapets
mångsidiga göromål och andra förhållanden, folkskolorna
helt och hållet frigjordes från Pastor, såsom högsta myndighet på
stället; att Pastorerne blott qvarblefvo såsom ordförander i styrelsen;
att ett reglemente närmare bestämde valet af styrelse och fördelade
ibland dem en noggrann tillsyn öfver skolan; att öfver styrelserne
tillsattes män (bemyndigade med Konsistoriernas fullmakt),
utrustade med allvar och nit, samt utsedde genom allmänna val,
läns- eller häradsvis, hvilka under namn af FolkskoleDirektörer
kringreste och besökte flera gånger om året de under dem lydande
folkskolor och togo närmare reda på förhållanderna; att till KonH.
I. 8
114
Den 5 November
sistorierne från dem qvartalsvis ingåfvos rapporter och betanien, för
att sedermera, i händelse af behof, genom Ministern för Ecklesiastik-ärenderna
från Konsistorierne K. M. i underdrhet föreläggas,
eller, om så skulle anses, att en Superintendent öfver alla rikets
folkskolor tillsattes. Den kostnad, som genom denna nya inrättning
skulle drabba landet, kunde väl ej blifva så stor, att den icke
fullt lipp kan anses motsvara det goda ändamålet, att få liikets folkskolor
på en ordentligare grund fotad.
Hvad de högre Folkskolorna vidkommer, får jag vördsamt
föreslå, att med dem förenades lägre slöjdskolor, hvarigenom en
nyttig förmedling och sammanbindning så väl med de lägre folkskolorna.
som det allmänna lifvet vunnes — Genom fabrikernas upkomst
i vårt land, har den arbetande klassen, åtminstone i vissa
trakter af riket, vant sig att vid hemmen försumma handaslöjderna,
emedan allt som behöfves, står till buds att köpa, hvarföre deras
kunskap är ingen, då de inträda i tjensten, t. ex. för qvinnor i
sy, sticka, spinna, väfva m. m., för karlarne i slöjdning, svarfning,
smidning. — En oduglig tjenarepersonal blir häraf följden i ett
fall. äfven som en stor hop lättingar och lösdrifvare i ett annat
fall, hvilka sednare befolka korrektionshusen. — Jag vågar tro, att
den ökade kostnad, som genom de högre Folkskolornas här föreslagna
utveckling skulle upkomma, skulle gifva anledning till förminskning
af kostnaderna för korrektions-inrättningarnes underhåll.
— Lärareplatserne vid de lägre slöjdskolorna kunde, hvad de manliga
slöjderna vidkommer, lätt besättas med utexaminerade elever
från de i vårt land inrättade teckniska skolorna.
Afven denna motion begärdes på bordet.
Vid härefter skedd föredragning af de under dagens plenum
öfverlemnade K. M:s Nåd. Proposir och Skrifvelser till R. St:r.
remitterades till StalsUlsk;l:
K. M:s Nåd. Propos. till R. St:t' om användande af en del
af de till fångars vård och underhåll anslagne medel för nödiga
nybyggnader vid fästningsfängelset i Landskrona; och
K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r i ani. af vidtagne åtgärder
för Arméens härvarande utredningsförråds skyddande mot eldsfara;
lades lill handling arne:
K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r om förordnande af en
StatsRådsLedamot i afs. på handläggningen af vissa i Riksd.Ordms
36 och 42 §§ omförmälda Riksdagsärender i afs. hvarå jemväl
beslöts, att vederb:de Utsk. skulle, genom Utdr. af prot:t, meddelas
underrättelse om denna Nåd. Skrifvelses innehåll;
samt begärdes på bordet de öfriga propos:ne, nemi.:
i:o med förslag till förordningar ang:de dels ändring i gällande
bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära, dels ock främmande trosbekännare och deras
religionsöfning;
2:o om antagande af en författning ang:de mord, dråp och
annan misshandel;
Den 5 November.
115
3:0 angtde uplåtande till Norrbottens Läns Hushållningssällskap
af gamla länsfängelsebyggnaden i Piteå;
4:o ang:de uphörande af de inom Lappmarkerne i Norrbottens
och Westerbottens Län under namn af domare- och tingstol knaster
utgående afgifter;
5:o ang:de befrielse från rotering för hemmanet Ansätt i Jemtlands
Län;
6:0 ang:de ett pensionstillskott från Allm. IndragningsStaten
åt Majoren vid Göta ArtilleriRegemente Johan Wilhelm Westerling,
vid afskeds erhållande från innehafvande beställning på Stat;
7:o ang:de Löjtnanten vid Svea ArtilleriRegemente Nils Robert
Themptanders upförande till pension å Allm. IndragningsStaten
vid erhållande afsked ;
8:o ang:de pension å Allm. IndragningsStaten för Löjtnanten
vid Första LifGrenadierRegementet P. J. C. Loenbom;
9:o ang:de sinnessjuke UnderLöjtnanten vid Jönköpings Regemente
Carl Arvid Forshalls upförande till pension på Allm. IndragningsStaten;
10:o
ang:de t. f. FältLäkaren m. m. Doktor U. Miillerus upförande
till pension å Allm. IndragningsStaten efter erhållet entledigande;
ll:o
ronde anslag för fortsättning af de geologiska undersökningarne
inom Riket, samt utgifvande af derpå grundade kartor;
15:o ang:de indragning till Kronan af det Kronolänsmannen i
Sunnerbo Härads sydöstra distrikt på lön anslagna bostället Bökhult
Södre-gården N:o 5, mot kontant ersättning till boställsinnehafvaren;
13:o
ang:de anslående af ett mantal Låstad Jägaregården
jemte */16 mantal Grönetomt till boställe åt Kronofogden i Södra
Wadsbo fögderi af Skaraborgs Län;
14:o om anslående af 3/* mantal N:o 1 Törnestorp till boställe
åt Kronofogden i Höjentorps fögderi af Skaraborgs Län i st.
f. nuv:de Kronofogdebostället ett mantal N:o 8 Stentorp Frälsegården
;
15:o ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår;
16:o ang:de öfverlåtande åt Strömsholms nya KanalBolag af
eganderätten till en jordrymd från Strömsholms Kungsladugård och
Stuteri;
17:0 i fråga om kostnadsfri uplåtelse af Kronan tillhörig jord
åt Gellivare blifvande Bolag för anläggning af en jernväg emellan
Gellivare malmfält och Bottniska Viken;
18:o ang:de uplåtande af en Halmstads Slott tillhörig jordlott
till byggnadstomt för ett nytt tullhus i nämnde stad;
19:0 i fråga om utbyte af Häradsskrifvarebostället Hagebohl,
V2 mantal, emot 7/16 mantal Kålshult i Östra Härad af Jönköpings
Län;
20:0 ang:de försäljning af Sex Länsmansboställslägenheter i
Malmöhus Län;
21:o ang:de användandet af de på anslagen för Nockeby- och
Drottningholms-boarnes ombyggnad upkomna öfverskott;
116
Den 5 November.
22:0 ang:de uphörande af den s. k. Kalkugnsafgiften på Gottland
;j
23:o ang:de Leckö Kungsgårds användande till ekplantering
för Statens räkning;
24:o ang:de förändring i bestämmelserne rör:de postvigten;
25:o ang:de ytterligare anslag för det nya jordeboksverkets
fortgång;
26:o ang:de förhöjning af den pension å BiksStatens Allm.
IndragningsStat, som vid 1853 och 1854 årens Biksdag blifvit
Guvernören öfver Svenska Kolonien S:t Barthelemy, Öfversten J.
H. Haasum tillförsäkrad;
27:o om ersättning till Kronofogden Anders Bhodin för kontanta
medel, till ett Belopp af 1,971 B,:dr 71 öre r:mt, som blifvit
en Kronobrefbärare genom rån frantagne och derefter måst af Bhodin
återgäldas;
28:o ang:de utbyte af jord. tillhörande Nyköpings Slott, emot
stadsjord, för anläggning af gasverk i staden Nyköping;
29:o ang:de öfverlåtelse till Allm, Barnhusinrättningen i Stockholm
af en utaf Stockholms Stads och Läns Kurhus å Kungsholmen
begagnad tomt;
30:o ang:de anslag till fullbordande af det invid hufvudstaden
upförde hospital för sinnessjukas vård;
31:0 ang:de den s. k. Kurhusa/giften;-
32:o ang:de anslag till folkundervisningens befrämjande;
samt Skrifvelserna:
33:o i ani. af åtskilliga af B. St:r vid sistförflutne Biksmöte
beslutade lagförändringar;
34:o med öfverlemnande af förslag till nya predikotexter och
ny Kyrkohandbok;
35:o i ani. af väckt fråga om undervisningens ordnande för
den qvinliga ungdomen.
Föredrogs ett från Högv. PresteSf. ankommet prot.utdr., innefattande
inbjudning till MedStånden att förena sig i bemäldte BiksStånds
denna dag fattade beslut om aflåtande af en underd. skrifvelse
till H. M. EnkeDrottn ingen Josefina i ani. af H. M. Konung
Oscar den 1 :stes dödliga frånfälle; men som It. o. Ad., på sätt
prot:t för den 2 dennes närmare förmäler, redan fattat enahanda
beslut, ansågs ifrågav:de prot.utdr. ej erfordra annan åtgärd, än
att läggas till haudlingarne.
Härefter föredrogos och biföllos: BankoUtsk:ts Mern. N:o 1
med hemställan om arfvoden till Notarier och Kanslister;
samt Exped.Utsk:ts Mern. N:o 1 ang:de ökadt Kanslibiträde m. m.;
N:o 2, ang:de uplagan af Bib. till BiksSt:s prot., och
N:o 3, i fråga om prenumeration å Bih. till BiksSt:s prot.
Den 9 November.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, anmodat R. o.' Ad:s Hrr
Elektorer att sammanträda för utseende af en Ledamot och en
Suppleant i Konst.Utsk:t efter Frih Stjernstedt, Johan Wilhelm,
och Hr Leijonmark, Ewald Gustaf, samt en Ledamot i Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:t efter Gr. Cronstedt, Fredrik Johan; åtskiljdes R.
o. Ad. kl. V2 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 9 November 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 12 prot.-utdr. för den 5 dennes.
Justerades prot:n för den 25 och 26 sisth Okt.
Öpnades Hrr Elektorers Listor vid i går anstäldt val af en
Ledamot i Konst.Utskit efter N:o 494 Hr Croneborg, fullm. Frih.
Stjernstedt, Johan Wilhelm, en Suppleant i samma Utsk. efter N:o
1092 Hr Leijonmark, Evald Gustaf, samt en Ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:t efter N:o 83 Gr. Cronstedt, Fredrik Johan;
och befunnos hafva blifvit utsedde i
Konstitutionsutskottet :
Ledamot.
N.-o 370. Frih. Paykull, Johan Gustaf;
Suppleant.
N:o 460. Hr von Krusenstjerna, Mauritz Adolf;
Allmänna Besvär!- och Ekonomiutskottet:
N:o 1351. Hr Muhl, fullm. Hr Kuylenstjerna, Carl Johan
Gammal.
118
Den 9 November.
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Vid föreg:de plena har
jag erfarit, att flera afsägelser egt rum bland Ståndets Elektorer
och Bänkman. Enligt Riddarh.Ordms föreskrift böra ledigheterna
kompletteras, och jag hemställer om icke sådant äfven nu bör iakttagas.
Jag vet noggrannt att Elektorerne och Biinkmännen kunna
företaga val äfven när ett visst färre antal komma tillstädes, men
detta uphäfver dock icke föreskriften om deras fulltalighet. —
Jag tror visserligen icke att de verkställde valens utgång skulle
blifvit annorlunda, och det är också ingalunda af sådan ani. jag
gör denna hemställan, — hvilken jag dock ansett mig böra framställa.
1 ani. häraf yttrade H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att det för
närv:de icke funnes mer än en ledighet bland Elektorerne, att således
något sammanträde af Bänkmfinnen för Elektorsval hittills ej
varit behöfligt, samt att H. Exc. vore sinnad i nästa plenum göra
hemställan till R. o. Ad. om utsättande af dag för val af Bänkman
efter de medlemmar af Ståndet, som denna befattning sig afsagt
eller blifvit till Elektorer utsedde; hvarefter Hrr Bänkman
skulle anmodas att sammanträda för att fylla den lediga Elektorsplatsen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkiinnagaf, att utom de vid ingången
till Riddarhuset befintliga anslagstaflor, en sådan tafla blifvit
upsatt innanför porten till huset N:o 1 vid Drottninggatan, hvarå,
till mera beqvämlighet för de medlemmar af R. o. Ad., hvilka vore
boende å Norrmalm, Ståndets plena och Utskms sammanträden
hädanefter jemväl komme att kungöras.
Föredrogs K. M:s den 5 dennes på bordet lagde Nåd. Propos.
till R. St:r med förslag till förordningar ang:de dels ändring i
gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära, dels ock främmande trosbekännare och
deras religionsöfning.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen;
I ani. af K. M:s Nåd. Propos. om främmande trosbekännare
och deras religionsöfning ra. m., utbeder jag mig att få föreslå
följande tillägg antingen vid 10 § 1 morn., som handlar om barns
upfostran i främmande lära, eller vid 6 g, som förbjuder Munk-,
Nunne-Ordens eller Klosters inrättande, af denna lydelse;
Ingen inom Riket, ung eller gammal, i eller utom
skola, må vägras fritt begagnande af Guds heliga ord i
Bibeln eller Gamla och Nya Testamentet.
Utan detta stadgande skulle möjligen den höga grundsats gå
förlorad, som vår kyrkolag innehåller, att alla som i Sverige upfostras
skola få till sanningens kunskap komma, de må vara barn
af hvad trosförvandter som heldst.
Den 9 November.
119
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Jag anhåller endast att
la göra en anmärkn. vid 2:dra §, som handlar om proselytmakeri.
Deremot stadgas ansvar för dem, som, för att locka till affall,
använda förespeglingar »om timliga fördelar». Jag har svårt upfatta,
hvarföre detta ord limliga skall begagnas. Kunna icke äfven
andliga eller eviga fördelar förespeglas som lockelse till affall ? och
i sådant fall synes det mig att §:ns ordalydelse skulle kunna gifva
ani. till villrådighet hos domaren, huruvida denna § vid sistnämnde
förhållande egde tillämpning. Jag har blott velat nämna detta till
den kraft och verkan, det kan medföra, och under hemställan att
desse 3:ne ord — om timeliga fördelar -— må i § uteslutas, såsom
antingen öfverflödige eller icke fullt omfattande. Anhålles, att
mitt yttrande måtte få åtfölja remissen till LagUtsk:t.
Härmed ansågs öfverläggningen fulländad, hvarefter, uppå
derom af H. Exc. gjord framställning, den K. Propos., jemte Hr
Ribbings förslag och det af Frih. Hermelin afgifne yttrandet, remitterades
till Lag(Jtsk:t.
Sedermera föredrogs och remitterades till LagUtsk:t K. M:s
Nåd. Propos. om antagande af en författning ang:de mord, dråp
och annan misshandel.
Till StatsUtsk:t remitterades följande af de å bordet hvilande
K. Proposme, nemi.:
ang-.de uplåtande till Norrbottens Läns Hushållningssällskap af
gamla Länsfängelsebyggnaden i Piteå;
ang:de uphörande af de inom Lappmarkerne i Norrbottens och
Westerbottens Län under namn af domare- och tingstolks-näster
utgående afgifter;
ang:de befrielse från rotering för hemmanet Ansätt i Jemtlands
Län;
ang:deett. pensionstillskott från Allm. IndragningsStaten åt Majoren
vid Göta ArtilleriRegemente Johan Wilhelm Westerling vid afskeds
erhållande från innehafvande beställning på Stat;
ang:de Löjtnanten vid Svea ArtilleriRegemente Nils Robert Themptanders
upförande till pension å Allm. IndragningsStaten vid erhållande
afsked;
ang:de pension å Allm. IndragningsStaten för Löjtnanten vid Första
LifGrenadierRegementet P. J. C. Loenbom;
ang:de sinnessjuke UnderLöjtnanten vid Jönköpings Regemente Carl
Arvid Forshalls upförande till pension på Allm. IndragningsStaten;
ang:de t. f. Fältläkaren m. m. Doktor U. Miillerus upförande till
pension å Allm. IndragningsStaten efter erhållet entledigande;
ronde anslag för fortsättning af de geologiska undersökningarue
inom Riket samt utgifvande af derpå grundade kartor;
ang:de indragning till Kronan af det KronoLänsmannen i Sunnerbo
Härads sydöstra distrikt på lön anslagna bostället Bökhult Södregården
N:o 2 mot kontant ersättning till boställsinnehafvaren;
120
Den 9 November.
ang:de anslående af ett mantal Låstad Jägaregården jemte Via
mantal Grönetomt till boställe åt Kronofogden i Södra Wadsbo
fögderi af Skaraborgs Län;
om anslående af 3/4 mantal N:o 1 Törrestorp till boställe åt Kronofogden
i Höjentorps fögderi af Skaraborgs Län i st. f. nuv:de
Kronofogdebostället ett mantal N:o 8 Stentorp Frälsegården;
ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår; samt
ang:de öfverlåtandeåt Strömsholms nya KanalBolagafeganderätten
till en jordrymd från Strömsholms Kungsladugård och Stuteri.
Då härefter förekom K. M-.s Propos. i fråga om kostnadsfri
uplåtelse af Kronan tillhörig jord åt Gellivare blifvande bolag för
anläggning af en jernväg emellan Gellivare malmfält och Bottniska
viken, anmälte sig och yttrade
Frih. Hermelin, Carl Samuel: Till Utsk:ts ompröfvande
får jag hemställa, huruvida icke, i händelse den föreslagna jernvägen
ifrån Gellivare kommer att gå öfver några redan anlagda kronohemman
eller krononybygget ersättning bör lemnäs till inneliafvarne
deraf. Jag skulle tro att största billighet berättigar dem
till enahanda ersättning, som tillförsäkras egare af frälse- eller
skattelägenheter.
Emedan jag erhållit ordet uti detta ämne, må det tillåtas mig
yttra min betänklighet vid det medgifna undantaget af exportfrihet
af jernmalm. — Måhända hade i st. bordt sökas att förskaffa det
s. k. GellivareBolaget ett penningeanslag af tullmedlen eller andre
allmänna medel, — motsvarande nyssnämnde fördel, — enär ett
sådant betydligt och kostsamt företag erfordrade allmänt understöd,
och det beviljade undantaget i tulltaxan alltså skulle kunna undvikas.
En annan fråga, som förtjenar upmärksamhet, är äfven ansökningen
att få begagna kronoarbetskarlar. De Norrländska provinserna
hafva ett stort företräde framför de sydligare i afs. å befolkningens
moralitet. Detta omdöme är grundadt jemväl på Just.-  StatsMinisterns och på FångStyrelsens EmbetsBerättelser. Skulle
nu en dylik arbetskommendering blifva der stationerad, fruktar jag
att sådant skulle hafva en menlig inverkan på befolkningens sedlighet
och dess säkerhet till person och egendom uti en glest
bebodd landsort, då det skulle blifva ganska svårt att hålla noggrann
tillsyn öfver ett sådant kompani.
Att inrätta en straffanstalt vid Gellivare malmberg, ehvad upsigten
derå skulle öfverlemnas åt Statens tjenstemän, eller åt
delegarne i ett enskildt Bolag, bestående måhända till större del
af främlingar och utländske undersåter, — förmenar jag möta flere
grundade anmärkningar och många svårigheter. Jag tror dessutom
att möjlig misstanka bör undvikas om någon imitation af Ryskt
förvisningsstraff till Siberiske Bergverk — eller andre Staters Deportationsåtgärder.
Jemte den K, Proposm anhålles att desse erinringar må till
Utsk:t medfölja.
Den 9 November.
121
Efter härmed afslutad öfverläggning remitterades den K. Propos:n
jemte yttrandet till StatsUtsk:t.
Till samma Utsk. remitterades nedannämnde K. Propos:r,
nemi.:
ang:de uplåtande af en Halmstads Slott tillhörig jordlott till byggnadstomt
för ett nytt tullhus i nämnde stad;
i fråga om utbyte af Häradsskrifvareboställe! Hagebohl, '/2 mantal,
emot 7/i6 mantal Kålshult i Ostra Härad af Jönköpings Län;
ang:de försäljning af 6 Länsmansbostäl Islägenheter i Malmöhus Län;
ang:de användandet af de på anslagen för Nockeby- och Drottningholms-broarnes
ombyggnad upkomna öfverskott;
ang:de uphörande af den s. k. kalkugnsafgiften på Gottland;
ang:de Leckö Kungsgårds användande till ekplantering förStatens
räkning;
ang:de ytterligare anslag för det nya jordeboksverkets fortgång;
ang:de förhöjning af den pension å RiksStatens Allm. IndragningsStat,
som vid 1853 och 185 4 årens Riksdag blifvit Guvernören
öfver Svenska Kolonien S:t Barthelemy, Öfversten J. H. Haasum
tillförsäkrad;
om ersättning till Kronofogden Anders Rhodin för kontanta medel,
till ett belopp af 1,971 R:dr 71 öre r.mt, som blifvit en Kronobrefbärare
genom rån fråntagne och derefter måst af Rhodin återgäldas;
ang:de
utbyte af jord, tillhörande Nyköpings Slott, emot stadsjord,
för anläggning af gasverk i Staden Nyköping;
ang:de öfverlåtelse till Allm. Barnhusinrättningen i Stockholm af
en utaf Stockholms Stads och Läns Kurhus å Kungsholmen begagnad
tomt;
ang:de anslag till fullbordande af det invid hufvudstaden upförde
hospital för sinnessjukas vård; samt
ang:de anslag till folkundervisningens befrämjande.
Efter skedd föredragning af de i förra plenum på bordet lagde
K. Proposme ang:de förändring i bestämmelserna ronde postvigten
och ang:de den s. k. kurhusafgiften, blefvo desamma remitterade
till Bevilln.Utsk:t.
K. M:s Nåd. Skrifvelse till R. St:r i ani. af åtskilliga af R.
St:r vid sistförflutne Riksmöte beslutade lagförändringar lades till
handlingarne.
Efter föredragning af den K. Skrifvelsen med öfverlemnande
af förslag till nya predikotexter och ny kyrkohandbok, anmälte sig
och yttrade
Hr Estenberg, Carl Christian: Jag anhåller att redan
nu få göra en enda anmärkning vid det nya handboksförslaget, hvilken
torde få åtfölja remissen till Utsk:t. Denna anmärkning rörer den
122
D en 9 November.
föreslagna lydelsen af Döpelse-formuläret. Jag anser nemi. denna
punkt vara så högst karakteristisk, att jag icke kan underlåta att
framhålla densamma som ett bevis på den anda, som i förslaget
är rådande. 1 det nu gällande Döpelse-formuläret förekommer följande
allokution till barnet: »Barn, vill du i denna tro varda döpt
och till dess heliga pligter förbindas?» I det nya förslaget harman
deremot, oaktadt den icke kan anses särdeles lång, afknappat densamma,
och der heter det blott: »Barn, vill du i denna heliga tro
varda döpt?» — Detta uteslutande anser jag ganska origtigt, emedan
deraf följer, att barnet ej tillförbindes till några pligter, utan
döpes blott till en sådan tro, som våra motståndare anklaga oss
för. Man har nemi. mot dopet anfört, att detsamma skulle gifva
menniskan en otillbörlig förtröstan på den yttre handlingen, sfi att
man derigenom skulle anse sig vara hvad man icke desto mindre
icke är. Jag fruktar, att det nya formuläret kan gifva stöd åt ett
sådant missförstånd i afs. å vårt barnadop, och har velat fästa
Utsk:ts upmärksamhet derpå, att den gamla handboken i detta afs.
är fullständigare och mera tydlig än det nu framställda förslaget.
Grefve Hamilton, Henning: Då K. M. i denna före
dragna
Nåd. Skrifvelse icke framställt något förslag i afs. å handbok
eller predikotexter, utan endast till R. St:rs granskning öfverlemnat
de förslag, som blifvit af vederb:de på nåd. befallning up
gjorda,
är det ingalunda min mening att ingå i något besvarande
af den siste talarens anmärkning. Jag har begärt ordet, emedan
jag förmodar, att den Nåd. Skrifvelsen kommer att remitteras till
Ekon.Utsk:t; en åtgärd, mot hvilken jag icke har något att invända,
då jag nemi. i allmänhet anser lämpligt, att remiss af ett
ämne sker blott till ett enda Utsk., äfven när detta ämne är af
natur att böra af flera Utsk. behandlas Men jag anhåller att få
fästa upmärksamheten derpå, att i förslaget förekommer en puukt,
som står i sammanhang med Kyrkolagen, och att det således vore
önskvärdt att sammanträde af Ekon.- och LagUtskms Afdelmr för
frågans behandling måtte ega rum, hvarigenom man äfven vunne
den fördel, att förslaget, som bör blifva föremål för en grundlig
och noggrann pröfning, och således torde uptaga en ej obetydlig
tid, blefve behandladt af ett färre antal ledamöter, än om det
skulle granskas af Ekon.Utsk:t in pleno.
öfverläggningen förklarades afslutad och den K. Skrifvelsen
jemte yttranderne remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:t
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, härefter föredragit K.
M:ts Nåd. Skrifvelse till R. St. i ani. af väckt fråga om undervisningens
ordnande för den qvinliga ungdomen, samt hemställt, att
R. o. Ad. skulle lägga till handlingarne denna Nåd. Skrifvelse, som
endast innehöll svar å en af R. St. under sednaste Riksdag aflåten
underd. Skrifvelse i ämnet och åtföljdes af ett StatsRåds-Prot., upptagande
en af Chefen för Ecklesiastik-Depart. gjord utredning af
frågan; anmälde sig och yttrade
Den Ö No vember.
123
Frih. Cederström, Rudolf: Vid den Nåd. Skrifvelsen är
fogadt ett StatsRåds-Prot. i ämnet, innehållande, jemte utförlig och
enligt min tanke särdeles tillfredsställande motivering, ett i 2:ne
alternativer fördeladt förslag, hvilket jag anhåller, att såsom motion
för min del få uptaga, och som alltså torde i denna egenskap på
samma gång med den. Nåd. Skrifvelsen till StatsUtsk:t remitteras.
Detta förslag alser inrättandet af en Bildnings-Anstalt för
danandet af Lärarinnor.
Endast i det fall, att StatsUsk:t finner medel beklagligen tryta
för stiftandet af ett Institut, sådant det i förslaget omförmäles, önskar
jag, att åtminstone det vigtiga ändamålet måtte befrämjas
medelst anläggning af ett Seminarium, sådant som i det först framställda
alternativet är omnämndt.
Men lika med Dep:sChefen, och på grund af de utaf honom
anförda, särdeles talande förhållanden, anser jag det af honom i
andra och särskildt för framtiden förordade alternativet af ett Institut,
sådant det i förslaget är antydt, vara vida att, i anseende
till omfattande och varaktigt gagn, föredraga.
StatsRådet har, oaktadt den enhälligt erkända nyttan och erforderligheten
af en sådan allmän inrättning, trott densamma kunna
möjligen upskjutas, för den händelse, att mera oundgängliga behof
toge tillgångarne i aifepråk.
Jag hyser emellertid den öfvertygelse, att omsorgen för lärarinnors
danande utgör ett föremål af en, om ej oundgänglig, dock
särdeles angelägen beskaffenhet; och vågar jag derföre vördsamt
hemställa och föreslå, att de härtill nödige medel måtte af R. St.
anvisas,
Amnels egen stora, ehuru länge förbisedda vigt föranleder mig
i främsta rummet härtill. Jag har äfven en annan omständighet
tillika härvid i sigte. Det är nemi. kändt, att fastighetspriserna
i hufvudstaden, — och der skulle väl det ifrågav:de Institutet eller
Seminariet lämpligast förläggas, — voro under flera år i oafbrutet
stigande; men för närvarande äro de det icke. Det torde likväl ej
vara att förmoda, att de gå tillbaka till sitt fordna låga belopp.
Eastinera kan det antagas såsom sannolikt, att, vid inträffande för
bättrade
handelskonjunkturer, fastighetspriserna åter börja stiga.
Det är alltså just under närvarande tid jag tror man bör passa
på tillfället, så snart det yppar sig, att, för det magtpåliggande
och af behofvet så länge förgäfves påkallade ändamålet, till billigt
och skäligt pris inköpa och använda någon härtill lämplig lokal.
Af detta skäl är det ock som jag önskar, att R. St. redan under
nu ingångna statsreglerings-period ville anvisa erforderliga medel,
till det i förslaget, under litt. A. uptagne belopp, för ett sådaut
fastighetsköp: 120,000 Rdr rmt.
Likaledes föreslår jag vördsamt anvisandet af de till Institutets
första ordnande — uptaget i förslaget under litt. B. — nödige
möbler, husgeråd, linne m. m., fördeladt på 2:ne år, med 10,000
Rdr rmt hvardera året, tillhopa 20,000 Rdr rmt.
Beträffande den under litt. C. i förslaget vidrörda punkt, innefattande
den för årsunderhållet af besagde Institut nödiga summa,
131
Den 9 November.
företer sig en liten skiljaktighet å 250 Rdr rmt emellan Dep:sChefens
föregående detaljerade upgift å behofvet, samt den af honom
sedermera förordade summa, hvilken sistnämnde antecknats till
16,500 Rdr rmt. Men som jag i aflönings-, material- och premiestaten
m. m. ej kunnat finna någon detalj för högt uptagen eller
böra vidkännas förminskning, utan skada för anstalten, hemställer
jag, att till det vigtiga och samhällsgagneliga ändamålets desto
fullständigare ernående,
R. St. täcktes anvisa den ursprungligen afsedda årsanslagssumman
med 16,750 Rdr rmt.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att del ifrågav:de Erot.
innehöll, bland annat, ett af ofvanbemälde DepitsChef upgjordt
förslag till inrättande af ett Institut för Lärarinnor, för hvars genomförande
skulle erfordras:
1:0 till inköp af ett för inrättningen lämpligt hus, för en
gång 120,000 Rdr;
2:o till Institutets första ordnande, inköp af möbler m. m.
20,000 Rdr; och
3:o såsom årligt anslag 16,500 ltdr;
att detta förslag nu blifvit af Frih. Cederström såsom en af honom
väckt motion uptaget, och att, vid sådant förhållande, R. o.
Ad. torde finna, att den K. Skrifvelsen jeftite Frih. Cederströms
yttrande borde remitteras till StatsUtsk.
Ropades Ja.
Föredrogs Hr von Hofstens, Sten Erland, d. 5 d:s bordlagde
motion, att K. Svenska Aktiebolaget för jernväg mellan Köping och
Hult måtte återbekomma återstoden af de i K. StatsKontoret såsom
säkerhet för jernvägens fullbordande nedsatta, till Staten förverkade
medel.
Hr Hjärne, Harald: Jag begärde i förra plenum denna
motion på bordet, då jag hörde, att motionären begärde återfåendet
af den nedsatta summan utan något förbehåll; emedan det är
kändt, att åtskilliga brister ännu förefinnas i als. å fullbordandet
af jernvägen mellan Arboga och Orebro, synnerligast i afs. å byggnader,
hvilka icke kunna af Bolagets egna tillgångar bestridas.
Jag trodde det derför vara nödigt, att vid återfåendet fästa det
vilkor, att denna summa skulle användas för den redan färdiga
jernvägens kompletterande, äfvensom till förökande af materielen,
som snart torde visa sig otillräcklig. Men då jag nu erhållit uplysning
om, att meningen är just att använda de deponerade medlen
på det sätt jag antydt, anhåller jag blott att denna förklaring,
som jag trott mig böra afgifva, måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Öfverläggningen förklarades slutad och motionen jemte yttrandet
remitterades till StatsUtsk:t.
Dea 9 November.
las
Efter skedd föredragning af Hr Stjernefeldts, Claés Ferdinand,
på bordet hvilande motion ang:de reorganisation af Folkskole-styrelserne
m. m., yttrade
Hr Bibbing, Arvid: Jag erkänner ganska väl vigten af
flera af de anmärkningar, som blifvit af motionären framställda;
men jag vill dock fästa upmärksamheten derpå, att folkskolan numera
synes kunna hoppas en bättre framtid, sedan vi fått kännedom
af K. M:s Nåd. Propos. om densamma. Der förekommer
bland annat något rörande en punkt, som länge blifvit vid Riksdagarna
framhållen såsom enskildas önskningar, nemi. att åt särskilda
personer skulle updragas tillsyn öfver folkskolorna. Då kan
man äfven hoppas en lycklig lösning af de svårigheter, som mångenstädes
visat sig, der klockare- och skollärare-sysslorna äro förenade;
och det bör hädanefter icke möta någon svårighet för en
församling, som vill blifva af med sin folkskolelärare, att afskeda
honom, oaktadt han tillika bestrider klockaretjensten, hvilken i sådant
fall bör sättas i andra rummet. — Jag anhåller, att detta
mitt yttrande måtte få åtfölja motionen till Utsk:t.
Härmed ansågs öfverläggningen afslutad; och blef denna motion,
tillika med anförandet, remitterad till Allm. Besv-o. Ekon.Utsk:t
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, upläste en motion, så
lydande;
BankoReglementets g 168 medgifver enskilda personer, att på
Upp- och Afskrifning insätta penningar i RiksBanken. En särskild
Instruktion bestämmer 75,000 Rdr såsom den högsta summa hvarå
ränta får beräknas. Bolag och Allmänna Inrättningar äro från
Upp- och Afskrifnings-rätt uteslutne, således äfven Enskilda Banken
i Stockholm.
Detta oaktadt är det en känd sak, att Enskilda Banken, på
sina Bolagsmäns, Direktörers och Tjenstemäns namn lärer insätta
betydliga summor på den räkningen, — man vill tro ända till
millioner.
Min pligt likmätigt, får jag vördsamt fästa R. Stms upmärksamhet
på detta förhållande, ty utom det att RiksBanken på en
sådan rörelse måste göra betydliga förluster, så kan, om Enskilda
Bankens tilltag på RiksBanken icke i tid stäfjes, den förre snart
blifva mästare både öfver R. Stms Bank och realisationen.
Väl vore om BankoUtsk:t, genom den myndighet, sora eger
att vaka öfver lagarnes helgd, kunde få kännedom om, under hvilken
rubrik i Enskilda Bankens räkenskaper, Upp- och Afskrifningsräkningen
på RiksBanken är uptagen, och om Lagen för de Enskilda
Bankerna, i detta fall, kan anses vara bruten. En sådan
uplysning vore af dubbel nytta, ty dels kunde R. St. få ett ytterligare
skäl till vaksamhet, dels kunde Svenska folket få en klar
belysning öfver den grund, på hvilken landets finans- och privatbanks-väsende
är bygd.
126
Den 9 November.
BankoUtsk:t liar visserligen ilen stora lyckan att inom sig ega
den högsta kännedom om allt hvad som rörer Enskilda Bankens
operationer, och bör naturligtvis alltid kunna påräkna, att ur första
hand få fullständig reda på det förhållande jag antydt, samt
säkraste medlet att utsina den ådra, som leder en del af Riks-,
Bankens vinst in i Enskilda Bankens kassakista; men enär jag äfven
är skyldig afgifva ett förslag, så får jag vördsamt hemställa,
om icke R. St. skulle finna skäligt besluta:
Ett tillägg i 168 § BankoBeglementet, som utesluter från
Upp- och Afskrifnings-rält Bolagsmän och Direktörer öfver
de Enskilda Bankerne samt deras Tjenstemän.
Lade3 på bordet.
Hr Montgomery, Gustaf, afgaf följande motion:
Så vidt det är en pligt för alla så väl civila som militära
Embets- och Tjenstemän att med nit, omtanka och skicklighet upfylla
sin bestämmelse, att med allvar, redbarhet och oförtröttad
samvetsgrannhet arbeta i sitt kall, åsyftande, befrämjande, befästande
endast och allenast det allmännas bästa, rättvisans och sanningens
laglikmätiga fordringar, lika otvifvelaktigt är det också Statens
åliggande att ej allenast löna dem så under tjenste- och arbetstiden,
att de bekymmerlöst kunna lifnära sig och de sina, men äfven,
sedan de af ålder och sjuklighet ej mer, som sig bör, kunna utöfva
sina embets- och tjensteåligganden, de derefter för sin återstående
lifstid må erhålla pensioner, hvilka motsvara lefnadsbehofven,
så vidt åtminstone att de undgå på gamla dagar lida nöd och
elände. Utom denna förbindelse å Statens sida kan af embets
och
tjenstemännen ej fordras och påräknas den oegennytta, den
hängifvenhet för pligtupfyllelsen, den allt enskildt bästa förbiseende
omtanka på biförtjenster, som Utgöra vilkoret för en rättrådig,
osviklig och outtröttlig embets- och tjensteutöfning, hvars befrämjande
likväl bör vara Statsmakternas heligaste och samvetsgrannaste
ögonmärke.
Också hade sista Riksdagens 8t:r den förtjensten, att handla
i denna syftning, då desamma rättvisligen höjde de närv:de embets-
och tjenstemänneus löner, likasom de derefter afgåendes pensioner.
Men de glömde, oförklarligt — att ej säga oförsvarligt —
nog, de förut afskedades, i allmänhet mycket ålderstignes lika beskaffade,
om ej större behof af samma, på en gång rättvisa och billiga
pensionsförhöjning. De sednares lefnads-, beklädnads- och hushyremedel
voro då och äro ännu lika beskaffade, lika dyra, som
de förres. Med årens och hjelplöshetens börda, ökades deras bekymmer
att kunna lifnära sig med bitterheten i hjertat deröfver,
att ha sett sig glömde af Statsmakterna, under det deras yngre
kamrater, med större krafter att försaka, hugnas med högre pensioner.
Dessa förebråelser, innehållande anmärkningar, att ej säga
anklagelser, höras från alla orter och många skrifvelser, upmaningar
och böner ha ankommit till mig att på denna obilliga, ja orättrådiga
fördelning af pensionsförhöjningarna fästa Rikets nu församlade
Ständers behjertande upmärksamhet.. — Ehuru varm anhän
-
Den 9 November.
127
gare af sparsamhet i allmänhet och liflig motståndare till obehöfliga
och ofruktbara både enskilda och statsutgifter, anser jag dock för
en samvetspligt och tror att R. St:r dela samma riksnyttiga oeh
statsvärdiga åsigt, att ej hushålla, ej gnida på behöfvande, vid grafvens
brädd stapplande, 70 å 80-åriga, utslitna, silfverbehjessade oeh
sjukliga eller orklösa embets- och tjenstemänners bekostnad, på det
deras nödrop och möjliga förbannelser ej må drabba otacksamma
folkombud och deras principaler, ett kärt fosterlands innebyggare!
Denna statsutgift, om den ock vore större än den ringa den i verkligheten
är, blir ej långvarig, ty de ålderbrutna, som kunna deraf
draga nytta, lemna snart, den ena efter den andra, lifvets tummelplats,
välsignande de Ständer och den Statsmakt, som gjort deras
sista dagar bekymmerlösa.
Om denna motions delgifvande de resp. MedStm och om remiss
till StatsUtsk:t anhåller jag vördsamt, ingalunda betviflande
MedStms och Utsk:ts behjertande af hvad jag haft äran framställa.
Kommunicerades MedSt:n och remitterades till StatsUtsk:t.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, väckte ett förslag af följande
lydelse:
Under en tid, då så väl Staten som enskildte göra stora upoffringar
för landtbrukets utveckling och förkofran, är jag förvissad,
att hvarje förslag, som afser denna fäderneslandets hufvudnärings
bästa, skall, med det intresse saken kräfver, af lagstiftande makterna
omfattas; och vågar fördenskull föreslå ett af förändrade förhållanden
påkalladt tillägg till K. M:s Nåd. Stadga om Skiftesverket^
i Riket d. 4 Maj 1827, i här nedan omförmäldte hänseende.
Åtskilliga sjösänkningar, årensningar och större afdikningar
hafva på sednare tid, ofta med bidrag af allmänna medel, blifvit
verkställda af bolag, bestående af egarne inom flera särskildta skifteslag,
i ändamål att förvandla föga gräsbärande kärr eller kärrängar
till odlingsbara fält; men det har visat sig, att detta ändamål icke
nöjaktigt kan ernås, med mindre ändring i redan förrättade etrodelningar,
af hvad namn de vara må, få ske, emedan på åtskilliga
ställen förra egoskiftenas form är af beskaffenhet att lägga nästan
oöfvervinnerliga hinder deremot. Att förhållandet är sådant, anhåller
jag, att med endast ett af de många exempel, som erbjuda sig, få
åskådliggöra genom bilagde karta öfver sanka egorna till Rahla
by i Kumla socken af Orebro län, hvaraf visar sig, art dessa 480
tidd stora egor, vid år 1849 förrättadt laga skifte, blifvit delade i
t. o. m. 7,400 fot långa, men endast 20 till 110 fot breda egolotter,
hvilkas utseende således närma sig det af en fjerdedels mil
långa gator. En sådan egornas delning kunde visserligen under de
förhållanden, som vid laga skifteslörrättningen förefunnos, och då
egorna uteslutande användes till slotter eller bete, vara både rättvis
och ändamålsenlig; men sedan Rahla-åns, med bidrag af allmänna
medel, verkställda rensning, som afsåg afdikning af ej mindre
än 1,782 tnld vattendränkt mark, beredt möjlighet för ifrågav:de
egors odling, har förra förhållandet helt och hållet ändrats, och med
128
Den 9 November.
en blick på kartan inses lätt dels hurusom dessa egor här, likasom
annorstädes, der större afdikningar skett, äro af sådan belägenhet,
att hvar och en af de aderton delegarne lätteligen kan erhålla
sin andel i ett för odling synnerligt ändamålsenligt skifte, och dels
att, en sådan skiftesförrättning förutan, de nuv:de lotterna alls icke
kunna, med ringaste hopp om framgång, ordentligen odlas och skötas,
och således icke heller de fördelar, som med den kostsamma
årensningen blifvit jordegarne beredde, komma dem till godo.
Då nu gällande skiftesförfattningar lägga nästan oöfverstigliga
hinder i vägen för åvägabringaudet af ett så beskaffadt nytt skifte,
som det här ofvan omförmäldta i de fall, der en- eller laga-skifte
egorna förut öfvergått, och den enda möjliga utväg för ett sådant
nytt skiftes erhållande, eller samtlige delegarnes begifvande deråt,
efter hvad erfarenheten visat, högst sällan, om ens någonsin, står
att vinna, synnerligast der skifteslaget består af flera egare med
större eller mindre delar, så har jag trott mig böra, på upgifne
skäl, vördsamt föreslå följande tillägg till 1 kap. 3 § åberopade
Nåd. Stadga, nemi.:
Har genom sjösänkning, årensning eller afdikning utöfver hvad
i allmänna lagen 6 kap. ByggningaBalken föreskrifves förut sanka
egor undergått sådan förändring, att de till åker kunna odlas, då
må, utan hinder af förut meddelad fastställelse på redan verkställdt
skifte, de genom afdikningen förbättrade egorna, på en eller flera
delegares begäran, ånyo skiftas, om en för egornas odling och bruk
ändamålsenligare indelning derigenom kan åstadkommas; och bör
vid sådant skifte alltid innehafvet läggas till skiftesgrund.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utsk. anhålles.
Begärdes på bordet.
Frih. Hermelin, Carl Alfons, anförde skriftligen:
Erfarenheten torde säkerligen icke jäfva, att jordbrukets och
näringarnes tillstånd är den hufvudsakliga gradmätaren af ett lands
välstånd och framåtskridande. En förut nog långvarig missaktning
af dessa häfkrafter inom fäderneslandet har dock under sednare
tider blifvit förbytt till en mer rättvis upmärksamhet. Ju mer
dessa krafter insågos nödvändiga för all förkofran och utveckling,
ju mer de nödgades anlitas, desto mer framstod ock nödvändigheten
att vårda och omhulda dem.
Hvad som hufvudsakligast och fortgående trycker jordbruket
och näriugarne, hvad som förhindrar ett rikligare begagnande af
der befintliga tillgångar, är bristande rörelsekapital. Tillvaron af
denna brist är alltför framstående för att kunna förnekas. Drn
har varit känd och erkänd sedan flera decennier, hvarunder åtskilliga
medel att motarbeta eller förebygga den, icke blifvit lemnade
oförsökte. Ibland de mer framstående äro hypotheks-lånen, hvarigenom
betydande summor blifvit i landet intörde och som onekligen
i åtskilligt bidragit till jordbrukets höjande. Den genom dessa
och andra förhållanden hastigt ökade penningetillgången gaf dock
snart åt spekulationsandan en onaturlig riktning. Hypothekslånen
blefvo
Den 9 N ovember.
12»
blefvo nästan uteslutande betraktade endast såsom medel till afbetalning
af högt updrifna fastighetsköp. Penninge- eller jordvärdet
förändrades, och de, på grund af ett ökadt rörelsekapital, afsedda
jordförbättringarne undanträngdes till en alltför aflägsen framtid.
Jordbruket qvarhålles sålunda på en alltför låg ståndpunkt,
icke af bristande kännedom om der befintliga rikedomar, utan af
bristande tillgångar att tillgodogöra dem. Förmögenhetens, om ock
billigare fördelning till följd af sednaste arfs-lag, de till framtida
nytta fortgående laga skiftena hafva dock framkallat en styckning
af jord oeh en skuldsättning, som, i förening med spanmålskonjunkturernas
vexlingar, aflägsnat både hopp och förmåga af ändamålsenliga
jordförbättringar. Enär derjemte jordbruket endast långsamt,
om ock säkert, återgäldar derpå använd kostnad och möda. måste,
under närv:de penningeförhållanden och under en kort, ofta oviss
belåningstid, månget nyttigt företag inskränkas eller uteblifva.
Tillfällen gifvas sålunda, när den enskilda företagsamheten
måste af det allmänna understödjas, och under den åsigt, att det
allmännas och enskildas välbefinnande stå till hvarandra uti ett
bestämdt vexelförhållande, har jag här icke tvekat att söka vinna
samhällets stöd för den enskildes förkofran. Icke så likväl, att den
enskilde, såsom jag befarar förut egt rum, uteslutande njuter fördelen,
under det samhället nästan uteslutande erfar bördan deraf.
Ju mer direkt denna samhällets omvårdnad framstår, desto mer
synbar måste ock blifva dess deraf erhållna fördel. Förutan den
samma,
skall samhällets uteslutande medverkan endast framkalla
städse nya, städse stegrade anspråk derpå, och föranleda denna
tröghet, denna bristande företagsamhet och denna oförmåga af sjelfverksamhet,
som bringar förderf åt individen och samhället.
Här är sålunda icke fråga om några nya, några störrre upoffringar
af samhället, här ifrågasätt.es endast dess oundgängliga
stöd, dess ordnande medverkan och dess kontrollerande myndighet.
Samhällets omkostnader måste tvärtom återgälldas, dess stöd underlättas
och betryggas genom en, om ock blott ringa, andel af de
nyskapade tillgångar, hvartill det medverkat.
Dessa åsigter, vågar jag tro, kunna lörverkligas förmedelst en
med statsmakternas garanti organiserad låne-bank för jordbruket
och dess binäringar.
Om man tänker sig en lånefond, som, för att af den större
allmänheten tillgodogöras, äfven lemnar smärre räntelöpande amorteringslån
på 4 till 7 år, så torde utan tvifvel en oeh hvar, som
vid odlingsföretag, vattenaftappning, grunddikning m. m. häraf erhållit
understöd, vara både hugad oeh i tillfälle att, sedan det
räntelöpande lånet blifvit inbetaldt, ytterligare lemna något åt det
allmänna för dess väsendtliga medverkan. Att t. ex. årligen för
hvarje tind nyodlad mark (hvilket, såsom kändt, redan afkastar 6
å 7 t:r säd eller motsvarande hövärde) lemna */4 f;a säd under
samma antal år, som amorteringslånet åtnjutits, torde icke synas
öfver höfvan betungande.
Blir det äfven denna framställnings öde, att under tystnad
begrafvas, utbeder jag mig dock, att framhålla några grunddrag af
H. I. 9
130
Den 9 November.
den lånebank för jordruket och näringarne, som jag härmed har
äran föreslå.
Banken, med en belåningsfond af minst 3 mill. rdr, står under
K. St:rs vård och kontroll, utöfvad al dess Fullmäktige.
Bankens hufvudkontor är i hufvudstaden; dock gifvas till lättnad
för lånsökande 2:ne afdelningskontor, ett uti södra och ett uti
norra Sverige, der filialafdelning finues af R. St:rs Bank.
Lånefonden fördelas på dessa 3:ne lånekontor efter af BankoFullmäktige
uprättadt förslag och enl. R. St:rs beslut; dock må
lånemedel, efter att en viss tid hafva legat obegagnade, öfverflyttas
från en låneafdelning till en annan, för att der göras fruktbärande.
Lånen, enl. derför befintligt reglemente, inbetalas under 4 till
7 år, och löpa med 5 proc. ränta; hvarförutan Banken, efter låntidens
slut och under samma antal år, som lånet åtnjutits, ytterligare
godtgöres det belopp, som af låntagaren och taxeringsmännen
blifvit bestämdt.
Svn och taxering till erhållande af lån verkställes efter skedd
anmälan hos Kronofogden i orten, som sammankallar 2:iie ojäfvige,
närmast boende taxeringsman, som af K. M:s Bef:de årligen väljas
utaf ledamöter inom hvarje Hushålis-nämnd.
Ersättningsbelopp för erhållet lån bestämmes enl. företagets
beskaffenhet, antingen uti en viss procent af ifrågasatte lån eller
»in natura», att enl. ortens markegångs-pris lösas och på vanligt
sätt upbäras.
Taxeringslängd, jemte låneansökan, granskad och godkänd af
K. M:s Bef:de, företes, jemte säkerhets-handlingarne, vid lånekontoret,
hvarefter, sedan lånet blifvit beviljadt, detsamma å Landskontoret
antecknas till efterrättelse för blifvande upbörd.
Hvart 3:dje år skall, efter derom af K. M:s Befide skedd anmälan,
ledamöter, utsedde af länets Hushållnings-sällskap, granska
de med dylika lån inom länet fortgående företagen, och derom afgifva
berättelse, som intagas uti K. M:s Bebdes årsberättelser samt
uti Hushållnings-sälskapets handlingar.
Till beredande af tillgångar för förenämnde ändamål, utbedjes
slutligen få fästa upmärksamhet dels på en större eller mindre andel
af den för missväxtår reserverade undsättningsfonden, utgörande
nära en och en half million, hvaraf, efter afdrag af de utaf K. M.
äskade 150,000 rdr, likväl återstår omkr. 1,300,000 rdr, dels derpå,
att medelst någon lindrig importtull å spanmål öka ifrågav:de
lånefond.
Till jordbrukets och näringarnes nödiga förkofran, till minskning
af stegrade anspråk på samhällets uteslutande medverkan och
till vinnande af en stadigvarande, sig småningom förökande lånefond
för jordbruket och näringarne, vågar jag utbedja, att denna
fråga måtte af R. o. Ad. till Ekon.Utsk:t remitteras.
Äfven denna motion bordlädes.
Hr Brakel, Mauritz:
Ett af de vackraste minnen, som vår nyss hädangångne Ko
-
[Den 9 November,
131
nung lemnade åt Sveriges folk, var Hans gåfva af Helgeandsholmens
byggnader.
Men dessa byggnader qvarstå ännu och skräpa på en plats,
som kanske kunde blifva utan motstycke i någon stad i Europa.
Kanhända tänker dock mången, att, då naturen gjort så mycket
för Stockholm, vi sjelfva äfven böra göra något. Kanhända tänken
J, Mine Hrr! att Sveriges hufvudstad icke allenast är boningsplatsen
lör 100,000 menniskor, utan ock är representanten inför
verlden af hvad fäderneslandet har framstående och stort i upfattning
af det sköna i konst och smak.
Under Konung Oscars regering har Sverige vunnit i materielt
välstånd mera än det någonsin tillförene under en lika kort tiderymd,
och sanningen kräfver att erkänna, att denna Konung, genom
frisinnade åsigter, mycket bidragit dertill.
Böra vi icke då skatta något af vårt välstånd till vår ära? Böra
vi icke snart gifva fullbordan åt en Svensk Konungs önskan, att
konungaborgen måtte fritt och obehindradt blicka öfver en förskönad
stad.
Jag föreslår, att B. St:r måtte till K. M. anmäla sin underd.
önskan, att K. M. täcktes till E. St:r aflåta propos. om ett nytt
hofstalis byggande, på det att åtminstone på 12:te året sedan gåfvan
gafs, gödselhögarne må börja att bortköras och träplanken att
nedrifvas.
Kanske säger man, att vi nu äro för fattiga. Ja, Mine Hrr!
vi äro fattiga, men på vilja att ännu vara en nation. Det är denna
rikedom, denna vilja, som mer och mer börjar fattas Svenska folket.
Eiksdag från Eiksdag hörer man huru provinser, menigheter
söka anlita statskassan för intressen, med hvilka Staten intet har
något att göra, som helt och hållet äro deras egna, och då fordrar
man, att medel alltid skola vara att tillgå. Blifver det deremot
fråga om något, som kan ingifva nationen större förtroende till sig
sjelf, som gör, att Sverige kan bära hufvudet högre inför Europa,
då finnes vanligtvis intet.
Jag hoppas dock, att nationen denna gång måtte hedra en
älskad Konungs minne, och Helgeandsholmen snart iklädas en värdigare
drägt.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan den af Hr
Brakel nu väckta motionen blifvit till profit skriftligen affattad, den
skulle till remiss föredrages.
Hr Brakel anförde ytterligare:
Jag ber att få föreslå, hvad jag vid sistförflutna Eiksdag äfven
föreslog, men hvilket då af E. o. Adin förkastades, nemi. att Adin
direkte in pleno skola välja Elektorer.»
Skälen för detta valsätt finnas på så många ställen i E. o.
Adis protir fullständigt utvecklade, att jag anser det vara fullkomligt
öfverflödigt, att nu uprepa desamma.
Jag ber endast, att nu få framhålla, huru bänkmans-indelningen
urartat från sitt ursprungliga ändamål. Detta var, att de,
Den 9 November.
som suto på samma bänk, skulle taga närmare kännedom om
hvarandra och inom sig utse den värdigaste och anseddaste att
välja Elektorer. Detta mål är numera alldeles förfeladt. Vi veta
alla, huru nu Ad:n vid Riksdagens början massar sig tillsammans
på det ena eller andra stället, allt efter de olika åsigter, man hyser,
för att kunna kringgå bänkmansvalet och direkte välja Elektorer.
Om Bänkman öfverenskommes visserligen, men desse blifva
endast stora politiska nullor, som blott och bart antaga något
värde, om de placeras bakom andra mer eller mindre betydande
siffror.
Mine Hrr! Jag föreslår derföre, att Adin in pleno måtte välja
på 30 män, af hvilka tjugufem, som erhållit högsta antalet röster,
skola blifva utsedda Elektorer, och de feni öfriga Suppleanter. Jag
får vördsamt anhålla om remiss till Riddarh.Utskit af denna min
motion.
I afside å detta förslag gjorde H. Exc. samma tillkännagifvande,
som angående den förra motionen.
Hr von Mentzer, Carl Predrik, upläste en motion af
detta innehåll:
Enär det icke kan bestridas, att landets finansiella ställning
— dess industri, odling och förkofran — nära nog uteslutande är beroende
af en ändamålsenlig tull-lagstiftning, men erfarenheten nogsamt
visat, att de grundsatser, som för närv:de i denna väg tillämpas,
på intet sätt leda till ett lands-gagneligt eller godt mål,
hvaremot missbelåtenheten med den altför fria och obegränsade importhandeln
öfver allt i landet förnimmes, och icke utan skäl betraktas
som främsta anledningen till den brist på förlags-kapitaler,
som för närv:de trycker och hämmar all industri och all företagsamhet,
så finner jag mig upkallad, att med begagnande af min
riksdagsmanna-rätt föreslå R. 8t:r:
att all import af spanmål, mjöl, gryn och viktualier af
alla slag måtte med en lämplig och fast tull beläggas,
i möjligaste måtto närmande sig bestämmelserna i Norriges
tulltarif.
Vårt jordbruk är i verkligt behof af detta skydd, hvaraf statskassan
också kommer att skörda sin väl behöfliga andel. Att produktionskostnaderna
äro större hos oss, hvarest förlagskapitalen bära en
högre ränta och jorden lemnar en ringare äring än i de mildare
klimaten, torde väl få anses ostridigt, och ensamt detta förhållande
berättigar jordbrukaren till något skydd för sin produktion; —
sjelfva England, frihandelns hemland, som, ehuru det under de ymnigaste
år aldrig frambringa» spanmål och viktualier motsvarande
befollwingens behof, bär likväl en skyddstull på dessa artiklar,
hvaremot Sverige, med en stigande produktion af jordens alster,
hvars skördar betydligen öfverstiga befolkningens behof, men också
med en olycklig förkärlek för all slags utländsk produktion, håller sin
marknad nära nog öppen, fri och obegränsad för all utländsk vara.
Den 9 November.
133
Jag anhåller om remiss häraf till Bevilln.Utsk:t.
Bordlädes.
Hr Bildt, Didrik Gillis, afgaf 2:ne så lydande motioner:
1:0.
Som StatsUtsk:t vid föreg:de Riksdagar, till följd af inom
RiksStm derom väckt fråga, afgifvit mern. ang:de riksdagskostnadernes
bestridande direkte af Riksg.Kont:t, får jag, af sådan anledning,
väcka den motion, att närande Utsk. måtte åläggas att
inkomma med yttrande i berörde afs:de, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i Utsk:ts Mern. N:o 8, vid sednaste Riksdag,
föreslagna bestämmelser, nemi.:
»l:o) att alla, på R. St:rs beslut grundade, utgifter för
»nuv:de Riksdag må utgå af Riksg.Kout:ts härtill dis»ponibla
medel och, under behörigt iakttagande af
»samma beslut, omedelbart från detta verk till veder»börande
utbetalas;
»2:o) att likaledes sådane, af denna Riksdag föranledda,
»utgifter, som, i anseende till deras föremål eller be»skaffenhet
och i likhet med hvad under R. St:rs sed»naste
sammanvaro egde rum, dels redan blifvit, dels
»framdeles, under Riksdagens lopp, varda af K. M. i
»Nåder godkända och å K. StatsKont. anvisade, må,
»efter erhållna reqvisitioner och anställd granskning af
»derför aflemnade verifikationshandlingar, K. StatsKont.
»af Riksg.Kont. godtgöras;
»3:o) att, beträffande särskildt utbetalningarne af de
»RiksStms och Utskms Sekreterare, samt Kansli och
»Vaktbetjening tillerkända arfvoden och traktamenten,
»dessa utbetalningar må verkställas i enlighet med spe»cifika
upgifter å bemälde betjening, undertecknade, för
»RiksStm, af hvarje Stånds Talman och för Utsk:n af
»hvarje Utsk:s Ordf:de; och
»4:o) att, då tillfälliga utgifter, som till riksdagskost»naderne
måste hänföras, inom RiksStm eller Utskm
»förekomma, räkningarne derå böra, före desammas liqvi»derande
af Riksg.Kont., varda attesterade af veder»börande
Talman eller Utsk:sOrdf:de».
2:0.
Då den ersättning för de ökade riksdagskostnader, som Hr
Landtm, och Hrr Talmän få vidkännas i och för utöfningen af
sina magtpåliggande befattningar såsom RiksStms Ordf:de, vid
föreg:de Riksdagar blifvit af StatsUtskrt föreslagen till följd af
derom inom RiksStm väckta motioner, får jag, med ani. häraf
vördsammast hemställa det R. o. Ad. behagade, i öfverensstämmelse
med hvad vid sednaste Riksdag skett, förelägga StatsUtsk.-t att upgöra
ett, för närv:de Riksmöte lämpligt, förslag till sådan ersättnings
utgående till Hr Landtm, och de öfriga RiksStms Hrr Talmän.
Dessa motioner remitterades till StatsUtsk:t.
134
Den 9 November.
Hr Edelsvärd, Adolf Wilhelm: Den af Hr Brakel,
Mauritz, nyss väckta motionen om Helgeandsholmens förskönande,
har jag åhört med största intresse, och, instämmande deri till alla
delar, anhåller jag, att de framställningar, jag ämnar göra, måtte på
intet sätt anses motverka densamma eller motarbeta ett snart utförande
af sagde arbete. Men då man, som jag nu hoppas, ytterligare
förskönar hufvudstaden, så borde man ock vara betänkt uppå
att höja den civila byggnadskonsten i allmänhet inom landet, på
det ej allt för många och stora kontraster må framstå emot den
mest i ögonen fallande punkten — vår sköna hufvudstad.
Få stadganden i byggnads-väg kunna upletas i allmänna lagen.
En del städers byggnads ordningar ega visserligen stort värde,
och utgöra de väsendtligaste byggnadslagar vi ega, men äfven dessa
tarfva numera att fullständigas och lämpas efter sednast godkända
sanitära grunder samt det nya måttsystemet.
Utan att kringskära en nödvändig frihet i byggnadsväg, kan
dock mycket vinnas genom goda författningar härutinnan, förutsatt
att man vakar öfver att författningarne efterlefvas.
Hvartill skall det tjena att besvära K. M. med fastställandet
af ritningar till publika byggnader, då vid utförandet, synnerligast
hvad kyrkobyggnader beträffa, ofta ske afvikelser, ja stundom de
aldra grofsta, från den nådigst fastställda ritningen, och utan
att någon åtalare deremot upträder.
Jag tror mig tolka den allmänna meningen, då jag säger att
tiden nu bör vara inne att med allvar tänka på förbättringar härutinnan;
att sådane förut varit ifrågasatte, men måst falla—mera
ökar än minskar behofvet af dem.
Hvarföre skulle ej landet få höja sig i byggnadsväg, likasom
i så många andra grenar af den allmänna hushållningen?
Hushållning är just hvad man här bör yrka; och helt visst
skulle, synnerligast å landet hos tusentals bebyggare, genom ändamålsenligare
byggnadssätt, stor besparing vinnas, oberäknadt säkerhet
och den moraliska vinning, som alltid blir en följd af renare
konstutöfning.
Jag tror mig i följande punkter i korthet antyda hvad som
bör besvaras och redas, för att sedermera läggas till grund för utarbetandet
af förbättrade byggnadslagar.
l:o. Huru skall man motverka att sådana platser eller orter,
hvilka i följd af jernvägs-anläggningar eller af andra orsaker upstå
eller tillväxa, och som obestridligen hafva en utveckling och möjligen
en stor framtid, att emotse, genom ett lag- och förnufts-löst
bebyggande, förhindra all möjlighet af nya tidsenliga byars, köpingars
och städers upstående inom Sverige?
2:o. Huru bör förhållas med gamla städers utvidgning, att
förekomma sådane misstag, som från äldre och allt intill sednare
tider egt rum?
3:0. Förutom behofvet af förnyade byggnads-ordningar för
städerna, framstår bristen på en byggnadsordning för landet. En
sådan bör utarbetas, enkel och lättfattlig, samt mindre grundande
sig på stränga föreskrifter, än på nyttiga anvisningar.
Den 9 November.
135
4:o. En serie af goda ritningar, detaljer och plånkartor öfver
byggnader och anläggningar, lör den mindre bemedlade jordbrukaren,
bör utarbetas och på allmän bekostuad lithografieras, för att dels
upspikas i landets skolhus, dels mot en billig lösen finnas tillgänglige
för den, som vill sig deraf betjena; allt under förutsättning
af ritningarnes m. m. framtida utbytande mot nyare, lämpade efter
framåtskridandet och dåtidens fordringar.
5:o. I hvarje Län bör tillsättas en LänsArkitekt, och ett
Reglemente bör utarbetas, uptagande så väl vilkoren för behörighet
till dylik plats, som LänsArkitektens förhållande till andre förut
befindtlige embeten, hans skyldigheter och lönevilkor jemte taxa,
hvarefter förrättningar åt kommuner och enskilte böra ersättas.
Mitt vördsamma förslag är nu, att R. Högl. St.-r måtte hos
K. M. i underd:het anhålla, dels om nedsättandet af en komité
af sakkunnige män, för att, med de framställningar i minnet, hvilka
jag nu haft äran anföra, utarbeta förslag till nya byggnads-lagar
för stad och land, dels att K. M. täcktes i Nåder låta samma förslag
framläggas till näst sammanträdande R. St:rs pröfning.
Jag anhåller vördsamt om denna min motions remitterande
till vederbörande Utsk.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att denna motion,
efter det den blifvit till prot:t skriftligen afgifven, skulle till remiss
blifva anmäld.
Frih. von Schulzenheim, David Theodor, anförde
skriftligen:
Ehuru det i allmänhet är lättare att vinna deltagande, än att
vinna rättvisa, hoppas jag dock båda delarne, då jag nu går att
vördnadsfullt inför Ståndet framlägga följande motion om pension
åt en afliden utmärkt vetenskapsmans efterlemnade enka och barn.
Bildningens skönaste blommor hafva alltid blifvit odlade på
klassisk grund och praktikens rikaste skördar hafva dragit sin näring
af vetenskapens och theoriens safter; derföre hafva ock de
klassiska språken, jemte de högre läror, de innehålla, städse varit
ansedde som de källor, hvarifrån en rätt bildning borde sökas, och
sålunda har äfven vid våra Akademier, i den Juridiska, likasom i
den Philosophiska Fakulteten, i den Medicinska likasom i den
Theologiska, Latinska språket intagit sin plats i bredd med Fa
kulteternas
specialämnen, och följden deraf har blifvit den, att uppehållandet
af Lärostolen i Romerska vältaligheten har varit mödosammast
vid Akademierna och att öfveransträngningarna dervid
hafva kostat de 3 sista, som i Upsala beklädde denna lärostol, lifvet
i deras bästa år. Så har, hvar efter annan, den snillrike Törnros,
den lärde Sillén och nu sist den af ungdomen så högt älskade
Carl Edvard Zedritz, bortgått från sin mödosamma Profession genom
döden, vid den ålder, då mannens förmåga, af verksamhet var
störst.
Professor Zedritz var högt älskad af sina lärjungar och utgjorde
med Geijer och Hwasser det klöfverblad, som både mest upbar
136
Den 9 November.
och mest förfjente ungdomens hyllning och tillgifvenhet, och hvarigenom
han äfven kunde popularisera sitt svåra läroämne.
Zedritz har bortgått; men efterlemnat Enka med 4 barn, 2
söner och 2 döttrar, men ingen förmögenhet, endast skulder.
Sönerna till den man, som dog under arbetet för att bilda
landets ungdom, sakna medel för sin upfostran och hafva endast
enskildt välgörenhet att påräkna för sin framtid, då de i år börjat
taga sina första steg på bildningens bana, i Westerås skola.
I rättvisans och deltagandets namn begär jag derföre nu R.
o. Ad:s välvilliga bifall, att en årlig pension åt Enkan af 300
r:dr rmt och åt de i barnen hvardera till upnådda 21 år af 150
r:dr måtte å Allm. IndragningsStaten anslås; anhållande om remiss
härå till vederbörligt Utsk.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Föredrogos och biföllos nedannämnde Mern. nemi.:
Konst.Utsk:ts Mern, N:o 1, om arfvoden för en Notarie och
en Kanslist;
Bevilln.Utsk-.ts Mern. N:o 1, ang:de tillökning afUtsk:ts tjenstemannapersonal;
samt
LagUtsk;ts Mern, N-.o 1, ang;de tillökning i Utsk:ts tjenstemannapersonal.
Hr Ribbing, Arvid, upläste följande motion:
Vid sisth Riksdag väcktes inom alla fyra RiksSt:n motioner
om amorterings-låneanslag för sjön Tfikerns i Östergöthland uttapning
på de skäl, att den sänkning af sjön, som år 1842 och de
efterföljande ägt rum, medfört den olägenhet, att sjön blifvit en
så grund vattensamling, att den mera än insjö liknade ett kärr,
derur osunda ångor upstego, hvarförutan vattnet under vintern
bottenfrös, så att det icke alls kunde af strandegarena begagnas. Den
mark, som vunnits, hade blifvit svår att berga, såsom sank och gyttgig,
och medförde genom sin afdunstning fråssor och andra febrar
i orten, hvarom Läkarebevis voro en del af motionerne följaktige.
Det är nu halftannat decennium, hvarunder förenämnde olägenheter
lemnats oafhulpne; men strandegarena hafva låtit genom noggrann
undersökning på egen bekostnad utröna att sjön kunde totalt
uttappas och att detta i sanitärt eller för den allmänna sundheten
så vigtiga löretag, som dessutom bringade öfver 7,000 tind
jord i dagen, utom påbättring af den redan vunna, kostade 223,881
R:dr 42 sk. b:ko.
Vid förb Riksdag lemnade dåv:de Chefen för Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen,
Hr Öfversten von Sydow, det fördelaktigaste vitsord
om den noggrannhet, hvarmed kostnadsförslaget med tillhörande
kartor och beräkningar blifvit upgjordt, samt, angående sjelfva företaget,
det yttrande: att det »blefve af ganska vidsträckt nytta såsom
afseende tillgodogörandet af omkring 7,000 tind af matjord bestående
sjöbotten.
Den 12 November.
137
Sedan dess har Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader
låtit än ytterligare af tillförordnade DistriktChefen Hr Kapten C.
A. Grafström verkställa ytterligare besigtning på stället och han
har under d. 21 Juli detta år till Styrelsen inberättat, att den föreslagna
totala »sänkningen skulle ej allenast medföra vinsten af en
»betydlig jordareal, utan ock göra alla nu vattensjuka fält odlingsbara»;
men att genom en mindre »sänkning blir återstoden af sjön
»ett träsk, som småningom skulle uplandas, men under tiden skad»ligt
inverka på helsotillståndet i trakten», hvarjemte Hr Kapten
lemnat flere för framgången af företaget uplysande framställningar
och förslag. Till följd häraf har Styrelsen i nyligen afgifvet underd.
generalförslag tillstyrkt företagets utförande och ställt det bland
dem, som i första rummet förtjena understöd, hvilket Styrelsen föreslagit
till 100,000 r:dr r:mt.
På de vid förra Riksdagen anförde och genom sednare åtgärder
och vunna uplysningar således förökade skäl, och då företaget mera
befrämjas genom ett för dess utförande tillräckligt lån, än genom
ett ringare bidrag utan återbetalningsskyldighet, får jag alltså
föreslå:
att R. St:r måtte i vanlig ordning anslå 200,000
r:dr b:ko såsom låneunderstöd för sjön Tåkerns uttapning
med så fördelaktiga ränteamorterings-vilkor som Statens tillgångar
medgifva, samt att låneunderstödet måtte få begagnas
räntefritt de första 5 åren.
Remitterades till StatsUtsk:t.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 12 November 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för d. 9 dennes.
Justerades prot:t för d. 31 sisth Okt.
138
Den 12 November.
Uplästes en utaf Hr Adlercreutz, Axel, inleinnad skrift
af följande innehåll:
På grund af förhållanden, som iuträdt sedan jag emottog kallelsen
att vara ledamot af LagUtsk:t, får jag härmed vördsammast
anhålla att, med bibehållande af min representationsrätt, varda från
ledamots-befattiiingen i LagUtsk:t befriad.
Efter af H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, gjord propos. å bifall
till denna anhållan, och sedan härtill svarats ja, jemte ett och annat
nej, förklarade H. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Min allt mer och mer
försvagade helsa hindrar mig från att fullgöra det förtroende, som
R. o. Ad. gifvit mig, nemi. att öfvervara talmans-öfverläggningarne.
Jag anhåller således att få afsäga mig denna befattning, dock med
bibehållande af min riksdagsmannarätt.
Till följd häraf anmodade H. Exc. R. o. Ad. att vid början
af nästa plenum välja en Ledamot i Frih. Palmstjernas ställe att
deltaga i Talmans-öfverläggningarne.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf härefter, att dels till
följd af Elektorsvalet och dels genom sedermera skedda afsägelser
13 ledigheter ibland R. o. Ad:ns Hrr Bänkman upstått, nemligen:
en i
l:a
Bänkm.Afd.
efter
en i
2: a
»
»
en i
3:e
»
»
en i
6:e
»
»
en i
10:e
»
»
en i
1 l:e
»
»
en i
13:e
»
»
en i
16:e
»
»
en i
19:e
»
två i 20:e
»
»
en i
22: a
»
»
en i
25:e
»
»
55 Gr. Cronhjelm, Lars Fredrik;
100 Gr. Stackelberg, fullm. Gr.
Taube, Fredrik Wilhelm;
17 Frih. Fleming, Axel;
245 Frih. Lagerfelt, Israel Carl
Adam;
258 Hr Svenske, fullm. Frih.
Cederström, Rudolf;
494 Hr Croneborg, fullm. Frih.
Stjernstedt, Joh. Wilh.;
1960 A. Hr Montgomery, Robert
Nils Germund;
1337 Hr Ridderbjelke, fullm. Gr.
Sparre, Johan Alexander;
1917 Hr Berg von Linde, fullm.
Hr vonTroil.SamuelGustaf;
1939 Hr Silfverstolpe, David Ludvig;
och
1975 Hr Scheffer, Per Henrik;
2074 Hr Kjerulf von Wolffen,
fullm. Hr Wästfelt, Ludvig
Benjamin; samt
2326 Hr Waern, Jonas;
Den 12 November.
139
Och anmodade H. Exc R. o. Ad:s Hrr Ledamöter uti dessa
12 Bänkm.Afdelmr att i nästk:de plenum efter, anslag sammanträda
för att utse Bänkman i de afgångnes ställe
Vidare tillkännagaf H. Exc., att till R. o. Ad. blifvit öfverlemnade
ett antal inträdeskort till KrigsvetenskapsAkademiens sammankomst
i afton för firande af dess högtidsdag, samt att de medlemmar
af Ståndet, hvilka önskade deraf sig begagna, egde att anmäla
sig hos RiddarhusFiskalen.
Uplästes och godkändes Exped.Utsk:ts förslag till R. St:rs
underd. skrifvelse ang:de Deras Maj:rs Konungens och Drottningens
kröning, samt till R. St:rs underd. CondoleanceAdress till H. M.
EnkeDrottningen Josefina; hvarefter R. o. Ad., uppå H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm:s hemställan, för sin del beslöt, att derest dessa
förslag jemväl af MedStrn gillades, de underd. skrifvelserne skulle
å R. St:rs vägnar utaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, jemte de öfrige
RiksSt:ns Hrr Talmän, efter hegardt och erhållet företräde, öfverlemnas
till H. M. Konuugen och H. M. EnkeDrottningen Josefina.
Justerades ett prot.-utdr. ronde R. o. Ad:s sistnämnde beslut.
Vid härefter skedd föredragning af nedannämnde den 9 dennes
på bordet lagde motioner, remitterades till
BankoUtskollel
Hr Ehrenhoffs, Gustaf Herman, motion om tillägg till 168 g
i BankoReglementet;
Lagutskottet
Frih. Akerhjelms, Johan Carl, motion om tillägg till 1 kap.
3 g i K. Stadgan om Skiftesverket i Riket den 4 Maj 1827;
SlalsUtskotlel
Frih. Hermelins, Carl Alfons, motion ang:de anslag af Statsmedel
till bildande af en lånefond för jordbrukets och dess binäringars
understödjande;
Bevillningsutskottet
Hr von Mentzers, Carl Fredrik, motion om införseltull å spannmål
m. m.
Sedan Hr Brakels, Mauritz, och Hr Edelsvärds, Adolf Wilhelm,
den 9 dennes mundtligen afgifne motioner numera blifvit till
samma dags prot. skriftligen aflemnade, föredrogos desamme; och
remitterades till Allm. Besv.- och Ekou.Utskit. Hr Brakels ena
140
Den 1 2 November.
motion, att R. 8t. måtte hos K. M. i underd. anhålla om aflåtande
af nådig Prop. ang:de ett nytt hofstalls upbyggande, äfvensom
den af Hr Edelsvärd väckte motionen; hvaremot Hr Brakels andra
motion om omedelbart val af B. o. Ad:s Elektorer begärdes och
lades på bordet.
Frih. Leijonhufvud. Sten: Inför RiddarhusUtsk:t har i
dag företetts en fullmakt, skrifven af en ättemän utaf adliga ätten
N:o 1,634 Hederäkjöld; men då inga underrättelser till RiddarhusDirekt.
inkommit, huruvida hufvudrnannen är död eller på annat
sätt har förlorat säte och stämma på Riddarhuset, har RiddarhusUtsk:t
ej ansett sig böra utlemna pollet på grund af denna fullmakt.
Jag får således hos R. o. Ad anmäla förhållandet, på det
att Ståndet måtte pröfva, huruvida fullmakten skall godkännas eller
icke. Uplysningsvis vill jag meddela, att man ej på åtminstone
25 år haft någon underrättelse om hufvudrnannen. Jag får således
hos Hr Gr. och Landtm, hemställa, att prop. måtte framställas till
Ståndet, huruvida den ifrågv:de fullmakten skall godkännas och således
pollet till densammas innehafvare får utlemnas.
H. Exc. Hr. Gr. o. Landtm, yttrade, att det blifvit till R.
o. Ad:s afgörande hänskjutet, huruvida polett finge utlemnas på
grund af en utaf Hr Hederskjöld, Carl Johan, för adliga ätten Hederskjöld,
N;o 1,634, utfärdad fullmakt, ehuru fullmaktsutgifvaren,
enl. genealogien, ej vore ättens hufvudman, utan närmaste ättemän.
Då nu den person, hvilken skulle innehafva hufvudmannarätten, ej
under en tid af minst 25 år låtit sig afhöra och, derest han lefde,
skulle vara nära 80 år gammal, samt Ridd. och Ad. tillförene i
likartade fall godkänt fullmakter, utgifne af närmaste ättemän, finge
H. Exc. hemställa att R. o. Ad. behagade godkänna den ifrågav;de
fullmakten och medgifva, att pollet finge till innehafvaren deraf
utlemnas.
Ropades Ja.
Grefve Cronhjelm, Axel Fredrik, upläste följ:de motion:
För omkring 1 */2 år sedan afled en Embetsman, som gjort
sig väl förtjent af Fäderneslandet.
F. d. Kommendören vid K. Flottan, LotsDirektören o. Ridd.
Anders Almlöf, afgick med döden härstädes den 22 April sisth år,
vid 65 års ålder, efter att hafva tillbringat 54 år i Statens tjenst,
deraf 45 år som Officer, efterlemnande en åldrig enka med 4 oförsörjda
barn, ett skuldbelastadt bo, samt enda medlet till sin bergning
en årlig pension från Arméens Enke- och PupillKassa, stor
187 rdr rmt.
Almlöf tillbringade sitt rastlöst verksamma lif under ständiga
sjöresor i ungdomen, sjömätningar på de flesta af Rikets kuster,
och som Chef för SjöKarteKontoret under en del af sin mannaålder,
samt de sista 22 åren af sin lefnad vid K. Lotsverket, hvarest
han beklädde Chefsplatsen, och slutade som dess högsta Chef.
Hos R. Högh St., som städse hylla förtjensten och dem, som offrat
Den 12 November.
lil
helsa, krafter och lif för fäderneslandets bästa, anhåller jag vördsamt,
det en pension af allmänna medel måtte anslås till afl. LotsDirektören
Almlöfs enka och barn, som befinna sig i knappa och
bekymmersamma ekonomiska omständigheter.
Behörige bilagor åtfölja motionen.
Hr Virgin, Christian Adolf: Jag anhåller att få förena
mig i den framställning, som blifvit gjord af Grefve Cronhjelm.
Det må dock tillåtas mig att bifoga några ord till motionen.
Kommendör Almlöfs hanh var ett af de, lyckligtvis ej så sällsynta
fall i vårt land, då nitet, kunskaperna och sträfvandet föra
fram till någon af de högre Embetsmanna-beställningarne i Staten,
huru låg den ståndpunkt än varit, hvarifrån banan utgått: Hans
far var marinsoldat. Från den låga fäderneboningen har han med
aldrig tröttadt arbetsnit småningom stigit upp till den post, der
döden fann honom. Under sådana förhållanden var det naturligt,
att hans ekonomiska ställning ej kunde vara den lyckligaste; detta
så mycket mer som Kommendör Almlöf tillhörde en Corps, der
iönevilkoren voro, mera än annorstädes, ringa och otillräckliga. —
Nu är förhållandet annorlunda; tack vare Rikets sedn. församlade
St:rs rättvisa och billighet; — men under de 25 sista åren af
Almlöfs lefnad var tillståndet i nämnde afseende bedröfligt. Den,
som nu har äran tilltala Er, M. Hrr! har mången gång utomlands
måst undvika att besvara frågan rörande beloppet af hans löneförmåner;
ty han skulle såsom Svensk hafva rodnat att nämna deu
ynkliga siffran. Efter 43 års tjenst som Officer, deraf 4 som Amiral,
utgjorde hans lön vid afskedstagande! knapt 1900 Rdr bko
netto. Kommentarier äro här öfverflödiga!
Det var naturligt att Kommendör Almlöf, med löner från en
sådan Stat, ej allenast måste arbeta sig fram under fattigdom, utan
äfven, såsom det ock visat sig, efterlemnat en, i hans ställning ej
obetydlig skuld, som tynger hans efterlemnade familj.
Detta, för hvad rörer detta speciella fall. Såsom princip tilllåter
jag mig bifoga den anmärkning, att det i min tanke är hushållning
i stort, när Staten aflönar sina embetsmän så. att de ega
en någorlunda tillräcklig bergning; samt att de kunna påräkna att
deras efterlefvande tamilj ej lemnäs i nöd och behof. — Staten kan
och bör då fordra att Embetsmannen med nit, kraft och god vilja
utförer sina åligganden.
Jag anhåller att dessa anmärkningar måtte få åtfölja motionen
till StatsUtsk:t.
Motionen jemte yttrandet remitterades till StatsUtsk:t.
H. Exc, Hr Gr. o. Landtm, anmälde, att till Riddarh.Kansliet
blifvit aflemnadt original exemplaret af R. St:rs inner, år församlade
Revisorers Berättelse om granskningen af RiksgäldsKontorets tillstånd
och förvaltning, för att till grundlagsenlig behandling befordras;
Och hemstälde H. Exc., att denna Berättelse finge till StatsUtsk:t
remitteras; hvilket bifölls.
142
Den 16 November f. m.
Till bordläggning anmäldes Bevilln.-TJtskds Mern. N:o 2, om
återlemnande af en utaf Johan Johansson från Kalmar Län inom
BondeSt. väckt motion.
Efter det H. Exc. Hr Gr. o. Landtm. anmodat R. o. Ad;s
Hrr Elektorer att före nästa plenum sammanträda, för att utse en
Ledamot i LagUskit efter Hr Adlercreutz, Axel, samt en Suppleant
i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t efter Hr Kuylenstjerna, Carl Johan
Gammal, hvilken sistnämnde, som varit Suppleant i nämnde Utsk.,
blifvit invald till Ledamot deri; åtskiljdes R. o. Ad. kl. 11 f. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 16 Nov. 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne Prot.Utdrag för d. 12 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid i går anstäldt val af en
Ledamot uti LagUtskd. efter N:o 1,386 B., Hr Adlercreutz, Axel;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd N:o 213, Frih. Armfelt,
Magnus.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid i går förrättadt val af en
Suppleant uti Allm. Besv.- o. Ekon.Utskd efter N:o 1,351, Hr
Muhl, fullm. Hr Kuylenstjerna, Carl Johan Gammal; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd Nio 848, Hr Wattrang, Nils Adolf.
II. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkannagaf, att vid den tacksägelse
och bön, som i dag kl. */2 2 e. m. kommer att i K. SlottsKapellet
förrättas med ani. af H. K. H. Hertigens af Gottland födelse,
platser för R. o. Ad:ns Hrr Ledamöter blifvit beredde.
Företogs val af Bänkman efter följande Hrr, nemi. inom
Förslå Bankmans Afdelningen:
N:o 55. Gr. Cronhjelm till Flostad, Lars Fredrik.
Andra Bänkmans Af delning en:
» 100. Gr. Stackelberg, fullm. Gr. Taube, Fredrik Wilhelm.
Den 10 No vem be r f. m. 143
Tredje UånkmansAfdelningen:
N:o 17. Frih. Fleming af Liebelitz, Axel.
Sjette Hånk mani Afdelningen:
» 245. Frih. Lagelfelt, Israel Carl Adam.
Tionde UånkmansAfdelningen:
» 258. Hr Svenske, fullm. Frih. Cederström, Rudolf.
Elfte Bänkmans Afdelningen:
» 494. Hr Croneborg, fullm. Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm.
Trettonde Bänkmans Afdelningen:
» 1,960. A. Hr Montgomerie, Robert Nils Germund.
Sextonde UånkmansAfdelningen:
» 1,337. Hr Ridderbjelke, fullm. Gr. Sparre, Johan Alexander.
Nittonde UånkmansAfdelningen:
b 1,917. Hr Berg v. Linde, fullm. Hr v. Troil, Samuel Gustaf.
Tjugonde BånkmansAfdelningen:
» 1,939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig.
b 1,975. Hr Scheffer, Pehr Adam.
Tjuguandra Bånkmans Afdelning en:
b 2,074. Hr Kjerrulf v. Wolffen, fullm. Hr Wästfelt, Ludvig B.
Tjugufemte UånkmansAfdelningen:
» 2,326. Hr Waern, Jonas;
och befunnos vid valförrättningens slut hafva blifvit till Bankmän
utsedde inom
Första BänkmansAfdelningen:
N:o 35 Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, med 3 röster.
Andra UånkmansAfdelningen:
b 104. Gr. Beckfriis, fullm. Frih. Beckfriis, Joachim Tavast,
med 3 röster.
Tredje UånkmansAfdelningen:
b 133. Gr. Snoilsky, Nils, med 3 röster.
Sjette BänkmansAfdelningen:
» 226. Frih. Gyllengranat, fullm. Hr Virgin, Christian Adolf’
med 4 röster.
Tionde BänkmansAfdelningen:
» 215. Hr Ramsay, Auders Henrik, efter lottning med N:o
184, Hr Silfversvärd, Gustaf Reinhold, hvardera med
4 röster.
144
Den 16 November f. m.
Elfie Bänkman!Afdelningen ;
N:o 515. Hr Bäfverfelt, fullm. Hr Sandels, Claes Samuel, efter
lottning med N:o 3 57, Hr Tornerfelt, fullm. Hr
Montgomery, Gustaf, hvardera med 1 röst.
Trettonde Bänkmant Afdelningen:
» 1.846 A. Hr Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar,
efter lottning med N:o 932, Hr v. Brömsen, fullm.
Hr af Donner, Gustaf Wilh., och N:o 2,082 Hr Mannerskantz,
Carl Axel, med hvardera 1 röst.
Sextonde Bänkmant Afdelningen :
» 1,500. Hr Hjelmstjerna, August, med 3 röster.
Nittonde Bänkmant Afdelningen:
» 1,920. Hr Fieandt, fullm. Hr Lode, Thorsten Wilh., med 2 röster.
Tjugonde Bänkmant Afdelningen:
» 1,956. Hr Clementcoff, fullm. Hr v. Knorring, Erik Oskar;
» 1.959. Hr v. Kraemer, Anders Robert, hvardera med 4 röster.
Tjuguandra Bänk mans Afdelningen:
» 2,092. Hr Wrangel, Erik Fredrik, efter lottning med N.o 2,090
Hr Adelberg. Anders Otto, och N:o 2,109 Hr Anckar
svärd,
W. T., hvardera med 1 röst.
Tjugufemte Bänkmans Afdelningen:
» 2,320. Hr Akerman, Fredrik, med 7 röster.
H. Exc. Hr Gr. o Landtm, anmodade Hrr Bänkman att sammanträda
för val af en Elektor efter N:o 90, Gr. Hermansson, Carl.
Härefter företog R. o. Ad. val af en Ledamot, som skulle
deltaga i Talmans-öfverläggningarne, efter Frih. Palmstjerna, Carl
Otto; och blef dertill utsedd N:o 2,317, Hr Fåhraeus, Olof Immanuel,
med 71 röster.
Efter skedd föredragning af Bevilln.Utsk:ts den 72 d:s på
Bordet lagde Mern. N:o 2, om återlemnande af en utaf Johan
Johansson från Kalmar Län inom BondeSt. väckt motion, lades
detta Mern. till handiingarne med förklarande, att R. o. Ad. ansåg
motionen böra behandlas af StatsUtsk:t.
Föredrogs Hr Brakels, Mauritz, d. 12 d:s på bordet lagde
motion om omedelbart val af R. o. Ad:s Elektorer.
Frih. Cederström, Rudolf: Den motion, Hr Brakel nyl.
väckt, har han redan vid föreg:de Riksdagar bringat å bane, ehuru
alltid
Den 16 November f. m.
U5
alltid utan dermed åsyftad framgång, hvilket jag för min del hoppas
äfven nu måtte blifva händelsen.
RiddarhusUtsk. täcktes blott taga kännedom om de öfverläggoingar,
som vid föreg, tillfällen egt rum ang. denna fråga, äfvensom
af Utsk:ls vid sista Riksdag utlåtande i ämnet, för att finna
huru de vid första påseendet mer eller mindre giltiga skäl, som till
stöd för framställningen om dylik ändring varit anförda, blifvit ut
förligen
granskade och otillräcklige befunne.
Jag torde exempelvis ej mer än behöfva påpeka den betydliga
tidsutdrägt, som detta förslag skulle medföra, ej allenast, vid första
tillsättningen, genom de många namnens upräkning och summerande,
men jemväl sedermera, då, för hvarje gång någon Elektor
funne sig föranlåten att från sin befattning afträda, R. o. Ad. skulle,
till förfång för sina egentliga föredragningsämnens handläggning,
nödgas uptaga mången plenisammankomst med anställande af nya
val. Frånsäger sig deremot nu någon Elektor Iresagde förtroende,
sker återval genom Bänkmämmen å tid, då Ståndet ej är samladt,
och således utan afbrott i dess arbeten. I afgången Bänkmans
ställe väljes, utan särdeles tidsförlust, en annan af hans Bänkmansafdel
ning.
Detta är dock blott den eria, jag medger det, mindre betydande
sidan af saken, om än äfven den ej saknar sin vigt. Men
vore verkligen förhållandet sådant, som motionären förmenar, att
nemi. Ståndets politiska opinion bättre och säkrare skulle uttryckas
genom direkta och samfällda val, då finge man visserl. icke göra
afseende hvarken på tidsutdrägt eller någon annan olägenhet af en
jemförelsevis underordnad betydelse. Jag tror likväl det nuv:de
valsättet just i detta afseende innefatta större fördelar, än som
kunde vinnas genom det af Hr Brakel föreslagna. Jag påstår, att
det sistnämnda valsättet lätteligen leder, under stormiga tider, till
mera ensidighet, under lugnare tider till spillning, — i hvilketdera
fallet alltså till ett mindre hugnesamt resultat.
Det förefaller mig nemi., som om, under dessa skiljaktiga förhållanden,
dylika vådor lätt inträffa vid upgörandet af de utaf
motionären omordade förslag till elektorslista; {hvilka förslag, i parenthes
sagdt, skulle kunna upgöras i god tid på förhand och utspridas
till de i hufvudstaden boende, då deremot under närvrde
förhållanden förslag till Bänkman aldrig kunna tipgövas långt i
förväg, ty man kan ej på förhand känna huru ledamöterna blifva
på de 25 afdelningarne fördelade, förrän anteckning skett, genom
hvilken omständighet förebygges ett obehörigt uteslutande af anländande
riddersmäns talan.) — Till elektorsval, hvarvid Ståndet,
enl. förslaget, borde samfäldt, direkte och i sin helhet välja, skulle
tilläfventyrs, under tider af skarpare partispänning, ledarne nödgas
inskränka sitt valförslag derhän, att det omfattade endast sådana
personer, som vöre för vissa politiska åsigter noga kända, emedan
man eljest äfventyrade att hos dem, som hyllade enahanda politiska
färg, icke få sin lista antagen. Nu deremot måste R. o. Ad., vid vädjandet
af Bänkmän, sträcka sig öfver hela Riddarhusets terräng;
Ståndet måste inom hvarje del af Riddarhuset, så väl bland dess
H. I. 10
146
Den 16 November f. tn.
äldsta som bland dess yngsta ätter och bland dem, som bilda
öfvergångarne mellan dessa, upsöka sina representanter. Detta
anser Hr Brakel obetingadt vara en olägenhet och ett tvång; men
jag håller före, att det torde vara ett helsosamt band, så till vida,
sora derigenom ensidighet säkrare undvikes.
Jag önskar visserl. ändå, att den sanna, den verkliga majoriteten
må kunna göra sig gällande; och detta har den vid de flesta Riksdagar
visat sig under nuv:de valordning fullkomligen kunna, och
det sker alltid, så snart den iakttager hvad som tillhörer hvarje
meningsfraktion, stor eller ringa, att iakttaga, nemi. enighet och
sammanhållning. Men om en majoritet ock bör vara, hvad nam
net
innebär öfvervägande, bör den icke derföre vara ensidig och uteslutande.
Ett korrektiv häremot kan bänkmnns-indelningen utgöra,
isynnerhet vid de successift, skeende omval, hvartill erfarenheten
visar att tillfälle sedermera plägar under Riksdagens lopp yppa sig.
Under lugna och stillsamma förhållanden anser jag en annan
våda kunna vidlåda de direkta och samfällda valen. Det är vådan
af splittring, då resultatet blifver sådant, att ingen dermed finner
sig belåten. Motionären har redan längesedan anmärkt såsom varande
i hans tanke en fördel, att, om man finge rösta på 30 personer,
hvartill förslagslistor från skiljda håll fur.nes upgjorda,
kunde enhvar från dessa »utplocka» de namn, som voro honom behaglige,
och deraf sammansätta en ny lista. Ett sådant förfarande
vore visserl. .individuelt angenämt för åtskillige bland de väljande;
men tiden vid valtillfället medgåfve ej många minuter att, bland
ett trettiotal af namn, sitta och plocka, för de många, som ej bestämt
sig förut; resultatet klefve derföre måhända ett hastverk, ett
plockgods, som ingen ville slutl. vidkännas; och likväl skulle dessa
25 valde, jemte de 5 suppleanterna, utgöra R. o. Ad:s valkorps
för hela Riksdagen, hvari ingen modifikation sedermera kunde med
visshet påräknas.
Jag har sökt visa, att det föreslagna valsättet sålunda synes
mig kunna leda stundom till ensidighet och stundom till splittring,
snarare än med någon slags säkerhet framkalla ett uttryck af Ståndets
politiska opinion. Detta Stånds talrikhet, i jemförelse med
de öfriga Ståndens, har från början föranledt den anordning, vi
ega, olik med deras valsätt. Denna talrikhet är en anledning, som
ännu alltjemt qvarstår i sin fulla kraft.
På dessa skäl, och i enlighet med hvad Höglofl. Utsk:t vid
sisth Riksdag anförde emot den då väckte motionen, hvilket uti.,
om jag ej missminner mig, utan diskussion af R. o. Ad. bifölls,
hemställer jag, att Utsk:t behagade, äfven vid denna Riksdag, finna
motionen ej förtjena afseende; och torde detta mitt yttrande få åtfölja
remissen.
Hr Brakel: De skäl, Frih. Cederström anfört emot min motion,
äro vid föreg:de riksdagar så fullkomligt vederlagda af åtskilliga
talare på detta rum, hvaribland jag särskildt ber att få
nämna Hr v. Hartmansdorff och Frih. Knut Bonde, att jag skulle
anse det vid detta tillfälle vara å min sida olämpligt, att ånyo up
-
Den 16 November f. m.
tega dem, för att ådagalägga deras ringa värde. Jag gör också
detta desto hellre, som jag förmodar, att motionen spart återkommer
från Utsk:t till R. o. Ad., då jag blir pligtig att försvara densamma,
och de deremot gjorda inkasten må derföre gälla hvad de
kunna. Jag kan dock icke undgå att fästa upmärksamheten på
en ganska besynnerlig egenhet vid detta tillfälle, nemi. att Frill.
Cederström upträder emot mitt förslag just nyss efter, sedan sjelfva
Bänkmans-inrättningen blifvit så tydligen ådagalagd. Ty. mine Hrr!
kunnen J tänka eder en större olämplighet än den, att icke mer
än 3 veckor efter Riksdagens början, då R. o. Ad. ännu är så
talrikt församlad, något sådant kan inträffa, som att, när R. o. Ad.
sammanträder för att välja nya Bänkman, icke mer än 2, 3 eller
4 personer upträda inom de särskilda bänkmans-afdelningarne såsom
väljande. Detta vid Riksdagens början; jag vill omtala ett
exempel, huru det går till vid dess slut! Jag minns nemi. särskildt,
att en gång. då bänkmansval skulle ega rum, framträdde en
enda person och röstade; när sedeln öpnades, befanns just denna
persons namn på densamma. Man frågade honom då, huru han
kunde rösta på sig sjelf, och derpå svarade han: »Jag är ensam i
min bänkmans-afdelning och har dessutom mesta förtroendet för
mig sjelf».
Jag anhåller om remiss å min motion.
Efter det öfverläggningen härmed ansetts fulländad, hemstälde
Hr Gr. o. Landtm., att motionen jemte yttranderne finge remitteras
till Riddarh,Utsk:t.
Ropades ja, hvarefter anmälde sig och yttrade
Hr Brakel; Det ämne, som Riddarh.Utsk. kommer att handlägga,
är så fullständigt utredt vid förra Riksdagen, att jag anser,
det Utskit behöfver en ganska kort tid, för att inkomma med
utlåt, i frågan. Det torde också vara en grannlagenhet mot R. o.
Ad., att nu, då Ståndet är tå talrikt församladt, lemna det tillfälle
att besluta, huru valen skola ske. På grund häraf anhåller
jag vördsamt, att Riddarh.Utsk. måtte förständigas att inkomma
med utlåt, i ämnet inom tre veckors tid.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., i anledn. häraf, framställt
propos. å bifall till Hr Brakels nu väekte förslag, samt denna
propos. blifvit med blandade Ja och Nej besvarad, gjordes propos.
å förslagets afslående, och besvarades jemväl med många Ja och
Nej i blandning, hvarefter och sedan förnyad propos. å afslag blifvit
framställd och besvarad med starka Ja och Nej, H. Exc. förklarade
sig nu hafva funnit Ja öfvervägande.
Hr Brakel begärde votering.
Uplästes och godkändes följande votens-propos.;
Den som vill, att Hr Brakels nu väckte förslag, att Riddarh.-  Utsk:t måtte föreläggas, att inom 3 veckor inkomma med Utlåt.
148
Den lfi November f. m.
öfver Hr Brakels motion om omedelbart val af B. o. Adis Elektotorer,
skall af K. o. Ad. afslås, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. ofvannämnde Hr Brakels förslag om
sådant föreläggande för Riddarh.Utsk:t.
Vid voteringens slut befunnos rosterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 37.
Nej — 61.
Hr Brakel: Orsaken, hvarföre jag begärt, att Riddarb.Utsk.
skall inom viss tid inkomma med det ifrågav:de Utlåt:t, ar icke
något misstroende mot Utsk:ts nuv:de ledamöter, att de icke skola
handlägga ärendet så fort. som möjligt, utan allenast erfarenheten
från en föreg:de Riksdag, då Utsk:t behandlade frågan under 6 å 7
månaders tid.
H. Exc. Hr Gr. o. Laudtm. tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättning af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Adlersparre, Carl August: Jag anser mig pligtskyldigast
böra på förhand underrätta Eder, mine Hrr! att de 2
motioner, jag nu går att upläsa, stå till hvarandra i det närmaste
sammanhang och måste således gemensamt skärskådas och bedömas,
samt att det endast är iakttagelsen af en formföreskrift, som föranleda
att dessa motioner ej blifvit innefattade uti en och samma ram.
Härefter upläste Gr. Adlersparre 2.-ne motioner af följande
innehåll:
1 :o.
Öfverallt i landet, der jag uppehållit mig, har jag inom alla
klasser hört den åsigten bestämdt uttala sig om våra biskopsembeten,
att de utgöra en onödig statslyx, hvilken landet, ju förr dess
heldre, borde blifva qvitt, såsom alltför kostsam för ett fattigt folk.
Då jag fullkomligt delar denna åsigt, har jag ansett det tillhöra
min pligt som representant, att, i min ringa mån, söka medverka
dertill, att åtminstone en väsendtligare del af de löneförmåner, som
åtfölja dessa embeten, varder på ett förnuftsenligare sätt använd,
utan att dervid beröfva presterskapet det ringaste af dess inkomster.
Då indragning af bemälte embeten varit på tal under våra
Riksdagar, har den invändning tillbakakastat frågan samt fråntagit
henne allt hopp om framgång, nemi. »att hon stöde i uppenbar
Strid med föreskrifterna i 13 och 29 §§ R.O., der det i den ena
heter: »Jemte Erkebiskopen, Biskoparne och Pastor Primarius i
Stockholm, hvilka af Konungen till Riksdagen kallas» etc., och i
den andra: »Till Erkebiskop och Biskopar, med hvilkas val förhålles»,
o. s. v.
Jag erkänner, att denna invändning varit fullt befogad, och
ämnar ej, som föreg:de motionärer, påyrka hela den biskopliga in
-
Den 16 November f. m.
14»
stitutionens borttagande, dels emedan jag ej vill komma i kollision
med våra grundlagar, dela emedan jag vet, att alla så radikala försök
bidraga att förstärka och uprätthålla hvad som förr eller sednare
måste falla, om man blott går varliga fram och så småningom
plockar en sten då och då ur den lutande, redan af allmänna tänkesättet
utdömda bygnaden. Jag åtnöjer mig således med att vördsamt
föreslå:
att i mån, som biskopsembetena i stiften inom Riket,
med undantag af Hernösand, Upsala och Lund, blifva
lediga, R. St:r måtte besluta, att alla öfriga biskopsembeten
indragas.
Genom ett sådant förfogande och beslut ar grundlagens stadgande
i afs:de på erforderligt antal biskopar respekteradt, samt norra,
medlersta och södra Sverige till själavårdens öfverinseende hugnadt
med särskilda biskopsembeten, af hvilka det i Upsala fortfarande
skulle blifva säte för Svea Rikes Erkebiskop.
Jag anhåller, att denna min motion kommuniceras resp. MedStm,
samt remitteras till vederbörligt Utsk.
2:o.
Det finns uti vårt land ett embete, det vigtigaste och måhända
ansvarsfullaste af dem alla, hvars medlemmar fått på sin lott
att bibringa samhället den nödvändigaste af all kunskap, nemi. den
religiösa, samt vidare erhållit det ej mindre hedrande updraget att
predika frid på jorden. Det skulle med all billighet kunna tyckas,
som representanterne af ett så mödosamt och storartadt kall, och
sedan deras krafter blifvit utnötta i Statens tjenst, borde, om ej
företrädesvis, dock med samma rätt, som andra tjenstemän, kunna
emotse en någorlunda tryggad och lugn ålderdom. Ty värr är icke
så fallet. Presten är nära nog den enda Statens tjensteman, som
hela lifvet igenom måste träla, äfveu sedan han af år blifvit urståndsatt
att fullgöra sitt maktpåliggande värf. Huru åter det
sednare menligt inverkar på ställningen inom det honom aulörtrodda
fögderiet, det, mine Hrr! veta vi en och hvar.
Ar det nyttigt och behöfligt, att ålderstigne prester pensioneras,
är en fråga, som framkallat följande svar. Yi skulle blifva
vidlyftigare, om icke inom andra embetsmanna-korpser, än den presterliga,
den åsigten hade gjort sig gällande såsom elt axiom, att,
då embetsmannen upuått en viss ålder, han skulle ega rätt, att i
ostördt lugn tillbringa sina återstående dagar, underhållen af Staten.
Nu skall vid jemförelsen ett jakande svar lätteligen framgå. Eller
om det anses nyttigt och behöfligt, att en Kamrer eller Arkivarie
på ålderdomen befrias ifrån en tjenstebefattning, som genom mångårig
vana betydligt underlättas och ofta öfvergått till en mekanisk
färdighet, kan man väl med någon billighet påstå, att en prestman
på ålderdomen skall fortfara med ett embete, som kanske mer än
något annat fordrar ett oafbrutet fortfarande af icke blott själens,
utan äfven kroppens alla krafter. Då det anses nödvändigt, att en
åldrig embetsman, som befrias ifrån arbetet, t. ex. att inregistrera
handlingar, och i ett embetsverks diarium göra, dag ut och dag
in, likartade anteckningar, bör det då anses obilligt, om äfven en
Hen 16 November f. m.
gammal prest skulle befrias ifrån sitt mångartade och ansträngande
arbete? Bör det ieke fastmer anses obilligt och grymt att fordra,
att den gamle presten skall t. ex. förrätta gudstjenst i oeldad kyrka
under vintertid, då den andre ålderstigne embetsmannen knappast
vågar sig dit, eller att fordra, att han skall på embetsresor utsätta
sin al ålder vacklande helsa för ihållande mödors och en svår väderleks
alla olägenheter? Vore det endast den gamle mannen
sjelf, som lede af denna brist i kyrkans författning, så vore väl
derom föga att säga, emedan den enskildes fördel dock alltid bör
vika för det allmännas. Men med någon eftertanke bör hvar och
en kunna inse den olägenhet, som drabbar församlingen i hennes
helhet deraf, att hennes tjenare längre än de förmå, qvarhållas i
ntöfningen af sitt ansvarsfulla embete. Invändes: att dessa olägenheter
afhjelpas sålunda, att genom vice pastorer och i allmänhet
biträden en gammal prestman befrias ifrån det mest betungande af
sitt arbete. Vi vilja här endast i förbigående anmärka det allom
bekanta förhållandet, att i hela den Svenska kyrkan på de sednare
åren upkommit en kännbar brist på yngre män, hvadan behöfliga
biträden till de ålderstignes understöd knappast kunna erhållas.
Antagom, att de erhållas — men huru länge qvarstanna dessa?
Vanligast ombytas de ouphörligen. Det ligger i sakens natur, att
de icke längre, än nödvändigt är, nöja sig med den allför knappa
aflöning, som kan erhållas, utan söka bättre och ordinarie anställningar.
så fort tillfälle erbjudes. Att församlingens själavård under
ett dylikt interregnum ieke ordentligt kan uprätthållas, torde icke
möta någon motsägelse. Slutligen må en annan omständighet ej
med tystnad förbigås. Genom detta de äldre presternes qvarblifvande
vid deras embeten längre, än deras krafter räcka till att
sköta dem, både behöfves ett större antal af medhjelpare och fördröjes
desses befordran. Vi tro oss härmed hafva ådagalagt, att,
om ålderstigne prester pensioneras, vinna ej blott presterne derpå,
utan, hvad bättre är, vinner äfven det allmänna.
Pensionernes storlek är en annan fråga. Förslagsvis tager
jag mig friheten föreslå, att, om en komminister erhöll 1000, en
pastor i 3rdje klassens pastorat 2000, en i andra 3000, en i första
4000, samt en biskop 5000 rdr rmt, så kunde billiga anspråk
anses vara upfyllda och lönen icke träda i alltför stort missförhållande
till pensionen, med undantag af de fall, då den förra af en
eller annan orsak växt till ett belopp, som tarfvar nedsättning,
såsom fallet är med biskopslönerna.
Med föranledande af hvad sålunda är anfördt, synes det vara
obestridligt och önskvärdt, att prestman, vid alltför långt framskriden
ålder, hugnas med pensioner, för att i ostördt lugn få njuta
ålderdomens hvila från arbetet och mödorna. Uti den nyss uplästa
motionen ang:de biskopsembetenas indragning, med de undantag,
som af omständigheterna betingas, har jag sökt bereda utvägar till
en pensionsfond, utan att StatsVerkets strängt medtagna tillgångar
för detta syftemål i ringaste mån behöfva anlitas. Ty utan äfventyr
att röna motsägelse, dristar jag mig påstå: att den af mig
Den 16 November f. m
151
anvisade tillgång skall befinnas fullt tillräcklig för ofvanantydda
ändamål. På dessa grunder vågar jag alltså vördsamt föreslå,
att af de tillgångar, som genom de af mig föreslagne
biskopsembetens indragning blifva disponibla, må bildas
en fond till erforderlig summa för pensionering af prestman
vid fyllda 65 eller, om det må anses för mycket
hegardt, vid fyllda 70 år, enligt de grunder, som för
Statens embets- ooh tjenstemän i öfrigt Kro gällande.
Jag anhåller, att denna min motion kommuniceras de resp.
MedSt:n samt remitteras till vederbörligt Utsk.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Frill, von Knorring, Axel Wilhelm, väckte en så lydande
motion:
Det tillfälle, som K. M:s vishet och R. St:rs uplysta beredvillighet
gemensamt ädelmodigt sökt bereda dem, som egnat sin
ungdoms och manna ålders verksamhet åt krigarebanan, att, när
krafter och rörlighet blifva i aftagande och lifvets afton nalkas,
kunna draga sig tillbaka, betryggade åtminstone mot de oundgängligaste
behofven, måtte ofelbart uti icke oväsendtlig mån bidraga
till arméens tjenstbarhet, hvilken åter utgör ett hufvudvilkor för
fosterjordens försvar. Men både billighet och förutseende bjuder,
att man i detta afs-.de låter alla, som tagit afsked, njuta lika rätt,
i förhållande naturligtvis till innehafde grader. Om sednare ur
tjenst afgående gynnas med förmåner, hvaraf de, som förut tagit
afsked, ej komma i åtnjutande, innefattar ju sådant en bevekelsegrund
för militärer i allmänhet, att öfveranstränga sin förmåga,
för att i det längsta kunna stadna qvar i tjenst, i förväntan eller
förhoppning, att kanske någon ytterligare förmån kunde tillfalla
dem vid någon ny reglering af pension§staten, om hvilken de skulle
gå miste, så vida de redan derförinnan tagit afsked. Ett prejudikat
i denna syftning måste utan tvifvel motverka det af Statsmakterna
omtänksamt afsedda ändamålet. Och likväl är ett dylikt just
nu för handen. Genom K. M:s Nåd. Bref d. 9 Febr. 1858, rörande
fördelningen af det årliga Kreditiv af 150,000 rdr rmt, som
R. sednast församl. St:r beviljat, att i mån af behof utbetalas och
användas till betäckande af den skillnad, sorn för arméens Pensionskassa
under åren 1858, 1859 och 1860 kan upstå genom en
ny pensioneringens tillämpning, stadgas i Osta punkten: »att pensionerna
icke må tilldelas andra, än framdeles afgående pensionsberättigade».
Det torde knappt behöfva anmärkas, hvilket kännbart och
smärtsamt intryck denna stjuffaderliga skillnad mellan söner af ett
kärt fosterland, som tjenat det med samma nit och samma mödor,
måste åstadkomma på de pensionsinnehafvare, hvilka gått ur tjenst,
innan den nu ifrågav:de pensionsregleringen vidtogs. Flertalet af
desse är, ur billighetens synpunkt, t. o. m. mera berättigade till
förbättring i sina vilkor, än de, som hädanefter taga afsked: —
derföre, att större eller mindre del af deras tjenstetid inträffat un
-
Ben 16 November f. m.
der en period, då lönerna voro vida knappare och otillräckligarev
och de således nödgades draga sig frana med långt större svårigheter,
än nu oell i den sednast förflutna tiden varit fallet; och
derföre äfven, att bland dem finnas militärer, som haft fälttågs
strapager att uthärda. Lyckligtvis kunna billighet och rättvisa i
förev:de ämne tillfredsställa», utan att det vid förra Riksdagen, för
ifrågavide ändamål, anvisade anslag.sbelopp behöfver förhöjas.
För närvide, d.. v. s. intill sisth September månads slut, utgöra
52,605 rdr rint det belopp, sorn erfordrats till fyllnadspensioner
för dertill, enl. IC. Brefvet d. 9 Febr. 1858, berättigade
delegare i alla tolf klasserna af arméens Pensions-kassa. med tillägg
af Gottlands-staten. Af anslaget från sistförflutna Riksdagen,
150,000 rdr hvarje år, har för 1858 åtgått blott 12,675 rdr 44 öre,
och således reserverats 137,324 rdr 56 öre. För år 1859 kommer
att åtgå omkr. 45,000 rdr, hvarigenom vid pass 105,000 rdr
blifva af årets anslag reserverade. Om af det för nästa år, enligt
förslagsvis gjord beräkning, efter enahanda tillkomst sorn för sistförflutna
året, skulle åtgå högst 72,000 rdr, blifver den reserverade
samman för samma år 78,000 rdr. Totalbeloppet af besparingarne
för innevide statsreglerings-period, eller för åren 1858, 1859 och
1860, upgå således, enl. denna beräkning, till 320,324 rdr 56 öre.
En uprättad tabell öfver de arméens pensionskassas pensionärer,
hvilka före 1858 erhållit afsked, men varit till åtnjutande af fyllnadspensioner
berättigade, enl. K. Brefvet d. 9 Febr. nämnde år,
om de efter denna tidpunkt gått ur tjenst, utvisar, att till fyllnadspensioner
åt dem skulle erfordras
för år 1861 .... 154,000 rdr.
„ ,,1862
139,000 „
,, „ 1863
125,000 ,.
Summa 418,000 rdr.
Då härtill användes ofvannämnde reserverade behållning 320,000
rdr, skulle, i rundt (al, 98,000 rdr utgöra det belopp, som derutöfver
erfordrades för nästa sfatsreglerings-period, till fyllnadspensioner
för de pensionärer, som tagit afsked före 1858.
Om således R. Stir, med behjertande af förenämnde förhållanden,
för nu kommande statsreglerings-period, anslå enahanda belopp,
som vid förra Riksdagen för ändamålet beviljades, lemnar
detsamma, efter anställda beräkningar, icke allenast full tillgång till
betäckande af förenämnde 98,000 rdr, utan äfven till fyllnadsbebeloppen
för de under tiden afskedstagande.
Uplysningsvis må tilläggas, i alside på de sannolikhets-beräkningar,
som här blifvit lagda till grund för antagandet af pensionärernas
successiva afgång, att af dem, hvilka före 1858 gått ur
tjenst, äro 11 öfver 85 år gamla, 24 öfver 80, 62 öfver 75, 172
öfver 70, 324 öfver 65 oeh 489 öfver 60.
I följd af hvad jag sålunda haft äran anföra, föreslår jag
vördsamt
att R. Högloft. Stir måtte, med bifall till ifrågavide
anslags utgående till enahanda belopp, som tinder innevide
statsreglering, uttrycka den underd. önskan, att
Den 16 No yern ber f. m.
fyllnadspensionerna skola tillgodonjutas af alla arméens
pensionärer, hvilka tagit afsked före 1858, och ifrån
18:de åldersåret tjenat Staten 30 år.
Hr Nordenfelt, Enar: Då ingen begärt den nu väckta
motionen på bordet, och den således sannolikt kommer att remitteras,
har jag icke velat låta den gå förbi, utan att tillägga några
tillstyrkande ord dertill. I första rummet får jag då tacka motionären
för det sätt, på hvilket lian framställt sin motion; den utredning
lian deri gjort, har lör mig varit af mycken intresse, då
den visar möjligheten af en sak, sorn, enl. min öfvertygelse, är både
rättvis och billig. Det förvånade mig vid sista Riksdagen, att resultatet
af denna fråga kunde blifva sådant det biet. Så långt
mitt minne sträcker sig, har det nemi. förut varit vanligt, att då
någon ny pensionsstat upgjorts inom arméens pensionskassa, har den
i lika mån gällt dem, som varit afskedade, som dem, hvilka efter
den nya regleringen komma att taga afsked, och detta utan att
kassan hade några särskilda anslag af statsmedel. Då det emellertid
nu, till följd af Statens mellankomst, blifvit en möjlighet att.
erhålla förhöjd pension, synes det väl vara billigt, att icke de, som
långt för detta tagit afsked, blifva lott lösa. Ty i allmänhet hafva
de, som erhållit afsked före 1858, större meriter än de, som efter
denna tid lemnnt tjensten; många bland de förra hafva nemi. deltagit
i fäderneslandets krig och slitit verkligt ondt i tjensten,
hvaremot de sednare icke haft tillfälle att göra egentlig krigstjenst.
Då dessutom motivet för förra Riksdagens beslut, att höja pensionerna,
var den dyra tiden och svårigheten att draga sig fram med
de små understöd, som dittills lemnats, hemställer jag, om icke
detta motiv var än mera gällande för de äldre; ty i samma mån
som förmågan att sköta sig sjelf, eller att förvärfva sig något på
annat sätt aftagit, i samma mån måste ock behofvet af understöd
blifva större. Det är ju alldeles klart, att de 86- och 70-åriga
måste vara i större behof af hjelp än de, som äro i sin fulla vigor
och vid 60 års ålder lemna tjensten. Upoffringen i afs:de å
penningar är också icke särdeles stor, ty om få år härefter är deras
antal, som åtnjuta fyllnadspension, lika stort, som det skulle varit
nu, i fall de förut afskedstagne undfått enahanda förmån, emedan
i samma mån, som dessa dö undan, andra inträda i deras ställe
och erhålla den förhöjda pensionen. Antalet pensioner måste alltid
förr eller sednare upgå till ett nonnalbelopp. Jag anser derföre,
för min del, att det skulle vara hårdt och obilligt, ja t. o. m.
orättvist, att icke tilldela de förut afskedade samma förmån, som
de sednare. Jag ber härvid, att få fästa upmärksamheten på, att
utgången af denna fråga icke kommer att inverka på min ställning.
Under önskan slutligen, att StatsUtsk:t måtte finna anledn.
tillstyrka motionen, anhåller jag, att detta mitt yttrande måtte få
åtfölja remissen.
Motionen jemte yttrandet remitterades till StatsUtsk:t.
Ifi4
Den 16 November f. m.
Frih. von Schwerin, Carl Ju 1 ius, upläste följande motion :
Det torde ej kunna förnekas att Sverige under det sednare
tiotalet af år vunnit en ofantlig utveckling i de flesta näringsgrenar.
Industriens produkter hafva mångfaldigats och åkerbruket,
som förr knappt förmådde lemna den för landet nödiga spanmålen,
har nu förkofrats till den grad, att betydliga qvantiteter deraf utföras,
i medeltal minst en million tunnor om året.
Men hvar och en sak har sin skuggsida och efter produktionens
hastiga utveckling hafva näringsidkarne sjelfve lidit en allt mer och
mer tilltagande svårighet att anskaffa förlager och fullgöra liqvider,
med ett ord, en kännbar penningebrist har upkoramit.
Denna vore i sig sjelf ej farlig och och kunde lätt förklaras,
ty ökad rörelse och produktion fordra nära nog i samma förhållande
ökade rörelsemedel. Men i jemnbredd med denna penningebrist
har upstått en annan tilldragelse, nemligen sil frets envisa utvandring
från Riksbanken.
Man har velat tyda denna omständighet såsom upkommen
genom öfverdådiga spekulationer, genom införskrifning af utländska
lyxartiklar, särdeles upmuntrad af en hastig öfvergång till ett liberalare
tullsystem och deraf följande underbalans i bandel med Utlänningen.
Detta kan väl till en del vara förhållandet, men egentliga orsakerna
torde finnas dels i arten och beskaffenheten af våra penningeanstalter,
Riksbankens med Filial- och Privatbankernas nuvarande
organisation, dels å det sätt, hvarpå penningerörelsen bedrifves,
samt uti kreditlagarnes beskaffenhet.
Riksbanken, hvars säkerhet i afseende på slutliga tillgångar,
af ingen kan betviflas, har först felet att genom sin rörelse uteslutande
befordra användandet af kreditsedlar och således förhindra
omloppet af klingande mynt, som är den egentliga värdemätaren.
När transaktionerna uteslutande ske med kreditsedlar, anses till slut
klingande mynt obehöfligt. Intet intresse upstår att sådant anskaffa
och silfvermyntet, som således ej behöfves till rörelsen inom
landet, utföres derföre till sådana platser, der trafiken ovilkorligen
fordrar dess användande. Se der ett af de allmännare skälen hvarföre
pappersmynt undantränger det verkliga myntet.
I handelsverlden begagnas i allmänhet guld och silfver sora
betalningsmedel. Då här i Sverige uteslutande användes pappersmynt,
upstår ett inveckladt förhållande, nemi.: kreditsedlar förden
inländska, samt guld och silfver för den utländska handeln. Det
ena rörelsemedlet beror af bankerne och snällpressarne, det andra
åter kan icke nyckfullt åstadkommas.
Genom dessa olika medel inom de båda handelsområdena komma
ofta in- och utrikeshandeln i inbördes origtigt förhållande.
Vinst på produktionen och inrikes handeln uplifvar den utländska,
som väl bekant är. Men den sednares tillfälliga underbalans
kan ej betalas med rörelsemedlet för den förra, ty utlänningen
tager ej i liqvid kreditsedlar, endast metallisk valuta. Begagnades
förnämligast denna såsom värdemätare, så skulle betalningar till utlänningen
endast hafva till följd en och direkte minskning i rörelse
-
I>«H 16 November f. m.
medlet., i stället att nu, hvarje specieriksdaler, som tagea ur banken,
först medför en proportionerlig indragning af riksbankens sedlar,
samt sedermera en motsvarande i privatbankernas sedelstock. Hela
indragningen blir således slutligen mer än dubbelt så stor som den
ursprungliga minskningen.
Användandet af klingande mynt skulle dessutom hafva många
direkta fördelar. I andra länder är det en gifven erfarenhet, att
då öfverspekulation förefinnes oell derigenom en kris hotar, densamma
ofta kan förekommas eller göras mindre skadlig genom de stora bankernas
inflytande. De nemi. minska sin rörelse så viii i afseende å
depositionslån som diskonteringar, hvarigenom osäkra affärer försvåras.
Här i Sverige har Riksbanken alls intet inflytande i denna
väg; ty om den skulle försöka att genom minskade belåningar, högre
ränta o. s. v. hämma affärerna, vore denna åtgärd alldeles förgäfves,
emedan, vid sidan af Riksbanken, stå Privatbankerne, som mata
spekulationen med pappersmynt till det högsta belopp cirkulationen
möjligen kan sluka. Vore klingande mynt rörelsemedlet och de
öfriga bankerne äfven hade skyldighet att dermed inlösa sina sedlar,
så kunde sådana pappersutsläppningar icke ske, och i det fallet skulle
handeln rätta sig efter tillgången på det verkliga ravntet.
Riksbankens säkerhet vore mycket större, om den betydligare
delen af rörelsemedlet utgjordes af guld och silfver och icke af sedlar.
Den kunde då lättare vid påkänningar anskaffa behöflig metallisk
valuta för att uprätthålla siria sedlars värde. Den hade då medel
helt nära att genom sin räntevinst, om så behöfligt syntes, förstärka
sin ställning. Nu deremot, då hufvudsakligast papper finnes i rörelsen,
är Bankens räntevinst också endast papper, hvilket endast då kan begagnas
till anskaffande af silfver, när på platsen finnes tillgång å vexlar,
hvilket åter skulle bevisa att den utländska handeln gått till faveur, en
omständighet, som just försvåras genom användandet af pappersmynt.
Riksbankens organisation synes behöfva i grunden förändras.
Såsom allmän regel i bankväsendet bör antagas, att bankerna skola
vara grundade på lätt realiserbara valutor. Hos oss är Riksbankens
säkerhet otvifvelaktig, men baserad på sådana tillgångar, hvilka i farans
stund äro föga användbara.
Främmande bank-inrättningar känna egentligen blott tvänne
sätt för sin verksamhet, nemi. att lenina lån emot deposition, eller
s. k. lombard-affärer och att diskontera vexlar. Såsom säkerheter
för den lörra rörelsen antagas i allmänhet endast reela valutor, såsom
publika papper, aktier, alldeles erkända, på tid ställda fordringar,
hypotheker, o. s. v. Här i Sverige befattar sig banken med
alla möjliga, icke bankmessiga transaktioner, hvaribland särskildt
må nämnas belåning af fastigheter. Såsom säkerhet för lombardrörelsen
här i landet begagnas hufvudsakligen skuldsedlar med borgen,
hvaraf dessutom de flesta äro fingerade och således äro s. k.
accomodationspapper. En allmän finansregel utomlands är, att så
fort personer använda dylika papper, krediten genast för dem afstänges.
Så snart dylika papper synas i rörelsen, anses det såsom ett
ojäfaktigt bevis att lånerörelsen och spekulationen öfverstigit behöriga
gränsor. Här i Sverige har rörelsen nästan alltid bedrifvits
158
Den 16 November f. m.
med dylika medel, och är detta ett af de största felen i vårt kreditsystem,
då härigenom kommit i bruk de mest förderfliga af alla
penningetransaktioner, nemi. sådane, som baseras på skuldsedlar med
borgen. För lån emot deposition borde såsom säkerhet antagas endast
sådane valutor, som kunna lätt realiseras eller ögonblickligen
indrifvas.
Bankernas andra rörelse, -nemi. diskontering af vexlar, förekommer
minst i Sverige, af den orsak att sådana papper ej höra till
handels-coutumen inom vårt land. För några år sedan trodde man
sig hafva befordrat rörelse med vexlar genom att utfärda en s. k.
vexellag. Man trodde sig genom ett simpelt reglementerande kunna
komma till målet, utan att göra sig reda för det sätt, hvarpå vexlar
upstå.
Penningen har egentligen trenne användanden, nemi. till förlager,
liqvider, der sådana icke ske genom vexlar, och såsom medel
för den dagliga förbrukningen. Hos oss sker den dagliga rörelsen
och förbrukningen mest på kredit; hvarigenom de s. k. bodskulderna
upkomma. I dessa ligger just förnämsta hindret för användandet
af vexlar; då i andra länder vexlarna upkomma derigenom att
grossören säljer sina varor till detaljisten emot kontanter eller emot
vexlar, accepterade till de tider, penningarne anses behöfliga eller
disponibla, så kan i Sverige ett sådant förhållande omöjligen upstå,
då detaljisten borgar ut sina varor och kan ofta på åratal icke
få valuta derför. Oviss om tiden för bekommandet af sin betalning,
är det således för honom omöjligt att till bestämda förfallotider
acceptera vexlar. Detta är orsaken att sådana papper ej kunna upkomma
och dessutom till en fortsatt utborgning af varor från grossören
eller fabrikanten, hvilket system torde hafva sin tillämpning i följd
deraf äfven på dessas affärer.
Der vexlar finnas, begagnas dessa egentligen till liqvider. Derigenom
blir en stor del penningar öfrig till förlager, hvilket åter har
inflytande på räntans fällande, på företags-andans stegrande, på industriens
utveckling, med ett ord, på allmänna välståndet.
Transaktionernas beskaffenhet står uti innerlig förbindelse med
kredit-lagstiftningen. Köpmännens rättighet att besvärja och bokföra
skulder och deras deraf som följd varande förmenta fördel att
på längre tid utborga varor, är ej allenast en stor olycka, utan äfven
ett af de förnämsta hindren att i vårt land införa en ordnad penningerörelse.
Lättheten att göra bodskulder är en lockmat för lättsinnigheten
att förbruka äfven ögonblickets tillgångar och att, så
till sågandes, diskontera framtiden. Det är ett bestämdt hinder
för upkommandet af en sparsamhetsanda, ty hvartill tjenar sparsamhet
då ögonblickets nycker kunna tillfredsställas på kredit? Utan
sparsamhet kunna omöjligen kapitaler upstå, och utan sådana inom
landet, måste de nödvändigt sökas utom detsamma. Detta bodskuldsystem,
i förening med den förderfliga belåningen af accomodationspapper,
hvarigenom på sitt sätt lättsinnighet och vingleri
drifves i kompani, är roten och uphofvet till den eviga penningbrist,
till de eviga svårigheter vid liqvider och till det ständiga
beroende af utlänningen, hvilket är nästan normaltillståndet i vårt
Den 16 November f. m.
167
fädernesland och som nu för ögonblicket tyckes hota hela landet,
dess handel, industri och alla näringsgrenar med total undergång.
Vidare är det ett fel hos vår Riksbank, att den tillhör endast
och allenast Riksens St:r. Det är i allmänhet ej rätt att vara
part och domare i egen sak, och i denna ställning befinna sig nu
Riksens St:r i afseende på Banken. Vådan deraf behöfver ingen
särskild bevisning, den har tillräckligt visat sig vid föregående
realisationer och dithörande andra dylika finansoperationer.
Bankens styrelsesätt genom fullm. från alla fyra RiksStm är
i hög grad otjenlig. Om en sådan Direktion också skulle hafva
tillräcklig insigt, kan den likväl omöjligt hafva den enhet och kraft,
som behöfves till ett sådant penningverks styrelse. Helt annat
vore om äfven enskilda aktieegare, i likhet med lörhållandet i de
flesta främmande Statsbanker, uptoges i Svenska Riksbanken. Aktieegare,
hvilka naturligtvis ej kunde bindas att inom vissa samhällskathegorier
taga Direktörer, skulle troligen upsöka passande personer,
att sköta Bankens affärer. Genom uptagandet af enskilda
aktieegare i Banken, skulle Ständernas godtyckliga makt öfver densamma
uphöra; och den kunde då ställas, likt alla andra penningeinrättningar,
under allmän lag, — hvilken åtgärd troligen skulle
stegra dess kredit så inom- som utomlands.
Det torde numera inses huru vådligt för Bankens rörelse och
bestånd det är, att, vid sidan af densamma, upkommit andra Banker
med sedelutgifningsrätt. Då dessa Banker icke äro skyldiga
att med klingande mynt utan med Riksbankens sedlar inlösa sina
egna assignationer, äro ju dessa blott myntrepresentativets representativ.
Oaktadt all den säkerhet, som dessa Bankers organisation
erbjuder, och som gör omöjligt att icke till slut och i alla möjliga
händelser deras sedlar till sitt fulla belopp blifva inlösta, är det
likväl klart, att dessa ej äro ett verkligt mynt och att de sålunda
bidraga att uttränga detta ur landet.
Förut har omnämnts det inflytande silfvervalutans minskning
i Riksbanken har på indragning af Privatbankssedlarne. En förökning
i silfvertillgången verkar i omvändt förhållande. Den föranleder,
för att använda en algebraisk term, en dermed i qvadratiskt,
förhållande stående ny sedelemission med deraf följande öfverspekulation,
ökad förbrukning och onaturlig utveckling af handeln, samt,
i följe deraf, åter underbalans i vår handel med utländningen m. m. j
således åter uttagning af silfver, strypning m. m., allt skiftesvis.
Vinst och fördelaktiga förhållanden föranleda således, genom
Privatbankernas mellankomst, åter dåliga konjunkturer. I dåliga
tider kunna de således icke hjelpa, i goda tider bidraga de att
stjelpa, förmedelst missförhållanden, som de då förbereda.
Derföre vore det bättre att dessa penninginrättningar ombildades
eller allrahelst att de blefvo indragna och att i st. Riksbanken
uptoge enskilda aktieegare, deribland just desse Bankers nuv:de
delegare kunde ingå.
Denna Bankens ombildning är ett så riksvigtigt ärende och
så af ögonblickets behof påkalladt, att skäl vore, det den försigginge
så fort som möjligt, och för den händelse att våra
158 Dea 16 November f. m.
Filial- och Privatbankers oktrojer deremot lägga ett hinder i vägen,
dem måtte erbjudas, i ersättning för deras nuv:de privilegier, förmånsrätt
till ett visst antal aktier i den sålunda omorganiserade
Riksbanken.
I stöd af ofvanstående vågar jag föreslå:
1:0, att till vinnande af reel valuta eller klingande mynts införande
i rörelsen, alla småsedlar indragas intill beloppet af Tio
r:dr r:mt, så att sedlar å detta belopp blifva de minsta i rörelsen;
2:0, att utländska myntsorter, förnämligast från de nationer,
med hvilka vi stå i närmare handelsberöring, erhålla laglig omloppsrätt
i Sverige och mottagas i Statens kassor till pari eller så
högt, som realisationens säkerhet medgifver;
3:o, att Riksbankens organisation ändras sålunda: att aktier
i densamma till ett belopp, motsvarande Bankens närv:de kapital,
uplåtas åt allmänheten, och att den således förändrade Banken
kommer till hälften att egas af aktieinnehafvare och till hälften af
R. St:r;
4:o, att, under fullmäktiges kontroll, Banken förvaltas af en
Direktion, till hälften tillsatt af Riksens St:r direkte, eller ock af
deras fullmäktige, samt till hälften af aktieinnehafvarne; och att
Ordförande i denna Direktion tillsättes af Regeringen;
5:o, att åt närv:de Privat- och FilialBanker erbjudes, såsom
ersättning för återstående tiden af deras oktrojer, förmånsrätt till
ett visst antal aktier i Riksbanken;
6:o, att Bankens säkerhet grundas på silfver och guld samt
lätt realiserbara valutor, helst Statspapper eller i allmänhet sådana
som i nödfall äfven kunna begagnas på utländska börser;
7:o, att den sålunda nyorganiserade Riksbanken delas i tvenne
afdelningen
a) en giro- eller depositions-bank,
b) en låne- och vexel bank;
8:o, att Banken har nödiga Filialkontor, så inom landet som
på de större utländska handelsplatserna, med hvilka Sverige har
lifligast handelsberöring;
9:o, att framdeles till oeftergiflig regel göres, att endast sådana
papper belånas, som representera verkliga affärer, eller ock
sådana valutor, som ovilkorligen och genast kunna realiseras;
10:o, att, till underlättande af dessa operationer, det Statslån,
som möjligen kommer att uptagas till fortsättuiug af de påbegynta
jernvägarne, i sin helhet öfverlemnas till Banken, och att detsamma
direkte, samt utan att Banken derpå grundar någon förökning i
sin sedelstock, i form af klingande mynt utlemnas i rörelsen, hvaremot
Banken eger skyldighet att tillhandahålla Staten motsvarande
belopp af medel för jernvägarnes fortsättande;
ll:o, att ofvannämnde Statslån, ehvar det tages, göres så stort,
att, utöfver det belopp, som behöfves för jernvägarnes fortsättande,
blir en så stor summa, som motsvaras af Bankens för närv:de besparade
vinst. För detta belopp ingår Banken uti den förut nämnda
Statslåneoperationen och emot aflemnandet af Bankoviristen erhåller
den af de Statsobligationer, som till följd deraf komme att utfar
-
Den IG November f. m.
159
(las; hvilket sätt torde för Banken vara det enda att använda sin
för nämde besparade vinst till förstärkande af sin ställning. Om
nu denna vinst, enligt upgift, upgår till omkring 6 milhr r:dr, torde
inga vidare åtgärder behöfva vidtagas för att med lugn motse återbetalningarne
af det sednast tagna s. k. silfverlånet.
Jag anhåller vördsamt om remiss till BankoUtskit, samt att
motionen måtte kommuniceras med öfrige ItiksStm, hvarföre behörigt
antal exemplar skall aflemnas.
Lades på bordet.
Vidare afgaf Frih. von Schwerin en motion, så lydande:
I öfverensstämmelse med den motion, jag förut afgifvit, rör:de
förändringar i lliksBankens organisation, och hvaruti omnämnts åtskilliga
svårigheter i penningerörelsen, härledande sig från kreditlagarne,
anhåller jag att få göra följande framställning:
Köpmäns rättighet att besvärja bokförda fordringar är förnämsta
orsaken att dagliga förbrukningen sker på kredit. Utom det skadliga
inflytande på sparsamheten i allmänhet, som derigenom upstår,
är denna rättighet egentliga hindret för införandet af en ordnad
vexel-rörelse.
Vexlar upkomma hufvudsakligen i följd af transaktioner emellan
grossören och detaljhandlaren. Då denne sednare hos oss utlemnar
sina varor på lång kredit och obestämda betalningsvilkor, är det
honom åter omöjligt att till bestämda förfallotider acceptera eller
utfärda vexlar.
Liqvider ske helt lött med vexlar genom transport af fordringar
från man till man. Om man tänkte sig alla bokförda fordringar
i Sverige förvandlade i vexlar och använda till liqvider, är det
tydligt att en stor del penningar skulle kunna begagnas till andra
ändamål.
På grund häraf föreslås:
l:o, att köpmäns bokförda fordringar, äfvensom handtverksräkningar
af äldre dato än en månad, förlora rättigheten att lagligen
indrifvas;
2:0, att denna förändring, om den bifalles, först träder i kraft
lämplig tid, t. cx. ett år, efter kungörandet.
Jag anhåller vördsamt om remiss till LagUtsk:t, samt att
motionen måtte kommuniceras med öfrige ItiksStm, hvarföre behörigt
antal exemplar skall aflemnas.
Jemväl denna motion bordlädes.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. till 2 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
160
Den 16 November e. m.
Onsdagen den 16 November 1859.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 3 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs och lades på bordet ett från BorgareSt. ankommet
prot.-utdr. med inbjudning till MedStm att antaga ett af bemäldte
Stånd godkåndt förslag till 11. Stms underd. condoleance-adress lill
H. M. EnkeDrottningen Josefina.
Hr Montgom merie, Carl Hampus, upläste följande motion:
Mången bland Eder, mine Hrr! torde från ungdomstiden
hafva i minne, hurusom, då man i vårt gamla Sverige färdades
genom en by af flere åboar, der mången kanske icke var egare tili
mera än l/16 mtl, dock (man -kunde vara säker derpå) alltid hade
lyckliggjort sig med sitt särskildta bränneri, der bränvin fabricerades
till »husbehof»; var nu en sådan by en gästgifvaregård, och
Ni, för att vänta på hästar, trädde in i stugan, så fann Ni der
vanligen för Eder en samling af väl plägade personer, som, på förnyade
reqvisitioner af det ljufligt rusande medlet, gästgifvaren går
att tillfredsställa på så sätt, att han med flaskan i handen begifver
sig ut i bränneriet, samt der sätter den under den rinnande klarpannan
— sålunda faktiskt ådagaläggande, att hans tillverkning är
för husbehof. I de flesta fall förtärdes' också hela tillverkningen
på detta sätt lill husbehof, så att föga eller intet återstod till försäljning,
ehuru kanske större delen af den lilla gårdsdelens gröda
gick upp i bränvinspannans ångor.
Skulle nyfikenheten lia lockat Eiler, att göra den hedervärda
gästgifvaren sällskap in i hans laboratorium, så skulle han med en
sjelfbelåten min hafva förevisat Eder en liten vederbörligen upmätt
och skattlagd panna; — men derofvanpå en s. k. hatt, ej blott
lika stor, utan ofta större än pannan, och för hvars rymd han icke
erlägger någon skatt.
Af denna målning torde inses:
ä:o) olämpligheten, i flera afs:den, af de små bränvinspannorna,
eller, såsom de då kallades, husbehofsbrännerierna;
2:0) att vid dessa författmne alltid eluderades genom olagliga tillsatser
till redskapen.
Det torde bär böra anmärkas, att det icke kan vara fråga om
den moraliska sidan af saken, eller kanske rättare: det omoraliska
i all bränvinsbränning, utan endast ett bidrag, att i någon mån
söka ordna en del af den ekonomiska.
Dea 16 November e. m.
161
Om, genom sednare tiders ändamålsenliga lagstiftning, förra
delen af denna, här ofvan tecknade tafla numera lyckligtvis (åtminstone
till någon del) ej fullt så bjert träffar forskarens öga, så
torde deremot den sednare förekomma i en betydligt tillökad och
förbättrad uplaga, genom de nya och förfinade upfinuingar, med
hvars tillhjelp, vid de s. k. småpannorna, författmne kringås och
gäckas, och således ådagalägga olämpligheten af dessa, vid hvilka
en noggrannare och alldagligare kontroll icke, såsom vid de större,
kan åstadkommas eller löna sig.
På dessa skäl får jag hafva äran föreslå:
att all branvinsbränning måtte uteslutande tillåtas endast
vid större brännerier, der tillverkningen fabriksmessigt
bedrifves, och der den, såsom under sednare
tider varit brukligt, ställes under tillsyn af standiga
kontrollörer.
Men utom ofvannämnde finnes här ett annat skäl till småpannornas
undertryckande, som, då det verkar inom sjelfva fabrikationen,
jag hoppas skall respekteras af bränvinsbrännarne sjelfva,
— den nemi. att blotta möjligheten för småpannorna, att, genom
kringgående af författn:en, tillverka ett betydligt större qvantum
bränvin, än det, hvarefter de erlägga skatt — hvilket är en skriaude
orättvisa mot de större, der kontrollören ständigt är till hands att
slå ned på, om det också vöre blott en enda kannas öfverbränning,
då deremot vid de mindre, med vett och vilja gjorda tillsatser i
apparaten, som på ett olagligt sätt ökat tillverkningen, ej blifva
åtalade. — En särskild författn. af d. 16 Juni d. å. är visserligen
utfärdad, till detta ofogs stäfjande, men troligen skall det icke
dröja länge, innan äfven denna kringgås, såsom förhållandet varit
allt sedan bränvinstillverkningen i Sverige uphörde att vara ett
monopolium.
Då ett på mer eller mindre rättvisa och billiga grunder fotadt
motstånd visserligen torde från en del jordbrukare möta detta förslag,
så får jag bland de förra uptaga: »den lättnad i transportkostnad,
som erhålles genom jordbruksprodukternas förvandlande i bränvin»;
billigheten af detta inkast kan visserligen icke förnekas, men torde
i en ej långt aflägsen framtid, genom de lättade kommunikationer,
hvarpå nu i åtskilliga riktningar arbetas, till sin kraft och verkan
så småningom försvinna, äfvensom den ock skulle minskas, om
jordbrukaren något mera, på sädesproduktionens bekostnad, ökade
ladugårdens, hvars alster äfven hafva den fördelen, ai,t inom mindre
volym inrymma ett högre värde. — Dessutom torde det numera
vara en konstaterad sak, att, vid ett aldrig så litet väl ordnadt
jordbruk, dranken icke behöfver anses såsom en vid kreaturens
utfodring nödvändigt ingående del, helst då detta anses för deras
helsa skadligt, hvarföre också inkastet om drankens oumbärlighet
vid jordbruket härmed torde vara vederlagdt.
En annan anmärkning, man får höra, är: »att bränvinet är
en kurantare och lättare afsättlig vara, än spanmål». Beklagligen
nödgas man äfven erkänna sanningsenligheten af denna anm.; men
jag föreställer mig, att den, åtminstone till någon del, skulle afH.
I. 11
162
Den 16 November e. m.
hjelpas, om R. St:r åsatte lämplig importtull på utländsk spanmål
och ladugårdsprodukter m. m. En motion i denna syftning är för
några dagar sedan, inom detta rum, framstäld af Hr von Mentzer,
i hvilken jag, på dessa skäl, till alla delar instämmer; anhållandes
om dess allvarliga behjertande af Bevilln.Utsk:t, så att icke, såsom
under nu passerade Riksdags-period, Sveriges landtinannaprodukter
lemnäs utan skydd för utländsk konkurrens, under det att städernas
och fabrikernas intressen blifvit hägnade med så betydliga
skyddstullar, att t. ex. för 1 €1. kläde (märk 1 $() betalas en tull af
1 rdr 50 öre, att icke tala om helsiden, som är belagd med 7 rdr
50 öre skyddstull pr
Slutligen torde jag böra uplysa, att under den tid, jag varit
jordbrukare, jag aldrig idkat eller idkar bränvinsbränning, hvarken
i större eller mindre skala.
Om denna motions remitterande till Bevilln.Utsk:t anhålles
ödmjukeligen.
Begärdes på bordet.
Hr von Mentzer, Carl Ere;drik, afgaf en så lydande
motion:
På den tid, de nya principerne i lagstiftningen för bränvinstillverkning
gjorde sig gällande, föreställde man sig, att ensamt
genom åsättandet af en hög skatt å bränvinstillverkningen vinna
ett högt pris på varan och derjemte en behöflig fyllnad i Statsbehofven.
Måhända utgjorde det sednare hufvudsaken; men att
detta mål är på vä^ att förfelas, visar nogsamt de för ingångna
terminer anmälde tillverkningsbelopp; den nedsättning i bränviastillverkningen,
som dervid är synbar, ådagalägger mer än något
annat, att ett missförhållande eger rum emellan den skatt, som är
åsatt den inhemska produktionen, jemte de föreskrifter, hvaraf den
i öfrigt är beroende, och den tulltarif, med hvad dermed har gemenskap,
som skall utgöra ett skydd för den inhemska fabrikationen;
det är ostridigt, att artikeln bränvin på sednare år fortsatt
stått i marknaden under dess tillverkningsvärde, och då man har
sig bekant, att under samma tid en stark import af bränvin och andra
spritdryeker tyngt på handelsvågen, så måste sådant naturligtvis
härleda sig från de öfvervägande fördelar, hvaraf importören framför
producenten är i besittning, och hvarigenom den sednare aldrig
kan uthålla täflan med den förra; importören skall derigenom
slutligen ensam förse oss med en vara, som utgör, snart sagdt, ett
oundgängligt behof för en stor del af landets befolkning, ehuru vi
här i landet, i tillräcklig mängd, kan den sjelfva tillverka. — Vill
man nu närmare göra sig reda för missförhållanderne emellan lagstiftningen
för den inhemska tillverkaren och den tull-lagstiftning,
som för denna skall utgöra ett skydd, så finner man genast, att,
under det den Svenska tillverkaren har, som vilkor för tillverkningsrätt,
åliggande att förskottsvis erlägga en hög skatt, åtnjuter
importören den fördel att få uplägga varan på nederlag, med
rättighet således att endast erlägga derå belöpande tull, i mån af
afsättning, hvarigenom han har en större möjligbet, att invänta
Den 16 November e. m.
16*
tid och pris; men icke nog härmed, importören beräknar derutöfver
omkr. 10 proc:s förtjenst å den s. k. taxan, som räknas honom till
godo med 20 proc,, såsom rabatt i tullumgäld, oansedt den aldrig
upgår till mer än omkr. hälften; genom detta förhållande blir det
obestridligt, att Svenskt bränvin icke kan i marknaden hålla sig
uppe i ett pris, som betäcker dess tillverkningskostnad.
Med ledning af hvad jag sålunda anfört, och för att tillvägabringa
någon jemnvigt emellan in- och utländsk fabrikation, i fråga
om bränvin och spritdrycker, samt derutöfver några behöfliga ändringar
i lagstiftningen för bränvinstillverkning m. m., föreslår jag:
l:o) Att all nederlagsrätt för importeradt bränvin och spritdrycker
måtte uphöra, och tullumgälder derför förskottsvis
erläggas till den lossningsplatsen närmast stationerade
tulltjensteman.
2:o) Att tulltariffen, i fråga om bränvin och spritdrycker,
mätte ställas i ett riktigare förhållande till bränvinsskatten,
så att den inhemska tillverkningen erhåller ett
bättre och billigare skydd.
3:o) Att den i 45 § af gällande bränvinsförordning bestämda
rätt, till äterlyftning af förskottsvis erlagd skatt,
icke måtte begränsas till blott en femtedel, utan i
stället bestämma, att återlyftningsrätten icke får upgå
till mer, än att återstoden alltid svarar emot den minsta
tillverkning, som, enligt § 4, får ske.
4:o) Att, vid mindre brännerier, bränvinsskatten och tillverkningsbeloppen
ställas i ett jemnare förhållande till
hvarandra.
5:o) Att all minuterings- och utskänknings-afgift måtte till
Statsverket ingå och derifrån på kommunerne fördelas
efter folkmängd beräknadt.
J 6:o) Att vid profning af bränvinskontrollörerne å bränvin
uptages full grad, så nemligen: att då thermometern
icke visar full grad, det närmast högsta gradtalet
antages, under det å profvaren det närmast lägsta gradtalet
beräknas; ty att, på sätt nu sker, vid beräkningen
å bränvinets verkliga styrka, antaga graderingar,
som icke finnas å skalan utmärkta, är oformligt, och
leder blott till godtycke och strider emellan tillverkaren
och kontrollören. Och
7:o) att distilleringsrätt, med särskild redskap, under bränvinsterminerna
och under kontrollörens tillsyn, måtte
varda bränvinstillverkarne och distillatorerne medgifven,
och förbudet deremot utur författmn utgå.
Såsom tillägg till hvad jag haft äran anföra, torde jag äfven
få föreslå, det, genom ändamålsenliga författms-stadgar, måtte beredas
tillfälle till utförsel af bränvin, dervid drawbak torde få anses
såsom väsendtligt bidragande, hvilken utväg till utförsel äfven beredes,
om hvad jag i 7:de punkten anfört, blir antaget.
Remitterades till Bevilln.Utsk:t.
164
Den 9 November e. m.
Frill. Creutz, Steffan, anförde skriftligen:
De olägenheter, som upkommit genom de undantagslagstiftningar
från vanlig menniskorätt. som man under tidernas lopp
trott sig kunna utöfva mot qviunan, hafva varit så stora, att på
dem torde kunna skjutas skulden för mycken brist i de allmänna
sederne, såväl som den ringa lycka, menskligheten njutér under
den korta vandringen genom tiden. Ehuru icke anhängare af någon
annan frihet för qvinnan, än den, som naturen och med densamma
ouplösligt förenade kristendomen bjuder, så har lifvets högsta
upgift på jorden, som är äktenskapet, och dess förhållande till
lagstiftningen, länge gifvit anledn. till bekymmer och missnöje.
Ibland det mest motverkande för äktenskapets kontraherande, har
varit qvinnans omyndighetstiilstånd, hvilket nu är uphäfdt, till en
nationens seger, och till en evärdelig åminnelse af Konung Oscar I.
Om qvinnan begagnar sig personligen af denna myndighet öfver
sitt ärfda eller förvärfda gods, står henne nu fritt, men ock för
hennes räkning, om lion, emot qvinnans natur, begagnar denna
frihet till andra ändaihål, än qvinnans högsta upgift. Ar denna
hennes myndighetsförklaring ett stort steg framåt, så är dock visst,
att ett icke mindre, och mera inflytelserikt återstår att uttagas,
och hvilket steg icke gäller döda ting, hennes egodelar, utan hennes
personliga menniskorätt, hvilken lion icke har rättighet att låta
inskränka, utan pligt att utöfva fritt och obundet af alla yttre förhållanden,
af hvad beskaffenhet som helst, såvida hon vill respektera
sin natur. Hon har nu frihet öfver sitt gods, men hennes
person ligger fjettrad under lagarnas träldom. Att detta är en
brist i lagstiftningen hos ett fritt folk, lärer svårligen kunna förnekas,
och torde ett blott påpekande af Gifterm.Balken kap. 1:
1 —4 och kap. VI: 1—4 vara tillräckligt öfvertygande.
Der heter nemi : »Man bör begära Mö af Giftoman. Giftoman
är Fader, eller, der han är död, Moder med skyldaste franders
råd, eller, der de begge äro döde, närmaste lefvande slägting
enligt följande ordning: 1) sambroder, 2) halfbroder af fäderne
3) af möderne, 4) faderfader, 5) moderfader, 6) faderbroder, 1
moderbroder, o. s. v. — Aro ej skyldeman till, då är förmyndare
Giftoman. Varder tvist om Giftomannarätt, eller synes rätter
Giftoman ej vara dertill fallen eller välviljande, förordne derom
domaren. -Giftoman kan ej den vara, som är vanvettig eller
litet vetande, af annan religion, ärelös dömd, eller vederdeloman».
— Här måste i parethes anmärkas, huru en gammalmodig intollerance
ställt »persen af främmande religion» i ett utvaldt sällskap
af »vanvetting», »ärelös dömd» och »vederdeloman».
Vidare heter det: 1) »Gifter sig Mö mot Faders eller Moders
vilja, håfve våld att göra henne arflös. Händer detta med Son,
eller Dotter, som är Enka, medan han eller hon i dess hus vistas,
och deras bröd äter, och det sker af sidovördnad, eller med den,
som ej har godt namn och rykte, vare lag samma. 2) Gifter sig
Mö efter Faders och Moders död, utan rätta Giftomans samtycke,
och hon har rätt till arf efter honom, då eger han magt att göra
henne arflös i aflingejord och lösören. Ar hon ej hans arfvinge,
Den 16 November e. m.
165
bote dä af egna lösören och aflinge l/2n till de fattige, om flan
derå kärer, 3) Om Fader eller Moder, eller Giftoman hindra giftermål,
som lagligen sökes, pröfve domaien. Gör Giftoman det af
egennytta, bote 50 daler och gähle skadan. Af Föräldrar böra ej
böter eller skadestånd sökas».
Huru onaturligt allt detta, och huru obilligt; först och främst
och under förutsättning, att alla dessa lagstadganden skulle förmenas
härleda sig från 4:de budordet. Detta budord liar aldrig
haft för afsigt att stå i opposition emot naturen, hvars rätt och
frihet af dessa lagstadganden betvingas. Det 4:de budordets »lydnadsförhållande»,
kan naturligt icke sträcka sig längre, än till ungdomens
manvexta ålder, om man icke ock skulle utsträcka risets
magt intill ålderdomens yttersta grans. Beträffande åter »hedersamheten»
och »aktningsförhållandet» uti detta budord, sä blir hörsamheten
derutaf ett folks ära. »Lydnadsförhållandet» såsom frivilligt
och endast grundadt på »kärleken» och det personela omdömet
vid manvexta år, står således alltid i förhållande till fadersmagtens
utöfning och handhafvande, såväl som upfattningen af
dess rätta förstånd, då förhållanden kunna inträffa, der bristande
»lydnad» ingalunda derför uti sig innefattar bristande »hedersamhet»
och »aktning». Synd skulle nemi. eljest kunna begås, genom
ett missbrukadt fadersvälde, under skygd af detta budords strängaste
upfattning, och skulden ändtligen skjutas på den ursprunglige
och högste lagstiftaren.
Då Svenska lagarna här dragit sina konseqvenser ur 4:de budordet,
så är dock till anmärkandes, alt i detta budord återfinnes,
hvarken i uttrycken eller deraf följande rätta förstånd, något »lydnadsförhållande»
för fullvext folk, emot fader och moder, utan det
heter derför: du skall »hedra» din fader och din moder. An mindre
återfinnes i detta budord något »lydnadsförhållande» för qvinnan,
till sambroder, halfbroder, farbroder, morbroder m. fl. i lagstadgandet
såsom giftoman anförda, och minst till någon förmyndare eller
annan giftoman af slägtingar i fjärran. Men det vidunderligaste
af allt i denna lagstiftning äro de besynnerliga slutledningar, hvartill
lagstiftaren kommit. På samma gång han tvungit qvinnan
under det aldra strängaste »lydnadsförhållande» under fader, moder,
sambroder, halfbroder, farbroder, morbroder m. fl. i tur, såsom
giftoman, så har lian gjort mannen så fri, att han hvarken
behöfver lyda far eller mor, eller annan giftoman i dylika fäll,
hvilket ock är rätt, då metiniskan vid manvexta år är fri. Härtill
kommer det besynnerliga, att, då qvinnan nu mera är
myndig, med afs:de å sitt gods, så står hon, med alside å sin
person, så strängt under fader, moder, sambroder, halfbroder, morbroder,
farbroder m. m., och ännu dertill, under förmyndares våld,
att dessa kunna, under vissa förhållanden, beröfva henne sitt gods,
genom att göra henne arflös, vid hennes bristande lydnad i valet
af sin man, och detta ändock hon lagenligt, beträffande förmyndare,
icke någon sådan behöfver ega. Det är redan grymt, att,
om mö gifter sig, utan faders och moders vilja, dessa skola hafva
rätt, att derför göra henne arflös, och är detta så mycket mera
166
Den 16 November e, m.
grymt, som hvarken kristendomen eller naturen lägger något band
på menniskan vid valet af sin make eller maka, eller till det minsta
begår den orättvisan, att gifva mannen den mest utvecklade
frihet i sitt val, då qviunan egenmäktigt subordineras under tvingande
stadgar.
Min motion blifver således: om Giftomanna-rättens uphörande
öfver qvinnan, genom uphäfvande af ofvannämnda Lagrum, och
qvinnan förklaras fri att vara sin egen Giftoman.
Denna motion lades på bordet.
—— *
Hr Estenberg, Carl Christian, afgaf följande motion:
Attiosju år gammal är den BibelKommission, som af Konung
Gustaf III nedsattes år 17 72, uppå R. St:rs underd. tillstyrkande,
i ändamål att förbättra Svenska Bibel-versionen. Huru
denna Kommission hittills lyckats i sina bemödanden, känna vi af
dess utgifna arbeten och proföfversättningar. Sexton år förflöto,
innan Kommissionen ansåg sig kunna inför Svenska folket framlägga
sin i Kommitterades ögon förbättrade öfversättning öfver hela
Bibeln. Denna 17 88 års Bibel-version kunde emellertid af Kyrkan
icke godkännas, och ännu i dag vittnar den med slåeude bevis för
den sanningen, att den Hel. Andes gåfva, som för ett Bibel-öfversättnings-arbete
är oundgängligen nödvändig, icke låter kommendera
sig, icke heller alltid gifves åt menniskovisdomens frejdade koryfeer.
Ehuru första försöket totalt misslyckades, har likväl BibelKommissionen
fortgått med förnyad oktroy, visserligen ganska sakta, men
med omisskänneliga prof, att dess arbeten gå framåt emot ett önskadt
mål, ehuru detta mål tvifvelsutan, under närv:de förhållanden,
är att söka i det aflägsna fjerran.
Då emellertid BibelKommissionens verksamhet på sednare tid
blifvit omfattad med stort intresse, i mon som man funnit, att dess
arbeten för Svenska Kyrkans bästa äro af oberäknelig vigt; — ett
intresse, som ingalunda förminskats af det angrepp, som vid Riksdagen
1847 o. 1848 gjordes emot Kommissionens existens, och
som hotade dess bestånd —, synes det mig fullt löna mödan att
efterse, huru det skall lyckas BibelKommissionen, att något raskare
och säkrare upnå det mål, hvartill den sträfvar, och hvilket mål
hela Kristna Kyrkan i Sverige med heligaste längtan emotser.
Ty hvad kan väl för Kyrkans vänner vara önskligare, än att Bibeln,
uppenbarelsens heliga urkund, uppå vårt modersmål må fullt motsvara
den heliga oförfalskade grundtextens rena och oförändrade
innehåll? Huru skola presterna och theologerna kunna predika i
enlighet med och stadga lärodogmernas innehåll uppå Bibelordet,
om detta Bibelord icke är visst och fast och troget i öfverensstämmelse
med det genom profeterna, apostlarne och vår Herre
Jesus Christus till oss gifna och uppenbarade Herrans Guds Ord?
Huru många Bibelns fiender och förnekare hafva icke, just för den
felaktiga Bibel-öfversättningens skull, stannat i sin förvillelse och
otro, utan att ifrån det evigt lefvande Ordet undfå ljusstrålen, som
i själens djup skingrar otrons dimmiga mörker? Det dunkelt, oredigt
och orätt återgifna Bibelordet saknar Gudaordets allsmäktiga
Den 16 November e. m.
167
kraft, heliga och rena anda. Nu vet en hvar, som icke är
alldeles obevandrad och oinvigd i Guds rikes hemligheter, att en
förbättrad Bibel-version alldeles icke kan tillvägabringas hvarken
genom Kongligt pAbud, mensklig vilja eller konst, reglementen eller
föreskrifter, penningemedel och påtryckningar af hvad beskaffenhet
de vara må, om icke Guds helige Ande med sin påblåsning välsignar
verket.; derföre synes mig först och främst vara af nöden,
att man icke genom alltför noga reglementerande snarare binder
händerna på BibelKommissionens Ledamöter, än gifver dem den
fria kraft och tillskyndelse, som för deras arbete är så högst behöflig.
En instruktion för BibelKommissionens arbeten, om den
skall finnas, synes mig böra vara fullt enlig med sjelfva beskaffenheten
af de arbeten, som af Kommissionen skola tillvägabringas.
För att vara i tillfälle att närmare skärskåda den Instruktion, som
är gifven för att bestämma BibelKommissionens verksamhet, är nödigt
att den ord för ord här citeras, hvilket väl lönar mödan, då
den numera är högst sällsynt, och icke är just synnerligen lång.
Den lyder som följer:
K. Mits nåd. Instruktion för den till Svenska
BibelVersions förbättrande utsedde och förordnade
särskilte Commission, gifven Ulriksdahls
Slott d. 18 Maji 17 73.
K. Mit har, af ömmaste sorgfällighet för Guds sanna kännedom
uti sitt hel. Ord, hvilket Han sjelf uppenbarat, sökt upfylla
det, som i flere tidehvarf varit påtänkt till nödig förbättring uti
den Svenske BibelVersion, och till den ändan, uppå B. Stis underd.
tillstyrkande, för godt funnit, att låta uti en s. k. BibelCommission
sammankalla:
ArchieBiskopen Doctor Beronius,
JustitiaeCancelleren och Ridd. Liljestråle,
Biskopen Doctor Engeström,
Biskopen Doctor Mennander,
Biskopen Doctor Serenius,
Biskopen Doctor Forssenius,
Biskopen Doctor Herveghr,
CancellieRådet o. Ridd. Ihre,
Ofverhofpredikanten Doctor Rosén,
Arohiatern o. Ridd. v. I.inné,
Archiatern o. Ridd. v. Rosenstein,
DomProbsten o. Theol. Professorn Doctor Wåhlin,
Theol. Professorn Doctor Munthe,
Theol. Professorn Doctor Hesselgren,
L. L. O. O. Professorn Aurivillius,
Graee. Litter. Professorn Floderus,
L. L. O. O. et Grrec. Linqv. Professorn Lefrén,
Sekreteraren o. Ridd. Vargentin,
Probsten o. Theol. Lectorn i Strengnäs Doctor Liljestråle,
Lectorn i Götheborg Doctor Gothenius.
Desse K. Mits Trogne Män oeh Undersåtare bör derföre åligga,
att, med biträde af flere K. Mits och Rikets Ämbetsmän, då deras
168
Den 16 November e. m.
när- och öfvervaro i Commissiouen kan finnas nödig, detta högst
vigtiga värf företaga, och med all omsorg till det påsyftade ändamålet
utföra, samt, dervid sig till underdånig efterrättelse ställa
följande omständigheter, nemligen:
1 S
Alldenstund
hufvudändamålet med detta arbete är, att uti
Svenska språket få en så riklig öfversättning af den Hel. Skrift,
som i det nogaste är både till mening och uttryck aldeles lika och
öfverensstämmande med det, som de af Guds Anda rörde Män
verkligen hafva talat och skrifvit; fördenskull tillhörer det de af
H. K. M:t till sådant vigtigt ärende utsedde språkvittre mäns första
omsorg, att vid hvarje Bok, som företagas, för sig stadga Grundtextens
rätta läsning, på det att de uti sednare tider, då den Hel.
Skrifts Böcker uti trycket ufgåfvos, genom hvarjehanda tillfälligheter
deruti inkomue brister, måge på riktige och aldeles osviklige grunder
varda utrönte, och en till sin rätta lydelse återställd Text följas. Uti
hvilket afseende ej mindre den upplysning nyttjas kan, som de med
Ebräiskan närskylde språken gifva, än de uti Waltons Bibliis Polyglottis
införda äldre tolkningar, jemte andra lärde mäns, på fullgoda
skäl, i den delen gjorda anmärkningar, men förnämligast den
berömde Engelsmannens Doctor Kennicots Collntion emellan ett
stort antal äldsta handskrilne exemplar af Gamla Testamentet, samt
den Holländska Joh. Jac. Wettsteins jemförelse af handskrifne Nya
Testamentets Böcker, tillika med Millii och Bengels kritiska arbeten;
dock att Committerade icke binda sig tili någon auctorité eller
antaga några vågsamma meningar in Philologicis, utan de allratydiigaste
och fastaste skäl.
2 §•
1 Moment. Vid sjelfva öfversättningen blir en hufvudregel för
Committerade att följa Textens innehåll och rälta ordaförstånd,
och det genom Svenska ordalag af lika betydelse, uti en ren och
otvungen mening uttrycka: Börandes väl å ena sidan Grundspråkets
egna vigt och eftertryck noga bevaras, men å andra sidan lika
sorgfälligt undvikas en så bokstaflig tolkning, hvarigenom Svenska
Språket till sin rätta ari och lynne, ej mindre än sjelfva meningen
till sin tydlighet, kunde komma att lida.
2 Moment. Enär derföre uti Grundspråket några egna talesätt,
eller så kallade idiotismer möta, hvilkas bokstafliga öfversättning
skulle medföra någon sällsamhet och obegriplig mörkhet, böra
sådana ställen till sin rätta kraft och mening med andra ord (circumloquendo)
utlöras, och det så tydligen och kort, att styrkan och
energien af det Bibliska talesättet icke förloras.
3. Moment. Enär åter sådana ord och phraser förekomma, som
hafva flera vanliga bemärkelser, bör den rätta på det stället, den
må antingen vara en Significatio Propria et Physica eller Pigurata
och Rhetorica, af sjelfva Contexten och sammanhanget sorgfälligt
utletas: hvarvid såsom under hela arbetet, Analogia fidei et Scriptura
bör vara Committerades Ledstjerna, till undvikande af alla
ord och meningar, som äro tvetydiga eller kunna dragas till någon
Den 16 November e. m.
inbillad gensago emot vår rena Läras uti Guds Heliga Ord grundade
HufvudSanningar, eller andra rum i den Heliga Skrift.
4 Moment. Och vidkommande de så kallade anat- Xeyoftsva
uti Ebräiskan, eller de ord, som på ett enda ställe förefalla; så
bör deras rätta betydelse utrönas af Linguis Cognatis, såsom det
Arabiska, Syriska och Chaldmiska, samt de uti Nya Testamentet
befintliga, utaf jemförelse med Versione Septuaginta Virali och flera
goda Graekiska Auctorer
5 Moment. Hvad för öfrigt angår sådana ord uti Grundtexten,
som hafva afseende på några Österländska Anliqviteter och
gamla häfder, eller vissa derstädes öfliga bruk och sedvänjor (litus),
så måge de väl efter bokstafven öfversättas, men derjemte genom
en Nota efter Capitlet förklaras.
3 g.
1 Moment. Uti verkställandet af ofvanbeskrifne hufvudändamål,
nemligen, att till ord och mening rätteligen uttrycka Grundtexten,
böra Committerade hafva en noga oeh grannlaga aglning
på Svenska Språkels renhet, så att dess naturliga lynne, manlighet
och värdighet i Stilen, både till ordaval, numer och meningarnes
okonstlade ställning samt naturliga construction öfver allt
nyttjas.
2 Moment. Och ehuru de tillika böra hafva till ögnamärke,
att i det måsta, som görligit är, och så vidt som den Svenska
gamla Version icke går ifrån Sensu lilievall uti Texten, densamma
behålla. Alltid, nemi. hvarest ord och Construetioner med det
nu brukliga Svenska Språkets mundart och mera höfsade skick äro
enlige, då sådane ord i den gamla Versionen icke måga med några
nya eller Synonyma ombytas, eller Constructiouen i oträngdt mål,
hvarest Textens mening icke lider, förändras; så böra dock sila
sådana derstädes förekommande ord och talesätt, som antingen äro
nu aldeles komne utur bruk, eller till någon viss LandsortsDialect
höra, allestädes utgå; derest icke Usus Biblicus gjort dem dess mer
antagelige.
3 Moment. Men hvad ordens ändelser och Grammaticaliska
böjelser vidkommer, så böra de med varsamhet vidröras, såsom antagne
uti Svenska Liturgiska Böcker och andra andeliga Skrifter,
samt uti Almänhetens minne fästade.
4 Moment. Namnen på personer, orter och rum böra behållas
i samma Numero och Casu, som de uti den nu varande Svenska
KyrkoBibel finnas.
4 §'.
1 Moment. Particlarne så uti Ebraeiskan som Graekiskan äro
utaf en besynnerlig vigt, och dess angelägnare, att de rätt varda
tolkade, som de utgöra meningarnes band och fogning, hvarigenom
rätta Sensus alltså till en stor del på dem ankommer. Comitterade
böra fördenskull hafva en noga uppmärksam hethärpå; och ehvarest
uti den gamla öfversättningen, däraf, att particlarne varit mindre
kände eller i agt tagne, befinnes hafva handt, att något, som besvärar
och förändrar mening och Construction, fått inflyta, detsamma
rätta.
170
Den IG November e m.
2 Moment. Och på det Svenska Kyrkan ej allenast må hugnas
med en noggran Bibel-Version, utan ock en grundelig den Hel.
Skrifts förklaring på Svenska framdeles kunna erhållas, böra uti
Hufvudconceptet till hvar Biblisk Bok och vid hvar vers anföras
de skäl, i stöd af hvilka de Committerade en sådan och icke någon
annan öfversättning kunnat gifva.
5 §•
1 Moment. Som den nu varande afdelning i Capital och
Versar, uti alla Christna länder är vedertagen, uti Skrifter citerad
och Concordantier derpå inrättade, samt således, för dessa och många
flera vigtiga orsaker, ej förändras kan, ehuru grund dertill eljest
vara kunde; alltså hafva Committerade att den jämväl nu följa;
dock kunna de vid utarbetningen, uti brädden, med mindre zififror,
utmärka en efter Materierne bättre afpassad delning af Capitlen
i det Gamla, samt Capitel och Versar i det Nya Testamentet; om
hvilka ziffrors afsigt och betydelse en kort underrättelse uti en
anmärkning frammanföre kunde till Läsarens upplysning göras.
2 Moment. Och emedan den vanliga Bob. Stephani interpunction
uti Nya Testamentet befinnes mycket felaktig, ty bör den
efter riktiga Logiska och Grammaticaliska reglor rättas. Hvilka
ock, jämte de lagar Ebrseiska Accentuationen förelägger vid Gamla
Testamentets interpunction, böra till rättelse tjena.
3 Moment. Så böra ock de så kallade Parentheser allestädes,
hvarest de ej förut äro i agt tagne, tydligen utmärkas; helst de i
annor händelse, orsaka mörker och otydlighet i sjelfva Texten.
4 Moment. Uti de Profetiska Böcker böra Vaticinia, hvar
för sig, oagtadt Capitlens nu varande fördelning, med Asteriscer
utmärkas huru långt hvardera räcker.
6 §.
Aldenstund ingenting utur agt låtas bör, som till ljus och
redighet tjenar; fördenskull hafva Committerade, att på hvarje sida,
efter de berömdaste och mest godkände Chronologorum räkning,
upsätta tiden af verldens ålder, för de der omnämnda händelser,
samt årtalet för oclv efter vår Frälsares födelse; hvilket arbete kunde
någon af Ledamöterne updragas, sedan Committerade förut i almänhet
sig emellan stadgat, hvilken tideräkning såsom pålitligast
följas må.
7 §.
Till mera redighet kommer vid aftryckningen att brukas tre
slags särskilte Stilar, den ena och allmännaste för sjelfva Auctor
Libri, en annan större Cursiv, då han införer Gud sjelf såsom talande,
och då Vaticinia förekomma, och en tredje mindre Cursiv,
då någon annans tal införes; hvilket hela Verket igenom bör ske
på lika sätt.
8 §.
1 Moment. De Canoniska Böcker uti begge Testamenten
öfversättas först efter hvarandra, och sist de Apöcryphiska.
2 Moment. Alla Summarier och Företal gås till vidare förbi,
såsom endast tjenande att öka Volumen och dyrheten, och dessutom
i det skick de nu finnas, nog ofullkomliga; men Loca Pa
-
Den 16 November e. m.
171
rallela, sedan de blifvit närmare öfversedda och rättade, varda uti
Profversionen anförda; äfvensom en fullständig Inledning till alla
Bibliska Böcker bör uti ett särskildt Verk till Svenska Församlingens
tjenst utarbetas, i grund af den Ideliga Skrift och Kyrkohistorien.
9 §.
1 Moment. Under öfversättnings-arbetet kunna Committerade,
utom Salig Doctor Luthers Version, till jämförelse och upplysning
betjena sig utaf de, i senare tider, hos de flesta Europeiska Nationer
utkomna Bibeltolkningar och Philologiska arbeten, dock med
den erinran, som i slutet af l:sta § sagdt är; äfvensom ock vid
Committerades sammankomster, de Bibel-versions-arbeten, som från
Pikets Consistorier för detta inkommit, och uti Präste Ståndets
Archivo finnas, böra nyttjas och jämföras.
2 Moment. Hvarest Zoologica, Botanica, Chronologica, Geographica,
Militaria, Pondera, Mensur®, Nummi etc. förekomma,
hafva Committerade att betjena sig af de bästa Auctorer, som dessa
ämnen afhandlat. Kunnandes jämväl uti Antiqvitatibus Ebrreicis
et Graecis mycket ljus af lärda Itineratores inhämtas.
10 §.
1 Moment. Då Committerade uppå Kongl. Maj:ts nådiga
kallelse ankommit, och denne Instruction af Kongl. Maj:t mottagit,
hafva de att öfverlägga om sina göromål, meddela de frånvarande
Ledamöter Instructionen, till Kongl. Maj:t i underdånighet inberätta
om tiden, när de tro sig kunna vara färdige med den första hela
eller halfva Bibliska Bok, samt göra anstalt om medlens infordrande;
hvaruti, så väl som allt annat hvad af nöden vara kan, vederbörande
Ämbetsmän och Collegier äga att Commissionen handen
räcka.
2 Moment. Det ämne eller den Bibliska Bok, som vid nästa
sammanträde till granskning förekommer, bör hvar Ledamot för
sig utarbeta, samt efter Capitlens och Versarnes ordning sina anmärkningar,
med skälen dertill, in Margine författa, altsammans
färdigt till den utsatta dagen, hvartill ock de frånvarande Ledamöter
i råttan tid insända sina arbeten, ställde till Kongl. Maj:ts
Bibel-Commission i Stockholm; hvilka bref Ofverhofpredikanten och
Kyrkoherden Doctor Posén emottager och förvarar till dess sammanträdet
sker, då de öppnas, och jämte de närvarande upläsas,
samt hvad då, efter öfverläggning, pröfvas vara den rättaste öfversättning,
det inlörer Sekreteraren i Protocollet, med sina skäl till
förändringarne, korteligen författade, såsom i 4:de § sagdt är.
3 Moment. Så snart en Biblisk Bok på det sättet i concept
färdig blifver, aftryckes den, såsom ett correctur exemplar, i Regal*
Quarto, på godt papper, med bred marginal, och betingas med
boktryckaren om så många exemplar, att Publicum deraf kan få
nödig tillgång; börandes det första exemplar öfverlemnas i underd.
till K. M:t, så ock ett till hvarje Kiksens Collegium, Consistorium,
Academie och VetenskapsAeademien, vid lägligt tillfälle sändas;
jämväl åligger Commissionen, att hos K. M:t anhålla om en nådig
kungörelse, hvarigenom en hvar af Rikets Innebyggare tillbjudes,
Den 16 November e. m.
att inkomma med sine anmärkningar vid det tryckta öfversättningsproject,
hvilka till en viss utnämnd dag inom sex månader, böra
insändas till BibelCommissionen, med påskrift: Anmärkningar; och
emottages sfven alla sådana bref af Ofverhofpredikanten och Kyrkoherden
Doctor Rosén, samt af honom och Secreteraren öpnas och
redigeras i ordning, till Commissionens nästa sammanträde, då de
först upläsas och öfvervägas, samt, om, i anledning deraf, någon
ändring i det tryckta Projectet beslutes, införes sådant i ett särskildt
Protocoll.
4 Moment På sådant sätt fortfares med hvarje Biblisk Bok,
så att, när det ändteligen genom Guds bistånd, är fullbordadt,
om KyrkoBibelns aftryckande in Polio kan anstalt fogas.
Hvilket allt vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
Ut supra.
GUSTAP.
(L. S.) Johan v. Heland.
Den uplästa K. Instruktionen af d. 18 Maj 1773 börjar, som
vi finna, med orden: »K. M. har af ömmaste sorgfällighet för
»Guds sanna kännedom uti Sitt Heliga Ord, hvilket Han Sjelf up»penbarat»
—. Här synes mig ordaställningen vara mer än misslyckad;
ty den evige Konungens Majestät, som är himmelens och jordens
Herre och Gud, bör ju icke förvexlas i begreppet med
Konungen af Sverige etc.
Vidare förekommer uti ingressen till samma nåd. Instruktion
ett åliggande för Kommissionens ledamöter, att, då sådant nödigt
aktas, till sitt biträde kalla »flere K. M:s och Rikets Embetsmän.»
Kommissionens samteliga ledamöter voro från början icke mindre än
20 till antalet, och dessa alla voro K. M:s och Rikets Embetsmän;
icke desto mindre föreskrifves, att de adjungerade ledamöterna äfvenledes
nödvändigt skola vara embetsmän ; hvaraf kan synas,
som skulle man hafva gjort sig alltför stora förhoppningar från
deras sida, som hafva sin tid fullt uptagen af trägna och ansvarsfulla
embeten. Ja, till den grad har man misstagit sig om personerna,
genom hvilka en förbättrad Bibel-ölVersättning skulle kunna
utarbetas till Svenska Kyrkans tjenst, att en Just.Kansler Liljestråle,
en KansliRåd Ihre, en Arkiater v. Linné, en Arkiater v. Rosenstein,
i egenskap af Kommissionens ledamöter, rent af i 10 §:s 2
mom. åläggas att, jemte upfyljandet af sina från exegetikens studium
vidt divergerande embetsgöromål, »utarbeta» Bibel-öfversättningar.
Jag undrar hvad i våra dagar Just.Kanslern eller andra
höga embetsmän, läkarena o. s. v. skulle säga, om man af pur
K. gunst och nåde lyckliggjorde dem med ett sådant drygt item
till deras för öfrigt nog dryga embetsåligganden ? Exegetikens studium
är till den grad vidt omfattande, att sjelfva de akademiska
Professorerna i Theologien vid Universiteterna, då deras professioner
omfatta andra delar af det Theologiska vetandet än Exegetiken,
svårligen kunna medhinna, att, jemte sina theologiska föreläsningar
och examina i Dogmatik, Kyrkohistoria, Homiletik, Pastoraltheologi,
Kyrkolagfarenhet o. s. v., åt Bibel-öfversättnings-arbetet egna den
Den 16 November e. m.
173
flit och sorgfälliga noggrannhet, sorn ett sådant arbete ovilkorligen
kräfver. Komma då Rektorsgöromål, upvaktningar och andra hinder,
som de akademiska embetena hoptals med sig föra, så inses
lätt, att sjelfva de Theologiska Professorerna, stadde uti sin embetsverksamhet,
hafva ganska svårt att upfylla ledamöternas åliggande
uti BibelKommissionen. Då nu så är, — och jag har gjort
mig fullt förvissad, att så är, — synes mig vara af högsta nödvändighet
påkalladt, att med alside på ledamotskapet i BibelKommissionen,
instruktionen lemnade kommitterade fuli makt att välja
sina arbetande biträden bland språkvittre och sakkunnige män i
allmänhet, utan afsule på, om desse äro K. M:s och Rikets embetsman
eller ej. Och vore det väl godt, om bland Kommissionens
ledamöter engagerades 3:ne Exegeter, hvilka, antingen utan att
hafva någonsin åtagit sig andra embeten, eller för det exegetiska
embetets skull hafvande nedlagt sina förr innehafda embeten, kunde
såsom arbetare uti Bibel-öfversättningsverket egna en odelad tid och
omsorg åt it'rågav:de arbete. Besinnar man att sådane Exegeter
skola i och af sitt arbete ega sin fulla utkomst för sig och de
sina, att de böra vara i tillfälle att anskaffa sig den kostsamma
bibelapparaten af dyra orientaliska böcker och öfriga litterära verk
af mångfaldigt slag, samt att de måste bekosta skrifvare-biträden,
stundom flere på en gång, o. s. v , så finner en hvar lätt, att en
sådan Exeget icke gerna bör ringare lönas, än de som innehafva
pastorater af första klassen. Lyckades man finna de rätta männerna
för ett sådant exegetiskt embete, och lemnade man dem i
fred att arbeta, utan att binda deni till hand och fot vid alltför
mycket regleraentariska föreskrifter, så tror jag att, med de förar
beten,
som redan äro gjorda af BibelKommissionen och andra exegetiska
frejdade författare, BibelKommissionens och hela Svenska
Kyrkans mål, med afstde på Bibelversionen, icke vore så synnerligen
fjerran.
Uti 8 §:s 2 mom. af den nåd. Instruktionen synes mig ett
uppenbart misstag vara begånget, med afs:de på föreskriften om
summarierna, företalen och loca parallela uti Profversionen. Och
rättelse häruti torde vara så mycket behöfligare, som man finner,
att i BibelKommissionens sednare arbeten man verkligen låtit sig
föranledas af Instruktionen till en iakttagelse, som högst menligt
måste inverka på arbetet i sin helhet, synnerligast i Gamla Testamentet.
Ty då det uti Instruktionen föreskrifves, att Loca Paralella
redan uti profversionens uplagor af de särskildta bibliska böckerna
skola ingå, så finner en hvar, hvilka stora misstag en sådan
ordning nödvändigt skall föranleda, enär det ju är alldeles klart,
att ett paralellspråk uti ett föreg:de Bibelarbete kommer derigenom
att hänvisa till ett Bibelspråk, som möjligen uti ett sedtiare Bibelarbete
kan komma att undergå en så betydlig förändring, att sjelfva
hänvisningen sålunda blir alldeles missledande. Detta misstag, att
uti Profversionerna af Bibelns särskilda delar redan införa paralellspråken,
innan öfversättnings-arbetet i sin helhet är afslutadt, synes
mig ju förr desto heldre böra rättas, på det uti denna vigtiga del
af arbetet, som omfattar paralellspråkens placerande på sina rätta
174
Den 16 November e. m.
rum, olijelpliga eller, rättare sagdt, oförmärkt sig insmygande missvisningar
icke må småningom upkomma, den ena elter den andra.
Den K. Instruktionen har uti 10 §:s 1 mom. varit synnerligen
nådig med afs:de på anvisningen af de penningemedel, som
för ändamålet kunna af BibelKomissionen vara erforderliga. Det
synes mig, som skulle, uppå en sådan vidsträckt fullmakt i det
afsrdet, hvarken böcker eller lönade arbetare böra för Kommissionen
fattas, helst som BibelKommissionens kassa i och för sig numera
upgår till den icke obetydliga summan af 50,000 r:dr r:mt.
Emellertid vore det väl önskligt, att ordalagen härvid uti den nåd.
Instruktionen något stadgades med afs:de på nutidens financiella
anordningar; ty så vidsträckt rättighet än uti dessa orden kan synas
vara gifven, torde det väl ändå icke vara så alldeles lätt för
både gifvare och emottagare, att rätt veta, huru de till alla delar
skola fatta meningen i dessa Instruktionens ord: »Koramitterade
»skola göra anstalt om medlens infordrande, hvaruti, såväl som allt
»annat hvad af nöden vara kan, vederb:de Embetsman och Kollegier
»ega att Kommissionen handen räcka.»
Slutligen förmäler den nåd. Instruktionen i 10 §:s 3 Mom.
huru Proföfversättnings-arbetena skola utkomma och publiceras, och
detta stadgande utgör, i min tanka, en verklig glanspunkt i hela
Instruktionen; önskligt vore blott att Kommissionen följde denna
anvisning, ehuru besvärligt och sjelfförsakande för Kommitterade
ett sådant publicerande blefve; men i samma mon Kommitterades
antal hojrsmälter till några få personer — Kommissionens ledamöter
utgöra för närv. blott 5 personer, och desse allesammans på
ett enda ställe i landet boende —, i samma mon torde nu, mera
än förr, den nåd. Instruktionen med afseende på arbetenas publicerande
och den allmänna inbjudningen till en hvar, att med anmärkningar
dervid inkomma, böra efterkommas. Och särskildt vänder
jag mig till Hrr Jurister med förfrågan, om de kunna upspåra
någon K. Kungörelse, som enligt Instruktionens 10 §;s 3
Morn. Kommissionen bordt anhålla om hos K. M:t, »hvarigenom
»en hvar af Rikets Innebyggare tillbjudes att inkomma med sine
»anmärkningar vid det tryckta öfversiittnings project», som BibelKommissionen
eger att för hvar och en biblisk bok särskildt afgifva?
Den genialiske och frisinnade Konungen Gustaf III har
med ett sådant påbud velat åt den fria forskningen i BibelOrdet
öpna en synkrets, renad och uphöjd öfver den hierarchiska dryghetens
och sjelftillräcklighetens, samt den papistiska ofelbarhetens
ensidigheter, hugskott och magtspråk.
Efter afgifvandet af dessa vördsamma anmärkningar vid K.
M:ts nåd. Instruktion af d. 18 Maj 1773 för den till Svenska
BibelVersions förbättrande utsedde och förordnade särskildte Kommission,
får jag inför Högloft. R. o. Ad. vördsamt föreslå,
att R. St.-r till K. M:t ingå med underd. anhållan, att berörde
nåd. Instruktion måtte, efter tidsförbållandernas kraf
och med fästadt afseende på vinnandet af det ändamål, för
hvilket den är gifven, undergå nödig förändring. Anhål
-
Den 16 November e. m.
17ft
lande jag lika vördsamt, att Högloft. R o. Ad. beviljar
remiss till vederb. Utsk. för denna min vördsamma Motion.
Remitterades till Allra. Besv. o. Ekon.Utsk:t.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Mern. N.t>
1 ang:de tillökning af Utsk:ts tjenstemannapersonal.
BankoUtsk:ts Mern. N:o 2 med öfverlemnande af BankoFullmäktiges
till Utsk:t afgifna berättelse föredrogs och lades till handlingarne.
Frih. Alströmer, Jonas, upläste följande motion:
Förra Riksdagen talades det mycket om, huru angelägen man
var att bevara vår rena evangeliska lära och våra fäders tro. —
Under en längre tid hafva kraftiga andeliga rörelser försports i
vårt land. De, som hafva erfarit Guds frid i sina nådehungrande
hjertan och derföre, tvingade af Christi kärlek, icke kunnat tiga,
utan börjat bekänna Herrans Jesu Namn och efter Petri Ord: kungöra
Hans dygd, som dem kallat häfver af mörkret, till sitt underliga
ljus, hafva åstadkommit mycken oro, såsom vanligt under
tusentals år, ty redan Gamla Testamentet vittnar om denna klagan:
»de förvilla folket». Att mången, dels af ovist nit, dels med verklig
villfarelse gifvit ani. och skäl till en sådan klagan, det nekas
ej. Men lika ofta, säkerligen oftare har nu, som från urminnes
tid, fiendskapen till den uppenbarade sanningen sökt dölja sig bakom
denna skylt. — Åtminstone har nitet om lärans renhet, och
månheten om, att folket icke skall förvillas, under den tid, då de
andliga rörelserna egentligen väckt mesta bekymret, icke spändt
sin upmärksamhet åt det på närmare håll varande och oändligt
mycket farligare förhållandet, att, vid Akademierna, man fritt får
hos ungdomen, offentligen och ex officio, inplugga den vådligaste
och krassaste antichristiska lära. Och det är just de ynglingar,
som hafva fallenhet för de högsta studierna och vid hvilka man
för framtiden, i vetenskapligt afseende, således också eger att fästa
de högsta förhoppningarne, som ovilkorligen äro tvungna att insupa
detta aqua tofana för deras andliga lif. De kunna icke, utan att
öfvergifva den bana, för hvilken de af Herren äro utrustade med
rika anlag och gåfvor, undvika, befrias ifrån att tömma den sataniska
giftbägaren i botten. Att ett förfärligt ansvar hvilar öfver
deras hufvud, som drifver en sådan lära, derom kan läsas på många
ställen; Matth. 18: 6, 7 behöfver blott åberopas. Men, månne
de allena få bära ansvaret för de många själar, som förvillade, —•
i sanning förvillade, genom denna förargelse gå bort i ett evigt
mörker, sedan de här dårat sig med sitt stolta förnufts matta, vilseledande
irrbloss? — Nej! de göra det icke, — sannerligen icke.
Allas deras blod, som genom denna lögn gå förlorade, skall utkräfvas
af alla dem, som i mer eller mindre mån kunnat verka
deremot eller väcka upmärksamheten derpå och icke hafva gjordt
176
Den 16 November e. m.
det. — Sannerligen! vi hafva Guds ord derpå: detta blod skall
utkrafdt varda. O! måtte alla de besinna detta, som hafva att
vaka öfver att lögnen ieke läres ifrån våra lärarestolar, men ändock
låta satan sa befästa sig derpå: Herren ser det. Han, som bar
det tveäggade svärdet, har Sjelf förkunnat engelen i Pergamus, att
Han vet, hvar satan har sitt säte och drifver sitt ofog och sina
läror. — Tänk, hvilket gäckeri med heliga ting: först döpas, konfirmeras,
gå till Herrans Heliga Nattvard, under offentlig och högtidlig
försäkran att tro på Jesus Christus; — så läras, at.t allt
detta är synvilla, inbillning, lögn; straxt derpå vara tvungen att
liksom aflägga sin bekännelse härpå i en examen; och omsider sätta
inseglet på hela denna andeliga förstörings-process, vid inträdet i
statens embete, då man måste med ed förbinda sig att på nytt
tro, bekänna och försvara, hvad man nyligen förut, med mycket
besvär, blifvit frestad och förledd att bestämdt förneka. Kan så
dant
inför Gud. eller ens inför menniskor försvaras. Det funnes
näppeligen något vådligare, hvarken för samhället, eller kyrkan, än
det att låta den studerande ungdomen blifva förderf vad genom lögn
och villoläror. Kommen ihåg, att den sprides sedan i alla rikets
embetsa:renar och rigtningar. Det, som vid Akademien blifvit sådt
i ynglingens hjerta, låter den mognade mannen samhället upskära
under decennier. Följderna härutaf kunna icke beräknas, de sträcka
sig utöfver tidens gräns, in i evigheten, der mången med fasa skall
förnimma, hvad han har betraktat med likgiltighet.
Djupt fattad af denna saks oändliga vigt. som ingen kan
jäfva, har jag känt mig; upmanad att, med stöd af R.O:s 60 §,
vördsamt föreslå för It. nu församlade St:r att ingå till II. M.
Konungen med en underd. anhållan, att Han ville förordna en eller
flera allvarliga, kraftfulla och sakkunniga män, för att vid Läroverken
undersöka tillståndet och utrota alla sådana läror, som äro
emot Christendomen stridande, hvilka förmörka förståndet, förderfva
hjertat, således leda till osedlighet och slutligen draga förbannelse
och straffdomar icke allenast öfver enskilda menniskor, och våra
undervisnings-anstalter, utar. omsider öfver hela landet; samt att
H. M. Konungen, med ani. härutaf, å R. St:rs vägnar, ville låta
ett Cirkulär utgå till alla Rikets Consistorier med påminnelse att
noggrannt vaka deröfver, att villoläror ej måtte intränga och få
befästa sig vid Akademierna eller andra läroverk.
Motionen begärdes på bordet.
Frih. Alströmer afgaf äfven_ en motion af följande lydelse:
Säkert är, att ingenting i verlden sker af en slump eller ett
blindt öde, utan allting, ifrån det minsta till det största, styres af
samma Allmagt och Vishet, som skapade verlden, af samma kärlek,
som utgaf Sin Enda Son för hennes frälsning och af samme Sanningens
Ande, Hugsvalaren, som straffar henne för synd, för rättfärdighet
och för dom. Ar nu detta oemotsägligen sannt, hvilket
icke kan nekas, då följer deraf äfven, att den i våra dagar allmänt
öfver
-
jDeii 16 November e. 'tn.
17??
öfverklagade prestbristen annu mindre kan vara någon blott slump
eller tillfällighet. Ty det, som hörer till Guds Rikes angelägenheter
och dess Nådes-ekonomi, bör, efter menniskosätt att döma,
ligga Gud närmast om hjerta t. Om menniska!) ville upbjuda all
sio förmåga och alla de medel, som stå henne till buds, blott såsom
naturlig menniska, så vore det henne omöjligt att i ringaste
mån afhjelpa, än mindre fylla denna brist.
När nu Gitd ovilkorligen Sjelf sköter Sin kyrka, men vi se,
att Han kranar henne i nöd och brist, och vi ingenting kunna
uträtta härvid, såsom blott naturliga menniskor, men saken måste
afhjelpas, så vida ljusastaken ej skall bortstötas, såsom slutligen
alldeles varande i mörkret ; så måste man ju tillse hvad som är
att göra.
Först gäller det att, ifrån naturliga, blifva andeliga menniskor,
som kunna förnimma det Guds Anda tillhörer. Sedan, att i Jesu
Namn åkalla Gud om hjelp utur denna nöd, och slutligen att förblifva
Herren trogna och göra Hans Vilja. Detta är det, som
först och sist och hela lifvet igenom gäller hvar och en enskild
menniska.
Men, månne vårt land ej eger några, som kunna döma andeliga
saker andeligen? Jo! till Guds pris får man bekänna, att
Henen äfven 'bär har några sådana. Deras pligt är det att söka
inse, hvad Herren vill lära oss med denna nöd; ty Han liar alltid
de aldravisaste och kärleksrikaste afsigter och ändamål med allt
hvad Han gör.
Hurudant har tillståndet inom Kyrkan varit? — Liknöjdheten,
sömnen, ondskan hafva under lång tid så tillvuxit och tagit öfverhanden,
att man har kunnat likna henne vid ett andeligt grafchor,
der en och annan, med flämtande lif, suckat och ängslats, liksom
lefvande begrafven. Vid åsynen häraf påminnes man ovilkorligen,
om Herrens egna ord : »Mitt hus skall kallas ett bönehus, men J
håfven gjort en röfvare-kula deraf.» — Kyrkans embeten hafva
blifvit gifna till spillo, för att gynna hvarjehanda andra, denna
verlden tillhörande lörhållanden, på Guds Rikes bekostnad. — Andans
Embete har blifvit undanträngdt af Skaldekonstens, Vetenskapernas
och Hofgunstens coryphéer; men, icke nog härmed, pensions-anstalten
intager icke sällan iless plats; och hvem kan säga,
hvad det skulle hafva varit, som den sanna själavården ej hade
fått gifva vika för. Latona oss dertill besinna, hurudana de i öfrigt
hafva varit, som man mycket ofta under lång tid låtit beklädas
med Kyrkans höga, vigtiga och ansvarsfulla lärarekall. — Sådana,
som dels .icke dugde till aunat, eller också förspillt sin ungdom,
antingen i obeslutsamhet om ett framtida kall, eiler lättja och lättsinne;
då de omsider fallit på den tanken: något brödstycke måste
nian hafva, nu återstår ej annat, än att blifva prest; då har man
lagt händerna på dem och invigt dem till att tjena den Herren,
åt Hvilken de icke ville gifva sina hjertan, och som de, i egentlig
mening, hvarken ville tjena eller lyda. — Eden och det höga och
vigtiga kallets fasansfulla ansvar, har man föga, eller rättare intet
H. I. 12
178
Den 16 November e. m.
bekymrat sig om. — Ja, härom vore oändligt mycket att säga
och att lägga både lärare och åhörare på hjertat, de sednare ej
mindre än de förra; men, för att visa orsaken till den öfverklagade
prestbristen, kan det, som redan är sagdt, vara tillräckligt. — Att
det funnits ljuspunkter och en eller annan dagerstrimma i det
mörka nattstycke, som här blifvit måladt, medgifves; men, månne
detta oaktadt straffdomarnes mått ej är rågadtr — »Gud låter icke
gäcka Sig». — Man »måste få veta och förfara, hvad jemmer och
sorg det med sig häfver, att man öfvergifver Herren, sin Gud».
— Herren sade till Rehabeam och till de öfversta i Juda: »J håfven
öfvergifvit Mig, derföre häfver Jag öfvergifvit eder». När de
hörde detta, så ödmjukade de sig, och säde: »Herren är rättvis».
— Då förbarmade Herren Sig öfver dem så, att Han icke ville
förderfva dem, men straffet blef likväl icke alldeles borttaget, utan
Herren lät Isak bortföra »håfvorna» i Jerusalems Tempel och i
Konungshuset. — Förunderligt och förfärligt passar detta in på
våra förhållanden.
Här gäller således, att Konung och folk, i anda och sanning,
ödmjuka sig inför Herren och bekänna, att: Herren är rättvis, då.
Han borttager Kyrkans håfvor; ångra sina synder, hvarmed de dragit
öfver sig Guds rättvisa vrede, och begynna, i tron på Jesum
Christum, att vandra efter Guds Vilja. — Låtom oss allvarligt
besinna, att straffdomarue äro blott började; vi veta ej hvad, som
härefter varda skall, om vi ej låta Guds godhet, tålsamhet och
långmodighet locka oss till bättring. — »Det är gräsligt, falla i
lefvande Guds händer». Ebr. 10: 31.
Men, låtom oss nu betrakta en annan sida af våra förhållanden:
den underliga, öfverflödande Väckelsenåd, som Guds gode
Ande låter vårt arma land vederfaras. Kyrkan har sofvit, men
det har likväl behagat Herren att derunder nådeligen begagna en
och annan af hennes tjenare, ehuru hufvudsakligen lekmän, hvilka
Han Sjelf omedelbarligen kallat och sandt. Häraf kunna vi finna, att,
ehuru nöden varit stor och straffet rättvist måste drabba kyrkan,
har Herren ingalunda gifvit Svenska folket derföre till spillo; tvärt
om: Han blåser, i Sin outsägliga Nåd, dagligen på de döda benen,
de upstå till nytt lif, och kuuna med nya tungor prisa Gud och
tala om Hans dråpliga verk.
Att dessa nyfödda audeliga barnen icke skola lemnäs utan
andelig vård och näring, derom kunna vi vara öfvertygade, huru
underligt det än må se ut för våra ögon. — Men, då nu Kyrkan
allt mer och mer lider af brist på prester: hvad kan då vara
Herrens Vilja? — Jo, Gud känner oss: vi måste alltid erfara
nöden rätt svår, förr än vi vilja, af Hans förbarmande Faderskärlek
och Nåd, emottaga hjelpen, och låta Honom gifva oss den
efter Sin och icke efter vår vilja. — Vi skola lära oss inse, att
dugligheten och antagligheten hos en Herrans tjenare icke är beroende
af de attributer, hvarmed menniskor, glömmande, åsidosättande
eller missaktande de sanna och rätta kännetecknena och
egenskaperna, fordra, att de skola vara utrustade, som må anses
värdiga att inträda i det heliga predikoembetet. — Det vill säga,
Den 16 November e. m.
17»
prestbristen skall lära oss: att Guds Eike består icke i ord, utan
i kraft; den, som med mycken lärdom kan lägga sina ord aldrig
så väl, och efter logikens och retorikens alla reglor, med det skarpaste
förstånd och snille hunnit aldrig så långt i talekonst och
dialektisk skicklighet, är platt oduglig till prest, om han ej är utrustad
med Andans kraft. — Vidare skall den lära oss: att Guds
Rike kommer icke med utvärtes åthäfvor och består icke i något
utvärtes, utan är invärtes uti oss, om det eljest 'kommit till oss;
att, pa detta invärtes beror hufvudsakligen, huruvida en menniska
är duglig att inträda i predikokallet; ty har hon Guds Rike invärtes
uti sig, så har hon ock Andans embete redan i viss mån;
men, har hon icke detta, så är det fåfängt, att menniskan försöker,
med sina bestämmelser om lärdom, invigning, de högtidligaste ceremonier
och tal utmärka och befästa prestembetet, härtill må läggas
de aldra förfärligaste edsformulärer, som möjligen kunna utfunderas;
med allt detta bildas aldrig någon Andans man, någon sannskyldig
Herrans tjenare, om man än arbetade härpå i tusen år;
kastora blott en blick inom verldens alla statskyrkor, vår icke undantagen,
de bära otaliga vittnesbörd om sanningen häraf.
Slutligen skall denna brist på prester således lära oss: att,
då Herren så länge, under Sin obegripliga Nåds tålamodstid, låtit
oss fara fram i vår fåfängliga fåvitskhet, så vill Han nu, att de
skola eftersökas till predikokallet, som Han fått uttaga förut »ifrån
mörksens väldighet och försätta i Sin älskelige Sons Rike»; desse
må nu i öfrigt vara lärde eller icke, blott de hafva tillräcklig kunskap
i Guds Ord, Guds Andas gåfva all lala och redigt framställa
detsamma, samt deu mognad, att de »äro öfvade i sinnet,
lill all åtskilja godt och ondin, således icke nykristne; med få
ord, de skola, utan menniskotillsatser, vara sådana, som Paulus beskrifver
dem i 1 Tim. 3 Kap. och Titi 1 Kap. Härmed må nu,
för ingen del, den vetenskapliga lärdomen anses förkastad eller
misskänd. Långt derifrån, denna är god och i många fall alldeles
nödvändig, afven i det presterliga kallets utöfning. Men derpå får
ej fästas afstde i första rummet, så att den, som Herren utrustat
och tydligen kallat till detta embete, blir afhållen derifrån genom
menniskans öfverdrifna upskattande af den vetenskapliga bildningen,
hvilken här måste sättas i andra rummet och på intet vilkor får
utgöra ett hinder för embetets emottagande, der dess sanna criterier
förefinnas.
Man behöfver blott genomläsa de vidlöftiga K. Cirkulären,
som stå i sammanhang med Kyrkolagens 19 Kap. i och 2 §§ för
att, med den aldraringaste förmåga att fatta och bedöma andeliga
saker, erfara, huru vanställdt begreppet om Kyrkan är, och inse,
huru vanställd hon således måste blifva, under tidernas lopp, genom
sådana författningar.
T ani. af och sammanhang med allt detta föreslås vördsamligen,
att följande stadgande måtte af R. St:r varda antaget: — Astundar
någon Prestembetet, hvilken, jemte djup insigt i den nödvändigaste
kunskapen: Guds Ord, ådagalagt genom tal, vandel, andelig erfarenhet
och det kristliga lifvets stadga, att han, i detta afs., är
180
Den 16 November e. m.
till det vigtiga embetet skicklig; då må det honom ej förvägras,
der lian, jemte kunskap i vanliga skolämnen, hvarvid dock ej må
fästas någon hufvudsaklig vigt, motsvarar de fordringar, som innehållas
i kyrkolagens 19 Kap. 2 g, med undantag af den del deraf,
som börjar med de orden: »uti alla de stycken, som vid Gymnasier
etc.», intill 3:dje morn.; samt orden: »både på lalin och svenska»
uti 3:dje mom.
Dessutom böra, i öfverensstämmelse härmed, 19 Kap. 6 g
kyrkolagen uphäfvas, och K. Cirkulären af d. .21 Aug. 1786 och
d. 24 Jan. 1811. samt K. Brefvet af d. 23 Juni 1813, jemte
öfriga, emot ofvan föreslagna stadgande stridande författn:r förändras
i likhet dermed.
Antages detta, skall Kyrkan säkerligen icke behöfva klaga
öfver brist på trogna och snidla tjenare, ty Herren sätter dem öfver
Sitt husfolk, att de skola gifva dem mat i råttan tid. Det fordras
blott å menniskans sida, att hon i ödmjukhet aktar på Herrans
tuktan, följer Hans fingervisning, oaflåtligen beder, tror och
lyder.
Jemväl denna motion bordlädes.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, upläste följande motion :
R. St:rs Bank har tvenne hufvudsakligen vigtiga kall att upfylia,
det ena att uprätthålla myntet i ett jemnt och orubbligt värde,
det andra att gifva stöd åt de inhemska näringarna och lif åt en
nationel industri.
Att RiksBanken aldrig fullkomligt upfyllt dessa högst vigtiga
bestämmelser, har en motionär, Herr Lefrén, före mig fullt utredt.
Orsakerna härtill har man sökt, dels uti en oklok lagstiftning,
dels uti en felaktig förvaltning. Begge delarna hafva obestridligen
haft sin andel uti den osäkerhet, hvar' vårt myntväsende stått i
öfver halftannat århundrade; men efter min öfvertygelse ligger största
felet deruti, att den ena Statsmakten, utan kontroll från den andras
sida, genom slumpen af en votering, låtit än det ena, än det
andra intresset få makt öfver vårt penningeväsende. R. St.-rs ömtålighet
om sin rätt alt ensamme få styra RiksBanken, har dessutom
fritagit den andra Statsmakten från allt ansvar uti en för
landet, snart sagdt, vigtigaste fråga. — Häraf den osäkerhet,
hvarom Herr Lefrén i sin motion talar; häraf de försök, som stundom
kommit Regeringsmakten till last, att begagna sitt inflytande,
för att få stundens behofver, på bekostnad af RiksBankens säkerhet,
fyllda. Denna R. Stms ömtålighet har, efter mitt omdöme,
äfven orsakat en viss kallsinnighet hos Regeringen för en inrättning,
som för henne är fullkomligt fremmande, och gifvit henne
en förkärlek för sina egna skötebarn, RiksBankens farligaste fiender,
PrivatBankerna. — Denna ömtålighet slutligen, kommer otvifvelaktigt
att draga öfver Sverige ännu en och annan realisation.
Men enär jag icke eger tillräcklig öfvertalningsförmåga, för
att öfvertyga R. St:r om nödvändigheten af en förändring af 72 §
R.F., så måste jag inskränka mitt sträfvande till ett mer möjligt,
Den 16 November e. m.
181
fart måhända lika förgäfves företag, att få några förändringar i
BankoRegktet.
På det att EiksBanken må kunna upfylla sitt här ofvan omförmälda
vigtiga kall, fordras i främsta rummet, att EiksBanken
intager en oberoende ställning, så väl till PrivatBankerna, som till
landets handelsföretag med utlandet.
Hvad först PrivatBankerna beträffar, så, enär dessas rätt att
utgifva sedlar, sorn med Riksmynt skola inlösas, alltid verkar tryckande
på RiksBankens metalliska valuta, så böra dessa Banker,
hvar och en i mohn af sin rörelse, genom esren silfvertillgång stödja
realisationen; och Riksbanken, hvars säkerhet ständigt äfventyras,
frångå sin tjenstaktighet, att genom kreditiver och andra undsättningar
gifva näring åt dessa farliga parasiter.
Hvad åter vidkommer Bankens ställning till den utrikes handeln,
så har jag uti motiverna till min motion om exportförbud
på silfver, tillräckligt visat vådan af RiksBankens åtagande att
styra kursen, att derom föga är mer att tillägga, och som jag förmodar,
att nämnde motion alltid bör komma till BankoUtsk.-ts
kännedom, enär, efter mitt förmenande, denna motion grundlagsenligt
måste behandlas af ett sammansatt Banko- och Bevilln.Utsk.,
så får jag vördsamt hänvisa till sagde motion, och blott tillägga,
att Bankens handel med vexlar bör inskränkas till upköp för silfvervalutans
förstärkning; — att all försäljning af vexlar och silfver
i omyntad form, äfvensom alla kreditiver och lån, som tydligen
afse befordrande af en ökad import af utländska varor, böra uphöra.
Hvad särskildt beträffar handeln med vexlar och silfverplantsar,
så förmodar jag, att BankoUtsk:t, uti de oerhörda missbruk, som
kommit Hrr deputerade för vexelärenden till last, skall finna skälig
ani. till denna rörelses uphörande, och som ytterligare stöd för
detta uphörande förmodar jag äfven, att BankoUtsk:t icke underlåter,
att för R. St:r framhålla den möjliga skiljaktighet, som kan
förefinnas emellan föreskrifterna uti 109 § BankoReghtet, och det
sätt på hvilket kreditföreningens vexeloperationer med RiksBanken
bedrifvits.
Såsom stöd för uphörande af mom. 10 af nyssnämnde §, hvari
stadgas, att de prot:r, som föras öfver vexel-ärender, skola hållas
hemliga, får jag åberopa ett i alla hänseenden anmärkningsvärdt
yttrande af en ledamot af BankoStyrelsen; yttrandet var följande:
»Hvarje förslag af allmän natur, såvida det allmännas gagn ärligt
»dermed åsyftas, bör tåla dagens ljus», (orden stå att läsa i Svenska
Tidningen den 29 Okt. 1858) och då med vexelhandeln det
allmännas gagn äfven ärligt bör åsyftas, så synes mig, att hemlighet
i denna rörelse icke vidare må ega rum.
I hvad som rörer Bankens upgift att stödja och upmuntra de
inhemska näringarna, så anhåller jag, att i förbigående få yttra min
tanka om rätta förståndet med inhemska näringar och en nationel
industri.
Till inhemska näringar vill jag icke räkna andra än dem,
som stödja sig på inhemsk produktion, eller sådana alster, som
vår egen jord frambringar, och såsom nationel industri vill jag
182 Den 16 November e. to.
ensamt se denna produktions högsta möjliga förädling, först till
fyllande af egna behofver, och sedan till utbyte mot hvad utlänningen
kan erbjuda af nyttiga produkter, dem vi sjelfva icke förmå
åstadkomma.
Eti annan pligt, som efter min tanka äfven åligger RiksBanken,
är, att icke för en tillfällig räutevinst, genom utlåning på
namn med omsättningsrätt, gifva upmuntran åt ett lefnadsätt öfver
tillgångarna.
FilialBankernas rätt till understöd anser jag böra uphöra, ty
utom det att missbruk på denna väg äfven försports, så tyckes
mig föga skäl vara deruti, att Banken till enskilda Bolag lemnar
penningar till lägre ränta, än hvad Banken sjelf, måhända stundom
till samma bolags intressenter, får gifva. Om Banken har öfverflöd
på penningar och vill undsätta någon aflägsen ort. så synes mig
lämpligare, att Banken derstädes inrättar ett nytt lånekontor, och
sjelf drager vinsten, till större båtnad för det allmänna.
Då i allt, hvad som rörer olämpligheten af ItiksBankens nuv:de
verksamhet, så mycket är skrifvet, att en vidlyftigare utredning
från min sida blott sktdle blifva ett återuprepande af hvad redan
i detta ämne är mångfaldiga gånger sagdt, så har jag trott mig
böra inskränka mig till ett enkelt angifvande af de reformer jag
anser väsendtligast. Och enär BankoUtsk:t sjelft grundlagsenligt
kan göra förslager till de förändringar, som kunna anses nödiga,
så öfverlemnar jag åt Utsk:ts högre vishet, att tillägga hvad af
mig kan vara uteglömt. Men som jag såsom motionär ansett mig
böra, i allmänna ordalag, yttra min tanka om den ställning till
det allmänna, jag tror att RiksBanken bör intaga, så får jag vördsammast
anhålla, det BankoUtsktt behagade taga i öfvervägande
och till R. St:rs pröfning föreslå sådana förändringar i Banko-Reglementet.
, som stödja sig på följande grunder:
Inga kreditiver eller andra undsättningar till Privateller
FilialBanker må hädanefter beviljas.
Nya lånekontor må inrättas, der sådant kan anses
nödigt.
Fronden för utlåning med omsättningsrätt och på
namn bör småningom minskas och slutligen alldeles
indragas.
Lån och kreditiver till upmuntran at importhandeln
bör genast uphöra.
Fonderna till understöd och upmuntran för de inhemska
näringarne, så vidt ske kan, förökas.
Den hittills brukliga vexelhandel)) bör äfven genast
uphöra, med endast bibehållen rätt och skyldighet för
BankoStyrelsen, att då Bankens fördel sådant fordrar,
köpa vexlar till förstärkning af silfvervalutan.
Mom. 10 af 109 § bör ur BankoReghtet utgå.
Försäljning af silfverplantsar förbjudes.
Utvexling af silfvermynt, af högre valör än 50 ören,
bör sparsamt medgifvas, samt endast i mindre poster
på en gång, och alltid först efter i hvarje fall förut
-
Den 19 Norember f. m. 183
gången pröfning om ett verkligt behof, i och för användande
inom landet.
Bankovinstens användande enl. Hr Lefréns förslag,
och slutligen
Sådana stadganden i BankoReghtet, som kunna anses
blifva en följd af min motion om exportförbud på
silfver, ifall detta förslag vinner Statsmakternas bifall.
Begärdes på bordet.
Anmäldes och lades på bordet LagUtsk:ts Utlåt. N:o 2, i ani.
af väckt motion om uphäfvande af 7:de Kap. ByggningaBalken.
R. o Ad. åtskiljdes kl. omkring 8 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
lördagen den 19 November 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 4 prot. utdr. för den 16 dennes e. m.
Just. prot. för den 2 dennes.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att R. St:rs underd.
skrifvelse ang:de DD. MM. Konungens och Drottningens kröning
blifvit af H. Exc. jemte de öfriga RiksSt-.ns Hrr Talmän öfverleranad
till H. M. Konungen, hvilken, med betygande af Sitt välbehag
öfver den underd. skrifvelsens innehall, behagade förklara,
att Han framdeles under Riksdagens lopp skulle bestämma dagen
för kröningen.
Föredrogs Vällofl. BorgareSt:ts d. 16 dennes bordlagde prot.-  utdr., med inbjudu. till MedSt:n att förena sig i det af BorgareSt:t
fattade beslut om förändrad lydelse af R. St:rs underd. condoleance-adress
till H. M. EnkeDrottningen Josefina.
i:84
Den 19 November f. m.
Frih, Cederström, Rudolf: Vid föredragningen af Exp.-  Utsk:s förslag till den underd. kondoleansadressen, har jag, likasom
St:ts öfrige ledamöter, icke funnit i dess ordalag någonting stridande
mot lydelsen af de motioner, som ligga till grund för densamma.
Tvärtom är jag öfvertygad, att H. M. Enkedrottningen
skulle i dess innehåll funnit otvetydiga uttryck af Svenska folkets
oell dess Representanters uprigtiga vördnad, tacksamhet och deltagande.
Men då en adress af denna allvarliga beskaffenhet onekligen
bör vara affattad i så valda ordalag, som möjligen kunna erbjuda
sig, och då jag för min del villigt erkänner, att de af BorgareSt:t
föreslagne böra, vid en opartisk pröfning, anses ega företräde
härutinnan, samt då dessutom tvänue RiksSt. på denna åtskilnad
lagt den vigt, att de, med afslag å det första förslaget, uptagit
det nya förslaget såsom sitt, så tillåter jag mig, att, med afs:de
jemväl å denna frågas mer än vanligt grannlaga beskaffenhet, vördsamt
föreslå',
att R. o. Ad„ till undvikande af all splittring och
vinnande af full likställighet, St:n emellan, behagade,
med frånträdande af sitt i ämnet förut fattade beslut,
bifalla BorgareSt:ts förevide inbjudning.
Häruti instämde Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm,
Med föranledande af den gjorda iubjfidningen och af hvad nu
i ämnet blifvit yttradt, hemställde H. Exc, Hr Gr. o. Landtm.,
att R. o. Ad., med frångående af sitt förra beslut rörande den
ifrågav:de adressens lydelse, behagade besluta, att den skulle affattas
i de af BorgareSt:t antagna ordalag.
Ropades Ja.
Efter skedd föredragning af LagUtsk:s d. 16 dennes bordlagde
Utlåt. N:o 2, i anleda, af väckt motion om uphäfvande af 7:de kap,
ByggningaBalken, anmälde sig och yttrade
Frih. Armfelt, Magnus: För bestämmande af grunden,
huruvida en fråga bör betraktas som allmän civillag eller som ekonomiskt
ärende, torde det icke vara tillräckligt och icke ens lämpligt,
att, såsom en reservant inom Utsk. gjort, endast taga i betraktande,
huruvida saken står omnämnd i 1734 års lag eller icke,
emedan man derigenom kunde komma icke blott derhän, atl åtskilliga
ekonomiska frågor blefvo såsom civil-lag behandlade, utan
äfven, hvilket vore ändå mera oformligt, derhän, att åtskilliga civillagsfrågor
folio under Konungens ekonomiska lagstiftning. Snarare
tyckes man då böra tillse, huruvida sjelfva föremålet för lagen är
af ekonomisk natur eller icke. Man måste då medgifva, att föreskrifterna
för humlegårds anläggande äro af rent statsekonomisk
natur, och att sådana blifvit i lagen intagna, härleder sig från den
tid, då Staten utöfvade förmynderskapet öfver näringarna. Sedan
detta förhållande numera blifvit förändradt, torde den omständigheten,
att i allmänna lagen stadgas föreskrifter för anläggande af
humlegård, icke vara tillräckligt bevis, för att frågan derom skulle
Den 19 November f. m.
185
anses ega civillags natur. Att stiftarne af 1809 års grundlagar
ansett afven frågor, som omhandlas i 1734 års lag, böra utgöra
föremål för K. M:s ekonomiska lagstiftningsrätt, synes af § 89.
R.F., hvarest stadgas: »Uti RiksSt:ns plena må frågor väckas om
förändring, förklaring och uphnfvande af lagar och författ:r, som
Rikets allmänna hushållning röra»; ty hvad skulle det här begagnade
ordet lagar i annat fall betyda?
Om, såsom jag hoppas, denna min åsigt vinner R. o. Ad;s
bifall, vågar jag anhålla, att R. o. Ad. behagade, med bifall till
LagUtsk:s Utlåt., förklara, att den ifrågav:de motionen bör af
Ekon.Utsk. behandlas.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts slutad, framställdes oeb
bifölls propos. å Utlåt:s läggande till handlingarne, med förklarande,
att R. o. Ad. ansåg motionen böra af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
behandlas.
Härefter förekom Gr. Adlersparres, Carl August, d. 1 6 dennes
bordlagde motion om successiv indragning af Biskops-embetena i
Rikets samtlige stift, med undantag af Upsala, Lunds och Hernösands.
Frih. Cederström, Rudolf: I den nu föredragna motionen
är föreslagen en åtgärd, som, i händelse den bifölles, skulle
komma att betydligt inverka på vårt lands såväl ecklesiastika som
representativa förhållanden. Likväl, då man läser motionen och
ser den skämtsamma och lekfulla ton, hvari den är afifattad, skulle
man lätt kunna falla på den tanken, att den endast utgör prof af
ett humoristiskt snilles glada flygt. Men då emedlertid motionären
begärt remiss till vederbörligt Utsk., måste man väl antaga, att
förslaget är väckt på allvar; och motionären torde då tillåta mig
att, såsom en ringa motvigt mot hvad han i lätt och lekande ton
yttrat, framkomma med några torra anmärkmr, hvartill hans motion
synts mig gifva anledn. — Gr. Adlersparre har begärt indragning
af en del Biskops-embeten, derföre att, såsom han sjelf
säger, åtskilliga personer, med hvilka han kommit i beröring, sagt
honom, att dessa embeten utgöra en onödig statslyx; och han har
trott så. Under förutsättning af bifall till detta förslag, vill han
använda de ledigblifvande lönerna tor ett barmhertigt ändamål,
som i hans nästföljande motion närmare utvecklas, och hvarom då
torde blifva tillfälle att vidare yttra sig. Upriktigt erkänner motionären,
att han helst skulle se det alla Biskops-embetena indrogos;
men för att icke, genom ett sådant förslag, komma i konflikt
med Grundlagen, väljer han, såsom vi se, hellre utvägen att kringgå
och eludera densamma. Han önskar således, att, med bibehållande
af Erkebiskopen samt Biskoparne i Lund och Hernösand, de
öfriges embeten skulle indragas i mån af inträffande ledighet.
Emellertid förekomma dock på flera ställen i våra lagar mångfaldiga
föreskrifter om Biskoparnes embetsverksamhet och åligganden
såsom ephorer och stifts-styresmän. Motionären har i sitt
förslag icke antvdt, huru dessa funktioner skola förrättas. Behof
-
18G
Den 19 November f. m.
vas inga chefer för stiften, lika val som höfdingar för länen, öfverstar
för regementerne o. s. v.? Skola de hittills åt Biskoparne
författningsenligen anförtrodda embetspligter rent af uphöra, eller
skola de utföras af Konsistorierna, eller kanske helt slätt och rätt
öfverflyttas på Domprostarne? Skola dessa icke i sådant fall erhålla
någon särskild vedergällning för ett så betydligen ökadt arbete?
Derpå får man i motionen tyvärr icke någon reda. I slutet
af densamma yttras väl, men endast i förbigående, att, genom
qvarvarandet af Biskoparne i Upsala, Lund och Hernösand, vore
tillräckligt sörjdt för vården af de kyrkliga förhållandena i norra,
medlersta och södra delarne af vårt land. Häraf skulle man kunna
draga den slutsats, att den värde motionären ville hafva Sverige
fördelade i 3 stift, ehuru han icke uttryckligen uttalat ett sådant
förslag. Jag vågar dock påstå det vara omöjligt för hvilken mensklig
förmåga som helst, att i så vidsträckta distrikter på nöjaktigt
sätt förrätta de inspektioner, visitationer och öfriga bestyr, som
åligga en Biskop.
Med afs:de å de lagrum, der Biskoparnes verksamhet omförmäles,
skulle visserligen kunna ifrågasättas, att motionen borde till
LagUtsk. remitteras; men vid föreg:de tillfällen har man alltid
brukat låta dylika gå till Ekon.Utsk. — Petter Jönsson i Träslända
är död, mine Hrr! och, så vidt mig är bekant, saknar det
af utmärkta förmågor i öfrigt sammansatta Ekon.Utsk. bland sina
ledamöter någon hans like i förmågan, att, med fyndiga och ordqvicka
framställningar, på ett lifvande och nöjsamt sätt underhålla
det Högloft. Utsk:s goda lynne, midt under de besvärliga och ofta ganska
prosaiska ämnen, som underkastas dess pröfning och öfverläggning.
Måhända kan det alltså häruti finnas ännu ett skäl, att besagde
Utsk., till omvexling med sina öfriga maktpåliggande göromål, äfven
får något af lättare natur att behandla, till hvilket slag den
föreliggande motionen, genom sitt raska och lediga framställningssätt,
torde med skäl kunna hänföras; och äfven af denna anledn.
hemställer jag, att motionen måtte remitteras till Ekon.Utsk., som
vid förflutna Riksdagar handlagt de då afgifne förslag om Biskopars
indragning; och torde mina nu framställda anmärkmr dit få medfölja
motionen.
Gr. Hamilton, Henning: I allmänhet lönar det visserligen
icke stort mödan att yttra sig vid motioners remitterande till Utsk.,
emedan deras medlemmar utan tvifvel besitta de kunskaper och
insigter, som erfordras för motionernas riktiga och fullständiga behandling,
hvadan de ej heller särdeles bekymra sig om de yttranden,
som vid sådana tillfällen afgifvas i de särkilda RiksStm.
Lyckligtvis förhåller det sig också med de flesta motioner, som
med de flesta menniskor: de gå sin väg tyst och stilla fram; man
talar vid deras vagga, och säger äfven några ord till farväl vid
deras graf; men sitt öde gå de dock till mötes, som i de flesta
fall blir att gömmas och glömmas. Men det inträffar dock med
motioner, likasom med menniskor, att ett och annat exemplar får
någon större lifaktighet och tilldrager sig någon större upmärksam
-
Den 19 November f. m.
187
het, oaktadt detsamma i sjelfva verket icke framför mängden har
något annat företräde än bördens. Den motion, som nu utgör föremål
för E. o. Ad:s öfverläggning, torde höra till antalet af dessa,
och jag anhåller att få beledsaga densamma med några få ord.
Motionären yttrar i början af sin motion, att öfverallt i landet,
der han uppehållit sig, har han hört den åsigt uttalas, att
våra Biskopar utgöra en onödig statslyx, som man borde blifva
qvitt, såsom alltför kostsam för ett fattigt folk. Jag kan naturl.
icke motsäga Gr. Adlersparre, i fråga om den erfarenhet, han gjort
på de ställen, der han uppehållit sig, men min har åtminstone icke
alldeles varit densamma. Vid ett tillfälle torde vi dock, såsom
begge samtidigt närvarande, hafva gjort samma erfarenhet, nemi.
vid förra Riksdagen, då E. St:r uttryckte och till K. M. framburo
en underd. anhållan, hvilken K. M. äfven till en del redan bifallit,
att K. M. täcktes låta verkställa undersökning rörande Biskoparnes
löneförmoner, samt framställa förslag till reglering deraf, så
att hvarje Biskop skulle erhålla en emot hans embete och värdighet
svarande inkomst. Det är att antaga, att R. St:r, innan de
hos K. M. anmälde en sådan önskan, gjort sig reda för, huruvida
Biskoparne äro, såsom embetsman, beliöfiige. och säker!, hade de
icke begärt, att deras löner skulle regleras, om de ansett, att der^s
embeten icke borde bibehållas. Den åsigt, som motionären
funnit så allmänt omfattad inom alla de kretsar, der han upträdt,
att nemi. åtminstone en större eller mindre del af nu befintlige
Biskopar kunde och borde indragas, delades således icke af E. St:r
vid sista Riksdagen, och jag kan då icke föreställa mig, att R. St.-r
skulle göra sig skyldige till en sådan inkonseqvens, som att vid
den innevar:de antaga motionen. Det är icke att begära, att motionären
skall känna Kyrkolagen eller alla de punkter i andra författningar,
som handla om Biskoparnes embelsverksamhet; men det
finnes redan i det allmänna lifvet så många fall, då Biskopen
omedelbart ingriper på ett sådant sätt, att hans verksamhet ovilkorligen
gifver sig tillkänna. Man kan icke undgå att veta, att
han har den högsta upsigten öfver själavården och allmänna upfostran,
elementar-läroverken och folkskolan, öfver fattigvården, sjukvården
samt det sedliga tillståndet inom stiftet; att han skall, genom
årliga visitationer, undersöka tillståndet inom församlingarna,
och dervid bringa rättelse, der sådant behöfves; att han skall hålla
allmänna prestmöten, för att inhemta noggranna uplysriingar om
förhållandena inom stiftet, samt bereda presterne tillfälle att öka
sina insigter och öfverenskomma om det sätt, hvarpå de mest ömtåliga
och magtpåliggande förhållanden böra behandlas. Månne icke
dessa ouphörligt återkommande och för hvar och en märkbara pligter,
som Biskoparne hafva sig ålagda, äro tillräckliga bevis på vigten
af deras embeten ? Det är också icke möjligt, att alla dessa
åligganden kunna fullgöras af en central-auktoritet för hela Riket.
De måste skötas af personer, bosatta i olika delar af landet, och
som tillika äro utrustade med mer än vanliga egenskaper. Också
har Sverige nästan alltid varit lyckligt nog, att bland sina Biskopar
räkna män, som utgjort prydnader icke blott för kyrkan, utan
188
Den 19 November f. m.
för hela vårt laud. Namn, sådana som Franzén, Tegnér, Agardh,
Wallin, må kallas en statslyx; men en sådan, som äfven ett fattigt
folk må utan förebråelse bestå sig, om det kan, och jag tror knappt,
att någon hos oss skall kunna motionera bort den. Det har vid flera
Riksdagar blifvit ifrågasatt, att en förändring af Biskops-embetena
skulle ega rum, och att deras åligganden skulle på andra öfverflyttas.
Man har i sådant afs:de föreslagit Domprostarne. Namnet
gör naturligtvis härvidlag intet till saken; men jag kan för min
del icke finna något skäl att förkasta Biskops-titeln. Kanske föreställer
man sig, att en person med en annan benämning skulle
åtnöja sig med mindre inkomster, och att man således, genom öfverlåtande
af Biskopens göromål på t. ex. Domprosten, kunde något
reducera lönerna; men det är klart, att hvem helst än utöfvar detta
embete, som i följd af sin natar är förenadt med ganska dryga
utgifter, så måste han aflönas, och vinsten blefve då i alla händelser
obetydlig. — Man kan i sjelfva verket icke förebrå motionären,
att han sökt rubba en bestående institution, utan att sätta
något annat i stället: men hurudant är väl detta andra? Med
icke så obetydligt skäl har man redan anmärkt, att Biskoparnes
verksamhet måste utöfvas inom alltför vidsträckta kretsar, hvarigenom
den blir alltför betungande, och svårligen kan af en enda
person medhinnas. Särskildt drabbar denna anmärkn. 3 af Rikets
stift, nemi. Hernösands, i ans:de till sin ofantliga areal, samt Erkestiftet
och Lunds stift, i ans:de till deras folkrikhet. Det förra af
de båda sistnämnda omfattar nemi. 320,000 och det sednare
570,000 innév. Det är emellertid just dessa 3 Biskopar, som
motionären vill bibehålla, blott med en ytterligare utvidgning af
deras verksamhet. En sådan organisation, medgifver jag, skulle
vara en verklig statslyx, emedan det vore alldeles omöjligt, att en
Biskop inom ett stift, som utgjorde */3 af hela Riket, kunde fullgöra
de åligganden, som skulle tillhöra honom.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad., utan anhåller blott,
att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja remissen till Utsk:t.
Blifva de der lästa, så är det så mycket bättre; hvarom icke, så
är jag i alla fall öfvertygad, att Utsk:t kommer till samma resultat,
som jag.
Frih. Raab, Adam Christian: Det må visserl. så vara, som
en värd talare yttrat, att Utskrn äro så väl sammansatta, att de
icke behöfva fästa särdeles afs:de vid hvad, som yttras vid remiss
af motioner. Jag föreställer mig dock, att de böra egna någon
upmärksamhet åt den mening, som vill göra sig gällande i Stånden.
Om således ingenting vidare vid detta tillfälle sades, kunde sådant
gifva auledn. till den förmodan, att ingen delade motionärens åsigt.
Jag tror likväl, att den delas af ganska många. Indragningen af
åtskilliga Biskopsembeten kunde medföra nytta för PresteSt:t sjelft,
som kunde komma att deraf draga fördel, på sätt Gr. Adlersparre
i deu sednare motionen föreslår. Den är också af vigt för landet,
emedan själavården bör kunna bättre handhafvas, om den komme
att bestridas af yngre krafter, i de mest ålderstigne presternas
Den 19 November f. m.
189
ställe. Jag kan icke anse ifråg:de förslag outförbart, på grund af
den anmärkn., att vår gällande lag på flera ställen talar om Biskoparnes
verksamhet, samt att motionären icke upgifvit, huru och
af hvem denna skulle komma att utöfvas. Jag tror icke, att en
motionär nödvändigt behölver framlägga förslag till alla de lagförändringar,
som kunna blifva en följd af bifall till hans motion.
För möjligheten att göra den ifrågasatta indragningen, talar exemplet
af förhållandet i Danmark, der det finnes blott 3 Biskopar.
Man har här talat om stora namn, som prydt våra Biskopssäten:
men månne icke dessa namn varit åtminstone lika stora, om de,
som buro dem, icke innehaft detta höga andliga embete. — Jag
hoppas, att Utsk. måtte egna denna fråga en noggran pröfning,
och se till, huruvida icke Gr. Adlersparres förslag kan, i större eller
mindre omfattning, antagas.
Frih. Creutz, Stephan: Motionären har sagt, att Biskopsembetena
äro en onödig statslyx, pcb instämmer jag till alla delar
häri. Denna statslyx är så mycket mera onödig, som Biskopsembetet,
synnerligast sora det nu och sedan längre tider uppenbarat
sig, alldeles icke står tillsammans med protestantismens innersta
idée, utan är en qvarlefva ifrån katholicismen och påfvedömet..
Episcopus betyder egentligen ingenting annat, än rätt och slätt en
församlings-föreståndare, och se vi tillbaka på kristendomens första
tider, skola ni finna, huru den, som åtog sig en så beskaffad tjenst,
gjorde det endast såsom en god gerning, och måste bereda sig på
de aldrastörsta försakelser. Han skulle gå i spetsen för de förtryckta
Kristna, beredd att uthärda de största lidanden för sanningen,
vore det ock att dö derför. Och huru är det nu? [ stället
för de ringa omständigheterne, se vi motsatsen i våra dagar. Biskops
embetena äro nu, snart sagt, ingenting annat, än sinekurer
för orkeslösa prester, då man derifrån gör tillfälliga undantag, som
af Gr. Hamilton nyss blifvit omtalade, och man icke kan förneka
hafva förelyst sitt tidehvarf.
De äro vidare en statslyx derföre, att, till stor del genom
Biskops-embetet, hela anordningen med den yttre gudstjensten fålen
alltför stor anstrykning af katholicism, samt emedan dessa embeten
äro för ett fattigt land alltför dyrbara, då man besinnar, till
hvilka belopp deras sammanlagda löner upgå. Biskopslönerue variera
från 20 till 55,000 rdr i årlig inkomst, hvilket synes vara
väl strängt, då man besinnar, att landet för öfrigt har en hel här
med prester att underhålla, hvilka för närv:de besitta ofantliga
sträckor af landets jord.
Man har sagt, att en indragning af Biskops-embetena skulle
göra en rubbning i både ecklesiastikt och representativt hänseende.
Detta medgifves, och torde äfven blifva en följd af motionärens förslag.
I ecklesiastikt hänseende stå Biskopseinbetena, som jag haft
äran nämna, i opposition mot protestantismens idée, och får man
äfven se dem vid högtidligare tillfällen i fullkomlig påfvisk skrud.
I representativt hänseende, och hvarom jag tillförene på detta rum
haft äran uttala, äro de för närv:de äfven sjelfskrifna representanter
190
Den 19 November f. m.
vid Riksdagarne, och iir det lätt att visa huru denna sjelfskrifvenhet
härstammar äfven från katholicismen. Men i en tid, då kristendomen
är en lefvande och praktisk tillämpning i alla riktnin
gar
af lifvet, synes denna egenskap böra uphöra.
Jag ber att få förena mig i Gr. Adlersparres motion. Jag
skulle med honom helst hafva önskat alla Biskops-embetenas indragning,
men då nu detta icke är i fråga, får jag inskränka mig
att yrka indragning af dem, som motionären föreslagit, och anhåller
att dessa mina yttranden måtte lä åtfölja motionen till Utsk:t.
Gr. Adlersparre: Jag vill icke nptaga R. o. Ad:s tid med
att ingå i någon vederläggning af hvad här blifvit yttradt mot
min motion. Jag vill blott med anledning af hvad Gr. Hamilton
sade om de utmärkte män, som prydt våra Biskopssäten, påminna
Hr Gr:n hvad Tegnér yttrade till Agardh, då han invaldes i den
vittra Akademi, hvaraf Hr Gr:n sjelf är en medlem, nemi. följande
ord: »Huru lyckliga voro vi icke, då vi fingo vara qvar i Lund
på de platser, der Försynen bestämt oss att verka, emot nu, dä vi
måste gå och halta på Zions höjder!»
Ofverläggningen förklarades fulländad och motionen jemte yttranderne
remitterades till Allm. Besv.- o. Ekou.Utsk:t.
Gr. Adlersparres på bordet hvilande motion, om bildande af
en pensionsfond för prestman utaf de genom föreslagen indragning
af Biskops-embeten upkommande tillgångar, företogs nu till behandling
och yttrade sig derom
Frih. Cederström, Rudolf: Jag förnekar ingalunda det
goda syftet af denna motion, som är att med pensioner försörja
ålderstigne prestman; men då den blifvit satt i närmaste samband
med den föregående, ser jag icke huru detta väl viljande ändamål
skall, äfven om den förra obetingad! bifölles, dymedelst kunna vinnas.
Om nemi. Biskopsembetena indragas, så måste väl i de lediga
prebendena nya kyrkoherdar tillsättas. Utom det att härigenom
antalet af pensionstagarne ökas, så torde de tillgångar, som genom
Biskoparnes indragning skulle i öfrige tillgängliga lönebelopp upstå,
säkert. ej öfverstiga 70 å 80 tusen Rdr; jag anser mig icke nu taga
lågt till, då prebendena frånräknas. Att denna tillgång ingalunda
förslår till så rundliga pensioner, som motionären föreslagit, lärer lätteligen
inses. Icke heller torde de kunna ernås vid 65 å 70 år.
Tacka Gud om man hinner dit vid 100 år eller derutöfver. Jag
har nyss kallat dem rundliga, med afs. på ringheten af den fond,
hvarur de skulle bestridas; men visst icke eljest, i hänsigt till pensionärernes
lefnadsbehof eller i jemförelse med de inkomster, de
genom afskedstagandet gemenligen skulle försaka. Emellertid anser
jag det vara orätt att förespegla en utsigt, som ingalunda kan på det
föreslagna sättet vinnas; hvilket motionären i sin menniskoälskande
ifver måtte hafva förbisett. Nu, sedan upmärksamheten derpå
Den 19 November f. m.
191
blifvit fastad, torde betänkligheterne blifva både flerfaldige och allvarlige;
och jag tror derföre, att Ekon.Utsk., dit denna motion bör
remitteras, icke kan, oaktadt dess ädla bevekelsegruuder, på densamma,
i dess mindre genomtänkta, alltför outvecklade skick, fästa
önskadt afseende.
Hr Tham, Casper Wolrath: Det Kr nästan vågadt att
här begära ordet för att motsäga motionären, då han sjelf förklarat
sig icke kunna motsägas. Jag instämmer emellertid med honom
deruti, att det vore af största vigt och högst öuskligt, om
ålderstigna prestman kunde pensioneras och derigenom friskare krafter
komma att verka i församlingarna; men motionären har förbisett
att, innan man framlägger en så vigtig sak, måste först en
hel mängd förhållanden ordnas. Hans motion kan icke medföra
några följder, förrän hela befordringsväsendet mom kyrkan och dertill
hörande lagar undergått förändringar. Han har emellertid föreslagit
indragning af alla Biskopsembetena utom tre, i ändamål att
anskaffa medel till pensioner. En föregående talare har påpekat,
huru liten summa derigenom kunde inbringas. Må det, M Hrr!
tillåtas mig att uplysa, huru många pastorater och komministraturer
finnas i de särskilda stiften, och J skolén då finna hvilken enorm
summa mäste utöfver afsedda tillgångar anskaffas, för att bereda
presterskapet möjlighet till så rundliga pensioner, som här förslagits.
Uti Erkestiftet finnas 164 pastorater och 153 komministraturer,
»
Linköpings
Stift
147
»
121
»
»
Skara
»
115
»
117
»
»
Strengnäs
»
102
»
82
»
»
Westerås
»
94
»
p
»
»
Wexiö
))
90
»
106
»
»
Lunds
»
228
»
13
»
»
Götheborgs
»
101
»
69
»
»
Calmar
))
42
»
32
»
»
Carlstads
»
42
»
61
)>
»
Hernösands
»
83
»
64
»
»
Wisby
»
44
n
39
»
1.252
»
857.
»
Således 1,252 pastorer och 857 komministrar, utom komininistrarne
i Westerås stift, hvilka icke finnas i matrikeln angifne, men
troligen äro lika många med pastorerne.
Stockholms stad är icke inberäknad, ej heller kapell- oell
brukspredikanter. Lägger jag härtill prestmännen i Stockholm,
samt klockarne i Skåne, som, till följd af sin presterliga egenskap,
äfven borde åtnjuta pensionsrätt, så kan summan icke uptagas till
mindre än 3000. Behållningen af de indragna Biskopsdömena
skulle deremot icke på långt när upgå till det belopp, som här blifvit
nämndt, utan aldrahögst till 55,000 Rdr. Af denna min enkla
framställning synes mer än väl, att, i det skick frågan nu blifvit
framställd, kan ingen framgång för motionen vinnas. Jag anhåller
att detta mitt yttrande måtte få medfölja till Utsk:t.
132
Deri 19 November f. m.
Gr. Hamilton, Henning: Jag liar icke egentligen ernat
begära ordet för att motsätta mig den ifrågavide motionen, hvars
goda syfte jag villigt erkänner; men då de talare, som redan upträdt,
endast med sannolikhet kunnat upgifva vissa siffror, anhåller
jag att få till deras yttranden äfven lägga mitt, då jag är i
tillfälle att till det Utsk;s tjenst, som kommer att behandla frågan,
angifva dessa siffror med så fullkomlig noggrannhet, som det
till följe af ofiiciela uppgifter för närvarande är möjligt. Jag måste
dock, för att sätta Utskd i tillfälle att fullständigt bedöma motionärens
förslag, taga lästa på hans yttrande, att genom den af honom
yrkade indragning af 9 Biskopsdömen, eller af alla, utom
Upsala, Lunds och Hernösands, skulle fullt tillräckliga medel erhållas
till det ålderstigua presterskapets i riket pensionering, utan
att Statens tillgångar behöfde för ändamålet anlitas. Motionären
synes i det afseendet vara fullt säker på sin sak och ej frukta någon
motsägelse. Huruvida emedlertid genom den föreslagna åtgärden
en tillräcklig stor summa skulle kunna för det afsedda ändamålet
åstadkommas, torde förtjena en närmare undersökning. Motionären
har naturl. icke haft tillgång tili alla de sifferuppgifter,
som för en sådan undersökning erfordras, och hvilka jag litet längre
fram skall förelägga E. o. Ad.; men det finnes vissa allmänt kända
förhållanden, som han möjligen kunnat taga i betraktande. Ett
sådant, hvilket, då jag först läste motionen i tidningarna, föll mig
i tankarne såsom en tjenlig jemförelsepunkt, är förhållandet med
arffiéens pensionskassas pensionering. E. o. Ad. torde känna att,
innan de s. k. fyllnadspensionerna upkommo, var arméen icke särdeles
väl pensionerad. Antalet af officerare på stat vid arméen utgör
1,593: årliga pensions-beloppet, som från arméens pensions-kassa
utbetalas, med afdrag först af fyllnadspensionerna och vidare af
hvad som utgått till delegare af arméens f. d. flotta, äfvensom
till arméens civile tjenstemän, utgjorde år 1858: 332,950 Edr,
således på hvar och en af arméens effektive officerare omkr. 209
Edr. Det ordinarie presterskapet i riket, inom de grader, som af
motionären äro afsedde att pensioneras, upgår, oberäknade fång-,
bruks-, hospitals predikanter, adjunkter m. fl., till ett antal af
2,207. Skulle man nu räkna ut, huru stort belopp, som fordrades
till pensioner åt detta antal efter samma grunder och samma
proportion, som äro gällande för arméens pensionskassas pensionering,
så får man genom multiplicering med 209 en summa af
461,263 Edr, och således skulle de 9 Biskopslönerne, för att vid
indragning lemna samma fördelar åt presterskapet, som arméen eger
af sin pensionskassa, för närv:de i medeltal utgöra mera än 51,000
Edr hvardera, hvilket väl ingen kan tro vara förhållandet. Men
nu har motionären dock följt helt andra grunder och man torde
böra hålla sig uteslutande till dem. Låtom oss då antaga, att i
hela riket funnes i pensionsåldern blott en Biskop, samt inom hvarje
Stift .2 pastorer af hvarje klass och 2 komministrar, så få vi följande
summor, som till pensionering efter motjonärens förslag skulle
erfordras, nemi.:
1 Biskop
Den 19 November f. m.
1 Biskop  5,000 R:dr
24 Pastorer af 1 :sta klassen  96,000 »
24 » » 2:flra »
72,000 »
24 » » 3: fl j e »
48 000 »
24 Komministrar  24,000 »
hvarjemte erfordras för Stockholms Stad minst . . 5,000 »
eller tillsammans 250,000 R:dr.
För att lemna medel till betäckande af denna summa, skulle
således de till indragning afsedda 9 Biskopslönerna i medeltal utgöra
hvardera 27,777 R:dr 77 öre. 'Vill man nu gå tillbaka till
de verkliga siffrorna, sådana de förefinnas, så visa sig följande förhållanden.
Biskoparnes löner utgöras af kronotionde, indelta räntor,
särskilda anslag i penningar, boställen och på lön anslagna hem
man
och lägenheter, samt prebenden, hvilka sistnämnda dock icke
torde vara afsedda att användas till pensionering, emedan derigenom
hela ändamålet skulle förfelas. Värdet af samtlige Biskoparnes
inkomster, med afdrag af prebendena, utgjorde efter 1858 års
markegång R:dr R:mt 91,943: 32.;
derifrån afgår för
Upsala Stift  12 055: 80,
Lunds d:o  23,108: 52.
Hernösands d:o .... 2.869: 7. 38,093: 45..
återstår således för de 9 ifrågav:de Stiften en summa af 53,849: 87.
Af dessa siffror måste somliga under alla förhållanden förblifva
oförändrade: beloppen af kronotionden, indelta räntorna och kontanta
anslagen kunna endast genom förändrad markegång blifva
olika mot de nu upgifna. Deremot kunna inkomsterna af boställena
förhöjas, ty, som vi veta, är dessas afkastning ingalunda updrifven
till det högsta möjliga belopp. I allmänhet äro de utarrenderade,
och vanligtvis på temligen billiga vilkor. Jag vill derföre
antaga, att genom en bättre förvaltning af boställena deras
afkomst kunde fördubblas, och således till den förra summan lägga
ytterligare 11,391: 14, som utgör afkastningen af Biskopsbostäl
lena
i de 9 Stiften, hvarigenom den disponibla tillgången växer till
ett belopp af 65,241: 1, utgörande, utom prebendena, summan af
de 9 Biskoparnes alla löneinkomster, kronotionden, indelta räntorna
och de kontanta anslagen samt boställena, beräknade till dubbel
afkastning mot hvad de nu gifva. Jag vill då tillse, huruvida
denna summa kan vara i någon mån tillräcklig för presterskapets
pensionering, och för detta ändamål välja Lunds Stift, emedan Biskopen,
hvilken enligt motionärens förslag skulle erhålla högsta pensionen,
i detta Stift ännu icke är pensionsmessig, och emedan bland
det öfriga presterskapet finnes inom hela Stiftet icke mera än 2
komministrar, hvilka icke heller hunnit pensionsåldern. Det blir
således fråga endast om pensionering af kyrkoherdarne. — Jag kan
för öfrigt med Gr. Adlersparre räkna så frikostigt, att jag icke ens
vill antaga den lägre pensionsåldern af 65 år; utan jag begär blott
att inom ett enda Stift få pensionera de kyrkoherdar, som äro öfver
IL I. 13
m
Den 19 November f. m.
7 0 år. Det visar sig då att i Lupds Stift finnas för närv:de i
denna kategori 4 pastorer i lista, 12 i 2:dra, oell 7 i 3:dje klassens
pastorater, för hvilkas pensionering skulle erfordras
för 4 af lista klassen å 4000
16,000.
» 12 » Sidia » å 3000
36,000.
» 7 » 3:dje a å 2000 .
14,000.
eller tillsammans 66,000.
hvadan hela den behållna inkomsten af de 9 indragna Biskopslönerna,
prebendena oberäknade, ej ens skulle förslå att pensionera
de prestman inom ett enda Stift, som äro öfver 70 år gamla. —
Skulle deremot Gr. Adlersparres mening hafva varit, att äfven åtkomsten
af prebendena skulle för pensionering användas, på det
sätt att de skulle förses med vice pastorer, och återstoden af deras
afkastning gå till pensionsfonden, så får jag uplysa, att den på
detta sätt upstående behållningen skulle komma att utgöra för alla
12 Stiften Bidr R:mt 74,688: 34.,
hvarifrån afgå för Upsala Stift . . . 3.676: 14.
u Lunds d:o .... 9,764: 27.
» Hernösands d:o . . 7,298: 94. 20,739: 35
och således lör de 9 öfriga 53,948: 99.
och då upstår, genom sammanläggning med det förut disponibla
beloppet af 65,241: 1, en summa af 119,190 R:dr. Jag vill då
antaga den lägre pensionsåldern af 65 år; och genom beräkningar,
som jag varit i tillfälle att göra, visar sig, att till pensionering
af kyrkoherdarne i samma Lunds Stift skulle i sådant, fall erfordras
125,000 R:dr. Således skulle, äfven med inberäkuing af prebendena,
de besparade 9 Biskopslöuerua ej vara tillräckliga för pensionering
af kyrkoherdarne öfver 65 år inom ett enda Stift, utan
en brist upstå af 5,810 R:dr. Nu skulle man kunna anmärka, att
2 af de Biskops säten, som motionären föreslagit att bibehållas,
äro af de bäst aflötiade, samt att deras löner kunde betydligt nedsättas
och öfverskottet användas för det upgifna ändamålet. Jag
vill då gå ännu längre, och antaga att samtlige 12 Biskopar indroges
och alla deras nuv:de inkomster användes till presterskapets
pensionering. Enligt de upgifter, som inkommit och undergått en
temligen noggrann granskning, samt med iakttagande deraf att den
till Biskops-stolarne anslagna jordens inkomster uptagas dubbelt
emot hvad de nu utgöra, skulle då upstå en summa af 196,200
R:dr 37 öre. Vill jag då tillse, i hvad mån dessa medel kunna
blifva tillräckliga för pensioneringen, så befinnes, att pensioneringen
af ordinarie prestman öfver 65 år blott inom 2 Stift, nemi. Upsala
och Lunds, enl. de af motionären upgifue grunder, skulle redan
erfordra 259,000 R:dr, hvadan endast j[ af tvenne Stifts presterskap
i pensionsåldern skulle komma i åtnjutande af den afsedda
förmånen, äfven om samtlige Biskopars alla inkomster för detta
ändamål anväudes.
Jag tror att dessa upgifter äro tillräckliga för att ådagalägga
motionens praktiska värde, dess syfte må för öfrigt vara aldrig så
Den 19 November t. m.
195
godt, och jag slutar med anhållan, att detta mitt yttrande måtte få
åtfölja densamma till Utsk:t.
Frih. Creutz, Stephan: Jag kan icke instämma i denna
motion, emedan jag är af den mening, att presterskapets nuvide
organisation ej står i öfverensstämmelse med protestantismens anda,
d. v. s. med kristendomen, och jag kan icke anse lämpligt att
pensionera en så beskaffad institution. Prestväsendet är egentligen
en qvarlefva från Judaismen, som sedan omfattades af Katholicismen,
men är i sjelfva verket lika litet som munkväsendet öfverensstämmande
med kristendomens anda. — Dessutom tror jag icke
att presterne sjelfva skulle blifva serdeles belåtna med en sådan åtgärd,
som den här föreslagna; de skulle näppeligen vilja öfvergifva
sina pastorater, för att i ersättning få en pension, som icke vore
af lika högt belopp som deras lön. De behöfva dessutom ingen
pension, ty då de blifva gamla och orkeslösa, kunna de taga en extra
ordinarie, en Adjunkt, som lemnar dem i tillfälle att behålla pastoratet
till döddagar. Motionären har sagt, att presterne borde pensioneras
likasom andra Statens tjenstemän. Äfven härutinnan är
jag af olika tanka, ty presterne äro icke Statens tjenstemän; de
äro ordets och församlingens tjenare, men icke den verldsliga Statens
tjenstemän; också utgår deras aflöning icke såsom andra embetsmäns,
utan direkte af lörsamlingarne genom tionde, tertial och
af jorden. Att underhålla de omkring 9,000 personer, som presterskapet
utgör, synes mig vara redan en alltför stor tunga för landet;
mycket mera då att äfven pensionera dem. Jag vill icke
längre uppehålla R. o. Ad., utan anhåller endast att detta mitt
yttrande måtte få medfölja motionen till Utskit.
Frih. Staél von Holstein, Fabian Wilhelm: Plär har
sökt göra sig gällande den åsigt, att Utsk:n skulle vara så väl
sammansatta, att de icke fäste något alside vid de yttranden, som
vid motioners remitterande här afgifvas. Om verkligen så vore,
att de icke lemna våra anföranden någon upmärksamhet, skulle jag
tvertom anse dem serdeles illa sammansatta; ty de böra val skaffa
sig alla möjliga uplysningar, och någon gång åtminstone torde väl
sådana här afgifvas. Hvad sjelfva motionen beträffar, vill jag visst
icke bestrida, att ju presterne likasom alla andra tjenstemän borde
pensioneras; hvaremot det sätt, hvarpå de nu pensionera sig sjelfva,
genom att till döddagar behålla sina pastorater, ingalunda är det
rätta. Då emedlertid R. St-.r vid förra Riksdagen hos K. M. an
höllo
om nedsättande af en komité, som skulle yttra sig om pensionsväsendet
i allmänhet, torde vara bäst att icke gå denna komité
i förväg. Att, i händelse Gr. Adlersparres första förslag om 9
Biskopslöners indrag-ning vinner framgång, de upkommande besparingarna
i alla fall icke blefve tillräckliga för det afsedda ända
målet,
kan väl vara förhållandet, såvida dessa medel skulle genast
dertill användas; men detta tror jag ej har varit motionärens mening,
utan att en fond deraf skulle bildas, som genom räntornas
läggande till kapitalet kunde få ytterligare växa till dess den blefve
196
Den 19 November f. m.
nog stor att för behofvet användas, i hvilket fall dock flera mansåldrar
skulle förgå innan några pensioner skulle kunna utdelas.
Om dessa medel blifva tillgängliga, tror jag dock de borde lämpligare
disponeras för att gifva hvarje församling sin egen pastor,
så att ej, som nu, själavården behöfde uppehållas genom vikarier.
Slutligen kan jag icke, gilla motionärens förslag att pensionerna
skulle vara af 3 olika grader efter de olika klasserna af pastorater.
Det är icke billigt att den, som sutit hela sin tid på ett magert
gäll, skall, äfven vid afskedstagande! få en mager pension, (utan
pastorerne borde i detta läll sättas lika med andre tjenstemän, att
alla inom samma grad och med samma göromål få samma pension):
det vore t. o. m. rättvisare att gifva den större pensionen åt den,
som haft ett magrare pastorat och icke kunnat lägga ihop något
under sin tjenstetid.
Öfverläggningen förklarades fulländad; hvarefter och sedan H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställt propos. å motionens och yttrandenas
remitterande till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t,
Hr Nordenfelt, Enar, anmälde sig och yttrade: Jag vill
blott fästa upmärksamheten derpå, att otillräckligheten af de för
presterskapets pensionering påräknade medel är fullkomligt ådagalagd,
och att således, om ändamålet skall kunna vinnas, andra
medel måste anskaffas. Jag tror derföre också, att denna motion
rättast borde remitteras till StatsUtsk., och icke till Ekon.Utsk.
Frih. Cederström, Rudolf: Man måste väl vid remiss af
en motion, se på dennas egen, ej blott beskaffenhet, meu omfattning,
och äfven gifva någon akt deruppå, huru motionären betraktar
densamma. Han har vid detta ärende sjelf velat sätta i
ett, snart sagdt, oskiljaktigt samband den förra och den sednare af
sina begge motioner. Såväl i den förstnämnda, som i den nu förevarande
motionen, tagande den förra till utgångspunkt för den
sednare, har Gr. Adlersparre uttryckligen förklarat, att han på intet
sätt vill betunga Statsverket med någon utgift för detta ändamål,
och icke heller fråntaga Svenska presterskapet någon del af
deras inkomster, utan endast öfverflytta på andra händer inom det
Högvörd. Ståndet vissa af dess tillgångar. A sådana grunder tror
jag, att denna motion bör, likasom den föreg:de, remitteras till
Ekon.Utsk., och icke till StatsUtsk. Sådan var ock II. Exc. Gr.
o. Landtm:s mening, och syntes för några ögonblick sedan utgöra
det Höglofl. Ståndets nästan enhälliga åsigt, hvaruti jag hemställer,
att vi må framhärda.
Härefter förnyades den förra proposm och besvarades med
Ja; hvarjemte R. o. Ad., uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtnäs framställning,
biföll Gr. Adlersparres, i de nu föredragna motionerna
gjorda anhållan om desammas kommunicerande med de öfriga R.St:n.
Den 19 November f. m.
197
Föredrogs Frih. v. Schwerins, Carl Julius, d. 16 denne3 på
bordet lagda motion rörande penningeväsendet.
Frih. Bonde, Knut: Jag hoppas, att den af Frih. C. J. v.
Schwerin afgilna motion rörande penningeväsendet, icke måtte dela
samma öde, som mängden af motioner, om hvilka en utmärkt ledamot
af detta hus nyss yttrade, att de likna mängden af menniskor,
vid hvilkas födelse det yttras några ord, för att de sedermera
i all tysthet framvandra sin väg och slutligen öfverlemnas åt glömskan.
Den motionen förtjenar åtminstone en vida bättre lott; ty
sällan torde en mera innehållsrik motion hvilat på Ståndets bord.
Vid dess genomläsning erinrar man sig lätt ett yttrande af
den snillrike Biskop Agardh, i dess »Statsekonomiska Statistik», att
»i intet land så manga nya idéer i penningerörelsen upstått som i
Sverige, och att det är mycket orätt att antaga, hvad som oftast
blifvit yttradt, det Svenskarne icke hafva hufvud för finanserna».
Till stöd för denna åsigt anför den frejdade författaren, att
Palmstruchska banken var den första bank, som utgifvit kreditsedlar;
att Voltaire redan i sin »Histoire de Charles XII» omnämner,
det vår riksbank är en af de äldsta i Europa; att Gautier i sina
skrifter (Des banques et des institutions de crédit) lofordrar Stockholmsbänken
för att vara den första, som utlånte penningar på
inteckning i jord mot ränta och amortissement, och sålunda föregick
hypothekskassorna; att år 1773 infördes i Sverige de s. k.
diskonterne, enl. plan af Liljencrantz, och som voro förelöpare till
privatbankerne; att Sverige var det första land, som, efter en af
Gr. von Platen och Kommerserådet Santesson upgjord plan, anlade
diskontkontor, för att på den vinst, som deraf drogs, grundlägga
stora statsinrättningar (Götha kanal).
»Men», säger vidare samme författare, »de hinna aldrig utföra
något fullständigt, emedan i Sverige är förhållandet, att så snart
något godt upkommit, så upstår genast ett parti, som söker förstöra
det». Denna tanke kan jag icke obetingadt dela, åtminstone är
det icke häri, jag söker skälet, hvarför vi ännu i denna stund
sakna ett på rationela grunder ordnadt banksystem oclr penningväsende,
utan torde grunden härtill böra uteslutande sökas i sjelfva
vår statsorganism.
På ena sidan se vi den ena statsmakten: B. St:r, icke endast
såsom egare och förvaltare af Biksbanken, men också ensamt lagstiftare
och domare, d. v. s. här domare i egen sak. Den andra
statsmakten åter, eller Begeringen, är deremot utesluten ifrån all
inblandning i lagstiftningen och förvaltningen af Biksbanken; och
att Ständerna äro vaksamma om dessa rättigheter, vittna protma
ifrån Biksdagen år 1834 och debatterna om den s. k. sjuttiotvåan,
eller § 72 B.F.
Men, om 11. St. äro. allrådande herrar öfver Biksbanken,
så anser sig K. M. ega oinskränkt makt att bevilja så många privatbanks-oktroyer,
Begeringen kan för godt finna, till följd af grundlagens
ord om den ekonomiska lagstiftningen.
Dessa frågor om Biksbanken och privatbankerne stå dock till
hvarandra i ett så oskiljaktigt sammanhang, att de böra samfäldt
Den 10 November f. m.
behandlas, så framt en fullständig och konseqvent genomförd finansplan
skall kunna upgöras. En af hufvudorsakerna till bristerne i
Sveriges bankinstitutioner måste sökas deri, att de begge statsmakterne
lagstifta i dessa frågor, hvardera på sitt håll, oell att deras
förslager icke gemensamt upgöras oell fastställas. En genomgripande
reform i vårt penningväsende kan derföre, åtminstone såsom
fullständigt, icke åstadkommas, förrän E. St:r låta Regeringen deltaga
i bankadministrationen, och åter E. St:r få sin lagstiftande
andel i den allmänna hushållningen. Men detta resultat kan åter
aldrig upnfis med mindre, än att det parlamentariska styrelsesättet,
i ordets vidsträcktaste upfattning, framträder i vårt konstitutionella
statsskick, och till följd deraf äfven representationen får årliga
sammanträden.
Dessa årliga Riksmöten blifva af så mycket större vigt, enär
en banks förvaltning aldrig, utan skada för dess verksamhet och
näringarties allmänna behof, på förhand genom reglemente, oföränderligen
för en längre tid kan bestämmas. En bank behöfver
ojemförligt mer, än någon annan inrättning, kunna rätta sig efter
penningrörelsens föränderliga förhållanden.
Hvad nu den af Frih. v. Schwerin afgifna motionen beträffar,
ser jag i den ett ytterligare bevis på Biskop Agardhs yttrande, att
financiella kunskaper icke saknas i Sverige; den är enl. min upfattniug
stödd på fullkomligt riktiga bankprinciper, och, till följd
af dess idérikedom, befinner man sig vid dess granskande i en
verklig embarras de richesses
Motionens första punkt föreslår: »att, till vinnande af reel
valuta eller klingande mynts införande i rörelsen, alla småsedlar
indragas intill beloppet af 10 rdr rmt, så att sedlar å detta belopp
blifva de minsta i rörelsen».
I detta förslag torde man helt och hållet böra instämma.
När transaktionerne uteslutande ske med kreditsedlar, anses klingande
mynt slutligen obehöfligt. Så länge man kan liqvidera sina
dagliga behof i handel och vandel med kreditsedlar, så länge har
ingen intresse i att anskaffa silfvermynt; detta vandrar då till den
utländska marknaden, till trots af alla förbud och straffbestämmelser.
Det är en gammal erfarenhet, att, om tvenne mynt på samma valörer
cirkulera, det bättre myntet försvinner ur rörelsen och endast
det sämre blir qvar. En genialisk engelsk författare säger också,
att det bättre myntet liknar en gentleman, som flyr bad company
(pappersmyntet).
Det s. k. representativa myntsystemets non plus ultra kan
möjligen vara, att alla metaller skola utbytas mot representativer
(kreditsedlar). Sverige har under längre tidsföljder haft detta system,
men, såsom jag tror, till föga fromma. I alla länder, der
kreditsedlar finnas, har man deremot antagit, hvad fransmannen
kallar le systéme mixte, eller att både sedlar och matalliskt mynt
löpa i bredd med hvarandra, för att sedlarne just genom sammanlöpandet
må blifva i värde assimilerade med det metalliska myntet.
Erfarenheten lärer äfven, att i de länder, der klingande mynt
cirkulerar, men sedlar endast af de större valörerne, är sparsamhe
-
I
Den 19 November /. m. 199
ten allmännare hos folket. Vi se hos oss i Sverige, huru allmogen
gerna anskaffar sig något bohag i silfver, antingen kannor,
skedar eller dylikt. De skulle säkerligen med samma nöje gömma
silfver- och guldmyntet, emedan de i detta skulle se sig ega ett
verkligt värde, eller sjelfva metallen, i st. f. en tryckt papperslapp.
1 England, der banksystemet är kanske mest utveckladt i
Europa, cirkulera omkr. 30 mill. £ sterb i klingande mynt, emot
20 mill. i banknoter; i Frankrike finnas omkr. 3 */2 milliarder francs
i guld och silfver i allmänhetens fickor, emot 500 millioner francs i
bankens sedlar. Huru är förhållandet hos oss? Om Banken för
det närvtde har 15 mill. rdr rmt i sin metalliska kassa, och jag dertill
lägger 3 å 4 mill., som finnas i rörelsen i 24 sk.- och 12 sk.-st.,
eller tillsammans omkr. 19å20 mill. rdr, så äro deremot 40 mill.
rdr i Riksbankens sedlar, och omkr. 15 å 18 mill. i privatbanksedlar
i rörelsen! Men med dessa sednare sedlar är det egna, att,
då privatbankerne icke äro skyldige, att med klingande mynt, utan
med Riksbankens sedlar inlösa sina egna assignationer, äro dessa
blott myntrepresentativets representativ.
Hade man icke kreditsedlar på så låga valörer, som vi för
det närv:de, skulle äfven småningom inrikes vexeln upkomma, emedan
allmänheten skulle tvingas att använda den. Ty då man icke
mera kunde med posten afsända någon sedel under 10 rdr, vore
man tvungen att köpa sig antingen en postremiss-vexel eller en
annan anvisning. Mycket beror härvid blott på att åstadkomma
vanan, ty den verkar vida mera i detta fall, än alla förordmr, och
ett dylikt tvång skulle vida lättare framkalla en vexelrörelse, än
vår inrikes vexellag af d. 20 Maj 1834 förmått göra. Denna
fråga torde särskildt förtjena Ståndets upmärksamhet under en tid,
då man så ofta hör talas om poströfverier, hvarigenom årligen postverket
förlorar flera tusende rdr, och ännu mera ömmande förluster
vållas inom sedlighetens och den allmänna säkerhetens område.
Det är af vida mera vigt, att på hvarje sätt kunna förekomma
brott, än att straffa de begångna!
Genom vanan att begagna dessa vexlar eller anvisningar på
mindra valörer, öfvertygas småningom den stora allmänheten om
fördelen, ja, nödvändigheten af dessa öfverflyttningsmedel eller s.
k. affairspapper, och härigenom vänjes äfven mängden att betala
hvad den köper, antingen kontant eller med anvisning eller accepterad
räkning. Man uphör småningom, att ständigt anticipera
på morgondagen och att taga sina dagliga lefnadsbehof på kredit.
Ja, vanorna äro nära nog vigtigare än grundsatser, åtminstone
mäktigare. Detta yttrande kan möjligen framkalla ett ogillande;
men det står dock fast, att menniskans upfostran må betraktas
huru idealiskt man behagar; först då hon redan är ett stycke inne
på odlingens bana, är det som hon bestämmes och ledes af högre
idéer och grundsatser. Ifrån lärorna till vanan år ännu ett stort
svalg. Men ifrån vanan till grundsatsen är vägen gifven, ehuru
den då t. o. m. kan umbäras. Har man blott vanornas realitet,
är det ganska lätt att bygga på med grundsatser.
200
Deri 19 November f. m.
Talaren afbröts här genom ankomsten af Hr StatsRådet, K.
m. St. af K. N. O., Johan August Gripenstedt, hvilken öfverlemnade
11 nåd. propos och 8 nåd. skrivelser fr. K. M. till R. St.
Sedan Hr StatsRådet blifvit utbeledsagad, upropades ånyo
Erih. Bonde: 1 Sverige är det en vana att för bankernes
lombard-rörelse begagna skuldsedlar med borgen, hvaraf dessutom
de flesta äro fingerade och således äro s. k. accomodations-papper
eller på engelska Kites, accommodation bills; i utlandet ar det deremot
regel, att så fort personer använda dylika papper, krediten
genast för dem afstänges.
I England är det exportörens vana, att alltid betala kontant
hvad han koper, eller tillochmed lemna förskott på sina reqvisitioner;
i Sverige deremot införskrifves allt på kredit, och ofta upbär
man af utlänningen förskott på hvad man ännu icke tillverkat.
Af detta förskott mot dryga vilkor lemnar t. ex. jern- och trävaruexportören
sin andel åt brukspatronen och sågverksegaren, och deraf
kan man väl ana huru tungt en sådan kredit måste trycka på
Svenska handeln och industrien.
Hvad kostar t. ex. blancokrediten ? Jag måste dock först förklara,
att denna kredit i sig sjelf icke är något kiandervärdt, utan
först då den urartar till vexelrytteri, eller då man börjar skaffa sig
dylika krediter på olika bankplatser för att betacka med den ena
dragningen den på annan ort förfallna, och att man således derigenom
har, hvad på Tyskt börsspråk kallas: gesattelte Pferde.
Vexeln hr en öfverlåtelse af en fordran, eller ursprungligen
ett bevis på en fordran öfverlörd (vexlad i annat mynt på annan
ort) att på andra stället betalas. Blancokredit grundar sig på särskildt
aftal om lån, som kan erhållas mot i tysthet prekära assignationer,
upstälda i form af vexlar.
Hvad kostar då vanligen denna blancokredit? l:o t/2 proc.
acceptprovision eller med fem omsättningar (fi7 d.d.) — Zl/2 proc.;
stämpel och porto, som det heter, äfven */2 proc. eller 5X'/j
= 2Y2; således med föreg;de 'Zl/2 suna 5 procent. Lägges härtill
vanlig ränta 5 proc., erhålles i bästa fall 10 proc., utom mäklarearvode,
kursförlust etc., eller tillsammans minst 12 å 14 proc.,—
vida högre naturligtvis, då diskonträntan stiger, såsom t. ex. under
vintern 1850—57 (eller året före handelskrisens utbrott), då den i
Hamburg sprang upp ända till 8 (säger 8) procent!
En följd af dessa trasseringar är också, att Svenska köpmännen
vanligast gifva ordres om upköp och försäljning (kanske med
5 å 10 % förlust), samt oftast på utländska börser taga sjöassurans,
oaktadt Sverige eger flera val organiserade sjöförsäkringsbolag.
Att Hamburgaren vanligen icke gör dåliga affärer härpå, bevisar
den risk han underkastar sig för accepterne; också anser man att 0
de på Sverige vågade penningar gifva 20 proc., eller att man återfår
hela utlagda kapitalet på fem (5) år, under det trassentens skuld
(Svenskens) icke är minskad med en enda skilling.
Man trodde att den stora handelsvinsten under åren 1854—55
hade befriat Svenska köpmannen ifrån de — Hanseatiske Garparnes
Den 19 November f. m.
301
efterräkning.-!!-, men det visade sig snart, att denna handelsvinst var
en följd af exceptionella förhållanden, och då de nphörde, försvunno
också de stora tillgångar, om hvilka man så mycket talat.
Under åren 1854—55 var diskonträntan i Hamburg 2 å 3
proc., sedan den redan året förut hade nedgått i London till 2
proc., p. a., och t. o. m. diskonterades det på privata händer ända
ned till lVj proc. Detta förhållande var en naturlig följd af de
oerhörda massor guld, som tillfördes Engelska banken efter upptäckten
af Californiens och Australiens guldlager.
Penningar kunde således liitt erhållas, och Sverige begagnade
sig deraf, oaktadt landets ovanliga handelsvinst under dessa år tillförde
oss stora penningesummor. Hvilka summor, som då disponerades
af Svenska handelshus, synes deraf, att endast tre (säger 3)
bankrutterade firmor i utlandet innehade, vid handelskrisens utbrott,
och som constaterades af deras ingifna stater, för tillsammans den
oerhörda summan af 15 mill. rdr rmt i accepterade Svenska vexlar!
De till landet indragna penningarne äro icke bortslösade, såsom
man någon gång orättvist hör framkastas; de äro till stor del
nedlagda i stora företag, i jernverk, fabriksanläggningar och thyvärr
äfven i skogslörödelser genom sågverken. Men statsekonomien lärer
oss att handeln, som jemte största risken, äfven måste lemna
största räntan, icke kan sätta sina kapitaler i lån till produktioner,
som afkasta mindre; ty gradationen af räntorna på de olika kapitalerna
är ju, först penningkapitalet, som bör bära den lägsta räntan,
sedan jordbruket, derefter fabriken och sist handeln, som bör
ge den högsta ränteafkastningen.
Det är äfven en erfarenhet, man har ifrån alla andra länder,
att de bankirer, som lättast gå omkull, äro alltid de, hvilka placerat
kapitaler på lång betalningstid, eller nedlagt dem i större
industriella företag. Men hvad skall man säga, då dessa penningar
kosta industriidkare!! omkring 12 å 14 proc.? Månne der icke
redan en kris ligger bakom, och som endast väntar på en tillfällighet,
t. ex. en mindre fördelaktig afsättning för produktionen, för
att utbryta och öfvergå till fullkomlig kraftlöshet efter föregående
öfverretning, för att nu tala i läkarespråk.
Tillfällen kunna visserligen gifvas, då handeln kan realisera så
stora vinster, att det lanta kapitalet kan bii ra 12 å 15 proc. ränta,
men i längden och i allmänhet låter det sig icke göra, och ännu
mindre att på penningar med så hög räntefot grunda bruksrörelse
eller annan fabriksanläggning. Derföre tror jag, att den handelsoch
penningkris, som år 1857 äfven hos oss utbröt, i många år
sväfvat öfver oss, men blifvit undanskjuten till följd af de begge
årens 1854—55 stora handelsvinst och sednare årens rika skördar
under konung Oscars årsälla regering! Under åren 1847—52 voro
spanmålspriserne på alla Europeiska marknader särdeles låga, men
med våren 1853 började de att stiga, och när, vid det österländska
krigets utbrott, Rysslands hamnar stängdes såväl i Svarta och
Hvita Hafvet sora Östersjön, stego spanmålspriserne till en oväntad
höjd. Deremot giDgo priserne på kolonial-varorna ständigt ut
-
202
Den la November (. m.
före ifrån början af år 1853 till slutet af 1854. (Se History of
Prises. Pooke and Newmarch. V. Yl nineyears 1848—1856.)
Det var således naturligt, att då Sverige kunde exportera två
års goda skördar till priser nära hundra proc. öfver de vanliga, då
trävaror och metaller gingo väl undan äfven till updrifna priser, och
då fraktfarten var särdeles lönande; således å ena sidan en stor
inkomst för exporten, och å den andra likaledes för importen, kolonialvarorna,
till låga priser, — att dessa årens handelsvinst måste blifva
ovanligt gifvande.
Men freden i Paris inträffade i April 1856; de Ryska hamnarne
öpnades åter, spekulationen började ånyo, och Sverige, som
under samma år infört forén summa af 105 mill. ldr rmt, men deremot
exporterat för endast 80 mill., måste betala differensen af 25
mill. antingen genom nya lån eller silfver. Blancokrediten började
då att ånyo gå friskt undan med en diskontränta i Plamburg (under
vintern 1856—57) af 7 å 7'/2 proc. Men snart kunde äfven
derifrån icke erhållas några penningar, och bankens silfver började
äfven på våren 1857 att utskeppas, till följd af behofvet å enskilda
händer att betäcka räntor i utlandet.
I ett land, der en så obetydlig summa metalliskt mynt circulerar,
som det i Sverige är fället, och der Riksbanken är den
enda depositören af all metallisk valuta, som till landet inkommer,
utgör detta verks förråd af ädla metaller en ganska tillförlitlig gradmätare
på nationens handels- och penning-ställning till utlandet. Af
denna utförsel synes, hvilka kolossala skulder Sverige kontraherat i
utlandet.
Den 1 Jan. 185 6 utgjorde Riksbankens metalliska kassa 52
mill. rdr rmt, och i denna stund knappast 13 mill.; således har
landet måst under dessa få år utskeppa för 37 mill. rdr rmt i
ädla metaller. Men till dessa 37 mill. måste tilläggas de under
förra året i utlandet contraherade skulder. Först Statens jernvägslån;
20 mill. och dernäst återstoden af det s. k. 12:miilionslånet:
9 mill., eller tillsammans 29 mill. Med de 37 mill., som i silfver
blifvit utförda, fås härigenom en summa af 66 millioner. Men
man får icke glömma att Svenska jorden genom hypothekskassorna
ytterligare år 185 8 i utlandet pantsattes för den oerhördt stora
summan af 30 mill. mark bko eller 40 mill. rdr rmt, nemligen
Smålands: (hos Mendelsohn i Berlin) 10 mill. mark bko; Skånska:
10 mill. (hos Heine i Hamburg); Wermlands: 6 mill. (hos Heine
i Hamburg); Orebro läns hypoteksförening har beslutat att upptaga
4 mill.; — tillsammans 30 mill. mark bko. Om af dessa summor
ännu betydligt qvarstår oindraget till Sverige, till följd af att
ebligationerne icke kunna försäljas i brist på hugade köpare, så
torde dock deu summa, som Sverige på få år måst utbetala, upgå
till omkr. 100 mill. rdr rmt eller en fjerdedel af Svenska jordegendomens
taxeringsvärde (enl. sednaste upgifter upgående till 431
mill. rdr rmt).
I utlandet börjar man förlora förtroendet till Sveriges materiella
resurser och dess finansiella soliditet, oaktadt den Svenska
handeln, vid upgörelsen af sina liqvider efter katastrofen år 1857,
Den 19 November f. ni.
203
visat vida mera god vilja lin andra börser, att upfylla ingångna förbindelser;
men misstroendet är dock egentligen blott riktadt emot landtegendomarnes
värde. En under förlidet år i Hamburg utgifven
brochyr säger härom: (Hamburgs Krisis pag. 16) Diese Giiter haben,
vermöge der Leiclitigkeit, womit darauf Hamburgisches Geld
geliehen wurde, einen Werth erhalten, den sie schwerlich besitzen
Men det är också ganska naturligt, att man i Hamburg icke
hyser någon särdeles köplust till dessa obligationer, då vi på den
Hamburgska Kursnoteringen finna bland omkr. 40 der noterade
lån, ensamt 14, (säger fjorton) Svenska. Af noteringen d. 12Nov.
se vi, att Götheborgs (andra serien) utbjudits till 85Vj proc. och
Mälarens samt Skånes till 86 proc., eller med 14 proc. kapital rabatt!
Skulle nu ett nytt statslån under detta år utbjudas på Hamburger-börsen,
blefve denna långa förteckning på Svenska lån ytterligare
tillökad. Troligt, om icke säkert är, att innan det nya statslånet
ännu hunnit helt och hållet placeras, hvartill flera månader
efter kontraktets afslutande torde åtgå, — inga hypothekskasseobligationer
kunna försäljas äfven till ett pris vida under det närvarande.
Oell utbjudes åter dessa sednare till ett ytterligare nedtryckt
pris, skulle de framkalla ett sådant misstroende, att det möjligen
behöfdes år, innan förtroendet till Svenska hypotheks-kassorna
kunde återvinnas. Se der orsaken till min åsigt, att något större
lån icke under närvide tid kan med fördel tagas, och att man
måste söka inbespara så stora summor som möjligt på den till
Ständerue afgifna utgifts budgeten.
I stället för att öka antalet af Svenska lån på utländska fondmarknader,
tror jag, att de, om möjligt, borde minskas.
Detta kan åter endast ske genom en conversion, om jag så
får uttrycka mig, eller att söka utbyta samtliga hypotheks kasseobligationerne
af olika slag till obligationer af en enda sort, hvarföre
jag föreslår bildandet af en Rikshvpothekskassa. Denna idé
är icke ny, ty den var redan framkastad för mer än 40 år sedan
af frami. Grefve Wirsén och dåv:de Sekret:n i Riksg.Kont. Sylvan.
Jag anser, att då motionären för öfrigt så snillrikt och väl
utvecklat sina idéer om ett ordnande af vårt bankväsende, han äfven
bordt uptaga frågan om bildandet af en Rikshypotheks-kassa,
som kunde koncentrera belåningen af jordegendomarne. Jag vill icke
här yttra mig huruvida denna lånekassa borde utgöra ett särskildt
verk för sig, eller om den kunde ställas under Riksgäldskontorets
förvaltning. Men, huru som helst, borde alltid till denna kassa
Riksbankens fastighets-lånefond öfverflyttas
Hufvudsyftet med en Rikshypothekskassa vore, att småningom
öfverflytta den utländska skulden till inhemsk, och, om möjligt,
hindra räntan från att ytterligare stiga, till följd af utlandets väckta
misstroende till Sveriges tillgångar. Att ett Ständernas Drätselverk
måste ega vida större förmåga att ingifva förtroende på den utländska
fondmarknaden än enskilda associationers, är naturligt; och
vi veta tillräckligt hvilket inflytande förtroendet till låntagarens
förmåga att upfylla ingångna förbindelser måste utöfva på ränte^
fotens bestämmande och obligationens begärlighet.
Den 19 No rom ber t. m.
Vid sidan af en Rikshypothekskassa borde då ställas ett Rikshypothekskontor,
i livars böcker hvarje belånad egendom i Sverige
borde ha sin egen folie, tillgänglig för hvar och en, der man på
ögonblicket kunde få veta till hvilket belopp en egendom häftar
för skuld. Härigenom skulle inan icke vidare behöfva stödja sig
vid stundom slarfvigt skrifna namnteckningar, vid okända personers
handstilar, samt vid föråldrade gravationsbevis, hvilka dessutom äro
för det när vide, för den lånebehöfvande, mycket för dyra.
Jag vill alldeles icke säga, att dessa lösligen framkastade förslag
förtjena Ståndets understöd, men jag vill endast dermed uttrycka
mili åsigt, att något måste göras för att lindra näringarnes,
och synnerligen jordbrukarens bekymmersamma ställning. Man får
icke glömma, att då man ifrån jordbruket borttog dess privilegier,
som lago i tullen på landtmannavaror, och hvilket steg jag fullkomligen
gillar, man å andra sidan är skyldig att lindra dess bördor,
antingen i sjelfva beskattningen eller också genom att skaffa
dem kapitaler till billigare vilkor. Och detta sednare kan endast
ske genom ett väl ordnadt bank- och kreditsystem.
Må man besinna, att om, genom lättare tillgång på penningar,
man lyckades nedtrycka räntan på den i Svenska landtegendomarna
intecknade skulden, — blott med en enda proc., skulle jordbruket
derigenom vinna ett ökadt kapitalvärde af flera hundra milhr r:dr,
eller en summa vida öfverstigande hvad som erfordras för att motsvara
den utländska skulden och att fullborda det vid förra Riksdagen
framlagda jernvägssystemet.
Men härtill hör också ett väl organiseradt banksystem, samt
äfvenledes utlandets förtroende till nationens företagsamhet och dess
styrelses förmåga att gifva goda lagar för landets hushållning.
Kapitalisten i allmänhet, och ännu mera Hamburgs penningmäklare,
äro inga könslomenniskor; de låta ej insöfva sig af rhetoriskt
blomsterdoft eller framställningens välljud; de fordra fada och
siffror, men dessa sednare grundade på fada.
Man kan ej heller undra på de utländske kapitalisternes ökade
anspråk, när man besinnar att de ganska väl veta hurusom Sveriges
jord är en af de mest intecknade, och att Svenska jordbruket
är vida hårdare tryckt af skatter än i de flesta andra länder.
Här utvisar icke sjelfva skattesumman eller skatteqvoten beskattningens
tyngd; ty den tyngd, som håres lätt af jätten, kan
nedtrycka den svage, och så är det oekså med beskattningen. I
Belgien t. ex. var skatteqvoten år 1857 (enl. 1’Annuaire Statistique
Beige 1859) 22 francs 41 cent. eller cirka 16'/2 r:dr r:m^ P®
personen; i Sverige är den, då samtlige skattetitlar sammanräknas,
omkring 11l/2 r:dr r:mt. Jag tror icke att det rika Belgien med
den högre skatteqvoten är hårdare beskattadt än Sverige med sin
på 11 V2 r:dr r:mt.
Jag sade att Svenska jordegendomen var en af de mest intecknade;
jag skall söka gifva skäl för detta yttrande.
Enligt C. E. Ljungbergs förträffliga statistiska arbete, 3 Del.,
(3 Haft. till C. A. Agardhs Statsekonomiska Statistik,) pag. 214,
upgick inteckningssumman i landtegendom år 1851 till 201,300,000
Den 19 November f. m.
205
r:dr b:ko: under följande 5 Sr eller till d. I Jan. 1857 ökades
deu med 62 mill:r r:dr b:ko, eller upgick till 263,300,000 r:dr
b:ko eller i rundt tal 395 milbr r:dr r:mt. Under året 1857 intecknades
i landtegendom, enl. Just.StatsMinisterns Berättelser, 54
millrr r:dr r:mt och dödades 11 milbr, återstå således 43, eller tillsammans
med föregide summan af 395 milbr, 438 milbr r:dr nmt,
hvilket var inteckningssumman d. 1 Jan. 1858.
Om jag beräknar att under följande t,vänne år, 1858 och 59,
inteckningarne endast upgått tillsammans till 62 milbr, så skulle
hela denna inteckningssumma i Sveriges jordegendom upgå för det
närv:de till 500 milbr r:dr, säger: Fem Hundra Milbr ibdr Ibmt!
Om härifrån afdragas alla de summor, som blifvit inbetalda,
men icke vid domstol dödade, alla de som äro i Privatbankerne
deponerade såsom säkerhetshandling. eller såsom säkerhet för beviljade
kreditiver, eller möjligen icke använda, och om denna summa
upgår ända till Vs inteckningssumman, eller m. a. o. ifrån dessa
500 milbr afdrages V5 eller 100 milbr, qvarstår dock den oerhördt
stora skuldsumman af 400 milbr r:dr nmt, eller nära nog
hela Svenska jordens taxeringsvärde (43) milbr r:dr nmt).
Enl. en af Komitén för Bevillningsstadgans omarbetande upgjord
beräkning visar sig att, år 1857, försäljningsvärdena förhållit
sig till taxeringsvärdena i Upsala, Vermlands, St. Kopparbergs,
Vesterbottens och Elfsborgs län såsom 2 till 1, i Stockholms län
såsom 2*/4 till 1, Blekinge län såsom 2'/3 till 1, Vestmanlands,
Gefleborgs, Jemtlands, Vesternorrlands och Hallands såsom 2,/i
till 1, Södermanlands, Kronobergs och Bohus län såsom 3 till 1,
Malmöhus och Orebro såsom 3'/3 till 1, Östergöthlands såsom
3*/j tdl 1, Gottlands län såsom 33/4 till 1, Skaraborgs, Jönköpings
och Kalmar län såsom 4 till 1, samt Kristianstads län såsom 5
till 1. Endast i Norrbottens län har försäljningsvärdet förhållit
sig till taxeringsvärdet såsom 1 '/2 till 1.
Om jag derföre multiplicerar Svenska jordegendomens taxeringsvärde
431 milbr med 3, som tyckes enl. komitéens tankar vara
det rätta, så erhåller jag ett jordvärde af 1,293 milbr r:dr nmt,
hvarpå dock en intecknad skuld af 400 milbr r:dr nmt trycker.
Jag skall framställa kalkylen också på ett annat vis.
Om man antager att Sverige utgöres af 66,000 hemman,
(Skatteförenklingskomitén uptager endast 65,740) och af dessa tillhöra
Staten och fromma Stiftelser 6,000, återstå 60,000 hemman,
utgörande enskildes jordegendom.
Beräknar jag dessa hemmans medelvärde till 20,000 ndr eller
60,000X20,000 = 1,200 milbr ndr nmt, hvarpå 400 milbr äro
intecknade, så blefve då den iutecknade skulden V3 fd det verkliga
värdet 1
Få länders jordegendom torde vara tryckt af en sådan skuldproportion.
I England finnas ganska få skulder på landtegendomarna,
emedan de icke kunna intecknas på samma vis som här. Den
egendom, som är mortgaged (vadium mortuum) måste till nyttjande
öfverleranas åt långifvaren. Ty, att en egendom är entaiied bety
-
200
D e n 19 November f. m.
der icke intecknad för skuld, utan genom den fria testamentsrätten
intecknad som donation på fyra generationer, eller ett slags fideikommiss
för 3:ne lefvande generationer och den fjerde, som icke
ännu fir född, eller unbom, såsom det heter’). I den fria testamentsriitten
ligga Englands majorater, aristokratiens styrka, tyder,
som ofta eljest, kan man siiga, att les extrémes se touchent!
Belgiens utmärkte FinansMinister, den såsom statsekonom äfven
i utlandet högt värderade Hr FréreOrban, beräknade i ett anförande
inför Belgiska kammaren, att Belgiska jordegendomen var intecknad
till */,0 af sitt värde.
Franske författare, t. ex. Hr Passy (Hera gånger Minister under
Julimonarkien), Wolowsky, (grundläggaren af Franska hypothekskassan
eller le crédit foncier) upskattar äfvenledes Franska jordens
inteckning till l/10 af dess värde; men den store historikern Mr.
Thiers, Europas snillrikaste statsman, beräknade, i ett blixtrande
tal, d. 10 Okt. 1848, att Franska jordegendomens inteckningsumma
icke öfversteg en sjuttondedel (Vu) af jordvärdet.
Men, Svenska landtegendomarne äro intecknade till Vs af
jördvärdet!
I det af mig nyss citerade anförandet af Mr. Thiers säger
han: »La propriété fonciére, 1’agriculture, est la premiére industrie
du pays; c’est celle qui me touche le plus, parceque je ne comprends
pas sans elle de force et de grandeur pour un pays. I)e
quoi sou£fre-t-elle ? Elle souffre de 1’impot foncier, voilå son mal».
(Discours sur le crédit foncier par Mr. Thiers 10 Okt, 1848).
Jag citerar den frejdade talarens ord, emedan de äro alldeles
som om de voro sagda öfver Svenska jordbrukets ställning. Det
är skatterne, som trycka jordbrukaren, ty räntan på den intecknade
skulden, eller minst 5 % på 400 milhr (20 milhr r:dr) måste beräknas
såsom grundskatter, hvilka hvila på jorden, om också våra
allmänna kassor och Hamburgerbankirer upbära denna skatt i st. f.
statsverket.
Englands åkerbruk, med sin ypperliga jordmån, har nästan
inga direkta skatter, ty hela landets s. k. afsessed tax upgår knappast
till 3 milhr i sterling. Frankrike, som alltid citeras som ett
af de länder, der beskattningen är mest tryckande, — med ett
jordvärde af omkring 83 milliarder francs, och som endast är intecknadt
till '/17, — har omkring 300 milhr francs i direkta skatter.
Svenska jordbruket har följande direkta skatter i runda tal.
Ordinarie Räntan  2,000,000 R:dr R:mt.
TiondeSpamnålen  1,200,000 » »
Mantalspenningarne  400,000 » »
Rust-, Rot- och Båtsmanshållet .... 4,500,000 » »
Klerecistatens underhåll  4,500,000 » »
Fattigförsörjning  2,000,000 » »
Skjutsning och Väghållning ..... 2,000,000 » »
Diverse onera och allmänna besvär . . . 400,000 » »
Summa 17,000,000 R:dr R:mt.
') Entail. The rute of descent settled för »ny estate. Blackstone.
Den 19 November f. m
Lägges härtill 5 % ränta på den iuteckuade skulden af 400
milhr, eller 20 milhr, erhållas 37 milhr. Skulle åter de extraordinära
skatterna härtill läggas, eller jordbrukets 8/g af de i K. M:s
Nåd. Propos. äskade anslag: Bränvinsskatten, Tullmedlen, Postmedleu
och ChartceSigillataemedlen, erhålles i rundt tal 17 milhr. Jordbrukets
skatt, då icke en gång bevillningen inberäknas, skulle således
upgå till 34 milhr och tillsammans med 5 % ränta på den
intecknade skulden till 54 milhr r:dr r:mt.
Men huru stor del utgöra dessa 54 milhr af jordbrukets årliga
behållning? Denna fråga torde vara svårare att besvara; men
deremot kan man jemföra beskattningssumman med jordbrukets
span målsprodukt ion.
C. E. Ljungberg beräknar i sitt intressanta arbete, (värdigt
Dietericis eller v. Redeus penna): Om Sveriges Materiella Kulturförhållanden,
pag. 261, Sveriges spanmålsproduktion efter afdrag
af utsädet, under åren 1851—55, till 9,778,000 t:r säd och
5,400,000 t:r potates.
Jag skall deremot beräkna denna afkastning ända till 12 milhr
t:r spamnål och 6 milhr t:r potates. Om man, efter den beräkning
att. 1 t:a potates motsvarar l/3 t:a säd, reducerar 6 milhr t:r
potates, erhålles 2 milhr t:r säd, eller tillsammans med de förut
nämnda 12 milhr t:r spanmål, en total produktion af 14 milhr t:r.
Beräknas spanmålen öfver hufvud efter 12 r:dr r:mt pr t:a,
så svarar jordbrukets beskattning, 54 milhr, emot 4Vj milhr t:r
spanmål; */3 af Sveriges hela spanmålsproduktion.
Dessa facta och siffror torde visa, att ställningen icke är så
tillfredsställande, som mångå tyckas föreställa sig, och önskar jag
blott att den icke allt för mycket liknar frukten, som lärer finnas
vid Döda Hafvets stränder, och orri hvilken Chateaubriand säger,
att skalet glänste som guld, men innehållet var blott aska. — —
Jag framhåller alldeles icke min tanke som den enda rätta,
att man bör söka bilda en Rikshypothekskassa och i den centralisera
lånerörelsen på inteckningar i jordegendom. Må någon annan
framkomma med ett bättre förslag; det är min högsta önskan. Jag
har blott velat visa nödvändigheten af att hela vårt bank- och lånesystem
ordnas, och att Sveriges modernäring, jordbruket, framförallt
förtjenar statsmakternes synnerliga upmärksamhet.
För att återkomma till den af Hr Frih. v. Schwerin afgifua
motionen, så delar jag fullkomligt hans tanke, att Riksbanken kan
behöfva omorganiseras och att en del af dess lånerörelse öfverlemnas
åt den enskilda företagsamheten. Men, deremot önskar jag
icke att den gamla byggnaden skall helt och hållet öfverändakastas
och att enskilda aktieegare deri skola ingå. Jag lefver i hoppet
att den skall kunna förbättras utan en så radikal omstöpning.
Till stöd för denna konservatismen får jag citera Sir Robert
Peels ord i dess berömda tal d. 6 Maj 1844, då han framlade sin
kända finansplan, och hvilken betydligt minskade privatbankernes
okontrollerade rörelse, men hvilken bibehöll Engelska Banken nära
nog i sitt gamla skick: »Den sanna politiken i detta land är att
begagna, så vidt möjligt är, de verktyg, man har färdiga till hands,
208
Den 19 November f. m.
lör att tillgodonjuta den fördel, dessa ega, att lia varit i bruk, att
vara viii bekanta oell att utgöra en del af samhällets vanor».
Så är det också med vår riksbank, som stått öfver 200 år.
Allmänheten kommer alltid att lia vida mera förtroende till R. St:rs
vilja och förmåga att upriitthälla myntvärdet än några aktieegares,
hvarom för öfrigt Palmstruchska förvaltningen lemnat oss en talande
hågkomst. Må vi grundligt reparera vår gamla Bank, men
ej rifva ned den, ty så väl i politiska som financiella frågor är
alltid det framåtskridandet det bästa, om hvilket skalden säger:
Das immer schafft, doch ilie zerstört!
Många Ledamöter yttrade härtill sitt bifall.
Hr Ehrenhoff. Gustaf Herman, anförde skriftligen:
Friherre v. Schwerins motion innehåller en blandning af så mycket
både godt och ondt, att det fordras en längre tid, lin den
emellan tvenne plenidagar, för att rätt kunna sofra ut det ena
från det andra, hvarföre jag anhåller att få vidröra de vigtigaste
punkterna deri, under förutsättning likväl, att icke 72 § R.F. och
andra §§ lägga hinder i vägen för denna motions remiss, i den
lorm deu inkommit.
I förbigående torde det tillåtas mig anmärka emot Hr Frilnns
något högt — efter mitt omdöme — updrifna beröm öfver åkerbrukets
tillstånd, till bevis hvarför Hr Friliin omtalar de mill. t:r
spanmål, sora Sverige utskeppar; men örn den ädle motionären tager
KommerseColbii sista berättelse till hjelp, och afräknar de mill.
lisp. mjöl, de mill. ® hudar, de mill. kannor bränvin, de mill. ®
ull, de för mill. rdr ladugårdsprodukter m. m., sorn blifvit i landet
införda, så torde räkningen icke utslå alldeles så fördelaktigt, som
målningen vill utvisa. Afven tror jag, att den allmänna boskapsslagtningen.
vid hvarje inträffad foderbrist, icke är något bevis på
jordbrukets höga ståndpunkt.
Hr Friimi anmärker ganska riktigt, som ett fel, att R. St:r
allena styra Riksbanken, och tillägger, att det icke är rätt att vara
part och domare i egen sak. Såsom bot häremot föreslår motionären,
att privatbankernas egare skulle få del i Riksbanken, att
denne skulle förvaltas af en Direktion, sammansatt till hälften
af R. St:r, till hälften af aktie-egarne, hvilka äro privatbanksherrarne,
tillsatte ledamöter, med en Ordf:de, tillsatt af Konungen,
allt under Bankofullmäktiges kontroll.
Hvad först beträffar motionärens afsigt att förhindra Ständerna
från att vara part och domare i egen sak, så får jag fästa Hr
Frilnns upmiirksamhet derpå, att 72 § R.F., som medgifver R. St:r
att allena styra och förvalta Banken, ännu icke är undanröjd, att
,om äfven motionärens förslag kunde antagas, R. St:r alltid qvarstode
såsom part och domare i egen sak, först i hvad som rörer
den ena hälften, och sedan i så mycket i den andra hälften, som
man kati antaga det finnes inflytelserika privatbanksegare bland
representationens egna ledamöter. Hr Frilnns förslag, att Regeringen
skulle tillsätta Ordf:de, synes mig föga smickrande för
konttnga
-
Den 19 November f. m.
209
konungamakten, enär denne Konungens embetsman blefve, omjagså
får uttrycka mig, en förnäm nolla, under Bankofullmäktiges kontroll
och öfverinseende. Dessutom, att ytterligare befästa de enskilda
intressena i deras makt öfver Sveriges penningeväsende, står
icke i god harmoni med den ädle motionärens antydande, att just
dessa intressen orsakat det onda, han söker att afhjelpa.
Motionärens förslag att indraga alla sedlar under 10 rdrs valör,
har icke åtföljts af några verkliga bevis om nyttan för vårt land
af en sådan åtgärd, ty de allmänna satser och moderna theorier,
hvarpå förslaget grundar sig, äro, efter mitt omdöme, inga bevis,
ehuru de olyckligtvis, såsom sådana, alltför ofta fått gälla. I motsats
till Hr Frih:ns tanka, anhåller jag att få yttra min, om skadligheten
af småsedlarnes utbyte mot silfvermynt.
Summan af de utelöpande mindre sedlarna, för närv:de, stiger
till omkr. 13 mill. rdr. Ett utbyte af dessa 13 mill. rdr,
mot från Banken utsläppt silfvermynt. skulle naturligen minska den
under Bankens vård varande metalliska valutan med samma summa.
Ett lika säkert faktum är, att småsedlarna, bibehållna såsom enda
skiljemyntet, äro oumbärliga i den alldagliga mindre rörelsen inom
landet, att de såsom sådana, spridda i hvarenda koja, omöjligt
kunna inverka tryckande på Bankens silfvervaluta. Då nu fäl
let
är, och olyckligtvis, efter all sannolikhet, kommer att blifva,
att Riksbanken skall oafbrutet hålla importörerne tillhanda silfver
till utskeppning, så kommer Banken snart i förlägenhet just för
dessa 13 mill., som icke mer äro för de starka påkänningarne tillgängliga,
och den bank-kris, som Hr Frih:n troligen vill så länge
som möjligt framskjuta, derigenom att påskyndas. Ifrarne för indragning
af småsedlarna hafva visserligen gifvit ett talande skäl
för en sådan åtgärd, nemi. det, att vid en inträffande stoppning i
Banko-luckan, alltid motsvarande silfver skulle finnas i folkets fickor;
ja! detta är sannt, men förutsatt, att en bank-kris inträffar,
så om ock dessa 13 mill. äro frälsta, och innehafvarne deraf hafva
tull valuta, så återstå 30, 40, måhända flera millioner i större sedlar,
som förlorat allt värde. Men, säger man, de 13 millionerna
äro dock alltid frälsta; — sannt, och om den väntade bauk krisen
just nu, i detta ögonblick, stöde för dörren, utan möjlighet att
förekomma en sådan, så skulle jag med största ifver understödja
motionärens förslag; men enär jag hoppas, att genom det nu rådande
trassel-systems framtida utbyte mot ett annat i rent fosterländskt
intresse, kunna förekomma en hastig brytning i vårt penningeväsende,
och de dermed följande förfärliga olyckor, så måste
jag motsätta mig Hr Frihms förslag i denna del.
Enär förutsättningen af en bank kris och en frälsning för
landets räkning af en del silfver utgjort hufvudskälet för småsedlarnas
indragning, så får jag fästa upmärksamheten på, hvad erfarenheten
har att i den vägen vitsorda. Då en sådan kris hotat, har silfvermyntet
såsom genom ett trollslag försvunnit ur rörelsen. Man har föreburit
och trott, att detta hastiga försvinnande härledt sig från export
H. I. 14
210
Den 19 November f. m.
af detta mynt. Att så skett till eli del är möjligt, men förnämligast
ha? silfvermyntet vid sådana tillfällen stuckits undan i de enskilda
gömmorna, och först då krupit fram, när ett nytt ordnande
af myntväsendet hunnit inträda. Beviset härför ligger öppet för
en hvar, ty alltsedan bankluckan öpnades för silfverutvexling 1834,
har det gamla silfvermyntet dagligen företets till invexling i Banken,
och lortgår ännu uti icke obetydliga qvantiteter, olta till utseendet
nyss myntadt. Man vill måhända invända, att jag genom
denna upgift snarare gifver stöd åt förslaget om småsedlarnes indragning
än motsatsen; men jag får fästa H:rnes upmärksamhet
derpå, att första effekten af sil frets sålunda försvinnande har åstadkommit
en kännbar strypning i rörelsen; den andra att utgifning
af småsedlar ånyo alltid blifvit en följd deraf. Och för att möta
den invändningen att silfret alltid funnits qvar i folkets ego, så
frågar jag. hvad nytta det allmänna kan hafva haft utaf ett mynt,
Som i mannaåldrar varit skriulagdt, och först blifvit synligt sedan
behofvet deraf uphört?
Den ädle motionären har visserligen genom ett annat förslag
sökt undanrödja de farhågor, jag hyser för ett påskyndande af en
bank-kris genom utbyte af de 13 millionerna småsedlar mot silfver,
derigenom, att Hr Frilen föreslår, att ett tilltänkt jernvägslån
skulle lemnäs till Bankens disposition, utan rättighet för Banken,
att på grund af detta lån utgifva nya sedlar, dock med skyldighet
för Banken, att tillhandahålla Statsverket, i och för jernvägsbyggnaderna,
en motsvarig summa. Att en genialisk hänförelse
dikterat detta förslag, synes deraf att i den praktiska tillämpningen
detta blir rent af en omöjlighet; trien låtom oss skärskåda! —
Motionären säger att Banken skall emottaga Statslånet, får derför
icke utgifva sedlar, men ändock utbetala länet till Staten, således
skall utbetalningen ske i silfver. — Jag antager att ett jernvägslån
på 20 millioner indrages; —jag antager att dess 20 millioner
i silfverplantsar ett tu tre hinna utpraglas till mynt; — jag antager
att jernvägens hrr tjenstemän anbefallas, att vid hvarje reqvisition
af några hundratusen riksdaler, för arbetets bedrifvande, uttaga
silfvermynt och med särskild upbådad skjuts fortskaffa detta mynt
till behörig ort; — jag antager äfven att arbetslönerna och alla
andra utbetalningar verkställas med sagde mynt. Nu har jag följt
Hr Frilnrn så långt mig är möjligt, ty jag kan icke autaga, att
leverantörerna, som för levererade effekter och ätbara varor i sista
hand samlat åt sig alla dessa millioner, skola hafva samma hängifvenhet
för det visserligen välmenande förslaget, att dessa hrr å
deras sida skola i deras större liqvider röra sig med ett så tungt
och ovigt mynt som silfver, utan måste detta mynt förr eller senare
återgå till Banken, för att utbytas mot sedlar. Häraf synes
klart, att om ock jag i första hand lyckas sprida de omtalade millionerna
silfver i landet, så skola de dock återgå till Banken, och
en ny sedelemission blifva följden. Silfret, en gång återkommet i Bankens
hvalf, blir sedan ett begärligt medel för att gifva ny fart åt
den saliggörande importhandeln.
Om Frih. Schwerin kunde lyckas genomdrifva exportförbud
Den ti) November f. m.
211
på silfver, eller något ändå kraftigare hinder för spolieringen af
Bankens mettalliska valuta, så skulle Hr Frihms förslag om ett nytt
låns indragande och dess öfverlemnande åt Riksbanken göra obestridlig
nytta; men så länge frihandels-febern och dess ristningar
med Bankens silfverpåsar ännu icke är håfven, så skulle ett sådant
förslag visserligen för det närvide häfva förlägenheten i penningemarknaden,
men inom ganska kort tid åter öka oredan och detta i
allt högre grad, ju mera palliativet af utländska lån anlitas.
Frih. Scbwerins motion är af så genomgripande beskaffenhet,
att deröfver volymer kunde skrifvas, och jag beklagar, att den korta
tiden icke medgifvit mig, att äfven uptaga några af de, efter mitt
förmenande, goda tankar, som deri återfinnas. Jag skulle icke hafva
uptagit lt. o. Ad:s tid med detta yttrande, såvida icke några
och trettio års erfarenhet af det verk, motionen närmast rörer, gjort
det till en pligt för mig. att icke med tystnad förbigå en motion,
af för samma verk så vådlig natur som denna, och anhåller jag
vördsamt om Ståndets undseende för den tid jag uptagit, och anhåller
äfven att mitt anförande måtte få åtfölja motionen, hvarthelst
den än tager vägen.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Under närv;de
förhållanden, M. Hrr! då det är för en hvar en pligt och en oafvislig
nödvändighet att sätta sig in i och klart upfatta landets
verkliga ställning, hafva vi särskild anledning att vara tacksamma
mot dem, hvilka till kännedomen derom lemna oss så rikhaltiga
bidrag, som de af Frilnrne von Schwerin och Bonde här
meddelade. Då det emellertid torde draga ganska långt ut på tiden,
innan de upgifter Frih. Bonde lemnat i sitt mundtliga föredrag,
blifva i R. o. Ad:s prot. skriftligen fattade och justerade, begagnar
jag detta tillfälle att åtminstone enskildt till Frilnn framställa
den önskan, att han ville, ju förr desto heldre, till allmänhetens
kännedom genom trycket offentliggöra de värderika uplysningar,
som nu blifvit R. o. Ad. meddelade.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: Det kan icke falla
mig in att, med den ringa sakkännedom som fallit på min lott,
nu ingå i någon närmare diskussion öfver denna fråga, emedan jag
anser att en utredning deraf först bör verkställas, och jag underlåter
det så mycket heldre, sedan jag hört ett så sakrikt anförande
af Frih. Bonde. Men jag anser mig dock böra fästa upmärksamheten
derpå, att vissa delar af Frih. v. Schwerins motion äro af
beskaffenhet att icke nu, i den form de förekommit, kunna blifva
föremål för RiksStåndens beslut. De innefatta nemi. förslag till
ändringar i Grundlagen, och således sådana frågor, som icke få väckas
i RiksSt:n, utan direkte hos Konst.Utsk:t. Då nemi. 72 §
R. F. stadgar: »R. St:rs Bank förblifver hädanefter, som den hit
tills
varit, under R. Stms egen garantie och vård, så att den ostörd
må förvaltas af de Fullmäktige, hvarje Stånd dertill förordnar», så
måste motionärens förslag uti 3:dje punkten, att aktier till ett belopp
motsvarande Bankens nuv:de kapital skulle blifva för allmän
-
2X2
Den lä November f. m.
heten tillgängliga, göra en ändring af den citerade §:n nödvändig,
emedan i sådant fall det icke längre vore en K. St:rs Bank, utan
en It. St;rs och aktieegarnes, eller allmänhetens. Vidare heter det
i 4:de punkten af Frih. v. Schwerins förslag, att Banken skulle
förvaltas af en Direktion, bestående till hälften af Fullmäktige och
till hälften af aktieinnehafvarne; och detta är lika litet förenligt
med Grundlagens niirv;de stadgande, som förslagets 5:te punkt,
hvilken är en följd af de föregående. Jag hemställer derföre till
motionären, huruvida han icke vill ur sitt förslag utesluta dessa 3
punkter, och å de öfriga begära remiss till vederbörligt Utsk.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip; Den motion, hvilken
nu utgör föremål för B. o. Ad:s öfverläggning, är ett ytterligare
bevis till de många, vi redan haft på den allmänna upmärksamhet,
hvarmed hela landet följer en fråga, som är måhända den
till sina följder vigt igaste i närv:de ögonblick, nemi. den om KiksBankens
förvaltning och dess förmåga att uprätthålla myntvärdet.
Det ligger i sakens natur, att i en fråga af denna vigt, måste, i
afs. å detaljbestämmelser för framtiden och hvad som med hänsigt
dertill bör göras för att bota det onda, åsigterna vara högst skiljaktiga;
men i ett fall tyckas de dock sammanstämma, nemi. i fråga
om otillräckligheten af de hittills använda medlen för ändamålets
upnående.
Hr Frih. v. Schwerin har i sin särdeles sakrika motion berört
äfven denna fråga, i det han fästat upmärksamheten på Bankens
vexelhandel och dennas skadliga verkan på hela den inre penningerörelsen.
Hvarken tid eller förmåga medgifva mig att nu ingå i
någon granskning af motionens ötriga detaljer; jag ber blott att få
fästa mig vid den nu nämnda, som jag tror vara med största upmärksamhet
och intresse omfattad af jiela laudet, nemi. angående
den vexelhandel, som i seduare tider blifvit enl. 109 g 1 mom. i
BankoReglementet af Fullmäktige hedrifven. Jag vill försöka visa,
att, långt ifrån att befrämja det uppgifna ändamålet, denna vexelhandel,
som också allmänt öfverklagats, verkat till ett alldeles
motsatt, nemi. att förminska Bankens metalliska kassa, deraf
en ganska naturlig följd blifvit en minskning i det till allmänna
rörelsens underlättande utelöpande sedelmyntet och derigenom i
denna rörelse föranled t åtminstone i icke oväsendtlig mån den strypning,
hvaröfver nu med fog klagas. Man skulle knapt kunna tro,
att de bestämda stadganderna i BankReglementet, äng. Bankens
rätt att köpa vexlar, skulle in praxis tydas derhän, att de kunde
föranleda minskning i den metalliska kassan Emellertid har det
dock visat sig under krisen att så skett, dymedelst att åtskilliga
affärsmän af Stockholms Börs, hvilka med begagnande af blancokredit
lyckats skaffa sig accepter på vexlar i Hamburg, försålt
dessa vexlar till Banken och för den sålunda erhållna valutan köpt
och utskeppat silfver. Man skulle väl nu tro att, när dessa vexlar
förföllo till betalning, de remitterades till Hamburg, för att der
inkasseras. Detta har dock i allmänhet icke skett, utan man förfor
i stället på så sätt, att, kort före den af Banken inköpta vexelns
Den 19 November f. m.
213
förfallotid, man sålde en ny vexel till Banken och inlöste dermed
den gamla. Det är medgifvit att så tillgått, och att denna handel
genom nya accomodationsvexlar fortgått, och sålunda beredes åtskilliga
börs-spekulanter ett medel att kringgå BankoKeglementets
stadganden i afs. å lånerörelsen, hvilken derigenom, till jemförelsevis
få personers fördel, blifvit utsträckt i ett omfång, hvarom K.
St;r aldrig kunnat göra sig föreställning. Det är, för såvidt motionären
åsyftat en förändring i detta afseende, som jag med honom
instämmer; och ehuru jag icke i alla öfriga detaljer kau dela hans åsigter,
har jag dock med sann och innerlig tillfredsställelse sett, att
han i sina hufvudmotiver till motionen varit lifvad afsamma fosterlandskänsla,
som fördom blifvit uttryckt af hans frejdade anförvandt,
den store häfdatecknaren Lagerbring, då han yttrade, att lika
visst, som en väl inrättad handel bidrager till ett folks sanna lycka,
trefnad och förkofran, lika säkert är det ock, att ett illa utförd t
handels- och finans-system förmår att öfver folk och laud draga
större olyckor, än krig, pest, hunger och dyr tid — alla dessa
landsplågor i förening — i det hänseendet mäkta åstadkomma.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må få åtfölja remissen
till BankoUtsk:t af Hr Frih. v. Schwerins nu ifrågav:de motion.
Frih. von Schwerin, Jules: Till en början får jag be
tyga
min erkänsla för den upmärksamhet, som kommit min motion
till godo. Att den skulle blifva föremål för motsägelse, har jag
också förväntat. Hvad det beträffar, att den icke är så fullständig
som vederbör, tillåter jag mig blott anmärka, att för ett fullständigt
utförande af mitt förslag och dess motiver hade erfordrats ett
helt bibliothek af statsekonomiska skrifter och tabeller, hvartill jag
icke har tillgång. Jag har ej heller kunnat hoppas, att ett så vidlyftigt
arbete skulle här med intresse afhöras. För närv:de är det
egentligen några anmärkningar af Hr Ehrenhoff, som jag vill uptaga
till besvarande. Han har här yttrat sig om det Svenska landtbrukets
ställning: det fägnar mig, att han om detsamma eger så
noggrann kännedom. Jag vill icke förneka sanningen deraf, att
för närv:de betydliga qvantiteter af ladugårdsprodukter, hudar och
skinn m. m., måste utifrån hit införas, och att det vore högst önskviirdt
om dessa produkter kunde i tillräcklig mängd inom landet
åstadkommas; men äfven med fästadt afseende derå, utfaller dock
jemförelsen till det nuvarandes fördel, emedan vi kunna utföra spannmål,
och vi således af denna vara producera mera än för eget behof.
Hr Ehrenhoff har också angripit mig derföre, att jag vill
borttaga småsedlarne. Denna åtgärd torde dock hafva skäl för sig,
då sedlar af så obetydliga valörer, som hos oss äro i omlopp, ej
brukas i andra länder. Man har alltid hört talas om oredan i
Österrikes finanser, och en af de omständigheter, som åberopats till
bevis derför, är att man i nödens stund sönderklippt papperslapparna
och derigenom bildat sedlar af små valörer, ända ned till en
»zwanziger.» Hr Ehrenhoff säger vidare, att i händelse af en kris,
sådan t. ex. som den hvilken sednast öfvergick oss, silfret begrafves
och försvinner ur rörelsen. Detta inträffar lika väl med pappers
-
214
Den 19 November f. m.
myntet. För några år sedan hade en gammal gumma i Landskrona
skrinlagt 100 rdr i s. k. Hammarsköldare> och när de slutligen
kommo fram, så hade de intet värde. Hade hon i stället
begrafvit silfver, så hade hon ingenting derpå förlorat. Denna åtgärd
att indraga småsedlarne måste dock betraktas i sammanhang
med en annan af mig föreslagen, nemi. Statslånets öfverlemnande
till Banken, och öfriga delar af mitt förslag, som dermed ega samband.
Banken skulle naturligtvis utlemna silfver i låtieväg, till ersättning
för småsedlarne; och, då dessa lån en gång återbetalas, upstå
ju medel för banken att lemna till jernvngsbyggnaden. I afs.
å den frågan, huruvida min motion står i öfversstämmelse med
Grundlagen, kan jag icke annat än beklaga, att jag härutinnan lärer
hafva misstagit mig; jag trodde dock att, när jag bibehållit
BankoFulhnäktige, och låtit Banken förblifva under deras vård och
förvaltning så hade jag upfyllt allan rättfärdighet.
Jag har icke något vidare att tillägga, utan mitt förslag och
motiverna dertill må gälla hvad de kunna; och får jag ytterligare
anhålla om dess remitterande till vederbörligt Utsk.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Mot den värde motionärens
framställning har jag i hufvudsaken ingenting att anföra; jag
tillåter mig blott att till honom hemställa, huruvida han icke tilläfventyrs
förbisett, det föreskrifvas borde, att de delegare i Banken,
hvarom han talar, skulle vara Svenske män. Det kan icke vara likgiltigt,
ja hvad värre är, det vore att beklaga, om rättighet att i Banken
ingå såsom delegare skulle åt utländningar medgifvas. Jag tillönskar
motionen all möjlig framgång, och tillåter mig endast, att till den
ledamot, som, med en, ej mindre mig än hela lliddarhuset förvånande
förmåga att i minnet bibehålla en massa sifferupgifter, nyss
behaudlät denna fråga på ett så utmärkt och lysande sätt, — jag
hemställer till honom, huruvida icke just det förslag, motionären
framställt, att i Banken inrymma enskilda aktieegare vore ett sätt
att få slut på den slitning, som nu förefinnes i vårt lands penningeväsende.
Motionären har ingalunda, såsom en annan talare förmenat,
velat bereda inträde till Riksbanken åt de enskilta Bankbolagen,
men väl, att till ersättning för den vinst, som privatbankerna
tillskynda sina delegare, desse företrädesvis må ega rätt att
såsom aktieegare ingå i RiksBanken, och att deremot privatbankerna
skulle uphöra. Det är särskildt i detta afs:de, som jag anser motionärens
förslag kunna bereda det allmänna fördelar; och jag slutar
med att tillönska detsamma all möjlig framgång.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det torde ännu vara
för tidigt att till någon allvarligare behandling uptaga de flera vigtiga
ämnen, som i ani. af Frih. v. Schwerins motion här blifvit afhandlade.
Jag vill också icke göra det, men anser mig böra på
förhand förklara, att jag, så vida jag rätt hört och upfattat åt
-
Den 19 November f. m.
215
skilliga af de sifferupgifter och satser, hvilka en talare, Frih. Bonde,
här framställt, tror dem böra något närmare pröfvas och undersökas,
innan siffrorna kunna obetingadt erkännas vara öfverensstämmande
med verkliga förhållandet, eller satserna medgifvas hafva blifvit riktigt
sammanställda och tillämpade. Så t. ex. tror jag den siffra,
hvartill beloppet af den Svenska jordens skuldsättning skulle upgå,
vara mycket för högt tilltagen, och jag tror mig kunna bevisa det,
ehuru sådant icke är mig möjligt i detta ögonblick; men under
Riksdagens lopp torde nog en lämplig tidpunkt derför inträffa.
För öfrigt vill jag i alside på Frih. v. Scheverius motion blott
fästa mig vid tvenne anner, som deremot blifvit gjorda, nemi. först
i fråga om indragandet ur rörelsen af de s. k. småsedlarne, hvilka
skulle ersättas af silfver, och för det andra, i afside å inlåtandet
af enskilde delegare i Banken, hvilket man ansett hvarken -nyttigt
eller enl. med Grundlagens föreskrift. Men efter min tanke är det
just i dessa båda punkter som det företrädesvis riktiga i motionen
ligger, emedan de begge afse att skaffa ett behof af silfver inom
landet, som förut der har fattats. Hvad sorn hittills gjort det omöjligt
att stadigt bibehålla silfret i landet, är nemi. dels den omständigheten,
att då allmänna omsättnings-rörelsen hufvudsakligen bedrifvits
med sedelmynt och blott till ringa del med silfvermynt, någon
starkare efterfrågan af silfver derföre aldrig här kunnat upkorama,
och dels den, att då det funnits ett mycket starkt enskildt intresse,
som till betalning af utländsk införsel sträfvat att föra silfret ut,
det deremot icke funnits något annat enskildt intresse, som haft
fördel af att föra silfret in. Man har genom de stora massor af
sedlar, som man släppt ut i landets rörelse, och genom den vana
man derigenom bibringat den trafikerande allmänheten att vid varubyten
och omsättningar nästan uteslutande begagna sedlar, gjort
det öfverflödigt att här såsom i andra länder nyttja silfver såsom
bytesmedel. Man har updragit omsorgen om sil frets införskaffande
till landet åt en Styrelse, som dervid icke haft något eget intresse
att bevaka och befrämja, under det man lemnat fältet fritt för de starka
enskilda intressena att verka i en motsatt riktning. Såvida man
vill, att ett lands industri skall kunna utveckla sig, under bibehållande
på en gång af ett fritt varubyte med utlandet och ett på
metallisk valuta grundadt fast myntvärde, måste man finna på en
kraft, som motväger de enskilda intressenas bemödande att från
landet bortföra dess silfver, och delta vinnes genom att, på sätt
Frih. von Schwerin föreslagit, göra silfret gångbart man och man
emellan vid alla skeende varubyten och omsättningar, samt inlåta
enskilde delegare i den Bankinrättning, åt hvilken man tillförsäkrat
den stora förmånen ätt få ge ut sedlar, som för mynt i Riket skola
gälla, och pålagt den enda motsvarande skyldigheten att alltid med
silfver inlösa dessa sedlar, ty derigenom upstår starkt enskildt intresse
att bibehålla silfret inom landet, och då kommer ovilkorligen
silfver att finnas både i tillräcklig myckenhet i Riksbankens hvalf
och i hvars mans ego för dess dagliga bruk. Dessutom vinnes genom
åtgärden att draga de mindre sedlarne ur den allmänna rörelsen
och i stället utsläppa silfver, den stora fördelen, att man
21G
Den 19 November f. m.
lärer folk här i landet hvad de förut icke veta eller att sätta värde
på silfver, då man tvingar dem att hafva det. Och likaledes kan
man vara fullt förvissad, att om man inlåter ett enskildt intresse
i R. St:rs Bauk och tillförsäkrar detta intresse alla de stora förmåner,
hvaraf denna Bank nu är i besittning, blott mot det ålig*
gande att alltid hafva en metallisk kassa, sorn tillräckligt motsvarar
den utelöpande sedelstocken, det sedan icke heller skulle blifva
någon den ringaste svårighet att anskaffa den för Riksbankssedlarnes
ostörda invexling erforderliga qvantiteten silfver; ty det bör
väl icke vara någon konstigare handelsaffär att till landet in
förskaffa
silfver för den som behöfver denna vara — än att dit
införskrifva kaffe, för den som behölver sådant. Men under nuv-.de
förhållanden är det så, att kaffe verkligen i stor myckenhet kommer
in, emedan det finnes många, hvilkas enskilda intresse upmanar
dem att förskaffa sig denna vara, då deremot silfver icke utan
svårighet kan komma in, emedan det icke finnes någon enskild,
som af dess införskaffande har den ringaste direkta fördel. Jag
anser således, att sjelfva grundtankarna i Frih. von Schwerins motion
äro fullkomligt riktiga, och att det blott kan vara frågan om
på hvad sätt de bäst böra tillämpas på våra nuv:de förhållanden.
Med förhoppning att detta måtte låta sig göra, anhåller jag att
dessa mina annor måtte få medfölja till Utsk:t.
Hr Cederschjöld: Det är egentligen blott med ani. af
Hr Flachs yttrande jag begärt ordet. Jag har visserligen också
hört ryktesvis berättas, att med Bankens vexelaffärer så tillgått,
som han här förklarat, men jag har icke velat tio derpå, emedan
sådant svårligen kunde få annan benämning än den af vingleri.
Då emedlertid en representant här upgifvit, att sådant är ett faktum,
tror jag att ett dylikt yttrande icke bör spårlöst försvinna,
utan att man måste taga fasta derpå, och jag anhåller derföre, att
BankoUtskit måtte noga utreda, om de här lemnade upgifter äro
öfverensstämmande med verkliga förhållandet, på det man må finna
huruvida Bankens Styrelse, så som sig bör, upfyllt sina vigtiga åligganden.
Hvad beträffar öfverensstämmelsen af Frih. von Schwerins motion
med Grundlagen, så är det visserligen sannt, att Frihm föreslagit,
det Banken skulle stå under Fullmäktiges kontroll; men
Grundlagen känner icke några enskilda aktieegare, och säger att
Banken skall förblifva under R. St:rs egen garanti och vård, samt
ostörd förvallas af deras egne fullmäktige, men ingalunda af en
under fullmägtiges kontroll ställd Direktion. Jag tror således att
de 3 punkter i förslaget, som jag förut vidrört, nemi. 3:dje, 4:de
och 5:te, icke kunna nu, i den form, hvari frågan nu förekommit,
af R. St:r behandlas, och således icke till Utsk. remitteras.
Hr Lilliehöök, Bertil: Då annor här blifvit gjorda ronde
åtskilliga åtgärder, som varit beroende af BaukoFullm., och ganska
svåra beskyllningar mot deras beteende blifvit framställda, så förenar
jag mig med den siste värde talaren i den anhållan, att Banko
-
Den 19 November t. m.
217
Utsk:t mätte med största noggrannhet genomgå de handlingar,
som röra vexelhandel, på det att, om fel verkligen blifvit begångna,
de må komma till allmänhetens kännedom, och, om fel icke blifvit
begångna, beskyllningen icke måtte qvarstå oberörd.
Frih. Bonde: Man har gjort mig upmiirksam derpå att jag,
då ordet förra gången var mig förunnadt, icke begärde, att mitt
yttrande måtte få åtfölja remissen af motionen till Utsk:t. Jag får
derföre nu derom anhålla. — En värd talare, som sjelf är ledamot
af Einanskomitéen, har framkastat tvifvel om riktigheten af mina
Upgifter. Jag hoppas att han måtte lyckas att framdeles, när en
gång prot:t blir justeradt, vederlägga dem; jag hoppas det, emedan
jag alltför gerna upoffrar min egenkärlek, om det kan visas att fäderneslandet
är i en bättre ställning än jag trott, men jag fruktår
att så icke blir förhållandet. Jag är emedlertid beredd att, när tider
blir, möta den värde talarens anm:r och inkast, och tror mig
kunna försvara de siffror och upgifter, jag här lemnat.
Frih. Cederström, Budolf: Jag anhåller, att få yttra
några ord, uteslutande i afs:de å det formella i denna fråga. En
ledamot af detta Hus, känd för sin skarpsinnighet såväl i allmänhet,
som särskildt i fråga om tillämpning af Grundlagarna, har ansett
72 § K.F. utgöra ett hinder för motionens remitterande i sin
helhet till BankoUtsk:t, och att vissa delar af densamma icke kunde
behandlas, förrän fråga derom blifvit väckt i Konst.Utsk:t. Det
lider också intet tvifvel, att ju andemeningen hos motionären varit
sådan, som Hr Cederschjöld upfattat densamma; men då man läser
Grundlagens föreskrift, att Banken skall stå »under R. St:rs egen
garanti och vård», och dermed jemför de försigtigt valda ordalagen
i motionens 4:de punkt, så tror jag man skall finna, att någon
egentlig bokstaflig strid mot den förra icke i den sednare förefin
nes,
och att således remiss icke kan vägras.
Jag är så mycket heldre af denna öfvertygelse, som ett vägrande
af remiss lätteligen kunde tydas som ett mindre opartiskt
förfarande emot den ene eller andre, då här på f. m. blifvit utan
gensägelse remitterad en motion, som enl. motionärens eget erkännade
innefattade ett slags kringgående af grundlagens åsyftade mening.
Jag anser mig, på grund af hvad jag nu haft äran anföra,
ega skäl till det påstående, att remiss å motionen till BankoUtsk:t
icke bör förvägras; blifvande det naturligen sedan på BankoUtsk:t
beroende att tillse, det inga sådana föreskrifter för It. St:r till antagande
föreslås, som på ett eller annat sätt kunde komma att stå
i strid mot grundiagarne.
Hr Majnnerskantz: Jag har ansett det vara rätt och nöd
vändigt,
då jag hört upgifvas en siffra, som jag tror mig kunna
bevisa varit för högt tilltagen, att tillkännagifva sådant, ehuru jag
ej för tillfället är i stånd att med fakta styrka mitt påstående.
Sådan var anhn till min anm. vid en af de siffror, Frih. Bonde
här upgifvit; men jag erkänner villigt, att få upgifter äro såsvåra
Den 19 November f. m.
att lemna tillförlitliga, som just den om beloppet, hvartill den
Svenska jorden är intecknad. Den af Hr Flach gjorda anm. ang:de
vexelhandel och det sätt hvarpå densamma varit handhafd, måste
naturligen blifva föremål för BankoUtsk:ts noggranna pröfning, och
det torde vara skäl att upskjuta omdömet deröfver tilldess en sådan
pröfning blifvit verkställd. Derföre att man således icke yttrar
sig deremot, torde man dock icke böra anses hafva medgifvit animns
riktighet.
Hr Cederschjöld: En värd talare har som motiv för be
viljande
af remiss anfört, att vägrandet af sådan lätteligen kunde
tydas som partiskhet, då remiss redan blifvit i dag på f. m. beviljad
af en motion, ehuru motionären sjelf sagt, att han ville
kringgå Grundlagen. Jag får för min del förklara, att jag icke
har hört något sådant passera under f. m:s förhandlingar, och tror
visst icke, att Hr Gr. o. Landtm, skulle framställa propos. om
remiss på hvilken motion det vara må, som Hr Gr. o. Landtm,
funne vara stridande mot Grundlagarne.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Om jag icke misstager mig, nämnde Frih. Bonde i sitt första anförande,
att den Svenska jorden var d. 31/12 18S6 intecknad till
ett visst belopp, 201 milhr rdr och något derutöfver. Då jag till
följe af innebafvande embete redigerat de Just. StatsMinisterns Berättelser,
det enda kända material, på hvilket en sådan upgift skulle
kunna grundas, anser jag mig böra uplysa, att dessa Berättelser
icke innehålla eller hittills kunnat lemna någon upgift till huru
högt belopp Sveriges jord är intecknad vid någon viss tidpunkt,
utan blott upgift å de belopp, till hvilka inteckningar blifvit under
hvarje år till och med år 1856 beviljade och dödade, samt för
åren 1857 och 1858 äfven förnyade. Derest föreskrifterna om
sättet, att meddela upgifter rör:de förnyelse af inteckning, hädanefter
blifva rätteligen iakttagna, är det möjligt, att man 8 eller
10 år härefter någorlunda vet, huru stort beloppet af inteckningar
i Svenska jorden då är; men nu vet man det icke; kan åtminstone
icke med någon visshet dertill sluta af ofvannämnda Berättelser.
Frih. Bonde antog att under de båda åren 1858 och 1859 beloppen
af beviljade inteckningar upgått för hvartdera året till åtminstone
33 milhr. Jag vill då hafva äran uplysa, att enl. inkomna
upgifter beloppet af beviljade inteckningar å landet upgick för 1858
ensamt till mer än 51 milhr rdr rmt.
Frih. Bonde: Jag är den siste talaren högst förbunden för
den uplysning han lemnat, att beloppet af beviljade inteckningar å
den Svenska jorden under år 1858 upgick till 51 milhr, i st. f.
33 milhr, som jag hade förslagsvis beräknat. Jag vill tillika, med
afs:de å hvad han för öfrigt yttrat, nämna att jag tagit siffrorna
till min beräkning öfver tillståndet 1856 ur Agardhs Statistik,
hvars upgifter äro grundade på officiella upgifter. För år 1857
Den 19 November t. m.
219
ii ro de hemtade ur den redogörelse, som varit synlig i Post- och
Inrikes Tidningar.
Erih. Stael von Holstein, Eabian Wilhelm: Jag an
håller
blott att få instämma med Hr Cederchiöld, i afs. å det grundlagsvidriga
i motionen.
Frih. Sprengtporten: Den motion, som Frih. von Schwe
rin
väckt, och om hvars remiss nu är fråga, innefattar förslag till
ett fullständigt system i afs. å Bankens organisation, och måste således
visserligen vidröra vissa punkter, som stå i sammanhang med
grundlagen. Men om denne skulle så strängt tillämpas, att endast
derföre remiss vägrades, då skulle man ock derigenom binda händerna
på en motionär och hindra honom att framlägga ett fullständigt
och geuomfördt förslag. En sådan vägran torde icke heller
nu vara nödig, då det icke är fråga om något definitift beslut, utan
Frih. von Schwerin blott begärt, att saken måtte komma under
pröfning. Jag hemställer således till Hr Cederchiöld, om man icke
skulle kunna med fullkomlig trygghet remittera motionen till BarikoUtsk:t,
som, i händelse vissa delar af densamma påkalla ändring
af Grundlagen, naturligtvis i alla fall icke kan öfver dessa delar
besluta, utan att frågan af motionären eller någon annan väckes i
Koust.Utsk:t.
Hr Cederchiöld: Ingen kan vara mera liberal än jag i
afs. å representantens yttranderätt, hvilken jag anser honom böra
ega i fullaste mått, så snart han icke säger något, som är för en
annan personligen förolämpande eller något som eljest är i lag förbjudet.
Det finnes sålunda icke något hinder för motionären att under
diskussionen ordagrannt uprepa innehållet af de ifrågavarande
3 punkterna uti hans förslag såsom motiv för förslaget i öfrigt.
Jag protesterar endast deremot, att 3:dje, 4:de och 5:te punkterne
må såsom ett inom RiksSt. väckt förslag till Utsk:s-handläggning
remitteras, af det skäl, att, om Utskottet tillstyrker förslaget, proposition
på bifall dertill ej kan inom RiksSt. framställas, emedan
ett sådant bifall skulle innefatta ändring af Grundlagen, hvarom
fråga ej må i den ordning handläggas. Jag vidblifver således min
åsigt att remiss till Utsk. af nämnde 3 punkter i förslaget ej kan
utan öfverträdelse af Grundlagen beviljas.
Sedan öfverläggningen nu förklarats afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att då det under diskussionen blifvit ifrågasatt
huruvida propos. å remiss af Frih. von Schwerins motion i dess
helhet skulle kunna af H. Exc. framställas, H. Exc. af sådan anledning
, finge förklara, det han ansåg sig ej, på grund af motionens
form och upställning, nu kunna vägra proposition å remiss
deraf.
220
F Den 19 November f. m.
Härefter hemställde H. Exc., att R. -o. Ad. behagade besluta
det motionen skulle kommuniceras Med3t:n samt tillika med de
afgifna yttrandena remitteras till BankoUtskit.
Ropades Ja.
Hr Cederschiöld: Jag anhåller vördsamt att få i prot. in
tagen
min protest mot det sätt, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, upfattat
denna fråga, och hvarpå propos. om remiss deraf blifvit framställd.
Häruti instämde Frih. Staél von Holstein.
Efter föredragning af Frih. von Schwerins d. 16 d:s bordlagda
motion, att köpmäns bokförda fordringar, äfvensom handtverksräkningar,
at äldre dato än en månad, ej skulle kunna lagligen
indrifvas. blef denna motion kommunicerad MedSt:n och remitterad
till Lag Utsk:t.
Föredrogs Hr Montgomerys, Carl Hampus, d. 16 d:s bordlagda
motion, rörande bränvinsbrännings bedrifvande endast vid större
brännerier.
Hr Montgomery, Gustaf: Jag instämmer i vissa delar
fullkomligt i denna motion; men om det af motionären väckta förslaget
angående småpanriors uphörande icke skulle kunna bifallas,
anhåller jag att vederbörligt Utsk. måtte taga i öfvervägande, huruvida
icke det bränvin, som brännes i båda slagen af redskap,
må lika beskattas, ty samma produkt borde väl bära lika skatt,
antingen den tillverkas i stort eller smått, så mycket heldre som
denna moraliskt och ekonomiskt skadliga, att ej säga nationens must
och märg utsugande, produkt lika betalas, antingen tillverkningen
skett i stora eller små pannor. Denna åtgärd torde också vara den
säkraste för att få tillverkandet med småpannor afskaffadt, enär
den kommer att grunda sig på tillverkarnes egen öfvertygelse, att
näringen icke bär sig.
Hr Stålhammar, Hjalmar: Vid Hr C. H. Montgo
merys
d. 16 d:s inlemnade och då bordlagda motion, har jag ansett
icke olämpligt att dels göra några anmärkningar, dels yrka förändringar.
Motionens hufvudafdelningar vill jag i korthet uptaga till
besvarande och undersökning, och delar dervid hans anföranden, såsom
jag upfattat dem, i yrkandet:
l:o Att få den s. k. husbehofsbränningen helt och hållet up
häfd;
2:o
Att all bränvinsbränning uteslutande måtte tillåtas endast
större brännerier, der tillverkningen fabriksmessigt bedrifves och der
den, såsom under sednare tider varit brukligt, ställes under tillsyn
af ständiga kontrollörer.
Som sagdt är, hvad jag härom har att yttra, skall blifva så
kort som möjligt, och jag skall söka till att ej länge taga upmärksamheten
i anspråk.
Den lä November f. m.
221
Först och främst får jag, liksom Hr Montgomery, yttra, att
jag alls icke vid detta tillfälle vill söka utveckla den moraliska
eller omoraliska sidan af bränvinsbränningen; jag vill blott hålla
mig till den rättsliga och ekonomiska sidan deraf.
Ej kan man gerna neka dertill, att när bränvinsbränningen
icke är något monopol, utan kan tillåtas en och hvar, bör en och
hvar ock kunna få ega rättighet att dervid använda hvad redskap
han behagar och hvilken han för sin ekonomi finner vara lämpligast.
En jordbrukare, sorn t. ex. eger mantal, bör följaktligen
ega samma rätt att förädla sin vara, som den jordbrukare, hvilken
är egare till mångdubbelt större jord.
Den förre kan måhända vidkännas kostnaderna för anläggandet
af ett mindre bränneri, men deremot alldeles vara ur stånd att
vidkännas alla de utgifter, sorn äro nödvändiga i och för anläggandet
af ett större.
Skulle nu deu mindre jordegaren, som lika väl (ja måhända
i en opartisk persous ögon kanske ännu mer än den större), är i
behof af att förädla sin råvara, dertill göras oförmögen, blott derföre
att hans tillgångar ej äro jemförliga med den större jordegarens?
Deruti
ligger, enl. min åsigt, en stor orättvisa! Må de begge
njuta samma rätt, att elter eget godtfinnande och efter eget skön
förädla sina råämnen, men må lagstiftningen bjuda till att utfinna
medel att förhindra, det författningarne af de smärre bränvinstillverkarne
eluderas, hvilket nu verkligen lär vara förhållandet, såsom
Hr Montgomery förut ganska riktigt anmärkt.
För att nå detta mål, finnes ej något mera radikalt medel än
att äfven vid de smärre brännerierna anställa kontrollörer, hvilket
dock kanske blefve väl kostsamt, ehuru det måhända ändock skulle
löna sig, om, såsom ryktet säger, en 20-k:rs panna utan mäskvärmare
anses kunna tillverka circa 2000 k:r bränvin å 50 % utöfver det
qvantum, hvartill lion- är upskattad. För min del anser jag sättet
att beskatta bränvinstillverkningen vara oriktigt.
I st. f. att beskatta spriten, bör man beskatta mäslcen /
Visserligen kau man deremot invända, att detta vore bra hårdt,
då man ej förut vet eller kan bestämma det qvantum alkohol, sorn
af en viss del säd eller jordfrukter kan vinnas.
Emot detta inkast vill och kan jag blott anföra, att derest en
bränvinstillverkare verkligen eger insigt i yrket, kan han med skäl
påräkna att ej behöfva vidkännas förlust, och jag får äfven åberopa,
att, efter hvad jag tror mig veta, samma praxis är rådande både
i Preussen och Sachsen och troligen äfven i många andra Europas
länder.
Blir nu beskattningssättet lika, kan man ock med skäl anse,
att begge de nyss jemförda individernas intressen blifvit lika bevakade,
ty kontrollen öfver båda låge just deri, att för inmäskning
ej andra än vederbörligen krönta och upmätta kärl finge begagnas.
Derigenom kunde ock kontrollör i större bränneri äfven medhinna
att hafva tillsyn öfver i närheten befintligt mindre, då han endast
hade att utöfva kontroll öfver de olika slag af råämnen, som an
-
222
Den 19 Not ernber f. m.
vändes (hvilket äfven nu är hans åliggande), samt deröfver att endast
krönt och upraätt mäsk-kar dervid användes.
En verklig national-vinst blefve oek häraf en följd, ty hvarje
tillverkare tvangs derigenom att vara fullt hemmastadd i det teckniska
och praktiska vid bedrifvandet af handteringen och ej, såsom
nu är händelsen, helt och hållet ligga i händer på menniskor, som
i allmänhet ej deri ega djupare insigt.
Då jag har äran nämna, att man med den skicklighet, man
i allmänhet i detta yrke eger, öfverhufvud ej kan påräkna större
afkastning af hvarje tunna goda potäter och 1 Lisp. kornmalt än
7 å 8 k:r 50 % alkohol, samt att samma qvantum råämne i en
skicklig tillverkares hand kan lemna 12 ä 13 k:r alkohol af samma
styrka, kan man lätt deraf sluta till Sveriges årliga förlust på
bräuvinstillverkningen, samt till den vinst, ett nationellare bedrifvande
deraf skulle medföra.
Jag har med detta mitt anförande blott velat häntvda på de
medel, som finnas, att sätta den större och den mindre jordbrukarens
intressen vid bräuvinsbränningen »au nivau» med hvarandra,
och jag är fullt öfvertygad, att sakkunnige män ej skola saknas
att ordna och bestämma de närmare detaljerna vid en lagstiftning
i nyss nämnda anda.
Hr Montgomery vill, hvad dranken beträffar, söka trösta den
mindre jordbrukaren dermed: »att den nu mera ej behöfver anses
»såsom en vid kreaturens utfodring nödvändigt ingående del», och
vill (att döma efter hans slutpåstående), att företrädesvis den mindre
jordbrukaren skall, äfven med uppoffring af sädesproduktion,
lägga hufvudsaklig vigt vid ladugårds-skötseln. Detta är ganska
sannt och bör behjertas nästan af hvarje jordbrukare i vårt land,
der med få undantag en och hvar i mer och mindre mån gör sig
saker till det felet att försumma boskaps-skötseln. Men jag kan
dock ej inse, att om dranken, klokt använd, är ett ganska godt
plus vid en större egendom, den ej också skall vara det proportionsvis
vid en mindre.
Hr Montgomery önskar slutligen, att, till jordbrukets fromma,
importen af landtm&nnaprodukter skulle beläggas med så hög tull
(förmodar jag), att våra egna produkter kunna uthärda täflan med
utländniugens, och anför, att då åtskilliga andra industrigrenar, t. ex.
klädes- och siden-tillverkningen (hvarföre ej äfven socker-tillverkningen
m. m.) njuta dylikt skydd, jordbruket ej må blifva mera stjufmoderligt
behandladt.
Härpå får jag blott yttra, att min öfvertygelse är den, att
såväl den ena som den andra näringsgrenen borde helst vara utan
ett dylikt stöd under armarna; ty visserligen kan det gagna några
få individers interessen, men deremot vara skadligt för oändligt många
flera och endast tjena att onaturligt fördyra en nödvändighetsvara.
Jag får ock slutligen anhålla om denna motions remitterande
till Bevilln.Utsk:t.
Hr Montgomery, Carl Hampus: Det har visst icke varit
min mening med motionen, att betaga de mindre jordbrukarne
Den 19 November f. m.
223
rättigheten att tillgodogöra produkterna af deras jord på bästa sätt;
men då man hittills ieke lyckats utfinna något medel att förekomma
de missbruk, som städse egt rum i afs:de på småpannorna, har jag
trott min motion vara af behofvet påkallad. Kan man finua något
annat sätt, än det af mig föreslagna, som hindrar dessa missbruk,
sä skall jag visst vara ganska nöjd dermed. Jag åtminstone har
icke kunnat utgrunda något annat, om icke möjligen att stalla
dem under kontrollörers upsigt, hvilket dock torde vara alltför
kostsamt att kunna använda; men min orubbliga öfvertygelse är,
att hvilka författningar man än må utfärda, skola de dock alltid
komma att kringgås.
Den modifikation af mitt förslag, som Hr Montgomery, Gustaf,
gjort, vill äfven jag instämma uti, så. framt Utskit ej finner
sig föranlåtet att löija den plan i sin helhet, som jag framställt.
Ofverläggningen förklarades fulländad och motionen jemte
yttranderne remitterades till J?evilln.Utsk:t.
Föredrogs Frih. Creutz’s, Steffan, d. 1C dennes bordlngde motion
om giftomannarättens uphörande.
Frih. Cederström, Endolf: Frih. Creutz har föreslagit giftomannarättens
uphörande i vårt land och ansett sådant utgöra blott
ett följdriktigt kompletterande af hvad vid sista Riksdagen beslöts
i afs:de å qvinnans försättande i myndighetstillstånd. Häremellan
förete siar dock åtskilliga olikheter. R. St:r föreslogo nemi., att
qvinna, som fyllt 25 år, skulle vara myndig, allenast hon derom
gjorde anmälan vid vederbörlig Rätt. Detta bifölls af K. M. I
afseende deremot på giftermålsförhållanden stadgar Svea Rikes lag,
att qvinna kari redan vid 15 års ålder ingå i äktenskap. Motionären
synes nu vilja, att den 15-åriga qvinnan skall — utan att
behöfva taga råd af sina föräldrar, eller, vid deras frånfälle, af
närmaste anhörige, — kunna gifta sig. — Giftomannarättens samvetsgranna
utöfning eller dess obehöriga begagnande innebär utan
tvifvel ett ganska drygt moraliskt ansvar; och må ingen, som innehar
den, vara blind för detta ansvar. Emellertid förefinnas lagliga
utvägar att stäfja missbruken, oberäknadt det klander, som, i det
allmänna, i fall saken der blifver känd, drabbar en, utan skäl afgifven
vägran i dylikt hänseende. Det är således ingalunda af
någon maktlystnad å det manliga könets sida, som jag motsätter
mig motionen ; — vi erinra oss, att moder, då hon är enka, utöfvar
ifrågav:de rätt öfver dotter; — utan jag föreställer mig det
vara en våda, för hvilken man ej bör utsätta den, till endast goda
förutsättningar benägna, oerfarna qvinnan, om man frisäger henne
från skyldigheten att rådfråga föräldrahjertat i en så vigtig sak.
Erinrom oss att, särdeles i unga år, den varma känslan är det öfvervägande
elementet hos qvinnan, och icke det kallt beräknande
förståndet. Just på det hon ej må handla blindt efter ingifvelsen
af den förra, är det som lagen hos oss stadgar ett åliggande för
henne, att inhemta sina föräldrars eller andre målsmäns mening,
224
Den 19 November f. m.
innan hela hennes lefnads öde beseglas genom en förbindelse, som,
derest den ar förhastad, bereder ofärd i stället för den sällhet,
hennes förtroendefulla och hängifna känsla, utan vägledning af ett
mera öfvadt omdöme, förespeglat hennes själ.
Skulle än våra tidsförhållanden och den förändrade lagstiftningen
i afseende å qvinnans befogenhet, att vid viss ålder anmäla sig
till åtnjutande af myndighetstillstånd, anses böra föranleda någon
modifikation i giftomannarätten, torde dock föräldrarnes bifall, så
länge någondera af dem lefver, böra inhemtas, samt, efter deras frånfälle,
närmaste, frände eller af domstol förordnad giftoman i den
ordning, GiftermålsBalkens t, 3. 6, 7 o. 8 kap. stadga, i ämnet
rådfrågas, innan giftermålet må ega rum. Anses sådan frihet från
giftomannamyndigheten böra beviljas, synes den dock icke skäligen
kunna stadgas vid tidigare ålder, än som för öfrig myndighet är
åt qvinna, icke egentl. lagstadgad, men medgifven. Att före 20 å
25 år hevilja besagde frihet, är så mycket mindre tjenlig!, som
dylika giftermål i vårt land, under föräldrars insigt och begifvande,
höra till undantagen, och icke heller torde vid den nordiska qvinnans
långsammare utbildning, jemförelsevis med söderns, vara i allmänhet
rätt fördelaktigt. Lagar böra stiftas efter allmänna förhållanden,
ej efter undantagen.
Jag önskar alltså, att motionen icke måtte röna åstundad
framgång, åtminstone icke i det outvecklade skick, hvari den nu
befinner sig, eller till den oinskränkta omfattning, den åsyftar.
Att dessa mina anner måtte få åtfölja remissen till Utsk:t, är
min vördsamma anhållan.
Hr Montgomery, Gustaf: Det är otvifvelaktigt, att. en
lag, som proklamerar qvinnans myndighetstillstånd, såsom en konseqvens
medför hennes än mera dyrbara och angelägna rättighet,
att sjelf få bestämma öfver sitt blifvande öde som maka. Men å
andra sidan har den siste värde talaren ganska rätt i sin anm., att
qvinnan icke bör kunna vid 15 års. ålder ega rätt att sjelf bestämma
sitt äktenskap, ehuru det är henne medgifvet, att vid
denna ålder deruti inträda. Motionären har också förmodligen icke
menat annat, än att qvinnan vid samma ålder, som hon blir myndig,
må kunna bestämma den vigtigaste handling i sitt lif, den,
hvarigenom hon väljer sin blifvande ledsagare och make. Med
denna modifikation anser jag det vara en naturlig rätt för qvinnan,
att, likasom mannen, råda öfver sig sjelf och sitt öde.
Frih, Creutz: Frih. Cederström har sagt, att det skulle vara
olämpligt, att qvinna, som först vid 25 års ålder är myndig öfver
sitt gods, skall vid 15 års ålder vara myndig öfver sin person.
Lagen har dock länge medgifvit henne, att vid sistnämnde ålder
gifta sig, emedan hon då är manvuxen. Jag finner således icke skäl,
hvarföre ej qvinnan då, när naturen danat henne, att inträda i äktenskap,
äfven må ega rätt att bestämma sig sjelf. Jag erkänner,
att jag kunnat förändra min motion så, att qvinnan skulle fritt
få
Ben 19 November f. m.
225
1a afgöra sitt äktenskap vid 25 år, då lion är myndig; men jag
anser mitt förslag vara mera i konseqvens med rättvisa och billighet,
som bjuda, att man ieke bör tvinga en qvinna att antingen
lefva ogift eller under giftomannarätt ända till 25 år, då myndighetstillståndet
och förmågan att sköta affärer är något helt annat,
än naturens medskapade verk till produktivitet. Man har sagt,
att känslan nr hos qvinna» öfvervägande öfver förståndet; jag anser
detta vara mensklighetens lycka, och att just vid den ålder,
då naturen upmnnar henne att ingå äktenskap, hon äfven måtte
ega rätt att göra det utan inblandning af andra, anser jag desto
vigtigare, som lion då ledes af sin känsla, att, oberoende af menniskors
tycken och enskilda egennyttiga afsigter, taga det vigtigaste steget
i sitt lif. Huru ofta har man icke sett giftoman inblanda sig i
förbindelser, dem kärleken knutit, och genom sin maktfullkomlighet
och oftast egennytta gifvit anledning till de djupaste sorger, som
förorsakat missriktning åt ett helt lif, att icke nämna de många
synder och brott, som häraf blifvit en följd. Friheten i detta afseende
anser jag hafva ett stort inflytande på de allmänna sederna,
både med hänsigt till det qvintiga och manliga könet. Detta har
varit anledningen till min motion; ty jag tror, att det är »kärleken»,
som bör kontrahera äkteuskaps-förbunden, och icke de menskliga
beräkningarne, der girighet och egennytta, genom den nu rådande,
föråldrade lagstiftningen, lemnäs ett alltför fritt fält.
Hr Montgomery: Jag finner, att motionären icke vill
frångå sin förut yttrade tanke, att qvinnan skall ega rätt, att vid
15 års ålder leda sig sjelf i afseende på sitt giftermål. Men då
man vet, att kärleken, ehuru vid den åldern lifligast, dock är blindast.
tror jag att det är bäst, att vid sådant förhållande föräldrarne
med sin erfarenhet och omtanka få leda henne i det längsta.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag vill icke inlåta mig i något
yttrande öfver Friherre Creutz’ motion, hvilken jag anser nära nog
så galen, att jag önskade, det den aldrig blifvit väckt. Men då
jag har ordet, anhåller jag hos den värde motionären, att han ville
litet bättre läsa sin bibel, så att han icke må framkomma med
ett sådant påstående, som att hans motion står i sammanhang med
densamma. Jag vill blott anföra tvenne omständigheter, i hvilka
det ifrågav:de förslaget står i strid med bibelns ord. Frih. Creutz
säger nemi. å ena sidan, att det icke är möjligt, att ur -f:de budordet
härleda en faders giftomannarätt öfver sin dotter, ty lydnaden
emot föräldrar kan hos en menniska icke sträcka sig utöfver
barnaåldern, hvilken hos qvinnan uphör, då hon är »manvuxen».
Nu står det likväl skrifvet: »Lyd din fader, som dig föd t häfver,
och förakta icke din moder, om hon också gammal varder» Har
då fadren uphört att hafva födt sin dotter, derföre att hon är
manväxt, eller modren, derföre att hon blifvit gammal? Jag frågar
blott: Uphör verkligen detta förhållande, då har Frih. Creutz rätt.
Vidare, i fäll Apostelen Pauli ord få anses ega någon betydelse
i denna fråga, kunna, utom andra ställen i Bibeln, 36, 37 o.
H. I. 15
226
Oen 19 November f. m.
38 v. af första episteln till Corinthierna bevisa Frih. Creutz, att
han har uppenbart orätt. Paulus säger nemi.: »Men om någon
låter sig tycka, att det icke viii skickar sig med hans jungfru,
sedan hon väl manväxt är, och det vill icke annars vara, så gore
som han vill, han syndar intet; han late henne gifta sig. Men
om en sätter sig fast före, efter han onödd är, och häfver sin
fria vilja, och beslutar detta i sitt hjerta, att låta sin jungfru så
blifva, han gör väl. Den nu utgifter henne, han gör väl; men
den icke utgifter henne, han gör bättre». Nu får jag blott
fråga, hvem har rätt: Frih. Creutz eller Apostelen Paulus? Då
denne sagt, att den gör bättre, som icke gifter bort en jungfru,
så har han väl också sagt, att den, som kan besluta om han vill,
eller ioke vill göra det, har någon rätt öfver henne; och Gud har
i 4:de budet, som är förklaradt af Christus sjelf i Matth. 15: 4,
5 o. 6 v., förkunnat, att fadren har rätt till heder af sin dotter
och hvad detta innebär; och som förut är sagdt, skall dottren lyda
fadren, på den grund, att han födt henne, således äfven om hon
är manväxt. Huru står nu härmed tillsammans Frih. Creutz’ påstående,
att fadren förlorat rätten öfver dottren, och hon vuxit
ifrån lydnaden, derföre att hon blifvit manväxt.
Jag har ingenting vidare att tillägga, utan ber blott, att dessa
mina ord måtte få åtfölja motionen till Utsk:t.
Frih. Creutz: Det skulle leda till alltför stor vidlyftighet,
att i sin helhet vederlägga de invändningar, Frih. Alströmer gjort
emot mitt förslag, och jag ber derföre, att endast få anmärka, det
man, i afseende på Apostelen Paulus, bör sätta sig in uti de tidsomständigheter,
hvarunder Apostelen lefde, såväl som dem, till
hvilka han talade. Då man härifrån abstraherar det rent spirituela,
eller salighetsläran, så blifver detta gällande för alla de rent verldsliga
förhållanden, han i sina skrifter berör. Under den tidens rådande
»träldom», säger han : »kan du blifva fri, så nyttja det hellre»,
•ty du är »Herrans fri», som han uttrycker sig. Det finnes så
mycket hos Paulus, som tillhör så vä! den judiska som den hedniska,
särdeles romerska bildningen, att man noga måste gifva akt
deruppå. Den tiden var icke friheten så utvecklad, som den nu är,
och fadersmakten var, under den tidens förherrskande Judaism, som
den omhvärfvade Boraerska hedendomen, så hardt tryckande för
ungdomen, att man kande kalla den ett tryckande jernok. Kristendomen
har deruti gjort en förändring, till frigörelse uti allt genom
kärleken. Att fästa sig specielt vid vissa så beskaffade uttryck,
som dem, hvilka Frih. Alströmer anfört, tror jag icke under alla
förhållanden låter sig göra, och minst af allt skulle denna tiden
finna sig böjd att sätta sig tillbaka uti dessa förgångna tider; ty
man måste i främsta rummet se på naturen af hvarje sak, och således,
då fråga nu är om qvinnans rätt att bestämma sig sjelf,
taga i betraktande, när hon är så qvalificerad, att hon kan taga
sig en man efter naturen.
Vidare' ber jag, att, beträffande 4:de budordet, få anmärka,
att detta bud alldeles icke innefattar något absolut »lydnadsförhål
-
Den 19 November f. m.
227
lande», utan der står blott, att barnen »skola hedra fader och moder»,
och således blott så långt kärleken medgifver; ty eljest skulle
lefnadsförhållandet kunna drifva menniskan till synd och brott,
om man endast skulle betrakta detta budord uti dess strängaste
upfattuing. Man måste derföre fatta 4:de budet ur kärlekens synpunkt,
och gör man detta å båda sidor, nemi. barnen å sin sida
och föräldrar å sin, så skall någon konflikt icke upstå mellan budordet
och vare sig den allmänna eller individuella kärleken, hvarom
här är fråga.
Vidkommande Hr Montgomerys förslag, att giftomannarätten
icke borde uphöra förr, än qvinnan upnått 25 år, tror jag, att det
icke vore särdeles lämpligt, då det, efter hvad jag redan åsyftat,
står i strid emot naturen, som icke får af lagstifningen betvingas.
I öfrigt inser jag icke, hvarför några restriktioner i detta fall böra
qvarstå; ty lagen medgifver qvinnan att gifta sig vid 15 årsålder,
ehuru under giftomannarättens förmynderskap. Efter en kort tid,
ett år, ja några dagar, kan hon vara enka, och är som sådan
och vid samma ålder, myndig både öfver sin person och sitt gods.
Den af mig förordade åldern har således redan prejudikat i lagen,
som då erkänner henne såsom sin egen giftoman, med det enda
undantag, som jag äfven anfört, nemi. »då hon i föräldrarnes hus
vistas såsom enka, och deras bröd äter».
Jag inser således icke något skäl, hvarföre ej hennes rätt i
detta fall skall få inträda förr än vid 25:te året, och anhåller derföre,
att min motion oförändrad måtte till Utsk:t remitteras, jemte
dessa mina yttranden i frågan.
Erih. Alströmer: Hvar och en torde tydligen hafva funnit, att
den förklaring, Frill. Creutz nu afgifvit, ännu mera bestyrker, hvad
jag förut anfört, och jag ber derföre blott att få tillägga, att, då
Frih. Creutz sagt, att det, som blifvit anfört utur Bibeln, bör tolkas
ur judisk eller hednisk synpunkt, så ber jag, att man icke
måtte tolka det ur mormonisk synpunkt; och vill man icke läsa
Bibeln sådan den är, så kan man i sanning derur hemta allt hvad
man vill. Det finnes icke någon villfarelse, som ej använder Bibeln
till sitt försvar; men Bibeln försvarar icke derföre någon vill
farelse,
och jag ber Gud, att han ville bevara oss för mormoniska
läror, — men tager man bort giftomannarätten, så hafva vi banat
vägen för mormonismen.
Åtskilliga ledamöter hördes yttra bifall.
Frih. Creutz: Jag kan icke fatta, huru Frih. Alströmer kan
komma in på mormonismen, derföre att man vill gifva qvinnan
den menniskorätt, som mannen nu eger. Jag upprepar, att jag
icke kan förstå, på hvilka vägar han kommit till ett sådant resultat,
så framt icke hans mening är, att sålunda kasta en skugga
på min motion. Ty någon mormonism finnes icke deruti, och jag
liar icke heller haft någon afsigt att befrämja den. Jag har blott
velat nämna detta, på det att icke någon af dem, som ropat bravo
åt Frih. Alströmer, måtte misstaga sig om min mening.
22»
Den 19 November f. m.
Efter det öfverläggningen härmed afslutats, remitterades motionen
tillika med yttrandena till LagUtsk:t.
Föredrogs Frih. Alströmers, Jonas, den 16 dennes bordlagda
motion angående åtskilliga förändringar i Kyrkolagstiftningen.
Frih. Cederström, Endolf: Det rena och varma nit,
som lifvar motionären i haus framställning, kan ingen utan högsta
orättvisa misskänna; jag gör det icke heller. Men det förefaller
mig som om Frih. Alströmer i sin motion förbisett, att just i de
lagar, som han önskar afskaffade, finnes redan en stor del af det
anbefalldt, som han önskar måtte anbefallas. I afseende på motionärens
önskan, att icke lärdom, utan sann gudaktighet må utgöra
vilkoret för inträdande i prestembetet, finna vi i 2 Kap. 1 § Kyrkolagen
stadgadt, att »presterna skola flitigt, framför andra, läsa
den Heliga Skrift och troligen bedja Gud om nåd och uplysning
att de densamma måge rätteligen förstå och så till sin egen som
sina åhörares bättring och salighet, lära och förklara»; Item,
att »utan kristlig förberedelse och hön om den Heliga Andes uplysning,
skall ingen träda till Guds ords predikan, och hvad som
talas och läres måste vara rent och tydligt samt grundadt i den
Heliga Skrift,»; Item, att »de skola med gudfruktigt och ostraffligt
lefverne sina åhörare föregå och på salighetens väg föra och
ledsaga.»
I K. M:s stadga och påbud af den 20 Mars 1735 inskärpes
såsom varande »det första och hufvudsakligaste» af prediko-embetet
att, »under den Högstes milda och kraftiga välsignelse, beflita sig
om ostraffbar umgängelse med hvar man, med all flit grundligt
och saktmodigt undervisa hjorden, med gudliga, anderika och tydliga
predikningar, förhör och, så vidt möjligt är, flitigt anställda
husbesök, låta sig i synnerhet vårda om dem som i tron äro svagare
och böjde för någon afväg från sanningen.» Härefter ålägges
det Biskop och Konsistorium att noga tillse vid presters ordinerande
ej allenast framsteg i studier, men ock att ordinandi ega »af Gud
förlänt.a embetsgåfvor samt äro för gudfruktigt lefverne väl bekante.»
I 7 g af det utaf Friherren utdömda cirkuläret den 21 Aug.
1786 finnes föreskrifvet, att, vid förslags uprättande till presterliga
lägenheter, skall det åligga Konsistorierna, att »hafva afseende först
och främst på de sökandes gudsfruktan, samt ett dygdigt och stadigt
upförande, hvarförutan andra goda egenskaper föga äro att
anse.» Likaledes står i 9 § af samma bref, att, vid befordringar,
jemte afseende å lärdom och skicklighet, måste hufvudsakligen verklig
förtjenst tagas i betraktande; dessa §§ äro särskildt åberopade
och förklarade i K. Cirkuläret den 24 Jan. 1811, hvarvid uttryckligen
yttras att afsigten icke vore att tillägga lärdomen ett uteslutande
företräde till de största pastoraten, »enär den icke blifvit
fortsatt till en utmärkt grad eller förenad med erfarenhet, vare sig
i presterliga göromål eller uti det med andeliga läroembetet så nära
beslägtade undervisningsverket.»
Den 19 November f. m.
229
Motionären har emellertid ansett, att man icke bör fästa så
mycket afseende på kunskaper, som man nu gör, och att »insigt i
vanliga skolämnen» är tillräcklig, ja, han begär till och med, att
icke ens på innehafvandet af detta ringa mått af kunskaper måtte
fästas allt för stor vigt eller hufvudsakligt afseende. Emot detta
hans yrkande anhåller jag att få framställa invändning. Visserligen
vore det mycket orätt, att vilja göra kunskapen till en sådan hufvudsak,
att det andliga lifvet underordnades och bortskymdes; men
att vilja till ytterlighet gå den motsatta vägen, eller utdöma kunskaperna,
är icke heller rådligt. Den Grekiska kyrkans poper i all
deras okunnighet äro i detta fall ett varnande efterdöme. Den protestantiska
kyrkan deremot lägger med rätta vigt uppå, att presten
skall vara kunnig osli ega insigter i Skriftens ordaförstånd och andeliga
betydelse; och att prof deruti måste allvarligen föregå ordinationen,
anser jag som en stor nytta och nödvändighet. Hvem
skall lör öfrigt pröfva den andliga insigten? Det måste naturligtvis
åligga någon slags auktoritet, fy om man skulle göra det sjelf och
ensam, hvilket dock visserligen ginge församlingens rätt alltför nära,
tror jag att man under sådana förhållanden skulle vara jäfvig och
kunna betydligen misstaga sig.
På dessa skäl anser jag för min del de af Frih. Alströmer
yrkade förändringarne obehöflig», och anhåller att detta mitt yttrande
måtte få åtfölja remissen till Utsk:t.
Frih. Alströmer: Jag kan omöjligt disputera Frih. Ceder
ström
rättigheten att se saken på sitt sätt, men anser mig hafva
samma rätt emot honom. Om Frih:n hade något närmare läst motiverna
till min motion, skulle han säkerligen hafva funnit, att min
mening icke kunnat vara att borttaga hvarken den lärda eller den
allmänna bildningen hos presterna. Jag sätter på bådadera lika
mycket värde som Frih. Cederström; men jag säger blott, att man
icke bör anse detta såsom hufvudsak, och vi kunna ändock vara
ganska öfvertygade om, att vi icke blifva utan ett i vetenskapligt
afseende bildad t presterskap. Att säga, aft den, som verkligen är
kallad till prediko-erabetet, (i fall Frih. Cederström förstår hvad
jag dermed menar) äfven må dertill kallas af menniskor, utan att
behöfva offra en dyrbar tid på iuhemtande af vetenskaplig bildning,
hvilket måhända också ligger utom hans förmåga, är ingalunda
detsamma som att vilja förhindra eller afskaffa denna bildning.
Min mening är blott, att det skulle vara en möjlighet för en person
att blifva prest, hvilken har verklig kallelse dertill, utan
att behöfva -underkasta sig de examensprof, som våra lagar för närvarande
föreskrifva. Vi kunna vara öfvertygade att presterna derföre
icke skola blifva okunniga, utan flertalet kommer alltid att ega
vetenskaplig bildning; ty om man börjar ifrån yngre åren sina studier,
tror jag att man skall anse nödvändigt att äfven fortsätta
och fullkomna dem. Men ovilkorligen måste de bommar borttagas,
som förhindra dem att blifva prester, hvilka påtagligen redan äro
det genom särskild kallelse ofvanifrån. Ty de personer, sorn äro
sålunda kallade, kan ingen förneka rätten att predika Guds ord.
230
Den 19 November f. fn.
Skälet härtill ligger i sakens egen inre natur: deraf hjertat fullt
är, deraf talar munnen. Att anse förbudet öfverensstämmande med
Guds vilja, vore detsamma som att Herren skulle förbjuda hvad
han sjelf framkallat; ja, det vore ingenting annat, än att menniskan
skulle tro Herren hafva gifvit henne magt att sätta skrankor
för utvecklingen Qch verksamheten hos det inre lif, som Han sjelf
gifvit.
Jag vill således allenast att dessa skrankor skola borttagas.
Om detta sker, få vi, jemte vetenskapligt bildade prester, äfven
sådana som äro verkliga evangelister, hvilka för närvarande fattas
i vårt land, men som ovilkorligen måste finnas, efter Herren satt
sådana i sin församling, och utrustar dem med särskilda gåfvor. I
sammanhang härmed ber jag att få nämna, det jag hade haft för afsigt
att väcka en motion om anslag för aflönande af resepredikanter:
men jag har med synnerlig glädje fått höra, att K. M. sjelf ämnar
aflåta en propos. i denna syftning. Dessa predikanter är det, som
jag anser icke ovilkorligen behöfva den djupare vetenskapliga lärdomen,
men deremot en grundlig biblisk kunskap och vocatio interna.
Jag ber att detta mitt yttrande måtte få åtfölja Frih. Cederströms
anförande till Utsk:t.
Frih. Cederström: Den värde motionären har förevitat mig
att jag icke tillräckligt inträngt i djupet af hans motion. Sådant
måste dock förlåtas, då motionen tydligen innehåller, att 19 Kap.
t> § i Kyrkolagen skall uphäfvas, och att det å menniskans sida
blott fordras, att »hon följer Herrans fingervisning, oaflåtligen beder,
tror och lyder.» Det är detta inre bedjande, denna tro och
lydnad, som skulle utgöra kriterierna på lämpligheten till prestembete;
men hvem kan intränga i en annan menniskas inre? Handlingarne,
upförandet, äro det enda som kan af menniskor ses och
bedömas; de äro ju trons eller otrons frukter; och oaktadt allt
hvad motionären talar om tillbörligheten af presternas egen håg,
att utbilda sig i nyttiga kunskaper, utan någon ovilkorlig föreskrift
derom, framhärdar jag deruti, att det för församlingen är mycket
bättre och mera betryggande att man genom de inför vederbörlig
myndighet af honom aflagda embetsprof gör sig förvissad om dugligheten
af hans insigter och kunskaper, än att öfverlemna det helt
enkelt åt hans eget bedömande. Motionären kan icke neka, att
det är hans afsigt, att åtminstone vilja förminska och nedsätta det
nu anbefallda kunskapsmåttet för dem, som ämna inträda i prestembetet;
då deremot jag tror, att dessa fordringar alldeles icke äro
för stora för dem, som skola inträda i ett så vigtigt embete, som
att meddela åhörare insigt i salighetsläran. Jag tror således, att,
om jag misstagit mig om meningen, så har sådant härledt sig af
ordstilllningen i moionen.
Frih. Alströmer: Jag medgifver att om man icke inträn
ger
till meningen af hvad som blifvit yttradt, så kommer man till
ett sådant resultat, som Frih. Cederström nu framställt. Men om
Den 19 November f. m.
231
nian laser så, att nian sätter det, sorn jag vill hafva i första rummet,
i det andra, och tvertom, så är det icke underligt, att man
gör en oriktig slutsats. Läser man åter rätt, så torde saken vara
ganska tydlig; jag vill dock icke längre uppehålla tiden för K. o.
Ad„ utan anhåller blott att Frih. Cedrrström icke måtte motsätta
sig remiss af min motion.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få förena mig i hvad
Frih. Cederström i hufvudsaken anfört Den nu af Frih. Alströmer
väckta motionen har mycket syskontycke med en annan, som
han afgaf vid förra Biksdagen, och hvilken hade till syfte ett totalt
omstöpande af vår kyrkas författning. Man tvekar verkligen om
man får kalla den nu framställda motionen oskyldig eller djerf;
den synes nemi. oskyldig i ans:de till sin enfald och fromhet, men
äfven djerf, för sitt anfall emot vår kyrka och presterskap. Hr
Frih:n säger att den stora prestbrist, som nu råder, är ett Herrans
straff öfver vår kyrka. Denna söker han afhjelpa genom detta sitt
förslag. Hr Frihm har nyss sagt att en annan talare fästat sig
för mycket vid sjelfva förslagets formulerande, och förbigått dess
syfte. Jag vill då öppet framlägga att detta syfte synes mig vara
att bredvid det nuv;de presterskapet skapa ett annat, som skall gå
en annan eller bättre väg. Då vår Herre, säger han, tydligen visar
att en person är af den Heliga Anda ifigifven, kan man ej betvifla
dess verkeliga presterliga kallelse. Men om dock tvifvel upstår,
hvem skall då häri fälla dom. Hr Frihm säger, att oaktadt Herrans
straff emot vår kyrka, har Han dock utvalt vissa, hvilkas pligt
det är att vårda vår kyrkas bestånd. Det torde då kanske, efter
hans mening, vara just dessa, i hvilkas hand kontrollen bör läggas.
Mången annan och samhället sjelft torde dock ej vara sinnade att
till dem öfverlåta denna makt.
På dessa skäl motsätter jag mig motionen, och anhåller att
mitt yttrande måtte få åtfölja remissen till Utsk:t.
Frih. Cederström: Då jag förnummit, att Frih. Alströmer
med en lyckligtvis sällspord och å hans sida, som jag eljest i så
många afs:den värderar, oväntad ihärdighet underlåtit att åhöra och
upfatta hvad hans motståndare i ämnet redan sagt, nödgas jag
ånyo upträda mot de misstag, han till följd deraf begått. Frihm
har yttrat, att författnme ställa kunskaperna i första rummet, och
att detta äfven är den åsigt, hvilken jag försvarat. Likväl har
jag för Frihm och inför Ståndet upläst ur författnme just den
punkt, som ålägger Konsistorierna, att »först och främst» hafva
afs:de på den sökandes »gudsfruktan, samt dygdiga och stadiga lefverne,
hvarförutan andra goda egenskaper föga äro att anse». Jag
förstår icke huru det är möjligt, sedan man hört citeras författnme
alldeles ordagrannt, det sedermera -kan upgifvas, att dessa författmr
sätta i första rummet kunskapen och i det andra gudsfruktan,
fastän verkliga förhållandet är alldeles motsatt.
Slutligen förvånar det mig, att Frih. Alströmer upmanat mig
att icke motsätta mig och söka förhindra hans motions remitterande
I>en 19 November f. m.
till Utsk. Sådant har dock så mycket mindre varit min afsigt,
som jag anhållit, att mina annur måtte få åtfölja remissen till
Utsk:t, hvilken jag alltså förutsatt lagligen böra ega rum.
Frih. Alströmer: Jag hade icke ämnat längre fortsätta
denna diskussion, men ber likväl att blott få nämna, att på samma
sätt, som jag förra Riksdagen besvarade Hr Tersmedens yttrande
öfver mitt då framställda förslag, på samma sätt tänker jag förbigå
hans anförande i dag.
Beträffande Frih. Cederströms yttrande, så har jag icke motsagt
de ställen ur kyrkolagen, som han citerat; men om vi skulle
taga reda på hvad som i öfrigt stadgas i dessa gg och jemföra
dem med dertill hörande författmr, så skulle vi finna, att, då jag
i min motion vill sätta det andliga lifvet hos en prest framför den
vetenskapliga bildningen, så göra författmne alldeles tvertom; men
skulle man upläsa alla dessa gg och författmr och diskutera dero,
finge vi icke slut i dag, hvarföre jag också nu lemnar denna diskussion.
Ofverläggningen förklarades fulländad och motionen jemte
yttranderue remitterades till LagUtsk:t.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:!
Frih. Alströmers, Jonas, d. 16 dennes å bordet lagde motion ang:de
vidtagande af åtgärder till förekommande af irrlärors spridande vid
Läroverken m. m.
Hr Ehrenhoffs, Gustaf Herman, d. 16 dennes bordlagde motion
om åtskilliga förändringar i BankoReghtet föredrogs och remitterades
till BankoUtsk:t.
Föredrogos och bordlädes samtlige de under dagens plenum
till B,, o. Ad. öfverlemnade K. M:s Nåd. Propos:r och Skrifvelser,
nemi.:
Propositioner:
l:o, ang:de Statens jernvägsbygguader;
2:0, om anskaffande af medel för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader,
jemte andra dermed sammanhang egande ämnen;
3:o, angide ändringar i gällande förordning om vilkoren för
bran vinstill verkning;
4:o, i fråga om öfverlåtelse till innehafvarne under full eganderätt,
mot erbjuden lösen, af det s. k. Odelska appreteringsverket
i Stockholm med hvad dertill hörer;
5:o, om anvisande af ett lån af 230,000 rdr rmt till förbättring
och utvidgning af Helsingborgs hamn;
6:o, ang:de afsöndring af jord från Regements-pastors-bostället
Westerhus till_utvidgande af Jemtlands Hästjägare- och FältjägareKorpsers
mötesplats ä Frösön;
Den 1!) November f. m
233
7:o. ang:de utbyte af f. d. Förarebostället vid Södermanlands
Regemente, i/i mantal Wreta, emot Kronoskattehemmanen Kroberga
Westergården */j och Östergården */4 mantal i Nyköpings Län;
8:0, ang:de grunderne för en förändring i sättet för utgörande
af presterskapets aflöning;
9:o, ang:de anslag af vin- och byggnadssäd för Qvarsebo
församling;
10:o, ang:de ytterligare anslag för reparationsarbeten å Westerås
Domkyrka;
ll:o, ang:de ytterligare anslag till iståndsättande af Linköpings
Domkyrka;
Skrifvelse r :
12:o, ang:de ifrågasatt uphörande af de s. k. frisocknarnes
tjenst barheter till Dylta svafvelbruk och socknarnes rotering;
13:o, ang:de väckt fråga om lindring i Båtsmanshållet med
afs:de på derifrån utgående beklädnadsbidrag;
14:o, ang:de förnyad indelning af nyroterade jorden i Blekinge
Län;
15:o, i fråga om den tillämnade fyrinrättningens å Hernöklubb
förläggande till Lungön utanföre Hernösand;
16:o, ang:de hegardt ytterligare statsbidrag till fullbordande
af hamn- och kanal-byggnaden vid staden Carlstad;
17:o, ang:de gjord underd. framställning om ytterligare låneunderstöd
för kyrkobyggnaden i Christinehamn;
18:o, med öfverlemnande af förslag till ordnande af den civila
helsovården i Riket;
19:o, med öfverlemnande af förslag till redaktionsförändringar
och tillägg i nu gällande tulltaxa.
Frih, Sprengtporten, Jakob Wilhelm, upläste en så
lydande motion:
Olika meningar kunna göra sig gällande i afs:de å sättet, att
inom Sverige grundlägga ett inhemskt fondsystem; men ingen skiljaktighet
borde finnas, i fråga om nyttan och nödvändigheten afen
sådan åtgärd. Jag förbigår derföre ali bevisning i en fråga, som
bör synas för livar och en klar och tydlig, och hvilken redan, inom
det offentliga, blifvit grundligt behandlad och utredd; mentrormig
deremot böra uptaga ett par inkast, som mot uplåningar inom landet
blifvit gjorda, och hvilka, ehuruväl de, efter mitt begrepp, grunda
sig på oriktiga föreställningar, det oaktadt torde motverka saken.
Sålunda fruktar man: att fondpapper kunna komma att uttränga
det cirkulerande myntet. Härtill svaras: att statspapper
sakna just den egenskap, som myntet måste ega, för att kunna vara en
värdemätare, nemi.: ett oföränderligt värde, ty statspapper falla och
stiga med dagens kurs. De må visserligen i den stora rörelsen
kunna, efter öfverenskommelse, liksom hvarje annan redbarhet, ingå
i liqvider; men de kunna icke, i det dagliga utbytet, ersätta myntet.
Intet land, utom England, eger en större statsskuld än Frankrike,
och intet land eger en så stor cirkulerande penningestock, som det
234
Den 19 November f. m.
sistnämnda. Må det, för att göra min mening ännu tydligare, tillåtas
mig göra den frågan till de många ledamöter af detta hus,
som besökt fremmande länder: om det handt någon enda af dem,
att man på utrikes ort, der, som vi veta, en massa af statspapper
är i omlopp, bjudit dem statspapper i vexling?
Dernäst fruktar man, att en uplåning inom landet skulle draga
kapitalerna från näringarne. Härtill svaras: att inhemska fonder
är ett medel att samla förlagskapitaler åt näringarne; att befordra
sparsamhet och förvärf; att göra ett land sjelfberoende i sina företag;
men att deremot näringarne icke behöfva frukta, att genom
Statens uplåniugar finna penn ingemarknaden tryckt, så snart uplåningarne
ske successivt, på en mängd händer, och icke i allt för
stora summor på en gång. Den tryckning på penningemarknaden,
som genom uplåningen kan upstå, är ögonblickets; ty i det nästa
gå penningarne åter ut i rörelsen och bilda, i sin ordning, nya kapital.
Jag antager,' att de lån, som behöfva uptagas för Statens
räkning intill nästa Riksdag, hufvudsakligen komma att afse jernvägsbyggnadernas
fortsättning, och ämnar derför nu endast taga
dessa lån i betraktande.
Härvid förekommer: att det tvifvelsutan icke vore val betänkt,
att söka uptaga hela eller ens större delen af det erforderliga beloppet
inom landet; ty dels skulle derigenom — det medgifves —
en nog hastig omflyttning af kapitalerna kunna upkomma, dels måste
en del af lånet användas för inköp utom landet af skenor och
rörlig materiel; och på vexlar är brist. Jemväl *vore det icke rätt
försigtigt, att uteslutande grunda ett vigtigt företag på utvägar,
som ännu äro oförsökta; men om jag sålunda antager, att större
delen af lånet måste kontraheras utom landet, måste jag deremot
anse det som en sak, som är för Rikets framtid af högsta vigt,
att en betydlig del, jag antager minst y3:del af detta lån, uptages
inom landet, på det, någon gång, en grund måtte vara lagd till
införande hos oss af ett ratiouelt fondsystem.
Hvad åter angår sättet för detta inhemska låneuptagande,
vore det tvifvelsutan rättast, att man genast gjorde början, uteslutande,
med införande af det system, som i England och Frankrike
visat sig verksammast och nyttigast, genom antagandet för obligationerna,
i likhet med Englands Consols och de Franska Inscriptions
sur le grand livré, af låg räntefot och kapitalrabatt.
Då emellerrid begreppen i dessa frågor ännu icke torde vara
nog utvecklade hos vår allmänhet, har jag ansett mig böra föreslå
alternativ i två olika former, så att det må bero af långifvaren att
bestämma hvilket slag af obligationer han önskar.
Såsom skäl för den åsigt jag tillåtit mig yttra i afseende å
det Engelska och Franska consoliderade lånesystemets företräden,
får jag erinra:
att det icke är det nominela kapitalbeloppet, som tynger på
statsverket, utan de sammanlagde räntorne, och att dessa blifva desamma
för ett alpari-lån med 5 proc. ränta, och ett lån, som upptages
till 80 eller med 20 proc. kapitalrabatt och 4 proc. ränta;
Den 19 November f. m.
235
att om Staten kan komma att förlora en eller annan procent
— i följd af obligationernas kurs-stegring — vid deras inköp för
för att amortera skulden, Staten deremot genom samma stregring
förvftrfvar en mätare å sin kredit, som sätter Staten i tillfälle, att
vid nya obligationers utfärdande betinga sig förmånligare vilkor,
och att, för öfrigt, behofvet af amortissemeut icke är så öfverhängande;
att
Statspapperens rörlighet just är den egenskap, som gör
dem så tjenliga att bilda förlagskapital för näringarne, och att det
åter är sistnämnde egenskap, som utgör motvigten emot olägenheten
af sjelfva skuldsättningen; men alpari-lån, som uptagas tillden
vanliga gångbara räntefoten, ega icke denna rörlighet, utan äfventyra
att blifva skrinlagda kapital; emedan Staten icke, utan att underkasta
sig stora förluster, om kursen å dess obligationer skulle i
betydligare mån höja sig, kan utfärda sådana obligationer, utan att
betinga sig rättighet till upsägning inom en kortare tid, hvaraf
följer att de blott i obetydlig mån kunna stiga öfver pari och sålunda
icke kunna blifva föremål för spekulation, i likhet med de
obligationer, som äro utfärdade med kapitalrabatt och låg räntefot,
och hvilka hafva en lång skala att genomlöpa innan de upnått sitt
maximum.
Ser man åter på den mer eller mindre sannolikheten, att kunna
placera lånen, antingen de uptagas alpari eller med kapitalrabatt,
förekommer det temligen tydligt, att den långifvare, som söker ett
alpari-lån, blott har ett ändamål: att placera penningar.
Den åter, som tecknar sig för ett lån med kapitalrabatt, har
derjemte ett annat ändamål: att, i följd af en saunolik stegring af
kursen å obligationerna, kunna försälja dem till ett högre pris, än
han inköpt desamma.
I öfverensstämmelse med ofvananförde grunder har jag äran
föreslå följande, såsom en fullständigare utveckling af en motion
som jag redan vid sistlidne Riksdag väckte i samma ämne:
National-Lån.
Minst en tredjedel af hela det belopp, som enligt R. St:rs beslut
skall genom lån uptagas, för att härigenom bereda tillgång
till fortsättning af Statens jern vägsbyggnader, skall inom Riket,
uplånas.
För verkställigheten häraf inbjudas landets invånare, genom en
af K. M:t utfärdad och i tidningarne införd kungörelse, till ett nationallåns
sammanskjutande.
Teckning kan ske hos RiksgäldsKontoret, vid Ränterierna, hos
Kronans uppbördsman och hos andra fullt vederhäftig^ personer, som
af Konungens Befallningshafvande utses. Kronans upbördsmän, likasom
andra, hvilka ställa säkerhet för sin uppbörd, erhålla i ersättning
för sitt besvär, vid liqvidernas upgörande, V* procents provision
af de, genom dem, upburne och iuflutne medel. Lånets indragning
må jemväl kunna ske genom de inom Riket inrättade
Privat- och FilialBanker samt Disconter.
Lånet indrages helst med lika summa eller 000 mill. rdr rmt
23 «
Den 19 November f. m.
hvarje år. För teckningen och inbetalningen af det tecknade bestämmes
en viss, till 3 månader begränsad tid. Skulle efter denna
tids förlopp lånet icke vara fulltecknadt, må genom ny kungörelse
tiden kunna förlängas. På enahanda sätt må den jemväl kunna
förkortas, sedan underrättelse ingått, att lånet blifvit fulltecknadt.
För den händelse att lånet blifvit öfvertecknadt, förbehåller sig
RiksgäldsKontoret att nedsätta de högst tecknade summorna.
Obligationerna utgifvas liktidigt i två olika serier eller nummerföljder.
Det ena slaget af obligationer, lydande å lån utan
kapitalrabatt eller så kallade alpari-lån, löpande med 5 proc. ränta;
och det andra slaget, å lån med 20 proc. kapitalrabatt och 4 proc.
ränta. På långifvaren må det ankomma, att teckna sig för hvilket
slag af dessa obligationer, han önskar.
Alpari-obligationerna förblifva oupsägbara å långifvarens, men
kunna upsägas å Statens sida, sedan 10 år från deras utgifvande
förflutit. De lån, som blifvit uptagne med kapitalrabatt och 4 %
ränta, förblifva oupsägbara å långifvarens, men upsägbara å Statens
sida, sedan 20 år från deras utgifvande förflutit.
Lånen amorteras genom inköp af obligationer, för hvilket ändamål
en amortissementsfond, motsvarande 1 % af det nominela
lånebeloppet, bildas inom Riksg.Kout. Räntan godtgöres långifvaren
från den dag teckningen börjar.
Obligationerna utfärdas på Svenskt språk. Alpari-obligationerna
å 40 rdr rmt, motsvarande 10 rdr Silfver Specie-valör, med
5 % ränta, och de obligationer, som blifvit utgifna för de till kapitalet
rabatterade lånen, till 50 rdr rmts valör, motsvarande 12V2
rdr Silfver Specie och 4 % ränta.
Obligationerna förses med vidhäftade stämplade coupons, hvilka
efter hvarje coupons förfallotid gälla i kronans upbörd, för båda
lånen lika, eller 2 rdr rmt, motsvarande l/2 rdr SilfverSpecie.
Obligationer å 1, 2, 4, 10, 20, 40 och 100 aktier eller lotter
kunna utfärdas.
A ort och ställe, som bestämmas, kunna efter 10 års förlopp
obligationerna utbytas och nya coupons erhållas.
Obligationerna utfärdas under K. M:s sanktion, och hela operationen
ledes af Regeringen i samråd med ltiksg.Kont:s Fullm:ge.
Vid rabattlånens uptagande tages icke i betraktande det nominela
kapital, å hvilket obligationerna lyda; utan det belopp, som
enl. R. St:rs beslut bör i verkligheten inflyta till Riksg.Kont.
Då de åsigter, som i det föreg:de blifvit anförde, i väsendtlig
mån hemta ett stöd från de exempel, sorn Frankrike i sednare tider
lemnat, i afs:de å utvägarne att uptaga Statslån af folket sjelf,
utan begagnande af mellanhänder, torde det måhända icke anses
på sidan om ämnet, att uplvsningsvis tillägga några ord, som äro
hemtade ur Franska FinansMinisterns berättelse till sin Monark, i
afs:de å uptagandet af det lån å 500 milbr francs, som, enl. ett
kejserligt beslut af d 30 Dee. 1854, under Krimfälttåget kontraherades
och då ådrog sig en så stor upmärksamhet.
Teckningen för detta lån skedde liktidigt, å två olika slag at
obligationer, löpande den ena sorten med 4l/2 % ränta och uptagne
Den 19 November f. nh
■237
med en kapitalrabatt af 8 %, så att endast 92 för 100 af långifvaren
utbetaltes.
Det andra slaget obligationer buro 3 % ränta och för dessa
erlades endast 65 francs 25 centimer för 100. Anmärkas bör det
emellertid, att genom någon retroaktiv beräkning af räntan, långifvaren
härutöfver hade en vinst af något mer än 2 francs för
100, så att han i verkligheten för 4 % obligationer icke utgaf
mer än 90, hvilket motsvarar 4 % ränta för 80, eller som är detsamma
för obligationer med 20 % kapitalrabatt. Med ett ord:
lånet kontraherades på närmast jemförliga vilkor med dem, som här
ofvan blifvit för ett Svenskt National-lån föreslagna.
Minsta medgifna teckningen var för ett belopp af 10 francs
ränta och motsvarande kapital. Teckningen under 500 francs ränta
inbragte allena en summa af 836 milhr francs eller 336 milhr utöfver
behofvet, och detta under den korta tiden från d. 3 till 14
Jan. 1855, under hvilken den var medgifven. Hela teckningen
under dessa 12 dagar som fullgjordes af 126,000 långifvare i landsorterna
och 51,000 i Paris, belöpte sig till den otroliga summan
af 2,175 milhr francs, hvaraf Paris lemnade 1,098, landsorterna
777 och utlandet 300 milhr.
Huru mycket förmånligare för långifvarne och äfven för Staten
3-proc:s-lånen voro framför 41/2"Pl'OC:S' synes bäst deraf, att
då 83 mill. räntor och motsvarande kapital tecknades för de förra,
endast 18 mill. räntor och motsvarande kapital tecknades för 4J/2
proc:s-lånen.
För sina 4 '/2-proc:s-lån erhöll Staten icke mer än 92 för hundradet,
då deremot den bordt inkassera 97 fr. 871/2 cent., om
Staten, i mån af sin ränteutgift, för dessa lån skolat inkassera en
i verkligheten lika stor summa som Staten, i förhållande till sina
åtagna utbetalningar till fond-innehafvarne, upburit af 3-proc:s-lånen.
I hvilken omständighet jag tror mig finna ett bevis för den mening
jag framställt, att lån mot kapitalrabatt och en lägre ränta
äro för Staten och långifvarne att föredraga framför lån mot högre
ränta och en inbetalning å långifvarens sida, som närmar lånet
till pari.
Begärdes på bordet.
R. o Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O brakel.
238
Den 19 November e. m.
Lördagen den 19 November 1859.
Plenum , kl. 6 e. m.
Just. 3 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Gr. a f Ugglas, Carl Ludvig, upläste följande motion:
De under sednare tiotal af år inom vårt land sig företeende
andliga rörelser, de mer och mer framträdande och sig befästande
söndringar ifrån vår kyrka, måste hos hvar och en upmärksam
och af vår läras sanning varmt genomträngd åskådare väcka allvarlig
eftersinning och djupt bekymmer. Bekymmer öfver förvillelsen
och dess följder; eftersinning af dess orsaker, dess rot.
Att söka dessa uti en lättsinnighet, tanklöst omfattande de
läror, svärmeriet, ett fromt, fast fåvitskt religionsgrubbel, eller ock
verldsliga beräkningar diktat och utbredt, vore oriktigt och fruktlöst.
Om äfven några spår af sådan lättsinnighets inverkan kan
skönjas, såsom möjligen vid omfattande af mormonismen, lifvas
dock uti allmänhet dessa ifrån kyrkan utgångna dissidenter af en
varm, ora än oupplyst, religionskänsla, af en liflig åtrå att komma
i besittning af religionens sanningar och välsignelser. Och hvad
de här och hvar framstående föreläsare, lärare, predikanter beträffar,
så, om äfven sjelfviska och låga beräkningar stundom drifva dera,
får man dock icke förbise, att ett oeftergifligt vilkor för framgången
af deras verksamhet är, att ett andligt, ett otillfredsstäldt behof
förefinnes. Saknas detta, har det ej någon allmännelighet, någon
styrka, förlorar deras verksamhet all häfkraft.
Annu oriktigare och fåkunnigare vore, att söka orsaken till
dessa rörelsers framgång uti slapphet vid handhafvandet af de lagar,
som äro ämnade att befästa trons enhet uti vårt land. Jag torde
knappt behöfva anmärka, att dessa lagar icke slumrat, att, så länge
antalet af lagöverträdare icke gjorde lagens stadganden nära omöjliga
att tillämpa, dess hårda straffdom allt emellanåt upsökte enskildta
individer, för att söka afskrämma andra att efterfölja dem.
Jag torde icke heller behöfva tillägga, att här, liksom öfverallt, der
man skyggat tillbaka för inqvisitionen och ett Nantesiskt edikt,
der civila lagen visat sig vanmäktig att bestämma tron; att den,
långtifrån att upnå sitt ändamål, snarare verkat som en eggelse;
och att den, vanmäktig ännu qvarstående, endast tjenar de andliga
rörelsernas ledare att elda emot förtrycket och med falska förespeglingar
om möjligen stundande lidanden och upoffringar stärka
religionsnitet, lifva fanatismen.
Den 19 November e. m.
Dock detta uti förbigående. Ty frågan, som jag upställt, den
fråga, som det är af största vigt för såväl kyrka som stat att begrunda
och besvara, är icke den, huruvida den andliga rörelsen kan
eller har kunnat förqväfvas; frågan är, hvad som har framkallat
den, hvaruti den-har sin rot. Att denna rot, att underlaget för
hvarje sådan rörelse, der den frarast&r af någon betydlighet och
fortgående, ovilkorligen måste vara, hvad jag förut redan antydt,
ett otillfredsstäidt andligt behof, torde ingen, som ärligt och allvarligt
pröfvar frågan, kunna förneka. Men spörjsmålet har dermed
ej slut. Om detta behof ej funnit tillfredsställelse, saknar då vår
kyrkas lära de förmaningar, det ljus, den kraft, den försoning och
de löften, hvilka behöfvasför att upväcka, vägleda, styrka och trösta
hvarje vandringsman härnere, och öfver tanken uppå och förväntan
af evigheten sprida helig glädje och salig förhoppning. Jag behöfver
icke besvara denna fråga. Hvar och en af eder, mine Hrr,
hvar och en, som med ödmjukt sinne jemfört denna lära med vår
Heliga Skrift, hvarje sann läras grundval och slutsten, finner svaret
uti sitt eget hjerta. Men hvadan då söndringen ? Hafva för dessa
kyrkans fordna anhängare, nu derifrån skiljde, dess sanningar och
välsignelser blifvit fördolde? Hafva icke kyrkans lärare och väktare
med flitiga händer och kärleksfullt hjerta spridt dessa ikring sig,
uptagit och vårdat den hjord, dem blifvit betrodd? Mine Hrr, icke
allenast en nödvändig slutföljd, utan äfven den erfarenhet, litet hvar
kunnat samla, hänvisa oss att uti en försummelse, ett missförstånd
af desse lärare vid fyllandet af deras kall, söka det förnämsta uphofvet
till de söndringar, vi nu beklaga. Bristande upmärksamhet
uppå ett upstående andligt behof, bristande håg eller förmåga att
öfvertaga dess ledning, att mätta det med de rika håfvor, af hvilka
vår lära öfverflödar, hafva förberedt och utvecklat dessa söndringar,
hvilka mångenstädes fullbordats genom ett hardt eller liknöjdt öfverlemnande
åt lagen att uträtta hvad endast Evangel» ljus och
kärlek, andans fullhet, och hjertats varma rikedom kunnat verka.
Dessa omdömen må synas stränga, deras uttalande hårdt; men uti
en fråga af så allvarlig vigt i och för sig sjelf och för vårt fädernesland,
får intet menniskoafseende gälla. Dessutom viljen J hafva
ett bevis uppå att dessa omdömden, om än stränga, hvarken äro
förhastade eller orättvisa Ett sådant, på samma gång som ett
glädjande tidens tecken, finnes uti flera af de Herdebref, våra Biskopar
på de sednare åren utfärdat, uti hvilka tydligt, om än varsamt,
påpekas samma försummelser, brister och fel hos vårt presterskap,
som dem jag här ofvan uttalat. Talen dessutom med många
af våra prester, med dem som äro djupt genomträngda af sanningen
af vår kyrkas lära, och varmt tillgifna deusamma. Ju högre
som Kristne de stå, ju mera oförtröttadt och kärleksfullt de verkat,
ju öppnare skola de erkänna, och djupare beklaga, den andefattigdom,
den brist uti egen tro och kärlek, den ofullkomlighet uti
Kristligt sinne, kunskap och förstånd, som vidlåda så många
ras medbroder.
Men hvarifrån härleda sig då dessa så mångenstädes hos vårt
presterskap framstående brister, och genom hvad medel skall man,
241)
Den 19 November e. m.
hvad lör menniska möjligt är, botande dessa, inom vår kyrka kunna
njuta..ett nytt och hälsogifvande lif?
Kastom en blick på våra kyrko-ordningar. Svaret torde ur
dem kunna framletas. De innehålla mycket, som kan förklara ett
lösare samband af förtroende och kärlek emellan församlingarne och
dess själasörjare, som kan göra naturligt hos desse sednare den
bristande kraften uti anda och tro, som hos dem till en viss grad
kan göra ursäktligt det mera och mera domnande nitet, och hågens
samt sinnets, om än icke hjertats, frånvändande ifrån det heliga kall,
de hafva sig ålagdt att vårda.
Jag förbigår, att icke detta andragande må blifva alltför vidlyftigt,
hvad som torde bero uppå en felaktig eller förbiseende
upfattning af kyrkolagens föreskrifter; såsom, före prestvigningen,
ett noggrannare afseendes fästande, icke allenast på den unge mannens
kunskaper, utan äfven uppå deras inflytande pä hjerta, sinne
och vandel; så ock kyrkodiscipiinens handhafvande. Jag kan dock
icke, hvad denne sednare rörer, afhålla mig ifrån att yttra, att redan
mycket skulle vinnas derest, vid de af kyrkolagen anbefallda
visitationer, allvarligare uppmärksamhet fastades vid presternas handhafvande
utaf deras embete, och vid det förhållande, derutaf föranledt,
som emellan presten och församlingen förefinnes; äfvenså om
Konsistorierna, vid de mål, som inför dem dragas, allmänt strängare
beifrade de försummelser, fel och den osedlighet, som kunna
komma prester till last. Om af en eller annan orsak, flathet, misskund
eller önskan att öfverskyla hvad som på Ståndet tros kunna
kasta en skugga, dylika försummelser och fel mildt bedömmas, eller
endast lindrigt tillrättavisas och bestraffas, qvarblifva just derigenom
på Presteståndet de fläckar, hvilka det ifrigt borde söka aftvå;
fortgår förargelse inom församlingarne, och, hvad värst är, äfventyras
missaktning för den kyrka, som dess målsmän sjelfve sålunda
synas anse kunna af försumliga eller ovärdiga händer betjenas.
De djupast inverkande bristerna, eller rättare sagdt felen, uti
vår kyrkolagstiftning, de hvilka icke bero uppå missupfattning af
dess föreskrifter och anda, utan uti dess bestämda bud hafva sin
grund, ligga uti löneförhållandena och befordringslagarna.
Vid granskning af löneförhållandena kan och bör man särskilja
lönebeloppen och löningssättet. De förra hafva vid flera Riksdagar
ådragit sig Ständernas upmärksamhet, och R. sednast församlade
St:r hafva äfven hos Konungen anhållit, det en allvarlig granskning
måtte egnas dem och förslag till bättre reglering för kommande
Ständer framläggas. De hafva äfven väl förtjenst den upmärksamhet,
som blifvit dem egnad, enär otvifvelaktig! är, att de
presterliga lönernas ytterst ojemna fördelning måste, både då de
äro för svaga och för höga, utöfva ett särdeles menligt inflytande
på vårt presterskap. Alven under antagande utaf att presten, mera
än någon annan, måste känna sig beredd uppå, och villig till de
upoffringar, vår kristliga lära bjuder för hennes skuld underkasta
sig och bära, får man dock ej förglömma, att presten blott är en
menniska, och att mensklig svaghet ej på för hårda prof bör ställas.
Om
Den 19 November e. m.
•241
Om nu, såsom s& ofta är förhållandet, presten genast vid inträdet
på sin bana "eller åtminstone efter emottagande af sin första sjelfstäudiga
ordinarie beställning såsom komminister, mötes af bekymmer
för sin utkomst, om denna icke är tillräcklig att försäkra ens
de tarfligaste, de mest inskränkta behof, hvem vågar strängt lasta
honom, om sinne och håg af sådant bekymmer intagas och förtyngas,
och om hans tankar mer och mer vändas ifrån det kall och
det mål, som hufvudsakligt, om icke uteslutande, borde föresväfva
dem. På denna väg, under dessa frestelser, häfver mången
hög och ren kraft blifvit bruten, månget ädelt sinne neddraget och
snärjdt uti verldsliga beräkningars och sträfvandens trånga krets.
Och, jag upprepar det, om under sådana pröfningar, då behofven
dagligen och stundligen trycka, då framtiden står mörk och hotande,
icke allenast för honom sjelf, utan, hvad mera är, för hustru och
barn, om, säger jag, den till Guds tjenst invigde då vänder sin
håg till timliga sträfvande!), om, till förfång lör pligt och kall,
jordisk vinning, sträfvande efter dess håfvor och njutningar mer
och mer intaga och beherrska hans sinne och hjerta, icke är det
honom, man uti första rummet åtminstone bör dömma, utan det
samhälle, som af hans rena verksamhet skulle skördat välsignelsen,
som dyrt får gälda dess försummelse, och som dock icke vetat,
icke velat bevara och tillförsäkra sig den.
Och denna försummelse, denna liknöjdhet ersättes och godtgöres
icke genom de rika, öfverflödande löner, hvarmed åtskilliga,
och icke få af PresteSt:ts medlemmar begåfvas. Till och med om
man endast ur materiel synpunkt betraktar denna fråga, inses lätt,
att ersättningen, godtgörelsen blifver ofullständig, enär många, troligen
flertalet aldrig derutaf komma uti åtnjutande. Och äfven åt
dem, hvilka dessa rikliga löner tillfalla, lemna de, sällan åtminstone,
ersättning för det ekonomiska betryck, för det obestånd, fordna
dagar samkat, enär de sednare, färre årens behållning oftast knappt
räcker att gälda föregående årens brist. Bästa beviset häruppå är
det faktum, att, oaktadt den öfverdrifna höjd, hvartill många af de
presterliga lönerna upgå, ytterst sällsynt är, att en prest efter sig
leranar någon af honom förvärfvad förmögenhet.
Annu mindre kan man tillerkänna de öfverflödigt rikliga lönerna
någon förmåga af ersättning, om man ur moralisk, ur kristlig
synpunkt — den enda här afgörande — pröfvar förhållandet.
Hedan i och för sig ligger uti öfverflödet en farlig, en svår
frestelse. Utan att anse för nutidens presterskap behöflig, eller ens kanhända
lämplig en fullkomlig likhet med den enkelhet uti seder
och lefverne, som utmärkte den första kyrkans, torde dock mångå
af de upraaningar och varningar, som uttalades, icke allenast af vår
Frälsare, utan äfven af Apostlarne uti de ord, sora till dess lärare
i deras bref voro ställda, ännu af vår kyrkas presterskap vara väl
värda att ihågkommas och behjertas. Mera än några andra kalladt
att verka lika mycket genom föresyn som lära, måste det äfven
mera än andra vara vaksamt att undfly frestelsen, att icke sinnenas
lätt tillfredsställda njutningar må småningom insmyga sitt gift uti
själen, göra sinnet odågset, hjertat ljumt och kraften slö. Och är
H. I. 16
24 2
Hen 19 November e. ni.
detta uti allmänhet sanni, är frestelsen redan i och för sig svår,
huru mycket svårare blifver den då icke att besegra, om man möter
den med ett förut till dess emottagande beredt sinne. Och att
så oftast torde vara förhållandet, har jag förut sökt framhålla vid
skildringen af de många plågsamt sträfsamma år, presten hos oss
vanligen har att genomgå. Då han efter dessa omsider upnår ett
välstånd, efter hvilket mångårigt betryck drifvit honom att, slutligen
kanhända framför allt annflt, sträfva, då han ser sig uti tillfälle
att kunna bereda sig njutningar, hvilka långvariga umbäranden för
honom gjort ännu mera lockande, fordras det en hög kraft, ett djupt
kristligt sinne, om han skall bestå profvet, om själens jemnvigt
skall kunna återställas, eller rättare, om hjertats fordom rena värma
skall till nytt lif väckas, och nit och kraft åter nvstärkta framstå.
Ur hvarje synpunkt blefve sålunda en jemnare fördelning af
lönerna en vinning för presterskapet, för kyrkan. De höga lönerna
behöfdes icke, att ojemnt och ofullständigt ersätta de otillräckliga,
och presten kunde uteslutande egna sig åt sitt kall, oförtyngd af
ekonomiska bekymmer, och icke, såsom nu, blottställd för både
fattigdomens och öfverflödets frestelser.
Öfvergående till aflöningssättet, vill jag mindre fästa mig vid
tionden och vid de sportler, presten för åtskilliga förrättningar brukar
upbära. Detta icke derföre, att jag icke fullt inser det minst sagdt
obehagliga, och förhållandet emellan presten och församlingen så
lätl störande, som uti tionderäkningen ligger; så ock det prestens
värdighet förnärmande, till inställsamhet lockande, och för hans,
af undseende för person oberoende, samvetsgranna och nitälskande
utöfning af sitt kall skadliga, som sportellönerna medföra. Men
det olämpliga af tionderäkningen och sportlerna är så allmänt insedt,
att redan nu på de flesta ställen konventioner äro ingångna,
(och nya upgöras hvarje år vid förefallande prestledigheter), för att
uti en viss bestämd lön förvandla åtminstone tionden. Föga torde
sålunda inom kort tid vara emot denna del af aflöningssättet att
anmärka, såvida blott stadgas, att äfven sportlerna alltid skola uti
konventionerna intagas, samt att dessa konventioner uti alla delar
af Riket skola ingås för viss längre bestämd tid (minst 50 år),
och ej förfalla, antingen efter kortare tid, eller vid prestens död
eller förflyttning. Dertill behöfver dock, för att fullständiga förbättringen
och fullkomligen upuå målet, ovilkorligen läggas, att presten
icke sjelf skall direkte upbära, hvad konventionen honom tillägger,
vare sig att detta är varor eller penningar. Ty, icke nog,
att denna upbörd är för presten ganska betungande, då på många
ställen åtminstone en sed inrotat sig, hvilken ej är så lätt att
bryta, den nemi., att presten åt de honom för tiondegifningen besökande
skall gifva en förplägning, som stundom, då qvicktionden
på olika tid emot den andra erlägges, forde upgå uti värde lika
med afgälden. Men, ännu mera, mången ledsam misshällighet kan,
oaktadt konventionen, inträffa, föranledd af varans mindre goda
beskaffenhet, tvist om måttet eller vigten, m. m. Allt sådant bör
förekommas, och är lätt att förebygga, om det belopp, konven
-
Den 1U November e. in.
243
tionen stadgar, upbäres af kronobetjeningen eller, hvad kanhända
ännu bättre vore, af kyrkoviirdarne.
På boställslönerna — der boställsjordens areal icke är af ringa
betydenhet — önskar jag deremot få fästa Hrrmes upmärksamhet,
och torde mångordig bevisning icke erfordras, tor att framställa
den skadliga, den förlamande verkan, sorn större boställens skötsel
mäste utöfva på prestens verksamhet. Öfverflödigt vore nemi,, att
här framhålla, att denna verksamhet icke är eller bör vara inskränkt
till vissa påbudna religionsförrättningar; att det är uti umgänget,
under de enskildta samspråken, der, lämpade efter hvar och ens
sinnesförfattning, råd, tröst, varningar och upmaningar kunna lemnäs,
som samma verksamhet, på en gång mildt och allvarligt utöfvad,
blifver mest välsignelsebringande, öfverflödigt; att slutligen tillägga,
att der prestens kall så uppfattas och redligt bedrifves, den snart
sagdt tager hvarje dagens stund i anspråk. Men, om så är, huru
med denna verksamhet förlika de mångtaliga bestyr oell omsorger,
som åtfölja boställen af den storlek många prestbohl förete, dessas
bruk och vård, äfvensom ett förmånligt afyttrande af deras produkter.
Allt detta kräfver en tid, en omtanka, som presten icke
eger att åt dem lemna, såvida det icke skall ske på bekostnad eller
med försummelse af högre pligter. Ingen torde bestrida, att ej
presten bör hafva sig försäkrade icke allenast bostad, utan äfven
åtskilliga tunni, jord, hvilka sednare odlade, eller till trädgårdsskötsel
använda, kunna skänka honom en stundom under mödosamma pligters
fyllande väl behöflig förströelse och hvila. Men att så ordna
prestens aflöning, att nödvändig omsorg för egen bergning skall
inkräkta nppå fullgörandet af pligter, hvilkas missfyllande ingenting
kan godtgöra, är af samhället, lindrigast sagdt, föga välbetänkt.
Bredvid ofvananförda, i och för sig, eill. min förmening, ensamt
afgörande skäl för indragande af alla de boställen, som äro
större, än att de med föga besvär och omtanka kunna skötas, finnes
ett annat, äfven af icke ringa vigt. Utan denna åtgärd torde
nemi. någon mera ingripande lönereglering svårligen kunna komma
till stånd, enär, förutom öfriga hinder, de stora utgifter, den ovilkorligen
måste föra med sig, skulle ytterligare lägga svåra sådana
i vägen för densamma. Man må icke föreställa sig en lönereglering
för presterna såsom en lätt sak. Alser man med den någonting
annat, än att genom en mindre jemukning afhjelpa de svåraste
missförhållandena, ser man icke blott på beredandet af en hjelp
åt de uti ekonomiskt hänseende mest vanlottade prester, utan önskar
man, att med denna åtärd förena möjligt tillförsäkrande af
sann själavård åt församlingarne, blifver denna lönereglering en af
de svåraste reformer att väl genomföra. Redan bestämmandet af
ett minimum och maximum af lön för de olika graderna af presterlig
befordran, och dessas någorlunda jemna tillämpning uti jemkadt
förhållande efter större eller mindre besvär vid själavården,
mera eller mindre dyra lokaliteter, kräfver ett ganska mödosamt
arbete. Församlingarnas ordnande så — genom delning af de för
stora, genom sammanslagning möjligen af några för små — att
presterna kunna medhinna rätt sköta hvar sitt kall inom desamma,
214
Den 19 November e m.
fordrar ett annat, sorn först småningom kan tråda uti tillämpning,
men som dock till hufvudplan och bestämmelser måste vara undan,
gjordt och upmärksammas vid upgörande af löneregleringen, på det
att icke medel en gång skola saknas till dess fulla utförande. Oell
dessa medel sedan. Af dem, med hvilka presternas aflöning bestrides,
tiouden, enskildta donationar, jord och räntor af Kronan anslagna,
kunna vid löneregleringen tionden icke, och donationerna
endast uti ett fall användas, — såvida icke donationens ordalydelse
äfven härför lägger hinder uti vägen, — det nemligen, att sedan
donationen blifvit gjord, församlingen behöft delas, eller flera prester
vid densamma anställas, uti hvilken händelse afkastningen af den
för den ursprungliga församlingens själavård bestämda^ donationen
möjligen på det ökade antalet af prester kan delas. Återstå således
endast af kronan anslagna räntor och boställen. Besinnar man
nu att med dessa skola bestridas: dels den lönefyllnad, som erfordras
för att försäkra hvarje prest anständig bergning, dels de utgifter,
som tillkomma genom pastoratens delning och anställande
vid dessa af nya prester, der förvandling af Komministrar till Kyrkoherdar
med thy åtföljande lön; dels ytterligare kostnader för indragning
af prsebenden — hvarom mera längre fram, — finner man
lätt, att nödvändigt är, om icke bristen skall blifva allt för betydlig,
att af ofvannäronde inkomstkällor söka draga möjligen största
vinst. Medel härtill kunna uti temligen riklig mån beredas genom
utarrendering af boställena. Det är nemligen gifvet, att ingen innehafvare
af boställe, det må vara presten eller en af honom antagen
arrendator, som endast på obestämd tid brukar detsamma, kan
våga att till updrifvande af dess afkastning nedlägga några större
kostnader. Helt annorlunda blifver förhållandet om arrendet för
en lång bestämd tid tillförsäkrades. Pet tjenar föga till att gissningsvis
anföra siffror; men utan tvekan kan man antaga att boställenas
afkastning med många proc. skulle förhöjas. Huruvida beloppet dock
blifver tillräckligt att fylla de behof jag förut framställt, torde likafullt
vara ovisst. Men om så icke blifver förhållandet, måste Staten fylla
bristen. För högre ändamål har statsutgift aldrig blifvit gjord.
Innan jag lemnar detta ämne, önskar jag blott få tillägga,
att om bostället, till följd af dess egenskap af donation, icke för
gemensam aflöning kan utarrenderas, innehafvaren derutaf — der
bostället är af ett visst bestämdt större omfång än att presten utan
vanvård af sina öfriga åligganden anses kunna sköta detsamma —
alltid skall vara förpligtigad att för egen räkning utarrendera dess jord.
På grund af allt hvad jag här ofvan, rörande aflöning och löningssätt,
anfört, får jag vördsamt föreslå:
det K. St:r hos K. M. uti underd. må begära, att den
Kommitté, som till följd af förra St:rs anhållan torde
i och för löneregleringen blifva tillsatt, må förständigas
att äfven noga pröfva och öfverväga nuvarande aflöningssättets
och särskildt boställslönernas lämplighet och
yttrande deröfver afgifva.
Jag öfvergår till befordringslagarne.
Behofvet för församlingarne att erhålla själasörjare, till hvilka
Deri 1TI November e. m„
245
de med odeladt förtroende kunna vända sig, och hvilka sjelfva, icke
allenast fullt hemmastadda uti den läras bokstaf, de hafva att förkunna.
utan älven genomträngda af hennes anda, kunna verka hade
genom ordet och egen lefnadsföresyn, torde för alla vara klart.
Ett erkännande härutaf återfinnes äfven på flera ställen, såväl uti
kyrkolagens grundtext, sorn uti de förordningar och bref, hvilka åtfölja
och fullständiga densamma. Så bjuder 1086 års kyrkolag
uti 19 kap. 2 § att »Den som vill betjena Guds församling uti
PresteSt., skall vara gudfruktig och af ärbart, stilla, nyktert och
tuktigt lefverne, samt obefläckadt namn och rykte» Sålunda läser
man uti inledningen af ett K. Bref 1748 rörande deras förhör,
som till Prest-enrbetet kallade blifva, följande: då till vår Evangeliska
läras bevarande uti sin enhet mycket ankommer derpå, att
lärarne, jemte det de sjelfva föra ett gudfruktigt lefverne, ega en
grundlig lärdom och kunskap uti Guds Heliga Ord — samt således
äro i stånd, att både sjelfva göra reda för det hopp, som uti
dem är, och att kunna för andra rätteligen uttyda och förklara
Skriften, derur bevisa lärans renhet samt salighetens grund — alltså
m. m. Men bredvid denna riktiga uppfattning af lärarens kall och
af de egenskaper, som borde utmärka honom, finner man stadgauden
innehållande ett frö, hvilket utveckladt måste för kyrkan, för läran,
medföra förfall och förderf. Jag menar dem. som röra klassifikation
af församlingarne. Författningarne hafva nemi., i st. f. att
söka så ordna, att inom hvarje församling presten kunde se sig
tillförsäkrad en anständig bergning, infört en klassifikation, dervid
mindre afseende fastades på församlingarnes behof och bästa än på
de större och mindre anspråk man ansåg de olika qvalificerade prester
kunna hafva. Sålunda erhöllo Konsistorierna rätt: att vid ansökningar,
sorn ske tili de minsta och svagaste pastoraten (3:dje
klassens), mindre strängt förfara uti de försök och förhör, som föregå
förslaget. Långvarig tjensteutöfning vägdes emot större kunskaper
vid tillsättande af andra klassens pastorater; och till de
största, de af lista klassen, så ock till alla regala, hade lärdomen
— och detta icke blott den Theologiska — obestridlig företrädesrätt.
Afven anslogos, under namn af praebenden, till löneförbättringar
åt åtskilliga lärare vid rikets högre läroverk flera församlingars
kyrkoherdelöner. Den tanke, som låg till grund för dessa
anordningar, ursäkten för densamma, återfinnes uti åtskilliga KonungaBref,
uti hvilka det heter, dels: »att K. M. gerna ser gamla välförtjenta
prestmän hugnade med hopp om en mera ledig och bekymmersfri
ålderdom»; dels: »att afsigten med den högre lärdomens
företrädesrätt vore tvennehanda: att leda det tjenstgörande presterskapet
till det fortsatta bemödande i studier, utom hvilket utmärkt
lärdom aldrig vinnes, och utan hvilket, oaktadt en i yngre åren
lagd god grund, man går tillbaka, i stället för att framskrida, samt
att med Preste St. vid yppade ledigheter förena sådana män, hvilka,
ehuru icke öfvade i presterliga förättningar, genom en vidsträckt lärdom,
en förvärfvad menniskokännedom, genom det behof Theologien
eger af andra vetenskaper, kunna göra Ståndet och församlingen heder
och nytta.» Åtskilligt af hvad här ofvan anförts kan vara
246
l>en 19 November e. m.
godt, och så länge åtskilliga andra stadganden uti KyrkoLagen och
uti flera K. Bref, vitsordande omsorg om församlingarnes bästa
och nit för bibehållande af gudsfruktan och kunskaper hos lärarne,
dels qvarstodo, dels efterlefdes, bar denna klassifikation möjligen
mindre menliga frukter. Några af dessa stadganden vill jag anföra.
Så bjuder KyrkoLagen uti dess 19 kap. 8 g, att vid tillsättande
af prester »församlingarnes gagn och goda förnämligast och
för all ting sökes oell anses»; sålunda läser man uti 7:de mom. af
K. Kungörrn 1780 att »det skall åligga Konsistorierna först och
främst, att hafva afseende uppå de sökandes gudsfruktan samt ett
dygdigt och stadigt upförande, hvarförutan andra goda egenskaper
föga iiro att anse»; äfven finner man, för förslags upgörande till
regala pastorat, uti Presterskapets Privilegier af 1723 följande, som
visar det afseende, man fästade vid församlingarnes bästa och förtroende
: »När något sådant gäll blifver ledigt, skola Biskoparne
och Konsistorierna afsända, att sig der höra låta, några skickliga
och välförtjenla prestman, hvilka för deras embetsgåfvor, lefverne
och välförhållande kunna vara befordring värdiga. Af dessa, eller
andra personer, om hvilkas skicklighet och lefverne församlingen
underrättad är, utvälja församlingens ledamöter trenne, till hvilka
de hafva största förtroendet, att lemna dem sin själavård.» Slutligen
vill jag tillägga, för att visa huru angeläget man fordom lät
sig vara att försäkra församlingarne en värdig lärare, att så väl
1693 års Förordn. ovilkorlig! för besättande af regala pastorat,
som 1748 års Förordn. för pastoraten uti Biket i allmänhet, föreskrefvo:
att vid ny befordran äfven ny examen borde anställas »för
att göra sig förvissad om de sökandes kapacitet, lärdom och goda
gåfvor till embetets behöriga utförande.»
Men tider förgingo. De stränga reglorna förföllo, uphäfdes
eller kommo utur helgd. Församlingarnas inflytande på valen förlorade
mer och mer i betydenhet. Huru stort detta ursprungligen
var, torde vara svårt att fullt utreda. Fullständigt synes det dock
aldrig hafva varit Men då man granskar nyss anförda utdrag ur
Presterskapets Privilegier; då man läser uti KyrkoLagens 19 kap.
7 g följande: »Sedan må församlingen, så framt gället icke är regatt,
inom 6 månaders förlopp välja en annan kyrkoherde. Om
valet faller på någon, som icke är dess värdigare, och Biskopen
finner att uti stiftet andra äro, som de icke känna, hvilka för sin
lärdom, långliga tjenst, goda gåfvor och skicklighet, böra framför
den de åstunda med befordran ihågkommas, de der gifva det säkra
hoppet, att församlingen genom dem skall märkligen kunna uppbyggas
och förkofras, då böra de uti det skäligt är och till deras
bästa länder, låta rätta sig, och åtnöjas med Biskopens och Konsistor»
förordn.»; då finner man lätteligen att samma inflytande
fordom var vida större än nu. Länge fortfor likväl icke detta förhållande.
Redan uti 1739 års föiordn. finner man föreskrift om
uprättande af förslag uti närmaste likhet med hvad nu eger rum,
dock med det tillägg uti 4:de mom. af samma förordn.; »att derest
församlingen icke med förslaget var nöjd, den egde att hos K. M.
deruti söka ändring.» När till denna ytterligare inskränkning uti,
Den 19 November e. m.
247
— att icke säga förintande af —, valfriheten kom den genom de
K. Förordmne af 1786 och 1813 fastställda klassificationen, när
slutligen vid förslagens uprättande mindre afs:de fastades vid kyrkolagens
och flera förordmrs på många ställen uprepade bud »att ingen
må till prest vigas, eller sedermera befordras, som icke för gudfruktighet,
goda kunskaper och vandel är väl bekant»; och kyrkodisciplinens
tuktan öfver den försumlige eller lastfulle stundom blef
öfverseende och slapp, då må ingen undra, om mången församling
med sin prest kunnat och kan finna sig missnöjd, och om, allt
efter beskaffenheten af församlings-medlemmarnas sinnelag, desse
vända sin håg ifrån läran eller läraren. Jag vet att hvad jag
sist anfört, rörer en ömtålig punkt, men då uti flera af de KungaBref,
som äro bifogade kyrkolagen, klagan föres deröfver att, såsom
det heter, »mången prest slagit sig på goda dagar, till verldsligt
bekymmer, ja det som ännu oanständigare är», då uti den funnits
nödigt att allvarsamt anbefalla de kyrkliga myndigheterna att vaka
deröfver »att presternas straffbarhet icke må åstadkomma förargelse»;
då slutligen uti ett K. Bref af 1816 ett Konsistorium tillrättavisas
derföre, att det på förslag till ett ledigt pastorat upfört en prestman,
flera gånger dömd för fylleri, och vid förslagets uprät.tande
sub reatu, torde det omdöme, jag fällt, att prestmän finnas, ovärdiga
församlingarnas tillit och förtroende, och att vid förslagens
upgörande icke tillräckligt afs:de fästes vid församlingarnas bästa,
vid lärans tillvext och helgd, icke befinnas obefogadt.
A andra sidan måste man medgifva, att äfven med samvetsgrannaste
vilja att på förslagen endast sätta män, värdiga att fylla
det ansvarsfulla kall, de kunna komma att bekläda, lägger den fastställda
klassifikationen väsendtliga hinder i vägen för Konsistorierna.
Den sofring af personer, denna klassifikation ovilkorligen måste förutsätta,
derest kyrkolagens föreskrifter ronde egenskaper och förmåga
hos läraren skola kunna blifva sanning, är icke allenast obehaglig,
den är ytterst svår, ja stundom omöjlig. En sådan, icke
stödd på bevisade fakta, gifver rum åt reklamationer, svåra att afvisa.
Uti de flesta fall blifva sålunda, äfven om motvilligt, de
för klassifikationen gällande föreskrifter den bestämmande regeln.
Och ännu en gång, hvad bjuda dessa. Att till 3:dje klassens pastorater
tjensteåldern, oberoende af förtjenst, ja stundom saknande
all sådan, uteslutande tages i beräkning; att — förbigående 2:dra
klassens pastorat, de vid förslagens upgörande bäst lottade — till
Usta klassens pastorat högre lärdom har ostridigt företräde; en
lärdom ofta främmande för religionen, för kristen tro, af hvilken
dock läraren sjelf måste vara djupt fattad och genomträngd, om
han skall förmå ingjuta den uti sina åhörares hjortan, en lärdom,
för sin nya riktning endast pröfvad uti det flyktiga förhör, vid
vissa grader t. o. m. alldeles befriad från ett sådant eller, såsom
föreskrifvet är för professorer vid alla Fakulteter, Bibliothekarierne,
ja äfven lilleratai Academice Räntmästare, — se K. Förordnin
1825, — endast underkastad försvaret af några utgifna religionstheser.
Då man allvarligt begrundar denna lagstiftning, då man
härtill fäster upmärksamhet vid praebendena, om den del af hvilka,
248
Den 19 November e. m.
med akademiska löner förenad, Konsistorium uti Lund kunnat
(uti fråga om inkomsten af ett sådant under inträffad ledighet)
yttra, att den borde förliknas »med andra akademiska sysslor, hvilkas
löner gingo uti cirkulation»; då man slutligen ser de frukter, ofvannämnde
lagstiftning ofta bär uti förslagen, månne icke den tanke
påtränger sig, att många församlingar blifvit förvandlade till pensionsanstalter
för ålder och en lärdom, med hvilken de hafva föga
att skaffa, och att åt person blifvit upoffrade menigheters dyrbaraste
angelägenheter, deras frid och sanna lycka på jorden och deras
eviga salighet.
Att ett förhållande, sådant som det ofvan skildrade, mer och
mer betänkt, inom församlingarne mäste väcka missnöje och verka
menligt för kyrkans inflytande, är gifvet. Vill man åt kyrkan bevara
hennes lifskraft, hennes förmåga att lifva och befästa tron, att
segrande bestå sina strider; vill man under tider af andligt behof
och andliga sträfvanden - förekomma söndringar inom hennes skote,
måste nu gällande ordning förändras. Och icke nog härmed. En
större valfrihet måste tillförsäkras församlingarne. Det är förtroendet,
som banar väg till hjertat, och den lärare, som genom församlingens
förtroende är kallad, skall otvifvelaktigt kunna vida mera
verka än hvilken annan som helst, äfven om denne med högre kunskaper
och gåfvor är utrustad. Vigter) af ett sådant förtroende
är vid vissa förslag icke heller förbisedd. Den ligger till grund
för, åt regala pastorat medgifven, rätt att kalla 4:de profpredikant,
såsom uttryekeligen synes af ett Kungabref af 175 5, förevitande
Konsistorium uti Strengnäs, att, inkräktande på församlingarnas rätt,
vilja utse denne. Nå väl, medgifven alla församlingar samma rätt
och icke denna allenast, utan låten förtroendet ännu mera obegränsadt
få inverka på valet af själasörjare.
Ett inkast kan göras. Man kan tänka sig att, om valet lemnäs
fullt - fritt, bearbetningar af någon utaf de sökande, sjelf eller
på bivägar, skulle kunna låta detta val väga till förmån för en
antingen icke skicklig att bekläda sitt ansvarsfulla kall, eller åtminstone
mindre värdig dertill, än åtskilliga af de medsökande.
Detta inkast är icke utan vigt. Dock torde den framhållna vådan
kunna, om icke fullkomligt förebyggas, dock uti de flesta fall aflägsnas.
Först och främst, då meningen icke kan vara att genom
valet göra någon oberoende af de prof, så till kunskaper som till
tro och lefverne, som för rättigheten att som lärare förestå en församling,
kyrkan anser sig böra bestämma, ej heller att uphäfva
straffen för vårdslösande af kall eller förfall uti kunskap och lefverne,
torde på Konsistorierne sjelfva bero, att ingen oskicklig kan
ifrågakomma. För bevislig röstvärfning åter stadgar kyrkolagen
visligen uteslutande ifrån val. Att en sådan likväl kan gifvas,
oåtkomlig genom bevis, må icke förnekas; och exempel under nuv:de
befordringslagar bestyrka det. För att förebygga sådana, torde vigtigt
vara att förslag och val icke läggas uti en hand. Men derföre
behöfver icke församlingarnas valfrihet så som nu inskränkas.
Ett sätt finnes att under kontroll temligen fullständigt bevara
henne, ett sätt som redan nu tillämpas. Några regala pastorat
Den 19 November e. m.
finnas nemi., der församlingen eger att kalla oell efter aflagdn prof
upgöra ^förslag, uptagande de 3:ne, som erhållit de flesta rösterna;
varande K. M. bunden, att en af dessa tre utnämna. Genom
detta satt, äfven om den som fått de /lesia rösterna icke skulle
blifva utsedd, — hvilket dock, med ett undantag, alltid lärer hafva
varit förhållandet —, är församlingen likväl säker att erhålla en
prest, för hvilken åtminstone en större elier mindre del af densamma
hyser förtroende, då deremot, under nuvule befordringslagar,
mången prest blifver tillsatt, hvilken, om valet varit fritt, icke
skulle hafva erhållit någon enda röst. Anmärkningsvärdt är äfven,
att de församlingar, hvilka blifvit hugnade med detta undantagsprivilegium,
nästan alltid med utmärkta prester äro begåfvade.
Hvarföre skulle nu icke samma privilegium förvandlas till en alla
församlingar tillkommande rättighet. Hvad som blifvit ansedt såsom
ett godt, ett önskvärdt, för dessa få, måste väl icke allenast
äfven så vara för de öfriga, utan t. o. m. dessa hafva anspråk
uppå, uti en angelägenhet, den dyrbaraste för dem af alla. Kommen
ihåg det tunga ansvar ett förmynderskap uti en sådan medför.
Uphäfven då detta. Förvandlen den nu endast skenbara valfriheten
till en verklig, lii k välsignelse skulle derutaf upstå för
församlingarne; stödd på det förtroende, som möter honom, skulle
möjligheten för läraren af verksamt inflytande mångdubblas; kyrkans
enhet skulle befästas; presterna, som för sin befordran icke
mera kunde ensamme påräkna tjensteår, verldslig lärdom eller blott
dogmatiska studier, men som sage det beroende af det anseende
och det beröm för kristlig lära och lefverne, de kunna sig förvärfva,
skulle mer och mer vinnlägga sig om denna, deras enda sanna
prydnad. Slutligen skulle ock Fosterlandet skörda den lycka, dygd,
seder och framförallt kristendom alltid bereda ett land.
Sammanfattningen, slutledningen af de tankar, jag nu framställt.
, är uti korthet följande: att, med uphäfvande af nu gällande
ordning för förslags upgörande, så ock af alla praebenden, — för
hvilka, der så pröfvas skäligt, vederlag lemnäs —, hvarje församling
skall ega vid prestledighet- kalla, och af dem, som emottagit kallelsen
och prof aflagt, på förslag till ny prest upställa de trenne,
som vid valet erhållit de flesta rösterna; varande, sedan Konsistorierna
pröfvat, huruvida någon för oskicklighet eller röstvärfning
bör ifrån förslaget utgå, — uti hvilket fall, genom nytt val, dennes
rum fylles —, uti regala pastorat Konungen, uti konsistoriella pastorat
Konsistorium, och uti patronella pastorat Patronus, skyldig
en af dessa 3:ne utvälja.
Då man, såsom jag, inser angelägenheten af nu föreslagna förändring,
är gifvet, att man äfven skall önska dess genomförande
inom kortaste möjliga tid. Enär likväl en fråga af så genomgripande
natur väl bör besinnas, då den dessutom medförer en inskränkning
uti Konungen, nu genom grundlag tillförsäkrad rätt,
och under sådant förhållande — om Han godkänner den ifrågasatta
förändringen — de densamma befordrande lagförslag lämpligast
ifrån Honom utgå; då slutligen en Kommitté snart torde blifva
satt, med updrag att pröfva åtskilliga ecklesiastika förhållanden,
550
Den 10 November e. m.
vid hvilken pröfning såväl de nu af mig framställda, som möjligen
äfven andra, lätt kunna komma under granskning, inskränker jag
mig till att vördsamt föreslå:
det K. St:r måtte hos K. M. uti underdrhet anhålla,
att ofvannämnde Kommitté förständigas till granskning
uptaga såväl nämnde förslag, som öfriga ecklesiastika
förhållanden, hvilka på trons kraft och kyrkans befästande
kunna utöfva inflytande, samt betänk:de och
förslag deröfver afgifva.
Till sluts några ord, afsedda att framkalla allvarlig besinning,
icke allenast hos dem, hvilka djupare fatta religionens välsignelserika
inflytande, utan äfven hos de mera uteslutande verlds- och
stats kloke. De angå nuv:de tids tecken. Denna tid har uti visst
afs:de en storhet, med hvilken, uti samma, ingen föreg:de tid kan
förliknas. Snillet, vetenskapsmannen, trädande utur deras tysta
studerkammare, ställande sig uti beröring med, inverkande uppå,
och åter emottagande inverkan af det praktiska lifvet, hafva frambringat
under och en utveckling, sådan att forntid om en dylik
icke ens kunnat drömma. Men utur denna snart sagdt med elektrisk
snabbhet fortilande rörelse, utvecklas ämnen, hvilka lätt kunna
hopa sig till olycksdigra moln uti en kanhända ej långt aflägsen
framtid. Den industriella verksamheten i och för sig ensam, det
är, der andra inflytande icke stå bredvid och afväga den, har uti
sin natur en materialiserande kraft. Dess sträfvanden, rastlöst fortskridande,
och ifrigare ju mera dess lopp fortgår, uptaga lätt sinnet
och lemna föga tid åt andra tankar än beräkningens. Bikedomen
blifver då dess lösen, och njutningslystnaden — ett annat
ord för egoismen — dess driffjäder. Der denna njutningslystnad
herrskar — och att den under nuv:de tid mer och mer inkräktar
sinnena, torde ingen förneka —, der står samhällsuplösning för
dörren och den moraliska kraften förblöder. Hvarje upoffring blifver
tung och afvisas, hvad möjligt är; den rike vill hafva mer att
kunna mera njuta och lägga mjukare hyende under sin fåfänga;
den fattige knotar öfver nödvändigheten att arbeta, förslösar sin,
om äfven rikliga, dagspenning, och afundas den rike, sorn utan möda
kan öfverlemna sig åt njutningen. Med ett ord, banden såväl
emellan medborgaren och samhället, som emellan medborgarne sins
emellan, blifva allt lösare, allt skörare.
Jag önskar att J, Mine Hrr, icke måtte missförstå mig. Min
mening är icke, ehuru äfven hos oss fröet till det onda är märkbart,
att det inom vårt land ännu mäktigt utvecklat sig. Det
finnes — Gudi vare lof — en inom våra bygder starkt rotad anhängighet
till gammal tro och sed, som bekämpar detsamma, och
de andliga rörelser, hvarom vi nu orda, upspringa just utur andans
reaktion emot materialismen. Men uti denna tid, då alla de
skrankor, som fördom särskiljde folken, äro grusade eller mer och
mer falla uti ruiner, flyga på tankarnes vingar, inom ideernas verld,
lika obehindrade smittsamma gifter som ädla ingifvelser. Och inom
ett eller annat land, möjligen flera, är tillståndet egnadt att väcka
allvarligt bekymmer. På spillrorna af mycket, som fordom aktades
Den 1!» November e. m.
251
— hvaraf åtskilligt ej vidare förtjent af denna aktning, annat åter
af lidelsernas storm bortsopadt — thronar högst penningen. Om
dess håfvor tränger sig mängden. Der redligt arbete ej förslår,
trestas lyckan genom svindlande spel och spekulationer, och der
dessa misslyckas, söker ej sällan oredligheten — hvarom ofta nog
märkliga tidender vittna — ihopskrapa det gyldene stoftet. — Så
de enskildte. Och vänder man sin blick ifrån dem till det allmänna,
till samhället, märker man liksom genom instinkt — om
icke slutledningen lärer en det —, att den grund, på hvilken man
vandrar, vacklar, och handen bäfvar att lyfta på framtidens mörka
slöja.
M. Hrr! Vill man låta ljus skimra genom denna, vill man betrygga
samhällenas grund, må man icke främst söka den makt,
som förmår åstadkomma detta uti statsinstitutioner och borgerliga
lagar. Det är icke ytterst på dessa, det är på medborgarenas inre
kraft, på deras dygd, som samhällenas enda säkra grundval kan
byggas. Och att lifva denna kraft, befästa denna dygd, finnes
endast ett enda osvikligt medel. Detta heter religion. För dess
anda flyktar egoismen, slocknar afunden. Dess ljus förbränner icke
rikedomen, förtärer icke arbetsamhet och verldsliga sträfvanden,
men tjenar dessa till ledning, lärer dem, att icke i sig sjelfva se
sitt eget tillfyllestgörande mål, men ett medel till ädel, gagnelig,
hjelpsam verksamhet, lärer den framför allt, att emot pligt aldrig
våga upoffring. Dess kärlek förbrödrar menniskorna och gifver åt
samhället den kraft, dygd och samhällighet alltid skänka.
Må derföre framför allt annat religionens kraft och anseende
stärkas, och allt, som kan hämma eller förminska hennes inflytande,
aflägsnas, på det att uti vårt land icke allenast välstånd, utan ock
inbördes frid, kärlek och enighet må blomstra, på det att lagarne
må stå trygga, icke våldförda af passioner, och hängifvenheten till
vår fädernebygd aldrig kallna genom sjelfviska beräkningars inverkan.
Begärdes på bordet.
Hr Anrep, Gabriel, upläste en motion af följande innehåll:
Då jag vid förra Riksdagen blef nekad ett lån till utgifvande
på eget förlag af Svenska Adelns Attartaflor—jag hade i motsatt
fall icke allenast haft till mitt uppehälle under utarbetandet af desamma,
utan ock kunnat spara något för kommande dagar —, så
måste jag nu hos R. o. Ad. begära anvisning på ett månadtligt
understöd af Riddarhuskassan, att utgå ifrån och med nästa års
början., och så länge jag med sjelfva arbetet är sysselsatt, för hvilket
ännu en tid af två år torde åtgå. Mitt behof är lOOrdrrmt
pr månad, derförutan jag icke ser någon möjlighet för mig att
kunna fortsätta.
Intresset och nyttan för Adeln af förutnämnde arbete har redan
blifvit af många, så skriftligen som muntligen, erkändt, att jag
nu anser mig icke behöfva vidare orda derom. Jag vill blott ytterligare
fästa upmärksamheten derpå, att endast genom genealogiernas
utgifvande i tryck, kunna dessa för Adeln, så i historiskt som
252
Deli 19 November e. m.
rättsligt hänseende dyrbara handlingar, hittills befintliga blott på
ett enda ställe, med full säkerhet bevaras åt efterverlden.
Såsom exempel på huru andra författare erhållit understöd,
får jag blott nämna KammarrättsRådet Ferlin, hvilken, då han utgaf
»Stockholms Stad i Juridiskt, Administrativt och Borgerligt
hänseende», fick af Regeringen fyra särskildta gånger 750 rdr, af
Stockholms Magistrats egna medel 300 rdr och af Stockholms
Stads Kassa 1,000 rdr, eller tillsammans 4,300 rdr rmt, allt enl.
haus, denna min motion bilagda, intyg, och utan någon skyldighet
för honom att aflemna ett enda exemplar, hvilket han så mycket
mindre kunnat göra, som förlagsrätten redan förut blifvit på annan
person öfverlåten.
Nämnde Hr Ferlina förtjenstfull arbete, för hvilket, såsom
förut nämndt är, ficks, blott i understöd, öfver 4,000 rdr, är dock
icke till omfånget så stort, som mitt blir, hvarjemte han i arfvode
af sin förläggare hade ungef. 25 proc. mera pr ark, än jag har af
min. Det innehåller dessutom saker, som till en stor del förut
finnas i tryck, då deremot mitt är någonting alldeles nytt.
I ani. af det nu anförda, beder jag R. o. Ad. behjerta min
framställning, och dervid ihågkomma den satsen, att snar hjelp är
dubbel hjelp och ofta den enda hjelp, som hjelper.
Om remiss af denna min motion till Riddarh.Utsk:t får jag
hos Hr Gr. o. Landtm, vördsammast anhålla.
Afven denna motion bordlädes.
Hr Tham, Casper Wolrath, afgaf en motion, så lydande:
Då jag vid (öreg:de Riksdag väckte motion om uphäfvande
af K. Brefvet af d. 17 Okt. 1778, hade jag trott att R. St:r
skulle mer behjerta de sakförhållanden, som då framstäldes. Inora
11. o. Ad., uti hvars öfverläggningar jag deltog, fann jag likväl att
en väsendtlig åtskilnad förefanns emellan pluralitetens åsigter och
mina, ty pluraliteten såg blott på modrens förmåner oell ville skona
henne, på bekostnad af de barn, som föddes af okända föräldrar;
jag åter ville göra allt för barnen.
Då jag ännu hyser samma åsigter, men likväl icke vågar hoppas
att göra dem gällande inom representationen, så får jag försöka
att gå en medelväg för att åtminstone bereda någon lindring
i dessa barns olyckliga belägenhet.
Granska vi KonungaBrefvet af d. 17 Okt. 1778, så innehåller
det lagstadganden, som hafva för afsigt att mildra strängheten emot
den okända barnaföderskan. Må dessa gerna stå qvar, ehur-u ofta
nog undantag borde göras. Det finnes deremot andra stadganden,
som leda dertill att åtskilja moder och barn, som betager barnet
att få veta både fader och moder. Dessa stadganden äro emot
all kristendom, och äro, enligt min tanke, ovärdige lagstiftningen.
Lagen bör icke slita barnet ifrån föräldrafamnen, icke uplösa naturens
heligaste baud. Den bör fast heldre tillknyta dem ännu
starkare. Eller med andra ord, den borgerliga lagen bör i detta
fall ställas i fullkomlig harmoni med Guds egen uppenbarade lag.
Den 19 November e. m.
253
Att ofvannämnde Kungabref i detta hänseende gått grymt till
väga, kan aldrabäst bevittnas af hufvudstadens pastorer. De erhålla
årligen besök af barn, som komma långväga ifrån och uppoffra
allt för att förgäfves fråga och spörja efter sina föräldrar.
Jag behöfver icke särskildt måla det onaturliga förhållande, då föräldrar,
i stöd af detta Kungabref, köpa sig fria från föräldrapligten,
och sedermera icke efterfråga om barnen få dö uti ett det djupaste
elände.
Man har i föreg:de Riksdagars.. Lagutskott drifvit, den sats,
att den K. Rörfattningen icke gynnar barnamord. Sannolikt har
man dervid hållit sig till statistiska upgifter. Men det största
antal barnamord redan i moderlifvet kunna icke der uptagas. En
annan auktoritet, nemi. SundhetsKollegium, har derutinnan en motsatt
åsigt till Lagutskottet. Det säger i sin underd. berättelse år
1857 att »barnamordet är ett gröfre brott, som lättare än månget
annat kan undandöljas och förblifva af lagen ostraffadt.» SundhetsKollegium
påpekar tydligt 1778 års författning.
Men vill man ytterligare se det onda af denna författning, så,
huru många äktenskap ingås icke, uti hvilka qvinnan med stöd af
författningen bedrager mannen? Huru lätt kan icke blodskam, förbjuden
i både gudomlig och mensklig lag, genom den ega rum?
Jag anhåller dessutom att få erinra derom, att denna författning
icke är tillämplig för alla orter inom fäderneslandet. På
landsbygden och de smärre städerna kan modrens hafvande tillstånd
icke fördöljas. Hon är der genast röjd. Det är företrädesvis Stockholm,
der den kan tillämpas. Det är derföre endast också i Stockholm
de menligaste följderna kunna spåras. Man ser der hvilket
antal af offer, som i skydd af denna författning årligen bringas.
Må jag anföra ett utdrag af TabellKommissionens berättelse för
åren 1840 — 50, som en annan aktad ledamot af detta Stånd upgifvit:
LTnder
dessa fem år var antalet af oäkta barn:
På landsbygden födde 33,093, och döde före ett års ålder,
0,797, eller ej fullt 20'/2 proeent.
I Stockholm födde 6,515, döde inom samma ålder 2,775 eller
öfver 41 procent.
I öfriga städer födde 6,962, döde 1,952, eller 28 proc.
Kastar man derefter blicken på de äkta barnen, så blifver förhållandet:
På
landsbyggden, födde 441,345, döde före ett år 62,050,
ungefärligen 14 proc.
I Stockholm födde 8,151, döde 1,773, ungef. 21 proc.
I öfrige städer födde 28,043, döde 4,611, något öfver 1 6 proc.
De oäkta barnens dödlighet är således i Stockholm något mer
än 19 proc. större än de äktas. Skillnaden emellan dödligheten i
Stockholm och öfriga städer är för äkta barn blott något öfver 5
proc., men för de oäkta barnen 13 proc., hvarmed dödligheten i
Stockholm är större.
Likväl är det just i Stockholm som barn, födde af okända
föräldrar, skulle njuta skydd af 1778 års författning.
254
Den 19 November e. m.
Med stöd af livad jag bär anfört, vågar jag föreslå,
att R. St:r hos K. M. i underdihet anhöllo, att, med
bibehållande af alla de stadgar i K. Brefvet af d. 17
Okt. 1778, som lemnar skydd åt barnaföderskan, de
stadganden åter i samma bref, som kunna innefatta hinder
för barnmorska eller annan person, att till vederbide
presterskap för anteckning vid dop, eller till barn, eller
till dess målsman lemna nödig uplysning om barnets
moder, måtte uphäfvas; eller också, derest detta förslag
icke skulle vinna bifall, att en förordning utgafs,
som anbefalde att en lägrad qvinna egde att skriftligen
till pastor erkänna sin förbrytelse.
Remitterades till Lagutskottet.
H. Exc Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag går att
till Eder, M. Hrr, framföra några, som jag tror, vigtiga anmärkningar
vid behandlingen af det, af K. M:t oss lemnade förslag
till ny Handbok för Svenska Lutherska Kyrkan.
Alla ändringar, som göras uti kyrkans ordställningar, i hvad
rörer Tron eller Gudstjensten, äro egnade att väcka misstroende
hos mängden af folket, hvilket oftast fäster sig med envishet vid
bruket af de ord de nyttjat allt sedan barndomen, — och man
bör således äfven vänta sig motsägelser vid detta tillfälle.
Vi minnas huru försigtigt och vist, Carl Johan, vid införandet
af nya Psalmboken, tillät hvarje församling, att, om den så
åstundade, förblifva vid bruket af den gamla. — Nya Handboken
är af ändå högre vigt, och må det tillåtas mig att här ingå uti
en närmare granskning.
Det är isynnerhet uti tvenne frågar, en ändring är lika önskvärd
som vigtig, och det är: 1:0, frågan, som presten, vid barndop,
framställer till faddrarne: »Afsnger du dig Satan och dess gerningar»;
— en fråga, som är utesluten utur den nuv:de; och 2:o,
korstecknet, likaledes uteslutet utur den nu gällande, men icke återställt
uti nu upgjorde nya förslag af Handbok.
Vår nu gällande Handbok är, som H:rne torde veta, utgifven
af Erkebiskop Uno v. Troil, en, både för sin lärdom och sina presterliga
förtjenster, allmänt aktad man. — Det blifver derföre så
mycket angelägnare att göra sig redo, huru denne vår Lutherska
kyrkas öfverhufvud kunnat utur Handboken utesluta ofvannämnde
fråga vid dopet, äfvensom bruket af korstecknet.
Orsaken dertill, M. Hrr, låg helt enkelt deruti, att Uno v.
Troil var ett barn af sin tid, — och denna tid var den, då Encyclopedism
invaderade först Frankrike, sedan norra Tyskland och
Norden. — Få måhända ibland Eder, M. Hrr, hafva rätt reda på denna
högfärdens förmenta triumf öfver religionen och dess sanningar.
Under ledning af den, som skald snillrike Voltair, samlade
sig Sommiteterue af all slags i Frankrike, England och Amerika
gällande lärdom, och bildade en sekt, som skulle afskaffa Kristendomen
och sätta Philosophien i dess ställe. — Det var under så
-
Den 19 November e. m.
255
dana inflytelser, som hela Gustaf IILs tidehvarf, äfven omedvetet,
handlade. Då böljade man anse Satans individuella tillvaro, såsom
det ondas princip, vara ett begrepp, som icke af tidehvarfvet gillades,
— och man betänkte intet, att om ingen Satan funnes, gjordes
ej heller något behof af en Kristus, såsom Guds Son och
verldens Frälsare; — den ena betingar absolut behofvet af den
andra, och tviflet på en Satan sträcker sig sjelfmant öfver alla våra
Evangelier om Kristi, frestelse samt magt öfver onda andar. —
Förfares så med den del af Evangelierna, skulle tron på de öfriga
starkt rubbas.
Det var således en välgörande förbättring uti det nu förev:de
förslaget, att åter inlaga den vid dop ofvan förmälde frågan till
faddrarne. — Deremot förklarar jag mitt stora missnöje deröfver,
att korstecknet icke blifvit oss återgifvet, och detta har ej skett af
barnslig fruktan att synas katholisera.
M. Hrr, jag är ej vän eller fiende af katholicism, men jag
anser den kyrka, i hvilken jag är född och tipfödd, stå närmare
sanningen, och afstår icke ifrån korstecknet, derföre att katholiker
äfven nyttja det. — Luther bibehöll korstecknet, och jag anser art
vi ej behöfva gå längre i Lutheranism, än denne vår store reformator.
Korstecknet är inte allenast skönt, utan innehåller en hel
bekännelse till Kristum, af dem som gör det med varmt och heligt
allvar, — och vill man gå till den del af våra kyrkobruk, som
anslå församlingens vanor, så finner jag ingenting så andefattigt,
som vid välsignelsens meddelande, när presten med utsträckta armar
och den hängande obligata näsduken läser den. — Korstecknet,
gjort som förr, vare sig för hela församlingen eller den privata
bedjande, är ett värdigt och vackert yttre tecken.
Denne af mig nu yttrade mening, är för mig nog att icke
antaga den nu föreslagna Handboken, — och jag förstår att det
skall finnas flere ibland oss, som hafva andra gravamina att anföra.
Jag frågar Eder, M. Hrr, hvad Er må synas om vår förmåga
att inlåta oss uti theologiska disputationer? — Huru många ibland
oss äro väl dertill beredde? — Och hvad skall blifva resultatet af
så beskaffade de 4 RiksStåndens förhandlingar?
Jag får sålunda härvid förklara, att jag anser remissen till
Lag- och Ekonomi-Utskottet, vara ett misstag, föranledt af omöjligheten
att hänvisa målet till ett, för dess verkliga behandling passande
Utskott, så mycket mera, som här är alldeles inte fråga om
någon lagstifning, och troligen kan ej målet hänföras till kategorien
af ekonomiska, i bredd med dikning, stängselskyldighet eller skjuts.
Jag anser sålunda R. St:r inkompetente att sig med målets
afgörande befatta, utan tillstyrker vördsamt,
att det må öfverlemnas till Konungen, i dess egenskap
af Lutherska kyrkans Summus Episcopus, omgifven af
samtliga Rikets öfrige Biskopar, bildande sålunda en
art Synod, den enda autoritet, som jag anser kompetent
i ett mål af detta slag.
Deri 19 November e. m.
Härefter npiästes följande af H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm nu
aflemnade motioner:
l:o.
Hvar och en af oss vet, huru otillförlitliga nuvarande upgif
ter till taxering af fäst egendom på landet äro. Lemuad till egarens
eget beräkningssätt veta vi, att i allmänhet upgifves egendoms-värdet,
måhända, icke till hälften af dess rätta värde, hvaremot,
då egaren vill på egendomen uptaga lån, lika vanligt, upgifves
värde 3 gånger högre än vid taxering till skatt. Detta gyckel
med sanningen tillåter sig äfven den jordegare, som i alla andra
förhållanden är långt ifrån att vilja bedraga sin nästa, — men med
Staten har det nu mera blifvit sedvanligt, och den skulle troligen
anses för en narr, som upgåfve sauna värdet på sin egendom, vid
taxering till skatt.
Så länge ingen cadastre finnes, gifves, mig veterligen, endast
eli sätt, att i någon mån, komma, om icke till det fullkomliga, åtminstone
ifrån, hvad hvar och en, som älskar ordning, måste fördömma.
Dymedelst, att låta hvarje egare af fast jord, till sin
KommunalStyrelse upgifva huru många tunnland åker och öppen
jord, artificiel och naturlig äng och hage, samt skog, han anser sig
ega. Det sistnämnde, eller skogen, kan intet ske annorlunda än
slumpvis, i brist af förutgången upmätning; men hvar och en vet
temligen noga. huru många tunnland åker, äng och hagar, han eger.
Denna upgift må sedan af KommunalStyrelsen öfverlemnas till
Häradets Kronofogde, för vederbörlig debitering. Onekligen faller
det sig svårare att göra oriktiga upgifter inför en KommunalStyrelse,
der skäligen noga, hvar och en känner hvarje egares jord.
Egarens intresse förändas härvid, och han blir snarare frestad att
upgifva flera tunnland åker än han måhända eger, för att dermedelst
stärka egendomens kredit, der den uti en framtid skulle komma
att försäljas.
Klagomål öfver egna upgifter kan icke förekomma, och PröfningsKommittöen
icke i detta afseende besväras.
En gradering, länen emellan, blifver visserligen då lika nödvändig
som för närvarande, och jag föreslår:
att minimi-afgiften användes uppå: l:sta klassen, Norrlands,
Jemtlands, Ångermanlands, Dalarne och de trenne
Småländska länen, samt Blekinge och Hallands län.
2:dra klassen, att utgöras af Wermlands, Wennersborgs
och Bohus län.
3:dje klassen, och den högsta, af: Gefleborgs, Uplands,
Stockholms, Södermanlands, Skaraborgs, Nerikes, Westmanlands,
Gottlands och de begge Skånska länen.
Jag öfverlemnar åt Bevilln.Utsk:t att gifva R. St:r förslag till
jordens taxering efter denna method, och tror, att äfven med den
låga maximi-afgiften af
1 R:dr R:mt pr tunnland åker,
66 öre » pr d:o äng,
20 öre » pr d:o hagar,
10 öre » pr d.o skog,
så
Den 19 November e m.
257
så skall denna skatt blifva lika gifvande, men mera rättvis, än för
närvarande.
Härvid får jag derjemte tillägga, det jag anser att hela beloppet
af skatten, ehvad det skulle gifva mera eller mindre, änden
af Bevilln.Utsk:t påräknade summa, måtte ingå till Riksg.Kont.,
der möjligen blifvande öfverskott i alla fall förvaras och hålles
R. St:r tillhanda vid en påföljande Riksdag.
Rörutseende att detta mitt förslag ännu skall i vissa delar
finnas bristfälligt, vågar jag likväl vördsamt anhålla om remiss till
Bevilln.Utsk:t.
Remitterades till Bevilln.Utsk:t.
2:o.
Jag går att förnya den motion, jag väckt under flera föregående
Riksdagar, den nemi., om löners och pensioners totala befrielse
från all beskattning.
Staten står till tjenstemannen uti enahanda förhållande som
hvarje enskild man, det nemi., att emot viss bestämd lön fordra
viss bestämd tjenst, och då denna fullgöres, kan icke något berättiga
husbonden, att egenmäktigt afkorta lönen, och det är således
intet en af statsmagterna, som bör tillåta sig hvad rättvisan förskjuter.
En annan art orättvisa upstår äfven deraf, att så lätt det
faller sig att beräkna 1 proa af den kontanta lönen, så omöjligt
är det, att med full säkerhet beräkna värdet af en indelt lön.
Den tredje orättvisan består deruti, att man tagit 1 proc. eller
10 pr mille af löner och endast 1 pr mille af fast egendom. Sådan
beskattning är exempellös uti Europa.
Jag väcker, till följe häraf, den motion, »det måtte löner och
pensioner befrias ifrån all beskattning», och anhåller vördsammast
om remiss till Sevillu.Utsk:t.
Äfven denna motion blef till Bevilln.Utsk:t. remitterad.
3;o.
Det är beklagligen kändt, att de af testator, eller i hans stad
och ställe af domaren tillförordnade kuratorer, försnilla eller förstöra
den omyndiges gods. Det står väl på papperet att domstolen
är skyldig att föra ett slags öfverinseende öfver alla i dess domvärjo
varande kurateler, men huru skulle domaren kunna medhinna
en så beskaffad upsigt, som ej står att förena med den tid, han
måste egna åt domare-kallet.
Häraf upkommer möjligheten för bedrägliga kuratorer att så
umgås med myndlingens egendom, att, när redogörelsens stund är
inne, denne sednares arf är förstördt eller så intrassladt uti förmyndarens
egna rubbade affärer, att myndlingen fåfängt söker värdet
af sitt arf uti förmyndarens bo.
Det gifves blott ett medel att förekomma dessa faror och gifva
den döende testatorn en lugn trygghet för arfvingens framtid,
och det är att följa Tysklands exempel, hvarest uti hvarje landskap
H. I. 17
2Ä8
Den 19 November e. m.
eller provins det finnes en inrättad Pupill-kammare. Denna Pupillkammare
är den auktoritet sorn:
l:o. Tager i sitt förvar alla till boet hörande säkerhetshandlingar,
kapitaler och juveler, guld och silfver, som myndlingen ej
kan behöfva förr än han är kommen till myndighetsåren.
2:o. Förvaltar och förräntar alla de myndlingens inkomster,
som icke äro nödvändiga för hans upfostran och underhåll.
3:o. Gifver ett lämpligt årligt anslag åt Special-förmyndaren,
till betäckande af, ofvan anförda behofver.
4:o. Som infordrar af Special Förmyndaren årlig konto öfver
alla myndlingens inkomster, så vida denna sednare har egendom
som bör förvaltas, samt särskild konto öfver alla, för myndlingens
upfostran och underhåll, gjorda utgifter.
5:o. Upbär och föräntar alla myndlingens kapitaler och inflytande
inkomster.
En sådan Pupill-kammare bör bildas af allmänt aktade män,
som sig dertill villiga förklara, och emot ett arfvode af, t. ex. Vj
proc. af det förvaltade godsets inkomster.
Uti Sverige synes det enklaste vara, att förena Pupill-kamma
rens
ärender med våra förträffliga Hypotheks-bank-direktioner, hvilka
härigenom erhöllo en rättvis inkomst.
Jag vet att värdera det nit, som ex nobile officio åtagit sig,
genom att utan lön vårda så väl Hypotheks- som Privatsedel-banker;
men tror det vara nyttigare att, genom en viss lämplig lön,
försätta ledamöterna uti kategorien af embets- och tjenstemän, uppå
hvilka lagen alltid har sin fulla tillämplighet, när deraf behof göres,
— en fråga som för närvarande kunde, uti en skicklig advokats händer,
göras tvifvelaktig.
Hypotheks-banken har då ett ypperligt tillfälle att genast emottaga
och förränta de medel, samma direktion, uti dess egenskap af
Pupill-kammare, har att utlåna och förränta.
Det är ej att befara, att Iiypotheks-direktionens tid skulle
omåttligen tagas i anspråk af göromålen, som Pupill-kammaren erfordra,
då det är en lätt sak, att så ordna pupill-redogörelsen, att
de inträffade på samma tider, som Hypotheks-direktionen i alla fall,
skulle sammanträda.
Vi ega för närvarande förmyndare kammare uti några större
städer, men endast afsedda för vissa klasser af Borgerskapet — och
deras förvaltning i Stockholm och Orebro har icke varit nöjaktig,
ehuruväl ställde under resp. Borgmästare-embetens vård. — Adeln
är i det stället hänvisad till Hofrätterne, såsom ett forum privilegiatum;
men desse af ärender redan så öfverhopade domstolar kunna
omöjligen upfylla skyldigheten att bevaka alla inom deras domvärjo
förekommande kurateler.
Mig vill det tyckas, som borde det uti en sak af så allmänt
och vigtigt intresse ingen ståndsskillnad göras, men lemnar gerna
full frihet åt en och hvar testator att afsäga sig Pupill-kammarens
biträde; må han skylla sig sjelf, om hans, åt annan person lemnade,
förtroende blir sviket.
\
Den 19 November e. m.
25#
Jag anhåller, i stöd af detta mitt anförande,
det ville R. St:r underd. hos K. M. anhålla, det H. M. i
Nåder, till nästkommande Riksmöte, läte af sakkunnige
män ett förslag upgöras, till inrättande af ProvincialPupillKammare,
och dervid nödiga reglementen och stadgar.
Vördsamt anhåller jag, det denna min motion måtte meddelas
Lag- och Ekon.Utsk:t.
Remitterades till LagUtsk:t.
i:0.
Ibland landets alla institutioner är Banken den vigtigaste, ja
vigtigare här, än i något annat land, derföre, att Bankens papper
är och blir landets hufvudsakliga mynt-representant.
Sverige eger foga silfver, inga särdeles gifvande silfvergrufvor,
och det är endast förutsättningen, att exporten skall öfverstiga importen,
och sålunda införa silfver i landet.
Det finnes likväl, på sätt och vis, mera silfver här, än i andra
länder, men det är arbetad! silfver, och vår allmoge är nu
mera så rik, att det finnes få hemmansegare af BondeSt:t, som icke
ega rätt betydligt med silfver, så väl uti större som mindre pjecer,
— hvarförutom Norrlands allmoge i retour förafsålt fogel och smör
na. m., och hemför i stället myntadt silfver. — Icke sällan händer
det, att detta silfver, af fruktan för tjufvar, nedgräfves, och att
husfadren dör ifrån det, innan han anförtrodt åt någon stället, der
det är nedlagdt, och går sålunda förloradt för landet.
Ehuru förarbetadt silfver sålunda finnes, måhända, i förhållande
till folkmängden, ymnigare i Sverige, än i de länder, der arbetande
klassen nödgas nyttja träskeden, så är dock allt detta silfver förloradt
för dagliga utvexlingen, och det är Bankens sedel, som skall
ersätta bristen.
Bankens sedel behöfver likväl ett oundgängligt vilkor, för att
upfylla sin bestämmelse, och det är, att kunna mot silfver, å vista,
inlösa sina sedlar. — Derifrån härleder sig den antagne proportionen
af metalliskt mynt, behöfligt i Bankens hvalf, för att alltid
förmå upfylla sin förbindelse, och denna proportion lärer grunda
sig deruppå, att folket icke kan, om ock de ville, på en gång presentera
alla Bankens sedlar till inlösen.
Privata bankers sedlar ersätta icke Riksbankens, så väl derföre,
att deras kredit icke kan mäta sig med Riksbankens, utan
äfven derföre, att de, tvärtom, äro utställde, att af dem inlösas
med Riksbankens sedlar.
Af det här ofvan sagde, finner en och hvar, huru ytterst vigtigt
det är, att försäkra Banken emot obehörigt uttagande af silfver.
— Obehörigt kallar jag, då skeppsbromagnaterne uttaga och
exporteia Bankens silfver, så ofta kursen på Hamburg utvisar, om
ock endast Vt proc. vinst på rdr., — alldenstund handelns natur
är att upoffra allt, för att undgå förlust, — och i så måtto gifves
ibland desse dagens rika icke någon slags patriotism, som skulle
hindra dem att utföra Bankens sista silfver, för att betala öfverskottet
af en import, hvarutaf en stor del består af onyttiga och
öfverflödiga lyxartiklar, dels för att tillfredsställa våra damers öfver
-
■260
Den 19 November e. m.
drifna fåfänga, dels för att fröda männernes bords-öfverdåd.— Jag
frågar nu: »var detta ändamålet med Riksbankens stiftelse?» —
Nej! — Bankens enda föremål är att hålla pr kassa det silfver,
som behöfves för ntvexlingen inom landet, — men alldeles intet
att utgöra en ersättning för en öfverdrifven import af onödiga och
öfverflödig^a lyxartiklar.
Bankens ändamål med sitt silfver vinnes således endast på ett
sätt, och det är, att förbjuda dess utförsel, så ofta det icke gäller sådane,
af Konung och Ständer, för Statens räkning, uptagne lån utomlands,
ställde i utländsk mynt-valör; — ty då är det Statens skyldighet
att, enär vexlar saknas, fylla bristen med sitt silfver.
På detta sätt blir Banken radikalt skiljd vid den för Banken
fremmande omsorgen att styra vexelkursen, — en omsorg, för hvilken
den icke är stiftad.
Det gifves finans-hufvuden, t. o. m. deribland rätt förtjenstfulla,
hvilka upfatta denna fråga ifrån en liberalare synpunkt, och
rodna vid tanken af ett silfver-export-förbud. — Jag ber likväl
dessa Hrr betänka, att sådane förbud hafva, tid efter annan, gifvits
af det vida metallrikare Frankrike, — ehuru både i Frankrike och
Tyskland massan cirkulerande guld- och silfvermyut äro tio gånger
större, än deras banks sedelemissioner.
Må vara, att i längden skulle metallen åter småningom inflyta
i landet, men under denna långa pröfvotid skulle vår Svenska Riksbank
blifva bankrutt, och förtroendet förloras för blifvande sedelmynt,
— och när detta förtroende blifvit bortslösadt på den liberala
theoriens dristiga beräkningar, då först blir Sverige ett utfattigt
land, i trots af sin rika produktion, så af säd som bergs- och skogsprodukter,
och detta just af brist på ett stadigt och säkert sedelmynt,
för landets inre behofver.
Grossören och kramhandlaren må upställa sina importer efter
ren smak, men blifve det ock deras sak att betala som de kunna, eller
i brist deraf blifva bankrutt. — Det är landet bättre, att se några
oförvägne handlande falla i konkurstillstånd, än att se landets silfver
utgå för deras, kanske endast kort tid, uprätthållne operationer.
Följden af mitt här utförde system blir, att när ett eller två
dussin kramhandlare icke mera finna vexlar, annat än för högt pris,
så lära de sig af erfarenheten, att icke utsträcka införskrifningen
af lyxartiklar så öfverdådigt, som nu.
Jag vet, att ordet »förbud» klingar illa uti dessa liberala tider,
och tror mig derföre böra förvandla det till en tull af 2 proc. på
allt utgående guld och silfver, — och jag vet i sanning ej, hvarföre
icke tull skulle kunna tagas af ofvannämnde ädla metaller, då
man icke tvekar att belägga med afgifter de metaller, vi sjelfve
producera, och hvilka utgöra våra förnämste exportartiklar.
Det gifves ännu äfven .ett annat sätt att öka Bankens tillgångar
på silfver eller guld, det nemi.: att låta alla, äfvenväl Svenska
och Norrska, ifrån utrikes ort inlöpande skepp erlägga hamn-utgälder,
uti det lands metalliska mynt, hvarifrån det sednast kommer,
beräknandes denna afgift efter den kurs, Banken skulle för hvarje
månad utsätta. Härvid sker ej importören, han vare Svensk eller
Den 19 November e. m.
261
utländning, någonting för nära, då alla Svenska, till utrikes hamn
gående, farkoster, måste derstädes erlägga deras hamn-utgälder uti
fremmande mynt. — Denna deras utgift verkar emedlertid direkte
på vexelhandel, då hvarje skepps befälhafvare måste till detta
ändamål förses, vare sig med klingande mynt eller vexel. — Emellertid
kommer derigenom vår Kiksbank i tillfälle att öka sin metalliska
fond årligen, och det utan att ingå kostsamma inköp af
silfver. — Jag kan ej heller inse någon olägenhet af denna min
föreslagna åtgärd.
Jag resumerar nu de här af mig utvecklade tankarne till följande
min motion:
l:o) att en utgående tull måtte, till belopp af 2 proc., åläggas
all guld- och silfverexport;
2:o) att alla ifrån utrikes ort kommande skepp, såväl Svenska
som andra länders, må erlägga alla hamn-utgälder
uti det metalliska mynt, som gäller uti det land, hvari
från
de sednast komma;
3:o) att Tullstyrelsen instrueras, att måriadtligen uti Banken
insätta hela beloppet af de ifrån fremmande länder ingående
skepps hamn-umgälder, hvaremot det bör åligga
Banken, att till vederbörande städers Styrelser ersätta
de af dem dervid påräknade inkomster, men uti Kiksbankens
sedlar.
Det beror härvid af Konung och Ständer, der sådant skulle
pröfvas ändamålsenligt, att, utöfver nuvande utfästade hamn-umgälder,
anbefalla en tillökning för Statskassans räkning af t. ex. 10
proc. af nuv:de tariffer, hvilka böra vara lika gällande för utländ
ska
som Svenska fartyg.
Denna min motion anhåller jag vördsamt måtte remitteras till
vederbörligt Utsk.
Denna motion remitterades till Bevilln.Utskrt.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Det Macedoniska ropet: »kom — och hjelp oss»,— har länge
hörts från alla ändar af vårt land. Detta vittnar om ett behof,
som ej afhjelpes genom för handen varande tillgångar för dess tillfredsställande.
Vanligen ådagalägges mycken beredvillighet, då
fråga är om den lekamliga nödens lindrande; detta är visserligen
redan mycket godt, och bör så vara; men det finnes en annan
nöd, som är vida djupare och mäktigare: den andeliga, då menniskan
hungrar och törstar efter Guds rike och Hans rättfärdighet.
Det är således ännu mera skäl, att innerligen behjerta denna.
Detta kan svårligen ske på annat sätt, än derigenom, att man har
för ändamålet qvalificerade personer att sända dit, der nöden yppar
sig. Behofvet af respredikanter har länge varit insedt; men tillräckliga
medel för dess afhjelpande hafva icke kunnat anskaffas.
För att bevara ibland oss vår evangeliska läras renhet, och med
Guds ords kosteliga föda mätta de nådehungrande själar, som längta
derefter, är det af aldrastörsta vigt, att K. St:r nu behjerta den,
282
Oen 19 November e. m,
efter detta ord rådande linngren, på det att denna icke må mättas
med den kanske ofta nog upblandade och stundom osunda föda,
som på annat sätt räckes; och detta så mycket mera, i den mån
prestbristen blir kännbar, och då dessutom, på så många ställen,
prester finnas, som icke kunna bjuda det, som sökes. Men, äfven
der de kunna det, vexer dem i en sådan väckelsetid, som den närvarande,
behofvet öfver bufvudet; synnerligen i våra vidsträckta
och glest bebodda pastorater. Ty, vi få aldrig insöfva oss med
den inbillningen, att presten fullgjort sitt ansvarsfulla kall blott
med söndagspredikningar och nattvardsgångar, dop, vigsel, sockenbud
samt andra förrättningar och göromål; han måste äfven, ibland
mycken annan, hittills åsidosatt, rent presterlig verksamhet, kunna
räcka lifsens bröd åt nådehungrande själar, när och hvarhelst nöden
visar sig, eller någon ropar, beder, suckar, längtar efter detta himmelska
manna. Kan han icke detta, så brister han i upfyllandet
af sitt kalls vigtigaste åliggande och skönaste upgift. Att bristen
i detta afseende inom vår kyrka icke hörer till sällsyntheterna, är
en bedröflig sanning, som kan ådagaläggas med mångfaldiga sorgliga
fakta.
Det behöfves således någon hjelp, vare sig nu derföre, att den
ordinarie prestens allt för mycket i anspråk tagna tid och krafter
ej motsvara den tillvexande nöden; eller, att andelig liknöjdhet,
sömn eller död är orsakeD. Hvilken orsaken än må vara, det
vissa och oemotsägliga är, att stor nöd är för handen, — och
snar hjelp nödvändig. Härtill fordras ovilkorligen respredikanter.
Vår uplysta Regering har redan vidtagit ganska bestämda åtgärder
i detta afseende; måtte nu den andra statsmakten, räckande benne
handen, ådagalägga, att äfven hon häruti fattat tidens tecken, och
vill följa dess vink. Det är med anledning häraf, som jag får
vördsamt föreslå,
att R. St:r, intill nästa Riksdag, då det har visat sig,
hvad behofvet derutöfver möjligen kan fordra, ville
anslå, om ej mera, åtminstone en summa af 10,001)
rdr rmt årligen att ställas till EckleciastikDepartem:ts
disposition, för respredikanters utsändande i landet.
Motionen bordlädes.
Vidare afgaf Frih. Alströmer följande motion:
Det är en känd sak, att intet land bär en sådan skuld för
eder i oträngda mål, svordomar oell Guds namns missbruk, som
Sverige. Ju längre Gud, i Sitt outgrundliga tålamod, med Sin
nåd förgäfves besöker ett ohörsamt och obotfärdigt folk, desto
större skuld samlar det öfver sitt hufvud, och så mycket gräsligare
straffdomar hota omsider detsamma.
En sådan samhällets kräftskada, ett sådant rötsår, som detta,
måste väcka de djupaste bekymmer. Den stank, det sprider, är en
vämjelse, en styggelse, icke allenast för Christi församling på jorden,
icke allenast för Guds englar i himmelen, utan framför allt
för Gud Sjelf. — Den egentliga orsaken till ett sådant förfall, en
Den 19 November e. m.
265
sadan gudlöshet hos ett helt folk, ligger mycket djupt. Den är
äfven derföre så mycket sorgligare och mera beklagansvärd. Den
är intet annat, än det allmänna inneboende syndaförderfvet, hvilket
uppenbarar sig i otaliga gestalter. Profeten Osea säger härom:
»hörer, J Israels barn, Herrans ord, ty Herren häfver orsak till
att straffa dem, sorn i landelia bo: ty der är ingen trohet, ingen
kärlek, intet Guds ord i landelia; ulan Guds hädelse, lögn, mord,
stöld och hor hafva fått öfverhanden, och den ena blodskulden
hommer efter den andra; derföre skall landet stå jämmerliga, och
allom inbyggarena illa gå.» — Hvad månne Profeten hade sagt,
om han i våra dagar hade sett vårt land?
En af dessa syndens mångfaldiga vederstyggliga gestalter är
det, som här blifvit påpekad och sora nu må blifva föremål för
den lagstiftande maktens allvarliga behjertande: det svärjes oförsynt,
ja gudlöst i Sverige. — Eder och Guds namn missbrukas
på ett gräsligt sätt. — Detta måste behjertas, så vida man icke
vill stillatigande hylla gudlösheten och dermed draga ytterligare
blodskulder öfver sig, öfver Konung och folk. — Man må ej säga:
vi hafva lagar häremot; jag vet det med stor bedröfvelse, ty tillståndet
är såsom ingen lag funnes häremot. Ar det en tröst att
hafva lagar, som offentligen och enskildt stundligen trotsas, öfverträdas
och gäckas?
Det omnämnda allmänna förderfvet höres icke blott på gator
och gränder, vägar och stigar, i hus och kamrar, på land och vatten,
af hög och låg, prest och lekman; nej — sjelfva sjukbädden
är ej fridlyst ifrån dessa hemska afgrundsljud. — Och — månne
dödsbädden är det? —
Menar man, att bönerna, om Guds förbannelse, — om djefvulens
annammande, äro tomma ljud, hvilka förklinga lika hastigt,
som de af hädiska läppar blifvit uttalade? Tror man, att denna
»tungans eld» icke brännmärker samvetet, om man än skulle hafva
den beklagansvärda förmågan att förqväfva förnimmelsen deraf? —
Det står skrifvet: »han ville hafva förbannelse, den skall ock komma
honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt
ifrån honom; och han drog förbannelse uppå sig, såsom sin skjorta:
hon är ingången i hans inelfvor, såsom vatten, och såsom olja uti
hans ben, hon varde honom såsom en klädnad.» — Det är den
konungslige Sångaren och Profeten, som skrifvit dessa ord. Ingen
må invända, att de afse Judas Ischarioth. Den, som ena dagen,
stunden går till H. H. Nattvard, — den andra bär förbannelsen,
Guds namns missbruk, djefvulens åkallande på sina läppar, — är
han icke en Judas: en förrädare? Visserligen, och det är gräsligt
att bedja om förbannelse. Här gälla inga ursäkler, blott att med
Petrus gå ut ifrån gudförgätenhetens och förbannelsens koleldar;
bekänna och begråta sin synd, till dess man, med Petrus, i anda
och sanning kan svara: »Herre, Du vet allting, Du vet att jag
älskar Dig.»
Huru måste nu denna vigtiga sak af E. St:r behjertas? Det
måste tillses, om det ej finnes något i Statens institutioner, som,
så att säga, gifver luft åt, öpnar dörren för, legaliserar denna för
-
264
Den 19 November e. m.
farliga osed; och härtill måste man beklagligen svara: ett obetingadt
ja.
Herren säger Sjelf: »J skolén allsinlel svärja, — — —men
edert tal skall vara: ja, ja; nej, nej; hvad deröfver är, det är af
ondo». Och Jakob säger oss detsamma, å Herrens väignar: »öfver
all ling, mine bröder, svärjer icke, hvarken vid himmelen, eller
vid jorden, eller någon annan ed: men edra ord skola vara, ja,
ja; nej, nej; på det J icke skolén falla under dom». (Uti svenska
öfvers.-n står: »falla uti skrymteri», men de flesta oell bästa bibeltolkare
hafva: »under dom»; detta verkar i hufvudsaken ingen
förändring, men den sednare öfversm framställer meningen klarare,
hvarföre den här blifvit begagnad).
Sannerligen: »Gud låter icke gäcka Sig; hvad menniskan sår,
det skall hon ock upskära». — De här anförda Bibel-ställena måtte
betyda något. Åtminstone måste det kunna sättas i fråga, huruvida
det kan tillåtas att alls svärja, då Herren Sjelf säger: J skolén
alls intet svärja; och låter ytterligare påminna oss: att vi icke
skola svärja, hvarken den ena, eller andra eden, utan låta vårt ja,
vara ja, och nej, nej. — Ja, att det är emot Guds vilja att svärja,
på hvad sätt som heldst, derom kan, eller borde näppeligen kunna
vara mera, än en tanka. Men, hvarföre finnas då eder, som kallas
tillåtliga, hvilka hafva funnits i alla tider, och kunna, om ej positivt
i Nya Testamentet, dock med utseende af verklig sanning,
försvaras med Bibeln. Att äfven den uppenbara lögnen brukar
Bibeln till sitt försvar, det gäller icke här, ty denna sak är af
helt annan beskaffenhet. — Herren har en gång sagt ett ord, som,
om det rätt behjertas, är förfärligt: — Han tillät Moses att tillstädja
det, som var emot Hans gode, behaglige och fullkomlige
vilje: för vår ondskas skull. Kunna nu de af Statsmakterna påbudna
ederna räknas hit, som de efter all sannolikhet måste, då
blifva de således en gradmätare på vår ondska. Måtte då, genom
Guds nåd, ett bättre tillstånd ibland oss upkomma, så att dessa
eder åtminstone kunna förminskas, och denna sorgliga termometer
på vår ogudaktighet småningom höja sig öfver fryspunkten, och,
med den kristliga sanningens ja, ja och nej, nej, antyda, att Guds
andas nådes-flägt mera allmänt spridt sin vårvärma öfver vårt kyliga
land och gjort oss till den eviga sanningens barn.
Det offentliga lifvet visar oss, hvad vigt man fäster vid aflagda
eder: aldrig ‘bestraffas ett embetsfel såsom mened, det må
vara begånget af huru mycken försummelse, vårdslöshet, eller t. o. m.
upsåt, sorn heldst; tjenstefelet bestraffas, såsom sådant, men den
brutna eden tages ej i betraktande. Efter längre eller kortare tid
kan en sådan person vinna befordran, få ett annat embete; utan
betank:de afliiggas nu nya eder, nya tjenstefel kunna begås, bestraffas,
glömmas, och samma cirkelgång fortsättas, hvem kan säga
huru länge: hvad skall man kalla sådant? Är det en lek, ett gäckeri,
eller hvad?
Då våra lagar, så väl i kyrkliga, som andra förhållanden,
ålägga oss att, vid hvarje embete och nästan hvarje befordran aflägga
en ed, som egentligen blott innehåller ett uprepande af den,
Den 19 November e. m.
265
sorn redan en eller flera gånger förut blifvit aflagd, är det klart
och ligger i sakens natur, att sådant skall nedsätta begreppet om
och förslappa samvetets känslighet för vigten och betydelsen af den
första. Men, har denna förlorat i betydelse, så skola de följande
göra det ännu mera; och deraf skall omsider föga mera återstå,
än en blott formell iakttagelse, för att vinna den, med eden förknippade
förmånen. Det blifver härigenom en vana att svärja på
och vid hvarje företag. Och nu är det ej svårt att inse sammanhanget
emellan det dagliga och det lagliga svärjandet i Sverige.
— Måtte derföre åtminstone alla onödiga eder en gång kunna utgå
utur vårt samhälles institutioner. De äro, som visadt är, att anse
som ett lagligt oskick, såsom tillkomna för menniskans ondskas
skull. Att det radikala, här, som vanligt, höra till de fromma
önskningarna, inses lätt. Men, för att. dock göra en ringa början,
må trenne förslag nu framställas:
l:o). Vill någon, förvissad om sanning och rättvisa på sin
sida, således utan fruktan för mened, ändock, för samvetets
skull, blifva befriad från edgång; vise då, med
intyg af prestman, till hvilken ojäfaktigt förtroende
härvid kan sättas, att ens utsago bör gälla såsom ed;
varde då den personens ja, eller nej så godt, som vore
det bekräftadt med ed.'
2:o). En gång aflagd embetsed galle sedan för hela embetstiden,
så väl vid befordran till högre grad, som flyttning
till annan ort.
3:o). Edsformulärerna böra så ställas, i korta bestämda uttryck,
så få som möjligt, att samma formulär må kunna
användas, åtminstone för de flesta embeten.
Det är klart, att den, för hvilken man ej kan hysa det förtroende,
att han aktar den en gång aflagda eden, den bör ej heller
ega förtroendet att bekläda något embete, om han än aflade 100
eder. Ar fråga om prest, som blir befordrad, eller ock flyttad,
från en församling till annan, så är han aboslut oskicklig till embetet,
om han, ehvad han emottager pastorat första gången, eller
2:dra, 3:dje, 4:de etc., anser deli en gång aflagda tjensteden, icke
bindande för troheten i det ansvarsfulla kallet, hela tjen9tetiden igenom,
han må komma i hvilka yttre förändringar i sitt embete som
heldst. Hvart heldst han må flytta, så är det för Guds församling
han är prest; och icke för jordtorfvan.
Tvenne dyra, heliga löften har hvarje myndig man, som kallas
kristen, aflagt. Det ena i dopet, det andra vid den första nattvardsgången.
Den aktning, han hyser och ådagalägger för dessa,
den visar hvilken betydelse eden har för honom. Här har han
förbundit sig, med sitt ja, i Jesu namn, att blifva Herren trogen
i lifvet och i döden. Har väl någon hållit dessa löften? Måtte vi
fara derefter att, till Guds ära, kunna hålla våra första löften, —
och alla eder skola småningom blifva öfverflödiga. Och, utan detta,
blifva alla löften, med eller utan ed, fåfänga, tomma ord. »Men,
2f.fi
Den 19 November e. m.
Jag säger eder, att, för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna
tala, skola de göra räkenskap på domedag.» Matth. 12: 36.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Slutligen upläste Frih. Alströmer en motion af följande
lydelse:
Dels uraktlåtenheten af det rätta bruket, dels missbruket utaf
de högsta och väsendtligaste medlen för våra själars audeliga förkofran,
skall, i den mån sådant blir rådande inom kyrkan, mer och
mer förderfva henne och försvåra hennes återuprättelse. Man behöfver
i sanning icke betrakta ställningen uti kyrkligt afs:de länge,
förr Un man finner på hvilket förfärligt sätt ett af de åsyftade
medlen: den heliga nattvarden, missbrukas. Mycket behöfver ej
heller härom sägas, saken talar bäst sjelf om tillståndet. Af from
öfvertygelse och god afsigt hafva våra fäder i lag förklarat, att den,
som icke går minst en gång om året till nattvarden, skall anses
såsom »okristen.» 1734 års lag uptager såsom jäf emot vittne,
att han är »okristen.» Detta är på båda ställen i och för sig sjelf
sannt och rätt. Men fåfängligheten i sådana lagar har erfarenheten
ådagalagt. Följer man dem i sina konseqvenser, så skall man finna
hvarthän de leda. En okristen får icke vittna; man har ej gått
till nattvarden, således en okristen. Nu kallas man till att vittna,
får det ej såsom okristen, visas derföre till presten för att skaffa
betyg, detta kan ej lemnäs och vittnesmålet blifver emedlertid upskjutet
till nästa ting. Huru litet värde, man sätter på kristendomen,
har det dock blifvit en med det statsborgerliga anseendet
förknippad sak att kallas kristen, det anses skamligt att ej få bära
åtminstone namnet och någorlunda inför borgerliga lagar kunna
försvara det. Nu resonnerar man bort alla skrupler, går till nattvarden,
får återigen betyg på, att man är kristen, visar detta vid
domstolen och får då vittna. Att detta är ett förfärligt missbruk,
kan ej förnekas. Oaktadt den upriktiga välmeningen i lagparagrafen,
har dock mera än ett sekels erfarenhet ådagalagt olämpligheten
deraf. Det, som var ämnadt till ett hinder för sådana ogudaktiga
menniskor, att med en mened öka sitt skuldregister, om
hvilka man ej kunde hysa det förtroende, att de på ed skulle tala
sanning; dessa drifvas, så att säga, just genom detta lagstadgande,
om de ej bäfva tillbaka för meneden, att bana sig väg dertill, genom
något icke mindre fasaväckande, nemi. att blifva saker på
Christi lekamen och blod. Med mångfaldiga förhållanden kunde
man, på samma sätt, klart ådagalägga, att lagen om den årliga
nattvardsgången, som skulle utgöra en stängd dörr för ogudaktigheten,
i praktiskt hänseende blifvit en öppen dörr, för en dubbel
förbrytelse. Då man nu bör hafva kommit till en mognad erfarenhet
om denna gamla lags resultater, och dessa visa sig sådana,
torde det ej vara för tidigt att yrka på dess uphäfvande. — Men
utom det nämnda, ligger uti den påbudna nattvardsgången till stor
del orsaken, att denna heliga nådesinrättning af okunnigheten, ja,
man kan gerna säga, just för dennas skull, af mängden brukas till
Den 1U November e. m.
267
ett opus operatum. Sjelfva instiktelseorden liro bestämdt oförenliga
med alla lagbud, som utsätta någon tid för nattvardens begående,
så väl med afs:de på den första, som alla följande. Det är alldeles
stridande emot nattvardens oändligt höga och heliga betydelse
och hela karakter, att äfven för ungdomen i massa bestämma en
viss dag, då de alla på en gång och på en annans tillsägelse, han
må vara prest eller ej, skola emottaga denna heliga nådesmåltid.
Instiktelseorden säga oss: »så ofta som J det gören, gören
det till min åminnelse.» Vår Katekes lärer äfven, att den enskilda
menniskan härvid har fullkomlig bestämmelse-frihet. Må då
det, som vår dyre Frälsare så helt och hållet öfverlemnat åt den
Helige Andes egen inre tillsägelse, genom Hans, för alla andra
menniskor fullkomligen oförnimbara kärleks-maning och dragning
i den enskildes hjerta, få stå under denna välsignade ledning, och
icke underkastas rnenniskoförnuftets härpå, mer eller mindre, dock
alltid mehnligt inverkande bestämmelser. Dessa betraktelser leda
oss till det förslaget, som härmed vördsamt framställes:
l:o) att alla lagbestämmelser om tiden för den heliga nattvardens
begående, äfvensom ang:de de statsrättliga följderna
deraf, måtte uphäfvas;
,2:o) att all ungdom, omkring en viss ålder, förelägges att
bevista nattvardsundervisningen, intill dess den pastor,
som meddelat undervisningen, kan lemna betyg om inhemtad
erforderlig Kristendomskunskap, jemte tillstånd
till den heliga nattvardens begående; men åt den sålunda
admitterade öfverlemnas att sjelf anmäla sig, när
han eller hon önskar, så väl lörsta, som alla följande
gånger, begagna sig af denna dyrbara nådesförmån;
samma betyg gälle, såsom berättigande, så väl till ingående
af äktenskaplig förening, som i fråga om borgerliga
näringar och yrken, der betyg om nattvardsgång
hittills erfordrats;
3:o) att det strängeligen förbjudes att låta soldater kompagnivis
gå till nattvarden, emedan denne inrättning
står till sin natur himmelsvidt skiljd ifrån allt militä
riskt
kommando, och är en soldatens, liksom hvarje
annan menniskas fullkomligt enskilda och fridlysta, öfver
allt jordiskt uphöjda rättighet, som måste fritt få be
gagnas,
när den förut omnämnda inre heliga maningen
derom tillsäger.
Hr Lilliehöök, Carl Berthild: Jag vill be att få göra
en helt kort anmärkning i anledning af Frih. Alströmers sista yttrande.
Endast personer, som ej känna närmare dessa förhållanden,
kunna draga sådana slutsatser, som de nyss uttalade och hvilka, enligt
min öfvertygelse, ej äro med sanningen öfverensstämmande. Så
vidt jag känner, har det aldrig existerat, att några trupper, åtminstone
ej till flottan hörande, kommenderats att kompagnivis begå
H. II. Nattvard, utan sker sådant efter hvars och ens fria anmälan.
2«8
Den 19 November e. m.
Frih. Creutz, Steffan: Med anledning af den siste värde
talarens yttrande, får jag äran nämna, att vid indeldta arméen, som
jag specielt kanner, är det visst icke på militäriskt kommando som
manskapet går till Nattvarden. Men vid de tillfällen, då manskapet
är på möten eller andra kommenderingar, så skall det bestämdt
vara uttyckt i prestbetyget, huruvida han det året gått till Nattvarden
eller ej. Detta gör att före mötestiderna får man se i kyrkorna,
som Frih. Alströmer behagade yttra, »att det upmarcheras kompagnivis
till Nattvardsbordet». Huruvida nu detta sker på grund af
enskild inre maning, tillåter jag mig ieke att bedöma, men åtminstone
i det yttre synes det, som hade det blifvit verkställdt på
kommando.
Uplysningsvis vill jag nämna, att så väl i landt-arméens som
i flottans manskaps prestbetyg skall vid kommenderings-til Italien vara
intygadt, att de under årets lopp gått till Skrift.
Hr Nordenfelt, Enar: Som jag under en tidrymd af40
år tjenstgjort vid indeldta arméen, så anser jag mig med full visshet
kunna uplvsa derom, att något kommenderande till Nattvardsgång
alldeles icke är brukligt inom arméen; det förefinnes intet tvång,
som föranleder manskapet att mera gå till Skrift före en marche
till mötet eller någon annan kommendering, än eljest. Det finnes
ej någon befallning, att i deras attester skall vara omförmäldt, när
Nattvardsgång skett. Jag har trott och tror ännu, att orsaken
hvarför en mera allmän Nattvardsgång eger rum före ett upbrott
är den, att soldaten är osäker huru snart han kommer igen, och
han begår heldre denna heliga akt inom den kyrka, under hvilken
han lyder och i sällskap med de sina; hvarföre min öfvertygelse är,
att soldaten begår denna heliga akt af egen inre drift och böjelse.
Frih. Alströmer: Jag har sökt att göra mig så godt underrättad
som möjligt, angående den punkt, som omtvistas, och man har
sagtmig att förhållandet skulle vara sfi, som jag upgifvit.
Jag har visserligen ej sagt att soldaterna blifva kompagnivis
kommenderade att begå H. H. Nattvard, utan att hvarje kompagni
går för sig.
Skulle jag hafva misstagit mig, så finnes ingen tacksammare
än jag, att blifva uplyst om begången villfarelse.
Frih. Creutz: Att det icke är på kommando som Nattvar
den
i allmänhet begås, derom är jag fullt öfvertygad. Men det
finnes ett stadgande i KyrkoLagen, som anbefaller att hvarje med- ’
borgare skall hafva gått till Nattvarden en gång om året, och det
är på grund deraf, som ifrån äldre tider detta det årliga Nattvardsbegåendet
härstammar, och företogs gemenligen före upbrotten till
kommenderingar och möten. Manskapet anser det ännu, såsom det
ock är, en pligt, så mycket mer som RegementsPastorn, vid underlåtenhet
af den årliga Nattvardsgången, ovilkorligen är förpligtad
att deremot göra anmärkning. Härifrån härleder sig säkerligen det
Den 10 November e. m.
uttryck, som motionären användt, att nemi. soldaterne gå på kommando
till Nattvarden.
Att i öfrigt manskapet kommenderas på de Söndagliga tvångsgudstjensterna
för dem, är beklagligen allt för sannt.
Motionen jemte yttrandena remitterades till LagUtsk:t.
Upliistes en af Frih. Stjernstedt, Johan Wilhelm, inlemnad
motion af följande innehåll:
Den nya bränvinslagstiftningen har obestridligen för fosterlandet
redan burit välsignelserika frukter.
Minskadt antal brännerier, ökad inkomst för Statsverket, minskad
tillverkning, ökad nykterhet i stad och på landsbygd — se.
der i få ord dessa frukter.
Välsignelserika som de äro, hade de dock kunnat vara det i
ännu högre grad, hvartill blott fordrats, att icke en beskattningsgrund
antagits för de mindre bräunerierna, hvilken eget och främmande
länders erfarenhet längesedan såsom oduglig utdömt: nemi.
tillverkningsafgiftens utgående efter pannerymden.
Måhända fanns dock ingen annan utväg å en tid, då landet
ägde mer än 35,000 brännerier.
Sedan 1854 hafva förhållandena väsendtligen förändrats: de
s. k. mindre brännerierna upgå numera knappt till en tiondedel.
Ingenting hindrar således att nu undanrödja den felaktiga beskattningsgrunden.
Enligt gällande förordning är afverkningsförmågan hos enkel
redskap utan mäskvärmare antagen till dubbla pannerymden. I följd
häraf skattar en 18-k:rs panna för en daglig tillverkning af 3 6 k:r.
Erfarenheten under de sednare åren har emedlertid visat, att
en dylik panna afverkat ända till 100 å 120 k:r om dagen.
Då tillverkaren i större brännerier skall för hvarje kanna betala
en afgift af 60 öre, kan således småbrännaren slippa undan
med 1 8.
Detta högst betänkliga missförhållande beror så väl af redskapens
konstruktion som af sättet, hvarpå inmäskningen bedrifves, såsom
man finner af här bilagde Mern. utaf bränvins-kontrollbyrån,
hvilket framkallade K. Kungör, den 16 sisth Juni, angående åtgärder
till förekommande af missbruk vid tillverkningen uti ifrågavarande
brännerier.
Då denna Kungör, endast i ringa mån kan afhjelpa det allmänt
kända missförhållandet;
Då ett höjande al den antagna afverkningsförmågan hos redskapen
omöjligen kan leda till det åsyftade ändamålat: lilsa beskattning
för alla brännerier;
Då missförhållandet medför en skriande orättvisa mot tillverkaren
i de större brännerierna;
Då det sätt, hvarpå tillverkningen bedrifves, föranleder ett slösande
med arbetskraft, bränsle och råämnen, som i Stats-ekonomiskt
afseende är af ganska stor betydenhet;
270
Den 19 November e. m.
Då Staten genom beskattningsgrundens orimlighet årligen går
i mistning af milliontals R:dr, oell hvad värre är, denna grund
lockar till lagöfverträdelser, åstadkommer demoralisation, samt motarbetar
det ädla syftemålet med den nya lagstiftningen;
Vågar jag härmed vördsamt föreslå :
att den i gällande författning updragna gräns mellan
stora och små brännerier måtte borttagas, och afgiften
vid samtliga brännerier utgå efter det tillverkade beloppet,
upmätt under kontrollörs tillsyn, likasom hittills
vid de större brännerierna.
För att utan väsendtlig rubbning af bestående förhållanden
tillvägabringa denna reform, är dock nödigt att det i 4 g afbränvinstillverknings-förordningen
fastställda minimum af 300 k:rs daglig
tillverkning i vissa fall nedsättes.
Fastställes minimum under 200 k:r, upkommer alltför många
brännerier af minsta slaget och svårighet upstår att erhålla erforderligt
antal dugliga kontrollörer.
Medgifves nedsättningen för alla brännerier, komma sannolikt
många 300-k:rs-brännerier att förvandlas till brännerier af minsta
slaget.
På dessa grunder och i sammanhang med ofvan gjorda förslag
och såsom en öfvergångsåtgärd, får jag vördsamt hemställa :
att för de tillverkare af bränvin, som åren 1858 eller
1859 idkat denna rörelse, 200 k:rs daglig tillverkning,
på grund af innehafvande jord, måtte såsom minimum
medgifvas under de 3:ne år, som nästföljande Statsregleringsperiod
omfattar. För alla andra brännerier
blifver minimum, såsom förr, 300 k:r om dagen.
Om remiss till Bevil ln.Utsk:t anhålles vördsamt.
Regärdes på bordet.
Hr Roos af Hjelmsäter, Axel, hade inlemnat en motion,
som nu uplästes och lydde sålunda:
Vid köp af fastighet i Stockholm fordras för lagfarten s. k.
designation, som bör grunda sig på förrättad upmätning af tomten.
Om tomten blifvit maten och ommäten hundra gånger förut,
det betyder ingenting; köpare måste alltid vara utrustad med en
nygjord designation, grundad på ny mätning, ifall 5 år passerat sedan
huset sista gången såldes.
Der obebyggda platser förefinnas, är saken lätt att verkställa,
och rättelse lätt att vinna för de skiljaktigheter, som kunna upspåras;
så att man gerna unnar vederb:de de sportler, som förrättningen
inbringar. Annat är förhållandet, der qvarteren äro fullbyggda
med höga stenhus åt alla kanter. Mätningen är der omöjlig
att ordentligt och tillförlitligt verkställa; men tomterne ega
deremot der ett högre värde, och mätningarne, som egentligen och
rätteligen borde tjena till intet, blifva der en anledning och grund
till rättegångar, ersättnings- och bördsanspråk, grannarne emellan.
Enligt 1763 års Byggnadsordning, skulle vid nybyggnader, sedan
Den 19 November e. m.
271
desein blifvit utfärdad, ByggnadsCollegium förordna någon af dess
Ledamöter, som jemte StadsArchitekten skulle taga platsen, der
byggnaden komme att anläggas, i ögonsigte, hvarvid noga efterfrågas
borde, huruvida några af grannarne, genom den tillämnade
byggnaden, på ett eller annat sätt kunde komma att lida, i hvilken
händelse, och derest något emot byggnaden påmintes, men sådant
i godo ej kunde biläggas, skiljaktigheten borde i ByggnadsKollegium
anmälas; hvaraf allt synes, att vid nybyggnader inkräktningar från
grannars tomter, mot deras vilja och medgifvande, icke kunde ega rum.
Då man köper sig ett hus, hvarmed laga åtkomsthandlingar
åtfölja, och hvaribland vanligen flere faststälde designationer igenfinnas,
bör man väl med fullt skäl anse sig äfven hafva köpt och
vara laglig egare af grunden eller tomten; men det är man likväl icke,
efter den tydning af författningarne, som nu vill göra sig gällande.
Antingen genom den tvungna ommätningen vid köpet, eller möjligen
genom begärd särskild mätning af någon stridlysten granne,
kan det komma att å en ny designation sig. visa, att tomten borde
vara så och så många linier eller tum å den eller den sidan, eller
i den eller den vinkeln, annorlunda äu den näst förut uprättade
designation uptager; och i stället för att vara i rolig besittning
af sin väl förvärfvade egendom, är man invecklad i en ändlöshet
af rättegångar.
Hvad sjelfva mätningarne angå, så är dervid att anmärka:
l:o att de fordom uptogos till hela, halfva och fjerdedels alnar,
men icke till tum och linier, såsom nu, hvarföre också en noggrann
öfverensstämmelse svårligen står att finna; 2:o kan i de fullbygda
qvarteren en fullt noggran mätning omöjligen verkställas, så
länge husen af sten tätt intill hvarandra qvarstå; 3:o upkomma
missvisningar äfven genom husens sättning, hvilken olägenhet i nedra
delen af sjelfva staden är allmän och högst betydlig, och 4:o
äro de gamla designalionerne sins emellan ganska olika, så att
exempel finnes på fyra befintliga särskilda sius emellan olika designationer
öfver samma tomt och qvarter.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört om olämpligheten
af mätningar å tomterna vid köp af hus i Stockholm, får jag vördsamt
föreslå, det E. St:r hos K. M:t i underd. måtte hemställa:
l:o) att mätningar vid köp af hus, eller, efter enskild bebegäran,
i de med stenhus fullbygda qvarteren i Stockholm,
såsom endast ledande till rättegångar, hinder för
lagfart och annan förargelse, måtte helt och hållet förbjudas;
men att vid nybyggnader, mätningar för bestämmande
af blifvande grundmurar såsom förut må
ega rum, och
2:o) då planer eller designationer öfver qvarteren icke finnas,
och således de mätningar, som skett eller ske, äro
utan kontroll, helt och hållet beroende på den person,
som dem verkställer, tomt för tomt, så att öfverensstämmelse
med de öfrige ej är gifven och säker, att
Stadsingeniören måtte åläggas efter hand upprätta Plan
-
272
Den 19 November e. m.
Kartor eller Designationer öfver de särskilda qvarteren,
hvaruti husen, hvar för sig, uptagas till den tomtevidd,
de vid tillfället ega, utan rubbning af egandcrätten till
husen och tomterna dertill.
Om remiss af denna min motion till Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:t. får jag vördsamt anhålla.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utskit.
Anmäldes och lades på bordet, LagUtsk:ts Utlåtande N:o 3, i
ani. af väckt motion om förändring i K. Brefvet d. 5 Febr. 1808
och K. KammarKollegii derpå grundade Kungörelse af d. 29 i
samma månad, rörande företrädesrätt till besittning af Kronojord.
Föredrogs och bifölls lliddarh.Utsk:ts Utkde N:o$l, ang:de
tryckningen af R. o. Ad:s Fröt. vid innevide Riksdag.
Föredrogs och bordlädes samma Utsk:ts Utl:de N:o 2, ang:de
ändringar i R. o. Ad.-s OrdningsStadga.
Föredrogos och lades till handlingarne från MedStm ankomne
Prot.Utdrag, nemi. från PresteSt. för d. 20 och 29 Okt., samt d.
2, 5, 9, 12 och 16 Nov., från BorgareSt. för d. 25 Oct., samt
d. 2, 5, 9, 12 och 16 Nov., och från BondeSt. för d. 20, 26 och
28 Okt., samt d. 2, 5, 9, 12 och 16 Nov.
R. o. Ad. åtskiljdes något efter kl. 9.
In fidem,
O. Brakel.
l>en 23 November f. m.
273
Onsdagen den 23 Nov. 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2me prot.utdr. för den 19 dennes e. ra.
Justerades prot. för den 5 dennes.
Hr Sandels, Claes Samuel, hade inlemnat ett så lydande
Mern.:
Som jag i och för tjensteåligganden måste afresa från Stockholm,
får jag härmedelst afsäga mig den mig anförtrodda befattning
såsom Bänkman för ll:te Biinkims-Afdeln., under anhållan att bibehålla
min .Riksdagsmannarätt.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Då det yttrande,jag
i förra plenum afgaf ang. åtskilliga oregelbundenheter i afseende på
It. St:rs Banks vexelhandel, tillvann sig det afseende, att trenne
af Ståndets ledamöter påyrkade en allvarlig granskning af de åsyftade
förhållandena, och jag dessutom har mig bekant, att BankoUtsk:t
redan derförut varit af egen drift betänkt, att, för uplysningars
vinnande i detta hänseende, infordra summariska utdrag af
vexelräkningarna, så vidt dessa innehålla upgifter på summornas belopp
och vexelkassan, samt jag häraf drager den slutsats, att Utsfct
med den skyndsamhet, men äfven med den noggrannhet, som ämnets
vigt fordrar, utarbetar sitt betänkande häröfver och dermed inkommer
till resp. RiksStm ; så, och på det denna fråga må i möj
ligaste
måtto blifva rätt bedömd hos Ständerna, får jag föreslå:
att R. o. Ad. ville besluta, att till de öfriga RiksStm aflåta inbjudning
till gemensamma öfverläggningar ang:de såväl Rankens
vexelhandel för den förflutna tiden som ock i och för bestämmandet
af de åtgärder, hvilka, i anledning deraf, torde befinnas af yttersta
nödvändighet påkallade; hemställande jaglderjemte, att denna inbjudning
måtte så tidigt aflåtas, att, efter det BankoUtsk:ts betänkande
i ämnet inkommit, ej allenast de gemensamma öfverläggningarne
må hinna afslutas, utan ock de resp. RiksStm derefter må
hinna i ämnet öfverlägga och besluta, innan till deras afgörande
förekommer den numera särdeles maktpåliggande frågan om décharge
för R. St:rs Fullmäktige i Banken.
Flera ledamöter begärde detta förslag på bordet.
H. I. 18
274
Den 23 November f. m.
Hr Flach yttrade vidare: Jag nämnde nyss, att jag hade
mig bekant, att BankoUtsk:t, i och för ofvan omförmiilda ändamål,
gått i författning om uprättande af summariska utdrag ur Bankens
vexelräkningar, så vidt de af Banken inköpta vexlar till summorna
och kurspris angå, men för min del och särdeles med afseende på
den framställning, jag i förra plenum gjort, i anledning af Frih. von
Schwerins då till BankoUtsk:t remitterade motion om Bankens reorganisation,
anser jag detta summariska utdrag icke lända till fullständig
uplysning, så framt icke de af Utsk:t föranstaltade förteckningarna
komma att innehålla, jemte summorna och kursprisen, upgifter
derjemte å vexeldragarnes och acceptanternas namn, emedan deraf
kan inhemtas hvad jag i förra plenum antydde, nemi. att Bankens vexelköp
ofta ledt till ganska betydligt uttag af Bankens silfver, i. st. f.
att förstärka dess metalliska kassa. Dessutom, för att i möjligaste
måtto må fullständigas den utredning, som i detta ämne erfordras,
hemställer jag
att Utsk:t förskaffade sig, jemte förenämnde förteckningar,
gjorda så fullständigt som möjligt, äfven upgifter
på de särskilda stora silfverposter, hvilka successive blifvit
ur Banken uttagna, äfvensom namnen på de personer,
hvilka uttagit dem.
Vid vexelköpen lemnäs nemi., såsom liqvid af Banken, en assignation
till säljaren, hvarför denna visserligen kan få sedelmynt och
dermed förskaffa sig silfverplantsar ; men som denna procedur, särdeles
vid större silfveruttagningar, ansetts medföra onödig omgång
och tidsutdrägt, har man i stället begagnat den ginare utvägen att
vid anmälan om silfveruttag lemna assignationen såsom liqvid för
siifret. Om nu derföre BankoUtskit behagade, med ledning af verifikationerna
till vexelköpen, skaffa sig upgift på ordnings-numrorna
å de såsom liqvid för vexelköpen utgifna assignat jonerna, och derefter
i verifikationerna till redogörelserna för silfverförsäljningen söka
uplysning om liqviden derför, skall Utskit måhända i de aldra flesta
fall der återfinna, såsom betalning till Banken för uttaget silfver,
de assignationer, Banken sjelf utgifvit såsom betalning för
köpta vexlar. På detta sätt finnes en ganska enkel utväg att
kontrollera min i förra plenum gjorda framställning om oregelbundenheten
i vexelhandeln.
Jag anhåller att detta yttrande må remitteras till BaukoUtsk:t.
Afven detta sednare yttrande begärdes på bordet, hvarjemte
anmälde sig och anförde
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Om jag icke oriktigt
upfattat Hr Flachs yttrande, så föreslår han att R. St:r skola gemensamt
sammanträda för att pröfva BankoFullrms åtgöranden, i
fråga om vexelköp, äfvensom för att öfverlägga om de föreskrifter,
som för denna rörelse framdeles böra blifva gällande. Jag ber
flock att härvid få fästa upmärksamheten på att dessa frågor icke
Dell 23 November f. m.
275
kunna samtidigt behandlas; den förra förekommer nemi. i sammanhang
med granskningen af Bankofullims och llevisorernes berättelse
öfver Bankoverkets tillstånd och förvaltning, den sednare åter i
förening med regleringen af Bankens hela lånerörelse. '
Ii. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Flach uti sitt
första anförande väckt det förslag, att RiksStm skulle sammanträda
till gemensam öfverläggning ronde RiksBankens vexelhandel, samt
i sitt andra yttrande gjort en hemställan till BaukoUtsk:t. i afs:de
å utvägarne att erhålla fullständig kännedom om det sätt, hvarpå
Bankens vexelaffärer bedrifvits. Båda dessa anföranden hade blifvit
begärda på bordet och komme således att der hvila, samt kunde ej
blifva föremål för föredragning, eller upföras å bordslistan, förr än
de blifvit till proti skriftligen aflemnade.
Föredrogs K. M:s d. lf) dennes på bordet lagde Propos. ang:de
Statens jern vägsbyggnader.
Gr. von Seth, Bror, anförde skriftligen:
Som jag är den enda medlem af detta hus, som har min bostad
söder om Jönköping i den trakt, hvarigenom södra stambanan
kommer att gå, anhåller jag att få utveckla de skäl, på hvilka jag
funnit mig icke kunna gilla den riktning af ifrågav:de bana, som
kommitterade föreslagit.
Med ani. af K. M:s i nåder aflåtna propos. till R. St:r om
anslag till fortsättning af de redan påbörjade jernvägarne, anhåller
jag, att få anföra några af de vigtigaste skälen, som tala för södra
stambanans framdragande genom Lagaå-dalen i närheten af Ljungby,
Vernamo till Tenhult.
1:0. Denna sträckning af jernvägen från Finjasjön till Tenhult
är den kortaste och minst kostsamma att bygga; hvilket vitsordas
äfven af JeruvägsKommitéens utlåt:de. Tillgång på alla byggnadsmaterialier
finnas att tillgå alltjemt utåt linien.
2:o. Kommer jernvägen, om den får denna riktning, att genomgå
Tabergs Bergslag och närma sig Taberg med sitt outtömliga
förråd af jernmalm. Denna malms godhet är känd och beviset för
dess värde ligger uti en långvarig tillvaro af en jerntillverkning,
grundad endast på Tabergsmalmen, och det under de mest ogynsamma
kommunikationsvilkor. — En sanning är, att denna malm
icke är rikhaltig; men detta jern eger egenskaper, som sätta det
framför de flesta Svenska stämplar, som jemväl vitsordas, af de
många näringar, hvilka till följe af detta jernets godhet upstått
och bedrifves inom denna bergslag. Jernhandteringen inom Tabergs
bergslag representeras f. n. af 13 masugnar och 32 privilegierade
stångjernshärdar, jemte en stor mängd af plåt- och spikhamrar, samt
jerntrådsdragerier. Tillverkningen är väl, i förhållande till de privilegierade
verkstädernes antal, icke stort f. n.; men orsaken härtill
är att söka i brist på kommunikationsmedel, icke i saknad af
materialtillgångar för en vida större tillverkning; ty då allt till
276
Den 23 November f. m.
och från dessa bruk skall föras långa vägar efter dragare, räcka
dessas arbetskrafter icke till, både för en större jerntillverkning och
jordbruket, hvilket sednures betydliga framåtskridande gör, att allt
högre forlöner fordras, således, allt mera försvårar jernproduktionens
utveckling, om icke förbättrade kommunikations-anstalter kunna vinnas.
Tabergs bergslags stångjern uparbetas i orten, afsättes pa
Skåne, ned till Helsingborg, Landskrona och flere ställen med en
transportkostnad af 5 till 7 rdr rint Skepp., samt något trän Jönköping
till Götheborg. Häraf inses, hvarföre denna tillverkning ej
kunnat mera utveckla sig; men också är det lätt begripligt, att
då, oaktadt de stora transportkostnader, som nu trycka jerntillverkningen,
en sådan dock existerar till så stor utveckling, som närv;de
kommunikations-förhållanden tillåta, denna tillverkning skulle höjas, i
samma mån det nu stora hindret undanrödjes, enär hvarken brist
på rudimaterier eller vattenkraft törefinnes för en storartad utveckling
af jerntillverkningen inom nämnde bergslag.
3:o. K. jernvägsundersöknings-kommittéen har utåt Tabergs
bruksegare emottagit en, på säkra beräkningar stödd upgift öfver
den skogsmarksareal, som är att tillgå för jerntillverkningen inom
samma bergslag. Denna areal upgår till icke mindre än 355,157
geometriska tid, sedan för beteshagar, samt för behof af byggnadsvirke,
stängsel och vedbrand för ortens behof blifvit airäknade
217,888 tid. Trädvaruexporten utgör nu omkr. 5,500 tolfter plank
årligen, som forslas till Jönköping med en transportkostnad af 5
rdr rint tolften; men från södra delen af Mo Härad och Västbo
transporteras mångdubbladt större partier, som icke äro tagne i beräkning
för jernhandteringen, ned till Halmstad med vida högre
transportkostnad. Alven denna mängd af skogsprodukter skulle
till en stor del komma jernvägstrafiken till godo, emedan de skogstrakter,
hvarifrån det till Halmstad nu gående virket tages, hafva
inom sig sjöar, som stå i förbindelse roed Lagaådalen och utgöra
vattenvägar till denna jernbana.
4:o. Lagaå gör på den linea, jernbanan skulle komma att gå,
uti dess dalsänkning på blott 4 mils utsträckning icke mindre än
8 större begagnade vattenfall. Dessa jemte befolkningens sinne
och fallenhet för industriel verksamhet vid sidan af jordbruket hafva
framkallat många binäringar, som vid den ostligare sträckningen
icke finnas. Plåtsmides-tillverkniugen och jerntråds-dragningen förarbeta
årligen en 3,000 Skepp. jern. Dessa tillverkningar afsätta»
vida kring landet och jemväl utom detsamma till Finland och Danmark.
Sommar-och vinteråkdon afyttras i tusental från den orten
till de fleste rikets provinser söder om Stockholm; men oaktadt
dessa näringar drifvas i stor skala, så skulle de betydligt föröka
sig, om ett hastigare och mindre dyrbart kommunikationsmedel
funnes.
5:o. Folkmängden och jordbruket i Lagaådalen och dess omgifningar
stå i intet fall tillbaka för de samma vid den ostliga
linien, som blifvit föreslagen för södra stambanans riktning' genom
Småland. Af Wexiö Stifts matrikel, utgifven 1857, finner man,
att 16 pastorater, räknade från de utstakade sträckningarnes in
-
Den 23 November f. m.
277
träde i Småland, för den östra f. o. m. Stenbrohult t. o. m. Malmbeck,
och för den vestra från Hallaryd till Barnarp, hafva en be
folkning,
å den förra af ej fullt 47 personer A helt hemman, men
a den sednare 51 personer. Jordbrukets utveckling har under de
sednare åren varit mycket större uti de orter, der den vestra linien
är utstakad. Förhållandet är, att Kronobergs Län vid den ostliga
linien har en serdeles stenbunden mark och inskränkt areal till de
fleste hemman. Det är också härigenom obestridligt, att den ve
stra
linien har försteget i fråga om jordens upodling, och skall
derutinnan fortgå, förutsatt, att befolkningen vid densamma eger
lika håg och kraft att arbeta, som innebyggarne vid den ostliga,
ett förhållande, som icke lärer kunna förnekas.
Af hvad jag nu haft äran anföra, följer:
a) Att Tabergs bergslag genom en jernbana i Lagaådalen kan
med inom densamma varande resurser utveckla sig till en årlig
stångjernstill verk ning af .20,000 Skeppid, samt en tackjernsproduktion
af vida högre belopp. Hvad inkomst, en transport af dessa
tillverkningar skulle gifva en jernväg, är lätt att beräkna.
b) Att en mängd näringar bedrifvas i denna ort, hvilka blott
behöfva upmuntras af lättade kommunikationer för att upblomstra
och blifva af betydenhet för landet och jernvägen, samt att vattenkraft
finnes obegagnad för fabriksanläggningar af flere slag.
c) Att folkmängden och jordbruket i Lagaådalen och des»
omgifningar äro, den förra större och det sednare lika utveckladt,
som i den riktning, hvilken är föreslagen, och äro jernvägskommittéens
upgifter i desse delar icke öfverensstämmande med verkliga förhållandet,
som kan med tillgänglige handlingar styrkas.
d) Någon linea för södra stambanans dragande genom Småland
kan icke upletas, hvilken har att erbjuda en trafik, jemförlig
med den Lagaådalens trakt erbjuder. Denna linea följer också den
rakaste och mest befarna väg inom Småland från norr till söder,
hvarom de många foror, man beständigt finner röra sig på denna
väg, nogsamt vittna. Denna linea genomgår den vid Lagaå belägna
Wernamo köping, der vägar från alla väderstreck sammanstöta
och den enda plats inom Småland, som visar lif och rörelse nog
att kunna utbilda sig till stad, samt Ljungby köping, en föreningspunkt
för Sunnerbo vidsträckta härads affärslif, och der vägar från
öster och vester förenas med den stora stråkvägen från Jönköping
till Skåne. Alla dessa skäl påkalla ett noggrannt öfvervägande af
de grunder, som framkallat förslaget att afvika från det en gång
ifrån K. M. utgångna, att lägga Sveriges södra jevnvägs-stambana
genom Lagaådalen, och genom ett sådant öfvervägande skall tydligen
visa sig den vishet och omtanka, som föranledt detta förslag.
Utom det att, såsom i det föreg:de blifvit visadt, den nu
föreslagna riktningen af södra stambanan blir längre och mycket
kostsammare att anlägga, hvilket äfven jernvägskomitéens betänk,
erkänner, förefinnes på de orter, den skall genomgå, ingen bruksrörelse,
jemförlig med Tabergs bergslag, inga skogar, jemförlige
med de vid Lagaådalen, ty de förnämsta skogarne och bruken i
Kronobergs Län ligga för aflägse från den föreslagna linien, för
278
Den 23 November f. ni.
att kunna sig deraf begagna, och hafva sina afsiittningsplatser i
Kalmar och Oscarshamn. Kör att minska Statens utgifter, så hafva
på socknestämmor inom Östbo Härad alla jordegare beslutat, att
utan ersättning uplåta jord, hvad deraf behöfves för jernbanan samt
bangårdar.
Anhållande, att detta mitt anförande måtte få åtfölja den K.
Proposm till StatsUtskit.
Gr. Taube, Henning Adolf: Det är med verklig till
fredsställelse,
som jag genomläst K. M:s Nåd. Propos. i hvad den
rörer vestra stambanans sammanbindning mellan Cathrineholm och
Töreboda. Den för ändamålet nedsatta komitén har också sa väl
utredt frågan, att jag tror, det vi här icke böra uptaga en dyrbar
tid med att länge tala derom. Ett par ord må det dock vara
mig tillåtet att nämna. Jag har nemligen hört förslag vara å bane,
att vägen icke skulle byggas längre,_ än från Töreboda till Halsberg,
samt derifrån förbindas öfver Örebro med Stockholm. Jag
hemställer om det vore nyttigt att npoffra 30 milhr rdr för en
bana, som ändock ej blefve fullständig; ty förrän Cathrineholm och
Töreboda blifva sammanbundna, tjenar den icke till det hufvudsakliga
ändamålets upfyllande. Den åsyftade nyttan med vestra stambanans
vid sista riksdagen bestämda riktning har alltid varit den,
att sammanbinda Stockholm med Sveriges vestra kust, med Götheborg,
och detta är också ett hufvudsakligt skäl, hvarföre denna
bana nu bör fullbordas.
Men då jag så odeladt talat för bifall till den vestra stambanans
riktning, nödgas jag bekänna, att jag icke kan så helt och
hållet gilla K. M:s Propos., i hvad den rörer södra stambanan, och
detta ingalunda derföre, att jag önskar någon förändring i den föreslagna
riktningen af densamma, utan hvad jag anser, är färdigbyggandet
af Jönköping-Fahlköpingsbanan. Uti den K. Propos. är
medel till ett belopp 1,440,632 rdr begärda allenast för att fortsätta
vägen emellan Fahlköping och Jönköping, hvaremot komitén
föreslagit att till färdigbyggandet af denna bana måtte anslås
3,338,520 rdr. Går nu K. M:s Propos. igenom, så kan den ifrågav:de
banan, som redan flere år varit under byggnad, icke på länge
blifva färdig; dess sträckning är 6,45 mil och dertill skulle åtgå
minst 9 år. Jönköping är dessutom en så väsendtlig ändpunkt,
att det måste vara af stor vigt för den vestra stambanan att sammanbindas
med denna stad. Komitén yttrar pag. 49: »det har
likväl icke kunnat undgå komiténs upmärksambet, att staden Jönköping
— med sitt förträffliga läge vid sjön Wetterns södra ända,
såsom handels- och afsättningsplats för norra Småland och Wetterns
sydligare omgifningar, såsom säte för Hofrätt, Landshöfding m. m.,
med redan anlagda stora fabriker och en folkmängd, som på 25
år tillvuxit med 58 %, samt framför allt med en hamn, hvilken
är den enda mellan Jönköping och Wadstena på Wetterns östra
sida och är belägen vid en sjö, som genom Göta kanal står i förbindelse
med båda håfven och isbelägges långt senare än nämnde
kanal, så att varor från Wretterns stränder, om de vid Jönköping
Den 23 November f. m.
27!)
träffa jernvägen, kunna begagna densamma till Götheborg eller
Malmö, sedan kanallarten upbört — är en punkt, till och från
hvilken en serdeles stor trafik är att förvänta». Jag tror, att dessa
ord af Jernvägs -komitén äro tydliga nog, för att visa vigten af
vestra stambanans sammanbindning med Jönköping. K. M. har
föreslagit 6,000,000 rdr för den södra banan; men jag hemställer,
huruvida norra ändan af sjön Salen är en sä vigtig ändpunkt, att
det under denna statsreglerings-period är nödvändigt att södra banan
nu bygges dit. Jag tror att man med fördel kan stanna en eller
annan mil söder derom, och i stället fullborda en så vigtig bana,
som den emellan Jönköping och Fahlköping.
Jag finner vidare, att K, M. icke behagat fästa nåd. upmärksamhet
på de önskningar, som af åtskilliga bolag blifvit framställda.
Ibland dessa ber jag att serskildt få nämna den af ett aktiebolag
gjorda hemställan om 4 % räntegaranti å anläggningskostnaden
för en jernväg emellan Stockholm och Upsala. Staten skulle nemi.,
derest en sådan garanti beviljades, påtagligen icke riskera någonting
för längre tid, än den som åtginge för byggnadsarbetets fullbordande,
och den utgift, som derunder kunde komma i fråga, skulle
icke upgå till mer än 5 till 600,000 rdr tillsammanlagdt under 3
års tid. Om man föreställde sig att södra stambanans färdigbyggande
med en 3/t mil fördröjdes, och i st. en sådan garanti beviljades,
som jag nu nämnt, så blefve följden att Staten i st. finge 6
mil jernväg i norr, och att detta ej kunde vara likgiltigt för Stockholms-boerne,
derom är jag förvissad. Men jag vill icke längre
uppehålla mig vid detta ämne, utan beklagar blott att K. M. icke
ansett skäl att fästa nåd. afside på detta bolags anhållan.
Ett bolag i Borås har äfven gjort framställning om låneunderstöd
för anläggande af en jernväg emellan nämnde stad och vestra
stambanan. Jag tror att ett dylikt understöd bade medfört större
nytta än nu föreslagne utsträckningen af södra stambanan. Båda
dessa ansökningar hafva också af jernvägskomitén blifvit i allo tillstyrkta,
och jag tror att enhvar, som genomläst komiténs betänk.,
skall finna, att det är på goda skäl, som detta tillstyrkande blifvit
gifvet.
På grund af hvad jag nu haft äran yttra med afs:de å Jönköping-Fahlköpingsvägens
färdigbyggande, anhåller jag, att på sätt
komitén föreslagit, ett anslag, utöfver hvad som förut beviljats,
måtte för sagde ändamål anvisas af 3,358,520 rdr rmt, samt att
för södra stambanan från Finja-sjön, uti riktning åt sjön Salen uti
Kronobergs Län, måtte anvisas 4,082,118 rdr rmt.
Slutligen anhåller jag att detta yttrande måtte få åtfölja remissen
till StatsUtsk:t.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Jag anser mig skyldig
förklara, det jag till alla delar instämmer i hufvudgrunderna för
K. M-.s ifrågav:de nåd. propos., det vill säga i den tanke, som genomgår
densamma, eller att B. St:r nu endast böra anslå medel
till de redan påbörjade banorna. Jag vill icke, i likhet med den
föreg:de talaren, yttra mig, huruvida någon förändring i sträcknin
-
286
Den 23 November f. m.
gen för den södra banan borde ega rum, eller huruvida till vägen
emellan Falköping och Jönköping borde lemnäs ett större anslag;
jag anser blott, att hvad Ständerna nu kunna till jernvägarne bevilja,
bör lemnäs uteslutande till fullbordande af' de stambanor,
som redan äro under arbete. Dessa utgifter, hvilka jag hoppas
i framtiden skola bära frukt, medföra dock alltför stora upoffringar
för landet, att man ej bör tillse, det de så snart som möjligt
må kunna något återgälda dessa.
Det torde icke vara Hrnne obekant, att jag vid förra Riksdagen
motsatte mig en sträckning, som slutligen blef af R. St:r
faststäld, nemi. den söder om Mälaren mellan Stockholm och Götheborg.
Jag gjorde detta, emedan man i sakens då outredda
skick hade svårt att bestämma, hvilken väg, som skulle vara den
lämpligaste, det är den, som genom den nytta, den beredde, den
utveckling, den kunde befrämja, bäst motsvarade de stora kostnader,
Staten gick att uti arbetet nedlägga. Jag ansåg derföre, att
det hade varit bäst, om man stannat vid beslutet att sammanbinda
Mälaren och Vesterhafvet, öfverlemnande åt framtida noggrannare
undersökning uti så väl tekniskt som framförallt statistiskt att bestämma
banans fortsatta sträckning. Annu fortfarande tror jag, att
största vinsten för landet skulle upkommit genom banans sträckning
norr om Mälaren. Men sedan uti motsatt mening beslutet
nu en gång blifvit fattadt, sedan millioner söder om Mätaren äro
nedlaggda, bör tvekan aldrig kunna upstå om, att med samlad
kraft fortsätta det påbegyndta arbetet, och derigenom åt Staten
skyndsammast bereda någon ersättning för de stora upoffringar,
den redan gjort. Denna åsigt återfinnes äfven uti K. M:s Nåd.
Propos., och det är derföre jag instämmer uti densamma.
Frih. Raab, Adam Christian: Till en början ber jag att
få förklara, det jag til) alla delar instämmer med Gr. af Ugglas i
den mening, att det är en lycka, att Regeringens förslag uteslutande
åsyftar fullbordandet af den stora jernvägssträckning, som går härifrån
till Skåne, med en sammanbindningsbana till Götheborg, och
att landets krafter, så väl i kontanta, som i arbetande armar, således
icke splittras på flera vägar; och jag motsätter mig alltså
Gr. Taubes åsigt, att R. St:r jemväl borde lemna räntegaranti åt
andra föreslagna jernvägar.
Vidare anhåller jag att få yttra några ord med ani. af det
anförande, som Gr. von Seth nyss upläste. Vid förra Riksdagen
tillhörde jag deras antal, som yrkade, att undersökningar borde
anställas för utrönande af hvilken del af Småland, jernvägen borde
genomlöpa; och, utan att för min del våga bestämma något i detta
afseende, förekom det mig dock som om det ändamålsenligaste
skulle vara att leda vägen genom en fruktbarare trakt, än den
då föreslagna. Dessa undersökningar hafva nu egt rum, och det
visar sig af JernvägsKomitéens betänkande, att en annan sträckning
blifvit föreslagen. Det lider intet tvifvel, att ju icke Komitéen
noggrannt pröfvat skälen för och emot, innan den frångick ett gammalt
förslag, för att antaga ett annat, — och likaså Regeringen.
Den 23 November I. m
281
Jag tror således, att de protester, som en eller annan ledamot kan
komma att afgifva, föga betyda; men då en talare här nyss yrkat,
att det förslag, som förra Riksdagen framställdes, att jernvägen
skulle gå igenom Lagaådalen, måtte åter uptagas, och lian grundat
detta yrkande på den npgiften, att Lagaådalen vore folkrikare än
den trakt, hvarigenom vägen nu blifvit föreslagen att gå, ber jag
att få erinra, hvad komité-betänkandet uplyser, att den betvdiigt
större folkmängden, nemi. icke mindre än 50 %, finues just i
närheten af den nu föreslagna vägen. Det är sannt, att denna väg
blir längre, och kommer att kosta 1,600,000 rdr rmt mera änden
förra; men de fördelar, som derigenom komme att upstå, skulle
fullt komma att motsvara denna högre kostnad, oell den hufvud*
sakligaste af dessa fördelar blefve utan tvifvel, att derigenom en
sammanbindning med östra banan, när den en gång kommer till
stånd, lättare kunde ske.
K. M har, åtminstone med lätt hand, i sin Propos. vidrört
vigten af förbindelser icke blott i norr och söder, utan oek i öster
och vester. Det är bekant, att man redan anställt undersökningar
för en jernvägsanläggning emellan Oscarshamn och Hvetlanda; att
man hållit sammanträden för åstadkommande af jernväg emellan
Kalmar och Wexiö, likaså emellan Westervik och någon punkt af
södra banan. I allmänhet äro de riktningar, som gå från Östersjön
inåt landet, fullt ut lika angelägna, som de, hvilka gå från
norr till söder. För att kunna i framtiden befrämja dylika anläggningar,
tror jag, att det är af vigt, att södra stambanan drages
mera östligt, än som förra gången var ifrågasatt. Det är också
klart, att genom banans riktning mera i öster tillfälle lemnäs för en
betydligare person-trafik, hvilken är den mest lönande, och således
ligger äfven häruti ett skäl för förslaget. De, som resa från Blekinge
och Kalmar län till Stockholm eller till Skåne, skola ovilkorligen
begagna sig af detta transportmedel, om vägen lägges såsom
nu är föreslaget, hvilket deremot icke blefve händelsen, i fall
vägen komme att ledas genom Lagaådalen.
Att ytterligare ingå i besvarande af Gr. von Seths anmärkningar,
blefve ganska lätt, när man har Komitéens betänkande i
sin hand; men det vore ändamålslöst, ty Utsk:t lärer icke underlåta
att taga kännedom om dess innehåll. Jag vill blott påpeka,
att trafiken blir mycket större, om jernvägen drages östligt, och
dessutom ber jag att få erinra om rättvisan deraf för hela den stora
delen af Sverige, som ligger söder om Jönköping, att jernvägen
drages midt i landet, och icke, såsom förra gången föreslogs, mera
vestligt, hvarigenom den skulle blifva utan nytta för den största
och folkrikaste delen af Småland.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte få åtfölja remissen till
Utsk:t.
Gr. Hamilton, Henning: De få anm:r emot K. M:s Nåd.
Propos. ang:de Statens jernvägsbyggnader, som här blifvit framställda,
åsyfta, så vidt jag rätt upfättat dem, i främsta rummet
jernvägens sträckning genom Småland, vidare föreningen af banan
282
Den 23 November f. m.
emellan Jönköping och Götheborg, samt slutligen frågan, huruvida
Begeringen handlat riktigt, då hon icke nu föreslagit bidrag af
allmänna medel för enskilda jernvägsanläggningar.
Beträffande jernvägens sträckning genom Småland, var det
ganska naturligt, att man vid sista Riksdagen, då de dittills skedda
undersökningarne icke gifvit vid handen möjligheten att komma
ned till staden Jönköping från den vestra stambanan, utan att
draga den öfver den vester om nämnde stad befintlige landt höjd,
att, säger jag, man då måste välja Lagaådalen för banans sträckning
söder ut. Det kunde då icke vara obekant, att denna sträckning
förde vägen genom en vida mera ofruktbar och vida mindre
befolkad ort, än som önskvärdt var; men svårigheterna, att från
landthöjden komma ned till Jönköping, visade sig då så stora,
att, derest man eljelst ville bereda Småland förmånen af en stambana,
i förbindelse med den vestra, något val icke kunde ega
rum om den riktning, vägen borde ega. Genom de nya undersökningar,
som sedermera verkställts, har det emellertid visat sig,
att man, äfven med de lutuingsförhållanden, som för stambanan
äro bestämda, kan nedgå från Falköping till Jönköping, och man
har således fått en möjlighet, att kunna fritt bestämma sig för den
riktning, vägen bör taga genom Småland. JernvägsKomitéens betänkande
uplyser fullständigt de anledningar, Komiféen egt, att
föreslå den mera östliga riktningen, och detta har äfven blifvit K.
M:s beslut. Frih. Baab har i detta hänseende jemväl anfört skäl,
hvartill ganska ringa är att tillägga. Genom en blick på kartan,
hvilken 11. o. Ad. redan haft tillfälle att se, visar det sig nemi.,
att den östra delen är betydligt mera odlad och mera befolkad än
den andra, och, — hvad som icke kan synas på kartan, men som
likväl är allmänt kändt, — denna del är äfven mäktig af en vida
större utveckling, än den vestra. Men, vore också förhållanderna
i dessa afseenden lika, skulle ändock den östra delen hafva den
fördelen, att den går midt igenom landet, och således underlättar
kommunikationen med de delar deraf, som ligga längre från hamnarne.
Ja' jag går så långt, att det skulle finnas ett ganska giltigt skäl,
att draga den ännu mera östligt, dels derföre, att förbindelsen
mellan Rikets östra och mellersta provinser derigenom blefve den
möjligast kortaste, och dels derföre, att de delar af landet, som
hafva sin export från Östersjöns hamnar, äro i större behof af en
lättad kommunikation, än de, som utan svårighet kunna komma
till Vesterhafvet, och således hafva förbindelsen med fremmande
länder större delen af året öppen.
En talare har anmärkt, att det varit skäl, att vid summornas
fördelning lägga ett betydligare anslag på banan emellan Falköping
och Jönköping, samt i stället minska anslaget för den södra banan.
Han har jemväl velat anlita detta anslag för åtskilliga andra anläggningar,
som i K. M:s Propos. icke blifvit upgifne. Jag medgifver,
att det kan förefalla något besynnerligt, att den påbörjade
banan mellan Falköping—Jönköping icke blifvit föreslagen att afslutas.
De medel, som nu för denna bana af K. M. äskats, äro
dock tillräckliga icke blott för att fullborda den del af banan, som
Deli 23 November f. m.
283
redan är påbörjad, nemi. från Falköping till sjön Stråken, hvartill
skulle åtgå något öfver 800,000 rdr, utan äfven till påbörjande af
arbetena mellan nyssnämnde sjö och Jönköping. Onekligen är
denna stad en vigtig handelsplats, och dess förbindande med Götheborg
är således angeläget; men den har redan denna förbindelse
genom Wettern och Götha kanal under större delen af året, och
de varor, som från Jönköping föras till Götheborg, måste i allmänhet,
om vi undantaga tändstickor, transporteras sjövägen, emedan
det skulle blifva alldeles för dyrt, att på jernväg föra så väl jernsom
trävaror till Götheborg; -— de måste följa sjövägen. För inkomsten
på stambanan blefve således förbindelsen emellan Jönköping
och Falköping icke af någon väsendtlig vigt. Men, ehuru
hvarje inkomst är angelägen, får dock denna bana sin största betydelse
såsom en förbindelsebana emellan de södra och mellersta
provinserna, och denna betydelse framträder fördenskull först då,
när man kan verkställa sammanbindningen, eller då södra stambanan
hunnit längre upp i Småland.
Beträffande den södra banan, så är det visserligen sannt, att
sjön Salen icke i och för sig är någon väsendtlig punkt; men den
spelar en stor roll i afseende å provinsens ekonomi, dels genom
sin förbindelse med ett system af flera, djupt in i landet gående
sjöar, dels emedan man ej förr än vid den är inne i Smålands
bördigaste delar, som åtskiljas från Skånes af en ternligen ofruktbar
trakt, och det skulle således icke vara någon fördel att stanna
midt i denna mindre bördiga och bebodda ort. Det vigtiga är,
att göra de delar af stambanan, som nu äro under arbete, fruktbärande,
och det sker för Småland derigenom, att man underlättar
kommunikationen med detta landskaps bördigaste trakter, hvilka
onkså äro i stort behof af förbindelse med hafvet.
En talare har uttryckt sin ledsnad öfver, att Begeringen icke
funnit sig föranlåten att föreslå B. St:r att bevilja medel till de
enskilda jernvägsföretag, som äro i fråga, — och ledsamt må det
väl vara; men då man icke ansett lämpligt, att under instundande
statsregleringsperiod använda större kapital, än det K. M. äskat,
så har frågan blott varit den, huruvida man icke företrädesvis
borde använda dessa medel till fullbordande af Statens jernvägs
byggnader.
K. M. har påpekat vigten och betydelsen af dessa en
skilda
banor, samt önskat, att de i framtiden måtte blifva utförda;
men detta är icke hufvudsaken, utan den är, om medlen böra
splittras, eller om icke, då summan är gifven, den bör användas
för de stora företag, som Staten redan påbörjat, och i detta fall
tyckas meningarne i öfrigt icke här vara delade.
Då, så vidt jag vet, några andra anm:r icke blifvit framställda
mot K. M:s Propos., vill jag i öfrigt icke längre uptaga B.
o. Ad:s tid med en utveckling af de grunder, på hvilka densamma
blifvit byggd.
Frih. Staél von Holstein, Fabian Wilhelm: Som jag
nyss är hitkommen, har jag icke hört de föreg:de talarne, och der
-
*84
Den 23 November f. m.
före kan möjligen hvad jag nu har att säga, blifva ett återuprepande
af hvad som förut blifvit sagdt.
Den första anm., jag har att göra, är, att jag icke kan finna
något skäl, hvarföre man frånträdt det förra förslaget, att leda södra
stambanan direkte öfver Ljungby. Det kostar icke mindre, än
1,600,000 rdr mera att föra jernvägen öfver Näsjö i st. f. till
Thenhult, och dessutom kommer det naturligtvis att åtgå mycket
längre tid, innan man kommer till Jönköping, och det är väl icke
särdeles nyttigt, att man sednare hinner det mål, som äj- det angelägnaste.
Vinsten af det nya förslaget säges skola blifva, att
jernvägen kommer att gå igenom en bördig trakt; jag vågar dock
tro, att man icke hemtar mycken vinst af den omväg och den
större kostnad, som denna sträckning medför. Det är visserligen
sannt, att trakten vid sjön Salen är den bördigaste delen af Kronobergs
län; men när man hunnit öfver de mindre fruktbara trakterna
och kommer in i Ostbo härad, träffar man der de flesta
jernbruken och sjöarne med sin sjömalm, samt dessutom Tabergs
bergslag.
Jag vill icke längre uptaga tiden; men jag anser det för min
del icke vara rätt, att man frångått det förslag för södra stambanans
riktning, som förut blifvit upgjordt.
Gr. Taube: En talare har ansett det icke vara af någon
särdeles stor vigt, att jernvägen saramanbindes emellan Jönköping
och Falköping, och det hufvudsakliga skälet för detta antagande
har varit, att Jönköping har så stor sjökommunikation. Detta är
visserligen sannt; men det är också en sanning, såsom JernvägsKomitéen
yttrat, att Wettern är mycket längre segelbar, än Götha
kanal, hvadan förbindelsen med hafvet, sedan den, för de intill
Wettern belägne trakter, kanalvägen uphört, ännu en längre tid
på jernväg från Jönköping kan existera. Jag anser, att denna förbindelse
är vida vigtigare, än södra stambanans dragande några
mil in i landet. Man har också anmärkt, att skälet för banans
dragande till sjön Salen är, att der skulle den bördigaste trakten
af Småland vara, hvadan trafiken på södra banan der skulle blifva
större. Men föras nu varor från norra Småland ned till Jönköping,
så kommer trafiken att öfvergå på vestra banan, sedan kanalen frusit,
och denna jernväg blir således hvad man kallar en matare för
vestra stambanan. Samma fördelar för norra Småland komma således
att upstå genom denna väg, som om banan drages till sjön
Salen. Det är visserligen sannt, om man genomgår tabellen, att
trakten vid Salen är mycket bördig; men jag hemställer, om icke,
derest man kastar en blick på kartan, en betydlig fördel skulle
upstå för Småland, om jernvägen bygges från Finjasjön till södra
sidan af sjön Möckeln.
Om K. M. i sin nåd Propos. hade föreslagit, att södra stambanan
genast skulle göras helt och hållet färdig, så hade jag understödt
detta förslag, men då så icke är förhållandet, kan jag
icke finna annat, än att banan emellan Falköping och Jönköping
bör i främsta rummet fullbordas.
Den 23 November f. m.
285
Här liar äfven blifvit anmärkt, att det ieke är skäl att splittra
de möjligen disponibla medlen för jern vägsbyggnaderne; jag instämmer
i detta yttrande, så vida man icke genom mindre summor
kan understödja större företag på flere håll, och då, för att fullborda
den nu ifrågavule jernvägen, ytterligare anslag blifva nödvändiga
vid en kommande Kiksdag, tror jag det vara af ringa
vigt, om fem eller sex hundra tusen rdr mer eller mindre nu
blifva använda på detta företag. Jag hemställer derför, om det
ej i stats-ekonomiskt hänseende varit bättre, att använda denna
ringa summa på ett företag, hvarigenom man kunde tå en bana,
som blir minst sex gånger längre, än hvad för nämnde summa kan
åstadkommas på den nu föreslagna södra banan. Man kan möjligen
säga, att jag talar för lokal-intressen, men jag har äfven sett
saken ur en högre synpunkt, då jag anser den af mig förordade
banan vara af vigt för hela riket. Hvad återigen inkomsterna beträffar,
tror jag att de skulle på Stockholm—Upsala-banan mer än
sex gånger komma att öfverstiga dem, som äro att förvänta på samma
längd på södra banan. Men, som jag förut sagt, jag vill nu ej
vidare uppehålla tiden med tal om Stockholm—Upsala-banan; deremot
kan jag omöjligen finna att Falköping—Jönköpings-banan bör
stå tillbaka för den södra jernvägen, utan vidblifver mitt om denna
banas färdigbyggande gjorda förslag,
Hr Virgin, Christian Adolf: Jag skall yttra mig belt
kort, och ber blott att få uttrycka min glädje öfver K. M:ts förslag,
som enligt min öfvertygelse är fullt praktiskt och för landet
nyttigt. Men jag vill hemställa huruvida det icke ur stats-ekonomiska
skäl vore gagneligt, att öka den äskade summan från 25
till 35 millioner, för att med ens kunna göra den södra stambanan
färdig; ty utom det att roan alltid arbetar med mindre kostnad,
när man arbetar fort, tror jag att det äfven vore ändamålsenligast,
att fullborda arbetet på en gång, emedan man derigenom tidigare
kunde fä afkastniugen från vestra stambanan så betydligen förökad.
Jag är icke bland dem, som se något förskräckligt ondt i den stora
stats-skulden, om endast, penningarne användas väl; och jag tror
icke att det innebär någon våda för Sverige, att hafva 30 till 40
millioner skuld, då det lilla Danmark har 236 millioner.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte fä åtfölja remissen till
Utskrt.
Efter härmed afslutad öfverläggning, blef den K. Propos:ti, jemte
de nu afgifna yttrandena, remitterad till Stats Utsk:t.
Föredrogs K. Mt:s den 19 dennes bordlagda Propos. om anskaffande
af medel för fortsättning af Statens jeru vägsbyggnader,
jemte andra dermed sammanhang egande ämnen.
Hr Lefrén, Johan Pehr, anförde skriftligen:
Jag uppträder icke med ringaste tillbakablick på den stora strid,
286
Den 28 November f ra.
som utkämpades under sistförflutna Riksmöte om jernvägens förande
söder eller norr om Mälaren. Jag blef då, jemte många andra,
kullvoterad och har alltsedan bemödat mig att glömma detta nederlag.
Saken är gjord och frågan hvarken kan, bör eller får uprifvas.
Det tillhör hvarje god medborgare att lugnt foga sig efter den
voterande öfvermagtens beslut, utan att låta nederlagets obehagligheter
rubba sinnets jemnvigt för framtiden. Må denna ärliga förklaring
bereda mig mina motståndares välvilja, då jag går att yttra
mina åsigter rörande samma vigtiga ämne .för det älskade fäderneslandet,
som min ålder säger mig att jag snart skall lemna, men
som jag, äfven på grafvens brädd, skall försöka, att efter förmåga,
ehuru med bruten kraft, efter bästa förstånd, om ock med aftynande
röst, gagna.
I nina kraftfullaste dagar har jag, jemte många andra, redan
jordade, Riksdagsmän, såsom ledamot af Stats-Utsk:t vid 1828—1830
årens Riksdag, och som ledamot af Banko-Utsk:t vid 1834 års Riksdag,
under den oförgätlige Gr. Fr. Bogislaus v. Schwerins ledning,
verksamt deltagit i de vigtiga öfverläggningar, som beredde framgång
åt realisations-beslutet vid den förstnämnda riksdagen och verkställighet
vid den sednare, ehuru döden skördade vår älskade förgångsman
några månader dessförinnan.
Den ovanliga mannen lyckades emedlertid, att. hos alla sina
medarbetare väcka en lågande kärlek till detta vigtiga, då för tiden
svårgenomförda värf. och genom sina öfverlägsna kunskaper i ärendet,
en så klar insigt af ärendets art och beskaffenhet, att vi för
lifstiden blefvo djupt öfvertygade, att den s. k. finans-läran, som
många anse för en djupsinnig konst och dermed bedrifva afguderi,
enfaldigom till häpnad och förvillelse, är i grunden och tillämpningen
en för hvar man fattlig sak, som hvilar på en enda enkel, allmänt
känd grund, som heter ärlighet, och beror vid tillämpningen
på en enda orubblig regels användande, som heter ordning och ordhållighet.
Se der finans läran i sin enkla hvardagsdrägt. Sagan
berättar om mannen, som förgäfves sökte lyckan kring hela verldeu,
som slutligen ledsnade och beslöt att återvända hem och fann henne
vid dörren af sin broders hydda, der förfädren bodt. Så är ock
förhållandet med finans-läran, man finnar henne ej förr än man
ålervändt till hemmet.
Således, Mine Hrr, låtom oss, med iakttagande af orubblig ärlighet,
utan alla sidoblickar skarpt se vår finansiella ställning i ansigtet,
och vi skola snart inse, att den alldeles icke är farlig, om
vi ega mod och beslutsamhet att välja ärlighetens och rättrådighetens
enkla väg, men ytterst vådlig, om vi taga ett enda fjät på
sidan om densamma.
Men nu är frågan, hvad är i detta ärende ärligt och rättrådigt
handladt? Svaret är lika lätt att gifva, som lätt att begripa
och innefattas i följande enkla beslut:
I:o) Riksens Ständer besluta, att icke ett enda öre af den
under åren 1857, 1858 och 1859 till Ständernas dis
position
reserverade Banko-vinsten får användas till Sta
-
Den 23 November f. m.
287
tens utgifter, vare sig till de förestående jernvägs-arbetena
eller till fyllande af andra Statsbehof.
2:o) R. St:r besluta, att förenämnde Bankovinst-medel skola
uteslutande användas till Bankens ordnande på ett sätt,
som betryggar dess bestånd för all framtid och derigenom,
endast derigenom, lemnar ett hägnande skydd
för egande-rätten i landet. Jag har i serskild motion,
som redan blifvit remitterad till BankoUtsk:t, behandlat
denna vigtiga fråga.
Jag hemtar ett osvikligt stöd för denna rniti orubbeliga åsigt
af saken utur nu föredragne K. M:s nåd. Propos. till R. St:r om
anskaffande af medel för foris, af Statens jernvägsbyggnader, jemte
andra dermed sammanhang egande ämnen; Gifven Stockholms Slott
d. 17 Nov. 1859.
I denna nåd, Propos. förekommer följande högst anmärkningsoch
behjertansvärda ställe, lika utmärkt för tankens djuphet och
sanning, som för det Konungsliga hjertats ömhet för landets vig
tigaste
angelägenhet, så lydande: »Innan K. M. nu öfvergår till
»frågan om Sveriges egen delaktighet i den ifrågavide uplåningen,
»vare sig som deltagare i det ammortissementslån, hvilket borde
»på främmande ort uptagas, eller mera direkt af ett såkalladt in»hemskt
fondsystem, ville K. M. i korthet antyda skälen för sin
»öfvertygelse, att dessa åtgärder erbjuda en lika enkel, som i alla
»hänseenden fördelaktig utväg att förstärka en inrättning, hvars
»fullkomliga och oförminskade säkerhet utgör en lifsfråga för hela
»landet, nemi. II. St:rs Bank.
»Då man besinnar, att den verkliga kapital förmögenhet, som
»Banken eger, sedan alla dess skulder och förbindelser blifvit af»dragne,
vid slutet af sisth år upgick till ett belopp, i rundt tal,
»af 23,217,000 rdr eller mera än 8,000,000 utöfver den summa
»af 15,000,000, hvartill grundfoden blifvit bestämd, och då dertill
»kommer, att genom vinstmedel, kapitalet ytterligare tillväxer med
»omkr. 2,000,000 om året; så synes det vara klart, att, med hän»sigt
till Bankens förmåga att, i händelse af en utredning, fullgöra
»alla sina förbindelser, icke det ringaste tvifvel om den full kom 1 i»gaste
säkerhet kan upstå. Men Riksbanken har, förutan sin all»männa,
ovilkorliga skyldighet att, liksom hvarje annan anstalt
»eller person, vid en möjlig sl u t liqvid göra hvar man rätt, äfven
»såsom sedelutgifvande, hvars sedlar åtnjuta det vigtiga, i grund»lagen
fastställda, privilegium, att gälla såsom lagligt mynt i Riket,
»och sålunda äro underkastade tvångskurs, en häremot svarande
»förpligtelse att alltid vid anfordran inlösa dessa sedlar med silfver;
»och deraf följer också, att en särskild, synnerlig upmärksamhet
»måste egnas åt de medel, som Banken eger, att under alla om»ständigheter
kunna fullgöra detta åliggande, hvaraf icke blott en»skild
rätt och välfärd, utan ock hela samhällets ekonomiska ställ»ning
är i högsta grad beroende. Någon ökad säkerhet i detta
»hänseende, eller att Bankens vexlingsförmåga aldrig skall brista,
»ej ens för ett ögonblick, vinnes emedlertid icke endast derigenom
»att grundkapitalet förstärkes. Ty såvida denna förstärkning, såsom
288
Den 23 November f. m
»förr nästan alltid varit händelsen, åter användes i Bankens låne»rörelse
oell sålunda kommer att bestå i fordringar hos enskilde,
»kan en större eller mindre tillökning i dess fordringars belopp
»icke för Banken blifva ett medel att, vid förefallande behof, an»skaffa
silfver till förstärkande af sin vexlingskassa. Härtill fordras,
»att åtminstone någon del af kapital-öfverskottet hålles i en sådan
»form, att densamma med lätthet kan förvandlas till silfver d. v. s.
»består i sådana valutor, som, när behofvet så fordrar, kunna rea»liseras
på den utländska marknaden. Visserligen skulle i sådant
»afs:de någon af Europas mest kända och betryggande värdepapper,
»såsom t. ex. Engelska konsols, kunna anses bäst upfylla ändamålet;
»och önskligt hade måhända varit, om vid den tid, då en öfverflö»dig
vexel- och silfver tillgång hade gjort en sådan åtgärd verk»ställbar,
ett lämpligt belopp dylika papper blifvit af Banken in»löste.
»
Det är för hvarje trogen undersåte i högsta grad tillfredsställande,
att ändtligen och, jag vågar säga. för första gången från thronens
höjd erhålla eu så djupt tänkt, samt -enkelt och klart framställd
uppfattning af fäderneslandets närv:de financiella ställning, utan
äfven af finans-läran i allmänhet. Dessa konungsliga yttranden och
grundsatser skola, jag är viss derpå, fortlefva ännu sedan många
slagteri skördats af tiden, samt mäktigt verka, att i framtiden skära
vingarne på alla finans vinglare, och, jag är äfven viss deruppå, utgöra
den grundval, på hvilken kommande slagteri skola tvingas att
bygga, ty dessa grundsatser ega den höga egenskapen, att vara
sanna, rällrådiga och enkla, så att de af hvar man kunna fattas.
Jag, gamle mart, räknar detta konungsliga rådskap som begynnelsen
till ett nytt tidehvarf i fäderneslandets hushållning, tackande innerligen
Gud derför, och går gladare än förr åren och deras mål till
mötes.
Men de herrliga grundsatser, Konungen sålunda uttalat, måste
vördas, och de vördas endast derigenom att de efterlefvas. Biksens
Ständer böra känna sig upfordrade härtill och aldrig släppa dem
ur sigte under öfverläggningarne om den tillämpning af samma
grundsatser, som förekomma i de tvänne stycken, som följa näst
efter de 2;ne, jag här utur den K. Proposin anfört, hvarvid jag endast
tillåter mig det bestämda yttrandet: att inhemska stats-obligationer
äro alldeles oanvändbara till bildande af en reserv-fond
för Banken till realisationens uprätthållande, samt att endast utländska
stats-obligationer kunna upfylla detta högvigtiga ändamål.
Jag anser icke destomindre ett väl ordnadt inhemskt fondsystem
i andra afs:den högst önskansvärdt, och hyllade denna åsigt
redan på den tid, då man i Sverige var fanatiskt genomskrämd för
blotta namnet Statslån. I närv:de tid, då man är på vägen att
bli fanatiskt begifven på Statslån utrikes, vore ett inhemskt fondsystem
nyttigt. Men som vi icke ega inhemska kapitaler, emedan
vi förslösat dem under den goda tiden i hvarjehanda utländskt kram
och lyxartiklar, icke förglömmandes kolhufvuden från Afrika, så är
ingen annan utväg nu, än att göra utrikes lån till utförande af
våra
I)*D 23 November f. m.
289
våra väsendtligaste påbegynta jernvägsarbeten, samt begynna inrättningen
af ett inrikes fondsystem till framtida gagn. Men som reserv-fond
för Banken till realisationens upriitthållande äro inrikes
fondpapper fullkomligen obrukbara och odugliga, hvarföre jag på
det lifligaste afstyrker Bankovinstens antastande för jernvägsanläggningarne,
och tillstyrker dess användande till inköp af utländska
räntebärande goda StatsObligationer, då K. M. så klarligen och
högst uplyst säger, som orden lyda: »visserligen skulle i sådant
»afs:de några af Europas mest kända och betryggande Statspapper,
»såsom t. ex. Engelska Konsols, kunna anses bäst upfylla ända»målet;
och önskligt hade varit, om vid den tid, då en öfverflödig
»vexel- och silfvertillgång hade gjort en sådan åtgärd lätt verkställ»bar,
ett lämpligt belopp dylika papper blifvit af Banken inlöste.»
— Att den mest gynsamma tiden då försummades, får ej antagas
som skäl till dess försummande för alltid. Man bör fasthålla planen,
ty den är god och mot fäderneslandet rättrådig; den är alltid
utförbar i mån af blifvande vexeltillgångar, och sådana blifva otvifvelaktigt
att tillgå af de uptagande lånen för jernvägarnes fortsättande,
hvilka lån tor öfrigt böra nptagas till det belopp, som de
en gång beslutade jernvägsanläggningarne kräfva, utan att på något,
hvarken direkt eller indirekt sätt, ingripa i Bankens medel och inblanda
Banken i Statsverkets angelägenheter. Banken har redan
nog ofta under framfarna tider blifvit misshandlad af Statsverket,
hvarigenom den mer än många gånger blifvit försatt i bankrutttillstånd,
och eganderätten på ett, lindrigast sagdt, orättrådigt och
våldsamt sätt kränkt, sednaste gång med icke mindre förlust för
hvar Svensk man än 5/g af den egendom, han trodde sig ega under
skydd af Svensk lag och som, märken detta väl Mine Hrr, jag
upmanar eder att härpå fästa allvarlig upmärksamhet., kunnat uteblifva,
om Sveriges R. St:r, i deras egenskap af Svea Rikes BankBolag,
sorn besitter det oerhörda privilegium, att utgifva sedlar,
de der af hvar Svensk man skola som mynt i Riket aktas, om
säger jag, detta BankBolag hade fått förvalta sin egendom, och
använda sine egande samlade kapitaler till upfyllande af sina förbindelser
mot Svenska folket, utan våldsamt eller försåtligt af R.
St:r, i deras egenskap af sjelfrådande förvaltare af Rikets Statsverk,
och förvaltare af den af Konungamakten ursprungligen privilegierade
Banken, denna skillnad, säger jag, måste hvar riksdagsman samvetsgrann!
iakttaga, om han vill begå sig som en rättskaffens Svensk
representant och undvika att falla i skrymteri. Han bör allvarligen
lära sig inse denna R. St:rs vådliga dubbla egenskap och deraf
kanske fatta den föresatts, att i tider, som stunda, vara behjelplig
att, i laglig ordning, från R. Stms skuldror välta dess sorgliga
Bankbestyr och öfverlåta detsamma till en förvaltning, som icke
eger så förnäma all- och en-rådande Hrr, som Högloft. R. St:r äro,
utan som, lik andra medborgerliga korporationer, stå under allmänna
Rättens, allmänna Lagens och Konungamaktens hägn och straff. —
Men lemnom dessa ljusare hägringar från en kommande tid 1 Låtom
oss verka ärligt i de former, som f. n. äro gällande, och dervid icke
H. I. 19
0 e il 23 November f. m.
förglömma hvad vår Konung i förev:de Dess Nåd. Propos. sager,
att K. St:rs Banks förstärkande och oförminskade säkerhet »utgör
en lifsfråga för hela landet».
Jag bekänner öppet och rätt fram, att jag icke är utan fruktan
för den ungdomliga djerfhet, som synes lifva It. St:r vid besluten
om den vidtutseende landets skuldsättning, och är benägen att tillskrifva
denna fruktan min långt framskridna ålder, i förening med
minnen från den förflutna tiden. Men då jag, sorn gammal krigsman,
läst, att man icke bör gå i striden, utan att ega en på förhand
väl ordnad och på rätter ort ställd reserv, så har jag trott
klokt vara, att, äfven i skuldsättnings-striden, yrka på ordnandet
af en sådan reserv, och har icke kunnat finna någon lämpligare,
verksammare och lättare bildad än en reservfond af utländska räntebärande
Statspapper, som, i hvarje ögonblick den af behofvet påkallas,
står färdig att i silfverrustning upträda segrande i striden,
och, om den icke för ögonblicket påkallas till strids, under tiden
rekryteras med nya årliga Bankovinster, här vexeltillgångarne sådant
medgifva, och derjemte vexer genom sina egna årliga räntor.
Jag är förvissad om, att detta, som jag vågar tro, kloka förfarande,
skall innan dep tid, som jernvägs-anläggningarne och jernvägslånen
så fortgå, hinna bilda sig till en så aktningsbjudande reserv,
att den, sedan den pågående striden är öfverstånden och krafterna
befinnas hardt medtagne, skall kunna framstå som en aktningsbjudande
besparad styrka, färdig att i betydlig mån ersätta och lugna
de hardt medtagne Statskrafterne, sedan Banken sjelf, genom den
vidtagne fortgående kraftförstärkningen, hunnit till en sådan egen
säkerhet och sjelfständighet, att den, som sig bör, kan, utan förnärmande
af allmänhetens rätt och säkerhet, upträda som ett verksamt
stöd för Statsverket. Jag anser ett sådant förståndigt förfarande
så mycket mer angeläget, som det otvifvelaktigt skall mäktigt
stärka landets utrikes kredit, ty utlandets penningemän skola icke
draga i betänk, att med sina kapitaler i farans stund bistå ett
land, som under den goda tiden sköter sina penningeangelägenheter
med förutseende och omtanka, men säkert vägra detsamma allt biträde,
om dessa angelägeuheter skötas utan tanke på framtiden,
under vildt framrusande på skuldsättningens förledande, och förderflig
bana.
Slutligen anser jag det så kallade temporära utrikeslånet böra liqvideras
på sätt K. M. i nåder föreslagit, emedan ett bättre sätt icke
finnes att med heder draga sig utur detta vådliga företag, som ej
synes locka till efterföljd i framtiden.
Härtill erfordras en vexeltillgång af ... 9,000,000 rdr.
Jernvägsbyggnaderne torde behöfva till upköp
utrikes af hvarjehanda förnödenheter en vexeltillgång
af  5,000,000 »
Banken behöfver för omsättning af sin 3-åriga
vinst i utrikes räntebärande obligationer . . 6,000,000 »
Summa 20,000,000 rdr.
Härtill lemnar således det till uptagning föreslagna utländska
nya amorteriugslåuet (20,000,000 rdr) full tillgång på vexlar.
flen 23 November f. m.
291
Jern vägsarbetena erhålla oafkovtadt följande summor:
i:o. Vexlar till inköp af utrikes förnödenheter . . 5,000,000.
2:o. Betalning af Banken för köpte vexlar . . . 6,000,000.
3:o. Inbetalning af temporära lånet */4 årligen i sedlar 9,000,000.
4:o. Uptagande inrikes lån enl. förslag, på grund af
det föreslagne inrikes fondsystemet .... 5,000,000.
Summa 25,000,000.
Hr Akerman, Fredrik: Jag anser mig skyldig att fram
ställa
några anm:r i ani af den K. Propos., som nu blifvit föredragen.
Hvarje fråga kan endast vinna derpå, att den ses från
flere sidor, och måhända skall den framställning, jag ämnar göra,
leda till en fullständigare utredning af det ämne, som nu utgör föremål
för behandling.
Jag bör dock derförinnan tillkännagifva, att jag i allo instämmer
i det förslag, som blifvit gjordt, att Banken bör af blifvande
statslån öfvertaga 6 milhr. Men i afs:de å sättet för detta öfver
tagande
förenar jag mig med den första värde talaren, att det icke
bör ske i inhemska statspapper, i fall sådane kunna åstadkommas.
Det är visserligen sannt att äfven de böla påräknas kunna, vid
infallande behof för Banken, förvandlas till reel valuta; men ändamålet
vinnes säkrare, om Banken öfvertager hela ofvannämnde belopp
af det lån, sora skall utrikes uptagas. Att genom försäljning
af härföre utfärdade obligationer utrikes, der de skulle hafva sin
förnämsta marknad, förskaffa Banken en behöflig si Ifver-valu ta, har
derjemte den fördelen med sig, att Banken förstärkes utan behof
af sedelindragning, ty då de inhemska papperen sannolikt endast
med svårighet kunde försäljas utrikes, måste det ske inom landet,
och derigenom komme naturligtvis den i omlopp varande, för rörelsen
erforderliga sedelstocken att förminskas.
I afs:de på sättet för anskaffande af penningar, har blifvit
föreslaget, att 20 milhr skulle uplånas utrikes och 5 milhr inom
landet, hvarigenom början till ett inhemskt fondsystem skulle vara
gjord. För nyssuämnde 5 milhrs lån skulle dock 2:ne slags obligationer
utfärdas, en del al pari löpande med 5 och en del mot
rabatt med 3,65 % ränta. Jag anser dock för min del, att man
har allt skäl att befara, det detta försök till inhemsk uplåning icke
skall lyckas. Vi hafva redan erfarenhet deraf; ty under en tid,
då penninge-tillgången bär i landet var större, än den troligen någonsin
tillförene varit, kunde Riksg.Kont. endast i ringa mån lyckas
i sina bemödanden att på ofvannämnde sätt anskaffa penningar.
Skälen härtill tror jag hafva varit, att obligationerna gjordes oupsägbara
på lfingifvarnes sida, hvarigenom dessa således icke kunde
med någon sannolikhet beräkna, när de skulle af Staten återfå sina
penningar, och att handel med fondpapper icke inom landet kommit
i gång, så att långifvare med lätthet kunna på denna väg
realisera innehafvande obligationer. Hvad uplåningen mot rabatt och
låg ränta beträffar, så vore det visserligen en god sak att införa det’
lånsystem, som med stor framgång begagnas i Fmgland och Frankrike,
men jag tror att planen för systemets införande bör inrättaa
292
Den 23 November f. m.
annorlunda, om man vill att allmänheten skall förstå sig på dylika
affärer och fatta tycke derför. I en motion, som jag ämnar väcka,
skall jag närmare angifva det sätt, hvarpå, enl. min förmening,
ändamålet torde kunna lättare och bättre ernås.
Emot det föreslagna sättet för uplåningen i sin helhet, får
jag vidare anmärka, att det är serdeles kompliceradt. Det föreslår
nemi. uptagande af icke mindre än 3 särskilda lån: det utländska
och tvenne inhemska af olika beskaffenhet, eller ett som skulle löpa
med 5 % ränta och det andra med 3,65 % ränta. Vi ega redan
sedan förra Riksdagen erfarenhet, att uptagande på en gång af
flere statslån icke kan verka fördelaktigt. I den nyligen allmängjorda
berättelse, sora afgafs utaf de ombud, hvilka hade Regeringens
updrag att negociera 12 milbrs-lånet, klagades öfver konkurrensen
från Kiksg.Kont:s sida; och de, som tagit kännedom om
den berättelse, jag afgifvit, i afs:de på jernvägs-lånets anskaffande,
torde hafva funnit, att klagan å min sida öfver en dylik konkurrens
icke var mindre. Det är visserligen sannt, att det då icke
var samma förhållande, som nu skulle blifva händelsen, emedan de
begge då ifrågavrde lånen uptogos utrikes; men jag befarar dock, att
följderna skola blifva enahanda nu som då. Den utländske kapitalisten
skall icke blifva i okunnighet om de låne-operationer, som
man har för sig här hemma, och den räntefot, som derföre blifvit
bestämd, efter min föreställning, högre, än man vid nuv:de ställning
i den utländska penningernarknaden borde för ett utrikes lån
åtaga sig, derest man icke, genom planen för uplåningen inom lan
det,
gifvit de utländske penningemäklarne anvisning att höja deras
anspråk. Främmande länders kapitalister hade ju dessutom öppet
att genom begagnande af kommissionärer deltaga i uplåningen härstädes,
som, i fall så skedde, endast till namnet blefve inhemsk.
Utom de 3:ne slags uplåningar, hvarigenom medel för jernvägsbyggnaderna
skulle anskaffas, anvisas härtill uti den K. propos.
ytterligare 2:ne utvägar, den ena dock såsom endast möjligen behöflig.
Banken, hvars utländska lån å 12 milkr borde till sin
återstod genom den nya uplåningen liqvideras, skulle nemi., efter
baud och i den mån de inhemska fordringarne för utgifna försträckningar
af nämnde statslån inflyta, aflemna dessa medel till Riksg.-  Kont., och slutligen detta sednare, för den händelse, att liqvid för
nyssnämnde försträckningar ej kommer att till fullo ingå, eller den
föreslagna uplåningen inom Riket icke till påräknadt belopp lyckades,
under hand uplåua hvad som kunde behöfvas för att fylla
bristen. Om nu detta blefve nödvändigt, hvilket jag icke betviflar,
dels med ani. af hvad jag redan anfört ang:de utsigterna för inhemsk
uplåning, dels på grund af någon kännedom om beskaffenheten
af en del af de fordringar, stats-lånefonden eger, så skulle
alltså 5 serskilda utvägar komma att begagnas för Riksg.Kont:s
förseende med ifrågav:de medel.
Det borde ej behöfva utvecklas, huru en nödigblifven uplåning
under hand af Riksg.Kont. och på hvad vilkor som helst, skulle
menligt inverka på tillgången af rörelsemedel för industriens behof,
och för min del tror jag alltså det vara klokast att utrikes uptaga
Dan 23 November f. lii
293
hela det föreslagna lånet. Men jag skulle, i fråga om detta Iåns
belopp, vilja gå ännu längre än Regeringen. Som vi sett af
den K. propos. om jernvägsbyggnaderne, erfordras för fullbordande
af södra stambanan ytterligare 10 till 11 milbr, och jag kan ej
finna annat, än att det vore ändamålsenligast att nu på en gång
uplåna äfven detta- belopp, således tillsammans 35 milbr.
Staten skulle derigenom undvika att vid nästa Riksdag göra
ny uplåning, enär, ehvad man än må tänka om Statens belastande
med gäld, det val bör anses otvifvelaktigt, att man önskar fullborda
vestra och södra stambanorna, så att vi må få skörda frukterna
af våra derföre gjorda ansträngningar. Men Staten stärker
icke sin kredit genom att hvart tredje år upträda såsom lånsökande,
serdeles som denna kredit icke kunnat undgå att lida af de täta
hypotheks förenings-lånen, hvarföre kursnoteringarne uptaga nära
Vä spalt i Hamburger Börsen-Halle-tidning, ty man har i utlandet,
der araorteringslån för mer eller mindre allmän räkning vanligen
göras i större skala, ickekunskap om, att den rad af 10 till 12 Svenska
lån, som noteras, till större delen afser lånebelopp af endast 3 eller
4 milbr hvardera; utan man föreställer sig, att de utgöra mycket
större belopp och att landet är öfverhopadt af skuld. Det vore
hufvudsakligen af detta skäl bäst att på en gång låna hvad som
behöfves för de stora banornas fullbordande. För ett större lån
kan man dessutom påräkna relativt bättre och förmånligare villkor,
än för ett mindre, ty de omkostnader, som äro förenade med lånets
uptagande, skola i ringare mån gravera, och de procenter under en
och annan titel, som långifvaren aldrig underlåter att. förbehålla sig,
böra kunna betingas billigare, då långifvaren får rättighet beräkna
dem å ett högre lånebelopp.
Då man känner att ett utrikes uptaget lån, som får kredit på
fondbörserne, vanligen inom en kortare tid från kontraktets afslutande
inbetalas, hvartill rättighet alltid måste långifvaren lemnäs, så kan
den invändning göras emot mitt förslag om ett större låns uptagande
på en gång, att genom nödvändigheten att inom landet göra
fruktbärande de indragna medlen, enär de endast småningom behöfde
för jernvägsbyggnaderne användas, en för stor penningetillgång
skulle upstå, och att man sålunda komme att framkalla en mängd
nya industri-företag, hvilkas idkare otvifvelaktigt skola känna sig
ganska besvärade, då lånen borde inbetalas. Jag föreställer mig
dock att ofvannämnde olägenhet skulle kunna undvikas, om man i
afsrde å lånets uptagande ville förfara annorlunda än sista gången
utrikes lån gjordes. Det kunde t. ex. tillgå sålunda, att sedan
den erforderliga låne summan blifvit bestämd, som måhända heldst
borde utsättas i HamburgerBanko eller den myntsort, å hvilken
våra flesta utländska lån lyda, man, såsom det heter, gjorde lånet
sjelf, eller med andra ord, att sedan man, med afs:de på den utländska
penningemarknadens ställning, fastställt räntebelopp, amortissement
och öfriga former för lånet, obligationerna derföre utlemnades
till försäljning i kommission på de platser, der våra fondpapper
äro kända, och sådant i den mån penningar till jernvägsarbetena
erfordrades. -Jag tror icke att detta sätt att gå till väga
Den 23 November f. in.
skulle minska våra utsigter att få de penningar vi behöfva. Ty
om äfven för hela länet kontraheras med utländska bankirer, är
dess ingående alltid i mer eller mindre mån beroende på konjunkturer.
Vanligen betingar sig långifvareu att tå lemna lånet på
vissa, mer eller mindre långa terminer, dock alltid med förbehåll
att, om han så vill, få inbetala det hastigare, och utfäster till låntagarens
säkerhet ett vite för fullgörandet af sina förbindelser.
Han afser naturligtvis med detta tillvägagående, att, lör obligationers
spridande till allmänheten, begagna gynsamma tidpunkter, och
att, derest någon vigtigare politisk händelse skulle inträffa, som gör
försäljningen af statspapper svår eller omöjlig, genom upoffring af
vitet blifva hela affären qvitt.
Vi Uro således icke genom nyssberörda förfarande fullt, säkra
om att till fullo erhålla för oss erforderlige medel. Ar konjunkturen
för fondpapper gynsam, går försäljningen af våra obligationer
lika bra, om risken löpes af den utländska bankiren eller om Staten
sjelf åtnger sig densamma, med den skillnad dock, om affären
lyckas, att Svenska Staten skördar den vinst, som upkommer, i st. f.
att densamma eljest tillfaller den utländske spekulanten. Skulle
man emedlertid hysa farhåga att förfara på detta vis, och besluta
sig för att kontrahera om lånet utrikes, tror jag i allt fall man
skulle kunna ställa affären så, att den föreslagne tillökningen i
lånesumman ej förr än om 3:ne år skulle komma att realiseras
och förorsaka tillökning i sedelstocken.
Jag ber nu blott att få tillägga ett par ord i ani. af den
fruktan, många hysa, att det, genom hela lånets uptagande utrikes,
icke skulle blifva tillfälle för Svenska medborgare att placera sina
penningar i Svenska statspapper. Jag anser nemi. detta ändamål
kunna vinnas, om man vid lånets upgörande betingade, hvad jag
icke anser möta serdeles stora svårigheter, att obligationernas valörer
sattes både i utländskt och i Svenskt mynt, eller rättare i motsvarande
ort silfver, såsom våra sedlars text lyder, äfvensom att en
viss del af lånet skulle här i landet hållas Svenska allmänheten
tillhanda, med rättighet för obligationers innehafvare att härstädes
få upbära liqvid för räntekuponer, äfvensom inlösen af sjelfva obligationen,
då den utlottas.
Härigenom skulle spridandet af Svenska fondpapper inom landet,
i fall kapitaler finnas, som kunna med fördel på detta sätt
användas, ©tvifvelaktigt lika säkert åstadkommas, som derest man
gjorde ett inhemskt lån, på sätt i den K. Propos:n föreslås.
Jag anhåller att dessa mina aum:r måtte få åtfölja remissen
till Utsk:t.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Då jag väckte en
motion i afseende på utvägarne att uptaga ett inhemskt lån, var
det mig fullkomligt obekant, att ett sådant förslag var å bane,
att af K. M. framställas. Mitt motiv var blott att skingra några
af de betänkligheter, som man hos oss tycktes hysa mot införande
af ett inhemskt fondsystem. Man hade förebrått mig, att i det
förslag, som jag vid förra lfiksdagen i enahanda syftning väckte,
L)« n 23 N o v e m ber f. in.
några detaljer icke voro framställda, oell jag har nu sökt fylla denna
brist, och tinner med tillfredsställelse, att jag varit nog lycklig att
upfatta frågan på samma sätt som Regeringen, och jag kan då ieke
hafva för afsigt att yrka på någon prioritet för mitt förslag framlår
K. M:s. Det är till följd af samma grannlagenhet, som jag
icke begärt, att min motion, hvilken h vi lar på 11. o. Adis bord,
måtte företages till pröfning samtidigt med den Nåd. Propostn.
Emellertid och då det icke skett, torde följden blifva, att här upstår
en diskussion om det förslag, jag framlagt, och med ani. deraf
anser jag mig icke böra uptaga till besvarande de anma-, som Hr
Akerman framställt emot den K. Propos:n och på samma gång
mot mitt förslag, utan upskjuter att göra detta, intill dess deu
förekommer.
Hr Gripenstedt, Johan August: Jag anser mig icke
böra lemna utan genmäle några af de anner, som blifvit framställda
mot K. M:s nu föredragna Propos.
Den första talaren, sorn hade ordet, gillade visserligen den
grundsats, sorn K. M. i sin Propos. uttryckt, nemi. att det disponibla
beloppet af banko-vinsten skulle användas såsom en reservfond
för Bankens konsolidering; men han ansåg derjemte, att tillämpningen
af denna grundsats, sådan den blifvit af K. M. föreslagen,
icke vore tjenlig eller fullt betryggande. Det har nemi.
blifvit föreslaget, att denna reservfond skulle bestå i Svenska statspapper,
under den förutsättning, att dessa finge kurs och vore afsättliga
utomlands. Talaren har trott, att det åsyftade ändamålet
icke på detta sätt gerna skulle kunna vinnas, utan att den enda
säkra utvägen i detta hänseende vore, att Banken förskaffade
sig goda utländska statspapper. Jag kan för min del icke hysa den
öfvertygelse, att icke Svenska obligationer, framför allt de, som äro
ställda i utländskt mynt och på utländskt språk, och som alltid
komma att hafva kurs på utländska börser, att, säger jag, icke
sådana obligationer, om de funnos i Svenska Bankens ego, skulle
på dessa börser kunna säljas med lika, om ej större framgång, än
utländska. Detta synes mig vara, om icke på förhand gifvet, åtminstone
i hög grad sannolikt. Ty, i betraktande af våra lugna
politiska förhållanden och våra finansers goda ställning, torde man
kunna motse, att de Svenska statspapperen skola komma att blifva
underkastade mindre kurs-fluktuationer, än de flesta andra. Att
deremot andra länders statspapper, äfven de, som åtnjuta den mesta
krediten, icke undgått mycket stora förändringar i värdet, ber
jag, att genom några upgifter i detta hänseende få ådagalägga.
Jag väljer då i främsta rummet dem, som man med skäl vant sig
att anse såsom de förnämsta i fråga om fasthet och säkerhet, nemi.
Engelska consols. Dessa hafva haft en kurs, som varierat emellan
113 och 47. Redan för mer än 100 år sedan eller 1735 var deras
kurs 113, år 1747 nedgick den till 86, hvarefter den småningom
steg till 10 6, hvilken punkt upnåddes 1752 och 53. Men under
sjuåriga kriget,,oaktadt den lycka och ära, hvarmed detta krig af
England utfördes, sjönk kursen ånyo, så att den år 1762 nedgick
296
Den 23 November f. m.
ända till 63, Efter freden i Paris 1763 steg den åter till 96,
men det dröjde ej längre, än till under Amerikanska frihetskriget 1782,
då kursen nedgick till 53, och under revolutionstiden 1797 —1798
var den nere vid det minimum, jag förut nämnt, eller 47. Sedermera
har den stigit, så att åren 1844 och 1852 den varit uppe
öfver pari, eller till 101, och nu äro dessa consols noterade till
96%.
I afseende åter på Franska statspapperen, hvilka jag väl icke
tror, att man här skulle vilja använda, hafva kurs-förändringarne
varit ännu större. Ar 1829 var kursen å Franska 3-proc:s-fonderna
87, 1831 nedgick den till 46, 1840 var den åter uppe till 88,
men 1848 noterades kursen till endast 33. 1852 hade den stigit
till 87, sistlidne vår var den nere till 60 och i närv:de ögonblick
utgör den något mer än 70. Jag har velat omnämna dessa förhållanden,
för att derigenom visa, att sjelfva grunden för den värde
talarens åsigt, nemi. att det skulle för Banken innebära en större
trygghet, om dess reserv-fond bestode i utländska obligationer, åtminstone
ej alltid existerar, och att det sålunda, äfven ur denna
synpunkt, kan vara lika förmånligt att använda våra egna statspapper,
så mycket heldre som derigenom en större räntevinst tillfaller
landet. Dessutom ber jag att få fästa upmärksamheten derpå,
att användandet af bankovinsten till upköp af utländska statspapper
alldeles icke beror på vår egen vilja, utan att detta förslag är verkställbart
endast i den mån, det finnes vexeltillgång. Ty, om icke
sådan finnes, kan icke något inköp ske, utan att en silfver-uttagning
framkallas, just genom den vexelbrist, som man sjelf åstadkommer.
Deremot står det helt och hållet i vår egen makt, att i
händelse ett nytt lån uptages, förbehålla Banken en viss apdel af lånet
och sålunda förskaffa densamma ett visst belopp Svenska statsobligationer.
Beträffande de öfriga af Hr Akerman framställda anmme,
så gingo de egentligen ut derpå, att den inhemska uplåning, som
af K. M. blifvit föreslagen, icke, enl. hans förmenande, skulle hafva
någon antaglig utsigt att lyckas, äfvensom att förslaget skulle vara
något komplieeradt. Hvad utsigten till framgång beträffar, vill jag
visserligen i det afseendet icke våga någon förutsägning. Det är
nemi. mycket möjligt, att tillgången på kapitaler är så inskränkt,
att deras egare icke finna sin räkning vid att aflåta dem åt Staten.
Men jag får fästa upmärksamheten på att summan, som blifvit
föreslagen, att af allmänheten uplånas, är synnerligen liten, nemi.
endast 3 millioner under en tid af 3 år, och om man tager i betraktande,
att de belopp, som äro insatta i våra penningeanstalter,
dels på depositions- och dels på up- och afskrifningsräkning, äro
ganska betydliga, så torde det icke vara utan all sannolikhet, att
det afsedda beloppet verkligen kan erhållas. Jag vill i detta fall
upgifva siffrorna, hvaraf visar sig, att Stockholms Enskilda Bank
disponerar på up- och afskrifningsräkning mer än 3 millioner, och
på depositions-i'äkning mer än 5 mill. De öfriga bankerna innehafva
på up- och afskrifningsräkning omkring 4 och på depositionsräkning
omkr. 3 mill., och Riksbanken har något öfver 3 mill. på
up- och afskrifnings-räkning samt % mill. på depositions-räkning,
Den 23 November f. m.
297
hvilket tillsammans gör omkr. 10 mill. på up- och afskrifningsräkning
och omkr. 9 mill. på depositions-räkning, eller tillhopa ungefär
19 mill. Det tyckes således visa sig, att icke så obetydliga kapitalbelopp
linnas tillgängliga, och att under sådana omständigheter, i
öfverensstämmelse med en ofta inom landet uttryckt önskan, ett
försök göres till införande af ett inhemskt fond-system, då det sker
med den försigtighet, att någon rubbning i våra inhemska penningeförhållanden
derigenom omöjligen kan upkomma, torde icke böra
ogillas, äfven om man sjelf ej hyser allt för stora förhoppningar
om framgång i detta hänseende.
Att man valt två olika serier af obligationer har sin grund
just i det förhållande, som Hr Akerman omnämt, nemi. i allmänhetens
bristande vana vid det ena sättet, nemi. obligationer med
lägre ränta och kapital-rabatt, hvilket han för sin del ansåg vara
det mest rationella och derför önskade måtte en gång vinna burskap
äfven här i landet. Att således ett tillfälle härtill är erbjudet,
äfven om det icke i synnerlig stor utsträckning nu genast
skulle begagnas, kan väl icke vara någon skada, helst när i den
K. Proposm det fall blifvit förutsedt, att den inhemska uplåningen
ej skulle upgå till det föreslagna beloppet. Hr Åkermans förslag
att man heldre nu borde uptaga icke blott hela det ifrågasatta lånet
a 25 mill., utan äfven så mycket deröfver, som erfordrades för att
fullborda södra stambanan, eller tillsammans 35 mill. på en gång
i utlandet, kan visserligen hafva sina fördelar; men jag lemnar
derhän, huruvida man verkligen helt och hållet bör förbigå den
utväg, som skulle kunna erbjuda sig, att. småningom införa ett
inhemskt fondsystem, och att nu göra en början dermed. Att
många personer äro öfvertygade om nyttan häraf, derom är jag
förvissad, och som bevis derpå kan tjena, att motioner i detta
syftemål hvila på R. o. Ad:s bord, t. ex. en ,af Frih. Sprengtporten,
hvilken går betydligt längre i denna väg, än K. M:s förslag, ithy
att han vill, att */3 af hela lånesumman skall uptagas inom landet.
För öfrigt tror jag icke, att det kan gagna mycket, att nu
vidare ingå i specialiteterna af dessa förslag, hvilka ändock komma
att från alla sidor skärskådas af det sammansatta Utsk., hvartill
jag förmodar att Proposm varder remitterad.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Jag upträder ogerna
mot den talare, som först yttrade sig i detta ämne, emedan jag
vanligen i dylika frågor delar hans öfvertygelse. Jag tror dock,
att han skall göra mig den rättvisan, att jag är lika ifrig för nprätthållandet
af myntvärdet, som han sjelf, och att icke mina åsigter
i detta afseende undergått någon förändring; men jag anser mig ändock
så mycket mera hafva anledning att vara tillfredsställd öfver den
Propos., som Regeringen framlagt, som den enl. min öfvertygelse upfyller
ett högst väsendtligt vilkor, som omöjligen alltid kan inträffa, nemi. att
den i hufvudsaken synes sammanträffa med de meningar, som i denna
fråga äro allmänt gängse. Förslaget antyder nemi. ett bemödande,
så vidt det åsyftade ändamålet gör det möjligt, att göra den utländska
skuldsättningen så liten som ske kan. Det afser äfven att
2«8
Den 23 No »ernber f. m.
betrygga myntvärdet och slutligen innefattar det, hvad deD tänkande
allmänheten lifligt önskar, nemi. ett försök att möjliggöra införandet
af ett fondsystem inom landet. Hr Lefrén har uttalat sitt
missnöje deröfver, att den fond, han med rätta önskar se bildad af
sådane värdepapper, att Bankens förmåga att städse fullgöra sitt
åliggande med afseende å myntvärdets uprätthållande betryggas, nu
skulle bildas af inhemska statsobligationer; men då förutsättas bör,
att om Hr Lefréus förslag rörande sättet för Bankens konsoliderande
vinner fortgående tillämpning, obligationer af flera slag och
således äfven Engelska consols tvifvelsutan komma att framdeles
utgöra en betydligare andel af Bankens värdepapper, och då jag,
lika med Hr Gripenstedt, anser att, åtminstone under vanliga förhållanden,
våra statspapper skulle på den utländska marknaden
ganska väl komma att mäta sig med de utländska statspapperen,
kan jag ej finna någon särdeles olägenhet ligga deruti, att tillämpningen
af hvad Hr Lefrén sjelf önskar till en början eger rum
med inhemska statspapper, helst om dervid andra ändamål jemväl
kunna vinnas. Vi böra icke eller förbise den olika framgång, som
är att vänta för ett af Regeringen upgjordt, så fullständigt och väl
motiveradt förslag som det ifrågavule, och en enskild motion. Det
torde ingalunda med någon slags visshet på förhand kunna antagas,
att Bankens behållna vinst skulle få användas till upköp i
den syftning, som Hr Lefrén framställt, tvertom kan skäl förefinnas
för den fruktan, att hädanefter, såsom hittills, Bankens fördel får
stå tillbaka för andra ändamål, och det synes mig derföre som
borde man vara Regeringen tacksam, som genom sitt framlagda
förslag måhända lyckats förena åsigter af intressen, som under andra
förhållanden svårligen kunnat sammanjemkas. Jag kan således
för min del icke annat än önska, att den K. Proposm vinner R.
St:rs bifall.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag tror det vara en all
mänt
erkänd sak, att jernvägar äro högst nyttiga för ett land : men
under erkännande häraf, upstår dock den andra frågan, hvar penningar
dertill skola anskaffas. Det är derom som jag tror att meningarna
äro temligen delade. Jag har här hört, att man ansett
det vara bäst att ställa allt på utländsk skuldsättning. Jag ber
dock att få fästa upmärksamheten på hvilka betydliga kapitaler, som
genom dessa utländska lån utgå ur landet. Vi hafva nyligen uptagit
ett lån i utlandet af 20 milhr; för att betala detta lån, måste
ur landet utgå 40 milhr på en tidrymd af 40 år, således dubbelt
emot hvad landet lånadt, oberäknadt den ränta på ränta för
dessa 20 milhr, som på detta sätt komma ur landet. Nu blir frågan,
hafva de jernvägar, som blifvit byggda för de 20 milhrna,
gjort så mycken nytta, att landet kan utbetala de andra 20 milhrna?
Jag vågar svara, att så icke är förhållandet, och tror jemväl att
skillnaden emellan export och import icke är så betydlig, att vi i
framtiden kunna återvinna dessa 20 milhr. Jag ber nu att få fästa
upmärksamheten på hvad ränta på ränta gör, emedan man vanligen
förbiser detta förhållande, och anser det vara en bagatell. En mill.,
