# ID: svediakorp-gov648
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 49,036
# sentences: 1,972
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 1.
1
HT:© 1.
Utlåtande, angående tryckningen af Ridd. o.
Adelns Protokoll vid innevarande Riksdag.
Hörsamt Memorial.
Som jemlikt 10 och 15 §§ i den för Riddarhus-Direktionen
den 26 Maj 1851 af Höglofl. Ridd. o. Adeln utfärdade Instruktion,
Direktionen låtit till Riddarhus-Utskottet öfverlemna ett till
Ridd. o. Adeln ställdt Memorial, innefattande förslag, huru tryckningen
af Ståndets Protokoll vid innevarande Riksdag må lämpligast
verkställas med en upplaga af 500 Exemplar, i häften om
hvardera omkring 30 Ark samt med 4, 6 å 8 tryckta ark i veckan;
alltså får Utskottet, med insändande af Direktionens nämnde
Memorial, för egen del yttra, att Utskottet finner de af Direktionen
för berörde tryckning vidtagna åtgärder och afgifna förslag,
hvilka under flera föregående Riksdagar visat sig ändamålsenliga,
leda till skyndsamhet och besparing, hvarföre Utskottet tillstyrker:
att samma förslag må varda af Höglofl. Ridd. o. Adeln
godkänd t.
Stockholm den 3 November 1856.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
CARL MÖRNER.
W. F. Dalman.
SiI. till Biiglofl. Ridd. och Ad:s Prot. vid 1856 ån Rikid. 1
2
Biddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 2,
.\:o 3.
Utlåtande angående särskild tryckning af Riddarhus-Utskottets
Memorial och handlingar.
Hörsamt Memorial.
Inom Riddarhus-Utskottet har framställning blifvit gjord, att
då de Memorial jemte bilagor, hvilka under Riksdag från RiddarhusUtskottet
till Högloft. Ridd. o. Adeln ingå, för närvarande icke
tryckas förr än i sammanhang med Ståndets protokoll för de dagar
då Memorialen bordläggas, hvilken tryckning alltid fördröjes
flera månader efter den tid de ärenden afgöras, hvarom Memorialen
handla och ofta icke eger rum förr än efter Riksdagens
slut, det torde vara mera både lämpligt och för Ståndets Ledamöter
upplysande i afseende på behandlingen af Riddarhusets angelägenheter,
bland hvilka jemväl inginge frågor om förändring i
Riddarhus-ordningen, att en tidigare tryckning af ofvannämnde Memorial
och handlingar kunde anordnas, så att de, i likhet med
betänkandena från de öfriga Utskotten, vore tillgängliga att samtidigt
med ärendets föredragning inför Ståndet, bland Ridd. o. Adelns
Ledamöter utdelas, hvilket troligen skulle medföra den nytta, att
dessa angelägenheter följdes med mera intresse och uppmärksamhet,
än då de fleste Ledamöterna endast genom Kanslistens uppläsning
inför Ridd. o. Adeln erfara innehållet af Utskottets förslag och
hemställanden.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande; och
då utan olägenhet eller särskild betydligare kostnad, tryckning af
Riddarlius-Utskottets memorial med nödige bilagor, synes Utskottet
kunna verkställas samtidigt med inlemnandet till Ståndet, derest
nemligen tryckningen sker på det sätt att dessa Memorial m. m.
sedermera icke behöfva, såsom nu sker, införas och tryckas i sjelfva
protokollet, utan endast deri åberopas, såsom bilagor i den af Utskottet
åtecknade nummerföljd, har Utskottet ansett sig böra hemställa
om
icke Högloft. Ridd. o. Adeln skulle behaga besluta,
att Riddarhus Utskottets till Ridd. o. Adeln ingifvande
Ri d dar hu s-Utsk o t tet s Utlåtande N:o 3.
S
Memorial, med dertill hörande handlingar, må genom
Utskottets försorg serskildt tryckas med samma stilar
och i samma format, som Högloft. Ståndets protokoller
till ett antal af 700 exemplar, att i vanlig ordning
utdelas bland Ståndets Ledamöter samt hvad som dertill
ej åtgår förvaras för att inhäftas såsom bilagor till
Ståndets protokoll, för hvilka trycknings-kostnaden
godtgöres af statsmedel.
Hvilket dock till Högloft. Ståndets egen ompröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 28 November 18 56.
ÄT:o 3.
Utlåtande angående förändradt valsätt af Ridd.
o. Adelns Elektorer.
Hörsamt Memorial.
Genom utdrag af Ridd. o. Adelns protokoll den 8 sistlidne
November har Riddarhus-Utskottet fått emottaga en af Herr Brakel,
Mauritz Gustaf, samma dag väckt motion, att Ridd. o. Adeln
hädanefter må välja de i 18 § Riddarhus-Ordningen föreskrifna Elektorer
samfäldt in pleno, i stället för att dessa val nu ega rum genom
de inom 25 bänkmans-afdelningar utsedde 5 0 bänkman.
Såsom skäl för denna motion har Herr Brakel anfört dels den
bevisade möjligheten för en minoritet inom Ståndet att tillsätta bänkmän
och i följd deraf Elektorer och Ledamöter inom Utskotten,
mot hvad majoriteten önskar, dels den omständigheten att genom
bänkmans-valen partier uppstå som söka göra sitt inflytande gällande,
dels den större nödvändigheten då elektors-valet sker i nu
stadgad ordning, än vid de direkta elektors-valen, att såvida man
icke vill bortkasta sina röster, oförändradt rösta efter den på förhand
uppgjorda elektorslistan; hvaremot vid de direkta elektors-valen
de som icke hafva bestämt sig för ena eller andra sidan kunna från
de motsatta listorna utplocka namnen å de ledamöter, dem de sjelfva
anse lämpliga.
R i d d a r h us-Utskottets Utlåtande N:o 3.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande och
finner, att ehuru frågan om bänkmans valens afskaffande vid flera
föregående Riksdagar varit vackt, den likväl icke bättre lyckats
tillvinna sig Kidd. o. Adelns bifall, än att nuvarande valsätt till
Electorer genom 50 bänkman varit bibehållet alltsedan 1810 års
Riksdag. Utskottet kan icke eller inse, att motionären anfört några
nya eller bättre skäl för den förändring lian föreslagit än dem som
så ■ ofta utgjort föremål för Ridd. o. Adelns öfverläggningar, men
blifvit af Ståndet underkände.
Motionären synes föreställa sig, att de direkta valen skulle säkrare
återgifva Ståndets verkliga opinion än de indirekta, men erfarenheten
har ofta, i motsats härtill, visat att i synnerhet inora talrikare
församlingar der majoriteten, utan att tänka på följderna, delat
eller splittrat sig, en strängt sammanhållande minoritet kunnat
bestämma valets utgång.
Enahanda förhållande kan visserligen inträffa äfven med nuvarande
valsätt; men de skäl som i öfrigt tala för dess bibehållande
äro dock i Utskottets tanka vida öfvervägande dem motionären åberopat
för sitt förslag. Utskottet går att antyda de förra.
Yid Riksdagens början äro vanligen 4 å 500 af Adelns medlemmar
samlade. Det torde då ej vara lätt för alla dessa att nogare
kunna bedömma egenskaperna hos de personer, hvilka må anses lämpliga
att såsom elektorer välja Utskotts-Ledamöter; hvaremot det
ej bör vara svårt för ledamöterna inom hvarje bänkmans-afdelning
att urskilja, hvilka inom samma afdelning förtjena att företrädesvis
väljas till afdelningens bänkmiin. Afven går det vida lättare vid inträffande
ledighet inom någon bänkmans-afdelning att fylla platsen,
än att, när ledighet bland Elektorerna uppkommer, taga hela Ståndets
dyrbara tid i anspråk för hvarje gång en Elektor skulle behöfva
utväljas.
Eör att ådagalägga den tidsutdrägt, som blifver en följd af det
direkta valet till Ridd. o. Adelns Elektorer kan äfven anföras att,
med antagande af minst 5 secunder för uppläsning och anteckning
af hvarje namn, omkring timma skulle erfordras för utväljande
af 25 Elektorer inom Ridd. o. Adeln samfäldt med beräkning att
500 ledamöter vid Riksdagens början deltaga i valet och att således
12,500 namn skulle vid valförrättningen uppräknas.
På grund häraf och då Ridd. o. Adeln jemväl vid senaste Riksdag
vägrat sitt bifall till enahanda förslag som det nu framställda,
har Utskottet
ansett sig böra Herr Brakels ofvanberörde motion afstyrka.
Stockholm den 11 December 185 6.
Riddarhns-Utskottets Utlåtande N:o 4.
O
\:ö 4.
Utlåtande angående förändradt sätt för val af
Hemliga Utskottets ledamöter.
Hörsamt Memorial.
Hos Höglofl. Ridd. o. Adeln har Herr Brakel, Mauritz Gustaf,
väckt den motion, att Ledamöter till det i 28 § Riksdags-Orduingen
omförmälda Hemliga Utskott måtte af Ridd. o. Adeln väljas samt
fäldt in plenoj hvilken motion, jemte de i anledning deraf af Friherre
Cederström, Rudolph, Friherre Stael von Holstein, Fabian, och
Herr Brakel afgifna yttranden, blifvit genom utdrag af Höglofl.
Ridd. o. Adelns protokoll för den 12 sistlidne November till Rid
darhus-Utskottets
behandling hänvist.
Yid granskning af hvad i detta ämne blifvit anfördt så väl
vid innevarande som nästföregående Riksdag har Utskottet funnit
de skäl som tala emot den föreslagna förändringen vara vida öfvervägande.
Först skulle en olikhet derigenom inträffa med förhållandet
i de öfriga Stånden, der Ledamöterne i Hemliga Utskottet
väljas icke direkt utan genom Elektorer; en sådan olikhet synes
likväl Utskottet böra så vidt ske kan undvikas. För det andra
synes det i flere hänseenden vara lämpligare att inom ett Stånd,
med så talrikt antal Ledamöter som Ridd. o. Adeln genom Elektorer,
med den närmare kännedom de skäligen böra antagas äga
angående egenskaperna hos de män, hvilka böra komma ifråga att
i Utskottet inväljas, desto hellre utse Ledamöter jemväl i Hemliga
Utskottet, som detta val är af särdeles vigt och grannlagenhet. För
det tredje och då 28 § Riksdags Ordningen innehåller, att »Ridd.
»o. Adeln, Preste- och Borgare-Stånden välja sist inom åtta dagar
»sedan Riksdag blifvit öppnad Ledamöter till de i grundlagen stad»gade
Utskott nemligen Constitutions-, Stats-, Bevillnings-, Banko-,
»Lag- samt Besvärs- och Ekonomi-Utskotten», med det omedelbart
derefter följande tillägg, »att Hemliga Utskottet väljes då Konungen
»sådant äskar», har Utskottet, åt dessa stadganden, med hvarandra jemförda,
icke kunnat gifva någon annan tydning, än att ledamöter i Hemliga
Bilaga till Höglofl. Ridd. och Ad. Prat. vid 1856 års Riksd. 2
(i K idilarlius-U is ko 11 o ts Utlåtande N:o 4.
Utskottet bör utses på enahanda sätt som öfriga Utskolts-ledamöter
och att fördenskull deras utväljande af Ståndet samfäldt är
stridande om icke emot nämnde grundlags-§:s ordalydelse, åtminstone
emot dess rätta mening.
.På dessa grunder anser Utskottet sig böra
afstyrka bifall till Herr Brakels motion, att Ridd. o.
Adelns medlemmar i Hemliga Utskottet måtte genom
val samfäldt in pleno utses.
Stockholm den 11 December 1356,
SIOCKUOt.il,
Riddar lins -Utskottets Utlåtande N:e 6.
1
3¥:o 5.
Utlåtande, i anledning af Friherre F. W. Stael
von Holsteins motion om förändrad redaktion
af 2 mom. i 7 § Riddarhus-Ordningen.
Hörsamt Memorial.
Medelst utdrag af Högloft. Ridderskapefs och Adelns protokoll
af deri 3 sistlidna December, har Höglofl. Ståndet behagat till
Riddarhus-Otskottet remittera en af Friherre Stael von Holstein,
Fabian Wilhelm, värkt motion om förändrad redaktion af 2 mom.
i 7 § Riddarhus-ordningen, i ändamål att ställa detsamma i förment
närmare öfverensstämmelse med 18 § Riksdags-ordningen;
beslående den anmärkta skiljaktigheten deri, att då förstbeiörde
moment innehåller: att »adelsman som för nesligt brott genom be»hörigt,
sedermera icke lagligen upphäfdt, utslag antingen blifvit
»till straff lälld eller med mer än halft skäl besvärad, så att do»maren
funnit saken böra till framtiden lemnäs», skall vara från
säte och stämma på Riddarhuset utesluten; så stadgar 18 § Riksdags-ordningen
att till »Riksdagsman i något Stånd må ej god
»kännas
den — — — — — — — — — —
»hvilken laga kraftvunnen dom förklarat ovärdig medborgerligt
»förtroende, eller att föra andras talan eller för något nesligt brott
»till straff skyldig». Och då skilnaden emellan laga kraftvunnen
iloin och ett icke lagligen uphäfdl utslag i motionärens tanka vore
påtaglig, har han yrkat en redaktion af ofvanberörde moment i
Riddarhus-ordningen, som närmare öfverensstämmer med grundlagen.
Vid pröfning häraf har Utskottet tagit i betraktande, dels att
Riddarhus-ordningen innehåller och måste innehålla åtskilliga andra
vilkor för representationsrättens utöfning hos Ridderskapet och
Adeln än inom de öfriga Riks-stånden, hvaruppå flera exempel sig
förete bland andra i 7 § Riddarhus-ordningen, dels att, i fråga
om den af motionären anmärkta redaktionen af 2 mom. i nämnde
§, det icke synes innefatta någon våda att från representationsrätt
lills vidare utesluta en adelsman, som för nesligt brott vore
genom domarens utslag fälld till straff eller ställd under framtiden,
äfven om ett sådant utslag blifvit af honom öfverklagadt, möjligen
med afseende å en förestående Riksdag och, när denna inträffar,
saken icke hunnit att dessförinnan af högre myndighet afgöras,
dels att då representationsrätten inom Ridderskapet och Adeln icke,
såsom inom de andra stånden, berodde af val, det af sådan anledning
tyckes vara välbetänkt, att Riddarhus-ordningen upställer
något mera inskränkande vilkor för utöfningen af denna dyrbara
Utlaga tilt Höglofl. Ridd. o. Adelns Prof. vid Riksdagen 1S57.
1 Ri d d a rh n s-U t s k o 11 e 19 Utlåtande N:o B.
rätt, än som vore af nöden då densamma vore beroende af valmännens
förtroende.
Utskottet har ur dessa grunder
icke funnit skäl understödja Herr Friherre Stael von
Holsteins ofvanberörde motion.
Stockholm den i6 Januari 1857.
H:<> a.
Utlåtande öfve)' Friherre A. C. Raabs motion
om en lämpligare plats i Riddarhus-Salen
för tidningsreferenter än den ä läktaren dem
anvista.
Hörsamt Memorial.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Friherre Raab, Adam
Christian, väckt motion om beredande af en lämpligare plats för
tidningsreferenter, än den som nu är dom å Riddarhus-salcns läktare
uplåten, hvilken motion jemte de i anledning deraf afgifne
yttranden, medelst protokolls-utdrag den 10 sistlidne December,
är vorden till Riddarhus-Utskottet remitterad.
Af den i ämnet förda diskussion har Utskottet inhemtat, att
den ifrågavarande motionen blifvit på anförda skäl afstyrkt af Friherre
Cederström, Rudolf, Grefve Mörner, Carl och Herr Printzensköld,
Carl, hvaremot Herr Ribbing, Arwid, tillstyrkt densamma,
äfvensom motionären närmare utvecklat grunderna derför.
Utskottet har tagit, hvad sålunda förekommit i öfvervägande
och deraf funnit, dels att motionen hemtar sin egentliga
anledning från det förhållande att Ridderskapet och Adelns förhandlingar
esomoftast blifva felaktigt och oriktigt uti allmänna
tidningar refererade, dels alt motionären förmenat orsaken härtill
böra sökas i den omständigheten, att tidningsreferenterna icke
kunna från läktaren höra hvad som nere i salen talas. Detta sednare
synes likväl icke vara fallet, enär man ser läktaren ofta fullsatt
af åhörare, särdeles då vigtigare frågor förehafvas till öfverläggning;
äfvensom samma plats före 1830 års Riksdag var anvisad
åt ståndets egna ledamöter, hvilka från sina der egande platser
deltogo i Ridderskapets och Adelns förhandlingar.
Utskottet anser fördenskull erfarenheten hafva tillräckligt vitsordat,
att de som sitta på första bänken å läktaren, hvaribland
tidningsreferenterna räknas, kunna höra likaväl från denna plats
sorn på något ställe nere i Riddarhus-salen. Om man ock der
Rid dar hn s-Utsko 11 ets Utlåtande N:o 6.
3
skulle tydligare uppfatta hvad som yttras, är det likväl ganska
ovisst om det åsyftade ändamålet med del föreslagna ombytet af
plats derigenom skulle vinnas, såvida Redaktionerne hädanefter
som hitintills i tidningarne införa endast vissa talares yttranden
ordagrannt, men deremot utesluta eller ofullständigt och ensidigt
uptaga hvad andra för redaktionerna mindre behagliga personer
anföra.
På dessa skäl och då härtill jemväl kommer den omständigheten,
att om Ridderskapet och Adeln framdeles skulle besluta någon
förändrad inredning af Riddarhus-salen den kostnad som motionärens
nu framställda förslag skulle åstadkomma vore fruktlöst
använd, har Utskottet ansett sig böra
afstyrka bifall å Herr Friherre Raabs ofvanomförmälta
motion.
Stockholm den 16 Januari 1857.
Herr von Francken, Georg Wolfgang, anmälde följande
reservation:
För min del instämmer jag i Utskottets beslut om afslag å
Friherre Raabs motion, men anser att de skäl Utskottet i första
delen af memorialet anfört äro alldeles tillräckliga för afslaget och
alt något yttrande om Riddarhus-salens inredning ej bordt i memorialet
förekomma, emedan detta enligt min tanke är detsamma
som ett halft löfte att hafva saken i åtanka vid Riddarhus-salens
blifvande inredning.
STOCKHOLM, Typografisk» Föreningens Boktryckeri, 1857.
Ridd »rku»-Ut« k ottel* Utiåt.*11 d # N:o 7.
i
Hf:« 7.
Utlåtande i anledning af Riddarhus-Direktionens
Riksdag s-berättelse.
Hörsamt Memorial.
Sedan Riddarhus-Utskottet fulländat granskningen såväl af
Riddarlius-Direktionens Protokoll från 1853 års början till och med
den 11 Oktober 1856 som ock af 1853, 1854 och 1855 årens
afslutade hufvudböcker öfver Riddarhus-kassan, Wadstena Adliga
Jungfru-stifts-kassa och Adliga Kadett-skolefondeo jemte alla öfriga
under Direktionens styrelse ställde fonder, donationer och legater,
äfvensom af kapitations-räkenskaperna för åren 1852, 1853, 1854,
tillhör det Utskottet, till följd af 36 § Riddarhus-ordningen, att
icke allenast att hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmäla resultatet
af en sådan granskning, utan ock afgifva utlåtande i anledning
af den, jemlikt 15 § af den för Riddarhus-Direktionen
utfärdade instruktion, af Direktionen genom Utskottet aflemnade,
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ställda berättelse öfver hvad
som vid Riddarhus- och Stifts-ärendenas styrelse och förvaltning
sedan sista Riksdag sig i allmänhet tilldragit.
Utskottet har härvid ansett sig, i afseende på uppställningen,
böra följa den ordning, som i Direktionens berättelse blifvit iakttagen;
men då denna berättelse, jemte Utskottets betänkande, varder
lill Höglofl. Ståndets ledamöter tryckt utdelad, har Utskottet
trott sig böra endast i korthet under de särskilda paragraferne
sammanföra berättelsens innehåll.
1 g
Af
denna g, som i allmänhet redogör för de under RiddarliusDirektionens
förvaltning slående kassors och testamentsfonders ställning,
inhemtas, vid tillika anställd granskning af dithörande räkenskaper,
hufvudsakligen följande:
Riddarhus-kassans tillgångar och fordringar, hvilka enligt 1852
års bokslut utgjorde 187,758 R:dr 12 sk. 5 rst., uppgingo enligt
1855 års bokslut till 203,312 R:dr 37 sk. 11 rst. samt hafva således
under dessa tre år ökats med 15,554 R:dr 25 sk. 6 rst., allt B:ko.
Adliga Kadett-skolefonden har under samma tid blifvit förkofrad
från 75,701 R:dr 23 sk. 2 rst. till 77,746 R:dr 43 sk.
1 rst., eller med 2,045 R:dr 22 sk. 11 rst. samma mynt.
Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassan, som enligt 1852 års
bokslut ägde ett kapital af 174,126 R:dr 21 sk. 3 rst., har ökat
sig till 175,875 R:dr 9 sk. 8 rst. eller med 1,748 R:dr 36 sk.
5 rst. B:ko, deruti likväl inberäknad en alltsedan år 1850 balancerad
fordran af 3,066 R:dr 32 sk. för från Kassan bortstulne medel.
Bilaga till Högloft. Bidd. och Adelns Brot. vid 1857 års Riksdag.
2
Riddarhns-Utskottets Utlåt,an de N; o 7.
Grefl. Schefferska Stiftningens fond utgjorde enligt 1855 års
bokslut 26,642 R:dr 6 sk. 5 rst. och har förkofrat sig med 217
R:dr 12 sk. 5 rst. Banko.
Wennerstjernska fonden, som enligt 1852 års bokslut uppgick
till 12,244 R:dr 4 sk. 8 rst., är nu minskad till 11,276 R:dr 16
sk. 5 rst. eller med 967 R:dr 36 sk. 3 rst. allt Banko, hvilken
minskning dock härleder sig ensamt från den afskrifning af 1,000
R:dr för aktier i f. d. Götheborgs diskont, hvartill Ridd. o. Adeln,
vid förra Riksdagen lemnade sitt bifall.
Af de öfriga under Riddarhus-Direktionens förvaltning ställda
17 särskilda testaments fonder, hvilkas sammanlagda belopp vid
1855 års bokslut utgjorde 281,722 R:dr 1 sk. 5 rst., hafva 14,
eller en Onämnd välgörares fond, Bungencronska, Stjerncreutziska,
Wulfcronska, von Blockiska, Bergenstjernska, Tersmedenska, Stjerncronska,
Fröken U. C. von Hausvolff*, Stråleska, von Liewenska,
Gyllenbåtska, Queckfeltska och Sölfverbergska fonderne ökat sig
med tillsammans 3,337 R:dr 36 sk. 3 rst., hvaremot de återstående
tre eller de Silentzska, Rerghmanska och fru B. M. von Hauswolffs
fonderne minskats med 280 R:dr 3 sk. 2 rst., så att tillökningen på
småfonderna i det hela uppgått till 3,057 R:dr 33 sk. 1 rst. allt B:ko.
Sammanlagda beloppet af de medel som af Riddarhus-Direktionen
förvaltats, hvilka enligt 1852 års Räkenskaper utgjorde
707,919 R:dr 31 sk. 3 rst. uppgår, på sätt det sednast granskade
bokslutet för 1855 utvisar, till 776,575 R:dr 18 sk. II
rst. och har således under dessa tre år ökats med 68,655 R:dr 35
sk. 8 rst. allt B:ko; häruti likväl icke inberäknadt kapitalvärdet utaf
en frami. Öfverste Ambrosius Berghmans fond tillhörig, emot ett
årligt arrende af 171 tunnor råg utarrenderad egendom i Wermlands
län, jemte frälseräntan af ett helt hemman i Calmar län,
hvilken, efter markegångspris i penningar förvandlade, afkastning
af Direktionen disponeras till stipendier och pensioner.
Vid anstäld granskning af räkenskaperna öfver alla ofvanuppräknade
fonder har Utskottet, efter i några omständigheter från
Riddarhus-Kamereraren infordrade och af honom meddelte uplysningar,
icke funnit anledning till någon anmärkning, utan vitsordar
med nöje den särdeles noggranhet och ordning, hvarmed
samma räkenskaper blifvit förda.
Beträffande i öfrigt frågan om förvaltningen af Riddarhusets
och Stiftets fonder har Utskottet, efter derom genom protokollerna
tagen kännedom, funnit skäl till det förklarande
att densamma varit öfverensstämmande med de i Direktionens
instruktion samt särskildt gällande reglementen,
donationsbref och testamentsförordnanden meddelta
föreskrifter.
Uti denna g har Direktionen för öfrigt anmält:
att genom testamente af den 10 Maj 1848 framlidne En af
Rikets Herrar Friherre Salomon Löfvensköld och hans nu mera
jemväl aflidna Fru Julie Löfvensköld, född Coijet, dels under Riddarhus-Direktionens
förvaltning ställt en summa af 33,333 R:dr
R id d arh us-Ut sk o tte ts Utlåtande NT: o 7.
3
16 sk. Banko, hvaraf, efter stadgadt afdrag, räntan skall användas
till ett stipendium att tilldelas en yngling med akademisk underbyggnad,
för att medelst utrikes resor eller studier vid någon
utländsk läroanstalt, vinna förkofran i vetenskaper eller de
sköna konsterna; hvilket stipendium dock skall i främsta rummet
tilldelas den mest behöfvande och mest förtjente ättling af Löfvensk
iöl dska, Coijetska eller Leyonhufvudska slägterna, som kan räkna
till stamfader antingen testamentsgifvarens Fader Amiralilets-öfverkommissarien
Salomon Löfvensköld, eller testamentsgifverskans Fader,
General-lieutnanten Gustaf Coijet, elier ock till Stammoder
Testamentsgifverskans syster, Sara Christina Löfvensköld, gift med
Öfversle-lieutn. Friherre Abraham Leijonhufvud; men i fall dessa
ätter på manliga sidan utslockna finge stipendiet tilldelas någon
behöfvande och förtjenstfull yngling af frälse-stånd, dels förordnat,
att, i fall qvarlåtenskapen sedan nyssnämnde med flera testamentsanslag
utgått lemnade öfverskott, detsamma, fördeladt i en
eller flera så stora lotter att en stipendiat kan anses belåten med
räntan deraf såsom understöd under hans kurs vid någon Svensk
läroanstalt, må ställas under Riddarhus-Direktionens vård, dervid,
i fråga om medlens förvaltning och stipendiaternas utnämning, enahanda
föreskrifter borde blifva gällande, som i afseende på ofvanberörde
resestipendiefond ; hvarförutan samma testamente, som tillika
anslår ett kapital af 10,000 R:dr Banko till tvenne uppfostringsstipendier
för testamentsgifverskans brorsöner Capitenerna Adolph
och August Coijet och deras manliga bröstarfvingar, föreskrifver,
att derest dessa grenar af ätten Coijet på manliga sidan utslockna,
berörde kapital skall öfverlemnas till Riddarhus-Direktionen, för
att, utdelas till de tvenne mest behöfvande inom ofvan först omförmälde
grenar af Löfvensköldska, Coijetska eller Leijonhufvudska
slägterna, men, i händelse dessa å manliga sidan utslockna, tilldelas
tvenne andra behöfvande slägter; och har i följd af detta
testamente, ehuru sterbhusets utredning ännu icke blifvit a/slutad,
Direktionen redan fått emottaga icke blott resestipendiefonden
med 33,333 R:dr 16 sk. B:ko utan äfven 16,666 R:dr 32
sk. samma mynt såsom andel af öfverskotlet å testamentsanslagen.
Jemte tillkännagifvande att, enligt hvad Utskottet af protokollerna
inhemtat, ej mindre ofvanberörde testamente blifvit af
Riddarhus-Direktionen i laga ordning bevakadt, än äfven Direktionen
redan varit i tillfälle att medelst utlåning göra de influtne
medlen räntebärande, har Utskottet, intill dess utredningen af
sterbhuset efter-testatorerna blifvit afslutad och således fråga kunnat
uppstå om stadgandet af ett mera ordnadt reglemente för förvaltningen
af den ifrågavarande betydliga testamentsfonden, ansett
Direktionens ofvanberörde anmälan
för det närvarande icke från Ridderskapets och Adelns
sida erfordra någon åtgärd.
Vidare har Direktionen i denna § anmält, att Herr Bergsrådet
C. W. D. Hejkensköld och hans hustru C. A. Hejkensköld, född
Wirgin, genom gåfvobref den 29 sistl. Augusti, till Wadstena
4
Riddarh u s-Uts ko 11 e ts Utlåtande N:o 7-
Adliga Jungfru-stifts-kassa förärat ett i Bredsjö bruksegendom intecknadt
kapital af 638 R:dr 16 sk. Banko, löpande med procents
ränta, hvaraf en årlig pension af 23 R:dr 16 sk. Banko
skulle tilldelas någon i Jungfru-stiftet inskrifven Fröken, med iakttagande
af enahanda vilkor och bestämmelser, som finnas föreskrifna
för den af frami. Hofrättsrådet C. F. Hejkensköld till nämnde Kassa
år 1793 gjorda donation af 900 li:dr B:ko.
2 §.
Direktionen afgifver här redovisning för den s. k.Riddarhusreparationsfonden.
Inkomsterna af denna fond, som blifvit bildad
af den afgift, hvilken från och med år 1816 med 24 sk. och
derefter sedan år 1824 erlägges med 1 R:dr B:ko af hvarje mantalsskrifven
Adelsman, som för lön eller förmögenhet betalar be»
villning, hafva under åren 1833, 1834 och 1855 influtit med
tillsammans 7,348 R:dr 26 sk. 4 rst. och fonden, hvars behållning
vid 1852 års slut utgjorde 26,628 R:dr 20 sk. 5 rst. upgick
vid 1855 års slut, efter skedd rättelse af en misskrifning i
Direktionens berättelse, till 34,710 R:dr 8 sk. 11 rst. B:ko. Direktionen
har likväl icke ansett denna förkofran vara af den betydenhet,
alt reparationsfonden kunde anses upbringad till ett belopp,
motsvarande de flera skiljaktiga behof, för hvilka den vid de sednast»
riksdagarna synes hafva blifvit afsedd och beräknad, hvaribland
Direktionen upräknar icke blott Riddarhusets årliga underhåll
och derå nödiga reparationer, utan äfven förändring af byggnaderna
å Riddarhusgården antingen ensamt genom borttagande af
de nu befintliga vanprydande byggnaderna, eller upförande af nya
flyglar samt betäckande af tillfälliga förluster vid medlens utlåning till
betryggande af Riddarhus-kassans och öfriga fonders oförryckta bestånd.
Och då härtill kommo ej mindre att en efter all anledning
fortgående sättning af Riddarhusbyggnaden, som sannolikt
härrör af felaktighet i det pålverk hvarpå huset hvilar, botar att
ådraga ifrågavarande fond en ganska botydlig undersöknings- och
reparationskostnad, än äfven att den förlust, som genom stölld i
December månad 1850 blifvit Jungfru-stifts-kassan. tillskyndad
lämpligen torde böra af kapitationsmedlen ersättas, har Direktionen
hemställt, att vid nu varande stadgande, att kapitationsafgiften skall
tillsvidare utgöras, mätte förblifva.
Med anmälan att vid granskning af kapitationsfondens räkenskaper
och förvaltning för åren 1852, 1853 och 1854, Utskottet
icke funnit något att anmärka, har Utskottet, ehuru det icke anser
reparationsfonden böra användas för andra ändamål än för underhåll
och reparation å Itiddarbus-byggnaden in- och utvändigt,
likväl desto mindre ansett sig äga anledning tillstyrka någon förändring
i nu gällande beslut angående kapitationsafgiftens utgörande,
som efter hvad Utskottet föreställer sig, nämnde fond ännu
behöfver vinna en vida betydligare kapitalstyrka, innan afkomsten
deraf kan anses tillräcklig för nyssnämnde ändamål, hvarföre Utskottet,
sorn förbehåller sig att få inkomma med särskildt memo
-
Riddarhus -Utskottets Utlåtande N: o 7.
rial i anledning af hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion
om en ytterligare bestämd afgift för Riddarhusbyggnadens re
paration
och dermed sammanhang ägande utgifter, vördsamt hemställer
:
att, på sätt Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid trenne
föregående riksdagar beslutat, Riddarhus-kapitations
afgiften
må tills vidare utgöras till lika belopp som
för närvarande eller med 1 R:dr B:ko årligen af hvarje
Adelsman, som för lön eller förmögenhet erlägger bevillning.
3 §.
För att i möjligaste mån befrämja kompletteringen af Stamtaflorna
öfver de å Riddarhuset introducerade ätter har Utskottet,
lika med Direktionen, skolat vördsamt hemställa, att i öfverensstämmelse
med hvad som vid flera riksdagar varit iakttaget
Ridderskapet och Adeln må besluta en upmaning till
Ståndets medlemmar att i Riddarhus-kansliet taga en
noggran kännedom om beskaffenheten af deras ätters
genealogier samt derefter för dessas komplettering
meddela nödiga uplysningar; hvilket beslut, för att
blifva desto mera kändt af Adelns vid riksdagen närvarande
ledamöter, torde få i Riddarhussalen anslås.
4 §.
Direktionen har här meddelat dels att efter senaste riksdagsberättelses
afgifvande introduktion blifvit meddelad för Adliga ätten
2,323 Isberg, hvilken dock, enär introduktionstagaren aflidit barnlös,
redan utslocknat, dels att under samma tid en Greflig, fyra
Friherriiga och åtta Adliga ätter utslocknat, hvaremot en af de
vid förra riksdagen afförda adliga Ätterna N:o 1,151 Meijerhelm
åter blifvit deribland uptagen, sedan numera en ännu lefvande
gren af denna att genom behörigt prestbevis styrkt sin tillvaro.
I sammanhang härmed får Utskottet anmäla, att efter afgifvande
af Riddarhus-Direktionens Riksdags-berättelse introduktion
blifvit beviljad ej mindre åt f. d. Landshöfdingen, Kommendören
med stora Korset af Nordstjerne-Orden, Claés Gabriel Bergenstråle
under N:o 400 bland Friherrar, än för Öfversten, Kommendören af
Wasa-Orden m. m. Nils Ericson under N:o 2,324 bland Ridders- och
Adelsmän, så att antalet af nu lefvande introducerade ätter, som
i sista riksdagsberättelsen beräknades till 1,046, nu kan antagas
utgöra 74 Grefvar, 182 Friherrar och 780 Ridders- och Adelsmän,
summa 1,036.
5 g.
Af denna § inhemfas, att inom Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Herrar Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret samt
Direktörer vid Låne-kontoren och deras Suppleanter, den förändring
inträffat dels att, i följd af Presidenten m. ra. C. D. Skog
-
6 Riddarhus-Direktio nens Utlåtande N:o 7.
mans död förste Suppleanten Kaptenen och Riddaren Friherre Jacob
Theodor Stjernstedt inträdt säsom Fullmäktig i Banken, dels att,
sedan Direktörs-suppleanten vid Låne-kontoret i Malmö Majoren
Friherre Otto Thott afsagt sig denna befattning, Ridderskapet och
Adelns Fullmäktige i Banken och Riksgälds-kontoret jemte Riddarhus-Direktionen
till Suppleant efter honom utsett Eyttmästaren
och Riddaren, Friherre Wilhelm Bennet. Bland de till deltagande
uti 1855 års revision af Stats-, Banko- cch Riksgäldsverken, af
Ridderskapet och Adeln valde ledamöter hafva så väl nu mera afl.
Landshöfdingen Grefve K. A. Posse, som Kammarherren Nils Tersmeden
afsagt sig de dem lemnade updrag, och har RiddarbusDirektionen
i deras ställe till revisorer utsett Kaptenen, Friherre
Joh. Wilhelm Stjernstedt och f. d. Statsrådet Grefve Balzar von
Platen, samt sedermera, i stället för den sistnämnde som anmält
sig. hindrad att förtroendet emottaga, Majoren Didric Gillis Bildt.
I samma § meddelar Direktionen vidare upgift å de särskilda
val som, jemlikt 7 § af Direktionens instruktion, blifvit
anställda, dels till Revisorer och Suppleanter å Ridderskapet och
Adelns vägnar vid revisionerna öfver Banko-diskontverkets förvaltning
aren 1855 och 1856, dels till Revisorer och deras Suppleanter
vid Låne-kontoren i Götheborg, Malmö och Wisby för åren
1854, 1855 och 1856.
6 §•
Direktionen anmäler, att sedan nu mera frami. En af Rikets
llerrar Friherre Johan Lagerbjelke den 5 Februari 1855, i anseende
till försvagadt helsotillstånd nedlagt sin befattning såsom
lUddarbus-Direktionens Ordförande, dess af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln utsedde Suppleant, Kontre-Amiralen och Kommendören
m. m. Grefve Folcke Magnus Puke såsom Ordförande inträdt;
hvaremot samtlige ledamöter i Direktionen qvarstannat i sina befattningar,
hvilket förhållande äfven äger rum med RiddarhusDirektionens
ordinarie Tjenstemannapersonal.
7 §•
I afseende på förändringarne inom Wadstena Adliga Jungfrustift
har Direktionen förmält, att efter det sista riksdagsberättelsen
afgafs 25 döttrar af Adelsmän blifvit i stiftet inskrifne, hvaremot
59 genom giftermål eller dödsfall derutur utgått samt dessutom
en Stifts-jungfru, som icke inom föreskrifven tid anmält sig
till utbekommande af sin pension, blifvit utur Stiftsmatrikeln afförd.
Antalet af de såsom lefvande qvarstående Stifts-jungfrur,
hvilket vid början af sisla riksdag utgjorde 538, har således förminskats
till 503; men antalet af de utgående Stiftspensionerna
har förbiifvit oförändradt och utgör 222.
B §•
Denna § redogör för utdelningen af dels å Adliga Kadettskolefonden
anvisade fyra högre akademiska stipendier hvardera å 240
Kiddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7. 7
R:dr B:ko årligen, åtta lägre å 160 R:dr B:ko, tvenne s. k. näringsstipendier,
likaledes ä 160 R-.dr B:ko hvardera samt trenne
frikadett-platser vid Kongl. Krigs-akademien, dels å Bergenstjernska
testaments-fonden, fyra akademiska stipendier å 150R:drB:ko
hvardera samt en frikadettplats vid Kongl. Krigs-akademien, dels
trenne stipendier å Bergbmanska fonden, hvilka bestämmas efter
markegångspris och under de sednare åren uppgått hvardera från
290 ända till 330 ll:dr B:ko årligen, samt slutligen fyra stipendier
å Queckfeldtska fonden å 133 R:dr 16 sk. Banko årligen.
9 §•
Sedan Direktionen i denna § förmält, huru penningerörelsen
sedan sista Riksdag varit underkastad betydliga skiftningar,
så att i afseende på Riddarhusets fonder den ymniga penningetillgången
under loppet af år 1855 föranledt dels inbetalning dels
uppsägning af ganska betydliga med 6 procents ränta löpande lån
till belopp af 105,433 R:dr 16 sk. B:ko, har Direktionen anfört,
att detta förhållande jemte lånereglementets ovilkorliga föreskrift,
att icke utöfver 6,000 R:dr må mot låntagares skuldsedel
med borgen eller hypotek af annan namnförbindelse utlånas till
en och samma person, gjort det för Direktionen nödvändigt, till
förekommande deraf att medlen icke skulle ligga helt och hållet
oförräntade att under loppet af nämnde år, för en nedsatt ränta
af 4£ procent, dels emot säker inteckning i landtfastighet placera
85,000 E:dr, dels träffa öfverenskommelse om inlösen af 60,000
R:dr i Skånska Hypoteksföreningens obligationer, löpande med enahanda
ränta. Derefter hade den under loppet af år 1856 minskade
penningetillgången åter beredt Direktionen tillfälle till utlåning
emot högre ränta, i anledning hvaraf Direktionen ansett sig böra
till betalning upsäga de endast med procent löpande fastighetslånen,
dock endast för den händelse att låntagarne icke medgifva
räntans förhöjning till 5 procent; och har Direktionen slutligen
anmält, att, enligt bokslutet öfver Riddarhusets samtliga
Kassor och fonder för år 1855, räntebärande beloppet af de under
Direktionens förvaltning stående medel vid samma års slut
utgjorde 644,758 R:dr 42 sk. 7 rst. B:ko, deraf voro utlånta:
l;o mot inteckningar i fast egendom 376,167 R:dr 27 sk 4 rst.;
2:o emot låntagares personliga skuldsedlar med borgen 191,091
E:dr 15 sk. 3 rst., samt emot räntebärande obligationer 77,500
R:dr allt B:ko.
Utskottet, som inhemtat dels att innehafvarne af de i Direktionens
berättelse omförmälde med 4tJ- procents ränta löpande lån,
till belopp af 79,000 R:dr B:ko ingått uppå att efter upsägningstidens
förlopp den 1 nästkommande Maj å lånen erlägga 5 procents
ränta, hvaremot låntagaren af återstående 6,000 R:dr B:ko
med förstberörde ränta antagit den gjorda upsägningen, dels att
Direktionen beslutat att till betalning om sex månader upsäga Smålands,
Hallands med flera provinsers bypoteks-föreningars med 4,]- pro
-
Riddarhus -Utskottets Utlåtande N: o 7,
«ents ränta löpande obligationer till belopp af 31,500 R:dr B:kc
har derjemte skolat tillkännagifva
att Utskottet, vid inventering af de fonderna tillhö
rande
låne- och säkerhetshandlingar, funnit dessa i
fullständigt och behörigt skick; samt i öfrigt afgifva
det yttrande, att Direktionen, i enlighet med låne
reglementets
föreskrifter och med iakttagande af fondernas
bästa, omsorgsfullt handhaft jemväl denna del
af förvaltningen, så att sedan förra riksdagen någon
förlust å utlåningen icke, i följd af låntagares obestånd,
träffat Riddarhusets fonder.
Utskottet har likväl i detta hänseende bordt anmäla, att sedan
utur Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassa ett lån å 6,000
R:dr B:ko blifvit år 1848 beviljadt f. d. Öfversten Herr Grefve
Ph. von Schwerin emot inteckning i Säteriet Ahlbäck 2 mantal, Wenögla
| mantal rusthåll m. fl., så och efter det låntagaren år 1851
till Borgenärer afstått sin egendom har 'tvist vid konkurs Domstolen,
Kongl. Svea Hofrätt, upstålt rörande stifts-kassans förmåns
rätt
ej mindre i hemmanet Wenögla ån framför af Grefve v. Schwerin
innehafda förmyndare-medel; hvilken rättegång, efter erlagd
revisions-skilling, är vorden af Direktionen i underd. fullföljd hos
Kongl. Maj:t, på hvars Nådiga pröfning den ännu är beroende;
och återstod af Stifts-kassans förenämnde fordran enligt 1855 års
bokslut ohetaldt i kapital 4,790 R:dr och i räntor till samma års
slut 20 R:dr 6 sk. B:ko.
I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft ett
inom Utskottet väckt förslag att, såvida icke bestämda föreskrifter
i testaments- eller stiftelse-urkunder derför lägga hinder i vägen,
samtlige under Direktionens förvaltning ställda fonder må
sammanslås och blifva för hvarandra solidariskt ansvariga; och då
en sådan förening icke blott skulle leda till en större enkelhet
och reda i räkenskaperna, utan jemväl tillfälle derigenom torde
yppas att göra de nu å de särskilda fondernas ej sällan befintliga
smärre behållningar fruktbärande, samt de möjliga öfverskotten
kunde komma Riddarhus-kassan tillgodo emot vilkor, att denna
kassa ansvarar för utbetalningen af de utaf donations- eller testamentsgifvare
stadgade stipendier, pensioner eller gratifikationer
jemte förvaltningskostnaden, bar Utskottet häraf hemtat anledning
till den hemställan:
att Riddarhus-Direktionen må bemyndigas att om
ett sådant fondernas sammanslående så fort ske kan besörja,
såvidt det är med vederbörande stiftelse och gåfvobref
förenligt eller annat laga hinder dervid icke möter.
I öfrigt och för att så litet som möjligt genom bindande föreskrifter
försvåra möjligheten för Direktionen att vid utlåningen
af medel förfara efter hvad Direktionen pröfvar nyttigt, har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka den förändring af den i lånereglementets
1 § 4 punkts 2 mom. stadgade maximisumma af
6,000 R:dr för s. k. namnlån:
Riddarhus-Utskottots Utlåtande N:o 7.
a
att det belopp, som mot låntagares skuldsedel med
borgen eller hypotek af annan namnförbindelse må
utlånas till en och samma person, bestämmes till 10,000
R:dr B:ko;
och har Utskottet för att lätta utvägarne att på kortare tider erhålla
ränta för i kassorna innestående medel tillika skolat tillstyrka
:
att Riddarhus-Direktronen må berättigas att, så vida
Direktionen funne fondernas säkerhet derigenom intet
äfventyra, på depositionsräknirig hos Stockholms Enskilda
Bank insätta eljest icke fruktbärande medel mot
högsta möjliga ränta; dock att upsägning till återbetalning
efter högst 90 dagar alltid sker samtidigt med
insättningen.
10 §.
Jemte underrättelse att, i frågan om den mot Riddarbus-Kamereraren,
Kammarherren J. L. Bogeman förda talan om ersättning
för den Riddarhus- och Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassorna
tillskyndade förlust genom i Riddarhus-Kontoret i December
1850 föröfvad stöld, Kongl. Maj:t, genom nådig dom af den 8 December
1854, på anförde skäl pröfvat rättvist att, med ändring
af Rådstufvu-Rättens och Hof-Rättens beslut, ogilla det emot Bogeman
i denna sak framställda ersättnings-påstående, har Direktionen
anmält, att sedan af tillgångarne hos de personer som föröfvat
stölden någon vidare ersättning ej kunnat erhållas, än en
summa af 493 R:dr 24 sk. B:ko, Stiftskassan tillkommen utdelning
i Handl. Wahlströms till konkurs uplåtne bo, återstående
beloppet af denna kassas förlust upginge till 2,573 R:dr 8 sk.
B:ko, vid hvilket förhållande Direktionen hemställt, att då det
vore obilligt att förlusten drabbade den till stor del genom enskilda
bidrag samlade stifts-kassan, hvars inkomster vora beräknade
till understöd för ogifta merändels behöfvande Adliga fruntimmer,
samt den så kallade reparations-fonden, såsom samlad medelst Ridd.
och Adelns allmänna bidrag, kunde, utan förnärmande af någons
rätt, af Höglofl. Ridd. och Adeln disponeras, föiberörde summa
måtte af sistnämnde fond få till Jungfru-stifts-kassan utbetalas såsom
ersättning för de bortstulne medlen.
Då likväl dels reparationsfondens tillgångar sannolikt innan
kort komma att betydligt anlitas för det ändamål, hvarför de, såsom
en särskild bevillning af Ridd. och Adeln, utgått, dels Wadstena
Adliga Jungfru-stifts-kassas räkenskaper utvisa, att kassans
årliga inkomster från och med 1852 utgjort per medium 9,023
R:dr 21 sk. 10 rst. och utgifterna per medium endast upgått till
8,499 R:dr 36 sk. —hvadan på sätt ofvan är anmärkt, denna kassa
från år 1853—1855 förkofrat sig med 1,748 R:dr 35 sk. 5 rst.
B:ko; i följd hvaraf Stiftspensionernes antal under de sednaste
fyra åren kunnat bibehållas till ett antal af 222 och snart synas
10
lilddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7.
kunna åter ökas utöfver enahanda antal, de utgjorde innan den
ifrågavarande förlusten inträffade eller 227, har Utskottet
ansett sig sakna skäl att å Riddarhus-Direktionens
ofvanberörde hemställan om ersättning från reparationsfonden
af stiftskassans omförmälde förlust tillstyrka bifall ;
Hvaremot Utskottet förslår:
att denna förlust 2,573 R:dr 8 sk. B:ko må i stiftskassans
räkenskaper afskrifvas.
11 §.
Med anmälan, att kostnaderna för reparationer å Riddarhuset
samt dess flygelbyggnader under tiden från och med 1854 till innevarande
riksdags början utgjort tillsammans 2,457 R:dr 4 sk.
B:ko, har Dim gifvit vid handen, att då de sättningar å såväl yttersöra
mellanmurarne af Riddarhusets hufvudbyggnad, som redan sedan
längre tid tillbaka blifvit förmärkta möjligen kunna medföra
fara för byggnadens bestånd i fall de icke för framtiden förekommes,
Direktionen anmodat sakkunnige personer att, tillika med en
af Direktionens ledamöter Herr Majoren Leijonancker, skadorna besigtiga
samt om deras beskaffenhet sig yttra. Och har Direktionen
med bifogande af det uprättade besigtningsinstrumentet, hemställt,
att samma undersökning måtte nästkommande sommar företagas
och att sedermera på Direktionens pröfning af dervid sig
företeende omständigheter måtte få ankomma om och huru omfattande
reparationen må ega rum.
Af det bifogade besigtningsinstrumentet har Utskottet bland
annat inhemtat, att sättningssprickor förekomma i ytterväggarne
hufvudsakligen på vestra hälften af huset, störst mot torget, der
de gå från grunden ända upp genom taklisten, men mindre på
motsvarande sida åt gården; att sydvestra hörnet af byggnaden ej
står lodrätt och är vid grunden sönderbrutet: att på hela facadon
åt Riddarhustorget ganska betydliga bugter förekomma så väl å
listverken som å sjelfva väggytan samt slutligen att å husets mellanväggar,
balustraden vid invändiga trappan, tak med flora ställen,
äfven en mängd sättningssprickor finnas. Och ehuru de sättningar
som sålunda skett och sannolikt ännu pågå ej visa sig bestämdt
hotande för byggnadens snara förfall, hafva besigtningsmännen
dock ansett dem kunna härflyta från orsaker, såsom t. ex. pålverkets
möjliga läge öfver vattenytan och deraf upkommen röta i detsamma,
hvilka kunde för byggnadens framtida bestånd medföra
stora vådor; hvarföre besigtningsmännen ansett nödigt att pålgrunden
undersökes medelst gräfning och detta företrädesvis på facaden
mot torget på hvardera sidan af trappan samt vid sydöstra hörnet.
Vid sådant förhållande hemställer Utskottet
ej mindre att en fullständig undersökning af det pålverk
hvarpå Riddarhuset hvilar måtte medelst gräfning redan
instundande vår så tidigt som möjligt verkställas, än ock
att Direktionen måtte, så vidt sådant medhinnes under
det riksdagen ännu fortfar, meddela Utskottet resultatet af
Rid d a r k u s - U t s k o tt e ts Utlåtande N:o 7.
11
den skedda undersökningen jemte det utlåtande och de
förslag, Direktionen i anledning deraf må finna nödigt
afgifva men att i annan händelse och derest Ridd. och
Adeln icke äro till riksdag församlade det må åt Di
rektionen
updragas att med all sorgfällighet tillse, att
de för Riddarhusbyggnadens bestånd nödigblifvande reparationer
så fort ske kan blifva verkställdt.
12 §.
I fråga om det vid senaste riksdag af Höglofl. Ridd. och Adeln
åt Riddarhus-Direktionen gifna updrag att gå i författning om beredande
på lämpligaste sätt af en så till bänkar som skrank mera än
damålsenlig
inredning af Riddarhussalen, har Direktionen anmält, att
Direktionen åt detta ärende egnat den allvarligaste omtanka samt,
efter fruktlösa egna bemödanden att utfinna något antagligt sätt
för förändringens tillvägabringande, uppdragit åt' professoren S.
W. Scholander att dertill uppgöra ritning; hvarefter Snickaremästaren
H. Dumrath uppå anmodan upprättat förslag å den kostnad,
hvartill salens inredning i enlighet med ritningen skulle upgå.
Direktionen fann visserligen denna ritning särdeles prydlig; men
dä medelst verkställd mätning utröntes att, genom en dermed
öfverensstämmande förändring af sittplatserna i salen, dessas
antal skulle inskränkas tili ungefär 300 och detta syntes Direktionen
alldeles otillräckligt, enär Ridd. och Adeln vid flere
tillfällen under förflutna riksmöten samlats till ett antal af öfver
500 ledamöter, samt Direktionen icke ansåg lämpligt att, medelst
inskränkning af utrymmet för hvarje sittplats öka antalet deraf,
helst det hufvudsakliga ändamålet med den åsyftade förändringen
eller beredande af större beqvämlighet derigenom skulle förfelas,
utan att ens, sådant oaktadt, nödigt antal platser kunde beredas
åt Ridd. och Adelns ledamöter vid de tillfällen då Ståndet, för
behandlingen af frågor utaf särdeles vigt, kunde mera talrikt än
under vanliga förhållanden sammanträda; så fann, vid betraktande
häraf samt med tillika fästadt afseende å den dryga enligt ofvanberörde
förslag till 8,933 R:dr 16 sk. Banko upgående kostnad,
som salens förändrade inredning skulle medföra — en kostnad,
för hvars bestridande några medel ej blifvit af Ridd. och Adeln
anvisade och hvilken, äfven om man till inredningen skulle använda
mindre dyra materialier, än dem kostnadsförslaget uptager,
likväl kunde antagas komma att upgå till ett ganska betydligt
belopp, — Direktionen sig icke kunna annat än stanna i det beslut,
att enär llidd. och Adeln icke ovilkorligen ålagt Direktionen,
att hafva intill nästa riksdag ombesörjt en förändrad, mera ändamålsenlig
inredning af Ståndets samlingsrum, utan endast åt Direktionen
updragit att gå i författning om beredande på lämpligaste
sätt af en slik inredning. Direktionen torde böra anses hafva
ett sådant updrag fullgjort, då Direktionen låtit genom erkändt
skicklige och sakkunnige personer upgöra planritning och kostnadsförslag
till salens inredande och alt deremot Direktionen icke
12 Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 1.
borde uppå eget ansvar och utan af Ridd och Adeln meddelade
närmare föreskrifter, verkställa en förändring, som syntes Direktionen
vara förenad med många icke obetydliga betänkligheter
och måhända icke heller kunde medhinnas innan Rikets Ständer
ånyo samlades; vid hvilket förhållande Direktionen funnit för sig
endast återstå att öfverlemna det sålunda beredda ärendet till
Höglofl. Ridd. och Adelns egen ompröfning. Dock har en Direktionens
ledamot Herr Kammarherren O. M. Björnstjerna enligt
sin Berättelsen bifogade särskildta mening, ehuru han delat Direktionens
åsigt beträffande flera af de svårigheter eller olägenheter,
hvilka möta vid verkställandet af en ny och beqvämare inredning
af Riddarhussalen ; likväl, med derjemte fästadt afseende derå,
att de förnämsta af ifrågavarande olägenheter säkerl. blifvit vid frå*
gans afgörande hos Ridd. o. Adeln tagne i noggrant öfvervägande,
ej kunnat tolka Ståndets i ämnet fattade beslut annorlunda, än
såsom innebärande ett bestämdt åläggande för Direktionen att,
oafsedt de olägenheter som från utförandet blefve oskiljaktige, låta
till innevarande riksdag förse salen med beqvämare sittplatser.
Vid pröfning af detta ärende har Utskottet, på de här ofvan
af Direktionen uppgifna grunder och då i öfrigt en så betydlig
reparation å Riddarhuset både in- och utvändigt förestår att den
måhända icke kan bekostas af disponibla tillgångar, för sin del
funnit
att Direktionen handlat välbetänkt, då den icke gått i
författning om verkställighet af Riddarhussalens inredning
enligt Professor Scholanders förslag; hvaremot Utskottet
föreställer sig, att en sådan beqvämare inredning
möjligen kan åvägabringas i sammanhang med en snart
nog oundviklig reparation af Riddarhussalen.
13 §.
Efter det Ridd. och Adeln vid senaste riksdag, i och för utgifvande
från trycket af de Adeln särskildt eller hufvudsakligen
rörande protokoller och handlingar från 1627 till och med 1714
års riksdag, hvilka finnas uti Riddarhus-Arkivet uti handskrift förvarade,
anslagit en summa af 400 R.-dr B:ko årligen att från och
med år 1855 intill slutet af det år innevarande riksdag uphör
från Riddarhuskassan anordnas, för att dermed åt en af Direktionen
utsedd vetenskapsidkare, som åtoge sig att besörja berörde
utgifningsarbete, garantera en afsättning af högst 200 tryckta
exemplar utaf hvarje del af omkring 24 ark, hvilka derefter skulle
aflemnas till Riddarhus-Cansliet, der de borde blifva för subskription
åt Ridd. och Adeln tillgängliga, har öfverenskommelse
angående detta företag blifvit träffad med Lektorn vid Kongl.
Krigs-Akademien C. W. A. Tham, som derefter vid 1855 års slut
aflemnat 200 exemplar af arbetets första del, omfattande åren
1627—1632, hvarefter Direktionen låtit i allmänna tidningarne
tillkännagifva, att Herrar Ledamöter af Ridd. o. Adeln hade
Riddarhus-Utskottets Utlåtande K : o 7.
13
tillfälle att dessa exemplar för 1 R:dr 16 sk. Banko hvardera inköpa,
utan att hitintills mer än endast få afnämare låtit sig afhöra.
Utskottet, som i öfrigt inhemtat att efter riksdagens början
ytterligare den andra delen af nämnde arbete, omfattande riks
dagarne
åren 1633—1636 från trycket utkommit,
har om samma arbete tagit kännedom och finner
det med särdeles omsorg och ordentlighet verkställdt
samt beledsagadt af upplysande historiska inledningar;
lärande det bero af derom särskildt väckt förslag, huruvida
detta för Ridderskapets och Adelns historia vigtiga
företag må fortfarande understödjas genom bidrag
från Ståndets kassa.
14 g.
tillkännagifver, att sedan Kongl. Maj:t i Nåder bifallit de af
Ridd. och Adeln vid förra riksdagen beslutade ändringar i Riddarbus-ordningen,
Kongl. Majit under den 4 Januari 1855 låtit, med
iakttagande häraf, utfärda en ny Riddarhus-ordning för att till efterrättelse
derefter blifva gällande.
15 §■
Direktionen har här, till Höglofl. Ridd. och Adelns afgörande,
öfverlemnat en af Riddarhus-vaktmästaren till Direktionen inlemnad
ansökning om förhöjning i den lön af 166 R:dr 32 sk.
Banko, han för närvarande, åtnjuter jemte boställsrum, fri ved,
ljuspenningar samt några obetydliga sportler. Otillräckligheten af
dessa löneförmåner för en ganska trägen tjenstebefattning hvarifrån
ingen vidare fortkomst kan vara att förvänta och hvilken bör åt
sin innehafvare, äfven då han är gift, bereda dess fulla utkomst,
har Direktionen funnit icke kunna förnekas och desto mindre böra
lemnäs utan afseende, som de denna befattniug tillhörande bestyr,
särdeles under riksdagarne och vid de täta insättningarne och uttagningarne
af medel i Rikets Ständers Bank, i högsta grad erfordra
ordningssinne, redbarhet och vaksamhet. Och då äfven för ifrågavarande
löneförhöjning dessutom talade jemförelsen med de lönevilkor,
som nu mera finnas vara vaktmästare i andra verk tillagda,
har Direktionen funnit sig böra tillstyrka Ridd. och Adeln att
bevilja förenämnde lönebelopps förhöjning till 300 R:dr B:ko, att,
likasom den nu varande lönen, utgå med af Riddarhusets och
af Jungfru-stiftskassan.
På de af Direktionen anförda skäl och då Riddarhuset icke
äger mer än en ordinarie vaktmästare, hvars befattning i följd af
fondernas jemna tillväxt och den utsträckta lånerörelsen blifver allt
mer och mer trägen och ansvarsfull samt följaktligen bör aflönas
åtminstone i likhet med vaktmästares i andre penningeförvaltande
verk, har Utskottet ansett sig böra hemställa:
att den Riddarhus-vaktmästaren tillkommande penningelön
måtte från och med innevarande års början bestämmas
till 500 R:dr Rmt årligen; äfvensom att, i anseende
14
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7.
till de under år 1856 på lefnadsförnödenheter så högt
stegrade priser, hvilka efter vaktmästarens egen gjorda
trovärdiga upgift nödsakat honom till skuldsättning,
denna förhöjning må beräknas från sisth års början,
så att han äfven för 1856 må erhålla ett tillskott
af 250 R:dr Rmt att, på sätt Direktionen föreslagit,
.utgå med af Riddarhus- och T:jj af Jungfru-stiftskassan.
Slutligen förbehåller sig Utskottet att när Utskottet inhemtat
Höglofl. Ridderskapets och Adelns beslut i anledning af de i
detta utlåtande gjorda framställningar få till Ståndet inkomma
med de förslag till förändringar i Riddarhus-Direktionens instruktion,
hvartill dessa beslut må kunna föranleda.
Efter sålunda meddeladt utlåtande har Utskottet ansett sig
upfylla en angenäm pligt då Utskottet tillstyrker:
att Ridderskapet och Adeln mätte förklara RiddarbusDirektionen
sin tillfredsställelse och sitt välbehag öfver
det sätt hvarpå Riddarhusets och Stiftsärendena
blifvit sedan sista Riksdag förvaltade.
Några ledamöters skiljaktiga meningar åtfölja.
Stockholm den 31 Januari 1857.
På Riddarhus-Utskottets vägnar:
Carl Mörner.
TF. F. Dalman.
Reservation vid 7 2 §.
Endast så till vida instämmande i Utskottets beslut att Riddarhus-Direktionen
visligen handlat som ej verkställt Riddarhussalens
ominredning efter den af Professor Scholander ingifne ritning,
kunna vi deremot ej finna att Riddarhus-Direktionen fullkomligt
ställt sig Ridderskapet och Adelns beslut till efterrättelse då den
på grund af endast eli uppgjordt projekts oantaglighet, uppgifvit
hela förslaget; möjligen hade, om projekter infordrats från flere
sakkunnige personer (genom bestämmande af något visst pris till
allmän täflan) något af dessa funnits antagligt.
A. Lewenhaupt. Fred. Ph. Westfelt.
A. G. Oxenstierna. E. R. af Georgii.
För min del kan jag ej instämma i Utskottets mening rörande
den 12:te paragrafen af Riddarhus-Direktionens berättelse.
4:de paragrafen af den för Riddarhus-Direktionen utfärdade instruktion
föreskrifver nemligen att det åligger Direktionen att
verkställa Ridderskapets och Adelns fattade beslut och Ridderskapets
och Adelns beslut i denna fråga lyder: att åt Riddarhus-Direktionen
uppdrages att intill nästa Riksdag gå i författning om
beredande på lämpligaste sätt af en så till bänkar som skrank
mera ändamålsenlig inredning af Riddarhussalen.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7.
15
Häraf vill jag för min del draga den slutsats, att RiddarhusDirektionen
blifvit ålagdt att verkställa Adelns beslut och tror
att detta lämpligast gått för sig om Direktionen, i stället för att
utgifva gratifikation åt den, hvars förslag nu ej antogs, hade utsatt
samma summa såsom belöning åt den hvilken inlemnade det bästa
förslaget till Riddarhussalens inredning.
Emedlertid kan jag ej annat än på det högsta erkänna den
stora omtanke, Direktionen egnat åt detta ärende och särskildt den
möda Herr Friherre Bennet nedlagt härå.
G. W. von Franchen.
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1857.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:0 8.
1
Hf:o 8.
Utlåtande, i anledning af Hr Arvrepa, Gabriel
motion om ett förlagslån från Riddarhus■*
Kassan för utgifvande af Svenska Adelns
Ättartaflor.
Hörsamt Memorial.
Till Riddarhus-Utskottet har Högloft. Ridderskapet och Adeln
behagat remittera en af Hr Anrep, Gabriel, väckt motion om ett
föriagslån från Riddarbus-kassan för utgifvande af ett genealogisk!
arbete under titel: Svenska Adelns Allarla/lor.
Af Hr Anreps anförande jemte dervid fogade bilagor inhemtas,
att motionären, som förut utgifvit den s. k. Adels-Kalendern,
hade för afsigt att uti det nu ifrågavarande arbetet uptaga allt
hvad de å Riddarhuset befintliga genealogier innehålla, med uteslutande
likväl »af vissa saker som böra förbigåso. Arbetet skulle
utkomma i häften om 64 sidor, ett i hvarje månad. Uplagans
storlek skulle blifva Ett Tusen exemplar och priset för hvarje
häfte 1 R:dr 12 sk. Rmt. Tryckningskostnaden för hvarje häfte
beräknades till 375 R:dr hvartill komme 150 Il:dr författarearfvode
eller tillsammans 525 R:dr, så att om hela arbetet be
räknades komma att utgöra 36 häften, hvaraf 12 årligen utkomma,
förlaget upginge till 18,900 lt:dr allt Rmt, fördelta på tre år.
Deremot beräknade motionären inkomsterna, med afdrag af försäljningsprovision,
efter en afsättning afQOO exemplar till 10,125
R:dr, af 800 exemplar till 9,000 Il:dr och af endast 700 exemplar
till 7,825 R:dr allt Rmt. Behållningen skulle således blifva,
efter afdrag af 6 procents förlagsränta, i första fallet 3,125 R:dr
i det andra 2,000 R:dr och i det tredje 875 R:dr, af hvilken
vinst motionären ville till Riddarhus-kassan afstå hälften. Och
har motionären tillika föreslagit, alt detta arbete skulle, för alt
betrygga dess ordentliga utgifvande, ställas under Riddarbus-Direktionens
eller någon dess Tjenstemans öfverinseende samt ett särskildt
arfvode af 300 R:dr Rmt anvisas för sistbemälde tjensteman,
som tillika borde sköta företagets ekonomi.
Sedan Utskottet i ämnet begärt och fått emottaga RiddarhusDiroktionens
yttrande, har Utskottet tagit det af Hr Anrep gjorda
förslag i öfvervägande; och då, efter hvad Direktionen uplyst och
derom Utskottet jemväl för egen del tagit kännedom, de å Riddarhuset
förvarade genealogier icke befinnas hvarken i så fullständigt
skick eller så tillförlitliga, att deras utgifvande kan anses såsom
ett för Svenska Adelns historia vigtigt företag, utan fast hellre
må vara att betrakta som en bokhandelsspeculation; samt det i
3
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 8.
Öfrigt blefve särdeles svårt att, derest arbetet skulle utgifvas så till
sägandes under en af Ridderskapet och Adeln tillsatt myndighets
auspicier, bestämma hvad som af de biografiska anteckningarna
borde uteslutas eller »förbigås»; hvartill slutligen kommer att, enligt
hvad Riddarhus-Direktionen upgifvit, Riddarbus-kassan icke
eger tillgång att förskjuta ett så betydligt förlags-kapital under
äfventyr att dervid göra en mer eller mindre kännbar förlust;
alltså anser sig Utskottet
sakna skäl att å Hr Anreps ifrågavarande förslag tillstyrka
bifall.
Den af tvenne ledamöter yttrade särskilda mening får Utskottet
bifoga.
Stockholm den 6 Februari 1857.
Reservation.
Undertecknade reservera sig mot detta Riddarhus-Utskottets
beslut och, i likhet med de tvenne Ledamöter af Riddarhus-Direktionen,
Majoren Leijonancker och Kammarherren Friherre Bennet,
hvilka reserverat sig emot det Riddarhus-Direktionens beslut,
som Utskottets pluralitet laggt till grund för sitt eget, anse undertecknade
att, om det äfven icke vore lämpligt att af Riddarhus-kassans
tillgångar understödja företaget såsom en spekulation,
borde dermed bidragas att göra detsamma möjligt för utgifvaren.
Oaktadt Riddarhus-GeneaJogiernas bristfälliga skick visserligen
icke kan förnekas, anse undertecknade att dessa Genealogier hafva
mer än tillräckligt historiskt värde för att förtjena i tryck utgifvas,
och att ett sådant företag skulle ej allenast vara af vida
större intresse och för den historiska forskningen af större vigt
och värde än det af Ridderskapet och Adeln vid förra Riksdagen
beslutade utgifvandet af dess Protokoller från 1627 till 1714 —
utan äfven skulle omfattas af allmänheten med en begärlighet och
vinna en afgång, hvarföre endast den öfver all förväntan stora afgången
af Adels-kalendern kan tjena till måttstock, hvilken kalender
redan erhållit trenne uplagor tre år å råd, så att företaget
varit för utgifvaren ganska vinstgifvande. Men oafsedt den
begärlighet, hvarmed äfven det nu ifrågavarande företaget säkerligen
skall af allmänheten, serdeles af Adeln, omfattas, vore det
otvifvilaktigt för den historiska forskningen af en otrolig nytta att
genom ett i tryck befintligt arbete vinna de uplysningar, som nu
oftast endast i dessa samlingar står att finna. Alan beböfver endast
betänka i huru mycket bättre skick och fullständigare det
allmänt kända, förtjenstfulla verket: »Biografiskt Lexicon öfver
Namnkunnige Svenske Män« skulle befinna sig, om dess utgifvare,
hvilka haft sin bostad och befattning i landsorten, ägt tillgång
till alla de rikhaltiga uplysningar som af Riddarhusets Genealogier
kunna inhemtas. Tryckningen af desamma, hvilka innehålla det
hufvudsakliga af den lärde Peringskölds ihärdiga arbeten, är ett
af de nödvändiga vilkoren, för att en Genealogisk forskning och
bearbetning skall kunna i vårt land upkomma och det vore godt
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 8.
3
om det ena vilkoret derföre hann upfyllas innan det andra vilkoret,
eller det redan påbörjade »Svenska Diplomatoriums» utgifvande
till Gustaf I:s lid, kan blifva fullbordadt. De svårigheter
Riddarhus-Direktionen trott sig finna i att göra de uteslutningar
som motionären, med sin kännedom om de Genealogiska Tabellerna,
lösligen påpekat skulle vara nödvändig att göra — dessa
svårigheter tro vi undertecknade i sjelfva verket ej förefinnas och
skulle lätteligen Riddarhus-Direktionen, eller den person Direktionen
derom anmodar, kunna med utgifvaren öfverenskomma om
vissa reglor för dessa uteslutningar, och hvarvid vi föreställa oss
att normen skulle blifva att utesluta alla omdömen som p§ åtskilliga
ställen, isynnerhet för äldre tider, på ett obehörigt sätt inkommit
bland dessa Biographiska anteckningar, der endast facta
böra tala; men att meningen ej bör vara att utesluta något antecknadt
factiskt förhållande, det må vara ett för personen eller
slägten ärorikt eller sorgligt minne — historien skrifves ej med
äreminnen 1
Vi lå derföre förena oss i Herrar Leijonanckers och Bennets
tillstyrkan inför Riddarhus-Direktionen
»att Riddarhus-kassan måtte till en början förlägga ett
häfte, hvartill kostnaden upginge till endast omkr. 500
R:dr Rmt, och i sammanhang härmed (eller på förhand],
en prospectus för hela arbetet jemte subcriptionslistor
skulle utfärdas. Om då resultatet blefve
en subscriberad garanti af minst 500 exemplar torde
företaget genom uplagans inskränkning kunna bära
sig utan förlust för Riddarhus-kassan; i annan händelse
finge det afbrytas och förlagskostnaden ersättas
af de exemplar som såldes, derest utgifvaren icke ville
ingå på att för återbetalningen af detta jemförelsevis
ringa förskott ställa nöjaktig borgen.»
A. G. Oxenstjerna C. O. af Funck.
Hf:o 9,
Utlåtande i anledning af Riddarhus-Direktionens
anmälan om orsakerna till fördröjd tryckning
af Ridd. och Adelns Protokoll vid
1853—1854 årens Riksdag.
Hörsamt Memorial.
Uti till Riddarhus-Utskottet öfverlemnadt, under Litt. A härefter
anfördt Memorial har Riddarhus-Direktionen, till följd af 10
§ i dess Instruktion, hos Höglofl. Ridd. och Adeln anmält det för
-
4
Riddarhus-Utskottetä Utlåtande N:o ii.
hållande, att sedan med den 4 December 1855 ett år från senaste
Riksdag förflutit, och i anledning deraf fråga blifvit inom Direktionen
väckt, huruvida tryckning af Ridd. och Adelns Protokoll
för samma Riksdag vore i behörig ordning verkställd och
fullbordad; så och då Riddarhus-Sekreteraren Munck, efter af honom
gjordt tillkännagifvande att samtlige dessa Protokoll blifvit
justerade och tillsynen öfver tryckningen jemte korrekturläsningen
updragen åt extra ordinarie Kanslisten J. Schröderheim, erhållit
tjenstledighet från den 15 derförutgångne Oktober tills påföljande
Maj månads slut till företagande af en utrikes resa, lemnades af
under tiden tjenstförrättande Riddarhus-Sekreteraren W. F. Dalman,
till Direktionens Protokoll den 19 Januari sistlidet år, den
uplysning att af de ifrågavarande Protokollen, hvilka beräknades
komma att utgöra 15 häften, 12 häften voro färdigtryckta med
Omkring 30 ark i hvardera bäftet; men tre häften återstodo ofulländade,
deraf tryckningen fortginge samtidigt och vore af 13 och
14 häftena, 19 ark af hvardera tryckta samt af det 15:de 12 ark,
så att, när dessa trenne sista häften troligen ej komme att uptaga
mer än 25 ark hvardera, man kunde antaga att endast 25
ark voro otryckta; hvarefter tillförordnade Riddarhus-Sekreteraren,
under den 9:de derpåföljande Februari, anmälde att både tryckningen
och bäftningen af samtlige Protokollen då vore fulländad.
I sammahang härmed afgaf jemväl tillförordnade Riddarhus-Sekreteraren
sin förklaring öfver orsakerna till det inträffade dröjsmålet,
dom han ansåge böra sökas dels i den omständigheten att
Protokollens större vidlyftighet och de nästan uteslutande muntliga
diskussionerna inom Ridd. och Adeln samt det för dessas anteckning
jemförelsevis ringa antalet Stenografer, som vid förra
Riksdagen användes, väsendtligen fördröjt upsättningen och justeringen
af en större del af Protokollen till långt efter Riksdagens
slut, dels ock det sätt, hvarpå justeringen af de muntliga
yttrandena nu försiggår, då denna verkställes icke i RiddarhusKansliet,
utan yttrandena af Ledamöterna utlånas och ofta icke
förrän efter flera påminnelser återställas — ja någon gång alldeles
förkomma — dels slutligen att Boktryckaren någon gång låtit
tryckningen gå alltför ojemnt. Efter, dessa uplysningar fann Direktionen
någon åtgärd i anledning af det anmärkta dröjsmålet
icke böra vidtagas förr än Riddarhus-Sekreteraren Munck fått tillfälle
i ämnet afgifva sin förklaring. En sådan förklaring har derefter
blifvit af Riddarhus-Sekreteraren meddelad af det innehåll, som
innefattas i Riddarhus-Direktionens bifogade Memorial och deri
bland annat anföres: att dröjsmålet med Protokollens upsättning
och tryckning varit en ovilkorlig följd af det långt utöfver förhållandet
vid föregående Riksdagar mödosamma och ansträngande
arbete, som blef resultatet af den rastlösa verksamhet, hvarmed
sista Riksdagens förhandlingar fortskyndades, så att antalet af Ridd.
och Adelns sammanträden ökades med 50 procent och följaktligen
tog en deremot svarande tid för expeditionernas och Protokollens
uppsättning i anspråk; att såsom mest inverkande på fördrö
-
R id darhus-Utsko ttets Utlåt ande N:o 9.
5
jandet af tryckningen Riddarhus-Sekreteraren anhöll att i främsta
rummet få åberopa följderna deraf, att en stor del af Ridd. och
Adelns Herrar Ledamöter icke ålnöjt sig med att i Riddarhus-Kansliet
genomse och justera sina der för sådant ändamål framlaggdé
yttranden, utan oftast medtagit dem till sina hem för att mera
ostördt verkställa justeringen, hvilket allt för ofta föranledt
dertill, att sådana yttranden icke befunnits återställda då tryckningen
framskridit till det Protokoll, hvaruti de bordt intagas och
således tryckningen måst afbrytas intill dess samma yttranden antingen,
då de mången gång ej hos talaren kunnat återfås, hunnit
blifva ånyo upsatta eller ock, då de funnits i behåll, ej sällan
först efter flera påminnelser blifvit återställda: att Riddarhus-Sekreteraren
med full visshet vågade försäkra, att den tid hvarunder
tryckningen till följd af dessa, af Riddarbus-Sekreterarens tillgöranden
icke beroende, afbrott blifvit fördröjd mera än mosvarat de
7 veckor, hvarmed den för tryckningens fulländande föreskrifne
tid, blifvit öfverskjuten; och har Riddarhus-Sekreteraren slutligen
företett ett af Boktryckaren C. F. Björklund utgifvet intyg derom,
att under en hel månad, sommaren 1855, eller från den 12 Juli
till den 13 Augusti, afbrott i tryckningen förorsakats deraf, att
dertill erforderligt papper ej kunnat i Riksgälds-Kontoret erhållas.
Efter tagen kännedom om denna Riddarhus-Sekreterarens förklaring
har Direktionen funnit sig i ej vidsträcktare mån böra
tillämpa 10 §, i den för Direktionen utfärdade Instruktion, än att
förhållandet skulle hos Höglofl. Ridd. och Adeln anmälas.
Sedan Utskottet genom Direktionen inhemlat ytterligare uplysningar
angående det af Riddarhus-Sekreteraren upgifna förhållandet
att under Juli och Augusti månader år 1855 papper för
Protokollens tryckning icke varit att tillgå, har Utskottet, med
stöd af dessa uplysningar och under åberopande i öfrigt af de i
Direktionens Memorial uptagne skäl för det inträffade dröjsmålet
med tryckningen af Ridd. och Adelns Protokoll vid förra Riksdagen
ansett sig böra tillstyrka:
att Höglofl. Ridd. och Adeln ville låta vid denafRiddarhus-Direktionen
i detta ämne gjorda anmälan bero.
Stockholm den 6 Februari 1857.
Litt. A.
Hörsamt Memorial.
Till följe af 10 § i den för Riddarhus-Direktionen af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln utfärdade Instruktion, har Direktionen ansett
sig skyldig att hos Höglofl. Ståndet anmäla följande förhållande.
Sedan med den 4 December 1855 ett år från sednaste Riksdags
slut förflutit, väcktes vid Direktionens sammankomst den 15
i nyssnämnde månad fråga, huruvida tryckning af Ridd. och Adelns
6 Ridd arhus-D lrektionens Utlå tan de N: o 9.
Protokoll för samma Riksdag vore i behörig ordning verkställd
och fullbordad; och då Riddarhus-Sekreteraren Munck, efter afhonom
gjordt tillkännagifvande att Ridd. och Adelns samtlige Protokoll
blifvit justerade och tillsynen öfver tryckningen jemte korrekturläsningen
vore updragen åt extra ordinarie Kanslisten Magister
J. Schröderheim, erhållit tjenstledighet från den 15 sistlidne
Oktober till påföljande Maj månads slut till företagande af en utrikes
resa, samt i Muncks ställe förste Riddarhus-Kanslisten W. F.
Dalman blifvit förordnad att Riddarhus-Sekreterare-tjensten förrätta,
var den sålunda tjenstförrättande Riddarhus-Sekreteraren icke i
tillfälle att för dagen lemna någon annan uplysning, än att protokolls-tryckningen
icke vore fullbordad, i anledning hvaraf t. f.
Riddarhus-Sekreteraren anmodades att till Direktionens nästa sammanträde
inkomma med upgift öfver hvad af tryckningen återstode
och tillika anmäla de hinder som möjligen vållat upskofvet.
Till följd af detta Riddarhus-Direktionens beslut uplyste
tjenstförrättande Riddarhus-Sekreteraren, vid Direktionens sammanträde
den 19 Januari innevarande år, att af de ifrågavarande Protokollen
12 häften voro färdigtryckta, med omkring 30 ark i hvartdera
häftet; tre häften återstodo ofulländade, deraf tryckningen
fortginge samtidigt och vöre af 13:de och 14:de häftena 19 ark
af hvartdera tryckta samt af det 15:de 12 ark; och då dessa trenne
sista häften troligen ej komme att uptaga mer än 25 ark hvartdera,
kunde man antaga att endast omkr. 25 ark då vore otryckta.
Med 8 arks tryckning i veckan, hvilken vore i kontrakt betingad,
skulle tryckningen således vara fullbordad inom trenne veckor.
Beträffande orsakerna till dröjsmålet med tryckningen, ansåg t. f.
Riddarhus-Sekreteraren dessa böra sökas i följande omständigheter,
nemligen:
l:o. Risdagens längd och de vidlyftiga, nästan uteslutande
muntliga diskussionerna inom Ridd. och Adeln, hvarföre Protokollen,
som vid 1850—1851 årens Riksdag uptogo endast 9 häften
med öfverhufvud 30 ark i hvarje häfte, vid sistlidne Riksdag utgjorde
15 häften med ungefär lika många ark i hvarje häfte.
2:0. Det jemförelsevis med förhållandet vid Representationens
sammanträden i andra länder ringa antal Stenografer som för anteckningen
af debatterna hos Ridd. och Adeln här användas. Under
Riksdagens 6 första månader inskränktes dessas antal till fyra och
ökades sedan till sex, då i andra representativa Kamrar minst
tio, ända till tjugu, lära för enahanda ändamål användas. Det öfverbopande
arbetet hos det ringa antalet protokolls-förande fördröjer
naturligtvis upsättningen och i följd deraf äfven justeringen
af Protokollen.
3:o. Det sätt hvarpå justeringen af de muntliga yttrandena
nu försiggår. Ståndets Ledamöter äro nemligen vana att få verkställa
denna justering hemma, hvilket Kansliet, om det än dertill
eger rättighet, dock har svårt att förhindra. Häraf har ej sällan
inträffat dels att Ledemöter låtit ett och annat yttrande förkomma,
dels vid afresa från hufvudstaden låtit det medfölja till sina i
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 9. 1
landsorten belägna hem. I förra fallet har Stenografen måst ännu
efter Riksdagen, utöfver sitt åliggande, för andra gången upsätta
yttrandet, i det sednare åter har tryckningen måst fördröjas till
dess de saknade yttrandena, efter korrespondens med Ledamöterna,
kunnat återbekommas; samt
4:o. Att Boktryckaren stundom låtit tryckningen gå ojemnt,
till ursäkt hvarför han dock kunnat förebära, att manuskript kommit
honom ojemnt tillhanda.
Efter dessa uplysningar fann Direktionen, jemte anmodan
till t. f. Riddarhus-Sekreteraren att så mycket som möjligt fortskynda
tryckningen af de återstående Protokollen, i öfrigt någon
åtgärd i anledning af det anmärkta dröjsmålet icke böra vidtagas
förr än Riddarhus-Sekreteraren Munck fått tillfälle att i ämnet afgifva
sin förklaring.
Sedan t. f. Riddarhus-Sekreteraren derefter till Direktionens
Protokoll den 9 sistlidne Februari anmält att både tryckningen
och häftningen af samtliga Protokollen nu vöre fulländad, samt
Riddarhus-Sekreteraren Munck, efter tilländalupen permission, åter
inträdt i tjenstgöring, anmodades han vid Direktionens sammanträde
den 21 sistlidne Juni att till Direktionens nästa sammankomst
inkomma med förklaring öfver orsakan till dröjsmålet med
den ifrågavarande tryckningen.
En sådan förklaring har derefter blifvit af Riddarhus-Sekreteraren
afgifven till Direktionens Protokoll för den 10 derpå följande
Juli, hvaruti Riddarhus-Sekreteraren anfört följande:
»Att Protokollens upsättning och tryckning icke kunnat
medhinnas inom den tid, som dertill vanligen befunnits tillräcklig,
har varit en ovilkorlig följd af det långt utöfver förhållandet vid
föregående Riksdagar mödosamma och ansträngande arbete, som blef
resultatet af den rastlösa verksamhet, hvarmed sista Riksdagens
förhandlingar så väl inom Utskotten som hos Riks-Stånden fortskyndades;
ty då, för vinnande af detta ändamål, antalet af Ridd.
och Adelns sammanträdan ökades med 50 procent och sålunda massan
af göromålen i Riddarhus-Kansliet i samma förhållande tilltog
samt följaktligen tog en deremot svarande tillökad tid för expeditionernes
och protokollens upsättning i anspråk, blef den tid,
som dertill varit att påräkna, tvertom i betydlig grad inskränkt,
för att i stället uptagas af Ståndets extra ordinarie sammanträden;
och jemte denna förökning af göromålens mängd i förening med
förminskning af tiden för deras handläggning, förmärktes dervid endast
allt för tydligt en ännu mera betungande påföljd af så tätt på
hvarandra förekomande plena uti deras förlamande inflytelse på arbetskraften,
hvarpå den alltför ofta anlitade spända upmärksamhet och
oafbrutna ansträngning, som under plena utgöra vilkoret för beslutens
och diskussionernas säkra och fullständiga antecknande,
ej kunna undgå att högst menligt inverka.
Bland de öfriga redan inför Höglofl. Direktionen vid dess sammanträde
den 19 sistlidne Januari af då t. f. Riddarhus-Sekreteraren
framställde orsaker som fördröjt den ifrågavarande trycknin
-
8
R i ddarhus-U tsk otte t s Utlåtande N:o 9.
gen, anhöll Riddarhus-Sekreteraren att, såsom mest inverkande, få
i främsta rummet åberopa följderne deraf, att en stor del af Ridd.
och Adelns Herrar Ledamöter icke åtnöjt sig med att i Riddarhus-KansIiet
genomse och justera sina der för sådant ändamål framlagde
yttranden, utan oftast medtagit dem till sina hem, för att
verkställa justeringen mera ostördt och då deras tid dertill kunde
erbjuda mesta ledighet. Alltför ofta hade sedermera sådana yttranden
befunnits icke återställde då tryckningen framskridit lill det
Protokoll, hvaruti de bordt intagas och således tryckningen måst
afbrytas intilldess samma yttranden antingen, då de mången gång
ej kunnat hos talaren återfås, hunnit blifva ånyo upsatte, eller
ock, då de funnits i behåll, ej sällan först efter flere påminnelser,
blifvit återställde.
Längden af den tid, hvarunder tryckningen till följd af dessa
icke af Riddarhus-Sekreterarens tillgörande beroende afbrott, blifvit
fördröjd, kunde väl icke numera, i brist på deröfver förda anteckningar,
med noggrannhet upgifvas, men med full visshet vågade
Riddarhus-Sekreteraren försäkra, att denna tid mera än motsvarat
de sju veckor, hvarmed den för tryckningens fulländande
föreskrifna tiden blifvit öfverskriden; och då Riddarhus-Sekreteraren
derjemte, genom ett företedt intyg af Boktryckaren Björklund,
hade äran styrka att under en hel månad under sommaren 1855,
eller från den 12 Juli till den 13 Augusti, afbrott i tryckningen
förorsakats deraf, att dertill erforderligt papper ej kunnat i Riksgälds-Kontoret
erhållas, borde det icke kunna betviflas, att tryckningen,
derest den icke, genom de sålunda omförmälde afbrott,
hvartill icke Riddarhus-Sekreteraren varit vållande, blifvit uppehållen,
hade hunnit före den föreskrifna tidons utgång, blifva fulländad.
Slutligen och för den händelse Höglofl. Direktionen skulle
anse att dessa hinder likväl genom större ihärdighet och oaflåtlig
kontroll å korrekturläsningen samt sjelfva sättningen, bordt och
kunnat öfvervinnas, utbad sig Riddarhus-Sekreteraren att vid denna
frågas bedömmande äfven hans under och ännu mera efter Riksdagen
vacklande helsotillstånd måtte få komma i åtanke.»
Efter tagen kännedom om denna Riddarhus-Sekreterarens förklaring
har Direktionen funnit sig i ej vidsträcktare mån böra
tillämpa 10 § i den för Direktionen utfärdade Instruktion, än att
förhållandet skulle hos Ridd. och Adeln genom särskild Memorial
anmälas. Stockholm den 11 Oktober 1856.
F. PUKE.
J. Aug. Pesse. Carl Bennet. Fredr. Boije.
F. \V. Leijonancker. J. A. Tornérhjelm. O. SI. Björnstjerna.
L. S.
W. F. Dalman.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1857.
Rid d arh us-Ut sk o ttet s Utlåtande N:o 10.
1
Y:o lO.
Utlåtande i anledning af väckt fråga om löneförhöjning
åt Itiddarhus-Karnererarcn.
Hörsamt Memorial.
Med hemtad anledning af de ansvarsfulla och alltjemt ökade
tjensteåligganden som tillhöra Riddarbus-Kamereraren, har fråga
inom Riddarhus-Utskottet blifvit väckt om lämplig förhöjning i
Kamererarens lönevilkor, hvarvid Utskottet, för att närmare ådagalägga
behofvet af en sådan förhöjning, trott sig böra meddela följande
af Utskottet inhemtade uplysningar:
Riddarhus-Sekreterarens och Kamererarens löner af Riddarhuskassan,
hvilka, enligt 1778 års stat, utgjorde för den förra 450
R:dr Specie, motsvarande, enligt nuvarande myntvärde, 1,800 R:dr
Riksmynt, och för den sednare 300 R:dr Specie, motsvarande 1,200
R:dr s. m., ökades, jemlikt Höglofl, Ridd. och Adelns beslut vid
1809 och 1812 årens Riksdagar, med 50 procent, eller till 600
R:dr Banko för Sekreteraren och 450 R:dr s. m. för Kamereraren,
hvilken sednare derjemte under Riksdagarne från Riddarhuskassan
åtnjöt dagtraktamente, hvilket dock vid 1828—1830 årens
Riksdagar indrogs. Vid 1834 års Riksdag ökades Sekreterarens
lön till 1,200 R:dr Banko, utan att Kamererarens undergick någon
förändring. Tio år derefter, eller vid 1844 års Riksdag,
väcktes motion, att Riddarhus-Kamererarens lön från Riddarhuskassan
måtte höjas från 450 R:dr till 900 R:dr Banko. Förslaget
fann mostånd. Riddarhus-Utskottet tillstyrkte likväl att lönen måtte
Ökas med 150 R:dr, hvilken ringa förhöjning dock icke ens motsvarade
det riksdagsarfvode som Kamereraren före 1829 upburit.
Utskottets hemställan bifölls likväl af Ridd. och Adeln den 2 Nov.
1844, hvarigenom Kamererarens lön från Riddarhuskassan bestämdes
till dess nu varande belopp 600 R:dr Banko.
Riddarhus-Kamererarens löneförmåner utgöra för närvarande:
Lön af Riddarhuskassan . . . •  600: — —
Dito af Wadstena Adliga Jungfru-Stift  200: — —
Arfvode från Adliga Kadelt-Skolefonden .... 66: 32.—
Från Reparationsfonden ......... 100: — —
samt från öfrige Testamentsfonder  584: 28. 8.
eller tillsammans Banko R:dr 1,551: 12. 8.
jemte hushyra  66: 32. —
Häraf synes, att största delen af Kamererarens löne-inkomster
icke utgå från Riddarhuskassan, utan bestå uti arfvoden från de
under Riddarhus-Direktionens vård ställda särskilda fonder. Dessa
arfvoden utgå dels till följe af testatorernas speciella föreskrifter,
2
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 10.
dels med stöd af Riddarhus-Direktionens beslut, hvarvid i allmänhet
iakttagits att, vid dylika fonders emottagande till förvaltning,
äfven då uti donationsbrefven eller testamentena derom intet varit
förordnadt, Direktionen alltid bestämt något lämpligt arfvode till
Kamereraren för hans ökade besvär med handhafvandet af de sålunda
tillkomna medlen samt för årliga uprättandet af räkenskaper
deröfver.
Sedan sista Riksdag har Riddarhus-Direktionen emottagit nya
testamentsmedel till icke mindre belopp än 141,000 R:dr Riksmynt,
utgörande omkring |:del af alla de sammanlagda kapital
som stå under Direktionens inseende och vård, utan att någon
särskild ersättning blifvit åt Kamereraren anvisad för de högst betydligt
ökade göromål honom derigenom tillskyndats. Uti sistnämnde
summa ingå Löfvensköldska testamentsmedlen, 75,000 R:dr
Riksmynt, för förvaltningen af hvilka medel väl är uti testamentet
medgifvet, att 2 procent af räntan derå må användas, men
deremot icke afgjordt, huruvida något öfverskott af dessa 2 procent
kan, sedan de oundvikligaste förvaltningskostnaderna blifvit
bestridda, upkomma, samt i sådant fall, om och i hvad mån Kamereraren
deraf må kunna påräkna någon godtgörelse för de ökade
göromål, som i detta hänseende honom blifvit ålagde.
I afseende på de återstående 60,000 R:dr Riksmynt, hvilka
utgöras af Queckfeldtska och Silfverbergska fonderna, hafva ännu
inga arfvoden för deras förvaltande blifvit bestämda.
Förutom ofvannämnde testamentsfonder hafva do sistförflutna
åren till Wadstena Adliga Junefru-Stifts kassa blifvit förärade 2:ne
donationer, för hvilka några särskilda arfvoden till Kamereraren
väl icke kunna komma i fråga; men hans redan mödosamma tjensteåligganden
blifva likväl derigenom i någon mån ytterligare förökade.
Sistnämnde kassas, jemte i sammanhang dermed förvaltade
mindre fonders tillgångar utgöra, utom ofvannämnde tvenne ännu
icke aflemnade donationer, för närvarande 175,875 R:dr 9 sk. 8
rst Banko, hvarifrån 232 Fröknar åtnjuta pensioner. För räkenskapernas
förande och den deraf föranledda skriftvexling, åtnjuter
Kamereraren af kassan i årlig lön endast 200 R:dr B.ko.
I afseende på Riddarhus-Kamererarens tjensteåligganden i allmänhet,
så är han för närvarande skyldig att, jemte Kamereraretjensten,
ensam förrätta både Kontorsskrifvare-, Bokhållare-, Kassörs-
och Revisors-befattningarne för hela den under RiddarhusDirektionens
vård ställda penningeförvaltning, hvars belopp för
närvarande upgår till 1,143,000 R;dr Riksmynt. Såsom Kontorsskrifvare
har han att renskrifva pensions- och qvartals-listorne för
446 särskildte pensions-, stipendie- och lön-tagare, utom andra anordningar
för lån m. m., uprätta rotlar öfver inkommande lånehandlingar,
listor öfver inskrifna och afgångna Stifts-Fröknar, matrikel
öfver desamma m. m. Såsom Bokhållare förer han afräkningarne
för mer än 200 särskilta lån samt med alda stipendie-, pensions-
och lån-tagare, äfvensom han besörjer renskrifning af 23
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 10.
3
särskilta större och mindre räkenskaper. Såsom Kassör upbär han
och utskrifver qvittenser å räntebelopp till omkring 38,100 R:dr
samt upbär vid förfallotiderne räntor och kapital-afbetalningar till
ett sammanräknadt belopp af omkring 52,000 R:dr B:ko, hvilka,
efter förut verkställda ränteuträkningar, i mindre summor nästan
dagligen emottagas, för att sedermera i Rikets Ständers Bank insättas.
Då depositions-afdelningen i nämnde Bank egentligen är
Riddarhusets kassakista, hvarest alla insättningar och uttagningar
ske, så förer Kamereraren 6 särskilda räkningar med Banken, besörjer
förefallande insättningar och utskrifver alla assignationer,
öfver hvilka föres ytterligare en särskild bok. Likaledes förer han
öfver Riddarhusets extra utgifter, hvartill förskott emot redovisning
honom lemnäs, en särskild eller 7:de kassaräkning. I egenskap
af Kamererare uprättar Riddarbus-Kamereraren 23 särskilta
bokslut, hvaraf ett sammandrages af specialräkningar från ÖfverStåthållare-Embetet
samt 24 särskilta län, vårdar och granskar
lånehandlingarne, iakttager inteckningsförnyelserna och besvärjer
fordringarne i förefallande konkurser m. m.
Slutligen, och i egenskap af Revisor, granskar Riddarhus-Kamereraren
alla räkningar och qvittenser som för betalnings erhållande
inlemnas samt förteckningar och räkenskaper från hufvudstaden
och samtliga länen öfver kapitationsafgifter af mer än 2,200
Adelsmän, hvartill kommer granskningen af räkenskaperna öfver
den Cederhjelmska stiftningen, som förvaltas af Dom-Kapitlet i Linköping.
Att en persons odelade verksamhet tages i anspråk för att
verkställa allt detta, torde icke kunna betviflas. Vid jemförelse
af det mindre arbete som erfordrats för att förvalta ett kapital af
867,462 R:dr R:gs, fördelade på 16 särskilta kassor eller fonder,
hvartill Riddarhusets kontanta tillgångar upgingo år 1833, då nu
varande Riddarhus-Kamereraren tillträdde Kamererare-tjensten, och
det mera ansträngande arbete som följer af förvaltningen af de
1,143,000 R:dr R:mt, hvartill Riddarhusets kassa och fonder numera
upgå, synes billigheten fordra, att Riddarhus-Kamereraren,
saknande allt biträde af vid Riddarhuset anställde extra ordinarie
tjenstemän och som, i händelse af sjukdom eller annat förfall,
måste på egen bekostnad och eget ansvar anskaffa tjenlig person
för bestridande af de honom åliggande göromål, kommer i åtnjutande
af ökade lönefördelar, desto hellre som Riddarhus-Kamereraren,
hvars tid helt och hållet uptages af tjenstgöringen vid
Riddarhuset, icke, såsom hans vederlikar i Statens embetsverk,
äger någon utsigt till befordran och dermed åtföljande förbättrade
inkomster: hvarförutan Riddarhus-Kamererarens löneförmåner från
Riddarhuskassan för närvarande icke, i förhållande till myntvärdet,
upgå till ens så högt belopp som för 70 år tillbaka bestämdes.
Utskottet har, af alla förenämnde skäl och omständigheter,
funnit sig äga grundad anledning tillstyrka
att Riddarhus-Kamererarens aflöning må från detta års
början bestämmas till lika belopp med hvad Kgl. Maj:t
4
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 10.
föreslagit för Kamererare i Statens embetsverk eller i
ett för allt till 3,500 R:dr R:mt årligen, deraf 1,800
torde böra utgå från Kiddarhuskassan såsom lön, och
återstoden, 1,700 R:dr, beräknas såsom arfvoden från
öfrige under Direktionens förvaltning ställde kassor
och fonder, efter den fördelning Direktionen kan finna
lämplig.
Stockholm den 21 Februari 1857.
Rättelse.
Uti Riddarhus-Utskottets Memorial N:o 8, i anledning af Hr
Anreps, Gabriel, motion om ett förlagslån från Riddarhuskassan,
för utgifvande af Svenska Adelns Attartaflor, pag. 1, 15:de raden
nedifrån står: 875 R:dr, läs: »875 R:dr årligen»; 18:de raden
står: 7,825 R:dr allt R:mt, läs: »7,875 R:dr allt R:mt årligen».
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1857.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:0 11.
1
Y:o 11.
Utlåtande angående väckt fråga om inköp af ett
brandfritt skåp till förvarande af Riddarhusets
Genealogier.
Hörsamt Memorial.
Uti ett till Ridderskapet och Adelns Protokoll afgifvet anförande
har Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, väckt det förslag: att
som, i händelse af eldsfara inom Riddarhuset de genealogiska tabellerna,
pä sätt de nu äro förvarade, svårligen kunna räddas,
Ridderskapet och Adeln måtte besluta att ett brandfritt skåp, lämpligt
för inrymmande af dessa tabeller, på Riddarhus-kassans bekostnad
anskaffas, hvilken motion föranledt ett yttrande af Hr Anrep,
Gabriel, hvari han väl understödjer motionen men tillika
hemställer att med afgörandet deraf måtte anstå till dess Höglofl.
Ståndet fattat sitt beslut i anledning af Hr Anreps förslag om ett
förlags-lån för utgifvande från trycket af Svenska Adelns Ättar-taflor;
varande dessa anföranden till Riddarhus-Utskottets utlåtande remitterade.
I anledning häraf har Utskottet först skolat meddela den upplysning,
att de genealogiska tabellerna öfver Ridderskapet och Adeln
tillhörande både lefvande och utdöda ätter för närvarande förvaras
i tvenne skåp af träd, upställde i Riddarhus-Direktionens sessionsrum
och således i händelse af möjligen upkommande eld ej mindre
i öfra våningen af Riddarhuset der under nätterne ingen person
vistas, än i de rum i undra våningen som bebos af Riddarhus.-  Sekreteraren, äro ganska lätt blottställda för faran att taga skada,
och möjligen helt och hållet förstöras; hvarföre det synes Utskottet
vara särdeles angeläget att från dylik fara skydda dessa både i
historiskt hänseende och framför allt för bevisen om representationsrätt
för Ridderskapet och Adelns ledamöter särdeles vigtiga handlingar.
Att på sätt Hr Anrep hemställt med denna åtgärd upskjuta
intill dess Ridderskapet och Adeln afgjort frågan om utgifvandet
från trycket på Ståndets förlag af de ifrågavarande stam-taflorna,
synes Utskottet desto mindre lämpligt, som äfven derest Hr Anreps
härom gjorda framställning skulle af Höglofl. Ståndet bifallas, dels
tryckningen af de blifvande s. k. Ättar-taflorna icke ännu på flera
år hinner blifva fulländad, dels i öfrigt detta arbete för allt fall
icke kan ega det officiella vitsord, som de å Riddarhuset befintliga
original-stamtaflorna, hvilka dessutom under fortgående anteckningar
ur autentika källor nästan dagligen måste undergå förändringar.
Deremot och enär enligt af motionären inför Utskottet förevista
modellritningar och priscouranter å för ändamålet tjenliga
Bilaga till Höglofl. Ridd. och Adelns Prot. vid 1857 års Riksdag.
2 Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 11.
brandfria skåp af jern, inköp af ett sådant icke torde ådraga Riddarhus-kassan
större utgift än omkring 800 R:dr R:mt, har Utskottet
icke tvekat vördsamt tillstyrka
att Ridderskapet och Adeln må lemna Riddarhus-Direktionen
updrag att så fort ske kan gå i författning om
anskaffande af ett brandfritt skåp till förvarande af de
å Riddarhuset befintliga genealogier öfver lefvande adliga
Ätter.
Stockholm den 16 Mars 1857.
STOCKHOLM, Typografisk» Föreningens Boktryckeri, 1807.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 12.
1
rV.O 12.
Utlåtande med förslag till gravering och inscriptioner
å en medalj öfver framlidne Presidenten
von Hartmansdorff.
Hörsamt Memorial.
Genom utdrag af Höglofl. Ridd. och Adelns profocoll den 30
sisth December har, jemte meddelande af Höglofl. Ståndets, uppå
derom af Grefve af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig, samma dag väckt
motion, fattade beslut att till minne af frami. Presidenten m. m.
August von Hartmansdorff, låta slå en medalj, af hvilken ett exem
plar
uti guld skall tillställas hans efterlemnade Enka och elt uti
bronz hvar och en af Ståndets ledamöter, hvilka vid denna riksdag
sig antecknat, Ridd. och Adeln tillika anmodat Riddarhus-Utskottet
att framlägga förslag rörande så väl förenämnde medaljs
storlek som den gravering och de inscriptioner, hvarmed den bör
vara försedd.
Till fullgörande af detta updrag har Utskottet, som ansett
medaljen böra utföras i 10:de storleken, genom skrifvelse till Kgl.
Witterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien, begärt Akademiens
förslag till sådan gravering och inskrifter samt i anledning
deraf fått emottaga följande förslag nemligen:
Alsidan.
Äng. v. Hartmansdorff. Prcsid. i K. K a mm. II. F. 1792.
I). 1856.
Frånsidan.
En eklöfskrans, med inskrift inom kransen : Enhälligt tillerhänd
af vänner och motståndare.
I afskärningen: Aktningsgärd af Sv. ltidd. o. Adel 1856.
Då Utskottet för sin del helt och hållet gillar detta förslag
får Utskottet vördsamt föreslå
att Ridd. o. Adeln måtte dels bestämma den beslutade
minnespenningens utförande i 10:do storleken,
dels godkänna ofvanberörde förslag till gravering och
inskriptioner, dels slutligen åt Riddarhus-Direktionen
öfverlemna att, med iakttagande af dessa grunder samt
Ståndets i öfrigt rörande detta ämne fattade här ofvan
omförmälde beslut, så fort ske kan gå i författning om
medaljens prägling på Riddarhuskassans bekostnad.
Stockholm den 14 April 1857.
Bilaga till Högloft. Ridd. och Adelns Prot. vid 1857 års Riksdug.
2
11 i d d ar )i us-U t sk o 11 et s Utlåtande N:0 12.
Reservation.-
Herr von Troil: ansåg sig böra uttrycka den önskan, att då
de nya utgifter, som vid innevarande Riksdag dels redan voro å
Riddarhuskassan anvisade såsom till löneförhöjning åt Riddarhuskamereraren
1,200 R:dr och åt Iliddarhus-vaktmästaren 250 R:dr
årligen; för prägling och aftryck i guld af den nu ifrågavarande
medaljen omkring 800 R:dr R:mt samt slutligen för Riddarhusets
genealogiers skyddande emot eldfara, hvarför kostnaden sannolikt
upginge till 1.200 å 1,400 R:dr; dels troligen ytterligare torde
komma att anvisas för lönförhöjningar m. m.; äfvensom Riddarbuskassans
skyldighet att pensionera åtskilliga Riddarhusets tjenstemän,
som snart nog torde lagas i anspråk, skulle i högst betydlig mån
komma att anlita kassans tillgångar, Ridd. och Adeln måtte uppmana
de Ståndets, till ett antal af mer än 000, antecknade ledamöter
som egde bekomma den ifrågavarande medaljen i bronz att.
medelst antingen subskription eller en lämplig lösen, minska den
utgift för samma medalj, som eljest komme att allt för drygt drabba
Riddarhuskassan; och ansåg Herr von Troil den aktningsgärd som
derigenom lemnades den aflidne utmärkte mannen böra aktas högre
och icke ringare än om minnespenningen gratis utdelades.
Herr Funck och Grefve Oxenstierna instämde i denna reservation.
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1857.
Rid d ar hu s-U t s k o tt e t s Utlåtande N:o 13.
1
l\T:0 i:s.
Utlåtande i anledning af Friherre Stiernstedt.?,
August Wilhelm, motion om granskning af
Ridd. och Adelns i Riddarhus-arkivet förvarade
genealogiska tabeller.
Hörsamt Memorial.
Uti ett, till Högloft. Ridderskapets och Adelns protokoll för
den 14 sistlidne Mars, afgifvet yttrande, har Friherre Stiernstedt,
August Wilhelm, i anledning af väckt fråga om tryckning på Riddarhus-kassans
förlag af Ståndets i Itiddarhus-arkivet förvarade genealogiska
tabeller, anfört: att förr än en sådan tryckning kunde
ifrågakomma, ett nödvändigt och oundvikligt arbete borde föregå
nämligen nämnde tabellers noggranna och omsorgsfulla granskning
ej blott i afseende på fullständigande af de, särdeles för äldre tider,
deri befintliga många luckor såväl af biografiska data som bristande
ätteledningar, likasom rättande af de många väsentliga misstag i
biografiska och genealogiska uppgifter, hvilka ännu för 17:de och
18:de århundradena förefinnas, utan äfven med hänsyn till samma
genealogiers förändrade redaetion, så att de, särdeles genom Riddarhus-Direkteuren,
Justitie-Rådet Marks von Wurtemberg under hans
40:åriga handläggning och bearbetning af dessa ättartaflor tillkomne
anmärkningar och subjectiva omdömen, komme att ur genealogierne
uteslutas och deri sålunda endast bibehållas, jemte ätteledningarne,
de historiska data, som antingen icke vore något tvifvel underkastade,
eller ock genom offentliga eller andra tillförlitliga handlingar
bestämbara. Härigenom skulle således dessa dyrbara historiska källor
kunna komma i det skick, att, om fråga derom sedermera upstode,
de kunde i tryck offentliggöras, samt tillika lemna fullt tillförlitliga
och fullständiga uplysningar i mångfaldiga frågor, der eganderätt
och andra vigtiga föremål för juridisk eller administativ undersökning
för mången torde vara af den allra största vigt och betydelse.
På grund häraf har Friherre Stiernstedt föreslagit, att Ridd.
och Adeln måtte utse några dertill skicklige personer, som hade tid,
håg och förmåga att egna åt ett sådant här förut antydt genealogiskt
arbete, hvarför, enligt motionärens förmenande, kostnaden icke
torde blifva större än den som Ridd. och Adeln vid sisth Riksdag
sig åtagit för utgifvande af Adelns Riksdagsprotokoll från 1627—
1714, men hvilket sednare arbete, ehuru visserligen för den historiska
forskningen af stort värde, likväl syntes vara af den mera
allmänna art, att detsamma snarare borde af Statens allmänna, än
af Ridd. och Adelns enskilda medel bekostas; hvaremot Ridd. och
Bilaga till Htiglof. Ridd. och Adelns Prof. vid 1S5T års Riksdag.
2
Riddarhns-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Adelns ättartaflors fullständigande, beriktigande och bringande i ett
mer systematiskt skick, vore mer en Ridd. och Adelns enskilda angelägenhet.
Ofver denna motion, uti hvilken Grefve Lagerbjelke, Gustaf,
och Friherre Cederström, Rudolf, instämt, har Ridd. och Adeln behagat
inhemta Riddarhus-Utskottets utlåtande.
Behöfligheten och nyttan af den utaf motionären föreslagna
»granskning och fullständigande» af Riddarhusets genealogiska tabeller
lärer af ingen bestridas och är framför allt af vigt innan den
af en annan motionär ifrågasatta tryckning af samma genealogier
får verkställas Men sådant oaktadt bar likväl Utskottet funnit åtskilliga
betänkligheter härvid förekomma, för hvilka Utskottet anhåller
att få i korthet redovisa.
Utskottet är nemligen af den tanka att en sådan granskning,
komplettering, ja omarbetning af genealogierna, som motionären föreslagit
ej kan verkställas så, att arbetet uppfyller sitt ändamål, utan
att flera personer i åratal dagligen dermed sysselsättas; och för sin
del finner Utskottet icke antagligt att detsamma skulle kunna utföras
ensamt af icke aflönade komitérade, äfven om dessa utsågos
bland de för saken mest nitälskande och deruti kunniga personer
bland Ridd. och Adelns Ledamöter. Denna komité, måste alltså
såsom motionären sjelf tyckes förutsätta, ega andra med aflöning
försedde personer till sitt biträde. Men för dessa biträdande erfordras
enligt Utskottets öfvertygelse helt andra egenskaper än hos
vanliga renskrifvare. Det hufvudsakliga arbetet i och för granskning
och komplettering af Adelns genealogier från Konung Gustaf
I:s dagar skulle nemligen bestå uti genomgåendet af riksregistaturen
med flera officiella källor och de derifrån hemtade uppgifternas
jemnföraude med de å Ätternas stamtaftor befintliga biografiska anteckningar.
Af komitéens ledamöter kunde ett så ihärdigt och mödosamt
arbete i dess detaljer desto mindre fordras, som det icke
torde kunna verkställas på annat ställe än uppe i Riksarkivet, hvarifrån
dylika handlingar icke utlånas. Således föreställer sig Utskottet
att komitéens andel i arbetet borde inskränkas till att välja och
öfverenskomma med skickliga biträden, öfvervaka verkställigheten
samt slutligen ordna de%spridda detaljerna till ett helt. Fördenskull
måste komitéens arbetsbiträden oundgängligen utgöras af personer
med sådana studier, att de ifrågakomna forskningsarbetena
kunde åt dem anförtros. Utan en lämplig och tillräcklig ersättning
skulle dylika arbetsbiträden svårligen erhållas, helst Kongl. Riksarkivets
egna tjenstemän, hvilka eljest kunde i detta hänseende anlitas,
äro på förmiddagarne fullt upptagna af tjenstegöromål, och
således åt ett dylikt arbete endast kunde egna eftermiddagarne. Och
då aflöningen för skicklige personer icke kunde bestämmas allt för
låg, torde en ganska betydlig utgift derigenom komma att, möjligen
under flera år, drabba Riddarhuskassan, hvarå i allt fall vid innevarande
Riksdag rätt ansenliga utgifter blifvit anvista och troligen
ytterligare komma att anvisas.
Men äfven förutsatt, att denna kassa kunde utan olägenhet bc
-
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 13.
3
strida nödiga utgifter för den dryga men dock lättaste delen af den
föreslagna granskningen af Ättartaflorne från Gustaf Ls tid, hvarför
riksregistraturen liro den förnämsta källan, återstår en vida större
svårighet, eller bearbetningen af biografierne och slägtledningarne
före Gustaf I, hvartill, enligt motionärens förslag, granskningen
äfven borde sträcka sig, och hvilket synes, åtminstone ur historisk
synpunkt, vara i samma mån desto mera önskvärdt och uplysande
som oriktigheterna och luckorna för dessa äldre tider äro större
och talrikare än under derefter följande århundraden. Den enda
källan för en bearbetning af Adelns ättartaflor under denna tid torde
vara de diplomer eller permbref, som till ett antal af nära 20,000
förvaras endast i Kongl. Riksarkivet samt i öfrigt i många både
publika och privata bibliotheker; men då dessa permbref ännu ej
hunnit att i Svensk diplomatarium från trycket utgifvas längre än
till och med år 1340, så upstår en lucka af nära 200 år innan
riksregistraturet vidtager och för hvilken tid de enda källarna äro
både så spridda och svåra att begagna att en tillförlitlig och i möjligaste
mån fullständig bearbetning af stamtaflorna för denna period
knappast torde vara verkställbar förr, än diplomatarium intill Gustaf I:s
tid blifvit fullbordadt, och det torde till och med kunna anses mer
tvifvelaktigt om, ens mot en ganska betydlig aflöning, någon för
detta besvärliga och svåra arbete lämplig och skicklig person kunde
anträffas som ville förbinda sig att så många år dermed fortfara, att
ett åsyftadt resultat kunde deraf uphemtas. Då deremot diplomatarium,
hvars utgifvande alltjemt fortsattes, i en framtid blir med
sina fullständiga namnregister fullbordadt, blifver det genealogiska
arbetet för denna tid jemnförelsevis ganska lätt.
Ur dessa synpunkter och då enligt Utskottets tanka den årliga
utgiftssumman af 400 R:dr B:ko,-motionären för det ifrågavarande
företaget beräknat, synes blifva alltför otillräcklig om det
föreslagna genealogiska arbetet skulle komma att omfatta tiden både
före och efter Gustaf I, har Utskottet ansett sig, i anseende till de
många Riddarhuskassans förestående betydliga utgifter, böra vördsamt
föreslå
att Friherre Stiernstedts ofvanberörde motion ej måtte
af Ridd. och Adeln bifallas.
Stockholm den 27 April 1857.
Reservation af:
Grefve Lewenhaupt, Adam: Lika med Utskottet anser äfven
jag den föreslagna granskningen och fullständigandet af Riddarhusets
Genealogiska Tabeller böra afstyrkas så vida nemligen man
åt detta arbete vill gifva den utsträckning, som Utskottet förutsatt;
ty då torde arbetet blifva både alltför kostsamt och snart sagdt
ogörligt.
Men att gifva forskningen en sådan utsträckning har efter mitt
förmenande aldrig varit motionärens afsigt. Att sträcka den till tidehvarfven
före Gustaf I vore visserligen af historiskt intresse för
fullständigandet af de jemförelsevis få Genealogiska Tabeller som gå
i Riddar hus-Utskottets Utlåtande N:o 13.
tillbaka till denna tid. Men detta är likväl icke af den stora vigt, som
rättandet af de felaktigheter och ofullständigheter, hvilka förefinnas
uti de Genealogiska Tabellerna för tiden under och efter Gustaf I;
ty både inom Riket och äfven från Utlandet anlitas ofta nog dessa
Tabeller för utredande och upplysande af slägtskaps-förhållanden,
genom hvilkas bestämmanden understundom de mest maktpåliggande
och invecklade rättsfrågor pröfvas och afgöras. ifrågavarande Tabeller
ega således ej blott historiskt värde, utan äro äfven af det allmännyttiga
intresse att, om än ej något fullkomligt torde kunna
åstadkommas, man dock bör åt dessa anteckningar gifva all den
fullständighet och de förbättringar som äro möjliga.
Att, lika med Utskottet, såsom bestämd grundsats antaga, att
forskningsarbetena för en sådan granskning, ovilkorligen i hvarje
fall mäste sträcka sig så långt tillbaka som till den tid, under hvilken
uplysande bidrag i detta hänseende skulle kunna lemnäs af de i
arki verna förvarade Permbref, det vore att helt och hållet för närvarande
generation afskära möjligheten att få oftanämnde Tabeller
i det förbättrade skick, som åt desamma, äfven förutan en så beskaffad
rent historisk forskning, han beredas.
Om man nemligen besinnar, att de åberopade perm brefven,
som började i tryck utgifvas 1829 för nionde århundradet ej äro
flere än 11, för det tionde 7, för det elfte 8, för det tolfte 90
men för det trettonde redan 1184 och för de första & af fjortonde
århundradet öfverstiga 2000 samt tillökningen i antalet i samma
mån tilltager ju närmare man kommer 15 00-talet, hvadan ännu
outgifne permbref, endast de beräknade som finnas i Statens förvar,
med säkerhet kunna antagas upgå till omkring 20,000, så är det
lätt att finna, att om en historisk forskning af den art som den
af motionären ifrågasatte, skulle göras beroende af dessa permbrefs
utgifvande i Svensk Diplomatarium, man kanske för mansåldrar
skulle undanskjuta förbättringen och fullständigandet af ett archiv
som snart sagdt dagligen anlitas och Iemnar många ojäfvade bevis
på sitt värderika innehåll.
Om således, enligt min uppfattning af motionärens afsigt, den
ifrågaställde granskningen af Genealogiska Tabellerne skulle göras
beroende endast af lättare tillgängliga källor, såsom Registraturen,
protokoller och andra offentliga handlingar, så är den af Utskottet
förespeglade omöjligheten af arbetets företagande nu genast undanröjd
; hvadan återstår att pröfva sättet för detsammas utförande.
Dervid har jag trott mig finna motionärens mening vara, att de
ledamöter af Ridd. och Adeln, åt hvilka det Högh Ståndet lemnade ett
sådant förtroende-updrag, af nit för saken och utan beräkning
på någon ersättning ej blott skulle utöfva ett öfverinseende vid
arbetets anordning och fortgång, utan äfven sjelfve lägga verksam
hand vid arbetets utförande, hvarvid de dock borde kunna till sitt
förfogande ega nödigt biträde för det mera mekaniska af arbetet.
Om härvid, likasom då Ridd. och Adeln beslöt det påbörjade utgifvandet
från trycket af äldre Riksdagsprotokoller, ej någon viss tid
bestämdes för arbetets fullbordan, hvilket serdeles för ett sådant
R iddarhus-Utskottet s Utlåtande N:o 13. 5
arbete torde vara omöjligt, utan tillsvidare en viss årlig summa
ansloges t ex. motsvarande den som lemnades såsom bidrag för förberörde
Riksdags-protokollers utgifvande, så och då jag lika med
motionären finner det nu ifrågaställde arbetet, både vigtigare och
mera en Ridd. och Adelns såsom Riks-Stånd enskilda angelägenhet,
än det nyssnämnda, hvilket såsom varande af en mer allmän natur
snarare torde böra af Statsmedel bestridas, vågar jag vördsamt föreslå
:
det Ridd. och Adelns behagade för granskning och
fullständigande af Riddarhusets Genealogiska Tabeller utse
en komité bestående af sakkunnige män och till deras
förfogande ställa en summa af 400 R:dr B:ko årligen
intill nästa Riksdag.
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktrycken, 1881.
Riddarlius-Ut,skottets Utlåtande N:o 14.
1
HT: o 14.
Utlåtande i anledning af återremiss af Utskottets
Utlåtande N:o 7 öfver Riddarhus-Direktionens
R i ks dag sier ä ttelse.
Hörsamt Memorial.
Vid föredragning hos Höglofl. Eidd. och Adeln den 11 sistl.
Februari af Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 7, i anledning af
Riddarhus-Direktionens Eiksdagsberättelse, har Höglofl. Ståndet behagat
till Utskottet återremittera följande §§, nemligen:
§ 9-
I hvad den innefattar hemställan af Utskottet: »att Riddar»hus-Direktionen
måtte bemyndigas besörja om sammanslående i en
»gemensam räkenskap af de särskilda under Direktionens förvaltning
»stående fonder, såvidt nemligen denna åtgärd vore med vederbö»rande
stiftelse och gåfvobref förenlig eller annat laga hinder dervid
»icke möter», emot hvilket förslag anmärkningar blifvit framställda
af Herr Björnstjerna, Oscar, och Herr Printzensköld, Carl, hvilka
ansett de särskilda fondernas förening i en räkenskap dels icke stå
tillsammans med föreskrifterna i de testamenten och gåfvobref, hvarigenom
medlen blifvit för bestämda ändamål till Riddarhus-Direktionens
förvaltning öfverlemnade, dels i öfrigt medföra åtskilliga olägenheter.
I anledning häraf har Riddarhus-Utskottet dels af RiddarhusDirektionen
äskat en fullständig utredning, hvilka fonder, utan hinder
af föreskrifterna i stifts- och donations-brefven, kunna sammanslås
och i gemensamma räkenskaper förenas, dels begärt Direktionens
yttrande i ämnet. Och har Direktionen till följd deraf ej mindre
till Utskottet insändt ett af Riddarhus-kontoret afgifvet Memorial,
innefattande den nödiga utredningen, än ock för egen del anfört:
att ehuru Direktionen, vid anställda revisioner af de många
kassornas och fondernas särskilda räkenskaper, trott sig inse lättnaden
af dessas sammanförande till ett färre antal, och således, lika
med Utskottet, ansåge detta i allmänhet vara önskvärdt, Direktionen
likväl, efter granskning af stiftelse- och gåfvobrefven, samt i
betraktande af de för medlens redovisning stadgade olikartade grunder,
funne en sådan förenkling icke kunna tillvägabringas i afseende
å någon annan fond, än den som af frami. Banko-Kommissarien P.
Wennerstierna blifvit, genom testamente den 14 Juli 1808, donerad,
för att med revenyen af kapitalet »öka underhållet i undervisnings»tillgångarne
för fattige af Ridd. och Adelns söner», hvarföre och då
Bilaga till Höglofl• Ridd, och Adelns Prot. vid 1S5T års Riksdag»
2
K iddarhus-Utekottets Utlåtande N:o 11.
denna fonds hela afkastning, med undantag af tvänne arfvoden till
Kiddarhusets tjenstemän, redan tillfaller Adliga Kadettskole-fonden,
Direktionen ansåg Wennerstiernska fonden lämpligen kunna förenas
med förstnämnde fond, endast med vilkor att i dennas räkenskaper
ett folium upptages, som i korthet redogör för afl. BankoKommissarien
Wennerstiernas testamente; och har Direktionen tillika
funnit, att då räkenskaperna för de till Wadstena Adliga Jungfru-Stift
förärade och i dess hufvudbok under särskilta folier
bokförda donationer, bestående uti Friherre von Knorrings, Grefve
C. E. Lewenhaupts och Landshöfdingen von Stenhagens dispositioner,
Fröken Alströmers testamente, Ryttmästaren Hildebrands
testamentsfond och Ofver-Jägmästaren Rudbecks gåfvofond, för närvarande
voro uppställda efter olika bokförings-methoder, den förändring
i detta hänseende lämpligen kunde införas, att samtlige dessa
fonder "upptagas i Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassas hufvudbok
på enahanda sätt, som det Alströmerska testamentet, med skyldighet
för Stifts-kassan att ansvara för de i stiftelsebrefven stadgade
pensioner, men utan att i särskild räkenskap upptaga något slags
balans, hvarken al kapital eller ränta, hvarvid, för verkställigheten
af denna förändring beträffande Rudbeckska gåfvo-fonden, det förordnande
torde meddelas att, i mån som nuvarande pensionärer afgå
och tillgångarne det medgifva, tvenne pensioner skola för all
framtid från fondens i sammanhang med Stifts-kassan förvaltade kapital,
enligt framlidne Ofver-Jägmästaren Rudbecks testamente, utgå
till Stiftsfröknar, sora äro döttrar af militärer.
Efter öfvervägande häraf, och jemte det Utskottet för närmare
upplysning bifogar Riddarhus-kontorets ofvanberörde Memorial (se
Bilagan Litt. A), har Utskottet ansett sig böra afgifva det Utlåtande:
att ehuru Utskottet finner det både önskligt och äfven i vidsträcktare
mån, än Direktionen tillstyrkt, möjligt att till ett färre
antal hufvudrnkenskaper sammanföra de många under Direktionens
förvaltning ställda särskilta fonderna, Utskottet likväl för närvarande
inskränker sig att tillstyrka de af Direktionen i detta hänseende
föreslagna förändringar, så att
a) framlidne Banko-Kommissarien P. Wennerstiernas testamentsfond
må förenas med Adliga Kadettskole-fonden,
med vilkor att i den sednares räkenskaper ett folium upptages,
som i korthet redogör för innehållet af bemälte
testators förordnande;
b) att de till Wadstena Adliga Jungfru-Stift förärade och
i dess hufvudbok under särskilta folier bokförda donationer
af framlidne Friherre von Knorring, Grefve C. E.
Lewenhaupt, Landshöfdingen von Stenhagen, Fröken
Alströmer, Ryttmästaren Hildebrand och Ofver-Jägmästaren
Rudbeck, må upptagas i Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassas
hufvudbok, med skyldighet för Stiftskassan
att ansvara för de i vederbörande stiftelsebref
stadgade pensioner, men utan att i särskild räkenskap
upptaga något slags balans, hvarken i kapital eller ränta,
It i dd ar lius - Ut sk o tt et s Utlåtande N:o 14.
3
samt att, i afseende på Rudbeckska gåfvofonden, i mån
som nuvarande pensionärer afgå och tillgångarne det medgifva,
tvenne pensioner skola för all framtid från fon
dens,
i sammanhang med Stifts-kassan, förvaltade kapital,
utgå till stiftsfröknar sorn äro döttrar af militärer
§ 10,
hvaruti Utskottet tillstyrkt, att den förlust, som genom, i
Riddarluis-Kontoret i December månad 1850, föröfvad stöld, blifvit
tillskyndad Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassan till belopp af
2,573 R:dr 8 sk. b:ko må i Stifts-kassans räkenskaper afskrifvas,
har blifvit till Utskottet återremitterad, på grund af gjorda anmärkningar
utaf LIerr Björnstierna, Oscar, Grefve Puke, Folke, Herr
Printzensköld, Carl, Friherre Tersmeden, Wilhelm Fredrik, och
Herr Silfverstolpe, Fredrik Otto, hvilka samtlige ansett det icke
vara lämpligt att Stifts-kassan vidkändes förlusten, hvaremot meningarne
varit delade, från hvilken af de Ridd. och Adeln tillhöriga
fonder ersättningen borde utgå.
Sedan Utskottet inhemtat Riddarhus-Direktionens yttrande,
från hvilken af de fonder hvaröfver Ridd. och Adeln äger dispositionsrätt,
den ifrågavarande förlusten borde Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassa
ersättas, samt Direktionen i anledning deraf meddelat
det utlåtande, att då den s. k. Reparations-fonden blifvit samlad
medelst af Ridd. och Adeln utgjorda allmänna bidrag, den ifrågavarande
förlusten, på sätt Direktionen i sin riksdags-berättelse hemställt,
lämpligast syntes böra från denna fond Stifts-kassan ersättas,
har Utskottet tagit frågan i förnyadt öfvervägande; och ehuru Utskottet
vidblifver sin förut yttrade mening att, under nuvarande
omständigheter och med de tillökta oundvikliga utgifter som förestå
både Riddarhus-kassan och Reparations-fonden, Stifts-kassan, med
minsta olägenhet, kunde sjelf tåla denna förlust, anser Utskottet
likväl, vid det förhållande att Höglofl. Ridd. och Adeln redan vid
ärendets föredragning den 11 sisth Februari fattat beslut derom,
att omförmälde förlust skall ersättas af någon utaf de Ridd. och
Adeln tillhöriga fonder, sig nu, lika med Direktionen, böra
tillstyrka.
att de 2,573 R:dr 8 sk. b:ko som i Wadstena Adliga
Jungfru-stifts-kassas räkenskaper balaneeras såsom förlust,
genom den år 1850 i Riddarhus-Kontoret föröfvade
stöld, må samma kassa från Reparations-fonden
ersättas.
§ 12.
I frågan om en förändrad mera ändamålsenlig inredning af
Riddarhussalen. I afseende på de hinder som härvid ansetts möta
har Utskottet grundat sitt förra yttrande hufvudsakligen derpå,
dels att om Riddarhus-Direktionen verkställt en ny inredning af
nämnde sal, och en allmän större reparation af Riddarhuset derpå
följt, sa hade en stor del af kostnaden i och för inredningen blif
-
4
Rid darhus-Utsko ttets Utlåtande N:o 14.
vit onyttigt förspild, dels att en beqvämare inredning förutsätter
antingen en inskränkning i antal platser eller större utrymme; och
som alla de af omkring 6 00 vid hvarje riksdag antecknade ledamöter
af Ridd. och Adeln ega lika rätt till sittplatser och Riddarhussalens
nuvarande omfång'icke medgifver en utvidgning af hvarje
plats för sig, ansåg Utskottet, att Direktionen handlat välbetänkt,
som icke före nu pågående riksdag gått i författning om salens
förändrade inredning.
Med anledning af deremot framställda anmärkningar och förslag
af Qrefvarne Oxenstierna, Lagerbjelke, af Ugglas och Björnstierna,
Friherrarne Sprengtporten och Posse, samt Herrar Bildt och
Printzensköld m. fl., har Ridd. och Adeln till Utskottet återremitterat
denna fråga till förnyad behandling.
Vid anställd granskning af de afgifne anmärkningarne förekommer
hufvudsakligen, att de flesta talare ansett behof och omständigheter
fordra en mera ändamålsenlig inredning af Riddarhussalen,
i förening med en förbättrad varmapparat och andra sådana
förändringar, hvilka afse både prydlighet och varaktighet, hvaremot
blott en enda ledamot helt och hållet afstyrkt en förändring af
Riddarhussalen.
Utskottet, som ingalunda afstyrkt den af Ridd. och Adeln
vid förra riksdagen beslutade förändring af Riddarhussalen, utan
endast på sätt ofvan är nämndt, ansett Direktionen hafva handlat
välbetänkt, då den ej gått i författning om verkställigheten, enär Riddarhus-byggnadens
yttre reparation skulle komma att kräfva högst betydliga
utgifter, hyser fortfarande den mening, att i sammanhang
med dessa yttre reparationer, äfven de förändringar i afseende på
Riddarhussalens inredning böra vidtagas, sora hafva till föremål, dels
att åstadkomma sittplattser till högsta möjliga antal, dels försätta
varmapparaten i det skick att den fullkomligt uppfyller sitt ändamål,
dels ock att utestänga kylan genom golfvets omläggning, takets
behöriga iståndsättande samt genom anbringande af glas-dörrar i
förstugan.
Under förutsättning att flertalet af Ridd. och Adelns Herrar
ledamöter gilla denna Utskottets åsigt, får således Utskottet nu
vördsamt tillstyrka Ridd. och Adeln
att åt Riddarhus-Direktionen öfverlemna, att i sammanhang
med Riddarhus-byggnadens yttre reparation, så
vidt under handen varande eller framdeles anvisade tillgångar
medgifva, så fort sig göra låter, gå i författning
om sådan förändrad inredning af Riddarhussalen,
som i främsta rummet afser nödigt utrymme och dermed
förenad bättre uppvärmning af samma säl, under
iakttagande tillika af möjligaste prydlighet.
En ledamots reservation åtföljer.
Stockholm den i Maj 1857.
[Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 14.
Reservation:
Af Herr von Francken, Georg Wolfgang, som för sin del
ansåg Utskottet icke vara i tillfälle att för närvarande afgifva något
förslag till Riddarhussalens inredning, utan endast böra tillstyrka
Ridd. och Adeln att åt Riddarhus-Direktionen lemna uppdrag
att, jemte de behöfliga yttre reparationerna å Riddarluis-byggnaden, gå
i författning om verkställighet af Ridd. och Adelns redan vid sisth
riksdag fattade beslut om en ändamålsenligare inredning af Riddarhussalen
till bänkar och sittplatser och att dervid äfven låta vidtaga
behöfliga förbättringar af eld apparaten och taket m. m.
Bil. Litt. A.
Till Högloft. Riddarhus-Direktionen!
Sedan Högloft. Ridderskapet och Adeln under den 11 sistlidne
Februari behagat till Högloft. Riddarhus-Utskottet återremittera ett
inom Utskottet väckt och till Ridd. och Adeln afgifvet förslag
»att Riddarhus-Direktionen må bemyndigas sfi fort ske kan besörja
»om sammanslående af de under Direktionens förvaltning ställde
»fonder så vidt det är med vederbörande stiftelse och gåfvobref
»förenligt eller annat laga hinder dervid icke möter, har Utskottet
»beslutat att, jemte meddelande af motiverna för berörde förslag,
»att nemligen en sådan förening icke blott skulle leda till större
»enkelhet och reda i räkenskaperna utan jemväl tillfälle derigenom
»torde yppas att göra de nu å de särskilda fonderna ej sällan be»fintliga,
smärre behållningar fruktbärande samt att de möjliga öf»verskotten
kunde komma Riddarhus-Kassan till godo emot vilkor
»att denna kassa ansvarar för utbetalningen af de utaf donations»eller
testaments-gifvare stadgade stipendier, pensioner eller gratifi»cationer
jemte förvaltnings-kostnaden», anmoda Direktionen att, så
fort ske kan, rörande denna fråga meddela Utskottet Direktionens
yttrande jemte fullständig utredning, hvilka fonder utan hinder af
föreskrifterna i stiftelse- och donations-brefven kunna sammanslås
oell i gemensamma räkenskaper förenas. Och får Riddarhus-Contoiret,
till hvars utlåtande denna fråga ytterligare blifvit af Högloft. Direktionen
remitterad, efter tagen kännedom af så väl den hos Ridd.
och Adeln häröfver förda discussionen som af de särskilda stiftelsernas
urkunder, stiftelse- och donations-bref, redogöra för innehållet
deraf samt eget utlåtande i ämnet vördsamt afgifva.
För utredandet af den väckta frågan rörande sammanslåendet
af Riddarhusets fonder, anser Contoiret nödigt att till en början
undersöka, hvilka fonder och stiftelser, med hänseende på deras
uppkomst och ändamål äro af så olika beskaffenhet, att deras sammanslående
skulle måhända leda till motsatsen af hvad som egentligen
med förslaget åsyftas, och således icke böra ifrågasättas. Vid
anställd undersökning häraf , förefaller det Contoiret som Wadstena
Adliga Jungfru-stifts-kassa och Adliga Kadettskole-fonden, hvilkas
trädande i verksamhet grunda sig på Kongl. Skrifvelser eller Påbud
samt Riddarhus-Reparations-fonden icke böra förenas, hvaremot
6
Riddarhus-Uts k o tte ts Utlåtande N:o 14.
de tvenne förstnämnda af dessa stiftelser skulle kunna, jemte Riddarhus-kassan
utgöra grund-fonder hvartill de öfriga under Höglofl.
Direktionens vård ställde fonder borde sammanföras, i händelse eli
sådan förening anses lämplig. Beträffande derefter Riddarhus-Reparations-fonden,
hvars räkenskap grundas på Special-räkningar
från Rikets alla län samt Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockholm,
så är densamma (åtminstone i dess nuvarande antagne form) af så
invecklad beskaffenhet, att dess sammanslående med andra fonder
skulle betydligt aflägsna i stället för att befrämja det upgifna ändamålet:
reda oell enkelhet i Riddarhusets Räkenskaper.
Då den väckta frågan således bör, enligt Contoirets förmenande,
egentligen afse de större och mindre under Höglofl. Direktionens
vård ställde fonder, hvilka, med en gemensam kassa eller
Banko-räkning, hafva hvar och en sin särskilda räkenskap, hvaruti
hvarje fonds egna tillgångar, inkomster och utgifter på runstycket
redovisas, har Contoiret ansett sig, till lättnad för ämnets utredande,
böra i korthet här uptaga och redogöra för det hufvudsakligaste
innehållet af de testamenten och dispositioner, hvarpå
dessa fonder sig grunda.
Enligt Riddarhus-Sekreteraren C. G. Bungencronas testamente
af den 26 November 179 4, skall, sedan om åtskilligt deri blifvit
förordnadt, återstoden af egendomen »öfverlemnas till Höglofl. Rid»darhus-Direktionen
under följande vilkor, som ej under någon slags
»förevändning får rubbas, nemligen att det förblifver ett oförryckt
»kapital, för hvilket Riddarhus-kassan ansvarar, hvaraf räntan» o. s. v.
Medelst testamente af den 12 December 1812 anslår HofRätts-Rådet
Zacharias Stjerncreutz en viss del af sin förmögenhet
till »den fond som framlidne Riddarhus-Sekreteraren C. G. Bun»gencrona
i sitt testamente af den 26 November 1794 anslagit till
»pensioner för fattiga Enkor af Adel», likväl med förändring i afseende
på tiden för pensionernas åtnjutande.
Majoren Fredric Wulfcrona testamenterar och förordnar den
28 September 17 97 sin förmögenhet »till en oförryckt fond och
»capital, af hvars räntor fattiga Officerares Enkor och deras omyn»diga
barn, af frälse ståndet, skola njuta pension och understöd,»
samt anmodas executores testamenti att, sedan boet blifvit förvandladt
i penningar, desamma »till Höglofl. Riddarhus-Direetionen öfverlemna,
under följande vilkor, som ej under någon slags förevänd»ning
får rubbas, nemligen att det förblifver ett oförryckt capi»tal»,
o. s. v.
Uti testamentarisk! förordnande af den 16 Augusti 1800 transporterar
Kammarherren Carl Jac. von Ulock en intecknad fordran
å 8,333 R:dr 16 sk. uppå Höglofl. Riddarhus-Direetionen under
uppgifna vilkor, hvilka endast afse pensionernas storlek och competence
dertill.
Uti Hof-Junkaren J. O. Bcrgcnstiernas testamente af den 29
Juni 1818 förordnas:
Ridd arhns-Utskottets Utlåtande N:o 14.
§ 1.
Att 37,000 R:dr B:co skall öfverlemnas till Riddarhus-Directionen
att förvalta på sätt som af testator vidare stadgas.
§ 9.
»Det årliga öfverskott af ränta som kan finnas sedan förenämnde
»anslag utgått äfvensom de besparingar, hvilka genom pensions, sti»pendiers
och Cadettledigheter tid efter annan kunna uppkomma,
»samlas till en ytterligare fond, hvars årliga ränta användes till så
»beskaffade stipendier som i 7 § omnämnas.»
§ 17.
— — — — —; »och hyser jag till Höglofl. Riddarhus-Direc»tionen
det fulla och fasta förtroende, att Directionen — — —
»benäget täcktes draga försorg om mina förordnandes snara verk»ställande
samt noga och oafbrutne vidmakthållande» — —- —
Uti testamente af den 16 April 1 807 förordnar Fröken Maria
Elisabelh Tersmeden att 10,000 R:dr B:co skall blifva ett ständigt
stående capital, hvaraf hela årliga räntan, utom 5 0 R:dr B:co
till förvaltningskostnad, tillfaller tvenne Adeliga fruntimmer.
Efter åtskilliga förut gjorda dispositioner uti Kamereraren C.
F. Stråles testamente af den April 1819 säges deri:
»Hvad sedan är öfrigt kommer att insättas hos Riddarhus-Di»rectionen
som det förvaltar på bästa sätt.
Eröken Ulla von Hauswolff anhåller uti testamente af den 1
Juli 1819 »att detta mitt Testamentes stadgar måtte blifva till pricka
»efter ordalydelsen uppfyllt och fullgjordt» och vidare att
»Herr Riddarhus-Fiscalen åtager sig förvaltningen af mina pen»ningar
hvarföre årligen göres redo för Riddarhus-Direetionen, samt
»att dessa penningar och räkenskaper ej hopblandas med några an
Uti
Eröken Sara Charlotta von Hauswol/fs testamente af den
16 Mars 1825 heter det:
»Och En fjerdedel öfverlåtes till Höglofl. Riddarhus-Direetionen
»att af räntan i everldliga tider utdela åt någon behöfvande gammal
»Eröken en lifstidspension under namn af Sara Charlotta von Haus»wolffs
pension.»
Denna obetydliga disposition å 300 R:dr har blifvit förenad
med Fröken Ulla von Hauswolffs fond, hvars räkenskap upptager
redogörelse deröfver.
Fröken Brita Christina Stjerncronas testamente af den 22
April 1822 innehåller, att hela behållningen efter boets utredning
skall tillställas Svenska Riddarhusets Adliga Jungfru-stifts-kassa för
att förvaltas af dess Direction enligt testamentets vidare föreskrifter.
(Denna disposition tillhörer väl således rätteligen Wadstena
Adliga Jungfru-stifts-kassa).
8 Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 14.
Uti gåfvobref af den 10 December 1821 gifver Krigs-Rådet
Wilhelm Adolf de Silenlz 4,000 R:dr B:co till Riddarhus-Directionen
för att användas till pensioner på sätt gåfvobrefvet vidare
innehåller,
En Okänd Välgörares Disposition af den 6 Maj 1830 anslår
till Riddarhus-kassan ett kapital af 7,033 R:dr 16 sk. B:co för att
användas till pensioner.
Denna disposition ingick först till Riddarhus-kassan och bokfördes
i hennes räkenskap men utbröts derifrån till följe af Ridd.
och Adelns beslut vid 1834 års Riksdag och har allt sedermera
haft sin egen räkenskap.
Krigsrådet Friherre Ant. von Liewens testamente, af den 19
November 1839, anvisar 26,000 R:dr B:co till Riddarhus-Directionen
att i everldliga tider fruktbara göras och hvaraf räntan skall
fördelas i pensioner, en under benämning: von Liewenska ränte-penninge-pension
å 300 R:dr samt 10 under benämning: von Liewenska
pensioner å 100 R:dr.
Öfverste A. ål. Berghman förordnar i testamente af den 27
Maj 1829 att hans förviirfvade egendom skall användas till stipendier
och pensioner, samt uppdrager åt Uiddarhus-Directionen att åtaga
sig vården och förvaltningen deraf, samt att disponera revenuen på
sätt i testamentet utförligare stadgas.
3:dje punkten af Fru Brita Maria von Uauswolffs testamente
af den 31 Maj innehåller:
»Under Riddarhus-Directionens vård anhåller jag få lemna en
»summa af 12,000 R:dr B:co att uti fast egendom eller fullgod sä»kerhet
emot laglig ränta utlånas, hvars ränta till fem pensioner af
»100 R:dr B:co årligen utdelas. — — — — — — —•
Fröken Chrislina Charlolla Gyllenbåt gifver uti testamente
af den 6 Juni 1846 2000 R:dr till Riddarhus-Directionens emottagande
och vård för att deraf utdela pensioner enligt testamentets
vidare föreskrifter.
Qveckfeldt-Bosencrantsslca testamentet af den 16 November
1834 anslår 25,000 R:dr Banko till Riddarhus-Directionens disposition
under anhållan att denna summa blifver i friilseräntor förvandlad
och inkomsterna deraf årligen utdelade i enlighet med derom
vidare lemnade föreskrifter.
Vidare disponeras 4000 E:dr B:co hvilka skola mot Lsta inteckningar
insättas i fast egendom och, såsom orden lyda, »aldrig få till»gripas,
utan skola förblifva stående såsom räntefond, deraf årliga rän»torna
skola såsom handpenningar användas till följande — — —
-— — — — — — — — — — — — — —»
Uti testamente af den 7 Maj 1851 har Grosshandlaren Magnus
Diedr. Silfverberg ställt under Riddarhus-Directionens vård och
ansvarighet 15,000 R:dr B:co, hvaraf årliga intresset skall utdelas
uti pensioner till 15 behöfvande Enkor och döttrar efter introducerade
Adelsmän.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 14. 9
Uti Friherre Salomon Löfwenskölds och Julie Coyel* testamente
af den 10 Maj 1848 läses:
10 g. »Vi testamentere och skänke:
27:o »Såsom fond till ett utrikes rese-stipendium 33,333 R:dr
»16 sk. B:co, hvilket kapital Högloft. Eiddarhus-Directionen lärer
»höggunstigt täckas taga under sin vård och låta förvalta samt emot»taga
det förtroendet att nämna stipendiater, det ena och andra i
»öfverensstämmelse med hvad härefter skall varda stadgadt, nem»ligen:
»Detta
capital skall blifva en stående fond som genom
»utlåning mot inteckning i fastighet skall göras frugtbar,
»men som aldrig får eller kan förskingras.» — — —
h) »Skulle det inträffa att ingen yngling eller ung man af
»dessa trenne slägter som för ålder eller annan orsak
»anses kunna tilldelas detta stipendium, så skall under
»tiden räntan af capitalet läggas till fonden, hvarifrån
»den sedermera icke får skiljas intilldess någon cömpe»tent
sålunda framstår.
Vidare förordnas i 12 § huru skall förfaras i fall öfverskott
upstår i tillgångarne, hvarvid omnämnes ytterligare stipendier, hvilka
af Högloft. Riddarhus-Direktionen böra förvaltas på sätt i 10 §
föreskrifvet är.
Slutligen har Presidenten Aug. von Hartmansdorff uti testamente
den 4 December 1856 förordnat.
3 g. »Boets behållning skall, utan sammanblandning med
»Adliga Kadettskole-fonden, under namn af Aug. von Hartmans»dorffs
Stipendii-fond enligt de för Riddarhusets egna fonder gäl»lande
föreskrifter, särskildt bokföras och förräntas till den högsta
»afkastning som erhållas kan.»
Sedan Contoiret sålunda framlagt de hufvudsakligaste punkterne
i de testamenten och Gåfvobref hvarpå samtlige de till Riddarhusets
Bankoräkning N:o 2 hörande fonder sig grunda, återstår
att taga i betraktande huruvida innehållet deraf kan medgifva dessa
fonders sammanslående med Riddarhus-kassan eller i hvad nion de
deri befintliga föreskrifter kunna upväcka betänkligheter vid en dylik
åtgärds tillstyrkande.
Dervid har Contoiret i afseende på Bungencronska, Stjernereutzska,
von Blockiska, Tersmedenska, Stråleska, Stjerncronska,
de Silentzska, En Onämnd Välgörares, von Liewenska, Gyllenbåtska
och Silfverbergska fonderna icke kunnat finna några testamentariska
bestämmelser, (så vidt ej orden: »oförryckt kapital, som förekomma
i några af dessas grundstiftelser, må anses tvetydiga) lägga hinder i
vägen för en sådan förening som blifvit föreslagen; hvaremot det
förekommer Contoiret som åsigterné i afseende på meningen med
Wulfcronska, Berghmanska, och Queckfeldtska testamentens innehåll
skulle kunna vara delade.
Beträffande derefter Fröken Ulla von Hauswolffs, Hofjunkaren
J. O. Bergenstjernas och Friherre Salomon Löfwenskölds testamen
-
10 E iddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 14.
ten, kan Contoiret ej undgå att fästa Högloft. Direktionens upmärksamhet
på dessas innehåll, hvari finnas föreskrifter, som svårligen
kunna efterlefvas, derest en sådan förening fonderna emellan, som
blifvit föreslagen, skulle sättas i verket.
Och slutligen lärer väl icke ens kunna ifrågasättas att den af
Presidenten von Hartmansdorff donerade Stipendii-fond skulle kunna,
i uppenbar strid med de af honom gifne föreskrifter, förenas med
någon annan under Höglofl. Direktionens vård stående fond.
Då af hvad här ofvan blifvit anfördt är ådagalagdt att icke alla
de förenämnde fonderna, utan att några testatorers föreskrifter och
tillkännagifna önskningar förnärmas, kunna förenas med Riddarhuskassan,
anser Contoiret sig böra, med åsidosättande af de fördelar
som genom det väckta förslagets antagande, skulle tillskyndas dess
tjensteman, ödmjukligen fästa Höglofl Direktionens upmärksamhet
på vådan och obilligheten af att handhafva testamentariska förordnanden
i mer eller mindre uppenbar strid med deras innehåll.
Under sådana förhållanden och då det jemväl är enligt Contoirets
förmenande, ovisst huruvida de åsyftade fördelarne kunna
vinnas med mindre än att alla ofvannamde testaments-fonder förenades
med Riddarhus-kassan, tilltror Contoiret *sig icke att tillstyrka
Höglofl. Direktionens förord till ifrågavarande förslag.
Utom de i det föregående, omnämnde fonder finnas dock 2:ne
Stiftelser, hvaröfver särskilta räkenskaper föras, nemligen Wennerstjernska
fonden, som är uptagen i Adliga Kadettskole-fondens hufvudbok;
och Grefliga Schefferska Stiftningen. Af dessa är den förra
grundad pa Banko-kommissarien P. Wennersliernas testamente af
den 4 Juli 1808 som, ibland annat, innehåller, — — — —
»Om något af inkomsten ändå är öfrigt och allt efter som tillfälle
»gifves, genom de nämnde slägtpensionernas och utgifters afgång
»kommer revenuen af kapitalet att läggas till och öka underhålls»och
undervisnings-tillgångarne för fattige af Ridd. och Adelns sö»ner,
under Höglofl. Riddarhus Direktionens determination, men
»kapitalet bör förblifva ständigt orubbadt.»
I öfverensstämmelse härmed tillfaller redan, efter att alla af
Testator nämnde pensionärer afgått, hela fondens afkastning, med
undantag af 2:ne arfvoden till Riddarhusets tjenstemän, Adliga
Kadettskole-fonden. Att nu mera, då Wennerstiernska fondens behållning
vid hvarje års slut påföres Adliga Kadettskole-fonden och
således helt och hållet användes till samma ändamål som sistnämnde
fond afser, föra en särskild räkenskap med egen hufvud- och kassaräkning
förefaller temligen onödigt. Då nyssberörde fonders totala
sammanslående också synes vara i öfverensstämmelse med syftningen
al det inom Höglofl. Riddarhus-Utskottet väckta förslag, tillstyrker
Contoiret vördsamt att (så vidt de i testamentet förekommande orden:
»men kapitalet bör förblifva ständigt orubbadt», icke kunna
anses lägga hinder i vägen derför) Wennerstiernska fonden måjielt
och hållet förenas med Adliga Kadettskole-fonden samt i denna
Rlddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 14.
11
sednares räkenskap ett folium uptagas som i korthet redogör för
Banko-kommissarien Wennerstiernas ofvanberörde testamente.
Uti Memorial af den 29 Augusti 1782 har Riks-Rådet Grefve
C. F. Scheffer, på en medborgares vägnar som ville vara okänd,
till Höglofl. Direktionen af det Adliga Jungfru-stiftet hembjudit till
everldelig ägo ett vackert och rymligt stenhus i en af Rikets större
städer utom Stockholm, emot vilkor som, afseende ett Adligt
Jungfru-stifts inrättande, i Memorialet vidare omförmäles; åtagande
sig den okände medborgaren att genast inrätta en anständig hushållning
för sex Stifs-fröknar, att bestå de årliga omkostnaderne
derför samt att vid sitt dödliga frånfälle lemna åt Stiftet ett kapital,
svarande emot denna årliga utgift, hvars belopp af erfarenheten
måste utrönas.
Genom sedermera uprättadt testamente af den 16 Maj 1784
har bemiilte Riks-Råd Grefve Scheffer förordnat: att, sedan han i
Norrköping inköpt och till Wadstena Adliga Jungfru-stift bortskänkt
ett stenhus i hvilket en Abedissa och sex Stifts-fröknar njuta underhåll,
ett kapital af 20,000 R:dr Specie skall vid hans död till
Direktionen af ofvannämnde Adliga Jungfru-stift lemnäs för att af
bemälte Direktion göras fruktbärande och hvaraf räntan, enligt Testators
förmenande, borde förslå att i everdeliga tider underhålla
förrberörde i Norrköping grundade Stifts-inrättning.
Detta i Norrköping sålunda inrättade Jungfru-stift måste dock
redan omkring år 1800, i anseende till bristande tillgångar för dess
underhåll, uplösas och af berörde Jungfru-stifts spillror lärer den
under Höglofl. Riddarhus-Direktionens vård nu stående Grefliga
Schefferska Stiftningen blifvit bildad. Huru denna ombildning blifvit
verksställd, hvilka föreskrifter eller stadganden blifvit lagda till
grund för den nuvarande Schefferska Stiftningen, derom har det icke
lyckats Contoiret att, i saknad af Protokoll öfver Wadstena Adliga
Jungfru-stifts ärenden från denna tid, erhålla några uplysningar.
Imedlertid ombesörjer Höglofl. Riddarhus-Direktionen förvaltningen
af den Grefliga Schefferska Stiftningen på det sätt, att pensioner
å 100 R:dr B:ko derifrån årligen utbetalas till 12 af Direktionen
utnämnda Stifts-jungfrur. Stiftningens räkenskap hvartill
hörer en egen Banko-räkning utgör ett helt för sig, utan den ringaste
gemenskap med någon af Riddarhusets öfriga räkenskaper.
Då Testators förordnande, rörande ett särskildt Adligt Jungfrustifts
inrättande i Norrköping redan för längre tid tillbaka måst af
en tvingande nödvändighet öfvergifvas oell den nu i dess ställe
befintliga Grefliga Schefferska Stiftningens verksamhet inskränker
sig till alldeles samma ändamål som utgör grunden för Wadstena
Adliga Juugfru-stifts, eller understöd för i Wadstena Adliga Jungfru-stift
inskrifna Fröknar, anser Contoiret att, derest icke sådana
uplysningar i afseende på den Grefliga Schefferska Stiftningens ombildning
i sitt nuvarande skick kunna frambringas, som lägga hinder
i vägen för densammas förening med Wadstena Adliga Jungfrustifts-kassa,
en dylik förening vara både önskvärd och ändamålsenlig.
Med anledning af den väckta frågan får Contoiret slutligen
12
R id darh ns-Utsk ottets Utlåtand e N:o 14.
tillägga några ord i afseende på de olika sätt som äro antagna för
bokföringen af de till Wadstena Adliga Jungfru stift förärade och
i dess hufvudbok under särskilda folier bokförda donationer, bestående
uti Friherre von Knorrings och Grefve C. E. Lewenhaupts
dispositioner, Fröken Alilströmers testamente, Landshöfdingen von
Stenhagens disposition, Ryttmästaren Hildebrands testamentsfond och
Ofver-jägmästaren Rudbecks gåfvofond. Af dessa bokföras:
a) von Knorringska, Lewenhauptska och Stenhagenska dispositionerna
sålunda, att obetydliga ränteposter balancoras
år från år såsom fordringar af Jungfru-stifts-kassan.
b) Hildebrandska testaments- och Rudbeckska gåfvofonden
på det sätt, att den förras kapital med en derå upkommen
räntepost samt den sednares kapital balanceras
såsom fordringar af Stifts-kassan.
c) och slutligen Ahlströmerska testamentet utan att uptaga
någon slags balance hvarken af kapital och ränta.
Då dessa olika bokföringssätt icke synas, med undantag af
Rudbeckska gåfvofonden, härleda sig från olika föreskrifter derom
i testamentena och endast åstadkomma, såsom erfarenheten nogsamt
ådagalagt, oreda, förvillelse och deraf härflytande förfrågningar och
anmärkningar vid hvarje inträffande revision af Stifts-kassan, hvars
räkenskap påföra henne skenbara skulder; så tillstyrker Contoiret
ödmjukast att samma bokföringssätt måtte användas för samtlige
ofvanstående dispositioner utom Rudbeckska; hemställande derjemte
att, enär alla de öfriga här ofvan omnämnda till Jungfru-stifts-kassan.
förärade kapital blifvit gifna utan andra vilkor än att vissa pensioner
skola deraf utbetalas men ingalunda i syftning att bilda särskilda
fonder som genom inträffande pensions-besparingar möjligen kunna
förökas, den nu för Ahlströmerska testamentet begagnade method
måtte varda iakttagen vid von Knorringska, Lewenhauptska, Ahlströmerska,
von Stenhagenska och Hildebrandska Dispositionernas
bokföring i Wadstena Adliga Jungfru-stifts hufvudbok.
Beträffande Rudbeckska Gåfvofonden, vore det visserligen önskvärdt
att, för att vinna enhet och reda i Jungfru-stiftets räkenskap,
det nyss föreslagna bokföringssätt äfven finge användas på berörde
fond, men Contoiret har ej kunnat med stillatigande förbigå de föreskrifter
i Gåfvobrefvet som kunna inverka på beslutet härom. 3:dje
punkten af Gåfvobrefvet uttrycker den anhållan att Stifts-direktionen
måtte, så snart de af gifvaren utnämnde pensionärer afgått, förränta
de ledige pensionerne och med hufvudkapitalet dem sammanslå intill
dess alla afgått, hvarefter räntan bör fördelas i pensioner af
33 R-.dr 10 sk. till Stifts-fröknar som äro döttrar af Militairer.
Nu har likväl det förhållande inträffat att, i stället för de af Öfver-jägmästaren
Rudbeck anslagna 5,777 R:dr 37 sk. 4 rst. icke
mer än 1333: 16, någonsin kommit Riddarhuset tillhanda, hvarigenom
Gåfvobrefvets föreskrifter aldrig hittills kunnat efterlefvas. Då
dessutom Stits-kassan svårligen, utan allt för kännbar förlust, lärer
kunna åläggas att, så snart någon pension å 22 R:dr 10 sk. 8 rst.,
hvarmed Rudbeckska pensionerna för närvarande utgå, blifver ledig,
Riddarhus-Ut sk ottets Utlåtande N:o 14.
13
betala ränta på ränta å dylika små besparingar, kunna väl de gifna
föreskrifterna lika litet hädanefter som hitintills tillämpas. Om, under
sådana förhållanden, beslut nu fattades att af Rudbeckska Gåfvofonden
skola, i mon som nuvararande pensionärer afgå och tillgångarne
det medgifva, för all framtid 2:ne Stifts-pensioner utgå till
så qvalificerade Stifts-fröknar som Gåfvobrefvet innehåller; så anser
Contoiret inga hinder vidare möta för att jemväl i sammanhang
dermed bestämma bokföringssättet i full öfverensstämmelse med det
af Contoiret här ofvan vördsamt afgifna förslag.
Stockholm af Riddarhus-Contoiret den 17 April 1857.
J. L. Bogeman.
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1857.
Hiddarhus-Utskottets U tlåtan d e N :o 15.
1
\:« 15.
Utlåtande angående reparation af grundmur ar ne
under Iliddarliusbyggnadcn.
Hörsamt Memorial.
Sedan till följd af Högloft. Ridd. oell Adelns beslut den 11
sistl. Februari Riddarhus-Direktionen låtit föranstalta en fullständig
undersökning af grunden under vestra delen af Riddarluisbyggnadens
södra facade från liufvudtnappan ned åt qtiaien samt besigtning å
skadorna derefter blifvit anställd af sakkunnige män, Kaptenen Th.
Morén, Byggmäst C. 'Hallström, Lieut nanten J. A. Berg och Kgl.
Arkitekten J. Abom har Riddarhus-Direktionen, jemte hosgående
memorial Litt. A. af den .29 i förra månaden, insändt ej mindre
instrumentet öfver den sålunda verkställda besigtningen Litt. B. än
äfven af Byggmästaren Evald Thavenius upprättade approxomativa
kostnadsförslag Litt. D. E., beräknande för omläggning och förstärkning
af yttre grundmurarna under Riddarhuset en kostnad af
50,923 R:dr, 16 sk. samt för reparation af de inre grundmurarne
37,409 R:dr 10 sk. eller tillsammans den högst betydliga summan
88,332 R:dr 32 sk. allt Banco.
Och då Directionen lika med besigtningsmannen funnnit det
alldeles oundvikligt att så fort som möjligt företaga omläggning
och förstärkning af grunden under hela Riddarliusbyggnaden, har
Directionen hos Högh Ridd. och Adeln i afseende å verkställigheten
häraf hemställt
l:o) att den ifrågavarande ytterst maktpåliggande och till utförandet
svåra reparation af grunden under Riddarhuset icke måtte,
på sätt 20 § i Riddarhus-Directionens instruktion föreskrifver, efter
kungörelse i tiduingarne, utbjudas pä entreprenad-auktion till öfvertagande
af den som stannar för minsta anbudet, utan att Directionen
måtte tillatas att, på sätt Directionen kan finna förmånligast
och bäst ledande till ändamålet, om reparationen besörja.
2:o) Att arbetet ju förr desto helldre måtte börja på Riddarhusbyggnadens
sydvestra del, der undersökning af grunden redan
skett, men sedermera successive fördelas på flera år.
3:o) Att, beträffande anskaffande af erforderliga medel för den
vidt omfattande reparationen, hvarför kostnaden i närvarande stund
icke kan med något slags visshet till siffran beräknas, hvarken under
eller öfver det uppgjorda approximativa förslaget, Högloft. Ridd.
och Adeln måtte besluta, hvilka utomordentliga åtgärder som i detta
hänseende må kunna finnas erforderliga och lämpliga; men att Directionen
för sin del hemställer, att reparationsfonden, hvilken i närRilaga
till Häglof!. Ridd. och Adelns Prot. vid 1S57 års Riksdag.
2 lii d darhus-Utsko ttets Utlåtande N:o 15.
varande stund utgör omkring R:dr 40,000 B:co, måtte till en början
få för ändamålet användas och att livad derutöfver intill nästa
riksdag finnes för arbetet beliöfligt må af Riddarkus-kassan eller någon
annan under Direktionens förvaltning stående fond förskjutas
såsom lån till reparationsfonden, att tills vidare särskilt bokföras,
intill dess framdeles beslut kan fattas om anslående af medel till
ersättning för förskotten.
4-o) Att då för verkställigheten af den ifrågavarande reparationen
det blir oundvikligt att intränga äfven i de källare under
Riddarhuset, som emot hyra af firosshandlanden J. Cederlund begagnas
såsom lagerkällare, samt det följaktligen är nödigt att något
aftal i detta hänseende med hyresmannen uppgöres, Directionen
måtte bemyndigas att med bemälde Cederlund afsluta öfverenskommelse,
hvarigenom lian emot försäkring om prolongation å lämplig
tid af sitt hy ceseon traet eller annat lämpligt villkor, på förhand
förbinder sig att icke bigga hinder i vägen för arbetets fortgång i
den tnån det sträcker sig äfven till källrarne, samt afsäger sig alla
framtida ersättningsanspråk för den skada och förlust, som möjligen
kunna genom reparationen honom tillskyndas.
Riddarhus-Utskottet, som icke är i tillfälle att i vidsträcktare
mån jin Riddarhus-Direotioneu, för närvarande föreslå de utomordentliga
åtgärder, som för anskaffande af medel till det ifrågavarande
lika oundvikliga sorn kostsamma reparations-arbelet må blifva
erforderliga, oell sorn dessutom anser det af yttersta vigt att samma
arbete med allra första företages, har fördenskull, under förbehåll
att framdeles fä inkomma med förslag rörande den financiella delen
af frågan, emellertid ansett sig nu endast böra vördsamt tillstyrka:
att Ilögl. ltidd. och Adeln måtte till Directionens
ofvanberörde framställningar lemna sitt bifall.
Stockholm den 2 Juni 1857.
Litt A.
Hörsamt Memorial.
Sedan ltiddarlius-Direotionen uti sin till Högloft. Riddarskapet
och Adeln vid början af innevarande riksdag aflåtne berättelse, dels
aiupält, att då de sättningar så väl å yttre sorn mellanmurarne
af Riddarhusets hufvudbyggnad, sorn redan sedan längre tid tillbaka
blifvit förmärkta, möjligen kunde medföra fara för byggnadens bestånd
ifall de icke för framtiden förekommes, Directionen anmodat
sakkunnige personer att, tillika med en af Directionens ledamöter
Herr Majoren Leijonancker, skadorna besigtiga, samt om deras beskaffenhet
sig yttra, dels, med bifogande af det upprättade hesigtniugs-instrumentet,
hemställt, att en närmare undersökning måtte i
sommar företagas och att sedermera på Directionens pröfning af
dervid sig företeende omständigheter måtte få ankomma om och
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 15.
3
huru omfattande reparationer må ega rum; så ock efter det Riddarhus-Utskottet
inkommit med sitt utlåtande i ämnet, har Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid pröfning deraf den 11 sistlidne Februari,
beslutit ej mindre att en fullständig undersökning af det
pålverk, hvarpå Riddarhuset hvilar måtte så fort ske kan verkställas,
än ock att Directionen måtte, så vidt sådant medhinnes under det
riksdagen ännu fortfar, genom Riddarhus-Utskottet meddela Högloft.
Ståndet resultatet af den skedda undersökningen, jemte det utlåtande
och det förslag, Directionen i anledning deraf må finna nödigt
afgifva.
Omedelbart efter det Directionen i medlet af sistlidne Mars
månad erhållit del af detta Högloft. Ridd. och Adelns beslut, har
Directionen ej mindre föranstaltat om en fullständig undersökning
af grunden under Riddarhusbyggnaden, än äfven, sedan gräfningar
egt rum under vestra delen af byggnadens södra fa§ide från trappan
neråt kajen, låtit genom Capitenen Torbjörn Morén, Byggmästaren
C. Hallström, Löjtnanten J. A. Berg och Kongl. Arkitekten
J. F. Abora, anställa beisgtning, hvaröfver under Litt. B. bifogade
instrument af d. 27 sistlidne April blifvit upprättadt. Deraf inhemtas,
att sedan jorden blifvit uppgräfd långs största delen af byggnaden
från hufvudtrappan till sydvestra hörnet och pålgrunden derigenom
blottats, det visat sig att pålgrunden uppskjuter öfver vattenytan
och blifvit betydligt skadad afröta särdeles hammarbanden,
hvilka deraf äro nästan genomträngda, äfvensom stenar i grundmurarne
befunnnits lösa; och ehuru ej hela grunden blifvit blottad
hafva likväl besigtningsmännen icke funnit skäl att antaga ett annat
förhållande med grunden under den öfriga delen af byggnaden
än under den redan undersökta; hvarföre de ansett vidare gräfning
endast medföra onödig kostnad. Deras gemensamma åsigt har
således varit, att Riddarhusbyggnaden icke kan hafva bestånd med
en grund så skadad som den ifrågavarande, hvilken förr eller sednare
måste förorsaka sättningar som bryta sammanhanget i murarne,
hvarföre det ansetts nödigt att felen ofördröjligen afhjelpas. Beträffande
sättet härför hafva besigtningsmännen varit af den mening,
att hammarbanden borde borttagas och pålarne afsågas så djupt under
Ingsta vattenytan som beqvämligen ske kan, samt ny mur på
de afsågade påländarne läggas under de gamla grundmurarne. Frenne
af besigtningsmännen hafva ansett några nya hammarband icke böra
påläggas, utan jorden emellan och omkring påländarne väl tillstampas
med stenskärf och derofvanpå muras med stora stenblock, helst
ett dubbelt lager af kalkstenshällar; hvaremot en af dem* varit af
den mening, att nya hammarband böra påläggas, så vida ej grofva
gråstensblock användas till bottenlager, tiiutligen hafva besigtningsmännen
yttrat, att de ansåge det icke medföra någon våda om grundmurarne
långs efter undermuras, till halfva bredden utifrån och
den andra hälften inifrån; dock med iakttagande af nödiga förband;
och behöfde ej eller bredden af undermurningen sträcka sig mer än
obetydligt utöfver bredden på de ofvanpå stående ytter- och mellanmurarne
i huset.
4
R i (1 d arh ns-Utsk o tte t s Utlåtande N:o 15.
Vidare liar Directionen genom en af stadens skickligaste Byggmästare
Evald Thavenius låtit upprätta tvenne approximativa
kostnadsförslag härvid bilagde under Litt. C och D, hvaraf upplyses,
dels att omläggningen och förstärkningen af de yttre grundmurarne
under Riddarhuset blifvit upptagen till en kostnad af
50,923 R:dr 10 sk., dels att omläggning och förstärkning af inre
grundmurarne beräknades till en kostnad af 37,40 9 lt:dr 10 sk.
allt Banko.
Jemte anmälan om dessa särdeles bekymmersamma förhållanden,
hvilka, till förekommande af Riddarhusbyggnadens förstöring, göra
det alldeles oundvikligt att så fort sorn möjligt företaga omläggning
och förstärkning af grunden under hela byggnaden, har Directionen,
efter att hafva tagit detta ärende i noggrannaste öfvervägande,
ansett sig föranlåten att hos Högloft. Ridd. och Adeln göra
följande framställningar nemligen:
l:o Att den ifrågavarande ytterst maktpåliggande och till utförandet
svåra reparation af grunden under Riddarhuset icke matte,
på sätt 20 § i Riddarhus-Directionens instruction föreskrifver, efter
kungörelse i tidningarne, utbjudas på entreprenad-auktion till öfvertagande
af den sorn stannar lör minsta anbudet, utan att Direetionen
måtte tillåtas att, på sätt Directionen kan finna förmånligast
och bäst ledande till ändamålet, om reparationen besörja;
2’-o Att arbetet ju förr desto heldre måtte börja på Riddarhusbyggnadens
sydvestra del, der undersökning af grunden redan skett,
men sedermera successive fördelas på flera år;
3:o Att beträffande anskaffande af erforderliga medel för den
vidt omfattande reparationen, hvarför kostnaden i närvarande stund
icke kan med något slags visshet till ziffran beräknas hvarken under
eller öfver det uppgjorda approximativaförslaget, Högloft. Ridd.
och Adeln måtte besluta, hvilka utomordentliga åtgärder som i detta
hänseende må kunna finnas erforderliga och lämpliga; men att Directionen
för sin del hemställer, att reparationsfonden, hvilken i närvarande
stund utgör omkring 40,000 R:dr B:co, måtte till en början
få för ändamålet användas och att hvad derutöfver intill nästa
riksdag finnes för arbetet beliöfligt, må af Riddarhuscassan eller någon
annan under Directionens förvaltning stående fond förskjutas
såsom lån till reparationsfonden, att tills vidare särskilt bokföras,
intill dess framdeles beslut kan fattas om anslående af medel till
ersättning för förskotten;
4:o Att då för verkställigheten af den ifrågavarande reparationen,
det blir oundvikligt att intränga äfven i de källare under Riddarhuset,
som emot hyra af Grosshandlaren J. Cederlund begagnas
såsom lagerkällare, samt det följaktligen är nödigt att något aftal
i detta hänseende med hyresmannnen uppgöres, Directionen måtte
bemyndigas att med bemälde Cederlund afsluta öfverenskommelse,
hvarigenom han, emot försäkran om prolongation fl lämplig tid af
sitt hyreseontract eller annat lämpligt vilkor, på förhand förbinder
sig att icke lägga hinder i vägen för arbetets fortgång i den mån
det sträcker sig äfven till källrarne, samt afsäger sig alla framtida
Rid d ar h u s-U t s k o 11 e ts Utlåtande N:o 15. 9
ersättningsanspråk för den skada och förlust, som möjligen kunna
genom reparationen honom tillskyndas.
Stockholm den 29 Maj 1857.
B. von Platen.
J. Aug- Posse. Carl Bennet. R. Cederström.
B’. Leijonancker. J. A. Tornerhjelm. O. M. Björnstjerna.
Albert Munck.
Litt. 13.
På anmodan af Högloft. Riddarhus-Directionen hafva undertecknade
besigtigat den skadade grunden under Riddarhuset och få öfver
densamma afgifva följande yttrande:
Sedan jorden blifvit upgräfd långs största delen af byggnaden
från hufvudtrappan till sydvestra hörnet och pålgrunden derigenom
blottats, visar det sig att förhållandet med densamma är sådant,
som vid en föregående besigtning å sättningarne af byggnadens
murar förmodades, eller att den uppskjuter öfver vattenytan och
blifvit betydligt skadad af röta. Särdeles är detta fallet med hammarbanden,
som äro nästan genomträngde af röta. Pålhufvudena
äro ännu i kärnan temligen friska men ytan i ruttnande tillstånd.
Stenar i grundmurarne befinnas lösa. Ehuru ej hela grunden blifvit
blottad, finna vi inga skäl att antaga förhållandet under den
öfriga delen af byggnaden annorlunda än under den undersökta,
och anse vidare gräfning endast medföra onödiga kostnader.
Vår gemensamma åsigt är, att byggnaden ej kan hafva bestånd
med en grundbyggnad så skadad som den ifrågavarande, hvilken
förr eller sednare måste förorsaka sättningar som bryta sammanhanget
i murarne. Bestämda sköl finnas derföre att ofördröjligen afhjelpa
felen.
Hvad sättet härför beträffar, så måste hammarbanden borttagas
och pålarne afsågas så djupt under lägsta vattenytan som beqvämligen
ske kan och ny mur på de afsågade påländarne läggas under
de gamla grundmurarne. Vi anse tjenligt vara, att inga nya hammanband
påläggas, utan att jorden emellan och omkring påländarne
väl tillstampas med stenskärf och derofvanpå muras med stora stenblock,
helst ett dubbelt lager af kalkstenshällar. Undertecknad,
Morén, är dock häruti af olika mening och anser att hammarband
böra påläggas, så vida ej stora gråstensblock, såsom varande starkare
än kalksten, användes till bottenlager. Några närmare föreskrifter
för arbetets verkställande kunna svårligen gifvas, men få vi
på derom gjord förfrågan yttra: att vi ej anse det medföra någon
våda om grundmurarne, längs efter, undermuras till halfva bredden
utifrån, och andra hälften inifrån, dock med iakttagande af nödiga
förband, äfvensom att ej bredden af undermurningen behöfver sträcka
6
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 18.
sig mer iin obetydligt utöfver bredden på de ofvanpå stående y terocli
mellanmurarne i huset.
Stockholm den 27 April 1857.
Thorb. Morén.
Capitaine.
J. A. Herg.
Lieutnant vid Flottans Mekaniska
Corps.
C. naiiström.
Byggmästare.
J- F. Abom.
Kongl. Arkitekt.
Litt. C.
Aproximatift kostnadsförslag på omläggning och förstärkning
af grundmurarna under Riddarhuset i Stockholm.
Uppsättning af provisionelt plank omkring huset . . 300: —
Uppgifning omkring hela huset utvändigt till ett
djup af 9 aln. och en bredd af 8 aln. invändigt
till ett djup af 4 aln. och en bredd af 4
aln. jemte jordens transporterande, utgörande circa
780 cub.-famnar å 8 li:dr  6,240: —
För nedrifning af 100 cub.-fam. gammal grundmur
utanför huset dels under trapporna och dels förstärkningsmurar
jemte stenens upplysning och
uppläggning å 16 R=dr 32 sk
Kranars uppsättning, flyttning och underhåll . . .
Pumpning, Pumpars och Kannors reparation och underhåll
Gasledningens nedtagning samt återuppsättning . .
190 qv.-famnars gatstens-omläggning å 2 R:dr . .
30 tolft. 3-t. spontade bräder till jordspänningar och
spontpålning å 18 R-dr
20 tolft. 3-t. bräder till ställningar
800 aln. 10—14-t. bjelkar till styttar, driflådar, dynar,
spänn och bärbjälkar å 1: 32 sk. . . .
500 aln. diverse sorters sparrar å 16 sk
25 kub.-fot ek till kilar
Diverse sorters spik och smiden
1,500 aln. 10-t. bjelkar till nya hammarband på
pålarne
70 tolfter 3-t. bräder till bädd på hammarbanden .
Nedtagning af den nu varande grundmuren till en
höjd af 3 aln., bortrifning af de gamla hammarbanden,
afsågning af pålarne 1 alu under vattnet,
påläggning af nya hammarband samt bädd,-  uppmurning af 252 cub. famnar ny grundmur
kalkstenshällar och sandsten i cementbruk å 100
R:dr per cub.-famn
25,200: —
Transport 42,923: 16.
1,666
32.
333
16.
2,000
- -
133
16.
380
—
540
- ,
240
—
1,333
10.
166
3 2.
50
—
2,000
—
1,500
.
840:
—
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 15. 7
Transport 42,923: 16.
Arbetslöner för jordspänningarnes uppsättning och
flyttning spåntpålningeus nedslagning, styttornas
uppsättning och flyttning jemte landgångars utläggning
. . . , 3,333: 16.
Uppmurning af utvändiga trapporna samt murarneåt
Canalen utgörande circa 60 cub-fam. ä 16: 32 sk. 4,000: —
Transporter  666: 32.
Summa B:co K:dr 50,923= 16.
Stockholm den 17 April 1857.
Evald Thavenius.
Litt. D.
Aproximatift kostnadsförslag å omläggning och förstärkning
af inre grundmuren under Riddarhuset.
Uppbrytning af nuvarande stengolfvet samt detsam
mas
uppläggning å gården  150: —
320 cub.-famnar jordgräfning i källaren samt jordens
upptagning och transportering ä 10 K:dr cub.-fami 3,200: —
För nedrifning af 4 stycken källartrappor jemte stenens
upptagning  200: —
'*— "11—O O
Pumpning jemte underhåll af pumpar och rännor . 2,500: —
Nedtagning af den nuvarande grundmuren till
en höjd af circa 3 aln., bortrifning af de gamla
hammarbanden, afsågning af pålarne 1 aln under
’ ■ ” 0’-- * <•
1
. — ■ 7
O O X
lägsta vattenhöjden, påläggning af nya liammarmarband
samt bädd, uppmurning af circa 195 cub.
famnar ny grundmur af kalkstenshällar och sandsten
i cementbruk af osläckt kalk och schiffer
mjöl
ä 100 R:dr per cub.-famn  19,500: —
600 aln. 10 å 14-t. bjelkar till styttar, driflådar dy
nar
spänn och bärbjälkar å 1: 32 . . . . 1,000: —
400 aln. olika slags sparrar  200: -—
Ek till kilar och driflådor  100: —
950 aln. 10-t. bjelkar till hammarband å pålarne . 95Ö: —
48 tolft. 3-t. plank till bädd på hammarbanden å
12 R:dr  576: —
100 tolft, diverse bräder till kolfningar landgångar
ställningar och hvalfbågar å 8 R:dr .... 800: —
Diverse sorters spik och smiden  1,666: 32.
30,000 st. nytt murtegel till diverse reparationer å
väggar och källarhvalf å 33: 16 sk  1,000: —
30 läster kalk  400: —
150 lass sand  200: —
Transporter  666: 32.
800 ny 18X18 tums plansten . . . . . ■ 800: —
Transport 33,909: 16.
8 R iddar hu s-Utskot te tä Utlåtande N:o 15.
Transport 33,909: 16.
För uppmurning af källartrapporna ...... 500: —
Arbetslön för spänn och bärbjelkarnes uppsättning
och flyttning jemte källarmurarnes och hvalfvcns
lagning samt golfvets omläggning dels med gammal
och dels med-ny'plan- och tegelsten . . . 3,000: —
Summa B:co R:dr 37,409: 10.
Stockholm den 18 Maj 1857.
Evald Thavenius.
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1857.
Riddarlins-Utskottets Utlåtande N:o 16.
1
\:o 16.
Utlåtande i anledning af återremiss å Utskottets
Memorial Nio 12 angående vilkoren för utdelning
af en medalj öfver Presidenten Aug.
von Hartmansdorff.
Hörsamt Memorial.
Till Riddarhus-Utskottet har Högh Ridd. och Adeln behagat
återremittera Utskottets Utlåtande N:o 12 med förslag till gravering
och inskriptioner å en medalj öfver framlidne Presidenten Aug.
von Hartmansdorff. Denna återremiss är föranledd, dels af anmärkningar
mot Utskottets förslag till gravering och inskrifter åden teslutade
medaljen, dels af flera ledamöters erinringar dervid, att Utskottet
icke afgifvit något förslag i afseende å sättet och vilkoren
för medaljens utdelning.
I förra hänseendet har Utskottet innan det meddelar förnyadt
utlåtande ansett sig desto hellre böra öfver de hos Högloft. Ståndet
framställda anmärkningar begära Kongl. Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-Akademiens yttrande, som enligt gällande författning,
inskriften å hvarje medalj skall af Kongl. Akademien godkännas
innan prägling deraf & Kongl. Myntet får ske.
Beträffande åter frågan om vilkoren för medaljens utdelning
har Utskottet i sitt förra memorial på det sätt uppfhttat Ridd. och
Adelns den 30 sisth December i ämnet fattade beslut, att af medaljen
ett exemplar i guld skulle tillställas Presidenten von Hartmansdorffs
efterlemnade Enka, och ett i brons, hvar och en af
Ståndets ledamöter, hvilka vid denna riksdag sig antecknat, hvarföre
Utskottet ansett det icke tillhöra sig att föreslå någon förändring
i detta beslut; men då, af den Utskottet delgifna debatten
hos Ridd. och Adeln, Utskottet inhemtat Ståndets önskan att i
detta hänseende erhålla förslag till något närmare bestämmande,
huruvida utdelningen af medaljerna till Ståndets ledamöter borde
ske gratis eller emot lösen, har Utskottet, med afseende å de nya
utgifter som vid innevarande riksdag dels redan äro å Riddarhuskassan
anvisade, dels troligen ytterligare torde komma att anvisas,
ansett kassans utgift för den ifrågavarande medaljen böra in
skränkas
till betalningen för densammas prägling samt bekostande
af det exemplar i guld hvilket skall till Enkefru von Hartmansdorff
öfverlemnas; hvaremot Utskottet hemställer
att i afseende å utdelningen af medaljerna bland
Ståndets ledamöter subscriptionslistor må upprättas,
Bilaga till Höglofl. Ridd. och Adelns Vrot. vid 1857 urs Riksdag.
2
R i d d arli u s-U ts ko t tet s Utlåtande Ndo 16.
hvarå de, hvilka vilja ega den ifrågavarande medaljen,
må anteckna sig för det antal exemplar i silfver eller
brons de önska erhålla emot en lösen för medaljen af
sistnämnde metall af 1 R:dr Banko exemplaret samt för
medaljen i silfver, med den förhöjning derutöfver, som,
med afseende å silfvervärdet varder bestämdt.
Stockholm den 10 Augusti 1857.
Reservation af Herr von Francken, Wolfgang Georg, som ansag
lösen för medaljen icke böra bestämmas, utan detta bero af
hvar och en subscribents eget godtfinnande, då nemligen öfverskottet
utöfver medalj-exemplarets värde alltid komme Riddarhuskassan
tillgodo. Och hade Herr von Francken i öfrigt varit af den mening,
att Utskottet bordt till Ridd. och Adeln afgifva sitt utlåtande
med förnyade förslag till gravering och inskriptioner å medal
jen,
innan Utskottet begärt Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademiens
förnyade yttrande i ämnet.
STOCKHOLM, Typogratlska Föreningens Boktryckeri, 1857.
Riddarhus -Utskottets Utlåtande N:o 17.
1
\:o It.
Riddarhus- Utskottets Utlåtande angående erläggande
af en afgift utaf hvarje Ledamot af
Ridd. och Adeln, sorn uttager polett för inträde
å Riddarhuset.
Hörsamt Memorial.
Från Höglofl. Ridd. och Adeln har Riddarlius-Utskottet fått
emottaga remiss af en den 2Ö sisth November utaf Hr Ehrenhoff,
Gustaf Herman, väckt motion, att då han af Riddarhus-Direktionens
riksdagsberättelse till Ridd. och Adeln inhemtat, att för Riddarhusbvggnadens
bestånd en större kostsam reparation vore oundgängligen
nödvändig, samt han, efter af honom, i egenskap af ledamot i
Riddarhus-Utskottet, verkställd granskning af Riddarhus-kassans räkenskaper,
funnit, att medel till en sådan reparation saknas, han,
för att insamlingen af dessa nödvändiga medel må för Ståndet blifva
så litet betungande som möjligt, ansett sig böra föreslå, att Ridd.
och Adeln måtte besluta och uti Riddarhus-Ordningen låta införa,
att hvarje ledamot af Ståndet, vid polettens uttagande, till Riddarhus-kassan
erlägger en bestämd, för ändamålet lämplig afgift.
Sedan numera ej mindre genom behörig undersökning blifvit
utredt beskaffenheten af den för Riddarhus-byggnadens bestånd nödiga
reparation af grunden, än äfven kostnadsförslag i dessa hänseenden
blifvit uppgjorda, samt Höglofl. Ridd. och Adeln åt Direktionen
uppdragit att om verkställighet af berörde reparation gå i
författning; hvarförutan Höglofl. Ståndet beslutat, att en förändrad
inredning af Riddarhus-salen skall, så fort ske kan, äga rum, äfvensom
en mera ändamålsenlig värme-apparat derstädes anskaffas, har
Utskottet ansett tiden vara inne att till behandling företaga olvanberörde
motion.
Utskottet har dervid inhemtat, att kostnaden för den af Ridd.
och Adeln beslutade reparationen af grunden under Riddarhus-byggnaden
är beräknad till omkring 88,000 R:dr B:ko; hvarjemte kostnaden
för Riddarhus-salens inredning och den nya värme-apparaten
väl torde uppgå till omkring 12,000 R:dr B:ko, så att den summa,
som för dessa ändamål erfordras, uppgår till det högst betydliga
beloppet af 100,000 R:dr B:ko; vid hvilket förhållande, och enär
den för Riddarhusets reparation, medelst, den s. k. Riddarhus-kapitations-afgiften
samlade fondens behållning icke utgör mer än omkring
40,000 R:dr B:ko, samt, enligt hvad en af Utskottet från RiddarhusKontoret
infordrad kalkyl öfver Riddarhus-kassans inkomster och utgifter
för innev. år utvisar, något tillskott för ifrågavarande extra utgifter
från nämnde kassa destomindre torde kunna påräknas, som kassans
Bilaga till Höglofl. Ridd. och Adelns Prat. vid 1S57 års Riksda g
2 Uiddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 17.
öfverskott icke, enligt samma kalkyl, för i år utgör mer än omkring
1,274 It:dr B:ko, återstår troligen ingen annan utväg, än att medelst
upplåning anskaffa det bristande beloppet 60,000 E:dr B:ko.
I följd häraf blir det nödvändigt att årligen afsätta en summa
som betäcker ränta och amortissement å det upptagande lånet, hvartill
icke torde kunna beräknas mindre än 4,000 lt:dr B:ko årligen.
Nu och enär Utskottet i Memorial N.o 15, angående reparation
af grunden under Riddarhus-byggnaden, förbundit sig att till
Ridd. och Adeln inkomma med yttrande öfver sättet att fylla den
brist, som otvifvelaktig! komme att yppa sig för bestridandet af
den dryga kostnaden för nämnde reparation, har Utskottet, lika
med Hr Ehrenhoff, funnit någon lämpligare utväg för insamling af
erforderliga medel till ränta och amortissement å det för reparationsfonden
nödiga lån för närvarande — och då Ridd. och Adeln redan
fattat beslut om kapitations-afgiftens fortfarande med endast 1
R:dr B:ko för hvarje Adelsman, sora för lön eller förmögenhet betalar
bevillning — icke erbjuda sig, än att en afgift för samma
ändamål erlägges af hvarje Ståndets ledamot, som bevistar Riksdagen,
och derigenom begagnar det enda privilegium af något värde,
som numera är för Ridd. och Adeln öfrigt. Om denna afgift icke
bestämmes högre än 25 R:dr R:mt, gör sig Utskottet förvissadt,
att ingen ledamot som är i tillfälle att, utan aflöning från kommitenter,
såsom de öfriga Riks-Ståndens medlemmar, bekosta sin vistelse
vid Riksdagen, skall draga i betänkande att för en så oundviklig
utgift, som den ifrågavarande, underkasta sig jemväl den
nämnde ringa uppoffringen af några få Riksdaler. Med förutsättning
häraf, och med antagande att i allmänhet 500 ledamöter uttaga
poletter vid hvarje Riksdag, skulle en tillgång derigenom beredas
af 12,500 R:dr R:mt, hvart tredje år, hvilket således utgjorde
omkring 4,106 R:dr R:mt årligen, som till mer än |:delar motsvarar
ränta och amortissement å ett lån af 90,000 R:dr R:mt; hvarefter
återstoden kan betäckas med den årligen inflytande kapitationsafgiften,
uppgående till omkring 3,6 00 R:dr R:mt, och hvilken säkert
lemnar det öfverskott, som härtill erfordras, utöfver hvad som
åtgår till de årliga reparationerna å Riddarhuset.
På dessa grunder, och då Riddarhus-Ordningen, enligt hvars
bestämmelser Ridd. och Adeln, jemlikt 12 g Riksdags-Ordningen,
utöfvar sin representationsrätt, jemväl i öfrigt fastställer åtskilliga
vilkor för representationsrätten, och bland dessa äfven sådana, som
erfordra erläggande af särskilda afgifter, t. ex., enligt 2 g, för introduktion
å Riddarhuset hvarförutan inträde icke kan vinnas för de
personer eller ätter åt hvilka adelig värdighet blifvit af Kongl.
Maj:t förlänad, finner Utskottet Ridd. och Adeln oförhindradt att,
enligt hvad Utskottet nu tillstyrker, för sin del besluta
att i Riddarhus-Ordningen låta införa det stadgande,
att hvarje ledamot af Ståndet, vid polettens uttagande,
skall till Riddarhus-kassan erlägga en afgift af 25
R:dr R:mt.
Riddarhus-Utsk ottets Utlåtande N:o 17. 3
Fyra ledamöters reservationer medfölja, enligt Utskottets bifogade
protokolls-utdrag.
Stockholm den 24 Augusti 1857.
Transumt af Protokollet hållet hos Höglofl. Riddarhus-Utskottet
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm den
10 Augusti 1857.
Sedan Riddarhus-Direktionen, under den 8 nästlidne Januari,
afgifvit af Utskottet infordradt yttrande, i anledning af Ridd. och
Adelns remiss å en af Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, väckt motion,
att af hvarje Ridd. och Adelns ledamot, vid polettens uttagande,
må komma att erläggas till Riddarhus-kassan en bestämd, lämplig
afgift för Riddarhusets reparation, samt detta ärende sedermera hvilat
i afbidan på Ridd. och Adelns beslut, angående verkställigheten
af nämnde reparation, företogs nu motionen till öfverläggning.
Under diskussionen härom anfördes af Hr Ehrenhoff (se me
morialet).
Hr Blomstedt, Christian, fann deremot icke lämpligt att, på
det af Hr Ehrenhoff föreslagna sätt, anskaffa erforderliga medel.
Om den ifrågavarande afgiften blefve frivillig, komme den troligen
att erläggas af ganska få. Såsom tvungen vore den åter att anse
såsom en beskattning, den Ridd. och Adeln icke ägde laglig rätt
att ålägga sina medlemmar. Dessutom kunde det hafva ett menligt
inflytande på Ridd. och Adelns sjelfskrifna representationsrätt vid
hvarje Riksmöte. I öfrigt fann Hr Blomstedt, att något beslut om
medels anskaffande till betäckande af kostnaden för Riddarhusets
reparation icke bör fattas förr, än Riddarhus-Direktionen deraf anmäler
behofvet och inkommer med sitt förslag att fylla bristen.
Hr af Funck ansåg för sin del lämpligare att, om nödvändig
heten
så kräfde, förhöja kapitations-afgiften.
Hr von Francken trodde det vara Ridd. och Adelns grund
lagseuliga
rätt att, genom införandet af ett stadgande i RiddarhusOrdningen,
ålägga hvarje ledamot, som uttager polett, att erlägga
den ifrågavarande afgiften.
Hr von Francken instämde således helt och hållet med Hr
Ehrenhoff.
Grefve Oxenstjerna förenade sig med Hr Ehrenhoff.
Hr Grefven och Ordföranden ansåg deremot icke 12 § Riksdags-Ordningen
berättiga Ridd. och Adeln att pålägga Ståndets medlemmar
någon särskild beskattning af denna art, aldraminst såsom
ett vilkor för utöfning af representationsrätten. Kunde en afgift
derför af 25 R:dr lagligen stadgas, så kunde äfven vid ett annat
tillfälle en afgift af 1,000, ja 10,000 ll:dr påläggas, hvarigenom sålunda
antalet af Ståndets medlemmar skulle kunna inskränkas till
några tiotal rika personer. En sådan princip vore både orimlig
4
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 17.
och vådlig samt uppenbarligen stridande ej mindre mot grundlagarne
än mot Ridd. och Adelns privilegier, hvarföre Hr Grefven vore
förvissad att om, emot förmodan, Ridd. och Adelns pluralitet skulle
inför Konungen framlägga ett dylikt förslag, som det nu ifrågaställda,
Kongl. Maj-.t derå skulle vägra sin sanktion. Hr Grefven
afstyrkte således Hr Ehrenhoffs motion. Han trodde i öfrigt att
Riddarhusets financiella ställning ej vore så förtviflad, som Hr
Ehrenhoff tycktes föreställa sig. Den från Riddarhus-Kontoret
företedde kalkyl utvisade att, oaktadt i innevarande års utgifter
voro inberäknade extra utgifter, dels för tryckning af Protokollen
från 1600-talet, 666 R:dr 32 sk., dels för medaljen
öfver Presidenten von Hartmansdorff, 1,000 R:dr, dels en extra
gratifikation af 116 R:dr 32 sk. åt Riddarhus-Vaktmästaren, tillsammans
omkr. 1,800 R:dr allt B:ko samt en betydlig del af kassans
kapital, eller 48,600 R:dr, hvilka dock hira vara uppsagde, ännu
löpte med en ränta endast af 4^ procent, kassans öfverskott likväl
för i år vore beräknadt till 1,274 R:dr 42 sk. 11 rst. Det kunde
således säkert, utan öfverdrift, under påföljande år beräknas till
3,200 å 3,300 R:dr B:ko. Om nu än, på sätt blifvit föreslaget,
tryckningen af de äldre Protokollen finge fortfara med ett anslag
af 400 R:dr B:ko årligen, samt det af Friherre Stjernstedt begärda
anslag af 400 R:dr B:ko beviljades för genealogiernas granskning,
och dessutom de af Hr von Francken föreslagna löneförhöjningar,
uppgående måhända till 1,000 R:dr B:ko, eller tillsammans 1,800
R:dr B:ko nya utgifter, så skulle i allt fall Riddarhus-kassan kunna
afsätta minst 1,500 R:dr B:ko årligen till ränta och amortissement;
och då kapitations-afgifl.en, som vore i stigande, kunde kalkyleras
till omkr. 2,500 R:dr B:ko årligen, deraf skäligen icke mer än 500
R:dr per medium erfordrades för smärre reparationer, torde, utan
rubbning af Riddarhus-kassans kapital och utan några utomordentliga
åtgärder, ett belopp af 3,500 R:dr B:ko årligen kunna användas
såsom ränta och amortering af den skuld, reparationsfonden
kunde blifva nödsakad att upptaga antingen från Riddarhus-kassan,
i form af förskott, hvilket måhända vore det lämpligaste, eller emot
särskilda obligationer. Enligt denna kalkyl — ehuru Hr Grefven visserligen
icke ville utgifva den såsom fullt tillförlitlig och som dessutom
icke för närvarande kunde med något slags säkerhet uppgöras innan
man kände, hvilka ytterligare utgifter komme att på Riddarhuskassan
anvisas — syntes det likväl Hr Grefven, som någon så stor
fara ännu icke vore för handen, hvilken påkallade ett så utomordentligt
steg, som det af Hr Ehrenhoff föreslagna. Om deremot det framdeles
under Riksdagen skulle visa sig, att utomordentliga åtgärder
erfordrades för att intill nästa Riksdag betäcka kostnaderna förden
dyra reparationen af grunden under Riddarhus-byggnaden m. m.,
skulle Hr Grefven för sin del icke tveka att föredraga den utväg,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om kungörande af en
uppmaning till Högloft. Ridd. och Adeln att, för de betydligare reparationer
å Riddarhuset, som nu pågå, erlägga en extra frivillig
afgift, utöfver kapitations-afgiften, af t. ex. 32 sk. B:ko för hvarje
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 17. 5
Adelsman, som erlägger bevillning för lön eller förmögenhet, hvilket,
efter Hr Grefvens öfvertygelse, skulle blifva fullt tillräckligt att
aflägsna hvarje farhåga för möjligheten att fullgöra de förbindelser,
reparationsfonden framdeles kunde blifva tvungen att sig åtaga.
Sedan diskussionen derefter ytterligare fortgått, framställde Hr
Grefven och Ordföranden proposition, huruvida Utskottet tillstyrkte
Hr Ehrenhoffs ifrågavarande motion, hvilken proposition besvarades
med ja af Hrr Ehrenhoff, von Francken, Grefve Oxenstjerna och
Friherre Falkenberg, men med nej af Hrr af Funck, Blomstedt,
Edelstam, samt Hr Grefven och Ordföranden; hvarföre, och då rösterna
utfallit lika, votering begärdes och anställdes med slutna sedlar,
dervid, sedan en sedel blifvit aflagd och de öfriga sedlarne öppnade,
rösterna befunnos hafva utfallit med 4 ja och 3 nej; i följd
hvaraf memorial, i enlighet med Hr Ehrenhoffs förslag, skulle till
Ridd. och Adeln expedieras.
Hrr Blomstedt, Christian, af Funck och Edelstam samt Hr
Grefven och Ordföranden, anmälte mot detta beslut sina reservationer,
hvilka, genom utdrag af detta Protokoll, skulle till Ridd.
och Adeln medfölja.
Rätteligen utdraget betygar
\V. F. Dalman.
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1857.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 18.
1
N:o 18.
Utlåtande med förnyadt förslag till gravering
och inskrifter å den af II. o. Ad. beslutade
medalj öfver framlidne Presidenten Aug. von
Hartmans dorff.
Hörsamt Memorial.
Sedan Eiddarhus-Utskottet numera fått emottaga svar å dess till K.
Witterhets-, Historie- och Antiqvitets Akademien aflåtne skrifvelse
med anhållan om Akademiens förnyade yttrande i fråga om inskrifterne
å en af Högloft. Kidd. och Ådeln beslutad medalj öfver framlidne
Presidenten Aug. von Hartmansdorff, åligger det Utskottet att,
i anledning af Högloft. Kidd. och Adelns återremiss af Utskottets
under N:o 12 aflåtne Memorial i detta ämne, meddela sitt
yttrande.
Enligt Utskottets, i öfverensstämmelse med bemälde Kongl.
Akademiens förslag, i nämnde Memorial gjorda tillstyrkande borde
den ifrågavarande medaljen erhålla följande inskrifter:
Alsidan.
Aug. von Hartmansdorff Presid. i K. KammarRm F. 1792
D. 1856.
Frånsidan.
En eklöfskrans, med inskrift inom kransen: Enhälligt tillerkänd
af vänner och motståndare. I afskäringen: Aktningsgärd af
Sv. R. o. Ad. 1856.
Emot dessa inskrifter hafva åtskilliga anmärkningar blifvit vid
ärendets föredragning hos Högloft. K. o. Ad. framställda. Samtliga
ledamöter som yttrat sig hafva erinrat, att Hr von Hartmansdorffs
bröstbild borde å minnespenningens åtsida anbringas. I afseende
på omskriften kring bröstbilden hafva några ledamöter ansett
denj böra innehålla endast orden: »Aug. von Hartmansdorff F.
1792 D. 1856»; andra hafva funnit den böra lyda: »Presid. Aug.
von Hartmansdorff F. 1792 D. 1856» samt en ledamot »Aug.
»von Hartmansdorff medlem af R. o. Ad. 1823 —1856;» hvaremot
andra godkänt den af Utsk. föreslagna ofvan upptagna inskription
å framsidan.
Beträffande inskriften å frånsidan inom eklöfskransen har en
ledamot ansett den böra förändras till orden: »Enhälligt af medBilaga
till Höglofl. Ridd• och Adelns Prot. vid 1S57 års Riksdag.
2 Rid darhus-Utsk o tte t s Utlåtande N:o 18.
»borgare tillerkänd.» En annan ledamot har föreslagit följande inskrift:
»Enhälligt tillerkänd af politiska vänner och motståndare,»
samt en tredje ledamot »Enhälligt tillerkänd af liktänkande och
»motståndare.»
Slutligen har en ledamot inom Riddarh.Utsk. vid återremissens
behandling innan Utskottet beslutit att i ämnet inhemta Kongl. Witterhets-,
Historie- och Antiqvitets-Akademiens förnyade yttrande, föreslagit
följande inskrift å frånsidan: »Enhälligt tillerkänd af Svea Rikes
»Ridderskap och Adel år 1856.»
Efter det samtlige ofvannämnde förslag till förändring blifvit
Kongl. Witterliets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien meddeldta,
har Kongl. Akademien uti den 22 sisth September aflåten skrifvelse
lemnat till svar, att bröstbildens graverande å medaljens åtsida
städse varit af Akademien förutsatt, ehuru sådant i den expedierade
utskriften af Akademiens dagbok icke blifvit omnämndt samt att
Akademien ansett titlarne (»Presid. i K. Kamm.R.») kunna utan
skada utgå, då således omskriften kring bröstbilden skulle blifva
endast »Aug. v. Hartmansdorff F. 1792 D. 1856.»
Beträffande inskriften å frånsidan har Kongl. Akademien ansett
sig sakna skäl att frångå det förslag Akademien förut uppgifvit.
För den händelse likväl att Höglofl. Ridd. och Adeln skulle anse
sig böra antaga något af de nya förslagen som i detta afseende
blifvit framstälda har det synts Kongl. Akademien, som bland dessa
det sist anförda: »Enhälligt tillerkänd af Svea Rikes Ridderskap
och Adel 1856», ehuru mindre betecknande än det af Akademien
uppgifna, vore att föredraga de öfriga.
Utskottet har härefter tagit detta ärende i förnyadt öfvervägande
och anser sig dervid i så måtto böra förändra sitt föregående
förslag att, jemte det medaljens åtsida förses med en prägling af
frami. Presidenten von Hartmandorfifs bröstbild, titeln Presid. i
K. Kamm.-R:n borttages samt omskriften derikring blifver »Aug.
von Hartmansdorff F. 1792 D. 1856.»
Frånsidan: en eklöfskrans med inskrift inom kransen: »Enhälligt
tillerkänd af Svea Rikes Ridderskap och Adel 1856.» I följd
hvaraf inskriften i afskärningen: »Aktningsgärd af Svea Rikes Ridderskap
och Adel 1856» icke erfordras.
Utskottet föreslår således att den af Höglofl. Ridd. och Adeln
öfver frami. Presidenten Aug. von Hartmansdorff beslutade
medalj måtte präglas af 10:de storleken med
följande gravering och inskrift nemligen:
Atsidan.
Presid. von Ilartmansdorffs bröstbild med omskrift
»Aug. v. Hartmansdorff F. 7792 D. 1856.
Frånsidan.
En eklöfskrans och inom densamma: Enhälligt tillerkänd
af Svea Ilikes Ridderskap och Adel 1856. Stockholm
den 8 Oktober 1857.
Riddarhus-Utsk ottets Utlåtande N:o 17. 3
Från detta beslut har Hr Grefve A. Oxenstjerna, med hvilken
Hrr af Funck och af Georgii instämt, varit skiljaktig och ansett
någon annan förändring af det i Memorialet_ N:o 12 uppgifna förslag
till gravering och inskription icke böra ega rum än att på
åtsidan Hr Presid. von Hartmansdorffs bröstbild graveras och embetstiteln
borttages; hvaremot frånsidan borde bibehålla den inskription,
som blifvit af Kongl. Witterliets-, Historie- och AntiqvitetsAkademien
föreslagen såsom mest betecknande och hvilken jemväl
Utskottet vid afgifvande af sitt förra betänkande enhälligt
godkändt.
STOCKHOLM, Typografiska Föreningens Boktryckeri, 1857.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:« 19.
I
No 19.
Utlåtande angående ett särskildt anslag till arf~
voden åi extr a-ordinarie Kanslister vid Riddarhuset.
Hörsamt Memorial.
Sedan inom Riddarhus-Utskottet fråga blifvit vackt derom, att,
i likhet med hvad i Statens embetsverk eger rum, någon mindre
summa borde anvisas att utdelas såsom arfvoden eller gratifikationer
till de extra ordinarie Kanslister, hvilka emellan Riksdagarne hos
Riddarhus-Direktionen tjenstgör»; och Direktionen, häröfver hörd,
ansett det vara önskvärdt, att jemviil mellan Riksdagarne en och
annan extra ordinarie vore fästad vid Riddarhus-Kansliet och Riddarhus-Kontoret,
för att der vara till biträde och vinna bekantskap
med göromåien, har Utskottet, som derjemte erhållit den upplysning,
att under de sednast förflutna tio åren mellan Riksdagarne
sällan någon extra-ordinarie funnits att tillgå, deraf hemtat anledning
att, i enlighet med Riddarhus-Direktionens tillstyrkande, vördsamt
föreslå:
att en summa af 300 R:dr Runt årligen må ställas till
Direktionens disposition för att, då sådant finnes af behofvet
påkalladt, utdelas såsom arfvoden åt vid Riddarhuset
mellan Riksdagarne tjenstgörande extra-ordinarie
Kanslister.
Stockholm den 7 December 1857.
bilaga till Uiigloft. Ridd. o. Adelns Prof. vid 1857 års Riksdag.
2
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 20.
\:o 30.
Utlåtande angående anskaffande af nödiga medel
till utgifterna för Riddarhusbyggnadens reparation
m. m.
Hörsamt Memorial.
Vid föredragning hos Ilöglofl. Ridd. och Adeln af RiddarhusUtskottets
Utlåtande N:o 17 med förslag att, såsom bidrag till betackande
af de högst betydliga utgifter, som förestå för reparation
af grunden under Riddarhusbyggnaden m. m., hvarje ledamot af
Ridd. och Adeln, som uttager polett för inträde å Riddarhuset, måtte
erlägga en afgift af 25 R:dr Runt, har samma Utlåtande blifvit till
Utskottet återremitteradt, i anledning af åtskilliga dervid gjorda
anmärkningar, hvilka dels gå ut på förkastandet af berörde förslag,
dels innefatta ett nytt af Hr von Francken, Georg Wolfgang, väckt
och af andra ledamöter understödt förslag, att hvarje medlem af
Ridd. och Adeln, som betalar skatt efter 2 Art. i Bevillnings-förorduingen,
skall till Riddarhusbyggnadens iståndsättande och framtida
underhåll påföras en viss procent å Riksdalern af den bevillning,
han sålunda erlägger.
Efter emottagandet af denna återremiss har Utskottet anmodat
Riddarhus-Direktionen dels att låta uppgöra en kalkyl huru stor
tillgång, som för bestridande af kostnaderna för reparation af grunden
under Riddarhusbyggnaden samt till förändrad inredning af
Riddarhus-salen, må anses kunna från reparations-fonden och Riddarhus-kassans
årliga öfverskott påräknas, dels att, derest en större
brist komme att uppstå, meddela Utskottet Direktionens yttrande
om det lämpligaste sättet att fylla denna brist; i hvilket ändamål
Utskottet lemnat Direktionen del ej mindre af Utskottets Memorial
N:o 17 med åtföljande reservationer, än af Hr von Franckens ofvannämnda
förslag, samt den diskussion, som hos Höglofl. Ridd.
och Adeln i ämnet förekommit; hvarförutan Utskottet anmodat Direktionen
att, såvidt ske kunde, förskaffa Utskottet uppgift på den
ungefärliga summa, Ridd. och Adelns ledamöter årligen betala i bevillning
å innehafvande löne-inkomster.
Jemte det Direktionen i sistnämnde hänseende meddelat Utskottet
den från Kongl. Kammar-Rätten erhållna underrättelse, att
tjenstemän uti Ofver-Revisions-Departementet åtagit sig att, mot ersättning
af omkring 250 R:dr B:ko, gå i författning om anskaffandet
af den önskade uppgiften rörande summan af Ridd. och
R i d dar hu s-Ut s k o t tet s Utlåtande N:o 20.
3
Adelns bevillning enligt 2 Art. Bevillnings-förordningen, hvartill likväl
erfordrades en tid af minst 2 månader, har Direktionen låtit af
Riddarhus-Kontoret upprätta oell till Utskottet öfverlemnat icke allenast
en promemoria, som utvisar, att ltiddarhus-reparations-fondens
behållning enligt 1856 års bokslut utgjorde ett belopp af 38,494
R:dr, hvaremot och då Ridd. och Adeln beslutat att den Wadstena
Adliga .Tungfru-stift-kassa genom stöld år 1850 tillskyndade förlust
2,573 R:dr 42 sk. 8 r:st. B:ko skulle af reparations-fonden ersättas,
någon behållning å samma fond för innevarande år icke torde
vara att påräkna; utan ock en kalkyl öfver Riddarhus-kassans inkomster
och utgifter för innevarande år, hvaraf synes att samma kassas
öfverskott för detta år uppgår endast till 1,219 R:dr 42 sk. 11
nst. B:ko; och då, vid sådant förhållande, Riddarhus-kassans öfverskott
icke, i Direktionens tanka, kunna tagas i beräkning såsom
tillgång för den utomordentliga utgiften för återställande af grunden
under Riddarhusbyggnaden och Riddarhus-salens inredning, funnes
dertill ingen annan tillgång, än den högst otillräckliga från reparations-fonden
af omkring 38,000 R:dr B:ko jemte den årliga inkomst,
som den nuvarande knpitations afgiften 1 R:dr B:ko i medeltal lemnar
af circa 2,400 R:dr s. m.
Beträffande således det tjenligaste sättet att fylla den brist,
som otvifvelaktigt kommer att uppstå för betäckande af kostnaderna
för Riddarhusets pågående reparation m. m., har Direktionen för sin
del funnit det icke vara lämpligt att, såsom vilkor för utöfning af
representations-rätten, ålägga den ledamot af Ridd. och Adeln som
vill sig deraf begagna någon vare sig större eller mindre afgift vid
inträdes-polettens uttagande, oell kunde Direktionen lika litet tillstyrka
förslaget att för nu ifrågavarande ändamål pålägga Ridd. och
Adeln, såsom särskild samhällsklass, någon beskattning i förhållande
till lön eller förmögenhet, dervid nästan oöfvervinnerliga hinder för
verkställigheten af kontrollen m. m. vore att emotse, och då det
dessutom syntes mindre lämpligt att, för att vinna obligatorisk natur
åt en afgift, som uteslutande rörer Ridd. och Adeln, söka de
andre Ståndens bifall.
Direktionen har derföre icke funnit någon annan utväg för
fyllande af den uppstående bristen kunna tillstyrkas, än att, i enahanda
ordning som hitintills egt rum, Ridd. och Adeln beslutar att
öka den s. k. Riddarhus-kapitations-afgiften från 1 R:dr B:ko till 1
R:dr Silfverspecie eller 4 R:dr R:mt, samt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhåller, att allmän kungörelse härom måtte utfärdas
och denna afgift få, såsom hitintills, genom Statens uppbördsman
debiteras och uppbäras till lika belopp af hvarje Adelsman, som för
lön eller förmögenhet erlägger bevillning.
Direktionen förbisåg härvid icke, att den ifrågavarande ökade
afgiften blefve frivillig, men trodde sig likväl, på grund af hittills
samlad erfarenhet i dylikt fall, ega full anledning till den förmodan,
att Ridd. och Adelns Hrr ledamöter, för hvilka det oafvisliga behofvet
vore väl bekant, icke heller undandraga sig att, så länge
en dylik afgift är för ändamålets vinnande nödig, densamma erägga.
4
Ri d darh us-Utsk otte ts Utlåtande N:o 20.
Utskottet har tagit detta vigtiga ämne i förnyadt noggrannt
öfvervägande; och finner dervid, lika med Riddarhus-Direktionen,
att Riddarhus-kassans möjligen blifvande årliga öfverskott destomindre
böra tagas i beräkning lör de utomordentliga utgifter, hvarom
här är fråga, som enligt hvad bifogade kalkyl Litt A. öfver denna
kassas inkomster och utgifter närmare utreder, detta öfverskott icke
torde blifva särdelas betydligt, helst om Ridd. o. Adelil vid innevarande
riksdag kommer att å samma kassa anvisa någon ytterligare
extra utgift, utom den till medaljen öfver framlidne Presidenten
Aug. von Hartmansdorff, eller någon af de trenne Riddarhusets
tjenstemän, nemligen Riddarhus-Kamereraren, Riddarhus-Fiskalen
och Förste Riddarhus-Kanslisten. som redan kunna i enlighet med
gällande föreskrifter komma ilråga till erhållande af pension, skulle
afgå från sina innehafvande tjenster. Den enda tillgång, som finnes
att anlita för de förestående så högst betydliga utgifterna, är fördenskull
Riddarhus-reparationslbndens behållning uppgående till omkring
38,000 R:dr 15.ko, så att, då till reparatious-arbetena påräknas
att åtgå circa 100,000 R:dr IRko, en brist uppstår af omkring
60,000 R:dr s. m. Naturligtvis kan det icke komma ifråga att
på en gång insamla hela denna summa, utan lärer den, i mån af
behof, böra antingen af Direktionen upplånas, eller från Riddarhuskassan
eller andra under Direktionen ställda fonder mot ränta förskjutas.
Till återbetalning af dessa lån eller förskott erfordras fördenskull
ett åtminstone för ränta och amortissement tillräckligt anslag,
hvilket icke kan beräknas till mindre än 6 procent om året, å det
bristande beloppet 60,000 R:dr B;ko hvarföre dertill behöfdes ett belopp
af 3,600 R:dr IRko årligen Om således än af den nuvarande Riddashuskapitations
afgiften, som kan antagas till omkring 2,400 R:drB:ko årligen,
en summa af 2,000 R:dr s. m. afsiittes till ränta och amortissement
af reparations-fondens blifvande skuld, skulle likväl derför ytterligare erfordras
ett årligt belopp af 1,600 R:dr B:ko, då skulden likväl icke
blefve betald på mindre än 30 å 40 år.
Hvad således angår utvägarne att samla och anskaffa medel
för de ofvanberörde beslutade oundvikliga utgifterna, eller åtminstone
om möjligt bereda en kortare tid för den blifvande skuldens
amorterande; så enär Utskottets förlag att affordra hvarje ledamot
af Ridd. och Adelli, som uttager polett till inträde å Riddarhuset,
någon afgift för ifrågavarande ändamål, icke synes hafva vunnit understöd
inom Högloft. Ståndet och ej heller af Riddarhus-Direktionen
ansetts lämplig, finner Utskottet
sig böra samma förslag frångå.
Beträffande dernäst frågan derom att, genom beslut af Rikets
Högloft Ständer, ålägga Ridd. och Adeln en i förhållande till hvar
och en ledamots Bevillning till Staten enligt 2 art. BevillningsFörordningen,
lämpad årlig afgift för Riddarhus-byggnadens iståndsättande
och framtida underhåll; så ehuru Utskottet, för sin del
icke finner några oöfvervinnerliga svårigheter för verkställigheten
af detta förslag, eller för kontrollen öfver medlens uppbörd, hvilken
då komme att bestridas af statens uppbördsman och, i likhet med
den nu varande kapitatious afgiften, inför Riddarhus-Direktionen
Riddarhns-Utskottets Utlåtande N:o 20. 5
särskildt redovisas, anser Utskottet likväl, i öfverensstämmelse med
hvad Riddarhus-Direktionen yttrat, det vara mindre lämpligt och
formeuligt, att en beskattning, som ensamt skulle drabba Ridd. och
Adeln, göres beroende af de öfriga Riks-Ståndens bifall, eller att
ens från deras sida ett sådant äska, samt slutligen att låta i Bevillnings-Förordningen
inflyta ett beslut, som afser eli Stånds särskilda
beskattning för något detta Stånd enskildt rörande ändamål.
Af dessa skid finner Utskottet sig förhindradt
att tillstyrka bifall å det i ofvaunämnde hänseende väckta
förslag.
Deremot och då medlen såväl till Riddarhusets uppbyggande
som jemväl sedermera till dess underhåll städse blifvit till hufvudsaklig
del samlade dels genom enskilda bidrag och donationer af
Ridd. och Adelns ledamöter, dels genom frivilliga afgifter, dem
Ridd. och Adeln vid Riksdagarue sig åtagit, af hvilka afgifter jemväl
den nu varande reparations-fonden småningom blifvit bildad och
utan tvifvel för sitt ändamål skulle hafva befunnits tillräcklig, om
icke det oförutsedda bebofvet af en snart sagdt helt och hållet ny
grund under Riddarhus-bvggnaden uppstått, har Utskottet funnit
enahanda häfdvunna utväg jemväl nu kunna och böra anlitas; dervid
Utskottet gör sig fullt förvissad, att Ridd. och Adelns ledamöter
för närvarande, lika litet som i fordna tider, icke vilja undandraga
sig de uppoffringar efter råd och lägenhet, som må erfordras,
för att vidmakthålla det Ståndet enskildt tillhöriga prydliga
palats, hvilket vittnar om Svenska Adelns ärofullaste tider.
Utskottet föreslår derföre
Do) att för insamling af medel till Riddarhus-byggnadens
reparation, subscriptionslistor med uppmaning
till enskilda bidrag för detta ändamål af Ståndets resp.
Ledamöter måtte dels vid innevarande Riksdag
af Riddarhus-Direktionen framläggas, dels derefter genom
Direktionen, på sätt den lämpligast finner, kringsändas.
2:o) att Ridd. och Adeln må beluta att tills vidare
öka den s. k. Riddarhus-kapitations-afgiften från 1 R:dr
B:ko årligen till 5 R:dr Riksmynt samt att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att allmän kungörelse
om detta beslut måtte utfärdas och denna afgift få
såsom hitintills genom Statens upphördsmiin debiteras
och uppbäras till lika belopp af hvarje Adelsman som
för lön eller förmögenhet erlägger bevillning.
Om sistnämnde afgift antages utgå af samma antal Adelsmän,
som hitintills, eller omkring 2,400, skulle den således årligen uppgå till
12,000 R;dr R:mt och följaktligen högst 10 år behöfvas för att tillfyllest
betäcka både ränta och amortissement å den skuld, reparations-fonden
nödgas ådraga sig; kommande denna tid att minskas i samma mån
som enskilda subscriptions-bidrag minskade behofvet af skuldsättningen.
Men Utskottet har likväl, ej mindre med afseende derå
att den tillökta kapitations-afgiften må kunna desto förr upphöra,
än äfven i anseende till den möjligen nödiga försigtigheten att i
6 Hiddarhns-Utskottets Utlåtande N:o 20.
mån af den frivilliga afgiftens tillökning, beräkna någon minskning
i antalet ledamöter som anse sig vara i tillfälle utgifva densamma,
trott sig böra föreslå afgiftens belopp med 1 R:dr Riksmynt utöfver
hvad Riddarhus-Direktionen ansett erforderligt, hvarvid jemväl
torde böra tagas i betraktande, dels att det möjliga öfverskottet
alltid kommer reparations-fonden tillgodo, dels att flera betydliga
utgifter t. ex. för omläggning af Riddarhusets tak, innan kort torde
förestå, som icke innefattas i kostnadsförslagen för de vid denna
Riksdag redan beslutade reparationer hvilka kostnadsförslag dessutom,
såsom endast approxomativa, lätt kunna komma att öfverskridas.
Hvilket dock allt Högloft. Ridd. och Adelns egen ompröfning
vördsamt hemställts.
Stockholm den 7 December 1857,
Litt. A.
Kalkyl öfver Riddarlms-Kassans Inkomster ock Utgifter år 1857
Debet. Credit
-
Afskrifning: Innehållen Bevillning . .
Ilgifter:
Honorarier
Aflöning
Pension
Extra Utgifter
Lifstidsränta till Major Munck ....
Tryckning af Protokoll från 1600-talet.
Ränta å Thamiska Donationen
Medalj öfver Presidenten von Hartmansdorff
Gratifikation till Riddarhus-Yakten . . :
Öfverskott
110:
3,974:
8.
—
83:
16.
—
1,300:
—
—
480:
—
—
666:
32.
—
243:
45.
1.
1,000:
—
—
250:
—
—
Inkomster:
Ränta å utlånta kapital:
36,666 R:dr 32 sk. å 6 procent
42,500 » — å 5 d:o
48,600 » — å d:o
Af dessa 48,600 hafva 39,000 E:dr blifvit omsatta
till 5 proc., så att ^ proc. bör yt
terligare
kunna beräknas å 39,000 R:dr
Hyror
2,200
2,125
2,187
195:
— 6,707:
. 3,821:
9,198: 5. 1.
1,219: 42. 11.
Summa 10,528: —
Summa 10,528: — —
I afseende på förestående kalkyl observeras:
а) Under förutsättning, att kostnaden för beslutade åtgärders vidtagande till förvarande mot eldfara af Genealogiska Samlingarne kommer att drabba
Reparationsfonden, har densamma icke blifvit upptagen i kalkylen.
б) Ifrån den för år 1857 utgående aflöningen bör afdragas:
1:0 den Riddarhus-Vaktmästaren retroaktivt tilldelade löneförhöjning för år 1856
116: 32. —
samt 2:o de till följe af Iliddarhus-Direktiouens beslut gjorda indragningar på Kamererarens löne-inkomster .... 100: — — 216: 32.
c) I afseende på tryckningen af dels Ridderskapet och Adelns gamla Protokoll och dels Riddarhusets Genealogiska samlingar
äro ännu inga beslut fattade, fastän motioner derom äro väckte.
d) Slutligen torde icke böra lemnäs alldeles i förgätenhet:
l:o att 3:ne af Riddarhusets Tjenstemän redan kunna, i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter, komma i fråga till pensions erhållande, när
helst de afgå från sina innehafvande tjenster; samt
2:o Att en fråga, som ofta varit vidrörd om ltiddarhus-flyglarnes borttagande, ytterligare kan uppstå och möjligen föranleda Riddarhus-kassan en be
tydlig
förminskning i dess inkomster.
Stockholm, Typografiska Föreningens Boktryckeri. 1857.
Riddarhus Utskottets Utlåtande N:o 21.
I\T:o 8/
Utlåtande i fråga om gaslysnings användande
uti Riddarhuset.
Hörsamt Memorial.
Uti härhos bifogadt memorial Litt A. har Riddarhus-Direktionen
. anfört, att sedan, i anledning af en utaf Riddarhus-Direktionen
vid förra Riksdagen gjord framställning om gaslysnings användande
uti Riddarhuset, Högloft. Ridd. och Adeln förbehållit
sig att framdeles i detta ämne besluta; men Ridd. och Adeln vid
innevarande Riksmöte åt Direktionen öfverlemnat att, i sammanhang
med Riddarhusbyggnadens yttre reparation, gå i författning
om förändrad inredning af Riddarhussalen, Direktionen ansett sig
ej böra underlåta att fästa upmärksamheteu derpå, att, derest gaslysning
å Riddarhuset bör anordnas, sådan anordning synes lämpligast
böra vidtagas i sammanhang med berörde förändrade inredning
af Riddarhussalen, hvarföre Direktionen hemställt, att Högloft.
Ridd. och Adeln behagade nu till pröfning och afgörande uptaga
den uppskjutna frågan om gaslysnings användande uti Riddar
huset.
Med öfverlemnande af detta Memorial får Utskottet, som för
sin del anser användande af gaslysning såväl i Riddarhusets förstugor
och trappor och i de för närvarande särdeles illa och svårt
upplysta Kansli-, Läs- och Arkiv-rummen, som ock inuti sjelfva
Riddarhussalen, vara ändamålsenligt och i flera hänseenden fördelaktigt
samt troligen äfven ledande till besparing i kostnad i jemförelse
med den nuvarande belysningen medelst ljus och lampor,
böra vördsamt hemställa:
att åt Riddarhus Direktionen måtte öfverlemnas att,
i sammanhang med den nu pågående reparationen af
Riddarhusbyggnaden, gå i författning om inledande af
gasrör samt anbringande af gaslysning i Riddarhusets
förstugor och trappor, de s. k. Secreta Utskottsrummen
i nedre våningen samt hela öfre våningen äfven
som
för öfriga lokaler inom Riddarhuset, der sådant
kan anses lämpligt; hvarefter Riddarhus-Direktionen
jemväl lärer vid nästa Riksdag göra framställning om
Utlaga till Högloft. Ridd. och Adelns Prof. vid 1857 <ärs Riksdag
•i
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 21.
ersättning från Statsverket af utgifterna för detta ändamål,
i den mån det kan anses åvägabragt för Höglofl.
Ridd. och Adelns behof under Riksdagarne, i likhet
med hvad som egt rum i afseende på kostnaden för
anbringande af gaslysning i de öfriga tre Riksståndens
Kansli- och Sessionsrum.
Stockholm den 7 Dcc. 1857.
Ilerr von Franchen, Georg Wolfgang anmälde sin reservation
emot detta Utskottets tillstyrkande med åberopande af de skäl, som
under debatten i ämnet hos Höglofl Ridd. och Adeln vid förra
Riksdagen deri \ Mars 185 i blifvit af åtskilliga ledamöter anförda
mot lämpligheten att medelst gas eklärera Riddarhussalen.
Litt. A.
Vördsamt Memorial.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln vid sistlidne Riksdag,
i anledning af en utaf Riddarhus-Direktionen gjord framställning
i fråga om gaslysnings användande uti Riddarhuset, förbehållit sig
att framdeles om gaslysnings anbringande å Riddarhuset besluta
och då endast lagt Riddarhus-Utskottets derom afgifna yttrande
till handlingarne; så har, efter det, vid innevarande Riksmöte, det
Höglofl. Ståndet åt Direktionen öfverlemnat att, i sammanhang
med Riddarhusbyggnadens yttre reparation, så fort sig göra låter,
gå i författning om sådan förändrad inredning af Riddarhussalen,
som i främsta rummet afser nödigt utrymme och dermed förenad
bättre upvärmning af samma sal, under iakttagande tillika af möjligaste
prydlighet; Direktionen ansett sig ej böra underlåta att
fästa uppmärksamheten derpå, att, derest gaslysning å Riddarhuset
bör anordnas, sådan anordning lämpligast synes böra vidtagas i
sammanhang med berörde förändrade inredning af Riddarhussalen;
och får Direktionen fördenskull härigenom vördsamt hemställa, att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln behagade nu till pröfning och afgörande
upptaga den fråga om gaslysnings anbringande å Riddarhuset,
hvarom Ridderskapet och Adeln vid sista Riksdagen förklarade
sig vilja framdeles fatta sitt beslut.
Stockholm den 5 November 1857.
J■ Aug. Posse. Carl Bennet. R. Cederström.
F. W. Leijonancher. J. A. Tornérhjelm. O. M. Björnstjerna.
Albert Munck.
Itidd ali us-Utsko t tets Utlåtande N:a 22.
\:o 42.
Utlåtande angående véickt fråga om förändrad
inredning af de s. k. Sekreta Utskottsrummen.
Hörsamt Memorial.
Höglofl. Ridd. och Adeln har till Utskottet behagat remittera
en af Hr Ehrenhoff, Gustaf lierman, väckt motion, att åt Riddarhus-Direktionen
uppdrag måtte lemnäs att, i sammanhang med
Riddarhussalens inredning och till beredande af samtalsrum och
kapprum för Ridd. och Adelns ledamöter, inreda och möblera de
s. k. Sekreta Utskottsrummen samt att genom en inre trappgång
förena de begge lokalerna, så vida Direktionen finner utväg att, utöfver
de redan beslutade reparationerna, en sådan kostnad bestrida.
Såsom skäl för denna sin framställning har motionären anfört,
att erfarenheten vitsordat att, i brist af ett beqvämt inredt samtalsrum
som stått i sammanhang med Riddarhussalen, Ståndets ledamöter
vid besök af främmande personer nödgats emottaga dessa i
förstugan; att under sådana Plena då val förrättats och valsedlarnes
öppnande upptagit flera timmar, Ridd. och Adeln, för att undvika
ledsnaden af en sådan förrättning, nödgats söka sin tillflygt
utomhus; hvarföre och då Ståndet beslutat en allmän reparation å
Riddarhuset, dessa olägenheter nu syntes kunna afhjelpas genom en
lämplig inredning af de s. k. Sekreta Utskottsrummen samt dessas
förening medelst en inre trappa till Riddarhussalen, hvarigenom
vunnes icke allenast rymliga och beqväma samtalsrum utan äfven
ett kapprum, hvilket väl torde blifva behöfligt då sessionssalen
kunde blifva tillräckligt uppvärmd.
Utskottet instämmer desto hellre i motionärens förslag, som
den lokal, hvilken för närvarande i Operahuset är mot en hyra från
Riksdags kostnads medlen af 100 Rdr Bko i månaden åt Ridd.
och Adeln upplåten till klubbrum, icke vid blifvande Riksdagar
torde blifva för samma ändamål tillgängliga, emedan dessa rum framdeles
lära anses behöfliga för Kongl, theatern1; och i sådant fall Sekreta
Utskottsrummen torde kunna ordnas jemväl till klubbrum.
Utskottet tillstyrker således:
att Höglofl. Ridd. och Adeln täcktes åt RiddarhusDirektionen
öfverlemna att, i sammanhang med Riddarhussalens
förändrade inredning, vidtaga de af Pir Ehrenhoff
föreslagna åtgärder med iakttagande deraf, att
4
liiddarh us-U tsk o t te t s Utlåtande N:o 23.
tvenne särskildt a trappgångar komma att förena Sekreta
Utskotts-rummen med Riddarhussalen och att dessa erhålla
en så stor bredd, att den lemnar utrymme för två
personer att passera förbi hvarandra.
Stockholm den 7 December 1857.
Hr Blomstedt, Ckristian, var från detta beslut skiljaktig och
fann för sin del, att den ifrågaställda föreningen af Sekreta Utskottsrummen
med Itiddarhus-salen, komme att medföra ganska många
olägenheter; medelst trappgångarne blifva för salen vanprydande
samt der upptaga ett alltför stort utrymme. I öfrigt saknades
hvarje beräkning öfver kostnaden för inredningen och möbleringen.
Ett särskildt kapprum för Kidd. och Adelns ledamöter torde
hädanefter lika litet som hitintills erfordras, då under den årstid
öfverrock begagnas, den vid de flesta tillfällen ganska val
behöfves inne i salen. Eör ändamålet af en klubb vore Sekreta
Utskotts-rummen till utrymmet alltför inskränkta.
\:o 23.
Utlåtande i anledning af återremiss af Utskottets
Utlåtande N:o 8, örn ett förlagslån
från Riddarhus-kassan för utgifvande af
Riddarhusets genealogier.
Hörsamt Memorial.
Från Ridd. och Adeln har Riddar!)us-Utskottet fått emottaga
återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 8 i anledning af Hr Anreps,
Gabriel, motion om ett förlagslån från Riddarhus-kassan för
utgifvande af ett genealogiskt arbete under titel; »Svenska Adelns
Allartaflor»; å hvilket förslag Utskottet, i öfverensstämmelse med
Riddarhus-Direktionens yttrande, ansett sig sakna skäl att tillstyrka
bifall.
Emot denna Utskottets åsigt hafva åtskilliga anmärkningar
blifvit framställda, åsyftande att ådagalägga gagneligheten af det
ifrågaställda arbetet och det ringa äfventyr för Riddarhus-kassan,
som det äskade förlaget skulle medföra.
Utskottet har tagit de gjorda anmärkningarne i öfvervägande;
men då motionären, utan att afbida Högloft. Ridd. och Adelns beslut
i ämnet, redan börjat utgifva det omförmälda arbetet, och således
lärer anses icke vidare vara för detta iindamål i behof af något
särskildt förlag från Riddarhus-kassan, har Utskottet, som i
öfrigt icke funnit skälen för sitt förra afstyrkande vederlagda, från
ofvannämnde omständighet hemtat ett ytterligare stöd derför, hvarföre
Utskottet fortfarande tillstyrker:
att Hr Anreps ofvanberörde motion icke må vinna Ridd.
och Adelns bifall.
Stockholm den 7 December 185 7.
R id darli u s - U t sko 11 e t s Utlåtande N:o 24,
5
]¥:o *4.
Utlåtande i anledning af återremiss af Utskottets
Utlåtande N:o 13, angående anslag för
granskning af Riddarhusets genealogier.
Hörsamt Memorial.
Medelst utdrag af Ridd. och Adelns protokoll den 13 sisth
Maj har Högloft. Ståndet till Utskottet återremitterat Utskottets
Utlåtande N:o 13, hvarigenom Utskottet, på anförde skäl, afstyrkt
bifall å en af Hr Friherre Stjernstedt, Angust Wilhelm, väckt motion
om ett anslag å 400 R:dr B:ko årligen från Riddarhus-kassan
för att, genom för ändamålet utsedde Komitérade, åstadkomma en
noggrann och omsorgsfull granskning och komplettering af Ridd.
och Adelns i Riddarhus-Arkivet förvarade genealogiska tabeller.
Såsom skäl för återremissen har hufvudsakligen blifvit anfördt
det ofullständiga skick, hvari Riddarhusets genealogier sig befinna
och den deraf följande angelägenheten att ordna dessa, både i historiskt
hänseende och äfven i förekommande tvister om arf, representationsrätt
m. m., vigtiga handlingar på ett sätt, som åt desamma
kunde lemna tillförlitligt vitsord, hvilket isynnerhet vore af vigt,
såvida samma handlingar skulle, på sätt af en annan motionär blifvit
föreslaget, på Riddarhus-kassaus förlag och så till sågandes under
Riddarhus-Direktionens ansvarighet, från trycket utgifvas.
Utskottet, som hemtat stöd från sitt afstyrkande hufvudsakligen
från den förutsättningen, att motionen åsyftade en mera vidsträckt
historisk granskning af Adelns Attartaflor, omfattande tiden
både före och efter konung Gustaf 1, och ur denna synpunkt ansett
den af motionären föreslagna utgiftssumman, af 400 R:dr B:ko årligen
för ett sådant arbete, alltför otillräcklig, har visserligen funnit de mot
Utskottets Utlåtande gjorda anmärkningar, med den inskränkning
motionären gifvit åt sitt förslag, förtjena afseende; men då motionären
sjelf, uti sin första framställning tillkännagifvit, att den
egentligen varit föranledd af förut väckt fråga om tryckning på
Riddarhus-kassans förlag af de ifrågavarande genealogiska tabellerna,
och att en sådan granskning borde föregå tryckningen, har Utskottet,
som afstyrkt motionen om tryckning af nämnde handlingar på
Ridd. och Adelns förlag eller under dess Direktions inseende, funnit
sig desto mindre nu böra tillstyrka någon utgift från Riddarhus-kassan
för det af Friherre Stjernstedt föreslagna gransknings
-
6
Riddar lius-Utskottets Utlåtande N:o 2»-
arbete, som tryckning på enskild förläggares bekostnad af Riddarhusets
genealogier, i deras nu befintliga skick, redan blifvit börjad
och alltjemt fortgår samt följaktligen icke torde afbrytas eller inställas
i afbidan på någon af Högloft. Ridd. och Adeln beslutad
både långvarig och besvärlig granskning oell komplettering af samma
genealogier.
Utskottet hemställer således vördsamt:
att Hr Friherre Stjernstedts motion måtte för det närvarande
få förfalla.
Stockholm den 7 December 1857.
\:o £5.
Utlåtande i anledning af väckt motion om anslag
till fortsatt utgifvande af Ridd. oell Adelns
Protokoll från 1C27 till 1714 års Riksdag.
Hörsamt Memorial.
Herr Friherre Posse, Johan August, har uti ett till RiddarhusUtskottet
remitteradt anförande föreslagit, att sedan Ridd. och Adeln
vid sisth Riksdag i och för utgifvande från trycket af de Ridd. och
Adeln särskilt eller hufvudsakligen rörande protokoll och handlingar
från och med 1027 till och med 1714 års Riksdag, hvilka finnas
uti Riddarhus-Arkivet i handskrift förvarade, från Riddarhus-kassan
anordnat en summa af 400 R:dr B:ko årligen från och med 1855
intill slutet af det år, derpå följande Riksdag upphör, för att dermed
åt den eller de vetenskapsidkare, som åtoge sig att besörja utgifningen
af berörde protokoll och handlingar garantera en afsättning
af högst 200 tryckta exemplar af omkring 24 ark, hvilka derefter
skulle afiemnas till Riddarhus-Kansliet att der blifva för subskription
inom Ridd. och Adeln tillgängliga; samt Lektorn uti historien
vid Kongl. Krigs Akademien, Magister Wilhelm Tham, åtagit
sig omförmälde arbete, hvaraf 3:dje häftet redan utkommit, innefattande
Riksdagarne ända till 1642, Ridd. och Adeln måtte från Riddarhus-kassan
fortfarande anordna en summa af 400 R:dr B:ko årligen
från och med 1858 intill slutet af det år nästa Riksdag upphör
för fortsatt utgifvande på enahanda sätt och vilkor som hitintills
af ifrågavarande protokoll och handlingar.
Motionären, som, i egenskap af Riddarhus-Direktör, varit utsedd
att, å Direktionens vägnar, med närmare uppmärksamhet följa
arbetets fortgång, har derjemte dels vitsordat, att den kunskapsrike
utgifvaren med nit och kärlek samt omsorgsfullt utfört det åtagna
varfvet, dels upplyst att inom årets slut ett ytterligare häfte af samma
arbete torde blifva färdigtryckt, hvarigenom arbetet blifver tordt
Ridd ar h us-Utsko 11 et s Utlåtande N:o 25.
7
till slutet af förmyndare-styrelsen under Drottning Christinas minderårighet.
Härmed vore omkring en femtedel af arbetet fullbordadt;
och då dessa 4 häften medfört en kostnad af omkring 1,100 R:dr
B:ko, skulle hela arbetet till år 1714 kosta ytterligare 4,800 R:dr
och med beräkning af 400 R:dr årligen, afslutas på 12 års tid.
Beviljade Ridd. och Adeln, under nästk. 3 år, 400 R:dr B:ko årligen,
så ansåges dermed kunna fullbordas Riksdagarne till Konung
Carl X:s död, hvarigenom man hunnit en afslutad period af Svenska
historien.
Vidare har Hr Friherre Posse upptagit den vid sisth Riksdag
gjorda invändning, att utgifvandet af ifrågavarande protokoll, om det
pröfvades nödigt, tillkomme Staten. Men, utom det att denna invändning
numera, sedan arbetet blifvit påböriadt, förlorat mycket
af sin vigt, borde derjemte iakttagas, att, om, såsom vid förra Riksdagen
föreslogs, Ständernas äldre förhandlingar skulle på Statens
bekostnad utgifvas, början dermed skulle ske från år 1521 och således
en lång tid åtgå innan man hunne till 1644, äfvensom dessa
handlingar i öfrigt blefve alltför vidlyftiga för att medgifva utgifvandet
äfven af hvarje särskildt Stånds protokoll. En annan an
märkning
komme troligen ock att göras, vid denna Riksdag med
mera skäl än vid den förra, att nemligen då svårighet uppstår att
finna medel till nu förestående kostsamma reparationer å Riddarhuset,
utgifterna böra inskränkas till de minsta möjliga. Men det
vore just derföre motionären i denna tidpunkt framställde detta sitt
förslag, på det att Ridd. och Adeln må kunna på en gång pröfva
alla de utgiftsposter, som vid denna Riksdag kunna komma för Ridd.
och Adeln i fråga. Det torde dervid kunna hända, att Ridd. och
Adeln, som för materiella ändamål måste använda stora summor,
icke skall tveka att till ett litterärt syfte påkosta en relativt ringa
utgift; och då ett stort kapital måste användas för att lägga nya
grundmurar under Riddarhus-byggnaden, torde Ridd. och Adeln på
samma gång vilja fortsätta bekostandet af den grundval, som är
nödig, på det att Ridd. och Adelns historia under Svenska folkets
ärofullaste tid må kunna blifva med sanning tecknad.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet öfvervägt; och emedan
det ifrågavarande arbetet, enligt hvad de redan utgifna delarne
deraf utmärka, är af ett ganska stort intresse för studierna både
af Svenska folkets och enskildt Svenska Adelns historia under den
märkliga tidpunkt, då vårt fosterland utförde en så vigtig röle inom
det Europeiska samhället, och jemväl lemnar sådana bidrag till våra
Riksdagars historia, som ur inga andra tillgängliga källor torde
kunna af häfde-forskare inhemtas, finner Utskottet, utan afseende
derå att de ifrågavarande protokollerna möjligen icke för den stora
allmänheten utgöra en lockande läsning, och således ej heller kunna
påräkna någon vidsträcktare afsättning, en ringa uppoffring för fortsättningen
af samma arbete icke å Ridd. och Adelns sida böra förvägras;
hvarföre, och då, enligt det förslag Utskottets Memorial N:o
20 innehåller, Riddarhus-kassans öfverskott icke skulle komma att
anlitas för de utomordentliga utgifterna till Ridd arli usbyggnadens
reparation m. m., samt fråga vid detta tillfälle egentligen icke är
8 Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 2fi.
om ett större anslag, än af 400 R:dr B:ko för hvardtdera året J859
och 1860, enär, vid det förhållande att innevarande Riksdag med all
säkerhet icke varder afslutad förr än niistk. år 1858, de för samma
ar belöpande 400 R:dr B:ko redan, med tillämpning af Kidd. och
Adelns beslut vid förra Riksdagen, äro anvisade, Utskottet, som af
den vid nyssnämnde Memorial bifogade kalkyl öfver Riddarhus-kassans
utgifter och inkomster inhemtat, att kassans öfverskott tillden
ifrågavarande jemförelsevis mindre betydliga utgiften lemnar tillgång,
anser sig ega fullt skäl tillstyrka Ridd. och Adeln
att för fortsatt utgifvande, på enahanda sätt och vilkor
som hitintills, af Ridd. och Adelns protokoller och
handlingar från 1627 till 1714 års Riksdag ytterligare
ansia en summa af 400 R:dr B:ko årligen från och
med 1859 intill slutet af det år då nästa Riksdag
upphör.
Stockholm den 7 December 1857.
Rättelse:
I Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 20 pag. 5, 7:de raden nedifrån
står: »högst 10 år», läs: »högst 12 år.»
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1857.
Riddarhus-Utskottets Utlitaudt X.o 20.
1
]%f:o S6.
Utlåtande angående förändrad redaktion af 10 §
i Riddarhus - Direktionens instruktion.
Hörsamt Memorial.
Hos Riddarhus-Utskottet har fråga upstått om förändrad redaktion
af 10 § i den för Riddarhus-Direktionen gällande instruktion,
dels med afseende derå att Ridd. o. Adeln vid innevarande
riksdag beslutit, att Utskottets till Ridd. o. Adeln ingifvande memorial
med dertill hörande handlingar må genom Utskottets försorg
särskilt tryckas med samma stilar och i samma format som
Höglofl. Ståndets Protokoll, dels hvad beträffar det i 2 mom. af
nämnde § befintliga stadgande, att, derest tryckningen af Ridd. o.
Adeln protokoll icke blifvit verkställd sednast inom ett år från
riksdagens slut, Direktionen än skyldig att genast förklara Riddarhus-Sekreterare
sysslan ledig så vida denne tjensteman ej kan förete
laga förhinder, hvilka. Ufven om de af Direktionen godkännas, skola
underställas Ridd. o. Adelns pröfning vid dess nästa sammankomst.
Sistnämnde stadgande har Utskottet ansett mindre lämpligt,
emedan det synes innefatta en allför sträng ansvarspåföljd för den
ifrågavarande uraktlåtenheten som, utan att laya förhinder derför
alltid kunna företes, likväl någon gång kan vara beroende af sådana
omständigheter, som innebära giltiga ursäkter, hvarföre också
tillämpningen af stadgandet sällan, om någonsin, torde komma att
ega rum. Utskottet har fördenskull trott det vara för ändamålet
mera tjenligt, om Direktionen finge sig öppet lemnadt att, så vida
Riddarhus Sekreteraren skulle försumma fullgörandet af sina skyldigheter
i afseende på tryckningen af Ridd. o. Adelns Protokoll,
genom lämpligt vite förelägga honom viss tid, inom hvilken tryckningen
skulle vara fulländad, samt, vid fortsatt försummelse, på
sätt 11 § sista mom. stadgar, suspendera honom från tjenst och
lön intill nästa riksdag, då .det, borde på Ridd. o. Adelns pröfning
ankomma, om lian vidare finge vid sysslan bibehållas eller icke.
Af dessa anledningar får Utskottet vördsamt föreslå, att ofvawuäninde
10 § i Riddarhus-Direktionens instruktion må erhålla följande
lydelse:
2
Itiddarhus-Utakottets Utlåtande N:o 26.
§ 10.
Vid början af hvarje riksdag bör Direktionen genom
Riddarhus-Utskottet till Ridd. o. Adeln inkomma med
förslag, huru tryckningen af Ståndets protokoll jemte
Utskottets afgifvande utlåtanden ina lämpligast och
med största skyndsamhet kunna verkställas.
Direktionen åligger dessutom tillse, att RiddarhusSekreteraren
i afseende på utlemnandet till tryckning
i fullständigt skick af Ridd. o. Adelns protokoll, fullgör
sina skyldigheter, så att denna tryckning, hvilken
i Riksdagsordningen är föreskrifven, må blifva verkställd
så fort ske kan och med all möjlig noggranhet samt
senast inom ett år från Riksdagens slut. Skulle denna
tid öfverskridas, utan att Riddarhus-Sekreteraren derför
kan förete laga förhinder, eyer Direktionen att vid
lämpligt vile ålägga Sekreteraren att efter bestämd
lid sin omförmdlda tjenstepligl fullgöra, men om äfven
denna tid försummas, md Direktionen kunna honom
frän tjenst oclt lön skilja till påföljande riksdag
då det beror af Ridd. o. Adelns pröfning, huruvida
han må vid sysslan bibehållas eller icke.
Stockholm den 11 Januari 1858.
siuckuoj.ii,
R id d arli us-Ut s k o 11 e t s Utlåtande N:o 27.
1
\:o 127.
Utlåtande i anledning af vackt fråga om utställande
i Riddarhussalen utaf en bröstbild
af Konung Gustaf II Adolph m. m.
Hörsamt Memorial.
Medelst protokolls-utdrag af den 4 i denna månad, har Högfl.
Ridd. o. Adeln behagat till Riddarhus-Utskottets utlåtande hänvisa
en af H. Ex. Herr Grefve Löwenhjelm, Carl Axel, väckt motion,
dels derom att det fönster i Riddarhus-salen, som nu är befintligt
bakom Landtmarskalks-stolen, måtte blifva igenmuradt, dels att en
bröstbild af Konung Gustaf II Adolph måtte uppställas under Wasavapnet,
i stället för deu dervarande bröstbilden af en privat man;
i hvilket sednare hänseende motionären upplyst, att af den store
Konungen en bröstbild, gjuten i Tyskland före hans död, funnes
vid Drottningholms Kongl. Lustslott, hvilken kunde tjena till
modell.
Utskottet har tagit dessa förslag i öfvervägande; och hvad
först angår frågan om igen murning af fönstret bakom Landtmarskalks-stolen,
har Utskottet funnit mindre lämpligt, att då vid innevaranderiksdag
beslut blifvit fattadt om förändrad inredning af Riddarhussalen
och anordnandet af trappgångar från de Secreta Utskotts
rummen
upp till salen, hvarom Riddarbus-Direktionen blifvit anmodad
föranstalta, något särskildt beslut nu fattades om igenmurning
af ett fönster, hvarföre Utskottet anser sig böra tillstyrka,
att Högloft, ltidderskapet och Adeln må till Riddarhus-Direktionen
öfverlemna att, i sammanhang med
den förestående förändrade inredningen af Riddarhus
salen,
tillse, huruvida, med bibehållande af nödig dager
för Landtmarskalken och Iliddarhus-Sekreterareu, det
bakom Landtmarskalks-stolen befintliga fönster må kunna
undvaras, eller- om i dess ställe en nisch må kunna
anbringas med en passande beklädnad.
Beträffande frågan om borttagandet af den under Wasa-vapnet
uppställda bröstbild af framlidne Landtmarskalken vid 171!) års
Bilaga till Häglof!. Kidd. o. Adelns Brot. vid 1858 års Riksdag.
2 Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 27.
riksdag Friherre Pehr Ribbing, har Utskottet inhemtat, att uppställandet
af denna mans bröstbild i Riddarhus-salen beslöts af Ridd.
o. Adeln först vid 1756 års riksdag, då Ståndet tillika beslöt att
jemväl der uppställa en byst af Lagman C. G. Gyllencreutz, emedan
dessa Herrar förklarats hafva haft största delen i den regeringsform,
som afskaffat suveräniteten. Detta beslut kom likväl ieke
till verkställighet under den tid, den af Ribbing undertecknade regeringsform
var den gällande, men då ltibbings byst vid 1772 års
riksdag befanns i det närmaste färdig, uppställdes den ociselerad i
Riddarhus-Sekreterarens matsal, der den qvarstod intill dess, på
förslag af Friherre Shering Rosenhane, Ridd. o. Adeln den 27
December 1809 beslöt att bysten borde ciseleras och sedan flyttas
i stora Riddarhus salen och der få sitt rum bakom Landtmarskalkens
stol; hvaremot Riddarhusets kassa ej egde medel att bekosta den
beslutade bysten af Gyllencreutz.
Efter dessa upplysningar och då med fattande af beslut angående
borttagandet af den ifrågavarande bröstbilden lämpligen synes
kunna anstå till en blifvande riksdag, har Utskottet funnit den
väckta frågan lör närvarande icke böra föranleda till någon annan
åtgärd, än
att åt Riddarhus-Direktionen uppdrages att till nästa
riksdag afgifva förslag, ej mindre å kostnaden för
modellering och gjutning af en bröstbild af Konung Gustaf
II Adolph, än, derest beslut om förfärdigandet af en
sådan skulle af Ridd. o. Adeln fattas, huruvida icke
denna lämpligen bör intaga platsen i Riddarhus-salen
under Wasa-vapnet, samt i sammanhang härmed före
slå
den plats inom Riddarhuset, dit bröstbilden af
framlidne Landtmarskalken Ribbing må kunna förflyttas.
STOCKHOLM, TYPOGHAFISKA FÖHEMJNGENS BOKTHYCKKÄ1, 1868.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 28.
1
]¥:o 28.
Utlåtande i anledning af Riddarhus-Direktionens
memorial om förändring af sittplatserna
i Riddarhus-salen.
Hörsamt Memorial.
Till Riddarhus-Utskottet har, jemlikt 15 § i den för Riddarhus-Direktionen
utfärdade instruktion, Direktionen ingifvit bifogade
till Högloft. Ridderskapet och Adeln ställda memorial (Litt. A) innefattande
hemställan, att den af Högloft. Ståndet beslutade förändring
af Riddarhus-salens inredning, hvarom åt Direktionen uppdragits
att gå i författning, må på det sätt anordnas, att bänkarne
göras kortare och förses med ryggstöd, hvarigenom sittplatser i
salen skulle kunna utan olägenhet beredas för omkring 340 och
i nödfall för 400 personer och derutöfver; varande likväl skiljaktiga
meningar anförda af trenne Direktionens ledamöter, enligt hvad
ett Direktionens memorial följaktigt protokoll (Litt. B) utvisar.
Då det efter nyssnämnde § i Instruktionen nu åligger Utskottet
att öfver Direktionens förslag meddela utlåtande, har Utskottet
först ansett sig böra fästa Högloft. Ståndets uppmärksamhet vid
ordalagen i det beslut, som rörande detta ämne blifvit, i enlighet
med Utskottets hemställan i memorial N:o 14, af Ridd. o. Adeln
den 25 sisth Juni fattadt, så lydande: »att Ridd. o. Adeln åt
»Riddarhus-Direktionen öfverlemnade att, i sammanhang med Rid»darhus-byggnadens
yttre reparation, så fort sig göra låter, gå i för»fattning
om sådan förändrad inredning af Riddarhus-salen, som i
»främsta rummet afser nödigt utrymme och dermed förenad bättre
»uppvärmning af samma sal, under iakttagande tillika af möjligaste
»prydlighet.
Detta beslut synes Utskottet, enligt den uppfattning af frågan,
som jemväl inom Utskottet förefanns då Utskottet hos Ridd. o.
Adeln gjorde sin förra framställning i ämnet, temligen tydligt angifva
den mening, att Högloft. Ridd. o. Adeln ansåg såsom en hufvudsak
att vid den förändrade inredningen, sittplatsernas antal skulle
så litet som möjligt inskränkas och att detta afsågs framför den
Bil. till Högloft. Kidd. och Adis Fröt. vid 1S5S årsKiksd. 1
2
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 28.
»beqvämlighet» som för ett mindre antal ledamöter möjligen kunde
vinnas. Utskottet kan ej heller vid detta tillfälle frånträda en sådan,
i Utskottets tanka, redan af Höglofl. Ridd. o. Adeln godkänd
hufvudgrund; och då genom antagande af Riddarlius-Direktionens
nu framställda förslag sittplatsernas antal skulle förminskas ända
till 340, eller i nödfall 400 och något derutöfver, anser Utskottet
sig desto mindre böra understödja detsamma, som flera riksdagars
erfarenhet vitsordar, att antalet af de Ståndets ledamöter, som vid
början af riksdagen antecknas och enligt Riddarhus-ordningen skola
anvisas hvar sina platser å bänkarne, uppgår till omkring 500 å
600. Utskottet finner ej heller i öfrigt, att någon väsentlig fördel
ens från beqvämlighetens synpunkt ernås genom bänkarnes förse
ende
med ryggstöd, enär detta utan tvifvel korame att blifva ganska
obeqvämligt för dem som icke vilja oupphörligen blifva
stillasittande på samma ställe utan önska en ledigare kommunikation
mellan Ståndets ledamöter. Ej heller delar Utskottet Direktionens
åsigt, att de projekterade ryggstöden skulle åt Riddarhussalen
gifva ett »prydligare utseende», utan har Utskottet, jemväl i
detta hänseende, enahanda föreställning som tvenne af Direktionens egna
ledamöter, att nemligen en dylik anordning icke står i harmoni med
den särdeles vackra salens arkitektur i öfrigt, hvilken troligen skulle
på ett störande sätt nedtyngas, genom ifrågavarande skiljeväggar
mellan bänkarne. Ett annat skäl, som äfven blifvit anfördt af
reservanterne mot Direktionens hemställan, torde ej heller böra förbises
nemligen den trängsel och obeqvämlighet, som genom den
af Direktionen föreslagna inredningen torde uppkomma vid de tillfällen
då Riddarhus-salen, såsom hitintills, upplåtes för riksståndens
gemensamma sammanträden.
På dessa skäl och då, utan att i någon väsendtlig mån borttaga
utrymmet, sittplatserna i Riddarhus-salen kunna göras betydligt
mera beqväma endast genom bänkarnes stoppning och en i
öfrigt både enkel och med mindre kostnad förenad förändring, anser
sig Utskottet, i likhet med minoriteten inom Riddarhus-Direktionen,
böra vördsamt tillstyrka
att den förestående förändringen af sittplatserna i Riddarbus-salen
måtte inskränkas dertill, att bänkarne vidgas
något på bredden och flyttas något längre från
hvarandra samt förses med stoppning.
Stockholm den 5 Februari 1858.
Reservation:
af Herr Grefve Oxenstjerna, Axel, som för sin del tillstyrkte bifall å
Riddarhus-Direktionens hemställan, att de nya bänkarne i Riddarhussalen
måtte göras kortare och förses med ryggstöd.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 28.
3
Litt, A.
Hörsamt Memorial.
Då Höglofl. Ridd o. Adeln under den 25 sistlidne Juni beslutit
att till Riddarhus-Direktionen öfverlemna att, i sammanhang
med Riddarhus-byggnadens yttre reparation, gå i författning om en
»sådan förändrad inredning af Riddarhus-Salen, som i främsta rum»afser
nödigt utrymme under iakttagande tillika af möjligaste prydlighet»,
har Direktionen funnit det vara nödigt att, rörande hufvudgrunderna
för verkställigheten af detta beslut, så vidt det afser
ett mera ändamålsenligt anordnande af sittplatserna i RiddarhusSalen,
inhemta Höglofl. Ståndets bestämdare föreskrifter; och får
Direktionen i sådant hänseende göra följande vördsamma framställning:
I
händelse förändringen inskränkes dertill att, med bibehållande
af Riddarhus-Salens nuvarande inredning, bänkarne utvidgas på bredden
samt förflyttas på något längre afstånd från hvarandra och blifva
stoppade dock utan ryggstöd, skulle visserligen beqvämare sittplatser
än de nuvarande kunna åstadkommas till ett antal af innemot 500,
hvilket vid alla tillfällen då Ståndet är församladt torde kunna antagas
blifva fullt tillräckligt. Derigenom blefve dock den beqvämlighet
uppoffrad, som genom bänkarnes förseende med ryggstöd vid
de allra flesta tillfällen, när Ståndet är vida mindre talrikt, skulle
vinnas. Direktionen har derföre trott det vara mera öfverensstämmande
med Ridd. o. Adelns önskan och derjemte egnadt att åt
Salen gifva ett prydligare utseende, derest bänkarne, i likhet med
dem som uti de öfriga Ståndens och äfven inom främmande representativa
församlingars sessionsrum allmänt begagnas, blefve försedda
med ryggstöd. Till beredande af lättad circulation blefve det
likväl då nödvändigt att bänkarne gjordes kortare, hvilket lämpligast
torde kunna ske derigenom, att de gångar, som nu löpa utmed
yttermurarne, blifva förlagda mera i midten af Salen, hvarigenom
de skulle komma att afskära bänkarne på midten, ungefärligen
på sätt redan förut af Professor Scholander uppgjorda ritningar
utvisa. Med en sådan anordning skulle, då för hvarje någorlunda
beqväm sittplats torde böra beräknas minst en aln af bänkens
längd, platser af denna beskaffenhet väl svårligen kunna beredas
för flera än 340 personer, men kunde dock, fastän med mindre
beqvämlighet, derest platsen antages till samma bredd som å
öfra Amphietheatern i Kongl. Operans salong, eller till blott 20
tum, ända till 420 personer erhålla sittplatser.
I betraktande häraf och då vid högst få tillfällen Ridd. o.
Adeln lärer blifva så talrikt som till sistnämnde antal församladt,
har Direktionen för sin del ansett sig ega anledning hemställa:
huruvida en dylik inredning, hvarigenom å bänkarne,
försedde med ryggstöd, sittplatser i Riddarhus-Salen
skulle kunna beredas utan olägenhet för omkring 340,
och i nödfall för 400 personer och derutöfver, af Ridd.
4
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 28.
och Adeln anses motsvara den beqvämlighet, förenad med
nödigt utrymme, som med den beslutade förändringen
af Riddarhussalen åsyftas.
Af tvenne ledamöter yttrade särskilda meningar bifogas härjemte.
Stockholm den ,26 Januari 1858.
E. AUG. LEWENHAUPT.
J. AUG. POSSE. CAHL BENNET. K. CEDERSTRÖM,
ut. in Prot.
T. W. LEJONANCKER. J. A. TORNERHJELM. O. W. BJÖRNSTJERNA.
Alberl Munck.
Litt. B.
Utdrag af Protokollet hållet hos Höglofl. Riddarhus-Direktionen
i Stockholm den 26
Januari 1858.
S. D. Ånyo företogs frågan om antagande af vissa hufvudgrunder
för Riddarhus-salens förändrade inredning, dervid samtlige
Direktionens Herrar Ledamöter voro ense derom, att innan den
ifrågaställa förändringen af sittplatserne i Riddarhus-salen verkställdes,
Direktionen borde inhemta Ridd. o. Adelns åsigt, huruvida
de nya och förändrade bänkarne borde förses med ryggstöd, hvilket
förutsatte att de gjordes kortare och hvarigenom platsernas antal
inskränktes till 340, derest hvarje sittplats beräknades till en aln
och 420 om sittplatsen, i likhet med Amfitheaterns i Kongl Operasalongen,
upptoges till ■§■ alns bredd, eller om de nya bänkarne
icke skulle förses med ryggstöd, utan endast vidgas något på bredden
samt flyttas på något längre afstånd från hvarandra och
stoppas, då utrymme kunde beredas för omkring 5 00 platser.
I fråga åter, huruvida Riddarhus-Direktionen för sin del borde
föreslå det ena eller andra alternativet, befunnos meningarne inom
Direktionen delade, i anledning hvaraf omröstning företogs, då Herr
Majoren Lejonancker, Herr Friherre Cederström samt Herr Grefven
och Ordföranden förenade sig om ett af Herr Kammarherre
Björnstjerna affattadt förslag, att Direktionen borde hemställa, huruvida
en dylik inredning, hvarigenom å bänkarne, försedda med ryggstöd,
sittplatser i Riddarhus-salen skulle kunna beredas utan olägenhet
för omkring 340 och i nödfall för 400 personer och derutöfver,
af Ridd. o. Adeln anses motsvara den beqvämlighet, förenad
med nödigt utrymme, som med den beslutade förändringen af Riddarhus-salen
åsyftas, hvarom memorial skulle uppsättas, enligt hvad
registraturet närmare utvisar.
Riddarhus-Utskottets Utlåtande N:o 28.
Herr Kammarherren Friherre Bennet yttrade, att han, för sin
del, icke vilie bestämdt tillstyrka, att bänkarne i Riddarhus-salen
försåges med ryggstöd, utan önskade framställandet af alternativa
förslag för att få utrönt, hvilketdera utgjorde majoritetens inom
Ståndet mening.
Herr Ofverste-Löjtnant Tornérhjelm och Kongl. Aktuarien
Friherre Posse funno sig deremot böra bestämdt afstyrka, att vid
den tillämnade förändringen af sittplatserna i Riddarhus-salen bänkarne
skulle förses med ryggstöd. De ansågo en sådan anordning
lill och med vara stridande mot Ridd. o. Adelns redan fattade
beslut, att vid salens förändrade inredning, afseende i främsta rummet
borde fästas »vid nödigt utrymme»; och då den nu ifrågaställda
förändringen skulle så högst betydligt borttaga utrymme, att sittplatsernas
antal icke uppginge till mer än omkring 400, oaktadt,
åtminstone vid riksdagarnes början sällan färre än 50 0 af Adelns
medlemmar vore antecknade och dessa under motions-tiden vanligen
uppginge till nära 600, torde en sådan inskränkning svårligen stå
tillsammans med Ridd. o. Adelns förut uttryckta mening. En annan
allmän föreskrift innehölles jemväl i Ridd. o. Adelns föregående
ibesluL nemligen, att vid den förändrade inreduingen af salen den
»möjligaste prydlighet skulle iakttagas». Ej heller detta blefve, enligt
bemälde Herrar ledamöters tanka, förenligt med bänkarnes förseende
med ryggstöd, emedan sådant torde åt salen gifva ett särdeles
tungt och för dess arkitektur i öfrigt störande utseende, Slutligen
torde härvid äfven böra tagas i betraktande, att om Riddarhus-salen
fortfarande skulle komma att upplåtas till begagnande
vid riksståndens gemensamma sammanträden, ett färre antal sittplatser,
försedda med ryggstöd, skulle vid dessa tillfällen, då församlingen
alltid vore talrikare, blifva särdeles hinderligt och obeqvämligt.
På dessa skäl tillstyrkte Herr Ofverste-Löjtnanten Tornerhjelm
och Herr Friherre Posse att förändringen af sittplatserne i
Riddarhus-salen måtte inskränkas dertill att bänkarne vidgades något
på bredden och flyttades något längre från hvarandra och försåges
med stoppning.
Och skulle dessa skiljaktiga meningar åtfölja Direktionens till
Ridd. o. Adeln »flätande memorial i ämnet. Ut supra
In fidem
W F. Dalman
Bilaga till Häglof. Kidd. och Ad. Prof. vid IS5S tiis Riksd. 2
ÄTOCKHOI.Mf TYROGRAKISKA FÖRERINGKIVS BOKTRYCKERI 1858.
BILAGA
TILL
HÖGLOFL. RIDDERSKAPET OCH ADELNS PROTOKOLL
VID
RIKSDAGEN ÅREN 1856—1857.
Hörsamstc Memorial.
Till åtlydnad af föreskriften uti 15 g af den för RiddarhusDirektionen
utfärdade Instruktion, får Direktionen härmed äran till
Högloff Ridd. och Adeln afgifva berättelse om hvad vid Riddarbusoch
Adeliga Jungfru-stifts-ärendernes förvaltning sedan sista Riksdag
sig tilldragit; dervid Direktionen, i afseende på de förhållanden,
som icke äro af någon allmännare beskaffenhet och derföre
icke ansetts böra i denna berättelse omnämnas, vördsamt åberopar
sina protokoller, handlingar och räkenskaper, hvilka skola öfverlemnas
till Riddarhus-Utskottets granskning.
§ 1.
I fråga om de i 1 g af Direktionens sista Riksdags-berättelse
omnämnde kassors och fonders tillgångar och fordringar, hafva jemlikt
hosfogade sammandrag af Räkenskaperne för åren 1853, 1854
och 1855, de förändringar egt rum, som följande jemförelse utvisar:
Behållning
enligt
Behållning enligt
1852 ars bokslut.
185f> års bokslut.
Banko.
Banko.
Ii: dr
sk.
rst
K:dr
sk.
rst.
Riddarhus Kassan ....
187,758
12
5
203,312
37
1 1
Adeliga Kadett-skole-fonden
75,701
23
2
77,746
43
1
Wennerstjernska fonden . . .
12,244
4
8
11,276
16
5
En Onämnd Välgörares fond .
8,074
29
1
8,319
13
3
Bungencronska fonden . . .
14,320
37
11
14,438
47
6
Stjerncreutsiska fonden . . .
27,121
31
11
27,213
26
Wulfcronska fonden ....
9,019
31
11
9,085
35
18
von Blockiska fonden
7,917
5
4
7,944
26
10
Bergenstjernska fonden .
44,917
43
8
45,998
16
7
Tersmedenska fonden
10,715
25
3
10,745
39
Stjerncronska fonden ....
16,787
32
5
16,818
11
C
I röken U. C. von Ilauswolffs fond
13,267
29
4
13,550
46
3
de Silentzska fonden
4,328
25
7
4,288
zO
7
Stråleska fonden .
20,415
9
9
20,522
2
von Liewenska fonden
33,987
24
4
34.650
21
6
Berghmanska fonden ....
7,901
14
1
7,895
21
11
Fru B. M. von Hauswolffs fond
12,889
19
2
12,655
6
2
Wadstena Adliga Jungfru-stifts
kassa
174,126
21
q
175,875
9
8
Grefliga Schefferska Stiftningens
fond
26,424
42
—
26,642
6
5
3
Hvarjemte tillgångarne och fordringarne å Gyllenbåtska, Qveckfeltska
och Sölfverbergska testaments-fonderne, af hvilka den förstnämnde
med 2,000 R:dr år 1852, den andra med 29,000 R:dr
samt den tredje med 15,000 R:dr år 1854 kommit Direktionen
tillhanda, vid sisth års slut uppgingo för Gyllenbååtska fonden
till 2,050 R:dr, för den Qveckfeltska till 30,157 R:dr 22 sk. 10
rst. samt för den Sölfverbergska till 15,387 R:dr 29 sk. 8 rst.,
allt Banko.
I afseende på förenämnde behållningar bör dock anmärkas,
dels att uti Stråleska fonden fortfarande finnes inberäknad en summa
af 2,200 R:dr som icke egentligen tillhörer denna fond, men enligt
Testators föreskrift skall jemte densamma tills vidare förvaltas,
dels att Berghmanska fonden, utom dess ofvanupptagna behållning,
eger en mot ett årligt arrende af 171 tunnor Råg utarrenderad
egendom i Wermlands län jemte frälse-räntan af ett helt hemman
i Calmara län, dels ock att uti Jungfru-Stifts kassans beräknade
behållning ingår en numera till större delen värdelös fordran af
3,066 R:dr 32 sk. för derifrån år 1850 bortstulne medel; hvarjemte
Directionen, i anseende till den betydliga förminskning, behållningen
å Wennerstjernska fonden utvisar, får upplysa, att densamma
härleder sig från den afskrifning af 1,000 ll:dr för aktier
af f. d. Götheborgs Discont hvartill Höglofl. Ridd. och Adeln vid
sistlidne Riksdag lemnade sitt bifall.
Genom testamente af den 10 Maj 1848 hafva framlidne En
af Rikets Herrar Friherre Salomon Lövenskjöld och hans numera
jemväl aflidna Fru Julie Löfvenskjöld, född Coijet, under Riddarhus-Direktionens
förvaltning ställt en summa af 33,333 R:dr 16
sk. Banko att medelst utlåning emot intecknings-säkerhet göras
fruktbärande och tillika förordnat att räntan af detta kapital, sedan
2 procent för förvaltnings-kostnaden afgått, skall användas till
ett rese-stipendium, att tilldelas en yngling med förvärfvad Akademisk
underbyggnad, för att medelst utrikes resor eller studier
vid någon utländsk läroanstalt utveckla sin bildning antingen på
någon vetenskaplig väg eller uti de sköna konsterne; att detta
stipendium skall i främsta rummet tilldelas den mest behöfvande
och mest förtjente ättling af Löfvenskjöldska, Coijetska eller Lejjonhufvudska
slägterna, som kan räkna till stamfader antingen testamentsgifvarens
fader, Amiralitets-Öfverkommissarien Samuel Löfvenskjöld,
eller testamentsgifverskans fader, General-Lieutenanten
Johan Gustaf Coijet, eller ock till stammoder testamentsgifvarens
syster, Sara Christina Löfvenskjöld, gift med Öfverste-Liuetenanten
Friherre Abraham Leijonhufvud; men att i fall dessa ätter på manliga
sidan skulle utslockna, stipendiet må tilldelas någon behöfvande
och förtjenstfull yngling af frälsestånd; samt att stipendiet
får åtnjutas i 3 år, med Direktionen öppen lemnad rätt att denna
tid förkorta eller med ett år förlänga; hvarförutan samma testamente,
som anslår ett kapital af 10,000 R:dr B:ko till 2:ne upfostrings-stipendier
till förmån för testamentsgifverskans brorsöner,
kapitenerne Adolf och August Coijet och deras manliga bröstarf
-
4
fingar, föreskrifver ej allenast att, derest dessa grenar af ätten
Coijet på manliga sidan utslockna, berörde kapital skall öfverlemnas
till RidJarhus-Direktionen för att användas till 2:ne uppfostringsstipendier
hvilka utdelas till de 2:ne mest behöfvande inom de
slägter, som kunna räkna till stamfader testamentsgifvarens fader
eller till stammoder testamantsgifvarens förenämnda syster, samt i
händelse dessa slägter på manliga sidan utslockna, böra tilldelas
2:ne andra behöfvande slägter, utan ock att, i fall qvarlåtenskapen
sedan testaments-anslagen utgått, Jemnade öfverskott, detsamma,
fördeladt i en eller flere så stora lotter, att en stipendiat anses
belåten med räntan deraf såsom understöd under dess cours vid
någon Svensk läroanstalt, må ställas under Riddarhus-Direktionens
vård, dervid i fråga om medlens förvaltning och stipendiaternes
utnämning enahanda föreskrifter borde blifva gällande, som i afseende
på ofvanberörde Resestipendie-fond blifvit meddelade; Och
har, i följd af detta testamente, ehuru sterbhusets utredning ännu
icke blifvit afsiutad, Direktionen redan fått emottaga icke blott
Resestipendii-fonden med 33,333 R:dr 16 sk. B:ko, utan äfven
16,666 R:dr 32 sk. samma mynt, såsom andel af öfverskottet å
testamen Isa nslagen.
Vidare och till förökning af den utaf framlidne Hof-RättsRådet
C. F. Heijkenskjöld och dess hustru den 13 November 1793
gjorda donation af 900 R:dr B:ko till Wadstena Adaliga JungfruStifts-kassa,
hafva Bergs-Rådet C. W. D. Heijkenskjöld och hans
hustru C. A. A. Heijkenskjöld, född Virgin, genom gåfvobref den
29 sistlidne Augusti till nämnde kassa förärat ett kapital af 638
R:dr 16 sk. B:ko, med förordnande att denna summa skall på samma
sätt som den äldre donationen, emot inteckning blifva innestående
uti Bredsjö Bruksegendom och såsom ständig gravation samma egendom
åtfölja sålunda, att ränta å kapitalet beräknad till 4J procent
af egaren till Bredsjö årligen med 27 R:dr 32 sk. B:ko erlägges
till Riddarhus-Direktionen såsom berörde Stifts-Kassas förvaltare;
att af denna ränta en årlig pension å 23 R:dr 16 sk. B;ko tilldelas
någon i Wadstena Adeliga Jungfru-Stift inskrifven fröken,
med iakttagande deraf att samma vilkor och bestämmelser som för
den äldre Heijkenskjöldska pensionens utdelande finnas föreskrifna
jemväl blifva gällande i afseende på den numera stiftade pensionen
och med det tillägg att denna nya mindre pensionssumma
jemväl bör kunna tilldelas samma person som åtnjuter den nämnde
äldre pensionen, samt att Riddarhus-Direktionen eger att till inrättningens
båtnad, nytta och bestånd använda återstoden af det
årliga ränlebeloppet.
§ 2.
Den till bestridande af kostnaderna för reparationer å Riddarhuset
utgående kapitations-afgiften, hvilken utgöres med En Il:dr
B:ko af hvarje mantalsskrifven adlig mansperson, som för lön eller
förmögenhet betalar bevillning, har under de 3:ne sistförflutne åren
influtit med tillsammans 7,348 R:dr 26 sk. 4 rst. B:ko, och den
3
genom denna afgift bildade Reparations-fondens fordringar och tillgångar,
som vid 1852 års slut utgjorde 26,628 R:dr 20 sk. 5
rst., uppgingo jemlikt hosföljande sammandrag af räkenskaperne
för åren 1852, 1853 och 1854, vid sistlidet års slut till 34,715
R:dr 8 sk. 11 rst. B:ko. Denna förkofran är likväl ingalunda af
den betydenhet att Reparations fonden kan anses uppbringad till
ett belopp, motsvarande de flera skiljaktiga behof för hvilka den
vid de sednaste Riksdagarne synes hafva blifvit afsedd och beräknad.
Af motiveringen i de Riddarhus-Utskottets Betänkanden
som legat till grund för Höglofl. Ridd. och Adelns beslut, att
kapitationsafgifien skulle lills vidare med lika belopp som förut
utgöras, inhemtas nemligen att innan denna afgift upphör, den tid
borde afvaktas då fonden stigit till det kapitalbelopp, att räntan
deraf kunde motsvara behofvet af Riddarhusets årliga underhåll
och derå nödiga reparationer; att derest vid en blifvande riksdag
någon förändring af byggnaderne å Riddarhusgården komme
att beslutas, antingen fråga då blefve om uppförande af nya flyglar
eiler ensamt borttagande af de nu befintliga vanprydande byggnaderne,
det vore af angelägenhet att ega en fond, för hvilken
en dylik afgift ej vore fremmande och som således kunde dertill
användas, samt att jemväl, då med en allt mer och mer på namn
utsträckt utlåning, en och annan förlust i kapital och ränta svårligen
syntes kunna i tidernas längd undvikas, det vore ganska
lämpligt och välbetänkt, att, till betäckande af dylika förluster
och betryggande af Riddarhuskassans och öfriga fonders oförryckta
bestånd, en, utan känbar uppoffring af Ståndets medlemmar, samlad
fond må finnas att tillgå, hvars öfverskott skulle kunna för
nyssberörde ändamål af Ridd. och Adeln disponeras; och då dertill
nu kommer på sätt nedanföre närmare omförmäles ej mindre att
en efter all anledning fortgående sättning af Ridd'arbusbyggnaden,
som sannolikt härrör af felaktigheten i det pålverk hvarpå huset
hvilar, hotar att ådraga ifrågavarande fond en ganska betydlig undersöknings-
och reparationskostnad, än äfven att den förlust, som
genom stöld i December månad 1850 blifvit Jungfru-stifts-kassan tillskyndad
lämpligen torde böra denna kassa af kapitationsmedlen
ersättas, föranlåtes Direktionen hemställa, att vid nuvarande stadgande
att kapitationsafgifien skall tillsvidare utgöras, måtte få förblifva.
§ 3.
Kompletteringen af stamtaflorne öfver de å Riddarhuset introducerade
ätter har oafbrutet fortgått, medelst begagnande af alla
de tillförlitliga upplysningar som medelst af Presterskapet årligen
afgifne uppgifter, officiella tidningar samt meddelanden af slägternes
egna medlemmar stått att erhålla. Dessa upplysningar hafva
dock i allmänhet blott angått de under de sednaste åren genom
födsel, giftermål, dödsfall eller befordringar timade förändringar och
endast undantagsvis haft afseende på den ofullständighet och de
misstag, som tvifvelsutan mången gång, i följd af bristande upp
-
6
lysningar eller felaktiga anteckningar sedan äldre tider förekomma.
Rättelse derutinnan kan också endast i sällsynta fall vinnas, utan
att slägternas medlemmar sjelfva söka upptäcka bristerne samt meddela
de till deras afhjelpande nödiga upplysningar, och då jemväl
tillfället dertill synes vara underlätladt, sedan numera en allmännare
kännedom om slamtaflornes innehåll blifvit vunnen genom den
på dem grundade Adels-kalenders utgifvande af trycket, anser Direktionen
sig icke böra underlåta att vördsamt hemställa, det llöglofl.
Ridd. och Adeln behagade likasom vid flere föregående riksdagar skett,
besluta och i Riddarhus-Salen låta anslå en uppmaning till Ståndets
medlemmar att ang:de kompletteringen af deras ätters genealogier
meddela alla de uplvsningar som af dem kunna anskalTas.
§ 4.
Introduktion å Riddarhuset har efter sednaste Riksdags-berättelses
afgifvande endast blifvit meddelad för Adliga ätten N:o 2323
Isberg, hvilken dock, enär introduktionslagaren aflidit barnlös, redan
utslocknat och derjemte hafva nedannämnde ätter funnits böra
a___ - .i»
afföras såsom utslocknade:
N:o
110.
Grefve von Lantinghausen.
N:o
241.
Friherre von Lantinghausen.
N:0
271.
Friherre De Geer till Tervik
N:o
318.
Friherre Lilliehorn.
N:0
351.
Friherre von Rehausen.
N:o
186.
Herr Sabelhjerta.
N:o
1405.
Herr Feif.
N:0
1671.
B Herr Lilliehorn.
N:o
1771.
Herr von Delvig.
N:o
2112.
Herr Sjöholm.
N:o
2159.
Herr af Wingård.
N:o
2277.
Herr Ljungsvärd.
N:o
2314.
Herr von Tuné.
Deremot har Adliga ätten N:o 1151, Meijerhelm, srm, på
den grund att å dess stamtafla icke fanns upptagen någon under de
sistförflutna 100 åren född mansperson, varit afförd från de lefvandes
antal, åter blifvit deribland uptagen, sedan numera en ännu
lefvande gren af denna ätt genom behörigt prestbevis styrkt sin
tillvaro.
De lefvande ätternas antal, som i sista Riksdags-berättelsen
beräknades till 1046, kan följaktligen nu antagas utgöra.
Grefvar  74.
Friherrar 181.
Ridders- och Adelsmän 779.
Summa 1034.
§ 5.
Inom Höglofl. Ridd. och Adelns Herrar Fullmäktige i Banken
och Riksgälds-Kontoret samt Direktörer vid Låne-Kontoren och deras
Suppleanter, har icke någon annan förändring inträffat, än att,
7
i följd af Presidenten m. m. C. D. Skogmans död, förste suppleanten
Kapitainen och Riddaren Friherre Jacob Theodor Stjernstedt
inträdt såsom fullmäktig i Banken, och alt, sedan Direktörs-Suppleanten
vid Lånekontoret i Malmö, Majoren Friherre Otto Thott
afsagt sig denna befattning, Ridd. och Adelns Herrar fullmäktige i
Banken och Riksgälds-kontoret jemte Riddarhus-Direktionen till suppleant
efter henom utsett Ryttmästaren och Riddaren Friherre Wilhelm
Bennet.
Bland de till deltagande uti 1855 års Revision af Stats-,
Banko- och Riksgälds-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning
af Ridd. och Adeln valde ledamöter hafva såväl numera aflidne
Landshöfdingen Grefve K. A. Posse som Kammarherren Nils Tersmeden
afsagt sig det dem lemnade updrag, och har Riddarhus-Direktionen
i följd deraf till Revisorer i deras ställe utsett Kapitainen
Friherre Johan Wilhelm Stjernstedt och f. d. Stats-Ilådet Grefve
Baltzar von Platen samt sedermera, i stället för den sistnämnde,
som anmälde sig hindrad att förtroendet emottaga, Majoren Didrik
Gillis Bildt.
Jemlikt 7 § af den för Riddarhus-Direktionen utfärdade Instruktion
har Direktionen dessutom utsett
Till Revisorer och Suppleanter i Ranko-Diskonten :
Är 1855. Till Revisorer: Kammarherren Johan Ludvig Bogeman
och Expeditions-Sekreteraren Bernhard Wilhelm Prinzencreutz.
Till Suppleant: Kapitainen Johan Jacob Hagströmer.
Ar 1856. Till Revisorer: Öfverste-Lieutenanten och Riddaren Gustaf
Törnebladh och Kapitainen Johan Jacob Hagströmer.
Till Suppleant: Lieutenanten Arendt Henrik Reiher.
Till Revisorer och Suppleanter vid Lånekontoret i Götheborg:
Ar 1854. Till Revisor: Kommendör-Kapitainen och Riddaren Anton
Råfelt.
Till Suppleant: Lieutenanten Malcolm Reenstjerna.
Ar 1855. Till Revisor: Kapitainen Carl Otto Stellan Mörner.
Till Suppleant: Lieutnanten Malcolm Reenstjerna.
Ar 1856. Till Revisor: Kapitainen Carl Otto Stellan Mörner.
Till Suppleant: Kapitainen Malcolm Reenstjerna.
Till Revisorer och Suppleanter vid Lånekontoret i ilalmö:
Ar 1854. Till Revisor: Häradshöfdingen Carl Trolle.
Till Suppleant: Ryttmästaren och Riddaren Friherre
Fritz Thott.
Ar 1855. Till Revisor: Öfverste-Lieutenanten och Riddaren August
Wilhelm von Kosboth.
Till Suppleant: Kammarjunkaren Carl August Coijet.
Hvarefter dock, sedan Öfverste-Lieutenanten von Kosboth
anmält sig hindrad att emottaga Revisorsbefattningen,
samt denna i följd deraf bordt emottagas af Kammarjunkaren
Coijet, till Suppleant i den sistnämndes
ställe blifvit vald Majoren Friherre Thor Thott.
År 1856. Till Revisor: Ryttmästare!) och Riddaren Friherre Adolf
Rennet.
Till Suppleant: Lieutenanten Grefve Otto Thott.
Till Revisorer och Suppleanter vid Lönekontoret i Wisby:
Är 1854. Till Revisor: General-Majoren Landshöfdingen och Commendeuren
Gustaf Jacob af Dalström.
Till Suppleant: Lieutenanten Carl Oscar af Klint.
Är 1855. Till Revisor: Lieutenanten Carl Oscar af Klint.
Till Suppleant: Lieutenanten Grefve Adam von Seth.
Ar 1856. Till Revisor: Lieutenanten Grefve Adam von Seth.
Till Suppleant: Lieutenanten Carl Oscar af Klint.
§ 6.
Sedan numera framlidne En af Rikets Herrar, Friherre Johan
Lagerbjelke den 5 Februari 1855, i anseende till försvagadt helsotillstånd
nedlagt sin befattning såsom Riddarhus-Direktionens
Ordförande har dess af Höglofl. Ridd. och Adeln utsedde suppleant
Kontre-Amiralen och Kommendeuren m. m. Grefve Folke Magnus
Puke såsom ordförande inträdt men deremot hafva samtlige
Ledamöter af Direktionen qvarstannat i sina befattningar, och med
Riddarhusets Ordinarie Tjenstemanna-personal eger samma förhållande
rum.
S 7.
Utdelningen af Pensioner och Gratificationer af de dertill
anvisade fonder har i föreskrifven ordning egt rum och i afseende
på Adliga Jungfru-stiftet får Direktionen serskildt anmäla,
att deruti, efter det sista Riksdags-berättelsen afgafs, blifvit inskrifne
25 döttrar af Adelsmän, hvaremot 59 genom giftermål
eller dödsfall utgått ur Stiftet samt dessutom en stiftsjungfru, som
icke inom föreskrifven tid anmält sig till utbekommande af sin
pension blifvit utur stifts-matrikeln afförd. De i matrikeln qvarstående
stiftsjungfrurs antal har sålunda sedan början af sista
riksdag förminskats från 538 till 503; men antalet af de utgående
stiftspensionerne har förblifvit oförändradt och utgör 222.
§ 8.
Efter det Direktionen afgaf sin sista Riksdagsberättelse hafva
de af Adliga Kadettskole-fonden utgående 4 högre Riddarhusstipendier
innehafts af Henrik Ragnar Törnebladh, Friherre Carl Gustaf
Cederström Gustaf Jacob Edelstam, Fredrik Theodor Rosenqvist,
Carl Pontus Lagerberg, Gustaf Axel Ludvig Drake, Erik
Carl Johan Cederstråhle och Johan Carl Abraham Tornerhjelm,
bland hvilka Lagerberg och de 2:ne sistnämnde fortfarande äro i
åtnjutande deraf.
De i samma fond anvisade 8 lägre Riddarhusstipendier
hafva varit tilldelade Adolf Jacob Lagercrantz, Johan Fredrik Kröningssvärd,
Yngve Rudolf Jägersköld, Oscar Silfversparre, Ernst
Ivan Lagercrantz, Thure Albert Drakenberg, Friherre Ulrik Adolf
9
Robert Jerome Marcks von Wurtemberg, Axel August Ferdinand
Rosentvist, Gustaf Axel Ludvig Drake, Erik Carl Johan Cederstråhle,
Svante Carl Otto David af Sandeberg, Carl Wilhelm Engelbrecht
Dalman, Axel Gustaf Tham, Thyco Libert Reenstjerna
och Bror August Denis Hård af Segerstad, deraf de 5 sistnämnde
ännu äro innehafvare af sina Stipendier.
Af Bergenstjernska Testamentsfonden hvarå 3 Stipendier varit
anvisade, men hvars tillgångar numera, sedan Enkefriherrinnan
Johanna Fredrika Wrangel född Bergenstjerna, som derå åtnjutit
en pension af 400 R:dr B:ko årligen, med döden afgått, lemnat
tillfälle att, i öfverensstämmelse med Testators förordnande, inrätta
ett 4:de Stipendie-rum och anslag för underhåll af en Kadett vid
Kongl. Krigs-Akademien å Carlberg, hafva Stipendier innehafts af
Svante Gustaf Carlheim Gyllenskjöld, Friherre Bror Fredrik Fägersköld,
Erik Wilhem Casimir Planting Gyllenbåga, Carl Wilhelm
Engelbrecht Dalman, Carl Abraham Tornerhjelm och Johan Gustaf
Silfverstolpe, bland hvilka Planting Gyllenbåga och Silfverstolpe
ännu äro vid sina Stipendier bibehållne, och har kadettplatsen
blifvit tillagd Johan Elias Lagerheim, som fortfar att vara innehafvare
deraf.
De 3:ne frikadettplatser vid Krigs-Akademien, hvilka bekostas
af Adeliga Kadett-skolans fond hafva innehafts af Friherre
Ludvig Johan Philip Liljencrants, Bror Carl Eugéne Salomon Munck,
Georg af Trolle, Claes Bernhard Rudolf Grönhagen och Folke Salomon
Krusenstjerna, bland hvilka Munck och af Trolle blifvit
utexaminerade och de öfrige ännu icke slutat sin kurs.
De 2:ne Närings-stipendier, som jemväl utgå af Adliga Kadett-skole-fonden
hafva varit tilldelade Pehr Alfred Hjerta, Carl
Fredrik Henrik von Goés, Anton Henrik Ridderstedt och Georg
Gudheim Alexis Crafoord. De 2:ne sistnämnde fortfara att vara
i åtnjutande deraf.
Å Berghmanska fonden hafva de deraf utgående 3:ne Stipendier
åtnjutits af Wilhelm Fredrik Prinzenskjöld, Axel Fredrik
Drake och Wilhelm Gerhard Grönhagen, som fortfarande äro dervid
bibehållne.
Slutligen hafva af Qveckfeltska fonden, de derå anvisade 4
Stipendier blifvit tilldelade Alexander Christian Holger Rosencrantz,
Carl Adolf Wilhelm Drake, Friherre Johan Patrik Falkenberg och
Gustaf Wilhelm Belfrage, af hvilka de ännu innehafvas.
9.
Beträffande Riddarhusets Lånerörelse, har Direktionen ansett
sig böra anföra följande:
Penningerörelsen har sedan sista riksdag varit underkastad
betydliga skiftningar. Den för landet under åren 1854—1855
särdeles fördelaktiga skörd och de, i följd af Ryska hamnarnas
stängning under kriget mellan Vestmakterna och Ryssland, utomordentligt
lyckliga handels-konjunkturerna, synnerligast genom en
betydligare afsättning af Svenska jordprodukter, föranleddo under
10
dessa år en ganska ymnig tillgång på penningar, hvilken dock,
efter det inträdda fredstillståndet och i följd af den utsträckta
importen, från och med de första månaderna af innevarande år
småningom aftagit, och af mångahanda orsaker som här icke behöfva
utredas, förberedt den numera ganska betydliga minskningen
af penningetillgången. Dylika starka brytningar inverka äfven på de
allmänna kassornas ställning, helst när bindande reglementariska
föreskrifter försvåra möjligheten för administrationen att vid utlåningen
af medel förfara efter de särskildta omständigheternas fordran.
I afseende på Riddarhusets fonder har således den ymnige
penningetillgången under loppet af 1855 föranledt dels inbetalning
dels uppsägning af ganska betydliga med 5 procents ränta löpande
Lån, nemligen: inteckningar å tillsammans B:ko R:dr 45,433: 16,
samt Trollhätte-Kanal-Bolags-obligationer  60,000: —
af hvilka sednare likväl 30,000 R:dr först i nästkommande November
månad komma att inlösas. Detta förhållande jemte lånereglementets
ovilkorliga föreskrift i 1 §:s 4:de punkts 2:dra moment
att icke utöfver 6,000 R:dr må mot låntagares skuldsedel
med borgen eller hypothek af annan namnförbindelse, utlånas
till en och samma person, gjorde det för Direktionen nödvändigt,
till förekommande deraf att medlen icke skulle ligga helt och
hållet oförräntade att under loppet af nästförflutna år för en nedsatt
ränta å 4£ procent, men mot säker inteckning i landtfastighet
placera 35,000 R:dr B:ko; och då icke destomindre enligt
Riddarhusets bokslut för 1855 en summa af 67,219 E:dr 32 sk.
2 rst. funnos i Rikets Ständers Bank på Depositions-afdelningen,
utan ränta innestående, fann Direktionen ingen annan utväg att
göra dessa medel jemte då uppsagde kapital fruktbärande, än att
dels träffa öfverenskommelse om inlösen af 60,000 R:dr i Skånska
Hypotheks-föreningens Obligationer löpande med procents
ränta, dels bevilja ett inteckningslån å 50,000 R:dr s. m. äfven
emot 4£ procent. Derefter har den under loppet af innevarande
år mer och mer förminskade penningetillgången åter
beredt Direktionen tillfälle till utlåning emot högre ränta och i
anledning deraf har Direktionen numera ansett sig böra till betalning
uppsäga förenämnde 2:ne med endast 4£ procents ränta
löpande fastighetslån, dock endast för den händelse att låntagarne
icke medgifva räntans förhöjning till 5 procent.
Enligt bokslutet öfver Riddarhusets samtliga kassor och fonder
för 1855, utgjorde vid samma års slut räntebärande beloppet
af de under Direktionens förvaltning ställde medel en summa af
644,758 R:dr 42 sk. 7 rst. B:ko och voro deraf utlånte:
l:o emot inteckningar i fast egendom . . . 376,167: 27. 4.
hvaraf 1,000 löpande med 6 proc., 339,267: 27.
4. med 5 proc., 35,000 med 4£ och 900 R:dr
med 4^ procents ränta.
2:0 emot låntagares personliga skuldsedlar,
försedda med borgen och löpande med 6 procents
ränta
191,091: 15. 3.
11
3:o emot räntebärande obligationer  77,500.
deraf 30,000 I$:dr löpande med 5 procent och
47,500 med 4^ procents ränta.
Summa 644,758: 42. 7.
S 10.
Uti det af ltiddarhus-Kamereraren Kammarherren J. L. Bogeman
hos Kongl. Maj:t fullföljde mål, angående den af RiddarhusDirektionen
emot Bogeman förda talan om ersättning för den
Riddarhus- och Wadstena Adliga Jungfru-stifts-kassorne tillskyndade
förlust genom i Riddarhus-Kontoret natten till den 10 December
1850 föröfvad stöld, har Kongl. JM a j: t genom Nådig Dom
af den 8 December 1854 förklarat, att som upplyst vore att de
ifrågavarande medlen blifvit stulne efter föröfvadt inbrott i det
rum, som efter Riddarhus-Kamererarens instruktion varit för honom
anvisadt såväl till arbetsrum som till förvarande af de penningar,
honom i tjensten kunde anförtros, samt det icke kunnat
visas att Bogeman vid vården af de bortstulne penningarne och
obligationerne åsidosatt någon honom till efterrättelse gifven föreskrift,
eller eljest dervid förfarit med sådan uppenbar vårdslöshet
och vangömmo att skadan genom hans försummelse kan anses vållad;
alltså pröfvade Kongl. Majit rättvist, att med ändring af
Domstolarnes beslut, ogilla det emot Bogeman i denna sak framställda
ersättnings-påstående och blefve till följd deraf rättegångskostnaden
parterne emellan qvittad.
I sednaste Riksdagsberättelse bar Direktionen redan haft äran
anmäla, hurusom för den del af de genom ofvanberörde inbrott
bortstulne medel, hvilken tillhörde Riddarhus-kassan och utgjordes
af räntebärande obligationer, som å tillsammans 5,700 R:dr B:ko
voro af Smålands och Hallands Hypotheksförening utgifne, ersättning
vunnits derigenom, att obligationerne, sedan de varit såsom
bortstulne efterlyste och uppsagde till inlösen, utan att i anledning
deraf företes, blifvit af Hypotheksföreningens Direktion inlöste;
men för återstoden af de stulne medlen, hvilken tillhörde
Jungfru-stifts-kassan och bestod af Riks-Bankens sedlar å tillsammans
3,066 R:dr 32 sk. B:ko bar, till följd af Kongl. Maj:ts ofvanberörde
Nådiga Dom samt enär intet af de stulna medlen kunnat
tillrättafås, och bland de personer, som föröfvat stölden, f. d.
Akaren Lilja, Qvinspersonen Boman, Handlanden Wahlström och
Enkan Pettersson, såväl Lilja som Boman och Pettersson saknat
all tillgång till det stulna godsets återgäldande, någon annan
ersättning ej kunnat erhållas än en summa af 493 R:dr 24 sk.
B:ko, som influtit såsom Stifts-Kassan tillkommande utdelning i
Wahlströms till konkurs upplåtne bo, hvadan återstående beloppet
af Stifts-Kassans förlust uppgår till 2,573 R:dr 8 sk. Banko.
Vid sådant förhållande och då det synes obilligt att denna
förlust drabbar Jungfru-stifts-kassan, som till stor del blifvit bildad
genom af enskilde personer erlagde afgifter, med beräkning
12
af något understöd vid en icke alltför långt framskriden ålder för
ogifta, merändels behöfvande, Adliga fruntimmer samt den så kallade
reparationsfonden, såsom samlad medelst Kidd. och Adelns
allmänna bidrag, kan utan förnärmande af någons rätt af Högloft.
Ståndet disponeras, anser Direktionen sig böra vördsamt hemställa,
att af reparationsfonden förenämnde summa 2.573 R:dr 8sk.B:ko
måtte få till Jungfru-stifts-kassan utbetalas, såsom ersättning för
de bortstulne medlen.
S 11.
Kostnaderne för reparationer å Riddarhuset och dess flygelbyggnader
hafva uppgått för år 1854 till 188 R:dr 4 sk., för år
1855, då flygelbyggnaderna undergingo en allmännare reparation,
till 2,042 R:dr 32 sk., och för den hittills förflutna delen af
innevarande år till 226 R:dr 16 sk. Banko.
Redan sedan längre tid tillbaka hafva sättningar å såväl vttersom
mellanmurarne af Riddarhusets hufvudbyggnad blifvit förmärkte,
och sedan, efter en deråt under de sednaste åren egnad närmare
upmärksamhet, Direktionen funnit sannolikt, att dessa sättningar
ännu pågå och kunna medföra faran för byggnadens bistånd, i fall
de icke för framtiden förekommas, har Direktionen anmodat. Kaptenen
vid Kongl. Ingeniör-korpsen Morén, Konduktören vid ÖfverIntendents-Embelet
Abom och Byggmästaren Hallström att tillika
med en af Direktionens ledamöter Majoren Leijonancker skadorne
besigtiga samt om deras beskaffenhet sig yttra. Det till följd deraf
upprättade Besigtnings-Instrumentet får Direktionen härhos i afskrift
bifoga, och dervid anser Direktionen sig böra hemställa, alt
den deri föreslagna undersökning af det pålverk hvarpå Riddarhuset
hvilar måtte få nästkommande sommar företagas och att
sedermera på Direktionens pröfning af dervid sig företeende omständigheter
måtte få ankomma, om och huru omfattande reparation
må ega rum.
§ 12.
Sedan Höglofl. Ridd. och Adeln vid sednaste riksmöte åt Riddarhus-Direktionen
uppdragit att intill den påföljande gå i författning
om beredande på lämpligaste sätt af en så till bänkar som
skrank mera ändamålsenlig inredning af Riddarhussalen, så har Direktionen
åt detta ärende egnat den allvarligaste omtanke samt
efter fruktlösa egna bemödanden att utfinna något antagligt sätt
för förändringens tillvägabringande, uppdragit åt ProfessorenV. W.
Scholander att dertill upgöra ritning, hvarefter, sedan denna ritning
blifvit aflemnad, Snickaremästaren H. Dumrath uppå anmodan
upprättat förslag å den kostnad hvartill salens inredning i enlighet
med ritningen skulle uppgå.
När ärendet sedermera, efter att sålunda hafva vunnit all
den utredning, som af Direktionen kunnat åstadkommas, i början
af November månad sisth år förekom till slutligt afgörande, fann
Direktionen visserligen den uppgjorda ritningen särdeles prydlig,
13
men då på sätt medelst verkställd mätning och uträkning utröntes,
genom den dermed öfverensstämmande förändringen af sittplatserne
i salen, dessas antal skulle inskränkas till ungefär 360,
och detta syntes Direktionen alldeles otillräckligt, enär Ridd. och
Adeln vid flere tillfällen under förflutna riksmöten samlats till
ett antal af öfver 500 ledamöter, samt Direktionen icke ansåg
lämpligt att, medelst inskränkning af utrymmet för hvarje sittplats
öka antalet deraf, helst det hufvudsakliga ändamålet med
den åsyftade förändripgen eller beredande af större beqvämlighet
derigenom skulle förfelas, utan att ens, sådant oaktadt, nödigt antal
platser kunde beredas åt Ridd. och Adelns ledamöter vid de
tillfällen då Ståndet, för behandling af frågor utaf särdeles vigt,
kunde mera talrikt än under vanliga förhållanden sammanträda;
så fann, vid betraktande häraf samt med tillika fästadt afseende
å den dryga enligt ofvanberörde förslag till 8,933 R:dr 16 sk.
B:ko uppgående kostnad som salens förändrade inredning skulle
medföra, en kostnad, för hvars bestridande några medel ej blifvit
af Ridd. och Adeln anvisade och hvilken, äfven om man till inredningen
skulle använda mindre dyrbara materialier, än dem
kostnadsförslaget upptager, likväl kunde antagas komma att uppgå
till ett ganska betydligt belopp, Direktionen sig icke kunna annat
än stanna i det beslut, att, enär Ridd. och Adeln icke ovilkorligen
ålagt Direktionen, att hafva intill nästa riksdag ombesörjt
en förändrad, mera ändamålsenlig inredning af Ståndets samlingsrum,
utan endast åt Direktionen uppdragit att gå i författning
om beredande på lämpligaste sätt af en slik inredning, Direktionen
torde böra anses hafva ett sådant uppdrag fullgjort då Direktionen
låtit genom erkändt skicklige och sakkunnige personer
uppgöra planritning och kostnadsförslag till salens inredande och
att deremot Direktionen icke borde, uppå eget ansvar och utan
af Ridd. och Adeln meddelade närmare föreskrifter, verkställa en
förändring, som syntes Direktionen vara förenad med många icke
obetydliga betänkligheter och måhända icke heller kunde medhinnas
innan Rikets Ständer ånyo samlades; vid hvilket förhållande
Direktionen funnit för sig endast återstå att härmedelst
vördsamt öfverlemna det sålunda beredda ärendet till Höglofl.
Ridd. och Adelns egen ompröfning.
Ett i detta ämne afgifvet yttrande af en ledamot, som i Direktioneus
ofvanberörde beslut icke deltagit, utan då var frånvarande,
varder härhos bifogadt.
§ 13.
Till följd af det vid sista riksdag af Höglofl. Ridd. och Adeln
fattade beslut, att i och för utgifvande från trycket af de Ridd.
och Adeln serskildt eller hufvudsakligen rörande protokoller och
handlingar från och med 1627 till och med 1714 års riksdag,
hvilka finnas uti Riddarhus-Arkivet i handskrift förvarade en summa
af 400 R:dr Banko årligen må från och med år 1855 intill slutet
af det år nästa riksdag upphör, från Riddarhus-kassan anord
-
14
nas, för att dermed åt den eller de vetenskapsidkare, som efter
anmälan hos Direktionen och dess derom fattade beslut, åtaga sig
att besörja utgifningen af berörde protokoller och handlingar, garantera
en afsättning af högst 200 tryckta exemplar utaf hvarje
del af omkring 24 ark, hvilka derefter skulle aflemnas till Riddarbus-Kansliet,
der de borde blifva för subscription inom Ridd.
och Adeln tillgängliga, har Direktionen om ett sådant trvckningsnrbete
med Lektorn vid Kongl. Krigs-Akademien C. W. A. Tham
träffad öfverenskommelse emot honom af Direktionen tillförsäkrad,
till 4 sk. R:ko för hvarje tryckt ark betingad inlösen af 200
exemplar, och hafva sedermera vid sisth års slut 200 exemplar
af detta arbetes första del, omfattande åren 1627—I6d2 och innehållande
16^ ark, blifvit af Lektor Tham till Riddarhus-Kansliet
aflemnade; hvarefter Direktionen låtit i allmänna tidningarne tillkännagifva
att herrar Ledamöter af Ridd. och Adeln hade tillfälle
att dessa exemplar för 1 R:dr 16 sk. B:ko stycket inköpa
utan att dock hitintills mera än högst få afnämare låtit sig afhöra.
§ 14.
Genom Nådigt Bref af den 4 Januari sisth år har Kongl.
Majit behagat gifva Direktionen tillkänna att sedan Herr Landtmarskalken
vid sednast afslutade Riksdag å Ridd. och Adelns vägnar
till Kongl. Majlis Nådiga Stadfästelse i underdånighet öfverlemna!
åtskilliga af Ridd. och Adeln beslutade ändringar uti Riddar
hus-Ordn i ngen den 22 Maj 1835, jemnförd med Kongl. Kungörelsen
den 7 Maj 1844, Kongl. Majit i Nåder funnit godt gilla
de af Ridd. och Adeln sålunda beslutade ändringar i nämnde Ordning
samt under ordagrant iakttagande af dessa ändringar, låtit,
på sätt hittills varit öfligt, under ofvanberörde dag utfärda en
förnyad Riddarhus-Ordning för att till efterrättelse derefter blifva
gällande.
§ 15.
Slutligeu får Direktionen härmed till Höglofl. Ilidderskapet
och Adelns afgörande öfverlemna en af Riddarhus-vaktmästaren
till Direktionen inlemnad ansökning om löneförhöjning. Den lön,
hvaraf han för närvarande, jemlikt Ridd. och Adelns vid 1840
och 1841 årens riksdag fattade beslut, är i åtnjutande, upgår
endast till 166 Ridr 32 sk. Biko jemtö boställsrum med fri ved,
ljuspenningar samt högst obetydliga sportler. Otillräckligheten af
dessa löneförmåner för en ganska trägen tjenstebefattning, hvarifrån
ingen vidare fortkomst kan vara att förvänta och hvilken således
bör åt sin innehafvare, äfven då han är gift, bereda dess fulla
utkomst, torde, då de numera högt uppstegrade priser å alla lefnadsförnödenheter
tagas i betraktande, icke kunna förnekas och
desto mindre böra lemnäs utan afseende, som de denna tjenst tillhörande
bestyr, särdeles under riksdagarne och vid de täta insättningarne
och uttagningarne af medel i Rikets Ständers Bank, i
15
högsta grad erfordra pålitlighet ordningssinne och vaksamhet.
För ifrågavarande löneförhöjning talar dessutom jemförelsen med
de lönevilkor, som numera finnes vara Vaktmästare i andra Verk
tillagde, hvarföre ock Direktionen finnér sig böra tillstyrka Ridd.
och Adeln att bevilja förenämnde lönebelopps förhöjning till 300
Ridr Biko, att likasom den nuvarande lönen utgå med T7n af Riddarhus-
och af Jungfru-Stifts-kassan.
Stockholm den 15 Oktober 1856.
F. Puke.
J. Aug. Posse. Carl Bennel. Fredr. Boye.
F. W. Leijonancker. J. A. Tornerhjelm. 0. 31. Björnstjerna.
Albert Munck.
16
Sammandrag af Riddarlius-fiassans Hufvud
Debet.
Balans från år 1852.
Skuld:
Tbamiska donationen
Honorarier
Aflöning
Pensioner
Extra utgifter
Illuminationskostnader
Ränta å Tbamiska donationen
Afskrifning: Innehållen bevill
ning. . . .
Lösörepersedlar
Utqifter år 1853.
1,200:
3,129:34. 8.
58: 16. —
899: 2. 11.
603:36. —
243:45. 1.
117:27. 11.
50:32. —
Utgifter år 1854.
1,200:
Honorarier
Aflöning  3,140:40. —
.... 83: 16. —
958:35.11.
Pensioner
Extra utgifter
Lifstidsränta till Major C. O.
Munck
.
Medalj till Friherre Carl Bennet
Gratifikationer till Riksdagsvak
ten
Ränta å Tbamiska donationen
Afskrifning: Innehållen bevill
ning . . .
Lösörepersedlar
342:32. —
366:47. —
323: 16: —
243:45. 1.
156: 9. 9.
8: 14. —
Honorarier
Aflöning
Pensioner
Extra utgifter
Lifstidsränta till Major C. O
Munck
Medalj öfver Landt-Marskalken
Grefve H. L. H. Hamilton
Ränta ä Thamiska donationen
Afskrifning: Innehållen bevill
ning . . .
Lösörepersedlar
Utgifter år 1855.
1,200:
3,140
83
1,086
40. —
16. —
5. 7.
480:
801:27. 11.
243 45. 1.
165: 23. 11.
3: 8. —
4,294 26. 5.
6,134:38 8
168: 11. 11.
6 659: 40. —
164: 23. 9.
7,035: 38. 7.
168: 31 11.
17
böcker för åren 1853, 1854 oell 1855.
Credit.
Balans från
år 1852.
Tillgångar och Fordringar
Behållning i Banken ....
8,114: 4. 7.
Obetalda hyror
757:24. —
Utlånta kapital med upplupna
, räntor  106,230: 16. 10.
Förskjutna låneomkostnader
112:43. —
Kamrerarens skuld för oredo-
visade pensionsmedel .
20:
Förskjutna riksdags - kostnads-
medel
35:
Riddarhusets fastighet och lös-
ören
72,488:20: —
Inkomster
år 1853.
Hyror
3,042:24. —
Försålda vapenböcker
50:
Räntor
5,841: 2. 9.
Påföring: Värdet af tillkomne lösörepersedlar
Inkomster
år 1854.
Hyror
3,080:
Försålda vapenböcker
43: 16. —
Räntor
6,117:15. 9.
Påföring: Ett 1 ifrantekapital af-
lemnadtaf Major G. 0.
Munck
8,000:
Värdet af tillkomne
lösörepersedlar
15:
Inkomster
år 1855.
Hyror
3,635:36. —
Försålda vapenböcker . . .
46:
Räntor
5,789:27. 10.
Påföring: Värdet af tillkomna lösörepersedlar
187,758: 12. 5-
8.926: 26. 9-  50: 32. —
9,240: 31. 9.
8,015: —
9,471: 15. 10.
19: 32. —
2
18
Debet.
Balans till år 1856.
Tillgångar och Fordringar:
Behållning i Banken .... 11,791: 3. 4.
Obetalda hyror  200: — —
Utlånta kapital med upplupna
räntor  118,735: 2. 7.
Förskjutna låneomkostnader . 65: 10. —
Riddarhusets fastighet och lös
ören
72,521:22. 203,312: 37.11.
Summa 227,939: 9. 2-
19
Credit.
Balans till år 1856.
Skulder:
Friherre Casimir Sparre betalt
för mycket ränta .... 125: — —
Friherre Thure Cederström betalt
för mycket ränta. . . 37:24. —
Thamiska donationen . . . 4,294:26. 5. 4,457: 2. 5.
Summa 227,939: 9- 2.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
20
Sammandrag af Adeliga Kadett-Skole-Fomleiis
Debet.
Utgifter år
1853.
Kadetters underhåll vid Kgl. Krigs-
Akademien
780:
Stipendier vid de Kongl. Universi-
teten
1,740:
Närings-Stipendier
320:
Extra utgifter .......
46: 24. —
Arfvoden
66: 32- —
Afskrifning: Innehållen bevillning
Utgifter år
1854.
Kadetters underhåll vid Kgl. Krigs-
Akademien
1,080:
Stipendier vid de Kongl. Universi-
teten ...
2,200:
Närings-Stipendier
200:
Extra utgifter
33: 15.—
Arfvoden
66: 32.—
Afskrifning: Innehållen bevillning.
Utgifter år
1855.
Kadetters underhåll vid Kgl. Krigs-
Akademien
1,170:
Stipendier vid de Kongl. Universi-
teten
2,120:
Närings-Stipendier
120:
Fxtra utgifter
28: 30. —
Arfvoden
66: 32. —
Afskrifning: Innehållen bevillning.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar
49: 42. 11.
83: 42. 9.
72:40. 7.
Summa 87,991: 46. 4.
Hufviidböcker för åren 1853, 1854 oell 1855.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar
2.
Inkomster
år 1853.
Räntor
. 3,656: 34.
2.
Från Wennerstjernska fonden .
500: 41.
4- 4,157:27.
6.
Inkomster
år 1854.
Räntor
. 3,742: 40. 10.
Från Wennerstjernska fonden .
251: 18.
4- 3,994: 11.
2.
Inkomster
år 1855.
Räntor
. 3,684: 44.
6.
Från Wennerstjernska fonden .
453: 36.
— 4.138:32.
6.
Summa 87,991: 46. 4.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
Sammandrag af Wennerstjernska Fondens
Debet.
Utgifter år 1853.
Pensioner  150
Arfvoden  50
Till Adeliga Kadett-skole-fonden . 500
41: 4. 700:41. 4.
Utgifter år
1854.
Pensioner
100:
Arfvoden .
50:
Till Adeliga Kadett-skole-fonden
251: 18. 4.
401: 18.
4.
Afskrifning:
Götheborgs Diskont-
Kontors Adier
1,000:
Innehållen bevillning
2:24. 1.
1,002: 24.
1.
Utgifter år
1855.
Arfvoden .
50:
Till Adeliga Kadett-skole-fonden
453: 36. —
503: 36
—
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar .
11,276: 16.
5.
Summa 13,884: 40. 2.
Sammandrag af en onämnd Välgörares Fonds
Debet.
Utgifter år 1853.
Pensioner  333: 16. —
Extra utgifter  — 46- — 334: 14. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  2: 19. 2.
Utgifter år 1854.
Pensioner  333: 16- —
Extra utgifter _. 3: 24. — 336; 40. —
Utgifter år 1855.
Pensioner  2G6:32- —
Extra utgifter  2:44. — 269: 28. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  15:13. 9.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar 8,319: 13. 3.
Summa 9,277: 33. 3.
23
Räkenskaper för åren 1853, 1854 ock 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar  12,244: 4. 8.
Inkomster år 1853.
Räntor  537:11. 6.
Inkomster år. 1854.
Räntor  551:36. —
Inkomster år 1855.
Räntor • •
551:36. —
Summa 13,884: 40. 2.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1853, 1854 ock 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar  8,074: 29. 1.
Inkomster år 1853.
Rän‘or  363:32. 4.
Inkomster år 1854.
Räntor 421:
Inkomster år 1855.
Räntor
418: 18. 9.
Summa 9,277:32. 2.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
24
Sammandrag af Bnngencronska Fondens
Debet.
Utgifter år 1853.
Gratifikationer  600: — —
Extra utgifter
5: 5.
Arfvoden
. 33: f6. — 638:21.—
Afskrifning: Innehållen bevillning  4:22. 3.
Utgifter år 1854.
Gratifikationer
. 600: — —
Extra utgifter ....... 3: 29- —
Arfvoden
. 33: 16. — 636:45. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  10: 33. 2.
Utgifter år 1855.
Gratifikationer  600: — —
Extra utgifter  3: 3. —
Arfvoden  33: 16- — 636: 19. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  19:27. 7.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar  14,438:47. 6.
Summa 16 385: 23. 6.
Sammandrag af Stjernereutzska Fondens
Debet.
Utgifter år 1853.
Pensioner  1,200:
Extra utgifter  2
Arfvoden  75
7. —
— 1,277: 7. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  6:21. —
Utgifter år 1854.
Pensioner 1,100:
Extra utgifter  3:
Arfvoden 75
41. —
1,178:41.
Afskrifning: Innehållen bevillning 10:27. 8.
Utgifter år 1855.
Pensioner 1,100:
Extra utgifter  3
Arfvoden  75
2. —
1,178: 2. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  15:29 9.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar  27.213: 26. -
Summa 30,880: 10. 5.
25
Räkenskaper för åren 1853, 1854 oell 1855.
Credit.
Balans från år 1832.
Fondens tillgångar och fordringar  14,320:37.11.
V
Inkomster år 1833.
Kantor  671:27. 4.
Inkomster år 1834.
Kantor
693: 16- —
Inkomster år 1833.
Räntor. .
699:38- 3.
Summa 16,385: 23. 6.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
.7. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1832.
Fondens tillgångar och fordringar ,27,121:31.11.
Inkomster år 1833.
Räntor  1,233:33. 6-
Inkomster år 1834.
Räntor  1,264:15. 3.
Inkomster år 1833.
Räntor  1,260:25. 9-
Summa 30,880: 10. 5-
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
Sammandrag af Wulfcronska Fondens
Debet.
Utgifter år
1853.
Pensioner
377: 37. 4.
Extra utgifter
4: 26. —
Arfvode
22:10. 8.
404: 26.
Afskrifning: Innehållen bevillning
2: 47.
6.
Utgifter år
1854.
Pensioner
366: 32. —
Extra utgifter
3:28. —
Arfvode
22: 10. 8.
392: 22.
8.
Afskrifning: Innehållen bevillning
2: 20. 10.
Utgifter år
1855.
Pensioner ........
366: 32. —
Extra utgifter
3: 2. —
Arfvode
22: 10. 8.
391:44.
8.
Afskrifning: Innehållen bevillning
— 23.
6.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar .
9,085: 35.
8.
Summa
10,280: 28. 10.
Sammandrag af von Blockiska Fondens
Debet.
Utgifter år
1853.
Pensioner
316:32. —
Extra utgifter
1: 26. —
Arfvoden
50:
368: 10.
Afskrifning: Innehållen bevillning
3: 43.
2.
Utgifter år
1854.
Pensioner
316:32. —
Extra utgifter
1: 14. —
Arfvoden
50:
367: 46.
.
Afskrifning: Innehållen bevillning .
2: 19.
2.
Utgifter år
1855.
Pensioner
316:32. —
Extra utgifter
— 36. —
Arfvoden
50:
367: 20.
Afskrifning: Innehållen bevillning .
5: 3.
4.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar  7,944: 26. 10.
Summa 9,059:24. 6.
27
Räkenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar 9,019:31.11.
Inkomster år 1853.
Räntor  428: 1. 7.
Inkomster år 1854.
Räntor  426: — 10.
Inkomster år 1855.
Räntor  406:42. 6.
Summa 10,280: 28. 10-
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar
7,917: 5- 4.
Inkomster år 1853.
Räntor 383:
Inkomster år 1854.
Räntor  383:
Inkomster år 1855.
Räntor
376: 19. 2-
Summa 9,059: 24. 6.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
28
Sammandrag af Bergcnstjernska Fondens
Debet.
Utgifter år 1853.
.... 1,375
450
12
100
Pensioner
Stipendier
Extra utgifter
Arfvoden
Afskrifning: innehållen bevillning . . .
Utgifter år 1854.
Pensioner 1,141
Stipendier  300
Extra utgifter  9
Arfvoden  100
Afskrifning: Innehållen bevillning .
40. —
1,937:40. —
15:26. 1.
32.
1,550:41. —
, . . 45:33. 2.
Pensioner . . .
Stipendier . . .
Kadetters underhåll
Extra utgifter .
Arfvoden
Utc/ifter år 1855.
.' . . . 958: IG. —
.... 450:
.... 486:32. —
.... 7: 2. —
• • • 100:  2,002: 2. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  38: 3. 10.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar  45,998: 16. 7.
Summa 51,588: 18. 8-
Sammandrag af Tersmedenska Fondens
Debet.
Utgifter år 1853.
Pensioner  45g,
Extra utgifter och arfvode . . . 50: — -
Afskrifning: Innehållen bevillning
500:
7: 9. 1.
Utgifter år 1854.
Pensioner  450:
Extra utgifter och arfvode ... 50:
Afskrifning: Innehållen bevillning^ 7 7 7 i ’.
Utgifter år 1855.
Pensioner 45g.
Extra utgifter och arfvode . . . 50:
Afskrifning: Innehållen bevillningT 7 7 7 7 7
500:
15126. 2.
500:
6: 6. —
Balans till år 1856.
l ondons tillgångar och fordringar  10,745: 39.
Summa 12,274:32. 3.
29
Räkenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 4852-
Fondens tillgångar och fordringar  44,917:43- 8.
Inkomster år 4833.
Räntor  2,229: 13- 5.
Inkomster år 4854.
Räntor  2,244: 26. i.
Inkomster år 4833.
Räntor 2,196: 31. 6.
Summa 51,588: 18. 8-
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar 10,715:25. 3.
Inkomster år 1853.
Räntor  504: 26. 7.
Inkomster år 1854.
Räntor 451: 4. 6.
Inkomster år 1855.
Räntor .
603: 23- 11.
Summa 12,274: 32. 3.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
Sammandrag af Stjerncronska Fondens
Debet.
Utgifter år 1853.
Pensioner  744: — —
Extra utgifter  2: 7. —
Arfvoden  50:  796: 7- —
Afskrifning: Innehållen bevillning  8: 15. 6.
Utgifter år 1854.
Pensioner  702: 32. —
Extra utgifter  1: 27-
Arfvoden  50: — 754: 11. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  11:38. 6.
Utgifter år 1855.
Pensioner  744: — —
Extra utgifter  3:36. —
Arfvoden'  50:  797:36. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  6:45. 4.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar 16,818:11- 6.
Summa 19,193:20.10.
Sammandrag af Fröken Ulr. Carol, von Hauswolff
Debet,.
Balans från år 1852.
Fondens skuld till Fröken Sara Ch. von Hauswolffs
Pensionsfond  382: 3. 8.
Utgifter år 1853.
Pensioner  450: — —
Extra utgifter  1:28. —
Arfvoden 100: — —
Eänta till Fröken S. C. von Hauswolff
Fond  18: 18. 5. 569:46. 5.
Afskrifning: Innehållen bevillning  26:43. 5.
Utgifter år 1854.
Pensioner  450:
Extra utgifter  1: 14. —
Arfvoden 100: — —
Ränta till Fröken S. C. von Haus
wolffs
fond  18: 18. 5. 569:32. 5.
Afskrifning: Innehållen bevillning  25:43. 3.
31
Räkenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar 16,787:32. 5.
Inkomster år 1853.
Räntor 771: 9. 7.
Inkomster år 1854.
Eäntor  827:40. —
Inkomster år 1855.
Räntor  806: 34. 10.
Summa 19,193:20.10.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. Ij. Bogeman.
Fonds Räkenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar  13,267:29. 4.
Inkomster år 1853.
Eäntor  682: 17. 3.
Inkomster år 1854.
Räntor
678: 10.11.
32
,
Utgifter år
1855.
Pensioner
450:
Extra utgifter
— 36. —
Arfvoden
100:
Känta till Fröken S. C. von Haus-
wolffs fond
18: 18. 5.
Afskrifning; Innehållen bevillning .
26: 10. 2.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar  13.550:46. 3.
Summa 15,720: 40. —
Sammandrag af de Silentzska Fondens
Debet.
Utgifter år 1853.
Pensioner  220: — —
Arfvoden och extra utgifter. . . 12: — — 232:
Afskrifning: InDehålien bevillning  12: — —
Utgifter år 1854.
Pensioner  203: 16. —
Arfvoden och extra utgifter . . . 12: —■ — 215: 16. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  15:37. 2-
Utgifter år 1855.
Pensioner  236: 32. —
Arfvoden och extra utgifter . . 12: — — 248: 32. —
Afskrifning: Innehållen bevillning — 15. 10.
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar
. . 4.288:20 7.
Summa 5,012: 25. 7-
33
Inkomster år 1833.
Käntor  709: 19. 7.
Balans till år i836.
Fondens skuld till Fröken S. C. v. Hauswolffs
Pensionsfond  383:10.11.
Summa 15,720; 40. —
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1853, 1854 oell 1855.
Credit.
Balans från år -183 2.
Fondens tillgångar och fordringar  4,328: 25. 7.
Inkomster år 1833.
Räntor  242:
Inkomster år 1834.
Räntor  236: 18. 5.
Inkomster år 1833.
Räntor  205:29. 7.
Summa 5,012:25. 7.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
3
34
Sammandrag- af Sira leska Fondens Raken
Debet.
Balans från
år 4 83
2.
Fondens skuld till Westerhanninge
socken
. . . 2,200: —
—
Utgifter år
Pensioner
4833.
800
Extra utgifter
1
28. —
Arfvoden
50
851:28
Afskrifning: Innehållen bevillning .
. . . 6:26
5.
Utgifter år
Pensioner
4834.
850
Extra utgifter
3
28. —
Arfvoden
50
903:28.
Afskrifning: Innehållen bevillning .
... 6: 29. 11.
Utgifter år
Pensioner
48SS.
850
Extra utgifter
3:
2. —
Arfvoden
50:
903: 2.
Afskrifning: Innehållen bevillning .
. . . 4:43.
3.
Balans till år 4836.
Fondens tillgångar och fordringar .
. . . 20.522-
2.
Summa 25 398 13- 9
Sammandrag af von Liewenska Fondens Räkcn
Debet.
Utgifter år 1833.
Pensioner 1,300
Extra utgifter  2
Arfvoden  75
4. —
— 1,377: 4.
Afskrifning: Innehållen bevillning  5:37. 5.
Utgifter år i 834.
Pensioner  1,300 — —
Extra utgifter  1: 26- —
Arfvoden  75: — — 1,376 26.
Afskrifning: Innehållen bevillning  6:36. 6.
Utgifter år 4833.
Pensioner
. 1,300: — —
Extra utgifter  3: 9. —
Arfvoden • 75: — — \ 37g, Q.
Afskrifning: Innehållen bevillning ...... 6: 19- 5.
Balans till år 4836.
Fondens tillgångar och fordringar  34,650:21. 6.
Summa 38,801
9. 10.
35
skaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar  20 415: 9. 9.
Inkomster år 1853.
Räntor  935:34. 3.
Inkomster år 1854.
Räntor  948: 17. 7.
Inkomster år 1855.
Räntor  899: — 2.
Balans till år 1856.
Fondens skuld till Westerhanninge Socken ■ . . 2,200: — —
Summa 25,398. 13. 9-
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856-
J. L. Bogeman.
skaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar 33,987:24 4.
Inkomster år 1853.
Räntor  1,605: 6. 4.
Inkomster år 1854.
Räntor  1,599:47. 2.
Inkomster år 1855.
Räntor
1,608:28. -
Summa 38,801: 9- 10-
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman,
ti
Sammandrag af Berghmanska Fondens Rä
Debet.
Utgifter år
1853.
Pensioner
1 320:
Stipendier ....
792:
Extra utgifter
7: 1. —
Arfvode
5132 —
Resekostnad
133 16. — 2.304: 1. —
Afskrifning: Innehållen bevillning .
7. 12. 7.
Utgifter år
1854.
Pensioner
1,650:
Stipendier
990
Extra utgifter
4: 8. —
Arfvode
66: 32 — 2 710: 40. —
Afskrifning: Innehållen bevillning .
13. 11. 2.
Utgifter år
1855.
Pensioner
1.333 16. —
Stipendier . .
800:
Extra utgifter .... .
— 36. —
Arfvode
51 32 — 2.185 36. —
Afskrifning: Innehållen bevillning .
8: 19. 2.
Balans till år 1856.
Fondens kontanta tillgångar och fordrinaar . . . 7 895'21 11.
Summa 15 124 45 10-
Sammandrag af Frii B. M
. von Ilauswolfls Fonds
Debet.
Utgifter år
1853.
Pensioner
400:
Extra utgifter
1: 40. —
Arfvoden
109:  501:40.—
Afskrifning: Innehållen bevillning.
18:
Utgifter år
1854.
Pensioner
Extra utgifter
4: 17- —
Arfvoden
100:  1,104' 17. —
Afskrifning: Innehållen bevillning .
18:
Utgifter år
1855.
Pensioner ....
500:
Extra utgifter ....
— 36 —
Arfvoden . .
100:  600 36 —
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar 12 655: 6- 2.
Summa 14;898: 3. 2.
kenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens kontanta tillgångar och fordringar . . . 7,901: 14. 1.
Inkomster år 1853.
Räntor
402:47- 3-
Arrende för Mellby 1,519: — —
D:o för Schaserud .... 248: — —
Frälseränta  ■ 73: 32 — 2,243: 31. 3.
Inkomster år 1854.
Räntor  398: — 6.
Arrende för Mellby  1,960: — —
D:o för Schaserud .... 320: — —
Frälseränta _• 80: — — 2,758: — 6.
Inkomster år 1855.
Räntor
• •
375:
Arrende för Mellby
1,519:
D:o för Schaserud
♦
218:
Frälseränta
• ■
80:  2,222:
Simuna 15 124 45- 10.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856
J. L. Bogeman.
Räkenskaper för åren 1853, 1854 oell 1855.
Credit.
Balans från år 1852.
Fondens tillgångar och fordringar  12,889: 19. 2.
Inkomster år 1853.
Räntor  660: — —
Inkomster år 1854.
Räntor  660: — —
Inkomster år 1855.
Räntor  688:32. —
Summa 14,898: 3, 2
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
38
Sammandrag af Wadstena Adliga Jungfru-Stifts
-
D e b et.
Balans från år 1852.
Skulder •.
Friherre G. J. v. Knorrings gåfvofond
11:26- 2.
Grefve C. E. Lewenhaupts dito
43: 16. —
Landshöfdingen F. von Stenhagens
gåfvofönd
8 16. —
Ryttmästaren D. Hildebrands gåfvo-
fond
3,140: 8. —
Öfver-Jägmästaren 0. Rudbecks gåf-
vofond
1,333: 16. — 4 536:34 8.
Utgifter år
1853.
Pensioner
7,400:
Aflöning
450:
Extra utgifter
56:37. —
Friherre von Knorrings gåfvofond .
80:
Grefve C. E. Lewenhaupts dito
100:
Landshöfdingen von Stenhagens gåf-
vofond
100:
Ryttmästaren D. Hildebrands gåfvo-
fond
150: — —
Öfver-Jägmästaren 0. Rudbecks dito
66 32. — 8 403: 21. —
Afskrifning: Innehållen bevillning .
62: 14. 8.
Utgifter år
1854.
Pensioner
7,400:
Aflöning
450:
Extra utgifter
52: 34. —
Friherre von Knorrings gåfvofond
80:
Grefve C. E. Lewenhaupts dito
100:
Fröken S. 51. Alströmers dito
50:
Landshöfdingen von Stenhagens gåf
vofond
100:
Ryttmästaren D. Hildebrands gåfvo
fond
150: — —
Öfver-Jägmästaren 0. Rudbecks gå
vofond
66- 32. — 8,449: 15. —
Afskrifning: Innehållen bevillning
75: 42. 6.
Utgifter å
1855.
Pensioner
7.400:
Aflöning . . ,
450:
Extra utgifter
27:29. —
Friherre von Knorrings gåfvofond
80:
Grefve C. E. Lewenhaupts dito
100:
Fröken S. 51. Alströmers dito
50
Landshöfdingen von Stenhagens gåf
vofond
100:
39
Cassas Huvudböcker för åren 1853,1854 oell 1855
*
Credit.
Balans från år 1852.
Tillgångar och fordringar:
Behållning i Banken .... 4,6(9-' 2 1.
Utlånta kapital med uplupna räntor 166 207: 19- 2.
Fordringar för Inskrifningspenningar
och familjegåfvor . . . 233: 16- —
Genom stöld förkomne medel. . 3,066 32- — 174 126:21: 3
Inkomster år 1853.
Inskrifningspenningar .... 300: —
Famiijegåfva  50: — —
Afgift för Ordens kors och band 16 32 —
Besparade Pensioner .... 166; 32- —
Röntor
8 431:41. 6. 8,965: 9- 6
Inkomster år 1854.
Inskrifningspenningar .... 200:
—
Famiijegåfva  50:
Afgift för Ordens kors och band 33: 16. —
Besparade Pensioner .... 66 32 —
1{8nt0r  8 531: 46 6. 8 881:46. 6.
Inkomster år 1835.
Inskrifningspenningar .... 916:32.
Famiijegåfva  50: — —
Räntor  8 417:43- — 9 384'27
40
Ryttmästare!) D. Hildebrands gåfvo
fond
150:
Öfver-Jägmästaren Rudbecks gåfvo
fond
66:32- — 8.424: 13. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  67:36- 5.
Balans till år 1856.
Tillgångar och Fordringar:
Behållning i Banken  3 287: 7. —
Utlånta kapital med uplupna räntor 169,288: 3. 8.
Fordringar för Inskrifningspenningar
och familjegåfvor .... 233: 16. —
Genom stöld förkomne medel . . 3,066:32. —175 875' 9- 8.
Summa 205,894: 42. 11.
Sammandrag af Grefliga Scliefferska Stiftningens
Debet.
Utgifter för ur 1853.
Pensioner  1,200:
Extra utgifter  4
Arfvode  33
18. —
16. — 1,237:34. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  29: 16. 1-
Utgifter för år 1854.
Pensioner  1,166:32. —
Extra utgifter  3: 18. —
Arfvode  33: 16- — 1,203: 18. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  25:20. 4.
Utgifter år 1855.
Pensioner ......... 1,200: — —
Extra utgifter  5:26. —
Arfvode  33:16. — 1.238:42.
Afskrifning: Innehållen bevillning  27: 26. 1.
Balans till år 1856.
Stiftningens tillgångar och fordringar 26.642: 6 5.
Summa 30,404: 18. 11.
41
Balans till år 1856.
Skulder:
Friherre G. J. von Knorrings gåf
vofond
11:26. 8.
Grefve C. E. Lewenbaupts dito . 43: 16. —
Landshöfdingen von Stenhagens
dito  8
Ryttmästaren Hildebrands dito . 3,140
Öfver-Jägmästaren Rudbecks dito 1,333
16. —
8. —
16- ~ 4,536: 34. 8.
Summa 205,894:42.11.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856-
J. L. Bogeman.
Hufvudböcker för åren 1853, 1854 oell 1855.
Credit.
Balans från år 18Si.
Stiftningens tillgångar och fordringar 26,424:42. —
Inkomster år 18S3.
Räntor  1,287:12. 4.
Inkomster år i8Si.
Räntor
Räntor.
Inkomster år -t8SS.
1,332:25.11.
Summa 30,404: 18. 11.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
42
Sammandrag af Gyllenbåtska Fondens
Debet.
Utgifter år 1853
Pensioner  94: — ■—
Arfvode och Extra utgifter . . . 6: — — JOO
Utgifter år 1854.
Pensioner  . 94
Arfvode och Extra utgifter ... 6: — — 100: —
Utgifter år 1855.
Pensioner
94: —
Arfvode och Extra utgifter ... 6: ■— — iQO: — —
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar och fordringar . . . ■ 2 050: — —
Summa 2,350:
Sammandrag af Queckfehltska Fondens
Debet.
Utgifter åren 1854 och 1855.
Ränte-licjUid å köpeskillingen för
2:ne Frälse-räntor  41: 43- —
Pensioner  733: 16. —
Stipendier . 533: 16. —
Extra utgifter
■ 12 33. — 1,321: 12. —
Afskrifning: Innehållen bevillning  54:41. 2
Balans till år 1856.
Fondens tillgångar i Capital och upp
lupna räntor  26,490: 38 10
i Värdet af inköpta frälse-räntor 3,666:32. —30,157:22 10
Summa 31,533. 28-
Sammandrag af Silfverbergska Fondens
Debet.
Utgifter årén 1854 och 1855.
Pensioner  600: — —
Extra utgifter
24: 33. — 624 33. —
Balans till år 1856
Fondens tillgångar och fordringar . . . ■ 15,387: 29 8.
Summa 16,012: 14. 8.
43
Räkenskaper för åren 1853, 1854 och 1855.
Credit.
Till följe af fremlidna Fröken Charlotta Gyllenbåts
Testamente af den 6 Juni 1846, hafva till en
pensionsfond under Högloft Riddarhus-Direktionens
vård den 18 Juni 1852 blifvit aflemnade . . 2,000: — —
Inkomster åren 4 852 och 4 853.
Ränta 150:
Inkomster år 4854.
Ränta 100:
Inkmster år 4855.
Ränta  100=
Summa 2,350: — —
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856-
J. L. Bogeman.
Räkenskaper fpr åren 1854 och 1855.
Credit.
Till följe af framlidne Kaptenen C. G. Queckfeldts
och hans jemväl aflidna Fru Eva C. Rosencrantz
Testamente af den 16 November 1834, har Utredningsmannen
i bcmälte Makars Bo till Högloft
Riddarhu8-Direktionens förvaltning öfverlemnat .29,000: “ —
Inkomster åren 4854 och 4853.
Räntor ‘ ‘ ^533:28. —
Summa 31,533: 28. —•
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856-
./. L. Bogeman.
Räkenskaper för Aren 1854 och 1855.
Credit.
Till följe af framlidne Grosshandlaren M. D. Silfverbergs
testamente af den 7 Maj 1851, hafva
testaments-exekutorerne öfverlemnat till Högloft
Riddarhns-Direktionens förvaltning  15,000: — —
Inkomster åren 4854 och 4855.
Räntor 1,012: 14. 8.
Summa 16,012: 14. 8-
Stockholm af Riddarhus-Koutoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
44
Sammandrag af Riddarhiis-Capitations-Afgiftens
Debet.
Balans från är issi.
Skulder:
Öfverlefvererade medel
6:16. 3.
Utgifter år 1852.
Reparationskostnader  178: 5, 4.
Extra utgifter  4:
Arfvode  100:  282; 5. 4.
Afkortning och Afskrifning  66: 43. 9.
Upbörds, Granskningsprovision samt Remisslage . 18:40. 8.
Utgifter år 1853.
Reparationskostnad  188- 4.
Extra utgifter . :  2:
Arfvode
<00:  290: 4. -
Afkortning och Afskrifning . . i 1 [ " " " 58: 12.
Upbörds, Granskningsprovision samt Remisslage . 18: 16. 4.
Utgifter år 1854.
Reparationskostnader  2,042: 32.
Arfvode
*00:  2,142:32. —
Afkortning och Afskrifning  81; 12. 9.
Upbörds, Granskningsprovision samt Remisslage . 18:24. 5.
Balans till år 48SS.
Tillgångar och fordringar
34.715: 8-11.
Summa 37,698: 24. 5.
Räkenskaper för åren 1852, 1853 och 1854.
Credit.
Balans från år 4834.
Tillgångar och fordringar 26,628: 20. 5.
Inkomster år 4832.
Debiterade Kapitations-afgifter . . 2,407: — —
Anmärkta d:o d:o . . 63: — —
:Räntor
1,289:40. — 3,759;40. —
Inkomster år 4833.
3.775:40. —
Anmärkta
d:o d:o
66:
Räntor
1,312:40. —
Inkomster för
år 1854.
Debiterade Kapitations-afgifter . .
2,437:
Anmärkta
d:0 d:o . .
55:
Räntor
Balans till år 1855.
Skulder:
Öfverlevererade medel  5:
Summa 37,698: 24. 5.
Stockholm af Riddarhus-Kontoret den 15 Oktober 1856.
J. L. Bogeman.
46
(Se 11 8 Riksdags-Berättelsen.)
Besigtnings-Protokoll.
På anmodan af Höglofl. Riddarhus-Direktionen, sammanträdde
undertecknade denne dag för att besigtiga sättningar, som visat
sig å Riddarhusbyggnadens murar, och oss om desamma yttra.
Vid besigtning å byggnaden befanns, att sättningssprickor
förekomma i ytterväggarne, hufvudsakligen på vestra hälften af
huset, störst mot torget, der de gå från grunden ända upp genom
taklisten, och mindre på motsvarande sida åt gården. Sydvestra
hörnet af byggnaden står ej lodrätt och är vid grunden
sönderbrutet. På hela facaden mot Riddarhustorget förekomma
ganska betydliga bugter så väl å listverken, som å sjelfva väggytan.
Å husets mellanväggar, balustrader vid invändiga trappan,
tak, m. fl. ställen finnas äfven en mängd sättningssprickor.
Ehuru de sättningar, som i byggnaden sålunda skett och sannolikt
ännu pågå, ej visa sig bestämdt hotande för byggnadens
snara förfall, anse vi dem dock kunna härflyta från orsaker, som
för byggnadens framtida bestånd kunde medföra stora vådor, och
att det derföre är nödvändigt söka upptäcka dessa orsaker,
ett sannolikt skäl till sättningarne finnas i pålverkets möjliga läge
öfver vattenytan och deraf uppkommen röta i detsamma, såsom
fallet varit med flera hus i Stockholm, uppförde för längre tid
tillbaka. Detta är så mycket sannolikare, som marken under de
260 år, som förflutit sedan Riddarhuset uppfördes, ganska mycket
höjt sig. Vore förhållandet sådant med det pålverk, hvarpå byggnaden
hvilar, så skulle, om felet ej afhjelpes, husets förderf blifva
en följd. Vi anse derföre nödvändigt, att pålgrunden undersökes
medelst gräfning, och detta företrädesvis på facaden mot torget,
på hvardera sidan af trappan, samt vid sydöstra hörnet.
Undertecknad, Morén, ansåg sig dessutom böra yttra den åsigten,
att sättningen å vestra gafveln vore särdeles betänklig och
att i hela byggnaden funnes en pågående sättning, som med särdeles
uppmärksamhet borde följas.
Undertecknad, Hallström, anser att sättningarna i mellan väggårne
äfven hörröra från sättning i ytterväggarne. Stockholm den
28 Augusti 1856.
Thorb. Morén, J■ F- Åbom,
Kapiten vid Kongl. Kongl. Arkitekt.
Ingeniör-Corpsen.
C. Hallström, C. F. W. Leijonancker,
Byggmästare. Major vid Väg- och Vatten
byggnads-Corpsen.
Vidimeras.
Ex Officio:
Alb. Munck.
47
(Se 12 § Riksdags-Berättelsen.)
Vid det i förestående berättelse omförmälda beslut, hvarigenom
Riddarhus-salens förseende med beqvämare sittplatser blifvit tills
vidare fördröjd, har undertecknad ansett sig, med stöd af 18 g
af den för Direktionen utfärdade instruktion, påkallad att anföra
sin från Direktionens majoritet skiljaktiga mening.
Delande Höglofl. Direktionens åsigt beträffande flere af de svårigheter
eller olägenheter, hvilka möta vid verkställandet af en ny
och beqvämare inredning för nämnde sal, har jag i vissa andra
fall ej kunnat biträda den mening, som gjort sig gällande. Då
derjemte afseende blifvit fästadt derå, att de förnämsta af ifrågavarande
olägenheter ej kunnat undgå att vara för Ridderskapet
och Adeln bekanta vid frågans afgörande, och säkerligen dervid
blifvit tagna i noggrannt öfvervägande, har Höglofliga Ståndets i
ämnet fattade beslut ej kunnat af mig tolkas annorlunda än såsom
innebärande ett bestämdt åläggande för Direktionen, att, oafsedt
de olägenheter som från utförandet blefve oskiljaktige, låta
till innevarande Riksdag förse salen med beqvämare sittplatser.
0. M. Björnstjerna.
(Se 15 § Riksdags-Berättelsen.)
Till Höglofl. Riddarhus-Direktionen!
De så öfverdrifvet stegrade priserna å alla för blotta nödtorften
behöfliga lifsmedel, som särdeles under de två å tre sednaste
åren ägt rum här i hufvudstaden och hvilka göra det alldeles
omöjligt att, äfven med den yttersta förknappning, lifnära sig med
hustru på hvad som ännu för några år sedan kunde vara temligen
tillräckligt, hafva mer eller mindre bekymmersamt inverkat
på alla deras vilkor, som skola lefva af sin arbetsförtjenst eller
sin lön, och jemväl, ingifvit mig dristigheteo anhålla om Höglofl.
Riddarhus-Direktionens förord hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
till vinnande af någon förhöjning i den knappa lön jag såsom ensam
ordinarie Vaktmästare vid Riddarhuset åtnjuter, och som beklagligen
allt mer och mer visat sig icke motsvara de oundgängligaste
behofven, nedsänkt mig i stora bekymmer och i framtiden
ännu mer hotar. Jag eger nemligen icke större lön än 166 R:dr
32 sk. B:ko årligen, utom fri bostad, ved och ljus, då vid andra
Embetsverk, t. ex. Riksgälds-Kontoret, 1 :a Vaktmästaren har fri bostad,
ved och ljus samt 400 R:dr Banko penningelön; Jern-Kontorets
tvenne Vaktmästare hafva 400 R:dr Banko lön hvardera,
jemte fri bostad, ljus och ved; vid Stockholms BrandförsäkringsKontor
är lönen med städiiings-penningar 325 R:dr Banko; vid
Arméens Pensionskassa 350 R:dr Banko; hos Scandia-Bolaget 400
R:dr Banko, allt utom fri bostad, ved och ljus o, s. v.
48
Sannt är att jag under Riksdagarne åtnjuter ett extra arfvode,
men dels är min tid då utomordentligt strängt upptagen
från tidigt på morgonen till sent på qvällen och mitt ansvar ganska
betydligt, dels är den besparing jag då kan göra ändå otillräcklig
för att betäcka de skulder jag varit nödsakad, i anseende
till mina knappa löneförmåner, åsamka mig mellan Riksdagarne.
Af dessa skäl vågar jag till Höglofl. Direktionens behjertande
vördsamt framställa det verkliga behofvet af någon lämplig förhöjning
i min ringa lön, hvarvid jag tillika får fästa Höglofl. Riddarhus-Direktion
ens uppmärksamhet derpå, att de ej obetydliga
sportler mina företrädare i tjensten åtnjutit vid introduktioner och
Concerter i Riddarhussalen, numera nästan helt och hållet försvunnit.
Stockholm den 3 Oktober 1856.
J. IV. Österlund.
STOCKHOLM, 1857.
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI.
