# ID: svediakorp-gov646
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,348
# sentences: 4,410
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 21 November e. m.
mycket skol-inventarier, och, i händelse Utskis förslag bifalles, blir
följden, att under det en skola får betydliga tillgångar, så räcka
en annan skolas terminsafgifter icke på långt när till för inköp af
inventarier. Således förfelas sy fl et nied Utsk:s förslag. Vidare
bör tagas i betraktande, att skol-inventarier, lika väl sorn allt annat,
gjordt af menniskohänder, äro underkastade nötning m. in.
och böra antingen repareras eller också utbytas mot nya persedlar,
då möjligen kapitalet vid den skola, sorn liar ett mindre antal liir
jungar, icke för ändamålet blir tillräckligt, hvaremot en annan skola
med större antal lärjungar årligen hopar inflytande medel, som lemna
öfverskotter, hvilka sedermera hvarje år ökas, och hvartill skola väl
dessa penningar användas? Afven bör man ihågkomma att hitintills
har det ålegat hvarje kommun att förse skolan med åtskilliga inventarier
såsom t. ex. i Klara skola, der församlingen bekostar icke
blott lokalen utan äfven möbler m. m. i rummen. Denna skyldighet att
anskaffa lokaler måtte väl fortfarande komma att äga rum äfven om
namnet på läroverket förändras, och följden af ett bifall till Utskrs
förslag blir endast att kommunerne befrias från anskaffande af skolinventarier.
Icke heller kan jag godkänna Hr Lilljehööks anförda
skäl, att terminsafgiften skall användas icke till inköp af bord och
bånkär utan af glober, electrisitets-maschiner o. s. v., men om än
ändamålet med detta anslag vore sådant, hemställer jag till en hvar
"** om icke härigenom inom hvarje skola afgiftens accumulerande kommer
att äga ruin, helst jag icke kan föreställa mig, att man årligen
sönderslår en glob eller electrisitets-maschin, utan sedan dylika
saker en gång blifvit inköpte böra de räcka i flere decennier, och
då behöfs icke terminsafgiften.
Huru jag än betraktar saken kommer jag derhän, att Utskis
förslag icke är så upstäldt som jag önskar det för att kunna af
mig bifallas. Jag tror derföre, att rättast är, det terminationsafgiften
hädanefter som hitintills ingår till Statsverket, och att om
materiel eiler instrumenter erfordras, hvarje skolstyrelse bör hos K.
M. om behofvet deraf göra anmälan. Finner då K. M. att ett sådant
behof är för handen, kan K. M. af besparingarna inom hufvudtiteln
fylla detsamma. Jag anhåller om afslag å Utskrs förslag.
Hr Bildt: Den siste talaren sade, att TJtsk. icke betänkt detta
ämne. Jag befarar, att lian litet eller intet tiinkt på huru det ser
ut i skollokalerne. Den, som sett dessa skolor med deras usla
bord och biifikar samt tränga utrymme, måste med någon känsla
för det upväxaude slägtet önska, att ungdomen måtte få
icke blott lämpliga platser att sitta på, utan äfven bord och
frisk luft i skolrummet. Hr Printzensköld har betydligt misstagit
sig, om han tror, att beloppet st' terminsafgiften 39,000 Rdr skall
årligen användas till reparation af gamla glober m. m. Till något sådant
tror jag icke, att man med någon eftertanke kan leda sig af denna
discussion. Terminsafgiften skall utgå till anskaffande eller reparerande
af skolans inventarier. Jag tror, att uttrycket skolans
inventarier är bättre än det Utsk. begagnat. Hr Lilljehöök har
sagdt, att med instrumentcr menar man sådana undervisningsinedel,
602
Den 21 No rem b er e. m.
hvarigenom undervisningen göres för ynglingen åskådlig, bildrik.
Det är en sanning, att man afsett detta, men jag påstår, att om
man säger skolinventarier, så innesluter detta ord i sig undervisningsmaterielen,
hvaremot ordet undervisnings-maleriel utesluter
stolar, bord och luftvexling^ apparater och andra saker i skolan,
vida viisendtligare än en och annan ritning eller glob, hvarvid Hr Printzensköld
företrädesvis fästat sig, och hvilka liro af mindre vigt. för
skolan. Man har sagt, att denna afgifr, ingår orättvist, och att
den bör utgå med en viss summa till hvarje skola. Då först påstår
jag, att den blir orättvis, ty otti man såsom jag fäster sig vid,
att i en skola behöfvas stolar och bord i förhållande till lärjun
gernes
antal, då är det lämpligt att taga denna afgift, som just
utgår efter ani alet lärjungar. Nu kostar ett sådant bord eller en
stol kanske 30 lldr, och terminsafgiften utgör 6 Rdr, hvilken efter
5 års förlopp allisa betäcker kostnaden. Det är väl dä ganska
måttligt begärt, att denna summa får gå till skolkassan. Hr Printzensköld
har äfven befarat, att den, som skulle handhafva
skolkassan, icke skulle göra det med vederbörlig omsorg. Dessa
kassor måste väl framgent redovisas, och således förfaller denna
anmärka. Vill man till en början behjerta skolornas ställning, så
kan man nog sedermera anskaffa kontroller.
Jag anser detta förslag vara ett af de vigtigaste, ty låter man
icke den upväxande ungdomen i skolan sitta ordentligt med ett
bord framför sig och således i fred och ro, kan undervisningen
omöjligen blifva så fullständig som den bör. och jag har hört erfarna
skolman säga, att största delen af lärarnes tid åtgår till uppehållande
af skoldisciplinen, hvilket äfven är naturligt, då man betänker,
huru de sitta på dessa bänkar. Den siste talaren har trott,
att sedan man inköpt stolar, bord oeh glober m. m. har man intet
att använda penningar till. Jag har redan omnämt en luftvexlings
apparat. Den är ty värr ett önsknirigsmål, ehuru den långt
för detta bort finnas i hvarje skola, så att icke såsom nu ungdomen
må under flera timmar sitta inpressad i en förskämd luft, hvilken
med den ringa håg och smak för luftvexling, som vi Svenskar ådagalägga
genom våra innanfönster, nu är nästan omöjligt att förekomma.
Dessa omständigheter äro af högsta vigt och jag.beklagar,
att man förbisett dem. Då jag hört, att en annan ledamot
tued mera sakkännedom än jag, begärt ordet, slutar jag med anhållan,
att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s förslag med den förändring
jag framställt, hvilken jag anser vara af stor vigt. Summan i fråga
är ringa, men man kommer ändock ett steg framåt på civilisationens
och mensklighetens bana, och derföre önskar jag denna förändring.
Hr Printzensköld: Jag kan icke nog beundra den siste
talatens stora ömhet för skolpojkarne. Jag har haft 3 sådana, sittande
på träbänkar och tuktade af lärmästare med färlan, och de
hafva varit i slagsmål med kamrater så att bord och bänkar ramlat
omkull. 2:tie af dessa ynglingar äro nu fullvuxne och ingångiie
i Statens tjenst. Den ene äf dem befinner sig ofta på detta
Den 21 November e. m.
603
rum, och den, som sett dem båda, har otvifvelaktigt funnit, att
den obeqväma sittningen på bänkarne icke medfört de svåra följder
den siste talaren så bildrikt sökt ådagalägga. Just dessa hårda
bänkar, som för den äldre personen kanske äro något obeqväma,
iiro tvertom ganska lämpliga för ynglingar, och de behof: a icke
någon beqväm a re* sittplats. Skola såsom Hr Bildt föreslagit, skolornas
inventarier bestå af stolar och bord, hvilka hvardera kosta
kanske 20 ltdr och mera, så är jag öfvertygad, att terminsafgiften
blir ganska nödvändig, ty ingen termin skall då gå förbi med mindre
tili att dessa stolar och bord blifva så illa tilltygade, att nya
måste anskaffas. Hvar och en, som genomgått en skola, vet huru
lo i j unga ine tillbringa de lediga stunderna, dä de i följd af otjenlig
väderlek måste vara inne i skolsalen. Jag vill icke tillstyrka någon
att gitva sig in i leken med dem, ty det skulle bekomma en
hvar mindre vig ganska illa. Den der brottningen dels med händer
dels med bänkar mot hvarandra är för ungdomen i fysiskt
hänseende ganska nyttig och äfven ett godt bidrag till den gymnastik,
som sedan under särskilda lii rares ledning dem bibringas.
Jag anser något särskildt anslag icke behöflig!, och det synes mig
sorn om Hr Bildt ville bedonia skolans möblering och lärjungarnes
förfarande med densamma efter hvad han sett vid Carlberg, men
jag vill dock erinra, att under lästimmarne har hvarje klass derstädes
icke blott en officer, som vakar öfver ordning och skick utan
ock monitorer, hvilka hafva samma åliggande, äfvensom att under
fritimmarne kadetterne icke få vistas inne i läsrummet med mindre
befälet är närv:de, hvaremot i en allmän skola en sådan tillsyn
icke finnes, utan der lefva ynglingarne som man säger, vildt under
fritimmarne. När man så ser saken, hemställer jag hvartill
det gagnar att anslå så betydliga summor för anskaffande af dessa
inventarier, hvilka böra vara så simpla meri så starka som möjligt.
Jag fortfar således i min åsigt att öfverlemnande! till hvarje skola
af denna afgift är fullkomligt ändamålslöst, och att den är mycket
bättre använd, om den, såsom nu, får ingå till statskassan, och jag
starkes så mycket mera i denna min öfvertygelse, som man icke
vederlagt mitt påstående, att kommunerne skola bestå skolinventarierne,
ehuru Staten aflönar läraren, och då kommunerne hafva
denna skyldighet, vet jag icke, hvarföre Staten skall afstå denna
afgift, hvarigenom kommunerne få en minskning i sina skyldigheter,
som allt sedan skolans upkomst i landet dem ålegat. Jag
yrkar afslag å denna punkt.
Hr Lilljehöök: Jag tror, att Statsverket gjort tillräckligt
för undervisningen, då det bekostar lärarnes löner och hvad dermed
äger sammanhang. Att Staten skall åtaga sig en kommunerne
nu åliggande skyldighet synes mig oriktig. Skolordningen uptager,
hvilken som skall bekosta skolhusbyggnaden, och då andra
än statskassan måste vidkännas denna skyldighet, finner jag intet skiil
derför, att statskassan skall åtaga sig en ytterligare afgift. Jag
vidhåller hvad jag redan yttrat, att alla yttre hjelpmedel för undervisningen
är af största vigt, och anhåller alltså om propok. derå,
Deri 21 Nortraber e. m.
att | terminsafgiften skall användas till undervisningsmedel och
återstoden ingå till Statsverket
Hr Cederschiöld, Pre dr. Au g.: Sedan läkarevetenskapen
under århundraden arbetat på att söka bota sjukdomar, men
ändock icke synes hafva gjort så stora framsteg, som man väntat
sig, tillhör det detta sekel att åt vetenskapen hafva gifvit en annan
riktning till stor båtnad för menskligheten, och snart sagt en
ny gren af vetenskapen har upkommit nemi. läran att förekomma
sjukdomar. Häri kan läkaren framgå med säkra steg, och han vet,
att, för de välgerningnr han gör menskligheten, han kan tryggt mottaga
dess tacksamhet, hvilket icke alltid är fallet vid botande af
sjukdomar. I detta afseende står, såsom jag tror i främsta rummet
skol-iokalerne. Jag känner åtminstone icke någon Svensk läkare,
som icke i sin mån sökt vinnlägga sig om dessa angelägenheter,
och det har lyckats dem att vinna gehör. Det vore ganska lätt,
att, om icke Ståndet tröttnade vid en föreläsning, genom några
enkla ord bestämdt visa nödvändigheten af en förbättring utaf de
Hygieniska förhållanderne i skol-lokalerne. Ingen läkare finnes, som
icke har den erfarenhet, att om han än icke skött en gammal kamrat,
har han åtminstone sett honom framsläpa sitt lif, behäftadt med
kroppsliga lidanden. Han har sett honom med framskjutande skuldror,
hvilket antyder en mer eller mindre framskriden lungsot, som
hos äldre personer man lätteligen inser hafva blifvit grundlagd i
dessa skol-lokaler. Jag skulle ganska lätt kunna bevisa, att de fleste
kroppsliga lyten hafva sin orsak i den tvingade ställning barn
intaga på en bänk utan ryggstöd, i synnerhet om detta barn i
öfrigt lefver i mindre fördelaktiga Hygieniska förhållanden. Jag
är öfvertygad, att jag uttalar liela Svenska läkarekorpsens tänkesätt,
då jag till Hr Bildt och Utsk. frambär läkarnes tacksamhet för
det att Utsk. riktat tanken på detta ämne, som skall allt mera
och mera vinna upmärksamhet och visa lyckliga resultater på det
kommande slägtet. Dessa sjukliga förhållanden hos barnet motverkas
icke genom den slags gymnastik, som Hr Printzensköld synes
företrädesvis älska, nemi. att slå sönder stolar. Jag önskar äfven
införandet i skolan af gymnastik, och har icke heller något emot slagsmål
ynglingarne emellan, såvida det inskränkes inom vissa gränsor.
Någon gång kunna de göra ynglingen hurtig för ögonblicket men
säkert är, att verkan deraf är menlig i moraliskt af:de. Allt som
omgifver barnet må vara trefligt, men måste vara snyggt, och
tvinga det att sjelf tänka derpå. Jag yrkar bifall till Hr Bildts
förslag.
Hr Hjerta, Lars: Tvungen af andra angelägenheter att
frånvara, då frågan om Elementar-läroverken förevar på detta rum,
anhåller jag nu att få yttra några ord.
Man kan icke förneka giltigheten af Hr Lilljehööks anmärkn.
att kommunerne egentligen böra bekosta möbler i skolan, men den
föreslagna förändringen är likväl af så stor vigt, att man icke rimligen
bör draga i betänkande att göra nugot till förbättrande af
Den 21 November e. 111.
605
skol-inventarierne. I allmänhet har man beskyllt skollärarne att
vara stationära, men jag tror att, efter hvad här blifvit ur Hygienisk
synpunkt uplyst och af andras erfarenhet vitsordadt, ingen skollärare
numera betviflar nyttan af den ifrågasatta förändringen. Hr
Cedersehiölds vitsord bör också anses af lt. o. Ad. såsom gällande.
Min värde granne här på bänken har visserligen åberopat sin egen
erfarenhet från den ystra tiden och förordat nyttan af bänkar,
hvilka hau påstod att gossarne utan att skada hvarandra kunde
begagna såsom vapen, ehuru jag icke förstår att sådant skall kunna
undvikas, men detta måste endast kunna gå an med ett kraftigare
slägte än det närvide. Hvad nyttan af dessa bänkar angår,
så kan jag icke inse någon annan, än att de härda en viss kroppsdel,
och detta kunde vara ganska bra på den tid, då man i skolorna
begagnade ett bestraffningssätt, beuämndt stut, men icke
numera då det är mindre användt. Vare för öfrigt långt ifrån
mig att vilja bestrida den nytta som den värde ledamoten Hr Printzensköld
sjelf kan finna sig hafva haft af denna kroppsdels härdning.
Numera är mau fullkomligt öfvertvgad om bänkarnes skadlighet
och om företrädet af de skolmöbler, som begagnas i andra
länder, åtminstone vet jag, att inom Skolstyrelsen i Stockholm tankarne
härutinnan icke varit delade då fråga härom upkommit. På
dessa grunder förenar jag mig med Hr Bildt.
. Gr. Hamilton: I anledn. af Hr Printzenskölds anförande
här j jag begärt ordet. Vid Carlberg är, som många känner, förhållandet,
att bord och bänkar äro fasta, hvilka, utan att gå sönder
uthärda hvilka likar som helst, och kadetterne äro icke så bevakade
som Hr Printzensköld upgifvit. Heras befäl är visserligen
närv:de under lästiramarne, men eljest hafva kadetterne Iritt tillträde
till läsrummet, der de utan befälets närvaro få företaga sig
hvad de behaga. Det vore önskligt om våra skolor stodo på samma
punkt som Krigs akademien. I allmänhet finnas i skolorna icke
bord, utan, gossarne sitta på smala bänkar och äro hopkyttrade.
Detta är icke någon härdning, utan rent af ett förderf för ungdomen.
Jag instämmer med Hr Bildt.
Hr Printzensköld: Jag erkänner visserligen, att, det är
ett stort vågstycke att inlåta sig i någon slags strid med en läkare
af så utmärkta egenskaper som den, hvilken här yttrat sig. Jag
vågar likväl försöket. Jag får då af honom begära närmare
uplysning om de förskräckligt svåra följder inredningen af Elementar-läroverkens
lokaler medför. Jag har af hans yttrande icke kunnat
förnimma ett ord, som rörde sjelfva inredningen. Han talade
endast om den otjenliga luften i skolrummen, men icke har jag hort,
att luften kommer från inventarierne, utan detta torde bero af sjelfva
rummens beskaffenhet, hvarföre, om rummen förses med luftvexlings-apparater,
gossarnas helsa ganska väl kan vårdas i sjelfva skolan.
Men då man anser dessa bänkar medföra så svåra följder,
frågar jag den värde läkaren: hvadan kommer det sig då, att under
det icke sVdel af skolgossarne äro blottstälda för höftsjuka, sned
-
OOB
Den 21 November e. m.
Let i ryggen m. m. sä inträffar detta förhållande likväl ganska ofta
med unga fruntimmer, ehuru, sorn man vet, de privata skolor, hvilka af
dem besökas, äro försedde med stoppade stolar och andra beqvämiiga
sittplatser. Ar nu detta förhållandet, så ligger också deruti bevis
på rigtigheten af min utsago, att bänkarne icke menligt inverka på
eleverues hilsa. Man skulle ju kunna påstå, att i skidorna
borde för helsans bevarande finnas sängar, så att ynglingarne kunde
ligga eller, om man vill, att de skola sitta, så borde man anskaffa
beqväma fåtöljer, stoppade med ejderdun eller något dylikt, för att
förhindra de svåra åkommor, af hvilka skolgossarna sägas nu vara
hemsökta, ehuru jag sannerligen icke vet, att någon allmännare sjuklighet
i våra skolor lörefiunas.
Icke såsom Hr Hjerta förmodat, har jag sagt, att ynglingarne
skola begagna de i skolorna befintliga bord och bänkar för att med dem
slå hvarandra, men deremot har jag sagt, att de under sina lekar begagna
dem till försvars-vapen. Hr Hjerta må väl veta, hurusom
den ena pojken tager ofta sin tiliflygt bakom en bänk till försvar
emot den andra, under hvilka strider det ej sällan händer, att bänkarnes
fötter få sådana knuffar, att de deraf gå sönder, och följaktligen
har jag i min utsago icke trädt sanningen för nära. Finnas
blott frisk luft i skolorna, hvilket genom luftvexlings-apparater kan
beredas, så är det säkraste medlet vunnit att bibehålla ynglingarnes
helsa, och för det ändamålet behöfvas inga andra möbler än de
nuvide. Om man dessutom jemför utrymmet i skolorna med gossarnes
antal derstädes, torde på de flesta ställen svårigheter möta
för anbringande af sådana sittapparater, som bär blifvit föreslagna
af de Hrr, hvilka så mycket ömma för gossarnes beqvämlighet och
serdeles för en viss del af deras kroppar. Visserligen är denna ömhet
mycket berömvärd hos dessa Hrr, men jag, som i detta hänseende
icke är så ömsint, jag vill att icke pojkar skola vänja sig vid
onödig beqvämlighet, utan önskar att deras sittbänkar må vara så
gjorda, att de uthärda den nötning, som gossarnes sätt att behandla
dem gör nödvändigt. Jag fortfar således i mitt yrkande om alslag å
denna punkt, emedan anslaget i fråga är fullkomligt öfverflödigt,
destohellre som man erkänt att kommunerna, men icke Staten skola
underhålla skolmöblerna.
Hr Cederschiöld: Oaktadt jag lofvade att skona Ståndet
från en föreläsning i Hygiseni måste jag med några ord besvara
Hr Printzenskölds till mig framstälda fråga. Jag anser detta ämne
vara af allt för stor vigt för att anslå den skämtsamma ton, som
Hr Printzensköld sig tillåtit äfven om jag vore begåfvad med hans
oefterhärmliga humor. Jag får således svara den värde talaren, att
jag anser icke blott luften utan äfven dessa bänkar utan ryggstöd
skadliga för hälsan, i hvilket afseende jag måste uplysa, hurusom
muskellager gå utåt ryggraden långs båda sidorna derom. Dessa
musklor äro i en beständig verksamhet, då kroppen hålles rak, och
då är det äfven klart, att, om en sådan muskel allt för länge anstränges,
den skall mattas eller förslappas, hvilket inträffar just derigenom
att barn länge hållas sittande i rak ställning. Således då
Dan ?1 November c. m.
607
gossen suttit en stund i denna ställning, sjunker lian slutligen tillsammans,
hvilket medlör en inplattning af bröstet, så att lungornas
verksamhet icke är densamma som i kroppens otvungna tillstånd.
Blodcirkulationen i hjertat måste för ögonblicket afstanna, hvilket
kan förorsaka menliga följder lör hela lifvet.
Hr Printzensköld: Alla dessa af den mycket kunniga
läkaren omordade olägenheter afböjas om gossarne få tillfälle som
man säger att rusta om med hvarandra i skolan eller också få
vara ute på marken, och genom hvarjehanda gymnastiska öfningar
återställa den hälsa, som de under några timmars sittande i skolan
kunna förlora.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt att under öfverläggningen
blifvit yrkadt dels af Hr Bildt, med hvilken flere
ledamöter förenat sig, att Utsk:s tillstyrkande måtte bifallas med
den förändring att orden »undervisnings-materiel för» utbytas emot
orden »skolinventarier vid», af Hr Lilljehöök, att endast hälften af
termius afgiften må användas såsom Utsk. tillstyrkt, samt af Hr
Printzensköld, att Utsk:s tillstyrkande måtte afslås, blef propos. till
bifall å Utsk:s tillstyrkande först framstäld och besvarad med Nej.
De sedermera till bifall å förenämnde under öfverläggningen
gjorda yrkanden framstälde proposme besvarades med blandade Ja
oell Nej, hvarpå sedan förnyad propos. till bifall å Hr Bildts förslag
blifvit framstäld oell besvarad med starka Ja blandade med
Nej, Pir Frih. o. Ordf:den förklarade det han ansåg Ja härvid hafva
varit öfvervägande.
Sedan härvid såväl Hr Printzensköld som Hr Lilljehöök begärt
votering, samt Hr Frih. o. Ordf:den efter hemställan om E.
o. Ad. till kontrapropos. vid voteringen behagade antaga afslag å
Utsk:s tillstyrkande, hvarvid ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarat sig hafva funnit Ja öfvervägande, uplästes till justering
och godkändes följande votemspropos.
Den som bifaller StatsUtsk:s tillstyrkande i fråga om Termjnsafgiften,
med den af Hr Bildt föreslagna förändring att orden »undervisnings-materiel
för» utbytas emot »skol-inventarier vid», röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder ofvannämnde tillstyrkande af E. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda
Ja — 10,
Nej — 11.
19:o. Ulsk:s hemställan om ersättning för den genom förändradt
användande af lermins-afgiflen uphommande brist i aflöningsliltgångarne
för Elemenlar-läroverlcen.
600
Den 21 November e. m.
Denna hemställan bifölls.
20:o Ulsk:s förslag ali det anslag som för Elementar-läroverlten
anvisas må i Staten upföras såsom bestämdt anslag.
Gr. Mörner: K. M. har äskat detta anslag såsom ett reservationsanslag
derföre, att det hittills haft denna egenskap, och om än R. St:r
anvisat medel åt skolorna och dessas behof således blir fyldt, lärer
väl detta icke hindra, att skollärare blifva sjuka, åldriga eller otjenstbara,
då vikarier i deras ställe måste begagnas. Aflöningen till
dessa har hittills utgått af detta anslag. Vidare hafva R. St:r till
K. M. öfverlemnat, att af reservationerna på detta anslag bestrida
kostnaden för upförandet af byggnader på de ställen der byggnadskassorna
dertill icke lemna tillgång. l)å nu på så mångå ställen
skola inrättas nya undervisningsverk, är det väl nödigt att ega
medel till detta ändamål, och af alla dessa skäl har K. M. föreslagit
att anslaget må blifva ett reservations-auslag, hvilket jag äfven
nu yrkar.
Gr. Lagerbjelke:. Uti vår RiksStat finnas 3 slags anslag.
De förmånligaste för Regeringen äro förslags-anslagen. Dessa bestämmas
visserligen till ett visst belopp, men meningen är, att så
mycket penningar får användas som för det bestämda ändamålet är
behöfligt. Om således för ett visst ändamål R. St:r anvisat åt K.
M. ett förslags-anslag af 100.000 Rdr, men det erfordras 100,000
Rdr, så får dessa 100,000 Rdr användas, men upkomtna besparingar
på detta anslag får Regeringen icke använda dem utan de skola
öfverlemnas till Riksg:sKont. Det minst fördelaktiga anslaget för
Regeringen är reservations-anslaget. Av ett sådant bestämdt till
100,000 Rdr, så får detsamma icke öfverskridas, och om besparingar
upstå, få de användas endast till det ändamål, hvartill anslaget
är beviljadt. Det 3:dje slaget af anslag är de vanliga anslagen.
Lika med reservalions-auslagen deri, att den fixerade summan icke
får öfverskridas, skilja de sig från dem deruti, att om å de vanliga
anslagen upkomma besparingar, kan regeringen använda dessa icke
blott till det ändamål, hvartill anslaget är gifvet utan äfven till
andra föremål inom HufvudTiteln. Vill man således binda Rege
ringens
händer, så bör man göra alla anslag till reservations-anslag,
ty då har Regeringen inga besparingar att tillgå utan måste använda
medlen till endast det ändamål, lör hvilket anslaget är gifvet,
och Regeringen skulle då hafva ganska svårt att reda sig. Reservations-anslagen
äro nödiga derföre, att om ang:de företag som skall
verkställas, man icke bestämdt vet kostnaden, men hvilket företag
likväl är af den beskaffenhet, att förslags-anslag dertill icke bör
beviljas. Man bestämmer då, en så hög siffra, att den är tillräcklig,
men med det vilkor, att besparingar å anslaget icke få användas
till annat ändamål. Derföre har också, innan läroverken ordnades,
det varit nödigt att åt dem gifva reservations-anslag. Man
kände icke bestämdt huru mycket penningar kunde dertill åtgå,
men att förvandla detta anslag till ett förslags-anslag, hade varit
att
Den 21 November e. m.
609
att träda B. St:rs beskattningsrätt för nära. Jag kan således icke
finna annat, än att från Begeringens synpunkt, man bör vara tacksam
för Utsk:s ifrågav:de förslag. Vill Regeringen hafva bundna
händer, hvaraf jag likväl icke kan inse fördelen, och den följaktligen
vill hafva alla anslag förvandlade till reservations-anslag, icke
förlora B St:r i maktfullkomlighet något derpå.
Hr Printzensköld: Nog har Gr. lagerbjelke rätt i sin
framställning om naturen af förslags- och reservations-anslagen, men
jag tror att det icke förhåller sig alldeles så som Gr:n säger, att
ifrågav:de anslags-förvandling till reservations-anslag skulle göra
Regeringens händer mera bundna än om de uptages såsom ett vanligt
anslag. Jag vet visserligen att Regeringen eger att använda
besparingarna inom HufvudTiteln så länge nemi. liqviden emellan
Stats- och Riksg:sKont:n icke är upgjord, men jag vet äfven att
ett reservations-anslag kallas så, emedan Regeringen har rätt att
reservera behållningarna på detta anslag från det ena året till det
andra, så att dessa behållningar få af Regeringen användas utan
att de ens ingå i ofvannämnde liqvider. Såsom bevis på naturen
af reservations-anslagen vill jag nämna, att till skollärares bildning
R. St:r ställt anslaget såsom ett reservations-anslag, och Regeringen
har äfven användt flera år efteråt de upkomna besparingarna. Ordet
reservation innebär just, att man under sin disposition bibehåller
de från ett föreg:de till ett efterföljande år upkomna öfverskott.
Vid denna Riksdag hafva läroverken blifvit ordnade men
några resultater deraf hafva vi ännu icke sett. Deraf måste också
följa, att vid läroverkens slutliga organisation återstår mycket att
göra. Då är det af vigt, att Regeringen erhåller ett anslag, hvaraf
behållningarne reserveras till K. M:s disposition för att i mån af
behof ytterligare användas till fullkomnande af läroverkens organisation.
Jag tillstyrker bifall till K. M:s Propos. i förev:de fall.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet ansåg jag
icke nödigt att ingå i undersökning om naturen af reservationsanslagen,
destohellre som jag icke hade någon anledn. dertill. Reservations-anslagen
äro af den beskaffenhet Gr. Lagerbjelke upgifvit
och de kallas så, derföre att de derpå upkomna besparingarna reserveras
från ett föreg-.de till ett efterföljande år. Jag medgifver
visserligen att genom anslagets förvandling till ett vanligt anslag
Regeringen får en friare dispositionsrätt öfver besparingarna, men
då upstå äfven en mängd friare till dessa tillgångar, hvilket jag
tror vara icke så alldeles nyttigt. Genomförandet af ifrågav:de organisation
fordrar, att befintliga tillgångar kunna till det afsedda ändamålet
användas, och om det skulle falla Regeringen in att med de
upkommande öfverskotten bygga skolhus, hade man med säkerhet
att förvänta sig anmärkn. från R. Stms sida. Så länge anslaget
deremot qvarstår under dess nuv:de form, har Regeringen R Stms
bemyndigande till dylika byggnadsföretag.
IX H. 39
610
Den 21 November e. m.
Gr. Lagerbjelke: Hr Printzensköld har gjort sig skyldig
till ett misstag,* då han för sig bortblandat förhållandet med de
olika anslagen. På förslags-anslagen upkotnna besparingar ingå till
Kiksg:sKont., som deremot ersätter StatsKont. alla brister i förslagsanslagen,
men någon rättighet för lliksg.-sKont. att erhålla liqvid
för besparingar på andra anslag finnes ieke och har aldrig funnits.
1840 års Riksdagsbeslut innehåller, att K. M. eger inom
HufvudTiteln disponera besparingarna i anslagen så länge någon
skilling deraf finnes qvar icke blott för året utan år efter år. A
ett reservations-anslag upkomna besparingar få likväl icke användas
till annat ändamål inom eller utom HufvudTiteln, än det, för hvilket
det blifvit gifvet. Det måste således vara klart, att Regeringen
icke har någon vinst deraf att ett anslag göres till reservationsanslag,
ty såsom jag redan visat, händerna blifva derigenom mera
bundna. Man har såsom grundsats antagit, att Regeringen i allmänhet
bör ega full dispositionsrätt inom hvarje HufvudTitel öfver
anslagen, och derföre har denna fria dispositionsrätt endast i vissa
fall blifvit inskränkt, derigenom att anslag gjorts till reservationsanslag.
Gr. Mörner har likväl sagt, att om nu ifrågav:de anslag
göres till ett reservations-anslag, får Regeringen mera frihet. Jag
kan icke fatta, huru, i händelse R. St:r anslå medel till läroverken
eller till skolhusbyggnader, någon skall kunna hafva mera skäl att
göra anmärkn. deremot, att besparingarna på detta anslag blifvit
dertill använda, derföre att medlen äro anslag af vanlig natur än
om de varit ett reservations-anslag. Detta är fullkomligt stridande
emot de åsigter R. St:r vid 1840 års Riksdag uttalat i fråga om
sättet för statsregleringens upgörande, och som jag anser nyttigt
att Regeringen har fri dispositionsrätt i dylika fall, derigenom att
den får använda besparingarna inom HufvudTiteln, vill jag icke
frångå denna af R. St:r uttalade grundsats, hvarföre jag anhåller
om bifall till punkten.
Gr. Mörner: ,Tag har icke sagt, att om ifrågavnle anslag
förvandlas till ett förslags-anslag. Regeringen erhåller större frihet
att använda medlen till hvad ändamål som helst, utan endast att
Regeringen då hade större frihet att använda anslaget till det afsedda
ändamålet utan att andra kunna väcka anspråk att af de upkomua
besparingarna blifva delaktiga för något ändamål. Hvad
angår 1840 års Riksdags-beslut, så är icke heller mig obekant, att
det finues restriktioner i fråga om friheten att disponera anslagen.
Det finnes en mängd föremål, till hvilka besparingarna icke få användas.
Om nu detta anslag icke blir ett reservations-anslag, hemställer
jag, huruvida till K. M. kan från R. St:r aflåtas en skrifvelse
af det innehåll, att besparingarna på läroverks-anslaget få användas
till byggande af skolhus på de ställen der sådana behöfvas.
Huru detta skall kunna tillämpas, då inga besparingar finnas, kan
jag icke inse. Jag förnyar min anhållan, att anslaget fortfarande
må förblifva ett reservations-anslag.
Hr Bildt: Jag mäste bekänna, att jag är icke så litet för
-
Dell 21 November e. m.
vånad deröfver, att, man tror sig befrämja Regeringens så friycket
omtalade frihet att disponera anslagen dermed, att man gör detta
anslag till ett reservations anslag, ty nian måste val medgifva, att
ett reservations-anslag innefattar en inskränkning i Regeringens rätt
att använda medlen, och kan Regeringen använda dem, då de äro
reservations-anslag, måste den hafva ännu friare händer, då anslaget
är af vanlig natur. Det är ju möjligt, att Regeringen för ett tillfälligt
behof måste anlita besparingarna på Iäroverks-ahslaget, och
hvad ondt, ligger väl deruti, att Regeringen då icke har bundna
händer. Besparingarna mäste blifva ganska betydliga, ty icke mindre
än 36 nya lektorer skola tillsättas, men, eill. hvad sakkunniga
personer inom PresteSt sagt mig är det icke möjligt, att under dte
första åren erhålla sä många lärare på en gång. Hela denna discussion
är mig obegriplig, ty just, de, som ifra för Regeringens
fria dispositionsrätt öfver anslagen, vilja deremot inskränka den.
Sedan Hr Frih. o. Ordfiden framställt att i afs.-de å Utsk:s förev.
de
Elementar-Iärovefken må såsom reservations-anslag å RiksStaten upföras,
biet propos. till bifall å Utskis hemställan framstäld och besvarad
med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ord
f.
-den förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålvdande votenspropos.
Den som vill att på sätt StatsUtsk, i dess Utlåt. N:o 148,
föreslagit, anslaget för Elemeutar-liirovefken upföres i RiksStaten
såsom bestämdt anslag, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o Ad. att ofvannämnde anslag skall såsom
reservations-anslag i RiksStaten upföras.
Vid voteringens slut befanns att rösterna utfallit som följer
Ja — 14.
Nej — 4.
Fortsättningen af förev:de Utlåt:s pröfning upskjöts till nästa
plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomna
Mern. och Utlåt. nemi. från
SlatsUlshoUel:
N:o 150, i anledn. af RiksStrns återremisser å den i Utlåt.
N:o 125, gjorda framställning om bestämmandet af de årliga utbetalningarne
utaf anslags-summan för Statens jernvägs-byggnader;
N:o 151, angrde återstoden af den för afskedade folkskolelärares
pensionering i RiksgisKont. afsatta tillgång;
Den 21 November e. m.
N:o 152, ang:de väckt förslag om inrättande af frivilliga arbetshus;
N:o
153, i anledn. dels af K. M:s Nåd. Propos. ang:de lösen
för den åt Korporalerna vid indelta arméen och soldaterna vid Södermanlands
Regemente anslagna aflönings-spanmål, dels af en i
samma ämne vackt särskild motion;
N:o 154, i anledn. af väckt motion om anvisande af medel
till utbetalning af inqvarterings-penningar åt de Reg;ts-skrifvare,
som äro i saknad af karaktershus å sina boställen eller ännu ej
fått de för dem afsedda boställen tillträda;
N:o 155, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de fyllnad
och tillökning i ersättnings-anslagen till Wadstena Krigsmanshuskassa
och AmiralitetsKrigsmans-kassan för de till Statsverket indragna
rusthålls- samt enpermille-afgifterna;
N:o 161, i anledn. af väckte frågor dels ang:de skattskyldig
jords friköpande från grundskatt, dels om rättighet för egare af
kronoskatte-jord att medelst inlösandet af densamma åliggande grundräntor
åt jorden bereda frälse natur, för att af de härigenom inflytande
medel antingen bereda tillgång till jernvägs-arbetens utförande
eller ock bilda en särskild Statsverket tillhörande fond;
BankuCJlskoltel:
N:o 56, med anmälan om RiksSt:ns beslut i anledn. af Utlåt.
N:o 47;
N:o 57, i anledn. af RiksStms beslut öfver Utlåt. N:o 48,
med afs:de å regleringen af Bankens lane- och kreditiv-rörelse m. m.;
N:o 58, med förslag till föreskrifter ang:de Bankens grundfond
samt användandet af den å Bankens rörelse influtna vinst;
N:o 59, med anmälan om RiksStms beslut i anledn. af
Utlåt. N:o 49, ang:de Bankens vexlings-kassa och depositions-rörelse;
N:o 60, i anledn. af väckt motion om förändring i gällande
föreskrifter, ang:de beskaffenheten af de våg-attester, som vid Götheborgs
låne-kontor antagas för belåning af jern m. m.;
N:o 61, i anledn. af RiksStms beslut öfver Utlåt. N:o 51,
med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i 4:de Art. af
BankoReglem.; samt
N:o 62, med anmälan om verkstäld omröstning i förstärkt
BankoUtsk.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Dan 23 November f. m.
21*
Måndagen den 23 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Främste närv:de ledamoten Frih. Åkerhjelm, Johan Carl,
fortfor att, i anseende till Hr Gr. o. Landtm:s sjukdom, föra ordet.
Justerades pleniprot. för den 22 sisth September.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 1-48, ang:de
regleringen af utgifterne under ItiksStatens Åttonde HufvudTite).
Härvid förekommo:
Utsk:s i 32:dra punkten gjorda sista hemställan, ang:de definitivt
fastställande af aflöningsslaterne för Elementar-läroverken.
Denna hemställan bifölls.
33:dje punkten, ang:de väckt motion om boställsrum, eller
hyresersätlning för Rektor och■ Lärare vid nya Elementarskolan
i Slockholm.
Denna punkt bifölls.
34:de punkten, ang.-de väckt motion om anslag för inrättande
i Slockholm af en Normalskola för flickor.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då Utsk. i denna punkt er
känt
giltigheten af de motiver på hvilka förslaget är grundadt,
och, för sitt afstyrkande af bifall dertill, icke kunnat anföra annat
skäl, än att något fullständigt organisationsförslag icke blifvit framlagdt;
så och då jag i allmänhet anser R. St:r icke lämpliga att
upgöra eller bedöma detaljerade organisationsplaner, finner jag mig
af Utsk:s skäl oförhindrad hemställa det R. o. Ad. måtte bevilja
det af motionären äskade anslag, att af K. M. disponeras i och
för det i motionen antydda ändamål; och torde jag jemväl böra
fästa R. o. Adins upmärksamhet derå, att Utsk. uti ett par följande
punkter beviljat anslag till inrättningar, ehuru organisationsförslag
saknas.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: På sätt den förste värde
talaren yttrat, har Utsk. visserligen ansett, att det skulle vara fördelaktigt,
om den ifrågaställda inrättningen kunde komma till stånd,
men då någon närmare upgift ang:de organisationen deraf icke blifvit
framlagd, har Utsk. afstyrkt det begärda anslaget. Det är
6U
Dr?n 23 November f. m.
sannt,, att Utsk. i några följande punkter tillstyrkt anslag, utan
att ingå i organisationsfrågan; men öfverallt der sådant ägt rum,
hafva anslagen blifvit beviljade till så beskaffade inrättningar som
redan äro organiserade, och der anslagen således endast utgjort förhöjningar
i hvad som hittills af Staten upburits. I)å nu någon
bildningsanstalt för fruntimmer icke finnes i landet, så har Utsk.
icke haft den ringaste ledning för sakens bedömande. Vid sådant
förhållande tror jag att Utsk. icke kunnat komma till något annat
resultat är, som nu skett, nemi. att med erkännande af det goda
i motionärens syfte, icke f. n. bevilja något anslag. Jag anhåller
fördenskull om bifall till Utsk;s hemställan.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Då jag började genom
läsningen
af detta i så många hänseenden högst förtjenstfulla Utlåt,
och såg hvilka uphöjda tänkesätt som ledt Utsk:s ledamöter vid
upgörandet af de förslag, som här blifvit framställda, samt deruti
med tillfredsställelse fann ett vittnesbörd om Utsk:s lofvärda sträfvande
för civilisationens framsteg, kan jag dock icke neka, att det
var med en smärtsam känsla, som jag erfor att min motion rönt
den utgång som den erhållit. Men, detta oaktadt, anser jag likväl
att den fråga för hvilken jag nu kämpar, gjört ett ganska betydligt
framsteg. Då den nemi, förra gången väcktes bos II. St:r i samma
form, d. v, s. att den icke åtföljdes af något orgauisationsförslag,
sysselsatte man sig hufvudsakligen med att bevisa olämpligheten
deraf; nu deremot, erkänner man att dylika inrättningar, som i
motionen åsyftas, äro både- nyttiga och nödiga; tfien man har blott
fästat sig vid a, 11 något organisationsförslag icke blifvit bilogadt.
Felet ligger således hos mig, hvilket dock, om det är ett fel, torde
vara ursäktligt, då man tager i betraktande den ovana jag har vid
behandlingen af offentliga ärenden. Emellertid blef jag i början
nedslagen öfver att jag icke rådfört mig med personer mera hemmastadda
i dylika saker än jag; men jag tröstade mig då jag hann
längre fram i Utsk.s Utlåt. Jag fann nemi. då långt ifrån någon
bekräftelse på Hr Lilljehööks yttrande, att inga anslag blifvit be
viljade
der organisationsförslag saknats, men deremot förhöjningar
i redan befintliga anslag åt inrättningar som redan existerat. Jag
ber i detta fall att tå hänvisa till Utsk:s tillstyrkande af det olyckligt
ryktbara förslaget om inrättande af en Homöopatisk klinik,
hvilket förslag ingalunda varit åt följd t af något organisationsförslag,
gtom det att man icke begär,de någon bestämd summa, ut,an blott
upgaf 8 eller 10,000 såsom erforderliga. Utsk, har icke heller
sökt utreda, huruvida en dylik inrättning med det äskade anslaget
kunde tillvägabringas eller icke, utan allenast ställt summan till
K. M:s disposition, och åt honom öfverlemnat organisationsfrågan.
Denna inrättning är dock en sådan, som ej allenast icke f. n.
existerar, utan äfven af den beskaffenhet, att sakkunniga personer
ännu icke veta huru den skulle kunna organiseras. Hvad åter den
gf mig föreslagna skolan beträffar, så har man icke blott exempel
på anstalter i dylik syftning, utan det fordras äfven icke synnerlig
konst att åstadkomma en, organisation deraf. För öfrigt ansåg jag
Den 23 November f. m.
det vara ganska olämpligt att framkomma med ett special-förslag.
Jag finner således det af Utsk. anförda skäl icke vara det egentliga;
utan derföre att Utsk. icke ansett hela saken vara af behofvet påkallad,
har Utsk. tyckt att den gerna kunde upskjutas till framtiden,
och fördenskull blott anfört det omtalade skälet till afslag.
Men jag hemställer till Eder sjelfve, mine Hrr! om icke saken
verkligen är så angelägen sorn jag föreställt mig. Det har talats
och skrifvits ganska digra luntor om ynglingars upfostran, och man
har sagt, att denna fråga är af den omätliga vigt, att den icke
kan lemnäs å sido. Dervid har man dock förbisett måhända det
vigtigaste, nemi. qvinnans upfostran, detta så vigtiga vilkor för
ynglingens moraliska bildning; ty det är en sanning att utan
qvinnans högre utbildning kan det förra målet icke vinnas. Jag
skulle biil va alltför tröttande, isynnerhet som jag icke besitter den
högre förmågan af muntligt föredrag, om jag skulle inlåta mig i
någon bevisning af hvad jag nu haft äran yttra; men jag ber
blott att få anföra ett litet exempel. Menniskans första vård är
naturligtvis anförtrodd åt modren; men det är för hvar och en,
som vill kasta blott den flyktigaste blick på förhållandena, bekant,
att just denna första vård grundlägger i flerfaldiga afs:den det följande
lifvet; månget ondt hvarmed menniskan måste kämpa under
hela sin lefnad, har sin första rot i en felaktig vård under de späda
åren. Man begär, man fordrar af qvinnan, att hon skall vara mor
och maka; men har man tänkt sig hvad detta vill säga? Det är
ju i första hand alt sköta och vårda det späda barnet, som är den
värnlösaste varelse i hela skapelsen. Detta barn öfverlämnäs åt
den unga modren, som icke har det ringaste begrepp, jag vill icke
säga om barnavård, men om hvad som fordras för att en lefvande
varelse skall existera. Hon bör veta hvad som utgör det väsendtligaste
för en sådan varelses lif,, nemi. att det finnes luft; och hon
vet icke hvad luft är. Hon måste dock veta det, för att undvika
att icke barnet medelst respirations-organerna insuper förskämda'
ämnen. Hon skall veta hvad som erfordras för de späda digestionsorganerna,
hvilka nu först skola börja sin verksamhet. Härtill
erfordras icke några djupare kunskaper, utan blott att hon får
kasta en blick, om än aldrig så hastig, in i naturen. Hon behöfver
icke dessa salongs-talanger, hvilka hon blott äger för att locka
friare till sig, men som hon genast bortkastar då hon inträder i
äktenskap, emedan hon inser att det icke är genom dem som hon
upfyller sina pligter, utan genom husliga dygder. Jag vill med
detta blott hafva sagt eller antydt, att hela riktningen af qvinnans
upfostran är alldeles förfelad, då man icke öpnar blott en liten
flik af den förlåt som höljer naturens under. Sedan nu en qvinna
först blifvit upfostrad till en salongsdocka, och sedermera af föräldrarna
behandlad såsom en leksak, hvad skall det blifva af henne
då hon inträder i äktenskap? Jo, om hon icke blir en dålig
qvinna, hvilket är obegripligt nog. att det icke inträffar oftare, så
blir hon åtminstone olycklig; och hvarje läkare som eger något
tillfälle att studera dessa förhållanden, har en alltför stor erfarenhet
af d.e bedröfligt omständigheter, hvarunder en sådan qvinna måsta
616
Den 23 November f. m.
sucka under hela sitt lif; men som hon har alltför mycket förstånd
och alltför mycket hjerta att omtala för dem som äro henne kärast.
Jag ber Eder, mine Hrr! att icke fästa alside dervid; att motionen
framkommit från en man som icke har någon inflytelserik
ställning i samhället, och hvars personlighet är obekant för de
flesta på detta rum. Ty hvad gör det hvarifrån saken kommer
blott den är god. Det är derföre som jag anhåller att E. o. Ad.
behagade fästa någon liten upmärksamhet vid de få ord jag haft
äran framställa, och, under erinran af det myckna förstånd och den
menniskokärlek som visat sig i så många andra afs:den, särdeles i
fråga om läroverken, ber jag Eder, att icke tillsluta öronen för de
sanningar jag nu vågat uttala, utan noga behjerta saken och icke
vägra bifall till den bön jag till Eder framställt, särdeles som den
är gjord i menniskokärlekens namn och i edert eget intresse för
edra barn, såväl qvinliga som manliga. Ty, J kunnen vara öfvertygade,
mine Hrr! att de fel, som man i så rikt mått förebrår den
upvexande ungdomen, nemi. den fysiska svagheten och det moraliska
sjelfsvåldet, har sin grund icke blott i yttre förhållanden, utan
lika mycket i modrens oförmåga att inse hvad som är nyttigt i
andligt och kroppsligt hänseende, under det hon smickrar de anlag
som sedan utveckla sig på ett så förfärande sätt.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, förenar jag mig
med den siste värde talaren, och anhåller om bifall till min motion,
med det tillägg, att organiseringen af den ifrågaställda anstalten
måtte öfverlemnas åt K. M.
Hr Bibbing, Arvid: Om hufvudskälet för afslag varit nå
got
annat, än att motionen icke varit åtföljd af något organisationsförslag,
så skulle jag måhända icke haft något att i detta amne
anföra; men skälen för bifall är, enl. min öfvertygelse, af en helt
annan och mera genomgripande natur än dem, som blifvit andragna
i Utsk:s Utlåt. Det är bekant, att K. Sl:r vid denna Riksdag redan
beviljat ganska betydliga anslag, så väl till lärare som lärarinnor
vid folkskolorna, och det är likaledes bekant, att bland de bildnings
anstalter, som i vårt land finnas, icke någon alser bildandet
af lärarinnor. Jag hade derföre trott, att StaisUtsk. skulle hafva
varit motionären särdeles förbunden för det han satt Utsk. i tillfälle
att åtminstone i någon mån minska den inkonseqvens, hvartill Utsk.
otvifvelaktigt föranledt R. St:r, både nu och tillförene. Här är
taladt om, att det möjligen skulle inverka eller komma att inverka
på beslutet, hvarifrån motionen ledt sitt ursprung. Jag tror icke,
att så kan vara förhållandet, hvarken inom Utsk. eller inom detta
Stånd. Men om så skulle vara, ber jag att få påminna R. o. Ad.
derom, att Regeringen vid sista Riksdagen sjelf fästade representationens
upmärksamhet på nödvändigheten af en bildnings-anstalt för
lärarinnor, samt begärde i och för detta ändamål ett anslag. Det
är oss vidare bekant, hvilket äfven af den siste värde talaren blifvit
vidrört, att åtminstone i skolorna på landet barn ditkomma vid
5 till 6 års ålder. Jag frågar vid sådant förhållande, hvem som är
mera passande att mottaga dessa späda varelser, jag vill icke säga
Den 23 Noyember f. m.
617
till vård, som också är nödvändig inom skolan, utan till undervisning,
en man eller en qvinna? Jag tror, att det sednare är så gifvet,
att fråga ieke derom kan upstå; och då man vid denna Riksdag
icke synes vara obenägen att inrymma åt qvinnan en större
verksamhet och större rättigheter än förut; så förefaller det besynnerligt,
att man likasom vill göra narr af sina egna förslag, då man
icke i sådana frågor, som ligga qvinnan närmast, vill tillåta henne
att använda sina förmögenheter. Det är alldeles icke fråga om något
större nytt förslag, utan saken inskränker sig till den frågan,
huru det andra könet skall kunna sättas i tillfälle att begagna de
anslag, som blifvit åt detsamma gifna. Man har sagt, att här redan
tinnes en skola inrättad för lärarinnor, och mången enskild har länge
mottagit läskunniga qvinnor till ledarinnor af barna-undervisningen.
Hvad skulle väl erfordras mera, än att sätta dea utmärkta qvinna,
som leder denna anstalt, i tillfälle att fortfara dermed? Man hade
dä åtminstone gjort något.
På de skäl jag nu haft äran i korthet anföra, får jag, i enlighet
med hvad som redan blifvit föreslaget, tillstyrka afslag A Utsk:s
hemställan, och antagande af det beslut, att R. Stsr måtte för ifrågav:de
ändamål anslå den af Hr Cederschiöld äskade summan, att
ställas till K.j M:s disposition; hvarjemte R. St:r i underd. skrifvelse
anhålla, det K. M. täcktes gå i författning om en lämplig
organisation af den föreslagna läro-anstalten.
Frih. Creutz, Stephan: Ett af de vigtigaste ämnen i sam
hället
är otvifvelaktigt qvinnans upfostran. Hon är meusklighetens
moder och upfostrarinna, samt bevarar inom sig fröet till slägtets
utveckling. Det har derföre i alla tider ansetts såsom ett prof på
ett folks civilisation, den ståndpunkt hvarpå qvinnan befinner sig.
Man måste derföre, i närv:de tid, då man börjar nitälska för qvinnans
elevation, så väl i andligt som materielt hänseende, i sanning
vara den värde motionären mycken tack skyldig för det han framkommit
med ifrågav:de förslag. Den upfostran, som nu i allmänhet
egnas qvinnan, är onekligen hvarken fördelaktig eller lämplig. Den
inskränker sig, under bättre förhållanden, vanligen blott till undervisning
i de moderna språken, och upfostran sker merändels i enskilda
pensions-anstalter, dera man i allmänhet i de flesta fall måste
erkänna vara skadliga för det upvexande slägtet. Det vore således
väl om Staten omfattade denna vigtiga sak med det intresse,
som ett i sanning ädelt mål förtjenar; och de penningar, som dertill
ansloges, skulle utan tvifvel vara väl använda, allra helst som
det äskade beloppet är ganska ringa.
Man har här yrkat, att en normal skola borde inrättas för utbildande
af lärarinnor. Jag anser detta ändamål vara allt för inskränkt,
då det är fråga om den qvinliga upfostran. Då R. St:r
egna sin omtanke åt denna angelägenhet, anser jag nemi., att man
främst bör hafva afseende på qvinnans danande till husmoder. Hvad
sedermera beträffar de qvinnor, som så blifvit upfostrade, så, derest
de icke skulle vilja inträda i äktenskap, står det dem ju alltid
fritt att blifva skol-lärarinnor. Jag tror derföre, att det är ett
618
Den 23 November f. m.
allt för inskränkt mål för Staten, att blott åsyfta bildandet af lärarinnor,
och jag anser, att man redan vid första början af en sådan
vigtig angelägenhet som denna, bör gifva den en sådan riktning,
att normai-skolor inrättas för upfostrande af qvinnor till husmödrar.
Jag ber fördenskull att till alla delar få förena mig med den värde
motionären, utom i det afs:de, som innefattas i följande uttryck af
motionären: »att R St.:r måtte bevilja ett årligt anslag af 6,000
Rdr Rmt,, för inrättande i Stockholm af en normal-skola för flickor,
och derjemte besluta, att hädanefter ingen qvinna må öpna någon
läro-anstalt, eller betjena vid enskild undervisning, som icke blifvit
behörigen examinerad och godkänd, samt att hvarje enskild läroanstalt
för unga flickor skall stå under närmaste skolstyrelses speciella
tillsyn.» Jag tror, att en sådan föreskrift vore att gå nästan
för långt. Den skulle göra ett ingrepp i möjligheten att fritt verka
i och låta denna fråga utveckla sig. Jag anhåller således om propos.
på bifall till ifrågav:de motion, med följande förändring: »att
R. St:r måtte bevilja ett årligt anslag af 6,000 Rdr Rint, för inrättande
i Stockholm af en normal-skola för unga flickors upfostrande
till husmödrar.»
Hr Bildt, Didrik Gillis: Motionären har föreslagit, dels
inrättandet af offentliga skolor för flickor, på flere ställen i Riket,
dels, ifall detta skulle medföra allt för stora kostnader, en normalskola
i Stockholm, der skickliga lärarinnor kunde bildas. De motiver,
som föranledt motionärens framställning, hafva sedermera här
blifvit af honom både fullständigt och talande framställda. Utsk.
har också icke förnekat, att qvinnans upfostran eger för samhället
i sin helhet lika stor vigt, och utöfvar lika stort inflytande derå,
som undervisningen för män, emedan det är en erkänd sanning, att
nationens bildning i allmänhet beror på qvinnan. Det är nemi.
qvinnan, som åt våra barn gifver den första ledningen vid deras
upfostran, och den bestämmer sedan hela deras bildning. Utsk. har
dock icke ansett sig böra tillstyrka bifall till anslaget, ehuru det
erkänt sakens vigt. Detta kari synas inkonseqvent; men om man
betraktar frågan ur en annan synpunkt, så äro opinionerna delade
i fråga om sättet att ernå målet, utan att man derföre kan beskyllas
för att ega mindre nit för saken. Här har blifvit yrkadt, att
Ständerna mätte bevilja ett årligt anslag af 6,000 Rdr Rmt, att
ställas till K. M:s disposition, för inrättande af en eller flere bildnings-anstalter
för qvinnor, och på detta sätt tror man sig bäst
upnå målet.. Mig synes dock, att detta sätt att gå till väga icke
är fullkomligt riktigt, och icke ens fullkomligt önskvärdt. Det måste
vara af vigt för representationen, att se huru en skola af ifråga
v:de beskaffenhet är inrättad. Jag hyser det allra största förtroende
för Regeringens förmåga och omtanka för dylika undervisningsanstalters
ordnande; men man måste dock medgifva, att det utgör
en grundtanke i vårt konstitutionella samhälle, att när en fråga,
af den vigt, som ordnandet af en ny skol-undervisning för det qviniga
könet, väckes, R. St:r också må hafva tillfälle att yttra sig om
huru denna organisation bör utföras. Om man nu ställer ett anslag
Den 23 November f. m.
619
till K. M;s disposition för detta ändamål, så är det också gifvet,
att man afsagt sig all inverkan på sjelfva riktningen af anstalten;
och den riktning, som till en början blifvit gifven deråt, bestämmer
äfven dess utveckling för framtiden. Blifva nu Ständerna icke nöjda
med hvad Regeringen i saken åtgjort, så, ifall det vid nästa Riksdag
blir fråga om högre anslag för skolans vidare utbildande och
fullkomnande, kommer otvifvelaktig! detta missnöje att menligt inverka
på saken.
Emellertid anser jag Utsk:s afslag icke lämpligt. Utsk. har
visserligen erkänt sakens vigt; men denna åsigt har helt och hållet
stannat inom Ständerna, och lörlorar sig der, utan att framkomma
till K. M. Det är dock detta, som jag anser nu böra ske. Jag
anser
nemi., att R. St:r högt böra erkänna hvad som här af alla
talare blifvit erkändt, samt sedermera hos K. M. anhålla, det K. M.
täcktes låta till Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga förslag
till undervisningens ordnande för den qvinliga ungdomen. Om
B. St:r då vid detta tillfälle skulle vilja vidtaga en eller annan ändring
i detta förslag, så hafva de en fullständig bas att bygga på,
och då kunna de jemka anslagsbeloppen derefter.
Frågan är visserligen af en trängande beskaffenhet; men hnfvudsaken
är att få den väl och fullständigt ordnad. Om nu det
äskade anslaget skulle beviljas och ställas till K. M:s disposition,
på sätt här är föreslaget, kan det dock icke komma att användas
förr än nästa sommar, sä framt det ens är tänkbart, att. Regeringen
skulle kunna hinna att låta utarbeta och pröfva ett förslag i den
angifna riktningen. Jag förmodar således, att verkställandet af förslaget
komme att dröja till år 1859; men då hafva vi ju Riksdag.
Jag anser det derföre vida bättre, att dröja ännu ett år till 1860;
då ku nna Ständerna hafva pröfvat och godkänt det förslag, som K.
M. afgifver, och skolorna kunna då genast träda i full verksamhet.
Mun förlorar något i tid, men man vinner i sak.
På dessa i korthet anförda skäl anhåller jag om propos. på,
att, i st. f. Utsk:s afstyrkande, R. St;r måtte till K. M. ingå med
en underd. skrifvelse, deruti R. St:r anhålla, det K. M. täcktes låta
utarbeta och till näst sammanträdande Ständer aflemna förslag till
undervisningens ordnande för den qvinliga ungdomen.
Hr Lilljehöök: Jag tror, att StatsUtsk. behandlat denna
fråga så; som den borde behandlas. Frågan i sig sjelf är af den
vigt,, att motionären kan vara öfvertvgad om, att Utsk. deråt egnat
all möjlig upmärksamhet. I alside- på skolor för fruntimmer i allmänhet,
nödgas jag yttra min tanke. Jag tror icke att det är nyttigt,
att allt för mycket draga undervisningen ifrån hemmet; skolan
kan visserligen vara ganska god för att bibringa lärjungen kunskaper;
men för upfostran torde den icke vara lämplig. Jag tror således,
att Staten i allmänhet icke bör vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
qvinnas upfostran och bildning dragas ifrån hemmet och till
offentliga skolor. Med gossar är förhållandet något annorlunda,
emedan hvar och en, som till en offentlig skola skickar sina söner,
gör det endast i afsigt, att de der skola erhålla undervisning, och
620
Den 23 November f. m.
dessa skolor behöfva icke vara så exclusiva, som fruntimmers-skolor
alltid måste blifva. Man kan icke tänka sig, att föräldrar skulle
vilja skicka sina döttrar till skolor, som vore Statens, d. v. s. vore
fria för alla. Om sådana skolor funnes, skulle de naturligtvis komma
att begagnas af den ena eller andra klassen af samhällets medlemmar.
Här i hufvudstaden har funnits flickskola, som troligen af
alla erkänts vara särdeles väl organiserad, nemi. den s. k. Walliuska.
Denna skola skulle hafva kunnat tjena StatsUtsk. till en norm
att gå efter, derest Utsk. i allmänhet ansett dylika anstalter nödvändiga.
Jag tror icke att så är, eller att Staten bör allt för mycket
ingripa i den qvinliga undervisningen, eller att denna är något,
som genom Statens mellankomst bör underhjelpas.
Motionärens förslag sönderfaller i tvenne delar, af hvilka jag
instämmer i den ena, nemi. att en normal-skola skulle inrättas, hufvudsakligen
med afs:de på att bilda lärarinnor för fruntimmer. Härutinnan
skulle jag vilja förena mig med Hr Bildt om en underd.
skrifvelse till K. M. Ju mera man kan hänvisa undervisningen till
hemmet, ju mera komma både denna och upfostran att vinna, isynnerhet
den sednare, som är den väsendtliga.
Att erfarenheten rörande de ämnen, som i allmänhet böra tillhöra
folkundervisningen, ännu är temligen obestämd, torde man väl
erkänna. Gerna vill jag inrymma en betydligare del af undervisningen
åt naturvetenskaperna; men att vid dern fästa någon större
vigt i afs:de på qvinnans upfostran till moder, tror jag icke vara
riktigt, emedan flickorna vanligen vid 14 å 15 år afbryta sina
studier.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, förenar jag mig
med Hr Bildt, och anhåller om bifall till det underd. skriivelseförslag
han framställt, med tillägg, att de ifrågaställda skolorna måtte
hafva till hufvudsakligt ändamål att bilda lärarinnor för flickor.
Frih. Cederström, Budolf: Få ämnen kunna visserligen
vara mera värdiga E. o. Ad:s behjertande, än det, förev:de; ty det
qvinliga slägtet, som sjelft icke har någon röst i Statens angelägenheter,
eller kan bevaka sina egna intressen, bör väl hos oss kunna
räkna på att finna sina blista och säkraste målsmän, alltid villiga
att biträda allt som kan lända till befrämjande af dessa för oss så
dyrbara föremåls sanna väl och bästa. Men, ehuru fullt erkännande
vigten af den fråga, som utgör ämne för denna vår öfverläggning,
kan man dock, i afs:de på utförandet, vara af olika tankar om det
tjenligaste sättet. Jag delar i detta afs:de hufvudsakligen Hr Lilljehööks
åsigt. StatsUtsk. har, såsom ofta sker när penningar icke
anvisas, nöjt sig med att utförligt relatera motionens innehåll, och,
såvida deruti befunnits ett eller annat af värde, har man i klump
hugnat förslaget med en komplimang, och sedan tillstyrkt afslag.
Jag vill icke på samma sätt tillvägagå; ty uti förslagets ingress tinner
jag en afdelning, som jag anser vara af vigt, nemi. den, som
åsyftar inrättandet af en normal-skola för bildande af lärarinnor.
F. n. äro nemi. de anstalter, som i detta afs:de finnas, helt och
hållet okontrollerade, och det är derföre blott en lycklig slump, om
Den 23 November f. m.
621
föräldrar kunna erhålla undervisarinnor, hvilkas bildning är så omfattande
och grundlig, som vederbör. Att deremot inrätta offentliga
skolor, för att bilda hela det qvinliga slägtet, vågar jag på det
högsta afstyrka, hvarföre jag också icke kan biträda Hr Bildts förslag
till underd. skrifvelse.
Det är icke min mening, att bestrida motionärens sats, att
qvinnans upfostran icke allenast bör afse de husliga bestyrens bestridande,
utan äfven, i ordets högre mening, hela hennes mensklig»
och qvinliga bildning. Men månne icke ändamålet bäst vinnes, örn
detina bildning inhemtas inom hemmet, vid modrens sida. af lärarinnor,
som i Väl-ordnade upfostrings anstalter sjelfva inhetntat goda
oell nyttiga kunskaper.
Beträffande den begärda summan af 6,000 Rdr Rmt, så är
den visserligen ganska ringa, för aflönande af lärare-personal och
underhåll af en högre undervisningsanstalt; men om den är ringa
redan när fråga endast är om inrättande af en Normalskola, huru
skulle den då förslå till utförande af den omfattande plan, som
motionären alternativt åsyftat? Vill man till K. M:s afgörande
öfverlemna frågan om hela den qvinliga upfostrans ordnande på en
annan fot än hittills, fruktar jag, att man beträder en väg, der
afsigten är att öpna allmänna skolor för unga qvinnor, och dymedelst
draga dem ifrån hemmet. Detta gäller alla som äro bosatta
på landet, och då kan man äfven i afseende på dem riskera alla
de faror, för hvilka det manliga slägtet är utsatt, och för hvilka
det icke sällan dukar under. Huru stora dessa faror likväl äro för
ynglingar, äro de dock mindre än för qvinnan, hvars skära jungfruliga
väsende ofta icke förmår att resa sig när det en gång fallit,
åtminstone äro exemplen derpå mera sällsynta än man vill hoppas.
Jag nödgas således afstyrka bifall till alla de här framställda
förslagen, vare sig de afse aflåtandet af en underd. skrifvelse eller
beviljandet af ett anslag, såvidt. de omfatta inrättandet af skolor
i allmänhet. Vill man deremot begränsa frågan inom de gränsor,
som Hr Lilljehöök upgifvit, skulle jag gerna vara med derom; men
Hr Lilljehöök har dock icke fullkomligt uttryckt hvad jag anser vara
det rätta och angelägna i denna sak. Beträffande åter Hr Ribbings
förslag, så antyder detsamma det väsendtliga af hvad jag åsyftar,
och jag får derföre förena mig med honom. 6,000 Rdr är visserligen
en ringa summa, men dermed kan dock något göras, och om
den underd. skrifvelse» åtföljes af ett penninge-anslag, ser Regeringen
att R. St:r menat allvarligt med saken.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Här har åtskilligt blifvit yttradt
angsde qvinnans upfostran, och jag ber att såsom ett tillägg
dertill få fästa upmärksamheten på huru vigtig denna upfostran är
för sönernas upfostran. Genomgår man historien skall man finna,
att de utmärktaste män vanligen haft utmärkta mödrar; och man
behöfver i detta hänseende blott återföra tanken på Napoleon I, hvars
ovanliga moder obestridligen lade första grunden till hans storhet.
Hr Lilljehöök och Erih. Cederström hysa mycken farhåga för
att skicka flickor till allmänna skolor; dervid har man dock låtit
622
Den 23 November f. m.
skrämma sig af ordet »allmänna.» Det är f. n. ganska vanligt
att man på landet skicka sina döttrar till pensioner i städerna.
Jag hemställer vid sådant förhållande, om det är sämre att skicka
dem till skolor, sorn äro kontrollerade af Staten, än till sådana,
som icke äro underkastade någon kontroll, och som till lärare hafva
personer utan kunskaper.
Hr Lilljehöök har fästat mycken upmiirksamhet vid upfostran
i hemmet, det är just derföre, att jag föredrar denna upfostran framför
den i skolan, som jag vill att den blifvande modren skall vara
mäktig att lemna sina barn en sann upfostran, och dertill fordras
att de ega bildning. Hvad barnen beträffar, så lägger jag mindre
vigt uppå att de ega en mängd kunskaper och talanger; det »klra
vigtigaste är att de upfostras i kärlek till det rätta, ädla och sanna.
Detta kan icke fadren göra, emedan han merendels är uptagen af
bestyr utom hus, utan det mäste vara öfverlemnadt åt modren.
Hr Lilljehöök har vidare fästat upmärksamheten derpå, att
det svårligen skall blifva möjligt att lemna undervisning i åtskilliga
natur-vetenskaper åt barn vid yngre år, utan detta måste ske
vid mognare ålder. Jag tror att det är en fullkomlig villfarelse..
Om en skicklig lärare ■ finnes, vet jag, för min del ingen ålder, som
är så späd att icke barnets upmärksamhet kan riktas på den omgifvande
naturen, och, i sammanhang dermed på Guds storhet och
godhet, uppenbarad i naturen. Genom betraktelsen af naturen kan
man oupphörligen hafva tillfälle att vända barnets tanke på dessa
förhållanden. Utträdandet i lifvet är icke en examen, der vissa
frågor skola besvaras; utan det är konsten att sjelf leta ut frågorna
och deras svar. Denna konst lär man sig lättast genom att
betrakta naturen; och om man gör detta riktigt och klart skall
man deruti finna en tydlig anvisning, hvarefter man har att ställa
sig; ty Gud lefver i naturen. Såsom ett exempel härpå ber jag
att få anföra förhållandet t. ex. med språkundervisningen. Jag,
likasom troligen de fleste af eder, mine Hrr. hafva lärt oss språk
på det sätt att vi fått lära oss paradigmata ålc. Finnes väl något
odrägligare än detta? Hvadan kommer det att såväl jag som mången
af eder hafva sett våra ungdomskamrater förgås och förklaras
för dumhufvuden, odugliga för hela deras lifstid? Jo, derföre att man
med en oriktig metod velat tvinga dem till något, som stridt emot
naturen. Vill man i afside på språkundervisningen följa naturen,
så är det så tydligt, alt man bör börja med de s. k. sakorden,
att det är förundrausvärdt att man härutinnan kunnat misstaga sig.
Hvilket språk kan man bäst? Modersmålet. Börja vi att lära
oss paradigmata? Nej, utan under det vi stappla oss fram med
det ordförråd vi så småningom förvärfva oss, få vi paradigmata i
bufvudet af sig sjelfva, och deraf kommer det fenomen, att när ett
irriguliert verbum förekommer, böjer barnet det efter den reguliera
formen. Sålunda finnes öfverallt en tydligen uttryckt lag, efter
hvilken vi ega att rätta oss; och derföre lägger jag så stor vigt
på naturvetenskaperna, icke blott för deras praktiska nytta, utan’
äfven emedan de väcka och skärpa förståndet.
Den 2.3 November f. m
-
623
Man har talat om faran att skicka flickor till offentliga skolor.
Jag tror icke att det skulle komma att inträffa i större mått,
än hittills; men utsigten är endast att erhålla garanti för att de
skola få en sund undervisning. Det är dessutom icke blott denna,
som är vigtig, utan äfven konsten att umgås med menniskor. Om
vi se på qvinnorna i allmänhet, så upstår dem emellan så lätt
hvad man kallar brouilleri, när de komma i affärsförhållanden med
hvarandra. Blifva de deremot upfostrade i skolor, så lära de redan
tidigt hvad det vill säga att hafva affärer med hvarandra; och
derföre tror jag, att de fel, som nu framdragas emot qvinnan,
t. ex. sqvaller-begär o. s. v. helt och hållet skulle försvinna, i tall
qvinnan som just i socialt hänseende bör vara den ledande, hade
något högre ämne för sin konversation, än nästans laster och fel.
Det är derföre sora jag lägger så stor vigt på att qvinnans bildning
blir god; ty vi må vara huru stolta som helst, så beror vår
bildning hufvudsakligen på hennes. Då för öfrigt en fråga blifvit
väckt, som jag tror icke kan falla, nemi. att göra qvinnan myndig,
så måtte det väl vara Statens skyldighet att tillse, det hon kan
upfylla de åligganden, som tillhöra henne.
Hvad slutligen sjelfva hufvudfrågan beträffar, så förenar jag
mig med Hr Bildt, och instämmer i det af honom framställda förslaget,
endast med tillägg af följande ord nemi.: »med synnerligt fästa/it
afs:de på bildandel af en normalskola.» Jag afstår således från
mitt förra yrkande, eller att medlen genast borde ställas till K. M:ä
disposition, och anhåller om propos. på bifall till Hr Bildts förslag,
med det amendement dertill, som jag tagit mig friheten föreslå.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g.: Det skulle utvisa en hög
grad af egenkärlek, om jag envist skulle fasthålla vid det förslag,
jag framställt; jag är tvertom tacksam emot Hr Bildt, som uplyst
mig om den rätta vägen, på hvilken man kan nå det föresätta
målet, och denna tacksamhetskänsla delas icke blott af mig, utan
af hvar och en, som intresserar sig för framgången af denna sak.
•Jag ville derför afstå från det yrkande, som mitt förslag innehåller,
och förenar mig med Hr Bildt, dervid dock anseende det af den
förre talaren framställda tillägg icke vara af behofvet påkalladt,
utan om något tillägg skall göras, tror jag att det bör innefatta
att synnerligt afs:de fästes på bildandet af lärarinnor. Sedan må
det bero på K. M., huruvida detta skall vinnas medelst inrättande
af en normalskola eller på annat sätt.
Innan jag slutar, ber jag att med några få ord få uptaga de
anmärkmr, som af Hr Lilljehöök och Frih. Cederström blifvit gjorda
emot flickskolor i allmänhet. De hafva sagt, att den qviuliga
upfostran bör ske i hemmet. Detta är en sann och vacker tanke,
och det är ingen som icke hyser samma åsigt. Men just derföre,
att, såsom den förre talaren ganska riktigt anmärkte, denna tankes
sanna förverkligande är det mål, hvarefter man sträfvar, måste undervisningen
ordnas på annat sätt än hittills, emedan de qvinnor,
som nu bildas, icke hafva de egenskaper, som äro nödvändiga för
att upfostra barn. För öfrigt ber jag, att få fästa upmärksamheten
624
Den 23 November f. m.
på felaktigheten i våra nuv:de pensions-anstalter. Det är ju icke
tänkbart att då en qvinna, sora endast har lärt sig att utbilda sina
talanger, inträder i det allmänna lifvet och der finner att dessa
talanger icke motsvara det mål, hvartill menniskan anses böra sträfva,
det är ju ieke tänkbart, säger jag, att en sådan qvinna skall kunna
gifva sina barn en sann upfostran. Hon märker det också sjelf,
och derföre skickas barnen till skolan. Det är af denna orsak,
som jag i min motion föreslagit ett stadgande, på hvilket jag vill
fästa Hrrmes synnerliga upmärksamhet, nemi. att ingen qvinna må
vara berättigad att öppna någon läroanstalt; ty så som nu eger
rum, är det verkligen förfärligt, att hvilken qvinna som helst, så
snart hon icke har någon annan utsigt till utkomst, skall få egna
sig åt barnaundervisning. Hon behöfver icke ega den ringaste insigt
härutinnan, ty hon engagerar lärare och lärarinnor, som måhända
ega lika liten kunskap som hon; och dertill skaffar hon sig
en lokal, som tilläfventyrs är af den beskaffenhet, att den qväfver
och förstör barnen. Värst är det med de s. k. helpensionerna,
till hvilka mångå barn, åtminstone från landet skickas. Jag har
deraf en ganska sorglig erfarenhet; icke blott i afs:de på den dåliga
lokalen och den missriktade undervisning, som de meddelas,
utan äfven med hänseende till den usla födan. Jag vet många
qvinnor, som varit plågade af den så allmänt gängse bleksoten;
och jag har till densamma icke kunnat finna någon annan orsak,
än brist på tjenlig föda. Ty jag försäkrar eder, mine Hrr, att det
finnes många pensioner, der barnen knappast veta hvad kött vill
säga, utan de få nöja sig med s. k. mjölpuddingar o. s. v. Då
det således visat sig af nöden påkalladt, att läro-anstalter finnas,
till hvilka flickor kunna skickas, så är det ju alldeles absolut nödvändigt,
att Staten tager hand derom, på det att de måtte motsvara
ändamålet och icke verka förstörande på barnens både kropp
och själ. Vid förra plenum tillspordes jag om orsaken till flickornas
kroppsliga svaghet, och Hr Printzensköld, som nu icke är närvide,
frågade mig hvarföre det är behöfiigt att gossar skola hafva så beqväma
sittplatser, då vi se att flickor, som hafva stoppade att sitta
på, bära pregel» af svaghet och slapphet. Denna fråga är lätt att
besvara; ty det lär väl icke finnas någon menniska, som kan tro,
att dessa flickor hade blifvit bättre, derest de setat på träbänkar.
Utan orsaken ligger just i sjelfva upfostran i pensionerna samt bristen
derstädes på passande rum och tjenlig föda. Och än vidare,
jag säger det upriktigt, ty jag vet det af erfarenhet, kan skälet
sökas dels uti en mängd fördomar, som hindrar qvinnan att fritt
få njuta af Guds Iria luft, dels i modets inflytande, som inskrufvar
henne i trånga och tätt åtsittande kläder. Hvad det beträffar, att
qvinnan icke fritt får njuta af fria luften, hade jag härom dagen
en sorglig erfarenhet derpå. Det var en ung fru, som jag tillrådde
att genom promenader ute hemta frisk luft; hon svarade mig, att
hon trodde, det denna ordination skulle bekomma henne väl, men
hon tilläde; »När skall detta ske? Går jag ut vid middagstiden
två dagar å rad, så skall man säga att jag springer på gatan; om
niorg
-
Den 23 November f. m.
8*5
morgnarne kan jag icke gå ut utan sällskap, lika litet i skymningen;
när skall det då ske?» Oell i sanning är det icke en bedröflig företeelse,
att en qvinna ieke skall kunna gå ut och röra sig i skymningen,
utan att blottställa sig för att blifva antastad af oanständiga
personer. Sådant kan icke inträffa under andra förhållanden,
än en felaktig barnaupfostran i allmänhet; och det skulle utan tvifvel
försvinna om gossen, lindel det han upväxer till yngling, finge
lära sig att han nedsätter sitt eget menniskovärde genom att brista
i högaktning och vördnad för qvinnan.
Jag slutar med att förena mig med Hr Bildt, anhållande dervid
om bifall till det tillägg jag hade äran göra.
Hr Bildt: Alla de talare, som här fästat upmärksamheten på
nödvändigheten att vidtaga någon åtgärd i denna angelägna fråga,
hafva hufvudsakligen lagt vigt på bildandet af lärarinnor. Jag tror
att detta är ganska riktigt, och hemställer derför, om icke K. o.
Ad. skulle vilja förena sig om en underd skrifvelse till K. M. i
följande ordalag: »Det K. M. täcktes låta upgöra och till Pikets
näst sammanträdande Ständer öfverlemna förslag till undervisningens
ordnande för den qvinliga ungdomen, med hufvudsakligt
af’s:de fästadt på bildandet af lärarinnor.»
På detta sätt tror jag att allas opinioner kunna förenas, hvarföre
jag anser detta förslag vara det lämpligaste, samt anhåller, att
Hr Frih. o. Ordhden behagade framställa propos. derå, till följd
hvaraf jag naturligtvis frångår mitt förut framställda förslag.
Hr Lilljehöök: Hr Cedeschiöld, Gustaf, har helt och hållet
missförstått mig, om han tror att min mening är att studiet
af naturvetenskaperna skall uppskjutas till äldre år. Jag är tvertom
fullkomligt af hans åsigt, att detta studium bör börja så snart
barnen begynna kunna tänka och gifva akt på hvad de lära sig.
Jag ber att få fästa upmärksamheten på, att, oaktadt allmänna
meningen tyckes vara för det af Hr Bildt afgifna förslag, om
hvilket, på sätt det sednast blifvit framstäldt, jag helt och hållet
förenar mig, hafva dock åtskilliga bland talarne yrkat, att en normal-skola
borde inrättas. Jag tror alf, hvad raan i främsta rummet
bör söka, är att bilda lärarinnor, men ett slags seminarium
för bildandet af lärarinnor tror jag icke låter förena sig med en
normalskola för flickor; ty i ett Cemina.ium måste undervisningen
naturligtvis vara mera omfattande, än i en flickskola. Jag tror
derföre, att man snart sagdt skulle göra illa, om man förblandade
dessa båda olikartade institutioner med hvarandra. Ett Seminarium
skulle dessutom, efter mitt förmenande, icke komma att begagnas
annat än för mera mognade qvinnor.
Jag fruktar för öfrigt, att man genom inrättande af normalskolor
för flickor kommer att draga undervisningen alltför mycket
ifrån hemmet; och ju mera man löser familjebanden, desto olyckligare
är det för samhället. Inträder man en gång på den vägen,
torde det sedermera befinnas omöjligt att återgå, äfven om mö
IX
H. 40
€26
Den 23 No t ernber f. ra.
drarne skulle ega förmåga att till alla delar upfylla en lärarinnas
kall. Jag tror derföre, att man, i enlighet med det af Hr Bildt
framställda förslaget, bör inskränka sig till att uttrycka den önskan
att ett Seminarium för bildande af lärarinnor matie i främsta rummet
bildas.
Man har yrkat, att alla enskilda pensions-anstalter borde ställas
under offentlig kontroll. Jag delar denna åsigt; men innan
Staten ännu gjort något i afs:de på bildandet af lärarinnor, tror
jag att man icke bör annat än i förbigående omnämna denna sak!
ty, ehuru jag tror att de nuv:de pensions-anstalterne i allmänhet
äro felaktiga, tror jag ieke att man bestämt kan yttra sig derom
förr än sådana lärarinnor, som bildats på Statens bekostnad, fått
tillfälle att pröfva sig. Jag ber dessutom att få erinra derom att
det finnes en mängd enskilda pensions-inrättningar för gossar, som
icke står under någon kontroll.
Jag instämmer i Hr Bildts förslag.
Frih. Creutz: Jag har begärt ordet med anledn. af hvad
som yttrats rörande nödvändigheten af qvinnans upfostran i hemmet.
Äfven jag är af den öfvertygelse!), att hennes egentliga upfostren
bör ske der; men blott så vida den afser den spädare aldren.
Jag tror nemi. att upfostran så väl för mannen som för
qvinnan bör grunda sig på något så när samma princip. Familjebandet
bör derföre icke lossas att qvinnan upfostras i ett allmänt
läroverk; ty sedan den första upfostran i hemmet är fulländad,
tror jag det vara gagneligt att hon i allmän skola kan erhålla en
mera nationel utbildning än hittills. Den Svenska qvinnan anser
jag, i jemförelse med andra länders qvinliga befolkning icke stå
särdeles högt. Anledningen dertill torde egentligen återfinnas i den
omständigheten, att man alltför länge binder henne vid familjen.
Detta förhållande utgör ofta hinder för äktenskaps ingående, och
hennes upfostran blir ensidig och skef. Derigenom att hon kommer
i beröring med en mängd personer och förhållanden erhåller
hon relationer, och dymedelst höjer och lifvas hennes andliga riktning
och äktenskapsförbindelser kunna också på naturligare sätt
knytas än nu, då det stora svalget mellan könen utesluta all närmare
förbindelse dem emellan. Hon erhåller icke allenast en elevation
i tänkesätt och åsigter i enlighet med tidens anda, utan
hon kommer äfven att knyta förbindelser med personer af sitt kön,
som kunna blifva gagneliga för hela hennes lefnad.
Det är pä dessa grunder, som jag tror att man icke bör så
fastsmida qvinnan vid familjen, som åtskilliga talare velat göra.
I en tid, då man sträfvar efter att gifva qvinnan samma frihet
som mannen och vill göra henne myndig och till sin egen gifto
man,
tror jag, att det också är skäl att betänka, det hon erhåller
en upfostran, som gör för henne möjligt att draga nytta af sin
frihet, hvilken i sådant fåll alltid måste leda både till hennes egen
och fäderneslandets fromma.
Hvad det beträffar, att man uteslutande bör afse bildandet
af lärarinnor, hade jag redan förra gången, då jag hade ordet, äran
Den 23 November f. m.
627
uttala min åsigt derom. Jag tror nemi., att då R. St:r nu första
gången yttra sig i denna fråga, det vore lämpligt att uttrycka
den åsigt att, derest någon läroanstalt för qvinnor skall inrättas
den hufvudsakligen hör afse hennes bildande till maka och moder.
Jag anhåller om propos. på hvad jag nu haft äran framställa.
Hr Cederschiöld: Gustaf: Jag har begärt ordet för att
tillkännagifva det jag instämmer i det af Hr Bildt framstälda förslaget,
hvarjemte jag ber att få besvara eti anmärkn. af Hr Lilljehöök.
Den värde talaren har nemi. klandrat Hr Bildts förslag
derföre, att det skulle innefatta två olika saker, en normalskola och
ett seminarium. Jag tror att Hr Lilljehöök missförstått förslaget
i detta afs:de. Han säger att i en normalskola skola barnen börja
och sluta tidigare, än i ett seminarium. Jag tror dock, att bästa
sättet att bilda qvinnor är att låta dem sjelfva få deltaga i undervisningen
och sålunda praktiskt lära sig, just det, som för deras
framtid är det vigtigaste. Jag har på det sätt upfattat Hr Bildts
förslag, att den ifrågav:de normalskolan icke blott skulle afse meddelande
af undervisning åt unga flickor, utan äfven att åt de af
skolans elever, som ville bilda sig till lärarinnor, gifva den högre
bildning, som dertill erfordras, till hvilken ända de borde någon
längre tid qvarstadna i skolan såsom biträdande lärarinnor. Det
är derföre som jag lägger vigt på att båda dessa saker blifva i
skrifvelse!! omnämnda; och i fall Hr Frih. o. Ordf:den skulle anse,
att det ligger någon olikhet mellan Hr Bildts och mitt yrkande,
ber jag fördenskull att få afstå derifrån och i stället förena mig
med Hr Bildt.
Hr Cederschiöld: Fredr. Au g.: Ehuru Hr Bildts sednare förslag
är något vidsträcktare, än jag önskat, vill jag dock, i likhet
med föreg:de talare förena mig derom. Jag tror jemväl att Hr
Ribbing, hvars åsigter jag förut förklarat mig dela, står så nära
Hr Bildt, att han kan instämma med honom.
Hr Ribbing: Jag medgifver vissserligen att man kan tvifla
om företrädet mellan mitt förslag och det af Hr Bildt framstälda;
och jag anhåller derföre att detta sednare måtte varda upläst, på
det jag må derom få närmare kännedom.
Sedan i anledn. häraf Hr Bildts förslag blifvit upläst, tilläde :
Hr Ribbing: De flere skrifvelser, som vid föreg:de Riksdag
afgått till K. M. hafva visserligen icke ledt till det resultat man
åsyftat. Sålunda har också i detta ämne en skrifvelse blifvit aflåten,
utan att deraf blifvit någon påföljd, och hvad öde, som förestår
den nu föreslagna, står i vida verlden; det blir tids nog att
vid nästa Riksdag derom taga kännedom. Jag kan icke neka, att
min mening varit att begära en inbjudning till de andra Stånden;
ty om förslaget antoges, vore redan något i verkligheten och i handling
gjordt för hvad R. St:r vid sista Riksdagen begärde, och R.
i' 628
Den 23 November f. m.
o. Ad. nu åsyftar. Jag kan derföre icke annat än tro, att mitt
förslag skulle vara det verksammaste: det är affattadt i generella
ordalag, och det visar åtminstone att E. St:r hafva allvar med saken.
Vi hafva i detta afs:de förbindelser till det allmänna att inlösa,
hvilka vi så väl vid denna sora föreg:de Riksdagar åtagit oss. Vi
hufva t. ex. under nuvrde Riksdag med hänseende till folkundervisningen,
uttalat den önskan att denna måtte öfverflyttas till hemmet,
hvartill medlet just skulle blifva qvinnan. Vi torde således
äfven i anslagsväg böra göra något för ett förslag, som åsyftar
qvinnans bildning, och jag tror att i sådant afs:de mitt förslag är
mera praktiskt än de öfriga här framstälda, ehuru jag visserligen
icke vill motsätta mig R. o. Ad:s beslut i fall det skulle utfalla
annorlunda.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt hurusom under
öfverläggningen blifvit yrkadt af Hr Ribbing, att R. o. Ad. måtte
för dess del besluta att ställa föreslagna 6,000 Rdr årligen till K.
M:s disposition att användas till befrämjande af qvinnors undervisning
och bildning af skollärarinnor, af Frih. Creutz, att R. St:r
måtte bevilja ett årligt anslag af 6,000 Rdr Rmt för inrättande i
Stockholm af en normalskola för flickor i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med motionärens förslag för bildande af husmödrar, och
af Hr Bildt, att R. St:r må hos K. M. i underdånighet anhålla
det K. M. täcktes låta upgöra och till Rikets nästsammanträdande
Ständer öfverlemna förslag till undervisningens ordnande för den
qvinliga ungdomen, med hufvudsakligt afsrde fästadt på bildandet
af lärarinnor, blefvo de först till bifall å Utsk:s ifrågav:de yttrande,
sedan till bifall å Hr Ribbings förslag och derpå till bifall å Frih.
Creutz förslag framstälda proposine alla besvarade med starka Nej
jemte ett och annat Ja, och efter sedermera gjord hemställan om
R. o. Ad. behagade bifalla Hr Bildts förslag, hvarvid ropades starka
Ja jemte några Nej, förklarade Hr Frih. o. Ordf:den sig nu hafva
funnit Ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag får hemställa, huruvida
icke R. o. Ad. skulle anse lämpligt att genom prot:s-utdrag inbjuda
de öfriga MedStånden att förena sig i det af R. o. Ad. nu fattade
beslutet.
Hr Bildt: Jag begärde ordet för att framställa samma an
hållan,
som den siste värde talaren, och får derföre förena mig med
honom.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts att/jde öfriga
RiksStånden skulle genom utdrag af protocollet vänligen inbjudas
att instämma i R. o. Ad:s nu ifråga om 34:de punkten fattade
beslut.
35:te punkten, ang:de ersättning för djekne-penningar ål Rektor
Lindes skola; 36:te punkten, ang:de uteslutande från Riks
-
Den 23 November f. m.
62»
Staten af de poster, sorn af anslaget för folkskolorna varit anvisade
lill Norrtelje och Christinehamns pedagogien; och 37:de punkten,
ang-.de det nu från folkskolornas anslag lill K apell-Predikanten i
Norra och Södra Finnskoga församlingars kapellag utgående aflönings-belopps
öfverförande lill anslaget lill Clerecie-Slalen.
Dessa punkter bitollos.
38:de punkten, ang-.de förhöjdl anslag för Gymnastiska Central-Insliiulel.
Hr Lilljehöök: På samma gång som jag anhåller, det E.
o. Ad. måtte bifalla denna punkt, hemställer jag dock, huruvida
icke Ståndet skulle finna skäl att i sammanhang dermed, besluta
om aflåtandet af en underd. skrifvelse till K. M., med anhållan, det
K. M. täcktes till nästsammanträdande Ständer låta framlägga förslag
till ordnande af en Öfverstyrelse för ifrågav:de läroverk. Det
subordinerar f. n. under Styrelsen för Stockholms Allmänna Elementar-läroverk,
de der samtliga äro af helt annan beskaffenhet än
Gymnastiska Central-Institutet. Det synes mig derföre mindre lämpligt
att detta förhållande fortfar, ehuru jag icke vill yttra mig om
hvilken eller hurudan en förändrad Styrelse bör vara. Jag tror emellertid
att en så beskaffad hemställan till K. M. skulle vara af fördel
för institutet, hvars hufvudsakliga ändamål är att bilda lärare för
militärer och skolor.
Hr Cederschiöld, Gustaf: För min del tror jag att den
af Hr Lilljehöök gjorda hemställan är af stor vigt, hvarföre jag
anhåller att med honom få instämma.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls förev:de punkt och beslöts
derjemte en underd. skrifvelse med anhållan att K. M. måtte
för nästsammanträdande Ständer framlägga förslag till en lämpligare
Öfverstyrelse för Gymnastiska Centralinstitutet, än den nuv:de.
30 punkten, angrde åtskilliga i fråga om Gymnastik-anslalterne
väckta motioner.
Denna punkt bifölls.
40:de punkten, ang;de ny aflönings-slal för Sundhels Noll.
Då härvid först förekom Utsk:s förslag rörande aflöningen för
Ordhden, yttrade:
Hr Printzencreutz, Bernil. Wilh: På sätt reservatio
nerna
utvisar, har jag ansett att lönen för SundhetsColl. Ordf:de,
i enlighet med K. M:s Propos., bör bestämmas till 7,000 Edr Ernt.
Jag vidhåller äfven denna mening och såsom stöd derför torde det
tillåtas mig att åberopa hvad en reservant anfört, samt ber att i
sådant afs:de få upläsa detta yttrande. Det lyder sålunda: »Emot
den af Utsk. föreslagna nedsättningen i lönen för Ordhden i SundhetsColl.
får jag vördsammast anmäla min reservation, helst följden
630
Den 23 November f. m.
af en dylik nedsättning (^tvifvelaktigt klefve den, att svårligen någon
till denna befattning fullt qvaliircerad person kunde förmås att densamma
emottaga. Ty då man ihågkommer, att till denna plats
erfordras, utom andra egenskaper, äfven ett inom läkare vetenskapen
stadgadt anseende samt att skötandet af en inkomstgifvande enskild
praktik icke kan nied förvaltandet af detta embete förenas, inses
lätt att emottagandet deraf klefve förenadt med en ofta betydlig
ekonomisk upoffring. För öfrigt bör icke helter förgätas, att Ordf:den
i SundlietsColl., såsom Chef för hela medicinal-vården i Riket
och således för en talrik tjeustemanna-personal, svårligen kan alldeles
undandraga sig den representation, som från dylika platser är
oskiljaktig. Jag yrkar derföre, att lönen för Ordhden i SundhetsColl.
mätte, i enlighet med hvad K. M. föreslagit, bestämmas till
7,0 00 Rdr Rmt.»
Vid sädaut förhållande och då K. M. föreslagit en löneförhöjning
af 1,500 Itdr för så väl Ordflden som ledamöterna, hemställer
jag till R. o. Ad., huruvida det skulle vara billigt att nedsätta
detta belopp. Jag anhåller derföre om propos. på bifall tilt
hvad K. M. föreslagit.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag kan icke annat än in
stämma
med den siste värde talaren, och anser för min del, att
det af K. M. föreslagna belopp ingalunda är för högt tilltaget. Chefen
för SundlietsColl. är närmast att jemföra med Cheferna för
Postverket och Fångvårdsstyrelsen. Desse hafva dock vida större
löneförmåner än som nu blifvit föreslaget för SundhetsColhii Ordf:de;
hvarföre jag får yrka, att, med afslag å Utsk:s hemställan, 11.
o. Ad. måtte bifalla hvad K. M. föreslagit.
Efter först till bifall å Utsk:s förslag framstäld propos., sorn
besvarades med Nej beslöts att aflöniugen för SundhetsColhii Ordf:de
skulle bestämmas till 7,000 Rdr Rmt.
Vidare förekom Utsk:s i mom. a och b afgifna förslag till förhöjningar
i den af K. M. föreslagna Staten, och yttrade sig härvid.
Hr af Funck, Carl Oscar: Det är icke min mening att
här begära ordet för att få klandra StatsUtsk., ty jag är fullt öfvertygad
om, att alla i Utsk. önska bespara för Staten, ■— så önskar
äfven jag, — men det oaktadt vill jag fästa 11. o. Ad:s upmärksamhet
på en sak, som jag hoppas och önskar R. o. Ad. måtte
behjerta. — Vi veta alla, att i Kongl. SundlietsColl. hafva Sekreteraren,
Kamreraren och Ombudsmannen ansetts tillhöra samma
tjenstegrad, emedan de upburit nära nog lika lön. Då nu här är
fråga om dyrlids-förhijning, har den utfallit så ojemnt, att Kamreraren
och Ombudsmannen, som båda haft i lön 1,27 8 Rdr Rmt,
men Ombudsman, enl. Kongl. Brefvet af d. 22 Dec. 1841, dess
utom
erhållit boställe af omkring 500 Rdr värde. Detta boställe
har sedermera enl. Colhii beslut af d. 10 Jan. 1854, blifvit öfverlast
till Kamreraren och oaktadt detta har visserligen Kamreraren
Den 23 November f. m.
631
blifvit föreslagen till en lön af 2,500 Rdr Ernt, men Ombudsmannen
endast till 1,500 Kdr Ernt, hvarigenom Kamreraren har erhållit
en förhöjning af 91 proc. då Ombudsmannen endast fått 15
proc. förhöjning. Lägger man nu härtill att Kamreraren har ett
boställe af 500 Rdr värde, så erhåller han 3,000 Kdr eller jemnt
dubbelt mot Ombudsmannen, som erhåller 1,500 Rdr Ernt. Denna
reglering inom samma tjeustegrad kan viii icke af E. o. Ad. anses
vara billig. Jag vill derföre äfven här åberopa hvad Chefen, eller
Colkii egen Ordf:de i sin Promemoria af den 22 Nov. 1855 till
K. M. med förslag till löneförhöjning sjelf yttrar, nemi.: »skulle
Ombudsmannens lönevilkor fullt lämpas efter hans tjensteåligganden
och trägna göromål inom Coll., borde han tvifvelsutan uptagas i
samma löne-kategori, som Sekreteraren och Kamreraren, emedan han,
utom andra mångfaldiga åligganden, hvilka fordra hans dagliga närvaro
på embetsrummet, äfven har den ansvarsfulla förvaltningen af
och vidlyftiga redovisningen för Colhii Fältläkare kont., genom hvilket
allt hans tid i det närmaste af t.jensten uptages.» — I den
Kongl. Propos. är uptagit för Sekreteraren 2,000 Rdr Ernt, men
StatsUtsk. har föreslagit högre eller 2,500 Rdr Rint, samt helt och
hållet förbisett Ombudsmannen, hvarföre jag vågar för Ombudsmannen
yrka lika löneförhöjning, som blifvit Sekreteraren och Kamreraren
beviljad, så att lönen för Ombudsman äfven bl ifver 2,500
Kdr Erot. — Det har visserligen blifvit af en eller annan sagdt att
Ombudsmannens sportler öfverstiga hans lön. Det sanna är, att
de utgöra 18 Rdr Rmt årligen, och ej ett öre mer eller mindre.—
Afven har det blifvit sagt mig, af en aktningsvärd ledamot i StatsUtsk.
. att Ombudsmannen icke behöfves, utan kunde indragas, —
nå väl! indrag då denna tjenst, om den icke behöfves, och det skall
då blifva en besparing för Staten — men jag är då äfven öfvertvgad
om, att icke K. M. skall sätta nuv:de Ombudsman, efter
sina många och utmärkta tjensteår, på svältkur, utan att han, —
som med ihärdighet och nit egnat bela sin verksamhet på en trägen
och mödosam tjenstebana, antingen skall erhålla sin lön i pension,
då han såsom Medecine Doktor, kan använda sin verksamhet
på annat håll, eller i den händelse han skall fortfara i sina lika
trägna göromål, måtte, så länge han qvarstår, åtminstone erhålla
en lön af 2,500 Rdr Rmt, i likhet med hvad nu är för Sekreteraren
och Kamreraren föreslagit, hvilket jag fortfarande påyrkar och
anhåller derpå om propos.
De härefter, först till bifall å Utslcs förev:de förslag och sedan
till bifall derå med den förändring att aflöningen för SundhetsColhii
Ombudsman bestämdes till 2,500 Rdr Rmt, framstälde propos:ne
besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå sedan förstnämnde
propos. blifvit förnyad och åter besvarad med Ja och Nej, Hr Frih.
o. Ordf-.den förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr af Funck begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votenspropos:
632
Den 23 November f. m.
Den som bifaller StatsUtsk:s förslag i morn a och b af 40:de
punkten i Utlåt. N:o 148, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej bifalles förenämnde förslag med den förändring att aflöningen
för SundhetsColkii Ombudsman bestämmes till 2,500 Rdr Ernt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer.
Ja — 11.
Nej — 31.
Beträffande sedermera den erforderliga anslags-förhöjningen för
SundhetsColl. bifölls Utsk:s hemställan, med den af E. o. Ad:s förut
fattade beslut föranledda förändring, att såsom tillökning beviljades
13,597 Edr 50 öre i st. f. 1 1,597 Edr 50 öre Ernt.
Hr Frih. o. Ordf:den tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 0 e. in.
41 :sta punkten, ang:de nya Provincial-läkare-beställningars
inrättande; 42:dra punkten,
inrättade extra Provincial-läkare-beslällningen; 43:dje punkten,
ang:de en extra Vrovincial-läkare-beslällniny inom nordöstra delen
af Westerås län; 44:de punkten, ang:de undervisning vid folkskole-lärare-seminarierne
i vaccination, åderlåtning och. behandling
af enklare utvärtes skador; och 45:te punkten, ang;de anslag
för Pharmaceuliskainslilutet.
Dessa punkter biföllos.
46:te punkten, ang:de anslag för Carolinska Medico- Chirurgiskalnstilulel.
Härvid förekom först och bifölls mom. a ang:de aflöningen
för Professorerne.
Beträffande derefter mom. b, ang:de aflöningen för lärarne för
barnmorske-eleverne, yttrade:
Hr Bildt: Jag har för min del icke varit bland dem som
ansett att man har råd att tillstyrka löner för tjenster, hvilka till
sitt behof icke blifvit fullständigt utredda; men å andra sidan har
jag ansett det ligga mycken vigt uppå, att tjenster, som f. n. finnas
och hvilka äro af behofvet påkallade och gagnande, få en aflöning
som står i förhållande icke blott till sig sjelfva, såsom vara
tillräckliga till det allra nödvändigaste, utan äfven till öfriga tjenster.
Nu är förhållandet att ifrågav;de lärare är fullkomligt jemförlig
med professorer vid Carolinska Institutet både i alside på
vetenskaplig bildning och undervisningsskyldighet, och hans lön är
ändock icke föreslagen till högre belopp än 2,000 Rdr, då likväl
StatsUtsk. hemställt, att lönerna för de öfriga Professorerna måtte
Den 03 November f. m.
633
bestämmas till 4,000 Edr hvardera. Prosten Tegnér hade föreslagit,
att den ifrågav:de lärarens lön skulle fastställas till enahanda
belopp som K. M. äskat för Professorerna, eller 3,000 Edr Som
nyss nämndes, har StatsUtsk. ökat de sednares löner till 4,000
lidr, och om den förres da bestämmes till 3,000 Edr, så kommer
han visserligen icke i någon bättre ställning i förhållande till Professorerna,
men han torde ändock blifva någorlunda ersatt för sin
möda. Om jag derföre icke vill sträcka mitt anspråk så långt som
Prosten Tegnér, eller att den ifrågav:de lönen skall blifva lika med
Professorerues, tror jag dock att 3,000 Edr är det minsta som
bör beviljas, isynnerhet då man besinnar att för Lektorer vid Elementar-läroverken.
Protokollssekreterare och åtskilliga andra tjenstemän,
af hvilka man icke kan fordra mer ansträngande göromål än
af denne och icke så stor vetenskaplig bildning, blifvit föreslaget
3,500 Edr. Det synes derföre billigt, att man här icke gör ea
krok på den räta skala som man redan updragit för alla Statens
löntagare. Här kan endast vara fråga om, huruvida den omförmälda
tjensten är af verklig vigt eller icke. I detta afs:de har
Utsk. yttrat: »Beträffande läraren för barnmorske-eleverne förekommer,
att han innehar en särdeles mödosam och maktpåliggande befattning,
samt att på hans nit och skicklighet i väsendtlig mån
beror, om de barnmorskor som i landet spridas, ega tillräckliga kunskaper
och insigt i yrket.» Jag tror, att det icke kan jäfvas att
familjernas lycka och barnens framtid till en stor del bero derpå,
huruvida kunskapen i barnmorske-yrket är spridd i landet eller
icke, och vid sådant förhållande torde lärarebefattningen i denna
kunskapsgren af Staten böra erkännas vara värdig en belöning af
3,000 Edr. Det kan icke vara lämpligt, att Staten alltid räknar
på att få personer, som mot en lumpen penning upoffra tid och
krafter i dess tjenst, och hvilka anse vetenskapen endast vara till
för fäderneslandets gagn. Jag anhåller derföre, att E. o. Ad. behagade
bestämma lönen förden ifrågav:de läraren tili 3,000 Edr årligen.
Hr Liljehöök: Jag vill visserligen icke bestrida, alt den
här föreslagna lenén kan vara ringare än befattningen kräfver;
men jag hemställer, huruvida icke Utsk. haft skäl att föreslå detta
belopp, då det utgör mer än dubbelt utöfver hvad den nuv:de
lönen belöper sig till. Af den siste värde talaren har blifvit yrkadt,
att denna lön skulle bestämmas till tredubbla beloppet, och i fall
E. o. A. skulle finna det lämpligt, vill jag icke sätta mig deremot;
i annat fall måste jag anse att 2,000 Edr är tillräckligt.
Gr. Hamilton, Malcolm: Jag kan icke annat än in
stämma
med Hr Bildt i hans yrkande, att lönen för barnmorskelärarne
måtte höjas till 3,000 Edr. Det är visserligen sannt att
den derigenom blifver något mer än tredubblad i jemförelse med
hvad den f. n. utgör, samt att denna förhöjning kommer att öfverstiga
de som hittills blifvit beviljade; men dä man tager i betraktande
det maktpåliggande i denna lärare-befattning, anser jag det
icke är skäl, att, derföre att denne lärare hittills varit hugnad med
634
Hen 23 November f. m.
ett arfvode, så ringa, att det nära nog gränsat till knussel, nu
lemna tillfället obegagnadt att förse honom med en anständig lön.
Ty 900 Rdr för en vetenskapsman, hvilken man fordrar skall upoffra
tid och krafter på en så mödosam sysselsättning som att inlära
och examinera barnmorskor, torde väl erkännas vara så ringa,
att man gerna kan tillerkänna honom ett högre belopp, hvilket jag
anser lämpligast böra bestämmas till 3,000 Rdr. Jag får på grund
häraf förena mig med Hr Bildt.
Hr Bildt: För att undanrödja den betänklighet, som Hr
Lilljehöök förklarat sig hysa derutinnan, att den ifrågavrde lönen,
hvars ntivule belopp är 900 Rdr, skulle tredubblas i fall den höjdes
till 3,000 Rdr, ber jag att fa fiista upmärksamheteu derpå, att
11. o. Ad. beviljat en förhöjning för Intendenten vid MilitärKont.
i KrigsKolhm ifrån 7 50 Rdr till 3,500 Rdr, och således mer än
fyra gånger högre belopp än förut. StatsUtsk. hade likväl då, i
likhet med hvad nu egt rum, föreslagit denna lön till 2,000 Rdr.
Jag tror således att den ifrågav:de löneförhöjningen är jemförlig
med den förra, ehuru den är vida mera vigtig och maktpåliggande.
Den nu först till bifall å förev:de mom. framställda propos:n
besvarades med Nej, jemte ett eller annat Ja; hvarefter R. o. Ad.
beslöt, att aflöningen för läraren för barnmorske-eleverne skulle bestämmas
till 3,000 Rdr Rmt.
Hr Bildt: Jag hemställer, huruvida icke R. o. Ad. skulle
finna godt att medelst prot:s-utdr. meddela de öfriga RiksStånden
kännedom om det nu fattade beslutet samt inbjuda dem att deruti
instämma.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. biföll R. o. Ad. att
de öfrige RiksStrn genom utdrag af protokollet skulle vänligen
inbjudas att förena sig i lt. o. Ad:ns nu fattade beslut om lärarens
för barnmorske-eleverne aflöning.
Af det sedermera förekommande mom. C, ang:de aflöningarne
för läraren i medicinae legalis samt adjunkterne, företogs särskildt
och bifölls Utsk:s hemställan rörande lönebeloppen.
I fråga åter om Utsk:s tillstyrkande att särskilda arliga arfvoden
må tilläggas adjunkterne i anatomi samt kemi och pharmaci,
yttrades af
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Ehuru det tydligen
röjer sig, att Utsk. bemödat sig att erhålla alla nödiga uplysningar
i afseende på ordnandet af anslagen till Medicinalstaten, ber
jag dock att fä fästa upmärksamheten på ett misstag som blifvit
begånget i denna punkt. Der står nemi., att Utsk. trott sig böra
tillstyrka »att Adjunkterne i anatomi samt kemi och pharmaci,
i anseende till deras, vid jemförelse med öfrige Adjunkterne, trägnare
befattningar, hvardera må tilläggas ett särskildt årligt arfvode
af 500 Rdr Rmt.» Det är naturligtvis icke min afsigt att bestrida
Den 23 November f. m.
635
dessa arfvoden, tvertom; men jag vill blott flista upmiirksanilieteu
derpå, att det finnes en Adjunkt, som har vida trägnare befattning
än desse, nemi. den i ars obstetriciae. Det fordras nemi. af denne
person, ieke blott att hail skall bestrida de vanliga Adjunkts-göromålen,
d. v. s. biträda Professoren i undervisning, utan han är
jemväl chef för den obstetriciska kliniken, hvilket allt har till följd
att hans tid är till yttersta grad uptagen samt att han icke kan
egna sig åt något annat än skötandet af dessa göromål. Jag får
derföre hemställa, om icke afven denne Adjunkt må erhålla ett arfvode
af 500 It dr Ernt årligen.
Hvad för öfrigt alla dessa arfvoden beträffar, får jag fästa
E. o. Ad:ns upmärksamhet på, att f. n. icke finnes någon ordinarie
adjunktur vid Carolinska institutet, utan blott tillförordnade, och
vidkommande den ifrågav:de anatomi* Adjunkten, har han hittills
endast varit en medicinae studerande, som p& det sätt genomgått
sin kurs i anatomien, att Professoren ansett sig kunna hafva gagn
af honom. Det vore derföre naturligtvis obilligt, att åt en person,
som kail bestrida en befattning hvartill icke fordras så mycken
kunskap och tid som till en annan, gifva större aflöning än åt
denne, ty den hjelp som Prosektorn lemnar anatomise Professorn
kan ingalunda i mödosamhet jemföras med artis obstetricise Adjunktens
göromål.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag om bifall
till hvad jag nyss hade äran framställa, med det vilkor likväl, att
alla arfvodena för Adjunkterna måtte upföras på ordinarie stat.
Hr Liljehöök: Då hvarken K. M. eller någon enskild mo
tionär
förordat ett sådant arfvode som Hr Cederschiöld föreslagit,
har StatsUtsk. icke kunnat derom yttra sig; och jag kan ingalunda
finna att Carolinska Institutets fördel derigenom blifvit åsidosatt,
Jag tror derföre, att B. o. Ad. bör förblifva vid hvad StatsUtsk.
hemställt. Hade Utsk. känt hvad som nu blifvit uplyst,
eller att till Adjunkter endast användas medicinae studiosi, så
tviflar jag på att arfvodena blifvit bestämda till de belopp som nu
skett. Jag anhåller om bifall till Utsk:s hemställan.
Då härefter Hr Prilun o. Ordf-.den, med E. o. Ad. förbehållen
rätt att efteråt fatta beslut i afsale på Hr Cederschiölds förslag,
först hemställde om lt. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s ifrågav:de
tillstyrkande, blef denna propos. besvarad med Ja.
Hr Frih:n o. Ordfiden' hemstälde sedermera, om It. o. Ad.
behagade bifalla Hr Cederschiölds förslag, att äfven Artis Obstetricise
Adjunkten må tilläggas ett särskildt årligt arfvode af 50b
Bdr Ernt, och att såväl han, sorn de ffine andra Adjunkterne, för
att komma i åtnjutande af sådane arfvoden, skola vara ordinarie
Adjunkter, ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Frih:n
o. Ordfiden förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
636
Den 23 November f. m.
De efterföljande delarne af 46:te punkten biföllos utan annan
förändring än att, i följd af It. o. Ad:ns redan i afs:de på denna
punkt fattade beslut, såsom erforderlig anslagstillökning för Carolinska
MedicoChirtirgiska Institutet beviljades en summa af21,882
Kdr 8 öre, i st. f. 20,382 Edr 8 öre Ernt.
47:de punkten, ang:de anslag till kosthåll för frilärlingar vid
Stockholms och Götheborgs undervisningsanstalter får barnmorskor.
Denna punkt bifölls.
48:de punkten, ang:de ifrågastäldt särskildt arfvode lill artis
obstelricia; Professoren vid Carolinska Institutet för hans befatt
ning
såsom Direktör vid Allmänna Barnbördshuset.
Hr Cederschiöld, Fred. Aug.: Jag får äran fästa up
märksamheten
derpå, att det motiv som Utsk. anfört för afstyrkande
af min motion ieke är riktigt. Utsk. anser nemi. att artis
obstetriciae Professorns lön genom Utsk:s tillstyrkande i föreg:de
punkt blifvit ökad; men detta är en förmån som tillkommer alla
Professorerna vid Carolinska Institutet, och således äfven dem som
åtnjuta arfvoden för den kliniska undervisningen. De komma således
att stå på samma punkt som förut. Hvad som möjligen hade
kunnat utgöra ett skäl för afslag är, att de andra kliniska lärarne
erhålla sin aflöning dels från SeraphimerOrdensGillet och dels från
Barnhuset, och i den sednare Inrättningens Direktion är redan
för längesedan beslutadt, att, då tillgångarne sådant medgifva, skall
äfven artis obstetriciae Professoren erhålla ett särskildt arfvode.
Men Barnhusets tillgångar äro ännu så medtagna och blifva det än
ytterligare, att någon utsigt icke finnes att fä saken afhjelpt. Jag
hemställer derföre, huruvida icke E. o. Ad. skulle vilja bifalla hvad
jag föreslagit. ,Det arfvode, hvarom jag anhållit, är ganska ringa
i jemförelse med de andra, hvilka, om jag minnes rätt, utgöra
1,200 Bdr Bko. För öfrigt ber jag att fä fästa upmärksamheten
på det egna förhållande, att f. n. är ifrågav:de Professor den enda
som håller offentliga föreläsningar i sitt ämne, hvarjemte han sköter
den obstétriciska kliniken; ty de andra Professorerna hålla sina
föreläsningar blott vid sjuksängarne, d. v. s. den kliniska undervisningen,
och några särskilda föreläsnings-timmar från kathedern
hafva icke på många år varit anslagna. Enl. min öfvertygelse, är
således artis obstetriciae Professoren verkligen mera berättigad än
de andre till den ifrågaställa upmuntran, och tror derföre att han
väl kan vara förtjent af den af mig föreslagna tillökningen i sina
löneförmåner.
Hr Lilljehöök: Jag anhåller om bifall till StatsUtskrs förslag
samt anser att anspråken böra vara någorlunda tillfredsställda,
då Utsk. tillstyrkt utöfver hvad K. M. föreslagit; och i detta fall
har K. M. äskat ingenting.
Den 23 November f. m.
637
Efter till bifall å förev:de punkt framstäld propos., som besvarades
med starka Ja jemte ett eller annat Nej, förklarade HrErih:n
o. Ordf:den att lian funnit Ja öfvervägande.
49:de punkten, ang:de anslaget till Orlhopedislta Institutet.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: I allmänhet anser jag det
icke lämpligt att frångå den principen, att icke uppå enskilda motionärers
framställning öka anslag utöfver hvad K. M. begärt. Jag
finner detta uti ifrågäv:de fall vara så mycket lämpligare, som det
icke lärer vara fullt utredt, huru stor inkomst föreståndaren har af
de betalande eleverna. Min framställning stödjer sig äfven derpå,
att man redan beviljat så betydliga anslag, att, om jag icke irrar
mig, kommer, i st. f. ett beräknadt öfverskott af 1,200,000 Bdr,
en brist af 00,000 Bdr att upstå; och hvart det skall leda om
man fortfarande framgår på denna väg är lätt att inse. Jag får
derföre anhålla, att anslaget till ifrågavide Institut må inskränkas
till hvad K. M. föreslagit, nemi. 3,750 Rdr årligen.
Sedan härefter proposir blifvit framställde först till bifall å
Utsk:s tillstyrkande, och sedan till bifall å Frih. Stjernstedts yrkande,
att, med afslag derå, anslaget för Orthopediska Institutet,
på sätt K. M. föreslagit, under nu förestående statsreglerings-period
må, på förut stadgade vilkor, utgå med 3,750 Bdr Rmt, samt svaren
härvid utfallit med blandade Ja och Nej, blefvo dessa propos:r
förnyade och åter besvarade med Ja och Nej; hvarpå Hr Frih:n o.
Orafin förklarade, att han ansåg den sednast till bifall å Frih.
Stjernstedts yrkande framstälda propos:n besvarad med öfvervägande
Ja.
50:de punkten, ang:de ifrågasläldt anslag för en i Uddevalla
inrättad sjuli-gymnastik ; 5 l-.sta punkten, ang:de ifrågaslällde nya
Veterinärlåkare-beslällningar; och 52:dra punkten, ang:de anslaget
för farsoters och smiltosamma sjukdomars bolande.
Dessa punkter biföllos.
53:dje punkten, ang:de anslaget lill inköp af sällsynta naturhistoriska
föremål m. m.
Denna punkt lades till handlingarne.
54:de punkten, ang;de anslag för meteorologiska observationers
anställande och inköp af nödiga inslrumenler dervid: 5 5:te
punkten, ang;dc förhöjd lön för Sekreteraren vid Vitterhets-,
Historie- och AnliqvitetsAkademien; 5 6:te punkten, ang:de samma
Akademies anslag lill samling arnes ökande; 57:de punkten, ang-.de
anslag lill biträden ål RiksAntiqvarien vid samlingarnes vårdande
och till betjening ; och 58:de punkten,
anslagssumman lill Akademien för de fria konsterna.
Dessa punkter biföllos.
638
Den 23 November f. m.
5 9:de punkten, ang-.de anslag till inköp af svenska konstnärers
arbeten.
Frih. Gederström: Det i förév:de punkt af Utsk. till
styrkta
anslag tror jag skall komma att medlöra mycket gagn för
de sköna konsterna. Jag vill dock anhålla om den ändring i heslutet,
att orden; »i fäderneslandet bosatta», måtte utgå. En svensk
konstnär kan nemi. uppehålla sig i liom eller på någon annan ort,
som för hans utveckling är vida mera bildande än fäderneslandet,
och då vore det obilligt om icke han skulle kunna komma i åtnjutande
af den välvilja
att han icke vore bosatt i Sverige. Jag får således hemställa, det
E. o. Ad. behagade ■ bifalla StatsUtsk:s här afgifna tillstyrkande
med uteslutande af de utaf mig antydda orden.
Efter först till bifall å denna punkt framställd propos., som
besvarades med Nej, bifölls Utsk:s; hemställan med uteslutande af
de deri intagna orden; »i fäderneslandet bosatta.»
60:de punkten, ang-.de anslaget lill stipendier ål konstnärer
för företagande af utrikes resor; 01:sta punkten, ang:de anslaget
till Musikaliska Akademien; 62:dra, 63:dje, fii:de, 65:te och
66:te punkterne, ang-.de anslag för Naturhistoriska RiltsMuseum ;
samt 67:de punkten, ang:de årsanslagel lill Institutet för blinda
och döfstumma.
Dessa punkter biföllos.
68:de punkten, ang-.de anslag lill förhöjning af aflöningen
för lärare, lärarinnor och vårdare vid Institutet för blinda och
döfstumma, samt lill ny lön för en särskild religionslärare derstädes.
Hr Cederschiöld, Fredr. Äng.: Det anslag som nyss
beviljades åt Institutet för döfstumma och blinda, tror jag icke
böra inbegripas under frågan om aflöning lör lärare-personalen.
Gr. Lagerbjelke: Det i föreg:de punkt tillstyrkta anslag
är stäldt till K. M:s disposition, att användas såväl för det ena
som andra ändamålet; hvarföre jag icke kan finna att något hinder
möter för dess användande äfven till lärarnes aflöning.
Hr Cederschiöld, Fredr. Äng.: Med den kännedom jag
eger om lärarnes belägenhet vid ifrågavrde Institut, anser jag, för
min del, det vara alldeles nödvändigt, att man uttryckligen bestämmer,
att af den beviljade anslags-förhöjningen en del skall användas
till förbättrande af dessa lärares löner. Ty om blott en viss summa
anslås, utan något sådant bestämmande, tror jag att lärarne,
åtminstone efter de nplysningar jag derom inhemtat, hafva föga att
hoppas i berörde afs:de. När man besinnar, hvilken ofantlig möda
och hvilken stor mennisko-kärlek det fordras, för att kunna uthärda
i ett sådant kall, samt hvilken svårighet det är att erhålla skickliga
[Den 23 November f. m.
63!)
lärare, kan jag icke fatta, huru inrättningen under närvrde förhållanden
kunnat ega bestånd. Jag tror derföre, att det är af nöden
påkalladt, att söka npmuntra personer att egna sig åt detta svåra
och i högsta grad menniskoälskande kall. Jag hade derföre, för
min del, önskat, att Utsk. hade bifallit Hr Tharas och Gustaf Jonssons
motioner, att till lärare och lärarinnor vid detta Institut måtte
särskildt beviljas en årlig summa af 7,000 Kdr Ernt.
Gr. Lagerbjelke: På sätt jag nyss nämnde kunna, till följd
af K. o. Ad:s beslut i förra punkten, lönerna vid Institutet af
K. M. bestämmas, och det beviljade anslaget, som kommer Institutet
till godo, är icke så obetydligt, att det icke medgifver en skälig
förbättring i lärarnes löneförmåner. Att åter StatsUtsk. i första
hand, och E. St:r sedermera, skulle bestämma en lönestat för ifrågav.
de
behöfligt. Visserligen hade en motionär upgifvit åtskilliga lönebelopp;
men StatsUtsk. var icke i tillfälle att, på grund af tillgängliga
handlingar, fatta ett bestämdt omdöme om lämpligheten af dessa
belopp. Med afs:de å inrättningens beskaffenhet, lärer det väl också
icke vara någon fara vid att K. M. under nästa statsregleringsperiod
kommer att bestämma lönerna. Jag anhåller således om propos.
på bifall till Utsk:s hemställan.
Förev:de punkt bifölls.
69:de punkten, ang-.de understöd till utfattiga Lappar, af förslags-anslaget
lill fattigvården i allmänhet; 70:de punkten, ang:de
anslag lill Kongl. SerafimerOrdensLasarellel, samt 72:dra, 73:dje
och 74:de punkterna, ang;de anslag lill Kyrkors underhåll.
Dessa punkter biföllos.
75:te punkten, ang;de anslaget lill rese-slipendicr samt läroböckers
och lärda verks ulgifvande.
Frih. Klinkowström, lindolf Mauritz: Jag finner det
besynnerligt, att Utsk, icke kunnat komma till något annat resultat
i denna vigtiga fråga. Det är visserligen sannt, att endast en medlem
af BondeSt. genom motion fästat R. St:rs upmärksamhet på
det ringa anslag, sorn sedan föreg:de Riksdagar för i fråga v: de ändamål
är anvisadt; men jag tror att frågan talar tillräckligt för sig
sjelf, synnerligast när man tager i betraktande det äfvenledes bekräftade
förhållandet, att af dessa 10,000 Rdr, som äro afsedda till
läroböckers och lärda verks lifgifvande, större delen utgår till för
detsamma i det hela främmande ändamål, nemi. till rese-stipendier,
dels åt läkare, dels åt lärare vid de begge Universiteten, hvilka stipendier
utgjort en summa af omkring 6,000 lldr, så att blott 4,000
Rdr användts till stipendier åt andra personer samt till läroböckers
och lärda verks utgifvande. Man behöfver icke ingå i några detaljförhållanden,
för att inse, att denna lumpna summa är för ändamålet
alldeles otillräcklig. Det är visserligen sannt, att på andra ställen
640
Den 23 November f. m.
medel finnas anslagna för lärda verks utgifvande, men dessa verk
äro redan under utgifning, och de dertill anslagna medlen få icke
ryckas derifrån. Jag tror, att månget värderikt och allmännyttigt
arbete skulle se dagen, om tillräcklig upmuntran funnes till deras
utgifvande. Det är på grund häraf, och då jag förmodar, att ingen
finnes bland R. o. Ad., som icke inser behofvet af anslagets ökande,
som jag, under yrkande om afslag å Utsk:s hemställan, anhåller,
att den af Nils Svensson begärda summa, 25,000 Rdr Rmt, måtte
af R. o. Ad. blifva för ifrågav:de ändamål beviljad, och anhåller jag
om propos. på denna min framställning.
Hr Lilljehöök: Huruvida det kan anses vara för denna
Hufvudtitel främmande, att derifrån utgå stipendier till Universitetslärare
och läkare, det lemnar jag derhän, men vill blott nämna, att
båda dessa korpser finnas å titeln upförda. Rörande distribution af
ifrågav:de anslag mellan rese-stipendier och lärda verks utgifvande,
har förhållandet under ett år visserligen varit sådant, som Frih.
Klinkowström omnämnt, men under andra år har det varit tvertom,
och det förra har verkligen varit ett undantags-förhållande. Då
för öfrigt verk af någon betydligare omfattning utan tvifvel erhålla
direkta anslag af R. St:r, så framt de äro af allmännare intresse,
och då derjemte de utgifter, som af Utsk. blifvit tillstyrkta, så väl
under denna som föreg:de Hufvudtillar, äro högst betydliga, tror
jag att man bör förblifva vid hvad Utsk. hemställt.
Frih. Klinkowström: Jag har ingalunda blifvit öfvertygad
af den siste värde talarens anförande, ty jag tror mig specielt känna,
att K. M. oftast funnit sig förhindrad att bevilja understöd till utgifvande
af arbeten, hvilka kunna hänföras till denna Hufvudtitel,
just derföre att de anslagna medlen blifvit anlitade till rese-stipendier.
Hr Lilljehöök har talat om de många utgifter, som StatsUtsk.
på denna och föreg:de titlar beviljat, och jag är i detta fall
ense med honom; men det behöfves icke mera än att taga kännedom
om ändamålen, hvartill dessa utgifter äro anvisade, för att finna,
att de stå långt under det nu ifrågavsde, hvilket jag anser mycket
vigtigare än en mängd andra, på hvilka stora summor onyttigt
blifvit bortplottrade. Jag fortfar i min förut gjorda hemställan, och
anhåller derjemte, att beloppet måtte upföras såsom reservationsanslag.
Gr. Lagerbjelke: Då denna fråga förehades inom Utsk.,
genomgick man flere års statsräkenskaper, för att se, huru detta anslag
blifvit användt, och det befanns då, att det ena året hade en
större del blifvit använd till lärda verks utgifvande och en mindre
till rese-stipendier, hvaremot under ett annat år förhållandet varit
tvertom. Det uplvstes också vidare, att man i allmänhet anslagit
betydliga summor för lärda verks utgifvande, och att, då något år
ett jemförelsevis större belopp anvisats till rese-stipendier, sådant
skett derföre, att något lärdt verk af utmärktare beskaffenhet icke
in
-
Den 23 November f. m.
inkommit. Tager man ytterligare i betraktande både denna och
föreg:de Hufvudtitlar, skall man finna, att de flesta mera utmärkta
vetenskapliga arbeten blifvit af Staten understödda. Sammanlägger
man nu så väl den bär ifrågav:de summan, som de å extra statsregleringen
anvisade, upstår ett belopp, som icke är obetydligt. Jag
medgifver visserligen, att det är ett godt ändamål att upmuntra
lärda verks utgifvande; men det må vara huru godt som helst, så
måste det dock erkännas, att, då man betraktar de summor, som
dertill blifvit beviljade, det kan anses temligen tillräckligt upmunttradt.
Dessutom finner jag icke något skäl, hvarföre man vid denna
punkt skall behöfva gå längre än K. M. sjelf ansett bchöfligt. Jag
anhåller fördenskull om bifall till K. M:s af StatsUtsk. tillstyrkta
förslag.
Frih. Klinkowström: Jag ber om ursäkt för det jag ånyo
upträder; men jag anser frågan vara af den vigt, att jag mäste besvara
Gr. Lagorbjelkes anmärkmr. Gr:n har talat om, att anslag
finnas upförda på extra statsregleriugen till lärda verks utgifvande,'
men jag ber den värde Gr:n besinna, att det är en stor skillnad
mellan dessa verk och dem, som afses i den ordinarie statsregleringen;
ty de förra anslagen äro anvisade för vissa bestämda verk, som
äro under utgifvande, och K. M. eger således icke rätt att använda
de dertill gifna anslagen för andra lärda verks understödjande. Deremot
eger K. M. till de lärda verk, för hvilka understöd under nästa
statsreglerings-period möjligen kommer att begäras, en högst ringa
och lumpen summa att disponera, oaktadt dessa verk kunna vara af
största vigt och värde. Det förundrar mig derföre, att Gr. Lagerbjelke
kunnat motsätta sig den icke särdeles stora anslags-tillökning,
som för detta vigtiga och nyttiga ändamål blifvit äskad.
Gr. Lagerbjelke: Att de anslag, som å extra statsregle
ringen
blifvit anvisade till lärda verks utgifvande, icke af K. M.
kan användas till understöd åt andra verk, kan icke förnekas; men
om äfven så förhåller sig, lärer man väl icke kunna bestrida, att
dessa anslag äro bestämda för lärda verks utgifvande. Om således
de verk, hvilka erhållit anslag på den extra statsregleriugen, icke
behöfva några sådana på den ordinarie, så kan väl också icke nekas,
att den ordinarie blifvit befriad från att tyngas af anslag till
dessa verks understöd; och som ifrågav:de verk i allmänhet äro de
förnämsta, så ligger äfven häruti ett skäl, hvarföre man, vid bestämmandet
af anslaget å den ordinarie staten, måste taga i beräkning
hvad som är beviljadt på den extra. Sammanräknar man då dessa
belopp, skall man finna, att de gå till högst betydliga summor.
Det vore visserligen ganska väl, om man kunde gifva ännu mera
för detta ändamål; men icke kunna vi smickra oss med att hafva
en så outtömlig tillgång på lärda verk, att icke de medel, som blifvit
för ändamålet anslagna, stå i ett någorlunda afpassadt förhål
IX
H. 41
643
Den 23 November f. m.
lande dertill. Det är icke nog med att man kar lärda verk, utan
dessa verk böra väl äfven hafva verklig förtjenst, och en auktoritet,
som väl bör hafva något vitsord i denna fråga, är K. M. Nu har
K. M. ansett det hittills beviljade anslaget vara tillräckligt, och då
B. St:r gifvit icke allenast hvad K. M. ansett behöfligt, utan äfven,
genom extra anslags anvisande till lärda verks utgifvaude, ökat anslaget,
synes mig, som om StatsUtsk. icke förtjenar förebråelsen för
njugghet. Jag yrkar således bifall till StatsUtsk:s hemställan.
Frih. Cederström: Under en rikare tillgång på statsmedel
vore det visserligen mycken anleda, att taga den i delta afs:de väckta
motion i betraktande; men jag anser det vara på ett tillfredsställande
sätt ådagalagdt, i hvad mån det f. n. icke är lämpligt att
förhöja det ifrågav:de anslaget, på sätt Frih. Klinkowström hemställt.
För öfrigt synes mig anlednm till begärande af förändring
i detta fall vara föga giltig; ty då man klandrat Utsk:s afstyrkande
derföre, att en stor del af anslaget blifvit använd till resestipendier,
tror jag, att när anslaget bär den gemensamma titeln af »Anslag
lill resestipendier samt läroböckers och lärda verks ulgifvande»,
har Kegeringen handlat ganska riktigt, då den användt detsamma
för alla dessa ändamål, och på det sätt, som hon ansett medföra
bästa nytta. Jag tror således icke, att E. o. Ad. bör förunna någon
högre grad af upmärksamhet åt den gjorda framställningen,
utan anhåller om bifall till Utsk:s hemställan.
Hr af Edholm, Erik Wilh.: Såsom ett ytterligare bevis
på, att StatsUtsk. icke gerna kan beskyllas för njugghet i detta fall,
får jag uplysa, att totalsumman af de anslag Utsk. beviljat för lärda
verks utgifvande upgår till omkring 50,000 Edr, och då ytterligare
10,000 Edr på denna Hufvudtitel ställas till K. M:s disposition,
tror jag, att det är skäl att bifalla Utsk:s hemställan.
Då härefter propos. till bifall å förev:de punkt framställdes
ropades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordliden
förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
76:te punkten, ang:de förslags-anslagel å S:de Hufvudlileln,
för skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus.
Hr Frih. o. Ordf:den hemställde, om E. o. Ad. behagade bifalla
denna punkt, med förbehåll om den förändring till jemnande
af Hufvudtitelns slutsumma, som kunde föranledas af B. o. Ad:s
förut fattade beslut.
Eopades Ja.
77:de punkten, ang:de öfriga till 8:de Hufvudlileln hörande
anslag; och 78;de punkten, ang:de rällelse i Rilcsslalen i fråga
Den 23 November e. m.
613
om sådan indeldt spanmål, för hvilken de skallskyldige cga betala
lösen efter bestämda låga priser.
Dessa punkter biföllos.
Högloft.. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 23 November 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att, i anseende till
Hr Gr. o. Landtm:s sjukdom, föra ordet.
Justerades pleniprot. för d. 23 sisth Sept. f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 148, angrde
regleringen af utgifterna under Riksstatens 8:de Hufvudtitel.
Härvid förekommo nedannämnde punkter, rörande anslagen för
tillfälliga behof:
79:de punkten, ang-.de anslag lill laborations-rummens i det
nya kemiska Inslilulions-husct i Upsala aplerande för deras ändamål,
samt lill första upsältningen af der erforderliga inslrumentalier;
80:de punkten, ang:de anslag till fyllande af de betydliga
luckor, som förefinnas i Upsala Universitets botaniska museum;
8 Usta punkten, ang:de anslag lill inköp af en refraklor för astronomiska
observatorium i Upsala; 82:dra punkten, ang-.de anslag
till ombyggnad af vexlhusen vid den botaniska Institutionen i Upsala;
samt 83:dje punkten, ang;de anslag lill utförande af ett nytt
kemiskt Laboratorium i Lund.
Dessa punkter biföllos.
84:de punkten, ang-.de anslag lill förbättring of den, botaniska
Institutionen i Lund tillhörande, byggnad.
644 Den 28 November ». m.
Hr Cederschiöld, Gustaf: I denna punkt har Utsk. af
styrkt
bifall till K. M:s Propos., på den grund att ärendet icke
skulle vara utredt. Förhållandet är nemi., att sedan K. M:s Propos.
var upgjord, har på sednare tiden inkommit ett nytt förslag
ang:de byggnadens och trädgårdens förläggande på en mera tjenlig
plats utom staden. Det skäl Utsk. användt tror jag icke vara så
tillförlitligt, ty äfven om ett fullständigt utredt projekt afgifvits,
hade likväl S. St:r i detta som många andra fall haft svårt att bedöma
detaljerna. Nyss beslöt K. o. Ad., att till nya byggnader för
botaniska Institutionerna i Upsala ett anslag skulle anvisas, och af
många anledmr tror jag det vara af större vigt att erhålla sådant
för botaniska Institutionen i Lund. Den nya byggnaden skulle
kunna ske för vida bättre pris, än en förändring af den gamla, soro
är både ändamålsvidrig och i hög grad förfallen. Orsaken, hvarföre
jag anser det vara af större vigt att hafva en botanisk trädgård i
Lund än i Upsala, är det förras sydligare läge, hvarigenom en mängd
växter, som icke kunna drifvas i Upsala, med lätthet kunna det i
Lund, der således en botanisk trädgård kan med ringare kostnad
inrättas. Då denna fråga är af vigt, och jag icke kan anse de förebragdta
skälen för afslag giltiga, yrkar jag, att de begärda medlen,
30.000 Rdr, måtte lemnäs till K. M:s disposition, för att användas
i och för den botaniska Institutionens i Lund uphjelpande på sätt
K. M. finner lämpligast; hvarå jag anhåller om propos.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det förefaller verkligen, såsom
den siste talaren anmärkt, besynnerligt, att då K. M. föreslagit det
30.000 Rdr måtte beviljas till förbättring af den, botaniska Institutionen
i Lund tillhöriga byggnad, men icke föreslagit något anslag
för växthusets påbyggande i Upsala, har Utsk. deremot bifallit ett
af en enskild motionär i detta hänseende väckt förslag, men afstyrkt
bifall till K. M:s Propos. Orsaken härtill är i korthet den, att
inom Utsk. framlades en promemoria, som omförmälde, att fråga
vore å bane om den botaniska Institutionens förläggande utom staden,
och att det således kunde vara en möjlighet, att ärendet icke
vore komplett utredt. Nu är förhållandet, som jag sedermera fått
höra, att denna promemoria, hvilken var skrifven af botanici professoren
i Lund, afsåg något helt annat, än man vid dess upliisande
i StatsUtsk. förmodade. Han vill nemi fästa Utsk:s upmiirksamhet
på nödvändigheten af att cå upstälia saken, att det anslag, som beviljades,
icke skulle lägga hinder i vägen för en förflyttning utom
staden af den botaniska Institutionen, såvida man dermed skulle förena
fördelar för Akademien. Dessa fördelar skulle upstå derigenom,
att då drifhusen för den botaniska Institutionen ligga inne i staden,
der byggnadstomterna äro särdeles dyra, skulle man kunna betinga
sig en sådan betalning derför, att om man derjemte erhölle ifrågav:de
anslag, borde man utom staden få en vida fullständigare och bättre
byggnad än inuti staden. Då emellertid detta endast var en önskan,
som man icke vet om den någonsin kan realiseras, och dessutom
är osäkert, huruvida dessa byggnadstomter låta sig så betalas,
att flyttningen kan verkställas, och då detta förslag icke är afgifvet
Den 23 November e. m.
645
af någon auktoritet, utan endast en supposition hos en för saken
nitälskande person, är det påtagligt, att derpå icke bör läggas någon
vigt. Hvad sjelfva frågans utredning beträffar, så är den fullständig.
Flere förslag hafva blifvit upgjorda, ett på 15,000, ett
på 21,000 oell ett på 26,000 Rdr, hvilka alla underkastats K. M:s
pröfning. Inget af dessa vann bifall, mer än det sista, som dock
måste undergå en jemkning med afside på siffran, hvilket medförde
det resultat, att denna bestämdes till 30,000 Rdr. Saken är således
behörigen utredd, pröfvad oell godkänd. Att den i nämnde
promemoria uttalade åsigt skulle utgöra ett hinder för bifall till förslaget,
synes mig ieke vara ett giltigt skäl, hvarföre jag, för min
del, sedan jag genom den samma person, som inlemnat promemorian,
fått reda på meningen med densamma, instämmer i det förslag
den siste talaren framställt. Jag tror, att detta förslag äfven
innehåller bifall till K. M:s Propos., på samma gång som den till
K. M:s afgörande lägger en sådan bifråga, som flyttningen skulle
vara, ifall den kunde ega rum, hvarom många tvifvel finnas. Jag
anhåller således om bifall till Hr Oederschiölds förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Hufvudsakligen instämmande
med de begge siste talarne, föreställer jag mig likväl, att formulerandet
af det beslut, hvarom här är fråga, skulle lämpligast sammanfalla
med bifall å de första raderna i hvad som under punkten 84
refereras, eller: natt R. St:r måtte bevilja det af K. M. äskade anslag
af 30,000 Rdr Rmt, till förbättring af den, botaniska Institutionen
vid Lunds Universitet tillhörande byggnad.» På sätt vi af den i
Betänk, innefattade utredning se, hafva 3:ne alternativa förslag blifvit
framställda, hvilka alla gå ut på att i ett eller annat hänseende
förändra Lunds nuv:de botaniska växthus, för att i fullständigare
mån kunna vinna det dermed afsedda ändamål. Utsk. har ieke heller
förnekat behofvet af skeende förändring; och då detta behof sålunda
erkännes, samt ett sätt för dess afhjelpande är, af Consistorium
Academicum och af t. f. Kanslern för Universitetet, bland de
3:ne förslagen företrädesvis utvaldt och förordadt, synes mig, i likhet
med den siste talaren, R. o. Ad. hafva skäl lemna sitt bifall
till detta förslag; ty vi böra icke fästa oss dervid, att 2:ne kostnadsförslag,
slutande sig med lägre summor, blifvit framlagda, enär
vi väl böra afse, att ernå syftemålet på ett hufvudsakligen tillfredsställande,
och icke på ett ofullständigt sätt.,
Att summan är högre, än den som nyss anslogs åt botaniska
Institutionen i Upsala, dertill förete sig många anledmr, och man
behöfver i detta fall endast fästa sig vid den omständigheten, att
det torde vara mer att förvänta af ett växthus i det sydligare Skåne,
än i Upland. Man kan visserligen anmärka, att summan i och
för sig sjelf är betydlig; men med afs:de på den nytta, som man i
vetenskapligt hänseende kan och bör hoppas af den botaniska Institutionens
i Lund utvidgande, tror jag oss fullt befogade att bevilja
denna högre, af vederbörande auktoriteter förordade, och af K. M.
i Nåder äskade summa.
fi 46
Den 23 November e. m.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Om den af K. M. före
slagna
summa skulle beviljas, så förhindras derigenom helt och hållet
utförandet af en plan, som af sakkunniga personer inom Utsk.,
hvilka äro från trakten kring Lund, ansetts för den bästa, oeh som
äfven i allmänhet tyckes vara den ändamålsenligaste. I det Kongl.
Förslaget är denna plan icke alls omnämnd. Skulle nu den ifrågav:de
summan beviljas till de botaniska byggnadernas förbättrande,
så lärer icke den omnämnda förflyttningen kunna ega rum. Det är
visserligen svårt för Utsk. att bedöma ändamålsenligheten af en eller
annan byggnad; likväl har samma ändamål autydts derigenom, att
innan anslaget beviljats inom Utsk. producerats ett projekt, baseradt
på sådana kostnadsförslag, hvarpå man i allmänhet kan bestämma
det anslag, som för ändamålet kan vara behöfligt. K. o. Ad. bör
i alla händelser icke lemna sitt bifall till K. M:s förslag emedan
då det måhända bästa förslaget af alla icke skulle gå igenom. I
öfrigt tror jag det vara ett talande skäl att bifalla Utsk:s tillstyrkande
i denna del, om man efterser hvilka summor som blifvit för
Universiteten anslagna. Jag anhåller om bifall till Utsk;s hemställan
i denna punkt.
H. Exe. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: Universiteten böra
vara särdeles tacksamma mot Utsk., hvilket tillstyrkt icke allenast
hvad K. M. äskat, både i ordinarie och extra anslag, utan äfven
derutöfver åtskilliga summor. Behofvet af det ifrågav:de växthusets
i Lund ombyggnad torde vara obestridt, och det är äfven af Utsk.
erkändt. Denna botaniska Institutions läge är dessutom särdeles
fördelaktigt, hvarjemte den f. n. förestås af en mycket utmärkt prefekt.
Alla dessa skäl borde tala för anslaget, men nu har mellankommit
en omständighet, hvarom icke var fråga då K. M. afgaf Sin
Propos., nemi. förslaget om hela den botaniska Institutionens förflyttande
till ett annat ställe. F. n, utgöras de botaniska växthusen
af 2:ne i olika qvarter af staden belägna gårdar, genom gatan
skiljda från hvarandra. Tomternas läge är särdeles fördelaktigt, och
om de användas till bebyggande torde de betala sig ganska bra;
men för den botaniska Institutionen vore fördelaktigare om den flyttades
utom staden. Denna fråga är nu likvisst alldeles outredd, så
att derom kan icke mycket sägas; men i alla fall blir det nuv:de
växthuset alldeles obrukbart om några är, och tarfvar en total omändring.
I sådant fall hemställer jag, om icke K. o. Ad skulle,
på sätt 2:ne föreg:de talare yrkat, bitalia K. M:s Propos. om ett
anslag af 30,000 Rdr, till förbättring af den till botaniska Institutionen
i Lund hörande byggnad; på så sätt läge intet hinder i vägen
att använda den, äfven om Institutionen flyttades utom staden.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Hr Lilljehöök har dragit i
tvifvelsmål, huruvida de tomter, som Akademien f. n. eger, skulle
kunna fördelaktigt användas. Jag får i detta afs:de uplysa, att de
tomter, som nu användas till trädgård, ligga vid de förnämsta platserna
i Lund, och äro 3:ne, en gammal botanisk trädgård, en som
för några och tjugo år sedan inköptes och ligger vid den största
Den 23 November e. m.
647
gatan i Lund, samt slutligen en som kallas för »Paradislyckan»,
hvilken af ålder tillhört Akademien, men först för 10 eller 12 år
sedan blifvit inrättad till botanisk trädgård. Dessa 3:ne tomter utgöra
troligen 8 å 10 tunnland jord och skulle åtminstone delvis
kunna försäljas till ganska höga priser. Genom att bifalla det äskade
anslaget torde icke någon inkonseqvens begås, såvida man, på sätt
jag föreslagit, ställde det till K. M:s disposition, för att användas
till den botaniska Institutionen vid Lunds Universitet, d. v. s att
man i beslutet icke nämnde byggnaden, utan blott botaniska Institutionen.
Det stöde då K. M. fritt att välja det alternativ Han
funne lämpligast, att antingen låta förbättra den nuv;de botaniska
Institutionen, eller ock anlägga en ny. Jag fortfar att anhålla om
propos. å det af mig framställda förslag, samt hemställer till de Ilrr,
som i hufvudsaken med mig instämt, huruvida de icke möjligen
kunna förena sig om samma ordalag som jag begagnat.
Hr Printzensköld, Carl: Mig synes, att man redan här
är på god väg att erhålla ett nytt exemplar af frihetstidens hemliga
Utsk. under dåv:de Riksdagar, ifall man antager den grundsats Hr
Lilljehöök vill göra gällande, att nemi. StatsUtsk. icke borde tillstyrka
något statsanslag, med mindre inför StatsUtsk. framlägges de
speciela ritningar och kostnadsförslag, som visa hvartill anslaget skall
användas, ehuru dessa handlingar redan äro af K. M. pröfvade och
bedömda. Jag anser således den omständighet, som Hr Lilljehöök
anfört såsom hinder för StatsUtsk. att tillstyrka K. M:s Propos.,
icke böra godkännas; men då här af flere talare blifvit uplyst, att
fråga kan upstå om byggnadens för den botaniska Institutionen förflyttning
utom staden, och det således bör vara K. M. oförhindradt,
i händelse en sådan flyttning visar sig vara nyttig och ändamålsenlig,
att kunna använda anslagen jemväl för en sådan ny byggnads
upförande, förenar jag mig med de Hrr ledamöter, hvilka yrkat, att
det af K. M. äskade anslag måtte ställas till K. M:s Nåd. disposition,
i och för byggnaders upförande till den botaniska Institutionen,
utan att vidare föreskrifves, om anslaget skall användas till
förbättrande af den gamla byggnaden, eller för hela Institutionens
förflyttande till annat ställe, än der den nu befinner sig.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den nu föredragna punktens
afgörande inom StatsUtsk. företer en temligen egen omständighet.
K. M. hade nemi. aflåtit en Nåd. Propos. till R. St:r om anslående
af 30,000 Rdr till förbättrande af botaniska Institutionens i
Lund byggnader. När vederbörande i Upsala fingo höra detta,
kunde de icke tåligt låta professionen i Lund få anslag till förbättrade
byggnader, utan föranstaltade äfven en enskild motion att
byggnaderne för botaniska Institutionen i Upsala skulle erhålla ett
anslag. Således fanns här 2:ne förslag, det ena för Lund med
Kongl. Propos., det andra för Upsala med enskild. Nu har saken
inom Utsk. så utfallit, att motionen ang:de botaniska Institutionen
i Upsala, hvilken väcktes just med anledn. af Proposm rörande Lunds
Institution, har blifvit af Utsk. tillstyrkt och af R. o. Ad. bifallen;
Deli 33 November e m.
men den Kongl. Proposm för Lund, på hvilken motionen för Upsala
stödde sig, den har blifvit af Utsk. afstyrkt. Något skäl för
E. o. Ad. att bifalla detta Utsk:s afstyrkande finnes icke, så mycket
mindre som den botaniska institutionens i Lund öde i Utsk.
härledde sig deraf, att sedan Pfoposm var afgifven, kom raan underfund
med att saken skulle på ett mycket lämpligare sätt kunna
utföras, derigenom att man flyttade byggnaden utom staden. Förhållandet
hr nemi. det, att trädgården inom staden Lund är nu
alldeles för trång och lemnar icke tillfälle för den förbättring som
borde ske; men äfven i ett annat afs:de vore flyttningen lämplig.
Det är så ondt om byggnadstomter i Lund att den jord som nu
användes för trädgården är alldeles för dyrbar och skulle kunna
skaffa Akademien en högst betydlig inkomst om den försåldes. Det
är således en sanning att om den botaniska institutionen flyttades
utom staden skulle Akademien erhålla en vida större och ändamålsenligare
botanisk trädgård, men denna större trädgård med sina
fulländade byggnader ändock icke kosta mera än trädgården inom steden.
Att upskjuta saken skulle väl möjligen kunna låta siggöra i Upsala
der bvggnaderne ära mera ändamålsenliga, och hafva tak, men i Lund
lärer verkligen förhållandet vara att inre taket på byggnaden är inramladt,
så att all värme skall nu bevaras genom det yttre taket. De
hällre växthusen i Upsala hafva fått anslag på den grund att.
förslag väcktes om anslag till de sämre i Lund. Jag tror således
att ehuru ondt det än må vara om penningar, konseqvensen, synnerligen
sedan de bättre husen i Upsala fått anslag, fordrar att ett
sådant äfven beviljas åt botaniska institutionen i Lund, men naturligtvis
bör detta anslag ställas så att man icke förhindrar omnämnde
flyttning utom staden, hvarförutan; och då R. o. Ad. beviljat anslag
till ett Kemiskt laboratorium »med vilkor att om det framdeles
skulle visa sig att berörde summa icke varder tillräcklig för
ifrågavide byggnadsföretags utförande, Universitetet då må af egna
tillgångar vidkännas de utgifter som derutöfver kunna erfordras»,
detta vilkor äfven må fästas vid ifrågavide anslag. För min del
anser jag billigheten fordra detta, så mycket heldre som Akademien
i Lund otvifvelaktigt, ifall flyttning sker, skall genom försäljning
af tomterna i den gamla botaniska trädgården, erhålla ganska
stora inkomster. .Jag föreslår således att E. o. Ad. måtte besluta
att ställa en summa af 30,000 Edr Ernt till K. M:s disposition
att användas för botaniska institutionens i Lund byggnader,
dock med vilkor att om det framdeles skulle visa sig att berörde
summa icke varder tillräcklig för ifrågavale byggnadsföretags utförande,
Universitetet då må af egna tillgångar vidkännas de utgifter
som derutöfver kunna erfordras; — hvarå jag anhåller om propos.
H. Ex. Hr Gr. Sparre: Jag ber blott att få förklara det
jag inot Gr. Lagerbjelkes förslag icke har något att erinra, utan
tillstyrker bifall dertill.
Hr Cederschiöld, Gust.: Sedan jag fått höra det förslag
Gr. Lagerbjelke framställt, afstår jag från begäran om propos. å
Den 23 November e. m.
Cl»
mitt förslag, men jag hemställer till R. o. Ad. om man icke skulle
kunna göra det tillägg, i händelse R. o. Ad. bifölle Gr. Lagerbjelkes
förslag att Akademien i Lund skulle berättigas att få försälja
sina tomter. Såsom jag fattat saken, kan en sådan försäljning
icke ske utan R. St:rs samtycke och jag hänskjuter derföre
till R. o. Adtns bedömande, huruvida det icke vore lämpligt att
på förhand lemna ett sådant bifall; men i händelse detta tillägg
icke godkännes, begär jag icke särskild propos. derom, utan förenar
mig med Gr. Lagerbjelke.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet för att förklara att jag nu
instämmer i Gr. Lagerbjelkes förslag. Det har formulerat den åsigt
jag nyss uttalade. Beträffande det af Hr Cederschiöld yrkade tillägg
så tror jag att det icke kan medgifvas, emedan ingen fråga här
blifvit officielt, hvarken under form af Kongl. Propos. eller motion,
väckt om försäljning af dessa tomter, utan endast under form af
promemorior blifvit StatsTJtsk. meddelade såsom en utväg, hvarigenom
man med större fördel skulle vinna det' åsyftade ändamålet.
Jag kan således icke finna att R. St:r kunna taga initiativet i detta
fall, ehuru det kan vara ett motiv för att lemna K. M. en mera
fri dispositionsrätt öfver anslaget på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att i afs:de
på ifrågnv:de punkt, hvartill Hr Lilljehöök yrkat bifall, blifvit yrlcadt
af Frih. Cederström, att, såsom K. M. äskat, ett anslag af
30,000 Rdr Rmt måtte beviljas till förbättring af den Botaniska
institution vid Lunds Universitet tillhörande byggnad, samt af Gr.
Lagerbjelke, med hvilken flere ledamöter förenat sig. att till K.
M:s Nåd. disposition måtte ställas 30,000 Rdr Rmt, för att användas
till botaniska Institutionens byggnader vid Lunds Universitet,
dock med vilkor att, om det framdeles skulle visa sig, att
berörde summa icke varder tillräcklig för ifrågav:de byggnadsföretags
utförande, Universitetet då må af egna tillgångar vidkännas
de utgifter, som derutöfver kunna erfordras, blefvo de först till bifall
å Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan och sedan till bifall
å Frih. Cederströms förslag framställde proposine besvarade med
starka Nej jemte ett eller annat Ja; hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Gr. Lagerbjelkes förslag,
samt efter denna proposms besvarande med starka Ja och några
Nej, förklarade det han härvid funnit Ja öfvervägande.
85:te punkten, ang:de anslag till inköp af bostad åt en särskild
Kapell-predikant inom Tyngsjö kapellag; och 86:te punkten,
ang:de anslag lill folkundervisningens befrämjande.
Dessa punkter lades till handliugarne.
87:de punkten, ang:de anslag för utarbetande af en ordbok
öfver Svenska språket.
Denna punkt bifölls.
650
Den 23 November e. m.
88:de punkten, ang:de anslag lill inköp af inslrumenter för
meteorologiska observationer.
Denna punkt lades till handlingarne.
89:de punkten, ang:de anslag för utgifvande af ett planchverk
öfver Svenska svamparter; 9 0:de punkten, ang:de anslag lill lifgifvande
af 2.-ne planchverk, del ena öfver fornsaker och andra
historiska märkvärdigheter, som i Statens historiska museum förvaras,
och det andra öfver medellidssigill; och 91:sta punkten,
ang:de. anslag till fortsatt inredning af Historiska Museum och
Mynt-kabinettet.
Dessa punkter biföllos.
92:dra punkten, ang:de anslag lill inköp af Svenska konstnärers
arbeten.
Dessa punkter lades till handlingarne.
93:dje punkten, ang:de anslag för nybyggnad vid Götheborgs
Hospital; 94:de punkten, ang:de anslag lill den nya Hospilalsbyggnaden
å lägenhelerne Hedvigsberg och Konradsberg invid
hufvudstaden; 95:te punkten,
mande brist i Hospilalsfondens inkomster: och 96:te punkten,
ang:de anslag lill fortsättande af Nalionalmusei-byggnaden.
Dessa punkter biföllos.
97:de punkten, ang;de anslag för utskrifning af ännu felande
registratur inom de särskilda afdelningarne af K. M:s Kansli.
Då härvid först förekom Utsk:s tillstyrkande rörande anslagets
beviljande, yttrade
Hr Cederschiöld, Gustaf: Den utgift, som i denna punkt
tillstyrkes, är, enl. min upfattning, alldeles onödig och bör således
besparas. Att något gagn af ett sådant anslag icke är att förvänta,
tror jag redan vara af erfarenheten ådagalagdt. Vid en föreg:de
Riksdag beviljade R. St:r anslag för samma ändamål, och
RiksArkivet erhöll updrag att öfver medeln disponera; men, så vidt
jag kunnat erfara, har dermed icke vunnits något väsendtligt. Orsaken
härtill ligger deri, att man, vid verkställandet af renovation,
icke skiljer emellan handlingar af vigt och intresse samt sådana,
hvilka för allmänheten och särdeles i en framtid alldeles sakna dessa
egenskaper. Af denna sednare beskaffenhet äro flertalet af de från
de Kongl. Departm utgående expeditioner. Dessa angå dels tvister
emellan enskilde, oell dels ringare administrativa ärenden, som
endast för tillfället kunna ega något intresse. Att renovera sådana,
är alldeles ändamålslöst, och tjenar endast att onödigtvis bortspilla
tid och penningar. Ett sådant sätt att tillvägagå, eller att icke
skilja emellan det väsendtlig? och vigtiga samt det obetydliga, utan
att å det sednare använda lika mycken möda och arbete, som å
det förra, är just hufvudsakliga orsaken dertill att vårt statsmachineri
röres så trögt och med så stor kostnad. Men då det hela
Den 23 November e. m.
6!>1
beror af summan utaf dess delar, anser jag mig böra, så snart jag
påträffar en detalj, deri lättnad i de tunga formerna kan utan melin
beredas, — en sådan reform påyrka. För allt görande och låtande
måste man ega ett förnuftigt ändamål. Med det nu äskade anslaget
måste således äfven något dylikt åsyftas. Frågar man sig
hvilket detta är, så finner man att sådant icke kan vara annat än
att åt kommande tider bevara dokumenter, som då kunna ega något
intresse i ett eller annat afside. Det är således endast sådana,
hvilka böra ifrågakomma att renoveras. Härvid ber jag att få
fästa upmärksamheten å en omständighet, som icke torde böra lemnäs
alldeles å sido. Vid all historisk forskning mötes man af en
utaf tvenne lika besvärliga alternativer. Det är nemi. antingen
brist eller öfverflöd på dokumenter, som besvärar forskaren. Det
förra förhållandet eger rum för äldre och det sednare för nyaste
tiden. Skrifveriet har under innev:de sekel i sfi fruktansvärd grad
utvecklat sig, att, i händelse derför icke sättes någon damm, har
man att befara en öfversvämning af papper. Jag afstyrker det begärda
anslaget, och tror det åsyftade målet kunna vida lättare ernås,
om man lät renovera endast sådana handlingar, som vore af
mera betydenhet och intresse. Härigenom vunnes ock något ganska
väsendtligt. Man finge nemligen i det renoverade registraturet
en prejudikat-samling. För hvar och en, som ville initiera sig
uti något visst Departits administration, ägde der ett slags florilegium,
hvarur han med lätthet kunde erhålla en historik öfver
förvaltningens gång och utveckling. En sådan samling skulle särdeles
för Regeringen och blifvande Depart:tsChefer, blifva en stor
lättnad. Hvar och en, som sökt efter prejudikater, för att erhålla
kännedom huru Regeringen förr beslutat, känner allt för väl af
hvilka svårigheter, man dervid mötes. Massan af obetydliga mål
gör att man lätt förbiser de vigtiga. Det hr rikedomen, öfverflöd
det, som här besvärar. Och för att i denna massa af slagg hitta
ett guldkorn, spilles ofta en dyrbar tid, som vida bättre kunde
användas. Men invänder man, hvem skall bestämma hvilka expeditioner,
som äro af den vigt, att de böra renoveras? Härpå svarar
jag: Den, som om ärendet äger den närmaste och fullständigaste
kännedomen — föredraganden. Enl. min upfattning, skulle
Depart:tsChefen eller vederbörande föredragande, när han fann en
expedition af en eller annan anledn. vara af någon vigt för framtiden,
låta tillsäga vederbörande att å konceptet tecknades ordet
renoveras. På sådant sätt kunde man utan särdeles kostnad och
besvär erhålla en samling, som icke saknade intresse hvarken för
den historiske forskaren, eller för Regeringen sjelf. I afsule på
vigten och nödvändigheten att bevara alla från K. M. utgående
beslut, torde jag få erinra att dessa redan finnes i StatsRåds och
Flogsta Domstolens protokoll antecknade; att någon ytterligare säkerhet
icke vinnes genom ett stadgande att renovera allt, enär massan
af expeditioner gör att sådant icke kan medhinnas af tjenstemännen,
hvilkas arbete erfordras för de löpande ärenderne; och
slutligen förefinnes ett vida säkrare sätt att bevara expeditionerne, —
ett sätt, som jag, sedan jag tillträdde min nu innehafvande tjenst
062
Oen 23 November e. m.
i Just.Revisionen, derstädes infört; oell det, är helt enkelt att låta
inbinda koncepterna. Derigenom vinnes utan omgång och kostnad
det mål, man med förev:de anslag åsyftar. Till hvad jag nu yttrat,
anhåller jag att få referera mig, då nästa moment kommer
under öfverläggning.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: I motsats mot
Hr Cederschiöld anser jag det vara af högsta vigt att denna punkt
bifalles. Det är icke sällsynt utan tvertom ganska vanligt att begagna
koncepter såsom ledning vid handläggning af ärenden som
pröfvas hos K. M. Sådana koncepter blifva ofta nog utlånade till
Colkr och andra verk och kunna sedermera vid förekommande behof
icke återskaffas. Det har en längre tid varit afbrott i dessa
renovationer, hvadan en större lucka upkommit, som blir mödosamt
att fylla, och hvarigenom äfven ett större anslag erfordras; men
när man väl hunnit intill nuvtde tid, torde det lätteligen låta sig
göra att successive verkställa dessa Registratur-arbeten. Likväl vill
jag icke bestrida hvad Hr Cederschiöld yttrat i afsale på embetsmännens
otillräcklighet i händelse detta arbete skall fullgöras, men
att i RiksArchivet K. M:s föregale Bref och Resolutioner böra kompletteras
och finnas, det måste hvar och en erkänna vara af stor
vigt.
Hr Lilljehöök: R. St:r hafva redan vid 1847—1848 årens
erkänt vigten af Registraturens komplettering och med anleda, häraf
anvisades också ett anslag till detta ändamål. Nu vore meningen
att komplettera dessa Registratur ända intill närv:de tid. Jag medger
att de handlingar som utgå från K. M:s Kansli ofta äro en
hop domar, som röra enskilda personer, hvilka derföre kunna vara
af mindre vigt att förvara i RiksArchivet, men att deremot alla
sådana Kongl. Skrifvelser, som röra administrativa mål och som
kunna ligga till grund för framtida beslut eller kontroll, måste
finnas i RiksArchivet, det anser jag nödvändigt, och jag tror att
Utsk. på denna grund tillstyrkt det af K. M. begärda anslag.
Hr Printzensköld: Jag finner lika med Hr Cederschiöld
det vara ett ganska stort onus att verkställa utskrifningen af förev:de
Registratur, och om någon utväg funnes att garantera Staten,
det de koncepter som nu finnas inom hvarje StatsDepart:tet och
jemväl i K. M:s Just.RevisionsExped. kunde blifva så säkert förvarade
att deras förstörelse till större eller mindre del icke vore
att befara, skulle jag förena mig med Hr Cederschiöld i den åsigteu
att det anslag hvarom är fråga icke vore af behofvet påkalladt.
'Men nu företer sig det förhållande, hvarpå Frih. Alströmer jemväl
fästat upmärksamhet, att många af dessa lösa Exped:r måste i och
för handläggning af åtskilliga mål utlånas t. o. m. af Coll.-ne, men
hufvudsakligen af StatsDepart:ten och Just.Revisiouen, hvaraf ofta
nog kan hända, efter som sådant redan har handt och ligger i den
menskliga naturen, att man glömmer återställa koncepterne till det
ställe der det borde vara förvaradt och later det ligga qvar i akten,
Den 23 November e. m.
653
hvilken sedermera bortregistreras utan att man någonsin kan gissa
sig till att konceptet i och för det målets afgörande blifvit utlånadt
oell ligger qvar bland handlingarne, då det blir nära nog en
omöjlighet, äfven om såsom jag tror förhållandet vara, akten finnes
i RiksArchivet och der har sin särskilda nummer, att konceptexpeditionen
derstädes uplcta. När man således icke kan ega någon
slags säkerhet derför att alla dessa koncepter förvaras så att icke
något kan bortkomma, är det verkligen af vigt att Registraturet
kompletteras såsom hittills skett. Jag tillstyrker derföre bifall till
punkten. Hr Cederschiölds förklarande att det vore mindre nödvändigt
att afskrifva förevide koncepter, när de röra enskilda mål, oell
att man derföre borde utgallra de Expedrn, hvilka anses vara af
större vigt och böra förvaras från förstörelse, vill jag besvara dermed
att om denna utgallring sker, kan det hända at.t. den person
som verkställer densamma, tycker att den eller den Expedm är af
föga eller ingen vigt, att den icke behöfver förvaras eller utskrifvas,
under det likväl sådana förhållanden kunna upstfl, som göra det af
utomordentlig vigt särdeles i enskilda fall om detta koncept hade
varit tillfinnandes. Om då så är att icke något Registratur finnes,
kan detta lända den enskilde till en skada vida större än att den
upväges af den utgiftsbesparing Hr Cederschiöld åsyftat.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag anhåller hos de Hrr,
som talat för bifall till detta morn., att få fästa deras upmärksamhet
derå, att det af dem åsyftade mål vida lättare och säkrare vinnes,
om man stadgar, att endast de vigtigare och intressantare Expedme
skola renoveras, men icke ovilkorligen alla och således äfven
de, som alldeles sakna nämnde egenskaper. Den stora mängden
af Exped:r, som från K. M. utfärdas, gör det till nära nog en
faktisk omöjlighet att få dem alla renoverade. Dessutom äro de
nu föreslagna medlen dertill alldeles otillräckliga. Beviljas det begärda
anslaget, blir deraf en ovilkorlig följd, att ändamålet dermed
icke vinnes, utan kommande Ständer nödsakas anvisa än ytterligare
anslag. Vill man således nödvändigt att renovation skall ega rum,
och anser den af mig föreslagna enklare methoden, att låta inbinda
koncepterna, icke tillfyllestgörande, torde man böra föreskrifva att
sådant sker endast med de Expedm, som för framtiden ega något
intresse. I mitt förra yttrande antydde jag de fördelar, som deraf
skulle härflyta. Och som jag af en 1 5-årig erfarenhet känner svårigheten,
ja nära omöjligheten att under nuv:de förhållanden kunna
åstadkomma en fullständig och pålitlig renovering af Registraturet
i sin helhet, kan jag icke af de skäl å motsidan blifvit anförde
finna mig öfvertygad. Under den tid jag i Just.Revisionen haft
tillsynen öfver Registraturens renovering, har jag funnit en möjlighet
att få en stor mängd renskrifvet, men dermed är icke allan
rättfärdighet upfyld. Man måste äfven ega säkerhet derom att det
renoverade är korrekt och med originalet öfverensstämmande. Och
att åstadkomma något sådant, har jag funnit nära nog ogörligt.
Till verkställande af kollationering finnas icke disponibla annat, än
unga och oerfarna tjenstemän, hvilka lätt förbise misstag och be
-
G54
Don 23 November e. m.
gångna Pfel 'vid utskrifningen; — och sådant så mycket snarare,
som medvetandet deraf, att de äro utan kontroll och att begångna
misskrifningar möjligen aldrig komma att updagas, — lätt föranleda
dem till slarf och oupmärksamhet. — Hr Frih. Alströmer har
anmärkt, att koncepter lätt bortkomma, hvarföre renovation vore
nödvändig. Härpå torde det tillåtas mig genmäla, att, i händelse
konceptet är bortkommet, kan någon renovation deraf icke ifrågakomma;
att en skingring af koncepterne är vida mer att befara, ju längre
man fördröjer deras renovering; att sådan renovering af de vigtigare
Expedme sker vida hastigare, om alla utan undantag skola
renoveras; att, om efter renovation de Exped:r, som röra intressantare
och vigtigare beslut, konceptet till ett ringare och mindre
betydande skulle gå förloradt, förlusten icke vore så särdeles kännbar,
helst besluten igenfinnas uti StatsRåds- eller Högsta Domstolens
protocoll.
På grund af hvad jag anfört, yrkar jag antingen afslag till
förev:de punkt, eller, om sådant icke låter sig göra, att de föreslagna
medlen måtte användas till renovering af sådana vigtigare
eller i ett annat afs:de intresse egande Exped:r, som, efter granskning,
utpekas af dertill förordnad sakkunnig person.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Jag delar deras åsigt
som ^anse att EiksRegistratur bör finnas. Jag tror icke att det
kan ersättas på det sätt Hr Cederschiöld föreslagit, att nemi. koncepten
inbindas, ty man vet att de ganska ofta vid förefallande
frågor för begagnande uttagas från StatsDepart:ten och Just.Revisionen,
och då vore det väl högst olämpligt att draga hela den
inbundna luntan med sig, hvarjemte då ett koncept kan vara behöfligt
för en person, kan ett annat åter vara det för en annan,
det äfven af närande orsak är nödigt att koncepterne förblifva sådana
de äro. Men på det att de alltid och fullständigt måtte vara
att tillgå böra de renoveras så tidigt som möjligt. Detta bör ske
icke blott med afs:de på den nytta det medför för administrationen
i allmänhet, utan för forskningen i en närmare eller fjärmare framtid
är det äfven af ganska stor vigt att allt hvad som frän K. M.
utgått på ett ställe finnes samladt. Man ser ofta huru en i allmänhet
högst obetydlig sak kan vara af stort intresse för en person som
forskar i en detalj-fråga, och huru är det väl möjligt äfven för sakkunniga
män att, såsom Hr Cederschiöld föreslagit, bestämma hvilka
koncepter som kunna vara af vigt att renovera, då man icke kan
tänka sig de i framtiden förekommande fall, då det skulle vara af
stort gagn att hafva dessa skenbart obetydliga Exped:r registrerade.
Jag för min del får således, äfven, med åberopande af de skäl som
Frih. Alströmer och Hr Printzensköld anfört, vördsamt anhålia om
bifall till punkten.
Gr. Sparre, Erik: Jag för min del åter måste förklara
att jag är af Hr Cederschiölds mening. Detta eviga skrifveri tjenar
till ingenting; här är blott fråga om att bevara de en gång författade
koncepterne och då synes det mig verkligen lämpligare att
Den 23 November e. m.
655
dessa koncepter så fort som möjligt bindas- in, än att anslå ett försvarligt
arfvode för renskrifning af handlingar, hvilka man sedermera
icke begagnar, knappast kollatiotoerar. Jsg har inom HofRätten
erfarenhet deraf (der det är högst vigtigt att domarne förvaras)
att genom domarnes tidiga inbindning det ändamål man afsett
kan vinnas, och om på sätt här blifvit omnämndt sedermera
en eller annan Exped. behöfver utlånas, så må för sådant ändamål
transsumt eller afskrift tagas af de delar som äro behöfliga, snarare
än att använda den nu brukliga methoden att utlåna dessa koncepter
och låta dem cirkulera i landet. Jag tror således att i det
skick frågan nu är, anslaget gagnar till ingenting och anhåller derföre
om afslag å punkten.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag tror att de Hrr, som
lägga så mycken vigt på att i framtiden få se K. M:s beslut, skulle
vinna sitt mål mycket säkrare om de antogo mitt förslag; och kan
jag, med den special-kännedom om ämnet jag eger, med full bestämdhet
yttra den öfvertygelsen att hvad R. St:r än må besluta i denna
fråga, så kommer aldrig en fullständig renovation af K. M:s beslut
att existera. Jag vill exempelvis nämna hvad detta skulle betyda
inom Just.RevisionsExpedmen. En månads Registratur upgår vanligtvis
till 200, å 300 ark och derutöfver. Ett års Registratur
uptar således öfver 3,000 ark, af hvilka icke T1n:del, kanske 3%:del
är förtjent af renovering. — Så ungefär torde förhållandet vara i
flere af de andra Depart:ne. Enl. hvad jag med visshet känner,
saknas uti ett eller annat Depart. renovation för flere decennier;
och att verkställa en sådan, dertill förslå icke de nu begärda medeln.
Huru man med de nu äskade medlen skall kunna vinna
sitt syfte är mig obegripligt.
Frih. Alströmer: Jag borde visserligen vara Gr. Sparre och
Hr Cederschiöld förbunden, derföre att de velat bespara kansliets tjenstemän
detta onus att utskrifva och kollationera Registraturet. I
det Detpart. jag tillhör har, af den anledn. att flera koncepter förkommit,
hvilket föranledt åtskilliga olägenheter, blifvit föreskrifvet
att Registraturet skulle utskrifvas, hvilket äfven skett från och med
början af detta år t. o. m. Aug. månad, och detta har äfven haft
till följd att inga koncepter kunnat bortkomma emedan de utskrifvits
successive allt eftersom de blifvit upsatta. Jag vill icke neka
till att detta är ett påkostande arbete både för dem som skola
skrifva som demfjhvilka skola kollationera Registraturet, men om,
såsom Hr Cederschiöld föreslagit, det skulle öfverlemnas åt några få
personers pröfning att bedöma huruvida det eller det ärendet skall
inregistreras, tror jag att detta skulle leda till godtycklighet. I
allmänhet anser jag det vara i historiskt hänseende ganska nyttigt
att hafva alla från Regeringen utgående beslut samlade i RiksArchivet,
men särdeles för den närmaste tiden är det af vigt, då inom
Expedme så många ärenden sammanhänga med hvarandra och det
är särdeles svårt att, då de Kongl. Erefven afgått, få veta innehållet,
som ofta fordras i samma ordalag, såvida icke konceptet fin
-
656
Den 23 November e. m.
nes att tillgå. Det nu förev:de mom. afser Registraturets utskrifning
genom Riksarchivariens försorg. Genom det ringa anslag B.
St:r vid förra Riksdagen beviljade åstadkoms en ganska stor lucka
i Registraturet, och jag tror det vara af vigt att denna lucka i tid
fylles, hvilket lätt kan ske förmedelst det nu föreslagna anslaget,
hvarjemte detta arbete lämpligare kan lemnäs åt skickliga renskrifvare
än åt nykomlingar på tjenstemannabanan.
Gr. Sparre, Erik: Om det är, såsom Frih. Alströmer sä
ger:
att nemi. nuv:de Registratur verkstäldts af Kansliets embetsman
och vi vid innev:de Riksdag hafva beviljat en betydlig tillökning
i Kansliets embetsmäns löner, så tycker jag det vara all sannolikhet
för att det bör ske lättare hädanefter en hittills. Hvad den
förflutna tiden angår så påminner jag mig att vi för några dagar
sedan bestämde lönerna för RiksArchivets embetsman till 150 proc.
högre än förut, hvadan detta Registraturs-arbete äfven der bör kunna
ske. Hufvudsaken är att jag finner olämpligt att för ett sådant
ändamål, hvars nytta jag icke kan inse, anslå en särskild summa.
Det är icke genom 3 eller 4 afskrifter som man bevarar handlingar,
utan derigenom att man genast förvarar dem och detta tror
jag lämpligast ske genom deras inbindning ju förr dess hellre; ty
afskrifter kunna icke tagas i ögonblicket, och det är naturligtvis
straxt då ett Kongl. Bref är utfärdadt, som de flesta önskar komma
att få se konceptet. Om det förkommit, sker det ofta genast,
åtminstone kan sådant ske. Således tror jag verkligen icke att
detta anslag är på något sätt pressant! Det är visserligen sannt
att det är obetydligt mot de milkr som vi i ett ögonblick bifallit,
men det är i alia fall en tillökning af 9,000 Rdr, och som jag
icke är fallen för att under nuv:de förhållande onödigtvis utösa penningar
kan jag icke tillstyrka denna punkt.
Hr Cederschöld, Rob. Theophron: Om samtlige hand
lagde
ärenden stöde i sammanhang det ena med det andra så vore
det skäl visserligen riktigt att man icke kan få alla renskrifna, men
då detta tvertom är ett undantag, så att de utgöra ett särskildt
för sig, hvadan äfven Registratur rörande alla ärenden kan blifva
utskrifvet, finner jag icke skäl för afslag vara att hemta påståendet
att icke alla koncepter kunna utskrifvas, då de icke ega sammanhang
med hvarandra. Jag för min del anser det af stor vigt att
man får Registraturet så komplett som möjligt. Af egen erfarenhet
vet jag åtminstone att det för mig varit särdeles nyttigt att kunna
i RiksArchivet få kännedom om beskaffenheten af ärenden som blifför
flera år sedan afgjorda. Jag anser således den summa som här
är ■ föreslagen vara väl använd på det sätt raan tillstyrkt och jag
anhåller således om bifall till Utsk:s hemställan.
Hr Lilljehöök: Om jag icke fattade orätt, så lemnades den
uplysning, att Registraturet var kompletteradt till närv:de tid. Det
synes såväl af anförandet i motiverne till denna punkt som förslaget
-
Den 23 November e. m.
6*7
slaget till den efterföljande, att så icke är förhållandet; det står
nemi., att icke ens hälften af det med 1847—48 årens anslag af->
sedda ändamål blifvit upnått.
Frih. Stjernstedt: Det är med afstde å den af Hr Ceder
schiöld
förespeglade ovanliga svårigheten att kunna åstadkomma utskrifning
af Registraturet, som jag önskar nämna några ord Under
den tid jag tjenstgjorde i EcklesiastikExpedm brukade den dåv:de
StatsSekretm, v. Hartmansdorff, icke blott registrera alla mål för
den då löpande tiden, utan äfven komplettera hvad som från äldre
tider ännu då icke var registreradt, hvarigenom han slutligen lyckades
att få EcklesiastikDepart:ts Registratur fullständigt. Jag tror
den stora egentliga svårigheten vara att komma derhän, att komplettera
hvad som för den förgångna tiden ännu icke är renoveradt;
men att sedermera det icke lär möta så stort besvär och omkostnad
att fortfarande hålla det löpande Registraturet fullständigt.
Jag anser således högst nödigt och nyttigt att detta anslag beviljas,
på det man fortfarande, såsom hittills, må ega Registratur, och
min öfvertygelse är, att man annars i framtiden skall mycket sakna
och då icke mäktar ersätta hvad man nu med några tusen Rdr
kan åstadkomma. Jag yrkar fortfarande på bifall.
Frih. Cederström: Enl. min tanke innefattar det en ganska
stor fördel, att ifrågav;de handlingar varda särskildt registrerade
på sätt StatsUtsk. tillstyrkt, och att medel dertill anvisas. Gr.
Sparre förmodade, att då K. Bref emanera, måste det egentligen
vara genast, då de utfärdas, som man kan hafva intresse af att om
dem taga kännedom; men efter mitt omdöme, måste t. ex., då det
är fråga om prejudikater, Departds tjenstemän, från den högste
till den lägste, halva behof at att taga kännedom om redogörelsen
i närbeslägtade mål, som blifvit hos Högsta myndigheten behandlade.
Om, såsom Gr. Sparre velat, man skulle binda in koncepterna,
så är klart, att tjenstemännen icke kunna samtidigt begagna
dessa på sätt jag nämnde. I allmänhet hopbundtar man
dem månadsvis, de få då upsökas i RegistratorsKont. och der sökanderne
tillhandahållas. Detta hindrar icke, att, inom RiksArkivet
koncepten jemväl böra slutligen finnas, på det att RiksArkivets
tjenstemän må kunna dels sjelfve vid fortgående historiska studier
forska i RiksRegistraturet, dels äfven vägleda andra vetenskapliga
forskare derutinnan. Här har nyss blifvit yttradt, att om, på sätt
här upgifvits, Registraturet vore färdigt till innev:de tid, så borde
icke något anslag behöfvas. Premissen innefattar ett misstag, äfven
i det fall att Registratur afskrifvandet i vissa Depart:r vore ganska
långt framskridet, torde förhållandet inom andra vara helt annorlunda.
För att icke förlänga diskussionen, ber jag blott att få
instämma med föregide talare, som påyrkat R. o. Ad:ns bifall till
Utsk:s förslag i denna del.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Det är egentligén för att
besvara ett yttrande af Hr Lilljehöök, som jag upstått. Hr Lillje
IX
H. 42
6.*>8
I) b ii 23 November e. ro.'
höök sade, att det blifvit vttradt, att Registraturet vore komplett
till sista tiden. Frih. Ahlströmer åsyftade i detta afs:de CivilExpedm,
likasom Frih. Stjernstedt EcklesiastikDepart. Jag haranledn.
förmoda, att för den äldre tiden är uti dessa två Expedine
Rexistraturet temligen komplett, men för deri sednare tiden vet jag
icke huru förhållandet är. Men hvad jag med visshet känner, är
att uti EinansExped:n förefinnes en balans uti Regislraturens renovation
för många decennier. Åtminstone då jag för några och tjugu
år sedan der tjenstgjorde, renoverades aldrig koncepterna; och har
jag all anleda, förmoda, att sedermera icke skett någon ändring uti
denna praxis, så att balansen der måste alltjemt hafva ökats. Jag
öfverlemnar emellertid frågans afgörande till 11. o. Ad. med den
fasta öfvertygelsen, att, hvad beslut som än fattas, kan aldrig en
fullständig renovation af de Kongl. Departmas Registratur åstadkommas.
Sedan Hr Frihm o. Ord fidén, efter framställning, att i afseende
på Utskis
och dels afslag, samt att derjemte Hr Cederschiöld, Gustaf, föreslagit,
att om sagde tillstyrkande bifölles, dervid måtte göras det
tillägg, att af sakkunnige män må utredas och bestämmas hvilka
handlingar böra utskrifvas, förklarat att, i händelse Utskis tillstyrkande
bifölles, särskild propos. komme att framställas å det al Hr
Cederschiöld föreslagna tillägg, blefvo de först till bifall och sedan
till afslag å Utskis förevide tillstyrkande framstälde proposine besvarade
med blandade Ja och Nej, hvarpå propos. till bitall derå
förnyades och sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte
åtskilliga Nej; Hr Frilen o. Ordfin förklarade det han ansåg Ja
nu hafva varit öfvervägande.
Efter sedermera framstäld propos. till bifall å det af Hr Cederschiöld
föreslagna tillägg, som besvarades med starka Nej, jemte
ett eller annat Ja, förklarade Hr Frihin o. Ordfiden sig hafva funnit
Nej öfvervägande.
Då nu vidare förekom Utskis hemställan rörande utskrifningen
af RiksRegistraturet för framtiden, anförde
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag har endast att anmärka
mot ordalydelsen som slutar så: »  —-till RiksArkivet aflemna
sådana handlingar, hvilka böra i nämnde Arkiv förvaras.» Detta
torde vara nog obestämdt, ty jag kämner icke att det är förordnadt
huru alla handlingar skola lemnäs, utan har man i allmänhet ötverlåtit
alla öfverflödiga handlingar i KansliExpedine till RiksArkivet.
Men jag hemställer, på skäl som jag förut andragit, om icke, denna
§ kunde erhålla följande lydelse: »att R. Stin må i underd. anhålla
det K. M. täcktes låta tillse att vederbörande tjenstemän
inom de StatsDepartitsExpedir, der berörde föreskrift icke iakltages,
för framtiden utskrifva och till RiksArkivet aflemna sådana handlingar,
hvilka vederbörande föredragande anser vara af den vigt att
de böra renoveras.» Jag anhåller om propos. härpå.
Den 23 'November e. m.
!Prili. Stjernstedt: Genom det förslag Hr Cederschiöld nu
framställt skulle i viss mån vinnas det resultat som lian genom
sitt förra förslag åsyftade, nemi. att icke alla utan endast vissa mål
skulle renoveras, oell då jag icke gillade denna åsigt vidhåller jag
äfven nu att yrka bifall till Utsk:s hemställan i denna punkt.
Den till bifall å Utsk:s ifrågnvrde hemställan framstälda proposm
besvarades med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Frilnn
o. Ord tu förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
98:de punkten, ang-.de anslag lill ulgifvande af äldre historiska
skrifter och handlingar.
Denna punkt bifölls.
99:de punkten, ang-.de anslag till löneförhöjningar för år 18S7.
Denna puukt lades till haudlingarne.
10 0:tle punkten, ang:dc ytterligare anslag för upförande af
ny byggnad vid allmänna Institutet för döfstumma och blinda;
101:sta punkten,
eli Institut för döfstumma och blinda; samt 102;dra punkten,
ang-.de anslag lill skolhusbyggnader och deras reparation.
Dessa punkter biföllos.
103:dje punkten, ang-.de anslag till fullbordande af Lärohusbyggnaderne
i Wexiö och Wisby.
Gr. Sparre, Erik: Jag kan icke undgå att anmärka deri
frikostighet Utsk. verkligen här ådagalagt. Om ett anslag vid en
Itiksdag begäres för en byggnad och det skall blifva ett prejudikat
att vid den nästföljande begära förnöjdt anslag, derföre att grunden
befunnits oduglig, tomten, som inköpts, olämplig med alside
på jordmånens beskaffenhet, och Stuten beredvilligt beviljar förhöjning
af 50 proc. såsom hiir är förhållandet, skall det aldrig blifva
ett slut på anspråken med hänseende till Statsverket. Jag kan
således icke undgå att anmärka, att då StatsUtskis ledamöter tillkännagifvit
det de vid denna IIufvudTitel haft sparsamhet för ögonen,
det i sanning varit väl mycken frikostighet iakttagen vid
beviljandet af detta anslag, och jag vågar hemställa, om icke skäl
vore att något nedsätta beloppet, t. ex. till 20,000 Rdr för den
-ena och 10,000 lör den andra läroverksbyggnaden.
Sedan Hr Frilnn o. Ordfiden framställt, att i afs:de på ifrågavarule
punkt blifvit yrkad den förändring, att de deri tillstyrkte
ytterligare anslag till fullbordande af Lärohusbyggnaderne i Wexiö
och Wisby, nedsattes för den förra byggnaden till 20,000 Edr och
för den sednare till 10,000 Edr Ernt, samt den först till bifall å
förev:de punkt framstälda propos:n blifvit besvarad med starka Nej
och några Ja, blef propos. till bifall derå med förenämnde förändring
framstäld och besvarad med starka Ja jemte några Nej,
660
Den §3 Noyomber *. m.
hvarpå Hr Frih:n o. Ordf:den förklarade sig härvid hafva funnit
Ja öfvervägande,
104:de punkten, ang:de anslag för utvidgning af skol- och
gymnastikhusen i Nyköping samt för upförande af nytt skolhus i
Uddevalla och af nya skol- och gymnastikhus i Götheborg.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s tillstyrkande i fråga
om anslaget för utvidgning af skol- och gymnastikhusen i Nyköping.
Beträffande sedan Utsk:s tillstyrkande i fråga om anslaget till
upförande af nytt skolhus i Udddevalla, yttrade
Frih. Klinkowström, Kud. Mauritz: Då i allmänhet
hushållning med Statens medel lärer blifva en tvungen följd af de
förhållanden som visat sig, och då StatsUtsk. i allmänhet sagt sig
ieke vilja tillstyrka anslag som icke varit fullt öfvertiinkta, synes
det mig vara nog frikostigt att bevilja en summa af 20,000 Edr
för den ifrågav:de skolhusbyggnaden i Uddevalla, då ingen behörig
ritning förefinnes. Jag får på denna grund hemställa, att 11. o. Ad.
måtte afslå det ifrågav:de anslaget.
Gr. Sparre', Erik: Jag instämmer i den siste talarens yr
kande
så mycket hellre som jag skulle önskat att StatsUtsk. till
förekommande af sådana efterräkningar, som med hänseende till
Wexiö och Wisby skolhus egt rum, åtminstone fästat det förbehåll
vid beviljandet af dylika anslag, att några vidare anspråk på understöd
från Statens sida icke få göras, utan att kommunen, till
hvars lärohus ett anslag beviljas, förbindes att ansvara för byggnadens
underhåll. Då nu derjemte, på sätt den siste talaren nämnde,
ritningen för ifrågav:de skolbyggnad icke är faststäld, anhåller jag
om afslag å punkten.
Sedan propos. till bifall åUtskis ifrågav:de tillstyrkande först
blifvit framstäld och besvarad med starka Nej, jemte ett eller annat
Ja, samt sedermera proposm till afslag derå blifvit besvarad med
starka Ja jemte några Nej, förklarade Hr Frihzn o, Ordf:den att
han funnit denna sednare propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Då vidare förekom Utsk:s förslag, rörande anslaget till upfcrande
af nya skolhus- och gymnastikbyggnader i Götheborg, yttrades
af
Frih. Klinkowström: Jag hemställer till B. o. Åd., huru
vida
icke denna stora utgiftssumma af 1 50,000 Edr äfven borde
afslås på grund deraf, att den föreslagna byggnadsplanen torde vara
i behof af åtskilliga jemkningar innan byggnaden sättes i verket,
och det tillika har blifvit uplyst, att sjelfva ritningen till skolbyggnaden
icke blifvit på ett tillfredsställande sätt upgjord. Utsk. har
nemi. efter skärskådande af ritningen till skolbyggnaden icke kunnat
undgå att instämma i den vid densammas granskning hos OfverIutendentsEmbetet
gjorda anmiirkn., att alltför stor areal uptages
af trappor och förstugor, äfvensom det synes Utsk. att rummen i
Den 23 Novmber o. m.
flfil
den nya byggnaden i allmänhet blifva väl små samt tillräckligt
utrymme kommer att saknas för bibliothek och samlingar. Mig
förefaller således, som bade Utsk. gjort välgrundade anmärknrr mot
ritningen och planen för arbetet, och att derföre vore välbetänkt
om R. St:r afsloge Utsk:s nu gjorda hemställan, hvarå jag anhåller
om propos.
Gr. Lagerbjelke: Denna fråga är icke så outredd som den
siste talaren förmenar. Det är sannt att åtskilliga anmärkmr, såsom
jag tror befogade, Uro gjorda mot ritningen, men dessa anmärkmr
hafva icke upkommit i StatsUtsk.,, de äro redan för långt tillbaka
framställda, och hafva gifvit anledn. till stor tvist mellan Eforus
i Götheborgs stift och OfverlntendentsEmbetet. Emedan Utsk.
tyckte att anmärkn:ne voro grundade så till vida, att man i allmänhet
användt för mycket utrymme till korridorer och tamburer,
och att detta bättre kunnat användas till förstorande af lärosalarna
och af rummen för samlingarne, ansåg Utsk , att de ifrågav:de arn*
märkmne borde föranleda till ny pröfning af ritningen. Emellertid
äro dessa anmärkmr icke af den stora vigt, att man icke kan
vara öfvertygad att, i händelse vid en förnyad granskning de befinnas
förtjena afs:de, förändringar i analogi härmed kunna vidtagas.
För öfrigt är det icke samma förhållande i stiftsstäder som andra
städer; i stiftsstäderne är genom författmr stadgadt, att dessa hus
skola byggas af stiftsbyggnadskassan. Men då denna kassa i Götheborg
icke varit tillräcklig för ändamålet, så fanns ingen annan utväg
än att Staten måste hjelpa till, såvida icke byggnaderne skulle
blifva ofullbordade under en mängd af år. Ett helt annat förhållande
är i andra städer, der är staden skyldig att bygga, åtminstone
finnes ingen skyldighet för Staten att göra det, och derföre
kan Staten i afs:de på dem med större frihet säga, om Staten vill
komma emellan eller icke. Jag tror derföre det vara bäst att
bifalla Utsk:s förslag.
Frih. Stjernstedt: I likhet med den förste talaren anser
jag att R. St:r icke böra bifalla detta anslag. Man bör vid hvarje
tillfälle noga öfverväga hvad man anslår, synnerligen då summan
är så stor som nu är förhållandet, och det synes mig icke vara
några så brådskande omständigheter för handen, att man ju icke
kan vänta med detta anslag till nästa Riksdag. Jag vill härmed
icke hafva sagt, att staden Götheborg aldrig bör komma i åtnjutande
af ett sådant anslag, men i närv:de ögonblick är det mindre
lämpligt att bevilja detsamma, och jag anhåller derföre om afslag.
Hr Printzensköld: Jag föreställer mig, att om det ifråga
var:de
byggnadsbehofvet vore så trängande som man af det Höglofl.
StatsUtsk:s anslags tillstyrkande skulle tro, hade väl varit ändamålsenligare
att man öfverlemnat åt K. M. icke blott att pröfva behofvets
beskaffenhet, utan äfven att anbefalla vederbörande att fullständigt
utreda alla på frågan inverkande omständigheter. Då
hade saken blifvit försatt i ett sådant skick, att K. M. kommit i
86?
Den 23 November e. m.
tillfälle att aflåta ea Propos. till R. St:r, på hvilken E. St:r kunnat
grunda sitt beslut. Isin återigen är anslaget tillstyrkt endast på
grund af enskilda personers upgifter om beliolvet af ifrågavnde
byggnad, hvilket behof dock icke är så konstateradt att 11. St:r,
särdeles under nuv:de konjunkturer, böra för detta ändamål anslå
150,000 Rdr. Jag förenar mig med Frih. Klinkowström i begäran
att K. o. Ad. måtte alslå Utsk:s hemställan.
Frih. Alströmer: Jag får anmärka, att i Betänk, uplyses
det frågan varit föremål för K. M:s pröfning så tillvida, att Chefen
för EcklesiastikDeparf. till Utsk. aflutit en skrifvelse med tillkännagifvande,
att underd. framställning blifvit gjord af Götheborgs stifts
Consist:m om Nåd. Propos. till 11. St:r, ang:de anslag för nämnde
ändamål till belopp af 200,000 lldr, »roen att K. M. efter vunnen
kännedom att frågan redan blifvit gjord till föremål för 11. St:rs
behandling, funnit den underd,framställningen icke föranleda annan
åtgärd än att bandlingarne i målet till StatsUtsk. öfverlemnades.»-  Jag vill icke påstå, att jag känner detta ärende så fullkomligt,
att jag tilltror mig hvarken att förorda det eller icke, men kan
något skäl förefinnas för 11. St:r att gifva en kommun anslag till
sådana byggnader, så bör det vara åt Götheborg, ty det finnesicke
någon stad i vårt land som gör så stora upoffringar för kommunens
bästa som denna, och detta bör från R. 8t:rs sida uppmuntras.
Hr Lilljehöök: Jag tillstyrker att detta förslag måtte be
viljas
på sätt Utsk. tillstyrkt. Det har redan förut blifvit uplyst
att saken icke vore utredd. Jag fick nyss emottaga en anmärkn.
af Hr Printzensköld derföre att jag åberopade såsom stöd för afslag
af understöd åt byggnader, att haudlingarne icke voro aflemnade i
StatsUtsk.; nu då sådana handlingar äro framvisade skall detta
anslag, enl. Hr Printzenskölds åsigt, likafullt afstyrkas.
Hr Printzensköld: Jag kan icke vidkännas någon inkon
seqvens
i det yttrande jag nyss afgifvit och det hvilket Hr Lilljehöök
åberopat, ty jag har talat om att K. M. skulle blifva i tillfälle
att pröfva de kostnadsförslag för byggnadens upförande, som
kunna vara af nöden, äfvensom att bedöma alla med denna fråga
sammanhang egande omständigheter, och på allt detta grunda en
Propos. till E. St:r. Detta måtte vara något helt annat än att
detaljritningar med kostnadsförslag skulle öfverletnnas direkte till StatsUtsk.
, och Ständerna sedan i sin ordning företaga just den financiela
pröfning, som icke tillkommer Ständerna oeh
endast Regeringen, till hvars upgifter i detta fall, enl. min öfvertygelse,
,, såvida icke omständigheter bestämt ådagalagt motsatsen,
det är E. St:rs skyldighet att sätta förtroende. Nu har K. M.
visserligen, såsom här är upgifvet, öfverlcmnat haudlingarne rörande
denna byggnad till StatsUtsk., emedan det var kändt att enskilda
motioner i frågan blifvit väckte, men jag har icke vid genomläsningen
af StatsUtsk:s Betänk., kunnat finna, att K. M. hvarken
Den 23 November e. m.
till- eller afstyrkt ifrågav:de anslag, utan öfverlemnat saken helt
och hållet åt Utsk:s godtycke fdrst, och sedan åt lt. St:rs. När
man nu icke har den ringaste ledning af något från ltegeringen
afgifvet omdöme, synes mig att man skulle kunna npskjuta ännu
några år med detta anslag, då detsamma är af den betydenhet,
att man verkligen kan behöfva det för andra och vigtigare föremål
nu för ögonblicket. Jag förblifver vid min hemställan, att It. o. Ad.
måtte afslå ifrågav:de purfkt.
Gr. Hamilton, Malcolm: Jag är af den tanke, att detta
anslag bör beviljas. Här är icke fråga om att It. St:r och StatsUtsk.
skola pröfva, huruvida ritningarna till skolhuset eller andra
byggnader ii ro mer eller mindre fullständiga, utan bär är fråga om
att anslå tillräckliga medel för skol- och gymnastik-byggnader i Götheborg.
Det är fullkomligt utredt, att dessa byggnader äro af behofvet
påkallade, och att tillgångar dertill icke finnas i den kassa,
som skulle bestrida kostnaden derför. Jag tror icke det vara skäl
att upskjuta med denna sak. Om man medger nödvändigheten af
att Staten anslår medel till byggande af nämnde skolhus, så är det
väl icke skäl, att Götheborgs stift skall under längre tid sakna en
ändamålsenlig skolbyggnad. Det lärer väl i alla fall blifva K. M.,
som pröfvar ritningarna, och vi böra väl då hafva det förtroende
till Honom, att Han låter upföra byggnaden sådan den bör vara.
Det enda som kan invändas är, att man icke vet huruvida 150,000
Edr äro tillräckliga; men om R. St:r anslå dessa 150,000 Ildr, så
vet man, att en ypperlig skolhusbyggnad blifvit i Westerås för samma
summa upförd, och man har skäl förmoda, att hvad sora möjligen
brister, blir tillskjutet af den rika kommun, der skolhuset skall
byggas.
Frih. Klinkowström: Långt ifrån att det varit min me
ning,
då jag väckte denna fråga, att afslå detta anslag till kommunen
Götheborg, för det ifrågav:de vigtiga ändamålet, tror jag likväl
det vara bättre,'örn 11. St:r vänta att anslå någon summa, till dess
att fullständiga ritningar och kostnadsförslag blifvit upgjorda och af
vederbörande gillade. DA kommer det att visa sig, huru stort anslag
på en gång behöfves, och huru byggnaderna skola inrättas, och
då lärer K. M icke underlåta att derom aflemna Propos. Jag tror,
att man förhindrar dessa byggnaders ändamålsenliga upförande derigenom
att man dertill bestämmer en viss summa penningar, hvilka
för andra ändamål, som äro bättre utredda, torde vara af vigt att
kunna disponera. Jag vidblifver min anhållan, att 11. o. Ad. täcktes
afslå ifrågav:de punkt.
Efter nu först till bifall och sedan till afslag å Utsk:s förev-.de
förslag framställda propos:r, som besvarades med blandade Ja och
Nej. blefvo dessa propos:r förnyade och besvarade, den förra med
starka Nej, blandade med Ja, och den sednare med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ordfden förklarade, det han an
-
Den 23 November ». m.
såg den sednast till afslag framställda propos:n vara med öfvervägande
Ja besvarad.
Gr. Hamilton begärde votering.
Uplästes till justering oell godkändes en så lydande voler:spropos.
:
Den, som bifaller StatsUtsbs i Utlåt. N:o 148 gjorda förslag,
»att R. St:r må på det sätt bifalla den viickta motionen, att, såsom
bidrag för upföratide af nya skolhus- och gymnastik-byggnader i
Götheborg, en summa af 150,000 Rdr Ernt beviljas, att i mån af
behof utgå, med förbehåll, att några kostnader för byggnadernas
underhållande icke komma att drabba Statsverket», röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 17.
Nej — 31.
10 5:te punkten, ang-.de anslag till utvidgning af SerafimerLasarettets
lokal.
Denna punkt bifölls.
1 öC:te punkten, ang:de anslag till betäckande af kostnaderna
för ombyggandet af det i Filipstad för Fernebo och Nyeds härader
inrättade Lasarett.
Erih. Cederström: Den motion, som Riksdagsfullmäktigen
Anders Jansson i detta ämne väckt, och hvarå StatsUtsk. ansett sig
icke böra tillstyrka bifall, berör ett förhållande, som är mig ganska
väl bekant, såsom varande från den provins, inom hvilken det omtalade
Lazarettet är beläget. Det omfattar ett ganska litet distrikt,
nemi. staden Filipstad samt på landet de båda häraderna Fernebo
och Nyed; följaktligen är det en jemförelsevis högst fåtalig personal,
som måste underhålla besagde Jjazarett. Men inom detta distrikt
ligga Persbergs grufvor, hvarest stora olyckor, i följd af grufarbetenas
vådlighet för arbetarnes lif och lemmar, årligen inträffa;
och detta, äfvensom andra omständigheter, har haft till följd, att
Lazarettet blifvit allt mer och mer anlitad t, och i större mån än
man skulle tro, just med hänseende till distriktets, jemförelsevis med
andra, ringa omfång. För några år tillbaka hände, att en person
donerade ett kapital af 10,000 Rdr till en då för tiden nödvändig
befunnen tillbyggnad af Lazarettet. Man beslöt, i följd af denna
donation, och med afs:de på det förev:de behofvet, att verkställa
tillbyggnaden i en skala, som, efter min tro, icke var för stor; men
under pågående byggnadsarbete inträffade, såsom vi alla veta, en
ovanligt stor stegring af icke allenast priset å alla byggnadsmaterialier,
utan äfven af dagsverkskostnaden. Häraf har blifvit en följd,
Don 23 November e. m.
665
att då denna byggnad nu är så till vida färdig, att taket är lagdt
och murarna i ordning, liar Direktionen nödgats uptaga ett lån å
7,333 Rdr 16 sk., för att kunna fullborda den beslutade byggnaden
till dess nödvändiga inredning m. m. Denna summa utgjorde nemi.
skillnaden mellan den summa, som genom donationen blifvit Lazarettet
tillagd, och den, hvartill kostnaden för byggnaden nu befinnes
upgå. Yid sådant förhållande har Direktionen ingått med underd.
anhållan om att bristen måtte fyllas, hvarom K. M. ombads,
att i Nåder göra framställning till R. St:r K. M. hörde häröfver
SerafimerOrdensGillet, hvilket trodde sig icke böra förorda detta arbete
företrädesvis framför många andra, hvilka det ansåg angelägnare
'och nödigare. Såsom skäl för sitt uteblifna tillstyrkande anförde
SerafimerOrdensGillet, att man skulle, genom höjande af kurhus
afgiften, kunna tillskynda inrättningen de erforderliga medlen;
men här visar sig ett betydligt misstag vara af Gillet i dess upfattning
begånget, ty på detta inskränkta utrymme kan icke (inom
ett rimligt kurhusafgifts-maximibelopp) besagde afgift upgå på långt
när till hvad som erfordras. Försigtigtvis begärdes anslaget genom
motion, utan afbidan af Gillets yttrande. Men, så som saken nu
står. vill man väl att Direktionen skall vidkännas kostnaden för den
förskottsvis uplånade summan? Det kan väl icke vara billigt. Man
kan visserligen inom orten genom subskription erhålla några medel,
men mig förefaller det, såsom skulle här tillräckligen ömmande omständigheter
förefinnas, ifall det allmännas målsmän vilja härvid hugna
Lazarettet med åtminstone ett litet tillskott.
Utsk. har såsom skäl för sitt afstyrkande anfört, »att det allmänna
icke bör vidkännas utgifter af förev:de beskaffenhet, hvilka
måste anses åligga kommunerna sjelfva, samt om en annan bana af
Staten beträdes, sådant sannolikt komme att medföra oberäkneliga
kostnader för Statsverket.» Jag respekterar ett sådant skäl; men
jag har redan bjudit till att ådagalägga, det ganska exceptionella
fäll förekomma i detta afs:de. Om man dock, med hänsyn till Statsverkets
hardt anlitade tillgångar, skulle finna det för mycket hegardt,
som motionären föreslagit, hvilket likväl på långt när icke upgår
till det belopp, för hvilket Direktionen måst ikläda sig ansvarighet,
enär detta med icke mindre än 1,333 Rdr 1 6 sk. öfverskjuter förutnämnda
summa, vågar jag vördsammast hemställa, om icke R. o.
Ad., då således den af motionären föreslagna nedsatta summan synts
vara för högt tilltagen, skulle, för att åtminstone i någon mån gå
ett välgörande och allmännyttigt instituts behof till mötes, vilja anslå
2,000 Rdr Rmt för ifrågav:de tillbyggnads-arbete. Man finge
då i öfrigt försöka, att genom de bemedlade i orten få bristen fylld.
Gr. Lagerbjelke: Ett, bifall till den motion, som här blif
vit
afstyvkt, skulle, enl. mitt förmenande, vara ett särdeles farligt
prejudikat. Det. är gifvet.,, att om dessa två härader i Wermland
skulle lyckas att hvälfva på Staten deras skyldighet att underhålla
sitt Lazarett, skulle, med samma skäl, samma fog och samma rätt,
otaliga ansökningar inkomma från andra härader, hvilka icke stå i
mycket bättre, utan kanhända sämre förhållande. Hittills har Sta
-
666
Den 23 November e. m.
ten ansett Länslazarettens underhåll vara en kommunens angelägenhet,
och derföre låtit kommunen i det afs:det sig sjelf beskatta. För
en eller två Riksdagar sedan begärdes, lor Lazarettet i Warberg,
ett lån på 2,000 eller 4.000 Rdr; det afslogs. Jag anser det vara
rätt; men hvarföre det ifrågavide Lazarettet skulle få ett anslag
mera än det andra ett lån, kan jag icke finna. Detta Lazarett är
i alla fall så till vida i bättre ställning, än det i Warberg, att, så- '
vidt en till mig lemnad upgift icke är oriktig, hvilket jag dock ej
tror, lärer detsamma hafva en rätt, hvilken andra sakna, den nemi.,
att upbära fattigproc. vid boupteckning. I allt fall torde R. o. Ad.
finna,’ att ett bifall till detta förslag vore att ådraga Staten oberäkneliga
kostnader, genom den konseqvens det förer med sig, att lägga
till statsutgifterna de kommunala utgifterna, hvilka kunna gå till
ganska stora belopp, oberäkneliga för nästan alla delar af Riket.
Hr Lilljehöök: Det vill synas, som om den stora bristen
upkommit isynnerhet deraf, att Lazarettet blifvit tilltaget i större
skala, än behofvet erfordrar, och detta utvisa äfven de handlingar,
som varit tillgängliga, hvaraf synes, att 10 sjuksalar, 1 mindre sjukrum
oell 4 rum för kurhuspatienter blifvit inrättade, ehuru det största
antalet patienter endast upgått till 187. För öfrigt har Gr.
Lagerbjelke redan anfört giltiga skäl för afslag å det begärda understödet,
och jag förenar mig med honom.
Gr. Hamilton: Jag inser ganska väl, att det är af stor
vigt för dessa härader, att få ifrågavide sjukhus i ordning, men jag
tror, att, i händelse icke oftanämnda donation skett, skulle intet
förslag om bidrag från Statens sida till detta Lazarett hafva framkommit.
Förhållandet är i korthet, att en person har anslagit 10,000
Rdr till ett sjukhus, och från annat håll har bekommits 6,000 Rdr.
Man har sedermera vidtagit byggnaden i så stor skala som möjligt;
men dä en brist upstått har Direktionen iklädt sig ansvarigheten
för 2,000 Rdr. Nu är frågan, skall Staten belöna dem med att
infria deras förbindelse? Jag finner icke skäl dertill! — Gr. Lagerbjelke
och Hr Lilljehöök hafva i öfrigt förut utredt saken, hvadan
jag icke behöfver vara vidlyftigare, utan förenar mig med dem.
Frih. Cederström: Såvida i den föregide talarens upgift
någon oriktighet influtit, så lärer väl medgifvas, att någon konklussion
derpå icke kan byggas. Gr. Lagerbjelke har förmenat, att det
ifrågavide Lazarettet blifvit i besittning af fattigproc. Till denna
förmodan hade Grin visserligen mycken anledn., på den grund, att
under flere år förhållandet tillförene varit sådant; men vid 1847
års Riksdag ingingo R. St:r till Regeringen mjd anhållan, att, enär
detta förhållande innefattade en anomali, och en olikhet med hvad
inom öfriga delar af Riket egde rum, det måtte upliöra; och så
skedde, både med afs:de på detta Lazarett och på det i Carlstad,
som egde samma förmån. Ergo förfaller den grund till afslag, som
Grm nyss anfört.
Hr Lilljehöök har trott, att då man icke behöfver vårda mer
Den 33 November e. m.
667
än 187 patienter, skulle man icke behöfva ett så stort Lazarett, sorn.
det nu utvidgade blifver; men orsaken, hvarföre man icke nu kan
vårda större antal, härleder sig just af Lazarettets hittills allt för
inskränkta utrymme; ty ganska manga personer, sårade genom fall
i grufvorna o. s. v., eller eljest svårt sjuka, hav man måst afvisa,
just af brist på lokal, rum oell sängar. Siffran 187 å patienternas
antal är således icke att rätta sig efter, för bedömande af ortens
behof utaf allmän sjukvård.
Gr. Hamilton, efter att hafva nämnt, det Direktionen visserligen
iklädt sig ansvar för 2,000 Kdr, frågar oss, huruvida det är
billigt, att nu Staten må öfvertaga detta ansvar, och derigenom lyfta
detsamma från deras skuldror och lägga på det allmännas. Jag ber
Gr:n bemärka, att den ansvarighet, Direktionens medlemmar iklädt
sig, går till 7,333 lidr 10 sk. Bko, oell att således, om Lazarettet
skulle blifva hugnadt med ett anslag å 2,000 Kdr, får Direktionen
i alla fall, till allra största delen af sin ansvarighet, se sig om huru
den må för densamma på enskild viig blifva betäckt. Just för att
man icke skulle komma med den anmärkn. Gr:n gjort, biel' dep begärda
summan nedsatt till detta belopp, 2,000 Kdr.
Gr. Sparre, Erik: Med all möjlig välvilja för Fernebo och
Nyeds församlingar, och beredvillighet att gå deras önskningar till
mötes, kan det väl icke bestridas, att, särdeles under nuvtde förhållanden,
med afs:de på de stora anslag, som blifvit tillstyrkta, man
icke kan tillstyrka bekostandet af en så beskaffad helt och hållet
lokal inrättning, som (»tvifvelaktigt tillhör kommunen att åstadkomma.
Men om det också möjligtvis kan ifrågasättas, att, med afs:de
på denna byggnad, Statens hjelp bör mellankomma, så måste vi väl
erkänna, att f. n. dertill saknas tillgångar, och att vi således måste
afslå det ifrågasatta anslaget, hvarom jag för min del anhåller om
propos.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att under öfverläggningen
blifvit yrkadt, dels bifall till förev:de punkt, och dels,
af Frih. Cederström, att den ifrågav:de motionen måtte i så måtto
bifallas, att, i st. f. de begärda 10,000 Rdr, 2,000 Kdr Ernt beviljades,
blef propos. till Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan
framställd och med Ja besvarad.
107:de punkten, ang:de anslag till inrättande af en polyltlinisk
anstalt för homöopatisk sjukvård.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g.: I f. m:s plenum kallade
jag detta förslag det »olyckligt rycktbara». Jag trodde mig hafva
skäl för denna benämning, emedan jag erfarit att det gjort ganska
smärtsamt intryck åtminstone på den Svenska läkarekcrpsen. Det
har så gjort emedan, i händelse K. St:r skulle bifalla detsamma,
skulle detta bifall uttrycka en slags opinionsyttring emot det medicinska
sträfvandet i landet — en opinionsyttring hvaraf den Svenska
läkarekorpsen icke gjort sig förtjent. K. St:r hafva äfven, ge
-
G68
Don 23 Hovember e. m.
norn det rika anslag sorn de vid hvarje Riksdag beviljat för medicinalverket,
uttryckt en motsatt åsigt, och jag kan derföre icke
fatta huru detta förslag har kunnat framkomma så oförmodadt oell
så smygande. Jag är långt från att klandra Utsk. för de åtgärder
det vidtagit; jag är tvertom Utsk. tacksamhet skyldig, emedan jag
är öfvertygad att Utsk. varit ledt af de ädlaste motiver nemi. en
önskan att ställa medicinal-verket på den bästa möjliga fot och uphöja
läkarekonsten så högt som ske kan; — men jag beklagar att
Utsk. synbarligen blifvit missledt. Jag kan tryggt vädja till hela
den Svenska läkarekorpsen att den icke erkänner homöopatien vara
en del af den medicinska vetenskapen. Den är ingen vetenskap; —
den är detsamma som — qvacksalveri; den står på samma ståndpunkt.
Detta kan vara ett hardt yttrande, och mången tror måhända
att det är dikteradt af jalusi eller att inom landet finnes
ett parti, hvartill äfven jag skulle räknas, som vore nog ensidigt
att vilja intvinga den medicinska vetenskapen inom vissa gränsor
och icke lemna frihet åt en förnuftig utveckling af densamma; men
något dylikt kan man verkligen icke tillvita det medicinska studiet
i Sverige. Tvertom utvecklar det sig i alla riktningar, och
ett bevis på att det icke är afvogt stämt mot läkemethoder eller
åtgärder som åsyfta det rätta ändamålet, menskiigheteus gagn och
väl, är den år från år öfverallt upstående nya hydropatiska behandlingen,
dä man likvist besinnar att denna vattenbehandling icke är
utgången från en läkare, utan från en bonde, en fullkomligt obildad
person. Den medicinska vetenskapen fann genast att oaktadt
tanken härpå hade härflutit från en i vetenskapen främmande person,
det likväl var en ganska sund tanke och kunde begagnas.
Vetenskapen tillegnade sig således densamma, och dessa hydropatiska
inrättningar, i st. f. att, såsom de i början hotade, taga en
orätt riktning, hafva nu kommit i vetenskapligt bildade läkares
händer, och lofva att blifva en välgerning för menniskoslägtet. Då
nu den medicinska vetenskapen icke varit afvogt sinnad mot denna
gren af medicinen, så vet jag icke hvarföre den skulle vara det
mera mot någon annan, men det är just derföre att homöopatien
till sin grund är falsk, att den icke är någon vetenskap, som den
icke kan af vetenskapen tolereras. Jag tror att detta påstående
skall blifva ganska lätt att göra klart för hvarje oförvilladt omdöme.
Hvar och en vet att homöopatien i synnerhet grundar sig på den
satsen »similia similibus» d. v. s. att sjukdomen skall botas med
de medel som hos den friska organismen framkallar en sådan sjukdom,
och att detta måste ske genom en för det menskliga förnuftet
ofattlig förtunning af läkemedlet. Hvad der, homöopatiska gränsen
beträffar så vet hvar och en att enl. upgift skulle erfordras en decilliondel.
Det är ett nonsens, ty en sådan förminskning kan icke ega rum.
Men jag fäster mig icke dervid, det kan blott vara en form, således
bryr jag mig icke om sjelfva benämningen, och jag vill icke en
gång fästa mig vid den åsigten att läkemedlet, gifvet i mindre dosis,
verkar kraftigare, ty detta är något som det menskliga förståndet
kan fatta; det kan ligga inom vetenskapens område att anställa
forskningar i detta hänseende så mycket mera som exempel
Den 23 November e. m.
669
förete sig som kunna ge stöd för detta påstående. Så vet man
t. ex. att somliga ämnen innehållas i åtskilliga mineralvatten men
i så liten dosis att efter ett par månaders brunnsdrickning har man
icke begagnat större dosis än under 8 dagars begagnande af samma
medel under en sjukdom, och likväl verkar den välgörande.
På samma sätt är det med »similia similibus», det kan äfven ligga
något för tanken och forskningen deri; det låter tänka sig att medel
som framkalla en sjukdom, äfven bota samma sjukdom och man kan
hafva något stöd för denna åsigt, emedan man på sednare tider sökt bota
syphilis med syphilis. I dessa båda åsigter ligger således ingenting stridande
emot den vetenskapliga forskningen; men det är sättet att
komma till kunskap som gör att homöopatien icke kan anses för
vetenskaplig. Läkarne anse sjukdomen blott vara naturens eget bemödande
att aflägsna från sig skadliga inflytanden och således är
det läkarens upgift att söka utforska, hvad väg naturen vill taga,
att leda den på rätta vägen när så behöfves samt för öfrigt låta
naturen utveckla sig åt det håll den sjelf önskar. IVlen för att
göra detta, är det klart att det fordras ganska djupa och vidtomfattande
kunskaper; man skall känna den organism på hvilken naturen
yttrar sina verkningar, man skall känna den i sina minsta
detaljer. Men huru går homöopatien till väga? Den behöfver icke
veta något af allt detta, den behöfver icke fråga efter huru organismen
är beskaffad, utan den ser blott efter symptomerne huru
de yttra sig för ögonblicket, och för att komma till nödig kunskap,
så ger den in ett medel hvad som helst till en frisk person och
sedan sitter den med händerne i kors och ser hvad verkan medlet
kan hafva d. v. s., homöopaterne anteckna alla de lifsyttringar som
inställa sig efter detta medels intagande. För att göra detta, behöfver
man naturligtvis icke veta det allra minsta om kroppens
sammansättning o. s. v. utan raan endast skrifver anteckningar.
Det är naturligt att resultatet skall blifva i högsta grad löjligt,
och man kan lätt tänka sig detta, ty om jag ger ett medel åt 3
eller 4 personer och den ene straxt derefter får en retning i halsen
så att han börjar hosta, den andre får begär att klia sig bakom
örat, en tredje aft nysa en fjerde något annat behof o. s. v.
så är allt detta verkningar af detta medel och detsamma skall då
användas vid sjukdomar som yttra sig på detta sätt. Jag har här
i min hand en liten skrift af Professor Duben om homöopater och
gymnaster, hvilken behandlar denna fråga au fond, men jag vill
icke trötta med att upläsa mycket härur, jag ber blott att, för att
gifva E. o. Ad. en föreställning om huru homöopatien går tillväga,
få recitera några få ställen. För det första vill jag upläsa ett
stycke som är rigtadt mot Doktor Liedbäck såsom den enda homöopalli
vi ega. Professor Duben säger att lian erbjuder sig,
»att när D:r Liedbeck behagar, i vittnens närvaro förtära matsked»tals
sockergryn, impregnerade med 30:de förtunningen af hvilken
»Svenska pharraakopens drogue D:r Liedbeck behagar välja, nb.
»när jag sjelf fåll öfvervalla beredningen.» Detta tillägg har Professor
Duben ansett nödvändigt, emedan man icke skall tro att
homöopatien endast begagnar dessa stora förtunningar, ty under
r, 70
Den 23 Novemtcr e. ro.
form af förtunningar använder den ganska kraftiga medel, hvilket
visas af följande uttryck. Så t. ex. är det kändt att Hertigen af
Canezzaro förgafs genom en stor dosis räfkakor i homöopatiska korn.
D:r Taylor liar gjort undersökning på några s. k. homöopatiska
pulver, hvaraf ett fruntimmer illa insjuknade, och i dessa funnit
morphin (den verksammaste beståndsdelen i opium) i större dosis
än läkare vanligen gifva. I NewYork förgiftades en person genom
att på skämt svälja några homöopatiska korn, som innehöllo
strychnin i enorm dosis, flere andra exempel att förtiga. Här står
vidare om Hrrme vilja höra om medikamentets inverkan på friska
menniskor: »Dit höra följande symptomer, af Jahl- upräknade såsom
verkningar af koksalt, sådant vi dagligen begagna, mer , än
som behöfdes att förse verlden med homöopatiska doser för millioner
gånger millioner år: »Stor förslappning af alla fysiska och moraliska
krafter efter ansträngning.» »Stark sömnaktighet under dagen.»
»Förlägenhet.» »Surr och ringning för öronen.» »Stickningar i näsbenen
(?).» »Lång tids känsla som om ett hår lage på tungan.» »Bristande
matlust, vedervilja för bröd och för tobaksrökning.» »Hjertklappning,
obehagliga upstigningar efter fet mat.» »Slemsamlingar i strupen
på morgonen,» »Spänningar öfver höfterne.» »Smärta i ryggen
under natten.» »Svårighet att böja fingerlederne.» »En brännande
känsla i fötterne.» »Kodnad på stortån.» &'c. Utsk. har sagt att
det inom fäderneslandets läkarekorps finnes läkare, hvilka med
framgång begagnat detsamma; jag för min del känner icke mer än
en enda af våra läkare sorn hyllat homöopathien, och jag kan icke
med den kännedom jag eger om hans i många hänseenden djupa
kunskaper, och med känsla af hans utmärkt redbara karaktär och
flärdlösa väsende och öfvertygelse derom att icke något charlataneri
ligger härunder, annat än beklaga att han fallit på denna idé, och
jag är öfvertygad att han icke uteslutande sysselsätter sig med
denna s. k. vetenskap, utan att hans sunda förnuft ofta säger honom
att det är galenskap. Jag måste öfvergå till något annat och
så ledsamt det än är, anföra exempel rörande homöopathien i Sverige och
då jag icke har mycket att välja på enär den är så inskränkt i
vårt land, vill jag berätta en händelse ur min egen praktik. Jag
blef en gång kallad till konsultation af en homöopatisk läkare vid
ett tillfälle af häftig blodstörtning i följd af en förlossning. När
jag kom dit, finner jag qvinnan nästan döende till följd af många
timmars bloduttömning. Jag fann tillika den homöopatiska läkaren
gående på golfvet med ganska belåten min och när jag frågade
efter förhållandet, berättar han, att hon såsom närandt är haft
blodstörtning, men att han hade godt hopp, enär han observerat
henne och alla symptomerne, och en tid innan jag kom hade hon
sett rödt, sedan blått och nu såg hou grönt, och det måtte enl.
horaöopaternes tanke vara ett tecken till att en blodstörtning skulle
vara så aftagande eller som jag fann att det blott var en färg som
återstod för denna qvinna att skåda nemi. svart och jag således
icke kunde tillåta att dessa symptomer fortsattes, vidtog jag en
operation, som skedde i en handvändning, hvarefter blodstörtningen
stannade och med Guds hjelp gick det lyckligt. Detta är ett be
-
Den 23 Not ernber e. m
-
671
vis på huru äfven den allra hederligaste person med verkliga kunskaper
kan gå tillväga, då han gripes af denna svindlande galenskap.
Efter allt hvad jag haft äran anföra, hemställer jag om icke It.
o. Ad. skulle finna det rigtigast att afslå detta förslag, såsom icke
endast otjenligt, utan , i högsta måtto förderfligt för vetenskapen,
ty om K. St:r skulle bifalla detta så skulle de med detsamma gifva
ett handtag, icke åt homöopatien ty det gjorde ingenting om den
vore en gren af vetenskapen, men åt qvacksalveriet, hvilket då skulle
taga en fart som är omöjlig att förutse.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Om E. St:r bifölle denna
punkt, komma de att upträda sijsom skiljedomare i en vetenskaplig
tvist. En sådan domsrätt kan ingalunda tillhöra R. St:r, hvilka
icke heller ega den sakkunskap, som härtill erfordras. Tvisten uti
vetenskaperna böra lemnäs att utkämpas på deras egen valplats.
Regering eller Ständer må icke med sitt maktord deri blanda sig.
I afs:de å medicinska institutioner, hafva R. St:r således endast att
anslå erforderliga medel, utan att dervid ingå uti bedömande af
hvilken kurmethod, som må vara den ändamålsenligaste. Och förefinnas
ieke heller f. n. någon föreskrift om det behandlingssätt, som
bör tillämpas vid Statens sjukvårds-anstalter, utan är sådant öfverlemnadt
till föreståudarnes eget omdöme. Då vi icke ega något allopatiskt
sjukhus, torde det icke heller vara lämpligt inrätta ett homöopatiskt.
Om R. St:r bifölle förslaget och ett homöopatiskt sjukhus
inrättades, skulle möjligen ett ganska eget förhållande kunna
upstå. Det skulle möjligen kunna inträffa att sjukhus-läkaren vid
något särskildt fall tunne de homöopathiska medelö utan åsyftad
verkan; men trodde sig känna ett nllopathiskt, medel mot del förev:de
sjukdomsfallet. Hvad skulle han då göra? Han hade fått
sitt embete, för att använda den homöopathiska kurmethoden; men
begagnar han endast sådan medicin, sä dör otvifvelaktig! patienten.
Kan linn lämpligen våga sig att kurera patienten på ett mot Stundernas
föreskrift stridande sätt? — Då jag anser Ständer icke lämpliga
att afgöra vetenskapliga frågor, och den erfarenhet, som man
förmenar sig kunna vinna genom inrättande af homöopatiskt sjukhus,
sådant oaktadt icke torde uteblifva, enär den homöopathiska
methoden, så väl här i landet, som utrikes, dagligen användes; alltså
finner jag mig föranlåten yrka afslag å den nu föredragna punkten.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abrah. Don förste talaren
förklarade att om R. o. Ad. bifölle anslaget till den homöopathiska
polikliniken så skulle han deruti se en opinions-vttriug mot Svenska
Läkare-corpsen. Detta yttrande föreföll mig så mycket mer
förvånande som talaren för öfrigt visade sig ganska moderat, och
äfven i sina anmärkmr mot den enda härstädes praktiserande homöopathiska
läkaren om honom uttalade sig med aktning. Vi hafva
redan, utom den vanliga s. k. allopathiska kurmethoden, flera andra,
såsom den gymnastiska, den orthopediska, den hydropatiska, af hvilka
åtminstone de två första åtnjuta understöd af Staten utan att man
i dessas beviljande sett något tadelvotum emot Svenska Läkare
-
672
Den 23 November e. m.
corpsen. Visserligen pågår ännu striden emellan homöopathien och
allopathien, och det är alldeles i sin ordning att den nya methoden
måste genomgå en skarp skärseld innan den såsom lika berättigad
uptages i vetenskapernas leder, men i flera andra länder har striden
redan så långt framskridit att homöopatiens värde allmänt erkännes
och dess framtid är tryggad. I Sverige äro vi ej ännu så långt
komna, utan här hör man den ännu af motståndarne benämnas
»qvacksalveri» och »charlataneri» m. m. d. hvarmed hvarje nytt brukar
bränmärkas då det ej behagar de rådande. Så minnas vi väl
huru vår stora Ling och hans numera prisade gymnastik smädades
oell beskyldes för »spektaeulösa» sträfvande mot sunda förnuftet,
hvilka ej voro värda att uptagas, m. fl. sådana föraktliga yttranden.
Nu är det homöopatien hvarpå man ser ned med förnämt förakt.
Jag har dock goda skäl att antaga det den ej är så alldeles värdeslös,
och såsom bevis att den utomlands är vidt omkring utbredd
och sedan lång tid ej endast uptagen oell undersökt utan ock erkänd,
må det vara mig tillåtet att upräkna några fakta från utlandet.
Så t. ex. känner man att från Amerika kunna namn upräknas
på mer än 1,000 homöopathiska läkare. I Filadelphia ensamt
finnas 52 praktiserande läkare, en liomöopatliisk Facilitet med
7 Professorer, och en homöopatisk sjukinrättning. I Klevcland
finnes en homöopatisk K ollege med 7 Professorer; i Newyork äro
3 och i de öfriga Nord-Amerikanska staterna 11 homöopatiska Akademier
och läkare-sällskaper. I Rio de Janeiro är en homöopatisk-medicinsk
skola. I Europa känner man i England öfver 200
Legaliserade homöopatiska läkare, ett Direktorium af 64 homöopatiska
läkare i London och 120 i landsorten. I London finnes 2
hospitaler och 17 s. k. Dispensarier samt 6 homöopatiska läkaresällskaper.
I Österrike, der homöopatien var förbjuden ifrån 1819
till 1837 finnes nu ett stort antal homöopatiska läkare och kuranstalter.
I Leopoldstadt en offentlig homöopatisk läkeanstalt, i Wien
49, i Illyrien 16, i Böhmen 23 homöopatiska läkare, samt i Linz,
Steijer och Kremsier homöopatiska sjukhus. Vid de barmhertige
systrarnes homöopatiska sjukhus i Wien räddades | af de kolerasjuke
år 1832 då deremot på de allopatiske endast j kommo sig.
I Preussen finnes i Berlin 9 homöopatiska läkare, samt dessutom
sådana i Bresslau, Naumburg, Magdeburg, Frankfurt, Köningsberg,
Halle, Laugenzalza, Glogau. I Hannover äro 14, i Dresden 13,
i Leipzig 12, i Hessen 9, i Dessau 31 i Kothen, Nassau, Wiesbaden,
Biberich, Weimar, Jena Eisenach, Frankfurt a. Main, Hamburg, Bremen
finnas homöopatiska läkare utgörande i hela Tyskland ett . antal
af 415 homöopatiska läkare. I Italien finnas 30 homöopatiska
läkare, hvaraf 10 i Neapel och 8 i Turin, samt en homöopatiskakademi
i Palermo. I Frankrike der homöopatien gynnades af
Napoleon I, finnas öfver 100 homöopatiska läkare. Ensamt i Paris
71 st., i Lyon 6, i Marseille, Bordeaux m. fl. städer. I Spanien
har Madrid 17 och hela landet 30 homöopatiska läkare och 2 journaler.
Af periodiska skrifter i homöopatien utgifvas 10 på Engelska,
Den 23 November e. m.
673
gela ka, 5 på Tyska, 7 på Fransyska, 2 på Italienska, 1 på Spanska
språken och 1 i Brasilien.
Då homöopatien på något öfver 50 år, som förflutit sedan den
törst upstod, under ständig strid gripit så vidt omkring sig som
af det nyss anförda synes, så är det ock tydligt att den öfverstått
den tid da den med något skäl kunde stämplas såsom »qvacksalveri)).
/
Då man anfaller homöopatien är det vanligt att med löjets
vapen vända sig emot de små docerna. Man påstår att dessa små
docer i sjelfva verket äro lika med noll, och erbjuder sig att deraf
förtära huru stort qvantum som helst. Nu är det visserligen ganska
möjligt att de sålunda i hög grad förtunnade medikamenterna
ej utöfva någon märkbar verkan på de friska och således full realctions-krafts
egande organer, men det oaktadt kan ganska kraftigt
inverka på den genom sjukdom försvagade och således känsligare.
Dessutom har jag äfven vid ett par tillfällen sett huru några fä
(3 st.) gryn utöfva en lika stark som hastig verkan pä fullt friska
och starka personer, de der betviflade möjligheten af en sådan inverkan.
Under flera år har jag nu haft tillfälle att erfara de homöopatiska
läkemedlens goda verkan, ej på mig sjelf, men på personer
sam stå mig mycket nära; och då man finner att en viss
åtgärd alltid åtföljes af ett och samma fenomen, så har man ju
enl. naturens vanliga lagar skäl att antaga det ena såsom orsak
och det andra såsom verkan. Afven våra allopatiska läkare lära
svårliga på annan väg kunna samla sin erfarenhet och sina kunskaper
om medikamenternas verkan på menniskans organism, ty
svårligen lära de kunna å priori, med visshet afgöra ett nytt ämnes
medicinska inverkan. Hvad nu läkemedlens små docer angår,
har den förste talaren medgifvit att det ej ligger utom vetenskapens
område att antaga möjligheten af och anställa forskningar öfver
huruvida läkemedel gifvet i sådana mindre docer verkar kraftigare.
Detta medgifvet så må det väl ock vara lofligt att på denna väg
gå sa långt erfarenheten, som här är den enda kompetente domaren,
angifver? Enl. den ringa upfattning jag fått af homöopatien synes
mig sannolikast att dessa fint fördelade läkemedel egentligast verka
genom nervsystemet, och att detta är känsligt för materier som äro
ännu finare fördelade, t ex. det i luften kringflygande blomdoflet,
och sora trotsa alla menskliga försök till upvägning eller upmätniug,
det känna vi alla. Att lägga homöopatiens grundväsende i de små
docerna ärj dessutom alldeles falskt, och äfvenså att dessa äro de
enda af de homöopatiska läkarne använda. Hahuemann hvilken i
likhet med de flesta stora män, sorn brutit nya banor, har varit
och är föremål för misskännande och många orättvisa beskyllningar,
var icke så ensidig att han ju icke begagnade äfven andra medel,
och våra nuvarande homöopatiska läkare använda äfven något
större docer då de anse sådana nödiga, eller då erfarenheten ej updagat
något specifikt homöopatiskt medel mot den under behandling
varande sjukdomen.
En annan beskyllning, eller förklaring man brukar få höra
IX Ii. 43
674
Den 23 November e. m.
mot hoftiöopatien är att den endast genom inbillningskraften gör
verkan. Härpå har jag endast att svara det den visat sig ganska
kraftig i sin verkan på så väl afsvimnade personer och små barn
som äfven på djur, hvilka alla ej kunna genom inbillningen åverkas.
Vidare säger man, och föreg:de talare har uprepat det, att
homöopaten ej behöfver känna organismen. Men långt derifrån
har jag tvertoin i deras skrifter sett en motsatt grundsats uttalad
och äfven i praktiken har jag flerfaldiga gånger haft tillfälle erfara
det noga afs:de den homöopatiska läkaren fäster vid patientens individuella
konstitution, hvilket säkert vore gagnlöst om läkaren ej
kände, eller ej gjorde afs:de på organismen.
Jag är således öfvertygad om både att homöopatien är någonting
verkligt, och att dén verkar välgörande, och då vi här i landet
ej mindre än i andra länder behöfva anlita alla grenar af ve
tenskapen
för att bispringa våra lidande likar, så synes mig att
vi ej borde förkasta äfven den homöopatiska kurmethoden, och tror
jag således att It. o. Ad. göra orätt om de vägra att lemna något
bidrag tili inrättandet af den ifrågavrde homöopatiska polvkliniken,
derföre att en stor del af våra allopatiska läkare ej nu på äldre
dagar kunna beqväma sig till att ingå på den nya vägens duglighet.
Många lära dock finnas äfven bland dem, som medgifva att
den gamla medicinen behöfver modifieras, fastän kanske endast få
skola linnas som kunna förmå sig att börja på nytt från grunden,
utan i det stället hoppas på vetenskapens föryngring under fortgång
på den gamla vägen. Erfarenheten har dock visat att flertalet
af de läkare som omfatta den nya methoden äro äldre praktiserande
läkare, som blifvit förvissade om den gamla medicinens felaktiga
grund.
Jag vili sluta med att anföra en främmande framstående mans
Doctor Stänner, som sjelf ej är homöopat, yttrande om homöopatien:
»homöopatien är en nödvändig länk i den sig utvecklande
medicinens kedja. Den har redan medfört stor nytta, haft inflytande
på sjukbehandlingens förbättrande och måste i framtiden göra
det ännu mer».
Erih. von Duben, Gust. Wilh.: Jag tror det vara föga
lämpligt om man här sträfvade efter att, hvad man redan tycks
hafva påbörjat, vilja tillställa en medicinsk disputation. Jag vågar,
utan att sträcka mina anspråk för högt, påstå att i denna dsiputationsakt
skulle sannolikt icke flera än 2:ne personer här kunna med
några argumenter deltaga och dessa 2:ne hafva redan temligen bestämdt
uttalat sig mot den s. k. homöopatiska medicinen. Men
om jag således helt och hållet afstår från att mundtligen yttra något
öfver detta ämne, hvarom jag redan temligen utförligt har
skriftligen uttalat mig, vill jag likväl fästa mig vid några få punkter
af dem Erih. Leijonhufvud nyss vidrört, emedan deras ogiltighet
äfven af icke läkare med lätthet kan inses. Frih. Leijonhufvud
talade i början af sitt föredrag om den motvilja hvarje nyhet
väckt ehvad den framträdt på vetenskapens eller något annat område.
Jag får då till hans besvarande uprepa hvad han sjelf sagt
I)en 23 November e. m.
67f>
att nemi. homöopatien icke nr någon nyhet, den är 50 år gammal
och den vetenskap som under 5 0 år haft frihet att utveckla sig,
under en tid då alla natur-vetenskaper gjort stora och snabba framsteg,
men likväl icke ens förmått höja sig till verklig vetenskap,
ännu mindre vinna erkännande såsom sådan, den har ingen framtid
för sig. Medicinen har således ingenting att frukta af homöopatien.
Jag tager mig vidare friheten fästa upmärksamheten derpå
att Frih. Leijonhufvud, i likhet med homöopater i allmänhet, framhållit
motsatsen af allopati och homöopati, så har äfven skett i
den motion som föranledt StatsUtskis Utlåt, der medicinen ständigt
nämnes allopati. Jag får uplysa derom att något sådant som
skulle kunna kallas allopati existerar icke; det är blott ett af homöopaterna
upfunnit öknamn. Det kail synas småaktigt att anmärka
på en sådan sak, men då den s. k. homöopatism en i sjelfva
sin benämning vill uttrycka det karakteristiska i läran, vill den
naturligtvis att det namn deu ger sina motståndare och- som den
påstår vara karakteristiskt för deni, skall hafva någon betydelse,
men så iir icke förhållandet. Medicinen är icke bunden af några
sådana lagar; som homöopatien för sig framställt, på den simpla
grund att icke dylika lagar i denna stund och måhända aldrig kunna
af menskliga förståndet uptäckas. Att upfatta naturens lag, den må
visa sig framträdande i blomman, djuret eller menniskan, det är den
förmätenhet som homöopatien har tillåtit sig, och denna förmätenhet
skall en gång straffa den med fall. Då jag nu ingått på ordkritik tager
jag mig friheten anmärka äfven ett ord i StatsUtskis Betänk., och
jag vill göra det, emedan denna anmärkn. är rigtad icke blott mot
Utsk:s Utlåt, utan ock mot motionen samt det anförande vi nyss
hafva hört om homöopatien. Der gäller ordet poliklinik. Det är
nemi. klart att dessa akter icke hafva kommit af Utsk:s eller af motionärens,
eller af den siste talarens eget förstånd, utan äro dem annorstädes
ifrån ingifna. Jag stöder detta påstående derpå att i den
nämnde motionen och Utsk:s Utlåt, förekommer detta ord konseqvent
oriktigt st.afvadt. Det är ett ganska groft linguistiskt fel;
ordet heter nemi. icke polyklinik, utan poliklinik. Då man icke
ens kan stafva namnet på den institution hvartill man begär 8,000
Ii dr årligen, då är det långt kommet. Det har blifvit af Gr. Bosén
i motionen anfördt att homöopathien representeras af 6,000 läkare;
de finnas 1852 upräknade i D:r Liedbäcks bok om homöopatiens
ställning i verlden. Frih. Leijonhufvud har sagt att 6,000 läkare
finnas som äro homöopater, kände till namnet, men jag tror knappt,
att man bland denna hop skall kunna nämna ens något kändt namn
inom vetenskapen. Det skulle kunna förklaras på den grund att
de äro fiendtligt stämda, rent stridande mot den äldre medicinen,
och på den grund ignorerade; men Professor Cederschiöld har nyss
nämnt Priessnitz han har likväl ett stort namn inom medicinen,
och likaså Ling, som Frih. Leijonhufvud åberopat. Alla sådana
personer som upstå och göra någonting godt för menskligheten
vinna ampelt erkännande, det är en bestämd erfarenhet inom vetenskapen
det må vara inom medicinen i allmänhet eller hvilken
som helst af dess grenar. Hvad nu det stora antalet af homöopa
-
676
Den 23 November e. m.
tiska anstalter beträffar så ega de på det bela ingen särdeles stor
betydelse, ty der äro i allmänhet små och föga anlitade för allvarligare
sjukdomar. Jag har sjelf varit i tillfälle att se några af dem
bland annat ett som för en stund sedan nämndes såsom existerande
i London. Detta homöopatiska sjukhus innehöll, omkring 8 sängar
i dåligt tillstånd, detta är numera bättre, men på det sätt, att
1852 på hösten såldes inventarierna, som jag vill minnas, på executiv
auktion. Ang:de vidare det stora antalet homöopatiska läkare
som finnas utbredda öfver hela verlden, vill jag hemställa till den
talare som anfört detta faktum, om man icke i dessa länder skall
finna ett ännu större antal spågummpr, ehuru man ännu icke för
dem föreslagit några polikliniker på Statens bekostnad.
Den siste talaren klandrade att man höll sig till homöopathiens
svaga punkter, men det är svårt att undvika, ty läran bestar af
idel svaga punkter. De små docerna hafva äfven dels af Hr
Cederschiöld, dels af den siste talaren blifvit förklarade såsom icke
väsendtliga för läran. Jag ber då att få uplysa om, att homöopatherne
såsom en af sina grundsatser upställa »doces minimse»,
hvilket icke en gång betyder blott små docer, utan de minsta, om
de oek undantagsvis en eller annan gång tagit sig anledn. att begagna
starkare docer — i hemlighet. Red a n Hahnemann i början
af sin bana, då han »icke bättre visste», gaf rnedikamenter i tionde
förtunningen, d. v. s. decilliondelen af en droppa eller ett gran.
När han hunnit längre i vetande, förklarade han det t. o. m. för
mycket att intaga denna förtunning, och denne man, som upställde
lagen för läran och som nu vördas sorn dess profet, påstod att för
en homöopathisk kur vore det alldeles nog att lukia pä en sockerpulla
fuktad med deciilion-förtunningen; och, märken det väl,
J som talen om de homöopathiska docernes hastighet, detta skulle
verka icke blott genast, utan flera månader efter. Liera bland
nutidens homöopather gå ännu längre; de nöja sig ej med tionde
(deciliori) förtunningen, utan använda den 200:de. Hvad i den
finnes qvar af det ursprungliga medikamentet .kan icke fattas af
menniskoförstånd. Det har äfven blifvit aniördt, att nndersökninningarne
äro ganska noggranna. Det är sanut, men dessa homöopathernas
undersökningar gå derpå ut, att som Heiberg säger om
patienten veta:
»Hvordan han spiser, hvordan han dricker,
Hvordan lian nyser, hvordan han liieker,
Kort sagt, alt kjsende harn helt privat»;
men sjukdomen, den bry de sig föga om. De undersöka och efterfråga
dessa obestämda känslor, som ingen vet hvarifrån de komma,
men hvar och en känner, dem undersöka de noga och anteckna
dem icke en utan hundra gånger, och det är en simpel affär;
men hvad som ligger bakom, hvad som är sjukdomen, det bry de
sig löga om. Sådana äro homöopatherne här; sådana äro de öfverallt.
Det kan icke eller annat vara, ty både deras profet och
sedermera hans efterföljare har bestämdt förklarat att hvad som
föregår inom menniskokroppen kan iogen taga reda på, det skall
man lemna sådant det är, och mau skall icke bry sig om de för
-
Den 23 November e. m.
ändringar kroppen genom sjukdom undergår, man skall vara rädd
för att undersöka det, ty,' derigenom finner man icke hvad sjukdomen
åstadkommit, utan hvad de stora medikamentsdoserna vållat.
Jag har antecknat mycket som ännu kunde vara att vederlägga,
men'hvarmed jag likväl nu icke vill besvära R. o. Ad.; en sak
skall jag dock fästa mig vid, nemi. den sats som drifves att en
mängd läkare, synnerligen äldre, öfvergått till homöopathien. Hvad
mängden angår så lemnar jag det derhän, men hvad jag med säkerhet
vet, är att deras antal är litet om vi deribland räkna sådana
som förut inom medicinen verkligen innehafva en vetenskaplig ställning,
och just det att de på gamla dagar öfvergått bevisar något
helt annat än hvad som med det gjorda anförandet åsyftas, det
bevisar nemi. att de först med slappade själskrafter öfvergått. Endast
så beskaffad, eller när man är lull af mysticism tror jag man kan
falla på den idéen att omfatta homöopathien. Detta med afs:de
på hvad som blifvit anfördt till stöd för homöopathien. Jag vill,
såsom Hrnne lått finna, på grund häraf tillstyrka afslag pu Utsk:s
Betänk, i denna punkt. Men jag vill äfven styrka denna begäran
med några andra skäl hemtade från Utsk:s eget Betänk. Utsk.
har, såsom Hr Cederschiöld ganska riktigt anmärkt, uttalat en dom
öfver medicinen, då Utsk. ansett den homöopathiska läkaremethoden,
såsom den kallas, med framgång begagnad inom fäderneslandet.
Då jag nyss tog mig friheten anmärka, att svårligen en discussion
öfver medicin på detta rum skulle upfattas, tror jag mig äfven deri
hafva inlagt den tanke att Utsk. svårligen skulle, äfven med all
den kapacitet som derinom finnes samlad, kunna bedöma den saken
huruvida en speciel läkemethod haft mer eller mindre framgång.
Jag tror detta bedömande vara så mycket besynnerligare, som Utsk.
straxt ofvanföre säger, att det icke varit i tillfälle att bedöma fördelarne
eller olägenheterne af den homöopathiska methoden. Jag
finner detta yttrande föga sammanstämmande, men Utsk. anser
emellertid genom Statens mellankomst tillfälle böra beredas jemväl
för denna läkekonst att söka ådagalägga sin praktiska användbarhet.
Utsk. afser en nytta för den fria forskningen deri att den får
ådagalägga sin förmåga. Hvad den fria vetenskapliga forskningen
inom medicinen angår, så, är den så fri som den någonsin kan vara.
Det har upstått inom medicinen de mest olikartade läror och ogeneradt
fått göra sig gällande. Det finnes icke det ringaste tvång
inom denna vetenskap, den rörer sig med den mest obegränsade
frihet och någon större kan aldrig fås. Homöopathien har, och har
i 50 år haft, fullständig frihet att i vårt land ådagalägga sin praktiska
användbarhet. Hvad beträffar det gagn för medicinen som
skulle upstå genom att bereda de olika läkemethoderna tillfälle till
täflan, så har tillfälle till denna täflan äfven funnits och begagnats
i Europa och nya verlden öfver 50 Ar, och jag tror icke att inom
medicinen en enda ny sanning inkommit genom homöopathiens åtgärd.
Det skulle kunna invändas, att dessa läror äro för fiendtliga
att hemta något från hvarandra, men jag har lemuat svaret
förut, och huru de mest oväntade saker, när de upstå, inom ytterst
kort period inrymmas i medicinen, det hafva vi exempel på uti
678
Den 23 November e. m.
ehloroformen, som inom ett par månader var känd och erkänd öfver
hela Europa och inom ett par månader till i hela Amerika. Något
gagn tror jag knappast att medicinen numera kan få af homöopa
thien
ty det borde lion haft för längesedan. Men jag har alltför
länge tagit R. o. Ad:ns tid i anspråk; jag vill endast i förbigående
anmärka, att man kan råka på några små svårigheter vid verk
ställandet
af Utsk:s förslag, nemi. t. ex. det att den s. k. policliniken
skulle stå under skickliga homöopathiska läkares inseende.
Hvem skall afgöra deras skicklighet ? Icke lära väl homöopather
underkasta sig bedömande af läkare, och dessa sednare lära nog
icke vilja åtaga sig bedöma skickligheten i hvad de anse för ett
nonsens. Det är således en stor svårighet att få läkare anställde.
Vidare säges, att den skall stå under SundhetsColhii inseende.
Det lärer icke kunna gå för sig, ty SundhetsColhm kan ej med
godt samvete åtaga sig ansvaret för upsigten öfver något så befängdt
som en anstalt för underlåtande af läkarebehandling, den mildaste
karakteristik af en homöopathisk poliklinik. Vidare skall en årlig
berättelse afgifvas till SundhetsColhm. Ja, dessa homöopathiska
berättelser äro i sitt slag högst egendomliga; jag vill icke säga
mera om dem än att de som hittills utgifvits äro författade af
slägtingar till Miinchausen. Jag anhåller om propros. på afslag af
punkten.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g.: Frih. Leyonhufvud har
framkastat en beskyllning mot svenska läkarekorpsen, som jag nödgas
tillbakavisa. Han har nemi. sagt, att den alltid har med löje
mottagit och bemött nya upfinningar i medicinen, såsom homöopathien,
gymnastiken o. d. Det är, såsom jag i mitt första anförande
nämnde, alldeles oriktigt och grundlöst, och jag anförde just såsom
bevis på den benägenhet svenska läkarekorpsen har att tillgodogöra
sig hvad som kan vara nyttigt, att de uptagit hydropathien, och
hvad gymnastiken beträffar så är det samma förhållande med den.
Jag vill icke nu verkställa någon granskning af Frilnns vetenskapliga
forskningar i homöopathien, men jag vill fästa upmprksamheten
på att just dessa forskningar och de resultat hvartill han kommit
bevisa att man kan arbeta och forska i denna s. k. läkemethod,
utan att ega den ringaste insigt i läkarekonsten. Men jag vill
t. o. m. för ett ögonblick antaga, att homöopathien vore en gren
af medicinsk vetenskap och en klok method; då anser jag det likväl
alldeles icke nödvändigt att under denna förutsättning inrätta en
särskild poliklinik för. densamma, ty det finnes icke någon kurmethod
som i och för sig sjelf är absolut användbar med uteslutande
af alla andra kurer. Vi, s. k. allopather, vi åtnöja oss icke
endast med medicin, vi använda gymnastik, vi använda allt som
kan vara nyttigt och nödvändigt, och anse jemväl det ena som det
andra nödvändigt, men aldrig kan det falla oss in att uteslutande
hålla oss vid cn kurmethod. Om man nu vill inrätta en poliklinik,
der endast en kurmethod skulle få användas, så vore det
ju förfärligt att tvinga en vetenskapsman att under fortsättningen
af sina forkningar icke få afvika från denna åsigt af vetenskapen,
Don 23 No vomb ■ r e. m.
679
ty han måste naturligtvis vilja bibringa sin äldre undervisning i
denna, och man kan mycket lätt tänka sig att han under fortgången
af sin undervisning faller på andra tankar, och för särskilda
fall önskar frångå denna method. Men det får han icke, ty han är
ålagd att tillämpa homöopat.hien. Det vore ju grymt mot veten
skapsmannen
och ännu mera mot den allmänhet som skulle vara
föremål för en dylik behandling. Jag får således fortfarande yrka
på afslag.
Hr Car 1 heim-Gy 1 lenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Det skall utan tvifvel synas mången ganska förmätet, att våga här
upträda till försvar för homöopathien, sedan tvenne för lärdom och
skicklighet berömde läkare deröfver nyss uttalat den mest ovilkorliga
förkastelse. Men då fråga om denna nya läkemethods användbarhet
är väckt, skulle jag anse som förgätenhet af min pligt som
riksdagsman och medborgare, om jag uraktlnte att framhålla hvad
jag vet och som synes uppenbart visa oriktigheten och ensidigheten
i detta deras omdöme. Den enskilla erfarenhet jag, lika med Frih.
Leyonhufvud, på närmare och fjermare håll rönt af de homöopathiska
läkemedlens kraftiga och lyckliga verkningar, skulle måhända
icke varit tillräcklig att härtill förmå mig; men då jag tillika äger
en i viss mån officiel kännedom deraf, måste all tvekan försvinna,
och finner jag mig af pligt och samvete förbunden förklara, alt
och hvarföre jag icke kan uti den yttrade förkastelse!! deltaga.
Jag skall här icke inlåta mig i betraktelser öfver någon viss
läkemethods större eller mindre värde vid jemförelse med en annan
— icke om tänkbarheten af de små förtunnade homöopathiska
medlens läkekraft — icke till försvar uptaga någon af homöopa
thiens
här bestridda grundsatser. Dertill erkänner jag mig sakna
nödig insigt.
Jag talar endast om möjligheten och sannolikheten af homöopathiens
praktiska användbarhet samt om Ijenlighetcn och rättmätigheten
af dess pröfvandc, ur denna för statsmakten väsendtliga
synpunkt.
Jag vill äfven härmed hafva uttryckligen förklarat, att jag
icke åt någondera, den allopathiska eller homöopathiska läkemethoden
gifvet' ett afgjordt företräde. Jag rådför och äger fullkomligt
förtroende till läkare af både gamla och nya skolan. Jag kau
icke förneka, att den äldre — man vill här icke höra sägas allopathiska
— nåväl, den gamla vanliga läkekonsten äger ofantliga
resurser och vördnadsbjudande redan genom sin ålder, är det ännu
mer genom nitet, sorgfälligheten, skarpsinnet och menniskokärleken
hos många dess idkare. Men jag kan icke betvifla hvad jag sjelf
erfarit och med mina ögon skådat, kan icke heller förliga det,
då det gäller medmenniskors väl, deras helsa och lif.
Det är de flesta af Eder, mine Hrr! väl bekant, att rödsot
och kolera i år härjat och ännu hemsöka norra delen af Jönköpings
län. Jag äger der fastighet, hvarest jag tillbragte några månader
af sista sommaren. Vald till Ordflde i socknens SundhetsNämnd,
sedan elakartad rödsot der utbrutit, sökte jag med Nämndens öfriga
880
Den 23 November e. m.
ledamöter att bereda de sjuka allt det biträde som möjligen kunde
åstadkommas. En närboende Regementsläkare, med hvilken jag
har årsackord och som i angränsande socknar haft mycken, till
sina verkningar särdeles lycklig praktik med afside å de begge
nyssnämnde farsoterna, rådfrågades. Tvenne ordinarie ProvincialLäkare,
den ene bosatt inom socknen, gåfvo råd och föreskrifter.
Ej blott de anvisningar iakttogos, uti hvilka alla dessa tre läkare
öfverensstämde, utan då den ene i Jönköping stationerade ProvincialLäkaren
— i och utom Riket känd för utmärkt skicklighet —•
uti några af sina, genom Landslnn i länet kungjorda föreskrifter,
afvek från de begge andra läkarnes, så anskaffades äfven de af
honom särskilt anvisade medel, och användes sålunda efter hand
vanlig medicin för mer än 300 Rdr. Flera sjuksköterskor antogos.
Då de inom socknen utsedda snart sjelfva insjuknade, så förskrefvos
härifrån Stockholm 2:ne andra på sjukhus öfvade sköterskor, hvilka
med så förvånande ihärdighet och omsorg vårdade de sjuka under
dagliga besök i hemmen, att i SundhetsNämnden flera gånger yttrades,
det ingen kunnat någonsin tro, att menniskor skolat ådagalägga
sådan sjelfförsakelse eller uthärda sådana ansträngningar.
Då den i socknen boende ProvincialLäkaren nödgades, för besök i
det vidsträckta distriktets öfriga socknar, ofta bortresa, rådplägade
jag flera gånger med min, föga mer än en mil från sockengränsen
boende husläkare, och erhöll, jemte goda råd, anvisning på flera af
honom under tiden bepröfvade läkemedel, hvaribland särskilt sådana
för mindre barn. — Jag kan försäkra, att allt hvad af en särdeles
redbar, välvillig och nitisk SundhetsNämnd samt af vanda, utaf
kristelig kärlek drifna sköterskor billigt vis kan väntas, blef gjordt,
för att med noggrannhet följa hvarje föreskrift och skynda med
lijelpen hvar den påkallades.
Detta allt oaktadt afledo inom i frågavide såväl som alla närbelägna
socknar ganska många. Sjukvårdens resultater voro i min
socken på det hela bättre än i grannsocknarne; men dödens härjningar
voro dock förfärliga. Flera föräldrahus med många barn
sågo sig inom 14 dagar barnlösa. En större by var snart mer än
decimerad. Hvarannan hvardag ljödo vanligen kyrkoklockorna för
lik, hvilka, såsom smittosamma, ej fingo om söndagarna begrafvas.
Annan än vanlig, af förenämnde i Statens tjenst anstälda
läkare föreskrifven medicin, begagnades i allmänhet icke. Undantag
ägde dock någon gång rum, på sätt jag nu vill i korthet omförmäla.
Efter några till utseendet lyckliga försök med homöopathisk
medicin, der annan icke mottogs eller kunde fördragas, besökte jag
en inom socknen boende herreman, hvars enda barn hade rödsot
och om hvars lif föriildrarne misströstade. Fadren, som af dittills
begagnade läkemedel ej funnit någon verkan, men visste att jag
ägde och sjelf plägade begagna homöopathiska medel, bad med tårfyllda
ögon, att deraf få för sitt barn. Jag kunde ej neka. Tanken
att jag såsom ledamot i SundhetsNämnden handlade som offentlig
man, gjorde mig väl i början obenägen att lemna annan medicin
än den ortens läkare anbefallt, men deltagandet för föräldrahjertats
sorg öfvervann dock mina betänkligheter. Jag gaf alltså
Den 23 November e. m.
681
några strökorn af ett mot »höströdsot» af Hahnemann och i homöopathiska
läkareböcker rekommenderadt medel, med föreskrift att
gifvas åt det späda, ännu ieke årsgamla barnet, ett korn i sender
högst en gång i timmen tills förbättring visade sig. Detta var en
afton i skymningen och jag måste genast resa vidare. Andra morgonen
erfor jag att barnet förbättrats och samma eller påföljande
dag fann jag det till utseendet utan fara. Några doser af läkemedlet
lemnades då med påskrift och tillsägelse att begagnas »i
händelse af försämring.» Sådan inträffade, hvarom jag tidigt en
morgon underrättades. Jag skyndade till stället och erfor att man
i förskräckelsen förgätit bruka det lemnade medlet. Jag ingaf
deraf ett strökorn med så kraftig verkan att före min afresa derifrån
förbättring var märkbar, hvilken sedan fortgick så att barnet
snart befanns fullkomligt friskt.
Efter denna händelse tvekade jag icke vidare att, då föräldrar
sådant önskade, gifva ål barn samma medel. Det skedde äfven i
många fall, och bland barn, som tillbörligen vårdade, brukade endast
liomöopathisk medicin, dog ej ett enda medan jag fanns pä orten,
hvaremot af alla smärre barn, som genom SundhetsNämnden erhöllo
endast vanlig medicin, eller, hvilket ej sällan inträffade, icke
kunde förmås att intaga läkemedel, såvidt jag kan erinra mig,
endast ett och annat räddades.
Men det var icke endast på barn, som en lycklig verkan af
homöopathiska medel visade sig. Der fanns en medelålders torpare,
(omkring 40 år) hvilken länge legat sjuk och antogs vara så ohjelplig,
att man icke ansåg skäligt om hans illamående underrätta mig,
ehuru jag ofta färdades förbi hans stuga. Vid tillfälligt sammanträffande
med hans husbonde bad dock denne mig se ditin, ej derföre
att husbonden hade något hopp om torparens vederfående, men
emedan han förmodade, att det skulle fägna denne att jag icke förbisåg
honom i hans elände. Ditkommen fann jag torparen till utseendet
döende. Han besvarade ej min helsning; svarade ej heller
då han tilltalades. Hustrun låg äfven rödsot-sjuk. Svärmodren,
den enda att vårda dem begge, gick uppe med förebud till rödsot.
Enhvar inser, att i den fattiga kojan värden ej kunde vara den bästa.
Jag trodde mig ej kunna för tillfället föreskrifva något för
mannen, helst han hade passande läkemedel till hands, dem han ej
ville vidare begagna, och de omgifvande förklarade, att han redan
brukat »allt möjligt», utan bättring. Men då jag efter hemkomsten
läste i Iiartmanns homöopathiska Husläkare, om medel för sådana,
som i rödsot ligga svårt medtagna, likgiltiga, blott väntande döden,
så sände jag straxt bud med 6 strökorn af detta medel, att tagas
3 i sender, således i 2 gånger, en timma emellan. Då lifskrafterna
deraf syntes återkomma, förnyades ingifningen, och några dagar sednare
fann en af sjuksköterskorna den mannen sittande uppe, halfklädd,
framför ett stort grötfat, ur hvilket han med god aptit gjorde
sin måltid. Han sjuknade genast om igen, och var för andra gången
utan hopp om räddning, då samma medel gafs med samma påföljd.
Före min afresa från orten var karlen frisk, och hade på
besök begifvit sig till sina föräldrar. Enl. sednare ankomna under
-
682
Den 23 November e. m.
rättelser mår lian fortfarande väl. — Ett likartadt fall inträffade
med en annan torpare, (omkring 70 år gammal) som, efter långvarig
rödsot, oaktadt temligen noggrannt brak af vanliga läkemedel,
låg aftynad, och så usel, att presten, som en afton gifvit honom
Nattvarden, sade sig ieke tro, att han kunde lefva en half timma
derefter. Jag siinde honom då genast samma medel, som syntes
hafva 2:ne gånger räddat den andre. Ilan blef äfven bättre, och
vid mitt afskedsbesök, den dagen då jag lemnade orten, satte han
sig sjelf upp i sängen, tackande Gud, att han nu var ett godt stycke
på bättringsvägen.
Jag vill ej trötta med många dylika berättelser. Det vare nog
sagdt, att de homöopathiska medlen, ehuru aldrig gifna åt fullväxta,
utan på uttrycklig begäran, eller der andra vanliga läkemedel antingen
ieke kunde intagas, icke funnos, eller under långvarigare bruk
visat sig overksamma — all dessa homöopalliiska medel, säger jag,
nästan aldrig förfelade sin verkan på rödsot-sjuka, och i ganska
många fall medförde en sådan af den mest oväntade och förvånande
gynsamma ari.
Med
sådant sjukdomsfall tillåter jag mig dock äfven att, såsom märkligt,
omtala. En sadelmakare-lärling kom från Jönköping, på besök till
sina inom socknen boende föräldrar. Han sjuknade under vägen i
kolera, sorn det berättades mycket våldsamt. Han ansågs obotlig,
men lefde, då jag en förmiddag till stället ankom. Han, en 19 å
20 års yngling, med förut blomstrande utseende, låg nu i de svåraste
plågor, med ögonen nästan såsom brustna, glaslika och stirrande,
under ständigt bemödande till kastningar åt sidorna. Nedre
delen af armar och ben kallnade och styfva, nästan som på en död
kropp. Jag hyste ej ringaste förhoppning om hans återställande,
lemnade dock, på modrens och systrens begäran, 3:ne homöopathiska
medel, hvaribland ett rogifvande; de 2:ne andra egentliga koleramedel,
med anvisning till deras begagnande, efter läkareboken. Första
medlet skulle tagas i 2 docer. Jag ingaf sjelf en sådan, 3 ströholm;
reste derpå bort, men återkom efter vid pass -|:dels timme.
Den unge mannen hade under tiden legat mera lugn, men klagat,
mer än förut, öfver värk i hufvudet. Han erhöll nu andra docen
af samma medel, hvarpå ytterligare ökad ro och återkommande värme
i kroppen syntes följa. Under 2:ne påföljande timmar gafs honom
det andra lemnade medlet, utan någon synbar verkan. Men
straxt efter ingifningen af det 3:dje medlet begynte en så stor och
afgörande förbättring, att den sjuke sjelf anmärkte den såsom förunderlig,
och att han inom få dagar kunde lemna sängen. Afven
han fick under en natt recidiv, så att man fruktade för hans lif.
Det sednast använda medlet, deraf några strökorn funnos qvar, gafs
då — och redan nästa morgon syntes han utan fara. Krafterna
återkommo derefter mycket långsamt; men han lärer allt sedan oafbrutet
förbättrats.
Efter min återkomst till Stockholm har jag, tid efter annan,
erhållit underrättelser om sundhetstillståndet i hemorten. Den sednaste
innehåller, bland annat, att efter min afresa homöopathiska
Deri 23 November e. m.
683
läkemedel i få fall blifvit använda, men då »alltid med den lyckligaste
påföljd.»
Dessa förhållanden, hvilkas verklighet, enl. mig lemnade upgifter,
jag härmed, på svenskmannatro, betygar, torde tillräckligt förklara
min åsigt, all den homöopalhiska sjukbehandlingen väl förIjenar,
all i vidslräcklare mån och under offentlig kontroll, blifva
pröfvad.
Frih. Leijonhufvud har visat, att denna läkemethod i andra
civilicerade länder till betydlig utsträckning användes. Han har till
bevis derpå upgifvit antalet af homöopathiska läkare, sjukhus, tidskrifter
tn. m. Jag vill härvid endast anmärka, att hans siffror,
sannolikt från åren 1853 och 1854, äro allt för låga. Jag har här
i min hand en 1856 utgifven förteckning, som visar, att antalet af
homöopathiska läkare i Europa då utgjorde 920, i Amerika inemot
3,000; således tillsammans nära 4,000. Men äfven dessa upgifter
hafva redan befunnits så ofullständiga, att en ny uplaga af förteckningen
blifvit begärd och nu är under utgifning. Det synes ej otroligt,
att antalet dervid skall visa sig upgå till det af motionären
angifna, eller omkring 6,000. Ibland dessa äro icke få hos Kejserliga,
Kongliga och Furstliga personer tjenstgörande Lifmedici, vid
Universiteter anställda Professorer, Ofver-, Fält- och Garnizonsläkare
m. m. Detla måtte bevisa, att homöopathien ej är ett sådant »vanvett»,
en så »rnot allt förnuft stridande» lära, som här blifvit påstådf.
Men mer än läkarnes antal och personliga anseende synes sådant
ådagaläggas deraf, -att uti Österrike, hvarest, såsom Frih. Leijonhufvud
nämnt, homöopathien varit förbjuden från 1819 till 1832,
icke blott detta förbud sedermera blifvit efter hand mildradt, och
slutligen alldeles uphäfdt, utan äfven från den tiden ålla offentliga
sjuk vårds-anstalter, med ända till 100 sängar hvardera, blifvit uprättade,
samt till en del af Slaten understödjas; att vid Wiens
Universitet en homöopathisk lärare finnes anställd; att i Österrikiska
armeen många homöopathiska läkare tjenstgöra, bland hvilka 2
Ofverstabsläkare af lista klassen, 2 Ofverstabsläkare af 2:dra klassen,
jemte andra Stabs- och Regementsläkare.
Särskild upmärksamhet förtjenar äfven det, att, bland de 8
homöopathiska sjukvårds-inrättningarna, åtminstone fem skötas af de
Barmhertiga Systrarnas Orden, samt att innevide år, enl. en då i
Wien varande Svensk läkares i allmänna tidningarna härstädes införda
berättelse, ett förut allopatliiskt ledt hospital med sjuksängar, högtidligen,
i flere kejserliga embetsmäns och läkares af gamla skolan
närvaro, öfverlemnades till homöopathisk vård af de Barmhertiga
Systrarna. Ar det troligt, är det rimligt att antaga, det dessa, hvilkas
barmhertighet, hvilkas outtröttliga och sjelfupoffrande menniskokärlek
är verldsbekant, och hvarom någon okunnighet, åtminstone
icke inom detta hus, kan förutsättas, skulle, icke blott bibehålla,
utan år efter år vidare utbreda en läkemethod, som icke motsvarade
sitt ändamål? Här liar blifvit ifrågasatt, om ej rent af förne
kadt,
att upgifterna om de på homöopathiska sjukhusen vunna lyckliga
resultat voro sanna. Om nu äfven, från ett eller annat håll,
681
Den 23 November e. m.
någon" irring eller upsåt att bedraga gjort sig gällande, så frågar jag
dock, är det ens lofligt, att utan bevis antaga, det de Barmherliga
Systrarna, vid hvilka föreställningen om obefläckad dygd så allmänt
är fästad, och som läras att sjelfva betrakta sig såsom derigenom
synnerligen förtjenta af saligheten, all dessa, om resultaten af den
homöopathiska sjukvården voro sämre, än af den vanliga, äldre methoden,
likväl skulle i sina redogörelser framställa saken annorlunda,
och således uppenbarligen säga osanning? Ar det sanno/i kl, att de
offentliga myndigheter, under hvilkas inseende dessa sjukhus äro
ställda, eller att läkarne af gamla skolan skulle låta sådant ske oanmärkt,
och utan den kraftigaste vederläggning, som, om den kunde
åstadkommas, väl borde medföra snarare de homöopathiska sjukhusens
uphörande, än, som nu är förhållandet, deras förökande?
Afven från Baijern kunna öfvertygande bevis hemtas på det
anseende homöopathien sig mer och mer förvärfvar. Den var äfven
der förbjuden, till dess de, på det då enda homöopathiska sjukhuset
i Wien, under koleratiden 1832, vunna resultat föranledde dess successiva
mildring, dock så, att förbud der ännu finnes, t. ex. homöopathiska
läkemedels utdelande genom läkarne sjelfva m. m. Det
oaktadt är vid Universitetet i Munchen en ordinarie professor tillsatt,
speeielt för homöopathien; vid Öfver Medicinalstyrelsen anställd
särskild referent för homöopathiska angelägenheter, till hvilken plats,
då inom RiksRådet sisth år aumärkmr af 2:dre Ord (iden och 2:ne
ledamöter gjordes dervid, att den en längre tid varit obesatt, kort
derefter utnämndes en allmänt aktad homöopathiskt praktiserande
läkare.
Påståendet, att homöopathien saknar all vetenskaplighet, synes
vederlagdt af det redan anförda, att särskilda lärare för detta ämne
finnas anställda vid Universiteter med sådant anseende som Wiens
och Miinchens. Men dessa äro icke de enda Universitets-professorer,
som idka och föreläsa den nya läkekonsten. Det sker ock vid
Universiteten i Barcelona af 3:ne (1 patholopise, 1 chemise, 1 anathomite)
Professores; i Rom af 1 (botanicees) Professor. I Förenta
Staterna finnas, såsom af Frih. Leijonhufvud är anfördt, flere homöopathiskt-medicinska
lärosäten. — Men om äfven denna läkedomslära
ännu icke skulle stödja sig på strängt vetenskapliga grunder,
är den väl derföre så rent af förkastlig? Vetenskap och vetenskaplighet
äro ord af ganska obestämd mening. Det är af utmärkt
lärde och högt upburne medicinae Professorer ifrågasatt, huruvida
läkekonsten i allmänhet bör betraktas såsom vetenskap. Jag tror,
att den så bör. Men, för att komma till ett fält, der jag är mer
hemmastadd, och som för eder samteligen, mine Hrr, torde vara
mera bevisande, statistiken, denna kunskapsgren, för hvilken alla
hyfsade folk i vår tid göra så stora upoffringar; är man väl ense?
Hej, man tvertom bestrider ganska allmänt, att den ännu bör betraktas
såsom egentlig vetenskap. Hafva likväl icke R. St:r och vi
alla enhälligt beslutat ganska betydliga statsanslag för statistikens
befordrande? Begagnas ej dagligen de resultater den lemnar af lagstiftare,
af statsmän och af vetenskapernas idkare? Brist på sträng
Den 23 November e. m.
685
vetenskaplighet kan och bör således icke utgöra något skäl för
vägran af del anslag här är ifrågasatt.
Vittnesbörd till homöopathiens fördel saknas icke af äfven den
motsatta skolans anhängare. Jag. tillåter mig, att bland dessa främst
anföra några, hemtade ur åtskilliga ieke homöopathiska läkare-journaler.
Så yttrar en, D:r Slurmer: »Homöopathien är en nödvändig
länk i den sig utvecklande medicinens kedja. Den har redan medfört
stor nytta, haft inflytande på sjukbehandlingen och måste i
framtiden göra det ännu mera» — En annan, D:r Schenk; »Hahnemann,
homöopathiens stiftare, tillhör den stora förtjensten, att han
gjort första steget till en väsendtlig förbättring i medicinen, och
visat, att icke en massa medikamenter är nödvändig för helsans återställande.
» — D:r Walker (Engelsk läkare) yttrar: »Conlraria contrariis
gäller, men Similia similibus, homöopathiens första grundsats,
gäller lika allmänt och säkert.» — D:r Strumpf; »Öfver hufvud
borde man aldrig förgäta, att vi hafva homöopathien att tacka
för en luttrad läkekonst.» — D:r Hirschel; »Om man ock vill fördöma
homöopathien som konseqvent method, skall man dock, förr
eller sednare, likasom man redan börjat, begagna de erfarenheter,
sorn den samvetsgrannt gjort öfver läkemedlens rena verkningar.» —
D:r Vivenot, i Wien, bekänner, att han »ofta sett nästan otrolig
framgång vid homöopathiska sjukbehandlingar, och detta på den kortaste
tid, samt upfordrar alla läkare af sin egen — den gamla —
skola, att fördomsfritt och strängt pröfva den nya läkemethoden.»
Slutligen har, vid den i Sept. månad, sisth år i Briissel samlade
internationela homöopathiska Kongress, Presidenten i Belgiens
Medicinalstyrelse, Fallot, såsom representant för det äldre medicinska
läkesiittet, erkänt homöopathiens jemnbördighet dermed; erkänt,
att, ehuru på skilda vägar, de begge skolorna söka samma mål;
samt gilvit sin hyllning åt de sträfvanden, homöopathien gjort för
dess upnående.
Dessa omdömen afvika, som man finner, ganska väsendtligt från
dem, som at Hr Cederschiöld och Frih. v. Duben blifvit uttalade.
De äro likväl gifna af män, som befunnit sig midt ibland homöopathiskt
praktiserande läkare och homöopathiskt vårdade sjuka, samt
torde således böra något gälla. Men dylika finnas jemväl af Svenska
läkare.
Hr Cederschiöld har sagt sig icke veta af mer än en enda
Svensk homöopathisk läkare. Denna utsago, med mycket annat,
synes visa, att Hr Cederschiöld föga tagit kännedom om homöopathiens
tillstånd, äfven inom fäderneslandet; ty åtminstone två Svenska
läkare, Medicinae Doktorerne Liedbeck och Noréus hafva redan
flere år öppet framstått såsom homöopathiens idkare. De hafva
begge gemensamt år 1854, således för tre år sedan, från trycket
utgifvit en »anvisning till några homöopathiska läkemedels begagnande
mot koleran», innefattande tillika upgifter om D:r Noréi homöopathiska
behandling af koleran i och vid Norrköping år 1853,
deraf synes, att i staden, bland 3 typhussjuka, 113 sjuka i utbildad
kolera och 322 i koleriner, eller af tillsammans 348 sjuka, endast
086
Den 23 November e. m.
28 aflidil, samt att uti Bergs oeh Löts församlingar, enl. bifogadt
intyg af SundlietsNämndens Ordf:de, bland 60—70 af kolerin en
del svårl angripna personer, som efter D:r Noréi anvisning blifvit
behandlade, blod en enda a/led. D:r Noréus har, under en utländsk
resa innev:de är, sjelf inhemtat och genom våra allmänna tidningar
sökt sprida närmare känuedom om homöopathiens närvide ställning
och de för dess användande inrättade sjukanstalter i utlandet. D:r
Liedbeck har i mer än fem och tjugo år hos oss såsom homöopathisk
läkare verkat. Utom dessa finnes åtminstone en Svensk läkare,
hvars namn måhända icke nu bör upgifvas, som i sin praktik öfvar
homöopathien med framgång, hvarom klara bevis och hans eget erkännande
finnas i offentligt tryck. En annan för skicklighet känd
Svensk läkare, sjelf icke homöopalh, har, sedan han utan verkan
följt ordination af en i sitt fack högt berömd yrkesbroder, vändt
sig till en bland ofvannämnda homöopathiska läkare, samt af denne
erhållit och användt medel, om hvars verkan han, i det bref jag
här eger i min hand, yttrar: »lilius har utan gensägelse gjort mina
ögon bästa nyttan, utaf allt hvad jag hittills begagnat i therapeutisk
väg. Min dagliga dosis har varit 2 strökorn», o. s. v. Man
kan af en f. d. motståndare ej önska bättre vitsord, än hvad brefvet
i öfrigt innehåller, men som grannlagenheten synes bjuda att
icke här uprepa.
Af allt detta slutar jag ytterligare, alt homöopalhien ej bör
ulan pröfning förkaslas. Erkännes detta, så återstår frågan om
lämpligheten af den åtgärd Utsk. i förev:de punkt föreslagit, eller
inrättande af en, under SundhetsColkii inseende stäld, Poliklinisk
ansi ali.
Afsigten dermed skall, enl. Utslcs yttrande, vara att »uti
någon dertill lämplig lokal i hufvudstaden, under skickliga homöopathiska
läkares inseende, ej mindre råd och läkemedel' dagligen
må kunna gratis meddelas dem, hvilka önska rådfråga dervarande
läkare, än äfven tillfälle beredas medicinae studerande — naturligtvis
äfven medicinae doctorer —- som det önska, att kostnadsfritt
erhålla undervisning i den homöopathiska medicinens studium och
praktiska utöfning.
Man skildrar detta förslag såsom alldeles orimligt och overlcslällbarl.
Bland svårigheter åberopas isynnerhet den som skulle
för SundhetsColkm upstå, att utöfva det inseende Colhrn sålunda
ålades. Det är likväl ej lätt att inse, hvarföre större svårighet
skulle möta i detta än i de flera likartade fall, såsom med afs:de
å Orthopediska och Gymnastiska Centralinstituten, Elek t ricitetsinrättningen
m. fl. för speciel sjukbehandling gjorda anstalter, hvilka
alla åtnjuta understöd af statsmedlen; alla fordra särskilt studium
och insigt för deras rätta handhafvande, och likväl, utan kända
olägenheter, redan en längre tid under SundhelsColl:ii inseende
fortgått, och åt hvilka It. o. Ad. äfven för framtiden voterat frikostiga
anslag.
Man kallar bifall till Utsk:s förslag för ett »handlag ål qvacksalveriet.
» Det återstår ännu att bevisa, det homöopathien är blött
qvacksalveri; och bland medel, som kunna tjena till updagande .af
Den 23 November e. m.
687
ett sådant förhållande, derest det verkligen förefunnes, torde vara
svårt att utfinna något mera lämpligt, än det nu ifrågav:de. Bör
då icke Staten begagna denna utväg, för att med ens blifva qvitt
detta förmenta qvacksalveri, som nu, under skydd af Kongl, auctorisation,
öppet öfvas?
Stalén bestämmer iclte, säger man, hvilken lähemelhod, som
bör begagnas, utan lemmar valet deraf ål läharen. Detta må vara
till viss grad sannt, men är det icke lill alla delar. När Staten
beviljar anslag, exempelvis, till de nyssnämnda Gymnastiska och Orthopediska
Instituten, Elektricitets-Inrättningen o. m. d.; så sker
detta under förutsättning oell förbehåll, att vissa bestämda och icke
andra kurmethoder skola vid de sålunda gynnade anstalterna begagnas.
Det är ju icke något annat eller mera, som för den af Utsk.
förordade homöopathiska Polikliniken yrkas.
Man säger, att en sådan anstalt lian af enskilde, ulan Statens
mellankomst, inrättas. Det är ganska sannt, att så kunde ske.
Men det har icke skett och skall sannolikt icke heller inträffa, åtminstone
så länge homöopathien af de flesta läkare med hånande
förakt bemötes. Vi äro i Sverige sedan gammalt så benägna
att af Staten vänta och erhålla understöd för allmännyttiga företag:
för vägförbältringar, hamnbyggnader och annat, att t. o. m., såsom
vi denna afton sett, ett samhälle, sfi välbehållet som Götheborgs
stad, af Staten begärt och troligen erhåller till en skolhusbyggnad
150,000 Edr. Vore det då för mycket, om, för tillförlitlig pröfning
af en läkemetod, som så väsendtligt från den vanliga och
hvars resultater upgifvas, mångenstädes hafva varit så utmärkt lyckliga,
Staten använder 24,000, eller i värsta fall — om methoden
skulle befinnas otjenlig måhända ej mer än 8,000 ltdr. Vinsten,
om methoden funnes gagnelig, vore ju i penningar omätlig.
Man talar äfven om obehöfligheten af en sådan pnliklinisk
anstalt. Behöfvec, bör då icke till sjukdomars hämmande och botande,
till det menskliga eländets mildring försökas hvarje lofligt
och tjenligt medel. Eiler har väl detta nu ifrågastälIda visat sig
ogagneligt, der det blifvit försökt? Erfarenheten må derom vittna.
I Leipzig finnes, sedan ] 4 år, en homöopatisk poliklinik, hvarest
råd och läkemedel lemnats åt följande antal sjuka nemi.:
år
1843
åt
428.
år
1850
åt
1,199.
»
1844
»
608.
»
1851
»
1,284.
»
1845
713.
w
1852
»
1,441.
»
1846
»
762.
»
1853
»
1,905.
»
1847
»
777.
»
1854
1,869.
»
1848
»
973.
»
1855
»
2,318.
»
1849
»
1,088.
»
1856
»
2,663.
tillsammans 18,319; således, med undantag af ett enda år, i oafbrutet
stigande för hvarje år; — i medeltal en årlig tillökning
af mor än 39 proc., —och sista året (1856) nära sexdubbladl antal
af besökande mot det första (år 1843.) Häntyder icke detta
på ett stort, ständigt växande förtroende? — Motionären anför
såsom ett »obestridligt faktum», att denne homöopatiska poliklinik
de sednaste åren »vida öfverflygladt Universitetets poliklinik i sam
-
<588
Den 23 Noremiei e. m.
ma stad.» I Prag och i Paris finnas homöopatiska polikliniker,
som, bredvid andra efter vanlig läkemethod, länge fortgått och
mycket anlitas. Särdeles upmärksamhet förtjenar den såsom diagnost
(sjukdomskännare) utmärkte D:r Tessiers i Paris vid Hospital
Beaujon inrättade klinik för både vanlig och homöopatisk sjukvård,
hvarest, med berömlig opartiskhet, 99 eller 100 sjuksängar för behandling
efter hvardera methoden finnas. Denna inrättning har
fortfarit under flera år, och jag vill minnas mig hafva läst eller
hört, att den homöopatiska afdelningen, lemnat fullt lika goda, om
ej bättre resultater, än den motsatta.
De upgifter jag meddelat ang:de polikliniken i Leipzig äro
officiella. Denna inrättning underslödjes a[ Staten och slår under
dess kontroll Summan af alla, från inrättningens början, intill
1856 års slut, derstädes behandlade sjuke har, såsom nyss nämndes,
upgått till 18,319. Af de officiella upgifterne synes äfven,
att vid pass hälften af de besökande veterligen blifvit till hälsan
fullt återställda. Många hafva dessutom väsendtligen förbättrats
och än flera, fastän återställda eller förbättrade, försummat att sådant
vid inrättningen anmäla. Med beräkning jemväl af dessa kan
antalet af de vid Polikliniken med framgång vårdade sjuka antagas
till minst |:delar af alla der behandlade. Kan sådant vara
för någon menniskovän, bör det vara för ilågon läkarekonstens utöfvare
likgiltigt? Skulle vi icke fast hellre alla önska, att uti vår
hufvudstad, hvars folkmängd är nära dubbelt så stor som Leipzigs,
ett i förhållande lika antal d. v. s., på 14 år, 18 till 20,000 sjuta
— kunde vid en sådan poliklinik blifva till hälsan återställda
eller vesändtligen förbättrade.
Och om, vid sålunda i stort och under behörig upsigt anställd
pröfning, de homöopatiska medlen finnas bär så verksamma, som
de visat sig vara annorstädes, borde det alldeles förbises, att dessa —
homöopatiska läkemedel kosta 10 gånger mindre, ån de vanrliga.
Jag föreställer mig tvertom, att äfven denna omständighet,
för ej mindre statsverkets, än fattigvårdens oell enskiltes räkning,
förtjenar ganska mycket afseende.
Vid betraktande af allt detta, kan jag icke annat än af hjertat
instämma uti hvad som i StatsUtsk. blifvit yttradt och jag
har anledn. tro i icke ringa mån medverkat till Utslcs nu såvidt
af Betänk, synes, enhälligt framställda förslag. »Homöopatien» sades
det »är en af den kemiskt och medicinskt vetenskapliga forskningens
sednast vunna vackraste resultater och segrar, hvilka ock
sedan många tusen sinom tusen sjukplågade och verkbrutna menniskor
i alla verldens delar haft att tacka för räddning till hälsa
och lif undan lidanden, smärtor och död. Ibland hedningarne är
den missionärernas lyckligaste Vademecum. Må derföre begge dessa
vetenskapens och erfarenhetens stora välgerningar, i alleopatisk och
homöopatisk kurmethod och medicin, ostörda, hvar för sig, af respektive
stater och regeringar understödda och upmuntrade, få gå i
bredd sin naturliga gång framåt, till allt högre och högre utveckling,
för alla medborgares lekamliga nytta och lycka! De vilja ju
äfven
Den 23 November e. m. 680
afven begge två, de böra och skola helt visst, hvar för sig och i
sin mån. årligt gil leia kostnaden åter, genom troget och träget bidragande
till ett och samma ädla och höga mål: sjuklidandets besegrande
och dödshuggets undanpareraude ifrån sjukoffret, så långt
det i mensklig förmåga står att strida mot döden. De åsyfta begge
samhällenas sanna väl i befordrandet af individernas fysiskt sanitära
välbefinnande, för det mest ostörda och verksamma arbete.
Må ock den inbördes ädla täflan methoderna emellan, för ett så
uphöjdt ändamål, gerna och offentligen fortgå. Det skall lända till
närvide och kommande generationers bästa möjliga båtnad.»
Detta mine Hrr! »närv-.de och kommande generationers bästa
möjliga båtnad» är det, som äfven jag afser, då jag tillstyrker
K. o, Ad. att bifalla, hvad StatsUtsk. i förevtde punkt föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Då den siste värde talaren af Utsk:s
Betänk, hämtat anledn. till den förmodan att Utsk. i sin tillstyrkan
skulle hafva varit enhälligt, vill jag lemna den uplysningen att
så icke varit fallet. En del af Utsk. var enhälligt, nemi. dess utgiftsafdelning,
men det var i motionens afstyrkande. Utgiftsafdelningens
åsigt blef emellertid icke öfvervägande i plenum, och emedan
jag var bland dem som tillhörde utgiftsafdelningen, har jagvelat
lemna denna uplysnitig.
Frih. Duben : När jag först upträdde, tog jag mig friheten
varna för att allt för mycket ingå i medicinska resonnemanger.
Denna varning har den näst siste talaren ieke följt, men jag vill
dock icke göra mig skyldig till samma fel som jag förebrår honom
att nemi. hafva inlåtit sig på det medicinska området, på hvilket
han likväl sjelf med rätta icke tror sig vara hemmastadd. Jag
skall derföre icke med anledn. af hans föredrag yttra mig öfver
flera punkter i detsamma, ehuru mycket deremot kunde vara att
anmärka, jag vill blott nämna att den enskilda erfarenheten af några
fall icke är det ringaste bevisande hvarken för den ena eller
andra methoden. Jag tviflar icke ett ögonblick på sanningen af de
upgifter som den siste talaren lem nät, men han må icke heller
tvifla på hvad de noggrannaste och pålitligaste statistiska kalkyler
ådagalagt, att nemi. öfverhufvud taget den homöopatiska behandlingen
sådan den af homöopaterne sjelfve blifvit från flera homöopatiska
sjukhus upgifven, jemförd med resultaterna från behandlingen
på verkliga sjukhus, medfört en mortalitet, desiverat högre
än på andra sjukhus. Jag hoppas derföre att icke någon vidare
medicinsk disputation må upspinuas om den saken, ty det är ett
afgjordt faktum. Jag vågar hemställa om det icke är oriktigt att
så här förspilla tiden med att tala öfver ett ämne som jag för min
del erkänner mig, och tror att de andra talarne äfven skola erkänna
sig icke vara vunna att här extemporera öfver. R. o. Ad. kan
icke och bör icke taga intryck af eller tro att någon vetenskapligbevisning
om den ena eller andra methodens företräden kan bernt as
af dess lyckliga användning i några enskildfa fall, nej icke en gång
IX II. 4 4
690
D e n 23 November e. tn.
af 10:tals eller 100:tals fall; fy hvilken läkare har icke under sin
praktik sett att under en period en sjukdom, (t. ex. koleran), har
framfarit ganska beskedligt, under en annan dödat massor af personer.
Epidemier äro under olika tider af deras förlopp ganska
oiika med a(s:de på sjukdomsfallens intensitet. De börja mer och
mindre intensift, stiga mer och mindre hastigt, hinna sin höjd och
falla sedermera. Om jag nu behandlar kasus vid den tidpunkt då
epidemien är intensivare, så får jag bestäint det resultat att hvilka
medel jag än använder, är dödligheten större; råkar jag åter på
epidemien, sedan den varat en tid och förlorat sin intensitet så
tillfrisknar den sjuke genom naturens egen hjelp. Detta känner hvar
och en af de närv:de. Mera dylikt skulle mot den föregule talaren
kunna anföras. Men här är icke fråga om den medicinska
sidan af saken, utan vi böra hålla oss till ämnet eller deri grund
på hvilken Utsk. tillstyrkt bifall. Det iir på denna grund jag tar
mig friheten underkänna den näst siste talarens anförande. Han
anhöll att den homöopatiska polikliniken måtte inrättas på det
att homöopatien åtminstone måtte få ådagalägga sin praktiska duglighet.
Jag tror mig redan hafva vederlagt detta skäl, då jag fästade
npmärksamheten derpå att hvad homöopatien icke har bevisat
på 50 år det bevisar hon icke på 50 år till. För öfrigt har
den all frihet att visa sin användbarhet. Vi hafva hört talas om
mångå både läkare och icke läkare som här i landet praktiserat
den, utan att några tvångsmedel mot dem använts, Hr Carlheim
Gyllenskjöld var en af dem; vi höra det omtalas öfverallt, i alla
länder. Ar det såsom Gr. Kosen sagt många tusen som tro och vänta
på en homöopatisk klinik sä må de troende och väntande inrätta
en sådan, sä har skett på andra ställen, så har skett på serafimerlasarettet,
der är inrättad en poliklinik, der läkarne icke hafva en skilling,
så på barnhuset, der de icke heller hafva någon ersättning för
sitt besvär. Ar denna homöopati af en så undergörande kraft så
bevisar den sin kraft utan understöd; och om någon står upp och
siiger: jag botar pestsjuke med att göra kullerbyttor, är väl Staten
skyldig att betala 8,000 Edr för att se dessa individer göra kullerbyttor;
någon annan vinst har Staten ej deraf. It. o. Ad. finner
sannolikt orätt att jag uttrycker mig med bitterhet, då jag första
gången upträder på detta rum, och dertill yttrar mig mot personer
som utan tvifvel ega och böra ega Ståndets aktning, men det ges
åtskilliga saker, rörande hvilka man svårligen kan tillbakabålla känslan,
då män i dem ser en tendens att borttaga det renaste af vetenskapen,
och sätta i dess ställe mysterier och charlataneri, och häruti
hoppas jag, ligger min ursäkt. Jag fortfar att yrka afslag.
Hr Cederschiöld, Fredr, Aug.: Hr Gyllenskjöld synes
mig genom sitt anförande hafva bestyrkt mitt påstående att homöopatien
saknar all vetenskaplighet, då han, såsom han sjelf erkänner
utan någon vetenskaplig insigt i homöopatien likväl kunnat
utöfva den, och detta med en framgång som öf verstig it hvad vetenskapligt
bildade läkare kunnat åstadkomma. Han har tillika
bestyrkt mitt påstående att homöopatien är jemförlig med qvack
-
Den 23 November e. m.
salveri. Såsom jag upfaUat detta, är det lios detsamma ett utmärkande
drag att vilja tillskrifva sig förtjensten ai‘ hvarje åtgärd som
man vidtager. Så gör icke den vetenskapligt bildade läkaren, såsom
jag i mitt första yttrande haft äran antora. Utan lian erkänner
sin underlägsenhet under naturen och är en ödmjuk tjenare
under, och icke en befallande herre öfver densamma. Således går
den medicinska vetenskapen ut derpå att låta naturen så mycket
som möjligt arbeta sig fram och att understödja densamma, men
läkaren tillskrifver icke sig äran, utan det är för mig en glädje
att uprepa hvad jag förut sagt, att jag för min del och jag äröfvertygad
att en stor del af Svenska läkarekorpsen skall erkänna
detsamma, frfuisiiger mig förtjensten af många lyckliga kurer, hvilka
jag helt och hållet tillskrifver natuien. Men när jag gör detta
tror jag äfven jag bär skäl begära att den ovetenskaplige läkaren
eller, såsom jag kallar honom qvacksallvaren, gör detta erkännande
i högre grad och medger likasom jag och mångå med mig att man
icke kan till fullo beräkna följderna af en behandling, icke afge
något bestämdt yttrande om en kurmethod, utan att det många
gånger är slumpen som algor saken. En läkare kan hafva en mängd
lyckliga fall, och en annan många olyckliga att anföra om samma
sjukdom, och det är särskilda omständigheter som göra dem lyckliga
eller olyckliga, sålunda anser jag den erfarenhet som Hr Gyllensköld
hemtat af sin praktik, af noll och intet värde, och fortfar
derföre att yrka alsing
Hr Lilljehöök: Mig synes att då ingen läkare är förhindrad
att utöfva läkarekonsten på sätt han finner lämpligast, och
då lian dessutom, så vidt jag förstår och känner, eger att praktisera
varu sig efter allopatisk eller homöopatisk method är fältet
fritt från den homöopatiska läkarekonsten att visa sina verkningar
och göra sig gällande, hvadan jag anhåller om utslag å punkten.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Frill, von Dubens sednare anförande
synes mig alldeles icke innefatta någon vederläggning, utan
gå alldeles på sidan om, hvad jag i ämnet yttrat. Jag kan nemi,
icke inse, att jag inlåtit mig i någon »medicinsk disputation», hvarmed
Hr Frilen varnat, då jag ju hållit mig helt och hållet på det faktiska
och praktiska området. Mina upgifter i detta alside äro af honom
icke ens motsagda och, jag dristar säga, kunna icke vederläggas.
Med afs:de för öfrigt å hvad Hr Frihm yttrat angide olika resultater
af läkebehandling vid en farsot3 första utbredande samt sedan
den nått sin kulmination och är i aftagande, vill jag hafva äran
uplysa, att de af mig anförda fallen öro nästan uteslutande att
hänföra till den första eller sjukdomens häftigaste period, enär
intensiteten deraf var oförminskad, då jag lemnäde hemorten.
Men då Hr Professor Cederschiöld talat om hvad han behagat
kalla min »praktik», och, med temligen tydlig hänsyftning, om
det qvacksalveriet utmärkande drag, att tillskrifva sig »förtjensten
af hvarje åtgärd, som man vidtager», så torde det icke vara olämpligt
att i K. o. Ad:ns minne återkalla, att jag, uti allt, hvarom
692
Deli 24 November t. m.
min erfarenhet blifvit åberopad endast handlat efter vetenskapligt
bildade och af Staten erkiinda läkares bestämda föreskrifter. Den
»förtjenst», tror jag mig tillkomma, att, efter yttersta förmåga hafva
påyrkat och sökt att åstadkomma trogen efterföljd af läkarenas föreskrifter.
Är detta »qvacksalveri»? Hvarje sjuksköterska således
qvacksalverska? Så ock hvarje husfader eller annan som åt sjuka
gifver af läkare anordnade medel. I sanning, en ny lära! Ar den
erfarenhet, som sålunda vunnits, »af noll och intet värde?» — Åtminstone
icke för dem, hvilka genom noggrann t iakttagande af läkarenas
råd och anvisningar undgått en, efter allt utseende, hotande
oundviklig dödsfara.
Efter först till bifall å förevide punkt framställd propos., som
besvarades med starka Nej jemte några Ja, blef propos. till afslag
derå framställd och besvarad med starka Ja jemte några Nej;
hvarpå Hr Erih, o. Ordfiden förklarade sig härvid halva lunnit Ja
öfvervägande.
Erih. Leijonhufvud: Jag anhåller att få reservera mig mot
det beslut K. o. Ad. nu fattat, och beklagar jag den utgång frågan
fått, ej så mycket för homöopatiens skull ty den skall en gång
få full rättvisa, utan fast mera för Svenska folkets skull, som går
miste om en välgörande inrättning, och för Svenska läkarekorpsens
skull, som jag kunnat hoppas skulle visat sig mera tolerant.
Fortsättning af förevtde Utlåt:s pröfning upskjöts till morgondagens
plenum; och H. B. och Ad. åtskiljdes kl. £ på 12 om natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 24 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih Åkerhjelm, Johan Carl, intog, såsom den främste
närvarande ledamoten, Ordf:de-platsen och yttrade att lian trott sig
gå B. o. Adis önskan till mötes, då han gjort sig underrättad om
Hr Gr. o. Laiidtmis helsa och finge tillkännagifva att hans helsotillstånd
var ganska oroande, men dock, enligt läkarnes yttrande,
icke af någon vådlig beskaffenhet.
Den 24 Not ernber f. m.
Justerades pleni-prot. för den 23 sistl. September e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtslcs Utlåt. N:o 148, ang:de
regleringen af utgifterne under BiksStateus Åttonde HufvudTitel.
Harvid förekom 108:de punkten,
i fråga om ny byggnad för RiksArchivet m. tn.
Då nu först till pröfning företogs Utsk:s afstyrkande af bifall till
K. M:s framställning om anslag till upförande af ny byggnad för
RiksArchivet, anfördes af:
Frih. Klinkowström, Eud. Mauritz: Jag beklagar på
det högsta, att StalsUtsk. icke ansett sig böra bifalla K. M:s Propos.
. Att det ar af stor vigt för RiksArchivet att erhålla en ny
lokal, lärer vara erkäudt och derom behöfver man således icke orda
mycket. Utsk. har likväl funnit två skäl tala emot bifall till det
äskade anslaget. Det ena rör valet af plats; Utsk. förmenar nemi.
att den föreslagna byggnadstomten vid norra ändan af Carl XIII:s
torg skulie, vara olämplig derföre, att grunden iir opålitlig och till
följd deraf skulle medföra stora kostnader. Hvad denna anmärkt),
beträffar, tror jag, att efter de undersökningar, som af sakkunnige
män blifvit på K. M:s befallning verksteldt), det visar sig att denna
grund tillåter upförandet af den ifrågastälda byggnaden. Det var
nemi. en särskild Komité, som nedsattes i och för National-museibyggnaden,
och hvilken gjorde dessa undersökningar, hvaraf visade
sig att grunden var tillförlitlig. Vidare har OfverlntendentsEmbetet
yttrat sig för samma grund, och erfarenheten har dessutom visat,
att på byggnads-platsen, kings fåran af den fordna Näcke-ström
stora byggnader blifvit upförda hvilka äro både fasta och pålitliga.
För öfrigt finnas många sätt att uplöra hus på sämre jordmån:
jag har sjelf i främmande länder och äfven i Sverige sett t. ex.
fästningar upförda i moras och sumpig mark genom s. k. sandfyllnad,
och dessa byggnader hafva befunnits fullt säkra på en så beskaffad
botten.
Utsk:s andra skäl innefattas i följande yttrande: »att RiksArchivet,
om det skulle förläggas till den ifrågav:de p'atsen, blefve
alldeles för aflägset från StatsDepart:ten och öfriga embetsverk i
hufvudstaden, hvarigenom både tidsutdrägt vållas och många olägenheter
måste upkomma för de personer, som nödgades begagna
sig af dessa handlingar eller å stället anställa undersökningar.» Jag
tror likväl att det omnämnda begagnandet af RiksArchivets handlingar
af StatsDepart:t.en och öfriga embetsverk icke är så betydligt
eller kommer så ofta i fråga att någon olägenhet i af3:de derå genom
Archivets större eller mindre aflägsenhet skulle komma i fråga.
Jag tror äfven att den föreslagna platsen vid Carl XIlI:s torg är
högst obetydligt aflägsnare än den riuv:de. KrigsColh, hvars handlingar
ofta rådfrågas har måst förlägga en stor del, deraf, äfven för
de 10 sednare åren, till Marieberg, hvarest många handlingar fin
-
Den 21 November f. nr.
nas, som borde tillhöra RiksÄrchivet, Sådana finnas äfven på andra
ställen i hnfvudstaden, der ds ligga och ruttna. Det torde
doek vara tid att bevara dem, och jag tror icke att de af Utsk. anförda
skäl äro af någon vigt.
Hvad anslaget beträffar, synes summan visserligen stor; men
den är alternativt uptagen till högst 300,000 It dr Rmt. Om man
likväl närmare granskar saken, finner man att högst betydliga besparingar
både kunna och böra ega rum. För det första bespares
genom beviljandet af det fiskade beloppet reparations-kostnaden för
det nuvide huset, hvars grund börjar sätta sig till stor fara för
byggnadens bestånd i framtiden. Denna kostnad har blifvit uptagen
till 80.000 Rdr Rmt. Vidare skulle denna byggnad, som af
II. St:r inköptes för i 50,000 Rdr kunna försäljas, oell jag tror ieke att
med nuv:de höga hyrespriser, det fir för högt att räkna en köpeskilling,
åtminstone lika stor som denna. Således skulle en besparing
upstå af .230,000 Rdr. Utsk. har dessutom anslagit 10,000
Rdr tili inredning, hvilket belopp naturligtvis äfven skulle inbesparas,
hvartill ytterligare kommer den besparing sorn enligt lia
alternativet i K. M:s Propos., skulle upkomma, derest det visade
sig att den nya byggnaden kunde läggas på bjelkgrund i st. f. pålgrund,
och hvilken besparing blifvit beräknad till omkring 34,000
Rdr. Jag vill dock förutsätta det svåraste fallet, nemi. att pålning
behöfves; säkert fir att den erforderliga summan 300,000 Rdr,
ehuru den kan synas hög, likväl blir ganska ringa, särdeles då man
tager i betraktande beskaffenheten af RiksÅrehivets nuvide lokal,
der de dyrbaraste handlingar finnas sammauhopade på ett otillräckligt
rum, under det att en stor del andra dylika handlingar finnas
kringströdda på flera ställen inom hnfvudstaden, hvarigenom de
dels blifva obegagnade, och dels förfaras. Jag tror icke att angelägenheten
af den föreslagna nya byggnaden är mindre än t. ex.
det för VetenskapsAkadin begärda anslaget. 450,000 Rdr, hvilket
Utsk. med frikostig hand beviljat. Jag får således anhålla, att
R. o. Ad. täcktes afslå Utskrs i denna punkt gjorda tillstyrkande,
och i stället bevilja de af K. M. äskade 3 25,000 Rdr till upförande
af ett nytt hus för RiksÄrchivet vid norra ändan af Carl
XIIIis torg; doek med vilkor att det nu vide huset måtte försäljas,
och försäljnings-summan ingå bland Statens besparingar.
Hr Cederschiöld, Gustafi Afven om jag, lika med den
siste vävde talaren, skulle anse behöfiigt att en byggnad, mera lämplig
an den nuvide, för RiksÄrchivet anskaffas, utgör sådant likväl
icke tillräckligt skäl för mig att obetingadt och utan förbehåll tillstyrka
anslag för en sådan byggnad. De köpe-transaktioner R. Stir
gjorde förra gången fråga var om RiksÅrehivets flyttning hafva genom
sina misslyckade resultater erhållit en så bedröflig ryktbarhet,
att, då nu frågan ånyo upstått, R. Stir, varnade af erfarenheten,
torde böra tillvägagn med större betänksamhet. Härvid kan jag
icke underlåta fästa upmfirksaraheten å en fördom, som fir allmänt
gängse, och som ännu icke, mig veterligen, blifvit-i dagen framhållen.
Då fråga är om RiksÅrehivets belägenhet, tages det alltid
Den 24 November f. m.
för ovilkorligt gifvet att den bör vara så central, som möjligt; och
Utsk. liar i detta afs:de gått så långt, att det till och med påstått
Carl XIII:s torg vara för aflägset, att kunna utgöra en lämplig
plats för RiksArchivet. Men hvarför RiksArchivet nödvändigt må
ste ligga uti centrum, det liar man ansett öfverflödigt att motivera.
Man liar antagit den satsen såsom en trosartikel. Anledningen
härtill torde finnas i den omständigheten, att man förblandat RiksArchivet
med vanliga embetsverk. Men härvid har man råkat ut
för ett stort misstag, enär de förhållanden, hvilka göra det för embetsverk
i allmänhet nödvändigt att de äro så närbelägna och lätt
tillgängliga, som möjligt, icke inträffa på RiksArchivet, eller åtminstone
i ganska ringa grad. Och om RiksArchivet är mer eller
mindre aflägset, upkommer derigenom blott ganska ringa olägenhet.
De allmänna embetsverken behandla ärender för dagen, uti hvilka
enskilda parter äro intresserade, och behöfva till följd deraf ständigt
besöka dessa embetsverk dels för handlingars ingifvande och
uttagande, dels för uplvsningars inhemtande; och stå dessutom embetsverken
uti beröring sins emellan. RiksArchivet, såsom hvarken
administrerande eller dömande, har icke någon lifligare kommunikation
med enskilda parter eller andra embetsverk. Besök uti RiksArchivet,
långt ifrån att höra till ordningen för dagen, såsom uti
egentliga embetsverk, kunna nästan anses för undantag eller för
mer eller mindre utomordentliga händelser. Vill man tillse hvilka
de äro, som uti RiksArchivet söka uplysningar, finner man att de
kunna hänföras under tre kategorier, nemi.: l:mo Enskilda parter,
men mycket sällan; 2:do Historiska forskare; och 3:o Embetsverken.
Företager man en granskning af de omständigheter, som föranleda
dessa besök, torde lätteligen inses, att icke stor vigt ligger
deruppå huruvida de besökande nödgas gå en något längre eller
kortare väg. Såsom jag förut nämnt besökes RiksArchivet mycket
sällan af enskilda parter. Sådant hör till undantagen och inträffar
kanske icke mer än ett par gånger om året. Dertill kommer att
vid sådana tillfällen, der den enskilda behöfver för uplysningars
vinnande anlita RiksArchivet, har han i allmänhet ganska god besinningstid.
Behofvet är icke momentelt. Den Ater, som i och
för anställande af historiska forskningar, vänder sig till RiksArchivet,
behöfver vanligtvis att uppehålla sig der en längre tid, för
att kunna utriitta sitt ärende; och torde således det för honom
vara af mindre vigt om han en gång på dagen nödsakas gå något
längre vägstycke. Återstå således embetsverken, för hvilkas skull
RiksArchivet skulle nödsakas hafva centralt läge. Men äfven af
dessa anlitas det mycket sällan. Det embetsverk, som har lifligasfe
kommunikationen med RiksArchivet, är Just.Revisionen, som vanligtvis
en gång i veckan, — att sådant sker oftare hör till undantagsfallen,
— derifrån reqvirerar handlingar. Om nu Just.Revisionens
vaktmästare blefve nödsakad att en gång i veckan tillryggalägga
en längre väg, för att kunna hinna till RiksArchivet, torde
derigenom icke något Riksvådligt upkomma. Ja! Äfven om Archivet
vore så aflägset, att man deraf blefve föranlåten medgifva Just.-  Revisionens Vaktmästare att begagna åkdon vid sina besök uti
Deri 21 Not ernber f. ra.
ItiksArchivet; sä skulle den utgift, som derför komme att drabba
expensmedeln, icke blifva särdeles betydlig. Af denna framställning
torde det falla i dagen, att RiksAvchivets mer eller mindre aflägsenhet
från centrum i sjelfva verket medför ganska ringa olägenhet,
om ens någon, som förtjenar att nämnas. Men i hänseende till
kostnaderna för en ny ItiksArchive-byggnad, blir skillnaden mycket
betydlig, för den händelsen att den placeras i centrum af staden
eller mera aflägset på någon af malmarne. I sednare händelsen
kail man dessutom ega fritt val af byggnadsplatsen, så med afside
å grundens fasthet, som å lokalens mindre eldsfarlighet. Man har
talat om Carl XIII:s torg, såsom lämplig byggnadsplats; men, då
man har fritt val, är detta ställe, enl. min åsigt, för dvrbyggd att
till KiksArchiv användas. De undersökningar, som skedde i anledn.
af väckt fråga om Musei anläggande derstädes, utvisade att eli
säker grund der icke kunde åstadkommas utan särdeles betydliga
kostnader. Det vore således en stor misshushållning, att onödigtvis
bortkasta betydliga medel på en otjenlig byggnadstomt, då man
med lätthet kuride erhålla en tomt, med god och säker grund. I
fråga om Carl XIII:s torg tror jag, att man icke handlar betänksamt,
om man, utan större och mera giltiga motiver, belastar det
med byggnader. Den platsen lämpar sig bäst till parkanläggning,
hvaraf hufvudstaden torde vara i behof. Skall den bebyggas, sä
bör den reserveras för någon mera monumental byggnad; och behof
deraf kan möjligen i en icke så aflägsen framtid upstå. I sådant
fall skulle det vara olägligt, om platsen redan förut vore ttptagen
af en annan mindre betydande byggning.
Sedan jag nu, såsom jag förmodar, visat, att ItiksArchivet kan,
utan någon särdeles olägenhet, men med stor besparing i anlägguings-kostnaderna,
placeras aflägset från stadens centrum, anser jag
mig böra fästa upmärksamheten på ännu en omständighet, som icke
heller torde vara utan vigt. Det är frågan, hvilken norm man bör
lägga till grund vid beräkningen af den nya byggnadens storlek.
De förslag, som i detta af's:de blifvit gjorda, hafva troligtvis dervid
afsett Archivets nuvide samlingar tillika med de tillökningar, som
eli kortare eller längre framtid förmodas medföra. Men äro verkligen
alla, eller ens den stora mängden af de handlingar, som i
ItiksArchivet finnas, af det värde, att det lönar sig, att för deras
bevarande bygga dyrbara hus? Med den kännedom jag eger om
lliksArchivets handlingar, svarar jag dertill obetingadt Nej; och
påstår att största mängden af dessa handlingar äro helt och hållet
utan allt intresse, och att deras förvarande långt ifrån att gagna,
endast medför olägenheter. Det är nemi. icke nog att ega rikedomar,
man måste äfven kunna disponera dem. Att ega något, utan
att kunna framskaffa det eller veta hvar det finnes, är för egaren
alldeles detsamma, som att icke ega. Men det inträffar ganska
allmänt med samlare, att under fortgången af deras slräfvanden
sjelfva samlandet blifver hufvudmålet, utan tanka på att någonsin
njuta af de hopade rikedomarne. Så har äfven ItiksArchivet hopat
handlingar på handlingar, utan att skilja emellan dem af större
eller mindre betydelse Följden har ock blifvit att man i anseende
Deri 24 November f. m.
61*7
till de stora massorna, af värdelösa papper, alldeles icke eller blott
med stor svårighet kan framleta hvad dyrbart der finnes. Med
det stora begär för onödigt skrifveri, som lior till lidens lynne, är
det att befara att, i händelse icke någon åtgärd vidtages, RiksArchivet
kommer så att öfversvämmas af handlingar, att icke någon
byggnad blir nog rymlig att hysa dem alla. Att handlingarnes
mängd redan är öfverdrifvet stort, kan bäst inhemtas af de klagomål.
man ständigt hör deröfver att dyrbara handlingar förmultna i
hvalfvén. På det man icke i framtid helt och hållet skall förgås
i en syndaflod af papper, är nödigt att en utgallring sker, och de
onyttiga samt intresselösa förstöras, hvarigenom de, som ega något
historiskt intresse eller vigt i öfrigt, må blifva för forskaren tillgängliga.
Med anledn. af hvad jag tagit mig friheten yttra, är milt
påstående att, innan man går i befattning om byggande af nytt
lius åt lliksArchivet en utgallring af dess handlingar eger rum; samt
att man, vid valet af byggnadsplats, faster mera afs:de å grundens
fasthet samt lokalens frihet för eldsfara, än å tomtens större eller
mindre aflägsenhet från stadens centrum.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att det vore särdeles önskligt
att så snart som möjligt erhålla ett fullständigt och väl ordnadt
RiksArchiv, kan icke förnekas; men derföre kan icke påstås att man
handlade varligt, om man bifölle det första förslag, som blefve
framlagdt, blind för alla de olägenheter, som deraf kunde blifva
en följd. Man har visserligen såsom en invändning emot StatsUtsk:s
påstående att grunden vid Carl X111:s torg vore olämplig,
sagt att man vid de i och för National museum anställda undersökningarne,
funnit denna grund ingalunda vara otjenlig. Det vill
dock synas som om, då man icke ville anlägga museum der, man
insett platsens orenlighet; också har i K. M:s Propos. icke något
annat bestämt stöd anförts för denna grund, än det att hus bakom
densamma blifvit byggda, och att dessa hus hittills visat sig temligen
säkra. Men äfven denna erfarenhet synes mig icke tillräcklig,
dels derföre att dessa hus, såsom hvar oell en kan finna, som
betraktar dem efter några år fått ganska betänkliga sprickor, och
dels äfven derföre, att, huru stora de än må vara, de dock icke
kunna jemföras med en byggnad af den storlek som ett EiksArkiv.
Det har således icke blifvit anfördt något bevis emot tomtplatsens
orenlighet, men hvad man deremot med säkerhet kan antaga, är,
att kostnaden för en stor byggnads upförande derstädes skall blifva
ganska dryg, och nyttan af att i våra tider nedgräfva stora summor
lemnar jag derhän I allt fall kan icke nekas, att, sedan penningarne
en gång blifvit på detta sätt nedlagda, det nybyggda huset
jemförelsevis står osäkrare, än om det blifvit upfördt på en af naturen
fast grund. Det ligger således i öppen dag, att StatsUtsk.
handlat ganska riktigt, då Utsk. icke velat inleda Staten i ett dylikt
för dess kassa vådligt företag.
En talare har förmenat, att det icke skulle vara så ofantligt
dyrt att bygga det ifrågastälda Archiv-huset, i fall man toge i be
-
098
Dea 24 November f. m.
räkning de besparingar, som kunde göras, och den värde talaren
har i detta fall antagit att hela företaget icke skulle komma att
kosta mer än omkring 80,000 Rdr. Den värde talaren har likväl
härutinnan begått åtskilliga misstag. Han har nemligen ansett såsom
besparingar både reparationskostnaden af det gamla huset, och den
summa, som för detsamma kunde inbringas, i fall det såldes.
Ytterligare har man ansett att det skäl, som Utsk. anfört i
afs:de på afbigsenheten, icke har någon giltighet. Jag tror att den
talare, som framställt denna anmärka, har rätt deruti, att aflägsenheten
icke är af någon vigt för forskare och parter. Men det fin-'
nes andra, för hvilka det är vigtigare att Archivet befi tines i närheten.
Det är nemi. icke blott för Kansli-expeditionerna utan äfven
för Collegierna ofta ganska maktpåliggande att utan dröjsmål
erhålla handlingar, då det ganska ofta händer och äfven har handt
att sakens afgörande beror på handlingarnas snara erhållande. Afven
i detta afs:de ligger således ett skäl mot KiksArchivets upförande
på den föreslagna platsen. Jag kan för öfrigt icke finna annat, än
att Archivets handlingar gerna kunna förvaras på sitt gamla ställe
intill nästa Riksdag. Det nu,v:de huset är visserligen i dåligt stånd;
dock icke så, att bandlingarne icke ligga lika säkert som förut, och
jag kan derföre icke finna att någon så särdeles stor brådska är
af nöden, helst då penniugebristen i statskassan är så stor som f. n.
Det kan väl också icke förnekas att det är bättre att erhålla ett
RiksArchiv, som är val beläget och starkt byggd t, än ett, som i
anseende till afbigsenheten är illa beläget och i anseende til! grunden
mindre säkert, och som skulle förorsaka Staten en större kostnad
än om det lades på ett annat ställe. Jag afstyrker således
K. M:s Propos. samt anhåller om bifall till Ulsk:s Betänk.
Frih. Cederström, Rud.: När det är fråga om anslag till
så stort belopp, sora ifrågav:de, måste man se sig före, att det blir
användt på ett sätt, hvarigenom det afsedda ändamålet vinnes. Men
osäkerheten i detta afs:de måste för mig vara så mycket mer framlysande,
som K. M:s Propos. är alternativt inrättad, hvilket i allmänhet
icke vanligt är, och tyckes vittna om någon tveksamhet i
fråga om bästa utvägen till målets ernående. K. M. har nemi.
föreslagit R. St:r, att antingen anvisa en summa af 214,(100 Rdr
Bko för upbyggande af ett nytt RiksArchiv vid norra ändan af
Carl XIILs torg, eller ock, i fall detta förslag icke vinner bifall, medgifva
att nämnda plats må åt enskild person till bebyggande uplåtas
emot högsta tomtöresafgift, som kunde betingas, och under
vilkor, bland annat, att den blifvande byggnaden upföres i enlighet
med den'ritning, som af K. M. kan varda i nåder faststäld. Om
jag också icke kan tillmäta någon så särdeles stor vigt åt det motskäl,
som StatsUtsk. ansett särdeles verkande, nemi. afbigsenheten,
finner jag deremot det andra af Utsk. anförda motskälet desto vigtigare,
nemi. att det icke kan vara lämpligt, att i hufvudstaden,
der Staten eger så många goda och fasta grunder, förlägga en byggnad
af så stora dimensioner, som den ifrågav:de, på en osäker grund.
Vi böra besinna, att Näckeström bar framflutit just på den plats,
Den 24 November I. m.
Som här är i fråga att bebygga; oell man bör jemväl hågkomma,
att kostnaden för pålningen torde på mycket bättre sätt användas.
Vi hafva Riddarholmen, som förenar alla erforderliga egenskaper
för att bilda plats åt en byggnad, sådan som den ifrågastiilda. En
omständighet, som Utsk. förbisett, men hvarpå den siste varde talaren
fästat upmärksamheten, oell som äfven jag anser böra ihågkommas,
är den, att norra delen af Carl XIILs torg på alla sidor är
omgifven af hus, hvarigenom, derest eld utbryter, stor fara skulle
upkomma för RiksArchivet. Sannt är, att samina fara förefinnes
nu; men det är icke någon mening, att RiksArchivet skall i alla
tider qvarligga på samma mindre tjenliga plats, der det f. n. är
beläget. — I likhet med Gr. Lagerbjelke tror jag dock, att det
under
blifva der det är.
Hvad Hr Cederschiölds förslag angår, att man icke bör bevilja
några medel för detta ändamål, förr än en utgallring af handlingarne
blifvit verkstäld; anser jag det icke antagligt. Det må
vara, att i RiksArchivet förvaras en stor mängd papper, som för
ögonblicket kan synas icke ega någon speciell betydenhet för det
allmänna; men jag har erfarenhet af, huruledes t. ex. den tili
undersökning af grunden för städernas beskattning förordnade Komité
kommit handlingar på spåren, rörande förhållanden under förflutna
århundraden, på hvilka varit nästan omöjligt att i Härads- eller HofRättsArchiver
få reda; och detta måste naturligtvis lättare kunna
ske i ett verk, som har till sitt åliggande att sammanföra och i
möjligaste måtto ordna de derstädes förvarade allmänna handlingar.
Förbehållande mig således, att när vi litet längre fram komma
till det sednare alternativet i K. M:s Förslag, få derom yttra min
mening, tror jag, att, då StatsUtsk. i denna del af förslaget hållit
sig till afstyrkande af de begärda 214,600 Rdr Bko, R. o. Ad.
gör val uti att gilla detta beslut.
Frih. Posse, Johan August: K. M. har uti Sin Propos.
såsom ett nödvändigt vilkor för anslag till ett nytt RiksArkiv
framställt, att tomten vid Carl XIILs torg bör bebyggas. Ar
detta vilkor nödvändigt, måste jag för min del yrka afslag å den
K. Proposm och instämma i Utsk:s hemställan, på den grund att
tomten är alldeles otjenlig för ifrågav:de ändamål. De skäl som
Utsk. framställt, äro hufvudsakligen att tomten är osäker och platsen
aflägsen. I afs:de på osäkerheten vill jag icke inlåta mig i
något bedömande deraf, emedan jag icke förstår dylika saker; men
beträffande aflngsenheten måste jag framvisa oriktigheten af de skäl
som Hr Cederschiöld anfört. Han har nemi. sagt, att RiksArkivet
kan ligga hvar som helst inom tullarne. För forskaren kan det visserligen
vara ganska likgiltigt hvar det ligger, emedan han behöfver
längre tid uppehålla sig derstädes. Men RiksArkivet måste
begagnas icke blott af KansliExped:na, utan äfven af Colleg:na,
de der ofta måste på ögonblicket hafva tillgång till handlingarne,
hvilket är omöjligt då Arkivet är aflägset. Vidare är Arkivet
äfven ur en annan synpunkt nödvändigt för StatsDepartin; ty, så
700
Den 24 November f. m.
vida ickes hvarje Depart. skall hafva sitt eget Arkiv, är det gifvet
att det skall vara högst obeqvämt att långa vägar transportera
handlingar fram och åter, emedan de dels skadas och dels blifva
mera otillgängliga. Jag anser det således alldeles nödvändigt att
BiksArkivet ligger i närheten af Bikets öfriga särskilde Verk.
StatsUtsk. har föreslagit, att något annat Kronans hus dertill
skulle användas; sådant möter dock alltid stora svårigheter, emedan
dertill erfordras alldeles ny inredning och till och med ombyggnad;
en sak hvarom jag haft erfarenhet, då Arkivet flyttades till sin
nuv:de lokal. Jag vet att man icke ännu varit i tillfälle att bedöma,
huruvida KommersColhii hus är tjenligt eller icke för detta
ändamål; och jag skulle derföre anse bäst om R. St:r kunde anslå
medel till en nybyggnad; men dervid bör dådet vilkor fästas, att
Carl XIILs torg icke bör väljas till plats derför, utan såvida icke
något Kronans hus finnes tjenligt, någon annan närbelägen tomt, Jag
tror dock, att i fall K. St:r skulle besluta sig för att anvisa något
af Kronans hus, kommer för reparation och ombyggnad att erfordras
en vida större summa än StatsUtsk. föreslagit.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: För min del tror jag
att Utsk. icke kunnat komma till något annat resultat än som
synes i Betänk. Man har talat om att grunden på Carl XIILs
torg skall kunna göras användbar; men man bör ihågkomma, att
blott sjelfva undersökningarne kostat 20,000 Bdr. De hus, som
nu ligga i närheten af tomten, hafva ingalunda deri sämsta grunden,
och det oaktadt hafva de satt sig, hvilket ännu iner är händelsen
med dem som ligga vid Berzelii lund. Då således denna
plats icke är sämre än den, der BiksArkivet skulle komma att ligga,
så är det klart, att det skall blifva omöjligt att utan stora kostnader
derstädes upbygga ett hus tillräckligt stort för den mängd
handlingar som der skulle förvaras. Annu en annan omständighet
måste tagas i betraktande. Enkhnsgränden ligger icke vinkelrätt
emot Carl XIILs torg eller Trädgårdsgatan. Det hus som skulle
byggas komme då att ligga snedt, och för alt det icke skulle blifva
vanprydande måste det dragas ned åt torget. Jag tror, att om
norra ändarne af alléerna drogos ut och förenades genom en tvärplantering,
skulle en ganska vacker prydnad upkomma.
En byggnad af den beskaffenhet sorn ett BiksArkiv bör dessutom
ligga på en så fuktfri plats som möjligt: huruvida Carl XIILs
torg med sitt sanka läge skulle upfylla detta vilkor, vågar jag
betvifla. Det ligger nemi. nedanför Brunkebergs torg, och man
kan tydligen vid regnväder se huru allt regnet strömmar dit ner.
Slutligen har man sagt, att man genom försäljning af ltiksArkivets
gamla hus kan få kostnaden för det nya ersatt; men dä
under denna Riksdag medel anslagits till åtskilliga nya inrättningar,
tror jag att det icke är skäl att försälja de hus som kunna blifva
lediga och möjligen torde behöfvas. Jag anhåller af dessa skäl
om bifall till Utsk:s hemställan.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Erfarenheten har bibragt
mig den öfvertygelse, att det ifrågavule byggnadsföretaget icke länge
Den 24 November f. m.
701
kan upskjutas. Huruvida åter, den tomt på norra sidan af Carl
XIIDs torg, som i detta hänseende blifvit föreslagen, är lämplig
eller icke, derom vill jag icke yttra mig; men jag anhåller att få
gifva tillkänna, det jag fullkomligen instämmer med föregide talare
deruti, att det icke ligger någon särdeles vigt uppå, huruvida- RiksArkivet
har ett centralt läge. Jag är tvärtom af den öfyertygelsen,
att en sådan byggnad icke bör upföras i centrum af Kronans öfrige
byggnader, på det att, i händelse af eldsvåda, icke allt må brinna upp.
I Utsk:s Betänk, förekommer; att Utsk. anser det KommersColhii
hus skulle kunna användas till RiksArkiv. Då jag under
loppet al flera år varit boställsinnehafvare af en våning i detta hus,
vill jag icke lemna tillfället obegagnadt att uplysa, det itrågavule
hus icke, enl. mitt förmenande, är för ändamålet lämpligt, emedan
trossbottnarne i de flesta våningarne äro sfi svaga, att de icke
kunna bära tyngden af en sfi stor massa handlingar som RiksArkivet
innehåller. För min del är jag således benägen att bifalla
det den af Utsk. föreslagna summan må ställas till K. M:s dispo
sition,
för att, i händelse att en förändrad lokal för RiksArkivet
al K. M. godkännes, användas för flyttning och behöflig inredning.
Frih. Klinkowström: Jag skall blifva kort och lemna å
sido de byggnadsförslag, som här blifvit framstälda. De fleste af
de talare som yttrat sig mot beviljandet af detta anslag, hafva gjort
det på den grund, att den blifvande Arkivbyggnaden skulle läggas
på norra ändan af Carl XIIDs torg, och emedan de fruktat attén
stor kostnad skulle erfordras för pålningen. Jag har redan förut
fästat upmärksamheten på resultatet af de undersökningar som
vederbörande i detta afs:de låtit verkställa, och jag har äfven, för
att häfva alla betänkligheter, tagit mig friheten framlägga ett förslag
som jag anser vara både till RiksArkivets och det allmännas
fördel, emedan det innebär garanti för att byggnaden icke skall
upföras på en plats der fast grund saknas. Jag ber att ånyo få
upläsa detta förslag; det lyder sålunda:
At.t It. o. Ad. täcktes afslå Utsk:s i denna punkt gjorda tillstyrkande,
och i stället bevilja de af K. M. äskade 325,000 Rdr
till upförande af ett nytt hus för RiksArkivet vid norra ändan af
Carl XIIDs torg; dock med vilkor att det nuv:de huset måtte försäljas
och försäljningssumman ingå bland Statens besparingar.
Hr Lilljehöök har visserligen trott, och detta med mycket
skäl, att det icke är nödvändigt att försälja det nuv:de Arkivhuset,
emedan denna lokal kan behöfvas lör andra embetsverk. Jag delar
denna åsigt, men då, såsom jag hört, penningar fattas och R. St:r
böra hushålla, så bar jag af detta skäl tagit mig anledn. att föreslå
denna besparing. RiksArkivet kan då få en ny byggnad, hvilken
är af behofvet högst påkallad.
Hr Cederschiöld, Gustaf: De anmärkmr jag framställt
på grund af speciel sakkännedom, hafva blifvit bemötta med allmänna
fraser. När man talar i allmänhet och utan hänsyn till
sakernas speciela förhållanden, låter mycket säga sig som helt och
702
Den 24 November f. m.
hållet förfaller vid granskning af det faktiska. Jag hörde derföre
också nied tillfredsställelse, att de åsigter jag uttalat gillades af en
värd ledamot med sakkunskap. Gr. Lagerbjelke som påyrkade nödvändigheten
af BiksArkivets närbelägenhet, yttrade, att fall skulle
kunna inträffa, då det vore så angeläget att hastigt erhålla en
handling att en hal fihn mas dröjsmål vore för mycket. Sådant torde
väl kunna sägas, men jag vågar påstå att något sådant fall ännu
aldrig inträffat, och, när man tager i betraktande hvilka handlingar
som i RiksArkivet förvaras, låter ett sådant fall knappast tänka
sig. Jag vidblifver i allo de satser jag framstälde i mitt förra
yttrande och förenar mig med den värde ledamoten som påyrkade
en pappers rensnings-komité. Får pappersmassorna obehindradt föröka
sig blir deraf ett Augiae stall, hvilket endast af en Hercules
kail rensas. Men vid en sådan storartad rensningsåtgärd, händer
lätt att guldet bortsköljes med slaggen. Det var derföre som jag
också påyrkade att en sådan utgallring skulle ske i god tid, och
innan män upgjorde planen till en ny byggnad. Bland de handlingar,
som efter ett eller annat decennii förlopp, kunna utan förlust
tillintetgöras, äro ^pluraliteten af Just.Revisionens handlingar,
särdeles de som röra brottmål. Dessutom Fånglistor m. ni. som
för den kommande tiden icke äga något intresse; men hvilka utgöra
stora massor och derigenom undangömma och begrafva de
handlingar som liro af vigt och värde. Jag fortfar uti mitt yrkande,
att R. St:r icke f. n. eller' förr än BiksArkivets handlingar blifvit
genomgångna och alla onyttiga, odugliga och värde saknande afskiljda,
måtte anslå medel till nytt hus åt RiksArkivet; och torde
det tillåtas mig ånyo uprepa mitt påstående, att, i fråga om belägenheten
för en ny BiksArkivbyggnad, föga eller ingen vigt ligger
deruppå huruvida den blir på kortare eller längre afstånd från
stadens medelpunkt.
Frih. Cederström: I afs:de på det förslag, som sedan jag
sist yttrade mig, blifvit framstäldt, ber jag att i korthet få yttra
min tanka. Sannt* är, att behofvet af en annan lokal för BiksArkivet
icke kan af någon förnekas; men de skäl som blifvit anförda
derför äro icke af den tryggande beskaffenhet att jag för min
del kan gilla dem. Att, enl. Frih. K lin k (urström s förslag, B. St:r
skulle uttrycka deri önskan, att byggnaden borde förläggas på en
fast och säker grund, vore väl fördelaktigt; men man liar derigenom
icke precaverat sig för faran att den kan läggas på en eldfarlig
plats. Vi veta t. ex., att Tyska kyrkan ligger på stenfast grund;
men jag tror icke att vi skulle vilja hafva RiksArkivet der midtibland
trångt hopbyggda gårdar och hus. Hr Fåhraeus har sagt,
att man icke bör förlägga Arkivet till Riddarholmen, emedan en
eldsvåda der kunde samtidigt förstöra Riks- och KammarArkiven
m. m.; men jag tror att, för sådan händelse, man just genom att
hopa skatterna inom en trång krets, bättre skall kunna koncentrera
krafterna för att rädda dem. Om det nemi. skulle hända
Stockholm detsamma som det 1843 hände Hamburg, att af en allmän
ödeläggelse genom eld hemsökas, så vore det önskvärdt att man
Den 21 November /. m.
703
blott på en plata af inskränkt omfång behöfde rikta sina krafter
till bevarande af våra allmänna arkivförråder. Jag åsyftar ingalunda
ett afslag å K. M:s Propos., utan örn ett bifallande, men
särskildt motiveradt svar, deruti It. St:r uttala sin önskan, att
byggnaden måtte upförast på eli plats som icke är sank, eldfarlig
o. s. v.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilhelm: Den sora tagit kän
nedom
af EiksArkivets nuv:de lokal, torde latt inse behöfligheten
af en förändring deraf. Men jag tror, att Utsk:s förslag icke medför
ändamålets uplyllande, utan att det blott är ett palliativ som
för framtiden icke skall befinnas tillfyllestgörande. I afs:de å
KommersColhii hus har Hr Fåhrteus uplyst, att trossbottnarne äro
så svaga att de gunga vid dans och dylika tillfällen; de kunna
således omöjligen uthärda bördan af de pappersmassor som förvaras
i EiksArkivet. Jag tror derföre, att Utsk:s förslag är olämpligt,
oeh att man snarare bör upskjuta åtgärden tilldess man kan erhålla
ett förslag, som icke är halft och som ej gilver anledn. till något
sådant missuöje, som upstod då Ständerna inköpte EiksArkivets
nuv:de hus.
Beträffande den af K. M. föreslagna platsen för det nya EiksArkivet,
nemi. norra ändan af Carl XIILs torg, instämmer jag
med denj, som på grund deraf att denna tomt befanns otjenlig för
EiksMuseum, äfven anser den mindre passande för den riu ifrågavar:de
byggnaden. En talare har omnämt, att vid Trädgårdsgatan
finnas flera hus som sjunkit till följd af dålig grund, och jag vet
ett nytt hus som redan har flera betänkliga sprickor. Häraf synes
att hela denna grund är olämplig, vare sig för upförande af ett
EiksMuseum eller ett nytt EiksArkiv. Men med afsule på vigten
deraf att EiksArkivet erhåller en förändrad lokal, vågar jag hemställa,
huruvida icke E. o. Ad. skulle vilja bevilja det af K. M.
äskade anslag, med tillägg dock, att platsen icke blir den sora K. M.
föreslagit vid norra delen af Carl XIII:s torg. Jag anhåller om
propos. på denna min framställning.
Gr. Sparre, Erik: Oaktadt den massa af förslag och olika
meningar som här blifvit framstälda, har man ändock kommit så
långt att man förenat sig om att icke yrka bifall till K. M:s Propos.
, enär. den ifrågav:de byggnadsplatsen af alla erkännes icke vara
lämplig. Men, mine Hrr! då man icke har någon grund att bygga
på, synes det mig vara för tidigt att bevilja anslag till byggnaden,
och för min del anser jag det icke vara skäl att under nu pågående
financiela kris inleda oss i ett så vidlyftigt företag som detta,
hvars omfattning man icke kan beräkna. Ty om man anslår den
äskade summan af 700,000 Edr till upförande af en byggnad,
hvilken man icke vet hvar den skall upföras, kan det ju hända att
K. M. vid en kommande Eiksdag förklarar, att han icke funnit
någon plats. Det kan visserligen vara skäl, att Ständerna i följd
af en K. Propos. bevilja anslag; men det torde dock icke vara för
mycket hegardt, att K. St;r dervid lemnäs i tillfälle att pröfva dels
701
Den 24 November f. m.
lämpligheten af anslaget och dels dess tillräcklighet. Det är långt
ifrån mig att bestrida, vare sig angelägenheten eller behofvet af
den ifrågastiilda byggnaden. Jag har så tillräcklig kännedom deraf,
att jag eljest under andra förhållanden 8n de nuv:de skulle med
största ifver förorda anslaget. Men jag påminner mig ganska väl
då R. St:r i en hastig vändning inköpte RiksArkivets nuvrde hus,
och anser derföre att vi icke nu böra stante pede fatta något beslut.
Då K. M.s Propos. icke nu lärer kunna bifallas, torde vi väl kunna
dröja till nästa Riksdag, då vi kunna erhålla en Propos. som kan
bifallas.
Under erkännande af behofvet utaf en ny byggnad för RiksArkivet,
får jag således, på grund af hvad jag nu haft äran anföra,
afstyrka bifall till K. M;s Propos.
Frih. Posse: Jag anser mig böra besvara åtskilliga af de
anmärkmr som af Herr Cederschiöld blifvit framställda. Den värde
talaren har sagt, att det f. n. är omöjligt att taga reda på de
äldre handlingarne i RiksArkivet; jag ber dock att få erinra, att
det är de vid Arkivet anställde tjenstemäns åliggande att ordna
dessa handlingar så att de blifva tillgängliga.
Jag har förut yttrat, det jag trott att RiksArkivets belägenhet
i närheten af öfriga embetsverk vore tjenlig; men jag anmärkte
tillika, att det torde blifva svårt att erhålla en plats som är centralt
belägen, och vid sådant förhållande anser jag att det är bättre
att få en plats som är något aflägsen, än att Arkivet fortfarande
skall inrymmas i det nuv:de huset. På denna grund instämmer
jag med Frih. Stjernstedt och förordar hans förslag på det högsta,
isynnerhet som jag, i motsats mot Gr. Sparre, anser det alldeles
nödvändigt att något beslut fattas vid denna Riksdag.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Hr Cederschiöld
har visserligen haft ett ganska humoristiskt anförande; men jag
anser att det icke haft med saken att göra. Ingen lärer väl förneka,
att man bör hafva ett RiksArkiv, och att det nuvule huset
är otjenligt Då jag således förutsätter att alla härom äro ense,
torde man också böra medgifva att det är angeläget, att ett nytt
hus bygges; ty, sage hvad man vill, så blir det aldrig någon uträkning
att dertill använda ett gammalt hus; ty det snarare ökar
kostnaden för Statsverket. Sådant hafva vi redan erfarit genom
inköpet af RiksArkivets nuv:de hus. Jag tror dessutom dels att
allmänheten skall blifva ganska obelåten med att, under striden om
platsen för Arkivet, handlingarne förfaras, dels att en verklig fara
hotar hufvudstaden genom det nuv:de huset, hvilket, beläget i den
tätast bebyggda statsdelen, till sin grund är osäkert och dessutom
försedt med högst bristfälliga eldstäder samt upfyldt med så lätt
antändliga ämnen som papper. På det emellertid äfven Ständerna
må kunna hafva sin röst vid bestämmandet af platsen, i så matto
att man uttrycker den åsigten, att den föreslagna norra ändan at
Carl XIII:s torg är olämplig, anser jag det vara skäl att antaga
Den 24 November f. m.
70&
det af Frih. Stjernstedt framstälda förslaget, men i öfrigt bör det
öfverlämnäs åt K. M. att välja den tomt lian anser lämplig. Detta
är ingenting nytt; så skedde nemi. med NationalMuseum, och dess
vackra läge visar att K. M är bäst i tillfälle att bedöma dylika
saker. Det finnes visserligen ännu en utväg att för ögonblicket
afhjelpa saken, nemi. att bifalla Utskis hemställan; men jag fruktår
verkligen att 11. St:r toge för mycket på sitt ansvar att Riksdag
efter Riksdag undanskjuta denna (råga och derigenom för framtiden
göra otillgängliga så vigtiga och för rättsförhållanden nödiga handlingar,
sorn de, hvilka förvaras i RiksArkivet.
Hr Hjerta, Lars: Då K. M:s Propos. i detta ämne förra
gången törevar hos R. o. Ad. var jag nära nog den ende som framstälde
a 11 marku:r deremot, med afs:de å den föreslagna grunden för
byggnaden. Vid detta tillfälle bemöttes mina anmärkn.-r på ett
sätt, som hos motsidans talare tycktes tillkännagifva, ehuru det
icke sades bestämdt, att mitt anförande utgick från ett motiv föga
bättre än klandersjuka. Jag grundade mitt yttrande på den omständighet
som var för handen då fråga var om Carl XIILs torg;
och ehuru det är en tillfredsställelse att min åsigt vunnit framgång,
tagnar det mig likväl, att R. o. Ad. åtminstone till en del
är ense med mig.
Hvad beträffar faran af att nu stanna vid ett instämmande
i StatsUtsIcs Betänk, och således indirekt afslå K. M:s Propos,
tror jag att denna invändning från de talares sida sorn framställt
den, härrör från en nog liflig och måhända upskrämd inbillningskraft.
Man har sagt, att handlingarne i RiksArkivet genom ett
upskof till nästa Riksdag af frågans afgörande, skulle äfventyras
och till och med förfaras. Jag må bekänna, att till dess jag fått
några mera bestämdt faktiska skäl för denna förmodan, drager jag
den i tvifvelsmål, så framt man ej antager att RiksArkivets hus
rent af skall sjunka ned i grunden.
Hvad beträffar eldstäderna i nämnde hus, känner jag också
att kakelugnarne spricka; men det lärer icke vara R. o. Ad. obekant,
att detta är förhållandet inom en stor del af husen i Stockholm.
Exempelvis vill jag nämna alla hus vid Stora Nygatan,
Lilla Nygatan och Munkbrogatan, hvilkas egare måste tidt och ofta
låta uttaga dörrar, omsätta kakelugnar o. s. v.; men någon eldfara
behöfver derföre icke upstå, såvida man iakttager behörig omtanka.
Det är sannt, att om man nödvändigt vill hafva ett nytt hus, så
är det särdeles väl att man har några faktiska olägenheter i det
gamla huset att åberopa; men dessa olägenheter äro dock icke så
stora, att raan icke i nödfall kan berga sig.
Hvad beträffar förslaget, att till Kongl. Maj:t öfverlemna valet
af plats samt ställa hela anslagssumman tili haus disposition, tror
jag att det icke är nödvändigt. Ty, om K. M. vid nästa Riksdag
med afs:de på angelägenheten af RiksArkivets flyttning, skulle
framställa en Propos. i ämnet, hvaraf befunnes att en god plats
blifvit vald, så borde väl ett bifall till densamma bero på att kost
IX
H. 45
70B
Dea 24 Norember f. ni.
unden icke blefve alltför stor. Vid tiden för jernvägsfrågans behandling
härstädes, och då en så utomordentligt vacker målning
gjordes af landets ställning, tog jag mig friheten hemställa, huruvida
man icke hade en aning om att andra tider vore i antågande;
men detta ansågs då härflyta från en slags hysterisk inbillning som
man icke borde göra afs:de på. Jag vet att många af mina gamla
kloka vänner, som eljest med mig dela tänkesätt, då betraktade på
detta sätt mina aningar, Nu äro emellertid dessa förutspådda tider
i antågande, och innan krisen blir öfverstånden är jag öfvertygad
att den skall kräfva många upoffringar och många förändringar
både i affärs-förhfillanden och lefnadssätt. Det är en profetia som
jag nu uttalar, den kan vara sann eller falsk; men rtog ser man
tillräckligt, för att Anna att Ständerna böra vara varsamma.
Till slut synes mig att en talare har en något, öfverdrifven
föreställning om ItiksArkivets nuv:de hus, då lian nemi. säger, att
det är förenadt, med eldfara för hela Stockholms stad att ItiksArkivet
befinner sig i detta hus. Vi böra dock komma ihåg att
det ligger helt nära sjön med fri plats på två sidor, och att sprutor
lätt kunna anskaffas och röra sig på platsen. Det är således i
detta fall ett bland de bäst belägna hus i Stockholm, och huru
det då kan sätta hela staden i lära är för mig oförklarligt.
Dr Lilljehöök; Jag ber att få fästa upmärksamheten på
den stora mängd af byggnadsarbeten som under denna Riksdag erhållit
dels fortsatta dels nya anslag, och jag tror att under sådana
förhållanden det icke är skäl att öka deras antal, isynnerhet som
man derigenom blott kommer att förorsaka stegring i materialkostnaderne.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Hvarje vän af hufvudstadens
försköning måste alltid med glädje se, att den nu ganska fula fonden
af Carl XlILs torg bebygges; jag säger »fula», ty något mindre
skönt kan man näppeligen skåda än den husrad som finnes der.
Jag har således med ledsnad måst deltaga i StatsUtsk:s beslut,
emedan jag, likasom alla talare som här upträdt, ansett denna
plats olämplig för en sådan byggnad som den ifrågav:de; ty erfarenheten
har visat, att hus, byggda på osäker grund, sjunka utan
att vara försedda med sådana tunga massor som RiksArkivet. Det
synes således som om, då man icke är öfvertygad om platsens
lämplighet, det icke är skäl att bevilja anslag för dess bebyggande.
Man har föreslagit annan plats för RiksArkivet och velat dertill
anslå 300,000 Rdr. Denna summa är oriktigt kalkylerad, ty är
grunden fast kan huset upföras för 209,000 Rdr. Jag kan således
icke förklara, hvarföre man vill bevilja denna summa för byggnadens
upförande på den sanka och mindre säkra grunden, hvilket
man likväl velat undvika och vi alla bestrida. Det synes mig
alltså vara för tidigt att anslå någon viss summa, destohellre som
RiksArkivet, enl. min åsigt, bör förflyttas till Riddarholmen, och
jag går så långt, att jag önskar att alla embetsverk och offentliga
samlingar böra dit förläggas. Endast det, att RiksArkivets nuv;de
Den 24 November (■ m.
707
lius är otjenligt, hafva vi fått utredt, men intet mera. Det är
likväl, sorn en talare sagt, icke bovist att ju icke detta lins kan
stå ännu i 2:ne år, och inom denna tid tiafva vi åter Riksdag.
Jag anhåller om bifall till Betänk.
Ilr Frihm o. Ordfm tillkiinuagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 0 e. m.
Frih. Stjernstedt: Hr Hjerta har sagt, att faran icke är
så stor sorn man velat förespegla, men jag tror, att, om man än
endast ytligt betraktar huset, man skall komma till annat resultat.
Man skall då finna sprickor af så vådlig beskaffenhet, att eldsvåda
kan befaras. Visserligen kan man lappa oell plåstra, men osäkerheten
är dermed icke undanröjd. Hedan vid sista Riksdagen omtalades
nödvändigheten att bygga nytt hus åt RiksArkivets samlingar,
toen frågan upskjöts och vi stå nu på samma punkt. Möjligen
kunna Statens tillgångar vara mycket medtagna, meri man
har likväl beviljat medel till ändamål af mindre vigt än det fö revande,
och derföre anhåller jag att en viss summa måtte ställas
till K. M:s disposition.
Hr Fåhraeus: Till undvikande af flere propos:v instämmer
jag med siste talaren.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Ehuru åtskilliga af mig frarn
stälda
frågor blifvit af män med speciel kunskap i före v: de ämne
besvarade dermed, att det vore onödigt att besvara dem, anser jag
det dock icke vara af ringa vigt att veta mängden af de handlingar
sorn finnas, på det man må kunna bestämma utrymmet. En
ledamot af 11. o. Ad. har fästat min upmärksamhet på beliofvet af
ett byggnadsföretag sorn står i nära sammanhang med IliksArkivet,
och det är Bibiiot.heket, som nu har för ringa utrymme. Meningen
liar varit att Hytta det till NationalMuseum, mendet är olämpligt,
och således får man snart bygga ett hus för Bibiio!heket som
icke kan förenas med IliksArkivet. Det vore serdeles lämpligt om
Bibliotheket och RiksArkivet funnes isamma hus, emedan deskatterna
hafva att slags slägtskap med hvarandra, och detta innebär
en ny och genomgripande plan för byggnadsföretaget. Mina iemnade
uplysningar i det hänseendet voro grundade på special-kännedom,
och om de innefattade något humoristiskt, var det utan min
förskyllan och värdighet. Det är något löjligt att vilja sanda handlingar
endast för att begrafva dem under erkännande att de äro
af intet värde. Då jag trodde mig finna, att fråga vore om eu
förändrad plan för byggnaden af RiksArkivets hus, hade jag ämnat
föreslå en underd. skrifvelse med hemställan i det afs:det, men då
så många dylika skrifvelser redan äro beslutade finner jag någon
ytterligare tillökning åtminstone uti förev:de fall obehöflig. Jag
anhåller om bifall till Betänk.
Frih. Klinkowström: Till undvikande af votering om
koutrapropos. förenar jag tuig med Frih. Stjernstedt.
708
l)en 24 November f. m.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfiden framställt, att numera, då
Frih. Klinkowström och Hr Fåhraeus »(stått från sina först afgifna
förslag och förenat sig med Frih. Stjernstedt, i alside på StatsUtsk:s
ifrågav:de framställning vore yrkadt dels bifall, och dels att, med
afslag å den del af K. M:s Nåd. Propos:, som föreslår norra delen
af Carl XIlI:s torg till byggnadsplats för RiksArchiv, It. St:r måtte
bevilja en summa af 321,900 ltdr ltmt, till upförande af en ny
byggnad till ltiksArchiv, blef propos. till bifall å Utsk:s framställning
framställd och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej;
hvarpå Hr Frih. o. Ordfiden förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Frih. Stjernstedt begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votcr:s-propos.:
Den, som bifaller StatsUtskrs i Utlåt. N:o 148 gjorda framställning.
att afstyrka It. Stms bifall å K. M:s Propos. angide medels
anvisande för ett nytt ltiksArchiv, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar K. o. Ad., att, med afslag å den del af K.
M:s Nåd. Propos., som föreslår norra delen af Carl XIILs torg till
byggnadsplats för ltiksArchiv, R. St:r bevilja en summa af 321,900
Rdr ltmt, till upförande af en ny byggnad till ltiksArchiv.
Vid voteringens slut befunnos lösterue hafva utfallit som följer:
Ja — 38.
Nej — 10.
Beträffande härefter Utsk:s förslag, rörande undersökning, huruvida
det nu af KommerseColl. begagnade hus å Riddarholmen; eller
nåoon annan af de Staten tillhörande byggnader, ina vara till RiksArchivets
inrymmande tjenlig!, yttrade:
Hr Cederschiöld, Gustaf: Under discussionen om förra
punkten uplystes af sakkunnig person, att KommersColhii luis vore
olämpligt och dessutom behöflig! för det Verket. Hvad angår de
i nu föredragna punkten omförmälda, Staten tillhöriga hus och byggnader,
anser jag icke behöflig! att derom besvära K. M. med någon
undersökning, emedan enhvar kan lätt räkna de ännu odisponerade,
och jag anhåller derföre om afslag å denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Den nu föredragna punkten synes mig
hafva af misstag tillkommit. Det är visserligen sannt, att KommersGölhii
hus har en för ett RiksArchiv särdeles lämplig belägenhet,
men man vet dock icke, om det förmår bära de tyngder, som
der skola förvaras. Detta, likasom många andra Statens hus, är
upfördt af enskild person för helt annat ändamål än RiksArchiv,
och lör att ett hus dertill skall vara tjenligt måste det ursprungligen
vara bygdt för det ändamålet. Någon skrifvelse i ämnet till
K. M. synes mig icke behöflig, enär K. M. vid alla tillfällen visat,
D e ri 24 November f, m.
709
att K. M. särdeles omhuldat detta ämne, och man kan taga för
afgjordt, att K. M. vid nästa Riksdag afgifver nytt Förslag i ämnet.
Jag anhåller således om afslag å denna punkt.
Utsk:s ifrågav;de förslag blef, efter löist till bifall derå framställd
propos., som besvarades med Nej, af K. o. Ad. afslagef.
Vidkommande sedermera Utsk:s hemställan, ang:de förslaget om
nplåtande af norra delen af Carl XIIJ:s torg till bebyggande af enskild
person, anförde:
Frih. Cederström: Utsk. har sagt, att vid sista Riksdagen
afliit K. M. till R. St:r enahanda Propos.-, som då afslogs; men huru
tillkom detta afslag? Jo! derigenom att frågan ansågs hafva förfallit.
Utsk. lemnade då enahanda afstyrkande som nu, hvilket godkändes
af Borgare- och BondeStm, men icke af 11. o. Ad. samt PresteSt.
R. o. Ad. har således, genom sina föreg:de beslut, på förhand ogillat
Utsk:s förnyade motivering.
R. o. Ad. torde erinra sig. att vid förra Riksdagen hade till
K. M. inkommit förslag om bebyggande af denna plats i en ganska
lätt och prydlig stil, för anläggande af en vinterträdgård, hvartill
ieke mindre än 3 smakfulla ritningar blifvit upgjorda af utmiirkta
arkitekter. En talare har sagt, att den ifrågavule platsen skulle genom
trädplantering blifva bast använd, emedan dess bebyggande vore i
sanitärt hänseende icke önskvärdt. Jag hemställer dock, om t. ex.
det gamla de la Gardiska palatset i ringaste mån gjorde Carl XIII.s
torg ohelsosamt, och om icke Stockholm har tillräckligt antal öpna
platser, för att till någon del kunna undvara detta öpna torg. Utsk.
har måst erkänna, att husraden på andra sidan Enkhusgränden är
ful, genom takens ojemua höjd. Detta kan för ögat ingalunda afhjelpas
genom trädplantering, ty träden skjuta, enl. all sannolikhet,
icke så i höjden att de skymma taken. Hvad angår Utsk:s yttrande:
att platsen i sitt nuv:de skick företer både prydlighet och skönhet,
tyckes Utsk:s mening i detta fall visa hög grad af smakens
anspråkslöshet, Jag anser sistnämnda egenskap visserligen som en
dygd i vanliga fall, men icke i detta. Platsen, sådan den nu är,
opartiskt betraktad, visar sig som en sandöken. Der finnes icke ett
grässtrå, icke ett blomster, idel tomhet och sand. Huru kan man
kalla detta prydligt och skönt? Utsk. anser platsens utseende visserligen
kunna förbättras genom en parkanläggning. Detta är en from
önskan, men som icke leder till något resultat. Hvem skulle besörja
denna parkanläggning, och hvarest skola penningar dertill erhållas?
Derpå är Utsk. skyldigt ett svar. En reservant har ansett
platsen nödig för militära evolutioner, likasom ett Champs de Mars
finnes i Paris. Möjligt nr, att detta törg dertill kan med fördel
användas, men det har åtminstone icke under mångå år varit dertill
begagnadt; det beträdes knappast af någon trupp, utom i förbigående,
då den s. k. vaktparaden upföres, och då den hemförlofvade
vakten återvänder till kasernen. Man har sagt, att man icke kan
förvänta en byggnad af vackrare dimensioner; men då byggnaden
Den 24 November f. ra.
icke får upföras annorlunda lin efter en af K. M. lastst ii lid ritning,
sedan likväl dessförinnan vederbörande auktoritet blifvit hörd, anser
jag farhågan i det afseendet mindre befogad. Men om något lämpligt
förslag afgifves, som kan antagas och vinner bifall, får platsen
fortfarande icke blifva öde, som den nu är. Detta är en stor vinst.
Man bör åtminstone försöka åstadkomma något bättre än det närvide.
Platsens uplätande till en vinterträdgård synes mig i sanning särdeles
lämpligt. Sådana finnas i nästan hvarje stad inom norra Tyskland,
en stor del af England rn. m.; och om då framför facaden
plantera? träd, vinner ju Hr Lilljehöök sin önskan. Jag anhåller
således om afslag på Utsk:s hemställan och bifall till K. M:s Propos.
Hr Bildt: Denna punkt i Betänk, utgör ett sorgligt bevis
på den brist af skönhetssinne, som fanns i Utsk. Jag hoppas dock,
att detta Stånd icke frångår sina föreg:de beslut. Erih. Cederström
har redan lemont en historik öfver denna frågas behandling, och frågan
om uplåtande af Carl XLIl:s torg ät enskild man är icke negon
torn dröm eller något fantastiskt förslag, ty ganska vackra inkast
till byggnader hafva upgjorts. Jag har sett ett ganska vackert
förslag till en vinterträdgård invid detta torg. Skulle icke en sådan
byggnad försköna detta torg, i hvars fond man ser en högst ojemn
luisrad med tak, det ena svart, det, andra brunt och det tredje t. o.
m. grönt. Detta kan väl icke sägas vara prydligt. Följer man
torget från sjöstranden mötes man först af den fula platsen vid Operan,
sedan af Jacobs kyrka, som, ehuru vacker i sig sjelf, dock blifvit
förstörd af den bekanta skorstenen, och sedan man gått förbi
LandtnniteriKont:s hus och det numera påbyggda huset, träffar man
en gammal ful mur, som slutar med ett Schweizeri, och nedanföre
den gamla orangeri byggnaden, samt fonden sådan jag nyss beskrifvit
den. Man skulle tro, att Svenska nationen saknar sinne för
skön konst, då man ser dess hufvudst.ads förnämsta plats så ringa
vårdad. Utsk. vill, att denna plats skall gömmas till monumentala
byggnader, men icke desto mindre har Utsk. afstyrkt K. M:s Propos.
ora byggande af RiksArchiv der, emedan grunden är så dålig.
Är detta konseqvent? Icke vet jag, hvarföre ej platsen skulle kunna
uplåtas åt enskild person; och om än i detta ögonblick ingen enskild
är hågad alt bebygga den, kan likväl i framtiden hågen derför
vakna. Afven om IL o. Ad, skulle bifalla K. M:s Propos., och
återremittera frågan, väntar jag föga bättre utgång i Utsk., emedan
föga intresse fanns der för saken. Emellertid anhåller jag om afslag
fi Betänk, och bifall till K. M:s Propos.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren beklagade bristen på
skönhetssinne hos Utsk.; men då han såsom bevis derpå sade, att
Jacobs kyrka, med undantag af den der skorstenen, vore vacker,
synes mig Utsk. icke hafva saknat skäl för sitt afst.yrkande. Hvad
Stockholm saknar är en promenadplats, särdeles för dem, som hafva
endast kortare tider att afstå för sina promenader; men i öfrigt är
denna stad i naturskönhet den förnämsta. Denna brist på promenader
är skadlig, icke blott derför att ett nöje är beröfvadt den,
Peil 24 No remb er t. m.
7)1
som deraf vill sig begagna, utan äfven för helsan. Den, sorn besökt
Europas större städer, vet, huru nyttigt och nöjsamt det är,
att kunna hemta frisk luft äfven inom staden; och då man ser dessa
skaror af barn, som vistas t. ex. i Tuillerierna, kan man icke förneka
nyttan af en vinterträdgård. Någon sådan finnes icke i vår
hufvudstad, och för att erhålla denna nyttiga inrättning bör Carl
XUI:s torg dertill uplåtas. Man har sagt, att upförandet af ett hus
på detta torg icke skulle medtaga mycket af platsen; men skalidet
vara till någon nytta, måste det väl hafva någon bredd till sin höjd,
ty icke mätte meningen vara att der ttpiöra en hög mur. Ett hus
mäste väl innehålla 3 å 4 våningar, och följaktligen ega bredd i
förhållande till sin höjd, hvarigenom det ändamål förfelas jag åsyftar,
Man har äfven sagt, att, om träd planteras i fonden af torget,
dessa icke växa så fort, att de bortskymma bakomliggande husen.
som äro ojernna och fula. Det må vara; men säkert är i alla
fall, att dessa träd blifva långt vackrare för ögat, än just dessa hus
med sina mångskiftande tak. I alla fall kan en vinterträdgård anläggas
i latt och luftig stil, hvarigenom platsen får ett vida vack
rare
utseende än den nu har. Jag anhåller om bifall till Betänk.
Gr. Sparre: Jag är förekommen af den siste talaren, i hvars
yttrande jag instämmer.
Hr Cederschiöld, Gust.: I anledn. af en föregide talares
yttrande får jag erinra, att en författning finnes, enl. hvilken offentliga
platser icke få utan särskildt tillstånd bebyggas. I öfrigt förenar
jag mig med dem, som yrka bifall till Betänk., och anser det
vara af stor vigt, att kunna få en parkanläggning, som jag anser
särdeles nyttig. Carl XTII:s torg har man kallat Stockholms barnkammare,
hvilken är i behof af försköning. Hvad angår frågan att
uplåta platsen åt enskilde, så har jag viserligen sett åtskilliga ritningar
upgjorda för det ändamålet, men jag tror det ieke låter sig
göra. Lämpligast är väl att inrätta platsen till vinterträdgård. En
talare har velat göra den till excercisplats; men sedan år 1848 hafva
trupper der icke varit samlade. Jag yrkar bifall till Utskis förslag.
Hr Bildt: Man har här sagt, att Carl XIILs torg vore up
låten
endast till promenadplats för Stockholms barn. Om jag än
medgifver att så är, hemställer jag, om utrymmet inskränkes derigenom
att norra ändan af torget bebygges. leke var det åtminstone
förhållandet så länge den gamla orangeribyggnaden fanns der.
Mig är likgiltigt till hvad ändamål platsen bebygges, endast det
sker, så att den fula norra delen deraf blir undanskymd. Jag vet
visserligen, att icke R. Sur, utan ÖfverlnteudentsEmb. tillkommer
att granska husen, men 11. St:r tillhör det dock att försköna vår af
naturen så vackra hufvudstad. Jag förnyar min anhållan om bifall
till K. M:s Propos.
Frih. Alströmer: Gr. Lagerbjelkes konklusion är grundad
på en oriktig premiss. Han sade, att Carl XIILs torg borde göras
Den 21 November f. m.
till en parkanläggning. Detta synes mig oriktigt, emedan jag anser
det af vigt för en hufvudstad att ega en öppen plats, och om torget
skall planteras, blir det i hcg grad fuktigt, så att det endast
undantagsvis skulle kunna begagnas till promenadplats. Dessutom
vill man nu anlägga en vintert riidgå rd, oaktadt den dåliga grunden,
hvilken utgör skälet för Utskis afstyrkande af biiall till K. M:s Propos.
om upförande af en byggnad å denna del af torget. Ar väl
detta konseqvent? I anleda, af Hr Cederscliiölds yttrande får jag
erinra, att ByggnadsOrdntn alldeles icke blifvit för nära trädd, ty
stället, der Enkhuset är upfördt, är icke någon offentlig plats, hvars
bebyggande fordrar Kongl, tillåtelse.
Erih. Cederström:: Carl XIII» torg synes mig föga lämpligt
till promenadplats. Den underflytande Niickströmraen gör platsen
sank och fuktig, om än ytan täckes af sand; vid torr luft se
vi ock detta sandhaf fylla den gåendes ögon med sand. Kan viii
detta för promenerande kännas angenämt och vara nyttigt? Jag har
i förbigående yttrat mig om förmånen af en vinterträdgårds-anlägguing,
desto hellre som de 3:ne till K. M. inkomna förslagen till
platsens förskönande alsågo sådan anläggning. Den kan utan särdeles
stor kostnad åstadkommas. Göres torgets öfriga vida rymd
till en park, med eller utan springbrunnar, så skall den både erhålla
ett prydligare utseende och under den starkare sommarvärmen skänka
besökande en angenäm svalka. Jag förnyar mitt anhållan om bifall
till min i ämnet afgifna hemställan.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan muren å norra ändan af
Carl XIII:s torg blifvit borttagen och platsen utjemnad, är mitt
skönhetssinne icke intaget af motvilja för platsen, hvarföre jag icke
heller vill upläta det åt enskilda, Under de sednare åren har ock
erfarenheten visat, att DrätselDirektionen varit i förlägenhet i och
för stadens försköning, emedan tomter, belägna invid öpna platser,
varit försålda till enskilde. Tider kunna komma, då Staten skulle
vilja upoffra betydliga summor för att återfå denna plats, i händelse
den uplåtes åt enskilde, och detta är för mig tillräckligt skäl att
bifalla Utsk:s förslag.
Frih. Stjernstedt: Jag skall ieke blifva vidlyftig. Platsen
kan på många sätt förskönas; men af alla anser jag trädplantering
ega företräde. Utom det att den är för ögat angenäm, skänker den
en välgörande skugga. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g.: I sednare tider har man
såsom ett hygieniskt vilkor antagit, att sundheten inom större städer
beror deraf, att här och der hafva grön beväxta platser, hvarest
menniskor kunna inandas frisk luft, i utbyte mot de skadliga ångor
de insupa på mer eller mindre trånga gator. Man har också kallat
dessa öpna platser för städernas lungor. LäkareSällskapet har också,
uppå remiss af ÖfverStåtbållareEmbetets remiss, afgifvit det utlåt.,
att grafplatser inom hufvudstadeu icke böra tillåtas, och att alltså
De n 24 November f. m.
TIS
lik böra begrafvas utom staden, och detta utlåt, är grundadt på numera
vunnen erfarenhet, att intet finnes, som så mycket som växtlifvet
uphämtar orena ångor.
Hr Hjerta: Såsom exempel derpå, att Carl XIILs törg kart
äfven såsom planteradt användas till promenadplats, åberopar jag
Tuilleriernas trädgård i Paris, den flertalet af Ståndet troligen besökt.
Likaså finnas dylika platser i Berlin m. fl. städer. En sådan
anläggning skulle också öfverensstämma med sköulietssinnet, oell, enl.
mitt lörmenande, med Stockholms innevånares önskningar, på samma
gång den blefve en prydnad för det Kongl. Slottet. Skall tomten
bebyggas, så måste der blifva 2:ne husrader, så vida meningen är
att uplöra bostäder åt hushåll. Men derigenom borttages allt för
stort utrymme, och jag anser derföre lämpligast att platsen planteras,
desto hellre som en läkare nu sagt oss, att just en sådan plantering
är lör större städer af särdeles stor vigt i sanitärt hänseende.
Hr af Edholm, Erik Wilh.: Jag anser en park-anlägg
ning
olämplig. Tider kunna komma, då större antal trupper behöfva
samlas och då är Carl XIILs torg väl behöflig! För att emellertid
icke uptaga den långt framskridna tiden, anhåller jag om bifall
till Utsk:s hemställan, med undantag af de tre sista orden deri.
Pir Printzensköld: Jag anser det af den siste talaren före
slagna
undantag obehöfligt
Hr af Edhol m : Bifalles punkten i sin helhet, så har R. o.
Ad., enl. min åsigt, uttryckt den önskan, att hela torget skall uplåtas
till parkanläggning, hvilket jag anser mindre välbetänkt.
Hr Hjerta: Jag hemställer, huruvida, för att få en excercis
plats
inom hufvudstaden, det kan vara skäl att, som en talare föreslagit,
undantaga de tre sista orden i Utsk:s hemställan. En sådan
plats har garnisonen redan strnxt utom stadens ena tull, och då så
är förhållandet, samt genom en park-anläggning utsigten från Kongl.
Slottet ovilkorligen skall blifva vackrare, än om platsen bibehålies
i dess nuvide sandiga och ödsliga skick, torde R. o. Ad. icke draga
i betänkande att bifalla Utsl(:s förslag, hvarom jag anhåller.
Sedan Hr Frih. o. Ordfulen härefter framställt, att i afs:de på
Utsk:s ifrågav:de hemställan blifvit yrkädt, dels bifall och dels afslag,
samt att derjemte Frih. Cederström föreslagit, att R. o. Ad.
ville medgifva, det norra delen af Carl XlII:s torg finge åt enskild
person till bebyggande uplåtas, å tid som af K. M. bestämmes, emot
högsta tomtöres afgift som kunde betingas, och under vilkor, bland
annat, att den blifvande byggnaden upförts i öfverensstämmelse med
dea ritning, som af K. M. i nåder kunde blifva godkänd och fastställd,
biet' propos. till bifall å Utsk:s hemställan framställd och be
-
711
Den 24 November e. m.
svarnd med starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Frill. o.
Ordf:den förklarade, det lian funnit Ja öfvervägande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Tisdagen den 24 November 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Erih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att, i Hr Gr. o.
Landtims stil lie lora ordet.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis Utlåt. N:o 148, angide
regleringen af utgifterna under Eiksstatens 8:de Hufvudtitel.
Härvid förekommo:
109:de punkten, angille anslag för tillbyggnad af VelenskapsAkad.
ns hus; 110:de punkten, any:de anslag för Veterinärinrättningen
i Slockholm; 111:te punkten, ang:de ersättning ål skollärare
för minskade inkomster, i följd af förändrade sladganden
rörande utgörandet af deni anslagen kronotionde-spanmål; och
112:te punkten,
ner till gymnasier och skolor. ^
Dessa punkter biföllos.
113:de punkten, ang:de väckt motion om anslag lill resestipendier
för språklärare vid Elementar-läroverken.
Frih. Cederström, Rudolf: Redan vid behandlingen af
den föreg:de punkten hade jag äran framlägga mina åsigter öfver
den frågan huruvida för de lefvande språkens kännedom och spridande
vore tillräckligen sörjdt, genom inrättande af lärostolar vid
Universiteten i dessa ämnen. Jag har ej kunnat annat än nekande
besvara denna fråga, ehuru jag at andra skäl ansett besagda lärostolar
böra inrättas. Nu finner man Utsk., på det i min tanke
oriktiga antagandet, hafva byggt så stora förhoppningar, att det an
-
Den 24 No Tein Ber e. m.
Tift
ser sig kunna afstyrka det i denna punkt begärda anslag af 12,000
lldr, och dock är det här upgifna sättet, snart sagdt det enda, som
kan i fullständigare mån kinda till det önskade ändamålets vinnande.
Till all lycka erkänner likväl Utsk. nyttan och fördelarna af de lefvande
språken, samt af möjligheten för lärarne att kunna vistas i
de länder, der desamma talas; men jag måste beklaga, att Utsk.
inskränkt sig till detta erkännande. Det sista skälet, som Utsk.
anför, nemi. att alla befintliga tillgångar redan äro så starkt anlitade,
är af den beskaffenhet, att Utsk. visserligen borde kunna bättre
än den enskilde .Riksdagsmannen bedöma dess vigt; men der god
vilja saknas, ser man gerna omöjligheter. Mig synes, vid betraktande
af summans ringhet, i jemförelse med Hufvudtitelns anslag
på det hela, hindret ej böra för högt upskattas.. Jag vågar på dessa
grunder anhålla, att lä. o. Ad. ville för ifrågavrde gagheliga ändamål
ställa till K. M:s disposition en summa af 12,000 lldr.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det må vara, att dessa 12.000
Rdr icke utgöra någon så stor summa, men den är dock ej så all
deles
obetydlig, och då Statens medel äro så starkt anlitade, som
de blifvit det vid denna Riksdag, samt särskildt tor denna Hufvudtitel,
torde skäl vara, att så mycket som möjligt spara. Detta synes
mig vara ett af de fall, der sådant utan olägenhet kan ske.
Jag medgifver visserligen, att vid de flesta tillfällen, då penningar
till ett eller annat ändamål anvisas, de äfven komma att göra nytta;
men man torde vara nödsakad att inskränka sig till det jemförelsevis
nödvändiga, och under denna kathegori tror jag ej detta anslag
kan hänföras. Ett ytterligare stöd för denna åsigt henitar jag äfven
deraf, att K. M. ej framställt behofvet af ett sådant; och tår jag,
öfvertygad att ingen trängande nödvändighet bjuder att bevilja detsamma,
anhålla om bifall till StatsUtsk:s förslag i denna puukt.
Hr Cederschiöld, Gust.: I motsats till den siste talaren
anser jag detta anslag just vara ett sådant, genom hvilket mycket
gagn kan vinnas i förhållande till summans ringa belopp. Det skulle
nemi. medföra nytta icke blott för dem, som det komme direkt till
godo, utan äfven för de lärjungar, som af de förre undervisas. Nu
vet enhvar, som har någon erfarenhet i dessa ämnen, på hvilken
låg ståndpunkt undervisningen i de lefvande språken står i skolorna,
och huru svårt det är att få en lärare, som har endast vanlig skicklighet
deri. Jag kan nämna, att jag i somras träffade tillsammans
med en lärare i moderna språk, som icke var längre kommen, än
att han i Frankrike ej kunde begära det allra minsta, som hau behöfde;
han hade dock till åliggande, att sjelf undervisa i franska
språket. Såvidt jag vet, fordras f. n., af den, som får en sådan
plats, ingen särskild examen för att styrka kunskapen i dessa språk,
utan det är nog att vara graduerad. Skall man lära sig ett språk,
så bör detta ske på det sätt naturen anvisar, d. v. s. man bör begynna
med att lära sig tala, och först derefter studera språkets gramatik
och reglor. Om af dessa 12,000 Rdr 1,000 gifvas åt hvardera,
så kunde 12 lärare om året få resa till Frankrike, på hvars
716
Den 24 November e. m.
språk vi lagt mesta vigt; och med denna summa kan man, med ett
tarfligt lefnadssätt, uppehålla sig icke så obetydlig tid i en landsort.
— Jag instämmer med Frih. Cederström, och anhåller om bifall
till motionärens förslag.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Utsk. och — jag tror —
enhvar erkänner nyttan af de lefvande språken och äfven deraf,
att lärare i dessa få tillfälle, att vistas i främmande länder, der
dessa språk talas; men jag vill fästa upmärksamheten på en särskild
omständighet med denna llufvudtitel. l)e summor, som under
de föreg:de Hufvudtitlarne anslagits, hafva blifvit anvisade dels
till löneförhöjningar åt en redan befintlig personal, dels till en betydlig
materiel. Härpå kunna ej stora besparingar göras, och för
materielen växer möjligen behofvet t. o. in. utöfver de anvisade
beloppen. Yid denna titel åter eger det förhållande rum, att. personalen
blifvit ökad med J. Många skolor, som äro beslutade att
utvidgas, torde icke kunna genast ordnas i enlighet med dessa beslut,
i brist af antingen lokal eller tillräckligt antal lärare; och jag
tror alltså, att under de första åren många af de anslagna lönerna
icke komma att utgå. Häraf upstå besparingar, sorn torde kunna
användas till sådana ändamål som det ifrågavrde. Dessutom har
It. o. Ad. redan anslagit en'viss summa till resestipendier i allmänhet.
Jag tror således att det af motionären afsedda ändamål
kan vinnas genom de redan inom titeln gifna anslag och derå upstående
besparingar, samt anhåller derföre om bifall till Utsk;s
Utlåt, öfver denna punkt.
Frih. Cederström: Stat.sUtsk:s ledamöter hafva afrått oss
från att bevilja detta anslag på den grund, att It. St:r redan anvisat
så betydliga summor på denna Hufvudtitel. Men, mine Ilrr,
hvartill tjenar det att anslå stora summor i 100,000:tal, än för
skolhus, än för lärare-löner, om man sedan icke vill vidtaga en åtgärd,
som med ringa kostnad synes verksamt befrämja ett af ändamålen
med de allmänna undervisnings-anstalterne? — Gagneligheten
af det begärda anslaget hafva hvarken de värde talarne i
dag eller StatsUtsk. gittat bestrida. Erinrom oss, att Skol-ordningen
ändrat förhållandena betydligt. Förr var Latinet det språk,
som borde först läras, nu deremot skall början göras med Fransyska.
Kan man väl af lärarne begära, att de skola ega tillräcklig skicklighet
att bibringa ungdomen kännedom i detta språk, som de
sjelfve aldrig lärt att tala? Det torde vara tydligt, att en lärare,
som inhemtat språket i det land, der detsamma talas, skall vara
skickligare att undervisa deri, än den som icke åtnjutit denna förmån.
Hr Lilljehöök har hänvisat på de resestipendier, som redan
äro beviljade; men dessa äro anslagna icke blott till resor utan
afven för lärda verks lifgifvande, och äro väl således icke egentligen
afsedda, ej heller lära utan svårighet kunna till någon tillfyllestgörande
andel användas för nu ifrågav:de ändamål. Man har
också redan anmärkt, att allt för litet är anslaget för utgifvandet
af lärda verk. Gr. Lagerbjelke har anmärkt, att K. M. ej fram
-
Den 24 November e. m.
717
ställt behofvet af detta anslag. Då fråga var om anslag för Riksregistraturens
fortsättning, fann doek Hr Grm ingen betänklighet
vid att afstyrka detsamma; ehuru det var af K. M. begärt. Jag
fortfar i öfvertygelsen om anslagets nytta, och anhåller, att R. o.
Ad. ville, med afslag å StatsUtsk:s yttrande i denna punkt, benäget
bevilja det af motionären föreslagna belopp.
Hr Cederschiöld, Gust.: Det är fåfängt att bygga lärohus
och aflöna lärare, om icke desse ega tillräckliga kunskaper.
Hvad de lefvande språken beträffar, så ega de dem icke och kunna
ej heller förskaffa sig sådana annat än genom vistande i de
länder, der dessa språk talas. Litet hvar torde af egen erfarenhet
kunna vitsorda, huru svårt det är att prononcera ef t främmande
språk, då man inhemtat det endast genom läsning. Har man deremot
tillfälle att tala med en inföding, så blifva svårigheterna
oändligt mycket ringare. Hr Lilljehöök gjorde en jemförelse mellan
denna Hufvudtitel samt den 4:de och 5:te. Anledningen, hvarföre
anslagen på denna Hufvudtitel blifvit så stora vid innev:de
Riksdag, i jemförelse med hvad de förut varit, är, efter min tanke
att dess talan icke förut varit nog kraftigt förd, under det de båda
nyssnämnda titlarne alltid haft nitiske målsmän. Om besparingar
upstå, så finnas nog utvägar för dem; men huruvida de komma
att användas till detta ändamål, anser jag ganska tvifvelaktigt.
Jag tror att den lilla summa som nu är i fråga, skulle blifva ganska
fruktbärande, och vågar derföre anhålla om bifall till motionen.
Gr. Sparre, Erik: Yi hafva i dag mine Hrr, afslagit icke
obetydliga summor, som K. M. i Sin Nåd. Propos. begärt, och
jag fruktar, att denna sparsamhet måste äfven nu göra sig gällande.
Det kan visserligen blifva utnött att tala om Statsverkets hardt
anlitade tillgångar, men detta uttryck innebär dock ett obestridligt
faktum. Då man anslagit löner för en sådan mängd nya lärareplatser,
hvartill skickliga sujetter väl icke hira växa som svampar
ur jorden, torde derigenom upstå besparingar, som kunna bland
annat till nu ifrågav:de ändamål användas. Jag anser lämpligare,
att K. M. efter pröfning af förhållanden och omständigheter
må kunna medgifva sådana resestipendier, än att R. St:r på förhand
bestämma ett under 3 år utgående belopp af 12,000 Rdr.
att utdelas till dylika resenärer. Jag förenar mig således med dem,
som anhållit om bifall till Utsk:s yttrande.
Hr Estenberg, Carl Christian: Jag får förena mig med
dem, som yrkat bifall till motionen. Visserligen är i vårt land
något åtgjord t för bibringande af kännedom af moderna språk, men
ej på långt när så mycket, som bör göras, med afs:de å nödvändigheten
af denna kunskap. Det har redan förut blifvit nämndt, att
personer med ganska grundliga kunskaper icke kunnat taga sig
fram, när de råkat tillsammans med utländuingar, och så är verkligen
förhållandet, — oaktadt — de hemma studerat de lefvande
språken. Jag vet detta äfven af egen erfarenhet. Den tid är
718
1> e 11 24 Not em ber e. m.
också förbi, då föräldrar skickar sina söner till utländska Universiteter.
Ma man ock besinna, att den nyare tidens begrepp
om bildning ovilkorligen kräfver en noggrann kännedom af de lefvande
språken. Det går ej an numera att studera blott de gamla
klassiska döda språken, man inåste ega medel och förmåga att följa
vetenskapernas utveckling i andra länder. Jag instämmer af själ
och hjerta i motionärens yrkande, och anhåller, alt B. o. Ad. ville
dertill lemna sitt bifall.
Hr von Troil, Fredr.: Såväl inom StatsUtsk. som på afdelningen,
der denna Hufvudtitel först behandlades, beviljades i
flera fall större anslag än K. M. äskat. Men ieke nog härmed,
utan då den nu förekommer till handläggning i Ståndet, så söker
man ändring äfven i de få punkter, der Utsk. velat hushålla, och
anser just dem för de allra angelägnaste. Det vore visserligen
önskligt, att Statens tillgångar räckte till att fylla alla möjliga behof;
men då så ingalunda är förhållandet, och vi i finaucielt afs:de
väl kunna sägas stå på en vulkan, är det kuriöst, att man ständigt
blott ropar mera! Jag anhåller om bifall till denna punkt i
Utsk:s Betänk.
Hr Lilljehöök: Hr Cederschiölds yttrande synes antyda någon
förmodan hos honom, att jag skulle missunna 8:de Hufvudtiteln
de anslag, som för densamma blifvit gifna. Så är alls icke
förhållandet, utan tvertom har det varit mig en glädje att hafva
kunnat dertill bidraga. Men den betydliga tillökningen beror till
stor del derpå, att löner blifvit anvisade för en mängd nya platser,
som ej lära kunna tillsättas under de första åren, och derigenom
torde, såsom jag sist yttrade, besparingar vara att förvänta.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag vill visserligen icke
påstå, att ej dessa penningar, om de blefve beviljade, skulle kunna
komma att göra nytta; men då man å 8:de hufvudtiteln anslagit
så betydliga summor att utgå redan från och med år 1858 för
platser, som ej alla torde komma att genast tillsättas, tror jag att
de deraf upkommande besparingarne skola blifva tillräckliga äfven
lor ifrågav:de ändamål. Man kan också ej ofta nog inpregla deu
sanningen, att vi kanske redan torde anslagit mera medel än Statsverkets
tillgångar måhända räcka till att bestrida, samt att man
således bör spara, der sparas kan. — Slutligen ber jag att få med
några ord besvara en talare, som påstått, att man ej kunde lära
ett främmande språk annat än i det laud, der det talas som modersmål.
Man har dock exempel på ett motsatt förhållande. Mezzofanti
t. ex. kände och talade, som man vet, 2 4 språk, och hade
likväl aldrig varit utom Italiens gränsor. Sådana exempel skulle
kunna framdragas flera, bevisande, att det icke uteslutande är vistandet
utomlands, som gifver skicklighet i språk. På grund af hvad
jag nu anfört, anhåller äfven jag om bifall till StatsUtsk:s Utlåt,
i denna punkt.
Den 24 November e. m.
719
Hr Printzensköld, Carl: Om man skulle bifalla alla de
anslag, som af enskilde motionärer vid hvarje Riksdag begäres, så
skulle icke ens Engelska Statskassans inkomster vara tillräckliga
att betiicka våra utgifter. Mig synes, att någon gräns bör sättas
för frikostigheten, oell da det blifvit nödigt att afstå anslag, som
af Regeringen varit begärda och således naturligtvis tagna i beräkning,
så tyckes mig vara klart, att man icke bör på en enskild motionärs
framställning bevilja anslag, såvida det ej angår en fråga af
den mest vigtiga beskaffenhet, så att man kan vara fullt säker på,
det Regeringen skall helt och hållet gilla åtgärden. Jag tviflar
mycket, att förhållandet skulle blifva sådant med det ifrågav:de
anslaget. Den som något har reda på sådana saker, skall erkänna
att en äldre man, lian må resa huru mycket joni helst i främmande
länder, dock aldrig kan, åtminstone hvad talandet beträffar,
upnå någon fullkomlighet i språket. I en Elementarskola kan efter
grammatikor och läroböcker så mycken språkkunskap ganska väl
bibringas pojkarne, som desse äro i stånd att mottaga; och det
synes mig då, som vore det att rent af kasta bort dessa 12,000
Rdr, att anslå dem för sådana resor. Jag har icke hört det förr
vara ifrågasatt, att Staten skulle bekosta resor blott för nöjes skull,
som dessa skulle blifva, och jag hoppas det ej må blifva så hädanefter.
Jag måste således på det högsta afstyrka motionärens förslag,
och tror honom ej hafva nog betänkt förhållanderne, då han kun
nat
dermed framkomma.
Gr. Lagerbjelke: På 8:de Hufvudtiteln finnes, som man
vet. ett ordinarie anslag af 15,000 Rdr till resestipendier och lärda
verks lifgifvande. Anledningen att nu gifva ett särskildt anslag
af 12,000 Rdr för dem, som vilja lära sig utländska språk, skulle
väl vara, att det förra icke befunnits tillräckligt. Afven under antagande
häraf böra vi komma ihog, att från och med 1 Jan 1858
inträder den nya Statsregleringen med löner för alla de nya platser
vid Elementar-läroverken, som vid deuna Riksdag blifvit beslutade.
Men det lärer icke behöfva utförligare visas, att det blir alldeles
omöjligt att det första året, och kanske äfven de följande, tillsätta
alla dessa platser; och otvifvelaktigt skola på denna Hufvudtitel
upstå tillräckliga besparingar, för att fylla både detta behof, om
det verkligen förefinnes, och mångfaldiga andra, som kunna framdeles
upstå. Jag anser det således fullkomligt onödigt att särskildt
bevilja detta anslag, och yrkar bifall till StatsUtsk:s Utlåt.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt att i afs:de på
ifrågav:de punkt blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s hemställan och
dels af Frih. Cederström med hvilken flere ledamöter sig förenat
bifall till den ifrågav:de motionen, blef propos. till bifall å Utsk:s
hemställan framställd och besvarad med starka Ja jemte några Nej
hvarpå Hr Frih. o. Ordfiden förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
720
Den 24 November e. m.
114:de punkten ang:de anslag lill aflöning, ål för Domltapillen
behöflige biträden på af religiösa oroligheler hemsökta orter
; t 15:de punkten, angille anslag lill stora Råby räddningsinstitut
för vanvårdade burn; oell i IG:de punkten, angille anslag lill
inlösen af Professor P Kraffts tafla föreställande DD MM. Konungens
och Drottningens förniälnings-akl år iSS3.
Dessa punkter bilöllos.
117:de punkten, ang:de anslag lill inköp af eli större arbete
af Målaren Marcus Larsson.
Frill. Cederström: Det utmärkta runi, såsom konstnär, Hr
Larsson iunehnr, lärer visst icke af någon bestridas; men huruvida detta
lians varde bör af R. St:r erkännas just på det af StatsUtsk. föreslagna
sätt, är en annan fråga. Detta förslag synes mig innefatta
ett prejudikat af mindre lycklig beskaffenhet, enär det låter tänka
sig, att det kunde, om det bifölles, komma att draga i släptåg
med sig en mängd motioner om inköp för Statens räkning af åtskilliga
konstalster, om hvilkas höga värde, åsigten hvilade endast
på en subjektiv föreställning eller till det högsta på from auktoritetstro.
StatsUtslcs smak och skönhetssinne framstå för mig likväl
icke i fullt så lysande dager, som dess öfriga utmärkta egenskaper
af statsmannavisdom m. m.; ty det Utsk. som kunnat förklara,
att norra delen af Carl XIILs torg företer både prydlighet
och skönhet, kan jag ej tillerkänna förstnämnde egenskaper i särdeles
hög grad. Nu kan det äfven hända, att Utsk-.s medlemmar,
åtminstone en betydlig del deraf, lika litet som jag, sett den ifrågavnle
taflan ; och i alla händelser blir det slumpen, som afgör huruvida
ej denne målare Särskildt komme att gynnas framför alla
sine jemväl förtjente yrkesbröder. Det kan icke falla mig in att
vilja underkänna målarekonstens helsosam ma inverkan på samhällsbildningen;
men jag tror, syttemålet kan befrämjas på ett sätt, som
mindre inleder oss på en vådlig bana, och som jemväl kunde göra,
att våra öfverhigguingar ej uptages af föremål utaf så enskild beskaffenhet.
Man kunde t. ex. ställa till K. M:s disposition, för en
gång, en viss summa, för prydande af det nu under byggnad befintliga
National-museum, och skulle derigenom säkerligen bättre
befrämja de sköna konsterna än genom det nu slumpvis framkomna
förslaget.- Jag vågar alltså hemställa, det behagade It. o. Ad.
med afslag å 117:de punkten i förevde Utlåt., till K. M:s disposition
stalla en extra anslagssumma af 1 5,000 ltdr, att användas
till inköp för Statens räkning af inhemska konstalster utaf större
Värde; anhållande jag hos Hr Frih. o. Ordhden om propos. härå.
Hr Printzensköld: Sedan StatsUtsk. i näst föreg:de punkt
på de mest välgrundade skäl afstyrkt inköp af en tafla öfver deras
nuv:de Majestäters förmälningsakt, synes det mig nog inkonseqvent
att tillstyrka, det It. St:r skulle anslå medel till inköp af en annan
målares arbete. Jag har icke läst reservationerne, men jag är
nästan öfvertygad, att de ledamöter af StatsUtsk., som tillhöra
detta Stånd, icke kunnat göra sig skyldige till ett så i ögonen
sprin
-
Den 24 November e. m.
721
springande oförsigtigt handlingssätt. Utsk. har nemi. i fråga om
Professor Kraffts tafla anfört det fullt gällande skälet för afslag,
att redan förut vöre anslagen en förhöjd summa för inköp af Svenska
konstnärers arbeten, sfi att verkställigheten må ankomma på
K. M:s pröfning; och då synes det mig vara högst orimligt, att nu tillstyrka
en utgift af icke mindre'än 15,000 Rdr för en enda tafla, hvars
värde jag visst icke vill underkänna, men hvilken jag dristar tro ej kan
med full sakkännedom af StatsUtsk. in corpore bedömas. Jag tillstyrker
således, att denna StatsUtsk:s framställning måtte af R. o. Ad. afslås,
men kan ingalunda förena mig med Frih. Cederström, att ett särskildt
anslag skulle för något sådant ändamål ställas till K. M:s disposition.
Jag kan så mycket mindre göra detta, som, utom det redan derför
anvisade anslag, icke obetydliga summor i samma syfte årligen sammanskjutas
af flera inom landet bildade konstföreningar.
Frih. Klinkowström, Eud. Mauritz: Jag förenar mig i allo
med hvad Frih. Cederström anfört. Det kan icke ungå att förvåna
den, som icke är initierad i StatsUtsk:s hemligheter, att detsamma
förordat inköp för en högst betydlig summa af ett arbete,
hvilket ej lemnäs den ringaste uplysning. Man har icke allenast
ej fått se den ifrågav:de taflan, utan StatsUtsk. gör t. o. m.
en hemlighet af hvad den föreställer. För att gifva en så rundlig
summa, synes mig det aldra minsta anspråket vara, att man
åtminstone fått se taflan. Långtifrån att motsätta mig, det K.
St:r skulle understödja talangen, synes mig tvärtom, att dessa
15,000 Rdr, lagda till de förut beviljade 6,000, kunde lämpligen
ställas till K. M:s disposition. Utom Hr Larsson finnas åtskilliga
andra ganska förtjenta och talangfulla artister; och det anslag, som
här är afsedt att lemnäs åt en, torde göra mera gagn och blifva
bättre användt, om det fördelas på flera. Jag tillstyrker således
Frih. Cederströms förslag.
Hr Cederschiöld, Fredr. Åug.: Ehuru jag visserligen
icke vill påstå, att StatsUtsk:s, eller ens R. o. Adois ledamöter,
öfver hufvud taget, äro fullt kompetente domare öfver den ifrågav:de
taflans konstvärde, tror jag dock, att de känna det stora
värde denne målare eger, och det stora namn han, till heder för
sig sjelf och ännu mera för sitt land, vetat förvärfva sig. Det synes
mig också, som Utsk. härvidlag utgått från en annan synpunkt,
än just sjelfva taflans stora konstr.ärsvärde, och att Utsk. snarare
tillstyrkt R. St:r att erkänna och belöna målarens oaflåtliga sträfvande.
När man besinnar hvilken mäktig ande arbetat inom honom;
när man tänker på den ställning hvari han förut varit, och
hvilka våldsamma känslor som måst undertryckas, då lian varit
tvungen att sitta vid det trägnaste handarbete, så synes mig, som
meningen varit att härigenom gifva honom en ersättning för alla
de själsqval han måst utstå. Hr Printzensköld har yrkat afslag,
derföre att det vore inkonseqvent att bifalla denna punkt, sedan
R. o. Ad. afslagit den föreg:de. Han har således velat updraga
IX H. 4 C
722
Den 24 Motembtr e. m.
en parallel mellan Professor Krafft och Hr Larsson. Utan att på
något sätt nedsätta den förre och haus kanske ganska stora konstnärskap,
tror jag dock icke att dessa båda personer kunna med
hvarandra jemföras. Värdet af den förres tafla skulle vara endast
den mängd porträtter, som der förefinnas, men hvilkas likhet E.
o. Ad. troligen ännu mindre känner än Hr Larssons tafla; ty jag
föreställer mig, att de fleste af de i Stockholm bosatte, icke underlåtit
att taga denna i betraktande, då den för ett eller par år sedan
exponerades härstädes.
Det är således ej som ett efter taflans verkliga värde lämpadt
inköpspris, utan såsom en upmuntran för konstnären och en belöning
för hans oaflåtliga sträfvande och hans slutligen vunna seger, som
jag önskar att dessa 15,000 Rdr måtte beviljas. Jag är ovan vid
dessa offentliga angelägenheter, och jag vet ej om det är vanligt,
att sådana åtgärder som denna vidtagas; men jag tror det skulle
hedra E. o. Ad. att vid detta tillfälle göra ett undantag, och anhåller
således om bifall till Utsk:s hemställan.
Hr Lilljehöök: Jag har ej deltagit i behandlingen af denna
fråga inom Utsk.; ehuru jag om så varit, troligen ej reserverat
mig. Jag anser dock att Utsk. ej bör inlåta sig i sådana speciella
frågor, som bedömandet af en taflas konstvärde. Hvad Prih.
Cederströms yrkande vidkommer, så skulle jag vara benägen att
deruti instämma, såvida icke detsamma nu komroe 10 månader
försent; ty det torde vara att betrakta som en ny motion, hvilken
icke kan sägas vara föranledd af någon under Riksdagen inträffad
händelse. Den torde således enl. Grundlagens bud ej kunna till
pröfning uptagas.
Hr Mont gömmer i, Rob. Nils Germ.: Jag begagnar detta
tillfälle att förklara, det jag var frånv:de, då denna fråga behandlades
i Utsk. Jag förenar mig med dem, som yrkat afslag, icke
af det skäl, som den förste talaren angifvit, ehuru jag tror mig
vara lika loyal som han, eller att, då inköpet af en tafla, föreställande
DD. MM.rs förmälning, förut blifvit af Utsk. afstyrkt, det sedan
vore orätt att tillstyrka anslag för inköp af en tafla af Hr Larsson.
Mitt skäl är det, som Prih. Cederström anfört, nemi. att
man icke bör köpa grisen i säcken; ty jag för min del åtminstone
känner föga till denna tafla, och tror icke, att den varit underkastad
tillräckligt noggrann kritik, för att man skulle ega tillräcklig
grund att förfara sorn här blifvit föreslaget. Huruvida för
öfrigt 15,000 Rdr kunna betraktas som en lämplig ersättning för
aila de själsqval och bekymmer, Hr Larsson under sin lefnad måst
utstå, lemnar jag åt andra att bedöma, men nog är en sådan beräkning
minst sagdt ovanlig.
Frih. Stjernstedt: Då man i den ordinarie statsregleringen
för likartadt ändamål med det nu ifrågasatta ej kunnat anvisa mera
än 6,000 Rdr, tror jag, att man genom att bifalla, hvad Utsk. nu
föreslagit, begiuge mannamån mot alla de Svenska konstnärer, som
Den 24 November e. m.
723
lika väl som Hr Larsson kunde ega anspråk att få sina arbeten
inköpta af Staten. Vi hafva t. ex. nyligen sett offentligt utställd
en tafla af inhemsk konstnär, som lika mycket förtjenade en sådan
upmuntran ehuru hail ej råkat få någon förespråkare. Under sådana
förhållanden kan jag ej annat än afstyrka bifall till punkten,
likasom till det af Frih. Cederström föreslagna amendement, hvilket
jag snarare vill betrakta som ny motion, då 59:de punkten redan
förut är afgjord.
Hr Hjerta, Lars: Jag kan icke dela Hr Cederschiölds tanke.
Jag tror, att man bör grunda beslutet att inköpa en tafla icke på
berättelsen om de lidanden, konstnären kan hafva varit underkastad
i sin ungdom, helst sedan dessa om de funnits till, äro lyckligt
öfverståndna, utan pä sjelfva taflans värde. Motionären Hr Gr.
Platen har, liksom den nämnde ledamoten, talat mycket om artisten,
men ingenting om taflan. Om denna upiyser ock StatsUtsk.
endast, att den är det största af hans arbeten; men man får icke
ens veta, om detta uttryck afser den artistiska fulländningen, eller
qvadratmåttet. Jag förmodar dock, att meningen är det sednare.
Hvad artistens själsqval beträffar, så är det visserligen möjligt att
han haft svåra sådana att utstå; detta skäl torde äfven hafva varit
gällande hos BondeSt., som biföll det sökta understödet hufvudsakligen
derföre att konstnären förut varit sadelmakarelärling, hvilket
ansetts för en stor förtjenst, den jag icke vill förringa. Mea
en utmärkt konstnär kan måla taflor af större eller mindre värde.
Hvilken den nu till inköp föreslagna är vet jag icke, men förmodar
det är den som stått på expositionen i Paris; och om så är,
måste jag anmärka, att det varit olika meningar om denna taflas
värde, lin kopia deraf är införd i sista numret af Illustrerad Tidning,
och föreställer ett skeppsbrott i Bohusländska skärgården.
Man ser der åtskilliga klippor, på hvilka den nedgående solen kastar
sina strålar, oell som derigenom blifvit något röda. Detta har
gifvit anleda, åt en kritiker att i en Fransysk tidskrift som jemväl
medelar afbildningar, framställa en sådan af denna tafla med underskrift
att målningen föreställde humrar kokade i sin egen sås
vid den nedgående solens strålar, måladt af Markus Larsson, Ostrogoth.
Det synes således, som ej alla obetingadt tillerkände denna
tafla ett så utomordentligt värde. Kanske är det åter en annan
tafla, som varit utställd vid förra årets exposition här, och som
blifvit mycket berömd. I alla fäll måste jag anmärka, att det pris,-  som här blifvit föreslaget, går långt utöfver hvad för andra taflor,
äfven af rätt berömda utländska mästare, betalats. — För att återkomma
till konstnärens själslidanden, skulle jag tro, att Hr Larsson
ej varit den ende artist, som fått genomgå sådana, innan han
blifvit mer bekant; äfvensom att han, tillföljd af sitt snille och sin
förmåga att göra sina produkter gällande, varit en af de minst
lidande konstnärer i vårt land. Jag har personligen känt en annan
konstnär, som gjort vårt land stor heder, och af hvilken en
tafla fått plats i Luxembourgerpalatset i Paris, nemi. Wickenberg.
Man vet om honom, att han i början var så fajtig, icke hade att
724
Den 24 November e. m.
stilla sin hunger, och en dag gick han nere vid Stadsgården med
fullt beslut att kasta sig i sjön, men blef derifrån afvand genom
en egen försynens skickelse, En person — jag kan gerna nämna
hans namn: det var en ännu lefvande. Hr Hektor Reuter — kom
nemi. händelsevis till ett klädstånd, der en af Wickenberg målad
tafla var inlemnad till salu, och köpte densamma. Ifrun, som höll
klädståndet, brast då af glädje i tårar, oell utropade »nu måste jag
genast bort och söka «pp den stackers unge herrn ty jag är rädd
han går och gör af med sig annars, och det här blir honom en
glad öfverraskning och en räddning ur nöden»! Jag tror också, att
det finnes någon inom detta rum, på en af grefvebänkarne, som
kännt denne målare närmare personligen och skulle kunna intyga
hvad jag sagt öm hans fattigdom.
Att nu bifalla hvad StatsUtsk. i detta afside föreslagit, skulle
ju oek vara att med ens gifva Hr Larsson ett slags brevet på
att vara vida större än alla andra Svenska konstnärer; och så långt
tror jag, att man, äfven med fullt erkännande af baus stora förtjenst
icke bör gå. Jag anhåller således om afslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då den förmodan blifvit yttrad,
att ingen af detta "Stånds ledamöter i StatsUtsk. deltagit i detta beslut,
så anser jag mig böra förklara, att med mig förhållandet varit annorlunda.
Det har af alla erkänts, att Hr Larsson är en utmärkt konstnär begåfvad
med snille och talang; att han arbetat med flit och ihärdighet,
samt att han såväl inom som utom landet vunnit ett stort och rättvist
anseende. Det är äfven erkändt, att Staten bör belöna medborgare, som
i ett eller annat hänseende utmärkt sig, och upmuntra dem att vidare
göra det Svenska namnet heder. Då man sålunda ansett, att
Staten bör upköpa utmärkte artisters arbeten, och genom resestipendier
understödja yngre konstnärer, så var det väl icke så underligt,
att StatsUtsk, hemställde till R. St:r att åt en artist af
stort rykte tillerkänna ett understöd af det förra slaget. Utsk.
kunde naturligtvis icke ingå i någon pröfning af taflans konstvärde,
och då här blifvit yttradt, att R. St:r förut bordt ega tillfälle att
beskåda densamma, får jag anmärka, att R. St:r, äfven Ståndsvis
fördelta, torde lika litet som StatsUtsk. vara lämpliga konstdomare.
Men detta borde ingalunda kunna hindra hvarken Utsk. eller R.
St:r att lemna en hyllning åt ett konstverk, hvaröfver den konstälskande
verlden redan fällt ett så hedrande omdöme, då nemi.
denna tafla fått en plats i hederssalongen vid Pariserexpositionen.
Den har dessutom varit exponerad i Briissel och flera andra större
städer, samt öfverallt tilldragit sig stor och förtjent upmärksamhet.
Det ganska qvicka yttraude Hr Hjerta citerat om en af Hr Larsson
utförd tafla, föreställande ett skeppsbrott i Bohusländska skärgården,
bevisar ingenting annat, än att i Frankrike likasom i andra
länder, finnas tidningar, hvilka göra satiren till sitt hufvudämne.
StatsUtsk. har för öfrigt icke utlåtit sig om, huruvida denna
tafla vore värd 10,000 Rdr Bko. Det har velat, på samma
gång det åt Staten förvärfvade en vacker och värdrik konstprodukt,
tillika_ lemna artisten tillfälle och medel att än vidare utveckla
Den 24 November e. m.
sina rika anlag Denna summa kan således betraktas som ett stipendium,
ehuru gifvet under annan form än den vanliga. Det har
blifvit yttradt, att den största målare Sverige egt på sednare tider,
Wickenberg, var nära att förgås af elände och nöd; och just detta,
som visar hvilket bekymmersamt öde de personer, som egna sig åt
konsten, gå till mötes, synes mig vara en ytterligare anledn. att
bifalla denna motion, ty just derigenom, att Staten erkänner sin
skyldighet att belöna verkligen utmärkta konstnärer, förebygges
sådana olyckor.
Det är på de grunder jag nu anfört, som jag bygger min
öfvertygelse, att ifrågav:de motion bör af E. o. Ad. bifalias.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Nästan hvarje talare här
har fästat sig vid hvad jag yttrade om Hr Larsons förmodade själsqval,
och man har sökt att ridi kulisera dessa ord. Jag hemställer
dock, om detta just är rätta sättet att bemöta en motståndare, som
nyss förut erkänt sig ingalunda vara i besittning af den parlamentariska
vana och färdighet, som utmärker så många andra ledamöter
af detta Stånd. Jag hoppas således det må ursäktas mig, om
jag icke kan lägga mina ord tillräckligt prydligt. Att det emellertid
för ett så stort snille, sorn Larsson onekligen är, måste hafva
medfört verkliga själslidanden icke blott att kämpa med ekonomiska
svårigheter, utan äfven och isynnerhet att vara bunden vid ett
hård t handarbete, synes mig helt naturligt. Hr Montgommerie har
tvekat, huruvida de 15,000 Edr kunde vara en tillräcklig ersättning
för de ofta omtalade själsqvalen. Jag lemnar detta yttrande
i sitt värde. Jag har aldrig påstått, att de borde betalas; men
jag har ansett summan vara en lämplig belöning och upmuntran
tor en utmärkt konstnär, en belöning af både nytta och värde,
då deremot andra finnas, som anse ett helt lifs möda belönad med
en bandstump i knapphålet.
Frih. Cederström: Yi hafva redan sett ganska talande prof
bitar
af hvad som väntar E. o. Ad. och R. St:r i en framtid, derest
denna motion obetingadt bifalles. Vi hafva då utan tvifvel att
motse en ganska rik skörd af detaljbeskrifningar öfver taflor och
andra konstverk, och jag fruktar att andra vida liksvigtigare iirender
komma att derpå lida skeppsbrott uppå ett lika rysligt sätt,
som det hvilket lärer för ögat visa sig på Hr Larssons tafla. Jag
skall således undvika att fortgå på denna bana. Men då man beslridt
den juridiska formenligheten af det af mig framstälda förslag,
torde det tillhöra mig att densamma ådagalägga. Man torde hafva
förbisett, att pag. 82 i Utsk:s Betänk, förekomma de af Frih Sprengtporten,
Hr Lallerstedt, m. fl. väckta motioner om inköpande af
Svenska konstalster. Det har blifvit å motsidan åberopadt, att en
summa redan iir anvisad för detta ändamål. Men denna, för öfrigt
betydligen lägre än motionärerne begärt, och fördelad på flera år,
kan icke räcka långt; och då Utsk. nu föreslagit att anvisa ett
visst belopp för en enda taflas inköp, så kan det omöjligt vara
lagstridigt att i stället ställa detsamma till K. M:s disposition, för
726
Den 21 November e. m.
att användas till ett allmännare oell mera omfattande ändamål, Iivari
det förra, såsom ett mera enskildt, men af samma slag varande,
mycket väl kan tänkas inneslutet. Afslår man åter allt anslag i
delia alside, så fruktar jag vårt National-museum kommer att länge
sakna värdiga prydnader för sina väg'gar, oell icke såJsnart kan
upfylla den bestämmelse, R. St:r med detsamma afsett.
Hr Printzensköld liar visserligen afgifvit en slags urarfva-görelse-förklaring
för sig sjelf, och äfven för lt. o. Ad. i afs:de å smak
oell konstomdöme; men om denna också skulle innehålla någon
sanning i afsrde å förmågan af bedömandet af konstens alster, hoppos
jag. dock den ej må vara giltig i fråga om kärleken derför.—
Hr Bildt liar sagt, att det tjenar till intet att gifva resestipendier,
såvida ej konstnärernes alster inköpas; och detta må vara huru giltigt
som helst, men icke kan deruti ligga något bevis för att R.
St:r böra afgöra, hvilka konstverk, som böra inköpas. Sådant bör
öfverlemnas åt dem, som genom speciela studier samt eget konstnärsskap
böra i dessa fall egn en afgörande röst; t, ex. hos oss
åt de Fria Konsternas Akademi. Hr Bildt har äfven sagt, att denna
omhandlade taflan blifvit af den konstälskande verlden högt skattad ;
den torde dock icke hafva tillvunnit sig en så hög grad af erkännande,
som borde varit förhållandet, för att It. St:r skulle anslå
en så stor summa till dess inköp, företrädesvis framför alla andra,
möjligen lika förtjenstfulla, som kunna stå till breds för samma elfer
troligen vida lägre pris.
Skulle nu emellertid den begärda summan helt och hållet afslås,
så är tydligt, att de medel, hvaröfver K. M. för dylika ändamål
kan disponera, ej räcka till att inköpa Larssons tafla. De som
verkligen intressera sig för denna konstnär, synas mig således göra
bäst i att instämma med mig att anvisa summan, icke specielt till
denna tafla, utan till K. M:s disposition för dylika ändamål i allmänhet.
Taflan har i sådant fall alltid en chance att blifva inköpt;
sedan pröfning nemi. föregått,
Ställes jag åter i alternativet att antingen oförändradt bifalla
eller genast afslå Utsk:s tillstyrkande, så nodgas jag, för principens
skull, göra det sednare.
ITr Björnstjerna. Oscar Magnus: Då jag begärde ordet,
var det för att tillkännagifva mitt ogillande af det sätt, hvarpå denna
fråga behandlats, isynnerhet af den talare, som på ett så besynnerligt
sätt sammanrört »själsqval» och »hummerklor.» —Jag vill nu blott fästa
upmärksamlieten derpå, att denna tafla icke kan vara oss så främmande
som raan låtit påskina, emedan den förra året var exponerad
bär och beskådad af tusentals personer. Motionären är dessutom
en auktoritet, emedan han är Ordf.-de i Svenska Konst Föreningen,
den institution, som i vårt land på sednare tider mera än alla andra
befrämjat de sköna konsterna. Jag skulle således vilja bifalla
motionen, om jag ej ansåge orätt, att R. St:r direkte inläte sig i
transaktioner med enskilda. Jag förenar mig således med Frih.
Cederström.
Den 24 November e. m.
T2T
Hr Hjerta: Jag är rätt ledsen att hafva väckt den siste
talarens misshag genom mitt förra yttrande; men om jag anfört
cn fransk tidnings yttrande öfver en af Larsson i Frankrike exponerad
tafla, sä må det ursäktas på den grund, att hvarken motionären
eiler StatsUtsk. lemnat den ringaste beskrifning på den till
inköp föreslagna taflan. Hr Bildt liar yttrat, det StatsUtsk. ej
kunnat bedöma taflans värde, och således ej heller inlåta sig i något
omdöme deröfver. Men just deri ligger ett giltigt, skäl att gå tillväga
på annat sätt än Utsk. — Dessutom skulle, om denna motion
nu birolles, R. St:r säkerligen vid hvarje Riksdag få på halsen en
mängd motioner af samma syfte, ty det är naturligt att det skulle
ligga konstnärerna om hjertat att få sådana i Stånden väckta, äfven
om de icke alla hade utsigt att vinna bifall. Redan den omständigheten,
att en motionär föreslagit en viss konstprodukt till inköp
för Statens räkning, och dragit till med en stor summa, kunde
nemi. betraktas som ett slags offentligt vitsordande af konstverkets
stora värde, eller hvad man eljest kallar en väl arrangerad puff.
Otvifvelaktig! skulle denna utväg att vinna upmärksamhet flitigt
begagnas. — Hvad åter beträffar det själslidande, som cn talare
anser konstnären hafva varit underkastad, då han först varit handtverkare
och såsom sådan börjat befatta sig med skön konst, så får
jag säga, att jag gjort mig en alldeles motsatt föreställning emot
hans. Jag har nemi. trott att personer, som befatta sig med ett
gröfre yrke, men tillika ega sinne för skön konst, måste finna i
dess utöfvande på mellanstunderna ingalunda ett själsqval, utan
tvärtom en själsnjutning. För att öfvertyga sig om detta förhållande,
behöfver man blott besöka slöjdskolan och tala med några
af dess skickligaste elever. Der finnas handtverksgesälier, som producerat
arbeten, hvilka skulle hedra mästare bland artister; och
sysselsättningen dermed förorsakar dem ingalunda ett själslidande,
utan är tvärtom en rekreation.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Det är ingalunda
min afsigt att förorda bifall till Utsk:s förslag, och det så mycket
mindre, som discussion tydligen visat, att man sväfvar i okunnighet
om den tafla, som är i fråga. En talare har upgifvit, att den skall
framställa ett skeppsbrott; efter hvad jag har anledn. förmoda, framställer
den deremot ett vattenfall. Genom bifall till Utsk:s framställning
skulle man emellertid begå en orättvisa mot våra öfriga
utmärkta konstnärer, af hvilka en t. o. m. vunnit guldmedaljen vid
expositionen i Paris, och således kan med säkerhet antagas hafva
producerat något af högt värde, då det är bekant, att i Frankrike
sådana alster granskas med stor noggrannhet. Att helt och hållet
undanskjuta frågan, tror jag dock ej heller vara rätt, utan anser
bästa sättet att lösa densamma vara, om R o. Ad. ville, såsom
Frih. Cederström föreslagit, till K. M:s disposition ställa en summa
af 15,000 Rdr, att användas för inköp af sådana konstalster, till
hvilkas förvärfvande åt Staten det på 8:de HufvudTitelu upförda
anslag ej leranar tillgång.
728
Den 24 November e. m.
Hr von Troil: Som jag var tillstädes i StatslJtsk. vid fat
tandet
af detta beslut, får jag naturligtvis mottaga en del af det
klander, som bär blifvit yttradt mot detsamma. Den förste värde
talaren bär sagt, att Utsk. ej vore någon konstdomare. Jag erkänner
villigt detta; men då man sagt det vara en inkonseqvens
att neka anslag för inköpande af Professor Kraffts tafla, och tillstyrka
sådant för den nu ifrågav:de, är jag öfvertygad, att sådant
kan komma endast deraf, att man ej sett någondera af de båda
taflorna, ty då hade nog skillnaden dem emellan framträdt. Hvad
sjelfva anslaget beträffar, så tillstyrkte jag detsamma, icke allenast
för taflans inköp, utan äfven derföre, att artisten lärer befinna sig
i ganska betryckta ekonomiska omständigheter, samt dessutom hans
helsa lärer vara betydligt delabrerad, så att han behöfde tillbringa
någon tid i ett sydligare klimat. — Efter den vändning frågan
nu tagit, skulle jag dock hellre se, att summan ställdes till K.
M:s disposition.
Hr Montgommerie?: Ehuru här så mycket blifvit taladt
om Hr Larssons tafla, sväfvar man dock fortfarande i ovisshet om,
hvilken tafla af denna konstnär nu är i fråga. Utsk. har blott
talat om »det största» af hans arbeten, men huruvida dermed menas
det största i ytinnehåll eller i värde, derom har man ej funnit för
godt att uplysa. I afs:de å Frih. Cederströms förslag att ställa de
15,000 Rdr till K. M:s disposition; får jag erinra derom, att det
ordinarie anslaget för inköp af inhemska konstalster blifvit fördubbladt
från 3 till 6 tusen Rdr; och jag skulle tro, att klokheten
fordrar iakttagande af nödig sparsamhet, samt att icke gifva nya
anslag annat än när sådana finnas oundgängligen nödvändiga.
Hr af Edholm, Erik Wilh.: Ehuru jag nästan fruktar,
att uttrycket »själslidanden», som här varit begagnadt, redan kan.
tillämpas på R. o. Ad , i anseende till den långvariga discussion,
måste jag dock påpeka en särskild omständighet, som man förbisett,
nemi. att Utsk. ingalunda sagt, att hela summan skulle åtgå
till den ifrågav:de taflans inköp. Då jag i Utsk. deltagit i denna
punkts behandling, får jag äfven nämna, att der uplystes af en
person, som om saken egde närmare kännedom, att i fall Larsson
finge denna tafla inköpt af Staten, han hade för afsigt att lemna
på köpet en annan, nemi. den som man läst så mycket om i tidningarne,
som sednast varit exponerad i Berlin, och som lärer vara
en af de största taflor, som någonsin blifvit målade.
Då man yttradt den fruktan att vid en kommande Riksdag
blifva öfverlupen af artister och deras förespråkare, vill jag till svar
endast påminna om att denna motion är väckt af KonstFöreningena
nitiska och frikostiga Ordfide Gr. von Platen.
Jag tror således, det icke är någon fara vid att Ståndet beviljar
den begärda summan, och är öfvertygad, att K. M. ej betalar
taflan högre än den kan verkligen vara värd.
Frih. Alströmer: Sedan jag nu fått kännedom af Frih.
Dan 24 November e. m.
729
Cederström® förslag, som nära öfverensstämmer med det jag tog
mig friheten framställa, afstår jag från anhållan om särskild proposv
på detta.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfrden framställt, att i afs;de
på ifrågav:de punkt blifvit yrkadt, dels bifall, dels af Frih. Cederström,
att E. o. Ad., med afslag å denna punkt, måtte till K.
M:s disposition ställa en extra anslags-summa af högst 15,000 Edr
Ernt, för att efter Akademiens för de fria konsterna hörande, användas
till inköp för Statens räkning af Svenska Artisters konstalster
utaf utroärktare värde, dels ock afslag, blefvo propos:r i dessa
yrkanden framstälde och besvarade med blandade Ja och Nej; hvarpå
efter förnyad propos. till bifall å förev:de punkt, hvarvid svaren
utföllo med starka Nej jemte åtskilliga Ja, Hr Frih. o. Ordfiden
ånyo hemstälde om E. o. åd. behagade bifalla Frih. Cederströms
förslag, samt efter denna propos:s besvarande med starka Ja jemte
många Nej, förklarade det han ansåg Jag nu hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en saly dande voter:spropos.
Den som bifaller det af Frih. Cederström framstälda förslag
att E. o. Ad., med afslag å 117:de punkten å StatsUtskrs Utlåt.
N:o 148, måtte till K. M:s disposition ställa en extra anslags-summa
af högst 15,000 Edr Ernt, för att efter Akademiens för de
fria konsterna hörande, användas till inköp för Statens räkning af
Svenska Artisters konstalster utaf utmärktare värde, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder ofvannämnde förslag af E. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sorn följer
Ja — 21.
Nej — 24.
l'18:d‘e punkten, angele anslag för ulgifvande af plancheverhcl
»Fordna och närv:de Sverige.»
Denna punkt bifölls.
119:de punkten, ang.-de anslag till pris och resestipendier för
inhemska förfaltare och konstnärer.
Frih. Cederström: Det gläder mig, att Utsk. ej velat be
strida
det de af motionären föreslagna åtgärder skulle på ett verksamt
och fruktbringande sätt befordra den inhemska konstens och
litteraturens utveckling; men jag måste så mycket mera beklaga
det slut hvaruti Utsk. stannat. Orsaken till afstyrkandet upgifves
vara, att så många och stora anslag redan blifvit af Utsk. för hufvudsakligen
enahanda ändamål tillstyrkta. Den nyss afgjorda vote
-
730
Den 24 November e. m.
ringen visar dock, att Utsk:s vänliga afsigter icke alltid vinna det
afs:de, Utsk. ansett dem förtjena; oell i de nyss afslagna 15,000
Rdr visar sig alltså en oväntad tillgång utöfver hvad Utsk. beräknat.
Jag tror dock icke, att man, äfven med den lifligaste kärlek
för vetenskap oell konst, bör alldeles obetingadt bifalla Hr Lalierstedts
motion. Han föreslår nemi. 23,000 lidi' att användas till
pris och resestipendier. Hvad de förra, eller pris för inhemska författare
på skönlitteraturens område, angår så vill jag icke understödja
delta förslag. Genom sjelfva arbetenas försäljning i en mängd af
exemplar torde dessa slags skrifställare vinna sin tillräckliga upmuntran.
Ater i fråga om resestipendier för utmärkta litteratörer, tror
jag det vore R. St:r värdigt att, dertill anslå en lämplig summa,
ungefär till det belopp, motionären föreslagit; eller om man hellre
så vill: 2,000. Vi böra erinra oss, huruledes, t. ex. i Danmark,
Staten genom meddelande af dylika stipendier åt män sådana som
Oehlenschläger. Andersen, Hanell m. fl., enl. hvad desse författare
sjelfve medgifvit, i betydlig mån vidgat deras blick öfver lifvet,
samt medverkat till den rika utveckling, den högre flygt, deras
sångmö vunnit.
Till anslaget af 5,000 Rdr för inhemska målare, bildhuggare
och architekter vågar jag, med åtanke af hvad i detta
är vidgjort, icke yrka bifall; ehuru det måste medgifvas, att det
icke just är i Stockholm, utan i Rom, Dusseldorff, Dresden, och
flere sådana, genom rika konstskatter utmärkta städer, som hågen
och sinnet för konstens utöfning skall kunna väckas, lifvas och underhållas.
Deremot vågar jag förorda det begärda anslaget af 5,000 Rdr
för sångare och musici, då äfven de största i denria konstgren vanligen
ej komma längre än att de kunna med möda lifnära sig.
Vid jemförelse af hvad i motionen blifvit föreslaget, och hvad
jag nu yrkat, torde R. o. Ad. finna, att högst betydliga delar af
densamma blifvit af mig lemnade ur sigte; men jag vågar hoppas,
att R. o. Ad. destomindre skall neka sitt bifall till hvad jag nu
begärt.
Gr. Lagerbjelke: Innan discussionen förklaras slutad, och
på det R. o. Ad. må kunna bedöma hvad denna punkt innebär,
iår jag hos den siste värde talaren anhålla, att han ville ånyo särskildt
framställa, på hvilka punkter af Ilr Lallerstedts motion lian
begärde bifall.
Drill. Cederström: Ingenting är billigare än den af Gr.
Lagerbjelke framstälda begäran. Jag får då uplysa, att jag anhöll,
det R. o. Ad. ville anslå 2.000 Rdr till utrikes resestipendier för
inhemska författare, och 5,000 Rdr att användas till rese-understöd
åt inhemska musici och tonsättare.
Gr. Sparre: Jag får för min del anhålla om afslag på båda
de af Frih. Cederström nu begärda summorna.
Den 24 November e. m
751
Hr Printzensköld: Utsk. tyckes mia; här hafva så väl
motiverat sitt afslng, att knappt något vidare behöfde anföras; men
för att ytterligare visa, det författares och tonsättares rätt att få
anslag till resestipendier icke har skill för sig. vill jag anmärka,
att här icke alls är utredt, om dessa skulle gifvas åt dylika personer
med talang eller åt fuskare i sådana ämnen, och då jag icke
tror Staten ega några medel för dylika ändamål, svnes mig vara
blist att låta härvid bero; helst jag skulle tro, att Regeringen ej
saknar tillgångar att åt verkligen förtjenta och utmärkta vetenskapsidkare
och äfven konstnärer gifva understöd och stipendier, der så
nödigt kan anses.
Hr Lilljehöök: Jag instämmer med Hr Printzensköld; och
vill blott tillägga i afs:de å anslag för sångare och musici, alt detta
är alldeles nytt, och hörer icke hit. Den punkt, der det borde
förekomma, är redan af alla 4 Stånden afgjord.
Sedan ITr Frih. o. Ordfden härefter framställt att i afs:de på
förev:de punkt blifvit yrkadt dels bifall och dels af Frih. Cederström
att R. o. Ad. måtte bevilja 2.000 Itdr Rmt årligen till re*
seunderstöd för inhemska författare af värde, och 5,000 Rdr Rmt
årligen till reseunderstöd för inhemska inusici och tonsättare, Lief
propos. till bifall å Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan framstäld
och besvarad med Ja.
120:dé punkten, ang:de avslag såsom understöd för fortsall
utvidgande af »Svenska språkets lagar.»
Denna punkt bifölls.
121 :sta punklen, ang;de anslag lill fortsättning af utgifvandcl
af Svenskt Diplomatarium.
Hr Lilljehöök: Jemte det jag anhåller om bifall till denna
punkt., får jag hemställa, att Utsk:s förslag, det dessa exemplar
skulle »till de särskilda kontraktsproste-arkiven utdelas för att, så»som
en offentlig egendom, hållas allmänheten tillhanda» — måtte
i så måtto förändras, att de i stället komma att utdelas på sätt
K. M. finner lämpligt.
Hr Hjerta: Här förekommer nästan detsamma som en fa
lare
anmärkte vid 117:de punkten i fråga om inköp af en viss tafla,
nemi. att man skulle köpa grisen i säcken. Utsk. talar nemi. om
»den förtjänstfulle utgifvaren», men förtiger helt och hållet, hvem
denna utgifvare är; och det synes mig något besynnerligt, att begära
anslag för ett tryckt arbete, utan att ens tala om, hvem sora
ger ut detsamma. Det synes således, sorn den stora mängd ärender,
StatsUtsk. vid denna Riksdag haft att handlägga och äfven
med berömvärd flit och ihärdighet handlaggt, hade vållat en och
annan liten glömska. Jag anser tillräcklig anledn. förefinnas att
säga nej till detta anslag.
732
Den 24 November e. m.
Hr Lilljehöök: Utgifvaren af ifrågav:de arbete är RiksAntiqvarien
Hildebrand. Inom Utsk. lemnades den uplysning, att
detsamma, hvaruti samlas en mängd gamla handlingar och bref,
vore af stor vigt i både historiskt, ekonomiskt och administratift
hänseende, samt äfven kunde hafva stort inflytande på enskildas
ekonomiska förhållanden, genom de uplysningar som derur kunna
vinnas. Utgifvarens namn torde ock vara en säker borgen för, att
arbetet är värdt det af Utsk. här föreslagna understöd.
Gr. Lagerbjelke: Vid detta tillfälle synes mig StatsUtsk.
vara temligen oskyldigt till den af Hr Hjerta framstälda anmärka.
Det är nemi. ej till Hr Hildebrand personligen, som detta anslag
skulle gifvas, utan till utgifvaren af »Svenskt Diplomatarium.» Utsk.
ansåg detta arbetes värde vara tillräckligt kändt och erkändt, och
trodde det äfven vara allmänt bekant, hvem dess nuv:de utgifvare
är. — Deremot instämmer jag fullkomligt med Hr Lilljehöök, och
tror att detta anslag bör ställas till K. M:s disposition, utan den
minutiösa föreskrift, som förekommer i slutet, och som är onödig,
för att ej säga något värre. Jag får således anhålla om bifall till
punkten, med borttagande af de 3 sista raderna från orden »motsvarande
det etc.
Frih. Klinkowström: Jag är i det mesta förekommen af
Hr Lilljehöök och Gr. Lagerbjelke, samt tror att Utsk. ej förtjenar
någon förebråelse för otydlighet; detta arbete har nemi. redan länge
varit allmänt kändt, och flera delar äro deraf utkomna. Frågan är
af stor vigt, ty detta arbete innehåller grunden och materialierna
för en mera kritisk behandling af den äldre Svenska Historien. Man
måste vid jemförelse med andra länder medgifva, att Sverige gjort
alltför litet, för att bevara sina minnen från fordna tider, och må
vi ej lemna detta tillfälle dertill obegagnadt. I afs:de å redaktionen
instämmer jag med Gr Lagerbjelke.
Hr Hjerta: Jag ber om ursäkt, att jag måste bibehålla
den åsigten att, då fråga är om utgifvande af ett historiskt arbete,
man äfven bör få veta utgifvarens namn. Det är nemi. ingalunda
likgiltigt, åt hvem ett sådant updrag lemnäs, som att ordna historiska
urkunder. Då en sådan person är funnen i Hr Hildebrand,
hvars skicklighet är käud och erkänd, vill jag ingalunda motsätta
mig anslaget, men dock anmärka, att 2,000 Rdr årligen just ieke
är någon äå alldeles obetydlig summa; och jag hoppas, att vid nästa
Riksdag, om fortsatt understöd då kommer i fråga, det må visa
sig, att man fått någon valuta för dessa utgifna medel.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfulen framställt att i afs:de på
förev:de punkt blifvit yrkadt, af Hr Lilljehöök och Frih. Klinkowström,
att den deri förekommande slutmening »motsvarande det antal
hvilket PresteSt. hittills inköpt, börande dessa sistnämnde exemplar
till de särskilda Kontraktsproste-archiven utdelas för att såsom
en offentlig egendom, hållas allmänheten tillhanda» skulle utbytas
l)eii 24 November e. m.
733
emot orden »för att utdelas på sätt K. M. lämpligast finner», och
af Gr. Lagerbjelke att förenämnde slutmening skulle helt och hållet
uteslutas, förklarade Hr Lilljehöök och Frih. Klinkowström sig instämma
i Gr. Lagerbjelkes förslag hvarpå förevide punkt efter först
till bifall derå framstäld propis., som besvarades med Nej, bifölls
med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring.
122:dra punkten, ang-.de anslag till understöd för utgifvande
af den återstående 3:dje delen utaf verket »Scriplorcs resam Svecicarum
mc dii cevin; och 12 3: dj e punkten,
sökande och aflecknande af i landel befintliga runstenar samt för
ritningarnes utgifvande.
Hessa punkter biföllos.
124:de punkten, ang:de anslag lill inköp af exemplar utaf
en af Gescliwornern A. Busch utarbetad handbok lill underlättande
af jemförelsen emellan de gamla och nya måll-, mål- och vigtsystemen.
Frih. Klinkowström: Utsk. har vid denna punkt insvept
sig i hemlighetens slöja. Jag har händelsevis något sysselsatt mig
med mnemoniken, som här är i fråga, och vet således ungefär hvad
dermed menas; men jag hemställer, om det kan vara rätt att gifva
dessa 4,000 3?dr åt Hr Busch, innan hans arbete blifvit af vederbörande
granskadt och befunnet fullt tjenligt för sitt ändamål. Om
det blir kändt, att B. St:r vilja för ett dylikt arbete lemna en så
betydlig vedergällning, föreställer jag mig att många vetenskapsmän
skulle vilja derom ingå i täflan, som aldrig kunde blifva annat än
helsosam. Jag tycker frågan är för lätt behandlad, och yrkar
afslag.
Flere ledamöter hördes häruti instämma.
Hr Lilljehöök: Jag vill visserligen icke mycket hålla på
detta anslag, men vill dock nämna, att det ingalunda skulle gifvas
åt Hr Busch, utan till inköp af en af honom författad bok, att utdelas
i Rikets folkskolor. Alldeles utan granskning af arbetet är
summan ej heller tillstyrkt, ty en af Utsk:s ledamöter, som af ämnet
och boken hade närmare kännedom, afgaf derom ett högst fördelaktigt
omdöme. *
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Jag
instämmer med Hr Lilljehöök, men går ändå något längre än han,
ty jag fäster någon vigt vid att detta anslag bifalles. Utgifvaren
af ifrågav:de arbete har nemi. vid ett tillfälle visat, huru med minneskonstens
tillhjelp förvandlingen från de gamla till de nya systemerna
i mått, mål och vigt, med lätthet låter sig göra. BondeSt:s
ledamöter, som dervid voro närv:de, yttrade öfver detta mycken
belåtenhet, och upmanade honom att sammanfatta Grundlagen
af denna konst. En motion afgafs om inköpande af arbetet, som
734
Den 24 November e. m.
lemnades till granskning af åtskilliga StatsUtskis ledamöter, hvilka,
efter derom inhämtad närmare kännedom, förklarade, att det till
alla delar upfylde det dermed afsedda ändamål. På detta sätt har
frågan upkommit och blifvit behandlad. Jag tror, att arbetet skulle
medföra mycken lättnad för allmogen, och skulle så mycket mera
beklaga om R. o. Ad. afsloge den begärda summan, som BondeSt.
troligen skulle betrakta ett sådant anslag med mindre blida ögon.
Erih. Cederström: Jag tror, att detta anslag icke bör af
R. o. Ad. bifallas. Hr Lilljehöök har anmärkt, att det icke skulle
gifvas till Hr Busch; niea då Utsk. föreslår, att det skulle användas
till inköp af ett af honom förfättadt arbete, sfi är klart, att
det är honom detsamma skulle komma till godo, och att något
annat arbete af annan författare, hvilket möjligen kunde befinnas
mera tjenligt, ej kunde få af K. M. för dessa medel anskaffas. Man
har förut talat om vådan af att »köpa grisen i säcken»; och detta
uttryck kan så mycket mera tillämpas i detta fall, som arbetet ännu
icke är utgifvet. Dessutom finnes i alla boklådor tillgängligt ett
annat arbete af Hr Ingeniören Helander, hvilket befunnits högst
lämpligt för det ändamål, som med Hr Buschs bok afses. Då tiden
för det nya decimal-systemets tillämpning inträffar, lärer nog beliofvet
af vägledning deri blifva tillräckligt stort, för att tillförsäkra
afnämare åt det arbete, som finnes mest tjenligt, utan att Staten
behöfver befatta sig dermed. Jag unnar den af mig sedan flera år
kända och aktade Hr Busch allt godt; men i detta fallet gäller
endast princip, ej person, jag anser mig alltså här böra yrka afslag.
Hr Bildt: Ehuru ledamot af StatsUtsk., kan jag tyvärr
icke af denna fråga lemna någon närmare utredning, emedan någon
sådan ej inom Utsk. törekommit. Här har blifvit yttradt, att det
vore R. o. Ad. värdigt att bevilja summan, emedan den förut blifvit
af BondeSt. enhälligt bifallen; och på samma gång yttrades
äfven, att arbetet blifvit af fullt kompetenta personer granskadt
och godkändt. Om den värde talaren dermed menade BondeSt.,
så vågar jag, med all aktning lör dess ljusa och klara omdöme,
dock tro, att ett mathematiskt arbete bör granskas af mathematiskt
bildade personer. Om det för öfrigt är så förträffligt, så måste
det ju äfven utan R. St:rs medverkan få en strykande afsättning.
Jag för min del tviflar på, att dylika mathematiska konstgrepp, de
må vara aldrig så riktiga, någonsin katina komma att allmänt användas,
utan man lärer väl komma att följa den vanliga, om också
mindre snabba, dock mera lättfattliga räkne methoden; hvarföre jag
anser, att Utsk:s framställning i denna punkt ej bör bifallas.
Hr v Troil: Inom Utsk. tillhörde jag i denna fråga mino
riteten.
Om boken verkligen är så förträfflig, som man låtit påskina,
så blir det ju en lyckad bokhandels-spekulation, utan att R.
St:r behöfva blanda sig deri. Jag anhåller om afslag.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Då StatsUtsk-.s egna leda
-
Den 24 November e. m.
735
möter tagit så föga kännedom af detta arbete, som jag dock bestämdt
vet bar legat på Utsk:s arbetsbord, då frågan der förevar,
ber jag att få nämna, att den granskning i afsule å den mathematiska
noggrannheten, som man här talat, otn, verkligen blifvit af mathematiskt
bildade personer verkställd. De tabeller, efter hvilka
evalvationerna verkställas, äro, långt ifrån att medföra ringaste svårighet,
så enkla och lättfattliga, att de svårligen kunna af någon,
som en gång fattat dem, förgätas. Jag förnyar min anhållan om
bifall.
Förev:de punkt blef, efter först till bifall derå framställd propos.
, som besvarades med starka Nej, jemte några Ja, af K. o. Ad.
afslagen.
I25:te punkten,
af en lagkal ekes; |26:te punkten, ang;de anslag lill inköp utaf
Pehr Thnmassons arbete; »Lefnadslcckningar öfver våra ulniärkta
bönder»; och 127;de punkten, ang;de anslag lill inrättande af s.
k. sockenbibliolhek.
Dessa punkter biföllos.
128:de punkten, ang:de anslag lill inköp af en utaf Kyrkoherden
U. Janzon förfärdigad astronomisk glob.
Frih. Klinkowström: Oaktadt jag ingalunda vill förhindra
spridandet af det astronomiska studiet, tror jag dock man kan tryggt
påstå, att denna punkt, likasom en löreg:de, som nyss blifvit af lt.
o. Ad. afslagen, är temligen outredd. Ingenting i StatsUtskrs Utlåt.
antyder, att den ifrågavule globen blifvit upvisad för VetenskapsAkadm,
som är den enda kompetenta domaren deröfver, och jag
anser det ej vara skäl för It. St:r. att, utan ali ledning för sitt omdöme
i denna fråga, anslå en så betydlig summa. Jag vill i minnet
återkalla, med hvilken varsamhet R. St:r vid 1850—51 årens
Riksdag meddelade ett anslag, sora af K. M. blifvit i Nåd.Propos.
hegardt till inköp af Hr Scheutsds räknemachiu, som dock förut varit
för VetenskapsAkadm upvisad och erhållit de mest ampla loford.
Det är denna machin, som sedan blifvit förevisad vid Pariser-expositionen
och väckt den vetenskapliga verldens beundran; och i den
nyss hitkpmna Annuaire des deux Mondes står, att Sverige genom
denna räknemachin, hvars iipfinnare får de största loford, gjort sitt
namn kändt och ryktbart i andra länder. Då en så utmärkt man,
först efter sådana intyg om beskaffenheten af sin machin, fått ett
anslag af 5,000 Rdr, och detta äfven vilkorligt, synes det mig nog
lättsinnigt, att för en så betydlig summa som 2,250 Rdr inköpa en
enda himmelsglob, på hvars gagnelighet man icke eger något bevis.
Jag anhåller derföre om afslag.
Hr Montgommerie: Då den föreg-.de talaren ansett frågan
om denna himmelsglobs värde vara outredd, får jag nämna, att mo
-
736
Den 24 November e. m.
tionen är väckt af Professor Agardh, samt blef inom Utsk. förordad
af Professor Selander, och jag vet sannerligen icke hvar man inom
Sverige skulle kunna finna någon mera kompetent auktoritet för
dess bedömande. Denna glob var dessutom inlemuad till expositionen
af skolmaterialier för några år sedan, samt erhöll då mycket
loford och jag tror t. o. m. någon belöning. — Jag raedgifver, att,
som Prih. Klinkowström anmärkt, lt. St:r förforo med kanske allt
för stor stränghet vid beviljandet af understöd åt Hr Scheutz; men
hans räknemachin var då ännu icke fullt färdig, så att det var ej
lätt att då bedöma densamma, och jag tror äfven, att det var först
på Engelska vetenskapsmäns intyg, som den vann sitt stora rykte.
Vid förra Riksdagen beviljades åt Professor Nykander ersättning fölen
voteringsmachin, som dock icke blef antagen, ty R. St:r ansågo
lämpligt att ersätta den kostnad upfinnaren derpå nedlagt, oaktadt
den ej kom att medföra någon nytta. Hr Janzon uplyste, då han
i StatsUtsk. förevisade sin glob, att sådana kunde göras af mindre
storlek och till lägre pris, hvadan de kunde allmännare upställas
i skolorna; och att man derigenom får en åskådlig upfattning af en
mängd fenomener, tror jag ingen, som sett globen, kan förneka.
Jag tror således, att dessa 2,250 Rdr skola vara rätt väl använda,
och anhåller om bifall.
Hr Bildt: Det måste erkännas, att den förste talaren har
rätt deri, att VetenskapsAkadm bordt fä utlåta sig öfver värdet af
den till inköp föreslagna globen; men den särskilda omständighet
inträffar härvid, att motionen är väckt af en Astronomie Professor,
och att ännu en annan sådan varit medlem af Utsk. vid denna motions
behandling. Men för att ej handla mot den princip, som
Frih. Klinkowström framställt, och som jag anser vara fullt riktig,
tror jag bäst vöre, att R. St:r ställde den begärda summan till K.
M:s disposition, att efter VetenskapsAkad:ns hörande användas för
berörde ändamål. Om icke detta mitt förmedlings-förslag skulle vinna
understöd af andra ledamöter, anser jag mig böra, för principens
skull, rösta för afslag å punkten.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag hade just ämnat framkom
ma
med en sådan hemställan, som den Hr Bildt nu afgifvit, och
understödjer hans åsigt med nöje. Att StatsUtsk. framkommit med
sitt förslag i denna form, kan dock fullkomligt förklaras på det sätt
Hr Montgommerie redan gjort det. Men här är fråga om en princip,
som är af stor vigt; och det förundrar mig blott, att tlr Bildt
cj ansåg denna princip lika vigtig, då det. var fråga om Hr Larssons
tafla; ty det borde väl vara svårare för StatsUtsk:s ledamöter,
att bedöma det estetiska värdet af en tafla, som de aldrig sett, än
det praktiska gagnet af en glob, som till åskådning och kännedom
blifvit dem särskildt förevisad. Jag förenar mig emellertid med Hr
Bildt, i det af honom framställda förmedlings-förslag.
Frih. Klinkowström: Långt ifrån att motsätta mig sjelfva
saken,
Den 24 November e. m.
^aken, då den kan verkställas på ett mera förmånligt siitt, förenar
jag mig gerna med Hr Bildt.
Hr Printzensköld: Om man ändtligen skall, på intyg af
ett pär Sta(sUtsk:s ledamöter samt ett par vetenskapsmän, bifalla
denna summa, vill jag åtminstone icke göra det på sätt som här
blifvit föreslaget. Det synes mig nemi., som vore summan tagen
något hvad man kallar »på höft»; och att betala ett arbete, vare
sig vetenskapligt eller tekniskt, utan att känna dess verkliga värde,
anser jag ingalunda lämpligt. Jag tror derföre, att summan bör
beviljas i sådana ordalag, att det mä bero på K. M. att, efter Ve
tenskflpsAkndms hörande, af det gifna anslaget utbetala så stor del,
som globen kan anses vara värd, samt anhåller om propos. å detta
snitt förslag.
Hr Lilljehöök: Ehuru jag icke deröfver kan lemna något
officielt intyg, har jag anleda, antaga, att den begärda summan är
ungefär hvad denna glob kostat sin upfinnare. Om flera göras, så
blir naturligtvis priset lägre, emedan det varit först efter mångfaldiga
försök, som Hr Janzon lyckats få denna fulländad. Jag instämmer
gerna i Hr Bildts förslag.
Hr Bildt: För att i min mån bidraga till sammanjemkning
af de olika meningarna, anhåller jag att få upläsa mitt förslag, med
den modifikation, som kan föranledas af Ilr Printzensköldsyttrande.
Förslaget lyder sålunda: »att B, o. Ad. måtte besluta, att ställa en
»summa af 2,250 Edr ltmt till K. M:s Nåd. disposition, för att.
»efter VelenskapsAkadms hörande, använda det belopp af denna
»summa, som K. M. kan i Nåder finna lämpligt, till inköp af ifrå»gav:de
glob.»
Hr Carlheim Gyllenskjöld: I afs:de å denna globs värde
ber jag att få uplysa, det densamma i sjelfva verket kostat sin upfipnare
mycket mera jin hvad han för densamma begärt; men denna
summa är hvad han anser att han kunnat göra dea för, om han ej
behöft anställa en mängd undersökningar oell experimenter, utan på
förhand känt dessas resultater. Jag hoppas, att K. M. ej må anse
Sig förhindrad, att för ändamålet använda hela summan, och tillstyrker
bifall till Hr Bildfs förslag.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordhden upläst Hr Bildts förslag,
innehållande, att R. o. Ad. måtte besluta att ställa en summa af
2,250 Edr Ernt till K. M:s Nåd. disposition, för att, efter VetenskapsAkad:s
hörande, använda det belopp af denna summa, som K.
M. kan i Nåder finna lämplig, till inköp af ifrågav:de glob, blef
detta förslag, efter först till bifall å Utsk:s i förevnle punkt gjorda
tillstyrkande framställd propos., som besvarades med Nej, af E. e.
Ad. bifallet.
IX H. 4.7
73#
Den 24 November «. m.
129:de punkten, ang:de öfriga af Utsk., i sammanhang med den
ordinarie statsregleringen, tillstyrkta extra anslagssummor.
Denna punkt lades till handlingarna.
Sedan K. o. Ad. sålunda genomgått StatsUtsk:s Utlåt. N:o 148,
beslöt R. o. Ad., uppå derom af Hr Frih. o. Ordfiden gjord hemställan,
att bifalla de detta Utlåt, bifogade tabeller, med förbehåll
om iakttagande af de rättelser, som af li. o. Ad:s redan lättade beslut
föranleddes.
Hr Cederschiöld, Fredr. Au g.: Jag anhåller vördsamt,
det R. o. Ad. måtte besluta, att inbjuda de öfriga EiksStrn att
förena sig i det beslut, som R. o. Ad. i dag på f. m. fattat ang:de
lönerna för Adjunkterna vid Carolinska Institutet, hvarom handlas
i 46:te punkten af Utsk:s nu afgjorda Betänk.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. biföll E. o. Ad., att
de öfriga RiksStm skulle genom utdrag af prot. vänligen inbjudas
att förena sig i det af R. o. Ad. fattade beslut, i fråga om
mom. c af 4G:te punkten i StatsUtskrs Utlåt. N:o 148.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då det i och för votering i För
stärkt
StatsUtsk. är af vigt, att E. o. Ad. så snart som möjligt
fattar sitt beslut öfver BondeSt:s inbjudning angule åtskilliga voter:s-propos:r,
får jag föreslå, att E. o. Ad behagade besluta, att
främst på föredragningslistan till nästa plenum uplöra detta BondeSt:s
Prot.-utdrag.
I anledn. häraf hemställde Hr Frih. o. Ordf:den, om E. o. Ad.
bifölle att BondeSt:s Prot.-utdrag N:o 452 upfördes främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Ropades Ja.
Anmäldes och lades på bordet BankoUtsk:s Berättelse N:o 63,
ang:de förrättad revision af BankoDiskontverkets räkenskaper och
förvaltning för år 185 6.
1-Iöglofl. E. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 11 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
I? . b 28 Ilo t • u»b«r f. m.
Onsdagen den 25 November 1857.
Plenum kl. ] 0 f. rn.
Frill. Åkerhjelm, Johan Carl, sorn fortfor att i Hr Gr.
o. Land tinis ställe föra ordet, tillkäunagaf, att han trott sig upfylla
K. o. A.d:s önskan, då han gjort sig underrättad om Hr Gr. o.
Landtnäs helsotillstånd, och hade nöjet meddela, att Hr Gr o.
Landtm, tillbragt en lugnare natt, och att haus helsotillstånd var
förbii ttradt.
Frih. Paykull, Joh. Gust.: Jag får tacka för Hr Frih. o.
Ordf:detis meddelande, och är öfvertygad, att Ståndet alitid skall
med intresse och tacksamhet emottaga underrättelse om Hr Gr. o.
Laudtmis helsotillstånd.
Frih. Cederström, Budolf: Alla R. o Ad:s medlemmar
intagas säkert, i likhet med mig, af djupt deltagande vid underrättelsen
om Hr Gr. o. Landtnäs insjuknande; det är derföre med tillfredsställelse
sorn vi förnummit, det Hr Frih. o. Ord liden på Ståndets
vägnar gjort sig underrättad om den vördade patientens helsotillstånd,
likasom vi framgent alltid med tacksamhet mottaga de underrättelser,
som Hr Frih. o. Ordf:den, under Hr Gr. o. Laadtuus
sjukdom, i detta afseende täckes inhemta och oss meddela.
Föredrogs Hederv. BondeSt:s d. 28 dennes på hordet lagda
Prot.-utdrag K:o 452, innehållande, att vid föredragning af StatsUtsk:s
Mein. N:o 14 9, med förslag till sammanjemkning eller voter:s-propos:r,
i anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut, rörande
åtskilliga till statsregleringeu hörande frågor, BondeSt. enhälligt förklarat
sin mening vara, att der två eller flere olika meningar och beslut
i RiksStm upstått, utan att tre Stånd uti fullt sammanstämmande
beslut sig förenat, icke något RiksStånds beslut må undertryckas,
utan, på sätt 69:de § Beg:sF:n efter dels
delse innehåller, komma under omröstning i Förstärkt StatsUtsk.,
och i följd deraf återremitterat voter:s-propos:na under N:is 2, 3,
4. 5, 8, 9, 13, 16, 17, 19, 20, 25, 26, 39 och 40; samt derjemte
beslutat inbjuda de öfriga RiksStin att, med gillande af den
åsigt om allmänna grunder och tolkning af Grundlagen, BondeSt.
uttalat, jemväl återremittera Mern. i de delar Utsk:s förslag, med
denna åsigt af lagtolkning, icke instämmer, pä det att nya votens*
propos:r må kunna af Utsk. i behörig ordning upsättas.
740
Den 25 November f. m.
Frih. Cederström, Rud.: Det skulle utan tvifvel vara R.
o. Ad. kärt, om B. o. Ad. i denna fråga kunde gå BondeSt:s önskningar
till mötes, synnerligen då nämnde Stånd genom sin deputation
visat, hvilken vigt det fäster vid denna inbjudning; men, enl.
min tanke, låter det sig svårligen göra. Frågan var hos 11. o. Ad.
redan afgjord innan BondeSt. utfärdade sin inbjudning, och detta
icke genom något förhastande, utan efter en lugn och noggrann
pröfning, hvarvid Gr. Lagerbjelke på ett öfvertygande sätt ådagalade,
att den i 69:de § lteg:sF:n vid denna Riksdag företagna ändring
ingalunda bör föranleda någon ändring i den praxis, som vid
sådana frågor, som denna, hittills varit iakttagen. Jag hemställer
derföre, att B. o. Ad., med all aktning för ett MedStånds härifrån
skiljaktiga åsigter, likväl vidblifver sitt i ämnet fattade beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller att få höra de
öfriga Ståndens beslut, så väl med afs:de på StatsUtsk:s framställning
med voter:s-propos:r, som med afs:de på BondeSt:s inbjudning.
I anledn. häraf upläste undertecknad, BiddarhusSekret, ankomna
Prot.-utdrag, som innehöllo, att vid föredragningen af BondeShs
förev:de Prot.-utdrag N:o 452, PresteSt., som godkänt ifrågav:de
voter:s-propos:r, vidblifvit sina i detta alside fattade beslut, och lagt
BondeSt.:s Prot.-utdrag till handlingarna, samt att BorgareSt., efter
att, vid pröfningen af StatsUtsk:s Mern. N-.o 149, hafva godkänt ej
mindre den i 13:de punkten uttalade åsigt, än äfven de af BondeSt.
återremitterade voter:s-propos:na, lagt BondeSbs Prot.-utdrag till
handlingarna.
Gr. La;gerbje 1 ke: Af de uplästa Prot.-ufdragen har R. o.
Ad. funnit, att saken redan är afgjord genom tre Stånds beslut, och
att R. o. Ad:s beslut således redan är i denna fråga fattadt, och
hvad tanke man än må hafva om sjelfva saken, så är det derföre
formelt omöjligt att med BondeStrs inbjudning företaga något annat
än att lagga densamma till handlingarna.
Frih. Paykull, Joh. Gust.: Då denna fråga här förevar
yttrade jag just den åsigt, som blifvit antagen af BondeSt. och hvilken
föranledt denna inbjudning. Då jag likväl ieke blef understödd
af några flere ledamöter, ansåg jag mig icke böra yrka återremiss,
och nu lär en sådan vara omöjlig. I annat fall skulle jag varit den
första att antaga BondeSt:s inbjudning.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att, med
vidblifvande af dess förut i ämnet fattade beslut, lägga BondeSLa
förevide Prot.-utdrag till handlingarna.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stats-, Bevillms- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 14 och
16 dennes på bordet lagda Mein. N:o 33, i anledn. af RiksStåfi
-
Den 25 November f. m.
dens skiljaktiga beslnt i frågor, dels om ordnandet af folkskole-väsendet,
dels ock om anvisande af derför erforderliga medel.
l:sta punkten, angtde genom tre Stånds sammanstämmande
mening fatladl beslut, ull den personliga skydds-afgiflens halfva
belopp, upgåendc till omkring Z50,000 Rdr Rmt, må till folkundervisningens
befrämjande användas.
Denna punkt Indes till handlingarna.
2:dra punkten, angtdc frågan om indragning af de i Riksslatens
S:dc Hufvudlitel f. n. upförda anslag till folk-undervisningens
befrämjande, tillsammans 61,630 Rdr Rmt.
Gr. Lagerbjelke: Jag fruktar att den nu föredragna punk
ten
icke står i lull harmoni med följande punkt på sidan 5 i nu
föredragna Betänk.: »Den summa af 24,000 ltdr ltmt, som, enl.
Utsk:s förslag, skulle ställas till K. M:s disposition, att, i mån af
behof, användas till understöd för inrättande af sådana högre folkskolor,
som i morn. 3 under litt. B och O omförmälas, har blifvit
beviljad af li. o. Ad. samt Borgare- och BomieStm. Sistnämnde
Stånd har likväl, i olikhet med Utsk:s framställning, ansett, att
dessa medel borde utgå af anslaget vid 8:de Hufvudtiteln till folkundervisningens
befrämjande. PresteSt. har deremot förkastat hvad
Utsk. uti ifrågav:de mom. 3 föreslagit. Som förstnämnde trenne
Stånds beslut således äro öfverensstämmande i alside å anslagets belopp,
har Utsk.
ansett detsamma vara af R. St:r bifallet; och torde, sedan
R. St:ra beslut i afs-.de å nästföregjde punkt blifvit
fattadt, komma att bestämmas från hvilken titel nu
ifrågavule anslag skall utgå.»
Vill man derföre undvika svårigheten och faran att binda sig
genom ett förhastadt beslut, så gör man, enl. min tanke, bäst i att
återremittera punkten till Utsk. Då vi komma till punkten på sid.
5 ämnar jag med afs:de på den göra samma anhållan.
Förov:de punkt blef, efter först till bifall derå framställd propos,
som besvarades med Nej, af R. o. Ad. återremitterad.
3:dje punkten, angide de skiljaktiga besluten i fråga om mom.
4 under lill:is R och C af Sammansatta Ulsli.-s Betänk. A:o 49.
Gr. Lagerbjelke: Utsk:s slutsats, att denna punkt i sin
helhet vore af tre Stånd bifallen, är enl. min tanke oriktig. Såsom
det synes af den uplästa punkten, förhåller det sig så, att mellanmeningen:
»jemte framställning af de åsigter om folkskole-väsendets
ordnande, hvilka af Utsk. nu blifvit uttalade», blifvit afslagen af
tvenne Stånd, nemi. PresteSt.. sorn afslagit liela punkten, och BondeSt.
, som särskildt uteslutit denna mellanraening. Utsk. har deremot
riktigt anmärkt, att då inget annat Stånd biträdt BondeStis beslut
att tillsätta orden: »af församlingen», så har denna ändring förfallit
749
Den 25 N o t era ber f. m.
Det iir således gifvet, att punkten är bifallen af tre Stånd, nemi.
R. o. Ad., Borgare- och BondeSt:n. med undanlag af den utaf mig
uplästa mellanmeningen, hvilken blifvit af tvenne Stånd, nemi. Preste-
och BondeStm, afslagen, och hvilken således förfallit. E. St:rs
beslut iir derföre följande: »att till K. M. aflåta anderd, skrifvelse,
hvari E. St:r i underddwät anhålla, att, med bibehållande af stadgandet
i Irsta morn. af lista § af Kongl. Stadgan den 18 Juni
1842, ang:de folk undervisningen i Riket, 3:dje mom. i samma §,
sådant det lyder i Kongl. Kungörelsen den 29 Sept. 1853. må vinna
den utsträckning, att dylika mindre skolor, som der omförmälas, få
inom socknarna på landet allmänt inrättas till det antal, som för
lättad tillgång på undervisning för hvarje af socknens barn pröfvas
behöfligt. För min del kan jag derföre icke gilla Utskrs förklaring.
» Då emellertid dessa BondeStrs jenakningar ieke inverka på
det hufvudsakliga af Utsk:s förslag, hvilket sålunda iir genom tre
Stånds sammanstämmande beslut af It. St:r godkiindt, har Utsk.
afrsett sig endast böra sådant anmäla. Utan får jag. på de skäl
jag anfört, anhålla om återremiss af denna punkt, på det Utsk. må
blifva i tillfälle att deri göra erforderliga rättelser.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: Då jag vill minnas mig
hafva hört, att de öfriga tre Stånden redan fattat beslut i denna
fråga, så anhåller jag, att. Ur RiddarlmsSekret. ville »plysa om
beskaffenheten af dessa beslut, hvarefter jag anhåller att ånyo få
ordet.
I anledn. häraf uplyste undertecknad, BiddarhusSekret, att
Prot.-utdrag rörande pröfningen af nu förev:de Mern. ankommit endast
från BorgareSt., samt att detta Stånd
Utskrs uti ifrågav:de punkt gjorda framställning, intill dess BondeStrs
beslut i der utsedd fråga blifvit meddekdt.
Hr Flach: DA det icke finnes något officielt vittnesbörd om
att de öfriga frenne Stånden afgjort denna punkt, och då jag icke
kan neka, att det ligger en viss sanning i Gr. Lagerbjelkes yttrande,
så vill jag icke motsätta mig en återremiss, ehuru E. Strrs beslut
redan torde vara fattadt i denna fråga, efter som jag vill minnas
mig hafva bort.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Om jag äfven antar,
att mellanmeningen: »jemte framställning af de åsigter om folkskole
väsendets ordnande, hvilka af Ut.sk. nu blifvit uttalade», genom
tvenne Stånds afslag bör anses hafva förfallit, så kan jag deremot
icke med Gr. Lagerbjelke instämma deri, att om den sednare
meningen finnes tre Stånds beslut Uti Utskrs förslag är denna
sednare mening af följande lydelse: »som för lättad tillgång på undervisning
för hvarje af socknens barn pröfvas behöfligt». hvaremot
BondeSt,. förändrat den till: »sorn för lättad tillgång pa undervisning
för hvarje sockens barn pröfvas af församlingen behöfligt.»
Det är en ej obetydlig skillnad mellan uttrycket »hvarje af sock
-
Den J5 November t. m. T4S
nene barn» och orden »hvarje sockens barn», och för min del kan
jag icke förstå, huru man kan föreskrifva, att skolväsendet inom
socknen skall ordnas med afs:de på hvart särskildt barn inom socknen.
Jag anser således den redaktions förändring, som blifvit gjord
af BondeSt. ega företräde, men då R. o. Ad. ej nu är i tillfälle
att i detta beslut instämma, torde det vara mest lämpligt att npskjuta
frågans afgörande till dess BondeSt:s beslut blir kändt, då
man kanske skulle kunna förena sig uti dess mening.
Frih. Cederström, Kud.: Afven jag anser härvid angeläget,
vara, det den af Sammansatta Utsk. uttalade åsigt ingalunda må
bifallas, att Utskrs förslag redan vore. genom tre Stånds sammanstämmande
beslut, af R. St:r godkäridt, i följd deraf nemi., att
BondeStis jemkningar deri icke skolat inverka på det hufvudsakligä
af besagde förslag. Skulle punkten ock endast blifva lagd till handiingarne,
utan särskildt gillande eller ogillande, så befarar jag för
Exp.Utsk. vid upsättande af förslag till underd. skrifvelse i ämnet
en viss förlägenhet, huruvida ärendet kunde anses hafva nått den
definitiva handläggning, som gjorde det för Exp.Utsk. till åliggande
att utleta och framställa beslutets verkliga innehåll. Måhända finge
Utsk. härom till R. St:r ingå med förfrågan om rätta meningen.
Tjenligare torde det derföre vara, jemväl till undvikande af
dylik omgång, att punkten vid Meinrs nu pågående handläggning
varder till Sammansatta Utsk. återremitterad, Gr. Lagerbjelke har
ansett BondeStis först uptagna anmärkn. icke vara förfallen, ehuru
Utsk. så betraktat den; jag delar den värde Gr:ns åsigt härom;
men tror icke. på sätt jag tyckte mig höra honom antaga, den
sednare, af BondeSt. jemväl gjorda anmärk , vara, såsom Utsk. förmenat,
likaledes förfallen; tvertom hyser jag, lika med Gr. Mörner,
den mening, att ett beslut alldeles icke kan sägas vara af 3 Stånd
fattadt, när ett af dem gjort en sådan ändring i ordalagen. Det
vore ock i sjelfva saken rätt beklagligt om sistberörde anmärkn.
skulle så lösligt öfverhalkas, ty den innebär tydligen en verklig
förbättring af Utsk:s framställning. Mig förefaller det åtminstone
som om uttrycket »undervisning för hvarje sockens barn» vore långt
antagligare än det af Utsk. begagnade, »undervisning för hvarje
af socknens barn.» Om Utsk. menat detsamma som BondeSt., är
meningen ej så klart uttryckt; — men äro meningarne skiljaktiga,
likasom ordalagen, så bör sammanjemkning ske innan ärendet kan
sägas till fullo utredt och med gällande beslut afgjordt.
Hvad angår Gr. Mörners hemställan, att upskjuta punktens
handläggning till dess BondeSt:s beslut blir kändt, anser jag denna
utväg mindre ändamålsenlig än en återremis vore, ty endast genom
den sistnämnde åtgärden kommer Sammansatta Utsk. i kännedom
om den utredning af det, som jag tror, formelt bristfälliga i I . -s
åskådningssätt, hvilken i denna discussion egt rum. Huru långt
pröfningen af besagde punkt i öfriga Stånden framskridit, känner
jag ej, med undantag deraf att PresteSt. lärer företagit Mein. till
behandling; —med hvad utgång, är mig obekant. T denna ovisshet
ra
Deli 25 November f. tfi.
vill jag hoppas på att éii härifrån skeende åtérrefrtiss lian bfÖVa
en anlfedn. till enahanda åtgärd från flere håll.
Gr. Lagerbjelke: Med anledn. af Gr. Mörners frätnställning
rörande orden »hvarje af socknens barn», bland hvilka öfdet
»af» enl. BondeSt:s beslut skulle upsk jutås, är uppenbart att förhållandet
blir med detta ord alldeles enahanda söm med den förut
af mig anmärkta mellanmening, eller att ordet skall utgå enär det
blifvit af två Stånd nemi. Preste- och BondeStm afslagit. Jag
fortfar i min vördsamma anhållan om Sterten)iss.
Hr von Koch: I likhet med flere föreg:de talare, anset äfven
jag att denna fråga bör återremitteras. Men jag har egentligen
begärt ordet för att anmärka ett yttrande af Gr. Lagerbjelke,
att nät 2 Stånd antagit en punkt oförändrad, och ett Stånd antagit
den med sådan förändring att en mening eller vissa ord blifvit
uteslutna, så skulle It. St:r, genom 3 Stånds beslut hafva antagit
punkten med den af det eila Ståndet skedda förändring. Detta
anser jag vara en i många hänseenden vådlig och oriktig princip;
ty den uteslutna meningen kati hafva varit af den beskaffenhet, att
de Ane Stånden aldrig bifallit punkten, såvida icke just den funnit
s till. Jag anser derföre att orta de skiljaktiga besluten icke
kunna sammanjémkas, så måste i alla sådana fall Förstärkta Utsk.
votera om de särskilda tnenirtgarne. I händelse af återrémiss anhåller
jag att detta mitt yttrande matte få åtfölja till Utsk.
Sedan härefter Gr. Mörner förklarat sig instämma i yrkandet
om återremiss, blef förev:de punkt af It. o. Ad. återremitterad.
Jule punkten, ang:dc mom. 2 under Lill. B. och C. af Santmans
itta Ulsk:s Betänk. N:o 19.
Hr Frih. o. Ordf:den uplyste att BorgareSt. i fråga om déniia
punkt antagit inbjudningen och godkändt voteringsproposm, hvarefter
yttrades af
Gr. Lagerbjelke: Då BorgareSt. antagit inbjudningen, sä
är ingenting vidare att säga om voteringspröpos. Men om så icke
varit fallet, så skulle R. o. Ad., Preste- och BondeStm genom
antagande af denna voteringspropos. hafva påtvingat BorgareSt. eil
mening som detta Ständ aldrig haft. Då emellertid BotgärSt. antagit
inbjudningen, så anser jag att punkten kan bifallas, oaktadt
sitt bristfällig-! skick.
Uppå härefter framställd propos. lades den till BorgareSt. athiel
a inbjudningen till handlingarna, Samt gödkändes den förBslågrta
voteringsproposm N:o 1
5:te punkten, innehållande framställning, ali beloppet af det
inslag, som enl. Vtsk:s färslag skulle ställds lill K. M.-s disposition
%ll i mån af behof användas lill understöd för sådanc högre folk
-
D«n 20 Novetabér f. m.
tholor, som i ‘mom. 3 under Litt. B. och C. omförmälas, vore af
R. Sl.-r bifallet, samt att, sedan R. Sl:rs beslut i afs.-de på näslförcg:de
punkt blifvit faltadl, torde komma all bestämmas från
hvilken litel nu ifrågav:de anslag skall utgå,
Gr. Lagerbjelke; På de skäl jag anförde vid föredragningen
af punkten på sidan 2, anhåller jag att äfven denna punkt
måtte återremitteras.
Förevrde punkt blef uppå härefter framställd propos., af R. o.
Ad. återremitterad.
C.-te punkten, ang:de beloppet af del understöd, som skall
tilldelas hvarje af förenämnde högre skolor.
Denna punkt lades till handlingarne.
7:de punkten, ang-.de utvidgande af del i Stockholm varande
Seminarium.
Gr. Lagrbjolke; För att riitt kunna fatta denna punkt är
det nödvändigt att återgå till punkten D. uti det ursprungliga
Betänk. N:o 19, hvilken punkt är af följande lydelse:
Vid sisth Riksdag afläto R. St;r till K. M. en underd. skrifvelse
med anhållan, att antalet af folkskolelärare-seminarier mätte
varda förminskadt. I anledti. af denna R. St:rs underd. anhållan
har någon åtgärd hittills icke blifvit vidtagen.
Såsom skäl för den föreslagna åtgärden anfördes, att den första
upsättningen af folkskolor inom landet vore att anse såsom nära
fulländad; att således behofvet af så stort antal folkskole-lärare
icke förefunnes hädanefter, som under de föreg:de åren; att antalet
lärjungar i seminarierna jemväl varit ständigt sjunkande, samt att,
genom indragning af vissa seminarier, tillgångar kunde vinnas att
bereda utvidgning och fullständigare organisation af de återstående, och
till följd deraf förbättrad bildning för folkskole-lärare.
De motioner, som vid innevale Riksdag blifvit i afsule å seminarierna
väckta, innefatta yrkanden, dels att antalet deraf inåtte
minskas till några få eller blott ett, dels att de matte allesammans
indragas och ersättas med privat-seminarier, dels oek, i sammanhang
med framställningarne om högre folkskolors tillvägabringande,
att det i Stockholm befintliga folkskolelärare-seminarium måtte utvidgas
för att lemna tillfälle till bildande af lärare jemväl för dylika
skolor.
Innan Utsk. i detta ämne yttrar sig, torde en öfversigt af antalet
lärjungar vid de särskilda seminarierne först böra meddelas.
Detta antal har utgjort under vår-terminen 1SS7
vid Stockholms seminarium . . . 18.
» Upsala
21.
» Linköpings 29.
» Skara 23.
Transp. 91.
Den 25 No t e m ber f. m.
Transp. 91.
n
Strengnäs . . . .
»
Westerås ....
.... 17.
»
Wexiö
.... 29.
»
Lunds
.... 70.
»
Götheborgs
.... 22.
»
Calmar
.... 26.
»
Carlstads ....
.... 21.
» Hernösands 15.
» Wisby  7.
sammanlagda antalet liar således upgått till 306.
Yid sådant förhållande anser sig Utsk, sorn i sin upgift å
motionernas innneliåll meddelat det liufvudsakliga af de skäl, som
talar för ett eller flere seminariers indragning, icke nu böra tillstyrka
en förnyad anhållan af samma innehåll, som vid sisth Riksdag.
I betraktande af den på folkskolans hela utveckling djupt
inverkande inflytelse, skol-lärarnes bildning måste ega, anser Utsk.
sig emellertid böra tillstyrka ett ökadt anslag till dessa bildningsanstalters
underhåll, att användas efter den plan, K. M., efter pröfning
af E. St:rs i ämnet afiåtna skrifvelse, finner för ändamålet
mest tjenlig. I ett hänseende anser likväl Utsk. R. St:r böra närmare
bestämma sin vid förlidne Riksdag uttalade önskan. Det synes
nemi. Utsk. vara af högsta vigt, att ett seminarium finnes i
landet, som fullständigt framvisar den ståndpunkt, på hvilken folkbildningen
bör slå; och Utsk. hemställer alltså,
att det i Stockholm varande må utbildas till ett dylikt
fullständigt seminarium.
Den nu föredragna punkten har på sätt Utsk:s Betänk, innehåller,
blifvit bifallen af R. o. Ad. och BorgareSt. men afslagen af
Preste- och BondeStm, hvilka ansågo att man i stället borde ingå
till K. M med närmare förklaring af den vid sisth Riksdag afgifna
skrifvelsen. De här upställda voterings-proposme afhandla endast
huruvida en sådan förklaring bör afgå eller icke, men då med
afsule på denna fråga 2 Stånd stannat mot 2, så måste frågan
ovilkorligen vid denna Riksdag vara förfallen. Jag anhåller derföre
att 1 mom. i denna punkt måtte läggas till handlingarne,
men att det 2:dra mom. måtte afslås.
Uppå härefter framställde särskilde proposrr, lades den till
Preste- och BondeStm ställde inbjudningen till handlingarne och
blef den föreslagna voterings-propos:n N:o 2, sedan propos. till bifall
derå först blifvit framställd, men besvarad med Nej, af R. o.
Ad. afslagen.
8:de punkten, ang:de de 3:ne särskilde sladganden hvilka
Vlslc. i öfrigt rörande seminarierne föreslagit.
Denna punkt lades till handlingarne.
9:de punkten, ang:de de anslag, hvilka för bestridande af
Den 55 November f. m.
747
erforderliga kostnader för de under Lill. D. i to omfårniälda ändamål
af Ulsk. föreslagils.
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan blef i den del, som
endast afsåg PresteSt., lagd till handlingarne samt i öfrigt bifallen.
lOtde punkten, ang-.de vitkoren för folkskole-lärares antagande.
Denna punkt lades till handlingnrne.
ll:te punkten, ang-.de Utslits under Litt. D. Sto gjorda förslag
örn inseendet öfver folkskolorna.
Hr Estenberg, Carl Christian: Med afsule på denna
punkt är jag af fullkomligt lika mening med Hr Björkman och
anhåller att lå upliisa hans vid Utsk:s Betänk, fogade reservation:
»Emot det Sammansatta Utsk:s med en rösts pluralitet, fattade beslut,
att frånträda siri mening i afs de på de föreslagne luspektörerne
för folk-skolan, får jag mig ödmjukligen reservera.
Då li. o. Ad. bifallit Betänk, äfven i denna del och BorgareSt.
återremitterat detsamma, hufvudsakligen emedan betänklighet
upstått att godkänna beloppet af det för ändamålet föreslagna anslag,
icke derföre att man ogillade sjelfva principen, tror jag, att
det Sammansatta
jag anser vara en lifsfråga för folk-skolans förbättrade organisation,
antingen vidblifva sin mening, eller åtminstone endast sålunda förändra
densamma, att den för ändamålet föreslagna summan något
nedsatt.es.
ma till stånd och, om den befunnits ändamålsenlig, vid en annan
Riksdag vinna vidare utveckling.»
Denne reservation, i hvilken äfven Hr Benström instämt synes
mig vara så riktig, att jag hemställer om ej 11. o. Ad, skulle
vilja återremittera denna punkt, med förklaring att It. o. Ad. instämmer
i Hr Björkmans reservation.
Pir Flach: Hvad den siste värde talaren föreslagit är nu mera
alldeles omöjligt; ty om Itiddarh.Sekreteraren behagade upläsa Prot.-  Utdragen ang:de denna frågas behandling inom BorgareSt., så skall
II. o. Ad. i gemen och den siste värde talaren i synnerhet finna,
att BorgareSt. redan i denna fråga fattat sitt beslut, just i enlighet
med sammansatta Utsk:s förutsättning, och således är denna frågan
nu afgjord genom 3 Stånds beslut.
I anledn. häraf uplyste undert. Biddah.Sekreteraren att BorgareSt.
bifallit Utslcs i förev:de punkt gjorda hemställan.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abrah.: Oaktadt frågan således
är genom 3 Stånds beslut afgjord, så får jag anhålla, att R.
o. Ad. ville för sin del fatta samma beslut som förra gången.
Hr Estenberg: Jag inser nu mycket väl, att vårt beslut
icke kan hafva någon inverkan på frågans afgörande, men då vi
748
Den 25 November f. m.
redan en gång uttalat en sann princip i denna fråga, som är en
lifsfråga för folk-skolorna, så böra vi nu, genom att instämma i
Hr Björkmans reservation, visa att vi för vår del icke frångått denna
princip. Man beliöfver ieke orda mycket om sjelfva saken; ty
vi veta mycket väl att dessa öfver- oell under-inspektörer beliöfvas
vid skolorna. Het är alldeles omöjligt för stiftens presterskap att
medhinna att inspektera folk-skolorna, synnerligen för dem, hvilka
utom en stor verksamhet inom egna församlingar, tidtals äro uptagna
af Riksdagarne. Folkskolorna betinna sig i så jemmerlig! skick
att man onekligen måste hafva Inspektörer. Om It. o. Ad. nu icke
biträder Hr Björkmans reservation, så ser det ut som om R. o.
Ad. frångått sin en gång uttalade princip.
Frih. Cederström: Jag får fästa upmärksamheten derpå, att
Utslc. alldeles icke aflåtit någon upmaning till R. o. Ad., att frånträda
sitt beslut i denna fråga; utan Utsk. har endast hemställt,
att BorgareSt. ville instämma i det beslut, hvarvid Preste- och
BondeSt:n stannat. Här saknas således något lagligt initiativ till
ifrågasättande deraf, att R. o. Ad. må frånträda sitt beslut; och
äfven om detta frånträdande i sig sjelft vore Ijenligt, så inser jag
icke under hvilken form det antagligen skulle nu låta sig göra.
Jag anhåller emellertid, att R. o. Ad. ville, med vidblif
vande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga ifrågav:de puukt
till handlingarne.
Sedan härefter Hr Estenberg förklarat sig instämma med
Frih. Cederström beslöt R. o. Ad. att med vidblifvande af sitt förut
i ämnet fattade beslut, lägga förev:de punkt till handlingarne.
12:te punkten, ang;de årligt reseanslag för Gr. Thorsten
Rudenschiöld.
Denna punkt lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:s d. 14 och 16 dennes på bordet lagda Mern. N:o
34, i anledn. af R. St:rs skiljaktiga beslut, rörande Utsbs Utlåt.
N:o 20, öfver väckt motion om beviljande af pension åt Gr. Thorsten
Rudenschiöld.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då R. o. Ad. företog StatsUtsk:s
Betänk, med förslag till voterings-propos. angrde stats-regleringen
antog R. o. Ad. för sin del — och denna åsigt har sedan genom
3 Stånds beslut, äfven blifvit godkänd af R. St:r —, att då alla
Stånden beviljat anslag till samma ändamål, men 2 Stånd anslagit
en högsta summa, ett Stånd en medelsumma och ett Stånd en minsta
summa, så ansågs genom 3 Stånds beslut vara afgjordt att summan
icke kunde blifva mindre än medel-summan, hvarföre man endast
hade att votera mellan högsta summan och medel-summan.
På samma sätt då två Stand beviljat_en högstajsumma, ett Stånd
Den 2s November f. m.
719
en medelsumma och ett Ständ lägsta summa, så ansågs det vara
genom 3 Stånds beslut afgjordt att summan icke kunde blifva höt
gre än medelsumman oell derföre voterade man emellan den lägre
summan och medelsumman. Om slutligen ett Stånd beviljat en högsta
summa, två Stånd en medel-summa oell ett Stånd en .lägsta
summa, så ansågs det vara genom 3 Stånds beslut afgjordt att
summan ej kunde sättas högre än medelsumman, och genom 3
Stånds beslut afgjordt att den ej kunde sättas lägre än medelsumman,
lioc est, medelsumman ansågs vara af lt. St:r antagen. Detta
sätt att se saken är godkändt af 3 Stånd, nemi. 11. o. Ad., Presteoch
BorgareStm. genom deras bifall till de af Utsk. framställda voterings
proposma. Det är ej heller första gången som så tillgår; ty
det har varit praxis sedan långa tider tillbaka. Hvad nu angår
Gr. Itudenschiölds pension, så har ett Stånd beviljat 3,000 Rdr,
2 Stånd 2,000 oell ett Stånd afslagit all pension. I enlighet med
hvad jag här framställt hafva således 3 Stånd förklarat att den icke
får öfverstiga 2,000 Rdr och 3 Stånd förklarat att den icke får
understiga denna summa, d. v. s. den är genom II. St:rs beslut
bestämd till 2,000 Rdr. Man kan således icke votera om, huruvida
den bör blifva 3,000 Rdr, utan anhåller jag om afslag å de
här framställda voterings-proposma.
Frih. Paykull, Joli. Gust.: Det visar sig nu att StatsUtsk.
icke kunnat genomdrifva sitt sätt att upställa voterings-propos:r,
när Utsk. varit tvunget att arbeta tillsammans med andra Utsk.
Jag vet visserligen att man kan åberopa en lång princip i detta
afs:de, men 69 § lteg:sF:n har vid innevrde Riksdag undergått någon
förändring, så att dess ordalydelse ej är alldeles lika mot lörut.
I st. f. att den förut innehöll: »Stanna två Stånd emot två, då
skall &c.» står det nu »förena sig icke minst tre Stånd uti sammanstämmande
beslut, då skall &c.» Nu lär väl ingen kunna påstå,
att 3 Stånd förenat sig om ett sammanstämmande beslut, då
1 Stånd beviljat 3,000 Rdr, 2 Stånd 2,000 och ett Stånd icke beviljat
något. För min del finner jag Grundlagens lydelse så tydlig
att jag yrkar bifall till de framställda voterings-proposma. Reservanternas
antal är äfven högst litet, endast C personer. Hvad
särskildt Hr Björkman angår, så har han reserverat sig, ehuru haij
låtit anteckna att han icke var närvide, när beslut fattades. Det
är ett ovanligt bruk, som endast förekommer inom detta Utsk. att
man kan reservera sig. ehuru man icke varit närv:de vid beslutets
fattande. Det är således ej mer än en ledamot af R. o. Ad. och
några ledamöter af PresteSt. som inom Utsk. varit af olika tanke
med Utsk:s pluralitet i afs:de på denna fråga, och för min del anser
jag att Utsk. gjort rätt i att frångå en gammal praxis, då
Grundlagen undergått förändring.
Gr. Lagerbjelke: Då jag förra gången hade ordet yttrade
jag mig endast ang:de pensionens storlek, men som detta Betänk, äfven
innehåller en annan fråga, så anhåller jag att de öfriga Stånden
beslut måtte uplusas, och att jag derefter ånyo måtte få ordet.
D » n 25 No t o m b er i. m.
I anleda. häraf uplvste lindert. Riddarh.Sekret. att protis utdr.
rörande pröfniugen af förev:de Mern. ankommit endast från BorgareSt.
, hvars beslut innehöll: »Med förklarande att frågan om beloppet
af den årliga pensionen åt Gr. Thorsten Rudenschöld, 2,000
Rdr Rmt, är genom trenne RiksStånds beslut afgjord, ogillade
Ståndet, ibland de föreslagna rotens proposuie den första och den
andra, men godkände den tredje.»
Gr. Lagerbj elke: Af de uplästa prot:s-utdr:n finnér R. o. Ad.
att jag har åtminstone ett helt RiksStånd för min mening, och.
jag vågar derföre, med ytterligare stöd häraf, anhålla om afslag å
de 2:ne första voter:s-propos:ne. Hvad angår den 3:dje voter:spropos:n
så ser jag icke något hinder för att i likhet med BorgareSt.
bifalla densamma.
Frih. Cederström, Rudolf: Man må tänka hvad man
vill med alside på sättet att i allmänhet upställa voter:s-propos:r,
men man måste väl följa samma grundsatser med afs:de på Sammansatta
Stais-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. som man
följt med alside på de af StatsUtsk. framstälda voter:s-propos:r.
Jag kan således icke finna annat, än att R. o. Ad. bör alsia de nu
framstälda voter:s-propos:ne, ehuru jag medger, att om en votering
borde ega rum så vore det af Utsk. framstälda förslaget mera opartiskt
än reservanternas. Hvad beträffar den 3:dje voter:s-propos:n,
så har Gr. Lagerbjelke medgifvit att den må bifallas och jag instämmer
deruti, ty det måste vara stor skillnad emellan att bevilja
ett anslag med vilkor och att bevilja det ovillcorligt; det förra
innesluter ej det sednare. Man må visserligen anse detta läll vara
af mindre vigt, men då det gäller en principfråga kan man icke
vara nog försigtig. Om man icke respekterar ett fristadt vilkor,
så kan det i framtiden hända att högst vigtiga anslag helt och
hållet afslås, ehuru man skulle velat bifalla dem med vissa vilkor;
ifall man nemi. funne sig obetryggad i afs:de på dessa sistnämndas
bestånd.
Brill. Leyon hufvud, Bror Abraham: Då jag är ledamot
af detta Utsk. så anhåller jag att få tillkännagifva, att ehuru jag
icke låtit anteckna att jag var frånvide när detta beslut fattades,
så är likväl detta förhållandet; ty annars hade jag reserverat mig
mot Utsk:s beslut. Mig synas de af Gr. Lagerbjelke framstälda
skäl vara fullkomligt tillfyllestgörande. Om 2:tie af de öfriga Stånden
beviljat samma summa som R. o. Ad. så hade naturligtvis
BondeSt:s beslut förfallit, och icke kati det få någon större vigt
derigenom att BorgareSt. beviljar mera. På samma sätt hade Borga
reSt:s beslut förfallit om BondeSt. beviljat samma summa som
R, o. Ad. och PresteSt., och icke är det berättigadt till mera afs:de
derföre att BondeSt. beviljat mindre. Jag anser det således vara
bäst att R. o. Ad. instämmer i BorgareSt:s beslut.
Gr. Lagerbjelke: Med anledu. af en värd talares yrkande
på bifall till äfven de voter:s-propos:r som röra summorna får jag
Den 55 Norember f. m.
anmärka, att sådant numera är desto omöjligare som BorgareSt.,
hvilket först beviljade 3.000 Edr nu frångått detta sitt beslut och
instiimt med R. o. Ad. och PresteSt. Man kan således icke längre
säga, att BorgareSt. vill ge 3,000 Rdr, ocl^ derföre kan man ej
heller bifalla de 2:ne första voter;s-propos:ne.
Frih. Raab, Adam Christian: Till den kraft och verkan
det kan hafva ber jag få uttala min åsigt ang:de dessa votenspropostr.
Det förefaller mig som om man icke låtit PresteSt:s åsigt
vederfaras full rättvisa. Om ett Stånd beviljar ett anslag med ett
visst vilkor, så kan det hända att Ståndet alldeles icke vill ge
detta anslag såvida ej vilkoret upfylles. PresteSt.:s beslut i sin
helhet hade således, enl. min tanka, äfven bordt blifva föremål för
en votering, så att man äfven voterat emellan Adelns och PresteSt:s
beslut. "Ville man åter anse PresteSt:s beslut såsom bindande
äfven om vilkoret bortfaller, hade hufvudfrågan dermed bordt vara
afgjord utan att kunna blifva föremål för votering. Om saken betraktas
ur denna synpunkt hafva nemi. reservanterne rätt deri, att
då 2 Stånd beviljat 2,000 Rdr och ett Stånd 3,000 Rdr, så
hafva 3 Stånd beslutat att bevilja en pension sorn ej kunde understiga
2,000 Rdr. Men mig synes att detta blefve fallet endast om
hvardera af de 3 beviljande Stånden fattat sitt beslut utan vilkor.
Då nu ett Stånd fästat ett sådant vid sitt bifall till summan, hade
dess mening i sin helhet bordt blifva föremål för en votering, och
ej först beloppet, och derefter, såsom nu ar föreslagit, vilkoret blifva
föremål för särskilta voteringar.
Uppå härefter särskilt i fråga om Usta och 2:dra votersproposme
och särskilt i fråga om den 3:dje framstälde propos:r,
blefvo de 2:ue förstnämnde voter:s-propos:ne, efter först tiil deras
godkännande gjord hemställan sorn besvarades med Nej, af R. o. Ad.
afslagne och godkändes den 3:dje voter:s-propos:n.
Ånyo föredrogs Sammansatta Stats- och BankoUtskis d. 14
och 10 dennes på bordet lagda Mern. N:o 35, i ani. af RiksStms
beslut öfver Utsk:s Utlåt. N:o 29, i fråga om förhöjning af det åt
Fullmäktige i Banken och RiksgrsKont. anvisade honorarium.
Sedan uppå af Frih. Cederström, Rudolf, gjord förfrågan
om de öfrige RiksStms i anledn. af detta Mern. fattade beslut,
undert. Riddarh.Sekret, tillkännagifva, att prot:s-utdr. derom ankommit
endast från BorgareSt., som afslagit den till samma Stånd
stälda inbjundn. och derjemte, med ogillande af Utsk:s förslag till
voter:s-propos., beslutat att särskilt skall röstas öfver honorarium
till Fullmäktige i Banken uti Förstärkt BankoUtsk., och öfver
honorarium till Fullmäktige i Eiksg:sKont. uti Förstärkt StatsUtsk.
; anförde
Frih. Cederström: Ä ena sidan kan det visserligen synas
vara bäst örn voteringen verkställes i Sammansatt Utsk., emedan
753
Pen 25 November f. m.
man derigenom får utsigt till mera enhet i besluten; men å andra
sidan kan man med skill säga, att det Sammansätta Utsk. består
af ledamöter, hvilka icke i denna sin särskilda egenskap äro för
RiksStm kända. När man skall välja förstärkningsmän svljfvar
man alltså i ovisshet hvilka af Utsk:s ledamöter härtill må vara
att tillgå. Då vidare Fullmäktige i Banken sortera under BankoUtsk.
, och Fullmäktige i Riksg:sKont. få sin decharge meddelad
efter förvaltningens hos StatsUtsk. skeende granskning, så synes
mig häri ligga ett ytterligare skäl för det åskådningssätt BorgareSt.
haft i denna fråga; och för att ej onödigtvis skilja oss från
MedSt:n får jag föreslå R. o. åd att, nied ogillande af Utsk:s
förslag, fatta beslut i enlighet med den till oss från BorgareSt,
genom ankommet prot:s-utdr. delgjfija hemställan.
Hr Akerman, Fredrik: Då Sammmtsafta Utsk:s Mera.
om bestämmande af ökadt arfvode åt It. Strrs Fullmäktige i Banv
ken och Riksg.sKont. stod upfördt på föredragningslistan sökte jag
på allt sätt att kunna deltaga i behandlingen af denna fråga,
Denna min önskan gick likväl icke i fullbordan; ty Betänk, afgjordes
uti ett s. k. bordläggnings-plenum, då jag icke var tillstädes,
I annat fall skulle jag försökt att då fästa upmärksamheten på det
orimliga i dessa honorariers förhöjande. Det har ofta blifvit ytfradt,
att det just är dessa Styrelsers egen sammansättning som tvingar
Ständerna att meddela långa reglementariska föreskrifter, uptggande
de minsta detaljer. Man binder nära nog helt och hållet händerna
på dessa Styrelser, och vi, som deraf äro medlemmar, få i mångs
fall sitta som maschiner utan att ärendena derpå vinna. Åtminstone
borde hvar och en inse, att det skulle vara af stor nytta,
isynnerhet under närv:de omständigheter, om dessa Styrelser hade
mera frihet och icke voro inskränkta inom dessa % k 300 §§:r.
Jag föreställer mig, att mångå med mig vilja gifva dessa Styrelser
större frihet; men det blir naturligtvis svårare i samma må.n sorn
man höjer honorarierna; ty då kommer man troligen att använda
dessa platser som belöning för visade tjenster. Af dessa skäl skulle
jag, om jag varit tillstädes förra gången frågan handlades, hafva
tillstyrkt B, o. Ad. att, då fråga icke var väckt om dessa honorariers
nedsättning, åtminstone icke förhöja dem och derigenom aflägsna
tidpunkten för en förnuftigare organisation af dessa Verk,
Detta är nu för sent, och det enda som återstår mig är att söka
bereda tillfälle för BorgareSt:s mening, enl. hvilken arfvodet borde
som förut utgå med 1,000 Rdr, att vid den blifvande voteringen
göra sig gällande. Jag får derföre, ehuru med föga hopp om framgång
i påyrka, att R. o. Ad. ville återförvisa ärendet till Utsk. med
föreskrift att upställa en voter:s-propos. hvarigenom BorgareSt:s
mening äfven blir framstäld till oropröfvande.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Frågan om
det är lämpligt eller ej att höja honorarierna för R. St:rs Fullmäktige
i Ranken och Riksg:sKont. kan nu icke blifva föremål för
diseu?si.on,
Den 25 November f. n».
discussion, utan vi hafva endast att yttra oss ang:de det af Sammansatta
Utsk. föreslagna sältet för frågans lösning. Då denna
fråga förekom inom Utsk. ansåg jag att man kunde lösa den på
tre olika sätt. Man kunde nemi. hänskjuta den till Förstärkt StatsUtsk.
; ty, ehuru Brån vins-lagen utarbetades af Sammansatt Lag-,
Bevilln.- o. Ekon.Utsk., så afgjordes alla voteringarne i Förstärkt
Bevilln.Utsk. För det andra kunde man, på sätt BorgareSt. beslutat,
låta Förstärkt BankoUtsk. votera ang:de Fullmäktige i Banken,
och Förstärkt StatsUtsk. ang:de Fullmäktige i Riksg:sKont.,
men då kunde det hända att de olika Utsk:n bestämde ett olika
arfvode, och det vore väl ej lämpligt. För det tredje kunde man
slutligen, på sätt Sammansatta Utsk. föreslagit, förstärka det Sammansatta
Utsk. och låta det afgöra frågan. Om man med afs:de
på sättet, huru en fråga skall afgöras då jemkningar icke leda till
något resultat, jemför den 23 §:u Riksd:sOrdmn med den 73 §:n
i samma grundlag, så tror jag att man skall medgifva det Sammansatta
Utsk. haft skäl för sitt här afgifna förslag. Jag inser visserligen
olägenheten af att nödgas välja ännu ett Förstärkt Utsk..
men som jag anser förslaget vara riktigt tillstyrker jag bifall till
detsamma.
Frih. Cede rström: Jag vågar afstyrka frågans återförvisande
till Utsk., om ej för annat åtminstone på det att Utsk. icke må
iå kännedom om det mindre formenliga sätt hvarpå en ledamot af
It. o. Ad., oaktadt hail erkänner att han för sent uptagit ett ämne,
likväl utbreder sig öfver detsamma. De åsigter den värde talaren
sökt inympa på Ståndet iiro visserligen oegennyttiga hvad honom
sjelf angår, mea hafva i alla fall blifvit framdragna i en oriktig
stund. Det är klart, att med den öfvertygelse jag har, och hvilken
måste vara obestridlig då t. o. m. Hr Akerman medgifvit dess
riktighet, att man icke numera kan lagligen ingå i bedömande af
huruvida det var lämpligt eller ej att höja Fullmäktiges löner, så
kan jag icke heller med godt samvete följa det gifna exemplet;
jag kan icke bryta mot löreskrifven ordning samt ingå i någon
utförligare deduktion, huruvida R. o. Ad. handlat rätt i att förhöja
dessa arfvoden, huruvida Fullmäktige till följd af sina vigtiga
platser med rätta kunnat förvänta en sådan förhöjning; och huruvida
slutligen, derest också en och annan af dessa Fullmäktige befinna
sig i den ställning att han icke är i behof af en sådan förhöjning,
detta viii kunnat vara ett giltigt skäl för R. St:r att vägra
de öfriga, sotn icke befinna sig i sådan kathegori, den lön deras
redliga sträfvande för det allmänna bästa förtjenar. Det yttrandet,
att (om jag ej hörde orätt) åtskilliga af de delegerade endast skulle
i denna befattning sitta som maschiner, är äfven af den beskaffenhet,
att jag, så vidt på mig beror, icke vill bidraga till att de
öfriga Stånden deraf erhålla kännedom.
Hvad angår den af Utsk. föreslagna votens-proposm, så har
jag ingalunda bestridt dess lämplighet i och för sig; jag har endast
yttrat mig om olämpligheten af att under förhandenv;de orastänIX
H. 48
75i
D 8 n 2t> N o v e m b e r f. m.
digheter välja ett nytt Förstärkt Utsk. på sätt föreslaget blifvit.
Det vore mindre grannlaga mot R. o. Ad. att uprepa hvad jag i
detta afs:de yttrat; helst de som tagit kännedom om hvad som
blifvit yttradt såväl här som vid ärendets föredragning inom BorgareSt.
torde nogsamt finna, att man icke har anleda, i denna fråga
skilja sig från MedStm endast för iakttagandet af en formalitet
af underorduadt värde.
Hr Åkerman; Det är icke ritanen viss förvåning som jag
hört den siste värde talaren visa den ömhet om mig och mina
yttranden att han önskar det dessa sednare måtte stanna inom det
Högloft. Ståndet. Men jag får förklara, att denna ömhet är alldeles
öfverflödig; ty, äfven om jag icke haft tillräckligt skäl att
yrka återremiss, så skulle jag önska att mitt yttrande blef så allmänt
bekant som möjligt, emedan det gäller en ganska vigtig
principfråga, oberoende af den större eller mindre förhöjning som
arfvodeua kan komma att få. Hvad angar Frih. Cederströms påstående,
att jag skulle hafva sagt det några vissa Fullmäktige sutto
som maschiner, så bevisar det att han antingen ieke hört eller
icke upfättat mitt yttrande; ty jag sade, att till följd af de många
reglementariska föreskrifterna så sutto vi samtlige Fullmäktige
som maschiner, således inclusive den som nu haft äran hafva ordet.
Hr Mon t go m m e r i e: Detta Betänk, omfattar tvenne frågor.
Den första är; till hvilket Förstärkt Utsk. man bör hänskjuta afgörandet
af denna fråga, oell i detta hänseende har Frih. Cederström
föreslagit, att man borde till Förstärkt BankoUtsk. hänskjuta
frågan om Fullmäktige i Banken, och till Förstärkt StntsUtsk.
frågan om Fullmäktige i Riksg:sKont., men Sammansatta Utsk. har
föreslagit att man borde hänskjuta hela frågan till Förstärkt- Staisoch
BankoUtsk. Den' andra frågan rörer upställningen af votenspropos.
I detta afside har Hr Åkerman påyrkat en annan upställning
än den af Sammansatta Utsk. föreslagna, men då denna öfverensstämmer
med de grunder hvarefter StatsUtsk:s af R. St:r godkända
voter:s-propos:r varit upstälda och då den dessutom öfverensstämmer
med det beslut R. o. Ad. nyligen fattat angrde voter:spropos:na
från Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk., så anhåller jag om bifall till Ut.sk:s förslag. Slutligen
får jag ännu en gång fästa upmärksamheten på den oformlighet
som kan upstå genom antagande af Frih. Cederströms förslag; ty
derigenom kan det hända att olika arfvoden blifva bestämda för
Fullmäktige i Banken och för Fullmäktige i Riksg:sKont.
Sedan härefter Hr Frilnn o. Ordf:n framställt, att i afs;de på
förev:de Mern. blifvit yrkadt dels bifall, och af Frih. Cederström,
att R. o. Ad., med ogillande af Utsles förslag till voteris propos.
måtte besluta att särskilt skall röstas öfver honorarium till Fullmäktige
i Banken uti Förstärkt BankoUtsk. och öfver honorarium
till Fullmäktige i Riksg:sKout. uti Förstärkt StatsUtsk., och dels af
Hr Akerman återremiss, blefvo proposn- till bifall å dessa yrkanden
Den Jr> Norm ber f. in.
75B
framstälde ooti besvarade med blandade Ja oell Nej; hvarefter propos:n
till bifall å Utsk:s Mern. förnyades och besvarades med starka
Nej blandade med Ja, samt, sedan svaren å sedermera förnyad
propos. till bifall å Frih. Cederströms förslag utfallit med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Frihm o. Ordfin förklarade sig härvid
hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 14 och 16 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 48, i ani. af gjorda anmärkntr vid Utsk:s Betänk.
N:o 35 öfver K. M:s Nåd. Propos. om antagande af en författa.,
angtde straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum.
Hr Stråle, Wilhelm, anförde skriftligen:
Ehuru LagUtsk:s Betänk. N:o 35, som i sin helhet tillstyrker
K. M:s Nåd. Propos., blifvit af 2 RiksStånd — Preste- och
BorgareSttn — bifallet, har likväl, på sätt förev:de Utlåt. N:o 48
visar, Utsk. i anledn. af återreraiss från R. o. Ad. samt BondeSt.
föreslagit mer eller mindre väsendtliga ändringar uti den föreslagna
lagen.
Uå emellertid K. M:s Nåd. Propos. numera är vorden definitivt
antagen af Borgare- och BondeSt:n — PresteSt. lärer ännu
icke hafva företagit frågan, men torde böra antagas komma att vidhålla
sin förra åsigt — synes i sanning föga utsigt vara för handen
att genomdrifva LagUtsk:s sednare förslag.
Jag yrkar för min del afslag å detta Betänk, och får såsom
stöd för detta yrkande vördsamt anföra:
Utsk:s förslag att uti 5 §:n skulle tilläggas orden : »på längre
eller kortare tid», är visserligen oskadligt, men också öfverflödigt,
då den K. Propos:n uti detta hänseende icke innehåller någon inskränkande
bestämmelse.
Af sådan likgiltig beskaffenhet är deremot icke den föreslagna
ändringen uti 6 §:n, att om det i 5 §:n sagda fängelsestraff verkställes
i enrum, fången ock skall njuta afdrag i fängelsetiden, efter
thy i 2 §:n stadgas.
Till en början bör här anmärkas, att då 5 §:n talar om särtkildl
rum, begagnar Utsk. deremot nu ordet enrum, d. v. s.
enl. §:n 1 Missg:sB:n.
It'rågav:de frihetsstraff kan komma att verkställas antingen på
straff-fängelserne eller kronohäktena, af hvilka de flesta äro cellfängelser.
På straff-fängelserne finnas: a) gemensambets-rum, b) ett eller
annat särskildt mindre rum, der en eller flere fångar förvaras, och
c) celler, egentligen afsedda till bestraffningars verkställande. I
cellfängelserna åter finnas: a) vanliga celler, 6) hufvudsakligen för
bysättningsfångar afsedde, men understundom äfven af fångar som
äro dömde till frihetstraff, begagnade celler, enhvar försedt med ett
stort fönster, och c) ett eller två särskilda rum. Då nu fångarne
åtminstone någon gång måste, efter omständigheternas föranledande,
förvaras än i det ena än i det andra af ofvannämnde fängelserum,
758
T> e il 25 November /. m.
finnér enhvar hvilka anledn:r till olika meningar, huruvida afdraget
skulle ske eller icke, lätt skulle upstå om Utsk:s förslag blefve lag.
Vida betänkligare synas dock följderna i andra hänseenden
komma att blifva.
I nära öfverensstämmelse med för handen varande förhållanden
skulle, enl. K. M:s Nåd. Propos., straff arbetsfångar som förvaras i
cell, der under hela strafftiden hållas; vara underkastade den strängare
disciplinen; ej i. allmänhet få emottaga besök eller förskaffa
sig underhåll, beklädnad eller annat utöfver hvad vid straff-inrättningen
bestås o. s. v.
Att afdrag bör ske i strafftiden för sådan celi fånge, hvilken
otvifvelaktig^; är underkastad hårdare straff än straffarbetsfånge som
förvaras i gemensamhetsfängelse, har K. M. föreslagit och Utsk.
tillstyrkt.
Till fängelse ulan arbete dömd fånge skulle åter, enl. den
Nåd. Propos., så vidt ske kan »förvaras i särskildt rum, skild från
andra fångar»; få bereda sig bättre underhåll eller större beqvämlighet
än i fängelset allmänneligen bestås, upbära hela behållna inkomsten
af sitt arbete o, s. v.; m. e. o. vara underkastad en vida
lindrigare disciplin iin straffarbetsfången och (å åtnjuta de friheter
som i ett fängelse skäligen kunna medgifvas.
Utsk:s pluralitet har nu för sådant fängelsestraff, verkstäldt i
enrum, tillämpat omförmälda afdrag i strafftiden.
Såsom hufvudsakligt motiv härtill anföres, att eljest de begge
slagen af straff skulle blifva lika hårda, om icke hårdare för den
till endast frihetsstraff dömde fången, då hans fängelsetid, ehuru
med lindrigare disciplin, blefve längre än straffarbetsfångens.
Erfarenheten visar emellertid, att fången anser den strängare
cellbehandlingen för särdeles svår, då deremot den lindrigare medgifver
honom sådana fördelar, hvaraf åtminstone en del alltid bör
komma honom till godo, att den af Utsk. gjorda jemförelse icke
kan godkännas.
Dessa fördelar äro af den beskaffenhet, att ransakningsfångarne
svårligen lära i allmänhet kunna förskaffa sig flere. Hvilken motsägelse
då, att en ransakningsfånge, som t. ex. inom ett cellfängelse
varit häktad uti fyra månader och sedan inom samma häkte undergår
fyra månaders frihetsstraff, åtnjuter afdrag för den sednare tiden
under hvilken han är underkastad enahanda behandling som under
den förra?
Men olämpligheten af det föreslagna afdraget framstår skarpare
om man antager att två personer blifvit för samma brott dömde
till lika långt frihetsstraff, som verkställes inom gemensamhets
fängelse
t. ex. å Långholmen, roen af hvilka endast den ene förvaras
i särskildt rum (enrum). Denne får den synnerliga fördelen
att undgå kasernefingen, tillgodonjuter den lindrigare disciplinen
och är måhända i tillfälle att bereda sig de medgifna förmånerna
af bättre underhåll och beklädnad. Den andra åter måste t. ex af
brist på utrymme bo i logement och följaktligen i viss mån vara
underkastad derför gällande Ordningsreglor. Efter Utskrs förslag
skulle den förre åtnjuta afdraga strafftiden, men icke den sednare,
Deri 25 November t. ni.
757
Det föreslagna tillägget uti 6 §:ns sista morn., att »kan fånga
arbete sig sjelf ej förskaffa, må honom ej vägras att sig sysselsätta
med det arbete, hvarpå tillgång i fängelset finnes» öfverensstämmer
med hvad Fängelseföreståedarne redan hafva sig updraget och lärer
således kunna utan olägenhet förfalla.
Att här vidlyftigt orda om de väsendtliga fördelar, som i både
moraliskt och ekonomiskt hänseende skulle upkomma deraf att ett
större antal till straffarbete dömde fångar, hvilka f. n. intagas å
de talrikt befolkade straif-fängelserne och der vistas uti gemensamhetsrum,
i stället finge förvaras uti cellfängelserna, torde vara öfverflödigt.
Och anser jag mig böra, med afs:de härå, vördsamt
tillstyrka att 11. o. Ad., med afslag å Utsk:s Betänk., behagade bifalla
K. M:s Nåd. Propos.
H. Exc. Ilr Gunther, Claes Ephraim: Det resultat
hvartill LagUtsk. kommit i sitt sednare Betänk. ang:de denna fråga
har varit mig mycket oväntadt. På sätt en föreg:de talare redan
anmärkt, tillstyrkte Utsk. i sitt förra Betänk., med en pluralitet
af 11 röster mot 5, bifall till K. M:s Propos. och detta Betänk,
blef bifallet af 2:ne Stånd, men återremitteradt af de bägge öfriga,
och nu har Utsk. på grund af denna återremiss, med en pluralitet
af 10 röster mot 3 frångått sitt förra beslut och afstyrkt den Kongl.
Propos. Detta resultat var mig icke allenast derföre oväntadt, utan
ännu mera derföre att jag på LagUtsk., under dess nuv:de Ordf:de
grundat de största förhoppningar om ett kraftigt biträde vid genomförandet
af de reformer i brottmålslagen, hvarmed man redan
under Hera år varit sysselsatt. Ett betydligt afbrott i dessa reformer
måste nödvändigt inträffa, om man nu ånyo skall börja tvista
om arten af de straff, som i den nya lagen böra begagnas. Jag
anser för min pligt att, så vidt på mig ankommer söka förebygga
ett sådant afbrott i de hittills, som jag trodde, med allmänt bifall
vidtagna reformerna, och jag måste vid detta tillfälle yrka, att It.
o. Ad. ville med ogillande af Utsk:s sednare Utlåt, bifalla K. M:s
Propos. De skäl, som tala för ett sådant bifall, äro redan tillförene
af mig fullständigt utvecklade dels i motiverna till den Kongl.
Propos., och dels i det anförande jag afgaf till R. o. Ad:s prof..
förra gången detta ämne förevar, och hvilket anförande till sina
väsendtligaste delar återfinnas i den reservation Hr Hasselrot afgifvit
mot detta Utlåt. Då jag förmodar att hvar och en af R. o.
Ad. som intresserar sig närmare för denna fråga, redan tagit del
af dessa skäl, så anser jag mig icke böra vidlyftigt uprepa dem.
De kunna sammanfattas i den enkla satsen, att hvarje fånge bör,
så vidt möjligt, under fängelse-tiden hållas afskiljd från all obevakad
gemenskap med andra fångar, emedan erfarenheten visat, att
en sådan gemenskap mer än något annat bidrager till att förderfva
fången. Det Kongl, förslaget är grundadt på en indelning af
frihetsstraffen uti strängare och mildare, och afser att fången i förhållande
dertill skall undergå olika behandling. Grofva brottslingar,
dömda till strängare fängelse-straff, skulle komma att underkastas
ensamhets-fängelse i hela dess stränghet, men då erfaren
-
Dan 23 Novem e r f. m.'
heten så val hos oss som i andra länder ådagalagt, att detta sätt
att verkställa straffet för de flesta fångar blir en skärpning i detsamma,
så har man ieke ansett sig kunna sträcka ett sådant straff
utöfver en viss tid. för att ej äfventyra fångens förstöring till både
kropp och själ. Afven har man ansett rättvisan fordra att inom
denna lid något förkorta den strafftid brottmåls-lagen bestämmer,
emedan denna blifvit beräknad efter ett helt annat slag af fängelse.
Olika blir åter förhållandet, då det är fråga om sådant fängelse,
som endast afser frihetens förlust; ty då söker man endast försäkra
sig mot rymning, men lemnar fången för ölrigt all den lindring
i behandlingen, som dermed låter förena sig. Till följd häraf
har man i sådant fall icke blott ansett sig kunna använda ensamhets-fängelse
till obegränsad tid, utan äfven utan afdrag i strafftiden.
Det säger sig nemi. sjelf, att om jag kan använda detta
fängelse på obegränsad tid, till och med på lifstiden, så hvarken kan
eller bör något afdrag å den i lagen bestämda strafftiden komma i
fråga. Den af Utsk. framlagda argumentation har icke kunnat
rubba min öfvertygelse om det af K. M. framstälda straffsystemets
företräde. Sedan Lagberedningen afgaf sitt första förslag angrde
denna fråga, har nu mera än 10 år förflutit utan att jag hört någon
sätta i fråga, att man borde göra afdrag i strafftiden äfven
för sådant lindrigare fängelse, som det jag nyss omnämnde. Det
torde således vara förlåtligt, om jag icke tillstyrkt Konungen att
aflåta ett sådant förslag, och det var med ledsnad som jag sett LagUtsk.
föreslå en sådan förändring; ty nu då vi äro framskridna
ett godt stycke på lagreformen kan jag icke, äfven om K. St:r
skulle antaga Cenna förändring, tillstyrka K. M. att dertill gifva
sin sanktion. Jag anser mig således böra vidhålla den grundsats,
som blifvit uttalad i K. M:s Propos. och tror att den eger företräde
framför Utskis. Uti den här föreslagna förändringen har
Utsk. gjort sig skyldig till åtskilliga inconseqvenser, hvilka icke
gerna låta sig förena med det antagna systemet, och redan förra
gången frågan här förevar yttrade jag att ett förslag grundadt på
de åsigter som då sökte göra sig gällande, och hvilka Utsk. sedan
attraperat, icke skulle kunna utan inconseqvens genomföras. Utsk.
anser att afdrag i strafftiden äfven borde ega rum för lindrigare
fängelse, och grundar denna sin åsigt hufvudsakligast. derpå, attoni
man också i lagbestämmelserna söker updraga en väsendtlig skillnad
mellan lindrigare och strängare frihets-straflf, så skulle de i verkligheten
komma att blifva ungefärligen lika. Denna åsigt kan jag
icke dela. Det strängare ensamhets-fängelset är, på sätt jag nämndt,
ämnadt att användas mot sådana gröfre förbrytare, som gjordt sig
förtjenta af ett strängare straff, då deremot det lindrigare ensamhets-fängelset
endast skulle användas som förvandlings-fängelse, när
någon icke kunnat betala honom ålagde böter, eller när lagen sjelf
förklarar förbrytelsen vara af lindrigare oeskaffenhet. De som vanligtvis
göra sig förfallna till sådana förbrytelser äro i den samhällsställning,
att de helt säkert skulle sätta stort värde på de förmåner
som äro förenade med ett liudrigare ensamhets-fängelse, och
synnerligast den att icke behöfva vistas i samma logementer och
Den 25 November f. m.
kaserner som de öfriga fångnrne. För min del vågar jag tro, att
de af lagen upstäldn skiljaktighet.erna mellan de olika arterna af
fängelse-straff afven i verkligheten skulle komma tångarne till godo.
Utsk. anser att behandlingen skulle- komma att blifva ungefär densamma.
Jag hemställer om en sådan åsigt kan stå tillsammans
med Utsk:s erkännande att ett strängare ensamhets-fängelse icke
gerna kan användas under längre tid än ett år, då deremot Utsk.
med K. M. medger, att det lindrigare ensamhets-fängelset kan användas
på obegränsad tid t o. m. som lifstidsfängelse. Jag vill
icke fästa mig vid en verklig olämplighet, till hvilken Utsk:s förslag
skulle leda, nemi. att göra afdrag i tiden äfven för lifstids
fiingelse;
ty detta kan icke vara Utsk:s mening, men ordalagen äro
sådana, att detta äfven borde blifva en följd. Föregide talare hafva
redan anmärkt, att Utsk. genom sitt tillägg till 6 § begått en inkonseqvens.
och de ordalag Utsk. begagnat, visa att Utsk. verkligen
befunnit sig i det bryderi, hvari jag förmodade, att det skulle komma.
Utsk. föreslår i 5 § i likhet med K. M:s Propos. att fånge som
är dömd till lindrigare fängelse-straff, skall under fängelse-tiden
förvaras i särskildt rum, skiljd från andra fångar. l)etta är något
annat än det cellfängelse som Usta § omtalar för straff- och arbetsfångar
och bör icke dermed förblandas; ty i 6 § säger Utsk.
verkställes det i 5 g sagde fängelse-straff i enrum, njute ock
fången afdrag i fängelse-tiden, efter (liv i 2 § stadgas». Hvad menas
med enrum? Menas dermed detsamma som i 1 § så är hela
tillägget öfverflödigt, emedan sådana fångar aldrig komma att undergå
straff i sådant fängelse. Om åter Utsk. med ordet »enrum»
menar detsamma som med »särskildt rum», så befarade jag alt Utsk.
med flit undvikit att begagna denna tvetydiga term eller rättare
icke begagnat samma ord, för alt icke komma lill den orimligheten
att hvarje fånge skulle få njuta afdrag i strafftiden blott derföre att
han begagnade särskildt rum. Jag kan ej föreställa mig att det
vore rättvist att medgifva fången denna fördel, blott derföre att
han sättes i enskildt rum. under det att den som sättes i gemeni
samhetsfängelse bland dråpare och rånare icke skulle få åtnjuta den.
Exempelvis torde jag få anföra förhållandet med politiska fångar.
Det slag af sådana som oftast förekommer äro de som blifvit dömda
för lasteligt tal enl. 5 kap. 1 § MissgerningsBalken. Lagen ålägger
dem fästnings straff pä t. o. m. 10 år, likväl utan arbete. Vi
hafva haft exempel på att en person blifvit dömd till ett sådant
fängelse på 3 år, och detta straff' utstod han på Waxholm, der han
hade särskildt fängelse, af den beskaffenhet att han kunde hafva
sin familj hos sig. Jag frågar om han väl, derföre att han blef
satt i dessa siirskiida rum, bordt åtnjuta en förkortning i strafftiden,
hvilken icke skulle kommit honom till godo, om hail till följd af
bristande utrymme blifvit skickad til! en verklig straffanstalt och
försatt i analogi med andra fångar. Jag inser icke någon möjlighet
att kunna upställa en sådan lag med någon pretention på konseqvens,
och detta är det förnämsta skälet, hvarföre jag ej kan
gilla Utsk:s förslag. Hvad angår Utskis sista tillägg: »kan långe
arbete sig sjelf ej förskaffa må honom ej vägras att sig sysselsätta
Den 2S November f. m.
med det arbete, hvarpå tillgång i fängelset finnes», så är det visserligen
ett oskyldig t tillägg, men ingalunda af den beskaffenhet
att man derföre bordt förändra den Kongl. Propos-.n. Jag anhåller
om bifall till K. M:s Nåd. Propos.
Frih. Cederström, Rud.: Den förste talaren har ansett
att då LagUtsk:s förra Betänk, vann 2 Stånds bifall, så egde Utsk.
icke skäl att deri göra några ändringar, hvadan också 11. o. Ad.
borde vägra sitt bifall till detta sednare förslag. Men då B. o.
Ad. just var ett af de Stånd, som icke godkände det förra Betänk.,
så måtte väl R. o. Ad etd. min tanke icke nu vara det Stånd,
som bör beklaga sig öfver att Utsk., med fästadt afs:de på de an
märknrr,
som hos detta Stånd blifvit gjorda, framlagt ett nytt förslag
i ämnet. För min del håller jag alltid Utsk. räkning när de
icke anse återremiss-handlingar för döda ting, som man gerna kan
låta ligga, och hvarmed man icke behöfver göra sig något besvär.
Man bör visserligen hafva all möjlig vördnad för bestående lagar;
men då ny lag stiftas, måste frågan under beredelse-tiden från alla
sidor på det noggrannaste öfvervägas, och om förslag till ytterligare
förbättringar skulle framställas samt befinnas giltiga, bör man icke
låta en förut fattad mening afhålla sig från att vidtaga desamma.
Ur Stråle har yttrat att LagUtsk:s förändring af 5;te § genom
att deri införa orden »på längre eller kortare tid» vore, om också
oskadlig, dock mindre nödvändig, hvarföre den borde utgå. Denna
anmärkn. kan visserligen synas ega sin riktighet, men genom detta
tillägg får lagens uttryek mera bestämdhet, så att den stora allmänheten,
för hvilken lagen är stiftad, icke löper fara att misstaga
sig om dess mening. Den Öfverstyrelse, för hvilken Pir Stråle är
Chef, kan naturligtvis icke komma i fråga att missförstå lagen; men
vi böra komma ihåg, att en fullständig redaktion medför den fördelen,
att Öfverstyrelsen icke så ofta behöfver rättande ingripa i
Understyrelsens åtgöranden, flvad angår § 6, så har jag med största
upmärksnmhet genomläst Utsk» Betänk, och de dervid fogade
reservationer, samt anhåller att få upläsa följande punkt af Utsk»
Betänk. »Om man än antager, att betydliga lindringar i behandlingen
af fängelse-fångar kunna göras, torde det böra medgifvas,
att i fråga om ensamhets-fängelset, ett med mera mildhet verkstäldt
straff genom dess långvarighet blir motsvarande ett kortare, men
till verkställigheten strängare. Plågan af en längre förlust af friheten
upväger då plågan af stränghet i behandling, och straffen
blifva i sjelfva verket enahanda. Således om af två fångar, hvilka
förvaras i enrum, den ena behandlas strängare än den andra, men
denna sednare längre tid än den förre är beröfvad friheten, så kan
dennes straff blifva lika hårdt, som den andres, änskönt lagstiftaren
anser dem böra med olika stränghet straffas. Till en sådan orättvisa
skulle emellertid ifrågavrde Nåd. Förslag kunna leda. Man
antager t. ex. att en blifvit dömd till svårare frihets-straff på 2
år, och en annan till ett lindrigare på samma tid. Båda insättas
i cell, der de behandlas, den förra strängare och den sednare mildare;
men då denne hålles innesluten under hela den ådömda straff
-
Den 25 November f. m.
761
tiden, frigifves deremot den andre flere månader förut, hvaraf åter
följer, att de blifvit straffade lika hardt, om ej den, hvilken bordt
mildare bedömas, kommit att lida mera, hvilket, med afs:de å fångars
vanliga oförmåga att i fängelset skaffa sig särskilda beqvämligheter
af den beskaffenhet, att straffet derigenom i någon synnerlig
grad mildras, i allmänhet blefve fallet.» Den sista satsen synes
mig vara desto riktigare, som enligt hvad Otsk. förut yttrat, en
fånge endast är i tillfälle att begagna sig af de lindringar i straffet
som äro medgifna, så vida fängelset är beläget i hans hemort,
men vanligen är förhållandet icke så; ty det är många skäl som
förmå illgerningsman att undvika hemorten och i stället föröfva
sina brott pa aflägsna orter.
Hvad beträffar sista morn-: »kan fånge arbete sig sjelf ej förskaffa,
må honom ej vägras att sig sysselsätta med det arbete, hvarpå
tillgång i fängelset finnes», så hafva så väl 11. Exc. Hr Gunther,
som Hr Stråle, erkänt riktigheten af en sådan föreskrift, hvilken
äfven förekommer i institutionen för fångstyrelsen, men de ansågo
den icke böra inryckas i lagen. Denna deras åsigt tyckes grunda
sig i synnerhet derpå, att K. M. icke föreslagit detta stadgande;
men om stadgandet är riktigt, så bör det väl vinna på att erhålla
den starkare stadfästelse, som begge statsmakternas godkännande
medförer. Utsk. säger härom, att en dylik förpligtelse visserligen
skulle kunna inläggas i en särskild institution för styrelsen; men
på sätt anmärkt blifvit, synes en så vigtig omständighet, som ifrågav:de,
deraf straffets intensitet i så väsendtlig mån beror, rätteligen
utgöra föremål för den lag, genom hvilket straffets karakter
skall utmärkas. Dessa få betraktelser synas mig vara tillräckliga,
för att böra förmå oss att äfven i vår mån bidraga till införande
af detta lag-stadgande, hvilket de begge talarne erkänt vara i och
för sig rättvist och lämpligt. H. Exc. Hr Gunther har visserligen
om jag rätt fattat honom, nyss förklarat, att om äfven samtlige
U. St:r skulle antaga det af LagUtsk. förordade förslaget, så såge
sig H. Exc. nödsakad att afråda K. M. från att dertill gifva Sin
sanction. Det är med största ledsnad, som jag hör H. Exc. förklara
detta; men öfvertygad, som jag är, om ändamålsenligheten
af LagUtsk:s förslag, hoppas jag, att detsamma, ifall det vinner
K. St:rs bifall, möjligen skall kunna i en framtid vinna H Exc:s
förord inför thronen, oaktadt H. Exc. f. n. anser det icke böra
antagas; stödjande jag förenämnda min förhoppning på H. Exc:s
kända fosterländska nit för det allmänna bästa, och dess åt föredragnings-ärenderna
i dess Depart. städse förunnade sorgfälliga pröfning.
För öfrigt synes mig icke LagUtsk:s förslag vara så betydligt
skiljaktigt från K. M:s Propos., att H. Exc. derföre borde föranledas
att upgilva de förhoppningar, H Exc. förut fattat om en
genom LagUtsk:s medverkan, framgent fortgående förbättring af
Lagverket; i hvilket afs:de bemödanderna, såsom vi veta, hittills
blifvit så kraftigt och verksamt understödde af K. Stms LagUtsk.,
och derinom i synnerhet af den riddersman, som, i spetsen för
Utsk. under flera Riksdagar i så många hänseenden kan berömmas
för att hafva i märklig mån bragt vår Lagförhättring med säkra
7C2
Den 25 November f. m.
steg för steg framåt; under det de, som deremot skulle tilläfventyrs
hafva velat i sin helhet omstöpa vårt lagverk, lätteligen äfventyras,
att, emot sin vilja, stannat vid ett resultat, lika med stillastående.
— Erkiinnom förtjensten, der den verkligen är tillfiunandes.
Jag fortfar att tillstyrka bifall till Utskis förslag.
Gr. Sparre, Erik: Det var med en smärtsam känsla som
jag erfor, att H. Exc. Hr Just. Stat.sMinistern af den omständigheten
att jag i likhet med Utsk. icke kunnat obetingadt tillstyrka
K. M:s Propos. blifvit föranledd att betvifla min beredvillighet att
i mån af mina ringa krafter medverka till de reformer inom lagstiftningen
som H. Exc. på ett så värdigt sätt börjat, och jag förklarar
högtidligen att jag hädanefter som hittills skall med de högst
obetydliga krafter som stå mig till buds ställa mig till Just.Ministerns
disposition i alla de fall, der han såsom nu upträder för att
befordra fäderneslandets och mensklighetens intressen. Jag tror mig
hafva bevisat det vid innevide Riksdag uti en och annan fråga,
och mitt bemödande skall i detta hänseende äfven för framtiden
blifva detsamma. Hvad angår det oväntade deruti att LagUtsk.
till följd af återrenrss från 2:ne Stånd frångått sitt förra Betänk.,
så får jag förklara att sådana yttranden förekommit mig lika oväntade
som LagUtsk:s förfarande förekommit mina motståndare. Jag
hemställer till Eder mine Hrr hvad Utsk. har att göra, om en
propos. eller ett lag förslag vinner bifall hos 2:ne Stånd, men afslås
af de båda öfriga. Det är klart att de 2:ne Stånd som bifallit
förslaget i sin helhet önska en lag i denna syftning; discussionen
inom de båda öfriga Stånden uplyser i förevide fall att de äfven
i sjelfva verket äro böjda för alt antaga lagen, ehuru med en
och annan förändring. Månne det då icke är Utskis pligt att i
öfverensstämmelse med Riksdagsordning föreskrift söka sammanjemka
de skiljaktiga meningarne, och att söka ändra de stadganden,
på hvilka de 2:ne Stånden stött sig. Om LagUtsk. alltid, när 2
Stånd bifallit och 2 Stånd återremitterat ett Betänk., ånyo inkomme
till Stånden med samma Betänk., så skulle resultatet blifva det,
att de 2:ne Stånd som återremitterat det förra gången, nu skulle
afslå det, och på så sätt skulle lagskipningen svårligen kunna göra
några framsteg. Jag har derföre alltid ansett, att om inom de 2:ne
Stånd som återremitterat frågan, olika meningar yppat sig angide
en eller annan punkt, så var det Utsk:s pligt att sammanjemka
dessa olika meningar, så vidt sådant kunde låta sig göra utan att
lagen förfelade sin verkan, och denna method har Utsk. följt icke
allenast vid alla föregide Riksdagar som jag bevistat, utan äfven
ett par gånger vid den innev:de. Utsk:s förfarande har blifvit klandradt
icke allenast af de värde talarne, utan äfven från andra håll,
och derföre har jag nu ansett mig skyldig att redogöra för de grunder
Ulsk. följt i detta afs:de.
Hvad sjelfva saken angår kan det tyckas som om jag borde
vika för den större insigten och afstå från min mening efter de
yttranden som blifvit afgifna af en man af facket, GeneralDirektören
för fängelserna, och af H. Ex. Hr Just. StatsMinistern, hvilka
Den 25 November f. m.
763
enkannerligen i detta ämne böra ega större insigt än jag. Det är
likväl nu mer än JO år sedan jag började sysselsätta mig med pe
nitentiär-systemet,
dertill föranledd deraf att jag blef förkättrad och
klandrad för det jag icke ville obetingadt antaga detta system,
hvars egenskaper jag då icke tillräckligt kände, och hvars genom
förande
jag ansåg böra ske med varsamhet. Under de flerfaldiga
resor jag företagit i utlandet har jag också försökt att fortfarande
göra mig bekant med detta systems egenskaper och förtjenster. Om
jag på grund af den erfarenhet jag sålunda tror mig hafva förvarfvat;
anser mig i en fråga, hvilken onekligen är en princip-fråga,
icke böra frångå min mening, utan underställa den representationens
bepröfvande, anhåller jag att mari icke derföre må beskylla
mig för envishet. För mig såsom ledamot af LagUtsk. låg det
vid första pröfningen af den Kongl. Propos. mycket närmare att
antaga än att afstyrka den, då jag visste med hvilken insigt den
var utarbetad, och då jag icke med den stora aktning jag hyser
för H. Ex. Hr Just. Ministerns insigter och skarpsinnighet, utan
den mognnste pröfning och den fastaste öfvertygelse kunde besluta
mig för att upträda som hans motståndare. Detta är likväl nu
fallet och jag ber R. o. Ad. om ursäkt, om jag nödgas blifva nå
got
vidlyftigare än jag hade önskat. Frågan om en reform af
straff arterna är icke ny i vårt land, mine Hrr! Det är redan 13 ä
14 år sedan den väcktes af H. M. Konungen som sjelf i saken
upträdde som författare, en omständighet hvilken då väckte hela
Europas upmärksamhet, och som gör att fängelsereformen i Sverige
alltid följes med någon upmärksamhet i utlandet. Det är uti denna
synpunkt som jag lör min del icke vill medverka till något
som jag anser vara ett afsteg från principen. Straff arbetena hafva
i vår tid undergått högst väsendtliga förändringar, och det är en
följd af stigande civilisation. Då man i fordna dagar betraktade
förbrytaren som en fiende till samhället, hvilken man borde skynda
att skilja ifrån sig som ett odjur, hvilket borde läggas i bojor
och kastas i en fängelsehåla, då man med ett ord ansåg sig icke
alls stå i några förbindelser till honom, sfi har man nu börjat respektera
de menskliga anlagen äfven hos förbrytaren, man har funnit
att han endast gifvit vika för frestelser, och då samhället icke
kunnat skydda honom mot denna frestelse, så har rnan ansett sig
böra inrätta straffet så, att han, om han också icke kunde förbättras,
åtminstone icke försämrad återgafs åt samhället. Detta är den
stora idé som ligger till grund för ensamhets-fängelset och penitentiär-systemet.
Den har blifvit antagen i hela Europa och äfven jag
har i min ringa mån sökt verka för dess införande. Förr i verlden
straffade man förbrytaren till kroppen, då man instängde honom
i fängelser sökte man endast att göra honom oskadlig; numera
hafva åsigterna förändrat sig, man fäster sig icke vid det
yttre, man upsöker uphofvet till hans handling nemi. viljan, skälen;
man vill att han skall försona sitt brott genom själslidanden,
emedan det endast är hans själ som är ansvarig för hans gerningar;
och på samma sätt söker man förbättra hans inre, återgifva
honom förbättrad till samhället, och derigenom göra honom ur
764
Den 2S November f. m.
stånd att begå vidare brott. Denna idé ligger till grund för hela
straff systemet, och då den adopteras af ett samhiille, måste den
genomföras i sin helhet; den måste läggas till grund för frihetsstraffen
i allmänhet. Men mine Hrr! lagstiftaren, tveksam om han
skulle lyckas i sitt bemödande att återgifva förbrytarne förbättrade,
har trott att man dervid företrädesvis borde taga i betraktande de
smärre förbrytarne, emedan hos dessa, brottsligheter ännu icke öfvergått
till vana, emedan passionerna ännu icke hos dem vunnit
så stort välde, att de icke kunde besegras; emedan dessa gåfvo
mesta anledn. till att förmoda att det nya straff-svstemet skulle
medföra någon verkan. Detta har också varit orsaken hvarföre man
i alla länder, der ensamhets-fängelse blifvit infördt, om man också
icke haft tillräckligt utrymme för att använda det på alta förbrytare,
åtminstone sökt använda det på de mindre förbrytarne, för
att derigenom skydda dessa mot gemerisamhets-fängelsets smitta. I
Frankrike och Belgien t. ex. har man likasom hos oss flera arter
af fängelse nemi. emprisonnement,, reclusion, détentiva och travaux
forcés, men man har i synnerhet användt ensamhets-fängelse för de
mindre förbrytarne. Man måste väl också medgifva att, ingenting
är mer egnadt att väcka sjelfbetraktelse, att väcka ett slumrande
inre lif än denna cell, der fången inom 4 väggar lemnäs ensam
med sig sjelf, ensam med sina minnen, ensam med sin ånger öfver
den ställning, hvari han försatt sig, med intet annat stöd än det
som kan tillföras honom genom välsinnade, för de lidande ömmande
medmenniskor, med hvilka honom tillåtes umgänge. Om således
ensamhets-fängelset ur denna synpunkt är riktigt, så är det likväl
å andra sidan ett svårt straff. Tänkom oss förbrytaren innesluten
i ett litet rum af endast 6 alnars längd och 3 å 4 alnars
bredd, der intet ljud når örat, der dagen endast sparsamt intränger,
der fången icke ser något föremål; och man skal! erkänna att
ensamhets-fängelset verkligen är ett svårt straff. Ensamhets-fängelset
bör således vara både förbättrande och afskräckande och ur
båda dessa synpunkter är det lämpligt att användas på den mindre
förbrytaren; ty å ena sidan bör man söka förbättra honom, och å
andra sidan bör man afskräcka honom från att återfalla i sin förvillelse.
Ensamhets-fängelset är således onekligen alltid ett svårt
straff, och det är ur denna synpunkt jag ansett, att det bör medföra
förkortning i strafftiden. Då vi frångått de gamla spö- och
risstraffen och i allmänhet de fysiska straffen, för att ersätta dem
med frihets-straff, måste vi äfven vara betänkte på något sätt att
kunna förkorta strafftiden genom att öka straffets intensitet, dels
för att icke bringa Staten på för stor kostnad och dels på det att
icke fången, hvilken kanske ofta är det enda stödet för hustru och
barn, genom att sitta innestängd en längre tid, vid sin frigifning
må finna förhållandena allt för mycket olika; hankan t. ex. om han
är handtverkare, genom ett längre fängelse gå miste om sina gamla
kunder, och derigenom på samma gång om det tillfälle till arbetsförtjenst
som han hade före instängningen. Deruti ligger just ensamhets-fängelsets
stora förträfflighet att man kan till följd af straffets
ökade intensitet förkorta strafftiden. Då jag således är i till
-
Den 25 November f. m.
765
falle att kunna förkorta strafftiden, hvarföre skall jag icke begagna
mig af detta tillfälle, hvarföre innehåller icke K. M:s Propos. något
ang:de förkortning i strafftiden, äfven för den mindre förbrytaren?
Jag erkänner, att jag förgäfves sökt svaret på denna fråga.
Ensamhets-fängelset ådrager onekligen Staten större utgifter; ty
först och främst fordrar upbyggandet af cellfängelserne stora kostnader,
vidare skulle tångarne enl. förslaget icke vara skyldiga att
i minsta mån genom sitt arbete bidraga till sitt eget underhåll.
Skall då Staten göda dem och låta dera må väl under ett långvarigt
fängelse, eller skall Staten söka att skärpa straffets intensitet,
för att derigenom snarare kunna återge dem åt samhället. Vi hafva
2:ne arter af frihets-straff nemi. straffarbete och fängelse. Om nu
2:ne fångar, en gröfre och en mindre förbrytare, blifva dömda den
ene till 2 års straffarbete den andre till 2 års fängelse, och om
man låter dem utstå sitt straff i 2:ne bredvid hvarandra liggande
celler, der de insättas på samma dag, så skulle enl. K. M:s Propos.
strafftiden för den gröfre förbrytaren afkortas med ^:del, så att han
blefve satt på fri fot efter t J års fängelse, då deremot den mindre
förbrytaren skulle få sitta hela tiden utan afkortning. Ar detta
billigt, försvåras icke straffet genom strafftidens förlängning, skall
den store allmänheten kunna inse rättvisan af en lag, som låter den
gröfre förbrytaren utslippa efter 1% års fängelse, men låter den
mindre förbrytaren hållas fängslad i 2 år. Man har sagt, att den
mindre förbrytaren skulle få ett vida lindrigare fängelse, men hvilka
lindringar kan man åstadkomma i ett litet rum med 4 väggar G
alnar långt och 4 alnar bredt. Jag har hört upgifvas af en talare
här, att det skulle finnas olika slag af celler, men jag måste bekänna
att jag icke förmärkt några olika slag af celler vid mina
besök i cellfängelserna, med undantag af 4 å 6 sjukceller i hvarje
häkte, och dessa måste väl alltid hållas i ordning för den händelse
att någon af fångarne skulle insjukna. Om det nu icke finns mer
än ett slag af celler, så vet jag icke hvilka väsendtliga lindringar
i straffet som man skall kunna åstadkomma; ty den rike kan visserligen
låta flytta in en soffa i cellen och begagna sig af tillåtelsen
att bruka egna kläder, men den fattige har ingen soffa och
för honom är blagarn hvardagslag, för honom är det icke en gång
någon lindring att få mottaga besök af sina slägtingar, ty oftast
bo de på ett afstånd af 20 ä 40 mil, och äfven om de bodde
närmare kunde ordningen inom fängelset icke tillåta dem att ouphörligt
besöka honom. *
Det är vidare klart, att en person, som ännu icke är förvunnen
till något brott, mot hvilken samhället icke har någon annan
rättighet än att hindra honom från att fly, icke bör beläggas med
samma straff som den, hvilken öfverbevisad om ett brott derför
skall undergå straff. Hr Stråle har också erkänt att man måste
göra skillnad emellan ransaknings-fångar och fängelse-fångar, men
hvari skall den skillnad bestå om man medgifver fängelse-fången
samma förmåner som ransaknings-fången. Jag erkänner att man
bör söka bereda ransaknings-fåBgen alla möjliga lindringar; men
förbrytaren bör veta från hvad ögonblick han upphör att vara rau
-
766
Den 25 November f. m.
saknings-fånge, för att i stallet undergå sitt straff, och deruti lian
kan, om ensamhets-fångelset nn tagea såsom princip, ieke njuta någon
så väsendtlig lindring att icke strafftiden bör, afven för honom,
förkortas. Det är emot denna princip som det Kongl. Förslaget
syndar, och om det vinner bifall, så fruktar jag dels att på fängelsestraffet,
ensamhets-principen icke kommer att tillämpas, dels att
straffet skall blifva så lindrigt att fången icke ens vet om han undergår
straff. Lagberedningen insåg svårigheten att göra några
modifikationer i cell-systemet och föreslog derföre endast en art af
fängelse, men så viii vid 1847 —1848 som vid 1850—1851 årens
Riksdag ansågo Ständerne att man borde göra någon skillnad mellan
straffarbets-fångar och fängelse-fångar, och att man på de förra
borde tillämpa en strängare art af cell-fängelse. Denna Ständernas
åsigt bör likväl icke förleda oss att tro att man ville åter införa
det gamla fängelset, dessa ruskiga hålor der fången nedkastades,
der man hörde skrammel af kedjor och der fukten dröp af
väggarne. Nej — detta ville man icke. Hos straffarbets-fången
så väl som hos fängelse-fången skulle respekteras de menskliga anlagen.
Den ene kunde väl underkastas en något strängare regime,
men samma system borde användas med afstde på båda. Jag tror
att man alldeles misstager sig, om man vill göra fängelset till en
angenäm uppehållsort för tångarne; ty onekligen är det lagstiftarens
mening att fängelset skall vara straff, det ena så väl som
det andra, och man begår den grofsta orättvisa, om man behandlar
ransaknings-fångar på samma sätt som fängelse-fångar. Med
den största förvåning har jag i tryckta recensioner af detta Betänk,
sett det påståendet, att LagUtsk. i detta alside skulle vara af olika
tanke med Lagberedningen. Lagberedningen föreslog i sitt förslag
att ensamhets-fängelset i första rummet skulle användas i st. f.
fängelsestraff af Gite eller 7:de graden d. v. s. på mindre förbrytare,
och således ansåg Beredningen att afdrag i strafftiden äfven borde
ske för dessa. Det är likväl sannt att Lagberedningen icke ansåg
något afdrag böra ske å strafftiden, när ensamhets-fängelset användes
som förvandlings-straff, men detta kom sig deraf att Lagberedningen
upgjorde sin förvandlings-skala just med fästadt afside på ensamhetsfängelset,
och i fängelselagen föreskrefs uttryckligen att förvandlingsfångar
skulle sättas i enrum. Det kunde således icke komma i fråga
att göra något ytterligare afdrag på den bestämda strafftiden. Man
begår således det aldra största misstag, då man åberopar Lagberedningens
åsigter såsom varande i strid med LagUtskis. Då jag
här upträdt i strid med män af facket för hvars insigter och omdöme
jag bär den största aktning, så må det tillåtas mig att till
stöd för mina åsigter åberopa andra länders vittnesbörd och i detta
afside vill jag först framdraga ett land, som med en märkvärdig
konseqvens och ihärdighet fullföljt penitentiär-systemet, nemi. Belgien.
Ducpetiaux, en af de i frigaste anhängarne af detta system,
framlade för 1853—1854 års Kammare i Belgien ett lagförslag
angide verkställandet af fängelse-straff, hvaraf jag ber att få anföra
några utdrag, som utvisa, huru man der vill medgifva större for
-
Den 25 Novemb r /. m.
767
kortning i tiden för de lindrigare straffen, under det raan här åter
ieke vill medgifva någon afkortning i strafftiden för de lindrigare,
men för de gröfre, eller straffarbets-fångarna, nedsätter -J:del. Ducpetiaux
framhåller viii ensamhets-fängelsets förtjenst er, men säger tillika,
att det är ett svårt straff, och det måste hvar och en erkänna, som
besökt ett sådant fängelse; man behöfver blott tänka på denna dörr,
som tillslutes för att icke öppnas förr än efter åratal. Han säger
vidare, att det är verksamt till att förbättra fången, emedan det
väcker honom till besinning af sitt eget bästa; men, tillägger han,
hvarföre skall man förlänga straffet utöfver den yttersta nödvändighet;
då straffet upnått sitt ändamål, blir det utan ändamål; det
blir då endast en onödig tortyr, hvarigenom man på förbrytaren
öfverflyttar det intresse man förut hyste för den förfördelade. Vidare
säger lian: om man genom ensamhets-fängelset kan på kortare
tid upnå det mål, som afses med straffet, så är det klart, att Staten
hvarje år onyttigt bekostar betydliga summor genom att hålla
förbrytarne en längre tid i fängelse, och om man införer ensamhetsfängelset
utan att förkorta strafftiden, så komma utgifterna att öfverstiga
Statens resurser, och man kommer att behöfva flere fängelser
än man kan upbygga. De pekuniära förhållandena äro likväl
icke hufvudsaken, säger lian; ty det vigtigaste är, att ett långvarigt
fängelse försvagar förbrytarens krafter, försvagar hans energie
och gör honom oförmögen att vid sitt utträde i verlden återtaga
sina gamla sysselsättningar, emedan han, i st. f. att återfinna sina
gamla relationer, träffar en mängd nya förhållanden, vid hvilka han
icke är vaud. Deraf det stora antalet af återfallna. Slutligen sammanför
han alla ensamhets-fängelsets fördelar och säger: att det 1:0
minskar antalet och dimensionen af fängelserna; 2:o förminskar fångarnas
underhålls kostnad; 3:o mildrar de verkningar, som den långa
strafftiden nu medför; 4:o bibehåller åt fången de relationer han
egde före sin instängning; 5:0 förekommer uplösandet af familjebanden
och återger fången åt sin sliigt efter strafftidens slut.
I England nedsatte Ofverhuset år 1853 en Komité, för att
yttra sig angide ensamhets-fängelserna. Denna Komité förklarade,
att en minskning i strafftiden vore den vigtigaste och mest gagneliga
förbättring man kunde införa i fängelse-systemet, och man ansåg,
att denna förbättring skulle hafva de mest välgörande följder.
Om nu så är, om alla äro ense om att en förkortning i strafftiden
är gagnelig för förbrytaren, gagnelig för statskassan; hvarföre icke
då öka intensiteten af straffet och minska långvarigheten? Vore det
icke en vinst i dubbelt hänseende? Man säger, att det skulle strida
emot principen, då man antagit 2 grader af straff. I Belgien har
man 3 olika grader af straff, man har emprisonnement, som är den
lindrigaste arten, reclusion, som är något svårare, och travaux forcés,
d. v. s. straffarbete; men det oaktadt har man antagit ensamhets-fängelse
för alla graderna, och med afs:de på de lägre graderna
har man medgifvit en ännu större afkortning i tiden, än för de
gröfre. Lagförslaget föreslog för de lägre förbrytarne en afkortning
i tiden af en fjerdedel, men för de gröfre endast af en femtedel.
Kammaren ändrade detta och stadgade, att då ensamhets-fängelset
768
Den 25 November f. m.
tillämpades i st. f. emprissonnement-vårt, fängelse, skulle den tid, som
öfverskred 6 månader afkortas med fyra tolftedelar, men om den
gick öfver 3:dje eller 4;de året, skulle den afkortas med fem tolftedelar,
eller nära hälften; deremot skulle, då ensamhets-fängelset användes
i st. f. reclusion eller travaux forcés, strafftiden endast förkortas
med tre tolftedelar. Man ansåg således i Belgien, att då
ensamhets-fängelset användes på lägre förbrytare, borde man med'
gifva en mycket större förkortning i strafftiden, och detta derföre
att man, efter hvad erfarenheten visat, icke kunde förminska intensiteten
af cellfängelset i samma mån som man kunde önska det.
Jag kan, om det tillätes mig anföra flere exempel, åberopa vår
grannstat Danmark, der man vid begagnande af ensamhets-fängelse
förkortat strafftiden till hälften; Frankrike, der man nedsatt den med
en fjerdedel etc. Man har, med ett ord, öfverallt skyndat att tillegna
sig ensamhets-fängelset, emedan man, till följd af straffets ökade
intensitet, blir i tillfälle att förkorta strafftiden, och dertill har man
nästan tvingats, emedan fängelserna annars icke skulle räcka till.
Det är denna inkonseqvens att vilja föröka straffets intensitet, utan
att förkorta strafftiden, som anmärktes förra gången frågan här discuterades,
och som, Utsk. insåg aumärkn:ns riktighet, så ändrade
Utsk. sitt förslag.
Den andra ändringen Utsk. gjort, är med afs:de på arbetet.
Alla, som sysselsatt sig med detta ämne, äro ense om, att om man
icke vill sätta en fånge, som undergår ensamhets-fängelse, på vatten
och bröd, så finns det ingen svårare skärpning af straffet, än att beröfva
honom arbete; all annan gravation är, jemförd dermed, obetydlig.
Den nu gällande lagen innehåller, att straff-arbetsfånge skall
hållas till det arbete, hvarpå tillgång inom fängelset finnes, men
fängelse-fången får skaffa sig arbete sjelf. Hur skall likväl en olyck.
lig menniska, kommen långt ifrån och inspärrad i fängelse, kunna
förskaffa sig något arbete? Jag hemställer till hvar och en, sorn har
någon kännedom om detta ämne, jag hemställer till min värde motståndare,
Hr Stråle, om icke den svåraste befattning, som åligger
en fängelse-direktör, är att hålla fångarna med lämpligt arbete. Bör
man då låta den lägre förbrytaren sjelf skaffa sig arbete, under det
man anskaffar sådant åt den gröfre brottslingen. Den svåraste gravation
ett fängelsestraff kan få, blir således helt och hållet beroende
på den tillfälligheten, huruvida fången sjelf kan förskaffa sig arbete.
Nu invänder man, att instruktionen för fängelse-direktörerna innehåller,
att de skola skaffa fångarna tillgång till arbete. Ja, men
man måste ihågkomma, att när man skrifver en lag, så skrifver man
den äfven för fången; ty äfven han har sina rättigheter; hvarje
samhällsmedlem bör, äfven om han är inspärrad, veta att han lefver
under en lag, och just derföre måste hvad som bör stadgas införas
i lagen och icke i instruktionen. En af mina motståndare har sagt,
att detta stadgande var oskadligt. I så fall vet jag icke hvarföre
han bestridde dess intagande, då det aldrig kan vara orättvist. Jag
ber eder om förlåtelse, mine Hrr, om jag varit lång, men ännu mer
ber jag mina motståndare om förlåtelse, derföre att jag icke kunnat
öfver
-
Den }5 November f. ■>.
769
öfvertygas af deras skäl. Det är efter det mognaste öfvervägande,
som jag gifvit företrädet åt det här framställda förslaget, och med
bästa vilja i verlden kan jag icke frånträda denna min åsigt. Jag
har redan nämnt, att Sverige, med alside på penitentiär-systemet,
har ett namn att försvara; ly Hans Majit sjelf har upträdt som
författare i ämnet, och derpå ådragit Sig och Sverige en viss npmiirksamhet.
Aila tidskrifter, och det finns en mängd sådana i fråga
om penitentiär-systemet, tala om Sverige och om de framsteg detta
system der vunnit, och jag har, efter min ringa förmåga, sökt förekomma
det man i dessa tidskrifter skulle säga, att Sverige gjort ett
väsendtligt alsteg från de principer, på hvilka ensamhets-fängelset
är bygdt. Det är icke af någon klåfingrighet, som TJtsk. i 6:te §
tillagt denna punkt: »Verkställes det i 5:te § sagde fängelse-straff
i enrum, njute ock fången afdrag i fängelsetiden, efter fhy i 2:dra
§ stadgas»; ty Utsk. fruktade, att tilliimparen annars skulle kunna
tro, att samma reglor i allmänhet borde följas med afs:de på straffarbete,
som fängelse, och att det således icke skulle vara någon fördel
att fä ett fängelse på längre tid verkstäldt i enrum. Hvad angår
orden »på längre eller kortare tid», som äro tillagda i 5:te §,
så behöfdes de icke i K. M:s Propos.; den var fullkomligt riktigt
upställd, efter de åsigter som der voro rådande, men med Utsk:s
åsigter blir det nödvändigt att göra detta tillägg. Hvad angår frågan
om skillnaden emellan särskildt rum och enrum, så får jag säga,
att det var en stötesten, som jag icke tänkt på. Jag tog för alldeles
gifvet, att man kunde säga om en person, som förvarades i
särskildt rum, att han förvarades i enrum; ty att förvara någon i
enrum betyder väl, att han icke sitter tillsammans med andra fångar,
utan i ett rum för sig. Jag nödgas således, under betygande
af min ledsnad öfver att i denna fråga nödgas vara af olika tanka
med mina motståndare, fortfara med min anhållan om bifall till
Utsk:s förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till en början får jag
beklaga, att jag icke kunnat följa den siste värde talarens argumentation;
men hans tal var en sådan sammanblandning af olika elementer,
att det verkligen var svårt att urskilja hvad som hade tillämpning
på den sak, som nu är i fråga. Den siste värde talaren
uttryckte, bland annat, sin förvåning öfver, att man kunde finna
något underligt i den rörlighet i åsigter, som med alside på denna
fråga gjort sig gällande inom LagUtsk.. Hvad mig beträffar, får
jag bekänna, att jag blifvit på det högsta förvånad öfver Utsk:s förfarande,
emedan ett sådant hittills varit utan exempel, och de skäl,
som dertill skulle hafva föranledt, synas mig icke vara giltiga. K.
M. framställer till R. Stir ett förslag, som undergått Plögsta Domstolens
granskning; detta förslag blir af LagUtsk. gilladt och tillstyrkt,
och 2:ne af RiksStm antaga detsamma, men de öfriga
2:ne Stånden återremittera detsamma; hvad gör då LagUtsk.? Jo,
LagUtsk. frångår sitt förra tillstyrkande och öfvergifver det Kongl.
Förslaget. De begge siste talarne hafva anställt en jemförelse mel
IX
H. 49
770
Den 25 N o v ernber f. m.
Jan straff-fångar och sådana fångar, som borde undergå det här ifrågasatta
särskilda fängelset; men dervid hafva de, lör att få en grund
att bygga på, utgått från den förutsättning, att man vid tillämpning
af ensamhets-fängelse ieke skulle kunna göra någon väsendtlig
skillnad emellan straffarbetsfånge och fängelse-långe. För att detta
antagande skall blifva giltigt, måste man förutsätta, att de delar al
K. M:s Propus., som Utsk. lemnat oförändrade, icke vinna tillämpning;
ty de tillerkänna fängelse-fången en mängd med tördeiar framför
straffarbets-fången. Den förre kan förskaffa sig bättre underhall
och större beqvämlighet, än som i fängelset bestås; han lår emottaga
besök af sin slägt, han får mottaga och afsända bref, han lar
sjelf behålla den vinst hans arbete kan inbringa honom, då deremot
straffarbets-fången är nödsakad att arbeta, utan att få skaffa sig bättre
underhåll och utan att få emottaga andra besök, än al läkare, prest
och upsyningsmnn. Det är således en bestämd olikhet emellan de
båda slagen af straff, och denna olikhet bör äfven kunna genomföras.
Nu säger man, att fängelsefången, som åtnjuter alla dessa lördelar,
äfven dorde hafva någon afkortning i strafftiden. Men kan
väl detta vara billigt? Just derigenom att han sitter i ensamhetsfängelse
blir lian i tillfälle att njuta iilla de här upräknade fördelarna,
och då kan viii detta icke blifva ett skäl att afkorta strafftiden.
Om en fånge sitter i gemensamhets-fängelse kan han naturligtvis
icke åtnjuta hessa fördelar; ty han skulle derigenom utsätta
sig för tle öfriga fångarnas ovilja och förföljelse, och dessutom skulle
siikert de flesta (här är det fråga om dem som begått mindre förseelser)
anse som en tortyr att sitta i gemensamhets-fängelse, tillsammans
med andra fångar. Långt ifrån att jag tror. det It. o.
Ad., genom antagande af detta förslag, skulle nedsätta sig i allmänna
opinionen, är jag tvertom öfvertygad, att It. o. Ad. derigenom
skulle vinna välförtjenta loford. Sverige bör i denna fråga häda
sitt anseende för riittvisa och humanitet vid lagarnas tillämpning;
och antaga den åsigten, att man äfven vid ensamhets-fängelsets tillämpning
bör göra skillnad emellan den gröfre och mindre förbrytaren.
Den siste värde talaren har anfort flere exempel på främmande länder,
der man medgifver afkortning i strafftiden för alla fångar, som
sitta i ensamhets-fängelse; men detta är ju helt naturligt, ty der
utgår man från den åsigten, att någon modifikation i ensamhetsfängelset
icke är möjlig, och behandlar alla med lika stränghet.
Hvad jag redan anfört, anser jag vara tillräckligt för att visa företrädet
af K. M:s Propos. framför Utskrs förslag, och får förena mig
med dem, som, under yrkande af alslag å Utsk:s Betänk., anhållit
om bifall till K. M:s förslag.
Hr Stråle: Jag anhåller endast att få yttra ett par ord till
svar på G. Sparres anförande. Till en början får jag uplysa, att i
fängelserna finnas några s. k. bysättnings-celler, hvilka i väsendtlig
grad äro olika de andra cellerna; ty i de förra finnas stolar, bord,
säng och ett stort fönster med fri utsigt, då deremot i de sednare
vanligen stolar och bord saknas, sängen är utbytt emot hängmatta
och fönstret tili sin konstruktion är så inrättadt, att fängen icke
Den 25 November f. m.
771
Ian se annat än himlen Gr. Sparre liar missförstått mitt yttrande,
att ransakriings-fången icke borde behandlas på samma sätt, som
fängelse-fången. Tvertom, jag ville just anmärka såsom ett. fel i
Utsk:s förslag, att ransaknings-fången icke gerna kunde få större
fördelar än fängelse fången, och att följaktligen, om t. ex. en ransaknings-fånge
hölls häktad i ett cellfängelse under 4 månader och
han derefter skulle utstå fängelsestraff i samma häkte, så borde han,
enl. Utsk:s förslag, njuta afdrag å den sednare strafftiden, ehuru
han behandlades pä samma sätt som förut. Vore nu fråga om att öka
intensiteten af fängelse-straffet, och att icke medgifva fängelse-fången
så stora fördelar förslaget innehåller, upstode ett helt annat, förhållande,
och strafftiden kunde i sådant fall förkortas; men derom
har jag ej försport något yrkande från Utsk.
Slutligen bör jag tillägga, att af ifrågav:de fängelse-fångar finnas
i vårt land ganska få, och det är icke ofta man i cellfängelserna
finner sådana fångar dömda till längre tids fängelse-straff,
Deremot hafva vi ty värr ett betydligt antal straffarbets-fångar, och
af dem komma viii hufvudsakligen cellfängelserna, i följd af förevrde
förslag, om det bl ifver lag, att blifva befolkade.
Gr. Lagerbjelke, Gust..: Denna discussion har redan fort
gått
så länge, att man hunnit angtde sjelfva saken säga allt hvad
jag skulle kunnat anföra angude densamma, och jag vill derföre åtnöja
mig med att instämma i Gr. Sparres anförande, hvilket, syntes
mig vara till fullo bevisande. Men med afsrde på formen har man
här gjort något som synes mig vara särdeles obilligt. Man har
nemi. klandrat LagUtsk.. derföre att Utsk. frångått sitt förra beslut.
Det är visserligen en vedertagen och temligen allmänt följd praxis,
att då 2 Stånd bifallit ett Betänk., så vidblifver Utsk. sitt beslut,
men någon lag derpå finns icke, och kan icke finnas. Det låter
nemi. tänka sig, att vid en återremiss sådana skäl äro anförda, att
Utsk. å dem bör göra afs:de. Hvad särskildt angår det nu ifråga
v:de fallet, så var B. o. Ad. just ett af de Stånd, som återremitterade
frågan, och att nu från Ii. o. Ad. anklaga Utsk., derföre att
det fäst afs:de vid de skäl, som förmådde li. o. Ad. till denna åtgärd,
det synes mig vara så orättvist, att jag icke kan underlåta
att i min ringa mån deremot protestera.
Hr Carleson. Edvard Henrik: Då jag begärde ordet
var det min afsigt att hemställa om afslag å såväl Regeringens som
Utsk:s förslag på grund bland annat deraf att icke ens den ringaste
utredning om fängelsebyggnadernes fortgång ägt rum, och att ensamhetsfängelset
följaktligen ej kan f. n. antagas, vara allmänt tillämpligt
såsom straff. Efter hvad Styrelsens öfver Fängelser och
Arbetsinrättningar sednast afgifna Berättelse ger vid handen, saknas
ännu cellfängelser i sex län, och då de hittills upförda ej äro för
hela Rikets behof afsedde eller till racki ige, skulle, enl. såväl K. M:s
Nåd. Propos. som Utsk:s förslag, lagvunne förbrytares straff komma
att bero af tillfälliga yttre omständigheter. Endast den yttersta
nöd som icke känner någon lag kunde ursäkta sådant, men hvad
772
Den 25 November f. m.
är val som hindrar att upskjuta användandet af cellfängelse såsom
särskild straff-art till dess det antagligen kan öfver liela Riket tillämpas?
Emellertid lärer det till ingenting båta att vidare tala
derom sedan K. M:s Propos. blifvit, efter livad man nyss låtit veta,
bifallen af de öfriga RiksStm oell således kan anses såsom lag.
Jag får åtnöja mig med att till 11. o. Ad:jis prot. afgifva min röst
mot de framstälda förslagen.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Det kan visserligen synas
onödigt att uptaga 11. o. Ad:ns tid med en fråga, hvilken genom
3 Stånds beslut redan är lag, men med antedn. af en fråga som
Gr. Sparre framstälde anhåller jag att till honom få framställa en
dylik. Han talade om cellsystemets alla fördelar och frågade, hvarföre
man ieke ville göra afdrag i fängelsetiden äfven för fängelsefångar,
då likväl fängelsetidens förkortning var en af cellsystemets
största fördelar. Derpå kan jag svara, att man icke haft för afsigt
att göra bestraffningen hädanefter lindrigare än hittills, men en
sådan lindring skulle ovilkorligen upstå om man afkortade strafftiden.
Till bevis derpå får jag fästa npmärksamheten på hvilka
förseelser det är som isynnerhet bestraffas med fängelsestraff. De
äro: politiska förbrytelser, brott mot lureudrejeri- och bränvinsförfattningarne,
och upbördsmän som råkat komma pä balans, m. e. o.,
en hop förseelser, hvilka oftast begås af personer som äro, att jag
så må säga, i en bättre samhällsställning än straff-fårigarne. För
dessa personer innebär gemensamhetsfängelset så många fasor att
de verkligen anse det som en lindring att få utstå sitt straff i
enrum. Jag hemställer till Gr. Sparre sjelf hvad han tror skulle
blifva svaret, om man gaf en fånge som blifvit dömd till 2 års
fängelse rätt att välja emellan att utstå sitt straff i gemensamhetsfängelse
eller enrum. Jag är så säker på hans svar, att jag vågar
påstå att han skulle föredraga 3 års ensamhetsfängelse framför 2
års gemensamketsfangelse tillsammans med gröfre brottslingar.
Hr Stråle: Med anleda, af Hr Carlesons yttrande får jag
uplysa, hvad jag äfven anförde förra gången denna fråga förevar,
att nemi. ensamhetsfängelset redan temligen allmänt tillämpas på
fångar som för tjufnad blifvit dömda till högst C månaders straffarbete.
Cellfängelser finnas numera upförda uti en stor del af
Riket och i några län der sådana fängelser ännu icke äro inrättade
förflyttas nämnde straff-fångar till ett närbeläget cellfängelse, t. ex.
från Orebro Lin till Carlstads cellfängelse, från Jönköpings län till
Wexiö cellfängelse o. s. v. Något särdeles nytt förhållande skulle
således icke uti detta hänseende inträda genom antagandet af förevar:de
förslag.
Gr. Sparre: Jag nödgas anmärka ett misstag i Frih. Ugg
las
sista yttrande; ty utom för de af honom upräknade förbrytelserna
kan fängelsestraff ådömas för edsöres-brott, för våld mot telegraferne,
och när den iiya lagen om förfalskning och bedrägeri blir
utarbetad kommer den att stadga fängelsestraff såsom påföljd i flera
Pen 2.1 November f. m.
fall. Således kan förbrytelser af mångå slag dömas till frihetsstraff
utan arbete. Hvad angår den omständigheten att ensamhetsfängelset
för vissa personer kan vara en lindring, så är det en egenhet
bos detta straff att det nr en synpunkt kan vara en lindring, men
ur en annan en gravation. Olver liela Europa anses likväl ensamhetsfängelset
vara ett svårt straff. Man måste alltid följa en princip
vid upgörande af ett straffsystem, och den åsigt hvarifrån jag
utgått, är att man i fråga om alla frihetsstraff bör genomföra den
princip som ligger till grund för ensambetsfängelset. För öfrigt
har jag sagt, att jag anser så stor skärpa ligga i ensambetsfängelset
att afkortning i strafftiden bör ega rum för alla fångar, på hvilka
det tillämpas, men medger gerna att någon skillnad må ega rum
i behandlingen af det ena och andra slaget af fångar. En sådan
skillnad i behandlingen iakttages äfven i utlandet; ty de fångar
som blifvit dömda till emprisonnement behandlas icke så strängt
som de öfriga. Gr. Mörner har således helt och hållet misstagit
sig om min mening i detta afside. Jag medger att en mildring i
behandlingen kan ega rum, men såvida man icke luter dörren till
cellen stå öppen och låter fången gå hvart han vill, hvilket val ej
kan vara meningen, så blir denna mildring ej af så väsendtlig art
att man ju icke äfven bör medgifva en afkortning i straffet för
fängelsefångar. Ensambetsfängelset kan nu anses vara adopteradt i
vårt land; ty vi hafva under 13 å 14 år sysselsatt oss med att
upföra sådana fängelser och vi hafva derpå upofifrat millioner, men
vi böra också vara konseqventa i tillämpningen af detsamma och
icke i ett fall följa ensamhetsfängelse-principcu och i ett annat fall
gemensamhetsfängelse principen. 'Vill man dervid följa andra hinders
exempel, så bör detta straff isynnerhet tillämpas på lindrigare
grader af förbrytelser.
Gr. Mörner: De som tagit kännedom af K. M:s Propos.
veta säkert att man ingalunda genom bifall till det K. Förslaget
beköfver befara att, på sätt den siste värde talaren behagade förklara,
ensambetsfängelset blir tillämpadt än efter ensamhetsfängelseprincipen
och än efter gemensamhetsfängelse-principen. Jag förmodar
således att detta yttrande icke kan hafva undfallit den siste
värde talaren utan genom en svårfattlig glömska af detta förslag,
hvilket han sjelf säkert mångfaldiga gånger genomläst. De friheter
som kunna förunnas olika slag af cellfångar utan att beröfva fängelset
dess karaktär af ensamhetsfängelse äro, enl. hvad jag förra
gången uplyste, ganska betydliga, och jag behöfver icke nu uprepa
dem. Jag tror mig således icke hafva missförstått den siste värde
talaren, då jag i detta afs:de uptog hans yttrande till besvarande.
Afven ber jag att nu till besvarande få uptaga en omständighet,
som jag förbigick i mitt förra anförande, men vid hvilken Gr.
Sparre tycktes lägga en större vigt. Gr. Sparre säde nemi., att
LagBeredningen i sitt förslag icke omtalat mer än eli slag af fängelse,
ehuru Ilr Grin sedan tilläde att LagBeredningen äfven omtalade
förvandlingsfängelse. LagBeredningen omtalar också verkligen
2:ne slags fängelse; ty för förvandlingsfångar föreslår den icke
T71
II e ii 2f> November e.
samma inskränkningar som för straff- och arbetsfångar. K. M.-s
Förslag söker att tillämpa den behandling LagBeredningen föreslog
för förvandlingsfångar pä alla fångar dömda till enskildt fängelse,
och således innehåller såväl det ena som andra förslaget alldeles
samma slag af fängelsearter.
Efter härmed fulländad öfverläggning framstälde Hr Frih:n o.
Ordfm att i afs:de på ifrågavrde Utlåt, blifvit vrkadt dels bifall och
dels att med afslag derå K. M:s ifrågavale Nåd. Propos. måtte bifallas;
hvarpå propos:r lill bifall å dessa yrkanden framstäldes oell besvarades
med blandade Ja och Nej, samt sedermera, efter förnyad propos.
till bifall å Utsk:s Utlåt., hvarvid åter ropades Ja och Nej,
Hr Frihm o. Ordfm ånyo hemstälde om R. o. Ad. med afslag å
Utsk:s Utlåt, behagade bifalla K. M:s Propos.. och sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det
han nu funnit Ja öfvervägande.
H. 11. o. Ad. åtskiljdes kl. half 3
In fidem protocollir
Albert Munck.
Onsdagen den 25 November 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att, i Hr Gr, och
Landtm:s ställe, föra ordet.
Justerades 5 prot:s-utdr. för f. m. plenum.
Föredrogs ånyo LagUtskis d. 14 och 16 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 51, i anleda . af väckt fråga om stiftande af lag.
angide ordningen och vilkore n för utländsk mans uptagande till
svensk medborgare.
Gr. Sparre, Erik: Då jag befarar, att Utsk. i fråga om
detta förslag kommer att beskyllas för samma crimen heste sorn i
afsule på de å f. m. behandlade, eller rättare, att Utsk. skall erhålla
förebråelser derför att det ställt sig den af två Stånd beslutade
Den 25 November e. m.
m
återremiss till efterrättelse, anhåller jag att få redogöra för de ändringar
som Utsk. här gjort. 1 det till följd af K. M:s befallning
utarbetade förslaget stod nemi. i st. f. ordet oafbrutet, hvilket Utsk.
uti 3:dje mom. af 2 §:n intagit, orden med vederbörligt tillstånd.
Dervid anmärktes inom Utsk., att sedan 1812 års föriattn. som
stadgar huru med utlänningar skall förfaras, blifvit genom sednare
utkomna Fördordmr ändrad, voro dessa ord icke lämplige. Utsk.,
likasom Hr Just. StatsMinistern, med hvilken jag råd fört mig,
ansågo ordet oafbrutet böra intagas, emedan någon terminus a qtto
icke finnes, och äfven derföre att ordet oafbrutet icke utesluter
möjligheten för en person, som vistats i Riket, utan tillstånd, att
ändock undfå medborgarerätt. Den andra ändringen angar Norrska
män. I det al's:det hafva 2:ne motioner från R. o. Ad. blifvit till
Utsk. remitterade, och för den åsigten, att Norrska tulin icke skulle
behandlas såsom utlänningar, talade så manga skäl, att Utsk. ansåg
sig böra göra afside derpå. Redan genom K. Brefvet d. 31 Maj 1826
och K. Förordmn d. 19 Febr. 1811 samt K. Brefvet d. 12 Dec.
s. fl. är stadgadt, att för utlänningar som söka svensk medborgarerätt
erfordras K. M:s Nåd. tillstånd, men icke. för Norrska män,
för att i den ordning förfat.tmna medgifva, i Sverige vinna burskap
till idkande af handel eller handtverk. Vidare innehåller K. Brefvet
d. 1 Nov. 1839, att K. M:s särskilda tillstånd icke erfordras för
Dess Norrska undersåtare som vilja i Sverige bosätta sig och idka
utrikes sjöfart. HandelsOrdmn d. 12 Dec. 1826 innehåller, att i
alside å den rätt som må tillkomma Våra Norrske undersåtare äfvensom
utlänning att i stad vinna burskap å handel, galle hvad särskildt
stadgadt är. Fabriks- o. HandtverksOrdmn innehåller, att
i fråga om den rätt som må tillkomma Våra Norrska undersåter
äfvensom utlänning att i stad vinna burskap å handtverk eller att
idka fabriksnäring, galle hvad särskildt är stadgadt. Då således
uti dessa författmr utlänningar förekomma i motsats till Norrmän,
ansåg Utsk. de sednare böra sättas vid sidan af utlänningar, destohellre
som, att döma af förenämnde författmr, det är tvetydigt,
huruvida ordet utlänning inbegriper äfven Norrmän, eller rättare,
just dessa författmr utvisade att Norrmän icke voro inbegripne
under detta ord. Jag hoppas, att R. o. Ad. skall godkänna dessa
af Utsk. företagna förändringar.
Ilr von Koch, Nils Sam'uel; Enl. hvad mig är sagdt,
har denna fråga redan vunnit 3 Stånds beslut. Jag anhåller således,
att Riddarh.Sekretm måtte få uplysa om prot:s-utdr. ifrån de
öfriga Stånden ankommit rörande deuua fråga,
I anledn. häraf tillkännagaf lindert. Riddarh.Sekret,., alt endast
från BorgareSt. prot:s-utdr., angille pröfningen af tor vide Betänk,
ankommit, och att detta protis utdr., som nu icke var intaget,
skulle ofördröjligen inkomma från Kansliet.
Hr von Koch: Vid detta förhållande anser jag mig icke
böra uppehålla R. o. Ad. med några efterforskningar, utan begag
-
778
D«n 2.7 Not ernber e. m.
nar jag mig af de uplysningar jag redan fått. BorgareSt. liar
nemi. antagit K. M:s Propos. och BondeSt. likaså, hvaremot PresteSt.
bifallit samma förslag med ett tillägg gående derpå ut, att
ingen skulle få blifva svensk medborgare som icke tillhör den kristna
eller mosaiska trosbekännelsen. Vid detta förhållande är saken
nästan afgjord, och det är således föga värdt att tala mycket om
densamma. Eljest hade jag ämnat afgifva ett förslag till förebyggande
af de farhågor, som icke här, men inom Preste- och Bondesen
kunnat upkomma i fråga om den religion, hvartill naturalisation-sökande
utlänningar sig bekänna. Hvad sjelfva hufvudsaken
angår, så ehuru hon redan genom 3 Stånds beslut är afgjord i en
annan rigtning, måste jag instämma i de åsigter som yttrades vid
remissen till Utsk., nemi. att Norrmän icke böra sättas i samma
kathegori som utlänningar. Det är tvifvelaktigt, huruvida en Norrman
bör anses som utländsk man, isynnerhet som sådant icke
tyckes stå i full harmoni med vår förenings akt, då vi stundom
skola regeras af ett lika antal Norrmän och Svenskar. Jag skulle
således helst önska, att förslaget redigerades ungefärligen lika med
Erih. Itaabs, men anser mig ändock kunna antaga §:ti 5. Hvad
åter angår 3:dje mom. i §:n 2, lemnar jag derhän hvilket förslag
är bäst, antingen K. M:s eller Utsk:s. Emellertid anser jag orden
vederbörligt tillstånd öfverflödiga, ty man får val antaga att en
person som varit under flera år bosatt i landet haft vederbörligt
tillstånd dertill.
BorgareStis öfver förev:de Betänk, fattade beslut, som härefter,
då nu prot:s-utdr:t derom blifvit inhemtadt, blef upläst, befanns innehålla
: »Betänk, afslogs och det af K. M. framlagda förslaget till
lag.i ämnet godkändes med uteslutande af orden: med vederbörligt
tillstånd, uti 3:dje moni. af §:n 2 i samma förslag.»
Frih. Raab, Adam Christian: Visserligen hade jag önskat
att Utsk. annorlunda upställt ifrågäv:de förslag, och tror att inom
de öfriga Stånden frågan fått en annan utgång, om Utsk. redigerat
förslaget i enl. med mitt yttrande vid remissen till Utsk., men då
Utsk. i så måtto gjort ai's:de på min framställning, att Norrske
män förekomma i en särskild §, vill jag icke längre tvista derom,
utan bifaller hellre Utsk:s än K. M:s förslag. Hvad angår orden
oafbrutet och med vederbörligt tillstånd, anser jag att de böra utgå,
emedan jag föreställer mig, att mau emot en utlänning som varit
3 år bosatt i Sverige, men under tiden vistats i utlandet några
månader, kan göra den invändning, att han icke varit i Sverige i
3 år. För öfrigt synes mig förslaget hafva bordt få en annan
rubrik, emedan den talar endast om utländske män, men icke destomindre
förekommer i sjelfva texten ordet Norrman, och för dessa
är särskild föreskrift meddelad. Sedan frågan numera är afgjord
tjenar vidare ordande till intet, utan anhåller jag om bifall till
Utsk:s förslag med uteslutande af ordet oafbrutet i 3:dje morn. af
2 S:n.
Den 25 November e. m.
777
Gr. Sparre: Först och främst får jag: erinra, att, enl. det
tiplästa protis utdr., liar BorgareSt. bifallit K. M:s Förslag, och vidare
anhåller jag att K. o. Ad. ville bibehålla ordet oafbrutet. Den
siste talaren har visserligen sagt, att det skulle kunna leda till den
(»egentlighet, att en utlänning som varit tre år bosatt i Sverige,
men vistats någon tid utrikes, skulle kunna siigas icke hafva vistats
eller bott 3 år i Sverige. I förslaget står likväl oafbrutet boende,
och om han på en eller annan månad eller till och med ett halft
år vistas utrikes, lärer man viii icke kunna säga, att han icke varit
i landet oafbrutet boende i 3 år, ty man är boende der man nedslagit
sina bopålar. Deremot är det, enl. min åsigt, ganska riktigt,
att den som tillfälligtvis varit i landet boende och emellanåt farit
bort, icke bör komma i åtnjutande af den förmån lagen lemnar de
utlänningar som i densamma afses, hvarföre jag anser ordet oafbrutet
böra qvarstå. Hvad Frih. Raabs anmiirkn. i fråga om rubriken
angår, får jag erinra, att t)tsk:s afsigt var att göra samma
inskränkning i begreppet utlänningar som redan vunnit häfd i våra
författn.r, och då bör rubriken bibehålla sin nuv:de lydelse, emedan
lagen handlar om utländske man oell i 5 §:n är sagdt, att lagen
icke gäller Norrmän. Detta är orsaken till Utskis upställning.
Jag anhåller om bifall å Betänk.
Hr von Koch: Af BorgareSt:s prot:s-utdr. erfar jag att
detta Stånd uteslutit orden med vederbörligt tillstånd. Enskildt
nr mig meddeladt, att de andra Stånden äfven så gjort, och jag
vill destomindre bibehålla dem som de synas mig olämpliga. Hvad
åter angår oidet oafbrutet, anser jag af mindre vigt att det qvarstår,
emedan en person som under tre år vistats i Sverige och
varit här bosatt mäste mantalsskrifvas. Jag anhåller om bifall till
Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid remissen till Utsk. af
förev:de fråga yppades hos 11. o. Ad. tvenne meningar, emellan
hvilka LagUtsk., enl. min åsigt, gått en ganska lyckad medelväg.
Gr. Björnstjerna ville tillerkända svensk medborgareriitt åt hvarje
utländsk val frejdad man, och Frih. Haab framställe ett annat förslag,
hvarom han nyss gjort antydan. Utsk. har i §:n 2 under
vissa vilkor medgifvit K. M. rättighet att meddela svensk medborgarerätt
åt utlänningar, och sedan har Utsk. i §:n 5 sagt. att de
bestämmelser som gälla för utlänningar icke skola tillämpas på våra
Norrska bröder; sålunda har Utsk. anvisat dem en plats, som, enl.
mitt förmenande, är den rätta. Gr Sparre har redan angifvit
orsaken hvarföre ordet oafbrutet inkommit i förslaget. Hvad åter
angår rubriken, är jag af något olika mening med Gr. Sparre,
emedan jag anser Frih. Raab för sin framställning icke sakna grund.
På flera ställen i våra lagar antyder nemi. rubriken di t hufvudsakligaste
af texten; och i etil. dermed hade i rubriken bordt omnämnas
eller antydas sättet för äfven Norrmäns uptagande till
svenska medborgare. Emellertid anser jag denna lilla anmärkn.
vara af underordnad vigt och icke kunna föranleda till afslug å
Betänk., hvarå jag således fastmera anhåller om bifall.
778
Den 25 November e. m.
Sedan härefter Hr Frih:n o. Ordf:n framstält, att i afs:de på
Utsk:s Betänk. blifvit vrkadt dels, bifall, och dels af Frih. Raab
den förändring att i 2 §:ns 3:dje morn. af Ut.sk:s förslag ordet:
»oafbrutet», uteslutes, biet propos. till bifall å Utsk:s Betänk, framstäld
och med Ja besvarad.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 14 och 16 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 52, med utlåt, om K. M:s Nåd. Propos., anguie
ändring af 5 och ö gg;ne Reg;sF;n, i afs:de å StatsRådets sammansättning.
Frih. Paykull, Johan Gustaf; Const.Utsk:s majoritet,
som icke var synnerligen stor, hvilket synes af de många Betänk,
vidfogade reservationer, har afstyrkt bifall till K. M:s Propos. i
fråga om inrättandet af ett nytt StatsDepart. och tillsättandet af
ett nytt konsultativt StatsRåd. Utsk. har icke kunnat förneka nödvändigheten
af det liva Depart.. men Utsk som icke ville tillstyrka
tillsättandet af ytterligare ett konsultativt StatsRåd', afstyrkte antagandet
af den K. Proposm deriöre, att man måste antingen bifalla
eller afslå densamma i sin helhet. Det är otvifvelaktig!, att såväl
folkmängdens förökning som industriens framåtgående förorsaka
StatsRådens öfverhopande med göromål. Det är bekant, att inom
CivilDepart. hafva ärenderne nästan fördubblats mot hvad de fördom
varit. Behofvet af inrättandet utaf ett nytt Depart. tor allmänna
arbeten iir således påtagligt. Hvad den konsultativa StatsRådsplatsen
betriiffar så afsågs med densamma att mindre ärenden och
isynnerhet besvärsmål skulle kunna afgöras af de konsultativa StatsRåden
och vederbörande Depart:sChef, utan att de öfrige
Rådens närvaro erfordrades. Det är väl också temligen klart, att,
för att kunna sysselsätta sig med större och vigtigare ärenden,
DepartrsCheferne behöfva ganska väl sin tid, och kunna icke upoffra
den för att vara närvule i StatsRådets öfverläggningar då en
mängd mindre mål skola afgöras. Nu säger Grundlagen, att dylika
mål kunna afgöras i StatsRådet då blott 3 ledamöter jemte Föredraganden
äro närvrde. Antager man nu såsom princip, att de
konsultativa StatsRåden jemte Föredraganden skola utreda och sedan
inför K. M. besluta öfver dessa ärenden, skulle aldrig finnas någon
som kunde supplera De,part:sChefen i händelse af något hans förfall,
ty hvarken hans närmaste man eller någon annan får adjungeras.
At.t få dessa och åtskilliga andra mindre ärenden skiljda från StatsRådet
hafva å olika tider olika förslag blifvit afgilna. Man har
t. ex. föreslagit, men utan framgång, att Högsta Domstolen skulle
uptaga dessa mål. Man har velat att en s. k. Regeringsltätt skulle
inrättas för samma ändamål, men äfven detta förslag har blifvit
förkastadt, hufvudsakligen af det skäl att svenska folket vill hafva
sina mål afgjorda af K. M. Före Depart:sStyrelsens införande utgjordes
antalet af StatsRådets ledamöter 13, d. v. s. 0 StatsRåd
och 4 föredragande StatsSekret. Detta antal ansågs behöfligt år
180 9, men 31 år sednare förminskades det till 10, och K. M. har
Deri 2ft November e. m.
77?
nu begärt 1,2 ledamöter i Sitt StatsRåd, hvilket i sanning icke
synes vara för mycket. Af dessa 12 skola 8 vara Depart:sChefer,
och af dessa 8 skulle en blifva Chef för ett nytt Depart., nemi.
för allmänna arbeten. De konsultativa StatsRåden skulle blifva 4.
Detta är allt hvad K. M:s Förslag afser, och som jag finner detsamma
bygdt på goda grunder, yrkar jag afslag å Betänk, och
bifall till K. M:s Propos.
Hr Gripenstedt, Johan Åugust: Såsom Betänk, utvi
sar,
sönderfaller K. M:s Förslag i 2:ne delar. Den ena angår inrättande
af ett nytt Depart., och den andra tillsättandet af ett
ytterligare konsultativt StatsRåd Emot den lörsta delen har Utsk.
icke halt någon anmärkn. att göra, hvaremot Utsk. afstyrkt bifall
till den sednare. I motiverne för det K. Förslaget äro upgifna
frenne skäl för tillökningen af de konsultativa StatsRådens antal.
Det första är, att de konsultativa StatsRåden skulle supplera de
Depart:sChefer som af något förfall voro förhindrade att förestå
sina embeten. Det andra: att genom en tillökning af de konsultativa
StatsRådens antal kunna erhålla en tillräckligt talrik och
mångsidig afdelning af StatsRådet för att dymedelst befria Depart:sCheferne
från mindre angelägna ärendens beredning, och lemna dem
tillfälle att kunna egna sin tid åf de mera maktpåliggande frågornas
utarbetande, och slutligen det tredje: att besvärsmålen, som
man förgäfves på flera sätt sökt afskilja från StatsRådet, skulle
kunna handläggas af de konsultativa StatsRåden för att sedermera
i korthet inför K. M. föredragas. Alla dessa skäl har Const.Utsk.
icke ansett tillfyllestgörande, utan förklarat, att förslaget vore obehöfligt
och skulle uplösa det samband emellan de olika lörvaltningsgrenarne
som med införandet af Depart:sStyrelsen afsågs, och att
den antydda utvägen för besvärsmålens afgörande vore stridande
emot andan och föreskrifterne i Grundlagarne. Jag anhåller att
få granska dessa skäl och hoppas kunna visa att de icke äro giltige.
Obehöfligheten af ett större antal konsultativa StatsRåd har
Utsk. sökt styrka dermed, att då man icke kunde öka antalet derhän
att hvarje DepartrsChef kunde erhålla sin ständiga suppleant,
hvilka med mera speciel upmärksamhet följde detta Depart:s ärenden,
ansåg Utsk. de konsultativa StatsRådens nuv:de antal vara
tillräckligt. Först och främst anhåller jag, att R. o. Ad. måtte
noga öfverväga, huruvida icke Depart:sCheferne då och då måste
anses vara i behof af någon ledighet. Jag tror åtminstone för min
del, att dessa befattningar äro så arbetssumma att hvarken fysiska
eller intellektuella krafter öro tillräcklige för någon att under en
längre tid innehafva ett dylikt embete. Det är visserligen sannt,
att politiska skäl understundom kunna göra ett ombyte af personal
önskligt, men ser man frågan från embetsverksamhetens synpunkt,
torde det ingalunda vara nyttigt att sådana ombyten alltför ofta
inträffa; ty det lärer icke kunna nekas, att i detta likasom i alla
andra fall det är af stor vigt att under en längre tid hafva samlat
insigter och erfarenhet i de ämnen hvarmed man är sysselsatt. Om
det således är vigtigt att krafterne icke alltför snart utnötas, ifall
780
Den 25 November e. m.
jag så får uttrycka mig, tror jag att man måste så anordna att
Depart:sCheferne någon gång kunna erhålla ledighet. Jag vill i
detta afs:de göra en jemförelse. Högsta Domstolen t. ex. består af
1.2 ledamöter, hvaraf 5 alltid äro tjenstlediga; men StatsRådets
ledamöter hafva deremot aldrig annat än tillfälligtvis någon ledighet.
Jag hemställer emellertid otn det vore för mycket, att af
nuv.de
påräkna tjenstledighet. Om de nu af hvarjehanda orsaker behöfva
ledighet, så är, enl. nuv:de förhållande, de konsultativas antal genast
reduceradt till 2. Med någon erfarenhet af konseljens verksamhet
känner man, att de konsultativa ledamöterne spela der en stor och
vigtig roll. Det är visserligen föreskrifvet och juridiskt gifvet, att
ansvarigheten delas lika af alla, men det är faktiskt nära nog en
omöjlighet att alla Depart:sCheferné kunna så uteslutande följa
hvarje ärende som de konsultativa ledamöterne. Det beror således
ytterst på dessa, att den ständiga och oafbrutna upmärksamheten
samt mångsidiga kunskap som aldrig bör saknas vid den dagliga
beredningen af ärenden förefinnes, och då hemställer jag om det
kan vara nyttigt att dessa ledamöters antal minskas — förutsatt
att någon möjlighet till hvila emellanåt bör beredas StatsRådet —
och om icke derigenom hela institutionen försvagas.
Den siste talaren har anmärkt, att man på åtskilliga andra
sätt sökt befria StatsRådet från handläggningen af besvärsmålen.
Man har i detta fall föreslagit flera utvägar, men som icke befunnits
antagliga, vare sig att man velat inrätta en särskild auktoritet
för dessa måls afgörande, eller att man velat öfverflytta dem på
Högsta Domstolen. Af dessa alternativer torde man i allmänhet
hafva ansett det sednare vara det lämpligaste, men denna utväg
har likväl icke vunnit bifall inom representationen och jag anser
den icke heller fullt riktig. Först och främst är Högsta Domstolen
redan öfvernopad af göromål, men det synes mig dessutom icke
vara fullt rationelt att dit förvisa dessa mål. Man måste göra en
bestiimd skillnad emellan justitise och administrativa ärenden. Uti
de förra är fråga endast om hvad som är rätt eller orätt i vissa
upgifna fall, hvaremot uti de administrativa ingår ett element om
hvad som är nyttigt och nödigt. Jag ber att närmare få visa detta
med ett exempel. Om t. ex. det är fråga om lämpligheten eller
nödvändigheten af en väganliiggning, så är detta ett rent administrativt
ärende, men nu kan jemväl fråga upstå om enskildas förhållanden
härvid och besvär anföras öfver den första myndighetens
beslut, hvarigenom ett administrativt besvärsmål upkommer. På
samma sätt förhåller sig med skjuts-indelningsfrågor, med tillämpning
af TullTaxan o. s. v. Alla dessa administrativa besvärsmål
tror jag icke lämpligen böra algöras af en domstol, emedan de
äfven måste bedömas ur administrativ synpunkt. Af dessa skäl
tror jag att denna utväg icke är fullt tjenlig, hvilket jag deremot
anser vara förhållandet med det förslag som K. M. härom framstält,
och som dessutom är vida mera öfverensstämmande med det
allmänna tänkesättet och känslan här i landet, som fordrar att dessa
mål skola i sista baud afgöras af K. M. På det att detta emel
-
Den 25 November e. m.
781
lertid skall kunna ske utan saknad af den utredning och pröfning
sora enskildt rätt fordrar, och utan att Regeringen nedtryckes af
alltför mycket tidsödande besvär med en mängd underordnade frågor,
hvilka icke kunna anses såsom egentliga regeringsärender, så är
det nödvändigt att vidtaga den i K. M:s Propos. föreslagna utväg,
att förstärka StntsRådet. Men Const.Utsk. liar fullkomligt missförstått
K. M:s Propos., då Utsk. af densamma dragit den slutsats,
att dylika mål jemte besvärsmålen och i allmänhet mindre vigtiga
mål skola föredragas och afgöras inför K. M. af blott de konsultativa
StatsRåden och vederbörande Depart.-sChef. Detta har icke
varit meningen, utan de konsultativa StatsRåden skulle tillkomma
den föreg:de beredningen, den noggranna detaljundersökningen som
uptager den mesta tiden. .Tust i denna punkt har man mest påräknat
de konsultativa StatsRådens medverkan i samråd med den
föredragande Depart:sChefen. Jag medgifver, att man vid genomläsandet
af den K. Propos. kan vara tveksam om icke äfven målens
afgörande skulle tillkomma de konsultativa, men meningen är endast
att målen i korthet skola anmiilas för Regeringen, då skiljaktiga
meningar ej upstå, och målen icke firo af större omfattning eller
vidröra en princip, men att i annat fall föredragningen i Konseljen
skulle blifva mera utförlig och noggrann. Aro målen af ringare
beskaffenhet och meningarna icke delade, så skulle de beredas endast
af de 3 konsultativa StatsRåden och den föredragande DeparhsChefen;
men det faller af sigsjelft, att om målen Bro af en nilmänvigtig
beskaffenhet, så skulle de äfven förekomma i beredningen inför
samtlige DepartisCheferne. Under sådana omständigheter synes mig
någon våda icke kunna upstå eller någon inskränkning ske i föreskrifterne
om den gemensamma föredragningen.
Af alla dessa skäl anhåller jag, att R. o. Ad. med afslag å
Utsk:s hemställan matte bifalla K. M:s Propos.
Pir Fåhraeus, Joli. Fredr.: I den förra af de 2-ne frågor,
som K. M:ts Nåd. Propos. omfattar, eller den om CivilDepartits
delning, förekommer det mig såsom att stridiga meningar icke äro
för handen. Const.Utsk. har och efter hvad det ville synas, enhälligt
godkiindt det Kongl. Förslaget i denna del. Det må emellertid
tillåtas mig att äfven åberopa egen erfarenhet, vunnen under
mer än nio-årig tjenstgöring såsom Chef för nämnde Depart., till
stöd för den öfvertygelse att med Depart:tets delning ej kan längre
anstå, utan att förvaltningen skall blifva lidande.
Icke längesedan egde Franska Riksstyrelsen samtidigt ett
depart. för åkerbruket, ett för handeln, ett för allmänna arbeten,
och ändock ett särskillt för andra inrikes ärenden. Häruti har
visserligen numera skett ändring; men, så vidt jag vet, finnes, utom
Sverige, ingen större Stat, der alla dessa föremål för statsförvaltningen
äro hopade på ett enda Depart.
Genom K. M:s Propos. uplyses, att antalet af mål, tillhörande
CivilDepartitets handläggning, efter Departementalstyrelsens införande,
redan ökats till nära dubbelt; och tager man i betraktande
den inhemska industriens i mångfaldiga rigtuingar fortskridande ut
-
782
Den 25 November e. m.
vecklintr, är det mindre i detta, än i något annat Depart., möjligt
att i afs:de på målens antal påräkna en återgång.
Men, som jag haft äran antyda, något vidare försvar för det
Konsl. Förslaget i denna del torde icke vara af nöden.
Beträffande den Kongl. Propos:ns senare afdelning, eller frågan
om inrättande af ett nytt konsultatift StatsRådsembete, utber jag
mig att till en början tå bemöta ett af de inkast som i det Högloft.
Utsk:s Betänk, förekomma. Med antagande att de 3:ne konsultative
StatsRåden eller, såsom
sorn skola öfvervara alla Regeringsåren deri s föredragning och dela
ansvaret för besluten», kunna förordnas till föredragande under tider
då Depart.Chef har förfall, anmärker Utsk. att, »då väl aldrig flere
än 3:ne vikarier på en gång kunna behöfvas, så torde tillökningen
vara öfverflödig.» Detta yttrande förråder en för mig knappast lörklarlig
obekantskap med det sätt hvarpå Regeringsjirendena
måste behandlas. Intet, af dessa ärenden, så vida åtgärd i anledn.
deraf erfordras, kan eller bör till afgörande i Konungens konselj
företagas utan föregide granskning och öfverläggning i den s. k.
SlalsRåds-beredningen, en institution, hvilken, ehuru ej i någon
författning föreskrifven, likväl under vårt konstitutionella statsskick
alltjemnt, såsom enligt sakens natur absolut nödvändig, faktiskt
existerat, hvadan jemväl vid särskilda tillfällen fråga varit å bane
att derom införa ett stadgande i Grundlagen. StatsDepart:nes Chefer,
såsom ofta sysselsatte med göromål inom sina respektive Depart.
, kunna icke bindas vid ständig tjenstgöring i StatsRåds-beredningen,
äfven då de icke äro föredragande. Någon oafbruten upmärksamhet
åt der skeende föredragningar får således i allmänhet
icke påräknas hos andra än de konsultative StatsRåden. När nu,
vid inträffande förfall för någon Depart.Chef, hans åligganden måste
på annan man öfverflyttas har väl en och annan gång, enär
icke hos oss, såsom i Norrige, dylika updrag få lemnäs åt personer
utom konseljen, — innehafvare at annat Depart. erhållit förordnande
att tillika förestå vikariatet. En sådan förening har likväl icke
funnits möjlig utom tor de 2:ne Depart:ter, hvilkas föredragningsskyldighet
är jemförelsevis af mindre betydenhet. För de öfriga
finnes ingen annan utväg, när vikariat erfordras, än att dertill förordna
någon af de konsultative StatsRåden. Lyckligtvis har hittills
knappt någonsin mer än eli sådant förordnande under samma
tid erfordrats Men redan detta kan, helst vid aktgifvande på Reg:sF;ns
stadgande att äfven vid ringare måls afgörande i konseljen
minst. 3:ne ledamöter af StatsRådet utom föredraganden böra vara
tillstädes, åstadkomma förlägenhet med hänsigt till StatsRåds-beredningens
verksamhet. Huru denna skulle undgå att alldeles förlamas,
om, såsom Utsk. föreställt sig alla 3 de konsultative StatsRåden
komma samtidigt att sköta Depart.Chefs-vikariatet, kan jag för mig
icke göra fattligt.
I Nåd. Propos. till 1844 års Riksdag föreslog K. M. tillökning
i antalet af Högsta Domstolens ledamöter, på det Domstolen
måtte kunna arbeta på afdelningar. Ett al syltemålen yttrades vara
att frånskilja konseljen vissa mål, som dittills skolat afgöras på
Den 25 November e. m.
783
administrativ väg. Propos:n biet, såsom vi veta, vid påföljande
Itiksmöle förkastad. För 3:ne år sedan tillstyrkte Const.Utsk. ett
af enskild Riksdagsman på ett förtjenstfull! sätt utarbetadt förslag
till inrättande af en s. k. Regeringsrätt, som skulle i Konungens
namn afgöra ekonomiska besvärsmål. Detta förslag biel', vid pröfning
af Rikets nu församlade Ständer, likaledes förkastadt. Bland
motståndarne funnos de, som ansflgo ändamålet bättre kunna vinnas
genom förstärkning af de konsultative StatsRåds-ledamöternas
antal.
Konungens konstitutionella Rådgifvare enl. 1809 års Reg:sForm,
ända till den 16 Maj 1840, voro, utom GeneralAdjutanterne
för Arméen oell Flottan, 2:ne StatsMinistrar, 6 StatsRad, 1
HofKansler, 4 Statssekreterare och, särskillt i Just.mål, Just.Kansleren,
— tillsammans 14 personer, eller 4 utöfver det nuvide antaltt.
Under den tiden åtnjöt likväl Regeringspersonalen en icke
oväsendtlig lättnad derigenom att. vissa slags mål undergingo förberedande
granskning i Rikets allmänna ärenders beredning, hvilken
institution, bestående af 8 personer, i sammanhang med 1840 års
organisations-förändring indrogs.
Såsom jag upfattat motiverna till K. M:s nu förevrde Propos.,
är visserligen afsedd någon jemkning i arbetsordningen för StatsRåds-personalen;
deremot kan icke, såsom Const.Utsk. synes hafva
antagit, någon förändring anses vara åsyftad i den Grundlagsenliga
ordning som lör Regeringsårendenas föredragning och afgörande i
konseljen bör iakttagas, — icke heller i Rådgifvarnes konstitutionella
ansvarighet.
Så länge icke de ekonomiska besvärsmålens, afgörand ekan åt någon
Konungens Nämnd updragas, förmår jag icke utfinna ett lämpligare
sätt för det angelägna ändamålets ordnande, än det som K.
M. nu föreslagit. Det har otvifvelaktigt derjemte fördelen af att
vara det minst kostsamma.
Efter hvad jag nu haft äran anföra, och vid betraktande jemväl
af åtskilliga andra skäl som af föreg:de talare blifvit framlagde,
anser jag mig böra vördsamt hemställa, att, med afslag å Const.-  Utsk:s Betänk. R. o. Ad. behagade antaga K. M:s Propos. i sin
helhet, att hvila till grundlagsenlig behandling å nästa Riksdag.
Ur Carleson, Ed v. Henr.: Då Const.Utsk. så väl i nu
förevale, som i ett annat till RiksStm insändt, men derstädes ännu
icke discuteradt Betäuk., förordat inrättandet af ett StatsDepart.
för allmänna arbeten och kommunikations-anstalter, så torde det
böra medgifvas att den af den sednaste talaren åberopade vigten af
ett sådant Depart. ej blifvit af Utsk. förbisedd. Const.Utskrs afstyrkande
af bifall till den Kongl. Propostn grundar sig, såsom
Betänk, utvisar, derpå att Utsk. ansett, att det föreslagna förökandet
af de s. k, konsultativa StatsRådens antal, långt ifrån att tillfredsställande
motiveras genom det upgifna ändamålet, sannolikt
skulle medlöra ett mindre fördelaktigt inflytande både på Statsllädets
organisation och på Rikets Styrelse. De i afs:de å denna del af
förslaget anförda motiver, hvilka jag, för att genomdrifva Hr Gri
-
784
Den 45 November e. m.
penstedts anmärka, mot Utsk:s upfattning deraf, tillåter mig att
ur den Nåd. Propos:n upllisa, lyda sålunda: »då vid DepartemenfalStyrelsens
införande år 18 40 antalet af StatsRådets ledamöter bestämdes
till 10, deraf 3 ledamöter utan Depart., var ändamålet med
dessa sistnämnda konsultativa StatsRådsembeten icke blott, att vid
iuträffadt förfall för en Depart.Chef, eller då behof af ledighet för
någon af dem upstod, haus befattning skulle kunna af ett konsultativt
StatsRåd öfvertagas, utan man afsåg derjemte och hnfvudsakligast
dels att, till besparing i tid för Depart.Cheferna, mindre
vigtiga ärenden skulle kunna af Konungen i konseljen afgöras, utan
behof för Depart.Gheferna att dervid öfvervara hvarandras föredragning,
och dels att, sedan den förut befintliga allmänna ärendens
beredning uphört, Konungen skulle kunna öfverlemna åt de konsultativa
StatsRåden att gemensamt med Depart.Chefen granska de
mål, som genom besvär till Konungen inkomma, på det dessa ofta
vidlyftiga och invecklade mål, som till antalet årligen ökas, sedermera
skulle kunna blott i korthet inför Konungen i StatsRådet anmälas.
Men för att. dessa flerfaldiga och vigtiga ändamål med de
konsultativa StatsRådsembetena skola kunna ernås, är deras nuv:de
antal allt för inskränkt och K. M. anser derför angeläget, att de
ökas till fyra.» Nästan ordagrannt återgifne å fjerde sidan af Betänk.
hafva dessa skäl blifvit af Utsk. uptagne till granskning oell,
såsom mig synes, vederlagde. Riktigheten af de fakta, hvarpå Utsk.
dervid stödt sig, har icke blifvit bestridd. Det Kongl. Förslagets
försvarare hafva icke ens gittat angifva den källa, hvarifrån de i
den Nåd. Proposm intagna uplysningarne om de konsultativa StatsRädens
bestämmelse blifvit hemtade. Hvarken 1823 års särskilda
Utsk. eller 1834 års Coust.Utsk. Betänk., hvilka likväl ligga till
grund för den nuv:de organisationen af StatsRådet, innehålla mig
veterligen ett enda ord antydande derpå att de konsultativa StatsRåden
borde anses såsom vikarier för Depart.Cheferna. Att förse
Konungens Rådkammare med både Chefer och SekundChefer för de
särskilda StatsDepartiten, vore en onödig omsorg, som påtagligen
skulle försvåra och understundom omöjliggöra sammansättandet af
en på en gång homogen och duglig konselj, hvars framkallande
varit vid DepartementalStyrelsens införande afsedt. Det första af
de åberopade skälen, eller det hvarvid Hr Gripenstedt tyckes hafva
fästat den största vigten, torde följaktligen icke kunna godkännas
och enahanda är förhållandet med de öfriga. I det förslag till styrelseverkens
organisation, som afgafs af 1823 års särskilda Utsk.,
förklarades uttryckligen att alla FörvaltningsCheferne borde vara
ledamöter af StatsRådet med skyldighet alt, när de icke voro hindrade,
öfvervara hvarandras föredragning», och i 1834 års Const.-  Utsk. omförmäida Betänk deruti StatsRädets nuv:de organisation
föreslogs, yttrades bland annat, att »skälen för förslaget vore väsendtligen
hemtade från angelägenheten deraf att, genom Regeringsärendenas
ändamåslenliya fördelning och deras likväl bevarade inbördes
sammanhang, full kraft och enhet i Riksstyrelsen mätte
beredas, äfvensom från svårigheten, om ej omöjligheten, att rättvist
tillämpa
Don 25 November e. ra.
7B5
tillämpa den i Gruridlagarne stadgade ansvarighet för rådslagen,
innan Konungens Rådgifvare till ett nödigt antal stäldes i spetsen
för hvar sin gren af styrelsen, så att de, närmast Konungen, må
hunna i hell håde öfverskåda egna förvaltnings föremål och laga
kännedom af hvarandras.» Om dertill i betraktande tages dels
a,tt, i sammanhang med förändringen i SiatsRådets sammansättning,
det förut i 5 § Reg:sF:n befintliga stadgandet att StatsKådets ledamöter
egde räll att alla der förekommande mål öfvervara, erhöll
genom uteslutandet af ordet räll en lydelse, som tydligen utmärkte
att Grundlagens mening vore den att StatsRådets ledamöter skulle,
s& vidt det kunde ske, öfvervara alla derstädes förekommande mål;
dels att den s. k. StatsRåds beredningen, hvarom Rikets Grundlagar'
ingenting hafva att förmäla, så mycket mindre får anses såsom
en laststäld eller erkänd institution, som förslag till en dylik
inrättning varit väckt, men blifvit af Ständerna förkastadt; dels ock
att Grundlagens stadganden örn StatsRådens ansvarighet förutsätta
både rättighet och skyldighet för dem att skaffa sig fullständig
kännedom om alla de mål, som af Konungen i deras närvaro &fgöras;
så kan, åtminstone efter min tanke, alldeles icke medgifvas
att vid de konsultativa StatsRådsembetenas inrättande varit afsedde
sådana ändamål, som det att, till besparing i tid för Depart.Cheferna,
vissa ärenden skulle kunna af Konungen i konseljen afgöras utan
att Depart. Cbeferne dervid öfvervoro hvarandras föredragning, eller
det att de konsultativa StatsRåden skulle gemensamt med Depart.-  Chefen granska de till Konungen inkomna besvärsmålen på det desamma
sedermera skulle kunna blott i korthet inför Konungen i
StatsRådet anmälas.
Otillräckligheten af de skäl, som blifvit åberopade för ökandet
af de konsultativa StatsRådens antal, är emellertid icke det enda,
som talar emot en sådan åtgärd. Andra omständigheter, hvilka
efter mitt förmenande iiro af ännu större vigt, kunna derjemte anföras.
Jag vill hålla mig till dem, som i Const.Utsk:s Betänk,
antydas.
I följd af StatsRådets nuv:de organisation nödgas dess ledamöter
i allmänhet deltaga i handläggningen af hvarandras ärenden
och denna gemensamhet i göromål utgör i allmänhet det förnämsta,
men understundom det enda, föreningsbandet emellan medlemmar
af en konselj, der högst skiljaktiga politiska meningar kunna hafva
sina målsmän. Gemensamhet i politiska sträfvande» får val knappast
under närvarande representationsform uptagas såsom en sammanhållningskraft
i det Svenska StatsRådet och det måste vid sådant förhållande
inträffa att dess ledamöter under bestyret med egna, ständigt
växande förvaltningsföremål, söka att så mycket som är möjligt,
undandraga sig befattningen med hvarandras. Om nu genom
förökandet af de konsultativa StatsRådens antal, Depart.Cheferna
skulle i så vidsträckt mån, som K. M:s Nåd. Propos. utmärker,
befrias från nödtvånget att öfvervara beredningen och föredragningen
af hvarandras mål, vore ingenting naturligare än att en sådan befrielse
begagnades i sin fulla utsträckning, och att Depart.Cliefernes
IX H. 5 0
Den 25 November e. m.
deltagande i hvarandras göromål slutligen inskränkte sig till det af
Reg:sF:n uttryckligen föreskrifna. Depart.Ckeferne förvandlades derigenom
till vanliga embetsman, dugliga måhända enhvar i sitt fack,
men knappast derutöfver. De kousultativa StatsRåden skulle igenfinnas
i en skilldririg af den fordna »allmänna ärenders beredning.»
Och det ändamål, som vid DepnrtementalStyrelsens införande afsågs
— hur blefve det upfyldt? Annu i dag är det blott en förhoppning,
men äfven den skulle förstöras genom ett arbetssätt, som
uphäfde allt inbördes sammanhang emellan olika Regeringsärenden. —
Att tillsättandet af ett nytt konsultativt Statsltåd skulle medföra en
dylik verkan, är likväl icke min mening att påstå. Jag vill endast
hafva visat hvarthän en arbetsordning, sådan som i K. M» Nåd.
Propos. afses, kunde leda. Min enskilda åsigt är den, att hvarken
ett eller två nya StatsRåd äro tillräckliga att åstadkomma någon
väsendtlig förändring i arbetssättet, derest Regeringen fortfarande
såsom hittills låter belasta sig lika mycket med de obetydligaste,
som med de vigtigaste ärenden — ett förhållande som i den Kongl.
Proposm är utgångspunkten. Men just med afsrde å denna utgångspunkt
förekommer den omständighet, som efter mitt förmenande,
förtjenar att framför andra behjertas. Den omsorg hvarmed Konungamakten
en längre tid begagnat alla upkomna tillfällen att göra
sitt inflytande omedelbart gällande, har slutligen ledt derhän, att
Regeringen blifvit af göromål så öfverhopad att hon antingen måste
afstå en del och följaktligen ändra sitt antagna system, eller ock
söka en förstärkning af sin arbetskraft. Hon har med valet af det
sednare alternativet förkastat det förra. — Efter min tanke vore
det en olycka om R. St:r dertill lemnade sitt bifall. I mån af
samhälls-lifvets utveckling vidgar sig kretsen för en Regerings omsorger
och bestyr, och, så vida all mensklig förmåga är begränsad,
måste en Regering, som ej skall slutligen förlora sig i detaljer, söka
undvika att med dem taga omedelbar befattning, eller, med andra
ord, den måste söka att i möjligaste måtto inskränka föremålen för
sin omedelbara verksamhet. Följden af ett motsatt förfarande ligger
för handen. I dag är fråga om StatsRådets förökande med 2
nya ledamöter, och deraf en med hufvudsakligt afs:de å de administrativa
besvärsmålens växande antal. Om denna tillväxt fortgår
och naturligtvis skall den det göra, derest icke hinder läggas deremot,
så kan inom kort blott för dylika mål erfordras en ytterligare
förstärkning af StatsRådet. För idel detaljbestyr skulle det således
ouphörligen förökas ända till dess omöjligheten för Konungen att
medhinna målens afgörande tvang Honom att skjuta dem ifrån Sig.
Yisar icke detta att en orätt väg blifvit beträdd?
Det är obestridligt att Regeringen f. 11. är öfverhopad af göromål,
men olägenheten undanrödjas icke genom inrättandet af ett
eller annat nytt StatsRådsembete, utan derigenom att Regeringen
efter hand skiljer sig från de ärenden, som icke i följd af sin beskaffenhet
ovillkorligen höra henne till, en åtgärd som återigen skulle
motverkas genom ett bifall till K. M:s Nåd. Propos. — Soffringen
kan vara kinkig, men icke omöjlig. Någon gång måste den företagas
och den blir lättare ju förr man börjat den. — Hos flertalet
Den 25 November e. m.
7ST
af enskilda skall en inskränkning i rättigheten att »söka Konungen»
mötas med ovilja. Så säges åtminstone, oell det är möjligt att anmärkmn
är grundad. Benägenheten hos den enskilda att hänskjuta
sina angelägenheter till Konungens omedelbara skärskådan och afgörande
har likväl alltför länge blifvit upmuntrad. Det bör vara
tid att försöka återhålla den sedan den visat sig skadlig för det
allmänna. Efter min tanke skulle, såsom jag yttrat, ett bifall till
det Kongl. Förslaget innebära en önskan att Ilegeringen måtte fortgå
på den beträdda banan; ett afslag motsatsen. På denna grund vågar
jag nu, efter att förut hafva biträdt Const.Utsk:s Betänk., jemväl
anhålla om Propos. på bifall till detsamma.
Hr Printzensköld, Carl: Den som något följt de all
männa
ärendenas behandling inom konseljen före 1840 års ltiksdag,
har sig nogsamt bekant, hurusom den tidens sammansättning af
StatsRådet medförde en stor lättnad i handläggningen och föredragningen
af mål inför K. M. Man vet, att StatsRådet då utgjordes
af 6 StatsRad jemte StatsMinistrarne och HolKansleren hvilka alla
voro konsultativa. Jag kallar dem så, emedan de icke hade någon
föredragning. Alla Depart:ter voro försedde med Chefer, som kallades
Statssekreterare, hvilka jemväl hade säte och stämma i StatsRådet,
och der föredrogs ärendena. Hvarje Statssekreterare biträddes
i föredragande uti konseljen af en Exped.Sekret., med lika ansvar
för sina mål som StatsSekret. för sina, och i händelse af ärendernas
tillökning förordnades så många Exped.Sekret, som StatsSekretme
i samråd med StatsRådet fann behofvet fordra. Men denna
lättnad i arbetet ökades än vidare genom Allmänna Arendernas Beredning,
hvarest icke blott StatsSekret:ne utau alla föredragande
Exped.Sekret, föredraga alla de mål, hvilka ansågos af beskaffenhet
att böra af densamma beredas. Föredraganderne inför K. M. kunde
således till antalet ökas eller minskas i mån af behof. Vid 1840
års Riksdag förändrades olyckligtvis detta förhållande, så att det
Depart. som tillförene förestods af en StatsSekret. med biträde af
ända till 3 å 4 Exped.Sekret., förestås nu af endast en person, som
skall vara föredragande inför K. M. Det måste således vara klart,
att ett sådant arbete, om också en man med öfverlägsna fysiska
och intellektuella krafter kan för en kortare tid uthärda dermed,
måste i längden blifva ett ordentligt slafveri, och jag påstår, att
inom Sveriges hela embetsmannacorps finnas icke sådana slafvar
som Depart.Cheferne. Det är väl då billigt, att man, i den mån
ärenderna blifva öfverhopande, vidtager åtgärder, för att bereda
Depart.Cheferne möjligheten att utöfva de dem åliggande pligter.
Detta kan icke åstadkommas med mindre än att de åtminstone
någon tid af året erhålla ledighet från detta slafviska arbete. Om
Grundlagen kunde så förändras, att K. M., för att bereda Depart.-  Cheferne ledighet, egde tillförordna personer, vore den nu föreslagna
reformen öfverflödig, men då något sådant förslag icke blifvit vackt,
återstår icke annat än att förstärka StatsRåds-personalen. En ledamot,
som försvarat Utsk:s Betänk, har sagt, att det icke vore
nödigt att förse Depart.Cheferne med ständiga vikarier. Jag skulle
m
Den 25 November a, m.
härpå kunna lemna det svar, att man icke behöfde förse ledamöterna
i HofRätterna med ständiga vikarier, ehuru man ser, att sådana
år efter ar fullgöra de ordinarie ledamöternas arbeten. Samma
talare har äfven sagt, att genom den föreslagna åtgärden skulle inträffa,
att i händelse skiljaktighet i politiska åsigter upstode inom
konseljen enhet i ärendernas handläggning icke skulle ega rum.
Detta skäl synes mig högst besynnerligt, ty huru skiljaktiga de politiska
meningarna inom konseljen än må vara, måste StatsRådets
ledamöter hafva endast ett mål för sig nemi. landets väl. Jag kan
icke tänka mig möjligheten deraf, att, derföre att den ena ledamoten
kan hysa liberalare åsigter än den andra, de icke skulle kunna sorn
oväldiga män samråda med hvarandra om hvad som rör Riket och
dess angelägenheter, och icke är det tänkbart att de skola förbise
hvad sorn är för Riket nyttigt och gagneligt. Skulle skiljaktiga meningar
upstå, så är det högst naturligt och K. M. fäller då utslaget.
Äfven har den värde talaren sagt, att Svenska folket vore
vandt att draga hvarje mål under K. M:s pröfning, men att det
borde viinjas derifrån hvilket lämpligast skulle ske derigenom, att
StatsBådsledamöter icke förökades. Bibehållandet af denna Svenska
folkets vana, anser jag vara af stor vigt, och derföre vill jag bifalla
K. M:s Propos, och anhåller att R. o. Ad måtte antaga densamma
för att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Efter härmed fulländad öfverläggning framstälde Hr Frih. o.
Ordfden ajt under densamma blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s
framställning och dels att R. o. Ad., med afslag å Utsk:s framställning,
måtte förklara K. M:s ifrågav.-de Nåd. Propos. hvilanda till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag; hvarjemte propos. till
bifall å Utsk:s framställning blef framst.nld och besvarad med starka
Nej, blandade med Ja samt, efter sedermera gjord hemställan om
E. o. Ad., m.ed afslag å Utsk:s framställning, behagade förklara K.
M:s ifrågav;de Nåd. Propos. hvilande til! nästa Riksdag, Hr Frih.
o. Ordfiden, sedan svaren härvid blifvit afgifna med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammansatta Lag- samt
Allm. Besv.- och EkoniUtskis den 16 dennes på bordet lagda Utlåt..
N:o 39, i anleda, af återremiss af Utslcs Betänk. N:o 35, rörande
väckt motion om förändradt sätt för utfärdande af sådana författningar,
hvarigenom förut gällande lagstiftning i en eller flere delar
förändras.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannärnnde den 16 dennes på bordet lagda Utlut:n och Betänkm,
nemi. från
Sammansalla Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.Ulskollet.
N:o 40, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N;o 14,
Den 25 November e. m.
78!)
rörande ändring och tillägg till 4 kap. 2 § samt ö kap. 2 oell 3
§§ BygggnirrgaBalken;
N:o 41, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 5, ang:de
ändring i gällande stadganden i fråga om skyldighet att bygga och
underhålla vägar;
Ailm. Besv.- och Elion.Ulskoltet.
N:o 122, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af den
tvungna tackjerns-blåsningen inom Rikets bergslager, eller beviljande
af frihet att från jorden skilja hyttedelarne;
N:o 123, i anledn. af väckte motioner rörande Kungs- och
kronoskjutsen;
N:o 124, i anledn. af väckte motioner rörande dels medgifvande
af frihet att tillverka bergsSprängningskrut, dels kronoskjutsskyldiges
befrielse från krut-transporter;
N:o 125, i anledn. af väckt motion om skyldighet för hergsfrälse-jorden
inom Stora Kopparbergs län att deltaga i skjuts; och
N:o 126, i anledn. af väckte motioner rörande Nämndemäns
befrielse från utgörande af reservskjuts;
Föredrogs och lades till handlingarne Förstärkta Bevilln:sUtsk:s
den 18 dennes på bordet lagda Mern. N:o 28, i anledn. af verkstälde
omröstningar, ang:de ifrågnstälda förändringar i föreskrifterna
om tull-bevillningen.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
nedannämnde dels den 20 dels den 21 dennes på bordet lagda Mern.,
Betänk:n och Utlåtm, nemi, från
ConslitulionsUIskottet:
N:o 54, med förslag til! ändring i 5 och C §§ Reg:sF:n ang:de
ett nytt StatsBepart.,
Sammansalla Lag- sami Allm. Bcsv.- och Elcon.Ulsltollet:
N:o 38, i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag
till förordning om egors fredande mot skada af annans hemdjur
och om stängsel-skyldighet, dels ock i ämnet väckte enskilda motioner
;
SlalsUlshollel:
N:o 150, i anledn. af RiksStms återremisser å den i Utlåt.
N:o 125. gjorda framställning om bestämmandet af de årliga utbetalningarne
utaf anslagssumman för Statens jernvägsbyggnader;
N:o 151, ang:de återstoden af den för afskedade folkskolelärares
pensionering i Itiksg-.sKont. afsatta tillgång;
N:o 152, ang:de väckt förslag om inrättande af frivilliga arbetshus;
N:o
153, i anledn. dels af K. M:s Nåd. Propos., äng:de lösen
790
Den 25 November e. m.
för den åt korporalerua vid indelta anméen och soldaterna vid Södermanlands
Regemente anslagna aflönings-spanmål, dels af en i
samma amne väckt särskild motion;
N:o 154, i anledn. af väck motion om anvisande af medel
till utbetalning af inqvarteringspenningar åt de RegementsSkrifvare,
som äro i saknad af karakterslös å sina boställen, eller ännu ej
fått de för dem afsedda boställen tillträda;
N:o 155, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de fyllnad
och tillökning i ersättningsanslagen till Wadstena Krigsmanshus
kassa
och Amiralitets Krigsmanskassan för de till Statsverket indragna
rusthålls- samt enperraille afgifterne.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtskis den 21
dennes på bordet lagda Mern. N:o 56, med anmälan om RiksStms
beslu i anledn. af Utlåt. N:o 47.
Föredrogos men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter
BankoUtsk:s nedannämnde den 21 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 57, i anledn. af RiksStms beslut öfver Utlåt. N:o 48,
med afs:de å regleringen af Bankens låne- och kreditiv-rörelse; och
N:o 58, med förslag till föreskrifter, ang:de Bankens grundfond
samt användandet af den å Bankens rörelse influtna vinst.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:s den 21
dennes på bordet lagda Mern. N:o 59, med anmälan om RiksStms
beslut, i anledn. af Utlåt. N:o 49, angtde Bankens vexlingskassa
och depositionsrörelse.
Vid föredragningen af BankoUtsk:s den 21 dennes på bordet
lagda Mein. N:o 60, i anledn. af väckt motion om förändring i
gällande föreskrifter, angide beskaffenheten af de våg-attester, som
vid Götheborgs Låne kontor antagas för belåning af jern m. m.,
blef detta mein., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogos och biföllos BankoUtskis nedannämnde den 21 dennes
på bordet lagda Mern.;
N:o 61, i anledn. af RiksStms beslut öfver Utlåt. N:o 51,
med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i 4:de Art. af
BankoReglemtet; och
N:o 62, med anmälan om verkstäld omröstning i Förstärkt
BankoUtsk.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
D«n J5 Uovembor «. m.
781
BankoUtsk:* Berättelse N:o 63, ang:de förrättad revision af BankoDiskont
verkets räkenskaper och förvaltning för sistl. år.
Föredrogos och begärdes på bordet från Högv. PresteSt. ankomne
prot.-utdrag N:o 401, 403 och 404, innehållande inbjudningar
till instämmande i beslut, som af PresteSt. blifvit fattade,
vid föredragning af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 148, ang:de regleringen
af utgifterne under HiksStatens 8:de HufvudTitel.
Slutligen anmäldes och lades på bordet:
SiatsUtslcs Mern. N:o 109, med förslag till stadganden, angule
de i Kronans kassor influtna medlens tillhandahållande för allmänna
rörelsen; och
LagUtskis Utlåt. N:o 52, i anledn. af gjorda anmärkmr emot
Utsk:s Betänk. N:o 40, öfver dels K. M:s Nåd. Propos. med för- '
slag till författning, ang:de ansvar för förfalskning och bedrägeri
dels oek enskilda motioner i enahanda syftning.
Högloft R. o. Åd. åtskiljdes kl. ^9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munek.
Lördagen den 28 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, som fortfor att i Hr. Gr.
o. Landtrms ställe föra ordet, tillkännagaf att lian å B. o. Ad:ns
vägnar gjort sig underrättad om Hr Gr. o. Landtnäs helsotillstånd
och fått till svar att Hr Gr. o. Landtm, tillbragt en lugn natt
samt att dess helsotillstånd i öfrigt var oförändradt.
Justerades ett prot.-utdrag, innefattande E. o. Adms beslut
vid pröfningen af StatsUtsk: Utlåt. N:o 148, ang:dé regleringen
af utgifterne under BiksStatens 8:de Hufvudtitel samt 5 prot.-utdrag
för den 25 dennes e. m.
Peil 28 November.
Hr Frill. o. Ordf:den tillkännagaf, att af de 2:ne af II. o.
Ad:ns ledamöter, som enl. 47 § RiksdagsOrdmn böra deltaga i
Talmans-öfverläggningarne Frill. Palmstjerna, Carl Otto, inlemnat
sin Riksdasmanspolett oell Hr Fåhrreus, Olof Immanuel,
inkommit med ettså lydande Mern.
I anseende till angelägna embetsförrättningar föranlåtes jag
anhålla att, med bibehållande af min Iliksdagsmanna-rätt, varda
endtledigad från det updrag, hvarmed R. o. Ad. behagat hedra mig
att enl. 47 § RiksdagsOrdmn deltaga i Talmans-öfverläggningarne.
Efter af R. o. Ad. till denna Hr Fåhraei anhållan lemnadt bifall,
hemställde Hr Frih. o. Ordfden om R. o. Ad. behagade vid början
af plenum nästa Onsdag den 2 instundande December företaga
val af Ståndets 2:ne ledamöter i Tatmansöfverläggningarne; hvilket
bifölls.
Föredrogs ånyo oell bifölls Sammansatta Lag samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utskis den 16 och 25 dennes på bordet lagda Utlåt.N:o
40, i anledu. afåterremiss af Utsk:s Betänk. N:o 1 4, rörande ändring
och tillägg till 4 kap. 2 § samt 6 kap. 2 och 3 §§ ByggningaBalken.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Sammansatta Lagsamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk:s den 16 och 25 dennes på
bordet lagda Utlåt. N:o 41, i anledn. af återremiss af Utskis Betänk.
N-o 5, ang:de ändring i gällande stadganden i fråga om skyldighet
att bygga och underhålla vägar.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcs
den 10 och 25 dennes på bordet lagde nedannämnde Betänkin.
N:o 1.22, i anledu. af väckt motion om upluifvaude af den
tvungna tackjerns-blåsningen inom Rikets bergslager, eller beviljande
af frihet att från jorden skilja hyttedelarne;
N:o 123, i anledn. af väckte motioner, rörande Kungs- och
Kronoskjutsen ; samt
Nio 124, i anledn. af väckte motioner rörande dels medgifvande
af frihet att tillverka bergssprängnings-krut dels Kronoskjutsskyldiges
befrielse från Krut-transporter.
Ånyo föredrogs Allm. Besv- och Ekon Utsk:s den 16 och
25 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 125, i anledn. af väckt
motion om skyldighet för bergsfrälse-jorden inom Stora Kopparbergs
län att deltaga i skjuts.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Detta Ekon.-Utsk:s
Betänk, är en ny upenbarelse af den missbelåtenhet, som upstär då
några skyldigheter blifvit af Staten efterskänkta, utan att en så
-
Den 28 November.
dan förmån kommit alia till godo. Den skjutsskyldige allmogen i
Stora Kopparbergs Ilin nr mycket betungad af skjutsningsbesväret
och sedan den s. k. bergsfrälsejorden numera blifvit befriad fran
åtskilliga skyldigheter till Fahlu grufva, hvarför samma jord åtnjutit
frihet från skjutsning, har man fordrat, att bergsprängningsjordens
innehafvare skola i skjutsningsbesväret deltaga. Att skatte-allmogen
i Dalarne iir hardt tryckt af skjutsningsåliggandet. nr en sanning,
men det förhållande, att bergsfrälsejorden blifvit befriad från dess
förra tjenstbarheter till grufvan, får icke läggas till grund för bergsfrälsehemmanens
indelning till skjutsning, ty för åtnjutandet af befrielsen
från de förra tjenstbarheterna förstördes icke det vilkor,
att hemmansegarne skulle ikläda sig några andra skyldigheter. Jag
anhåller derföre, att 11. o. Ad. måtte afslä detta Betfink., som redan
är af 5me Stånd afslaget, så att frågan i allt fall förfaller.
Gr. Sparre, Erik: I motsats till den siste värde talaren
hyser jag den mening, att ganska goda skid finnas för Ekon.-Utsk:s
i detta Betänk, gjorda tillstyrkande. Under många år tjenstgörande
såsom domare inom Dalarne, har jag om förhållanderne i
denna provins förvarfvat mig kännedom, och kan intyga, att det
som här i Betänk, upgifves är öfverensstämmande med verkliga förhållandet,
nemi. att bergsfrälsejorden varit befriad från utskylder
till Kronan, emot det att den i stället varit underkastad åtskilliga
tjenstbaiheter till Fahlu grufva. Denna reglering vidtogs på den
tiden, då Staten ansåg sig ega rätt att öfverlemna de prestationer,
som jorden var underkastad, till vissa privilegierade verk och inrättningar,
hvilka åter, i ersättning derför, tillskyndade Staten inkomster.
De nu ifrågavide prestationerna till Fahlu grufva hafva
numera uphört genom Konungens oell 11. Stms vid sista Riksdagen
fattade beslut. Af våra Kameral-författare, hvaribland jag vill
särskildt nämna Rabenius, veta vi, att förhållandet med bergslrälsejorden
icke är detsamma som med det Adeliga frälset, nemi. att
frälserätten beviljades genom privilegier, utan att bergfrälsejorden
fick sin frihet emot åtagande af andra skyldigheter till bergslagen.
Då K. M. vid sista Riksdagen till R. St:r gjorde framställning om
dessa skyldigheters uphörande, så voro de jemväl af R. St:r godkända
ordalagen sådana, att Statsmakterna skulle vara oförhindrade
att ställa dem från sina skyldigheter till bergslaget befriade bergsfrälsejorden
i samma kategori som den öfriga skattejorden. Då
det tillika är en känd sak, att skjutskyldigheten i Dalarne är särdeles
tryckande, anser jag det vara med billigheten öfverensstämmande,
att R. St:r hos K. M. begära en undersökning, huruvida
icke bergsfrälsehemmanen borde i skjutsningsbesväret deltaga. En
sådan förändring har länge utgjort föremål för provinsens önskningar,
och jag får derföre, med stöd af hvad jag nu i korthet anfört,
anhålla om bifall till Betänk.
Sedan härefter lindert. RiddarhusSekret. på förfrågan af Frih.
Alströmer, uplyst att förevide Betänk, blifvit afslaget af Borgare
-
m
D«n 28 November.
St. och bifallet af BondeSt. men att underrättelse om PresteSt:s i
ämnet fattade beslut icke ännu till R. o. Ad. inkommit, yttrade
Frih. Alströmer: På enskild väg har mig blifvit meddeladt,
att äfven PresteSt. afslagit Betänk, Härmed må vara huru som
helst, anhåller jag fortfarande, att R. o. Ad. måtte förkasta förslaget.
Det är visserligen sannt hvad Gr. Sparre sagt derom, att en
kameral-lorfattare framställt den åsigt, att det skulle bero på K.
M. att ålägga bergsfrälsejorden skjutsnings-skyldighet jemte andra
onera, om dess prestationer till grufvan skulle uphöra, men man bör
bemärka, att denna jord sedan lång tid tillbaka varit befriad från
skjutsning samt att sedermera mellankommit 1810 års konvention,
hvarigenom allmogen tillförsäkrades att varda bibehållen vid sina
gamla friheter. För öfrigt äro de förmåner, som upkommit genom
uphörande af bergslagens privilegier, af föga betydenhet, emedan
så väl kol-räntan som vedhyggster-räntan, i st. f. att gå till grufvan,
numera ingå till Statsverket.
Gr. Sparre: Friheten från skjutsning är icke bergsfrälsejorden
beviljad såsom någon koncession, utan emot åtagandet af andra
prestationer. Då nu Konung och Ständer beslutat, att de prestationer,
för hvilka frihet från skjutsning m. m. åtnjutits, skola
uphöra, så måste det väl vara riktigt, att då vilkoren för friheten
uphöra, äfven sjelfva friheten uphör. Man har sagt, att skjutsnings-skyldigheten
bordt ånyo påläggas samtidigt med eftergiften,
men icke efteråt. Jag kan ej finna denna invändning förtjena afs:de
ty bergsfrälsejordens innehafvare kunna väl icke hafva något att
klaga deröfver, att de ännu några år fått åtnjuta befrielse från ett
onus, som de borde utgöra. Då nu en undersökning i ämnet endast
är begärd, synes det mig i sanning vara obilligt att motsätta
sig en sådan begäran.
Hr Montgommeri, Rob. Nils Germ.: Vid den undersökning,
som företogs före K. M:s vid sista Riksdag aflåtna Nåd.
Propos. om nedsättning af kopparräntan för Fahlu bergslag, hemställde
Kongl. KammarColl. i det Utlåt, som af detta embetsverk
afgafs, huruvida någon annan utskyld skulle påläggas egare af bergsfrälsejorden
i st. f. de tjenstbarheter till grufvan, hvarifrån de skulle
befrias. Då K. M:s Propos, sedermera inkom till R. St:r, fanns deri
icke någon ny utskyld, och man hade således skäl att antaga att K. M.
ansett frågan derom böra förfalla. Förhållandet var också det, att
bergsfrälsejotdens innehafvare, som fortfarande skulle utgöra vedhyggster-räntan,
endast befriades från den nominella skyldigheten
att bispringa grufvan vid inträffande ras, hvilken skyldighets utgörande
icke under en lång tiderymd ifrågakommit. K. M. ansåg
förmodligen det icke vara billigt att ålägga dem någon bestämd
prestation i st. f. en skyldighet som egentligen icke var något onus.
På grund häraf skulle jag tro, att någon undersökning i frågan
icke är åtminstone för det närvale lämplig, hvarföre äfven jag afstyrker
bifall till Betänk.
Den 28 November.
79Ä
Gr. Sparre: Just med anledn. af KammarColl. omnämnda
hemställan tillkommo de af mig förut påpekade ordalagen i K. M:s
Propos., som af B. St:r gillades, hvilka ord voro med flit valda
sådana, att de icke skulle utesluta möjligheten att i framtiden ålägga
bergsfrälsejorden de prestationer, som kunde finnas lämpliga. Då
K. M:s Propos, afgafs, var frågan icke så utredd, att dessa prestationer
kunde bestämmas, men denria brist på utredning måtte
väl icke nu kunna förhindra R. St:r att begära en undersökning i
ämnet.
Ur Montgommeris yttrande, att bergsfrälsejordens innehafvare icke
hade någon annan skyldighet till grufvan än att bispringa vid inträffande
ras, måste härröra af ett misstag. Bergslaget hade uteslutande
rätt dels till köp och dels till timmer och virkeshandel inom den
s. k. bergslagets frihet, och från dessa inskränkningar i egande rätten
blefvo bergsfrälsejordens innehafvare befriade. Då de till ersättning
för dessa nu mera uphäfua inskränkningar, njutit frihet från
skjutsningsbesväret, så återstår alltid frågan huruvida icke billigheten
kräfver, att de, lika med den andra skatte-allmogen, skola
deltaga i nämnde besvär.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Om Statsmakterna hade
ansett, att någon ytterligare skatt eller tunga borde åläggas bergsfrälsejorden,
derföre att den, i sammanhang med regleringen af
kopparräntan, blifvit befriad från åtskilliga tjenstbarheter till Fahlu
grufva, så hade ett sådant åläggande ovilkorligen bordt ske i sammanhang
med nämnde reglering. När så skedde, hemställer jag,
om det vore R. St:r värdigt att nu komma och säga, att bergsfrälsejordens
innehafvare skola påläggas ett besvär, hvarifrån de ansett
sig vara för alltid befriade. Jag anhåller om alslag å Betänk.
Hr Montgommeri: Med anledn. af Gr. Sparres sista yttrande
ber jag blott att få säga, att ordalagen i K. M:s Propos.
vid sista Riksdagen icke vore så ställda, att de lemnade R. St:r öppet
att ålägga bergsfrälsejordens egare några nya onera.
Den nu till bifall å förev:de Betänk, framställda proposm besvarades
med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Frih. o. Ordhden
hemställde om R, o. Ad. behagade afslå detta Betänk , samt sedan
svaren harvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg denna sednare propos. hafva blifvit besvarad med
öfvervägande Ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s d.
10 och 25 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 126, i anledn. af
väckte motioner rörande Nämndemäns befrielse från utgörande af
reserv-skjuts.
Föredrogs Const.-Utsk:s d. 20 och 25 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 54 med förslag till ändring i 5 och 6 §§ Reg:sF:n,
ang:de ett nytt StatsDepart.
7H0
Den 28 Fo v ernber.
Frih. Cederström, Itud.: Vid behandlingen af Coust.-Utsk:s
Mern. N:o 52 har R. o. Ad. beslutat, att K. M:s Nåd. Propos.
om inrättande af 2:tie riva StalsRåds-platser, en för allmänna arbeten
oell kommunikations anstalter samt en konsultativ, skulle hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag. Const.-Utsk.,
sorn i nämnde Mern. afstyrkt den Kongl. Proposm, har nu inkommit
med ett förslag, åsyftande inrättandet af endast den förstnämnde
af de ifrågasatta nya StatsKåds-platserne. För min del gillar
jag R. o. Ad:ns åsigt om behofvet af 2:ne nya StatsRåds-platser;
men då vi nu se, att Const.Utsk. icke delar denna åsigt, samt
böra i vår mån söka förebygga, att förslaget om inrättandet af det
högst vigtiga Departdet för allmänna arbetena icke strandar emot
obenägenheten att tillika tillskapa ett konsultativt StatsRåds-embete,
så får jag vördsamt hemställa, att R. o. Ad. behagade alternativt
antaga äfven det nu afgifna förslaget såsom hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Uppå härefter framställd propos. antogs Utsk:s förev:de förslag
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 20 och 25 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 38, i anledn. af dels K. M:s
Nåd. Propos. med förslag till förordning om egors fredande mot
skada af annans hemdjur och om stängselskyldighet, dels ock i ämnet
väckte enskilde motioner.
l:sta punkten, innehållande tillstyrkande af bifall till K. M:s
ifrågav:de Nåd. Propos.
Sedan undert. RiddarhusSekret. på förfrågan af Frih. Raab,
Adam Christian, tillkännagifvit att underrättelse om de öfriga
RiksStms i ämnet fattade beslut, ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad,
yttrade
Frih. Raab: Det torde vara för R. o. Ad. bekant, att BondeSt.
redan bifallit den Kongl. Proposm. Vid sådant förhållande
skulle det vara betänkligt att nu ingå i någon kritik af förslaget,
ehuru jag, vid detsammas remiss, deremot afgifvit några anmärka,
hvilka jag hade önskat att Utsk. gjort till föremål lör sitt behjertande.
Jag kan likväl icke underlåta att anmärka den inkonseqvens,
som förefinnes i 5:te §:s 2:dra mom. hvilket lyder sålunda: »Finnes
emellan egor som nu sagde äro — nemi. skog, utmark eller
beteshage — ej stängsel; då skall, så länge det förhållande fortfar,
den ohägnade marken anses vara till gemensamt mulbete uplåten,
der ej annorlunda aftaladt är.» Det är bekant att den mark som
blifvit aftagen till allmänna vägar, alltid anses såsom gemensam
mark och att det just är der, som allmogen plägar utsläppa sina
svinkreatur, hvarifrån dessa djur sedan bereda sig inträde på åkrarne.
Skall nu denna mark komma att vara till gemensamt mull
-
Den 28 November.
Tä7
bete uplåten, så fruktar jag, att detta stadgande skall komma att
i betydlig mån förringa värdet af den lyckliga princip, som den
Kongl. Proposm innehåller. Jag får äfven anmärka, art detta mom.
står i strid med liela resonnementet i StatsRåds-protokollet, der det
heter, att hvar och en jordegare skall vara skyldig att hålla vård
om sina kreatur. Jag har således ej annat än uttalat den öfvertygelse,
att förslaget skulle hafva varit vida bättre, om detta mom.
blifvit uteslutet, mea sorn jag hoppas, att detta fel i en framtid
lätt skall afhjelpas, vill jag ej motsätta mig ett bifall till förslaget,
viii ihågkommande den gamla regeln, att »le ipieux est 1’ennemi
du bien.»
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag erkänner, att 5:te § skulle
kunna gifva anleda, till anmärka, i så måtto, att allt hvad man
med lagen afsett icke kan fullständigt upnås, så länge en jordegare
endast genom stängsel kan skydda sin utmark, som gränsar till annans
utmark; ehuru jag således erkänner, att, på sätt Frih. Raab
anmärkt, det varit bättre, om detta stadgande icke funnits, så måste
jag dock erinra, att Frih. Raabs förmenande, att det skulle
vara hvar och en lofgifvet att utsläppa sina kreatur hvar han vill
å allmänna vägar, icke öfverensstämmer med författningens lydelse.
1 5:te g talas endast om skog, utmark och beteshage å båda sidor.
Man kan väl icke säga, att en landsväg som framlöper längs efter
en åker eller äng, är en utmark eller beteshage. I afs:de ä en sådan
viig gäller onekligen 1 <§:s föreskrift, att egaren skall taga vård
om sina kreatur, så att de ej inkomma på annans egor. Jag kan
således icke dela den af Hr Frih:n i detta afs:de yttrade farhåga
utan tror densamma vara genom lagen fullkomligt förebyggd.
Afven jag hade önskat, att 5:te g haft en annan lydelse, men
då jag och flere med mig inom Utsk. ansåg, att man måste göra
afs:de derpå, att detta förslag hufvudsakligen är ett förmedlingsförslag
samt dertill kom, att BondeSt. ej tycktes ega mycken sympati
för detsamma, funno vi lämpligare att antaga § oförändrad,
än att genom en förändring riskera förslagets sönderbrytande. Jag
hoppas, att R. o. Ad. delar denna åsigt och skänker sitt bifall åt
förslaget i dess helhet.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag tror, att man bör vara förslagets
uphofsmiin särdeles tacksam derför, att de framställt ett så
tillfredsställande förslag till lösning af en fråga, som, i min tanke
är en bland de svåraste att lösa i hela vår lagstiftning. Detta
förslag har äfven blifvit bifallet af det Stånd, hvarest, såsom man
trodde, det största motståndet skulle upstå. Vid sådant förhållande
anser jag, att om man än icke i allo är belåten med förslaget, bolman
dock vara tillfredsställd dermed, att man hunnit ett långt
stycke framåt på en god väg. Äfven jag hade önskat, att 5ite
§:ns 2:dra mom. ej funnits, emedan lagen i sådant fall blifvit mera
följdriktig, men jag har anledn. att förmoda, att just detta tillägg,
som utgör ett slags förmedling, varit nödvändig, för att öfvervinna
798
D«n 28 Norember.
motståndat å BondeSt:s sida. Jag anhåller om ett obetingat bifall
till förslaget.
Frih. Haab: Då man striifvar till samma mål, är det icke
lämpligt att å vägen dit tvista om småsaker, men jag kan dock ej
lemna obesvaradt hvad Gr. Sparre yttrat derom, att den mark, som
förefinnes vid vägarne, icke kan anses såsom gemensam utmark.
Om Hr Grm tilläfventyrs varit domare i egodelningsmål, så måste
han väl erkiinna, att som gemensam mark vid alla skiften uptagas
vägar, grustägt o. s. v. Men lemnande detta å sido, är jag lika
med den siste värde talaren, ganska tillfredsställd med det sätt,
hvarpå frågan blifvit löst, och erkänner villigt, att man icke bör
fordra allt för mycket, då fråga är att frångå ett så abderitiskt
tillstånd som det, hvari stängselväsendet f. n. sig befinner.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren tyckes icke vilja ihågkomma,
att det är en väsendtlig skillnad emellan gemensam mark
och almark. Om en skog gränsar till en landsväg, som A andra
sidan har en åker, så kan man väl icke säga, att skogen gränsar
till en utmark, hvilket deremot är förhållandet, om äfven å andra
sidan af vägen skog, utmark eller beteshage finnes.
Förev;de punkt af Utsk:s Betänk, blef uppå härefter framstäld
propos. af E. o. Ad. bifallen.
2:dra punkten, innehållande hemställan att de i ämnet väckte
enskilde motioner må anses förfallne.
Äfven denna punkt bifölls.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 21 och 25 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 150, i anledn. af EiksSt:ns återremisser å den i
Utlåt. N:o 125, gjorda framställning om bestämmandet af de årliga
utbetaluingarne utaf anslags-summan för Statens jernvags-byggnader.
Gr. Sparre, Erik: Vid föredragningen af StatsUtsk:s förra
Utlåt, i denna fråga tillkännagaf E. o. Ad. genom sin då beslutade
återremiss, att Ståndet icke hyllade den åsigt StafsUtsk. nu likväl
vidblifvit. Jag anser mig vid detta tillfälle endast behöfva i korthet
nämna, att då de belopp som under nästa statsregleringsperiod
skola för Statens jernvägsbyggnader utgå, utgöra endast omkr. 15
millioner Edr, synes det mig i sanning ej vara klokt att anordna
denna summas utbetalande på det sätt, att under hvartdera af de
två första åren 7 mill. Edr kunna användas, men under det 3:clje
året endast 1 million. Det är naturligt, att följden häraf skall
blifva den, att då under de första åren hela den arbetsstyrka som
kan aflänas med 7 mill. Edr om året kommer att vid jernvägarne
sysselsättas, skall ett stort afbrott i arbetet upsta da för det
3:dje året endast 1 mill. Edr finnes att disponera, hvarföre man
Den 28 NoYember.
T99
kan med temlig visshet förutspå, att E. St:r genast vid nästa
Kiksdags början skola befinna sig i nödvändigheten att anordna
betydliga summor för jernvägsarbetena under år 1860. Det strider
dessutom emot all sedvänja att anordna penningar som skola under
en statsregleriugsperiod användas, på det sätt, att nästan hela summan
skall kunna lyftas under de två första åren, så att endast en
femtondedel återstår för det 3:dje. Jag har icke kunnat finna, att
StatsUt.sk.
förfaringssätt blifvit anmärkt, och jag får,slutligen upriktigt erkänna,
att jag ej finner de nuv:de tidsförhållanderne vara särdeles gynnsamma
för detta sätt. Jag vågar således anhålla, att, E. o. Ad.
måtte afslå Utsk:s Betänk, och besluta, att en tredjedel af det
återstående anslaget till jernvägarne skall utgå under hvartdera af
åren 1858, 1859 och 1860.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den siste värde talaren har
sagt, att den närvide tiden icke vore gynnsam att i stor skala bedrifva
allmänna arbeten. Detta skäl, hämtadt från den nuv:de bekymmersamma
penningeställningen, är i min tanka det starkaste
stödet för bifall till Utsk:s hemställan; ty jag förmodar, att K. M.
kommer att lämpa jernvägsarbetena efter tidsförhållandena, så att,
om någon förändring i arbetenas bedrifvande under det ena året
anses nödvändig, dessa arbeten under det påföljande komma att
utsträckas för att sålunda återvinna den förlorade tiden. Skulle
deremot E. St:r, i enl. med Gr. Sparres förslag, besluta, att endast
5 milbr Edr finge årligen användas, så blefve K. M. begränsad i
anordnandet af de krafter som för jernvägsarbetena torde tagas i
anspråk.
Här har blifvit yttradt, att E, o. Ad. förut uttalat den åsigt
Gr. Sparre nu förfäktar. Det torde i allmänhet vara ganska svårt
att afgöra, hvilken åsigt vid en återremiss varit den hufvudsakligen
gällande, men hvad man kan taga för gifvet är, att den vanliga
orsaken till återremisserna är antingen bristande utredning af frågan
eller någon felaktighet vid dess behandling. Jag tilltror mig icke
att afgöra, hvilkendera af dessa båda orsaker föranledt 11. o. Ad:ns
återremiss i denna fråga, enär jag vid beslutet derom ej var närv:de,
men jag får fästa upmärksamheten derpå, att Utsk. sökt att undanrödja
åtminstone ett af de anförda skälen, nemi. frågans outredda
skick, då Utsk. lemnat Chefen för Statens jervägsbyggnader tillfälle
att yttra sig öfver ändamålsenligheten af Utsk:s förslag. Hans
yttrande var ungefärligen det, att då man företager sig så stora
arbeten som jern vägsbyggnader, så måste ledaren af dessa arbeten,
såvidt de skola utföras på ett ekonomiskt och för landet gagneligt
sätt, hafva någorlunda fria händer i afs:de på användandet af de
medel som dertill erfordras, samt att han för sin del fann Utsk:s
fördelning af anslagssumman ganska lämplig. Då således denna del
af frågan blifvit af den man, som på ett så utmärkt sätt leder
jernvägsarbetena, till Utsk:s fördel afgjord, torde något hinder för
bifall till Utsk:s hemställan icke vidare kunna sökas i en bristande
utredning af frågan.
800
Dun 28 No veni b ef.
Man har anmärkt, att den nu föreslagna fördelningén af anslaget
vore ovanlig oell stridande mot vedertaget bruk. Detta är
sannt, men jag ber att få erinra, att de stora jern vägsanläggningar
vi påbörjat, svårligen torde kunna jemföras med vägförbättringar,
sjöaftappningar eller andra dylika allmänna arbeten hvartill anslag
pläga beviljas.
Jag anser mig icke behöfva vara vidlyftigare, utan anhåller om
bifall till Eetänk.
Gr. Sparre: Under ett obetingadt medgifvande af förtjensten
hos Chefen för Statens jernvägsbvggnader, tror jag likväl, att
han, på sätt den siste värde talaren yttrat, verkligen skulle få
ganska fria händer, om han till sin disposition får 5 millrr Rdr om
året. Det synes mig i sanning, att hans händer på detta sätt ej
blefve särdeles bundna, likasom man i allmänhet ej kan säga att
de hittills varit det.
Jag hemställer ännu en gång, huruvida det är sannolikt, attoni
7 milhr Kdr kunna användas under åren 1858 och 1859, en
million Rdr skall blifva tillräckligt under år 1860? Eller är det
tänkbart, att ett arbete som under 2:ne år bedrifvits med en sådan
fart att 14 milhr Kdr dertill åtgått, under det 3:dje året ej skall
komma att medtaga mera än en million? Ar det icke en skyldighet
för lt. St:r, att, sedan de i många dagar, ja veckor diskuterat
jernvägsfrågan och slutligen kommit till det resultat, att endast
20 milhr Rdr finge för jeruvägsbyggnaderneunder nästa statsregleringsperiod
användas, vidhålla detta sitt beslut och icke kringgå
detsamma derigenom att man för det sista året af nämnde
period anvisar en så otillräcklig summa, att nästk:de Ständer nästan
nödgas att anslå ytterligare medel för arbetena under samma år?
Jag vågar säga, att ett sådant sätt att anordna medlen innefattar
ett temligen påtagligt kringgående af det redan fattade beslutet.
Man må säga hvad man vill om tidsförhållauderne — och den
siste värde talaren har sjelf medgifvit att de ej äro särdeles, gynnsamma
— så måste man dock erkänna, att det ligger inom möjlighetens
område, att den stora financiella kris som inträffat i Europa,
skall kunna fördröja erhållandet af det ackorderade jernvägslånet.
Är det vid sådant förhållande skäl att bestämma den årliga
summan för jernvägarne till högre belopp än 5 milhr Rdr. Jag
tror det icke. Yore det fråga om att påbörja arbetet, skulle jag
kunna medgifva att Chefen derför borde få temligen stora summor
att disponera under de första åren, då fraierna alltid äro störst,
men här är det icke fråga om att begynna arbetet, ty det har
redan i flera år fortgått. Jag är således ingalunda öfvertygad af
de skäl, som den siste värde talaren anfört, utan fortfar att anhålla
om bifall till mitt förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den siste värde talaren har
frågat, hvad ett beslut i enl. med StatsUtsk:s hemställan skulle
innebära. Härpå gifvet jag det bestämda svaret: att lemna K. M.
och
D an Wo »em b «r.
sm
och Chefen för jernviigsbyggnaderne sii fria händer, att de kunna
uträtta så mycket sorn möjligt. Man har sagt, att vi f. n. äro
utsatte för en svår financiel kris, och att vi derföre ej borde använda
alltför stora summor på jern vägsföretaget, utan inskränka oss
och afvakta bättre tider. Jag är af fullkomligt olika mening. Då
penningar redan äro till jernvägsbyggnaderne anslagne, måste det
just med alside åden financiella krisen, vara af stor vigt att K. M.
har Sig öppet att använda den anslagna summan på de tider Han
finner lämpligast. Det är nemi. klart, att om krisen blifver af en
svårare art, nödgas de enskildta arbetsgifvarne inskränka, ja kanhända
uphöra med sina arbeten. Derigenom upstår en brist på
arbete, i st. f. den brist på arbetare som under den sednare tiden
(örefunnits. Då är det af stor vigt att Staten kan mellankomma
och gifva arbete åt den massa arbetare som genom de enskildtes
arbets-inställningar blifvit arbetslöse, och det vore i sanning ganska
illa, om de penningar som blifvit till allmänna arbeten anslagne
icke skulle, till följd af bindande föreskrifter, kunna på det fördelaktigaste
sättet användas. Vi hafva äfven sett, att i andra länder
med väl ordnad förvaltning, hafva Styrelserne, då penningekris inträffat,
såsom det bästa medlet för olyckans lindrande, låtit med
största möjliga kraft bedrifva de allmänna arbeten som i allt fall
skolat utföras.
Afven i ett annat afside är Utskis förslag nyttigt och riktigt.
Det är gifvet, att då ett stort arbete skall utföras, kan man genom
ett klokt afpassande af de tider då arbetet bäst kan bedrifvas, med
Bamma summa penningar åstadkomma mera arbete än om man låter
arbetet framgå i en och samma skala under hela arbetstiden. Äfven
i detta hänseende är det således en stor fördel att arbets-ledaren
har fria händer. Då nu den man som f. n. leder jern vägs-arbetet
upfyller detta updrag med en allmänt erkänd skicklighet och med
iakttagande af en berömvärd sparsamhet, måste det vara för saken
nyttigt, att denne man icke har alltför mycket bundna händer.
Man har slutligen anmärkt, att E. o. Ad. genom sitt förut
fattade beslut örn återremiss, skulle hafva uttryckt en annan åsigt
än StatsUtskrs. Afven härom vågar jag hysa en annan tanke.
Ehuru det är ganska svårt att bestämma hvad ett Stånd afser med
en frågas återremitterande, kan det likväl uti ifrågavide fall ej förnekas,
att af en mängd talare som yttrade sig för återremiss, de
fleste tillstyrkte åtgärden derföre, att Chefen för Statens jernvägsbyggnader
icke blifvit i ämnet hörd. Nu liar detta skett. Han
var personligen närvide i RiksgrsAfdelnm då frågan der förevar,
och tillstyrkte på det högsta det beslut hvari Utsk. sedermera
stannat. Jag anhåller om bifall till Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Lika varm vän af jern
vägars
anläggande i landet som jag från början varit, lika fruktande
har jag varit för den stora hastighet hvarmed man velat
genomföra arbetet, och redan då K. M:s Nåd. Propos. afgafs uttalade
jag den åsigt, att det vore önskligt om arbetet ej komme att
IX H. 51
802
Den 28 N ovember.
bedrifvas med don utomordentliga skyndsamhet som deri afsågS,
Som jag fortfarande hyser samma åsigt, sluter jag mig nu till dem
som anse att icke alltför stora summor för hvarje år böra å dessa
arbeten användas. Om den penningekris, sorn nu är för handen,
hade existerat då It. St:r beviljade de 20 millionerna, månne det
då varit sannolikt att dessa penningar skulle hafva blifvit beviljade?
Jag föreställer mig, att en betydlig nedprutning i sådant fall
skulle ägt rum. Om vi betrakta saken från denna synpunkt, skola
vi, lika med Gr. Sparre, finna att det är tillräckligt, om det för
kommande statsregleringsperiod återstående jern vägs-anslaget utgår
med 5 milla' It dr om året. Get är visserligen sannt, att Staten
bör hafva fria händer att lemna arbete för den händelse att enskildta
arbetsföretag nödgas att afstanna; men, mine Hrr! låtom
oss taga i betraktande de betydliga summor som redan blifvit beviljade
för allmänna arbeten, såsom väganläggningar m. m. Det
torde ej vara att befara, att icke många och stora arbeten under
de påföljande åren komma att utföras. Dessutom torde det ej vara
sannolikt, att alla enskildta arbeten komma att afstanna, helst arbetslönerna
utan tvifvel skola betydligt sjunka. Sistnämnda omständighet
torde äfven föranleda dertill, att Staten kan med 5
railhr utföra lika mycket arbete som med 7 rnilhr Bdr, om arbertslönerne
fortfarande skulle blifva lika höga som förut. Då man
således ej har anledn. att klaga deröfver, att Staten icke kommer
att lemna tillräcklig arbetsförtjenst, samt tillika tager i betraktande
den svåra penningeställning som nu existerar och måhända ännu
några år kommer att fortfara, tror jag att vi böra stanna vid det
belopp Gr. Sparre föreslagit och tillstyrker derföre bifall till hans
hemställan.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har ofta från denna plats
tagit mig friheten anmärka, huruledes man vid anslags beviljande
till Eegeringeus disposition, upställer de mest småaktiga vilkor för
desammas användande, och sålunda betraktas Ilegeringen nära nog
såsom en fiendtlig makt, den der mäste noga bevakas, så att den
ej missbrukar de medel som lemnäs i dess händer. Jag för min
del ogillar på det högsta ett sådant förfarande, ty derigenom förlamar
man ltegeringens verksamhet för det allmänna bästa, i st. f.
att understödja densamma.
Hvad nu denna fråga särskilt beträffar, anser jag det vara
naturligt, att derest omständigheterna skulle gestalta sig så att det
lemnade anslaget fördelaktigast kan användas på det ena eller andra
sättet inom den tid för hvilken anslaget är bestämdt, så skall äfven
Eegeringen hafva så mycken omtanka för landets väl, att den använder
medlen på det bästa sättet. Jag uprepar ännu en gång,
att jag anser det vara onaturligt, att man hyser misstroende till Eegeringen,
såsom vore han en emot folket fiendtlig makt, och anhåller
för min del om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Sparre: För min del tror jag ej att man med fog
kan påstå, att representationen itfi jernvägsfrågan upträdt i en mot
Den 58 November,
803
Regeringen fiendtlig ställning eller på något sätt bundit dess händer.
Det synes mig tvärtom, att R. St:r i detta afs:de lemnat
Regeringen så mycken frihet som deu kan önska sig. Att då säga,
att man binder händerna på Regeringen derföre att man bestämmer
det anslag som årligen bär för jernvägarne användas, synes mig i
sanning vara något sökt. R. St:r böra, i min tanke, bestcämma
huru stor summa årligen skall för ett stort arbetsföretag användas;
de böra yttra sig i hvad män de anse lämpligt att landets arbetskrafter
dragas frän de vanliga näringsgrenarne till ett enda stort
arbetsförefag, för att, när detta företag en gång är fullbordadt,
såsom en lös befolkning kastas tillbaka på samhället. Ur denna
synpunkt ser jag saken då jag säger, att representationen har skäl
att bestämma det maximum som det årliga anslaget ej får öfverskrida.
Jag tror äfven, att R. St:r sågo saken från denna synpunkt
då de nedsatte det af Regeringen begärda anslaget med en tredjedel.
Jag tror nemi., att i ett så litet land som Sverige med något
öfver 3 och en half million innebyggare, är det för näringarne
äfventyrligt att Staten på en gång upträder med ett arbetsföretag,
som drager till sig en stor del af landets arbetsstyrka.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att just under deu stundande penningekrisen
kan det vara välgörande att Staten har mycket arbete
att erbjuda. Det kan icke vara deu värde talarens mening, att vi
skola inrätta några national-verkstäder, ty det i ett annat land
dermed gjorda experiment har slagit så olyckligt ut att det i sanning
ej manar till efterföljd. Jag tror icke att vi på ett sådant
sätt böra betrakta våra jernvägsanläggningar. Vi äro lyckligtvis
icke heller ett i så stor skala fabriks idkande folk, att en financiel
kris omedelbarligen skall beröfva en stor del af befolkningen medlet
till dess uppehälle. Sveriges befolkning är tvärtom till största
delen jordbrukande, och på denna klass har krisen hitintills icke
inverkat. Jag kan ej erinra mig att arbetslönerne i den ringaste
grad sjunkit, utan jag föreställer mig att de äro lika boga som
förut. Det är redan ofördelaktigt för jordbrukaren att så många
armar dragas till jernvägarne, och jag fruktar att det klefve än
värre om Utsk:s förslag bifölles. Allt detta är likväl bisaker. Hufvudsaken
är, att R. St:rs en gång fattade beslut skall lända till
efterrättelse; men detta kommer ej att ske, på sätt jag förut visat,
om 14 milla- Rdr användas under de 2aie första åren, så att R. Stuvid
deras nästa sammanträde finna endast 1 million qvar för 1860
års arbeten. Jag yrkar fortfarande bifall till mitt förslag.
Hr Ribbing, Arvid: Jag vill blott i korthet tillkänna
gifva,
att sedan summan en gång är gifven, jag anser det vara högst
olämpligt att söka binda händerna på Regeringen. I år hafva vi
haft en sommar som föranledt att man mera än eljest kunnat egna
sig åt arbete. Jag hemställer, huruvida då sådana tillfällen erbjuda
sig då mycket arbete kan uträttas och dagspenningen är måttlig,
man då skall säga: nej, vi vilja icke begagna oss af tillfället att
uträtta hvad som dock skall uträttas. Det är blott denna sidan af
saken som jag vill fästa mig vid.
Den SS Na »ernber.
Den siste värde talarens anspelning på national-verkstäderne i
Frankrike finner jag så mycket mera olämplig, som den talare,
hvilken omnämnt den financiella krisen, icke gjort den ringaste antydan
på ett sådant sätt att lindra densammas inverkan på arbetsklassen.
Jag anser mig ej böra vara vidlyftigare utan inskränker
tnig till att yrka bifall å Betänk.
Hr Printzensköld: Jag vill visst icke bestrida Gr. Sparres
påstående, att B. St:r i afs:de å jernvägarnes sträckning inom vissa
bestämda landskap, lemnat Regeringen fria liander, men om R. St:r
väl lemnat Regeringen fria händer i detta afs:de, men icke lemna
tillräckligt penningar, utan säga: arbetet skall bedrifvas sakta oell
varligt, så synes mig den omtalade friheten vara af föga eller intet
värde.
Den fruktan Gr. Sparre sagt sig hysa i afs:de derå, att genom
jernvägsarbetets hastiga bedrifvande arbetskrafterne här i landet
skulle blifva så medtagna att föga deraf skulle återstå för jordbrukaren,
synes mig återigen ådagalägga ett misstroende till Regeringen,
hvaraf den ingalunda gjort sig förtjent. Om jag än vore
fiendtligt stämd mot Högsta makten, kan jag dock ej föreställa
mig en Regering till den grad vårdslösande landets intresse, att
den, efter erhållen uplysning derom, att genom ett i alltför stor
skala bedrifvet jernvägsarbete för mycken arbetskraft drages från
jordbruket, icke skulle lämpa jernvägsarbetet efter landets modernäring,
emedan ett motsatt förfarande skulle drabba icke blott individerna,
utan äfven i sista hand Regeringen sjelf. Det ligger
således i dess eget intresse att icke alltför mycket forcera jernvägsarbetena,
och jag tror derföre att vi ganska tryggt kunna öfverlemna
åt Regeringen att bedöma i huru stor skala arbetet, allt
efter sig företeende omständigheter, bör bedrifvas.
Hr Montgommerie, Robert Nils Germund: Gr. Sparre
tyckes förmena, att någon nytta icke skulle kunna beredas den arbetande
befolkningen derigenom att Regeringen blifver i tillfälle
att använda en större summa penningar till jernvägsarbetet, enär
arbetslönerne redan äro ganska högt updrifna och troligen ej komma
att falla. Då jag deremot hyser den öfvertygelse, att arbetslönerne
till följd af penningekrisen måste falla, så kan man, enl. min åsigt,
ej bestrida att icke någon nytta skall beredas arbetarne genom en
stor utsträckning af de allmänna arbetena.
För öfrigt får jag anmärka, att de penningar sora nu ställas
till K. M:s disposition kunna användas på tvenne sätt, nemi. dels
till sjelfva vägens byggande och arbetspersonalens aflöning, samt
dels till inköp af hvad från utlandet måste anskaffas, såsom rails,
m. m. Hvad det sednare beträffar, måste man väl medgifva att
det ligger en stor fördel deri, att den som skall göra dessa upköp
sättes i tillfälle att begagna sig af de gynnsamma konjunkturer
som för denna uphandiing kunna upstå. Och om än Gr. Sparres
förslag skulle antagas och endast 5 milhr Rdr årligen å jernvägsarbetet
få användas, så skulle ändock under det sista året kunna
JD o ii tfi It olein b«r.
upstå samma resultat som man nu så mycket fruktar, eller att föga
återstår för arbetets bedrifvande; ty ingenting hindrar Chefen för
arbetet att göra upp en mängd kontrakter om materialiers anskaffande
och bestämma tiden för betalningen till början af det sista
året, då således så stora summor kunde komma att utbetalas att
föga återstod för sjelfva arbetets bedrifvande.
Jag förenar mig med de Hrr som yrkat bifall å Betänk.
Gr. Sparre: Hvad den siste värde talarens åsigt om arbets
lönerne
angår, så måste jag beklaga att den icke står i öfverensstämmelse
med statsekonomiens läror. Jag påminner mig, att en
gammal national-ekonom, den bekante Adam Smith, säger, att
arbetslönerne ingalunda falla i pris derföre att priset å lifsförnödenheter
sjunker. Men om det äfven vore sannt, att arbetslönerne
komma att i någon större mån falla, så blifver väl deraf en gifven
följd att en årlig summa af 5 milhr Rdr blefve ännu mera tillräcklig
för jernvägsarbetet än förut, samt att en ännu större mängd
af folk komme att dragas till detta arbete. Frågan är emellertid
egentligen den: skola vi rätta oss efter R. St:rs beslut, att endast
20 milhr Rdr få under nästa statsregleringsperiod till jernvägsarbeten
användas, eller skola vi genom anslagssummans fördelning
på det af StatsUtsk. föreslagna sättet nödga R. St:r vid nasta
Riksdag att genast bevilja nva anslag för samma jernvägsarbete!!.
Hetta är helt enkelt den fråga som här skall afgöras.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet endast för att protestera
emot den siste värde talarens upfattning af R. St:rs beslut i jernvägsfrågan.
R. St:r hafva beslutat att 20 milhr Rdr skola användas
på jernvägsbyggnad under nästa statsregleringsperiod, men
R. St:r yttrade tillika uti sin d. 16 nästl. Sept. aflåtne skrifvelse
till K. M., att i afs:de å sättet och ordningen för dessa medels
utbetalning, R. St:r ville sedermera lemna närmare föreskrifter.
Denna fråga är nu föremål för öfverläggningen, oeh vid sådant förhållande
måste det förefalla enhvar något besynnerligt, att Gr.
Sparre kan påstå att frågan redan är afgjord.
Beträffande Gr. Sparres omdöme öfver Hr Montgommeries
åsigt om arbetslönernas fallande, vill jag blott erinra, att det verkligen
redan är ett faktum att flere arbeten uppe i Norrland såsom
sågverk, m. m., blifvit af brist på penningar afbrutne, samt att
i följd deraf, arbetslöshet derstädes upstått. Det är efterfrågan å
arbete som hufvudsakligen bestämmer arbetslönen, och om denna
efterfrågan ej finnes, sjunka arbetslönerne oberoende af spanmålspriserue.
Om nu Staten har mycket arbete att erbjuda de arbetslöse,
så måste det väl vara en fördel för samhället att dugligt arbetsfolk
ej bringas till tiggarstafven. Denna åsigt har gjort sig
gällande på den Afdelning af StatsUtsk. som har att handlägga de
återstående jernvägsmotionerne, och jag hoppas att R. o. Ad. delar
samma mening.
Frih. Cederström, Rudolf': Jag anser Hr Bildt hafva
rätt. deruti, att R. Stms underd. skrifva^* af d. 16 nästl. Sept.
sofi
I) en 98 No ve mb er.
på ett alldeles oförtydbnrt sätt g ifver tillkänna det vi nu äga att
bestämma öfver ordningen och sättet för anslagssummans utgående;
men hvad sjelfva saken beträffar, är jag af olika tanke med Hr
Bildt. Det är klart, att de penningar som nu måste uplånas,
skola under den nuvide svåra penningeställningen blifva temligen
dyra. Vi veta visserligen, att ett aftal är upgjordt på förmånliga
vilkor; men hvem vet om detta aftal blifver beståndande? Och
om jag äfven lemnar denna omständighet å sido, så finnes en annan
som förtjenar att upmärksammas. Såsom vi känna, upgå arbetslönerne
för det närvide till ett särdeles högt belopp, vid hvilket
de dock, enl. all sannolikhet, icke länge kunna hålla sig. Om så
inträffar, att arbetslönerne falla, så blifver deraf en följd att R. St:r
kunna få samma arbete längre fram utfördt för bättre pris jin som
skulle blifva fallet, om vi nu alltför mycket utsträcka den andel af
företaget som först må bringas till verkställighet. Det är vidare
klart, att då i spetsen för jernvägsföretaget står en man med den
utmärkta drift och förmåga, som Ofverste Ericson besitter, så måste
han önska att kunna med den störs’n möjliga kraft använda den
dag som åt hans verksamhet är beskärd; och derföre vill han hafva
händerna så fria som möjligt. Detta kan man icke klandra; men
en annan sak är, huruvida ej hos R. St:r klokheten bjuder att
icke alltför mycket forcera arbetet. Det är ju slutligen ej mindre
klart, att om endast 5 railhr Bdr om året få på jernvägsarbetet
användas, så faller denna summa icke så tungt på dagsverksprisen,
som en summa af 7 milhr Rdr om året måste göra. Om man än
invänder, att det icke är sagdt att hela den sistnämnda summan
årligen kommer att användas, så har man ju dock på ett säkrare
vis betryggat sig i detta alside, om R. St:r förklara det 5 milhr
Rdr är det största belopp som årligen får härtill f. n. användas.
Hr Printzensköld har förmenat, att ett beslut i enlighet med
Gr. Sparres förslag skulle utmärka ett oförtjent misstroende emot
Regeringen. En sådan tydning förklarar jag vara icke befogad; det
synes mig såsom hade den värde talaren i detta fall varit såsom det
fransyska ordspråket lyder: »Plus royaliste que le Roi lui-méme»;
ty under hela den tid som förflutit sedan vårt nuv:de statsskick
infördes, har, mig veterligen. Regeringen aldrig betraktat dessa
saker ur sådan synpunkt. Med den värde ledamoten täflar jag i
öfvertygelsens värma och liflighet, samt är, liksom han, vän af
Regeringsmaktens styrka; men anser sådana tänkesätt likväl ej utgöra
hinder för sjelfständigt åskådnings- och handlingssätt i frågor
sådana som den förev:de; tvekandes jag alltså icke att vid detta
tillfälle tillstyrka R. o. Ad. att antaga det af Gr. Sparre föreslagna
beslut.
Erih. Raab: .Tåg är förekommen af den siste värde talaren.
Jag hoppas att Hr Printzensköld icke vunnit manga anhängare till
sin mening, att ett beslut om anslagssummans jemna fördelning
på 3:ne år skulle utvisa misstroende till Regeringen. I min tanke
kunde man snarare säga, att en nedsättning af den begärda anslagssumman
uttrycker ett sådant misstroende, och då hafva R. St:r
Ren 28 November.
*07
redan gjort sig skyldiga dertill, ty de hafva nedsatt jernvägsanslaget
från 30 till 20 milin-.
Beträffande Hr Montgommeries förutsägelse, att arbetslönerne
skola falla, så och jemte det jag åberopar det svar Gr. Sparre derå
gifvit, får jag fästa upmiirksamheten derpå, att någon tillstymmelse
dertill ännu icke förefinnes. Jag hörde för några dagar sedan Chefen
för Nationalmusei-bvggnaden yttra, att han nu på hösten haft
största svårighet att förskaffa sig det för byggnadens bedrifvande
nödiga arbetsfolk. Jag skulle äfven kunna anföra egen erfarenhet
i denna sak, men jag anser det vara obehöflig!. Jag kan ej finna
det vara ett lyckligt förhållande, att It. Stil- genom beviljandet af
stora anslagssummor till allmänna företag, updrifva arbetslönerna
till en artificiel höjd, jordbrukaren och andra näringsidkare till mycken
skada.
Slutligen får jag förklara, att jag anser Gr. Sparre hafva fullkomligt
klart ådagalagt, att om StatsUtsk:s förslag anfages, blifver
deraf en ovilkorlig följd, att Rikets näst sammanträdande Ständer
nödgas genast anslå medel för jernvägsarbetets bedrifvande år 1860,
på det att en mängd arbetare ej måtte lemnäs utan sysselsättning,
hvilket vill säga detsamma, som att den nu beviljade anslagssumman
de facto blifver förhöjd. jjjj®
Hr Printzensköld: Det är i sanning ett högst besynnerligt
sätt att vederlägga mitt förra yttrande som Frih. Raab begagnat,
då han säger, att det utvisade misstroende till Regeringen, att R.
St:r ej genast biföllo det af K. M. till jernvägsbyggnaderne begärda
anslag. Jag åtminstone har alltid trott, att ett är att pröfva
och godkänna en arbetsplan samt anslå medel till arbetets utförande,
och att annat är, att sedan planen blifvit godkänd, lemna ilen som
skall utföra arbetet fri disposition öfver de dertill anslagne medel.
Gr. Sparre och Frih. Raab synes mig i sanning äfven hafva ådagalagt
prof på siare förmåga, då de säga, att derföre att man
gifver Regeringen rättighet att använda ända till 7 milla- under
hvarldera af de 2:ne första åren, så skola dessa 14 milin- ovillkorligen
komma att utgå. Jag för min del tilltror mig ej att kunna
se in i framtiden och jag tror, att icke ens Regeringen eger en
sådan förmåga, hvarföre det lärer tills vidare förblifva ovisst, i
hvad mån anslaget kommer att under de första åren anlitas. Men
om omständigheterna skulle blifva sådana, att dessa 14 milbr kunna
med stor fördel användas under de tvenne första åren, vill jag
icke betaga Regeringen tillfälle att göra det.
Man har sagt, att enär arbetslönerna ännu äro ganska höga, borde
man fördenskull ej all för långt utsträcka jernvägsarbete!. Jag har
likväl hört berättas, att arbetslönerne redan undergått en högst
betydlig nedsättning. Häraf följer, att en mindre summa är tillräcklig
för att åstadkomma en större arbetsprodukt än förut, hvarföre
det lätt kan inträffa, att samma arbete, som ansetts medtaga
7 milin-, kommer att utföras för 5. Om så blifver tället, tager
jag för gifvet, att Regeringen icke kommer att använda mera än
sos
1) e n 58 No remb er.
5 milkr, men som motsatsen äfven här inträffar, tror jag det vara
klokt att sätta Eegeringen i tillfälle att använda 7 milhr.
Gr. Lilljencrantz, Gust. Fredr.: Att StatsUtsk. icke
skulle framlägga något annat Betänk, än det nu framkomna, derom
kunde man väl på förhand vara ganska säker, och E. o. Ad. hade
visserligen icke något bättre resultat att vänta sig. Det hade varit
alltför litet konseqvent af StatsUtsk. att i denna fråga gå tillväga
på annat sätt än det gjort under hela Eiksdagen. Frågan
är här icke, såsom den siste värde talaren sagt, att uttrycka något
misstroende till Eegeringen, utan frågan är, om någon förnuftig
menniska kan antaga, att derest 7 mill:r Edr användas under hvartdera
af de två första åren, så att endast 1 mill. återstår för år
1860, Eikets näst sammanträdande Ständer icke skola se sig tvungna
att anslå nya medel till jernvägsarbetets bedrifvande sistnämnde
år. Man behöfver icke vara någon siare för att förutsäga, att så
skulle blifva fallet. Nu talar man om angelägenheten af att använda
stora summor på jernvägsarbetet, för att sålunda sysselsätta
arbetslöst folk. När man vid förra Eiksdagen beslutade i saken,
talade man om nödvändigheten att fördela arbetet på ju flere ställen
desto bättre, för att icke draga arbetarne åt ett enda håll. Tillgångarne
för de stora arbetena tyckas f. n. icke blifva så särdeles
stora eller måste åtminstone med mycken svårighet anskaffas, och
vid sådant förhållande synes mig icke vara klokt att fota utgifterne
på en så osäker grund. Klokare synes mig vara att använda
summan på det sätt, att den fördelas genast på de särskildta åren,
så att icke det missödet inträffar, att man det ena året använder
ett stort antal arbetare och det andra året inga. Att anse det
af den siste värde talaren förda talet om misstroende till Eegeringen
innefatta något argument i frågan, skulle, jag vågar säga det,
vara nära nog löjligt. Det vore ju äfven att visa misstroende
till Eegeringen att säga, att hela summan icke finge användas
på ett år. Dessutom borde den värde talaren veta, att alla anslag
till extra ordinarie töremål lemnäs att utgå under loppet af 3 år,
så att E. St:r således, enl. Hr Printzenskölds upfattning af saken,
för hvarje beviljadt extra anslag hafva visat misstroende till Eegeringen
1 Ett sådant argument synes mig icke behöfva användas, så
vida man ej är oerhördt fattig på verkliga skäl.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt att i afs:de på
förev:de Mern. blifvit yrkadt dels bifall, och dels att såsom Gr.
Sparre föreslagit, E. o. Ad. med afslag å detta Mern. måtte besluta
att af återstående anslag för Statens jernvägsbyggnader under instundande
Statsreglerings-period, \ skall utgå under hvartdera af
åren 1858, 1859 och 1860, blefvo propos:r till bifall å dessa yrkanden
framställde och besvarade med blandade Ja och Nej, hvarpå
propos:n till bifall å Utsk:s Mern. förnyades, och sedan svaren härvid
afgifvits med starka Ja jemte många Nej, Hr Frih. o. Ordhden,
förklarade det lian ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre och Gr. Lilljecrantz begärde votering.
Den 28 November.
*09
Upliistes till justering oell godkändes en sä lydande voteringspropos.
Den som bifaller StatsUtskis Mern. N:o 150, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Neji
vinner Nej, beslutar B. o Ad., med afslag å ofvannämnde Mern.,
att af återstående anslag för Statens jernvägs-byggnader under instundande
Statsreglerings-period, £ skall utgå under hvartdera af
åren 1858, 1859 och 1860.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följeri
Ja — 40.
Nej. — 25.
Hr Frih. o. Ordfiden tillkiinnagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. G e. m.
Föredrogs och biföllos StatsUtskis nedannämnde den 21 och
25 dennes på bordet lagda Utlåtm
N:o 151, an g: de återstoden af den för afskedade folkskole-lärares
pensionering i RiksgisKont. alsalia tillgång;
Nio 152, angille väckt förslag om inrättande af frivilliga arbets-hus;
Nio
153, i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos. angide lösen
för den åt korporalerne vid indelta Arméen och soldaterne vid Södermanlands
llegite anslagna aflönings-spanmål, dels af en i samma
ämne väckt särskild motion;
N:o 154, i anledn. af väckt motion om anvisande af medel
till utbetalning af inqvarterings-penningar åt de RegementsSkrifvare,
som liro i saknad af karaktershus A sina boställen eller ännu ej
fått de för dem afsedda boställen tillträda; samt
N:o 155, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angide fyllnad
och tillökning i ersättnings-anslagen till Wadstena Krigsmanshuskassa
och Amiralitets-krigsmanskassau för de till Statsverket indragne
rusthålls- samt en-per mille-afgifterue.
Ånyo föredrogs StatsUtskis den 21 och 25 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 161, i anjedn. af väckte frågor, dels angide all
skattskyldig jords friköpande från grundskatt, dels om rättighet för
egare af Kronoskatte-jord att medelst inlösande af densamma åliggande
grundräntor åt jorden bereda frälsenatur, för att af de häri-,
genom inflytande medel antingen bereda tillgång till jernvägs-arbe-.
tens utförande, eller ock bilda en särskild Statsverket tillhörande,
fond.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande, hvarvid Utskia
hemställan att ifrågavide motioner, i hvad desamma afse att bereds.
Den 28 November.]
tillgång för verkställandet af Statens jernvägsbyggnader, må af K.
Skrjjlemnas utan afs:de,*förstt förekom, och,af R. o. Ad. bifölls.
Beträffande sedermera Utsk:s förslag,fang:de grundskatternes
kapitalisering och skattejordens^ friköpande till frälse natur, anförde
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Emot StatsUtskis
i denna punkt gjorda tillstyrkande har jag reserverat mig och för
min del ansett den föreslagna åtgärden icke f. n. vara nyttig. Af
alla de skatter, som till Staten erläggas, är den af ålder på jorden
hvilande grundskatten den, som, enl. min åsigt, minst bör komma
i fråga att ^borttagas. Den är Statens säkraste inkomstkälla, den
är numera föga betungande för de skattskyldige, den har vid alla
köpeafhandlingar tagits i beräkning och ingått i bestämmandet af
egendomarnes saluvärde. Förslaget om dessa grundskatters kapitalisering
är icke nytt; frågor derom hafva vid många föregule Riksmöten
blifvit väckta men strandat emot den ojemnhet och olikhet
i jordens beskattning, som ändock kommer att qvarstå. Dessutom
synes det mig vara nödvändigt, att då man framlägger ett förslag
till en sådan skrifvelse, som den här tillstyrkta, man för sig gör
tydligt hvad man menar med grundskatt. Menas dermed endast
den ordinarie räntan eller äro dervid jemväl atsedde en mängd andra
skatter, som trycka jorden? Och utom de egentliga skatterna
finnas ju en hop onera, olika allt efter den olika jordnaturen, från
hvilka onera-jorden icke skulle befrias, om än den blefve friköpt
från grundskatterne. Jag anser således denna fråga vara förtidigt
väckt. Den förändring, som i afsule på skatteväsendet blifvit vidtagen,
är ännu så ny, att man icke hunnit genomföra£densamma,
och det vore derföre, i min tanke, skäl att afvakta de resultater,
som deraf komma att visa sig, innan man ånyo uptager de gamla
tvisterne om grundskatternas uphiifvande. Slutligen synes mig såsom
hade man ej valt någon lämplig tidpunkt för denna fråga,
som afser att fråntaga Staten den säkraste af dess inkomstkällor,
enär oss förestå en mängd statsutgifter, hvartill medel måste anskaffas.
Jag får följaktligen, med stöd af hvad jag nu i största
korthet anfört, samt under åberopande af InkomstAfdelniugens i
min reservation intagna förslag till utlåtande,*vördsamt afstyrka bifall
till Utsk:s yttrande i denna punkt.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag har icke varit d tillfälle
att afhöra hvad den siste värde talaren anfört, men jag förmoder
hans åsigt i frågan vara uttryckt uti hans Betänk, vidfogade reservation.
Jag har med upmärksamhet genomläst denna reservation,
äfvensom StatsUtsk:s majoritets motivering af sitt i denna
punkt gjorda tillstyrkande, och då jag jemfört de å båda sidorna
anförda skälen, har jag funnit majoritetens vara vida öfvervägande
minoritetens. Hvad jag anser i främsta rummet tala för bifall till
TJtsk:s förslag är den af oss alla kända omständighet, att den ena
grundskatten efter den andra blifvit under de sednare tiderne bortplockad,
och som jag alltid motsatt mig en skattejemkning, emedan
densamma leder till orättvisor, har jag funnit den här före
-
D«n 28 November.
81 1
slagna utvägen vara ilen säkraste för att förebygga, det en af Statsverkets
förnämsta inkomstkällor småningom skall utan all slags ersättning
utsina. För att, såsom sagdt, förekomma att grundskatterna
blifva helt simpelt utstrukna, tror jag, att man just nu bör
taga tillfället i akt, då frågan icke sträcker sig längre än till grundskatternes
aflösning.
Det förnämsta skälet emot en sådan aflösning, som jag i reservationen
kunnat finna, är det, att om man nu medgåfve inlösandet
af de grundskatter, som äro Kronan behållne, så skulle ett sådant
steg troligtvis framkalla enahanda anspråk i afs:de å de indelta
räntorna. Det är sannt, att om en aflösning af grundskatterna
skall ske, bör den äfven sträcka sig till de indelta räntorna,
men det kommer an på det sätt, enl. hvilket aflösningen kommer
att försiggå, huruvida dermed någon våda blifver förknippad eller
icke. Det är vida farligare att, såsom nu sker, låta den ena grundskatten
efter den andra bortplockas, än att sjelf äga reformen om
händerne oell sålunda bereda ett utlopp för den flod, som eljest
måhända kunde komma att svälla allt för mycket öfver sin brädd.
Om man t. ex. såsom ersättning för de indelta räntorna, ansloge
löner åt indelningshafvarne, beräknade efter ett visst belopp i spannmål,
finge man derigenom en riktig värdemätare för tjenstemännens
löner, och undsluppe att göra temporära löneförökningar. Detta är
en sak, hvaröfver motionärerne ej utlåtit sig, men om frågan i dess
helhet öfverlemnas till Regeringen, lärer hon icke underlåta att taga
denna del deraf i noggrannt öfvervägande, samt föreslå sådana åtgärder,
hvarigenom de tjenstemän som hafva indelta räntor sig anslagne,
skulle hållas skadeslöse.
För öfrigt förekomma i reservationen några skäl, hvilka förefalla
mig särdeles haltande, På sidan 8 läsa vi följande: »Om
nemi. den grundsats, som man här vill göra gällande, — fullkomlig
jemlikhet i rättigheter och skyldigheter för all jordegendom —
skulle godkännas och föranleda till grundskatternas borttagande &c.»
Här faller det genast i ögonen, att det icke är fråga om grundskatternas
borttagande, utan om deras aflösning. Längre ned på
sidan förekommer ett annat yttrande, som faller sig något underligt,
helst då det uttalas af ledamöter, hvilka tillstyrkt betydligare
anslag för jernvägarne än den R. Stur slutligen beviljat. Yttrandet
lyder sålunda: »Det torde således icke vara välbetänkt att i främsta
rummet beröfva Staten dess säkraste inkomstkälla, helst det
kan antagas, att det kapital, som genom grundskatternas amortering
komme att statsverket tillflyta, skulle, såsom några af motionärerne
jemväl åsyftat, blifva användt till jernvägsbvggnader eller
andra allmänna företag och således inom kort vara förslcingradt.»
Jag får upriktigt bekänna, att ehuru jag har varit en af dem, som
ansett, att man i afseende å jernvägsanläggningarne borde gå någorlunda
försigtigt till väga, det dock aldrig fallit mig in att anse
de medel, som derpå användas, såsom förskingrade. Jag har nemi.
trott, att jernvägarne borde anläggas så, att de gåfve Staten inkomst,
och i sådant fall kunna de dertill anslagna medel ingalunda
anses såsom förskingrade. Jag har fästat mig vid detta skäl mera
813
Den 38 S o re inbor.
såsom en kuriositet, då man betraktar det håll, hvarifrån det kommit.
än såsom något på sjelfva saken inverkande. Då för öfrigt
Utskis Utlåt, innehåller fullkomligt tillräckliga skäl för aflåtandet
af den föreslagna underd. skrifvelse!!, anser jag mig ej vidare behöfva
uptaga tiden utan slutar med att tillstyrka bifall till Betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Om, såsom jag hört
berättas, 3:ne Stånd redan bifallit detta Betänk., så lönar det föga
mödan att här i ämnet orda, men då jag länge hyst en med
StatsUtsk:s törslag öfverensstämmande åsigt, må det tillåtas mig
att yttra några ord i saken.
Såsom K. o. Ad. måhända erinrar sig, väckte jag för 2:ue
Eiksdagar sedan en med detta förslag alldeles likartad motion. Den
ansågs då icke böra föranleda till någon åtgärd, och jag medgifver
gerna, att motionens afslående på den tiden hade något skäl för
sig, ty man var då sysselsatt med skatteförenklingen. Numera är
sistnämnde ärende afgjordt och nu anser jag äfven tiden vara inne
att börja med den mera genomgripande reformen. Ty om vi ännu
dermed dröja och under tiden något märkligt skulle inträffa, är
det, på sätt den siste värde talaren yttrat, fara värdt, att man
måste helt och hållet efterskänka hvad man nu kan få fullt betaldt.
En så vigtig fråga som denna kan icke undanträngas, den återkommer
vid hvarje ltiksdag, till dess saken blifver ordnad på ett
tillfredsställande sätt. Derföre synes mig Utskis förslag vara ganska
lämpligt. Det afser en utredning i frågan, som endast af Legeringen
kan åstadkommas, och ett sådant förslag, som i sjelfva
verket till ingenting binder, borde icke hos It. o. Ad. möta motstånd.
En talare som upträdt emot förslaget, har återuprepat det så
ofta begagnade argumentet, att då den skattskyldiga jordens onera
tagas i beräkning vid alla köp af sådan jord, så måste köparne hålla
till godo att hafva dessa onera fästade vid jorden. Ja, detta är
ganska sannt, men här är det icke fråga om att efterskänka dessa
mera, utan frågan är, att de skola få aflösas, så att de ständigt
återkommande klagomålen öfver jordens olika beskattning måtte
tystna. Såsom sagdt är, frågan kan icke undanträngas och derföre
vore det önskligt, om en till dess lösning ledande utredning komme
till stånd. Jag tillstyrker bifall till Betänk,
Frih. Cederström, Rud.j Vid den nu teroligen långt framskridna
tiden torde det icke vara tjenligt att ingå i någon vederläggning
af hvad sorn för bifall till Betänk, blifvit anfördt. Enär
jag för min del funnit de af Inkomst-Afdelningen afgifna samt af Hr
Alontgommerie här uprepade skälen vara för mig tillräckliga, förepar
jag mig således med sistnämnde värde ledamot, och föreställer
mig, att de af Hr von Koch förespeglade vådorna rätteligen böra
tagas i öfvervägande, först då hädanefter fråga upstår om någon
grundskatts efterskänkande.
Oen 23 No remb er.
813
Hr Montgommerie: Det kan visserligen synas obilligt att
motsätta sig en begiiran om frågans utredning, men man torde dock
böra taga i betraktande, om en sådan undersökning är nyttig samt
huruvida tidpunkten för densammas anställande ar vid vald. I det
sednare afsidet ber jag att få i minnet återföra huruledes, till följd
af den knappast fullbordade skatte-föreuklingen, förhållandet med
grundskatterna i väsendtlig mån förändrat sig, och innan resultaten
deraf närmare visat sig, tror jag det ej vara skäl att bifalla ett
sådant förslag, som det ifrågavide. Jag ber äfven att, med anledn.
af Hr von Köchs yttrande få nämna, att den blifvande inkomsten
af jernvägarna, huru nyttiga de än må vara, dock icke torde kunna
anses så säker, som grundskatterna. Jag fullföljer mitt yrkande
om afslag å Betänk:
Frih. Raab, Adam Christian: Såsom motionär i frågan
kan jag ej underlåta att yttra några ord. För min del finner jag
mig särdeles tillfredsställande med det Utlåt. StatsUtsk. afgifvit.
Jag finner Utsk. hafva anfört särdeles goda skäl för sitt tillstyrkande
af en anderd, skrifvelses aflåtande. Utsk. har uttryckt den
åsigt, att förslaget blifvit afgifvit, icke för att göra rättvisa medborgare
emellan, utan för att undanrödja den gamla förargelseklippan
af jordens olika beställning, hvarjemte Utsk. fäster upmärksamheten
derpå, att redan en million Rdr Bko blifvit genom skattenedsättningar
efterskänkt. Om denna million blifvit i rätt tid kapitaliserad,
så hade vi nu haft ett kapital af omkring 50 milhr, och om
denna summa blifvit nedlagd i jernvägar, så frågar jag Eder, mine
Hrr, om man kan säga, att den blifvit förskingrad? Utom de
exempel af grundskatters borttagande utan ersättning, sorn vi sjelfve
ega, möta oss ännu mera manande exempel från Norrige, Danmark,
Preussen, Österrike, i hvilka länder grundskatterna blifvit bortsopade
utan ersättning. Jag tror det vara bäst att under lugnet göra
hvad som måhända sedermera, derest stormiga tider inbryta, icke
låter sig verkställas, och röstar derföre bifall till förslaget.
Gr. Liljencrantz: Jag ber om ursäkt för det att jag ännu
en gång tager 11. o. Ad:s tid i anspråk. Jag vill blott fästa upmärksamheten
på den väsendtliga skillnaden emellan detta förslag
och dem, som förut i samma ämne blifvit framstälde. Den första
motionen i ämnet väcktes redan för 50 år sedan af framlidne Exc.
Björnstjerna, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag
uptog jag frågan vid 1850 års Riksdag. Hvad som förut väckt
11. o. Ad:s obenägenhet emot saken var, att grundskatternas aflösning
föreslogs på det sättet, att egarne af den högre beskattade
jorden skulle få utlösa en del af dess räntor, hvilka åter emot ersättning
skulle öfverflyttas på den mindre beskattade och skattefria
jorden, så att all jord blefve lika beskattad. Enl. detta förslag
skulle således säterier och frälsehemman hafva blifvit belagda med
grundskatter, hvarifrån de nu äro befriade, samt kronoskattejorden
fått sina grundskatter minskade med det belopp, som blifvit
å de förre öfverflyttade Det nu ifrågav:de förslaget är af en helt
814
Den 28 November.
annan beskaffenhet och afser en åtgärd, som visserligen icke kan
betraktas såsom någon nyhet här i Sverige. Kronan har nemi. flere
gånger under tider af betryck varit tvungen att bortsälja sina räntor.
Ett sådant fall är visserligen icke nu för handen, men deremot
finnes f. n. ett statsbehof, som måhända är lika trängande.
Det är nemi. gifvet, att Staten måste bygga jernvägar genom landet.
Detta kan icke ske på annat sätt än att lån uptages utomlands,
eller ock att man vidtager en sådan åtgärd, sorn den här
föreslagna. Då fråga är att välja emellan dessa båda utvägar, måste
jag för min del lemna företrädet åt den sednare, ty i det förra
fallet blifva vi allt mer och mer skattskyldige under utländningen.
Men icke nog härmed. Nu är just, på sätt den siste värde talaren
yttrat, rätta tiden att få dessa grundskatter till deras fulla värde
betalde, samt på samma gång bereda Staten en tillgång, som
den ganska väl kommer att behöfva. En talare har sagt och åter
uprepnt, att vi först böra afvakta resultaterna af skatteförenklingen.
Den värde talaren måtte i sanning ej hafva gjort sig något redigt
begrepp om dessa resultater, hvilka, så vidt jag vet, inskränka sig
dertill, att man reducerat en mängd skattetitlar till några få sådana.
Att denna förenkling kommer att betydligt underlätta verkställigheten
af det nu ifrågav:de förslaget, det är klart, men hvilka
andra frukter skola i framtiden af skatteförenklingen framalstras,
är för mig alldeles obegripligt. Jag slutar med att ånyo erinra,
att här endast är fråga om en undersökning af saken, och man
måtte väl ej vara så rädd för densamma, att man icke en gång
vill medgifva en sådan till intet bindande åtgärd.
Sedan härefter Hr Erih. o. Ordf:den framställt att under öfverläggningen
blifvit yrkadt dels bifall å denna punkt och dels
af Hr Montgommerie att K. o. Ad. med afslag derå måtte besluta
att de väckta frågorna ang:de grundskatternas kapitalisering och
skattejordens friköpande till frälsenatur, ej må till någon åtgärd af
lt. Stil- föranleda, blefvo propos:r till bifall å dessa yrkanden framstälde
och besvarade med blandade Ja och Nej, hvarpå propos:r till
bifall å denna punkt förnyades, och, efter det svaren härvid blifvit
afgifne med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Erih o. Ordf:den
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Vid förnyad föredragning af BankoUtsk:s den 21 och 25 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 57, i anledn. af RiksSt:ns beslut
öfver Utlåt. N:o 48, med afs:de å regleringen af Bankens låne-och
kreditiv-rörelse m. m. biföllos de förändringar i Bankoltegiem., som
Utsk. ansett påkallade af lt. St:rs numera fattade beslut om medels
emottagande på depositionsräkning mot ränta, och lades förevtde
Mern. i öfrigt till handlingarne.
Eöredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde den
21 och 25 dennes på bordet lagda Mern. och Utlåt.
Den 28 November.
81»
N:o 58, med förslag till föreskrifter, ang:de Bankens grundfond
samt användandet af den i Bankens rörelse influtna vinst'; och
N:o 60, i anledn. af väckt motion om förändring i gällande
föreskrifter, ang:de beskaffenheten af de våg-attester, som vid Götheborgs
LåneKont. antages för belåning af jern m. m.
Vid förnyad föredragning af BankoUtsk:s den 24 och 25 dennes
på bordet lagda Berättelse N:o 63, ang:de förrättad Revision
af BankoDiskontverkets räkenskaper och förvaltning för år 1856,
bifölls hvad Utsk. i denna Berättelse tillstyrkt och lades densamma
i öfrigt till handlingarne.
Föredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
Högv. PresteSt:s den 25 dennes e. m. på bordet lagde prot.utdrag
N:ris 401. 403 och 404, innehållande inbjudningar till instämmande
i af PresteSt. fattade beslut vid föredragningen af StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 148, ang:de regleringen af utgifterne under EiksStatens
8:de HufvudTitel.
Äfvenledes föredrogos och bordlädes ånyo nedannämnde den
25 dennes e. m. på bordet lagda Mern. och Utlåt. nemi. från
SlalsUlskotlel:
N:o 169, med förslag till stadganden, ang:de de i kronans
kassor influtna medlens tillhandahållande för allmänna rörelsen; och
Lag Ulskollcl :
N:o 52, i anledn. af gjorda anmärknm emot Utsk:s Betänk.
N:o 40, öfver dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till Författning,
ang:de ansvar för förfalskning och bedrägeri dels ock enskilda
motioner i enahanda syftning.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde fran Exped.
Utsk. inkomne förslag till R. Stms underd. skrifvelse till K. M.
N:o 162, ang:de uphörande af ansvars bestämmelser för öfverassignering
å R. Stms Bank;
N:o 163, ang:de den Medicinska undervisningens lämpligare
ordnande; och
N:o 164, atig:de Tull-bevillningen och dermed sammanhang
egande ämnen; jemte bilaga, innefattande förslag till Tull-taxa, m. m.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Utlåt:n och Mern.
N:o 156, i fråga om utbetalning under år 1858 af återstoden
af anslaget för Eskilstuna kanals anläggning;
Den 28 November.
N:o 157, nng:de föreslagen afskrifning af erhållet lån samt
ålagda afgifter för sänkningen af sjöarne Bolmen och Drafven i
Småland;
N:o 158, ang-.de föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, hamnbyggnader och kanaler samt sjösänkningar oell
andra vattenaftappnings-iöretag m> fl. dylika föremål;
N:o 159, med förslag till allmänna vilkor och stadganden'i
afs:de på de under denna Riksdag beviljade statsbidrag till väganläggningar
och väg-förbättringar samt hamnbyggnader och vattenaftappningar
m. fl. arbets-företag;
N:o 1G0, ang:de medels anvisande för undersökningar, inspektions-kostnader
samt expenser vid allmänna arbeten;
N:o 163, ang:de beviljandet af statsmedel för en kommunikationsled
mellan Asasjön i kronobergs län samt städerna Wexiö och
Carlshamn;
N;o 164, atig:de beräkningen af den erforderliga tillökningen
i anslagen för de 3:ne ArtilleriRegementena samt ArtilleriBatteriet
i Norrland;
N:o 165, i fråga om löneförbättring för Krigs-IIofRättens embets
och tjenstemän;
N:o 166, ang:de föreslagen pension för t. f. Kamereraren vid
f. d. General Assistans-Kont. G. Grundén;
N:o 170, i anledn. af erhållen återremiss å åtskilliga i Mern.
N:o 149, föreslagna voter:spropos:r; och
N:o 171, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk. N:o 122,
ang;de reglering af utgifterna under RiksStateus 6:te HufvudTitel.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då afgörandet af StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 171, i anledn. af återremisser å Betänk. N:o 122, ang:de
reglering af ntgifterne under lliksstatens 6:te HufvudTitel, naturligtvis
har inflytande på statsregleringens fortskyndande, anhåller
jag, att nämnde Utlåt, måtte upföras främst å föredraguingslistan
för nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts att StatsUtskrs
nu bordlagda Utlåt. N:o 171 skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Hr Frih. o. Ordf:den yttrade, att sedan R. o. Ad. nu förehaft
alla de ärenden, som å dagens föredragningslista varit upförde,
R. o. Ad. torde finna att något plenum för eftermiddagen icke erfordrades,
utan anslaget derom borde nedtagas; och ropades härvid
Ja, hvarefter R. o. Ad. åtskiljdes kl. på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
