# ID: svediakorp-gov643
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 97,313
# sentences: 3,499
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Don 23 September.
301
betyg, afvika från ett grundlagsstadgande. Utsk:s räsonnemang
förefaller mig bär ungefär som om man skulle vilja säga: »Det är
alldeles detsamma, om trovärdiga personer försäkra, att en sak
sannolikt kommer alt ske, som om den verkligen inträffat.» I afseende
på handlingar, som kunna bli föremål för laglig åtgärd,
har man annars hittills endast befattat sig med dem, som bevisligen
existerat, och lemnat de öfriga åsido. Enl. Svensk lag måste
t. ex., då en person vill inträda i nytt gifte, styrkas, att den
andra makan med döden afgått, såvida ej skilsmessa ägt rum. Jag
känner ingen lag, som tillåter prest att sammanviga en sådan
person på grund af ett betyg derom, att den andra makan sannolikt
ej kan lefva utöfver en viss tidrymd. I sin undersökning om
föreningens inflytande på svenska lagstiftningen, kommer Utsk.
till det slutliga resultat, att enär Svenska Ständerna icke yrkat
någon förändring uti 34—42 §§:na af Norska Grundlagen, så
synas »de derigenom hafva förbundit svenska folket att i denna del,
med erkännande af Norska Grundlagens giltighet så länge föreningen
med Norge varar, anse sin egen för hvilande. Så länge
Sverige och Norrige ej styras af samma fundamentallag, lärer väl
emellertid hvart och ett af dessa länder få lyda sin egen lag, och
så länge Norrige är, och högt förklarar sig vara en för Sverige
främmande stat, så lärer väl det lika litet vilja göra anspråk på
att Sverige skall lyda ett främmande lands lagar, som Norrige sjelf
skulle vilja foga sig efter en dylik fordran. I en Betänk, vidfogad
reservation har man väl undvikit försöket att inpassa Sveriges
Grundlagar på dagens fråga; man har företrädesvis hållit sig tili
RiksAkten; men i sjelfva kärn-argumenlet, i proklamerandet af
Norrska Grundlagens giltighet för Svenska folket, har man följt
Utsk. i spåren. En annan reservant har deremot så tydligt och
bestämdt lågt i dagen frågans verkliga ståndpunkt, att jag anser
för ett nöje att här anföra hans ord, likasom för en ära att med
honom till alla delar få instämma. Erih. Paykull har nemi. sagt,
»att han såsom grundsats icke gillade Utsk:s antydda mening att
Grundlagarne understundom kunna tolkas, och icke alltid böra
efter deras ordalydelse tillämpas, samt att han ansåg §§:ne 39,
40, 91 och 92 icke hafva blifvit behörigen iakttagna.
Jag har med afsigt här endast hållit mig vid formen, och sålunda
ej i afseende på saken velat sväfva ut i ordande om stora
vådor å ena sidan, stora fördelar å den andra. Formen är i sanning
ingen obetydlighet, då fråga är om samhällskroppens välbefinnande
och bestånd; genom formens brytande äfvenlyrar man lätt
att förspilla det dyrbara innehållet. Det gifves någonting högre
än thronen och representationen, än konung och folk; det är den
lag, som, utgörande ett uttryck af bådas högsta insigt och fria
samverkan, binder och förbinder båda dessa makter. Denna lag
kan visserligen ändras, men endast i föreskrifven ordning, i föreskrifven
tid. Hvad har man väl sagt om den 1812 vidtagna åtgärden,
att i strid med Grundlagens bud utan upskof genast inskränka
tryckfriheten? Hvad skulle man välsäga, om Regeringen
föreslog, och representationen ofördröjligen antoge en ändring uti
302
Den 23 September.
SuccessionsOrgnm, åsyftande primogeniturens uphäfvande, ehuru
sålunda Sfven här Konung och folk derom voro ense? Med verklig
smärta har jag erfarit den beklagliga anledningen till denna
K. Propos.: med ännu större smärta Propos:ns innehåll. För Konungens
återställande till helsan kunna vi blott bedja; för bibehållande
af våra Grundlagar i deras friskhet kunna och böra vi
handla. Det är en sådan handling, en sådan pligt jag för min
ringa del nu fullgör, då jag härmed öppet röstar emot förev.de
Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del anser jag R. o. Ad.,
med djupt deltagande för den smärtande anledn:n till nu förevide
ärendes framställande, böra utan tvekan antaga hvad Konungen
Sjelf, med instämmande af Sina lagliga Rådgifvare, föreslagit och
R. St:rs Const.Ctsk. jemväl tillstyrkt. I motsats till den värde
talare, som ansett för stor brådska vid detta tillfälle vara rådande,
tror jag något upskof icke vidare böra äga rum hos R. o. Ad.,
lika litet som hos de öfriga Stånden, med afseende på vigten af
denna frågas afgörande. Oaktadt den Iidsutdrägt, som redan vållats
genom iakttagandet af våra representativa former, en tidsutdrägt,
som hos brödrarikets representation icke funnits erforderlig eller af
der gällande former gjorts nödvändig samt således icke ägt rum,
klandre dock ingen de mäns betänksamhet, som i en så vigtig
fråga, i dunklet af våra ofullständiga, stundom otydliga och till
en del mot hvarandra stridande grundlags-ggrrs stadganden, stadnat
i villrådighet om det rätta, och trott sig förhindrade från att antaga
detta förslag. Men å andra sidan böra äfven vi vara fredade
för tadel, vi, som hysa en motsatt åsigt, som på grund af en, efter
förmåga, verkställd noggrann granskning af våra lagars innehåll,
anda och mening, kommit till den slutsats, att vi böra antaga K. M:s
till R. St:r här a flå t na hemställan. Man har i motsatt rigtning
åberopat isynnerhet den 40 §:n Reg:sF:n, såsom otvifvelaktigt
varande i delta afseende den väsendtligaste. Hr Tersmeden har
icke velat alt man från besagde grundlags-§:s bokstaf finge afvika
ens för det vigtiga ändamålet af vidmakthållandet utaf Sveriges
förening med Norrige. Likväl måste vid hvarje lagbuds efterlöfvande
alltid tillses, huru det varit tillämpadt; och man kan dervid
icke neka, alt det stora, för Nordens väl och framtid så högst
vigtiga syftemålet af de Skandinaviska Rikenas förbrödring, tvungit
R. St:r att icke tillämpa den 40 §:n, sådan den i Reg:sF:n är
beskrifven. Man har i dess ställe, visligen angelägen att icke
träda brödrarikets af Sverige kontraktsmässigt godkända rättigheter
för nära, inkallat lnterimsRegeringen på grund af JliksAktens
bestämmelser i sådant hänseende. Men nu hafva Norriges män,
med ledning af RiksAkten, och under aktgifvande på dess bud,
samt finnande sig af dem oförhindrade att i ämnet besluta, förklarat
sig antaga den K. Propos:n i dess helhet. Om man fortsätter
granskningen af våra Svenska Grundlagar, så faller först i
ögonen, att dessa våra lagars stiftare, vare sagdt med all aktning
för deras vishet och förtänksamhet i öfrigt, dock hafva förbisett
Den 23 September.
303
ett fall, som i framtiden kunde inträffa och snart nog äfven yppade
sig, men som då för ögonblicket icke förefanns, hvarigenom ock
denna deras uraktlåtenhet förklaras, nemi. stadgandet af den plats
i Regeringen, som fullmyndig Thronföljare horde intaga vid Konungs
utrikes resa eller iråkade sjukdom. Denna brist varseblefs visserligen
sedermera, och det dröjde icke länge innan man sökte densamma
afhjelpa, dock icke annorlunda, än genom de särskilda updrag
R. St:r tvenne gånger g i fv i t Thronföljaren, att föra RiksStyrelsen
närhelst Konungen vore af sjukdom derifrån hindrad. Kronprinsarna
Carl Johan och Oscar hafva på grund deraf ook vid alla
sådana tillfällen med full konungslig makt och myndighet fört
Rikets Styrelse. Ett sådant förslag är likväl nu hvarken väckt
eller, enl. hvad man denna Riksdag flerfaldigt försäkrat, komme
det mera i fråga. Vid det år 1852 upkornna behofvet af en InterimsRegering,
då hvarken R. St.-r eller Norrska Storlhinget voro
samlade, sammankallades InlerimsRegeringen enl. 7 §:n i RiksAkten.
Den styrelse, InterimsRegeringen då förde, den förvaltning
af landets angelägenheter, som den ombesörjde, var förtjenstfull,
det erkänna vi älla, men det var under lugna tider som den
styrde; under det lugn nemi., som föregick stormens utbrott.
Europa är äfven nu lugnt; men hvilken dödlig förmår genombryta
den politiska horizontens moln och lyfta framtidens täckelse? Hvem
vågar förutsäga huru länge den nu rådande stillheten kommer att
räcka? Dessutom föreskrifver vår Grundlag, ej mindre än folkets
lynne och vilja, monarkisk styrelse, ej mångregering. Sverige och
den Skandinaviska Norden vill, under alla förhållanden, styras af
en, icke af 20. Våra Grundlagar, såsom jag nyss anfört förutsätta
denna monarkiska styrelse, utöfvad af en lagbunden Furste, omgifven
af sina inför folkombuden ansvarige Rådgifvare. Så häri vårt
Svenska konstitutionella samhällsskick, i vår offentliga statsrätt sedan
länge funnits den grundsatsen: »att Rådet äger att råda, ej att
regera.» Det var misskännandet af sanningen i denna grundsats,
som vållade frihetstidens sjelfsvåld och olyckor, i det deraf härflöto
de vådliga kastningar, för hvilka statsskicket var blottstäldt
under nämnde period af det sist förflutna århundradet. Lofordas
böra derföre, enl. min tanke, Konungens Rådgifvare, som, med
upoffrande af maktens möjliga retelser, från hvars direkta utöfning
de förklarat sig villige afstå, instämt i K. M:s förslag om Styrelsens
updragande åt Kronprinsen, och tillstyrkt detsammas aflåtande
till R. St:r. Om än ingen grundlags-§ uttryckligen tillåter och
anvisar denna utväg, så finnes icke heller någon § som derför
lägger hinder i vägen; ty sedan Konungen med SlatsRådets instämmande
eftergifvit den förmån, som för honom innehålles i den
92 §:n, hvilken bestämmer 12 månader såsom den yttersta tid,
under hvilken Stats Rådet kan, utan särskildt updrag, föra Riksstyrelsen
i Hans namn, så inträder befogenhet för R. St:r att
fylla hvad Grundlagen lemnat obestämdt, och på ändamålsenligt
sätt sörja för RiksStyrelsen: men huru skulle vi härutinnan
lämpligare kunna förfara, än att på sätt K. M. föreslagit och Const.-  Utsk. tillstyrkt, updraga Regeringen åt II. K. H. Kronprinsen?
304
Den 23 September.
Alla verldens nationer skalle med förundran se ett motsatt handlingssätt;
och det vore i sanning ett mot andan af all konstitutionel-monarkisk
statsform stridande förfarande, att försätta en till
myndiga år redan hunnen Thronföljare i fullkomlig overksamhet,
under det man updroge RiksStyrelsen åt ett tjugutal af undersåter,
utaf hvilka icke ens mer än halfva antalet i egentlig mening
tillhörde vår nation. Det är icke här stället, att söka gifva
uttryck åt de känslor af tillgifvenhet och förtroende, som R. o. Ad.
hyser för konungahuset och särskildt för den man, hvilken, arfvinge
af Carlanamnet, äfven synes vara kallad till arfvinge af de
högsinnade tänkesätt detta frejdade namn bör ingifva för fosterlandets
väl. Men låtom oss, under lifligt deltagande för Konungens
beklagansvärda sjukdomstillstånd, gifva det starkaste och säkraste
beviset pä vår varma erkänsainhet för H. M:s visa och landsfaderliga
omsorg, och på vår fasta tillförsigt till den Furste, Konungen
i Sin förstfödde Sons person utsett, att i sitt ställe leda Rikets
öden, i det vi öfverlemna åt II. K. H. Kronprinsen, Carl Ludvig
Eugéne, att, på sätt Const.Ctsk. tillstyrkt, med full konungslig
makt och myndighet föra Regeringen öfver vårt fädernesland.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Den fråga hvaröfver
R. o. Ad. nu har att öfverlägga, har redan länge varit föremål för
långa och invecklade deduktioner inom pressen. För min del
anser jag dock densamma vara af ganska enkel beskaffenhet, i följd
häraf lätt kunna afgöras. Den konstitutionelt-monarkiska Styrelseform
vi för oss antagit, och hvars fundamenter i Grundiagarne
finnas antydde, förutsätter tvenne i full verksamhet varande statsmakter;
den verkställande, representerad af Konungen; den lagstiftande
och skalteheviljande, af R. St:r. Jag säger i full verksamhet
varande, ty befinnes den ena eller andra af dem på ett
eller annat sätt förlamad, kommer detta att menligt inverka på
statsmaschinens gång. Med hänseende till Konungen, så antyder
visserligen Grundlagen fall, då Konungen är förhindrad att Riksstyrelsen
utöfva, samt huru dervid förhållas skall. Men alla dessa
föreskrifter afse upskof af mera temporär natur. Det närv:de fallet
är af en utomordentlig beskaffenhet och icke i Grundiagarne förutsedt;
det förutsätter beklagligen ett längre, till sin utsträckning
obestämdt upskof för Konungen att med RiksStyrelsen sig befatta,
det erfordrar således äfven vidtagandet af utomordentliga åtgärder,
och hvilka jag anser R. St:r, såsom Svenska folkets representanter,
hafva rätt att vidtaga. Visserligen innehåller RiksAkten föreskrifter
om den s. k. InterimsRegeringen, hvilka vid detta tillfälle
kunde tillgripas. Men för min del anser jag icke RiksAkten
såsom Grundlag, och för öfrigt upreser sig mitt Svenska sinne
vid åtgärden att uplåta RiksStyrelsen åt personer tillhörande ett
annat folk, och som för sina åtgöranden icke äro underkastade
något grundlagsenlig! ansvar. Af dessa anledmr tillstyrker jag
bifall till Const.Utsk:s förslag, att H. K. H. Kronprinsen må under
H. M. Konungens sjukdom updragas, att, med full konungslig makt
och
Den 23 September f. m.
305
och myndighet föra RiksStyrelsen. Och hvarvid jag tillåter mig
bifoga den önskan, att H. K. H. matie med kraftig hand fatta
statsrodret, samt medelst sin grundlagsenliga makt, döf för allt
parti-intresse och inflytande, söka till att förqväfva det sjelfsvåld,
som ofta hos oss vanhelgats med namnet frihet; det alltför långt
sträckta vinnings- och njutningsbegäret, egoismen och köpslageriet,
•— jag kunde tillägga ännu mer •— som föranleder den hos oss
beklagliga bristen på god allmän anda; denna nödvändiga vehikel
för ett folks sanna lycka och välstånd, och som endast en strängt
lagbunden frihet, med lika och okränkt rätt, lika skyldigheter för
alla kan framalstra.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Den fråga, som
i dag afhandlas, är af större vigt med afseende på dess form, än
på dess innehåll; ty resultatet synes mig vara gifvet, men den
bör äfven med hänseende till formen befrias från den tvetydighet
man äflats gifva densamma. Jag anser det således vara äfven
min pligt att i denna fråga öppet uttala min öfvertygelse. Denna
härleder sig hvarken från i går eller förgår, utan har redan
stadgat sig 1852, då InterimsRegeringen första gången inkallades.
Jag hade då, såsom ännu, någon beröring till en af publicitetens
organer, som på opinionen utöfvar ett starkt inflytande här i
landet. Jag sökte redan då inför denna göra den tanke gällande,
att InterimsRegeringens myndighet, att föra de begge Rikenas Styrelse
under Konungens sjukdom, icke lagligen fortfore längre än
intill dess Sveriges och Norriges representanter hunnit samman
komma
och på sätt RiksAkten tydligen bjuder, förordnat om regeringen.
Jag fann således det förhållande, som då opåtaldt fick
ega rum, eller att InterimsRegeringen under en längre tid underlät
att sammankalla de begge Rikenas representationer och inhemta
deras förordnande om styrelsen, utgöra ett förbiseende af RiksAktens
bud, likasom jag då lika litet som nu kunde föreställa
mig, att lagstiftningen kunnat annorlunda än för en så kort som
möjligt begränsad tid anförtro ledningen af de förenade Rikenas
öden åt en så organiserad styrelse som InterimsRegeringen, hvars
ena hälft respective vore oansvarig för sina åtgärder och beslut.
Att en sådan styrelse vöre en nödfallsåtgärd och aldrig kunde
önskas såsom normal finner jag otvifvelaktigt.
Beträffande nu den K. Propos., hvarom i dag är fråga, så
har den hufvudsakligen blifvit omtvistad i hänseende till formen,
och dess motståndare har uphäft gälla rop, att den innebure »revolution»,
»Statsstreck», »attentat mot Grundlagen» o. s. v. Detta
är i min tanke en så stor orimlighet, att jag icke kan annorlunda
än som en fix idé anse motståndarnes föreställning härom
och jag vill försöka att gendrifva detta med en ganska enkel deduktion.
Jag antager således helt och hållet motsidans sats, att
Grundlagarne skola efter deras ordalydelse i hvarje fall tillämpas.
Jag yrkar endast att samma ordalydelse icke får tydas på ett oförnuftigt
sätt, då den kan, utan att kränkas, tillämpas pä ett
VIII H. 20
Den 23 September f. in.
förnuftigt. För att nu först uppehålla sig vid den så mycket
omordade 92 § Reg:sF:n, så stadgar denna, jemförd med den 91
§, att om »en Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet att
han längre tid än 12 månader med regeringsärendena sig icke
befattat, StatsRådet (som, enligt 40 § Reg:sF:n, vid Konungens
förhinder af sjukdom, ad interim, öfvertagit styrelsen) skall genom
öppet påbud sammankalla Rikets Ständer till allmän Riksdag;
dervid R. St. ega taga den författning om Rikets styrelse, hvilken
de nyttigast finna.» Hvad innehåller nu denna § jusi ejler ordalydelsen
annat än ett bud, en befallning, ett åläggande för StatsRådet
att, efter förloppet af 12 månader omedelbart sammankalla
Riksdag, för underlåtenhet af hvilken ovilkorliga pligt 2 § ansvarighetslagen
stadgar straff af embetets förlust samt ovärdighet
att vidare nyttjas i Rikets tjenst. Men icke finnes i dessa §§
hvarken den 40 eller den 92 ett enda ord derom, att det skulle
vara StatsRådet förbjudel att före nämnde 12 månader sammankalla
Riksdag och föreslå R. St. alt annorlunda om styrelsen förordna.
De som yrka detta hafva således uti Grundlagen, som
endast innehåller ett bud, gjort en tydning af dess förmenta mening
genom att deri inlägga ett förbud som öfverensstämmer hvarken
med dess ord och ej heller, efter min uppfattning med dess
förnuftiga mening. Jag kan nemligen icke föreställa mig en så
oförnuftig lagstiftning, att den skulle förbjuda dem, som föra landets
Regering, att, då omständigheterna sådant fordra, begära
follircpresenlalionens beslut uti den för landet vigligasle af alla
frågor. Det kunde ju t. ex. inträffa att innan Konungen varit
sjuk i 12 månader ett krig utbröte. Enligt Grundlagen skulle
då R. St. ovilkorligen sammankallas. StatsRådet skulle då kunna
göra R. St. propos:r i alla andra på Rikets väl och bestånd inverkande
angelägenheter, men StatsRådet skulle icke vara berättigadt
att hos R. St. framställa de vmånga olägenheterna af en
Tiomanna-stvrelse. De skaile icke kunna lagligen begära att få
nedlägga sina embeten, i anseende till af dem sjelfva erkänd oförmåga
att sköta ärendena, i anseende till skiljaktighet i åsigter,
svårigheten att utföra kriget, handhafva de diplomatiska affärerna
o. s. v.M Jag frågar om icke en hvar skulle skratta den representant
midt i ansigtet, som på en sådan framställning skulle afgifva
det svar: nej. mine herrar, den fråga J här gören är grundlagsvidrig.
Den angår oss icke för närv:de — vänten J tills
Kungen varit sjuk i 12 månader och sammankallen då Riksdag,
för att härom besluta: vi äro icke behöriga eller valda för att
fatta ett sådant. Detta exempel torde göra tillfyllest för att bevisa
absurditeten af det på vissa håll påyrkade förbudet att före
12 månader underställa Representationen ett ärende af denna beskaffenhet.
Också synes det uppenbart, att befallningen till StatsRådet
såsom en ovilkorlig pligt att efter 12 månader sedan Konungen
rest utrikes eller i anseende till sjukdom ej vårdar regerings-ärendena
egentligen har tillkommit, för att bestämma den
längsta liden, Grundlagen ville medgifva för ett interregnum.
Det innebär tillika eri hotelse mot Konungen alt icke, efter god
-
Den 23 September f. m.
807
tycl<e, så lång tid som helst afhålla sig ifrån att sjelf vårds regerings-ärendena.
Sverige hade 1809 haft sorgliga exempel på Regenler,
, som åratal vistats utom Rikets iandamären och der genom
Kabinettsorder styrt landet till dess stora förderf. Man ansåg
derföre nödigt, att genom Grundlagen icke blott stadga, att, då
Konungen är utrikes, han sjelf icke eger utöfva regeringsmakten,
utan äfven låta honom förstå att, derest han uteblefve längre än
12 månader, R. St. förbehölle sig rätt att, »på sätt de nyttigast
finna», förordna om Regeringen, det vill säga att de då vore oförhindrade
till och med att afsätta Konungen och välja en ny.
Detta var uppenbarligen motivet till stadgandet om 12 månader
såsom den yttersta liden, under hvilken en interims-styrelse kunde
medgifvas; och att en så lång tid ntsattes lärer väl ändå få anses
såsom en förmån för Konungen, på sätt det blifvit yttradt i Const.-  Utsk:s Betänk., hvars motiver i öfrigt jag visst icke vill försvara,
då jag, lika med en föregående talare, anser dessa särdeles illa
uppställda. Deremot kan jag icke fatta, att det ifrågavarande
stadgandet om 12 månader tillkommit af något slags kärlek för
en regering af tio Hrr Statsråd, i stället för styrelsen af någon
medlem af Konungahuset, om en sådan funnits vid den tid Grundlagen
stiftades.
Jag tror mig härigenom hafva ådagalagt, att, äfven om Sverige
icke varit förenadt med Norrige, det ovilkorligen varit StatsRådets
grundlagsenliga rätt att, derest de ansett Rikets väl sådant
kräfva, inhemta folkrepresentationens beslut och förordna
huru med RiksStyrelsen skulle förhållas under Konungens högsfr
beklagligen iråkade sjukdom och vid ett förklarande af läkare, att
Konungens dyrbara lif fordrade en hvila af åtminstone ett år.
Den enda, som häremot möjligen med något sken af rätt kunnat
göra någon invändning, var Konungen sjelf. Men då han nu instämt
i enahanda förslag, som StatsRådet enhälligt tillstyrkt, synes
det icke vara sundt förnuft i att R. St. skulle afsäga sig sin
beslutanderätt derföre, att detta år ännu icke förflutit.
Efter föreningen med" Norrige har i detta hänseende förhållandet,
såsom jag förut yttrat, väsentligen förändrat sig. Det är
numera icke 40 och 92 §S Svenska RegtsPm, utan den af Sveriges
och Norriges Konung samt de begge Rikenas representationer
antagna Riks Ahlen, som i förev:de fråga gäller till efterrättelse
såsom ett ömsesidigt förbundskontrakt.
Hvad stadgar nu denna RiksAkt? Jo i 6 g att om Konungen
dör och »Thronföljaren är omyndig, då skall de begge Rikenas
Statsliåd genast sammanträda för att gemensamt utfärda kal
lelse
till Riksdag i Sverige och Storthing i Norrige.» Vidare innehåller
7 g 1 mom. »Intill dess begge Rikenas representanter
äro församlade och hafva förordnat om Regeringen under Konungens
minderårighet, skall ett lika antal ledamöter Svenska och
Norska Statsråd (tio från hvartdera Riket) under namn af Sveriges
och Norriges InterimsRegering förestå Rikenas styrelse med
iakttagande af dessas ömsesidiga Grundlagar»; hvarefter det heter
i sista mom. af samma §: »Vid alla de tillfällen, då, efter Sve
-
308
Den 23 September f. m.
riges och Norriges Grundlagar, Rikets styrelse föres afStatsRådet,
skola begge Rikenas StatsRåd till lika antal och efter ofvan anförde
grunder sammanträda».
Som man finner talas i sistnämnda mom. icke ett ord om
någon annan tidsbestämmelse för Riksdagens och Stortbingets sammankallande
för att anordna om Regeringen eller för fortvaron af
InterimsRegeringens myndighet, än hvad som stadgas i 6 S samt
7 § 1 mom. d. v. s. att bemälde Regering skall genast sammanträda
för att sammankalla Riksdag och Storthing och att dess
myndighet varar endast intill dess begge Rikenas representanter
äro församlade och förordnat om Regeringen. Jemför man nu
härmed hvad Norriges Grundlag i förevide fråga stadgar, så återfinner
man der nästan samma ord som i RiksAklen, nemi. i 30
g att, »då Konungen dör och Thronföljaren är minderårig, de
båda Rikenas StatsRåd skola straxl sammanträda för att gemensamt
utfärda kallelse till Storthing i Norrige och Riksdag i Sverige»:
40 att, »intill dess begge Rikenas representanter äro för
samlade
och förordnat om Regeringen under Konungens minderårighet,
skall ett lika antal af Norska och Svenska medlemmar sammansatt
StatsRåd förestå Rikenas styrelse» samt i 41 S a*-t de i
föregide 39 och 40 §§ bestämda förhållningsreglor skola iakttagas
så ofta det i följd af Sveriges Reg:sF. tillkommer det Svenska
StatsRådet att i egenskap af Statsråd föra Regeringen». Hvad
stadgas nu i den här åberopade 39 g? Jo ingenting annat, än
att det sålunda sammansatta StatsRådets första åtgärd skall vara
den att gemensamt kalla begge Rikenas representationer; varande
det derutöfver i 46 § af Norriges Grundlag påbudet: att om vederbörande
underlåta att, i öfverensstämmelse med 39 och 41 §§
(se ofvan) »strax sammankalla Storthinget, det åligger HömsteRätt
som en ovilkorlig pligt, såsnart 4 veckor äro förflutna, att föranstalta
om denna kallelse».
Är det häraf icke efter den mest oförtydbara ordalydelse
klart, att äfven för det fall, då Konungen, i anseende till sjukdom,
icke vårdar regeringsärendena det är ovilkorligen påbjudet,
att Storthinget sednast elter 4 veckor skall sammankallas? och
hur kan väl detta stå tillsammans med påslåendet, att Svenska
StatsRådet icke skulle ega rätt utfärda kallelse förrän efter 12
månader? Eller hur skola dessa så sins emellan stridiga föreskrifter
rimligtvis förlikas på annat sätt, än att RiksAkten, som
dessutom för Sverige icke är Grundlag, tolkas efter dess uppenbara
mening och som det mig synes tydliga föreskrift eller att den
gemensamma riksdagskallelsen skall genast utfärdas. Åtminstone
kan väl icke rimligen påstås, att RiksAkten innehåller något
förbud emot utfärdande af en sådan kallelse och hänskjutande till
begge Rikenas representationer att förordna om Regeringen. Att
dessutom 92 § efter RiksAktens antagande icke kan tillämpas, följer
deraf, att, enligt den sednare, riksdagskallelserna skola ske
gemensamt af begge Rikenas Statsråd d. v. s. lika litet som Svenska
StatsRådet ensamt kan, då InterimsRegeringen finnes, regera
i Sverige, lika litet kar det under denna tid ensamt för sig kalla
Den 23 September f. m.
309
Riksdag. Häraf är således uppenbart dels att någon annan tolkning
af RiksAkten, eller den med Norrige ingångna traktaten icke
är rimlig än den ofvan anförda, som följaktligen, huru illa det
må låta förSvenska öron. de facto suspenderar Svenska StalsRådets
regeringsrätt enl. 40 § Reg:sF:n samt den derifrån oskiljaktiga
92 § dels att, vid yrkandet af Norska StatsRådet att sednast inom
4 veckor öfverlemna åt Storthinget att besluta om Regeringen
och af Svenska StatsRådet att dröja i 48 veckor. — FöreningsAkten
med Norrige är bruten.
Jag öfvereår nu till det materiella af frågan, eller de stora
olägenheterna af en InterimsRegering af 20 personer under nuvarande
förhållande, då så många politiska jäsningsämnen sammanrotas
i Europa och så många inre lag- och politiska frågor äro
af R. Sl:r hanskjutna under regeringsmakten. En interimsstyrelse
af så brokig sammansättning hade kunnat gå för sig, då man,
såsom 1852—1853, endast haft att afgöra s. k. kuranta mål och
inga frågor af mera genomgripande vigt förekom. Under sådana
förhållanden kunde man. såsom det omtalades af StalsRådets egna
ledamöter, komma öfverens om, att då Svenska ärenden föredrogos,
de Norska ledamöterna skulle sitta som ziffror och säga ja till
hvad Svenska StatsRådet tillstyrkte, ehuru Sfven då, när skiljaktighet
inom Svenska StatsRådet sig företedde, de oansvarige Norrmännen
måste blifva de afgörande. Vice versa kunde då de Svenska
StatsRåden tiga som barn då Norska ärenden föredrogos o. s. v.
Uti de unionella frågorna qvarstod för allt fall det oundgängliga
behofvet af en skiljodomare; men icke heller några sådana af inflytande
ftfrekommo under nämnde tidpunkt. Nu deremot, då
det gäller att sanktionera ändringar både i Svenska och Norska
lagar och grundlagar, att vidtaga ingripande organisationer, tillsätta
komitéer m. m., är förhållandet helt annorlunda och en inlerimsstyrelse
med tio komparser eller figuranter emot kanske respektive
fem eller sex heslutande bland de öfriga tio är nu snart
sagdt otänkbar. Åtminstone kan jag icke föreställa mig, att en
man med politisk sjelfkänsla, karakter och öfvertygelse skulle under
dessa vilkor vilja inträda eller qvarblifva i styrelsen. Också
hafva ju både Svenska och Norska StatsRåden undanbedt sig
denna ära.
Emellertid och ehuru jag gillar Const.Utsk:s tillstyrkande af
K. M:s Propos., anhåller jag likväl alt dervid få erinra att Utsk.
utöfver den K. Propos., som föreslog att H. K. H Kronprinsen
skulle föra Regeringen »enligt RegeringsFormen» tillagt »med all
Konungslig makt och myndighet». Detta tillägg kan jag icke godkänna,
emedan det icke öfverensstämmer med Svenska Grundlagen
att någon InterimsRegering i Sverige skall utöfva vissa Majestätsrättigheter.
såsom att utnämna Grefvar, Friherrar och Adelsmän
eller att slå Riddare. Detta tillhör ensamt Konungen sjelf eller
en under Hans minderårighet tillförordnad Förmyndare, hvarom
nu icke är fråga. Ett undantag i detta hänseende gjordes äfven
af K. M. sjelf i Dess Propos. vid förra Riksdagen om den s. k.
Prinsregeringen för de, enligt denna, inträdande interimsregenterna.
35 0
Den 23 September f. m.
Samma undantag vore jemväl iakttaget i det på R. St:s bord till
afgörande vid nästa Riksdag hvilande förslaget till ändring i 39
och 40 §§ Reg:sF:n, hvarigenom Kronprinsen skulle inträda såsom
sjelfskrifven Regent, när Konungen för sjukdomsförfall eller
reser utrikes. Jag hade fördenskull önskat, att ett sådant i alla
hänseenden lämpligt undantog äfven här blifvit stadgadt och föreställer
mig, att detta varit den K. Proposms mening. Men då
jag numera icke kan hoppas framgång åt denna anmärkning och
Const.Ctsk:s tillstyrkande dessutom är forrnuleradt efter Norska
Storthingets redan fattade beslut, gifver äfven jag oförändradt bifall
till Utsk:s förslag.
Frih. Paykull, Joh. Gustaf, anförde skriftligen:
Vid början af denna Riksdag hvilade på Ständernas bord ett
grundlagsändrings-förslag, konseqvent upslSIdt till alla sina delar,
med ändamål att ställa en K. Prins i spetsen för RiiisStyrelsen
så ofta Konungen sjelf till följd af sjukdom eller andra anledningar
var förhindrad att föra densamma. De bland R. o. Ad., som
egnade någon upmärksamhet åt detta ärende, torde påminna sig,
att jag så väl genom den reservation, som åtföljde Gonst.Utslus
afstyrkande Utlåt, i frågan, som genom de ord jag vid dess behandlande
inom Ståndet yttrade, tydligen tillkännagaf min åsigt
att en K. Prins i vissa fall företrädesvis borde ega rätt att föra
Regeringen, och denna min åsigt har jag ingalunda förändrat.
Beklagligen vann det omnämnde förslaget icke R. St:rs bifall och
af detta deras, enligt min öfvertygelse, otjenliga beslut skörda vi
nu den första pura frukten. Jag hade önskat förslagets framgång,
men på den väg Grundlagen utstakar och icke genom dennas tillfälliga
tolkning eller kringgående. — Det sätt, hvarpå denna sak
för närvarande blifvit ämne för Ständernas öfverläggningar, innebär
ett sådant kringgående.
Illa skulle jag upfatta mitt kall såsom ledamot af det Utsk.,
som framför allt eger att vaka öfver Grundlagens helgd, om jag
någonsin kunde tillåta mig att antingen med tystnad förbigå eller
ock rent af tillstyrka en åtgärd, som jag icke ansåg stå i full
öfverensstämmelse med denna lag, och det är en afvikelse derifrån,
hvartill syftas såväl i förevide Propos. som i detta Utslcs Betänk,
deröfver. Jag vill icke inveckla saken; jag vill tvertom söka i
möjligaste måtto förenkla densamma. Frågan är icke här om det
förhållande, hvari RiksAkten står till Reg:sF:n, utan frågan är helt
enkelt: ega Ständerna genast, sedan en Konung så allvarligt in
sjuknat,
att han ej befattar sig med Regeringsärendena, rätt att i
afseende på Rikets Styrelse förordna huru de för godt finna?
Härom innehåller RiksAkten icke ett enda ord, utan man har
endast och allenast RegisFkn att hålla sig tiil. Men 91 och 92
§§ stadga att Sländerne icke ega denna rätt förr än Konungen,
till följe af bortovaro eller sjukdom, i mer än 12 månader sig icke
med Styrelsen befattat. Vill man nu, innan denna termin t i 11 -  ändalupit, företaga sig att på sätt man för godt finner förordna
om regeringens förande, kan man omöjligen, om man vill vara
Den 23 September f. m.
311
rätt uprigtig, dertill upgifva något annat skäl, 8n att man anser
det nyttigt. Vid närmare skärskådande af den K. Proposm finner
man också deruti en strof, som synes mig icke otvetydigt utvisa
att sjelfva Föredraganden måste i grunden varit af samma tanka i
afseende på tiden, inom hvilken en godtycklig regering kan af
Ständerne tillsättas. Denna strof lyder sålunda: »Med afseende
härå och då vårt hälsotillstånd som de nyttigast finna,
hafva Vi etc.» Det torde vara svårt att förneka alt denna strof
innebär ett erkännande af Ständernas pligt att afvakta den lagligen
bestämda tiden. —■ Hvad är det då som egentligen skall förmå
oss att nu tillstyrka en lagstridighet? Jo! att saken anses
nyttig. Nå väl! En annan gång kommer ett nytt grundlagsvidrigt
förslag, som också af dåvarande Styrelse anses nyttigt. Det
tillstyrkes och antages —• och så allt framgent. Men på detta
sätt skulle Grundlagen endast bli en lekboll för Riksdagspartiernas
hugskott och icke den orubbeliga grundval, hvarpå Statens
säkerhet hvilar. Skulle man antingen af parti-åsigter, af fruktan,
af tillgifvenhet eller andra tillfälliga bevekelsegrunder låta hänföra
sig, kunde lätt nog det ena bladet efter det andra bortrifvas ur
vår Grundlag, tilldess icke mer deraf återstode än som lämpade
sig efter despotismens eller folkyrans önskningar.
Onder oroliga tidskiften, då t. ex. den ena Statsmakten
genom ett envist vidhållande af, ett olyckligt politiskt system
störtat land och rike i ett haf af elände, då kan den tvingande
nödvändigheten rättfärdiga en afvikelse ifrån Grundlagens bud,
men att midt under det djupaste lugn, så i afseende på inre som
yttre förhållanden, med vett och vilja i denna Grundlag öfverkorsa
en mening som för tillfället anses obeqväm, sådant är vanvördnad
för gällande Statsförfattning och ett farligt efterdöme för framtiden,
innebärande vida större vådor än dem, hvilka man nu önskar
undvika.
Jag känner lifligt det stora obehaget att, under närvarande
förhållanden, för brister i form, nödgas afstyrka en sak, som eljest
vore god och riktig, men då jag icke kan dagtinga med min öfvertygelse,
måste jag yrka afslag på Betänkandet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Min afsigt kan inga
lunda
vara att genom en advokatorisk deduktion söka gendrifva
de skäl, som här blifvit anförda mot antagandet af Const.[Jtsk:s
Betänk. Jag är lika angelägen som någon annan om grundlagens
helgd, och om jag i denna båga har en oriktig öfvertygelse, så
ligger orsaken dertill i min bristande upfattning. Men jag måste
förklara, att jag hvarken af hvad här blifvit yttradt, eller af hvad
inom pressen blifvit anfördt, kommit till den öfvertygelsen att
våra Grundlagar på minsta vis blifvit förnärmade genom antagande
af detta Betänk. Mig förekommer detta fall . såsom ett helt och
hållet eget, som grundlagsstiftaren icke förutsett och för hvilket
han ingenting stadgadt. Grundlagen föreskrifver huru förhållas
skall, när Konungen under 12 månader varit af sjukdom hindrad
att föra RiksStyrelsen, det åligger då den sammanträdda Interims
-
312
Den 23 September f. m.
Regeringen alt kalla Ständer och Stortbing för att afgöra, huru
med RiksStyrelsen skall förfaras. Nn inträffar, M. Hrr! att K. M.
sjelf förklarat sig till följd af sjukdom icke kunna föra regeringen
under en tid af minst 12 månader, d. v. s. K. M. har afsagt sig
styrelsebesväret under minst 12 månader. K. AI. har upfyllt lagens
bud genom sammankallande af InterimsRegeringen, men bar
tillika antydt R. St:r att då de nu voro samlade, så behöfde de
icke särskildt sammankallas. Frågan befinner sig i precist samma
stadium som om InterimsRegeringen, efter att hafva fört styrelsen
i 12 månader, hade till följe af Grundlagens bud sammankallat
Ständerna. K. M. föreslår Ständerna att, emedan de äro samlade,
genast begagna sig af sin rätt, att med, afseende på Styrelsen
fatta det beslut de nyttigast finna, och föreslår dem att updraga
RiksStyrelsen åt H. K. II. Kronprinsen. Jag hemställer om man
med skäl kan säga, att Grundlagens ordalydelse härvid på minsta
sätt förnärmas. Är det ens tänkbart att InterimsRegeringen skulle
afsluta denna Riksdag, för att efter 12 månader sammankalla en
annan, som egde besluta, huru med RiksStyrelsen skulle förhållas?
K. M. har sjelf sagt, att han på 12 månader icke kan föra Regeringen,
då skulle inom denna tid Ständer och Storlhing ånyo
sammankallas, landet belastas med ökade riksdagskostnader, utom
en mängd andra olägenheter, som deraf skulle blifva en följd.
Min öfvertygelse är, att hvar och en bör söka bevara Grundlagarnas
helgd, och att äfven deras ordalydelse bör läggas till grund
för tolkningen, der sådant kan komma i fråga, men vid detta tillfälle
kan jag icke inse att man begår minsta oriktighet i Grundlagarnes
tillämpning. Jag är ledsen att vara af olika tanka med
min vän Hr Dalman, men han har yttrat en betänklighet dervid
alt Const.Utsk. öfverskrida K. M:s Propos. och föreslagit, att
man skulle updraga Styrelsen åt II. lv. H. Kronprinsen »med full
konungslig makt och myndighet». För min del anser jag Utslcs
förslag vara ganska välbetänkt; ty annars skulle under en tid,
hvars längd vi beklagligtvis icke kunna beräkna, alla embeten
komma att tillsättas på förordnande. Litet hvar känna vi de
olägenheter som upstå, om ett större antal tjenstemän endast äro
tillförordnade, och då böra vi väl ej sjelfva fatta ett beslut, hvarigenom
ett sådant förhållande skulle upkomma. På alla dessa
grunder hyser jag sjelf ingen betänklighet vid att bifalla Constit.-  Utsk:s Betänk., och jag tillstyrker R. o. Ad. att äfven bifalla detsamma.
Frih. De Geer, Louis Gerh.: Jag begärde ordet endast
med anledn. af Hr Dalmans yttrande, att Const.Utsk. skulle hafva
föreslagit en förändring i K. AI:s Propos. genom att tillstyrka R.
St. att updraga Regeringen åt H. K. H. Kronprinsen »med full
konungslig makt och myndighet». För min del anser jag, att
Utsk. dermed endast förtydligat meningen i den K Propos. Konungamakten
är bestämd i Reg:sF:n, och den enda inskränktare
konungamakt som omtalas är den, hvilken i 39 § tillägges Stals
Rådet,
då det i Konungens ställe för regeringen med all den rätt,
Den 23 September f. m.
313
som Reg:sF:n Konungen tillägger, dock med vissa undantag. Då
nu K. M. föreslagit att Kronprinsen skall föra Regeringen ulan
dessa undantag, så måste deraf följa, att han skall regera med
full konungslig makt och myndighet.
Hr Hjerta, Lars: Afven ulan att hafva åhört de yttran
den,
som här blifvit afgifna, kunde man förutse den utgång frågan
skulle få hos R. o. Ad. med de tänkesätt, som i allmänhet
här äro rådande. Således, ehuru jag för min del anser de åberopade
vådorna af att föra RiksStvrelsen på samma sätt som förra
gången II. M. Konungen var sjuk, icke vara så stora, som de
från åtskilliga håll blifvit framställda, så kan det icke falla mig
in att söka inverka på någons öfvertygelse i motsatt anda, eller
att icke rätta mig efter den bekanta satsen: »plurima vota valent».
Men förutskickande detta tillkännagifvande, kan jag dock icke
godkänna det raisonnement, hvarpå Utsk. grundat sitt tillstyrkande
af förslaget. Jag skulle heldre sett att Utsk. fotat sitt raisonnement
på några andra grunder, hemtade från nyttan och nödvändigheten
af att afvika från gällande lagstadganden. Det lärer icke
kunna nekas, att om Reg:sF:n här skulle tillämpas utan all inverkan
af RiksAkten, så hade vi endast tvänne §§ att rätta oss
efter, nemi. de välbekanta 40 och 92 §§. Den 40 § säger:
»Blifver Konungen så sjuk, att Han icke RegeringsÄrendena vårdar,
förvalte StatsRådet Styrelsen», och den 92 g säger: att om
12 månader förflutit, under hvilka Konungen af sjukdom varit
hindrad att sig tued RegeringsArenden befatta, då skall StatsRådet
sammankalla Ständerna för att förordna om Styrelsen. Constit.-  Utsk. har såsom en slags motsats till Grundlagens bud: att den
skall tolkas efter ordalydelsen, förklarat alt denna ordalydelse
skall vara sådan som vetenskap och sundt förnuft stadfästa densamma.
Om vi endast hade att rätta oss efter Svenska Grundlagen,
så tror jag verkligen att vetenskap och sundt förnuft stå i
full öfverensstämmelse med ordalydelsen, och att det icke vore
möjligt att tolka Grundlagen annorlunda än den enligt ordalydelsen
och gällande språkbruk lyder. Ett annat förhållande har likväl
inträdt genom föreningen med Norrige. Då K. M. vid 1815
års Riksdag till Ständerna öfverlemnade Norska Grundlagen, yttrade
K. M. bland annat följande, som jag tager mig friheten upläsa
ur Utslcs Betänk.: »Det nya förhållande, hvaruti Sverige
kommer att befinna sig med Norrige, kunde icke förutses vid den
tidpunkt, då grunden lades till Rikets närvarande Reg:sF. Detta
förhållande står ej heller i ett så omedelbart, sammanhang med
Sveriges inhemska Statsförfattning, som hvarje annat förslag, endast
syftande på inre styrelsen. Att således, j sednare fallet,
bryta de former Grundlagarne föreskrifva, vöre, för dessas bestånd,
lika så vådligt, som det törhända vore oförenligt med deras natur,
att, i förra fallet, ej medgifva en vidsträcktare tydning än den,
som från deras stränga ordalydelse kan hemtas. —• Det är Rikets
förändrade yttre ställning, som nödvändigt bör påkalla och äfven
vid denna Riksdag tillvägabringa en jemkning i Grundlagarne, i
314
Den 23 September f. m.
den mån desse stå i sammanhang med den nya yttre ställningen».
Ordalagen i detta K. M:s yttrande äro vigtiga, derföre att de tydligt
angifva de motiver, som föranledde R. Str: att antaga RiksAkten.
De antogo den under förutsättning, att det icke skulle
medföra någon rubbning i Grundlagarnes helgd med afseende på
hvardera Rikets slyrelse, och enligt min tanka betraktade sig R.
St:r vid detta tillfälle såsom en constituerande församling, berättigad
att undantagsvis fastställa en lag, som skulle stå vid sidan af
Svenska Grundlagen, och hafva gällande kraft vid de fall, då det
var nödvändigt att rätta sig efter de. förändrade förhållanden, som
inträdt genom föreningen med Norrige. Jag antar således den förutsättning,
som Utsk. gjort i detta afseende, men kan icke komma
till annat resultat än att det just var med anledn. häraf som
stadgandet ang:de InterimsRegeringen upkom. Då vidare 1815 års
Ständer endast undantagsvis i denna punkt betiaktade sig såsom
constituerande, så vill jag endast undantagsvis antaga hvad som
Frih. De Geer i sin reservation åberopat, nemi. att derest någon
motsägelse skulle finnas emellan Svenska och Norska Grundlagarne
angtde unionsförhållandena, så bör Norrige» Grundlag efter vanlig
lagtillämpning följas. De paragrafer i Norska Grundlagen, som
kunna hafva tillämpning på nu förevarande fall, äro 39 §, som
lyder: »Dör Konungen, medan Thronföljaren ännu är omyndig,
skall Norska och Svenska StatsRådet genast sammanträda, för att
gemensamt utfärda kallelse till Storthing i Norrige och Riksdag i
Sverige»; 40 §: »Intill dess bägge Rikenas Representanter äro
församlade och hafva förordnat om Regeringen under Konungens
minderårighet, skall ett, af lika antai Norska och Svenska ledamöter
sammansatt, StatsRåd förestå Rikenas Slyrelse, med iakttagande
af dessas ömsesidiga Grundlagar. Den Norske och den
Svenske StatsMinistern, som hafva säte i förenämnde sammansatte
Råd, skola draga lott, om hvilkendera derstädes skall föra ordet».
41 g: »De i föregående 39 och 40 §§ gifna föreskrifter skola
äfven ega rum, då det, till följe af Svenska Reg:sF:n, tillkommer
Svenska StatsRådet att, i egenskap af sådant, föra Regeringen».
Nu hafva de som vilja afvika från praxis och Grundlagens föreskrift,
och updraga Styrelsen åt Kronprinsen, icke allenast såsom
skäl anfört obeqvämligheter och svårigheter af en 12 månaders
InterimsStyrelse, . utan de hafva äfven ifrån detta biskäl, som
Grundlagen icke kan vidkännas, velat leda sig ända derhän att
Regeringens updragande åt Kronprinsen skulle vara fullt enligt
Grundlagen. De hafva af 41 §:n velat draga den slutsatsen, att
det vore StatsRådets skyldighet att genast sammankalla Ständerna,
när StatsRådet till följe af Konungens sjukdom förde Regeringen,
de hafva nemi. satt denna fråga i analogi med det fall, då Konungen
dör medan Thronföljaren ännu är omyndig. Dessa paragrafer
kunna likväl med lika skäl tolkas på det sätt att 39 §
endast innehåller föreskrifter för det fall att Konungen dör, och
att 40 § endast har afseende på sjelfva formationen af Svenska
och Norska StatsRådet. Häraf synes, att det 'verkligen finnes en
tvetydighet i Norska Grundlagen; ty den ena meningen kan vara
Den 23 September f. m.
315
lika riktig som den andra. De som grunda sin åsigt på en analogi
kunna omöjligt säga: endast vår mening är den rätta, och
de som säga att 40 § endast innehåller en föreskrift med afseende
på SlatsRådets formation kunna äfven sägas hafva orätt, emedan
40 § börjar med orden: »Intill dess begge Rikenas Representanter
äro församlade». Jag säger således att. man hvarken för den
ena eller andra åsigten kan åberopa en oförtydbar ordalydelse,
och vid sådant förhållande, då dessa paragrafer äro tvetydiga, så
måste man, för att icke behöfva stadna vid det subjectiva, söka
skaffa sig något objectivt stöd för sitt omdöme. Men af sådana
objectiva stöd hafva vi flera. Frih. Paykull har i sitt yttrande
vidrört ett, nemi. följande strof ur K. M:s Propos.: »Med afseende
härå, och då Vårt helsotillstånd, enligt läkarnes intyg, icke medgifver
Oss att åt RegeringsArendenas vårdande egna Väre omsorger
under minst ett år, eller den tidrymd, efter hvars förlopp de förenade
Rikenas Grundlagar, i händelse Konungen under så lång
tid är af sjukdom hindrad att med Regeringen sig befatta, öfverlemnat
åt R. St. och Storthinget att taga den författning om riksstyrelsen,
som de nyttigast finna, håfve Vi etc.» För mig är det
svårt att fatta annat än att då Konungen här talat om de förenade
Rikenas Grundlagar i pluralis, så har Konungen dermed
sjelf erkänt att InterimsRegeringen enligt Grundlagarne bör sammanträda.
För det andra har K■ M. verkligen sammankallat
InterimsRegeringen, hvilket K. M. icke hade behöft göra, såvida
K. M. icke ansett att R. St. genom Grundlagarne voro förhindrade
att genast fatta beslut i saken. För det tredje har sedan 1815
InterimsRegeringen flera gånger verkligen sammanlrädt och under
längre tid skött RiksStyrelsen. Örn man icke allmänt ansett detta
vara Grundlagens mening, så hade naturligtvis IriterimsRegeringens
verksamhet inskränkt sig till att genast sammankalla R. St:r
För det fjerde hafva R. St:r sjelfva uttalat sin åsigt med afseende
på Grundlagens mening i denna fråga på det sätt att R. St:r förklarat
en propos. ang:de RiksStyrelsens updragande åt II. K. H.
Kronprinsen för det fall, sorn nu är i fråga, böra hvila till afgörande
vid nästa Riksdag. Då således en talare på förmiddagen
yttrat, att Grundlagen har en förnuftig och en oförnuftig ordalydelse,
och att de som med honom äro af olika mening hafva ett
oredigt begrepp om 92 § Reg:sF:n, så har han med detsamma
uttryckligen påstått, att K. M. och Regeringen, då de i sin propos.
tala om de förenade Rikenas Grundlagar, som ock föregående
Ständer genom det sätt, hvarpå de tillämpat Grundlagen, och
nuvar:de Ständer, då de förklarat denna fråga böra hvila till nästa
Riksdag, visat sig hafva oredigt begrepp om 92 § Reg:sF:n.
Om man detta oaktadt nu är så angelägen att både afvika från
förut varande praxis och tolka Grundlagen på annat sätt än förr,
så skulle jag för min del anse det vara villa nyttigare för framtiden,
om Utsk. erkänt detta rent ut, i st. f. den något sofistiska
deduction, som här blifvit framlagd. Jag vill icke inlåta mig i
vidlyftigt afhandlande af frågan : huruvida det hade varit vådligt att
låta den hittills gällande praxis fortfara, en våda, som efter min
316
Den 23 September f. m.
öfvertygelse är belt och hållet inbillad, men jag kan icke underlåta
att såsom min enskilda tanke yttra, att Grundlagen, detta
palladium för vår frihet och sjelfständighet, skulle för framtiden
vunnit i helgd, om man, oaktadt de obeqvämligheter, som kunna
vara förenade med en 12 månaders InterimsRegering likväl hållit
fast vid den mening, som Statsmakterna hittills ansett Grundlagarne
innebära, i st. f. att såsom nu söka borlräsonnera densamma
med så svaga och ohållbara skäl som man nu vill göra gällande.
Jag kan slutligen icke undgå att förklara det man åtmin
stone
bordt kunna fordra att den Konungens Rådgifvare, som i
sisth Februari ang:de samma sak yttrade sig i motsatt syftning, i
StatsRåds-prot. något närmare redogjort för de motiver, som föranledt
honom att förändra öfvertygelse och tillstyrka den K. Propos.
Gr. Frölich, David: Jtg har mycket tvekat, om jag
skulle yttra mig i denna fråga, hvilken redan flera veckor varit
föremål för debatter i tidningarne, men ehuru jag kommit till
det egna preddtament, att jag anser mig böra sluta upp med att
befatta mig med offentliga ärenden, så kan jag likväl icke iakttaga
tystnad i en fråga, som helt naturligt för tanken tillbaka på
de debatter som egde rum, när fråga var om de grundlagsändringar
K. M. vid denna och föregående Riksdag föreslagit. Min
åsigt skiljer sig betydligt såväl från den, som blifvit uttalad af
pressen, som från de, hvilka inom RiksStånden funnit förfäktare.
Man har ifrigt sökt utleta Grundlagens mening, och då detta i
denna frågan icke var så lätt, så bar man sökt sammanställa alla
på denna fråga tillämpliga paragrafer på så sätt, att den ena paragrafen
qvadrerade med den andra, och så att man kunde draga
en generel slutsats, för hvilken man hade stöd i alla paragraferna.
Detta kunde likväl icke gå på den strängt juridiska vägen,' hvilken jag
tillfölje af min från ungdomen inhemtade juridiska bildning alltid
sökt följa, och efter det allvarliga studium jag på sistone gjort af
våra Grundlagar har jag kommit till den öfvertygelsen att om
man vill strängt juridiskt tolka Grundlagarne, så kan man icke
bifalla K. M:s Propos. Detta är min uppriktiga mening om saken,
men deraf följer ingalunda att jag skulle vilja motsätta mig det
förslag, som nu är i fråga. Flnligt min upfattning är Grundlagen
dels en samling af så beskaffade principer, som måste ligga till
grund för hvarje konstitutionelt samhälle, och dels en mängd föreskrifter,
som icke äro annat än godtyckliga satser, hvilka just
utgöra det ofullkomliga i våra Grundlagar. Ti 11 följe af denna
åsigt har jag kommit till den öfvertygelsen, ått då fråga är om
en afhandling mellan Konungen och folkets representanter, såskall
man icke tolka Grundlagen strängt juridiskt, utan fastmera rätta
sig efter de allmänna grundsatser, hvilka egentligen bordt utgöra
Grundlagens enda innehåll. De åter, som strängt och juridiskt
hålla sig vid grundlagsparagrafen, skola ovilkorligen stanna på
denna stötesten, och för några veckor sedan yttrade såväl ett
StatsRåd som många andra hö’ga auktoriteter att de tviflade om
man med bibehållande af Grundlagens helgd kunde samtycka, men
Deu 23 September f. m.
317
»la force des choses» tvingade dem att se till, om det ändå icke
kunde gå an att bifalla. Afven med fara att man skulle anse
mig vilja förneka den helgd, hvari Grundlagen bör hållas, får jag
öppet förklara, alt jag icke har någon vördnad för det reglementariska
och det öfverflödiga stipulerande, som finns i våra Grundlagar,
så högt jag än skattar de principer, som der äro nedlagda,
genom hvilka folkets och regeringens rättigheter bestämmas, och
hvilka måste hållas i helgd, såvida samhället skall ega bestånd
och trefnad. Redan för 30 år sedan — jag ser ännu här en
aktad ledamot, som då innehade Hr Gr. o. Landtm:s plats — förklarade
jag, uti mina från trycket utgifna grundlagstolkningar, att
jag icke ansåg något sundt förnuft finnas i den 83 §, som före
skref
att Grundlagen skulle tolkas efter ordalydelsen. Denna
paragraf har qvarstått allt sedan Grundlagen stiftades, man har
hyst en slags fruktan för att vidröra hvad man ansåg vara
ett palladium för grundlagen, eller för det egentliga palladium.
Man skulle icke få tolka annat än Grnndlagen och likväl har sedan
den tiden funnits många tolkningar der man satt Grundlagen
åsido, när frågorna varit af en starkare natur än vördnaden för
lagen, och, säger jag, detta med rätta. Först och främst får jag
med historien till hjelp förklara att af de papperskonstitutioner,
som under sednare tiden blifvit förfärdigade, har ingen uplefvat
längre tid än vår Grundlag, d. v. s. 50 år, med undantag af
den Engelska. Och hvarföre just den Engelska? Jo derföre att
denna icke är pappersbruk, derföre att grundlagsstadgandena der
äro af den enkla beskaffenhet att de insupas med modersmjölken,
och jag säger att af den nu lefvande Engelska generationen finnes
högst få, som någonsin sett det tryckta original, som innehåller
Engelska Grundlagen. Det behöfs icke, ty de få veta från det de
börja tänka, hvilka de oryggliga sanningar äro, som de kalla sin
Grundlag, och derefter lefva de. En af dessa sanningar är, att
när det icke är fråga om att uphäfva dessa sanningar, så måste
Konungen och folkets representanter ega full rätt att vid hvarje
fall fatta det beslut, som de anse vara nyttigast för landet. När
man besinnar alla de tydningar, som blifvit försökta inom och
utom detta rum, så kan man icke lösgöra sig från den tanken
att skulden till allt detta ordande, den ligger hvarken i någon
benägenhet hos Regeringen, eller ännu mindre hos folket, att
bryta mot Grundlagen genom framställande af förslag, som innefatta
dess kränkning, utan den ligger i sjelfva Grundlagens natur.
Vi kunna icke på samvete säga: detta är både öfverensstämmande
med Grundlagen och med vår öfvertygelse, ulan vi söka förgäfves
att grunda en mening än på den ena, än på den andra grundlagsparagrafen,
och orsaken härtill måste ligga i Grundlagens egen
beskaffenhet. De svårigheter, hvilka vi iråkat genom detta förslag,
kunna likväl möjligen vara en väckelse i försynens hand för alt
öfvertyga både Konung och Ständer om nödvändigheten att snart
söka åvägabringa en förbättring i våra Grundlagar.
Jag vill nu söka, att se saken från en annan synpunkt. Jag
har icke kunnat förbise, att tidningspressen både sökt ocb lyckats
318
Dell 23 September f. m.
fästa allmänna uppmärksamheten i landet på denna fråga. Flera
af de mest spridda och lästa landsortstidningar hafva yttrat sig
under inflytelse af den ledning som de erhållit af hufvudstadens
tidningar. Det torde också finnas ganska många, som än af en
än af en annan orsak storligen misstänka, att ändå på det hela
en kränkning af Grundlagen egt rum, och det är så mycket värre
om denna opinion ligger och rufvar till framtiden, som man sökt
deducera, att det icke så mycket skulle vara den sjuklige Konungen,
som snarare Thronföljaren och hans Råd, som föranledt Ständerna
till en sådan kränkning. Detta, M. Hrr! är icke en sak
att se med likgiltighet, åtminstone har jag icke kunnat göra det.
Min framfarna politiska bana torde vara en tillräcklig borgen för
att jag, då jag nu yttrar mig i en sådan sak'sorn denna, icke
gör det af begär att instämma i den mening, som hyses på högre
ort. Jag har aldrig handlat af menniskofruktan och gör det ej
heller nu, men jag har ansett mig böra yttra min åsigt, och som
Hrrne behagat finna, så hvilar den på helt andra grunder än de,
hvilka förut här blifvit framställda. På sätt jag nämnt så har
flera olika meningar sökt göra sig gällande, och alla hafva sökt
sitt stöd i Grundlagen, men jag tror icke att någon lyckats vinna
ett sådant stöd, att man derpå kan grunda en allmän öfvertygelse.
Enligt min tanka finnes det ingen annan utväg än att rent ut
säga: vi veta att vi åsidosätta ett och annat stadgande i vår
Grundlag, men vi anse oss handla i öfverensstämmelse med de
stora principer, de grundsatser, hvarpå Grundlagen hvilar, nemi.
om Konungen skall styra Riket, når han dertill är kapabel, och
i motsatt fall skall StatsRådet föra Styrelsen, tills Ständerna hinna
att sjelfva derom besluta. Emellertid hoppas jag alt vi blifvit på
ett kraftigt sätt uplvsta om huru angeläget det är att vi ändra
våra Grundlagar.
Frih. Cederström, Thure: Ehuru så många talare.redan
fullständigt yttrat sig i denna fråga, anser jag dock för min pligt
som representant, att äfven uttala min öfvertygelse. Här har från
ett håll blifvit åberopadt, att Grundlagen skall, enl. 83 § Reg:s
F:n, efter dess ordalydelse förstås, men jag finner icke det oaktadt
något hinder möta för bifall till Const Utsk:s Betänk., enär i 92 §
förekommer, att derest Konungen varit sjuk i 12 månader, så ega
R. St:r enl. föregående g att om styrelsen taga den författning de
nyttigast finna. På denna grund och då uplyst blifvit att K. M.
verkligen icke kan under 12 månader med riksstyrelsen sig befatta,
anser jag att R. St:r varit ovilkorligen berättigade att förordna
om styrelsen och att således Const.Utsk. vid afgifvandet af
sitt betänk, icke i någon mån trädt Grundlagen för nära; men
deremot kan jag som Svensk medborgare och såsom den der svurit
att med lif och blod försvara Rikets Grundlagar, icke instämma
i den motivering, som Const.Utsk. här till stöd för sitt Betänk,
upställt. Det yttrar nemi. sådana satser, som icke allenast äro
vådliga för Grundlagen, utan äfven till nesa för Sverige skulle
förvandla Svenska Staten till ett lydrike under Norrige. Sålunda
Den 23 September f. m.
319
säger Const.Utsk.: »om någon strid mellan RiksAkten och Svenska
Grundlagarnes stadganden ang:de de förhållanden, som genom RiksAkten
skola bestämmas, verkligen skulle förefinnas, så måste Svenska
folkets en gång till öfverenskommelsen under lagliga former
gifna bifall förbinda detsamma, att med åsidosättande af Grundlagarnes
afvikande bestämning, följa RiksAktens.» För min del
kan jag aldrig någonsin biträda den åsigt, att derest RiksAkten
står i strid med Grundlagen, skall man följa RiksAkten, ty icke
allenast efter Reg:sF:n, utan efter all lagtolkning måste i fråga
om lagars giltighet en allmän lag vika för Grundlagen. Då nu
RiksAkten icke är antagen såsom Grundlag, utan blott såsom Civillag
och bestämmer de unionella förhällanderne mellan Sverige och
Norrige, tror jag att RiksAktens stadgande måste vika för Grundlagen
och att lagstiftarens mening varit, att RiksAkten skulle subsumeras
under Grundlagen. Vidare säger Utsk.: »Då Svenska
Ständerna, vid begagnandet af den dem af Konungen vid Norska
Grundlagens stadfästelse den 4 Nov. 1814 förbehållna rätt, icke
yrkat någon förändring uti nyssanförde §§, så synas ock Svenska
Ständerna derigenom förbundit Svenska folket att i denna del, med
erkännande af Norska Grundlagens giltighet, så länge föreningen
med Norrige varar, anse sin egen för hvilande.» Jag bestrider att
Svenska Ständerna någonsin kunna förbinda oss, att så länge föreningen
varar anse våra Grundlagar böra vika för Norska Grundlagen.
Jag vet icke något annat sätt för Grundlagens uppliäfvande
än det, som 56 § Reg;sF:n jemförd med 75 § Riksd:sOrdn:n föreskrifver,
och jag förklarar att jag icke tror hvarken Const.Utsk.
eller någon annan kunna vilja påbörda R. St:r att anse en Grundlag,
som hvarje K. M:s embetsman förbundit sig att hålla, böra
vika för stridiga stadganden i RiksAkten. För min del finner jag
likväl icke dessa lagar så stridande mot hvarandra som man här
ifrågasatt, utan hade Utsk. verkligen velat utreda frågan, så hade
Utsk. kunnat besvara den på det sätt, att i de fall då Interimsregering
skulle ega ruin, skall Norska Statsrådet styra Norrige
och Svenska StatsRådet Sverige, och Interimsregeringen blott gälla
för sådana fall, som äro gemensamma lör båda Rikena.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt llr Gr.
o. Landtm, framställt hurusom i afseende på Const.UlsIcs förev:de
Meni. blifvit yrkadt af Hr Tersmeden och Frih. Paykull afslag samt
af öfrige. talare bifall, framställdes propos. lill bifall å Utslcs Mern.,
och ropades härvid starka Ja jemte ett eller annat Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Vid ett föregående
tillfälle, då regleringen af Riksstatens lista hufvud-titel lill afgörande
förevar, påyrkade jag åtskilliga förändringar inom denna hufvudtitel,
som jag dock hade föga hopp se gillade af majoriteten
inom detta hus. Denna omständighet hindrade mig likväl icke
att dem framställa, då min öfvertygelse sade mig att de voro
320
Den 23 September /. ».
rättsén]iga. Samma förhållande äger äfven rum, med hänseende
till hvad jag nu går att föreslå.
Vid det åberopade tillfället antydde jag denna, jag vågar påstå,
riktiga maxim, att det endast är en påräknad ersättning genom
arbete, som bör ligga till grund för beviljandet af underhålls
anslag från Statens sida, och att jag, under iakttagandet häraf,
icke var obenägen att, i följd af förhanden varande omständigheter
och förändrade lefnadsförhållanden öka Irsta hufvudtitelns anslag.
Med det här nu anförda till utgångspunkt och i full öfverensstämmelse
dermed, samt då ingen torde kunna bestrida, att det åt H.
K. H. Kronprinsen beslutade updrag, att under H. M. Konungens
sjukdom »med full konungslig makt och myndighet föra RiksStyrelsen»,
innefattar det mest maktpåliggande och mödosammaste kall
inom samhället, och hvarvid derjemte är förenadt för H. K. H.
betydligt förökade lefnadskostnader, till hvilkas bestridande det
åligger R. Strr och ingen annan att lemna medel, så lår jag med
stöd af R. o. Adrs nu fattade beslut och 56 § R. 0. vördsamt
föreslå:
»att R. Strr måtte besluta, det H. K. H. Kronprinsen,
»under den tid han förer RiksSlyrelsen, må äga att
»årligen i förökadt anslag upbära en lika stor summa,
»som den Riksstaten honom för närvarande anvisar,
»eller 100,000 Rdr Bko.»
Om remiss till StatsUtsk. anhålles.
Denna motion begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den 12 och 14 dennes på bordet
lagda Utlåt. Nro 122, angrde regleringen af utgifterne under Riksstatens
Sjette Hufvudtitel.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Irsta punkten, ang:de aflöningen för CivilDepartemenlels Chef
och för Slalsllåden utan Departement.
Bifölls.
2:dra punkten, ang:de anslagen för CivilDepartementels Expedition.
Härvid förekom först Utskrs förslag, angrde aflöningen för
Exped.Sekret, samt Expedrns Kanslister och Kopister; Och yttrade
derom
Hr Cederschiöld, Gustaf: K. M. har i sin Propos.
framställt förslag att Exped.Sekretrre skulle åtnjuta i lön 4500 Rdr
Detta belopp har nu af StatsUtsk. blifvit nedsatt till 4000 Rdr.
Motivet till denna nedsättning har förmodligen varit den föreställning
hos Utsk. att Exped.Sekretrre endast bade till sysselsättning
att upsätta Expeditrr. Om deras befattning icke vore mera
omfattande, skulle det af Utsk. föreslagno belopp vara ganska väl
tilltaget; men på de sednare åren har det visat sig vara en nödvändighet
för DeprtsCheferne, att, såvida de vilja uppfylla sina
Den 23 September f. m.
321
maktpåliggande skyldigheter, hafva skickliga personer med sakkännedom
och kunskaper, hvilka kunna gå dem tillhanda med
målens utarbetande och med nödiga uplysningar. Hvad särskildt
detta Departem. angår, så är det af så stort omfång, att jag trotsar
någon, åtminstone med vanlig menniskoförmåga, att ensam
kunna omfatta liela den vidlyftiga lagstiftning, som dit hörer. Om
deremot, hvilket redan börjat komma i bruk, uti kanslierne upfostradcs
personer,, som under en följd af år handlade vissa särskilda
ärenden, så kunde de derigenom erhålla en sådan speciel sakkunskap,
som omöjligen kan förutsättas hos den, hvilken omedelbar!igen
rycker in såsom Chef i Departemit. Denne skulle då hafva
personer att tillgå, hvilka med fullständig sakkännedom förenade
förmågan att klart och tydligt framställa förekommande fiågor
samt upgifva projekt till blifvande beslut. Under sådana förhållanden
skulle det blifva en möjlighet för en man med erfarenhet
och embetsmannaskicklighel i allmänhet, att bestrida Chefsplatsen
i CivilDepartemit. Han kunde då låta Exped.Sekretme för sig
föredraga ärenderne och dervid vida lättare erhålla kunskap om
den hvart särskildt specielt mål rörande lagstiftning, äfvensom om
huruledes förr i dylika fall blifvit af K. M. beslutadt, — derom
kunde han erhålla en vida klarare och fullständigare kännedom,
än om han är nödsakad att på egen hand genomleta en massa
Författningar och Resolutioner. Departem.Chefen hade ock vida
större lätthet att i förekommande fall fatta sitt beslut, då tillfälle
vore att af sakkunnig person genast få besvarade de invändningar
och skrupler, som framställde sig. — Sådant skulle i hög grad
underlätta hans arbete och då jag är öfverlygad om visten af att
Departem.Cheferne, och isynnerhet Chefen för CivilDepartem:t ega
omkring sig personer med sådan detaljkunskap, så har jag ansett
det nödvändigt att Exped.Sekretme blifva bureauchefer, hvilkas
egentliga och hufvudsak liga göromål skulle beslå uti ärendernas
utarbetande och föredragande för Departem.Chefen. Till följd häraf
blefve det för Exped.Sekretme nödigt att förvärfva sig verklig
sakkännedom och erfarenhet, och komme genom ett sådant förfaringssätt
Kansliet att blifva en plantskola för Slatsmän; en skola,
som hittills nästan alldeles saknats här i landet. På dessa grunder
yrkar jag att det af K. M. föreslagna belopp, som jag dock anser
ganska ringa för personer, hvilka vanligtvis icke hafva hopp
om högre befordran, målle af R. och Ad. bifallas.
Vidare har ötsk. nedsatt lönen för kanslisterne från före
slagne
2,000 Rdr till 1,800. Då det enl. min öfvertygelse är
nödvändigt att kanslisterne hädanefter inträda i de åligganden,
som förut tillkommit Exped.Secretine, så tror jag icke heller att
det af K. M. föreslagne belopp kan anses för mycket; jag anhåller
således alt R. o. Ad. må med förändrande af Utskis förslag bifalla
K. Riis Propos. såväl angtde så Exped.Secretire som Kanslister.
Hr Montgommery, Rob. Nils Germ.: Då R. o. Ad.
för 2:ne föregående Departem. beslutat höja Exped.Secretis lön
VIII H. 21
822
Den 23 September e. m.
från 4,000 till 4,500, eller det af K. M. föreslagna, så torde
konseqvensen fordra att äfven för de civila Departem:n lönen bestämmes
till 4,500 Rdr; men i afseende på kanslister och kopister
anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag, som öfverensslämroer
med hvad i afseende å dylika tjenster förut blifvit af R. o.
Ad. beslutadt.
Hr Fåhraeus, Joh. Fredrik, förklarade sig vara förekommen
af den föregående talaren.
Hr Cederschjöld: Jag väntade de anmärkn:r, som nu
blifvit gjorda med afseende på kanslistlönerne; att R. o. Ad;ns
beslut borde sättas i öfverensstämmelse med hvad som blifvit beslutadt
ang:de denna tjenstegrad i andra Departem. Men R. o.
Ad. har redan i andra frågor faltat beslut, hvarigenom den omtalade
konseqvensen blifvit tillintetgjord. Det skulle kunna af
mig visas att just tjenster af mera betydenhet erhållit mindre lön,
än de af mindre vigt. Jag tror derföre, att man icke af fruktan
att rubba omförmälda, i verkligheten icke befintliga konseqvens,
bör låta förhindra sig från att bifalla K. M:s Propos. i denna fråga,
och då jag förutsätter att Kanslisterne framdeles komma att få helt
andra göromål, än de, som nu dem enl. instruktion åligga, yrkar
jag att Kanslisternes i detta Departem. lön måtte bestämmas till
det af II. M. föreslagne belopp; hvarom jag anhåller att särskild
propos. måtte framställas.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: I likhet med hvad af
näst den siste talaren blifvit yttradt, hemställer jag att R. o. Ad.
måtte besluta att Exped.Secret:s lön måtte bestämmas i likhet
med hvad för de öfriga Departemm är föreslaget eller 4,500 Rdr.
Att för Kanslisterne uti ifrågav:de Expedition tillstyrka högre lön
än för de öfrige, tror jag vara en alldeles för stor inkonseqvens;
och jag får derföre anhålla om bifall till Ulsk:s förslag, särdeles
som Utsk. föreslagit att Kanslisterne icke skola vidare på stat upföras,
utan vara en slags tillfälliga embetsman i verken.
Hr Cederschiöld: Ehuru jag, hvilket jag äfven vid ett
annat tillfälle yttrat, fortfarande ansett det vara lämpligast att
Kanslisters och Kopisters löner, på sätt K. M. föreslagit, blifvit
upförda på stat, så vill jag likväl icke motsätta mig StalsUtsk:s
förslag, alt medlen öfverlemnas till K. M., för att användas i och
för bestridandet af de desse tjenstebefattningar tillhörande göromål;
men man måste tillse att de medel, som för delta ändamål
anslås, icke blifva otillräckliga, och jag hemställer till f. d. Chefen
för Departem., om de belopp, som K. M. begärt, äro för högt
tilltagne för befordrandet af de mångfaldiga göromålen. Man mån
ste betänka hvilken mängd olikartade mål, som tillhöra CiviIDepartem.
, hvilket jemväl skall handlägga alla ärender, som icke
tillhöra något visst Departement. Då jag således anser det af K.
M. föreslagna belopp vara erforderligt, så, och oaktadt sådant af
Den 23 September f. m.
323
en StatsTJtsk:ts ledamot blifvit bestridt, yrkar jag att berörde belopp
mätte af R. o. Ad. beviljas.
Hr Fåhrteus: Då jag går Hr Cederschiölds önskan till
mötes att kunna meddela uplysning ang:ne bebofvet af anslag till
Kanslister och Kopister i CivilDepartem:s Expedition,' kan jag så
mycket heldre göra detta som jag i egenskap af Departem.Chef
med afseende härpå afgaf ett förslag, då frågan om propos. till
innevide Riksdag ang:de Statsverkets tillstånd och behof förevar.
Detta mitt förslag innehöll att de 3 Kanslisterne skulle i aflöning
erhålla 2,000 Rdr hvardera, och Kopisterne, som också äro 3,
föreslogos till 1,000. K. M. antog detta förslag, på sätt Dess Nåd.
Propos. till R. St. utvisar. Min mening att Kanslisterne borde
hafva 2,000, eller dubbelt mot Kopisterne, bar sin grund deri att
jag ansåg andra gradens tjenstemän icke böra vara berättigade att
innehafva mera än en tjenst. Till följd häraf var det nyttigt att
tjenstemännen inom denna grad hade dubbelt mot lägsta graden,
så att befordran till högre grad för dem, som i den lägsta innehafva
2:ne befattningar, måtte kunna ske utan upoffring. Jag
vidblifver den åsigt, att de ifrågav:de Kanslitjenstemännen skäligen
icke böra ringare aflönas, och åberopar, såsom ytterligare skäl
härför, hvad Kanslisterne beträffar, den omständigheten att rörande
tjenstgöringen inom StatsDepart:tens Kansliexpeditioner numera meddelat
nya föreskrifter, genom hvilka vigten af kanslistgraden blifvit
väsendtligen ökad.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Ilr Gh.
o. Landtm, framställt att i fråga om aflöningon för ExpeditionsSekrelerarne,
hvarom särskild propos. var begärd, blifvit vrkadt,
att denna aflöning måtte bestämmas till 4,500 Rdr Rint för hvardera,
blef propos. till bifall å Utskis förslag i denna del först framställd
och besvarad med starka Nej jemte några Ja, och uppå sedermera
framställd propos. biföll lt. o. Ad. att aflöningen för Expeditions-Sekreterarne
skall bestämmas till 4,500 Rdr Rmt för hvardera.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde vidare, att i fråga om aflöningen
för Kanslisterne och Kopisterne blifvit yrkadt dels bifall till
Utskis förslag, dels att den för befrämjande af göromålens gång
inom Kanslist- ooh Kopist-graderne af Ulsk. tillstyrkta summa måtte
höjas till 3,600 Rdr, hvarigenom blefve tillfälle att förhöja aflöningen
för Kanslisterne med 200 Rdr för hvardera, och då, efter först
till bifall å Utskis förslag i denna del framsläld propos., som besvarades
med blandade Ja och Nej, Hr Gr. och Landtm, hemstälde
om R. o. Ad. för befrämjande af göromålens gång inom Kanslistoch
Kopist-graderne behagade bevilja 3,600 Rdr, ropades starka
Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. och Landtm, förklarade, det
han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Vidare förekom och bifölls Utskis yttrande angide öfrige tillökningar
äfvensom en ny Vaktmästarelön.
Då sedermera förekom Utsk:s hemställan rörande tillökningen
i anslagssumman för Departementets Expedition, anmärkte Hr Gf.
3?4
Den 23 September f. m.
o. Landtm., att i följd af R. o. Ad:s redan fattade beslut, lillökningssumman
borde höjas från 15,563 Rdr till 17,663 Rdr Rmt,
och blef Utsk:s hemställan med denna rättelse af R. o. Ad. bifallen.
3:dje punkten, ang:de Bergskollegii indragning, samt aflöning
en för Kommerskollegium samt liergslagsslalerne.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s tillstyrkan rör:de indragning
af Bergskollegium samt dess göromåls öfverflvttning till
Kommerskollegium jemte det Bergslagsstaterna i orterne underordnas
sistnämnde embetsverk.
Då härefter förekom Utsk:s i mom. 1 it. A. gjorda hemställan
angtde aflöningen för Kommerskollegii President, yttrade sig
Hr M o n tg o m me r i e: K. M:t har i sin Propos. föreslagit
en lön af f),000 Rdr för såväl Presidenterne i Rikets Hofliätter,
som för den nu i fråga v:de Presidenten. Dessa löner har likväl
Utsk. funnit sig böra nedsätta till 8,000 Rdr, men då Högloft.
Ståndet, då fråga var om de förstnämnde Presidenternes löner bestämde
dessa till 9,000 Rdr, så förmodar jag, att Ståndet af samma
anledntr bestämmer lönen för Presidenten i Kommers-Kollegium
till 9,000 Rdr.
Hr Akerman, Fredr.: Jag skulle önskat att tjänstemän
nens
löner i allmänhet blifvit fastställda till något högre belopp
än som skett, dels med afseende på den högre lefnadskostnaden
och dels med afseende på statens eget intresse att hafva goda
embetsman, hvilket blir allt svårare och svårare, då så få personer
numera egna sig åt embetsmanna-banan. Med afseende på KommersKollegii
organisation, dess ledamöters och tjenstemäns aflöning har
likväl Otsk. hufvudsakligen följt K. M:ts Propos. och jag vill derföre
icke dervid göra någon anmärkn., men med afseende på Presidentens
aflöning, i afseende hvarå afvikelse från K. M:s förslag egt
rum, anhåller jag att få yttra några ord. Mången skulle kunna
tycka, att jag vore den minst lämplige att yttra mig i denna sak,
då jag för närv:de innehar denna befattning, men då jag befinner
mig i den lyckliga ställning, att jag af egen förmögenhet kan fylla
det som brister i utgifterna för mina lefnadsbehof, ehvad It. St:r
bestämma Chefsaflöningen till 8 eller 9,000 Rdr, anser jag mig
destomera ojäfvig att utsäga min tanke i ämnet, som saken redan
är af mindre vigt för mig, än för mina kolleger, som befinna sig
i samma belägenhet, och de som efter mig kunna komma att bekläda
det embete jag innehar. K. M:t har i sin nådiga Propos.
för Presidenten i Kommers-Kollegium föreslagit en ganska ringa
löneförhöjning, serdeles som dervid icke iakttagits den proportion
mellan Chefens och Ledamöternas aflöningsbelopp, som tagits till
grund vid alla föregående lönestaters upgörande för detta verk.
Jag bor i detta afseende fä nämna alt elter 1810 års stat, den
första som upgjordes efter vårt statsskicks förändring, på en tid
då så väl penningevärdet som lefnadskostnäderna voro helt olika
emot nu, så bestämdes Presidentens aflöning till 1,666 Rdr och
Dan 23 September f. m.
Kommers-llådens till 600, d. v. s. den förra sattes till nära tredubbla
beloppet af de sednares. Ar 1831 upgjordes ny stat, hvil
ken
med obetydliga förändringar gälde ända tills 1855; enligt
1831 åts stat bestämdes Presidentens aflöning till 4,504 Rdr och
ett Kommers-Råds, inbegripet arfvodet från Manufaktur-diskont
fonden,
till 2,027 Rdr, Presidentens lön var således dubbel. Skilnaden
var ännu större då jag upbar lön såsom President i BergsKollegium,
(ty under det sista året har mig såsom enskild medborgare
vederfarits den utmärkelsen att jag fått förvalta detta Statsembete
utan ringaste aflöning.) ty då upbar jag Presidentslönen, sådan
ban var innan förändringen skedde. K; M:t synes mig
således icke hafva begärt för mycket, då han föreslagit att lönen
skulle' höjas från 7,500 till 9,000 Rdr. Utsk. har likväl
funnit denna måttliga begäran alltför stor, och har derföre
nedsatt lönen till 8,000, ehuru jag förgäfves sökt utleta
grunden till denna nedsättning. Ar det så att man anser
Chefs-embetet onödigt, så bör man besluta dess indragning, vill
man åter hafva det qvar, så bör man ställa så till att innehafvaren
kan hafva en i förhållande till hans ställning i samhället
måttlig utkomst. 1 andra länder, ja, äfven i brödrariket Norrige,
anser man det höra till national-äran, att de personer, som stå
främst inom embetsmanna-hierarchien, hafva en utkomst, så att de
kunna lefva efter sin samhällsställning. Det är svårt att få dugliga
embetsman inom den högre sferen, om man, i stället för att
hilda ett högsta mål för embetsmannens sträfvan, hvilket kan drifva
honom att fördubbla sina ansträngningar, för att skaffa sig kunskaper
och duglighet, nödgar honom, hvilket du är fallet, att stanna
på en lägre plats, för att der, genom förenande af en mängd enskilda
bestyr, söka skaffa sig hvad han beböfver till sin utkomst.
Personer inom Utsk., som förmodligen icke tänkt sig in i en högre
embetsmans förhållanden, hafva gjort den invändningen, att man
endast borde belöna verkligt arbete, jag hörde i dag samma uttryck
användas i fråga om H. K. 11. Kronprinsen, och således
skulle endast den vara sin lön värd, som hade rent mekaniska
göromål. Jag förstår icke huru personer, som likväl haft att göra
med de högre statsbestyren, kunnat komma till ett sådant raisonnement.
Om jag blott håller mig till de rent mekaniska göromålen,
såsom fabriker och jordbruk, så ser jag der verkmästare och rättare,
hvilka hvarken sköta väfstolen eller spaden, utan endast vaka
öfver det hela, de anses nödvändiga för att leda arbetena och hafva
derföre större aflöning än de, hvilka blott hafva mekaniska göromål.
Deras antal, som välja embetsmannabanan, minskas allt mer
och mer; ty man vänder sig heldre till de industriella yrkena.
1 det verk, för hvilket jag är chef, är brist på extra ordinarie
embetsman, och det har händt att tjenster annonserats lediga, utan
att någon sökande anmält sig. Det förundrar mig likväl icke, och
för alt sätta R. o. Ad. i tillfälle alt sjeif bedöma förhållandet, vill
jag anföra 2:ne facta. Jag har vunnit den högsta plats en embetsman
kan erhålla, jag har således gjort hvad man kallar lycka
och min carriére har varit följande: sedan jag gjort dyrbara stu
-
326
Dea 23 September f. m.
dier uptogs min tid af mödosam och besvärlig tjenstgöring, del»
såsom underdomare, dels såsom föredragande af brottmålsärenden i
Hofrätten; jag ti|lbragte på detta sätt 12 år under trägna göromål,
men utan att erhålla en skilling af staten, om jag undantager
10 Rdr om året i ljuspenningar, min första lön var 400 Rdr
och den fick jag efter 12 års arbete; nu på högsta punkten af
embetsmannabanan, sedan jag nått ålderdomen, är jag föreslagen
till en lön af — 8,000 Rdr. Såsom ett motstycke vill jag nämna
hvad som för några dagar sedan passerade vid en bolagsstämma,
der jag var närv:de, emedan jag hade en aktie i bolaget. En
ung man af , några och trettio års ålder föreslogs till disponent,
bans studier voro gjorda på ett handelskontor, han hade haft lön
från sitt första inträde i tjenst, och nu föreslog man för honom
en aflöning af 9,000 Rdr, och jag är förvissad att ingen af aktieegarne
ansågo det vara för mycket. Jämförelsen gör sig sjelf.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad och Hr Akerman
aflägnat sig, blef propos. till bifall å Utsk. förevarande hemställan
framstäld, men bosvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad, biföll
att aflöningen för Kommers-Kollegii President skulle i öfverensstämmelse
med K. M:ts Nåd. Propos. bestämmas till 9,000 Rdr Rmt.
Vidare förekom och bifölls Utslcs i mom. b. afgifna förslag
angtde aflöningen för Kansiisterne i Bergs-Ko 1 legii kansli och Advokatfiskalskontor.
Då härefter förekom Utsk:s i mom. C. gjorda hemställan ang:de
arfvoden för Stipendiater eller extra Grufveingeniörer, yttrade
Hr Akerman: Jag är så mycket nöjdare med Utsk.-s för
slag
i denna punkt, som 2:ne sådana platser annonserats lediga,
utan att någon sökande anmält sig, men om Utslcs förslag bifal—
lgs, så blir man kanske i tillfälle att besätta platserna, Jag tillstyrker
derföre bifall.
Utsk:? förevarande hemställan bifölls.
Beträffande sedermera Utslcs hemställan rörande den för Kommerskollegium
med Bergslagsstaterne erforderliga ansiagstillökning,
anförde
Hr Akerman: Jag anhåller om bifall till nu föredragna punkt
med uteslutande af orden: »dock anser Utsk. att, med afseende å
de få göromål, som åligga den ene af de å staten upförde tvänne
Registratorer, nemligen den för bergsärendeo, dessa båda platser
lämpligen böra vid endera innehafvarens afgång förenas och göromålen
derefter af en person bestridas.» Man kan icke ålägga den
ene af desse tjenstemän att utan någon löntillökning vid den andres
afgång äfven åtaga sig hans göromål, och dessutom kunna
dessa platser icke förenas så länge nuv:de instruktion fortfar att
vara gällande. Dessa Registratorer hafva rätt mycket alt göra, de
skola föra diarium öfver inkommande mål, vårda Kollegii arkiv&c.;
i KommersKollegium är målens antal mellan 2 och 3,000 och i
Den 23 September f. m.
' 327
Bergskollegium öfver 1,000; vidare hafva båda dessa Kollegier lill
följe af sin ålder stora och vidlyftiga arkiv, som måste vårdas.
Registratorn i Bergskollegium fick dessutom vid sista regleringen
sig updragit ett nytt åliggande, nemi. att föra den s. k-, smidesboken,
ett bokhålleri öfver jerntillverkningen i hela riket, hvilket
fordrar icke obetydligt arbete. Så länge nämnde göromål åligga
Registratorne, så kunna dessa platser icke förenas och böra det ej
heller, ty ehuru BergsKollegii göromål äro öfverflyttade på Kommerskollegium,
så fordra do likväl särskilda kunskaper för deras
behandling, och måste således tillhöra en särskild division under
Kommerskollegium. Jag förhyar min anhållan att R. o. Ad. ville
bifalla punkten, med borttagande af ofvannämnda vilkor.
IIr Liljehöök: Hr Åkerman har yrkat att det af Utsk.
föreslagna vilkoret måtte utgå. Jag vill icke invända något deremot,
emedan jag saknar tillräcklig kännedom om frågan, men
Utsk. har full rätt att då det föreslår en löneförhöjning stadga,
att den, som vill komma i åtnjutande af denna löneförhöjning,
skall åtaga sig nya åligganden. Utskis mening var, att den ene
Registratorn vid den andres afgång skulle erhålla en stor del af
dennes lön, men i så fall skulle han äfven åtaga sig den afgångnes
göromål.
IIr Printzensköld, Carl: Redan vid föregående Riks
dagar
har det varit tvist om, huruvida R. St:r skulle ega rätt att
bevilia de af K. M. begärda anslagen under vissa vilkor, om hvilka
K. M. icke kunde hafva någon aning, när anslagen af honom begärdes.
Det finns talare på delta rum, hvilka då hörande till oppositionen,
drefvo den satsen, att R St:r hade rätt att vid de anslag
som beviljades fästa hvad vilkor som helst; å andra sidan
anfördes att R. St:r omöjligt kunde hafva en sådan rättighet, emedan
statsmaschineriet då skulle kunna komma att stanna på ett
eller annat ställe, emedan Ständerna kunde vid anslagen fästa sådana
vilkor, att K. M. omöjligt kunde upfylla dem. Då, som nu,
var jag af den sednare åsigten, och kan derföre icke instämma i
Hr LiIjehööks yttrande, att StatsUtsk. handlat behörigt, då Utsk.
tillstyrkt det af K. M. begärda anslaget med ett visst dervid fästadt
vilkor. Man länke sig det de Hrr, som upställt vilkoret,
haft så ringa sakkännedom, att de rent af huggit i vädret, som man
säger, och det är just hvad som här inträffat. Hvad skulle väl
då de kunskapsegande i frågan säga, när vilkoret vore omöjligt att
af dem upfylla. Jag hemställer nu om det väl är möjligt att
förena två tjenster, hvilka, på sätt Hr Åkerman upgifvit, äro så
trägna, att de hvarför sig kräfva sin man. Derföre om vilkoret
står qvar och den ena tjenstemannen afgår blir följden den, att
dessa platser icke kunna i behörig ordning tillsättas, ty å ena sidan
kan Kollegium icke sätta en tjensteman att sköta båda tjensterna,
och å andra sidan är Kollegium icke i tillfälle att gifva
löner, motsvarande de göromål, som tillhöra dessa tjenster. Jag
Den 23 September f. a.
förenar mig derföre med Hr Åkerman och anhåller att det af
Utsk. föreslagna tillägget måtte helt och hållet försvinna.
Efter härmed fulländad öfverläggning yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att i följd af det beslut E. o. Ad. redan fattat ang:de aftöningen
för KommersKollegii President, den af Etsk. beräknade anslagstillökningen
13,369 Rdr 15 öre borde höjas till 14,369 ltdr 15
öre 11 mt och att R. o. Ad. derföre torde tillåta att propos. til!
bifall å Utslcs förevrde hemställan med eller utan förändring framställdes
med förbehåll om iakttagande af denna rättelse.
Ropades Ja. •>
Jemte det Hr Gr. o, Landtm, härefter framställde att Hr Åkerman
yrkat uteslutande af det vid anslagstillökningen af Utsk. fästade
förbehåll i afseende på Registratorstjensterne, blef propos. framställd
till bifall å Utsk:s förevrde hemställan utan förändring, men härvid
ropades Nej, hvarefter sagde hemställan bifölls med den af Hr
Akerman yrkade förändring.
V ida re förekom och bifölls Utskrs tillstyrkanda angrde öfverflyttning
å allmänna indragningsstaten af åtskilliga löner m. m.
Då sedermera förekom Utslcs förslag om de i BergsKollegii
vård nu befintlige mineralogiska samlingars ölverlemnade till VetenskapsAkademien
eller annan vetenskaplig institution, anförde
Hr Akerman: Jag har så mycket mindre något att an
märka
mot , Utslcs förslag att öfverlemna BergsKollegii samlingar
till Vetenskap?Akademien, som jag sedan flera år sjelf varit betänkt
pä ett dylikt förslag. Dessa samlingar äro ganska rika, men
under den tid jag haft förtroendet att vara chef för BergsKollegium
har det icke mer än under ett halft års tid varit möjligt att få
någon som velat åtaga sig vården om desamma, ehuru detta anslag
300 Rdr under flera år varit tillgängligt. Samlingarne böra
icke gå förlorade för vetenskapen och allmänheten, hvarföre de
böra öfverlemnas åt någon institution, som förut har dylika. Jag
tillstyrker således Utslcs förslag i sjelfva saken, men anhåller alt
R. o. Ad. vill utesluta tillägget: »hvarefter nu utgående arfvodesanslag
för samlingarnes vård, 390 rdr årligen, skulle kunna Statsverkets
besparas.» Som jag nämnde, så var detta anslag otillräckligt
att skaffa samlingarne någon vård under den tid de tillhört
BergsKollegiium, och om t. ex. samlingarne skulle komma att
lemnäs till VetenskapsAkademien, äro dess tjenstemän redan förut
så sysselsatta och i förhållande till sin sysselsättning, så ringa aflönade,
att man enligt min tanka bör låta anslaget följa samlingarne,
för att underlätta beredandet af den vård, sorn är nödvändig,
om samlingarne skola åstadkomma någon allmän nytta.
Hr Lilljehöök: De här ifrågav:de 300 Rdr äro upförda
på BergsKollegii stat, men då samlingarne skulle uphöra att vara
förenade med BergsKollegium, så ansåg Utsk. det icke vara lämpligt
att låta dem behålla detta anslag. Utsk. föreställde sig att
Den 2.3 September f. m.
329
samlingarne skulle komma att öfverlemnas antingen till VetenskapsAkademien,
Fahlu Bergsskola eller Teknologiska Institutet, och pä
alla tre ställena finnes redan förut samlingar och personer anställda
för deras vård. Jag medgifver visserligen att dessa personers
lönevilkor icke äro öfverdrifria, men då i alla fall samlingarna
icke skulle komma att vårdas särskildt för sig, så ansåg
Utsk. det vara oformligt att gifva ett särskildt anslag till deras
vård. Jag anhåller derföre om propos. på bifall till Utskis Betänk.
Då härefter propos. framställdes till bifall å Utskis förevide
förslag, ropades starka Ja jemte några Nej. hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
4:de punkten, angylc inrättande af eli statistiskt Embetsverk
med benämning af Statistiska Tubcllltommissioncn.
Härvid föiekom först Utskis tillstyrkande röride beviljande af
ett anslag utaf 27.000 R Ir Rmt årligen för inrättande af ifiågavide
embetsverk, med dervid fästade vilkor, och yttrade sig derom:
Hr Cederschiöld: I allmänhet anser jag det högst betänk
ligt
att inrätta nya embetsverk, då vi redan af dylika hafva snarare
för mycket än för litet. Vi hörde också ny ss Chefen för ett
af Rikets Kollegier klaga öfver svårigheten alt viii tillsättande af
lediga platser i embelsverken finna lämpliga kandidater. Det ändamål
man nu vill vinna genom det föreslagna Statistiska ämbetsverket,
hade man, enligt min tanka, heldre bordt söka genom modifikationer
uti redan befintliga embetsverk, än genom inrättandet
af ett nytt. Genom detta yttrande har jag ingalunda velat fram
ställa
något klander emot Regeringen, för det ulen framkommit
med ifrågavide förslag, hvilket blifvit föranledt af Ständernas vid
förra Riksdagen gjorda anhållan. Ehuru man således icke kan annat
än vara tacksam derför att K. M. villfarit denna Ständernas
begäran; tror jag likväl icke alt man af denna omständighet bör
anse sig förhindrad att emot förslaget framställa de anmärkmr, till
hvilka anledning må förefinnas. R. Stirs begäran åsv flade, att finna
ett medel, hvarigenom kunde vinnas så fullständiga och noggranna
statistiska underrättelser, som möjligt. Detta var målet,
som åsyftades. Ett nytt Statistiskt embetsverk var medlet, genom
hvilket Ständerna trodde samma mål kunna vinnas. Kan nu visas
att målet bättre vinnes på annat, än det af Sländerne föreslagna
sättet, bör man väl icke, genom antagandet af ett sådant,
anses handla i strid med R. Stirs vid förra Riksdagen uttalade
önskan.
Allmänna ärender kunna bestridas på tvänne sätt. De kunna
anförtros antingen åt en enda person eller ock åt ett embetsverk
eller kollegium. Det sednare väljes i allmänhet, derför att man
anser rättvisan säkrast vinnas genom den kollegiala formen, den
ena embetsmannen är kontrollant på den andra. Samma princip
ligger äfven till grund för den konstitutionella styrelseformen.
Slån väljer denna sednare företrädesvis framför den despotiska, ingalunda
derföre att den är enklare, utan derför att man fruktar
330
Den 23 September f. m.
att lemna sig §t en enda persons godtycke. Detta är orsaken till
de s. k. blandade regeringsformerne, med Konung och Ständer.
Och i fråga om embetsbestvr, är den kollegiala formen vald för
den större säkerket den anses lemna, men ingalunda derföre att
den är den enklaste.
Med det nu föreslagna embetsverket är förhållandet likväl
helt annorlunda, än med embetsverk i allmänhet. Det kommer
hvarken att handlägga ärender, på hvilka medborgares rätt bero,
icke eller att förvalta allmänna medel. Det får endast siffror att
handtera. Blifva dessa misshandlade, åstadkommes derigenom icke
lidande hvarken för staten eller den enskilde. IIär finnes således
icke den vanliga anledningen till inrättande af fullständigt embetsverk.
Hela det statistiska bestyret kan utan fara öfverlemnas åt
en enda person. Utsåges härtill en skicklig person, tror jag att
han skulle kunna uträtta vida mera, om han hade fria händer, än
sorn kan ske när han är bunden vid vissa på stat upförde tjenstemän,
af hvilkas större eller mindre nit och skicklighet arbetets
gång bitr i hög grad beroende, ehvad egenskap Chefen än må ega.
En hvar, som arbetat i ett kollegialt embetsverk, känner allt för
väl att, om ilo medel, sorn nu äro anslagna för arbetets förrät
tande,
öfverletrinades åt en enda person, som egde fritt att välja sina
biträden, skulle denna kunna åstadkomma både en snabbare, bättre
och mera omfattande produkt, än hvad som sker nu, när de särskilda
detaljerna skola förrättas af särskilda på stat upförde tjenstemän.
Orsaken, hvarföre man i allmänhet icke kunnat välja denna
enklare och mindre kostsamma utvägen, ligger, enligt hvad jag
förut nämnt, uti den säkerhet och kontro'1, som erfordras. Men
detta hinder förefinnes icke i afseende å ifrågavarande bestyr.
Hvarföre bör man icke då välja den bana, som lättast förer till
målet ?
Jag för min del skulle helst önska att, i stället för att nu
organisera ett helt embetsverk, medel lemnades till K. M., för att
af honom fritt disponeras i och för det åsyftade ändamålet, eller
inhemtande af statistiska underrättelser. Och kan jag härvid icke
undertrycka en åsigt, jag länge hyst. Enligt min tanka äro Ständer
i allmänhet icke lämpliga och behöriga att organisera embetsverk.
Den detaljkunskap, som i sådant hänseende är nödig, finnes
icke och kan icke finnas hos en Riksförsamling. Det sätt, hvarpå
man nu tillvägagår, eller att Ständerna bestämma beloppet för de
särskilde Ijenstemännens löner, tror jag icke vara fördelaktigt, utan
i stället i tiög grad försvarande embetsverkens ändamålsenliga organiserande.
Den önskan man länge hyst, att embetsverken skulle
organiseras på ett mera tidsenligt sätt, tror jag skulle vida lättare
kunna vinnas, om Ständerna för hvart embetsverk lemnade en viss
summa, hvilken K. M. ägde fritt disponera för det bestämda ändamålet.
Då likväl en sådan reform icke snart är att förvänta, torde man likväl
kunna tillämpa idéen nu, då fråga är om en ny institution.
Vill man icke ens gå in derpå, så föreslår jag att man åtminstone
dröjer med upgörandet af stat för detta embetsverk intill dess man
fått någon erfarenhet, hvarpå man kan grunda en organisations
-
Den 23 September f. m.
331
plan. Genomliiser man komiterades förslag, skall man finna att de
icke för sig klart utredt hvad det statistiska embetsverket egentligen
skulle få att göia. De hafva endast med allmänna ord antydt
sådant; men alldeles icke så noga bestämt göromålen, att
man derigenom kan komma i tillfälle att bedöma lämpligheten af
det framställda orgamsationsförslaget. Skulle allt det uträttas,
som Komilerade upräkna. blefve icke tiodubhla antalet af de före
slagna
Ijensteinännen tillräckligt. Dertill skulle erfordras en personal
villa större, än den. som nu finnes vid Rikets samtlige Kollegier.
Vill man derföre gå försigtigt till väga, så låter man först
arbetet fortgå några år, derunder man hinner samla erfarenhet om
arbetet och tivill,a krafter, som erfordras för dess verkställande.
Först sedan man inhemtat en sådan erfarenhet, kan man tänka på
alt inrätta eli embetsverk på slat. Man säger väl alt man ilar
erfarenhet ifrån andra länder. Me,n i fråga örn statistiska tipgifters
inhemtande komma sk iljaktighelema emellan de särskilda länderna
Samt deras olika administrativa förhållanden alt utöfva ett väsendtligt.
inflytande. Hvad som i detta hänseende kan vara lämpligt
Uti ett laud. kan möjligen finnas alldeles overkställbar! i eli annat
niel beit olika administration. Exempel är taget från Bel
gien.
men hara olikheten i afseende på ländernas o ika v nist räckhet,
mäste förorsaka wisen t iga sk iljaktigbeter. Komilerade hafva
lagt så mycken vigt pä Centralbyrån, men i förbigående vill jag
endast antyda ali, huru man än må organisera den. och huru nitiskt
denna Byrå än må arbeta, blifva dork slutresultaterna beroende
på den stone eller mindre noggrannhet, som finnes tili primärupgiflerna.
Aro dessa falska, så kan ju icke slutresultatet blifva
annat än oriktigt. Genom att hopsummera ett stort antal osanna
upgifter, kan man ju icke skäligen vanta eli pålitligt resultat.
Nu hafva icke Komilerade visat huru man skall kunna erhålla dessa
primärupgifter. Under sådana förhållanden kan jtg för min del
icke hoppas och förvänta så stora och vigliga följ ler af del föreslagna
embetsverket. som en del personer tyckas förespegla sig.
Just om sättet alt förskaffa sig primärupgifter behofvea erfarenhet.
Innan man vidt Biger en slutlig organisation hör man innehafva tydlig
kunskap om förhållandena, grundad ,på en säker erfarenhet.
Det kan annars hända, att man slutligen finner det blifva så mödosamt
och så kostsamt att insamla de erforderliga upgifterna att
Staten icke mäktar hära en så.Ian lunga. Och är det min fulla
öfvertygelse att. i händelse ett statistiskt embetsverk nu organiseras,
vid hvarje Riksdag pretentioner på nya anslag dertill skola framställas.
Delta embetsverk år nemligen af den beskaffenhet, att
dess verksamhet kan utsträckas i oändlighet, och då alla auktoriteter
äga, om jag så får kalla det, en medfödd benägenhet att
vidga sitt område, förefinnes ineen anledning att förmoda det
skulle Statistiska Byrån blifva fri fiån denna arfsynd. Må vi derföre
besinna oss, innan vi beträda en bana, som vi icke veta hvart
den leder. Såsom ytterligare skäl, hvarföre slutliga organisationen
bör fördröjas, vill jag fästa upmärksamheten på svårigheten
alt omorganisera ett redan på stat upfördt embetsverk, der man
33}
Den 23 September f. m.
har .att kämpa emot tjenslemännens privata intressen. Sådana personliga
intressen hafva hittills utgjort tie svåraste hindren flir lämplig
organisation af våra gamla embetsverk, och dessa skola i en
framtid afven blifva det för Statistiska Byrån.
Med anledning af hvad jag nu haft aran yttra hemställer jag
att R. o Ad., i stallet för bifalla StatsOt*k:s förslag, målte till
K. M:s disposition för statistiska arbeten lemna det föreslagna
beloppet.
Hr Fåhraeus: Sednast församlade Ständer uttalade inför
K. M sin åsigt om vigten deraf, att en. så vidt möjligt är, fullständig,
fortgående statislik, åskådliggörande förhållandena i alla
förvaltningens grenar, biefve utarbetad, och anhöllo i underd. att
K. M. täcktes låta utarbeta och för It. St:r vid denna Riksdag
framlägga plan och förslag till inrättande af ett statistiskt embetsverk.
På grund af denna It. Sl:rs underd. anhållan, förordnade
K. M. en Komilé, hvilken ock sedermera afgaf förslag till ett så
beskaffad! embetsverk. Detta förslag, hvilket sedan blifvit till R.
St:r öfverlemhadt. hnlar just på de bufvudgrunder, hvilka R. St:r
sjelfva upgifnt, och jag föreställer ring derföre, att R St:r svårligen
kunna begå den inkonseqvensen all nu förklara ett sådant
embetsverk ej erforderligt. Hr Cederschiöld har yttrat, att detta
skulle blifva hvad han kallar nett större embetsverk.» Häremot
får jag endast erinra, alt det föreslagna statisti-k» emhelsverkets
personal skulle komma att inskränkas lill en chef och tre underordnade
tjenstemän, och likväl skulle det äfven omfatta nuvarande
Tahe II l< omin iss ion en. Jag hemställer alt R. och Ad må. utan att
fästa afseende vid Hr Cederschiölds invändningar, godkänna StatsUtsk:s
förslag, likväl med den förändring att chefens lön, på sätt
K. M. föreslagit, bestämmes till 5 000 R Ir. enär det ingalunda
kan anses obilligt, att denne embetsman får åtnjuta lika hög lön
med de äldsta kollegii-råderne.
Hr M on t go m m er ie: Hr Cederschiöld har sagt. att det
vore svårt för R St:r att utfinna det sifferbélopp hvartill aflöningen
för de särskilda embetsmännen borde bestämmas, och att man
i det afseendet alltid korn att famla i mörkret. Jag kan icke förstå,
huru Hr Cederschiöld kan tillämpa denna allmänna sats på
den fråga som är å hane, ty p»g. 9 i Utskis Betänk. Ateifirmes
det förslag till aflnningsstat för Statistiska Centralbyrån, sorn K.
M. upgjort, och detta förslag har Utsk. följt helt och hållet, med
undantag af Chefslönen, som blifvit något nedsatt. De af Otsk.
föreslagna lönehesiämmelser hvila således på goda grunder och
man kan ingalunda säga att Utsi,, dervid famlat i mörkt et. Att
åter som Hr Cederschiöld föreslagit sammanslå hela summan i en
klump och ställa den till K. M:s disposition, vore endast en onödig
omväg, ty K. M. komme ganska säkert att disponera den i enlighet
med sitt till Ständerna afgifna förslag. Hvad Chefslönen
angår, så instämmer jag med den siste värde talaren att den bör
Don 23 Sep t omber f. m.
333
höjas till 5,000 Rdr, men anhåller i öfrigt om bifall till Utsk:s
förslag.
Hr Björnstjerna. Joh. Magnus: Jag är öfvertyga^, att
R. o. A'i. är sinnad att bifalla förslaget cm ett statistiskt embetsverk»
inrättande, och vill derföre icke yttra mig härom, synnerligen
sedan en värd talare bär utredt såväl orsaken till förslagets
afgifvande sorn orsaken, hvaifrtre det blifvit af StatsUlsk i hufvudsaklig
mån tillstyrkt, .lag vill endast hälla ring IilI den föreslagna
aflöningsslaten. I likhet med föregående talare anser jag att Chefens
lön bör förhöjas till 5.000 Rdr, och redan inom Ulsk. förklarade
jag mig icke kunna inse, hvarföre han skulle benämnas
»föreståndare» i st. f. den af K. M. föreslagna benämningen »Chef»,
hvilken naturligtvis är rättare, då han i alla fall är en Byrå-chef.
De öfriga tjenstemännens löner har Utsk. föreslagit i enlighet med
K. M:s Propo.»., men så väl med dem, sorn med den s k. föreståndarens
lön är det egna förhållande, att de äro indelade i 2:ne
poster, nemi den fixa lönen och Innlillökninyeri. Det, förefaller
mig underligt att vid fastställandet af en ny lön genast gifva en
löntillökning, ty lönen bör väl bestämmas till ett belopp, motsvarande
det arbete man vill hafva utfördt. och derföre har jag
ansett, alt hela det af Ulsk. föreslagna beloppet, bör gifvas såsom
fix lön. Vidare har Ulsk. med afseende på tjenslemännen vid Statistiska
Centralbyrån föreslagit, alt man bör stadga det vilkor, att
de icke fä n ed sina be-tälin ingar förena annan allmän befattning.
Detta förbehåll kan möjligen vara rigtigt med afseende på Chefen,
ehuru det i alla fall kunde uteslutas, då han omöjligt kan medhinna
att sköta en annan befattning, men med afseende på de öfriga
tjenslemännen hör det bestämdt uteslutas, ty ehuru de tioligen
blifva så uptagna af sin tjenst, att. de icke kunna sköta någon
annan derjemte, så bör man likväl besinna, att de komma
att emottaga dessa tjenstår på försök, icke vetande om de skola
blifva hågade att dermed fortfara, synnerligen då de förnämligast
komma att sysselsätta sig med siffi or, hvartill fordras en särskild
fallenhet. Jag anser derföre, alt de blifvande tjenslemännen i
Statistik» Centralbyrån böta åtminstone till en början få bettalia
sina innehafvande tjänster, pä itel de icke må ställas i den svåra
belägenheten att. antingen de vilja eller ej. stanna qvar blott för
att kunna skaffa sig brödfödan. Utsk:s förbehåll innebär dessutom
en särskild obillighet derigenom alt der står »ali de icke lå med
sina beställningar förena utman allmän b'fällning.» Vid andra
tjenster, der dylika föi behåll äro gjorda, föresknfvés endast att
innehafvaren icke dermed får foten» annan tjenst med lön på
Bikets Stat, men åtskilliga befattningar kunna kallas allmänna,
ehuru rle icke aflönas på Rikets Stat, och således skulle dessa
tjenstemän komma alt befinna sig i hårdare belägenhet än alla
andra. På grund af hvad jag anfort vågar jag anhålla orri bifall
till Utskis förslag med den förändring att Chefens lön bestämmes
till 5.000 Rdr, och alt det af Utsk. föreslagna förbehållet ute
slutes
så till vida som det rör de lägre tjenslemännen.
334
Den 23 September f. m.
Hr Printzensköld: Det är ett gammalt ordspråk, söm
lyder: när man sagt A skall man säga B, och på samma grunder
tyckes Hr Fåhraeus bygga sitt försvar för del embetsverk, som nu
är på väg att inrättas. Hr Fåtnsus har icke förmått visa något
oundgängligt behof af detsamma, utan det enda han kunnat säga
till dess försvar är: att då It. St:r vid sednaste Riksdag tios K.
51. anhöll om inrättande af ett dylikt embetsverk, så skulle det
vara en stor inkonseqvens om Ständerna nu icke antogo det förslag,
som K. 51. låtit genom komiterade utarbeta. Jag åter, som
under en längre följd af Riksdagar haft äran vara ledamot af detta
Stånd, har gjort den erfarenheten, alt R. St:r snait sagdt vid
hvarje Riksdag aflätit till K. 51. skrivelser om åtgärders vidtagande,
vare sig i ekonomisk elier statistisk riktning, hvilka likväl
sedan befunnits vara af den mest omogna beskaffenhet och
rent af förkastliga, till följe hvaraf också K. 51. förklarat sig icke
kunna till framställningarne lemna nådigt bifall. Jag anser således
den omständigheten, alt R. St:r vid sednaste Riksdag anhöllo
om inrättandet af ett statistiskt embetsverk, icke lägga något hinder
i vägen för R St:r att nu, om de fallit på kiokaie tankar,
åtminstone vidtaga sådana åtgärder, att följderna af det förhastade
beslutet icke må blifva alltför ska diga, och delta mål an-er jag
vinnas, om man aniar Hr Cederschiölds förslag. Säga hvad man
vill, så innebär ordet »statistik» ett så obestämdt Regi Opp. ali man
kan gifva åt detsamma både ilen mest vjdstiäckta och den mest
inskränkta betydelse. Deraf måste följa, alt om ett statistiskt embetsverk
inrättas, så kan dess verksamhet icke på förband tieg 13 nsas
och man kan nästan icke en gång säga, hvari denna verksamhet
skulle komma at.t bestå. Det synes mig deiföie vara något.
för ha-ligl att furst organisera verket 'eli sälta dess einlietsmfln
på ordinarie stat, för att selan låta deni upgöra planer för
inrättningens verksamhet. Vi se nd hvarje Riksdag liuiu Ständerna
hos K. 51. begära förändring af de embetsverk. sorn för
näi vide finnes, ehuru verkningskretsen föl dessa genom seklers
erfarenhet är bestämd. Vid sådant förhållande, och då K M. under
snart saedi, ett helt decennium inom de gamla entbelsvei ken,
i afseende på . tjenste! lilsätt ningen, infort 11 llsvidaresysi ernet, så att
dessa verk för närvide äro ställda pä så att säga provisorisk fot,
kari man väl icke tänka sig någon större inkonseqvens, än
att inrätta ett alldeles n v 11 einheisvei k. och alt der tillsätta
Ordinarie tjenstemän, utan att man tiar klart for sig hvad de skola
komma att göra. Slån borde likväl kunna antaga att vid ett nytt
embetsverk» inrättande instruktionen för detsamma skulle vara ländig,
så att dep. genast kunde sältas i verket, men så är icke förhållandet.
Alan åberopar visserligen att Tabelikommissioner.s eördmål
skola till det nya emhetsverket öfve'Hyttas. Nä viii. Vigfeh
och nyttan af dessa göromål kanna alla nogsamt, rilen Kommissio
nens
arbeten hafva hittills verkställts af ett par personer mot årligt
aifvode, men ändå, år efter år vunnit en sådan grad af fullkomlighet,
att de snart sagdt utgöra att mönster för alla dylika
arbeten i hela den civiliserade verlden. Vill man nu förfara på
Den 23 September f. m.
33S
samma sätt hvad statistiken i öfrigt beträffar, så vore det bäst att,
på sätt Hr Cederschiöld föreslagit, ställa hela den af Utsk. föreslagna
summan till K. M:s disposition, men utan att nämna embetsmännens
antal, eller huru stor lön hvar och en ef dem bör
hafva. K. M. blir då i tillfälle att åt en eller möjligen flera personer
updraga att mot lämpliga arfvoden utarbeta dels tabeller och
dels afhandlingar i statistiska ämnen, och på det sättet kan man
få ett bestämdt begrepp om hvad ett statistiskt embetsverk bör
hafva att göra, och då först blir det tid att tala om dess inrättande
på ordinarie stat. Nu åter kan man med fullt skäl på det nya
embetsverket tillämpa ordspråket: ger vår Herre oss tjensten så
ger han oss väl äfven förmågan att sköta den; ty nog kommer
embetsverket att skaffa sig göromål, men hvaruti dessa skola bestå,
det vet icke R. St:r och knappast Regeringen. I Slaten upstå
tid efter annan vissa behof, vare sig enskilda eller allmänna, och
det är dessa behof, då de äro speciell kända, som böra vara enda
orsaken till nya tjensters inrättande, och på della sätt hafva våra
nuv:de embetsverk tillkommit. Jag förenar mig således med Hr
Cederschiöld, och anhåller om bifall till hans förslag. R. St:r
kunna så mycket mindre anklagas för inkonseqvens, om de afslå
K. Hl:s förslag, som de uti sin anhållan endast talat, om ett stati
stiskt
embetsverks inrättande och ett sådant måtte väl kunna inrättas
utan att personalen sättes på ordinarie stat.
Hr Fåhraeus: Hr Printzensköld har anmärkt, att jag, då
jag förra gången hade- ordet, endast yttrade mig om den inkonseqvens
R. St:r skulle begå, i händelse det K. förslaget skulle förkastas,
men att jag icke talat om nyttan och behofvet af det föreslagna
embetsverket. I anledning deraf får jag nämna, att jag i
allmänhet gjort mig lill regel att i den parlamentariska debatten
icke besvära R. o. Ad. med vidlyftigare ordande än fi agans ställning
synes mig erfordra. Hr Printzensköld må dessutom tillåta
mig uplysa att jag halt äran vara ordförande i den Komité, som
utarbetat det framlagda förslaget, och Komiléns underd. Retänk.
hvilket blifvit tryckt och bland RiksSlåndens ledamöter utrieladt,
uplyser fullständigt, hvad jag tänker i afseende på nyttan och behofvet
af ett statistiskt embetsverk. Skulle vidare uplysning göras
behof, får jag tillägga, alt jag varit den, som kon11 astenei al K.
M:s Piopos. i ämnet; och med denna följde mitt anförande till
SlatsRådsprolokollet, i hvilket jag ån ytterligare utvecklat min
mening. Hvad angår Hr Prinlzenskölds anmärkn., att ingenting
vore föreskrifvet med alseende på ärendenas fördelning, lår jag
erinra, att Komiterades förslag jemväl uplagit en fördelning af
göromålen tjenslemännen emellan, men alt StatsUtsk. i sitt Betänk,
föreslagit, att personalen tills vidare må anses skyldig alt underkasta
sig den jemkning i deras åligganden, sorn kan varda vederbörligen
föreskrifven.
Hr Cederschiöld: Jag lägger vigt på den principen att
Ständerna icke böra upgöra speciela stater; och fastän sådant sker
336
Ren 23 September f. m.
i fråga om de redan bestående embetsveiken, så tror jag dock att
man icke bör följa samma regel, när eli nytt embetsverk inrättas.
I allmänhet är det svårt att organisera embetsverk, men ännu
svårare blir det, när fräga är om ett alldeles nytt embetsverk,
om hvars blifvande verksamhet man ännu icke har ett redigt och
klart begrepp. En värd talare har yttrat sig, lika som om jag
skulle påstått, att man icke upgjort något förslag till fördelning
af göromålen mellan personalen. Något sådant har jag aldrig sagt;
ty jag vet mycket väl att både Komiterades förslag och K. M:s
Propos. innehåller förslag till en sådan göromålens fördelning;
men jag har anmärkt, att föremålet för embetsverkets verksamhet
ännu är sväfvande och obestämdt. Skulle allt göras sorn Komiterade
föreslagit, så behöfdes ett mångdubbelt antal embetsman.
Jag vill icke uppehålla mig vid frågan om nyttan af embetsverket,
och derom är ej heller nu fråga, emedan R. St:r vid föregående
Riksdag hos K. M. änhållit om inrättandet af ett statistiskt
embetsverk. Men jag påstår att då Ständernas afsigt med delta
embetsverk naturligtvis var alt få statistiska arbeten verkställda,
så kunna de, utan alt begå någon inkonseqvens, i st. f. att organisera
ett fullständigt embetsverk, åt K. M. öfverlemna en viss
summa för statistiska arbetens verkställande. Hvilka svårigheter
de personliga intressena kunna åstadkomma vid organiserandet af
ett embetsverk, visar sig bäst deraf att redan, innan en enda
tjensteman är tillsatt, börjar man här tvista om, huruvida dessa
embetsman på samma gång skola kunna innehafva annan tjenst å
Rikets Stat. Låt nu alla dessa embetsman, som hittills endast
finnas på papperet, blifva lefvande varelser med personliga intressen,
så skola dessa svårigheter blifva mångdubblade. Om K.
SI. nu erhåller en summa att disponera till statistiska arbeten, så
har man någon erfarenhet att stödja sig på vid nästa riksdag, och
det blir då vida lättare att upgöra en fullständig stat, i händelse
man skulle anse en sådan nödig. Efter hvad man sagt mig, så
hafva 3 Stånd redan afgjort denna håga. och således kan R. o.
Ad:s beslut icke hafva någon verkan. Jag vill derföre blott tillägga
en varning, hvilken kommande tider skola bekräfta, att detta
embetsverk vid hvarje Riksdag skall framkomma med påståenden
om utvidgning och förhöjda anslag. Om man tillsätter en enda
person och ställer medel till hans disposition, så skall han kunna
uträtta mångfaldigt många gånger mera, än om han får en skara underordnade
tjenstemän på ordinarie stat. För att visa huru tungt och
trögt maschmeriet i embetsverk kan blifva, vill jag anföra ett
exempel För några år sedan hände sig att en skrifvelse från ett
Landshöfdingeembete hlef adresserad till ett orätt Kollegium. I
stället för att sända brefvet omedelbarligen till rätt ställe, blef
det först registreradt, så remilteradt lill Kontor och i Kollegium
formligt föredraget, hvarvid beslut fattades att skrifve,'sen skulle
till behörigt Kollegium öfverlemna^. En månad efter ankomstdag
blef berörde skrifvelse slutligen öfverlemnadt från Kollegium A.
till Kollegium B., men detta sednare expedierade redan samma
dag
Den 23 September f. m.
337
dag hufvudsakligt svar till LandsböfdingeEmbetet. Det ena Kollegium
behöfde således en månad för att öfverskicka brefvet till
det behöriga Kollegiet; men detta sednare, som var organiseradt
efter en nyare och ändamålsenligare plan, emottog och besvarade
skrifvelsen på en och samma dag. Häraf ser man huru långsamt
som statsmachineriet kan komma att gå. Sådana, och flera andra
svårigheter undvikas derigenom, att man åt en enda person öfverlemnar
både ansvaret och bestyret, och ehuru det icke låter sig
göra med afseende på Kollegierna, der det är fråga om »mitt och
ditt», så kan man likväl mycket väl göra det, då det endast är
fråga om siffror. Oaktadt frågan redan är afgjord, anhåller jag
om propos. på det af mig väckta förslag.
Hr Printzensköld: Att R. St:rs underd. framställning
blifvit öfverlemnad att pröfvas i en Komité, att denna Komité
handlagt frågan, och afgifvit ett vidlyftigt Betänk., hvari den utvecklat
skälen för sin åsigt huru ett sådant embetsverk borde
inrättas, det är mig icke obekant, men det må tillåtas mig betvifla
det denna Komité, med afseende på sina åsigter, innehar
en så hög grad af ofelbarhet, att alla, som stått utom Komitén,
skulle jemförelsevis ingenting förstå af hela saken. Jag förblir således
vid den åsigt jag förut yttrat, och finner ytterligare stöd
för densamma deruti, att en af StatsUtsk:s egna ledamöter här upträdt
och yrkat afslag å Utsk:s förbehåll, att de blifvande tjenstemännen
ej skulle på samma gång få bekläda annan Rikets tjenst,
ty, säger han, de ingå i detta embetsverk på försök och kunna
således icke veta, om de der skola komma att trifvas, eller oro de
icke snarare skulle vilja återgå till de verk, der de för närv:de
äro anställde. När en ledamot, som tillstyrkt tjenstemännens sättande
på ordinarie stat, säger, att man nödvändigt måste anställa
dem på försök, så är väl detta det största beviset på olämpligheten
af embetsverkets organisation på ordinarie stat. Att StatsUtsk.
vidare handlat i högsta grad inkonseqvent genom sitt förslag,
bevisas deraf, att vi redan nnder flera år haft tvänne embetsverk,
hvilka, ehuru deras verkningskrets genom instruktioner
varit och är bestämd, It. St:r likväl ansett vara af alltför tillfällig
beskaffenhet för att öfverflyttas på ordinarie stat. Dessa embetsverk
äro: Fångvårdsstyrelsen samt Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen.
Under det man behandlar dessa båda embetsverk på detta
sätt, så vill man sätta på ordinarie stat tjenstemännen i ett verk,
hvarom man icke på förhand kan veta om det lönar mödan att
bibehållas eller icke. Vi hafva redan ett statistiskt embetsverk,
nemi. Statistiska Kontoret i KommersKollegium, och vidare äro
Landshöldingarne skyldige att hvart 5:te år afgifva embetsberättelser
för sina län. Hvad äro väl dessa embetsberättelser annat än
de fullständigaste statistiska upppgifter, som kunna åstadkommas?
Vill man hafva fullständigare uppgifter, så är det bäst, att, på sätt
Hr Cederschiöld föreslagit, för detta ändamål ställa till K. M:s
disposition en viss summa, hvilken K. M. sedan kan utdela i arfvoden.
Dessa nya embetsverk, som man illfänas att inrätta, äro till
VIII H. 22
338
Den 23 September f. m.
sin natur af högst egen beskaffenhet. De kunna i de flesta fall
icke röra sig utan att behöfva äska handräckning af Landshöfdingeembetena;
men dessa extra embetsverk hafva icke fält makt att
ålägga Länsstyrelserna alt fullgöra de föreskrifter, som de meddela.
Derigenom händer, såsom förhållandet är med Fångvårdsstyrelsen,
att om anmärkmr upkomma mot en Länsstyrelse, så
kan icke Fångvårdsstyrelsen behandla saken omedelbart, utan måste
från sig öfverlemna ärendet till ett RiksKollegium, som genom
vitén eller andra tjenliga medel kan förmå Länsstyrelserna att fullgöra
föreskrifterna. Man bör akta sig att införa så beskaffade inrättningar
till större antal än som redan finnes, helst man i alla
fall och på ett mycket ändamålsenligare sätt kan vinna det mål
man åsyftar. Ehuru saken redan genom 3 Stånd är afgjord och
man derigenom fått ett nytt bevis på den inkonseqvens, hvartill
Ständerna ofta göra sig skyldiga, anhåller jag likväl fortfarande
om bifall till Hr Cederscbiölds förslag.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Då denna fråga rönt
ett så häftigt och oförväntadt motstånd, anser jag det vara min
pligt att i vetenskapens och civilisationens namn förklara, att
jag önskar framgång åt det väckta förslaget att inrätta en Statistisk
Centralbyrå. De skäl, som blifvit anförda emot förslaget, äro
af den beskaffenhet, att jag icke anser mig böra uptaga R. o. Ad:s
tid med att söka vederlägga dem. Man säger t. ex., vi böra icke
bifalla K. M:s Propos., utan snarare ställa en viss summa till K.
M:s disposition, hvilken K. M. sedan kan använda på det sätt,
han anser lämpligast för ändamålets vinnande. Detta säger man,
oaktadt K. M. i samma Propos. förklarat huru han vill använda
medlen. Vår gamla Tabellkommissions arbeten voro länge af den
beskaffenhet, att de voro de bästa i hela den civiliserade verlden,
med undantag kanske af Förenta Staternas, och i England grundade
Lifassurance-bolagen sina kalkyler på denna Kommissions
tabeller och upgifter, men för närv:de hafva de flesta andra civiliserade
stater gått vida förbi vårt fädernesland, så väl i undersökningar,
som i vetenskapliga forskningar och i statistik i allmänhet.
Då nu dessutom förslaget är bifallet af 3 Stånd, så synes
det mig vara R. o. Ad. mindre nödigt att göra någon annan ändring
än den Hr Björnstjerna yrkat, nemi. uteslutande af Utsk:s
förbehåll att de blifvande tjenstemännen icke skulle på samma
gång bekläda annan allmän tjenst. Det är obilligt att begära det
blifvande embetsmännen skola afsäga sig sina innehafvande tjenster,
då de omöjligt kunna veta, om de kunna blifva så nöjda med sina
nya tjenster, att de vilja behålla dem.
Hr Cederschiöld: Derigenom att jag missförstod en mig
meddelad underrättelse yttrade jag förra gången, att Betänk, var
bifallet af 3 Stånd. Jemte det jag således nu återkallar denna
min upgift, ber jag att få yttra några ord. Den siste värde
talaren har talat om statistikens stora vigt. Jag vill ingalunda
bestrida detta för den händelsen att man verkligen kunde erhålla
Den 23 September f. m.
339
bestämda och säkra upgifter; men jag hemställer till alla de Hrr,
som haft något alt göra med statistiska upgifter, huruvida man i
allmänhet kan betrakta dem annorlunda än som en samling af
större eller mindre osanningar. Hrr Landshöfdingar, som skola
afgifva femårsberältelser, veta häst, om de icke ofta få skrifva på
en höft, ty det är mycket få saker, om hvilka de kunna erhålla
pålitliga upgifter. Ordet »statistik» klingar i mångas öron mycket
ståtligt, men jag tviflar på att de fullt gjort sig reda på tillkomsten
af de s. k. statistiska upgifterna; och om primärupgifterna icke
äro fullt tillförlitliga, kan icke gerna genom deras hopsummerande
upkomma sanning. Jag vill i öfrigt icke ingå i bedömande af
sakens vigt, och äfven med erkännande att den vore af största
vigt, påstår jag att, om K. M. får sig anslaget en viss summa för
det ändamålet, då skall uträttas mångfaldigt mera, än om man
upgör en särskild stat. Sedan jag nu fått höra att frågan icke är
afgjord af de tre öfriga Stånden, vill jag modifiera mitt förra yrkande
på så sätt, att jag anhåller om återremiss på hela punkten
N:o 4.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Dä Hr Ceder
schiöld
återtagit sin upgift att frågan var afgjord af 3 Stånd och
E. o. Ad:s beslut således är af mera betydenhet, anhåller jag att
få tillägga några ord. Hr Cederschiöld yttrade i sitt anförande att
statistiska upgifter icke voro annat än osanningar. De kunna
visserligen aldrig komma till absolut riktighet, men de kunna
närma sig dertill, och deraf måste följa att, om man centraliserar
de statistiska arbetena, så skall man få snarare och bättre resultat.
Några särdeles stora kostnader förorsakas icke genom bifall till
nu ifrågav:de förslag. För närv-.de verkställas statistiska arbeten
på flera olika håll, vi hafva Tabellkommissionens, Bergs- och KommersKollegii
samt Landshöfdingarnes statistiska berättelser m. fl.
Om alla upgifter till dessa berättelser sammanfördes, skulle de,
reducerade till betydligt mindre omfång, på ett ställe igenfinnas,
blifva för ändamålet vida tjenligare och tryckningskostnaden, som
för de särskilda arbetena nu upgår till ett högst betydligt belopp,
minskas. Man talar vidare om det ifrågav:de embetsverkets storlek.
Det skulle likväl icke komma att bestå af mer än 1 Chef,
1 Exped.Secretrre, 1 Registrator, hvilken skulle samla de inkommande
uplysningarne och 1 Revisor, summa 4 personer. Jag
vågar påstå att den nuv:de Tabellkommissionens göromål icke kunna
verkställas af mindre antal tjenstemän, och man må organisera det
statistiska embetsverket huru som helst, så kan personalen aldrig
blifva fåtaligare, än den som här blifvit föreslagen. Jag anhåller
om bifall till Utslcs förslag med den förändring, som Hr Björnstjerna
yrkat.
Hr Prytz, Lars Adolf: Jag har endast begärt ordet med
anledn. af Hr Cederschiölds upmaning till alla dem, som baft statistiska
berättelser att afgifva, att erkänna, det dessa berättelser i
mer eller mindre mån innefattat osanningar. Landshöfdingarna
340
Den 23 September f. m.
uptaga i sina Femårs-berättelser endast de statistiska förhållanden,
som de med säkerhet hafva sig bekanta, och således innefattar
denna upmaning en beskyllning mot sanningsenligheten af deras
upgifter, hvilken icke förtjenar att besvaras. Det är sannt att
dessa statistiska upgifter icke kunna vara fullständiga, men jag
bestrider att de innefatta några osanningar.
Hr Cederschiöld: Då jag begagnade ordet »osanning» så
skedde sådant, emedan jag anser hvarje sak böra benämnas med
sitt rätta namn. Men det finnes två slag af osanningar, dels sådana,
som upgifvas med upsåt för att förvilla, dels sådana, som
upgifvas på god tro och härleda sig af bristande kunskap om för
hållandet.
Då jag begagnade ordet »osanning», så var det i den
sednare bemärkelsen, och det måste så väl den sisle värde talaren
som hvarje annan Landshöfding medgifva, att deras statistiska upgifter
icke äro fullt tillförlitliga. Det hände sig för några år
sedan att när Tabellkommissionen sammaniäknade födde och döde
för att jemföra denna summa med totalsumman af landets folkmängd,
så var den af med 15,000 menniskor, som den icke visste
hvart de tagit vägen. Jag vill visst icke påslå, att Tabellkommissionen
förgjort dessa 15,000 menniskor, men hvart hade de tagit
vägen? Det kunde Kommissionen icke uplysa, och sådant bör ej
väcka förundran hos den, som något tänkt på svårigheten att erhålla
fullt pålitliga statistiska upgifter. Så t. ex. är det icke en
gång möjligt för en Landshöfding att säga, huru många tunnland
jord inom länet, som utgöras af krono-allmänning, och nyligen
har man tvistat om huru stora kronans skogar äro. Och dessa
saker äro ändock vida lättare att bestämma, än en hop förhållanden,
som ständigt förändras. Här finns tvänne slag af statistiska
upgifter, mellan hvilka det är en betydlig skillnad. De förra röra
de fixa, och de sednare de rörliga och föränderliga förhållandena.
På dessa sednares utredande lägger jag stor vigt. På det att statistiken
i detta afseende må blifva utvecklad, anser jag att man
bör söka utarbeta ett fullständigt kartverk öfver Sverige, icke endast
upptagande dess yttre konturer, utan äfven utvisande dess
geognostiska beskaffenhet. Det är en statistik, som är af vigt. och
der kan man äfven komma sanningen temligen nära; men försök
att räkna boskapen i Sveriges Rike! Det står icke i mensklig
förmåga och jag tror nästan att man skulle kunna köpa all boskapen
blott för den kostnad, som skulle fordras för att med full säkerhet
få den räknad. När jag sade ordet »osanning», så var det
ingalunda för att förolämpa. Men verkliga förhållandet är, att
man tror sig erhålla ett slutresultat, sorn är sanning, derigenom
att man summerar ihop en massa summor, som hvar för sig icke
äro riktiga. Utom hvad jag nämnde om de 15,000 menniskorna,
som bade försvunnit, så vill jag anföra ännu ett exempel. Uti
Just.StatsMinisterns berättelse uptogs för några år sedan att 17
personer blifvit under ett visst år afrättade. När Just.Ombudsmannen
skulle afgifva sin berättelse skickade han sin Kanslist upp
i Just.Revisionen för att taga reda på alla de lifdömda, hvilka icke
Den 23 September f. m.
341
slutligen erhållit nåd; och deras antal befanns upgå till icke mera
än tre. Härvid är att bemärka, att han, genom förbiseende, möjligen
kunde få för många, men icke för få. Må detta tjena till
en varning, att icke för högt skatta värdet af statistiska upgifter.
Skola sådana begagnas, måste det ske med yttersta varsamhet. Jag
förnyar min anhållan om återremiss och hemställer derjemte, om
icke denna propos. kunde först framställas; om den icke bifalles
vore It. o. Ad. alltid i tillfälle att pröfva de öfrige förslagen.
Hr Bråkenhjelm: Jag ber om ursäkt att jag ånyo besvärar
R. o. Ad., men jag anser det vara min pligt att protestera
mot sådana yttranden, som att statistiska upgifter i allmänhet äro
osanningar. För min del fäster jag ett högre begrepp vid sanningen.
Jag, liksom alla andra menniskor, om de vilja erkänna
det, har gjort den erfarenheten att i alla sådana faktiska upgifter
ingår ovilkorligen mer eller mindre osanning, och hvad man i
allmänhet kallar sanning, det är endast approximativ sanning.
Utan att sänka mig ned till boskapen kan jag härpå anföra ett
påtagligt exempel. Om jag frågar den talare, som sist hade ordet,
huru långt det är härifrån till Järfva, så svarar han 36,000 alnar,
men jag vill åtaga mig att bevisa, att det är osanning, och
detta är likväl en osanning, som betalas med pengar. Sannt och
osannt bör mätas efter förnuftiga menniskors förmåga att lära känna
sanningen, och icke efter abstrakta, sjelfgjorda begrepp. Man har
dessutom just visat nödvändigheten af en Statistisk Centralbyrå,
då man åberopar sådana förhållanden, som att 15,000 menniskor
försvunnit, eller att 17 personer blifvit afrättade i st. f. 3.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. och. Landtm., att i afseende på Utskis förev:de tillstyrkande
blifvit yrkadt, af Hr Cederschiöld återremiss, af Hr Fåhraeus
bifall, med den jemkning, att lönen för Föreståndaren höjdes till
det af K. M. föreslagna belopp af 5,000 Rdr Rmt, af Hr Björnstjerna,
bifall med de förändringar, att benämningen Chef antogs för
den tjensteman Utsk. ansett böra kallas Föreståndare samt aflöningen
för honom bestämdes till 5,000 Rdr Rmt; att derjemte de
för öfrige tjenstemännen föreslagna löne- och lönetillökningsbelopp
sammanfördes under en rubrik såsom lön; samt att det af Utsk.
vid anslaget fästade vilkor att tjenstemännen vid Kommissionens
Centralbyrå icke skulle få med sina beställningar förena annan allmän
befattning uti Staten; samt att slutligen Hr Printzensköld . . .
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld: Jag afstår från min anhållan, och
förenar mig Hr Cederschiöld om återremiss.
Hr Fåhraeus: För att icke uptaga R. o. Adis tid med att
särskildt afgöra mitt förslag, förenar jag mig med Hr Björnstjerna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att i sådant fall endast vöre fråga
om bifall till Utskis tillstyrkande eller återremiss eller ock bifall
342
Dan 23 September e. m.
till Hr Björnstjernas förslag, samt fästade derjemte upmärksamheten
derpå, att i fall Hr Björnstjernas förslag bifölles, så borde den
af Utsk. tillstyrkta anslagssumma af 27,000 Rdr förhöjas till
27,500 Rdr Rmt.
De härefter först till bifall å Utsk:s tillstyrkande och sedan
till återremiss framställde proposme besvarades med starka Nej
jemte några Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk. tillstyrkande med de af Hr Björnstjerna
föreslagna förändringar, samt sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, det
han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Onsdagen den 23 September 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för förmiddagens plenum samt ett
från Exped.Utsk. inkommet under N:o 134 afgifvit förslag till
R. St:rs underd. skrifvelse till K. M., ang:de RiksStyrelsens förande
under H. M. Konungens sjukdom.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Uti. N:o 122, ang:de
regleringen af utgifterna under RiksStatens Sjette HufvudTitel.
Härvid förekom först och bifölls Utslcs i 4:de punkten gjorda
sednare tillstyrkande i fråga om anslag såsom husbyremedel samt
till anskaffande af nödige inventarier för Statistiska Tabellkommissionen.
5:te punkten, ang-.de anslagsförhöjningar för GeneralLandlmäteriEonloret
samt Förste och Andre Landtmätarne i Länen.
Bifölls.
6:te punkten, ang-.de anslag för Socken-karte-verkets bearbetande.
Hr Cederschiöld, Gustaf: På f. m. hade jag äran yttra
mig om skillnaden mellan den fixa och rörliga statistiken. Ehuru
Den 23 September e. m.
343
bergen vittra, sjöar och strömmar småningom uttorka samt jordytan
i allmänhet, genom hvarjehanda orsaker, undergår förändringar,
kan man dock anse karteverket höra till den fixa statistiken.
Alt ett Sockenkarteverk bör finnas, är min fullkomliga öfvertygelse
och derföre tillstyrker jag med nöje bifall till Utsk:s förslag, som
i denna del är öfverensstämmande med K. M:s Propos.; och då
jag alltid sökt att stödja mina handlingar och yttranden på principer,
så är det med tillfredsställelse jag finnér den princip, jag
på f. m. uttalade, här hafva vunnit tillämpning. Jag har väl redan
tidigt lärt känna den Horatianska versen: »Inlerdum dormitat
ipse bonus Homerus», och i öfvertygelse om sanningen deraf, har
jag i allmänhet icke mycket litet på auktoriteter. Men jag kan
icke förneka, att jag på f. m. fann det påkostande, att åsigter,
som af mig då yttrades, bestredos af flera sakkunnige personer,
och deribland f. d. Chefen för CivilDepartementet, och började jag
tvifla huruvida jag icke möjligen misstagit mig; men nu finner
jag att den utaf mig då uttalade grundsats, blifvit uti förev:de
frägla godkänd och antagen af dåvarande Chefen för CivilDepartementel,
samtlige StatsRåden, H. M. Konungen samt hela StatsUtsk.
Likasom Komiterade föreslagit inrättande af ett Statistiskt
embetsverk, hade OfverDirektören vid Landtmäteriet jemväl hemställt
att, för Socknekarteverkets kompletterande, en rekognosceringscorps
med chef och recognoscörer måtte inrättas. Men denna
OfverDirektörens hemställan har icke vunnit framgång, utan i
stället har, i likhet med hvad jag yrkade i afseende å de statistiska
arbetena, man begärt att, för ifrågav:de karteverks fullbordande,
ett visst belopp måtte öfverlemnas till K. M:s disposition.
Då detta fullkomligt öfverenstämmer med mina åsigter anhåller jag
att hvad StalsUtsk. i denna fråga föreslagit måtte varda af R. o.
Ad. bifallet.
Hr Fährm us, Johan Fredrik: Det är icke utan obe
hag,
som jag nödgas besvära R. o. Ad. med ett svar på den anmärkning
om inkonseqvens, som den siste värde talaren framställt.
Jag tror mig dock icke behöfva säga mera än att det statistiska
embetsverket är till sin beskaffenhet varaktigt, hvaremot
det nu ifrågav:de arbetet är beräknadt att kunna afslutas inomen
icke särdeles aflägsen framtid. Följaktligen eger icke samma förhållande
rum i de anförda begge fallen.
Hr Cederschiöld: Jag har alldeles icke förbisett den
anmärkning, som nu blifvit framställd af Hr Fåhraeus, men jag
får fästa upmärksambeten derpå, att Sockenkarleverket aldrig de
facto blifver afslutadt, dels till följd af de af mig nyss omnämnda
naturförändringar och dels till föijd af de förändringar, som jordytan
undergår genom odlingar. Då man således en gång börjat
med ett karteverk, måste man ständigt göra förbättringar deri, och
verket kommer således aldrig att helt och hållet afslutas.
Hr Printzensköld, Carl: Skulle den sats, Hr Fåhraeus
344
Den 23 September e. m.
framställt såsom svar på Hr Cederschiölds anmärkn., göra sig gällande,
så skulle man äfven med mycket fog kunna påstå, att GeneralLandtmäteriKontoret
icke borde vara upfördt på ordinarie
stat. Ty utgår man från den åsigten, att ett karteverk verkligen
kan fullbordas, så torde väl äfven det karteverk, hvars uprättande
åligger nämnde Kontor, äfven i en framtid hinna fullbordan. Men
då sådant, på sätt Ilr Cederschiöld visat, är omöjligt, bör ock en
ständig corps finnas, som är sysselsatt med sockenkarteverket. Jag
kan således icke annat än förena mig med Hr Cederschiöld. Det
är onekligen besynnerligt, att då man vill hafva ett Statistisk
embetsverk på ordinarie stat, ett embetsverk, för hvars blifvande
verksamhet man icke upprättat någon instruktion, så vill man icke
hafva en fast stat för en corps, hvars vigtiga åliggande det är att
rekognoscera och upmäta den Svenska jorden.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
i förev:de punkt tillstyrkt.
7:de punkten, ang-.de anslag för ÖfverSlålhåtlareEmbetels
Kansli och PolisStyrelsen i Slockholm.
Bifölls.
8:de punkten, ang-.de anslag för LandsStaterna i länen.
Härvid förékommo först och b i fö 1 los Utskrs förslag, att den
lönereglering för LandsStaten, som vid innevrde Riksdag verkställes,
må blifva blott provisorisk och gällande för den tid nu skeende
Statsreglering omfattar, samt den i mom. a. gjorda hemställan,
angrde lönetillökning för Landssekreterare.
Yidare förekom Utsk:s i mom. b. gjorda tillstyrkande, i fråga
om lönetillökning för LandsKamererare och LandtRäntmästare,
LänsNotarier och Bokhållare, LandsKanslister och Kontorister samt
LänsStyrelsernas Vaktmästarepersonal; och anfördes härvid af
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Enligt detta förslag till
lönereglering för Landtstats-tjenstemännen skulle Länsbokhållarelönerne
fördelas i tvenne klasser, nemi. 1000 Rdr i de 7 betydligare
länen och 800 Rdr i de öfriga. För min del kan jag ej
inse skälet till en sådan olikhet. Jag har visserligen hört sägas,
att dessa tjenstemäns göromål skulle vara mera betungande i åtskilliga
län än uti andra, men då det är otvifvelaktig!, att Länsbckhå
1 larne, som skola föra landsböckerne, i alla län hafva lika många
titlar deri, och att skillnaden egentligen består i större summor i
ett härad än i ett annat, samt det i allt fall är nödvändigt, att
en tjensteman skall hafva utväg till en nödtorftig bergning, om
om han än icke skulle vara alldeles öfverhopad med tjenstegöromål,
hvartill kommer att Länsbokhållare-platserne äro af betydlig
vigt, enär Länsbokhållaren vid Landskamererarens förfall skall förrätta
dennes tjenst; så får jag vördsamt föreslå, att alla Länsbokhållare
erhålla en lön af 1000 Rdr, samt att Landtstats-tjenstemän
-
Den 23 September e. m.
345
nens lönestat således skall förhöjas med det belopp, som för sådant
ändamål erfordras.
11 r Prytz, Lars Adolf: Jag anhåller att få yttra mig
ang:de de föreslagna lönerne för LänsNotarier, LänsBokhållare,
LandsKanslister och LandsKontorister.
De förstnämnde tjenstemännen, eller LänsNotarierne, skulle
visserligen, enl. K. M:s af StalsUtsk. tillstyrkta förslag, få en lönetillökning
af 250 Rdr genom lönernas förhöjning från 500 till 750
Rdr, men jag för min del anser, att denna lön är alltför ringa
för en tjensteman, som i och för sin bergning är helt och hållet
beroende af sin ordinarie lön. LänsNotarien är vanligtvis en person,
den der icke är upammad inom sjelfva LandsKansliet, utan
kommer från främmande håll. Landslianslisten befordras sällan
till LänsNotarie, och då en sådan tjensteman tillsättes, har Landskanslisten
vanligen under en längre tid innehaft sin plats och till
sig dragit alla de kommissioner, som finnas att tillgå och gifva en
icke obetydlig inkomst. LänsNotarien kan således icke erhålla
någon sådan biförtjenst, utan inskränkes till sin ringa ordinarie
lön. Af detta skäl anser jag, att LänsNotarien bör ställas i samma
kategori, som LänsBokhållaren. Nu har den siste värde talaren
anfört de skäl, sorn tala för alla LänsBokhållares förseende med
lika stora löner, och jag instämmer helt och hållet i detta hans
yttrande. Om jag t. ex. tager i betraktande tvenne län, nemi.
St. Kopparbergs och Gefleborgs, s;V'finner jag, att i afs. å folkmängden
och vidden är det förra föga betydligare än det sednare,
men detta oaktadt är det förra uptaget bland de 7 lyckligare länen,
der LänsBokbållarne skola få 1000 Rdr, under det att LänsBokhållaren
i Gefleborgs län får åtnöja sig med 800. Nu frågar
jag hvar och en, som känner förhållandena i båda dessa län, huruvida
icke göromålen vid LandsKansliet i det sednare länet äro lika
många, som i det förra, och om icke lefnadskostnaden i Gefle är
större än i Fahlun? Måste dessa frågor besvaras med ja, så kan
jag icke finna, hvarföre LänsBokhållaren i Fahlun skall hafva 200
Rdr större lön än hans vederlike i Gefle. Då jag således förenar
mig i Hr Nordenfelts anhållan, att en lön af 1000 Rdr må för
för alla LänsBokhållare bestämmas, samt då jag förut har visat,
att LänsNotarien bör ställas i samma kategori, som LänsBokhållaren,
vågar jag nu vördsamt föreslå, att LänsNotariernes löner äfven
måtte bestämmas till 1000 Rdr.
Då vid förra Riksdagen ett anslag af 77,000 Rdr Bko beviljades
till löneförbättring åt Landtstats-tjenstemännen. ansåg man,
att LandsKontoristen borde hafva större lön än LandsKanslisten,
och den förres lön bestämdes äfven till 300 Rdr Bko, under det
den sednare endast fick 200 Rdr s. m. På grund af hvad jag förut
anfört, eller att LandsKanslisten har tillfäle att bereda sig biförtjenst
i kommissionsväg, anser jag att en olikhet emellan hans
och LandsKontoristens lön bör ega rum. Nu deremot hafva de
blifvit upförda till lika löner, eller 500 Rdr. Jag tror att Lands
-
34fi
Den 23 September e. m.
Kontoristen bör vara 50 proc. bättre aflönad än LandsKanslisten,
och anhåller således, att de förras löner måtte förhöjas till 750 Rdr.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Afven jag anhåller vörd
samt
att få yttra några ord i detta ämne.
Den tjenstemanna-klass, hvarom här är fråga, eller Landlstatstjenstemännen,
har utan tvifvel särdeles trägna göromål, men detta
oaktadt hafva de ganska länge varit särdeles vanlottade i löneväg.
Redan för 40 år tillbaka var man betänkt på att förbättra deras
lönevilkor, emedan man redan på den tiden insåg det trängande
behofvet. deraf. Denna påtänkta löneförbättring har emellertid ännu
icke gått i fullbordan, ehuru man tidtals i någon mån visat sig
beredvillig alt bispringa dessa tjenstemän. Innan skatteförenklingen
genomfördes, var det en möjlighet för landtstats-tjenstemännen
att inrätta sin hushållning så, att de oundvrkligaste lefnadsbehofven
fylldes, men sedan de nödgats taga sina indelningar efter
markegångspris i stället för hvarje års markegång, har deras ställning
så försämrats, att de måhända hafva ända till -Judel mindre
inkomster än förut. Alla Landtstatens tjenstemän hafva lidit af
denna förändring, men jag vill nu endast tala om tvenne klasser
deraf, eller LänsNotarierne och LänsBokbållarne. Jag inser icke
orsaken, hvarföre lönerne för de sednare blifvit bestämda till olika
belopp i olika län. Gottlands län hörer till dem, hvilkas LänsNotarie
och LänsBokhållare skulle få åtnöja sig med den mindre
lönen. Det må väl vara, att detta län har ett eller annat hundratal
personer mindre än de öfriga, men vid denna, i min tanke, ej
på saken särdeles inverkande omständighet, borde man ej hafva
fästat sig. Jag för min del anser, att denna olikhet bör utjemnas,
och tjenstemannen inom samtliga länen få lika löner. Jag ber att
få fästa upmärksamheten derpå, att en LänsNotarie måste vara en
person med juridisk bildning, måste hafva tagit IiofRätts-examen
samt tjenstgjort vid Ting. LänsBokhåliaren behöfver visserligen ej
hafva tagit någon annan examen än kameral-examen, men denna
examen fordrar dock en tids vistande vid något Universitet. Nu
är det föreslaget, att en LänsNotarie skulle få 750 Rdr i lön, under
det att en Länsman t. ex. på Gottland skulle erhålla 700
Rdr, och dessutom boställe eller 150 Rdr i hyresersättning. Således
skulle en Länsman blifva bättre aflönad än en LänsNotarie!
Denna sednare måste dock underkasta sig en daglig tjenstgöring,
såsom förhållandet i allmänhet är med LandtStatens tjenstemän, de
der måste vida mera passa på tiden än Kollegiernas. Det går icke
an för Landtstats-tjenstemannen att upkomma på embetsrummet k).
11 eller 12, och låta personer under tiden vänta på sig, utan han
måste infinna sig kl. 9 och qvarstanna hela f. m., samt understundom
använda en del af e. m. för att medhinna göromålen.
En Vaktmästare vid Länshäktet har 600 Rdr i lön och dessutom
fria husrum, ljus, ved m. m. d. Han har således större löneförmåner
än LänsNotarien.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att Hr Gr. o.
Landtm, ville framställa propos. på mitt yrkande, att LänsNotarien
Den 23 September e. tn.
347
och LänsBokhållaren på Gottland måtte få en lön af 1,000 Rdr
hvardera, hvilken väl är en ringa lön, men någorlunda tillräcklig
för deras existens.
Hr Montgomerie, Rob. Nils Germ.: Under f. m:s öf
verläggning
yttrade en ledamot, att R. St:r sakna den detaljkännedom,
som erfordras för att behörigen pröfva de olika lönebeloppen
för de olika tjenstemanna-graderne, samt att man derföre borde
rätta sig efter K. M:s förslag. Jag för min del hyllar denna grundsats,
och anser derföre att R. o. Ad. bör följa det af K. M. nu afgifna
förslaget. Då StatsUtsk. tillstyrkt beviljandet af de lönebelopp,
som K. M. för LänsBokhållarne och LänsNotarierne föreslagit,
så skulle jag tro, att Utsk. gått så långt man skäligen kan begära.
För öfrigt får jag fästa upmärksamheten derpå, att totalbeloppet af
anslagen under denna Hufvudtitel har af Utsk. blifvit föreslaget
icke obetydligt högre än hvad K. M. begärt, samt att en nödig
omtanke för Statens tillgångar torde kräfva, att man icke alltför
mycket öfverskrider den summa K. M. föreslagit, såvida det ej sker
för något, som är af ett oundvikligt behof påkalladt.
Hr Printzensköld: När man med upmärksamhet följt de
åtgärder, som under den sednare tiden dels af R. St:r och dels af
Regeringen blifvit vidtagne i afs. å regleringen af Landtstats-tjenstemännens
lönevilkor, så måste en ganska smärtsam känsla väckas
hos enhvar, som nitälskar derför att en tjensteman skall åtnjuta
rättigheter och förmåner i förhållande till hans skyldigheter och
åligganden. Klagan öfver de ifrågav:des bekymmersamma ställning
har länge försports. Denna rättmätiga klagan har visserligen i så
måtto blifvit af R. St:r behjertad, att de vid flere Riksdagar gjort
underd. framställningar till K. M. om afgifvande af förslag till lönereglering
för Landtstaten, och ett sådant upgjordes äfven på en tid,
då hos Regeringen den åsigten hade gjort sig gällande, att Landtstats-tjenstemännens
ställning tarfvade en grundlig förbättring, så
framt åtgärden skulle för dem medföra ett verkligt gagn, hvarföre
också förslaget blef upgiordt i denna syftning och öfverlemnades
till R. St:r; men det möttes då af det svar, att R. St:r funno detsamma
vara alldeles Öfverdrifvet, och det förut gjorda erkännandet
å R. St:rs sida af behofvet utaf löneförbättring för Landtstaten,
återtogs af dem genom att vägra bifall till det af K. M. för löneregleringens
genomförande äskade anslag. Sedermera kom en annan
tid, och i stället för att vidhålla sitt en gång afgifna förslag för
att dymedelst framkalla R. St:rs bifall dertill, förfor Regeringen
alldeles tvärtom, och framkom med ett nytt förslag, som väl hade
skenet af att åsyfta en löneförbättring, men i verkligheten ledde
till ett helt och hållet motsatt resultat. Man hade i sanning fog
att vänta det vederbörande, som upgjorde detta förslag, skulle hafva
bättre tillsett sina underlydande tjenstemäns rätt och bästa, men
då så icke skedde, blef följden naturligtvis den, att uprepade klagomål
från tjänstemännens sida förspordes, och med anledn. deraf har
det nu förev:de förslaget blifvit af K. M. afgifvet. Om man emel
-
348
Den 23 September e. m.
lertid jemför de löner, som deri finnas föreslagna, med de löneförmåner
tjenstemännen åtnjöto på den tid då de hade indelningar
och fingo dem lösta efter årlig markegång, så skall man finna att
de förra ganska obetydligt öfverstiga de sednare, så att man nästan
kunde säga, att tjenstemännen endast återfått hvad dem förut fråntagits.
Om man icke kan neka, att detta är sanna förhållandet,
så dristar jag mig att öppet förklara, att jag lägger vederbörande
till last, att de icke bättre iakttagit tjenstemännens rätt och fördel.
Hvad de nu ifrågavrde lägre Landtstats-ljenstemännen beträffar,
så är det icke utan förundran jag erfarit huruledes den för dem
föreslagna lönereglering synes vittna derom, att man i afs. på lönebeloppens
bestämmande icke anser sig böra göra någon skillnad
emellan de tjenstemän, hvilka för sina sysslors förrättande endast
behöfva en ganska medelmåttig bildning, såsom händelsen är med
LandsKanslister eller LandsKontorister, och sådane tjenstemän, hvilkas
befattningar äro af den beskaffenhet, att de kräfva en högre
bildningsgrad hos deras innehafvare, såsom med LänsNotarier är
förhållandet, enär dessa tjenstemän måste hafva undergått den akademiska
examen, genom hvars afläggande man Olifver kompetent
till inträde i rättegångsverken, och hvilken är ganska svår, i anseende
till de mera vidsträckta studier, som den påkallar. Just
med afs. härå hade rättvisan fordrat, att man för LänsNotarierne
icke föreslagit en så ringa lön, som 750 Rdr. Genom att på detta
sätt ställa den mera kunskapsrike tjenstemännen, och den som har
en vida lägre bildning på samma plan, med hänsigt till deras löneförmåner,
skall det slutligen gå derhän, att man hos den studerande
ynglingen, som vill egna sig åt Statens tjenst, qväfver all
håg att förskaffa sig den högre bildning, hvarigenom han göres
skicklig att emottaga och till Statens verkliga gagn bekläda de
svårare och vigtigare, om också icke de högre platserne inom embetsmanna-knrpsen.
Vi finna äfven huruledes antalet af juridiskt
bildade e. o. tjenstemän så väl vid Länsstyrelserna, som inom andra
embetsverk, under de sednare åren allt mer och mer förminskats,
och särskildt kan jag uplysa att inom det embetsverk, till
hvilket jag hörer, denna förminskning redan gått så långt, att då
inom KansliExpedin eller Adv.Fisk.Kontoret en tjenstledighet sökes
eller en tjensteman får förfall, man är i verklig förlägenhet att
finna någon, som under tiden kan sköta hans tjenst.
På grund af hvad jag sålunda anfört, måste jag, lika med några
föregående talare, förorda beviljandet af en större lön åt LänsNotarierne
än den StatsUtsk. föreslagit, helst jag är öfvertygad
derom, att om än alla dessa tjenstemän nu erhålla 1000 Rdr i
lön, så skola ändock Hrr Landshöfdingar temligen snart råka i förlägenhet
för att finna skickliga personer, som vilja för denna ringa
lön åtaga sig en så trägen befattning, som LänsNotarie-tjensten.
Vidkommande LänsBokhållarne, så anser jag dem visserligen i
afs. på det kunskapsmått, som de behöfva för sina sysslors förrättande,
stå en grad under LänsNotarierne, men då emellertid man
icke kan förneka, att LänsBokhållare-befattningen är af vigt, helst
LänsBokhållaren, om behof göres, är pligtig att företräda Lands
-
Den 23 September e. m.
349
Kamrerarens ställe, hvartill fordras en längre tids tjenstgöring
inom LandsKontoret, och derunder förvärfvad praktisk skicklighet,
så finner jag det vara skäligt att förse LänsBokhållaren med lika
stor lön som LänsNotarien. Jag tillstyrker således beviljandet af
1000 Rdr i lön åt samtlige LänsBokhållarne. ,
Hvad slutligen LandsKontoristen och LandsKanslisten angår,
så ehuru deras befattningar äro af en underordnad beskaffenhet,
anser jag likväl det vara R. St:r värdigt att förse dem med sådana
löner, att de kunna hafva sin ta r fl i ga utkomst. LandsKontoristen
torde dock böra erhålla högre lön än LandsKanslisten, emedan
den förre måste hafva tagit akademisk examen och kan vinna
befordran till LänsBokhållare, äfvensom till Häradsskrifvare eller
Kronofogde, då deremot den sednare vanligen saknar akademisk
bildning och endast behöfver vara en pålitlig och arbetsam renskrifvare,
samt dessutom är i tillfälle att genom enskildte updrag
bereda sig en icke obetydlig biförtjenst. Jag finner således att
LandsKanslisten kan åtnöjas med den af StatsUtsk. föreslagna lönen,
men att deremot LandsKontoristens lön bör förhöjas.
Hr Prytz: Med anledn. af Hr Montgomeries yttrande anser
jag mig böra tillkännagifva, att jag tacksamt erkänner den omsorg
om Statens tjenstemäns bästa, som K. M. uti sitt Nåd. förslag ådagalagt,
samt att jag jemväl räknar StatsUtsk. till förtjenst, att Utsk.
gått K. M:s välvilliga afsigter till mötes, samt i vissa fall tillstyrkt
förhöjning af de föreslagna lönerne, äfvensom i en enda klass sammanfört
tjenstemanna-löner, dem K. M. föreslagit att utgå i särskilda
klasser. Icke heller anser jag mig kunna klandra dem, som
utarbetat det förslag till lönereglering för Landtstats-tjenstemännen,
som vid förra Riksdagen antogs, och som verkligen ledt till en
löneförsämring i stället för en löneförbättring, ty de kunde vid
den tiden icke hafva någon erfarenhet af hvad de indelta lönerne
efter medelmarkegång komme att utgöra; men attén verklig löneförminskning
egt rum, det kan jag med siffror bevisa, ty i Gefleborgs
län hade år 1855 Landssekreteraren 183 Rdr, LandsKamreraren
275 Rdr, LandlRäntmästaren 96 Rdr och LandsKanslisten
48 Rdr, allt banko, mindre löne-inkomster än förut. Dessutom
hafva åtskilliga af Landtstatens tjenstemän fått vidkännas en opåräknad
minskning i inkomst derigenom, att R. Sl:r vid sednaste
Riksdag dels nedsatt, dels afskaffat åtskilliga bevillningsafgifter.
Allt detta kunde vederbörande likväl ej på förhand beräkna, och
de böra derföre ej beskyllas för något förbiseende af tjenstemännens
rätt och bästa.
Beträffande den af mig nu föreslagna löneförbättringen, ber
jag att få tillägga något, som jag, förra gången jag hade ordet,
glömde att anföra. Då vi hinna till Utsk:s yttrande ang:de Kronofogdar,
Häradsskrifvare och Länsmän, så finna vi att Utslcs förhöjt
den föreslagna ersättningen för bristande boställen. Deremot
hafva de öfriga Landtstats-tjenstemännen icke blifvit hugnade med
någon ersättning för de dyra hyrorna i residens-städerne, som upsluka
nära hälften af de lägres inkomster, om de hafva familj. Vi
-
350
Den 23 September e. m.
dare ber jag att få nämna, att då jag föreslog förhöjning af LänsNotariernes
löner til! 1,000 Rdr, borde jag tillika hafva fästat upmärlisarnlieten
derpå, att då LandsSekreterarnes löner icke blifvit
förhöjda, och de måste fylla LänsNotariernes lefnadsbehof, i den
mån de sednares lön dertill icke räcker, så innebär löneförbättringen
för LänsNotanerne jemväl en billig löneförbättring för LandsSekreterarne.
Hvad LänsBakhållarne beträffar, har PresteStåndet
redan beviljat dem 1,000 Rdr, men jag känner ej med visshet om
denna lönetillökning beslutats för alla eller endast för vissa Län.
Slutligen vill jag nämna, att livad LandsKontoristen och LandsKanslisten
vidkommer, så äro deras ordinarie löne-inkomster, sådana
de af Utsk. blifvit föreslagna, ej allenast icke jemförliga med
vederlikars i andra grenar af administrationen, utan äfven om man
jemför deras löne-inkomster med den simpla dagakarlens arbetsförtjenst,
så skall man finna jemförelsen utfalla till den sednares
fördel. Jag ber II. o. Ad. taga alla dessa omständigheter i samvetsgrann!
öfvervägande, och jag hyser den förhoppning, alt då nu
en verklig löneförbättring är af K. M. föreslagen samt af StatsUtsk.
tillstyrkt, steget måtte tagas fullt ut, så att löneregleringen
ej måste om några år åter förändras. Jag anhåller derföre, att
LänsNotarier och LänsBokhållare måtte få 1,000 Bdr, samt att
LandsKoritoristernes lön måtte höjas från 500 till 750, hvaremot
jag, på förut anförda skäl, anser LandsKanslisterna kunna åtnöjas
med de föreslagna 500 Bdr.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Hr Printzensköld
har ganska skarpt klandrat Regeringen derför, att den vid förra
Riksdagen vidtagna löneregleringen för Landtstats tjenstemännen
blifvit en löneförsämring i stället för en löneförbättring. Då jag
icke kan föreställa mig, att detta klander tillkommit emot bättre
vetande, utan fast heldre tror, alt detsamma bör tillskrifvas en
glömska af verkliga förhållandet, så vill jag erinra Hr Printzensköld
derom, att då R. St:r vid förra Riksdagen beviljade den af
K. M. begärda anslagssumman till förbättrande af Landtstatens löner,
så fästades dervid det uttryckliga vilkor, att de indelta lönerna
skulle indragas och ersättas med kontanta aflöningsbelopp.
Denna omständighet i förening med de hastigt och oväntadt stegrade
varuvärdena är orsaken att löneregleringen blifvit för en
del tjenstemän ofördelaktig.
Hvad de nu af åtskillige ledamöter föreslagna lönetillökningar
angår, torde det icke vara lämpligt att derom fatta definitifva
beslut, utan tillstyrker jag R. o. Ad., att om Ståndet anser lönerna
böra förhöjas, återremittera Utsk:s yttrande i de anmärkta delarne.
Hr Fåhraeus: Den öfverläggning, som här föregått, har
ytterligare bekräftat min på erfarenhet grundade öfvertygelse om
svårigheten att till allas belåtenhet reglera lönestater för embetsverk,
hvilkas tjenstemannapersonal, utgrenad i flera klasser, är
spridd öfver hela landet. Vid särskilda tillfällen, då jag haft åliggandet
att utarbeta förslag till ny lönereglering för Landsstaten,
Den 23 September e. m.
351
bär jag enskildt vändt mig till länens resp. styresman, i ändamål
att af dem inhemta uplysningar och ledning för milt omdöme,
men sällan hafva svaren varit i någon punkt sins emellan 1 i lista
m miga, för ena länet har förordats en klass af tjenstemän, och
för vissa andra en annan, såsom varande, om icke uteslutande, åtminstone
[öreträilesvis i behof af löneförbättring. När sedermera,
i anseende till lefnadskostnadernas betydliga stegring, det blef
oundgängligen nödigt att höja lönerna för alla, har Regeringen,
vid förslagets upgörande, måst tillse, alt å hvarje ort harmonien
mellan olika grader icke blefve rubbad.
Hr Nordenfelt har i sitt anförande begått ett misstag, då det
yttrats, att K. M. föreslagit lönerne för LänsRokhållarne, fördelade
i 3:ne klasser En sådan fördelning egde rum efter förra löneregleringen,
men vid den nu föreslagna är klassernas antal minskadt
till 2:ne, så att lönen för LänsBokhållare skulle blifva i
några af de större länen 1,000 och i alla de öfriga 800 Rdr
Riksmynt.
Hvad LänsNotarierne beträffar, torde det vara bekant, att ännu
för några få år sedan, dessa tjenstemän ej hade någon lön sig anslagen,
emedan det var LandsSekreterarnes skyldighet att sjelfva
åt desse sina biträden gifva skälig ersättning. Först vid sednaste
Riksdag bestämdes för LänsNotarier lön å stat af 500 Rdr Rgds,
och vid den innevarande äro de föreslagne till ett förhöjdt lönelopp
af 750 Rdr Rmt, hvarå jag nu hör yrkas ytterligare förhöjning
till 1,000 Rdr. Med den kännedom jag eger om Landtstatstjenstemännens
trägna och och vigtiga göromål, hade jag för min
del gerna sett om Statens tillgångar medgifvit deras förseende
med än fördelaktigare lönevilkor än de föreslagna, men, M. Hrr,
jag befarar, att om man sönderplockar K. M:s af StatsUtsk. understödda
förslag, äfventyrar man att intrassla frågan och sålunda
förfela ändamålet.
Hr Bildt, Knut: Sedan jag anmälte mig att erhålla ordet
har denna fråga i sin allmänhet blifvit utförligt afhandlad och jag
vill således endast tala om förhållandet i Gottlands Län. Vid Riksdagens
början väckte jag en motion o.m löneförhöjning åt Gottlands
militärstat. Den lyckades att tillvinna sig R. o. Ad:s bifall
och grundade sig på upgifter från Landskontoret, der man noga
kände tjenstemännens behof. Det är just samma summa som Hr
af Dalström nu påyrkat och jag anhåller alt få förena mig med
honom och yrka 1,000 Rdr i lön åt LänsNotarien och LänsBokhå
1 la ren. Dessa tjensters vigt vid många tillfällen beböfver ej omtalas,
men fordrar skälig vedergällning.
Hr Nordenfelt: Sedan jag sist yttrade mig, hafva åtskilliga
talare yrkat andra förändringar i förslaget än dem jag förordrat.
Jag inser tydligt, att det vid sådant förhållande blefve temligen
svårt för R. o. Ad. att här fastställa bestämda lönebelopp, och
då jag dessutom erhållit underrättelse derom, att PresteStåndet
återremitteradt frågan, anser jag mig böra afstå från mitt förra
352
Den 23 September e. m.
yrkande i afseende å LänsBokhållarnes löner och anhåller nu om
punktens återremitterade.
Hr Prytz: Då jag nu hör Hr Nordenfelt begära punktens
återremitterande, så vill äfven jag afstå från mitt förra yrkande
och förena mig med honom, under anhållan, att hvad jag i frågan
yttrat måtte få åtfölja återremissen.
Hr Printzensköld: Äfven jag afslår från min anhållan
om fattandet af definitivt beslut i frågan och förenar mig med de
ledamöter, som begärt återremiss. Men jag begär att till svar å
Frih. Alströmers anmärkning få erinra, att om mitt minne icke
alldeles felar, så, ehuru R. St:r visserligen vid beviljandet af de
77.000 Rdr, som Frih. omförmält, fästade det vilkor, att de indelta
lönerna skulle indragas, skedde detta likväl till följd af förut
från Regeringens sida gjord framställning om ändamålsenligheten
deraf, att de indelta lönerna i allmänhet förvandlades till penningar,
så att R. St:r endast i detta fall följde en af Regeringen
förut uttalad åsigt. Jag är fullt och fast öfvertvgad derom, att
i fall Regeringen aldrig gjort en sådan framställning, hade R. St:r
icke fallit på den tanken, att vid anslagets beviljande fästa det
omnämnda vilkoret; men om man än vill antaga, att icke dessmindre
så skett, så öfverlemnar jag dock till en hvars bedömande,
om icke Regeringen, vid skärskådandet af lönernas dåvarande och
blifvande belopp samt med den kännedom, som Regeringens embetsman
omöjligen kunna undgå att ega om de vexlande priserne
på spanmål och viktualievaror, ganska lätt hade kunnat af dessa
77.000 Rdr förse de tjenstemän, som förut hade kontanta löner,
med erforderlig förhöjning uti dem, men deremot låta de tjenstemän,
hvilkas löner voro indelta, behålla desamma, enär synnerlig
skarpsinnighet ingalunda erfordrades för att inse, det desse tjenstemän
skulle på bytet komma att i längden betydligen förlora.
Några svårigheter var ej heller för handen att så förfara, om Kegeringens
vilja legat åt detta håll, men önskan hos henne att
genomdrifva sin en gång fattade föresats, att så fort som möjligt
utbyta de indelta lönerna mot kontanta penningar var så stark,
att man föga bekymrade sig derom, huruvida sådant komme att
ske på tjenstemännens bekostnad. Regeringen har härigenom äfven
handlat just i motsats till hvad man gjort i andra länder Vi veta
nemi. att i vårt grannrike Danmark, hvars tillgörande af en hög
embetsman för några plenidagar sedan på detta rum åberopades,
såsom exempel till efterföljd, har man nyligen bestämt lönerne i
spanmål, derföre att denna vara är den säkraste mätaren af penningens
alltid omvexlande värde, under det att man hos oss afskafiat
detta löningssätt, som otvifvelaktigt är det naturligaste och
då Regeringen tagit initiativet härtill, tror jag mig icke hafva
saknat skäl att lägga henne till last, att det är hon, som framkallat
det vilkor, Ständerne fästade vid det löneförbättringsanslag,
som
Den 23 September e. m.
353
sorn de vid en föregående Riksdag åt Landtstatsljenstemännen
beviljade.
Ilr af Dalström: Med anledning af hvad jag förut yttrat
anhåller jag att denna punkt måtte blifva återremitterad.
Gr. Sparre, Erik: Jag hade icke ämnat yttra mig i denna
fråga, men då jag befarar, att en återremiss biifver resultatet af
denna discussion, har jag' icke velat låta densamma komma till
Utsk., utan någon motsägelse emot de yrkade lönetillökningarne.
För min del (år jag således förklara, alt jag icke funnit något
giltigt skäl anfördt för tillökningen, åtminstone beträffande LänsNotarierne
och LandsKanslisterne. Vi böra ihågkomma, att de
förre icke hade någon ordinarie lön förrän en sådan vid sistlidne
Riksdag dem beviljades, samt att den nu från 500 till 750 Rdr
förhöjda lönen dock icke är så alldeles obetydlig. Det bör jemväl
ihågkommas, att LänsNotarien utan allt tvifvel erhåller någon del
af de sportler, som tillfalla LandsSecreteraren. Vi veta äfven att
LandsKanslisterna hsfva tillfälle att genom kommissioner bereda sig
inkomster. Den enda anledningen till en återremiss torde vara
den, att få förhöjning i LänsBokhållarnes löner, för så vidt de
blifvit föreslagna till mindre än 1,000 Rdr. Då man i allmänhet
antager denna summa såsom det minsta belopp för en Statens
tjensteman, som ej har att påräkna några sportler, torde en lön
för LänsBokhållare af endast 800 Rdr kunna anses vara för liten.
I detta hänseende anser jag mig kunna biträda återremissen, men
icke i de öfriga.
Då öfverläggningen härmed ansetts afslutad, framställde Hr
Gr. o. Landtm., att, emot Ulsk:s tillstyrkande, så vidt det angick
LandsKamererarne, LandtRäntmästarne, LandsKanslisterne samt LänsStyrelsernes
Vaktmästarepersonal, icke någon anmärkning blifvit
gjord, men att med afseende på LänsNotarierne, LänsBokhållarne
samt LandsKontoristerne anmärkningar blifvit framställde med begäran
om återremiss, hvarföre Hr Gr. o. Landtm, finge först hemställa
om R. o. Ad. bifölle den del af Utsk:s tillstyrkande, som
angick LandsKamererarne, LandtRäntmästarne, LandsKanslisterne
samt LänsStyrelsernes Vaktmästarepersonal.
Ropades Ja.
Beträffande sedermera den dol af Utsk:s tillstyrkande, som
angick LänsNotarierne, LänsBokhållarne samt LandsKontoristerne
framställdes propos. först till bifall, hvarvid ropades Ja och Nej,
och sedan till återremiss, hvarvid svaren utföllo med starka Ja,
blandade med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han
ansåg denna sednare propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Då härefter förekom Utskis i mom. c. gjorda hemställan, i
fråga om anslagsförhöjning för Kronofogdarne, yttrade
VIII H. ' 23
.1.04
Den 23 September e. m.
Hr Cederschiöld: Jag hor begärt ordet, icke för att görs
någon anmärkning emot Utsk:s förslag i denna punkt, utan för
att fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på en princip, som deri blifvit
af Utsk. uttalad och på hvilken det torde vara skäl att taga vara,
för den så ofta åberopade konseqvensens skull. För att ådagalägga,
hvari denna princip består, tager jag mig friheten att upläsa
följande stycke: »I afseende å sättet för bestämmande af
Kronofogdarnes löner synes Utsk. lämpligare, att de extra inkomsterne,
hvilka, bestående af provisioner m. m., upgå, enligt deröfver
lernnade upgifter till i allmänhet ringa belopp, icke intogos
i beräkningen af löneförmånerne, enär dessa sportler äro beroende
af étkade göromål och såsom upmuntran och vedergällning för
dem tillkommit.»
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s ifrågavarande
hemställan.
Vidare förekommo och biföllos momtne d. och e., ang:de dels
upförande på af lön för Kronofogden i Westerbottens Lappmarker,
och dels ifrågaställd ersättning till Kronofogdarna deras besvär med
tillsyn öfver do för Kronans räkning utarrenderade Kungsgårdar,
hemman och lägenheter.
Beträffande det sedermera förekommande mom. f., ang:de anslagstillökning
för Iläradsskrifvarne, yttrade sig
Hr Prytz: Hvar och en, som haft tillfälle att taga känne
dom
om en Häradsskrifvares mödosamma tjenst och anställt jemförelse
emellan deras och Kronofogdarnes åligganden, måste erkänna,
att de förre, enligt detta förslag, skulle blifva mindre väl
aflönade i jemförelse med de sednare. Såsom minimi-aflöning för
Kronofogdarne har Utsk. föreslagit 2,500 Rdr samt 300 Rdr i
boställsersättning, summa 2,800 Rdr, då deremot Häradsskrifvarne
endast skulle få 2,000 Rdr och samma boställsersättning, eller tillsammans
2,500 Rdr. Denna skillnad i lönerna anser jag icke vara
med billigheten öfverenstämmande, utan vill föreslå, att Häradsskrifvarnes
minimi aflöning borde höjas till 2,200 Rdr. Enahanda
framställning inom PresteSt. har föranledt denna punkts återremitterande,
och om en dylik åtgärd af R. o. Ad. får jag nu vördsamt
anhålla.
Hr Liljehöök, Carl Bertild: Då StatsUtsk. tillstyrkt
icke obetydliga tillökningar uti de af K. M. äskade löneanslagen,
får jag hemställa, huruvida icke R. o. Ad. skulle anse det här
såsom ett minimum föreslagna lönebeloppet af 2,000 Rdr kunna
vara tillräckligt. Det är visserligen sannt, att jemförelsen emellan
Häradsskrifvarens och Kronofogdens löner utfaller till den sednares
fördel, men man bör dock ihågkomma, att Kronofogden
är upbördsman samt att det är vanligt, att en sådan erhåller större
lön än andra med honom jemförliga tjenstemän. Jag anhåller om
bifall tilt punkten.
Peri 23 September e. m.
355
Hr Prytz: Jag skulle tro, att det här föreslagna minimum
af 2,000 lldr tillika är ett maximum. Jag vet icke, huru detta
belopp skall kunna förhöjas, och på denna grund har jag framställt
mitt förslag.
Hr Nordenfelt: Jag ber alt få fästa den siste värde talarens
upmärksamhet derpå, att delta minimum ganska lätt kan öfverskridas
för de Häradskrifvare, sorn hafva goda boställen och sköta
dem väl.
Gr. Sparre: Till den af Hr Nordenfelt gjorda erinran får
jag för min del foga den anmärkn., att då K. M., vid pröfningen
af tjenstemännens behof af löneförbättring, för en hel klass of dem
föreslagit hvad K. M. ansett lämpligt, så är det i sanning en
grannlaga sak för representationen att komma och säga, att lönerna
äro för ringa. Hvad nu särskildt Häradsskrifvarne beträffar, så
måste jag bekänna, att för personer, som bo på landet och till
en del der hafva boställen, synes mig en lön af 2,000 Rdr icke
vara någon obetydlighet. Att i löneväg jemföra Häradsskrifvarne
med Kronofogdarne torde icke vara lämpligt, af det enkla skäl, att
alla tjenstemän inom embetsmanna-hierarkien icke kunna vara lika
aflönade. Utom det att Kronofogden har en ganska betydlig upbörd,
har han en ganska stor tjenstemanna-verksambet, och det är
förmodligen med afseende härå, som K. M. ansett honom böra
komma i åtnjutande af högre löneförmåner än Häradsskrifvaren.
Jag vågar hemställa, att R. o. Ad. måtte skänka sitt bifall åt
Utsk:s förslag.
Hr Fåhraeus: Till hvad Gr. Sparre anfört, anhåller jag få
lägga den upplysning, att innan detta ärende hos K. M. afgjordes
bade Utlåtin blifvit infordrade från vederbörande embetsverk, Kammarkollegium
och Statskontoret, hvilka i ganska många fall föreslagit
mindre lönebelopp än dem K. M. äskat.
Hr Akerman, Fredr.: Till följd af det förtroende jag
haft att vara Landshöfding, har jag temligen noga bekantskap med
de göromål, som åligga de särskildta Landtstats-tjenstemännen, men
jag måste, sanningen likmätigt, intyga, att af de ifrågav:de tjenstemännen
Häradsskrifvarne, i min tanke, äro synnerligen förtjente
af lönetillökning. De äro ej i tillfälle att bereda sig extra inkomster
genom kommissioner eller enskildta bestyr, och det finnes
väl knappast någon Häradsskrifvare, som kan sköta sin tjenst utan
biträde af åtminstone en skrifvare; de hafva skyldighet att vara
närvarande vid upbördsstämmor och andra tillfällen samt få för
dessa resor vidkännas, ganska betydliga utgifter. Men allt delta
oaktadt anser jag, att då K. M. upgjort en lönereglering, som i
så betydlig mån ökar dessa tjenstemäns inkomster, torde det vara
klokast, att man för denna gång nöjer sig dermed, och jag får
derföre tillstyrka bifall till punkten.
35(5
Pen 23 September e. rn.
Hr Prytz: Jag har visserligen icl<e mycket hopp om fram
gång
af mitt förslag, men jag har begärt ordet, för att rätta ett
af mig begånget misstag. Jag har nemi. nu blifvit underrättad,
att PresteSt. icke återremitterat punkten, utan beslutat gifva
Iläradsskrifvarne 2,200 Rdr i ordinarie lön.
Til! besvarande af IIr Nordenfelts anmärkning, att det af
Utsk. föreslagna beloppet icke torde blifva ett maximum för de
Häradsskrifvare, som äro försedda med boställen, får jag nämna,
att lönen i allt fall Olifver ett maximum för dem, som icke hafva
boställen.
Oaktadt den ringa utsigten till framgång anhåller jag fortfarande
om propos. till mitt förslag, att 2,200 Rdr måtte beviljas
åt Häradsskrifvarne, och får jag till stöd härför åberopa så väl de
skäl jag förut anfört sorn ock dem Hr Akerman andragit, ehuru
han kommit till ett motsatt resultat.
Den härefter lill bifall å Utsk:s i mom. f. gjorda hemställan
framställda propos:n besvarades med starka Ja jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Sedermera förekom och bifölls Utsk:s i mom. g. afgifne yttrande
öfver Prosten Ljunggrens motion om ersättning till Kronofogdar
och Häradsskrifvare för dem tillskyndad minskning i bevillningsprovision
och debetssedelslösen.
Då härpå förekom Utsk:s jemväl i mom. g. afgifna yttrande
öfver Riksdagsmannen Anders Janssons motion om ersättning för
de Kronofogdar och Häradsskrifvare, hvilka, i följd af Bergsfogdetjensternas
indragning, fått befattning med debetering och redovisning
af Kronans inkomster utaf bruks- och bergsrörelsen, anförde
Hr Åkerman: Då BergsKollegium hade tillfälle att yttra
sig öfver det från R. St:r inkomna förslag, att Bergsfogdetjensterna
skulle indragas, anmälte Kollegium hos K. M., att sådant visserligen
läte sig göra, men att, till följd deraf, en mängd upbördsgöromål
måste öfverflyttas på Kronofogdarne i vissa orter, hvarföre
Kollegium tillstyrkte, att en lämplig ersättning, beräknad efter en
viss procent af upbörden, derför måtte dessa tjenstemän beviljas.
De ökade göromålen äro i åtskilliga orter ganska betydliga, såsom
man lätt kan finna, om man ihågkommer, att det i ganska rnånga
Bergslager finnas 20 å 40 delegare i hvarje hytta, att blåsningen
är dem emellan fördelad i dygn samt att skatten utgår med ett
visst qvantitet Tackjern för hvarje blåsningsdygn. Vid sådant förhållande
kan jag för min del ej finna annat, än att billigheten
talar för bifall till Riksdagsfullmäktigen Anders Janssons motion,
att Kronofogdarne måtte i ersättning för härigenom ökade göromål
erhålla 1 proc. af det redovisade beloppet, hvarföre jag ock
tillstyrker R. o. Ad. att samma motion bifalla.
Hr Printzensköld: Hittills har det vid löners bestäm
mande
städse varit en regel, att lönen hör motsvara det arbete,
Den 23 September e. m.
357
sam Sr med tjensten förknippadt. Enligt denna regel hafva, såsom
jag föreställer mig, både Kronofogdetjenster och andra sysslor här
i landet blifvit med löner försedda, Den allmänna lönetillökning,
som K. M. föreslagit för så väl Kronofogdar, som andre embetsocb
tjenstemän, har likväl icke sin orsak deruti, att deras göromål
blifvit ökade, utan härrör uteslutande derifrån att de gamla
lönerna fick längre motsvara den dyra lefnadskostnaden. Icke
destomindre har StatsUtsk. afifardat den ifrågav:de ganska väl betänkta
motionen med det korta svaret, att den i allmänhet föreslagna
löneförbättringen utgör en skälig ersättning för de ökade
göromålen! Här borde likväl, i min tanke, den af mig nyss uttalade
regeln, att lönen bör sättas i förhållande till tjenstegöromålens
vigt och trägenhet, hafva gjort sig gällande. Ty det måste
såsom ostridigt medgifvas, att Kronofogdarne i Bergslagerne hafva genom
Bergsfogdetjensternas indragning fått vidkännas en icke obetydlig
tillökning i sina göromål. Man begår dessutom en uppenbar orättvisa,
då man ger alla fogdar lika löner, utan afseende på olikheten
i göromålens mängd. Det är förgäfves att man åberopar, det de nya
göromålen äro ett tjensteåliggande, ty det står dock ostridigt qvar,
att dessa göromål icke tillhöra fogdetjensten, utan blifvit till densamma
från en annan tjenst öfverflyttade. Jag anser derföre, att
motionären haft synnerligen goda skäl för sin framställning och
måste således anhålla om återremiss af denna punkt, på det att
StatsUtsk. må komma i tillfälle att bedöma, till hvad belopp den
ifrågasatta ersättningen bör bestämmas. Jag tror icke att Staten
kan sägas komma att härigenom göra någon förlust, ty Staten
har ju i stället genom Bergsfogdetjensternas indragning kommit i
besittning af dermed dem förenade löner. Om ock någon del af
dessa löner komme alt utgå såsom arfvode till dem, som fått
Bergsfogdarnes åligganden på sig öfverflyttade, så är detta dock
icke annat än hvad som är med billighet och rättvisa öfverens
stämmande.
Hr Prytz: På de af Hrr Akerman och Printzensköld anförda
skäl anhåller jag att få instämma i begäran om återremiss, på ,det
att afseende måtte fästas fi det ökade besvär, åtskillige Kronofogdar
fått genom Bergsfogdetjensternas indragning.
Hr Fåh rseus: På sätt Hr Akerman redan omförmält, hade
vid frågan om Bergsfogdetjensternas indragning af BergsKoliegium
föreslagits ersättning åt de Kronofogdar och Häradsskrifvare, som
skulle öfvertaga Bergsfogdarnes åligganden. Jag är skyldig att
uplysa, att öfver detta förslag inhemtades StatsKontorets Utlåt, och
att detta embetsverk afstyrkte förslaget, K. M. fann godt låta
frågan hvila under afvaktan deraf huruvida vid den allmänna Statsregleringen
förbättrad aflöning för ifrågav:do Landtstatstjenstemän
kunde blifva B. St:r föreslagen, hvilket nu mera, såsom vi veta,
gått i verkställighet.
Hr Åkerman: Till de skäl jag förut anfört, vill jag lägga
358
Den 23 September e. ra.
ännu ett. Jag anser det vara med billighet öfverenstämmande, att
då en tjenst indrages och de dermed förenade göromål påläggas
en annan tjensteman, som förut ej baft något att dermed skaffa,
en skälig ersättning för det ökade besväret gifves åt denna tjensteman.
Jag har förut yrkat bifall till Anders Janssons motion, men
som ändamålet torde bättre vinnas genom en återreiniss, får jag
förena mig i den begäran derom, som redan blifvit framställd.
Gr. Sparre: Vid bestämmandet af lönestat för embets- och
tjenstemän, synes det i allmänhet vara lämpligast, att gifva dem
så stora löner, som de skäligen anses förtjena, och delta i ett för
allt. Men att, vid upgörandet af en ny lönestat, gifva vissa tjenstemän
några exceptionella förmåner eller om det tillåtes mig att
begagna en Fransysk term, några cenlimes addilionels, anser jag
icke vara lärnpligt. Vid detta särskildta fall bör man dessutom
ihågkomma, att ehuru, på sätt Hr Akerman uppgifvit, åtskilliga
Kronofogdar genom Bergsfogdetjenstei nas indragning fått ökade göromål,
det likväl icke derigenom kan anses vara bevisadt, att dessa
Kronofogdar hafva mera att göra än andra Kronofogdar och att de
förra således äro förtjenta af större löner. Aro de verkligen förtjenta
af högre löner, böra vederbörande Landshöfdingar derom å
behörig ort göra hemställan, men att representationen vid fastställandet
af en ny lönestat för en tjenstemannaklass, skall, med
afseende å nu mera försvunna förhållanden, gifva särskildta förmåner
åt en del af klassens tjenstemän, det finnér jag ingalunda vara
lämpligt, och då K. M. något sådant icke föreslagit, får jag för
min del yrka afslag å motionon eller bifall till Utskrs hemställan.
Hr Printzensköld: Jag skulle i sanning beklaga Statens
tjenstemän, om de grundsatser Gr. Sparre här framställt kunde
lyckas göra sig gällande vid den nya lönestat, som varder uprättad.
En sådan grundsats kan vara tillämplig, då det är fråga om
att inrätta ett helt och hållet nytt embetsverk, såsom det Statistiska
t. ex., hvarom här på f. m. var fråga, men då det är fråga
om sådane löneförbättringar, som endast äro en följd af förändrade
tidsförhållanden, så är det orimligt att säga, att man icke behöfver
taga i betraktande de under tiden tillkomna förökningar i vissa
tjenstemäns göromål. Jag för min del skulle till och med tro, att
det vore ganska nyttigt, om man anställde en närmare undersökning
om beskaffenheten och mängden af hvarje tjenstemäns göromål
och derefter lämpade lönen, ehuru jag ganska väl inser, att
sådana svårigheter skulle dervid möta, att åtgärden icke ens bör
påyrkas. Men då det uti ,ifrågav:de fall är östridligt, att vissa
tjenstemän hafva genom andra tjänsters indragning fått förökade
göromål, likasom att Staten genom indragningen skördat vinst, så
vore det sannerligen högst märkvärdigt, om Slaten skulle ega
rättighet att så behandla sina tjenstemän, att sedan Staten så till
sägandes först tillegnat sig de genom vissa tjänsters indragning
upkomna utgiftsbesparingar, Staten sedermera skulle säga till andra
tjenstemän, som fått de indragna tjensternas göromål på sig
Den 2.3 September e. m.
359
öfverflyttade: »3 ären icke berättigade till någon lönetillökning,
ehuru J erhållit förökade göromål derigenom att jag behagat indraga
vissa tjenster och flytta dessas göromål på eder!» Denna
sats är så egen, alt jag icke kan föreställa mig, att någon med
framgång skall kunna densamma försvara. Jag har visserligen sjelf
haft erfarenhet deraf, alt man litel frågar efter, huru mycket göromål
man vältrar på en tjensteman, men jag kan derföre ej gilla
principen. Jag erkänner att det är tjenstemannens skyldighet att
emottaga de göromål K. M. behagar ålägga honom, men jag tror
tillika, att tjenstemannen har någon rätt att jemte de ökade gö
romålen
få lönen ökad. Efter denna grundsats har man äfven
handlat i fråga om embetsverkens reglering hvad ledamöternas antal
vidkommer, ty då har skälet, att göromålen blifvit förökade,
fått gälla; men då det är fråga om de lägre tjenstemännen, så är
man icke så nogräknad, utan då vill man, att ett mindre antal
skall förrätta samma arbete, som förut verkställts af ett större.
Jag bestrider på det högsta denna af Gr. Sparre hyllade grundsats
och anhåller fortfarande om återremiss af punkten, på det att
de ifrågavide tjenstemännen måtte erhålla den lönetillökning, motionären
äskat; beklagande upriktigt, att Regeringen icke visat
den välvilja emot sina tjenstemän, att den tagit i betraktande de
ökade göromål, som vissa Kronofogdar cch Häradsskrifvare genom
Bergsfogdetjensternas indragning erhållit.
Hr Akerman: Gr. Sparres sisla yttrande nödgar mig att
ånyo besvära R. o. Ad. med några ord. Han sade, att det icke
vore bevisadt, att genom Bergsfogdetjensternas indragning något
större besvär blifvit lagdt på åtskilliga Kronofogdar och Häradsskrifvare,
än sådant som ålåge dessa tjenstemän i allmänhet. Då
det måste medgifvas, att i vårt land bergsbruk endast eger rum
utt en del provinser, så förstår jag icke, huru han kommit till
den slutsatsen, att Kronofogdarne och Iliiradsskrifvarne i Bergslagerne
icke skulle, i följd af Bergsupbördens öfverflyttning på dem,
erhålla göromål, som deras vederlikar utom Bergslagerne ej få
vidkännas.
Hr Fåhraeus har uplyst, att K. M. icke godkändt BergsKollegii
förslag i denna fråga, enär StatsKontoret detsamma afstyrkt.
Om embetsmanna-hierarkien vore så inrättad, som jag vid flera
tillfällen framställt, eller att Styrelseverkens medlemmar utgjordes
af personer, som egde kännedom om förhållanderne i landsorterne,
så hade väl icke ett sådant Utlåt, kommit från StatsUtsk.
Gr. Sparre har visserligen rätt deri, att det i allmänhet icke
är lämpligt att göra exceptionella lönetillökningar, och jag skulle
gerna ingå på denna sats äfven i detta fall, så vida det vore möjligt
att för de nu ifrågavide tjenstemännen med iakttagande af
rättvisa bestämma vissa fixa löner; men den, som känner de förra
Bergsfogdarnes göromål, vet, att de i vissa provinser voro ganska
många och i andra nästan inga. Vill man derföre gifva de tjenstemän,
som fått deras göromål till sig öfverflyttade, en rättvis
vädergällning för deras Ökade besvär, så ser jag för min del ingen
360
Den 23 September e. m.
annan utväg än att bestämma den efter en viss procent af upbörden,
och jag hoppas äfven, att StatsUtsk., efter tagen kännedom
af dessa skäl, kommer att tillstyrka förslaget.
Gr. Sparre: Jag bade i sanning icke trott, att jag skulle
behöfva förklara det yttrande jag haft derom, att det icke kan anses
vara bevisadt, att derföre, att Kronofogdarne i Bergslagen hafva
fält sina göromål tillökade, desse skulle hafva mera göromål än
andra Kronofogdar. Den enkla förklaringen af denna gåta är den,
att om de förre förut haft mindre göromål än de sednare, så följer
icke deraf, att de nu fått mera. Nu är förhållandet just det,
att Kronofogdarne i Bergslagerne icke hafva så mycket att göra
som andra Kronofogdar, till följd deraf, att Bergslagerne äro befriade
från rotering, grundräntor och åtskilliga andra onera. Med
detta må likväl vara huru som helst, så står det dock qvar hvad
jag sagt derom, att om Kronofogdelönerna i ett eller annat län
skulle befinnas otillräckliga, så bör det ankomma på vederbörande
Landshöfdingar att göra hemställan om förökning deraf. Jag anser
äfven fortfarande det vara i principen oriktigt, att då en ny stat
för en klass tjenstemän skall upgöras, man gifver vissa af dem
exceptionella löneförmåner.
Af ffr Printzenskölds yttrande skulle man vara frestad att
sluta till, att K. M. utan någon slags välvilja behandlat de olyckliga
Kronofogdarne, men om man kastar blicken på sidan 24, så skall
man finna, att för dessa vanlottade tjenstemän blifvit af K. M.
föreslagen en löneförhöjning från 1,800 till 2,500 Rdr och derjemte
150 Rdr i boställsersättning. Jag tycker att en löneförökning
med öfver en tredjedel icke är en sådan obetydlighet, att
Regeringen bör beskyllas för bristande välvilja emot Kronofogdarne.
Hr Printzensköld bar sagt, att man borde anställa en närmare
undersökning om hvarje tjenstemans göromål och lämpa lönen derefter.
Ja, om Representationen vore i stånd att för hvarje tjenst
anställa en sådan undersökning, så vore det måhända lämpligt,
att i flera fall afvika från K. M:s Propos., men just derföre
att sådant är för representationen omöjligt, gör man klokast uti
att följa K. M:s förslag till lönereglering, då K. M. naturligtvis
på sin ståndpunkt är bättre än Representationen i tillfälle att
bedöma hvarje tjenstemans behof af löneförbätlring.
Hr Akerman: Den siste värde talaren har sökt förklara
det yttrande, hvaremot jag gjort anmärkning. Jag tager för gifvet,
att Kronofogdarne och Häradsskrifvarne i Bergslagerne före
Bergsfogdetjensternas indragning hade sina löner bestämda i förhållande
till sina då egande göromål samt att deras göromål blifvit
gen.om indragningen ganska betydligt ökade. Gr. Sparre
bar visserligen yttrat, att dessa tjenstemäns göromål äro mindre
Un deras vederlikars, men jag tror, alt denna hans upgift grundar
sig pa ett misstag. Mig veterligen hafva icke hemmanen i
Bergslagerne befrielse från grundräntorna, de äro blott befriade
från rotering, men dermed har Kronofogden ganska litet att skaffa.
Den 23 September e. m.
Gr. Sparre: Jag ber att få göra ett tillägg till mitt förra
yttrande. Om vi också antaga, att en eller annan Kronofogde,
som fått sin fullmakt före Bergsfogdetjensternas indragning, erhållit
förökade göromål och derföre kunde anses förtjena en lönetillökning,
så är det icke samma förhållande med dem, som fått fullmakt
efter indragningen. De sednare hafva ju fått de göromål,
som åtföljde tjensten vid deras tillträde deraf, och kunna derföre
icke anses hafva fått förökade göromål.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å Utsk:s
ifrågav:de yttrande framställde propostne besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarpå förstnämnde propos. förnyades och sedan svaren
härå utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o.
Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Det härefter .förekommande mom. h. ang:de löneregleringen
för Länsmännen bifölls utan discussion, med undantag af Utskrs vid
slutet deraf afgifna förslag, att IL St:r måtte i underd:t anhålla,
att före den definitiva regleringen af Länsmännens löner en förnyad
upskattning af dessa tjenstemäns löner må ega rum, hvarom
yttrades af
Hr Printzensköld: Jag kan verkligen icke inse, hvad
gagn skulle beredas genom ett bifall lill det af StatsUtsk. här_
gjorda förslaget om en förnyad upskattning af Länsmännens boställen.
Erfarenhelen lärer huruledes ett hemmans godhet i högst
väsentlig mån beror af dess skötsel och att således elt och samma
boställe kan under den ene inntihafvaren vara särdeles godt och
under den andre alldeles motsatsen, så att det under ett tiotal af
år kan nedsjunka till snart sagdt hälften af dess förra värde. Kan
man, med kännedom af detta förhållande, föreställa sig, att man
genom boställenas förnyade upskattning skulle kunna erhålla en
säker och tillförlitlig grund för bestämmandet af de tillskott i
penningar, som boställsinnehafvarne böra bekomma? Jag för min
del anser en sådan grund vara högst osäker och då boställena
en gång blifvit upskattade, tror jag det vara bäst, att låta dervid
förblifva. Ty om man ville finna det enda rätta värdet, borde
man hvarje år göra en slik upskattning och tillse huru boställsinnehafvarne
skött sin jord, enär det torde vara ostridigt, att (örhållanderne
kunna hvarje år omvexla samt att dessa omvexlingar
inverka på iokomsterne. För öfrigt synes det mig, att man i sådana
frågor som denna, borde följa samma grundsats, som redan
år 1789 antogs och efterföljdes, nemi. att någon ny skattläggning
af redan skattlagda hemman icke vidare skulle ega rum, emedan
man derigenom komme att på ett orättvist sätt beskatta den idoge
jordbrukaren, som förbättrat sin jord, under det att en annan
genom lättja och vårdslöshet försämrat sin. Jag yrkar således, att
detta förslag måtte af R o. Ad. afslås. Om man säger, att Regeringen
sjelf faltat beslut sådana som det här föreslagna, så svaratjag,
att ehuru så skett, och ehuru jag hyser stor tillgifvenhet för
landets styrelse och städse söker att understödja densamma i hvad
383
Den 23 September e. m.
den önskar genomföra, så Sr jag likväl ej så blind för densamma,
alt jag icke tror, att den någon gång kan misstaga sig och fatta
beslut, som icke äro efterföljansvärda.
Hr Montgommerie: I denna fråga Sr jag af samma me
ning
som den siste värde talaren, ehuru jag ej stödjer min mening
på samma grund, utan på den omständighet, att en upskattning af
boställena nyligen skett. Då emellertid R. o. Ad. redan beslutat,
att en ny upskattning af Kronofogdarnes och Häradskrifvarnes boställen
skall försiggå, så torde konseqrensen fordra, att äfven denna
punkt bifalles.
Utskis ifrågavide förslag blef uppå härefter framställd propos.
bifallet.
Då sedermera förekom mom. t, röride förböjdt anslag för bestridande
till fullo af kostnaderne för de i länen utgående allmänna
kungörelsers och påbuds tryckning, anförde
Hr af Sillén, Gust. Otto Probus: Det synes mig icke
vara alldeles lämpligt att anvisa ett bestämdt anslag för bestridande
af kostnaderne för de i länen utgående allmänna kungörelsernas
tryckning, enär dessa kostnader ganska betydligt variera, så att kostnaden
i det ena länet är dubbelt större än i det andra. Det för
detta ändamål hittills utgående bestämda anslag har varit 100 Rdr
Bko för hvarje lån, men kostnaden har i många län stigit till 3,
4, ja 5-dubbla beloppet deraf. Bristen har måst fyllas af tjenstemännen
inom länet, så att en icke ringa del af deras löner dertill
åtgått. Detta måtte väl af alla anses såsom obilligt. Jag tror derföre,
att ett förslagsanslag bör för ifrågav:de ändamål anvisas emot
framdeles skeende redovisning. Det finnes blott ett inkast, som
häremot kan göras, nemi. det, att ibland de allmänna kungörelserna
inflyter en och annan enskild, för hvilken betalning erlägges,
men saken hjelpes mycket lätt derigenom, att de privata kungörelserna
tryckas särskildt, under det att betalningen för de allmänna
sker efter räkningar, hvilka sedermera såsom verifikationer
bifogas redogörelserna. På grund af hvad jag nu haft äran anföra,
anhåller jag om punktens ålerremitterande.
Hr Printzensköld: Jag kan ej annat än instämma uti Hr
af Silléns yttrande. Jag känner bestämdt att kostnaderne för kungörelsernas
tryckning mångenstädes i betydlig mån öfverstiga statsanslaget,
och jag hemställer till R. o. Ad. huruvida det är med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att tjenstemän skola sjelfva
vidkännas kostnader, som förorsakas genom vidtagandet af dem anbefallde
åtgärder? Detta kan, i min tanke, icke vara rätt. Jag
tror, att Staten kommer alt på samma obilliga sätt förfara, om endast
300 Rdr anvisas åt hvarje Länsstyrelse såsom bestämdt anslag
för ifrågav:de ändamål. Jag hade väntat mig, att Regeringen,
som torde hafva ganska lätt att förskaffa sig bestämda upgifter om
dessa tryckningskostnader, skulle infordra sådana, och på dem grun
-
Den 23 September e. m.
3G3
da t sin framställning till R. St:r. Detta har icke skett, utan man
har i stället slumpvis föreslagit 300 Rilr. ehuru tryckningskostnaderna
i många län gå till vida större belopp. Jag får derföre understödja
Hr af Silléns förslag, för hvars bifallande icke ligger något
hinder deri, att privata kungörelser understundom inflyta bland
de allmänna, ty på satt Hr af Sillén erinrat, det är ganska lätt att
så ställa saken, att en fullständig redovisning för de sednares tryckningskostnad
kan lemnäs.
° #
Hr Akerman: Då jag hade det förtroendet att vara Lands
höfding.
utgjorde det anslag, som bestods LandsSekreterarne för det
ifrågav:de ändamålet, 13 Rdr 16 sk. Bko, och deraf föranleddes
många obehagliga stridigheter om hvad sorn borde tryckas eller icke.
Jag hade svårt att vid sådana tillfällen göra min vilja gällande, då
det var Landssekreteraren, som skulle betala kalaset, men då Regeringen
nu föreslagit en så betydlig summa som 300 Rdr, så
torde man kunna vara dermed belåten. Det vore visserligen bäst,
att dessa kostnader drabbade Statskassan till samma belopp, hvartill
de upgingo, men llr af Sillén har sjelf omnämnt en omständighet,
som härvid bör tagas i betraktande, nemi. de privata kungörelsernas
intagande i sammanhang med de publika. Han har väl
föreslagit ett sätt för sakens reglerande, men jag tror dock att svårigheter
ofta skulle upstå. I Slockholm och Götheborg skulle det
ganska väl gå för sig, ty der finnas en mängd boktryckare, och
man kunde utlysa auktion på öfverlagandet af kungörelsernas tryckning.
men i de andra residenssläderne, der det vanligen blott finnes
en boktryckare, blefve det svårare. Jag fruktar att derstädes,
till följd af den gamla satsen, att Kronan har råd att betala, räkningarne
för tryckningskostnaden skulle upgå till ganska höga belopp,
och tillstyrker derföre bifall till Utslcs hemställan.
flr Liljehöök, Berthild: Hr Printzensköld har yttrat, att
den föreslagna summan af 300 Rdr, blifvit slumpvis tilltagen. Till
besvarande häraf får jag endast hänvisa på de åtgärder K. M. vidtagit
innan förslaget afgafs. K. M, har nemi. remitterat saken till
KammarKolhin och SlalsKont., och dessa embetsverk hafva tillstyrkt,
att anslaget skulle 'höjas till det ifiågav:de beloppet, enär de ansett
detsamma tillräckligt för tryckningskostnadernas bestridande.
Att för sådant ändamål anvisa ett förslagsanslag skulle, enl. min
öfvertygelse, uti SlatsUtsk. möta mycket motstånd. Äfvenledes betviflar
jag, att det skulle blifva så särdeles fördelaktigt, att skilja
de privata kungörelserna från de publika, ty när en privat kungörelse
får inflyta bland de officiela, så får den ett slags berättigande
att. jemte de sednare gå omkring i hela länet, hvilket, såsom
jag förmodar, icke skulle komma att ske, om den trycktes särskildt.
Jag tillstyrker punktvis bifallande.
Hr Fåhraeus: Jag har begärt ordet för att uplysa, att innan
detta ärende förekom hos K. il., hade från åtskilliga län inkommit
ansökningar i samma syftning, sorn Hr af Silléns förslag,
364
Den 23 September e. m.
nemi. att kostnaderna för kungörelsernas tryckning skulle, efter
räkning, tjenstemännen ersättas. Ofver dessa ansökningar hördes
KamrnarKolkm och StatsKbnt., hvilka embetsverk uti afgifna utlåtanden
lade synnerligt vigt derpå att, i sådant fall, kontrollerna
skulle blifva icke allenast svåra, utan äfven i vissa fall omöjliga.
Häraf föranleddes K. M. att afslå ansökningarne och inskränka sig
till att höja anslaget till dubbla beloppet, eller 300 Rdr Rint.
Hr*af Sillén: Jag har icke kunnat finna, att de talare, som
afstyrkt mitt förslag, hafva anfört skäl, sorn vederlägga deni jag till
stöd derför andragit. Mitt hufvudskål är, att, åtminstone i det
län jag tillhör, tryckningskostnaden upgår tili anslagets dubbla belopp,
och derutöfver. Det är ju således en uppenbar orättvisa att
låta tjenstemännen betala skillnaden. Någon svårighet vid kontrolleringen
torde icke höra finnas, ty det är ju ganska lätt att
kontrollera boktryckare-räkriingarne genom att bilägga ett exemplar
af hvarje tryckt kungörelse. Att afskilja de privata från de officiela
är äfven ganska lätt, och deruti ligger intet hinder för de
förras kringsändande till kyrkorna, jemte de sednare.
IIr Printzensköld: Om, på sätt Hr Fåhraeus uplyst, KatnmarKolhm
och
Länsstyrelser gjorda ansökningar om ersättning efter räkning för
kungörelsernas tryckningskostnad, så följer deraf icke, att saken
skall så regleras, att tjenstemännen fä vidkännas förlust. Om man
afslagit ansökningarne, derföre att kontrollerna blefve omöjliga att
verkställa, så hade man väl bordt utfinna någon annan utväg, för
att 0 ena sidan betrygga Slaten ifrån att betala mera än vederbör,
samt å andra sidan betrygga Stålens tjenstemän från att vidkänna
en kostnad, som borde drabba Statsverket. Jag vet icke heller
hvarifrån Regeringen hemlat grunden för bestämmandet af de 300
Rdr. Ilar det skett till följd af Länsstyrelsernas meddelade uplysningar
eller på grund af kostnadernas medelbelopp under en viss
tiderymd, så kunde åtgärden vara riktig. Alen har man deremot
åtnöjt sig med att på höft fördubbla den gamla summan, så har
man icke rättvist och klokt förfarit. Om Hr Fåhraeus icke kan
härom uplysa mig, anser jag en återremiss af frågan vara af nöden,
på det att man måtte få utredt huruvida den föreslagna summan
är i alla län tillräcklig.
Hr Björnstjerna, Joh. Alagnus: Jag tillhör visserligen
antalet af dem, som anse att hvar och en tjensteman bör hafva sin
bestämda lön och icke betungas af några utgifter i .och för tjenstens
bestridande; men uti det nu ifrågavrde fallet mäste jag bekänna,
att jag tror, att man svårligen kan komma till något annat
resultat än det af K AL föreslagna och af StatsUtsk. tillstyrkta.
Utsk. har nemi. ej haft skäl att frångå K. AI:s Propos. i detta fall.
Att anslaget skulle blifva ett förslagsanslag, har ingen motionär
föreslagit, och vid sådant förhållande måste Utsk. följa K. M:s förslag.
Icke heller anser jag saken vara så särdeles farlig, ty tjen
-
Deri 23 September e. m.
365
stemiinnen torde svårligen kunna åläggas att på egen bekostnad
låta trycka kungörelserna, om de kunna styrka att dertill åtgått
större belopp än det anvisade anslaget, utan torde, uppå skeende
anmälan, öfverskottet dem på något sätt godtgöras. Såsom sagdt är,
anser jag, att man under nuvarande förhållanden icle torde kunna
göra något annat än skänka bifall till Utskls förslag, hvarom jag
vördsamt anhåller.
Den nu till bifall å Utskls i förevide mom. gjorda tillstyrkande
framställda propos. besvarades med starka Ja jemte ålskilIiga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
De härefter förekommande momme litt. k, angide boslflllsräntorne
vid sådane Landlstats-boställen, för hvilka de nu äio Kronan
beliåline; litt. I, angide bolieinmans-ersättning för Häradsskrifvare!)
i Ljunits och Herrestads fögderi; litt. m, angide löneanslag för åtskilliga
nya Häradsskrifvare- och Länsmans-tjensler samt Vaktmästare-sysslor;
och litt. n, angide ifrågaslälld enskild Länsman för
Säfsnäs socken, blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Då nu förekom mom. o, angide den erforderliga fyllnaden i
tillgångarne för Landtstaternes nya aflöningsstat, yttrade
Hr Liljehöök: Med ani. deraf att åtskilliga ändringar uti i
den af Utsk. föreslagna löneslalen kunna ifrågakomma, anhåller
jag att denna punkt måtte blifva å ter rein 11 terad, enär sådana ändringar
komma att inverka på den häri omnämda summa.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, alt förevide morn.
skulle återremitteras i sammanhang med den förut af R. o. Ad.
af mom. b i nu förevide punkt.
Vidare förekommo och b iföl los mom. litt. p, angide ersättning
till Landshöfdingen i Orebro län för honom frångången löningsjord;
och litt. q. angide ersättning till Landshöfdingen i St. Kopparbergs
län för dagsverken till den honom på lön anslagna kronoängen
Hushagen, hvilka blifvit till Kronan indragne.
Då nu förekom mom. r, angide beloppet af den erforderliga
anslagstillökningen för Landtstatei ne. samt vid rättigheten till löneförhöjningarne,
åtnjutande fästadt förbehåll om indelnmgarnes frånträdande,
-anförde
Hr Printzensköld: Det vill verkligen synas såsom vore
StatsUtsIcs afsigt den, att gifva med ena handen och alet taga med
den andra. Att så skedde vid förra Riksdagen genom det af R.
Stir gjorda vilkor om indelningarnes frånträdande; det veta vi, men
denna åtgärd fortjenar derföre att efterföljas. Nu har nian likväl
föreslagit samma vilkor för de förhöjda lönernas åtnjutande, ehuru
jag för min del icke kan inse, att R. St:r ens hafva lätt att bestämma
ett sådant vilkor, då K. M. icke proponerat detsamma.
Den 23 September e. m.
Jag tror mig med visshet känna, att flere Landtstats-tjenstemän
skulle genom indragning af deras indelta löner, blifvit så lidande,
att deras lönevilkor blifvit försämrade i stället för förbättrade. Det
kan icke vara R. St:r värdigt, att på sådant sätt tiilvägagå. De
indelningar dessa tjenstemän hafva, äro i allmänhet så obetydliga,
att Staten af dem icke omedelbarligen kan hemta någon fördel.
Jag förmodar nemi. att StatsUtsk. med dessa indelningar afser de
små boställen, som äro Landssekreterare och Landskamrerare anslagne.
Om så är förhållandet, så ligger i deras indragning en
stor obillighet. StatsUtsk. synes icke hafva ihågkornmit, att ett
boställe, om än aldrig så litet, dock är uti innehafvarens hand mera
värdt än den penninge-ersättning han för dess afträdande får upbära,
ty man kan ofta ej i penningar upskatta de förmåner, sorn
en tjensteman åtnjuter genom boställets innehafvande. Jag vet nogsamt,
att äfven Regeringen varit al den åsigt, att LandsSekreterarne
och LandsKamrerarne icke böra befalla sig med jordbruk,
men huru litet en sådan åsigt kan göras gällande i verkligheten,
och huru litet, då man sökt tillämpa densamma; det bevisas bäst
deraf, att ingen Regering kan förhindra en tjensteman att köpa
eller ärfva en egendom, och att sjelf bruka densamma. Kan man
således icke hindra en fri medborgare, som icke är tjensteman, att
tillika vara både jordegare och jordbrukare, så är detta ett bevis
derpå, att man icke genom indelningarnes indragning kan vinna
det åsyftade ändamålet. Man söker således i sitt blinda sträfvande
att realisera huru falsk och orimlig den också är, har man föga
bekymrat sig derom, att tjenstemännens rätt och bästa derigenom
åsidosättes.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag, att det föreslagna
vilkoret måtte, såsom obilligt, oriktigt och orimligt, af E.
o. Ad. förkastas.
Hr Fåhrffius: För min del får jag förklara, att jag visser
ligen
önskat, att det vid sista Riksdagen fattade beslutet om uphörande
af det indelta aflöningssältet för LandtStatens tjenstemän
icke hade egt runi; men K. M. kunde svårligen förfara annorlunda
än som skett då Regeringen var försatt i nödvändighet alt antingen
icke begagna det af R. Slör vilkorligen beviljade kontanta anslaget
eller ock upfylla det för dess begagnande föreskrifna vilkoret.
Hvad StatsUtsk. nu föreslagit är icke annat än en förnyelse
af förra Riksdagens beslut, och jag får dessutom erinra, att detsamma
icke afser några andra än de ganska få tjenstemän, som på
grund af äldre fullmakt innehafva indelta löner, hvilka, om än
nuvtde innehafvare icke vilja derifrån afstå, dock i allt fall vid deras
afgång komma att tillfalla Slaten. Om boställen är här icke
fråga, och jag kan således icke finna anledn-.n till de stränga erinringar,
som i detta hänseende blifvit af Hr Printzensköld framställde.
Hr Montgomerie: Hr Printzensköld har nyss förklarat sin
lanke om hvad han anser vara öfverensstämmande med R. Stms
Den 23 September e. hj.
367
värdighet. För min del anser jag det vara R. St:r värdigt att vidblifva
förut fattade beslut; och då den nu förevide punkten endast
innehåller ett vidblifvande af förut fattadt beslut, så får jag anhålla
om bifall dertill.
Hr Printzensköld: Om med indelningar endast menas
indelta räntor, hade StatsUtsk. bordt sådant uttrycka, och då hade
man kunnat bedöma huruvida åtgärden vore lämplig eller icke;
men då en hvar torde känna, alt en indelning består icke blott
af indelta räntor, utan äfven af boställe, så må det ursäktas mig,
att jag hänfört detta ord till de boställen, som Landssekreterare
och Landskamrerare hafva sig anslagna. Till att antaga detta har
jag haft så mycket större anledn., som jag med fullkomlig visshet
känner, att åtskilliga Landssekreterare och Landskamrerare verkligen
innehafva boställen. Det må väl vara, att k. M. i detta fall
redan fattat sitt beslut, hvilket naturligtvis måste respekteras, men
det är väl icke omöjligt att i behörig ordning få detta beslut ändradt,
om R. St:r sådant begära. Derföre att R. St:r vid den ena
Riksdagen hafva fattat ett orimligt och orättvist beslut, böra de väl
icke vara tvungna att detsamma ständigt vidblifva, utan synes det
mig fast heldre vara rätt, att man frånträder detsamma, då sådant
ganska väl låter sig göra. Jag kan således icke annat än vidblifva
min anhållan om afslag å punkten, utan att jag dervid fäster
det aldra ringaste afseende på Hr Montgomeries framställning
om den inkonseqvens, som skulle ligga deri, att R. St:r vid förra
Riksdagen fattat ett likartadt beslut, ty vi se vid hvarje Riksdag
exempel uppå att R. Stur besluta raka motsatsen till hvad de förut
beslutat, samt att det sednaste beslutet varit klokare än det första.
Efter härmed afslutad öfverläggning yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att då i det af StatsUtsk. tillstyrkta anslagsbeloppet 341,088 Rdr
90 öre Rmt äfven ingingo de anslagssummor, i fråga hvarom R.
o. Ad. beslutat återremiss, proposm till bifall å förev:de mom.
borde framställas med förbehåll om den rättelse i nämnde belopp,
som kunde blifva en följd af R. o. Adis återremiss; hvarjemte Hr
Gr. o. Landtm, efter framställning att, i afs. på ifrågavide mom.
blifvit yrkadt af tvenne talare bifall och af Hr Printzensköld äfven
bilall, men med uteslutande af det vilkor för löneförhöjningarnes
åtnjutande, som StatsUtsk. föreslagit, hemställde om R. o. Ad. med
förenämnde förbehåll i afs. på anslagsbeloppet behagade bifalla förevarande
mom.
Ropades Ja.
Uppå härefter framställd propos. upskjöts förevide Utlåtandes
pröfning till nästa plenum.
Hr Printzensköld, Carl: Jag får till protokollet anmäla
min reservation emot R. o. Adis nu fattade beslut, beklagande, att
man ansett sig böra vidhålla ett förut fattadt beslut, ehuru nu blifvit
upplyst om detsammas orättvisa verkningar.
368
Den 24 September.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskotten inkomne
Mern. och Betänk., nemi. från
Sammansatta Banko- och Lagutskottet:
N:o 2, i anledn. af återremiss af Sammansatta Banko-och LagUtsk:s
föregtde Relänk., såvidt detsamma innefattar yttrande ang:de
penninge-räntans frigifvande; och
Sammansatta Banko- samt Allm. Besv- och Ekon.Utskottet-.
N:0 3, i anledn. af väckt motion derom att anställande af tulltjensteman
vid jernvägarne i Rikets stapelstäder, för utöfvande af
särskilde kontroller, måtte uphöra, samt att af derigenom upkommande
besparing, skäligt arfvode måtte lemnäs åt vågbetjening för
ökade göromål m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, 10 på aftonen.
In fidem prolocolli.
Albert Munck. »
Lördagen den 24 September 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 29 sisth Juli.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis Utlåt. N:o 122, angtde
regleringen af utgiflerne under RiksStatens 6:le Mufvudtitel; och
förekommo härvid:
9:de punkten, ang:de förhöjning af anslaget för skiften och
afvillringar; och 10:de punkten, ang:de en af Brosten Gahne
vackt motion i fråga om befordrandet af laga skiften på Gottland.
Dessa punkter bi föl 1 os.
litte punkten. ang:de förhöjning i anslagssumman för de i Riket
nu befintlige 16 lägre landtbruksskolan.
Hr Printzencreutz, Bernh. Wilh.: Såsom af det nyss
uplästa Betänk, inhemlas, bar jag väckt motion om beviljande, under
vissa vilkor, af en betydligare anslagsförhöjning åt landtbruks
skolorne,
Den 24 September.
369
skolorna, 3n den Utsk. föreslagit; och jag har till stöd för denna
min motion åberopat hufvudsakligen de skäl LandtbruksAkad. anfört,
uppå tillstyrkan af den myndighet, som fått sig anförtrott att
utöfva tillsyn och kontroll i afs. å ifrågav:de skolor, och hvilken
myndighet således bäst torde vara i tillfälle att bedöma dessa skolors
tillstånd och behof.
Utsk. erkänner väl »att det anslag, som till de lägre Landt»bruksskolorne
hittills utgått, icke varit tillräckligt för desammas
»ordnande på ett fullt ändamålsenligt sätt», och att »det för landets
»förnämsta modernäring är af synnerlig vigt att dessa läro-anstal»ter
icke af bristande tillgångar hämmas i sin utveckling», men
Utsk. har, detta oaktadt, ej tillstyrkt mer än hälften af den anslagsförhöjning,
som LandtbruksAkad. redan för halftannat år sedan
ansåg vara för ändamålet oundgängligen erforderlig, och hvilken
torde befinnas än mera behöflig under nuvarande förhållanden,
då priserne på nästan alla förnödenheter stigit till en förut okänd
höjd. Till bevis för riktigheten af den i min motion uttryckta
åsigt är jag visserligen i tillfälle att meddela flera från vederbörande
Skolstyrelser erhållna tillförlitliga upgifter, men då jag har
anledn. förmoda att andra talare skola dermed framkomma, inskränker
jag mig f. n. till meddelande af den uplysning, att LandtbruksAkadts
FörvaltningsKomité uti tvenne särskilda underd. framställningar,
(hvilka inkommit till Civil Depa r t; te t sedan den K. Propos.
i ämnet afgafs) fästat upmärksambeten på behofvet af den ifråga
v.-de anslagsförhöjningen. Uti den sednare af dessa framställningar,
daterad den 29 Maj 1857, yttras, bland annat: »De vid Landtbruksskolorna
under årets lopp verkställda inspektioner hafva gifvit
ny bekräftelse åt den åsigt, som FörvaltnrsKomitén i flere af
sina berättelser uttryckt, att det är på föreståndarens egenskaper,
som hvarje Landtbruksskolas framgång ytterst beror, och att fordringarne
hos en person, som skall vara fullt qvaliftcerad för en
sådan befattning, äro och måste vara ganska stora. Det är derföre
att önska, det de anslag, som komma att beviljas dessa skolor,
måtte blifva så tillräckliga, att på en gång vetenskapligt bildade
och praktiskt skicklige föreståndare må kunna vid dem erhållas,
men om. såsom Komitén hoppas, detta skall kunna ske, bl ifver det
lika nödvändigt att för antagandet af dessa föreståndare föreskrifter
meddelas, och vilkor stadgas, af den beskaffenhet, att ofvannämnda
ändamål derigenom måtte vinnas.
Med stöd af hvad jag nu haft äran anföra, får jag hos Hr Gr.
o. Landtm, vördsamt anhålla om propos. derpå att ifrågav:de an
slagsförhöjning
måtte, i enl. med LandtbruksAkad:s förslag, bestämmas
till 2.000 Rdr Rmt, dock under förbindelse tör Skolstyrelserna
att vid hvarje års början till vederbörlig myndighetsgranskning
och godkännande ingifva statsförslag, samt att underkasta sig
de skärpta kontroller, som kunna varda föreskrifne till beredande
af säker garanti, att endast fullt qvalificerade personer må till föreståndare
antagas.
Jag hade väl i min motion yrkat, alt bland vilkoren för till-*
till H. 24
370
Den 24 September.
godonjutandet af ifrågav:de anslagsförhöjning skulle stadgas ett åliggande
för vederbörande Skolstyrelser» att bereda lärlingarne tillfälle
att i vidsträcktare mån än hittills inhemta hvad till en ordnad
ladugårdsskötsel hörer»; men med afs. å hvad StatsUtsk. i 13 och
14 punkterna af detta Betänk, tillstyrkt; och jag hoppas R. St:r
bifalla, i fråga om anslag dels för inrättande af mejeri-skolor, dels
ock för särskilda »undervisare i boskapsskötseln», anser jag under
sådane förhållanden ofvanmälda tillägg mindre behöfligt, och afstår
således från mitt i della afs. uti motionen framställda yrkande.
IIr Akerman, Fredr.: Jag är för min del StatsUtsk. tack
skyldig derföre, att det beviljat ett högre anslag, än som hittills
utgått; men jag kan likväl icke neka, det jag tror, att ändamålet
icke vinne?, så vida icke anslaget förhöjes utöfver hvad StatsUtsk.
tillstyrkt. Under sisth års sommar hade jag tillfälle att inspektera
större delen af Landtbruksskolorna inom Riket. Jag fann dervid
att på de ställen, der enskilda personer gjort upoffringar i och
för dessa skolor, der kunde de upfyila sin bestämmelse; men på
många orter ansågo sig länets innevånare hafva gjort nog, då de
inköpt egendom och uplåtit, densamma åt skolan. Då nu priserna
under sednare tider ökats och egendomarne icke gifva mer än 5
proc., så är det lätt att finna, det föreståndarne måste se sig om
efter biträde för godt pris. På sådana vilkor kunna dock icke dylika
biträden, som äro fullt skickliga, erhållas, och det torde således
vara klart, att ändamålet icke kan vinnas, utan upoffringar
antingen från de enskilda läns-innevånarne eller från Statens sida.
På grund häraf hade jag önskat, att anslaget blifvit bestämdt till
2,000 Rdr för hvarje skola, och får fördenskull förena mig med
den siste värde talaren.
Hr Prytz, Lars Adolf: Erfarenheten har redan visat, att
Landtbruksskolor, der de finnas inrättade, gjort verklig nytta, äfven
om de af enskilda bolag blifvit bildade. Så är förhållandet
inom Gefleborgs lån, der en lägre Landtbruksskola blifvit inrättad
af ett aktie-bolag, och fått sig ett af de bestämda statsanslagen anvisadt.
Hushållningssällskapet har äfvenledes bidragit med en betydlig
del i aktierna, och bolaget har sökt befrämja ändamålet med
anslaget. Oaktadt detta bolag icke är mer än ett år gammalt, har
man likväl redan funnit att med de upoffringar, som gjorts, ändamålet
dock icke fullt kan upnås med de nu tillgängliga medlen;
men man man är beredvillig att offra mer, och hoppas, att Staten
äfven dertill skall lemna något understöd. Ty icke må man begära
att en föreståndare skall på egen bekostnad aflöna såväl underlärare,
som slöjdare m. m., till fromma för det allmänna; och då
han dessutom eger förbindelse att underhålla 12 elever, torde lätt
kunna finnas, att 2,000 Rdr Rmt icke äro för ändamålet, i hela
dess vid, tillräckliga. Nu har Utsk. föreslagit, att anslaget måtte
förhöjas till 10,000 Rdr, eller 1,000 Rdr för hvarje skola. Väl
vore emellertid om detta anslag kunde höjas till dubbelt, isynnerhet,
som skolornas bestånd så mycket beror på en skicklig och ni
-
Den 24 September.
371
tisk lärare. Då man inom Gefleborgs län funnit en sådan person,
är man desto mera angelägen att få behålla honom, på det att genom
honom måtte ernås hvad med skolan åsyftas, och hvad af henne
kan fordras.
Af dessa skäl ber jag att få understödja Hr v. Printzencreutz*
motion, det anslaget måtte förhöjas med 2,000 Rdr för hvarje af
de inom Riket varande 16 Landtbruksskolorna, och anhåller jag vördsamt,
det Hr Gr. o. Landtm, behagade härå framställa propos.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Såsom ordförande i be
styrelsen
för den Landtbruksskola, som finnes inrättad på Gottland,
får jag äran upgifva några beräkningar, hvaraf skall synas, att äfven
med det anslag, som af K. M. blifvit äskadt och StatsUtsk.
tillstyrkt, det ändamål icke kan vinnas, som med dessa slags skolor
afses.
Jag ber att i sådant afs. först få visa, det detta anslag, äfven
under vanliga förhållanden, och med afs. på den förhöjda lefnadskostnaden,
är otillräckligt. En lärare kan nu icke erhållas under
1,000 R irs lön. Visserligen har han förut 700 till 800 Rdr;
men då denna lön ansetts otillräcklig, såsom den i sjelfva verket
är, har man erbjudit honom 1,000 Rdr för att förmå honom att
qvarstanna på sin plats. Härtill komma nu åtskilliga utgifter i
och för hans behof i egenskap af lärare, hvilka utgifter upgå till
minst 500 Rdr, hvadan hela kostnaden för denne lärare stiger till
1,500 Rdr. Vidare erfordras en skicklig handtverkare för att undervisa
eleverna, utom i andra slöjder, äfven i sådana, som afse
tillverkningen af åkerbruksredskap. Denna kan icke erhållas för
mindre än 400 Rdr i lön, och om hans underhåll beräknas till
enahanda belopp, blir summan 800 Rdr. Ytterligare åtgår för elevernas
behof af papper, böcker, ritmaterialier m. m., minst 100
Rdr. Dessutom behöfvas en mängd andra materialier, såsom jern,
trädvirke o. s. v., ämnade till elevernas begagnande i och för inhemtande
af praktisk öfning i de vid ett landtbruk förekommande
slöjder. Jag antager kostnaden härför upgå till 100 Rdr. Nu
för tiden måste föreståndarne lemna eleverna någon, om äfven
ringa lön, och vid Landtbruksskolan på Gottland har icke funnits
någon elev, som icke erhållit 25 Rdr Bko om året. Jag anser
dock, att detta belopp bör höjas till 40 Rdr för hvarje elev, hvilket
för 12 sådana gör 480 Rdr. Således upstår en summa af 2,980
Rdr, hvarvid bör märkas, att föreståndaren måste åt eleverna gifva
föda och husrum samt bekosta öfrige nödvändighetssaker för dessa
personer, såsom tvätt och dylikt. Af de 4,000 Rdr, som Utsk.
föreslagit att utgå till 3:ne nya Landtbruksskolor, återstå fördenskull
1,020 Rdr, hvaraf föreståndaren skall hafva sin lön. Det är
ganska sannt, att föreståndarne hafva inkomsten af den egendom
de fått i updrag att sköta; men det är hufvudsakligen sommartiden,
som han har någon egentlig nytta af sina elever, och då dessa
tillika skola undervisas i jordens ans och skötsel, går icke allt så
fort, som man kan vänta af vanliga dagsverkare eller drängar. Under
vintern kunna deremot de 12 lärlingarne icke användas till
372
Den 24 September.
körslor i skogarne o. s. y., emedan de då hufvudsakligen måste
sysselsättas med de theoretiska studierna, och de kunskaper, som
böra egas, innan de kunna utexamineras som rättare. Likväl skola
de under hela vintern underhållas och förses med sina tillbörliga
rationer, utan att föreståndarne af dem har den nytta, som han
möjligen beräknat.
På grund häraf ber jag att få förklara, det min tanke är, att
det vore högst önskligt, om någon möjlighet funnes att kunna er- t
hålla en tillökning i den föreslagna summan af 4,000 Rdr, t. ex.
det af Landshöfdinge-embetet, såsom mig synes, icke för högt upgifna
beloppet, 5,000 Rdr. Den stora nytta, som ifrågav:de skolor
åstadkomma i länen, lärer icke vara något tvifvel underkastad. Sådant
är förhållandet jemväl på Gottland, och jag har under mina
många resor med mycken tillfredsställelse sett, att allmogen börjar
sköta sin jord efter vida bättre och rationellare grunder än förut,
Och detta tillskrifves hufvudsakligen Landtbruksskolorna. Eleverna
hafva, sedan de blifvit rättare, sagt till sina husbönder: ani måste
skaffa er andra redskap; ni måste hafva bättre harfvar och plogar!»
Verkan af den på Gottland befintliga Landtbruksskolan har varit
särdeles stor, ehuru den blott är 8 å 9 år gammal. Jag önskar
derföre, i likhet med föregtde talare, att anslaget för ifrägav:d©
skolor, måtte höjas med 2,000 Rdr för hvardera.
Hr M o n t go m mer i e , Rob. Nils Germ.: För min del
får jag anhålla om bifall till StatsDtsk:s förslag. Jag har visserligen
icke kunnat i detalj följa den kalkyl Hr af Dalström upgjort
Öfver kostnaderna för en lägre Landtbruksskola; men jag tror dock
att en tillökning i anslaget af 2,000 Rdr kan vara tillräckligt.
Hvad lönen för föreståndarne beträffar, så är den väl icke för hög;
men den torde dock icke vara så ringa, som man föreställer sig,
då man besinnar att en dylik föreståndare vanligen är anställd sorn
inspektor vid den egendom, der Landtbruksskolan är förlagd. Till
jemförelse med Hr af Dalströms kalkyl, ber jag att få upgifva en
annan från en Landtbruksskola, i hvars styrelse jag varit ledamot.
Om jag antager att för föreståndaren erfordras 1.500 Rdr, så kan
jag dock icke medgifva, att läraren behöfver mer än 300 Rdr.
Denne bar nemi. ingenting annat att göra, än att undervisa eleverna
i läsa, skrifva och räkna, samt tages fördenskull vanligen
från folkskole-lärare. Jag vet t. o. m. att man vid det Institut,
hvarmed jag hade bestyr, nemi. Riseberga, gaf denne lärare 100
Rdr bko; men jng vill dock antaga lönen till 300 Rdr. Vidare
erfordras 300 Rdr till läraren i veterinär-kunskapen, 480 Rdr till
elevernas underhåll och vård, samt 400 Rdr till inköp af redskap
utaf nyare modeller, äfvensom till andra utgifter. Då återstå ändock
ungefär 1,000 Rdr, med hvilka man kan svänga sig. Jag
tror således att det tillstyrkta anslaget icke är så obetydligt, som
man vill ådagalägga genom kalkyler, hvilka visserligen på några
ställen kunna hafva sin riktighet, men icke öfverallt. För öfrigt
ber jag att få fästa upmärksamheten på hvad med dessa skolor me
nas:
meningen är icke att få några theoretiskt lärda landtbrukare,
Den 24 September.
373
utan hufvudsakiigen att bilda rättare med den arbetsskicklighet,
att de kunna utföra alla de arbeten, som ett mera fullkomnadt
landtbruk erfordrar. På deras tbeoretiska kunskaper bör derföre
icke läggas alltför stor vigt, hvadan jag också af mången bört den
önskan framställas, att man inåtte inskränka undervisningen så mycket
sorn möjligt till fältet. Man börjar redan inkomma på en annan
bana med dessa skolor just genom den myckna läsningen, hvilken
långt ifrån att vara nyttig, snarare skadar Om man läser den
för Landtbruksskolorna gällande instruktion, skall man finna på hvilket
vidsträckt fält af theorier föreståndaren har att röra sig i afs.
på elevernas undervisning och hvilka theorier i egentlig mening
icke lemna dem någon nytta i praktiken. Jag fruktar derföre att
i fall föreståndaren får ett större anslag, och icke behöfver beräkna
att elevernas arbete på fältet skall ersätta honom den föda han gifver
dem, komma de att belastas med en lärdom, som icke medför
något gagn. Jag ber ytterligare att få fästa upmärksamheten på
att det första anslag, som gafs dessa skolor, var 1,000 Rdr bko.
De hafva f. n. 2,000 Ildr, och StatsUtsk. har nu föreslagit att
detta anslag skall höjas till 4,000 Rdr. Det kan väl icke nekas,
att detta är ett ganska vackert steg framåt på kort tid. Jag ber
dessutom att få erinra derom, att anslaget på 6:to Ilufvudtiteln betydligt
öfverstiger hvad K. M. äskat, nemi. med icke mindre än
921,200 Rdr. Vid sådant förhållande anser jag, att man bör hafva
grundade skäl innan man än vidare öfverskrider den gräns, inom
hvilken K M. ansett sig böra stanna. Jag anhåller således, att
hvad StatsUtsk. har i öfverensstämmelse med K. M:s Propos. föreslagit,
måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr Fåhraeus, Joh. Fredr.: Det är icke längre sedan än
vid 1841 års Riksdag, då fråga först väcktes Om inrättande på Statens
bekostnad af s. k. lägre Landtbruksskolor. R. St:r beviljade
då för 5 sådana skolor 1,000 Rdr bko årligen till hvardera. Vid
nästpåföljande Riksdag lemnades anslag till lika belopp för ett dubbelt
antal skolor, och sedermera har skolornas antal småningom
ökats till 16, innan K. M. i Proposm till innevrde Riksdag äskade
medel för ytterligare 3 skolor. Först vid 1851 års Riksdag förhöjdes,
på K. Mits nåd. förslag, skolornas årsanslag till 2,000 Rdr
bko för hvardera. I det utlåtande, som LandtbruksAkad., till följd
af K. M:s nåd. befallning, förb år afgaf röride åtgärder för landtbrukels
befrämjande, förekom äfven en underd. hemställan, att K.
M. måtte hos R. St:r begära ytterligare tillökning i anslaget till
Landtbruksskolorne med 2,000 Rmt, så att hvardera skolan skulle
erhålla 5,000 Rdr s. m. Ingen kan högre än jag upskatta värdet
,af LandtbruksAkadis till det allmännas nytta framlagda förslag, och
det torde ej heller med fog kunna påstås, att jag icke under all
den tid jag såsom föredragande Chef för CivilDepartitet hade att
omedelbart handlägga dylika förslag, åt desamma egnade all möjlig
upmärksamhet. Men då i detta fall Akadin ioke låtit sin hemställan
åtföljas af någon speciel utredning ang:de de financiella behofven,
måste Regeringen grunda sitt omdöme på omständigheter,
374
Den ‘24 September.
sorn lågo närmast för handen. Man gjorde en beräkning af hvad
Staten skulle komma att utbetala för hvarje frilärling, hvarvid,
enär lärokursen är bestämd till 2 år, och fri 1 arIingarnes antal vid
hvarje skola utgör 12, det befanns att redan med det anslag af
4,000 Rdr, som K. M. föreslagit och StatsUlsk. nu jemväl tillstyrkt,
hvarje lärling kommer att kosta Staten icke mindre än
666 |:dels Rdr. En annan grund för omdömet finnes äfven i jemförelse
med Degebergs Landtbruksskola. Denna läro-inrättning,
som är förbunden att undervisa lärjungar till dubbelt antal mot de
öfriga Landtbruksskolorna, åtnjuter i statsanslag årligen 7,500 Rdr
Rmt, således icke fullt dubbelt mot de 4,000 Rdr, som för dessa
skolor föreslagits.
Med hvad jag nu yttrat, har jag endast åsyftat att gifva skäl
för K. M:s Propos. Jag tillägger, att om andre ledamöter inom
detta Höglofl. Stånd finnas närvarande, som på grund af vidsträcktare
praktisk insigt i ämnet, anse sig böra yrka anslagets förhöjande
till 5,000, och ett bifall härtill skulle blifva R. o. Ad:s beslut,
skall jag häröfver destominde erfara någon förtrytelse, som
jag alltid hyst den öfvertygelse, att Staten icke kan på lämpligare
sätt gagna och upmunta de produktiva näringarne än genom
beredande af lättade tillfällen till undervisning.
Hr af Dalström: Om jag icke misstager mig, har Hr Mont
gommerie
sagt, att underlärarne vid landtbruksskolorne endast böra
undervisa eleverna i det praktiska, och att Föreslåndarne skola
vägleda de förra vid undervisningen. Det är ganska sannt, att
det egentligen tillhör underlärarne. att meddela undervisning i dessa
ämnen och för att de skola kunna göra det, måste hafva blifvit
vederbörligen utexaminerade från något Landtbruksinstitut; men
det är icke nog, att dessa lärare sitta i sin kammare och genom
frågor och svar undervisa huru det går till att sköta jorden. De
måste äfven sjelfve vara med, emedan i annat fall blir lärdomen
en död bokstaf. Det är under förutsättning häraf, som jag tror,
att man icke kan erhålla en lärare under 1,000 Rdr i lön, och
min uppgift torde således icke vara för hög.
Jag tager mig friheten, att till den siste värde talaren yttra
några ord. Det synes mig att jemförelse!] emellan Landtbruksinstitutet
vid Degeberg och öfriga landtbruksskolor icke är adseqvat,
emedan 24 lärjungar der ganska väl kunna undervisas af en
lärare, och således kostnaderna icke behöfva vara fördubblade i
förhållande till andra skolor för berörde ändamål.
Jag fortfar att anse, det en tillökning i hvad StatsUlsk. föreslagit
skulle vara i högsta måtlo önsklig, och jag är öfvertygad
om, att derest det vore en möjlighet att erhålla den, skulle den
i framtiden bära välsignelserika frukter.
Hr Björnstjerna, Job. Magnus: I en af de framställ
ningar,
som bär blifvit gjorda till förmån för ett högre anslag
åt landtbruksskolorna bar anförts, att vid en inspektionsresa dessa
anslag befunnits i mindre godt skick till följd deraf, att föga om
-
Den 24 September.
375
vårdnad egnats deråt, hvaremot der hushållningsällskaperna och
enskilde bidragit till deras underhåll, de visat goda resultater.
Hr af Dalström: Jag medgifver ganska gerna, att del kan
synas besynnerligt, att, då man talar om fri-elever, jemväl yrka
att dessa elever skola erhålla en så stor aflöning, att den åtminstone
räcker till kläder och skodon. Men i det län, der jag bor,
är det icke möjligt att få någon elev, utan att han erhåller någon
liten betalning. I sådana län, der det finnas många herrgårdar,
torde det visserligen vara möjligt att få elever; men jag har mig
dock bekant, att i ett län, der Skolstyrelsen under denna höst
utgaf en kungörelse ang:de elevers antagande, hvaruti ingenting
nämndes om någon lön, der anmälde sig blott 2 elever, och först
sedan man tillkännagifvit, att de skulle erhålla denna Iilla penning,
komma flere och jag hoppas att vid detta lag skall antalet
vara fullt. Jag tror således att det är nödvändigt att gifva dessa
elever någon uppmuntran, hvarföre jag fortfar i mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad framställde
Hr Gr. och Landtm., att i afseende på ifrågav;de punkt, hvarill
2:ne talare yrkat bifall, blifvit yrkadt af Hr von Printzencreutz,
med hvilken flera ledamöter instämt, att den af SlatsUtsk. med
1,000 Rdr för hvarje af ifrågavtde Landtbruksskolor föreslagna anslagsförhöjning
måtte af R. o. Ad. bestämmas till 2,000 Rdr Rml,
dock under förbindelse för Skolstyrelserne att med hvarje års början
till vederbörlig myndighets granskning och godkännande insända
förslag till stat för året, samt att underkasta sig de kontroller,
som kunna varda föreskrifne till beredande af säker garanti,
att endast fullt qvalificerade personer må till Föreståndare
antagas.
De först till bifall till Utsk:s i förevarande punkt gjorda tillstyrkande
och sedan till bifall å det af Hr von Printzencreutz afgifna
förslag framställde propos:ne besvarades med blandade Ja och
Nej; hvarefter förstnämnde propos. förnyades och sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
12:te punkten, angrie anslag till inrättande af nya Landtbruksskolor.
Hr von Printzencreutz: Med afseende å den utgång
frågan om anslag till de redan befintliga landtbruksskolorne erhållit,
anser jag mig icke böra påyrka beviljande af högre anslag
till de föreslagna 3:ne nya skolorna, än som af Stats-Utsk. blifvit
tillstyrkt; dock hemställer jag till R. o. Ad., om det icke vore
lämpligt, att i stället för de i slutet af StatsUtsk:s yttrande begagnade
orden: »under de för dylika understöds åtnjutande förut
föreskrifne vilkor» må införas: »under de vilkor, som för dylika
understöds åtnjutande äro eller varda föreskrifne.» I annat fall
skulle, derest fråga upstode om någon ändring i berörde vilkor,
all sådan ändring vara helt och hållen afskuren, äfven om Rege
-
S76
De n 24 September.
ringen fanne den vara af det största behof påkallad. Jag anhåller
derföre vördsamt om Hr Gr. o. Landtm, propos. å denna min
hemställan.
Hr Få hr® us: Jag ber att få instämma i hvad den siste
värde talaren föreslagit.
Hr Björnstjerna: Jag vill icke motsätta mig den förän
dring,
som af den siste värde talaren blifvit föreslagen; men ber
dock att få förklara, det orsaken, hvarföre Utsk. begagnat de ifrågasatta
ordalagen, har varit att man alltid förut vid dylika anslags
beviljande låtit dem inflyta.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom i afs:de
på denna punkt blifvit yrkad den förändring, att i stället för slutorden
i Utslcs hemställan, »under de för dylika understöds åtnjutande
förut föreskrifne vilkor», infördes: »under de vilkor för dylika
understöds åtnjutande, som öro oller varda föreskrifne», blef
förev:de punkt med denna förändring bifallen, efter det propos.
till bifall derå utan förändring först blifvit framställd, men besvarad
med Nej.
13:de punkten, äng de anslag för inrättande af 2:ne mcjeriskolor;
14:de punkten, ang:de anslag lill arfvode och resekostnadsersätlning
åt en resande undervisare i boskapsskötseln; och
15:de punkten, ang-.de anslag till reseunderslöd ål personer, som
egna sig ål landtbrulcets vetenskapliga och praktiska studium.
Dessa punkter bi föl los.
16:de punkten, ang:de anslag för Agronomer och deras elever;
och 17:de punkten, ang-.de anslag för eli Landtbruksinstitut
vid Alnarp.
Dessa punkter lades till bandlingarne.
■18:de punkten, ang-.de anslag såsom bidrag lill inköp af modeller
till lantbruksredskap, machiner, m. m., att upställas vid
Landtbruks Akademiens experimental egendom.
Hr Akerman: Jag skulle för min del önskat, att StatsUtsk.
tillstyrkt det belopp, som af LandtbruksAkademien blifvit begärdt
och af K. M. i dess Nåd. Propos. äskadt. Men då så icke skett,
lärer jag få nöja mig med den föreslagna summan, särdeles som
LandtbruksAkademien icke förut har något anslag för delta ändamål.
Jag hade emellertid ansett, att man väl behöft det begärda
beloppet, då hvar och en känner, att machiner af någon större
beskaffenhet äro särdeles dyra. Jag anser dessutom, att den tidpunkt
icke bör alltför länge fördröjas, då man kan blifva i tillfälle
att taga kännedom om hvad som i de länder, der jordbruket
står högst, i denna sak åtgjorts. Jag vill dock, såsom jag
nyss nämnde, icke yrka derpå, isynnerhet som sådant icke skett
i de andra Stånden, utan anhåller blott att uplysningsvis få näm
-
Den 24 September.
377
na, det man skulle begå ett misstag, i fall man trodde, att dessa
medel skulle påkallas för experimentalfältet; ty meningen bar varit
att upslaIla de derför inköpta redskapen i en särskild lokal,
som Akademien har bär i Staden, samt derigenom göra dem lättare
tillgängliga för jordbrukaren.
För öfrigt anhåller jag vördsamt om bifall till Utskrs förslag.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s i
förev:de punkt afgifna förslag.
19:de punkten, ang-.de anslag såsom bidrag lill ökad aflöning
åt en Inspektor med högre bildning vid LandlbruksAkademiens
experimenlal-egendom, äfvensom lill försöks anställande.
Denna punkt bifölls.
20:de punkten, ang-.de en af Hr Akerman väckt motion om
Statsbidrag för byggnads förelag samt för grunddikning och upgödning
af jorden vid Landtbruks Akademiens Experimenlal-fält.
Då härvid först förekom det yttrande, hvari Utsk. å en del
af motionen afstyrkt bifall, yttrade
Hr Akerman: I den motion, som jag vid denna Riksdag
väckt och hvilken nu är föremål för R. o. Ad:s pröfning, har j.-ig
framställt den önskan, att LandtbruksAkademiens experimentalfält
måtte upbringas till den bördighet, som utgör hufvudvilkoret derför,
att dess bruk skall kunna framställa efterföljansvärda exempel.
Detta fält består af 60 tunnland af Djurgårdens mark, hvarför betalas
arrende i hö, men å hvilket arrende något öfverskott icke
upstår, sedan aflöningar och andra utgifter blifvit godtgjorda. Det
är naturligt, att då ett experimentalfält finnes i närheten af hufvudstaden
och under ledning af LandtbruksAkademien, måste hufvudsaken
vara, att för kunskapssökande jordbrukare göra det så
tillgängligt som möjligt, så att man, i likhet med hvad som eger
rum t. ex. i Sachsen, der jordbruket befinner sig på en mycket
hög ståndpunkt, der kunde anställa försök för att föra vetenskapen
framåt. Till en del har Utsk. bifallit det förslag jag framställt.
Det har beviljat anslag till aflönande af en Inspektor m. m. Jag
är tacksam derför; men om man icke är i tillfälle att sätta jorden
i full bördighet, hvartill skall det då tjena att hafva experimentalfält?
Antingen måste det upfylla sin bestämmelse, eller också
bör LandtbruksAkademien skiljas derifrån.
Jag har vidare, vid det upgifna förhållandet att ett hus finnes,
som bebos af en fårherde, en inspektor och en statdräng, föreslagit
ett belopp af 9.000 Rdr, för att sätta så väl detta hus i fullt
stånd, så att en inspektor der kunde blifva ständigt boende, som
att upföra en ny byggnad för statfolket. Den sednare delen har
Utsk. bifallit, men deremot afslagit den förra, eller inspektorshusets
iståndsättande. Jag ber att i afseende på detta hus få uplysa,
att det är en gammal förfallen byggnad, som förut slått på
annat ställe och som är inredd som en bättre bondstuga. Om
man vill, såsom jag antydt, hafva en inspektor, hvilken besitter
378
Den 24 Sept ernber.
någon bildning, bör tnan äfven bereda honom en bättre bostad,
hvilket så mycket mera är af nöden, som hans verksamhet afser
ett experimentalfält, dit landets jordbrukare tidt och ofta infinna sig.
För allt detta har LandtbruksAkademien icke några tillgångar.
Akademien har en ganska inskränkt titel för detta ändamål
på sin budget; men dess tillgångar hafva på sednare tiden blifvit
helt och hållet medtagna så väl för anskaffande af ett laboratorium
åt agrikultur-chernisten, som för öfriga ulgifter, reparationer å huset
i staden m. m. och man har derföre varit nödsakad, att anticipera
på följande årets tillgångar.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, ber jag, att om
R. o. Ad. godkänner min åsigt, att ett experimentalfält bör finnas,
som gör nytta, Ståndet då äfven måtte bifalla min motion.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framställde att Hr Akerman
yrkat bifall till det i hans motion föreslagna anslag af 25,500
Rdr, hvarå bifall af StatsUtsk. blifvit afstyrkt. yttrade
Hr Akerman: Jag har föreslagit 9.000 Rdr till Inspek
torsbyggnadens
iståndsättande, 10,500 Rdr för jordens fruktbargörande
och 6.000 Rdr för upförande af en särskild byggnad åt
gårdsfolket. Reloppet utgör således tillsammans 25,500 Rdr, hvarå
jag anhåller om R. o. Ad:s bifall.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han hade förbisett, att
StatsUtsk. i sednare delen af förev:de punkt hade tillstyrkt beviljandet
af 6,000 Rdr utaf det i motionen yrkade anslagsbeloppet
och att således nu endast vore fråga om återstoden 19,500 Rdr
och då, efter först till bifall å Utsk:s fprev:de yttrande framställd
propos., hvarvid ropades Ja och Nej, Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. behagade bifalla del uti Hr Åkermans motion
för upgifne behof föreslagna, men af Utsk. afstyrkta, anslagsbeloppet
af 19,500 Rdr Rmt, blef denna propos. besvarad med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. och Landtm, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Sedermera förekom och bifölls Utslcs i sednare delen af denna
punkt gjorda tillstyrkande rörande beviljande af ett anslagsbelopp
utaf 6,000 Rdr Rmt.
21 :sta punkten, ang:ile anslag lill utdelning vid Landtbruksmölen
af premier för djur, redskap och ladugårdsprodukter af
uimärktare slag; 22:dra punkten. ang:de anslag lill arfvode åt
en Agrikultur-kemist samt lill hyra för hans agrikultur-kemiska
laboratorium; 23:dje punkten, ang de förhöjning i anslaget lill
Svenska Trädgårdsföreningens elev-skola; 24:de punkten, ang;de
3:ne af Hr Osear Schenström och Riksdagsfullmäktige J. M.
Lindahl och Guslaf Jansson väckte af Utsk. afslyrkle motioner;
samt 25:te punkten. ang:de anslag för upgurande af en allmän
plan för vattenledningsarbeten m. m.
Dessa punkter bi föllos.
Don 24 September.
379
26:te punkten, ang:de anslag lill inköpande af en slam
får af Colswolds-race.
Uplästes en af Hr af Sillén, Georg And., inlemnadt så
lydande anförande:
StatsUtsk. har uti Uti. N:o 12C och 26:te punken afstyrkt
bifall till anslag af 10.000 Rdr för anskaffning af en Engelsk
fårrace, benämnd Cotswolds, sedan sig visat att de som haft kontrakter
om Schäferier af åtskilliga andra utländska fårraoer dem
upsagt och fåren måst på auktion försäljas. För min del biträder
jag desto heldre Utslcs afstyrkande, som Utsk. säger:
»Aldraminst svres Staten böra underkasta sig vidare upoffringar
för detta ändamål (färskötselns förkofran) då r Utskrs tanke saken
i allt fall bäst befrämjas derigenom, att denna industri öfverlemnas
åt den enslcilla omlankan;» och denna Utskrs tanka fullkomligt
öfverensstämmer med den åsigt jag hade äran yttra, då frågan
om inrättande af Landtbruksinstitut på Alnarps kungsgård
första gången hos II. o. Ad. förevar.
Hr Åkerman: Utsk. har grundat sitt afstyrkande å K. M:s
Propos. på tvänne skäl. Det ena att om ett schäferi af ifrågav:de
beskaffenhet finnes nödigt, de derför erforderliga djuren lätt kunna,
på sätt LandtbruksÅkademiens Förvaltningskomité föreslagit, anskaffas
genom försäljning af andra, till förädling mindre tjenliga,
Staten tillhöriga får. Det andra skälet är, att det vore lämpligt,
att åt den enskilda omtankan öfverlemna bestyret med denna fårskötsel.
Jag ber alt i afseende å båda dessa skäl få yttra några
ord.
Då fiåga upstod om schäferiers anläggande i vårt land synes
man icke hafva gått till väga på riktigt sätt. Elier hvad mig
blifvit sagt ansåg man hufvudsaken vara att hastigt sprida förädlingen
kring landet, och till den ändan uppköpte man en mängd
djur, hvilka utplanterades på många ställen. Dessa djur voro dock
ingalunda af den bästa beskaffenhet, och upfyllde således icke sitt
ändamål, aldrahelst som man icke med tillräcklig uppmärksamhet
kunde följa dem. Dessa schäferier äro derföre, på sätt Utskrs
Betänk, uplyser, i bedröflig belägenhet. LandtbruksAkarks Förvaltningskomité
har trott sig vinna ändamålet derigenom, att man
ur de hittills varande schäferierna utgallrade de bästa tackorna och
af dem bildade ett par stora schäferier med blott goda djur. Dessutom
skulle man från utlandet inköpa baggar af de bästa racer,
hvartill medel skulle erhållas genom försäljning af de kasserade
djuren, och i sådant afseende hoppas man från England kunna inköpa
gumsar, som motsvara sitt ändamål. Jag tror emellertid
att i stället för att försäljningen skall kunna lemna något öfverskott
till inköp af Cotswolds får, skall den lemna brist. Jag har
sett protokollen öfver försäljningen af de djur, som årligen skola
från schäferierna afyttras, och dessa djur hafva icke betalts med
mer än 7 å 8 Rdr stycket. Man får dock icke en god springgumse
af Southdowns-race under 17 ä 18 Rdr. Häraf synes att
de sålunda influtne medlen ingalunda skulle blifva tillräckliga för
380
Dan 24 September.
att ställa de schäferier, som skulle bibehållas, på den punkt, som
för det allmänna erfordras, utan man måste begära något tillskott.
Detta i afseende på det ena skälet.
Hvad det andra beträffar, eller att man åt den enskilda omtankan
bör öfverlemna denna angelägenhet, så har erfarenheten
utan tvifvel visat och visar alla dagar, att enskilda göra betydliga
uppoffringar dels för anskaffande af bättre redskap, dels till förädlande
af redan befintliga racer. Dock kan man icke säga, att
dessa upoffringar komma det allmänna till godo. Vore icke denna
sats riktig, uttalade man i och med detsamma fördömelsen öfver
våra stuterier. Anser sig Staten böra i ena fallet göra uppoffrin
gar
för en kreaturs-race, så måste den äfven göra det för en förbättrad
får-race.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, så har man genom fortsatta
bemödanden kommit derhän, att, medelst croisering, erhålla ett
slags får, som gifva mycket och godt samt välsmakande kcftt och
mycken ull, men denna ull passar ändock icke för allmogens behof,
emedan den icke är fin utan grof, nästan gränsande till
kamelhår.
LandtbruksAkademien, som har en mindre hjord af denna
race, införskref en gumse, som kostade 21 Rdr 18 sk. Bko. Den
hitkom i November månad, men i Juli iråkade den en sjukdom,
som af läkare förklarades vara obotlig Gumsen mäste således
slägtas, och när hans värde efter döden skulle realiseras vägde
köttet 8|- lisp., som af slagtaren betaltes med 5 Rdr lisptt, och
på en känd restauration utminuterades till 1 Rdr 12 sk. portionen.
Ullen vägde 15 skålp., och gumsens värde upgick således
till den höga summan af 84 Rdr 6 sk. Rmt. Jag har gjort en
beräkning af hvad han kostade under sitt korta vistande i Sverige,
och om man sammanlägger denna kostnad med inköpspriset, har
man icke allenast fått igen dessa penningar, utan äfven något deröfver.
Jag hemställer derföre om det icke vore skäl att införskaffa
en dylik får-race. Då BondeSt. återremitterat frågan, begär
jag icke bifall till K. M:s Propos., utan återremiss af Utskts hemställan,
samt att detta mitt yttrande måtte få till Utsi;, medfölja.
Hr M o n t gom m e r i e: Det kan visserligen synas besynner
ligt,
att jag såsom landtbrukare upträder emot det förslag, som nu
är i fråga; men det är icke af bristande intresse för mitt yrke,
som jag gör det, utan derföre, att jag icke kan instämma i de
här uttalade åsigterna. Det är uplyst, att genom försäljning af
de mindre tjenliga djuren i Statens schäferier, en tillräcklig summa
skulle kunna erhållas för att inköpa de erforderliga nya slagen.
Jag skulle likväl tro, att äfven med det låga försäljningspris,
som eger rum eller 8 å 10 Rdr stycket, skall dock ett tillräckligt
belopp kunna anskaffas, för att inköpa en mindre hjord
för Kronans schäferier. Då emellertid djur af bättre racer i allmänhet
gerna betalas med 15 ä 20, ja, till och med 25 Rdr, så
är det ju tydligt, att Kronan icke bör hafva några så beskaffade
institutioner som dessa, emedan det låga pris, hvarmed dess djur
Den 24 September.
381
betalas, är ett uppenbart bevis på att det existerande förhållandet
icke är godt.
Beträffande det andra skälet, som Ulsk. upgifvit, eller att införskrifvandet
af dessa djur icke öfverskrider löimågan iios den
enskilda jordbrukaren, tror jag verkligen att det är öfverensstämmande
med förhållandet. Jag vet att Ofverste Anckarsvärd införskrifvit
2:ne baggar och 68 tackor af Soutdomsracen, och förmodligen
hafva flera inköpt dylika djur, hvarföre man icke torde behöfva
frukta, att de ej skall inkomma i Sverige.
Jag tror, att det är alldeles olämpligt att jemföra hollände
rierna
med stuterier. Jag tror, att då man vet, att en god bäst
kan kosta 700, 1,000 ända till 2.000 Rdr Bko, torde en hvar
medgifva, att det är få personer, som hafva råd att inköpa ett
sådant kreatur. I fråga åter om slamholländerier, så, ehuru kostnaderna
derför icke äro så obetydliga, måste dock medgifvas, att
de kosta mindre än stuterierna. Kostnaden för Cotswoldsdjur
är icke öfverdrifven. En hjord af en bagge och 5 tackor, hvilket
är alldeles tillräckligt för att åstadkomma en stam, kostar
något öfver 500 Rdr Bko. Hvar och en måste medgifva, att det
finnes mången, som med lätthet kan offra denna summa i sin ekonomi,
om han är öfvertygad om, att han derigenom kan hemta
någon nytta. Jag tror således att det visst icke öfverstiger den
enskilde landtbrukarens förmåga att betala denna summa, samt
att Otslcs skäl således är giltigt äfven i detta afseende, hvarföre
jag vördsamt tillstyrker bifall lill Utsk:s hemställan.
Hr Liljehöök, Carl Bertild: Jag kan icke ingå i nå
got
speciel t bedömande af nödvändigheten utaf det anslag, som är
i fråga. Men då det efter denna titel förekommer en, som afser
landets intellektuella utveckling, å hvilken StatsUtsk. tillstyrkt
betydliga summor, tror jag att så vida icke vigtiga materiella intressen
fordra att någonting skall göras, hör man söka att hålla
något igen. På denna grund motsätter jag mig för min del det
ifrågaställda anslaget. Det är af en föregående talare upgifvit,
att kostnaden för inköp af djur utaf ädlare racer icke är så öfverdrifven,
att ej de enskilde kunna underkasta sig densamma, så
godt det än vore att Staten kunde göra det. Huruvida emellertid
sådant är behöfligt, derom lära tankarna vara delade. Då saken
således icke öfverstiger de enskildes förmåga och då dessutom anslagen
å denna titel blifvit ganska betydligt ökade utöfver hvad
K. M. äskat, anser jag mig böra rösta för hvad Utsk. tillstyrkt.
Hr Akerman: Jag beklagar, att Hr Montgommerie icke
fästat uppmärksamheten vid hvad jag anfört, eljest trodde jag mig
hafva besvarat hans inkast. Det är visserligen sanni, att en mängd
får komma att försäljas och att de skola lemna öfverskott. Men
jag ber att få fästa upmärksambeten derpå, att om, af de nu i
schäferierna vid Orup, Degeberg och Ottenby varande djuren, ett
så stort antal skulle utgallras, alt deraf kunde bildas ett schäferi
i mellersta Sverige, skulle ett antal sf 300 blifva öfver. Antager
382
Den 24 September.
man att dessa komma aU kosta 10 Rdr stycket, så blir summan
3,000 Rdr. Dessa penningar åtgå om man vill inköpa 10 ädla
gumsar. Inrättas icke schäferierna så, att de kunna upfylla sitt
ändamål, så blir samma förhållande som hittills, och derföre anser
jag, att man antingen bör göra saken riktigt eller också låta blifva.
Hr Montgommerie har ganska rätt i sin upgift, att åtskilliga
enskilda inköpa dessa djur. Jag kan till och med nämna åtskilliga
fall, som han icke omtalat, t. ex. Baron Bonde på Eriksberg
och åtskilliga possessionater i Dalsland.
Hvad Colswolds-racen beträffar anser jag den vara den bästa
och lämpligaste för Sverige; men utan att Staten tager hand om
saken, kommer dessa djur icke den stora allmänheten till godo.
Man har sagt, att Statens tillgångar tagas i anspråk för så
många intellektuella behofver, att man bör spara anslagen för. sådana
ändamål, som det ifrågavide. Jag tror, att det just är anslagen
för de materiella ändamålen, som man icke bör spara, emedan
de äro reproduktiva, och sätta nationen i tillfälle att utgifva
anslagen för de intellektuella ändamålen; och då de äro väl beräknade,
torde de derföre vara de, som helst böra gifvas.
Sedan jag sist hade ordet har jag blifvit uplyst om, att PresteStåndet
icke återremitterat punkten, utan bifallit hvad K. M. föreslagit.
Jag får derföre återtaga mitt förra yrkande och i stället
anhålla om bifall till hvad K. M. föreslagit.
Hr M o n t g o m m e r i e: Om jag också medgifver hvad den
siste värde talaren yttrat, att något öfverskott icke upkommer å
försäljningssumman för de från schäferierna bortsålda djuren, skulle
jag dock tro, att det i allmänhet är olämpligt att för Statens
räkning inköpa får i och för schäferier, emedan dessa efter en
viss lids förlopp komma att förfalla lika mycket som de gamla
Soutdowns-schäferierna. Jag tror således, att, då han dessutom
upgifvit att ännu flere enskilde, än hvad jag hade mig bekant,
in forsk r i fv i t dylika får, och man derigenom kan få kännedom om
huruvida de äro passande för oss eller ej, så tror jag, säger jag,
att det är obehöflig! att lemna statsanslag till bildande af stamschäferier
i den syftning, som här är afsedd, emedan det sannolikt
kommer att gå med dessa som med de hittills varande.
Sedan härefter Ilr Gr. o. Landtm, framställt hurusom i afseende
på förevide punkt blifvit yrkadt dels bifall, dels af Hr Akerman,
att R. o. Ad., med ogillande af Utslcs yttrande, måtte bevilja
en summa af 10,000 Rdr Ilmt att, på sätt K. M. föreslagit,
användas till inköp af en stam Cotswolds-får, blefvo proposir framställde
först till bifall å denna punkt och derefter till bifall å Hr
Åkermans yrkande och besvarades dessa propos:r med blandade Ja
och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg den
sednare proposin besvarad med öfvervägande Ja.
Hr Montgommerie begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringsproposition
:
Den 24 September.
383
Den, som bifaller 26:te punkten af StatsUlsk:s Utlåt. N:o 122,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att, med ogillande af Utsk:s virande
i denna punkt, bevilja en summa af 10.000 Rdr Rmt att, på
sätt K. M. föreslagit, användas till inköp af en stam Cotswolds-får.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
föijer :
Ja — 17.
Nej — 9.
27:de punkten,
årlig lön för en från England införskrifven kunnig Breeder eller
djärförädlare, äfvensom lill inrättande af 4 Stamholländerier af
inhemska kreatur.
Uplästes ett af Hr af Sillén inlemnadt så lydande anförande:
Ulsk:s hemställan om afslag på Hr Odelhergs motion om an
slag
för 4 stamholländeriers af inhemska kreatur biträder jag så
mycket hellre, som afstyrkandet grundar sig på det skäl, »att de
för landet bästa och fördelaktigaste resultater i delta afseende säkrast
skola upkomma, om denna angelägenhet, likasom flera andra
dermed likartade, öfverlämnäs åt den enskilde landthushållarens
omsorg.»
Förev:de punkt bifölls.
28:de punkten, ang;de en af Riksdagsfullmäletigen Guslaf
Bjerkander vädel motion, ang:de statsanslag för spridande af
kunskap i biskötseln.
Denna punkt bifölls.
29:de punkten, ang:de anslag lill håslafvclns befrämjande.
Härvid förekom först Utsk:s tillstyrkande af anslag till inköpande
af hingstar af utmärktare racer, och yttrade sig härom
Hr Björnstjerna: Jemte det att jag får tillstyrka R. o.
Ad. att bifalla hvad StatsUtsk. här föreslagit, vill jag dock fästa
upmärksamheten derpå, att Utsk., såsom vilkor för inköp af ifrågavrde
hästar, anfört att de företrädesvis skola vara passande för jordbruket.
Detta vilkor anser jag obehöfligt, emedan det tillhör
Stuteri-Styrelsens ompröfvande att afgöra, hvilka slags hästar, som
böra inköpas, hvarföre jag anhåller om bifall till hvad Utsk. i denna
punkt tillstyrkt, med uteslutande dock af förenämnde vilkor.
Frih. Paykull, J o h. Gustaf: För min del skulle jag
anse nyttigt, om man, vid inköp af hästar, fästade afseende
på sådana, som äro passande för jordbruket. Jag finner icke af
ordalagen i StatsUtsk:s tillstyrkande, att man endast skall inköpa
sådana hästar; de antyda endast, alt man väl kan köpa dylika
kreatur, men dock icke uteslutande för detta ändamål. -Jag anser
384
Den 24 September.
således att den ifrågav:de frasen kan qvarstå, emedan den ingalunda
förhindrar Sluteristyrelserna att inköpa andra hästar.
Hr von Wahrendorff, Martin; Jag kan för min del
icke finna annat än alt om man vill tolka Utsk:s hemställan efter
ordalydelsen, den icke innebär något annat än att man, vid inköp
af utländska hästracer, äfven bör fästa tillbörligt afseende på landtbrukets
behof.
Ilr Åkerman: Jag kan lika med Frih. Paykull icke finna
annat, än att meningen med den i förev:de punkt gifna föreskriften
är, att man vid de inköp, som ega rum, icke glömmer landtbruket;
ty det står ingalunda, att man företrädesvis skall afse
detta ändamål. Jag ber dessutom att få fästa upmärksamheten på,
att jordbruket icke betiöfver stå i strid med andra ändamål. Om
man går till Frankrike, skall man erfara, att der finnes en Percberons-race,
som förenar snabbhet med styrka, och som användes
hå le vid landtbruket, artilleriet och posten. R. o. Ad. torde således
finna, att det ifrågav:de vilkoret icke har något emot sig,
utan endast afser att man icke skall lemna landtbruket å sido.
På grund af hvad jag haft äran anföra, röstar jag således för bifall
till Utsk:s hemställan.
Hr Björnstjerna: Om förhållandet vore som den siste
värde talaren förmenat, skulle jag icke fortfarande yrka på hvad
jag i mitt förra yrkande framställt, men då såväl i motiverna
för Utsk:s tillstyrkande, som i sjelfva dess hemställan orden »jordbrukets
behof» förekomma, synes det som afsigten är, att ställa
detta i främsta rummet. Om nu förhållandet vore sådant, att
olika stuterier funnos inom landet, hvarest man kunde utbilda
hästracer för olika behof, så vore det naturligt, alt hingstar också
skulle upfödas till alla slags behof. Nu är det likväl så, att de
stuterier i landet, som finnas, icke producera andra hästar, än
sådana, som äro brukbara för kavalleriet, och att detta är i behof
af dylika hästar, bevisas deraf att priset derå dagligen ökas. Nu
måste man taga i betraktande att man för det tillstyrkta anslaget
af 30 000 Rdr icke får många hingstar, utan tvärtom ganska få,
emedan man måste söka få så goda sådana som möjligt. Vid sådant
förhållande måste man väl finna, att det är nödvändigt, att
icke förminska möjligheten för våra stuterier att förädla våra hästracer.
Man har sagt att i Frankrike begagnas Percherons-hästar för
artilleriets behof; det är ganska sannt, men i vårt land har artilleriet
icke råd att uppköpa annat än högst ringa antal hästar.
Man kan icke anse att ArtilleriRegementerna ega andra hästar än
dem, som äro nödvändiga, och under sådana omständigheter tror
jag icke, att man bör taga i betraktande inköp för artilleriet.
Till följd af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, huruvida
icke R. o. Ad. skulle finna skäligt att utesluta det af mig
omnämnda vilkoret. Sedan
Den 24 S ep t em b er.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom i Utskrs
ifrågav:de yttrande blifvit yrkadt bifall dels utan förändring och
dels med den förändring att de sista orden »med särskildt fästadt
afseende å sådane, som äro passande för jordbrukets behof» uteslutas,
framställdes propos. först till bifall å Utsk:s tillstyrkande utan förändring,
hvarvid ropades Ja och Nej, och sedan till bifall derå
med förenämnde förändring, hvarvid svaren utföllo med starka Ja
jemte åtskilliga Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg sistnämnde propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Sedermera förekom och bifölls Utskis hemställan i fråga om
särskildt anslag för tillvägabringande af s. k. stohållningar.
30:de punkten, ang:de anslag lill ökad aflöning åt SluleriÖfverStyrelsen
och underlydande inrättningars stater.
Denna punkt bifölls.
ållsta punkten, ang:de anslag för Teknologiska Institutet.
Då härvid först förekom Utskis tillstyrkande i fråga om anslag
för upförande af en ny byggnad för Institutet, yttrade sig
Hr Cederschiöld, Gustaf: Disk. har i före vide punkt
föreslagit, att Kronan skulle sälja Teknologiska Institutets nuv:de
hus. Vi hafva sett, huru det slagit sig ut, då Kronan inlåtit sig
i dylika handelsaffärer. Bet är visserligen sannt att detta hus f. n.
icke behöfves, men den tid torde snart nog kunna inträffa, då ett
sådant behof upstår, och vid dylikt förhållande torde Staten kanna
komma i ganska stort bryderi, om den skall nödgas inköpa
eller låta upföra ett nytt hus. Jag får derföre för min del yrka,
att denna punkt måtte återremitteras i det ändamål att Staten icke
tager i anspråk den köpesumma, som för denna egendoms försäljning
kan komma i fråga.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abraham: Då denna fråga
förevar inom Utsk., gjorde dess ledamöter ett besök i Institutet,
och jag tror att allesammans kommo till den öfvertygelsen, att det
nuv:de huset icke allenast är otillräckligt, utan äfven att det är
särdeles dåligt. Jag tror derföre, att om det är en allmän regel,
hvilken jag icke vill bestrida, att Kronan icke bör afhända sig
någon egendom, då det kan komma i fråga att Staten för högre
pris måste åter inköpa samma eller en annan. Så är dock här
förhållandet, att jag tror ett undantag böra göras. Det är en
stor skillnad emellan Slaten och den enskilde, hvilken sednare
kan sälja och köpa allt efter som han tror sig vinna på affären*
eller är mer eller mindre schackrare; detta kan Staten icke göra.
För min del tror jag att ifrågav:de hus, för att blifva till något
allmänt nyttigt ändamål användbart, skulle fordra högst betydliga
reparationer, hvilka skulle medföra stora kostnader för Staten,
hvarföre jag tillstyrker att R. o. Ad. måtte antaga Utskis förslag,
helst huset icke är lämpligt för något annat ändamål.
VIII II.
25
386
Den 24 Sept em b er.
Hr Cederschiöld: Ehuru jag icke eger den kännedom om
husets beskaffenhet, som den siste värde talaren har, så är det
just för att icke komma i händerna på de af honom omnämnda
schackrarne, som jag önskar, att Staten måtte åt sig reservera de
hus, hon eger. Skulle under regleringen af de andra hufvudtitlarne
befinnas, att Staten behöfver tomt och hus tili en eller annan
institution, så torde det vara rätt godt att han eger sådana,
som finnas att tillgå. Hvad som emellertid i alla hänseenden måste
ega något värde och duglighet är sjelfva tomten; ty den har
ett centralt läge och skulle troligen blifva af stor nytta i fall
Staten der skulle vilja upbygga något hus. Vid sådant förhållande
är det troligen mindre kostnad att rifva och ombygga huset, än
att köpa en ny tomt med derå liggande byggnader. Jag anhåller
fortfarande om propos. på det förslag jag framställt.
De nu först till bifall § Utslcs ifrågav:de tillstyrkande och
sedan till återremiss framställde propos:ne besvarades med blandade
Ja och Nej, hvarefter förstnämnde propos. förnyades och, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller det af StalsUtsk. i 31 :st,a punkten af Uti.
N:o 122 gjorda tillstyrkande i fråga om anslag af 420,000 Rdr
Rmt för upförande af en ny byggnad för Teknologiska Institutet
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej ;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde tillstyrkande
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 7.
Sedermera förekommo och biföllos Utsk:s öfriga i förev:de
punkt afgifne yttranden.
32:dra punkten, ang:de anslag för tekniska elementarskolor.
Härvid förekom först Utslcs tillstyrkande i fråga om anslag
för de tekniska skolorne i Malmö, Örebro, Norrköping och Borås;
och uplästes ett i afs. derpå inlemnadt anförande af
Hr af Sillén: K. M. har uti Dess Nåd. Propos. föreslagit
för de tekniska elementarskolorna i Malmö, Örebro, Norrköping
och Borås ett årligt anslag af 7,500 Rdr. I Utlåt. N:o 122,
punkten 32, har deremot StatsUtsk. i anledn. af Dokt. Gumelii
motion föreslagit ett till 12,000 Rdr förhöjdt årligt anslag för
hvardera skolan. En stat är jemväl pag. 67 upgjord sig slutande
med en summa af 9,250 Rdr Bko, uti hvilken, uptngande icke
mindre än 18 särskilta poster, först förekommer Föreståndare med
Deli 24 Sep t emb er.
undervisningsskyldighet, utan att det säges hvaruti undervisningen
skall bestå, mod 1000 Rdr Bko, 1 lärare i matematik och 1 i
kemi, hvardera 1000 Rdr, och vidare en mängd mindre löner.
Då ifrågav:de skolor otvifvelaktig! tillkommit i afsigt att befrämja
slöjdskicklighet hos handtverkare och näringsidkare, men
sådan skicklighet säkrast vinnes der yrkena utöfvas och här i Stockholm
finnes elt för Staten ganska kostsamt Teknologiskt Institut
samt en Svenska Slöjdföreningens skola med ansenligt bidrag af
statsmedel, så skulle jag för min del anse omförmälde skolor alldeles
öfverflödiga. Då likväl ett yrkande på deras indragning vore
att höja en ropandes röst i öknen, så yrkar jag vördsamt att hvad
K. M. föreslagit må bifallas.
Utskts ifrågavtde tillstyrkande bifölls.
Sedermera förekom och bifölls Utskts yttrande rörande väckte
frågor, dels att för de tekniska skolor, som hädanefter inrättas,
års-anslaget må till ett belopp af 12,000 Rdr fastställas, dels att
kostnaden både för undervisningen och för skolornes materiel måtte
ensamt af statens medel bestridas.
33:dje punk len, ang:de anslag för inråtlande och framlida
underhållande af cn teknisk läroanstalt i Eskilstuna; 34:de punkten,
angyle anslag för Svenska Slöjdföreningens i hufvudsladcn
inrättade Söndags- oell Aftonskola; 35:te punkten, ang.-de åtskilliga
motioner, som afse anslag dels lill inrättande af nya dels
lill utvidgande af redan bildade tekniska elemenlar-skolor; 36:te
punkten, ang:de tillökning i anslagen för redan befintliga Navigationsskolor
i Riket; 37:de punkten, angyle anslag lill inrättande
af en Navigationsskola i Westervik; 38:de punkten, ang:de inrättande
uf handelsskolor; 39:de punkten, ang:de den med 1,800
Rdr Ilmi lill första läraren vid Bergsskolan i Fahlan utgående
aflönings öfverflyllning på anslaget »lill undervisnings-ans täkter för
Bergsbruket» ifrån anslaget »lill befrämjande i allmänhet af bergsbruket»;
40:de punkten, ang:de förslagsvärdet å de under rubriken
»befrämjande i allmänhet af Bergsbruket» i RiksStaten upförde
indelta räntor; 4l:sta punkten, ang:de arfvodcs-tillökning
ål, den person som lernnar undervisning i fiskodling; 42:dra punkten,
angyle anslag lill förrättande af vetenskapliga undersökningar
rörande fiskerierne; 43:dje punkten, ang:de 3:ne å under af delningen
»jordbruket, handeln och näringarne» upförde förslags-anslags
nedflyttande till underafdelningen »Diverse anslag» samt 44:de
punkten, ang:de öfrige lill 6:le HufvudTileln hörande anslag.
Dessa punkter biföllos.
Vidare förekommo de i särskild nummerföljd uptagne punkter,
hvari Utsk. afgifvit yttranden öfver väckta frågor om anslag dels
för vissa år eller tills vidare, dels för en gång till föremål tillhörande
CivilDepart:tet, nemi.:
Usta punkten, ang:de anslag lill undersökningar, inspeklionskostnader
samt expenser för allmänna arbeten.
388
Den 24 September.
Hr Lilliehöök: Som af l:sta punkten rörande extra statsanslagen
synes, kommer Utsk. att derom afgifva särskildt Betänk.
Då nu i frå ga v:de punkt har ett o v i I k o r 1 i g t sammanhang med frågan
om de allmänna arbetena, anhåller jag att, i likhet med hvad
inom ett annat Stånd blifvit beslutadt, R. o. Ad. måtte återremittera
denna punkt för att till handläggning förekomma i sammanhang
med Betänk, om de allmänna arbetena. Jag anhåller det
Hr Gr. o. Landtm, behagade härå framställa propos.
Denna punkt ansågs, på grund af de deremot gjorde anmdrkningarne,
böra återremitteras, sedan propos. till bifall å densamma
först blifvit framställd, men besvarad med Nej.
2:dra punkten, ang-.de anslag lill aflöning för Styrelsen öfver
allmänna väg- och vallenbyggnader samt dess Ijenstebiiräden såväl
i hufvudsladcn sorn landsorlcrne; 3:djo punkten, ang:de anslag
lill arfvoden för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskapsämnen,
som tillhöra Civil-ingeniörer, samt lill stipendier ål elever,
som genomgå den för Civil-ingeniörer bestämda kurs; 4:de
punkten, ang:de anslag för Skeppsbyggeri-insliCulel i Cai Iskrona;
samt 5:te punkten, ang-.de anslag till Slöjd-expositioners befrämjande.
Dessa punkter biföllos.
6:le punkten, ang:de anslag lill geologiska undersökningar
och uprältande af geognoslisha kartor; 7:de punkten, ang-.de eli
reservalions-anslag för tillämpning under år i SS7 af de föreslagne
förhöjde lönings-staterne för embetsverk och stater, tillhörande 6:le
HufvudTileln; och 8:de punkten, ang-.de de extra anslagsbelopp,
som af Utsk. i sammanhang med ordinarie slatsregleringen blifvit
omförmälde.
Dessa punkter lades till handlingarne.
9:de punkten, ang-.de en af KonlraktsProslen Landgren vackt
motion om extra anslag lill förstärkande af polisen i de trakter
af riket, der en sådan åtgärd företrädesvis vöre af behofvet påkallad.
Denna punkt bifölls.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Sammansatta
Stats-, Bevilin.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. inkomne
Utlåtanden:
N:o 20, i anledn. af väckt motion om beviljande af pension
åt Gr. Thorsten Iiudenskjöld.
N:o 21, i anledn. af väckt motion om förändradt papper till
nu brukliga skrifkartor; och
Den 26 September.
389
N:o 22, i anledn. af väckt motion om införande af ett medelporto
för skrifvelser, som inom Riket genom elektriska telegrafen
befordras.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 10 om aftonen.
In fidem protocolli.
Alberl Munck.
Lördagen den 26 September 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 23 och 24 dennes samt
pleni-prot. för den 30 sisth Juli.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s den 12 och 14 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 123, i anledn. af väckt motion om
förhöjning af lösningspriset för inom Riket tillverkad salpeter.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
den 12 och 14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 124, i
anledn. sf erhåline återremisser å Betänkandena N:ris 42, 43, 71
och 72, ang:de reglering af utgifterne under RiksSlatens Andra,
Tredje, Fjerde och Femte Hufvudtitlar.
Härvid förekommo Utsk:s yttranden angrde nedannämnde punkter
af
Belänk. N:o 42 (Andra HufvudlilelnJ.
S.dra punkten, mom. b.
Sedan, efter förfrågan af Frih. Alströmer, Carl Jonas
Oscar, undert. Riddarhus-Sekreterare uplyst, att Preste-Ståndets
i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt,
yttrade
Frih. Alströmer: Efter hvad som blifvit mig sagdt, lärer
PresteSt. i denna punkt hafva beslutat bifall till K. M:s Nåd.
Propos., hvilken bestämmer lönebeloppet för Registratorn i Just.
StatsExped:n till 3000 Rdr. Otvifvelaktigt är att Eegistratorsbefattningen
i detta Depart. är mer eller mindre ansträngande, och
390
Den 26 September.
nila dessa tjenster äro de af den beskaffenhet att några andra befattningar
icke kunna med dem förenas, emedan Registratorn är
skyldig att vara på embetsrummet från kl. 10 f. m. till ^ 3 e. m.
Under sådana förhållanden och då K. M är bäst i tillfälle att
bedöma hvilket lönebelopp som för dessa embetsman erfordras, vågar
jag hemställa att R. o. Ad. måtte lemna sitt bifall till K. åhs
Propos. i detta hänseende, hvarigenom äfven R. o. Ad. skulle
komma att stanna vid samma belopp, 3000 Rdr.
Hr Cederschiöld, Gustaf: På de skäl som den siste talaren
anfört, får jag instämma i hans yrkande och anhåller att E.
0. Ad. måtte, i enlighet med de grunder som förevarit för återremiss
af ifrågav:de punkt, bifalla hvad K. M. i detta afs. föreslagit.
Efter först till bifall å Utsk:s i afs. på ifrågav:do mom. gjorda
hemställan framställd propos., som besvarades med Nej, beslöt R.
o. Ad., att aflöningen för Registratorn inom Just. StatsExpedm
skulle bestämmas till 3000 Rdr Rmt.
Samma •punkt, mom. c.
Utsk:s härom afgifna yttrande lades till handlingarne.
4:de punkten, mom. a.
Hr von Koch, Nils Samuel: Då StatsCtsIcs första Betänk.
föredrogs, hade jag äran yttra de skäl, på hvilka jag ansåg
mig böra hemställa om bifall till K. åhs Propos. enl. hvilken
Sekret, i min Exped:n föreslogs till ett lönebelopp af 4,500 Rdr.
Just.StatsåIini°tern, som vid detta tillfälle äfven var närv:de, behagade,
jemte flere andra talare, understödja detta förslag, nästan ingen
motsatte sig detsamma och t. o. m. Utsk:s dåv:de Ordf:de biträdde
det i viss mån. Utsk. har också frångått sitt förra tillstyrkande
och i någon mån höjt aflöningen för Sekret., dock har Utsk. icke
gått så långt som afsigten varit med återremissen från R. o. Ad.
och PresteSt., hvilket, efter hvad jag försport, ehuru icke officiel
underrättelse derom ankommit, lärer hafva bifallit K. åhs Nåd.
Propos. i detta afs. Jag vill icke uptaga R. o. Ad:s tid med att
uprepa de skäl som förra gången anfördes, enär icke någon motsägelse
ännu gifvit sig tillkänna, utan inskränker mig till att anhålla
om bifall till K, åhs Propos.
Efter först till bifall å Utsk:s i afs. på ifrågav:de mom. gjorda
hemställan framställd propos., som besvarades med Nej. beslöt
R. o. Ad. att aflöningen för Sekret, inom Just.KanslersExped:n
skulle bestämmas till 4,500 Rdr Rmt.
Samma punkt, mom. b.
Hr von Koch: Äfven i afs. på denna punkt yrkades af Just.
StalsMinistern jemte flore andra talare förra sången frågan förevar att
K. åhs Propos. skulle bifallas. Denna föreslår att Registratorns i
Just. Kanslers-Expedin lön skulle bestämmas till 3000 Rdr. Det
Den 26 September.
391
uplystes vid samma tillfälle att Registratorn numera med denna
tjenst förenar en Kanslist-tjenst hvilket icke är förhållandet med
Registratorn inom Just. Stats-Exped. Då nu R. o. Ad. nyligen
beslutat att denne sednare einbetsmans lön skulle sättas till 3000
Rdr, torde det vara så mycket mindre skäl att sätta Registratorns
i Just. Kanslers-Exped. lön under" detta belopp, som jag vågar försäkra
att göromålen för dessa Registratorer äro hvarandra ungefärligen
motsvarande och visserligen ej ringare för de i Just.KanslersExped.
Då nu dessutom den i fia ga v: de tjenstemannen förräl tar en Kanslisttjenst,
och derjemte, enligt K. M:s förslag, utan särskildt arfvode
skulle sköta aktorstjenst i Kanslirätten, finnas väl tillräckliga skäl
för bifall till K. M:s Propos. i denna del.
Efter först till bifall å Utsk:s i afs. på ifrågavtde mom. afgifna
förslag framställd propos., som besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad.
att aflömngen för Registratorn i Just.KanslersExped. skulle bestämmas
till 3000 Rdr Rmt.
Samma punkt, moni. c, och S:le punkten, mom-.n a, b och c.
Utsk:s härom afgifne yttranden lades till handlingarne.
8;de punkten, sednare mom.
Hr Lilljehöök, Carl Bertild: Såsom af Utsk:s Utlåt, inbemtas,
återremitterade R. o. Ad. denna punkt, sedan under discussionen
blifvit yrkadt att anslaget skulle få begagnas annorlunda än
Utsk. i sitt förra Betänk, tillstyrkt. Jag får anhålla att Utsk:s
förra Utlåt, i afs. på denna punkt måtte bifallas.
Utskrs i afs. på ifrågav:de mom. afgifna yttrande, blef af R.
o. Ad. bifallet.
Betänk. N:o i3 (Tredje IlufvudTiteln).
2:dra punkten, förra delen.
Hr Björnstjerna, Joh. Magnus: Sedan denna punkt blifvit
af PresteSt. återremitterad och R. o. Ad. bestämt aflöningen
för de i Utrikes Depart:sExped:nen anställde 4 andre Sekret, till 2000
Rdr, hemställer jag huruvida icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt
att föreslå PresteSt. att sig med R. o. Ad. förena om en bestämd
aflöning af 2000 Rdr för dessa tjenstemän.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att lägga
Utsk:s ifrågav:de yttrande till handlingarne, med förklarande, att
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
Betänk. ]\’:o 71, (Fjerde IlufvudTiteln).
8:de punkten.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Jag anhåller vördsamt att R. o. Ad.
täcktes vidblifva sitt förut fattade beslut och således afslå hvad
Utsk. nu framställt.
392
Den 26 September.
Hr Lilljehöök: Då, enligt hvad Utslits Utlåt, uplyser, R.
o. Ad. samt PresteSt. bifallit frågan i väsendtlig del och R. o. Ad.
endast i ett mindre betydande afs. fattat olika beslut mot PresteSt.,
men, om R. o. Ad. fortfarande skulle vidblifva det vilkor som här
är antydt, det således icke blefve 2:ne Stånds beslut, fruktar jag
att frågan vid sådant förhållande skulle ställas mera på sin spets,
än om R. o. Åd. bifölle, hvad Utsk. i sitt förra Betänk, tillstyrkt.
Då blefve det åtminstone 2:ne Stånds beslut att den begärda anslagsförböjningen
för KrigsAkademien skulle i väsendtlig mån beviljas.
Jag får anhålla om propos. å bifall till Utsk:s först afgifne
Betänk.
Hr af Klint, Erik: Ehuru, efter hvad vi hört Riddarh.-  Sekret. nyss uplysa, icke något prot.-uldrag från PresteSt. ang:de
dess beslut i denna fråga ankommit, har jag mig dock enskildt
bekant att PresteSt. vidblifvit sitt förra beslut, och således finner
jag, i motsats mot Hr Lilliehöök, skäl vara för handen att äfven
R. o. Ad. vidhåller sitt förra gången fattade beslut.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, först hemställde om R. o. Ad. behagade
med frånträdande af sitt förut fattade beslut bifalla Ctsk:s
i afs. på denna punkt afgifna yttrande, ropades starka Nej jemte
några Ja, och uppå sedermera framställd propos., lades Utsk:s yttrande
till handlingarne med förklarande att R. o. Ad. vidblef sitt
förut i ämnet fattade beslut.
20:de punkten, morn. c, samt 2t:sla och 23:clje punklerne.
Utsk:s härom afgifne yttranden lades till handlingarne.
33:<]je punkten.
Hr af Klint: Fullkomligt delande StalsUtsk:s åsigt att någon
tillämpning af R. St:rs beslut rörande beväringsexercisen icke
gerna kan ega rum före nästa år, och att således anslaget för
ifrågay:de hästar är för detta år obehöfligt, kan jag dock icke deri
finna någon grund för afslag å det begärda anslaget för åren 1859
och 1860- Jag anhåller alltså hos Hr Gr. o. Landtm, om propos.
på bifall till baad StatsUtsk:s utgiftsafdelning i detta afs. föreslagit,
och hvilket finnes uptaget bland reservationerne till detta Betänk.
Hr Lefrén: Jag instämmer med den siste talaren till alla
delar.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, upläst utgiftsafdelningens
af Hr af Klint åberopade förslag, blef, efter det propos. till bifall
§ Ulsk:s i afs. på ifrågav:de punkt gjorda hemställan först blifvit
framställd, men besvarad med Nej, utgiftsafdelningens förenämnde
förslag af R. o. Ad. bifallet.
Härefter förekommo de i sammanhang med nästnämnde punkt
af Utsk. i Utlåt. N:o 124 framställde frågor, nemi.:
Pen 2G September.
393
l:o ang:de anslag lill underhållande af beväringsmhnskapcts
beklädnad, i följd af den för della manskap föreslagna utsträckta
exercis.
Hr af Klint: Utsk. har i denna punkt yttrat den åsigt att
om de nuv:de ordinarie anslagen för beväringsmanskapets beklädnad
fördubblades, skulle äfven det afsedda ändamålet vinnas. S&
är dock icke förhållandet. Det nuv:de ordinarie anslaget är beräknadt
för en slitningstid af 12 dagar årligen; men genom R.
St:rs beslut vid innev:de Riksdag skall beväringsexercisen framdeles
komma att ökas med 18 dagar således 6 dagar mera än jemt
dubbelt af hvad förut varit fallet. Häraf torde R. o. Ad. finna
att ehuruväl 126,000 Rdr, genom god anordning och hushållning,
äro ganska tillräckliga för det hittills varande behofvet, blir det
likväl alldeles omöjligt att med samma summa kunna underhålla
beväringens beklädnad under 1^ gång så lång tid som förut egt
rum. K. M. föreslog i sin Propos. till R. St:r att en summa af
189,000 Rdr Rgs för hvartdera af åren 1859 och 1860 skulle
beviljas för i fråga v:de ändamål; detta är just det belopp som erfordras
i och för de behofver som nu äro i fråga. Jag får således
hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om propos. derpå att en
summa af 189,000 Rdr beviljas för hvartdera af åren 1859 och
1860 till underhåll af beväringsmanskapets beklädnad.
Hr Lefrén: På de skäl Hr af Klint anfört förenar jag mig
uti det af honom gjorda yrkande.
Hr Björnstjerna: Då denna fråga förekom i StatsUtsk. till
behandling, var det Utsk:s skyldighet att göra sig reda för orsaken
till att just de summor, som i den Kongl. Propos-.n finnas uptagne,
blifvit föreslagne och inga andra. Skälet härtill igenfanns
snart, då man öfverräknade det nuv:de anslaget, jemfördt med de
dagar, som beväringen nu för tiden är skyldig att exercera, och
sedermera tillämpade detta för det antal dagar, som hädanefter till
exercis skall ifrågakomma. Oaktadt denna utredning, ansåg dock
Utslcs majoritet att en annan summa borde bestämmas, ehuru derföre
icke någon beräkningsgrund kunde upges. Man antog visserligen
den summa, som i K. Proposm var föreslagen att delas på 2
år, med 126.000 Rdr per år, men så att dessa 126,000 Rdr skulle
gälla för båda åren. Det är ganska påtagligt att om äfven beväringsmanskapets
beklädnad har kunnat bestridas med det anslag,
som hittills gifvits, och dervid iakttagits, som man utan tvifvel
varit i tillfälle att göra sig förvissad om, all möjlig hushållning,
att större anslag nu behöfvas, beroende på det större antal exercisdagar,
som hädanefter skola ega rum. Visserligen har man föreställt
sig, att man efter denna beräkningsgrund skulle kunna leda
sig till slitningstiden, och den ersättning, sorn erfordras: men jag
påstår att en noggrann beräkning icke härigenom upkommer, emedan
slitningen blir större, då munderingen komme alt gå från den
ena karlen till den andra, hvilket nu blifver förhållandet, då en
klass beväring begagnat munderingen, och en kort tid derefter en
394
Den 28 September.
annan klass inrycker, innan denna munderingen hunnit repareras.
Bristerne blifva betydligt större och kosta mera i reparation, än
om denna genast kunnat verkställas. Jag anser således att slitningen
genom dessa ombyten af manskap blir större; manskapet
har mindre sinne för att akta persedlarne, och man kan icke heller
kontrollera huru desamma vårdas. Då nu emellertid det synes bestämdt,
att ej ett mindre anslag, än K. M. begärt, kan, såvida man
att beväringsmanskapet skall hafva dugliga persedlar, får jag, i enlighet
med hvad Hr Klint yrkat, anhålla om propos. på K. M:s
förslag.
Ilr Stjernsvärd: Enl. min tanke är den nuv:de methoden
för beväringsmanskapets beklädnad ledande till misshushållning.
Jag syftar likväl härvid icke egentligen på sjelfva beklädnaden, utan
på det ambulatoriska sätt, som eger rum med afs. på klädernas
slitning, hvilket icke kan verka annat än misshushållande. Jag
har vid ett föregtde tillfälle antydt hvad jag ansett böra vidtagas
med hänseende till denna beklädnad. Jag vill dock icke nu uprepa
detsamma, utan inskränker mig till att yrka bifall å Utsk:s
Betänk., emedan ett motsatt förfarande blott skulle leda till fort
gående
misshushållning.
Hr Lefrén: Jag bestrider den gjorda tillvitelsen att förvalt
ningen
i detta afs. tillvägagått med misshushållning. Saken är
ganska svår att beställa; ty då det ambulatoriska förfarandet i afs.
på persedlar eger rum, medför det mera kostnad än om en och
samma kommun hade munderingen, men KrigsKolkm, som haft denna
förvaltning sig ålagd, har tillvägagått med all möjlig sparsamhet,
och om man tänker närmare än till glosorne i saken, skall man
göra sig derom öfvertygad. Jag anhåller fortfarande att få instämma
med Hr Klint om bifall till K. M:s Propos.
Hr Stjernsvärd: Jag har icke tillvitat administrationen
att vara orsaken till den misshushållning, som med beklädnaden
eger rum. Det ligger fakta i det sätt, hvarpå soldaten begagnar
och underhåller denna mundering. Det är icke nog att han under
mötestiden har den på om dagen, han begagnar den äfven om
natten i tältet, och det är under sådana förhållanden, som jag anser
det vara alltför dyrt om Staten skall bekosta en dylik mundering.
Jag påstår att i detta hänseende vida ändamålsenligare åtgärder
kan vidtagas, är såväl de förhanden varande, som de föreslagna,
och hvilar detta mitt påstående icke, såsom en värd talare
funnit för godt att uttrycka sig, på några glosor. Vida bättre, ändamålsenligare
och hushållsaktigare påstår jag att det skulle vara,
om man i fredstid, i stället för beväringsmanskapets, då onyttiga
uniformering, inskränkte sig till upköp och upplag i depöter af alla
sådane slags materialier, sorn icke i hast kunna anskaffas, men 18te
med all tillverkning anstå, tills krig, d. v. s. ett verkligt behof
inträffar. Jag yrkar fortfarande bifall till Utsk:s förslag.
Den 26 September.
33b
11 r Björnstjerna: Jag får fästa den siste talarens upmärksambet
derå, att det sätt, hvarpå beväringsmanskapet beklädes, stöder
sig på R. St:rs beslut i frågan, och lärer icke kunna ändras.
De enskilda åsigter, som en och annan person i detta hänseende
kunna hysa, höra icke till öfverläggningsämnet.
Efter först till bifall å Utsk:s hemställan framställd propos.,
som besvarades med Nej, beslöt li. o. Ad att, såsom Hr af Klint
föreslagit, för ifrågav:de ändamål bevilja en summa af 169.000 Bdr
Rmt för hvartdera af åren 1859 och 1860.
2:o ang:de anslag lill anskaffning af 1,300 st. läll för beväringsmanskapets
vapenöfning samtidigt med den gamla stammen.
Utsk:s härom gjorda hemställan bifölls.
2S:le punkten, morn. m.
Utsk:s härom afgifne yttrande lades till handlingarne.
39:de punkten.
Utsk:s härom med framträdande af dess förra yttrande gjorda
hemställan, bifölls.
Tillfälliga eller extra anslag, 6.le punkten.
Hr Björnstjerna: Då R. o. Ad bifallit att ifrågav:de del
af denna punkt skulle återremitteras, men icke något annat Stånd
förenat sig om denna återremiss, samt Utsk. på giltiga skäl förklarat
sig vidblifva sitt förut fattade beslut, får jag föreslå att R. o.
Ad. behagade biträda PresteSt:s beslut röride denna punkt, för att
således åstadkomma likstämmighet, förutan hvilken icke någon votering
i frågan icke kan ifrågakomma.
Hr Stjernsvärd: Jag är af alldeles olika tanke med den
siste talaren. För min del anser jag, att på de skäl, som anfördes
då regleringen af 4:de Hufvudtiteln inom R. o. Ad. förevar, och
hvilket föranledde denna punkts återremitterande, att R. o. Ad. bör
fatta beslut i öfverensstämmelse dermed. De 2:ne andra Ståndens
beslut har icke inverkat på denna fråga: de hafva redan afslagit
hela pensioneringsfrågan. För min del anser jag vida lämpligare,
att R. o. Ad. qvarblifver vid sitt en gång fattade beslut och låter
PresteSt. jemka sitt derefter, än att vi förena oss uti dess åtgörande.
I slutföljd härmed yrkar jag, att R. o. Ad. måtte bifalla
den Kongl. Propositionen, med undantag af den punkt, som föranledt
R. o. Ad:s återremiss.
Hr Björnstjerna: Efter mitt förmenande, och efter hvad
som här finnes antydt, har PresteSt. i sin helhet bifallit K M;s
Propos., och således R. o. Ad. varit ensam om återremissen af denna
punkt i K. M:s Propos., och då så är förhållandet, anser jag att
R. o. Ad. f. n. bör instämma i PresteSt:s beslut, och således äfven
antaga hvad K. M. i denna del föreslagit.
396
Oen 26 September.
Hr Blomstedt, Christian Jakob: Af det Utlåt., som
blifvit till Ctsk. afgifvit, synes det mig, som om Utsk. icke tagit i
betraktande hvad ilr Bildt uti sitt yttrande, hvilket föranledde återremissen,
anfört; enär Utsk., ulan att framlägga några några egentliga
skäl, belt simpelt förklarat, att det icke kan frångå sitt förra
beslut. Med anledning häraf kan jag icke underlåta att vidhålla
den åsigt, hvilken jag förra gången, då ärendet förevar, uttalade,
och hvilken äfven delades af Hr Bildt. Vi bestredo nemi.
icke att 150,000 Rdr måtte utgå på sätt Utsk. hemställt, men
anhöllo derjemte, att ett särskildt kreditiv skulle anslås till förmån
för de redan afskedade militärerne. Deri finner jag så mycket
mera skäl, som det är (»tvifvelaktigt att vi här på detta rum ömma
för deras belägenhet, hvilken verkligen är högst sorglig, då af
40 personer, som erhållit afsked och icke innehafva tjenst på stat,
ej någon eger enskild förmögenhet. Jag är således förvissad att
R. o. Ad. vill understödja den åsigt, som jag nu uttalar, och att
R. o. Ad. bifaller hvad Utsk. framställt, eller 150,000 Rdr, men
särskildt beslutar att ett anslag å 50,000 Rdr måtte utgå af statsmedlen
för att förbättra ställningen för redan afskedade militärer;
och skulle detta möjligen mot förmodan icke vinna R. o. Ad:s bifall,
får jag trösta mig dermed, att jag sökt, så mycket på mig ankommer,
bereda dessa personer en bättre belägenhet.
Hr Stjernsvärd: Jag är skyldig en talare, Hr Björnstjerna,
ett svar på hans sista anförande. Han tillkännagaf att PresteSt. i
sin helhet antagit Utslcs förslag, och att det blott var R. o. Ad.,
som dervid gjort anmärkningar. Vid mogen eftertanke borde Hr
Björnsljerna hafva till detta förfarande funnit en ganska giltig anledn.
Han borde nemi. hafva ihågkommit, att den mängd militärer, som
hafva säte och stämma å Riddarhuset, måste, äfven om de ännu
äro i tjenst, handla såsom målsmän för de afskedade pensionslagarne;
för dem, som genom sin bortgång lemnat platser, äreställen och
löner lediga åt dem, hvars intresse Regeringen vid innev;de Riksdag
ensamt omhuldat. Från denna synpunkt sedd, och som jag anser
att icke någon i tjenst varande militär inom detta hus kan
åsidolemna, tror jag att all anledn. till förvåning § Hr B:s sida,
deröfver att de Högvörd. behandlat förev:de ämne annorlunda än
R. o. Ad., bordt försvinna. Jag anhåller om bifall till den K. Propos.
, med undantag af den punkt deraf, som R. o. Ad. återremitterat.
Hr Hjärne, Harald: Då här 2:ne pensionerade militärer
höjt sina röster mot Utsk:s Betänk., skall jag anhålla att få yttra
några ord såsom äfven varande i samma predikament. Jag anser,
i olikhet med dessa Hrr, att man under det skick hvari frågan befinner
sig, bör bifalla Utsk:s Betänk. Ehuru jag icke kan annat
än gilla i princip de skäl, som här af flere talare anfördes för återremiss
af Betänk., med afs. på de förbisedda förmånerna för redan
afgångne, pensionerade militärer, kan jag likväl icke finna annat
än att då frågan kommit i den ställning, att 2:ne Stånd afslagit
Den 26 Sep t em b er.
3tt7
K. M:s Propos., och de 2 öfrige fattat ett olika beslut, jag och de,
sorn önska framgång åt det ändamål, som med den K. Propos. hufvudsakligen
är beredt, eller att bereda en fortfarande tjenstbarhet
genom högre pensioner för de framdeles afgående pensionsberältigade
för att icke båda ändamålen skola förfelas, böra upskjuta till en kommande
Riksdag frågan om de redan afskedade militärernas pensionering,
som bör sättas i andra rummet. Jag tillstyrker således bifall
till Utslcs förslag.
Hr Björnstjerna: Denna fråga kan man betrakta ur 2:ne
synpunkter, deltagandets och möjlighetens. Skulle man endast se
den ur deltagandets, så må hvar och en vara öfverlygad att jag,
lika väl, som hvarje annan, ömmar för de afskedade militärernas
belägenhet, hvilka befinna sig i ganskaknappa omständigheter; men
då icke, efter mitt förmenande, dess pensionsbelopp kunna genom
de föreslagna åtgärderna förhöjas, anser jag det vara skäl att antaga
hvad möjligheten bjuder, nemi. att åstadkomma för framtiden
en bättre och billigare pensionsreglering. Att nu ingå i en vidlyftigare
utredning i detta afs., tjenar till ingenting; men jag vill
dock icke underlåta att nämna, att för den händelse redan afskedade
militärer kunnat hafva någon förhoppning att vid denna pensionsreglering
komma i fråga, hade härom bordt väckas särskildt
förslag, och åstadkommas pä annat sätt, än genom den återremiss,
som förra gången blef beslutad.
Hr Stjernsvärd: En talare, en med pension afskedad Kapten,
Hr Hjärne, har begått ett eget slags misstag, då han förklarat den
Kongl. Propm endast innehålla moliver till förhöjning af hädanefter
afgående militärers pensioner. Ett af den Kongl. Propostns
hufvudmotiver till pensionernas förhöjning var pensionernes närv:de
otillräcklighet för de afskedades oundgängligaste lefnadshehof. Under
sådant förhållande hemställer jag, om icke den åldrige, ofta
öfverårige och bräcklige, med en erkänclt otillräcklig pension redan
afgångne militären, icke likaväl bör komma i åtnjutande af
en billig pensionsförhöjning, som den ännu icke afskedade, ofta
full vigör egande. Endast från billighetskänslan sedt, och utan afs.
derpå, att det är ibland de redan afskedade som man finner dem,
hvilka för fäderneslandet klädt blodig skjorta, anser jag bifall till
hvad jag yrkat så obestridligt, att det revolterar min känsla, att
här finna personer, dertill afskedade militärer, som häremot opponera
sig. Då det likväl synes hafva blifvit modet att från vissa
båll förkättra en i motiver, får jag, såsom tillägg till hvad jag
redan yttrat, här från min bänk högtidligen förklara, att om mig,
såsom redan afskedad, skulle såsom följd af mitt åtgörande i ämnet,
tillerkännas någon pensionsförhöjning, så vill jag, i st. f. att upbära
densamma, anslå beloppet till någon barmbertighets-inrättning.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde, att den punkt i StatsUtskis Utlåt.
398
Den 26 September.
N:o 71, hvarom nu var fråga och hvari för arméens pensionering
ett årligt k red i t i v af 150.000 Rdr Rint blifvit tillstyrkt, bland
föreslagne bestämmelser i sfs. på den nvu pensioneringen innehöll:
»att pensionerne, enligt de föreslagne nya pensions-staterne, icke
må tilldelas andra än framdeles afgående pensions-berättigade, under
vilkor, som här nedan föreskrifvas» och att uti nu förev:de
Utlåt. N:o 124 Utsk. vidblifvit detta morn., som af R. o Ad. var
återremitteradt. Under öfveriäggningen hade nu blifvit yrkadt,
dels af Hr Björnstjerna bifall till Utsk:s förev:de yttrande, dels af
Hr Stjernsvärd af-lag å denna punkt och dels af Hr Blomstedt att
R. o. Ad. väl måtte bifalla denna punkt, men särskildt bevilja ett
kreditiv af 50,000 Rdr Rrnt till förbättring af redan afskedtagnes
pensioner.
De härefter först till bifall å Utsk:s förevide yttrande, sedan
till bifall å llr Stjernsvärds yrkande och slutligen till bifall å llr
Blomstedts yrkande framställde proposine, besvarades med blandade
Ja och Nej; hvarefter förstnämnde propos. förnyades, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, det ban ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Stjernsvärd begärde votering.
Hr Blomstedt: Jag önskar icke uptaga R o. Ad:s tid, men
då jag vid Hr Gris o. Landtm:s framställning af mitt förslag icke
hörde någon motsätta sig detsamma, nödgas jag begära votering
om kontra-propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då såväl Hr Stjernsvärd som
Hr Blomstedt yrkat alt få sitt förslag antaget till kontra-propos.,
först borde afgöras hvilkendera af dessa kontra-proposrr II. o. Ad.
behaga antaga.
Hr Stjernsvärd: Mig tyckes det af Hr Blomstedt framställdo
förslag innebära en ny motion, och då dess öde i så fall
är gifvet, anhåller jag att Hr Blomstedt måtte sig med mig förena.
Hr Blomstedt: Jag skulle visserligen kunna instämma med
llr Stjernsvärd, men dä Hr Stjernsvärd icke yrkat något bestämdt,
föreslog jag ett kreditiv å 50,000 Rdr för att förbättra de afskedade
militärernas ställning.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att discussionen i ämnet redan
blifvit förklarad fulländad, så att frågan numera endast rörde
kontrapropos:ns antagande.
Hr Stjernsvärd: Jag vill blott såsom svar på Hr Blomstedts
anförande säga, att jag icke kan föreslå någon ny summa, ty det
vore att väcka en ny motion och detta tillkommer f. n. ondast
StatsUtsk.
Den 26 September.
399
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om B. o. Ad. behagade
till kontrapropos. vid den äskade voteringen antaga Hr Stjernsvärds
förslag, ropades starka Ja blandade med Nej, hvarpå llr Gr. o.
Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes följande voteringspropos. :
Den som bifaller det af StalsUtsk. i Utlåt. N:o 71 föreslagna
och i Utlåt. Nio 124 vidhållna stadgande »att pensionerne, enligt
de föresiagne nya pensions-staterne, icke må tilldelas andra än
framdeles afgående pensionsberättigade», röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder ofvanberörae stadgande af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befanns röslerne hafva utfallit som följer:
Ja — 89.
Nej — 9.
Hr Stjernsvärd: Mot R. o. Adis nu fattade beslut ber jag
att få anmäla min reservation — ett beslut, som jag anser såsom
ett bevis på en beklaglig tidsandas allt dominerande makt.
Till utgående för en gång äskade extra anslag, mom. g.
Utslcs härom afgifna yttrande lades till handlingarne.
Belänkandet N:o 72 (Femte Hufvudlileln).
9:de punkten och ll.le punkten, andra och tredje momenten.
Utskis härom afgifna yttrande lades till handlingarne.
13:dc punkten.
Ilr von Schantz, Malcolm Gustaf: På de skäl som
Utsk. i sin gjorda tillstyrkan anfört, anhåller jag att R. o. Ad.
måtte, med vidblifvande af sitt i frågan förut fattade beslut, bifalla
Utslcs hemställan, så mycket heldre som det öfverensstämmer
med hvad K. M. i sin Propos. föreslagit.
Enär R. 0. Ad. i afs. på i fråga vide punkt fattat sitt beslut
i öfverensstämmelse med hvad Utsk. nu hemställt, hemställde Hr
Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. ansåge Utskis hemställan icke föranleda
till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
33:dje punkten, och särskilda eller contra-anslag, Lill. A,
morn. c.
Utskis härom afgifne yttranden lades till handlipgarne.
Föredrogs ånyo BankoUtskis den 12 o.oh 14 dennes på bordet
lagda Utlåt. Nio 48, i anledn. af väckt fråga om anskaffande
af ny ändamålsenlig byggnad för R. Stirs Bank.
Den 26 Sep tember.
Hr Geijerstam, Garl: För min del kan jag icke finna annat
än att motionen, som nu för andra gången återkommit till R. St:r,
har fullt skäl för sig. Visserligen är det sannt, att sedan sista
Riksdagen har inom Bankens hus blifvit förändringar vidtagne,
som befordra allmänhetens beqvämlighet, men för Bankens tjenstemän
äro beqvärnligheterne icke större än förut, kanske mindre.
Det är dessutom klart för hvar och en som vill tänka derpå, att
det icke länge kan bära sig med den lokal, som Banken nu har,
ty i samma mån som Bankens rörelse blir större och mera motsvarande
allmänhetens anspråk på beqvämlighet och större utrymme,
blir äfven denna lokal otjenligare, och sålunda är det enl.
min tanke angeläget att i tid tänka på förändring. Jag vill dock
icke klandra (Jtsk:s förslag, ehuru det icke varit så oriktigt om
detsamma, såsom ett R. St:rs Utsk., utfunnit lokal o. s. v. och sedermera
inkommit till Ständerna med förslag i denna del; och det
är på denna grund som jag tror det vara lämpligast om R. St:r
besluta att uppdraga åt Bankofullmäktige att till nästa Riksdag
inkomma med ett förslag som kan leda till det önskade målet i
framtiden; intill dess har man nytta af de påkostnader som redan
skett. Jag tar mig friheten att hos llr Gr. o. Landtm, anhålla om
propos. på hvad jag föreslagit, eller att R. o. Ad. behagade besluta
att updraga åt Bankofullmäktige att vid nästa Riksdag inkomma
med förslag till ny bankbyggnad jemte kostnadsförslag.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Afven jag finner anledning
att instämma i hvad Hr Geijerstam yttrat, till allo gillande de skäl
han anfört. Bland dessa är det isynnerhet ett, hvarpå jag fäster
särskildt afs., icke det att man bör afse ijenstemännens beqvämlighet,
ty dervid fäster jag mig föga, utan att man bör afse allmänhetens.
Man kan visserligen säga, att äfven åt denna bör
man icke egna någon uppmärksamhet, men då söker allmänheten
denna beqvämlighet på andra ställen, och en sådan erbjuds den nu
genom Stockholms bank, som för de i staden och på norr boende
ligger mycket bättre till. Om jag t. ex. får kreditiv-räkning på
Stockholms bank med samma fördelar som den lemnäs af R. St:rs,
så lärer jag icke göra mig besvär att gå så långt som till slussen
för att få en affär upgjord som lika väl kan upgöras vid posthuset,
och denna omständighet anser jag vara af stor vigt och innefatta
ett skäl, som talar för en sådan undersökning eller uprättande
af ett sådant förslag, som Hr Geijerstam påyrkat. Hvad
de förspillda 28,000 Rdr beträffar, så kan man väl anse dem i
visst afs. så vara, men i denna summa ingår äfven åtskilliga reparationer,
på hvilka afs. måste fästas, då huset kommer att säljas,
enär de öka dess kapitalvärde. För öfrigt, den som känner, huru
långsamt våra byggnadsföretag gå, kan nog förutse att en lång tid
kommer att draga om, innan ett nytt bankohus blefve färdigt,
hvadan man torde kunna säga, att det på reparationerna nedlagde
kapitalet icke blifvit förspilldt. Jag instämmer således med Hr
Geijerstam.
Gr.
Den 26 September.
401
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att nuv:de Bankohus, det må
förändras huru som helst, alltid blifver otjenligt, lärer icke kunna
nekas och har icke heller af någon blifvit bestridt. Det är icke,
på sätt från ett och annat håll föregilvits, endast i och för tjenstemännens
beqvämlighet som man åstundat ett nytt Bankohus, det
är både för Ijenslemännens och allmänhetens. Om det också för
tjenstemännen är obeqvämt att hafva embetsförrättningar på 2 från
hvarandra skiljda lokaler, i rum som äro otjenliga och för helsan
skadliga genom deras kyla och fuktighet, så kan väl icke heller
nekas att denna obehaglighet drabbar ej tjenstemännen ensamt,
den drabbar äfven tjensten. Det är således för att kunna begära
och äfven få tjensten väl skött, nödvändigt att erhålla ett bättre
Bankohus. Det är äfven för allmänhetens beqvämlighet som man
funnit detta behöfligt; det kan nemi. icke vara tjenligt att hafva
de rum, der en mängd personer af allmänheten hafva åtskilliga
ärenden att uträtta, 2:ne trappor upp. I alla andra väl inrättade
Bankohus äro rummen belägna på nedra botten, så t. ex. består
Engelska Bankens hus endast af en jordvåning och en halfvåning.
Att så inrätta den nuv:de Banken, synes alldeles omöjligt. Vill
man således någonsin få en väl inrättad R. St:rs Bank, så måste
man förr eller sednare påkosta ett nytt Bankohus. Man har vidare
anmärkt att den nuv:de Banken blifvit förbättrad, men månne
icke denna förbättring i alla fall komme att medföra frukter? Det
nya Bankohuset blefve hvarken färdigt nästa år eller året derpå,
äfven om man nu beslutade om en sådan byggnads anläggande,
och allt hvad man sålunda påkostat genom det gamlas reparerande
blifver mer än gäldadt genom den nytta man deraf skulle draga
under byggnadsåren. Icke skall man, derföre att denna byggnad
blifvit förbättrad, ehuru långt ifrån bra, anse sig förhindrad att
upföra ett verkligt dugligt Bankohus; det vore olyckligt om denna
lilla förbättring skulle åstadkomma att den verkliga förbättringen
blefve omöjlig. Jag anhåller att få instämma i Ilr Geyerstams
förslag.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Då fråga här blifvit
väckt om anslående af mede! till upbyggande af ett nytt Bankohus,
har jag icke ansett det vara ur vägen att fästa upmärksamhet
på ett förhållande, hvaruti jag icke misstager mig, att nemi.
nödvändiga medel äro redan anvisade till upförande på Carlsborg
af en byggnad för att förvara Bankens metalliska kassa. Jag har
bär ofta hört på detta rum såsom skäl för denna fästnings tillvaro
anföras, att Bankens metalliska kassa skulle dit förläggas. Då
Presidenten i KrigsKoll. tillfälligtvis i dag är närv:de, torde han
kunna uplysa huru med denna byggnad sig förhåller eller i hvad
skick den sig befinner.
Gr. Lagerbjelke: Att den byggnad, som den siste talaren
omnämnt, befinner sig i godt skick, kan jag uplysa, enär jag
denna sommar varit i tillfälle att taga den i ögonsigte; man icke
VIII H. 20
402
Den 26 September.
kan man sätta i (råga att Bankrörelsen skall bedrifvas på ett ställe,
sorn är afsedt till en förvaringsort för Bankens metalliska valuta
under nödens tid. För öfrigt vill jag icke yttra mig häröfver;
jag har begärt ordet derföre, att jag i mitt förra anförande glömde
en omständighet i afs. på den nuv:de Banken, nemi. dess dåliga
byggnadssätt. Sjelfva platsen är nemi. otjenlig, emedan grunden
är så dålig, att husen beständigt sätta sig. Under förra sommaren,
då Diskontens nya lokal blef färdig, befanns kassahvalfvet sprucket,
innan ännu målningen var torkad. Då jag märkte dessa brister,
frågade jag den, som hade med saken att göra, hvaraf detta kom
sig och fick det svaret, att hela huset stod under en ouphörlig
sättning. Vid samma tillfälle yttrade äfven denne person att det
lilla Bankohuset vore så dåligt byggdt, att man till och med icke
hade hvalf öfver alla dörrar. Hrrine finna då sjelfva huru tjenligt
det kan vara att hafva ett sådant Bankohus. Jag anhåller fortfarande
om propos. på bifall till Hr Geijerstams förslag.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Hr Stjernsvärd har upmanat mig
att yttra mig öfver bankbyggnaden på Carlsborg, Det är nogsamt
kändt att Banken tillsläppt medel för att der upföra ett hus till
förv:de af Bankens metalliska kassa, men aldrig har meningen varit
att der inrätta en bankrörelse; och derföre måste jag instämma
helt och hållet i hvad Hr Geijerstam och Gr. Lagerbjelke anfört.
Hr Stjernsvärd: Det har aldrig varit min mening att någon
bankrörelse der skulle inrättas, det faller af sig sjelf; men
jag trodde att det icke kunde vara ur vägen att upmärksamma,
det den del af Bankhuset, som vore afsedd för förvarande af den
metalliska kassan, icke är af nöden, enär för sådant ändamål redan
en byggnad å Carlsborg vore färdig. Hvad husets närv:de
dåliga tillstånd och sprickor beträffar, så äro vi så väl vana vid
sprickor i K. M:s och Kronans hus, att det icke är något nytt att
höra. Vi behöfva endast draga oss till minnes den spricka som
redan vid köpet befanns och ännu finnes i det s. k. Ridderstolpeska
huset, det nuv:de Riksarkivet.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag anhåller att till allo få
instämma i hvad Gr. Lagerbjelke och Hr Geijerstam yttrat.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom Hr af
Geijerstam yrkat att R. o. Ad. måtte besluta att updraga åt BankoFullmäktige,
att tili BankoUtsk. vid nästk. Riksdag afgifva förslag
till lämplig lokal för ny Bankbyggnad, åtföljdt af ritningar och
kostnadsförslag till en sådan byggnad, blef propos. till bifall å
Usk:s förev:de Utlåt, först framställd och besvarad med starka Nej
jemte några Ja; hvarefter R. o. Ad., med afslag å Utsk:s Utlåt.,
biföll det af Hr af Geijerstam framställda förslag till beslut.
Hr af Geijerstam: Sedan B. o. Ad. behagat bifalla det
förslag som jag afgifvit, anhåller jag att de öfriga RiksSt:n måtte
inbjudas att i detsamma sig förena.
Den 26 September.
403
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att de öfriga
RiksSt:n skulle, genom utdrag af prot,, vänligen inbjudas, att förena
sig i det beslut R. o. Ad. nu i afs. på BankoU:tsks Utlåt.
N:o 47 hade fattat.
Föredrogs ånyo ooh företogs punktvis till afgörande BankoUtslcs
den 12 och 14 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 48, i
anledn. af RiksSt:ns beslut öfver Betänk. N:o 37, med förslag till
reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse.
Härvid förekommo:
l:o Utsk:s yttrande pag. 8 ang:de framställningar, sam af 3
Riksstånd blifvit gillade.
Oetta yttrande bifölls.
2:o Vlsk-.s yttrande med förslag lill voler:sprop. i fråga, om
det lill manufaklurernes och fabrikernes understöd anvisade kreditiv.
Den föreslagna voter:spropos:nen godkändes.
3:o Utsk:s yttrande ang:de punkten 30, mom. i, i Betänk.
N:o 37, och 4:o Ulsk:s yttrande ang:de punkten 32 af samma
Betänk.
Dessa yttranden biföllos.
5:o Ulsks yttrande ang:de punkten 39, mom. litt. e af Betänk.
N:o 37.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då upp-och afskrifningsräkning
infördes i Banken, synnerligen med de förändringar som vid denna
Riksdag blifvit vidtagne, var detta ett stort steg framåt på den
bankmessiga vägen, men man har likväl endast till hälften infört
en väl ordnad upp- och afskrifningsräkning. Den nuv:de uptager
endast insättning af penningar att återbetalas vid anfordran, och
det är klart att då RiksBanken skall emottaga penningar till insättning
på obestämd tid, så kan icke RiksBanken för sådana medel
betala så hög ränta som för medel hvilka insättas på viss tid.
Om man deremot, på samma gång man i RiksBanken mottager
medel att betalas vid anfordran, äfven mottager sådana att betala
på viss bestämd dag eller med viss bestämd upsägning, så kan
RiksBanken, då den vet huru lång tid den minst får behålla dessa
penningar, för dessa erlägga något högre ränta och det kommer
.således otvifvelaktigt, i händelse en sådan rörelse af RiksBanken
bedrifves, att inträffa, att mycket penningar, hvilka nu ligga skrinlagda
hos enskilde, ooh icke komma den allmänna rörelsen till
godo, blefvo insatta. Nu är det gifvet att om personer få insätta
penningar äfven på depositionsräkning eller mot högre ränta, skulle
utom de nu på upp- och afskrifningsräkning befintliga medel säkerligen
större summor befinnas på depositionsräkning och Diskonten
således hafva tillfälle att med dessa medel underlätta den all
-
404
Den 26 September.
männa rörelsen. Ett lämpligare sätt att öka rörelsekapitalet kan
■väl icke gifvas än att eljest obegagnade medel få tillfälle att insättas
i ett penningeverk, som kan använda dem rörelsen till godo.
Som sagdt är, något bankmessigare sätt vet jag icke att gå tillväga.
Det är således obegripligt att BankoUtsk. kunnat förbise
detta förhållande, och det skäl som deremot anförts, att Banken
skulle derpå kunna förlora, kan jag icke biträda. Utan att ingå
på det vigtiga skäl att Banken väl egentligen icke är till för att
suga åt sig inkomster, utan för alt underlätta rörelsen, så förfaller
detta påstående om minskade inkomster, då det är gifvet att det
aldrig varit i fråga att på förhand utsätta räntan, som skulle under
alla förhållanden gifvas för på disposition insatte medel; utan
blir det Fullmäktiges skyldighet att bestämma räntan så att den
står i ett afpassadt förhållande till hvad man i allmänhet kan få för
utlemnade penningar för att under en svår penningetid, då det betalas
hög ränta, också höja sin depositionsränta liksom, då det är
godt om penningar och Banken endast mot låg ränta kan blifva
af med dem, också depositionsräntan skulle nedsättas på samma sätt
som föreskrifvet är för upp- och afshrifningsräkning. Då frågan
är af aldra största vigt och nytta för det allmänna samt långt från
alt skada Banken tvertom ingår mer än de flesta andra methoder
i det rätta sättet att sköta dess rörelse, så anhåller jag att 11. o.
Ad. åt denna fråga ville egna upmärksamhet. Jag hoppas så mycket
mera att lt. o. Ad. så gör, som 11. o. Ad. vid ett föregtde
tillfälle, då denna fråga förevar, återremitterade densamma, just
på det att Utsk. skulle taga densamma i betraktande. I konseqvens
med det beslut som R. o. Ad. ansett böra följa då det återremitterat
denna fråga, anhåller jag att 11. o. Ad. nu måtte, med
bifall till hvad Utsk. till punkten E tillstyrkt, göra ett tillägg af
den i Utsk:s Betänk, pag. 11) intagne reservation, hvarigenom följande
stadgande skulle tillkomma: »Likaledes befullmäktigas Fullmäktige
att låta vid Diskontverken emottaga penningar af enskilde
personer att återbetalas antingen på bestämd dag efter insättningen
eller efter viss på förhand bestämd ömsesidig upsägning, under
följande vilkor.
a) insättning får ske endast å hela 100:tal Rdr.
b) öfver insättning meddelas bevis, hvilket skall återställas
då penningarne lyftas.
c) räntan bestämmes till högst 5 proc.
Och ega Fullmäktige att till efterrättelse meddela de i och
för verkställigheten erforderliga föreskrifter.
Hr af Geijerstam, Carl: Jag tager mig friheten att instämma
med Gr. Lagerbjelke.
Uppå härefter framställde särskilde propos:r bifölls det i ifrågav:de
moro. framställda förslag samt att, på sätt Gr. Lagerbjelke
föreslagit, vid slutet af 39:de punkten skulle införas ett så lydande
tillägg:
»Likaledes bemyndigas Fullmäktige att låta vid Diskontverken
Den 26 September.
405
emottaga penningar af enskilda personer, att återbetalas antingen
å bestämd dag efter insättningen, eller efter viss på förhand bestämd
ömsesidig upsägning, under följande vilkor:
a) insättning får ske endast å hela 100:tal Rdr;
b) öfver insättning meddelas bevis, hvilket skall återställas
då peoningarne lyftas;
c) räntan bestämmes till högst fem proc.;
och ega Fullmäktige att till efterrättelse meddela de i och
för verkställigheten erforderliga föreskrifter.»
6:0 Ulslc.s yttrande om R. o. Ad:s skiljaktiga beslut äng-,de
den ränta, som af Filial Hank skall lill Riks Hanken å lamt erläggas
samt den minsta ränte-afkomst. Riks Hanken för kreditiv
påför.
Detta yttrande bifölls.
7:o Vlslc.s yttrande ang:de räntan för de summor, sorn d
kredilivel lyftas.
Efter först framställd propos. till antagundo af den härvid till
K. o. Ad. ställda inbjudning, som besvarades med Nej, beslöt R.
o. Ad. alt med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut
godkänna den härom af Etsk. föreslagna voter:spropos.
8:o Ulsk.s yttrande ang:dc punkten i8 af Betänk A;o 37.
Detta yttrande lades till handlingarna.
9:0 Vtsk:s yttrande ang:de punkterne Si och S3 af Betänk.
N:o 37.
Gr. Lagerbjelke: BankoUtsk. har, ang:de dessa punkter,
gjort en ganska väsendtlig och, så vidt jag förslår, olycklig förändring
i det förra förslaget. Enligt detta skulle vid beräkning af
FilialBankernes kreditiv iakttagas alt under vanliga förhållanden
högst hälften af totalsumman af de åt samtlige FilialBanker beviljade
kreditiv kan blifva på en gång lyftad. Det ligger uti k red itivens
natur att de icke skola eller få vara slående lån, utan endast
begagnas för tillfälliga behof, för att genast återfyllas, och
om kreditiverne på detta sätt användas, följer deraf att hela den
till kreditiv beviljade summa icke gerna kan på en gång vara
lyftad, och skulle det visa sig att Banken begagnat kreditiverne
såsom stående lån, hade de missbrukats och Banken gjorde sig då
förfallen alt förlora dem. Jag lar således föreslå att R. o. Ad.
ville vidblifva sitt förra beslut, genom hvilket R. o. Ad. i allo
godkände hvad Utsk. då påyrkade med undantag af det belopp
man föreslagit för lån till Filial Bä n k e r n e, samt således lägga
Ctsk:s nu förev:de Betänk, till handlingarne.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Ehuru den förre talaren
så fullständigt och utförligt behandlat denna fråga, att ingenting
torde vara att tillägga, kan jag dock, efter jag deltog i BankoUtskts
400
Den 28 September.
beslut till det förra Utlåt., ieke underlåta att nu tillägga några
omständigheter, som ytterligare tala för samma resultat, som den
förre talaren åsyftat, det nemi. att erfarenheten med afs. på Filialbankers
rätt att begagna sina kreditiver, ådagalagt, att de uttaga
så litet af dem, att af deras kreditiv vida mindre summor utgingo
i proportion till den derför beviljade summan, än på den enskildes.
Filial-bankerne hafva i allmänhet begagnat sina kreditiver hos Riksbanken
mera såsom en tillgång i behofvets stund, än som ett ständigt
rörelse-kapital. Deraf har den klagan från BankoUtsk. försports
att de kreditivmedel, som till Filial-bankerna användas, gifva Riksbanken
så ofantligt liten vinst. Jag vill minnas alt det af räkenskaperna
ådagalades, att hela räntan, som Banken hade af det kapital,
hvilket i kreditiv-väg var till Filial-bankerne utlemnadt, icke
upgick till fullt 1 proc. pr år. Deraf kan man med visshet sluta
till att deras kreditiv-rStt icke varit mycket tillitad. Någon våda
för att antaga, det icke mer än halfva beloppet af den beviljade
kreditiv-summan skulle på en gång få uttagas, kan således icke
existera. Det oaktadt var det med stor möda, som den dåvarande
majoriteten inom Ulsk. lyckades genomdrifva förslaget, emedan en
stor del af BankoUtskis ledamöter icke kunde föreställa sig saken
så i stort, att de ansågo att, ehuru medel, när de ingå på ett
ställe, kunna synas betungande, de likväl på ett annat hail
blifva så fruktbärande, att hvarje summa, som tages upp på kreditiv,
också kan gifva vinst på annat håll. Jag tillstyrker antagande af
hvad Gr. Lagerbjelke föreslagit
Hr af Geijerstam: Äfven jag tillstyrker, att R. o. Åd.
måtte vidblifva sitt förra beslut, och vill särskildt fästa upmärksamheten
derpå, att i det förra Betänk:s 2:dra morn., då det är
fråga om att disponera reserv-fonden, som blifver bestämd först när
Ständerna fattat beslut om Manufaktui Diskontens medel, heter det
»att, vid beräkningen af FilialBankernes kreditiv må antagas, att
under vanliga förhållanden, högst hälflen af totalsumman af de åt
samtlige Filial-banker beviljade kreditiv kan blifva på en gång lyftade.
» Sedan R. o. Ad. bifallit detta Betänk., har genom återremiss
från de andra Stånden inom Utsk. en motsatt opinion bildat
sig, sorn uteslutit detta mom. Om man vill tänka på beskaffenheten
och egenskapen af kreditiver, så finner man att det är högst nödvändigt
att hafva ett sådant stadgande. Det öfverensstämmer också
med det, som förut är iakttaget, med afs. på kassa-kreditiver. Om
man betraktar Filial-bankerne med afs. på det sätt, hvarpå de hittills
blifvit skötta, kan med visshet antagas att under vanliga förhållanden
icke mor än hälften af totalsumman på en gång lyftas.
Det är äfven förutsatt, att Banken alltså skall ställa så till, att
maximum af sedelstocken icke öfverskrides. Då nu en sådan försigtighet
är vidtagen, kan jag icke förstå huru man fruktar att låta
nyssnämnde mening qvarstå. Man har med skäl klagat öfver den
ringa vinst, som Banken har af Filial-bankerne; detta afbjelpes likväl
genom att sätta upp räntan några proc. mer eller mindre, ty
det är då också klart, att den tid, under hvilken de komma att
Den 26 September.
407
draga större ränta, blir kortare. Jag anhåller således, att R. o.
Ad. mätte vidblifva sitt förra beslut.
Efter först till bifall å Utsk:s förev:de yttrande framställd propos.
, som besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga Utsk:s derom nu
afgifna yttrande till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har nu fattat ett ganska vigtigt
beslut, med afs. på 39 och 53 punkterne i Betänk. N:o 47.
Jag vågar hemställa, alt R. o. Ad. genom afgående prot:s-uldrag
täcktes inbjuda de öfrige Stånden alt i detta beslut sig förena.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöt R.o. Ad. att de
öfrige RiksSt:n skulle genom utdrag af prot. vänligen inbjudas att
förena sig med R. o. Ad. i dess nu i fråga om 39, 52 och 53
punkterne af Betänk. N:o 37 fattade beslut.
Vid förnyad punktvis verkställd föredragning af BankoUtsk:s
d. 12 och 14 dennes på bordet lagda Mern. N:o 49, i ani. af RiksSt:ns
beslat öfver Utlåt. N:o 38, med förslag till vissa förändrade
föreskrifter ang:de Bankens Vexlings-kassa och Depositions-rörelse,
lades Utsk:s yttrande rör:de Usta punkten af Utlåt. N:o 38 till
handlingarne, och blef förev:de Mern. i öfrigt bifallet, med undantag
af den deri gjorda hemställan i afs. på 13:de punkten af Utlåt.
N:o 38, hvarom anfördes af
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Enl. BankoUtsk:s Mern. N:o 38
förefinnes i punkten 13, hvilken motsvarar den nu föredragne i
Mern. 49, ett ytterligare mom. 5. Detta mom. bar blifvit borttaget ur
det nu afgifna förslaget, emedan det i BankoUtsk:s Mern. N:o 37 föreslagna
stadgande i afs. på kreditiv till Filial-banker blifvit i Mern. N:o
48 förändradt. Men då detta Mern. nyss förevar, behagade R. o. Ad.
vidblifva sitt förut fattade beslut. En nödvändig följd deraf måste
vara att i detta Betänk, det sista mom. måste återställas i likhet
med hvad det är i det förra förslaget. Redaktionen är visserligen
icke den mest lyckade, och vid förra föredragningen återremitterade
R. o. Ad. förslaget för att få en bättre redaktion. 1 det skick,
saken nu kommit, tror jag likväl icke det vöre lämpligt att för
en förbättring i redaktionen ytterligare fatta antingen ett afvikande
beslut eller updraga redaktionsbestyret åt BankoUtsk. Jag
vågar derföre, i öfverensstämmelse med hvad Ståndet nyss i afs.
på Betänk. N:o 48 beslutat, vördsamt föreslå, att Ståndet täcktes
antaga nu föredragna punkt sådan den förefinnes i Mern. 8, 13:de
punkten a.
Efter först till bifall å Utsk:s ifrågav:de hemställan framställd
propos., som besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande
af det beslut, hvarigenom R. o. Ad. förut bifallit de delar
408
Deu 26 September,
af 13:de punkten i Utlåt. N:o 38, som föregå 5:te mom:t, nu äfven
bifalla detta mom.
Gr. Lagerbjelke: I konseqvens med det beslut R. o. Ad.
fattat att inbjuda de öfrige RiksStm att förena sig i R. o. Ad:s
beslut med afs. på Betänk. N:o 48, får jag hemställa, det R. o. Ad.
täcktes genom prot.-uldr. inbjuda de öfriga Stånden att äfven i detta
beslut sig förena.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., som beslöts att de öfrige
RiksSt:n skulle, genom utdrag af protokollet vänligen inbjudas,
att i beslutet om 13:de punkten af Utlåtandet N:o 38, sig nied
R. o. Ad. förena.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 14 dennes på bordet lagde Utlåt:n :
N:o 17, i anledn. af väckt motion om förflyttning af skyldigheten
att fortskaffa resande från ett enskildt åliggande till ett Statens
bestyr, samt att i sådant afs. ett statsanslag af minst 3 mill.
Rdr måtte anvisas och ställas till K. M:s disposition; och
N:o 18, i anledn. af väckt motion, ang:de skjutsersättning till
indeldta Arméens öfver- och underbefäl samt civil-stat för en del
resor i tjenste-ärenden.
Afven föredrogos och bordlädes ånyo Konst.Utsk:s nedannämnde
d. 15 d:s på bordet lagde Mern.:
N:o 31, med förslag till ändring i 13, 19 och 22 §§:ne R.
0., ang:de representationsrätt för lärarne vid Elementar-läroverken;
N:o 32, med förslag till ändring uti 15 § R. 0., ang:de hemmansegares
representations-rätt; och
N:o 33, med grundlagsändrings-förslag rörande vissa riksdagsärendens
behandlande af RiksStånden gemensamt uti s. k. RiksNämnd.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att då Talmännen i går haft
sammanträde, fråga upstålt om bestämmande af dag för samtidig pröfning
hos RiksSt:n af Konst.Utslcs nu ånyo bordlagda Mern. N:ris 31,
32 och 33, samt att Talmännen öfverenskomma att dertill
föreslå nästa Onsdag den 30 dennes; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. bifölle att dessa Mern. nämnde dag fingo
förekomma till afgörande, och då upfördes främst på föredragningslistan.
Ropades Ja.
Röredrogos Konst.Utsk;s nedannämnde d. 15 dennes på bordet
lagde Mern.:]
N:o 38, med voter:s-propos:r rör:de Konst.Utslcs uti Mern.
N:o 13 framställda förslag till ändring uti 12 § Reg:sF:n, ang:de
StatsRådets hörande öfver afbandlingar med främmande makter;
Den 2G September.
409
N:o 39, med voteris-proposir, ang:de det af Konst.Utsk. uti
Mom. N:o 14 föreslagna tillägg till 12 g RegisFin, alt Konungen
icke må utan R. St:rs samtycke blifva regerande Furste af
utländsk stat;
N:o 40, med voter:s-propos:r rör;de den i Konst.Utsk:s Mern.
N:o 15, föreslagna ändring i 72 § Iieg:sF:n, ang:de inlösen af R.
St:rs Banks sedlar;
N;o 41, med voter:s-propos:r, rör:de de af Konst.Utsk. uti Mern.
N:o 16 föreslagna tillägg i 109 § Reg:sF:n och 80 § RtksdjsOrdnin,
ang:de upskof å Riksdag;
N:o 42, med voter:s-propos:r rör:de det af Konst.Utsk. uti Mern.
N:ol7 framställda förslag lili ändring uti 27 g 1 mom. och 28 g
Kiksd.-sOrdn:n samt 53 g Reg:sF:n, och dels för öfverlemnande af
K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, dels för
Utskotts-val;
N:o 43, med voter:s-propos:r röride det af Konst.Utsk. uti
Mern. N:o 18 framställda förslag till ändring uti 76 g RiksdisOrdnm,
angide den af StatsRådet för dess åtgärder vunna decharge;
N:o 44, med voter:s-propos:r röride det af Konst.Utsk. uti Mern.
N:o 19 föreslagna tillägg till 59 g Reg:sF:n och 27 g 1 mom.
Riksd:sOrdn:n, angtde propos. om Statsverkets tillstånd och behof;
samt
N:o 45, med voterrs-proposir röride det af Konst.Utsk. uti Mern.
N:o 20 framställda grundlagsändrings-förslag, angide utländsk undersåtes
rätt att i riket förvärfva och besitta fastighet.
R. o. Ad. godkände samtlige i dessa Meni. föreslagne votensproposrr.
Föredrogs och lades till handlingarna Sammansatta Bevi!ln:s-,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 1 5 dennes på bordet lagda
Mern. N:o 8, i anledn. af EiksStms skiljaktiga beslut, beträffande
§ 26 i Utskis förslag till Förordn., angide vilkoren för försäljning
af bränvin och andra distillerade spirituösa drycker.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
LagUtskis d. 16 dennes f. m. på bordet lagda Betänk. Nio 42. i
anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angide ogift qvinnas rätt alt vid
viss ålder varda myndig.
Äfvenledes föredrogos och bordlädes ånyo nedannämnde d. 19
dennes f. m. på bordet lagde Betanien, nemi. från
Laylltslcollet:
N:o 43, i anledn. af väckt motion om förändring af 2 g i 12
kap. Rätteg.Balken;
Nio 44, i anledn. af väckt motion om kärande parts skyldighet
att kungöra svaranden Under-rätts upskofs-beslut;
410
Den 26 September.
Allm. Uesv.- och Ekon.Ulskollet:
N-.o lil, i fråga om indragning eller förändring af KrigsAkademien
på Carlberg.
Föredrogs Hr Stjernsv 9rds, Gust. Mauritz, d. 23 dennes
f. m. på bordet lagda motion, att R. St:r måtte besluta det
H. K. 11. Kronprinsen, under den tid han förer IliksStyrelsen, må
ega att årligen i förökadt anslag upbära en lika stor summa, som
den RiksStaten honom f. n. anvisar, eller 100,000 Rdr bko.
Hr Stjernsvärd: Innan jag öfvergår till närmare utveck
ling
af de skäl. som föranledt min nu föredragna motion om anslag
till 11. K. H. Kronprinsen, under den tid han kommer att föra
Riksstyrelsen, får jag af förekommen anledn. till Hr Grins o.
Landtmis besvarande vördsamt framställa följande: Af tidningarna
har jag erfarit, att 11. M. Konungen skulle åt FinansMinistern hafva
updraget att för Talmännen tillkännagifva åtskilligt, som stöde i
sammanhang med updraget för 11. K. 11. Kronprinsen att föra Riksstyrelsen,
och som Talmännen egde meddela sina resp. RiksStånd;
men som 11. o. Ad. ingenting härom förnummit, utber jag mig att
Hr Gr. o. Landtm, måtte uplysa huru härmed egentligen sig förhåller.
Hr Gr. o. Landtm, anförde: Med anledn. af Hr Stjernsvärds
framställning får jag redogöra för deri omnämnde förhållande, likväl
endast hvad mig enskildt angår, emedan jag icke blifvit kallad,
jemte de öfrige Talmännen, till något sammanträde hos Chefen
för FinansDepart:tet. Vid ett tillfälle då jag enskilt träffade honom,
omtalade han, alt då StatsRådets ledamöter voro samlade på
Tullgarn för föredragningen af K. M:s Nåd. Propos. om Riksstyrelsens
öfverlemnande åt H. K. II. Kronprinsen, hade H. M. Konungen
yttrat, att det förmodligen icke undfallit StatsRådets upmärksamhet,
att, i händelse R. 8t:r bifölle denna propos., ökade utgifter
för II. K. H. Kronprinsen deraf blifva en följd. H. M. hade
likväl beslutat att af sitt anslag lemna 11. K. H. det belopp, som
för ändamålet vore behöfligt, hvarföre icke någon propos. till R.
St:r i detta afs. vore af nöden eller komme att afla tas. Chefen för
FinansDepart:tet tilläde, att om jag skulle blifva af Ståndets ledamöter
i ämnet tillfrågad, jag vore oförhindrad lemna det svar hans
meddelande innehöll.
Hr Stjernsvärd: Utan att vilja ingå uti närmare analys
af det af Hr Gr:n o. Landtm:n nu antydda förhållande, kan jag icke
undgå att bemärka den olikhet i åtgärder, som egt rum med hänseende
lill Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. och de öfrige RiksSl:n,
och hvaraf följden blifvit, att det varit af tidningarna, som
R. o. Ad. fått inhemta hvad de öfrige RiksSt.n af sina Talmän fått
erfara. Visserligen kan det skedda undantaget anses smickrande
för 11. o. Ad.; men detta hindrar icke att fästa afs. vid det här
-
Den 2B September.
411
med motsatta förhållande, som det nödigt ansedda tillkäinnagifvandet
för MedSt:n innebär. Hvad de lemnade uplysningarne i sak angår,
så hafva de. i st. f. att minska anlednme till det anslag, som
af mig blifvit påyrkadt, deråt gifvit en förökad styrka.
Öfvergäende till utvecklingen af de skäl, som föranledt mig
väcka den gjorda motionen, får jag af förekommen anledn. till en
början förklara: att det hvarken är från vestra slottsflygeln eller
fran något tongifvande kotteri inom representationen, eller från någon
tidnings-redaktion, som jag bemtat några ingifvelser till dess
väckande. Den härleder sig endast från min öfvertygelse, enda regulatorn
för mina handlingar. Om denna varit den rätta eller icke,
blir en sak för sig. Uti sjelfva motionen har jag till en stor del
anfört de skäl, hvaruppå densamma grundar sig. För att icke uprepa
hvad jag sålunda en gång yttrat, ber jag få hänvisa dertill,
äfvensom till mina yttranden, då regleringen af RiksStatens l:sta
IIufvudtitel bär under öfverläggning förevar, och hvilka stå i fullkomligaste
konseqvens med innehållet af min gjorda motion. Det
förökade arbete H. K. H. Kronprinsen får vidkännas genom det åt
honom gifna updrag, äfvensom de förökade utgifter dess nya ställning
medföra, gifva honom, enl. min upfattning, rättighet till ett
förökadt anslag, och hvilket ingen annan än R. St:r böra anvisa.
Jag anförde nyss, att det af FinansMinistern gjorda meddelande, att
11. M. Konungen af Dess ensk i Idta medel ville bestrida H. K. H:s
förökade utgifter, gaf mig en ytterligare anledn. påyrka bifall till
min motion. Till förklaring häraf ber jag få påminna er, mina
Hrr, om en makt, som finnes inom hvarje samhälle, den största af
alla; en makt, genom hvilken Konungar hafva sin tillvaro; en makt,
som ensam eger rättighet att tillsätta Konungar; en makt, som understundom
äfven begagnat sin rätt att dem afsätta. Denna makt
är folket, nationen; hos oss mer eller mindre väl representerad af
II. St:r. Det är i utöfning af denna makt, som dessa folkmaktens
delegerade nu med full och obestridbar rätt beslutat att åt II. K.
II. Kronprinsen updraga att med full konungslig makt och myndighet
föra rikets styrelse under det beklagansvärda sjukdomstillstånd,
hvaruti II. M. Konungen sig befinner. Vid detta tillfälle har det
icke varit fråga att tillsätta en temporär Regering med vissa inskränkta
rättigheter, det har varit fråga att tillsätta en Regent,
med full konungslig makt och myndighet, eller med andra ord, den
ena statsmakten har egt att updraga, visserligen endast provisionelt,
men dock att updraga, den andras utöfning åt en annan person
än dess verklige innehafvare. II. St:r hafva således utöfvat en af
sina förnämsta och dyrbaraste rättigheter. Såsom en följd af denna
deras maktutöfning, anser jag äfven den härleda sig, att de sjelfva
få anvisa underhållet åt den af dem tillsatta Regenten. Det är från
denna synpunkt jag ser och sett saken. Der är således hvarken
en hyllning eller en pligt mot personen jag påyrkat. Det är en
rättighet åt folkmakten, åt det demokratiska, åt ur-elementet i samhället,
som jag reklamerat och fortfar att reklamera. Möjligen känner
jag orätt, jag tror det dock icke; men jag erfar en stötande
känsla vid tanken att afstå från denna rättighet, enl. min upfatt
-
412
Ilen 2fi September.
ning, vida mera värd än de 100,000 Rdr, hvarom frågan är. Må
andra fästa sig vid denna summa och bedöma frågan från krämareåsigternas
synpunkt, lies, Eder mine Hrr, inom detta hus, som representeren
sköidarne på dessa väggar, hvaröfver ni ären så stolta,
och hvartill ni ofta vädjen, inom edra hröst är jag öfvertygad finnes
en känsla, som säger att jag har rätt, då jag påstår, att det
med Sveriges ära, med nationens värdighet är öfverensstämmande,
att R. St:r icke afhända sig den af mig antydda rättigheten, utan
förbehålla sig att sjelfva tå anvisa erforderligt underhåll åt den person
de updragit, att såsom verkställande maki handhafva vår nations
angelägenheter. Jag fortfar yrka bifall till hvad jag föreslagit,
och hvaruti jag är öfvertygad att hvarje svensk man vid närmare
eftersinnande skall instämma.
Jag har sett antydd den åsigt, att den af mig gjorda motionen,
företrädesvis borde gjorts inom BondeSt., såsom det Stånd,
som visat sig mest obenäget för nya anslag. Detta påstående är
likväl falskt. Den, som så yttrar sig, glömmer dagens tilldragelser.
Inom hvilket Stånd har väl anslagsifvern gått längre än inom
BondeSt., hvilket uti en viss fråga liksom löpte framom de öfrige
EiksStm? Man sv,arar möjligen härtill, att det som af mig afses,
gällde en fråga, hvaraf nämnde Stånd ansåg sig hafva en särskild
fördel. Jag antager dock för min del icke denna förklaring. Jag
eger nemi. till BondeSt:s fosterländska åsigter alltför stor tillit,
för att icke vara fullt öfvertygad, att för delta af Sveriges allmoge
sammansatta Stånd skall Sveriges ära vara lika dyrbar, som de
enskildta fördelarne.
Då jag nämnde BondeSt. kan jag icke förbigå, att jag af riksdags-referaterne
erfarit, att några inom sagde Stånd varande illustre
manövrister, sedan jernvägsfiågans behandling, sökt insinuera
att jag väckt mitt omordade förslag af helt andra motiver än de
synlige. Härtill vill jag icke svara annat, än att efter sig sjelf
dömer man ofta andra.
Slutligen vill jag icke lemna oanmärkt, att jag i och för min
mersnämnde motion blifvit på ett oskickligt sätt angripen af den
periodiska pressen; detta f. n. hos oss beklagligen efter skandalen
hungrande »malum necessarium», och hvars här antydda natur endast
en bättre national-anda förmår omskapa. Härvid bar man icke
förnekat den vanliga methoden för att göra anrättningen pikant,
nemi. påbördandet af sjelfskapade motiver, i förening med personliga
invektiver. 1 följd häraf kunde jag visserligen hafva åtskilligt
att genmäla, då pressens maktmissbruk äro mig lika förhatliga, som
alla andras, men finner dock att en bemärkelsefull tystnad är här
mitt lämpligaste svar.
Hvad den af mig i allo grundlagsenlig! väckta motionen angår,
vill jag endast förnya min anhållan om remiss till StatsUtsk.,
och hvarvid detta mitt yttrande torde få medfölja.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu: Uti Hr Stjernsvärds sednaste
yttrande framställdes anmärkn. deremot, att det meddelande, som
Den 27 September.
413
blifvit gjordt till mig af Chefen för FinansDepartitet, icke förut blifvit
R. o. Ad. meddeladt. Jag bör i anledn. deraf nämna, hvad jag
tror mitt förra yttrande innehöll, att jag af Chefen för FinansDepart:let
icke erhållit något updrag att för Ståndet offentliggöra
hvad han omnämnde, utan endast ett bemyndigande alt, om jag i
ämnet af någon Ståndets ledamot tillfrågades, jag vore oförhindrad
att omtala hvad i konseljen vid förenämnde tillfälle förefallit.
Den härefter till remiss af ifrägav:de motion, jemte nu i ämnet
afgifne yttranden till StatsUtsk. framställda proposm, besvarados
med Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammansätta Banko-och
Lag-Utsk:s d. 23 dennes e. m. på bordet lagda Mern. N-.o 2, i anledn.
af återremiss af Utsk:s föregrde Betänk., såvidt detsamma innefattar
yttrande i fråga ang:de penninge-räntans Ingifvande.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Sammansatta Banko- och LagUtsk:s Betänk. N:o 3, i anledn. deraf,
att anställande af tulltjensteman vid jernvågarne i Fikets stapelstäder,
för utöfvande af särskilde kontroller, måtte uphöra, samt alt
af derigenom upkornmande besparing, skäligt arfvode måtte lemnäs
åt vågbetjening för ökade göromål.
Äfven föredrogos och bordlädes ånyo Sammansätta Stats-, Bevillnings-
samt Allm. Besv.- o, Ekon.Utskrs nedannämnde d. 24
dennes e. m. på bordet lagde Utlåtm :
N:o 20, i anledn. af väckt motion om beviljande af pension
åt Gr. Thorsten Rudenschöld;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om (örändradt papper till
nu brukliga skrifkartor; och
N:o 22, i anledn. af väckt motion om införande af ett medelporto
för skrifvelser, som inom Riket genom elektriska telegrafen
befordras.
Föredrogos ett från Högv. PresfeSt. ankommet prot:s-utdr. af
d. 24 dennes N:o 344, innehållande inbjudning till de öfrige RiksSt:n
att förena sig med PresteSt. i dess samma dag fattade beslut,
i fråga om en underd. skrifvelse till H. M. Konungen personligen,
i anledn. af H. M:s sjukdom; och blef denna inbjudning af R. o. Ad.
antagen.
414
Deli 30 September f. m.
Slutligen anmäldes och lades på bördet ett från BevillmsUtsk,
inkommet Mern. N:o 25, angrde ytterligare förändringar i föreskrifter
ne om stämplade pappers-afgiftens utgörande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocol 1 i
Alberl Munck.
Onsdagen den 80 September 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades iO Prot.Utdrag för d. 26 dennes.
Uplästes ett utaf Hr af Dalström, Gust. Jakob, inlemnadt
så lydande Memorial:
»Söm jag kommer att afresa till Gottland, får jag afsäga mig
Höglofl. R. o. Ad:s förtroende att vara ledamot i Allm. Besv.- o.
Ékon.Utsk.»
I anledn. häraf blefvo Hrr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade, att vid deras nästa sammanträde utse en ledamot i Allm.
Besv. o, Ékon.Utsk. efter Hr af Dalström.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att vid deras nästa sammanträde
fråga upstått om bestämmande af dag för förnyadt val af R.
St:rs Just.Ombudsmis Suppleant, sedan Assessoren, Häradshöfdingen
Gerhard Lagerstråle, som dertill varit utsedd, numera blifvit i
Just.Ombudsmans-embelet insatt, och att dervid Talmännen öfverenskomma,
att hos RiksStånden hemställa, det valet af den nämnd,
som skall utse Just.Ombudsmms Suppleant må företagas Onsdagen
d. 7 nästk. Oktober; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
11. o. Ad. behagade besluta, att nämnde dag företaga detta val,
samt dervid utom de 12 ordinarie Elektorerne utse 4 Suppleanter
och i följd deraf vallistorna borde innehålla 16 namn, hvilket bifölls.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Som jag genom en
företagen embetsresa varit förhindrad att deltaga uti R. o. Ad:s för
-
Beri 30 September, f. m.
415
handlingar i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om Riksstyrelsens förande
under Hans M:s sjukdom, anhåller jag att nu få tillkännagifva,
det jag visserligen instämmer uti det af Ilr Professor Lindgren
väckta förslag, att R. Sl:r skola uti underd. skrifvelse lemna
K. M. underrältelse om det fattade beslutet, men att jag derjemte
anser R. St:r böra uti samma skrifvelse uttrycka sin underd. tacksamhet
derföre, att K. M. icke begagnat sin grundlagsenliga rättighet
att dröja under 12 månaders tid, utan genast öfverlemnat åt
R. St:r att taga den författning om Rikets styrelse, som de nyttigast
funno.
Då menskliga lynnet i allmänhet visar benägenhet för att i
det aldra längsta bibehålla innehafvande magt, och att så länge
som möjligt fördröja dess öfverlemnande åt annans förfogande, sä
kan det svårligen förnekas, att ju H. M:t genom sitt åtgörande uti
denna vigtiga fråga ådagalagt prof på en mer än vanlig storsinthet,
på, samma gång han visat det stora förtroende II. M. hyser så
väl till E. St:s kärlek för konungahuset, som äfven till den vishet
och klokhet, hvarmed de skulle tillvägagå uti denna för Riket högst
maktpåliggande angelägenhet.
Ingen kan högre än jag upskatta vigten deraf, att våra Grundlagar
obrottsligen efterlefvas, helst jag anser detta utgöra säkraste
värnet så väl för konungamaktens helgd, som äfven för folkets frihet
och sjelfständighet. R. o. Ad:s prot. bära ock tillfyllestgörande
vittnesbörd derom, att jag vid alla tillfällen, då jag trott någon
öfverträdelse af Grundlagarne vara att befara, deremot nedlagt min
högtidliga protest. Men just derföre att jag vid alla sådana tillfällen
protesterat emot de åtgärder, som jag funnit vara stridande
mot Grundlagarne, har jag äfven ansett det vara min pligt, att
genöm detta mitt yttrande uttrycka, det jag för min del ej, i likhet
med åtskilliga andra medlemmar af representationen, funnit den
K. Propos. om Riksstyrelsens förande under konungens sjukdom
vara emot Grundlagarne stridande.
På grund af hvad jag nu anfört, och då K. M:s åtgärd att genast
öfverlemna åt R. St. att taga den författning om Rikets styrelse,
som de nyttigast funno, i st. f. all begagna sin i Grundlagen
förvarade obestridliga rättighet alt under 12 månaders tid
låta dröja med ett sådant öfverlemnande, obestridligen varit i många
afseenden för Riket af utomordentlig vigt. anser jag, såsom jag
redan yttrat, E. St. för denna K. M:s åtgärd böra uttrycka sin
underd. tacksamhet uti den beslutade underd. skrifvelsen: anhållande
jag fördenskull att detta mitt yttrande måtte blifva till Ex.-  ped.Utsk. remitterad.
Detta yttrande remitterades till Exped.Utsk.
Eöredrogs ånyo Konst.Utskis d. 15 och 26 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 31, med förslag till ändring i 13, 19 och 22 §§
EiksdtsOrdn., angide representationsrätt för lärarne vid elementarläroverken.
416
Den 30 September, f. m.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Länge har man redan insett,
att en representations-förändring vore af nöden. 1809 års män
hade icke väl fått våra Grundlagar antagna, förrän de började arbeta
på en sådan, och sedermera hafva dylika frågor vid flera Riksdagar
förevarit. Konst.Utsk. har flera gånger inkommit med förslag
till en sådan, men mot dessa hafva alltid anmärkningar gjorts, än
åt det ena och än åt det andra hållet; och det är sålunda icke
att hoppas, det man skulle kunna få en förändring en géneral genomförd,
hvilket jag heller ej för min del anser önskvärdt. Det
är en erfarenhet, sorn man gjort i alla länder, att representationsförslag,
som upgjorts efter en viss doktrin eller efter utländska mönster,
aldrig kommit till långvarigt bestånd, utan blott sådana, som
framgått ur de gamla institutionerna och innefattat en utbildning
af de gamla formerna, hufva blifvit nationella och egt någon varaktighet,
derföre att de varit grundade i det historiska. Då jag
sålunda är af den öfvertygelse, alt man bör antaga hvarje förslag,
som närmar oss till det önskade målet, och då detta Konst.Utsk:s
förslag innefattar en förbättring i vårt nuv:de representationssätt,
kan jag icke undgå att rösta för framgång åt detsamma.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att som emot Utskts i fråga v:de grundlags-ändringsförslag
anmärkning icke förekommit, 11. o. Ad. torde finna, att detsamma,
såvidt på R. o. Ad. berodde, komme att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Konst.Utsles d. 15 och 26 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 32, med förslag till ändring uti 15 § Riksd:sOrdn.
, angide hemmansegares representationsrätt.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Som jag icke hört någon an
nan
talare anmäla sig, och detta förslag är af stor vigt, hvarföre
det torde vara olämpligt att försläget framställes till antagande eller
förkastande, utan att någon deröfver yttrat sig, har jag ansett mig
böra upträda. I enlighet med de grundsatser jag nyss antydde,
antager jag äfven detta förslag. Hade det gällt blott huruvida antalet
af BondeSt:s valmän skulle blifva större eller mindre, så hade
jag icke lagt stor vigt derpå; men detta förslag innefattar ett ännu
vida större steg framåt till en representations-förändring, än det
nyss behandlade. En reservant har nämnt, att dessa f. d. embetsman,
som Utsk. föreslagit skulle inrymmas i BondeSt., borde lämpligare
inmutas på något af de båda första Sl:n, och detta är sagdt
i en ton, som stöter på hån emot dessa personer. Att det skulle
vara något skamligt att hafva tjenat Staten, förefaller mig högst
besynnerligt, då det deremot i andra länder anses som den största
ära att hafva gjort sig väl förtjent af sitt fädernesland. I afs. å
dessa reservationer, finner man, att en reservant anser denna förändring
-
Den 30 September f. m.
417
ändring alltför ofullständig, då han talar om denna »lappning» på
de gamla formerna. Det har blifvit en vana att begagna detta ord,
ett sätt att uttrycka sig; men just denna lappning är det enda sättet
att på en lugn och fredlig väg komma till målet. Lars Magnus
Knutsson har deremot ansett denna förändring innebära allt för
mycket. Det är medelvägen mellan dessa båda stridiga meningar,
som Utsk. funnit, och i öfvertygelse om att den är den endp rätta
och lämpliga, får jag tillstyrka bifall tili förslaget.
Hr v. Koch, Nils Samuel: Hvarje förslag att i represen
tationen
inrymma de ännu orepresenterade, kan ailltid hos mig påräkna
understöd, och jag önskar alltså äfven framgång åt detta förslag.
ålen just derföre att jag anser förslaget vara af vigt, och
önskar att det måtte få en framtid, som jag tror att det f. n. endast
under vissa vilkor kan ega, tager jag mig friheten fästa upmärksambeten
pä en omständighet, hvarigenom förslag,et torde kunna
undgå det ödet att hänvisas till de fromma önskningärncs gebiet.
Jag tror nemi. icke man kan vänta att BondeSt. skall vid nästa
Riksdag antaga detta förslag, såvida icke R. o. Ad., likasom de andra
St:n, visar sig villigt att bland sig äfven uptaga orepresenterade.
Det är ännu icke för sent att vid denna Riksdag framkomma
med ett förslag i denna syftning; och skulle ett sådant blifva
vid nästa Riksdag af R. o. Ad. antaget, förrän denna fråga förekommer
lill afgörande i BondeSt., så tror jag att denna fråga har
en framtid, men i annat fall icke. Här är väl icke rätta platsen
att nu framställa några förslag, men jag kan dock ungefär antyda
den riktning, i hvilken jag tror att ett sådant förslag kunde vinna
framgång. Om man t. ex. här bland It. o. Ad. inläte egare af fastighet
å landet, beskattade till ett belopp af t. ex. 100,000 Rdr
Rmt, som de sista 3 åren derför erlagt afgift till Staten och som
dessutom innehade kongl, fullmakt på tjenst, så vore en början
gjord till denna frågas lösning. Jag framkastar detta utan anspråk
att det skall gälla som ett fulländadt förslag, utan en anvisning till
ett sätt att för representationen vinna ett ganska vigtigt element och
för R. o. Ad. en ny kraft. Om ett dylikt förslag blefve förut af
R. o. Ad. antaget, tror jag att det nu ifrågav:de skulle hafva bättre
utsigt för sig att vinna BondeSt:s bifall.
Efter härmed fulländad öfverläggning, yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att då ej heller i afs. på ifrågav:de grundlags ändrings-förslag, någon
ändring blifvit föreslagen och af R. o. Ad. såsom dess gemensamma
tanke antagen, R. o. Ad. torde finna, att detsamma, såvidt
på R. o. Ad. berodde, komme att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Konst.Utslcs d. 15 och 26 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 33, med grundlags-ändrings-förslag, röride vissa
VIII H. 27
418
Den 30 September f. m.
riksdags-ärendens behandlande af RiksSt:n gemensamt uti s. k.
KiksNämnd. '
Frih. Paijkull, Joh. Gustaf: Erfarenheten visar, alt det
är ganska betänkligt att begifva sig in på en bana, för hvilken
man icke gjort sig fullt reda. Detta förslag är efter min tanke
ett nytt bevis på sanningen häraf. Det är för det första tern 1 igen
vidlyftigt och således mera än andra underkastadt våda. Men det
innehåller äfven och framför allt något, som jag anser till principen
högst olämpligt. Vi veta, att vid en föregidé Iiiksdag framställdes
förslag om att R. St:r skulle samlas gemensamt på ett rum
och der öfverlägga, och man ansåg goda följder härigenom kunna
vinnas, i ans. till de uplysningor, som kunde meddelas; men man
tänkte icke på att, sedan detta väl var vunnet, skulle man vilja
utsträcka denna rätt ännu längre och tillägga dessa gemensamma
sammanträden rättighet äfven att fatta beslut. Nu hafva, i förev:de
förslag, dessa allmänna sammankomster fått namn af RiksNämnd,
och skulle man der äfven besluta. Det är mot denna grundsats
jag protesterar. Den är densamma, som ligger till grund för enkammarsystemet,
och hvart detta rätt ulveckladt leder, visar oss
den sista franska revolutionen. Jag är också ganska säker, att,
om man nu en gång kommit derhän, att man i några vissa fall
fattar beslut i denna föreslagna Nämnd, så skola snart förslag framställas,
att denna rättighet må utsträckas till alla frågor. — Detta
är hvad jag velat anföra i afs. å sjelfva principen.
Hvad detaljerna beträffar, så äro de utredda af Hr Hofpredikanten
Wensjoe, hvars reservation förtjenar allt afseende. Den förändrade
lydelsen af 24 g Hiksd:sOrdn:n skulle blifva : »Uti RiksNämn»den
skola ock vara Sekreterare och Kanslibetjening; de tillsättas
»och deras antal bestämmes af Landtm, och Talmännen med biträde
»af de i 47 § nämnda Stånds ledamöter.» Man önskar eljest att,
så mycket möjligt är, förminska riksdagskostnäderna, hvilka man
nu tvärtom vill föröka genom inrättande af en särskild Sekreterare
och särskildt Kansli för Nämnden. Man skulle väl också för densamma
hafva ett samlingsrum, som jag f. n. ej vet hvar det skulle
kunna finnas, då man nemi. ej kan antaga, att R. o. Åd. alltid
skulle vilja uplåta sitt; och deraf förorsakas ytterligare kostnad.
Ang:de den s. k. IliksNämnden förekommer i 28 §, att hvartdera
Ståndet skall i dess särskilda plenum genom allmän omröstning utvälja
30 ledamöter i den Nämnd, som enl. 73 § 2 mom. eger att
med R. Stirs rätt besluta. När RiksNämnden icke kan komma öfverens,
skulle således öfverlemnas åt denna Nämnd att afgöra frågan,
och det genast. Det blir då samma institution, som våra förstärkta
Utsi;., hvilka ej vunnit några sympathier. När man vill
förändra något, synes mig att man borde eftersträfva att göra en
förbättring, och icke bibehålla det som redan finnes, men icke gillas.
I RiksNämnden skulle, utom Ekon.Utsk:s Betänkm, äfven Exped.
Utskis Förslag till skrifvelser handlägges. Att justera dessa
sednare i Stånden kan redan vara kinkigt nog, om anmärknir göras;
men ännu värre blir det, om samlingen skall blifva så stor,
De;\ 30 September f. m.
419
sorn föreslaget är. — Vidare, om ett Stånd vill votera, så eger det
icke att ensamt besluta om den saken, utan om t. ex. BondeSt.
vill votera, så måste det hafva med sig en ledamot af ett annat
Stånd, och detta synes mig vara en allt för stor inskränkning.
5? § innehåller: »Det beslut öfver en allmän fråga, som Riks»Nämnden
fattat, skall genom prot:sutdr. meddelas Stånden. De
»allmänna beslut, hvari Slånden stannat, skola på enahanda sätt
»meddelas så väl de öfriga Stånden, som RiksNämnden.» — I stället
för att man borde söka underlätta arbetet, har man här förökat
och ytterligare invecklat detsamma. Alla motioner skulle också
väckas i EiksNämnden, hvilket måste gå långsammare, än då de,
som nu, väckas i alla fyra Stånden på en gång. Det är väl sannt,
att en och samma motion f. n. stundom väckes i alla fyra Stånden,
men det är endast undantagsvis. Efter förslaget skulle den ena
motionen efter den andra upläsas i RiksNämnden, och då man nu
har svårt att hinna med motionerna på en månad, så torde man
då komma att dertill behöfva fyra. Dessutom, i händelse motioner
väckas under Riksdagens lopp, så skulle då RiksNämnden särskildt
sammanträda för dess skull, hvilket komme att ytterligare förlänga
Riksdagen. — Jag kunde visserligen hafva åtskilliga andr.a anmärkningar
att framföra, men det är egentligen till grundsatsen jag håller
mig, och hvilken jag anser ganska farlig. Om man nu tillåter
RiksNämnden att fatta beslut i vissa frågor, så skall man framdeles
föreslå att alla frågor der må afgöras, och man kommer då till
enkammarsystemet. — Jag yrkar afslag å Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då det förslag, som nu är fö
remål
för R. o. Ad:s öfverläggning, blifvit dels missförstådt, dels
misstydt., anhåller jag att med några ord få utveckla grunden för
och beskaffenheten af detsamma. Meningen dermed är ingalunda
att på något sätt uphäfva det förhållande af makt och rätt, hvari
de olika Stånden stå till hvarandra, utan, såsom en ledamot af
Konst.Utsk. inom detsamma förklarat, blir derigenom icke det ringaste
förändradt i afs. å Ståndens rättigheter. En af de förnämsta
olägenheter, som vidlåda vår nuv:de representation, är den splittring
mellan personer och beslut, som upkommer derigenom, att diskussionen
föres på fyra särskilda rum, så att man på det ena ej
har tillfälle att taga kännedom om de ganska goda skäl, som möjligen
blifva framställda å det andra, samt att det ena Ståndets medlemmar
förblifva ganska obekanta för de öfriga Ståndens. Det nu
framställda förslagets syfte tir att, såvidt möjligt, sammanföra Stånden,
utan att på något sätt förändra deras förhållanden och rättigheter
mot hvarandra. I st. f. att RiksSt:n nu öfverlägga på fyra
särskilda rum, skulle denna öfverläggning ske gemensamt. Derigenom
åstadkommes naturligtvis ingen förändring i rättigheter,
utom att det ena Ståndets ledamöter få rätt att höra äfven de skäl,
som framställas af de andra Ståndens, och att ett Stånd, der i vissa
frågor uteslutande sakkännedom kan finnas, får tillfälle alt meddela
de öfriga alla de uplysningar, som kunna vara nödvändiga för frågornas
rätta bedömande. — I afs. å beslutands-rätten är ingen för
-
420
Deri 30 September f. ra.
ändring gjord. Stånden besluta nu särskildt hvar för sig, och skola
äfven efter detta förslag så göra; enda skilnaden är, att dessa beslut
skola fattas omedelbart efter den gemensamma öfverläggningen,
likasom nu de fattas omedelbart efter hvarje Stånds öfverläggning
särskildt. Om då alla fyra Stånden voro ense, utan att votering
begärdes, så blefve detta beslut afgörande; yppade sig åter skiljaktighet
i meningar, skulle det voteras på samma sätt som nu, så
att hvarje Stånd finge afgöra saken för sig. då, alldeles som nu är
förhållandet, 3 Stånds beslut gällde som R. St:rs, och frågan förfölie
om 2 Stånd stannade mot 2. Men hade detta sista fall inträffat,
och frågan vore af beskaffenhet att icke kunna förfalla, så
skulle den afgöras på samma sätt som nu eger rum, d. v. s. af en
Nämnd, bestående af 30 personer utaf hvarje Stånd, som skulle
samfäldt rösta deröfver, och således sammansatt af lika antal ledamöter,
som nu de förstärkta Otsk:n. Enda skilnaden emot de nuv:de
förhållandena, som härigenom skulle upkomm.a, vore den, att
efter ali anledn. det mindre ofta skulle inträffa, att 2 Stånd stannade
mot 2, och att således man mera sällan behöfde tillgripa
denna nödfallsutväg att öfverlemna frågan till afgörande åt en gemensam
Nämnd. Ilrrne torde således finna, att ingen förändring
i Ståndens rättigheter och förhållanden till hvarandra är här ifrågasatt,
utan endast att de skola med hvarandra öfverlägga; således
komma i tillfälle att göra närmare bekantskap och höra hvarandras
skäl. Nu har man visserligen sökt att, med åberopande af Frankrikes
Natinalförsarnling 1789' såsom exempel, antyda, att från en
sådan form som den föreslagna, en öfvergång lätt skulle kunna göras
till en kammarsyslemet; men man har vid denna jemförelse förbisett
en ytterst väsendtlig omständighet, nemi. att i franska församlingen
utgjorde den demokratiska delen hälften, och det var då
ganska naturligt, att delta parti önskade omröstning per capita.
Här är deremot förhållandet olika. R. o. Ad. är understundom
dubbelt talrikare än de öfriga Stånden tillsammans, och då kan det
ej anses möjligt, att det skulle yrka på omröstning per capita.
R. o. Ad. lärer således finna, att den siste värde talarens anmärkn.
härigenom förfaller. Ser jag åter till, huru det skulle se ut om
detta förslag vore antaget, så skulle under första månaden af Riksdagen
alla Stånden vara tillsammans på ett rum, för väckande och
remitterande af motioner. Derigenom skulle den fördelen vinnas,
att de olika Riksdagsmännen lärde känna hvarandra, och det blefve
då omöjligt, hvad som nu någon gång egt rum, att på grund af
obekantskap dem emellan split och vrånga föreställningar utspredes,
utan hvar och en kunde då grunda sitt omdöme på personlig kännedom
om tänkesätten inom Stånden i fråga om en motion. Då
nu en motion väckes inom ett Stånd, får Utsk. visserligen veta
detta Stånds tankar derom, men i de öfriga Stånden förekommer
den icke till bedömande, och Utsk. är således i okunnighet om
dessas opinion. Att, såsom nu brukas i frågor på hvilka man vill
fästa större upmärksamhet, samtidigt väcka 4 motioner af lika innehåll,
blefve då också öfverflödigt. Det är af allt delta tydligt,
atT Riksdagsmännen vid motionstidens slut kunde lättare företaga
Den 30 September f. m.
421
■de ■väckta frågorna tili behandling, sedan de vunnit både fördelen
af personlig bekantskap sinsemellan och närmare kännedom af ärendena.
Under Riksdagens fortgång skulle denna kännedom än vidare
förökas under behandlingen af Ekon.UtsIcs Betänk. De frågor,
som deri förekomma, äro af en särdeles mångsidig beskaffenhet,
och det kan då icke vara unnat än nyttigt, att Stånden få sinsemellan
uttyda sina uplysningar i de olika frågorna. I afs. å besluten
har jag redan visat, huruledes hvarje Stånd får behålla sin
fulla rätt likasom hittills. Slutligen skulle Exped.Utsk:s förslag
till skrifvelser justeras i de allmänna sammanträdena. 1 afs. § dem
Sr denna förändring af vigt. F. n. inkomma dessa Exped Utsk:s
förslag i form af löpare, d. v. s. de komma först till R. o. Ad.,
sedan till PresteSt., vidare till BorgoreSt. och sist till BondeSt.
Om nu i detta sistnämnda Stånd den aldra mest grundade anmärkn.
skulle göras, så är dock denna af intet värde, emedan frågan redan
är afgjord genom 3 Stånds beslut. Genom justering af dessa
skrivelseförslag gemensamt skulle denna olägenhet afhjeipas, som
gäller icke fallenast i afs. å BondeSt., ulan äfven för BorgareSl.;
ty hafva R. o. Ad. samt PiesteSt. bifallit Utsk:s förslag, så är det
föga troligt, att en anmärkn., framställd i BorgareSt., skulle hafva
mycket att betyda. Om denna gillades af BondeSt., skulle frågan
afgöras antingen genom inbjudningar eller genom votering i förstärkt
Exped.Utsk. Alla dessa olagenheter undvikas genom den
här föreslagna åtgärden.
Då således, enl. hvad jag tror mig hafva visat, detta förslag
innebär en väsendtlig förbättring, anhåller jag, att det måtte få
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Hr Cederschiöld, Gustaf: f enlighet med de yttranden
jag redan afgifvit, får jag förklara, att jag anser detta förslag innebära
ett steg framåt. En anmärkn. har jag visserligen att göra,
men den kan anses för en obetydlighet. Oriktiga namn hafva dock
ofta åstadkommit förvillelse. R. St:r, församlade på ett rum, kallas
här RiksNämnd. Vanligen forstås med ordet Nämnd vissa personer,
utvalde af någon korporation, eller en delegation. Så kan
dock denna KiksNämnd ingalunda betraktas. Jag föreslår derföre,
att i st. för detta uttryck insättes ordet »RiksFörsamling», och
skulle önska få propos. framställd derpå, att R. o. Ad. som sin
gemensamma tanka uttryckte, det på alla ställen der ordet lliksNämnd
i detta förslag förekommer, detsamma bör utbytas mot ordet
RiksFörsamling. De af en föreg:de talare framställda anmärkn:r
har Gr. Lagerbjelke till en del uptagit till besvarande, dock icke
alla. Don förre har här framkommit med ett ord, ett spöke, som
man ständigt framkallar, nemi. enkammarsyslemet, hvarmed man
vill förskräcka dem, som förut äro rädda. Om man litet tänker
efter, så finner man dock, att det icke är så farligt med detta.
Meningen med tvåkammarsystemet är ju, att ärendena skola pröfvas
i 2 instanser. Hafva vi då här i Sverige tvåkammarsystemet ?
Nej, vi hafva enkammarsystemet, ehuru på 4 särskilda afdelningar
och under en egen form. När man talar om enkammarsystemet,
422
Den 30 September f. m.
så kommer man gerna in på franska revolutionen, och flen värde
talaren har äfven så gjort. Vi hafva dock ett ganska mäktigt värn
mot allt brådstörtande, nemi. att ingen förändring i Grundlagen
kan ske på mindre än 2 Riksdagar, och derföre är enkammarsvstemet
icke så farligt hos oss, som i an ira länder. Säger man åter,
att det är möjligt att lagen icke åtlydes, så hjelper ju ingenting
deremot. Här är eljest att anmärka vid detta förslag, att reservationerna
emot detsamma utgått från motsatta åsigter. Frih. Paijkull
och Hr Wensjoe anse att det leder in på en revolutionär bana,
under det Hr Rosenschiöld och andra med' honom tycka att det
är allt för inskränkt, hvilket förhållande gifver mig anledn. förmoda,
att Utsk. just träffat den rätta medelvägen.
Jag ber nu att få genomgå llr Hofpred. Wensjoes reservation,
som innefattar nästan alla de anmärkn:r, man kan göra mot förslaget.
Han säger i 1 :sta punkten, att RiksNämnden skulle blifva
»ett femte hjul i vår för öfrigt fyrdeldta Ståndsrepresentation.»
Hjul sätter man vanligen under .vagnar, men här har han sammanställt
detta uttryck med representationen; det är således en grammatikalisk
oriktighet. Dessutom finnas verkligen vagnar med fem
hjul, och der är det femte ingalunda öfverflödigt, utan tverlom sje.fva
styret. Skulle man dessutom nödvändigt tala om ett »femte
hjul» i afs. å vår representation; så skulle det vara de förstärkta
Utsk:n. — Han säger äfven, att »följden skulle blifva ökad friktion.
» Hvad är friktion? Jo, att saken löper af med någon svårighet.
Men jag tror ej det vore önskligt, att den friktion, som
upkommer derigenom att tankar och åsigter nötas mot hvarandra,
uphörde; det är just derigenom som man hoppas att träffa det rälta.
I den 2:dra punkten säger reservanten:
»2:o Då motioner icke, såsom hittills, skulle väckas samtidigt
i de fyra Stånden, utan successive af ledamöter ur alla fyra Stånden
i den s. k. RiksNämnden, och samma förhållande skulle ega
rum med alla deraf föranledda, remiss till vederbörligt Utsk. föregtde,
öfverläggningar, äfvensom med diskussionerna i alla ekonomiska frågor:
så är klart, att detta skulle bidraga till våra redan allt för
långa Riksdagars ytterligare förlängning.»
Denna anmärkn. är visserligen redan besvarad af Gr. Lagerbjelke,
men jag får dock lof att göra några tillägg. Jag tror, lika
med honom, att derigenom Riksdagen ingalunda skall förlängas,
utan tvertom månget omoget förslag komma att undertryckas just
derigenom att större sakkännedom finnes samlad. Jag minnes med
afs. härå en händelse sedan 1854 års Riksdag. I PresteSt. föredrogs
Konst.Utskis förslag om Slyrelsens omorganisation. Dä PresteSt.
kom till punkten om Just.SlatsMinistern, upslod der en lång
diskussion om hvad som med justitiemål borde förstås. Sedan diskussionen
varat flere timmar, kom dåvide Presid. Poppius, som var
ledamot af Ståndet, upp, fick ordet och uplyste dem om hvad justitiemål
var, och då begärdes allmänt att hela diskussionen skulle
utgå ur prot., sedan man funnit att densamma endast var ett bevis
på okunnighet. Der ser man ett exempel, som visar att Riksdagen
ej komrne att förlängas. — För det tredje säger reservanten:
Den 30 September f. m.
423
»Sorn den s. k. RiksNämnden skulle hafva sitt eget kansli och
sin egen betjening, att icke tala om en egen lokal, med ett större
gemensamt samlingsrum och fyra för omröstningarna ståndsvis behöfliga
sidorum; så skulle, om förslaget antoges, de redan förut
tillräckligt dryga riksdagskostnaderna komma att ytterligare ökas.»
Han har såsom ett hinder framställt en småsak, som icke lönar
mödan att mycket tala om. Här är dessutom ett misstag begånget.
Att Stånden skulle förskaffa sig ett särskildt samlingsrum,
har länge varit tal om, men hvarföre det dessutom skulle behöfvas
4 särskilda rum för omröstningarna, kan jag icke inse. Att tala
om de ökade kostnaderna för Riksdagen torde vara alldeles onödigt;
för en eller annan skrifvare torde ti.lökningen ej blifva så farlig.
Det har redan i dessa dagar klagats öfver att Utslcn icke kunnat
hinna med sina saker, derföre att betjeningen är för fåtalig. —
Den 4:de punkten handlar också om enksmmarsystemet, hvarom
jag förut talat. I 5:te punkten säger reservanten:
»Den vigt man lagt dervid, att ledamöterne af de fyra Stånden
genom detta samtnanförande skulle lära mera känna och värdera
hvarandra, torde få sin motvigt deri, att med detsamma äfven
öppnades rikare tillfällen för dem, som kunde vara så sinnade, att
missförslå, misstyda, förkättra och anfalla sina motståndare.»
Detta tror jag också är ett misstag. Erfarenheten visar, att
menniskor behöfva blott känna hvarandra, för att älska hvarandra.
Hvad var orsaken till den stora fiendtlighet, som fordom herrskade
folken emellan, om ej just den bristande kännedomen? Under frihetstiden
var Ståndsskilnaden skarpast, och då var också fiendskapen
som störst; och jag, för min del, lägger den största vigt på
att Ståndsskilnaden utplånas, emedan jag tror att det skulle lända
fäderneslandet till fromma. — I 8:de punkten fäster sig reservanten
vid att det vore de ekonomiska frågorna, som skulle sålunda
behandlas. Jag tror det vara ganska välbetänkt af Utsk., att, då
man beträder en ny bana, välja sådana ämnen, i fråga om hvilka
Ständerna ej ega beslutande-rätten, men som dock äro af beskaffenhet
att för sin behandling erfordra den mångsidigaste sakkännedom.
På grund af hvad jag nu yttrat och förut blifvit anfördt, yrkar
jag bifall till ötsk:s förslag, dock med den förändring, att uttrycket
RiksNdmnd må utbytas mot Riks Församling.
Frih. Paijkull: Man har mycket talat om den vinst, som
personlig bekantskap de olika RiksStåndens medlemmar emellan
skulle medföra. Jag gör mig icke så stora förhoppningar derom. Man
ser, att äfven inom Utsk:n är det först långt fram på Riksdagen
som man lär att närmare känna hvarandra. Man har vidare talat
om vigten af denna förändring för justeringen af Exped.Utsk:s skr i fvelseförslag,
emedan det nu kan hända att 3 Stånd redan bifallit
ett sådant, då det 4:de framställer sina anmärkmr; men 3 Stånd
afgöra ju ofta de v i gt i gaste frågor, och i allt fall är det väl af
större betydelse, när fråga är om sak, än då det blott gäller ord.
Att påstå, det vi hafva ett enkammarsystem, torde vara en nog djerf
424
Den 30 September f. m.
sats. Vi hafva 4 kammare och öfverlägga på särskilda rum, understundom
samtidigt, men dock icke alltid, och ofta inträffar, att
man i det ena Ståndet redan känner hvad i de andra beslutats.
Att för öfrigt dessa gemensamma öfverläggningar skulle komma att
medföra någon nytta, vill jag icke bestämdt neka: det är egentligen
det stadgandet att äfven besluten dä skulle fattas, som jag
icke kan gilla, hvarföre jag ock tror att detta förslag ej bör
vinna afs.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Förslagets fördelar upgifvas
vara följande; tidsbesparing, närmare beröring Representationen
emellan samt slutligen förenkling i vårt alltför tunga riks
dagsmachineri.
Jag nödgas dock erkänna min oförmåga alt fatta
huru dessa stora mål härigenom skola upnås. Tidsvinsten skulle
väl ligga deri att alla motioner väcktes i RiksNämnden; men då
hvarken motionstiden inskränkes eller lusten att lala torde för
minskas
då åhörarne blifva flere, lärer verkligheten här komma
att jäfva theorien. Då ordförandens pligt är att tillse det hvar
och en för tillfället framkommer med sina, mer eller mindre r i k s
gagneliga
förslager, och då det naturligtvis tager längre tid att
väcka och discutera ett gifvet antal ämnen på Ett rum än om
samma antal fördelas på Fyra, blifver den gifna och enda följden
af förändringen den, att då nu 2:ne Stånds plena i veckan äro
tillräckliga under motionstiden, komma vi hädanefter att lyckliggöras
med dagliga dylika i RiksNämnden. Vi veta alla huru angenäm
slutet af motionstiden är då afhandling efter afhandling
upläses och bekämpas utan att. striden ens får leda till något resultat.
Jag hemställer då till eder, mine Hrr, huru det skulle
kännas att afhöra ett tredubbelt antal dylika skrifter, hvaribland
säkerligen många endast påminnande om inskränkta lokalintressen.
Der finnas Stånd der förslager om Klockare-aflön ingar eller Debetsedelslösen
discuteras lika lifligt som de största samhällsfrågor hos
andra. Vore det då verkligen en vinst att nödgas dag ut och
dag in afhöra dylika strider. Jag tror det icke, antingen neddrages
sinnet derigenom till småaktighet eller ock väckes leda för
Riksdagsärendena; denna åter framkallar den tomhet på R. o. Ad:s
bänkar vi ofta nog måste beklaga.
Nej, invänder förslagets vänner, det är ej vid remissen men
vid frågans slutliga afgörande som tid vinnes. Äfven detta vågar
jag betvifla. Ekonomiska mål, om andra är här icke tal, omfattas
vanligen mera lifligt än af det ena än af det andra Ståndet, allt
som saken närmare rör den ena eller andra samhällsklassen. I
detta Stånd utredes således frågan grundligt då ett MedStånd deremot
hastigt afgör den för att sedan öfvergå till ett nytt ämne
som möjligen närmare rörer detta sednare och mindre MedSlånden.
Förslaget deremot framtvingar ju en lång öfverläggning i hvarje
småsak, ty att motionären åtminstone kommer att försvara sitt förslag,
torde vara gifvet. Månne ej detta mångdubbelt upväger vinsten
af att få sammanjemkningsförslagen genast afgjorda.
Hvad R. o. Ad. angår, innehåller förändringen en verklig
Den 30 September f. m.
A2f>
nedsättning i vårt inflytande. Hos oss. liksom hos alla obetalte
Riksförsamlingar, ligger det i sakens natur att representanterne
ofta ombytas, ofta aflägsna sig. Högst otroligt är således att samtlige
våra 30 ledamöter af den mindre nämnden någonsin skola
finnas tillstädes vid den slutliga omröstningen, då detta deremot
0 t v i f v e 1 a k t i g t nästan alltid inträffar med elt eller annat af MedStånden.
Att R. o. Adis tanke således blefve undertryckt, är
gifvet. Det må förlåtas mig om jag ej finner någon särdeles förtjenst
deri. Den omtalade tidsvinsten torde således få antagas
vara = 0. Nu till bekantskapen. I stora genomgripande fiågor,
der sättas lidelseine i rörelse, der upsöker man liktänkande, der
öfvertalar man motståndare, der pröfvas förmågan, då up.står äfven
denna närmare beröring de olika Stånden emellan som förslaget
förordar. I mindre brännande frågor deremot, sådane som de ekonomiska
vanligen äro, der intet I i Iva r till handling, der torde
visserligen samspråket utom protokollet ofta nog blifva högt, men
troligen hålla sig till ståndskamraterne på närmaste bänk. Afven
1 denna punkt tror jag således ej att förslaget håller hvad det
lofvar. Återstår då hufvudsaken, förenklingen i våra tunga former.
Trodde jag att någon 'dylik kunde härigenom upnås, skulle
jag obetingat rösta för saken; olyckligtvis förefaller mig motsatsen
vara gifven Hade Utsk. inskränkt sitt förslag dertill, att sedan
öfverläggningarne vid de redan nu införda gemensamma sammanträden
blifvit afslutade. Stånden då egde att återgå till sina samlingsrum
och der, hvar för sig, genast medelst omröstning afgöra
frågan, detta hade onekligen varit en stor förenkling, och jag vågar
tro äfven ett stort steg framåt på utvecklingens bana. men
att, såsom nu, tillskapa nya nämder, att ytterligare reglementera
i vår redan alltför ordrika Grundlag; — än skall frågor väckas i
Stånden, än i Nämnden, än skall saker behandlas af Nämnden, än
af Stånden, än skall Nämnden afsända prot. till Stånden ån Stånden
till Nämnden, allt till föga fromma för ärendena om än möjligen
för det föreslagna nya kansliet,—allt detta kallar jag att inveckla
ej att förenkla och påminner det verkligen om det, af en
reservant påpekade, otte hjulet under vägren.
Om jag således icke förmår inse någon fördel i förslaget, ser
jag deremot stora, allvarsamma vådor deri. Den mindre Nämnden
med sin samfäldta omröstning innehåller, enligt mitt förmenande,
ett illa doldt frö till Enkammar-systemet, det farligaste af alia, ej
allenast för Konungamakten och den lagbundna friheten, men för
sjelfva vår tillvaro. Jag behöfver ej nu närmare påpeka detta
systems brister, dessa äro numera så allmänt erkända, såväl i nya
som gamla verlden att endast Stater, i sådane undantagsförhållanden
som Norrige, bibehållit det. I mäktiga länder leder det till
anarki med derpå följande envälde; i svagare deremot till inre
uplösning, yttre våld och slutlig förintelse. Så länge jag förmår,
önskar jag värna mitt fosterland mat något dylikt. Jag röstar således
obetingadt afslag å Eetänk.
Gr. Lagerbjelke: I anledn. af den siste talarens anförande
42S
Den 30 September f. m.
anhåller jag att få lägga några ord till hvad jag förut yttrat.
Det är anmärkt, att då tiden för motioners väckande icke undergått
någon förändring, och då enligt förslaget dessa skulle väckas
gemensamt, så upstode härigenom tidsutdrägt. Jag är för mindel
af motsatt tanka. Under närv:de förhållanden inträffar ganska
ofta, att vigtiga frågor väckas genom motioner af alldeles samma
lydelse i aila 4 Stånden, och deraf föranledas äfven discussioner,
hvarvid samma saker sägas i alla Stånden. Detta skulle till en
början undvikas, ty det föile sig väl litet svårt för en ledamot
att, efter det en motion blifvit upläst, stiga upp och läsa upp en
af samma innehåll. Det vore väl äfven att hoppas att, då alla
Stånden sammanträdde på ett rum, man skulle hafva mera försyn
för att uptaga tiden med långa tal om de minsta struntfrågor.
Det är temligen sannolikt att den, som med mycket sjelfförtroende
upträder bland några få liktänkande, något mera tvekar att göra
det i en stor församling. I aila händelser qvarstår den stora vinsten,
att Utskrn, till följe af discussionerna, då verkligen kunna
veta hvad R. St:r tänka uti en fråga, hvilket är alldeles omöjligt,
då motionen är väckt blott inom ett eller tvenne Stånd. Man
har också sagt, att i de olika Stånden den ena frågan behandlas
med mera och den andra med mindre intresse, men denna anmärkn.
talar mycket till fördel för förslaget. Många gånger är
såsom en af de förnämsta bristerna i vår representation påpekadt,
att då det ena Siåniet har mycken sakkännedom i ett visst fall,
kan denna helt oell hållet saknas i de andra. Det torde väl då
vara en fördel för dessa alt få lära något af de förra, och man bör
väl önska, alt intet Stånd måtte fatta sitt beslut utan fullständig
kännedom af sjelfva frågan. — Samme talare har antagit alt den
mindre Nämnden, som skulle afgöra sådana fiågor, icke skulle
komma att blifva fulltalig, derföre att R. o. Ad:s ledamöter'deruti
icke skulle infinna sig. Med den annrärkn., alt sådant kunde
förekornmas genom utseende af ett lämpligt antal suppleanter, vill
jag dock mest fästa upmärksamheten på den anklagelse, som härigenom
blifvit gjord mot detta Stånd, i afs. å dess sätt att upfylla
sin riksdagsmannapligt. Jag hvarken vill eller anser mig befogad
att framställa en så grav anmä>kn., sorn jag ej heller anser Ståndet
förtjena, att detsamma icke skulle kunna, om tillräckligt många
suppleanter valdes, hålla denna Nämnd fulltalig. Då man för öfrigt
säger och alltid sagt, alt inom Adeln finnes en större sakkännedom
i de flesta frågor, än inom de öfriga Stånden, så borde det
väl vara i R. o. Ad:s intresse att f,å meddela denna sakkännedom
åt andra än dem, som nu hafva säte på lietta rum Man har vidare
sagt, att bekantskapen mellan de olika Sundens medlemmar
kommer icke i båga förrän vid de stora bågomas behandling.
För närvide känna Ståndens ledamöter icke hvarandra, då de komma
till Riksdagen, och man vet att af denna brist på kännedom
ofta upkommit fördomar och oriktiga omdömen, som sedan ej lätteligen
bortgå. Hade man deremot haft tillfälle från början att lära
känna hvarandras karakterer och tänkesätt, så vore det omöjligt
att utså sådana frön till tvedrägt; och detta tillfälle skulle beredas,
Den 30 September f. m.
om Stånden vore tillsammans på ett rum vid motionernas remitterande.
Det Sr något helt annat att under en tid vara i daglig
beröring med en person, och lära känna hans karakter, än om 2
personer, som för öfrigt icke äro bekanta, i och för en särskild
fråga komma tillsammans, för att arbeta gemensamt för vinnandet
af detta speciela mål. Den värde talaren har äfven sagt, att det
skulle verkligen vara en fördel, om Stånden, efier att i en fråga
hafva gemensamt öfverlagt, ginge på sina särskilda rum, för att
omedelbart besluta, äfvensom att delta skulle vara lämpligt i alla
frågor, deröfver gemensamma öfverläggningar skulle ega rum. Jag
vill visst icke neka, att det varit bättre, om sådana gemensamma
öfverläggningar med derpå följande beslut kunnat utsträckas till
flera frågor, men det måste väl i alla fall vara en vinst att få
begagna detta sätt vid behandlingen af Ekon.Utskis Betänk , om
det ock ej sker i afs. å de öfriga Utslcns. Hvad den nya mindre
Nämnden beträffar, så Sr den icke annat än ett Förstärkt Utsk.,
men som mindre ofta än nu skulle behöfva anlitas. Enda skilnaden
blir, att enligt förslaget Nämnden af SO personer af hvarje
Stånd kommer att rösta efter att hafva hört skäl, hvilket ej nu
är fallet med de Förstärkta Utskrn.
En talare har, med godkännande af förslaget för öfrigt, anmärkt
att lliksNämnd vore ett oriktigt namn. emedan man med
ordet Nämnd förstår särskildt utsedda personer, då deremot RiksNämnden
skulle bestå af Ståndens samtlige ledamöter, samt alt det
varit önskligt att få en bättre benämning. Enligt hans egen definition
skulle ju emellertid RiksNämnd betyda ett mindre antal,
utsedde från hela Riket; men om man skulle heldre vilja begagna
uttrycket RiksFörsamling, så har jag för min del ingenting deremot,
och skall således icke motsätta mig den gemensamma tanka,
Hr Cederschiöld föreslagit R. o. Ad. att uttrycka.
Gr. Björnstjerna: För att icke längre uptaga tiden, vill
jag blott hålla mig vid de vigtigaste af den siste talarens påståenden.
Han har sagt. att, då jag i allmänhet erkänt nyttan af
besluts fattande omedelbart efter gemensamma öfvei läggningar, borde
äfven jag påyrka satsens användande i några fall heldre än i
inga. En högst betydlig skillnad förefinnes dock mellan hvad jag
sade mig gilla och hvad Utsk. här föreslagit. En sak är nemi.
att, sedan en fråga blifvit gemensamt behandlad, hvarje Stånd för
sig röstar deröfver utan all sammanblandning med hvarandra, en
annan sak åter att, såsom här föreslås, om Ståndens beslut blifva
olika, låta ett naket enkammar-system inträda. Nämnden skulle
ju då af Landtm, framropas och utan vidare betänkande afgöra
frågan, »stante pede». Denna inrättning påminner allt för mycket
om den Norska RiksFörsamlingen, der det ena Thinget upslukar
det andra. Med Förstärkta Utslcn kan icke heller den föreslagna
Nämnden jemföras. De förstnämnde väljas särskildt för hvarje
fråga, sammankallas för hvarje gång och kompletteras af Stånden
om så erfordras. Utslcns Nämnd deremot skulle en gång för alla
utses vid Riksdagens början, Jag hemställer till Gr. Lagerbjelke
428
Dan 30 September f. m.
sjelf huru en dylik Nämnd, vald för nära ett år sedan, nu, inom
detta Stånd, skulle se ut. Troligen återstode knappast 4 eller 5
af de 30 utkorade. Jag frågar då om R. o. Ad:s rätt verkligen
genom detta fåtal kunde anses betryggad. Svaret är gifvet. Jag
yrkar fortfarande afslag på Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Jag vill blott förklara, att med den mindre
Nämndens tillsättning och komplettering skulle tillgå på alldeles
samma sätt som nu vid Förstärkt Utsk. är fallet. Förstärkt
StatsUtsk. valdes under sommaren: om det nu skulle sammanträda
i November, så finge man väl, om iedigheter yppades, besätta
dessa genom nya val. Det blir således icke svårare att hålla dessa
30 platser besatta i Nämnden, än f. n. i ett Utsk., och skillnaden
ar så ringa, att den till och med kunde kallas Först. Ekon.Utsk.,
om man så skulle önska.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Mot det framställda förslaget
hyser jag åtskilliga betänkligheter. Den af dessa vigtigaste
är, att detsamma tilläfventyrs kan komma att inleda oss på en
väg, sådan att man ej kan göra sig reda för följderna eller det
mål, der man skall stanna. Det är nemi. tydligt, att detta förslag
är upslaget till något kommande, men huru detta skall gestalta
sig och se ut, det kan ingen göra sig en föreställning om; men
då det ingalunda är omöjligt, att detta kunde blifva af en vådlig
beskaffenhet, sfi måste jag förkasta förslaget. — Någon tidsvinst
tror jag ej heller skall upkomma genom förslagets antagande. Det
förefaller mig nemi. otroligt att någon tidsvinst skulle npstfi derigenom,
att de 4 Ståndens ledamöter gemensamt på ett rum öfverlade
om samma ämnen, hvarom de nu öfverlägga på sina särskilda
kammare: tvärtom bör det väl i sednare fallet gå fortare. Man
måste härvid förutsätta, det lusten att yttra sig skulle betydligt
minskas, och att ett stort undseende för hvarannan skulle ega rum
mellan de olika Ståndens medlemmar; men när dessa individer väl
blifva vana att se och höra hvarandra, så lära de väl icke tveka
att utsäga sin mening lika fritt i RiksFörsamlingen som nu i sina
respektive Stånd. Det är mig äfven obehagligt att tänka, att
tvertom genom den långa tidsutdrägten som säkert skall upkomma,
det redan fåtaliga Riddarhuset skall blifva ännu fåtaligare; och jag
finner icke heller, att det exempel vi redan haft pä dessa gemensamma
öfverläggningar, är särdeles upmuntrande till att vidare
beträda denna bana. Det visade sig nemligen då, att på de tider
af dagen, då eoliva1, kunde hafva lust och ledighet att vara närv:de,
fanns här en temligen stor församling, men när det led mot mera
obeqväma tider, så tömdes huset ganska hastigt, och man skulle
snarare trott att de qvarblifne var återstoden af ett än af 4 Stånd.
Man har talat mycket om bekantskapen mellan Riksdagsmännen,
och man har då antagit såsom visst, att det skulle blifva en kärleksfull
bekantskap, men motsatsen kan lika väl inträffa. Vi hafva
nyligen sett, huru i en vigtig fråga de olika Stånden varit splittrade
inom sig sjelfva, och det kan vara alldeles tillräckligt, utan
Den 30 September f. m.
42»
att man behöfver bära tunban af att vara sedd med sneda ögon
äfven inom andra Stånd. Sanningar blifva alltid länge illa bemötta,
just derföre att det ligger i deras natur alt icke genast
kunna uplattas, och det fordras lång tid att bana dem väg. Det
är då icke skäl att underkasta sanningens kämpar tungan att blifva
misskända af 4 Stånd: det är nog med att. vara illa seid af
ett. — Jag vili icke göra mig liberalare än jag är: man kan visserligen
sätta på sig den fernissan och låta förslaget hvila till
nästa Riksdag, då jag är öfvertygad, att det skulle komma att falla;
men jag för min del tillstyrker R. o. Ad. att genast afslå detsamma.
Hr Cederschiöld: Egentligen begärde jag ordet för att
besvara Gr. Lagerbjelkes anmärkn. mot det af ring föreslagna namnet
»Rila Församling a. Möjligen tiar det undfallit Hr Gr:n, att i
detta förslag förekomma tvenne Nämnder, nemi. först RiksNämnden,
och sedan IiiksNämndens Nämnd, hvarigenom förvexiing kan upkomma.
Gr. Lagerbjelkes svar på min anmärkn. var, att RiksNämnden
är en delegation från hela Riket; men då man säger
Nämnd, menar man vanligen dermed en delegation af Representationen
sjelf. Jag står således fortfarande qvar vid mitt yrkande
om utbyte af benämning. Man har sagt, att vårt representationssätt
icke är något enkammarsystem. Om så vore, skulle de beslut,
som i dag komma att fattas inom alla 4 Stånden, der detta förslag
nu discuteras, icke blifva gällande, utan underställas en högre
instans. En sådan saknas dock alldeles. — De flesta anmärl<n:ne
i öfrigt hafva blifvit besvarade af Gr. Lagerbjelke; men den siste
talaren har framställt en så misantbropisk åsigt, att jag icke kan
underlåta att besvara den. Ilan syntes nemi. förutsätta alt, så
fort menniskor komma i beröring med hvarandra, skall deraf upstå
kif; han sade, att det vore tungt nog att bära bördan af eli
Stånds hat, och att det vore onödigt att öka denna tunga med
äfven de andra Slåndens. Huru slår detta tillsammans med deri
stora konflikt af partier, som skulle upkornrna? Den som blefve
hatad af ett Stånd, skulle väl åtminstone vinna anhängare inom
ett annat; icke kunde han väl blifva hatad inom alla 4 Stånden.
Jag anser detta förslag inleda möjligheten att på en lugn och
fredlig väg få en representations-förändring. Jag tror att samhällets
medlemmar kunna i afs. å deras förhållande till denna
sistnämnda fråga indelas i 3 klasser, nemi. ärliga vänner, falska
vänner och uppenbara fiender. De sista fruktar jag icke, ty i
öppen strid kan en man försvara sig mot en annan; men har man
en bundsförvandt, som sätter dolken i ryggen på en, då blir allt
försvar omöjligt. Alla de, som äro ärliga vänner till en representations-reform,
tror jag böra rösta för detta förslag, till hvilket
jag önskar bifall, med iakttagande af den redaktionsförändring jag
föreslagit.
Gr. Sparre, Erik: De allmänt erkända bristerna i vår representation
äro verkligen af beskaffenhet att någon gång kunna
430
Den 30 September f. ni.
förmå representanten att bifalla äfven sådant, som han eljest hansle
icl<e skulle till fullo godkänna, såvida man nemi. kan hoppas att
derigenom vinna en öfvergång till e!t bättre sakernas skick. Om
jag trodde att ifrågav:de förslag skulle i någon väsendtlig mån dertill
bidraga, skulle jag visst icke tveka att till detsamma lemna min
röst. Jag beder dock den siste värde talaren att icke räkna mig
hvarken till de falska vännerna eller de öppna fienderna till en representations-förändring,
om hvars nödvändighet jag, mera än de
flesta andra, genom min erfarenhet under en mängd Itiksdagur, haft
tillfälle att öfvertyga mig. Men jag tror, lika med många andra,
att detta förslag icke är af den beskaffenhet, som jag förut omnämnt.
Man har fästat mycken vigt viii bekantskapen de olika
Stånden emellan; men om del är detta mål man vilI vinna, så torde
dertill kunna finnas andra utvägar. Något annat ändamål måste
jag afse, för att göra en förändring i vår representation. Skulle
de gemensamma öfveriäggningarne inrättas i denna afsigt, så fruktar
jag, att de komme snart att förlora sin karakter af öfverläggningar,
och urarta till enskilda konversationer. Hvad åter beträffar
sakkännedomens bibringande, och att denna skulle i högre mått
förefinhas i somliga Stånd, så vill jag anmärka, att just ur denna
synpunkt äro våra Utsk. inrättade. Ingen skulle väl hafva fallit
på den tanken att, sammansätta Utsk. för behandling af ekonomiska
ämnen af 48 personer, om icke för att der inrymma all den sakkunskap,
som kan anses befintlig inom Stånden; och då ledamöterne
af detta Utsk väljas just med afs. å deras kännedom af sådana
ärender, synes mig ett sådant sätt för dessas behandling bättre
och ändamåIsenIigare än det här föreslagna. Jag måste dessutom
anmärka, att denna ItiksNämnd skulle sammanträda blott i sådana
frågor, hvilka kunde komma att betraktas som småsaker; och hvarföre
skulle den behandla endast ekonomiska frågor? Jag fruktar
att härigenom liela institutionen kan komma i misskredit, och det
voro just icke sättet att åt densamma gifva en sådan lyftning, att
man finge lust att vidare fortgå på den beträdda banan. Om man
anloge detta sätt för behandlingen af de ekonomiska frågorna, så
vet jag icke hvarföre roan ej lika gerna kunde stadga det för sådana
fall, der Förstärkt Utsk. spelar den största rollen, nemi. statsregleringsfrågor,
hvilka äro af beskaffenhet att icke kunna falla.
Dessa har man dock ansett för vistiga, och derföre hänvisat till
denna institution blott de förra, som man ansett af mindre betydenhet.
Jag får dock förklara, att en statsregleringsfråsra, t. ex. anvisande
af en summa penningar, är. efter mitt förmenande, icke så
ytterst maktpåliggande, och kunde ofta med mera skäl än den ekonomiska
lagstiftningen afgöras utan så mycket omständigheter. I
afs. å den sednare har representationen endast förbehållit sig önskningsrätt.
men den är dock af tillräcklig vigt, för att ej böra betraktas,
som en småsak, eller tjena till experimentalfält i Iråga om reformer
af representationen. Det kan dessutom icke bestridas att ju
förslaget innebär en tendens, ett steg till enkammar-systemet, hvilket
representationssätt dock ej anses vara det lämpligaste. Det
innehåller också i förslaget ang:de omröstning Stånds vis en prin
Den 30 September f. ni.
431
cip, som förut varit gällande, men som befunnits mindre lämplig,
men deiföre blifvit för längesedan öfvergifven.
Då jag således icke kan finna, att delta förslag innebär något
steg till en förbättring af våra representationsformer, och då jag
tror att man vid förändring af desamma måste utgå från en helt
annan grund, kan jag icke lemna min röst till detsamma.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afs. på ifrågavuie grundlagsändrings-förslag
blifvit yrkadt af Frih. Paijkull, Gr. Björnstjerna ni. fl., att detsamma
måtte förkastas, af Hr Cederschiöld, att R. o. Ad. måtte såsom
sin gemensamma tanke förklara, ali benämningen KiksNämnd
på alla de ställen i förslaget, der den förekommer, hör utbytas
emot benämningen RiksFörsamling. samt af Gr. Lagerbjelke att R.
o. Ad. mätte antaga förslaget att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag; i anledn. hvaraf Hr Gr. o. Landtm, först
finge hemställa om R. o. Ad. behagade förkasta ifiågav;de grundlagsändrings-förslag.
Denna propos. besvarades med blandade Ja och Nej; hvarefter
IIr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Hr Cederschiöld: För att förekomma votering om konlrapropos.
, afstår jag från mitt yrkande om benämningen RiksFörsamling
i st. f. RiksNämnd, och förenar mig med Gr. Lagerbjelke.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, i anledn. af denna Hr
Cederschiölds hemställning, torde få begagna tillfället att afgifva
en förklaring med afs. på behandlingen af gi undlagsfrågor efter den
förändring 50 och 81 S§:ne Reg:sF:n under innevrde Riksdag undergått,
R. o. Ad. torde erinra sig att förut hade RiksStin endast
rättighet att antaga säborn sina gemensamma tankar ett eller flere
framställde förslag till förändring i Ulskis framställning, och h i ef,
derest något sådant förslag icke antogs, Utskis förslag af sig sjelf
hvilanda till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag. Genom
den förändring, som numera skett, hade ltiksShn fått rättighet att
genast förkasta elt grundlagsändrings-förslag, att om de så önskade,
antaga ett eller flere förslag till gemensamma tankar i afs. på detsamma,
som då borde till Utsk. hänvisas, och såsom 3:dje alternativet
alt låta förslaget hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag. Om nu förslag till förkastande framställdes på samma
gång, som ett, eller flere förslag till förändring, som borde hänvisas t ill
Utsk., så blefve nödigt att frågan om förkastandet afgjordes på
samma sätt, som förut de gemensamma tankarne, eller att man voterade
om antagande eller förkastande af en sådan framställning,
så att icke till kontra-propos. med förkastandet kunde framställas
annat än att förslaget icke förkastades, emedan om flere gemensamma
tankar voro ifrågaställde, med yrkande om deras hänvisande
432
Den 30 September 1. m.
till Utsk., det kunde hända att ledamöter af Ståndet, som ville rösta
för alla dessa gemensamma tankar, ej kunde få dem alla i kontraproposin,
och man således råkade in i svårigheter i afs. på kontrapropos:n.
, som ej på något sätt kunde lösas. Hr Gr. o. Landtm,
ansåg således att frågan om förslagets förkastande måste behandlas,
såsom förut skett med de gemensamma tankarne, och att följaktligen
först borde voteras om förslagets förkastande eller icke förkastande,
samt att sedermera, ifall det icke förkastades, de särskilde
förslagen till sådane anmärknrr, som åsyfta ändring i förslaget,
borde komma under Ståndets pröfning.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:spropos.
:
Den, som förkastar det i Konst.Utsk:s Mern. N:o 33, framställda
förslag till ändringar i Riksd:sOrdn. och Reg:sF:n, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde förslag icke af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 40.
Nej — 20.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk-s d. 14 och 26 dennes på hordet lagde Utlåt.
N:o 17, i anledri. af väckt motion om fölflyttning af skyldigheten
att fortskaffa resande från ett enskildt åliggande till ett Statens
bestyr, samt att i sådant afs. ett statsanslag af minst 3 milkr Rdr
måtte anvisas och ställas till K. M:s disposition.
IIr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utslcs d. 14 och 26 dennes på bordet lagda Utlåt. N:0 18, i anledn.
af väckt motion, angtde skjutsersättning till Indelta Arniéens öfveroch
underbefäl samt ci v il-stat för en del resor i tjensteärenden.
Hr Björnstjerna, J o h. Magnus: Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. hafva visserligen erkänt att skyldighet förefinnes, att
i och för fjensten företaga en mängd resor, men de hafva icke kommit
till något önskvärdt resultat, hvarigenom dessa Armén tillhörande
personer kunnat få någon lindring i de utgifter, för hvilka
de icke upbära några förmåner eller åtnjuta någon ersättning. Man
har visserligen anmärkt, att ekonomiska besigtningar inträffa endast
och allenast vid boställen, som äro anslagna till att uppehålla Re
gemen
-
Den 30 September f. m.
433
gementernas löner; men det bör då icke vara löntagaren som skall
bevaka Kronans rättigheter. Han upbär sin lön icke för detta ändamål,
utan för att göra sin tjenst. Annu värre är det i fråga om
soldat-torpen. Dessa kunna ingalunda betraktas som ingående i
befälets lönevilkor, men icke destomindre måste befälet göra resor
för deras besigtigande; och det vöre säkert icke alltför betungande,
att Rotehållarne lemnade skjuts från den ena socknen till den andra,
likasom äfven vid öfriga resor, då fråga vore om svner eller
dylika förrättningar. Vidare komma landtmäteri-förrättningar samt
skogs- och jordransakningar, vid hvilka befäl måste vara närv:de,
ehuru de blifvit begärda af belt andra personer än sådana, som
tillhöra Regementet. [ den 6:te punkten äro flera fall sammanslagne,
då resor måste göras, hvaribland särskildt må nämnas, då
fråga är om afsöndring af jord från något boställe, och ingen lärer
väl påstå, att afsöndring af jord från ett boställe kan vara någon
fördel vare sig för Regementet eller för Staten. Det oaktadt måste
dock Regementets tjenstemän vid sådana tillfällen företaga dessa
resor på egen bekostnad. Jag hade föreställt mig att det låg en
i ögonen fallande billighet i denna begäran om skjutsersättning,
så mycket mera sorn man kunde förutse, hvad som äfven inträffat,
att R. St:r skulle med anledn. af väckta motioner om skjutsningsbesvärets
reglering fatta beslut, ledande till skjulslegans höjande.
Nu hafva Utsk:n föreslagit aflåtande af en skrifvelse till K. M.,
med begäran om utredning af frågan, och resultatet deraf kan
möjligen blifva en lycklig lösning deraf; men hvad som är säkert,
är att under de nu förestående 3 åren åtminstone, måste arméen
utan lindring draga denna tunga. Vid föreg:de tillfällen har denna
fråga äfven varit väckt, ehuru utan resultat; och om den äfven
nu på samma sätt behandlas, är det att befara, att arméens befäl
slutligen ej skall kunna verkställa de resor, som detsamma nu
åligga eller som framdeles kunna tillkomma. Då emellertid Betänk,
lärer vara af 3 Stånd bifallet, anhåller jag att R. o. Ad. ville
göra detsamma.
Utsk:s förev:de Utlåt, blef uppå härefter framställd propos. af
R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s den 16 och 26 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 42, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
ogift qvinnas rätt alt vid viss ålder vara myndig.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Den fråga, som nu utgör föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, är af största betydelse: det gäller
att förändra hvad som bestått sedan urminnes tider. Man har sökt
göra den till en partifråga, men efter min tanke är den dertill
alldeles för vigtig. — Principen, eller att qvinna kan blifva myndig,
är antagen i Svenska Lagen, som medgifver denna rätt åt
enka och frånskild hustru. Likaledes kunna ogifta qvinnor genom
VIII H. 28
434
Den 30 September /. m.
K. M:s Nåd vinna detsamma, en rätt, hvaraf äfven ett stort antal
begagnat sig. De invändningar man gjort mot denna rättighets
utsträckning till alla, anser jag i det bela obetydliga, och vill
icke inlåta mig på något besvarande deraf. Jag vill dock anmärka,
att det är nödvändigt att göra skilnad mellan en vigtig princip i
och för sig sjelf, och dess tillämpning i ett visst land. Den princip,
hvarom här är fråga, är visserligen antagen i de fleste civiliserade
länder, men modifierad efter hvarje särskildt folks olika
lynne och karakter. England och Frankrike, der qvinnorna äro
myndiga, åberopas såsom exempel och mönster i detta afs. Men
då man vill i lagstiftning åberopa främmande länders exempel, är
det icke tillräckligt att framställa ett isoleradt factum, man måste
betrakta det i sammanhang med öfriga derpå inverkande momenter.
I ofvannämnde länder finnas institutioner, som vi alldeles sakna,
t. ex. Notarierne och Sol 1 icitors, utan hvilkas biträde ingen, hvarken
qvinna eller karl, företager någon handling, till hvars utförande
juridisk kunskap är af nöden. Sådana institutioner sakna
vi, åtminstone officielt erkända. Det fordras således i Sverige vida
större egenskaper alt vara myndig, än i en del andra länder, der
Notariater finnas. Dessa embetsman ombestyra sina kunders alla
affärer af vigt. Ingen afhandling, intet kontrakt uprältas utan
deras biträde. Samma Notariats firma sköter familjernas affärer
generation från generation, och har derföre ock vida bättre kännedom
om familjens angelägenheter, än hvad dennes medlemmar
sjelfve ega. Hos oss åter, der sådana embefsmän icke finnas, kommer
ofta den i stor förlägenhet, hvilken skall uprätta ett kontrakt
eller afhandling, som bör hafva laglig form. Följderna häraf visa
sig äfven i en massa processer, som härleda sig endast derifrån,
att skriftliga dokumenter äro illa upsatta.
Ehuru jag således fullkomligt gillar den af K. M:t framställda
och af Utsk. omfattade principen, tror jag dock att man icke bör
låta den vinna giltighet utan någon reservation. Man har åberopat
exempel från främmande länder, och jag vill äfven så göra:
jag vill hemta detta mitt exempel från det land, som stått främst
i lagstiftning och sorn utgjort ett mönster för allt hvad lagstiftare
beter, nemi. Rom. Uti äldsta tider voro der alla qvinnor omyn
diga,
så ogifta, som gifta och enkor. Sedermera och under tidernas
längd tillerkändes qvinnorna rättigheten att vara myndiga.
Men detta var icke oinskränkt, genom Senatus consultum Vellejanum
förnekades qvinnor rättigheten att »intercedere pro aliena
Obligatione.» En sådan rättighet tillerkändes dock slutligen enkor
i vissa fall, eller då det förhållandet inträffade, att enka öfvertog
förmynderskap för barn eller barnbarn; men i sådant fall måste
hon först högtidligen afsäga sig det uti nämnde Senatus consultum
henne tillerkända »beni/icium». Såsom en förmån betraktades denna
inskränkning i qvinnans myndighet; och jag för min del anser
det ock såsom en sådan. Jag skulle önska att vi hos oss tillämpade
detta stadgande, åtminstone på ogifta qvinnor; men icke i
afs. å enkor och frånskiljda hustrur, som redan genom nu gällande
lag äro myndiga. Detta förbud för qvinna att ingå borgen för
Den 30 September f. m.
43fl
annans förbindelse, tillkom »propter imbecillitatcm sexus», ett uttryck,
som, efter min upfattning, ingalunda åsyftade något nedsättande
af qvinnans värde eller skedde af missaktning för hennes
förståndsgåfvor, utan som blott hade afs. å bennes större känslighet.
Ibland alla kontrakter är borgen det förhatligaste och det,
som föranledt största antalet olyckor. Vore sådant möjligt, skulle
jag önska att det alldeles utginge ur Sveriges Lag. Men då sådant
icke låter sig göra, vill jag åtminstone att man räddar de
ogifta qvinnorna från följderna af rättigheten att ingå sådan förbindelse.
Derigenom skulle de i en framtid besparas mången anledn.
till bekymmer, som annars icke kan uteblifva. Med rättigheten,
att kunna ingå borgen, följer äfven möjligheten att blifva
utsatt för anhållan om sådan ansvarighets öfvertagande. Att nödgas
afslå framställd begäran i detta afs. är ofta högst påkostande;
och jag är säker derpå att mången af eder, mine Hrr, skulle Önskat
det han icke egt rättighet teckna borgen. Han skulle derigenom
undgått många och stora sorger.
Qvinnorna äro i allmänhet mera h usbå 1 Isak tiga, än karlarna,
och mera rädda än de för att göra en kontant utgift; men som de
äro vida mera känslofulla, hafva de ock svårare att afslå en begäran
om borgen. För borgens ingående erfordras ingen utgift;
och den borgenssökande är alltid fullt säker att, inom utsatt tid,
kunna fullgöra sin skuldförbindelse. Frågan är alltid endast om
en tillfällig förlägenhet. Det att skrifva sitt namn kostar ju ingenting.
Huru kan man vara så hårdhjertad, att icke vilja rädda en
nära anhörig från säkert förderf, när det kan ske genom en sådan
obetydlighet, som att skrifva sitt namn. Tror ni, mine Hrr, att
en känslofull och ömsinnt qvinna, som af en lättsinnig och ruinerad
anhörig, t. ex. en broder, med dylika försäkringar anlitas om
en borgen, för att rädda honom ur executionsbetjenternes händer,
tror ni, att hon skulle kunna vägra honom sitt namn? Jag, för
min del, tror det icke. I de flesta fall skulle hon åtaga sig förbindelsen,
och den säkra följden blefve äfven att hon komme vid
förfa11 otiden att betala skulden. Ofta blefve ock hennes egen ruin
en följd deraf. För att förskona de ogifta qvinnorna från sådana
svåra pröfningar, önskade jag att man nu gjorde denna, från Romerska
Lagen lånade, inskränkning i ogifta qvinnans myndighet.
Såsom jag redan nämnt, skulle jag önskat att man kunnat
göra denna inskränkning för alla, så män som qvinnor; men det
är icke möjligt. I afs. å den ogifta qvinnan låter det deremot
göra sig; och böra vi icke då försöka rädda henne från de svåra
olyckor, som upkomma genom rättigheten att ingå denna, af alla
den farligaste, förbindelse.
Vidare torde äfven ett annat vilkor böra bestämmas. Våra
qvinnor hafva icke erhållit en upfostran, lämpad för deras bestämmelse
att blifva myndiga. Det vore derföre nödigt att Lagen icke
antages att genast träda i verkställighet, utan att sådant skedde
först efter någon längre tid, t. ex. år 1870. Man kunde då upfostra
den upväxande flickan, med afs. å hennes blifvande rättighet
och skyldighet att sjelf sköta sina angelägenheter. Dessutom
436
Den 30 September f. m.
och med de tröga kommunikations-anstalter, som här i landet finnas,
skulle lätt inträffa, om Lagen genast trädde i verket, att
mången aflägset och isoleradt boende qvinna icke finge kunskap
om den nya Lagen, och således i åratal vore myndig utan att derom
ega kännedom; hvilket onekligen för henne skulle kunna leda
till menliga följder. Af dessa anledn:r och på det man måtte
komma i tillfälle att vidtaga nödiga åtgärder till förberedande af
en så ingripande förändring, som den hvilken åsyftas genom Lagförslaget,
tror jag att Lagen först efter någon längre tids förlopp
bör komma till verkställighet. — Det är likväl af vigt att Lagen
nu antages, ty derigenom att Lagen existerar, tvingas man äfven
att lämpa andra förhållanden så, att Lagen kan utan fara tillämpas.
Jag tror att, om Lagen antages på sådant sätt, skulle såväl
de af mig omnämnde Notariater derförinnan blifva inrättade, som
ock att en nödig förändring i sättet att upfostra flickor skulle
vidtagas.
Slutligen, genom antagandet af detta Lagförslag komme en
stor mängd qvinnor att på en gång blifva myndiga. För alla dessa
skulle nu förmyndare-redovisning samtidigt upgöras. Frågas nu:
kunna de verkligen kontrollera en förmyndare räkning? Att den
första åtgärd man såsom myndig blifven vidtager, skall vara en,
kanske den aldra vigtigaste, är i sanning vådligt, om man dervid
icke har tillfälle rådföra sig med någon pålitlig person. Då dertill
kommer att den redovisande, den, hvilken den nyss myndigblifne
skall kontrollera, är en person, som i sin egenskap af förmyndare
en längre tid öfver myndlingen haft en ganska vidsträckt
auktoritet, och hvilken myndlingen vant sig att i de flesta fall
anse såsom i faders ställe, tror jag att under sådana förhållanden
ganska ofta den förre förmyndaren skulle ega på sin förra myndling
det inflytande, att denna sednare icke kunde ega nog sinnesnärvaro
att, utan närmare granskning — en granskning, hvartill
hon i många fall icke eger tillräcklig erfarenhet, — vägra meddelandet
af äskadt godkännande å den afgifna förmyndareräkningen.
Jag vill derföre föreslå att icke blott för qvinna, som bl ifver
myndig, utan äfven för yngling, ett generelt stadgande måtte införas,
att af domstolen förordnas god man, med förmyndare-ansvar,
hvilken ti 11handagår den myndigblifne vid granskningen af förmyndare-redovisningen
och decharges meddelande.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om propos. på
återremiss, på det LagUtsk. må komma i tillfälle att taga mina
anmärkntr i öfvervägande och upgöra förslag till Lag i öfverensstämmelse
dermed.
Ilr Nordenfelt, Enar Wilh,: Då jag på Rikssalen hörde
K. M:s Nåd. löfte att. till Stånden afgifva Nåd. Propos. om qvinnas
rätt att vid viss ålder vara myndig, trodde jag att denna Propos.
skulle bifallas utan motstånd eller invändning; men då jag sedan
hört åtskilliga mer och mindre grundade inkast deremot, samt i
reservationerna vid Dtsktns Betänk, funnit lagförslaget ogilladt och
motsagdt, må det ursäktas mig att jag, utan anspråk på juridisk
Den 30 September f. m.
437
klyftighet, men medvetande om att länge hafva vandrat på lifvets
bana med öppna ögon för företeelserna omkring mig, uptager en
stund af R. o. Ad:s tid, för att ådagalägga mina åsigter om denna
vigtiga fråga, som närmast rörer den täckaste hälften af Sveriges
innevånare. Men för att icke bli hänförd af mitt ämne, vill jag
följa en på detta rum gerna ehuru allt för sällan hörd talares föredöme,
och betrakta den ifrågavtde lagförändringen från synpunkten
af dess rättvisa, dess behöflighet och dess nylla.
Hvad först vidkommer rättvisan, så behöfver jag icke derom
orda vidlyftigt, då både Utslcs majoritet och de reservanter, som
gifvit skäl för sina från flertalets afvikande meningar, synas hafva
erkännt rättvisan af att ogift qvinna vid mogen ålder erhåller rätt
att såsom myndig sjelf råda öfver sig och sitt. Jag vill dock äfven
härom yttra några ord:
Det lärer väl icke af någon kunna nekas, att qvinnans själsegenskaper
i allmänhet äro lika stora som mannens, och att den
brist man stundom tycker sig finna, härleder sig mera från sättet
för deras utveckling och derifrån att de icke blifvit tagna i anspråk
och satta i verksamhet, än från deras medfödda beskaffenhet,
och att det sålunda öfverensstämmer med rättvisans fordringar, att
qvinnan, lika väl som mannen, tilldelas rättighet att fritt begagna
dessa egenskaper då fråga endast är om att råda öfver sig och sitt;
och lärer man icke med fog kunna påstå, att Utsk. gått för långt
i medgifvande, då det ej tillerkänt qvinnan denna rätt förr ån vid
25 års ålder, når mannen blir myndig vid 21 år, oaktadt det är
temligen allmänt erkändt, att qvinnans utvecklingsperiod är kortare
än mannens och att mognaden inträffar tidigare hos henne än
hos honom.
I afs. å behofvet af lagförändringen, så invändes deremot först,
att man icke är viss om qvinnorna sjelfva önska att bli förklarade
myndiga, hvilket förefaller en af reservanterna tvifvelaktigt, och
derom den siste talaren yttrat, att han på tillfrågan fått flera nekande
än jakande svar. För min de! vill jag ej förneka, att på
de frågor jag derom framställt, har jag erhållit både ja och nej till
svar, samt af många fått det besked, att de icke förut tänkt på saken
samt derföre icke voro ense med sig sjelfva om hvad de i detta
afs. önskade. Men äfven om flertalet af de omyndiga vore nöjda
med sin ställning och icke kunde göra sig reda för skilnaden mellan
att fritt få råda öfver sina personer och sin förmögenhet, och
att bero af en förmyndares välbehag, för att icke säga af hans nycker,
så utgör detta icke något giltigt bevis mot behofvet af förändringen.
Det händer nemi. stundom, att fördelen af en ifrågasatt förändring
misskännes just af dem, som saken angår, hvarpå många
exempel kunna anföras. Jag vill ej åberopa husslafvarne i SydAmerika,
hvilka påstås icke önska sig friheten om de hafva billiga
husbönder, ty det vore kränkande för den svenska qvinnan att jemföras
meil negerslafvar, utan jag hänvisar til! svenska af oss något
hvar kända förhållanden. Då man för några tiotal år sedan erbjöd
herrgårdsbönder billiga kontrakter i utbyte mot hofveriskyldighet,
438
Den 30 September f. m.
ville de heldre blifva qvar vid det gamla än antaga det erbjudna
nya, men sedan, när förändringen blifvit med loek och pock genomdrifven,
hafva de funnit sig så belåtna med den nya ordningen,
att de omöjligen skulle kunna förmås till en återgång. Huru ofta
har det icke händt, då en hemmansegare i ett byalag begärt laga
skifte, att de öfrige byamännen med häftighet och ifver satt sig
deremot, och att, sedan de nya skiftena blifvit tillträdda, alla funnit
sig belåtna med åtgärden! Jag vet t. o. m. ett sådant tillfälle,
då sökanden botades till lif och lemmar af samma personer, som
efteråt särskildt betygade honom sin tacksamhet för skiftets genomdrifvande,
och man skulle icke behöfva söka länge i våra riksdagshandlingar
för att finna, det ett Riksstånd satt sig emot förändringar
med hvilka samma Stånd sedan funnit sig belåtet. Så har jag
full anledning tro att förhållandet nu är med våra damer.
För att nu visa att förändring är behöflig, tillåter jag mig
anföra några exempelvis upställda förhållanden:
En ung flicka med en till tarflig bergning knappt tillräcklig
förmögenhet, har en redlig affärsman till förmyndare, hvilken med
ospard möda på bästa sätt förvaltar hennes lilla förmögenhet och
vill henne väl, ackorderar in henne i ett godt hus, der hon bland
aktade menniskor har alia sina materiela behof upfyllda; men
sjelfva tonen i huset är ej sådan, att hon der finner den andliga
lifsluft, som hon behöfver för sin trefnad; värdfolket äro af dessa
skenheliga, som anse hvarje glädjeyttring, hvarje förströelse som
en synd, hvaremot flickan är glad och mera liberal i sina religiösa
åsigter; eller husets ton är kall, flärdfull, kanske något lättsinnig,
men flickans sinnesstämning djupsinnig och allvarlig: — enkelt
och kort sagdt, hon kan ej trifvas, hon finner ingen näring för
sina andliga behof. Vore hon myndig, så skaffade hon sig en annan
bostad; men hon beror nu af förmyndarens välbehag och anmäler
förhållandet för honom. Han förstår henne icke, han kan
ej begripa, att man kan vantrifvas i ett så godt hus bland så
aktningsvärda menniskor, han anser hennes åsigter vara romanidéer
och flickfantasier, samt afslår hennes begäran om flyttning.
Hon måste då stadna qvar, men hon går miste om all glädje i
lifvet, hon aftynar, blir sjuklig och dör slutligen — med ett förkrossadt
bjerta. — Eller: tvenne förmyndare hafva hvar sin pupill,
af hvilka den ena har t. ex. 500 Rdr i årlig inkomst, den andra
åter 5000. Den förras förmyndare anordnar hennes lefnadssätt
så, att hon kan bestrida sina årliga utgifter utan alt tillgripa kapitalet;
den andras förmyndare tycker att hans pupill, som är
upfödd i samma lefnadsvanor som den förra, bör vara belåten om
hon får en lika summa att dermed bestrida sina årliga utgifter,
eller, om han är rätt frikostig, så består han henne måhända
dubbla summan eller 1000 Rdr årligen, och anser sig skyldig att
lägga återstoden till kapitalet, som årligen växer — till föga
fromma för henne, men till stor fördel för hennes blifvande arfvingar,
bland hvilka måhända sjelfva förmyndaren eller hans barn
äro. Hennes aflidna föräldrars sparsamhet och omtanka komma
således icke henne, utan mer eller mindre aflägsna slägtingar tili
Den 30 September f. m.
439
godo, för hvilka föräldrarna i lifstiden möjligen haft föga eller
intet intresse. Hade hon deremot varit myndig, så hade hon kunnat
använda betydliga summor på nyttiga föremål, goda inrättningar,
välgörenhet mot lidande medinenniskor, eller för andra utgifter
enligt ett godt hjertås ingifvelse. — Annu ett exempel:
En ung qvinna känner sig af sina anlag och sin inre känsla upmanad
att blifva artist, och ville, för alt dertill utbilda sig, göra
en resa utrikes, till Rom eller annorstädes, men härtill förslår
icke räntan af hennes lilla kapital, och ingen förmyndare lärer
våga att för ett så osäkert ändamål använda kapitalet, ehuru ingen
lärer klandra en ung man, som upoffrar sin förmögenhet för alt
förvärfva den skicklighet och färdighet, som framdeles kan skaffa
honom betydligt större inkomster än räntan på ifrågav:de kapital.
Hon måste emellertid stadna hemma och lemna sina anlag outvecklade,
och hon, som kunnat blifva sitt lands prydnad, måhända
vinna europeisk ryktbarhet, slutar, till följd af sitt omvndighetstillslånd,
med att blifva en simpel eller sannolikare en dålig hushållerska,
ty den häst, som tvingas, duger ej att draga plogen och
kommer aldrig att draga upp räta fåror, såsom allmänt kändt är.
Man skall utan tvifvel häremot invända, att det står den
omyndiga qvinnan fritt att bli myndig när hon vill, endast hon
ingifver en ansökning derom till K M., som aldrig lärer afslå
sådana ansökningar. Detta kan visserligen icke nekas; men den
som gjort sig reda för, att oskuld och blygsamhet äro de dyrbaraste
plantorna i qvinnohjertats rosengård, samt att fördragsamhet
och tålamod äro qvinnans hufvuddvgder, den vet, att en ung
qvinna ogerna framträder med ett underd. mern. i handen och
likasom utropar: »Se här en qvinna, utrustad med större egenskaper
än hennes likar, och för hvilken det är skäl ali K. M. af
Nåd beviljar ett undantag från den regel som Lagen stadgat för
vanliga qvinnor!» Nej, mine Hrr, qvinnan är icke rabulist! Hon
fördrager med undergifvenhet hvad bon anser vara Guds skickelse,
och har hon ett riktigt kristligt sinne, så tänker hon: »Det går
mig icke värre än Gud vill», och försakar glädjen i detta lifvet
för hoppet om större glädje i en bättre verld.
I afs. på nyttan af den föreslagna lagförändrineen, så skall
deraf otvifvelaktig! blifva en följd, att qvinnans själsförmögenheler
skola vinna en större utveckling, hennes anlag en högre utbildning,
samt att hennes kraft och förmåga skola mera än nu sker
tagas i anspråk; mången förmåga, som nu slumrar okänd och obegagnad,
skall då komma i verksamhet, många qvinnor, som nu
sysselsätta sig med s. k. fruntimmersarbeten, för det mesta onyttiga,
ofta skadliga, derföre att de befordra flärd och lyx, skola då
söka sig en vidare krets för sin verksamhet, till stor båtnad för
både det enskilda och det allmänna lifvet; men den ojemförligt
största nyttan, som jag emotser af denna förändring, är en annan
riktning af qvinnans upfostran. Ty icke kan man föreställa sig
att föräldrar, som veta att deras döttrar skola vid 25 års ålder
sjelfva råda öfver sig och sitt och i allo svara för sina handlingar,
skulle kunna låta sina döttrar upväxa utan grundlig kunskap i
440
Den 30 September, f. m.
något ämne, med håg och tankar hufvudsakligen fästade på grannlåt
och flärd, på hvad som anses passande och prydligt, utan aning
om lifvets allvar, utan kunskap om hvad som är rätt; att de skulle
omsorgsfullt förqväfva hvarje yttring af dotterns egen vilja, grundad
på inre sjelfständighet, hvarigenom den medfödda benägenheten
att sjelf bestämma egna handlingar urartar till nycker och föranleder
en vana att genom intriger och konster bringa den till
handling. Icke kunna språkfärdighet och talanger då blifva de
hufvudsakliga föremålen för upfostrares bemödande. Nej, hvarje
omtänksam fader måste då komma att bemöda sig om att bibringa
sina döttrar de egenskaper som erfordras för att en gång kunna
räda öfver sig och sitt: han skall söka utbilda deras förstånd, för
ädla
deras vilja, och söka bilda dem att i verkligheten blifva hvad
de äro ämnade att vara: mannens hjelp och sällskap, icke hans
bihang genom lifvet, och att, i fall denna bestämmelse icke blir
deras, göra det för dem möjligt att såsom tänkande sjelfständiga
väsenden med heder fylla sin plats i hemmet och samhället, icke
försummande alt samtidigt odla de egenskaper, som utgöra qvinnans
prydnad och som då först få ett verkligt värde; men han
skall icke på hvarje fråga i allvarsamma ämnen svara: »det förstår
du icke, det tillhör icke er fruntimmer, det är karlaffärer,
som du icke har att göra med: håll du dig till din fransyska, din
sybåge och ditt fortepiano — elier till köket.»
Emot en sådan ny riktning af qvinnans upfostran skall man
sannolikt invända att det är vådligt att bibringa en ung qvinna
för mycket kunskaper och för stor sjelfständighet, hvarigenom det
blefve svårt för henne att åter inträda i det beroende tillstånd,
som äktenskapet medförer, men i detta fall hyser jag alls ingen
fruktan, ty kärleken är tålig och mild, han fördrager allting och
vänder icke åter; och att bildning till kunskap icke utgör något
hinder mot kärleken, derför kan jag åberopa en stor tänkares
yttrande: »kärleken är renare, ju större sjelfsländigheten är på
båda sidor»; — och på någon annan grund än kärlekens måtte
man väl icke vilja i allmänhet bygga sitt hopp om lycka och
trefnad i äktenskapet. Men äfven den som friar endast efter resonnemang,
har vida större utsigt till lycka med en sjelfständig
och förståndig hustru, än med en grannlåtsdocka, ty det är vida
lättare och behagligare att sätta igenom sin vilja, då man kan
påräkna att öfvertyga sin hustru med goda skäl, än då man nödgas
befalla och fordra blind ovilkorlig lydnad. Vidare finner jag en
stor nytta deruti, att en myndig qvinna kan taga större inkomst
af ett litet kapital, än jemnt och nätt den vanliga räntan. Hon
kan, i fall räntan är för knapp för hennes behof, lemna bort sitt
kapital mot en högre lifränta, — hon kan skaffa sig aktier uti
erkändt goda bolag, hon kan använda det uti något industriföretag,
såsom förlag för handel, näring eller handtverk, hvilket förmyndaren
dels icke kan, dels icke vill annat än för egen räkning, då
han anser det billigt att den som står risken äfven bör skörda
vinsten. Härtill svarar man, att man fruktar att hon på sådant
sätt skulle genom oförståndig hushållning, genom en till svaghet
Don 30 September, f. m.
411
gränsande godhet, eller genom förutnämnda företag snart förskingra
sin förmögenhet. Att detta kan blifva händelsen med en och annan,
är tyvärr möjligt, men jag är för min del öfverlygad att de
flesta qvinnor som såge sin förmögenhet minskas, skulle hejda sig
innan det vore för sent, och genom sin erkända förmåga att hushålla
och spara göra återstoden tillräcklig. Dessutom saknas icke
exempel på qvinnor, hvilkas förmögenhet blifvit förskingrad af
sjelfva förmyndaren, hvarjemte erfarenheten ofta visar att unge
män äfven kunna ruineia sig. Skillnaden är hufvudsakligen den,
att om qvinnan ruinerar sig, så sker det sannolikt genom välgörenhet
och hjelpsamhet, hvaremot de unge männens ofärd oftast härleder
sig från en lättsinnig eller rent af lastfull lefnad. — Om
någon, af hvad jag yttrat om våra qvinnor med afs. ä deras upfostran,
skulle draga den slutsats, alt jag missakta!- det täcka könet
i allmänhet, så protesterar jag högtidligt emot en sådan tydning,
och förklarar bestämdt, alt jag känner ganska många qvinnor,
som förena alla de goda,egenskaper man rimligtvis kan vänta
hos en fulländad qvinlighet, och för dessa hugar jag mig i djup
vördnad, men vågar påstå att, om deras upfostran icke varit bättre
än den vanliga, så hafva de blifvit hvad de äro icke genom utan
oaktadt deras upfostran; och anser jag dessa ädla qvinnor sorn
lefvande bevis derpå, att den gudagnista, som otv ifvelaktigt finnes
i hvarje menniskobröst och som gör menniskan till Guds beläte
på jorden, icke kan alldeles foiqväfvas samt förmår stundom tillvägabringa
den inre menniskans utveckling och lyftning, oberoende
af yttre förhållanden.
Man invänder vidare mot det nya Lagförslaget, att om qvinnan
blir myndig vid 25 års ålder, och än mer — om hennes upfostran
får en så allvarlig riktning sorn jag förutsätter, så skall
hon förlora mycket af sina egendomligt qvinliga behag, sin huslighet,
sin godhet, det finaste af sin blygsamhet o. s. v. — genom
den nödvändighet hvaruti hon försättes, att deltaga i affärer, och
att vända sin upmärksamhet från hemmet åt det yttre lif»et, samt
att hon blir ett otrefligt mellanting mellan qvinna och man. Må
vara, att det kommer att visa sig så för deni, som sälla värde på
den s. k. naiva okunnigheten och som i siri föreställning nedsätta
qvinnan till en ro-docka, ämnad endast alt leka med på lediga
stunder, och att med joller och meningstom! prat förkorta en
sysslolös mans trögt gående tid, och derjemte besörja kökels och
bordets angelägenheter. — Men så kommer det ej alt förefalla
bildade karlar i allmänhet — jag har åtminstone funnit mesta
trefnaden och största nöjet i sällskap med sådana qvinnor, sorn
med verkliga kunskaper förenat sjelfständig karakter, och har hos
dem aldrig funnit någon brist, hvarken på huslighet eller qvinliga
behag. De s. k. Blåstrumporna dock uteslutna ur räkningen; men
deras kunskap är vanligtvis ytlig och ofullständig, ehuru de hafva
anspråk på att anses för lärda.
Nej. mine Hrr, kunskapens fackla, påtänd i sanningens eviga
låga, kastar ej skugga, eller sätter någon fläck på oskuldens lilja,
ej heller förskingrar hon ett enda grand af det välluktande doft,
Den 30 September t. m.
som kringsväfvar blygsamhetens reseda, ty det sanna och det sköna
äro ingalunda hvarandras motsats, utan utgöra fastmer hvarandras
fyllnad. — Derom är jag säker, emedan filosofien, som stolt kallar
sig vetenskapernas vetenskap, har, oaktadt tusenåriga sträfvanden,
dock icke — så vidt jag vet — kommit til! annat resultat, än att
det sanna och det sköna, förenade i fullkomlig harmoni till en
oändlig enhet, utgöra deli klaraste bild menniskotanken förmått
upställu af det rent absoluta, af Gud.
Mycket vore visserligen ännu att säga i detta intressanta
ämne, men jag bör icke till det yttersta pröfva edert tålamod,
mine Hrr, och tror mig hafva sagt nog för alt gifva skäl för min
önskan att R. o. Ad. måtte bifalla Betänk. Jag vill dock tillägga
en spådom, och trotsande faran att från vissa håll bli hånad som
en svärmande tok, förutsäger jag att våra barnbarn och deras
samtida skola välsigna den Konung som föreslagit, och de Ständer
som bifalla denna lagförändring, hvars grundtanke är att tillerkänna
fullt menn iskovärde åt den svenska qvinnan!
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Jag skulle knappast
tro det någon finnes, som med erfarenhet af qvinnans ställning
icke lifligt önskar, att någon förändring måtte göras i nu gällande
allmänna stadgar, och att de stränga banden måtte något, kanske
mycket, lossas. 1 likhet med den siste talaren tror jag nyttan
och fördelen häraf vara så tydliga, att man nästan icke behöfver
derom vidare orda. Jag anser icke ens att man behöfver åberopa
qvinnans värde, eller göra några poetiska utflygter, för att åt sådana
afsigter bereda framgång. Jag är för min del fast besluten
alt med alla mina krafter och hela min förmåga arbeta härför.
Gerna hade jag derföre också velat bifalla K. M:s förslag, men jag
måste upriktigt bekänna, att jag icke kan det nu, åtminstone icke
förrän jag af K. M:s Rådgifvare eller LagUtsk:s ledamöter får någon
förklaring öfver detta förslag. Rädd om hemlifvet, fruktar jag
att detta skulle genom det förra blifva rubbadt i sina innersta
fogningar, och jag vill icke med min röst bidraga till något, som
kunde komma att menligt inverka på eller uplösa det kärleksband,
som är knutet mellan föräldrar och barn. Lätt kunde inträffa —
om detta förslag antages — att både fader och moder lefde till
dess döttrarna upnått 25 år, då således de vöre myndige, men
modren omyndig. Det synes mig som skulle häraf kunna upstå
olägenheter och split inom familjen, och på denna grund hyser jag
tvifvelsmål om förslagets lämplighet. Jag beder eder dock, mine
Hrr, vara öfvertygade att det är blott för att vinna sanning och
klarhet som jag framställt detta; och skulle mina dubier befinnas
vara blott tomma drömmar, så skall jag gerna och genast afstå
derifrån. Men att möjliggöra för en dotter eller rättare sagdt
genom en Lag gifva rättighet åt dottern att ställa sig i opposition
mot sina föräldrar, under det hon ännu står omedelbart under
dessas inseende; — att då förklara henne myndig, tror jag ej vara
rätt. Barn måste alltid förblifva barn, så länge de äro i hemmet
Den 30 September f. m.
413
och lefva af faders och moders bröd. Kanske är det blott bristande
insigt å min sida, som vållar dessa inkast, och jag anhåller
derföre att de, som ega förmåga att upfatta Lagstiftningen i dess
sammanhang, måtte härom lemna erforderliga uplysningar. Blir
denna punkt väl klar, skall min röst visserligen icke lägga hinder
i vägen för ett förslag, som i sig sjelft innebär en så riktig och
allmängiltig princip.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Innan jag företager den
egentliga granskningen af förev:de förslag, vill jag först göra några
anmärkn:r mot de föreg:de talarne. — En min värde frände har
trott, att förslaget icke borde antagas, af fruktan att qvinnor till
följd af sin större känslighet skulle göra sig olyckliga genom
borgensförbindelser. Han har i detta afs. framställt exemplet af
en broder, som i fara att föras till gäldstugan åberopade sin systers
medlidande, och han har trott att hon då skulle göra sig
skyldig till en oförsigtighet, som sedan kunde bringa henne i
olycka. Det är en sanning. Men en qvinna låter deremot aldrig
komma sig till last, hvad som ofta händer en man, att nemi. vid
ett muntert och gladt lag, sedan sinnet vid ett föreg:de kalas blifvit
uprymdt, låta förleda sig af någon person, som begagnar sig
af omständigheterna för att förskaffa sig en sådan förbindelse. Jag
tror för öfrigt att när qvinnan gör ett sådant offer, beräknade hon
ganska väl huruvida det kan komma att för henne medföra några
olyckliga följder, och huru hon'skall kunna genom sitt arbete och
sin omtanka förebygga desamma.
Den siste talaren har fruktat, att myndighetslillståndet skulle
kunna sätta qvinnan i opposition mot hennes föräldrar, emedan
döttrarne kunde blifva myndiga medan modern ännu vore omyndig.
Jag vet icke hvarför man i detta afs. skall hysa större farhåga än
j afs. å förhållandet mellan söner och fader, — snarare torde det
i förra fallet vara mindre att befara något oppositionsför hållande.
Han yttrar äfven, att »barn böra förblifva barn»; och detta är visserligen
en sanning: så länge de tillhöra barnkammaren, böra de
ej befatta sig med annat än hvad densamma tillhörer, men att en
mogen qvinna skulle till följd af sitt kön vara att hänföra under
denna kategori, kan jag icke fatta.
Hvad sjelfva förslaget angår, tror jag väl, att ett direkt afslag
icke gerna kan komma i fråga, utan möjligen någon modifikation
af den Kongl. Propos., som t. ex. i enlighet med Hr Adlercreutz’s
reservation. Denna har till syfte att vinna de afsedda fördelarne,
utan att medföra de befarade olägenheterna. Man måste då fråga
sig: »hvilka äro dessa afsedda fördelar? — Härpå lemnar K. M:s
Propos. ett lika sannt som vackert svar, då der säees. ali qvinnan
eger rättmätiga anspråk »att i allmänhet blifva erkänd sorn mannens
jemlike i förmågo af den omtanke och förstånd, sorn erfordras
för att sjelf råda öfver sig och sitt gods.»
Några små ekonomiska beräkningar för en eller annan individ
böra, efter min tanke, icke komma i fråga, eller åberopas såsom
motskäl. Enligt den föreställning jag fattat om dessa förhållanden,
444
Don 30 September f. m.
öfverensstämmer jag i allo med Ilr Nordenfelt, som fästat synnerlig
vigt vid det inflytande, som denna åtgärd skall komma att utöfva
på qvinnans upfostran, och jag skulle önska att jag hade, om
icke samma grad, dock något af hans vältalighet, för att tillräckligt
klart och öfverlygande visa detta. Jag tror att när qvinnan
skall upfostras till en sjelftänkande menniska, måste hennes upfostran
taga en praktisk riktning, och hon ryckas bort från de
tomma gyckelspel, som nu uplaga hennes själ. Man har föregifvit,
att hon härigenom skulle afledas från sin rätta verkningskrets i
familjen, men jag tror tvärtom. Ty hvad är hennes ställning och
hennes upgift inom familjen? Det är icke att vara en prydnad i
salongen, icke heller att vara en slaf under de gröfre hushållsbestyren,
utan det är att vara maka och moder. Hennes hufvud
sakligasle
och vigtigaste ändamål är väl att vara ett stöd åt man
nen.
Vill man hafva en riktig föreställning om qvinnans sanna
betydelse, så må man kasta en blick på vår skapelse-historia. Der
omtalas nemi. att hon skapades på det sätt, att ett refben togs ur
mannens sida. Vill man lästa sig vid orden, så blir detta en absurditet,
men upsöker man andemeningen häri, så får man en sann
bild af qvinnans ställning. Refbenens ändamål är att skydda organismens
vigtigare partier, såsom hjertat och lungorna. På samma
sätt har jag föreställt mig, att qvinnan vore egnad att genom
sin ömhet och försakelse samt blygheten i sin karakter skydda
mannen mot inflytandet af hans våldsamma passioner. Men för
att kunna upfylla detta ändamål, måste hon upfostras så, att hon
en gång må kunna blifva en sjelfständig varelse. Som moder
åligger henne icke blott döttrarnas utan äfven sönernas upfostran,
men huru skall detta blifva möjligt, om hon icke genom sin egen
upfostran fått begrepp om en medborgares kall?! Jag tror således,
att Hr Adlercreutz’* reservation icke bör antagas, emedan de fördelar,
som skulle blifva en följd af den Kongl. Propos., icke kunna
vinnas genom en sådan modifikation. Allt komme då att stå på
ungefär samma punkt som hittills, och komme att gå sin vanliga
gång. Reservantens förutsättning, att myndig qvinna skulle afsäga
sig myndigheten, då hon såge för sig en brydsam ekonomisk
ställning, och sedan åter söka blifva myndig, tror jag icke håller
streck. Jag har åtminstone funnit qvinnor vara alltför samvetsgranna,
för att jag skulle betiöfva frukta ett missbruk från deras
sida af friheten. Hvad för öfrigt beträffar reservantens påstående,
att några i affärslifvet vilselupna qvinnor skulle besvära domstolarne,
så torde, då han icke stödjer detta på annat än sin egen
öfvertygelse, min mening vara lika god som hans. Man har äfven
åberopat qvinnornas eget omdöme. Ett i sanning kinkigt företag,
då vi icke hafva några statistiska upgpter att i detta afs. följa,
utan endast hvad enhvar kan berätta sig hafva hört, och jag förmodar,
att månge af eder, mine Hrr, i detta afs. hafva samma
erfarenhet som Hr Nordenfelt, eller att qvinnorna i allmänhet äro
benägna för den ifrågasatta åtgärden. För öfrigt är detta ej af så
stor betydelse. Om t. ex det ifrågasattes att uphäfva lifegenska
pen
i Ryssland, är jag öfvertygad att de lifegne sjelfva, om de
Den 30 September f. m.
445
linge afgifva sina röster, på många ställen skulle uttala sig deremot,
ty det till tior förslafvade sinnen att icke förstå sitt eget bästa.
För öfrigt tror jag icke, att det är alldeles grundadt, detta
påstående örn qvinnornas obenägenhet, mot att blifva myndiga Jag
har också hört mig för i delta afs., och jag har kanske till följd
af mitt yrke någon större erfarenhet af hvad qvinnorna i själ och
hjerta önska och tänka; jag har trott mig finna att de flesta af
dem önska denna förändring i sin ställning då man uplyser dem
om alla omständigheterna dervid, om de också i början bäfva tillbaka
derför. Och ser man på följderna häraf, så ä>- jag öfvertygad
att, om detta förslag blir antaget, qvinnorna skola några decennier
derefter välsigna de personer, sorn förskaffat dem denna frihet.
Slutligen må det tillåtas mig alt i största korthet fästa upmärksamheten
vid Biskop Annerstedts reservation. Jag gör det icke så
mycket derföre, att jag tror densamma kommer att utöfva något
synnerligt inflytande på frågans afgörande, utan blott för att anmärka
det sällsamma uti att en sådan reservation kan komma från
en person, som är icke allenast kyrkans tjenare, utan till och med
en primas ibland dem. Och på hvilka grunder har han yrkat afslag?
Jo! han har till en början åberopat, att ett sådant förslag
förut icke kunnat vinna bifall, hvilket således innebär att han
misströstar om civilisationens framgång. Vidare bar han hemtat
anledning deraf, alt. man i Norrige icke bifallit, qvinnans myndighet.
Denna sista anmärkn. är blott ett svepskäl. Det skall visa
sig om jag icke har rätt, när frågan om religionsfriheten förekommer
att afgöras, och det skall blifva intressant att erfara om reservanten
äfven då vill åberopa Norriges exempel. För öfrigt, har
han sagt, att detta myndigbetsblifvande skulle vända hennes håg
från hennes rätta verksamhet, men han säger tillika, att håg för
affärsverksamhet hos qvinnan hörer till undantagsfallen. När så
är händelsen, hvilket jag äfven vill tro, föreställer jag mig att
man icke bör frukta, att hon skulle derigenom sfledas från sin
vigtigaste bestämmelse, och den erfarenhet jag har om qvinnan,
har visat mig att, så snart hon får inträda i den ställning i lifvet,
sorn är hennes egentliga bestämmelse, och då hon får göra det af
sitt eget hjertås drift, så öfvergifver hon derföre allt annat; och
den qvinna, hvilken som ogift måst vända sig åt affärslifvet. skall
säkert som gift använda sin förmåga uteslutande på att bereda
trefnad för sin närmaste omgifning. Innan jag slutar, vill jag
fästa upmärksamheten derpå, att den nämnda reservanten yrkat
afslag på dennä fråga derföre att Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka
qvinnans myndighet i afs å valet af maka. Detta borde,
efter min upfattning, tvärtom hafva varit ett skäl för Hr Biskopen
att icke afslå Betänk., utan tvärtom tillstyrka att bon skulle få
äfven denna rättighet, ty i sin egenskap af prest kan han icke
undgå att hafva gjort samma erfarenhet som jag i egenskap af läkare,
då han bör känna alla de bedröfliga följderna af detta förhållande,
de sjukdomar, sorger och andra olyckor som derifrån
härflyta. Själasörjaren, som är i tillfälle att erhålla deras inner
-
418
Den 30 September f. m.
ligaste förtroende, bör blist veta, att många qvinnor synas belåtna
med sin ställning, ehuru sorg och qval bo i djupet af deras hjertan.
På grund af de skäl Utsk. i sitt Betänk, anfört och jag nu
haft äran framställa, anhåller jag om bifall till det af Utsk. framställda
förslag.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då denna fråga
ligger det täcka könet närmast om hjertat, måste jag beklaga att
jag icke eger förmåga att uttrycka mig i det blomsterspråk, som
en föreg:de talare begagnat, och som utan tvifvel här eljest vore
fullkomligt på sin plats. Jag är således nödsakad att direkte gifva
mig in på sjelfva hufvudfrågan, dock vågar jag hysa den öfvertygelse.
att såväl nuv:de som kommande generationer skola blifva
oss mera tacksamme, om vi lyckas bringa denna fråga till dess
rätta lösning, än om vi nu sysselsätta oss med uttalande af granna
fraser, helst som resultatet af vårt beslut icke lärer visa sig under
poesiens blomstertäcke, utan dess goda frukter eller de deraf härflytande
olägenheter komma att framträda i lifvets verklighet under
en mera prosaisk gestalt. Den åsigt jag i detta ämne länge
hyst och fortfarande hyser, finnes uttalad i den reservation Hr
Adlercreutz bifogat LagfJtsIos Betänk., nemi. att det må vara
hvarje qvinna, som fyllt 25 år, medgifvet att blifva myndig; och
denna meddelade tillåtelse anser jag fullkomligt tillräcklig. Hr
Nordenfelt har sagt, att K. M:s förslag är rättvist, behöfligt och
nyttigt. Att det är rättvist att låta qvinnan blifva myndig, bestrides
icke af mig; men denna rättvisa är ju upfylld då man låter
qvinnan utan hinder få blifva det så snart hon gifver sin vilja
derom tillkänna. — Att deremot ålägga henne såsom ett tvång
att vara myndig, dertill finner jag mig åtminstone ej af rättvisans
fordringar upmanad. Hr Nordenfelt har vidare sagt, att denna
rättighet är för qvinnan behöflig. I afs. derpå har dock samme
talare uplyst, att han rådfört sig med flera qvinnor, och af dem
fått olika svar, då somliga önskade vinna den ifrågasatta rättigheten,
andra voro tveksamma, och åter andra alldeles icke önskade
det. Mig synes det då soni man af dessa svar ej skulle kunna
draga den slutsats att lagen behöfde blifva sådan att alla qvinnor
derigenom förklarades myndiga, ehvad de sjelfva önskade sådant
eller ej. — Vidare säger den värde talaren att det skulle vara
sårande för den blygsamma och oskuldsfulla qvinnan att framträda
till K. M. och begära en nåd framför sina medsystrar. Men den
värde talaren synes hafva förbisett, att reservationen ingalunda
innebär, att hon skulle framträda till K. M. och begära någon nåd,
utan att det skulle vara hennes rättighet att blifva myndig då hon
sjelf sådant önskade: hon behöfde blott för domaren gifva denna
sin vilja tillkänna; och den qvinna, som är till den grad oskuldsfull
och blygsam, att hon icke kan framträda inför domaren med
ett sådant tillkännagifvande, henne råder jag att afstå från alla
dylika anspråk, ty med myndigheten är förenad skyldigheten att
svara inför rätta när sådant påkallas; och då hon icke kan för sin
blygsamhets skull göra en skriftlig anmälan hos domaren och helt
Den 30 September t. m.
enkelt gifva tillkänna att fion vill blifva myndig, vore det ju en
grymhet att ålägga benne sådana skyldigheter, som med denna
rättighets utöfvande äro förenade. Jag vill åtminstone icke göra
mig skyldig till ett sådant våld emot qvinnokönet.
Vidare säger samme talare, att förändringen är nyttig, emedan
många verksamma krafter derigenom skola tunna tillgodogöras.
Detta är visserligen ganska sannt, men samma fördel vinnes ju
i alla fall, då det står hvar och en öppet att inträda i myndighetsståndet,
som känner sig ega förmåga. Inkastet, att hon snart
kunde förstöra större delen af sin förmögenhet, har han bemött
dermed, att hon sannolikt skulle använda den återstående delen
så mycket bättre; men, långt ifrån att inse någon nytta deraf att
hon förlorade en del af sin egendom, skulle jag vilja anse fördelaktigast
för henne sjelf, att hon finge behålla den i sin Itel het,
och att således ingen annan blefve myndig än den som sjelf ansåg
sig ega förmåga att sköta sitt gods.
1 likhet med Ilr Nordenfelt har äfven den siste talaren påstått,
att genom antagandet af detta förslag skulle åstadkommas en
förändring i qvinnornas upfostran. Men äfven denna fördel vinnes
ju i alla fall, ty, om en lag stadgar att hvilken qvinna som helst
kan vid 25 års ålder blifva myndig, om hon så vill, så måste ju
föräldrarna skaffa sina döttrar en upfostran lämpad derefter. Qvinnans
jemlikhet med mannen torde också vara fullt erkänd, då man
ger henne rättighet att blifva myndig, utan några derföre i förväg
lagda hinder. — Men emellan reservantens förslag och K. M:s af
Utsk. antagna Propos. företer sig en väsendtlig skillnad, emedan
enligt den sednare hvarje qvinna skulle vid 25 års ålder ovilkorligen
vara myndig, då hon efter det förra blott skulle hafva rättighet
dertill, efter förut hos domaren gjord anmälan. Della sednare
sätt att lagstifta synes vara så mycket lämpligare, som man
bör hafva anledn. hoppas, att ingen qvinna rusar åstad med en
sådan anmälan, innan hon först noga öfvervägt, huruvida hon är
i besittning af de egenskaper och den erfarenhet sorn för ändamålet
erfordras. Genom detta förslag tilldelas qvinnan således
samma fördelar som genom det andra, men med undvikande af
dettas olägenheter. I full öfvertygelse härom lår jag således tillstyrka
K. o. Ad. att med afslag å Utskts förslag aniaga det, som
af llr Adlercreutz blifvit i hans reservation framstäldt.
Frih. Armfelt, Magnus: Under den tid jag deltagit i LagUtsk:s
arbeten, har jag hittills haft lyckan att, i de frågor som
blifvit föremål för II. o. Adis öfverläggning, dela de åsigter, som
blifvit framställda och på ett så öfvertvgande sätt försvarade af
Utslcs Ordfide. Thyvärr är detta icke förhållandet i afs. å den
fråga, som afhandlas i det nu under öfverläggning varande Betänk.
Enligt hvad de vid Utslcs förslag fogade reservationerna utvisa,
hafva nemi. af R. o. Ad:s vid frågans afgörande i Utsk. närv:de
ledamöter Tre varit frän Utskis majoritet skiljaktiga, och då jag
således är den ende på detta rum, som inom Utsk. bidragit till
beslutets fattande, så anser jag mig böra med några ord redogöra
448
Den 30 September f. m.
för de skäl, som, förutom de i den Kongl. Propos. samt Utsk:s
Betänk, anförda, föran ledi mig härtill. Det synes mig nemi. öfverensstämma
med grundsatsen af sann rättvisa, att qvinnan, likasom
mannen begåfvad med själ och tankeförmåga, bör likasom han
vara for sina handlingar tillräknelig; men härför är ett oundgängligt
vilkor, att dessa handlingar skola vara af henne frivilligt och
sjelfständigt företagna, hvaremot våra nu gällande lagar försätta
qvinnan i ett sådant tillstånd af beroende, att det är för henne
omöjligt att med sjelfständighet utföra någon handling och derför
bära ansvaret: och af sådan anledn. böra vi ändra våra lagar derhän
alt det blir henne möjligt att så handla och att så vara ansvarig
för sina handlingar. Betraktad ur denna synpunkt, blir
myndigheten ingalunda hvad den alltför ofta. ehuru orätt, kallas,
en blott rättighet för qvinnan, utan myndigheten är just vilkoret
för att hon skall kunna blifva hvad hon hör vara, och hvad, enligt
min öfvertygelse, den svenska qvinnan är fullt värdig och således
äfven fullt berättigad att vara: ett sjelfständigt handlande men
också för sina gerningar ansvarigt väsende. Med hvad jag sednast
nämnde och då jag betraktade f-ågan blott ur rättens synpunkt,
anser jag mig också hafva besvarat hvad som blifvit yttradt derom,
att qvinnorna skulle sjelfva önska eller icke önska att blifva myndiga.
Jag har äfven på samma gång besvarat den siste talarens
påslående, att Hr Adlercreutz^ reservation bonte antagas, emedan
den medgifver åt qvinnorna alla fördelarne af Utskis förslag utan
de olägenheter, som talaren ansåg blifva en följd af nämnde förslag.
Att sä är förhållandet, vill jag icke förneka, men just derföre
att i sådant fall en rättighet skulle lemnäs utan motsvarande
skyldighet, kan jag ej godkänna detta reservantens förslag.
Enligt min åsigt borde myndigheten utsträckas ännu längre
än K. M. och Utsk. föreslagit, och qvinnan, då hon nått myndig
ålder, tillåtas att vid det måhända vigtigaste steg i sin hela lefnad,
få fritt besluta, d. v. s. giftomannarätten borde uphöra, då
qvinnan nått 25 år eller myndig ålder; likasom jag deremot
anser, att det borde vara qvinnan lika litet som mannen tillåtet,
att af en blott nyck afstå från sin rätt att vara myndig; men då
möjligen dessa båda förändringar i hvad K. M:s Propos. innehåller,
skulle göra afbroltet från nuv:de förhållanden allt för stort, och
då jag för öfrigt helt och hållet är af samma åsigt som den, hvilken
i den Nåd. Propos. gjort sig gällande, så inskränker jag mig
till att anhålla om bifall till Utslcs förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att ytterligare
7 talare anmält sig till afgifvande af yttrande i förev:de
fråga, upskjöts öfverläggningen till e. m:s plenum samt åtskiljdes
B. o. Ad. kl. | pä å e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Den 30 September e. tn.
Onsdagen den 30 September 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för denne dag f. m. samt pleniprot.
för den 1 sistl. Augusti f. m.
Uplästes ett af Hr von Axelson, Georg, inlemnadt så
lydande memorial.
Som jag i morgon afreser från hufvudstaden, får jag härmedelst
afsäga mig den plats jag innehaft såsom suppleant i BankoUtsk.,
med vördsam anhållan att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde
utse en suppleant i BankoUtsk. efter Hr von Axelson.
Fortsattes öfverläggningen om LagUtsk:s Betänk. N:o 42, i
anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de ogift qvinnas rätt att vid
viss ålder vara myndig.
Gr. Sparre, Erik: Till den svårighet som redan förefinnes,
och elen betänksamhet som hvar och en måste hysa vid att yttra
sig öfver denna af pressen så länge och så ofta bearbetade fråga,
sällar sig ytterligare den, att de som förorda förslaget alltid ställa
sig på ståndpunkten af försvarare af den förtryckta och lidande
menskligheten. Det låter som om hvar och en, som icke anser
detta förslag nyttigt, skulle underkänna qvinnans menniskovärde,
skulle anse henne så underlägsen mannen, att hon vore nästan en
underordnad varelse. Jag vill då till en början förklara att, om
jag också icke kan instämma i detta förslag, så är det icke till
följd af någon så beskaffad åsigt. Utan att här vilja öfva mig i
courtoisie eller säga fleuretter till det täcka könet, kan jag dock
försäkra, att jag värderar detta kön fullt ut lika mycket som hvar
och en annan, men jag gör detta just till följd af de egenskaper
det eger. Deremot skiljer jag mig från förslagets anhängare deruti,
att de tyckas vilja ombilda detta kön till något annat, och jag
vet icke rätt, om jag skulle efter en dylik förvandling kunna tillerkänna
dem lika högt värde som nu. För att likväl, utan att
ingå i någon undersökning härom, nu sysselsätta mig blott med
lagfrågan, ber jag att få upprepa hvad jag flere gånger förut tillVIII
H. 29
Den 30 September e. m.
kännagifvit, nemi. att jag, i fråga om lagars stiftande, anser mig
böra utgå från sådana grundsatser, som hafva stöd i sakens egen
natur. Efter min öfvertygelse är det med de moraliska lagarna på
samma sätt som med de fysiska: de äro på förhand med nödvän
dighet
gifna. Skillnaden är blott den, att för de sednare är nödvändigheten
fysik, för den förra framgår den ur reflexionen, och
det tillhör således lagstiftaren att vid utöfvandet af sitt kall följa
den anvisning, som ett noga iakttagande af sakernas egen natur
lemnar. Med all den suveräna makt som vi ega, torde vi dock,
då vi ej kunna ombilda naturen, göra klokast i att efter densamma
rätta våra lagar; och att gvinnans beskaffenhet ej kan ombildas,
det tror jag skalden sannt uttryckt, då han säger:
Natur, vi öfvervinna,
dig ej; i hydda, som på thron,
som sömmerska, som amazon,
en qvinna blir ändå en qvinna.
Att, såsom man påstått, följden skulle blifva af den ifrågasatta
lagstiftningen, att qvinnans upfoslran skulle helt och hållet förändras,
så önskade jag något närmare få reda på hvad dermed menas;
är nemligen frågan, att qvinnor icke längre skola upfostras
till qvinnor, utan lill karlar, så skulle jag i allt fall deremot på
det kraftigaste protestera. Jag tror alt Försynen redan vid men
»iskans
skapelse antydt de olika sfererne för de båda könens verksamhet,
och att lagstiftaren icke ostraffadt söker öfverskrida dessa,
hvilket man nu synes hafva för afsigt. — Hvad upfostran beträffar,
så erkänner jag, att denna i allmänhet, lika litet det ena könets,
som det andras, är något »non plus ultra,» och tror att i detta
afs. mycket är att göra. Man bör försöka att genom upfostran bibringa
såväl det ena som det andra intelligens och moralisk kraft,
men om det är meningen att genom upfostran gifva det svagare
könet en riktning företrädesvis åt det praktiska lifvet, så tror jag
att en sådan afsigt ej kan hafva upkommil annat än genom ett
missförstånd. En talare yltrade på f. m., alt en far, då han såg
att en lag funnes, som berättigade hans dotter att blifva myndig,
skulle derigenom tvingas att gifva henne en sådan upfostran, att
hon kunde sköta sig sjelf och sitt gods, samt intaga den sjelfständiga
ställning, som vore henne af lagen anvisad. Jag har icke i
allmänhet funnit, att fäder särdeles sysselsätta sig med att bibringa
sina söner så mycket af detta slags vetande, åtminstone icke att
de upfostra dem genom att praktiskt meddela dem sina affärer, och
det torde vara föga utsigt att de skulle i detta afs. lemna sina
döttrar mera handledning än sönerne, äfven ifall de egde visshet
om att de förra skulle komma att intaga en sjelfständig ställning.
Jag har för min del trott qvinnans bestämmelse vara den, att blifva
maka och mor, och att hennes upfostran bör mera riktas inåt, än
ut åt torget och börsen, eller det yttre lifvet i allmänhet. Lagstiftaren
bör nemligen fästa sig vid det, som måste antagas såsom
regel, och sorn sådan måste man betrakta den bestämmelse jag ofvan
angifvit såsom qvinnans. Då mannen danas för det offentliga
lifvet, är det blott genom erfarenheten han lär känna den list, som
Den 30 September e. m.
451
mäste användas, de omvägar och de svårigheter som måste undvikas
och öfvervinnas, och utan hvilkas kännedom han icke kan blifva
skicklig att handlägga affärer och yttre angelägenheter. Denna
erfarenhet är ofta ganska dyrköpt; och det är i sanning icke.i skolan
eller genom andras lärdomar den inhemtas; han måste sjelf
göra denna del af sin upfostran, oftast tyvärr på bekostnad af månget
godt, ädelt anlag, som sålunda qväfves. Månne icke qvinnan
skulle, genom att vinna denna erfarenhet, förlora en stor del af
de egenskaper, som vi hos henne mest värdera, och månne icke
den upfostran hon kommer att gifva barnen skulle komma att smaka
deraf. Hvarföre alltför tidigt bibringa de unge den bitterhet mot
medmenniskor de genom förlorade illusioner, svikna förhoppningar
tids nog erhålla? Då mannen således genom sin daning för lifvets
yttre bestyr och genom deltagandet deri vinner nödig erfarenhet
och kraft dertill, så bildas qvinnan för det inre husliga lifvet. Der
har hon sin skönaste verkningskrets, och då hon måste fostras för
detta mål, så kan bon ju icke vinna den erfarenhet och den styrka,
som erfordras för handläggande af det yttre lifvets angelägenheter.
Men hvad mera är, hos den verkligt bildade qvinnan förefinnes
en ovilkorlig instinkt att undandraga sig dessa bestyr, som
måste vara motbjudande för hennes vekare lynne, finare känsla och
svagare natur. Ar det väl dessa hennes känslor, denna hennes
beskaffenhet vi skola öfvervinna? Skola vi genom lagarne och en
derefter rättad upfostran tvinga henne utåt? Och, om vi skulle lyckas,
månne det icke blefve på bekostnad af den älskvärdhet, den
fromhet och behag, som hon besitter och som göra henne till den
förenande, den sammanhållande länken i familjen? Ty hos benne
finnes företrädesvis den milda, försonande ande, den atmosfer af
kärlek, sorn sprider välsignelse och lycka omkring sig. Och tron
J ej, mine Hrr, att det är just derföre, att hon är befriad från
dessa yttre bestyr, som hon kan bevara mera af själens renhet?
Eller hvarföre ligger hon i detta afs. så mycket öfver oss? Vi äro
dock i grunden af samma natur, och jag vill tro, att om mannen
kan undandraga sig från eller på något sätt undvika alla de frestelser
och ledsamheter, de bedragna och svikna förhoppningar på
heder och löften, för hvilka han till följd af sin verksamhet är utsatt,
han också skulle vara fri från en stor del af den kärfhet, som
nu oftast vidlåder hans natur. Vilja vi väl nu tvinga qvinnan att
också förvärfva denna egenskap, eller tro vi att hon skall hemta
en gladare och mera tillfredsställande erfarenhet af dessa ledsamma
rön, som vi sjelfva beklaga att vi nödgas göra, om vi drifva henne
ut ur hemmet? Jag tror, att vi böra vid lagstiftningen antaga som
regel hvad efter naturens egen ordning dertill är uphöjdt, och vid
qvinnans upfostran företrädesvis afse hennes kall i hemmet, såsom
maka och mor. Man invänder häremot, att fall inträffa, då qvinnan
icke når denna sin bestämmelse. Men dessa fall äro ju undantag,
och dessa böra naturligtvis ej läggas till grund för lagen,
ehuru lagstiftaren är skyldig, att för de qvinnor, som icke nå sin
egentliga bestämmelse, utan måste söka sig en annan verksamhet,
underlätta möjligheten att förvärfva hvad de må kunna. Men här
452
Den 30 September, e. m.
är frågan att kasta om sjelfva saken och göra undantaget till regel.
Som regel kan icke ens qvinnans myndighet antagas, ty då skulle
hon ju, äfven sedan hon upnått sitt rätta ändamål och blifvit försatt
i sin rätta verkningskrets, fortfarande som gift vara sjelfrådande.
Har hon en gång som ogift fått sig denna rätt tillerkänd,
hvarföre skall densamma då frånkännas henne som gift? — Utgå
vi från grundsatsen af mannens och qvinnans jemlikhet — detta
uttryck, som jag trodde att vi redan vuxit ifrån, (emedan jemlikhet
visat sig i allmänhet vara i verkligheten otänkbar och omöjlig
att verkställa), och som i afs. å man och qvinna är helt och hål
let
orimligt, emedan redan den fysiska beskaffenheten lägger hinder
i vägen derför — utgå vi emellertid från denna synpunkt, att de
skola vara fullkomligt jemlika, så böra de ju äfven vara det inom
äktenskapet. Skola således mannen och qvinnan gemensamt och
med lika makt sköta boets angelägenheter ? Eller skola de omvexlande
handhafva dem? Huru vi än må resonnera, så finna vidock,
ätt denna theori icke kan utföras, såvida vi icke vilja att hvarje
familj skall hafva två hufvuden. Då det således icke låter sig göra
för qvinnan, att vid inträdet i äktenskapet bibehålla denna myndighet,
hvilken man vill tilldela henne som ogift, kan det då vara
skäl att tillägga henne såsom ogift en myndighet, som hon skall
förlora? Eller om man gör detta, hvad skäl har man då att sedan
beröfva henne rättigheten att sjelf besörja sina angelägenheter och
öfverflytta denna rätt på mannen? Man har anmärkt, att enka, om
än under 25 år, är myndig. Det kan dock icke nekas, att qvin
nan
genom sitt inträde i äktenskapet vinner större erfarenhet och
en vidsträcktare verkningskrets, än hon egde som flicka. Man har
på f. m. till oss jurister ställt en fråga om innehållet af den i fråga
v:de lagen. Den talare, som framställde denna fråga, ansåg det
omöjligt att dermed skulle afses, det en dotter, som vore i sin
faders hus, skulle tillerkännas myndighet. Han har häri misstagit
sig, ty det är meningen att hon skall råda sig sjelf så fullkomligt,
att om en dotter vid 25 års ålder sade till sin fader: »jag vill
icke längre bo hos dig; jag bosätter mig för mig sjelf», så eger
fadren icke makt att sätta sig deremot.
Man har på f. m. vidrört ett ämne, som jag helst önskat med
tystnad förbigå, nemi. lättsinnet. Jag medgifver visst, att detta är
fullt ut lika stort hos mannen, som hos qvinnan. Men skillnaden
ligger deruti, att felstegen af mannen medföra mindre förderfliga
följder, just derföre att han är riktad utåt det yttre 1 ifvet, att han
der har så många beröringspunkter och träffas af så många föremål,
att intrycken halka från honom likasom från en polerad yta,
då deremot qvinnans felsteg oftast blifva af betydelse för hela hennes
lif. Med den aldra djupaste aktning för moralens kraft, tror
jag dock, att densamma, så länge vi äro menniskor, behöfver, för
att blifva segrande, understödjas af sedvanor, af opinionen, af —
om man så vill — fördomar. Betraktar man således qvinnans myndighet
blott som ett steg till den så mycket omtalade »qvinnans
emancipation», så tviflar jag på de lycksaliggörande frukterna deraf.
Någon grund finnes likväl för dessa band, som bruket, opinionen,
Den 30 September e. m.
453
någon gång fördomen lagt på qvinnan. Jag Sr ej nog idealist för
att tro att de i allo kunna undvaras. — Man har åberopat exempel
från andra länder; men i dessa länder förefinnas helt andra
förhållanden och institutioner, som kunna förekomma de olägenheter,
svårigheter och frestelser, hvilka af en sådan lagstiftning kunna
följa. Så t. ex. är den allmänt kända Notariats-inrättningen nästan
öfver hela Europa antagen. Hvem af dem, som sett Frankrike,
känner icke dessa vördnadsvärda notarier, som bruket och opinionen
tillerkänt så mycket inflytande på familjernas öden! Hos desse
finnér ett fruntimmer, som sjelf förvaltar sin förmögenhet, allt nödigt
råd och bistånd, och deras inflytande är så vidsträckt, att en
sådan person nästan kan förliknas vid en gammal onkel. Med så mycket
mera inflytande är denne försedd, som hans stora erfarenhet i affärer
lägger i hans händer en nästan diktatorisk makt. Utom denna
inrättning finnes enligt franska lagen det s. k. Conseil de Famille,
under hvars vård äfven den ogifta qvinnan står. Dessutom finnes
ett advokatstånd mod en strängt hierarkiskt utbildad disciplin, och
föreståndare, som vaka deröfver, hvarigenom de, som behöfva ett
rättegångsbiträde, med säkerhet känna hvar sådant är att finna.
Alla sådana institutioner saknas hos oss: farn i Ije-råd, notariats-inrättning
finnes icke, och den klass, som hos oss benämnes advokater,
anses med få undantag för allt annat än värd förtroende.
Jag har sorn domare temligt mycken erfarenhet af dessa herrar, och
jag ber Gud bevara hvar och en af mina anhöriga från att behöfva
vända sig till dem. Alla de institutioner, som i andra länder förefinnas,
och af hvilka en i affärer rådbeböfvande qvinna har att
vänta hjelp, saknas således hos oss; men icke desto mindre vilja
vi kasta oss hufvudstupa ur tillståndet af full bundenhet in i ett
tillstånd af full frihet. Icke en gång hos vårt brödrafolk har den
ifrågav:de grundsatsen blifvit antagen. I allmänhet har man der
icke tvekat att gå in på alla slags friare institutioner; men då
fråga väcktes om rätt till större frihet för gift qvinna, mötte den
starkt motstånd och man ville ingalunda medgifva den. Man tillerkände
henne endast samma rätt som minderåriga män, eller att
handla under tillsyn af en kurator, som egde att biträda henne vid
vigtigare förrättningar. Denne kurator står i nästan samma ansvarighet,
som förmyndare hos oss. Längre vågade man der icke gå.
Här är man deremot beredd att på en gång taga steget fullt ut och
tillerkänna henne fullkomlig frihet. I K. M:s Propos finner jag
visserligen en punkt, som antyder någon tvekan i detta hänseende,
och som lyder sålunda: »Under den långa tidsföljd, som lagen hos
»oss hittills — ehuru måhända mera som en förmån, än som ett
»tvång — förklarat en ogift qvinna af hvad ålder som helst böra
»stå under annans förmynderskap ...» Då K. M:t sålunda, för
att gå en af Representationen förut yttrad önskan till mötes, afgaf
denna Propos., ansåg K. M. sig dock böra tillkännagifva, att det
hittills varande stadgandet mera inneburit en förmån, än ett tvång
för qvinnan, och att döma of de yttranden, som här på f. m. blifvit
afgifna äfven af lagens förespråkare, synes del som qvinnan också
i allmänhet betraktade förhållandet på samma sätt. Jag måste be
-
454
Den 30 September e. m.
känna, att jag gjort sädan erfarenhet, ty jag har aldrig hört någon
qvinna förklara, att hon önskade blifva myndig. Deremot har man
visserligen invändt, att qvinnorna icke förstå sitt eget bästa, de
arma varelserna! Man har således sagt, att vi mäste tvinga dem
att begripa sin egen fördel; mig synes det vara ett hån, att ena
ögonblicket tala om deras stora förmåga, deras uphöjda egenskaper,
och straxt derefter frånkänna dem förmågan att bedöma sitt eget
bästa. Vidare säger K. M:t, i fortsättning af samma punkt: att
»den beroende ställning, hvarvid qvinnan i följd häraf för hela sin
»lefnad varit bunden, icke kunnat undgå att utöfva ett mäktigt
»inflytande såväl på riktningen af hennes upfostran och första bild»ning
i ungdomen, som på hennes vanor och sednare utveckling i
»en mera framskriden ålder; och verkningarne häraf kunna ej med
»lagens förändring genast försvinna. För att under sådana förhål»landen
den större sjelfständighet, som aktningen för qvinnans rätt
»kräfver, att lagstiftningen åt henne bereder, och hvilken äfven på»kallas
af det friare deltagande i borgerliga yrken, som våra nä»ringslagar
numera för benne öpnat, icke må för de ogifta qvin»norna
sjelfva blifva vådlig, fordras, att stegen på den nya banan
»med varsamhet uttagas.» Hvaruti består, då denna ialstlagna varsamhet?
Jo, deruti a!t qvinnan icke skall få blifva myndig förr än
vid 25 års ålder. Men något annat har ju aldrig varit ifrågasatt!
För öfrigt finnas här icke några garantier, icke ens någon tiderymd
för dem medgifven att bereda sig på denna stora förändring.
En talare på f. m. föreslog den inskränkning, af t lagen icke skulle
träda i verket förr än 10 år efter dess promulgation. Han föreslog
äfven vissa inskränkningar i afs. å borgensförbindelser, m. m.
Någon sådan varsamhet finnér jag ej i K. M:s Propos. Deremot
finnes K. M. hafva gjort undantag i afs. å giftomonnarält. Om i
något fall frihet borde qvinnan tillerkännas, så vore det vid valet
af make. Der skulle jag vilja medgifva henne en rätt, som fadren
ofta nog utöfvar hardt eller obilligt. Sällan tror jag att han orätt
bedömer dens ekonomiska ställning, som söker vinna hans dotters
hand, men ofta tror jag att han af öfverdrifven försigtighet, eller
af denna vanliga anspråksfullhet hos fäder, som är så väl känd,
orätt bedömer den, som hennes hjerta valt. I detta afs. eger qvinnan
en ganska fin instinkt, hvarföre vådorna torde i det fallet vara
mindre än i många andra.
Då således det af K. M. afgifna förslag icke ur någon synpunkt
synes mig tillfredsställande; då inga garantier emot missbruk af
qvinnans oerfarenhet vid affärer finnas angifna; då den upfostran,
man vill bereda qvinnan, icke lärer kunna henne bibringas i ett
ögonblick; då qvinnorna icke sjelfva önska denna förändring — och
jag anser lämpligare att på annat sätt bibringa henne öfvertygelse
om nödvändigheten häraf, än genom de tal, sorn hållas inom representationen;
— så ser jag i sanning icke något skäl att bifalla
denna log. Skulle jag dessutom af ett exempel, som för få, dagar
sedan erbjöd sig, sluta till qvinnans förmåga att sköta affärer, fruktar
jag att slutsatserna icke skulle blifva allt för tillfredsställande.
Det förvånar mig isynnerhet, att de, som borde esa en ganska säker
Den 30 September e. m.
455
kännedom af detta exempel, likväl nu ganska varmt förorda förslaget.
Emellertid kan icke nekas att, isynnerhet inom de lägre klasserna,
exempel finnas på qvinnor, som hafva behof at sköta sig
sjelfva; men utom det utvägen att vinna detta mål är ganska lätt
och kan af oss göras ännu lättare, så har qvinnan redan rätt att
råda öfver hvad hon sjelf förvärfvar sig, och domstolarne äro icke
sällan i tillfälle att tillämpa denna lagens bestämmelse. Det bör
icke lemnäs obemärkt att denna fråga, som för 29 år sedan eller
mera väcktes af LagKomitén, och då framställdes i dess förslag till
civil-lag, samt underställdes doinstolarnes pröfning, blef afstyrkt af
alla de domstolar, Högsta Domstolen inbegripen, som deröfver afgåfvo
yttranden. Jag har med mig dessa Utlåt:n, och skulle, om
jag icke fruktade att trötta R. o. Ad., här upläsa dem. — Lagberedningen
ansåg sig i anledn. af de framställda anmärkntne icke
böra förnya förslaget, och i dess förslag till civil-lag tillerkändes
ogift qvinna endast rätt att disponera öfver sin årliga inkomst.
Samtidigt dermed inträffade den lagstiftning i Norrige, som jag redan
omtalat. Då således alla domstolarne •— och vi måste väl dock
tillerkänna dem någon erfarenhet — afstyrkt förslaget, så synes
mig, som vore denna fråga en af dessa efemeriska idéer, hvilka
upstå och fara fram liksom en häftig vind, men också, på samma
sätt som orkanen, hastigt gå öfver och lugna sig. Jag åtminstone
vill icke för en sådan dagsvindens häftiga påtryckning eftergifva en
öfvertygelse, grundad i sakens natur och gifna nödvändiga förhållanden.
Man har talat om rättvisa, och det är onekligen ett vackert
ord, men jag tror den är oskiljaktigt, förenad med det naturliga
och sanna. Om åter rättvisan skall anses ligga i mannens och
qvinnans fullkomliga jemlikbet, så är detta ord utan all betydelse.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
afslag på K. M:s Propos.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh: Sedan jag sist i f. m:s hade
ordet, har en talare bär midt emot förebrått mig ett misstag, derföre
att jag uttryckt den förmodan, att qvinnans blygsamhet skulle
hindra henne att, der hon så önskade, söka att blifva myndig. Den
värde talaren höll sig då till det förslag som reservanten upgjort.
Om det varit mot detta jag riktat mitt yttrande, så hade han haft
fullkomligt rätt; men så var icke förhållandet: jag talade tvertom
för bifall till Utskis Betänk, och afsåg då det förhållande, som nu
eger rum, och jag tror att man vanligen går till väga på det sättet,
då man talar för bifall till ett Betänk. Om jag åter skulle
yttra mig öfver reservantens förslag, så erkänner jag gerna, att det
innebär ett steg framåt, och att det skulle medföra mycken lättnad
för qvinnorna, isynnerhet af de 3 ofrälse Stånden, som hafva sina
hemvist i närheten af de domstolar, hvarunder de lyda; men för
R. o. Adis döttrar, som bo i sådana städer, der HofRätter icke finnas,
är svårigheten nästan lika stor. Jag säger »nästan», emedan
jag eljest befarar den förebråelsen från min motståndare, att jag icke
kan göra skilnad emellan en ansökan och en simpel anmälan att
man vill utöfva sin rättighet. En talare i mitt granskap har fram
-
456
Den 30 September e. m.
ställt åtskilliga af mina yttranden i en sådan dager, att enhvar,
som icke hört mitt anförande, kan hafva anledning tro att det varit
temligen obetänkt. Han började med att säga, det jag påstått
lagförändringen vara nödvändig för att tillvägabringa en annan upfostran
för det qvini i ga slägtet. Så föllo sig icke mina ord, utan
jag räknade till en bland det nya förslagets fördelar, att det skulle
komma att inverka på qvinnornas upfostran. Samme talare har nu
sagt sig icke kunna begripa huru man vill göra denna upfostran,
och hans yttrande kunde då förstås som om meningen varit att göra
fruntimmerna till riktiga »affflrskarlar.» Sådant har emellertid hvarken
jag någonsin yttrat, ej heller någon förnuftig menniska tänkt.
Det är en betydlig skillnad emellan att upträda på börsen, på torget,
o. s. v., och att helt enkelt såsom en fri och sjelfständig menniska
råda för sig och sitt gods. Det var till detta måls upnående,
som jag trodde att den nya lagen skulle bidraga; det var denna
riktning jag ansåg den komma att hos qvinnan befordra; men jag
afsåg aldrig qvinnans emancipation, eller att bon skulle deltaga i
kommunalstyrelse eller på annat sött ingripa i det allmänna lifvet.
Jag känner allt för väl qvinnans natur, för att icke veta, att hennes
plats är i hemmet, men jag känner lika väl hennes förmåga,
för att tro, det en qvinna skulle, för det hon gjort sig reda för
sin ställning i lifvet och samhället, för det hon vet hvad hennes
pligt tillhör, förlora denna huslighet, på hvilken man med rätta
sätter så stort värde, och jag kan ej förstå hvarför icke dessa qvinnor
skulle blifva lika goda husmödrar, som de, hvilka endast fått
en ytlig bildning. Jag torde dock vara skyldig att lemna en beskrifning
i korta drag, hvari jag anser skillnaden ligga emellan den
upfostran, som nu tilldelas qvinnan, och den, som jag antager skall
blifva en följd af den nya lagstiftningen. Jag har icke kunnat finna
annat, än att det mål, dit man nu sträfvar i afs. å qvinnans upfostran,
är att göra till en sanning skaldens ord om »en ranka, som
skall stödjas eller vissna», och att man lyckas i detta sträfvande,
derför utgöra de många vissnade rankorna ett allt för ojäfaktigt bevis,
för att man skulle kunna betvifla det. Så snart flickan blir
så stor, alt hon börjar förstå något, fästes hennes upmärksamhet
genast på grannlåt och parure, o. s. v., och skulle bon någon gång
göra en fråga i ett allvarsammare ämne, så får hon tillsvar: »Det
der förstår du icke; vi skola hålla oss inom vår krets.» — På detta
sätt fortgår upfostran i pensionen, der hon får lära sig språk, rila
musik och aila möjliga talanger; men ofta är innandömet både i
hufvud och hjerta mer eller mindre tomt. — Jag förklarade i f. m:s,
att den beskrifning jag då mindre fullständigt gjorde, ingalunda gick
ut på att visa, det qvinnan skulle stå på en lägre ståndpunkt i
allmänhet. Den upfostran jag önskar gifva åt qvinnan, och som jag
sökt göra gällande inom mitt eget hus, är den, sorn gör till verklighet
hvad en högt värderad predikant yttrat såsom önskan: »qvinnans
hjerta templet vare, der Guds kärlek renast lågar» — Jag
har sökt göra deras hufvud klart och redigt, samt dertill användt
arilbmetik och de första grunderna af geometrien, och i allmänhet
grundligare studier. Jag har sökt i det fallet gå till väga såsom
Den 30 September e. m.
457
den, hvilken först lägger en god grund till det hus han ämnar
bygga, sedan skaffar det starka väggar och sist tänker på taklister
och prydnader, såvidt sig göra låter. — Den siste talaren har frågat,
huru en sådan upfoslran, som han behagat kalla onaturlig,
skulle taga sig ut, och huru det skulle gå, om en sådan till sjelfständig
kunskap upfoslrad qvinna blefve gift. — Jag har förklarat,
att afsigten icke varit, hvarken hos mig eller, som jag tror, hos
någon annan, att göra qvinnon -ill en verksam medlem af samhället
i dess yttre angelägenheter, utan blott att göra henne till en
sjelfständig person. Det är visserligen sannt, att mannen är och
måste vara hustruns målsman, att hon i vigseln erkänner honom
som sin herre och man, men det hvilar dock alltsammans på förutsättningen
af ömsesidig kärlek. Skriften säger: »de tu skola vara
ett». Lagen åter säger: »i detta bolag skall mannen vara den dirigerande
kraften.» I hvarje bolag måste det nemi. finnas en sådan
dirigerande kraft, och i bolaget mellan man och hustru måste den
finnas hos mannen, om ej af annat, skäl, derföre att. han skulle i
alla fall med styrkans rätt taga väldet, och då mannen behandlar
sin hustru som en sjelfständig varelse, blir detta icke tryckande.
Behandlar han henne som sin slafvinna, så är sådant på det högsta
att beklaga, men då har hon sett sig illa före. Då finnes icke
någon hjelp, och till och med en som omyndig upfödd qvinna kan
icke finna sig lycklig under sådana förhållanden. Gr. Sparre har
också satt i fråga, huru det skulle gå med hennes bättre egenskaper,
hennes älskvärdhet, hennes godhet och mildhet. Jag har redan
på f. m. förklarat huru jag ansåg sammanhanget vara mellan
kunskapen och behaget, mellan det sanna och det sköna. Jag vill
icke trötta med ett uprepande deraf, utan hänvisar i stället till de
qvinnor, som äro enkor. En ung flicka gifter sig t. cx. vid 18
år och blir enka 2 år derefter; skulle hon då, derföre att hon
blifvit försatt i en oberoende ställning, hafva förlorat något af sitt
qvinliga behag? Detta bestrides af erfarenheten.
Slutligen, då man talat om vådan af en för hastig förändring,
och om nödvändigheten af en beredelsetid, får jag fästa upmärksamheten
på, att en sådan är äfven lemnad i det Kongl. Förslaget,
ty der är omtaladt, att den nya lagen icke skall träda i verksamhet
förr än ett år efter sedan den blifvit promulgerad. Det är
visserligen sannt, att detta år är icke tillräckligt för alt ombilda
en qvinna, om hennes håg hittills varit riktad på ytlighet och
flärd, men det är längre tid än som behöfves för hennes anhöriga
att med henne öfverenskomma om sättet, hvarpå hennes förmögenhet
och öfriga angelägenheter böra skötas. Om hon äfven vore
så oefterrättlig elier »obeqväm» alt sköta sina affärer, att de ej
borde henne sjelf anförtros, så är denna tid lång nog för att begagna
den förmån lagen medgifver, genom att åt henne begära en
förmyndare. —- Man har jemfört vårt land med främmande länder
och sagt, att denna frihet icke vore passande hos oss, emedan vi
icke hade sådana institutioner som utrikes finnas, såsom Notarier
o. s. v. Jag tillåter mig icke att bedöma huru förhållandet är i
främmande länder, och hvad säkerhet dessa inrättningar der kunna
Den 39 September e. m.
lemna, men hvad jag vet, är att i vårt land finnes tillräckligt
många hederligo män med praktiskt förstånd, för att kunna till
handagå
de få unga qvinnor, som ega en större förmögenhet, då
ett sådant biträde behöfves; och jag tror icke att många familjer
skulle hafva svårt att finna sådana lämpliga personer, som kunde
lemna de råd och det stöd och juridiska biträde, som kunde vara
af nöden.
Jag har således icke i ringaste mån blifvit i min förut uttalade
öfvertygelse rubbad af deras yttranden, som framställt en
emot min stridande åsigt, utan får fortfara i min anhållan om
R. o. Ad:s bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Sedan jag anmälde
mig att tala, har ämnet blifvit så mångfaldigt behandladt, att troligen
en hvar af Ståndets ledamöter deri stadgat sin mening. Särskildt
har en talare, Hr Nordenfelt, på ett så vältaligt och öfvertvgande
sätt gendrifvit anmärkme mot Utsk:s 'Betank., att det vore
både förmätet och öfverflödigt af mig att med en ytterligare vederläggning
uptaga tiden. För min del vill jag endast tillägga, att
då det gäller att stifta lag, det första spörsmålet är, huruvida den
grundsats, hvars tillämpning ifrågasattes, må vara riktig och rättvis.
Kan detta ej bestridas, blir nästa fråga för lagstiftaren, om
det innebär något äfventyr eller någon våda för samhället att tillämpa
grundsatsen. I förev:de fall har ingen vågat bestrida qvinnans
rätt att, i likhet med mannen, vid mogen ålder råda sig och
sitt gods, d. v. s. vara myndig. I afs. på vådan af att åt henne
inrymma denna rätt lia vi här i landet den erfarenheten, att, med
nästan intet undantag, ingen af de qvinnor, som blifvit af K. M.
myndiga förklarade, missbrukat sin frihet. Från andra länder,
der myndighetstillståndet inträder i följd af lag, hade man ej heller
en motsatt erfarenhet; tvertom hade man der erfarit ganska välgörande
verkningar af den sjelfständiga ställning hvari qvinnan
derigenom blifvit försatt. Jag tror icke, att den svenska qvinnan
är mera lättsinnig, flyktig eller obetänksam än söderns qvinna,
och befarar således icke andra förvillelser af myndiga svenska
qvinnor, än af qvinnorna i Tyskland, Frankrike, England, Belgien
m. fl. stater, hvilkas lagstiftning berättigar ogift qvinna att råda
öfver sitt, gods. Man har sagt att qvinnan derigenom skulle blifva
mindre passande för det husliga lifvet; men jag betviflar att någon
man kan vara missbelåten dermed att hans hustru har begrepp
äfven att vårda husets ekonomi. Jag tror deremot, att den familj
vore ganska illa lottad der ekonomien skulle skötas af mannen och
icke af husmodren, och jag tror att de flesta karlar, mig sjelf icke
undantagen, förstå sig vida sämre på att hushålla med små tillgångar,
än förståndiga fruntimmer. Man har vidare framkastat,
att det vore orimligt, att då den ogifta qvinnan vore myndig, hon
genom att träda i äktenskap skulle blifva omyndig och ställd under
mannens målsmanskap. I detta hänseende vågar jag först bestrida
den satsen, att Svenska Lagen ovilkorligen gör hustrun
omyndig. Elfte kap. GiflermålsBalken innehåller tvertom, att om
Den 30 September e. m.
459
man eller hustru gjort gäld i äktensliapet, det skall af bo oskiflo
gäldas, och derest gälden tillkommit af endera mskans särskilta
vällande och förgörelse, af dennes, vare sig mannens eller hustruns,
enskilta egendom. Efter min upfaltning följer deraf tydligt, att
hustrun har samma rätt som mannen att skuldsälta hoet och samma
pligt som han alt betala skulderna, sä att de äfven härutinnan
mäste dela ljuft och ledt; mannens målsmanskap öfver hustrun består
således endast deri, att han eger för henne svara och tala inför
rätta, ingå aftal etc. Jag vet väl att meningarne härom äro
delade, t. o. m hos Högsta Domstolen; men jag kan icke tolka
lagen på annat sätt än som ofvan är nämnt.
Exempel saknas ej heller derpå, att hustrur varit förordnade
till sina egna mäns förmyndare, hvilket tycktes tillräckligt bevisa,
att de genom äktenskapet icke blifvit omyndiga. Annu flera exem
pel
förete sig deruppå, att sedan mannen förstört både sin och
hustruns förmögenhet, hustrun varit den som tagit husets affärer
om hand och fått sörja både för man och barn, ryckt hela familjen
ur eländet, ja understundom lyckats återbringa den i välstånd.
Dessa exempel vitsorda tillfyllest att qvinnan, försatt i den
ställning, att hon finnér sig tvungen egna sin verksamhet åt de
ekonomiska bestyren, dertill eger lika stor fallenhet och skicklighet
som mannen, ja kanske i allmänhet större.
En talare har, under förutsättning att hustru enligt lag är
omyndig, skrämt oss för det skärande missförhållandet, att om
döttrarne blefve myndiga, de kunde sätta sig upp emot modren;
men detta vore ju icke farligare än om myndiga söner vore upstudsiga
mot modren; och sådant kunde ju nu hända till och med
mot fadren, om denne, i anseende till slöseri och misshushållning,
blifvit försatt i omyndigbetstillstånri. Ä en annan sida kunde det
ju äfven hända att den omyndiga dottren lefde i en familj, der
oenighet och kif emellan föräldrarna rådde, sedeslöshet och elände.
Såsom omyndig egde den arma dottren ej rätt att sjelf emancipera
sig från en sådan omgifning och måste således draga sitt kors med
tålamod; kanske ock följa med i förderfvet. Såsom af lagen berättigad
att sköta sig sjelf, kunde hon. ehuru ogift, likasom sonen,
söka att sjelf bereda sig en egen ställning och ett mindre själsfrätande
lif. Gr. Sparre har rubricerat det ifrågav:de förslaget
såsom en »efemer idé»; det vore likväl besynnerligt, om en lag,
som gjort sig gällande och visat sina förnuftiga följder i Europas
mest civiliserade länder, och hvars nytta följaktligen vore så mångfaldigt
ådagalagd, här i Sverige skulle anses blott såsom ett förfluget
hugskott, som endast upkommit i följd af pressens bearbetningar.
Samma talare har påstått, att svenska qvinnorna icke önskade
den ifrågav:de myndigheten och att man väl icke borde påtvinga
dem densamma. Detta påstående vore i sanning bra djerft.
Jag räknar icke så lå bekantskaper bland fruntimmer, men har
ännu icke hört någon enda, som icke önskat alt lagstiftningen
målte erkänna den rätt, hvarom här vore fråga. Och hvad beträffar
det s. k. tvånget, som skulle innefattas i den Kongl. Propostnen,
kan jag icke förstå hvari detta »tvång» skulle bestå, då
Den 30 September e. m.
nemi. den föreslagna lagen medgifver, att om ogift qvinna icke
önskar att vara myndig, hon endast behöfver anmäla en sådan
önskan, för att få behålla förmyndaren, eller få en sådan för sig
ställd. För min del kan jag icke förstå, att denna anmälan skulle
vara särdeles motbjudande. Åtminstone vore don i ingen mån besvärligare
än, såsom Hr Adlercreutz föreslagit i sin reservation,
göra anmälan derom, att hon önskar blifva myndig. Jag skulle
fördenskull icke hysa någon särdeles betänklighet vid att bifalla
Hr Adlercreutz förslag lika gerna som den Kongl. Propostnen,
om icke för den orsaken, att den senare erkänner principen af
qvinnans ovilkorliga rätt till myndighet i följd af lag — ett erkännande,
som är a i den stora vigt att jag derföre ger min röst
åt den Kongl. Piopostnen.
Hr Tersmeden, Pehr Reinhold: Ofver detta ämne har
så mycket blifvit ordadt såväl på detta rum som annorstädes, att
jag icke anser mig böra uppehålla mig vid allmänna satser; så
mycket mindre som dessa blifvit framställda med en talang och
en fullständighet, hvartill jag ej kan åstadkomma något motstycke.
Jag vill således endast anhålla att få till besvarande uplaga några
af de anmärkn:r, som mot förslaget blifvit gjorda. Motståndarna
mot K. M:s Propos. äro af 3 slag. Några ha velat helt och hållet
afslå densamma. Andra ha önskat en återremiss till Utsk. i anseende
till vissa deremot förekommande betänkligheter. Slutligen
har man äfven velat, att R. o. Ad. skulle sorn sin gemensamma
tanka antaga Hr Adfercreutz’s reservation. Jag ber att få besvara
dessa anmärkn:r i den ordning jag här nämnt dem.
Gr. Sparre har mycket talat om qvinnans natur, och sagt att
med densamma icke vore förenligt, att hon skulle som myndig
vårda sin egendom. Jag skulle dock i motsats häremot tro, att
det ligger i hvarje menniskas natur att tillse och vårda det goda
Gud har gifvit henne, och att således hvad man i dagligt tal kallar
hushållning äfven ligger i menniskans natur att besörja. — En
värd talare bar sagt. att hans motståndare önskade, det qvinnans
upfostran skulle företrädesvis riktas åt förenämnde håll. För min
del tiar jag icke hört någon talare yttra sig i denna syftning. —
Gr. Sparre har också sagt, att det för upfostran icke vore nog att
uttala några allmänna satser, ulan att det fordras äfven öfning,
eller en slags exercis. Detta kan vara ganska riktigt, men för
all exercis — för att tala militäriskt — fordras nödvändigt vapen.
Vill man att qvinnan skall blifva en god matmoder, måste hon
äfven i tid lära sig behandla de medel, utan hvilka detta icke
blifver henne möjligt. — Han har också yttrat, att frihet från
yttre bestyr skulle vara nödvändig för bibehållande af själens renhet.
Detta kan jag ej rätt förstå. Själens renhet hos qvinnan
torde väl vara något som står långt öfver de yttre bestyren, och
med dem ingenting har att skaffa. Han har äfven sagt, att man
icke borde tvinga myndigheten på folk. Detta år emellertid något
som ej lärer kunna undgås. — Samme talare har sagt, att hos oss
saknades Notariats-inrättningen, Conseils de famille o. s. v., som
Den 30 September e. m.
461
i andra länder förefunnes, och att denna brist skulle utgöra ett
skäl för att icke medgifva myndighet åt den ogifta qvinnan. Då
likväl frågan gäller en naturlig rättighet, är det då rimligt att
icke erkänna densamma derföre att de yttre institutionerna icke
stå i öfverensstämmelse dermed? Historien lärer oss ju, att rätten
kommer först, och institutionerna sedan såsom följder deraf. — En
talare har också sagt, att qvinnan var omyndig i det gamla Rom.
Jag får då erinra att i det gamla Rom hade ännu icke kristendomen
tillvägabragt denna jemlikhetens grundsats, som äfven bör
ega sin tillämpning på förhållandet mellan man och qvinna. I
sednare tider och i nästan alla de länder, der den s. k. Romerska
rätten gjort sig gällande, har äfven qvinnans rätt blifvit erkänd.
I C«de Napoléon nämnes icke ens ordet qvinna, i fråga om myndighetsåldern,
utan der står blott person. — Samme talare har
äfven yttrat betänkligheter vid att medgifva qvinnan rättighet att
kunna sjelf ingå borgensförbindelse. Jag erkänner att hela detta
sätt att skaffa sig penningar genom andras borgen är högst obehagligt
och olämpligt, och det vore ganska väl, om det kunde
uphöra; men i vårt land lärer, åtminstone nu, delta icke kunna
gå för sig hvarken för man eller qvinna, hvilken sednare, i egenskap
af enka, äfven nu kan ingå dylika förbindelser. Ilan yttrade
att ett sådant stadgande borde göras »proplcr imbecillitaiem feminin»,
men han skyndade att tillägga, det dermed icke menades
något förolämpande mot qvinnan. Jag har emellertid svårt att
begripa detta förbehåll, likasom jag har svårt i allmänhet att lära
mig inse förnuftsenligheten af den plats, som i Svenska lagen är
qvinnan anvisad, mellan öfvermage å ena sidan och vanvetting å
den andra. Samme värde talare har äfven betecknat denna föreslagna
förändring såsom af högst genomgripande art, och derföre
samt på grund af de betänkligheter som dervid möta. ansett att
den icke borde träda i verket förr än efter någon längre tid,
hvilken han föreslagit att räcka till och med år 1870. Jag hemställer
dock, huruvida i vår tid, då allt går med jernvägsfart, ett
så långt upsltof vore lämpligt. Det påminner nästan om en vådevill,
som jag för någon tid sedan såg, der författaren framställer
ett omvändt förhållande mot det verkliga, nemi. att qvinnorna
hade blifvit de herrskande och männerne de förtryckta, och då
desse sökte blifva myndiga, och deröfver skulle fattas beslut af
qvinnorna, de sednare hade sina betänkligheter, och ansågo att
männerne borde, för att vinna denna förmån, vara 70 år gamle,
ty det ginge ej an att brådstörta med saken, och de kunde vara
blottställde för felsteg till följe af sin vekhet, känslofullhet o. s. v.
Man har äfven framställt Hr Adlercreutz^ reservation och
yrkat dess antagande framför den Kongl. Propos. Åtskilliga af
argumenterna i denna reservation hafva redan blifvit af andre talare
uptagna, men några återstå dock obesvarade. Reservanten
säger: »Enligt Kongl, förslaget beror det på den till mymiig ålder
komna qvinnans godtycke, att åter varda omyndig;» och derefter
framställer han en hel mängd olägenheter deraf. Vidare säger
han; »Ar deremot regeln, att qvinnan förblifver omyndig inttilldesi
462
Ben 30 September e. m.
hon för domaren tillkännagifvit sig vilja vara myndig, då undvikes
den eljest nödvändigt följande och i sina följder skadliga inkonseqvensen,
att en i myndighetens fulla utöfning varande och med
dertill erforderliga euenskaper utrustad person ändock skall hafva
rättighet att godtyckligt öfverkasta förvaltningsbeslyret på en annan.
» Efter min upfattning förekommer i Hr Adlercreutz’s eget
förslag ingenting som förbjuder den ogifta qvinnan, sorn efter anmälan
blifvit af HäradsRätt myndig förklarad, att åter blifva omyndig.
—- Hvad åter beträffar frågan huruvida denna rättighet bör
stadgas såsom något positivt, eller blott som undanlag erkännas,
så anser jag den besvarad genom det uttryck LagUtsk. ganska
riktigt begagnar, då det säger, att en sådan rättighet ej bör bero
på nåd, ulan måste vara uttryckt i lagen, och ej tillerkännas medelst
domarens eller någon auktoritets utslag.
Det är en Kongl. Propos., hvaröfver vi här hafva att besluta.
Den är olik de flesta andra sådana deruti, att K. M. här icke begär
en skilling i anslag, icke heller någon förökad makt. Den
innehåller icke ens någon ny tillämpning af redan gällande stadganden
i sådant hänseende, utan den håller sig uteslutande inom
det högre, det moraliska området. Om man, såsom de fleste talare
synas, med ett enda undantag, hafva gjort, erkänner att den här
föreslagna förmånen är en ovilkorlig rättighet, så bör man också
lemna den ostyckad, och jag tager mig så mycket mera anledn.
att yrka detta, som genom ett sådant R. o. Ad:s beslut detta förslag
skulle i och med detsamma blifva lag, alldenstund det är
framställdt i en Kongl. Propos., som redan blifvit af 2 Stånd bifallen.
Skulle man deremot antaga Hr Adlercreuts eller något annat
förslag, så är det ingenting som hindrar att K. M. till ett
från Dess eget skiljaktigt förslag vägrar Sin sanktion. Är det
således en sanning, att det åligger lagstiftningen att tillerkänna
qvinnan en länge saknad rättighet; är det äfven sannt, att denna
utgör för qvinnan icke blott en rättvisa utan äfven ett behof, så
anser jag, att R. St:r böra i detta fall gå K. M:s önskningar till
mötes, och — jag vågar tillägga — derigenom äfven bereda en
rättmätig tillfredsställelse, en väl vunnen ära åt den höge Motionären,
som härigenom visat Sig ej mindre såsom den i framtiden
klart inblickande Statsmannen, än såsom den för Rätt och Sann ing
nitälskande menniskovännen. — Jag röstar för det Kongl, förslaget
ostyckadt.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag kan icke neka att jag,
genom den ställning jag intagit midt emellan de båda partierna,
nu under deras strid råkat i förlägenhet. Jag framställde på f. m.
att jag, utan att vilja ingå på några djupsinniga disputer öfver
qvinnokönets egenskaper, gillade principen, att ogift qvinna borde
vid viss ålder vara myndig. Men ett är att gilla en princip, och
ett annat att tillse huru denna princip skall kunna i ett särskildt
land tillämpas. Jag hade då äfven äran visa, att lagstiftningen i
Den 30 September e. m.
103
öfrigt vore i mänga fall hos oss sk i I ja k t ig frän de länders, der
qvinnan är myndig. De inskränkningar, jag då föreslog, voro för
det första, att lagen icke skulle träda i verksamhet genast, utan
efter någon längre tid, som jag antog lill 1870;
qvinna aldrig skulle kunna berättigas att ingå borgensförbindelse;
samt slutligen att när förmyndare till en myndig blilven qvinna
afträdde sitt förmynderskap, så skulle hans redogörelse genomgås
af en utaf vederbörlig domstol förordnad god man, som skulle bevaka
den omyndiges rätt och bästa. Dessa äro de vilkor, hvilka
jag vill fästa vid antagandet af K. M:s Propös. Man har häremot
invändt, att detta skulle gå alltför långsamt i en tid, då allt går
med jernvägsfart. Detta är visserligen sannt, men det kan heller
ej nekas, alt man ofta bryter halsen af sig, då man åker på jernväg,
och för att förekomma sådana olyckor, torde man böra vidtaga
några försigtighetsmått. Den som vill att ett lagförslag skall gå
igenom, don bör också se till att det är så beskaffadt, att det kan
vinna folkets bifall och hafva en framtid för sig, så att man icke
behöfver efter några år göra om den nya lagen. Det är icke utan
exempel att, sedan man i lagstiftning funnit en god idé, man vid
dess praktiska tillämpning stött på svårigheter, hvilkas mängd
stundom åstadkommit en sådan leda och förtviflan, att man kastat
hela principen öfver bord och återgått till det gamla. Det är just
för att förekomma sådant som jag tillrådt varsamhet.
1 f. m., då jag nämnde mina vilkor, glömde jag dock att
nämna ett, nemi. att under den lid som förflote innan den nya
lagen skulle träda i verksamhet, borde Dr Adlercreutz’s förslag
antagas, så att hvar och en, som sådant önskade, kunde efter anmälan
blifva myndig.
Hr Nordenfelt har med anledn. af ett mitt yttrande sagt att
det ingalunda vore svårt att få juridiska biträden. Det tror jag
väl, för sådana personer som Hr Landsten; men qvinnorna skulle
säkert ofta nog råka i händerna på bedragare. Jag har under 15
år innehaft en plats, der jag varit i tillfälle att iakttaga de s. k.
bränvinsadvokaternes verksamhet, och bland de klagandes antal
har det icke varit få, som till processer blifvit narrade just genom
dessa personer, som arbeta i sitt yrkes intresse. En talare har
låtit påskina att jag skulle gjort ett misstag, då jag talade om
förhållandet i det gamla Rom, och att den lagstiftning, jag afsåg,
icke skulle gällt efter kristendomens införande. Det var dock
Justinianus som införde Paudekterna, och de gällde långt efter
hans tid. — En talare har också sagt, att man vid all lagstiftning
borde först se till huruvida principen vore sann; men jag tror
att detta icke är nog: de yttre förhållandena måste också stå i
öfverensstämmelse med densamma. Jag måste fortfara i yrkande
om återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det var då Hr Cederschiöld,
11. Th., yttrade sig till förmån för Hr Adlercreutz’s reservation,
som jag begärde ordet. Flere talare hafva sedermera besvarat
detta anförande, och jag kan således fatta mig temligen
4fi4
Den 30 September e. m
kort. Denna reservation innefattar det förslag, att den ogifta
qvinnan skulle i allmänhet vara omyndig, men efter anmälan hos
domaren kunna, der hon så önskade, blifva myndig. För att kunna
bedöma lämpligheten af detta förslag, måste man söka göra sig
reda för huru en sådan lag skulle vid tillämpningen taga sig ut.
Hvarje ogift qvinna, som på förenämnde sätt blifvit myndig, skulle
ju då blifva försatt i nödvändighet att vid alla tillfällen vara försedd
med domstolens prot:s-utdrag, som utvisade detta. Skulle ej
häraf mycken oordning och villervalla kunna förorsakas? Hennes
förre förmyndare behöfver ju icke ens hafva någon kännedom om
att en sådan anmälan hos domstolen egt rum. Skola då de åtgärder,
som han kan hafva vidtagit, innan han kanske af en hän
delse
härom blir underrättad, blifva utan ali kraft och verkan,
eller skola både han och hans myndling samtidigt kunna med laga
verkan vidtaga förfoganden om denna sistnämndas egendom, hvilka
kanske äro emot hvarannan stridande? Jag tror i sanning att
den, som vill göra sig reda för följderna af en sådan lag, skall
vid närmare pröfning finna densamma opraktisk. Skulle åter kontroller
påbjudas öfver huruvida anmälan skett, och kungörande
alltid böra föras in i tidningarne för hvarje tillfälle, då ogift
qvinna tillkännagifver sig vilja utöfva rättigheten att vara myndig,
skulle troligen oredan blifva ännu värre. Det rätta är väl, att
lagen säger hvem som är myndig, och att omyndighetstillståndet
utgör undantag. Skulle man konseqvent vilja tillämpa de åsigter,
som här blifvit framställde af flere bland de talare, hvilka yttrat
sig emot det i K. M:s Propos. innefattade förslag, så komma man
derhän, att vår nuv:de lag är obillig, som bjuder att enka skall
vara myndig. Icke måtte den omständigheten, att hon längre eller
kortare tid varit gift, förändra hennes själsförmögenheler, om det
är dessa, som man hos den ogifta qvinnan i allmänhet anser icke
vara tillfyllestgörande för att berättiga henne att kunna sjelf råda
öfver sig och sitt gods. Det är, efter min öfvertygelse, det enda
rätta att erkänna qvinnans fulla människovärde. Icke lärer väl
de af dem, som äro barn af samma föräldrar, den ene kunna med
fog påstå, att derföre att han är man, större mått af förmåga och
högre själsegenskaper vid födseln tillfallit honom, än hans syster;
och icke kan man heller tro att Den, som skapat menniskorna,
skulle så misslyckats vid danandet af den ena hälften af menniskoslägte!,
att denna hälft icke borde tillerkännas fullt menskliga
rättigheter. Det är just ett erkännande af qvinnans värde, som
också i det husliga lifvet utgör mannens största trygghet. Der
civilisationen gått fram och verkat i denna välgörande riktning,
der utgör förtroendet säkerhets-vakten och der behöfver man icke
instänga qvinnan i harem, eller låta bevaka henne af eunucher.—
Det ligger, enligt min tanka, lika mycket rättvisa som billighet i
det framställda, af Utsk. gillade, förslaget och några serdeles vådor
tror jag icke heller man har att befara deraf, hvilket torde finnas,
om man gör sig reda för hvad förgångna tiders erfarenhet lärt
oss. Icke tror jag man kan säga att i allmänhet de qvinnor, som
hittills sjelfva haft förvaltningen af sin egendom om händer, metta
Den 30 September e. m.
Sn hvad sorn varit fallet med männerne, förstört sin förmögenhet
och bragt sig sjelfva och andra i olycka. Jag skulle tvärtom tro,
att en större betänksamhet i allmänhet fallit på deras lott. De
våga vanligen mindre, och förlora äfven derföre mindre. — Man
anser att den ogifta qvinnan icke bör få råda öfver sig sjelf och
sitt gods, men man har dock icke vågat sätta i fråga att någon
sådan inskränkning skulle stadgas för den hustru, hvars man faller
ifrån och lemnar henne ett vidlyltigt bo att förvalta och en talrik
familj att försörja; och erfarenheten har också visat, att qvinnan
i sådane fall ofta arbetat med framgång och lyckats reda sig i
ganska brydsamma förhållanden. Om det också nu vid öfvcrgån
gen
skulle för en del af de förmögnare medföra några olägenheter
om de från den sorglöshet, hvarvid de blifvit vane, skulle försättas
i nödvändighet att sjelfva förvalta hvad försynen låtit falla
på deras lott, och således träda i utöfning af mvndighetsrätten,
så gifver ju det Kongl, förslaget dem rättighet att genom afsägelse
hos Rätten vinna befrielse derifrån. Men den stora mängden af
landets ogifta qvinliga befolkning har säkerligen redan fått lära sig
att på egen hand sköta sina angelägenheter oberoende af lagstiftningen.
Den, som icko egt något annat än hvad hon kunnat med
egna händer förvärfva, har redan efter eget godtfinnande härmed
förfarit, men skall genom den föreslagna förändrade lagstiftningen
komma i en vida fördelaktigare ställning än som f. n. är händelsen,
emedan hon får vida bättre tillfälle att sig till fromma använda
den förmåga, hvarmed hon kan vara utrustad, och att begagna
sig af utvägarne till ärlig försörjning. — En talare har
visserligen sagt, att de ogifta qvinnor, med hvilka han i detta
ämne samtalat, skulle i allmänhet icke önska vinna den ifrågasatta
rättigheten alt varda förklarade myndige; men mängden af ansökningar
om myndighet, som hos K. M. beständigt förekomma till
afgörande, torde vara ett säkrare bevis uppå att de äro många,
som önska blifva delaktiga af denna rättighet. Att dess vinnande
är förenadt med omgångar, gör förmodligen också att mången, som
eljest skulle önska begagna sig deraf, nu icke derom väcker fråga.
Jag har visserligen icke sjelf helt och hållet biträdt det förslag,
som i den Nåd. Propos. är af K. M. framställt, men de af eder,
mine Hrr, som tagit kännedom af det vid samma Propos. bifogade
StatsRåds-prot. torde hafva funnit, att sådant icke kommit deraf,
att jag icke delat den åsigt som för förslaget ligger till grund.
Min skiljaktighet har tvärtom härledt sig derifrån, att jag icke ansett
föreskrifterne i afs. på den föreslagna friheten så fullständiga
som de borde vara och hvad härmed sammanhänger i allo så noga
ordnadt, som, enligt min tanka, varit önskligt. Då emellertid förslaget
blifvit af LagUtsk. tillstyrkt, och jag ej, för vidhållandet af
mina enskilda i mindre väsendtliga delar derifrån afvikande åsigter,
finner skäl att motsätta mig detsamma, så förenar jag mig med
dem, som anhållit om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Ville man i korthet bestämma vår tids karakter, kunde det
VIII II. 30
4B6 Den 30 September e. m.
näppeligen ske med ett mera passande uttryck, än emancipationslustans
tidehvarf.
Kan det vara något ondt uti att söka frihet? Visserligen
icke, om det är den sanna friheten som sökes. Slen högst få
hafva fått syn på denna, så att de insett hvaruti den verkligen
består. Och ännu färre hafva kommit till en sådan förnekelse
och försakelse af sig sjelfva, att de kunnat vinna en så lefvande
erfarenhet deraf, att icke sjelfviskheten förvillar omdömet, såväl i
fråga om egen, som andras frihet.
Om detta sökande hade till mål att, genom Guds Ord och
tron derpå, realisera menniskans emancipation ifrån synden, på det
hennes pånyttfödde, frigjorde ande skulle återigen kunna äta af
Lifsens Träd och evinnerligen lefva lill Guds Ara; då vore vår
tid visserligen ett tidehvarf, sorn med jublande glädjesånger skulle
besjungas af himmelens englar. Men så är det icke. Tvärtom.
Det man eftersträfvar, är en emancipation för det förgängliga, som
tillhörer denna verlden, på det evigas bekostnad.
På ett gröfre eller finare sätt, i förhållande till hvars och
ens bildningsgrad, vill man afskudda sig de band, genom hvilka
menniskan, enligt Guds ordning i skapelsen, står i beroende af
det yttre, som omgifver henne. Har bildningen så pass förmildrat
egoismen, att den upväckt en klemig philantropie; så vill man
söka bereda åt andra samma falska förmån, som man anser såsom
vilkor för sin egen sällhet. Häraf upkommer allt frihetssträfvande
i våra dagar. Såsom orsak till sträfvandet för andras frihet, kan,
utom philantropien, äfven läggas ett mer eller mindre medvetet,
eller kanhända omedvetet behof att, genom omsorgen för andra,
söka en ursäkt för begäret efter denna Jössläppta frihet för egen
räkning.
I något af detta ligger äfven orsaken till sträfvandet att göra
qvinnan, nolens volens, myndig. Menskliga högmodet och sjelfviskheten
känna sig besvärade af beroendet, emedan det hejdar egenviljan.
Tidens bildning har dock gifvit häråt en yttre prägel och
hvitmening, som hal' skenet af rättvisa och jemnlikhet. Nu föreställer
man sig qvinnans beroende ställning för henne besvärlig
och förnedrande. Då kräfver aktningen för henne att göra henne
sjelfständig Vore jag qvinna, skulle jag dock undanbedja mig en
sådan aktning. Och jag är viss. att hvarje qvinna, som rätt upfattat
sig sjelf och den ställning hon fått, såväl genom skapelsen,
som genom de derefter timado förändringarne, ingalunda gillar
den välmening, som åt henne söker förvärfva en ära, som mången,
med kännedom om Guds allvisa ordning, i sann qvinlighet, icke
utan blygsel skulle kunna bära. En sjelfständig qvinna är ett
oting. Tv, hon är icke man, men icke heller qvinna, utan något
midt emellan.
Uplöser man ordet sjelfständig, så vill det säga att stå för
sig sjelf, bero af sig sjelf, vara sig sjelf nog. — Detta kunde möjligen
sägas om mannen, emedan han var först skapad och stod för
sig sjelf, ensam herre öfver den öfriga skapelsen. Men, oaktadt
detta, kunde ej en gång han känna sig lycklig, stående ensam för
Den 30 September e. m.
407
sig sjelf. Han måste hafva »en hjelp». — Huru kan det då tänkas,
att qvinnan, med bibehållande af sin ursprungliga karakter,
skulle kunna stå i en sjelfständig, oberoende ställning. Skulle
detta kunna vara tänkbart, måste hon åtminstone först antaga
egenskap af man. — Nu frågas: är det karlaktiga qvinnor vi vilja
hafva? — Härpå lärer väl svaras ett obetingadt nej.
Aktningen för qvinnan lärer således ej kräfva att förklara
henne vara man, utan den kräfver just att respektera henne såsom
qvinna, stående i beroende af mannen, såsom hennes stöd,
under det hon, just i denna ställning, är honom en hjelp.— Uphäf
denna Guds ordning i Skapelsen, och qvinnan skall omsider
blifva såsom man. Och efter denna infernaliska melhamorphose,
skall det icke dröja länge, förr än våra män blifva såsom qvinnor.
Syrach, en af gamla testamentets vise, säger derföre: »Gif icke
qvinnan våld öfver dig, att hon icke varder din herre.»
All sann frihetskänsla mäste, förmedlad af den kristliga kärleken,
finna sin sällhet i beroende och försakelse. I samma mån
som menniskan afskuddar sig dessa band, har den kristliga kärleken
förkolnat, och hon blir köttslig, sjelfvisk, djurisk och i stället
att blifva fri, blir hon slaf under den värsta och sämsta af alla
despoter: sig sjelf.
Allt Guds Ord, både i Gamla och Nya Testamentet, vittnar
om en beroende ställning för qvinnan. Man bör blott urskilja
hvaruti detta beroende består. — Mannen har aldrig blifvit satt
till en herrskande despot öfver henne, utan såsom den späda rankan
stödjande sig vid den starka stammen, skulle hennes kärleksfulla,
ömma, milda väsende blifva en tempererande regulator för
mannens kraftfulla vilja och vidtomfattande, djupgående förnuft.
Ömsesidigt bibehållande dessa egenskaper, skulle de tillsammans
utgöra ett. Och under den gemensamma upfostran för himmelen,
skulle begge för hvarandra bruka denna jorden, som brukade de
den icke.
Vill man nu göra qvinnan obetingadt myndig, så ryckes hon
dermed, som förut är sagdt, utur den ställning Gud Sjelf vid
skapelsen gifvit henne. Hon måste då också upfostras såsom karl.
Denna upfostran skall ovilkorligen lägga en manlig prägel på de
qviniiga egenskaperna. Och efter en eller tvenne generationer
skall man säkerligen, antingen finna få verkliga qvinnor, eller
också skola qvinnorna, förståndigare än vår tids män, afsäga sig
den missförstådda förmån man velat påtruga dem.
Likväl, efter tiden nu, i sin ondska, tagit en så skef rikt
ning,
att man ändtligen vill hafva qvinnan myndig, och det också
finnas qvinnor, som till följe af männernas öfverhandtagande förakt,
eller liknöjdhet för äktenskapet, komma i den ställning, att de
måste bero af sig sjelfva och söka sin egen utkomst, så må man
då underlätta, för dem som önska det, möjligheten att blifva myndiga,
men icke påtvinga det säkerligen vida större flertalet en
ställning, uti hvilken de med sorg och bekymmer skulle se sig
försatta. Det synes ock af K. M:s Nåd. Propos., att högstdensamme
icke varit benägen för en obegränsad utsträckning af qvinnans
*68
Beil 30 September e m.
myndighet, utan egentligen fästat afs. på och velat göra ett medgifvande
åt Ständernas vid sistförflulne Riksdag fattade, af II. M.
Konungen då ej sanktionerade, beslut. Slen, sorn jag här visat,
anser jag detta medgifvande för långt utsträckt och får derföre
vördsamt anhålla om Hr Gris o. Landtmis propos. på det i Hr
Adlercreutz^ reservation framställda förslag.
Frih. Creutz, Stephan: Den fråga, som nu är under öfverläggning,
är i sanning af djup betydelse, och kan icke nog behjertas,
emedan den står i ett nära och oskiljaktigt sammanhang
med de vigtigaste samhällsfrågor, som kunna blifva föremål för
lagstiftningen. Jag kan derföre icke nog lifligt uttrycka min innerliga
önskan, att denna fråga måtte få den utgång K. M. åsyftat,
och som skall blifva en ny lager i Hans förut så ärorika krona.
Det synes icke vara för tidigt som denna fråga kommit å bane.
Redan Birger Jarl förbättrade omkring 1260 qvinhans ställning i
samhället, då han tillät henne att ärfva hälften emot broder, men
icke förrän 1845 fick denna rättighet genom den lika arfsrälten
sin nödiga och länge önskade utsträckning. Nu föreslår K. M.
tillerkännandet åt qvinnan af en annan rättighet, som i sekler
varit efterlängtad lika väl som i dag. Det synes då, som jag förut
sagt, icke vara för tidigt, att man beträder denna civilisationens
bana, som i alla andra länder redan länge varit följd, der denna
sak blifvit bragt till ett med kristendomens läror och sann rättvisa
öfverensstämmande resultat.
I det Betänk., hvarom vi nu öfverlägga, finnér man 3 reservationer,
afgifna af jurister och prester. Det synes sannerligen
som skulle juristerne hafva för afsigt alt ännu längre beskatta den
ogifta qvinnan: jag hoppas dock den tid nu är inne, då denna
beskattning skall uphöra.
I likhet med hvad Hr Adlercreutz i sin reservation framställt,
anser jag visserligen att qvinnan icke bör »i alli» vara likställd
med mannen, men i allt som lörer hennes menniskorätt, bör ovilkorligen
en sådan jemlikbet ega rum. Man kan väl icke med
rätta förneka en menniska rättighet att sjelf sköta och förvalta sitt
gods, ärfdt elior förvärfdt, Och bör lika litet kunna förneka någon
att skänka sitt bjerta, utan ingrepp af en despotisk giftoman, till
den af en sann böjelse valde. Det är icke min önskan, att en så
beskaffad emancipation för qvinnan skulle införas, som den siste
talaren åsyftat såväl soln en talare bär bredvid, nemi. att hon
skulle, genom antagande af den ifrågav:de Lagen, blifva en Amazon.
Min önskan är blott, att qvinnan må förblifva i den ställning som
naturen henne anvisat, nemi. »att mannen skall vara hennes hufvud
och hon vara honom underdånig»; men detta förhindrar ingalunda
hennes rätt att förvalta sitt eget gods och gifva sitt hjert»
åt den hon älskar, såväl som i allmänhet vanlig menniskorätt.
Jag kan således under intet vilkor förena mig med Hr Adlercreutz
eller de öfrige reservanterne i deras åsigter, utan anhåller i stället
om bifall lill ,IL. M:s Propos.
Don 30 September e. m.
4B9
Hr Hjerta, Lars: Om jag finge döma efter mitt eget intryck,
hvad som borde blifva resultatet af den discussion, som
här egt rum, så skulle jag visserligen tro, att efter de af Hr
Nordenfelt och Gr. Mörner afgifna anföranden icke något tvifvel
vidare bör kunna förefinnas om utgången. Jag skulle således bespara
R. o. Ad. ytterligare uppehåll, om icke min önskan att få
K. M:s Propos. bifallen vore så stor, att jag icke kunnat helt och
hållet utan oro förnimma, huru äfven några af R. o. Adis i andra
frågor med mig liktänkande ledamöter mot förevide förslag framkastat
betänkligheter, hvilka dock synas mig lätt kunna vederläggas.
De egentliga motståndame synas mig derjemte hafva insvept
sin inbillning i åtskilliga skenfagra talesätt, hvilka, om man
närmare granskar dem, torde befinnas sakna egentligt innehåll.
Jag anhåller derföre att få åberopa de goda skäl, som fJtskis Betänk.
innehåller, men tillika att få litet mera exegetiskt utveckla
dem. Utsk. säger: »Det må dock icke tydas såsom en brist af
aktning och förtroende för qvinnan att våra lagstiftare intill dessa
dagar afhållits från lossande deraf; men de synas hafva fruktat att
derigenom rycka qvinnan ur den husliga, stilla och fridsamma
verksamhet, som anses närmast öfverensstämma med hennes lynne,
in på affärslifvets, för ett finkänsligt sinne vanligen motbjudande
tummelplats. Inskränkningen är likväl härmed icke försvarad.»
Utsk. synes härigenom hafva velat ursäkta dem, som sätta sig emot
qvinnans myndighet, med den förmodan, att det icke skett af brist
på förtroende till hennes förmåga alt sköta sig sjelf; men jag frågar:
hvad skulle afhålla lagstiftaren från att förklara qvinnan myndig,
om icke just ett sådant, bristande förtroende? Den som deremot
för qvinnans förmåga hyser förtroende, kan ej hafva något
skäl att afslå förslaget. Vidare heter det: »Väl har blifvit invändt
att i fr ågastä llda lagförändring skulle vara obehöflig, alldenstund
K. M. har makt att förklara ogift qvinna myndig, samt erfarenheten
skall visat, atrt Ilan aldrig vägrar den till mogen ålder komna
och stadgade qvinnan, då hon derom i underd. anhåller, denna
förmån; men häremot bör framför allt anmärkas, att det icke är
frihet, som heror på nåd — den måste hafva sitt uttryck i och
vara erkänd af lagen.» Just- denna omständighet, att K. M. sällan
eller aldrig afslår ansökningar af ogift qvinna alt blifva myndig,
samt det bifall detta handlingssätt vunnit i landet, måste utgöra
bevis för, att man anser principens riktighet så rotfästad, att den
utan fara kan stadgas såsom allmänt gällande. Jag vill vädja till
R. o. Adis eget medvetande om hvad som passerat under den tid
som förflutit sedan denna Kongl. Propos. kom i dagen, eller, om
jag går längre tillbaka, under tiden mellan Konungens throntal
och den dag då Proposinen afgafs. Befann sig icke under denna
tid den allmänna upmärksamheten fästad i spänd väntan på denna
Propos., och har. icke, sedan densamma inkommit, ett vida öfvervägande
tänkesätt yttrat sig för den? Detta omdöme är visserligen
subjektivt, men hvar och en må sjelf pröfva och inför sig afgöra
förhållandet. En af mina motståndare har också indirekt medgifvit
detta, då han kallade denna allmänna önskan »ett dagens vindkast»,
470
Den 30 September e. m
och t. o. m. liknade den vid en orkan. Detta namn, »ett dagens
vindkast», torde dock ingalunda kunna anses vara det rätta, då
man besinnar att denna fråga varit å bane vid alla Riksdagar alltsedan
1840, och alt den äfven varit föremål för flera andra auktoriteters
åtgörande, utom R. St:r. — Alan har såsom skäl emot
bifall till K. Alts Propos, åberopat den historiska gången af frågan,
nemi. att den blifvit afstyrkt af LagKomilén och alla andra auktoriteter,
som haft att handlägga densamma. Alen hvar och en,
som känner dessa förhandlingars historia ifrån den tid, då Lag
Komitén
först tillsattes, vet att i den derpå följande Lagberedningen
låg en reaktion mot den förras åsigter, äfvensom att de domstolar,
som fått yttra sig, inskränkte sig till llofllätterna, hvilka
vid samma tid afgåfvo, äfven öfver andra delar af Lagen, utlåtm,
bland hvilka några torde komma att qvarstå som de största märkvärdigheter.
Eli sådant utlåt, var t. ex. ett förslag, framstäldt af
den HofRätt, som ifrigast afstyrkte den nu förevule frågan, att
den, som yttrade något förnärmande om en afliden Konung, skulle
straffas med 3 års fästning; och då må man icke undra om äfven
i denna fråga ett reaktionärt tänkesätt gjorde sig gällande. Alen
då detta förslag funnit hos K. AL och Regeringen så starka sympathier,
att den blifvit för R. St:r framställd; då den blifvit enhälligt
och utan votering antagen i det RiksStånd, som, enligt
min öfvertygelse åtminstone, kunde förmoda hafva anledn. att hysa
de mesta betänkligheterna dervid, emedan i detta stånd qvinnan
anses mera oförmögen, än i något annat stånd, att sköta sina egna
angelägenheter, så synes man icke heller här böra motsätta sig
densamma. Alotstfindet mot qvinnans myndighet torde till stor del
härleda sig från tvifvelsmål om riktigheten af det påståendet, att
bon skulle vara företrädesvis försigtig i ekonomiska angelägenheter.
Alen jag hemställer till en hvar, som umgåtts med folk af alla
klasser, om de icke funnit att det ofta är hustrun sorn får hafva
den största omtänksamheten för att försörja sig sjelf och barnen,
samt att mannen, vida oftare än hustrun, är behäftad med oförsigtighet
och brist på omtanka i hushållets angelägenheter. Om
det medgifves, att sådant är förhållandet inom de mindre välmående
klasserna, hvarföre då påstå att inom de klasser, der qvinnan
fått en bättre upfostran, hon skulle vara sämre utrustad på
förståndets och klokhetens vägnar. Alan borde väl snarare på ett
motsatt sätt betrakta saken; men i annat fall måste felet vara föräldrarnas,
och bör genom förbättrad upfostran kunna förekommas.
Jag skall nu tili besvarande uptaga några få af de skäl, som
reservanterna och andra motståndare till förslaget anfört. En ledamot,
som gillar sjelfva principen, har dock, såsom ett skäl att
önska frågans förkastande, anfört vådan af att ogift qvinna skulle
ingå borgensförbindelser, flan anser att man på denna grund icke
borde antaga Eetänk., utan i stället flr Adlercreutz’s reservation.
Det må vara sannt, att någon rättmätig farhåga i detta afs. kan
upstå, men hvar finnes en frihet, en rättighet, som icke kan missbrukas?
Då, för öfrigt denna rättighet icke är genom någon lag
inskränkt för de qvinnor som sjelfva förvärft sin förmögenhet, så
Deri 30 September e. m.
återslå blott de sorn falt ärfva sådan. Men då kan man åter
spörja: hvarföre har lagstiftningen icke varit lika mån om att
sätta ett sådant kuratel för den qvinna som gifter sig? Der vid
lag äro dock vådorna mycket större; och mig synes derföre att,
så länge man icke vidtagit några försigtighetsmått i detta afs.,
äro sådana icke heller nödvändiga i det förra. — Hvad för öfrigt
beträffar det förmenande, sorn här blifvit framsläldt, alt en myndig
dotter blir såsom hustru omyndig, så har redan blifvit anmärkt,
att en hustru icke kan anses omyndig. Äfvenså torde den om
ständigheten
vara allmänt bekant att, så snart hon har någon ärfd
egendom, så kan mannen icke komma åt den, utan att hon skrifver
under hans skuldförbindelse. — Gr. Sparre här framställt åtskilliga
andra vådor, som jag anser att man icke bör helt och
hållet förbigå. Han har påstått, att de, som försvarat Utslcs Be
tänk.
, äfven sökt att framstå såsom försvarare af en förtryckt
mensklighet. Jag har icke hört att saken blifvit tagen från en
så känslofull sida. Ilan har äfven sagt, att hans motståndare synas
vilja omskapa detta kön lill karlar, och en annan talare bland
de mest kristlige på detta rum har sagt detsamma, samt kallat
detta för »en infernalisk metamorfos». Jag medgifver, att det
skulle vara något infernaliskt uti, om en sådan plan funnes, ålen
om häruti läge någon sanning, så borde den värde ledamoten bevisa,
att i de länder, der qvinnan blifvit förklarad myndig, hon
också derigenom blifvit på della sätt omskapad ifrån sitt kön. och
det vore intressant om han ville meddela oss något mera af sin
kännedom i detta ämne: — jag känner det verkligen icke. —
Samme värde talare har sagt, att en far vanligen icke meddelar
kännedomen af sina affärer åt döttrarna, utan snarare åt sine söner,
men jag anser de förra hafva lika stort anspråk derpå som
de sednare, ty de, som tilläfventyrs icke blifva gifta, hafva rättighet
att fordra en annan bestämmelse i lifvet. Hr Nordenfelt har
för öfrigt så väl och fullständigt besvarat denna invändning, att
jag icke vill vidare uppehålla mig dervid. — En talare på f. m.
har yttrat sin räddhoga, att hemlifvets trefnad skulle lida något
mehn af den nya lagstiftningen; jag ber att få hänvisa honom till
förhållandena i ett annat iand, nemi. England. Ingenstädes hör
man både på poesi och prosa så mycket prisas »the sweet home
and its fireside»: »det ljufva hemmet och dess eldbrasa», med ett
ord, det husliga lifvets behag som der, och utan tvifvel med skäl,
och dock har' detta land erkänt qvinnan såsom myndig. I ett annat
land, nemi. Frankrike, äro förhållandena och sederna visserligen
något olika; men det torde vara mången af eder, mine Hrr,
som kommer ihåg hvad Henry Bulwer, en bror till den namnkunnige
romanförfattaren, säger i ett förträffligt arbete, kalladt:
Frankrike eller »Medelklassens monarki», nemi. att det är tvenne
inflytelser, som i Frankrike företrädesvis göra sig gällande och
gifva nationalkarakteren dess prägel: konstens inflytelse, och qvinnans;
och han visar i en intagande målning, att det är ingenstädes,
som qvinnan så mycket deltager i mannens angelägenheter
som der. Ilan säger, att i följd af sättet hvarpå äktenskap ofta
472
I)eii 30 September e. m.
afslutas mellan föräldrar för barnens räkning, det visserligen är
möjligt, att en hustru der icke alltid är sin mans älskarinna, men
hon är deremot alltid hans vän, och han har af henne kanske
mera hjelp och stöd än i något annat iand är förhållandet. Vi
veta också att i detta land den unga flickan, när hon blifvit 10
lill 12 år gammal — jag talar här icke om de rikaste folkklasserna
— börjar vanligen lära sig ett yrke, en état, ty hon vet
att, om hön också eger en liten hemgift, så är dock det bästa hon
kan medföra, alt hon sjelf är till något daglig, och om hon ej
blifver gift så har hon något att försörja sig med. Hvarifrån
skulle man för öfrigt hemta den förmodan, att dugligheten förtager
behaget och det sköna doftet från qvinnans personlighet? — Jag
tror sannerligen icke, att de franska damerna äro mindre behagliga,
tvärtom brukar man nämna dem såsom mönster i detta afs.;
åtminstone är det ett faktum, att deras moder beherrska hela
verlden, och de pläga äfven i många andra fall åberopas till efterdöme
i fråga om smak och behag. Man torde således finna, att
myndigheten ej beböfver i detta afs. medföra några elaka följder. —
Man har talat om, alt det i Frankrike finnes Notarier och Conseils
de Famille. Det lät på en af de värde talarne som om han ansåg
att alla fruntimmers förmögenhet läge förvarad hos dessa Notarier;
— så är dock icke förhållandet. I England finnes dessutom denna
institution alldeles icke. Afven här i Sverige torde det ej vara
svårt att finna tillräckligt många personer, till hvilka fruntimmer
kunna anförtro sig i och för vården om deras förmögenhet. Man
har ock skrämt oss för advokaterne; men jag skulle tro att intet
fruntimmer skulle komma att taga sin tillflykt till dessa sämre
advokater, som höra till samhällets förlorade medlemmar, för alt
få sin förmögenhet af dem vårdad. Vi hafva deremot en högst
aktningsvärd corps af domare, både på landet och i städerna, åt
hvilka mångfaldiga förtroenden lemnäs, och som i allmänhet oklanderligt
vårda dem. Det torde vara svårt att upgifva något land,
der man i detta afs. finner så mycken redlighet bland embetsman
och så sällan undansnillade medel som här i Sverige. Mången
omyndig qvinna hindras ock från att på ett fördelaktigt och glädjebringande
sätt använda sin egendom blott deiföre alt hon icke är
i stånd att få sin förmyndare att göra redo för sig. F^örmvndaren
kan ofta nog vara en slägting, som har personlig fördel af att
icke släppa pupillens medel ifrån sig. och egennyttan kan vara en
stark driffjeder till hans motstånd. Jag är slutligen fullt säker
att man i de länder, der qvinnan är myndig, skulle på frågan om
de ville gå tillbaka till ett sådant tillstånd som det vi nu hafva,
skulle få ett allmänt nej till svar; äfvensom att man här, åtminstone
från ett ganska stort antal, kunde påräkna ja till svar på
frågan, om ett lossande af de nu befintliga banden vore önskvärdt.
Jag lemnar i all ära Gr. Sparres försäkran, att icke något enda
af de fruntimmer, han talat vid, önskat vinna myndighet; men jag
föreställer mig, att dessa samtliga måtte varit så vördnadsvärda
damer, att de icke mera kunde till sin fördel begagna denna rättighet.
Hvad min egen erfarenhet beträffar, så får jag säga, att
Den 30 September e. m.
475
jag n8stan icke hört någon enda säga nej. — För öfrigt tror jag
att, om denna fråga nu icke bifalles, den dock skall ständigt återkomma,
ty den kan icke falla, och det vore då, efter hvad mig
synes, en heder för B. o. Ad. alt bifalla detta K. M:s förslag,
särdeles nu sedan det blifvit antaget af det Stånd, som kunde sy
nas
halva mesta skäl att afslå detsamma, eller åtminstone att dervid
hysa betänkligheter. — Hvad beträffar Hr Adlercreutz^ reservation,
så är onekligt, att den innefattar ett steg framåt, men i
formelt afs. är här en stor skillnad; ty om Ståndet nu bifaller
den Kongl. Propos., så är Lagen» med detsamma gifven; om deremot
Hr Adlercreutz’s reservation antages, så kunna motståndarna
lättare finna på fyrfaldiga sätt att undanskjuta frågan. — Jag
tillstyrker således bifall till K. M:s Propos. och Utsk-.s förslag.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Jag anhåller att få göra
några få anmärkmr mot Gr. Sparres yttrande. Han har framställt
det antagande, att de som talade för bifall till förslaget, åsyftade
att förvandla qvinnorr.a till karlar. Hvad mig beträffar, så försäkrar
jag att sådant är stridande mot både min böjelse och min
öfvertygelse; utan om jag kunde göra någon förvandling i den
vägen, så skulle jag heldre vilja göra den i en motsatt riktning
och förvandla mina motståndare till qvinnor, då jag är öfvertygad
att den Kongl. Propos. skulle med acklamation gå igenom. Gr.
Sparre har vidare sagt, att denna institution skulle uplösa familjebandet
och göra qvinnan till oskicklig maka och moder, meri Hr
Dalman har redan anfört exempel, huruledes männer, som förstört
sin förmögenhet, ofta blott genom hustruns omsorg och klokhet
kunnat åter arbeta sig upp. Jag har i sanning äfven sett sådana
fall, och funnit att det äktenskapliga bandet derigenom blifvit
ännu fastare tillknutet. — Slutligen må jag få framställa en liten
anmärkn. mot mine värde slägtingar. De hafva fästat upmärksamheten
derpå, att de icke kunna ikläda sina tankar den poetiska
form, som af några talare blifvit begagnad, utan att de måste hålla
sig till prosan, och sagt detta med en tonvigt, som om denna
prosa hade större betydelse. Jag förmodar att de härmed syfta
på en talare i f. m:s, som med stor utförlighet och sanning framställt
denna fråga under en högst intagande form. Om så är händelsen,
anhåller jag, att R. o. Ad. ville öppna sina öron för detta
så förträffligt framförda poetiska föredrag, men helt och hållet tillsluta
dem för mina värde franders torra prosa.
Uplästes ett af Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., inlemnadt
så lydande anförande:
I dag, såsom ofta under denna Riksdag förhindrad, dels af
tjenste-åligganden, dels af andra omständigheter, ifrån att fullständigt
öfvervara det Höglofl. Ståndets öfverläggningar, kan jag
dock icke underlåta att uti en så maktpåliggande och intresseegande
fråga som förev:do, eller ang:de ogift qvinnas rätt ali vid
viss ålder vara myndig, ifrån min aflägsna plats höja min röst
samt, med serdeles tillfredsställelse, aflemna mitt ja till LagUtskis
•»74
Den SO September e. m.
ifrågav:de Betänk. N:o 42, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. i
ämnet.
Då jag, skattande mig lycklig att vara af Försynen satt i tillfälle
att få, ej allenast uplr-fva, ulan äfven deltaga uti lösningen
af denna vigtiga fråea. således redan haft äran tillkännagifva att
jag ämnar rösta för bifall till LagUtskts nu afgifna Betänk., anser
jag mig ej behöfva vara vidlyftig uti anförandet af mina skäl härtill;
mig synes, att de, som rösta deremot, kunna hafva behof af
alt med mera utförlighet andraga sina motskäl.
Vi, som tänka lika med LagUtsk., torde endast behöfva åberopa
hvad Ulsk. yttrar sidan 3:
»Viglen af en lagstiftnings-åtgärd ökas i samma mån, som
åtgärden kan i sina följder blifva ingripande, och ju högre upfattning
om menniskovärde och menskliga rättigheter, som deri uppenbaras,
desto betydelsefullare framstår åtgärden såsom ett vittnesbörd
om den ständigt fortgående civilisationens oemotståndliga makt.
Denna makt är det ock, som nu höjer sin röst för lossande af de
band, hvarmed den ogifta qvinnan hittills hos oss varit bunden, för
borttagande af inskränkningar, hvilka, oförenliga med nuvtde föreställningssätt,
räkna sina anor från en tid, som i så väsendtlig mån
var olik den närvide.»
Den lyckliga lösningen af denna fråga synes mig vara ett ibland
de förnämsta bevisen på civilisationens ståndpunkt uti vårt land,
och jag tror äfven, att till ett ibland de skönaste bladen af Konung
Oscars historia skall en gång det räknas, hvaruppå beslutet om
qvinnans myndighet vid 25 års ålder finnes inskrifvet; samt det af
Birger Jarl och Magnus Ladulås påbörjade stora verk, hvad qvinnan
beträffar, härmed vara fulländsdt.
Jag röstar för bifall till LagUtskis ifrågav:de Betänk.
Hr Cderschiöld, Rob. Theophron: Det har blifvit åbe
ropadt,
att den nu ifrågavtde förändringen förut varit föremål för
R. St:rs öfverläggning. Jag vill med anledn. häraf i minnet återkalla
huru den behandlades vid sista Riksdagen. R. Sl. beslölo då:
att qvinna, som önskar myndig blifva, skall vara minst 30 år gammal,
hvarjemte hennes ansökan först måste af Domslol pröfvas. —
Detta beslut afgafs den 5 April 1854 förslagsvis af LagUtsk. och
blef R. Stms vid förra Riksdagen. Det är, såsom man finnér, högst
skiljaktigt från del man nu är i begrepp att fatta. Detsamma
vann emellertid icke K. M:s bifall; 3 år derefter har K. M. nu
framställt och LagUtsk. tillstyrkt ett förslag, att qvinnan, utan ansökning
och vilkor skall vid 25 år vara myndig. Man finner således
att liberalismen och refoimlustan gått, icke allenast med jernvägsfart,
hvarom en annan ledamot talat, utan rent af med expresstrain;
och för mycken betänksamhet förevitas nu mig, sorn dock
tycker mig hafva gått bra långt i liberalism, då jag tillstyrkt att
hvarje qvinna må vid 25 års ålder blifva myndig, blott hon derom
gör anmälan på vederbörlig ort. Det har blifvit sagdt under diskussionen
hår, att man icke bör förvägra qvinnan hennes menskiga
rättigheter eller behandla henne som slafvinna. På sådana
I>en 30 September e. m.
fraser, såsom varande foster af en öfverspänd fantasi, är ingenting
vidare alt svara, än hvad som redan förut flera gånger blifvit anfördt;
men det må tillåtas mig, mot det nu ytterligare åberopade
exemplet från främmande länder, ännu en gång uprepa det äfven
förut framställda motskäl, att de institutioner, som främmande länder
för vårdande af qvinnans angelägenheter ega, icke hos oss förefinnas;
och jag har sjelf stundom stannat i den största förlägenhet
när man frågat mig till hvem man borde vända sig för att med
full samvetsgrannhet och pålitlighet få den eller den rättstvislen
utförd. Då vi således sakna dessa säkerhets-kontroller, som finnas
i andra länder, tror jag icke det vore välbetänkt att på en gång
lossa alla band och som en pligt ålägga qvinnan att blifva myndig,
■— En värd talare har förklarat -sig önska, alt han kunde vara lika
hushållsaktig, som mången qvinna visat sig vara. Ja, det vill jag
visst ej bestrida, att ju många karlar finnas, som äro sämre hushållare
än qvinnorna. Denna sanning skulle väl möjligtvis kunna
åberopas såsom bevis för det påståendet, att sådana karlar borde
ställas under förmyndare; men att alla qvinnor böra blifva myndiga,
har han deremot ingalunda derigenom ådagalagdt. — Hr
Dalman har sagt sig tycka, att LagUtsk:s och reservantens förslag
leda till samma mål, och då så är, synes mig också, att Hr Dalman
icke borde hysa några betänkligheter att instämma i reservantens
mening. Skillnaden är i sjelfva verket blott den, att,
enligt det sednare betryggas qvinnan mot alla olägenheterna, under
det hon tillika vinner alla fördelarna. — Hr Tersmeden har sagt,
att man måste medgifva halfva befolkningen dess naturliga rött;
men denna blir ju genom Hr Adlercreuts reservation medgifven.
Han har äfven sagt att man måste bifalla Utslcs förslag derföre,
att man eljest kunde befara, det K. M. icke lemnade sin Nådiga
sanktion till beslutet; men jag tror ej en sådan fara kunna förefinnas,
som den att K. M. skulle par caprice vägra sitt bifall till
ett förslag, som i princip helt och hållet öfverensstämmer med K.
M:s egen Propos. Man har här i allmänhet talat om de fördelar
och rättigheter, som qvinnan böra tillkomma, och dessa utgöra framsidan
af medaljen; men man har alldeles förbisett dess frånsida.
Man vill nu lemna henne rättighet att utgifva skuldförbindelser
och att för den älskade vännen ingå borgen, för att rädda honom
från bysättningshäkte). Visserligen skulle mer än en qvinna såmedelst
beredas några njutningsfulla stunder för ögonblicke*; men man
har ej tagit i beräkning de pligter, som hon sålunda skulle komma
att ikläda sig och de bittra frukter, som deraf skulle blifva
följden. Sedan den älskade vännen öfvergifvit landet och flytt på
andra sidan Oceanen, samt betalnings-skyldigheten ensam återstode,
så öpnades kanske bysättnings-häktet för henne i stället, och den
stora tacksamhet, som man här förespeglat sig såsom en blifvande
följd af den föreslagna lagen, skulle sannolikt vid mer än ett tillfälle
komma att bestå uti bittra tårar, utgjutna inom fängelsets dystra
murar. — Or. Mörner har mot reservantens förslag framställt
åtskilliga anmärkmr. Jag anhåller att till en början få upläsa detsamma;
det innefattar blott några få rader: »Ogift qvinna, som fyllt
476
Den 30 September e. m
»25 år vare berättigad att sig och sin egendom sjelf råda och före»stå;
gore dock hos den domstol, hvarunder hon i förmyndaremål
»lyder, anmälan, att hon myndigheten sjelf utöfva vill, och varde,
»intilldess sådan anmälan skett, såsom omyndig ansedd.» Man finner
att, enligt detta förslag, det skulle för hvarje qvinna, som fyllt
25 år, vara en ovilkorlig rättighet att blifva myndig: dertill skulle
icke erfordras, såsom man föreställt sig, något utslag af domstol,
utan blott en simpel anmälan hos densamma. Deremot har Gr.
Mörner anmärkt, att detta förslag vore opraktiskt, ty, säger han,
skulle qvinnan då ständigt vara försedd med betyg om att hon vunnit
denna rättighet? Jag kan icke finna, att deruti ligger någon
olägenhet, om hon vill inlåta sig i affärer med en person, som icke
förut känner henne. Men huru skulle deremot förhållandet blifva
efter K. M:s förslag? Jag antager, att åtminstone halfva antalet
af qvinnor vid den bestämda åldern skalle på grund af egen ansökan
blifva omyndiga, och alla de myndiga mäste ju då hafva hos
sig bevis, att de icke sökt befrielse Irån myndigheten. Jag föreställer
mig nemi., alt ingen klok affärsman skulle någonsin inlåta
sig i vigtigare transaktioner med en qvinna, utan att hon kunde
förete ett sådant bevis. — Vidare har Gr. Mörner sagt, alt förmyndaren
kunde komma att vara i okunnighet om en qvinnas myndigblifvande,
efter den här förutsatta anmälan. Det förvånar mig
att höra ett sådant inkast från deras sida, som ifra för qvinnans
myndighet, och hvilka påstå henne ega dertill erforderlig affärsvana
och skicklighet. Ar detta förhållandet, så kan man väl icke antaga,
det hon skulle vara okunnig om sin skyldighet i detta afs.
Jag finner således äfven denna anmärkn. af Hr Gr. vara utan betydenhet.
— Det har visserligen af en talare blifvit åberopadt, att
hvarje qvinna han tillfrågat huruvida hon önskade denna förändring,
dertill svarat ja. Gr. Sparre åter har en motsatt erfarenhet. Vid
sådant förhållande måste den enes nej antagas gällande lika mycket
som den andres ja, och jag, för min del, kan ej finna någon fara
deri, att vi vänta till nästa Riksdag med att ålägga qvinna såsom
en pligt att vara myndig, och inskränka oss nu till att medgifva
henne sådan som en rättighet. Vi få då se, om alla eller huru
många qvinnor som anmäla sig att blifva myndiga. Jag yrkar fortfarande
bifall till reservantens förslag.
Gr. Sparre: Jag anser i allmänhet icke lämpligt att under
diskussionen uptaga och besvara hvarje anmärkn., som göres med
anledn. af ett fälldt yttrande, och jag skall således icke besvära
R. o. Ad. med en lång vederläggning af de anmärkmr, som blifvit
gjorda mot mitt anförande. Jag tillåter mig endast att, med anledn.
af en talares yttrande, att inga andra domstolar, än HofRätterna
blifvit hörda öfver LagKorniténs förslag, anmärka, det äfven
Högsta Domstolen deröfver hördes och då enhälligt afstyrkte detsamma.
Jag har sagt att jag ansåg det vara en af pressen, och
synnerligast af en bland hufvudstadens tidningar, samt äfven af eu
och annan tendensroman bearbetad opinion, som här gjort sig gällande.
Den skarpa skillnaden emellan åsigterna i denna fråga vid
Don 30 September e. m.
477
förra Riksdagen och vid denna, torde icke kunna undgå ett väcka
en viss upmärksambet. Hvad civilisationen beträffar, så tror jag
just icke att dess framsteg så mycket beror på denna frågas lösning,
likasom jag ej heller tror, att Sverige står eller kommer att
stå så långt efter andra länder i afs. på civilisationen, derföre att
qvinnan ej förklaras myndig vid 25 år. — Att den sisla Lagberedningen
skulle hafva utgjort en reaktion mot LagKomitén, är förvånande;
jag måste bekänna mig aldrig förr hafva hört något dylikt.
— Då man anfört andra länders exempel, har sådant redan
blifvit bemött dermed, att der finnas institutioner, som hos oss saknas,
och hvilka äro af vigt i afs. å denna lags tillämpning. Man
säger emellertid, att detta icke bör utgöra något skäl alt hindra
utöfvandet af en naturlig rättighet. Men det är just frågan, huruvida
det är en naturlig rättighet eller ej. Man får väl icke antaga
för bevisadt hvad motståndaren icke kunnat öfverbevisas om
och icke medgifvit. — Då man talat om Frankrike såsom exempel,
och om det stora inflytande, som qvinnan i det landet eger, så må
det tillåtas mig säga, att jag anser del moraliska inflytande qvinnan
hos oss utöfvar, vara en af familjens välsignelser, och att hvarje
åtgärd, som han i någon mån rubba detta familjens moraliska stöd,
måste anses högst olycksbringande. Med all benägenhet att tillerkänna
qvinnan i Frankrike all den förtjenst i de egenskaper hon
eger, kan jag dock icke neka, att exemplet var mindre lyckligt
valdt, då man ville tala om qvinnans inflytande på moraliteten; jag
har åtminstone ej hört de bästa mönstren citeras derifrån. — Om
jag, såsom någon synes hafva trott, genom mitt anförande gifvit
anledn. till den förmodan, att jag önskade qvinnan skulle upfostras
att blifva oduglig till allting, så är detta ett missförstånd; jag har
blott önskat, att hennes upfostran ej skulle allt för mycket riktas
åt det yttre och egentliga lifvet, in i spekulationer och affärer.
Man har prisat qvinnan såsom ytterst hushållsaktig, och tillagt henne
en till räddhåga gränsande försigtighet; men just derföre synes det
mig icke vara rätt att införa henne på ett fält, der öfverdåd visserligen
icke är på sin plats, men der man icke heller bör låta
sig till bak a häl las af någon öfverdrifven räddhåga. Ehuru jag icke
anser denna fråga af så stor vigt för civilisationen, som här blifvit
påstådt, och ehuru jag anser myndigheten för qvinnor böra vara
undantag och omyndigheten regel, har jag dock ansett, att lättheten
att vinna denna undantags-förmån bör befordras, att således för
hvarje qvinna, som verkligen önskar blifva myndig, utvägen att nå
detta mål bör underlättas, och om Hr Adlercreuiz’s förslag kan i
detta afs. finnas lämpligt, så skall jag icke sätta mig deremot. Då
emellertid mot detsamma blifvit framställda allvarsamma anmärknrr,
och bland andra äfven af en Konungens rådgifvare, skulle jag anse
lämpligast, att genom en återremiss förvisa frågan till ny behand
ling
inom Ulsk., såvida nemi. Ståndet anser saken vara af så stor
vigt. Utsk. blefve då i tillfälle att sammanjemka de olika meningarna
och besluten. — Jag instämmer således med en föregtdo
talare i anhållan om återremiss.
Mångå ledamöter hördes ropa på propos.
4TS
Den 30 September, e. m.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Det är vågadt att
upträda efter de flere vältaliga och lyckade anföranden här blifvit
afgifna, men då jag någon gång eljest yttrar mig, anser jag mig
både berättigad och pligtig att med några ord taga Ii. o. Adis upmärksamhet
i anspråk i det vigtiga ämne, som nu utgör föremål
för öfverläggning, ehuru jag icke kan höja mig öfver den enkla
prosan. Af de anmärknir, som af Hr Tham på f. m. gjordes emot
förslarget, synes den, att familjförhållandet skulle störas derigenom
att döttrar, söm äro hemma hos sina föräldrar, skulle blifva myndiga,
icke hafva blifvit af föregide talare fullständigt vederlagd.
Jag ber derföre få erinra, att om en dotter under myndighetstillståndets
segid väpnar sig emot sina föräldrar, så är myndighetstillståndet
ingalunda orsaken härtill, utan en förfelad upfostran, och
är den ömsesidiga kärleken emellan föräldrar och barn icke mera
befästad, än att den rubbas deraf att barnen få råda öfver sig och
sin egendom, är det snarare en lycka än en olycka att de åtskiljas.
Den gjorda anmärknin kan jag således icke tillägga någon
giltighet. Hr Cederschiöld, Ii. T., har trott sig finna en förundransvärd
omkastning i Regeringens handlingssätt, då den vägrat
stadfästelse å det af R. St. vid förra Riksdagen fattade beslut i
detta ämne, och nu framlagt ett vida mera genomgripande lagförslag.
För mig synes förklaringsgrunden härtill uppenbarligen vara
den, att det af R. St. godkända lagförslaget var behäftadt med sådana
brister, att sanktion derå icke borde eller gerna kunde meddelas,
och att Regeringen derföre i stället nu aflemna! den Nåd.
Propos., hvarför Nationen bör vara och otvifvelaktig! är på det högsta
tacksam. I afs. å qvinnans förmåga att besörja sina angelägenheter,
vädjar jag till dem, som här talat emot förslaget, om de
kunna upgifva ett enda fall, då en myndig qvinna förslösat sin
egendom. Jag kan det icke, men väl deremot upgifva mångfaldiga
qvinnor, som från intet bragt sig upp till välstånd. Qvinnan gör
icke, såsom mannen, några svindlande spekulationer, men hon vet
att taga vara på hvad hon har, och att långsamt, men säkert, förkofra
sig. Månne icke orsaken till det motstånd, förslaget här röner,
till en stor del är att söka i den manliga egenkärleken; törhända
äfven i en fruktan att, då lagen vinner tillämpning, det skall
visa sig, att mannen mången gång får stå tillbaka för qvinnan i
rådighet, omtanka och sparsamhet. — Jag tillstyrker bifall å K. M:s
Nåd. Propos.
Gr. Mörner: En värd talare har tyckt sig finna en motsä
gelse
deri, att K. M. vägrat sin sanktion åt det af R. St. vid förra
Riksdagen fattade beslut i denna fråga, men likväl nu afgifvit ett
förslag af större omfattning. Det är just i denna de olika förslagens
beskaffenhet, som grunden ligger till K. M:s sätt att vid detta
ärendes behandling gå till väga, och om Hr Cederschiöld tagit kännedom
af det svar, hvarigenom K. M tillkännagaf att det förra lagförslaget
ej kunde antagas, skulle han hafva funnit detta. Det var
på grund af nämnde förslags brister och de anmärknir, Högsta Domstolen
deremot framställt, som K. M. vägrade sin sanktion; men
Den 30 September e. In.
principen om qvinnans rätt att blifva myndig, blef ingalunda genom
svaret ogillad eller underkänd. Hvad Hr Cederschiöld vidare
anfört derom, att försigtigheten skulle fordra, det enhvar, som ville
inlåta sig i någon affär med ogift qvinna, först efterfrågade betyg,
huruvida hon icke afsagt sig myndigheten, vill jag besvara dermed,
att, om sådant är af försigtigheten påbjudet, derest det K.
Förslaget vinner framgång, så bör man efter antagandet af Hr Adlercreutz^
förslag, finna nödigt att fordra två betyg, nemi. först ett
betyg derom, att den ogifta qvinnan förklarat sig benägen att tillgodonjuta
sin myndighet, och sedan betyg deröfver, alt hon icke
åter afsagt sig densamma. Jag tror mig härmed hafva i korthet
vederlagt den värde talarens anmärkmr, och då It. o. Ad. nu snart
torde gå att fatta sitt beslut i detta ämne, vill jag hoppas, att enhvar,
innan han afgifver sin röst, gör sig sjelf noga reda för, huruvida
icke den betänklighet, som hos honom tilläfventyrs kan upstå
emot att bifalla Utsk:s förslag, möjligen kan hafva sin grund i fruktan
att mannen sedermera understundom skall nödgas stiga ned från
den piedestal af öfverlägsenhet, på hvilken han temligen sjelfmyndigt
behagat ställa sig i förhållande till qvinnan. — Man hör ofta qvinnan
afvisas med ett: »det der förstår du icke min vän»; men det
kan likväl, och kanske ej så sällan, hända, alt denna qvinna, som
så afvisas, och som kanske till följd af hennes upfostrans beskaffenhet
äfven icke eger insigt i det ämne, som framkallat yttrandet,
likväl har många gånger mera förstånd, än den, som gifvit svaret.
Jag hoppas att man ej skall vilja, för bibehållandet af det närvide
abnorma förhållandet, förkasta det i fiå ga vide förslaget.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Hjerta: Jag skall icke länge uptaga R. Ad:s tid, men
måste anhålla, att få med några ord genmäla en och annan an
märkn.
Hr Cederschiöld har bland annat som ett skäl mot förslaget
anfört, att i Sverige icke finnes något Notariat eller någon
Advokat-kår, samt omnämnt den förlägenhet han sjelf erfarit, då
fruntimmer kommit och frågat hvilken sakförare de borde vända sig
till. Den värde ledamoten är sjelf en så skicklig och aktningsvärd
sakförare, att han gerna kunde rådi dem att taga honom sjelf. Jag
tror således att ett dylikt argument icke håller streck. Gr. Sparre
har rätteligen mot mig anmärkt, att jag, i afs. å domstolars hörande
öfver denna fråga, glömde Högsta Domstolen; men det var
icke min mening att utesluta densamma. Jag syftade nemi. med
min anmärkn. derpå, att inga Underdomstolar blifvit hörda. Gr:n
har äfven yttrat, att den vindflägt, som nu visat sig till förmån
för denna fråga, och som han funnit nog stark för att kalla den
orkan, skulle vara en följd af tendensromaner; men jag vill då blott
hemställa, om man tror att BondeSt. är fallet för dylika, och om
man kan antaga sådana hafva legat till grund för dess beslut i.denna
fråga. Snarare torde detta vara föranledt deraf, att en stor mängd
qvinnor af BondeSt., som ega små arfsmedel, men icke få sjelfva
förvalta dem, utan måste, i följd af sin omyndighet, enligt lag underkasta
sig att domstolen till förmyndare förordnar än den ene och
<86
Den 30 September e. bs.
än den andre; derigenom löpa fara att få dessa sina ringa medel
förskingrade. Sannolikt är förhållandet detsamma inom BorgareSt.,
som, enligt hvad jag hört, nu äfven utan votering bifallit förslaget.
Icke heller detta Stånd tror jag är så böjdt för romantik, att icke
sjelfva sakförhållandena skulle ega öfvervigten öfver det romaneska
elementet. I afs. å de exempel jag åberopat från främmande länder,
har Gr. Sparre visligen förbigått England. Det skulle' eljest
hafva varit ganska intressant att få höra hvad Hr Gra kunnat hafva
att svara på mitt argument härom. I afs. å hans inkast om Frankrike,
tror jag, att alla, som vistas i detta land, skola medgifva mig,
att det finnes icke något land i Europa, der modren har så stort
anseende, icke blott hos dottern, utan äfven hos sönerne, som der,
och der desses vördnad för henne är så oinskränkt; och detta torde
väl utgöra ett vackert intyg på qvinnans moraliska ståndpunkt i
ett Iand, der hon är myndig. Jag tror mig hafva härmed vederlagt
de anmarknir, som blifvit gjorda, och fortfar att anhålla om
bifall till Utsk:s förslag.
II r Carleson, Ed v. Henrik: Det af Utsk. i förev:de Be
tänk.
förordade lagförslaget, är obestridligen välmenande, men antagandet
deraf kan det oaktadt vara mindre välbetänkt, och, fastän
det för många tyckes vara svårt att fördraga någon invändning deremot,
nödgas jag föröka antalet af dem, som afstyrka den föreslagna
lagens antagande. Den grund, på hvilken jag dervid stödjer mig,
är densamma, som åberopas tili stöd för förslaget, nemi. aktningen
för qvinnans rätt. Den, som tager i betraktande, att de former, i
hvilka samhällslifvet utom familjen f. n. rörer sig, äro danade af
mannen, icke af qvmnan, och att dessa former följaktligen ofta
skola för denna sednare, och isynnerhet för den ogifta qvinnan förblifva
i viss mån främmande; den måste också medgifva, att det
tillhör den lagstiftning, som utöfvas af mannen, att med yttersta
omsorg värna qvinnans rätt. Och hvilken lag vittnar väl mer om
aktning för de.nna rätt: antingen den las, sorn nu gäller, och hvilken
förpligtar mannen att vårda qvinnans egendom såsom sin egen,
eller den lag, som blifvit föreslagen, och hvilken ålägger henne
p! ig len att sjelf vårda sitt gods, så framt hon icke hellre vill offentligen
tillkännagifva att hon saknar vilja eiler förmåga att utöfva
en sådan pligt? Mig synes uppenbart, alt om den förra lagen går
för långt i omsorgen om qvinnans rätt, så går deremot den sednare
för långt i motsatt riktning. 1 intetdera af de länder, der samhälls-förhållandena
närmast likna våra, hvarken i Norrige eller
Danmark har lagstiftningen funnit med rättvisa och billighet förenligt,
att förpligta den ogifta qvinnan att sjelf och ensam bestrida
förvaltningen af sin egendom. Man åberopar i stället andra länder,
såsom Frankrike, men man glömmer eller förtiger att förhållandena
der äro långt annorlunda än här. I Frankrike t. ex.,
hvilka hjelpmedel erbjudas icke blott af den offentliga makten, genom
Notariats- och Advokats-inrättningarne, åt den i äffärslifvet
obevandrade! Hvilka motsvarande hjelpmedel finnas väl här? Om
den
Den 30 September e. m.
481
den föreslagna lagen blefve antagen, skulle tusentals qvinnor på en
gäng tvingas att öfvertaga egendoms förvaltning och bestyr, hvarmed
de voro obekanta och hvarifrån deras förmyndare ofta skulle
med glädje se sig befriade. Otvifvelaktig! skulle mången, hellre än
att påtvinga en ovillig en förmyndare-befattning, och kanske äfven
hellre än alt underkasta sig förödmjukelsen att offentligen förklara
sig oförmögen att upfylla en samhällspligt, försöka att i stället hjelpa
sig sjelf, till dess hon slutligen, hvarken genom egen eller andras
åtgärd, vidare kunde hjelpas. Om det hände en enda, vore icke
denna enda för mycket? Vore väl hon sjelf skulden till sin ofärd?
Borde icke orsaken dertill snarare sökas i bristfälliga samhälls-instilutioner,
hvilka det icke berott af henne att förbättra, och i felaktiga
lagar, i hvilkas stiftande lion icke haft någon del. Det finnes
de. sorn påstå att den närvtde generationen måste upolfras för
den kommande; men är väl den sednare mera värd än den förra,
och hvem ger oss rätt att offra den ena för den andra? Man påstår
äfven att det skulle vara qvinnans egen önskan alt blifva befriad
från det förmyndare-biträde, som lagen ställer vid hennes sida;
men manne icke det jemförelsevis ytterst ringa antalet af qvinnors
myndighets-ansökningar vittnar om motsatsen? Genom hvilket annat
uttryck är väl hennes önskan i delta hänseende uppenbarad? —
Ehuru jag således anser, att antagandet af ifrågavide förslag skulle
vara att illa vårda qvinnans rättigheter, medgifver jag dock villigt,
ätt den nu gällande lagen går för långt i sin omsorg derom. Afven
efter min tanke är den ogifta och till mogen ålder hunna qvinna,
som hos sig känner vilja och förmåga att sjelf sköta sin egendom,
berättigad alt med minsta möjliga omsvep och kostnader erhålla
förvaltningen deraf; och jag anser i detta afs. Hr Adlercreutz^ i
Bans reservation framställda förslag antagligt, såsom åsyftande en
öfvergångslag, hvarigenom den svenska qvinnans eget votum i frågan
kunde inhemta». — Anhållande om bifall till detta mitt afslag
fi Utslcs förslag, tillstyrker jag, för min del, att R. o. Ad., hellre
än att antaga det sednare, måtte förkasta dem båda.
Ilr Cederschiöld, Rob. Theophron: Hr Hjerta har miss
förstått
mitt yttrande, då lian trott att jag velat säga, det många
fruntimmer hos mig begärt råd och uplysningar, ulan att erhålla
sådana. De, som sådant hos mig begärt, hafva fått råd, så goda
sorn jag förmått lemna dem. Hvad jag yttrat, var det, att jag många
gånger sett mig i förlägenhet, då personer af mig begärt upgift
till hvem de skulle vända sig för att få rättstvisler pålitligt och
samvetsgrannt utförda. Det kan visserligen vara smickrande för
mig att höra, det Hr Hjerta anser mig besitta de egenskaper, som
erfordras för alt ingifva förtroende hos dem, som behöfva råd; men
äfven om så vore fallet, får jag dock öppet förklara, att min förmåga
ingalunda räcker till att lemna råd och uplysningar åt alla
Sveriges 25-åriga qvinnor, som enligt detta förslag skulle blifva
myndiga. — Gr. Mörner har uplyst, alt K, M:s afslag på R. St:rs
beslut vid förra Riksdagen, det ogift qvinna skulle kunna af domYHI
H. 31
482
Den 30 September e. in.
stol förklaras myndig, varit föraniedt deraf, att det skulle kunrtåt
inträffa, att K. M. ena dagen afsloge en sådan ansökan, och klä*
radsllätten den andra dagen bifölle densamma. Sådant skulle möjligen
kunnat inträffa första gången; men knappast detta är dock
sannolikt; ty först och främst är ju uplyst, att K. M. alltid bifaller
sådana ansökningar, och äfven 0111 förhållandet vore annorlunda,
kan man val icke föreställa sig att en HäradsRätl skulle bifalla en
ansökan, som K. M. nyss förut afslagit.— Medan jag nu tillfälligtvis
åter fått ordet, må det tillåtas mig anmärka, att det visserligen,
såsom en annan talare yttrat, kan vara vackert att höra poesi; men
inom en rådslående församling anser jag den dock ej vara på sin
plats, helst den kan föranleda beslut, som, efter det poesiens hänförande
toner förklingat och den prosaiska verkligheten endast återstår,
kan komma att bittert ångras.
Frih. Alströmer, Jonas: Af Hr Hjertås författare-vörk
samhet
har jag visserligen funnit, att han måtte hafva ett högst
oredigt begrepp om den inre menniskan, som rörer sig inom det
yttre skalet; men att detta skulle förirra honom ända derhän, att
han, af mitt yttrande om en »infernalisk methamorpbös» skulle
kunna föranledas till ett sådant utlåtande, som han fällde, förstår
jag icke, och det torde ej kunna skrifvas på min räkning. Ilan
borde hafva begripit, att det var den inre, osynliga menniskan och
icke det kroppsliga omhöljet, som jag menade, och han hade dä
kunnat bespara så väl sig att göra som oss att höra den opassande
hänsyftning han gjort; från dylika yttranden böra vi inom detta
hus ega rätt att vara befriade.
Efter härmed fulländad öfverläggning framställde Hr Gr. 0.
Landtm., att i afs. på förev:de Betänk, blifvit yrkadt, dels af flere
talare bifall, dels af Hr Cederschiöld, Gustaf, med hvilken flere talare
förenat sig, återremiss, och dels af andra talare bifall till det
af Ur Adlercreutz i Betänk, bifogad reservation framställda förslag
till författning, och då sedan propos:r till bifall å hvart och ett af
dessa yrkanden blifvit framställda, och alla besvarade med blandade
Ja och Nej, propos:n till bifall å Utslcs Betänk förhyades, ropades
åter Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. 0. Landtm, förklarade, att han ansåg
Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Gt. Sparre och Frih. A I st r ö m e r, J 0 n a s, begärde votering.
Hr Gr. 0. Landtm, yttrade att då såväl Gr. Sparre, som yrkat
återremiss, som Frih. Alströmer, hvilken yrkat bifall till det
af Hr Adlercreutz framställda förslag till författning, begärt votering,
af Ståndet borde afgöras, hviiketdera af dessa yrkanden borda
införas i kontra-proposm, samt hemställde derjemte, om lt. 0. Ad.
behagade till kontra-propos. antaga Gr. Sparres yrkande om återremiss,
och sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med
Nej, förklarade Hr Gr. 0. Landtm., det han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Härvid begärdes votering af Frih. Leijonhufvud-, Bror
Den 30 September e. m.
Abraham; men sedan voter:s-propos. i anledn. deraf blifvit upsatt
och jnsterad, anmälde Frih. Leijonhufvud, att han afstod från sin
begäran om votering, och förklarade Frih. Alströmer, att äfven han
afstod från sitt yrkande; hvarefter Hr Gr. o. Landtm. lät upläs*
och R. o. Ad. godkände följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller LagUlslcs Betänk. N:o 42, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de mot detta Betänk, gjorda anmärkn:r
föranleda till dess återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer :
Ja — 34.
Nej — 42.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomna
Ullåt:n, nemi. från:
Sammansatta Stats-, Bcvilln:s- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk,:
N:o 19, i anledn. af väckta motioner, dels om den personliga
skydds-afgiftens anvisande till folk-undervisningens befrämjande, dels
ock om ordnandet af folkskole-väsendet samt om löneförhöjning för
folkskole-lärare och seminarii-föreståndare m. m.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk.:
N:o 23, i anledn. af väckt motion, ang:de åtgärders vidtagande
för fortsatt utgifvande utaf samling af författningar rörande Arméen,
dess styrelse och förvaltning;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om Statens öfvertagande på
passevolans af rustnings-besväret;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om antingen indragning af
Landsfiskals-tjensterne eller anslående af lön åt Landsfiskalerne;
N:o 26, i anledn. af väckt motion om förhöjdt traktamente ål
Nämnde- och Fjerdingsman vid extra förrättningar;
N:o 27, i anledn. af väckt motion om förtydligande af Kongl.
Kungörelsen d. 11 Aug. 1854, i fråga om ersättning till Nämndeoch
Fjerdingsman för extra förrättningar; samt
N:o 28, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de understöd
af allmänna medel för uppehållande af gästgifveri vid Malmagen»
by j Jemtlands Län.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ på 12 om natten.
In fidem protocolli
Albert Munck.
1' ■: " ' ' ' !) .
:■ >
. . if)
■ •
'
_
