# ID: svediakorp-gov644
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 157,780
# sentences: 5,447
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
OÖM Å3DS&»»
VID
lagtima "iliUö^nöcit t jStodiljalm
ÅKEX 1850—1857.
Nionde Uiiftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1858.
Lördagen den 3 Oktober 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för den 30 sistl. Sept.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exped.Utsk. under
N:o 135 afgifvet Förslag till 11. St:rs underd. skrifvelse till H.
M. Konungen, ang. EiksStyrelsens förande under K. M:s sjukdom.
Anmäldes och lades på bordet nedanuämude från Ulsk. inkomna
Mern. och Betänk., nemi. från
ConslilulionsVtskollel :
N:o 34, med förslag till ändring uti 17:de och 22:dra §§ Beg:sF:n,
åsyftande förstärkning uti antalet af Högsta Domstolens ledamöter;
N:o
35, med förslag till tillägg vid l:sta § 9:de mom. TryckfrihetsFörordnm,
ang. förbud mot eftertryck af utländsk skrift;
N:o 36, med förslag till ändring i vissa delar af TryckfrihetsFörordmn,
i fråga om Tryckfrihets-Nämnden och, i sammanhang
dermed, till tillägg i 108:de § Beg:sF:n och 65:te § Biksd:sOrdn:n;
N:o 37, med förslag till tillägg uti l:sta § 4:de morn. TryckfrihetsFörordn:n,
rörande skyldighet för utgifvare af dagblad eller
periodiska skrifter att ställa borgen för böter, kostnad och skada.
LagUlskollel:
N:o 45, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de antagande
af en förordn. om verkställighet af domar och utslag, meddelade af
norrsk Batt, och om det biträde, som i andra afseenden bör lemnäs
rättskipningen i Norrige.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet :
N:o 33, i anledn. af väckt motion om dels förklaring af K.
Brefvet den 8 April 1811, dels ock ny lagstiftning ronde flottoch
farled;
N:o 34, i anledn. af väckt motion om utfärdande af särskilda
föreskrifter rör:de barkmätning;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om förändradt sätt för ut
-
4
Don 3 Oktober f. m.
färdandet af sådana författningar, hvarigenom en förut gällande lagstiftning
i en eller flere delar förändras;
N:o 36, i anledn. af väckt motion om tillägg till och förtydligande
af 2:dra Kap. 6:te § l:sta mom. i K. M:s Nåd. Stadga
ang:de försvarslösa och till allmänt arbete förfallna personer, d. 29
Maj 1846.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskollet:
N:o 112, i anledn. af väckta motioner om vidtagande af åtgärder
för utfärdande af nya krigs artiklar, tjenstgöriugs-reghte för
Armén, fältförvaltnings-reghte m. tn.;
N:o 113, i anledn. af väckt motion att en af f. d. Löjtnanten
A. Törnstén i Norrköping inrättad läro-anstalt måtte godkännas såsom
högre elementarläroverk, och vissa lärare derstädes erhålla rätt
till tjenstårs-beräkning;
N:o 114, i fråga om rättighet för skolorna inom Lunds stift
att dimittera elever till Universiteten; samt
N:o 115, i anledn. af väckt motion om utsträckt' fraktningsrätt
öfver Kalmar sund för personer, boende emellan färjeplatserna
Röhälla och Fröbygårda på Olands vestra kust.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 19 och 26 sisth Sept. på bordet
lagda Betänk. N:o 43, i anledn. af väckt motion om förändring
af 2:dra § i 12-.te Kap. RättegisBalken.
Hr Adlercreutz, Axel: Jag har uti min Betänk, vidfogade
reservation sökt framställa de skäl, hvarföre jag anser att förslaget
icke bör antagas, men då möjligen många af R. o. Ad:s ledamöter
ej tagit kännedom om denna reservation, så anhåller jag att få uprepa
några af de deri framställda skälen. 12 Kap. Rätteg:sBalken
stadgar: »kommer kärande tillstädes men icke svarande, så dömer
Rätten på de skäl, som käranden företer. Tappar svarauden, har
han rätt att stämma om återvinning på landet till nästa ting och
i staden inom en månad, men försummas sådant, är han sin talan
qvitt. Blir käranden ute, men svaranden kommer tillstädes, förfaller
målet, men käranden eger rätt att på landet till nästa ting och
i stad inom en månad ånyo instämma vederparten, för att få sina
påståenden pröfvade. Försummar käranden denna stämningstid, så
är han, på samma satt som svaranden, sin talan förlustig.» Häraf
synes, att lagen ställer båda parterna i lika ställning, elier om fördelen
skall ligga å någondera sidan, så är det otvifvelaktigt å kärandens,
som har att sjelf välja den för sig lägligaste tiden för rättegångens
anställande. Icke desto mindre går Utsk:s förslag ut på
att bereda käranden en ytterligare fördel; ty om han också förfallolöst
uteblifvit vid första rättegångstillfället, så skulle han, blott han
icke försummar vanlig preskriptionstid, när som helst kunna saken
ånyo instämma. De skäl, som föranledt Utsk. att bereda käranden
så stora förmåner framför svaranden, äro mig alldeles oförklarliga,
så vida det icke är det af motionären anförda exemplet på en person,
hvilken, efter att hafva stämt en annan person för utbekom
-
Den 3 Oktober f. m.
mande af några tusen Rdr, försummade både att infinna sig vid
första rättegångstillfället och att iakttaga den stadgade ytterligare
stämningstiden, hvarföre domstolen, då kåranden sedan instämde saken,
förklarade vederparten fri från hans käromål. Detta var det
enda exempel, som i sådant afseende anfördes inom Utsk., och om
flere sådana fall inträffat, så är det likväl all sannolikhet för att
svaranden lika ofta på samma sätt förlorat sin rätt. Icke nog med
att Utsk. rubbat den princip af jemnlikhet, som förut innehölls i
lagen, utan Utsk. har äfven rubbat en annan princip, som hittills
ansetts innehållas i vår lag, om den också ej varit i ord uttryckt,
nemi.: att då en rättegång blifvit vid domstol anhängiggjord, så
bör det icke kunna bero på den ena partens godtycke att nedlägga
rättegången, utan att rätts-anspråken blifvit afgjorda antingen genom
domstols beslut eller genom sådana försummelser, för hvilka lagen
stadgar förlust af vidare talan. Afven Lagberedningen har i sitt
lagförslag medgifvit svarande parten rätt, att i sammanhang med
ågången stämning få det derigenom framställda anspråket slutligen
afgjordt. Utsk. säger häremot, att denna rättighet står i oskiljaktigt
sammanhang med den provokatoriska rättegång, hvars införande
i vår lagstiftning Beredningen förordat. Lör mig tyckes det likväl
vara klart, att en sådan rättighet för den svarande parten är af
ojemförligt större vigt der provokatorisk rättegång ej finnes, d. v. s.
der svaranden saknar rättighet att sjelf anställa rättegång för att
blifva fri från vederpartens förmenta anspråk. Med afs. å förslagets
upställning anhåller jag äfven få göra några anmärkmr. Början af
förslaget lyder: »kommer svaranden å första ting, innan det ändas,
eller innan rättegångstim man i stad ute är, och blifver käranden
borta, bote som sagdt är, och vare saken på den stämning ej mera
uptagen samt käranden skyldig att gälda svaranden kostnad, der han
ej, vid nästa ting å landet eller inom en månad i staden, visar,
det han laga förfall haft, och att han ej kunnat rätten det kungöra.»
Här stadgas 3 påföljder för uraktlåtenhet att fullfölja en stämning,
hvilka likväl alla försvinna, om käranden kan visa att han haft laga
förfall, och bland dem äfven den, att saken ej mera på den stämning
uptages. Stämningen är således gällande, men rättegången finnes
icke, och huru den skall komma i gång, derom talar förslaget
ej ett ord.
Vidare innehåller förslaget i slutet: »Sker ej så», (visar ej käranden
förfall å den förelagda tiden) »vare dock ej käranden förment
att saken ånyo instämma och sin talan utföra, om han laga
tid dertill ej försutit.» I hela det ifrågav:de kap. af B,ätteg:sBalken
talas ej om preskription, och man blir således frestad tro, att
då detta enda hinder här uptages mot sakens förnyade instämning
och talans utförande, intet annat hinder deremot skall gälla, och
således hvarken omyndighet eller domstolens obehörighet eller annat
sådant.
Jag tillstyrker vördsamt afslag å Betänk.
Frih. Wrede, Casimir: Då jag icke inom Utsk. deltagit i
behandlingen af denna fråga, så har jag icke kunnat anteckna mig
6
Den 3 Oktober t. m.
sorn reservant, ehuru jag till alla delar instämmer i Hr Adlercreuts;’s
yrkande på afslag at Betänk. Frågan är af mycket liten omfattning
och lätt begriplig äfven för dem som icke äro jurister. Frågan
är endast denna: är det rätt eller icke att kärande parten, sedan
han försummat att inställa sig på den rättegångsdag då saken
blifvit instämd, skall vara förlustig all rätt att, ånyo instämma samma
sak. Rättegångar upstå verkligen nog ändå, utan att man behöfver
ega rätt att anställa dem 2 gånger. Hvarken Lagberedningen
eller Lagkomitén har föreslagit en sådan ändring, och den påyrkas
ej heller af allmänna opinionen. Det är blott en enda motionär,
som föreslagit en dylik ändring, och på de skäl, som Hr
Adlercreutz anfört, anser jag denna hans motion icke förtjena att
behjertas.
Hr Cederschöld, Rob. Theophron: Enligt min tanke
ligger den största vigt derpå, att den, mot hvilken ett rätts-anspråk
blir väckt, må kunna få afgjordt, huruvida rätts-anspråket är befogadt
eller ej. Sådant är möjligt f. n., ehuru det går långsamt,
men om LagUtsk:s förslag vinner bifall, så skulle en kärande part
kunna ouphörligt instämma samma sak, låta stämningen förfalla
och på så sätt i evig tid hålla den omtvistade saken öppen, och
svarande parten skulle vara utsatt för uprepade stämningar. Jag
kan icke se att förslaget skulle medföra någon nytta, och får derföre,
i likhet med Hr Adlercreutz, afstyrka bifall till detsamma.
Frih. Armfelt, Magnus: Då jag inom LagUtsk. tillhört
majoriteten, anser jag mig skyldig att något närmare utveckla de
skäl, hvarföre Utsk. tillstyrkt Hr Upplings motion. Ett af skälen
var verkligen det af Hr Adlercreutz omnämnda förhållandet, att då
vid en rättegång inför Stockholms RådstufvuRätt kärande parten
uteblef, och försummade att inom en månad ånyo instämma saken,
så förklarades svarande parten från vidare käromål fri. RådstufvuRättens
ledamöter, och bland dem Hr Uppling, föranleddes häraf
att se till, huruvida rättvisan medgaf att den i 1800 års Förorda,
stadgade praeskriptionstiden derigenom afbröts. För LagUtsk. har
det velat synas, som om det vore en stor skillnad mellan den skada,
som tillfogades svaranden, derigenom att käranden uteblef å den
dag som var utsatt för käromålets uptagande, och den skada, som
upstod för käranden om svaranden uteblef. Om det nuv:de stadgandet
bibehålles, så kommer hädanefter som hittills det förhållandet
att ega rum, att om käranden uteblifver på den utsatta rättegångsdagen
och underlåter att ånyo instämma saken, i stad inom
en månad, på landet vid nästa thing, så är svaranden helt och hållet
fri från käromålet, hvaremot, om svaranden uteblir, så kan visserligen
dom fällas på förhanden varande skäl, men om skälen icke
äro tillräckliga, så upskjutes målet, utan att svaranden deraf lider
någon skada. Hvad angår Hr Cederschiölds yttrande, att en trätolysten
kärande part iskulle kunna gång på gång i samina sak instämma
en svarande och låta stämningen förfalla, så är det visserligen
en sanning, men Utsk:s förslag innehåller ett korrektiv mot
Den 3 Oktober f. m.
7
ett sådant förfarande, derigenom att kärande i sådant fall skulle få
betala böter för vanvördnad mot domstolen och dessutom ersätta
svaranden den kostnad han onödigtvis förorsakat honom. Jag måste
tillstå att det synes mig hardt, om en kärande part, som har 9
år qvar af den vanliga 10-åriga preskriptionstiden, skulle blifva hela
sin fordran förlustig blott derföre att han, sedan han på l:sta året
instämt saken, af en eller annan anledn. blifvit hindrad dels att
infinna sig på den utsatta rättegångsdagen och dels att anmäla sitt
förfall. Jag anhåller om bifall till Betänk.
Efter först till bifall å Utsk:s förev:de Betänk, framställd propos.
, som besvarades med starka Nej, blandade med Ja, hemställde
Hr Gr. o. Landtm., om B,, o. Ad. behagade afslå detta Betänk.,
och ropades härvid starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskts d. 19 och 26 sisth Sept.
på bordet lagda Betänk. N:o 44, i anledn. af väckt motion, ang:de
kärande parts skyldighet att' kungöra svaranden Underltätts upskofsbeslut.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:s d. 19 och 26 sisth Sept. på bordet lagda Betänk.
N:o lil, i fråga om indragning eller förändring af KrigsAkademien
på Carlberg.
l:sta punkten, angsde vackt förslag, all KrigsAkademien på
Carlberg malle komma all uphöra och en mililär-fakultet vid universiteten
inrdllas.
Hr Bråkenhjelm: De af Utsk. anförda skäl synas mig icke
behöfva vidare utvecklas och jag inskränker mig derföre till att hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Creutz, Stephan: Då jag är motionär i denna fråga,
anser jag det vara min pligt att redogöra för de motiver, som föranledt
mig att väcka detta förslag. Jag har alltid ansett, det man
vid all upfostran bordé, så vidt möjligt var, gå nationelt tillväga,
och jag har trott, att militär-undervisningen borde gå hand i hand
med undervisningen i öfriga vetandets grenar. Den —■ om jag så
får uttrycka mig — skråmessighet, som upkommer derigenom att
särskilda korporationer afskiljas från hvarandra i undervisningen, kan
lätt medföra många både olägenheter och vådor för samhället. Det
är derföre som jag ur principens synpunkt ansett det vara lämpligast,
att de ynglingar, som egnade sig åt militär-yrket, erhöllo sin
bildning vid de vanliga universiteten, lika väl som de, hvilka studera
andra grenar af vetenskapen, såsom theologi, juridik etc. Jag
tror att det skulle hafva ett helsosamt inflytande på hela nationen,
om ynglingar af alla samhällsklasser vid universiteten blefvo så till
sågandes förbrödrade, såvål i kunskaper som i socialt hänseende.
8
Den 3 Oktober f. m.
Då jag afgaf min motion hade jag blicken särskildt fästad på KrigsAkademiens
reorganisation. Jag är sjelf upfostrad vid detta läroverk
och känner således af egen erfarenhet den ensidiga skefva riktning
en sådan upfostran vållar. Jag har äfven varit i tillfälle att
se den kast-anda, som gjort sig gällande både bland mina samtida
kamrater och de kadetter, som efter dem inträdt i Armén. Dock
vill jag ingalunda derför kasta någon skugga på KrigsAkademiens
befäl eller lärare, ty både under min kadett tid och allt sedan har
jag haft allt skäl att värdera och respektera dem. Det är med denna
fråga som med alla andra, att det vore af ringa vigt hvad utgång
den får, så vida den icke vore fotad i allmänna opinionen, och det
är just till följd deraf som jag tagit mig friheten att motionera i
denna och åtskilliga andra frågor, som röra våra militär-förhållanden.
Redan under min kadett-tid upstod den åsigten hos mig, att
man icke bör upfostra barn till något bestämdt lefnadsyrke, och
denna åsigt hyser jag ännu; ty det torde vara klart att ett barn
om 12 a 13 år icke kan hafva det mogna förstånd och den omdömesförmåga,
som erfordras för att välja ett «vitae genus.» Det
kan ' icke vara rätt att genom lysande uniformer, så till sågandes
»locka» en mängd barn till ett yrke, för hvilket de hvarken hafva
håg eller fallenhet. Det var från denna synpunkt som jag utgick
då jag väckte min motion, och jag föranleddes äfven dertill af den
omständigheten, att det egentligen endast äro de mera förmögna,
som kunna låta sina söner begagna undervisningen vid KrigsAkademien;
ty de fattiga hafva svårt nog att poussera sina söner fram
genom en vanlig skola, men det är alldeles omöjligt för dem att
underhålla dem vid KrigsAkademien. Man har visserligen rätt,
då man säger att priset är billigt vid KrigsAkademien, men det
är endast billigt i förhållande till den valuta man får; ty det är
alldeles för högt för att landels barn i gemen deraf skulle kunna
begagna sig. Den fråga jag väckt kan icke förfalla, och det är så
mycket troligare att den i en framtid kommer att realiseras, som,
efter hvad jag hoppas, de båda universiteten komma att sammanslås.
Jag har i min motion äfven yrkat att ynglingar från alla
samhällsklasser, som vilja egna sig åt militäryrket, och äfven den
unge soldaten, borde sättas i tillfälle att inhemta kunskaper i yrket.
Ett stort fel i hela vår armés organisation, och ett fel som isynnerhet
vidlåder indelningsverket, är, att endast rikare och förmögnare
mäns söner kunna poussera sig på den militära banan; det
är omöjligt för soldaten, äfven om han har håg och fallenhet för
yrket, att kunna avancera. Detta är ett stort principfel i Svenska
militär-organisationen, då deremot i Frankrike hvarje soldat kan
hoppas att bli general. Jag önskade att en sådan förhoppning i
större eller mindre mån äfven skulle kunna göra sig gällande hos
den svenska soldaten. Såväl dessa som ett par andra af mina motioner
uptogs med mycken hetta, men jag förmodar, att detta härledde
sig deraf, att man var van vid det gamla och fruktade det
nya. Min afsigt var att bilda en institution, som hvarken i religiöst
eller moraliskt hänseende skulle söka att motsätta sig framåtskridandet;
ty den institution, som vi nu hafva, gör det omöj
-
Den 3 Oktober f. m.
9
ligt för hvem som helst att egna sig åt denna bana och befordrar
en afsöndring och ett militäriskt sekt-väsende, som lätt kunde gifva
fart åt despotismen, om det vore tidens anda, och om vi ej hade
den lyckan att lefva under en konstitution. Jag har nu redogjort
för motiverna till min motion, och jag vill tillägga att jag icke
smickrar mig med något hopp att få den antagen denna gången,
men jag vet, att orden hafva vingar, och att sanningen förr eller
sednare tar ut sin rätt. Det är möjligt att denna fråga ännu icke
är mogen för den framgång jag åsyftat, och jag vill derföre hvarken
yrka afslag eller återremiss af Utsk:s förslag.
Propos. till bifall å förev:de punkt af Utsk:s Betänk, blef härefter
framställd och med Ja besvarad.
2:dra punkten, ang:de väckl förslag om förändrad organisation
af läroverket vid Carlberg, medelst indragning af de klasser,
inom hvilka undervisning hufvudsakligen blott uti humanistiska
kunskapsämnen meddelas.
Hr Bråkenhjelm: På grund af de i min reservation an
förda
skäl, vågar jag hos Hr Gr, o. Landtm, anhålla om propos.
på afslag af Utsk:s förslag i denna punkt. Prågan är utförligt
afhandlad i de Betänk, åtföljande reservationerne, och då det står
hvar och en fritt att genomläsa desamma, så vill jag icke trötta K.
o. Ad. med att uprepa deras innehåll.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Enligt min tanka har Utsk.
gjort orätt i att behandla denna fråga enstaka för sig, utan att tillse
i hvad sammanhang den står med öfriga läroverks frågor. Såsom
princip mäste man erkänna, att vid en tillämpningsskola någon
undervisning i elementerna icke bör komma ifråga; men en tom
princip är af obetydligt värde, om man icke ser till, huruvida den
kan tillämpas under för handen varande omständigheter. Frågan
huruvida KrigsAkademien skall hafva flera eller färre klasser, beror
helt och hållet på det sätt, hvarpå de allmänna elementarskolorna
organiseras. Det är derföre som jag anser att Utsk. bordt behandla
denna fråga i sammanhang med de motioner, som blifvit
väckta ang. de allmänna undervisningsverken. Under elementarläroverkens
nuv:de organisation är den elementära undervisningen
vid KrigsAkademien oundviklig, men den skulle icke blifva det,
om de allmänna elementar-läroverken organiserades på sätt flera motionärer
föreslagit. För min del tror jag att Carlberg kan upfylla
sitt ändamål; men en olägenhet som ännu, ehuru i mindre grad
än fordom, vidlåder detsamma, är att ynglingen för tidigt dels riktas
åt ett bestämdt yrke, och dels ryckes från hemmet, för att i
stället kaserneras. För min del anser jag att medborgare, de må
i en framtid välja hvilket yrke som helst, böra åtnjuta samma undervisning,
tills deras naturanlag blifvit så utvecklade, att de kunna
afgöra, för hvilket yrke de hafva mesta håg och fallenhet. KrigsAkademien
har dock ett företräde framför öfriga undervisningsverk,
10
Den 3 Oktober f. m.
och det består i den omvårdnad som der egnas åt ynglingarnes
fysiska utbildning. Ingen som under en följd af år sett denna ungdom
har kunnat undgå anmärka dessa ynglingars harmoniska och
starka kroppsbildning. Denna fysiska, omvårdnad anser jag vara af
stor vigt; men om våra allmänna skolor bättre organiserades, torde
alla kunna blifva delaktiga af denna förmån. I Schweitz finnes ingen
särskild kadett-corps, men vid alla skolor hafva ynglingarne
militära öfningar. Det finns intet hinder för att man kunde införa
samma sed här; och enligt min tanka borde vid hvarje skola
finnas en officer eller underofficer, som lemnade undervisning i gymnastik
samt militärisk exercis i fria luften. »Sanus animus in sånö
corpore» är ett gammalt ordspråk, och det är i öfvertygelse om
dess sanning som jag lägger så stor vigt på den fysiska utvecklingen.
Då Utsk:s förslag blifvit framstäldt helt och hållet isoleradt,
måste jag inskränka mig till att yrka bifall till Utsk:s förslag, med
en förändring, hvarigenom förslaget skulle få följande lydelse: »att
uti underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, det K. M., i sammanhang
med revisionen af läroverken, behagade taga i Nåd. öfvervägande,
huruvida icke de två lägsta klasserna vid Krigs-Akademien
på Carlberg må kunna indragas, eller om icke åtminstone
dylik åtgärd må kunna ega rum med nuv:de första klassen vid
nämnde Akademi.»
Hr Bråkenhjelm: Den siste värde talaren anmärkte gan
ska
riktigt att Utsk, icke tagit denna fråga i öfvervägande i sammanhang
med öfriga läroverksfrågor. När denna fråga förevar inom
Utsk. hade frågan om den allmänna undervisningen ännu icke förevarit
inom Utsk., men om också Utsk. företagit dessa båda frågor
i sammanhang med hvarandra, så hade resultatet blifvit detsamma;
ty oaktadt alla de motioner som blifvit väckta om ändring
i det allmänna undervisnings-verket, beslöt Utsk:s majoritet att tillstyrka
E. St:r att f. n. icke vidtaga några ändringar i den under
förb år utkomna skolstadgan, hvarigenom elementar-läroverken
blefvo definitivt reglerade. Yid sådant förhållande är det icke att
förmoda, det några sådana ändringar så snart skola blifva vidtagne.
En annan invändning har blifvit gjord, bestående deri, att
ynglingen för tidigt bestämdes för ett visst yrke. Detta är en invändning,
som alltid återkommer, och jag och mina liktänkande
hafva vid frågans behandling inom Utsk. 8—10 gånger fått kläda
skott mot densamma. Yi hafva påstått, och man har häruti gifvit
oss rätt, att om också en yngling vid 15 års ålder icke har så utbildade
naturanlag, att han kan bestämma om han vill blifva prest,
jurist eller i allmänhet hvilken civil bana han vill välja, så kan
han likväl alltid bestämma om han vill blifva militär. Om en yngling
vid 15 å 10 års ålder icke har gifna anlag för det militära
yrket, så bör han icke välja det. Detta erkänner man nu, men
det oaktadt, och fastän filders-listorna, som utvisa hvarje kadetts
ålder när han antogs till kadett, faktiskt ådagalägga, att den vanliga
antagningsåldern för kadetter är närmare 16 än 15 år, så
får man likväl ständigt höra talas om de der 12, 13, 14 åren, och
Den 3 Oktober f. m.
11
att ynglingen för tidigt destineras till ett bestämdt yrke. Undersöker
man åter, huru det förhåller sig med dem, som blifva militärer
utan att genomgå Carlberg och hvilka i stället taga först student-examen
och sedan officers-examen, så finner man att om de
vänta till de blifva 17 k 18 år, så upnå de ej första officersgraden
förr än vid några och 20 års ålder, blifva kaptener vid 50
och majorer vid 70 års ålder, och upnå således först vid en hög
ålder platser, som dock erfordra mannaålders hela kraft. Om en
yngling vill upnå officersgraden utan att genomgå Carlberg, så mäste
han, för att icke blifva för gammal, dessförinnan redan tidigt i skolan
börja att synnerligen vinnlägga sig om de ämnen, som äro nödvändiga,
såsom Fransyska, Historia, Mathematik, och för sådan orsak
bortlägga studiet af de klassiska språken, hvilka likväl äro nödvändiga
för en mängd civila banor. Han måste således fatta sitt
beslut lika tidigt som de ynglingar, hvilka skickas till Carlberg.
Jag har kanske redan nog länge uppehållit mig med åldern för kadetters
antagande vid Carlberg, men jag har gjort det för att icke ständigt
få höra åberopas skäl, som icke finnas, och som rent af strida
mot det faktiska förhållandet. Det är ett undantag att en kadett
antages vid 14 års ålder, likasom det endast är undantagsvis, som
der inkommer någon vid 19 års ålder. De kunskaper, som fordras
för att vinna inträde vid Carlberg, äro så afpassade, att ynglingen
vid 15 å 16 år kan hafva inhemtat dem, och detta är äfven den
vanliga åldern.
Frih. Creutz: Jag anhåller att få instämma i Hr Ceder
sehiölds
yrkande att Höglofl. Ståndet behagade bifalla Utsk:s förslag
med det af honom gjorda tillägg. Hvad angår den siste värde talarens
yttrande, så erkänner jag att, pä sätt han upgifvit, den vanliga antagningsåldern
för kadetter numera är 1 5 år, men jag vet bestämdt
att der äfven antagas kadetter mellan 12 och 13 års ålder, och det är denna
möjlighet att ett större antal kunna blifva antagna vid så unga år,
som gör att jag anser, det man icke bör bibehålla de lägre klasserna;
ty de humanistiska ämnena borde man lika viii kunna inhemta
vid de allmänna elementar läroverken, som vid Krigs-Akademien.
En reservant har beräknat den tid som de lägre klasserna
vid Krigs-Akademien använda på humanistiska och militära ämnen.
Häraf synes att vid de lägre klasserna användes 483 timmar årligen
på undervisning i militär-ämnen, och en yngling behöfver vanligen
3 år för att genomgå dessa klasser, så att jag vågar påstå
att dessa ämnen mycket fortare skulle kunna inhemtas vid regementena.
Jag har aldrig hört att kadetter visat större skicklighet i
dessa ämnen, än de som icke varit kadetter, utan tvertom stå de
ofta ganska handfallna vid den minsta småsak i det praktiska lifvet.
Men om jag ber en kadett skyldra gevär, så gör han det bättre,
än den som icke varit kadett, och om jag ber honom gymnasticera,
så är han vig som en ekorre, och han fäktar excellent. Men om
jag ber en utexaminerad kadett sätta upp en rapport för kompaniet
eller öfverlemnar åt honom att föra befälet vid en proviantering
eller dylikt, så kan han det icke i de flesta fall. Det är derföre
12
Den S Oktober f. ra,
sorn jag påstår, att man icke bör lägga så stor vigt på de båda
lägre klassernas bibehållande. Enligt min tanka borde visserligen
hela KrigsAkademien ställas på annan fot, men då det. icke låter
sig göra, så vill jag yrka bifall till Utsk:s Betänk., med den af
Hr Cederschiöld deri föreslagna förändring.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Det var i sanning icke utan
en viss förundran som jag afhörde Hr Bråkenhjelms yttrande. Han
trodde sig se en motståndare der en sådan icke fanns, och klagade
öfver att han ständigt fick höra uprepas frågan om ynglingarnes
antagnings-ålder. Eör min del har jag endast i förbigående nämnt
att elemintar-skolorna borde inrättas så, att undervisningen så länge
som möjligt blef gemensam för alla medborgare. Detta är icke hos
mig en isolerad åsigt, utan den står i fullständig harmoni med de
allmänna principer, som verka bestämmande på mitt omdöme i de
flesta frågor. Genom en sådan gemensam upfostran, tror jag att
ståndsskilnaden småningom skulle komma att uphöra, och det är
i enlighet dermed som jag anser att de särskilda stånden inom representationen
borde försvinna. Hr Bråkenhjelm har sagt att äfven
den yngling, som icke går igenom Carlberg, tidigt måste bestämma
den bana han vill beträda; ty han måste välja mellan att
läsa Latin eller icke. Der kommer just en hållhake, nemi. Latinläsandet.
Man skulle möjligen tro, att flertalet af dem, som genomgå
elementar-läroverken, äro särdeles hemma i Latinet, men så
är tyvärr icke förhållandet; ty de äro deri ganska okunniga. Uti
en af mig väckt motion ang:de ny organisation af såväl elementarläroverken
som undervisningen vid universiteten, har jag, som jag
tror, ganska tydligt visat, att man kan blifva både en duglig civilembetsman
och en duglig prest utan att hafva studerat Latin, och
att såväl jurister som läkare och prester i allmänhet i detta språk
äro ganska okunniga. Denna Hr Bråkenhjelms invändning visar
således just riktigheten af min anmärkning att Utsk. bort behandla
denna fråga i sammanhang med frågan om allmänna undervisningen.
Nu svarar Hr Bråkenhjelm att Utsk. beslutat att ingen förändring
skall vidtagas i nu gällande skolordning, och att således frågan om
den allmänna undervisningen icke kan hafva något inflytande på nu
förevarande. Härvid tillåter jag mig göra den anmärkningen: att
det är godt och väl att Utsk, gjort en dylik hemställan, men som
Utsk. alldeles icke har någon envåldsmakt, så måtte det väl stå
Ständerna öppet att i frågan fatta ett olika beslut. När det således
står oss öppet att besluta öfver dessa frågor i ett sammanhang,
så böra vi väl ej behandla denna fråga isolerad för sig, och det är
derföre som jag yrkar att vi måtte hos K. M. anhålla, det han behagade
behandla dessa frågor i sammanhang med hvarandra. Vid
en tillämpningsskola måste hufvudsaken vara att inlära tillämpningen
af en vetenskap, och detta inlärande måste gå hand i hand
med det praktiska utöfvandet, och det var derföre, som jag icke
motsatte mig B. o. Ad-.s nyss fattade beslut att bibehålla KrigsAkademien.
Under den förutsättning, som motionären gjorde, att
universiteten skulle blifva flyttade till Stockholm, tror äfven jag att
Den 3 Oktober f. m.
13
man vid ett sådant universitet mycket väl skulle kunna inhemta
allt som rör den militära theorien, men då vi lyckligtvis icke äro
ett krigförande folk, så skulle den unge officerens bildning alltid
blifva bristfällig till följe deraf, att han icke fick praktiskt tillämpa
hvad han lärt. Detta, sade motionären, skulle han kunna göra vid
ett regemente; men utan att vara man af facket, vågar jag påstå,
att den öfning som kan erhållas vid ett regemente är för kort för
att den unge officeren skulle der kunna förvärfva den mångsidiga
skicklighet, som af honom fordras. Vid en tillämpnings-skola måste,
såsom jag nyss sade, den praktiska utöfningen och tillämpningen
af vetenskapen vara hufvudsaken, och äfven Hrr lärare vid
KrigsAkademien skola troligen medgifva att om elementar-skolorna
blifva så ordnade, som jag föreslagit, eller så att der icke allenast
meddelas undervisning i de ämnen, som äro nödvändiga för hvar
och en menniska, som vill kallas bildad, utan äfven i militärisk
exercis, så skall detta medföra en genomgripande förändring i hela
vårt försvarsverk. Om här såsom i Schweitz hvarje yngling under
den tid han vistas vid elementar-skolan undervisades i exercis och
fäktning, så skulle man få en möjlighet att upstälia underbefäl vid
en allmän folkbeväpning. På dessa grunder yrkar jag fortfarande
på bifall till det af-mig framställda förslag: att uti underd. skrif
velse
hos K. M. anhålla, det K. M., i sammanhang med revision
af läroverken, behagade taga i Nåd. öfvervägande, huruvida icke de
två lägsta klasserna vid KrigsAkademien på Carlberg må kunna
indragas.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag har sjelf blifvit upfostrad vid
detta läroverk; jag har i 18—19 år varit läroverkets chef, och
jag anhåller derföre att It. o. Ad. täcktes tillåta mig yttra nå
gra
ord i denna fråga. Detta .läroverk är kanske det enda i Sverige,
som sedan dess inrättning 1792 oaflåtligen gjort de förändringar
i methoder och former, som hvarje tidpunkt tyckts kräfva.
KrigsAkademien har undergått många förändringar, alltid i syftning
att förbättra sig, och att komma i allt närmare beröring med de allmänna
läroverken, hvad den elementära undervisningen angår. Läroverket
inrättades på en tid, då det t. o. m. var svårt att i de allmänna
skolorna få den inskränkta bildningsgrad, som fordrades för att blifva
antagen i lägsta klassen; men förhållandet förbättrades, och redan
1798 stadgades en högre ålder och ett högre kunskapsmått för dem,
som ville blifva antagna. Läroverket fortgick en tid på detta sätt,
men man började påyrka nya förbättringar; läroverkets styrelse rättade
sig derefter och införde den stora förbättringen att för hvarje
klass bestämma hvad som i hvarje ämne erfordrades i qvalitativt
och qvantitativt hänseende. Denna förändring gjorde god verkan,
och den nuv:de styrelsen har, fortgående på samma väg, funnit anledning
att ytterligare minska klassernas antal och föröka kunskapsmåttet
för dem, som blifva antagna till kadetter; och det är med
glädje, som jag kan offentligt förklara, att de framsteg, denna
inrättning gjort, varit betydliga. Pör det närv:de fordras större
14
I) e n 3 Oktober f. m.
kunskaper för att komma in i nuvide första klassen, än som, under
den tid jag hade styrelsen, fordrades för att komma in i den andra,
och sedan har man svårt att få antagliga elever; de som anmäla
sig till intagning, underkännas till ett stort antal, hälften eller
tre fjerdedelar tillbakavisas, derföre att de icke ega det erforderliga
kunskapsmåttet. Hvad bevisar detta? Jo, det bevisar att
våra allmänna skolor icke hållit jemna steg med dessa fordringar.
Man tvistar om småsaker, men låter läroverken stå stilla. Dock
icke alldeles stilla; ty på sednare tider hafva läroverken blifvit omorganiserade.
Läroverket bör fortgå på den väg, som det följt alltifrån
sin stiftelse, d. v. s. iakttaga tidens fordringar, men icke löpa
förbi dem, och det skulle, enl. min tanke, vara ett förbilöpande, om
man nu borttoge de båda lägre klasserna; man skulle förgäfves söka
att finna en ersättning för dem på andra orter, andra lokaler. Om
jag genomgår Arméens alla officerare, så finner jag att omkring 27
proc., d. v. s. något mer än ^:del af den nuvide personalen, hafva
fått sin upfostran vid KrigsAkademien. Ser jag åter efter huru förhållandet
är i Kegements-officers-graden, så finner jag att 43 proc.
af dess personal har genomgått KrigsAkademien, då det likväl enl.
förra proportionen endast borde vara 27 proc.; tager jag nu bort
majorer och öfverste-löjtnanter, för att endast hålla mig till regements-
och korps-chefer, så borde äfven der vara samma proportion,
nemligen 27 proc., men skillnaden är mycket större; ty der är 60
proc. Jag vill icke härmed kasta någon skugga på dem, som icke
gjort sin upfostran vid Carlberg, utan jag anför endast dessa siffror,
för att visa att bildningsanstalten på Carlberg icke är misskänd af
dem, som hos K. M. föreslås till befordringar inom Armén. Då
styrelsen alltid följt tidehvarfvets fordringar, och då resultatet visat
sig godt, så förefaller det mig i sanning besynnerligt att man ständigt
anfaller detta läroverk, som alldeles icke förtjenar det klander
man öfver detsamma utgjuter. Det är ett ordspråk, som säger:
»man skall icke sporra den springande hästen.» Hvarföre då oupliörligt
sporra ett verk, som utan sporrning går den väg, som är
utstakad, och som visar goda resultat. Jag vet nog den vanliga
»käpphästen», nemi. den s. k. ståndsskilnad, som man företrädesvis
skulle finna vid detta läroverk. Men denna ståndsskilnad kan icke
undvikas; ty antingen skall man hafva en stående krigsmakt, eller
också har man i nödens stund endast en Armé, utan bildning och
utan skick. Om man i st. f. att under fredliga tider bilda dem,
som skola anföra och leda folket i farans stund, öfverlåta fäderneslandets
öden åt ett vanmäktigt »man ur hus», så beklagar jag fäderneslandets
framtid. Under det krig, som började 1805 och fortgick
1806, och under det krig, som började 1808 och fortgick
1809, användes KrigsAkademiens elever med nytta, och de omnämndes
med beröm i tidningarne, samt föreslogos ofta till utmärkelse.
Den tidens stabs-officerare voro till större delen utexaminerade
kadetter, ehuru de elever, som den tiden utexaminerades,
hade mindre kunskaper än de kadetter, som nu för tiden
derifrån utexaminerades. Under följande fälttåg har samma
goda förhållande visat sig, och för det närvarande emottaga
Den 3 Oktober f. m.
15
Reg:tsCheferne gerna kadetter såsom officerare på sina Beg:ten, och
jag vet t. o. m. en Iteg:tsChef, som gjorde sig till regel att, så vidt
på honom berodde, aldrig emottaga andra än kadetter. På dessa
skäl vågar jag anhålla att 11. o. Ad. icke besvärar K. M. med minst
sagdt en onödig skrifvelse, utan i stället afslår Betänk.
Hr Bråkenhjelm: Jag anhåller blott att få besvara ett här
fälldt yttrande ang:de militärbefälets bildande i Schweitz. Bet förhåller
sig, på sätt den värde talaren yttrade, så att de blifvande
officerarne bildas i de allmänna skolorna, och att alla, som genomgå
dem, undervisas i militär-yrket. Men det hände sig också vid
sista krigsrörelsen i Schweitz, att en korporal, som genomgått en
af de allmänna skolorna och fått den vanliga underbyggnaden, offentligen
förklarade i en tidning, utgifven i Lausanne, Bern eller
någon annan stad, att hela militärbefälet var odugligt, såväl i praktiskt
som theoretiskt hänseende. Han åberopade till vittne hela
den styrka, som detta år stått under vapen i Schweitz, och, säger
han, icke en gång, utan 9 gånger bland 10 bete sig våra officerare
på ett sätt, som gör att både korporaler och soldater le deråt.
Häraf ser man huru det går, när officerare bildas på det sätt, hvarpå
man går tillväga i Schweitz, och häraf ser man hvad följden
skulle blifva, om man satte sin enda lit till att, såsom en erfaren
man nyss yttrade, i farans stund gå man ur hus.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag måste hafva en särdeles
otur att bli missförstådd af Hr Bråkenhjelm; ty han söker ständigt
att i mig fingera en fiende, som icke finns. Då jag talade om att
införa samma upfostringssätt, som i Schweitz, så var det icke min
mening att ynglingen skulle kunna blifva officer, då han utgick från
Elementar-skolan; ty för sådant ändamål förutsatte jag att han skulle
genomgå en ordentlig och fullständig kurs, utan min mening var att
alla äfven icke blifvande militärer skulle erhålla militärisk öfning.
Just till följd af den vigt jag lägger på en KrigsAkademi, är det
som jag yrkat på den af mig föreslagna ändringen i Utsk:s förslag.
Om ynglingen vid de allmänna Elementar-skolorna kunde erhålla
den underbyggnad, som nu vinnes i de 2 första klasserna vid Carlberg,
så skulle dubbelt så stort antal kunna derstädes undervisas i
de rent militära ämnena. Långt ifrån att vilja krossa Carlberg, har
jag velat att alla undervisningsverken i viss mån derefter modellerades.
Jag instämmer således i allt hvad Hr Lefrén yttrade, med
undantag af sjelfva slutet. Jag önskar, att de fördelar Carlberg
tillegnat sig, skola blifva tillgängliga för alla. Jag återkommer således
till samma sak, hvarmed jag började, nemi. att man icke bör
isolera denna fråga, utan tänka på det samband, hvari den står med
frågan om allmänna undervisningen. Prosten Landgren yttrar i sin
reservation: »Att alla landets allmänna undervisningsverk bringas i
ett fulländadt system, så att specialskolorna sättas i bestämdt sammanhang
med den allmänna real-linien, är utan tvifvel högst nödvändigt,
derest icke landets tillgångar skola ändamålslöst förslösas»,
och häruti instämmer jag hufvudsakligen. Således, på det Carlberg
Den 3 Oktober f. m.
ml kunna uträtta så mycket godt som möjligt, på det så många
blifvande officerare, som möjligt, der må kunna undervisas, är det
som jag föreslagit: att hemställa till K. M., om icke möjligen de
2:ne lägre klasserna skulle kunna indragas, och om de allmänna skolorna
icke skulle kunna inrättas så, att undervisning meddelades,
icke blott i det theoretiska, utan äfven i det praktiska, som var
nödvändigt för hvar och en medborgare att känna. När jag nämnde,
att man, om skolorna inrättades på detta sätt, vid blifvande krig
skulle hafva tillgång till dugligt underbefäl, så var det ingalunda
min mening att landets hela försvar skulle grundas på en landtstorm,
utan min mening var endast att anmärka det man derigenom
skulle få personer, som i nödens stund kunde öfvertaga lägre
befäl, då brist upstode. Hr Bråkeuhjelms argument mot mig, rör:de
den schweitziske korporalen, visar å ena sidan att officerarne der
stundom sakna erforderlig bildning, emedan der icke finns någon
militär-akademi; men å andra sidan att i allmänhet hvar och en har
någon militärisk kunskap, och om ett sådant upfostringssätt infördes
här, skulle vi litet hvar kunna bli schweitziska korporaler. Det är
just derföre, att jag icke är någon fiende till KrigsAkademien, utan
tvärtom vet att upskatta den undermening, som der meddelas, som
jag yrkar bifall till Utsk:s förslag, med den modifikation deri jag
framställt.
Frih. Creutz: Här har blifvit sagdt, att man icke borde
borttaga de lägre klasserna, emedan man tvifvelsutan skulle misslyckas
i sitt försök att få de kunskaper, som der inhemtas, ersatta
på annat håll. Jag kan icke underlåta att till besvarande uptaga
detta yttrande; ty jag tror, att pluraliteten af svenska Arméns befäl
äro ett bevis på motsatsen, emedan öfver hälften af detta befäl
hafva inhemtat sina humanistiska kunskaper på andra ställen än
Carlberg. De begge reservanterna i denna fråga äro just ett bevis
på att ett sådant försök icke skulle misslyckas; ty den ene är och
den andre har varit militär, men ingen af dem har genomgått Carlberg.
Då här vidare blifvit sagdt, att ståndsskilnad icke kan undvikas,
om man vill hafva en armé, så vill jag uttala min åsigt i
detta afs:de. Ståndsskilnad kan aldrig undvikas; ty bildning, förmögenhet
etc. skola alltid göra sig gällande, men att rent af organisera
ståndsskillnader, anser jag vara mindre välbetänkt, och det gör
man, då man inkasernerar ungdomar i upfostrings-anstalterne. I
franska armén är likväl ståndsskillnaden så uphäfven, att det är
möjligt att avancera från simpel soldat till de högsta grader inom
armén, och det är denna möjlighet jag önskade skulle finnas inom
vår armé, nemi. att kunna avancera, hvilket stånd man än tillhörde.
Jag vill icke längre uptaga E. o. Ad:s tid, utan endast tillägga, att
man ingalunda kan sägas »besvära K. M.», om ett Stånd bifaller
hvad ett Utsk. föreslagit.
Hr Weidenhjelm, Erik Oscar: Jag har redan i min
Utsk:s Utlåt, bifogade reservation redogjort för de skäl, som förmått
mig att icke godkänna Utsk:s förslag. Jag vill icke trötta E.
Den 3 Oktober f. m.
17
o. Ad. med att uprepa dem. Det är endast ett, på hvilket jag anhåller
att få fästa upmärksamheten, nemi. på den stora svårighet,
som redan nu förefinnes, att få antagliga elever; ty fordringarne
äro så stora, att en mängd ynglingar tillbakavisas på grund af bristande
kunskaper. Till följe häraf hafva flere vakanser upkommit,
och om nu de 2:ne lägre klasserna borttagas, så kommer detta förhållande
att blifva ändå svårare; KrigsAkademien skulle komma att
få ännu mindre elever, och de utexaminerades antal skulle i följd
deraf äfven komma att minskas. Då opinionen om krigsskolans behöflighet
tyckes vara temligen stadgad, så hemställer jag om det
icke vore en inconseqvens att föreslå en åtgärd, hvarigenom denna
inrättnings nytta skulle komma att förminskas.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, att i afs. på ifrågav;de punkt blifvit yrkadt af Hrr
Bråkenhjelm och Lefrén afslag, samt af Hr Cederschiöld bifall med
uteslutande af den i Utsk:s tillstyrkande förekommande sista meningen
: »eller om icke åtminstone dylik åtgärd må kunna ega rum med
nuv:de första klassen vid nämnde Akademi.» I sitt första yttrande
hade Hr Cederschiöld dessutom yrkat ett tillägg derom, att K. M.
behagade »i sammanhang med pröfning af frågan om de allmänna
läroverkens organisation» taga ärendet i nådigt öfvervägande, men
i sitt sednare yttrande, deri han endast yrkat uteslutande af
förenämnde mening, hade han icke framställt huruvida han vidhöll
yrkandet om tillägget; hvarföre Hr Gr. o. Landtm, finge anmoda
Hr Cederschiöld att derom yttra sig.
Hr Cederschiöld: Mitt sista yrkande skiljde sig från mitt
första endast derigenom att jag uteslöt orden: »eller om icke åtminstone
dylik åtgärd må kunna ega rum med nuv:de första klassen
vid nämnde Akademi.»
Hr Gr. o. Landtm, framställde alt följaktligen Hr Cederschiölds
förslag innehölle: »att E. St:r uti underd. skrifvelse hos K. M. anhålla,
det K. M. behagade, i sammanhang med pröfningen af frågan
om de allmänna läroverkens organisation, taga i nådigt öfvervägande,
huruvida icke de två första klasserna vid KrigsAkademien på Carlberg
må kunna indragas»; samt att Frih. Creutz, som först instämt
med Hr Cederschiöld, i sitt sednare yttrande yrkat bifall till Utsk:s
förslag.
Sedan härefter Frih. Creutz förklarat, att han instämde i Hr
Cederschiölds förslag, blef den första till bifall i förev:de punkt af
Utskis Betänk, framställde propos:n besvarad med Nej, och derpå
propos. framställd till bifall å Hr Cederschiölds förslag, hvarvid ropades
starka Nej, blandade med Ja; och då sedermera Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om E. o. Ad. behagade afslå nu förev:de punkt,
utföllo svaren med starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
IX H. 2
35
Den 3 Okteber f. m.
Frih. Creutz begärde votering, hvarjemte
Hr Cederschiöld anmälde sig och yttrade.-
Mot det af B. o. Ad. nu fattade beslut får jag reservera mig,
emedan jag anser det kunna inverka på en annan fråga, som snart
förekommer inom Ståndet.
Härvid erinrade Hr Gr. o. Landtm, att Frih. Creutz begärt
votering, men Frih. Creutz förklarade nu att han afstod från denna
begäran.
3:dje punkten, ang:de väckt förslag om det nu å Marieberg
befintliga högre Artilleri-läroverkets förflyttning lill Carlberg.
Utskottets härom afgifna yttrande bitölls.
Föredrogs ånyo Sammansatta Banko- samt Ålim. Besv.- och
Ekon.-Utslos d. 23 och 20 sisth Sept. på bordet lagda Betänk. N:o
3, i anledn. af vackt motion derom, att anställande af tiilltjenste*-  män vid jernvågarne i Rikets stapelstäder, för utöfvande af särskilde
kontroller, måtto uphöra, samt att af derigenom upkommande besparing
skäligt arfvode matte lemnäs åt vågbetjening för ökade göromål
m. m.
Hr Fåhraeus, Joli. Fredr.: I äldre tider voi*o tulltjenste
man
anställde vid jern- och metallvågarne i Rikets stapelstäder för
att, jemte städernes egna tjenstemän, kontrollera det in- och utgående
qvantitcter af jern och andra metaller ordentligen vågfördes
och förtullades. Dessa platser hafva under tidernas lopp småningom
blifvit indragna och endast behållits vid metallvågarne i Stockholm
och Götheborg. Huruvida i en framtid äfveu der indragning må
kunna ega rum, beror hufvudsakligen, hvad tullverkets tjenstemän
angar, på den tulltrJxa, som för den närmaste framtiden kommer att
blifva gällande, och på den författning rör:de kontroll och arbetsordning
för verket, hvilken, enligt K. M:s förordnande, nu är under
utarbetande. Emellertid instämmer jag fullkomligt i det Sammansatta
Utsk:s tillstyrkan, att den gjorda motionen icke må till
någon Ständernas åtgärd föranleda. Om den ifrågasatta indragningen
skulle verkställas, synes det mig i hvarje fall föga lämpligt, att
Evända den upkommande statsbesparingen till ett för tullverket
A minande ändamål, såsom motionären tyckes hafva åsyftat.
Utsk:s Betänk, blef uppå härefter framställd propos. af E. o.
Ad. 'rifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos Sammansatta Bevillms- samt Allm.
Besv.- och Ekon,-Utsk:s nedanuämnde d. 24 och 20 sisth Sept. på
bordet lagde Utlåtanden:
N:o 20, i anledn. af väckt motion om beviljande af pension
åt Grefve Torsten ltudenschiöld; och
Den 3 Oktober f. m.
VI
N:o 21, i anleda, af väckt motion om föriindradt papper till
de nu brukliga skrifkartorne.
Ånyo föredrogs Sammansatta Stats-, Bevillms- samt Allm Besv.-  öch Ekon. Utsk:s d. 24 och 26 sisth Sept. på bordet lagda Utlåt.
N:o 22, i anledn. af väckt motion om införande af ett medelporto
för skrifvelser, som inom ltiket med elektriska telegrafen befordras.
Hr v. Kraemer, And. Bob.: Få saker hafva i vårt land,
'gjort så vackra och hastiga framsteg, som telegraf-inrättningen.
För 5 år sedan afsändeé ingen enda depesch, och man
hade knappast börjat att sträcka en enda tråd; vid detta års slut
deremot skall Sverige ega mer än 400 inil telegraftrådar; utan att
räkna dubbel-ledningar, — ett vackert resultat på en så kort tid.
Depeschernas antal, hvilket första året endast utgjorde 10,000, steg
1855 till 02,000 och 1856 utgjorde det 119,000, Såväl bruttoinkomsten,
som netto-behållningen, hafva stigit linder dessa, år i
samma förhållande. 1854 var brutto-inkomsten 20,000 Bdr;, i85a
var den 130,000 och 1856 250,000 Bdr. 1855 var nettö-behållriingeu
16,000 Bdr och 1856 var den 34,000 Bdr. Det kan således
aldrig hafva varit min mening, då jag väckte min motion,
att dermed uttrycka något klander af det sätt, hvarpå denna vigtiga
inrättning skötes i vårt land. Tvärtom! Jag tror att de män,
som stålt i spetsen för denna hastiga utveckling, gjort sig ett namn,
sorn länge skall öfverlefva dem. Men jag anser det vara hvarje representants
icke allenast rättighet, utan skyldighet att då han varit
i tillfälle att inhemta en närmare kännedom om en viss fråga, icke
behålla denna kunskap för sig, utan lägga i dagen de resultat, hvartill
han derigenom kommit. Detta var orsaken hvarföre jag äfgaf
Hen motion, som nu är under, 11. o. Ad:s profning, sedan Utsk. afstyrkt
bifall till deiisämmå. Utsk. anger tydligt, att de i Betänk,
förekommande skäl för afslag af min motion äro hemtade från de
uplysningar, som telegrafstyrelsen lemnat. Jag har således att granska
och i min ringa mån söka vederlägga telegrafstyrelsens officiella
utlåt. Jag böjer mig visserligen för den stora, genom praktik inliemtade
kännedom, söm hos en sådan auktoritet måste finnas, och
hvilken jag saknar; men det händer ej sällan, att, under dagens
praktik, theorien undanskymmes och, under tillämpningens bestyr,
idéen råkar i bakgrunden. Det är således icke alldeles omöjligt,
att en person, sorn står utom cmbétsverket, någon gårig kan
hafva rätt mot detsamma, och jäg vågar derföre ingå i en granskning
af de motskäl telegraf-styrelsen anfört. Då min motion väcktes,
var den telegraf-taxa, soin tillämpades, något olika mot dea
nuvrdc; då utgjorde portot för en enkel telegrafdepesch 1 Bdr inom
50, 2 Bdr inom 100, och 3 Bdr öfver 100 mil. Genom den förändring,
som innevide år blifvit vidtagen, har förhållandet blifvit
föga olika mot förut. I st. f. att afståriden förut beräknades .efter
svensk mil, beräknas de nu efter geografisk mil, hvilken utgör § adelar
af en svensk; hvarföre äfven äfgiften i ringa eller ingen mån
20
Den 3 Oktober f. m.
blifvit förändrad. Men om nu vissa afstånd skola bestämmas, så
är det likvid alltid oegentligt att beräkna dem i geografiska mil, ett
längdmått, som den stora allmänheten ieke förstår, och hvarigenom
den får svårare att på förhand beräkna sin utgift. Det i mitt tycke
väsendtligaste felet i den nya taxan ligger likväl deri, att då den
telegraf-taxa, som gällde till d. 24 Mars, endast omtalade 4 betalningsafstånd,
så finnes det deremot nu 5 sådana; man betalar olika
för 25, 50, 100, 150 och öfver 150 geogr. mil. Den förhöjning
af portot, som härigenom upkommit, drabbar visserligen endast
de skrifvelser, som passera genom en större del af Kiket;
men erfarenheten har visat, att sådana skrifvelser äro ganska talrika.
Då således den nya telegraf-taxan ökat antalet af betalningsafstånden,
så torde den i ingen mån hafva förringat de skäl, som
förmådde mig att väcka min motion. Afsigten med denna motion
är införandet af ett medelporto för telegraf-depescher, och skälen
äro desamma, som så vidlyftigt anfördes, då fråga var om införande
af ett medelporto för brefposten. Ett ytterligare skäl ligger deruti att
telegrafen är helt och hållet oberoende af afstånd. Häremot anmärker
Utsk., eller rättare telegrafstyrelsen: »Vid telegrafverkets
i Sverige samtliga stationer finnas och begagnas telegraf-taxor från
alla stater i Europa. Deraf inhemtas, att ett lika medelporto för
telegraf-skrifvelser icke finnes infördt någorstädes, äfven der brefposten
betalas efter ett sådant medelporto.» Häraf skulle således
tyckas, som om jag i min motion gjort mig skyldig till en Osanning,
ehuru jag är i tillfälle att med officiella handlingar styrka
mina upgifter, men lyckligtvis tillägger Utsk.: »Såsom undantag i
visst afs. kan anföras Schweitz. Detta land, till vidden föga större
än Skåne, lärer antagit ett porto för telegraf-skrifvelser inom landet;
men alla transito-depescher betalas efter 2:ne sinsemellan olika
taxor.». Orsaken hvarföre medelporto icke blifvit infördt för depescher,
kommande från Tyskland, är förmodligen den, att reciprocitet
icke kunnat vinnas, och Schweitz icke velat medgifva en dylik förmån
för depescher från Tyskland, då dess egna icke skulle åtnjuta
samma förmån i-Tyskland. Hvad åter Frankrike angår, så får der
en enkel depesch ej innehålla mer än 16 ord, och från detta håll
kommande transito-depescher debiteras derför äfven efter denna betalningsgrund.
Så förhåller det sig med de af Utsk. omnämnda två banorna
för transito-depescher i Schweitz. Detta förhållande har således
intet inflytande på mitt resonnement, som baserade sig på förhållandet
inom Schweitz. Vidare säger Utsk. ang:de förhållandet i Danmark:
»I Danmark har ett medelporto varit infördt; men numera finnes
äfven i detta land, enl. det för de danska stats-telegraf-linierna d.
1 Juli innev:de år utfärdade reglemente, tvenne porto-bestämmelser,
nemi. på afstånd af icke öfver 10 geografiska mil 64 sk., samt på
alla större sträckningar 1 Itbddr för enkel depesch.» Härmed förhåller
sig så, att Danmark hade råkat sätta ett för högt mcdelporlo,
nemi. 2 Kdr, och derföre nu blifvit nödsakadt medge en nedsättning
för de aldra närmaste afstånden eller 10 geogr. mil. Detta
bevisar dock intet mot theorien om ett medelporto ; ty denna nedsättning
i portot för det minsta möjliga afståndet är att betrakta
Den 3 Ok t ob er f. m.
21
såsom ett undantag, pa samma sätt, som man i alla länder, der
medelporto för bref blifvit infördt, likväl ansett sig böra införa ett
lägre porto för lokalbref. Vidare säger Utsk.: »Ett lika medelporto
kan med någon fördel användas i ett land af mindre vidd,
der korta telegraf-linier utgrena sig i flera riktningar, och å hvilka
telegrafering samtidigt kan ega rum, utan att telegraferingen utåt
en linie hindrar begagnandet af en eller flera andra linier. Helt
annat är förhållandet i ett vidsträckt och till figuren långsträckt
land, som Sverige, med få, men till det mesta efter längden af landet
sträckta telegraf-linier, af hvilka hvar och en innehåller en mängd
stationer.» Detta är ett skäl, som ständigt anföres. Enligt mitt
förslag skulle för depesch af t. o. m. 25 ord, utan afs. på afstånd,
bestämmas 1 Edr. Detta, säger man, är orättvisa, emedan mellanliggande
stationer hållas overksamma, då en depesch passerar, och
således den, som befordras längre väg, bör betala mera. Nu betalas
olika för afstånd af 25, 50, 100, 150 och öfver 150 mil, men
26 och 49 mil för 50, och 99 mil betalas lika, eller för de förra
2 Itdr, för de sednare 3 Edr. Finnes då emellan 25 och 5 0, och
emellan 50 och 100 mil ingen station, som uppehälles? Jo! om
man granskar den utfärdade telegraf-taxan, finner man genast att så
är förhållandet. Härifrån till Upsala kostar en depesch 1 Rdr, härifrån
till Gefle också 1 Rdr, ehuru stationen i Upsala då uppehälles.
På samma sätt kostar en depesch härifrån till Söderhamn 2
Edr, och en depesch till Hernösand också 2 Rdr, ehuru stationerna
i Hudiksvall och Sundsvall då uppehälles. Annu mer slående blir
exemplet, om man besinnar att en depesch härifrån till Götheborg
kostar 3 Rdr, och en depesch till Landskrona också 3 Rdr, ehuru
då alla emellan Götheborg och Landskrona liggande stationer uppehållas,
nemi. Kongsbacka, Warberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm,
Engelholm och Helsingborg. Detta visar att telegrafstyrelsen icke
kunnat strängt tillämpa sin egen princip; ty i sådant fall borde man
betala mera i förhållande till det antal stationer, som depeschen
passerar; men^ det har likväl telegrafstyrelsen icke ansett lämpligt
att stadga. Återstår nu den praktiska sidan af saken, eller huruvida
ett medelporto skulle komma att bära sig. Det är obestridligt,
att om medelportot sattes så lågt, som jag föreslagit, så skulle
till att börja med förlust upkomma, och storleken af denna förlust
är lätt att beräkna, om man antager att depeschernas antal icke
skulle öka sig. Under sisth år afsändes 1 19,000 depescher, för
hvilka brutto-inkomsten utgjorde 251,000 Rdr; om nu blott 1 Edr
Ernt hade betalts för hvarje depesch, så hade 132,000 mindre influtit;
men då nettobehållningen för sistlidne år var 34,000, så
hade bristen endast blifvit 98,000 Rdr. Detta är en betydlig
summa, men då man åt ett kommunikationsmedel nyligen beviljat
5 mill. om året, så vore det väl ej så farligt, om ett annat kommunikationsmedel
skulle behöfva ett understöd af 100,000 Rdr.
Jag vågar likväl påstå att, möjligen med undantag af de första åren,
ett sådant deficit icke skulle upkomma; ty i samma ögonblick, som
ett medelporto sattes, skulle depeschernas antal komma att mångdubblas.
Häremot invänder man, att telegrafen är så sysselsatt, att
22
Den 3 Oktober f. m.
lera depescher ej skulle kunna medhinnas. Detta är då verkligen,
ef t »embarras de richesse»; ty hvad hindrar att i så fall anlägga
flera trådar. I utlandet ser man stundom ända till 14 trådar på
samma stolpe. Om en tråd bär sig, då den är fullt sysselsatt, så
torde det vara klart att äfven 5 trådar skola bära sig om de äro,
fullt sysselsatta. Hvad. kostnaden härför angår, torde jag få uplvsa.
att den ingalunda innebär något förskräckande. Tråden kostar 60 0,
It dr milen och en skrif-maschin 300 Rdr. För att sträcka dubbel,
tråd på alla linier i Sverige och öka attiraljen i förhållande dertill,
skulle således ej kosta mer än cirka 300,000 Rdr. Om då blott depeschernas.
antal ökades med 55,000 stycken, så vore detta redan
mer än tillräckligt att betala ränta på denna kostnad, och ökadt antal
tjenstemän?, löner; roen jag är öfvertygad att ett medelporto
skulle, öka depescherna med 100,000, och ändå flere. Vidare skulle,
om det af mig föreslagna medelportot antogs, liela Rysslands telegraf-korrespondens
med öfriga Europa komme att gå transito genom.
Sverige. Detta klefve åter ett »embarras de richesse»; ty, sorn sagdt,
man tror sig ej medhinna flera depescher,, än man redan har på
nuvide trådar. Men hvilken olycka, om man verkligen för den ryska
transito,Telegraferingen skulle nödgas sträcka särskilt tråd mellan
Haparanda och landskrona! Denna tråd skulle, enl. förut anförda
beräkning, kosta med apparater knappt 100,000 Kdr. Om,
blott 5 å 6,000 depescher passerade transito, gufve de ränta härå;
roan kan beräkna, att minst 15 å 16,00Q depescher skulle komma,
att. gp transito genom Sverige, om större delen af ryska korrespondensen
dpoges häröfver. Jag inser väl, att min motion icke har någon
utsigt att blifva antagen vid denna Riksdag, men de flesta andra
större reformer i ekonomiskt hänseende, såsom decimal-systemet,
post-refgrmen etc., blefvo icke heller antagna första gången de föreslogos.
Det är likväl anmärkningsvärd!, att K. o. Ad. nästan all7
tjd, med en skarpare blick i framtiden, flera Riksdagar å rad, innan,
sådana reformer blifvit slutligen antagna, med sitt bifall gifvit dem
kraft att återkomma. Det är också i förhoppning, att R. o. Ad,
äfven nu vill understödja en nyttig reform, så att den kan få framtida
lif, som jag anhåller, att R. o. Ad. ville till Utsk. återförvisa
frågan. Skulle återigen en återremiss icke beviljas, så gör det i
praktiskt hänseende detsamma; idéen är väckt, och den kommer
igen, tills den gör sig gällande, om den är en sanning, och derom,
är jng fullt öfvertygad.
Gr. Björnstjerna, Carl. M.agnus: Hr Kraemer började.,
ined att tadla Utsk., det der tagit sig friheten att begära upplysning
i frågan från telegrafverket. Då Utsk. naturligtvis saknade,
den sakkännedom, som Hr Kraemer här ådagalagt, tycker jag det
snarare vara en förtjenst, att det vändt sig till den myndighet, som.
blist var i tillfälle att yttra sig i frågan Det må ursäktas Utsk.,
om det, nied ali aktning för Hr Kraemer, likväl, fiistadt mera afs.
på General Akreils än på Hr K riem ers åsigt om saken. Hr K neiner
har såsom ct.t fel i den nya telegraf-taxan anmärkt, att afstånåen
blifvit beräknade i geogr, mil- Jag trodde, att man borda
Den 3 Oktober t. ra.
ställa denna inrättning i så stor likhet som möjligt med utlandet»
synnerligast då man har grundad förhoppning, att hela den ryskatelegraf-korrespondensen
skall kunna dragas öfver Sverige. Man.
hoppas nemi. detta, långt ifrån att frukta det, såsom Iir Kraemer
tyckes tro. Den taxa, som blifvit införd i Sverige, är så lag,, att
intet land torde kunna upvisa ett motstycke dertill, ej: en gång det
af Hr Kraemer omtalade Schweitz, hvars ringa omfång gör att den
inhemska korrespondensen der icke sträcker sig utöfver de 25 mil,,
hvilka här utgöra den första rayonen. Den utländska korrespondensen
der beräknas deremot efter en särskild taxa. Förhållandet
Kr således fördelaktigare här än i något annat land. Hr ‘Kraemer
påstår vidare, att afgiften för telegrafer, hvilka flyga med blixtens
hastighet, bör vara alldeles oberoende af längd. Detta torde dock
hafva blifvit temligen väl vederlagdt af Utsk. Ett bref uptar visserligen
mera rum än en depesch, som framflyger långs en tråd,
men tynger likväl obetydligt hästen, som drager det. För bref är ett
lika porto således särdeles lämpligt. Den minsta telegraf depesch deremot,
sorn skickas från Helsingborg till Haparanda, hindrar undertiden
all telegraf-korrespondens i Sverige. Detta gör telegraf-depescher
långt mera. beroende af afstånd än brefven. Hr Kraemer inr
vänder visserligen, att detta förhållande afhjelpes, om man sträcker
nya trådar. För egen, del är jag också öfvertygad, att- nya trådarkomma
att sträckås.;, men detta har ännu icke skett. Telegraf-v,er--  kets ställning är- lysande, det är sannt; men. ännu är ingenting af'
anläggningskostnaden betaldt till handels- och sjöfartsfonden. Om.
ett pär år måste man dessutom, förnya en mängd af de stolpar, sorn
nu blifvit upsatta. Allt detta, gör, att man icke får bedöma, telegraf-verkets
ställning efter,- hvad det för ögonblicket visar, sig; man,
måste taga framtiden i betraktande. Då taxan redan nu är så lag,,
synes mig att Verket bör få någon tid, på; sig att ordna och utveckla
sig. Det är. mycket möjligt att i framtiden ett gemensamt
porto kommer att antagas, men f. n. torde detta icke vara,
lämpligt, synnerligast då, detta egentligen skulle- komma den utländska
korrespondensen till, godo. Orsaken hvarföre man icke drif vit
den, nu antagna, principen af olika, porto till den ytterlighet,, hvarom
Iir Kraemer ordat,, eller att bestämma särskilda, porto för hvarjestation,
är helt enkelt den, att detta vöre opraktiskt: I Danmark,
der man försökt ett gemensamt porto, har raan,redan frångått denna,
idé och antagit tvenne olika, afgifter.- Landets, utsträckning är ickestörre
än att detta passar ia på 2:ne porto-afstånd;. således, är- förhållandet
alldeles detsamma- der, som här. Jag tror slutligen; att-,
vi kunna, vara nöjda om. vi kunna hålla jemna steg med England;,
der är. ännu icke något medelporto antaget. Jag vet mycket, väll
att ett bolag, bildat, sig för att öfverdraga hela Brittannien med«tt;
telegraf nät; och att man, sedan detta skett, tänker,införa ett medelporto,
men, verkställigheten, beror ännu på en aflägsen framtid. Lårtom
oss då tillsvidare hålla fast vid hvad: sorn redan visat sig ämdamålsenligt;
vi kunna icke annat än vinna derpå, Jag. yrkar bifall!
Betänk,
24
Pen 3 Oktober f. m.
Hr Kr tern er: Jag vill ieke uptaga tiden med att vidareförsvara
min motion, men den siste värde talaren har helt och hållet missförstått
mig och upfattat mina ord på ett sätt, som jag hoppas att
ingen annan måtte hafva gjort. Gr. Björnstjerna ansåg att jag kriticerat
Utsk. derför att det inkallat uplysniugar från de personer,
som voro de mest kompetenta att bedöma frågan. Något dylikt
yttrande har jag aldrig haft. Jag sade tvertom, att det var med
det största tvifvel på min egen insigt, som jag gick att granska de
anförda skälen, men att det stundom kunde hända den, som stod
utom ett embetsverk, att hafva rätt i en detalj. Utsk. har sjelf
erkänt sig hafva hemtat sina skäl från det af Telegrafstyrelsen afgifna
Utlåt., och om jag omnämnt saken, så var det endast för att
vid granskningen af skälen kunna skilja emellan Styrelsen och Utsk.
Vidare har blifvit sagdt, att jag klandrat införandet af beräkningen
i geografiska mil, och påstått att det var enklare att beräkna afstånden
i svenska mil. Detta påstående vågar jag vidhålla, och det
hade alldeles icke, såsom Gr. Björnstjerna förmenade, hindrat att
införa samma distanser, som i österrikiska telegra f-taxan blifvit antagna.
Jag sade dessutom att det var en småsak. I England beräknades
åtminstone i våras afstånden efter, engelska miles, och således
hade man i England icke brytt sig om att rätta sig efter andra
länders beräkningssätt. Af engelska tidningar har jag sett, att
ett medelporto snart kommer att införas der, ty 2:ne bolag hafva
bildat sig för att bilda en telegraf-förbindelse öfver hela landet, med
ett medelporto af 1 shilling. England har, besynnerligt nog, gått
alldeles motsatt väg med Schweitz, ty för depescher inom landet
betalas rayonporto, men för depescher från utlandet är ett slags medelporto
infördt. En telegraf-depesch kostar härifrån till Havre 11
Bdr 00 öre, och ifrån Havre till hvilken puukt i England som helst
kostar den 18 Bdr 00 öre, deri då inbegripet den dyra passagen
öfver kanalen. Den värde talaren säger vidare, att den här gällande
telegraf-taxan är låg i jemförelse med det porto, som betalas i andra
länder. Detta är sannt; men också om man kommer upp på
en telegraf-station t. ex. i Preussen, så sitta embetsmännen oftast
sysslolösa, då de deremot här äro öfverhopade med göromål. Ändamålet
med en kommunikations-anstalt1 är väl att allmänheten deraf
skall hafva nytta samt att den sålunda måste vara använd, och i
sådant afs. anser jag, att svenska telegrafverket spelar en vacker rol,
ehuru denna rol skulle bli ännu vackrare om portot förenklades och
nedsattes och om man anlade flere trådar. Den värde talaren har
vidare uprepat det gamla skälet om mellanstationerna. Jag sökte
förra gången vederlägga detta skäl så fullständigt som det var mig
möjligt, och jag kati derföre nu endast uprepa hvad jag då sade,
nemi. att detta skäl i theoden är öfvergifven då man icke får betala
mera för hvarje station, som depeschen passerar. Det är icke
så lätt då man är på landet, och icke sjelf kan gå upp till telegraf-stationen,
att veta inom hvilken rayon den ort, till hvilken man
vill telegrafera, är belägen. Att slutligen hela ryska telegraf-korrespondensen
skulle komma att gå genom vårt land, kan jag icke
anse annat än som en fördel, ty derigenom skulle Sverige komma
Den 3 Oktober f. m.
85
att beskatta Ryssland på portot för 10 å 20 tusen depescher, då
dessa deremot för det närv:de gå öfver Preussen och betalningen
stannar i fickorna på das grosse Vaterland.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh..- Jag har endast begärt ordet
för att till alla delar instämma med den siste värde talaren, och
jag kan icke anse hans motion annat än såsom en vacker reform
uti en vacker inrättning. Mot förslaget hafva visserligen skäl blifvit
anförda, såväl i Utsk:s Betänk, som af en talare på detta rum, men
motionären har redan besvarat dem alla, och jag vill derföre endast
fästa mig vid en omständighet. Sveriges långsträckta läge medför
med afs. på telegraf-inrättningen flere olägenheter, och om man nu,
vore det än till en början med någon upoffring, kunde för den stora
allmänheten minska dessa olägenheter, så skulle jag anse det som
en fördel. Utsk. säger visserligen, att det högre portot är nödvändigt
för att betäcka kostnaden, men deremot kan invändas, att om
man kan finna på ett medel, som ökar depeschernas antal, så ger
detta större inkomst än en högre portosats. Jag kan icke undgå
att uttrycka min förvåning deröfver att den värde ledamot, hvars
förtjenst det till största delen var, att vid förra Riksdagen, i trots
af en K. Propos. och i trots af det embetsverk, som dermed bade
att göra, rayonporto för bref icke kom till stånd och ett medelporto
infördes, nu sätter sig emot detta förslag. Gr. Björnstjerna har
sagt, att ett telegraf-medelporto ännu ej vore infördt i England;
det är sannt; men då England i så mångå hänseenden är före oss,
så vore det väl ej för mycket om vi en gång kunde vara före
England, eller åtminstone samtidiga, ty man har f. n. för afsigt
i England att införa ett medelporto, äfven i afs. på telegraf-väsendet.
Jag instämmer således i Hr Kraemers yrkande på återremiss,
och om en sådan icke bifalles, så får man trösta sig med att frågan
har en framtid.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: De af Hr v.
Kraemer meddelade uplysningar äro visserligen af stort intresse, men
de synas mig likväl icke böra föranleda till den af honom påyrkade
återremiss. Ett medelporto finnes infördt endast i ett land, nemi.
Schweitz, och i Betänk, är upgifvet hvarföre det der kan gå an.
Hr Kraemers yttrande, att i Danmark icke skulle finnas mer än ett
porto, och att det var ett undantag att man betalade en lägre afgift
för ett afstånd af 10 mil kan jag icke gilla; ty om det finnes
ett porto bestämdt för ett afstånd af 10 mil och ett annat porto
för längre afstånd, så finns det ju i sjelfva verket 2:ne olika porto.
Hr Kraemer har sjelf medgifvit, att telegrafstyrelsen bör hafva stor
erfarenhet i frågan, och då dessutom denna inrättning är så ny i
Sverige, och telegrafstyrelsen tillfredsställt alla billiga anspråk och
gjort allt hvad man af den kunnat begära, så hoppas jag att man
icke beslutar införandet af den stora förändring Hr v. Kraemer föreslagit.
Om frågan, på sätt en talare här yttrade, har en framtid
för sig, hvilket jag håller för sannolikt, så kan man ju öfverlemna
åt denna framtid att afgöra frågan och nu bifalla Utsk:s förslag.
26
Den 9 Oktober f: m.
Hr v. Heland, Isak Fredr.: Jag anser frågan vara full'-,
ständigt utredd genom Utsk:s Betänk, och genom de sakrika anföranden,
som här blifvit afgifna, hvarföre jag vill inskränka mig
till att yttra några få ord. De som mest anlita telegrafen, och de
som deraf hafva största behof, äro affärsmän, och för dem är det
af största vigt att deras depescher expedieras så fort, som möjligt.
Hedan nu liander det att affärsmäns depescher fördröjas, till följd,
af en massa med mindre vigtiga smådepescher, men om ett medelporto,
infördes skulle denna olägenhet blifva ännu större, ty till följd
af den betydliga nedsättning i portot, som deraf förorsakades, skulle
dessa smådepescher komma att ökas i hög grad. Dessutom skulletelegraf-verket
sjelf deraf hafva olägenhet; ty det skulle då nödgas
att vid hvarje Riksdag ingå till Ständerna med anhållan om understöd.
För öfrigt instämmer jag till alla delar med Gr. Björnstjerna,.
De härefter först tilt bifall och sedan till återremiss å förev:de
Utlåt, framställda proposma besvarades med blandade Ja och Nej;
hvarefter förstnämnda propos. förnyades, och sedan svaren härvid;
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga nej, Hr Gr. o. Landtm, för-,
klarade, det, han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utskrs den 26 sisth Sept. på bordet
lagda Mern. N:o 25, angrde ytterligare förändringar i föreskrift
terna om stämplade pappers-afgiftens utgörande.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter.
Sammansatta Stats- Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d,
30 sisth Sept. på bordet lagda Betänk. N:o 19, i anledn. af väckta-,
motioner, dels om den personliga skydds-afgiftens anvisande till folkundervisningens
befrämjande, dels ock om ordnandet af folkskole-,
väsendet, samt om löneförhöjning för folkskole-lärare och seminari!?
föreståndare m. m.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo Sammansatta Stats-.
samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 30 sisth Sept. på bordet lagda
Utlåt. N:o 23, i anledn. af väckt motion ang:de åtgärders vidtar
gande för fortsatt utgifvande utaf samling af författningar rör:de
Armén, dess styrelse och förvaltning,
Föredrogos och biföllos Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-.
och Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 30 sisth Sept. på bordet lagda.
Utlåtm:
N:o 24, i anledn. af vackt motion om Statens ö-fvertagande
på passevolans af rustnings-besväret;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om antingen indragning af
LandsFiskals-tjensterna eller anslående af lön åt LandsFiskalerna-^
Den 3 Oktober f. m.
N:o 26, i anledn. af vackt motion om förhöjdt traktamente åt
Nämnde- och Fjerdingsman vid extra förrättningar;
N:o 27, i anledn. af väckt motion om förtydligande af E.
Kungörelsen d. 11 Äng. 1854, i fråga om ersättning till Nämndeoch
Fjerdingsman för extra förrättningar; samt
N:o 28, i anledn. af K. M:s Nåd, Propos., ang:de understöd
af allmänna medel för uppehållande af gästgifveri vid Malmagens
by i Jemtlands län,
Hr Cederschiöld, Gust.: Enligt hvad jag enskildt erfarit,
lär LagUtsk. numera fattat beslut rör:de K. M:s Nåd. Propos. om
vidgad religionsfrihet. Då denna fråga är en af de vigtigaste som
kunna blifva föremål för representationens öfverläggningar; då det
blifvande beslutet troligen kommer att i högsta måtto inverka på
samhällets innersta lif; då beslutet, med blixtens hastighet spridt
lifver hela den civilicerade verlden, kommer att bestämma hos mångå
sorn aldrig förr hört svenska namnet, omdömet huruvida vårt fäder-,
neslund bör räknas till bildade nationer eller icke; då erforderlig
sakkunskap för fullständigt redande af ärendet icke kan förutsättas
hos alla de särskilda Stånden; samt slutligen och då en skyldig upmärksamhet
emot vår vördade Konung fordrar, att det af honom
framställda förslag icke lättsinnigt och knapphändigt behandlas af
representationen, utan att den söker förskaffa sig all tillgänglig uplysning;
alltså tager jag mig friheten föreslå, att samtliga Riksstånden
mätte sammanträda till gemensamma öfverläggningar rörande.
LagUtsk:s blifvande Utlåt, öfver K. M:s ofvanomförmälda Nåd;
propos.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Det af Hr Cederskiöld
väckta
förslag får jag till alla delar understödja; ty obestridligt är,
att detta ämne lämpar sig vida mer för en gemensam öfverläggning
än så väl ett jernvägssystem, som en och annan hufvudtitel. Det
är dessutom med denna fråga det egna förhållandet, att om den endast
behandlades i hvart Stånd för sig, så skulle den efter all sannolikhet
hos ett Stånd icke möta något hinder, och deremot hos ett
annat Stånd ej röna minsta sympati, och hos de båda öfriga Stånden
äro meningarna temligen delade. För min del anser jag således
gemensamma öfverläggningar i detta ämne vara af största vigt.
Frih. Creutz-, Stephan: Afven jag instämmer till alla delar
i den värde motionärens förslag. Den nu ifrågav:de K. Proposm är
det vigtigaste ämne representationen haft att afgöra, i ty dess syfte
är att, med afs. på religionstolerans, ställa Sverige på samma ståndpunkt
som öfriga civiliserade länder. Genom antagandet af denna
propos. kommer ett högt mål att upnås; man skall nemi. derigenom
förbrödra och i- kärlek förena alla kristna trosbekännelser från alla
länder, folk och tungomål.
Ifrågav:de motion Indes på bordet, uppå begäran af Gr. Taube,
Henning Ed vard.
28
Den 7 Oktober f. m.
Slutligen tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att från Svenska
LäkareSällskapet ankommit inträdeskort till bevistande af Sällskapets
sammankomst i K. SundhetsKollegium, till högtidsdagens firande,
tisdagen d. 6 dennes kl. till 1 e. m„ samt att dessa inträdeskort
komme att utdelas bland K. o. Ad:s ledamöter af EiddarhusFiskalen;
hvarefter E. o. Ad. åtskiljdes kl. | 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 7 Oktober 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 5 prot.-utdrag för d. 3 dennes samt pleni-prot. för d. 1
sisth Aug. e. m.
Uplästes ett af Hr Nordenfelt, Ivar Wilh, inlemnadt, så
lydande memorial:
»I anseende till afresa från Eiksdagen får jag härmed afsäga
mig de befattningar såsom elektor och såsom ledamot uti Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., hvarmed E. o. Ad behagat hedra mig, och
anhåller vördsamt, att blifva bibehållen vid min riksdagsmannarätt,
i händelse jag skulle före Eiksdagens slut hit återkomma.»
E. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landm.
anmodade Hrr bänkmän att, utse en elektor och Hrr elektorer att
utse en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., efter Hr Nordenfelt.
Eöretog E. o. Ad. val af de 12 elektorer jemte 4 suppleanter,
hvilka skola ega att, tillika med elektorer af de öfriga Eiksstånden,
utse E. St:rs Justitiee-ombudsmans suppleant; och befunnos, vid valförrättningens
slut, följande Hrr hafva blifvit utsedde till
Elektorer:
N:0
120, Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik,
med
27 röster;
N:0
133, Gr. Snoilsky, Nils,
»
27 »
N:0
44, Frih. Wrede, Casimir,
»
27 »
N:0
243, Frih. v. Eoxendorff, Fullm. Hr Carle-
son, Edvard,
»
20 »
N:0
1,038, Hr Bogeman, Johan Ludvig,
»
27 »
N:0
1,503, Hr Cederstråle, Fullm. Frih. Posse, Jo-
han August,
»
27 »
Den 7 Oktober f. m.
29
N:o 1,600, Hr Braunerhjelm, Ferdinand, med 27 röster;
N:o 1,939, Hr Silfverstolpe, David 'Ludvig, » 27 »
N:o 2,0 51, Hr Furuhjelm, Fullm. Hr Björnstjerna,
Johan Magnus, » 27 »
N:o 2,160, FIr Munck af Kosensehiöld, Thomas, » 27 »
N:o 2,183, Hr Gripensvärd, Jakob Olof, » 27 »
N:o 2,195, Hr Edelstam, Fabian, »27 »
Suppleanter:
N:o 1,992, Hr Lagerstråle, Carl Erik, med 24 röster;
N:o 1,055, Hr Bråkenhjelm, Pehr Beinhold, » 24 »
N:o 2,006, Hr Sandels, Pehr Benjamin, » 24 »
N:o 1,661, Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar Henrik
Adolf, » - 2i »
efter mellan suppleanterne verkställd lottning till bestämmande af
ordningen för deras inkallande.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Som en oegentlighet i
våra riksdags-ärenders behandling, ber jag att fä fästa upmärksamheten
på ett förhållande, hvartill dagens föredragningslista gifver
mig anledning. Derå finnes nemi. upfördt ett Betänk., N:o 23, af
Sammansatta Stats- o. Ekon. Utsk. jemte ett annat från Ekon.Utsk.,
N:o 112, hvilka båda hafva till föremål alldeles samma ämne. En
motion har inom BondeStåndet blifvit väckt ang:de fortsättning af
den påbörjade utgifningen utaf militär-författningar. Denna motion
har blifvit behandlad gemensamt af Stats- och Ekon.Utsk. Enahanda
motion har äfven jag framställt hos K. o. Ad., och denna
motion har Ekon.Utsk. besvarat uti Betänk. N:o 112. Nu synes
väl lämpligast att dessa Betänk, blifva föremål för samma discussion;
men N:o 23 är bordlagdt två gånger, under det att N:o 112
blott en gång blifvit lagdt på bordet. Af denna anledn. hemställer
jag, huruvida icke B o. Ad. skulle vilja besluta att upskjuta föredragningen
af förstnämnde Betänk., intilldess det sednare hunnit af
Ståndet andra gången bordläggas; och vågar jag hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla om propos. på denna min hemställan.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs i anledn. häraf framställda propos.
beslöts, att Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s
Utlåt. N:o 23 som redan blifvit tvenne gånger bordlagdt, icke skulle
ytterligare föredragas förrän R. o. Ad. till pröfning företoge Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s under sednaste plenum inkomna och bordlagda
Betänk. N:o 112, samt att det då skulle företagas i sammanhang
med sistnämnda Betänk.
Företogs pröfningen af Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskis d. 30 sisth Sept. och d. 3 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 19, i anledn. af väckta motioner dels om den
personliga skydds-afgiftens anvisande till folk-undervisningens befräm
-
SÖ
Den 7 Oktober f. m.
jande, dels ock om ordnandet af folkskole-väsendet samt om löneförhöjning
för folkskole-lärare oell seminarii-föreståndare m. m.
Gr. Björnstjerna, Carl Miignus Jag får hemställa, huruvida
icke Hr Gr. o. Landtm, samt Ståndet skulle finna skäl att
upskjuta föredragningen af lista punkten, till dess Betänk, för öfrigt
blifvit genomgånget. Det skulle eljest förefalla nog eget att på
förhand anslå en viss summa, innan man ännu bestämt hvartill den
■skall användas. Ett ytterligare stöd för mitt förslag hemtar jag
'deri, att lista punkten slutar sålunda: »att medlen måtte utgå och
användas på sätt och under de vilkor här nedan kommer att föreslås.
»
Skulle K. o. Ad. godkänna denna slutmening har man bundit
händerna på sig i afs. å de öfriga besluten.
Med anledning häraf anhåller jag, att föredragningen af ifrågavide
lista punkt måtte upskjutas till dess Betänk, blifvit genomgånget.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om B. o. Ad. ansåge
detta Betänk, böra punktvis föredragas, ropades Ja, och uppå
sedermera framställd propos., om lt. o. Ad., på. sätt Gr. Björnstjerna
föreslagit, behagade upskjuta beslutet om lista punkten, som lörekom
pag. 19 och 20, tills B. o. Ad. pröfvat de öfriga delarna af
Betänk, till slut, så att nämnde punkt skulle sist föredragas, lemiiade
B. o. Ad. äfven härtill sitt bifall; i följd hvaraf nu förekommo:
1:0 Vistas pag. 24 och 23, under litt. b och c, i afs. på
folkskolans organisation samt löneförhöjning för nuv:dc folkskolelärare,
framställda förslag.
Gr. Björnstjerna: Jag gillar visserligen i allmänhet det af
Utsk. framställda förslag, men det synes mig dock nog mycket, att
hvarje skolstyrelse, sorn önskar vidtaga en utvidgning af sin skola,
skall af Staten erhålla ^-idel af den härför erforderliga kostnaden,
utan all skyldighet att visa det skolan ordnäs på ett lämpligt sätt.
Jag tror således, att 2:dra mom. i nu uplästa punkt bör erhålla en
något förändrad ordalydelse. Detta mom. lyder nu som följer: »att
B. Stir måtte medgifva, det af den halfva personliga skydds-afgifteii
jfidelar må afsättas dels till upmunträn af dylika småskolors ändamålsenliga
inrättande, dels ock till understöd för de examinerade
fblksköle-lärarne, och sålunda fördelas: att hvarje församling, som
erbjuder sig att tillskjuta |:delar af den summa, sorn, utöfver församlingens
nuvide tillskott, erfordras till folkundervisningens ändamålsenliga
ordnande må, efter derom hos K. M. gjord underd. anhållan,
af berörde medel erhålla den återstående tredjedelen; men
ätt, i händelse så talrika ansökningar om dylikt understöd inkomma,
1 att medlen icke blifva tillräckliga, det må bero på K. M. att ordna
fördelningen.» För min del anser jag, att K. M. borde hafva något
att säga i ämnet, och att det således borde bero på K. M:s
pröfning, huruvida det äskade anslaget må beviljas eller icke. Jrig
D en 7 0 k t ober f. m.
31
vågar med anledn. häraf föreslå, att ifrågav:de mom. måtte förändras
sålunda, att orden: »efter derom hos K. M. gjord underd. anhållan,»
utbytas mot: »efter K. M:s nåd. pröfning.»
Ilr Cederschiöld, Gustaf: Jemte det jag instämmer med
'den siste värde talaren, ber jag att få yttra några ord i afs. på
3:dje punkten i detta förslag. Ekon.Utsk. har här, likasom vid ett
föreg:de tillfälle, begått det felet att häfva bedömt frågan isolerad,
Utan sammanhang med andra hithörande ämnen. Hvad de i förev:de
punkt nämnda folkskolorna skola blifva, har Utsk. icke klart celi
tydligt framställt. Efter min öfvertygelse borde de icke blifva annat
än elementarskolans två första klasser. Ofn Utsk. så upfattat
frågan, hade man icke behöft bilda en särskild klass af lärare för
folkskolorna; en omständighet, som jag tror i en framtid kommer
att medföra mångå olägenheter. Enligt Utsk:s förslag upkommer
en klass af folkskole lärare, hvilka ingen framtid äga eller kunna
hoppas någon vidare befordran, ehuru de hafva samma funktioner,
som lärarne i elementarskolans Ingsta klasser. Enligt mitt förmenande
hade man bordt anordna thue, särskilda paedagogiska examina,
nemi. en gemensam för lärare uti högre folkskolan samt de klasser
uti elementarskolan, der undervisningen är gemensam, och den andra
för lärare uti elementarskolans högre klasser, der ämnesläsning
äger rum. Om förhållandena hade blifvit så ordnade, skulle icke
lärarne uti folkskolans högre afdelning komma, såsom nu nödvändigt
måste blifva fallet, att utgöra en särskild kast, utan hade då kunnat
vänta befordran ifrån folkskolan till elementarskolan, och äfven vidare
till dennas högre klasser, såvida de underkastade sig den högre
examen. Denna sednare examen skulle endast omfatta det eller de
speciella ämnen, uti hvilka den åsyftade lärare-beställningen hade
att meddela undervisningen. Hade Utsk. sett saken i sin helhet,
så hade räfven hela undervisnings-väsendet kunnat ordnas efter en
gemensam plan och bilda något helt. Jag har velat antyda detta,
för att visa olämpligheten af att vid organisationer endast betrakta
hvar detalj särskild.
Hr Montgommerie, Bob. Nils Germ.: Den siste värde
talaren har misstagit sig då han ansett, att meningen med den högre
folkskolan skulle vara, att den komme att motsvara de lägre klasserna
i elementarskolan. I detta afs. får jag hänvisa till pag 22
och 23, der en redogörelse finnes för afsigten med dessa skolon
Jag vill icke uptaga tiden med att närmare inlåta mig i detta ämne;
men enhvar af E. o. Ad. som önskar erhålla en mera detaljerad
uplysning om saken, kan lätteligen erhålla den på det nämnda stället
i Utsk:s Betänk.
Sedan härefter Hr Gr. 0. Landtm, framställt, att, i anseende
till de särskilda yrkanden, som blifvit gjorda i fråga om de idonia',
hvari Utsk:s förev:de förslag var fördeladt, särskild propos. å hvartdera
mom. borde framställas, blef propos. till bifall å det utan aiimärkn.
lemnade Esta mom. först framställd och med Ja besvarad.
32
Den 7 Oktober t. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att, i afs. på 2 ulra morn.,
Gr. Björnstjerna yrkat den förändring, att, i st. f. de deri förekommande
orden: »efter derom hos K. M. gjord underd. anhållan», skulle
införas: »efter K. M:s nåd. pröfning»; hvarefter detta mom. med
denna förändring bifölls, sedan propos. till bifall derå utan förändring
först blifvit''framställd, men besvarad med Nej.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, vidare framställt, att Gr. Björnstjerna,
i afs. på 3:dje morn., yrkat den förändring, att, i st. f. de deri
förekommande orden: »minst dubbla beloppet», skulle införas: »högst
dubbla beloppet», blef detta mom. med berörde förändring bifallet,
efter först till bifall derå utan förändring framställd men med Nej
besvarad propos.
2:o Utskes under lill. d, pag. 26, gjorda hemställan, alt det
i Stockholm varande seminarium må utbildas lill ett sådant seminarium,
som fullständigt framvisar den ståndpunkt, på hvilken
folkbildningen bör slå; och 3:o Litsle:s pag. 27 afgifva förslag till
sladganden i afs. på seminarierna.
Förenämnde hemställan och förslag biföllos.
4:o lilsk.-s pag. 27 afgifva hemställan i fråga om anslag
för inrättande af privat-seminarier.
Gr. Björnstjerna: Jag gillar att Utsk. afstyrkt motionerna
om privat-seminarier; men jag hemställer, hvartill den sista punkten
skall tjena? Det är gifvet, att om K. M. finner ett dylikt seminarium
förtjent af understöd, kan K. M. af besparingarne bevilja erforderligt
understöd dertill. Jag vågar derför anhålla, att ifrågav:de
punkt måtte utgå.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: För min del är jag af
motsatt tanke med den siste värde talaren. Jag ogillar nemi: att
de i förev:de hänseende väckta motionerna icke i vidsträcktare mån
än som skett rönt bifall; men då så är fället, och jag dessutom
icke anser det leda till något ändamål att yrka återremiss, hemställer
jag, att denna oskyldiga mening, om den också icke betyder något,
måtte få qvarstå, emedan den utgör ett medel för K. M. att,
i händelse ett privat-seminarium uppstår, som synes förtjent af upmuntran,
kunna använda statsmedel för detsammas understödjande.
Jag får således anhålla, att nämnde mening måtte i Betänk, få
qvarstå.
Gr. Björnstjerna: Till hvad jag nyss hade äran yttra ber
jag få lägga, att det förefaller mig som en omening, då Utsk. först
anmärker, att då Staten sjelf underhåller fullständiga seminarier,
hvilkas . lärare dels få betydliga löner, dels såsom i de flesta fall sjelfskrifna
skol-inspektörer, erhålla den största vana vid undervisningen,
anser Utsk. inga andra seminarier erfordras, men tillstyrker icke
desto
Den 7 Oktober.
desto mindre några rader längre fram, att om dylika privat-seminarier
skulle upstå, äfven dessa då borde komma i åtnjutande af understöd
från Statens sida. Jag uprepar, att om ett dylikt understöd
tarfvas, skall K. M., vår bön förutan, bevilja detsamma. Jag
fortfar i mitt yrkande om denna menings uteslutande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då olika yrkanden blifvit framställda
i afs. på de särskilda delarne af denna punkt, särskilda propos:v
å hvardera delen borde framställas, samt hemställde derjemte
först om It. o. Ad. behagade bifalla den utan anmärkn. lemnade
delen, hvari Utsk. hemställt, att de väckta motionerna, så vidt de
afse anslag för privat-seminarier, ej må till någon åtgärd föranleda.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framställde sedermera, att, i afs. på sednare
delen, hvari Utsk. yttrat, att, i händelse något privat-seminarium,
ändamålsenligt inrättadt, skulle uppstå, detsamma torde böra med
något understöd af allmänna medel upmuntras, samt fördenskull föreslagit,
att anslag för detta ändamål må, efter K. M:s bepröfvande,
få af besparingarna utaf de till folk-undervisningens befrämjande anslagna
medel anvisas, blifvit yrkadt af Gr. Liljencrantz bifall och
af Gr. Björnstjerna afslag; och efter i fråga om denna sednare del
framställda propos:r först till bifälL, hvarvid ropades blandade Ja och
Nej, och sedan till afslag, hvarvid svaren utföllo med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm., det han ansåg
den sednare proposm besvarad med öfvervägande Ja.
5:o Vlsk:s pag. 27 gjorda hemställan, i fråga om årliga andag
lill bildnings-anstalterna för [olkskole-lärarc.
Denna hemställan bifölls.
6:0 Visit:s pag. 28 och 29 gjorda hemställan, i fråga om
vilhoren för folltskole-lärares och lärarinnors anlagoMde.
Gr. Björnstjerna: Jag gillar fullkomligt att skol-lärarne
skola aflägga examen vid seminarium- men att, såsom Utsk. föreslår,
detta skall ske vid vederbörande seminarium, torde leda till ett betänkligt
ingrepp i nämnde personers frihet. Föreskriften kan nemi.
tolkas derhän, att examen endast får afläggas vid seminarium i det
stift, dit -examinandus hör, i st. f. den rättighet han nu har att
låta examinera sig vid hvilket seminarium som helst. Jag anhåller
således, att ordet »vederbörande» måtte ur punkten utgå.
Sedan härefter, på förfrågan af Hr Flach, Joli. Fredr. Philip,
undertecknad, RiddarliusSekret., tillkännagifvit, att lt. o. Ad.
ännu icke inbekommit något prot.-utdrag ang:de inom de öfriga
ltiksSt:n i anledn. af förev:de Betänk, fattade beslut, yttrade:
Hr Flach: Jag kan visserligen icke med säkerhet upgifva, men
jag tror att denna puukt är af några RiksStånd bifallen, och jag
XI H. 3
Den 7 Oktober.
hemställer, om icke ordet »vederbörande» är fullkomligt oskyldigt.
Om nu 11. o. Ad. utesluter detta ord, men de öfriga EiksStin bifalla
punkten, hvad blir då följden? Skall man votera om denna skiljaktighet?
Jag trcfr derföre, att då ifrågav:de ord hvarken löser eller
binder, så må det, för att bibehålla likstämmigheten hos de andra
Stånden, gerna qvarstå.
Gr. Björnstjerna: Jag är i tillfälle att uplysa, det denna
fråga ännu icke förevarit i något af de öfriga Ståuden. BorgareStåndet
har i sista plenum genomgått Betänk, t. o. m. punkten c;
de andra Stånden börja först i dag föredragningen. Då Hr Blach
har framställt möjligheten af att uteslutandet utaf ordet »vederbörande»
skulle kunna sönderrycka frågan, ber jag få uplysa, det jag
har goda anledningar förmoda, att ordets bibehållande snarare skall
sönderrycka frågan. På ett sammanträde i går, besökt af medlemmar
från alla Stånd, der detta ärende discuterades, voro alla ense
om, att nämnde ord borde uteslutas.
Propos. till bifall å Utsk:s förev:de hemställan, utan förändring,
blef nu först framställd och besvarad med starka Nej, jemte några
Ja, hvarefter Utsk:s hemställan bifölls, med den förändring, att det
deri förekommande ordet »vederbörande» uteslöts.
De efterföljande delarna af förev:de Betänk, blefvo utan discussion
bifallna. x
Då sedermera förekom J:sta punkten, hvarom E. o. Ad. upskjutit
att fatta sitt beslut, och som innefattade under litt. a gjord
hemställan om bidrag af Statsverket till folkskolans ordnande, anlörde:
Gr.
Björnstjerna: Det synes mig som om Sammansatta
Utsk. här gått utom sin befogenhet. Att inblanda en statsregleringsfiåga
med en bevillningsfråga, förefaller mig olämpligt. Yi veta
att ett annat Utsk. afsett summor just till samma ändamål, hvartill
dessa 61,000 Edr äro anslagna, till understöd åt seminarii-lärare
och elever m. m. Tillräckligt torde således nu vara, att afgöra, det
den personliga skydds afgiften må till halfva sitt belopp användas
till folkskolans ordnande. Den öfriga delen af frågan deremot bör
komma att bero på öfverläggningarna ang:de S:de hufvudtiteln; vi
skulle eljest binda händerna på oss sjelfva i afs. på denna titel. Jag
anhåller fördenskull, att i fråga v: de mom. måtte bifallas, med den förändring,
att de deri förekommande orden: »emot det att de å Riksstatens
8:de hufvudtitel f. n. upförda anslag till folk-undervisningens
befrämjande, tillsammans 01,650 Edr Ernt, komma att indragas»,
uteslutas.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom Gr.
Björnstjerna yrkat bifall till denna punkt, med den förändring, att
de deri föieko.nmande orden: »emot det att de å EiksStatens 8:de
HufvudTitel f. n. upförda anslag till folk-uudervisningens befrämjande,
Dea 7 "Oktober.
35
tillsammans Cl ,0b0 Rdr Itmt, komma att indragas», uteslötos, blef
förev.-de punkt med denna förändring bifallen, efter först till bifall
derå, utan förändring, framställd propos., som besvarades med Nej.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 3 dennes på bordet lagda Mern. och Betänk.,
nemi. från
ConstilulionsUlskotlet :
N-.o 34, med förslag till ändring Uti 17;de oeh 2-2:dra §§
Beg:slön, åsyftande förstärkning uti antalet af Högsta Domstolens
ledamöter;
N:o 35, med förslag till tillägg vid rista § 9:de morn. TryckfrihetsFörordmn,
ang:de förbud mot eftertryck af utländsk skrift;
N:o 36, med förslag till ändring i vissa delar af TryckfrihetsFörordnm,
i fråga om T ryck fr ih et sN iinan den, oeh, i sammanhang dermed,
till tillägg i 108;de g Reg:sF;n och 65:te g -RiksdrsOrdmn;
N:o 37, med förslag till tillägg uti rista § 4:de morn. TryekfrihetsFörordmn,
rörande skyldighet för utgifvare af dagblad eller
.periodiska skrifter att ställa borgen för böter, kostnad och skada.
Lagutskottet;
N:o 45, i anledn. af K. M:s Nåd. Propes., ang:de antagande
af en förordn. om verkställighet af domar och utslag, meddelade af
norsk Rätt, och om det biträde, som i andra afseenden bör lemnäs
rättskipningen i Norrige.
Böredrogos och biföllos Sammansafta Lag- samt Ålim. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 3 dennes .på bordet lagda Betänk.:
N:o 33, i anledn. af väckt motion, om dels förklaring af K.
Brefvet d. 8 April 18M, dels ock ny lagstiftning rörande flott-och
farled; och
N:o 34, i anledn. af väckt motion, om utfärdande af särskilda
föreskrifter rörande, barkmätning.
Böredrogs Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s
d. 3 dennes på bordet lagda Betänk. N:0 35, i anledn. af väckt
motion om förändradt sätt för utfärdande af sådana författningar,
hvarigenom en förut gällande lagstiftning i en eller flere delar förändras.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag anser, att Utsk.
allt för lösligt behandlat ifrågav:de motion. Det juridiska frimureriet
har gått för långt och de skäl Utsk. åberopat för sitt afstyrkande
anser jag ingalunda tillfyllestgörande. Det är visserligen sannt,
att det möter stora svårigheter att omskrifva författningar och ändra
ulla dermed sammanhängande, när ändringar böra ske; men R. St:r
hafva redan uttalat sina åsigter i ämnet, när de begärt, att de utfar
-
Den 7 Oktober.
dadé författningarne skulle omskrifvas. Jag vill icke yrka någon
förändring i Betänk., men jag har dock icke kunnat underlåta att
fasta upmärksamheten på de haltlösa skäl Utsk. anfört.
Förev:de Betänk, blef, uppå härefter framställd propos., af R.
o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s d. 3 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 36, i anledn.
af väckt motion om tillägg till och förtydligande af 2:dra kap. Ode
g l:sta mom. i K. M:s Nåd. Stadga, ang:de försvarslösa och till
allmänt arbete förfallna personer, d. 29 Maj 1840.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 3 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 112, i anledn. af väckta motioner om vidtagande af åtgärder
för utfärdande af nya krigs-artiklar, tjenstgörings-reghte för armén,
fältförvaltnings-regbte m. m.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 3 dennes på bordet lagda Betänk:n:
N:o 113, i anledn. af väckt motion, att en af f. d. Löjtnanten
A. Törnstén i Norrköping inrättad läro anstalt måtte godkännas såsom
högre elementar-läroverk och vissa lärare derstädes erhålla rätt
till tjenst-års-beräkning;
N:o 114, i fråga om rättighet för skolorna inom Lunds stift
att dimittera elever till universiteten; samt
N:o 115, i anledn. af väckt motion om utsträckt fraktningsrätt
öfver Kalmar sund för personer, boende emellan färje-platserna
Röhälla och Fröbygårda på Olands vestra kust.
Föredrogs och bifölls Hr Cederschiölds, Gustaf, d. 3 dennes
på bordet lagda förslag, att samtliga EiksStånden måtte sammanträda
tili gemensamma öfverläggningar rörande LagUtsk:s Betänk.
öfver K. M:s Nåd. Propos. om utvidgad religionsfrihet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk. inkomna
Utlåtm och Betänk., nemi. från
SlalsVlskollet.
N:o 125, i fråga om sättet och ordningen för utbetalningen
och förvaltningen af de till Statens jernvägs-arbeten anslagna medel;
N:o 126, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de användandet
af influtne medel för ett exporteradt och i Tripoli försåldt
parti krut;
Den 7 Oktober.
ST
N:o 127, i ani. af K. M:s Nådiga Propos., om beviljande af
en gratifikations-vedergällning åt Kapitenen A. Hahr för lifgifvande
af hans general-karta öfver Sverige;
N:o 128, i ani. af väckt motion om indragning af Pipare-bostället
Piskvik till boställe åt domaren i Jösse härad af Wermlands
län;
N:o 129, i ani. af väckt motion om befrielse för f. d. bergslagshemman
från så stor del af dem pålagde frälseräntor, som motsvarar
den skattenedsättning nuv:de bergslagshemman erhållit eller
med denna Riksdag kunna erhålla;
LagUlskollel:
N:o 46, i ani. af ej mindre K. M:s Nåd. Propos., ang:de utvidgad
religionsfrihet och vissa dermed gemenskap egande ämnen,
än äfven särskilde dermed sammanhängande inom RiksSt.n väckte
motioner.
Föredrogs och begärdes på bordet ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet prot.-utdr. N:o 375, innehållande inbjudning till MedSt:n,
att förena sig i det vid föredragningen af Sammansatta Stats-,
Bevilln-.s- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.-s Utlåt. N:o 20, af
BorgareSt. fattade beslut, att en årlig pension må utgå af Allm.
IndragningsStaten, ifrån och med nästk:de år, till Grefve Torsten Rudenschiöld,
för hans återstående lifstid, med en summa af 3,000
11 dr Km t.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 10 Oktober 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för den 7 dennes, samt Pleni-protokollet
för den 5 sisth Augusti.
Uplästes ett från K. St:rs Hrr Elektorer inkommet, så lydande
protokoll:
Ar 1757 den 7 October sammanträdde Rikets Ständers valde
Elektorer för att utse den man, som skall efterträda R. St.-rs Ju
-
38
Den 10 Ok tofter.
stitieOmbudsman, ifall lian innan nästk:de Eiksdag skulle med dodeff
afgå; och befunnos efter valsedlarnes öpnande, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Hr Häradshöfdingen Carl Wester, 2i röster;
Hr HofRättsKSdet Johan Åke Lemchen, 12 röster;
Hr AdvokatFiskalen Nils August Fröman, 11 röster;
Hr Borgmästaren Carl Johan Stolpe, 1 röst;
Och då sålunda den i Grundlagarne föreskrifna fulla pluralitet
icke tillfallit någon af dessa, företogs ny votering till antagande af
den, sorn de flesta rösterna erhållit; och befanns, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen, snmt de öfriga voteriogs-sedlajne öpnade,
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 27.
Nej — 5-0.
Till följe hvaraf Hr Häradshöfdingen Carl Wester blifvit till
E. St:rs JustitieOmbudsmans suppleant utsedd.
Ut supra.
G. F. Liljcncranlt. J. A. Butsch. J. F. Gråå. J. Bergström.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs i ani. häraf gjorda hemställan, beslöts
att Exped.Utsk. skulle genom utdrag af prot. underrättas om,
utgången af detta, val, samt anmodas uprätta och till EiksSt:n inkomma
med förslag till förordnande för den valde, samt till underd.
skrifvelse derom till K, M.
Hr Fåhraeus, Joli. Fredr.: Genom Nåd. Fropos. af d. 11
Nov. förb år, har K. M. täckts föreslå E. St:r att anvisa åt OfverIJirektören
oell Chefen i Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
Öfversten A. E. v. Sydow pension till belopp af 4,500
Edr Ernt, att å Allm. IndragningsStaten utgå från och med månaden
näst efter dea, då afsked blefve honom beviljaåt. I betraktande
af ÖfverDirektören v. Sydows mångåriga tjenster, derunder
han, tili det allmännas gagn, utmärkt sig genom kunskaper och ett
rättskaffens nit, gör jag mig förvissad, att E. St:r med tillfredsställelse
skolat till detta K. M:s Nåd. förslag lemna bifall om frågan
förekommit till afgörande under ÖfverDirektörens lifstid. Men OfverDirektören
v. Sydow har i dessa dagar med döden aflidit, dervid
han efterlemnat enka, 49 år gammal, jemte en 1 2-årig dotter. Ännu
har väl ej laga upteckning hunnit ske af den aflidnes qvarlåtenskap;
men, efter hvad man i allmänhet tror sig känna, befinner sig sterbhuset
i medellösa omständigheter. Enär E. St:r sålunda äro i tillfälle
att genom ett passande understöd åt ÖfverDirektören v. Sydows
enka oeh barn egna den bortgångne förtjente embetsmannens
minne en välvilja, som icke kunnat komma honom personligen till
godo, tager jag mig friheten föreslå, att E. St:r behagade åt OfverDirektören
v. Sydows efterlemnade enka, Margrethe Ekelund, och hans
med henne sammanaflade dotter, Amalia v. Sydow, anslå ett pensionsbelopp
af 750 Edr Ernt årligen, deraf enkan och dottern torde
få åtnjuta hälften hvardera, den förra så länge hon lefver i enkostånd,
och den sednare så länge hon förblifver ogift.
lien 10 Oktober.
Jag anhåller vördsamt, att denna min motion måtte varda till
Uöglofl. StatsUtskis handläggning hänvisad.
Denna motion remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 3 och 7 dennes på bordet
lagda Memorial N:o 34, med förslag till ändring uti 17 och 22
§§:ne Reg:sF:n, åsyftande förstärkning uti antalet af Högsta Domstolens
ledamöter.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Innan jag yttrar mig i hufvud
saken,
tillåter jag mig att anmärka en oriktig upgift, som förekommer
uti Const.Utsk:s nu förev:de Memorial, — ett misstag, som
lemnar ett ytterligare bevis derom huru liitt statistiska siffror kunna
förvilla den, hvilken om sjelfva ämnet icke eger fullständig specialkunskap.
Den af mig åsyftade oriktiga upgift rörer antalet af de
till Högsta Domstolen under en viss tidrymd inkomna mål, och förekommer
på sid. 3 i Memorialet. Utsk. yttrar sig sålunda: »Det
lyckliga förhållande, att Högsta Domstolen kunde för hvarje år minska
antalet af de vid årets slut oafgjorda målen, hvilket egde rum
under åren 1837 t. o. m. 1848, har uphört, och ett motsatt inträffat,
så att de oafgjorda målens antal, som vid slutet af sistmde
år utgjorde endast C31, har, efter att hafva för hvarje år stigit, vid
sisth års slut upgått till 1,870, deraf 081 mål voro revisionssaker
och .213 skiftesmål. Anledningen härtill ligger icke deruti att under
dessa år till JustitieRevisionen ett större antal mål inkommit;
detta antal har tvärtom något minskats, så att, då under åren
1837 —1848 årliga medelbeloppet af inkommande mål utgjorde
2,400, utgjorde det under det sista decennium ej mera än 2,200.»
Häraf skulle man hafva anledning att antaga, att antalet af till
Högsta Domstolen inkomna mål varit mindre under det upgifna decennium
än under det näst föreg:de; men ett sådant antagande är
oriktigt. Antalet af mål, som under nämnde tid dragits under Högsta
Domstolens pröfning, har ingalunda minskats. Det misstag Utskottet
sålunda gjort, härleder sig synbarligen derifrån att Utsk.,
som hemtat sin upgift från JustitieStatsMinisterns berättelser, icke
förstått den der förekommande rubrik. Utsk. har förblandat JustitieRevisionsExpeditionen
med Högsta Domstolen. Tili denna Expedition
inkomma många mål, hvilka icke föredragas uti Högsta Dömsta
Domstolen, utan afgöras direkte af K. M. uti StatsRådet, de
s. k. kabinettsmålen. Det är just dessa sednare mål, som under
den upgifna tiden förminskats. Genom K. M:s och R. St.-rs vid
1844 års Riksdag fattade beslut, att syskonebarn finge ingå äktenskap
med hvarandra, utan att behöfva begära Konungens tillstånd,
minskades kabinettsmålen på en gång med mer än omkring 400.
Hvad nu sjelfva förslaget beträffar, så instämmer jag med Const.-  Utsk. deruti, att det är högeligen af behofvet påkalladt, att Högsta
Domstolen erhåller förstärkning, på det att den balans, som nu finnes,
och med hvarje år tilltager, må kunna förminskas och måhända
40
Den 10 Oktober t. m.
slutligen försvinna; men hos mig har upstått tvifvelsmål, dels huruvida
förslagets redaktion är rätt lämplig, och dels om icke den föreslagna
förstärkningen kunde vara blott tillfällig. Redan har förminskning
af målens antal föranledts af en ny författning, och sådant
torde ytterligare kunna blifva fallet genom de flere förändringar
i vår brottmålslag, som äro att förvänta, men särdeles genom
en ny rättegångsordning. För närvarande besväras Högsta Domstolen
med pröfningen af en mängd mål, hvilka under andra rättegångsformer
aldrig borde komma dit. Vidtagas nödiga reformer i
berörde afseende, skulle i en framtid, sedan nu befintliga balansen
en gång väl försvunnit, nuv:de antalet af Högsta Domstolens ledamöter
möjligen blifva tillräckligt. Men f. n. torde en förstärkning
vara af nöden. I afs. åter å redaktionen, har jag fästat mig vid
17 §:ns sista morn., hvilket lyder sålunda: »och varde i sådant fall
såväl Justitieliådens antal, inom ofvan föreskrifne gränser, som ärendenas
fördelning mellan afdelningarne i samma ordning bestämde.»
Att genom Civil-lag bestämma fördelningen af ärendena emellan
Högsta Domstolens afdelningar, är i min tanke icke lämpligt. Sådant
skulle dels onödigtvis föranleda kompetens-tvister emellan afdelningarne,
dels menligt inverka på ledamöternes juridiska bildning,
som möjligen kunde förlora den generella omfattningen, och dels slutligen
kunde af en sådan fördelning blifva en följd att den ena afdelningen
öfverhopades med göromål, under det den andra hade brist
på sådana. De båda afdelningarne borde derföre hafva alldeles enahanda
funktioner, och fördelningen af arbetet dem emellan torde
lämpligast öfverlemnas till Domstolen sjelf. I enlighet härmed föreslår
jag att sista mom:t måtte erhålla följande lydelse: »och varde
i sådant fall JustititieRådens antal inom ofvan föreskrifne gränser i
samma ordning bestämdt.»
I afs. å den 22 §:n tillåter jag mig äfven en anmärkning.
Dess sista mom. lyder, som följer: »Ej må flera än 8 ledamöter på
en gång i pröfningen af något mål deltaga.» Den uti detta mom.
föreslagna förändringen, bestående deruti, att orden: »tjenstgörande
vara», blifvit utbytta emot orden: »i pröfningen af något mål deltaga»,
gillar jag fullkomligt; men jag skulle vilja hafva ett tillägg
till detta mom. 8 ledamöter äro utan allt tvifvel det största antal,
som bör ifrågakomma vid pröfningen af rättegångsmålen; men det
finnes andra ärenden, som komma under Högsta Domstolens behandling,
nemi. lagförklaringar samt af K. M. infordrade utlåtandefi öfver
förslag till lagförändringar, och det torde icke vara olämpligt,
att samtlige Högsta Domstolens tjenstgörande ledamöter uti sådana
ärendens afgörande deltaga. Jag skulle derföre tro, att ett tillägg
i den af mig nu antydda syftning borde göras; och anhåller jag,
på grund af hvad jag nu haft äran anföra, att förslaget måtte till
Const.Utsk. återremitteras.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag har begärt or
det
endast för att förklara, att jag till alla delar förenar mig med
den siste värde talaren, och då det hörer till den af Grundlagen
föreskrifna ordning för behandlingen af Const.Utskm förslag, att om
Den 10 Oktober.
41
ett Stånd gillar deremot gjorda anmärkmr, dessa skola såsom utgörande
Ståndets gemensamma tankar, till Utsk. hänvisas, anhåller
jag, att It. o. Ad. måtte förklara de nu gjorda anmärkmne vara
Ståndets gemensamma tankar, samt återremittera förslaget till Utsk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Utaf de anmärkmr, som nu
blifvit gjorda emot Const.Utsk:s ifrågav:de förslag, är den, sorn rörer
den 17:de §:n, i min tanke den vigtigaste. Anmärkmn nemi.
afser att det föreslagna stadgandet, att ärendenas fördelning emellan
Högsta Domstolens blifvande afdelningar skulle genom civillag bestämmas,
borde från Stånden utgå. Dör min del anser jag, att förslaget,
genom denna bestämmelses borttagande, skulle blifva i en icke
ringa mån försämradt. Då jag antager, att Högsta Domstolen framdeles
skall komma att arbeta på Afdeln:r, föreställer jag mig tillika,
att arbetsordningen kan regleras på flera sätt. Om t. ex. Afdelmrne
blifva tvenne, föreställer jag mig så väl att de kunna blifva lika
starka, och komma att handlägga samma slags mål efter förutgången
lottning, som ock att den ena Afdelmn kan bildas starkare än
den andra, samt updragas att handlägga de vigtigare målen, under
det att den mindre Afdelmn finge de mindre vigtiga målen. Om
denna sednare reglering vidtoges, kunde jemväl bestämmas, antingen
att alla JustitieRåden skulle turvis arbeta på båda Afdelmne, eller
ock att vissa JustitieRåd skulle arbeta på den större Afdelmn, som
handlägger de vigtigare målen, och andra åter på den mindre Afdelmn,
som handlägger de ringare målen. Huru oriktig, ja rent af
skadlig den sistmda regleringen vore, faller en hvar genast i ögonen.
Men nu lärer det ieke kunna bestridas, att det är en särdeles
vigtig sak, huruledes regleringen af landets högsta dömande myndighets
verksamhet fastställes, och vid sådant förhållande torde det
icke vara oriktigt, att uti ett konstitutionelt samhälle representationen
har del uti ordnandet af denna vigtiga angelägenhet. Om man
tillerkände R. St:r en sådan rättighet, är det väl troligt att de
skulle vara benägna att öka JustitieRådens antal, samt bevilja löner
åt de nykomna, utan att på förhand veta huru Domstolens organisation
skulle blifva? Och kan det, å andra sidan, vara förenadt
med någon olägenhet, att R St:r ega rättighet att deltaga i
denna frågas afgörande? Då frågan onekligen är af en ganska stor
vigt, enär dess afgörande kommer att utöfva ett väsendtligt inflytande
på lagskipningen, så kan jag för min del icke finna, hvarföre
man skulle betaga R. St:r rätt att deri, jemte Regeringen, lagstifta,
och anser således att den i detta hänseende gjorda anmärkningen
icke bör af R. o- Ad. gillas.
Hr Carleson, Ed v. Henrik: Då så väl det nu förev:de
som det nästk:de Memorialet uti Utsk. justerades, och den föreslagna
nya redaktionen af 17:de och 22:dra §§:ne Reg:sF:n antogs, var jag,
på grund af erhållen permission, från Riksdagen borta. Jag eger
således icke fullständig kännedom om förhandlingarne i denna fråga
inom Utsk.; men från den tid, då frågan preliminariter förekom, vill
jag erinra mig, att Utsfcs flesta ledamöter voro af den åsigt, att
42
Dön 10 Oktober.
derest icke i 17:de §:n inrymdes den bestämmelse, livaremot Efr
Cederschiöld riktat sin anmärkn., äfventyrade man att hela förslaget
komme att falla. Hvad som deremot föranledt Utsk. att upställa
sista mom. af 22 §, såsom förslaget utvisar, är mig obekant, och
jag för min del vill medgifva att den anmärkn., som Hr Cederschiöld
emot samma mom. framställt, förekommer mig icke sakna
grund. Klagan öfver stridighet i åsigter hos landets högsta lagskipande
myndighet är redan nu ganska allmän, och det är temligen
sannolikt, att om Högsta Domstolen kommer att arbeta på
2:ne divisioner, skall denna stridighet framstå långt skarpare. Lagförklaringar
böra derefter oftare än hittills blifva af nöden, och, i
anseende till deras stora vigt och betydelse, synes det icke vara
olämpligt stadga, att så många af Högsta Domstolens ledamöter,
som icke äro af laga förfall hindrade, skola uti afgifvandet af dessa
lagförklaringar deltaga. Detta är en åsigt, som jag fortfarande
hyser.
Gr. Lagerbjelke: Emot den förändring, sora af de tvenne
första talarne yrkades, och nu sednast af Hr Carleson blifvit tillstyrkt,
förekommer ett skäl, som jag förra gången icke androg,,
men hvilket jag nu icke anser mig böra underlåta att omnämna,
helst Hr Carleson antydt möjligheten deraf, att lagförklaringar hädanefter
skulle oftare än hittills ifrågakomma. Vi veta, att Konungen
har 2:ne röster uti de mål, hvilkas afgörande han finner för
godt att i Högsta Domstolen öfvervara, samt att dessa röster skola
inhemtas och beräknas i alla lagförklaringsfrågor, om än Konungen
i öfverläggningen icke deltagit. Om R. St:r besluta en lagförklaring,
kan Konungen, om han ej gillar densamma, begagna sitt
veto; om Högsta Domstolen beslutar en lagförklaring, eger Konungen
rättighet och skyldighet att i beslutet med 2:ne röster deltaga,
men lagförklaringen blifver gällande om Konungen af Högsta
Domstolen öfverröstas. Vid sådant förhållande är det klart, att Konungens
makt i dessa frågor minskas, i samma mån antalet af Högsta
Domstolens deröfver beslutande ledamöter ökas; ty att hafva
2:ne röster uti en domstol, bestående af 8 ledamöter, är naturligtvis
af vida större betydelse än att hafva samma röster uti en domstol,
bestående af 18 ledamöter. Det är följaktligen en förminskning
utaf Konungens af Grundlagen honom tillförsäkrade makt att
stadga, att Högsta Domstolens samtlige ledamöter skola uti afgörandet
af lagförklaringsfrågor deltaga. Jag yrkar fortfarande afslag;
å anmärkningen.
Hr Cederschiöld: Jag vill först till besvarande uptaga GrLagerbjelkes
anmärkn., att mitt förslag, om tillägg till 22:dra §:n,
skulle åsyfta en inskränkning af konungamakten. Något sådant har
jag icke åsyftat, och jag tror att den vigt, som Gr. Lagerbjelke lagt
uppå konungamaktens inflytande på Högsta Domstolens beslut, i
sjelfva verket är ingen; men att det deremot ligger stor vigt derpå,
att en mängd ärenden, som äro af mera betydenhet och af allmän
Bern 10 Oktober".
43
natur, blifva med största möjliga sakkunskap af Högsta Domstolen
afgjorda.
Då jag framställde mitt yrkande, att lagförklarings- oell lagförändringsfrågor
borde af samtlige Högsta Domstolens ledamöter
handläggas, glömde jag att nämna, att jag anser sådane allmännasammanträden
äfven böra ega rum, då inom Domstolen yppas olika
meningar angående lagens rätta förstånd, d<. v. s. huru ett lagrum
rätteligen bör tydas. Olika tydningar af lagbud hafva naturligtvis
eh ganska störande inverkan på lagskipningen, alstra osäkerhet om
hvad som är rätt eller orätt, och föranleda till rättegångar, som eljest
icke skulle anställas, hvarföre det vore högeligen önskvärdt, ont
meningarne angående lagens rätta förstånd blefve inom landets högesta
domstol så mycket som möjligt eniga, och till ett sådant resultat
skulle gemensamma öfverläggningar uti alla tvifvelaktiga fall i'
en icke ringa mån bidraga.
Till de anmärkningar emot den 17 §:n, som jag förra gången*
framställde, ber jag att få lägga den, alt redaktionen, i mm tanke,
icke är sådan, som man eger rätt att fördra hos ett grundlagsstadgande.
Uti sista morn., som jag förut citerat, finna vi följande
ord: »inom ofvan föreskrifne gränsor.» Dessa ord äro, i mintanke,
olämpliga, emedan de äro öfverflödiga, då i början »f §;n så
väl minimum, som maximum af JustitieRådens antal finnes bestämdt.
Jemte vidhållande af min anmärkn. ronde olämpligheten att
låta ärendenas fördelning inom en domstol bestämmas genom en af
K. M. och R. St:r gemensamt stiftad lag, vill jag nämna dels att
man af stadgandet härom i 17 §:n kan förledas att tro, att de olika
afdelningarne skola komma att handlägga olika slags ärenden, dels
ock att jag i allmänhet anser det vara olämpligt att i en Grundlag
intaga stadganden, som äro af reglementarisk natur. Hvad förtret
och förargelse sådant kan i en framtid förorsaka, är svårt att
förutsäga; men säkert är, att man med undantag af några synnerliga och
särskilda fall, gör bäst uti att undvika att gifva reglementariska
föreskrifter helgden af grundlagsbud.
På grund af hvad jag nu ytterligare anfört, yrkar jag att sista
mom. i 17 §:n måtte erhålla följande lydelse: »Och varde i sådant
fall JustitieRådens antal i samma ordning bestämdt»; samt att 22
§:n måtte förändras i den syftning jag förut angifvit.
Hr Dalman: Jag erkänner vigten af det skäl till antagande
af förslaget, i hvad det rörer den 17 g, som af Hr Carleson blifvit
framställdt, och jag vill således icke vara envis i mitt yrkande å
den förändring deraf, som Hr Cederschiöld föreslagit, ehuru jag fortfarande
anser, att förslaget derigenom skulle vinna. Deremot anser
jag, att den förändring af 22 §:n Hr Cederschiöld påyrkat, har goda
skäl för sig. Man har visserligen sagt, att Konungens prerogativ
deruppå skulle lida, enär han lättare kunde blifva i Plögsta Domstolen
öfverröstad- men denna anmärkning torde ej vara af någon
vigt, enär sådant jemväl under nuv:de förhållanden ganska lätt kan
inträffa. Jag yrkar således, att R. o. Ad. måtte antaga den 17
44
Den 10 Oktober.
$:n, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen, men återremittera den
22, för att omredigeras i den syftning Hr Cederschiöld angifvit.
Hr v. Koch, Nils Sam.: Sedan Hr Carleson meddelat den
uplysning, att förslagets framgång skulle bero på antagandet af den
bestämmelse i 17 §:n, emot hvilken Hr Cederschiöld upträdt, vill
jag för min del icke påyrka densammas borttagande, ehuru jag delar
Hr Cederschiölds åsigt om bestämmelsens olämplighet.
Kör öfrigt vill jag nämna, att det, i min tanke, borde varit
bättre, om Utsk., vid bestämmandet af JustitieKådens högsta antal,
hade stannat vid 16, hvilket antal jag anser vara tillräckligt för
ärendenas behöriga skötande. Man hade derigenom undvikit att
sätta frågan på sin spets, hvilket man deremot nu gjort, då, såsom
vi veta, BondeStåndets samtlige ledamöter i Utsk. reserverat sig emot
förslaget, att JustititieRådens antal skulle kunna ökas utöfver 16.
Det vore ganska olyckligt om detta särdeles vigtiga förslag skulle
falla, derföre att man sökt att i domstolen intvinga några ledamöter
mera än BondeStåndet önskat; men jag anser mig dock ej böra påyrka
antalets nedsättning till 16, emedan jag känner, att skälen för
denna åsigt blifvit framställda inom Utsk., men ej lyckats tillvinna
sig majoritetens bifall.
I afs. på Hr Cederschiölds förslag till förändring af den 22
§:n, får jag tillkännagifva, att jag delar den värde ledamotens åsigt,
beträffande sjelfva saken, men skiljer mig ifrån honom i afs. å formen.
Jag tror, att man icke bör inblanda frågan om lagförklaringars
och lagförändrings-förslags behandling i den nu förev-.de frågan,
enär det är en sak för sig huruvida alla i staden vistande JustitieRåd,
som ej ega laga förfall, böra deltaga i nyssnämnde ärenders
handläggning. Här är egentligen endast fråga om ökandet af JustitieRådens
antal, och någon annan fråga bör, för sakens framgångs
skull, icke dermed sammanblandas. Jag har å enskild väg fästat
åtskilliga af Constit.Utsk:s ledamöters upmärksamhet på nyttan af
ett stadgande i den af Hr Cederschiöld antydda syftning, men dervid
tillika yttrat den åsigt, att denna fråga borde blifva föremål för
ett särskildt förslag, och icke inmängas i det nu förev:de, hvilkets
framgång jag anser vara desto vigtigare, som i motsatt fall rättvisan
i landet skall komma att snart sagdt ligga nere. Jag hemställer
derföre till Hrr Cederschiöld och Dalman, huruvida de icke skulle
finna för godt att afstå från deras yrkande om förändring i 22 §:n,
då de i allt fall hafva sig öppet att medelst motion till Constit.-  Utsk. få deras mening derstädes pröfvad.
Hr Dalman: Med ani. af den utaf Hr v. Koch till mig
gjorda hemställan, får jag tillkännagifva, att jag för min del gerna
afstår från yrkandet om förändring af den 22 §:ns lydelse.
Hr Cederschiöld: Såvida förhållandet verkligen är sådant,
som Gr. Lagerbjelke och Hr Carleson antydt, eller att förslagets
framgång skulle äfventyras genom uteslutandet af den utaf mig ogillade
bestämmelsen i 17 g:n, så vill jag afstå från denna min an
-
Den 10 Oktober.
45
märkning, hvarjemte jag äfven, på sätt Hr v. Koch hemställt, anser
mig kunna frånträda mitt yrkande i afs. å den 22 §:n; men
jag får härvid förklara, att jag befarar, att den fördel man med bibehållandet
af förslagets lydelse oförändrad, anser sig vinna, torde
komma att inskränka sig dertill, att förslaget blifver livilande till
nästa Iliksdag.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att då de talare, som under öfverläggningen
hade framställt förslag till en gemensam tanke, såsom
anmärkning emot Utsk:s förslag, numera derifrån afstått, R. o. Ad.
torde finna att ifrågavide grundlagsändrings-förslag, såvidt på R. o.
Ad. berodde, komme att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs Constit.Utsk:s d. 3 och 7 dennes på bordet
lagda Memorial N:o 35, med förslag till tillägg vid 1 g 9 mom.
TryckfrihetsFörordn., ang:de förbud mot eftertryck af utländsk skrift.
Hetta förslag lemnades utan anmärkn., i ani. hvaraf Hr Gr. o.
Landtm, framställde, att R. o. Ad. torde finna att detsamma, såvidt
på R. o. Ad. berodde, komme att hvila tili grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Constit.Utsk:s d. 1 och 7 dennes på bordet
lagda Memorial N:o 36, med förslag till ändring i vissa delar af
TryckfrihetsFörordn., i fråga om TryckfrihetsNämnden, och, i sammanhang
dermed, till tillägg i 108 § Reg:sF:n och 65 § Riksd;sOrdn.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Ehuru jag inga
lunda
vill påstå, att den nuv:de sammansättningen af jury i tryckfrihetsmål
är förträfflig, då jag tvärtom anser den vara ganska olämplig
och tarfva en förändring; finner jag likväl det nu af Const.-  Utsk. framlagda förslag till en sådan förändring vore behäftadt med
så stora och väsendtliga brister, att jag vida hellre behåller den
gamla juryn än antager den nya. Besynnerligt nog har Const.-  Utsk. här fallit på en tanke, hvars utförande förut under Sveriges
riksdagshistoria visat sig vara af en särdeles olycksbringande art,
nemi. att lemna R. St:r eller någon af dess delegationer andel i
domaremakten. Vi hafva ifrån den s. k. frihetstiden afskräckande,
ja t. o. m. blodiga spår efter en af R. St:r utöfvad domaremakt.
Det var det för tillfället herrskande politiska partiet, icke lagen,
som fällde domsluten, och sällan har någon domstol gjort sig skyldig
till så grymma orättvisor, som de af R. St:r under nämnde
tiderymd nedsatta kommissioner. Det är visserligen sannt, att här
icke är fråga om någonting så farligt och vådligt, som hvad jag
nu omnämnt; men det som i allt fall qvarstår såsom ett oöfverstigligt
hinder emot förslagets antagande, det är den i alla konsti
-
4ti
Den 10 O k t o b er.
tutionella samhällen hyllade principen, att den lagstiftande makten
icke får intränga på den lagskipandes område.
Men äfven, om jag vill antaga, att en afvikelse från denna
princip kan få ega rum, så förstår jag dock i sanning icke, hura
Utsk. kommit att falla på den idéen, att TryckfrihetsNämndens utväljande
skulle ske af Const.- och LagUtsk:n. Hvad Clefve följden
deraf? Jo, att det parti, som inom dessa Utskott utgjorde majoriteten,
kornme att tillsätta alla TryckfrihetsNämndens 60 ledamöter,
ibland hvilka således icke komme att finnas någon minoritet,
hvaraf åter följden Clefve den, att alla tryckfrihetsmål, eller åtminstone
alla de, som hade någon politisk anstrykning, vore snart sagdt
på förhand afgjorde, eller med andra ord, att E. St:r vid hvarje
Riksdag kunde bestämma huruledes alla intill nästa Riksdag anliängiggjorda
tryckfrihetsmål skulle afdömas. Vida riktigare och enklare
hade väl varit att stadga, att hvarje RiksStånd skulle utse
15 ledamöter i Nämnden; ty sålunda skulle åtminstone Ståndens
olika opinioner erhålla representanter inom Nämnden, i stället för att
den, enligt Utsk:s förslag, skulle komma att uttrycka opinionen endast
hos de tvenne Stånd, hvilkas ledamöter i de båda Utskotten
för tillfället hade öfvervigten.
Emot förslaget har jag äfven en annan anmärkn., hvilken, ehuru,
icke af en så graverande beskaffenhet, som den första, dock torde
vara förtjent utaf afseende. Anmärkn. gäller den centralisation af
domaremakten uti tryckfrihetsmål hos Svea HofRätt, som Utsk. velat
införa. Jag för min del anser, att alla dessa måls dragande
under en enda domstol innefattar en ganska stor orättvisa emot
alla de i det öfriga landet bosatta personer, som komma i kollision
med TryckfrihetsFörordn. Utom de många olägenheter och svårigheter
för parterne, som ransakningarnes hållande vid under-domstol
och målens afgörande utaf juryn och HofRätten i Stockholm ovilkorligen
komme att medföra, skulle en sådan centralisation dessutom
kunna komma att blottställa juryn för ganska stora misstag
och orättvisor, till följd af dess obekanskap med personer
och förhållanden i den ort, der tryckfrihetsbrottet skett. Parterne
beröfvades äfven en instans, som de f. n. ega, nemi. RådstufvuRätten,
derigenom att Svea HofRätt Clefve första domstolen i tryckfrihetsmål.
Afven detta innefattar en orättvisa eller åtminstone en
olikhet mot lagskipningen i öfriga mål, hvars införande ingalunda
är önskvärdt.
Då jag således, på grund af hvad jag nu haft äran i största
korthet anföra, anser Const.Utsk:s förslag vara i alla hänseenden
förkastligt, får jag tillika förklara, att om någon förändring af tryckfrihets-juryns
n. v. sammansättning skall ega rum, torde densamma,
i min tanke, böra ske i den riktning Hr Rudlings Memorialet bifogade
reservation utvisar. Hans förslag afser, att i hvarje stad, der
boktryckeri finnes, och i närmaste trakten deromkring skulle ett visst
antal personer af menigheterna utväljas till jurymän under en viss
tid. Detta förslag anser jag vara till sin grundtanke riktigt, och
om denna tanke skulle lyckas tillvinna sig bifall, kunde Const.-  Utsk. updragas att på densamma bygga ett nytt förslag. Emeller
-
Den 10 Oktober.
47
tid yrkar jag, att det nu afgifua förslaget måtte af R. o. Ad. förkastas.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då vid denna frågas behand
ling
samma invändning, sorn gjordes under öfverläggningen om förstärkning
af Högsta Domstolens ledamöter, eller att sakens framgång
berodde på ett obetingadt antagande af Utsk:s förslag, icke
lärer förekomma, så torde man vara oförhindrad påyrka de ändringar
i förslaget, som kunna anses erforderliga. I främsta rummet
framställer sig då den af Hr Dalman redan gjorda anmärkn., att
Coust.- o. LagUtsk. skulle genom förslagets antagande erhålla en
makt, som dem ingalunda bör tillerkännas. Man har tidtals här i
landet och ännu oftare i andra länder haft exempel på majoriteters
förtryck. Förslaget skulle gifva en ännu större utveckling af ett sådant
förtryck, och det skulle lätt under parti-tider kunna hända, att
Stånden, vid valet af ledamöter i Const.- och LagUtskin, gjorde
hufvudsakligt afseende, icke på deras skicklighet och sakkunskap,
utan på deras politiska åsigter. Om man derföre nödvändigt vill
öfverlemna åt lt. St:r att utse TryckfrihetsNämnden anser jag, lika
med Hr Dalman, att det, för bevarande af minoritetens rätt, vore
vida lämpligare att låta RiksStånden sjelfva utse ett lika antal
jurymän.
Vidare företer sig den äfvenledes ganska riktiga anmärkmn mot
kontrollerandet af alla tryckfrihetsmål under en enda domstol eller
Svea HofRätt. Detta strider alldeles emot den i vår rättegångsordning
antagna principen, att brottmål skola uptagas af domstolen
i den ort, der brottet är begånget. Man kan visserligen häremot
invända, att denna princips tillämpning i tryckfrihetsmål hvilar på
en blott fiktion, enär tryckfrihetsbrottet i sjelfva verket icke begås,
der skriften tVyckes, utan der den skrifves, eller kanske snarare der
den läses; men äfven, med erkännande af detta förhållande, torde
den föreslagna centralisationen i flere hänseenden befinnas olämplig,
särdeles som preslerne derigenom jemväl skulle förlora en instans.
Då jag emellertid lifligt intresserar mig för tryckfrihetslagens
förbättring, skulle jag gerna se, att Tryckfrihets-juryn blefve organiserad
på ett sätt, som i möjligaste måtto befrämjade rättvisa och
oväldiga utslag, och för att komma till ett sådant resultat, tror jag
mig böra instämma i yrkandet om antagande af Hr Rudlings förslag,
dock med vilkor att Const.Utsk. gåfve detsamma den närmare
utveckling, som erfordras.
Hr v. Koch, Nils Sam.: Jag är öfvertygad derom, att alla
de, som hafva tänkt öfver detta ämne, öfverensstämma i den åsigt,
att Tryckfrihets-juryns nuv:de organisation icke är lämplig, och att
den således bör förändras. Meningsskiljaktigheterna torde således
endast röra sättet för denna förändring. Men detta problem är ingalunda
lätt att lära, och jag vill derföre icke fördöma dem, som
i detta hänseende med mig tänka olika. Hvad jag deremot anser
mig kunna och böra öppet förklara, det är att jag för min del icke
kan gilla det förslug, som nu af Const.Utsk. blifvit afgifvet, och
48
ben 10 Oktober.
hvilket, i min tanke, har så ringa utsigt att vinna framgång, att
man ej torde behöfva derpå spilla många ord. Då jag likväl är angelägen
derom, att det mål Utsk. åsyftat, måtte upnås, eller att
man åtminstone måtte, så mycket sorn möjligt, närma sig detsamma,
tager jag mig friheten att framställa ett förslag till gemensam tanke,
hvilket, såsom jag föreställer mig, torde hafva mera utsigt att vinna
bifall än Const.Utsk:s förslag. Mina åsigter äro hufvudsakligen öfverensstämmande
med dem Hr Eudling i sin reservation framlagt.
Jag tror, lika med honom, att det icke är rådligt att lemna den
lagstiftande makten andel i domaremakten, samt att det icke heller
är lämpligt att centralisera tryckfrihetsmålen under en enda domstol.
Jag tror äfven, att juryn kan organiseras ungefärligen på det
sätt Hr Eudling angifvit. Det förnämsta inkastet, som deremot
göres, är att då i många orter tryckfrihetsmålen äro ganska få, och
att flerestädes nästan inga sådana mål förekommit, blefve det ganska
svårt att hos menigheterna väcka något intresse för jurymannavalen,
så att vid desamma komme att gå, om jag så får uttrycka
mig, något lättsinnigt eller likgiltigt tillväga. Men härvid är det
dock att bemärka, att i de orter, der inga tryckfrihetsmål förekomma,
är också faran af juryns mera dåliga sammansättning ingen,
enär den aldrig träder i verksamhet, samt att, om man, sedan ett
tryckfrihetsbrott inträffat, finner att juryns sammansättning varit
felaktig, man troligtvis vid nästa val ser sig bättre före. Jag tror
dessutom, att Hr Eudlings förslag utan någon särdeles svårighet
kunde så modifieras, att jurymanna-valen icke blefve alltför besvärliga
för menigheterna. Man kunde nemi. välja jurymännen för en
längre tid, t. ex. 3 å 5 år; man kunde äfven, dels för att undvika
valens besvärlighet, och dels i fall man ansåge det vara äfventyrligt
att låta menigheterna välja jurymän, öfverlemna åt domstolarne att
för hvarje gång utlotta nödigt antal jurymän från redan bestående
myndigheter, såsom städernas äldste, sockennämnderna o. s. v., hvilka
myndigheter kunna antagas vara sammansatta af män, som åtnjuta
medborgerligt förtroende, och vid hvilkas val inga politiska partiafsigter
gjort sig gällande. Jag har framkastat dessa tankar endast
för att visa, att om man allvarligt vill hinna eller närma sig målet,
finner man äfven en väg, som leder dit, och då jag önskar, att denna
väg måtte ju förr desto heldre beträdas, vågar jag föreslå, att E.
o. Ad. måste återförvisa ärendet till Const.Utsk., med förklarande,
att Ståndets gemensamma tanka är, att tryckfrihets-nämndens sammansättning
bör förändras i den syftning Hr Eudlings reservation
antyder.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den förste värde talaren bör
jade
sitt anförande med den förklaring, att han icke vore någon beundrare
af den nuv:de juryn, men likväl ansåge densamma bättre
än den af Const.Utsk. föreslagna. Jag åter vill begynna med att
tillkännagifva, att jag icke är någon beundrare af den här föreslagna
juryn; men att jag likväl anser den vara bättre än den nuv:de.
Man har å sednare tider vid all lagstiftning antagit såsom en grundsats,
Den 10 Oktober.
49
sats, att särskildta domstolar för särskildta fall, eller s. k. specialdomstolar,
icke icke böra nedsättas; men livad är den nuv:dejurvn
om icke just en sådan special-domstol? Den väljes ja blott för ett
enda fall och upphör omedelbart efter detsammas afgörande. Attén
sådan jury-inrättning, behäftad med alla en special-domstols fel och
brister, icke är lämplig, är lätt att inse, och derföre förefinnes något
likartadt, icke i civiliserade länders lagstiftning.
Då man således, i min tanke, måste uttala en ovilkorlig förkastelsedom
öfver den nuv:de juryns sammansättning, återstår att
tillse, huruledes den må kunna på ett bättre och lämpligare sätt inrättas.
Att den jury, som skall fungera uti ett förekommande tryckfrihetsmål,
bör genom lottning utväljas bland ett större antal för en
viss längre tid valda jurymän, derom äro nästan alla ense, och frågan
gäller således endast att bestämma, på hvad sätt eller utaf hvilka
personer eller myndigheter detta större antal jurymän skall utses.
Man faller då genast på den tanken, som finnes uttryckt uti Hr
Rudlings reservation, men då denna tankes verkställbarhet inom
Const.Ut.sk.
flera län hade icke ett enda tryckfrihetsmål under flera års tid blifvit
anhängiggjordt, samt att uti åtskilliga andra län antalet deraf
under en lika lång tiderymd utgjort 1, 2 å 3. Är det, vid sådant
förhållande, väl sannolikt, att jurymanna-valen, som, enligt Hr
Itudlings förslag, skulle försiggå i hvarje stad, der boktryckeri finnes,
skulle få något lif, någon betydelse, eller är det icke
fastheldre vida sannolikare, ja nästan påtagligt, att dessa val
icke skulle ådraga sig någon upmärksamhet, och hela jury-inrättningen
förfalla? Inom Utsk. var det en ledamot, som rent af
föll i skratt, då han föreställde sig utseendet af en jury, bildad uti
en småstad i haus hemort, der boktryckeri funnits. Det är icke
osannolikt, att de jurymän, som skulle tillsättas uti dessa småstäder,
i sjelfva verket skulle komma att tillsättas af boktryckaren, hvilken
vore den enda person, sorn möjligtvis hade något intresse i saken
och således hade någon anledning att vilja inverka på valet. På
grund af dessa sakförhållanden ansåg sig Utsk. kunna taga för afgjordt,
att en i enlighet med Hr Rudlings förslag inrättad jury-institution
skulle på de aldra flesta orter blifva särdeles illa organiserad.
Sedan Utsk. således funnit sig icke kunna lägga Hr Rudlings
åsigt till grund för ett förslag i frågan, föll Utsk. ganska naturligt
på den tanken, huruvida man icke skulle kunna organisera en tryckfrihetsnämnd
lör hela Riket, och då detta icke ansågs olämpligt,
började raan eftersinna, af hvem denna gemensamma nämnd skulle
utses. Dervid föll man, äfvenledes temligen naturligt, på den tanken,
att nämnden skulle tillsättas af R. St:r, hvarom förslag, på
sätt Memorialet jemväl uplyser, vid föreg:de Riksdagar varit väckt.
Visserligen har en talare påmint derom, att vi hafva t. o. in. blodiga
minnen af R. St:rs inblandning i rättsskipningen; men denne
talare har dervid förbisett, att dessa minnen gälla något helt annat,
nemi, nedsättande af special-kommissioner, hvarom här alldeles icke
är fråga. Samma talare har äfven klandrat Utsk. derför, att Utsk.
föreslagit, att juryns utväljande skulle öfverlåtas åt tvenne Utsk.
IX H. 4
50
Den 10 Oktober.
och talaren har ansett, att det vore bättre att öfverlemna valet åt
BiksSt:n sjelfva eller åt af dem utsedde elektorer. Jag fruktar likväl,
att om St:n skulle genom elektorer tillsätta ledamöterna i juryn,
blefve fältet för s. k. parti-manövrer vida rymligare, enär elektorerna
skulle endast och allenast för det ändamålet utses. Att
åter låta de 60 jurymännen utväljas genom direkta val inom Stånden,
vore knappast verkställbar^ eller skulle åtminstone blifva särdeles
besvärligt. Deremot lärer väl ingen föreställa sig, att hvarken
Const.Utsk. eller LagUtsk., hvilka vid Eiksdagens början tillsättas,
skulle tillsättas med uteslutande afs. å deras befogenhet att
välja tryckfrihetsnämnden! Jag åtminstone kan ej göra mig en sådan
föreställning, utan antager fastheldre såsom ganska sannolikt,
att då Coust.- och LagUtsk:n, hvilka äro sammansatta för helt olika
ändamål, skulle sammanträda för att utvälja den stora juryn, komme
vallistan att upgöras sålunda, att den innehölle namnen på bildade
och allmänt aktade män, enär endast en sådan lista hade någon
utsigt att tillvinna sig majoritet.
Af hvad jag nu haft äran anföra, torde E. o. Ad. finna, att
jag för min del icke kan inse de stora vådor, som, enligt den förste
värde talarens förmenande, skulle blifva en följd af förslagets antagande.
Detta förslag är visserligen icke utan sina brister, men det
är i min tanke det bästa af dem, som blifvit framställda, och vida
bättre än den i detta afs. nu gällande lagen.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Efter att hafva inom Const.-
Utsk. bestridt framläggandet af detta förslag inför E. St;r, kan jag
nu icke annat än afstyrka E. o. Ad. från att antaga detsamma såsom
hvilande till nästa Eiksdag. Förslaget är i min tanke felaktigt
till sin grund, och, efter hvad jag tror, skulle det inom en ganska
kort tid blifva i sin tillämpning förhatligt, om ej för något annat,
så åtminstone derföre att rättegången i tryckfrihetsmål derigenom
blefve betydligt förlängd. Det har blifvit sagdt, att förslagets
afgifvande är förändradt af det allmänna missnöjet med det sätt,
hvarpå juryn i tryckfrihetsmål f. n. utses, och att man åtminstone
borde göra ett försök att komma till något bättre. För min del
hyser jag den åsigt, att så vida man vill fortfarande bibehålla jury
i tryckfrihetsmål, och något annat är ju icke ifrågasatt, så lärer man
äfven få nöja sig med den nuv:de jury-inrättningen, intilldess kommunalväsendet
i vårt laud blifvit bättre organiseradt. Under nuv:de
förhållanden kunna, i min tanke, ganska grundade anmärkmr framställas
emot hvilken jury-organisation som helst, och hvad det här
väckta förslaget till gemensam tanke särskildt beträffar, så tager jag
mig friheten att till eder, mine Hrr, hemställa, huruvida icke följden
af förslagets antagande till lag skulle blifva den, att i de flesta
städer tidningsskrifvarne sjelfve komme att utse de jurymän, hvilka,
i händelse af tryckfrihetsåtals anställande, skulle deröfver döma.
Såsom jag redan tillkännagifvit, kan jag icke godkänna Utsk:s förslag,
men ännu mindre kan jag med min röst understödja det förslag
till gemensam tanke, som här blifvit framställdt.
Den 10 Oktober.
51
Hr Dalman: Jag anser det vara öfverflödigt att förlänga
discussionen, enär jag tager för gifvet, att E. o. Ad. förkastar förslaget;
men jag kan ej underlåta att, med ani. af Gr. Lagerbjelkes
yttrande, erinra, att jag aldrig ifrågasatt, att juryns ledamöter skulle
utses utaf EiksSt:n genom elektorer, utan omedelbart af Stånden sjelfva,
hvarigenom hvarje Stånds opinion blefve representerad inom juryn.
Hr Carleson har i sitt anförande framkastat den förmodan att
om Hr Eudlings förslag antages, skulle det blifva tidningsskrifvarne
sjelfve, som tillsatte jurymännen. Jag kan icke dela denna förmodan,
och behöfver endast hänvisa till sjelfva förslaget för att ådagalägga,
att en sådan förmodan är alldeles ogrundad. Jag anser fortfarande,
att Hr Eudlings förslag innefattar en väsendtlig förbättring
af det nuv:de förhållandet; och får jag slutligen erinra derom, att
den anmärkta omständigheten, att de i enlighet med Hr Eudlings
förslag valda juryer på många ställen sällan eller aldrig komme att
fungera, enär tryckfrihetsmål derstädes ej förekomme, i min tanke
icke kan utgöra något hinder emot förslaget, utan endast en anledn.
att lyckönska de orter, der ett sådant lyckligt förhållande eger rum.
Jag tillstyrker således E. o. Ad. att antaga det förslag till gemensam
tanke Hr v. Koch framställt.
Gr. Sparre, Erik: Den omständighet, att den nuv:dejury
inrättningen
är bristfällig, får väl icke vara en giltig anledning till
att antaga hvilken förändrad organisation deraf, som helst, och då
det nu gäller att välja emellan den gamla och den af Const.Utsk.
föreslagna juryn, får jag öppet förklara, att jag är af alldeles motsatt
mening med min värde vän, Gr. Lagerbjelke, som anser företräde
böra gifvas åt Utsk:s förslag. I min tanke gifves det i lagstiftningsväg
icke någon mera grundfalsk tanke än den, att åt delegerade
af representationen öfverlemna utnämnandet af domare,
och jag hade föreställt mig att det vore abed uti all lagstiftning,
att den dömande makten skall vara alldeles skiljd från den lagstiftande.
Const.Utsk. sjelft har yttrat, att ett af skälen för tryckfrihetsmåls
öfverlemnande åt jurys afdömande är det, att jurymännen
böra kunna förutsättas hafva en oväld och en sjelfständighet,
som tilläfventyrs icke alltid kan påräknas hos domare, tillsatte af
Eegeringen, enär det ofta är Eegeringens eller dess organers åtgöranden,
som äro föremål för offentlighetens bedömande. Men, mine
Hrr, våra egna åtgärder såsom lagstiftare äro ju äfven underkastade
samma offentlighets pröfning! Vid sådant förhållande är det väl
vår oafvisliga pligt att tillse, det vi icke inrätta sådana institutioner,
hvarigenom vi sjelfva eller våra delegerade sätta oss till doms
öfver denna offentlighet. Jag anser således, att Const.Utsk. på ett
betänkligt sätt försyndat sig, och felat emot den princip Utsk. sjelft
förklarat sig hylla; ty jag fruktar, att den oväld, som Utsk. ansett
vara en tryckfrihets-jurys förnämsta egenskap, icke alltid torde komma
att finnas hos en delegation af E. St:r. Det torde nemi. väl kunna
äfven i framtiden inträffa hvad som under förflutna tiden skett, att
ett parti inom representationen gör sig herrskande och tillskansar
sig fördelar på det allmännas bekostnad. Pressen upträder och be
-
59
Den 10 Oktober.
kämpar detta parti, granskar och fördömer dess åtgöranden. Kommer
så tiden att välja tryckfrihets-jury, och samma representation,
samma personer, hvars åtgärder blifvit af pressen på det skarpaste
klandrade, skola då utse de jurymän, som ega att döma öfver pressens
förfarande. Månne det under sådant förhållande är så alldeles
säkert, att oväldiga, opartiska jurymän skola utses? Jag för min
del befarar snarare motsatsen, och jag delar derföre Hr Carlesons
åsigt, att den nuv:de juryn, ehuru ganska dålig, dock är vida bättre
än den af Utsk. föreslagna.
Jag tror ieke heller, att en riktig tanke ligger till grund för
förslaget, att Svea Hofllätt skulle blifva den enda domstolen i alla
tryckfrihetsmål. Jag tror, att lagskipningen vinner genom en större
mångsidighet, och jag tror äfven, i likhet med en föreg:de talare,
att för ett fullständigt bedömande af ett tryckfrihetsmål ofta fordras
en kännedom om person- och lokalförhållanden, som naturligtvis
icke kan finnas hos en för hela Riket utvald jury.
Då flere talare redan yttrat sig emot förslaget, vill jag icke
trötta R. o. Ad. med en vidare granskning af detsamma. Jag tror
att hvar och en, som tänkt öfver tryckfrihetens väsende, betraktar
densamma såsom en af våra dyrbaraste rättigheter, samt således icke
skall skänka sin röst åt ett förslag, åsyftande att införa en institution,
som onekligen förr eller sednare skall qväfva sjelfva tryckfriheten,
denna starkaste och mäktigaste häfstång för ett konstitutionelt
samhälles utveckling.
Hvad slutligen Hr Rudlings förslag beträffar, så kan jag icke
annat än gilla de anmärkmr, som emot detsamma af föregående talare
blifvit gjorda, samt måste således motsätta mig detsammas antagande
såsom Ståndets gemensamma tanke i denna fråga. Jag får
jemväl tillkännagifva, att jag tror, att vigtiga reformer i vårt rättegångsväsende
förestå. Vi veta, att inom flera af de europeiska staterna,
och deribland inom vårt brödrarike Norrige är fråga väckt
om införande i allmänhet af jury i brottmål. Om något sådant
jemväl hos bss förekommer, kan man tilläfventyrs i sammanhang
dermed tinna en utväg att afhjelpa den med den nuv:de tryckfrihets-jurvn
förknippade olägenheter. Jag tror således, att vi tills
vidare böra bibehålla den jury vi nu ega och icke utbyta en inrättning,
hvars brister vi känna, emot en annan, hvars blifvande
beskaffenhet vi naturligtvis icke känna, men hvars felaktiga grund
och äfventyrliga art ligger för öppen dag. Jag yrkar afslag å Mern.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill icke, lika med en
talare här midt emot, updraga någon rangskillnad emellan den nuv:de
och den föreslagna juryn, enär det är nog för mig att veta att båda
två äro odugliga. Men hvad jag deremot vill erinra, det är att
man, i min tanke, icke bör öfvergifva försöket att åstadkomma något
bättre, derföre att det nu af Const.Utsk. gjorda förslaget måste
förkastas. Det är godt och väl, att vi, såsom Gr. Sparre nu tillkännagifvit,
kunna hoppas att i framtiden erhålla en jury-inrättning,
i hvars händer vi kunna nedlägga tryckfrihetsmålens afdömande,
men denna förhoppning, om än den kommer att gå i fullbordan,
Den 10 Oktober.
S3
kan dock icke utgöra någon giltig anledning att nu låta frågan om
tryckfrihets-juryns reformerande falla, och under en icke obetydlig
följd af år dragas med det nuv:de oefterrättlighetstillståndet. Jag
tror, att vi böra söka att så fort som möjligt få detta tillstånd rättadt
och förbiittradt, likasom jag tror, att Const.Utsk. har ganska
god tid att ånyo taga frågan under pröfning. Jag kan icke godkänna
de skäl, som emot Hr Rudlings förslag här blifvit andragna.
Jag kan icke, lika med Gr. Lagerbjelke, antaga att det skall blifva
snart sagdt en omöjlighet att uti landsorterna erhålla någorlunda
lämpliga jurymän. Om det än till en början blefve fallet, att folket
på åtskilliga orter ej brydde sig om jurymanna-valen, så skulle
dock, i min tanke, detta förhållande ändras, om det vid en tryckfrihetssaks
afgörande visade sig, att alldeles olämpliga personer blifvit
till jurymän utvalde. I allt fall kunde en sådan jury, enligt
min öfvertygelse, aldrig blifva sämre sammansatt än den nuv:de.
Jag anser således Hr Rudlings förslag innehålla ett frö till förbättring,
som icke bör förqväfvas, och jag instämmer derföre uti Hr
v. Köchs förslag till gemensam tanke.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., hurusom Hr v. Koch, med hvilken flere talare
i hufvudsaken instämt, yrkat att R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma
tanke förklara, att det i förev:de Mern. framlagda grundlagsändringsförlag
bör återlemnas till Utsk. för att omarbetas i den syftning
Hr Rudlings Mem:t bifogade reservation antyder, och deremot
Gr. Sparre yrkat att Utsk:s förslag måtte förkastas.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, först hemställde om R. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanka antaga det af Hr v. Koch
framställda förslag, ropades några Ja och några Nej; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm., med anhållan att svaren måtte mera mangrant af
gifvas,
förnyade samma propos, och sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, blandade med många Nej, förklarade det han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
Hr Carleson begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition:
Den,
som vill att R. o. Ad. i ani. af Const.Utsk:s Mern. N:o
36, såsom sin gemensamma tanka förklarar, att det deri framlagda
grundlagsändringsförslag bör återlemnas till Utsk. för att omarbetas
i den syftning Hr Rudlings Mem:t bifogade reservation antyder, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, sora
följer:
Ja — 23.
Nej — 31.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., på
54
Den 10 Oktobe r.
sätt Gr. Sparre föreslagit, behagade förkasta Const.Utsbs ifrågav:de
förslag, ropades starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Const.Utsfcs den 3 och 7 dennes pä bordet
lagda Memorial N:o 37, med förslag till tillagg uti 1 g 4 mom.
TryckfrihétsFörordmn, rörande skyldighet för utgifvare af Dagblad
eller Periodiska skrifter, att ställa borgen för böter, kostnad och
skada.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Det finnes ett gammalt
latinskt ordspråk, som lyder: »Principiis obsta», d. v. s. gör
motstånd i början. Detta ordspråk torde böra ihågkommas vid behandlingen
af ifrågav:de förslag. Man kan visserligen tycka att förslaget
i och för sig sjelft är temligen oskyldigt, enär det icke är
troligt, att den, sorn vill utgifva ett dagblad eller en periodisk skrift,
skall hafva någon synnerlig svårighet att anskaffa borgen för 1,000
Rdr Ernt; men man bör härvid bemärka, att just sjelfva meddelandet
af en sådan föreskrift utan tvifvel utgör första steget på en
bana, som kan leda till tryckfrihetens förqväfvande eller åtminstone
ganska stora förfång. Våra grundlagsstiftare hafva ock varit ganska
rädda för alla emot tryckfrihetens bruk i förväg lagde hinder, enär
de i Reg:sF:ns 86 § uttryckligen stadgat, att inga sådana hinder
finge läggas. Detta uttryckliga förbud utgör för mig ett alldeles
tillräckligt skäl att motsätta mig beträdandet af den nu anvisade
banan; men om än jag härifrån afser, kan jag i allt fall ej finna
att det föreslagna stadgandet skulle medföra den dermed åsyftade
verkan. Det är ett för oss alla kändt faktum, att utgifvare af den
s. k. skandalpressen icke hafva någon svårighet att finna förläggare,
som kunna anskaffa både 1,000 Rdr, och vida mera, enär utgifvandet
af skandalblad här i landet olyckligtvis blifvit en ganska lönande
industri. Att kunna hämma denna både skamliga och understundom
farliga industri vore visserligen högeligen öuskvärdt;
men icke vinner man detta ändamål genom att föreskrifva anskaffandet
af en borgen å 1,000 Rdr: För öfrigt får jag säga, att min
enskilda tanke är, att det är fåfängt att söka blifva qvitt skandalpressen,
så länge den stora allmänheten företrädesvis älskar att läsa
skandal. Så länge denna förskämda smak finnes, har hvarje sannt
bildad menniska icke någon annan utväg än den, som äfven af ett
ganska stort antal här i hufvudstaden är vidtagen, nemi. att aldrig
kasta en blick uti någon skandal-tidning, att aldrig bry sig om eller
efterfråga dess innehåll. Detta parti har jag för min del och många
med mig, som varit särdeles utsatta för skandalpressens anfall, redan
länge tagit, och det är äfven med mycken fördel begagnadt
i andra länder, såsom i England, der skandalpressen är temligen
utbredd, men af ingen bildad menniska bevärdigad med den ringaste
upmärksamhet.
Jag anser mig ej behöfva vara vidlyftigare i denna fråga, utan
slutar med att, under åberopande af hvad jag i början anförde,
yrka afslag å Memorialet.
Den 10 Oktober.
55
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Om det af Const.Utsk. här
framlagda förslag icke kommer att medföra någon annan nytta, så
bör det åtminstone hafva med sig den att ådagalägga svårigheten
att genomföra en ändring eller förbättring i tryckfriheten. Const.-  Utsk. har med detta förslag åsyftat att i någon, om ock obetydlig
mån minska olägenheterne af det af åtskilliga tidningsskrifvare utöfvade
missbruket att skjuta framför sig sådane personer, som i
dagligt tal benämnes ansvaringar. Det är allmänt kändt, huruledes
här i staden redaktörerne af begynnande tidningar ofta söka
förskaffa sig en talrik publik genom anlitande af skandalen, under
förhoppning och beräkning, att tidningen skall blifva åtalad och
derigenom tilldraga sig en uppmärksamhet, som den eljest måhända
ej skulle lyckas vinna. En sådan tidningsförfattare utsätter sig
likväl icke sjelf för äfventyret af sitt företag, utan hvälfver ansvaret
för det brottsliga å en annan. För någon lumpen penning
leger han en utfattig usling, hvilken anmäler sig såsom tidningens
ansvarige utgifvare; och, när tidningen sedermera efter beräkning
åtalas och ansvaringen befinnes skyldig till tryckfrihetsbrott och
bötfälles, undandrager sig understundom den sannskyldige utgifvaren,
den verkliga brottslingen, att för ansvaringen erlägga böterne
och, än mer, de ersättningsbelopp, som tillika kunna varda ådömde.
Ansvaringen aftjenar böterne medelst fängelse. Den förorättade
erhåller icke ens ersättning för sine rättegåndskostnader. Brottet
gagnar dess uphofsman. — Af ett dyliktt gäckeri med lagen har
rättskänslan med fog funnit sig sårad och man har högljudt yrkat,
att någon åtgärd till förekommande häraf måtte vidtagas. Ett
kraftigt botemedel mot det onda skulle likväl erfordra så väsentliga
ändringar i Tryckfrihetslagen att blott och bart denna omständighet
sannolikt blefve för många ett tillräckligt skäl att förkasta
detsamma. Const.Utsk. har derför ansett sig hellre böra
föreslå ett medel, som visserligen endast kunde något minska verkningarne
af det onda, men icke heller påkallade någon betydande
ändring i nyssnämnde lag. Den väg Utsk. härvid inslagit har
redan för längesedan blifvit, icke utan framgång, betx-ädd i andra
länder. Uti Frankrike väcktes af Chateaubriand, för omkring fyratio
år sedan, frågan om tidningsutgifvai-es förpligtande att ställa
borgen för de botes- och ei-sättningsbelopp, som kunde blifva dem
ådömde. Detta förslag antogs år 1819, och har, om än med åtskilliga
ändringar och jemkningar i tillämpningen, varit adopteradt
under alla de vexlande styrelseformer, som Frankrike sedan dess
uplefvat. Det har uthärdat tre revolutionei-, i hvilka pressen tagit
den verksammaste delen. Nästan samtidigt med förenämnde förslags
antagande i Frankrike, antogs ett dylikt uti England, pressfrihetens
vagga. Grundsatsen har först blifvit tillämpad i Europas
fria Stater. Det är visserligen sannt, att Utsk. uptagit den i en
ytterligt modifierad form, så vida tidningsutgifvaren endast hade
att anskaffa en borgensförbindelse å det föreslagna obetydliga beloppet.
Ändamålsenligheten af denna modifikation vill jag lemna
derhän, men mig synes att förslaget derigenom blifvit enklare, än
det eljest kunnat vara. — Det kan ock sägas, att hela det före
-
56
Den 10 Oktober.
slagna stadgandet skulle medföra ringa gagn. Det är möjligt;
men något gagn borde det dock medföra, så vida den stadgade
borgenssumman räckte till att betacka de högsta botes- och ersättningsbelopp,
som hittills blifvit i tryckfrihetsmål ådömde. För
många tidningsutgifvare borde borgenssumman icke heller vara en
sådan obetydlighet, att de utan betänkande äfventyrade densamma.
Jag anhåller, att K. o Ad. måtte antaga förslaget såsom hvilaude
till nästa riksdag.
Hr Hjerta, Lars: Jag vill visserligen ej betvifla den goda
syftningen af Const.Utsk:s förevarande förslag, såvida detsamma,
på sätt den siste värde talaren gifvit vid handen, egentligen tillkommit
för att söka förekomma det missbruk af tryckfriheten eller,
för att så stiga, det hån emot tryckfrihetslagen, som nu kan bedrifvas
och äfven bedrifves genom det s. k. ansvaringssystemet;
men jag befarar, att man, under detta sitt bemödande att förekomma
ett missbruk, förbisett, att förslaget derjemte uti sig innebär
ett verkligt hinder för eller en verklig inskränkning i tryckfrihetens
rätta bruk. Ett af tryckfrihetens ändamål är onekligen
det, att till allmänhetens kunskap bringa och under det allmänna
omdömets domstol draga de missbruk, som kunna förefinnas inom
samhället i ett eller annat afseende, såsom hos Styrelsen, hos dess
organer, hos maktegande korporationer, hos vissa samhällsklasser
eller i det allmänna nmgängeslifvet. Föreställom oss t. ex., att
uti en landsort ett visst kotteri eller ett visst antal inflytelsrika
personer helt och hållet, som man säger, beherrska!- eller bestämmer
tonen och begagnar detta sitt herravälde på ett sätt, som
väcker ovilja och framkallar motstånd. Någon utom kotteriet stående
vill derföre upsätta en tidning, för att i densamma utpeka
missbruken eller gissla dårskaperna hos de maktegande, men som
han till äfventvrs är obemedlad, måste han anskaffa borgen, och
hvar skall han finna den, då förmögenheten måhända endast finnes
just hos de personer, emot hvilka han ämnar uppträda? Jag
anser således, att till tryckfrihetens hälsosamma och rätta bruk
jemväl hörer, att hvarje medborgare skall ega sig öppet att, oberoende
af andras hjelp, göra sin röst hörd hos allmänheten, utan
att derföre vilja på minsta vis bestrida riktigheten af de här fällda
omdömena i afseende å det förhatliga och beklagliga i ansvaringssystemet,
hvilket dock, i min tanke, icke torde kunna genom det
nu framlagda förslaget i någon väsendtlig mån undanrödjas,
För att hämma tryckfrihetens missbruk har man i andra hindel
och synnerligast i Frankrike, anlitat borgenssvstemet. Jag
behöfver icke gå så långt tillbaka i tiden som Hr Carleson, eller
till år 1819, utan jag vill betrakta förhållandet endast under Ludvig
Philips regeringstid. Man skärpte borgenssystemet gång på
gång, men vann man ändamålet? Ingalunda. Åtgärderna tjenade
blott till att ännu ytterligare upreta och förbittra sinnena. Hvad
England beträffar, vågar jag bestrida Hr Carlesons upgift, att
borgenssystemet der är infördt, och tillåter mig yttra, att denne
uppgift innefatta!- ett bestämdt misstag. Uti England är boktrycka
-
Den 10 Oktober.
57
ren ansvarig för hvad som finnes tryckt i tidningen, derest icke någon
ny lag i detta hänseende blifvit stiftad. För öfrigt förundrar
det mig, att Coust.Utsk., vid hämtande af exempel från utlandet,
gått, som ordspråket säger, öfver ån efter vatten, da Utsk. icke brytt
sig om att taga kännedom af den tryckfrihets-lag, som finnes i vårt
grannrike Danmark. I denna lag finnes ett stadgande, hvars ordalydelse
jag nu ej minnes, men hvars hufvudsakliga innehåll är, att
om en tidnings upsats åtalas och befinnes brottslig, så skall den ansvarige
redaktören erlägga de ådömda botes- och ersättnings-beloppen,
samt att, om han dertill är oförmögen, dessa belopp skola utkräfvas
af förläggaren, eller, derest äfven lian saknar tillgång, af
boktryckaren. Detta stadgande synes mig innehålla ett ganska enkelt
medel emot det missbruk man vill utrota. Jag har vid ett
föreg:de tillfälle haft den äran att tillkännagifva min öfvertygelse
om det sätt, hvarpå det med så mycket skäl öfverklagade ansvarings-systemet
skulle kunna utrotas, och vill nu endast omnämna
detsamma såsom ett supplement till det nyssomförmälda stadgandet
i danska tryckfrihets-lagen. Detta sätt vore nemi. att borttaga de
s. k. tillståndsbrefven, och för tidnings-utgilVande stadga samma ansvarighet,
som för andra tryckta skrifter. Det skulle således blifva
boktryckarens skyldighet att, i händelse af en tidnings-artikels åtalande,
förete namnsedel å författaren, vid äfventyr att eljest sjelf
stånda författare-ansvar. En sådan föreskrift blefve naturligtvis vida
strängare än den, som nu gäller i afs. å dagblad och periodiska
skrifter, och besynnerligt är, att man, under hela den tid vi egt
tryckfrihet, har alldeles förbisett detta enkla medel emot skandalpressen.
Då jag sökt att efterforska orsaken till detta förbiseende,
har jag trott mig finna densamma deruti, att man ansett ett sådant
stadgande obehöfligt, så länge vederbörande hade den för dem vida
kärare och emot tryckfrihetens missbruk vida kraftigare indragningsmakten
i sina händer. Men då numera denna makt sjelf blifvit
indragen, bör man vara betänkt uppå något annat korrektiv emot
missbruken, och i detta hänseende torde Danmarks exempel vara
efterföljansvärdt. Det nu framlagda förslaget bör deremot, i min
tanke, förkastas, dels derföre att andra hinders exempel visat, att
ändamålet dermed ej kunnat vinnas, och dels emedan det till sin
syftning är rigtadt emot sjelfva tryckfriheten.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det här föreliggande förslaget
är helt och hållet rigtadt emot den skandal, som f. n. ganska ofta
inträffar, att nemi. en s. k. ansvaring vid tryckfrihets åtal intager
den verklige utgifvarens plats, och, i händelse af åtalets gillande,
lider hans straff. Man torde knappast kunna tänka sig någonting
för rättskänslan mer sårande, än att tiduinga-skrifvare kunna lega
personer för att ansvara för brott, som de förra sjelfva begått, ett
förfaringssätt, hvarigenom den verkliga brottslingen alltid går fri och
ostraffad, under det att den legda stackaren, som på förhand åtagit
sig ansvaret för den förres förbrytelser, får ofta ganska hardt plikta
för brott, sora han icke begått eller ens kunnat begå. Det är denna
man kan rent ut säga styggelse, som Const.Utsk. velat förekomma.
58
Den 10 Oktober.
Det är visserligen sannt, att den icke kan helt och hållet genom
detta förslags antagande förebyggas, ty för de s. k. urbota brotten
kunde jemväl hädanefter ansvaringar komma att lida; men om ock
endast en del af missbruken försvinna, så vore dock något dermed
vunnet, och man måtte vid medgifva, att man icke bör försumma
allt, derföre att man ej kan vinna allt. En föreg:de talare har redan
erinrat derom, att den verkliga tidnings-utgifvaren ofta underlåter
att betala böterna för ansvaringen och låter honom aftjena dem
på korrektionshuset, så att hela straffet reducerar sig dertill, att
Staten får under en längre eller kortare tid föda ansvaringen, under
det att den rätte gerningsmannens plånbok ej vidkännes någon
förlust. Om deremot förslaget antages, så skulle det alltid finnas
en plånbok, hvarur böterna kunde tagas.
Vidare tror jag, det man icke torde kunna förneka, att det
ligger i tryckfrihetens eget välförstådda intresse, att den nu påpekade
skandalen och styggelsen uphör. Det finnes, i min tanke,
ingen annan fara för tryckfriheten i vårt land, än den, som från
detta håll densamma hotar. Tryckfriheten har redan slagit så djupa
rötter i våra seder och tänkesätt, att hvarje angrepp emot densamma
vore förgäfves. Den enda tänkbara fara, som numera kunde
komma att hota densamma, skulle, såsom jag nyss antydde, framkallas
deraf, att tryckfrihetens bruk nedsmutsades af sådana orenheter,
som ansvariugs-systemet. Jag tror derföre, att man gör tryckfrihetens
sak en verklig tjenst genom att bortskära denna vämjeliga
utvext på densamma.
Man har, såsom ett skäl emot förslaget, framdragit exempel
från utlandet, från Frankrike, der borgens-systemet icke medfört åsyftad
verkan. Men häremot vill jag erinra, att man i Frankrike med
borgens-systemet afsåg något helt annat, än det som Const.Utsk. här
åsyftat. Utsk. har nemi. med förslaget icke afsett något annat, än
att de böter, som kunde blifva för i tidningar begångna tryckfrihetsbrott
ådömda, verkligen skulle komma att erläggas af de verliga
brottslingarna, och icke medelst fängelsestraff aftjenas utaf oskyldiga
stackare. Något sådant har man i Frankrike icke afsett, utan der
har man, genom att föreskrifva kautioner å ganska betydliga penningesummor,
velat förhindra sjelfva upkomsten af tidningar, och
sålunda i födseln qväfva de befarade tryckfrihets missbruken. Något
sådant är, som jag redan yttrat, icke här i fråga, och den förste
värde talaren har t. o. m. sjelf erkänt, att detta förslag icke innebure
något egentligt hinder för tidningars utgifvande. Då således,
mine Hrr, någon större svårighet för tidningars utgifvande icke skulle
genom förslagets antagande upstå, så har ju icke något hinder blifvit
upställdt emot tryckfriheten. Men hvad är det, som verkligen
blifvit förhindradt? Jo, endast och allenast den nu af vissa tidningsskrifvare
begagnade utvägen att låta ansvaringar aftjena ådömda böter,
i st. f. att sjelfva erlägga dem. Detta och ingenting annat har
man med förslaget åsyftat, och dess motståndare hafva ej visat, att
detta syftemål icke genom förslaget verkligen vinnes.
Man har vidare sagt, att förslagets antagande skulle kunna i
lands-orten förhindra upkomsten af tidningar, afsedda att gissla och
Den 10 Oktober.
59
bekämpa derstädes inrotade missbruk. Jag måste bekänna, att jag
icke kan förstå den argumentation, som blifvit till stöd för denna
anmärkning förebragdt. Om en person skulle vilja upsätta en tidning,
för att deri på ett omständligt sätt gissla missbruk eller oredor,
så vore ju ett sådant företag ganska godt och lofviirdt, och jag
kan icke förstå, att det inom orten ej skulle finnas någon enda person,
som vore villig att med sin borgens-förbindelse understödja företaget.
Jag, för min del, kan ej föreställa mig, att anskaffandet af
en borgen för endast 1,000 Rdr, hvars upfyllande ej komme i fråga,
så vida ej tidningen åtalades och sakfälldes, skulle vara förenadt
med några oöfvervinnerliga svårigheter, utan jag fruktar fasthellre,
i likhet med den förste värde talaren, att en sådan borgen ganska
lätt skulle kunna anskaffas, t. o. m. för en skandaltidning.
Ytterligare har man påstått, att det funnes ett annat, vida
lämpligare sätt att förekomma ansvarings-systemet, nemi. att låta
boktryckaren med sitt tryckeri ansvara för böterna. Afven detta
sätt har man varit betänkt att använda, och ett förslag i denna
syftning har jemväl varit utarbetadt, men det visade sig snart, att
förslaget var behäftadt med stora svårigheter. Fö>st och främst är
en boktryckare esomoftast ej någonting annat än en handtverkare
eller en slags näringsidkare, och vore det väl, vid sådant förhållande,
skäl att göra honom till censor? Detta sätt har tillförene
här i Sverige blifvit försökt, men befunnits ganska otjenligt. För
öfrigt skulle ett dylikt stadgande just vara ett band på tryckfriheten,
ty det skulle ganska lätt kunna hända, att en person, som
ämnade utgifva en tidning för att angripa de makt-egandes missbruk,
icke kunde finna en boktryckare, som vore villig att med sitt
tryckeri ansvara för de böter, som kunde blifva tidnings-utgifvaren
ådömda. Och om än tidnings skrifvaren funne en sådan boktryckare,
skulle den sednare af sitt eget intresse upmanas att utöfva ett
censorsskap öfver tidnings-upsatserna, som troligtvis blefve för tidningsskrifvaren
ganska tryckande och obeqvämt. Jag hemställer till
den värde talaren, som förordat detta sätt, huruvida han skulle ett
ögonblick tveka i valet att sjelf med sina penningar ansvara för
hvad han skrifver eller att nödgas underkasta detsamma en boktryckares
censur!
Af hvad jag nu haft äran anföra torde R. o. Ad. finna, att
det förslag Utsk. här afgifvit, är ganska lämpligt för det ändamål
detsamma afser. Att samma sätt äfven är begagnadt i de flesta
andra länder, är temligen allmänt bekant. Att det finnes i England,
har en talare visserligen förnekat, men jag får uplysa den
värde talaren derom, att inom Utsk. företeddes ett arbete af en ganska
utmärkt rättslärd, hvari finnes upgifvet, att så är förhållandet.
Innan jag slutar, anhåller jag att få med några ord bemöta
ett förslag, som gjordes af den siste värde talaren, nemi. att afskaffa
tillståndsbrefven och göra utgifvaudet af tidningar beroende af samma
vilkor, som utgifvandet af böcker. Detta förslag torde hvarken
i allmänhet vara lämpligt eller särskildt utgöra något verkligt korrektiv
emot det missbruk Utsk. velat förekomma. Till bevis härpå
behöfver jag blott i Hrnnes minne återkalla en händelse, som in
-
60
Den 10 Oktober.
träffade för icke så många år sedan, nemi. att då namnsedeln å författaren
till en åtalad skrift öpnades, befanns densamma innehålla
namnet på en person, som allmänt ansågs icke kunna vara författare
till det ifrågavide arbetet. Detta förslag skulle således icke
leda till något annat, än att återgifva oss ansvaringarne i en annan
skepnad.
Jag anhåller, att det ifrågav:de förslaget måtte, i hvad på R.
o. Ad. beror, blifva hvilanda till grundlagsenlig behandling vid nästkommande
Riksdag.
Hr Hjerta: Jag delar fullkomligt den siste värde talarens
tanke om ansvarings-systemets förödmjukande, men jag kan icke inse,
att det af Utsk. framställda förslaget i någon väsendtligare mån
förekommer detta systems fortsättande. Det är af flere talare medgifvet,
att tidningar under ansvaringars namn lika fullt kunna utgifvas,
ehuru penningeborgen måste ställas. Jag tror således, att
det föreslagna botemedlet endast blefve ett palliativ, som dessutom
vore af en för tryckfrihetens rätta bruk skadlig beskaffenhet.
Den siste värde talaren yttrade, att tryckfriheten är en hos
oss så djupt inrotad rättighet, att alla angrepp på densamma skulle
vara förgäfves. Om sanningen häraf är äfven jag visserligen fullkomligt
öfvertygad, men jag ber att få fästa den värde talarens upmärksamhet
derpå, att förslaget verkligen innefattar ett angrepp på
denna tryckfrihet, sådan den finnes i Grundlagen oss tillförsäkrad.
Tryckfrihetens definition i SG:te g Reg:sF:n lyder sålunda: »Med
tryckfrihet förstås hvarje svensk mans rättighet att, utan några af
den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter» etc.
Nu lärer det väl svårligen kunna bestridas, att föreskriften, det en
tidningsskrifvare skall anskaffa borgen eller nedsätta penningar innan
tryckfriheten får begagnas, icke utgör ett för denna frihet i
förväg lagdt hinder, ett vilkor, utan hvars upfyllande rättigheten
ej får tillgodonjutas. Man invänder visserligen, att anskaffandet af
en borgensförbindelse å 1,000 Rdr icke är förenadt med någon synnerlig
svårighet, men jag frågar då, om det icke finnes personer,
t. o. m. ibland eder, mine Hrr, som någon gång under deras lefnad
erfarit, att det verkligen är förenadt med svårigheter att förskaffa
sig en borgenspåskrift? Jag. åtminstone, har haft en sådan erfarenhet,
och jag tror, att många med mig delat densamma.
De anmnrkmr, som blifvit framställda emot mitt förslag, att
boktryckaren skulle i sista handen vara ansvarig för de böter, till
hvilka utgifvaren af en från tryckeriet utgången tidning kunde blifva
fälld, vittna om obekantskap med det praktiska af saken, enär anmiirkaren
tyckes föreställa sig, att tidningar alltid utgå från tryckerier,
tillhöriga andra personer, än sjelfva utgifvarne. Förhållandet
är emellertid icke alltid sådant, utan man finner tvärtom, att för
utgifvandet af större dagliga tidningar med stor cirkulation blifver
det för utgifvaren en ren nödvändighet att hafva ett eget tryckeri.
Boktryckaren sjelf är ofta förläggare af tidningar, eller ock är utgifvaren
delegare i tryckeriet. Vid sådant förhållande är det naturligtvis
utgifvarens intresse att boktryckaren ej skall, såsom man sä
-
Den 10 Oktober.
61
ger, stanna i sticket för böterna; men det band, som sålunda pålägges
utgifvaren, är dock af annan beskaffenhet, än anskaffandet på
förhand af borgen, ty den ena föreskriftens tillämpning kommer ej
i fråga förr, än brott emot tryckfriheten blifvit föröfvat, under det
att den andra måste fullgöras, innan tryckfriheten' får utöfvas. Om
något af de förhållanden jag nu omnämnt., nemi. att tidnings-utgifvaren
sjelf eger tryckeriet eller del deri, ega rum, så förfaller, såsom
E. o. Ad. torde tinna, hela Gr. Lagerbjelkes argumentation om olämpligheten
af en boktryckares censur öfver tidningen Anläggandet af
ett tryckeri är icke heller förenadt med större kostnader, än att det
ganska väl later sig göra med ungefärligen den summa, hvarför borgen
enligt förslaget skulle ställas.
Med anledning af mitt yttrande om tillståndsbrefvens borttagande,
en utväg, som jag blott påpekat och hvars vidtagande jag
ingalunda uttryckligen påyrkat, har man anmärkt, att aflemnandet
af namnsedel icke vore någon tillförlitlig garanti derför, att den
verklige författaren till en åtalad tidnings-artikel blofve uptäckt.
Att det understundom kan inträffa, att andra personer än de verkliga
författarne framträda inför rätta, för att ansvara för åtalade
skrifter, det är i min tanke alldeles omöjligt att genom någon lag
förekomma. Man har på mångahanda sätt sökt att upställa kraftiga
korrektiv häremot, men man har alltid misslyckats. Man måste
låta sig nöjas dermed, att den, som utgifver en tidning, afgifver en
försäkran till boktryckaren, att, i händelse af någon artikels åtalande,
sjelf åtaga sig författare ansvaret, emedan omständigheter kunna
finnas, som göra, att utgifvaren icke vill blottställa den person från
hvilken han fått emottaga vissa underrättelser. Det kan nemi.
hända, att en artikel blifvit insänd och i tidningen intagen, den
der updagar något missbruk, något underslef m. m. d. hos vissa
maktegande personer. Dessa blifva naturligtvis angelägna att få den
anonyma, af utgifvaren endast kända författaren uptäckt, och åtala
i sådant ändamål upsatsen, icke med hopp att få densamma fälld,
utan endast och allenast för att få författaren fram i dagen och sedermera
kunna förfölja honom. Vid sådant förhållande blifver det
en grannlagenhet för utgifvaren att sjelf framträda såsom författare,
så att ett utbyte af personer vid slika tillfällen aldrig torde kunna
förekommas. Följaktligen tror jag, att det ej är möjligheten af sådana
förhållanden, som i främsta rummet bör förebyggas, utan just
den af Gr Lagerbjelke sjelf så bjert framhållna skandalen, att en
tidningsutgifvare kan, i händelse af tidningens åtalande, låta sin
ansvaring föras till korrektionshuset och sitta der i brist och nöd,
under det att han sjelf fortfar med tidningens utgifvande. Detta
kan ganska väl förekommas genom adoption af den danska presslagens
stadganden i ämnet, hvarföre jag tager mig friheten att hos
Hr Gr. o Landtm, anhålla om framställande af propos. å förslagets
återskickande till Const.Utsk., med förklarande, att E. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke antagit den anmärkning, att förslaget
bör omarbetas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den danska
tryckfrihetslagens innehåll uti ifrågav:de hänseende.
62
Den 10 Oktober.
Hr Carleson: Med anledn. af Hr Hjertås yttrande får jag
till en början erinra, att ehuru 1830 års revolution i Frankrike
hufvudsakligen framkallades utaf tidningspressen, fann sig dock icke
en gång denna press befogad att påyrka uphäfvandet af lagen om
kautioner för tidningars utgifvande.
Hr Hjerta har förklarat, att min upgift, att tidningsutgifvarne
i England vore skyldiga att ställa borgen, innefattade ett misstag.
Det är visserligen icke omöjligt, att jag misstagit mig, och jag kan
icke till fullo styrka min upgift, enär jag ej innehar någon samling
af engelska parlaments-statuter. Alldeles utan bevis är jag likväl
icke, och anhåller att få framdraga det jag för ögonblicket kunnat
förskaffa mig. Jag har här i min hand Irsta delen af ett arbete med
titel: »Traité des délits et contraventions de la parole de 1’écrituré
et de la presse», utgifvet före 1848 års revolution af M. Ollasson,
Premier Avoeat-Général prés la Cour royale de Rouen. I detta arbete
omtalas på flere ställen, att i England fordras borgen för tidningars
utgifvande. På 567:de sidan förekommer följande yttrande:
»L’Angleterre qui nous a donné 1'institution de la liberté de la
presse nous a emprunté la disposition relative au cautionnement»;
der vidare på samma sida »La cautionnement y (en Angleterre)
est fixé, par un Statut passé en 1819, å 300 livres sterling
si le journal est imprimé å Londres ou dans un rayon de 20 milles,
et å 280 livres s’il est imprimé ailleurs.» — Enahanda upgift igenfinnes
och åberopas på flere ställen i omförmälde afhandling, och
det exemplar deraf, som jag nu innehar, tillhör andra uplagan, som,
efter hvad titelbladet innehåller, blifvit öfversedd och rättad. Arbetet
är tryckt andra gången i Paris år 1846. Det må vara en
möjlighet att det är en osanning, som sålunda blifvit framlagd för
allmänheten. Jag är, såsom sagdt, icke i tillfälle att lagligen bestyrka
författarens upgift; men hoppas att hafva genom densamma
åtminstone någorlunda rättfärdigat min utsago.
Hr Hjerta har jemväl påstått, att Const.Utsk:s förslag skulle
vara stridande emot Grundlagen. 86 § Reg:sF:n innehåller visserligen
de ord, Hr Hjerta upläst, men han har underlåtit att bevisa
huruledes Konung och Ständer derigenom betagit sig rättigheten
att i grundlagsenlig ordning besluta sådana stadganden i afs. å tryckfriheten,
som kunde blifva af behofvet påkallade. Den uplästa perioden
ur ofvannämnde, mindre väl redigerade § i Reg:sF:n, innehåller
efter ordalydelsen endast en bristfällig definition. Rätta meningen
är uttryckt i TryckfrihetsFörordmn, som visar huruledes de
ifrågav:de orden böra tolkas, och att med den offentliga makten
förstås den verkställande makten och dess organer, men icke den
lagstiftande makten, hvilket sednare uppenbarligen skulle inneburit
en oförnuftighet. I sjelfva inledningen till TryckfrihetsFörordmn
säges ju att: »med tryckfrihet bör förstås hvarje svensk mans rättighet
att, utan några af den offentliga makten i förväg lagda, af
tryckfrihetslagen föreskrifna hinder, utgifva skrifter etc. Nu är för
öfrigt af Utsk. alldeles icke föreslaget att någon myndighet skulle
erhålla rätt att lägga hinder i vägen för skrifters utgifvande. Det
hinder, som kunde förefinnas i Grundlagens förpligtelse för utgifvare
Den 10 Oktober.
63
af tidningar att ställa borgen för böter och ersättningar, vore oberoende
af hvad TryckfrihetsFörordmn förstår med den offentliga
makten. Hvad man åsyftat, har varit att i någon mån förekomma
tryckfrihetens missbruk, utan att förhindra dess rätta bruk.
Hr Dalman: Gr. Lagerbjelke har yttrat att jag skulle hafva
påstått, att ställandet af borgen icke komme att lägga något hinder
i vägen för utgifvandet af tidningar. Jag har likväl icke påstått
något annat, än att jag tror, att borgensställandet icke skulle
förhindra upkomsten af s/randaf-tidningar. Hvad åter andra tidningar
angår, så är min åsigt helt annorlunda, ithy att jag anser att föreskriften
om anskaffande af borgen ofta skulle hindra en insigtsfull
och skicklig, men mycket obemedlad person från utgifvandet af en
tidning eller tidskrift, vare sig med politisk syftning eller i någon
annan gren af menskligt vetande.
För öfrigt kan jag icke annat än högeligen glädja mig deråt,
att det ifrågav:de förslaget haft en så oskyldig anledning, som den
af Gr. Lagerbjelke framhållna, nemi. att rädda de stackars ansvaringarne
från korrektionshuset. För en sådan omtänksamhet och
ömhet kunna desse olycklige icke vara annat än Const.Utsk. mycket
förbundne. Emellertid har jag i min enfald föreställt mig, att
meningen med förslaget vore att i någon mån stäfja tidningsskrifveriets
missbruk, och jag skulle ingalunda hafva motsatt mig detsamma,
såvida jag ej funnit det utgöra en inskränkning i sjelfva
tryckfriheten.
Hr Carleson har påstått, att det var tidningspressen, som framkallade
1830 års revolution uti Frankrike. Då, såsom vi veta, och
Hr Carleson jemväl erinrat, borgens-systemet i afs. å tidningars utgifvande
var rådande i nämnde land, jemväl före 1830, så måste
ju Hr Carlesons påstående, om hvars riktighet jag nu icke anser nödigt
att yttra mig, just utgöra ett slående bevis derpå, att detta system
icke kan förhindra revolutionära rörelser.
Jag slutar, med den förklaring, att jag helt och hållet instämmer
uti det förslag till gemensam tanke, som Hr Hjerta afgifvit.
Detta förslag är icke stridande emot den princip, som ligger till
grund för vår tryckfrihetslagstiftning, och skulle, om det blefve lag,
i min tanke blifva ett ganska verksamt medel just emot det missbruk,
man sökte att utrota.
Hr Hjerta: Hr Carleson har nu med tryckt skrift i handen
dokumenterat sig såsom behörig att fälla det af mig anmärkta yttrandet
angående borgens-systemet i England. Vid sådant förhållande
kan jag naturligtvis ej vidare bestrida den härom gjorda upgiften;
men för att i min ordning rättfärdiga min anmärkn., ber
jag att få erinra de af eder, mine Hrr, som ega tillfälle att följa
den engelska pressens åtgöranden derom, att i alla de fall, då enskildte
personer väcka talan emot tidningar, inställa sig boktryckarne
såsom svarande-parter. Denna omständighet har gifvit mig anledn.
att antaga, att någon borgen för en tidning icke i England ställes,
aldra helst som jag, under hela den tid jag sjelf redigerat en tid
-
64
Den 10 Oktober.
ning, oell varit i beröring med tidningsverlden, aldrig liört omtalas
att något slikt borgens-svstem vore i England gällande; men väl
ganska ofta bort framhållas den motsats, som i detta fall egde rum
emellan Frankrikes och Englands lagstiftning.
I förbigående vill jag göra den erinran emot Hr Carlesons
yttrande, att, om jag icke bedrager mig, borgens-systemet i Frankrike
verkligen upphäfdes efter 1830 års revolution och icke återinfördes
förr än omkring år 1835 under Hr Thiers ministére.
Sedan jag afgaf mitt förra yttrande, har min upmärksamhet
blifvit riktad derpå, att det förslag till gemensam tanke jag afgifvit,
skulle, om det antoges, hafva till påföljd, att jemväl 8:de mom.
af 1 § i TryckfrihetsFörordn:» måste undergå förändring, samt att,
vid sådant förhållande, mitt förslag möjligtvis vore stridande emot
den i Grundlagen föreskrifna ordning för behandling af grundlagsändringsförslag.
Om det amendement, jag föreslagit, verkligen ej
är med Grundlagen förenligt, måste jag naturligtvis derifrån afstå;
men jag tager mig friheten att förut hos lii' Gr. o. Landtm, vördsamt
anhålla att han behagade tillkännagifva sin mening härom.
I anleda, häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han verkligen
trodde att det förslag, Hr Hjerta framställt, innefattade en ny motion,
som icke, i följd af 81 § Reg:sF:n, borde direkt kunna uptagas
i Ståndets plenum, utan borde först blifva föremål för pröfning
i Const.Utsk., och der väckas. Coust.Utsk. hade nemi. föreslagit
till 1 § 4 mom. af TryckfrihetsFörordn. ett tillägg, hvarigenom
utgifvare af dagblad och periodiska skrifter skulle få sig ålagdt
att ställa borgen. Hr Hjertås förslag åter åsyftade att utsträcka
ansvarsskyldigheten på andra personer än dem, som f. n. hafva en
sådan, och följaktligen skulle derigenom förändring i 8 mom. af
samma § blifva nödig. Hr Gr. o. Landtm, fästade sig likväl mindre
vid den omständighet, att ett annat morn., än det af Utsk. omnämnda.
skulle behöfva ändras, än dervid att hufvudfrågan vore helt
annan, då Utsk. endast tillstyrkt, att den person, som redan enligt
TryckfrihetsFörordn. är ansvarig, skall ställa borgen, och deremot
Hr Hjerta föreslagit att sjelfva ansvarsskyldigheten skall för vissa
fall öfverfiyttas på annan person, hvilket syntes vara så skiljaktigt
från Utsk:s förslag, att det icke torde kunna nu blifva föremål för
Ståndets beslut.
Hr Carleson: I sitt sista anförande har Hr Hjerta upgif
vit,
att borgens-systemet i Frankrike blifvit uphäfvet efter 1830 års
revolution, och först år 1835 åter infördt. Jag var icke beredd på
att deltaga i denna discussion, och har derföre icke försett mig med
nödiga handlingar, som gifva uplvsning i detta ämne; men vågar
dock, i motsats mot Hr Hjerta, fortfarande påstå, att lagbestämmelserna
om borgens ställande för tidningar öfverlefde revolutionen,
och med några jemkningar qvarstodo i gällande kraft jemväl efter
1830, samt att dessa bestämmelser genom 1835 års lag endast ytterligare
skärptes.
Enär
Den 10 Oktober.
6f>
Enär Hr Hjerta yttrat att han aldrig hört omtalas något sådant
borgenssystem i England, får jag till den värde talaren hemställa,
huruvida icke förklaringsgrunden dertill möjligen kan vara
den, att de belopp, hvartill i England tidningsborgen upgår, äro
så obetydliga, särdeles i jemförelse med de stora kautions-summorna
i Frankrike, att man anser de förra, jemfördt med de sednare, icke
förtjena att omnämnas. En borgen å 280 eller 300 Pd Sterb kan
icke, så vida endast beloppet afses, vara i England af någon synnerlig
vigt.
Då nu öfverlägguingen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att sedan Pir Hjerta afstått från sitt förslag till gemensam
tanke, R. o. Ad. endast hade att pröfva Hr Dalmans yrkande
att Const.Utsk:s ifrågav:de grundlagsändrings-förslag måtte förkastas;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade
förkasta detta förslag till grundlags-lörändring, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Nej, blandade med Ja, förklarade det
han ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som förkastar det af Const.Utsk. i Memorialet N:o 37
framstälda förslag till tillägg uti 1 g 4 mom. TryckfrihetsFörordmn,
röstar
Ja;
den det ei vill röstar
Nej;
vinner Nej, varder ofvanberörde förslag icke af R. o. Ad. förkastadt
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda
Ja — 10.
Nej — 40.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sedermera att då ifrågav:de
grundlagsändrings-förslag icke blifvit förkastadt och ej heller någon
deremot gjord anmärkn. blifvit antagen såsom R. o. Ad:ns gemensamma
tanke, detsamma såvidt på R. o. Ad. berodde, komme att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Frih. Creutz, Stephan: Som tiden redan är långt framskriden,
anhåller jag, att Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s Betänk. N:o
112 måtte upföras främst å föredragningslistan för nästa plenum.
Då härvid Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. förut
beslutat att i sammanhang med Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s nu
omnämnde Betänk. N:o 112, behandla Sammansatta Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s Utlåt. N:o 23, yttrade
Frih. Creutz: Jag anhåller att få ändra min nyss gjorda
hemställan till öfverensstämmelse med Hr Gr. o. Landtnäs framställning.
IX H. 5
66
Den 10 Oktober.
Uppå härefter framstäld propos. biföll E. o. Ad. att å föredragnings-listan
för nästa plenum skulle upföras främst Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 112 och näst derefter Sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s Utlåt. N:o 23.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 3 och 7 dennes på
bordet lagda Betänk. N:o 45, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de
antagande af en förordning om verkställighet af domar och utslag,
meddelade af Norrsk Rätt, och om det biträde som i andra afseenden
bör lemnäs rättskipningen i Norrige.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 125, i fråga
om sättet och ordningen för utbetalningen och förvaltningen af de
till Statens Jernvägsarbeteti anslagne medel.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 7 dennes
på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 126, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de användandet
af influtna medel för ett exporteradt och i Tripoli försåldt parti krut;
N:o 127, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om beviljandet af
en gratifikations-vedergällning åt Kapitenen Ä. Hahr i och för utgifvandet
af hans generalkarta öfver Sverige;
N:0 128, i ani. af väckt motion om anslående af indragna
slipare-bostället Fiskevik till boställe åt Domaren i Jösse härad af
Wermlands län; och
N:o 129, i ani. af väckt motion om befrielse för f. d. bergslagshemman
från så stor del af dem pålagda frälseräntor, som motsvara
den skattenedsättning, nuv:de bergslagshemman erhållit eller
vid denna Riksdag kunna erhålla.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
LagUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 46, i ani. af
ej mindre K. M;s Nåd. Propos., ang:de utvidgad religionsfrihet och
vissa dermed gemenskap egande ämnen, än äfven särskilda dermed
sammanhängande inom RiksStånden väckte motioner.
Föredrogs Vällofl. BorgareSt:s d. 7 dennes på bordet lagda
prot.-utdr. N:o 375, innehållande inbjudning till MedSt.:n att förena
sig i det, vid föredragningen af Sammansatta Stats-, Bevillms- samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s Utlåt. N:o 20, i ani. af väckt motion
om beviljande af pension åt Grefve Thorsten Rudenschöld, af BorgareSt.
fattade beslut att en årlig pension må utgå af allmänna
IndragningsStaten, ifrån och med nästkommande år till Gr. Thor
-
Den 10 Oktober.
67
sten Eudenschöld för hans åsterstående lifstid med en summa af
3000 Edr Ernt.
Gr. Lagerbjelke: Onekligen är den man, om hvars pensionerande
nu är fråga, särdeles förtjent af det allmänna, men detta
hindrar mig icke ifrån att yttra den mening, att E. St:r, vid pensionens
beviljande, böra tillse, att beloppen deraf stå i ett riktigt
förhållande till hvarandra. Den summa, som BorgareSt. nu beviljat
åt Gr. Eudenschiöld, beviljades för åtskilliga år tillika åt Frih. Berzelius,
som på den tiden var den förnämste vetenskapsmannen i sitt
fack i hela verlden. Jag anser således, att E. St:r nu icke böra
bevilja en lika stor summa åt Gr. Eudenschiöld och anhåller derföre,
att E. o. Ad., med vidblifvande af sitt förra beslut i ämnet,
måtte lägga BorgareSt:s prot.-utdr. till handlingarne.
Uppå härefter framstäld propos. vidblef E. o. Ad. sitt förut i
ämnet fattade beslut och lades- förev:de prot.-utdr, till handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsbn inkomne
Memorial, Utlåt:n och Betänkm nemi. från
Conslilulionslltskoltet:
N:o 47, i ani. af EiksStms beslut rörande det af ConstUtsk.
uti Mern. N:o 32 framstälda förslag till ändring uti 15 § Eiksd:sOrdmn
ang:de Hemmansegares representations-rätt.
SlalsUlslcollet:
N:o 130, i ani. af väckt motion om befrielse för hemmanet
Eannäs Holstergården från grundränta och rotering samt nämnde
skyldigheters öfverflyttande på nya Capellans-bostället Hofrida Ågården
i Jönköpings län.
N:o 131, i ani. af väckt motion om lindring i roterings-skyldigheten
för fiskläget Fjellbacka i Götheborgs och Bohus län.
N-.o 132, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de afsöndring af
jord från f. d. Hautboist-bostället Ingeshult vid Elfsborgs Eeg:te
till plats för en Folkskola i Seglora församling af Elfsborgs län.
N:o 133, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de öfverlåtelse
på Jerlåsa församling af Kronans rätt till Danaarf efter Seraphia
Lindskog.
N:o 134, i ani. af väckte motioner angående förändradt sätt
för utgörandet af koppartionde-anslagen till Kyrkoherdarne i Nöbbelöfs
och Ottarps Pastorater i Malmöhus län.
N:o 135, i ani. af återremiss å Utlåt. N:o 78.
N:o 137, i ani. af väckt motion om utbyte af åtskilliga Hä
radshöfdinge-boställen
inom Elfsborgs län.
N:o 138, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de Landshöfdin
garne
Frih. E. F. von Kraemers, Gr. G. E. Frölichs och Gr. P.
A. Lewenhaupts bibehållande vid deras rätt till framtida pension
från Arméens PensionsKassa.
68
Den 10 Oktober.
N:o 139, i ani. af väckt motion om anställande af en full
ständig
inventering å Flottans förråder i Carlskrona.
N:o 110, i ani. af väckta motioner ang:de den åtskilliga hemman
åliggande dagsverks-skyldighet till kungsgårdar och andra
kronolägenheter.
N:o 141, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anslag till bestridande
af kostnaderna för Sveriges deltagande i en blifvande exposition
i Paris af race-djur och landtmauna-produkter.
N:o 142, i ani. af väckt motion om uphäfvande af skatt å
socken-allmänningar.
N:o 143, i ani. af väckt motion om anslag till aflöning åt
2:ne tolkar af Finska språket inom Norrbottens län.
N:o 144, ang:de statsbidrag för beredandet af en förbättrad
kommunikationsled mellan det inre af Jemtland samt Norirge.
Bevillning sUlskollel:
N:o 26, i ani. af ytterligare återremiss af vissa delar af Betänk.
N:o 10 ang:de Tullbevillningen, äfvensom af Betänk. N:o 24
ang:de tullbestämmelserna för artikeln bränvin och sprit.
Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottet :
N:o 116, i ani. af väckta motioner ang:de omarbetning eller
ändring af K. Stadgan för Rikets allmänna ElementarLäroverk d.
14 Aug. 185 6 m. m.
N:o 117, i ani. af väckt motion om förklaring af 2 mom.
11 § i FolkskoleStadgan, i fråga om FolkskoleLärares pensionering.
N:o 118, i ani. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 95.
N:o 119, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 99, i fråga
om ändring af HandelsOrdmn d. 22 Dec. 1846 m. m.
N:o 120, i ani. af väckta motioner om utfärdande af kungörelse,
innehållande föreskrifter för resandes anteckningar i dagbok; samt
N:o 121, i ani. af väckt motion rörande SeglationsOrdmn d.
15 Maj 1843.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 14 Oktober.
69
Onsdagen den 14 Oktober 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.-utdrag för den 10 dennes, samt Pleni-protokollet
för den 6 sistl. Augusti.
Upliistes ett af Frih. De Geer, Louis, inlemnadt sålydande
Memorial:
Som tjenstegöromål påkalla min afresa från liufvudstaden, anhåller
jag vördsamt, att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig min plats såsom ledamot i Const.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Ilr Bildt, Knut, inlemnade
Memorial:
Af enskilta angelägenheter förhindrad att f. n. bevista Riksdagen,
får jag vördsamt anhålla, att med bibehållande af min riksdagsmanna-rätt
få afsäga mig det erhållna förtroendet att vara
ledamot i Bevilln.Utsk. och bänkman i 14:de Afdelningen.
R. o. Ad. lemtiade äfven härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda för att utse
en ledamot i Const.Utsk. efter Frih. De Geer oell en ledamot i
Bevilln.Utsk. efter Hr Bildt.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att på föredragnings-listan för
i dag blifvit uptaget LagUtsk:s Betänk. N:o 46, i ani. af ej mindre
K. M:s Nåd. Propos. angrde utvidgad religionsfrihet och vissa
dermed gemenskap egande ämnen, än äfven särskilda dermed sammanhängande
inom KiksSt:n väckte motioner; men att, enligt ankommet
prot.-utdr., BorgareSt. likasom R. o. Ad. beslutat, att gemensamma
öfverläggningar af samtlige RiksStin rör:de detta ärende
borde ega rum, och Hr Gr. o. Landtm, derföre finge hemställa om
R, o. Ad. behagade besluta, att nämnde Betänk, ej må ytterligare
föredragas förrän de gemensamma öfverläggningarne i ämnet blifvit
afslutade; hvilket bifölls.
Föredrogos ånyo och i ett sammanhang enl. derom förut fattadt
beslut, Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 3 och 7 dennes på
bordet lagda Utlåt. N:o 112, i ani. af väckte motioner om vidtagande
af åtgärder för utfärdande af nya krigsartiklar, tjenstgöringsreglemente
för Arméen, fältförvaltnings-reglemente m. m., och Sam
-
70
Dea 14 Oktober.
mansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 30 sisth
Sept. och d. 3 dennes på boidet lagda Utlåt. N:o 23 i ani. af
väckt motion, ang:de åtgärders vidtagande, för fortsatt utgifvande
af författningar ronde Arméen, dess styrelse och förvaltning.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Det lösliga och om
brist på sakkännedom vittnande sätt hvarpå Utsk. behandlat detta
ärende har jag ansett mig icke böra underlåta att anmärka. För
att närmare utveckla hvarpå jag stöder detta påstående, vill jag
fästa upmärksamheten derå att med hänseende till den vigtiga samhälls-organisation,
som omfattar ett lands försvar, det icke är nog
att samla en numerär, att bekläda densamma o. s. v., utan dertill
fordras äfven att sådana åtgärder vidtagas, att den väpnade styrkan
må blifva fullt tjenstbar, och tor att medverka härtill fordras sådana
instruktioner, reglementen och föreskrifter som göra att när
denna styrka skall användas, den på förhand vet hvad den har att
verkställa. Vidare vill jag fästa upmärksamheten på det förhållande
att ehuru Europas Arméer hvar för sig hafva en egendomlig organisation,
hindrar detta likväl icke att mellan dem en ständig vexelverkan
bör ega rum. Jag menar härmed att hvarje Armé icke bör
förbise att tillegna sig det goda, som inom andra Arméer blifvit
upfunnet eller infördt. Om man skulle drifva sjelfva känslan af
eller begäret till nationel oafhängighet derhän att icke vilja tillegna
sig dessa andra Arméers upfinningar, tror jag att man ganska dyrt
skulle få betala det på slagfältet, och de personer som föranledt
ett sådant förbiseende, skulle icke vara mäktiga att ersätta deraf
upkomrnande förluster. Jag har velat förutskicka dessa anmärkmr,
innan jag nu öfvergår till dem som af Utsk:s Betänk, föranledes.
Utsk. afstyrker det gjorda yrkandet på en skrifvelse till K. M. ang:de
vissa upgifne arbetens utgifvande, hvilka f. n. hos oss felas och
hvilka hvar och en som tillhört eller tillhör militärfacket måste
medgifva vara alldeles oundvikligen nödvändiga för Arméens tjenstbarhet.
Hvad först vidkommer krigslagarne så afstyrker Utsk. den
härom gjorda framställningen på den grund att en Komité är nedsatt
för deras utarbetande. Går man till sjelfva saken, så finner
man att det icke är första gången, som en Komité i detta fall
blifvit nedsatt. Sålunda blef en Komité inrättad 1828, en derefter
183C, sedermera en 1845, och slutligen har nyligen ytterligare en
blifvit nedsatt. Det är icke af Komitéer som nationen har behof,
utan att produkten deraf någon gång skall gifva sig tillkänna.
Hvad vidkommer tjenstgörings-reglementet så har äfven för detta
ändamål flera Komitéer blifvit nedsatte; om jag icke missminner
mig 3 eller 4. Denna motion är icke nu för första gången väckt;
den väcktes för 2 Riksdagar sedan. Vid föregående Riksdag yttrades,
då saken förevar af en person som borde dermed vara bekant,
att reglementet vore färdigt och att endast granskningen återstode;
vi hafva äfven vid denna Riksdag hört Depart:sChefen säga
att endast granskningen återstår.. Ett reglemente är icke en sådan
sak att det fordrar mångårig granskning; ett dylikt förhållande
skulle utmärka en ganska stor oförmåga hos dem som företagit
Den 14 Oktober.
71
detta arbete. Jag känner specielt att redan 1836 aflemnades hela
tjenstgörings-reglementet färdigt i manuskript till LandsförsvarsDepart.
, men blef derstädes skrinlagt utan all vidare påföljd. Detta
arbete utgjorde produkten af 1828 års Komité öfversedt af den
Komité som tillsattes år 1836. När under dessa förhållanden dröjsmålet
med utgifningen ännu pågår oaktadt några och tjugo år sedan
dess förlupit, anser jag det icke vara för mycket att den ena
statsmakten gör påminnelse hos den andra, om nödvändigheten af
att påskynda sagde maktpåliggande arbete. Utsk. yttrar, dels i anseende
till motionen om Arméens sjukvård att Depart:sChefen förklarat
det K. M. den 12 Jan. 1856 i nåder utfärdat en ny instruktion
för tjenstgörande läkare, dels att ett nytt förslag till
fältförvaltnings-reglemente blifvit den 30 Sept. samma är till LandtförsvarsDepart.
ingifvet. Jag vill icke gifva i)epart:sChefen dementi,
synnerligen som han icke är närv;de; jag tror således att det är
ett misstag af Utsk. att anföra hvad som skett. Jag har här den
författning som utgafs d. 5 Jan. 1856, och man behöfver icke noga
granska den, för att finna att den icke innehåller några föreskrifter
för den militära sjukvården. Den utgöres af några blad, som röra
befordringsgrunden för läkares tillsättande, men icke alls tala om
ordnandet af sjukvården. Allmänna erfarenheten, ytterligare bekräftad
under fälttåget på Krim gifver vid handen, att på ett tillbörligt
ordnande af den militära sjukvården leder i väsendtlig mån ett
krigs utgång. Menskligheten bjnder äfven att icke förbise denna
angelägenhet. En här må bestå af än så tappra soldater, så skall
den ändock duka under, så framt den militära sjukvården, hvartill
jag äfven räknar hälsovården, icke är ordnad och vidmakthållen på
det sätt behofvet kräfver. Arméen uphör då att vara stridbar;
följden deraf är nederlaget. Yi hafva sett hvilka stora förluster
Engelsmännen ledo på Krim i följd af brister uti den militära sjukvården,
då deremot Fransmännen, just genom det berömvärda skick
hvari dess sjukattiralj sig befann, utsattes för ganska liten mansspillan.
Det finnes i den Fransyska Arméen de s. k. ambulanserne
och sådane inrättas icke på ögonblicket, utan fordrar lång tid för
att bildas. En sådan inrättning finnes icke omtalad i detta fåbladiga
exemplar som afhandlar huru läkare skola tillsättas. Jag vill
emellertid antaga att det icke är DepartisChefen som begått detta
misstag utan att Utsk. upfattat saken oriktigt. Hvad nu slutligen
angår fältförvaltnings reglementet så uplyses äfven att detta reglemente
är utarbetadt af KrigsColhm; men det är ieke nog med löften
om att saken är utarbetad, utan man måste få dessa löften
upfyllda oell detta anser jag icke hafva skett förr än arbetet ut
kommit.
Jag vill blott påminna om en sak i detta afseende, då
Arméen 1848 sattes på mobil fot. Kan man tänka sig något abnormare
än att, Arméen redan nedkommen till Malmö, för att embarkera
icke hade något exercis-reglemente. Skall man med till
försigt
kunna gå krig till mötes med en Armée som står på den
fot som hos oss?
Hvad slutligen beträffar den påbörjade militär-författnings-samlingen,
så vill jag för att icke här använda egna ord, åberopa ytt
-
72
Den 14 Oktober.
randet af en person, som tyvärr icke är närv:de i dag, oaktadt kan,
i sednaste förhandlingar inom Riddarhuset tyckes hafva suppleerat
Chefen för LandtförsvarsDepart:tet, nemi. Presidenten i KrigsColhm.
Han har sagt: »att föreskrifter hållas tillgänglige för dem som hafva
sig förvaltningsbestyr anförtrodde, vågar jag anse såsom en Statens
oeftergifliga pligt, emedan Staten annars icke kan utan en stor obillighet
fordra, att gällande stadgar städse efterlefves. Den obetydliga
årliga kostnad, som för ett så maktpåliggande ändamål användes,
återvinnes genom den reda i sakernas gång som genom en sådan
allmän kännedom af gällande reglementen blir en följd.» Här
har anförts som skäl till militärförfattningens afbrytande den stora
kostnad som detta arbete ådragit Staten, hvilken upgifvits ända
till 50,000 Rdr. Jag får här uprepa hvad jag förut yttrat att af
denna summa icke mindre än 16,83,2 Rdr äro använde under en
tid då arbetet inskränkte sig nära nog till att qvittera löneqvartalerne
af de personer, som hade sig detsamma updragit. Men
man bör icke på oskyldige vältra sknlden för andras försummelser,
hvad som i sak blifvit anmärkt bör dock vara tillräckligt för att
ådagalägga behofvet af en sådan skrifvelse sora jag vågat föreslå.
Jag vill nu yttra några ord om vissa besynnerligheter som
förekomma i detta Betänk. Vi finna nemi. Sammansatta Stats- och
Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 54 och Allm. Besv.- samt Ekon.Utsk:s
Betänk. N:o 113 daterade samma dag den 54 Sept. Icke förthy
antagas nu i det ena Betänk, de skäl som man i det andra uptagit
för afslående. Det är verkligen något apokryfisk!,. Vidare har
man såsom skäl för afslående af militär-författnings-samlingens fortsättande
anfört det beslut som R. St:r vid denna Riksdag fattat
att hos K. M. anhålla om uprättande af ett fullständigt sammandrag
öfver administrativa, kamerala och ekonomiska förfat.tmr, hvarigenom
Utsk. ansett det vid militär-författnings-samlingen åsyftade
ändamål komma att upfyllas. Jag hade likväl trott att i det Utsk.
der militära personer närvara, hade bordt finnas någon som kunnat
uplysa att kommando-mål icke få inbegripas under hvarken administrativa,
kamerala eller ekonomiska mål. Annu har ingen kommit
på den tanke att anse t. ex. general-ordres af kameral eller
administrativ natur, och det är dock dylika föreskrifter som till
stor del ingå i militär-författnings-samlingen. Att sfi är förhållandet
inses tydligen om man fäster upmärksamheten derpå att hela
militär-befälhafvarens instruktion, som har 50 års tillvaro, hvilar
endast på general-ordres, men enl. den motsatta åsigten skulle hela
denna instruktion icke komma att ingå i detta vidtomfattande verk.
Eör öfrigt är det en sak som man bör upmärksamma att det nemi.
icke allenast är en nödvändighet att inom Arméen finnas nödiga
föreskrifter; de måste äfven vara upgjorda i en lätthandterlig form
om man deraf skall hafva någon nytta. Jag påminner mig ett
yttrande af en person, väl känd på detta rnm, II. Exc. Gr. G. Löwenhielm,
han sade »att instruktioner bör vara i hufvudet, men
som detta icke hos en och hvar kan åstadkommas, så böra de utgifvas
i det format att de kunna rymmas i fickan.» Jag vill nu
fråga om ett så stort arbete som det hvarom R. St:r anhållit, kan
Den 14 Oktober.
73
anses såsom en instruktionsbok för Arméen; om ett arbete, som
skulle erfordra en häst för att transportera detsamma, kan åläggas
en subaltern att medföra. Af hvad jag nu yttrat så ber jag oafsedt
den utgång frågan kan få inom RiksStin, att R. o Ad. måtte
afslå de båda Betänkme och besluta en särskild skrifvelse till K.
M. i den rigtning som blifvit motioneradt. Detta är det Stånd
som bäst är i tillfälle att upskatta vigten af dessa arbeten; om
det finnes några personer af den hastiga upfattning att de endast
behöfva kasta en blick på en bok för att känna dess innehåll, så
finnes det åter andra som hehöfva detta innehåll tryckt på papperet
för att deraf göra den tillämpning som erfordras. Jag anhåller hos
Iir Gr. o. Landtm, om propos. af hvad jag framställt.
Sedan härefter på förfrågan af Frih. Creutz, undertecknad
Riddarh.Sekret, uplyst att enl. ankomne prot.-utdr. BorgareSt. bifallit
såväl Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s
Utlåt. N:o 23. samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s Betänk. N-.o
112, och BondeSt. godkänt förstnämnde Utlåt.; men att BondeStis
beslut ronde Betänk. N:o 112 samt PresteSt:s beslut ronde i fråga
v:de Utlåt, och Betänk, ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelade,
anförde
Frih. Creutz: Då jag är motionär i förev:de fråga anser jag
mig böra uttala motiverne till densamma. Motionen är i korthet
af följande lydelse: »att R. St:r måtte till K. M. ingå med underd.
anhållan: att en Komité af sakkunnige män måtte tillsättas för
omarbetande af nu gällande krigslagar i enlighet med, efter mensklighetens
och tidehvarfvets anda, förmildrade lagar, på det att krigaren
inom sitt yrke, i likhet med hvarje annan samhällsmedlem
inom sitt, måtte blifva värnad mot egenmäktighet och förtryck.»
Jag har alltid ansett att pregeln på ett folks kultur är dess
lagstiftning, och då man skärskådar våra krigslagar, måste man rysa
för de mot tidehvarfvets anda stridande lagbestämmelser som härutinnan
möter oss. De flesta lag§§, som der förekomma, hafva,
såsom en ledamot för några Riksdagar sedan här uttryckte sig,
»den likhet med Drakes lagar, att de äro skrifna med blod.» Våra
krigsartiklar innehålla verkligen så föråldrade straffbestämmelser att
det tycks vara skäl i 19:de århundradet att förändra och förbättra
dem. Den Usta § möter visserligen med uttryck som man icke
kan annat än godkänna och gilla nemi. att »en sann gudsfruktan
är krigarens förnämsta prydnad»; men några §§ derifrån kommer
ett uttryck som för detta tidehvarfvets civilisation innehåller något
stötande nemi. att alla skola i gudstjensten deltaga.
Den 4 § innehåller »att alla skola i gudstjensten deltaga vid
äfventyr af extrajudiciel bestraffning». Detta är till en början en
kontradiktion mot nutidens opinion och fordringar på religiös frihet.
När man dessutom betänker att religionsfrihetens princip är
i sin helhet antagen inom krigsmagten, så synes det såsom borde
personer i krigstjenst, hvilka icke bekänna den evangelisk-lutherska
bekännelsen, rimligtvis vara befriade från att öfvervara den gudstjenst
som med Arméens befäl och manskap i allmänhet hålles, att
74
Den 14 Oktober
icke tala om huru dessa tvångsgudstjenster och böner, ofta för den
protestantiske soldaten äro motbjudande, och gifva anledn. till det
stränga lagbudets förmildrande. Går man vidare i krigsartiklarne
så finner man straffbestämmelser af den mest föråldrade beskaffenhet
nemi. böter, arrest, spö och gatulopp (dessa numera till prygel
förvandlade), halshuggning, mista högra hand och steglas, mista
äran och hans gods tillfälle Kronan (barn och anförvandter skola
sålbdes vara underkastade äfven denna förlust), arkebysering, hvar
tionde man hängas efter lott, dräpes saklöst och hans namn å skampåle
spikas, bära spanska violen, och slutligen kyrkopligt, hvilken i
den civila lagen blifvit borttagen. Jag har upräknat dessa straff
för att visa att de flesta af dem icke kunna anses stå i öfverensstämmelse
med nutidens förmildrade åsigter i detta fall och jag har
äfven i motionen påpekat desamma på det man vid en möjligen
framdeles skeende revision af krigslagarne måtte komma till en med
tidehvarfvets anda och tänkesätt mera förenlig lagstiftning. Vidare
heter det i 27 och 28 §§ 2 kap. »att hvarje officer och underofficer
bör i tjensten vara trodd på sina ord. 22 § lyder »nu förklaras
någon skyldig till extrajudiciel bestraffning, då bör han sådan
genast undergå »och 26 §. »Begär en sådan extrajudicialiter
afslraffad, målets pröfning af Domaren, må sådant honom icke
vägras».
Till att börja med så är det visserligen nödvändigt under
vissa omständigheter, att förman är trodd på sina ord, men krigsartiklarne
sträcker denna rättighet väl långt — ja ända till soldatens
hem d. v. s. utom tjensten. Jag har sett de beklagligaste
följder deraf upstå att krigsartiklarne icke updraga någon
bestämd gränslinie för hvarest denna rättighet skall uphöra. Detta
vore således en sak af vigt för en blifvande lagstiftning att betänka.
Enl. den nyss upläste § skall en soldat, som är dömd till
prygel på grund af förmans rätt att blifva trodd på sina ord. denna
extrajudiciela bestraffning genast undergå, men först sedan han undergått
detsamma, medgifver krigslagarne honom rätt att tå målet
pröfvadt af domare. Att det gifves fall då det är en nödvändighet
att en extrajudicialiter dömd genast straffas, förnekas icke; men
äfven här tyckes gränslinien icke vara nog markerad; ty att en
soldat, på grund deraf, att befälet skall vara trodt på sina ord
kan komma att undergå kroppslig bestraffning, motsvarande civila
lagens gamla s. k. urbota straff, och erhålla ända till 5 0 prygel,
det innebär väl ett temligen rättslöst förfarande. Hvem kan ersätta
soldaten den skada, kanske för liela lifvet, som en prygling åstadkommer?
Jag har sett en soldat som af 35 prygel ljutit döden,
och det torde i de flesta fall, icke tjena något till eller vara så
lätt att anföra klagomål emot en förman, aldra hälst sedan man en
kroppslig bestraffning undergått. Jag anser derföre att när ett
mål förekommer, som går ut på kroppslig bestraffning, borde soldaten
hafva rätt att få målet pröfvadt, innan han undergår densamma;
men deremot då det gäller arrest, eller andra förekommande
bestraffningssätt, bör han genast kunna underkastas detta
straff.
Den 14 Oktober.
75
Vidare synes mig icke gränslinien mellan civila och militära
domar i brottmål vara ändamålsenligt updragen. Enl. 14 kap. 18 §
tillåter icke krigslagen den civila lagen att döma öfver andra än
»skuldfordringsmål och äktenskapsbrott, samt brott och förseelser af
de till krigsmakten hörande personers hustrur och tjenstehjon».
Enl. 14 kap. 19 och 20 §§ som handlar om kompani-fullmäktige
och förhållandet på roten, bestämmes, att om en soldat för
något förhållande på roten blir stämd inför rätta, skall han genast
hafva en kompanifullmäktig; då skall skrifvelse ingå till kompaniexpedit:!],
halfva kompaniet kommer på fotterna för att fortskaffa
denna skrifvelse till kompani-expeditm, den andra hälften för att
transportera den till den underofficerare som skall vara kompanifullmäktig.
Sedan skall denna fullmäktige resa 6, 8, kanske sina
10 mil för att vara tillstädes vid frågan om en gärdsgårdsdelning
eller något annat hvarom en karl kan hafva process med en rusteller
rothållare. Detta borde helt och hållet borttagas. 10 kap.
14 § i afseende på permittering är det mest restriktiva och i högsta
grad menligt inverkande på möjligheten till utkomst för både
befäl och manskap, g 15 samma kap. tillåter t. ex. icke en båtsman
att utan rotebondens och rotemästarens tillstånd vara öfver 3
dygn ifrån sitt torp, eller utom den socken der roten är belägen.
Då man besinnar hvilka små löner som vid Arméen bestås så är
detta temligen obilligt icke allenast för soldaten utan så mycket
mera för befälet. Om en officer eller underofficer har landtbruk
och vill företaga en resa t. ex. till en marknad och göra upp sina
affärer, så har han i och för den resan en mängd olägenheter och
svårigheter sora understundom äro oöfverstigiige. Hela hans ekonomi
kan bero på dylika resor och likväl händer det icke sällan,
att när man temligen långt förut inlägger om permission för en
dylik resa, blir den icke bifallen förrän 8 å 14 dagar elter den tid
jag önskat permissionen. Derpå har jag vid det kompani jag tjenar
ett färskt exempel. Icke sällan händer till och med att permission
rent af förvägras. På samma sätt med manskapet. Nu när jernvägsarbetet
börjat har manskapet begärt permission för att deltaga
i detsamma; man har svarat, mycket gerna; men proceduren vid
permissionen är så beskaffad, att manskapet sedan de gått flere mil
för att komma till kompani-expeditm ofta icke lyckas att träffa ho
nom
hemma och för denna vidlyftiga procedurs sif ull bry de sig
icke om denna förtjenst; hvarpå jag tror att både kronan och de
enskilde förlora. 10 kap. 28 § om persedlars förskingring synes
vara en väl hård lagstiftning. Den dömer vid den värfvade
Arméen soldaten i brist af tillgång till godtgörelse af skingrade
persedlar till kapitulationstidens förlängande sålunda, att ett år svarar
mot 1 Rdr 32 sk. Bko. Jag hemställer om detta är billigt.
Att det icke tillämpas är en annan sak, men att det står qvar i
lagstiftningen, det förefaller besynnerligt. Jag kan vidare icke underlåta
att påpeka 14 kap. 59 § och 6 kap. 10 § huru R. o. Ad.
antingen de tillhöra krigsmakten eller ej, under vissa fall sontera
under krigslagarne. Huru KrigsFiskalsEmbetet af den allmänna
meningen är utdömdt torde jag icke behöfva anmärka. Slutligen
76
Den 14 Oktober.
vill jag påpeka det mot tidehvarfvets anda stridande prygelväsenvet.
Man har uphört att spöa den största missdådare, man har
lyckats borttaga ur den civila lagen detta barbariska straff, men
det står Idval qvar i krigslagarne oell man har förr betraktat det
inom Arméen icke såsom något förnedrande, utan endast motsvarande
en husaga eller något dylikt, ehuru hvar och en som något
sett in i följderna af detsamma nogsamt förnummit att den karl,
som undergått sådan bestraffning är merendels för hela sitt lif icke
allenast skadad till kroppen, utan äfven numera vanärad inför sina
kamrater. Den som blifvit afstraffad t. ex. för fylleri med prygel,
han lides icke af det öfriga manskapet, åtminstone är så förhållandet
inom den korps hvarvid jag tjenar oell som jag tror äfven
inom den öfriga Arméen. Det vore derföre hög tid att krigsartiklarne
omarbetades i sin helhet och ställdes i öfverensstämmelse med
tidens fordringar och mensklighetens och tidehvarfvets anda, på det
att krigaren inom sitt yrke i likhet med hvarje annan samhällsmedlem
inom sitt, måtte blifva värnad emot egenmäktighet och
förtryck! Då icke något prot.-utdr. ankommit från Preste- och
BorgareStm i denna fråga anhåller jag att få förena mig i det förslag
Hr Stjernsvärd afgifvit med den förändring att E. o. Ad. inbjuder
dessa 2:ne ltiksSt. att förena sig i ett så beskaffadt beslut.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
StatsEådet Frih. Curt Gustaf af Ugglas, som å K. M:s höga vägnar
aflemnade 3 Dess Nåd. Proposn- och en Dess Nåd. Skrifvelse
till E. St:r.
Hr Montgommerie, Eob. Nils Germ.: Hr Stjernsvärd
började med att säga att han ausåg dessa båda Betänk, behäftade med
en mängd fel; likväl var det mig omöjligt att upfatta mer än 2:ne
anmärkmr som af honom gjordes. Den ena var med afseende på
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s yttrande att K. M. i en den 12 Jan.
185 6 utfärdad ny instruktion meddelat nödige föreskrifter för de
vid Arméen i fält tjenstgörande läkare i afseende å den militära
sjukvården. Hr Stjernsvärd ansåg nemi. att denna instruktion icke
kunde betraktas såsom ett reglemente för den militära sjukvården,
och jag skulle tro att han härutinnan har rätt. Vidare gjordes
den anmärkn. vid Stats- och Ekon.Utsk:s Betänk, att det sammandrag
af kamerala, ekonomiska och administrativa författmr, hvarom
E. St:r hos E. M. anhållit, icke har någon gemenskap med militärförfattningssamlingen.
Jag får likväl nämna att detta yttrades af
Utsk. till svar på en motion af en riksdagsfullmäktig i BondeSt.,
hvilken motion hufvudsakligen afsåg utgifvandet af en författning,
som lemnade uplysning om förhållandet mellan rotehållare och Arméen,
och i så fäll är det väl gifvet att det är fråga om Arméens
boställen och dylika förhållanden, hvadan de böra omförmälas i
sammandrag öfver kamerala, administrativa och ekonomiska förlättmr.
Om man således ser saken ur sådan synpunkt och icke blott ur
rent militärisk, tror jag att det ifrågav:de sammandraget kommer
att innehålla de af motionären begärde uplysningar.
Den 14 Oktober.
77
Vidare har Hr Stjernsvärd gjort anmärkn. mot den öfverensstämmelse
som egt rum inom de båda Utskrn eller att de åberopat
hvarandras skäl, oaktadt Betänlene äro daterade från samma dag.
Het hindrar likväl icke att besluten äro fattade förut, ehuru de
icke blifvit justerade, och då är en sådan öfverensstämmelse icke
så förunderlig. Hvad sjelfva hufvudsaken för öfrigt beträffar så har
man vid 1850-—51 och 1853 — 54 firens Biksdagar kommit till
samma resultat som Utsk. Med afseende på utgifvandet af mililärförfattnings-samlingen
hafva här blifvit anförda de skäl på hvilka
K. M. ansett att densammas utgifvande icke skulle fortfara längre
än till 1849, hvarefter handlingarne borde återlemnas till KrigsCollegium,
sora fått befallning att vara betänkt på utvägar att
fortsätta utgifvandet. Man har således icke bestridt att det kunde
vara nyttigt att fortsätta detta utgifvande af militär-författningssamlingen,
och efter hvad jag hört, har under detta år blifvit till
Hr Stjernsvärd utbetalad en summa såsom ersättning för de förarbeten
och materialier som af honom egdes för att sedermera fortsätta
samlingen. Het synes således vara skäl förmoda att KrigsColhm
kommer, på sätt det finner lämpligt, att fortsätta med samlingens
utgifvande, och att man bör bifalla Utsk:s Utlåt., hvarom
jag anhåller om propos.
Frih. Klinkowström, Budolf: Hå man afhört den di
scussion
som blifvit förd öfver nu ifrågav:de Betänk, skulle man
vara frestad tro att den rörer sig om helt andra saker än som nu
verkligen är förhållandet Af nämnde Betänk, finner man nemi.
att der icke är fråga om annat än att K. St:r skulle aflåta till
K. M. en underd. skrifvelse med anhållan det K. M. täcktes draga
försorg om utförande af de i motionen N:o 1 uptagne reglementen
och författmr nemi. »nya krigsartiklar, tjenstgörings-reglemente för
Arméen, fältförvaltnings-reglemente och reglemente för ordnandet af
den militära sjukvården samt för fullbordandet af den påbörjade
men afbrutna militär-författnings-samlingen». Jag har mig bekant
att krigsstyrelsen på grund af K. M:s Nåd befallning redan flera
år med den trägnaste flit haft alla dessa ifrågakomne arbeten under
händer dels genom särskilde Kornitéer dels genom enskilde personer,
som haft i updrag att desamma ombesörja. He vigtigaste af dem,
krigsartiklarne, tjenstgörings-reglementet för Arméen och förvaltnings-reglemeutet
äro nu så nära färdiga att dervid fordras, så att
säga, endast att lägga sista handen eller lägga den under pressen.
Krigsartiklarne äro f. n. i KrigsHofBätten under granskning och
skola derifrån remitteras till Högsta Bomstolen för att underkastas
dess bepröfvande, hvarefter de utkomma. Tjenstgörings-reglementet
för Arméen är så nära fullbordadt att det endast tarfvar den sista
redaktionen, för att läggas under pressen, hvilket med säkerhet kan
väntas inträffa under loppet af nästkommande år. Fältförvaltningsreglementet
är, på sätt Utsk. i sitt Betänk, uplyst, inlemnadt till
LandtförsvarsBepartitet, sedan det blifvit af KrigsColhm fullfärdigadt
med alla dit hörande tabeller och formulärer. Om man har
någon insigt i de ämnen som dessa författmr beröra, finner man
78
De n 14 Oktober.
att det icke är ett hastverk att genomgå dem och vid omarbetningen
införa alla de förändringar och rättelser, som upkommit i följd
af under tidernas lopp utfärdade författningar och general-ordres,
eller att redigera dem i öfverensstämmelse med nutidens fordringar
och mångfalldiga förändringar i krigs-organisationen. Att styrelsen
haft all tid och möda ospard för att verkställa detta tror jag att
man bör finna af de förklaringar, som tid efter annan blifvit till
K. St:r aflätne i anseende till enahanda motioner under föregående
Riksdag. Jag anser således att hvarje motion i dessa hänseenden
om utgifvandet af krigsartiklar, fältlörvaltnings-reglemente, eller ordnande
af sjukvården är obehöflig, så mycket mera som detta sednare
ämnet hvilket är ett af de vigtigaste för en Armé i fält att
hafva på förhand ordnadt och bestämdt, icke kan definitivt bestämmas
förrän fältförvaltnings-reglementet för Arméen blifvit fullbordadt,
i hvilket reglemente en mängd af bestämmelserne ronde sjukförvaltningen
i fält ingå. Hvad åter beträffar fullbordandet af den
påbörjade militär-författnings-samlingen är jag lika med den värde
talaren, som började discussionen, ense om, att det vore af yttersta
vigt för Arméen att hafva densamma fullbordad efter den princip
som en gång varit afsedd. Den som haft något att göra med Arméens
organisation i fält, vet nogsamt, hvilken stor nytta detta arbete
äfven i dess ofulliindade skick medfört såsom ett ledstyre hvilket
vid sådana förhållanden är af det yttersta behof påkalladt. Således
är jag af olika tanke med Hr Stjernsvärd som säger att arbetet
i dess ofulländade skick är utan nytta; det har tvertom varit
till stor fördel för Arméen, hvilken är tacksam för den ledning och
det gagn den deraf skördat. Det hade således varit ömkligt om
Utsk. vid behandlingen af Hr Stjernsvärds motion visat sin goda
vilja att fortsätta detta arbete genom att tillstyrka ett anslag dertill,
hvilket numera icke behöfver blifva så betydande sedan förarbetena
redan äro fulländade och ganska vidlyftiga materialier för
dess fortsättande finnas samlade och till KrigsColhm inlösta; och
jag är öfvertygad om att sjelfva arbetet en gång färdigtryckt, skall
inbringa icke så obetydlig inkomst, hvarmed man skulle kunna bestrida
en del af kostnaden. De skäl som Utsk. anfört för afslag
af motionen tyckas äfven vara haltande och besynnerliga, ty derföre
att R. St:r bifallit en underd. skrifvelse till K. M. med anhållan
om utarbetande af ett fullständigt sammandrag af kameral,
ekonomiska och administrativa författmr aflåtits, så är det alldeles
icke liktydigt med eller af samma värde som författmnes fullföljande
efter den fullständiga plan, hvarefter de blifvit påbörjade. Jag tror
att oafsedt det författms sammandrag som här är ifråga, borde författnings-samlingen
utvidgas och jag är öfvertygad om att styrelsen
ämnar fortsätta dem om medel dertill kunna finnas. Jag vill icke
uptaga R. o. Ad:s tid med att vidröra den massa af ämnen som
blifvit inblandade af den talare hvilken först öpnade discussionen;
jag har redan i början af mitt anförande yttrat att de icke alls
hörde till föremålet för öfverläggningen. Synnerligen kunde vid
Hr Frih. Creutz’ recension af krigsartiklarne vara mycket att anmärka,
men jag vill, som sagdt är, icke fästa mig dervid då det
Den 14 0 Ut ober.
7 ii
icke allt länder till afgörande af nu ifrågav:de ärende, vid hvilket
jag icke anser andra åtgärder kunna vidtagas än att bifalla hvad
Utsk. föreslagit.
Hr Hjerta, Lars: Det kan visserligen synas såsom hade
Utsk. uti sin historik öfver de i ifrågav:de motioner berörde ämnens
handläggning af de administrativa auktoriteterne förstedt något
skäl för sitt afstyrkande af nämnde motioner, och troligen skall
en och annan af härv:de ledamöter finna sig ytterligare böjd för
att hålla med Utsk., på grund af den siste talarens lemnade up
lysning,
specielt med afseende på krigslagarne, att de snart skulle
blifva färdiga. Jag ber likväl att få fästa upmärksamheten på den
upgift rörande samma krigsartiklar, som den värde talaren gjorde,
eller att de ännu ligga i KrigsHofratten, hvadan det således återstår
deras handläggning både vid Högsta Domstolen och hos K. M.
Vid sådant förhållande bör det i ett ämne, som rörer en så betydlig
medborgareklass, ligga It. St:r oro hjertat icke blott att en författning
utkommer, utan äfven hurudan denna författning blir.
Frågan måste således vara: har den motionär, som yrkat på förändring
af krigsartiklarne, andragit några giltiga skäl för detta sitt
yrkande, eller icke? Jag får tillstå, att både af hvad jag inhemtat
genom den uplästa motionen och af hvad Frih. Creutz i dag framställt,
anser jag de största skäl vara för handen att E. St:r beakta
det föråldrade skick, hvari våra krigsartiklar befinna sig, och genom
en underd. skrifvelse sätta K. M. i tillfälle att erfara hvilka åsigter
i detta afseende inom representationen gjort sig gällande. Det
är visserligen sannt att routinen och vanan äfven hos de mest respektable
personer inom ett fack kan förleda dem att förbise till
och med ganska skärande missförhållanden (den dagbga erfarenheten
visar detta inom alla samhällssphserer); men blott nian ett
ögonblick vill abstrahera från eller sätta sig utom den magiska
kretsen af denna routine, vågar jag påstå att man icke kan annat
än anse de omständigheter som Frih. Creutz påpekat, vara värda
afseende; och allra minst kan jag förena mig i eller finna skäl till
det påstående att Frih. Creutz’ yttrande i förev:de fall icke alls
skulle höra till saken d. v. s. att hvad Frilen ur krigsartiklarne
reciterat alldeles icke skulle höra till krigsartiklarne. Det sistnämnda
är en gåta som skulle vara intressant att få löst.
Jag skall nu be att få i E. o. Ad:s minne återkalla en liten
historik öfver den del af detta ämne som rörer prygelstrafifets afskaffande.
E. o. Ad. torde påminna sig att vid 1840 års Eiksdag
väckte Major Mannerskantz en motion om prygelstraffets afskaffande,
hvilken då emottogs med ett allmänt och sällsynt stormande
bifall. Denna motion mötte väl opposition från några män af facket,
ehuru jag tror att den ledde till en E. St:rs underd. skrifvelse;
men vid derpåföljande Eiksdag, tog jag mig friheten enskildt
hemställa till Hr Mannerskantz huruvida han icke ansåg det vara
skäl att förnya sin motion, emedan det stora bifall den vid föregående
Eiksdag rönt syntes lemna hopp om dess framgång heldst
tiden då äfven framskridit och uplysningen i bredd dermed, samt
80
Den 14 Oktober.
tillika liberalare grundsatser gifvit sig tillkänna på samhällets höjder.
Major Mannerskantz svarade då: att han visserligen icke
glömt bort sin motion, men han hade blifvit underrättad om att
man -å högre ort vore betänkt på att ofördröjligen tillfredsställa
de önskningar som vid 1840 års Riksdag från It. St:r utgått, och
att han således ansåg såsom en gärd af grannlagenhet att icke en
ny påstötning från hans sida skedde. Hvari bestod nu detta tillfredsställande?
Ja! det bestod, efter hvad man af Utsk:s recit kan
inhemta, uti påbörjande af arbeten sorn sedan räckt i 13 år. Jag
vill icke gå i förväg och säga huru länge detta arbete ännu kan
komma att draga ut, men åtminstone förmodar jag att det drager
om någon tid, innan det blir fullbordadt. I en så vigtig fråga är
det dock ett förhållande som jag anser att man icke bör hålla så
noga på om det skulle draga ut 2, 3 eller 4 år till; hufvudsaken
är att vi erhålla en god lag och i detta afseende tror jag att det
icke skulle skada om en underd. skrifvelse till K. M. afläts, på det
att Han sjelf måtte få kännedom om och äfven de myndigheter,
hvilka handlägga eller komma att handlägga ärendet, få sig meddelade
de önskningar som i detta afseende inom representationen
gjort sig gällande. Detta ger mig anledn. att förena mig i det
yttrande som Frih. Creutz afgifvit.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Jag skall endast med få
ord uptaga några anmärkmr som här blifvit gjorda samt meddela
några uplysningar. Förhållandet är, såsom äfven af Betänk, uplyses,
att en »OrdningsStadga för krigsmakten», afseende ändring i
vissa delar af nu gällande krigsartiklar eller dithörande författmr,
är öfverlemnad till KrigsHofRättens granskning. Jag får uplysa
att denna granskning redan är af KrigsHofRätten verkställd och
att Stadgan rörer alla sådana mål, som böra extrajudicialiter bestraffas,
och för att lugna dem, som ifra mot prygelstraffet, får jag
nämna att Stadgan föreslår ett utbyte af prygelstraffet i de flesta
fall mot vatten och bröd eller mörk arrest, och att det endast är
undantagsvis som prygelstraffet får användas. Denne stadga torde
vara att förvänta med det snaraste. Hvad omarbetningen af krigslagarne
i sin helhet beträffar, så är ett förslag till nya sådana lagar
upgjordt, men jag tror att det kommer att möta nära nog
oöfverstigliga svårigheter att utarbeta krigslagar innan den civila
brottmålslagen i sin helhet blifvit fullbordad, och det system för
straffbestämmelser, som der skall göra sig gällande, blir bestämdt.
Annars skulle man möjligen, om krigslagens utarbetande föreginge,
komma att der uptaga straffbestämmelser, som icke stöde i harmoni
med den civila lagens straffbestämmelser, och då finge man ånyo
omarbeta krigsartiklarne. Här har yttrats att förslag till krigslagarnes
ändring i sin helhet blifvit öfverlemnadt till KrigsHofRättens
granskning; det tror jag är ett misstag, emedan Utsk. uplyser
att detta förslag tills vidare är hvilande.
Hr Stjernsvärd: Jag har ansett mig af åtskilliga yttranden
upmanad att ånyo begära ordet. Hr Montgommerie har velat rättfärdiga
-
Den 14 Oktober.
81
färdiga såsom motiv för Utsk:s afslag å fortsättande af militär-författnings-samlingen
att Riksdagsmannen Dahlgren skulle hafva väckt
en motion som afsåg förhållandet mellan rotehållare och soldater.
Deri har Hr Montgommerie begått ett misstag, ty denna motion
går ut på helt annat, och föreskrifterne ang:de rotehållare och soldater
är ett arbete som för flere år sedan blef fulländadt. Hr
Montgommerie har äfven såsom skäl för uteblifvande af alla stadganden
ang:de militär-författnings-samiingens fortsatta utgifning anfört
att en sådan påminnelse verkligen förefinnes i K. M:s Nåd.
Bref den 11 Dec. 1849, hvari KrigsColl.m anbefalles att vid tillfälle
föranstalta om arbetets fortsatta utgifvande. Det är 7 år sedan
denna påminnelse gafs utan att KrigsColhm ännu ställt sig
den till efterrättelse. Jag kan äfven uplysa att Depart:tsChefen
har aflåtit 3 om icke 4 särskilda påminnelser i samma väg till
Colhm. Häraf skönjer man å ena sidan en ganska god vilja hos
KrigsMinistern; men å andra den svårighet han har att blifva åtlydd
i sina upmaningar. Vid sådant förhållande tror jag icke att
det vore oriktigt om den andra statsmakten toge iniativet, då jag
har skäl att hoppas att det icke med samma liknöjdhet från Colhm
skall blifva bemött.
Hvad vidare beträffar ett yttrande af Frih. Klinkowström, ber
jag att få fästa Frihrs upraärksamhet derpå att enahanda uplysning
ang:de tjenstgörings-reglementet lemnades äfven vid föregående Riksdag
om att endast granskningen skulle återstå af arbetet. Det är
således här frågan om huruvida den nu pågående granskningen är
den sista, och jag tror mig hafva kännedom om att saken är i goda
händer, så att vi snart skulle kunna motse arbetets utgifvande, men
det hindrar icke att påminnelser kunna vara på sin plats, emedan
en mängd förändringar, som iföljd af tidernas lopp naturligtvis
komma att inträffa, hafva gjort det svårt att utgifva arbetet, hvilka
förändringar till stor del skulle kunna baseras på fältförvaltningen.
Hr Frih:n har yttrat sig om ett arbete, i hvilket jag har en
viss delaktighet, på ett sätt som gör mig honom förbunden; men
har förevitat mig att jag förklarat detta arbete i sitt ofullständiga
skick vara utan nytta. Jag skulle dock tro att Frilen, som efter
de yttranden han haft, förmodligen begagnat de utgifne delarne af
militär-författnings samlingen, icke kunnat undgå bemärka att det
finnes hänvisningar från den ena delen till den andra och i följd
häraf äfven till delar som icke äro utgifne; och detta är orsaken
till mitt påstående att arbetet icke hade någon nytta. Om jag nu
tar tillbaka detta yttrande så får jag åtminstone säga att arbetet
icke medför den fullständiga nytta som det skalle kunna göra, i
händelse det vore komplett. Frilen har vidare vidrört frågan om
anslag, men jag får uplysa om att de delar af militärförfattningssamlingen,
som utkommit, icke erfordrat något särskildt anslag och
jag tror således att lika litet som hittills skola de hädanefter utkommande
tarfva något sådant.
En annan talare har som skäl för afslag af ifrågav:de skrifvelse
rör:de krigsartiklarne anmärkt att don s. k. OrdningsStadgan
ix h. e
82
Den 14 Oktober.
finnes nu till granskning hos KrigsHofRätten. Jag får då uplysa
samme talare att äfven 1828 års förslag till nya krigsartiklar blifvit
af KrigsHofRätten granskadt, men det hindrar icke att det alldrig
kom till utgifning. Krigsartiklarnes fördröjda omarbetande
intilldess nya civillagen hunnit antagas vore enl. min åsigt alldeles
oriktigt, ty åtminstone borde de viii så redigeras, att de kunde
förstås, men nu äro de så beskaffade att de icke kunna tillämpas
efter ordalydelsen, hvilket väl iir nödvändigt, heldst man vet att
befälet, vid all tillämpning af krigsartiklarne, måste upläsa vissa
kapitel derur. Hur vill man då gifva truppen en verklig åsigt om
dess innehåll när det står annat än som egentligen menas? För
Öfrigt medför denna omarbetning högst ringa kostnad. Jag slutar
med anhållan att R. o. Ad. täcktes afslå dessa båda Betänk:n och
besluta den skrifvelse som i motionen blifvit påyrkad.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han i ani. af detta yttrande
finge göra en hemställan till Hr Stjernsvärd, i sitt första yttrande
hade Hr Stjernsvärd yrkat, att en enskild underdånig skrifvelse af
Ståndet måtte beslutas, innehållande bifall till Hr Stjernsvärds ifrågav:de
motion, samt framstält detta förslag i ani. af den utgång
frågan om Allm. Besv- och Ekon.Ut,sk:s Betänk. N:o 112 erhållit
i de andra Stånden. Sedermera hade Frih. Creutz och äfven Hr
Hjerta förenat sig med Hr Stjernsvärd, men med det tillägg att
Preste- och BondeStm skulle inbjudas att förena sig i det beslut,
Hr Stjernsvärd föreslagit. Hr Gr. o. Landtm hade ämnat längre
fram fästa Frih. Creutz’s och Hr Hjertås upmärksamhet derpå att man
ej kunde inbjuda andra Stånd att förena sig i en af Ståndet enskildt
beslutad skrifvelse och då nu Hr Stjernsvärd yrkat, att R.
o. Ad. måtte, med afslag å förev:de Betänk, och Utlåt., besluta en
skrifvelse, sådan som i motionen ä.r yrkad, nemi. en skrifvelse af
R. St:r, önskade Hr Gr. o. Landtm, veta hvilketdera af dessa yrkanden
Hr Stjernsvärd vidhölle.
Hr Stjernsvärd: Då jag gjorde mitt första yrkande, utgick
jag från den förutsättning att saken i de öfriga Stånden var afgjord;
men sedermera har Riddarh.Sekret, uplyst att Ekon.Utsk:s
Betänk., som afser egentligen en skrifvelse om ena eller andra arbetet,
ännu ieke blifvit i mer än ett Ståud behandladt, hvarföre
jag anhåller att få ändra mitt yrkande så att R. o. Ad. ville afslå
nämnde Betänk, samt besluta den skrifvelse som motionen afser.
Hr Printzensköld, Carl: Det har väckt min förundran
att en ledamot så kunskapsrik och med den erfarenhet om hvad
författmne innehålla oell huru vid lagstiftning tillgår, som Hr Hjerta,
kunnat tillåta sig förklara, såsom högst besynnerligt yttradt af Frih.
Klinkowström, att hvad Frih. Creutz’ anfört till bevis för krigslagens
oduglighet icke hörde till saken. Hr Hjerta torde erkänna,
att om man här för vinnande af förändring i den allmänna brottmålslag-stiftuingen
börjar omtala, huruledes 1734 års lag i vissa
fall stadgar de mest barbariska straff, hvilka för många år tillbaka
Den 14 Oktober.
83
blifvit afskaffade; så skulle livar och en till svar på de bevis, som
Hr Hjerta härifrån velat hemta för odugligheten af 1734 års lag,
förklara, att denna bevisning alldeles icke hör till saken. När man
vill stifta en ny lag, plägar man hålla sig till de delar af den
gamla lagen som äro gällande, men alldeles icke tala om föråldrade
sladganden, som redan blifvit uphäfda. Följaktligen måste Hr
Hjerta liksom Frih. Creutz tro, att K. o. Ad:s ledamöter äro så
okunniga, att de icke känna till detta förhållande, utan anse de
gamla stadganderne gällande derföre att de råka ännu qvarstå i
krigslagen. Slår man upp den sista uplagan af nu gällande allmänna
lag, skall man finna att de stadganden, som för 100 år sedan
afskaffades, ännu der qvarstå, emedan de icke kunna uteslutas,
förrän alla de nya lagstadganden, som blifvit antagne i stället, hunnit
kodifieras. När man klandrar en lag, skall man göra det med
sådana skäl, som inför det allmänna vettets domstol gälla, men
icke använda sådana, som äro baserade på förmodan att den krassaste
okunnighet skall hos åhörarne förefinnas.
Vidkommande sjelfva saken så synes det besynnerligt att man
är så angelägen om aflåtandet af denna skrifvelse. Det ser ut som
ansåge man Regeringen vara till den grad liknöjd i lagstiftningsväg,
alt man, efter hvad Hr Hjerta insinuerat, behöfver påstöta
densamma, för att bringa den i verksamhet. Mig deremot synes
det, efter de uplysningar, Frih. Klinkowström meddelat, som hade
i alla de delar vare sig af krigsförvaltningen eller krigslagstiftningen,
hvarom man nu önskar att en skrifvelse till K. M. skulle
afgå, åtgärder redan blifvit vidtagne, så att arbetena äro, till och
med i alla deras grenar, i det närmaste fullbordade. Derföre borde
man åtnöja sig härmed och icke jägta Regeringen med ständiga
skrifvelser i saker hvarom den redan fogat anstalter. Man klagar
öfver långsamhet i krigslagstiftningen och Hr Hjerta företrädesvis
har besvärat sig häröfver, men jag hemställer till en hvar, om icke
hvarje lagstiftning, som är ämnad att ej vara efemerisk, också bör
grundligen behandlas. Man skrifver icke lagar lika fort som tidningsartiklar,
ty de förra skola hafva helt andra ändamål, och just
derföre är det klokast att långsamt och med betänksamhet gå till
väga, så att icke opinionens vindkast här må kunna utöfva något
inflytande. Man har här sökt gendrifva Hr Liljehöks anmärkn.
att man icke skulle kunna fullborda redaktionen af krigslagen,
förrän den allmänna brottmålslagen blifvit så fulländad, att den
åtminstone för en längre tid kunde anses komma att ega bestånd,
enär, om en krigslag förut stiftades, det kunde hända, att den
innehöll bestämmelser, som stöde i strid med allmänna brottsmålslagen,
hvarigenom den förra ånyo blefve underkastad förändring.
Detta är väl en så riktig anmärkn. att jag sannerligen icke förmår
inse huru den kan bestridas. Någon nödvändighet att utfärda ny
krigslag, sedan de straffbestämmelser, som icke voro öfverensstämmande
med tidens fordringar, redan blifvit afskaffade, förefinnes
naturligtvis icke. En hvar som skall tillämpa dessa lagar, lärer
icke underlåta att taga kännedom om de allmänna författn:r och
föreskrifter, som innehålla ändringar och tillägg till den kodifierade
84
Den 14 Oktober.
allmänt antagna lagen. Blott man således ger sig tid, kan man
få både den allmänna brottmålslagen och krigslagen öfverensstämmande
med hvarandra, och derigenom vinna målet som eljest torde vara
svårt nog att upnå. Jag får förklara att jag hyser till den verksamhet
som Regeringen städse ådagalagt i lagstiftningsväg så stort
förtroende att jag anser det högst oriktigt ingå till K. M. med
ytterligare skrifvelser, ansökningar och framställningar om att lag
skall stiftas hvilken redan är under bearbetning. När nu Hr
Stjernsvärd derjemte erkänt, att en viss del af denna lagstifning
är under arbete äfvensom att påminnelser från Regeringen till vederbörande
embetsverk hafva afgått om verkställighet af dess föreskrift
ronde arbetets fullbordande, synes det ännu mera obehörigt
att R. St:r aflåta en skrifvelse med anhållan om ytterligare påminnelser
i detta fall. Det skulle se ut som ansågo R. St:r sig ega
mera makt öfver ett Statens embetsverk än Regeringen sjelf; det
innebure till oeh med en förödmjukelse för Regeringen. Jag tillstyrker
således bifall till såväl det ena som det andra Betänk, oeh
vill med anleda, af Hr Stjernsvärds aumärkn. rörde upbisandet af
vissa kapitel i krigslagarne för truppen förklara att, efter hvad jag
tror varda icke dessa kapitel, äfveu om de i någon mån äro förändrade,
uplästa ord för ord så som de i krigslagen finnas uptagne,
utan säkerligen blifva de af vederbörande upliiste med de förändringar
som sedermera tillkommit. Men om någon skulle tillåta
sig att utan afseende på dessa förändringar upläsa nämnde kapitel,
då begår han, efter min öfvertygelse, en oriktighet, hvarföre ansvar
å honom bör följa, enär han bör veta, det man icke skall för en
trupp upläsa stadganden, de der icke äro gällande och hvilka således
ej för truppen lända till efterrättelse. Jag tror ieke heller
att någon trupp på sednare tider hört sig föreläsas ur krigsartiklarne
straffbestämmelser sådana som gatulopp, mista högra band
och hufvud o. s. v., hvilka finnas i den gamla lagen. Följaktligen
torde R. o. Ad. handla klokast uti att bifalla hvad Sammansatta
Stats- och Ekon.Utsk. samt Ekon.Utsk. tillstyrkt hvarå jag anhåller
om propos.
Frih. Klinkowström: Jag har blifvit förekommen af den
siste talaren i hvad jag ämnat andraga till svar å Hr Hjertås anförande
rör:de sakriktigheten af Frih. Creutz’ kritik öfver krigsartiklarne.
Jag har icke fått mera del af Frih. Creutz’ motion i
detta ämne än hvad som genom Utsk:s Betänk, kommit mig tillhanda,
der det står att Frih. Creutz föreslagit att R. St:r måtte
ingå till K. M. med underd. anhållan: »att en Kommitté af sakkunnige
män måtte tillsättas för omarbetande af nu gällande krigslagar
i enlighet med, efter mensklighetens och tidehvarfvets anda,
förmildrade lagar på det att krigaren inom sitt yrke, i likhet med
hvarje annan samhällsmedlem inom sitt, måtte bilfva värnad mot
egenmäktighet och förtryck.» Om äfven en sådan skrifvelse inginge,
hvilket jag anser onödigt emedan Regeringen säkerligen lika väl
som motionären önskar att denna omarbetning af krigslagarne
komme att ske i den riktning han antydt, är det dock nödvändigt
Den 14 Oktober.
85
ntt omarbetningen göres med fästadt. afseende på bibehållandet af
nödig krigslydnad hvarförutan en Armé icke kan uträtta någonting
af hvad som med densamma åsyftas. Jag kan icke förklara Hr
Hjertås begär att vilja anse Frih. Creutz’ yttrande med afseende
pa prygelstraffets afskaffande så väsendtligt. Det finnes beklagligen
personer som hysa en så panisk förskräckelse för prygel att de icke
kunna uthärda att det i krigsartiklarne finnes tillämpadt på Arméens
och Flottans manskap, men denna sak hör ju alldeles icke hit. Hr
Liljehök har missförstått mig då han påstått mig hafva yttrat att
fullständigt förslag till krigsartiklar skulle vara öfverlemnadt till
KrigsHofEättens granskning. Det har jag alldeles icke yttrat eller
om jag har sagt det, var det icke min mening, utan det är endast
ett visst förslag till krigsartiklar hvilket Regeringen ansett böra
underkastas KrigsHofEättens granskning. Deremot anser jag i
olikhet med Hr Liljehök att detta sednare förslag icke torde få
hvila så länge till dess civillagstiftningen i dessa ämnen hunnit
blifva fulländad, och jag tror likaledes att saken är af den vigt
att den icke kan låta vänta på sig.
Beträffande Hr Stjernsvärds yttrande att författningssamlingen
icke behöfver statsanslag, så synes af Utsk:s Betänk, att utgifvandet
af nämnde samling likväl erfordrade anslag af statsmedel. Om
detsamma tages af besparingen på 4:de HufvudTiteln eller af andra
besparingar så är det likväl ett anslag, och troligt är att utan
detsamma, synnerligen om besparingen på 4:de HufvudTiteln icke
lemnar tillgång till kostnadernas bestridande, kan författningssamlingen
icke utgifvas. Således vidblifver jag mitt förra yttrande, att,
utan att E. St;r anslå någon summa till utgifvande af denna samling,
tjenar det föga eller intet till att derom göra en påminnelse
till Regeringen hvilken synes så mycket mindre befogad efter de
uplysuingar Hr Stjernsvärd sjelf lemnat eller att vederbörande embetsverk
erhållit upmaning om vidtagande af åtgärder till arbetets
fortsättande.
Frih. Creutz: Hr Liljehök har anmärkt att af de §§ jag
åberopat ur krigsartiklarne skulle åtskilliga vara alldeles ur bruk
och andra åter förändrade. Deri finnas förändringar och tillägg
hvilka jag också känner, men jag har icke kunnat förnimma att
någon af de §§ hvaraf jag gjort utdrag, finnes i dessa tillägg. De
g§ jag anfört äro hemtade ur de krigsartiklar jag här har i min
hand och dessa äro tryckta 1843. Jag kan icke underlåta att
uptaga hvad Hr Liljehöök sagt: att prygelstraffet skulle i det nya
förslaget endast undantagsvis användas. Enligt min öfvertygelse
tyckes det vara väl strängt, att man för Arméen undantagsvis bibehåller
spöslitning, då man likväl icke undantagsvis bibehåller det
för tjufvar och skälmar. Vidare har Hr Liljehöök sagt att krigslagen
bör stå i den närmaste öfverensstämmelse med civillagen. Deri
instämmer jag till alla delar; men då det tilläfventyrs kan dröja
ganska länge, innan civillagen kommer under E. St:rs bepröfvande
och krigslagen är så föråldrad, att man icke skulle kunna afvakta
86
Den 14 Oktober.
civillagens stiftande, anser jag det vara skäl, att genom en underd.
skrifvelse till K. M. söka få ifrågav:de krigslagar ändrade.
Sista gången jag hade ordet kom jag icke att yttra mig öfver
mina förev:de motioner. Det synes icke vara för tidigt att någonting
göres i dessa afseenden, då redan 1836 ett förslag till nytt
tjenstgöringsreglemente afgafs som lästes vid KrigsAkademien i
manuskript och der tillämpades, men som sedermera befanns vara
af beskaffenhet att icke kunna gillas. Detta var 11 år sedan. Sedermera
har ingenting vidare hörts af, utan visserligen heter det
att vi officerare på möten skola följa exercis- och tjenstgöriugsreglementet,
men tjenstgörings-reglemente finnes icke att köpa för
penningar. Tjenstgöringen på roten har icke undergått någon slags
förändring och är i många fall så betungande för både befäl och
manskap att det kunde vara tid på att härutinnan åstadkomma
ändring. Manskapet skall ligga inom sina socknar, på sina torp,
och få icke derifrån aflägsna sig; befälet skall finnas likaledes inom
kompaniets stånd, och tjenstgöring är så beskaffad att den är hell
och hållet onödig. Då man vid 1833 års lönereglering indrog subalternernes
boställen, så var meningen den, att uti den betungande
tjenstgöringen på roten, göra lindring för subalterner, och då endast
kaptener och fanjunkare samt sergeanter vid de flesta Reg:ten
hafva boställen men de andra officerarne på kompaniet penningelöner,
som äro så låga att de icke räcka till att aflöna en dräng
ännu mindre en olficer, synes det vara skäl att, i händelse den
nuv:de tjenstgöringen på roten skall bibehållas, lägga den på kaptener
och fanjunkare, hvilka hafva boställen inom kompaniet men
befria dem, hvilka icke hafva boställen från så beskaffad tjenstgöring.
Detta är icke allenast min åsigt utan jag vågar påstå att
den hyses öfvervägande af hela befälet inom Arméen. Härtill vore
så mycket mera skäl som de officerare, hvilka ej halva boställen,
ofta icke veta hvar de under denna tjenstgöring skola få tak öfver
hufvudet och lönerna så låga, att underlöjtnant tjenar för 168 Rdr
om året och 2:dre löjtnant för 240. Jag förenar mig fortfarande
med Hr Stjernsvärd om afslag å Utsk:s Betänk., äfvensom att It.
St:r måtte ingå till K. M. med en skrifvelse i den syftning motionen
omtalar, och Preste- samt BondeStm inbjudas att häri sig förena.
Hr Hjerta: Jag skulle icke förlängt den redan nog uttänjda
discussionen, om jag icke ansett mig upmanad af min ärade vän
och granne till höger, Hr Printzensköld, hvilken synes hafva velat
döma mig i enlighet med Krigs-artiklarne, och låtit mig undergå en
extra-judiciel bestraffning, som, om än icke handgriplig, likväl varit
ganska eftertrycklig, och mot hvilken jag således, i enl. med förenämnde
Krigs-artiklar, måste anföra besvär. Med afs;de på den
värde ledamotens högre både lag- och lagstiftningskunskap, vill jag
gerna ställa mig till efterrättelse de allmänna satserna för möjlig
bot och bättring, och till och med gå så långt att jag tackar för
nådigt straff, men kan icke medge mig hafva haft orätt i det
yttrande jag i förbigående fällde, nemi. att jag icke förstod huru
man kunde påstå det, som Prih. Creutz ur Krigs-artiklarne upläst
I) e ii 14 Oktober.
87
icke höra till saken. I händelse ett sådant omdöme skulle kunna
fällas, måste man val antaga att allt hvad Frih. Creutz både i sin
motion yttrat, och äfven här i dag upläst, skulle röra antiqverade
stadganden. Nu kan väl hända, att Frih. Creutz vid upläsningen
af Krigs-artiklarne låtit medfölja sådana stadganden eller straffbestämmelser,
som redan äro afskaffade, och hvilken upläsning jag då
från hans sida icke kan anse hafva härrört af annat, är hans afsigt
att påpeka det man borde skynda att afskaffa en lag, som innehåller
en mängd obrukbara och föråldrade lagbud; men han upläste
äfven åtskilligt annat, som ännu är gällande, och med afside härpå
måste jag vidhålla att det verkligen hörer till saken. Det visar sig
äfven deraf att motståndarne kastat sig öfver en mindre väsendtlig
del af hvad Frih. Creutz anfört, men aktat sig att uptaga det hufvudsakliga
till vederläggning. Det är blott detta jag velat anföra
och förnyar jag i öfrigt min förut gjorda propos.
Hr Stjernsvärd: Beträffande den af Hr Printzensköld till
kännagifne
öfvertygelse om obehöfligheten af Krigslagarnes omarbetning
af det skäl att för alla de deri gjorde förändringar finnas särskilde
Författmr utgifne, anser jag denna hans öfvertygelse ganska
naturlig; ty han bedömer den frågan från sin erfarenhet såsom civil
embetsman, den der för hvarje fall, då någon skrifvelse aflåtes,
har att tillgå arkiver, och om han icke finner reda på saken i en
bok, finner han den i en annan. Men här är fråga om ett arbete,
hvilket kan hafva en så hastig tillämpning, att ransakning, dom
och exekution kan ske på 0 timmar och till och med kortare tid;
och jag tror således att Hr Printzensköld bör inse olikheten mellan
Civillag och Krigslag.
Hvad saken sjelf angår, torde det icke vara ur vägen att påminna
att förra Riksdagen, då denna samma motion var före, beledsagades
den af icke mindre än 18 reservationer. FIr Klinkowströms
yttrande ang:de nödvändigheten af anslag, kan jag icke godkänna,
utan tror jag att arbetet kan bestridas genom hänvisning på
4:de Hufvudtiteins anslag till oförutsedda utgifter, hvilket synes, om
Frih:n vill skänka sin upmärksamhet åt hvad Presidenten i KrigsColl.
yttrade d. 15 Sept. 1846. Han säger nemi.: »För bestridande
af kostnaden till detta arbete torde tillgång icke saknas, emedan
4:de Hufvudtiteins anslag för oförutsedda behof synes vara afsedt
för utgifter af denna art. Sammanlägger man denna kostnad för
flera år, så upkommer visserligen en icke obetydlig summa, men betraktad
för hvarje år särskildt är kostnaden ringa.
Jag har här händelsevis en bok, som är den Franska arméens
TjenstgöringsRegbte. Man ser huru liten den är till volymen; likväl
innehåller den allt hvad ett TjenstgöringsRegbte bör innefatta,
derjemte alla de extra judiciella bestraffnings-föreskrifterne.
Frih. Klinkowström: Jag har blott velat, med hänseende
till hvad Hr Stjernsvärd yttrade ronde Franska TjenstgöringsReghtet,
uplysa, att denna volym icke alls innehåller något om den yttre
tjenstgöringen, utan endast om den inre. Hela det Franska Tjenst
-
88
Den 14 Oktober.
göringsReghtet består af 3 volymer, en som rörer den inre tjenstgöringen,
en annan som rörer fälttjenstgöringen och en tredje om
tjenstgöring i fästning. Stilar och tryck äro så fina, att det uptager
fullt ut lika mycket, som vårt nuv:de TjenstgöringsReghte.
Hr Stjernsvärd: Jag vill blott nämna, att Frilen i ha
stigheten
icke upmärksammat att jag blott nämnde den inre tjenstgöringen.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm, att ehuru R. o. Ad. beslutat att Allm. Besvärs och Ekon.-  Utsk:s Betänk. N:o 112 och Stats- samt Allm Besv.-o Ekon.Utsk:s
Utlåt. N:o 23 skulle på en gång föredragas, R. o. Ad. torde finna att
med ordningen bäst öfverensstämde att särskild propos. först framställdes
i afs:de på Betänk. N:o 112, då det beslut som deröfver
fattades äfven torde afgöra det beslut, som i als:de på Utlåt. N:o
23 borde af R. o. Ad. fattas.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framställde nu att i afs:de på Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 112, hvartill flere ledamöter yrkat bifall,
hade Hr Stjernsvärd, Frih. Creutz och Hr Hjerta föreslagit,
att R. o. Ad. måtte, med alslag fi nämnde Betänk., bifalla det af
Hr Stjernsvärd framställda förslag till underd. skrifvelse till K. M.
samt inbjuda Preste- och BondeStm att i detta beslut sig förena;
hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s Betänk. N:o 11 2, samt sedan
denna propos. blifvit besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Hr Stjernsvärd begärd votering, med anhållan
att hans förslag måtte blifva kontrapropos., hemställde Hr Gr. o,
Landtm, till Hr Stjernsvärd om han önskade att i kontrapropos:n
skulle ingå äfven förslaget till inbjudning eller endast frågan om
den underd. skrifvelsen.
Hr Stjernsvärd: Jag tror för min del att det är för ti
digt
besluta något om inbjudningen, utan torde R. o. Ad. stanna
vid sitt eget beslut. Till inbjudning torde blifva tillfälle en annan
gång.
Frih. Creutz: Med anledn. af Hr Stjernsvärds sednare yr
kande
hade jag trott, att kontra-propos. skulle lyda så: »att med
afslag å Utsk:s Betänk, en skrifvelse till K. M. måtte af R. St:r
aflåtas, med anhållan det nödiga åtgärder», etc. etc., men att Presteoch
BondeStåndets inbjudning att i R. o. Ad:s beslut deltaga, uteslutas.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att Hr Stjernsvärd yrkat att
R. o. Ad. måtte besluta den underd. skrifvelse, som af honom i
hans motion först blifvit yrkad. Frih. Creutz hade instämt i detta
yrkande med tillägg att R. o. Ad. måtte inbjuda Preste- och Bonde
-
Den 14 0ktober.
89
St:n att i ett sådant beslut sig förena. Då sedan propos. blifvit
framställd, hade votering blifvit yrkad af Hr Stjernsvärd, som önskat
att till kontrapropos. få sitt förslag. Således om Frih. Creutz
ieke yrkade votering med annan kontrapropos.. komme votering endast
att anställas emellan bifall till Utsk:s Betänk, eller bifall till
det förslag Hr Stjernsvärd framställt, med E. o. Ad. förbehållen
rätt att sedan besluta öfver inbjudningsfrågan.
Frih. Creutz: Om jag icke missminner mig, var det Hr
Stjernsvärds första yrkande, att Ståndet skulle ingå med skrifvelse
till K. M.» I ett annat yttrande förändrade Hr Stjernsvärd detta,
så att han yrkade det »Stånden skulle ingå till K. M.», och det
var på grund häraf jag sista gången önskade, att kontra-propos.
skulle blifva »att med afslag å Utsk:s Betänk. E. St:r matte ingå
till K. M.» etc., och jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, att få
den propos. bibehållen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade det han förmodade att Frih. Creutz’s
yttrande nu grundat sig på ett misstag, emedan Hr Stjernsvärds
förslag, såsom det sednast blifvit framställdt, afsåg bifall till hans
motion, hvilken icke från början åsyftade en skrifvelse från E. o.
Ad. utan från E. St:r till K. M. På detta sätt hade Hr Gr. o.
Landtm, upfattat och framställt Hr Stjernsvärds förslag, och så
komme det att ingå i kontrapropos:n; hvarföre Frih. Creutz, om
lian önskade att inbjudningen må ingå i kontraproposm, egde derom
begära votering.
Frih. Creutz: Jag hemställer huruvida icke Hrr Stjernsvärd
och Hjerta skulle vilja förena sig med mig om den kontra-propos.:
»att E. St:r ingå till K. M. med skrifvelse, och de 2:ne nämnde
EiksStm inbjudas. Jag tror att det skulle verka till frågans bättre
utgång att göra en sådan inbjudning; det vore att taga ett slags
initiativ.
Då några talare härvid hördes anmäla sig, yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att han straxt skulle upropa dem, men finge hemställa
om icke saken vore hjelpt dermed att man först afgjorde hufvudfrågan,
enär det derefter, i händelse Nej-propos:n bifölles, berodde
på E. o. Ad. att pröfva Frih. Creutz’s förslag ronde inbjudningen.
Hr Stjernsvärd: Med anledn. af Frih. Creutz’ upmaning,
ber jag att fä uprepa hvad jag förklarat, att då jag först yrkade
en enskild skrifvelse från E. o Ad., var det under förutsättning att
detta ärende var i de öfriga Stånden afgjord. Då jag nu blifvit
uplyst om att frågan endast i ett Stånd varit före, inskränkte jag
mitt yrkande till ett blott och bart beslut af E. o. Ad. Hvad åter
inbjudningen angår, tror jag icke det vara öfverensstämmande med
formen att inbjuda i en sak, hvarom icke är beslutad, hvarföre jag
icke velat yrka derpå.
90
Den 14 Oktober.
Hr Hjerta: Jag ber att få hemställa till Frih. Creutz om han
icke skulle vilja bespara R o. Ad. 2:ne voteringar genom att förena
sig med Hr Stjernsvärd. Det hufvudsakliga ändamål, som här
åsyftas, skulle i allt fall vinnas, och jag öfverensstiimmer med Hr
Stjernsvärd deruti, att det icke är så fullt formenligt att inbjuda
de andra RiksSt:u innan man har officiel underrättelse om deras
fattade beslut.
Frih. Creutz: Jag vill icke uptaga R. o. Ad:s tid med yt
terligare
votering, men hvad formen beträffar, vill jag anmärka att
det är obevist huruvida frågan är afgjord eller icke af nämnde
Stånd. För att gå de önskningar, som blifvit uttalade, till mötes,
förenar jag mig med Hr Stjernsvärd. Jag anser likväl att det fördelaktigaste
för frågan hade varit om kontra-propos. blifvit så, som
jag hemställt.
Uplästes till' justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller Allm. Besv.- och Ekou.Utsk:s Betänk. N:o
112, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås föremde Betänk, och bifaller R. o. Ad. det af Hr
Stjernsvärd framställda och i l:sta punkten af Betänk, uptagna förslag
om aflåtande af en underd. skrifvelse till K. M., ang:de utfärdandet
af nya Krigs-artiklar m. m.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 43.
Nej — 6.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Stats- samt Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:s Utlåt. Na 23.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
den 7 och 10 dennes på bordet lagda Utlåtandé N:o 125, i fråga
om sättet och ordningen för utbetalningen och förvaltningen af de
till Statens jernvägsbyggnader anslagne medel.
Usta punkten, ang;de utbetalningen af de ifrågav:de medlen.
Gr. Sparre, Erik: Den vid detta Betänk, fogade reser
vation
uplyser, efter mitt förmenande, ganska klart, huru med denna
sak sig förhåller. Sedan R. St:r beslutat att anslaget för jernvägsbyggnader
intill slutet af nästa statsregleringsperiod, hvilket af K.
M. föreslogs till ett belopp af 30 mill., icke skulle utgå med mer
än 20, derunder inbegripet hvad som under detta år blitvit beviljadt,
hvaraf således följer, att 5 milhr voro beräknade för år, har
Utsk. likväl i detta Betänk, tillstyrkt, att 7 mill. för hvartdera af
åren 1858 och 1859 skulle anslås. Då nu af de 20 milhr, sedan
omkr. 5 milhr för innev:de år blifvit afdragne, icke mer än 15 åter
-
D en li Oktober.
91
stå, och af dessa 15 skulle under nyssnämnde 2 år utbetalas för
hvardera 7 milhr, så skulle då It. St:r om hösten 185 9 sammanträda
icke mer än omkr. 1 mill. återstå. Det är klart att följden
skulle blifva den, att genast vid Ständernas sammanträde, i likhet
med hvad som vid denna ltiksdag egt rum, man framkomme med
ett förslag att för fullbordande af de redan i stor skala påbörjade
jernvägsanläggningarne ett anslag måtte beviljas, utan att man får
tid att ingå i någon vidare pröfning om beskaffenheten af dessa, anläggningar.
Men det är äfven en annan omständighet, på hvilken
jag skulle önska att få fästa uppmärksamhet. Då 11.. St:r icke beviljade
det stora anslaget å 30 milhr, utan inskränkte detta till 20,
var förmodligen motivet dertill, dels att icke alltför mycket penningar
skulle uplånas, dels att arbetena icke skulle bedrifvas i den
stora skala, som af K. M. var föreslagen. K. M. begärde, under
förutsättning att de projekterade större jernvägs-anlnggningarne skulle
bifallas, för nästföljande statsreglerings-period en maximi-summa af
9 milhr pr år. Ständerne inskränkte i väsendtlig mån dessa arbetsföretag,
och bestämde sig blott för fullbordande af de redan påbörjade
banorna, nemi. den vestra och den från Skåne upp emot Småland.
Det synes således, som om det nu förev:de förslaget icke
vore annat än ett försök af StatsUtsk. att kringgå Ständernas beslut
om jernvägsanläggningarnes inskränkning till ett belopp af 20
milhr, ty om man beviljar 7 milhr om året, och påbörjar i denna
skala, måste man naturligtvis fortsätta i samma skala, enär en mängd
arbetare ej kunna alskedas, och anskaffade materialier ej lemnäs oanvända.
Jag tror således, att resultatet af det förslag StatsUtsk. afgifvit,
icke skulle blifva annat än att man genast vid nästa Riksdag
skulle nödgas att för fortsättande i samma skala bevilja 6 milhr,
tillika med den mill, som återstår, utan att Ständerne kunna komma
att ingå i den ytterligare pröfning af arbetena, som jag förutsätter,
är R. St:rs önskan. Jag vågar på dessa skäl anhålla om
återremiss af StatsUtsk:s Betänk, i denna punkt.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abrah.: Den framställning,
som Gr. Sparre gjort, är grundad på premisser, hvilka icke ega full
riktighet. Detta förslag har blifvit till sin grund temligen fullständigt
utredt af StatsUtsk., och meningen dermed är ingalunda, såsom
Gr. Sparre förutsatt, att 7 mill. för h vartdera af åren 1858—59
ovilkorligen skola utgå, så att vid hösten 1859 endast en million
skulle återstå, hvarigenom en sådan brist skulle upkomma, att R.
St:r genast vid deras sammankomst blefve nödsakade att anslå nya
medel. Utan skälet dertill att StatsUtsk. bestämt 7 milhr har varit
det, att RiksgäldsKont. naturligtvis måste veta huru mycket det
vore skyldigt att anskaffa för att på K. M:s anfordran utbetalas.
Till följe häraf var det nödvändigt att R. St:r bestämde ett visst
maximi-belopp, som skulle ställas till K. M:s disposition för hvarje
år, och tillika klart, att man måste se till det denna maximi-summa
icke vore tilltagen så lågt att arbetet afstannade i brist på medel.
Det är temligen gifvet att ett så stort arbete icke kan drifvas
utan förlager, så att man måste på förhand upgöra köp om
92
Den 14 Oktober.
de materialer, sora sedermera kunna komma att användas. Det Hr
också klart att då en jernväg skall anläggas, tarfva de första åren
af anläggningen den drygaste kostnaden, emedan då skola icke allenast
jordarbetena verkställas, utan äfven öfriga materialier och maschiner,
såsom rails, lokomotiver o. s. v. beställas och anskaffas,
hvaremot det sista året kanske icke fordras mera än vägens barlastfyllning
och fulländning af bangården, och således en mindre summa
vore tillräcklig. Man finner deraf riktigheten att beräkna ett
mindre belopp för det sista året. Meningen är för öfrigt icke att
dessa 7 milhr pr år ovilkorligen skola uparbetas, utan blott att anslaget
icke måtte vara för litet tilltaget. Det vore väl icke heller
så orätt att under den konjunktur, som f. n. i England existerar
med afs:de på jern vägsmaterial ier (de stå der ovanlig t lågt), inköpa
ett större parti deraf, i st. f. att det ena året, då priset är lågt,
vara inskränkt till inköp af endast ett ringa parti, och sedan det
andra året för erhållandet af sådant gods nödgas betala en betydlig
prisstegring. Detta är orsaken, hvarföre summan bestämdes till
7 mill. Då frågan förevar på Afdelmn, föreslog jag, att Utsk. skulle
af Chefen för jernvägsbyggnaderne begära en ny beräkning. Detta
ansåg dock icke Utsk. behöfligt, utan trodde, hvilket jag icke heller
anser ogrundadt, dessa 7 0 milhr vara tillräckliga.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag borde då jag
yttrar mig i denna fråga, för att klart stadga mitt omdöme, hafva
framför mig riksdagsbeslutet rör:de anslag till jernvägarne. De 20
millr, som af E. St:r blefvo beviljade till jernvägsbyggnader i landet,
voro de åsyftade att användas till jernvägsanläggningar under
åren 1858, 59, 60 eller till dylika anläggningar under såväl detta
år, som derpå följande statsreglerings-period? Derpå tror jag att
frågan hänger om man får döma af den siste talarens yttrande, äfvensom
Utsk:s eget Utlåt. Då Utsk. gjort fördelningen på 4 år,
synes det nemi., som skulle dessa 20 milhr afse arbeten såväl under
detta, som de påföljande åren under nästa statsreglerings-period.
Ar så förhållandet kan jag icke annat än anse Utsk:s fördelning
oriktig. Jag medger visserligen hvad den siste talaren äfven yttrat,
att skäl finnas, som tala för att icke så på siffran bestämma hvad
som för hvarje år bör åtgå, på det man icke måtte binda händerna
på sig att begagna konjunkturen för inköp af åtskilliga inventariiförlag,
hvilka det ena året kunna fås för bättre pris än det andra.
Jag medger äfven att arbetena möjligen de första åren kunna blifva
dyrare än de sista, men jag finner det vara nästan klart, att om
man gör fördelningen så, som Utsk. här gjort, utan att åtminstone
någon reservation med afs:de på medlens användande af Ständerne
iakttages, måste det förhållande inträffa, att man tror sig hafva rätt
att tillgripa den summa, för hvilken ett kreditiv blifvit anvisadt.
Man skulle nemi. under dessa åren ega rätt att utgifva först det
belopp, som i år skall utbetalas, och sedermera under de följande
2 åren 7 milhr för hvartdera, hvaraf följer att endast 1 mill. några
100,000 Edr skulle återstå. Men då 1,200,000 Edr, huru man
än vill bedrifva arbetet, icke kunna förslå, blir man naturligtvis nöd
-
Den 14 Oktober.
93
sakad att säga till R. St:r: antingen måste arbetet afslutas eller ock
medel till detsamma anslås. Nu är det likväl R. St.:rs beslut att
arbetena icke till slutet af nästa statsreglerings-period skola bedrifvas
i större skala än som motsvarar 20 milbr. Men om detta Utsk:s
Betänk, bifalles, skulle det kunna föranleda till ett tillskott af 5
eller 6 milbr, så att arbetena skulle upgå i kostnad till 26 milbr
vid slutet af nästa statsreglerings-period. Detta blir, som sagdt är,
alldeles icke öfverensstämmande med R. St:rs beslut. Jag skulle
således tro, att det vore skäl att återremittera' Betänk., för att
få en annan fördelning upgjord, såvida icke R. o. Ad. vill besluta
att summan för de 2 nästföljande åren sättes till 6 milbr för hvartdera
året, då 3,200,000 Rdr blifva öfver för det sista; ty skola
icke arbetena till 1860 års slut bedrifvas med större belopp än 20
milbr, så lärer icke för hvartdera af åren 1858 oell 59 få beräknas
mer än 6 milbr, äfven förutsatt att åtskilliga upköp under dessa
åren göras, och denna inskränkning lärer väl behöfvas, på det att
icke arbetena med blott 3,200,000 Rdr för det sista året skola afstanna.
Jag fruktar att, om man fattar beslut, utan att uttrycka
en bestämd reservation, att medlen så ordnas, skulle följden blifva
att endast 1,200,000 Rdr vid 1860 års början återstå, och då måste
R. St:r, för att icke genom arbetets afstannande under ett helt
år utsätta sig för alltför stora förluster, bevilja 6 milbr mer än
hvad R. St:r för denna statsreglerings-period nu anvisat. För att
saken icke genom en återremiss skulle blifva alltför länge upskju
ten,
torde jag få begära propos. på att summan för hvart af åren
1858 och 59 sättes till 6 milbr Rdr Rmt, och återstoden af de 20
milhna beräknas för år 1860.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då R. St:r beslutat att anslå
20 milbr Rmt för anläggning af vissa bansträckningar, så måste det
å ena sidan vara angeläget för RiksgäldsKont:s Fullmäktige att veta
under hvilka tider dessa penningar komme att utgå, och således
huru snart de borde vara beredda att utbetala dem; men å andra
sidan borde man väl ställa så till att Chefen för Statens jernvägsbyggnader,
måtte med dessa 20 milbr kunna åstadkomma så mycket
arbete, som möjligt. Det har redan visat sig att denne man
med särdeles skicklighet förstår att drifva arbetet; om man nu, genom
att för mycket binda händerna på honom, tvingade honom att
arbeta på ett mindre hushållsaktig! sätt, sa hade man derigenom
åstadkommit, att man för de anslagna 20 milhna erhåller en kortare
jernväg, än man annars kunnat hafva. Om man deremot lemnar honom
fria händer att begagna sig af medlen såsom hittills skett, så
kan han göra sig konjunkturerne till godo både för inköp af materialier
och användandet af arbetsstyrka. Det har icke på något
ställe i Betänk, yttrats, att 7 milbr skola under hvart och ett af
de följande 2:ne åren användas, men derigenom att de tillhandahållas
blir det för Chefen för Statens jertivägsbyggnader möjligt att
handla med fria händer. En föregående talare har redan påpekat
huruledes, genom att lemna en god konjunktur obegagnad, en stor
förlust möjligen kunde upkomma; det är således för att icke tvinga
»4
Den 14 Oktober.
Chefen för Statens jernvägsbygnader till misshushållning, som man
häruti har velat låta honom förfara efter sig företeende omständigheter.
Inom Utsk. var också, med undantag af de 3:ne reservanternes,
meningarne fullkomligt ense om det beslut, hvari Utsk. stannat,
och att Utsk:s mening var dikterad af det innerligaste motiv,
att väl hushålla, måtte dock icke betviflas, då ledamöterne inom ett
Utsk., der meningarne varit så splittrade i afs:de på jernvägssträckningarne,
likväl förenat sig om detta beslut. Jag anhåller om bifall
till denna punkt.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Den siste talaren har
visserligen ådagalagt hvad som icke kan betviflas, eller att man med
7 milhr kan uträtta mer än med 5; men att bevisa hvad som skulle
bevisas, nemi. att det är möjligt att med det belopp, som återstår
sedan dessa 14 milhr för de 2 åren 1858 och 1859, blifvit använde,
bedrifva jernvägsarbetet under det derpå följande året 1860, det lärer
allt falla sig något svårt. Det torde vara temligen gifvet att
11. St:r blifva anlitade för att fylla de brister, som kunna upstå i
medlen för bedrifvandet af 1860 års jern vägsarbeten, och förhållandet
blefve då att R. St:r, utan möjlighet att kunna pröfva i sin
helhet jern vägsföretaget för den kommande tiden, måste skyndsamt
betala hvad som då begäres, såsom oeftergiflig! nödvändigt. Jag
tror att man i denna såsom alla andra frågor skulle göra väl uti
att rådfråga en redan vunnen erfarenhet, och denna erfarenhet är,
att R. St:r ansett sig förpligtade att bifalla hvad de på anförde skäl
visats icke kunna undgå att bifalla. Utsk:s förslag afser ett sätt
att binda händerna på oss, som jag anser att R. St:r icke böra
medgilva. Det är visserligen sagdt, att Utsk:s ledamöter varit ense
i denna fråga; men om ock så varit, undanrödjes icke derigenom
Utsk:s förbindelse att i sammanhang med sitt afgifna förslag utreda
huru Utsk. tänkt sig möjligheten att med den vid 1860 års början
för jernvägsarbetets bedrifvande öfverblefne obetydliga summa
verkställa ens något dylikt arbete; men en så behöflig utrednings
verkställande synes icke hafva varit fullt förenlig med Utsk:s afsigter.
Då det är att förmoda att äfven inom de andra Stånden detta
förslag väcker upmärksambet, skulle jag för min del önska att Betänk.
återremitterades, och att Gr. Ugglas måtte afstå Irån sitt förslag
att nu upgöra en fördelning, hvilken skulle kunna hafva till
påföljd att Utsk. nödgades företaga en sammanjemkning, som under
andra förhållanden kunnat undvikas. Jag förenar mig således med
Gr. Sparre om återremiss.
Gr. Sparre: Hvad de 20 milhna beträffar, så torde Gr. af
Ugglas af discussionen hafva funnit att icke någon bestridt det förhållandet
vore sådant, som jag upgifvit Det är nemi. ovedersägligt
att i dessa 20 milhr inbegrepos de nära 5 milhr, som redan
detta år i Januari och, efter hvad jag tror, sisth Mars månad blifvit
anordnade. Då det således är obestridligt att Ständerne icke
vilja gå in på att anlägga jernvägar i större skala än som motsvarar
ett belopp af 5 milhr om året, d. v. s. 15 på 3 år och 20 på
Den 14 Oktober.
9S
4 år, så synes verkligen detta förslag vara ett försök att eludera
det beslut, som en gång är fattadt. Frih. Leijonhufvud har visserligen
utvecklat livad som varit SlatsUlsk:s mening med förslaget.
Utan att vilja strida om Utsk:s mening påstår jag att härigenom
R. St ,-rs mening ingalunda blir efterlefvad eller åtminstone lian elu
deras,
och man måtte väl icke hafva för afsigt att nu fatta andra
beslut än sådana, som stå i öfverensstämmelse med redan fattade.
Då derjemte en ledamot af StatsUtsk. uplyst att Chefen för Statens
jernvägsbvggnader icke blifvit öfver detta ämne hörd, då denne
samme ledamot upgifver att han sjelf påyrkat detta hörande såsom
nödvändigt för frågans afgörande, synes mig att han ur den synpunkten
haft skäl att biträda yrkandet på återremiss. Det kan
icke vara meningen att i någon mån inskränka den verksamhet,
som den utmärkte Chefen för Statens jernvägsbyggnader ådagalagt;
men jag tror icke att den i något alside kan anses inskränkt
derigenom att R. St:r besluta att för ett stort arbete anvisas så och
så många milbr om året. Om den, som detta arbete åligger, har
detsamma på förhand bestämdt, och dertill den betydliga summan
af 5 milhr om året att tillgå, synes det mig, som om han hade fria
händer, isynnerhet som detta belopp icke understiger, utan öfverstider
det han förut haft att tillgå. Jag bestrider icke att inom StatsUtsk.
motstånd ej gjordes mot förslaget, såsom en ledamot upgifvit,
men säkert är åtminstone att flere ledamöter af StatsUtsk. hafva
tält med mig i denna fråga och förklarat, att ehuru de med kännedom
om den förherrskande meningen inom StatsUtsk. ansågo det
alldeles ändamålslöst att börja en tvist, voro de dock långt från att
dela den i förevide Betänk, uttryckta åsigt, och hoppades att den
skulle falla i Stånden. Detta är ett faktum, som jag är beredd att
styrka om det påfordras. Den omständigheten att någon protest
icke blifvit afgifven inom Utsk., bevisar således ingenting för riktigheten
af ifrågavide åsigt. (tvifvelaktigt är det emellertid att
om af de 15 milhr. som äro beräknade att räcka i 3 år. 14 blifva
under loppet af 2 år använde (och deruti ligger icke någon omöjlighet
då förslaget medgifver att så kan få ske), skulle följden blifva
den att Ständernas första omtanke vid nästföljande sammanträde
blefve att anordna nya medel för jernvägsanläggningen, och det är
de förhastade åtgärder, som af en dylik sakernas ställning skulle
upstå, hvilka jag anser olämpliga. Tvertom tror jag det vara med
Ständernas mening mera öfverensstämmande att, dä de till 1800
års slut anordnade 20 milhr, det under loppet af nästinstundande
Riksdag, och icke vid första sammanträdet skulle stå dem öppet att
besluta till hvad belopp och i hvad ordning arbetena skola företagas.
Jag yrkar på dessa skäl fortfarande återremiss, och vågar, i
likhet med föregående talare, till Gr. Ugglas hemställa, huruvida
han icke skulle vilja i denna åsigt sig förena.
Hr Montgom merie, Rob. Nils Germ.: Frågan är ganska
enkel, och jag skall derföre icke länge uppehålla R. o. Ad. Det
är påtagligt, att StatsUtsk:s afsigt varit att, med allt förtroende till
den man, som har sig ledningen af statens jernvägsbyggnader öfver
-
96
I)en 14 Oktober.
lemnad, sätta honom i tillfälle att utföra detta arbete på billigaste
sätt, och att detta är statsekonomiskt riktigt, torde icke kunna bestridas.
Man har mycket fästat sig vid det förhållande, att vid
1860 års ingång endast 1 mill. skulle återstå af det anslag, som
E. St:v beviljat, och att Ständerna till följd häraf skulle blifva nödgade
att anvisa ytterligare medel för fortsättande af jernvägsbyggnaderne.
Men om ock så skedde, att blott 1 mill. återstode vid
1860 års början, så komme detta likväl icke att binda Ständerna
för deras blifvande beslut. Vi hafva vid denna Riksdag sett huruledes,
långt innan beslut fattades, med afs:de på jernvägarne, medel
likväl under loppet af våren och sommaren anslogos för detta ändadamål,
utan att lägga hinder i vägen för Ständernas beslut. Då nu
dessutom, genom bifall till denna punkt, det resultat skulle kunna
vinnas, att de af lt. St:r beslutade arbeten kunde billigare utföras,
vågar jag fortfarande tillstyrka bifall.
Frih. Leijonhufvud: Förra gången då jag hade ordet, sökte
jag förklara skälet till Utsk:s förslag, och det torde för hvar och
en vara klart att omständigheter kunna förefinnas, som göra det
nödvändigt för Chefen för Statens jernvägsbyggnader att hafva större
summor att tillgå, än de som precist motsvara årets arbetsplan. Jag
har i hufvudsaken af denna fråga varit af samma tanke, som de
talare hvilka upträdt mot Utsk:s förslag, och jag skulle vara högeligen
missbelåten med detsamma, om det ledde till det resultat, att
genast vid nästa R. St:rs sammanträde skulle framställas en begäran
om nytt anslag, hvarigenom således föreg:de Ständers beslut
skulle eluderas. Jag tror likväl icke att något sådant kommer att
inträffa, men om R. o. Ad. hyser en sådan fruktan, och är benägen
att antaga Gr. Ugglas förslag om nedsättande af summan till 6
milhr om året, så har jag ingenting att deremot invända. Jag hoppas
att älven denna summa skall vara tillräcklig, men jag anhåller
att icke återremiss måtte beviljas, ty då blir Utsk. nödsakadt att
vända sig till Chefen för statens jernvägsbyggnader, för att af honom
erhålla en fördelningsgrund att gå efter, och om äfven härigenom
någon fördel skulle vinnas, så skulle dock en betydlig tidsförlust
blifva följden. Först skulle nemi. discussions-prot. gå till
Utsk., hvars Riksg:sAfdeln. skulle behandla frågan, derefter komme
den efter lång discussion till Utsk:s plenum, hvarifrån skrifvelse
skulle afgå till Chefen för statens jernvägsbyggnader för att inhemta
dess mening. Denne behöfde någon tid för att göra upp sitt Mern.,
och sedan detta ankommit, skulle frågan återigen behandlas af Utsk.,
och återkommet till RiksSt:n besluten der fattas. Dessa beslut, som
sannolikt utföllo skiljaktige, skulle derefter ånyo behandlas af Utsk.,
för att sammanjemkas, och derpå blefve det Förstärkta StatsUtsk:s
göromål att slutligen afgöra frågan. Om deremot Gr. Ugglas förslag
om de 6 milhna antages, och man det oaktadt skulle stanna i
skiljaktigt beslut med de öfriga Stånden, så går frågan direkte till
det Förstärkta Utsk., men man har likväl vunnit tid, och denna börjar
blifva oss allt mer och mer dyrbar.
Hr
Den 14 Oktober.
97
Hr Hjerta: Mig förekommer otlridigl, att Gr. Sparre har
rätt uti sin framställning, men deremot tvifvelaktigt, huruvida de
af den motsatta sidan anförda skäl kunna godkännas. Det synes
nemi. vara klart, att om R. St:rs afsigt varit, att de omtalte 20
milhna skola räcka till slutet af nästa statsreglering, så är det också
en skyldighet hos den verkställande makten att derefter rätta de
blifvande arbetena, och något vidare resonnement deröfver bör icke
komma i fråga, såvida man afser i främsta rummet att lyda R. St:rs
beslut. Deremot undrar jag om det icke finnes andra omständigheter,
som tala för att ingå på StatsUtsk-.s förslag. Först och
främst itro nemi. de föreslagne summorna, för att fullborda dejernviigslinier,
hvilka redan förutsättas komma att fullbordas i sammanhang
med de beslut R. St:r redan fattat, betydligt öfversteg de 20
milhr, som nu äro redan bifällne, och då blir det naturligtvis en
stats-ekonomisk fråga, huruvida det icke kan vara skäl att göra färdigt
så mycket, som möjligt, så fort ske kan; och för det andra
bör man icke glömma att man sannolikt har att vänta sig en ny
paroxysm af jernvägsfebern vid nästa Riksdag, och det skulle då
kunna vara ganska möjligt att i deras ögon, söm icke taga för så
alldeles afgjordt, att jernvägarne skola kunna underhålla sig sjelfva,
och af denna orsak något litet velat hejda ifvern vid denna Riksdag;
det syntes icke vara olämpligt om R. St:r genast vid Riksdagens
början möttes med begäran om ett anslag utöfver hvad som
vid denna Riksdag beviljats, enär detta anslag i alla fall skall utgå
enligt den antagna planen för hela linien. Detta skulle måhända
vara nyttigt för att verka återhållande på de nya planer eller förhoppningar,
som kunna göra sig gällande att upbringa jern vägssystemet
till samma äfventyrliga omfattning, som vid denna Riksdag föreslogs.
På denna grund vill jag icke vidare drifva på den sats, som
Gr. Sparre framställt, utan har jag endast velat nämna detta såsom
min enskilda tanke, till den kraft och verkan det kan förmå hos
R. o. Ad:s ledamöter.
Gr. af Ugglas: Tvenne ledamöter hafva till mig framställt
den önskan att jag skulle afstå från mitt särskilda yrkande och
förena mig med dem. Frih. Lejonhufvud har visserligen till en del
understödt mig, men jag kan icke, lika med honom, finna att så
stor tidsutdrägt genom en återremiss skulle upkomma, då man
ännu icke vet hvad de öfriga Stånden beslutat. I den händelse
dessa stanna i olika beslut, så måste i allt fall Utsk. göra ett
sammanjemknings-förslag, och det torde då icke vara så lätt att
afgöra, hvilketdera som vore bättre antingen att bestämma summorna
eller ock införa en reservation att icke medlen till ett större
belopp användas, än att de räcka till slutet af 1860 års statsreglering.
Då jag nu har ordet vill jag besvara Hrr Montgommerie
och Hjerta. Hr Montgommerie har utgått från den åsigt
att man borde sätta Chefen för Statens jernvägsbyggnader i stånd
att bygga så fort som möjligt för dessa 20 mill. Men här är nu
icke fråga derom, utan det är redan en gång af R. St:r afgjordt
IX H. 7
98
Den 14 Oktober.
att arbetet får icke drifvas fortare än att derföre anslagne mede!
kunna räcka till 1860 års slut, så att äfven om det vore statsekonomiskt
rättare att påskynda detsamma, är det nu likväl bestämdt
att det icke får blifva mera. Dessutom liar Hr Montgommerie
sagt att det betyder ingenting om man sätter 7 mill. till
maximisumma, ty vi hafva redan vid denna Riksdag sett att summan
öfverskrides och medlen användas i förskott. Men om det
icke under statsregleringen finnes mera penningar qvar, delade fölåret,
så torde likväl arbetsplanen derefter jemkas och icke för åtskilige
år i förskott beräknas de anslag som derföre äro nödvändige.
Jag tror, att såvida R. Stil- vilja vidhålla sitt en gång fattade
beslut att icke mer än 20 mill. få användas till 1860 års
slut, är det nödvändigt att göra den reservation som jag föreslagit.
Gr. Sparre: Förekommen af Gr. af Ugglas i fråga om besvarandet
af Frih. Lejonhufvuds yttrande rörande återremissen, kan jag
vara så mycket kortare. Om också Chefens för Statens jernvägsbyggnader
yttrande skulle inhemtas, så låter det ganska väl tänka
sig att man kan prevenera honom derom, innan återremissen blifver
i StatsUtsk. beslutad, så att den saken borde icke förorsaka
så stor tidsutdrägt. Hr Montgommerie har sjelf åberopat huru
det tillgått vid denna Riksdag med medels beviljande till jernvägsbyggnader,
samt förutsett huru det skulle tillgå vid en kommande,
det är just det jag fruktar att man skall i hast och utan att närmare
hafva betänkt sig, nödgas anslå medel för att arbetet icke
skall afstanna. Om den skulle hafva den effekt som Hr Hjerta
påpekat att stäfja ifvern för jernvägsanläggningar, så kunde det
möjligen vara skäl att bifalla saken; men ett sådant sätt att gå
till väga kan jag dock icke gilla; jag vill helst handla så som
synes mig riktigt och statsekonomiskt bäst och mest öfverensstämmande
med R. St:rs beslut. Hvad nu den statsekonomiska sidan
af saken beträffar, så har Gr. af Ugglas redan vidrört denna; jag
vill blott anmärka att tidpunkten synes icke nu vara inne att hastigt
få uplåna penningar. Vi känna att ännu icke något låne
anbud
blifvit gj >rdt, att räntan utomlands är onaturligt hög såsom
8 proc. i Hamburg, 7£ i England och 2 proc. i månaden i Amerika,
jag tror således ieke att det i statsekonomiskt hänseende vore
riktigt att pådrifva uplåningen nu genast af större summor än behofvet
kräfver, utan klokast är att gå varligen tillväga.
Hr Gr o. Landtrms härefter först till bifall och sedan till
återremiss å nu förev:de puukt framställde propos:r besvarades med
blandade Ja och Nej, hvarpå förstnämnde propos. förnyades, samt
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte många Nej, Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr, Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition:
-
Den 14 Oktober. 99
Den sora bifaller första punkten af StatsUtskis Utlåt. N:o
125, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej >
vinner Nej, varder berörde punkt, på grund af deremot gjorde
anraärkn.-r, till Utsk. återremitterad.
Vid voteringens slut befur.nos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
, Nej — 24.
2:dra punkten, avgående ordnandet af de för Statens jernvägsanläggningar
ar.slagne och hos Riksg:sKont. lyftade medlens
förvaltning.
Denna punkt lemnades utan anmiirkn. och bifölls.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Utskrs d. 10 d:s
på bordet lagda Mera. N:o 47, i anledn. af EiksStåndens beslut
rörande det af Const.Utsk. uti Mem:t N:o 32 framställda förslag
till ändring uti 15:de §:n Riksd:sOrdn:n, ang:de hemmansegares
representationsrätt.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis uedannämnde den 10 d;s
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 130, i anledn. af väckt motion om befrielse för hemmanet
Rannäs Holstagården från grundränta och rotering samt nämnde
skyldigheters öfverflyttande på nya Kapellansbostället Hafrida
Ågården i Jönköpings län;
N:o 131, i anledn. af väckt motion om lindring i roteringsskyldigheten
för fiskläget Fjellbacka i Götheborgs och Bohus län;
N:o 132, i anledn. af K. M.s Nåd. Propos., ang:de afsöndring
af jord från f. d. Hautboistbostället Ingeshult vid Elfsborgs regemente
till plats för en folkskola i Seglora församl, af Elfsborgs län;
N:o 133, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de öfverlåtelse
på Jerlåsa församling af Kronans rätt till dana-arf efter Seraphia
Lindskog; och
N:o 134, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändradt sätt
för utgörandet af kronotionde, anslagen till Kyrkoherdarne i Nöbbelöfs
och Ottarps pastorater i Malmöhus län.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s den 10 d:s
på bordet lagda Mern. N:o 135, i anledn. af återremiss å Utlåt.
N:o 78.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis den 10 dennes på bordet
lagde nedannärande Utlåtanden:
100
Den 14 Oktober.
N:o 137, i anledn. af väckt motion om utbyte af åtskilliga
Häradshöfdingeboställen inom Elfsborgs län; och
N:o 138, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de Landshöfdingarne
Erih. E. E. von Krsemers, Gr. G. E. Erölichs och Gr.
P. A. Levvenhaupts bibehållande vid deras rätt till framtida pension
från Arméns Pensions-kassa.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s den 10 d:s på bordet lagda Utlåt. N:o 139, i anledn.
af väckt motion om anställande af en fullständig inventering å
Flottans förråder i Carlskrona.
Föredrogs och bifölls StatsUtsbs den 10 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 140, i anledn. af väckte motioner, ang:de den
åtskilliga hemman åliggande dagsverksskyldighet till kungsgårdar
och andra kronolägenheter.
Föredrogs StatsUtskis den 10 dennes på bordet lagda Utlåt.
N:o 141, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om anslag till bestridande
af kostnaderne för Sveriges deltagande i en blifvande exposition
i Paris af race-djur och landtmanna-produkter.
Hr Hjerta, Lars: Jag vill icke bestrida att ju någon nytta
kan vinnas genom den upoffring som E. St:r skulle göra för enskilda
personer genom att bereda dem tillfälle att bevista landtbruksexpositionen
i Paris och att låta ditföra åtskilligt af våra åkerredskap
och produkter, oaktadt jag, hvad det sednare beträffar, är
öfvertygad att någon egentlig nytta för detta land icke derigenom
skulle upstå; — men min tro är, att en vida större frukt kunde
vinnas af ett anslag på 50,000 Edr för andra ändamål som angå
jordbruket. Jag tar mig i detta afseende friheten såsom exempel
nämna att ehuru onekligen ganska stora framsteg gjorts på sednare
åren i landtbruket inom vårt land, står detsamma dock mycket
efter flere andra länder i hvad som rörer ladugårdsafvelns uphjelpande
till förökande samt förädlande af dess produkter. Det kan
icke dragas i tvifvelsmål att Sverige visserligen erhållit betydliga
fördelar af sin spanmålsexport, hvilken lyckligtvis genom landets
upodling på de sednare åren tilltagit och som vi väl hoppas allt
framgent kunna fortfara; men denna fördel för landet skulle blifva
vida större, om vi, utan att begagna konstlade medel af förbud eller
tullafgifter kunde med bibehållande inom landet af en del af den
sädesproduktion, som nu utföres, genom ladugårdsskötselns updrifvande
deraf producera sådana artiklar, som vi nu till betydligt belopp
måste införa från utlandet såsom smör, ost, hudar ull m. m.
Derigenom skulle ej blott besparas frakter och haudelsomkostnader,
utan landet erhölle också en betydlig del gödningsämnen i behåll,
som skulle kunna bespara en del af de summor hvilka nu utgå
Den 14 Oktober.
101
för iuförskrifvande af guano. Frågan huru lika stora fördelar må
vinnas genom ladugårdsprodukter som genom spanmål, ligger
hufvudsakligen deri huruvida vi blifva i stånd att producera
dessa artiklar till lika godhet som det sker i andra länder.
Det kan icke undgå att fästa hvarje tänkande persons upmärksamhet
att t. ex. Holland, som måste införskrifva en betydlig qvantitet
spanmål till brödföda, och tager en del af denna spanmål från
Sverige, likväl är i stånd att åter hit exportera ost. Osten göres
såväl i det ena som det andra landet af mjölk och vi hafva här
lika god mjölk som Holländarne. Orsaken hvarföre vi exportera
spanmål men icke kunna tillverka ost till vårt eget behof, måste
då ligga deri att vår tillverkning icke är så god som den borde
vara eller ock deri, att landtbrukarne i allmänhet ännu icke hunnit
öfvertyga sig om fördelen för honom i längden, af att på en
större del af sin jord än hittills odla foderväxter. Jag har gjort
denna långväga deduktion för att ådagalägga att om Regeringen
t. ex skulle vilja kosta ut de här ifrågasatta 50,000 Rdr för att
sprida undervisning i konsten att tillverka ost af lika god beskaffenhet
som t. ex. Schweitzerost eller Parmesanerost, hvilkens godhet
beror mycket mer på skickligheten att bereda den än på olikhet
i mjölkens egenskaper, tror jag alt detta skulle bära vida större
frukt än att lemna anslag till det moderna slags lustresor, som
detta slag af exposition utgör. Vare dock långt ifrån mig att vilja
klandra det anslag sora blifvit gifvit för bevistande eller deltagande
i industriexpositionen, (den sista isynnerhet, emedan jag tror
att det var särdeles nyttigt och väl utgifne penningar), men min
öfvertygelse är att de medel som lemnats i och för bevistande af
denna exposition vore en åtminstone öfverflödig utgift, och att
många landtbrukare från Sverige i allt fall komme att på egen bekostnad
göra denna resa, en resa som numera icke är så äfventyrlig
med hänseende till utgifterne, att den icke af något hvar kan
åstadkommas. Jag anhåller således om afslag å detta Betänk.
Hr M ontgom m erie, Rob. Nils Germ.: Huruvida den
nu föreslagna summan skulle kunna på ett för landtbruket nyttigare
sätt användas än som nu dermed är afsigten, derom vill jag
icke yttra mig och det kan icke heller vara föremål för öfverläggningen,
och det sätt som Hr Hjerta föreslagit eller att dermed
skulle åstadkommas förbättrad produktion af ost har redan tagits
i betraktande hvadan äfven anslag till mejerister- och mejeriskolor
förordats, och således har icke vigten deraf förbisetts. I afs:de på
nyttan af dessa medels användande för deltagande i landtbruks-expositionen
får jag förklara att jag verkligen tror en stor fördel deraf
skola härflyta icke endast genom utförande af kreatur och redskap
härifrån till jemförande med dylika deruti, utan hufvudsakligen för
att återföra derifrån denna redskap förbättrad äfvensom den nya
redskap man kan hafva upfunnit i dessa länder, der åkerbruket
står högre än hos oss, och hvilken redskap man på detta
sätt kan få hit tillhaka utan någon kostnad för dem som inköpa
den; ty meningen är att kostnaden för återförandet af både krea
-
102
Den li Oktober.
tur och redskap skall bestridas af detta anslag. Jag tror således
att stor nytta skulle .åstadkommas genom denna summas beviljande,
och då man torde få medge att vid sådana tillfällen alla Europeiska
länder böra vara representerade och intet land undandraga sig
att göra dessa expositioner så fullständiga som möjligt, finner jag
att den Kongl. Propos. har största skäl för sig och att 11. o. Ad.
således bör bifalla hvad StatsUtsk. tillstyrkt.
Hr Hjerta: Jag instämmer gerna med den siste talaren uti
åsigten om ändamålsenligheten af att nationer böra vara representerade,
vid en sådan kongress eller exposition som den nu ifrågavrde,
men det skulle förvåna mig om icke äfven utan statsanslag åtskillige
af våra uplvste landtbrukare finna för sig tjenligt att resa till
expositionen för att se, inhemta och från Frankrike afhemta hvad
de i nya upfinningar vilja göra sig till godo. Det är icke nog
med dessa 50,000 Rdr; det skulle äfven utrustas ett Kronans fartyg
för att ditföra kreatur och åkerbruksredskap, hvilket torde åstadkomma
en ny utgift af | denna summa således 7 5,000 Ernt.
Detta anser jag vara det minsta ett sådant företag skulle kosta,
och jag tror att det icke kan vara olämpligt taga i betraktande,
huruvida ändamålet, som skulle vinnas, motsvarar den utgift som
derföre göres, och om icke detta ändamål i alla fall vinnes. Det
är ganska klart och jag drar icke i tvifvelsmål att våra större possessionater,
om de kunna få sina afvelsdjur och sin redskap transporterade
till Paris för ingenting, hellre begagna sig deraf än att
göra det på egen bekostnad, men jag tviflar icke heller på att de
hafva så mycken vettgirighet och ambition för sitt eget lands räkning,
att ju icke de förmögnare af dem underkasta sig sjelfva en
utgift för sådant ändamål; och ega de någon betydligare uppfinning
så är alltid tillfälle att få den till expositionen utan att Kronans
fartyg behöfva ditföra den, eller statsanslag derföre gifvas. Det
kan visserligen synas inskränkt af mig att opponera mig emot ett
sådant anslag, men vi lefva i en tid då statens krafter tagas i anspråk
för så många ändamål och i betraktande deraf att man för
samma summa skulle åstadkomma mera på ett annat sätt tror jag
att det kan anses öfverflödigt, ehuru det visserligen må synas opopulärt
att motsätta sig det nu då det blifvit modernt. Jag fortfar
att yrka afslag.
Hr Akerman, Fredr.: Hr Montgommerie har redan erinrat
att Hr Hjertås första anförande icke egentligen kan komma
under öfverläggning vid frågan om detta Betänk., som endast fordrar
ett beslut, huruvida anslag skall beviljas för deltagande i den
blifvande expositionen af jordbruksalster i Paris eller icke. Här
har blifvit anmärkt att ett sådant anslag icke torde vara behöfligt,
utan att. jordbrukaren på egen bekostnad skulle besöka expositionen
och föra hem de redskap som han kunde finna för sig nyttiga och
angelägna att använda. Hr Montgommerie har visat att Sverige
icke borde vara orepresenterad t vid en sådan allmän exposition, vi
hafva så mycket mera skäl att icke hålla oss undan, som de ut
-
Den 14 Oktober.
103
sandningar, hvilka gjordes vid den sista stora expositionen vunno
en synnerlig upmärksamhet; och då Sverige onekligen såsom jordbrukande
land, i fall det fortgår på samma bana som hittills, har
en ganska vacker framtid för sig såsom deltagande i den Europeiska
marknaden för jordbruksalster, torde det vara ganska angeläget
att fortsätta vårt bemödande att få våra produkter kände i
utlandet. Beträffande den föreställningen att sådant skulle kunna
låta sig göra utan biträde af Staten, ber jag att få uplysa, efter
jag var Ordf:de i den Komité som hade sig updraget att föranstalta
om deltagande i den exposition, hvilken förlidet år tillernades,
men då blef inställd, att det fordrades ganska stora bemödanden,
äfven under förespeglingen att Staten skulle vidkännas kostnaderne
för transporten fram och åter af produkterne, för att förmå
jordbrukaren att anmäla sig till deltagande i expositionen. Således
är det nödvändigt, om man vill att Sverige skall deltaga deri
att anslag meddelas. Hr Hjerta har föreställt sig att utöfver detta
anslag skulle äfven blifva fråga om utgifter för afsändande af ett
Kronans fartyg, deri tror jag han misstagit sig, ty just det öfverskott
som blifver öfver de af Komitéen begärde 28,000 Rdr Bko
är ärnadt att betacka kostnaden den må tillfalla enskildta eller
Kronans fartyg.
Hr Montgom merie: Hr Hjerta nämnde nödvändigheten
af att hushålla med Statens medel; jag vill i det afs:de uplysa om
att sådan hushål Isak tighet blifvit iakttagen af Utsk. K. M:s föreslog
nemi. 50,000 Kdr Bko för betäckande af kostnaderneför Sveriges
deltagande i den ifrågav:de expositionen, Utsk. deremot har
föreslagit 50,000 Kmt af det skäl som finnes i Betänk, angifvet.
Hr Printzensköld, Carl: Jag måste förklara att jag, för
att följa ett uttryck af Hr Hjerta, är med honom lika lrå?>gsynt,
deruti att jag alldeles icke kan inse den verkliga nyttan af det anslag
som StatsUtsk. här tillstyrkt. Jag delar den åsigt med honom
att de föreg:de anslagen för att befrämja afsändandet till expositionerne
i London och Paris af Svenska industrialster voro mycket
väl använda, emedan Sverige i slöjdskicklighet uphunnit den
ståndpunkt att det kan täfla med utländningen, hvarföre det också
var af vigt för den Svenska nationen att de fakto ådagalägga att
den i detta hänseende kan mäta sig med hvilken industri-idkande
nation som helst; men hvad deremot den nu ifrågav:de expositionen
beträffar, som endast har till ändamål att framvisa landtmannaprodukter,
så, ehuruväl jag nogsamt känner att Sverige gått
framåt betydligt såsom landtbruksidkande nation, är jag dock af
den tanke att de framsteg landet gjort i detta hänseende, likväl icke
äro till den grad stora att det nu lönar mödan, att för utskickande
af några tunnor spanmål eller några få race-kreatur, som ännu
icke hunnit räkna 2:dra ännu mindre 5:te generationen af de stamdjur
som införskrifvits från utländsk ort, påkosta en sådan summa,
helst denna boskapsafvel är en planta, om hvilken man icke vet,
huruvida den här i landet kommer att rotfästa sig eller icke. Det
104
D e n 14 Ok to b er.
är väl sannt såsom Hr Montgommerie anmärkt att StatsUtsk. hushållat
i någon mån, enär det tillstyrkt i Riksmynt hvad Regeringen
begärt i Eko, mea deraf följer likväl icke att hushållningen
varit sådan som den bordt vara. Jag, som gerna tillstyrker hvad
Regeringen önskar och äskar, då jag finner det med landets sannskyldiga
nytta förenligt, vill deremot icke tillstyrka en framställning,
hvilken tydligen visar sig föranledd af en slags fåfänga nemi.
att Sverige skall i detta fall täfla med en mängd andra nationer,
som vi i följd af klimatiska och andra förhållanden ännu stå och
kanske i många decennier måste stå efter såsom landtbruksidkande
nation. Jag tror således att man skulle handla bäst uti att afslå
StatsUtsk:s ifrågav:de Mern.; men om man då ändtligen vill för
fåfängans skull att Sverige skall vid expositionen representeras, så
må man anslå en mindre summa t, ex. 10,000 Rdr Bko eller
20,000 Rmt, detta må vara nog att så till sågandes kasta bort
utan ändamål, men att taga till en så stor summa som 50,000
Rdr, det anser jag mig icke kunna tillstyrka. I)å är det bättre,
såsom Hr Hjerta sagt, att använda dessa medel för att frambringa
produkter inom landtbruket af den beskaffenhet att vi verkligen
kunna på en sådan exposition i framtiden täfla med andra länders
produkter, hvilket beklagligtvis, synnerligen hvad ladugårdsprodukter
beträffar, ännu långt ifrån är förhållandet. Jag instämmer uti
att afstyrka bifall sill StatsUtskis hemställan.
Frih. Ahlströmer, Carl Jonas Oscar: Jag tilltror mig
icke att såsom Hr Printzensköld uttala något kathegoriskt omdöme
om nyttan eller icke nyttan af Sveriges deltagande i den ifrågav:de
expositionen men hvad som ligger för hvar och en klart,
är att om Sverige vill räkna sig till civiliserade nationer, så bör
det icke hålla sig undan från sådana internationella företag som
detta, deri alla andra nationer komma att deltaga.
En föreg:de talare yttrade att den ifråga v: de summan icke
skulle inskränka sig till 50,000 Rdr, utan ytterligare utgift föranledas
derigenom att Kronans fartyg skulle begagnas. När Kronans
fartyg användes för sådant ändamål, så är det endast fraktkostnad
som icke betalas, men deremot är det så många andra
kostnader som äro förenade med dessas bemanning &c., att utgifterne
i alla fall för Kronans fartyg blifva ganska betydliga och
dessa utgifter bestridas icke särskildt, utan af de medel som för
detta ändamål blifvit af R. St:r anvisade. Jag anhåller om bifall
till Betänk.
De härefter först till bifall och sedan till afslag å förev:de
Utlåt, framställde proposme besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarpå förstnämnde propos. förnyades och sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, Hr Cr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Hjerta: Jag anhåller att få reservera mig och anser att
halfva summan hade varit tillräcklig.
Den 14 Oktober.
105
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d 10 dennes
på bordet lagda Utlåt.
N:o 142, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af skatt
å socken-allmänningar; och
N:o 143, i anledn. af väckt motion om anslag till aflöning
•åt 2:ne tolkar af finska språket inom Norrbottens län.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter
StatsUtslcs d. 10 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 144, ang:de
Statsbidrag för beredandet af en förbättrad kommunikationsled mellan
det inre af Jemtland samt Norrige.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevilln:sUtsk:s
d. 10 dennes på bordet lagda Ut,låt. N:o 26, i anledn. af ytterligare
återremiss af vissa delar utaf Betänk. N:o 10, ang:de tullbevillningen
äfvensom af Betänk. N:o 24, ang:de tullbestämmelserna
för artikeln Bränvin och Sprit.
It. o. Ad. biföll ej mindre den anmärkn. som af Utsk. blifvit
föreslagen att i tulltaxan tilläggas under rubriken Bränvin och
Sprit, alla slag, än ock Utsk:s hemställanden om upskof med vidare
behandling af frågorne om förändringar i kredit-uplags-tariffen
och om beloppet af tullrestitutionerne, samt lade förev:de Utlåt, i
öfrigt till handlingarne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s nedanämnde d. 10 dennes på bordet
lagda Betänk, och Utlåt.:
N:o 116, i anledn. af väckte motioner, ang:de omarbetning
eller ändring af Kongl. Stadgan för Rikets Allmänna Elementarläroverk
d. 14 Aug. 1856 m. m.;
N:o 117, i anledn. af väckt motion om förklaring af 2 morn.
11 § i Folkskole stadgan, i fråga om Folkskole lärares pensionering;
N:o 118, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o95;och
N:o 119, i anled. af återremiss utaf Betänk. N:o 99, i fråga
om ändring af HandelsOrdn. d. 22 December 1846 m. m.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 10 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 120, i anledn. af väckt motion om utfärdande af Kungörelse,
innehållande föreskrifter för resandes anteckningar i dagbok;
och
N:o 121, i anledn. af väckte motioner rörande SeglationsOrdn.
d. 15 Maj 1843.
Hr Akerman, Fredr., upläste en så lydande motion:
K. M:s Nåd. Propos. om Kongl. BergsColl, indragning samt
106
Den 14 Oktober.
de förut derstädes handlagde ärenders öfverlemnande till behandling
af Kongl. KommerceColl., är utaf samtlige R. St:r bifallen.
Af många skiil är det af stor vigt, att den sålunda af begge Statsmakterne
beslutade förändring, kunde med nästa års ingång taga
sin början, men då de förberedande åtgärder som härföre erfordras,
icke kunna af Regeringen vidtagas, förrän underrättelse om Ständernes
beslut inkommer till Regeringen, hvilket åter icke förr än
närmare slutet af detta år lärer kunna ega rum, derest nämnde
underd. anmälan först kommer att göras i sammanhang med R.
St:rs meddelande om deras beslut i öfrige frågor tillhörande Sjette
Hufvudtiteln, anser jag mig böra vördsamt föreslå det Rikets Högloft.
Ständer -måtte besluta aflåtande af särskild underd. skrifvelse
till K. M. rörande ofvannämnde ämne.
Om remiss af denna min motion till Högloft. ExpeditionsUtsk.
anhåller jag vördsamt.
Remitterades till ExpeditionsUtsk.
Gr. Taube, Henning E d v., upläste följande motion:
Den 2 Aug. 1844 var skjutslegan för hvarje häst i allmänhet,
vid Gästgifvaregårdarne å landel 16 sk. och i Släderne 20
sk. Bko, hvarjemte erlades för 1 vagn 2 sk. och för 1 kärra, släde
och sadel 1 sk. Bko. Genom Kongl. Cirkuläret af berörde dag
stadgades att, der Entreprenad kommer till stånd, skjutslegan för
hvarje häst finge höjas, å landet till 24 sk. och i Släderne till
28 sk. Bko för milen.
Genom Kongl. Kungörelsen d. 4 Maj 1852 höjdes vid Gästgifvaregårdar
å landel, der entreprenad icke finnes, under tiden
f. o. m. d. 1 Mars t. o. m. d. 15 Maj, samt f. o. m. d. 1 Okt.
t. o. m. d. 31 Dec., skjutslegan till 20 sk. Bko för hvarje häst
för milen.
Uti Kongl. Cirkuläret d. 20 Dee. 1854, har, med bibehållande
af dittills vanlig lega för släde och hjuldon, hvarå fjädersäte
icke är, blifvit stadgadt, att för hvarje mil i lega skall erläggas,
för med fjädersäte försedde åkdon, 4 sk. för 2-bets- och 2 sk. för
enbetsåkdon, äfvensom 1 sk., allt Banko, för sele, som utan den
skjutssandes åkdon nyttjas.
Slutligen hafva R. St:r, genom bifall till Allm. Besv- och
Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 110, beslutat, att hos K. i underdånighet
anhålla:
l:o) att »stadgas måtte, att legan för gästgifveri-, håll- och
»reserv-skjuts vid Gästgifverigårdar, der den icke i följd af sär»skilda
förhållanden är, eller varder annorlunda bestämd, skall, un»der
alla tider af året, utgöras i Stad med 1 Rdr och å landel
»med 80 öre Rmt milen för hvarje häst», samt
2:o) bland annat, om de förändringar i Kongl. Cirkuläret d.
2 Aug. 1844.
a) att, med ändring af hvad 5 morn., i afs:de på skjutslegan
vid entreprenad stadgar, vid uprop lemnäs rättighet att upbära i
Den 14 Oktober.
107
Stad 1 Rdr 20 öre och å landet 1 Rdr Ernt för hvarje häst milen;
och
b) att, sedan auktions-prot. inkommit, K. M:s Befdiafvande
må ega, att, med ledning deraf och efter föreslagne grunder, genom
skjutslegans lämpliga förhöjning utöfver berörde belopp, ända t. o. m.
1 Edr 5 0 öre Ernt för hvarje häst milen, så väl i Stad, som på
landet, lindra de skjuts-skyldiges besvär.
Vid desse, dels redan päbjudne, dels vidare ifrågasatte förhöjningar
i skjutslegan har dock icke blifvit tagit i betraktande att
en mängd embets- oell tjenstemän, samt betjente, enligt gällande
Förorda, och Reglementen, äro ålngde, att, utan särskildt ersättning,
för Kronans och det Allmännas räkning och behof, äfvensom i öfrigt
i tjensten göra en mängd resor, samt att kostnaden för dem
att sine tjensteäliggauden fullgöra, således stegras genom hvarje
förhöjning i skjutslegan och följaktligen medförer en indirekt lönenedsättning.
Förhållandet är nemi. med de fleste af dem. att de,
ehuru antalet af de resor, som de måste verkställa, ej minskats,
utan snarare ökars, icke, sedan skjutslegans stegring, erhållit några
förbättrade vilkor, och att den reglering, som vid denna Riksdag
blifvit med t. ex. LandtStatens löner, verkställd, endast afsett upfyllande
af ett i 40 år erkändt behof af en billig förhöjning i lönerna
och godtgörande af en vid sisth Riksdag skedd löneförsämring;
hvilken nu skedda förhöjning, för många näppeligen torde upbringa
de löneinkomster, som den kommer att tilldelas, till det belopp
de skulle åtnjutit om de, efter nu varande hojta varuvärden
fått bibehållit sine gamla indelta löner och en stor del af indelta
arméens tjenstemän komma ej i åtnjutande af någon förhöjning
uti deras redan förut knappa löneinkomster. Ersättningen för resorna
kan jemväl svårligen vid en allmän lönereglering tagas i
betraktande, då, i följd af vårt lands oregelbundna administrativa
indelning, i 2:ne nästgränsande distrikter reseomkostnaderna kunna
vara högst olika och ännu större framstår skillnaden uti från hvarandra
långt aflägse distrikter. Genom bifall till det Utlåt., som,
i anledn. af väckt förslag att skjutsersättning enl. rese-reglementet
måtte tilldelas indelta Arméens öfver- och underbefäl, samt civilstat
vid vissa uti motionen upgifne tillfällen, blifvit afgifvit utaf
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. i dess Betänk. N:o 18,
hafva R St:r visserligen erkänt billigheten deraf, att Staten ersätter
Militäre, Civile och Ecklesiastika tjenstemän, för en del af
deras resor vid förrättningar inom deras tjenste-distrikter; men härvid
förekommer, dels att genom detta beslut endast grundsatsen
blifvit erkänd, men dess praktiska tillämpning icke medgifven och
dels att, om äfven R. St:r, vid nästkommande Riksdag medgifva
embets- och tjenstemän, samt betjente ersättning för en del resor
i tjensten, billigheten och rättvisan väl ändock kräfver, att de erhålla
ersättning för de stegrade kostnader dem vid de öfriges verkställanden
tillskyndas, genom nu begärd förhöjning i skjutslegan,
enär det måste antagas, att en tjenstemäns löneinkomster ej, så
länge han upfyller sine förelagde åligganden, kan förminskas.
På grund af hvad jag här ofvan haft äran anföra, och på det
108
Den 14 Oktober.
att K. M., af skyldig omtanta för Statens tjenares ekonomiska ställning,
samt bevarande af deras lagliga rätt, icke må finna sig förhindrad
att, till lindrande af den genom skjutsningsbesväret å en
del jord livilande tunga, bevilja förhöjning i skjutslegan, så och då,
genom R. St:rs, på Sammansatta Utsk:s ofvanberopade Utlåt. N:o
18 grundade beslut, att icke f. n. medgifva indelta Arméens öfverocli
under-befäl, samt civilstat ersättning för upgifne resor inom
tjenstgörings-distriktet, hinder icke skäligen bör kunna anses ligga i
vägen för väckande af förslag om ersättning för Statens samtlige
embets- och tjenstemän, samt betjente för ökad resekostnad i händelse
högre skjutslega varder påbjuden, vågar jag, med stöd af 5 0
§ RiksdagsOrdn. väcka det förslag, att R. St:r behagade för deras
del besluta,
att de Statens embets- och tjenstemän, samt betjente,
hvilka icke, enl. gällande författningar, äro berättigade
att erhålla särskildt ersättning för hvarje af dem i tjensteärenden
verkställd resa skola, efter det hästeantal
dem enl. gällande rese-reglemente tillkommer, för hvarje
resa i tjensteäreuden hvarföre ersättning icke särskildt
erhålles, af Statsverket undfå godtgörelse för skillnaden
emellan den skjutslega, som nu för närv:de erläg
ges
och den som framdeles kan blifva påbjuden, samt
att, för desse utbetalningar, till K, M:s Nåd. disposition
ställa ett årligt förslagsanslag af 150,000 Rdr Rmt.
Om remiss till StatsUtsk. anhålles ödmjukligen.
Denna motion begärdes på bordet.
Föredrogs K. M:S denna dag ankomna Nåd. Propos. till R.
St:r ang:de ändring af 5 och 0 §§ R:sF:n, i afs:de å StatsRådets
sammansättning.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att R. o. Ad. torde finna att
i öfverensstämmelse med 81 § R:sF:n denna Nåd. propos. borde
genast till ConstUtsk. öfverlemnas.
Ropades Ja.
Föredrogos men begärdes på bordet K. M:s nedannämnde
denna dag ankomne Nåd- Proposu- och skrifvelse till R. St:r.
l:o) ang:de pension för framlidne f. d. Presidenten m. m.
Frih. Jacob Cederströms enka;
2:o) ang:de eftergift till förmån för Misterhults sockens fattigvård
af Kronans rätt till dana-arf efter Lena Hansdotter i Sundsholm;
och
3:o) i fråga om eftergift af det f. d. Landshöfdingen i Götheborgs
och Bohus län GeneralMajoren Gillis Edenhjelms fidömda
ersättnings ansvar för Kronans förlust till följd af LänsBokhållaren
Caspar Langlet-s bedrägliga förhållande.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Utsk. inkomne Utlåt, och Betänk., nemi.: från
Den 17 Oktober f. m.
109
Sammanfatta Stats och BankoUlskollet:
N:o 29, i anledn. af väckt motion om förhöjning af det å
Fullmäktige i Banko- och RiksgäldsKontoret anvisade honorarium;
N:o 30, öfver väckt motion om förändring af vissa för Hypotheks-föreningarne
gällande föreskrifter.
Sammansatta Lag- samt Ålim. Besvärs- och ElconomiUtsknttel :
N:o 37, i anledn. af väckte förslag till ändringar och tillägg
uti de om skiftesverket i Rikets gällande föreskrifter.
H. R. o. A. åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Mitnck.
Lördagen den 17 Oktober 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för den 14 dennes samt pleni-prot.
för d. 8 sisth Augusti.
Föredrogs K. M. d. 14 dennes på bordet lagda Nåd. Propos.
till R. St:r, ang:de pension för framlidne f. d. Presidenten m. m.
Frih. Jacob Cederströms enka.
Hr Prytz, Lars Adolf: Genom den i K. M:s Nåd. Propos.
föreslagna pensionen af 1,000 Rdr Rmt åt Fredr. Jacob Cerierströms
enka har H. M. Konungen lemnat en gärd af nådig erkänsla
åt den af embetsmannens förtjenster, såsom sådan. Dervid
torde jag få erinra om den andel Frih. Cederström hade i upgörelsen
om de Danska Fyrningsmedlen, hvarigenom Staten tillskyndades
en ren inkomst af 38,500 Rdr Hamb Bko.
Frih. Cederströms förtjenster såsom Riddersman bör det tillhöra
R. o. Ad. att erkänna. Inom detta luis höjdes, under en lång
följd af Riksdagar, alltid hans röst med värma och kraft för helgden
af gällande Grundlagar, i hvilkas stiftande han sjelf deltagit,
och i förfäktandet af allt, som i öfverensstämmelse med dessa Grundlagar,
efter hans oböjliga öfvertygelse och åsigter, kunde lända till
fosterlandets samt R. o. Ad:s dermed förenade sanna ära och bästa.
110
Den 17 Oktober
Då behållningen nu i Frih. Cederstöms efterlemnade bo endast
upgår till 9,746 Rdr Bko, hvaraf hans efterlefvande enka får en
ringa och för hennes bergning otillräcklig andel, lemnar visserligen
den nådigst föreslagna pensionen, om den af 11. St:r bifalles, dertill
en vacker hjelp, men jag tror det vara R. o. Ad. värdigt att,
med hugkomst af den hädangångnes Riddersmanna- oell Riksdags
manna-förtjenster
samt så vidt sådant af det H. Ståndet beror,
höja den ifrågavide pensionen till 1,500 Rdr Rmt; hvilket jag vågar
föreslå och begära.
Att detta mitt yttrande må åtfölja remissen af den K. Propos.
till StatsUtsk., har jag äran anhålla.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M. den 14 dennes
på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St:r, angide eftergift till
förmån för Misterhults sockens fattigvård af Kronans rätt till danaarf
efter Lena Hansdotter i Sundsholm.
Äfvenledes föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s
d. 14 dennes på bordet lagda Nåd. Skrifvelse till R. St:r, i fråga
om eftergift af det f. d. Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus
län GeneralMajoren Gillis Edenhjelm ådömda ersättnings-ansvar för
Kronans förlust till följd af LäusBokhållaren Caspar Langlets bedrägliga
förhållande.
Föredogs ånyo StatsUtsk:s d. 10 och 14 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 139, i ani. af väckt motion om anställande afen
fullständig inventering af Flottans förråder i Carlskrona.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Den inventering, som på
enskild motionärs framställning StatsUtsk. tillstyrkt, anser jag öfverflödig
tdl följd af de kontroller öfver förrådernes förvaltning författningarna
föreskrifva. Dessa förråder innehålla alla för fartygs
nybyggnad och underhåll erforderliga effekter, som alltså nästan
dagligen derifrån utgå, hvarigenom inventeringen i betydlig mån
försvåras. Om framdeles en motionär framkastar misstankar emot
förrådernas beskaffenhet och förvaltning, så, med antagande af att
detta skall föranleda inventeringar af flottans förråder, måste Staten
vidkännas kostnader, som efter inventeringens slut befinnas hafva
varit öfverflödiga. Emedlertid vill jag icke yrka afslag å Betänk.,
emedan derigenom misstankarne skulle ännu mera förökas. Uplysningsvis
får jag nämna, att förvaltaren af ifrågav:de förråder begärt
transport till en annan befattning inom varfvet endast af det skäl,
att inventering blifvit begärd, hvilket bevisar, att åtminstone icke
han fruktar för utgången af inventeringen. Jag har velat härmed
endast antyda, att kostnaden i och för denna inventering kommer
att öfverstiga deri af Utsk. föreslagne, emedan arbetet icke inom
ett år kan afslutas.
Den 17 Oktober.
lil
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Då Hr Lilljehöök
icke yrkat afslag å Betänk., vill jag icke vara mångordig,
men, utan att dela det yttrade misstroendet emot förvaltningen af
Blottans förråder, måste man likväl medgifva, att, sedan ett misstroende
yppat sig, en inventering bör anställas, helst om den inskränkes
till den del af förråderne, som icke undergått inventering.
Både för att gifva efter för den allmänna opinionen och emedan inventeringar
kunna medföra nytta för Flottan, enär derigenom brister
kunna uptäckas, anser jag Utsk:s förslag i denne punkt böra
bifallas, hvarom jag anhåller.
Utsk:s förevtde Utlåt, blef uppå härefter framstäld propos. af
B. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk-.s d. 10 och 14 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 144, ang:de statsbidrag för beredandet
af en förbättrad kommunikationsled mellan det inre af Jemtland
samt Norrige.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 10 och 14 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 110, i ani. af väckte motioner ang:de omarbetning elter ändring
af K. Stadgan för .Rikets Allm. ElementarLäroverk den 14
Augusti 1850 m. m.
4 ;sta punkten.
Hr Hjerta Lars: Till en början måste jag uttrycka min
tacksamhet emot Utsk. för den utförlighet, hvarmed Utsk. uptagit
de väckta motionerne om förändringar i den sednast utfärdade stadgan
för elementarläroverken. Det förefaller likväl, som om Utsk.
genom denna åtgärd dragit försorg derom, att dess ressonnementer
stå i den mest skärande motsats till det slut hvartill Utsk. kommit
för motionernes besvarande. Mycket behöfver således icke ordas
för att visa underhaltigheten af de skäl, på grund hvaraf Utsk.
afslagit dessa motioner. Då emedlertid Betänk, icke från början
blifvit upliist, torde uti ett ämne af den vigt som detta det icke
vara öfverflödigt, att i några punkter genomgå motionerna och upställa
en jemförelse emellan dem och Utsk:s förslag. Dertill har
jag dessutom en serskild anledning, emedan jag sedan 3 år tillbaka
haft äran att vara ledamot i direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk och således haft en förpligtelse, som öfverensstämmer
med min böjelse, att taga denna fråga i närmare betraktande,
under hvilken tid jag blifvit öfvertygad om det stora beliofvet,
att något åtgöres i det afseendet, ju förr desto heldre, såvida
icke vårt undervisningsväsende skall råka i största fara. Till
följd af det antagna föredragningssättet anhåller jag att få genomgå
några af de väckta motionerne för att underställa Ståndets pröfning,
huruvida anmärkn. emot nuv:de förhållande äro grundade eller icke,
och jag är öfvertygad att Ståndet deraf skall finna, att Utsk. antingen
svarat alldeles intet eller också icke gifvit svar på tal som
112
Den 17 Oktober.
man säger, hvaraf följer att Ståndet, såsom jag hoppas, skall stanna
i ett annat beslut än Utsk. gjort.
Jag börjar med Hr Wahlströms motion, hvari han omförmäler,
att författningen blifvit utfärdad utan att erfarne lärare och vederbörliga
myndigheter lemnats tillfälle att i frågan sig utlåta. Ingen
lär neka, att detta i och för sig sjelf utgör en högst vigtig anmärkn.
Enär frågan angår icke mera eller mindre än hela rikets
ungdoms undervisning, kunna vi, såsom folkets ombud, väl icke
förbise giltigheten af denna anmärkn. och då Utsk. icke besvarat
densamma, anser jag Utsk. ingalunda hafva fullgjort sitt åliggande
och att återremiss bör beviljas. Vidare säger Hr Wahlström: »att
läsordningen ådagalade en ensidig öfverskattning af den bildande
kraften hos språkstudier och dit hörande formela öfningar, med
tillbakasättande af sakämnena, i det att språkstudierna i allmänhet
uptoge mycket mera än hälften af timantalet i veckan och att de,
som egnade sig åt studiet af de gamla språken, komme att derå
använda nära en tredjedel af hela lärotiden; att motionären, som
ansåge antikens studium vara af högt värde och utgöra ett väsentligt
moment i den högre medborgerliga bildningen samt i hög grad
lämpa sig för utveckling af rätts- och samhällsbegreppen, dock funne
uti Skolstadgan alltför hufvudsaklig vigt vara lagd på en hop exercitier
och skrifveri, till och med i Grekiskan, så att upmärksamheten
droges från innehållet till frasen och kunskapen lätt försinade
till ett tomt formväsende utan anda och innehåll; att den i förra
Skolordningen påbjudna undervisningen i moral filosofi blifvit ur
sednaste författningen utesluten äfvensom upfostran beröfvats dess
nationela karakter genom underlåtenheten att föreskrifva undervisning
i landets författning; att årskurserne voro så högt tilltagna,
att deras behöriga inhämtande icke kunde äga rum utan öfveransträngning
af lärjungarnes själskrafter.» Till en hvar, som till och
med endast ytligt känner vårt undervisningsväsende, som icke genom-
instängning i skolrummet blifvit inbyrd i blott rutinära begrepp
om undervisningsväsendet, utan som har friskare åsigter af
lifvet, hemställer jag, huruvida denna anmärkn. är grundad eller
icke. Ju längre åtminstone jag kommit fram i lifvet, destomera
bar jag med ledning af undervisningen i min egen ungdom och
den erfarenhet jag i mognare ålder samlat, kommit till den öfvertygelsen,
att, hvad angår undervisningen i elementarläroverken, den
hos ungdomen inpräglar den föreställningen, att bildningen består
nästan uteslutande i gloskunskap. Jag frågar, om icke pluraliteten
af eder, mine Hrr! skall med mig instämma deri att någon förändring
måste göras, och säkert väntar jag medhåll härom af dem,
hvilka för sitt andliga och lekamliga lif behöfva annat än glosläsning.
Men icke nog med Hr Wahlströms motion. Det förhållande
jag här framhållit har Hr Cederschiöld, Gustaf, på ett ännu mera
talande sätt åskådliggjort. Jag anser E. St:r hafva stora förbindelser
till Utsk. derför, att det uptagit så mycket af denna motion,
emedan jag tror mig icke säga för mycket, då jag påstår, att den,
såsom en skildring af det nuv:de undervisningsväsendet, är af klassiskt
-
Den 17 Oktober.
siskt värde och skall ännu en mansålder kunna åberopas såsom en
tafla deröfver. Jag anser således icke såsom en missbrukad tid,
att i sammanhang med Hr Wahlströms motion upliisa något ur Hr
Cederschiölds. Denne sednare säger: »all kunskap, om den är klar
och grundlig, är onekligen bildande. Men mensklig» vetandet har
nu ett så vidsträckt tält, att icke någon, äfven den bäst begåfvade,
förm r omfatta det hela. Man måste åtnöja sig att, efter inhemtandet
af de nödiga kunskaperna, använda hela sin öfriga lefnad
för att genomtränga en ernla afdelning af en vetenskap. Frågan
är således icke, hvilka kunskaper äro nyttiga, utan hvilka kunskaper
äro nödvändiga för alla? Det ligger stor vigt deruppå, att icke
ynglingen, och ännu mer barnet, öfverhopas med en mängd olika
läroämnen. Begreppet förvillas lätt derigenom, och då dessutom
hvart ämne mera sällan förekommer, glömmes den ena lexan, innan
ännu den andra blifvit påbörjad. Härvid bör man strängt iakltaga
den gamla regeln: »Nion malta sed multum.» Mera afseende bör
hafvas på grundligheten, än omfånget. Granskar man nu ofvannämnda
K. M:s nya Skolstadga, skall man finna deri uptagna såsom
läroämnen icke mindre än sex olika språk, utom modersmålet
och de Nordiska språken, således inalles 8 eller 9 språk. Då dertill
kommer åtskilliga vetenskaper, så torde icke vara ohemult att
fråga, oin man skäligen kan antaga, det icke en yngling skall förvirras
genom studiet af en sådan mängd olika ämnen? och är det
verkligen att hoppas, det lian skall kunna grundligen inlära dem
samtliga? Ar det icke snarare att förmoda, det resultatet kommer
att blifva en fragmentarisk samraangyttring af en mängd intet samband
egande erinringar från de elika läroämnena? Den nya Skolstadgan
har, genom eftergift åt båda de stridande partierne, sålunda
utsått frö till eu allmän förvirring i elementar-undervisningen.
Sådant har icke heller undgått förläns upmärksamhet, och han har
derföre trott sig kunna förhindra det skadliga, derigenom att han
lemnat frihet ät lärjungen att afsäga sig undervisningen i vissa
språk. Härigenom har han råkat ut för nästan en ännu värre
dilemma. Botemedlet var nästan värre än det onda, man ville förekomma.
Genom denna valfrihet upkomma möjligen i skolans öfversta
klass fyra t o. m fem olika limér, nemi. en utan något
klassiskt språk, den andra med Latin, den tredje med Latin och Grekiska
och den fjerde med Latin, Grekiska och Hebreiska samt dessutom
ytterligare en med två eller tre lefvande språk »
Jag hemställer, om icke hvarje punkt i detta stycke innehåller
obestridliga sanningar, och om de icke varit förtjente af ett
svar af Utsk. Jag fortsätter upläsningen. Motionären säger:
»Huru det skall blifva möjligt att väl ordna en skola, med fyra
eller fem olika undervisningslinier, kan jag icke fatta, och skulle
högligen önska få se det problemet fullständigt löst. I den nya
Skol-stadgan måste sålunda ligga något förborgadt fel, enär den
kunnat komma till resultater, föranledande sådana invecklingar.
»Finge jag framkasta en gissning i detta afs:de, skulle sådant
härleda sig derifrån, att förf:n icke för sig klart besvarat frågan om
IX H. 8
1U
Den 17 Oktober.
ändamålet med undervisning. Innan man kan afgöra frågan om
hvilka ämnen, sora böra ingå i elernentar-uudervisningen, måste man
hafva redigt fattat, hvad man åsyftar med denna undervisning. Innan
man väljer medlen, måste man känna målet som eftersträfvas.
Således först, hvad är ändamålet med eleinentar-undervisning ? Härå
svaras i allmänhet: Bildning. Detta ord, som så ofta begagnas, är
ganska svårt att noga definiera. På olika tider har man dermed
haft ganska olika föreställningar. Under I0:de och 17;de seklerne
benämndes ingen bildad, som icke var fullt hemmastadd uti alla
Theologernas tvister. Nu för tiden erfordras för titeln bildad ganska
ytlig kännedom om Theologien; lika litet fordras dertill någon
kunskap uti naturvetenskaperne. Med bibehållen rätt att kallas
bildad, kan man erkänna sig sakna kännedom om specifika
skilnaden emellan luft och vatten; men att icke känna Alexander
Magnus, det är tillräckligt för att blifva hänförd till den råa hopen.
Om mati vill närmare granska förhållandena skall man finna
att för bildning nu för tiden fordras egentligen kunskap i språk
och historia. Skulle jag tillåta mig en definition på bildning, vore
jag benägen att kalla den en förmåga att vid i lifvet mötande fall
kunna örn dem bilda ett eget och grundadt omdöme. För sådant
erfordras icke blott en utbildad omdömesförmåga, utan äfven sakkännedom.
Afven den skarpsinnigaste kan icke fälla säkert omdöme
utan sådan kunskap. Men i lifvet iir man oftast tvungen att
genast fatta sitt beslut; man kan då icke upskjuta detta för att
först inhemta nödiga kunskaper. Dem måste man förut innehafva.
Enligt denna min upfattning bör en bildad person äfven hafva en
någorlunda klar kännedom om de föremål och förhållanden, som
kunna möta honom i lifvet. Så, för att begagna ett nyss anfördt
exempel, skulle det för honom vara af vida större vigt att känna
hvad luft och vatten är, än hvilka mandater, som fört Alexander
Magnus till odödligheten.»
Det är just de fäder inom Svea land som nu sysselsätta sig
med denna lag och kunna inverka till en reform deruti om de allvarligt
vilja, hvilka frågan närmast rörer, såvida man antager, att
deras söner äro det käraste de äga, och jag hemställer till 11. o.
Ad., huruvida 11. St:r kunna förbise så allvarliga anmärkn. emot
denna Skol-stadga, hvars reformerande varit under en generation
efterlängtad. Vidare säger motionären: »Vill man åter höra ett
annat, viii mindre grannt och klingande svar å frågan, må man
vända sig till en förståndig fader, som har en son att upfostra.
Han skall troligen svara, att han sänder sin son till skolan, på det
denne må blifva en bra och duglig karl. Detta svar, så enkelt
och så trivialt, torde dock innebära en praktisk sanning. Om man
föreställer sig lifvet under bilden af en resa, bör man icke vid dess
början förskaffa sig de egenskaper, som kunna bereda lättnad och
fördel under färden? Ämnar man företaga en resa, rustar man sig
olika för en färd öfver Alperna, olika för en vandring genom urskogarne,
och olika för en resa öfver verldshafvet. Men nu är
resan genofn lifvet gemensam för oss alla; och huru olika än vår
ställning må vara, är det bufvudsakliga dock lika. Jag skulle vilja
D en 17 Oktober.
säga att upfostkan är en beredelse till lifvet. För att val genomgå
detta, erfordras att man känner de föremål, som derunder mötas.
Eli sådan kunskap är af nöden, dels för att undanrödja de
hinder, som lägga sig i vägen, och dels för att draga nytta af de
fördelaktiga omständigheter som erbjuda sig. Vill man i öfverensstämmelse
med denna åsigt, bestämma de ämnen, hvilka böra vara
föremål för allmän clemen tar-under visning, mäste man tillse, hvilka
de föremål och förhållanden äro, som möta alla här i lifvet».
Härefter uptager motionären livad han anser nödvändigt för
upfostran i allmänhet och angifvet- sin åsigt om och i hvad mån
naturvetenskaperna böra i undervisningen ingå. Detta uptager några
sidor, men, såsom icke af så stor vigt för beviset om nödvändigheten
af en utredning utaf frågan, förbigår jag detsamma, men
anhåller att få upiäsn följande:
»Emot denna förteckning torde anmärkas, att främmande språk
deri saknas. Sådant har likväl icke skett af glömska. Enligt mili
åsigt kan verklig och äfven stor bildning vinnas utan kunskap om
något främmande språk. Såsom exempel härpå torde få anföras de
gamle Grekerne. De kände i allmänhet icke något annat språk
än modersmålet och anses dock för den mest bildade nation, som
hittills funnits. Ehuru berörde sats innebär sin fullkomliga sanning,
gör dock ställningen i vårt fädernesland kännedomen af främmande
språk vigtig för hvar och en, som antingen vill eu vidsträcktare
beläsenhet, eller står i förhållande till utlandet. Svenska språket
talas endast af ett ringa antal menniskor, och dess litteratur är
derföre äfven inskränkt. Vidare nödgas hvar och en, som har något
vidsträcktare affärsförhållande, vända sig till utlandet, och i
detta afs:de är kännedomen af de lefvande språken honom oumbärlig.
Genom de nu i hög grad lättade kommunikationsanstalter,
höra resor till främmande länder till ordningen för dagen. Antingen
man således sjelf reser till utlandet eller hemma sammanträffar
med utländningar, måste man försaka många tillfällen till intressant
utvexling af idéer, om man saknar kunskap uti de mera utbredda
språken. En följd af dessa förhållanden liar ock blifvit, att de tre
mest utbredda lefvande språken numera icke kunna undvikas vid
ett väl ordnadt elementar-läroverk.
Inbegreppet af dessa kunskaper utgör hvad jag vill kalla det
humanistiska, och skulle således idéen af homo först realiseras genom
inhefutandét af en klar kunskap i dessa ämnen.»
Härefter följer en mycket intressant framställning om de klassiska
språkens nödvändighet för humanistisk bildning i fordna tider,
och hurusom dessa språk omsider blifvit någorlunda öfverflödiga,
hvarmed jag icke vidare vill besvära II. o. Ad.; dock kan jag icke
med tystnad helt och hållet förbigå motionärens yttrande derom, att
kunskapen i de klassiska språken i sednare tider förfallit, ehuru
dessa språk ännu uptaga lika mycken tid för undervisningen som
fordom, hvilket bevisar, att genom la farije des choses dessa språks
lärande befunnits öfverflödigt. I fråga om latinska språk-studiet
yttrar motionären: »De, som afslutade sina förstudier under förra
seklet, ägde, till följd af då för handen varande omständigheter,
llfi
Deu 17 Oktober.
stor färdighet i latinska språkets läsande, skrifvande och talande,
ehuru de saknade möjligen den, djupare philologiska insigten. Men
äfven denna våra fäders färdighet har med dem nedstigit i grafven.
Den klassiska bildningen är numera härstädes utdöd. Den är ett
lik, hvari alla besvärjelser förgäfves skola söka inblåsa lif. Mangen
skall möjligen anse detta mitt yttrande för öfverdrift.» Nej
ingalunda. Det är alldeles ieke någon öfverdrift; för icke
längre än 50 år sedan skrefvos afhandlingar på Latinska språket,
utmärkta för språkets skönhet, men sådana äro nu mycket
sällsynte och förtjena att förvaras i konst kabinetter eller lärda salonger
eller något dylikt. Motionären har jemväl sagt. att han
erirtrar sig, vid besök uti Universitetsstäderne, hafva hört omtalas
den och den store Latinaren, Greken eller Orientalisten, men, om
han vill göra sig mödan närmare undersöka förhållandet, skall han
finna att dessa philologers rykte aldrig förmått tränga sig utom
universitetets portar. Äfven jag hörde i min ungdom omtalas personer
af detta seklet, hvilka påstodos vara stora Latinare; men en
närmare granskning utvisade att de, efter en viss författare, vanligen
Cicero, inlärt sig ett eller annat dussin talesätt, hvilka ouphörligt
användes, utan att den talandes individualitet hade derpå
något inflytande. Uttrycken voro stereotypiska.
Man påstår att klassisk bildning är nödvändig för blifvande
prester och embetsman. Låtom oss derföre tillse om dessa klasser
verkligen innehafva sådan bildning. Först må vi betrakta presterne.
Härvid beder jag, att man torde iakttaga, det hvad här yttras
om prestbildning, gäller endast dem, som direkte ingå på prestbanan,
men alldeles icke de personer, hvilka, efter att hafva tillbragt
sina bästa år vid skolan eller universitetet, sedermera välja prestembetet
såsom en lugn tillflyktsort för en mera framskriden ålder.
Huru förhåller det sig i sjelfva verket med den så mycket omtalade
prestbildningen? Finnes hos de vid konsistorierna kreerade
prester verklig klassisk bildning? Jag vågar bestämdt bestrida ett
sådant förhållande, oell är fullt öfvertygad att icke någon, som en
längre tid vistats vid universitetet, kan deremot hafva något att
invända. Under mitt studenttid kallades prestkandidaterue Seminaristen,
och jag frågar en hvar, som sjelf med större allvar idkar de
klassiska studierne, om det vid universitetet rimligen kunde falla
honom in att med en Seminarist inlåta sig i diskussion om dessa
studier? Jag åtminstone har icke påträffat exempel derpå. Ett enda
undantag känner jag; men det är ock en man af oväldigt snille,
och nu en af vår kyrkas förnämsta prydnader. Seminaristens ktinskapsmått
var i hög grad inskränkt. Finga var kunskapen i latinet,
ännu mindre i Grekiskan, der de med stor möda lärde tolka
Evangelisterne. Att hafva läst hela Novum hörde till det ovanliga;
och dock är Nya Testamentet en ganska liten bok. Med kunskapen
i Hebreiskan var det ännu bedröfligare. Under svett och tnöda
lärde man sig några kapitel i Genesis och. några af Davids psalmer.
Huru stort vetandet var i' Latinska språket, kan bäst inhemtas
genom en skildring af presternas disputationsakt. Bland andra
prestanda vid pastoral examen skulle examinandus offentligen för
-
Den 17 Oktober.
117
svara af honom författade Latinska theser. Nn skulle hvar oell
en oinvigd tro, att härtill erfordrades det vederbörande kunde
icke blott. tala. utan äfven skrifva Latin. Så har man ock velat
inbilla de profane. Men den nakna sanningen är här ganska torftig.
För några och tjugo år sedan tillgick på följande sätt, och
jag har all anledning förmoda, att sedan dess ingen förändring
härutinnan skett. Härom har jag erhållit bekräftelse derigenom,
att den Latinska disputationsakt»» numera är borttagen och tillåtelse
medgifven att afhandla ämnet på Svenska. Likaså har Hebreiska
bortgått från pastoral-examen; hvilket allt måste anses såsom
ett erkännande att dessa tvenne -språk icke innehafves af prester
i allmänhet. Men nu till disputationsakten.
Denna disputationsakt beskrifver motionären på ett särdeles
komiskt sätt, hvilket jag förbigår. Det visar sig emedlertid i fråga
om prestbildningen, att språken, nemi. de gamla, begagnats
hufvudsakligen såsom velli k lar för det theologif-ka studiet af dem,
som icke velat blifva acadeinici utan sökt sitt bröd inom kyrkans
tjenst. Desse hafva studerat språken för att, såsom jag nyss antydde,
kunna inhämta innehållet af theoiogiska handböcker och äfven,
såsom motionären sagt, några kapitel i Genesis och Novum
Testamentum. En och annan af E. o. Ad. torde också icke hafva
glömt, huru som vid akademien Seminaristernes lärosal i dagligt
tal betecknades med ett namn, sorn tillkännagaf att der icke dväljdes
något högt mått af bildning. Den kallades nemi. bland studenterna
sjelfve allmänt för drängstugan. Likväl hade de åhörande
derstädes genomgått de klassiska eleinentar-läroverken, skola och
gymnasium. Enl. den nya Skol-stadgan skola de klassiska språken
bibehållas såsom en vigt, hvilken skall betunga ynglingen vid dess
första inträde i skolan, ehuru han deraf icke har annan nytta, än
att han vid en mognare ålder kan på 6 månader inhämta, hvad
honom i spädare år under åratal uti dessa språk bibringats. Således,
utan att ynglingen erhåller någon egentlig kunskap i dessa
språk, går en för honom ganska dyrbar tid förlorad. Den, som i
detta afs:de hyser några tvifvel, behöfver till dessas undanrödjande
endast öfvervara en offentlig examen å Stockholms Gymnasium.
Han skall då få höra läraren fråga ynglingen, huru den eller den
frasen lyder på Joniska eller Doriska dialekten, och då han som
fader ser denne 13-årige ynglingen med afbleknade kinder
till följd af den ansträngande undervisningen, grundad på en usel
Skol-oidn., måste det skära honom i hjertat. Härmed har jag på
intet sätt velat kasta någon skugga på lärarne, ty de äro hvar i
sin stad utmärkte män och göra allt för att inplanta kunskaper i
ungdomen men de äro tvungne att ställa sig denna oefterrättliga
Skol stadga till efterlefnad, och endast i denna omständighet ligger
felet. I afs:de på denna del af frågan har motionären gjort en
anmärk, som är af vigt. Han säger nemi.: »Det har blifvit ytt
rädt af personer, som haft praktiskt inflytande på frågans lösning,
att om ynglingen icke tvingas läsa de gamla språken, tillräckligt
antal prestämne» komma att saknas. Finge ynglingen i skolan
grundlig undervisning i de s. k. realstudierne, skulle lian, efter
118
Don 17 Oktober.
fulländad lärokurs, besitta den grad af bildning, att det stöde honom
fritt välja bland yrken, som hade att erbjuda en mera lockande
framtid än prestembetet. Derföre, och för att förekomma den
olyckan, att landet icke vidare blefve öfversvämmadt med mer eller
mindre okunniga prestämnen, skulle undervisningen så ställas, att
den verkliga kunskapen vid skolorna blefve så ringa och så litet
fruktbärande som möjligt. Ynglingen skulle icke få för vidsträckta
och djupa insigter, ty då läte han möjligen icke intvinga sig på
den bana man önskar.
Uplöses ofvannämnde yttrande i dess elementer, skall man
häpna deröfver; och troligen hafva de, hvilka fällt yttrandet, aldrig
klart gjort sig reda för dess innehåll. Berörde sats innebär i sig
först, att uplysningen skall hindras; oell hvarföre? Jo, på det man
må erhålla uttolkare af Guds ord och predikare af hans bud. Och
då Gud är källan till allt ljus, till ali uplysning, skola hans tjenare
framtvingas genom att förhindra uplysningens allmänna spridande.
Vidare förutsattes, att inträdet i det heliga prestembetet
bestämmes, icke af inre drift och kärlek att förkunna Herrans storhet
och godhet, utan endast af de större eller mindre jordiska förmåner,
embetet har att lemna. Och ligger icke häri möjligen orsaken
till den indifferentism, man tillvitar vårt miv:de presterskap?
Folkets behof af religiös undervisning och tröst kan icke tillfredsställas
af herdar, som icke af andans drift och kärlek till hjorden
öfvertagit dess ledning. Då menigheten tydligen sett, att herdens
omsorger haft mera egna timliga fördelar, än hjordens andeliga väl,
till föremål, har vördnaden för och förtroendet till honom mer och
mer försvagats. Folket mäste likväl hafva sitt religiösa behof tillfredsstäldt,
och blir således ofta offer för fantaster och bedragare,
hvilka inleda det på hvarjehanda religiösa irrvägar. Frågas slutligen
; hafva icke de schismatiska rörelser, som nu i så oroande grad
upkommit, sin orsak i ofvannämnde förhållanden?»
I sin motivering för påståendet, att studiet af Latinska och Grekiska
språken skulle kunna upskjutas till en mognare ålder har motionären
framställt talande skäl, hvaraf jag anhåller att få citera följande:
»Härvid kan jag icke underlåta fästa upmärksamheten å ett
påstående, som så ofta blifvit uprepadt, att det numera öfvergått
till en trosartikel. Man säger att Latin och Grekiska äro de mest
utbildade språk, emedan de ega så många böjningar. Utan att
vilja försöka på philologisk väg vederlägga denna sats, torde jag
kunna visa att den åtminstone innebär en historisk osanning. Så
väl Latin och Grekiska, som Svenskan, hafva under sin utveckling
förlorat många af sinn böjningar. Och skulle rikedomen härpå utgöra
ett kännetecken på ett språks utbildning, kotnme Finskan,
äfvensom åtskilliga Indiska sprak, att taga företrädet framför både
Latin och Grekiska. I nfs:de på bedömandet af frågan om hvilketdera
språket, det med större eller det med färre antal böjningar,
är det mest utbildade, är det icke ur vägen att betrakta den
olikhet, som upstår emellan språk med större och mindre rikedom
på former. I de sednare ligger hufvudsaklig vigt derpå, att orden
följa hvarandra i logisk ordning, då sådant deremot är mera lik
-
Den 17 Oktober.
119
giltigt i de förra språken, der ordens plats mera bestämmes efter
effekten, de skola väcka. Och frågas nu hvilketdera tager ädlare
själsförmögenheter i anspråk, antingen att ordna orden efter deras
logiska följd, eller att utsäga vissa af vanan inlärda former? Satsen
om de gamla språkens företräde låter således åtminstone kunna
omtvistas »
I fråga om undervisningstiderne yttrar motionären:
»Enligt hvad jag förut visat, kunna der upkomma i öfversta
klasserna ända till fem olika undervisningslitiier. Dessa olägenheter
kunna undanrödjas derigenom, att af de klassiska språken endast
Latinet bibehölls. Detta borde framflyttas till sjunde klassen,
för att der bortföras åt dem sådant önskade. Lärotiden i 7:de och
8:de klasserna är beräknad till tre år; och är det min öfvertygelse,
att man under dessa tre år skulle hinna lika långt i Latinet, som
nu kan ske på sex å sju år, när undervisningen deri börjas vid
'en spädare ålder. Upskjutes undervisningen i detta ämne till 7:de
klassen, vore läraren i tillfälle bedöma hvilka ynglingar, som hade
fallenhet och håg derför, och åt inga andra komme undervisning
deri att meddelas. Den klassiska litteraturen anser jag för ett ytterst
vigtigt historiskt morn., hvars studium alltid bör idkas. Men
just af karlek till detta studium, önskade jag att det endast idkades
af dem, som deri kunde göra sådana framsteg, att de lärde sig
älska och värdera det, och att det icke, såsom ofta nu, gjordes
förhatligt genom att påtrugas personer invita Minerva. Om under
loppet af de tre sista åren i skolan Latinet lästes med allvar nf
ynglingar med fallenhet derför, skaile dessa under denna tid kunna
göra ganska grundliga framsteg. Önskade de sedan att äfven lära
sig Grekiskan och Hebreiskan, kunde sådant låta göra sig vid universitetet,
Jag känner af egen erfarenhet, att deri, som någorlunda
känner Latinet, ganska väl kan på egen hand inhemta Grekiskan.
Detta sednare språk, äfvensom Hebreiskan, har jag ansett
icke i något fall böra blifva föremål för elementar-undervisningen
Dessa tvenne språk inhemtas af en så ringa minoritet, att för dennas
skull ordningen vid de allmänna undervisningsverken ingalunda
bör sättas på spel.»
Enl. min åsigt finnes i detta stycke icke ett ord, som icke
slår hufvudet på spiken, och det skulle vara ganska intressant att
höra hvad som häremot kan invändas.
Motionären har äfven fästat upmärksamheten på något, som
jag icke uptagit, men som dock är af högsta vigt och bör tågås i
betraktande nemi. sättet hvarpå religionsundervisningen meddelas i
skolorna eller genom den idkelig» utanläsningen ur kalhekesen.
Härom yttrar motionären, »att denna lärobok, såsom den begagnas,
befunnits olämplig, hvilket sker på ett sätt, som icke öfverensstämmer
med författarens afsigt. Man lär sig att ramsa upp svaren
utan ringaste eftertanka eller ens aning om, alt någon verklig mening
ligger uti orden. Vanligen får hvart stycke sin särskilda melodi,
hvarefter det snarare sjunges än utsäges. Någon kunskap om
kristendomen inhämtas icke på detta sätt. Om icke någon annan
mera lämplig lärobok kan anskaffas, skulle jag tvö, att åtminstone
128
Den 17 Oktober
i de lägsta klasserne undervisningen i kristendomen mycket ändamålsenligt
kunde ske genom läsning uti Nya Testamentet, om dervid
lemnades muntliga uplysningar.»
Af hvad jag nu haft äran upläsa behagade E. o. Ad. finna,
att motionärerne, Hrr Wahlström och Cederschiöld, framställt så rättmätiga
anmärk, emot nuv:de Skol-stadga dels hvad angår närv:de
undervisningssättets inverkan på ynglingens fysiska och andliga lif
genom de påbjudna, allt för många tärotimmarne, hvarigenom honom
bibringas allt för många läroämnen, de der qvarligga i hans hjärna
såsom krudileter, hvilka icke kunna smultas, och dels i fråga
om det förtidiga uttröttandet af lärarne, hvilka vid det ansträngande
arbetet aldrig kunna blifva hvad de borde vara.
Jag öfvergår nu till det svar Utsk. lemnat. På de fleste omständigheter
jag nu vidrört har Utsk. icke svarat ett enda ord,
och med endast den ytligaste kännedom om motionernes innehåll
måste man öfvertygas, att orsaken, hvarföre de icke vunnit behörigt
at's:de af en så stor delegation af R. St.r som Ekon.Utsk., icke
varit någon annan, än att desse Hrr och män blifvit så förbluffade
öfver den så ytterst felaktiga Skol-ordn., att de kastat yxan i sjön,
som man säger, för att så fort sorn möjligt komma ifrån ärendet.
Jag lemnar likväl derhän, liuvuvida Utsk. härigenom till punkt och
pricka fullgjort sitt erhållna updrag. Utsk. säger: »i fråga åter
om ordnandet af elementar undervisningens detaljer, så har Hr Wahlström
bland andra framställningar i detta ämne, särskildt yrkat,
att undervisningen måtte vid elementnr-läroverken meddelas jemväl
uti Sveriges författning och i moralfilosofi; men dessa läro-ämnens
uteslutande från elementar-undervisningen synes Utsk. hafva varit
ganska välbetänkt, med afsule derå ej allenast att undervisningen,
för att vinna i grundlighet, bör inskränkas till de mest oundgängliga
läroämnena, utan ock att en utförligare framställning af statsförfattningen
och moral-filosofien mindre väl lämpar sig för den ålder,
lärjungarne i skolan innehafva, och desto hellre synes ‘kunna
upskjutas till dess ynglingen inträder vid universitetet, som dels
undervisningen i fäderneslandets historia bibringar lärjungarne vid
elementar-läroverket all nödig kännedom om stats lörtattuingens historiska
utveckling och dess grunddrag, dels ock moral filosofiens
studium torde der vara umbärlig! i samma man, som religionsundervisningen
derstädes omsorgsfullt meddelas.
Nu vill jag icke bestrida möjligheten af hvad Utsk. i denna
punkt yttrat, men jag hemställer likväl, om Utsk. riktigt förfarit,
då det, med förbigående af alla de gjorda, ganska grofva anmärk,
och utan att i sak afgifva svar, likasom tager sin tillflygt till några
specialiteter för att öfver dem lemna ett motiveradt svar. Enl.
min åsigt nr det icke tor mycket att påstå, att detta är jemförligt
dermed, då en person tilltalar en annan med helsningen »Guds
fred», och den sednare svarar »yxskaft.» Slutligen har Utsk. yttrat-:
Beträffande derefter öfriga anmärkningar mot läse-ordningen,
sa har Utsk. anledn. till den förmodan, att dessa anmärkntr, jemte
de flera af samma eller mera genomgripande syftning, hvilka i periodiska
och andra tryckta skrifter äro eller kunna blifva gjorda
Den 17 Oktober
121
mot nämnde lnse-ordning, skola, sedan de hunnit blifva ej allenast
af den offentliga granskningen behörigen undersökte, utan äfven
genom erfarenhet en pröfvade, komma att leda till åtskilliga nyttiga
och måhända äfven nödvändiga föiändringnr uti Skol-stadgnn. F.
n. åter, innan samma Stadga »minil någon tids tillämpning, kunna
dessa anmärknir ingalunda till deras halt med någon tillförlitlighet
bedömas; hvaremot och då K. M. genom Nåd. Bref d 23 sisth
Maj meddelat de öfvergångs-sladganden hvilka ansetts vara af nöden
för att vid hvarje särskildt läroverk med möjligen minsta
rubbning af undervisn ngens jemna gång bereda tillämpning af den
nya Stadgans föreskrifter, tillfälle tolde under nämnde öfvergångstid
i rikt mått erbjuda sig för vinnande af säker kännedom om de
särskilda föreskrifternas praktiska möjlighet oell nytta.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anlördt och då
Utsk. hyser den förmodan och förhoppning, att K. M. icke lärer
underlåta att uti ifrågav:de Läroverks-stadga vidtaga nödiga förbättringar
och förändringar, i den män erfarenheten dertill kan gifva
anleda., finner Utsk. sig böra vöidsamligm hemställs dc.
Jag anhåller, att. B, o. Ad. ville löija mig ett ögonblick. På
något mera ren Svenska eller i mera begripliga ordalag blir resultatet
af detta Utskis resonnement följande: att vi icke höra löra
vid ifrågav:de Skol stadgan; det kari vara mycket sanni att hvad
motioniirenie yttrat är grundad!, men just lör att dit skall blifva
mera brännmärkt af den allmänna granskningen, och på det att
missbruken må uppenbaras i en ännu mera skärande dager än förut,
böra vi icke längre ingå i ämnet. Jag hemställer, om icke detta
verkligen ligger i djupet af Utsk:s yttrande, och om detta är rätta
sättet alt behandla elt. så vigtigt ämne. F. n. åter och innan den
sednast utfärdade stadgan vunnit nånoti tids tillämpning, kunna de
gjorda anmarkn. ingalunda till deras hall med någon tillförlitlighet
bedömas, säger Utsk. B. o. Ad. har likväl just genom Utskis
Betänk, varit i tillfälle att bedöma hallen af dessa antnarknir. Huru
kan då Utsk. säga, att. de icke kunna bedömas? Säkert är emedlertid,
att B. St. haft obestridlig rätt att af Utsk. fordra en fullständig
utredning af frågan, så att hvarje motion blifvit särskildt
uptagen och af Utsk. särskildt besvarad.
I)en af K. M. utfärdade ölvergångs-stadgnn angår endast formen
för undervisningen, och det, som rör nödvändigheten att vidblifva
det gamla, innan mari öfvergår till formen af Apollogist och
Lärdoms-skolans sammanslående såsom föreg de Ständer framställt,
har således icke att. göra med anmarkn. i sak. Samma är förhållandet
med Utsk:s yttrande, att K. M. icke lärer underlåta att vidtaga
de förändringar, hvartill förhållanderne kunna föranleda. Det
är gifvet, att när man i den gamla Skol-oidn. bibehållit det hufvudsak
ligaste af det klandervärda, måste B. St. fästa alside på den
erfarenhet, som under nära nog en hel generation blifvit vunnen,
och söka hos K M. att. erhålla något annat än det lappverk, som
man fått i den nya Skol stadgan. På grund häraf yrkar jag At erremiss
i den rigtning, att Utsk. måtte inkomma med ett nytt. förslag,
upgjordt i enlighet med det Kyrkoherden Sondén i sin reser
-
123
Den 17 Oktober.
vation framställt: att It. St:r i en underd. skrifvelse hos K. M. må
anhålla, att innan den läse ordning, som innehålles i Kongl. Stadgan
för elementar läroverken i riket, till fullo tillämpas, denna
stadga måtte, sedan den undergått behöflig granskning, så förändras,
att dels de s. k. liniernas antal behörigen inskränkas, dels
läroämnena inom hvarje klass icke blifva flere eller lärokurserna
större, än som af lärjungarne utan skada för deras fysiska och intellektuela
utveckling kunna medhinnas. Äfvensom jag anhåller,
att Utsk. mätte i enlighet med Hr Cederschiölds motion föreslå
en underd. skrifvelse roed begäran, att det klassiska studiet framflyttas
till ynglingens sista läroår i elementar-läroverket.
Hvad angår de öfriga reformerne, anser jag att hvad som hittills
kunnat uträttas är mycket litet, men det tillfälle jag haft, att
praktiskt handlägga ämnet, har öfvertygat mig, att man nu måste
inskränka sig till detta. Såsom ett skäl härtill, om det än står i
skenbar strid mot riktningen af det här förut yttrade, får jag nämna
det faktum, att de vid ansökningar till kollegater här i Stockholm
bifogade betyg utvisa, att de sökande Magistrarne vanligen
hafva dels ganska goda, dels försvarliga betyg i de s. k. filologiska
ämnena, men deremot i de exakta vetenskaperne såsom Kemi, Fysik,
Matematik m. fl. de fleste endast admittitur. Jag vet icke,
om orsaken härtill är, att de, som hafva mera båg för dessa vetenskaper,
söka sin utkomst på en annan lefnadsbana, eller om den
na orsak icke snarare ligger i jagandet efter betyg, på det att man
måtte komma från Akademien så fort som möjligt och erhålla högre
betyg i de ämnen, der de lättast stå att vinna. Det nu nämnda
förhållandet försvårar införandet af en stor del bland de reformer
i våra elementar-läroverk, hvilka äro af behofvet påkallade, för att
kunna åt ynglingarne bibringa de kunskaper, som äro angelägnast,
ty hvad lärarne icke sjelfve känna det kunna de naturligtvis också
icke väl meddela åt andra. Det fordras en annan upsättning af
lärarepersonalen, hvilken icke genast kan erhållas utan måste småningom
åstadkommas. Men detta hindrar likväl icke, att man vidtager
negativa förändringar d. v. s. att i de lägre klasserne ämnen
icke läsas, hvilka öfver höfvan och onödigt anstränga ynglingarnas
själskrafter.
I afs:de på 3:dje punkten anhåller jag att få göra några ytterligare
anmäkror, sedan den punkten blifvit föredragen.
Hr Tersmeden, Nils: Nyss anländ till hufvudstaden har
jag icke kunnat förskaffa mig fullständig kunskap om ifrågav:de
Betänk. Först här på detta rum genom Hr Hjertås förtjenst att
upläsa Betänk, har jag fått kännedom om detsamma, och denna
kännedom har varit tillräcklig för att stadga min öfvertygelse om
halten af Hr Hjertås anmärkn. Flan slutade sitt anförande med
yrkande af bifall till Kyrkoherden Sondéns reservation, och sina
anmärkmr emot skolordningen stödjer han på de väckta motionerne.
På samma gång han tackar Utsk. för den omständighet, hvarmed
det uptagit dessa motioner, förebrår han Utsk. att det icke
besvarat motionärens anmärkn. Jag är af olika mening med honom
Den 17 Oktber.
123
och är Utsk. tacksam derför att det icke besvarat åtminstone Hr
Cederschiölds motion. Då denna motion väcktes, genomläste jag
den ganska upmärksamt, och fann den grundad på så radikala åsigter,
att jag icke väntat mig dem från en så bildad man. Såsom
Hr Hjerta sagt, innehåller denna motion ganska många sanningar,
men ett chaos af satser som sakna sammanhang. Detta ser man,
då man går till hans yrkanden, hvilka i upfostringsväg äro obehöriga
och omöjliga att verkställa. De stå i uppenbar strid med alla
hittills godkända principer för undervisningen. Han yrkar att alla
praelirninär-examina skola afskaffas, och att sedan ynglingen undergått
student-examen, han skall börja med fackstudiet. För prestbildningen
anser hail latinska och hebreiska språket onödigt utom
för dem, som vilja hafva högre betyg. Skall man väl liisa endast
för att erhålla höga betyg, innan ännu är afgjordt, orri kunskap i
latinet i och för prestbildningen är nödig eller icke. Han vill äfven
att den nuvide Magistergraden skall afskaffas, och att en sådan
grad skall finnas i hvarje vetenskap. Detta iir orimligt. Vidare
föreslår han nedsättandet af en kommission i Stockholm, inför
hvilken den nu för inträde uti Statens embetsverk stadgade
examen skall afliiggas. Såsom bekant iir har detta ämne varit under
ett 10-tal af år debatteradt. Erfarenheten har ock visat, att
meningarna äro så delade i fråga om fordringarne på undervisning,
att det varit svårt att få en föredragande, som kunnat framtvinga
en antaglig Skol-orduing. Detta har omsider lyckats den nuvide.
Men vi måste besinna, att denna lag icke är grundad på hans enskilda
öfvertygelse om det rätta och bästa, utan upkommen efter
många öfverläggningar med Colleger. Det har icke varit möjligt
att erhålla något fullkomligt, men hvad som är i ämnet tillgjordt,
är en följd af en långvarig önskan, och jag tror att man icke i
hast kommer till något bättre. Dertill fordras mera erfarenhet än
som hittills kunnat vinnas. Det synes mig derföre föga lämpligt,
att nu genast, kort efter tillämpningen af den så nyligen utfärdade
SkolOrdn., ingå till K. M. med underd. anhållan om en ny revision
af denna författning. Att Hr Hjerta, som är en så bildad
man och vid Akademien gjort goda studier samt är ledamot af
Stockholms stads skolkommission, kan hysa den äsigten, att de
klassiska språkens studium skall upskjutas till ynglingens 17:de eller
18:de år, förefaller mig högst besynnerligt. Man läser icke dessa
språk, och minst latinet, endast för deras egen skull utan mest
för att reda begreppen. Det är icke för det concreta begreppet
utan för att bilda menniskan, latinet bör läsas, och erfarenheten
har visat, att intet språk kan i det afs:det jemföras dermed. Man
säger, att realstudierne skola tidigt inläras, men de få ingen fäst
fot, om icke någon grund derför förut blifvit lagd. Hvartill skulle
det hafva tjenat, om Utsk. ingått i svaromål på allt detta? Hvartill
hade det tjenat, att Utsk., efter den korta tid den sednast utfärdade
skolordn. varit tillämpad, företagit en omarbetning af densamma,
då man ännu icke kunnat erfara dess olägenheter och fördelar?
Jag tror således klokast vara, att vi åtnöja oss med hvad
vi hafva. Erfarenheten lärer oss allt. Kyrkoherden Sondén synes
124
Den 17 Oktober.
icke hafva fattat meningen med den nya Skolordn., och hans förslag
innebär icke något Scärdeles af vigt, helst hvad skolreviskmen
angar, ett arbete, sorn jag nu icke anser böra vidtagas. Jag vill
icke ingå i svaromål på Hr Hjertås anmärkn. i öfrigt utan anhåller
om bifall till Betänk.
Hr Cederschiöld. G ustaf; Jag kan icke neka att vid genomläsandet
af förevule Betänk min förundran i hög grad väcktes
öfver det knapphändiga sätt, hvarpå Utsk. affärdat denna vigtiga
fråga.
En sådan förundran måste upstå hos en hvar, som betraktar
de grofva anmärkmr emot den nya Skolstadgan, som blifvit af tiiotionärerne
framställde, och med dessa jemför de halt lösa skäl, på
hvilka Utsk. grundat sitt afstyrkande af bifall till motionen. Annu
har jag icke hört någon enda, som om berörde Skolstadga tagit
närmare kännedom, våga påstå att tillämpningen af samma Stadga
skulle kunna medföra tillfredsställande resultat. Men ännu mer!
Man har icke en gång kunnat förneka omöjligheten att i alla delar
tillämpa densamma. Alla Skollarare, med hvilka jag samtalat,
hafva enstämmigt förklarat, att ett försök, att tillämpa den nya
Skolstadgan, skulle mötas af oöfvervinnerliga svårigheter, samt att
i händelse den icke blir ändrad, man af nödvändighetens kraf tvingas
att icke åtlyda densamma. Ehuru detta förhållande blifvit
ganska klart framställt i motionerne, har Utsk. dock icke funnit för
godt att derå fästa något afs:de; utan tillstyrkt bibehållande af en
stadga, sorn ogillas af alla sakkunniga, deras åsigter i sjelfva undervisningsfrågan
må för öfrigt varn så olika som helst.
Uti unn motion har jag yttrat att. genom tillämpning af den
nya stadgan, uti skolan kunna npkomma fem olika tindervisningslinier;
men detta är endast minimum. Hr Kyrkoherden Sondén
uplyser i sin reservation att de olika undervisningslinierne skola
kunna upgå ända till fjorton. Oaktadt Ut.sk:s upmärksamhet blifvit
fästad å dessa svårigheter och invecklingar, har det trott sig
kunna undgå att framställa förslag till något bättre, endast genom
att påstå det hela oredan bliIvit föranledd genom 11. Stms egna önskningar.
Hr Sondéns reservation innehåller härom följande:
»Utsk., som icke med ett ord best ridt tillvaron af dessa Skol»stadgans
för ungdomen vådliga brister, finner de s. k. liniernas
»mängd öfverensstämma med de underdåniga önskningar, som af
»R. St:r förr blifvit yttrade; under Utsk:s öfverläggningar harman
»icke otvetydigt velat på R. Stur kasta skulden för all oreda inom
»EiementarLäroverken och särskildt tor nu utgifna Skolstadgas miss»t.
ag. En sådan mening, i min tanka mera sårande för den stats»makt,
som blott skulle hafva lånat sig till ett villigt redskap åt
»andras önskningar, än för den, hvarifrån dessa önskningar utgått,
»behöfver ingen vederläggning Och dä R. St:r i det af Utsk.
»sjelf citerade yttrandet anhåller. »alt undervisningen må sä ord»nas,
alt den reula bildningen må, ulan alt den humanistiska
»lider i grundlighet, utvecklas till ali den fullständighet, som lä»roverkels
omfång medgifver», så är det minst sagt en ganska sökt
Den 17 Oktober.
»tolkning att deruti finna roten till de sju eller fjorton linier, som
»nu blifvit möjliga. Efter ordalydelsen tvdd innebar viii den cite»rade
önskan snarare en anvisning alt till grnndliglietens oell fnll»ständighetens
befrämjande inskränka denna valfrihet i alside på
»läroämnen, hvilken man annars gerna skulle vilja lenina.»
Lika med reservanten tror jag. det, man icke skäligen kail på
R Stil* skjuta skulden för den niirvide oelterriittliglieten i skolvä
sendet;
men äfven om en sådan beskyllning vore grundad, kumle
sådant icke frikalla Utsk. från skyldigheten att i sin mån söka rätta
de begångna misstagen. Frågan rör icke någon obetydlighet. Den
bör icke få undanskjutas endast på grund af skenskäl eller till följd
af form-skrupler. Skulle det befinnas att R. St:r förra gången misstagit
sig, sä kan jag för min del icke finna något ondt deri, att
Stima, under erkännande deraf, nu framkomma med förslag, hvari
genom
oredan kan höfvas och ordning i skolväsendet kan blifva
möjlig.
J ett alside tror jag likväl det R. Stir misstagit sig; och detta
misstag har möjligen i någon mån bidragit till de nu klandrade
förvecklingarne. R. St:r hafva i fråga om den elementära bildningen
skiljt emellan den reala och den humanistiska; men en sådan
skillnad förefinnes i sjelfva verket icke. Dä detta misstag är ganska
allmänt, torde det tillåtas mig uppliisa hvad jag härom yttrar
i min motion:
»Innan jag skrider till sjelfva ämnet, torde icke vara utan
vigt, att fästa upmärksamheten å de namn, man gifvit de olika
skolorna. Den gamla har man kallat den larda eller ideela, och
den nya den reala eller praktiska. Dessa benämningar hafva numera
vunnit sådan häfd, att jag för min del icke sett någon, som
fästat sig vid det oriktiga deri. Då oegentliga namn ganska ofta
förvilla begreppen, torde en granskning af dessa namn icke vara
ur vägen. Om benämuingarne voro sanna, skulle har finnas vissa
vetenskaper, som voro ideela, och andra, som voro reala eller praktiska.
Frågas nu skäligen, hvilka höra till hvardera klassen? Har
icke hvarje vetenskap sin rena och sin tillämpade afdelning?. Finnes
t. ex. någon vetenskap, som är mera ideel än mathematiken,
och dock har icke någon annan sä vidsträckt tillämpning uti eller
är så oundgänglig lör det praktiska lifvet, som denna. Så äfven
med alla öfriga vetenskaper, en ren och en tillämpad del. Jag har
fästat mig vid dessa namn icke blott för det oriktiga deruti, utan
äfven af en annan vigtigare anleda.
Benämningen real eller praktisk är utkastad som ett slags
smädeord emot en del vetenskaper, hvilka icke skulle tillerkännas
samma rang, sorn de öfriga. Det att gagna samhället och sina
medmenniskor, att åstadkomma något praktiskt nyttigt, ansågs af
de gamla för något ovärdigt en Phdosoph och förnedrande lör vetenskapen,
hvilken funnes till endast för sin egen skuld. För en
sådan åsigt talar en Plato med flere lysande namn; och påstås det
att Archim des blygdes öfver att hafva upfunnit de machiner, med
hvilka sedermera hans fädernestad en längre tid försvarade sig emot
en öfverlägsen fiende. Så långt gick föraktet för det praktiska.
Den 17 Oktober.
Den benämning nya skolan fått, kan sålunda icke anses för annat
än en smädelse.»
Till följd af denna förvillelse i begreppen, liar man trott att
äfven den första undervisningen skulle vara olika för blifvande olika
lefnadsyrken. Man har icke gjort för sig klart att alla hade det gemensamma,
att vara menniskor och medborgare, samt att således äfven
vissa kunskaper voro lika nödvändiga för alla. Först sedan dessa kunskaper
hunnits inhemtas, först då borde undervisning lemnäs uti de
ämnen, som fordras för de särskilda olika lefnadsbanorna. Härigenom
vinnes ock den stora fördelen, att barnen icke i förtid tvingas
att välja yrken, som sedermera finnas helt och hållet strida emot
deras lynne och anlag. Mången väl begåfvad yngling har af sådan
anleda, gått för sig sjelf och för fäderneslandet förlorad.
Det hutvudsakligaste af alla klandrade grundfelet i nya Skolstadgan,
är den deri inlagda- möjlighet af de många, redan i de
lägsta klasserna upkommande olika undervisnings-linier, genom hvilka
enhet och sammanhållning blir alldeles otänkbar. Att utplåna detta
fel var hufvudsakligen syftet med den af mig väckta motion. Jag
har deri sökt visa huru lätt ordning i eleinentar-undervisningen
skulle kunna upkomma, endast man lör sig ville göra klart, hvad
man med undervisning åsyftade. Jag hänvisar i detta hänseende
till hvad jag derom uti motionen yttrar. Efterforskar man orsaken
till de olyckliga resultat Skol-sladgan innehåller, skall man finna
den ligga uti författarens föreställning, att de ynglingar, som ämnade
sig åt s. k. lärda yrken, borde redan ifrån första början erhålla
annan undervisning, än de, hvilka hade till lefnadsmål mera
praktiska sysselsättningar. Utom andra anmärkmr, som emot en
sådan åsigt kunna göras, framställer sig först den frågan: Huru
kan man i barnets spädare ålder afgöra för hvilken bana hans naturanlag
hafva bestämt honom? Måste man icke dröja dermed intill
den tid, då anlagen hunnit så utvecklas, att något omdöme i detta
afs:de kan fällas? Om man icke kan förneka det olyckliga deri, att
personer intvingas i yrken, hvilka alldeles strida emot deras anlag
och böjelser, måste det äfven medgifvas, att största vigt ligger deruppå,
att den första undervisningen ordnas på ett sätt, att den blir
gagnelig för hvilket yrke man i framtiden än må välja. Har man
medgifvit detta, upstår åter frågan om möjligheten att upsöka undervisningsämnen,
hvilka äro lika vigtiga för alla, och hvilka i sig
innebära kraft att utbilda förståndsförmögenheterna. Att en sådan
möjlighet förefinnes, tror jag mig hafva tydligen ådagalagt uti den af
mig väckta motion, deri jag visat hvilka kunskaper, som äro nödiga
och nödvändiga för en hvar, som vill anses berättigad till namnet
menniska i högre betydelse. Vidare: Då numera rnenskliga vetandet
vunnit så vidsträckt fält, att det icke kan af någon, äfven den
rikast utrustade, omfattas, måste man, i fråga om elementar-undervisningen,
inskränka sig till de aldra oundvikligaste, och tillse det
man icke förvirrar barnet och ynglingen genom för stor mångfald
af läro-ämnen. Man måste vid all undervisning, och särdeles den
första, fästa mera afs:de på grundligheten och klarheten, än på omfånget.
Denna omständighet är likväl i Skol-stadgan förbisedd, och
Den 17 Oktober.
127
deraf oredan. Granskar man samma stadga, skall man snart finna
anledmn till de klandrade resultaten ligga i den föreställningen, som
föresVäfvat författaren, att de klassiska språken vore ett oundgängligt
medel för all högre bildning, äfvensom att dessa språk nödvändigt
måste inläras i de spädare åren. Ar denna åsigt verkligen
grundad? Kan man icke ernå hög bildning, äfven utan de klassi
ska
språken? Denna fråga har jag redan besvarat i min motion,
meri vill ändock anföra några exempel, som ådagalägga motsatsen:
Franklin, Arago, Napoleon och Carl Johan m. fl. äro namn, hvilka
man väl icke vågar förneka titeln af bildning, och dock hade dessa
personer icke erhållit någon undervisning i de klassiska språken.
Afven å detta rum hafva de utmärktaste talare och statsmän upträdt
utan sådan kunskap, och i den stund, som nu är, träffar sig
icke bättre, än att just Riddarhusets utmärktaste personligheter icke
erhållit någon undervisning i klassiska språken. Häremot invändes
att de af mig nämnde personer varit utrustade med ovanliga naturgåfvor,
och derföre icke kunna gälla såsom regel, utan måste betraktas
såsom undantag. Men i detta alside vill jag påpeka en
omständighet. Ett stort antal af Riddarhusets ledamöter hafva erhållit
sin första bildning vid KrigsAkadm. Nu kan väl ingen skäligen
vilja påstå att de alla skulle vara snillen, och dock kan man
icke märka att de i allmänhet äro underlägsna dem, som erhållit
den s. k. klassiska bildningen. Jag för min del kan icke invagga
mig i den sjelfbehag!iga föreställningen, att jag, derföre att jag har
klassiska studier, skulle vara dessa Hrr öfverlägsen: tvärtom träder
jag villigt tillbaka för ganska många af dem.
Man säger vidare, att för den formela bildningen är det nödigt
att lära främmande språk, och att i detta afsrle är särdeles
det Romerska oundgängligt. Huru förhåller det sig i sjelfva verket
med detta påstående? Låtom oss just betrakta undervisningen hos
de folk, hvilka alltid åberopas såsom mönster. Huru var undervisningen
hos Greker och Romare? Hos Grekerna ingick icke något
främmande språk uti allmänna undervisningen, och likväl anses de
hafva upnått högsta formela fullkomlighet. Grekerue sjelfve och
deras såsom mönster framställde författare äro ju en praktisk vederläggning
af den anmärkta satsen. För att förklara detta faktura,
torde man behaga iakttaga, att Grekernas hela upfostran var natio»
nel och icke efterhärmning, och ligger icke deri en väsendtlig orsak
till den höjd Grekiska bildningen nådde; en fullkomlighet, som aldrig
den Romerska kunde hinna, just derföre att den grundade sig
på en utländsk förebild. Men äfven Romrarne egde i afs:de på
inlärande af det enda främmande språk, hvari undervisning leni lindes,
ett stort företräde framför nutiden. Romrarne hade till lärare i
Grekiska språket infödde Greker. Det språk de inlärde var ett lefvande
språk, och i väsendtliga delar öfverensstämmande med deras
modersmål. Vid inlärandet af Grekiska språket, användes den enda
rätta methoden, eller att först lära sig tala detsamma, och först derefter
eller samtidigt lära sig språkets reglor. Eller med andra ord,
först huru och sedan kvar för. Att detta sätt, är det rätta för
språks inlärande, tror jag icke skaij kunna bestridas. Der naturen
128
Don 17 Oktober.
med tydliga ord uttalar sig, der måste man äfven lyda dess anvisning.
Brott deremot lemnar (len icke ostraffadt. Huru lär barnet
sig i modersmålet? Icke börjar man med att läsa det gramatikaliska
oell pardigmata? På den vägen skulle vi troligen aldrig
hunnit att hielpligeu tala. Barnet lär sig först alt tala, och först
sedan det kan sådant, börjar det med de gramatikaliska reglorna.
På sådant satt inliemtade Bomaren sin kunskap uti Grekiskan, och
derföre blef äfven denna kunskap hos honom en lefvande, en fruktbärande
kunskap. Hos oss kan numera denna method i alside på
Latinska språket icke begagnas, emedan dertill dugliga lärare saknas
Förmågan att med lätthet tala Latinska språket är numera i
hög grad sällspord. Våra fader hade deri en vida större färdighet,
just derföre att det under deras skoltid begagnades nära nog, som
ett lefvande språk och talölningar deri börjades samtidigt med studiet
af grammatikan. Hvilka stora svårigheter möta för inlärandet
af ett språk, genom blotta läsandet, torde jag få visa med ett exempel.
En af mina akademi kamrater, som i närmare 20 år studerat
ett Österländskt språk, förklarade sig ännu icke vara deri så hemmastadd
att han fullt obehindradt kunde läsa hvilken författare, som
helst. Besinnom 20 år för inhemtande af ett enda språk. Sådant
inåste bevisa niet hudens olämplighet. Denna lörvända method är
också orsaken dertill, att mången yngling, i stället för a t skörda
frukt af tidig undervisning i de gamla språken, deraf blir alldeles
förstockad, och ofta för hela sin lefnad oskicklig för hvilket yrke,
som helst. — Men för att återkomma lill undervisningen i det
gamla Bom så måste man noga bemärka, att yngliugarne väl lärde
ett främmande språk, men att detta språk, hvari undervisning lemnades
antingen af infödingar, eller af sådana som i Grekland sjelfve
inhemtat detsamma, begagnades egentligen såsom medel och icke
såsom hufvudsak. Modersmålet var och förblef hufvudmdamålet.
Grekiskan var endast ett medel. Derföre varnar också Qvintilianus
för att alltför mycket öfverlemna sig åt studiet af Grekiskan, på det
man icke må i det Romerska inblanda Grekiska talesätt. Hos Romrarne
var således främmande språk endast ett hjelpmedel för att
vinna fullkomlighet i modersmålet, och Grekerna sökte och vunno
detta mål utan sådant medel, på direkt väg.
Frågan är här icke egentligen om studiet af de klassiska språken
är bildande, utan huruvida det är nödvändigt för erhållande
af bildning. Jag vill ingalunda bestrida det förra, men påstår att
man kan vinna ganska stor fulländning utan kännedom af dessa
språk, samt att undervisningen deri börjas för tidigt, och icke borde
meddelas andra än dem. som deri kunna göra sådana framsteg, att
de deraf hemta något gagn. För dem äter, hvilka deri inhemta
endast en ringa kunskap, är den stora möda, som derå användes,
nära nog förspild. Granskär man de uti Skol-stadgan upräknade
läro ämnen, tinner man genast att antalet är alldeles öfverdrifvet.
Några ämnen måste således borttagas; men hvilka? Icke kan så
dant
ske med någon af deri upräknade vetenskaper? Lika litet lärer
man medgifva öfverflödigheten af de lefvande språken. Återstå
således
Den 17 Oktober.
129
således endast de döda språken. Ibland dessa 3 språk inläras Grekiska
och Hebreiska endast af ett ytterst ringa antal. De, som inhemta
större kunskap i dessa språk äro särdeles få. Frågas nu om
icke dessa 2:ne språk äro de, som snarast kunna undvaras vid ett
elementar-läroverk? Kunna icke de, sora vilja studera dessa språk,
vid Universiteten deruti erhålla tillräcklig kunskap? Är det verkligen
nödigt att redan i skolan börja med undervisningen uti dessa
språk? Finues icke dem förutan tillräckligt antal läro-ämnen, för
att fullt sysselsätta ynglingen under hans skoltid? Är det icke
vida bättre att han fullt grundligt får inhemta ett ringare antal
ämnen, än att få en ytlig kunskap om ett större antal? Då nu
den nya Skol-stadgan är ett faktiskt bevis derpå, att icke skolan
kan behörigen ordnas med bibehållande af Grekiskan och Hebreiskan,
och då skolan dessutom bör lämpas efter flertalets och icke
fåtalets behof; så hemställes om icke dessa 2:ne läro-ämnen kunna
lämpligen ifrån skolan uteslutas och hänskjutas till Universiteten,
för att der inhemtas af dem sådant önska. Genom en sådan obetydlig
förändring, och derigenom att undervisningen uti Latinet förflyttades
till de 2:ne sista klasserna i skolan, skulle all den oreda,
som nu nödvändigt måste härflyta från den nya stadgan, kunna undvikas.
Vidare borde sedermera fordringarne i student-examen sättas
i fullkomlig öfverensstämmelse med undervisningen i skolorna. Genom
antagande af mitt förslag,
upstå, och detta först i skolans 2 högsta klasser. Den valfrihet
Skol-stadgan antager såsom princip är i sig oriktig; och den undvikes
om man för skolan icke anvisar andra läro-ämnen, än de som
äro nödvändiga för en hvar. I öfverensstämmelse härmed, borde
egentligen icke heller plats hafva bibehållits för latinet, men då sådant
vore en för häftig öfvergång, och utsigt att genomdrifva ett
sådant yrkande icke för närvarande förefinnes, har jag för min del
icke velat påyrka sådant, utan endast föreslagit att latinets studium
upskjötes tills skolans 3 sista år, — en tid, fullt tillräcklig att i
detta språk inhemta lika grundlig kunskap, som nu då det börjas
i en spädare ålder, utan andra förberedande kunskaper, och utan
mera utvecklade förståndsförmögenheter.
Jag för min del värderar ganska mycket de klassiska studierne;
men tror att någon verklig frukt icke af dem kan hemtas, om dessa
studier icke drifvas till någon viss höjd. Fordom lärdes de gamla språken,
såsom ett medel att inhemta nyttiga kunskaper; men nu sedan
nästan alla ämnen blifvit behandlade på de moderna språken,
har man börjat drifva den satsen, att de gamla språken böra läsas
för sin egen skull, och egentligen för grammatikans. Man har gått
ända derhän, att man påstått det en säker grammatikalisk kunskap
vore omöjlig utan studium af den latinska. Härvid förbiser man
alldeles Grekerne, hvilka onekligen voro mästare, och dock inskränkte
sitt språkstudium till modersmålet. Om, på sätt jag föreslagit, Grekiskan
och Hebreiskan borttoges från skolan samt Latinet upskjötes till de 2:ne
högsta klasserne, skulle otvifvelaktigt de ynglingar, som deråt riktade
sina krafter, kunna göra sådana framsteg, att de vid afgången
IX H. 9
130
Dén 17 Oktober.
från skolan skulle kunna på egen hand vidare fortsätta sina studier
deri, äfvensom de då horde kunna ega den förberedande kunskap,
att de jemväl på egen liand kunde lära sig Grekiska och Hebreiska,
om de ville inhemta dessa språk, särdeles som de vid Universiteten
icke skulle sakna handledning, ifall sådant önskades. Derigenom
att skolan ordnades på sådant sätt, kunde undervisningen
der drifvas till den höjd, att den allmänna elementar-bildningen ansåges
fullbordad der, och special-studierna kunde således få börja
genast vid ankomsten till Universitetet.
I allmänhet öfverskatta!' man värdet af de klassiska språkens
studium, såsom i formelt hänseende bindande. Erfarenheten visar
likväl att aldrig, eller åtminstone högst sällan, någon hinner fullkomlighet
i främmande språk. Det högsta, hvartill man deruti kan
komma, är att någorlunda klart och tydligt kunna uttrycka sig;
men att beherrska ett främmande språk, det låter sig icke göra,
men sådant fordras dock för att vara mästare deri. Vid fråga
om främmande språks inlärande, erinrar jag mig följande derpå
lämpliga infall: »En Furste, som tog undervisning i musik, begärde
af sin mästare att få höra hans omdöme om Furstens framsteg.
Till svar härpå yttrade läraren: Här finnas 3 slags musici:
de som icke kunna spela; de som spela illa, samt de som spela väl;
och Eders Höghet håller på att svinga sig upp i andra klassen.» —
Om man på samma sätt indelar kunskapen i främmande språk, så
kommer man i allmänhet aldrig längre än till andra klassen. Detta
insåg äfven Göthe. I sin ungdom sökte man öfvertala honom att
författa på Franska språket; men han hade för mycken klarhet i sitt
omdöme, för att dertill låta förleda sig. Han kände att han uti
eft främmande språk aldrig skulle nå fullkomligheten. Och troligen
hade aldrig en Fransysk Göthe blifvit hvad den Tyske blef.
Modersmålet bör i språkundervisning vara hufvudsak; och deri hafva
vi ett stort exempel att följa: Grekerue. Genom att lägga modersmålet
till grund för det philologiska studiet, utbildas äfven nationaliteten;
och torde sådant vara ganska erforderligt, isynnerhet för
oss, Svenskar, som ega en stor benägenhet att för högt upskatta
allt utländskt.
Vidare har såsom skäl för den åsigten, att de klassiska språkens
studium skulle vara ett oundgängligt vilkor för all verklig
bildning, anförts, att då vår civilisation vore en utveckling af de
gamles, och på den baserad, borde jemväl hvarje enskilds utbildning
följa samma väg, på hvilken menskligheten fortskridit. Till svar å
denna invändning torde jag få upläsa hvad jag härom anfört uti
min motion:
»För att ådagalägga de klassiska studiernas nödvändighet haiman
sagt, att en verkligt klar insigt om vår nuvarande civilisation
icke kan vinnas, utan kännedom oin den källa, hvarur den härflutit.
Den naturliga gången af civilisationens utveckling bör äfven
följas vid undervisningen. Då den Grekiska och Romerska är grunden
till vår litteratur, bör denna först inhemlas, innan man börjar
med nutidens. Vid första ögonkastet tyckes denna sats verkligen
innebära någon giltighet; men den försvinner alldeles vid närmare
Den 17 Oktober.
131
granskning. Innan jag går att uptaga den till vederläggning, vill
jag först genom exempel visa, hvart tillämpningen deraf skulle leda
i afseende å religionsundervisningen. Barnet skulle först invigas i
alla afguderiets mysterier. Alla Indiens, Egyptens, Greklands, Roms
och Nordens gudar, halfgudar och djeflar, jemte deras mer eller mindre
skandalösa bragder, skulle först inpreglas hos barnet. Sedan
man vid en mera framskriden ålder erhållit en någorlunda fullständig
kunskap derom, först då finge ynglingen höra omtalas Christi
enkla och herrliga lära. Att genast för barnet förkunna denna lära,
vore stridande emot gången af religionens historiska utveckling.
Hvad vill det i sjelfva verket säga att följa civilisationens utveckling?
Ar det icke att skåda alla villfarelser och dårskaper, menniskoslägtet
varit underkastadt, och huru dessa småningom blifvit
skingrade? Men då dessas tal är oändligt, blir äfven deras inlärande
oändligt, och torde en menniskoålder dertill svårligen förslå.
Skulle satsen i dess fulla konseqvens tillämpas, hunne väl knappast
någon med sina studier ända till sin egen tid. Hvarifrån skulle
då den komma, hvars kallelse vore att ytterligare framdrifva vetenskaperna
och civilisationen? Nu kommer härtill att sanningen är
enkel, men lögnen deremot invecklad. Ju närmare en vetenskap
kommer sanningen, desto enklare blifva dess satser. Man kan derföre
taga för ganska säkert, att ett system, som är mycket inveckladt
i sig innebär något falskt. Det är derföre vida lättare att
lära vetenskaperna på deras nuv:de ståndpunkt, än i deras fordna
skick, då de voro belastade med en mängd villfarelser, hvilka nu
mera
blifvit undanröjda. Om t. ex. Berzelius, innan han fått börja
sitt studium af kemien, nödgats inhemta alla alkemiens mysterier,
skulle han troligen aldrig hunnit till kemien, och de ovärderliga
uptäckter han gjort, skulle verlden ännu saknat. Hvar och en, som
om kemien har någon kännedom, inser väl att det är vida lättare
lära denna vetenskap, än att genomtränga ett enda alkemistiskt system.
Likaledes är det vida lättare att fatta himlahvalfvets skenbara
rörelse, när jag vet att detta är orörligt, men att jorden vänder
sig kring sin axel, än om jag, med Tycho Brahe, antager jorden
vara stillastående, nödgas konstruera en mängd excentriska cirklar,
uti hvilka verldskropparne framdrifvas med olika hastighet. Så
hela vägen igenom, ju enklare ju närmare sanningen. Jag har härigenom
ingalunda velat bestrida nyttan af kulturhistorien; men mitt
påstående går endast derpå ut, att man först måste intaga vetandets
höjder, för att derifrån öfverskåda huru menskligheten hunnit dit.
Yid allt lärande måste man hafva någon fast utgångspunkt; man
måste hafva klart upfattat något, för att dermed kunna jemföra
mångfalden. Nutiden, i hvilken jag lefver och rörer mig, måste derföre
vara lättast för mig att fatta, och denna tid är mig nödvändig
att känna, om jag skall kunna handla och verka i den. Örn
jag börjar med studiet af det närv:de, men aldrig hinner till forntiden,
kan jag det oaktadt blifva en ganska duglig medborgare;
men börjar man med forntiden och hinner aldrig nutiden, blir man
en odugling, en narr. Tänkom oss en person, som känner alla forntidens
seder och bruk, men icke vår tids, huru skulle denne taga
132
Pen 17 Oktober.
sig ut i satnmanlefnaden? Tilliimpom detta på något särskildt yrke!
Vi vilje t. ex. bilda en riktigt duglig Artilleri-officer. Han
bör således följa gången af kastvapnens utveckling. Först bör han
inhemta theorieu orri slungan och bågen samt de gamles kastmaschiner
och murbräckor. Först derefter får han studera eldgevären.
Men innan han hunnit dit, ljuder stridstrumpeten, han kommenderas
ut för att storma en fästning. Katapulten, murbräckan m. m.
känner han till punkt och pricka, men om kanoner, mörsare, bomber,
granater, raketer m. m. eger han ingen kännedom. Hur skall
han taga sig ut? Låt honom försöka att med den vädurshufvade
murbräckan bulta sönder fästningsmuren.
Denna method att fördjupa sig i forntiden, innan man gjort
sig hemmastadd med nutidens förhållanden, har frambragt ett fenomen,
sora var alldeles okändt för de gamle Greker och Romare,
och som är helt och hållet den moderna tidens tillhörighet. En
ypperlig typ för satiren och skämtet har länge varit en förläst ma
gister
eller en s. k. skolfux. Hvad är det som hos denne typ så
häftigt verkar på skrattmusklerna? Icke kan lärdomen vara löjlig?
Den omständigheten, att man känner allting bättre än alla andra, kan
omöjligen förorsaka löje. Orsaken måste vara någon annan; och, om
man närmare betraktar saken, skall man tinna att det icke är lärdomen,
utan okunnigheten, som utgör det komiska elementet. Kontrasten
emellan det högvisa utseendet, som bär tydliga spår om nattvak
och stora ansträngningar, för inhemtande af kunskaper, — kontrasten
emellan detta utseende och okunnigheten om allt, som för en menniska
är nödvändigt att känna, — är otvifvelaktigt det som väcker löjet.»
Om en dylik person säger en af våra skalder:
»De gamla Grekers skor han känner,
»Men sina jemnt han bakframt spänner.»
Härvid får jag anhålla att icke blifva missförstådd. Min mening
är alldeles icke att fördöma studiet af den klassiska litteraturen.
Tvärtom, jag värderar den ganska högt, såvida det drifves så
långt, att man inhemtar någon verklig kunskap om denna litteratur,
och förmår upfatta det karakteristiska deri. Men hinner man aldrig
längre än till grammatikan, och icke ens uti den så långt, att man
mäktar anställa jemförelser emellan de gamla språken och modersmålet;
så tror jag, att den tid, man å ett sådant studium användt,
kan anses nära nog förspilld; och ändå mera, det t. o m. verkar
skadligt i afs:de på modersmålet, enär ynglingen lätt förledes att å
detta tillämpa de reglor han inhemtat ur Latinska grammatikan.
Det är således endast emot den uti Skolstadgan antagna grundsats,
att redan i barnets späda ålder låta det börja med latin-läsandet,
som jag protesterar; ingalunda mot det klassiska studiet i allmänhet.
Ett sådant sätt att ordna undervisningen medför mångfaldiga
olägenheter, af hvilka jag i min motion antydt åtskilliga. Jag tager
mig friheten att derur upläsa ett stycke:
»Sedan jag, såsom jag förmodar, visat att de stora för»delar
man skulle hemta från de klassiska studierne icke i verk»ligheten
förefinnas, torde det återstå att framställa om icke det ti»diga
studiet af de gamla språken medför bestämda olägenheter, och
Den lt Oktober.
133
»i mångå äfs:den menligt inverkar på det unga sinnet. En närmare
granskning af vår latinläsande ungdom skall visa, att den har alldeles
förvändt begrepp om Staten. Har finnes väl knappast någon
skolpojke, sora icke vurmar för de gamles republik. Tidigt insuper
han äfven de gamles förakt för allt borgerligt. Han vänjer sig att
anse kroppsligt arbete endast passande för skifven. De Latinska
glosorna inge honom också stor benägenhet för lärdomshögmod, så
att han gerna möter hvar och en i Latinet okunnig med ett: »odi
profanum vulgus.» Det händer äfven ofta att somliga hufvuden,
och desse icke de sämst organiserade, omöjligen kunna förmås inlära
något, hvars ändamål de icke fatta. Många så konstruerade
gossar hafva i skolan så ständigt hört talas om sin dumhet, att de
slutligen förlorat all aktning för sig sjelfva och blifvit oduglingar
för hela lifstiden; ehuru de med en annan undervisning skulle kunnat
blifva gagneliga medborgare. Har icke skolan utdömt tvenne
ynglingar, som sedermera blefvo Sveriges, ja hela verldens mest utmärkta
vetenskapsmän, och hvilkas namn ständigt komma att utgöra
Sveriges förnämsta prydnader. Vidare invänjes ynglingen att
anse den Latinska grammatiken för något allmänt giltigt, som bör
ega sin tillämpning äfven uti modersmålet. Man har velat intvinga det
sednare i den förras former, hvilket föranledt många språk-oriktigheter.
Jag torde icke behöfva nämna, det jag här åsyftat Linné och
Berzelius, hvilka begge kasserades i skolan, derföre att de i sin barndom
icke kunde lära sig Latin. Hade skolan der fått sin vilja fram,
skulle dessa vetenskapernas heroer blifvit förvisade till lästen.
Härmed torde jag hafva besvarat det hufvudsakligaste af Hr
Tersmedens anmärkmr. Jag vill dock i anledn. af dem ännu yttra
några ord. Hr Tersmeden har förklarat, det skulle min motion utgöra
ett kaos af icke sammanhang egande påståenden. Så har likväl
icke densamma blifvit upfattad af Utsk., som säger att, då det
afslagit första punkten, deraf blifvit en nödvändig följd att de öfriga
äfven måste förfalla. Vidare anser Hr Tersmeden det förtidigt, att
redan nu begära revision af Skol-stadgan; men äro de mot densamma
gjorda anmärkmr grundade, så kan icke nog tidigt ändring
derutinnan ske. Till följd af dessa mina åsigter, förenar jag mig
med Hr Hjerta i yrkandet af återremiss, på det Utsk. må komma i
tillfälle föreslå underd. skrifvelse till K. M:t.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Man måste be
klaga,
att Utsk. icke förmått anföra bättre motiver för sitt afstyrkta
bifall till de väckta motionerne om revision af sednast utfärdade
Skol-stadgan. Det enda motiv, som Utsk. anfört, det nemi., att
man ännu icke fått någon erfarenhet af verkningarna utaf denna
stadga, så att derpå kan grundas en underd. skrifvelse, måste på
det högsta förvåna. Jag tror deremot, att roan redan nu vid
första tillämpningen af Skol-stadgan, kommit till den erfarenhet, att
den icke kan verkställas, och skall man det oaktadt försöka att verkställa
den, så blir följden att den upväxande generationen både fysiskt
och psykiskt blir förstörd. Till stöd för detta behöfde man
endast hänvisa till Kyrkoherden Sondéns förtjenstfull reservation.
134
Den 17 Oktober.
Döck anhåller jag att med några fakta få ådagalägga nödvändigheten
af en revision.
I den förra Skol-ordningen voro undervisningstimmarne bestämde
till 50 i veckan. Redan detta antal timmar ansågs af mången för
stort. Det hette då icke utan skäl att ett så långt vistande i skolan
än skulle nedtrycka det unga sinnet, och ungdomen uti hemmen
öfverlastas med de s. k. hemlexorna, än att skolan hindrade
all sjelfverksamhet och snarare blef ett plugg-institut. Långt ifrån
att undanrödja detta missförhållande, har den nya Skol ordningen
gått ännu längre. Den har ökat antalet af timmarne för undervisningen
i skolan derhän, att barnen nära nog icke ega en enda timma
för hemmet, men ändå gjort nödvändigt att hemlexorue icke
obetydligt ökats. Uti den nådiga stadgan äro anbefallde gymnastik,
sång m. m. Detta kan icke klandras, men det bör klandras att för
dessa öfningar ingen tid är beräknad. Sammanräknar raan nemi.
timmarne i skolan, och de sora behöfvas för öfverläsning i hemmen,
så återstår ingen annan tid för dessa öfningar än nätterna. Ar väl
sådant rimligt? Och hvad blifver följden om allt skulle sammanträngas
på dagen? Vi säga för litet om vi påstå att allt blifver
förfuskadt. Det är gifvet att en sådan undervisning skall förstöra
barnens både själs- och kroppskrafter. En annan rättvis klagan är,
att undervisningen måste blifva allt mer och mer ytlig till följd af
de alltför manga läroämnena i de lägre klasserne. Den, som lika
med mig under 17 år varit skollärare, måste erkänna sanningen af dessa
klagomål. Allmänna opinionen inom lärare-korpsen har varit, att
undervisningen skall börjas med så få ämnen, som möjligt, och att
dessa endast i den mån kroppens och själens krafter hos ungdomen
utvecklas, böra förökas. Den nya Skol-stadgan deremot har icke
aktat för rof, att icke mångdubbla, men till ett stort antal föröka
dessa läroämnen ända derhän, att ett virrvarr måste framkallas i
skolungdomens hjernor. Dessutom har erfarenheten hos skollärarne
stadgat den öfvertygelsen, att i de lägre klasserne lämpligaste undervisningsämnet
är språken, emedan barnen genom dem liksom exerceras
och läras att tänka. All sann undervisning måste i första
hand gå ut derpå att barnet lärer att lära sig sjelf, att använda
sina själsförmögenheter. Man har vanligen ansett att detta säkrast
beredes genom språkstudium. Derföre lades i fordna tider största
vigt på de gamla språken. Att genom en ändring i skolordningen
Svenska språket nu blir det första, hvarmed lärjungen i skolan sysselsattes,
anser äfven jag vara det rättaste. Det vore onaturligt,
om modersmålet skulle helt och hållet lemnäs å sido, och man måste
häpna deröfver, att man under så långliga tider icke lemnat
ringaste upmärksamhet häråt. Att väg banades för modersmålet
var alltså rättvist, men frågan är om den valda vägen blifvit den
bästa. Vi tro det knappast. Då under år 1849 en förändring i
Skolordningen vidtogs, hoppades lärare-korpsen, att då man nödvändigt
skulle bortkasta det gamla, man likväl skulle nöja sig med att,
i likhet med nya Elementar-skolan, intaga i undervisningen ett komparativt
ämne, nemi. Tyska språket, som är särdeles lämpligt för en
sadan komparation, men i den sednaste Skolordningen har man icke
Den 17 Oktober.
135
blott ryckt undan den historiska grunden, utan i stället infort ett
språk, som med det Svenska icke kan kompareras, nemi. det Fransyska.
Om man bibehållit Latinet såsom bildningsämne, hade Fransyska
språket kunnat lättare införas i den första undervisningen,
men då nu så icke skett, är det nödvändigt, att det sednare språket
utbytes emot det Tyska. Det är gifvet, att då en 9-årig gosse
skall i skolan undervisas uti Fransyska språket, hvarmed modersmålet
nu skall kompareras, måste läraren lära honom att snart nog
sagdt hålla tungan rätt i munnen, så att han lärer rätt uttala ett
Fransyskt ord. Detta tager till en början i anspråk största delen
af tiden utan någon vinst och åsyftade ändamålet, nemi. att lära
ungdomen tala Fransyska, vinnes icke, ty i elementar läroverk läres
företrädesvis grammatik. Jag anser således utfärdandet af den nya
Skolordningen i detta fäll innebära ett helgerån. Jag begagnar ordet
helgerån derföre, att införandet af det Fransyska språkets läsning
i detta stadium af undervisningen fordrar långt mera tid än
det Tyska, derföre att framstegen deri under denna längre tid blifva
mindre än i Tyska språket under en kortare, och derföre att ingen
grundval för allmän bildning derigenom liigges.
Jag behöfver icke genomgå Skolordningens föreskrifter, ty hvar
och en, som haft någon befattning med skolan, känner nogsamt att
hela denna författning medför de största svårigheter vid tillämpningen,
och leder till de ytterligaste orimligheter. Jag måste likväl
här påpeka något högst besynnerligt i denna Skolordning. Den
föreskrifver nemi., att i 4:de klassen och vidare skall undervisning
lemnäs i litteraturhistorien. I detta ämne tinnes likväl ännu ingen
lärobok, och lärarne fråga, hvarefter skola vi undervisa. Inom Stockholms
stad har man ansett såsom enda utväg för lärarne att för
tillfället likasom sammanrafsa en lärobok, utkastad på lösa pappersblad,
och lyckligt är det om lärjungarne kunna använda de
skrifna bladen. Innan en dylik föreskrift inrymts i författningen,
hade man väl bordt tillse att en dylik lärobok varit att tillgå.
Införandet af litteraturhistorien såsom undervisningsämne anser
jag derföre icke oriktigt, men den bör likväl endast förekomma
i de högre klasserne, och dessutom hade, enl. min tanke, ett
premium först bordt utsättas för den, som författar den bästa läroboken
i detta ämne, och således en duglig lärobok anskaffas innan
man anbefallde införandet af detta nya ämne. Jag vill icke tala
om omöjligheten, att, enl. denna författning, kunna bibringa barnen
undervisning i kristendomen, såsom den bör meddelas. Uti ett enskildt
läroverk inom hufvudstaden meddelar jag undervisning i detta
ämne, och om jag derifrån transporterades till ett statens läroverk,
och jag skulle följa nya Skol-sfadgan, funnes för mig ingen annan
utväg än att under undervisningen handla i fullkomlig strid emot
min öfvertygelse, d. v. s. att jag skulle plugga uti barnen de bestämda
kunskapsmåtten uti detta ämne allt hvad jag förmådde. Läroböckerne,
men icke kristendom, kunde möjligen då medhinnas; bokstaf, men icke
anda, och ändå vore det högst nödvändigt om bokstafsmåttet kunde
medhinnas, åtminstone till den qvantitet Skol-stadgan föreskrifver.
På samma gång jag gjort dessa anmärkmr emot Skol-stadgan
i fråga om lärjungarne, vill jag visa dess olämplighet i afs:de på
136
Don 17 Oktober.
lärarne. Den förlamar eller rättare omintetgör all duglighet hos
lärarne, och skola de strängt följa författningen, blifver det en nödvändighet
att de upföras på pensionsstat efter några års förlopp.
Efter sednare tiders reformer i skolväsendet inom Preussen har Regeringen
funnit, att ju flere timmar lärarne erhålla till egen förkofran,
desto bättre är det, dock icke så att undervisningen vid
skolan inskränkes till alltför få timmar. Erfarenheten har nemligen
visat,' att om en lärare skall med lif och värme kunna föredraga
sitt ämne för yngre, som äldre lärjungar, måste honom lemnäs
längre tid att sätta sig in i detsamma. Läraren behöfver tid
för att arbeta på sin egen utveckling i iutellektuelt hänseende för
att om möjligt ouphörligen rikta skol-litteraturen. Före år 1844
voro lektionstimmarue i allmänhet 26 för lärarne och för lektorerne
omkring 12 i veckan. Detta ansågs lagom, snarare för mycket än
för litet för kollegerne, och man tog för gifvet, att, såvida de konsistoriela
målen icke voro alltför många, lektorerne skulle kunna än
vidare utsträcka sin verksamhet, helst till läroböckers författande.
Men huru är förhållandet nu? Jo! att den, som förut haft sig
ålagd undervisning 24 timmar i veckan, har i stället fått 36 timmar.
Men icke nog härmed. När han förut sjelf rådde om sin tid
efter skoltimmarries slut, så har han icke nu rättighet att disponera
denna, utan den måste egnas åt en jemn korrigering af themata. Dessa
themata voro fordom betungande, då blott ett språk var hufvudspråk;
hvad måste de nu icke blifva när språken äro 5. Härmed uthärdar
ingen lärare, och försöker han dermed, så lyckas han l:sta eller
2:dra året, men redan 3:dje året blifver arbetet endast en fortsatt
öfveransträngning. Men jag påstår dessutom att denna lärarne
ålagda utsträckta undervisningsskyldighet är en fullkomlig orättvisa,
och att den nya Skolordningen redan med innev:de hösttermin gått
i verkställighet. Liirarne hafva emottagit sina beställningar under
andra vilkor än dem, som innehållas i den nya Skolordningen, hvil
ken
ålagt dem mångdubblade göromål.
Om i följd af dessa mina anmärkrnr, hvilka väl kunna anses
långa, men i förhållande till dem, som än vidare kunde göras, öro
alltför korta, jag anhåller om återremiss, på det att Utsk. måtte
komma till ett annat resultat och föreslå en underd. skrifvelse med
begäran om revision af Skolstadgan, så anser jag mig icke hafva
yrkat annat än hvad som i fonrielt hänseende är billigt. I öfrigt
kan jag icke undertrycka den anmärkm, att innan en ny lag blifvit
af K. M. sanktionerad, hafva vanligen vederbörande auktoriteter blifvit
hörde, och lemnats tillfälle att emot förslaget göra anmärkn.
Ifrågav:de författning har deremot utkommit, utan att en enda auktoritet
blifvit i ämnet hörd. Icke ens lärarnes yttrande hafva infordrats.
Jag har mig bekant, att sedan förslaget till författningen
först var utarbetadt, tillkallade vederbörande Departementschef åtskilliga
skolkarlar för att öfver förslaget höras. Vid detta sammanträde
uttryckte de närvrde sin tacksamhet för hvad i ämnet blifvit
åtgjord!, ehuru de önskade att i vissa punkter förändringar borde
göras; likväl när Skolordningen utkom, saknades just de punkter,
tor hvilkas intagande i förslaget man uttryckt sin tacksamhet.
Den 17 Oktober.
137
Skulle således R. St:r förena sig om aflåtandet af en underd. skrifvelse
i den riktning jag angifvit, skola lärarne och det upväxande
sliigtet blifva U. St:r tacksamma derför.
Hr Estenberg, Carl Christian: Det fågner mig att blott
en enda svag stämma yrkat bifall till denna punkt, hvaremot de
kraftigaste skäl anförts för återremiss af punkten, ock då sanningen
framstiilles, plägar den genljuda i deras lijertan, som älska simningen.
Jag förmodar, att i denna krets äro de fleste fattade af sanningen,
så att de hafva funnit, att ifra gav: de Skolordning, som jag
betraktar såsom ett dödt foster, bör hindras ifrån att bilda ett dödt
slägte, om icke ett missfostradt slägte.
De a( Ilr Cederschiöld i sin motion meddelade och här refererade
sanningar anser jag vara af stor vigt, för att så fort som möjligt
få frågan afgjord. Den omständigheten att författningen blifvit så
nyligen utfärdad, synes mig icke böra förhindra en revision af densamma,
helst frågan gäller här icke mera eller mindre än det upväxande
sliigtet. Frågan är således alltför ingripande i nationens
väl, för att vi böra lemna åsido de uplysningar vi vunnit genom
Hr Cederschiölds motion. Enl. dessa uplysningar lade de gamle
Grekerne modersmålet till grund för sin bildning, och Grekland var
likväl den liden ett mönster för all bildning. Just genom detta
modersmålets grundliga studerande, gjordes det så märkvärdigt smidigt.
Grekiska språket är ett mönster för alla språk, och dermed
kan icke jemföras det latinska språket. Grekiskan närmade sig de
Orientaliska språken, men Latinet afliigsnade sig derifrån. Greki
skan var således en sammanbindning emellan Occidenten och Orienten,
och vill man läsa ett språk non plus ultra, bör man läsa Grekiska.
I Sverige har man gått en motsatt väg till Grekernes, ehuru
i vårt språk finnes en så originel skatt, att icke ens Grekerne kunde
berömma sig deraf. Man har sagt, att utan Latin kan ingen bildning
ernås, och att, jemte modersmålet, Tyska språket komparativt
borde läsas. Jag instämmer icke i denna åsigt, ty hvad Tyskan
angår, saknar hon den originel» skattgömma, som finnes i Svenskan.
I Svenskan finnes icke blott den Tyska originaliteten, utan
hvad mera är, den Isländska Norräna-tungan, och märkvärdigt är
det, att vi så ringa eller alls intet sysselsätta oss med Isländskan.
Antagas de af Utsk. i dess så högst märkvärdiga Betänk, utkastade
principer, så återkomma vi till förvillelsen, att Romerska klassiciteten
skall utgöra grunden för vår språkforskning. På grund af dessa
och i öfrigt anförda skäl yrkar jag återremiss i den riktning Hr
Tham m. fl. upgifvit.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då Utsk. fått up
bära
stränga förebråelser för behandlingen af de väckta motionerne,
och någon ledamot af Utsk, som på Afdelmn deltagit i ämnets behandling
icke är tillstädes, måste jag, ehuru jag icke kan ega anspråk
på någon sakkännedom, upträda för att bemöta de gjorda invändningarne.
Jng vänder mig derföre uteslutande till den praktiska
delen af frågan för att visa omöjligheten att under nuv:de
138
Den 17 Oktober,
förhållanden kunna komma till ett annat resultat, än det hvartill
Utsk. kommit.
Förev:de Betänk, innefattar ingen granskning af den nyligen
utkomna Skolstadgan. Då inom Utsk., som består af 48 ledamöter,
endast några ega fullständig kännedom om der förekommande
ämnen, måste de öfrige ofta förlita sig på de sakkunniges yttranden
och åsigter, hvaraf åter följden är, att dessa grundlägga Utsk:s
beslut. För öfrigt voro meningarne så stridiga, att en del ville att
Tyska språket, andra åter det Fransyska, och ännu andra det Latinska,
skulle läsas i de första klasserne, hvaremot en del ville att
det sednare skulle förekomma i de högre. Huru är det under sådana
förhållanden möjligt att i en skrifvelse till K. M. uttala hvad
man egentligen önskar. Enl. min åsigt finnes ingen annan utväg
för att bringa frågan till slut, än att man inliemtar någon erfarenhet
om verkningarne af Skolstadgan, som d. 13 sisth Sept. först
tillämpades, och att vid nästa Riksdag nedsättes ett särskildt Utsk.
af sakkunnige män för frågans utredande Men för att likväl visa,
att icke alla mot författningen gjorda anmärkmr liro fullt tillförlitliga,
får jag erinra, hurusom man här sagt, att enl. denna författning
kunna 14 särskilda linier upkomma, och en reservant har upgifvit
t. o. m. 17. Det är en sanning, att sådana möjligheter finnas,
men att antaga möjligheten såsom en verklighet, gränsa,' till
det löjliga. Samme reservant har äfven sagt, att i latinet skall
läsas alla de auktorer, som omnämnas i det uti Skol-stadgan upgjorda
schema. Detta är ett misstag, ty i schemat är just hänvisadt
till en punkt i Skolstadgan, som säger, att i högskolan dessa
auktorer skola följas, men icke är meningen att de alla samtidigt
böra läsas.
Inom Utsk. yrkades på ena sidan en revision af Skol-stadgan,
och å den andra en revision af de grunder, hvarpå denna stadga
borde hvila. I förra fallet ansåg man K. M. blifva villrådig om
R. St:rs önskan, och skulle grunderne för denna stadga revideras,
blefve den ena villan värre än den andra. Då skulle R. St:r först
inom Utsk. och sedan inom de särskilda Stånden bestämma dessa
grunder, och derefter hos K. M. anhålla, att en Skol-stadga, byggd
på dessa grunder, måtte utfärdas, hvarigenom en författning tillkommer,
som icke öfverensstämmer med nationens önskan Det lärer
väl då vara bäst, att, enär intill nästa Riksdag, icke återstå mera
än 1{ år, och den förmenta öfverdrifna läsningen i skolan icke är
värre, än att i många skolor lärjungarnes tid redan är lika mycket
uptagen, som genom den nya Skolordningen, denna författning får vara
oförändrad, helst, som jag tror, lärjungarnes krafter under dessa år
icke öfverliöfvan ansträngas. I alla hänseenden synes mig olämpligt,
att då, sedan 1840-talet någon Skolordning icke funnits, men genom
begäran om anstånd med tillämpning af denna författning, låter
ett sådant förhållande fortfara. Hvilken tidsutdrägt åstadkorames
icke härigenom, ty först skall revisionen af författningen försiggå,
och derefter, i fall författningen befinnes i ett eller flere fall
mindre lämplig, måste den omarbetas, och vederbörande sedermera deröfver
höras, och den slutliga sannolika följden blir, att om då emot
Den 17 Oktober.
förslaget framställas lika många anmärkn. som nu, måste det ännu
en gång omarbetas. Vore då icke bättre att bibehålla den nuv:de
författningen, och om i densamma befinnas brister, afhjelpa dem i
den mån de vid författningens tillämpning upenbara sig.
På dessa grunder yrkar jag bifall till Betänk., och får förklara,
att en återremiss tjenar till intet med så stridiga åsigter
som inom Utsk. fin tias.
Hr Hjerta: I anledn. af Hr Tersmedens yttrande anhåller
jag att få göra några tillägg till mitt förra anförande. Han har
nemi. sagt, att vissa delar af de utaf Hrr Wahlström och Cederschiöld
framställda satser voro oerhörda. Jag likasom den sednare
har likväl för It. o. Ad. upläst dessa satser, och jag öfverlemnar
till Ståndets afgörande, huruvida de med något skäl kunna kallas
oerhörda. Hr Tersmeden har äfven gjort anmärkn. emot den del
af Hr Cederschiölds motion, sorn afser afskalfande af praeliminarexamina
och Magistergraden. Jag får likväl fästa upmärksamheten
derpå, att desse punkter i motionen ännu icke varit föremål för min
granskning, hvadan jag icke behöfver besvara talarens anmärkn. i
det afs:det. Vidare har Hr Tersmeden beklagat, att man icke vill
vara nöjd med en författning, sam man omsider erhållit, och hvilken
är en frukt icke af den nuvule Depart:tsChefens mödor utan
af manga föreg:de ansträngningar och hufvudsakligen af en annan
I)epart:sChels tillgöranden. Häremot måste jag erinra, att den nya
Skol-stadgan står i ganska stor opposition eller är utarbetad i en
tillbakagående rigtning emot den författning den företrädande Depart:sChefen
velat gifva läroverken, och att just denna tillbakagående
riktning är anledn. till de motioner och anmärk emot Betänk,
som förekommit. Såsom stöd för nödvändigheten af Latinets studium
har Hr Tersmeden sagt, att det reder menniskobegreppet.
Hr Cederschiöld har likväl visat, att män med de mest lysande
namn både inom och utom Sverige framstått såsom utmärkte talare
och vetenskapsmän utan att kunna Latin som man säger. Visserligen
finnes mången, som med grundlig kunskap i Latinet, blifvit
en utmärkt man äfven i det praktiska lifvet men i allmänhet tillhör
väl detta undantagen och det uphiifver i alla fall icke regeln,
ty det är icke sagdt att han haft sin kunskap i Latinet att tacka
för denna utmärklhet. A andra sidan kunna talrika exempel citeras
på de latinlärdaste män, som varit alldeles bortbjudne, såsom
man säger, i lifvets vanliga förhållanden; och egenskapen af förläst
eller skolfux torde oftast igenfinnas, hos dem som fördjupat sig i
studier af de gamla språken, ej hos naturkunskapernes idkare. Jag
tror dessutom, att en ganska betydlig del af detta Stånds ledamöter
icke hafva läst Latin åtminstone vid de undervisnings-anstalter
de genomgått men ingalunda tror jag R. o. Adms ledamöter vilja
vidkännas att de äro mindre rediga än andra samhällsklasser som
läst Latin. Öfverlemnande till R. o. Adms pröfning, huruvida
detta Hr Tersmedens yttrande äger någon grund i verkligheten, vill
jag likväl erinra, att denne talare och de. med honom i ämnet liktänkande
utgått från den förutsättning, att raan vill helt och hål
-
140
Den 17 Oktober.
let utstryka Latinet ur undervisningen. Detta är likväl icke meningen
utan endast att upskjuta detta studium till en sednare period
af skoltiden. Skulle Hr Tersmedens åsigt om Latinets behöflighet
i allmänhet vara riktig, så skulle man deraf konseqvent kunna
draga den slutsats, att alla som genomgått KrigsAkademien vid
Carlberg, hvarest Latinet icke läses, hafva mindre rediga begrepp
än de hvilka genomgått något af universiteterna, något, som väl
ingen lärer vilja påstå. Olämpligt är dessutom, att icke företrädesvis
använda den tidigare aldren till bibringande af begrepp, som
lättare hemtas från åskådningen och göra lifligare intryck på de
unga och böjliga sinnena än den torra formalismen i Latinet, Vi
minnas alla det gamla ordspråket: Grarnatica latina, tvingar alla pojkar
att grina. Häri ligger en stor sanning. Många lärare som
lefde på den tiden, då Latinet var ett bland de första läroämnen,
hvarmed undervisningen börjades, lära nogsamt minnas, huru obehaglig
denna gramatika var, och att hvarje annat läroämne var långt
angenämare att studera En ledamot, som hyser de motsatta åsigterne,
har erinrat mig, hurusom man sagt: hvartill skall det tjena,
att inhemta satsläran i afs:de på sitt modersmål, och att det vore
mera gagneligt att lära sig deklinera mensa. Jag kan icke fatta
detta, och säkert är, att detta deklinerande kan upskjutas till en
sednare ålder, då man på några månader inhemtar mera än under
åratal i en spädare ålder.
Till försvar för Utsk:s tillstyrkande har Frih. Alströmer sagt,
att Betänk, icke inefattar något godkännande af nuv:de Skol-stadgan,
utan orsaken till Utsk:s sätt, att affärda de väckta motionerne,
är endast, att man icke kunnat komma till annat resultat, emedan
man borde intill nästa Riksdag förvärfva erfarenhet om olägenheterna
af författningen. Då nu enl. Frih:s upgift Utsk. icke skall
hafva godkänt den nya Skol-ordn., hemställer jag huru detta står
tillsammans med Utsk:s yttrande: »då Utsk. hyser den förmodan
och förhoppning, att K. M. icke lärer underlåta, att uti ifrågav:de
liiroverks-sladga vidtaga nödiga förbättringar, och förändringar i den
mån erfarenheten dertill kan gifva anledn., finner Utsk. sig böra
vördsamligen hemställa» &c. Det är från lt St:r K. M. inhemtar
hufvudsakligt yttrande om hvad man erfarit i allmänna lifvet, ty
det är klart, att K. M. icke kan på grund af anmärkn. i allmänna
tidningar ändra en så nyligen utfärdad Skol-ordn. Frih. Alströmer
har äfven sagt, att man svårligen kunnat komma till annat
resultat., än det hvartill Utsk. kommit, emedan åsigterne inom
Utsk. om de första undervisnings-ämnena varit så delade och tankarne
i allmänhet vore i detta hänseende så litet utvecklade. I
denna likasom i alla andra vigtiga och stora frågor kämpa olika
åsigter med hvarandra, och dä en reform nödvändigt måste ske,
kati den icke till vägabringas annorlunda lin att det parti, som har
öfvervigten, omfattar de nya åsigterne och genomdrifver dem, då
det motsatta partiet naturligtvis mäste vika. Vill man icke antaga
ett sådant förfaringssätt, så lärer man icke i någon fråga komma
till målet. Afven har Frihm föreslagit, att man borde afvakta
tiden intill nästa Riksdag och då nedsätta ett särskildt Utsk. Tvi
-
Den 17 Oktober.
141
velsutan återkommer denna fråga äfven vid nästa Riksdag, och derföre
bör enl. min åsigt en skrifvelse till K. M. aflåtas i enlighet med
Kyrkoherden Sondéns reservation. Emot verkställigheten af den
deri föreslagna revisionen har Frill. Alströmer anmärkt, att den
nya Skol-ordn. redan är antagen. Man bör likväl ihågkomma, att
K. M. antagit en s. k. öfvergångs-stadga, och att den egentliga
Skol-ordn. ännu icke kunnat tillämpas, hvarföre genom en revision
en ytterligare pröfning lemnäs den, hvilket kan ganska väl medhinnas
under tiden intill nästa Riksdag, då R. St:r kunna få emottaga
ett af sakkunnige män utarbetadt förslag. Jag yrkar fortfarande
återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Beklagligen har det blifvit en
sjukdom i vart fädernesland att vilja förändra bestående lagar i alla samhällsförhållanden.
En lag har icke viii hunnit utfärdas förr än man
säger, att den icke duger och derföre böra Komitéer nedsättas för
att föreslå förändringar. Den nu ifrågavrde lagen har icke varit
tillämpad mera än i några veckor, och ehuru man ännu icke hunnit
förvärfva sig någon erfarenhet af dess fördelar eller olägenheter,
drager man likväl icke i betänkande alt klandra densamma. Detta
klander har utgått från förutsättningar, af något sorn skulle vara
bättre än de bestående, men med all aktning för menniskans förmåga
i detta hänseende, påstår jag dock, att erfarenheten, som visar
hvad som i verkligheten är bättre eller sämre, är för omdömet
en långt säkrare grund än dessa förutsättningar och föreställningar.
Jag förenar mig derföre med Hr Tersmeden och Frih. Alströmer.
Lika med dessa Hrr anser jag det ännu vara allt för tidigt
att uttala en förkastelsedom öfver den nyligen utkomna Skol stadgan,
och jag är öfvertygad, att, sedan, såsom Frih. Ahlströmer yttrat,
denna författning några år varit tillämpad och man erfarit dess
nytta och möjligen äfven dess skadliga verkningar, ingen skall heldre
än Regeringen vara villig att göra de förändringar i författningen,
som erfarenheteu visat vara af behofvet påkallade. Man har fördömt
denna lag derföre, att enl. densamma Latinska språket skall
läsas i de lägre klasserne, och man säger, att detta språk bör såsom
läroämne förekomma, först då barnet blifvit upflvttadt i 2:dra eller
3:dje klassen uti skolan. Hrr Tham, Hjerta och Cederschiöld,
hvilka uttalat förkastelsedomen öfver lagen, hafva likväl alla gått
den klassiska bildningsvägen. De hafva tillbragt sina spiidare år i
skolor, hvarest klassiska studiet företrädesvis blifvit idkadt inom de
lägre klasserne. När nu så är förhållandet, huru kunna de då af
erfarenhet veta, att ett motsatt förhållande med deras undervisning
varit bättre. MA det tillåtas mig att döma efter erfarenhet, ty jag
hör till dem, hvilka i den spädare ungdomen icke läst latin. Först
vid fyllda 12 år fick jag, som icke genomgått någon allmän skola,
en lärare, hvilken ibland mina läroämnen införde äfven Latinet.
När jag läst detta språk någon tid och upnått den ålder, då man
borde kunna detta språk vida mera än hvad händelsen var med
mig, ångrade jag högeligen, att mina föräldrar icke förut skaffat
mig en lärare, som hade gjort Latinet tili föremål för mina första
142
Den 17 Oktober.
studier. Sedan jag med dubbelt mera arbete än som behöfts, i
händelse jag från början fått läsa detta språk, inhemtat så mycket
deraf att jag kunde genomgå en examen, insåg jag, att jag erhållit
någon bildning för att derpå grunda en förstånds-odling, som berättigade
mig att inkomma på tjenstemannabanan.
När man stiftar skolor, bör man dessutom icke uteslutande
afse undervisning i ämnen för det praktiska lifvet, utan man bör
väl äfven tillse, att barnet beredes tillfälle att fortgå på en bana,
der högre bildning är att förvärfva. Detta har lagstiftaren insett,
och jag skulle högligen beklaga, örn man godkänner den här uttalade
åsigten, att Latinet bör ur första undervisningen utgå och modersmålet
i stället införas, emedan undervisningen deri icke lemnar
barnet samma nytta som uti Latinet. För att få bevis på de origtiga
begrepp man gör sig om nyttan af den Svenska Grammatikans
läsning framför den Latinska, behöfver man endast fråga nutidens
grundligt bildade ynglingar nemi. de som genomgått skolan, sedan
Svenska Grammatikens studium anbefalldes, hvilken af dessa
Grammatikor de lemna företräde, och de skola ofelbart svara, att
den Svenska har varit för dem utan gagn under det att den Latinska
i hög grad befrämjat deras förståndsbildning. Just genom
studiet af detta språk lär man sig, att såväl mundtligen som skriftligen
redigt och väl uttrycka sig. När man anser Latinska språkets
studium obehöfligt, och till stöd för denna åsigt framdrager
exempel af sekularsnillen, hvilkas undervisning icke börjats med
detta språk, så kan man lika väl med åberopande af andra sekularsnillen
bevisa motsatsen. Sålunda har den störste skald, som någonsin
funnits inora hela Skandinavien och derjemte en af vårt
lands störste vältalare på sin sid, nemi. Biskop Tegnér uti flera af
sina tal dels till Skolungdomen i Wexiö dels vid andra tillfällen
yttrat, att studiet af de klassiska språken är det kraftigaste medlet
att reda menniskobegreppet. Ehuru hans första undervisning börjades
med det Latinska språket, behandlade han likväl sitt modersmål
så, att han dervid af både de som läst och icke läst Latinska
språket svårligen kan upnås men aldrig öfverträffas.
För obeliöfligheten af det Latinska språkets studium har man
äfven åberopat den omständigheten, att, ehuru detta språk icke
lästes vid Carlberg, derifrån utgångne ynglingar dock icke kunna
anses okunnige. Jag raedgifver att så är förhållandet, men besynnerligt
nog samtalade jag en gäng med Akademiens nuv:de skickligaste
lärare om den skedda uteslutningen af det Latinska språket
såsom vilkor för inträde vid KrigsAkademien. Han önskade icke blott
detta vilkor hade bibehållits utan äfven att det Latinska studiet
hade kunnat fortsättas vid Akademien, emedan han ansåg det vara
ett bland de kraftigaste bildningsmedlen.
Jag måste således beklaga, att män med så grundliga kunskaper
som Hrr Hjerta, Cederschiöld och Tham kunuat visa sig så
otacksamma emot just det språk-studium, som måhända försatt dem
i tillfälle, att ådagalägga den skicklighet och lätthet hvarmed de
yttrat sig i detta ämne. Jag tillstyrker bifall till Betänk.
Den 17 Oktober.
143
Hr Cederschiöld: Ehuru jag i allmänhet anser olämpligt att
framhålla sin egen person, så, enär den siste talaren åberopat
exempel af sig sjelf, torde äfven jag böra framställa den erfarenhet
jag kunnat inhämta om undervisningen i skolan. Och torde jag
måhända icke vara obehörig att på detta rum yttra mig om de
klassiska språkens studium, enär jag uti Philosophiska graden i 2:ne
af dem erhållit det högsta videtur och uti det 3:dje näst det högsta.
Således, om man skall åberopa pappersmeriter, är jag kompetent
att yttra mig; men just derigenom, att jag en längre tid varit
sysselsatt med de klassiska språkens studium, har jag kommit till
de åsigter jag uttalat i min motion, och hvilka härleda sig från
kännedomen om det ringa resultat, som vinnes genom de stora ansträngningar,
hvilka vanligen nedläggas på detta studium. Hvad
jag så väl i min motion som på detta rum nu yttrat gäller icke
blott för vårt kära fädernesland utan äfven för andra länder. I
Tyskland, hvarest klassisiteten skattas högt, är det numera mycket
sällsynt, att finna någon, som med lätthet talar Latin; att tala
Grekiska kommer numera icke i fråga. Hvad Hebreiska språket
beträffar, så är kunskapen deri långt mindre än i Grekiska och
Latin, ty det finnes i vårt fädernesland väl knappast 10 eller 20
personer, som läst hela Bibeln på originalspråket, och Bibeln är
likväl icke någon särdeles vidlyftig bok. Och icke kan man väl
gerna anses vqra fullt hemmastad uti ett språks litteratur, derföre
att man på detta språk läst omkring ett tusen sidor; hvilket pensum
dock är det högsta, hvartill de, som vilja anse sig särdeles
hemmastadda i Hebreiska litteraturen i allmänhet hinna genomgå.
I min motion har jag icke yrkat uteslutande från undervisningen
af Latinska språket utan endast att dess studerande skall
framflyttas till en sednare ålder, men deremot vill jag att Grekiska
och Hebreiska skall utgå. Skol-stadgan- uptager allt för många
ämnen, som skola ingå i undervisningen, och några måste derföre
uteslutas, men hvilka? Ar det icke lämpligast att utesluta dem,
som endast minoriteten kommer att studera. Såsom bevis för nödvändigheten
af ett tidigare studium utaf Latinet har Hr Printzensköld
sagt, att Tegnér för sin utbildning till talare och skald haft
att tacka studiet af de klassiska språken. Jag har aldrig beslridt
nyttan, utan nödvändigheten af de klassiska språken; Och hvad jag
egentligen klandrat, är dels det förtidiga studiet af Latinet, innan
ännu andra, mera vigtiga kunskaper blifvit inhemtade; dels ock
sammanförandet af ett för stort antal läroämnen; af hvilket förhållande
er. ytlighet är att förvänta, utom det trassel, som upstår genom
den lemtiade valfriheten i fråga, om undervisningsämnena. Att
likväl icke de klassiska språkens studium är ett oundgängligt vilkor
för utbildandet af skaldeförmågan, torde äfven Hr Prinzensköld
medgifva, när han erinrar om en af verldens största skalder, hvilken
troligen aldrig hört nämnas Athéns eller Boms namn. Det
är icke anledn. förmoda, att hvarken Ossian eller Eddans författare
kände de klassiska språken. Hvad särskildt angår Latinska språket,
så träffar det sig icke bättre, än att sjelfva skaldekonstens
fader derom icke ägde eller kunde äga någon kännedom. Homerus
Den 17 Oktober.
har sådant oaktadt bibehållit sitt anseende, och icke kunnat fördunklas
af de Romerske poeterne. Lika litet som Virgilius kunnat
bortskymma Homerus, har Horatius kunnat öfverträffa Anachreon
eller Pindarus. En af anleduingarne till Grekernes förträfflighet,
torde kunna sökas deri, att deras bildning och åskådningssätt var
rent nationel. De ltomerske förlattarne blelvo alltid mer eller
mindre imitatörer.
En värd talare har sagt, att de exempel, jag i mitt förra yttrande
omnämnde, voro snillen, och att de äfven utan studiet af
de klassiska språken ändock brutit sig fram till deras föresätta mål.
Med all aktning för de ledamöter af R. o. Ad., hvilka genomgått
Carlberg, tror jag likväl, att ingen vill påstå det de samtlige äro
snillen, men de visa sig fullkomligt jemförliga med oss, hvilka fått
den klassiska bildningen. Jag för min del vill icke på något sätt
göra en del af dem lörsta rummet stridigt.
Frågan reducerar sig således dertill, att, då på grund af de
utaf reservanterne oell Hr Tham framställda anmärkn. man redan
vunnit visshet derom, att den utfärdade Skol-ordn. är olämplig;
tillse, hvari felet ligger? För min del svarar jag, deri, att man
velat förena 2:ne stridiga åsigter i stället för att välja endera. Jag
anser det hafva varit mycket bättre, om man oförändradt bibehållit
principen för den gamla skolan; än att gå en medelväg emellan
denna och den nya. Alla erkänna, att Skol-ordn. uptager för många
ämnen och att något måste uteslutas. Föreslår jag då de gamla
språken, så säga Hrr Printzensköld och Tersmeden: nej! det går
icke an. Vill jag utesluta de moderna språken så svararman också
nej. På samma sätt med vetenskaperne. Men då något likväl
måste bort, torde sådant lämpligast ske med de ämnen, sorn'en
dast
inhemtas af en högst obetydlig minoritet. Och dessa äro just
Grekiskan och Hebreiskan. Hur många af Eder, mine Hrr, kunna
väl dessa språk? Jag trotsar Hr Tersmeden sjelf att kunna på Grekiska
besvara detta mitt anförande. Hebreiskan vill jag icke ens
nämna. Jag går så långt att jag t. o. m. påstår det högst få på
detta rum skulle kunna yttra sig på en klar och flytande Latin.
Derföre att den möda och de ansträngningar, som ödas på de
klassiska språken, i allmänhet medföra så obetydliga resultat, har
jag velat att detta studium, i stället för att vara ett allmänt bildningsämne,
måtte blifva betraktadt endast som ett specialstudium,
hvilket, bibehålles blott för dem, hvilka hade håg och lägenhet att
deri förvärfva sådan grad af kunskap, att de kunde skörda frukt af
sin derpå använda möda och icke framdeles komma till det nedslående
medvetande, att deras sträfvande varit ändamålslöst.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Tham: Till en början får jag förklara, att jag aldrig
fördömt den klassiska bildningen eller Latinet såsom en värd talare
yttrat; men jag påstår deremot att sedan It. St:r genom (öreg:de
och K. M. genom sednare beslut en gång borttagit, om jag så får
säga, den historiska grundvalen för våra studier, och utstakat en
ny
D en 17 Oktober.
ny grund för dem, återstår intet annat, än att skolan bygges på
denna nya grund, så att lion upfyller sin bestämmelse att upfostra
alla medborgare. De Hrr, hvilka betvifla, att erfarenhet redan
vunnits om Skol-ordir-s olämplighet, kunna öfvertyga sig derom genom
besök i hvilket SkolKolkm som helst. Jag förnyar min anhållan
om återremiss.
Efter först till bifall å förevide punkt framställd propos. som
besvarades med starka Nej blandade med Ja hemställde Hr Gr. o.
Landtm, om E. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr
föranleda till återremiss, och ropades härvid starka Ja jemte
åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ausåge
Ja nu hafva varit öfvervägande.
S:dra, 3:dje och 4;de punktcrne.
Dessa punkter biföllos.
S:le punkten.
Hr Cederschiöld: I öfverensstämmelse med det af II. o.
Ad. nu fattade beslut, hemställer jag, om det icke vore lämpligt
att återremittera denna punkt, helst det af Utsk. åberopade skäl,
eller att 24 Kap. 3 g kyrkolagen skulle göra denna fråga till en
lagfråga, saknar all grund. Denne § innehåller, att Biskopen skall
hafva inseende öfver skolan. Ett sådant inseende beröfvns honom
ieke, äfven om skolan fåren annan Styrelse. På grund häraf och
då de af Utsk. åberopade skäl icke förefinnas, anhåller jag om återremiss
af denne punkt.
Hr Hjerta: Uti min motion har jag anmärkt, att Biskoparne
efter den nya Skol-ordn. tillerkännas allt för stor makt öfver
elementar-läroverketia, enär de eid. 82 § ega rätt, att, derest vid
förekommande fall föreskrift saknas, för tillfället besluta och stadga,
och då, med undantag af loreskrifterne i afs:de på lärarnes tillsättande,
undervisningens allmänna ordnande och den del af skoltulcten
m. m., som tillhör LärareKolhm, der Biskopen äfven kan taga
säte såsom ordförande, i öfrigt ingenting är, ang:de skolans Styrelse,
genom lag bestämdt, blir Biskopen enrådande nästan i allt, som för
tillfället kan förekomma att afgöras. I afsule på lärares tillsättande
har uti Skol-ordmn, i strid med hvad för alla andra myndigheter
är stadgadt, influtit den vidunderliga föreskrift, att icke yngste
ledamoten utan Biskopen skall först afgifva sitt yttrande, och i händelse
af paria vota har Biskopen 2:ne röster. Jag måste således
för mig sjelf framställa den frågan, hvilka skäl kunnat förmå Chefen
för EcclesiastikDepart:tet att tillstyrka för Biskoparne en så
mycket större makt, än den ordföranden i alla andra Kollegiala verk
tillerkänts. Vidare skall Biskopen, så ofta hans tid det tillåter, öfvervara
examen i läroverken, men i öfrigt har man icke ålagt honom
något rörande tillsynen öfver desamma. Utsk. säger, »att då
Utsk. i l:sta punkten af detta Utlåt, funnit sig böra afstyrka väckte
IX H. 10
146
Den 17 Oktober.
förslag om ny läse-ordnings utarbetande genom utsedde komiterade,
innan den munde hunnit under någon tids tillämpning af erfarenten
pröfvas, Utsk., i öfverensstämmelse härmed, ock anser någon
åtgärd f. n. icke böra vidtagas tilt beredande af ändring i nu förev:de
vigtiga del af Läroverk s-stadgan. Jag hemställer, huruvida
detta Utsk:s yttrande är riktigt, ty om Utsk. velatgilla läs-ordningen
följer väl icke deraf, att Biskoparne böra tillerkännas en så diskretionier
makt. Vidare säger Utsk., »att det förslag i den af mig
framställda syftning skulle innebära ändring i det genom 24 Kap.
3 § i kyrkolagen åt Biskoparne updragna inseende öfver undervisningsväsendet,
och att således Utsk. ej är befogadt att derom göra
framställning.» Gar man till denne af Utsk. åberopade §, innehåller
den, att Biskoparne skola och hafva noga upsigt öfver Gymnasier
och Skolor, så ock ungdomens uptucktelse efter Skol-ordn., uti
hvilken ingen må egenvilligt göra någon ändring. I)e skola ock se
på lectores och skolbetjente med hvad flit, åhoga och nytta the therns
embeten förrätta, inga andra dertill befordra än dem de förvisso
känna och veta vara ungdomen nyttige, afskaffa dem, som oskicklige
och försumlige äro samt förfara med dem på samma sätt, som
i 19 Kap. stadgadt är.»
Håller jag mig nu vid denne af dessa föreskrifter, att Biskoparne
skola hafva upsigt öfver rektorer och skolmästare så innefattar
den endast, att Biskopen skall vara Ephorus öfver elementarläroverken.
Denna befattning har ingen velat beröfva honom. Fäster
man sig åter vid hvad som står i kyrkolagen: att Biskoparne
skola afskaffa oskickliga lärare &'c. och tager detta strängt efter
bokstafven samt fortgår ur den synpunkten, att skollagen icke kan
ändras derföre att mitt förslag i det hänseendet är stridande emot
kyrkolagen, så upstår det förhållande, att alls icke någon ändring
i Skol-ordmti kati tillvägabringas med mindre än att kyrkolagen på
samma gång varder ändrad. Den nya Skol-ordmn är fullkomligt
olämplig, emedan efter densamma Biskopen har uteslutande rätt att
befordra och afskaffa lärare. Men nu är så stäldt, att nu gällande
llegtsFm tilldelar K. M. rätt att, utan afs:de på hvad förut varit
stadgadt, organisera alla stats-inrättningar. Det är icke jag. som
påstår, att det ligger något önskvärdt i, att denna makt tillhör ensamt
den ene statsmakten, men Grundlagen har likväl gifvit K. M.
denne makt, och således böra väl Biskoparne taga skeden i vackra
handen, som man säger, och icke få vara enrådande. Jag anser
således, att Utsk:s mot min motion anförda skäl äro fullkomligt
underhaltiga, hvarföre jag fortfarande vidhåller densamma. Afven
får jag föreslå, att Utsk. vid besvarandet af återremissen måtte
föreslå R. St:r antagande af Hr Lallerstedts reservation så lydande: »att
K. St:r, med åberopande af den underd. begäran om ett ändamålsenligare
ordnande af styrelsen öfver elementar-läroverken, som II. St:r
redan är 1848 framställde, och af den ytterligare anledn. till förnyandet
af denna begäran, som upkommit genom den nya läroverksstadgan
och det derigenom skedda uphäfvandet af revisionen öfver
Rikets elementar-läroverk, måtte till K. M. ingå med en ny ttnderd.
begäran, att K. M. måtte i Nåder upfylla den önskan, som R. St:r
Den 17 0 ktober.
147
i detta hänseende vid beviljandet af de ökade anslagen för elementar-läroverken
förut framställt, samt till Rikets härnäst sammankommande
St:r göra nådig framställning i ämnet», samt att
detta förslag matte sättas i sammanhang med återremissen af den
punkt, som angår läse-ordningen.
Den först till bifall å förev:de punkt framställda propos. besvarades
med starka Nej jemte åtskilliga Ja och efter sedermera
gjord hemställan om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss, hvarvid ropades starka Ja jemte
några Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han ansåg ja nu
hafva varit öfvervägande.
6:le punkten.
Härvid företogs först Utsk:s hemställan i afs:de på Hr Cederschiölds
under litt. A, B, 0 och D uptage yrkanden; och yttrade
sig derom:
Hr Cederschiöld: Jag har begärt ordet i anledn. af Hr
Tersmedens yttrande, att desse punkter voro orimliga och icke
sammanhang ägande. Hvad först angår punkten A), så måtte det
väl vara i sin ordning, att man söker ställa studentexamen i öfverensstämmelse
med fordringarna i skolan. Hr Tersmedens anmärkn.
kan således icke rimligen röra annat, än mitt yrkande, att i student-examen
borde fordras det man i alla dithörande ämnen
approberades. Detta har jag yrkat under förutsättning, att i
skolorna icke undervisades i andra ämnen, än dem, som vore nödvändige
för en humanistisk bildning och dertill erfordras enl. de af
mig förut framställda åsigter ingalunda Latinska språket, men för
dem, sorn önska undergå examen i detta språk, har jag gjort ett
undantag. Beträffande punkten B) så ligga motiverne för densamma
uti det föreg:de, så att om skolan regleras som jag önskar,
skulle studentexamen motsvara magistersgraden sådan den nu är,
med undantag af Grekiska och Hebreiska. Att en yngling vid 19
å 20 års ålder mycket väl kan hafva lika stora kunskaper, som
magistrar nu för tiden, det visar sig deraf att många vid denna
ålder blifvit promoverade; hvartill, enl. min erfarenhet, alldeles icke
erfordras öfverlägsna naturgåfvor. I punkten C) har jag sagt, att
till prestexamen icke erfordras Latin och Hebreiska för andra än
de, som önska de högre betygen. Detta ansåg Hr Tersmeden som
en galenskap; ehuru han icke ledde sådant i bevis. F. n. är väl
stadgadt att dessa språk skola studeras af blifvande prester; men
huru många af dem, som endast erhålla de lägre betygen, eller-vinna
magistergraden, ega väl uti dessa språk någon kunskap, värd att
nämnas. Här har en talare omnämnt drängstugan. Jag undrar,
huru mycket Latin och Hebreiska som talades der. Jag har velat,
att presterne skola kunna läsa Novum Testamentum på grundspråket,
derföre att detta är grunden för vår lära. Gamla Testamentet
är väl äfven en basis, men icke så nödig som Novum Testamentum.
Ett högst ringa antal af våra prester kan läsa Gamla Testamentet
på originalspråket och 99 af 100 kunna knappast mer än iäsa lie
-
Den 17 Oktober.
breiska innantill. Att så är förhållandet lärer icke Hr Tersmeden
kunna bestrida. Genom antagandet af mitt förslag i detta hänseende
skulle icke någon förändring ske uti presternes kunskapsmått af
dessa språk; men hvad som blefve deraf en säker vinst vore, att
en dyrbar tid, som nu bortslösas utan att dermed vinnes något
resultat, kunde besparas för att användas på ett verkligt studium
af Theologien. Och kommer troligen icke studiet af berörde språk
derföre att uphöra, enär personer med lust och håg skulle icke saknas,
hvilka ville eftersträfva de högre betygen, samt derigenom grundlägga
företrädesrätt i befordringsväg. — Blott det falska skenet
borttoges; och della hette della och icke något annat.
Uti punkten d, har jag yttrat, att den nuvrde magistergraden
skall afskaffas samt i stället inrättas magistergrad för hvarje
särskild vetenskap. Härom säger Utsk.: »att då hufvudsyftemålet
med den af motionären yrkade förändring af magistergraden varit
att motverka studiernas splittring på allt för många ämnen för befordrande
af mera grundlighet i färre vetenskaper, detta syftemål
i väsendtlig mån befrämjas genom hvad redan är stadgadt uti
K. M:s Nåd. Bref d. 22 April 1853, hvarest, i fråga om antalet
af betygs-enheter, sorn vid afläggandet af philosophiae kandidatsexamen
bör förvärfvas, afs:de företrädesvis fästes derå, att goda vitsord
erhålles i färre närbesläglade vetenskaper.»
Här tyckes Utsk. medgilva, att det icke var så förbannadt galet
oell till stöd derför har det sagt, att Konungen redan gått den
väg jag påpekat. Det måtte väl då icke vara så rasande. Men
hvarföre kan man icke gifva olika saker olika benämningar. När
man hör omtalas philosophiae magister,'skulle man tro, att de hafva
kunskaper i samma ämne, men händelsen är likväl, att den ene
icke läst philosophi, deu andre icke klassiska språken, för den 3:dje
är mathematik och den 4:de naturvetenskapen fullkomligt främmande
ämnen. Jag har velat att namnet skulle tillkännagifva bety^
delsen, så att icke en philosophiae magister skulle nödsakas erkänna
att han icke kunde philosophi; och att de måtte förskonas från
den förlägenhet, hvari en titulär lagman försattes, då han en gång
rådfördes i en juridisk kasus. Dervid han nödgades svara, att han
icke var en sådan lagman, som kände lagen. Jag vill i detta afs:de
gå raka vägen och icke på omvägar söka hvad som omedelbarligen
kan vinnas; Genom mitt förslag skulle onekligen större grundlighet,
än som nu är att förvänta, kunna åstadkommas. I en tid,
då vetenskaperne hunnit en så hög grad af utveckling, som f. n.,
är det af hög vigt, att den, som önskar göra några större framsteg
och icke blott inlära en vetenskaps kända sanningar, utan äfven
än ytterligare utveckla densamma, — är det nödigt, säger jag,
att han redan tidigt dermed börjar, och icke bortslösar sin bästa ungdomskraft
på inhemtandet af en mängd olikartade kunskapsgrenar.
Grundlighet är det jag framför allt åsyftar. — För att icke vidare
uptaga tiden, yrkar jag att demra puukt måtte varda återremitterad
i sammanhang med de öfrige.
Hr Estenberg: Jag skall icke inlåta mig i något tal öfver
Den 17 Oktober.
14»
alla de särskildta punkter som nu blifvit vidrörda, men en af dem
har så stött mig för hufvudet, att jag icke vågar vara tyst. En
ledamot, hvilken jag för min del anser såsom reformator i undervisnings-verket,
har nemi. yrkat att man skulle få taga prestexamen,
utan att examineras i Latin och Hebreiska. Jag vågar
icke biträda denna åsigt, ty jag anser att den Tyska prestbildningen
i detta afs:de bör utgöra vårt ögonmärke. Den Tyska prest'
bildningen står i nära sammanhang med reformationen, och vi Svenskar
stå, med afs:de på kyrkan, i ganska nära förvandskap med
Tyskland. Det lärer icke kunna nekas att de Tyska presterne äro
mera bildade och bättre qvalificerade i presterligt hänseende än de
Svenska. De Tyska presterne äro synnerligen väl bevandrade i
Bibelns grundspråk, Hebreiskan och Grekiskan, och för mig synes
det klart att, om en prest skall vara vuxen sitt svåra kall att tolka
Guds ord, så måste han kunna gå till källan, hvarifrån upenbarelsens
ord kommer. Det är ingen af oss, som kan hysa den meningen,
att Bibelns ord icke är Guds ord, men det ser dock ut
som om den meningen vore allmän, att Bibelordet icke är Guds
ord. För min del tror jag, att Bibelordet är Guds ord, och
ju mera jag studerat Bibeln, dess mera har jag vunnit den erfarenhet
att så är, och befästat min tro derutinnan. När nu Bibeln
ursprungligen är skrifven på Hebreiska och Grekiska, så anser jag
att den tolk, som har att framlägga Guds ord, icke bör lita endast
på öfversättare. Eh talare har sagt, att man kan vara prest, utan
att känna Latin och Hebreiska. Denna åsigt kan jag icke dela,
enär jag har mig bekant, huru prester bildas i Tyskland, och prestbildningen
derstädes synes inig böra tjena till ledning för oss, destoheldre
som Tysklands prester äro i bildning långt framför våra.
De äro särdeles bevandrade i Grekiska och Hebreiska språken. Det
synes mig dessutom högst nödigt att presten är vuxen sitt kall
att förklara Guds ord, och dertill fordras att lian väl känner källan,
hvarifrån upenbarelsens ord kommer. Att en prest endast skall
grunda sin prestbildning på Nya Testamentet, det står i strid med
reformationens grundidé. Luther uttalade bestämdt den åsigten att
man icke borde grunda sin kristendom allenast på Nya Testamentet,
utan äfven tillegna sig de preliminära upeubarelser sorn linnas i
Gamla Testamentet. Kunskapen om Nya Testamentet blir äfven
högst ytlig, om man icke gör sig besvär att se djupare ned i upenbarelsens
bok, och gå till Gamla Testamentet. Först då man tillegnat
sig de skatter som ligga på djupet i Gamla Testamentet,
upgår den rätta strålglansen för den fromme betraktaren öfver Nya
Testamentets idé. Jag vet väl att det hör till tidens flygtiga anda
att abstrahera från sjelfva presterne kunskapen om upenbarelsens
ord på grundspråket, och att man på sin höjd vill inrymma åt den
kunskap i Grekiskan, anseende Hebreiskan alldeles öfverflödig. Man
har redan gått så långt på denna bana att i pastoral-exatnen behöfVes
icke afliiggas prof på kunskap i Hebreiska, utan endast i Nya
Testamentets grundspråk. I Preussen och Sachsen m. fl. tyska stater
får iugen blifva prest med mindre han läst hela codex på grundspråket,
och hvarföre skola vi göra undantag härutinnan.
150
Den 17 Oktober.
I händelse af återremiss anhåller jag, att detta yttrande måtte
få åtfölja.
Hr Cederschiöld: Jag erkänner riktigheten af hvad den
siste talaren yttrat utom sjelfva konklusionen. Jag har aldrig bestridt
nödvändigheten af kännedom om Hebreiska språket för ett
grundligt studium af bibeln. Men då det är faktiskt, att mängden
af presterne icke kunna Hebreiska, så att de deraf hemta någon
gagn, hvilket än ytterligare bevisas deraf, att detta språk blifvit
uteslutet ur pastoral examen, kan jag icke iuse, hvarföre det
skall bibehållas såsom en nödvändig fordran i prest-examen. Sådant
kan icke hafva annat ändamål, än att bevara ett falskt sken. Man
tycker att det skulle låta illa om det blefve genom lag erkändt,
att man kunde till prest vigas, utan att kunna läsa Gamla Testamentet
på grundspråket. I sjelfva verket skulle dock icke någon
ändring ske uti hvad praktiskt existerar, nemi. att pluraliteten af
prester icke komma att äga någon kunskap i nämnde språk. Jag
är nemi. fullt öfvertygad derom, att f. n. icke en af hundra prester
eger den färdighet i Hebreiska språket, att han i tvetydiga fall
kan uti grundtexten vinna lösning af sina tvifvel. Icke destomindre
söker man göra troligt, att presterne äro väl bevandrade i Hebreiska,
men jag uprepar ännu en gång, att de fleste äro fullkomligt
okunnige deri. Således skall af ett bifall till Utsk:s förslag
följden blifva, att de prester, som önska högre kunskaper i Theologien,
för att blifva berättigade att söka 2:dra klassens pastorater,
komma att läsa hela Bibeln på Hebreiska och Grekiska, då de öfrige
förblifva på deras nuv:de ståndpunkt i fråga om detta språks
studium. Jag är nu i samma förlägenhet som förr att nödgas åberopa
mig sjelf t. ex. Jag har läst lika mycket Hebreiska som de
fleste prester.
Då nu det hufvudsakliga är vunnet genom återremiss af de
föreg:de punkterne, begär jag icke återremiss å denne punkt, såvida
det icke sker af någon annan; ty det är klart, att då Skol-stadgan
skall undergå en revision, måste den omfatta> äfven de af mig framställda
punkter.
Efter först till bifall och sedermera till återremiss å Utsk:s
ifrågav:de hemställan framställde propos:r, som besvarades med blandade
Ja och Nej, blef förstnämude propos. förnyad och besvarad
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han härvid funnit Ja öfvervägande.
Sedermera förekom den del af 6:te punkten, hvari Utsk. yttrat
sig öfver Hr Cederschiölds under Litt. E. uptagna förslag; och
yttrade sig härvid
Hr Cederschiöld: Denne punkt i mitt förslag anser jag
vara af stor vigt, och nödgas derföre begära återremiss å densamma.
Då Utsk. icke uptagit mina motiver, torde jag få upläsa dem
så lydande:
Den 17 Oktober.
151
Ingen, sora en längre tid vistats vid något universitet, har
kunnat undgå fästa sig vid det olämpliga deruti, att läraren jemväl
är examinator. Hvem har icke hört omtalas compendier, framställda
i frågor och svar, hvilkas inlärande vore tillfyllestgörande
för examen af den eller den Professorn. Under nuv:de förhållanden
vinliigger sig kandidaten mera om att inlära examinatorns åsigter,
än att vinna verklig kunskap i vetenskapen. Ofvanstående må
icke anses såsom tadel, riktadt mot universitets-lärarne och gällande
endast de ringare kapaciteterne bland dem. Långt derifrån; men
berörde resultat är en nödvändig följd af fÖrlmllanderne. Hvarje
vetenskap har vissa grundbegrepp, på hvilka hela byggnaden skall
resas. Por framsteg är nödigt att dessa klart och redigt fattas.
Om nu en lärare, efter forskning och ansträngning, slutligen trott
sig finna de noggrannaste svaren, kan någon då förundra sig deröfver,
att han önskar det lärjungen måtte inlära desamma? Huru
fri från egenkärlek man än må vara, kan man icke gerna önska
bättre svar, än det som fullt öfverensstämmer med ens egen åsigt.
Erfarenheten har ock visat, att ingen examinator kunnat någon
längre tid undgå sitt öde. Böjelsen för beqvämlighet, och ifvern
efter utmärkelse, har gäckat äfven de varsammaste lärares ansträngningar.
Efter några års förlopp har examinator, af de betygsökande
studenterne, blifvit sammanfattad i ett litet compendium och, i
värsta fall, på ett eller ett par ark. Sådant skulle undvikas, om
examen aflades för andra personer, än de som meddelat undervisningen.
Ett förslag i denna riktning vore för genomgripande, att
man för ett sådant kunde hoppas framgång. Utan någon större
förändring i det bestående, kan likväl det åsyftade målet vinnas i
afs:de på dem, som söka inträde i de civile embetsverken. F, n.
aflägges examen inför embetsverket; men denna examen har nedsjunkit
till en nära nog tom formalitet. Under min tjenstetid har
val fråga ett par gånger upstått om ynglingars återemitterande till
universiteten, men frågan har förfallit i anseende tili det upseende
en sådan åtgärd förments väcka. Vanligen updrages examensbestyret
åt de yngsta ledamöterne i verket; och som dessa endast
några få gånger erhålla sådant updrag, finna de sig deraf besvärade
och söka att på det knapphändigaste sättet detsamma fullgöra. Om
i stället en särskild ExamensKommission af K. M. förordnades,
skulle denna examen otvifvelaktigt höjas till hvad den varit ämnad.
Häremot har Utsk. endast åberopat den stora kostnad mitt
förslag inedför, bestående deruti, att alla vid Akademien examinerade
jurister måste resa till Stockholm för att der undergå den.
slutliga examen; men hvad är denna kostnad emot de resultater.
som deraf vinnas. Jag väntar mig här den invändningen, att det
är med svårighet förenadt att erhålla examinatorer, men Hrr:ne torde
inse, att det är en väsendtlig skillnad emellan, att förordnas till
examinator vid ett visst tillfälle, eller att ständigt vara det. 1 förra
fallet söker man, enär det ligger utom ens verkningskrets, att komma
från besväret så lätt som möjligt. Helt annat är förhållandet,
då man som examinator måste fortfara i flera år, hvarigenom man
har tillfälle att sätta sig in i de särskilda ämnena och blir vand
isa
Den 17 Ok to ti er.
att upträda sora examinator. Kostnaden för ynglingarne är icke
heller af någon betydenhet, ty sedan de undergått den juridiska
examen vid Akademien, begifva de sig vanligen till Stockholm, och
detta Utsk:s motskäl är således af ingen vigt. Kör öfrigt afser
mitt förslag endast att uphjelpa en institution, sorn redan finnes,
och derföre anser jag förslaget äfven riktigt och lämpligt, hvarföre
jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Tersmeden: Jag måste bestrida denna del af Hr Cederschiölds
motion. Jag tror, att det skulle vara ganska svårt att
åstadkomma en sådan ExainensKomraission som den Hr Cederschiöld
föreslagit. Det vore förmycket fordrat af de embetsman, som skola
examinera, att nödgas underhålla sina skol-studier, hvilket är nödvändigt,
om de skola fullgöra sina skyldigheter. Hr Cederschiöld
har sagt, att embets-examina nu urartat snart sagt till intet. Jag
tror att så äfven blir händelsen med ExamensKommissionen. Jag
bestrider den begärda återremissen.
Den härstädes till bifall å Utsk:s förev:de yttrande framställda
propos. besvarades med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade dét han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s d.
14 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 117, i anledn. af väckt
motion om förklaring af 2 mom. 11 § i Folkskole-stadgan, ifråga
om Folkskole-lärares pensionering.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s d. 10 och 14
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 118 i anledn. af återremiss af
Utsbs Betänk. N:o 95.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då vid frågans behandling förra
gången It. o. Ad. afslog Utsk:s förslag för att bibehålla det nuv:de
stadgandet, men Utsk. emot denna E. o. Ad:ns mening icke anfört
annat skäl än att 2 Stånd bifallit Utsk:s förra förslag, anhåller jag,
att 11. o. Ad. med vidblifvande af sitt redan fattade beslut måtte
lägga Ekon.Utsbs Utlåt N=o 118 till handlingarne.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om E. o. Åd.
behagade, med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
lägga Utsk:s förev:de Utlåt, till handlingarne, hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv - och Ekon.-Utsk:s d.
10 och 14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 119, i anledn. af
återremiss utaf Betänk. N:o 99, i fråga om ändring af HandelsOrdn.
d. 22 Dec. 1846 m. m.
Den 17 Oktober.
153
Föredrogs oell remitterades till StatslTtsk. Grefve Taubes, Henning
Edvard, d. 14 dennes på bordet lagda motion, att Statens
embets- oell tjenstemän måtte erhålla godtgörelse för deras genom
förhöjd skjutslega Ökade utgifter vid sådane resor i tjensteärenden
hvarföre ersättning icke särskildt erhålles, och att för sådant ändamål
ett årligt förslagsanslag af 150,000 Itdr Ernt må ställas till
K. M:s Nåd. disposition.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,.
Sammansatta Stats och BankoUtsk:s d. 14 dennes å bordet lagda
Utlåt. N:o 29, i anledn. af vackt motion om förhöjning af det å
Fullmäktige i Banken och ltiksgiildsKontoret anvisade honorarium.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats och BankoUtsk:s d.
14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 30, öfver vackt motion om
förändring af vissa för HypotheksFöreningarne nu gällande föreskrifter.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s d. 14 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 37, i anledn. af väckte förslag
till ändringar och tillägg uti de om skiftesverket i Eiket gällande
föreskrifter.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåt, och Mern., nemi. från
StatsUlskollet:
N:o 136, angide reglering af utgifterne under EiksStatens
Bjunde Hufvudtitel;
N:o 145, i anledn. af väckt motion om ändring i 1773 års
skattläggnings-method för Vester- och Norrbottens Län;
N:o 146, i anledn. af K. M:s Nåd. Eemiss å Dess och Eikets
KammarKolhii berättelse, angående Kungsgårdars och öfrige
Kronolägenheters förvaltning ifrån Oktober månad 1853 till September
1856;
N:o 147, i anledn. af K. M:s Nåd. Eemiss å Dess och Eikets
KammarKolbii berättelse om Sala Silfververks Känte-ersättnings-fond
för redogörelsetiden ifrån d. 1 Nov. 1852 till s. d. 1854.
BevillningsUlskotlcl:
N:o 27, i anledn. af EiksStms skiljaktiga beslut, ang:de tullbevillningen.
BankoUtslcotlet :
N:o 50, ang:de föreskrifterne i Usta och 2:dra Artikeln af
BankoEegbtet;
154
Den 19 Oktober.
N:o 51, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i
4:de Artikeln af BankoReghtet;
N:o 5 2, i anledn. af Begistratorns vid LåneKontoret i Götheborg
A. Lindqvists ansökning om pensions-förliöjning.
Gr. Lagerbjelke, Gnst.: Då för Riksdagens afslutande det
är af stor vigt, att 7:de Hufvud-titeln snart afgöres, anhåller jag,
att detta Betänk, måtte upföras först på föredragningslistan för
nästa plenum.
Uppå härefter framställd propos biföll E. o. Ad. att StatsUtsk:s
nu berörde Utlåt. N:o 136, skulle upföras främst fi föredragningslistan
för nästa plenum.
H. E. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 19 Oktober 1857.
Plenum kl. | 2 e. m.
Justerades 7 prol:s-utdr. för d. 17 dennes och pleni-prot. för
den 12 sisth Augusti.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
StatsUtsk:s d. 17 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 136, ang:de
regleringen af utgifterne under EiksStatens 7:de Hufvudtitel.
Gr. Sparre, Erik: Bland de på föredragningslistan upförda
Betänk:n finnes äfven Sammans. Lag- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 37,
ang:de Skiftesverket. Detta Betänk, är temligen vidlyftigt och, med
afs:de på den långt framskridna tiden, kan det icke nu genomgås.
Jag hemställer derföre att, med förbigående af detta Betänk., de
öfrige måtte företagas till behandling.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm., i ani. häraf framställd propos.,
beslöts att Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Usk:s 2:ne
Den 19 Oktober.
155
gånger bordlagda Betänk. N:o 37, vid föredragningen i dag skulle
förbigås, och icke skulle företagas till pröfning förrän uti ett följande
plenum.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats- och BankoUtsk:s
d. 14 och 17 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 29, i ani.
af väckt motion om förhöjning af det å Fullmäktige i Banken och
ltiksg:sKont. anvisade honorarium.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 17 dennes på bordet lagda
Utlåtande N;o 145, i anledn. af väckt motion om ändring i 1773
års skattläggnings-method för Wester- och Norrbottens Län.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskis nedannämnde
den 17 dennes på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 146, i anledn. af K. M:s Nåd. Kemiss å Dess och Eikets
KammarKolhii berättelse, ang:de kungsgårdars och öfrige kronolägenheters
förvaltning ifrån Okt. månad 185 3 till Sept. 1856; och
N:o 147, i anledn. af K. M:s Nåd. Remiss å Dess och Rikets
KammarKollegii berättelse om Sala silfververks Ränte-ersättningsfond
för redogörelse-tiden ifrån d. 1 Nov. 1852 till s. d. 1854.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde d. 17 dennes på bordet lagde Mern., nemligen fiån
BevillningsUlskotlcl :
N:o 27, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut, ang:de
tullbevillningen.
BankoUlskottet .-
N:o 50, ang:de föreskrifterne i Usta och 2:dra Artiklarne af
BankoReglem:tet; och
N:o 51, med förslag till åtskilliga föreskrifter i 4:de Art. af
BankoReglem:tet.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 17 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 52, i anledn. af Regisirat örn vid LåneKont. i
Götheborg A. Lindqvists ansökning om pensionsförhöjning.
Föredrogos och begärdes på bordet.
l:o Ett från Högv. PresteSt. ankommet prot.-utdr. N:o 359,
innehållande inbjudning till de öfrige RiksSt:n att förena sig uti det
af PresteSt. vid pröfning af Sammansatta Stats-, Bevillms- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 19, i ani. af väckte motioner dels
om den personliga skydds-afgiftens anvisande till folk-undervisningens
befrämjande, dels ock om ordnandet af folkskole-väsendet, samt
om löneförhöjning för folkskole-lärare och seminarii-föreståndare m.
156
Den >1 Oktober.
m., i afs:de på morn. 2, under punkterne litt. b och c af nyssmde
Betänk, fattade beslut; och
2:o Ett från Hederv. BondeSt:t ankommet prot:s-utdr. N:o
418, hvarigenom de öfrige RiksSt:n blifvit inbjudue att förena sig
i BondeSt:s, vid föredragning af Allm. Besv:s- o. Ekon LTtsk:s Betänk.
N:o 15, i anledn. af väckt motion om utsträckt fraktningsrätt
öfver Kalmar sund för personer, boende emellan färjeplatserna
ltöhälla och Fröbygärda på Olands vestra kust, fattade beslut att
afslå detta Betänk., och i stället antaga såsom sitt beslut hvad uti
Frih. C. J. O. Alströmers Betänka bifogade reservation blifvit föreslaget.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. } på 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Alunck.
Onsdagen den 21 oktober 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Undert. Riddarh.Sekret. upläste en från Hr Gr. o. Landtm,
ankommen så lydande skrifvelse:
Af sjukdom hindrad att i dag infinna mig i R. o. Ad:s plenum,
har jag icke hunnit göra mig underrättad, hvilken af R. o.
Ad., som för tillfället bör i mitt ställe der föra ordet, och anhåller
derföre att Hr Riddarh.Sekret. måtte, för iakttagande af föreskriften
i 23 § 1 mom. Riksd:sOrdn:n, mitt sjukdomsförfall till R. o.
Ad:s prot. anmäla.
I anledn. häraf blef Ordförande-platsen intagen af främste närvarande
ledamoten, Hr Gr. Lagerbjelke, Gustaf.
Justerades 4 prot.-utdr. för den 19 dennes samt pleni-prot.
för den 15 sistlidne Augusti.
Hr Gr. o. Ordföranden tillkännagaf, att Hrr Talmän öfverenskommit,
att, enär flere personer, som icke tillhört RiksSt:n, inkommit
i Riddarhus salen under RiksStms gemensamma öfverliiggningar,
Ståndens ledamöter skulle anmodas, att då de dertill infinna sig,
vara försedde med sina Riksdagsmanna-polletter, emedan några an
-
Den 21 Oktober.
1.V7
dra icke kommo att erhålla inträde; äfvensom att i morgon icke
någon gemensam öfverläggning komme att ega rum.
föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 17 och 19 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 136, ang:de
reglering af utgifterne under RiksStatens 7:de Hufvudtitel.
Härvid förekom först och lades till handlingarne det yttrande,
hvari Utsk., beträffande de löneförhöjningar och nya löne-anslag,
hvilka Utsk. i denna Hufvudtitel tillstyrkt, åberopat sin i Utlåt.
N:o 41 gjorda, af R. St:r gillade hemställan i afs:de å tiden för
beloppens utgående, äfvensom de beslut, It. St:r i auledn. af nyssnämnde
Utlåt, dels redan fattat, dels komma att fatta rör:de der
föreslagne vilkor för löneförhöjningarnes åtnjutande.
Vidare förekommo bland de ifrågakomne förändringarne uti anslagen
å 7:de Hufvudtiteln följande punkter:
l:sta punkten, angele aflöningen för Deparl:sChefen.
Härvid förekom först och bifölls den af Utsk. tillstyrkta anslagstillökningen
af 4,500 Rdr Rmt.
Beträffande sedermera Utsk:s yttrande om den för Depart:s
Chefen ifrågaställda hyres-ersättningen, yttrade
Hr Fåhraeus, Joh. Fredr.: När K. M. för 9 år sedan, i
följd af en II. St:rs föreg:de skrifvelse, till afgörande uptog frågan
om beredande af boställsrum åt de 4 StatsDepart:sChefer, som deraf
dittills varit i saknad, fattades passande lägenhet att i sådant afs:de
nplåta åt Chefen för FinansDepart:tet, hvarom jemväl nåd. tillkännagifvande
sedermera skedde till 11. St:r. Att icke vid de nästföljande
Riksdägarne, som togo sin början åren 1850 och 1853, beviljandet
af kontant vederlag härför blifvit II. St:r i nåder föreslaget.
, kan tillskrifvas den omständighet, att K. M. vid begge dessa
tillfällen till R. St:r aflat förslag om bebyggandet för Statens räkning
af en tomt vid Carl XIILs torg, oell att man ansåg såsom
följd deraf en reglering möjlig, hvarigenom boställsrum in natura
kunde i något Kronans hus åt bemälde Depart:sChef beredas. Såsom
bekant är, vann intetdera af K. M:s byggnadsförslag R. Stms
bifall. Hade i sammanhang med Propos:n till innevmle Riksdag om
Statsverkets tillstånd och behof fråga hos K. M. blifvit väckt om
framtida godtgörelse åt FinansDepart:tets Chef för saknaden af boställsförmån,
är jag öfvertygad att K. M. med nöje skolat besluta
förslag derom till R. St:r. Att så icke skedde, härleder jag helt
och hållet från grannlagenhetskänsla hos denne samme konselj-ledamot,
till hvars Depart. ärendet, om det förekommit, skolat höra.
Härpå bör han emellertid icke blifva lidande. Och då frågan på
annan väg i laglig ordning blifvit väckt, hvaröfver R. o. Ad. nu har
att besluta, tvekar jag icke att tillstyrka att den af Hr Cederschiöld
föreslagna ersättningssumma, 2,000 Rdr Rmt, må anslås at tårligen
till Chefen för FinansDepnrtitet utgå, intill dess bostadslägenhet
158
Den 21 Oktober.
kan varda åt honom anvisad. Hvad anslagsbeloppet angår, bör detta
under närv:de prisförhållanden desto mindre anses obilligt, som jag
med visshet har mig bekant, att det endast motsvarar |:delar af
hvad nuv:de Depart:sChef för sin bostad har att i årlig hyra erlägga.
Hr Printzensköld, Carl: När man jemför de af K. M.
framställda förslag till lönestater såväl inom StatsDepartm, som inom
Kollegierna, finner man huruledes, åtminstone i de flesta fall, den
grundsats gjort sig gällande, att lika grader fordra lika aflöning.
Denna grundsats erhåller dock icke full tillämpning om den ene
tjenste- eller embetsmannen tillerkännes fördelar in natura framför
den andra, ehuru möjligen sjelfva lönebeloppen äro enahanda. Så
är förhållandet med Chefen för FinansDepart:tet, i jemförelse med
öfrige Depart:sChefer, hvilka hafva boställen sig anvisade. Den siste
värde talaren har uplyst huruledes den nuv:de Chefen för FinansDepart:tet
betalar en hyra med 5 0 proc., öfverstigande den summa,
som af Hr Cederschiöld blifvit föreslagen; men om jag också antager
att en passande våning kan erhållas för denna sednare summa,
så står det dock alltid läst att bemälde embetsman har 2000
fidr mindre årligen i lön, än hans vederlikar inom konseljen, åt
hvilka boställslägenheter blifvit uplåtna. Detta förhållande bör, enl.
min öfvertygelse icke fortfara, och vill man öfva rättvisa, bör man
göra det icke blott i orden, utan jemväl i verkligheten. Jag anser
följaktligen, för att tillvägabringa tillämpning af den grundsats, som
nyss omförmäldes hafva gjort sig gällande hos Regeringen ronde
löneregleringen för alla tjenstegrader, det vara nödvändigt att bilalla
den af Hr Cederschiöld väckta motionen, hvarföre jag förenar mig
i det yrkande, som Hr Fåhraeus framställt.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Som jag upkommit först se
dan
discussionen börjat, har jag icke kännedom om hvad Hr Fåhraeus
yttrade i början af sitt anförande; men jag tyckte mig finna
att det innehöll en framställning af de motiver, som föra nied t mig
att väcka ifrågav:de motion. Jag ber att emot StatsUtsk. få anmärka
såsom nära nog en förolämpning emot mig, att det icke anfört
något enda af de utaf mig åberopade skäl för min motion.
Af Utsk:s Betänk, ser det ut, som om jag skulle sprungit i ogjordt
väder, och framkommit med ett obefogadt förslag. Men förhållandet
skulle visat sig i annan dager, om Utsk. — hvad man ock egt
rätt af detsamma fordra, — autydt de grunder, på hvilka jag stödt
min motion. Jag har nemi. deruti angifvit, det jag lörmodade att
anledmn hvarföre någon framställning i detta ämne icke blifvit gjord
af K. M., var den, att saken gällde en fördel för den embetsman,
hvilken ärendets föredragning ålåg; samt att denne af grannlagenhet
ansett sig icke böra påyrka propos. Vidare har jag uti min motion
visat nödvändigheten af bättre utrymme uti Kansli-huset för SlatsDepartmes
expeditioner, och att sådant endast kunde ske derigenom
att de åt Chefen för EcklesiastikDepart:tet uplåtna boställsrum
disponerades till embetsrum; men sådant kunde icke lämpligen
Den 21 Oktober.
1.19
lee, utan att bemälde Depart:sChef i stället erhölle erforderlig hyresersättning.
Erhölle åter Chefen för EcklesiastikDepart:tet sådan ersättning,
kunde den icke utan orättvisa förvägras Chefen för FinansDepart-.
tet, hvilken för närv:de är den ende, som saknar boställe.
Men då jag nu hört både Hrr Fåhraeus och Printzensköld andraga
skäl för bifall till mitt förslag, anser jag onödigt att vidare uptaga
tiden med dess motiverande. Dock, som jag icke vet huruvida de
emot Utsk:s förev:de beslut afgifna reservationer blifvit uplästa, anser
jag mig böra fästa upmärksatnheten derpå, att It. St:r redan en
gång ingått till K. M. med skrifvelse i ämnet. Jag yrkar afslag å
Utsk:s hemställan och bifall till min motion.
Sedan härefter Hr Gnn och Ordf:n framställt, att under discussionen
endast blifvit yrkadt, att R. o, Ad., med afslag å Utsk:s
ifrågav:de yttrande, måtte bevilja ett anslag af 2000 Rdr Rmt, att
såsom hyres-crsättning ärligen utgå till Chefen för FinansDepart:tet,
tilldess bostadslägenhet kan varda åt honom anvisad, blef propos.
till bifall å Utsk:s förev:de yttrande först framställd och besvarad
med starka Nej, jemte ett eller annat Ja, och, uppå sedermera framställd
propos., beslöt R. o. Ad., med afslag å Utsk:s yttrande, att
bevilja ett anslag af 2000 Rdr Rmt, att såsom hyres-ersättning årligen
utgå till Chelen för FinarisDepart:tet, intilldess boställslägenhet
kan varda åt honom anvisad.
2:dra punkten, ang:de förhöjning af anslagssumman för Finans
Departementets Expedition.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: Vid behandlingen af de
föregtde llufvudtitlarne har R. o. Ad. bifallit K. M:s förslag i af's:de
på lönerna till Expeditsekreterare, nemi. att de skola utgå med
4,500 Rdr Rmt. På grund häraf får jag hemställa det Högloft.
Ståndet äfven nu måtte besluta att lönerna för dessa embetsmän
inom förev:de Depart:t bestämmes till nämnde belopp.
Beträffande punkten b är förhållandet, att R. o. Ad. vid de förut
afgjord» Hufvudtitlarna afslagit Utsk:s hemställan, att löneförhöjning
för Kanslister och Kopister skulle ställas till K. M:s disposition.
Då emellertid 3:ne Stånd gillat Utslcs förslag, torde R. o. Ad:s
nämnde beslut icke denna gång böra föranleda till någon skiljaktighet
från de öfriga Ständernas.
Hr Gnn och Ordf:n framställde att sedan i afs:de på förev:de
punkt blifvit yrkad den förändring, att aflöningen för Expedit:sSekreterarne
bestämdes till 4,500 Rdr Rmt för hvardera, beslut
ang:de denna aflöning först torde böra fattas, samt hemställde derjemte
om It, o. Ad. bifölle hvad Utsk. i fråga om ExpedihsSekreterarnes
aflöning, föreslagit, men denna propos. besvarades med Nej,
hvarpå It. o. Ad. beslöt att aflöningen för Expedit:sSekreterarne
skulle bestämmas till 4,500 Rdr Rmt för hvardera.
Uppå sedermera framställd propos. blef förevide punkt i öfrigt
bifallen, med den rättelse i tillökningen af Expeditionens anslags
-
lfiO
Den 21 Oktober.
summa, som af R. o. Ad:s, i afs:de på Expedit:sSekreterarnes aflöning,
fattade beslut föranleddes.
3:dje punkten, angille antlagsförhöjning för Kongl. KammarKollegium.
Härvid förekommo hvart för sig nedannämnde momenter:
Mom. a, angille a/löningen för Kollegii President.
Hr Liljehöök: Förhållandet är ungefär enahanda här som
vid föreg:de punkt. R. o. Ad. har nemi. förut beslutat bifall till
K. M:s Propos. i afs:de på lönen för Hofrätternes presidenter och
fastställt den till 9,000 Rdr. På denna grund får jag hemställa
att Hr Gr:n o. Ordfln behagade framställa propos. derpå, att presidentens
i KammarKolhii lön måtte bestämmas till 9,000 Rdr.
Efter först till bifall å förev:de mom. framställd propos., som
besvarades med Nej, beslöt R. o. xVd. att aflöningen för KammarKoliegii
President skulle bestämmas till 9,000 Rdr Rint.
Mom. b, angidc aflöningen för KammarRåden.
Detta mom. bifölls.
Mom. c, ang:de sammanslagning af Aktuarie- och Regislratorsljenslerne
i Kammar Kollegium samt anställande af en Kanslist
till biträde vid dessa tjänsters bestrålande.
Hr Printzensköld, Carl: Jag hyser i allmänhet den öfvertygelsen,
att det icke varit riktigt af Utsk:t att tillstyrka att
den för kanslisterna föreslagna löneförhöjning må ställas till K. M:s
disposition; men allraminst tror jag det hafva varit lämpligt att
göra det i närvrde fall. Enl. mitt förmenande har KammarKoll.
verkligen begått ett misstag, som i framtiden väl också torde blifva
anmäldt till rättelse, derutinnan att Kollegium tillstyrkt sammanslagning
af Aktuarie- och Registrators-tjensterne. Den, som känner
hvad en registrator har att göra, synnerligen i ett verk sådant
som KammarKoll., skall otvifvelaktig! medgifva, att hans befattning
är så trägen att den i sanning fordrar siri man. Då ligger det
också, enligt min tro, en oriktighet uti att på denne tjensteman
öfverflytta ansvar6skyldigheten för de göromål, som tillhöra aktuarien,
helst jemväl dennes åligganden äro af den beskaffenhet, att
de kräfva sin egen man, den der hvarje söknedags f. ra. bör vara
tillstädes på embetsrummet för att gå parter tillhanda med afskrifter
och utdrag ur Kollegii prohr och handlingar. Då man emellertid
velat åstadkomma en besparing i afs:de å dessa båda tjenster,
på det sätt, att man indragit några Rdr på aktuariens lön för att
derigenom förvandla denne tjensteman till en kanslist, hvilken skulle
biträda registratorn i hans göromål, borde väl denne kanslist hafva
sin lön upförd på stat, och icke, såsom StatsUtsk. föreslagit, ett
belopp i form af arfvode ställas till K. M:s disposition för att hållas
biträdet tillhanda. Deraf måste följa, att KammarKoll. icke kan
nämna någon kanslist till registrator biträde, utan måste dertill
förordna
De ii 21 Oktober f. m.
161
förordna en extra ordinarie; och deruti ligger åter en orättvisa mot
denna tjensteman, som sålunda kominer att sakna ali slags säkerhet,
att få behålla befattningen, oberiiknadt den omständigheten,
att, i händelse han qvarstaunar på platsen tills pensionsåldern är
inne, han då aldrig, såsom ej varande ordinarie tjensteman, kunde
blifva med arfvodets bibehållande öfverflyttad på indragningssfat.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag, med
reservation emot KammarColhii registrators- och aktuari-tjensternes
förening, att Utsk:s hemställan måtte ogillas och K. M:s proposition
ang:de kanslist-tjenstens upförande på stat af K. o. Ad.
bifallas.
Ilr Liljehöök’. StatsUtsk. har vid behandlingen af embetsoch
tjenstemännens löner i allmänhet utgått från den grundsatsen,
att icke vidtaga några nya regleringar dervid, än då den varit
af behofvet oundgängligen påkallad, och då fråga är väckt om en
reorganisation af Collegierua, tror jag för mili del att StatsUtsk. i
delta fall rätt förfarit, allra helst, som derigenom icke något hinder
förefinnes för nrendernas behöriga gång. Dä så är förhållandet, tror
jag också, att man icke bör i stat upföra en tjensteman, som vid
en möjligen blifvande förändring af arbetssättet, kan erhålla en
annan befattning, än den han nu innehar, oell hvilken inom embetsverket
kan befinnas behöflig och nyttig Jag får således yrka
bifall till hvad StatsUtsk. här föreslagit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I anledn. af den siste
värde talarens yttrande anhåller jag att få fästa upmärksamheten
derpå, att det förslag, som blifvit framställt ang:de förändring af registrators-
och aktuarie-befattningarne varit enhälligt tillstyrkt af
KammarColl. Colhm förklarar nemi., att aktuarie-göromåien
icke äro af den beskaffenhet, att de lemna den person, som desamma
åligga, full sysselsättning, hvarföre också tjensten, utan mehn
kan förenas med registratorns, och vid sådant förhållande tror jag,
att man kan förlita sig hvad detta embetsverk sjelf föreslagit.
Hvad åter angår frågan om kanslist-tjenstens upförande å stat,
kan jag för min del icke annat än gilla lämpligheten af en sådan
åtgärd. Den, som har äfven den flyktigaste kännedom om vårt
kameral-verk, kan omöjligen föreställa sig att en indragning af KammarColl.
kan komma i fråga; och dä man icke kan föreställa sig
något sådant, torde det vora både till allmänhetens och embetsverkets
egen fördel, att tjenstemännen blifva ställda på den fot, att de
med nit och omtanka fullgöra sina åligganden. Den, som under
en obegränsad tid måste stå på interimistisk fot, söker naturligtvis
anställning på annat håll, der mera tryggande utsigten kunna honom
beredas. I ett sådant verk, som KammarColl., der en speciel kännedom
af dertill hörande göromål i särskilda delar är nödvändig, och
der denna kännedom är af stor vigt för allmänheten, vore det
sannerligen ett misstag att ställa verket under en längre framtid på
en sådan interimistisk fot, som här är föreslagen. Jag finner mig
IX H. 11
162
Den 21 Oktober, f. m.
på dessa skäl föranlåten att förena mig med Hr Printzensköld i hans
begäran, att det ifrågav.-de anslaget för denne tjensteman måtte varda
å stat upfördt.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng: I afs:de på första delen af
förevide fråga eller om sammanslående af registrators- oell aktuarie
tjensterne,
har jag föga att tillägga till hvad den siste värde talaren
yttrat. Då KammarColhm sjelf ansett en sådan sammanslagning
kunna nied fördel ske, oell då det i alla fall är uppenbart,
att dessa befattningar till en del äro af mycket likartad
beskaffenhet, tyckes det vara förmånligt att låta de båda tjensternes
göromål förenas under en persons ansvarighet. Detta är egentliga
meningen med sammanslagningen; ty att Kegistratorn ensam icke
kan fullgöra det begge befattningarne tillhörande arbetet är tydli
gen
uttaladt deruti, att lian fått sig föreslagen till biträde en särskild
tjensteman: men att en person i detta fall har befälet och
ansvaret, tror jag vara riktigt, hvarföre jag icke kan annat än tillstyrka
bifall till Regeringens på ColLii eget förslag grundade framställning
i berörde afs:de.
Deremot tror jag, att det verkligen är af stor vigt, att det biträde,
sorn bär är hegardt, icke blir så ambulatoriskt, som det nödvändigt
måste blifva, derest Utsk:s förslag skulle godkännas. Den
person, som till denna tjenst skulle användas, behöfver onekligen
invänjas dertill, och sådant skulle icke kunna ske, om han icke har
utsigt att stadigt få bibehållas vid befattningen. K. M. har också
derföre begärt ett särskildt anslag i och för ifrågav:de tjensteman,
och jag tror icke att det är redligt att afvika från detta förslag. StatsUtsk.
har i allmänhet utgått från en annan åsigt, nemligen att kanslistplatserna
icke skulle vara fasta, utan att de dertill hörande göromålen
skulle bestridas genom förordnande; men om äfven denna grundsats
i allmänhet är riktig, torde den dock icke vara tillämplig på
förev:de tjenstebefattning, hvars fasta natur bör vara tydlig för hvar
och en, som känner de dermed förenade göromålens beskaffenhet.
På grund af dessa skäl instämmer jag i detta fall med Hr
Printzensköld, och anhåller att lönen för ifrågav:de kanslist-beställning
må upföras å stat.
Hr Printzensköld: Jag befarar att det ligger en uppen
bar
motsägelse i Hr Liljehööks yttrande. Han säger nemi., att Utsk.
utgått från den grundsats, att icke tillvägabringa några nya regleringar
inom embetsverken; men huru står detta tillsammans med
Utsk:s tillstyrkande af bifall till KammarColldi af K. M. förordade
förslag ang:de registrators- och aktuarie-tjensteriies sammanslående?
Det måtte väl vara en splitter ny reglering, och när man
bifallit den, måste man äfven för kotiseqvensens skull bifalla hvad
både Regeringen och KammarColl. föreslagit såsom en ersättning för
denna indragning. Som nu hvarken Regeringen eller KammarColl.
hade föreslagit indragningen af aktuarie-tjensten, då hade Hr Liljehööks
försvar haft någon grund för sig; nu saknar det helt och hållet
en sådan, hvarföre jag förmodar att R. o. Ad. icke lärer på
Den 21 Oktober, f, m.
1C3
detta förslag frisla något afs:de, utan bifalla min af tvenne ledamöter
understödda hemställan.
Man har ingått i svaromål på min egentligen i förbigående
gjorda anmärkn., att ett misstag ligger i KaramarColhii förslag
om den ena tjenstens indragning. Jag hade bordt med tystnad förbigå
detta förhållande för att icke besvära tvenne af It. o. Ad:s ledamöter
med ett genmäle. Men för att visa, att äfven jag torde
hafva något riktigt omdöme i detta ämne, får jag hänvisa de tvenne
herrar, hvilka slödt sig på KarumarColhii enhälliga förslag till en
nästföljande punkt, som innehåller hemställan om tillsättande af en
ny tjensteman inom KammarColhii AdvokatFiskals-kontor. Den
ene af dessa båda ledamöter, sora försvarat Golldi åtgärd var icke
tjenstgörande i Rikets civila embetsverk, och den andra gjorde tjenst
i Svea HofRätt., när KammarColhii vice AdvokatFiskals-tjenst indrogs.
hvilket skedde på Golldi dåvarande ledamöters enhälliga tillstyrkande;
men det dröjde icke längre än omkr. 4 år, innan man fann
att man genom denna indragning begått ett misstag till ej ringa
skada för det allmänna, och följden blef att man sedan årligen ingick
till K. M. med anmälan, det AdvokatPiskalens göromål vore så
öfverhopande, att han icke kunde ensam medhinna desamma, hvarföre
KammarColl. anhöll om, och jemväl beviljades ett årligt arfvode
till den tjensteman, som biträdde AdvokatFiskalen i handläggningen;
af en del utaf de till hans tjenst hörande ärenden, hvadan
man sålunda de facto, ehuru icke till namnet, återställde den
förra v. AdvokatFiskals-befattningen. Nu har Verket begärt att
en tjensteman, under benämning Kanslist, mätte upföras å Rikets
Stat, för att öfvertaga just desamma göromål, som v. AdvokatFiskalen,
vid indragningen af haus tjenst år 1828 hade sig ombetrodda.
Jag frågar då om ett omdöme af ett embetsverk kan med fog sägas
vara så tillförlitligt, att det ensamt bör anses såsom en alldeles
ovederlägglig sanning? När vi komma till KammarRätten skall
jag för de nämnde båda herrarne temligen ovedersägligt bevisa huru
detta embetsverk förfarit i afs:de pä frågan om tjensternas reglering
derstädes. Just den erfarenhet jag eger, att KammarColhii egen
pluralitet begått ett groft misstag, då den tillstyrkte indragning af
v. AdvokatFiskals-tjensten, gör att jag per conseqventiam rei icke
hyser särdeles förtroende till det förslag, som nu blifvit framlngdt, och
hvilket åsyftar en anmärkn. af tjenstemännens antal inom Golldi
kansli.
Det är detta jag velat yttra, som ett försvar för min anmärkn,,
och jag anhåller, att det måtte få stå i protokollet för min räkning,
såsom ett genmäle å min sida mot de Hrr Statsrådsdedamöter, som
här till stöd för sin åsigt förklarat, att de icke kunnat tillstyrka en
åtgärd, som vore i strid med hvad KammarColl. föreslagit, hvilket
jag visserligen i öfrigt icke vill lägga dem till last.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, glömde jag
att tillräckligt tydligt framställa det förslag, som jag för min del
anhåller, att R. o. Ad. ville gilla. K. M. föresiår nemi., att det
för kanslisten föreslagua belopp, 1,200 Rdr Ernt, måtte ställas till
164
Den 21 Oktober f. m.
K. M:s disposition; men detta belopp sönderfaller i tvä delar, nemi.
1,000 Rdr i lön och 200 Rdr i arfvode. Jag- anhåller nu, att förslaget
måtte af It. o. Ad. godkännas pä det sätt detsamma blifvit
af K. M. framstiilldt.
Sedan härefter Hr Grin o. Ordfm framställt, att i afside på den
del af ifrågavide morn., som angår sammanslagning af aktuarieoch
registrators-tjensterne, endast blifvit begärdt bifall, men att, i
fråga oin Utskis hemställan, att de för ifrågavide kanslist äskade
1,200 Itdr måtte ställas till K. M:s Nåd. disposition, för att användas
till biträde vid aktuarie- och registrators-tjenstens bestridande,
blifvit yrkadt dels bifall, och dels att, med afslag derå, och i öfverensstämmelse
med K. M:s Nåd. Propos., om kanslist beställning
måtte upföras 5;stat med lön af 1,000 Rdr jemte arfvode af 200
Rdr Rmt, blef Utskis tillstyrkande rörande Aktuarie och Registrators
Aparternes sammanslagning, uppå först derom framställd propos.,
af R. o. Ad. bifallet.
Efter sedermera till bifall å Utskis i afside på ifrågavide kanslist
gjorda hemställan framställd propos., som besvarades med Nej,
beslöt R. o. Ad. att, i öfverensstämmelse med IC. M:s Nåd. Propos.,
en kanslist beställning skulle upföras å stat med lön af 1000 Rdr
jemte arfvode af 200 Rdr Rmt.
Härefter Indes Utskis framställning att något yttrande angide
i frågaställd fördelning af Registratorns och Aktuariens löneförmåner
ej erfordras, till handlingarne.
Mom. d. ang:de för 6 kanslister i Kammar-Cvll:ii kansli
äskade löneförhöjningar.
Detta mom. bifölls.
Mom. e, ang:dc anslag för ytterligare en Kanslist i AdvokalFiskalsKonl.
Hr Gripenstedt.- Vid den sista punkten, som handlade om
kansliternas arfvoden, har jag låtit bero vid Utskis förslag att blott
en viss summa skulle ställas till K. M:s disposition, i stället för
att uppföras som lästa löner; deremot kan jag i alside fi förevide
punkt icke ingå på Utskis förslag. Skälen äro enahanda, sorn
då fråga var om Registratorns biträde, nemligen att denna person
bör vara fästad vid platsen, och således hans lön å stat upförd;
oell samma förhållande upstår äfven, då vi komma till Archivet.
Jag kan således icke underlåta att anhålla, det R. o. Ad. behagade
med afslag å Utskis framställning bifalla K. M:s förslag.
Hr Printzensköldi Det vill verkligen synas som skulle
den Kongl. Kammaren, såsom KammarColl. i fordna tider kallades,
hafva blygts öfver sitt år 1828, begångna misstag att tillstyrka
vice AdvokatEiskals-tjenstens indragning, då Coll. nu åter förordar
inrättande af denna tjenst, ehuru under ett annat namn. Ty hur
Den 21 Oktober f. m.
165
man än må betrakta saken, är dock denne kanslist, som bär föreslås,
de jure Advokatfiskal, d. v. s. han utför, under samma ansvar,
samma göromål, som ordinarie Advokatfiskal har på sin
andel att handlägga. Då hail således är AdvokatFiskalens biträde,
icke till namnet, utan till gagnet, så att lian under eget ansvar
upträder och för Kronans falan samt handlägger de ärenden, som
till AdvokatFiskals-embetet blifvit öfverlemnade och den ordinarie
AdvokatFiskalen ieke medhinner, så borde han väl rätteligen hafva
fått den titel, som honom tillkommer, enär han är en tjensteman
inom "Kont., som vid utöfningen af sin syssla företräder ÅdvokatFiskalens
ställe, utom det att lian understundom är nödsakad helt
och hållet öfvertaga den sistnämndes göromål. Namnet kan dock
vara likgiltigt; men då det är kändt, att AdvokatFiskalens göromål
äro så öfverhopande, att han, under förutsättning att han någongång
kan behöfva ledighet, eller att han någon gång kan blifva
sjuk, omöjligen medhinner att. sköta dem alla; så är det också alldeles
nödvändigt, att vid hans sida ställes en tjensteman som eger
erforderlig skicklighet för att kunna förestå AdvokatFiskals-embetet
när helst sådant påkallas af behofvet; och det är då icke mindre
nödvändigt, att man betraktar denna tjensteman icke som kanslist,
utan såsom verklig Advokatfiskal, ehuru man icke ansett sig för
sin egen heder skull böra tillägga honom samma benämning som
tillförene.
På grund af de skäl jag sålunda anfört, får jag, i likhet med
Hr Gripenstedt, anhålla, att det arfvode, som SfatsUtsk. nu föreslagit
att utgå till denne tjensteman, måtte på Riksstaten upföras
såsom ordinarie lön åt den person, hvilken under titel af förste
Kanslist, men i sjelfva verket såsom v. AdvokelFiskal tjenstgör
inom KammarColhii AdvokatFiskais-Kont.
Sedan härefter Hr Gnn o, Ordf:n framställt, hurusom under
diskussionen endast blifvit yrkadt, att,, med afslag å Utsk:s
tillstyrkande, R. o. Ad. i öfverensstämmelse med K. M:sNåd. Propos.
, måtte bifalla att ytterligare en Kanslist i AdvokatFiskals-Kont.
måtte upföras å stat med lön af .2000 Rdr Ernt, blef propos. till
bifall å Utsk:s i detta mom. gjorda tillstyrkande framställd och besvarad
med Nej; hvarefter E. o. Ad. beslöt att, i öfverensstämmelse
med K. M:s Nåd. Propos., ytterligare en Kanslist i AdvokatFiskals-Kont.
skulle upföras å stat med lön af 2,000 Rdr Ernt.
Mom. f. ang:de förhöjd aflöning för förut varande Kanslisten
i Advokat Fisk als-Kont.; och mom. g, ang:de anslag för ökadt
arbels-bilräde i ProvinsKont.
Dessa mom:r biföllos.
Mom. h,
Kont. och indragning af den ena Kammarskrifvare-tjenslen derstädes.
Hr Gripenstedt: I likhet med hvad jag nyss hade äran
nämna och af de skäl, som vid ett föregide tillfälle blifvit anförda,
166
Den 21 Oktober. f. m.
anhåller jag, att ifrågav:de såsom arfvode föreslagna summa mätte
fastställas som fast lön.
Hr Printzensköld: Inom KammarColliii Arkiv-kontor fin
nes
en plats, som ganska nära i afsale på göromålens beskaffenhet
motsvarar v. AdvokatFiskats-befattuingen inom AdvokatFiskalsKont.,
och detta är kammarförvaudten. Han skall nemi., jemte Kamereraren,
handlägga ärendena och förestå dennes tjenst vid de tillfällen,
då han är hindrad att sjelf sin tjenst förrätta. Erfarenheten
har också visat, att öfver allt, der det funnits Kont. hvarest tjen
stemän
varit anställda till arbete, nödvändigheten fordrat att icke
blott en ordinarie Chef, utan äfven en vice Chef funnits, som vid
behof kunnat inträda i den ordinaries ställe. Denna befattning
har hitintills saknats inom KammarColidi ArkivKout. Den, som
lika med mig, i 17 år tjenstgjort inom KannnarColl. och som särskildt
har haft behof af att göra besök i ArkivKont. för uplysningars
vinnande, han måste också erkänna, att Kammereraren i detta
Kont. är till den grad öfverhopad af göromål, att de af honom
omöjligt kunna medhinnas med ett par Kammarskrifvares biträde.
Han måste alltså ovilkorligen hafva någon, sora med sig delar ansvaret,
och detta ansvar kati icke öfverflvttas på någon annan än
vice Chef eller Kammarförvandt. Detta har Coll. erkändt, och
K. M. gillat.. .Tåg, kan följaktligen ej annat än på det högsta förorda
bifall till KnmmarColhii af K. M. godkända förslag, och anhåller
således i likhet med Hr Gripenstedt, att, med afslag å Utskts
hemställan, den summa, som af K. M. blifvit äskad för ifrågav:de
tjensteman, måtte upföras å stat, så att linn blir pligtig att ikläda
sig alla de åligganden, som med en dylik tjenst äro förenade, hvilket
man icke kan fördra af en person, som för tillfället förordnas
och kanske efter några månaders förlopp icke vill bibehålla sin befattning,
utan öfvergår till någon annan för honom mera lönande
och beqväm syssla.
Gr. Mörner: Ett Arkiv är i allmänhet af föga nytta, derest
icke den, som har värd derom är fullt bekant med dess innehåll.
Sådant är i högre grad förhållandet med KammarColliii Arkiv än
med andra. Man kan nemi. icke nöja sig med att. hafva en registerbok,
och allmänhetens kraf kan icke tillfredställas, derest icke
arkiv-föreståndaren så att säga är upfostrad inom Arkivet. Detta
kan emellertid icke upnås, om han skall ställas på den fot Utsk.
föreslagit.. Det ligger också någon orimlighet deruti, att när den
lägsta tjensteman inom Collen är ordinarie, så skall han, när
han blir befordrad till högre tjenst, icke komma på ordinarie stat,
utan kan ifrån denna tjenst när som helst förflyttas. Han är sålunda
en person utan stadig tjenst, sorn beror af ett arfvode, hvilket den
ena dagen tilldelas och den andra fråntages honom. Sådant måste
strida mot hvarje begrepp om en ordnad förvaltning inom ett embetsverk,
och jag anhåller derföre att få förena mig med dem, som
anse att lönen för den ifrågav:de kamm arförvandten måtte å stat
upföras. Jemte det jag gör detta får jag äfven anhålla om bifall
D en 21 Oktober f. m.
till sednare delen af Utsk:s förslag, som rör Kammarskrifvaren
Strandbergs upförande på allmänna indragningsstaten, emedan om
så icke komme att. ske, tillgångar skulle saknas för den ifrågav:de
personens aflöning.
Hr Liljehöök: I sednare delen af Utsk:s hemställan tillstyrkes
att »Kammarskrifvaren C. C. Strandberg, hvilken under en
längre följd af år för sjuklighet haft tjenstledighet, måtte förflyttas
a Allm. Indragningsstaten, med åtnjutande af 7 G o Hdr årligen, på
sätt vid Utlåt, angule regleringen af utgifterna under Riksstatens
9:de Hufvudtitel kommer att omförmiilas.» Detta har också på
afdelningen vid behandlingen af 9:de Hufvudtiteln blifvit iakttaget.
Jag ber att här få göra en anmärkn., som kommer att tillämpas
på så väl föregrde som blifvande beslut. Om R. o. Ad. nu upför
en tjensteman på ordinarie stat till dess hittills innehafvande lön,
men beslutar att den föreslagna tillökningen skall vara provisionel,
så kan detta naturligtvis icke hindra, att fråga vid en kommande
Riksdag kan viickas om hela lönens upförande på ordinarie
stat; men man liar dock derigenom gifvit K. M. rättighet, att
med denna tjenstebefattning vidtaga cn sådan förändring, som möjligen
inom de resp. Collina kan komma i fråga. Deremot om
man nu upför de ifrågavtde tjenstemännen på ordinarie stat, utan
att ett så beskaffadt vilkor dervid blifver fästadt, komina de verkligen
att stå på en mycket mera oberoende fot, än de ordinarie
tjenstemännen. Jag skulle derför tro, att för de tjenstemän, hvilka
R. o. Ad. nu beslutat tipföra på ordinarie stat, det vilkor bör fästas,
att de skola vara underkastade den förändring i alside å deras
tjensteåligganden, som vid en blifvande reglering af embetsverken
möjligen kan anses af behofvet påkallad.
Hr Printzensköld: Jag medgifver till en viss grad riktigheten
af Hr Liljehööks anmärkn.; men så vidt den gäller ifrågavide
befattning, kan jag icke godkänna densamma, ty med den speciella
kännedom jag eger om göromålens beskaffenhet inom KammarArkiv-kontoret,
kan jag försäkra, att R. St:r må föreslå huru många
förändringar som helst i afs:de på embetsverken i allmänhet,
så är det dock rent af omöjligt att vidröra detta kontor; utan
sådant det är sådant kommer det ock att fortfarande förblifva,
så länge ett dylikt kontor skall finnas till. Jag tror fördenskull
att R. o. Ad. saklöst kail bifalla K. M:s Propos. i detta
fall, utan något förbehåll för den ifrågavide tjenstemännen att åtaga
sig andra göromål, emedan några andra sådana, än de som redan
finnas i kontoret, icke komma att dit förläggas, da det blott
är akter och räkenskaper, med hvilka tjenstemännen derstädes hafva
att skaffa. Något annat än att utur dessa akter och räkenskaper
meddela utdrag och uplysningar kan icke åläggas dessa tjenstemän
såsom tjenstepligt, hvarföre man också icke för framtiden har någon
olägenhet af om R. St:r upför den ifrågavide befattningen på
ordinarie stat.
Medan jag bar ordet, ber jag att, med anledning af Gr. Mör
-
168
D 6 u 21 Oktober f. nt.
ners anförande, få anhålla, det Hr Gr:n o. Ordf:n behagade dela
StatsUtsk:s hemställan i tvenne propos:r, nemi. först ang:de Karnmarförvandten
och hans aflöning, och sedermera särskildt, framställa
propos. ang:de Kammarskrifvaren Strandbergs upförande på indragningsstat.
Hr Gripenstedt: Redan vid ett föreg:de tillfälle tog jag
mig friheten framställa min mening rörande olämpligheten af den
åtgärd -Utsk. föreslagit, nemi. att endast provisoriskt bevilja de ifrågaställda
löneförhöjriingarne för embets- och tjenstemän. Jag tror
rnig hafva visat, att det icke finnes någon utsigt att dessa förhöjningar
med något sken af billighet känna fråntagas de Statens tjenstemän,
som dermed hugnats, och som obestridligen äro i oundgängligt
behof deraf. Jag tror mig likaledes hafva visat, att det
skäl som för denna åtgärd anförts, nemi. att vid en möjligen blifvande
reorganisation af embetsverken hafva friare händer, icke är
antagligt, emedan det varit tillräckligt att inlägga såsom vilkor för
de nya åtnjutande, att deras innehafvare skulle underkasta sig den
förändring i arbetsskyldighet, som af en dylik reorganisation kunde
blifva en följd. Detta vilkor liar också af K. M. i dess propos.
blifvit ganska tydligt uttaladt. Då emellertid genom den utväg,
StatsUtsk. begagnat, detta vilkor har bortfallit, så är det ganska
riktigt att det åtminstone inflyter för de löner, som ännu icke äro
fixa. Jag har således ingenting emot det tillägg, som Hr Liljehöök
föreslagit; men jag ber dock att få nämna, det jag tror, att ingenting
praktiskt dermed vinnes, emedan huru än Rikets centrala kammarverk
kommer att inrättas, det dock är uppenbart, att ett Arkivkontor,
ett AdvokatPiskals-kontor och de särskilda Provins-kontoren
komma att finnas. Men, såsom jag nyss nämnde, har jag, för
den logiska ordningens skull, ingenting emot att det ifrågav:de
tillägget antages.
Hr Liljehöök: I StatsUtsk:s Utlåt. Nto 41 finnes, bland
vilkoren för löneförhöjningarnes åtnjutande, äfven det föreslaget att
tjenstemännen skola underkasta sig en möjligen blifvande förändring
i deras tjehsteåligganden. Då här är fråga om en fast lön,
hade jag trott att det icke skulle vara olämpligt, att ett sådant
vilkor äfven i detta fall inlägges. Jag vill dock medgifva att det
möjligen icke låter sig göra att härom nu fatta beslut, emedan sådant
lämpligast torde ske, när hela Hufvudliteln blifvit genomgången,
eller också efter det KainmarColhii stat blifvit pröfvad. Jag
uppskjuter således min anhållan om propos på mitt förslag.
Sedan härefter Hr Gr.-n o. Ordfalen framställt, att i afs:de
på den del af förev:de morn., hvari Utsk. tillstyrkt, att ett belopp,
motsvarande Rammarförvandts aflöning, 2,200 Rdr, ställes till K.
M:s disposition för befrämjande af göromålens gång inom ArkivKont.
, blifvit yrkadt afslag och att R. o. Ad. i öfverensstämmelse
med K. M:S Nåd. Propos. måtte bifalla, att en Kammarförvandt i
ArkivKont. uplordes å stat med lön af 2,200 Rdr Rint, och att
Den 21 Oktober f. m.
i afs:de på öfriga delen af detta morn. endast blifvit yrkadt bifall,
blef propos. först fram striid till bifall å förstnämnde del af morn.,
och ropades dervid Nej, hvarefter R. o. Ad. med afslag derå, biföll
att, i öfverensstämmelse med K. M:s Nåd. Propos., en Kammarförvandt
i ArkivKont. skulle upföras å stat med lön af 2,200
Kdr Ernt.
Uppå sedermera framstiild propos. blef sednare delen af detta
mom. af R. o. Ad. bifallen.
Sedermera förekom Utskrs hemställan angrde förhöjningen af
anslags-summan för KammarCol!., och yttrade dervid.
Gr. Mörner: Den rättelse, sorn R. o. Ad. nu beslutat, måste
naturligtvis iakttagas i tabellen, så der kommer att stå löner i stället
för »arfvoden».
Hr Gr. o. Ordf:n hemstälde om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förev:de hemställan med den rättelse i tillökningen
af anslags-summan, som af R. o. Ad. i at's:de på 3:dje punkten
fattade beslut föranleddes.
4:de punkten, ang:de anslags-förhöjning för Kongl. SlatsIConl.
Då härvid först förekom mom. a, ang:de Presidentens aflöning,
yttrade:
Hr Liljehöök: R. o. Ad. beslöt nyss, att för Presidenten
i KammarColl. lönen skulle upföras till 9,000 Rdr. Jag anhåller
fördenskull, att äfven StatsKont:s President måtte upföras till enahanda
belopp
Efter först till bifall å detta mom. framstäld propos., som besvarades
med starka Nej, jemte några Ja, beslöt R. o. Ad. det
skulle aflöningen för Presidenten i StatsKont. bestämmas till 9,000
Rdr, och således en förhöjning nu upföras af 2,124 Rdr Rmt.
De öfrige momme af denne punkt blefvo utan discussion bifallne,
med den rättelse i tillökningen af anslaget för StatsKont.
som af R. o. Ad:s i afs:de på mom. a, fattade beslut föranleddes.
5:te punkten, ang:de indragning af ICronoJnspeklors-tjensten
i Avesta; 6:te punkten, ang;de ifrågaslälld löneförhöjning för
Magasins-förvallaren i Eksjö ;
7:de punkten, ang.-de förhöjning af anslaget för Mynt- och
Kontroll-verken; och 8:de punkten, ang:de del Mynt-och Kontrollverken
beviljade förslags-amlags afskiljunde i Riksdalen från de
andra anslags-lillarne samt utförande särskildt i kolumn.
dessa punkter biföilos.
9:de punkten, ang-.de anslags-förhöjning för Kongl. KammarRällen
Härvid
förekom först Utsk.-s hemställan ang:de förändrade bestämmelser
i afs:de å aflönings-sättet för en del af KaminarRättens
personal, och yttrade sig derom:
170
Den 21 Oktober, f. m.
Hr Printzensköld: Det är för den underordnade tjen
sternannen
en föga tillfredsställande företeelse, då han, vid anställande
jemförelse af det förslag, som det embetsverk, der han sjelf
är anställd, afgifvit, till en förändrad lönereglering inom detsamma,
med likartade förslag från andra embetsverk, finner huruledes dessa
sednare omsorgsfullt sökt befrämja sina underordnade tjenstemäns
sannskyldiga rätt och bästa, under det att det förstnämnde embetsverket
i detta hänseende förfarit med den mest förvånande liknöjdhet,
ja, till oell med behandlat sine underordnade tjenstemän med
en hög grad orättvisa. Jag kan ej annat än djupt beklaga ett sådant
förhållande, och om jag icke visste, det Konungens Rådgifvare, äro
pligtige att hysa förtroende till de uplysningar, som ett embetsverk
meddelar, skulle jag jemväl vara benägen att beklaga mig öfver
den ringa välvilja, som dessa Hrr visat de underordnade tjenstemännen.
Men jag är fullt öfvertygad derom att, om en fullständig
utredning af alla förhållanden varit för Konungens Rådgifvare att
tillgå, om vederbörande tjenstemän, särdeles AfdelningsCheferne,
blifvit i ämnet hörde och fått tillfälle att andraga hvad hvar och
en för sin afdelning kunde hafva ansett nyttigt, och ändamålsenligt,
så hade Rådgifvarne icke tillstyrkt bifall till det förslag, som embets-verket
afgifvit. Detta mitt omdöme gäller Kongl. KammarRätten.
Om jag i mitt anförande i de frågor, som röra regleringen af detta
embetsverk, någon gång skulle komma att yttra, det föredragande
Rådgifvaren begått ett misstag, ber jag honom visa mig den väl
viljan,
att icke betrakta det som en beskyllning, att han saknat
nödig kännedom om verkliga förhållandet, utan som en förebråelse
emot det ifrågav:de embets-verket, derföre att det icke meddelat
honom de uplysningar, han af detsamma egt rätt att förvänta.
I den nu förev:de punkten förekommer just en sak, der föredraganden
begått ett misstag. K. M. har på hans framställning
föreslagit sportelinkomsterna i indragning till Statsverket på den
grund, att dessa inkomster fördelades lika inom hvarje tjenstegrad
af Kansliet. Så är emellertid icke förhållandet, och det hade varit
KammarRiittens skyldighet att härom meddela uplysning. KammarRättens
expeditions-lösen fördelas nemi. sfi att -jUlel tillfaller den
allmänna sportelkassan, men |:delar Expeditionshatvanden. Således
förfaller helt och hållet det skäl, som i Statsråds-prot. blifvit anfördt,
att nemi. inkomsten af sportlerna icke beror af hvarje tjenstemans
flit och arbete, emedan åtminstone till största delen förhållandet
är sådant i verkligheten.
Jag frågar Eder då, mine Hrr, om det icke ligger en uppenbar
orättvisa uti att genom expeditions-lösens indragning ställa alla
expeditions hafvandena, hvad deras löneinkomst beträffar, i aldeles
lika kategori? Under den tid jag hos Kongl. KammarColl. innehade
Notarie-tjenst, inträffade icke sällan att ledamöterna lämpade sin
föredragning efter protokolls-föranden för dagen. Hvarje ledamot
visste nemi., ganska väl att den skicklige och upmärksamme Notarien
just i följd af dessa egenskaper så utarbetade sina expeditioner,
att vid deras justering ledamoten hade ringa besvär, under
det att den Notarie, som antingen saknade dessa egenskaper i lika
Den 21 Oktober, f. m.
171
mått, eller, om han egde dem, ej begagnade desamma, skulle förorsaka
honom mycken möda vid expeditionernes justering; och under
önskan att undvika detta besvär, begagnade han tillfälle att ät den
dugligaste Notarien gifva det mesta och besvärligaste expeditionsarbetet.
Hvad som i detta fall skett inom det ena embets-verket
kan äfven ske inom det andra; men om af förenämnde orsak ojemnhet
inträffat vid föredragningen inom Kammarltätten, så har den
Notarie, som sålunda, jemförelsevis med de öfrige, öfverhopats med
göromål, haft sin ersättning i det betydligare belopp expeditionslösen
han fått upbära, hvilket deremot icke om detta förslag varder
antaget kan ega rum. Nu skall han öfverlastas med arbete,
för sin öfvervägande duglighets skull. Han skall så att säga straffas
för det han förstår sig på och har vilja att bättre göra sin tjenst än
kamraterne; och om ödet så fogar att en af de Kanslister, som
skola göra Notarie-tjenst, är utrustad med öfvervägande skicklighet,
så torde man få se, att det blir Kanslisten, som med 1,000 Kdrs
aflöning, får vidkännas denna börda, utan att derföre åtnjuta den
ringaste ersättning. Kan sådant vara billigt? Ligger deruti ens
en skymt af rättvisa? Och handlar man väl klokt att reorganisera
ett embets-verk på ett sätt, som kan mediöra sådana följder? Det
är att desorganisera men ingalunda att reorganisera; och detta
måtte val icke vara meningen med förslaget.
Vidare har Kammarltätten haft den godheten att ihågkomma
AdvokatFiskalen med en föreslagen minskning af hans aktorats-arfvode,
från 12 till 10 proc., föregifvande att denna tjensteman skulle
hafva så stora löneinkomster, att de väl vore värda att nedsättas.
Väl har man i stället föreslagit förhöjning af hans ordinarie lön,
men hur pass välvilja detta förslag innebär emot AdvokatPiskalen,
blir framdeles tillfälle att ådagalägga.
Hvad nu beträffar nedsättningen af aktorats-arfvodet, så synes
deruti ligga en bestämd orättvisa.
Jag talar naturligtvis här icke i egen sak; emedan ingen civil
Författning har retroaktiv verkan, så att jag för min enskilda del
ingenting kan lida af hvad K. M. och 11. St:r i detta fall besluta.
Ty mine Hrr, om man besinnar det stora obehag, som åtföljer
en rättrådig utöfning af AdvokatFiskals-embetet, om man ihågkommer,
att AdvokatFiskalen i alla ärenden, som utgöra föremål för hans
åtgärder, måste följa domare-regeln, att icke göra den saker, som
saklös är, men också icke den saklös, som saker är, så torde det
icke vara obilligt, att han som sällan eller aldrig, utom ett godt
vittnesbörd af sitt samvete, har att påräkna någon särskild belöning
för sitt nit och för det allvar, hvarmed han fullgör sina
tjensteåligganden, åtminstone i materiel t hänseende får behålla den
lön, som äldre Författningar honom tillagt. Den tid jag ännu kan
fortfara i utöfning af Kammarltättens AdvokatFiskals-embete, torde
icke blifva lång, och jag önskar, att Kammarltätten måtte på de
löne-vilkor, som nu blifvit föreslagne, få en tjensteman, som motsvarar
de fordringar Staten eger rätt att hafva på honom,. Man
får det dock ingalunda, om man på detta sätt förringar det medel,
hvarmed denne tjensteman framför andra företrädesvis bör upmun
-
172
Den 21 Oktober, f. m.
tras att vara nitisk i sin tjenst, hvilken i de aldra flesta fall är af
den beskaffenhet, att sättet huru den utöfvas af ingen, icke en
gång Just.Kansleren kan noggrannt kontrolleras.
Vidare har Kammarrätten föreslagit, hvad också blifvit af
K. M. gilladt, att den till Re visions-K ommissarierne hittills utgående
anmärknings-proc., utgörande ^del af de 25 proc. som blifvit
anslagne till anmärknings-arfvode, skola till Statsverket indragas,
och Kommissariernes arfvode således uphöra; och såsom skäl härföre
har KammarRätten anfort, att Kommissarierne skulle öfver
Revisions arbetet utöfva bättre tillsyn än hittills varit förhållandet.
Det har varit KammarRätten förbehållet, att upfinna ett skäl af
sådan beskaffenhet som detta, ty hittills har väl ännu ingen hört omtalas,
att löneförsämring utgör ett medel att framkalla ökadt nit
hos tjenstemannen, utan raka motsatsen i stället. Och man borde
just göra ett försök i denna väg på de Hrr inom KammarRätten,
som drifvit denna paradox, för att få se hvad verkan det på dem
skulle utöfva. Men icke nog härmed. Man har till och med sagt,
att Revisions-Kommissarierne skulle, genom mistning af deras andel
i observations-arfvodet, blifva mera oväldiga vid bedömandet af
anmärknmes beskaffenhet, samt undertrycka dem som kunde finnas
vara obefogade. Tror väl -någon, som eger den ringaste sakkännedom
i dylika ämnen, att en tjensteman, som förlorar fördelarrie af
den tillsyn han skall utöfva, derigenom eggas att ytterligare skärpa
denna tillsyn? Skall icke snarare derigenom hos honom alstras likgiltighet,
så att lian alls icke bryr sig om knappast att läsa de
anmärkmr som författas, än mindre att granska deras innehåll, och
syftemålet med denna löneförhöjning, att nemi. minska besväret* för
KainmarRättens ledamöter med granskningen af anmiirkmtie när
dessa inkomma till KammarRätten, har derigenom också blifvit alldeles
förfeladt, utan möjlighet, att åtkomma Kommissarien för sin
försumlighet, då han alltid kan försvara sig med den förklaring,
att han delat anmärkmsförfattarens åsigter. För hvarje sundt och
oförvillad t omdöme bör det deremot falla sig tydligt och klart, att
den andel Kommissarien hade uti observations-arfvodet, utgjorde för
honom en kraftig väckelse att upmärksamt följa revisions-arbetets
gång, samt att icke, för sin del, godkänna andra anmärkmr. än
sådana, sorn han ansåg väl grundade och således böra vinna framgång
hos KammarRätten. En visserligen icke långt drifven klokhet
och omtanka för det allmännas rätt oell bästa hade då bordt
bjuda, att man bibehållit KammarRättens RevisionsKommissarier
vid den förmån de hittills åtnjutit; och jag kan ej annat än på
det högsta beklaga, att ett embetsverk, hos hvilket man bordt kunna
vänta klarare insigter om hvad som för Staten varit gagneligt, så
misstagit sig sora här inträffat, och ännu mer att detta embetsverk
kunnat lyckas, att å dessa sina besynnerliga framställningar hos
högsta makten vinna afs:de.
Vidare hafva äfven de 5 proc. anmärkms-medel, som hittills
varit tillagda KammarRättens Kansli-personal, blifvit föreslagna till
indragning, och är denna åtgärd jemväl af K. M. vorden gillad.
Det skäl som KammarRätten härför anfört, är äfven lika märkvär
-
Den 21 Oktober, f. m.
173
digt, sorn det, hvilket legat till grund för indragningen af Kommissariernas
andel i anmärkms-arfvodet. Det består nemi. deruti,
att man icke kan räkna Kansli-personalen till förtjenst om anmärk:r
göras. KammarRätten hade bordt begripa, att hvad Kansliet upbar
af observations-arfvodet, innefattade egenskapen af sportelinkomst
till förbättring af Kansli-tjenstemäunens löner, men ingalunda någon
vedergällning för anmärkmrs författande. Den föreslagna indragningen
kunde ändå hafva för sig ägt någon antaglig grund, orri
Kansliet fått behålla lösen för alla i anmärkn:s-mål utfärdade utslag,
men när denna lösen redan af K. SI. blifvit afskaffad, så ligger
uti indragningen en uppenbar orättvisa. Ty om nu äfven KammarRättens
Kansli icke har någon förtjenst af de anmärknrr som
göras, så frågar jag, om det icke har någon förtjenst deraf att utslagen
uppå dessa anmärknrr blifva upsatta, utskrifna och expidierade.
Är då detta icke något besvär? Och förtjena ej Kansliets tjenstemän
att derföre få tillgodonjuta en del af observations-arfvodet i
vedergällning? Borttagandet af utslagslösen borde således just hafva
utgjort ett skäl för KammarKätten att tillstyrka bibehållandet för
Kansliet af de 5 proc. af anmärkms-arfvodet, som hittills varit
detsamma förbehåilne. I fordna dagar ansågs likväl embetsverkens
presidenter och ledamöter det vara en samvetspligt att tillse, det
deras underlydande tjenstemän så afiönndes, att de af dem kunde
fordra ett strängt arbete. Huru har nian nu förfarit här? Huru
hafva nuv:de ledamöter i KammarKätten tillvägagått emot sina
underordnade? Af det föreg:de ser man huru härmed sig förhåller.
KammarRätten har ytterligare föreslagit, i mom. litt. a) »att,
då väckt anmärkn.-s-fråga finnes af beskaffenhet att böra remitteras
antingen till utförande af. AdvokatFiskals-embetet eller till handläggning
och pröfning- i första rummet af vederbörande förvaltningsmyndighet,
anmärkms-författaren skall ega att af de i anmärk:n
afsedda medel, sorn sedermera inflyta, undfå 5 proc.»; hvilket äfven
blifvit af K. M. godkändt. Hela detta mom. vittnar nogsamt om
den ringa bekantskap, som KammarRättens Hrr ledamöter ega om
verkliga förhållandet, enär förslaget kan leda derhän, att Staten,
som nu betalar 12 proc. i aktorats-arfvode i alla balans-mål, möjligen
skall blifva tvungen att utbetala ända till 15 proc. Då man
således å ena sidan velat minska AdvokatFiskalens arfvode, har
man å andra utan skäl och nödvändighet ökat Statens utgift. Den,
som har någon kännedom om räkenskaper vet utan tvifvel, alt det
knappast finnes någon enda balans, sorn icke der ovilkorligen skall
visa sig, och att den således kan, om revisorerne göra sin skyldighet,
genast och utan svårighet uptäckas. Om nu vederbörande revisions-tjenstemän
blefve tillagde ifrågav:de 5 proc. i anmärkn.-s arfvode,
så skulle alla de propriebalancer som hos KammarKätten göras
anhängiga genom anmälan från Revisionen, komma att, i aktorats-arfvode,
kosta kronan 15 i stället för hittills endast 12 proc.
af de å balancerne inflytande medel, hvarigenom stadgandet i 42
g af KammarRättens Instruction om skyldighet för Kommissarien,
att först genomse räkenskapen för uptäckande af balancen, samt att
derom vid ansvar, hos KammarRätten göra anmälan, komme att i
174
Den 21 Oktober f. tn.
sjelfva verket blifva utan betydelse, enär klart är att de 5 proc:n
som en sådan granskning skulle inbringa hade framför nämnde §
en vida kraftigare verkan. Genom det nu anförda tror jag mig
hafva visat de inconseqvenser hvartill KammarRätten i frågan om
en förändrad reglering af detta embetsverk gjort sig skyldig, äfvensom
den orättvisa KammarRätten emot sina redan ordnade tjenstemän
föröfvat, att. detta skulle af K. M:s Rådgifvare kunnat, vid
förslagets granskning bemärkas, har icke varit att begära, då de
svårligen kunnat dertill äga nödig sakkännedom, Jag lägger således
dem ingenting i förev:de fråga till last, men så mycket mer förtjenar
KammarRätten att klandras, som kunnat tillåta sig att framkomma
med ett förslag, som icke allenast till grunden är oriktigt
och orättvist, utan jemväl i sjelfva saken innefattar bestämda misstag.
Det skulle emedlertid ej löna mödan, att nu yrka en återremiss;
och min afsigt med det yttrande jag nu afgifvit har derföre
endast varit den att uttala och öppet tillkännagifva mitt omdöme
om KammarRättens-handlingssätt, då detta embetsverk icke
aktat nödigt att höra någon enda af sina underordnade tjenstemän
och sålunda icke lemnat dem tillfälle, att meddela de uplysningar,
som varit af vigt att känna vid frågans behandling, utan tvertom
förhemligat sina åtgöranden i denna sak ända derhän, att om dessa
verkets tjenstemän varit alldeles okunnige ända till dess de långt efteråt
fingo tillfälle att i registraturet taga kännedom om KammarRättens
förslag.
Hr Gripenstedt: Jag har visserligen inga anspråk på att
ega speciel kännedom om de förhållanden, hvarom nu är fråga, eller
att på något sätt kunna i erfarenhet mäta mig med den talare som
här sist hade ordet; men jag har dock grundad anledning antaga,
att den man, som är egentliga uphofvet till den här så bittert
klandrade framställningen af KammarRätten, nemi. den både nu
och ofta af oss saknade Presidenten von Hartmansdorff, verkligen
egde en insigt och erfarenhet, som kan ställas i full jemnbredd med
den siste värde talarens. Då Presidenten Hartmansdorff derjemte
blifvit understödd af verkets öfriga ledamöter, och jag ieke gerna
kail antaga, att den Chef, hvars rättrådighet och välvilja emot sina
underhafvande vi alla känna, kan hafva gjort sig skyldig till ett
så groft förbiseende af hvad rättvisa och billighet kräfva, tror jag
mig hafva haft full rätt ätt hysa förtroende till hvad dessa Hrr
anfört, samt att sålunda den auktoritet, som jag. visserligen icke
underkänner, nemi. Hr Printzensköld, kan hafva sin motvigt i den,
som legat till grund för K. M:s Propos.
Hvad sjelfva sakförhållandet beträffar, har det blifvit anmärkt,
att det skulle vara ett misstag begånget i den upgiften, att sportlerna
eller expeditions-lösen lika fördelas inom samma tjenstegrad.
Jag är skyldig att tro den uplysning, som har lemnats, att ifrågav:de
upgift icke är exakt; men jag åberopar den tabell, som medföljde
K. M:s Propos., hvaraf synas att sportlerna utgå lika för alla.
Detta är likväl ett ganska underordnadt skäl, hvarföre man önskat
att sportlerna borde försvinna. Det stora och afgörande skälet bär
-
Den 21 Oktober, f. m.
175
till är nemi., att de föranleda en viss oreda och ett visst trassligt
förhållande emellan embets- och tjenstemännen å ena sidan samt
allmänheten å den andra. Denna sats har länge varit af de flesta
hyllad och äfven af representationen godkänd, hvarföre också en
inskränkning i sportelväsendet, så vidt möjligt varit, blifvit öfver
allt vidtagen; oell att det således äfven skett i KammarRätten,
tror jag icke böra klandras, helst det varit af verkets både Chef
och ledamöter tillstyrkt.
Derefter har man gjort anmärkn. deremot, att en obetydlig
minskning i aktorats-proc:n blifvit föreslagen för AdvokatPiskalen.
Hvad som i detta fall kan vara det rättaste, vågar jag icke med
full säkerhet afgöra; men jag stödjer mig vid hvad Chefen och
ledamöterna yttrat, och jag tror icke att den ifrågav:de tjenstemannen
har något synnerligt skäl att beklaga sig öfver obillighet i behandling,
då den för honom föreslagna lönen icke så obetydligt
blifvit förhöjd utöfver hvad som af embets-verket blifvit föreslaget,
nemi. ifrån 2,600 Itdr till 3,000 Rdr.
Vidare har anmärkts, att det icke vore hvarken rationelt eller
logiskt, att borttaga den del af anmärkms procrn, som hittills tillkommit
Kanslist- och Revisions Kommissarierna. Man säger, att
en sådan andel i denna proc. bör upmuntra Revisions-Kommissarierna
till nit i tjensten. Ja, det kommer an på hvad man menar
med nit, och om man anser detta ådagaläggas derigenom, att inan
får så många anmärkn.r som möjligt, äfven mindre befogade, och
hvilka endast hafva till följd en ganska stor tidspillan och besvär
för dem, som skola pröfva och besvara (lern. Men då RevisionsKommissarierna
äro tillsatta just för att i första hand granska
befogenheten af dessa anmärkmr, tror jag att både Chefen och ledamöterne
hafva rätt uti att man icke bör göra domaren till part.
Han är i sjelfva verket i första instansen domare, och man har
icke ifrågasatt, att KammarrättsRfiden äfven skola åtnjuta andel i
anmärkn:s proc:n; ty derigenom skulle man ju lemna åsido den i
all lagskipning gällande satsen, att man icke sjelf får hafva nytta
och skada af domen. Att således den princip, som här blifvit föreslagen,
och hvilken den siste värde talaren karakteriserat nära nog
som abderitisk, icke förtjenar detta namn, utan i sjelfva verket är
ganska riktig, vågar jag tro, Jag kan för öfrigt icke finna något
skäl, hvarföre Kansliet bör hafva andel i anmärkn:s-proc:n; det har
ju ingenting att göra dermed, utan har sina särskilda göromål, och
aflöningen derför, har också blifvit ökad och ställd i jemnbredd med
andra Kansliers. Hvaröfver har man då att klaga?
Vidare har man klandrat förslaget att KammarRätten skulle
ega tillägga en anmärkms-författare från 5 till 15 proc. af updebiterade
varors eller persedlars värde. Jag tror att förslaget i denna
del är ganska välgrundadt; ty sjelfva detta efteranmärkms-system
är icke så fördelaktigt. Anmärkmne böra nemi. ske i rätt tid och
icke komma efteråt. Det har också varit fråga om att låta hela
denna rättighet försvinna, eller ock att inskränka densamma i afside
på tiden; ty det vore eljest en möjlighet, att man kunde låta en
anmärkn. hvila en längre tid, blott för att sedermera få göra en
176
Den 21 Ok t otter. f. m.
efteranmärkn. och utkräfva den ersättning, som man genast bort
uttaga, endast i afsigt att få åtnjuta en större anmärkms-proc. Ar
sådant riktigt? Denna fråga har verkligen varit underställd Regeringens
pröfning, och det har varit mycken fråga om icke deruti
bör ske någon rättelse.
Slutligen har man anmärkt, att det icke Vore riktigt, att den
som gjort en anmärkn., hvilken remitterades till AdvokatFiskalens tillgörande,
skulle erhålla en del af den inkomst, som till följd deraf
kunde inflyta. Då det är klart, att AdvokatFiskalen icke skall
komma att, mista något, utan blott att den, som gjort auinärkmn
skall erhålla 5 proc., synes det mig underligt, att den, som nyss
klandrade att nedsättning skett i anmärkn:s-proc:n för den ene nu
äfven klandrar att i detta fall cn ringa proc. blifvit föreslaget, hvilket
naturligtvis skett endast för att upmuntra till efterforskning
och uptäekt af befogade anmärkn:r, de der verkligen leda till påföljd
och åtal af AdvokatFiskalen.
De anmärkmr, som blifvit framställda emot förev:de förslag
synas mig således icke vara af den grava natur, som den värde
ledamoten velat visa, utan anser jag KammarRättens hädangångne
och högst aktade Chef äfvensom dess ledamöter hafva haft goda
skäl för sin framställning, hvarföre jag anhåller om bifall till Utsk:s
tillstyrkande.
Hr Printzensköld: Jag hade i sanning icke väntat mig,
att den siste värde talaren, skulle taga åt sig de anmärkmr, jag
tagit mig friheten framställa, så mycket mindre, som jag tillagt
det uttryckliga förklarande, att, om alla nödiga uplysningar blifvit
af KammarRätten meddelade, så hade föredraganden tvifvelsutan
icke tillstyrkt bifall till de föreslagne förändringarne. Emellertid
torde likväl det försvar, som den värde talaren afgifvit för KammarRättens
åtgörande i detta fall kräfva ett genmäle från min sida.
Först och främst har jag yttrat, hvad Hr Gripenstedt icke kunnat
förneka äga sin riktighet, att den upgift, som finnes i StatsRådsprot.
ang:de sportelinkomstens lika fördelning inom hvarje tjenstegrad
i Kansliet, strider emot verkliga förhållandet; men jag har
också sagt, att om KammarRätten velat meddela en sanningsenlig
uplysning härutinnan, så, hade föredraganden troligen icke kommit
att förbise obilligheten deraf; att just genom denna indragning och
den deraf följande likheten i inkomster, den nitiska och skicklige
Notarien kan öfver höfvan blifva betungad i sia tjenstgöring, under
det att den som är mindre nitisk och duglig kail få ett ganska
lindrigt arbete. Innehåller den tabell, som Hr Gripenstedt åberopat,
upgift om sportlernas lika fördelning, så har jag derpå ingenting
annat att svara, än att denna tabell är oriktig. Det hade
varit önskligt om KammarRätten af Kansliet sjelf infordrat en bestämd
upgift på hvarje tjenstemans sportelinkomster; ty då hade
sanningen kommit i dagen, men så skedde ej, utan förslaget upgjordes
så hemlighetsfullt, att de underordnade tjenstemännen icke ens
visste deraf, än mindre hade något tillfälle att deruti göra eller söka
bereda nödiga rättelser. Det är visserligen sannt som Hr Gripen
-
Den 91 Oktober, f. m.
177
stedt erindrat, att Revisions-Kommissarierna hafva fått sig tillagd en
löneförhöjning. Detta har jag också icke bestridt, ej heller att icke
denna lön är större än både deras förra lön och de sportler de
haft tillsammanstagne; men månne förlusten af en inkomst som
man haft kan sägas innefatta upmuntran att visa större upmärksamhet
än förut i tjenstepligters upfyllande. Det är KammarR:ns
ifrån denna mistning af en sportel dragna slutföljd, som jag
klandrat, och jag önskade att bättre än som skett i detta hänseende
blifva af Hr Gripenstedt vederlagd. Visserligen har den värde ledemoten
sagt, att dessa Revisions-Kommissarier liro en slags domare,
till följd hvaraf de i detta falla vore jäfvige. Men häremot förekommer,
att den domsrätt de här vid lag utöfva är af alls ingen
verkan, ty, enligt instruktionen, är vederbörande anmärkmsförfattaren
ovilkorligen berättigad att fullfölja anmärkm på eget ansvar,
hvarigenom just den fördel försvinner, som man genom borttagandet
af andel för Kommissarierna i anmärkms proc:n velat bereda. Hr
Gripenstedt torde således benäget finna, att om jag å ena sidan
visserligen medgifver att Kommissariernas löneförmåner blifva förbättrade,
så qvarstår i alla fall å den andra, orimligheten af det
skäl som för indragningen blifvit anfördt. Jag läste för några
veckor sedan i Post-Tidningen en promemoria, som en svensk tjensteman
erhållit af Chefen för jern vägsbyggnaderna i Sachsen. Uti den
anfördes, huruledes det var alldeles oriktigt och ändamålsvidrigt
att aflöna tjenstemännen vid jernvägarne med fasta löner till betydligare
belopp, samt att erfarenheten bevisat att den aflöning just
är den bästa, som står i beroende af tjenstemannens upmärksamhet
och nit vid utöfningen af sin syssla, hvarföre också detta slags aflöningssätt
i nämnde land blifvit infördt. Undet det man i andra
länder går så till väga, vill man hos oss upmuntra tjenstemännen
till upmärksamhet och nit på det sätt, att man inför fasta löner,
och borttager de inkomster som i ej obetydlig mån bero af tjenstemannens
verksamhet och nit att upfylla sina pligter. Bättre hade
då varit, om Regeringen i stället för att bestämma en fast inkomst
af 3,500 Rdr för Revisions-Kommissarien, hade fastställt den fixa
lönen till så stort belopp, att den tillsammans med sportlerna hade
utgjort 3,500 Rdr, hvarigenom Kommissarien alltid haft en sporre
på sig att upmärksamt följa revisions göromålen. Onekligen befriar
man pä delta sätt KammarRins ledamöter från ett ej ringa besvär
med att granska befogenheten af gjorde anmärkmr; ty så måste
förhållandet blifva, då man vill öfverflytta denna skyldighet på Kommissarierna;
men mig synes att skyldigheten ej är af svårare art,
än att den både kan och bör stadna qvar hos ledamöterna sjelfve,
emedan deras göromål ej äro flera, än att de väl förmå bära denna
börda.
Det försvar, som Hr Gripenstedt för detta förslag sökthemta ifrån
den hädangåtigne Presidenten von Hartmausdorffs yttranden och tillstyrkanden,
förbjuder mig grannlagenheten att uptaga till vederläggning.
Jag hade för min bortgångne Chef för mycken både vänskap
och högaktning, att jag här skulle vilja tillåta mig att upIX
II. 12
178
Den 21 Oktober f. m.
träda med en dylik vederläggning, emedan jag då måste ingå i en
granskning af den aflidne höge embetsmannens både skarpsinne och
förmåga att sköta sin Chefspost. Jag vill om honom företrädesvis
begagna det latinska ordspråket »de mortuis nihil nisi bene», och
jag inskränker mig derföre blott till det förklarande, att om Presidenten
Hartmansdorff hade haft den åsigt, som i förev:de förslag
finnes uttalad, så hade dock KammarRättens ledamöter bort ega så
mycken sjelfständighet, att, derest de funnit den stridande emot
Embetsverkets och det allmännas sannskyldiga gagn, det då varit
deras pligt att motverka, men icke biträda densamma.
Hr Gripenstedt har vidare sökt försvara den nedsättning, som
skett i AdvokatEiskalens aktorats-arfvode. Jag lemnar derhän hvad
värde detta försvar innebär. Icke torde det vara särdeles stort;
och jag vill om den saken icke vidare tvista, men då Hr Gripenstedt
slutligen funnit det besynnerligt att AdvokatEiskalen, som
ändå får behålla sina 10 proc., upliäft sig till klander deremot, att
Revisorerne få 5 proc. af medel som inflyta i mål hvilka upkommit
i anmärkn:sväg, så kan jag icke underlåta att i anledn. häraf nämna
några ord. Genom den ifrågav:de procrns anslående åt Revisorerne,
förvandlar man balancer till anmärkmsmål, och derföre tillskyndar
man Staten en utgift utöfver hvad som förut egt rum. Jag
har för mycket sökt att häfda kronans rätt för att icke äfven, när
fråga är om lönevilkor, se till, att den icke med oskälig utgift betungas;
och som denna utgift är obehöflig, emedan det är Kommissariernas
skyldighet att tillse att icke balancer finnas i räkenskaperna,
så synes det mig att Staten icke behöfver utbetala mer
än det vanliga aktorats-arfvodet.
Med frånträdande af hvad jag yttrat då jag förra gången hade
ordet, anhåller jag nu om återremiss af förev:de punkt, ehuru jag
visserligen förutser att min begäran icke kommer att leda till någon
påföljd.
Då härefter propos. till bifall å Utskrs förev:de hemställan
framställdes, ropades starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Ordhden förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekommo följande till denna punkt hörande mormr:
Mom. a, ang-.de aflöningen för Presidenten.
Hr Liljehöök: På grund af förut anförda skäl får jag an
hålla
det It. o. Ad. måtte bifalla, att lönen för Presidenten i Kammarrätten
fastställes till 9,000 Rdr Rmt.
Efter först till bifall å detta mom. framställd propos., som
besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad. att aflöningen för Presidenten
i KammarRätten skulle bestämmas till 9,000 Rdr Rmt.
Hr Gr. o. Ordbden tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Mom. b, ang-.de Kammarhälls-Rådens antal och aflöning.
Detta mom. bifölls.
Den 210 k t o b er f. ra
-
179
Morn c, ahg-.de sältet för Aktuarie och Regislrators-göromålens
bestridande.
Hr Printzensköld: Det kan icke annat än förvåna mig,
att man snart sagdt icke fästat det ringaste afede på den motion,
som i denna fråga af mig blifvit väckt. Åtminstone hade man
bort visa motionären så mycken aktning att man i utlåtandet intagit
någon del af hans framställning, så mycket heldre som den
haft till syftemål att söka rätta det misstag som Regeringen begått,
genom att ogilla KammarRms förslag i förev:de fråga. Man
får nemi. blott, sedan KammarR.-ns aflöningsstat blifvit helt och
hållet genomgången, veta, att en motion af mig varit väckt, men
om de orsaker som föranledt densamma, yttras icke ett enda ord,
och jag har således samma fog till klagan som Hr Cederschiöld.
För att nu ådagalägga, att den motion jag framställt icke varit
så obefogad som Utsk. synes vilja låta påskina, derigenom att det
helt och hållet lemnat den åsido, anhåller jag om 11. o. Ad:s öfverseende
för det jag tager mig friheten upläsa de strofer i samma
motion, som särskildt röra Aktuarie- och Kegistrators-tjensternas
sammanslående. Jag har visserligen hört Hr Gripenstedt åberopa
KammarR:ns egen tillstyrkan såsom stöd för de förslag jag förut
klandrat, men i detta läll har dock motsatsen egt rum, ithy att
KammarR:n begärt att dessa tjenster skulle åtskiljas och göras
oberoende af hvarandra. Jag skulle önska att Chefen för FinansDepart:tet
kunde vederlägga de skäl på hvilka min motion är grundad;
men jag betviflar det, ty han har icke den sakkännedom, icke
ens den bekantskap med lokalen, som erfordras, för att med visshet
kunna bedöma huruvida en sådan sammanslagning börega rum eller
icke. Jag lägger emellertid äfven KammarRm det nuv:de förhållandet
till last; ty hade detta embetsverk framlagt alla de uplysningar
som bort ligga till grund för förslaget, tror jag icke att Depart:sChefen
skulle hafva underkänt detsamma. Min motion är -af följande
lydelse:
Utaf K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof
inhemtas bland annat, i afs:de på den deri föreslagna lönereglering
för Kongl. KammarRätten, huruledes inom detta verks
AdvokatFiskalsKont. uptagits allenast et» AdvokatFiskal, som skulle
erhålla en lön af 3,000 Rdr Rint med fortsatt åtnjutande af det
honom hittills anslagna actoratsarfvode, hvilket man dock nedsatt
från 12 till 10 proc., jemte en Kanslist, som, mot en lön af 1,000
Rdr Rmt samt 300 Rdrs renskrifningspenningar skulle vara AdvpkatFiskalens
biträde, och derjemte förrätta alla de göromål, som
hittills, enl. Instrukt:ns föreskrift, ålegat vice AdvokatFiskalen, hvars
tjenst således skulle komma att indragas.
Att detta förslag utgått från Kongl. KammarRättens President
och ledamöter, finner man af det StatsRådsprot., som uti den Kong).
Propos. blifvit åberopadt; och då jag, å ena sidan, nogsamt iuser
det konseljen bordt ega allt skäl att sätta förtroende till en framställning,
som kommit från ett sådant håll, och att således anse den
föreslagna indragningen vara både nyttig och ändamålsenlig, måste
det å andra sidan så mycket mer väcka min förundran, huru Kongl.
is#
Dun 21 Oktober. f. m.
KaisimarTJ:ti kunnat framställa förslaget, samt dervid, såsom det
vill synas, beropa sig på förvärfvad erfarenhet om vidden och beskaffenheten
af de till Adv.FiskalsKont. hörande göromål, som
hvarken Presidenten eller någon enda af Kongl. KammarR:ns
ledamöter någonsin tjenstgjort inom nämnde Kont., så att ingen af
dem eger med der varande göromål den närmare bekantskap, som
erfordras, för att kunna fälla ett på sakkännedom grundadt omdöme
derom, huruvida den tjenstemannapersonal, som nu uti Adv.-  FiskalsKont. är anstäld, må böra bibehållas eller kunna, utan men
för ärendernas gång, förminskas.
Om .jag af Kongl. KammarRm blifvit hedrad med det förtroendet,
att höras i denna fråga, hvartill måhända icke bordt saknas
giltig anledn., eftersom den tid af några och trettio år, hvarunder
jag inom Adv.FiskalsKont. tjenstgjort, dels såsom Kanslist,
dels såsom vice Adv.Fiskal och dels slutligen såsom Kont:ts
föreståndare, satt mig i tillfälle att förvärfva mig -en temmelig vidsträckt
erfarenhet om allt hvad som ligger och måste ligga inom
Adv.FiskalsEmbrts verkningskrets, så föreställer jag mig, att, i
afs:de på vice Adv.Fiskalen och dess umbärlighet såsom biträde
åt Adv.Fiskalen, ett helt annat omdöme än nu skolat hos Kongl.
KammarRm göra sig gällande.
Det är visserligen en ringa konst, att säga örn en tjenstebefattning
hvilken man aldrig förestått, att hon är ganska lätt och
kan beqvämligen skötas af en enda person, emedan den produkt,
som af arbetet vid tjenstens utöfning framalstras, sällan är af den
beskaffenhet, att deraf blir fullt åskådligt, för begreppet huru mycken
tid och möda, som för produktens frambringande måst användas.
Men denna lätthet hvilken man understundom tror sig böra
begagna, har det med sig, att man då fäller omdömen som innefatta
bestämda misstag; och så har i förevide fall händelsen varit
med Kongl. KammarRm.
De af Kongl. KammarRms Adv.FiskalsEmb. genom så
väl ordinarie som vice Adv.Fiskalen handlagda mål och ärender,
hvilka ingått uti Erab:ts arbetsberätlelser till K. M:s Just.-  Kansler, hafva under de sednast förflutna 15 åren, eller från och
med 1841 till och med 1855, i medeltal årligen utgjort 400 st.,
hvartill kommer ett icke ringa antal ärender ang:de verkställighet
å K. M:s samt Kongl. KammarRms domar och utslag, för hvilka
Adv.FiskalsEmb. särskildt årligen redovisar inför Just.Kansleren,
äfvensom andra frågor, uti hvilka Adv.FiskalsEmb. måste med
LänsStyrelserna och andra embetsmyndigheter skriftvexla; så att
sammanlagda antalet af de ärender, som årligen handläggas af AdvokatFiskalsEmb.
säkerligen upgår till nära 450 st. Vore nu alla dessa
mål af den beskaffenhet, att för deras handläggning man hvarken
behöfde genomläsa vidlyftiga handlingar och begrunda dessas innehåll,
ej heller hade af nöden att vidtaga andra för beredande åtgärder,
så skulle det väl icke ligga utom Adv.Fiskalens förmåga,
att så länge han egde mannaåldreus fulla kraft, ensam, utan biträde,
förvalta sitt embete; men så är icke förhållandet. Till Adv.-  FiskalsEmbits handläggning komma icke sällan mål af den vidlyf
-
Den SI Oktober, f. tn.
181
tiga och invecklade beskaffenhet, att blott för att vinna fullständig
kännedom om handlingarnas innehåll, Adv.Fiskalen måste flera
dagar sysselsätta sig med dessas läsning och återlösning, hvarefter
ännu längre tid stundom erfordras för honom att författa det utlåtande
han skall afgifva, så framt han önskar att derigenom ådagalägga,
hvad man bör vänta af honom, det han besitter de egenskaper,
som erfordras för att kunna värdigt upfylla den vigtiga
tjenstebefattning han har sig anförtrodd. En annan gång händer,
att Adv.Fiskalen, innan han kan afgifva utlåt, i ett mål, måste
uti arkiver samt hos andra embetsverk inom hufvudstaden söka uplysningar,
för hvilkas erhållande han nödgas flera dagar efter hvarandra
aflägsna sig från embetsrummet; och när han slutligen med
icke ringa besvär och tidsupoffring lyckats förskaffa sig alla de underrättelser
lian (ör målets handläggning funnit nödiga, så återstår
det ännu besvärligare arbetet, att nemi, författa det memorial, hvari
han skall på ett åskådligt sätt framställa resultatet af sina forskningar;
och af sakens beskaffenhet beror det, om icke en ännu
längre tid för detta arbetes fullbordande erfordras. Vid sådana tillfällen
är Adv.Fiskalen ibland flera veckor, ibland också, ty detta
är min erfarenhet, hela månaden hindrad att sysselsätta sig med
de s. k. löpaude göromåleu inom Adv.FiskalsKont. För deras
ordentliga skötande är då vice Adv.Fiskalen alldeles oumbärlig!
och om då till Adv.FiskalsEmb. ankomma mål, som antingen
fordra skyndsam handläggning eller också bero på fataliers bevakande,
så skall vice Adv.Fiskalen upträda och fullgöra hvad
som i dessa hänseenden ankommer på Adv.FiskalsEmb-.s åtgärd,
så att detta embetes verksamhet icke må i något fall, då den påkallas
af behofvet, blifva hvilande. — Men detta är blott en sida,
hvarifrån vice Adv. Fiskalens oumbärlighet är betraktad. Egnar
man upmärksamhet åt en annan sida af saken, så skall denna oumbärlighet
än mera falla i ögonen. Jag har i det föreg:de erinrat,
hurusom den ordinarie Adv.Fiskalen, äfven om han med ganska
stor arbetsförmåga är utrustad, likväl understundom nödgas icke
blott en, utan flera veckor odeladt upoffra sin tid åt handläggningen
af blott ett enda mål; och komma nu, såsom jag erfarit, flera dylika
mål på en gång, så är det klart, att ännu längre tid måste förflyta
innan Adv.Fiskalen kan återtaga de löpande ^bromålen
inom Kont. Finnes nu ingen som har erforderlig skicklighet och
förmåga till, samt bestämdt åliggande att skola dessa göromål, så
är ju klart att de alla skulle komma att ligga nere, samt att Adv.-  Fiskalen således, efter att hafva fullbordat ett besvärligt och
tankeansträngande arbete, hvilket val borde berättiga honom till
någon hvila, i stället skulle nödsakas att. genast ånyo anstränga hela
sin återstående arbetskraft, för att foga behörig åtgärd vid alla de
efterliggande ärender som sålunda belastade hans bord; och om nu
denna arbetskraft icke vill räcka till, utan ärenderna, som kräfva
handläggning, ständigt Ökas till sitt antal, ligger det då icke klart
i sakens natur, att med hvarje år arbetsbalansen skall växa inom
Adv.FiskalsKont.? Ligger det dessutom någon billighet eller
ens en skymt af rättvisa uti att på detta sätt öfverlasta cn tjenste
-
182
Heil 21 Oktober f. m.
man med arbete, så att han icke har ett enda ögonblicks ledighet
för att vårda enskilta angelägenheter, huru ringa och inskränkta
dessa än må vara, eller tor att kunna njuta något af sådana förströelser,
hvaraf själen efter trägen och ansträngande sysselsättning,
har ett oundvikligt behof? Kan man dertill antaga, det ordinarie
Adv.Fiskalen, om äfven af naturen utrustad med den bästa helsa,
skall göra ett sådant undantag från mensklighetens vanliga gång,
att lian aldrig blir hemsökt af sjukdom, som beröfvar honom förmågan
att under längre eller kortare tid förvalta Adv.FiskalsEmb.
; kan man antaga att denne tjensteman, också emot mensklighetens
vanliga gång, ej heller någonsin skall af något annat laga
förfall hindras från utöfningen af sin tjenst ? Kan man icke det,
och kan man således icke förekomma, att ju händelser helt oförmodadt
inträffa, sorn utgöra lagliga hinder för AdvokatFisknlen att
sjelf förrätta sitt embete, så skall man förgäfves förneka den stora
vigt, som ligger deruppå, att inom Kont. finnes en vice Adv.-  Fiskal, som, jemte det han med Adv.Fiskaleu delar de till Kont.
hörande göromål, så att af dem inga blifva efterliggande, kan, i
händelse af laga förfall för AdvokatFiskalen, dennes ställe företräda.
— Säkerligen skall man svara mig, att allt hvad vice Adv.-  Eiskalen hittills uträttat, det åligger nu den blifvande nye Kanslisten,
som derföre i denna sin egenskap erhållit högre lön och således
är underkastad en trägnare tjenstgöring. Men denna högre
lön motsvarar icke den af 1,200 Hdr Rmt, som vid Kongl. KammarR:ns
sednaste reorganisation år 1831 bestämdes för vice
Adv.Fiskalen såsom en lämplig vedergällning för de göromål
och den skyldighet att vara ordinarie Adv.Fiskalens suppleant,
som med hans tjenstebefattning voro förenade; och huru vill man
då att samma göromål med samma ansvar skola öfvertagas af en
Kanslist för en mindre aflöning, och det i en tid, då lefnadskostnaden
blifvit mer än fördubblad sedan 1831, samt han äfven idet
hänseendet är mindre väl lottad än vice Adv.Fiskalen, att han
icke, såsom med denne varit händelsen, får innehafva annan tjenst,
som kan fylla den brist kanslistbefattningen lemnar uti tillgångarne
för hans anständiga bergning. — Man måste vara temmeligen sanguinisk
i sina förhoppningar, för att kunna tro clet möjligt, att för
sä godt pris, som Kongl. Kammarlhn föreslagit, erhålla en person
med den duglighet och erfarenhet samt med de insigter uti
både juridiska och kamerala värf, som erfordras för att kunna p?i
ett för det allmänna gagneligt sätt dels biträda vid, dels ock understundom
ensam öfvertaga förvaltningen af Kongl. KammarRms
Adv.FiskalsEmb. — Utan fara att blifva vederlagd, vågar jag
påstå motsatsen. Man kan visserligen, kanske lött nog, finna en
person, som mottar denna kanslisttjenst på de vilkor, som blifvit
föreslagna, ty till hvilken befattning, om än aldrig så ringa och
mager, sakrias väl sökande? Men eger han viii derföre de egenskaper,
som äro nödiga för att kunna fylla vice Adv Fiskalens
ställe? Jag tror mig af egen erfarenhet veta, att det fordras tid
i il! förvärfvande af så beskaffade egenskaper; att de således icke
följa med den kanslistfullmakt man erhåller, utan att nykomlingen
Den 21 Oktober, f, m.
189
väl behöfver icke blott ett utan flera års tid för att inhemta de
kunskaper och den praktiska skicklighet, som göra honom till en
duglig tjensteman, så att det icke blott för honom sjelf, utan Ufven
för Staten är angeläget, att han i första gradens tjenst får uttrampa
sina läroår för att sedermera i den andra graden kunna på ett värdigt
sätt framlägga frukterna af hvad han lärt, och slutligen såsom
Kont:s föreståndare fullt motsvara de anspråk det allmänna då har
rätt att göra på honom.
Man hade egt rätt att förvänta så pass omtänksamhet af Kongl.
KammarRm så väl för sitt eget anseende som för det allmännas
rätt och sannskyldiga bästa, att Kongl. KammarRm icke skolat
föreslå en indragning, som lätteligen kan hafva till följd, att en
så vigtig och ansvarsfull tjenstebefattning sorn''Kongl. KammarR:ns
Adv.FiskalsEmb. måste understundom l^^Talldeles nere
eller också falla i händerna på nybörjare inom tjenstebanan, hvilka
äro ingenting mindre än vuxna de göromål, sonn tillböra Adv.-  FiskalsEmb:ts handläggning. — Sedan genom Kongl. Förordmn d.
10 April 18.28 ett icke obetydligt antal ärender frångått Kongl.
KammarColh, ansåg sig detta Embetsverk kunna undvara den der
då anställde vice Adv.Fiskal, hvilken befattfiing derföre, uppå
Kongl. Colini egen framställning, blef indragen. Det dröjde likväl
icke mer än några få år förr än Kongl. KammarColh mäste hos
K. M, utverka ett årligt arfvode åt en särskild person, som biträde
vid handläggningen af Adv.FiskalsEmb:ts göromål, hvilka den
ordinarie Adv.Fiskalen icke ensam kunde medhinna. Hvad var
detta annat än ett återställande af den fordna vice Adv.Fiskalssysslan,
ehuru dess förvaltare icke fick samma namn, samt i och
dermed ett erkännande, att man begått ett misstag genom sysslans
indragning. Den är jemväl nu föreslagen att återställas på stat,
örn man också undvikit att återgå till dess fordna benämning, enär
af K. M:s Nåd. Propos. inhemtas huruledes Kongl. KammarColhii
Adv.FiskalsKont. skulle komma att bestå af en Adv.Fiskal
samt 2:ne Kanslister, af hvilka sednare den ene vore inom Kont.
fullkomligt öfverflödig, så vida han icke skulle till gagnet, om också
icke till namnet, föreställa den fordne vice Adv.Fiskalen inom
verket. — Jag har tjenstgjort inom K. KammarColhii Adv.Fi-*
skalsKont. och kan således af erfarenhet förklara, det göromålen
derstädes hvarken till antal eller beskaffenhet stå framför dem, som
tillhöra Adv.FiskalsKont. inom Kongl. KammarRm, der tvertom
fiskaliska åtal understundom förekomma af så vidlyftig och in-*
vecklad beskaffenhet, att något enda dermed jemförligt mål knap-*
past någonsin förekommer till handläggning af Kongl. KammarColhii
Adv.FiskalsEmb. — Det hade icke varit olämpligt om Kongl.
KammarRm, för hvilken det förhållande jag nu upgifvit inom
Kongl. KammarColh ej bordt vara obekant, derifrån hemtat en varning
att icke. genom den nu föreslagna indragningen, blotställa sig
för nödvändigheten att örn några få år vandra samma cirkelgång,
som Kongl. KammarColh Detta sednare verk hade åtminstone till
sin ursäkt, att en mängd ärender, hvaraf nästan alla skulle handläggas
af verkets Adv.FiskalsEmb. öfverflyttades till andra em
-
181
Den 21 Oktober. 1. m.
betsmyndigheter och deribland till Kongl. KammarRm, soffi efhöll
den drygaste anparten, hvarefter detta sistnämnde verks Adv.-  Fiskal fick på sin lott den handläggning af dessa ärender, som
förut tillhört samme tjensteman inom Kongl. KammarColl. En
sådan ursäkt har Kongl, KammarRm icke att åberopa, då ingen
minskning, men väl betydlig tillökning skett uti detta Embetsverks
göromål, hvaraf också blir en naturlig följd att hädanefter snarare
en ökning än en minskning är att emotse uti göromålen inom verkets
Adv.FiskalsKont.; och då ligger uti Kongl. KammarRms
åtgärd, att det oaktadt föreslå vice AdvokatFiskaltjenstens indragning,
ett misstag af ännu svårare beskaffenhetä» det af enahanda
art, som Kongl. KammarColl. hade begått.
Deremot- har Kongl. KammarR:n uti sitt lönereglerings-förslag
sökt rätraferf misstag, som vid verkets reorganisation år 1831
blef begånget. Då, såsom nu, utgjorde Embetsverkens omskapning
samt förminskning uti tjenstemännens antal dagens lösen; och för
att hafva ellejr åtminstone synas hafva gjort något i sistnämnde hänseende,
föreslog man, hvad som också bifölls, att Aktuarie- och Registratorstjensterna
skulle sammanslås till en tjenst, hvars innehafvare
skulle med bifräde af en Kanslist sköta begge befattningarne.
Men som det för ingen menniska är möjligt att vara på 2:ne olika
ställen på en och samma gång, samt Aktuarie- och Registratorstjensterna
inom Kongl. KammarRm. i följd af deras olika beskaffenhet,
fordra olika embetsrum för deras utöfning, så hade sammanslagningen
ingen annan påföljd, än att den såsom biträde åt Aktuarien
på stat upförde Kanslisten, måste, ehuru med försämrade lönevilkor,
utan något slags beroende af Aktuarien, på eget ansvar förrätta
Registratorstjensten samt således i sjelfva verket vara Registrator,
hvilken, såsom rätteligen vederbör, har sig plats anvisad i Kongl.
KammarRms sessionsrum, under det att Aktuarien fortfarit att
allenast ombesörja de till denna tjenst förut hörande göromål, och
det uti ett särskildt rum, som för detta ändamål åt honom uplåtits,
så att, tjensternas sammanslagning oaktadt, vid deras utöfning allt
förblef oförändradt på gamla foten. Nu kan väl ingen bestrida,
att det är ett abnormt förhållande, niir man uti en persons hand
förenar tvenne eller flera befattningar, som ovilkorligen måste samtidigt
skötas, under det att just för denna orsaks skull det är en
ren omöjlighet för den, som innehar befattningarne, att ett sådant
åliggande fullgöra. I betraktande häraf har Kongl. KammarRm
föreslagit återgående till det gamla, så att Aktuarie- och Kegistratorstjensterne
skulle ånyo. såsom från hvarandra skiljda befattningar,
upföras å stat samt innebafvas af särskilte personer mot åtnjutande
af löneförmåner, som voro lämpade efter hvardera tjenstens beskaffenhet.
Men å detta förslag har K. M. icke funnit Sig böra fästa
afs:de, utan i Sin Nåd. Propos. föreslagit de ifrågasatta tjensternas
fortfarande sammanslagning, på de grunder, hvilka man igenfinner i
StatsRådspröt., att nemi. förening af Aktuarie- och Registratorstjensterne
icke allenast varit inom Kongl. KammarRm, enl. Instrukt.,
antagen, utan äfven föreslagen att hädanefter ega rum i Kongl.
KammarColl., samt att någon betydligare svårighet vid förrättandet
Dén 21 Oktober, f. in.
185
af begge tjensternas göromål på samma sätt som hittills, af en Aktuarie
och Registrator med biträde af en Kanslist icke torde möta.
Om det är ett misstag af mig, så önskar jag att blifva vederderlagd.
Men intilldess så sker, kan jag icke frånträda den öfvertygelsen,
att omregleringen af ett Embetsverk måste hafva till sitt
förnämsta syfte, att så ordna göromålen och fördela dem tjenstemannapersonalen
emellan, att en hvar må kunna oafbrutet röra sig
inom den honom anvisade verkningskrets, utan att dervid stöta pä
rent af fysiska hinder, hvilka det omöjligen står i hans makt att,
äfven med bästa vilja, kunna undanrödja. Sker ej omregleringen
så, utan låter man de mest uppenbara missförhållanden qvarstå blott
derföre, att de för sig hafva några års häfd och under antagande
att några betydliga svårigheter genom detta qvarstående ej skola
upkomma, så vill det synas mig, som skulle derigenom omregleringens
förnämsta ändamål vara lemnadt åsido, till föga båtnad såväl
för verket sjelft, som för göromålens gång inom detsamma.
Den, som haft tillfälle att på närmare håll betrakta beskaffenheten
af Aktuarie- och Registratorstjensterne inom Kongl. KammarR:n,
skall icke kunna jäfva riktigheten af mitt förut yttrade omdöme,
det dessa tjenster omöjligen kunna förenas i en mans hand
under förutsättning, att tjensternas innehafvare skall åtminstone något
ögonblick kunna samtidigt sköta dem begge; och meningen måste
väl, när man sammanslår 2:ne eller flera tjenster vara den, att
dessa tjenster skola kunna samtidigt skötas af en och samma person,
om också vid dem göromålen äro så många och trägna, att till
dessas förrättande särskildt biträde erfordras. — Nu har, såsom i
det föreg:de är nämndt, Registratorn sin plats uti Kongl. KammarR:ns
sessionsrum, och skulle icke utan olägenhet för Kongl. Kammarll:ns
Hrr ledamöter kunna hafva den annorstädes. — Denna
tjensteman åligger, att uti verkets stora diarium införa alla inkommande
mål och ärender, hvilkas antal årligen upgår till nära 5,000
st., att öfver dessa mål och ärender uprätta särskilt register, för att
der kunna igenfinna det nummer, hvarunder hvarje mål i Diariet
finnes in förd t: att, allt efter målens egenskap, utdela och aflemna
dem till vederbörande Kont. och föredragande, att för alla de mål,
som äro af beskaffenhet att skola lottas emellan Kongl. KammarR:ns
Hrr ledamöter, från lottlistan uti Diarium anteckna hvilken
ledamot hvarje mål vid lottningen tillfallit: att från Kongl. KammarR:ns
prot. uti Diarium anteckna alla de åtgärder och beslut,
som i hvarje mål af Kongl. KammarRm blifvit vidtagne, samt
slutligen att tillhandagå euskildta parter och Ernbetsverkets samtlige
embets- och tjenstemän med alla de uplysningar, som af dem
utur Diarierna kunna äskas; hvilka alla göromål så uptaga denne
tjenstemans tid, att han måste, icke blott ovilkorligen alia söckneförmiddagar
från kl. 10 till 2 oafbrutet vara tillstädes, utan jemväl
stundom på eftermiddagarne infinna sig på embetsrummet för att
då fullborda hvad han af göromålen ej medhunnit på förmiddagen,
hvarigenom också den Kanslist, som nödgas emottaga Registratorsbefattningen,
är stängd från all möjlighet att kunna medelst någon
186
Don 21 Oktober. (. m.
s. k. biförtjenst bereda sig förbättring uti den i hög grad knappa
bergning, som fallit på hans lott inom Kongl. KammarRm.
Aktuarien har åter, såsom också förut är anfördt, sig anvisad
plats uti ett särskildt rum, kalladt AktuarieKont. Denne tjenste*
man åligger: att förvalta och i räkning redovisa alla till Kongl.
KammarR:n anslagna expensmedel; att för dessa mede’ verkställa
alla de upkandlingar, vare sig af ved eller hvad annat som helst, som
af Kongl. KammarRm beslutas, att uprätta Kongl. KammarRms
aflöningslista för hvarje qvartal samt lönebeloppen från Kongl.
StatsKont utqvitterade och bland löntagarne utdela; att emottaga
de till Kongl. KammarRm anslagne exemplar af författningssamlingen
och utdela dem bland vederbörande embets- och tjenstemän;
att till förvarande emottaga alla för Kongl. KammarRms behof
uphandlade skrifmaterialier samt att-, i man af skeende reqvisitioner,
hålla dem Kongl. KammarRms tjenstemannapersonal tillhanda;
att emottaga, låta inbinda samt derefter förvara och registrera alla
till Kongl. KammarRm ankomna Kongl. Bref, äfvensom alla hos
Kongl. KammarRm förda prot. samt utfärdade domar och utslag;
att likaledes till förvarande emottaga det s. k. registraturet, bestående
af koncepterne till alla de skrifvelser, som från Kongl. KammarRm
aflåtas jemte, handlingarne uti alla sådana af Kongl. KammarRm
a (gjord a mål, hvilka ej förut inom OfverRevisionsDepart:tet
eller Adv.FiskalsKont. varit handlagde, öfver hvilka mål
register äfven skall af Aktuarien författas; samt ändtligen att hålla
reda och ordning på Kongl. KammarRms boksamling med skyldighet
att å förteckningen öfver densamma införa de böcker och
Författningar, som Kongl. KammarRm anser nödigt att sig förskaffa.
Varandes alla dessa göromål, såsom man lätt kan finna,
af den beskaffenhet, att de hvarje dag ovilkorligen påkalla Aktuariens
personliga närvaro på sitt Kont., utan möjlighet för honom, att
kunna annorstädes tjenstgöra.
Kan man väl, med hopp om framgång, vilja påstå, att tvenne
tjensler, hvilka hvar för sig omfatta så många och, särdeles hvad
Registratorstjensten beträffar, så trägna göromål, och hvilka tjenster
just derföre kräfva hvar och en sin egen man samt detta på
olika embetsrum, kunna utan olägenhet varn förenade uti en persons
hand, med skyldighet för denne, att ansvara för begge tjensternes
behöriga förvaltning. Det vore i sanning af ett icke ringa
intresse för mig att få veta, huru man skulle bära sig åt, i fall
man ville sätta Aktuarien till Kongl. KammarRms Registratorsbord.
Naturligtvis skulle då, säger man förmodligen, den der biträdande
Kanslisten sköta AktuarieKont:s göromål. Meri Akturarien
är Kongl. KammarRättens penningeförvaltare, och har i denna sin
egenskap ställt upbördsborgen. Kanske vill man tvinga Aktuarien
att då på denna sin borgen låta Kanslisten förvalta kassan, verkställa
uphandlingar upgöra per.ningeliqvider, utdela skrifmaterialier —
med ett ord uträtta alla de bestyr, som med Aktuariens upbördsbefattuing
iiro förenade; men om Aktuarien icke låter tvinga sig
till ett sådant vågstycke utan beropar sig på sin lagliga rätt, att
icke behöfva äfventyra sin välfärd blott derföre att man i hans hand
I)en 21 Oktober f. in.
187
förenat 2:ne tjenste!, som äro alldeles oförenliga med hvarandra;
skall man icke dä nödgas afstå från försöket att, i verkligheten göra
Aktuarien till Registrator och dermed erkänna, att dessa båda tjensters
sammanslagning innebär en orimlighet?
Hvarföre då låta ett så beskaffadt förhållande fortfara, när ett
lämpligt tillfälle är för handen att kunna afskaffa detsamma. Att
man hittills hjelpt sig fram, under det man derigenom dagligen
utöfvat en orättvisa emot den verkets underordnade tjensteman, som
man tvingat att oafbrutet förrätta en tjenst af helt annan och besvärligare
beskaffenhet än den. hvarpå man gifvit honom fullmakt
oell för hvilken han njuter aflöning, bevisar ingenting mot förändringens
nödvändighet. Icke heller ligger något bevis deremot uti
den tillämnade sammanslagningen af ifrågav:de begge tjenster inom
Kongl. KammarColl., ty hvad som der möjligen kan vara lämpligt,
är det icke derföre inom Kongl. KammarRm, hvarest andra förhållanden
påkalla andra ordningar. Under min sjuttonåriga tjenstetid
inom Kongl. KammarColl., var detta embetsverk så organiseradt,
att då en förening af Aktuarie- och Registratorstjensterna derstädes
skulle hafva varit lika litet ändamålsenlig och verkställbar, som
inom Kongl. KammarRm; men kanske hafva nu förhållanderna
ändrat sig. Kanske också, att den föreslagna föreningen kommer
att till sitt resultat, blifva en förnyelse af den cirkelgång Kongl.
KammarColl. vandrat med vice AdvokatFiskalstjensteus indragning
derstädes.
Hvad jag nu anfördt ang:de beskaffenheten af så väl vice AdvokatFiskalstjensten
inom Kongl. KammarRm, som Aktuarie- och
Itegistratorstjensterna derstädes, synes mig innefatta fullständig bevisning
derom, att Kongl. KammarRm nu begått ett stort misstag
uti sitt förslag om indragning af förstnämnde tjenst, samt tillförene
begått ett icke mindre misstag, som man nu likväl sökt, men
icke lyckats rätta, uti Aktuarie- och Registratorstjensternas förening.
Och jag anser mig derföre endast utöfva en gärd al rättvisa emot
Kongl. Kammarltms tjenstemannacorps, på samma gång som jag
derigenom tror mig väsendtligen gagna det allmänna, då jag härmedelst
vördsamt föreslår:
att vice Adv.Fiskalstjensten hos Kongl. Kammarltätten
måtte fortfarande bibehållas med samma rättigheter
och skyldigheter, som för dess innehafvare hittills
varit bestämda, samt att Aktuarie- och Rcgistratorstjensterna
mätte sås >m Kongl. KammarRm hemställt, ånyo
åtskiljas, och sålunda hvar för sig, med thy åtföljande
löner, å Kongl. KammarRms stat varda upförde.
Då jag härmed vördsamt anhåller om remiss af denna min
motion till Höglofl.
tillfälle fästa det Höglofl. lltsk:s upmärksamhet på det nog tänkvärda
förhållande, som företer sig i nfs:de på den uti den Kongl.
Proposm föreslagna lönereglering inom de särskilda tjenstegraderna
hos Kongl. KammarRm. Fordom ansåg man det ligga i sakens
natur, att ökade göromål fordrade ökad arbetskraft, och denna ganska
riktiga grundsats har äfven hvad beträffar Kongl. KammarRät
-
188
Den 21 Oktober f. m,
tens ledamotspersonal, blifvit iakttagen, enär denna personal, i an*
seende till fattigvårds-ärendernas öfverflyttning till Kongl. KammarK:n,
vunnit en ledamots tillökning'; men i sammanhang med
denna tillökning innefattar den Kongl. Proposm ett alldeles motsatt
förslag, i afs:de på Kongl. KammarEms Kansli, eller förminskning
af tjenstemännens antal derstädes, ehuru det ligger temmeligen
klart i sakens natur, att den ökade ledamotspersonalen måste
åstadkomma en ökad arbetsprodukt, hvilken i samma mån ökar
expeditionsarbetet inom Kansliet. Och fastän det är allmänt kändt,
att de till Kongl. KammarRms OfverRev.Depart. ingående räkenskaper
beständigt ökas både till antal och omfång, såsom en
gifven följd af de vid hvarje Riksdag allt mer och mer ökade anslag
till publika föremål, hvilket naturligtvis i samma mån ökar
granskningsarbetet inora Eevisionskontm, samt oaktadt den af K. M.
åt Landskontm förunnade befrielse från granskningsskyldigheteu af
upbördsförvaltningarnes specialräkningar inom landsbokslutet författas
gjort till ett oundvikligt behof inom RevisionsDepart:tet, att vida
upmärksammare och fullständigare granska landsboksräkenskapen
mer än tillförene; så har likväl indragning blifvit föreslagen af 3
Revisorer, hvarigenom det allt mer och mer ökade revisionsarbetet
måste för den återstående revisionspersonalen blifva i ännu högre
grad betungade; och om nu erfarenheten ådagalagt, att revisionen,
oaktadt nu varande arbetspersonal, icke alltid skett med den noggrannhet
som vederbort, hvad har man väl då att i detta hänseende
vänta för framtiden? Hvem som kommer att vinna på indragningen,
lemnar jag derhän. Staten blir det åtminstone icke.
Pordom var det också en antagen och godkänd grundsats,
hvars tillämpning man aldrig underlät vid verkställda löneregleringar
inom embetsverken, att nemi. bestämma lönebeloppen efter en
viss proportion tjenstegraderna emellan, ifrån den högsta graden till
den lägsta, så att den ena gradens löner utgjorde en viss del, eller,
i omvändt förhållande, en viss multipel af lönerna inom den andra
graden. Henna regel skall man svårligen kunna uptäcka uti aflöningsförslaget
för Kongl. KammarRm. Så har man t. ex. och
det med allt skäl, föreslagit de tre äldre ledamotslönerna till 5,000
Rdr Rmt samt de yngre till 4,500 Edr Rmt hvardera. Men nästa
lönegrad derunder har man föreslagit allenast till 3,50 0 Rdr
likasom skulle tjenstemännen inom denna grad hafva göromål af
så ringa betydenhet, att de voro förtjente af 1,500 Rdr mindre
aflöning än de tre äldste KammarRättsRåden ; och går man till den
nästföljande lönegraden, som, hvad Kansliet beträffar, omfattar Notarierue,
så finner man huruledes de tre, som blifvit bibehållne,
hugnats med aflöning af 2,200 Rdr Rmt hvardera hvilken allenast
innefattar omkring 200 Rdr eller en elftedels tillökning uti deras
förut innehafde löneinkomster, på samma gång som man gifvit ledamöierne
en tillökning af circa Adelar utaf deras förra löneför
•
• l
maner, och detta under det att man från Notarierna indrager alla
sportler samt dertill betager dem rättigheten att innehafva tjenst
annorstädes, för att kunna fylla den brist i lefnadsbehofven, som
den ringa aflöningen hos Kongl. KammarR;n lemnar. Utöfvar
Den 21 Oktober f. m.
189
man väl härigenom rättvisa emot en tjenstemannaklass, som borde
kunna i bildning och skicklighet antagas vara jemförlig med ledamöterna
sjelfva? Deras vilkor emot förr äro på detta sätt försämrade,
men ingalunda förbättrade. Hvar ligger rättvisan deruti, att
man för Aktuarien, med mindre ansträngande göromål, föreslagit
en lön af 5,500 Rdr Ernt, under det att man till hans Kanslist,
som måste på eget ansvar sköta den vida trägnare Registratorstjensten,
föreslagit allenast § af nyssnämnde lönebelopp. Och hvar
ligger slutligen rättvisan eller conseqvensen deruti, att man inom
det egentliga Kansliet väl bibehåller 3 Kanslister, med en lön för
hvardera af 1,000 Rdr Rmt, men ålägger 5 af dem icke Kanslistgöromål
utan skyldighet att förrätta Notariestjenst i tur med de 3
bibehållne Notarierna, och sålunda i afs:de på tjenstgöringen ställer
dem på samma plan med dessa sistnämnde, under det att man
icke ens består dem hälften af en Notaries aflöning? Det vore lätt
att framlägga ännu flera besynnerligheter uti det uprättade löueregleringsförslaget;
men de nu anmärkta torde göra tillfyllest för
ådagaläggande af behofvet utaf en närmare granskning af förslaget
i sin helhet samt de grunder, hvarpå det hvilar, innan det Höglofl.
StatsUtsk. öfver detsamma afgifver sitt yttrande,
Jag är fullt öfvertygad att om KammarR.-n i sitt Utlåt,
till stöd för sitt förslag om åtskiljande af ifrågav;de tjenster, hade
anfört just de skäl, som min nu uplästa motion innehåller, och hvilket,
enl. min öfvertygelse, varit KammarR:ns ovilkorliga skyldighet,
enär det är en föredragandes rätt att få ett ärende utredt
i alla sina delar, så skulle den föredragande icke hafva dragit i betänkande
att tillstyrka bifall till KammarRms framställning Men
då KammarRm blott helt lösligt sagt, att erfarenheten visat
olämpligheten af att dessa tjenster äro sammanslagna under det ett
annat embetsverk, tillstyrkt sammanslagning af enahanda tjenster
derstädes, så undrar jag verkligen icke på att föredraganden ansåg
detta uttryck af KammarRm snarare vara tillkommet af godtycke,
än det syltade på något verkligt sakförhållande. Emellertid kan
jag försäkra, att det är lika omöjligt att de ifrågav:de båda tjensterna
sammanslagna kunna rätt skötas af en person, under förutsättning
att han skall bära ansvaret för bägge tjensterna, som det
är omöjligt för t. ex. Riddarh.Sekret., att, medan han här sitter
och för prof., ansvara för hvad som föregår och verkställes inom
ett annat rum uti Riddarhuset. För rättvisans skull, är derföre
min anhållan den, att punkten måtte varda återremitterad, på det
Utsk. må taga saken ånyo i öfvervägande, då jag föreställer mig,
att Utsk. skulle lämpligen kunna föreslå en sådan fördelning af
Aktuarie lönen och den som Kanslisten skulle erhålla, att Registratorn
och Aktuarien erhölle hvardera en lön af 1,900 Rdr Rmt.
Det vore åtminstone en någorlunda lämplig vedergällning för göroinålen
vid hvar och en af dessa tjenster, ehuru jemförelsevis mindre
för Registratorn, då han är alldeles stängd från möjligheten att på
annat sätt bereda sig någon inkomst.
Hr Liljehöök: Hvad den första af Hr Printzenskölds an
-
100
Den 21 Oktober, f. m.
märktv.r angår, eller att hans motion icke blifvit af Utsk. besvarad,
torde man lätt finna ett skäl dertill i det förhållande, att motionen,
som icke är en bland de kortaste, utan utgör 0 hela ark innehåller
många ämnen, hvilka naturligtvis måste refereras på flere ställen.
För att undvika detta, har Utsk. till slutet af punkten som handlar
om de ämnen, hvilka Ilr Printzensköld i sin motion omförmält,
upskjutit besvarandet af densamma.
Hvad nu vidkommer frågan om förenande af Registrators- och
Aktuarie-tjensterna, tror jag, att om raan närmare vill fästa upmärksamheten
vid de åligganden, som af Hr Printzensköld äro upgifna
såsom tillhörande Aktuarien, dessa åligganden bestå hufvudsakligen
uti att emottaga och redovisa influtna expeditions-medel;
att upgöra aflöningslistor; att emottaga och till ledamöterna öfverlemna
författningssamlingen; att hafva skrifmaterialierna om händer;
att låta inbinda och förvara inkommande handlingar; att föra registraturet
samt hålla reda på KammarR:ns boksamling. Jag kan
möjligen hafva öfverhoppat ett eller annat af dessa åligganden; men
jag tror att vid granskning deraf, man icke skall finna skäl att i
Stat upföra en särskild lön för en sådan tjensteman. Jag tror, att
Utsk. desto mindre hade bordt göra det, då K. M:s Propos. innehåller,
att båda tjensterna skola med hvarandra förenas. Hvad inredningen
af KammarslUns lokal beträffar, så har Utsk. icke tagit
någon kännedom derom Att den ena tjenstemannens arbetsrum
är aflägset från den andras är visserligen illa; men är dermed
en stor olägenhet förenad, så är det väl möjligt, att derutinnan
någon förändring kan ega rum, och det bör åtminstone icke utgöra
skäl för att inrätta tvenne tjenster. Aktuarie-befattningen tyckes
föröfrigt icke vara af den beskaffenhet, att den på sätt motionären
antydt, skall uptaga denna tjenstemans hela tid; tvertom tror jag
att många af dertill hörande göromål liro så beskaffade, att de mycket
val kunna skötas af Registratorn tillsammans med en Kanslist,
på sätt af K. M. och Utsk. är föreslaget. Jag tror, att de skäl,
som i den Kongl. Propos. äro anförda, varit fullt giltiga för Utsk.
att tillstyrka densamma, och jag anhåller derföre om bifall dertill,
fullt öfvertvgad, att en återremiss i detta fäll icke skall tjena till
någonting annat än att förorsaka Utsk. besväret att låta upsätta
en särskild skrifvelse till R. o. Ad.
Hr Gripenstedt: Hr Printzensköld har otvifvelaktigt rätt
deruti, att jag icke kan ega den speciella erfarenhet i detta ämne,
som erfordras för att ega ett fullkomligt sjelfständigt omdöme ang:de
hvad som i förev:de afs:de är riktigt eller icke. Men om erfarenheten
brister mig i detta fall, har jag dock haft tillfälle att rådföra mig
med andra personer, som ega en sådan, och dessutom tror jag mig
hafva blifvit begåfvad med någon omdömes förmåga rörande saker,
som tillbörligen utredda till mitt bedömande framläggas. Till följd
deraf har jag fattat den öfvertygelsen att ifrågav:de förslag, som
af K. M. blifvit framlagt, är fullkomligt riktigt och det oak
tadt
de fullständiga uplysningar, jag nu erhållit af Hr Printzensköld.
Pen 21 Oktober, f. ni.
löt
I främsta rummet vill det synas mig högst naturligt, att, sedan
man i ett embetsverk funnit det vara lämpligt att sammanslå
de båda befattninga me, och man derefter på grund af denna erfarenhet
begär att samma åtgärd måtte vidtagas i ett annat embetsverk,
K. M. också skall dertill lemna sitt bifall; då deremot, ifall
man efter en längre tids erfarenhet om åtgärdens nytta, ändock
skulle hafva afvikit derifrån, sådant efter mitt förmenande skulle
hafva lemnat rum för ett ganska befogadt klander. Detta i allmänhet.
Ingår man i sjelfva saken anser jag det vigtigaste af de anförda
motskälen ligga deruti, att dessa båda befattningar skulle utöfvas
på olika ställen; men detta skid hvilar på en premiss som
jag icke kan godkänna, nemligen, att ltegistratorn ovilkorligen skall
sitta i sessionsrummet. Jag vågar tvertom påstå, oaktadt jag icke
har någon närmare kännedom om hans arbetsordning, att det vid
många tillfällen icke kan vara lämpligt eller låter sig göra, att han
sitter der. En af hans vigtigaste befattningar är hans kommunikation
med allmänheten. Denna har rätt att vända sig till honom
för att erhålla diarii-bevis in. m. Ar det då rimligt, att han sitter
i sessions rummet, och att allmänheten hvarje minut skall hafva rätt
att löpa dit in, äfven under det öfverläggningar derstädes pågå!
Det tror jag icke.
Vidare tror jag icke, att de göromål, som tillkomma Aktuarien
är af någon så synnerlig vigtig beskaffenhet, att de icke ganska
väl kunna anförtros åt ett biträde, och om äfven denne Kanslist
derigenom skulle få något ökadt arbete i förhållande till de öfriga,
så får han också ett ökadt arfvode derför. Jag tror således, att
förslaget är både praktiskt och till principen riktigt, hvarföre jag
under sådana förhållanden, hvarken nu eller då ärendet förevar hos
Regeringen, kunnat finna annat än att ifrågav:de embetsverk bör
vara organiseradt på samma sätt som KammarColl. Jag anser således,
att man i detta afs:de gör rättast att bifalla förslaget, "helst
en återremiss, på sätt Hr Liljehöök nämnt, otvifvelaktigt kommer
att blifva utan påföljd.
Hr Printzensköld: Jag hoppas, att Hr Gripenstedt benä
get
ursäktar min erinran hurusom blott för en liten stund sedan;
då frågan om KammarColl förevar, och då jag gjorde anmnrkn.
emot det oriktiga i sammanslagningen der, Hr Gripenstedt jemte
en annan ledamot anförde såsom stöd för åtgärden, att Coll. hade
tillstyrkt densamma. Nu har KammarRm tillstyrkt motsatsen,
och så vida premiss och konklusion skola stå tillsammans, måste
väl samina skäl, som vid förra tillfället var gällande, äfven gälla
här. Det är möjligt att jag misstager mig i min logik, men jag
hade för min del trott, att KammarRms officiella skrifvelse skulle i
detta fall få gälla lika mycket som i de flere andra af mig klandrade
regleringsfrågor, der den till försvar emot detta klander blifvit
åberopad. Måhända likväl att någon för mig okänd auktoritet
verkat på Hr Gripenstedts öfvertygelse, ty icke kan det vara KammarRm,
emedan dess åsigt står i strid med hvad StatsRådet
föreslagit. Jag vill visserligen icke tillmäta mina skäl någon sådan
192
Den 21 Oktober f. m.
betydenhet, att de kunna vinna afs:de inför FinansDepart:s Chef;
men då de endast utgöra en närmare utveckling af hvad Kammar*
R:n sjelf tillstyrkt, hade jag föreställt mig att dessa båda förhållanden
tillsammans skulle haft någon slags betydelse. Att tjensternas
sammanslagning 1831 ägde rum, kan, när denna åtgärd
var oriktig, ej blifva något skäl att låta den fortfara, och jag har
derföre genom min motion velat bereda en rättvis förändring i
Registratorns ställning. Man talar här om likheten emellan embetsverk:
jemför man KammarColl., finner man att Registratorn derstädes
erhållit 3,5 0 0 Rdr jemte en Kanslist till biträde. I KammarR:n
deremot, har Aktuarien, som, efter hvad jag vet, halvida
mindre göromål, än Registratorn, och således någon gång, då
behofvet krafvel-, kan aflägsna sig från sitt embetsrum, fått enahanda
belopp. Jag tror att det varit rättvisare, om Registratorn
fått sig tillagda de 2,500 Rdr, som Aktuarien erhållit, oell att man
i det stället gjort Kanslisten till ett slags aktuarie. Härvid vill
jag dock göra den anmärkn., att Aktuarien är KammarR:ns upbördsman
och penninge-förvaltare, och det torde således icke vara
så alldeles rätt att sätta ett biträde till utöfning af en tjenst, med
hvilken är förenad upbörden af manga 1,000 Rdr. Jag kan dock
icke frångå den öfvertygelse!), att det varit vida rättvisare, om man
antingen vändt om tjenstemanna-platserna, så att Registratorn erhållit
2,500 Rdr, eller också fördeladt begge lönerna, så att de
hvardera blifvit 1,900 Rdr Rmt. Jag medgifver visserligen att
genom befordran från Registrators Kanslist till Aktuarie kan man
få bättre lön; men detta är dock en sak, som icke bör utgöra skäl
för bifall till den af Regeringen föreslagna åtgärden.
Jag fortfar att yrka återremiss, ehuru jag är fullt öfvertygad
om ett lika kort och ofullständigt svar å den som på min motion.
Att denna motion skulle röra flere ämnen, vågar jag påstå icke instämmer
med verkliga förhållandet, då den endast rör KammarR.-ns
organisation. Jemte det jag således anhåller om propos. på
återremiss, får jag förbehålla mig rättighet, att, sedan frågan om
Aktuarie och Registrators-tjensternas sammanslagning blifvit afgjord,
få, i afs:de å KammarR:ns Kansli, sora äfven i denna punkt
innefattas, särdeles beträffande Notarierna, återkomma till ämnet;
hvarföre jag anhåller, att denna del af frågan måtte hållas öppen,
så att man icke anser, att, genom bifall till Utsk:s hemställan ang:de
Aktuarien och Registratorn, man jemväl afgjordt hvad tabellen innehåller
rörande Kansliets tjenstemanna personal.
Gr. Mörner: Då uti ifrågav:de punkt en afvikelse skett
ifrån hvad KammarR:n föreslagit, liar följden deraf icke blifvit
någon annan, än att man bibehållit det nuv:de förhållandet. Rör
att bifalla en förändring deruti, trodde jag att giltiga skäl borde
framläggas för densamma. Hvad den siste värde talaren anfört, reducerar
sig dertill, att det skulle vara en omöjlighet att förena de
ifrågavide tjensterna, emedan Registratorn fått sin plats i sessionsrummet,
och Aktuarien i ett annat rum. Att denna omständighet
icke
Den 21 Oktober f. m.
193
icke är tillfyllestgörande för att ådagalägga behofvet af två tjenster,
torde vara lätt att inse, då man tager kännedom om dessa tjenstemäns
göromål, hvilket man kan göra utan att tillhöra verket. Man
behöfver i detta täll blott läsa instruktionen, så finner man att
Registratorn icke ovilkorligen måste sitta i sessions-ruramet. Hans
befattning är hufvudsakligen att betjena allmänheten, och för sådant
ändamål torde ett annat rum vara lämpligare än sessions-rummet.
I K. M:s Propos. göres ingen skillnad emellan Aktuarien och
Eegistratorn, utan den beror på den fördelning af deras göromål,
som verket vill fastställa Huru stor del deraf den ena eller andra
skall hafva, beror således icke på den värde talarens tanke om hvad
som är lämpligt att tilldela den ena eller den andra. Jag tror
således, att den deduktion, som han anfört, att man förbehållit det
mera vigtiga åt den ena och det mindre vigtiga åt den andra, icke
är riktig.
Kedan förut är tillräckligt visadt det mindre lämpliga uti att
tillskapa två särskilda tjenster derföre, att en person, som är afsedd
för allmänheten, skall sitta i sessions-rummet, och således skiljd
från den han skall betjena. Jag yrkar bifall till Utskis förslag.
Hr Gripenstedt: Hr Printzensköld har tillvitat mig en
inkonseqvens, som skulle ligga mig till last deruti, att jag, då fråga
var om KammarColl., åberopade dess yttrande såsom ett stöd för
min mening, hvaremot jag nu, i fråga om KammarR:n, afvikit
från det yttrande, densamma afgifvit. Det förefaller mig oväntadt,
att man skall fordra det Regeringen, äfven med det stora afs:de
den bör fästa vid embetsverkens utlåtande i frågor, der de måste
anses ega den största erfarenheten och insigten, likväl skall vara
förbunden att till den grad slafviskt följa de förslag, som af dessa
embetsverk upgifvas, att han, till och med om det skulle innefatta
en uppenbar inkonseqvens emot hvad som i ett annat likartadt fall
blifvit beslutadt, skulle till nämnde förslag ovillkorligen lemna sitt
bifall. Sådant bör väl dock i allmänhet icke fordras, utan man
måste väl tillerkänna Regeringen en fri pröfningsrätt med hänseende
till hvad hon anser lämpligt eller icke, och att ett sammanhang eger
rum i det hela.
Hvad Hr Printzensköld sagt om det olämpliga uti att icke
Aktuarien utan Registratorn erhållit den föreslagna lönetillökningen,
förefaller mig högst besynnerligt, då Hr Printzensköld vet att Aktuarieu
och Registratorn är samma person. Man kan väl då icke
säga, att det är en löneförhöjning, hvarken för den ena eller andra.
Att det finnes ett biträde är en sak, som icke hör hit, emedan
detta biträde har fått särskild aflöning. Pluru man således ser saken,
finner jag icke skäl vara anförda att afvika från StatsUtsk:s
förslag.
Den härefter till bifall å förev:de mom. framställde propos:n
besvarades med starka Ja jemte ett eller annat Nej; hvarpå Hr
Gr:n o. Ordf:den förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
IX H. 13
191
Den 21 Oktober, f. m.
Mom. d, ang:de löneförhöjning för de i Kansliet tjenstgörande
Kanslister.
Hr Printzensköld: Vid föredragningen af denna punkt,
torde det vara lämpligt att yttra några ord om det sätt, hvarpå
KammarR:ns Kansli blifvit beliandladt, i jemförelse med det embetsverk,
hvilket af tvenne Regeringens ledamöter blifvit åberopadt
såsom stöd för organisationen af KammarR:n. Den omständighet
att så väl KammarColl. som KammarRm tillförene haft fi ledamöter,
men att de sedermera på egen anhållan fått detta antal minskadt
till fem, med den sjette lönens fördelning på de återstående
ledamöterna, synes mig utgöra skäl för det antagande, att desse
embetsverks göromål voro temligen lika till mängd. Men då de
nu hvar för sig förklarat sina göromål vara så ökade, att de hos
K. M. begärt återgång till det gamla ledamots-antalet, sålunda att
den 6:te ledamoten blott på förordnande skulle tillsättas, så måste
väl deraf följa att ärenderna i båda verken äro både till antal och
beskaffenhet någorlunda enahanda. När nu göromålen bland ledamöterna
så tillökats, att en sjette ledamot blifvit nödvändig, så lärer
deraf, såsom mig synes, vara en följd, att en större arbets-produkt
skall kunna åstadkommas af desse 6 ledamöter, emot hvad som
förut varit förhållandet, då antalet var fem. Alltså, och då Kansliet
har till ändamål att i expeditioner upsätta de beslut, som ledamöterna
i embets-verket fatta, måste val, enligt mitt förmenande och
efter den tankegång, som tränger sig på mig, vara en klar och gifven
följd, att Kansliets göromål jemväl skola i samma mån ökas.
Låtom oss nu se till, mine Hrr. huru rättvisan blifvit utskiftad af
KammarR:ns ledamöter i afs:de på dess Kansli! Man finner då,
huruledes, märkvärdigt nog, KammarColl. med verklig välvilja betett
sig mot sitt Kansli, derutinnan att detta embetsverk, under det
säkra förutseende att någon tillökning i tjenstemanna-personalen icke
skulle kunna erhållas, likväl bibehållit denna personal oförändrad,
så att åtminstone icke mer än en sjettedels tillökning i göromålen
faller på samma antal tjenstemän; hvaremot KammarRm vidtagit
den åtgärd, som äfven af K. M. blifvit godkänd, att under det
verket sjelf erkänt behofvet af en ökad tjenstemanna-personal, det
likväl föreslår en högst betydlig minskning i samma personal, som
har till åliggande att expediera hvad verket beslutar. Anställer man
nu en jemförelse mellan KammarColhii osh KammarR:ns Kansli,
skall man erfara följande egna förhållande. Hvardera af dessa embetsverk
har en Sekreterare, men KammarColl. har bibehållit 5
Notarier med 2,200 Rdr i lön och 5 Kanslister, oberäknadt den,
som skall blifva biträde åt Registratorn: således har Sekreteraren
10 tjenstemän till sitt biträde. KammarRm åter, som har angeläget
att erhålla 6 ledamöter, har samtidigt dermed förklarat, att
af de 4 Notarier, som finnas upförda på verkets stat, kunde man
indraga en, så att deras antal skulle blifva allenast tre, med 2,200
Rdr i lön hvardera. Dessa tjenstemän skola följaktligen, derest
man betraktar deras arbets-skvldighet i förhållande till deras lönevilkor,
vara pligtige att verkställa samma arbete, som åligger 5
Notarier i KammarColl. Vidare har KammarRm föreslagit att
Den 21 0 k to ber f. m.
195
af 5 Kanslister, sora finnas inora verket, skola icke mindre än två
kunna indragas, nemi. den, som skall blifva biträde åt Aktuarien,
och den som är afsedd till Sekreterarens biträde, hvarjemte af de
Irenne återstående Kanslisterna 2 skulle blifva skyldiga att, emot
åtnjutande af Kanslist-lön, 1000 lldr, göra samma tjenst, som Notarierna
med 2,200 Rdr i lön. Jag hemställer till Eder, mine Hrr,
och företrädesvis till Chefen för FinansDepartitet, om det ligger
någon rättvisa häruti? Jag vet väl att man kan åberopa sig på
verkets eget utlåtande; men om, vid jemförelse med detta verk,
och det, som närmast liknar detsamma, det skulle befinnas, att någon
orättvisa läge i berörde utlåtande, hemställer jag om det icke
läte sig göra att infordra närmare uplysning om orsaken, hvarföre
KammarColl. har 10 tjenstemän med samma göromål, som KammarR:n,
hvilken blott har 3 Notarier och 3 Kanslister, hvarigenom
detta sednare verks Kansli blifvit minskadt med icke mindre
än 4 tjenstemän. Det är något, som åtminstone hos mig väcker
en sorglig känsla, att se att embetsverks egna ledamöter visa så
liten välvilja emot sina underordnade tjenstemän, att de vilja pålägga
dera vida större arbete, än som skäligen svarar emot deras
löneinkomster, under det de sjelfva erkänna bebofvet för sig af
ett större antal ledamöter, naturligtvis derföre att göromålen ökats.
Jag må bekänna att jag verkligen är glad öfver, att jag icke deltagit
i ett sådant förslag Ty jag uprepar att för min rättskänsla
är det motbjudande, att erfara, huruledes de tjenstemän, hvilka
hafva till åliggande, att i expedition upfatta, hvad verkets ledamöter
besluta, och de der således måste ega i det närmaste lika mycken
skicklighet som ledamöterna sjelfva, blifvit i detta förslag med
orättvisa behandlade. När man jemför den lönetillökning, som blifvit
tjenstemännen tillagd, med den, som beviljats ledamölerne, så
skall man finna att de förra erhållit en löneförhöjning, motsvarande
ungefär en tiondedel af deras fordna göromål, hvaremot ledamöterna
fatt en tillökning af två femtedelar utöfver deras förra inkomster.
Jag lemnar till hvars och ens bedömande om någon rättvisa
eller konseqvens ligger i detta förhållande, och endast den omständighet,
att ökade göromål skola fälla Kansliet till last, innefattar
en så skriande motsägelse mot Kanslipersonalens minskning, att jag
icke kan fatta det. Jag skulle, såsom skäl emot Hr Föredragandens
tillstyrkande af bifall till detta förslag, vilja åberopa samma skäl,
som han anfört i fråga om behofvet för ett annat embetsverk, som
med det nu förev:de är närmast jemförligt, att bibehålla det antal
tjenstemän som det förut haft; jag tror visserligen och är fullt öfvertygad
derom, att Föredraganden gerna skulle velat ställa KammarR:n
i fullkomlig likhet med KammarColl. i detta hänseende; men
det är icke så lätt för en Föredragande inför K. M.att göra framställningar,
som äro rakt stridande emot hvad embetsverket föreslagit.
Det är således icke min mening, att vilja ådagalägga, det
Föredraganden i något hänseende brustit i omtanka för det ena eller
andra verket; men jag har velat ådagalägga, huruledes det ena verkets
ledamöter mot sina underordnade tjenstemän ihågkomma sin
skyldighet att söka befrämja dessa personers sannskyldiga bästa,
196
Den 21 Oktober f. m.
under det att det andra embetsverket, oaktadt göromålen för dess
underlydande blifvit betydligt ökade, icke i samma mån söker bereda
dem en någorlunda motsvarande ersättning.
Iir Gripenstedt: Den siste värde talaren har trott, att
någon stjufmoderligliet i afs:de på KammarR:ns behandling egt
rum, och har velat ådagalägga detta dels genom en jemförelse mellan
KammarRm och KammarColl. och dels genom att framhålla
huruledes de högre tjenstemännens antal och löner blifvit ökade
och de lägres minskade. Hvad tillökningen i ledamöternas antal
vidkommer torde den värde talaren påminna sig, att under en längre
tid alltid funnits en adjungerad ledamot i KammarRm, och
att således i sjelfva verket ingen tillökning egt rum i annat afs:de
än i aflöningsbeloppet, hvaremot arbetsskyldigheten blifvit oförändrad.
Beträffande åter förminskningen i Kansli-personalens antal, så
är det en sanning att en Notarie-tjenst blifvit föreslagen till indragning
och trenne andra till omflyttning. Men i detta afs:de får
jag bekänna, att jag icke har något annat att hålla mig till, än
det Utlåt., som blifvit afgifvit af verkets Chef och ledamöter.
Hvad slutligen angår jemförelsen emellan KammarRm och
KammarColl., så kan jag icke godkänna densamma. Derföre att
ett stort antal mål passera KammarRin, hvilkas pröfning, enär de
äro af rent juridisk natur, medför arbete vid sessionsbordet, följer
icke att göromålen i Kansliet skola blifva särdeles betungande eller
lika stora som i KammarColl. Sådant beror helt och hållet på
målens beskaffenhet, och i detta fall tror jag, att de, som ega någon
fullständigare kännedom om förhållanderna, måste medgifva att
göromålen inom det sednare embetsverket äro ganska olikartade
dem, som förekomma i det förra. Jag vill således blott jäfva den
slutsatsen, att derföre att ledamöternas antal inom KammarRin ökas,
en tillökning i Kansli-personalen jemväl är behöflig, emedan då
verkets Chef funnit att göromålen icke äro vidlyftigare, än att de
med det mindre arbets-biträdet kunna skötas, jag också tror att
Regeringen icke kunnat göra annat än godkänna förslaget. Dessutom
ber jag Hr Printzensköld lägga märke till, att, då det är
fråga om förhöjning i tjenstemännens löner måste man också på
samma gång erkänna att de derigenom böra hafva en förpligtelse
att åtaga sig en i någon män större arbets-skyldighet. Jag tror
ej att man kan förebrå mig bristande nit och värme för en förbättring
af tjenstemännens vilkor; men å andra sidan är det icke melan
rätt, att då så högst betydliga löneförhöjningar, hvarom nu är
fråga, beviljas, man också tillser att arbetet blifver jemkadt derefter,
och att man icke alltjemt vill tillskansa sig förbättrade vilkor, utan
att i förhållande dertill åtaga sig större skyldigheter.
På de skäl jag nu haft äran anföra, anhåller jag om bifall till
Utsk:s på KammarRins eget Utlåt, grundade förslag.
Hr Printzensköld: Det är verkligen mycket ledsamt för mig
att finna, det den siste värde talaren uptagit mina anmärkmr så
som om de skulle innefatta en emot honom riktad förebråelse, att
Den 21 Oktober f. m.
197
icke hafva iakttagit den välvilja emot KammarR:ns tjenstemän som
han bort. Ilar ej Hr Gripenstedt haft godheten höra min ofta uplepade
förklaring, att jag är långt ifrån att vilja i ringaste mån
lägga föredraganden till last, att ett sådant missförhållande egt rum,
enär han med bästa vilja i verlden icke hade kunnat handla annorlunda,
än han gjort. Jag förklarade ju, att om verket sjelft hade
visat mera välvilja mot sina egna tjenstemän, så hade det, enligt
min öfvertygelse, för Ilr Gripenstedt, varit ett synnerligt nöje, att
understödja verkets förslag; trien när delta verk, begått den, enl.
mitt förmenande, upenbara orättvisa, sorn innefattas i dess afgifna
förslag, så kunde föredraganden icke göra annat, än hvad som skett,
och jag uprepar ännu en gång, att det ej förundrar mig att jag
icke sett något annat förslag, än det förevide, då det öfverensstämnrer
med KnmmarR:ns eget. Jag ber således Hr Gripenstedt vara
förvissad, att jag icke i någon mån riktat mina anmärkrnr emot
honom. Af Hr Gripenstedts försvar för Kammarltrns förslag, synes
också att han icke gjort det i sådana bestämda ordalag, att man
icke kan antaga, att derest KammarRm hade framställt ett annat
förslag, skulle Hr Gripenstedt hafva biträdt detsamma. Hr Gripenstedts
försvar för den olika behandling af KammarRms och KammarColhii
Kansli, hvarigenom det förra verket erhållit blott 3 Notarier,
men det sednare fått behållit sina 5, får jag vederlägga med
att nämna, det jag varit Notarie i KammarColl. i 17 år, äfvensom
tjenstgjort såsom Sekreterare derstädes, så att jag verkligen icke saknar
noggrann kännedom om ärendernas mängd och beskaffenhet inom
detta embetsverk, hvilka ärenden då voro vida talrikare än nu. Jag
tror således att den jemförelse jag anställt emellan båda embetsverken
väl kan hafva skäl för sig, och att man icke, på de grunder,
Hr Gripenstedt anfört, kan anse den vara mindre öfverensstämmande
med verkliga förhållandet. Hade KammarR.n gjort sig underrättad
om hvad KammarColl. gjort i detta fall och följt dess
exempel, tror jag att man hade haft skid, att förvänta, att de 4
Notarier, som funnos i KammarRm, fått qvarblifva; ty jag kan försäkra
Hr Gripenstedt, att med den kännedom, jag eger om förhållanderna,
äfvensom enl. Registraturens vittnesbörd, är KammarRm
i afs:de på göromål fullt lika betungad som KammarColl., och ären
derna
äro till och med i vissa afs:den vida besvärligare och vida
kinkigare att i expedition uprätta, än flertalet af de i KammarColl.
förekommande ärenden. Ett eller annat alvittringsmål från de norra
länen kan väl sätta myror i hufvudet på en Notarie; men att upsätta
en hop skattläggnings-utslag och andra dylika mål, är ett arbete
af den beskaffenhet, att man väl kan säga, -att det icke fordrar
särdeles hufvudbry, ehuru det ovilkorligen tager i anspråk ett
vida mera materielt arbete.
Då jag emellertid icke ser någon möjlighet att vinna ändring
i Utsk:s förslag, får jag låta dervid bero; och vi torde väl få se,
att det icke kommer att dröja länge, innan man hos K. M. begär
ändring
i detta missförhållande.
lförev:de morn. blef uppå, härefter framstäld propos., af R. o.
Ad. bifallet.
198
Den 21 Oktober f. m.
Mom. e,
stridande.
Härvid förekom först Utsk:s yttrande ang:de dels vice
Ådv.Fiskals-tjenstens indragning och göromålens öfverflyttning på
en å Adv.FiskalsKont. anstäld Kanslist, dels oek aflönings-förmånerne
för denne Kanslist, och yttrades derom af
Hr Printzensköld: Afven vid denna punkt nödgas jag
npträda med åtskilliga aumärkn.r, anhållande dervid om benägen
ursäkt. Den första af dessa anmärkmr gäller det snöpliga sätt,
hvarpå Utsk. afihrdat min motion om vice Ådv.Fiskals-tjenstens
återupriittande. Detta sätt att tillvägagå har åtminstone här varit
så mycket mera obehörigt, som det icke kunnat eller bort undgå
Utsk:s upmärksamhet, att Adv.FiskalsEmbetet är ett af de vigtigaste,
som inom verket finnes; och Utsk. hade derföre varit pligtigt,
att begrunda de skäl, som en föreståndare för Kont., sedan
23 år tillbaka, anfört till följd af den erfarenhet, han derom vunnit.
Den motion, som af mig blifvit i frågan väckt, innefattar en
så fullständig utredning af förhållanderna med Adv.Fiskalen och
vice Adv.Fiskalen, att jag blott behöfver upliisa densamma för att
ådagalägga orättvisan, för att icke begagna ett annat ord. i KammarKms
åtgörande, att afslå den. Det torde tillåtas mig att få
nämna några ord om de skäl Kammarlbn anfört för sitt afslag-,
allrahelst som jag tror mig bättre känna denna sak, än ledamöterna
och Presidenten, hvilka nästan aldrig ens titta in i Adv.-  FiskalsKont., och till följd deraf icke kunna ega den kännedom om
alla de trägna göromål, som tillhöra denne tjensteman, hvilken är af
nöden för att rätt bedöma frågan. Motionen är af följande lydelse:
Utaf K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och be
hof
inhemtas bland annat, i afs:de på den deri föreslagna lönereglering
för Kamm;:rR:n, huruledes inom detta verks Adv.FiskalsKont.
uptagits allenast en Adv.Fiskal, som skulle erhålla en lön af
3,000 lldr Knit med fortsatt åtnjutande af det honom hittills
anslagna aktorats-arfvode, hvilket man dock nedsatt från 12 till 10
proo., jemte en Kanslist, som, mot en lön af 1,000 Kdr Knit samt
300 Bdrs renskrifnings-penningar, skulle vara Adv.Fiskalens biträde
och derjemte förrätta alla de göromål, som hittills enl. Instruktms
föreskrift ålegat vice Adv.Fiskalen, hvars tjenst således skulle komma
att indragas.
Att detta förslag utgått från Kammarl?:ns President och ledamöter,
finner man af det StatsRådsprot., sorn uti den K. Propos.
blifvit åberopadt; och då jag å ena sidan nogsamt inser det konseljen
bordt ega allt skäl att sätta förtroende till en framställning,
sora kommit från ett sådant håll, och att således anse den föreslagna
indragningen vara både nyttig och ändamålsenlig, måste det,
å andra sidan, så mycket mera väcka min förundran, huru Kongl.
KammarR:n kunnat framställa förslaget samt dervid, såsom det vill
synas, beropa sig på förvärfvad erfarenhet om vidden och beskaffenheten
af de till Adv.FiskalsKont. hörande göromål, sorn hvarken
Presidenten eller någon enda af KammarR:ns ledamöter någonsin
tjenstgjort inom nämnde Kont., så att ingen af dem eger med der
Den 21 0 k t ob er f. m.
199
varande göromål den närmare bekantskap, som erfordras, för att
kunna fälla ett på sakkännedom grundadt omdöme derom, huruvida
den tjenstemannapersonal, som nu uti Adv.FiskalsKont. är anstäld,
må böra bibehållas eller kunna, utan men för ärendernas gång, förminskas.
Om jag af Kongl. KammarRm blifvit hedrad med det förtroendet,
att höras i denna fråga, hvartill måhända icke bordt saknas
giltig anledn., eftersom den tid af några och trettio år, hvarunder
jag inom Adv.FiskalsKont. tjenstgjort, dels såsom Kanslist, dels såsom
vice Adv.Fiskal och dels slutligen såsom Kont:ts föreståndare,
satt mig i tillfälle att förvärfva mig en temmeligen vidsträckt erfarenhet
om allt hvad som ligger och måste ligga inom Adv.FiskalsEmb:ts
verkningskrets, så föreställer jag mig, att, i afs:de på vice
Adv.Fiskalen och dess umbärlighet såsom biträde åt Adv.Fiskalen,
ett helt annat omdöme än nu skolat hos Kongl KammarR:n göra
sig gällande.
Det är sannerligen en ringa konst, att säga om en tjenstebefattning,
hvilken man aldrig förestått, att hon är ganska lätt och
kan beqvämligen skötas af en enda person, emedan den produkt,
som af arbetet vid tjenstens utöfning framalstras, sällan är af den
beskaffenhet, att deraf blir fullt åskådlig för begreppet huru mycken
tid och möda, som för produktens frambringande måst användas.
Men denna lätthet, hvilken man understundom tror sig böra
begagna, har det med sig, att man då fäller omdömen, som innefatta
bestämda misstag; och så har i förev:de fall händelsen varit
med Kongl. Kammarlbn.
De af Kongl. KammarR:ns Adv.FiskalsEmb. genom så vä! ordinarie
som vice Adv.Fiskalen handlagda mål och ärender, hvilka
ingått uti Emb:ts arbetsberättelse!- till K. M:s Just.Kansler, hafva
under de sednast förflutna 15 åren, eller från och med 1841 till
och med 185 5, i medeltal årligen utgjort 400 st., hvartill kommer
ett icke ringa antal ärender ang:de verkställighet å K. M:s
samt Kongl. KammarRms domar och utslag, för hvilka Adv.FiskalsEmb.
särskildt årligen redovisar inför Just.Kansleren, äfvensom andra
frågor, uti hvilka Adv.FiskalsEmb. måste med LänsStyrelserna
och andra embetsmyndigheter skriftvexla; så att sammanlagda antalet
af de ärender, som årligen handläggas af Adv.FiskalsEmb.
säkerligen upgår till nära 450 st. Vore nu alla dessa mål af den
beskaffenhet, att för deras handläggning man hvarken behöfde genomläsa
vidlyftiga handlingar och begrunda dessas innehåll, ej heller
hade af nöden att vidtaga andra förberedande åtgärder, så
skulle det väl icke ligga utom Adv.Fiskalens förmåga, att så länge
han egde mannaåldrens fulla kraft, ensam, utan biträde, förvalta sitt
embete; men så är icke förhållandet. Till Adv.FiskalsEinb;ts handläggning
komma icke sällan mål af den vidlyftiga och invecklade
beskaffenhet, att blott för att vinna fullständig kännedom om handlingarnes
innehåll, Adv.Fiskalen måste flera dagar sysselsätta sig
med dessas läsning och återlösning, hvarefter ännu längre tid stundom
erfordras för honora att författa det utlåt, lian skall afgifva,
så framt han önskar att derigenom ådagalägga, hvad man bör vänta
200
Den 21 Oktober f. m.
af honom, det han besitter de egenskaper, som erfordras för att
kunna värdigt upfylla den vigtiga tjenstebefattning han har sig
anförtrodd. En annan gäng händer, att Adv.Eiskalen, innan han
kan afgifva utlåt, i ett mål, måste uti Arkiver samt hos andra
embetsverk inom hufvudstaden söka uplysningar, för hvilkas erhållande
han nödgas flera dagar efter hvarandra aflägsna sig från embetsrummet;
och när han slutligen med icke ringa besvär och tidsupoffring
lyckats förskalfa sig alla de underrättelser han för målets
handläggning funnit nödiga, så återstår det ännu besvärligare arbetet,
att nemi. författa det memorial, hvari han skall på ett åskådligt
sätt framställa resultatet af sina forskningar; och af sakens
beskaffenhet beror det, om icke en ännu längre tid för detta arbetes
fullbordande erfordras. Vid sådana tillfällen är Adv.Eiskalen
ibland flera veckor, ibland också, ty detta är min erfarenhet, hela
månaden hindrad att sysselsätta sig med de s. k. löpande göromålen
inom Adv.EiskalsKont. För deras ordentliga skötande är
då vice Adv.Eiskalen alldeles oumbärlig! och om då till Ådv.EiskalsEmb.
ankomma mål, som antingen fordra skyndsam handläggning
eller också bero på fataliers bevakande, så skall vice Adv.Fiskalen
upträda och fullgöra hvad som i dessa hänseenden ankommer pn
Adv.FiskalsEmbits åtgärd, så att detta embetes verksamhet icke må
i något fall, då den påkallas af behofvet, blifva hvilande. — Men
detta är blott en sida, hvarifrån vice Adv.Fiskalens oumbärlighet
är betraktad. Egnar man upmärksamhet åt en annan sida af saken,
så skall denna oumbärlighet än mera falla i ögonen. Jag har
i det föreg:de erinrat, hurusom den ordinarie Adv.Eiskalen, äfven
om han med ganska stor arbetsförmåga är utrustad, likväl understundom
nödgas icke blott en, utan flera veckor odeladt upoffra
sin tid åt handläggningen af blott ett enda mål; och komma nu,
såsom jag erfarit, flera dylika mål på en gång, så är det klart, att
ännu längre tid måste förflyta innan Adv.Eiskalen kan återtaga de
löpande görornålen inom Kont. Finnes nu ingen som har erforderlig
skicklighet och förmåga till saint bestämdt åliggande att
sköta dessa göromål, så är ju klart, att de alla skulle komma att
ligga nere, samt att Adv.Eiskalen således, efter att hafva fullbordat
ett besvärligt och tankeansträngande arbete, hvilket väl borde berättiga
honom till någon hvila, i stället skulle nödsakas att genast
ånyo anstränga hela sin återstående arbetskraft, för att foga behörig
åtgärd vid alla de efterliggande ärender, som sålunda belasta
hans bord; och om nu denna arbetskraft icke vill räcka till, utan
ärenderna, som kräfva handläggning, ständigt ökas till sitt antal,
ligger det då icke klart i sakens natur, att med hvarje år arbetsbalansen
skall växa inom Adv.EiskalsKont.? Ligger det dessutom
någon billighet eller ens en skymt af rättvisa uti att på detta sätt
öfverlasta en tjensteman med arbete, så att han icke har ett enda
ögonblicks ledighet för att vårda enskilta angelägenheter, huru
ringa och inskränkta dessa än må vara, eller för att kunna njuta
något af sådana förströelser, hvaraf själen, efter trägen och ansträngande
sysselsättning, har ett oundvikligt behof? Kan man dertill
antaga, det ordinarie Adv.Eiskalen, om äfven af naturen utrustad
Den 21 Oktober f. m.
201
nied den bästa helsa, skall göra ett sådant undantag från mensklighetens
vanliga gång, att han aldrig blir hemsökt af sjukdom,
som beröfvar honom förmågan att under längre eller kortare tid
förvalta Adv.FiskalsEinb.; kan man antaga att denne tjensteman,
också emot menskliglietens vanliga gång, ej heller någonsin skall
af något annat laga förfall hindras från utöfningen af sin tjenst?
Kan man icke det, och kati man således icke förekomma, att ju händelser
helt oförmodadt inträffa, som utgöra lagliga hinder för Adv.-  Fiskalen att sjelf förrätta sitt embete, så skall man förgäfves förneka
den stora vigt., som ligger deruppå, att inom Kont. finnes en
vice Adv.Fiskal, som, jemte det lian med Adv.Fiskalen delar de
till Kont. hörande göromål, så att af dem inga blifva efterliggande,
kan, i händelse af laga förfall för Adv.Fiskalen, dennes ställe företräda.
— Säkerligen skall man svara mig, att allt hvad vice Adv.-  Fiskalen hittills uträttat, det åligger nu den blifvande nye Kanslisten,
som derföre i denna sin egenskap erhållit högre lön och således är
underkastad en trägnare tjenstgöring. Men denna högre lön motsvarar
icke den af 1,200 Rdr Rmt, som vid Kongl. KammarR:ns
sednaste reorganisation år 1831 bestämdes för vice Adv.Fiskalen
såsom en lämplig vedergällning för de göromål och den skyldighet
att vara ordinarie Adv.Fiskalens suppleant, som med hans tjenstebefattning
voro förenade; och huru vill man då att samma göromål
med samma ansvar skola öfvertagas af en Kanslist för en mindre
aflöning, och det i en tid, då lefnadskostnaden blifvit mer än fördubblad
sedan 1831, samt lian äfven i det hänseendet är mindre
väl lottad än vice Adv.Fiskalen, att han icke, såsom med denne
varit händelsen, får innehafva annan tjenst, som kan fylla den brist
kanslistbefattningen leinnar uti tillgnngnrne för hans anständiga
bergning. — Man måste vara temmeligen sanguinisk i sina förhoppningar,
för att kunna tro det möjligt, att för så godt pris,
som Kongl. KammarRm föreslagit, erhålla en person med den duglighet
och erfarenhet samt med de insigter uti både juridiska och
kamerala värf, som erfordras för att kunna på ett för det allmänna
gagneligt sätt dels biträda vid dels ock understundom ensam öfvertaga
förvaltningen af Kongl. KammarR:ns Adv.FiskalsEinb. — Utan
fara att blifva vederlagd, vågar jag påstå motsatsen. Man kan
visserligen, kanske lätt nog, finna en person, som mottar denna
kauslisttjenst på de vilkor, som blifvit föreslagna, ty till hvilken
befattning, om än aldrig så ringa och mager, saknas väl sökande?
Men eger han väl derföre de egenskaper, som äro nödiga för att
kunna fylla vice Adv.Fiskalens ställe? Jag tror mig af egen erfarenhet
veta, att det fordras tid till förvärfvande af så beskaffade
egenskaper; att de således icke följa med den kauslistfullniagt man
erhåller, utan alt nykomlingen väl behöfver icke blott ett, utan
flera års tid för att inhemta de kunskaper och den praktiska skicklighet,
som göra honom till en duglig tjensteman, så att det icke
blott för honom sjelf, utan äfven för Staten är angeläget, att han
i första gradens tjenst får uttrampa sina läroår för att sedermera
i den andra graden kunna på ett värdigt sätt framlägga frukterna
202
Den 21 Oktober f. m.
af livad han lärt, och slutligen såsom Konhts föreståndare fullt
motsvara de anspråk det allmänna då har rätt att göra honom.
Man hade egt rätt att förvänta så pass omtänksamhet af Kongl.
KammarR:u så väl för sitt eget anseende som för det allmännas
rätt och sannskyldiga bästa, att Kongl. KammarRm icke skolat föreslå
en indragning, som lätteligen kan hafva till följd, att en så
vigtig och ansvarsfull tjenstebefattning som Kongl. KammarRms
Adv.FiskalsEmb., måste understundom ligga alldeles nere eller också
falla i händerna på nybörjare inom tjenstebauan, hvilka äro ingenting
mindre än vuxna de göromål, som tillhöra Adv.FiskalsEmb:ts
handläggning. — Sedan genom Kongl. Förordnm d. 10 April 1828
ett icke obetydligt antal ärender frångått Kongl. KammarOolh, ansåg
sig detta Embetsverk kunna undvara den der då anställde vice
Adv.Fiskal, hvilken befattning derföre, uppå Kongl. Colhii egen
framställning, biel' indragen. Det dröjde likväl icke mer än några
få år förr än Kongl. KammarColl. måste hos K. M. utverka ett
årligt arfvode åt en särskild person, som biträde vid handläggningen
af Adv.FiskalsEinKts göromål, hvilka den ordinarie Adv.Fiskalen
icke ensam kunde medhinna. Hvad var detta annat än ett
återställande af den fordna vice Adv.Fiskalssysslan, ehuru dess förvaltare
icke fick samma namn, samt i och dermed ett erkännande,
att man begått ett misstag genom sysslans indragning. Den är
jemväl nu föreslagen att återställas på stat, om man också undvikit
att återgå till dess fordna benämning, enär af K. M:s Nåd.
Propos. inhemtas huruledes Kongl. KammarColhii Adv.FiskalsKorit.
skulle komma att bestå af en Adv.Fiskal samt 2me Kanslister, af
hvilka sednare den ene vore inom Kont. fullkomligt öfverflödig, så
vida han icke skulle till gagnet, om också icke till namnet, föreställa
den fordne vice Adv.Fiskalen inom verket. — Jag har tjenstgjort
inom Kongl. KammarColhii Adv.FiskalsKorit. och kan således
af erfarenhet förklara, det göromålen derstädes hvarken till antal
eller beskaffenhet stå framför dem, som tillhöra Adv.FiskalsKont.
inom Kongl. KammarRm, der tvertom fiskaliska åtal understundom
förekomma af så vidlyftig och invecklad beskaffenhet, att något
enda dermed jemförligt mål knappast någonsin förekommer till handläggning
af Kongl. KammarColhii Adv.FiskalsEmb. — Det hade
icke varit olämpligt om Kongl. KammarRm, för hvilket det förhållande
jag nu upgifvit inora Kongl. KammarColl. ej bordt vara
obekant, derifrån hemtat en varning att icke, genom den nu föreslagna
indragningen, blottställa sig för nödvändigheten att om några
få år vandra samma cirkelgång, som Kongl. KammarColl. Detta
sednare verk hade åtminstone till sin ursäkt, att en mängd ärender,
hvaraf nästan alla skulle handläggas af verkets Adv.FiskalsEmb.
öfverflyttades till andra embetsmyndigheter och deribland till Kongl.
KammarRm, som erhöll den drygaste anparten, hvarefter detta sistnämnde
verks Adv.Fiskal fick på sin lott den handläggning af dessa
ärender, som förut tillhört samme tjensteman inom Kongl. KammarColl.
En sådan ursäkt har Kongl KammarRm icke att åberopa,
då ingen minskning, men väl betydlig tillökning skett uti detha
Embetsverks göromål, hvaraf också blir en naturlig följd att hädan
-
Den 21 Oktober f. m.
20:l
efter snarare en ökning än en miskning är att emotse uti goromålen
inom verkets Adv.FiskalsKont.; och då ligger uti Kongl.
Kammarlt:ns åtgärd, att det oaktadt föreslå vice Adv.Fiskalstjenstetis
indragning, ett misstag af ännu svårare beskaffenhet än det
af enahanda art, som Kongl. KammarColl. hade begått.
De skäl, som här blifvit anförda, borde hafva utgjort en tillräcklig
anledning, att afslå det al KammarRm upgjorda förslag, hvilket
af K. M. blifvit gilladt; men på samma grund, som jag förut
upgifvit, får jag högtidligen förklara, att jag ingalunda anser Föredraganden
vara orsaken till ett sådant misstag.
Hvad aflöningen beträffar, ber jag att få ådagalägga huru pass
rättvis Kam maritin varit vid fördelningen af lönerna, och huru pass
välvillig den varit emot en tjensteman, som väl ålminstone borde
hafva försetts med en lön, som någorlunda kunde anses tillräcklig
för lefnadskostnadernas bestridande. Jag vill gå till sjelfva kärnan
af KammarRms förslag. Der finna vi följande förhållande: KammarUm
har tillstyrkt nedsättning af aktorats-arfvodet med en sjettedel;
detta arfvode har efter 10 års beräkning i medeltal utgjort
555 Rdr 41 sk. 1 rst Bko. Nu ber jag att få uplysa derom, att
för närvarande icke finnes något balansmål under handläggning, så
att, så vida icke vederbörande tjenstemän i hast hafva den beskedligheten
att tillgripa Kronans medel, så finnes ingen sportel-inkomst.
Emellertid har KammarR:n i sitt förklarande af år 1853 upfört
ordinarie Adv.Fiskalen till en lön af 5,600 Rdr Rmt; men då de
fråntagit honom 555 Rdr 41 sk. 1 rst., så måste väl hans lönetillökuing
vara så mycket mindre som hans förlust i sportel inkomst,
och således blir den nya lönen 1,507 Rdr 22 sk. 11 rst. Bko.
Den nuvarande lönen på stat har blifvit uptagen till 1,700 Rdr;
men den utgör sällan mer och sällan mindre än 1,400 Rdr. Skillnaden
häremellan och den lön, som enligt KammarEms förslag
skulle tillfalla Adv.Fiskalen utgör 107 Rdr, hvadan KammarR;n
således haft den välvilja emot sin Adv.Fiskal att öka hans lön med
107 Rdr, säger 107 Rdr! Adv.FiskalsKont:ts gamla ordinarie inkomster
utgjorde, enligt KammarR:ns egen beräkning och då jag
härvid inberäknar Kansliets andel i utslags-lösen, 4,108 Rdr 44
sk. Bko; men nu har KammarR:n föreslagit en löneinkomst för
Adv.Fiskalen och Kanslisten af 4,100 Rdr, hvadan Ådv.FiskalsKont.
sålunda af sin ordinarie inkomst fått släppa till 8 Rdr 44 sk., utom
den sjettedel af aktorats-arfvodet, som förut tillkommit detsamma.
Det är på sådant sätt, som detta kont. blifvit belnandladt. Att
F’öredragandcn icke gjort någon förändring deruti, förvånar mig ingalunda
af skäl, dem jag tillförene anfört. Det enda han kunnat
göra, naturligtvis till följd af den allmänna tillökningen i lönerna,
har varit, att han föreslagit Adv.Fiskalens lön till 3,000 Rdr i
stället för 2,600, som KammarR:n föreslagit. Måhända skulle det
kunna tillåtas mig att görn den vördsamma erinran, att en jemförelse
här kunnat ega rum emellan KammarR:ns och KammarColhii
Adv.Fiskal, och att det således ligger en slags obillighet deruti att
det förra verkets Adv.Fiskal blifvit försedd med 500 Rdrs mindre
201
Den 21 Oktober f. m.
inkomst än det sednare verkets. Jag vet väl, att man svarar mig,
att Kammarllms Adv.Fiskal i sina aktorats arfvoden eger en tillgång,
som den andre icke kan räkna sig tillgodo. Men jag hemställer
likväl, om det är lämpligt, eller ens bort ega rum, att anse
Sveriges upbördsmannakorps vara så qvalificerad, att man med visshet
kan och bör antaga att balanser årligen skola inträffa, hvilka
till fördel för Adv.Fiskalen gifva en inkomst af 500 Rdr. Detta
är, enl. mitt förmenande, ett sätt att betrakta Adv.Fiskalens inkomster,
som icke tyckes stå tillsammans med det förtroende man
bör hysa till tjenstemän, hvilka Regeringen sjelf tillsätter; och det
ser verkligen ut som om man ville stämpla dem derhän, att de
årligen skola skatta till Adv.Fiskalen, i stället för att jag föreställt
mig, att man borde betrakta upbörds-balanser såsom sällsynta
tillfälligheter, hvilket också är händelsen. Ty med undantag af
Drottninghus-balansen, hvilken icke tillhörde Staten, harpa de sednare
10 åren någon balans icke inträffat. Jag tror således, att
det är en nog mycket sanguinisk förhoppning, att Adv.Fiskalen
skall kunna på detta sätt beräkna en inkomst-sportel, som gör hans
lön lika med Adv.Fiskalens i KammarColl. Det lönar dock icke
mödan att vidare orda härom, ty saken kan icke hjelpas; men då
jag i min motion tror mig hafva ådagalagt, att en skicklig och
duglig tjensteman är af behofvet påkallad till biträde åt Adv.Fiskalen,
har jag ansett mig vid detta tillfälle icke böra underlåta att
påpeka hvad vigt man fästat vid detta förhållande. Jag ämnar
emellertid icke begära återremiss, emedan derigenom ingenting skulle
vara att vinna; utan jag vill blott begära den förändring i StatsUtsk:s
förslag, att den tjensteman, som i enlighet dermed skulle
förrätta vice Adv.Fiskals göromålen, måtte om man också anser honom
böra förlora sin egentliga benämning, erhålla den honom anslagna
lön af 2,000 Rdr, motsvarande hvad enahanda tjensteman
inom KammarColl. har fått sig tilldeladt, jemväl de 300 Rdr, som
nu blifvit föreslagne att utgå till Kanslisten. För min del hoppas
jag att åtminstone inom några år blifva qvitt en plats, der jag ser
att frukterna af min verksamhet blifvit så som nu skett upskattade
af ett embetsverk, som bort vara bäst i tillfälle att bedöma densamma:
jag har således ingenting att förlora; men det vill synas
mig, som om, när den nya regleringen trädt i verkställighet, det
kommer att blifva kinkigt nog för Adv.Fiskalen att erhålla det biträde
af Kanslisten, som han eger rätt att påkalla. Men jag lemnar
alla betraktelser häröfver å sido; de, som hafva föreslagit denna
dråpliga förändring, torde sjelfve få vidkännas följderna af densamma.
Jag inskränker mig således för närvarande endast till den anhållan
att den föreslagna Kanslisten må erhålla 2,000 Rdr i lön och
300 Rdr i arfvode.
Sedan härefter ITr Gr. o. Ordf.den framställt att Hr Printzensköld
yrkat, att Utsk:s ifrågav:de yttrande måtte bifallas med
den förändring, att aflönings-förmånerne för Kanslisten bestämdes
till 2,000 Rdr såsom lön och 300 Rdr såsom arfvode och ersätt
-
Den 21 Oktober f. in.
205
ning för renskrifning, eller tillhopa 2,300 Tidr Ernt, blef propos.
till bifall å Utsk:s yttrande utan förändring först framställd och
besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Ordf:den
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s yttrande roed den
af Hr Printzensköld vrkade förändring, samt, sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Då nu förekom Utsk:s tillstyrkande i fråga om löneförhöjning
för nuvarande vice Adv.Fiskalen J. W. Lind, yttrade:
Hr Liljehöök: Ridd. o. Ad:s föreg:de beslut innefattade,
att Kanslisternas löner skulle blifva 2,000 Rdr, och att till renskrifning
skulle alsättas ett belopp af 300 Rdr. Då beslutet är
af den beskaffenhet, att det icke kan träda i verket förr lin den
nuvarande vice Adv.Fiskalen afgår, anser jag det vara alldeles nödvändigt,
att denne tjenstemans löneförmåner under den tid han är
i tjenstgöring sättas till samma belopp, som den blifvande Kanslistens,
och att således det ifrågav:de arfvodet i stat upföres, emedan
detta eljest icke skulle komma att ske, i fall nemi. vice Adv.Fiskalen
skulle qvarstanna öfver den nu inträdande statsreglerings-perioden.
Sedan Hr Gr o. Ordf:den framställt hurusom Hr Liljehöök i
afs:de på Utskts förev:de tillstyrkande föreslagit den förändring att
aflöningen för vice Adv.Fiskalen Lind bestämdes för nästa statsreglering
till 2,000 Rdr såsom lön och 300 Rdr såsom arfvode
och ersättning för renskrifning, eller tillhopa 2,300 Rdr Rmt, blef
propos. till bifall å Utsk:s före vide tillstyrkande först framställd och
besvarad med starka Nej, jemte ett eller annat Ja; hvarefter Hr
Gr. o. Ordf:den hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla Utslcs
tillstyrkande med den af Hr Liljehöök föreslagna förändring, samt
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte några Nej, förklarade
det han funnit Ja öfvervägande.
Uppå Hr Gr. o. Ordfidens härefter framstälda propos. upskjöts
fortsättningen af öfverläggningen om StatsUtsk:s förev:de Utlåt, till
eftermiddagens plenum.
Föredrogs och begärdes på bordet ett från Hederv.
BondeSt. ankommet prot:sutdrag N:o 423 innehållande inbjudning
till de öfrige RiksStånden att förena sig i BondeSt:s fattade beslut
vid föredragning at Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 121,
i anledn. af väckte motioner rörande SeglationsOrdn.-n den 15 Maj
1843.
Slutligen anmäldes och lades på bordet ett från LagUtsk. in
-
20G
Den 21 Oktober e. m.
kommet Betänk. N:o 47, i anleda, af väckt motion om stiftande
af lag, ang:de allmänt kyrkomöte.
Högloft. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munde.
Onsdagen den 21 Oktober 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Gr. Lagerbjelke, Gustaf, fortfor att såsom främste
närvarande ledamot, i Hr Gr. o. Landtnäs ställe, föra ordet.
Uplästes till justering Exped.Utsk:s under N:o 136 inkomna
Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse till K. M., ang:de stämplade
pappers-afgiften, och blef detta förslag jemte bilaga, innefattande
förslag till Förordning i ämnet, af R. o. Ad. godkändt
Uplästes till justering och godkändes Exped.lTtsk:s under N:o
137 inkomna Förslag till R St:rs Förordnande för Häradshöfdingen
C. Wester att vara JustitieOmbudsmans Suppleant.
Äfvenledes uplästes till justering samt godkändes nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne Förslag till R. St:rs underd. Skrifvelser
till K. M.:
N:o 138 ang:de val af R. Stms JustitieOmbudsmans Suppleant
;
N:o 139, angule förhöjning i Kronans lösnings-pris för inom
Riket tillverkad Salpeter till likhet med priset å utländsk vara;
N:o 140, i fråga om kostnads-ersättning till militäre, civile
och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjenste-ärenden;
N:o 141, ang:de förtydligande af Kongl. Kungörelsen den 11
Aug. 1854, i fråga om ersättning till Nämndemän och Fjerdingsman
för extra förrättningar;
N:o 142, i anleda, af K. M:s Nåd. Propos., ang:de understöd
Den 21 Oktober e. m.
207
af allmänna medel för uppehållande af gästgifveri vid Malmägens
by i Jemtlands län; och
N:o 143, ang:de åtgärder till ordnande af skjutsnings-besväret.
Fortsattes pröfningen af Stat,sUtsk:s Utlåt. N:o 136, ang:de
reglering af utgifterne under KiksStatens Sjunde Hufvudtitel.
Härvid förekommo:
I fråga om 9:de punkten, ang:de anslags-förhöjning för Kongl
KammarR.n:
Mom. f, rörande OfverRcv.Deparl.,; och mom. g, rörande
ifrågasläUl öfverflyllning af ålskillige tjenstemän å Allm. IndragningsStalcn.
Dessa morna' biföllos.
Mom. h, ang:de den erforderliga tillölcningen af KammarR-.ns
anslagssumma.
Detta mom. bifölls med den rättelse, som föranleddes af lt.
o. Ad:s förut fattade beslut.
Mom. i, ang:de en af Hr Printzensköld, Carl, väckl motion.
Detta mom. lades till handlingarne.
10:de punkten, ang;de anslags-förhöjning för Öfver JnlendenlsEmbclet.
Då härvid först förekom Utsk:s tillstyrkande beträffande ifrågastähl
tillökning i OfverlntendentsEmbetels personal, yttrade:
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller, att få fästa Högloft. Ståndets
upmärksamhet på en sak, som förefaller mig mindre välbetänkt i Utsk:s
Förslag. Utsk. har nemi. med bifall i öfrigt till den af K. M. begärda
tillökningen i OfverIntendentsEmb:t.s personal föreslagit, att de för en
Kanslist och en Kammarskrifvare begärde 1,000 lidr i st. skulle
anvisas till biträde vid räkenskaps- och renskrifnings-göromålen.
Härvid har likväl Utsk. förbisett det egentliga ändamålet med dessa
platser, hvilka ieke allenast skulle ombesörja förekommande renskrifning,
utan äfven vårda embetets arkiv di, och derigenom skulle
man få en embetsman, som vid inträffande förfall för Sekreteraren
kunde ingå i hans ställe, hvartill för närv:de icke finnes någon tillgång
inom verket. Utsk. har tillstyrkt sjelfva summan, och vid sådant
förhållande vågar jag anhålla, att K. o. Ad. äfven ville bifalla de
af K. M. föreslagna benämningarne.
Hr Liljehöök: Utsk:s förslag i denna punkt står i full
conseqvens med Utsk:s sätt att gå tillväga vid föreg:de tillfällen.
Utsk. har icke för denna stätsreglerings-period velat bestämma några
löner på stat, och har derföre i st. f. att fastställa en viss lön för
en Kammarskrifvare och en Kanslist, ställt ett arfvode till samma
belopp till K. M:s disposition. Hvad angår den omständigheten
208
Den 21 Oktober e. m.
att någon ordinarie embetsman icke skulle vara att tillgå för att
vid inträffande förfall för Sekreteraren ingå i hans ställe, så händer
det ofta vid Rikets Collegier att man i brist på en ordinarie embetsman
nödgas förordna en extra ordinarie embetsman att bestrida
Sekreterarens tjenst, och då sådant kan gå ari der bör det äfven
kunna låta sig göra vid ÖfverluteudentsEmb. Jag anhåller således
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Hjerta: Den siste talaren bär visserligen rätt då lian
yrkar, att man vid bestämmandet af anslagen till detta embetsverk
bör gå till väga på samma sätt som vid öfriga embetsverk, men
med afs:de på de arkiv och de handlingar som finnas i OfverlntendentsEmb.
är det af stor vigt att det finns kontinuitet i tjenstemanna-personalen,
och att Ofverlutendenten kan engagera en person,
som derigenom att lian kan hoppas på en stadigvarande plats blir
intresserad af att taga kännedom om de ganska vigtiga frågor der
förekomma rörande Kronans hus och byggnader. Jag anser derföre
att K. o. Ad. i detta fall bör bifalla K. M. Propos., synnerligast
som man derigenom skulle gå OfverIntendeutsEmb:ts egna önskningar
till mötes.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Hr Hjerta har enl. min
tanka fullkomligt rätt i hvad han yttrat, och då Hr Liljehöök yrkat
att man skulle gå tillväga på samma sätt med detta embetsverk,
som med åtskilliga andra, så får jag fästa hans upmärksamhet
på att förhållandet här icke är alldeles lika. Vid öfriga embetsverk,
der redan finnas ordinarie embetsman, kari man utan att neka för ärendernas
gång, låta den af K. M. begärda lönetillökningen utgå under
form af arfvode till extra ordinarie tjenstemän, men här der det
icke finnes någon ordinarie tjensteman, som kan företräda Sekreterarens
ställe, låter det sig göra utan olägenhet. Jag instämmer
derföre med Pir Hjerta.
Sedan härefter Pir Gr. o. Ordfiden framstält, att i afs:de på
föregtde delen af förev:de tillstyrkande som innehöll: »att de för
en Konduktör 1 Kanslist och Kammarskrifvare samt en Vaktmästare
äskade löne- och arfvodes-belopp af R. St:r beviljas», endast
blifvit yrkadt bifall; men att i afs:de på den efterföljande delen,
innehållande »dock att beloppet för Kanslisten och Kammarskrifvaren,
1,000 Rdr, anvisas till biträde vid räkenskaps och renskrifnings-göromålen»
blifvit yrkadt dels bifall dels afslag, blef förstnämnde
del af Utsk:s tillstyrkande, uppå derom särskildt framstäld propos.,
af R. o. Ad. bifallen, och efter sedermera, i fråga om den sednare
delen, framstälde propos:r först till bifall, hvarvid ropades starka
Nej, blandade med Ja, och sedan till afslag, hvarvid ropades starka
Ja, jemte några Nej, förklarade Hr Gr. o. Ordhden, det han ansåg den
sednast framstälde proposm besvarad med öfvervägande Ja.
Beträffande sedermera mom. a, ang:de Öfverlnlendenlcns aflöning,
yltradc: Hr
I) en 21 Ok t ob e r f. ra
-
209
Hr Gripenstedt: Det är ogerna som jag upträder i denna
fraga, ty man skulle kunna anse mig hafva personliga skäl att önska
Öfverlntendenten godt; men då i alla fall dessa personliga
bevekelsegrunder snart komma att uphöra, så finner jag mig derigenom
så rnyeket mera oförhindrad att yttra mig endast med afs:de
a sjelfva sakens beskaffenhet. Jag får då säga att jag anser denna
tjenst väl vara förtjent af den aflöning som K. M. för densamma
föreslagit; ty man må icke föreställa sig att den numera är så obetydlig,
som man ifrån äldre tider varit van att anse den. På sednare
tider har ÖfverlntendentsEmb. utöfver hvad som förr tillhörde
detsamma fått sig updraget vården och underhållet af alla Kronans
hus i landsorten, utgörande ieke blott de 24 läns-residensen utan
äfven alla Kronaus magasiner, äfvensom flera broar, och att häraf
måste upkomma betydligt förökadt arbete och ej sällan kollisioner
med embetsmyndigheterna, är lätt att inse. Då nu Öfverlntendenten
också härigenom kommit i ett inspekterande förhållande till så
höga myndigheter som Landshöfdingarne, och således han hafva
anspråk på att åtnjuta en motsvarande samhällsställning, så anser
jag att 0,000 lldr icke är för mycket i förhållande till den lön
som andra Chefer åtnjuta. Jag anhåller derföre om bifall till K.
M. Propos. i denna punkt.
Efter först till bifall å förev:de mom. framstäld propos., som
besvarades med starka Nej, blandade med Ja. hemstälde Hr Gr. o.
Ordf:den om lt. o. Ad. behagade bestämma aflöningeu för Öfverlntendenten
till 0,000 Bdr Rmt, och ropades härvid starka Ja jemte
åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Ordhden förklarade att han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Då härefter förekom mom. b, ang:de Intendentens aflöning,
yttrade:
Hr Gripenstedt: Jag vill blott uplysa att denna löneför
höjning
enl. K. M:s förslag hvarken kommer att tilldelas den nuv:de
Intendenten eller de af hans efterträdare, som i likhet med honom
med denna tjenst förena åtskilliga andra befattningar af allmän egenskap,
utan att den endast är afsedd för den som helt och hållet
egnar sig åt denna tjenst. Intendenten nr Chefens närmaste man i
detta embetsverk och han borde väl således åtminstone sättas i #
samma förhållande som Kamrerare och Sekreterare i öfriga verk,
och jag anser derföre att B. o. Ad. utan scrupler kan bifalla det
af K. M. begärda anslaget.
Hr Liljehöök: Jag vet mycket väl att denna lönetillök
ning
icke är afsedd att komma den nuv:de Intendenten till godo,
men om 11. St:r bifalla K. M. Förslag, så vet jag icke, huru den
nuv:de innehafvaren kan frånkännas den lönetillökning, som på så
sätt blifvit platsen tilldelad. Då vidare den lönetillökning, sora nu
gifves, endast afser en period af 3 år, så hemställer jag om det
icke vore skäl att bifalla Utslcs Betänk.
IX II. 14
210
Den 21 Oktober c. m.
Hr Gripenstedt: Jag yrkar icke på någon förändring i
Utsk:s förslag, utan har endast i förbigående velat meddela uplysning
om den rätta meningen med det begärda anslaget.
Eörev:de mom. blef uppå härefter framstäld propos. af E. o.
Ad. bifallet.
I fråga om det nu förekommande mom. c, ang:de Sekreterarens
aflöning, anförde:
Ilr Hjerta: StatsUtsk. liar här nedsatt lönen för Sekrete
raren
vid ÖfverlntendentsEmb. till 2,400 Rdr, ehuru K. M. föreslagit
denne lön till 3,500, i likhet med Colkii Sekreterare. Det
är väl möjligt att, såsom Utsk. säger, denna tjenst icke är så trägen
att dess innehafvare icke dermed kan förena annan tjenst,
men i sådant fall anser jag att man bör bestämdt uttrycka, att
Sekreteraren vid ÖfverlntendentsEmb. eger med denna sin befattning
förena annan tjenst på Rikets stat.
Hr Gr. o. Ordf-.den framstälde att i afs:de på förev:de mom.
endast blifvit yrkadt bifall men att dervid Hr Hjerta begärt ett
tillägg, som innehöll bestämdt stadgande att Sekreteraren vid ÖfverlntendentsEmb.
ej må vara förmenadt att innehafva annan tjenst
på Rikets stat, och att R. o. Ad. derföre torde finna att särskilda
propos:r borde framställas så att först fattades beslut öfver Utsk:s
förslag och sedan Hr Hjertås förslag till tillägg blefve föremål för
pröfning.
Härvid ropades Ja och yttrades derjemte af:
Hr Liljehöök: Jag får fästa upmärksamheten på att Hr
Hjertås förslag är fullkomligt öfverensstämmande med Utsk:s, endast
att Utsk:s förslag ej uttryckligen säger, att Sekreteraren må med
denna sin tjenst kunna förena annan befattning.
Hr Gr. o. Ordf:den hemstälde nu om R. o. Ad., med öppen
rätt att sedan besluta om Hr Hjertås förslag till tillägg, behagade
bifalla hvad Utsk. i förev:de mom föreslagit, och ropades härvid
Ja; och då sedermera framstäldes propos. till bifall i Hr Hjertås
förslag till tillägg ropades starka Nej jemte några Ja, hvarefter
% Hr Gr. o. Ovdfulen hemstälde om R. o. Ad. afslog detta förslag
till tillägg, samt efter denna propos:s besvarande med Ja jemte några
Nej förklarade det han härvid funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekom och bifölls mom. d, ang-.de aflöningen för
Kamercraren vid Kongl. Museum.
Då sedermera förekom Utsk:s hemställan om den erforderliga
tillökningen i anslaget för ÖfverlntendetsEmb., bifölls denna hemställan
med den rättelse som af R. o. Ad. först i afs:de på 10:de
punkten fattade beslut föranleddes.
ll:te punkten, ang-.de anslaget till Kongl. Theatern.
Dsn 21 Oktober e. ir..
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan ang:de en
af Riksdagsfullmäktigen Tobias Lind väckt motion.
Vidare förekom Utsk:s yttrande ang:de en af Prosten Söderberg
väckt motion, och yttrades härvid af:
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Det gäller här Natio
nalTheaterns
vara eller icke vara. Bör en dylik inrättning finnas,
är en fråga, som icke behöfver utförligt utvecklas för att här med
Ja besvaras. Dess inflytande ej allenast på landets bildning och
smak, utan äfven på lifligheten af dess nationella känslor, är allt
för stort för att kunna af en uplyst fosterlandsvän förbises. Hvilket
mägtigt inflytande utöfvar ej ännu i dag Shakespeares snille
på hela det Engelska folklynnet. Deti nästa frågan blir då, kan
en sådan Theater underhålla sig sjelf. Lika lätt som den första frågan
besvarades med Ja, torde denna sednare kunna besvaras med
Nej. Erfarenheten har visat att en dramatisk scen, i och för sig
kan bära sig, men en NationalTheater måste, för att upfylla sitt
höga ändamål såsom bildnings-anstalt i stort för nationens smak
icke allenast hafva en dramatisk utan äfven en lyrisk scen med
tillhörande körer och ballet. Under sådant förhållande har andra länders
erfarenhet visat att den icke kan uppehålla sig med egna tillgångar.
Det vore orätt att jemföra oss med Europas stormakter, jag
vill derföre blott hålla mig till Stater med mindre folkmängd än
Sverige, så t. ex. gifver Danmark .200,000 Rdr, Bajern ungefär
lika mycket, och det lilla Sachsen öfver 100,000 Rdr årligen till
NationalTheatern. Hvem skall då betala det anslag som oundgängligen
fordras: Månne Konungen? En så orimlig tanka har
troligen alldrig upstått i något annat land än vårt. Jag antar
således såsom ett axiom att underhålls-skyldigheten åligger Staten.
Huru har denna då upfyllt sin pligt? Jo under det att Konungen
understödde Theatern med 00,000 Rdr årligen utbetalades under
en lång följd af år af Staten till samma ändamål, den oerhörda
summan af 6,7 50 Rdr årligen. I en sednare tid fann man dock
till och med denna summa allt för stor. Hela anslaget indrogs.
Det var 1840 års statsmän förbehållet att vidtaga den storartade
besparing hvars hufvudafsigt, troligtvis var att gifva ett knappnåls-sting
åt den dåv:de Monarken. Huruvida indragningen medförde
det åsyftade ändamålet känner jag ej; men vi veta deremot,
att redan vid 1844 års Riksdag erhöll Theatern ett nytt statsanslag
stort 9,000 Rdr årligen, hvilket vid sista Riksdag höjdes till
30,000. Med tacksamt erkännande af sista Riksdagens frikostighet
måste dock medgifvas att äfven denna summa är alldeles tillräcklig.
Det af nuv:de Theaterstyrelse upgjorda förslag utvisar, en årlig
brist af 50,000 Rdr. Om nu Konungen af egna medel fyller
hälften af denna brist, vore det då för mycket om lt. St:r betalade
den andra hälften, man invänder måhända att då Konungens civillista
vid 1823 års Riksdag förhöjdes, skedde detta under den förutsättning
att K. M. ensam fortfarande skulle uprätthålla NationalTheatern.
Genom en förtjenstfull skrift har redan tydligt blifvit
visadt, att denna förutsättning hvilar på intet annat än ett
212
Deri 21 Oktober e. m.
löst yttrande sora d. v. Theaterdirektören Frih. Åkerhjelm under
debattens hetta liit undfalla sig. niir Gr. Anckarsvärd motsatte sig
den föreslagna tillökningen i Konungens apanage. Den grannlagenhet
Carl Johan visade att aldrig under sin regerings tid begära
något förhöjt anslag åt Theatern, har äfven blifvit iakttagen af vår
nuv:de Konung. Jag hemställer doek till Eder mine Hrr t kan
det vara lämpligt att detta förhållande längre fortfar. Kan det
vara lämpligt att Konungen gifver nära tiondedelen af sin civillista
för att uprätthålla vår Nat.ionalTheater, synnerligast nu då
K. M:s helsotillstånd beklagligen icke tillåter honom att ens hafva
något nöje af denna Thenter. Neji Jag tror i sanning tiden vara
inne, för representationen att sjelf taga saken om hand. Man klagar
ofta att tidsandan allt för mycket omhuldar de materiella intressena,
vore det då icke skäl att representationen å sin sida toge
de intellektuella under armarna? Vore ieke detta ett lämpligare
sätt att understödja första hufvudtiteln än att väcka motioner de
der syfta att påtvinga samhällets högsta personligheter anslag, som
desse med högtänkt grannlagenhet undanbedt sig? På dessa skäl
anhåller jag att anslaget till den Kongl. Theatern måtte höjas i
enlighet med Prosten Söderbergs förslag.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Frågan om Theatern kan re
duceras
till den: skola vi hafva en NätionalTheater eller icke?
Denna fråga besvarade It. o. Ad. nyss med Ja; ty genom afslag
å Tobias Linds motion beslöt It. o. Ad. att en NationalTheater
skulle finnas. Då upstår frågan: är det värdigt, att hafva en institution,
som ouphörligt. befinner sig i konkurstillstånd och trassel?
Hvar och en som har kännedom om enskildas affärer, vet att för
den som icke har tillräckliga tillgångar kostar det mycket mera,
än den, som äger sådana. Någon ordnad hushållning kan derförutan
icke äga rum. Och i detta predikament har Kongl. Theatern,
länge befunnit sig. Dess ekonomiska obestånd har derföre äfven
blifvit år från år större; och ju längre man dröjer att lemna den
nödigt anslag, desto svårare skall det blifva att ordna dess affärer.
När man beslutat att en Theater skall finnas, så kan ytterligare
upstå en annan fråga: skall den hafva blott en dramatisk, eller äfven
en lyrisk scen? Vi veta att det är möjligt för en dramatisk
Theater att kunna bära sig utan understöd, och derföre skulle man
möjligtvis kunna säga att det vore bäst att hafva endast en dramatisk
Theater. Men då den lyriska scenen är af den vigt, att
II. o. Ad. troligtvis icke vill borttaga den; och jag således
kan förutsätta att K. o. Ad. äfven vill hafva en lyrisk Theater;
så blir deraf äfven en nödvändig följd att den icke kan bära sig
sjelf, utan att årlig brist måste upkomma så vida den icke erhåller
understöd. Man hav nemi., på sätt Gr. Björnstjerna jemväl anmärkt,
i alla länder vunnit erfarenhet derom att en lyrisk scen
omöjligen kan uprätthålla sig.
Frågan blir således icke huruvida brist skall upkomma eller
icke, utan hvem skall ersätta den brist, som till följd af sakens
natur måste upkomma? Antingen H. M. Konungen eller R. St:r?
Den 21 Oktober e. m.
213
Härvid torde man böra fästa upmärksamhet derå, att man i anseende
till de stegrade priserna, funnit sig vid innevarande Riksdag
nödsakad höja lönerna för alla embets- oell tjenstemän; men att
man deremot icke i ringaste mån förökat H. M. Konungens anslag.
Likväl har den tyngd, som den enskilde fått vidkännas genom prisens
stegring, i ännu högre grad drabbat Konungen. Om fråga
vore om nödvändighets-varor endast för Konungens egen och Hans
familjs personer, så skulle verkningar icke varit så särdeles betydliga;
men då så icke är förhållandet, utan H. M. Konungen skall
af sitt anslag försörja en mängd personer, i och för sin Hofhållning;
så blir deraf ock en följd, att fördyrandet af nödvändighets-varor
måste der blifva kännbar i vida högre grad, än hos den enskilde.
Detta förhållande bör för frågans besvarande, tagas i öfvervägande.
Vidare förekomma följande omständigheter, hvilka äfvenledes icke
torde kunna lemnäs utan allt afs:de. Under det olyckliga förhållande,
som nu eger rum att H. hl. Konungen icke Sjelf kan föra
Regeringen, har K. M. beslutat att månatligen betala till II. K. II.
Regenteu en summa af 10,000 Hdr för det år som man anser
komma att förlida innan II. M. Konungen kan återtaga Regeringen,
gör detta 120,000 Rdr-; till Theatern betalar K. M. årligen 60,000
Edr; under nästkommande år har man beräknat att en brist af
70.000 Kdr skall komma att upstå på Theaterns stat, denna brist
är visserligen större än skilnaden mellan det begärda anslaget och
det nuv:de men det förklaras genom det förhållande, som jag nyss
nämnde att en väl reglerad inrättning kostar vida mindre, än en
derangerad; dertill kommer slutligen H. M. Konungens enskilda
pensionsstat, hvilken till större delen lär vara ärfd från högstsalig
Konung Carl XIV Johan, och den upgår till 300,000 Rdr, af hvilka
0,000 Rdr till pensioner åt personer, som förut varit anstälde vid
den Kongl. Theatern. Alla dessa summor, tillsammans utgörande
550.000 Rdr, får H. M. Konungen utgifva, utan att derför erhålla
den ringaste valuta. Under sådana förhållanden och då frågan, såsom
jag tror den bör upställas, reducerar sig till denna; hvem skall
ersätta den brist, som upstår i Kongl. Theaterns stat. Konungen
eller Staten? Så förmodar ing att R. o. Ad. icke skäligen kan
vägra bifall till den väckta motionen. Jag tillstyrker således att
anslaget till Kongl. Theatern bestämmes till 75,000 Rdr Rmt.
Hr Akerman, Fredr.: Då Regeringen, af orsaker som man
lätt kan föreställa sig, icke hos Ständerna begärt ökadt statsanslag
till den Kongl. Theatern, sfi fägnar det mig att enskilde Riksdagsmän
väckt en dylik fråga, och jag beklagar att den icke inom StatsUtsk.
lyckats tillvinna sig den upmärksamhet som den i så hög
grad förtjenar. Man har redan anmärkt, och det kan icke för ofta
anmärkas, att det ligger i nationens intresse att hafva en NationalTheater,
icke blott för dess förmånliga inverkan på kon9tsinnet och
sedlighet, utan äfven för att kunna stå på ungefär samma kulturgrad
som öfriga Europeiska samhällen. Förhållandet med Kongl.
Theatern, och att det verkligen behöfs ökadt anslag är fullständigt
utredt i Prosten Berlins reservation, men som jag förmodar att
214
Den 21 0 k t o b er e. m.
större delen af R. o. Ad:s medlemmar redan tagit kännedom om
densamma, så vill jag icke besvära med dess upläsande. Jag skall
endast i korthet redogöra för innehållet. Somliga, säger han, anse
Kongl. Theatern endast vara en monarkisk stats-lyx, hvarföre den
borde underhållas af första Hufvudtiteln; andra anse allmänheten
böra underhålla den och så Theatern förskaffa sig detta underhåll
sjelf, och slutligen anse andra att Kongl. Theaterns underhåll uteslutande
åligger Staten. Prosten Berlin synes mig hafva besvarat
frågan riktigt, då han säger, att man icke bör tvista om hvilkendera
af dessa tre moraliska personer rätteligen bör draga kostnaden
af denna inrättning, utan att den bör fördelas mellan dem alla tre.
Betraktar man då huru dessa tre personligheter under en period
af 34 år fullgjort denna deras skyldighet, så finner man att allmänheten,
bidragit med sammanlagt 5,508,000 Rdr, att K. M. bidragit
med något öfver 2 millioner och dessutom lått öfvertaga
Kongl. Theaterns under samma tid gjorda skulder, till ett belopp
af nära en half million, på det att denna angelägna inrättning icke
skulle uphöra, häruti likväl icke inberäknndt de 238,000 Rdr som
Kongl. Familjen under samma tid betalt för sina loger. Betraktar
man nu förhållandet i andra länder så finner man, att i ett mindre
land än vårt, i Danmark erhåller Kongl. Theatern ett årligt
understöd af 200,000 Rdr. Nu anmärker man kanske att detta
utgår af Konungens civillista; det är sannt, — men huru stor är
Konungens af Danmark civillista? Den är 3 gånger så stor som
K. M. civillista och dessutom har den Danska Konunga-familjens
öfrige medlemmar ett årligt anslag af nära i million Rdr Rint.
I det lilla Hertigdömgt Hessen-Darmstadt betalas årligen till NationalTheatern
120,000 gulden, och i Wurtemberg är det årliga
anslaget till Theatern ännu högre. Jag för min del anser det vara
Statens skyldighet att understödja denna konstanstalt, likasom den
understödjer alla andra anstalter till smakens bildande oell konstsinnets
utvecklande. Förmodligen var det af misstag som en talare
lät undfalla sig det yttrandet att Staten borde åtaga sig att. underhålla
Theatern, och att det icke borde vara Konungen. Ty det
är aldrig satt i fråga att ju icke Theatern fortfarande skulle komma
att åtnjuta samma anslag som hittills af Konungen och Kongl. Familjen.
Man begär endast ett ökadt anslag af Staten, på det Theatern
må erhålla en säker existens, och Konungen icke vara tvungen
att fylla den brist som årligen upstår; en brist som för innevrde
år är beräknad att upgå till 00,000 Rdr. Detta är för mig ett
tillfyllestgörande skäl att tillstyrka R. o. Ad. att med ogillande af
StatsUtsk:s förslag bifalla Prosten Söderbergs motion att förhöja
Theaterns nuv:de anslag med 45,000 Rdr; så att det skulle komma
att utgöra 75,000 Rdr Rrut. Det går icke an att afpruta något
på denna summa; ty om man vill hafva en NationalTheater som
kan upfylla sin bestämmelse, så måste man gifva denna summa oafkortad.
Ett ryckte liar gått att Theatern skulle komma att helt
och hållet nedläggas, om detta anslag ej beviljades; huruvida detta
är gruudadt eller ej, derom vill jag icke yttra mig, men nog finns
en antydning härtill i den befallning Theaterstyrelsen erhållit att vid
Den 21 Oktober e. ui.
nästa spelårs början icke afsluta kontrakt med någon sujett på längre
tid än 12 månader. Låt vara att man icke gör detta till följd
af någon afsigt att nedlägga Theatern, så innebär likväl detta stadgande
för Theaterstyrelsen stora svårigheter, hvilka väl behöfva undanrödjas;
ty Theatern bör vara i tillfälle att ingå fasta engagementer
med de förnämsta artisterna, så att den icke för att erhålla
deras biträde må blifva helt och hållet beroende af de vilkor dessa
för hvarje särskildt tillfälle behaga bestämma. Jag’ förnyar således
min anhållan, att 11. o. Ad. ville afslå denna punkt i Utsk:s Betänk,
och bifalla anslagets förökande till 75,000 lldr Ernt.
Ilr Gripenstedt: Då alla föreg:de talare yttrat sig för
bifall till den mening jag ämnar förorda, anser jag mig icke behöfva
så utförligt framställa skälen härtill, som jag i annat fall
skulle ansett nödigt. Jag tror att man riktigt upställt frågan, då
man delat densamma i tvenne motmr nemi. först och främst huruvida
ett årligt anslag är nödvändigt för Theaterns bestånd, och för
det andra hvem som i sådant fall bör bekosta detta. Hvad den
första frågan angår kan svaret ej blifva annat än jakande; ty under
alla tider och alla Theaterstyrelser har Theaterns egna inkomster
varit otillräckliga för behofvens fyllande; och enl. en kalkyl, som jag
ingalunda anser öfverdrifven har den årliga bristen beräknad efter
medeltalet under de sista 10 åren, upgått till nära 70,000 Kdr.
Härvid kan frågas, om det måhända vore möjligt att de nuv:de
utgifterne kunna inskränkas? Jag har icke hört någon framkomma
med ett sådant påstående. Skulle då måhända hela denna anstalt
kanske kunna nedläggas? Derom har jag icke heller hört mera
än en mening, nemi. att sådant hvarken Itan eller bör ske, emedan
det vore en förlust för det allmänna med hänseende till odlingars
framsteg och fordringar. Under sådana omständigheter, och då Theaterns
nuv:de tillgångar uppenbart äro otillräckliga, torde den egentliga
frågan blifva den här förut upställda, nemi. hvem skall bekosta
det ökade anslag, som är af nöden? Det är trenne faktorer som
dervid böra tagas i betraktande, Allmänheten, K. M. och Staten.
Dör tnin del tror jag att det ej vore obilligt om allmänheten något
mera än som hittills skett bidroge till den anstalt, som endast för
dess nöje och nytta är inrättad; ty då allting nu för tiden stigit
i pris och då Theaterns personal till följd deraf med rätta kunna
göra anspråk på någon förbättring i sina vilkor, så synes det mig
också vara klart att den produkt som de lemna, nemi. Theater-föreställningarne,
äfven bör få ett högre värde och bör betalas högre.
Jag tror emellertid icke att detta låter sig göra med den dramatiska
scenen; ty med afs:de på densamma är man numera underkastad
en icke obetydlig konkurrens, och derigenom sättes snart en
gräns för de stegrade anspråken på allmänheten, men deremot visar
det sig tydligt att den lyriska scenens produkter här lemnäs till
underpris, om man jetnför priset här med hvad det är i alla utländska
orter, der större Theatrar finnas: och i detta fall finns ej
heller någon konkurrens, som kan lägga hinder i vägen för en måttlig
och skälig förhöjning i priset. Då man emellertid icke får göra
216
Den 21 Oktober e. tu.
allmänheten motvillig' att besöka Theatern genom någon betydligare
tillökning i kostnaden, torde dock icke någon särdeles ,stor vinst
för inrättningen på denna väg kunna beredas; och det är också
endast i förbigående som jag tagit mig friheten nämna att allmänheten
enl. min åsigt äfven borde bidraga något mera till Thpaterns
bestånd, än den nu gör. Men då det är fråga om ett deficit af
70,000 Kdr, så är det klart att i alla fall en högst betydlig brist
mäste återstå, äfven om t. ex. en 10,000 Jtdr eller deromkring skulle
kunna vinnas på detta sätt. Frågan blir då, hvilken af de tvänne
återstående factorerna, som bör åtaga sig denna brist. Man har
redan anmärkt att ett ökadt anspråk på den Kongl. Familjen i
detta afsrde vore högst obilligt. Den dyra tiden af hvilken hvar
och en haft känning, träffar i sanning ingen i landet, med hänseende
till dess ekonomiska hushållning, i så hög grad som II. M.;
af det enkla skäl att Hans ekonomi, omfattande äfven alla de af
honom beroende personerna är så ojemförligt mycket större än någon
annans. Och likväl, då det är erkändt att alla, som icke genom
något enskildt förvärf kunna bereda sig en mot de stegrade
kostnaderna svarande tillökning i inkomster, äro i behof af förbättrade
vilkor; så är K. M. den enda som icke fått någon tillökning
i anslags-summan. Det är ganska lätt att inse orsaken, hvarföre
någon framställning i detta afs:de icke blifvit gjord från K. M:s
sida. Men just derföre synes mig, att representationen vid detta
tillfälle bör taga nyssnämnda omständighet i ett högsinnadt betraktande,
så mycket hellre som K. M. på sätt här blifvit uplyst, beslutat
att sjelf bekosta det ökade anslag som hvar och en finner
att H. K. H. Kronprinsens hofhållning under nuv:de förhållanden
krafvel', och K. St:r följaktligen ieke blifvit anlitade om något nytt
anslag i oell för Kiksstyrelsens förande. I dessa omständigheter
torde ligga ett ytterliga skäl, om annars ett sådant behöfdes för
att icke fordra, det K. M. skall i högre grad än hittills bidraga
till Theaterns underhåll. Enl. min tanka är det således Statens
skyldighet att betacka den brist, som upstått och detta så mycket
mer som Theatern verkligen icke är en för Staten likgiltig sak.
Den menskliga naturen är nu en gång så inrättad att det måste
finnas en omvexling mellan arbete och förströelse, och säkert är
att om denna sednare icke är af en högre och bildande art, så blir
den af en lägre, som verkar nedsättande på menniskan. Det är
således icke likgiltigt att man vårdar sig om det som bildar smaken
och förädlar nöjet, och (jag må tillägga såsom ett biskal) det
som i främlingars ögon vittnar om ståndpunkten af vår cultur;
Med afs:de på denna frågas särskilda egenskap, att specielt intressera
II. M. Konungen, tror jag för öfrigt att det vore ett lämpligt
tillfälle för E. St:r, att genom handling gifva bekräftelse på
de nyligen till thronen framburna vackra och välförtjenta uttrycken
af deras tacksamhet och deltagande för den lidande Konungen.
Frih. Posse, Joli. Aug.: Det är ett anmärkningsvärd t förhållande,
att äfven de, som anse Theatern för en national-anstalt,
hvilken likasom alla andra sköna konster bör underhållas af Staten
Den 21 Oktober e. m.
217
likväl alltid, om de äro upriktiga, måste medgifva, att den »urartat,
kommit på villovägar, förfalskat den sanna smaken och bland folket
spridt lösliga och orena begrepp i det som rörer sedligheten.» Men
vanligen påstå dessa Theaterns viinner, att nyssnämnda förhållanden
orsakats af tillfälliga omständigheter, då deremot Theaterns vedersakare
pasta, att det är en nödvändig följd af denna konsts egna
beskaffenhet. Jag vill nu icke ingå i någon undersökning härom,
utan blott fästa mig vid de tillfälliga omständigheter, som åberopas
af dem, hvilka påstå, att Theatern kan blifva en sann bildningsanstalt,
bland hvilka tillfälligheter bristande tillräckliga stats anslag
nu anses vara det egentliga hindret för att NatioualTheatern icke
kan 11 pfy 11 a sin bestämmelse.
Bland dessa tillfälliga omständigheter finns likväl ett hinder
med afsule på den Kongl. Theatern i Stockholm, hvilket vanligen
icke beaktas, men hvilket hinder först bör undanrödjas, om det skali
blifva någon tänkbar möjlighet att de förespeglade fördelarna af Theatern
skola kunna ernås; och detta hinder är den obegränsade täflan
med enskildta Theatrar, som den Kongl, är unde)kastad sedandess
monopol uphäfdes. Gifvande vika för det fortfarande yrkandet på
fri täflan äfven i denna konstart, fastställde StatsUtsk. vid 1840 års
ltiksdag, såsom vilkor för att anslaget till den Kongl. Theatern fortfarande
skulle utgå, att dess monopolium uphäfdes. Då denna fråga
diskuterades hos It. o. Ad , afstyrktes förslaget på det ifrigaste af
H. Exc. Grefve Gustaf Löwenhjelm, hvilken egde noga kännedom
om alla theaterförhållanden. Bland annat yttrade han då: »Man
har framställt nyttan af täflan, men theatertäflan bildar undantag.
Enskildta theaterdirektörer täfla alldeles såsom minörer framför en
belägrad fästning: den segrar, som grafver sig djupast ner i dyn.
De täfla om att gräfva sig under hvarandra i hvad smak och anständighet
är. (K. o. Ad:s prot. d. J3 Maj 1840, sid. 631.) Sanningen
af dessa hans ord visar sig nu; ty, som vi veta, så finns
här tre PrivatTheatrar, som bära sig bra; en har nyss brunnit, och
man tänker redan på dess utvidgande; men National theatern kan
icke bära sig. Jag behölver icke ingå i någon vidlyftig undersökning
om orsakerna härtill, ty äfven Theaterns vänner inse säkert,
att en NationalTheater aldrig kan täfla med en PrivatTheater; ty
den förra måste sträfva att upfylla sitt ändamål, nemi. att förädla
smaken, då deremot den sednare endast ser på sin utkomst och rättar
sig efter publikens smak. Sedan man borttagit monopoliet, är
det icke möjligt för Staten att bekosta denna inrättning, hvilken är
som ett bottenlöst haf. Förra lliksdagen beviljades 20,000 ltdr,
och nu vill man höja denna summa till 50,000. Anser man sig
alltså icke kunna återtaga den Kongl. Theaterns monopol, så blir i
längden ingen annan utväg, än att fortsätta den år 1840 beträdda
banan, såsom ock redan då följdriktigt föreslogs, att nemi. uplåta
den Kongl. Theatern åt den enskildta företagsamheten.
Hr Gripenstedt: De af den siste värde talaren anförda
omständigheter synas mig, enl. en belt enkel logik, upmana till ett
alldeles motsatt förfarande än det han förordat. Det må vara sannt,
218
Den 21 Ok tober e. m.
att Theatrarna understundom täfla att öfverbjuda hvarandra med det
som kan reta sinnligheten, nyfikenheten, o. s. v.; men just derföre
att en NationalTheater hvarken kan eller bör ingå i en sådan täflan,
liar den behof af ett understöd, som andra Theatrar ieke behöfva.
Häruti ligger, enl. ruin förmening, just det kraftigaste skälet, hvarför
en dylik Theater bör af Staten understödjas, så att den icke af
ekonomiskt betryck må tvingas gräfva ned sig i dyrt, såsom andra
Theatrar ofta göra, eller urarta till något dåligt oell sedetörderfvande,
i st. f. att vara en förädlande och bildande anstalt.
Hr Hjerta, Lars: Jag vill icke inlåta mig i sjelfva hufvud
saken,
ty man kan förutse hvilken utgång den får i alla fall; nien
jag har icke kunnat underlåta att begära ordet med anleda, af Frih.
Posses och Hr Gripenstedts yttranden, så mycket mer sorn jag vid
1840 års Riksdag var den, hvilken isynnerhet bestridde de åsigter
Hr Gr. Gustaf Löwenhjelm då på detta rum framställde, till försvar
för den Kongl. Theaterns monopol. Man kunde i sanning har vänta
sig ett sådant anförande som Frih. Posses, då man läser de motiver,
på hvilka Prosten Söderberg grundat sin motion, motiver, hvilka
jag för min del vågar påstå vara falska, och mot hvilka jag måhända
i alla fall kommit att upträda. Jag vill upläsa en punkt af
dessa motiver och förklara mig närmare: »Bland de sköna konster,
sorn isynnerhet vore i behof af en sådan omvårdnad och ledning,
för att ej urarta, komma på villovägar, förfalska all sann, på estetiska
grunder hvilande smak, och, hvad som vöre värre, bland folket
sprida lösliga och orena begrepp i det som rörde sedligheten,
intoge ovedersägligeu den dramatiska konsten första rummet.» Här
har motionären framkastat en ganska skarp anklagelse mot alla Theatrar,
som icke äro 'underhållna af Staten, samt uttalat den högst
vådliga grundsatsen, att den allmänna smaken måste tagas under
Statens och dess embetsmnns förmynderskap: det är samma grundsats,
som i alla tider blifvit anförd, att bemantla censuren öfver tryckta
skrifter och nästan hvarje annan boja på friheten. Jag vill icke till
svar härpå flista mig vid den omständigheten, att då den här åberopade
store och odödlige författaren Shakespeare skref sina arbeten
och dermed illustrerade den dramatiska konsten både för sin samtid
och kommande åldrar, så fanns icke någon s. k. NationalTheater,
eller af Staten underhållen Theater. Man gör således ett undantag
för honom, men jag för min del tror, att ett sådant undantag äfven
får göras för andra stora dramatiska författare. Ora det låg sanning
i hvad motionären såsom sats framställer, så skulle det ovilkorligen
i lika och äfven i högre grad gälla för andra produktioner
inom det andliga gebitet, hvilka äro öfverlemnade åt en fri konkurrens,
d. v. s. det skulle gälla om hela litteraturen. Om man antager,
att hos publiken i allmänhet skulle finnas en så förderfvad
smak, att den helst skulle vilja förlusta sig som svinkreaturen, hvilka
söka efter det som ligger längst ned i dyn, så skulle ju, hvad literaturen
beträffar, författare helst vilja ställa sig in hos publiken med det
orena. Likväl har man nästan i alla länder med fri konkurrens
gjort den erfarenheten, att smaken derigenom förädlas och litteratu
-
Den 21 Oktober e. m.
ren småningom lyftes i värdighet; på samma sätt förhåller det sig
med de sköna konsterna oell specielt med Theatern. Jag mins ännu
lifligt den diskussion, som hölls ang:de detta ämne vid 1840 års
Riksdag; då yttrade H. Exc. Gr. Gustaf Löwenhjelm, som talade
till försvar för Theatern» monopolium, bland annat: »Om ensidlda
Theatrar få finnas i Stockholm och man på Kongl. Theatern ger
ett förträffligt arbete af Shakespeare samma afton som pä en enskild
Theater gifves en skaudalpjes, hvart går då allmänheten, livart gå
It. o. Ad:s medlemmar, hvart går då jag? Jo — vi gå och se pä
skandalen.» Sorn vi veta, så yttrade sig Gr. Löwenhjelm ganska ofta
i en skämtande ton och åstadkom god effekt, med sina qvicka infall;
men jag vågar påstå, att det sedan visat sig, att detta yttrande icke
var sanning; ty man kan hvarken säga att de Theatrar, som sedan
blifvit öpnade i Stockholm, isynnerhet utmärkt sig för skandalösa
prestationer, eller att valet af deras stycken utvisat en sämre smak
öfverhufvud, än hvad som gifvits på den Kongl. Theatern. Jag tror,
att om man vill jemföra det som blifvit gifvet på den ena eiler andra
Theatern, så hafva de intet att förebrå hvarandra. Jag ber för
öfrigt, att det som jag nu yttrat, icke må uptagas såsom ett klander
särskildt emot motionären, ty ungefär detsamma som han framställt
återfinnes i hufv-udsaken uti den skrift, soin blifvit utdelad till
Riksdagsmännen, och utgått från Theaterns Intendent, pä hvars begäran
Hr Prosten Söderberg åtagit sig att väcka motionen.
Det är sannt, att den sednast afgångna Kongl Theaterdirektören
sagt vid en föreg:de Riksdag, att han nödgats se pä dagens
vinning, för att uprätthålla kassan så mycket som möjligt, hvarigenom
han likasom ursäktade sig för att det slag af dramatik, som
gifvits på Kongl. Theatern, icke varit af sä ädelt slag, sorn han
skulle hafva önskat; men jag tror, att såväl dem ena sorn den andra
Theatern icke blott söker efter det, som för en gång kan reta publikens
nyfikenhet, utan äfven efter det, som kan fasta dess smak
mera varaktigt, det blir alltid stycken af något estetiskt värde. Om
man genomgår Theaterns repertoir, så skall det visa sig, att de stycken,
sorn kunnat ofta gifvas lör fulla hus, alltid haft något estetiskt
värde. Det är en helt annan sak, att i hela verlden för närvrde
kan sägas vara brist på dramatisk litteratur, af högre lyftning; det
härleder sig från helt andra orsaker, och kan förklaras deraf, att
societeten är så beskaffad, och bunden af en sådan konvenans, att
theater-författare draga i betänkande att framställa på scenen, såsom
föremål för satiren, just de dårskaper hvaraf umgängeslifvet
och de tongifvande klasserna äro mest angripna. Det är gifvet, att
man lika viii skulle kunna finna tvpen , för komedien och satiren på
våra dagars lyten, som Moliére, Alberto Nata, Holberg m. fl. funnit
sådana på sin tid; men det fordras ett visst mod på samma
gång som snille, för att framträda dermed, och ovisst är, om
det bästa af sådant slag skulle ges på en Kongl. Theater. Eid.
min tanke är det således orättvist, om man påstår att icke alla
Theatrarna söka göra sitt bästa, utan blott och bart jaga efter det
retande. Jag får blott, med afs:de på hela saken, säga, att då R.
St:r vid sista Riksdagen beviljade ett anslag af 20,000 Rdr, så tyc
-
220
D e n 21 Oktober e. m.
ker jag, för mia enskilda del, att man borde kunna nedsätta den
summa, som bär blifvit begärd; med några beköfliga och länge påkallade
reformer i organisationen och hushållningen skulle Theatern
säkert denna gång ganska väl kunna åtnöja sig med ett anslag af
50,000 Rdr Rmt. Jag vill likväl icke framställa något yrkande
härpå, utan viker för det skäl, sorn här blifvit anfördt, att detta är
ett grannlaga sätt att upfylla en skyldig och vacker önskan, att
K. M. icke må behöfva ensam vidkännas de ökade utgifter Theatern
nödvändigt måste göra, såvida Theatern skall kunna betala sin skuld,
och den lyriska scenen kunna utvecklas till den ståndpunkt, hvarpå
man nu för tiden anser att den bör stå i en hufvudstad, för att
sedan den ena Staten må kunna säga till den andra: »en ann är
så god som en ann.»
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag, ehuru ledamot af Stats
Utsk.
. varit frånv:de under denna titels behandling, hade jag kanske
icke bordt begära ordet, då jag delar den åsigt som de flesta talare
här yttrat; men då man sagt, att det af Prosten Söderberg begärda
anslaget kunde nedsättas, om hushållningen vid Kongl. Theatern
voro något bättre, så anser jag det vara af vigt, att man närmare
granskar denna siffras tillkomst, och i detta afs:de harTheaterstyrelsen
afgifvit en fullständig belysning, hvars resultater finnas sammandragna
i Prosten Berlins reservation. Utom hvad som häraf,
redan blifvit yttradt, torde det förtjena upmärksamhet, att, ifall det
ifrågav:de anslaget bifalles, Theaterns sujetter få en löne-förhöjning,
som för skådespelarne skulle komma att blifva ungefär 12 proc, då
deremot Statens öfriga tjenstemän erhålla en förhöjning, varierande
emellan 20 och 100 proc.; och då nu, som här ganska fullständigt
och förtjenstfull! blifvit visadt, Theatern är en bildniogs-anstalt
i stort för nationen, och således de konstnärer, som bibringa den
theaterbesökande publiken denna bildning, intaga en ganska hög
ståndpunkt när de väl utföra sitt kall, så bör viii Staten också erkänna
detta, på det enda för Staten möjliga sätt, genom att befria
dem från mnterielt betryck, så att de kunna utbilda sig och förkofra
sig i sitt kall. Att gifva öfierflöd är här ej i fråga, som
bäst synes deraf, att på aktörstaten de skickligare aktörerna och
aktriserna nro upförda till ett normalbelopp af 2,000 Rdr, utom
det stadgade suppleinentar-arfvodet, hvarigenom de beredas inkomster,
som väl knapt liro tillräckliga för den som vill lefva ogift, och
således ännu mindre för dem som äro gifta. När der vidare finnas
de, som i årlig lön icke hafva mer jin 600 till 1,000 Rdr, så finner
man huru obetydliga dessa tillökningar blifva. Vid orchesterstatcn
är löneförhöjningen beräknad att blifva 12^ proc. och vid
kör- ecb balettstaten upgår den till 34 proc.; men de närv:de lönerna
äro också så små, att det är märkvärdigt att man hittills
kunnat för dessa stater erhålla en erforderlig personal. Undersöker
man körstatens löner, så finner man löner som icke upgå till mer
än 3 å 400, och den högsta lön, som är upförd på denna stat hiden
för första tenoren, hvilken upgår till 800 Rdr. Häraf torde
således synas, att den löneförhöjning, som blifvit föreslagen för The
-
Den 21 Oktober e. m.
221
aterns personal, är högst obetydlig, så att den anmärkn., som enl.
min tanke med skäl kan framställas, är snarare den, att lönerna äro
för små, än den att de ej böra ökas.
Ett land, sorn gör anspråk på att vara en civiliserad nation,
måste nödvändigt hafva de personer, som skola främja civilisationen,
så aflönade att de kunna lefva. Det är ur denna synpunkt sorn jag,
oberoende af alla tillfälliga omständigheter, instämmer med dem,
som yrkat bifall till Prosten Söderbergs motion.
Hr Lilljehöök: Jag ämnar icke, i motsats till de flesta
talare, som här yttrat sig, tala emot ett ökadt anslag till Theatern,
Jnen jag vill i min mån söka visa, att StatsUtsk. haft något skäl
för sitt Utlåt i detta ämne. Då, å ena sidan, motion blifvit väckt
om borttagande af allt anslag till Theatern, och å andra sidan väckts
motion om ölsadl anslag till denna inrättning, trodde sig Utsk. gå
en lämplig medelväg, om det föreslog bibehållande af det nu utgående
anslaget. Det är ledamöterna af StatsUtsk. val bekant, huru
ofta man nödgas vägra anslag af några tusen lldr, på grund deraf
att utgiften är för stor, äfven om dess beviljande är påkallndt af
ett materielt behof; men det händer äfven att man nödgas afslå så'
dana anslag, hvars syftemål skulle blifva att verka för nationens
lyftning och bildning i allmänhet. Afven de bland StatsUtslcs ledamöter,
som ville i någon mån bidraga till Theaterns underhåll,
ansågo sig likväl icke kunna bifalla en motion, hvarigenom dess anslag
skulle blifva dubbelt så stort som förut, och det kan man väl
ej undra öfver, då tankarne såväl inom Utsk. som inom ltiksSt:n
voro så delade ang:de Statens skyldighet att med högre anslag bidraga
till Theaterns underhåll. Jag har endast yttrat dessa ord för
att tillkännagifva orsaken till StatsUtsk:s afstyrkande af motionen.
Hr Hjerta: Då man här alludera! på att någon skulle yrkat
en nedsättning i anslaget till 50,000 Rdr ltmt, så vill jag blott
nämna, att jag icke har gjort ett sådant yrkande.
Sedan härefter Hr Gr. o. Ordfn framställt, att i afs:de på
Utsk:s förevule yttrande blifvit yrkadt, dels bifall och dels att, med
afslag derå, R. o. Ad. mätte besluta, att statsanslaget till Kongl.
Theatern skall ökas till ett belopp af 7 5,000 Rdr Rint, blef propos.
till bifall å Utsk:s .yttrande först framställd och besvarad med
starka Nej, jemte ett eller annat Ja, hvarpå Hr Gr. o. Ord fin hemställde,
om R. o. Ad. behagade, med afslag å Utsk:s yttrande, besluta
att statsanslaget till Kongl. Theatern skall öka.s till ett belopp
af 75,000 Rdr Rrut, samt, sedan härvid svaren utfallit med starka
Ja, jemte några Nej, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Sedermera förekom och bifölls Utsk:s yttrande ang:de en af
Hr Lallerstedt väckt motion.
12:te punkten, ang:de förhöjning af förslags-anslagel för Tullverket.
222
Den 21 Oktober e. m.
Hr Gripenstedt: Redan år 1836 upgick aflöningen och
omkostnaderna för Tullstaten till 1,282,373 Rdr, men det liar blifvit
nödvändigt, att för imiev:de år ytterligare öka lönerna för Tullstatens
tjenstemän, hvaraf följer, att det belopp, som erfordras till
Tull-administrationen, fullkomligt upgår till den af K. M. föreslagna
summan, nemi. 1.800,000 Kdr. Jag anser således, att StatsUtsk.
rätteligen bordt fastställa förslags-anslaget till det af K. M. äskade
beloppet, emedan denna summa verkligen erfordras; men då sjelfva
naturen af ett förslagsanslag gör att nedsättningen icke blir af någon
vigt i afs:de å medlens utgående, och då de öfriga St:n troligen
bifalla StatsUtsk:s Betänk., så vill jäg icke i detta afs:de framställa
något särskildt yrkande, utan låter för min del äfven bero vid Utslcs
förslag.
Förev:de punkt blef, uppå härefter framställd propos., af K. o.
Ad. bifallen.
/
13:de punkten, angide öfverflyllning af eli anslag af 9,000
Rdr från 7-ie till Sidra Hufvudtiteln.
Denna punkt lädes till handlingarna.
14:de punkten, ang:de förslags anslaget lill skrifmaterialier
och expenser m. m.
Denna punkt bifölls, med förbehåll om iakttagande af den förändring,
som af It. o. Ad:s förut fattade beslut kunde föranledas.
la;de punkten, ang:de öfriga lill Tide Hufvudlileln hörande
anslag.
Denna punkt bifölls.
Vidare förekommo nedannämnde punkter, rörande anslag för
tillfälliga behof, nemi.:
Punkten a, angide anslag för ombyggnad af Drottningholms
bro; punkten b. angide anslag för fortsättning af Wadstena slotts
yttre islåndsällande ; punkten c, angide anslag för vidmakthållande
af Kalmar slolt; och punkten d. angide anslag lill inköp för Kronans
magasiner oell bagerier af nya målkärl och vigter.
Dessa punkter biföllos.
Punkten e, angide för innevide år äskadl anslag lill aflöningsförbåtlringar
ål personalen vid de ander FinansUepilcl lydande
stater och liårer.
Denna punkt lades till handlingarna.
Punkten f, angide anslag lill utgifter för kolonien S:t Barthelumy;
punkten g. angide anslag lill inlösen oell islåndsällande af
landshöfdinge-residens samt upförande af nytt landlslals embelshus
i Hernösand; punkten h. angide ifrågastäldl anslag lill inrättande
af eli skogs-inslilut i Skåne; punkten i, angide ifrågastäldl anslag
för skogsplantering å flygsandsfållén i Halland m. m.; och punk
-
Den 24 Oktober.
223
ten k, ang:de gratifikation för Kamereraren i Sla(sKonl:s Kammar
Koni.
Dessa punkter biföllos.
Sedan R. o. Ad. sålunda genomgått StatsUtsk:s Utlåt, ang.-de
regleringen af utgifterna under Riksstatens 7:de Hufvudtitel, lieraställde
Hr Gr. o. Ordf:n. om R. o. Ad. behagade godkänna de samma
Utlåt, bifogade tabeller, med förbehåll om iakttagande af de rättelser,
som af R. o. Adis fattade beslut föranleddes.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt bifölls
sammansatta Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 14
och 17 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 37, i anledn. af väckta
förslag till ändringar och tillägg uti de om skiftesverket i Riket
gällande föreskrifter.
Justerades pleniprot. för d. 19 sisth Aug.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördalen den 24 Oktober 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.-utdr. för den 21 dennes samt pleni-prot.
för d. 22 sisth Augusti.
Uplästes ett af Gr. Wachtmeister, Alarik, inlemnadt så
lydande Mern.:
Nödsakad i och för min irinelrafvande tjenst, att lemna Riksdagen
anhåller jag vördsamt om endtledigande från min befattning
som supleant i Const.Utsk., äfvensom att blifva bibehållen vid min
Riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landtm.
221
Den 24 Oktober.
anmodade Hrr Elektorer att sammanträda för att utse en suppleant
i Const.Utsk. efter Gr. Wachtmeister.
Föredrogs ett från Vallöf!. BorgareSt. ankommet prof.-utdrag
N:o 304, innehållande inbjudning till MedStm att förena sig i
4:de och 5:te punkterne af de beslut, som af BorgareSt. blifvit
fattade vid pröfningen af BankoUtskis Utlåt. N:o 48, i anledn. af
KiksStis beslut öfver Betänk. N:o 37, med förslag till reglering af
Bankens Låne och Kreditrörelse.
Hr af Geijerstam, Carl: Inbjudningen grundar sig derpå,
att BorgareSt föreställt sig, det ordställningen vore något otydlig,
och att deraf den slutsats kunde dragas, att man skulle kunna häfla
för 200,000 ltdr som låntagare och för lika mycket som acceptant.
Jag har visserligen inom Utsk. varit af den mening, som R. o. Ad.
redan gillat; men dä saken är af ringa vigt och förändringen kail
anses medföra större tydlighet, anhåller jag att It. o. Ad. måtte
antaga denna inbjudning.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har verkligen tvekat huruvida
jag borde instämma med Hr af Geijerstam eller ej. lie der
små orden, som sammanbinda de större och vigtigare, äro stundom
af ganska kinkig natur. Om man här utbyter ordet eller mot och,
skulle af ordställningen möjligen kunna dragas den slutsatsen, att
man kunde häfta för 200,000 ltdr som låntagare och 200,000
som acceptant för vexel, således sammanlagdt 400,000 ltdr, ehuru
lagstiftarens mening varit, att beloppet inalles ej får öfverstiga
200,000. Jag är icke nog skarp grammatist, för att afgöra, livilketdera
af de båda små orden och eller eller är tjenligast för att
uttrycka den åsyftade meningen; men jag är nästan böjd att föredraga
det sednare, och då detta ord varit, som jag tror, infördt i
det äldre nu gällande lieglermtet, hvarigenom tillämpning redan
deraf egt rum, synes mig vara betänkligt att nu utbyta detta ord
emot ett nytt. Jag ser att BankoFullmäktiges Ordiäde nu kommit
hit upp, och som jag vet att hans förmåga att tolka ordställningar
icke är ringa, skulle jag önska, det han ville gifva sin tanka tillkänna.
Detta vore så mycket mera uplysande och gagneligt., som
han tillika är Ordfule i Diskontverket och således otvifvelaktigt
kommer att tillämpa Regleimtet i denna del.
Hr af Geijerstam: Jag kan icke såsom den siste värde
talaren finna att någon våda kan genom den föreslagna förändringen
inträffa. Denna mnximisumma är den högsta tillåtna skuldsättnings-summa,
det bör vara temligen tydligt; och då 2 Stånd
redan antagit inbjudningen, torde It. o. Ad. äfven böra göra det,
till undvikande af votering i förstärkt Utsk.
Hr Printzensköld: Det är val dock ej af så ringa vigt,
om dessa ord utbytas, ty sammanhanget i § kan derigenom blifva
förän
-
Ds n 24 Ok to ber .
125
förändradt. Har synes mig ordet eller vara lämpligare än och,
emedan det sednare ieke gör meningen alternativ utan sammanbinder
tvenne situationer, nemi. att vara både låntagare och acceptant.
Genom det förra ordet blir meningen fullt uttryckt, att man icke
får som låntagare eller acceptant svara för mera, och att således
dessa båda egenskaper skola betraktas gemensamt. Jag finnér således
betänklighet vid att i enlighet med inbjudningen ändra §, och
jag anser det så betänkligt, att jag tror det vara bättre underkasta
frågan behandling af förstärkt BankoUtsk., än att K. o. Ad. skulle
frångå sitt förut fattade beslut.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller att få instämma med den
siste talaren, men måste tillstå det jag anser det vara en orimlighet,
att en person, derföre att han är acceptant på en viss summa,
icke skulle kunna få låna en större summa i diskonten, såvida han
har fullkomligt solida aeceptanter och endossenter på sin vexel.
Det måste ju i alla fall bero på Direktionen, och någon fara kan
ju då ej förefinnas, äfven om personen sjelf ej har någon särdeles
förmögenhet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Så till vida instämmer jag med
Hr Printzensköld, att jag anser redaktionen »acceptant eller låntagare»
bättre än »låntagare och acceptant.» Men jag anser denna
förändring ej vara af den vigt, att den förtjenar göras till föremål
för voter. i Först Utsk. Om också den sämre redaktionen antages,
blifver den dock tillräckligt tydlig, ehuru meningen skulle blifva ändå
klarare efter den nya redaktionen. Jag tillstyrker således bifall till
inbjudningen, på det mun ej må onödigtvis företaga votering i Först.
BankoUtsk.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt att i afs:de på
ifrågav:de inbjudning blifvit yrkadt dels bifall och dels afslag, men
derjemte fästat upmärksamheten derpå att inbjudningen afsåg 2:ne
frågor, af hvilka den ena förekom i 4:de punkten och den andra i
5:te punkten, och att It. o. Ad. redan i afs:de på den sednare fattat
enahanda beslut som BorgareSt., så att i fråga derom icke erfordrades
vidare åtgärd, biet' propos. till antagande af inbjudningen,
såvidt den rörde 4:de punkten, framställd och besvarad med starka
Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
funnit Ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. fann E. o. Ad, inbjudningen
i afs:de på 5:te punkten icke erfordra annan åtgärd än att läggas
till handlingarne.
Företogs till afgörande Bevi)ln:sUtsk:s d. 17 och 10 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 27, i anledn. af RiksStms skiljaktiga
beslut, ang:de tullbevillningen.
IX II. 15
Den 21 Oktober.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde att, då detta Mern. en längre
tid legat på bordet, de deri föreslagne voter:spropos:r, i sammanhang
hvarmed icke någon inbjudning till R. o. Ad. förekom eller
hvaremot icke anmärkn. af någon St:ts ledamot blefve gjcrd
ej måtte behöfva upläsas; hvilket bifölls.
Uppå sedermera framställd propos. beslöts att förevide Mern.
skulle punktvis föredragas, dock så att de efter hvarandra följande
voter:spropos:r, i fråga hvarom icke någon inbjudning till R. o. Ad.
förekom eller icke någon anmärkn. blefve gjord, skulle på en gång
föredragas och blifva föremål lör propos.
Härefter förekommo:
1:0 Utsk:s yttrande, ang:de förslaget, att tullvärdes-kolumnen
borde ur taxan uteslutas, samt all böter i konfisltalionsmål
ina beräknas efter den värde-summa, hvartill i beslag lagné varor
vid sladgad besigtning och värdering upslcallas.
Utsk:s forev:de yttrande bifölls.
2:0 voter:s-prvpos:ne N:ris 1 l. o. m. IS.
Dessa voter:s-propos:r godkändes.
3:o voler:s-propos:n N:o 19, ang-.de införsclstullen å »Glas,
andra slag, Itaraffiner och pressade eller slipade flaskor derunder
inbegripna<>; i sammanhang hvarmed inbjudning lill It. o. Ad. blifvit
framställd.
Hr Fåhraeus, Joli. Fredr.; R. o. Ad:s i denna fråga fattade
beslut öfverensstämmer med K. M:s på särskilde Komiterades
underd. förslag grundade propos. Komiierade hade till stöd för sitt
förslag anfört den af de handlande öfverklagade obilligheten af nu
giillande tullsats, enär de slipade dyrbarare glaspjeserne i allmänhet
voro mycket tunga, de gjutne eller pressade af så ringa värde att
tullen derå upginge till ett alldeles oskäligt belopp, och de finare
tunna glasvarorne, som väl kunde draga tullafgiften, under transporten
och tull-undersökningen, i ans:de till deras bräcklighet utsatte
för så mycken afgång, att tullen äfven för dem blefve i hög grad
betungande.
Då således R. o. Ad:s beslut stödjer sig på goda skäl, hemställer
jag, att det Höglofl. Std behagade afslå Bevilln:sUtsk:s
inbjudning, och endast autaga Utsk:s förslag till voter:s-propos.
Hr Printzensköld, Carl: Icke kan jag finna den om
ständigheten,
att R. o. Ad:s beslut öfverensstämmer med Komiterades
förslag, innefatta något skäl att vidblifva detta beslut. Utsk.
måtte väl också hafva haft något skäl för sitt tillstyrkande, i strid med
Komiterades förslag, och som Utsk. bestämt en något högre afgift,
hvilket det eljest ganska radikala Utsk. säkert icke gjört utan särskild
anledning, tillstyrker jag, att R. o. Ad. måtte antaga inbjudningen
ceh biträda Preste- och BoudeSbns beslut.
Den 24 Oktober.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag anser det icke vara skäl
att nu ingå i någon vidlyftigare utredning af denna fråga, då de
flesta troligen vid föreg:de tillfällen genomgått akterna. Af dessa
visar det sig, efter min förmening, tydligt, att det icke är skäl att
på denna artikel sätta tullen högre än till 50 öre; och då R. o. Ad.
redan en gång förut uttalat denna åsigt, anhåller jag att R. o. Ad.
äfven nu måtte vidblifva densamma.
Efter först till antagande af Utsk:s inbjudning framställd propos.
, som besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkänna ifrågav:de voterings-propos.
4:o volcr-.s-proposn N: o 30.
Denna voter-.s-propos. godkändes.
5:o voler-.s-propos:n N.o 31, ang-.de lullbeslämmelserne för
»Gryn, utom af spanmål», i sammanhang hvarmed inbjudning Ull
R. o. Ad. blifvit framställd.
Hr Fåhraeus: Sedan särskilde Komiterade i deras underd.
Betänk., för Gryn, alla slag, utom af spanmål, föreslagit en införselsafgift
af 5 öre skålp., har K. M. uti sin Nåd. Propos. ansett tullen
å denna artikel, äfvensom å rismjöl, böra, i nära likhet med
hvad nu provisoriskt eger rum, inskränkas till 4 öre skålp. Det
är denna afgift, som R. o. Ad. antagit. Och då härvid i öfrigt
torde bära tagas i betraktande, att af risgryn, under loppet af sisth
år importerats icke mindre än 16 mill. skålp., hvaraf kan dragas
den slutsats, att denna vara i framtiden möjligen blifver att hänföra
bland kassa-artiklar, finner jag skäl icke förekomma att bifalla
Bevillri:sTJtsk:s inbjudning, hvadan jag blott hemställer, att Utsk:s
förslag till votens-propos. måtte af R. o. Ad. godkännas.
Hr Gripenstedt: Jag får för min del instämma med Hr Fåh
raeus,
och yrkar afslag på inbjudningen.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkänna ifrågav:de
voter:s-propos.
6:0 voter-.s-propos-.nc N-.o 23 l. o. m. 30.
Dessa voter:s-propos:r biföllos. -
7:o voler-.s-propns-.ne N:o 31 t. o. m. 33, ang-.de artikeln
Jern; i sammanhang hvarmed inbjudning lill R. o. Ad. blifvit
framställd.
Hr Gripenstedt: Vid detta tillfälle får jag tillstyrka R.
o. Ad. att antaga Utsk:s inbjudning, så mycket heldre, som St:ts
mening torde hafva föga utsigt att mot de 3 öfrigas göra sig gällande,
och det för öfrigt lätt kunde se ut, som vore afsigten att
228
Den 24 Oktober.
vid detta tillfälle egentligen afse ett enskildt intresse hos åtskilliga
ledamöter af detta Stånd. Det hufvudsakliga skälet för mitt tillstyrkande
är dock, att jag anser It. o. Ad:s förut fattade beslut mindre
lämpligt Det härflyter naturligtvis från den grund, att nian
anser nyttigt och nödvändigt att genom en sådan afgift skydda den
Svenska jernhandteringen. Jag tror dock, att denna åsigt hvilar
på ett misstag; ty om äfven utestängande af utländskt jern kunde
betraktas som en fördel för det Svenska bruks-intresset särskildt,
så vore det dock ur en mera omfattande synpunkt skadligt, och i
denna konflikt torde det enskilda intresset böra vika för det allmänna.
Men jag påstår, att denna tull icke är nödvändig för den
Svenska jernhandteringen, och detta påstående grundar jag derpå,
att den icke kommer att utöfva någon väsendtlig inverkan på pruset,
emedan detta hufvudsakligen bestämmes af priset på verldsmarknaden.
Det är icke möjligt att här updrifva priset betydligt öfver
det derstädes fixerade. Ej heller kan den tull, hvarom fråga är,
mycket verka på afsättningen, ty om än åtskilliga behof framdeles
skulle komma att fyllas genom utländskt jern, der sådant är användbart,
så kan deremot alltid en motsvarande qvantitet af det
dyrbarare Svenska jernet med fördel exporteras, i ans:de till sin
bättre beskaffenhet och stora begärlighet på verldsmarknaden. Örn
för öfrigt, hvilket jag tror icke vara förhållandet, utan hvila på ett
missförstånd, det enskilda intresset härigenom blefve mindre tillgodosett,
så bör detta i alla fall vika för det allmänna, och detta bjuder
att utländskt jern må af den, sorn behöfver och använder sådant,
kunna fås till så billigt pris, som möjligt. Att vilja utöfva hvad
nödigt är, fördyra en nyttig och ofta nödvändig produkt, är ett grundfel,
som vidlåder hela det s. k. skydds systemet, och gör detsamma
skadligt. Slutligen måste det också vara en förlust för den enskilde
att tvingas till användande af ett dyrbarare material, än som behöfves.
Det är likasom skulle man tvinga en egendomsegare, hvars
jord är lämplig för odling af hvete, att på densamma odla hafre
till foder för kreaturen, blott för att ej nödgas genom utbyte skaffa
sig detta från annat håll.
Jag anhåller på dessa nu anförda skäl att R. o. Ad. ville, med
frånträdande af sitt förut fattade beslut, förena sig i de öfriga Stms,
och antaga Utsk:s inbjudning.
Hr "Hjerta, Lars: Jag är fullkomligen af den siste tala
rens
åsigt, hvilken alltsedan 1840 års Riksdag äf mig fasthållits,
och jag tror att Svenska folket har anleda, att vara tacksamt mot
Regeringen för antagande af en sådan grundsats, ty det blir ett
medel att lyfta näringarne, om landtmannen och industri-idkaren
kunna få jern för bättre pris. Jag vill icke inlåta mig på den frågan,
huruvida det låter sig göra att helt och hållet kasta skyddssystemet
öfver bord; men detta står icke heller i så nödvändigt
sammanhang med denna fråga, emedan, som Hr Gripenstedt nämnt,
det Svenska jernet är en export-artikel, som säkert alltid skall hålla
sig uppe på verldsmarknaden, antingen utländskt jern får införas
eller icke.
Den 24 Oktober.
229
Gr. af Uggljas, Carl Fredr. Ludv.: Då Hr Gripenstedt
icke deltagit i discussionen öfver denna fråga förra gången densamma
förevar, vill jag nämna, att jag då, med de krafter, som stå mig
till buds, sökte att motverka det beslut, som blef R. o. Ad:s, samt
visa nyttan af att antaga K. M:s förslag. Nu är emellertid frågan
örn att frångå ett redan fattadt beslut. För min del älskar jag
icke att se majoriteten ena gången fatta ett beslut, oell andra gången
ett annat. Det är endast, då särskilda omständigheter dertill
föranleda, då nya bevekelsegrunder anföras och uplysningar lemnäs,
som sådant kan låta sig försvara. Något dylikt har nu icke inträffat,
och jng tror derföre, att R. o. Ad. bör nu vidblifva sitt beslut.
Jag sager detta dock under förhoppning, att K. St:r må vid
voteringen i Först. Utsk. fälla ett annat utslag än R. o. Ad. gjort.
Hr Printzensköld: Jag vet att jag blottställer mig för
missnöje, då jag tager R. o. Ad:s beslut i försvar. Jag tillhör dem,
som anse att man icke bör så helt och hållet öfvergifva det af Hr
Gripenstedt omförmälda skydds-systemet. Jag ansåg det vara tids
nog att längre fram, då man får se följderna af jern-importen i vårt
land, bedöma huruvida denna tull kan vara lämplig, och detta så mycket
mera, som tullen är så låg, att den föga eller intet verkar påjernpriserna.
Man säger, att det utländska jernet kan i vårt land användas
till många behof, men, efter hvad erfarenheten visat, är det,
som importeras hit, af så dålig beskaffenhet, att man är lyckligast
att slippa det och få använda det goda jern, som i landet produceras.
Som ett bevis på det utländska jernets dåliga beskaffenhet,
kan åberopas att ett ångfartyg: från utlandet, som tornade på en
klippa, sjönk derföre att jernplåtarne voro af så dåligt jern, att de
genast sönderbräcktes. Deremot har man åberopat motsatta exempel
med Svenska ångfartyg, som utstått långt svårare påstötningar,
men blifvit räddade, emedan plåtarne höllö. Jag tror således man
gör rättast uti att vidblifva det en gång fattade beslutet.
Hr Gripenstedt: Då Gr. Ugglas medgifvit att, efter bans
åsigt ett sådant beslut, som det jag föreslagit, vore det rätta, men
ansett att R. o. Ad. icke bör frångå sitt förut fattade, då inga nya
skäl blifvit anförda, får jag erinra, att en icke så ovigtig omständighet
mellankommit, nemi. att de 3 öfriga St:n fattat ett annat
beslut. Jag tror för min del det i allmänhet icke misspryda våra
Stånd att, med den splittrade ordning för beslutens fattande, som
formerna medföra, söka sammanjemka meningarne, utan att öfverlemna
frågorne till Först. Utsk., och då man medgifvit, att de 3
Stms beslut är i sak riktigt, vet jag icke hvarföre man ej skulle
gå deras önskan till mötes, att med dem sig förena.
Hr Hjerta: Jag anmälde mig för att yttra detsamma, som
den siste talaren redan sagt. Det är ofta svårt att så på förhand
få reda på det praktiskt nyttiga, att icke under frågornas behandling
i de särskilda St:n värderika uplysningar kunna vinnas. Då
må det icke anses som något komprometterande att, sedan en fråga
blifvit närmare öfvertänkt och ställd i klarare dager, ett Stånd från
-
230
Den 2 Oktober.
går sitt beslut och förenar sig med de öfrige. Hvad Hr Printzensköld
sagt om det utländska jernet, föranleder mig att nämna, att
detsamma användes icke blott till plåtar, utan till mångfaldiga åkerbruks-
och andra artiklar, och då sådant eger rum i så folkrika
länder, som Frankrike och England, så vore det besynnerligt om
det ej kunde ske här i Sverige också.
Gr. af Ugglas: I sjelfva saken är jag ense med den siste
talaren, och jag hoppas, att E. St:rs beslut må komma att utfalla
på annat sätt än R. o. Ad:s; men jag tror E. o. Ad. icke bör utan
särskild anledn. frångå ett beslut, hvartill man kommit efter en
lång discussion. Hr Hjerta har sagt, att många värderika uplysningar
vunnits genom de öfriga Stms behandling af frågan, och Hr
Gripenstedt har anmärkt, att en sak mellankommit, nemi. de andra
Stms fattade beslut. Härvid torde jag få anmärka, att E. o.
Ad. var det Stånd, som sist fattade sitt beslut i frågan; och jag
vill minnas att i 2 Stånd föreföll häröfver ingen discussion. Kan
för öfrigt något nytt skäl anföras, på grund hvaraf E. o. Ad. må
kunna frångå sitt beslut, så skall det ej vara mig emot.; men då
sådant icke inträffat, tror jag ej det är Ståndet värdigt att ena
stunden fatta ett beslut och andra stunden ett annat. Låtom derföre
Först. Utsk:s voteringssedlar afgöra frågan.
Hr Hjerta: Med största aktning för Gr. at Ugglas’ öfver
tygelse
måste jag bekänna, att jag icke fattar orsaken, hvarföre
Gr:n, då han erkänner de öfriga Stms beslut nyttigast, icke önskar
att E. o. Ad. må, genom frångående af sitt förra beslut, få det nyttigaste
verkställdt, i stället för att hänskjuta frågan till ett lotteri
uti Först. Utsk.
Den härefter till antagande af Utsk:s inbjudning framställda
proposm besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det han' ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. fann R. o. Ad., att till följd
häraf, 3Esta, 32:dra och 34:de votens-proposma, jemte Esta alternativet
af 35:te voter:s-propos:n, hade förfallit, samt blefvo 33:dje
och 35:te voter:s-propos:na, med uteslutande af Esta alternativet i
den sednare, af E o. Ad. godkända, för den händelse att den till
BoudeSt. ställda inbjudningen icke skulle antagas.
8:0 Vick; yttrande,
arne »Ankare» samt »Draggar», »Armbullar», »Hammare», »Raderjern»,
»Skeppskran» och »Smedjesläd».
Detta yttrande bifölls.
9:0 Voler:s-propos:n 1V:o 36, ang-.de artikeln. »Jernskrot, gjutet,
smidt eller valsadt», i sammanhang hvarmed inbjudning lill
R. o. Åd. blifvit framställd.
L> e u 24 Oktober.
#31
Hr Gripenstedt: Då R. o. Ad. nyss antagit Ut,sk:s inbjud
ning
i afs:de å sjelfva hufvudfrågan, torde konseqvensen fordra, att
den afven antages i hvad den rörer jcrnskrot.
Gr af Ugglas: lt. o. Ad, torde påminna sig, att detta be
slut,
om hvars frånträdande nu är fråga, fattades pu förslag af mig,
såsom cn konseqvens al St:ts beslut ang:de artikeln Jern. Då R.
o. Ad. nu emellertid förändrat sitt beslut i al's:de å den sistnämnda,
torde det vara gifvet, att äfven denna inbjudning bör antagas,
hvilket jag för min del tillstyrker.
Ifrågav:de inbjudning antogs, och i följd deraf fann R. o. Ad.
votera propos.-n N;o 36 hafva förfallit.
10:o Voler:s-propos:n N:o 37.
Denna votens-propos. godkändes.
11:0 Votcr:s-propos:n N:o 38, ang:de artikeln »Koppar, tmidd
valsad eller gjuten: plåtar och andra ämnen för bearbetning»; i
sammanhang hvarmed en inbjudning lill R. o. Ad. blifvit framställd.
Hr Gripenstedt: Nästan alldeles samma skäl, som ledt
till borttagande af tullen på jern, göra sig äfven gällande i afs:de
å koppar, och jag anhåller derföre, att It. o. Ad. ville, i öfverensstämmelse
med förut fattade beslut, antaga inbjudningen äfven i
denna punkt.
Hr Printzensköld: Den siste talaren har sagt, att samma
skäl skulle förefinnas till förändrande af detta beslut, som i fråga
om artikeln jern. Om den utländska kopparen verkligen är af sämre
beskaffenhet än den inhemska, så vill jag visserligen icke bestrida,
att R. o. Ad. må frånträda sitt en gång fattade beslut; men för mia
del tror jag, att den förra ingalunda i godhet står efter den Svenska;
äfvensom jag icke har mig bekant, att koppar här i landet
användes till sådana föremål, hvartill den af sämre beskaffenhet skulle
kunna begagnas. Jag tror derföre också, att då R. o. Ad. satt tull
till skydd för en inhemsk näring, som icke är obetydlig, bör R. o.
Ad. äfven vidblifva detta sitt beslut.
Hr Gripenstedt: Det må vara att Hr Printzensköld har
rätt deri, att icke alldeles samma förhållande eger rum i afs:de å
den relation godheten mellan den Svenska och den utländska kopparen,
som förefinnes i afs:de å jern; men det hufvudsakliga, hvari
dessa frågor öfverensstämma, består deruti, att kopparen likasom jernet
är för Sverige en betydlig exportvara, hvars pris hufvudsakligen
bestämmes af den utländska marknaden, och att det utgör ett allmänt
nyttigt ämne, som till mångfaldiga behof användes; och då är
det, enl. min åsigt, hvarken statsekonomiskt klokt, ej heller rätt
emot de enskilde, att, möjligen till förmån för några rika koppar
-
332
Den 2 i Oktober.
verks-egare, tvinga förbrukaren betala denna vara dyrare än sora är
nödvändigt. Jag anhåller på denna grund, att R. o. Ad. behagade
för ifrågav:de artikel medgifva tullfrihet.
Ilr Printzensköld: Det må ursäktas mig, örn jag är nog
okunnig i finansläran för att ej vilja borttaga alla skyddstullar. Enl.
den grundsats Hr Gripenstedt sökt göra gällande, skulle ja ett sådant
förhållande ovilkorligen inträffa. Ty, säger han, det är icke
statsekonomiskt klokt, att genom skyddstull utestänga en vara, som
kan fås utifrån för bättre pris än inom landet. Hvart tager väl
denna grundsats vägen, om den skulle stricte tillämpas? Nog har
jag hört den värde talaren kämpa för densamma, men han har dock
erkänt, att skyddstullen behöfdes för de inhemska näringarnas uppehållande.
— Nu har dock Hr Gripenstedt medgifvit, att det skäl
han framhållit för tullfrihet å jern, alldeles icke passar in på denna
artikel, nemi. att det utländska jernet skulle vara sämre än det Svenska,
och således kunde här i landet med fördel användas till åtskilliga
behof i st. f. den bättre varan. Han har erkänt, att den utländska
kopparen är lika god som den Svenska, och då qvarstår
såsom skäl för hans åsigt endast grundsatsen, att raan skall taga
varan der den fås för bästa joris. Jag tror visserligen icke, att de
inhemska fabrikanterna skola gå under genom fri införsel af koppar,
men det är en princip jag här försvarar, och det är derföre jag anhåller,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
Den härefter till antagande af ifrågav:de inbjudning framställda
proposm besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering af Hr Printzensköld, som dock
innan voteringen hann företagas, anmälde sig och yttrade:
På upmaning af flere ledamöter, för hvilka jag hyser mycken
aktning, afstår jag från min anhållan om votering, och anhåller i
stället att få till prot. reservera mig mot R. o. Ad:s nu fattade
beslut.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Ilr Printzensköld afstått
från sin begäran om votering, R. o. Ad. torde finna, att votensproposm
N:o 38 hade förfallit.
Ropades Ja.
12:o Voter:s-propos:na N:is 39 t. o. m. 36.
Dessa voter:s-propos:r godkändes.
13:o Voter:s-propos:na N:is 37, 58 och 59, ang:de arliklarne
»Socker» och »Strup»; i sammanhang hvarmed inbjudning till R.
o. Ad. blifvit framställd.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste, att, enl. ankommet prot.-utdrag,
Den 24 Oktober.
*!)3
PresteSt. antagit ifrågav:de såväl till PresteSt. som till R. o. Ad.
ställda inbjudning, samt att, i följd deraf, voter:s-propos:n N:o 57,
jemte 2:dra alternativet i voter:s-propos:n N:o 58 hade förfallit.
Hr Fåhreeus: När jag, vid denna frågas behandling förra
gången, biträdde den mening som blef R. o. Ad:s beslut, skedde det
icke blott derföre att tullsatserna närmast öfverensstämde med de i
Norriges nya tariff fastställda, utan äfven och företrädesvis af rent
financiella skäl. Man liar sedermera, såsom jag förnummit, emot
detta R. o. Adis beslut anmärkt, att det skulle medföra ett otillbörligt
starkare skydd för den inhemska fabrikationen; men för att
visa halten af detta omdöme, torde jag endast behöfva erinra, att
nu giillande tullsatser, tilläggs-afgifterna inberäknade, motsvara för
raffineradt socker omkring 18 och för rå-socker omkring 8 öre; och
då således, enl. R. o. Ad:s beslut, tullen skulle för rå-varan höjas med
1 öre, men för fabrikatet minskas med 3, synes det mig ligga för
öppen dag, att för den inhemska raffinadören äfventyret af främmande
konkurrens blefve ökadt mot förr, särdeles från Norrige, som
sedan förslaget till ny mellanrikslag der blifvit förkastadt, fortfarande
kan till Sverige införa fabrikatet emot half tull. Norrska
Storthinget, som i den allmänna tariffen förhöjt tullsatserna å både
rå-varan och fabrikatet, har derefter, såsom vi sett, genom särskildt
beslut bemyndigat Konungen att nedsätta raffinad-socker-tullen från
5^ till 5 sk.r Norrskt mynt, i händelse tull-restitutions-förmånen vid
export från ena till andra Riket uphäfves, eller rättigheten att införa
varan mot half tull de förenade Rikena emellan uphör. Sammalunda
skulle jag, derest R. o. Ad:s beslut blefve af R St:r antaget,
finna ganska lämpligt, att K. M., i nyss omförmälda fall, eller
då omständigheterna eljest dertill gåfve anledning, ytterligare nedsatte
ra/finad-snclcer-lutlcn å Svenska sidan. Men det Högloft. St:t
torde täckas bemärka, att Norrska Storthinget icke ifrågasatt minskning
å rå-socker-lullcn, som i den allmänna tariffen höjdes med
icke mindre än 20 proc. Det är ock på bestämmandet af tullen
för rå-varan, enl. R. o. Ad:s beslut, som jag lägger den största
vigt. På sätt jag tillförene antydt, lämpar sig denna vara bättre
än någon annan till behandling såsom finans-artikel. Tullförhöjningen
med ett enda öre per skålp., som så omärkligt kunde af konsumenterna
utgöras, erbjuder dock åt Statskassan en ökad årlig intägt
af 350,000 Rdr Rmt; och då nya stats utgifter af icke ringa
betydenhet redan blifvit af R. St:r beslutade utöfver dem, som K. M.
vid statsregleringen afsett, torde en sådan tillökning i intrader icke
böra anses likgiltig, derest man vill förebygga missförhållande mellan
Statens inkomster och utgifter.
Efter hvad vi nu försport, har det Högv. PresteSt. antagit
Bevilln.Utslcs inbjudning i förev:de fråga, och det må fördenskull
synas mer än tvifvelaktigt, att R. o. Ad:s mening kan vid omröstning
i förstärkt Bevilln.Utsk. vinna framgång; men jag anser det
likväl tjenligt, att detta Utsk. må ega två alternativer att välja
emellan.
Med afs:de å alla dessa förhållanden hemställer jag vördsamt,
D e u 2* 0 k to b e r.
att R. o. Ad. behagade vidblifva sitt beslut, och till följd deraf
godkänna Bev.Utsk:s Förslag till voter:spropos. i hufvudsaken. Frågan
om kontrapropos. torde deremot, sedan PresteSt:t antagit inbjudningen,
komma att förfalla.
Hr Gripenstedt: Som enhvar finner, delar sig frågan om
sockertullen i 2, hvaraf den ena uteslutande ar af financiel beskaffenhet,
hvaremot den andra innefattar frågan om det skydd, som
bör lemnäs den inhemska produktionen. Hvad den förra, eller tullen
å råsocker beträffar, så finues derföre ingen annan grund eller
norm än det behof af statsinkomster, som förefinnes. Denna vara
är, såsom en värd talare anmärkt, numro ett af alla kassa-artiklar,
så att ett enda öres förhöjning i tullen derå gör en ökad statsinkomst
af omkring 350,000 Rint. Då K. M. afgaf Sin Nåd. Propos.
, ansågs det ieke nödvändigt att på socker lägga en ökad konsumtionsskatt;
men, såsom statsregleringen f. n. synes ordna sig,
torde det vara af behofvet påkalladt att i afs:de å en så vigtig
kassa-artikel icke lemna ur händerna det tillfälle att vinna en ökad
inkomst, som bär erbjuder sig. Det är således ur rent financiel
synpunkt jag betraktar frågan, då jag icke afstyrker R. o. Ad. att
vidblifva sitt förra beslut, oaktadt den derigenom åsätta tullen med
ett öre öfverstiger hvad K. M. föreslagit. — Jag får dessutom tillägga
att det är högst tillfredsställande, att under så missgynnande
handelsförhållanden som detta år egt rum, tullupbörden likväl i
det aldra närmaste upgått till samma belopp som år 1855, hvars
intrad utgjorde den norm, hvarefter K. M:s Förslag uprättades;
och då man bör kunna ega hopp att utsigterna nästa år åtminstone
ej skola försämras, kail man äfven med skäl hoppas, att kommande
års tullupbörd skall upgå till samma belopp. Med afs:de å de högst
betydliga utgifter som nu förestå, torde det dock vara skäl att med
ett öre öka tullen på råsocker.
Hvad beträffar tullen på raffinad-socker, så är denna fråga
icke så svårlöst, som man synes velat göra densamma. Denna afgift
bör naturligtvis bestämmas med afs.-de å beskattningen på råvaran
och den qvantitet förädlad vara, som af denna kan vinnas.
Man kan enl. tillförlitliga beräkningar, med afs:de å de sockerslag
som här i allmänhet användas antaga, att utbytet af rå-socker till
raffinad lemnar omkring 85 % förädlad vara. För att då den sednare
skall vara belastad med en konsumtions-afgift, motsvarande
den som hvilar på det rå-sockret, som åtgår till frambringande af
ett lika qvantum raffinad, måste skatten på raffinad socker stå till
den på rå-varan i samma förhållande som 100 till 85. Men om
jag nu ytterligare förändrar detta förhållande till förmån för den
inhemska socker-industrien, och antager proportionen såsom 100
till 80, eller som 10 till 8, så skall, om på rå-sockret lägges en
tull af 8 öre, tullen på raffinad, för att jemnt motsvara den sistnämnda,
blifva 10 öre. ‘Allt hvad tullen å raffinad sättes högre,
är således att betrakta såsom ett premium åt den inhemske fabrikanten,
hvarigenom denne får försteg framför alla andra länders
fabrikanter, äfven under förutsättning, att dessa länder lemna full
-
Den 2 i Oktober.
23»
komlig restitution af tullafgifterna för den förädlade vara, som utföres.
Då nu K. M. föreslagit 13 öre i stället för 10, synes mig
denna beskattning innefatta ett ganska hederligt premium, som socker-raffinadörerne
upbära på konsumenternes bekostnad ty dessa 3
öre som öfverskjuta den motsvarande råsocker-tullen, gör ej mindre
än omkring 1 million på det bela. Då emellertid K. o. Ad. beslöt
att förhöja tullen på rå-varan till 9 öre, borde, för alt bibehålla
samma proportion, den förädlade blifvit belagd med 14 öre;
och jag tror, att R. o. Ad. begick ett misstag till för mycken favör
för socker-patronerne, då skilnaden mellan rå socker- och raffinadtullen
höjdes från 5 till 6 öre. Men då det alltid står i Regeringens
makt att vid den slutliga fastställlelsen af tull-taxan jemka
detta förhållande, anser jag ej vara skäl att derföre yrka upgifvande
af R. o. Adis förut fattade beslut; utan får jag, med afside å frågans
financiella sida, tillstyrka R. o. Ad. att med vidblilvande af
sin redan yttrade mening afslå Utskis inbjudning.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: Det lärer vara egentligen
med afside å den financiella sidan af frågan, man tillstyrker R. o.
Ad. att afslå Utskis inbjudning och åsätta rå socker en tull af 9
öre, emedan statsinkomsterna derigenom skulle ökas med 350,000
Rdr. Vid behandlingen af tull-taxan har dock allmänneligen den
åsigt gjort sig gällande, att det är icke en högre tullsats, som
förorsakar en större Statsinkomst, utan snarare en lägre, emedan
derigenom en större konsumtion befordras; och jag tror att i ett
sakrikt yttrande till StatsRådets prot. sanningen af denna grundsats
blifvit tillfredsställande ådagalagd. Jag anser således intet skäl
för R. o. Ad. förefinnas att vidblifva sitt beslut. Dessutom hafva
vi af Hr FinansMinistern fått höra, att allt hvad som öfverstiger
2 öre i skilnaden mellan tullen å rå socker och raffinad, är ett rent
premium. Jag vill minnas att i hans yttrande till StatsRådsprot.
förekommer att höga tullsatser böra bestämmas blott med afside å
statsinkomsterna, och att intet skydd för den inhemske producenten
bör lemnäs. Nu inträffar dessutom samma förhållande, som af Hr
Gripenstedt åberopades i afside å artikeln jern, nemi. att inbjudningen
är antagen af PresteStit, och således R. o. Adis mening har
föga utsigt att i det förstärkta Utsk. göra sig gällande mot 3 Stånds
beslut. På dessa förenade skäl vågar jag anhålla, att R. o. Ad.
ville frångå sitt förra beslut och antaga Utskis inbjudning.
Hr Hjerta: Man har anmärkt, att denna fråga delar sig i
tvenne; och jag erkänner, att, hvad tullen å rå socker beträffar,
denna vara är den beqvämaste financiella artikel. Men jag kan
icke inse att deraf nödvändigt följer, det vi böra vid denna Riksdag
höja tullen derå med ett öre. R. o. Ad. har förut satt tull
på flera artiklar som K. M. förklarat Sig önska tullfria; och derigenom
bör väl den högre inkomst summan för stats kassan vinnas:
jag vill deribland särskildt nämna artikeln Fisk, som är af ganska
stor vigt; äfvensom tullen på salt blir föremål för votering. Jag
tror således icke det är af nöden att öka tullen på socker, hvilket
Den 24 Oktober.
sorn nödvändighets artikel ingår i hvarje hushåll. Jag vill icke neka,
att ju denna artikel lättare kan bära till och med 2 öres högre
tull, än många andra, som utgöra verkliga lifsförnödenheter, och
jag tror äfven att en ökad tull på socker mera träffar de förmögnare
klasserna än tullen på fisk och salt; men jag kan icke finna något
skäl att genom förhöjning af tull på finans-artiklarne så reglera Staten,
att öfverskott skola upkomma. Det är tydligt att vid hvarje
Riksdag skall Regeringen påträngas af löntagare-intresset, som söker
få sina allt större pretentioner tillfredsställda; och om då öfverskott
finnes, så är Regeringen i en ganska brydsam ställning,
ty det ligger i sakens natur, att detta intresse är omåttligt. Jag
anser det således vara för Folkets ombud en ganska vigtig sak att
ställa så till, att statsinkomsterna snarare blifva något knappa, än
att de skulle lemna stora öfverskott, och anser på denna grund
R. o. Ad. böra, såsom PresteSt:t redan förut gjort, frångå sitt förra
beslut ehuru jag finner det å andra sidan ganska förklarligt, att
Regeringens ledamöter önska se statskassan grundligt försedd, för
att kunna tillfredsställa alla mötande behof.
Hvad beträffar tullen å raffinad, ber jag att i anledn. af Hr
Fåhraei yttrande få föra R. o. Ad. till minnes, att den af Utsk.
föreslagna nedsättning icke är något nytt, emedan man under loppet
af åtskilliga år ända sedan 184 0 års Riksdag yrkat, att tullen
på rå-socker icke bör vara mera än 4 sk. Bko. Jag vill icke gå
så långt, som Hr Gripenstedt gjort, i beräkning af rätta förhållandet
mellan tullen å rå-socker och raffinad, emedan jag tror att, om
man satte detta förhållande till 9: 10, så skulle intet sockerbruk
i Sverige kunna existera, i anseende till de särskilda omständigheterna
med längre förlagskapital o. s. v.; men då enl. Utsk:s förslag
det belopp, som Hr Gripenstedt kallat ett premium, upgår till 3
öre, är detta lika mycket som i Danmark, och mera än i mångå
andra länder; och således torde man kunna antaga, att socker-raffinadörerne
skola komma att stå sig ganska godt. — Till representanterne
har blifvit utdelad en p. m., hvars syfte är att ådagalägga,
att i Belgien och Holland finnes en exportpremie af 4£ öre Rmt
för hvarje <t(. som utföres, hvilken således skulle motväga införselstullen
här, samt med den af Ulsk. föreslagna låga tull sätta de
Svenska fabrikerna i fara. Denna drawback har linder flere år utgjort
en omtvistad gåta. För att lösa densamma, hafva de, som
skrifvit för ett större skydd, framlagt åtskilliga attesterade upgifter
öfver utförseln från såväl Frankrike, som Holland och Belgien. Dervid
får jag anmärka, att från det förstnämnda landet går icke något
raffinad-socker till det norra Europa, utan mest till Algerien
och Italien. I afside å Holland åter, hvars export upgifves till
120,000,000 som skulle sätta den Svenska fabrikationen i fara,
så är det kändt, att det mesta socker, som der tillverkas, är afen
mycket underordnad, qvalitet och går mest till sockerpannorna i
andra länder, der denna vara införes tullfritt. — Dessutom, om
Holländska Regeringen skulle gifva ett premium af 4£ öre pr <£l.,
så blefve detta på 120,000,000 <tl. en summa af 540,000,000 öre
eller 5,400,000 Rdr Rmt, som Regeringen gåfve raffinadörerne i
Den 24 Oktober.
237
ren present. Jag måste tillstå att det förefaller mig högst tvifvelaktigt,
att en så grof misshushållning skulle kunna ega rum derstädes,
blott för att tillfredsställa ett enda intresse. Det finnes
äfven andra omständigheter, som gendrifva påståendet om nämnda
premium. Det är nemi. klart att, om förhållandet vore sådant,
skulle icke något raffinad-socker kunna tillverkas i Hamburg, såsom
man dock vet är fället. Likaså skulle förhållandet blifva i England,
der skilnaden är så ringa mellan tullen på rå-soeker och på raffinad.
Den är enl. Svenska tidningar sk. mellan brunt terres
och raffinad, samt 2 sk. mellan hvit terres och raffinad, således för
det mindre dyra låsocker-slaget något öfver öre. Om då 4|-  öre gåfves i premium för den exporterade Holländska raffinaden,
så är tydligt att denna skulle öfversvämma de Engelska fabrikerna.
Enl. en tidning har ett utländskt hus i Antwerpen upgilvit, att
utförsels-premium finnes i Belgien, men att Stalén med socker-raffinadörerne
ingått ett kontrakt, hvarigenom de garanterat Staten
ett visst belopp, ett minimum, som Staten alltid skall hafva. Om
så förhåller sig, kan deraf förklaras, att sådant raffinad-socker kan
införas i andra länder. Men då är icke heller faran för våra raffiuadörer
så stor som den förespeglas vara. Dessutom är det bekant,
att man här gjort försök med införande af Hamburger-socker. Det
Svenska har dock befunnits så mycket bättre, att konsumenterne
icke vilja hafva något annat. — Jag tror, med slöd af hvad jag
anfört, att 13 öre är en tillräckligt hög tullsats, och attingen fara
för den inhemska produktionen upstår genom den Holländska och
Belgiska drawbacken. Hvad det fransyska sockret beträffar, så måste
det finnas några särskilda omständigheter som göra, att det
icke kommer hit till oss. — En omständighet, som alltid varit mig
en anledn. att yrka, det man icke måtte sätta skyddstullen alltför
hög, är också den, att det lyckats socker-raffiuadörerne att hos R.
St:r göra gällande den satsen, att icke kross-socker må införas mot
annan tull än den för topp-socker. Detta är ett förhållande, som
ej finns i något annat land, ej ens i Ryssland. — På alla dessa
grunder anhåller jag, att R. o. Ad. måtte antaga Utsk:s inbjudning.
Hr Printzensköld: Mot den siste talarens beskyllning
att löutagarnes intresse skulle vara omättligt, måste jag på det bestämdaste
protestera. Hvarifrån han fått anledn. till detta påstående,
känner jag icke; men väl vet jag att löntagarne alltid varit
illa vedergällde för sin möda, under det grosshandels-intresset florerat
desto mera. Att man nu vid denna Riksdag omsider i någon
mån gjort rättvisa åt löutagarnes anspråk att blifva försatte i den
ställning, att de kunna åtminstone lifnära sig, då alla lilsförnödenheter
stigit 100 % i pris, synes mig icke vara en handling af
den art, att man derföre bör stämpla detta intresse såsom omättligt,
eller för den sakens skull uprilva det redan lättade beslutet om
tullen på socker. Lika med de talare, som försvarat R. o. Ad:s
beslut, tror jag det vara af vigt att begagna detta tillfälle att genom
förhöjning af socker-tullen bereda statskassan en betydlig in
-
238
Den 24 Oktober,
kornst, helst denna art af beskattning är för allmänheten nästan
omärklig. Ora man också skulle vinna ett eller par hundra tusen
Rdr öfverskott, anser jag detta vara långt önskvärdare än att, hvad
den siste talaren synes räkna för det lyckligaste, brist eller knapphet
förefinnes i Statens kassa. Jag anhåller således att R. o. Ad. ville
vidblifva sitt förut fattade beslut; ehuru jag icke kan instämma i
Hr Gripenstedts åsigt, att 2 öres skilnad i tullen på rå- och raffinad
socker utgör ett tillräckligt skydd för våra ralfinadörer. Jag
tror att de 6 öre, som nu utgöra denna skilnad, innefatta ett lämpligt
skydd för desse, men ingalunda, att de derigenom skola kunna
göra så briljanta affärer, sorn Hr Gripenstedt förespeglat.
Hr Gripenstedt: Då man påstått, att jag i denna fråga
tagit min beräkning för knapp, och dä ämnet dessutom är af ömtålig
art, anhåller jag om ursäkt, att jag ännu en gång återkommer
dertill. Jag gör det så mycket heldre, som Hr Hjerta vidrört,
dock ulan att fullständigt utreda, en högst intressant omständighet,
nemi. huru man betraktar denna sak i England. Man beskattar
der rå-sockret i flera olika klasser, och beräknar, att en blandning
af dessa klasser ingår i socker-beredningen. Då man der i allmänhet
begagnar sämre rå-socker än här, antages en qvantitet sådant
lemna i utbyte 7 5 % raffinad, och man anser tullen på rå- och
raffinad-socker derföre böra stå i samma förhållande till hvarandra,
eller som 75 till 100. Och der, mine Hrr!, krusar man icke heller
vidare, utan tillämpar helt enkelt principen i verkligheten. Om
man på samma sätt förfore här, och antoge tullen på rå-socker till
8 öre, så skulle man uptaga raffinaden till 10^ öres tull. Då nu
K. M. föreslagit 13 öre, hemställer jag, om jag i egenskap af Konungens
Rådgifvare med skäl kan anses hafva gått oförsigtigt tillväga
i detta afs:de. Det enda, hvarom jag kunde vara tveksam,
vore verkligen huruvida jag icke i mitt tillstyrkande med alltför
stor frikostighet sett socker-intresset till godo på allmänhetens bekostnad.
Jag måste således motsätta mig all förhöjning i detta
afs:de; men då det fel som jag anser Ridd. o, Ad hafva begått
i sitt förra beslut vid fastställandet af proportionen mellan råsockers-
och raffinad tullen, kan genom Regeringens åtgärd rättas, anhåller
jag om vidblifvande af 11. o. Adis beslut.
Man har talat om förhållandena i Norrige, och förmenat, att,
i fall tullen sattes till blott 13 öre, vi skulle hotas med import
från detta land, derföre att der betalas blott half tull. Detta är
dock ett misstag, ty det är redan af Storthinget beslutadt, att ingen
restitution af den erlagda råsockers-tullen derstädes beviljas.
Tullen på rå socker är i Norrige 3 sk. norskt, som, reducerade till
Svenskt mynt och Svensk vigt, görn 8^ öre pr <lf„ Då nu ingen
restitution beviljas, så är klart, att hvarje raffinad, som från
Norrige utgår till Sverige, är belastadt först med råsocker-tullen der,
8^ öre, och sedan halfva tullen på raffinad, enl. K. M:s Förslag
6£ öre- som tillsammans gör 15 öre eller 2 öre mer än hvad som
betalas vid import från andra håll; hvadan all fara från Norrige
torde vara helt och hållet imaginär. Jag bar velat nämna detta,
Den 24 Oktober.
239
för att i korthet utreda ett ämne, hvarom så mycket talats och
tvistats.
Gr, af Ugglas: Då Hr Gripenstedt i sitt första anförande,
oaktadt en mängd anmärkmr mot E. o. Ad:s förra beslut dock
kommit derhän att tillstyrka vidblifvande deraf, hade jag icke ämnat
uptriida; men då Hrr Plach och Hjerta på åtskilliga anförda
grunder sökt förmå E. o. Ad. att frångå d- tta beslut, liar jag an
sett
mig skyldig att yttra några ord. Jag måste då bestrida Hr
Gripenstedts upgifter och fästa hans upmärksairihet på ,2 misstag,
som han begått. — Man får nemi. icke 85 % raffinad i utbyte
af rå-sockret, ty den medelvara, som införes i Sverige, är N:o 12,
och deraf fås icke mera än 80 %. För att kunna beräkna 85,
fordrades att man skulle begagna N:o 14 eller 15 Således skulle
8 öres tull på rå-socker svara mot 10 öre för raffinad, och af de
återstående 3 ören, som utgöra skilnaden, måste väl något a frii knas
för tillverknings-kostnaden oell de dyrbara anläggningarna; således
torde det ej vara alldeles rätt att, såsom Hr Gripenstedt gjordt,
anse dessa 3 ören som ett rent premium och behållen vinst. —
Hr Flach har anfört, att i och med detsamma varan fördyras, så
blir ock konsumtionen mindre. Detta är en sats, hvars sanning jag
villigt erkänner, isynnerhet då fråga är om öfverflöda artiklar; men
jag tror i detta särskilda fall icke, att ett enda öres skilnad i pris
skall förminska qvantiteten af det socker som. i landet förbrukas.
Dessutom har Hr Flach såsom ett bevis, att denna förhöjning icke
behöfves, anfört att tullintraderna upgå nära nog til! hvad af K.
M. blifvit beräknadt, eller den summa de utgjorde 1855. Detta
kan visserligen vara fallet, men jag tror att under den kris, som
nu genomgår Europa, under den allmänt herrskande penningebrist
som förlamar all rörelse, det nr något förtidigt att af ofvannämnda
förhållande draga den slutsats, att trafiken skall under nästkommande
år fortgå som hittills. Någon skilnad torde väl komma att
visa sig, och då torde väl ock behöfvas att i tid tänka på inkomsternas
reglerande på ett sådant sätt, att de af It, St:r beslutade
stora utgifter kunna betäckas.
Hr Hjerta har gjort sig mycket besvär med att ur en broschyr
framlägga förhållandet i England och Holland, och bevisa
att den omtvistade drawbacken af 4^ öre icke finnes till. Men
han må räkna huru han vill, sfi kan dock detta factum icke förnekas.
Jag har sett åtskilliga pris-kuranter som visa att Holländsk
raffinad till försäljning utomlands, står till samma pris som N:o 15
af rå-varun, och någon särskild anordning mäste väl vara vidtagen,
för att detta skall blifva möjligt.
Den härefter först till antagande af Utsk:s ifrågavrde inbjudning
framstälde proposm besvarades med blandade Ja och Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landt, hemstälde om E. o. Ad. behagade vidblifva
sitt förut i ämnet fattade beslut samt godkänna voterispropos:ne
N:s 58 och 59, samt sedan svaren härvid utfallit med starka
*40
Don 24 Oktober.
Ja jemte åtskilliga Nej förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Efter härvid af Hr Flach begärd votering uplästes till justering
och godkändes en så lydande voterrspropos.
Den som antager Bevillu.Utsk:s inbjudning till R. o. Ad. att,
med frånträdande af sin skiljaktiga mening, i likhet med Borgareoch
BondeSt:n biträda Utsk:s förslag i afs:de å införselstullen å
socker, alla slag, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, vidblifver E. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut
samt godkännas de af Utsk. föreslagne voter:spropos:ne N:o 58
och 5 9.
Medan denna votenspropos. ntskrefs för att anslås, yttrade Hr
Gr. o. Landin, att han finge begagna detta tillfälle för att tillkännagifva
att RiksStms gemensamma öfverläggningar ang:de LagUtskis
Betänk, i Religionsfrihets-frågan skulle komma att åter börjas nästkommande
Måndag kl. 5, e. m. och derefter forfsättas om Tisdag
f. m.; vid hvilket sednare tillfälle Talmännen önskade, att alla de
ledamöter af RiksSt:n. som ytterligare ville yttra sig i ämnet behagade
dertill anmäla sig, på det att tiden må kunna bestämmas
för följande sammanträden af RiksStm och Utsk:n, bland hvilka
i synnerhet StatsUtsk. hade att behandla ärenden, som det vore
af vigt att få skyndsamt afgjorde.
Sedan härefter voteringen försiggått samt under densamma Hr
Gr. o. Landtm, bortgått och främste närv:de ledamoten, Fullmäktigen
för Grefliga ätten N:o 8 Oxenstjerna äf Korsholm, Friherre
Åkerhjelm, Johan Carl, intagit plats såsom Ordfide, befunnos rösterna
hafva utfallit som följer
ja — 14.
Nej — 19.
14:o Voler:sPropos-.ne A:o 60, 61 och 62.
Dessa voter:spropos:r godkändes.
15:o Voler:spropos-.ne N-.s 63 och 64, ang-.de införsels-tullen
å »Strumpor m. m., andra slag» och »Vantar, andra slag»; i
sammanhang hvarmed inbjudning lill R. o. Ad. blifvit framstäld.
Efter först till antagande af Utsk:s ifrågav:de inbjudning framstäld
propos., som besvarades med starka Nej jemte ett eller annat
Ja, vidblef R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut och godkändes
voter:spropos:ne N:s 63 och 64.
16:0 Voler-.spropos-.n A:o 6S, ang-.de artikeln »Stål, alla slag»;
i sammanhang hvarmed inbjudning lill R. o. Ad. blifvit framstäld.
Uppå
Den 24 Oktober.
241
Hr Gripenstedt: Då E. o. Ad. i afs:de å artikeln Jern
redan antagit Utsk:s inbjudning, förmodar jag att E. o. Ad. på
samma sätt förfar i afs:de å denna artikel.
Uppå härefter framställd propos. antogs ifrågav:de inbjudning
och fann E. o. Ad. att i följd deraf votera >ropos:n N:o 65 hade
förfallit.
17:o Voler:spropos:ne N:is 66, till och med, 75.
Dessa voter:spropos:r godkändes.
18:o Voter;spropos:n N:o 76, ang:dc införselslullen å Ilelsiden-väfnader,
andra slag*, Guld- och silfvertyg derunder inbegripne»;
i sammanhang hvarmed inbjudning lill It. o. Ad. blifvit
framsläld.
Hr Printzensköld: Jag hemställer att inbjudningen måtte
antagas. E. o. Ad. har bestämt en slags öfvergångs-tull för helsiden,
hvilket de öfriga St:n ieke gjort. Man vet, att dessa väfnader
voro före 1854 förbjudna till införsel, och att K. M. vid
sista Eiksdagen till E. St:r aflöt en Nåd. Propos. af innehåll, att
tullsatserna för artiklar, som dittills varit belagda med införselsförbud,
skulle ega bestånd under 10 år, utan att kunna till sitt
belopp förminskas. Besynnerligt nog har, med frånträdande af denna
princip, som K. M. då i de mest landsfaderliga ordalag utvecklade,
en förändring nu inträffat, i det man nu föreslagit en nedsättning
i de tullafgifter, som vid nämnda Eiksdag bestämdes. Då nu är
i fråga att för en tid af blott 2 år i stället för 10, såsom K. M.
förut ansett nödigt, fastställa den afgift, som vid förra Eiksdagen.
bestämdes, synes mig billigt, att E. o. Ad. frångår sitt förra beslut
oell förenar sig uti de 3 öfriga Stms.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Såvidt jag kan förstå, är här
alls icke fråga om den princip, hvarom den siste talaren ordat.
Alla 4 St:n äro ense om, att tullen på helsiden skall vara 6 Edr.
De äro äfven öfverens derom, att man ieke skall omedelbart öfvergå
från det gamla till den nya tullen. Enda skilnaden är, att E. o.
Ad. gjort denna öfvergång i 2 steg, och de öfriga St:n i ett enda.
E. o. Ad:s beslut synes mig riktigare och mera förmedlande emellan
det gamla och nya systemet, hvarföre jag vördsamt anhåller,
att E. o. Ad. ville, med vidblifvande af sin förut uttalade taiika,
afslå Utsk:s inbjudning.
Hr Printzensköld: Visserligen löper man mindre fara att
skada sig, om man tager 2 steg i st. f. ett; men i förev:de fall
tror jag icke att den siste värde talarens framställda sats bör inverka
på E. o. Ad:s beslut. E. o. Ad. har antagit en öfvergångstull,
för att den lägre må kunna utan fara inträda 1860. Men
då den nu gällande tullen är lika med den af de öfriga 3 St:n
för tiden till 1860 fastställda, och angelägenheten af att låta den
IX H. 16
242
Den 24 Oktober.
gamla tullen på en förut till införsel förbjuden vara ega bestånd
så länge som möjligt, till oell med blifvit uttalad i en Kongl. Propos.
, trodde jag det vara nödvändigt att i denna tullsats icke göra
någon förändring. Jag tror således, att de 3 öfriga Stin handlat
mera princip en!, i detta fall, och att R. o. Ad. nu bör följa deras
exempel. För öfrigt är frågan ej af stor vigt, ty då 3 Stånd redan
beslutat en och samma tullsats, hoppas jag att denna också
kommer att fastställas i det förstärkta Bevilln:sUtsk.
Gr. af Ugglas: Då R. o. Ad. bestämde öfvergångstullen
för artikeln Strumpor, ankom en inbjudning från PresteStrt om
antagande af en öfvergångs-period. Jag uplyste då huru jag genom
samtal med just den fabrikant, som egentligen bedrifver denna
rörelse, erfarit att hans farhåga hufvudsakligen hvilade på den förutsättningen,
att man skulle göra för hastiga språng och tvära öfvergångar.
Under sådana förhållanden ansåg ock R. o. Ad. skäl
varn att stadga denna öfvergångstull. Samma är förhållandet med
denna artikel. Det synes mig vara ganska välbetänkt att, som R.
o. Ad. här gjort, göra en successiv nedsättning, bibehålla 7 Rdr
50 öre det första året, för det andra sänka tullen till 0: 7 5, och
det tredje låta det normala beloppet inträda. Jag hyser också den
förhoppning, att de öfriga St:n skola förena sig med R. o. Ad. i
detta beslut, då de dertill erhålla ett ännu ej lemnadt tillfälle, och
att denna mening skall göra sig gällande i det förstärkta Utsk.
Ur Fåhraeus: Jag har begärt ordet endast för att tillkännagifva,
att jag, rörande denna fråga instämmer i den af Grme
Lagerbjelke och af Ugglas yttrade mening. Härtill tror jag mig
ega desto större skäl, som R. o. Ad. nyss förklarat sig icke antaga
Bevilln-.sUtsk:s inbjudning rörande artikeln strumpor och strumpstoh
arbeten »andra slag», och således kan anses redan hafva beslutit
att vidhålla grundsatsen af 2:ne öfvergångs-stadier för tullbeskattningen
å väfnader.
Ilr Printzensköld: Den berättelse Gr. af Ugglas fram
ställt
om sättet huru här tillgick vid bestämmandet af tullsats
för antikeln Strunipor, kan visst möjligen vara riktig; mea nog
var jag då tillstädes, och jag kan icke erinra mig, att från Preste
St:t då var ankommen någon inbjudning att antaga en öfvergångsperiod.
Det är visserligen mycket smickrande för fabrikanten att
här ega målsmän, som iörklara att sådana öfvergångs perioder äro
för honom nyttiga; men besynnerligt är, att de fabrikanter, med
hvilka jag samtalat, äro af motsatt tanka, och de borde väl dock
förstå sitt eget blista bättre än de, hvilka här upträda som deras
sakförare. Jag hade för icke så länge sedan tillfälle att samtala
med en af de störste Siden-fabrikanter här i hufvudstaden, och han
önskade att BondeSt:ts beslut matte blifva gällande. — Ora man
vill lemna dessa fabrikanter det skydd de så väl behöfva, och icke
lemna denna industri vind för våg, bör de 3 Stms beslut antagas,
ehuru det val ändå kommer att gira sig gällande i det förstärkta
Den 24 Oktober.
£43
Utsk. Fördelen vore dock, att man kunde slippa att votera om
denna sak.
Efter först till antagande af Utsk:s ifrågav:de inbjudning framstäld
propos., som besvarades med starka Nej, blandade med Ja,
hemstälde Hr Frih. och Ordf:den om E. o. Ad behagade med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut godkänna förev:de
votenspropos. N:o 76, och ropades härvid starka Ja jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den förklarade att han nu funnit
Ja öfvervägande.
19:o Voler:s-propos:n N:o 77, ang:de införselstullen å »Halfsidenväfnader,
andra slag»; i sammanhang hvarmed inbjudning
till R. o. Ad. blifvit framställd.
Gr. af Ugglas: I denna punkt anser jag, att E. o. Ad.
borde antaga inbjudningen. Jag tror det var ett förbiseende af
R. o. Ad. att, då en öfvergångstull sattes för väfnader i allmänhet,
en sådan icke också bestämdes för denna artikel. Om också
halfsidensväfnader behöfva mindre skydd än helsidens, torde dock
något äfven för de förra böra göras, och jag anhåller således, att
E. o. Ad. ville, med frångående af sitt förra beslut, antaga de 3
öfriga Stms.
Hr Printzensköld: Det fugnar mig att höra, det Gr. af
Ugglas någon gång talar i fabrikanternes intresse. Den tull han
nu förordat är just den gamla, eller densamma som jag försvarade
förra gången frågan förevar. Då hette det, att det vore i högsta
måtto skadligt, att språnget blefve för starkt mellan den gamla
tullen och den nya. Man ser således att det just ieke är någon
viss princip, som leder åtskilliga förfäktare af frihandelssystemet.
Då nu propos. till antagande af Utsk:s ifrågav:de inbjudniug
framställdes, ropades starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr
Frihm o. Ordfrn förklarade det han funnit Ja öfvervägande och i
följd deraf befanns voteiosproposm N:o 77 hafva förfallit.
20:o Voler.-s-propos.ne Nris 78 och 79, ang:de tullbeslämmelserna
för »B o mulls-väfnader, andra slag»; i sammanhang hvarmed
inbjudning lill R. o. Ad. blifvit framställd.
Hr Fåhraeus: Det förslag till upställning af tulltaxerubriken
»Bomullsväfnader, andra slag», hvilket BevillmsUtsk. i enlighet med
K. M:s Nåd. Propos. afgifvit, öfverensstämmer derjemte hufvudsakligen
med nu gällande Tulltaxa,. som äfven uptager 3 bestämda
klasser, nemi. ofärgade, färgade och tryckta eller pressade. När
denna fråga förra gången hos E. o. Ad. förevar, tillkännagaf en
värd ledamot att, efter hvad han då i ögonblicket erfarit, Vällofl.
BorgareSt:t beslutat antaga en förändrad redaktion af nämnde rubrik;
och under förutsättning att samma Riksstånd rörande detta
ämne egde mesta sakkunskap, hemställde bemälde ledamot, att E.
244
Den 24 Oktober.
o. Ad. behagade biträda BorgareSt:ts beslut, hvilket ock skedde.
Jag saknade vid detta tillfälle tillräckligt rådrum att öfverväga
skiljaktigheterna de begge alternativerna emellan; men vid derefter
företagen granskning har jag befunnit, att ifrågav;de förändrade redaktion,
hvilken i BorgareSt:t lärer beslutats af en ytterst knapp
majoritet, är hufvudsakligen hemtad från en äldre Tulltaxa, hvars
bestämmelser i detta hänseende, under all den tid de voro till efterlefnad
gällande, mötte i verkställigheten stora praktiska svårigheter
och ofta föranledde stridigheter om rätta förståndet mellan Tulltjenstemännen
och de trafikerande, samt fördenskull blefvo i nu
gällande taxa utbytte mot den enkla och lättfattliga klassifikation,
som jag nyss citerat och hvilken icke lemnat rum för någon tvetydighet.
Emot den af BorgareStrt nu vidtagna förändring är
bland annat att anmärka, att det kan åstadkommas färgade bomullsväfnader,
som icke äro Ininförlige under någon af de gillia definitionerna,
d. v. s. som hvarken äro »enfärgade» eller »genom olika
targadt garn rutiga eller randiga.» Likaså får jag erinra, att benämningen
»genom väfnadssättet faconerade», på den tid densamma
varit i Tulltaxorna begagnad, föranledde ständiga tvister om gränsskillnaden
mellan »faconerade» och »icke faconerade» väfnader.
Af nu anförda praktiska skäl finner jag mig föranlåten på det
kraftigaste tillstyrka, att. K. o. Ad. behagade, i enlighet med Bevilln.
Utskis inbjudning, frångå sitt om »Bomullsväfuader, andra
slag», fattade reduktionsbeslut, och antaga det förslag, som Utsk. i
detta hänseende primitift afgifvit.
Uppå härefter framställd propos. antogs Utsk:s ifrågav:de inbjudning,
men blefvo dock för den händelse att den jemväl till
BorgareStit ställde inbjudning ej blefve antagen, begge de förevide
voter:s-propos:ne godkände.
21:o Voler:s-propos:ne N:is 80 och 81, ang:de införselstullen
& »Ylleväfnader, andra slag», i sammanhang hvarmed inbjudning
lill R. o. Ad. blifvit framställd.
Hr Printzensköld: I afs:de å denna punkt finnes vid
Betänk, fogad en reservation, som jag anhåller att få upläsa:
»Då tullsatsen å »Ylleväfnader, andra slag», blifvit af ett Riksstånd,
nemi. R. o. Ad., bestämd till 1 Rdr 50 öre skålp., att
gälla under åren 1858 och 1859, men att derefter utgå med blott
1 Rdr 25 öre skålp., oell Preste- och BorgareStm bestämt tullsatsen
till 1 Rdr 50 öre skålp., utan något vilkor, samt alltså tre
Stånd varit ense om en lika tullsats för de tvänne första åren; kar
jag ansett att BondeSt:t, som ensamt bifallit Utskrs förslag om en
tullsats af 1 Rdr 25 öre skålp., rätteligen hade bordt inbjudas att
förena sig i R. o. Ad:s beslut om 1 Rdr 50 öre skålp. i tull för
åren 1858 och 1859, hvilken tullsats för dessa åren öfverensstämmer
med Preste- och BorgareSt.:ns — alltså tre Stånds beslut, och
att, om inbjudningen icke af BondeSi :t antages, voter:s-propos:na
komma att blifva sådana, sora de nu af Utsk. blifvit upgjorda;
toen 24 Oktober.
245
hvaremot om inbjudningen af BondeSt:t antages, blott en enda
votering om denna artikel behöfver ega liim.
T förev:de fall, och då Utsk:s upgift bör vara att sammanjemka
de olika besluten för att i möjligaste måtto undvika flere voteringar,
oell sådant utan undertryckande af något Stånds beslut och,
efter mitt förmenande, äfven i full öfverensstämmelse med de af
Utsk. anförda grunder för inbjudningars verkställande, kan ske;
bär jag ansett BondeSl;t böra inbjudas att förena sig i R. o. Ad:s
beslut om en tullsats å »Ylleväfnader, andra slag», af 1 Rdr 50 öre
skålp., att utgå under åren 1858 oell 1859 oell af 1 Rdr 25 öre
skålp. för den följande tiden; kommande, i fall inbjudningen antages,
hvarom jag likaledes vördsamt anhåller, de upgjorda votensproposme
att förfalla oell i stället blott en votering erfordras, för
hvilken jag får föreslå följande propos.r
Den som vill, att, i enlighet med Utskrs, af R. o. Ad. samt
BondeSt:t godkända förslag, införselstullen a »Ylleväfnader, andra
slag», skall från och med år 1860 bestämmas till 1 Rdr 25 öre
skålp., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer denna tull, i enlighet med Preste- och BorgareStins
beslut, att jemväl för nämnde tid utgå med 1 Rdr 50 öre
skålp.»
De motiver, reservanten anfört till stöd för sin åsigt, äro,
efter min öfvertygelse, ganska giltiga. Jag anser det vara oriktigt
att R. o. Ad. skall helt och hållet frånträda sitt beslut, hvilket
öfverensstämmer med Preste- och Borgare-Stms, åtminstone i visst
afs:de. Deremot skulle jag önska att R. o. Ad. ville förändra sitt
beslut i afside å tullen för 1860, och i detta fall antaga de båda
nämnda Stms.
Gr. Lagerbjelke: I afs:de å den uplästa reservationen får
jag anmärka, att den handlar om hvad som efter reservantens åsigt
bordt ske i fråga om inbjudning till BondeSt:t. Någon sådan har
likväl icke blifvit framställd, och vi lära väl således få hålla oss
till saken sådan den är, och icke sådan den kunnat vara, om man
gått tillväga på annat sätt. — R. o. Ad.s redan förut fattade beslut
anser jag vara i full konseqvens med dem, som R. o. Ad. i
öfrigt fattat rörande tullsatser å artikeln väfnader, och jag kan
således ej annat finna, än att St:t bör detsamma vidblifva. Men
hvad som för ingen del kan få ske, är att bifalla hvad Hr Print
zensköld
föreslagit, nemi. att R. o. Ad. skulle, utan att dertill vara
inbjuden, frångå sitt beslut och förena sig med Preste- och BorgareSt:n.
Sådant kunde gå an endast med vilkor, att R. o. Ad. dertill
inbjudits af Utsk. eller af ett annat Stånd, men icke på förslag
af enskild ledamot. Jag tror ej att Hr Frill. o. Ordhn kan derå
meddela propos., och anhåller, att R. o. Ad. ville, med vidblifvaude
af sitt beslut, godkänna Utsk:s förslag till voter:s-propos.
248
Den 84 Oktober.
Hr Printzensköld: Nog är den siste värde talaren underkunnig
i Grundlagens tillämpning; men icke tror jag denna kan
lägga hinder i vägen för lt. o. Ad. att i anledn. af en framställd
inbjudning förena sig med ett annat Stånd. Eör mig kan det vara
temligen likgiltigt, huruvida inbjudningen antages eller icke, ty jag
hoppas att de 2 Stms beslut blir gällande, men jag protesterar mot
den grundsats, att E. o. Ad. ej skulle ega rätt att med anledn.
af gjord inbjudning i frågan förändra sitt beslut. Emellertid vill
jag icke tvista om denna sak, utan anhåller endast, att Hr Erih. o.
Ordhden ville framställa propos., huruvida Std, med frånträdande af
sitt förra beslut ang:de tullafgiften för 1860, vill i detta afs:de
förena sig med Preste- och BorgareStm.
Gr. Lagerbjelke: B. o. Ad:s beslut i denna fråga är, att
för 185 8 och 185 9 tullsatsen skall vara 1 Edr 5 0 öre, och för
1860 1: 25. Nu har Utsk. inbjudit It. o. Ad. att äfven för de
båda förra åren bestämma 1: 25, således en nedsättning. På grund
af denna inbjudning vill nu Hr Printzensköld, att E. o. Ad. skall
förhöja tullsatsen för 1860. Man behöfver blott betänka detta
enkla förhållande, för att finna, det Hr Erih. o. Ordf:n icke kan
på Hr Printzenskölds framställning framställa propos.
Hr Frih. o. Ordfm yttrade, att Hr Printzensköld yrkat att
ifrågav:de införselstull måtte af E. o. Ad. bestämmas till 1 Edr
50 öre äfven för år 18 60; men att då derom icke skett inbjudning
från Utsk., och ett sådant beslut skulle innefatta ett uprifvande
af St:ts förut fattade beslut, Hr Erih. o. Ordfm ansåg sig
icke kunna framställa propos. å denna del nf Hr Printzenskölds
yrkande, hvaremot i fråga om den del af samma yrkande, som afsåg
att Utsk:s inbjudning ej måtte antagas, hinder för proposms
framställande ej förekom.
Då sedermera Hr Erih. o. Ordhn hemställde om E. o. Ad.
behagade, med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
godkänna de föreslagne voter:s-propos:ne Niis 80 och 81, ropades
starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Erih. o., Ordfn förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
22:o Voler;s-propos;ne N:is 82 och 83. ang:de införselstullen
å Sidenband; i sammanhang hvarmed inbjudning lill R. o. Ad.
blifvit framställd.
Hr Printzensköld: Jag lärer väl vara nödsakad att underkasta
mig den tillämpning nf Grundlagen, som Gr. Lagerbjelke
gjort gällande, och således afstå från hvarje försök att förmå E. o.
Ad. förena sig om PresteSt:ts beslut, hvarigenom den högre tullsatsen
af 7 Itdr 50 öre blifvit bestämd för både 1858 och 1859.
Då jag nu icke vågar framställa ett sådant förslag, anhåller jag i
stället, att E. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut, så att man må
komma att votera, huruvida den olika öfvergångsafgiften för de
båda åren skall ega rum eller icke.
Den 24 Oktober.
Uppå härefter framställd propos. vidblef IL o. Ad. sitt förut
i timnet fattade beslut samt godkändes de ifrågav:de voter:s-propos:ne
N:is 82 oell 83.
23:o Votera propostne N:is 8i till och med 87.
Dessa voter:s-propos:r godkändes.
24:o Voter.-s-prnpos.n N:o 88, ang.-dc tullfrihet vid utförsel
af Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt; i sammanhang hvarmed
inbjudning till 11. o. Ad. blifvit framställd.
Gr. af Ugglas: Som man torde erinra sig, fattade R. o. Ad.
sitt beslut i fråga om denna artikel med afs:de å den tillförene af
det Högloft. Sot åsätta importtull å jern. Då R. o. Ad. redan
frångått detta sednare beslut, torde äfven det nu ifrågavde ej böra
vidhållas, utan anhåller jag att R. o. Ad. behagade antaga Utsk:s
inbjudning, så att denna artikel hädanefter blir tullfri vid utförsel.
Uppå härefter framställd propos. blef Utslos ifrågavale inbjudning
antagen och fann R. o. Ad. voter:s-propos:n N:o 88 i följd
deraf hafva förfallit.
25:o Voter:s propostne N:is 89 och 99.
Dessa votera propos:r godkändes.
26:0 Voler :s propos n A':o 91, angsde utförsels-af giften för
»Malm, rå och osmäll, i införselstari/fen ej specificerad»; i sammanhang
hvarmed inbjudning lill II. o. Ad. blifvit framställd
Hr Printzensköld: Jag får tillstyrka 11. o. Ad. att vidblifva
sitt beslut. Det kan efter min tanke ej vara för landet
nyttigt, att man utför den rudimaterie, sorn är nödvändig för en
nf dess vigtigaste näringar, och jag skulle snarare önska denna
förut till utförsel förbjudna vara belagd med en högre tull än IL
o. Ad. fastställt, men ingalunda med en lägre. Jag hoppas således
att inbjudningen måtte afslås.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Då frågan om utförselstull
på malm har inflytande på den Svenska jernhandteringen,
neli intet förloras genom att R o. Åd. vidbliiver sitt beslut, men
derigenom de öfriga St:n vinna rådrum att taga saken i närmare
öfvervägande, anhåller jag att inbjudningen måtte af R. o. Ad. afslås.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Åd. sitt förut i
ämnet fattade beslut och godkändes ifrågav;de voter:s-propos. N:o 91.
27:o Votcr-.s propos.n N:o 9?.
Denna voter:s-propos. godkändes.
28:o Utsk;s yttrande i fråga om förra afdeln;n af den föreslagna
17:de § i Tulllaxe-underråltelserne.
Detta yttrande lades till kandlingarne.
948
Den 24 Oktober.
2Oro Utsk.-s yttrande i fråga om 2:dra och 3;dje morn.-n f
sednare afdeln:n af nyssnämnde §.
Detta yttrande bifölls.
Anmäldes och begärdes på bordet:
l:o Ett från Högv. PresteSt:t ankommet protrs-utdrag Nro
37 6, innehållande inbjudning till MedStrn att instämma i PresteSt:ts
fattade beslut vid pröfningen af Allm. Besv:s o. Ekon.Utsk:s
Betänk. Nro 116, i anledn. af väckte motioner, ang:de omarbetning
eller ändring af Kongl. Stadgan för Pikets Allm. ElementarLäro
verk
den 14 Aug. 1856 m. m.; oeh
2:o Ett från Hederv. BondeStrt ankommet protrs-utdrag HST:o
421, innehållande inbjudning till MedStrn att förena sig i BondeStrts,
med bifall till en af Riksdagsfullmäktigen J. Lekberg från
Nerikes Län väckt motion, angrde Riksdagens afslutande i medlet
af nästk. Dec. månad, fattade beslut om en underd. skrifvelses aflåtande
till K. M. i det syfte motionen afser.
Anmäldes och Iades på bordet nedannämnde från Utskrn inkomne
Utlåt, och Mern., nemi.:’
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv:s- o. Ekon.Utskrs
Utlåt. N:o 31, i anledn. dels af K. M:s Nåd. Skrifvelse med det
af särskilde komiterade afgifna underd. utlåt, och förslag, angrde
åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogshushållning, dels
ock af väckte motioner i samma ämne och dermed gemenskap egande
frågor; oeh
Sammansatta Stats- samt Allm. Besvrs- o. Ekon.Utsbs Mern.
Nro 32, i anledn. af återremisser å Utlåtrt Nro 15, angrde en fyranläggning
på Gottska Sandön samt åtgärders vidtagande för förbättringar
i Pyr-, Båk- och Lots-väsendet.
H, R. o, Ad. åtskiljdes kl. £ 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Deu 21 Oktober.
219
Onsdagen den 28 Oktober 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Undertecknad Riddarh.Sekret. upläste en från Hr Gr. o. Landtm»
ankommen så lydande skrifvelse:
Af sjukdom hindrad att i afton infinna mig i R. o. Ad.-s
plenum, anhåller jag att Hr Riddarh.Sekret, ville derom till R. o.
Ad:s prot. göra anmälan, med anmodan till den, enligt Riksd:sOrdn:n
härtill berättigade, att i mitt ställe i detta plenum föra
ordet.
I följd häraf intogs Ordförandeplatsen af främste närv:de ledamoten,
fullmäktigen för Grefliga Ätten Nro^S Oxenstjerna af Korsholm,
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl.
Justerades 2-.ne prot.-utdrag för d. 24 dennes.
Föredrogs ett från Exped.Utsk. ankommet Mern. N:o 8, angrde
särskild anmälan hos K. M. af R. SI;rs beslut i fråga om Kongl.
BergsColhii indragning; och blef detta Mern. bifallet, hvarjemte
Utsk-s detsamma bifogade under N:o 144 afgifna Förslag till R.
St:rs underd. skrifvelse till K. M., ang:de BergsColhii indragning,
upliistes till justering och godkändes.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser
till K. M.:
N:o 14 5, ang:de anslående af f. d. Profoss bostället vid Vestgötha
Reg:te Backabo N:o 5, Thorbjörnsgården, till boställe åt en
särskild Länsman i vestra distriktet af Gudhems Härad och Skaraborgs
Län;
N:o 146, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de användandet
af influtne medel för ett exporteradt och i Tripoli försåldt
parti krut;
Nio 147, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om beviljandet af
en gratifikation till vedergällning åt Kapiten A. Hahr i och för
utgifvandet af hans generalkarta öfver Sverige;
N:o 148, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de afsöndring
af jord från Hautboist-bostället Ingeshult vid Elfsborgs lteg:te till
plats för_en folkskola i Seglora församling af Elfsborgs län;
250
Den 28 Oktober.
N:o 149, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angrde öfverlåtelse
på JerlåsajHförsamling af Kronans rätt till dana arf efter Seraphia
Lindskog;
N:o 150, ang:de förändradt sätt för utgörandet af Kronotionde,
anslagen till Kyrkoherdarne i Nöbbeslöfs och Ottarps pastorater i
Malmöhus län;
N:o 151, ang:de tillstånd att till Pläradshöfdingeboställe använda
f. d. Ryttmästare bostället Hörrum, ra. m.;
N:o 152, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de Landshöfd:ne
Prih. R. T. von Kraemers, Gr. G. E. Frölichs och Gr. P.
A. Lervenhaupts bibehållande vid deras rätt till framtida pension
från Arméens pensionskassa;
N;o 153, ang;de inventering af Flottans materialförråd i Carlskrona;
N:o
154, ang:de den skatteköpta torplägenheter åliggande dagsverksskyldighet
till Kungsgårdar och boställen;
N:o 15 5, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om anslag till bestridande
af kostnaderne för Sveriges deltagande i en blifvande exposition
i Paris af race-djur och landtmanna-produkter;
N:o 156, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang-.de antagande
af en Förordn. om verkställighet af domar och utslag, meddelade
af Norrsk Rätt, m. m.; samt
N:o 157, ang:de ändring i Kongl. Förordmn om sockenstämmor
i Riket.
Uplästes och godkändes jemväl nedannämnde från Exped.Utsk.
inkomna förslag till inledning och §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 1, innefattande inledningen till Riksdagsbeslutet;
N:o 2, ang:de Öresundska tullens uphörande;
N:o 3, om ny författning ang:de sammanläggning af straff;
N:o 4, ang:de tillsättande af Justitieombudsman och dess suppleant
samt komiterade till tryckfrihetens vård;
N:o 5, augide omröstning öfver Högsta Domstolens ledamöter;
samt
N:o 6, ang:de tiden för nästa Riksdags början.
Uplästes ett af Hr Silfverstolpe, David, inlemnadt så
lydande memorial:
Såsom styresman för Kongl. KrigsYetenskapsAkadm tager jag
mig friheten hos Höglofl. 11. o. Ad., å Akadius vägnar, anhålla, att
Akad:n måtte få, till firandet af dess högtidsdag, d. 12 instundande
Nov., begagna de rum i Kongl. Operahuset, som nu äro uptagna
för R. o. Ad:s klubb. — R. o. Ad. har, från längre tid tillbaka,
genom RiddarhusDirektionen, alltid för detta ändamål lemnat de s. k.
Sekreta Utsk:s rum; men som dessa f. u., i anseende till pågående
reparation, icke lära kunna begagnas, har detta förhållande gifvit
anledn. till denna min ödmj. anhållan.
'Den 28 0 k t cOb er.
Dera af Höglofl. R. o. Ad:s ledamöter, sora icke tillhöra Akad:n,
tagar jag mig friheten härmed inbjuda till öfvervarande af Akadins
ofvannämnda sammankomst.
Uppå af Ilr Frilim o. Ordf:n i anledn. häraf framställd propos.
bilöll R. o. Ad. att Kongl. KrigsVetenskapsAkadm må få, till
firande af dess högtidsdag d. 12 instundande Nov. begagna dörum
i Kongl. Operahuset, som nu ära uptagna för R. o. Ad;s klubb.
Yid förnyad punktvis företagen föredragning af BankoUtsk:s
d. 17 och 19 dennes på bordet lagda Mern. N:o 50, ang:de föreskrifterna
i lista och 2:dra Artiklarna i BankoReglem., lades Utskis
anmälan i afside på de af detsamma icke särskildt vidrörda §§ i
dessa Artiklar, till handlingarna, samt blef förevide Mern. i öfrigt
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt bifölls
BankoUtskis d. 17 och 19 dennes på bordet lagda Mern. N;o 51,
med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i 4:de Artikeln af
BankoReglem.
Föredrogs Iiögv. PresteStis d. 19 dennes på bordet lagda Prot.-  utdr. N:o 359, innehållande inbjudning till de öfriga BiksStm att
förena sig uti det af PresteSt., vid pröfning af Sammansatta Stats-,
Bevillms- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis Betänk. N:o 19, i anledn.
af väckta motioner, dels om den personliga skydds-afgiftens
anvisande till folk-undervisningens befrämjande, dels ock om ordnandet
af folkskole väsendet samt om löne-förhöjning för folkskolelärare
och seminarii-föreståndare m. m., i afside på mom. 2 under
pmnkternakliltiis B och C af nyssnämnde Betänk, fattade beslut.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: PresteSt. har vid be
handlingen
af folkskole-frågan fattat ett, enl. min tanke, särdeles
olyckligt beslut. De fel och brister, som vidlåda den nuv:de folkskolan,
torde vara så allmänt kända, att något derom icke vidare
behöfver ordas. Emellertid har PresteSt. beslutat, att halfva skyddsafgiften
skall användas till förhöjning af nuvide lärares löner, utan
att derjemte vidtaga någon förbättring i sjelfva skol-orduingen. Att
på sådant sätt använda 3(10,000 Rdr, anser jag vara lika med att
kasta dem i sjön. Att åtskilliga bland ifrågav-.de lärare dels icke
behöfva någon tillökning, dels icke deraf äro förtjenta, derom torde
meningarna icke vara delade. Men ej nog härmed. PresteSt. har
i sin konservatism gått ännu längre: det har afslagit det belopp,
som Sammansatta Utsk. föreslagit, till inrättande af seminarier. Det
Högv. St:t har således ej endast förklarat sin belåtenhet med
nuv:de klena tillstånd, utan har ytterligare afklippt möjligheten att
i framtiden bilda bättre och skickligare lärare. I dessa båda sorg
-
252
Den 28 Oktober.
iigabeslut inbjuder nu PresteSt. MedSt:n att instämma. Jag vet,
att K. o Ad. icke kan annat än afslå en dylik hemställan. Jag
inskränker mig således att yrka propos. derå.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga förev:de prot.-  utdrag till handlingarna.
Föredrogs Hederv. BondeSt:s d. 19 dennes på bordet lagda
Prot.-utdrag N:o 418, hvarigenom de öfriga RiksSt:n blifvit inbjudna
att förena sig i BondeSt:s, vid föredragningen af Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 115, i anledn. af väckt motion om utsträckt
fraktningsrätt öfver Kalmar sund för personer, boende emellan
färjeplatserna Röhälla och Fröbygårda på Ölands vestra kust,
fattade beslut, att afslå detta Betänk, och i stället antaga såsom sitt
beslut hvad uti Frih. C. J. O. Alströmers Betänk:t bifogade reservation
blifvit föreslaget.
Gr. Sparre, Erik: Ekon.Utsk:s Utlåt, i denna del innefat
tar
ett afslag å de ifrfigavrde motionerna. Två Stånd hafva bifallit
Utsk:s hemställan, och vid sådant, förhållande har, enl. hittills gällande
praxis, inbjudningar icke ansetts kunna antagas, enär frågan,
på sätt Grundlagen stadgar, förfallit. Jag anhåller således, att förev:de
inbjudning måtte läggas till handlingarna.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad förev:de inbjudning
ej föranleda till annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Föredrogs Hederv. BondeSt:s den 21 dennes på bordet lagda
Prot.-utdrag N:o 423, hvarigenom de öfriga RiksStm blifvit
inbjudna att förena sig i BondeStrs, vid föredragningen af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 121, i anledn. af väckta motioner
rörande SeglationsOrdmn d. 15 Maj 1843, fattade beslut, att,
med afslag å hvad Utsk. i nämnde Betänk, hemställt och tillstyrkt,
uti underd. skrifvelse till K. M. anhålla, det K. M. behagade i
nåder tillse, om icke ut- och inklarering kunde få ega rum vid de
hamnar, der tillräckligt antal tulltjensteman finnas stationerade.
Sedan Hr Frih. o. Ordf:n uplyst, att Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s förenämnde Betänk, redan blifvit af 3 Stånd bifallet, fann
R. o. Ad. ifrågav:de inbjudning ej föranleda till annan åtgärd än
att läggas till handlingarna.
Föredrogs LagUtsk:s d. 21 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 47, i anledn. af väckt motion om stiftande af lag, ang:de allmänt
kyrkomöte.
Den 28 Oktober.
253
Gr. Sparre, Erik: Ifrågav:de betänk., som angår stiftandet
af en lag rörande kyrkomöten, är, enl. min öfvertygelse, af den beskaffenhet,
att det icke bör föredragas och afgöras förr än den fråga,
som nu under flere dagar varit föremål för ltiksStms gemensamma
öfverläggningar, blifvit afgjord. Jag förutsätter nemi., att detta
afgörande till någon del kan öfva inflytande på det beslnt lt. o. Ad.
kan komma att fatta i alside på frågan om kyrkomöten; och på
sådan grund anhåller jag, att detta Utlåt, måtte på föredragningslistan
uplöras näst efter LagUtsk:s Betänk, angide religionsfrihetsfrfigan.
Häruti instämde Hr Hjerta, Lars, hvarefter R. o. Ad., uppå
derom framställd propos., beslöt att ifrågavide nu ånyo bordlagda
Betänk, skulle å föredragnings-listan upföras näst efter LagUtskis
Betänk. Nio 47, angide utvidgad religions-frihet.
Eöredrogs Högv. PresteStis d. 24 dennes på bordet lagda Prot.-  utdrag N:o 37C, innehållande inbjudning till de öfriga Stin att förena
sig uti det af PresteSt., vid pröfning af Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskis Betänk. Nio 116, i anledn. af väckta motioner angide omarbetning
eller ändring af Kongl. Stadgan för Ilikets Allm. Elementar-läroverk,
d. 14 Äng. 1856. m. m., fattade beslut, hvarigenom
PresteSt, med ogillande af Utskis i lista punkten sidan 22
af nyssnämnda Betänk., med afside på ifrågasatt ändring eller omarbetning
af den uti ifrågavide Kongl. Stadga föreskrifna läs-ordning,
gjorda hemställan, bilällit det i Kyrkoherden Sondéns Betänkit
bifogade reservation framlagda förslag till It. Stirs underd. Skrifvelse,
endast med den förändring, att efter de å fjerde raden af detta
förslag förekommande orden: »behöflig granskning» blifvit tillagda
orden: »af en komité, sammansatt af erfarne vetenskaps- och skolman.
»
Hr Hjertn, Lars: Vid föredragning af det Betänk., hvarom
PresteStis nu afgifna Prot.-utdrag handlar, var jag bland dem, som
yrkade återremiss, emedan jag icke kände hvad utgång frågan erhållit
i de öfriga Stin Men sedan PresteSt. nu instämt i Lektor
Sondéns reservation, tror jag att B. o. Ad. vinner mera genom att,
med frångående af sitt beslut om återremiss, förena sig med PresteSt.
, allrahelst som det nu lider mot slutet af Riksdagen, och såväl
utskrifningen af discussions-protokollet, som den förnyade handläggningen
inom Utsk. torde erfordra en icke obetydlig tid. Vid
sådant förhållande ser det problematiskt ut, huruvida ärendet kan
på önskligt sätt afgöras innan Riksdagens slut, hvarföre jag anhåller,
att R. o. Ad. måtte förena sig i det beslut PresteSt. fattat,
ehuru jag derigenom icke vinner hvad jag egentligen åsyftat. Men
jag hoppas dock, att vid en kommande Riksdag kunna görajfjnin
mening gällande.
254
Den 28 Oktober.
Gr. Sparre, Erils: Jag är förekommen af Hr Hjerta samt
är, lika med honom, af den åsigt, att med en återremiss till Utsk.
nu vid slutet af Riksdagen ingenting skall uträttas. Då klagomålen
öfver den nya Skolstadgan liro temligen allmänna, och i Lektor
Sondéns reservation begäres en granskning deraf, tror jag, att om
också ändamålet med den yrkade återremissen icke helt och hållet
vinnes genom ett instämmande i PresteSt:s beslut, detta beslut, om
det blefve R. Stms, dock icke skall sakna goda verkningar. Jag
anhåller således, att PresteSt:s inbjudning måtte af R. o. Ad. antagas.
Då nu Pir Frilän o. Ordfrn hemställde, om R. o. Ad. behagade,
med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut, antaga
PresteSt:s förev:de inbjudning, ropades starka Ja, jemte några Nej;
hvarpå Hr Frihai o. Ordfrn förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs IPederv. BondeSt:s d. 24 dennes på bordet lagda
Prot.-utdrag N:o 421, innehållande inbjudning till de öfriga RiksSt:n,
att förena sig i BondeStis, med bifall till en af Riksdagsfullimn
J. Lekberg från Nerikes län väckt motion, ang:de Riksdagens afslutande
i medlet af nästkommande Dec. månad, fattade beslut om en
underd. skrifvelses aflåtande till K. M. i det syfte motionen afser.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att lägga
förev:de pröt.-utdrag till handlingarna.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 24
dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 31, i anledn. dels af K. M:s
Nåd. Skrifvelse med det af särskilde komitera'de afgifna underd. utlåt.
och förslag, ang:de åtgärder för befrämjande af en förbättrad
skogshushållning, dels ock af väckta motioner i samma ämne och
dermed gemenskap egande frågor.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo Sammansatta Statssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 24 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 32, i anledn. af återremisser å Utlåt. N:o 15 ang:de en
fyr-anläggning på Gottska Sandön samt åtgärders vidtagande för
förbättringar i Fyr-, Båk- och Lotsviisendet.
Slutligen anmäldes och lades på bordet ett från BankoUtsk.
inkommet Mern. N:o 53, i fråga om öfverlåtande till Tumba pappersbruk
af det till komministers-boställe i Botkyrka och Salems
Den 31 Oktober f. m. 255
rörsamlingar nu anslagna hemman Nedra Tumba eller Tumba
N:o 2.
llöglofl. R. o. Ad åtskiljdes kl. 8 om aftonen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 31 Oktober 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot-utdrag för d. 28 dennes, samt pleni-prot,
för d. 2 G sisth Aug.
Uplåstes ett af Gr. Hamilton, Jakob Essen, inlemnadt
så lydande memorial:
Det förtroende, som Höglofl. It. o. Ad. hedrat mig med, att
vara Ordfins i RiddarhusDirektionen Suppleant, får jag, i anseende
till trägna embetsgöromål, härmed afsäga mig.
Med tillkännagifvande att fullra. för adliga ätten N:o 325,
Appelbom, Hr v. Franken, Georg Wolffgang, som varit ledamot
i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. och i RiddarhusUtsk., i anseende
lill sin hufvudmans död, inlemnat sin riksdagsmanna-pollett, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att utse en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. och en ledamot i RiddarhusUtsk. efter Hr v.
Francken.
Företogs till afgörande LagUtsk:s d. 7 och 10 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 46, i anledn. ej mindre af K. M:s Nåd.
Propos. aug:de utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap
egande ämnen, än äfven särskilda dermed sammanhängande inom
RiksSl:n väckta motioner.
Hr Gr. o Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge detta Betänk.
böra punktvis föredragas och att dervid ingressen borde behandlas
såsom en särskild punkt.
Ropades Ja.
Till följd häraf föredrogs nu ingressen till Utsk:s förslag till
beslut, och yttrade sig härvid;
256
Den 31 Oktober f. m.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Vid den gemensamma
sammankomsten tog jag mig friheten, att bland annat göra anmärkn.
mot sjelfva sättet för denna lags tillkomst. Jag anser, såsom
jag äfven då yttrade, det vara af den yttersta vigt för såväl
Konungens Rådgifvare som R. St;r, att ställa sig Grundlagens föreskrifter
till efterrättelse. Som bekant är bjuder 87 § Reg:sF:n, att
då Konungen vill till R. Strr framställa någon lagstiftnings-fråga,
skall Han deröfver först hafva hört StatsRådet och Högsta Domstolen,
samt derefter aflemna förslaget till R. St:r» Nu har likväl icke
i denna fråga så tillgått. Konungen har till Högsta Domstolens
yttrande öfverlemnat ett förslag; mot detta förslag hafva anmärkmr
af Högsta Domstolen blifvit framställda; Konungen har icke gillat
dessa anmärkmr mera än i vissa afs:den, utan har, dels med användande
deraf, dels med anledn. af anmärkmr från annat håll, uprättat
ett alldeles nytt förslag, som icke allenast till upställning, utan
äfven till innehåll är väsendtligen olika det, öfver hvilket Högsta
Domstolen yttrat sig. Ofver detta nya förslag har deremot icke
Högsta Domstolen varit i tillfälle afgifva något yttrande. Nu lärer
väl icke någon kunna vilja tolka Grundlagen så, att meningen vore,
det Konungen endast behöfde tillkännagifva för Högsta Domstolen
Sin afsigt att framställa förslag om religionsfrihet till R. St:r. Det
är klart, att om Konungen gifvit sådant tillkänna för Högsta Domstolen,
skulle Högsta Domstolen hafva anhållit att få del af det förslag
Konungen ville framställa, emedan Högsta Domstolen annars
icke kunde blifva i tillfälle att deröfver afgifva yttrande. Nu förekommer,
just hvad denna ingresss beträffar, den märkliga omständighet,
att i densamma, bland andra lagbud, äfven föreslagits upliäfvandet
af 4 § 1 kap. MissgerningBalken, och denna lagparagraf
är just den, sora handlar om utspridande af villomeningar och förledande
att öfvergå till annan religion. Detta lagstadgande var icke
framstäldt till uphäfvande i det första förslaget, hvaröfver Högsta
Domstolen yttrade sig, och följaktligen har icke Högsta Domstolen
blifvit hörd i en så väsendtlig fråga som den om uphäfvande af ett
lagstadgande. Jag hemställer då till eder, mine Hrr, huruvida det
är möjligt, att vi, utan att öfverträda Grundlagen, kunna lemna bifall
till det gjorda förslaget, och derigenom erkänna att Konungens
Rådgifvare fullgjort sin pligt, ehuru de framställt till uphäfvande
ett lagstadgande, utan att Högsta Domstolen blifvit deröfver hörd.
Jag för min del kan åtminstone icke annat än ogilla ett sådant förfarande.
Gr. Sparre, Erik: I detta afs:de tillkommer det mig att
uptaga den anmärkn., som Hr Cederschiöld framställt, emedan jag
skulle anse som ett oförsvarligt fel, om jag, såsom ledamot af LagUtsk.
gjort mig skyldig till ett sådant förbiseende som anmärkn:n
afser. Utsk. hade i sådant fall bordt stödja sin tillstyrkan af afslag
på det förhållande som Hr Cederschiöld påpekat; men jag har i
detta afs:de att åberopa en flerårig praxis. Vid flera tillfällen har
det händt, att Konungen, efter att öfver ett lagförslag hafva hört
£ Högsta
Den 31 Oktober f. m.
257
Högsta Domstolen, sedermera, med förändring i flera delar, öfverlemnat
detsamma till representationen, och i anledn. af ett sådant
förfarande har inom representationen aldrig någon anmärkn. blifvit
framställd. Det är också klart, att det skulle blifva ytterst svårt
oell i vissa fall omöjligt att afgifva hvarje förslag, som öfverlemnas
till Ständerna, precist i samma form sorn det befunne sig sedan det
nf Högsta Domstolen blifvit genomgånget. Om Konungen framställer
ett förslag, Högsta Domstolen i en eller annan punkt gör
anmärkn. deremot, utan att likväl upställa en ny redaktion, och
Konungen just på grund of dessa anmärkna- verkställer en ny
redaktion af den §, mot hvilken anmiirknm är riktad, så skulle
äfven i detta fall Högsta Domstolen icke vara hörd öfver förslaget,
då detsamma, med den redaktion det efter förändringen bekommit,
icke blifvit granskädt i Högsta Domstolen. Mati kan således, enl.
mitt förmenande, icke gå till den ytterligheten att anse, att, der
ett förslag är granskädt, och anmärkna- deremot gjorda i Högsta
Domstolen, samt förslaget med anledn. af anmärknma ändras, detsamma
bör ånyo framläggas till Högsta Domstolens granskning. Jag
är således, med stöd af den i detta afs:de hittills gällande häfd, af
den mening, att denna anmärkn. icke förtjenar något alside.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Osear: Ef
ter
någon tids frånvaro har jag återkommit, för att afhöra en del
af RiksStms-öfverläggningar i detta ämne. Hvad som nu förefallit,
bar jag endast-genom tidningarna inhemtat; men på grund af såväl
dessa öfverläggningar och de åsigter som der blifvit uttalade, som
äfven af hvad jag under en längre tids vistande å landet erfarit, är
jag öfvertygad om, att K. M:s Propos., dels inom representationen,
dels inom landet följes med myciceu farhåga. Vid sådant förhållande,
och då jag anser det synnerligen angeläget, att någonting
vid denna Riksdag åtgöres, har jag, efter sorgfälligt öfvervägande,
och med den upmiirksamhet, som R. o. Ad. torde erinra sig att jag,
egnat ål denna fråga, satt mig ytterligare in i ämnet. Efter att
noga betrakta den ståndpunkt, hvarpå frågan f. n. sig befinner, måste
jag förklara, att jag anser landet ännu icke vara förberedt på
den förändring, som här föreslås Jag vill icke ingå i någon kritik
af den Kongl. Proposm, hvarken dess tillkomst eller innehåll; det
är alldeles tillräckligt att jag för R. o. Ad. uttryckt min mening
och R. o. Ad. erinrar sig nogsamt, huruledes jag ofta yttrat, att
jag anser hvarje ny lag vara grundad på en i landet stadgad opinion.
Då jag således icke med min röst velat bidraga till en sak,
som jag vet skulle väcka förargelse i landet, tillstyrker jag bifall
till denna punkt.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Det utgör hos mig an
ledn.
till en djup bedröfvelse, att den Kongl. Prposm, som LagUtsk.
i nu föredragna punkt föreslagit att förkasta, och som, enl. min
tanke, framkommit just i ett ögonblick då den var af högsta behofvet
påkallad, rönt så mycket motstånd inom representationen, och
IX H. “ 17
2 58
Den 81 Oktober f. ra.
efter all sannolikhet icke kommer att erhålla pluralitetens bifall.
Den oro, som i religiöst afs:(le inom samhället länge varit rådande,
måste nödvändigt stillas på ett sätt, som afvander från Statskyrkan
och samhället i allmänhet de vådor, hvarmed den hotar, och, mine
Hrr, denna oro är icke något egendomligt för vårt land; den är
gemensam för alla Europas samhällen 1 Det är uppenbart, att en
högre makt här framkallar krafter, för att motverka den maleriela
riktning, som yttrar sig i vår tid. Jag uprepar, att förenämnde
motstånd för mig varit anledn. till stor bedröfvelse, ty jag är öfvertygad
att den Kongl. Proposm framstäldts i en tidpunkt då den är
af yttersta behof påkallad; men äfven om så icke vore, mine Hrr,
måste man väl vid betraktandet af detta lagförslag anses skyldig
tillse, huruvida hitintills varande förhållanden, hvilka stå i strid mot
den föreslagna lagen, tillskyndat samhället sådana fördelar, som böra
upmana oss att orubbade vidhålla desamma. I första rummet är
väl då att tillse, huruvida bestående förhållanden förmått att i landet
utbilda en sann och lefvande gudsfruktan, eller snarare till en
början, huruvida de miiktat tillskapa ens någon riktig kännedom
om hvad gudsfruktan vill säga? Men, tyvärr, kan ej en gång en
sådan kännedom anses förefinnas. Okunnighet i andeligt vetande
är hos vårt folk, icke allenast hos massan, utan jemväl i lika stort
mått hos de s. k. bildade klasserna, verkligen sådan, att om man företoge
sig att anställa en undersökning t. ex. om grunden, hvarpå
personer bygga sin religiösa tro, skulle enhvar, som är i tillfälle att
bedöma saken, komma till den slutsats, att de derom, från kristlig
synpunkt sedt, hafva liten eller ingen kunskap; ja, man skulle måhända
till sin förvåning finna, att. med undantag att dessa personer
hvarken tro på profeten eller dyrka bilder, de likväl, med afs:de
å den oreda som råder i deras upfattning af den Evangeliska läran,
lika väl kunna kallas katholiker eller mahomedaner som bekännare
af vår reua bibliska lära. Med ett ord, såvidt man vill påstå, att
de bestående förhållandena skulle vara fullt verksamma för beredandet
af en sådan kristendomskunsknp, sora utgör en anledning och ett
medel till framkallande hos individerna af kristlig anda och lefverne,
så påstår jag å min sida, att endast okunnighet, likgiltighet eller
enskilda beräkningar kan vara grunden för en sådan upfattning af
det religiösa tillståndet inom samhället. — Vända vi oss åter till uppenbarelserna
inom samhi 'ets yttre lif, så kan visserligen ännu mindre
derifrån liemtas anledn. att beprisa den förmenta tillvaron afen
lefvande kristendom inom detta samhälle. Den fasansfulla utsträckning,
som förbrytelserna emot sjette och sjunde Budorden vunnit
inom vårt land, borde tillvinna sig äfven den blindes upmärksamhet
och deltagande, så tnycket heldre, som brotten emot sjette Budet
af båda könen upfattas såsom föga anmärkningsvärda, ehuru hvarje
tänkande och allvarlig menniska måste inse den förfärliga inverkan,
som detta slag af brott utöfvar på samhällets grundval, familjen,
och på det slägte, som upväxer i saknad af det skydd familjen lemnar
sina medlemmar. — Jag förbigår i öfrigt och vill icke här ingå
i någon granskning af det sätt, hvarpå vi i lefvernet tillämpa en
religion, hvilkens okända och derföre dolda bokstaf Svenska folkets
Den 31 Oktober f. in.
259
representanter med rätta synas rara så ifriga att försvara. Jag vill
icke heller tala om det sätt, hvarpå man här missbrukar Guds namn,
om det sätt hvarpå man här firar sabbathen, o. s. v. Jag vill ieke
heller genomgå de inskränkande bekännelse-stadganden, som man
här är mer eller mindre ifrig att försvara. Jag vill blott korteligen
säga, att hvad jag anfört torde vara alldeles tillräckligt för att ådagalägga,
att behof af förändrade förhållanden förefinnes. En sådan
förändring måste slutligen ega rum derföre att de närv:de tvångsförhållandena
äro oförenliga med Guds Ord. Jag vill icke tro, att
här finnes någon på detta rum, sorn ej är så fördomsfri, så uplyst
af historiens ljus, att han ej vet, det religionstvång icke under någon
tid i något land blifvit användt för Guds äras skull; Guds
ära fordrar icke något sådant, ty Guds Ord talar icke en bokstaf
härom, men det veta vi, att detta tvång utbildats af maktlystnad
och deraf alstrad åstundan, att genom folkens försänkande i mörkrets
bojor så mycket lättare kunna begagna desamma såsom lydiga
verktyg för den verldsliga och andliga maktens egennyttiga afsigter.
Man må icke tro, at,t det paktum rörande religiösa tvångsåtgärder,
som sedan verldens skapelse varit bestående mellan hierarchien och
den verldsliga makten, någonsin blifvit slutadt i folkens eller uplysningens
intresse; i sådant fall skulle det blod, sorn gjutits för häfvande
af detta tvång, icke behöft spillas; men just derföre att detta
kontrakt är slutet och bestående i mörkrets intresse och genom dess
makter, är det som de maktsjuke så ifrigt och envist försvara detsamma.
Förhållandet är i öfrigt nu som alltid, att sedan man under
många månader lyckats försoffa i andcligt mörker ett folk, blifver
detta obenäget för ljuset och begriper ej sjelft fördelarna af att
ega ljuset. — Dä lutherska läran här infördes, ropade Svenska allmogen
till sin store Konung: låt oss behålla våra munkar i fred,
vi vilja sjelfva föda dem; men nu ropa allmogens förklädde målsmän,
hierarkiens kämpar: låt oss behålla fadrens tro — den likväl
ingen sätter i fråga att anfalla.
Man säger att Svenska folket ej är moget för den frihet som
nu erbjudes; men om så är, att detta folk ej under tre århundraden
kunnat vinna denna mognad, som likväl innefattas och föreställes
i och med sjelfva den rena Evangeliska läran detta folk omfattat,
så är det uppenbart, att de former, hvaruti denna lära blifvit
genom menniskofunder insnärjd, gör det omöjligt att ernå en
sådan mognad. Dessa former måste alltså undanrödjas eller göras
oskadliga, och det är just härom som nu är fråga.
Då man ser hvilka lumpna medel som användas för att för
flytta
uprnärksamheten från det stora målet på små biomständigheter,
måste man förvånas. Så har man t. ex. fått erfara, huruledes
representanter tillåtit sig, att inför hela Riksförsamlingen upläsa petitioner.
författade hvem vet af hvilken, men som man vet alltid
äro lätta att åstadkomma från de okunnigas och vidskepligas sida.
Sådana medel vittna ingalunda till fördel för den sak man vill för
svara,
men ådagalägger fastmera, att bättre medel ej äro att tillgå.
Jag hemställer till hvar och en, om Konung Gustaf I, när han införde
protestantismen i Sverige, låtit rubba sig ur sin öfvertygelse
260
Den 81 Oktober f. m.
af en massa petitioner, hvilka stormat öfver honom, då folket, som
jag nyss nämnde, var så förvilladt, att det icke önskade något bättre,
än att få behålla de lata munkar, som då lefde. Om han mottagit
en massa petitioner i denna riktning, så frågar jag Hrrne: månne
vi någonsin skulle kommit till det mått af frihet och ljus, som nu
hos oss finnes? Nej, visserligen icke. Sådana framställningar förtjena
icke något afscde. Det är i sanning en olycka, och jag ber
Hrrne icke taga illa upp att jag säger det, det är en olycka när
man nödgas afhandla ett ämne sådant som detta, åt hvilket så få
härvarande personer egnat en allvarligare upmärksamhet, och alltså
få äro i tillfälle att bedöma dess beskaffenhet. Den blott till namnet
kristliga upfostran vi mottagit, i förening med den riktning,
som det sistförflutna seklet och början af detta utvecklat, gör att
vi åtminstone icke från barndomen förvärfvat ljus i nu ifrågav:de
ämne. Kännedomen härom måste således vara förvärfvad vid mognare
år, och få äro de, som åt detta ämnes begrundande lemnat
någon tid, ty vi hafva vanligtvis så mycket att göra med våra
verldsliga bestyr, att vi sällan eller aldrig hafva tid att betänka,
att inom oss är ett väsende, som lika väl behöfver, och vida mera
än vår kropp borde utgöra föremål för vår omvårdnad. Men
denna del af menniskans varelse lemnäs vanligen vind för våg, och
följden är den, alt när man skall afhandla ett ämne af så ofantlig
vigt som detta, då äro tå personer i tillfälle att från sanningens och
andlighetens grund bedöma frågan; man låter i dess ställe leda sig
af tycken; af den naturliga motviljan emot det öfverjordiska, men
något bedömande, grundadt på verklig kunskap, det är icke att påräkna.
Man inbillar sig i allmänhet, att när man flitigt studerat
mathematik, lefvande språk eller annat, har man tillräcklig bildning,
och dessa studier erkänner man vara nödvändiga, men att studera
Guds Ord och få kunskap om det som är vigtigast att känna, det
anse verldsmenuiskor föga behöfligt, eller snarare synas de antaga,
att detta studium, så väsendligt för hela lifvet, är ett vetande, som
kan och bör i erforderligt mått inhemtas i den tidigare barna-åldern.
Men hvarje medlem i ett kristligt samhälle borde känna, att det'
slags vetande som nu är i fråga, erfordrar ett lika allvarligt och
djupt begrundande af de gudomliga sanningarna, som forskningen i
hvilken annan vetenskap som helst, och då skulle icke, såsom nu,
hvar och en anse sig vuxen att döma öfvet andras samveten.
Kastar man nu, från nutidens historiska synpunkt, en blick på
den ställning, hvaruti de europeiska samhällena och vårt eget befinna
sig, så bör det väl icke kunna undfalla någon, att inom dessa
samhällen har under en lång följd af år utbildat sig ett sjelfsvåld,
en missaktning för lag, en lust att motsätta sig hvarje myndighet,
med ett ord en uprors-auda, hvilken, om den icke snart motverkas
och efter hand ombildas genom en allvarlig riktning till gudsfruktan,
icke kan undgå att öfver samhällena nedkalla Guds straffdomar.
— Det är den barmhertige Gudens faderskärlek som, för att
om möjligt afvända de öfverhängande straffdomarna, nu inom detta,
såväl som Europas flesta samhällen, framkallat en väckelse till andeligt
lif, måhända mera omfattande, mera kraftig än någonsin till
-
Den 31 Oktober (. m.
261
fdrene, tilläfventyrs just derföre, att menskligheten näppeligen förut
någonsin torde hafva befunnit sig i eu sådan sedlig förnedring, sorn
den närv:de, om ej vid början af vår ntiv:de tideräkning. — Väl
de folk, som ödmjukt och tacksamt emottaga dessa den Allsmäktiges
nådekallelser, och viii dem, som förstå Hans varningar; de, och
endast de skola undgå eller vinna lindring i de lidanden, som icke
länge torde dröja att öfverväldiga den adalina kristenheten. Aningen
om hvad som stundar, genomilar i denna stund Europas folk
och deras ögon vända sig ängsligt emot eu enda man, på hvilkens
lif verldens lugn i denna stund anses bero. Hvilken djup förnedring
för de kristna folken, hvilket ovedersägligt bevis på andelig
tillintetgörelse. — År då Allmaktens Herre icke mera Herre öfver
jordens folk, eller hvarföre söka vi icke mera hjelp och tröst hos
honom? Måtte alltså vi förstå hvad tidens tecken antyda, och icke
genom otrohet och förstockelse skjuta ifrån oss de medel till frälsning,
som oss erbjudas. Vårt folk liar derförutan framför alla andra
åtnjutit den stora fördelen att få Ijuscl, om jag så må säga,
för intet. Man införde här reformationen utan att det medförde
ens några egentliga lidanden, då deremot månget annat folk ej, oaktadt
strömmar af blod blifvit utgjutna, allt hitintills förmått förvärfva
sig de fördelar vi så länge åtnjutit. Nu tillbjudes åter en frihet,
som vi förmena vara obehöflig, och derföre måhända äro på väg
att förkasta; ja, mine Hrr! det är allt för möjligt, att just emedan
vi så lätt upnått de fördelar vi åtnjuta, just emedan vi ingenting
vedervågat för denna frihet, just derföre skola vi kanske förkasta
den nu erbjudna; men det torde måhända blifva dyrt nog att köpa
den en annan gång, elier åtminstone kan med visshet antagas, att
det tillfälle till förmedling som nu är öppet, och som begagnadt
ofelbart skulle afvända den oreda och splittring inom Kyrkan, sora
nu pågår, ej i framtiden, då sanningens röst vunnit seger, skall
framstå under så gynsamma omständigheter, som de nu befindtliga.
I st. f. några fåtaliga aff.dlingar, som kanske lätt nog kunnat återföras
inom Kyrkans sköte, skall man kanske då få omsorgen att
lagstifta för flerfaldiga redan ordnade sekter. — Jag, för min del,
kan icke annat än pä det högsta tillstyrka att It. o. Ad. måtte antaga
den Kongl. Propos:n.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Den siste talaren
yttrade, att mången tror sig ega förmåga att döma öfver det ämne
som nu är förhanden, och derpå hafva vi nu sett månget bevis;
men om någon i sjelfva verket saknar denna förmåga, torde det vara
jag. Ehuru således villigt erkännande, att jag icke mäktar intränga
i denna fråga, har jag icke desto mindre begärt ordet, i den förhoppning,
att R. o. Ad. måtte, såsom ursäkt för detta mitt framträdande,
antaga den varma känslan för det kall jag beträder, för
den Kyrka jag tillhör, och på denna grund med någon skonsamhet
bedöma mina ord.
Då fråga är om utvidgad religionsfrihet, om att likasom rycka
upp med rötterna den gamla princip, sorn legat till grund för den
kyrkliga lagstiftningen, och införa en helt ny, kan jag icke under
-
262
Den 31 Oktober f. m.
låta att för mig sjelf framställa den frågan: livad innebär religionsfriheten?
Jag har under RiksSt:ns gemensamma öfverläggningar hört
många skiftande definitioner, jag har äfven i Utsk:s Betänk, funnit
en definition; men jag får likväl förklara, att ingen af dem alla har
tillfredsställt mig. Skall man göra reda för hvad frågan innebär,
tror jag det rättaste är att först besvara: hvad menas med religion?
En värd talare har, visserligen icke i dag men på detta rum,
förklarat, att den är föreningsbandet mellan Gud och menniskor.
Detta är dock ett alldeles för vidtomfattande begrepp, ty den aldra
största brottsling känner att det är ett föreningsband emellan honom
och Gud, men han saknar icke desto mindre religion. Religionen
måste vara hvad den ar; den måste vara sann tro på Gud
och på gudomlig uppenbarelse. Detta är den enda definition, som
kan tillfredsställa mig. För en sann tro på Gud och på gudomlig
uppenbarelse lemnar jag tryggt hvad frihet som helst, ty en sådan
tro kan aldrig någonsin öfverträda de gränser, som moral och borgerlig
lag föreskrifvit, ty då skulle den förneka och öfvergifva sig
sjelf, och uphöra att vara sann, utan om äfven en yttre lagstiftning
skulle trycka dess bekännare, skall den likväl lugnt fördraga, med
tålamod förbida ett bättre, och arbeta för sanningens seger. Men
har jag å ena sidan icke allenast rättighet utan äfven pligt att rödja
väg för en sann tro, så blir det en annan fråga, om jag har rättighet
att lemna hvad frihet som helst eller någon frihet åt en tro,
som ingen tro är, åt en tro som i sjelfva verket /förnekar Gud och
förnekar den gudomliga uppenbarelsen, och som under skenhelighetens
larf ej blott utöfvar, utan äfven helgar både lögnen och lasten,
och förqväfver hvarje sann religionskänsla hos sina bekännare. K.
M. har i det förslag, som blifvit framlagdt för R. St:r, velat så
utvidga gränsorna, att äfven dessa, som annorlunda upfatta religionen,
skulle, snart sagdt, få icke rättigheter och i vissa fall större
rättigheter än den kyrka, som bevarat sin tro på Gud och gudomlig
uppenbarelse, och detta är orsaken hvarföre jag anser som en
bestämd pligt att afstyrka det Kongl. Förslaget.
Man har här talat om Kyrkans enhet. Jag får upriktigt bekänna,
att jag tviflar på att någonsin en fullkomlig Kyrkans enhet
skall komma att ega rum, och orsaken härtill är synden inom menniskans
eget bröst. Kyrkan är dä först en, när alla blifva, såsom
apostelen säger, en i Christo, när alla komma derhän, att de lefva
i sann tro på Gud och hans Ord. Men jag frågar dervid: häfver
verkligen Staten rättighet att upgifva sitt mål att verka för denna
Kyrkans enhet, som likväl utgör en trosbekännelse, är uttalad i en
trosbekännelse, hvilken sabbath till sabbath höres inom Templet?
Jag tror det icke. Tanken att alla skola blifva en i Christo är
sann; att verka för denna enhet med andans medel är en pligt,
som ingen kristen får upgiiva. Upgifver Staten denna tanke, så
uphör den genast att vara kristlig. Jag tror derföre fastmer, att
allas vår kallelse är, att gå till väga så, att denna enhet mer och
mer befrämjas genom trons och kärlekens kraft.
Efter denna inledning ber jag att först få kasta några hastiga
blickar på förslaget om landsförvisnings-straffets uphäfvande. Detta
D«n 31 Oktober f. m.
203
straff torde vara opraktiskt; men jag får likväl fästa npmärksamheten
på att det är det mest rationella sorn någonsin kail finnas;
det är derföre som det tillämpas icke så sällan ännu i dag inom
familjen. Hvad är det sista medel som en familjefader använder
mot en förlorad son? Jo, det är att låta honom resa till sjöss,
brottas med stormen, brottas med lifvet för att på sådant sätt röra
hans sinne, beveka hans hjerta, återvinna honom för sanningen och
lifvet. Det är derföre gifvet att innan landsförvisnings-straffet borttages,
måste en förändring i lagstiftningen ega rum; och jag får
äfven förklara att när lagstiftaren visar oss ett medel som kan ersätta
detta, skall jag vara den förste att med min röst bifalla detsamma.
I 1 § af den här framställda lagstadgan säges: »Vill någon,
som till Svenska Kyrkan hörer, derifrån öfvergå till annat kristet
religions-samfund som redan finnes eller framdeles med Konungens
tillstånd bildas etc». Här förutsattes såsom gifvet att de som
affalla från vår rena protestantiska Kyrka, ovilkorligen skola bilda
ett samfund. Dagliga erfarenheten visar likväl att de högst sällan
och ogerna bilda något eget samfund; det ligger i deras natur att
vilja likasom lefva på Kyrkans bekostnad, att hafva alla möjliga
rättigheter, men likväl vara fritagne från allt samband och alla
pligter emot Kyrkan. Derföre se vi ock ännu i dag att baptisterne
icke bildat något samfuud, man har väl sagt att de på sednare
tider inom hufvudstaden haft en egen lärosal, men vänder
man sig till baptisterne sjelfve så svara de att de icke vilja utgöra
något fritt oberoende samhälle. Derföre tror jag att den första
bristen i det Kongl. Förslaget är att icke såsom en nödvändig fordran
blifvit framstäldt det alla som affalla måste utgöra ett samhälle,
äfvensom att icke på samma gång här framlägges en fullständig
dissenterlag, eller ett Förslag som bestämmer dessa personers
förhållande både till Kyrka och Stat.
Såsom nyss nämndt är innehöll 1 § vidare de orden »eller
framdeles med Konungens tillstånd bildas». Jag hemställer till 11.
o. Ad. om, i händelse denna § antages, den icke skulle innefatta
ett kringgående af 87 § Beg:sF:n och i vissa delar eludera den.
Jag säger upriktigt, utan någon misstro till den vise Regent, som
sitter på timonen, eller till hans Rådgifvare, att jag vill icke det
It. St:r skola afhända sig rättigheten att deltaga i den lagstiftning
som för dissenters bör ega rum, vådan deraf är alltför stor och
man gör icke derigenom Konungen någon tjenst, ty det skulle kunna
hända ifall en sådan makt läge i Konungens hand, att Han genom
främmande makter kunde tvingas att medgifva fri- och rättigheter,
som sedermera nationen fann obehöriga och icke ville på något sätt
godkänna. Redan när den Kongl. Proposm remitterades till LagUtsk.
, vågade jag göra åtskilliga anmärkmr med afs:de på det falska
tillstånd hvari Kyrkans tjenstemän komme att stå till dissenters
och det torde vara vigtigt att i ett lagförslag detta förhållande
blefve regleradt; men en annan sak som är vida farligare är verkligen
den, att enl. den första § Kyrkan måste mottaga och inrymma
alla dissenters, men deremot ieke ega rättighet att från sig ute
-
204
Den 31 Oktober f. m.
sluta dessa. En värd talare, tillhörig detta Hus, tiar vid Ständernas
allmänna sammankomst yttrat att. den äldsta Kyrkans Historia bäst
visar oell underrättar oss om att Kyrkan icke. ger en sådan rätt;
jag är färdig att uptaga detta, oell till och med granska hans Bibelkunskap
ehuru jag ogerna åberopar Skriftens Ord, heldst när
de äro lösryckta. Går man till Gamla eller Nya Testamentet skall
man finna der många ställen som tala för de åsigter jag framställt.
Således anbefalles t. ex. Israels folk att utdrifva det fremmande
folket jemte dess Gudar, så att genom beröring med dem Israels
folk icke skulle vändas till afgudadyrkan. Månne icke der förvisningsrätten
är bibehållen. Ur Nya Testamentet kan man äfven
finna ett exempel, — hämtadt just ifrån den åberopade, så kallade
hedningarnes apostel, när han i sitt bref till församlingen i Charinth
bjuder att syndaren skall drifvas ut ur församlingen. Gå vi
åter till de första kristna, sedan den något stadfästat sig och blifvit
ett samfund, hvem erinrar sig icke då, att affall ingar utdrefvos
ur detta samfund och, huru affällingarne för att åter intagas i detsamma,
måste undergå 4 särskilda bättringsgrader och för hvarje
grad fordrades 1J år och minst 1 år. Föijer man vidare Kyrkohistorien
för den tid, då kristna Kyrkan bibehöll sin ursprungliga
renhet, så ser man ingenstädes att detta utvisande af och ifrån
församlingen uphört, Jag vågar hemställa, huruvida icke rättighet
till detta utvisande i vissa afs:den bör kunna ske inom vår Kyrka?
Att icke en sådan rättighet medgifves är företrädesvis en af orsakerne
hvarför jag för min del vill afslå 1 §.
Hvad den 2:dra § beträffar så är jag fullt öfvertygad, att om
den antages, den skall leda till det största trassel mellan dissenters
och Statskyrkans bekännare. Der står nemi. att »lärosatser, som
mot den rena Evangeliska lärans grundsanningar stridande äro,
må icke offentligen förkunnas eller på annat sålt, genom tal eller
skrift, till de enfaldigas förledande utspridas.» Redan när den Kongl.
Propos:n remitterades till LagUtsk. frågade jag hvad menas med
ordet offentligen»? Jag ville nemi. att dissenters just skulle åläggas
att offentligen, i bestämdt upgifna salar eller kyrkor utöfva
sin andakt, och att allt smygande, allt hemligthållande på det
strängaste skulle förbjudas. Enl. min öfvertygelse är ingenting så
farligt som den hemliga Gudstjenst hvilken utöfvas i ett behagligt
skym undan. Just vid denna hemliga Gudstjenst är det sorn sanningen
förvrides, sorn passionerne anspelas och som egennyttan spelar
hufvudrolen. Är åter Gudstjeusten offentlig så kan Staten vaka
öfver det tillbörliga och religiösa monut äfven inom dissenters.
Menas ater med detta ord att ingen skulle få vandra omkring från
stad till stad, på vägar ocb stigar, och predika, då undrar jag högeligen
om denna lag skulle kunna gagna mer att förekomma detta
än den som redan förefinnes. Nu eger ingen denna rättighet, men
ändock få de likväl, såvidt jag inhemtat, oftast ostraffadt göra
det, och jag kan icke underlåta att erinra, huru vid RiksSbos gemensamma
öfverläggningar Konungens egen Just.Cautzler berömde
sig utaf att, som jag vill minnas, icke en enda gång under tretton
års tid hafva beifrat ett sådant förfarande. Skulle månne förhål
-
Den 31 Oktober f. m.
Jandet blifva bättre och annorlunda genom denna nya lag? Skulle
månne numera lagens förbiseende upliöra? Jag tror det icke. Jag
behöfver blott erinra om huru, då jag ingalunda af partiskhet eller
hetsighet vid Riksdagens början, väckte motion om en lag mot kol
portörernas
sjelltagna rättighet att hålla sammankomster och predika,
jag möttes af, jag hade så niir sagt idel förkastelsedomar;
och huru ondskan dervid rasade ända derhän att i anonyma bref
min dödsdom uttalades och jag hedrades med titel af djefvulens
apostel. Denna g är för öfrigt efter min upfattning grundlagsvidrig,
ty en civil-lag sådan som denna får icke stiftas på bekostnad
af TryckfrihetsFörordmn. Om nu således g antages, skulle antingen
den uphäfna TryckfrihetsFörordmn, eller ock donna sednare
ändras till likhet med den förra. Jag undrar just huru man skall
lå TryekfrihetsFörordmn ändrad, detta skötebarn, på hvilket man
knappast tål, att det pekas. Hvad g vidare innehåller i afs:de på
skrifters spridande står det äfven i strid med TryckfrihetsFörordmn.
Må den värde talare, som står bakom mig ursäkta att jag för att
anföra ett exempel mot hans ord och kanske direkte emot honom
vågar erinra om ett förhållande, som bäst visar huru denna § är
af intet värde, utan huru den genast likasom månget annat iagbestämmande
skulle lemnäs åt glömskan. Flår omtalades nemi. i offentliga
tidningar under Maj månad, att ett traktat-sällskap utsnndt
2:ne kolportörer och huru dessa voro utsände af Baptister att verka
i bnptistisk riktning. Detta kan allrnininst varn denne högt upsatte
lagarnes väktare obekant; jag hemställer huruvida något åtal
mot dem blifvit anstäldt eller har något blifvit gjordt att förhindra
eller förebygga deras både lagstridiga och förvillande verksamhet?
Eller har det ens varit påtänkt, ehuru det offentligen tillkännagafs
på den allmänna sammankomsten, samt redan reproducerades
af allmänna tidningarne. När redan nu oaktadt TryckfrihetsFörordmn,
sådant kan ega rum, så frågas, hvad kan då ega runi,
i följd af 2:dra § i detta Förslag. Denna g är dessutom tydligen
orättvis. Kanske är jag i denna sak något partisk, ty jag tillhör
Kyrkans Presterskap, och jag borde derföre icke vidröra den; men
om jag t. ex. skulle förgå mig i utöfningen af mitt kall, kan jag
genast tilltalas och förbjudas tjenstens utöfvande, det är rätt och
måste så vara och jag vill icke hafva någon förändring häruti, utan
tvertom anser jag att åklagaremakten för sådana fall är nog öfverseende;
■—• men om någon, sorn tillhör dissenters, skulle förgå sig,
då kan lian icke ens förbjudas utöfningen af sitt lärarekall med
mindre att Just.Ivanslern blifvit hörd d. v. s. oaktadt han uppenbarligen
trampar lagen under fotterna, får han likväl fortsätta hela
sin verksamhet under den långa tiden till dess Just.Kanslern blifvit
hörd. Jag tror icke att det vore för mycket om man i detta
hänseende åtminstone begär paritet mellan dissenters, lärare och
Kyrkans.
Man har sagt att den Kongl. Proposm vore ett under, ett
underverk,att den vore ett större verk än både Gustaf l:stes och
2:dres. Historien har öfver dessa sednare fällt sin dom; om Historien
öfver detta förslag och dess framläggande skall fälla en lik
-
266
Den 21 Oktober f. ra.
nande dom, derpå tviflar jag högeligen. Man har sagt att den
Kongl. Proposm vore en gafva och frågat om det vore svårt att
mottaga denna gåfva af den Höge Gifvaren, som ömmar för sitt
lands väl. K. St:r erbjöds en gång förut en annan gåfva; jag menar
Förslaget till Representations-förändring, jag tror knappast att
någon är ångerköpt derföre att man icke emottog gåfvan. Om
Svenska Folkets Representanter nu i dag icke mottager den erbjudna
skänken, så tror jag att Svenska Folket ieke eller skall ångra detta.
Jag tillstyrker således på det högsta afslag af den Kongl. Proposm
och förbehåller mig att när den lista § i LagUtskis Förslag förekommer,
få återkomma till ifrågavide ämne, då ett bättre tillfälle
blifver att utveckla de åsigter som jag önskade gjorde sig gällande
vid frågan om en utvidgad religionsfrihet.
Pir von Koch, Nils Samuel: Jag skulle anse det orätt
att efter den långa diskussion som här egt rum, vidare repetera
både mig sjelf och andra; och vill jag derföre försöka att fatta mig
kort. Jag har egentligen begiirt ordet i följd af en anmärkn. att
den Kongl. Proposm icke skulle vara framställd i laglig form. Enär
denna anmärkn. till en början framkastades vid den gemensamma
öfverläggningen och sedermera blifvit här ånyo uprepad, torde det
vara nödigt att uptaga densamma till besvarande emedan annars
möjligen den tro kunde upstå att juristerna i fråga härom vore af
skiljaktiga tankar. Utsk:s Ordfide har visserligen redan till en del
uptagit och besvarat anmärkin, jag vill således blott tillägga några
ord Elter mitt begrepp om 27 § Reg:sF:n, hvilken i detta
afs:de lyder så: »Finner Konungen godt någon lagfråga för R. St:r
framställa, aske Han Statsliådets och Högsta Domstolens yttrande
deröfver samt meddele R. St:r Sin Propos. tillika med berörde yttranden»,
jemförd med 27 § RiksdagsOrdnm, kan jag icke instämma
i den tolkning man åt dessa §§ sökt gifva, att nemi. K. M.
om Han vidtager ändring i ett lagförslag på grund af anmärkn. i
Högsta Domstolen, antingen denna anmärkn. är af större betydelse
eller icke, städse skall återremittera Förslaget till Plögsta Domstolen,
och sedan Han der ånyo infordrat dess yttrande öfver Proposm,
må Han aflemna den till R. St:r. Detta skulle nemi. föranleda
remisser och återremisser, hvilket så mycket mindre kunnat
vara grundlagsstiftarnes mening, som denna tolkning hittills aldrig
försökts eller praktiserats, utan, såsom Ulsk:s Ordf:de nämnde, intill
nuvule Riksdag passerat oanmärkt. Men äfven om lagparagrafen
skulle så förstås, och jag medger gerna att anmärkarens ja i
detta fall är lika godt som mitt nej. tror jag likväl att anmärktim,
på sätt den blifvit framställd, icke kan uptagas och behandlas. Enl.
mitt omdöme kunna icke R. St:r på grund af den anmärkmn att
ett formfel är begånget, för hvilket Konungens Rådgifvare skulle
vara ansvarige, helt simpelt förklara att de vilja icke behandla förslaget.
Skulle nu, hvilket jag dock icke tror, förhållandet vara sådant
att Konungens Rådgifvare verkligen felat mot grundlagen i
detta fall, så hänvisar grundlagen på de utvägar man i detta afs:de
har att tillgå för att ställa Rådgif värne till ansvar; och detta an
-
Den 21 OktoVer f. m.
267
svar bör utkräfvas i vederbörlig ordning, men ingalunda kan man,
sedan den Kongl. Proposm blifvit aflemnad, på grund af den anmärkn.
att Proposm icke i grundlagsenlig ordning behandlats, förkasta
densamma Mångfaldiga prejudikater kunna i detta hänseende
åberopas, jag vill blott nämna ett, nemi den Kongl. Proposm
om qvinnans myndighet. Hr Cederschiöld har förklarat att han
eljest icke för sin del hade något att invända mot den Kongl.
Proposm, men han har trott sig inhemta att den allmänna opinionen
skulle vara deremot stämd. Jag vet icke på hvad sätt Hr
Cederschiöld inhemtat denna kännedom om allmänna opinionen;
jag sätter mycket värde på Hr Cederschiöjds yttranden, när han
talar (för egen del, men jag tror icke att någon representant har
rättighet att uteslutande anse sig såsom målsman för opinionen.
Här utgöra vi såsom lagstiftare, hvar och en, en liten fraktion af
den allmänna opinionen, det är vår skyldighet att ega vår egen
opinion om hvad som är rätt. Annars torde det blifva svårt att
få reda på den allmänna opinionen, hvilken underligt nog, när det
passar sig i styrelse, åberopas från håll, der man icke är van att
vänta det mycken upmärksamhet deråt egnas.
Hvad den siste talaren angår så beklagar jag att, då han specielt
vände sig mot mig, jag var uptagen på ett annat håll, hvadan
jag icke är i tillfälle att nu besvara honom, men jag skall enskildr
lemna honom de uplysningar han önskar. Uet jag hörde
af hans yttrande var icke af beskaffenhet att jag deri kunde finna
några skäl som icke under allmänna öfverläggningen varit före,
hvarföre jag icke anser mig med deras besvarande böra uptaga tiden,
ulan slutar jag med anhållan att R. o. Ad. med afslag å hvad
Utsk. hemställt i denna punkt, måtte bifalla K. M:s Nåd. Propos.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då jag under all
männa
sammankomsten hade tillfälle att utförligen yttra mig öfver
detta ämne i sin allmänhet, och måhända var allt för myeket
tröttande och vidlyftig, kan det icke vara min mening att nu
åter ingå i något detaljeradt anförande derom. De, som då voro
tillstädes torde hafva funnit att äfven jag önskade förändring i
det bestående, men att jag önskade förändring icke i strid mot
grundlagen, utan i öfverensstämmelse dermed. Jag tillhör deras
antal, som icke vill bifalla en lag, den må vara hvilken som
heldst, och huru nyttig som heldst, med mindre hail tillkommer
på ett siitt, som med grundlagen är förenligt. Det kan visserligen
synas besynnerligt och egenkärt att, då en talare, som här
upträdt, yttrat att hans ja måtte betyda lika mycket som mitt nej,
jag likväl vågar tillägga mitt nej ett större vitsord än hans ja;
men jag skall söka gifva skäl för deuna åsigt och öfverlemnar sedan
åt Eder sjelfve, mine Hrr, att bedöma på hvilkens sida rätten
är. Ordfiden i LagUtsk. har upträdt för att bestrida min åsigt
och jag lägger det icke honom till last, ty det är klart att då ett
förbiseende hos honom och LagUtsk. egt rum han vill söka att
försvara detsamma. Jag erkänner att då jag sjelf var ledamot af
LagUtsk., har jag gjort mig skyldig till samma förbiseende om det
268
Den 31 Ok t ober f. m.
verkligen äfven då skulle hafva inträffat lika beskaffade fall sora
detta, att nemi. Konungen först hört Högsta Domstolen öfver eli
lagförslag och sedan aflemnat ett annat till K. St:r. Kör detta
förbiseende, torde dock jag äfvensom öfrige ledamöter af LagUtsk.,
med undantag af Ordfiden som under loppet af flere Riksdagar
innehaft denna plats och således väl någon gång bordt fästa upmärksamhet
vid förhållandet, kunna åberopa till ursäkt, att vi icke
kunde föreställa oss möjligheten deraf att ett Högsta Domstolens
yttrande åberopas i en Kongl. Propos., då detta yttrande icke afser
det förslag som framställes till R. St:r utan ett helt annat. Jag
har åberopat 87 g Reg:sF:n hvilken innehåller att Konungen skall
öfver lagförslag höra StatsRådets och Högsta Domstolens ledamöter
och derefter afgifna förslag till R. St:r. Just.Kanslern har gått mig
tillhanda genom att åberopa en § som gör saken ännu tydligare
nemi. 27 § Riksd:sOrdn:n, ty den säger att Konungen skall höra
Högsta Domstolen öfver den Propos., som afgifves. Den lyder
nemi. så: »jemte alla Propos:r ifrån Konungen till R. St:r eller
deras Utsk., böra StatsRådets och i lagfrågor, äfven flogsta Domstolens
deröfver lemnade yttranden tillika meddelas» etc. Hvaröfver
är det således, som Högsta Domstolen skall afgifva yttrande?
Ofver den framställda Proposm. Jag hemställer då till hvar och
en, huruvida ett sådant stadgande kan blifva föremål för misstydning
äfven om det icke lage i sakens natur att det är öfver de
förslag, hvilka framlemnas till R. St:r, som Högsta Domstolen skall
höras och icke öfver andra. Det är naturligtvis meningen att R.
St:r skola få veta Högsta Domstolens tanka just öfver det Förslag,
som framlägges och icke öfver något som ej framställes; ty i annan
händelse kon man ju tänka sig att Konungen till Högsta Domstolen
aflemnar ett förslag men sedermera till R. St:r afgifver ett
alldeles motsatt. Konungen skal! enl. 27 § Reg:sF:n öfver lagfrågor
höra StatsRådets och Högsta Domstolens ledamöter; men om
Han blott behöfver höra Högsta Domstolen öfver det första förslaget,
behöfver Han ju äfven endast öfver detta första förslag höra
StatsRådet, och hvad skulle då följden kunna blifva? Jo! att Konungen
först hörde StatsRådet och Högsta Domstolen öfver ett
förslag, men sedermera kunde upgöra ett helt annat, och, såvida
Han kunde förmå Just.Ministern att underteckna detsamma, till
R. St:r afgåfve detta förslag hvaröfver hvarken Högsta Domstolen
eller StatsRådet blifvit hörde. Jag hemställer huruvida någon tvekan
kan upstå om hvad orden innehålla och meningen utvisar i
de nämnde §§. Man har sagt och LagUtsk:s Ordf:de har frågat
om det vore skäl att om, sedan Konungen först lemont sitt Förslag
till Högsta Domstolen, och, sedan dess yttrande afgifvits, någon
mindre förändring deruti vidtagits, då ånyo öfverlemnat förslaget
till Högsta Domstolens yttrande. l)å den i lagen djupt erlärueiedamoten
länge varit jemväl ledamot i en öfverdomstol, så hemställer jag om
han icke vunnit den erfarenheten att ett enda jola i en lag kan
förändra hela lagen. Om således ett Förslag framställts till Högsta
Domstolen och denna deröfver afgifvit yttrande, men Konungen
icke godkänner de anmärkmr som Högsta Domstolen gjort, så be
-
Den 31 Oktober f. m.
269
hofver Han icke ånyo höra Högsta Domstolen för att framlemna
förslaget, naturligtvis i det fallet att Han icke gör förändring deri;
men om Konungen först aflemnat Sitt Förslag till Högsta Domstolen
och der mer eller mindre vigtiga anmärkmr blifvit mot samma
förslag gjorda, vid hvilka Konungen till en del fästat afs:de till
en del icke, utan deremot upmärksammat anmärkmr, hvilka i den
offentliga pressen blifvit framställda, saint derefter upgör ett nytt
förslag såväl till npställning som innehåll, så kan det icke sägas
att endast ett jota är ändradt, utan det blir ett helt och hållet nytt
förslag. På det att J mine Hrr! som icke föreställt Eder möjligheten
af det förhållande, som nu inträffat måtte få ett begrepp
om de ändringar som sålunda blifvit vidtagne vill jag punktvis
genomgå förslaget. Der förekommer först i ingressen att 4 § i
1 kap. MissgerningsBalken skulle uphäfvas. Det första förslaget
innehöll att denna lagparagraf skulle »förändras», och således något
annat sättas i stället, men detta förslag deremot vill att § skall
uphäfvas och detta måtte väl vara något helt annat. Vidare förekommer
i 1 § inlagde orden »att öfvergå till annat kristet religionssamfund».
Dessa ord finnas icke i den först föreslagna § och de,
hvilka i likhet med mig icke gå så långt i religionsfrihets-ifver må
vara tillfredsställde med att en sådan inskränkning blifvit gjord,
men jag är det dock icke. Jag ville nemi. helldre att man helt
öppet hade framställt meningen vara det en fullkomlig frihet skulle
finnas att öfvergå till hvilken religion som helst, vare sig kristen
eller icke kristen, än att begagna ordalag, som kunna föranleda den
enfaldige att tro det hinder vore lagdt att öfvergå till annan än
kristlig religion; enär sådant hinder dock icke finnes i Författningen.
Vidare har man i den 2:dra <§ tillagt då det är fråga om att
förleda till affall orden: »till den enfaldigas förledande». Dessa ord
förekomma icke i första förslaget och göra detta lagstadgande fullkomligt
otillämpligt — Ytterligare äro i 4:de § vigtiga förändringar
vidtagne. Man har nemi. der medgifvit att barn, som födas
sedan endera af makarne öfvergått till fremmande religion, må i
annan religionstro än den Lutherska upfödas, såvida föräldrarna
derom äro ense. Detta var förbjudet i det första förslaget. Vidare
förekommer det mäktiga förhållande att 7:de § är alldeles ny, ehuru
frågan om böters fördelning och förvandling väl linde bordt underkastas
Högsta Domstolens, yttrande. Ytterligare har man tillagt
2 § om forum, och hvilka frågor som skola underställas. Älven
häröfver måtte vara af vigt att Högsta Domstolen afgifver yttrande.
9 § är äfven ny; och innehåller att denna Författning icke gäller
till rubbning af bestämmelse som i grundlagen gifven är. Deremot
har uteslutits först och främst i 3 g, der det är fråga om förledande,
orden, som förut finnas der: »genom lubbande förmå någon
ali öfvergå». Detta är borttaget och lår således ske utan ansvar.
Vidare har man uteslutit stadgandet om KyrkoRådens pligt att
vaka deröfver att barnen upfostras i den rena Evangeliska läran.
Jag hemställer nu till Gr. Sparre om han anser dessa förändringar
endast vara förändring af ett jota, och jag hemställer desslikes till
hvar och en, huruvida icke mitt nej eger mera vitsord än Just
-
270
Den 31 Oktober f. m.
Kanslerns ja. Jag yrkar således på återremiss, på det LagUtsk.
måtte komma i tillfälle att vidtaga sådana åtgärder som det kan
finna med grundlagens bud öfverensstämmande.
Gr. Sparre: Jag kan försäkra den siste talaren att hans
åsigt att det ifrågav:de förslaget, icke blifvit i grundlagsenlig form
behandladt, icke är en ny upfinning af honom. Denna fråga har
blifvit väckt och diskuterad många gånger under innevarande Riksieke
allenast med anledn. af denna Kongl. Propos utan äfven i
följd af Propos:n om qvinnans myndighet, med hvilken förhållandet
var enahanda; oell jag har redan förra gången jag hade ordet förklarat
att LagUtsk. icke gjort sig skyldigt till något förbiseende;
icke desto mindre upträder den värde talaren för andra gången och
tillvitar Utsk. ett sådant fel. Om jag i detta afs:de behöfver något
annat vitsord än mitt ord, så ber jag de närv:de ledamöterne
af LagUtsk. upgifva huruvida det icke är sannt att denna fråga
blifvit vidlyftigt, jag tror i 2:ne hela dagar, diskuterad inom LagUtsk.
innan den afgjordes.
Ledamöter af PresteSt:t framkastade först den omnämnda anmärkmn;
den är vidare omtalad i deras reservationer; den värde
talaren kan således deraf se att frågan varit föremål för LagUtsk:s
behandling och att icke något förbiseende af LagUtsk. i detta fall
egt rum. LagUtsk. har dervid gått samma väg som beträdts så
länge jag varit ledamot af samma Utsk., och det torde lända Utsk.
till någon ursäkt. Jag vidblifver den åsigt, att samma mening
som den värde talaren här förfäktat, icke kan i sin hela konseqvens
fullföljas, ty det vore väl mycket om K. M., i den händelse att
ett Kongl. Förslag med anledn. af en anmärkn. från Högsta Domstolen
blifvit ändradt skulle anses pligtig att ånyo med denna ändring
lemna in Förslaget till Flogsta Domstolen för att inhemta
dess ytterligare Utlåt., sä långt måste man gå, och den värde talaren
har sjelf medgifvit det, om man vill drifva hans sats till den
yttersta konseqvens. Resultatet af en sund grundlagstolkning i
detta afs:de måste väl, blifva att om icke någon väsendtlig förändring
i Förslaget skett, anses Högsta Domstolen hafva yttrat sig
öfver detsamma. Nu blir frågan: är någon väsendtlig förändring
gjord i förev:de Förslag? I detta afs:de är jag af motsatt mening
med den värde talaren hvad först angår det lagrum som han säger
vara i den Kongl. I5ropos:n, sådan den blifvit till R. St.:r afgifven,
uphäfdt men deremot skulle hafva förekommit i det Förslag som
tilldelades Högsta Domstolen, så förhåller det sig på så sätt, att
emedan det första Förslaget icke var upställdt i pararagraf-form
utan i flera möner, passade den upställning bättre som dervid anväudes.
Nu deremot finnes i den till R. St:r aflåtna Propos:n
dessa mom:r sammanförda såsom en Författning med §§ och då
sattes i st. f. 1 kap. och 4 §. 2 särskilda §§ d. v. s. 2 och 3.
Nu hemställer jag om den omständigheten att i första Förslaget
står »med ändring af 1 kap. 4 §» och i det nuv:de står »med
uphäfvande af kap. och 4 § etc. förordnas som följer» kan göra
den ringaste skillnad. I det första likasom det sednare Förslaget
De ii 81 Oktober f. m.
271
är i st. f. ifrågavtde stadgande ett annat intaget. Skulle det väl
vara ett skäl för Utsk. att säga: öfver denria fråga har icke Högsta
Domstolen blifvit hörd? Jag hemställer huruvida det ligger
billighet i ett sådant påstående. De öfriga ändringarne härröra
deraf att, på sätt vi veta, Högsta Domstolen med 4 röster mot 3
afstyrkte K. M:s Propos. K. M:s Propos. innehåller ock åtskilliga
inskränkningar af det första Förslaget t. ex. det af Hr Cederschiöld
ganska riktigt omnämnda tillägget »till annat krislet religions-samfuud»,
men jag anser dem icke så vätendtliga att de förändra förslagets
natur; åtminstone finner jag icke att Högsta Domstolen
behöfver deröfver ånyo höras. Den ändring i ansvaret för utspridande
af villfarande lärosatser som föranledt införandet af 2 och
3 §§ i st. f. 2 mom. i första förslaget der det står med ändring
i st. f. med uphäfvande är äfven gjord med anledn. af anmärkn.
från Flogsta Domstolen. Jag vill uplysa den värde talaren
derom att under öfverläggningen i Utsk. om frågan huruvida Hög
sta
Domstolen vore hörd enl. grundlagen, framställde flere talare
den åsigten att frågan tillhörde icke Utsk. att bepröfva; att det
hade berott på talmännen att vid remissen göra anmärkn. deremot,
men sedan Ständerne remitterat frågan till Utsk., borde Ständerne
anses hafva öfver detta ämne redan lättat beslut, hvadan Utsk. icke
vidare dermed egde taga befattning. Meningen var således härom
delad inom Utsk., men resultatet blef att Utsk. ansåg sig oförhindradt
att yttra sig öfver frågan. Jag omtalar detta endast för att
ytterligare bevisa sanningen deraf att frågan icke varit förbisedd,
utan tvertom föremål för en ganska grundlig behandling.
Hvad den öfriga delen af ämnet beträffar, hvarom yttranden
från begge sidor afgifvits, så anhåller jag att icke några ytterligare
förklaringar deröfver måtte mig affordras. Jag hade trott att öfver
detta ämne vore tillräckligen diskuteradt vid de gemensamma öfverliiggningarna
och jag är af den mening att genom tal numera icke
någons öfvertygelse ändras. I afs:de på en fråga, den jag under
5 veckors tid såsom ledamot i Utsk. nästan dagligen handlagt och
nu sist under 8 dagars tid hört ouphörligen ventileras, må således
R. o. Ad. täckas förskona mig ifrån att ingå i någon vidare diskussion,
och då jag förmodar att en stor del af St:ts medlemmar jemväl
anser sig hafva bordt tillräckligt tal i frågan, vill jag hemställa
huruvida icke diskussionen deröfver kan något inskränkas.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Under den gemen
samma
öfverläggningen har jag icke upträdt. Hvad jag der kunde
hafva att yttra har väsendtligen återfunnits i de anföranden som
då afgåfvos; men då jag vid föreg:de Riksdag upträdde emot en
motion, som väcktes af Frih. Creutz, om konventikelplakatets uphäfvande,
och nu går att lägga min röst för det Kongl. Förslaget,
anser jag mig skyldig att åskådliggöra den tankegång, som frambragt
denna mera skenbara lin verkliga motsägelse. Lika varm,
jag hoppas kunna säga det, ännu varmare lin då, är jag genomträngd
af sanningen hos den religion vi bekänna; lika mycket nu
som då fruktar jag den splittring inom kyrkan som betrycket med
-
272
Den 31 Oktober f. m.
för. Jag fruktar mångtron emedan den kan anses vara hardt nära
med otron beslägtad. Om jag dock med dessa tänkesätt likväl
förordar det Kongl. Körslaget, gör jag det, emedan jag i detta Körslag
tinner ett värn, — som under nuvide förhållanden saknas. Jag
vill icke tvista med en talare som här upträdt om landsförvisningsstraffets
lämplighet, det må hafva varit tillämpligt på sin tid då
fråga endast var att utestänga en eller annan vilseledd från kyrkan,
men man må tänka derom hvad man vill, sä är likväl under unv;de
förhållanden detta straff omöjligt att använda, ty äfven om det kan
tillämpas på ett eller annat tiotal, låter detta sig likväl icke göra
på tusendetals. Man har under discussionen delat frågan om religionsfriheten
i 3:ne delar, trosfrihet, den ingen kan bestrida, bekännelse
— och lärofrihet. Under nuv:de förhållanden finnas alla 3 obegränsade
mine Hrr, ty der ingen lag mäktar hindra ofoget, der
går ofoget obehindradt fram. Den som märkt de framsteg detta
ofog gjort under de sednaste åren bör icke lägga armarne i kors
och låta det fortgå på samma sätt. Enl. det Kongl. Körslaget är
lärofriheten inskränkt, det finnes straff emot den utom församlingens
sköte, emot denna splittring denna värfning af anhängare. —
Straff hvilka kunna tillämpas derigenom att de äro mildare än det
nuv:de. Jag vill icke tvista om hvad jag här hört upgifvas att
nemi. äfven detta straff måhända inom en kortare tid möter någon
praktisk svårighet; det må vara möjligt såvida splittringen kommer
att fortgå så som den hittills gjort; men jag räknar på en annan
kraft som genom det Kongl. Körslaget skall upkomma, nemi. den
kraft, som inom Kyrkan sjelf skall upstå, jag menar det större lif
som presterskapet genom detta förslags antagande skulle tillvinna
sig eller blifva tvingade att använda. Jag tillerkänner presterskapet
skulden för hela den ställning som för närv:de eger rum. Den
sekterism som nu har upstått är en reaktion mot den materialism
som förut funnits, och presterskapets fel är att icke hafva gifvit
akt på tidpunkten då denna reaktion först upkom och i förlitande
på lagens arm upträdt då tid var mot den samma. Men äfven
ännu mine Hrr, och derpå kan, ingen tvifla som är fullt öfvertygad
om sanningen af den lära vi bekänna, ännu är det icke för sent
att dämpa oro, endast andans kraft inom presterskapet upväckes.
Vi hafva redan sett huruledes, allt ifrån den tidpunkt då konventikel-oroligheterne
först upkommo, ett nytt lif hos presterskapet
ingjutits. Kör 20 år sedan och kanske ännu sednare var det oer
hördt
att se en prest utom den vanliga Gudstjensfen hålla bibelförklaringar
eller på annat sätt beflita sig om att inverka på sina
församlingar; nu börja på åtskilliga ställen presterna sjelfva att taga
hand om rörelsen oall derigenom hindra okunniga sinnen att bemäktiga
sig otron. Då icke mera någon förevändning kan finnas
att åt lagen endast öfverlemna stiifjandet af denna oro, då måste
icke allenast presterskapet hvar och en för sig anstränga sina krafter,
utan äfven de presterliga öfvermvndigheterne måste vaka deröfver
att presterne mera än nu är förhållandet fullgöra denna skyldighet.
Men då jag uttrycker detta, får jag högtidligen förklara
att
D en 31 Ok t ob er f. tn
-
273
alt jag icke dermed velat uttala en slags förebråelse mot presterskapet
in summa, långt derifrån, jag känner mer än väl de många
och stora undantag, som finnas oell har endast talat om hvad som
tyvärr är förhållandet på flere orter, men då jag uttalat detta, lägger
jag icke presterskapet det ensamt till last, utan äfven Staten,
och i det fallet anser jag mig böra fästa upmärksamheten på ett
förbiseende af det Kongl. Förslaget. Under nuv:de presterliga förhållanden
med de befordringslagar som nu finnas, då församlingen
icke eger rätt att utvälja dea själasörjare som skall leda dem på
sanningens väg, under sådana aflönings-förhållanden som tvinga presten
att rikta sin verksamhet åt många för honom fremmande kall,
iir det icke att vänta det han alltid oell allestädes skall kunna flitigt
egna sig åt nämnde kall och att förbindelsen mellan honom
och församlingen skall fastare tillknytas. Jag vet att dessa ämnen
äro för svåra och vidlyftiga för att på så kort tid, som ett förslag
härom nu skulle hafva på sig, kunna regleras, men jag hade
önskat att få se Regeringens upmärksamliet rigtad åt detta håll
oell någon häntydan pä att allvarlig omsorg deråt skulle komma att
egnas. Jag hoppas att så måtte ske på grund af de skrifvelser som
från R. St:r under innevrde Riksdag i detta ämne äro afgifna; ty
vanvårdas detta, så blir äfven ifrågav:de förslag en död bokstaf
och ingenting förmår då uprättbålla den Kyrka, hos hvilken sjelfva
anden felas.
Innan jag slutar vill jag till besvarande uptaga och söka att,
såvidt på mig ankommer, undanrödja en farhåga som dels vid den
gemensamma öfverläggningen dels nu på detta rum framkastats,
nemi farhågan för katholicism. Den delar jag likväl icke. I de
länder der stora städer finnas temligen nära hvarandra belägne, der
således katholicismens verksamhet lättare kan göra sig gällande bos
befolkningen; der de stora katholska församlingarne med sina på
inbillningen verkande ceremonier, de rökelser som npfylla Kyrkorna,
det mystiska halfdunkel som triinger genom fenstern, der den drägg
af befolkningen så tätt förefinnes, på hvilken förförelserna lätt verka,
der finnes ett temligen vidsträckt fält för katholicismens operationer;
men så är icke förhållandet hos oss, och dertill kommer
att hela den yttre känslighet, hela den inbillningskraft, hvarpå egentligen
katholicismen är beräknad, den saknas i Svenskens mera lugna
karakter. Jag tror således att ehuru ett eller annat proselytmakeri
här inom Stockholm bedrifves. och till katholska Kyrkan
värfvas anhängare, hvilka för timliga fördelar bekänna en tro den
de förut icke erkännt, är likväl det Svenska lynnet icke mottagligt
för katholicismens meningar, och jag ber att få fästa upmärksamheten
på en annan sak, att äfven om IIrr:ne skulle jäfva mitt
omdöme i detta fall, så hafva fakta under den gemensamma öfverläggningen
blifvit anförda, hvilka ganska väsendtligen tala för sanningen
af mitt påstående. Under de nuv:de förhållanderne, då inget
hinder i lagstiftningen finnes, inget verkligt praktiskt hinder;
då tusentals menniskor öfvergått till andra läror, till baptism och
mormonism, så är det ett faktum att till katholicismen ingen öfIX
II. 18
274
Ren 81 Oktober f. m.
vergått, ehuru större praktiska hinder icke finnas för öfvergång till
denna lära än till de andra; ty det straff som finnes föreskrifvet,
kan icke tillämpas. Hvarföre liar då icke katholicismen värfvat
anhängare annat än en och annan, då deremot baptismen vunnit
1000:tals och mormonismen 10O.tals?
Jag slutar med att varmt förorda förslaget och önskar att
ingen här må lättsinnigt afgifva sitt votum, utan allvarsamt betrakta
de förhållanden som finnas; eftertänka huruvida nu gällande lagstiftning
utgör något hinder eller något värn till att förekomma splittringen,
huruvida man kan inom sig sjelf upgöra något annat förslag
till bestämmelser hvarigenom denna splittring kan motvägas
och om man icke det kan, hellre än att låta det fortgå såsom
hittills, sluta sig till detta förslag, hvilket, äfven om det är behäftadt
med åtskilliga fel, likväl har den fördelen att något ordna förhållanderne,
något sätta hinder för splittringarne och ge en lyftning
till det lif som ensamt kan uprätthålla och rädda Kyrkan.
Frih. Cederström, Thure: En värd talare har motiverat
sitt upträdande i denna fråga från den varma känsla han hyser
för det kall han bekläder, jag får förklara att då jag redan vid
de allmänna öfverläggniugarne yttrade mig öfver denna fråga, åberopar
jag nu, såsom ursäkt för mitt upträdande ånyo, den varma
känsla jag hyser för rätt och sanning. Det är just nf denna känsla
för rätt och sanning som jag finner mig upmanad att varmt
förorda det Kongl Förslaget. För mig är det klart att vid all
lagstiftning måste man först efterse huruvida lagen är rättsenlig
eller icke. Betraktar jag då det Kongl. Förslaget, så tror jag att
hvar och en, som fördomsfritt ser saken, icke kan neka att det är
hvarje menniskas ovillkorliga och oförytterliga rättighet att fritt få
bekänna och dyrka sin Grud på sätt samvetet föreskrifver. LagUtsk.
har sjelf sagt att »religions- eller samvetsfrihet d. v. s menniskans
frihet att i sin tro och i sitt förhållande till Gud följa
hvad samvetet och den egna öfvertygelsen bjuder, innefattar en af
de stora sanningar som ej kunna jäfvas». Då förhållandet är sådant,
skulle jag äfven tro att Utsk. icke bordt motsätta sig en
lagstiftning hvilken Utsk. sjelf erkänner innebära, en stor och vigtig
sanning. Jag skulle äfvenledes tro att när man vill söka bibehålla
en lag, skall man ock efterse huruvida dess bibehållande tjenar
till någonting. Det är nemi. klart och derom äro alla rättslärde
ense, att när man vill hafva en brottmålslag (och såsom sådan
måtte väl den lag anses, som landsförvisar medborgare), så
bör en sådan lag antingen förekomma eller afskräcka från brott
eller förbättra. Att icke vår lag mot affall har kunnat förekomma
det så hiskligt utmålade brottet affall ', derpå är det tydligaste exemplet
att, oaktadt dessa lagar som belägga hvarje affall med landsförvisning
hafva flere tusendes affall egt rum. Att den icke verkat
till förbättring visas också, ty om så vore skulle icke dylika
söndringar som hittills skett hafva egt rum. Vidare måste man
vid all lagstiftning tillse huruvida lagen kan tillämpas. Då nu
landsförvisnings-straffet svårligen hos oss kan tillämpas, och minst
Den 31 Oktober f. m.
275
såsom straff för affall, der det borde användas mot 1000:tals personer,
är, enl. min tanka, klart att det långt från att tjena till
lagens efterlefnad, tvärtom bidrager till dess eluderande. I och
med detta bar jag äfven besvarat Hr Thoms yttrande att landsförvisnings-straffet
skulle vara rationelt. Jag förstår icke egentligen
hvad han menar dermed; men skulle det vara med hänsigt till någon
förnuftig grund som man kan åberopa landsförvisnings-straflfet,
då förmår jag icke fatta hvad rätt en stat har att från sig skilja
och till en annan stat öfverlåta en individ som den anser vådlig?
Jag tror således att detta straff är högst irrationelt och derjemte
ett af de grymmaste som finnes för den som har någon känsla för
Konung och fosterland. Hr Tham bar frågat hvad menas med
religions frihet? Denna fråga är mångfaldiga gånger besvarad, att
nemi. dermed förstås menniskans rätt att tro, bekänna och dyrka
Gud på sätt hennes samvete föreskritver. Hr Tham har sagt att
religion är en sann tro på Gud och hans uppenbarade Ord. Detta
är i så måtto sannt som religion är verkligen en sann tro på Gud,
men det är just om den saken som alla Kyrkor tvista, huruvida
den ena eller den andra har den sanna tron eller icke, ty alla påstå
de hvar för sig att de hafva den enda sanua och lefvande tron.
Jag tror att vår Kyrka liksom alla andra Kyrkor begår ett stort
misstag då den säger att endast sanningen finnes uttalad inom vår
Kyrka och icke hos någon annan. Vidare har samma talare yttrat
att enheten borde befordras. Jag finner också fördelaktigt om enheten
kunde bibehållas, och jag är lika som han öfvertygad om att det
är endast kärleken som befordrar enhet, men att det ligger någon
kärlek i att landsförvisa olika tänkande, det kan jag icke fatta. Hr
Tham har vidare förklarat att ehuru det icke vore lämpligt att
åberopa Skriftens Ord, ville han dock uprepa hvad hedningarnes
apostel Paulus sagt, nemi. Vik bort syndare! Det är visserligen
sannt att apostelen Paulus sagt att man skulle ur församlingens
gemenskap bortskilja den obotfärdiga syndaren, men hvarken Paulus
eller någon af Kyrkofädren har sagt, ej heller förekommer det någorstädes
i Nya Testamentet, att någon skulle landsförvisas för dess
religiösa tro.
Att deremot en olika upfattning af religionens sanningar gör
någon till en så stor syndare att han derföre borde från samhället
utstötas, samt att till stöd för ett sådant okristligt förebärande åberopa
apostelen Pauli ord, är ett tilltag som bör bereda Hr Tham
äran att ställas vid sidan af Ignatius Loyala. Beträffande Hr Thams
yttrande om den kyrkotukt som egde rum hos den första kristna
församlingen och hvilken skulle fortfarit så länge församlingen var
ren, så var verkliga förhållandet att den första kristna församlingen
uteslöt från sin gemenskap den, som beträddes med brott, men alldrig
förekom någon förvisning ur landet eller förlust af medborgerliga
rättigheter, utan det var blott ett straff som Kyrkan trodde
sig ega rätt att pålägga. Ett sådant straff hafva vi verkligen qvar
i vår kyrkolag, ty den qvarstår ännu, både lilla och stora bannlysningen,
ehuru de numera alldrig tillämpas; Deremot var det just
emot detta kyrkans förfarande att med straff belägga enskilda per
-
278
Den 31 Oktober f. ta.
söner för öfverträdelse af Kyrkans stadgar som reformationen på
det kraftigaste upträdde. Jag hade derföre trott att eli person hvilken
vill synas så mån om den lutherska Kyrkan som Hr Tham,
ieke skulle vilja så försynda sig emot samma Kyrka, han tvertemot
dess grundidé vill pålägga en dylik straffbestämmelse, helst det icke
blott i alla reformatorernes skrifter utan äfven våra symboliska böcker
förekommer såsom oeftergifligt vilkor, att Staten ieke får pålägga
straff för enskild öfvertygelse. Hr Tham har såsom ett bevis
pu ofördragsamhet omtalat ett bref som han erhållit i anledn. af
sin motion om ansvar för kolportörer af religiösa skrifter. Det är
visserligen beklagligt att sådant kan ske, men jag kan äfven omtala
att såväl jag som andra ledamöter af detta hus hafva från den motsatta
sidan, och jag vågar nästan påstå från prester, fått emottaga
de mest smädefull» bref med anledn. af yttranden som vi haft i
religionsfrihets-frågan, och vill Hr Tham hafva dessa yttranden, skall
jag allt för gerna göra honom en present deraf.
Hvad vidkommer den frågan huruvida den Kongl. Proposrrr
skulle hafva tillkommit på ett sätt som strider mot 87 § Reg:sF:n
så har denna anmärka, redan blifvit af LagUtsk:s Ordf:de besvarad.
För min del kan jag icke finna att den ringaste öfverträdelse af
nämnde § egt rum, ty sedan K. M., på sätt denna § föreskrifver,
hört StatsRådet och Högsta Domstolen, har K. M. varit alldeles
oförhindrad att efter Högsta Domstolens hörande göra de förändringar
i Sin Propos. hvartill Han funnit de gjorda anmärknrne föranleda;
men äfven om detta icke skulle vara fullt förenligt med
87 § Keg:sE:n, en fråga sorn eljest tillhör Konst.Utsk. att bedöma,
så finner jag icke att hvarken lt. St:r eller deras Utsk. ega att på
grund häraf vägra behandling af K. M:s Propos., emedan då denna
blifvit aflåten och talmännen derå framställt propos., så måste den
ovillkorligen behandlas. Det skulle blifva högst vådligt om R. St:r
företogo sig att säga: vi kunna icke behandla denna fråga derföre
att ett förbiseende af formerna egt rum i Statsltådet. Hafva Stats
Rådet,
på sätt 106 § säger, tillstyrkt Konungen att handla mot
Reg:sF:n eller öfriga grundlagar, ega alltid lt. St:r rättighet att
väcka åtal i Konst.Utsk. I öfrigt har denna fråga blifvit ganska
fullständigt utvecklad, hvadan det vore obehörigt af mig att anföra
något vidare, utan anhåller jag att endast få fästa mig dervid att
man best ridt min tydning af 10 § Reg:sF:n på den grund att den
icke innehåller rättighet att affalla. Jag vill icke nämna allt hvad
som i fråga om denna tydning förekommit vid 1802 års Riksdag
såväl inom Konst.Utsk. som och vid förhandlingarna inom Prés t cSt:t;
utan endast hålla mig till 16 g, hvilken skall tillämpas på
sätt 23 § Reg:sF:n föreskrifver d. v. s. tolkas efter ordalydelsen.
Då heter det i 10 g »Konungen skall ingens samvete tvinga eller
tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin
religion». — Hvad vill det säga? Jo, att Konungen skall skydda
hvar och en i rättighet att fritt utöfva sin religion, icke den man
är född och upfostrad uti, utan den man bekänner; och »ingens
samvete tvinga eller tvinga låta» det måtte vara att icke tvinga
Den 31 Oktober f. m.
277
någon att bekänna annan lära än deii han tror, ty då skulle Konungen
tvinga Hans samvete.
Man har sagt att det vore orimligt att sålunda uphäfva hela
MissgerningsBalkeu oell ArfdaBalken blott genom tillägg i Iteg:sF:n.
Det är dock icke orimligt ty sådana saker förekomma i andra
länders lagstiftning, så är t. ex. förhållandet att i 146 § af den
år 1833 i Portugal utfärdade Konstitutionen säges: »att ingen skall
af religiösa motiver tvingas». Det inträffade likväl för 15 år sedan
att en engelsman Doktor Kalley företog sig att predika den protestantiska
läran bland katholska befolkningen, han gjorde många
proselyter och de som afiföllo skulle enl. portugisiska lagen svårt straffas,
men allmänna åklagaren yttrade sjelf att alldenstund det står i
grundlagen att ingen får för religiösa motiver tvingas, och grundlagen
har företräde framför allmänna lagen, så är det klart att det
i allmänna lagen stadgade straff icke längre kunde tillämpas. På
det man icke må tro att detta exempel är hemtadt från allt för
liberala tidningar, får jag uplysa att (let är tagit ur Svenska Minerva.
Jag slutar med den förklaring att R. St:r, böra visa sig
tacksamma mot Konung och Regering för det Förslag de framlagt,
ett Förslag som söker borttaga lagstadganden hvilka uti vår tids
uplysning utgöra en skam för vår lagstiftning, samt att det må tillåtas
mig uttala den förhoppning, att ättlingarne till hugstora förfäder,
som jemte den odödliga Gustaf II Adolph, på Lutzens blodiga slät
ter offrade lif och blod för den allmänna samvets-friheten, ej måga
fläckas för fadrens ära genom att afslå den Kongl. Proposm, och
att i öfrigt alla de för hvilka Konung och fosterland äro dyrbara,
icke skola undandraga sig att rösta för densamma.
Gr Björnstjerna, Carl Magnus: Mycket, allt för mycket
är redan ordadt i denna fråga. — Jag kan således inskränka mig,
att med få ord förklara, det jag, protestant till själ och hjerta, icke
kan gilla, de ofördragsamma, papistiska läror, som en talare här
sökt göra gällande. Protestautismens grundvalar äro ju, fri granskning
af den Heliga Skrift, samt rätt att uttala hvad jag tror; således
tanke och bekännelse-frihet. Då deremot förföljelse mot olika
tänkande, förr med bila och bål, nu med fängelse och landsflykt,
är kännetecknet på den rena katholska Kyrkan. — Månne Sverige
ensamt bland protestantiska stater skall fortfara, att på detta sednare
sätt predika Christi milda lära? — Jag kan icke tro det.
Man invänder att Kyrkans enhet är för staten af så stor,
så öfvervägande vigt att hvarje steg om än aldrig så rättvidrigt
bör uttagas, blott det leder till detta mål. Vore det så, då handlade
ju Kalholiken rätt när han brände kättarne; då handlade ju
den Italienske despoten rätt, då han kastade de protestantiske makarne
Madiai i sina fängelsehålor, då handlar ju Hinduen rätt som
nu mördar hvarje kristen han kommer öfver; desse äro ju fiender,
till Brahmas mystiska lära. — Detta är dylika satsers logiska slutföljd.
— Ett sådant sätt att bibehålla renlärigheten, är likväl längesedan
utdömdt. — Det är icke allenast moraliskt fördömligt,
det leder icke ens till det åsyftade målet. — Förföljelse är sekte
-
278
Den 31 Oktober f. m.
rismens rätta drifbädd, detta är en sats som Vår egen Kyrka besannar.
— Denna Kyrka dömmer hvarje olika tänkande till landsflykt,
hon borde väl då vara fri från Schismatici. — Ar det nu
verkligen så? — Nej visst icke. — Yi veta alla, att tusende redan
affallit.; vi se huru usla ränksmidare, hvars enda utmärkelse
är en möjlig martyr-krona dagligen från dem tillrycka sig nya lärjungar.
— Vöre det ej då för Statskyrkan sjelf, långt bättre att
tillåta ett fritt utbyte af tankar. Hon skulle med sanningens kraft
lätt afslå de öppna anfallen; mot de i mörkret riktade sidohuggeu,
måste hon alltid förblifva värnlös. — Liksom tryckfriheten är den
fria statsförfattningens fastaste värn, tror jag forsknings-friheten vara
den Evangeliska lärans säkraste befordran. — Jag kan således icke
fatta den misströstan som så många af PresteSt:ts utmärktaste ledamöter
hysa om vår Kyrkas motståndskraft mot irrläror. — Alla
dessa nödrop om »murbräckans rigtande mot Statskyrkan», innefatta
ju intet annat än det bedröfligaste erkännande af egen svaghet. —
Endast den hvars sak är sjuk, fruktar granskningen. Fullt förvissad
om vår heliga biras sanning, är jag lika säker att hon skall
gå segrande ur striden; en strid den der skall väcka henne, ur en
för henne farlig slummer, till kraft och verksamhet.
Historien sjelf lärer oss detta. — Huru upkom protestantismen?
— Hela vår verldsdel bekände då, den nu så fruktade katholska
läran; den skyddades ej allenast af ett talrikt och mägtigt
presterskap, utan äfven af de strängaste verldsliga straff. — Luther
upträdde. — Inom ett halft sekel, hade endast genom sanningens
oemotståndliga kraft, halfva Europa afkastat påfvedömets bojor. —
Skulle den store reformatorns ord, nu förlorat sin kraft? — skulle
sanningen, nu vara mindre sanning än för 3 sekler tillbaka? —
Nej visst icke. — Jag uprepar det, jag fruktar ej stridens utgång.—
Väl möjligt att affall komma att ske; men hvilka affalla? Endast
de hvilka icke hafva någon tro; förlusten af desea är ringa. — Hos
de öfriga deremot, torde läran under striden nedtränga från läpparne
till hjertat, och denna vinst upväger mer än väl de möjliga
förlusterna på mantalslängderne.
Man åberopar England. — Man påpekar de framsteg katholicismen
der gjort. — En annan talare har redan visat, huru liten
vigt bör fästas vid dylika, från en fanatisk jesuiter-tidning liemtade
upgifter, som väl omtala de 100,000:tal, hvarmed katholikerna ökats,
roen glömmer att omnämna den till nära samma belopp upgående
Irländska inflyttningen. — Vare härmed huru som heldst, det
säkra är, att intet annat land kan upvisa, en så varm, så brinnande
protestantisk tro, som just detta England. — Härom vittna
ej allenast folkets seder, utan äfven de ansträngningar som der göras
af alla protestantiska bekännelser gemensamt, till Biblens och
kristendomens spridande bland jordens alla folkslag. — Man har
sagt, att en Engelsk statsman lyckönskat Sverige till sin kyrkliga
enhet; väl möjligt; hade han vetat, huru med denna enhet förhåller
sig, hade förtjusningen möjligen minskats; — säkert är, att
hvarken ban eller någon annan med statsmanna-anspråk, der vågat
Den 31 Oktober f. m.
2T9
förorda en kyrklig enhet, stödd på det grymmaste af alla straff,
landsförvisningen.
En stor svensk statsman lärer yttrat att England underskrifvit
sin dödsdom, då det antog emancipations-billen, den lag hvarigenom
Statens embeten öppnades för alla Christi bekännare. —
(Religions-frihet åtnjöto de redan sedan 1688). — Om Amiral von
Platen sagdt något dylikt, bevisar det blott att äfven större män
kunna misstaga sig. — Eller har England verkligen sedan dess gått
tillbaka? — Nej långt derifrån; vår mägtige bundsförvandt går
med jättesteg framåt, p& utvecklingens bana; som ett lysande vårdtorn
står England lugnt i stormen, civilisationens och frihetens
säkraste värn. — Hvarje olycka har endast framkallat nya ansträngningar,
dessa åter fördubblad välmåga, fördubbladt inflytande. —
Äfven den blodiga kamp, som det nu utkämpar på Hindostans
slätter, ej allenast i sitt, men i mensklighetens namn, skall ytterligare
befästa dess välde; den slutar säkerligen med hela Indiens
eröfring. — hvilka äro dåemancipationens följder? — Jo, det fordom förtryckte,
ständigt till upror färdiga Irland, blir dag från dag en trognare
landsända. — Ett talande exempel härpå, hafva vi i dessa dagar.
Hrr:ne veta väl att den Engelska Milisen, blott sammankallas
på Drottningens befallning, och endast är skyldig att tjenstgöra
inom landet. — Ett Irländskt Milis-Regemente har nyligen vändt
sig till Drottningen med en böneskrift affattad i ungefärligen följande
ord : »Dyra Drottning, med djup bedröfvelse se vi, det E.
»M. väl kallat våra protestantiska bröder i Norden till vapen men
»ej oss. — Låt äfven oss få strida för fosterlandets ära; vi äro
»färdige, att gå till hvilken verldsdel Ni befaller; E. M. skall få
se att vi icke skola fläcka den fahna, E. M. skänkt oss». — Således
6 millioner trogna undersåtare mera, detta är följden af den
rättvisa som England för 28 år sedan, visade olika trosbekännare. —
Om ett folk genom dylika åtgärder, underskrifver sin dödsdom, då
i sanning är en dylik dom, mer än afundsvärd.
Gr. Sparre har såsom princip medgifvit religions-friheten, men
af politiska skäl funnit sig förhindrad, att nu ingå derpå. Vår
östra granne är mägtig, säger Hr Gr:n, inre strider upväckes af
Religions-friheten, dessa försvaga oss; de kunna möjligen i farans
stund vrida svärdet nr våra försvarares händer, eller vända dem
mot hvarandra. — För 2 sekler sedan, var denna sats sann; politik
och religion, voro då innerligt förknippade. Katholicismen representerade
och understöddes af despotismen; protestantismen och
folkfriheten åter, gingo hand i hand. Dessa tider öro ej mera. —
Endast der en folkstam söker undertrycka en annan med olika tro,
der brinner ännu religionshatet, i andra länder, hafva gemensamma
intressen redan längesedan utsläckt det.
Huru gestalte sig förhållanderna i England? Jag ber om ursäkt
att jag åter kommer till detta land; men då det längst af
alla ägt religions-frihet, skola väl dess verkningar der bäst kunna
spåras. — Visar religions-friheten sig der framkalla r.ågra af de
fruktade inre skakningarne? — För 100 år sedan rasade äfven der
religions hatet. — De katholska Stuartarne, stridde då mot friheten
280
Den SI Oktober f. m.
oeh det protestantiska Hanoverska huset; men sedan kampen en
gång för alla blifvit afgjord, liar allt förändrat sig. — De o-lika
trosförvandterna kunna väl bekämpa hvarandra med ordet och pennan;
men när Englands ära, eller Englands väl komma i fråga då
uptäckes sannerligen ingen skillnad, mellan Auglikan, Presbyteria»,
eller Katholik. — Vi hafva alla med hänryckning läst, huru den
tunga rytteri-brigaden vid Balaklava inom några ögonblick bortsopade
den 6 dubbla ryska styrkan. — Hvaraf bestod då dpnna
brigad? — Jo på högra flygeln sutto de Skottska grå, idel strän
ga
Presbyterianer, eller såsom vi skulle kalla dem »läsare». På den
venstra Inniskilleus Dragoner, alla vilda katholiker; samteligen således
affällingar från Statskyrkan, sådane som vi enl. vära lagar,
skulle skicka i landsflykt. — Jag vet ej af någon annan strid mel
lan
desse, så olika trosbekännare, än en ädel sträfvan att först och
kraftigast hugga in för Brittaniens ära.
Nej mina Hrr, endast förföljelse framkallar hat, fördragsamhet
deremot broderlig förening. — Detta borde vara ett axiom, åtminstone
hos oss Svenskar, hvilka skurit våra skönaste lagrar för att
försäkra oss om den bekännelse-frihet vi i dag vilja förneka andra.
Religions-frågan torde slutligen böra betraktas ur ännu en annan
synpunkt. — Med förvåning har jag här hört den satsen drifvas,
att landsflykt icke är något straff, det lärer endast vara en
mild varning hvarigenom man säger: »Min son, vill du icke rätta
»dig efter samhällets faderliga lagar, får du gå din väg.» — Dessa
ord kunna enl. min åsigt snarare uttryckas sålunda: »Min vän, du
»må tro hvad du vill, detta kunna vi icke förhindra; men vågar
»du bekänna hvad du tror, då måste du borrt, du måste lemna det,
»som för hvarje ädelt hjerta är det dyrbaraste på jorden, (det för
»hvilket J alle mine Hrr säkerligen gerna offrade eder sista blods»droppa),
fosterlandet, du måste lemna slägt och vänner, den jord
»som sett dig födas, ditt yrke, ditt bröd, du måste ut i verlden,
»husvill, en utböling, en paria. Men, Gud bevars, detta är icke
»något straff; du slipper det, blott du blir en skrymtare, och med
»läpparne bekänner en tro som ditt hjerta förkastat.» — Isanning
en sats värdig Loyala’s lärjungar, ej Gustaf Adolphs friborna folk.—
Nej mine Hrr, erkännom det, landsförvisningen är ett det hårdaste
straff. — När straffet icke står i förhållande till brott, då uphör
straffet att vara straff, brottet att vara brott; då kan icke lagen
tillämpas.
Månne ej detta är förhållandet här? Pluru kommer det sig
annars, att ehuru så många affallit, så många blifvit sakförda, likväl
ingen under åratal blifvit fälld? — Hvarföre hvila sig alla dithörande
handlingar hos Just.Kansleren ? Jo, derföre att brottet icke
står i förhållande till straffet; jo derföre att den allmänna meningen
ej allenast här, utan i hela den protestantiska verlden. skulle
ohjelpligt brännmärka en dylik dom; — derföre att vi, i och med
detsamma, skulle förlora det som nu utgör vårt kraftigaste stöd:
det civilicerade Europas välvilja.
An mer, om de 1000 baptister, som här finnas, skulle offentligen
anmäla, att de affallit från den rena Evangeliska läran, finnes
Den 31 Oktober f. m.
281
det väl någon bland eder mine Hrr, som kunde tilltro sig att på
desse tillämpa lagen? — Hvarföre då äflas, att behålla en lag, som
väl gör brottet strafflöst, men deremot nedsätter oss i våra främmande
trosförvandters ögon.
Många, ja de flesta, af den Kongl. Propos:s motståndare, inse
nogsamt, att landsförvisningen i och för sig, icke kan försvaras;
de säga sig derföre vilja rösta för dess borttagande, blott något
annat kunde sättas i dess ställe. — Jag hemställer till dessa Hrr,
om ej det Kongl. Förslaget innehåller något dylikt. — Månne ej
flere 100 It dr bötor, månne ej månaders fängelse äro kraftigare
straff, än de drakoniska domslut, som nu qvarstå såsom döda boksta
Iver i vår lagbok?
Jag röstar således för det Kongl. Förslaget, både, såsom i min
tanke en logisk utveckling af protestantismens idée, och såsom ett
kraftigare värn mot proselytmakeriet än den nuv:de lagen. — Frågan
är nu en gång väckt, dess öde må blifva hvilket som heldst,
den kan icke falla, den återkommer ständigt, och segrar slutligen,
såsom det sanna alltid gör. — Jag hoppas dock att lt. o. Ad.
redan nu skall skänka den sin röst. — Svenska Adeln skulle derigenom
visa sig värdig sina stora minnen, värdig sin höga bestämmelse,
att, vare sig med tanke eller svärd, gå främst i striden för
ljus, för sanning och tor rätt!
Jag yrkar bifall till Ii. M. Nåd. Propos.
Hr Tersmeden, Pehr Eeinhold: Det torde måhända
synas förmätet eller åtminstone mindre grannlaga, mine Hrr!, att
den som så nyligen vid de gemensamma öfverläggningarne tagit
Eder tid och upmärksamhet i anspråk, nu åter vågar göra det i
samma ämne. Men jag har begärt ordet vid detta tillfälle egentligen
för att framställa en anhållan i formelt alside, och äfven för
att lemna några uplysningar, dels af mig sjelf samlade, dels ock
mig meddelade från de mest tillförlitliga håll. I förra afs:det finner
jag nemi., att LagUtsk. i ett och samma mom. inmängdt och förenat
såväl K. M:S Nåd. Propos. som fyra särskilda motioner. Jag
anser nödigt, att denria punkt delas, och får derföre hos Hr Gr.
o. Landtm, anhålla att när propos. här kommer att framställas, en
särskild sådan måtte göras på elen del som omfattar K. M:s Propos.
och derefter motionerna uptagas.
Vidare anhåller jag att i anledn. af de för katholicismen yttrade
farhågor, hvilka som jag tror föga delas af dem, som lia kännedom
om förhållandena, men beklagligen så mycket mer af mängden,
få göra några tillägg till de uplysningar, som under de gemensamma
öfverläggningarne här lemnats, af 2 värde ledamöter; men
då de nästan uteslutande sysselsatt sig med förhållandet i England,
Skottland, Irland samt Holland, ber jag att med några ord fä ådagalägga
förhållandena i åtskilliga andra länder med blandade konfessioner
och stadgad samvets-frihet. Till undvikande af vidlyftighet,
uptages här endast proc.förhållandet. Uti Preussen, der, som
man vet, befolkningen i konfessiouelt hänseende är blandad har
under tiden mellan 1817—1834, den Evangeliska trosbekännelsens
282
Den 31 Oktober f. m.
anhängare ökats med 27 %, den katholskas deremot med endast
25 %. I samma rike har under en sednare period 1844—1852
protestanternes antal ökats med 14 %, katholikerne med endast
11^. Hvad särskildt Schlesien angår, sfi hafva under den förstnämnda
perioden katholikerne der ökats med 38 % lutheraner med
56. I Baden finner man under samma period den protestantiska
folkmängden hafva stigit med nära 15 %, den katholska deremot
med ej fullt 13; ehuru den totala folkmängden utgjordes af ett
vida större antal katholiker, nemi. 1,200,000, då protestanternas
deremot ej upgick till mer än 800,000. I Nord-Amerika har ifrån
1844 till den sednaste folkräkningen 1 855 hela den protestantiska
folkmängden ökats med 9 %, katholikernas antal under samma period
deremot minskats med 22 %. Hvad i allmänhet denna farhåga
för katholicism beträffar så tror jag att den hos många ej
borde vara annat än en skärm för en farhåga som ligger närmare
till hands, och jag instämmer för öfrigt i hvad Grrne Björnstjerna
och Ugglas härom så klart och tillfredsställande yttrat.
Egentligen borde jag kanske här sluta, men då jag nu en gång
fått ordet, anhåller jag att It. o. Ad. täcktes ännu några ögonblick
skänka mig sin upmärksamhet; jag lofvar att blifva kort. — Denna
fråga kan anses vara af en på en gång ganska komplicerad och
högst enkel natur. Den är komplicerad i följd af de otaliga band
och länkar, hvarmed här i vårt Sverige kyrkomakten ända från de
äldsta tider och intill närvtde stund förstått att omsluta medborgarne,
och Statsmakten å sin sida den kristna, likasom man understundom
i skördemånaden ser åkerbindan på alla punkter omsnärja
den mognande säden. Frågan är deremot enkel, mycket enkel, om
man blott tager henne på dess rätta, naturliga sida. Förslagets motståndare
hafva företrädesvis betraktat frågan ur den förra synpunkten;
förslagets uphofsmän deremot ur den sednare. Jag vill följa
det sistnämnda höga föredömet, och söka återföra frågan på dess
enkla utgångspunkt. Friheten att tänka, friheten att tala är någonting,
som i allmänhet icke gerna bestrides i theorien och på papperet,
men så mycket mera vid tillämpningen. Om den första af dessa
friheter, den att tänka, har här i dessa dagar mycket blifvit ordadt.
Från den ena sidan har man tyckts verkligen vilja medgifva detsamma;
å andra sidan har man ansett den nästan oåtkomlig. Emellertid
skulle ej utan fog kunna anmärkas, att äfven denna frihet,
tanke- eller trosfriheten, ieke utan framgång blifvit bekämpad. Eller
hvad annat är väl detta kyrkornas oafiåtliga sträfvande att öfverallt
söka återvinna sin makt öfver själarne, och för detta ändamål i
främsta rummet begagna upfostran, samt icke ens försmå att bearbeta
just denna allmänna opinion, hvilken man annars vanligen från
detta håll så förnämt försmår. Man har nemi. börjat inse, att det
ej längre går an att spärra tanken inom hjernans kamrar, och derföre
har man sökt att på ett eller annat sätt bemäktiga sig dess
in- och utlopp. Men nog härom; det är egentligen den andra friheten,
hvaraf bekännelse-friheten utgör en del, det är friheten att
tala hvarom nu här är fråga. Det är denna frihet, som K. M.
afsett, visserligen icke att lemna helt och hållet oinskränkt, utan
Den 31 Oktober f. m.
283
endast att söka befria den från några af de band, som för närv:de
trycka densamma. Onskligt vore i sanning, mine Hrr, om man vid
upfattandet af den Kongl. Propos:ns mening ville erinra sig oell tilllämpa
Thorilda bekanta sats: della är della. Om man sfilunda
behagade inse, att här icke är fråga om någon allmän religionsfrihet,
ännu mindre en fullständig, allra minst en oinskränkt; att den
icke »öpnar portarna» för något annat än den allmänna ordningen,
såsom en värd talare, den mest kompetente domare i ämnet, har
nyligen så klart och med så bindande argumenter ådagalagt. Onskligt
vore äfven, om man en gång ville begripa, att Staten icke är
en Kyrka, Kyrkan icke en Stat, och att man genom deras allt för
nära sammanblandning på logisk väg slutligen kommer till inqvisitionen.
Man har här hört mycket ordas om vådan af nya lärors
utbredande och inträngande i landet, men man förgäter härvid, att
ända från reformationens början hafva, oaktadt den tiden en stor
förvirring egde rum i Kyrka och Stat, oroligheterna upkommit vida
mindre af lärans nyhet än af samvetenas förtryckande, och att nästan
öfverallt lugnet följt friheten i spåren. Hvad som gör en Stats
lugn, det är aktning för lagar och öfverhet, aktning för frihet till
person och egendom; men derom äro ju alla kristna religionsbekännelser
ense. Het är på Evangelium, i dess höga, rena allmännelighet,
som Europas borgerliga rätt är grundad, men icke på det ena
eller andra theologiska systemet. Man har äfven yttrat mycken
oro för att sekter skulle komma in i landet och der utbreda sig;
mern jag frågar: hindras något sådant genom tvång? Såvida man
icke vill använda det enda säkra och radikala tvångsmedlet, som
består i utrotandet. Man kan visserligen utrota sekter. Det går
an. Historien har visat, att äfven detta »går-an-system» låter sig
verkställas; men på sekternas ruiner är det icke någon religion man
upför, det är en kyrka: samvetet låter ej betvinga sig; det är ej
sanningen man sålunda inför, det är tystnaden, det är — döden!
Man upoffrar årligen ganska betydliga summor på missionsverket i
hedniska länder; man har sett personer med en sannt kristlig heroism
blottställa sina lif för att omvända folk uti Indien och i Kina
till den kristna tron, men jag har aldrig hört omtalas att man vid
dessa omvändelseverk framhåller förvisningen såsom en hotelse eller
embeten såsom en lockmat, utan antagandet är der fritt. Skulle
det vara så vådligt att medgifva Svenskar samma rätt, som man
låter Indianer och Kineser vederfaras? Skulle det vara så olämpligt,
om man äfven i Sverige lät lärarekallet till en viss grad antaga
karakteren af ett missionsverk? »Går ut», heter det på flere ställen
i den Heliga Skrift, ingenstädes deremot »drifver ut»! och då Hav,
hvilken är gifven all makt, icke blott i himmelen, utan ock på jorden,
har yttrat vid mer än ett tillfälle: »förbjuden icke, förmenen
icke», så borde vi, som kalla oss Hans efterföljare, göra bäst uti,
att å vår sida vara något litet mindre snara att förbjuda och förmena.
Eolken börja allt mer och mer inse, att kristendomen vida
mindre är en lära än en lifsprincip, och det är just detta som synes
utgöra den innersta karakteren af de bättre bland vår tids andliga
rörelser. Detta utesluter emellertid för ingen del forskningen
D e u 31 Oktober?, ra.
efter sanning, sökandet efter ljus. Goete sade i sina sista ögonblick:
»Ljus! ljus! mera ljus!» Jag liar sjelf liört berättelsen af hans
gamle handsekreterare, på stället der dessa ord uttalades, i hans
arbetsrum i Weimar. Och detta är ock hela mensklighetens utrop,
som af ingen kan förqväfas; ty ljuset, miue Hrr, är icke blott ett
behof, en rättighet, det är lifvel! Det är, såsom en värd talare
redan här har antydt, för forskningens frihet, för sanningens ljus
som mariga bland våra fäder kämpat med ord och med svärd. Må
äfven vi nu fatta ett beslut, som bär vittne om, att dessa dyra och
heliga föremål icke blifvit oss främmande. R o. Ad. lärer icke hafva
förgätit, att samme Konung, som hårdast kringskurit dess privilegier
och egendom, samt derjemte äfven nationens rättigheter, var
uphofsman till denna 1G86 års Kyrkolag, stiftad utan Ständernas
hörande, och hvilken sfi strängt kringskurit folkets andliga frihet.
Det kan ej heller vara lt. o. Ad. obekant, huru man under honom
och hans son erhöll en hel serie af tvångslagar, s. k. religionsplakater,
och att då det, sista af dessa infördes, det ännu gällande
1726 års Konventikel-plakat; så var detta St. det enda som förkastade
detsamma, ehuru det derefter gjordes till lag genom de 3:iie
öfriga Stms beslut. Och lika som detta Ilöglofl. St. alltid villigt
öpnat sina leder för de medborgerliga storheter dem våra Konungar
tillsändt oss, så låtom oss nu här inrymma något ännu större, låtorn
0S3 utan fruktan bevilja introduktion på Svenska Riddarhuset åt en
stor grundsats, som väl ej innefattar valspråket arle & marle, som
här läses på höjden af denna byggnad, men ett annat, som står ännu
högre: Frihet och Fördragsamkel. — Jag röstar för bifall till det
Kongl. Förslaget.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Liljencrantz: Det sätt, hvarpå en talare uptagit det
förslag jag vågat förorda, nödgar mig att med några ord besvara
hans framställning. Lian har sjelf tillkännagifvit, att han mött svårigheter
att inge sig på ämnet, emedan han saknade tillräcklig kunskap
om samma ämne. Jag hade för min del väntat, (och många
med mig) att man från denne talare, som tillhör det St.„ hvilket
företrädesvis sysselsätter sig med sådana angelägenheter, som den
ifrågav:de, skolat få emottaga någon ledning för sitt omdöme i detta
afs:de, men vi finna tyvärr att så icke är fället, enär han tvertom
förklarat sig sjelf behöfva ledning. Jag är för mia del denne talare
särskildt tacksam, ty om han, som uteslutande borde ega kännedom
i dessa ämnen, förklarar sig sakna en sådan, så har han bevittnat
det argument jag framställt, att nemi. detta ämne icke kan
bedömas ur verldslig synpunkt, utan att man måste grundligen och
allvarligen vara bekant med Guds heliga Ord, för att kunna tilltro
sig afgifva ett omdöme. Denne talare förklarade vidare, att man
ansåg detta förslag vara ett under, och jemfört det med Gustaf i:s
och ILs storverk. Jag har visserligen hört en person säga, att det
är ett under att detta förslag kommit i dagen; jag har sjelf yttrat
Den SI Oktober I. m.
285
att det ar ett under att detsamma, i strid med hvad all historisk
erfarenhet ådagalagt, blifvit framstäldt af den verldsliga makten;
men att sjelfva förslaget skulle vara ett under, det är en nptockt,
sorn förmodligen nämnde talare sjelf har gjort. Jag liar förklarat,
att det tilläfventyrs må vara behäftadt med brister, men att -dessa
ieke äro så väsendtliga att de kunna föranleda till desammas förkastande.
Hvad omdöme historien kommer att fälla öfver detta sfi
bittert klandrade förslag, torde vara alldeles för tidigt, såväl för
denne talare som hvarje annan, att nu bestämma; men ett omdöme
kunna vi åtminstone afgifva, och det är, att om det öfverlemnades
iit personer med de åsigter, som denne talare hyser, att döma, så
kommer det att gå på samma sätt som när den namukunnigaste
katholske Biskop på sin tid. Brask, skulle döma /öfver Gustaf I:s
åberopade storverk. Ilan dömde nemi. på det sätt. att »bättre hade
varit om Paulus blifvit bränder, än af hvar man kander.» Ja, det
är just det, som är det obehagliga i saken, att Paulus skall blifva
af hvar man kander; men Biskop Brask han var konseqvent; han
kunde icke trifvas i, Piket, när icke den katholska lii rån der var
herrskande, utan reste sin väg. — Men jag tvitiar på, att, i händelse
detta förslag nu eller framdeles antages, några biskops-stolar
derför blifva lediga. I hufvudsaken är den strid som nu föres, icke
någon fråga om, huruvida Svenska medborgare må ega rätt att fritt
bekänna hvad de tro. utan hufvudsaken är i denna stund, liksom
det alltid har varit i likartade frågor, om hierarchien skall bibehållas
i sin ställning eller icke. Det förefaller ännu alltid ganska obeqvämt
för hierarchien, att nödgas strida med sådana vapen hvarmed
den borde strida, och det är den isynnerhet obehagligt just hvad
Biskop Brask yttrade, att »Paulus blifvit af hvar man känder»; ty
blir det lif i församlingen, så duger det icke att duka upp sä taiflig
kost som hittills varit fallet. Detta är obehagligt, men man får
väl lof att taga saken sådan den är. Det finnes sannolikt ingen
som af själ och hjerta är varmare tillgifven vår Kyrka, än jag, och
jag tror och hoppas att Herren skall bevara mig från-att halta hvarken
hit eller dit, utan att Han fortfarande skall hålla mig vid san
ningen.
Det är således icke derföre jag förordar förslaget, att jag
hyser någon kärlek för eller undseende emot någon annan trosbekännelse;
men just för att vår Kyrka skall bestå, måste den frigöra
sig från allt hvad som för den är främmande; den måste dä ge
sig in i en fri och öppen strid; den måste också, som det Kongl.
Förslaget afser, frigöra sig från de sekter, som inom densamma
söka sönderslita den; den måste begagna sig af tillfället att ordna
ett förhållande, som blir värre ju längre det består, och som alltså
med hvarje dag undergräfver Kyrkans bestånd. Det är omöjligt för
hvar och en som begrundat saken, och som icke på ett eller annat
sätt (vare sig lekman eller prest) är besmittad af hierarchiska åsigter,
att icke hylla en åtgärd, som leder till en ordning, hvilken är
högst eftersträfvausvärd för alla dem som vilja ett godt och som
verkligen älska den Kyrka vi tillhöra. — Jag fortfar att på det
lifligaste tillstyrka bifall till det Kongl. Förslaget.
286
Den 31 Oktober f. m.
Fril). Alströmer, Jonas: Man har här på båda sidor åbero
pat
Luther såsom stöd för de olika meningarna. Detta bevisar ingenting
annat, än att Luther såsom alla andra meuniskor var underkastad
olika utvecklings-stadier. Då nu så var förhållandet, följer
deraf ingenting annat, än att de, som åberopa honom under det
ena eller andra stadiet, få skäl för sin mening, och slutliga resultatet
blir, att ingen menniska kan åberopas såsom absolut auktoritet
i något fall, utan måste vi i förev:de fråga hålla oss till den Heliga
Skrift, ty någon annan norm ges icke för att finna den regel
vi böra följa. Nu, såsom alltid, hafva såväl medlemmar af det Högv.
PresteSt. som äfven lekmän hållit på den lutherska Statskyrkan.
Statskyrka är någonting, som jag upmanar hvem som helst att bevisa,
det den Heliga Skrift på något enda ställe omtalar att den
skall finnas. Men jag opponerar mig icke derföre emot Statskyrkan.
När den kristna Kyrkan ännu var ett barn, var det en Guds tillstädjelse
att Staten skulle vara liksom en linda eller en vagga, der
det nyfödda barnet kunde vårdas; men det är med detta barn liksom
alla andra, det kan icke ligga i vaggan hela sitt lif. Sålunda
måste reformationen en gång, såvidt den står i full öfverensstämmelse
med sann kristendom, d. v. s. såvidt den utgår från Guds
Ord, hafva kommit till den stadga, att den icke längre behöfver
vaggas, utan blifva hvad den är, lif och rörelse. Den lutherska
läran har redan vunnit ett sådant insteg, och har bevisat sig stå
så i öfverensstämmelse med Guds Ord, att den såsom sanningen
försvarar sig sjelf.
Hr Cederschiöld har 2:ne gånger åberopat det tal han höll
under de gemensamma öfverläggningarna. Jag för min del skulle
ansett honom göra bättre uti att icke åberopa det. Jag vill icke
yttra något vidare härom; men hvad angår den strid han framkallat
rörande formfrågan, så må han äfven hafva rätt i sjelfva saken;
jag vet dock icke hvartill det tjenar att strida härom. Han kan
väl icke förbjuda R. St:r att behandla frågan, och att tala om formen
på den punkt frågan nu stål-; och detta lärer väl ske, trots
alla Hr Cederschiölds invändningar.
Hr Cederschiöld: Det var egentligen Gr. Sparres yttrande
som föranledde mig att begära ordet, men sedermera hafva likväl
flere talare framkommit med satser, som från min sida kräfva ett
svar. Först anser jag dock det vara min pligt, att till Gr. Sparre
hembära min ursäkt, derför att jag icke ät hans första anförande
skänkte- tillräcklig upmärksamhet, för att erinra mig hans upgift,
det discussion inom LngUt3k. förekommit om, formfrågan, d. v. s.
om frågan, huruvida Högsta Domstolen blifvit öfver deri Kongl.
Proposm hörd eller icke. Jag får likväl särskildt fästa upmärksamheten
derpå, att jag icke framställt någon anmärkn. mot LagUtsk.,
utan just gladde mig åt, att till dess ursäkt kunna åberopa ett förbiseende.
Jag beklagar, att Gr. Sparre betagit mig tillfälle, att
skrifva den uteblifna anmärknm emot underlåtenheten att höra Högsta
Domstolen öfver nämnde Propos., på förbiseendets räkning; men
det må åtminstone tillåtas mig att förbehålla denna ursäkt för mig
Den 31 Oktober f. m.
287
sjelf, i händelse en sådan uraktlåtenhet egt rum under den tid jag
var ledamot af LagUtsk. Då Grundlagen i 83 § Reg:sF:n stadgar,
att Grundlagen skall efter ordalydelsen tillämpas, och ordalydelsen
af den 27 § Riksd:sOrdn:n är, att »jemte Konungens Propos:r
i lagfrågor skall jemväl Högsta Domstolens yttrande deröfver
meddelas», kan jag icke för mig göra fattligt, huruledes det är möjligt
att tillämpa Grundlagen i strid mot dess klara och tydliga ord,
och jag måste derföre beklaga, att Gr. Sparre beröfvat mig tillfälle
att fortfarande anse LagUtsk:s uraktlåtenhet i detta afs:de hafva
härledt sig från ett förbiseende, emedan detta för mig utgör ett hinder
att, i händelse jag skulle komma att utöfva valrätt till LagUtsk:s
ledamöter, der insätta någon af de personer, som på detta
sätt tillämpat Grudlagarna. Man har här anmärkt, att det icke
vore i fråga att framkomma med något anslag mot Statskyrkan, och
icke fråga om oinskränkt religionsfrihet; men jag hemställer likväl
till eder, mine Hrr, om icke sådant ändock är afsigten? Jag har
redan vid den gemensamma sammankomsten (och jag hoppas, att
Frih. Alströmer ursäktar det jag åberopar mitt då afgifna yttrande,
just för att undvika vidlyftighet) utförligen ådagalagt, att man genom
antagande af nu föreslagna lag skulle införa oinskränkt religionsfrihet,
såvida man dermed menar, att icke något hinder skulle
vara lagdt för öfvergång till hvilken troslära som heldst, och det
är just det jag förebrår förslaget och dess författare, att icke öppet
tillkännagifva meningen med förslaget vara, att man skulle få öfvergå
till hvilket religions-samfund som heldst, vare sig kristet eller
okristet, utan deremot uppställt förslaget så, att den som läser 1
§ i detsamma, deraf skall föranledas tro att något hinder vore lagdt
för öfvergång till hvilken lära man behagar, derigenom att anmälan
skall ske hos pastor, och att man skall hafva upnått 18 år. Det
är likväl gifvet, att icke något hinder är lagdt för den oinskränkta
friheten då ingen påföljd är stadgad för den som handlar emot de
gifna föreskrifterna. Jag har talat med en representant bland de
ifrigaste frihetsvännerna af ett annat St. härom, och han svarade
helt öppet: det är ganska rätt, ty i lagparagrafen har man sagt,
att det är medgifvet att öfvergå till alla kristna religionsläror som
i Riket äro tillåtna; men deraf följer ingalunda att det är förbudet
att öfvergå till hvilket annat religions-samfund man behagar. Jag
hemställer om någon mera jesuitisk uttydning af lagparagrafen kan
göras. Om således denna lagparagraf antages, skulle visserligen derigenom
icke vara tillåtet för Konung och embetsmän, att öfvergå
till hvilken lära de vilja; men jag hemställer om icke, sedan detta
första steg vore taget, det andra skulle följa omedelbart derefter.
Skulle man icke säga, att sedan det är tillåtet för alla andra medborgare
inom Sveriges gränsor, alt öfvergå till hvilket religions-samfund
som helst, vore det ett oförsvarligt våld, att hindra Konung
och embetsmän att jemväl Öfvergå till hvilken lära de behaga; man
kunde ju ieke tvinga deras samveten? Skulle icke äfven de få tro
hvad de vilja? Jag frågar således, om vi icke genom denna lags
antagande de facto hafva oinskränkt religionsfrihet, och om det der
-
288
Den !U Oktober f. m.
efter längre finnes något hinder för att få en katholik eller en jude
på Svenska thronen.
Man liar yttrat, att landsförvisningsslraffet icke kan försvaras,
ty, säger man, det kan tillämpas på en eller annan, men nffällingarna
kunna blifva tusenstals. För mig kan det icke blifva något
skäl att ej tillämpa lagen, derför att öfverträdarnes antal är stort,
såvida nemi. icke deras antal som öfverträdt lagen är lika stort som
deras hvilka efterlefva densamma; ty är detta icke fallet, måste det
stå i dessa sednares makt att lä lagen tillämpad. Om det går för
långt, tror jag att felet ligger hos högsta väktaren öfver lagens til 1-  lämpning. Men, säger man, det är en grymhet att tillämpa landsförvisnings
straffet, och man liar gjort den anmärka., att det icke är
något straff. Jag tillhör deras antal, som anse landsförvisningen
såsom påföljd för affall från Evangeliska läran icke vara något straff,
och hvarföre? Jo, derföre att jag icke anser det sorn ett brott att
affalla från den Evangeliska läran, d. v. s. ett kriminelt brott, eller
ett brott hvarmed är förenadt begreppet om något vanhederligt,
eller åtminstone något, som i mer eller mindre mån afviker från
hederns fordringar. Den som affaller, följer ju sitt samvetes ingifvelse,
sin öfvertygelse? Men hvad gör han mera? Jo, han bryter
mot träffad öfverenskommelse, Låtom oss tänka oss ett bolag, som
har upgjort kontrakt. Kär jag ingår i detta, förbinder jag mig att
hålla alla dess föreskrifter; men sedan jag tillhört bolaget en tid,
kommer jag under fund med att ett eller annat stadgande finnes,
som jag icke kan förena med min åsigt om det rätta, med mitt sam
vete.
Det är således icke allenast min rättighet, utan äfven min pligt
att icke längre efterlefva detta bolagskontrakt; men jag kan misstaga
mig i min upfattning. Så länge de öfriga deltagarne anse det vara
rätt hvad de stadgat, är det deras rättighet att halla bolaget fast,
likasom det är min rättighet att träda ur detsamma, men dertill
inskränker sig också min rätt. Så är äfven förhållandet här. Staten
har ingått ett bolagskontrakt; det är dess medlemmars rättighet
att öfverenskomma antingen de vilja hafva en enda religion eller
att de skola få hafva huru många som heldst. Det kan luinda att
några medlemmar hafva behof af att öfvergå till annan lära, och
ingen kan tvinga deras samveten i deli delen; men det må vara
de öfriga medborgarnes rättighet att yrka, det alla som vilja tillhöra
bolaget skola hafva blott den religion hvarom de öfverenskom
mit,
och då måste det vara hvarje bolagsmans rättighet att utträda
ur denna krets, såvida han icke längre kan hålla den öfverenskommelse,
sorn blifvit ingången. Så har jag upfattat förhållandet, men
häraf följer ingalunda att vi skola fortfarande stå på den punkt,
hvarpå vi nu befinna oss. Finnes ingen utväg att komma derifrån
annan lin den, sorn här blifvit föreslagen? Jag hade åtminstone föreställt
mig, att de, som icke finna sitt samvete tillfredsstäldt med
den religion som nu bekännes; som känna ett verkligt behof af
eller längtan efter något bättre, ega rätt att komma fram med sina
religions satser, att underställa dem Statens, d. v. s. icke Konungens,
utan Konungens och Ständernas pröfning, och det är vår rättighet
mu
-
Den 31 Oktober f. m.
289
att i förening med Konungen medgifva de nya religions-sekter, som
finnas hos oss, fri utöfning af deras lära. Jag yttrade vid den gemensamma
sammankomsten, att så lange vi inom Sverige endast
hade en af Staten erkänd religions-bekännelse, ansåg jag det riktigt,
att, om någon icke var nöjd med denna religion, mot honom tilllämpa
landsförvisning, såvida han icke ville återgå från sitt affall;
men när man tillåter att andra religions-samfund må inom Riket
finnas, såsom katholiker, reformerte och judar, (ty jag talar om alla
religions-samfund som äro medgifna inom Sveriges gränsor), sedan
det, säger jag, blifvit tillåtet sådana att vara Svenska undersåter,
kan jag icke med min rättskänsla förlika att .döma till landsförvisning
en lutheran, derföre t. ex. att han finner sig ieke kunna gilla
vår trosbekännelse, utan öfvergår till katholska läran. Jag kan icke
finna det vara rätt att bibehålla en sådan påföljd för den, som öfvergår
till sådan lära, hvars andra medlemmar det är tillåtet att
vara Svenska undersåter; men om en lutheran skulle öfvergå till
muhatnedanska läran, hvilken ännu icke är tillåten inom Sveriges
gränsor, då anser jag mig icke af rättskänslan vara förbunden att
säga: jag förmår väl icke hindra honom att öfvergå till denna lära,
men jag hindrar honom från att utöfva den inom Sveriges gränsor;
han må träda ut och utöfva den hvar annars han behagar. Dermed
har jag besvarat den frågan: hvad rätt har man att visa från
sig en hedning?
För att nu återkomma till den fråga, som utgör föremål för
discussionen, eller sjelfva formfrågan, så har man sagt, att den icke
vore föremål för vår pröfning, emedan det hade varit Hr Gr. o.
Landtrms pligt att vägra propos., då Grundlagens föreskrifter icke
iakttagas. Jag hemställer till eder, mine Hrr, hvart godkännandet
af ett sådant skäl skulle föra. Finnes det någon möjlighet för Landtm,
att genomläsa alla propos:r med dertill- fogade prot:r, för att bedöma
huruvida den är grundlagsenlig. Det är för detta ändamål som
de remitteras till Utsk:n, och det är der, som denna pröfning skall
ega rum.
En värd talare, Hr Frih. Cederström har upträdt med åtskilliga
anf.-den äfven mot mig. Jag beklagar att han yttrade sig med
så låg röst, att jag icke var i tillfälle upfatta allt hvad han sade
och således icke kan besvara det. Ett hörde jag likväl, det var
rörande den omtalade 10 § Reg:sF:n, att den icke afser att Konungen
skulle bibehålla och skydda oss vid den religion i hvilken vi
äro upfostrade, utan den vi tillhöra. Jag har redan vidlyftigt yttrat
mig om huru denna § skall tydas; till denna Frih:ns tydning
vill jag endast svara: Frilnn torde medgifva, att alla våra barn upfostras
i den lutherska läran; kan man nu tyda denna g, som säger:
»att Konungen skall skydda hvar och en vid en fri utöfning
af sin religion», så, att han icke skulle skydda våra barn vid utöfningen
af den religion i hvilken de äro upfostrade, utan att han
skall tillåta dem att kastas öfver i katholicismens öpnade famn.
Jag kan icke tillåta mig en sådan tydning. Jag fortfar med det
yrkande jag förut gjort med afs:de på ingressen.
IX H. 19
Den 31 Oktober f. m.
H. Exc. Hr Gunther, Carl Ephraim: I afs:de på sjelfva
grundsatserna för det Kongl. Förslaget, har redan under RiksStms
gemensamma öfverläggningar blifvit så mycket ordadt, att det icke
synes vara skål med någon vidlyftigare framställning uppehålla tiden
för frågans afgörande inom detta Stånd särskildt. Några ord derom
må det dock tillåtas mig att yttra. Under de allmänna sammankomsterna
har redan, såsom jag tror, tillräckligen blifvit ådagalagdt,
att det Kongl. Förslaget icke åsyftar någon oinskränkt religionsfrihet;
att det tvertom förbjuder lärofrihet oeh söker att förhindra allt
proselytmakeri af andra religions-samfund; äfvensom att de garantier
detta förslag mot så beskaffade försök innehåller, böra utgöra
och verkligen utgöra ett bättre skydd för Svenska Kyrkan, än den
lagstiftning vi för närv:de ega. Jag kan icke föreställa mig annat,
än att de skildringar af närv:de förhållanden, som man under de
gemensamma öfverläggningarna fått höra från flera håll, sfi tydligt
utmärkt deri nu gällande lagens otillräcklighet och oanvändbarhet,
att man icke borde tveka att erkänna det Kongl. Förslagets företräde
i detta afs:de. Särskildt torde jag få nämna, hvad jag för
icke längesedan sett anföras i en tidning, att nemi. några personer
i Upland, som blifvit tilltalade för brott mot Sakramental-lagen,
när de kommo inför rätta, undandrogo sig svaromål på denna angifvelse
medelst upgift, att de sjelfva ville angifva sig för ett vida
större brott — det att hafva affallit från lutherska läran och öfvergått
till baptismen. Ar nu förhållandet sådant,-att landsförvisnings*
straffet, hvarmed den nuv:de lagen hotar såväl affallingar som dem,
hvilka förleda till affall, icke visar sig vara mera kraftigt, än att
personer sjelfva ange sig för dylika brott, för att undgå ett mot
dem anstäldt åtal af annan beskaffenhet, sfi måste väl en sådan lag
icke längre vara användbar.
Hvad deremot det Kongl. Förslaget vill medgifva, är en lagligen
erkänd bekännelse-frihet, som redan nu, på sidan om lagen,
dagligen allt mer och mer gör sin rätt gällande, utan att den verkställande
makten förmått densamma hejda, sedan domaremakten skyr
att använda ett straff, som icke allenast blifvit af den allmänna opinionen
utdömdt såsom barbariskt, utan äfven visar sig kunna begagnas
af den utaf lagen såsom brottslig stämplade till ett skydd
mot annan straffpåföljd. Fasthåller man sig, såsom man bör göra, vid
denna åsigt om det Kongl. Förslagets syftning och innehåll, tror
jag icke att man skall finna många motståndare till den frihet, som
genom dess antagande garanteras. Men jag vill som sagdt är, icke
vidlyftigt orda om sjelfva grundsatserna, då de redan förut blifvit
så fullständigt genomgångna och skärskådade, utan skall i stället
till besvarande uptaga de anmärkmr, som blifvit framställda emot
förslagets förmenta brister i dess särskildta delar. Innan jagöfvergår
härtill, torde jag dock böra i korthet uptaga de skäl, som ledt
LagUt.sk.
ii ro visserligen ganska vidlyftigt framställda, men torde dock hufvudsakligen
kunna reduceras till det enda, som för några dagar sedan
af LagUtsk:s Ordf:de anfördes såsom motiv för hans votum i
frågan, ehuru han. för sin del, erkände sjelfva grundsatsens riktig
-
Den 81 Oktober f. m.
291
het, eller att förslaget för brådstörtadt framkommit, innan frågan
blifvit nog förberedd, och innan något verkligt behof af förändring
i lagen förefunnes. Då jag yttrade mig under den allmänna sammankomsten,
uptog jag som hastigast dessa anmärkmr och sökte att
besvara dem. Jag anhåller att i detta afs:de få uprepa min innerliga
öfvertygelse, att så beskaffade skäl för förslagets förkastande
ieke i sjelfva verket äro annat än svepskäl. Ty beträffande förslagets
brådmogenhet, hvarmed man förklarat sig mena, att det blifvit
framkastadt för representationen såsom en bomb, eller utan att någon
hört förut derom talas, så synes mig, äfven om så förhölle sig,
deruti ej ligga något skiil till förkastande, så framt man ej vill beskylla
Regeringen att hafva sökt genom öfverraskning tillvägabringa
förslagets antagande, hvilket väl svårligen står tillsammans med det
kända faktum, att förslaget till alla sina hufvudgrunder blifvit offentliggjordt
flere månader innan det för R. St:r framlades, och
nu till afgörande förekommer efter mer än ett år från Riksdagens
början. Men de redan långvariga och allt mera påträngande religiösa
rörelserna i landet, hvilka redan under tiotal af år utgjort
föremål för såväl offentliga framställningar af flere slag, som äfven
för domstolars förhandlingar, och förorsakat alla auktoriteter ett stort
bekymmer, borde väl tillräckligen bevisa, att frågan om en förändrad
lagstiftning i förev:de ämne icke kan betraktas hvarken såsom
ny oell brådstörtad eller såsom utan behof framkastad, särdeles som
jag, åtminstone f. n., hyser den åsigt, att lagstiftningen i en fråga,
som visat sig hafva redan öfvergått till ett ganska betydligt samhälls-ondt,
icke bör vänta intilldess den yttersta nödvändigheten af
dess botande är för handen, emedan ofta nog, då man afvaktar en
sådan tidpunkt, man äfventyrar att icke hafva frågan så i sin hand,
som då man i tid söker behandla den.
Hvad frågans outredda skick och brist på förberedelse beträffar,
vill jag endast uprepa hvad jag förut yttrat, att nemi. denna förberedelse
fortgått ända sedan 1781 års Religions-edikt. Det var
detta edikt, som bröt den förut gällande grundsatsen att ingen annan
religions-utöfning skulle i landet tålas, än den rena Evangeliska
läran. Man lemnade genom samma edikt tillåtelse för alla hit
inflyttade utlänningar att här utöfva den religion de bekände, äfvensom
att upfostra sina barn i samma lära, med rättighet för både
dem och efterkommande att vara Svenska medborgare. Har man
nu redan för så lång tid tillbaka erkänt rättigheten för främmande
religionsbekännare att i landet bilda särskilda religions-samfund och
ändock åtnjuta medborgerliga rättigheter, så finner man, att den nu
framställda frågan, huruvida man icke äfven bör medgifva samma
rätt åt de Svenska medborgare, som, ehuru upfödda i den lutherska
läran, likväl af en eller annan anledn. (och anledmn måste härvid
vara likgiltig) kommit till en annan öfvertygelse i sin religiösa
tro, endast utgör ett af rättvisan mot egna landsmän påkalladt ytterligare
steg på den längesedan beträdda banan till en af lagen erkänd
samvetsfrihet. Härmed har jag äfven besvarat hvad den siste talaren
anförde såsom något särdeles verkande på hans åsigt i denna
fråga. Han utgick nemi. från den förutsättning, hvilken jag bekän
-
292
Den 31 Oktober f. m.
ner att jag icke vet hvarifrån han hemtat den, att vi f. n. icke
hafva medgifvit religionsfrihet åt alla naturaliserade utlänningar, utan
blott åt vissa religiösa samfund: katholiker, reformerte och judar.
Så har jag likväl icke kunnat upfatta 1781 års edikt; jag har tvertom
funnit religionsfrihet deri tillförsäkrad alla religions-samfund, bestående
af medlemmar af den beskaffenhet jag nyss nämnt, nemi.
hit inflyttade utlänningar och deras barn. Detta edikt medgifver
således äfven utländska baptister, som inkommit i Riket, att vidblifva
sin religion och deri upfostra sina barn, men inskränker ingalunda
religionsfriheten till någon viss Kyrka. Ar det nu talarens
mening, såsom han sagt, att man icke har skäl att förneka i Sverige
födde medborgare, hvad man medgifver naturaliserade, så står
jag med honom på samma ståndpunkt, och jag borde då äfven kunna
hoppas, att han, efter närmare begrundande af hvad 1781 års Religions-edikt
verkligen innehåller, ej vidare skall upträda såsom fiende
till de grundsatser, hvarpå det Kongl. Förslaget blifvit bygdt.
Sedan jag sålunda i korthet yttrat mig om förslaget i sin helhet,
och de principer, hvarpå det hvilar, ber jag att få öfvergå till
de speciela anmärkn.-na, hvilka, ehuru de i sanning förefallit mig
vara af så obetydlig beskaffenhet, att de ingalunda borde kunna
utgöra motiv till förslagets förkastande, jag likväl skall uptaga till
vederläggning, såvidt jag kunnat behålla dem i minnet.
Den svåraste anmärkmn, eller den på hvilken man synes hafva
lagt största vigten, är att det Kongl. Förslaget icke innehåller någon
fullständig dissenter-lag Med dissenter-lag menar man förmodligen
hvad som ock dermed bör förstås, eller en lag ang:de de vilkor,
hvarunder främmande religions-samfund få uti landet bilda sig
och utöfva sin verksamhet, och uti de motiver till förslaget, hvilka
jag sökt inlägga i StatsRådsprot., har jag redan uttryckt den åsigt,
hvilken jag äfven nu vidhåller, att jag anser uteslutandet af alla så
beskaffade föreskrifter så litet utgöra en brist i förslaget, att jag
tvertom betraktar det som en fördel. I ett förslag till lag om religionsfrihet,
som är ämnadt att innefatta en del af den allmänna
lagen, bör, enl. min tanke, icke intagas andra föreskrifter, än sådana,
som kunna tjena till rättesnöre för Svenska medborgare i allmänhet,
och bestämma deras rättigheter i afs:de på vidden af en
medgifven bekännelse-frihet. Men att på samma gång intaga alla
sådana stadganden, som kunna erfordras efter särskilda religionssamfunds
beskaffenhet, hade deremot varit, icke allenast att i den
allmänna lagen införa hvad som är af den reglementariska beskaffenhet,
att det rätteligen bör bero på regeringsmakten allena; utan
hade äfven haft den olägenhet med sig, att föranleda en mängd
lagstadganden, om hvilka meningarna kunde blifva mycket divergerande:
och man skulle-således, genom en dylik vidlyftighet i lagen,
endast haft mera motstånd att befara, eller rättare sagdt mera stridighet
i meningarna och svårighet att förena sig om samma beslut.
Jag kommer ihåg, huruledes en ledamot af det Högv. PresteSt., vid
den gemensamma sammankomsten i detta afs:de, citerade baptistsekten
såsom den der behöfde särskilda föreskrifter, olika mot alla
andra religions-samfund. Dst är visserligen möjligt att så är fallet,
Den 81 Oktober f. m.
593
men just detta förhållande är för mig ett ytterligare skäl att icke
i den allmänna lagen intaga speciela föreskrifter för hvarken det
ena eller andra religions-samfundet, helst alla dylika särskilda föreskrifter,
der de finnas behöfliga, alltid mera lämpligt inrymmas i
den Kongl, tillstånds-resolutionen, som, enl. förslaget, hvarje nytt
religions-samfund, af den beskaffenhet att det icke redan finnes i
Itiket tolereradt, skulle hafva till skyldighet att åt sig utverka, innan
samfundet kunde anses såsom af Staten erkändt. Besinnar man
derjemte, att det icke är någon lätt sak, utan nästan omöjligt, att
på förhand och a priori lagstifta i dessa ämnen, för alla olika religions-sekter,
som kunna upkomma, innan erfarenheten gifvit oss någon
ledning för hvilka och i huru vidsträckt mån någon särskild
lagstiftning kan erfordras, så torde man lätt finna af huru ringa
vigt den ifrågav:de anmärkmn är, och inse företrädet af den Kongl.
Proposm, hvilken, jemte det den gör rättigheten att bilda nya och
här i landet förut obekanta religions-samfund, beroende af de vilkor
Konungen, i Statens och den allmänna moralens intresse, kan finna
nödigt att i hvarje särskildt fall föreskrifva, för öfrigt går derpå ut,
att för alla dissenters, tillhörande redan här befintliga religionssamfund,
låta i afside på deras förhållande till Svenska Staten och
Kyrkan gälla hvad 1781 års Keligions-edikt innehåller, med hänseende
till hit inflyttade utlänningar. Bästa beviset att nämnde edikt,
i förening med de ytterligare föreskrifter det Kongl. Förslaget innefattar,
också i sjelfva verket utgör en tillräcklig dissenter-Iag, åtminstone
för den närmaste framtiden, är, att jag icke funnit en enda
omständighet åberopad, hvaruti dessa stadganden skulle för de redan
i landet bildade dissenter-församlingarna vara ofullständiga.
En annan anmärkn., som den siste talaren framställt mot förslaget,
är, att det visserligen tillåter öfvergång endast till ett annat
i Eiket befintligt och med behörigt tillstånd redan existerande religions-samfund,
men att på samma gång det borttager landsförvisnings-straffet
för en sådan öfvergång, äfven borttager detta straff för
öfvergång tift hvilket religions-samfund som heldst, och således betager
Staten all makt att sådant hindra. Jag tror dock icke att
detta kan blifva följden af det Kongl. Förslaget, utan att detsamma
äfven förutsett ett sådant förhållande. Först var det verkligen
så upstäldt, att Staten icke skulle taga befattning med till hvilken
annan religion den ur Svenska Statskyrkan utträdande ville ansluta
sig; men häremot gjordes anmärkn. såväl i Högsta Domstolen som
äfven vid den granskning förslaget undergick inom publiciteten, och
dessa anmärkmrs riktighet erkändes, hvadan förslaget blef i denna
del till sitt innehåll förändradt, så att det inskränker rättigheten
för de utträdande att öfvergå till krisina religions samfund af den
beskaffenhet, att, efter skedd granskning af deras lära, de befunnits
kunna och böra tolereras inom Eiket. Ställer man detta tillhopa
med det efterföljande stadgandet, att hvar och en skall, intill dess
behörig anmälan skett, vara underkastad i kyrkligt hänseende de
föreskrifter, som för Svenska Kyrkans medlemmar äro gällande, tror
jag man skall finna, att all nödig försigtighet blifvit iakttagen för
ernående af det ändamål, som den siste talaren synes hafva afsett.
294
Den 31 Oktober f. m.
Ty häraf måste, såvida man icke afsigtligen vill förvränga meningen,
följa, att hvarje anmälan, hvilken icke är af den beskaffenhet
som 1 punkten i § bestämmer, måste betraktas lika med ingen, och
att följaktligen icke någon person skulle kunna anses hafva utträdt
ur Svenska Församlingen, så framt han icke omedelbart efter derom
gjord anmälan verkligen visat sig hafva ingått i en annan af
Staten erkänd Kyrka. Men, säger man, det är i allt fall icke något
straff stadgadt för en person, som oaktadt lagens förbud ansluter
sig till något okristligt eller otillåtet religions-samfund. Ja,
sannt är, att den verldsliga lagen icke vidare skulle hafva något
band på den, som, oaktadt han fortfar att vara en medlem af församlingen,
möjligen i sitt hjerta är en hedning eller bekänner sig
till en sådan lära, som Staten finner vara af den beskaffenhet att
den icke kan af Staten erkännas. Men sådant inträffar inom alla
Kyrkor, och man har i sådant fall ej annat att göra, än att Kyrkan,
under en skonsam behandling af dessa sina borttappade, försöker
alla de andliga medel, som stå i dess makt, för att genom förmaningar
och undervisning bibringa dem en bättre öfvertygelse; ty
lika litet som man i fordna dagar kunnat mot dem uträtta något
med bålet, lika litet lärer man ännu i våra tider kunna uträtta något
med andra verldsliga vapen, hvilka vanligen blott mera förhärda
de vilseledda i deras villfarelser. Jag kan således i detta afs:de icke
finna att Svenska Kyrkan skulle komma i sämre förhållande, än
den för närv;de, lika med hvarje annan Kyrka, sig befinner; och
härmed tror jag mig tillräckligen hafva visat obefogenheten af den
sistnämnda anmärkmn, hvilken varit den enda mot 1 § i det Kongl.
Förslaget särskildt riktade, som efter mitt förmenande beliöft till
besvarande uptagas.
Mot 2 g har visserligen under de gemensamma öfverläggningarna
åberopats, att landsförvisnings-straffet skulle mot proselytmakeriet
vara mera skyddande, än de af K. M. föreslagna straffbestämmelser;
men härom har jag redan under dessa öfverläggningar yttrat
min mening, och jag tror icke att många finnas, som icke erkänna,
att en påföljd af böter och fängelse kommer att vida mera
verka återhållande än landsförvisningen, som icke visat sig det ringaste
verksam. Jag har väl äfven hört den anmärkn. göras, att
det vore olämpligt att lemna högsta pröfningen af åtals anställande
dessa ämnen till Just.Kanslern, emedan han icke alltid kunde anses
så hemmastadd i ämnet, att han vore i stånd att pröfva beskaffenheten
af brottet. Det säkra är dock, att hans omdöme i det
hänseendet måste vara pålitligare än den lägre åklagaremaktens; och
då förslaget tillika innehåller, att han skall, innan han fattar beslut,
hafva erhållit en fullständig relation af saken och dess sammanhang,
så måsle deri ligga, att han ingenting beslutar, förrän han från
presterskapet i den församling, hvarest brottet skulle hafva blifvit
begånget, får uplysning om dess verkliga beskaffenhet, likasom man
äfven bör antaga, att han i mera ömtåliga och tvistiga fall icke
underlåter] att rådföra sig med det högre presterskapet inom Kyrkan,
såsom det också hittills vid dylika fall tillgått. Någon skälig
anledn. till klander kan således detta stadgande desto mindre gifva,
Den 31 Oktober t. m.
295
sorn det endast lemnar en nödig garanti mot åtals anställande i
oträngdt mål.
Mot 3 § Viar egentligen endast blifvit anmärkt, att man dervid
önskat ett tillägg, hvarom några ledamöter i Högsta Domstolen
hemstillit och Biskop Thomander äfven väckt motion, nemi. att om
landsförvisnings-straffet uphäfves, det likväl måtte stadgas, att derest
utlänning beträdes med proselytmakeri, skall han, ehuru åtnjutande
Svensk medborgareriitt, ur Riket förvisas. Jag kan dock icke tinna
något skid, hvarföre, då en utlänning blifvit uptagen till Svensk
undersåte, och berättigad att åtnjuta Svenska medborgerliga rättigheter,
man skall i detta enda fall behandla honom olika mot andra
Svenska medborgare. Då jag betraktar proselytmakeriet såsom ett
brott mot Staten, hvilket för alla andra är belagdt med böter och
fängelse, kan jag icke lätta, att en naturaliserad utlänning gjort sig
mera skyldig till att härutöfver förlora sin nyförvärfvade medborgarerätt
genom det ifrågav:de brottet, än genom andra ofta gröfre
och svårare. Vill man vara konseqvent, kommer man på denna väg
dertill, att en till Svensk medborgare uptagen utlänning skall vara
underkastad påföljden, att genom hvilket gröfre brott som heldst
förlora den erhållna medborgarerätten och kunna förvisas ur Riket, äfven
sedan han genom naturalisationen uplöst alla förbindelser med
sitt fordna fädernesland och icke vidare har några anspråk att der
blifva emottagen. Delta vore en lagstiftning, som säkerligen icke
skulle upmuntra många utlänningar att söka naturalisation i vårt
land, och som tillika skulle medföra samma olägenheter, som landsförvisnings-straffets
bibehållande lör infödda medborgare. Då ett
konseqvent genomförande af grundsatsen med tillämpning på alla
gröfre brott, som af naturaliserade utlänningar kunna begås, således
icke låter sig göra, finner jag dess tillämpning på det enda brott
hvarom här är fråga desto olämpligare, som derigenom, utan något
verkligt behof, hinder skulle läggas för landsför visn ings-straffets totala
afskaffande, i enlighet med hvad som skett i nästan alla sednare
tiders lagstiftningar. Jag bör dessutom icke lemna oanmärkt,
att R. St:r sjelfva vid denna Riksdag antagit ett grundlags-förslag,
hvarigenom stadgas, att hvarje naturaliserad utlänning skall hafva
alla de rättigheter, som tillkomma infödda Svenska män, med undantag
deraf, att han icke får inträde i StatsRådet, och vid sådant
förhållande inser jag icke, huru en härifrån afvikande bestämmelse
skall kunna i allmänna lagen intagas.
Beträffande 4:de och 5:te gg, så hafva dessa icke varit föremål
för några särskilda anmärkmr. — Vidkommande 0 § åter, så
veta vi, att LagUtsk. kommit till ett helt annat resultat och ansett
det äldre stadgandet böra uphöra, utan att något annat sättes i stället.
Jag bekänner att detta resultat varit mig något oväntadt. Då
jag i början af Riksdagen, vid utarbetandet af den Kongl. Propos:n,
rådförde mig med åtskilliga personer, hvaribland äfven ledamöter af
LagUtsk., hade jag en ganska svår strid att utkämpa, för att icke
få denna § upställd i strängare form, än som nu skett; men jag
hörde då icke talas om några åsigter i den syftning, att ingenting
skulle behöfva stadgas. Utsk. har, då i prestembetets natur ligger
296
Den 81 Oktober f. m.
både rättighet och pligt att besöka sina åhörare, för att lära och
förmana dem, ansett presterskapet alltid hafva tillfälle att, äfven utan
någon särskild lagbestämmelse, bevista sådana religiösa sammankomster,
som här äro i fråga, såvida det förstår att sätta sig in i ett
kärleksfullt förhållande till sin församling. Detta är visserligen sannt,
och jag vill ej heller tro, att förhållandet i allmänhet är annorlunda
än kärleksfullt, men detta hindrar ej att pastor i församlingen blefve
utestängd från en religiös sammankomst, hvilken hade till ändamål
att utsprida sådana satser, som efter 2 § voro enl. lag förbjudna,
och att utestängandet således lätt nog kunde inträffa just då hans
närvaro vore som bäst behöflig. Jag måste således anse ett stadgande
om pastors rätt i detta fall som en nödig och behöflig försigtighet.
Beträffande åter polismyndighetens rättighet att närvara,
så ligger det väl i sakens natur, att densamma alltid bör hafva tillträde
till sådana sammankomster, der möjligen äfventyr eller fara
för ordningen kan ega rum; men ett uttryckligt stadgande derom
kan ej anses mera öfverflödigt i den nu föreslagna lagen, ani 1849
års uprorslag.
Deremot har, å en annan sida, här blifvit uttryckt den önskan,
som kan synas hafva mera skäl för sig än Utsk:s knapphändiga förfarings-sätt,
att i sammanhang med förslaget om förändradt lagstadgande
ang:de konventiklar, jemväl borde meddelas några bestämmelser
om qvalifikationen hos de personer, som ega att i konventiklarne
hålla föredrag. Jag anser likväl, på samma grund jag förut anfört,
det icke vara skäl, att, i den lag som nu är i fråga, intaga sådana
föreskrifter, emedan man här, efter min tanke, rättast inskränker sig
endast till de oundgängliga stadganden, som tillhöra den allmänna
lagens gebit, och icke bör deri inblanda sådana bifrågor, som ej hafva
något oskiljaktigt sammanhang med sjelfva hufvudfrågan, men hvilken
lätteligen skulle kunna föranleda till en större menings-skiljaktighet
och svårighet att upnå det hufvudändamål man söker. Detta
utgör dock, som redan nämndt är, icke något hinder att särskilda
föreskrifter i öfriga ämnen, och deribland äfven det nu framkastade
om qvalifikationen hos dem, som i konventiklarna vilja hålla föredrag
sedermera kunna, i mån af behof, när som heldst meddelas,
heldst jag skulle tro, att det grundlagsenlig! beror på Regeringsmakten
ensam att derom besluta, likasom det ock ankommer på
Regeringsmakten, att inom Kyrkan i lithurgiskt hänseende vidtaga
de förändringar, som kunna finnas af behofvet påkallade. Denna
sista erinran föranleder mig äfven att nu återkomma till ett inkast
mot det Kongl. Rörslaget i sin helhet, som jag förut försummat att
besvara. LagUtsk. och dess Ordfide hafva nemi. lagt särdeles vigt
uppå den af dem hyllade åsigten, att det skulle för närv:de vara
tillräckligt att lagstifta i en reformerande riktning inom Kyrkan,
utan att utsträcka reformen ända till en rättighet att utgå ur Kyrkan.
Redan af mitt yttrande till StatsRådsprot. finner man, att jag
för min del äfven tror, att man bör söka åstadkomma någon reform
inom Svenska Kyrkan, och att jag anser sådana åtgärder kunna vara
af stort inflytande för framtiden till att förekomma de olyckliga förhållanden,
som den nuv:de strängheten i lithurgiskt hänseende fram
-
Den 31 Oktober f. m.
kallat; men icke kan jag tro det vara tillräckligt för lagstiftningen,
att, sedan dessa förhållanden redan en längre tid existerat och
fått inrota sig, till sä betydlig grad inskränka sig till blott sådana
åtgärder, som icke hafva annat syftemål, än att för framtiden förekomma
ytterligare separatist!). Om man hoppas och tror, att genom
en kyrkoreform anledmna till utgång ur Kyrkan framdeles skola
blifva inga eller af ringa betydenhet, så återstår dock alltid att veta
hvad som är att göra med hänseende till alla dem, sorn redan utträdt,
och då vi nu kommit i den ställning, att flere tusen personer
skiljt sig från Statskyrkan, och dagligen trotsa den lag som
förbjuder det, kan jag icke begripa huru det skall vara möjligt att
åtnöja sig med en reform inom Kyrkan och låta en sådan lag oförändrad
qvarstå.
Såvidt jag kan påminna mig, har jag härmedelst uptngit till
besvarande alla de väsendtliga amnärkmr, som blifvit mot det Kongl.
Förslaget framställda, och jag hoppas att R. o. Ad. skall finna dem
vara af beskaffenhet att icke utgöra något hinder mot förslagets antagande,
särdeles då man har tillfälle att framdeles komplettera lagen,
allt efter som omständigheterna kunna påkalla någon ytterligare
och närmare bestämning. Men innan jag afstår från ordet,
bör jag icke heller förbigå den anmärkn. mot förslagets grundlagsenliga
form, som här af en talare blifvit framkastad, särdeles som
den är specielt riktad mot mig såsom föredragande. Denna anmärkn.
går derpå ut, att förslaget skulle hafva grundlagsvidrigt tillkommit,
och att det på sådan grund bör förkastas. Det är visserligen
icke angenämt att behöfva tvista om rätta tolkningen af grundlagsparagrafer,
hvilka vid hvarje Riksdag erhållit sin tillämpning,
så att vidare strid om det rätta förfaringssättet icke borde kunna
ega. rum, och det finnes måhända knappt någon g i Grundlagen,
som ieke skulle kunna tolkas på olika sätt, om man ieke, till förekommande
af ändlösa menings-strider derom, låter en vid flere Riksdagar
iakttagen praxis gälla. Hvad nu detta förslags formela behandling
angår, så är den fullkomligt öfverensstämmande med den
som lagförslag utgångna från Regeringen undergått under alla de
Riksdagar jag hittills bevistat, och, efter hvad jag tror, äfven vid
föreg:de. Jag behöfver icke citera särskilda exempel, då den talare,
som gjort anmärkmn, t. o. m. erkänt, att han sjelf i LagUtsk. varit
med om att behandla Kongl. Propos.r, på samma sätt tillkomna,
hvilket bäst bör vara ett bevis, att här icke är fråga om någon
nyhet. Men jag ber dock att få såsom särskildt exempel åberopa
en ganska vigtig lag, som vid 1850 års Riksdag antogs af Ständerna,
nemi. den nya vexel-lagen. Förslaget utarbetades af Lagberedningen
och skickades under denna form till Högsta Domstolen,
utan att derförinnan häfva undergått någon granskning inom Konseljen.
Först sedan Högsta Domstolen yttrat sig ansågs tidpunkten
vara inne att i Konseljen granska det af Lagberedningen upgjorda
förslaget, och resultatet blef, att detsamma i StatsRådet undergick
betydliga förändringar, afvikande såväl från Lagberedningens
som Högsta Domstolens tillstyrkanden, hvarefter det, utan att Högsta
Domstolen deröfver vidare hördes, till Ständerna öfverlemnades
298
Den 81 Oktober f. m.
och af dem antogs. Huru Högsta Domstolen sjelf ser saken och
betraktar sitt kall, i fråga om Kongl. Propos:r till Lagberedningar,
torde jag äfven få ådagalägga genom upläsande af ett Högsta Domstolens
yttrande öfver en Kongl. Propos. vid 1828 års Riksdag.
Förhållandet var, att sedan Konung Carl Johan 182 4 med England
upgjort en traktat ang:de negerhandelns afskaffande, och i denna
traktat förbundit sig att söka bereda en lag i Sverige och Norrige,
rörande straff för sådan handel, så upgjordes, under Konungens vistande
i Norrige 1827, inom Norrska Just.Depart:tet förslag till en
sådan lag, som skulle blifva gemensam för båda Rikena. Det Norrska
Just.Depart:tets förslag afskickades till Svenska Regeringen i
Stockholm och remitterades till Flogsta Domstolen. Denna var icke
nöjd med norrska Just.Depart:tets förslag utan ansåg sig böra upgöra
ett nytt, men såsom motiv derföre säger Högsta Domstolen:
»Då det yttrande, som enl. Kongl. Regeringens förordnande
och deruti åberopade 87 § Iteg:sF:n borde af Högsta Domstolen,
i förev:de ämne afgifvas skulle, på säll i allmänhet förfares med
de lagfrågor, som af Kongl M:t till R. St:r framställas, tjena lill
en förberedande ålgärd för den Propos. som K. M. vore sinnad
att till R. St:r i Sverige framlägga ang:de samma ämne, ansåg
Högsta Domstolen sig åligga att i följd af förenämnde Nåd. Remiss,
icke blott tillse, huruvida de i (Norska) Just.Depart:tet förslag antagna
straffbestämmelsen kunde med grunderna i Sveriges statsförfattning,
allmänna lag och serskildt gällande författningar vara förenliga,
och såsom sådana för Sverige antagliga, utan ock derest sådant
icke inträffade, i stället föreslå lydelsen af den lag, som Flogsta
Domstolen för sin del kunde anse lämplig till antagande i
Sverige.»
Det nya' förslag till lag mot slafhandel som på grund häraf
uprättades i Högsta Domstolen blef emellertid icke heller i konseljen
godkäudt, utan der upgjordes ett tredje förslag i flera delar afvikande
från båda de föreg:de, och i detta skick öfverlemnades det
sist upgjorda förslaget, utan Högsta Domstolens vidare hörande,
till Ständerna, hvilka utan någon anmärkn. mot sättet för frågans
behandling antogo förslaget.
Vi se således att det nu klandrade sättet för behandling aflagfrågor
som från Regeringen afgå till Ständerna icke allenast ganska
länge alldeles opåtaldt varit iakttaget, utan äfven att det öfverensstämmer
med Högsta Domstolens åsigt om hvad 87 § Reg:sF:n i
ämnet föreskrifver. Det är också det enda praktiskt möjliga, som
kan användas, så framt man ej vill betaga Konungen sin ratt att
i sista hand, efter inhemtande af alla nödiga uplysningar, i ämnet
besluta, ehuru jag visserligen medgifver, att härifrån ej kan hemtas
någon rätt för Konungen, att sedan han öfver ett lagförslag hört
Högsta Domstolen, för R. St:r framlägga ett annat, fotadt på helt
olika grunder, öfver hvilka Högsta Domstolen aldrig haft tillfälle
att yttra sig. Men detta är icke heller förhållandet med det i fråga
v:de förslaget, och för att ådagalägga detta, torde jag få genomgå
det punkt för punkt på sätt Hr Cederschiöld gjort vid framställandet
af sina anmärkmr. Den första förändring förslaget undergått,
Den 31 Oktober f. m.
299
och tillika den i ögonen mest påfallande, rörer dess upställning
och utvisar, att i stället att det senare förslaget blifvit upstäldt i
en enda i särskilda §§ afdelad författning, hade det först upgjorda
blifvit indeladt i mom:r, hvilka hvar för sig utgjorde så att säga
en särskild författning. Redan i mitt yttrande till StatsRådsprot.
har jag autydt anledmn till denna förändring, men anhåller att nu
ytterligare få förklara densamma, Den första upställningen, ehuru
ovanlig och mindre klar, hade sin grund i en farhåga, att man icke
utan olägenhet skulle kunna helt och hållet borttaga den i Tryckfrihetslagen
åberopade 4 g i 1 kap. MissgerningsBalken, utan att
i den nya lagen hafva en §, som skulle kunna sättas i st. f. den
äldre. Detta sätt att redigera förslaget befanns dock möta hvarjehanda
öfvervägande svårigheter; icke blott deruti, att det gaf åt
hela lagen en osystematisk och mera svårfattlig form, utan äfven
deruti, att man blef nödsakad att, i fråga om böter, som omtalades
i det ena morn., bestämma dem i daler, liksom i 1736 års lag,
under det man i den andra måste bestämma dem i Rdr enl. nu
gällande myntenhet. Med afs:de härå, och efter rådförande med
personer, som jag villigt erkänner hade stprre vana och förmåga
med redigerande af lagförslag, öfverenskom man slutligen att ändra
formen för förslaget sålunda, att man uptog i ingressen alla
de lagrum och författningar, som skulle uphäfvas eller ändras och
sedermera gjorde de nya stadganderna till en enda i §§ afdelad
författning. Hela denna förändring har emellertid endast varit af
formel beskaffenhet, ehuru den föranledt den värde talaren att såsom
en väsentlig skiljaktighet anmärka att 1 kap. 4 § MissgerningsBalken
efter det första förslaget blifvit endast ändrad, men efter
det andra uphäfd. Hvar och en finnér dock att detta är en ren
ordstrid, ty om jag säger att med ändring af 1 kap 4 § MissgerningsBalken
samma § hädanefter skall erhålla följande lydelse, eller
jag med uphäfvande af det äldre lagbudet i en ny författning intager
ett stadgande af samma innehåll, som med den förändrade
§ varit afsedt, så måste det i sak vara alldeles detsamma.
Hvad alla de öfriga förändringarne vidkommer så föranleddes
de flesta bland dem af Högsta Domstolens anmärknrr. Då man i
första § inskränkte rättigheten att öfvergå från Svenska Kyrkan
till ett i Riket redan befintligt och der med behörigt tillstånd bildadt
trossamfund, så var detta en följd af de anmärkmr som mot
första § i dess ursprungliga skick inom Högsta Domstolen blifvit
framstälde; och äfven den föreskriften att viss ålder skall erfordras
för rättigheten att till annan trosbekännelse öfvergå härledde sig
från en påminnelse inom Högsta Domstolen att ett dylikt stadgande
vore af nöden. 2 § har endast undergått några förändringar i redaktionen
af dess 1 punkt, äfvenledes till följd af en anmärkn.
från Högsta Domstolen. Till och med ordställningen »till de enfaldiges
förledande» har sitt ursprung från samma källa enär Domstolen
anmärkte, att redaktionen borde så upställas att § ej finge
någon tillämpning på det framställande af villfarande lärosatser som
äfven i kathedern kunde förekomma. För att utmärka detta har
en term blifvit begagnad, som ofta förekommer i våra äldre författ
-
300
Den 31 Oktober f. m.
ningar, och jemväl i 1781 års religionsedikt, hvadan det advokatoriska
bemödande man haft att förvränga nämde ordställning icke
synes förtjena serdeles afs:de. 3 §:s-förändring i hvad angår borttagande
af de ord som handla om öfvertalande är likaså föranledt af
den förändrade redaktion af samma §, som någon af Högsta Domstolens
ledamöter föreslagit. Beträffande 4 § erkänner jag, att der
försiggått en redaktionsändring, som äfven i viss mån förändrat innehållet,
utan att anleda, dertill blifvit hämtad från Högsta
Domstolen; men det mäste väl äfven vara Konungens Rådgifvare
obetaget att vid ett lagförslags granskning i StatsRådet deremot
framställa anmärkn.T, som blifvit förbisedda inom Högsta
Domstolen och att sålunda gifva åt förslaget den fullständighet som
man finner der saknas. Hvad i detta alside här skett torde så
mycket mindre vara föremål för klander, som jag icke hört någon
enda anmärkn. framställas mot denna §:s innehåll i närvide skick.
5 och 6 gg äro lika med det första förslaget. Slutligen hafva tillkommet
3 nya gg af hvilka den ena, den 7 onekligen blifvit förbisedd
så väl i det första förslaget, som i Högsta Domstolen. Jag
erkänner att jag f. m. d. verkligen låtit detta förbiseende komma
mig till last, och att det först var i följd af anmärkn. derom från
andre ledamöter af konseljen, som jag fann nödigt att införa detta
stadgande. Den 8 g är föranledd af anmärkn. i Högsta Domstolen
oell den 9 slutligen endast en ovilkorlig följd af den förändring
som den 2 g undergått.
Efter denna redovisning tror jag icke att man skall kunna med
skäl påstå, att det framlagda förslaget är något nytt förslag hvaröfver
Högsta Domstolen ej varit hörd; och jag frågar Eder för
öfrigt, mine Hrr, huru skulle det hafva sett ut, och i hvilket skick
skulle frågan hafva kommit, om förslaget, sedan det undergått nämnde
förändringar i konseljen, åter blifvit remitteradt till Högsta Domstolen?
Det linde icke varit samma ledamöter i Högsta Domstolen
tjenstgörande då, som när förslaget första gången dit remitterades,
och möjligen hade från Högsta Domstolen återkommit ett Utlåt,
i afside på sjelfva grundsatsen helt oell hållet afviknnde från det
som Domstolen en gång afgifvit. Hvilketdera af dessa båda Utlåt,
skulle då hafva medföljt till Ständerne? Hvad ledning skulle R.
St:r hafva haft för sitt omdöme, om man sålunda skulle hört Högsta
Domstolen flera gånger?
Jag tror mig med hvad jag nu anfört hafva tillräckligen visat, att
någon giltig grund till förslagets förkastande eller återremitterande
icke förefinnes hvarken i forraelt eller reelt hänseende, och jag har
dermed äfven hunnit slutet af min framställning. Det torde dock
tillålas mig att få tillägga den erinran, att den fråga, som nu är
föremål för öfverläggning, är en lagstiftnings-fråga, hvilken, liksom
alla andra sådana i främsta rummet bör bedömas ur förnufts- och
rättsgrunder; Men den berör ett ämne af så ömtålig beskaffenhet,
att den för många af Eder mine Hrr, kanske utgör mera en hjertats
och känslans än en förståndets angelägenhet, jag skulle derföre
äfven vilja framställa ett skäl talande till känslan, dervid jag tror
mig icke öfverskrida grannlagenhetens fordringar, då jag påminner
