# ID: svediakorp-gov642
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 149,402
# sentences: 5,862
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
BOS
HÖGLOELIGE
®®m arnim»
VID
iTrtfltintrt Hibiwflen i jitodiljolm
ÅKESI 1856-185}.
Attantie Häftet.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1858.
3'-:]. v:0,' öojl
lördagen den 1 Augusti 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. pleniprot. för d. 22 sistl. Juni.
Företog H. R. o. Ad. val af en Revisor efter Frih. Ronde,
Carl Jedvard, för att å R. o. Ad:s vägnar deltaga uti innev:de
års Revision af Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens tillstånd, styrelse
och förvaltning; och befanns, efter valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedd:
Gr. af Ugglas, Carl Fredric Ludvig, Öfverste R. S. 0.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Den 4 sistl. April afslog
R o. Ad. Allm. Besv.- och Ekon.Utskis Utlåt. N:o 67, som
innehåller att KrigsHofR.n skall indragäs, och i stället beslöt R. o.
Ad. en underd. skrifvelse till K. M. af innehåll: »att då den nuvar:de
organisationen af KrigsHofR:n, såsom bestående af allenast
en ständig lagfaren ledamot samt för öfrigt af till tjenstgöring
derstädes på obestämd tid kommenderade militäre ledamöter äfven
sådane, som icke äro på stat i Rikets tjenst anställde, icke kan
anses innebära tillräckliga garantier hvarken för den, serdeles hos
en ÖfverRätt erforderliga insigt, som utgör vilkoret för en mångsidigare
pröfning af förekommande ärenden eller för den fullkomligt
sjelfständiga ställning, som förvissar om det hos domaremaktens
innehafvare nödvändiga oberoende, K. M. täcktes låta utarbeta och
för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga förslag till en
ändamålsenlig organisation af nämnde domstol.» I okunnighet om
de öfrige Ståndens beslut i ämnet kunde R. o. Ad. då icke aflåta
någon skrifvelse; men nu hafva emedlertid de öfrige Stånden gillat
Utskis förslag och i öfverensstämmelse dermed hafva de till K.
M. ingått med underd. skrifvelse. Då likväl deras beslut icke
öfverenstämmer med det. som 3f R. o. Ad. blifvit fattadt, anhåller
jag att R. o. Ad. måtte till K. M. aflåta en, i öfverensstämmelse
med dess ofvan anförda beslut varande skrifvelse, samt åt Riddarh.-'
Utsk. updraga att inkomma med förslag till densamma. Jag anhåller
om Hr Gr. o. Landtmrs propos. härpå.
Detta förslag begärdes på bordet.
Företogs pröfningen af StatsUtsk:s d. 29 och 30 sistl. Juli
på bordet lagda Memorial N:o 97, i ani. af RiksStins beslut, ang:de
4
Den X Augusti f. m.
do i Utlåt N:o 62 behandlade frågor om utförande af föreslagna
jernvägsstamlier och anvisande af dertill erforderliga medel.
Hr Gr. o, Landtm, framstälde, att R. o. Ad. torde finna nödigt,
att detta Memorial blefve punktvis föredraget, likväl så att
de voter:spropos:r, hvilka hade afseende på samma punkt i Utlåt.
N:o 62, blefvo för R. o. Ad. på samma gång föredragne.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Sparre, Erik: Vid den hastiga föredragningen fattade
jag icke orsaken, hvarföre detta Betänk, skulle sammanbindas med
Betänk. N:o 62. Såvidt jag känner hafva R. St:r redan fattat sina
serskilda beslut i jernvägsfrågan och voter:spropos:ne torde vara
upstälde i öfverensstämmelse med dessa beslut. Jag anhåller således,
att Betänk, måtte punktvis föredragas i den ordning punkterne
förekomma.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Sparre måhända missförstått
den gjorda framställningen, som ingalunda åsyftat någon annan
ordning för föredragningen än Memorialet N:o 97 innehöll, men
att R. o. Ad. torde finna att då t. ex. voter:spropos:ne N:ris 2, 3 och 4
innefattade samma fråga och desamma vöre beroende af hvarandra, en
ändring af voter:spropos:n N:o 3 skulle göra nödvändigt att äfven ändra
voter:spropos:n N:0 2, hvarföre det, derest icke de voler:spropos:r,
hvilka rörde samma ämne, blefvo på en gång föredragne, kunde
bända att R. o. Ad., då voter:spropos:n N:o 2 först blefve föredragen,
bifölle densamma och derigenom blefve förhindrad att göra
den rättelse i voter:spropos:n >bo 3, som sedermera kunde anses
nödig. På samma sätt förhöll det sig med voter:spropos:n N:o 4,
som var beroende af voter:spropos:ne N:s 2 och 3; hvarföre också
Hr Gr. o. Landtm:s framställning endast innehållit, att StatsUtsk:s
Memorial N:o 97 må få föredragas punktvis, men att dervid de
voter:spropos:r, som afse samma punkt i Utlåt. N:o 62, må på samma
gång föredragas; hvarigenom det likväl blefve R. o. Ad. obetaget
att särskildt i afseende på hvarje voter:spropos. fatta sitt beslut.
Gr. Sparre: Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat att hans
framställning afsåg punkterne N:ris 2, 3 och 4 och punkten N:o
1 blifvit föredragen serskildt har jag intet vidare att tillägga.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, att Gr. Sparre äfven nu icke
fullständigt upfattat Hr Gr. o. Landtm:s framställning, emedan 1,
2, 3 och 4 voter:spropos:ne alla tillhörde samma punkt af Utlåt.
N:0 62, och derföre syntes böra på en gång föredragas. Samma
förhållande inträffade äfven dels med voter:spropos:ne N:s 5, 6 och
7 och dels med voter:spropos:ne N:ris 8 och 9. Hr Gr. o. Landtm:s
mening var derföre, att på en gång föredraga aila de voter:spropos:r,
som tillhörde samma punkt af Utlåt. N:o 62 med R. o. Ad:s
ledamöter förbehållen rätt att begära delning af propostne vid beslutets
fattande, så att de voter:spropos:r som blefvo föremål för
gemensam öfverläggning, kunde antingen hvar för sig eller på en
Den 1 Augusti f. m.
5
gång blifva föremål för beslut, och finge Hr Gr. o. Landtm, nu
hemställa om B. o. Ad. bifölle detta föredragningssätt.
Ropades Ja.
Härefter förekom först och bifölls Utslcs yttrande ang:de 15:te
punkten af Utlåt. N:o 62.
Då sedermera föredrogs Utslcs i fråga om 6:te punkten af
Utlåt. N:o 62 afgifna förslag till voter:spropos:r N:ris 1, 2, 3 och
4, anförde
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ibland alla de besynnerligheter,
hvaraf voter:spropos:ne öfverflöda, finnes likväl en, som
R. o. Ad. kan undanrödja. StatsUtsk. har funnit sig böra upställa
en voterispropos. emellan PresteSt:s samt R. o. Ad:s beslut i anledn.
af dem emellan enl. Utskrs åsigt förevrde olikheter. Den består
deri, alt R. o. Ad. i sitt beslut begagnat uttrycket: »för fortsättande
till Örebro» &c. och PresteSt.: »till fortsättande till Örebro»
&c., och slutligen i fråga om summan 13,000,000 Rdr har
PresteSt. utsatt »Rmt» men R. o. Ad. endast »Rdr», och af denna
orsak har Utsk. ansett dessa beslut icke öfverensstämmande. Enl.
min åsigt hade Utsk., då det ansåg olikhet förefinnas emellan dessa
beslut, bort hafva förfrågat sig bos R. o. Ad., huruvida de vidblifva
sitt beslut eller icke, men så har Utsk. icke gjort. Dessutom
är det väl gifvet, att då i Betänk, förekommer endast ordet:
»riksmynt», kan i fråga om myntsorten något misstag icke ske.
Utsk. hade således bort finna, att någon egentlig eller på frågans
lösning verkande olikhet emellan dessa summor icke är för handen.
När nu dessa skiljaktigheter i besluten äro så ringa, och
jag är öfvertygad, att Ståndet finner sitt beslut tillräckligt tydligt
uttaladt genom det, hvari PresteSt. stannat, tror jag, att, ehuru
någon inbjudning icke deruti är gjord af StatsUtsk., R. o. Ad.
kan förklara sitt beslut vara öfverensstämmande med PresteSt:s och
på sådan grund antaga dess beslut, hvarigenom denna voterispropos.
förfaller. Jag anhåller, att propos. härpå måtte framställas innan
öfverläggningen om de öfriga voter:spropos:ne förekommer.
1 ani. häraf hemstäide Hr Gr. o. Landtm., att de talare, som
begärt ordet, måtte till en början inskränka sig till den fråga
Frih. Tersmeden nu framstält, så att den må kunna särskildt afgöras
och icke inblandas i den discussion, som om voter:spropos:ne
i öfrigt kunde upstå.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag fattade Hr Gr.
o. Landtm:s första framställning så, att R. o. Ad. skulle serskildt
besluta öfver hvarje punkt, men discussionen omfatta de punkter,
som med hvarandra hafva sammanhang. Enl. min åsigt bör discussionen
röra sig uteslutande omkring den första punkten och
sedan gemensamt föras om punkterne N:ris 2, 3 ocb 4. Jag vill
derföre yttra mig om l:sta punkten, hvilken är af helt annan natur
än de efterföljande.
fl
Den X Angnsti f. m.
Jag anser mig böra fästa Hrr:nes upmärksamhet derpå, att i
Utsk:s Betänk. N:o 62 punkten N:o 3 föreslås, »att R. St:r måtte
såsom stam- eller statsbanor antaga och bestämma följande jernvägar,
hvilka således böra genom Statens försorg och på allmän
bekostnad anläggas och fullbordas nemi. l:o Vestra stambanan,
som, utgående från Stockholm, skall genomlöpa inre delarne af
Södermanland och sträcka sig förbi Hallsberg» etc. Under antagande,
att detta skulle godkännas, har Utsk. föreslagit i 6:te punkten:
»att R. St:r för påbörjande och fortsättning af arbetena å vestra
stambanan från Stockholm öfver Södertelje mot Katrineholm,
måtte, till utgående under innev:de samt nästlcde 3:ne år eller
under tiden till 1860 års slut, anvisa en sammanräknad anslagssumma
5.679,000 Rdr. Men nu har Utsk:s förslag i punkten 3,
att R. St:r måtte godkänna såsom stambana den vestra, gående
från Stockholm och genomlöpande Södermanland, blifvit af 2 Stånd
förkastadt, och frågan derom har således förfallit på sätt Utsk.
äfven yttrat i Betänk. N:o 97 pag. 11, hvari Utsk, säger:
»Då följaktligen allenast Borgare- och BondeSt:n bifallit ett
enda och sistnämnde Stånd ensamt 2:ne utaf de mom:r, som den
punkt, hvarom nu är fråga, innefattar, så och enär de i samma
mom:r gjorda framställningar, likasom hvad Utsk. uti förev:de punkts
3:ne sista mom. tillstyrkt, af de öfriga RiksSt:n dels förklarats
hafva förfallit, dels afslagits och dels lagts till handlingarne, anser
Utsk. hvarken de erhållna återremisserna å ingressen till denna
punkt eller RiksSt:ns för öfrigt rör:de densamma meddelade skiljaktiga
beslut föranleda något vidare yttrande eller någon ytterligare
åtgärd å Utsk:s sida, helst sagde beslut icke ega någon inverkan
på Stats- och Riksg:sVerkens utgifter under den tid innev:de
Riksdags statsreglering kommer att omfatta.»
Då således TJtsk:s förslag i punkten 3 mom. 1 af Betänk.
N:o 62 förfallit, kan jag icke förstå, hvarföre R. St:r skola i för
stärkt
Utsk. votera om medel till en statsbana, hvarom framstäldt
förslag redan förfallit. Jag yrkar således, att Irsta punkten i Utsk:s
Betänk. N:o 97 måtte afslås, och att discussionen måtte uteslutande
föras om denne punkt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den förste talaren har tillstyrkt
R. o. Ad, att förena sig om PresteSt:s beslut i fråga om voter:s
propos:n
N:o 3, hufvudsakligen af det skäl, att emellan PresteStrs
och R. o. Ad:s beslut icke finnes någon skiljaktighet. Skiljaktigheterna
äro visserligen obetydliga och måhända tillkomna af en
tillfällighet; men det tillkommer Ständerne sjelfva och ej Utsk. att
borttaga dem. Sådana skiIjaktigheter äro 2:ne först i uttrycket: för
och lill fortsättning etc,, och sedan deri att R. o. Ad. efter summan,
som beviljats, icke utsatt myntsorten. Vi hafva likväl många slag af
Rdr såsom Specie, Bko och Rmt. Hvilken af dessa myntsorter R. o. Ad.
menat är väl tämligen påtagligt, destoheldre sorn, då kontrapropos:n
var utsatt, en ledamot af R. o. Ad. ville, att i Ståndets förevrde
beslut skulle införas ordet: Rmt. Dessa skiljaktigheter äro derföre
Den t Angnst! f. m.
7
mera formela, och jag finner derföre icke något hinder för R. o i
Ad. att förena sig med PresteSt. i dess beslut.
En annan skiljaktighet förekommer dessutom, hvilken Frih.
Tersmeden förbisett. Då frågan om anslag till banan emellan
Örebro och Hallsberg förevar, afslog nemi. R. o. Ad. densamma,
men PresteSt. gjorde det icke, utan förklarade, att anslaget till
denna bana skulle innefattas i anslaget till banan emellan Götheborg
och Örebro. PresteSt. ansåg således, att anslaget till sistnämnde
bana kunde användas jemväl till banan Örebro-Ilailsbergr
Deremot iakttog PresteSt. en fullkomlig öfverensstämmelse med
R. o. Ad:ns beslut såväl om banan emellan Götheborg och Örebro
som deri att K. M. skulle bestämma riktningen af samma banai'
Emellertid har jag intet emot att en öfverensstämmelse emellan!
dessa Stånds beslut åstadkommes, men jag vill likväl fästa upmärksambeten
derpå, att man icke får betrakta hvarje af desså
voter:spropos:r särskildt, då de här hafva sammanhang med hvarandra.
Den siste talaren har varit af en motsatt mening och har
sagt, att den första voter:spropos:n förfallit, och grundat denna sin
åsigt derpå, alt 3:dje punkten af Utsk:s Utlåt. N:o 62 förfallit,
emedan 2 Stånd bifallit vestra stambanan, och ett Stånd ansett
frågan om denna banas sträckning hafva förfallit, och det fjerde
Ståndet helt ech hållet afslagit densamma. Denna Hr Cederschiöld;}
citation är riktig, såvida han vill inskränka sin argumentation
till 3:dje punktens jernvägssystem i sin helhet, enär detta system
har förfallit, och man har voterat anslag för vissa jernvägar; men
i dessa särskildta anslag hafva Borgare- och BondeStm sammanbundit
G:te punkten i Betänk. N:o 62 med sträckningen för den
vestra banan efter 3:dje punkten, och på sätt Usta voter:spropos;n
innehåller, beviljat 5,679,000 Rdr för en bana emellan Stockholm
och Katrineholm. På samma sätt föreslogo åtskilliga ledamöter
inom Utsk., att man skulle utolemna ordet vestra och endast tala'
om en stambana, gående från Stockholm öfver Södertelje till Katrineholm;
men då 2 Stånd beslutat anslag af 5,679,000 Rdr till'
den vestra stambanan, och 2 Stånd afslagit. allt anslagTör samma
ändamål, beslöt Disk., enl. 69 §:n Reg:sF:n, att derom skulle
röstas i Förstärkt StatsUtsk. Af1 Hr Cederschiölds argumentation
visar det sig huru nödvändigt det är att betrakta alla votertspropos;ne
på gång, ty, enl. hans åsigt, skulle det finnas intet att
votera om.
Jag har ansett mig böra yttra dessa ord för att visa, att man
måste hafva kännedom om Frih:ns tanke om de öfriga voter:spropos:ne
innan vi ingå i pröfningen af hans förslag.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag begärde ordet då
Hr Bildt yttrade att PresteStis samt R. o. Ad:ns beslut icke äro
öfverensstämmande. Sedan han likväl förklarat, att han icke har
något emot att R. o. Ad. såsom sitt antager PresteSbs mening,
bar jag intet att i sak tillägga; Medan jag har ordet anhåller jag:
likväl att få reservera mig emot Hr Bildts deduction. Icke har
det kunnat vara våra grundlagsstiftares mening^ att uteslutande
8
Den 1 Augusti f. m.
fästa sig vid ord, ej vid sak. Nog har jag hört vår författning
beskyllas för småaktighet, men aldrig har jag föreställt mig, att
man på allvar velat drifva den sats, att om ett Stånd begagnat
orden: »till en jernväg», ett annat: »för en jernväg», dessa ord
skulle anses innebära någon skiljaktighet i nämnde Stånds beslut.
Hvad åter utelemnandet af ordet Riksmynt hos R. o. Ad. angår,
veta vi alla att detta härledt sig från ett förbiseende vid proposms
upsättande. Då detta innan voteringen anmärktes, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm, att sedan voter:spropos:n blifvit godkänd fick
ingen förändring deri ske. Jag yttrade då och tror ännu, att
saken var likgiltig då alla i statsregleringen omnämnda summor
äro Riksmynt, och att StatsUtsk. sjelft hyllar denna åsigt visar sig
tydligt, då det sid. 2 i Betänk. N:o 97 2:dra rad. nedifr. säger:
»under nämnda tid anvisas 7,610,000 Rdr,» StatsUtsk. har således
sjelf funnit tillägget: »Riksmynt», obehöfligt, och torde detta
vara tillräckligt bevis att uteslutandet af nämnde ord icke innebär
någon skiljaktighet i R. o. Ad:ns samt PresteSt:s beslut.
Härvid yttrade Hr Gr. o. Landtm.: Då Gr. Björnstjerna er
inrat,
att jag vid det tillfälle då det nu ifrågav:de beslutet fattades,
vägrade framställa propos. i fråga om ett tillägg uti beslutet,
får jag fästa upmärksamhelen derpå, att denna vägran icke afsåg
binder för Ståndet att tillägga ordet: »Riksmynt», utan endast att
propos:n ej kunde framställas vid det tillfälle den begärdes, emedan
en votering då redan var yrkad, samt denna votering följaktligen,
sedan voter:spropos:n hade blifvit godkänd och anslagen,
genast borde försiggå. Hade då proposm blifvit framställd, så hade
derom olika meningar kunnat upstå och denna fråga kunnat föranleda
begäran om en votering, som då enl. Riksd:sOrdn:n icke kunde
äga rum. Det var af detta skäl jag vägrade propos. likväl med
förklarande att jag icke ansåg skiljaktiga meningar om huru beslutet
skulle förstås kunna upstå, då något annat mynt än Riksmynt
icke var i StatsUtsk:s Utlåt, omnämndt. Dessutom hafva RiksSt:n
enl. 58 §:n Riksd:sOrdn:n rättighet att vid justering af prot. eller
prot:s-utdr. göra sådana tillägg, hvarigenom ingen ändring i beslutet
upkommer, och då Grundlagen gifvit RiksSt:n denna rättighet
vid ett tillfälle samt icke förbjudit alt det må ske vid andra
tillfällen, finner jag uti densamma icke något lörmelt hinder för
det beslut Frih. Tersmeden ifrågaställa att jag deraf kan blifva
föranledd att vid detta ^tillfälle vägra den af honom begärda
j>ropos:n.
Hr Cederschiöld: Hr Bildt har erkänt, att jag haft rätt
deruti a 11 K. M:s uti StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62 uti 3:dje punkten
uptagna förslag, att R. St:r måtte vid denna Riksdag besluta, att
vestra stambanan skall gå ifrån Stockholm genom Södermanland
till Hallsberg, har förfallit, men ioke desto mindre påstår samme
talare, att votering i Förstärkt Utsk. skall enl. Grundlagen anställas
om denna bansträckning, emedan 2 Stånd till densamma
beviljat anslag. Jag hemställer likväl hvad följden blir af en sådan
Den 1 Augusti f. m.
a
tillämpning af Grundlagen. Om t. ex. K. M. föreslår R. St:r inrättande
af ett Embetsverk, men 2 Stånd afslå denna fråga och 2
Stånd bifalla den och anvisa medel, skulle, enl. Hr Bildts åsigt,
votering härom anställas i Förstärkt Utsk. Jag vill anföra ett
exempel från denna Riksdag. Om den motionär, som föreslagit
flyttning af Upsala Akademi till Stockholm, jemväl föreslagit en
eller annan million för detta ändamål samt 2 Stånd beviljat de
föreslagna medlen, så skulle, enl. Hr Bildts åsigt, dessa 2 Stånd
kunna påtvinga sitt beslut de öfriga Stånden, som afslagit sjelfva
hufvudfrågan eller den om förflyttningen, hvilken således förfallit.
Jag hemställer, om icke förev:de fråga är fullkomligt lika med
den jag exempelvis upgifvit, och Hr Bildt måste erkänna riktigheten
af min jemförelse om han lemnar ringaste upmärksamhet
deråt. Således yrkar jag, att lista voteringsproposin måtte förkastas,
emedan hufvudfrågan på grund af 2 Stånds beslut har förfallit,
och det således icke lärer kunna voteras i Förstärkt Utsk.
om medels anslående till ett ändamål hvarom frågan förfallit.
Jag anhåller således hos Hr Gr. o. Landtm., att vi måtte först få
afgöra lista voterisproposin innan vi öfvergå till de öfriga. I annat
fall kommer det visserligen att gå ganska bra för våra motståndare,
men jag, som önskar att komma på klar fot, anhåller om
propos. derpå, att den lista voterisproposin måtte få afgöras innan
vi discutera de öfriga proposme.
Gr. Frölich, David: Jag skall icke inlåta mig i en fråga
der jag verkligen från början till slut icke varit intresserad för
någondera sidans seger. Jag är öfvertygad, att de, som följa frågan
och särdeles den om voterisproposine, med den upmärksamhet de
äro skyldige hvar och en sitt parti eller dess åsigter om hvad som
är nyttigast, icke underlåta att yttra sig fullständigt och utförligt
för att grundlägga ett R. o. Adins beslut. Jag har egentligen
begärt ordet för att tillkännagifva min önskan, att discussionen
icke måtte fortgå på ett sätt, hvarigenom R. o. Ad. sårar sin egen
värdighet och för framtiden lemnar ett olycksaligt exempel till
efterdöme. StatsUtsk. har med mycken dialektisk skicklighet framställt
förslag till voterisproposir, som dock hafva det felet att hvila
på de mest lösa grunder jag under min långa offentliga bana hört
omtalas. Hvar och en som känner svenska språket, känner äfven
att bruket af prappositionerne lill och för är så godtyckligt, att
man icke bort fästa sig vid hvilketdera blifvit begagnadt i denna
meningen, ty de äro hvar för sig rigtigt begagnade i de 2:ne
Ståndens beslut. — Frågan åter om saknaden af ordet: »Riksmynt»,
i R. o. Adms beslut förefaller mig ännu sämre. Emot den skiljaktighet
man till följd af detta ords utelemnando i R. o. Adins
beslut velat finna emellan detta beslut och PresteStis, talar Hr Gr.
o. Landtims sista tillkännagifvande, men en ännu högre aur.toritet
talar deremot, och denna är R. Stms beslut, att endast Riksmynt
skall vara den i landet gällande myntsorten. Skola vi, hvarje gång
vi nämna en summa, tillägga ordet Riksmynt för att icke missförstås,
så skola R. Stir vara de första som gifva anledn. till pro
-
10
Den 1 Augusti f. m.
c-esser i framtiden. Dä man t. ex. glömt att i en skuldsedel införa
ordet: »Riksmynt», skall tvist upstå om betalningen skall
erläggas i Riksmynt eller silfver om man nyttjar samma dialektiska
fintlighet som StatsUtsk., och som jag med ledsnad erfarit
att en ledamot bakom mig begagnat, och måhända är han rätta
mannen för förslaget. Detta beklagar jag, och jag kan icke utan
rörelse yttra dessa ord till varning. Jag ser löjet på mångens
ansigte öfver min värma. Jag vill icke förqväfva den. Jag endast
beklagar dem.
I afseende på den fråga som ännu är oafgjord, nemi. huruvida
discussionen skall fortgå såsom Frih. Tersmeden eller Hr
Cederschiöld föreslagit, är jag icke i tillfälle att yttra mig bestämdt,
emedan jag icke var här då Hr (Jr. o. Landtm, tillkänna*
gaf sin åsigt om föredragningssättet. Då emellertid Hr Cederschiöld,
hvars ord jag eljest icke betviflar, blifvit motsagd, och Hr
Bildt trott sig finna anledn. att tillintetgöra hela discussionen, då
han sökt visa att vi skola discutera om ingenting, i händelse vi
antaga Hr Cederschiölds förslag, så hoppas och tror jag förtröstansfullt,
att Hr Gr. o. Landtm, är den som säkrast afgör denna
formfråga.
Gr. Björnstjerna: Med anledn. af Hr Gr. o. Landtm:s
anförande har jag begärt ordet, för att bedja Hr Gr. o. Landtm,
vara öfvertygad att mitt sednaste yttrande icke innebar något
klander af Hr Gr. o. Landtnäs åtgörande. Jag finner detta tvärtom
fullkomligt grundlagsenlig! och riktigt. Jag önskade endast uplysa
huru vid frågans behandling tillgått.
Hr Bildt: Jag vill besvara Hr Cederschiölds anmärkn. med
upläsandet af l:sta och 4:de mom. i 3:dje punkten af Utsk:s Utlåt.
N:o 62, så lydande: »l:oJ vestra stambanan, som, utg:de från Stockholm,
skall genomlöpa inre delarne af Södermanland och sträcka
sig förbi Hallsberg och sjön Toften i Nerike till gränsen af Skaraborgs
län i närheten al sjön Skagern, samt derefter inså i den
för denna banas fortsättning genom Westergöthland redan fastställda
riktningen öfver Sköfde och Alingsås till Götheborg»; och
»4:o) södra stambanan, som vid Falköping äfven skall utgå från
den vestra och genom en utgreningsbana förbindas med Jönköping
samt derefter fortsättas öfver Ljungby genom Småland och Skåne
till Malmö.» Om man jemför detta med Hr Cederschiölds argumentation,
skulle deraf följa, att några anslag till de i 1 :sta och
4:de mom. omnämnda bansträckningar icke skulle vid denna Riksdag
kunna ifiågakomma och följaktligen icke heller till vestra
och södra stambanan. Nu har likväl Utsk. ansett denna fråga
icke vara afslagen, utan endast, att någon ytterligare åtgärd från
StatsUtsk:s sida icke borde vidtagas, och till just detta har jag
med min röst inom Utsk. bidragit, och detta vill jag äfven här
förfäkta. Hvad som förekommer å sid. 2 i Utsk:s Utlåt. N:o 97,
rörer jernvägarnes sammanhang inbördes, men icke anslagssummorna,
hvilka deremot förekomma i voter:spropos:ne. Hvad Frih. Ter
-
Den 1 Angnst! f. m.
11
smedens förslag angår, hade jag hoppats att han velat uplysa
Ståndet, huruvida hans mening är att bifalla de öfriga voter:spropos:ne
och endast yrka den förändring som förekommer i voter:sproposm
N:o 3, ty eljest måste jag bestrida att man först afgör
denna propos., som Frih:n föreslagit, och derefter voter:spropos:ne
N:is 1 och 2, helst man icke vet hvarthän det leder, om man
binder sig genom ett beslut. Att man icke kan lösrycka förslaget,
synes bäst deraf, att då Afdelningen skulle upställa voter:spropos:ne
beslöt man att göra R. o. Ad:ns samt PresteSt:s beslut lika,
hvilket skulle blifva en voterispropos., BorgareShs beslut en och
BondeSt:s beslut en. Når frågan förevar i Utslcs plenum fann
man denna åtgärd riktig, men man ville gå ett steg längre, så
att votering skulle anställas emellan R. o. Ad:ns samt PresteSt:s
beslut på ena sidan och BorgareSt:s på den andra, emedan man
ville anse BondeSt:s beslut såsom förfallet. Detta har Frih. Tersmeden
anfört. Frih:n har äfven sagt, att 3 Stånd äro ense om
att anslå 7,610,000 Rdr, emedan BorgareSt. har beviljat detta
belopp och R. o. Ad. samt PresteSt. 13,000,000 Rdr, allt för en
jernbana emellan Götheborg och Örebro. Det synes väl klart,
att 3 Stånd äro ense om ett anslag af 7,610,000 Rdr, emedan
denna summa innefattas i den af R. o. Ad. samt PresteSt. beviljade;
men betraktar man frågan närmare, så finner man att så
icke är förhållandet, äfven med antagande att sistnämnde 2:ne
Stånds beslut äro lika. I olikhet med Gr. Frölich vågar jag påstå,
att det finnes någon skillnad emellan R. o. Ad:r.s samt PresteSt:s
beslut, emedan Riksmyntberäkningen införes först med nästa
år, och vi måste således under år 1857 dragas med de nuv:de
olika myntsorterne. Men jag lemnar detta åsido. När man
voterar om penningar, måste man göra sig reda för det ändamål
hvartill de skola användas. Man kan säga: att R o. Ad. samt
PresteSt. voterat 13 millioner, med vilkor att vägen skall gå ifrån
Götheborg till Örebro; att BorgareSt. voterat 7,610,000 Rdr till
en jernväg ifrån Götheborg öfver Hallsberg till Stockholm, och att
BondeSt. för samma väg voterat 5,210,000 Rdr. Då man nu
tager i betraktande, att åt K. M. skall öfverlämnäs att bestämma
vägens rigtning och en förändring i Regeringens personal kan
inträffa, hvarigenom olika åsigter mot de nuv:de kunna inom Rådskammaren
göra sig gällande, så är det möjligt att vägen ifrån
Götheborg dragés öfver Svartå till Örebro och från Svartå till
Götha Kanal, så att de anslag BorgareSt. beviljat användas till en
helt annan jernväg än den detta Stånd afsett. Således, när man
granskar dessa förhållanden, är det påtagligt, att denna fråga icke
är jemförlig med den Hr Cederschiöld exempelvis framställt om
votering om anslag till inrättande af ett nytt Embetsverk, ty om
BorgareSt. voterat 7,000,000 Rdr samt R. o. Ad. och PresteSt.
voterat 13,000,000 Rdr utan afseende på vägens sträckning, så
skulle man kunna säga, att det af BorgareSt. beviljade anslag inbegripes
i det af de 2:ne andra beslutade; men här är detta icke
händelsen, emedan olika vägar och olika sträckningar af vägarne
äro vilkor för de beviljade anslagen. Att BorgareSt:s beslut skall
12
Den 1 Angnst! ffm.
ingå i voter:spropos:n är säkert, och det är BondeSt:s rätt att få
sitt beslut äfven till föremål för Förstärkt Utsk:s votering, och
denna BondeSt:s rättighet kan, enl. min åsigt, icke förtryckas.
Och att tvinga BorgareSt. att bevilja medel för en jernväg som
de aldrig afsett, anser jag grundlagsvidrigt.
På grund af dessa skäl anser jag af vigt att, innan man
känner syftet med Frih. Tersmedens förslag, man icke tillåter
någon förändring i föredragningssättet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu: Då särskilda propos:r äfven
i afseende på föredragningssättet blifvit begärde, torde jag få återkalla
i R. o. Ad:ns minne, att jag vid öfverläggningens början
hemställde samt att R. o. Ad. biföll att de voter:spropos:r i Mern.
N:o 97, hvilka hafva afseende på samma punkt i Utlåt. N:o 62,
skulle få samtidigt för K. o. Ad föredragas, Ståndet likväl obetaget,
om någon ledamot det önskade, att vid beslutets fattande få
propos:ne om de särskilda voter:spropos:ne delade. Hvad särskildt
beträffar Frih. Tersmedens förslag, att R. o. Ad. nu skulle gifva
den förklaring af dess förra beslut, eller i detsamma göra det
tillägg, hvarigenom beslutet blefve ordagannt öfverensstämmande
med PresteSt:s beslut, så ansåg jag detta vara en fråga, som oberoende
af frågan om voter:spropos:nes beskaffenhet, kunde särskildt
afgöras, emedan R. o. Ad. i alla fall, sedan beslut derom blifvit
fattadt, måste besluta öfver voter:spropos:ne; men deremot torde
den af Hr Cederschiöld gjorda begäran att erhålla propos. å afslag
på första voter:spropos:n icke kunna under öfverläggningen skiljas
från frågan om de öfriga voter:spropos:ne, sedan R. o. Ad. redan
beslutat gemensam öfverläggning derom. Jag anser mig likväl
på förhand och för att åt discussionen kunna gifva den riktning,
att den kan ställas emot min enskilda tanke, böra tillkännagifva,
att jag anser mig af Grundlagen förhindrad att framställa någon
sådan propos., hvarigenom votering öfver den i första voterispropos:n
framställda fråga skulle kunna af R. o. Ad. afslås eller förqväfvas,
och jag grundar detta mitt yttrande derpå, att 69 §:n
Reg:sF:n uttryckligen föreskrifver huru skiljaktigheter i RiksStms
beslut rörande statsregleringen, då 2 Stånd stannat mot 2, böra
slitas, nemi. genom votering i Förstärkt StatsUtsk. Vid ett sådant
tillfälle som detta, tror jag att man är pligtig att tillse grunden
för Ståndens beslut och icke blott den ena eller andra formen,
som af Utsk. åt dess upställning af frågan blifvit gifven eller de
yrkanden, som vid behandlingen deraf inom något Stånd kunnat
göras. Om den af Hr Cederschiöld antagna tolkning af Grundlagen
vore riktig, skulle det alltid kunna bero på 2 Stånd att hindra
de andra Stånden att i frågor om nya anslag få deras mening
pröfvad genom votering i Förstärkt StatsUtsk. Det behöfdes nemi.
blott att propos:n begärdes särskilt å den sak som utgjorde föremålet
för anslaget och särskilt å sjelfva anslagssumman. Om i
följd af sådan delning af propos:n 2:ne Stånd afslagit sjelfva det
sakförhållande, hvilket anslaget rörde, och sedermera förklarades,
att sedan sjelfva sakförhållandet, som icke vidrörde siffran, hade
Den 1 Augusti f. m.
förfallit, något beslut om anslaget ej vidare kunde komma i fråga,
skulle derigenom bero på enskilde ledamöter inom Stånden att
genom begäran om proposms delning så, att beslut fattades särskilt
öfver saken och särskilt öfver anslaget, alltid förqväfva den
rätt, som Reg:sF:n tillerkänner 2:ne Slånd, att då de i en anslagsfråga
beslutat bifall, få frågan afgjord genom votering i Förstärkt
StatsUtsk., utan afseende på det sätt hvarpå de andra Stånden
fattat sina skiljaktiga beslut. Ur denna synpunkt anser jag
en propos., som skulle kunna förqväfva all votering om ett anslag
som 2:ne Stånd beslutat, icke kunna framställas.
Jag bar under discussionens lopp velat afgifva denna förklaring,
på det att R. o. Ad. må veta hvad jag slutligen kommer
att framställa, och således de ledamöter, som möjligen ogilla min
tolkning af Grundlagen, må sättas i tillfälle att genom sina yttranden
framkalla Ståndets beslut emot densamma, om det anses
beböfligt.
Hr Hjärne, Harald: Jag begärde ordet då Hr Cederschiöld
för andra gången dref sin sats, och jag hade ämnat visa honom
konseqvensen deraf, men jag är i det afseendet förekommen af Ilr
Gr. o. Landtm., som, långt bättre än jag kunnat göra det, visat
orimligheten af talarens yrkande. Dock vill jag meddela en uplysning
i ämnet, och för sådant ändamål i Hr Cederschiölds minne
återkalla discussionen om Utsk:s Retänk. N:o 62. R. o. Ad. beslöt
att först företaga lista punkten i samma Betänk, och derefter den
6:te. Hr Cederschiöld torde erinra sig, att det var i 3:dje punkten,
en af de förbigångna punkterne, det beslut sedermera fattades,
hvarifrån han nu bemtat sin argumentation, och innan detta
beslut var fattadt hade B,, o. Ad. afgjort sjelfva anslagsfrågan,
hvilken afslogs. Ett af de Stånd som beviljat det i samma punkt
tillstyrkta anslag gillade emellertid det af R. o. Ad. antagna föredragningssätt.
Om nu Ilr Cederschiöld haft rätt, skulle detta beslut
förfalla, men det måste bero af den ordställning, hvari beslutet
affatlades, huruvida den ekonomiska eller statsregleringsfrågan har
öfvervigten. När nu statsregleringsfrågan var afgjord förr än den
ekonomiska pröfvades, vid hvilken sednare Hr Cederschiöld fästat
sig och på hvilken han stöd t sin argumentation, så är klart, att
anslagsfrågan icke kunnat pröfvas genom beslutet i den ekonomiska.
Detta tillägg har jag velat göra, ochanser Hr Gr. o. Landtmis
anförda skäl för vägran af propos. så fullkomligt rigtiga, att jag
har intet att vidare anföra i det afseendet. Beträffande Frih.
Tersmedens förslag, anser jag det vara af ringa praktisk nytta,
ty sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig icke kunna medgifva
ändring i voter:spropos:n, är det klart, att R. o. Ad. äger att
rätta sitt beslut och, om man så vill, instämma i PresteStis, ehuru
Utsk:s förslag icke dertill gifver anledn. Slutliga utgången af
frågan beror helt och hållet på hvilken sida majoriteten i förstärkta
Utsk. befinnes, hvarföre det är mig likgiltigt huru voter:spropos:ne
upställas. Jag önskar, att de i möjligaste måtto förenklas
och är mycket benägen att antaga Frih. Tersmedens för
-
14
Deli 1 Augusti f. m.
slag, ty om R. o. Åd. finner sig böra instämma i PresteStrs beslut,
undviker man så många voteringar i förstärkta Utsk. Denna
fråga bör likväl afgöras särskildt, emedan, om R. o. Ad. skulle
instämma i PresteStrs beslut och således borttaga en voterrspropos.,
mäste de andra voter:spropos:ne äfven ändras. Jag uprepar ännu en
gång, att jag anser Frih. Tersmedens förslag vara af så ringa
praktisk vigt, att jag anser den icke förtjena något envist vidhållande.
Frih. Tersmeden: I anledn. af Hr Bildts till mig framställda
fråga får jag förklara, att, då jag sist hade ordet, jag yttrade
mig öfver en af dessa voter:spropos:r, nemi. den som rörde votering
om kontrapropos. Jag anser den frågan närmast röra detta Stånd.
Enär det, enl. min åsigt, är riktigt, att Ståndet frångår sitt beslut,
ansåg jag den frågan kunna först afgöras. Derföre framställde jag
den åsigten, hvilken Hr Gr. o. Landtm, synes dela, och jag hemställer,
om det verkar på de öfriga frågorna eller voter:spropos:ne
annat än att man undviker bvad jag vill kalla en löjlighet, ty
det kan väl icke nekas att så är förhållandet; och som det ensamt
beror af R. o. Ad. att antaga denna voter:spropos., ansåg jag
lämpligast att den frågan först afgjordes, oeh hemställer, om icke
den åtgärden är den enklaste. Hvad de öfriga voter:spropos:ne
angår, så vill jag icke ingå i någon discussion derom.
Hr Cederschiöld: Hr Bildt har sagt, att om mitt förslag
antages skulle intet vara att sedan votera om, och således komme
icke heller i fråga att votera emellan R. o. Ad:ns oah PresteSt:s
beslut. Jag tillåter mig likväl att fästa Hrr:nes upmärksamhet
derpå, att det är en väsendtlig skillnad emellan Borgare- och BondeSt:ns
beslut, som innefatta bifall till Utsk:s förslag, och R. o. Ad:ns
samt PresteSt:s beslut, som lyder så: »att för fortsättande till
Örebro af den i öfverensstämmelse med R. St:rs vid sednaste Riksdag
fattade beslut, påbörjade stambana, som, utgående från Götheborg,
skulle i riktning genom Westergöthland och Nerike, fullbordad,
förena nämnde stad med bufvudstaden, anvisa 13,000,000
Rdr med öfverlemnande till K. JM. att bestämma de punkter öfver
hvilka banan bör dragas.» R. o. Ad. samt PresteSt. som afslagit
3:dje punkten i Utlåt. N:o 62, hafva således förklarat, att banan
från Götheborg, hvilken är påbörjad, skall fortsättas, och dertill
voro de oförhindrade af sitt beslut öfver punkten 3. Men när nu
Hr Gr. o. Landtm., emot hvad hittills varit vanligt, uttalat sina
åsigter i ämnet och sålunda sjelf ingått i discussionen, inser jag
ganska väl omöjligheten för mig att kunna bereda framgång åt
mitt förslag, helst Hr Hjärne förklarat, att Hr Gr. o. Landtm, på
ett öfvertygande sätt visat att jag haft orätt. Det återstår då
endast för mig att å min sida tillkännagifva, att jag alldeles icke
.finner mig öfvertygad af Hr Gr. o. Landtm.-s anförda skäl, att min
åsigt är origtig. Han har nemi. sagt, att om min åsigt skulle
göra sig gällande kunde 2:ne Stånd alltid tillintetgöra anslagsfrågor.
Detta är likväl ett misstag. Då fråga är om inrättande
Dei» 1 Augusti f. m.
15
af ett nytt Embetsverk eller om flyttning af Akademien frän Upsala
till Stockholm, äga 2:ne Stånd att tillintetgöra ett sådant förslag,
om 8n 2:no Stånd beviljat anslag för det ändamålet, Detta bar
jag framställt, och detta exempel är fullkomligt jemförligt med
frågan om jernvägens dragning från Stockholm söder ut. K. M.
har föreslagit, att såsom stambana skulle antagas en från Stockholm
söderut gående, hvilket StatsUtsk. i Betänk. N:o 62 äfven
tillstyrkt i en särskildt punkt, och då genom R. o. Ad:ns samt
PresteSt:s emot de öfriga 2:ne Stånden stridande beslut denna
punkt förfallit, så måste, enl. min åsigt, det vara klart, att man
icke kan bevilja anslag till en bana som icke kommer att anläggas.
Jag lemnar enhvar rättighet att hysa olika åsigter med mig.
Min afsigt är endast att framhålla mina skäl och söka göra dem
gällande.
Hvad Hr Hjärne angår, så bekänner jag, att jag icke förstod
hans mening; men jag tyckte mig likväl finna, att han i slutet
af sitt anförande sökte såsom hinder för antagande af mitt förslag
framhålla den omständigheten, att R. o. Ad. vid behandlingen af
StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62 företagit till pröfning först 6:te punkten,
rörande anslagen, och derefter punkten 3, ang:de stambanorna.
Skall nu denna omständighet vara ett hinder för framgång åt mitt
förslag, så måste jag beklaga, att man icke antog mitt då framställda
förslag, att börja med punkterne 2 och 3 i samma Betänk,
eller pröfva alla punkterne i den ordning de af Utsk. blifvit upställda;
men man var då så ifrig att få börja med punkten 6, och
man ansåg denna ordning för föredragningen vara den riktigaste,
måhända derföre att, som man här sagt, sedan man beslutat öfver
anslagsfrågan skulle verkställighetsbeslutet bero deraf.
I fråga om de 3 voter:spropos:ne får jag förklara, att jag
anser det klart att om ett Stånd beviljat 7,000,000 Rdr, 2 Stånd
13,000,000 Rdr och 4:de Ståndet 5,000,000 Rdr, måste det vara
påtagligt att 7,000,000 Rdr blifvit beviljade. Det förefaller mig
nödigt att återremittera Betänk., på det att man måtte få veta
hvad som är R. St:rs beslut, emedan man icke kan votera om
summorna förr än man vet hvartill de skola användas. Om således
det är förhållandet hvad Hr Bildt upgifvit, att Bonde- och
BorgareStm beviljat medel för en väg och de andra Stånden tilt
en annan, måste antingen Hr Bildt upgifva hvilka vägar som äro
i fråga, eller också Betänk, återremitteras på det att vi må kunna
få detta utredt.
Hr Gr, o. Landtm, yttrade: I anledn. af Hr Cederscbiölds
anmärkn. derom, att jag under discussionens lopp yttrat min mening
om den propos. han begärt, får jag blott erinra, att jag under
de 3:ne Riksdagar jag varit ordfrde hos R. o. Ad. alltid iakttagit
den grannlagenhet, att icke hemställa huruvida öfverläggningen
vore fulländad innan jag förut tillkännagifvit om jag ansett någon
af de under densamma begärde propos;r ej kunna grundlagsenlig!
framställas. Jag har icke afvaktat öfverläggningens slut, utan alltid
förut framställt min åsigt, af det enkla skäl, att, sedan öfverlägg
-
16
Den 1 Augusti f. m.
ningen varit fulländad, skulle den person, mot hvars förslag framställningen
varit riktad, saknat tillfälle att vederlägga mig eller
anföra skäl för att förmå Ståndet att fatta beslut emot min mening.
Det kan också. möjligen hända, att en ledamot af förbiseende begär
en mot Grundlagen stridande propos., hvilken han efter erhållen
uplysning härom är benägen att ändra, för att under en annan
form göra sin åsigt gällande. Tillfälle härtill är honom likväl
betaget om Talmannen upskjuter sin förklaring till dess öfverläggningen
är fulländad och någon ny propos. ej vidare kan begäras.
Granskar man 55 §:n Riksd:sOrdn:n synes denna i orden:
»äge han att förklara öfverläggningen hvilande», antyda, att Talmannen
bör afgifva sin förklaring så tidigt att öfverläggningen i
sak kan fortsättas sedan formfrågan blifvit afgjord. Jag har således
ansett såsom en skyldighet att innan discussionen varit afslutad
tillkännagifva min mening, och icke viddetta tillfälle funnit skäl
att frångå hvad jag af grannlagenhet och pligt alltid ansett mig
höra iakttaga.
Gr. Sparre: Af Hr Bildts långa anförande har jag förgäfves
sökt att få något det aldraminsta skäl för hans sammanställning af
Frih. Tersmedens förslag, ang:de R. o. Ad:ns förklarande att dess
beslut öfverensstämmer med PresteSt:s i fråga om sammanbindning
af denna fråga med de öfriga voter:spropos:ne, och jag måste förklara,
att om än ett lika långt anförande ytterligare afgifves, tror
jag knappast att någon som opartiskt vill se saken, skall kunna
finna sig deraf öfvertygad. Om, för undvikande af vidlyftigare
discussion om voter:spropos:ne, och om antagande af en annan,
eller om votering i Förstärkt StatsUtsk. om kontrapropos., Frih.
Tersmeden gör ånyo ett sådant förslag som det han redan framställt,
att R. o. Ad. skall förklara att StatsUtsk. saknat skäl att
finna någon olikhet emellan R. o. Ad:ns samt PresteSt:s beslut,
en omständighet som jag också tror skall för enhvar som upmärksamt
genomläser dessa beslut blifva temligen klar, så synes det mig
att ett sådant Frib:ns förslag är så enkelt, att med antagande af
detsamma voter:spropos:n i öfrigt kan bibehållas, och att någon
rimlig orsak icke finnes till begäran om förklaring af hvad han
egentligen åsyftar i afseende på de öfriga voter:spropos:ne, hvilka
icke hafva med denna fråga att göra. — Beträffande Hr Cederschiölds
yrkande, så, vid nu inträffade förhållande, inser jag icke skäl att
derom mycket orda. Jag kan icke neka, att det ligger mycken
sanning i Hr Cederschiölds framställning, men på andra sidan kan
icke heller nekas, att praxis icke öfverensstämmer med den åsigt
Hr Cederschiöld sökt göra gällande, och under sådana förhållanden
kan det vara betänkligt att frångå denna praxis. Hvad som är
sannt och oemotsägligt i Hr Cederschiölds framställning är, att
orden: vestra stambanan, oegentligt inkommit i första voter:spropos:n.
Det är en sanning, att StatsUtsk. i Betänk. N:o 62
föreslagit en vestra stambana, som från Stockholm skulle genom
Södermanland gå till Götheborg, och det är naturligt, att Borgare
-
Den 1 Augnsti f. m.
17
BondeStin, hvilka godkänt benämningen af vestra stambanan i
denna riktning, skulle vid tillämpningen af sitt beslut eller vid
beviljandet af medlen äfven begagna den term som de i dopet
bade gifvit banan, och följaktligen kallade den den vestra; men
bade StatsUtsk. varit upmärksamt, skulle det hafva sagt, att frågan
om vestra stambanans dragning genom Södermanland hade
förfallit. Sedan frågan om vestra stambanans inlagande i systemet
förfallit, och det icke återstod annat än Borgare- och BondeStms
beslut om anslag lill en stambana från Stockholm öfver Söderteje
till Katrineholm, hade, enl. min åsigt, StatsUtsk. förfarit riktigast,
cm det upställt voter:spropos:n sålunda: Den som lika med Borgareoch
BondeStin bifaller StalsUtskis hemställan i 6:te punkten af
Utlåt. N:o 62, att R. St:r för påbörjande och fortsättning af arbetena
å vestra stambanan från Stockholm öfver Södertelje till
Götheborg, måtte etc. Om R. o. Ad. fäster något afseende på
denna min framställning, förmodar jag att Hr Cederscbiölds anmärknir
blifva gällande, och att Ur Gr. o. Landtm, icke finner
hinder möta för framställande af propos. derpå. Jag hemställer
således om icke orden: vestra stambanan, böra uteslutas, emedan
en sådan bana icke finnes sedan systemet blifvit förkastadt. Jag
anhåller att voter:spropos:n målte upställas i enlighet med mitt
förslag.
IIr Bildt: Jag anhåller om Ursäkt att jag ännu en gång
begärt ordet, men som ledamot af StatsUtsk. måste jag besvara de
emot detsamma gjorda anmärknir.
Gr. Sparres långa anförande om StatsUtskis skyldigheter kan
jag ingalunda gilla. Grin har sagt att Utsk. bordt utesluta ordet
vestra uti benämningen vestra stambanan i voter:spropos:n N:o 1.
Om likväl StatsUtsk. ägt rätt att möstra R. St:rs beslut, skulle
Utsk. vara R. St.:rs principal, då likväl RiksStin äro Utslcs principaler.
Att gifva åt besluten, som Stånden fattat, en sådan ordalydelse
Gr:n önskat, tillkommer icke Utsk. Utsk. äger endast att
upfatta besluten så som Stånden dem fattat, men alldeles icke att
gifva dem någon tydning. Det är klart, att den som lika med Gr:n
röstat emot hufvudfrågan, skall vara intresserad af att få voterisproposin
så upställd som Gr:n föreslagit; men jag måste erinra,
att Utskis åliggande är, att vid frågors behandling, sedan Stånden
fattat sina beslut, söka sammanjemka dem derest sådant låter sig
göra och att upstalia voter:spropos:r, men Utsk. äger ingalunda
någon rätt att ändra ordalydelsen i något Slånds beslut. Föröfrigt
har man ansett besynnerligt, att Frih. Tersmedens förslag
nu icke kan afgöras. Jag har redan uplyst, att då man på Afdelningen
hade upgjort ett lika förslag som det af Frih. Tersmeden
framställda, så ogillades detta i Utsk:s plenum af dem, hvilka hysa
lika åsigter med Grin, hvilka påstodo att BondeStis beslut icke
borde inkomma i voterisproposm och att frågan om de 7,000,000
Rdr vore afgjord genom 3 Stånds beslut. Man finner vid nogare
betraktande andemeningen med Frih. Tersmedens förslag, hvilket
VIII H. 2
1*
Den 1 Augusti f. m.
jag icke vill motsätta mig. Jag skall icke heller strängt motsätta
mig ett Ståndets beslut att frångå det vanliga föredragningssättet
och öfvergå till 3:dje punkten, emedan, om Ståndet delar Frih:ns
åsigter, göra de sig nog gällande vid voteringen i förstärkta Utsk.
Men jag har volat visa, att genom ett sådant förfarande man förqväfver
BondeSt:s rätt alt få sitt beslut in i voter:spropos:n.
Vi böra icke glömma, att 69 §:n Reg:sF:n numera har blifvit
förändrad, hvarigenom Utsk. är ännu mera begränsad! än förr.
§:n lyder nu sålunda: »Då StatsUtsk:s förslag rörande antingen
Statens reglerande eller bevillningens derefter lämpade hela belopp,
eller hvad till Riksg:sKont:s utgifter och inkomster hörer, eller
grunderne för Riksg:sKont:s styrelse och förvaltning till pröfning
hos R. Skr förehafves, gälle hvad ang:de behandlingen af Utsk;s
afgifna förslag uti Riksd:sOrdn:n stadgas; och skall saken afgöras
efter 3 Stånds beslut. Förena sig icke minst 3 Stånd uti sammanstämmande
beslut, då skall StatsUtsk. förökas med så många
ledamöter af R. St:r, i vanlig ordning valde, alt de blifva 30 af
hvarje Stånd. Detta särskilda Utslcs ledamöter röste sedermera
samfäldt med slutna sedlar till ovilkorligt antagande eller förkastande
af hvad StatsUtsk. tillstyrkt, blott i de frågor hvarom R. St:r
varit af skiljaktiga tankar; kommando de fleste sålunda röstandes
mening att gälla som R. St:rs beslut. Till undvikande af paria
vota skall vid omröstningen förr än sedlarne upräknas en ibland
dem uttagas och förseglad afläggas. Befinnas vid de öfrigas upsummerande
rösterna lika delade, må denna sedel öpnas och gifva
utslaget; är pluraliteten redan vunnen bör den aflagda sedeln oupbruten
genast förstöras.»
Då nu 3 Stånd icke förenat sig om ett och samma beslut,
är det gifvet att Utsk. skall föreslå voter:spropos:r om de olika
meningarne, men det ligger ingen vigt derpå om Frih. Tersmedens
förslag antages på förhand, ifall Ståndet icke skulle vilja förqväfva
BondeSt:s beslut. Hvad angår Hr Cederschiölds önskan att
få veta Ståndens beslut om vägsträckningen, måste jag bekänna,
att det förefaller mig något besynnerligt att det kan vara honom
obekant alt Borgare- och BondeSt:n beslutat en väg öfver Hallsberg
till Katrineholm, och PresteSt. samt R. o. Ad. att den vid
förra Riksdagen bestämda jernvägen från Götheborg skall ledas
genom Westergöthland till Örebro, hvilken slutpunkt Borgare- och
BondeSt:n deremot icke antagit.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag har begärt ordet i anledn.
af Gr. Sparres framställning rörande en förändring i l:sta voter:spropos:n.
Enl. min åsigt måste det af 69 §:n R,eg:sF:n, ang:de
voter:spropos:r i och för afgörande af hvilket beslut skall blifva
R. Stms, då Stånden stanna i olika meningar, vara tydligt, att
Ståndens beslut måste i voter:spropos:ne ordagrannt intagas, och
att ett Stand icke får besluta förändringar i de andra Ståndens
beslut som blifvit intagne i voter:spropos:ne. Genom en sådan
rättighet skulle de mest orimliga förhållanden upkomma. Vi känna
alla, att voter:spropos:ners godkännande är beroende af 3 Stånds
Deni Augusti f. m.
1»
beslut. Om nu R. o. Ad. fatta ett beslut olika de Öfriga Ståndens,
men hvilket skulle ingå i voter:spropos:n, och det vore
tillåtet ett annat Stånd att göra förändringar i R. o. Ad:ns beslut,
så skulle det kunna hända, att t. ex. PresteSt. uti den voter:spropos.
sorn innehåller R. o. Ad:ns beslut, beslutar en förändring
som strider mot hvad R. o. Ad. åsyftar, och att Borgare- samt
BondeSlrn godkänna denna af PresteSt. gjorda förändring, hvarigenom
R. o. Ad. påtvingades en mening som Ståndet icke haft.
Det är således nödvändigt att, på det att rättvisan må kunna
skipas inom Stånden, deras beslut oförändrade införas och bibehållas
i voter:spropos:ne. Jag måste således protestera emot att
R. o. Ad. gör en förändring i ett annat Stånds uti voter:spropos:n
intagna beslut.
Gr. Sparre: I anledn. af Gr. Lagerbjelkes yttrande får
jag hemställa, om icke, då ett Stånd med hänsyftning på ett af
detsamma fattadt beslut fattar ett annat, och i sitt sednasto beslut
hänlyder på det första, som förfallit, följden deraf blir, att Stats
Utsk.
, när det afgifver förslag till voter:spropos:r, bör till R. St:r
hemställa, om icke detta Stånd, med afseende derpå att det förra
beslutet, på hvilket det sednare syftar, bör justera detta beslutså
att ordalagen deri ställas i öfverensstämmelse med de förhållanden
som existera och icke med dem som existerade då beslutet fattades.
Då nu ett Utsk:s framställning icke är annat än ett förslag
som R. St:r kunna ogilla, måste det Stånd, hvilket fattat det beslut
jag nämnt, hafva samma rätt som Utsk. att hemställa om vidtagande
af sådan ändring, som kan blifva en följd deraf att ett
föreg:de beslut är ändradt. Om således mitt förslag vunnit R. o.
Ad:ns bifall skulle jag hafva önskat, att till Borgare- och Bondesen
gjordes den hemställan, att de vilja tillåta en sådan förändring
af sina beslut, och tror jag att Gr. Lagerbjelke då icke
skulle hafva ansett, att R. o. Ad. tillåtit sig någon obefogad åtgärd
emot de öfrige Stånden. Emellertid anser jag denna fråga
icke af vigt. Hr Cederschiöld har upgifvit det efter hans åsigt
oriktiga i min framställning, att med afseende på rådande praxis
samt Hr Gr. o. Landtnäs afgifna förklaring, jag icke anser lämpligt
att drifva den saken, men då jag yttrade mig deremot ansåg jag
lämpligt alt framhålla hvad jag i talarens framställning fann grundadt.
Anser R. o. Ad. saken icke förtjena upmärksamhet, så begär
jag icke propos. på den ifrågakomna ändringen, hvilken jag anser
icke vara af någon synnerlig vigt.
Hr Cederschiöld: I anledn. af min gjorda anhållan, att
Hr Bildt måtte uplysa huruvida R. St:r fattat olika beslut i fråga
om de jernvägar för hvilka BorgareSt. beviljat 7,610,000 Rdr,
bar Hr Bildt sagt, att jag borde finna att det är olika vägar,
emedan den ena skulle från Stockholm dragas genom Södermanland
till Katrineholm och den andra från Götheborg genom Westergöthland
och Nerike till Örebro, af hvilka vägar den förra omnämnes
i Irsta voter:spropos:n, och den andra i 2:dra, 3:dje och 4:de
20
Den 1 Augusti i. tu.
votensproposme. För anläggning af vägen till Katrineholm hafva
Borgare- och BondeStin beviljat 5,679,000 Rdr, och BorgareSt.
har beviljat 7,610.000 Rdr till fullföljande afvägen genom Westergöthland
och Nerike till Örebro, men BondeSt. har för denna väg
beviljat endast 5,210,000 Rdr samt It. o. Ad. likasom PresteSt.
13,000,000 Rdr. Nu är likväl frågan, om de 2:ne sistnämnde
Stånden beviljat dessa anslag för samma ändamål sorn BorgareSt.
Ar detta förhållandet, så hafva vi ju 3 Stånds beslut derpå att
anslaget skall bestämmas till 7,610,000 Rdr, emedan BorgareStis
anslagssumma måste inbegripas i den R. o. Ad. samt PresteSt.
beviljat. Men om, såsom Hr Bildt yttrade, Borgare- och BondeSt:ns
beslut äro olika med R o. Adtns samt PresteStis, så bör
sådant upgifvas, och då är äfven klart att Betänk, måste återremitteras,
på del att man må få fullständig uplysning om vägens
riktning. Hvad Gr. Lagerbjelkes yttrande beträffar, har Gr. Sparre
gifvit mig anledn. förmoda att det var rigtadt emot mig, men
som jag icke hörde hvad Grin sade är jag icke i tillfälle att lemna
honom något svar.
Öfverläggningen, såvidt den angick frågan om instämmande
i PresteStts rörande jernvägs-anläggningen emellan Götheborg och
Örebro fattade beslut, förklarades härmed fulländad; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde, att Frih. Tersmeden föreslagit, att
lt. o. Ad. måtte till sitt beslut i denna fråga göra det tillägg,
som kan anses erforderligt för att göra detsamma fullkomligt öfverensstämmande
med PresteStis i ämnet fattade beslut, samt derjemte
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla delta Frih. Tersmedens
förslag.
Ropades Ja.
Frih. Tersmeden: Under discussionen om dessa voteris
proposir
har såsom skäl för upställningen af voterisproposine Niis
2, 3 och 4 blifvit sagt, att de af de olika Stånden beviljade
anslag skulle vara för olika vägar. Olikheten emellan Ståndens
beslut i fråga om anslagen består hufvudsakligen deri, att R. o.
Ad. samt PresteSt. icke uttryckt i sina beslut att de beviljat
medel till vestra stambanan, när dessa Stånd afslogo 3:öje punkten
i Utskis Utlåt. N:o 62, men de hafva deremot beviljat medel till
den bana, som, enl. R. Stirs beslut vid förra Riksdagen, skulle
från Götheborg dragas genom Westergöthland och Nerike till Örebro,
hvaremot BorgareSt. bifallit Utskis förslag sorn innehåller, alt för
den från Götheborg utgående vestra stambanans fortsättning till
och öfver Götha kanal etc. Just till denna bana har R. o. Ad.
beviljat anslag, och det är denna bana som, enl. R. St:rs beslut
vid* sista Riksdagen, påbörjades, och hvilket arbete nu pågår efter
den då upgjorda planen och skall fortsättas till Götha kanal samt
vidare till Stockholm genom Nerike. Således, så långt BorgareStis
beslut rä-cker äro medel anslagne af PresteSt. samt R. o. Ad.
till samma bansträckning BorgareSt. afsett. Följaktligen är, hvad
jag äfven i min reservation anfört, beslut faltadt af 3 Stånd om
De ii 1 Augusti f. m.
21
(ie 7,(510,000 Rdr sora BorgareSt. beviljat. Sedermera har R. o.
Ad. tillagt fyllnaden 1 3,000,000 Rdr för att faderina väg utsträckt
genom Nerike till Orebro med öfverlemnande till K. M. att bestämma
vägens riktning. Vid sådant förhållande kan jag icke
finna annat, än all så långt BorgareSt:s beslut räcker, äro ock 2
Stånd öfverens om banstrdckningen. Af delta skäl anser jag det
llöglofl. Ståndets beslut hafva förfallit, emedan det inbegripes i de
öfriga Ståndens. Förhållandet är, som om R. o. Ad. bifallit samma
summa sorn BorgareSt. för denna bansträckning, och dessutom
tillagt ett öfverskott af 13,000,000 Rdr, för att få vägen dragen
'till Örebro. Ilade man på delta sätt upstä111 R. o. Adis samt
PresteStis beslut, så hade icke heller tvist upstått om att 3 Stånd
beslutat anslå dessa 7,610,000 Rdr, och då hade man endast
kommit att votera om de 13,000.000 Rdr. Enl. min åsigt är
saken nu densamma, ehui u uttryckt på ett annat sätt. Således
anser jag med Grundlagen öfverensstämmande att voterisproposine
upställas såsom jag föreslagit, nemi. att minsta beloppet är hvad
BorgareSt. beviljat och högst det af R. o. Ad. samt PresteSt. beviljade.
Hr Bildt har sagt, att genom den vid denna Riksdag antagna
förändring i 69 §:n RegisFln ett annat förhållande mot fordom inträffat
med behandlingen af de olika Ståndens beslut i anslagsfrågor,
då fråga är om deras skiljande genom votering i Förstärkt
Utsls. Förändringen innebär likväl icke annat än ett stadgande
som i g:n qvarstod sedan Grundlagen stiftades, nemi. att Utslr.
genom deputerade skulle förmå de olika Stånden alt antaga (Jtskis
åsigt. Detta sätt att sammanjemka olika meningar har blifvit afskaffadt
af det goda skäl, alt det aldrig varit tillämpadt åtminstone
icke under den tid jag deltagit i riksdagsförhandlingarne,
elon andra förändringen består egentligen deri, att i st. f. att gin
innehöll, att då 2 Stånd stanna emot 2 skulle StatsUtsk. förstärkas,
har man nu sagt.- »förena sig icke minst 3 Stånd uti sammanstämmande
beslut, då skall StatsUtsk. förökas med så många
ledamöter etc.» Detta innefattar icke annat än en bättre redaktion
af samma mening; ty om sammanstämmande beslut icke finnas,
måste votering'ske i Förstärkt StatsUtsk. Derom är ingen tvist.
Här är endast fråga om, huruvida det 4:de Ståndets beslut jemväl
skall ingå i voterisproposin, oaktadt 3 Stånd verkligen äro sammanstämmande
i denna fråga så långt BorgareStis beslut räcker.
Alltså är, enl. min åsigt, här alldeles icke meningen att söka
göra någon förändring i gin mot hvad förut varit stadgadt, utan
endast att gifva den en bättre redaktion. Jag vet att en motsatt
tolkning sökt göra sig gällande, men den öfverensstämmer icke
med g.ns ordalydelse, och då man känner att Utskis behandling
af anslagsfrågor varit så som jag upfattat gin, synes intet skäl
vara för handen att frångå denna praxis, hvilken öfverensstämmer
med den nya grundlags-§:n, och jag är öfvertvgad att om vid
förändringens antagande man kunnat förutse, att man velat åt gin
gifva en slik tolkning, hade gin på detta rum aldrig blifvit med
den förändrade lydelsen antagen.
25
Oen 1 Augusti f. m.
PS grund af dessa skäl anser jag voter:spropos:n N:o 3 kafva
förfallit till följd af Ii. o. Ad:ns samt PresteStrs sammanstämmande
beslut, och att i fråga om vägen från Götheborg voter:spropos.
bör upslällas i enlighet med mitt förslag, under förutsättning, att
R. o. Ad. är af den mening, att det af deni beviljade anslag afser
den väg till hvilken BorgareSt. beviljat anslag. Derpå beror frågan.
Anser man åter, att olika vägar liro i fråga, då medgifver jag att
BondeSus beslut jemväl bör ingå i voter:spropos:n, och då blir
det icke något prejudikat för framtiden.
Ilr Bildt: Då R. o. Ad. nu för första gången skall tillämpa
69 §:n Reg:sF:n efter dess förändring, är väl nödigt att man
egnar den all möjlig upmärksamhet. Om man jemför det gamla
stadgandet med det nya, finner man en väsendtlig skillnad ligga
deri, att man borttagit föreskriften om deputerades afsändande till
Stånden för att sammanjemka meningarna, och att Utsk. skall
söka sammanjemka opinionerne inom Stånden. Nu säges i §:n,
att om 3 Stånd icke äro öfverens om beslut, då skall Utsk. förökas
och votering anställas. 1 sjelfva andan af denna förändring
ligger en fingervisning till riksdags-ärendernas förkortande, ty erfarenheten
har visat, alt deputationer och sammanjemkningsförslag
hafva slagit sig ganska slätt ut i praktiken. Stånden vidblefvo
gemenligen sina beslut, och man åstadkom endast tidsutdrägt och
genom dem kostnader, hvarföre §:n gafs den lydelse som den nu
har. Om man med upmärksamhet genomläser §:n, så finner man,
att sedan en fråga är afgjord, skall, i händelse af stridiga beslut,
votering anställas i Förstärkt Utsk. utan föregrde sammanjemkningsförsök.
Utom Frih. Tersmeden har en annan ledamot i Utsk. antecknat
sig såsom reservant, och, så vidt jag vet, förekom ingen
vidare tolkning af grundlagarna än att man sökte visa, att anslagen
blifvit af R. o. Ad., Preste- samt BorgareSt:n beviljade för
samma ändamål eller samma vägslräckning. Det återstår likväl
alt visa, hvad Frih. Tersmeden sökt göra, att BorgareSt. verkligen
fattat samma beslut. Frib:n har för detta ändamål sagt, att det
är ju ganska tydligt att R. o. Ad:ns afsigt varit att gifva 7,610,000
Rdr till den vägsträckning som Borgare- och BondeSl:n i sina
beslut uptagit, och att de 13.000,000 Rdr blifvit beviljade för
att få vägen fortsatt utöfver den punkt, vid hvilken de 2:ne sed
nare
Stånden velat stanna. Hade besluten blifvit a f Fa Hade i dessa
termer, så hade äfven Frihtns deduction varit riktig. Men nu är
detta alldeles icke händelsen, utan förhållandet är att R. o. Ad.
samt PresteSt. beslutat att 13,000,000 Rdr skola gifvas till banan
emellan Götheborg och Örebro, och det lärer icke kunna förnekas
att meningen med detta anslag var att vägen skulle ledas öfver
Svartå till Örebro. Då nu BorgareSt. icke beviljat en enda skilling
till denna väg, kan man väl icke påstå att detta Stånd samt
R. o. Ad. och PresteSt. afsett samma väg. Hvilken garanti kan
man väl antaga ligga deri, att man säger det man förmodar att
dessa penningar komma att så användas, att Regeringen anslår
7,610,000 Rdr till den vägsträckning BorgareSt. beslutat, och
Den 1 Augusti f. m.
93
återstoden till don öfriga delen. Regeringen har ju fullkomligt
fria händer att använda penningarna, der de för arbetets bedrifvande
lämpligast kunna användas, och erfarenheten bar visat, att
man icke gör vägen styckevis färdig utan tvärtom långa sträckor
deraf, på det att arbetena icke må blifva så dyra, men gå så mycket
fortare. Det är således klart, att med antagande af Frih. Tersmedens
åsigter, de af BorgareSt. beviljade medel skola komma att
användas till en väg som detta Stånd alldeles icke afsett; och då
det är af vigt att man icke afviker från något Stånds beslut, synes
mig tydligt att vi skola votera om de särskilda vägslräckningarna
och de dertill beviljade anslagen. Man äger icke rätt att tillåta
sig sådana tolkningar af ett annat Stånds åsigter, att det blir ett
annat beslut än detsamma afsett, och det bör af grannlagenhelen
dessutom vara förbjudet, enär detta Stånd här icke kan göra sin röst
gällande. Detta vill jag att E. o. Ad. skall erkänna, och derföre
vill jag äfven att Borgare- och BondeStms beslut skola ingå i
kontrapropos:n såsom särskild voter:spropos.; och af denna anledn.
anhåller jag om bifall till l:sta, 2:dra och 4:de voter:spropos:ne,
sedan den 3:dje förfallit genom det H. Ståndets instämmande i
PresteSt:s beslut.
Gr. Lagerbjelke: Enl. min åsigt förhåller det sig med
den nu omtalade voter:spropos:n på sätt Frih. Tersmeden i slutet
af sitt anförande sagt, nemi. att frågan beror derpå, huruvida B. o.
Ad. och PresteSt. på ena, samt Borgare och BondeStm på den
andra sidan, lemnat anslag till samma väg. Vill man nu utreda
denna fråga, så finner man, att E. o. Ad. samt PresteSt. anslagit
13,000,000 Rdr för en jernväg emellan Stockholm och Götheborg
med vilkor att den skall dragas öfver Örebro. Borgare- och BondeStm
hafva tillsammans beviljat nära nog samma belopp till en
jernväg emellan nämnde städer, men med vilkor att vägen ledes
Katrineholm. Häraf synes klart, alt alla Stånden beviljat anslag
till en jernväg emellan Götheborg och Stockholm; men 2 Stånd
hafva sagt att den skall ledas öfver Örebro, och de 2:ne andra
att den skall gå öfver Katrineholm, och således hafva R. o. Ad.
samt PresteSt. afsett en helt annan väg än Borgare- och BondeStm.
Betraktar jag ytterligare anslagen, så har utaf hela anslaget för
vägen emellan Götheborg och Stockholm öfver Katrineholm BorgareSt.
beviljat 7,610,000 Rdr, och BondeSt. 5,210,000 Rdr till
en jernväg från Götheborg till och förbi Götha kanal, hvaremot
R. o. Ad. samt PresteSt. anslagit medel till en jernväg från Götheborg
till Örebro, och då kan man väl icke säga, att det af
BorgareSt. beviljade anslaget är till samma väg R. o. Ad. samt
PresteSt. anslagit medel, emedan man icke kan bestämma den
punkt hvarest vägarne skiljas. Ingen kan på förhand säga om
dessa 7,610,000 Rdr förslå till vägens framdragande till denna
punkt, och skulle medlen vara för detta ändamål tillräckliga och
ett öfverskott upkomma, blifva ju medlen använda på fullkomligt
skiljda vägsträckor. Man kan således icke påstå, att medlen äro
anslagna till samma väg. En helt annan sak vore det om alla 4
24
Den 1 Augusti f. m.
Stånden sagt, att vi gifva penningar till en väg från Götheborg
till Stockholm, utan bestämmande af de purikter hvaröfver vägen
skulle ledas, eller också om 4 eller 3 Stånd gifvit medel till en
jernväg emellan dessa 2:ne släder, men med bestämmande att den
skall gå antingen öfver Örebro eller Katrineholm. Äfen så är
icke förhållandet, ty 2 Stånd hafva talat om en, och de 2:ne andra
om en annan väg. Då nu så är, kan man vä! icke säga att 3
Stånd hafva fattat sammanstämmande beslut i fiåga om vägarne
och anslagen, ty om än 3 Stånd äro sammanstämmande uti en
siffra, äro de likväl skiljaktiga i fråga om hvarest denna siffra
penningar skall användas; och under sådana förhållanden skulle
man, med antagande af Frih. Tersmedens förslag, förqväfva det
4:de Ståndets rätt alt få sin mening pröfvad. Grundlagen är i
det hänseendet tydlig, så att när 3 Stånd icke äro i besluten
sammanstämmande, skall det 4:de Ståndets mening ovilkorligen
komma under omröstning i Förstärkt [flsk. Om t. ex. 3 Stånd
anslagit medel för upbyggande af en fästning, men 2 Stånd sagt
att denna fästning skall anläggas vid Waxholm och det 3:dje vid
Fredriksborg, kan man väl icke säga, att 3 Stånd äro ense derom
att fästningen skall upföras vid Waxholm. Så har man hittills
sett saken och måste äfven framgent så göra, såvida man icke
vill att 2 Stånd skola förqväfva det 3:dje Ståndets grundlagsenliga
rätt att få sin mening pröfvad. Jag kan således icke finna annat
än att BondeSt. har fullkomligt grunlaasenlig rätt att få sitt beslut
in i voter:spropos:n, och iag kan icke inse hvarföre 11. o. Ad. skall
försöka att förnärma denna BondeSt:s rättighet, hvilken jag tror
mig nu hafva bevisat vara grundlagsenlig; och anhåller således,
att den voterrspropos., hvaruti BondeStts beslut blifvit intaget,
måtte godkännas.
Gr. Sparre: Det förhåller sig verkligen så som den siste
talaren sagt, att frågan är derom, huruvida Stånden äro ense om
vägsträckningen eller icke, NB. såvida vägen går til! en punkt vid
Götha kanal, ty längre kunna besluten icke anses vara öfverensstämmande.
Nu är förhållandet, såsom vi alla veta, att vid sista
Riksdagen beviljade R. St:r anslag till en jernväg, som utgående
från Götheborg skulle genom Westergöthland och Nerike ledas till
Stockholm. Denna väg är redan påbörjad, och K. M. har uti Bref
under Aug. månad sisth år benämndt densamma vestra banan.
För fortsättandet af denna väg till Örebro, men utan att begagna
samma namn eller ens samma ord som R. St:r vid sednaste Riksdag
användt, hafva R. o. Ad. samt PresteSt. beviljat anslag.
BorgareSt. har beviljat 7,600,000 Rdr för fortsättande af samma
väg till och förbi Götha kanal, och BondeSt. 5,210,000 Rdr
för samma ändamål. Gr. Lagerbjelke må nu säga hvad han
vill om dessa olika meningar, så kan det likväl icke bestridas,
att alla 4 Stånden beslutat fortsättning af jernvägen genom Westergöthland,
de 2 första Stånden med dessa ordalag: »För fortsättande
till Örebro af den i öfverensstämmelse med R. St:rs vid
sednaste Riksdag fattade beslut påbörjade stambana, som, utgående
Den 1 Augusti f. m.
25
frän Götheborg, skall i rigtning genom Westergöthland och Nerike,
fullbordad, förena nämnde stad med hufvudstaden» etc., och Borgare-
samt BondeSt:n: »För fullföljande af samma banas anläggning
genom Westergöthland till och förbi Götha kanal» etc.
Således äro 4 Stånd ense derom, att vägen skall göras färdig till
och förbi Götha kanal, men R o. Ad. samt PresleSt. hafva gått
längre, emedan de beviljat anslag till vägens färdigbyggande ända
till Orebro. Kan man ännu säga, att dessa beslut icke äro sammanstämmande?
Ar det icke den vestra stambanan, som, utgående
från Götheborg, skall genom Westergöthland gå i riktning till
Stockholm, till hvilken bana 3 Stånd beviljat anslag, R. o. Ad.
samt PresteSt. 13,000.000 Rdr, och BorgareSt. 7,010.000 Rdr ?
Är det möjligt att bestrida detta? Den omständigheten, att R. o.
Ad. gått längre och beviljat anslag för fortsättande af vägen till
Örebro, och att de deri skilja sig från de öfriga Stånden, måtte
icke göra någon förändring i vägens egenskap att skola gå genom
Westergöthland; ty att den skall gå till Götha kanal, derom äro
alla ense. Jag anser ovedersägligt, att R. o. Ad:ns, Preste- och
BorgareSt:ns beslut äro sammanstämmande i denna del, och jag
skulle icke anse något vidare förklarande nödigt utan begära återremiss,
derest icke Gr. Lagerbjelke och Hr Bildt motsatt sig detta
och vidhållit påståendet, att BondeSt:s förslag skall komma under
pröfning, derföre att R. o. Au:ns samt PresteSt:s beslut skola vara
olika med Borgare- och BondeSl:ns; men då dessa Hrr derjemte
tillagt, att det icke vöre säkert att de af desse 2:ne sistnämnde
Stånd beviljade 7,610,000 Rdr skola användas endast till vägens
fortsättning till Götha kanal utan möjligen mera till den återstående
delen af vägen, hemställer jag, huruvida icke R. o. Ad.
skulle finna lämpligt att öfver sitt beslut meddela en förklaring,
hvaruti tillkännagifves, att Ståndets mening är att anvisa 7.610,000
Rdr till vägens fulländning till Götha kanal och 5,390.000 Rdr
för fortsättningen derifrån till Örebro. Jag anhåller således, att
R. o. Ad. måtte återremittera voter:spropos:ne under N:o 2 och
4, och hoppas, att, i händelse K. o. Ad. godkänner mitt förslag,
Gr. Lagerbjelke och Hr Bildt icke längre skola hysa någon tvekan
om vägarnes sträckning, och att de icke heller motsätta sig den
af mig nu begärda återremissen. Jag har skriftligen upställt mitt
förslag så lydande:
att Ståndet måtte återremittera de framställda voter:spropos:ne
under Niis 2 och 4, med tillkännagifvande, att dess beslut rörande
6:te punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62 innefattade bifall till
den af Utsk. i denna punkt gjorda hemställan, att för fullföljande
af vestra stambanan genom Westergöthland till och förbi Götha
kanal, måtte till utgående under innevtde samt nästk. 3:ne år,
eller under tiden till 1860 års slut, anvisas 7,610,000 Rdr Rmt
samt derutöfver beviljandet af 5,390,000 Rdr Rmt för samma
stambanas fortsättande till Örebro.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: I händelse R. o. Ad. skulle
antaga Gr. Sparres förslag att afgifva en förklaring öfver sitt be
-
»6
Den 1 A u'g a s t i f. m.
slut, försattes frågan i elt helt annat skick, hvilket jag anhåller
att få visa. Sådan frågan nu är, är det klart att R. o. Ad. likasom
PresleSt. hafva vid det af dem beviljade anslag till en jernväg
emellan Götheborg och Slockholm bundit det vilkor, att vägen,
som med detta anslag bör fullbordas, skall gå öfver Orebro. Detta
vilkor ulgör just väsendtliga skillnaden emellan dessa Stånds och
BorgureSt:s beslut. Enl. ordalydelsen har R. o. Ad. icke gifvit
en enda skilling till någon annan väg än den som öfver Örebro
skall sammanbinda Stockholm med Götheborg, men till denna väg
hafva åter Borgare- samt BondeSt:n icke anslagit ett runstycke.
Instämmande i Gr. Lagerbjelkes deduktion bestrider jag deremot
Gr. Sparres, och jag hemställer, huruvida, i händelse frågan blifvit
upställd i enlighet med Gr. Sparres förslag, det kan antagas
att R. o. Ad. skulle vilja, såsom BorgareSt. gjort, bevilja 7,6 10,000
lidr för en väg, hvars slutpunkt icke blifvit närmare bestämd än
i BorgareSt:s beslut, och huruvida icke R. o. Ad. förr instämmer
i BondeSt:s beslut, uti hvilket summan är bestämd till endast
5,210,000 Ildr. Kunnen J antaga, mine Hrr! att BorgareSt.
skulle vilja lemna en enda skilling till en jernväg, som öfver
Örebro sammanbinder Götheborg med Stockholm? II. o. Ad. samt
PresteSt. äro ensamme om det vilkor dessa Stånd fästat vid de af
dem beviljade anslag, och då synes det mig innebära ett förtydande
af de andra Ståndens beslut; ty, som sagdt är, endast 2
Stånd äro i besluten ense, och derföre instämmer jag med Gr.
Lagerbjelke och Hr Bildt i begäran om bifall till Utsk:s Betänk.
Gr. Frölich: Den striden har nu ändtligen kommit i full
gång, huruvida man förstått detta och de öfriga Ståndens beslut
så eller så. Jag hemställer, huruvida, då man åberopar sig på
skyldigheten att icke förtrycka något Stånds mening, man är berättigad
att argumentera öfver hvad ett annat Stånd menat, då
likväl meningen är så påtaglig att någon discussion derom icke
bordt kunna upstå. Jag befarar att Frih. Tersmedens sista yttrande,
så i enlighet med mina åsigter det för öfrigt var, gaf någon anledn.
till den sedermera upkomna discussionen, då Frih:n sade,
att hufvudfrågan vore, huruvida BorgareSt:s beslut kunde i visst
afseende fattas lika med R. o. Ad:ns samt PresteShs eller icke.
Derefter upträdde Hr Bildt, så Gr. Lagerbjelke och nu sednast
Ilr Carleson, hvilka alla fattade uti denna strof i Frih. Tersmedens
yttrande och i strid med Gr. Sparre sökt visa, alt meningen af
BorgareSt:s beslut icke bordt så upfattas som R. o. Ad:ns och
PresteSt:s. Nu, mine Hrr! frågar jag, om det tillkommer oss att
pröfva detta? Man säger, att Grundlagen blifvit förändrad, och
att StalsUtsk. har debatterat förev:de fråga, men att Utsk. i följd
af grundlagsförändringen icke varit pligtigt att söka sammanjemka
Ståndens beslut. Det medgifves att Utsk. dertill icke varit pligtigt,
men efter vanligt sundt förnuft måtte väl detta innebära, att Utsk.
icke varit förbjudet, om det så velat, alt när tvifvel upstod om
meningen, göra sådan framställning till BorgareSt. Detta hade då
blifvit i tillfälle att förklara sin mening. Utsk. har kunnat be
-
Den 1 Augusti f. m.
!7
reda 1?. o. Ad. samt PresteSt. samma fördel, men Ulsk. har icke
funnit sådant lämpligt, troligen af samma orsak. Den saken hafva
vi sjelfva afhjelpt derigenom att vi inslämt i PresteShs beslut;
men jag hemställer, om vi, utan att förtrycka ett annat Stånds
rätt, kunna fortsätta debatten emellan Gr:ne Sparre och Lagerbjelke.
Jag tror det icke. Gr. Sparre har gått så långt, att han,
utan att upgifva orsaken, begärt återremiss, hvaraf jag slutar, att
han funnit olämpligheten af en dylik debatt. Äfven jag anser en
återremiss nödvändig, på det att vi icke måtte anses hafva undertryckt
ett annat Stånds beslut. Gr. Sparre har jemväl afgifvit ett
särskildt förslag till beslut, men deruti kan jag icke instämma
med honom, och om jag än gjorde det, tror jag likväl icke att
R. o. Ad. kan komma lill någon enstämmighet. Jag hemställer
till den ädle Gr:n, om han icke på de skäl han för öfrigt anfört
skulle finna nödigt att återremitteia ärendet med den discussion
som förekommit här, emedan, sedan R. o. Ad. inslämt i PresleSt:s
beslut, det synes mig fullkomligt oformligt, att man låter
qvarstå den argumentation hvarpå Ulsk. hufvudsakligen upställt
sina voter:spropos:r, nemi. antagandet, att BorgareStis beslut är
det enda hvaromkring man kan sluta sig, och att detta beslut
skall blifva ja-propos. Detta finner mitt inékränkla förnuft oförklarligt.
Yäl kan jag finna, att partierna vilja sammandrabba och
afgöra frågan så knapphändigt som möjligt, men jag tror, att åtminstone
R. o. Ad. skall komma att ångra om de låta ett sådant
förbiseende komma sig till last. Jag tror, att sedan en så uppenbar
strid på detta rum och möjligen äfven inom BorgareSt. upkommit
om meningen med detsammas beslut, vi icke kunna neka,
att detta beslut är ganska sväfvande, enär uti ingressen till detsamma
omtalas fortsättningen af en väg emellan Götheborg och
Stockholm, men sedermera säges, att den skall gå genom Södermanland.
Detta är en omständighet hvarpå BorgareSt. torde behöfva
tänka, och är jag öfverlygad, att då Ståndet inser det oefterrättliga
deruti, skalidet sjelf rätta detsamma. Skulle nu R. o. Ad.
taga för afgjordt att BorgareSt. icke vill göra någon förändring i
sitt beslut, så begås ånyo ett misstag. Just detta vill jag förekomma,
och hemställer till Gr. Sparre ytterligare, om han icke
vill så förändra sin begäran om återremiss, att med uphörande af
alla särskilda meningars genomdrifvande af majoriteten, man helt
simpelt återremitterar förslaget till voter:spropos:r, enär detsamma
icke kan stå tillsammans med K. o. Ad:ns beslut.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade: I öfverensstämmelse med den
förklaring jag förut afgifvit, att jag anser min skyldighet vara,
att under discussionens lopp tillkännagifva om jag anser någon
propos. vara begärd som jag finner mig vara af Grundlagen hindrad
att framställa, anhåller jag få göra något uppehåll i R. o. Adrns
discussion för att framställa min åsigt i afseende på 2:ne af de
propos:r som nu blifvit begärda. Den ena proposin ifrågaställdes
af Gr. Sparre med yrkande om återremiss. Det är klart att en
återremiss kan lagligen verkställas, och deremot har jag således
28
Den 1 Augusti f. m.
intet att anmärka, men då Gr. Sparre yrkat att vid beslutet om
återremiss skulle göras ett tillägg, innefattande en förklaring af
Ståndets beslut, får jag förklara, att jag på denna fiamställning
ej kan göra propos., emedan jag anser det innebära ett uprifvande
af det beslut, R. o. Ad. redan tvenne gånger fattat; således strida
mot 53 och 58 §§tne Riksd:sOrdn:n. Helt annat är att ett Stånd,
enl. 58 §:n Riksd:sOrdn:n, beslutar ett tillägg som icke åstadkommer
någon ändring i det förut fattade beslutet, än att besluta
en förändring. R. o. Ad. har nyligen förklarat att Ståndet instämde
i PresteStrs beslut. Då R. o. Ad. förut instämt med PresteSt.
i sak, öfverensstämde R. o. Ad. nu äfven fullständigt i redaktionen.
Till detta beslut kan R. o. Ad. icke lägga den förklaring,
att PresteSt. skulle med sitt beslut menat hvad R. o. Ad. nu kunde
vilja besluta, utan måste R. o. Ad. åtnöja sig med att få sitt
beslut så förklaradt, att det i allo öfverensstämmer med PresteSt:s.
Den förklaring Gr. Sparre yrkat, skulle äfven ur en annan
synpunkt innefatta ett uphäfvande af R. o. Ad:ns förut fattade
beslut: Vid det tillfälle då StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62 här behand
lades,
voterades på ena sidan om bifall till den del af Utslcs
Utlåt, som innefattas i BorgareSt:s beslut, och å andra sidan om
bifall till det förslag som blef R. o. Ad:ns beslut. Då R o. Ad.
beviljade 13 millioner för den från Götheborg utgående stambanans
fortsättning till Örebro, afslogs med detsamma den propos., som
innehöll BorgaieSt:s beslut; men den förklaring Gr. Sparre nu
velat gifva åt R. o. Ad:ns beslut, innehåller att R. o. Ad. bifallit
de 7,610,000 Rdr som blifvit af BorgareSt. beviljade, och ett
sådant förklarande vore således ett uphäfvande af det beslut R. o.
Ad. vid det tillfället genom votering fattade. Såsom jag redan
sagt, kan någon tvist om lagligheten icke upstå med afseende på
yrkandet om återremiss, utan hlott i afseende på det dervid af
Gr. Sparre yrkade tillägg, hvarpå jag icke anser mig kunna framställa
propos.
Den andra propostn, hvarom jag anser mig böra yttra min
mening, afser bifall till Frih. Tersmedens i dess reservation framställda
förslag, hvari BondeSl:s beslut blifvit undertryckt. Då 69
§:n Reg:sF:n berättigar ett Stånd alt under vissa förhållanden,
äfven då det är ensamt om sin mening, få densamma lill föremål
för votering i Förstärkt StatsUtsk. måste det vara Talmannens pligt
att tillse icke blott att det Stånd han tillhör får sin rättighet iakttagen,
utan också alt de öfriga Ståndens grundlagsenliga rätt icke undertryckes
genom beslut af det Stånd der han är ordfrde. Jag har således
ansett mig skyldig att efter bästa förmåga göra mig reda för huruvida
BondeSt. i detta fall har laglig rättighet att få sin mening underkastad
votering i Förstärkt StalsUtsk., eller m. a. o. huruvida R. o. Ad:ns
samt PresteSt:s beslut verkligen öfverensstämmer med BoraareSUs
beslut i afseende på det beviljade anslaget af 7,610,000 Rdr.
Dervid var det nödvändigt att ihågkomma, alt det icke är den
form Ulsk. gifver åt sin framställning, eller det sätt hvarpå Utsk.
vill dela densamma, som får afgöra frågan, utan att den måste
bedömas efter sakens natur från början, oberoende af det sätt
Den 1 Augusti f. m.
29
hvarpå majoriteten vid ett eller annat tillfälle kan göra sina åsigter
om den praktiska lösningen gällande. Nu är saken i sin enkelhet
den, att StatsUtsk. i sitt Utlåt. N:o 62 framställt för R. St:r
en punkt, under N:o 6, så lydande: »att R. St:r, för påbörjande
och fortsättning af arbetena å vestra stambanan från Stockholm
öfver Södertelje mot Katrineholm, måtte, till utgående under innev:de
samt nästk. 3:ne år, eller under tiden till 1860 års slut,
anvisa en sammanräknad anslagssumma af 5,679,000 Rdr, och för
fullföljande af samma banas anläggning genom Westergöthland till
och förbi Götha kanal 7,610,000 Rdr, äfvensom för fullbordande
af bangården jemte verksläderne i Götheborg 465,000 Rdr, eller
tillsammans 13,754,000 Rdr Rmt.» Hvad angår sista delen af
denna punkt, eller anslaget af 465,000 Rdr till bangård och verkstäder,
så bifölls den af alla 4 RiksStrn och derom bar icke upstått
någon meningsskiljaktighet, men behandlingen af punkten i
öfrigt blef den, att BorgareSt biföll punkten i dess helhet; BondeSt.
biföll första delen eller anslaget af 5,679,000 Rdr, och sednare
delen endast med den förändring, att - anslagssumman af
7.610.000 Rdr, uedsattes till 5,210,000 Rdr; R. o. Ad. biföll,
i st. f. första anslagssumman och med förändring af redaktionen,
ett anslag af 13 000 000 Rdr, samt afslog den sednare anslagssumman
af 7,610.000 Rdr, och samma beslut fattades äfven af
PresteSt. R. o. Ad. och 'jag tror äfven PresteSt. delade frågan
vid de särskilda voteringarne. Discussioner, omfattade väl 6:te
punkten i dess helhet, men enskild ledamot begärde att vid propos:nes
framställande frågan skulle delas. Den omständighet, att
en enskild ledamot gör en sådan begäran, efter hvilken Ståndet
måste foga sig, kan naturligtvis icke hafva någon inverkan på ett
annat Stånds rätt, men det är endast denna omständighet som åstadkommit
att StatsUtsk., i stället att öfver 6:te punkten framställa
en voter-.spropos. i öfverensstämmelse med BorgareSt:s beslut, har
delat punkten i 2:ne voter:spropos:r. Vi måste således betrakta
Ståndens rätt såsom den befunnit sig om StatsUtsk., i st. f. att i
enlighet med vissa Stånds förfarande dela punkten i särskilda
propos:r, hade likasom i Utlåt. N:o 62 behandlat den odelad. I
sådant fall hade förekommit, att alla 4 Stånden beviljat anslag för
en bana emellan Stockholm och Götheborg; att R. o. Ad. samt
PresteSt. för denna bana beviljat 13,000,000 Rdr under förutsättning
eller vilkor att dessa medel skola användas på sträckningen
emellan Götheborg och Orebro; att BorgareSt. beviljat
13.289.000 Rdr under förutsättning att en del skulle användas
å banan i Westergöthland och Nerike samt en annan del å banan
i Södermanland; och alt BondeSt. beviljat 10,889,000 under
samma förutsättning som BorgareSt. Nu kan man icke säga, att
de 13,000,000 Rdr, som R. o. Ad. samt PresteSt. beviljat, subsumeras
under de 13,^89,000 som BorgareSt. beviljat, emedan
R. o. Ad. samt PresteSt. beslutat att anslaget till en del skall
användas på ett ställe, der BorgareSt. icke beslutat ban-anläggning,
likasom BorgareSt. beslutat att en del af anslaget skall användas
på ett ställe, der R. o. Ad. samt PresteSt. förklarat att
so
Den 1 Augusti f. m.
någon bana icke skall anläggas. Om StatsUtsk. hade upgjort
voterispropos. i öfverensstämmelse med sin första framställning,
bade icke tvist kunnat upkomma om att BondeSt. hade laglig rätt
att få sin mening pröfvad, och då i sådant fall BondeSt:s rätt ej
kunnat vara tvetydig, måste densamma ej kunna undertryckas
eller blifva beroende af don omständighet, att enskild ledamot
begagnat sin rätt att vid beslutets fattande få frågan delad. Det
är på denna grund jag anser hvarje sätt att upställa voter:spropos:n
så att BondeSt:s mening undertryckes icke vara öfverensstämmande
med Reg:sF:ns 69 §, hvilken jag icke finner i detta afseende hafva
undergått någon förändring genom dess vid denna Riksdag förändrade
lydelse. Jag tror jemväl att Frih. Tersmedens förslag till
voter:spropos. är behäftadt med ett fel, som äfven vidlåder det af
StatsUtsk. framställda förslag. Det är nemi. efter hvad jag nyss
sökt utreda klart, att alla 4 Stånden bifallit anslag för en bana
emellan Stockholm och Götheborg. R. o. Ad. samt PresteSt. hafva
för denna bana anslagit 13,000,000 Rdr, BorgareSt. Ilar anslagit
13.289.000 Rdr att fördelas på 2:ne särskilta ställen, och BondeSt.
har anslagit 10,889,000 Rdr jemväl till fördelning på 2:ne
ställen; men genom den upställning Frih. Tersmeden och StntsUtsk.
gifvit åt voter:spropos:ne kan det hända att, ehuru icke
något Stånd beviljat mera än 13,289,000 Rdr för denna bana,
förstärkta Utsk. kommer att bifalla såväl det anslag hvarom voter:spropostn
N:o 1 handlar som det af 11. o. Ad. samt PresteSt. beslutade
anslaget af 13,000,000 Rdr, och således kan för denna
bana emellan Stockholm och Götheborg, för hvilken icke något
Stånd velat, gifva mer än 13,289,000 Rdr, bevilja 18,679,000
Rdr, hvilket icke kan vara förenligt med det förstärkta StatsUtsk.
af Grundlagen lemnade updrag, att skilja Stånden emellan,
men icke att bevilja mer än något Stånd bifallit. Jag finner
således att Frih. Tersmedens förslag är uppenbart grundlagsvidrigt
derigenom att det förqväfver BondeSt:s rätt, som jag anser vara
obestridlig, samt att äfven StatsUtslcs förslag, ehuru icke så bestämdt
stridande mot Grundlagen, att jag derå kan vägra propos.,
likväl är behäftadt med ett fel, och om jag derföre icke å detsamma
vägrar propos. är det af det skäl att Grundlagen icke medger
att propos. vägras med mindre den är stridande mot någon
bestämd grundlags-§, och att någon sådan icke i detta fall kan
af mig åberopas.
Hr Cederschiöld: Då vid beviljandet af de 13,000,000
Itdr R. o. Ad. icke bestämt att vägen skall genom Westergöthland
till och förbi Götha kanal gå i annan riktning än den af K. M.
och StatsUtsk. föreslagna, samt af Borgare- och BondeSt:n beslutade,
så har jag tagit för gifvet, att vägens riktning skulle blifva
den som alla dessa fyra auktoriteter bestämt, och att deraf äfven
skulle följa, att i fråga om det af BorgareSt. beviljade anslag
7.610.000 Rdr 3 Stånds sammanstämmande beslut förefanns. Men
icke desto mindre anser jag Utsk. hafva förfarit rätt, då det uti
särskilda propos:r intagit dels R. o. Ad:ns samt PresleSt:s beslut,
Den 1 Augusti f. in.
SI
dels ock Borgare- och BondeStms, emedan man ganska väl kan
tänka sig, att de 2:ne förstnämnde Stånden icke ens vilja bevilja
de 7,610,000 Rdr, såvida banan icke drages fram ända till Örebro,
utan endast den lägsta summan 5,210,000 Rdr då R. o. Ad.
icke kan göra sin åsigt gällande. Jag anser således att Utsk.
förfarit rätt; men jag måste tillägga, att, eni. mitt förmenande,
R. o. Ad. samt PresteSt. hafva obestridlig rätt att göra tillägg till
sina beslut.
Jag bogärde ordet innan Gr. Sparre slutade. Jag hörde att
han gjorde en framställning i ungefär samma syfte, men hvilken
var behäftad med det fel, att R. o. Ad. skulle återkalla sitt beslut,
hvartill Ståndet likväl, enl. Hr Gr. o. Landtnäs tillkännagifvande,
icke är berättigadt; men, såsom jag sagt, R. o. Ad. har
rätt att göra tillägg till sitt beslut, och just detta tillstyrker jag
på det att fiågan mätte försättas uti ett klart och enkelt skick.
Om således antoges detta förslag: »att II. o. Ad. besluta det tillägg
till sitt förra beslut i denna punkt, att af de redan beviljade
13,000,000 Rdr må 7,610,000 Rdr, på sätt BorgareSt. beslutat,
användas för den ifrågavrde banans anläggning genom Westergöthland
till och förbi Götha kanal», och om It. o. Ad. sedan inbjuder
PresteSt. att till sitt beslut göra samma tillägg, så vill det synas
mig som vore frågan klar och att man således får 3 Stånds sammanstämmande
beslut om anslaget 7,610,000 Rdr, derefter voter:spropos.
kan lätteligen upgöras genom återremiss till Utsk.
Hr Hjärne: Jag begärde ordet då Gr. Sparre yttrade sig,
men Hr Gr. o. Landtm, har sedermera förklarat att han icke kunde
framställa propos. på bemälde Gr:s förslag. Jag kan således inskränka
mig till endast ett uttalande af min åsigt i ämnet, nemi.
att jag bifaller Utslcs förslag till vo.ter:spropos:r sedan R. o. Ad:ns
samt PresteStis beslut numera äro sammanstämmande. Jag beder
likväl, att få fästa upmärksamheten på, huru klokt de Hrr som
icke dela mina åsigter hafva förfarit för att få ändring i dessa
voter:spropos:r, då de påstått att en viss väglängd är bestämd
genom 3 Stånds beslut, nemi. E. o. Ad:ns, Preste- och BorgareStins,
och att således 7,610,000 Rdr skulle vara af dessa 3 Stånd
bifallna. Det förefaller mig besynnerligt, att dessa Hrr vilja intaga
detta i en voter:spropos., hvilket skulle hafva till följd, att
en återremiss skulle beslutas, derefter Utsk. förklarar, alt genom
3 Stånds sammanstämmande beslut hafva 7,610,000 Rdr blifvit
beviljade för i fråga v:de väglängd, och att det af Hr Cederschiöld
föreslagna tillägg skall ingå i en särskild voler:spropos. Genom
en sådan åtgärd skulle ja-propos:n komma att innehålla de 7,610.000
Rdr sorn man vill anslå för att få vägen till Örebro, och nejpropos:n
ett afslag å denna summa; men att intaga i en voter:spropos.
ett anslag som 3 Stånd redan beviljat, och således utgör
ett R. Stms beslut, synes mig att desse värde Hrr bordt hafva
funnit stridande mot Grundlagen. Jag har ansett mig icke böra
underlåta att härpå fästa upmärksamhet.
32
Den 1 Augusti f. m.
Gr. Sparre: Jag har alltid trott att den auktoritet som
fattar ett beslut, skall, i händelse detta beslut icke rätt förstås
så som denne auktoritet åsyftat, vara berättigad att afgifva förklaring
öfver sitt beslut. Så tillgår åtminstone i domstolarne, hvilka
förklara sina beslut. Jag hade trott att R. o. Ad., som fattat ett
alldeles lika beslut med PresleSt. med undantag deraf, att i det
sednare blifvit infördt ordet: »Riksmynt» efter det beviljade anslaget,
delade den åsigten, att det af mig framställda förslag var
lika med PresteSt:s beslut, så att jag, som dermed afsåg att ordet:
»Riksmynt» borde inflikas, skulle vara berättigad till den ytterligare
förklaring, att de 13,000.000 Ildr ltmt skulle användas till
fortsättning af den från Götheborg påbörjade banan till Götha
kanal ocb vidare till Örebro. Jag kan icke fatta, att en myndighet,
den må nu vara en politisk eller domare-myndighet, skall,
om den finner att ett af den utfärdadt beslut icke blifvit vid dess
verkställande rätt upfattadt, vara förhindrad att meddela en förklaring
öfver samma beslut, och jag måste bekänna alt jag icke
ännu blifvit öfvertygad om att hinder derför möta. Ur Gr. o.
Landtm, har sagt, att R. o. Ad. har afslagit Ulsk:s hemställan om
beviljande af 7,610,000 Rdr. Ja! men det är möjligt att man
velat gifva mera, nemi. 13,000,000 Rdr, och detta har väl icke
kunnat ske annorlunda än att de 7,610,000 Rdr afslogos och man
lemnade mera; men jag måste vä! deraf icke vara förhindrad att
sedermera säga, att, ehuru jag vill gifva mera än sistnämnde belopp,
jag godkänner det ändamål hvartill medlen skola användas, och
tillägger derföre skillnaden så att hela beloppet utgör 13,000,000
Rdr. Ett sådant förklarande anser jag IL o. Ad. vara berättigad
att afgifva, och såsom den enda och rätta utvägen att undvika
tvetydighet och villrådighet om mina åsigter, dem Hr Carleson
bekämpat, får jag anföra Utsk:s egna ord: »BorgareSt. har äfven
bifallit den af Utsk. i denna punkt gjorda hemställan, att, för
fullföljande af samma banas anläggning genom Westergöthland till
och förbi Götha kanal, måtte till utgående under nämnde tid anvisas
7,610,000 Rdr Rmt, hvilken anslagssumma BondeSt. nedsatt
till 5,210,000 Rdr Rmt. I afseende på anslaget för en stambanas
anläggning, hvarom nu är fråga, har R. o. Ad. beslutat att för
fortsättning» etc. Det visor sig således, mine Hrr! att man må
i detta fall försöka att räsonnera huru som helst, så är den enda,
enkla och naturliga upfattningen af frågan den hvarpå Utsk. upställt
sitt förslag. Enhvar som enkelt betraktar frågan skall erkänna,
att anslaget är beviljadt af 4 Stånd för en jernväg från
Götheborg genom Westergöthland och af 3 Stånd till Götha kanal.
Huru man vill räsonnera derom, tror jag att det icke kan bestridas,
att hos alla Stånden den meningen varit gällande att anslaget
är beviljadt till den väg som skall ledas till Örebro. Hr Gr.
o. Landtm:s yttrande ang:de upställningen af voter:spropos:ne erkänner
jag kan hafva ganska mycket för sig. Då likväl Stånden
fattat särskilda beslut i dessa frågor, hvilket de obestridligen gjort,
enär de beslutat anslag särskildt till en väg eller stambana emellan
Stockholm
Dan 1 Augusti f. m. 38
Stockholm och Katrineholm och särskilt till en bana genom Westergöthland,
tror jag att vid votering i Förstärkt StatsUtsk. dessa
beslut, men icke de ursprungligen i StatsUtskrs Utlåt. N:o 62
upställda, böra läggas till grund. Således är det dessa särskilda
beslut om hvilka skall röstas, men alldeles icke i klump, utan
hvart och ett för sig. Då ett Stånd antingen på talmannens eiler
någon ledamots framställning beslutar att ett ärende, t. ex. det
som innehålles i StatsUtskrs Betänk. N:o 62, skall punktvis föredragas,
har Ståndet antagit, att de särskilda morntr, öfver hvilka
beslut skola fattas, böra vara fristående, så att det ena kan antagas
och det andra afslås, och dessa Ståndens särskilda beslut böra
lända Förstärkta StatsUtsk. lill efterrättelse vid dess voteringar.
Jag kan således icke finna mig öfvertygad om nödvändigheten af
en så beskaffad upstäIlning som IIr Gr. o. Landtm, ansett vara
den rätta, och jag önskar att under discussionen få höra något
vidare yttrande öfver mitt förslag, innan jag, i fråga om dess vidblifvande
eller icke, afgifver mitt eget slutliga yttrande.
Gr. Frölich: Innan jag yttrar mig öfver den af den siste
talaren framställda speciella frågan, anser jag nödigt att få rättadt
ett möjligt missförstånd af Hr Hjärne. Han började sitt sista yttrande
dermed att han instämde med Hr Gr. o. Landtm., men, om
jag rätt upfattade Hr Gr. o. Landtm:s yttrande, syntes mig att Hr
Hjärne icke observerade, att Hr Gr. o. Landtm, ansåg StatsUtsk:s
upställning af voter:spropos:ne icke vara sådan att den kunde
leda till ett grundlagsenligt beslut. Jag tror derföre alt Hr Hjärnes
yikande om bifall till voter:spropos:n var ett misstag af honom.
Men äfven om det icke så vore, qvarstår dock alltid den omständigheten,
att Hr Hjärne yrkat, hvad äfven Gr. Sparre synes hafva
funnit nödigt, att Betänk, måtte återremitteras, hvilket innebären
alltför slör afvikelse från Hr Gr. o. Landtrms yttrade åsigt af frågans
behandling, och StatsUtsk. skulle då icke få kännedom om
hvad som till dagens prot. blifvit af Hr Gr. o. Landtm, d i k lera dt.
Jag kon derföte icke föreställa mig annat, än att R. o. Ad. alldeles
icke beviljar någon återremiss. Huruvida nu Gr. Sparre för
öfrigt har rätt, vill jag icke med honom omtvista. Om hans förslag
till frågans behandling vore riktigt skulle jag förena mig med
honom, men jag finner detsamma icke fullkomligt praktiskt, ty
han har deducerat så, att han vill hafva sjelfva frågan nu afgjord,
hvarföre jag yrkar, att frågan må hvälfva sig endast derom, huruvida
man bör bevilja återremiss eller icke. Enl. hvad jag förut
yttrat, åsyftar jag dermed hufvudsakligen, att man icke måtte tillvita
Ståndet att vilja förqväfva andra Stånds beslut; och jag kan
icke se att StatsUtsk. efter en återremiss skall kunna annorlunda
behandla frågan än att Utsk. i ja-propos:n intager sammanstämmande
Stånds mening, d. v. s. Borgare- och BondeSt:ns beslut. Om så
sker, kan ingen påstå att R. o. Ad. genom sitt beslut förqväft
något annat Stånds mening. Jag tror derföre, att de Hrr som
icke vilja tillåta en återremiss, emedan, enl. deras åsigt, Utsk.
VIII H. 3
34
Den 1 Augusti f. in.
redan, af aktning för de andra Ståndens mening, framställt riktiga
voter:spropos:r, icke varit fullt upriktiga. Säkert är emellertid
att Utsk. icke kan på annat sätt upställa nya voter:spropos:r, än
att det till grund derför måste lägga R. o. Ad:ns samt PresteSt:s
sammanstämmande beslut, och derefter i särskild propos. Borgaresamt
BondeSt:ns beslut, och då trotsar jag någon att kunna visa
det Grundlagen på ringaste sätt blifvit förnärmad.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. G e. m.
Hr Cederschiöld: Då Gr. Sparres åsigt, alt R. o. Ad.
äger rätt att meddela förklaring öfver sitt i bufvudfrågan fattade
beslut, är af den mest vådliga beskaffenhet, måste jag deremot
protestera. Gr:n har åberopat, att äfven domstolar meddela förklaring
öfver sina beslut, men Gr:n glömde, att samma ledamöter
som gifvit beslutet skola meddela förklaringen deröfver. Huru
skulle väl förhållandet blifva inom 11. o. Ad., hvars majoritet är
så omvexlande? Det skulle möjligen kunna hända, att sedan man
ena dagen eller timman fattat ett beslut, skulle den följande af
den då rådande majoriteten kunna meddelas en förklaring, hvarigenom
det fattade beslutet helt och hållet tillintetgöres. Enhvar
inser nödvändigheten af att sådant undvikes. Deremot äger man
efter Grundlagen fullkomlig rättighet att göra tillägg till redan
fattade beslut, och om R. o. Ad. antager det af mig redan föreslagna,
samt PresteSt. antager en inbjudning att förena sig med
R. o. Ad., så får man ju på det sättet 3 Stånds beslut och då är
saken klar. Jag förnyar således min anhållan, att R. o. Ad. ville
antaga mitt föreslagna tillägg och att Betänk, derefter må återremitteras,
på det att. Utsk. måtte blifva i tillfälle att upställa nya
voter:spropos:r.
Gr. Lagerbjelke: Äfven om det föreslagna tillägget an
tages
af Ståndet, har frågans ställning derigenom ingalunda blifvit
förändrad. Det är klart, att om detta tillägg än göres, qvarstår
dock den omständigheten, att R. o. Ad. samt PresteSt. gifvit
13,000,000 Rdr till en bana från Götheborg till Stockholm med
vilkor att den skall gå öfver Orebro, samt att de öfriga Stånden
beviljat sina anslag med vilkor att vägen skall gå öfver Katrine
holm,
samt att deraf blifvit gifne af BorgareSt. 7,610,000 Rdr
och af BondeSt. 5,210,000 Rdr till anläggning af en jernväg från
Götheborg samt till eller förbi Götha kanal. Således afse dessa
beslut olika vägar. Till ytterligare förklaring häraf vill jag anföra
ett exempel. Om R. St:r besluta upförandet af en byggnad,
och 2 Stånd bevilja 30,000 Rdr till läggandet af grunden till ett
bibliothekshus, och de 2 andra Stånden anslå en viss summa till
både grunden och huset, men bestämma byggnaden till ett stenmuseum,
så kan man väl icke påstå, att alla 4 Stånden beviljat
anslag till upförande icke blott af grunden utan äfven af sjelfva
huset, enär ändamålet med detta hus varit af dessa Stånd olika
I) en 1 A ugus ti f. m.
35
bestämdt. På samma sätt förhåIler det sig med förev:de fråga*
2 Stånd hafva nemi. beviljat anslag till en jernväg från Götheborg
öfver Örebro till Stockholm, och de 2:ne andra Stånden hafva
äfven anslagit medel till en jernväg emellan dessa städer, men med
vilkor att den skall ledas öfver Katrineholm. Således kan man
väl icke påstå, att dessa tvenne beslut afse samma vägar. Och
om man än antager att de skola förenas vid Götha kanal, på sätt
Gr. Sparre föreslagit, så återstår likväl, att de af Gr:n föreslagne
7,000,000 Ildr skola användas icke blott för att framdraga vägen
till Götha kanal utan äfven derifrån till Örebro. De af BorgareSt.
beviljade 7,610,000 Rdr 8ro deremot afsedde för en jernväg,
som från Götheborg går genom Westergöthland till Götha kanal
samt derifrån öfver Katrineholm till Stockholm så långt medlen
räcka. Det är äfven möjligt, att med de af R. o. Ad. samt PresteSt.
anslagna 7,000,000 Rdr vägen kan dragas från Götha kanal
till Örebro, likasom de af BorgareSt. anslagna medel kunna åstadkomma
banans framdragande från Götha kanal till Katrineholm.
Huru man än betraktar saken, så lärer icke kunna bestridas, att
i de tvenne ifrågavide besluten anslagen lemnats till olika vägar.
Man har sagt, att det föreslagna tillägget kan grundlagsenlig!
göras, och att erfarenheten visat att äfven sådana blifvit gjorda.
Jag anser dem absolut olagliga, och Hr Gr. o. Landtm, har redan
fullkomligt klart ådagalagt detsamma. Det är väl äfven gifvet,
att om dessa tillägg skola hafva någon betydelse, och meningen är
väl att de skola något betyda, så måste de göra en förändring i
redan fattade beslut, och då är jemväl klart, att, antingen man
begagnar sig af ett tillägg eller en. förklaring, man åstadkommer
förändring- icke blott i det beslut, som R. o. Ad. genom instämmande
i PresteSt:s beslut i dag fattat, ulan äfven i det uti hufvudfrågan
efter anställd votering fattade. Icke lärer någon vilja på
allvar påstå, att ett Stånd skall frångå sitt en gång fattade beslut
med mindre än att anledn. dertill finnes genom inbjudning, vare
sig från Utsk. eller något Stånd, men alldeles icke genom en ledamots
framställning. Godkännandet af en motsatt åsigt har till
följd uphäfvande af alla beslut, hvarföre, så vidt jag vet, sådana
förklaringar eller tillägg aldrig ägt rum, och Hr Gr. o. Landtm,
har än ytterligare visat olämpligheten deraf. Jag vidhåller mitt
påstående, att enl Grundlagen BondeSt:s beslut måste komma under
omröstning i Förstärkt StatsUtsk. Det må vara en sanning, att
det varit önskvärdt om voter:spropos:ne blifvit upställde som Hr
Gr. o. Landtm, antydt, men då så icke skett, anser jag bättre att
man bifaller Utsk:s förslag, emedan eljest förvecklingar upkomma.
Det är nemi. bekant, att detta Betänk, redan förevarit inom ett
Stånd, och det är troligt att de öfriga Stånden, om icke i dag,
åtminstone nästlcde Måndag fatta sina beslut i ämnet, hvilka beslut
blifva olika med R. o. Ad:ns, i händelse de öfriga Stånden godkänna
Betänk. Förvecklingar och ganska stor tidsutdrägt äro den
gifna följden af ett underkännande utaf Utsk:s Betänk. Men det
vore likväl icke skäl för Ståndet att afslå en återremiss, om genom
en sådan något i sak kunde vinnas, eller om något Stånds
36
Den 1 Augusti f. m.
mening genom voter:spropos:ne, sådane de nu äro upstälIde, skulle
förqväfvas. Så är likväl nu icke händelsen, ty genom bifall till
dessa propos:r blifva alla Ståndens mening i förstärkta StatsUtsk.
pröfvade och majoriteten får då göra sin mening gällande.
Såsom skäl hvarföre R. o. Ad. skulle kunna göra en förkla
ring
öfver eller tillägg uti sitt beslut, har man sagt, att det blifvit
missförstådt. Jag glömde nyss att uptaga detta och anhåller
nu att få hemställa, huruvida man med skäl kan säga, att R. o.
Ad:ns beslut är missförstådt. Detta beslut, sådant det blifvit fattadt,
är ordagrannt intaget i voter:spropos:n och har icke annorlunda
blifvit tolkadt, så att detta skäl förfaller. Jag anhåller att
Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa särskild propos. på hvarje
punkt i förslaget.
Hr Gr. o. Landtm, anförde: Då ingen talare vidare anmält
sig, anhåller jag att innan jag går vidare få nämna, att jag anser
Hr Cederschiölds förslag till tillägg vid R. o. Ad:ns beslut lika litet
som det af Gr. Sparre framställda förslaget kunna blifva föremål
för propos., och för den händelse att frågan skulle hänskjutas till
Const.Utsk:s pröfning, anhåller jag alt till stöd för min åsigt få
åberopa de skäl som af Hr Cederschiöld blifvit framställda emot
Gr. Sparres förslag. Jag anser nemi. Hr Cederschiöld hafva ganska
fullständigt utvecklat det grundlagsvidriga af det beslut Gr. Sparre
föreslagit, och då det är klart att, derigenom att det ena förslaget
kallas förklaring och det andra tillägg, sakens natur ej kan
ändras, vill jag blott visa att de innehålla detsamma. Gr. Sparre
har föreslagit: »att Ståndet måtte återremittera de framställda
voter:spropos:ne under N:is 2 och 4, med tillkännagifvande att dess
beslut rörande G:te punkten af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 62, innefattade
bifall till den af Ulsk. i denna punkt gjorda hemställan,
att för fullföljande af vestra stambanan genom Westergöthland till
och förbi Götha kanal, måtte till utgående under innev:de samt
nästk:de 3:ne år, eller under tiden till 1860 års slut anvisas
7,610,000 Rdr Rmt, samt derutöfver beviljandet af 5,390,000
Rdr Rmt för samma stambanas fortsättande till Orebro.» Hr Cederschiöld
har föreslagit: »att R. o. Ad. måtte besluta det tillägg lill
dess förra beslut i denna punkt, att af de redan beviljade 13,000,000
Rdr, må 7,610,000 Rdr, på sätt BorgareSt. beslutat, användas för
den ifrågav:de banans anläggning genom Westergöthland till och
förbi Götha kanal.» Dessa ord: »på sätt BorgareSt. beslutat», innefatta
precist samma mening som Gr. Sparre i sitt förslag framställt
i den form att 7,610,000 Rdr anvisades. Det är visserligen
sannt, att Ståndet är berättigadt att vid prot:s-justeringen
göra tillägg till ett af detsamma förut fattadt beslut, men denna
Ståndets rättighet är ovilkorligt beroende deraf, att icke genom
detta tillägg någon ändring i beslutet upkommer, och då på de
skäl Hr Cederschiöld framställt, Gr. Sparres förslag icke är lagligt,
måste jag anse att Hr Cederschiölds förslag icke blifvit lagligt
derföre att det kallas tillägg, i st. f. att det förra kallades förkla*
Den 1 Au gus ti f. m.
37
ring. Jag tror derföre, att R. o. Ad. kan lika litet fatta det ena
beslutet sorn det andra.
Hr Cederschiöld: Pä det af Gr. Lagerbjelke till veder
läggning
af mina åsigler anförda exempel får jag lenina det svar,
att om 2 Stånd anslå 10,000 Rdr till grunden och 90,000 Rdr
till husets upförande, men de 2 andra Stånden bevilja 100,000
Rdr (ill husets upförande i sin helhet, måste det vara de tvenne
sednare Ståndens rätt att till sitt beslut göra ett tillägg, hvaruti
de medgifva att af det utaf dem beviljade anslag må användas en
mindre del, t. ex. 10,000, till grundens läggande. Jag åtminstone
kan icke förstå, att ett sådant tillägg kan lagligen förvägras. Här
är förhållandet detsamma. K. o Åd. har anvisat 13,000,000 Rdr
till jernvägen emellan Götheborg och Örebro, och jag föreslår nu
det tillägg, att Ståndet medgifver att af dessa 13,000,000 Rdr
må 7,010,000 Rdr användas till fortsättning af vägen genom
Westergöthland till Götha kanal. Att ett sådant tillägg innefattar
någon förändring af It. o. Ad:ns beslut, öfvergår min fattningsförmåga.
Jag yrkar fortfarande propos. på mitt förslag, emedan
Grundlagen tillåter dylika tillägg, hvarigenom förändring i fattade
beslut icke göres, och jag kan icke heller fatta annat än alt en
sådan rättighet för Ståndet, ehuru den bestrides af till och med
Ordf:den i Const.Utsk., likväl leder till förenkling i riksdagsgöromålen
och förkortande af Riksdagen. Jag anhåller således om
propos. på mitt förslag.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren har föreställt sig, att
i det exempel jag framställt alla 4 Stånden skulle vara ense
om ändamålet med byggnads-företaget. Jag har likväl uttryckligen
sagt, att de afsågo olika ändamål. Jag förutsatte nemi, att 2 Stånd
besluta, att byggnaden skall användas till ett bibliothekshus, och
de 2:ne andra, att den skall blifva ett stenmuseum. Vid sådant
förhållande kan man väl icke säga, att alla 4 Stånden äro ense
om samma sak.
För att erinra om detta har jag likväl icke begärt ordet,
utan för att besvara sednare delen af Hr Cederscbiölds anförande.
Han har nemi. sagt, att genom antagande af hans förslag skulle
en stor förenkling i riksdags-ärendena upkomma. Jag är likväl af en
fullkomligt motsatt åsigt. Voter:spropos:n N:o 3 har ansetts böra förfalla,
emedan Adelns och PresteSt:s beslut i sjelfva verket äro
identiska. Om nu R. o. Ad. i detta sitt beslut gör ett tillägg,
så är det ju gifvet att PresteSt:s beslut, hvari detta tillägg icke
finnes, icke är identiskt med R. o. Ad:ns, utan då måste i förstärkta
StatsUtsk. röstas emellan R. o. Ad:ns samt PresleSt:s beslut.
Jag anser att dessa tillägg äro olagliga, och jag tror mig nu hafva
visat att de äfven äro otjenliga. Jag förnyar min anhållan om
bifall till Utsk:s förslag.
Gr.Sparre: Jag beder att få följa den siste talarens tankegång.
Han har sagt, att R. o. Ad. åt sitt beslut gifvit en tydning, hvari
-
38
Den 1 Angnst! f. m.
genom det blifvit identiskt med PresteSt:s. Jag frågar, om K.
o. Ad. vore berättigade att gifva en sådan tydning, att anslagssumman
skall varit bestämd i Riksmynt. Om så är, måtte väl
Ståndet en half timma sednare äfven vara berättigadt att gifva sitt
beslut den tydning, att det innefattar anslag till en jernväg genom
Westergöthland till Götha kanal och vidare till Örebro. Ar
jag kl. 12 berättigad att gifva mitt beslut en tydning, måste jag
kl. 2 äfven hafva samma rätt, eller också har jag i förra fallet
begått en olaglighet. Hr Cederschiöld har sagt, att genom förklaringar
öfver beslut skulle de sednare kunna ändras eller uphäfvas.
Är det väl tänkbart, att Ståndet kan hafva så ringa aktning
för sina beslut att det afgifver förklaringar deröfver som uphäfva
redan fattade beslut. Ett sådant uphäfvande förekommer
likväl icke sfi sällan, ty det har händt, att, till följd af inbjudningar
från andra Stånd, en sednare majoritet uphäft ett beslut som
en föregtde fattat. Exempel härpå kunna framdragas från alla
Stånden. Derom är likväl nu icke fråga, ty jag tror, att mitt
förslag icke kan anses innefatta en förändring utan endast en tydning
af R. o. Adtns beslut, hvilken Gr. Lagerbjelke för en half
timme sedan ansett tillåten. Min framställning har tillkommit
under förutsättning, att R. o. Ad. skulle af alla Stånden vara det
första som fattade sitt beslut i denna fråga, ty jag visste att detta
Betänk, var inom de öfrige Stånden bordlagdt endast en gång. Nu
har jag emellertid erfarit att BorgareSt. redan bifallit detsamma,
och jag är öfvertygad att BondeSt. kommer att göra på samma
sätt. Ändamålet med min framställning, som enda.st var att
ytterligare undvika en voterrspropos., bar således förfallit, och då
denna fråga redan är tillräckligt trasslig och ledsam vill jag icke
göra den ännu värre. Emellertid och då, i händelse jag fullföljer
mitt samt Frih. Tersmeden sitt förslag, vi möjligen skulle
nödgas att begära Ståndets uttalande af dess åsigler om Hr Gr. o.
Landtmrs afgifna förklarande, något som jag endast i yttersta nöd
vill ifrågasätta och i detta fall alldeles icke, så och då Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagifvit, att ban af Grundlagen ansåge sig förhindrad,
eller af Grundlagens ord tvungen att vägra propos. på mitt
förslag, och då detta Betänk, blifvit bifallet af 2 Stånd, samt vi
genom bifall till detsamma kunna undvika alltför stora olägenheter,
är jag benägen att återtaga mitt förslag.
Hr Cederschiöld: Gr. Sparres sednaste yttrande har up
kallat
mig. Gr:n sade nemi., att inom alla Stånden funnits exempel
derpå, att en sednare majoritet till följd af inbjudningar från
andra Stånd uphäft förut fattadt beslut. Då möjligen jag icke
är närv:de då en dylik inbjudning ankommer till detta Stånd och
det blir fråga om densammas antagande, måste jag fästa upmärksamheten
derpå, att det är fullkomligt olagligt att antaga inbjudning
från andra Stånd, hvars syfte är att uphäfva eller ändra
fattade beslut. 53 §:n Riksd:sOrdn:n säger, att ingen må genom
ny öfverläggning uprifva ett fattadt beslut, men väl bar man rätt
att göra tillägg. Inbjudningar få således icke innefatta uprifvande
Den 1 Augusti f. m.
39
af ett beslut, utan endast tillägg, och just detta åsyftar min framställning.
Skulle alltså en inbjudning göras R. o. Ad. att frångå
ett redan fattadt beslut, så får jag på förhand i prot. nedlägga
min protest emot antagandet deraf. Då jag för öfrigt anser, att,
sedan Hr Gr. o. Landtm, gifvit sina åsigter i ämnet tillkänna,
jag icke kan påräkna någon pluralitet för min framställning, afslår
jag derifrån och nedlägger i prot. min protest emot det förfarande
som i dag ägt rum, och som, efter min åsigt, är fullkomligt
grundlagsvidrigt.
Frih. Tersmeden: Striden emellan Gr. Sparre och den
siste talaren förefaller mig lika skiljaktig som R. o. Ad:ns samt
PresteSt:s beslut voro före den beslutade förändringen i R. o. Ad:ns
beslut. Emellertid hafva vi nu hört Hr Gr. o. Landtm, för
klara,
att han af Grundlagen anser sig förhindrad att framställa
propos. på Gr. Sparres och Hr Cederschiölds förslag samt hvad
som förekommer i min reservation. Jag kan väl icke i allo dela
Hr Gr. o. Landtmis framställning derom, men vid betraktande af
frågans närv:de ställning, och då med en återremiss intet annat
kan vinnas än upskof med frågans afgörande, vill icke heller jag
yrka annan förändring i Betänk, än den som blir en följd af R. o.
Ad:ns nyss fattade beslut.
Gr. Frölich: Då jag ganska utförligt yttrat mig om nöd
vändigheten
att återremittera detta Retänk., men ledamöter som
före mig framställt ett sådant yrkande, numera återkallat detsamma,
så skulle det illa sammanslå med den opartiskhet för resten som
jag i mitt förra yttrande framställt, om jag skulle envist förblifva
vid min anhållan om återremiss. Jag afstår derifrån hufvudsakligen
derföre, att jag numera erhållit den uplysning att en återremiss
tjenar till intet, enär BorgareSt., som man förmodat skulle
modifiera sitt beslut, bifallit Betänk. Då jag således afstår från
min begäran, måste jog likväl anmärka det bedröfliga i sådana
manövrer, genom hvilka en discussion som denna kunnat upstå,
derunder man hört en Ordf:de i ett Utsk. den ena stunden förklara,
att det är olagligt att göra ett tillägg till redan fattadt
beslut, och den andra endast anmäla att de icke leda till något
mål, och på grund af den opraktiska nyttan af ett sådant beslut
frångå detsamma och komma till ett fullkomligt motsatt resultat
till hvad han förut yttrat.
I fråga om rättigheten att göra tillägg till ett beslut och afgifva
förklaringar öfver detsamma, anser jag Gr. Sparre och Hr
Cederschiöld hafva rätt i theoretiskt hänseende, men de hafva deremot
haft ganska orätt såsom statsmän och praktiska män att vid
detta tillfälle förlänga discussionen med sådana yrkanden. Sedan
jag uttalat detta, må jag äfven bekänna, att det är mig lika smärtande
som jag tror det vara för Hr Gr. o. Landtm., att äfven i
denna discussion finna ett exempel derpå, att det till stor del
numera beror på Hr Gr. o. Landtm:s eget yttrande hvad Ståndet
kommer att besluta eller icke. Jag säger, att jag på förband är
10
Den 1 Augusti f. na.
öfvertygad alt detta smärtar Hr Gr. o. Landtm., och jag uprepar
det ännu en gång, att det djupt smärtar mig att en sådan
praxis här kan begagnas, hvarigenom vi kunna komma derhän,
att en mindre oväldig Ordf:de än Hr Gr. o. Landtm, bestämmer
hvad Ståndet skall besluta, eller m. a. o. gifver fingervisningar
till Ståndets beslut.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att sedan Gr. Sparre återtagit sitt
förslag och äfven llr Cederschiöld afstått, från sitt särskilta yrkande
om ett tillägg, och således i afseende derpå Slåndets tanke
ej behöfde inhemlas, så återstod i förev:de fråga endast Hr Cederscbiölds
yrkande om återremiss samt öfrige talares anhållan om
bifall till Utsk:s förslag, dock med iakttagande af R. o. Ad:ns
beslut att förklara sig till alla delar instämma i PresteStrs beslut
rörande den frågan som förekommer i voter:spropos:ne N:is 2,
3 och 4.
Hr Cederschiöld: Min anhållan om återremiss förutsatte
bifall till min framställning om tillägg till Ståndets beslut. Då
denna fråga numera förfallit afstår jag från mitt yrkande om
återremiss.
Propos. till bifall å den af StatsUtsk. föreslagna voter:spropos:n
N:o 1 blef härefter framställd och besvarad med Ja.
Beträffande sedermera voter:spropos:n N:o 2 framställde Hr
Gr. o. Landtm., att då nej-propos:n deri innehöll: »Vinner Nej,
kommer genom särskild votering att afgöras antingen R. o. Ad:ns
eller PresteStis beslut, hvilka besluts lydelse nästföljande propos.
utvisar, skall vid den slutliga omröstningen ang:de ifrågav:de anslag
blifva kontrapropos.», R. o. Ad. torde finna, att efter det
beslut R. o. Ad. numera fattat, förändring deri vore nödig och
nej-propos:n borde erhålla följande lydelse: »Vinner Nej, antages
till kontrapropos. vid förenämnde omröstning R. o. Ad:ns samt
PresteStis beslut så lydande: till fortsättande lill Orebro af den,
i öfverensstämmelse med R. St:rs vid sednaste Riksdag fattade
beslut, påbörjade stambana, som. utgående från Götheborg, skulle
i riktning genom Westergöthland och Nerike, fullbordad, förena
nämnde stad med hufvudstaden, anvisas Tretton millioner Rdr
Riksmynt, med öfverlemnande till K. M. att bestämma de' punkter,
öfver hvilka banan bör dragas»; hvarefter voter:spropos:n N:o 2
med denna förändring af R. o. Ad. godkändes.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att R. o. Ad. torde
finna att voter:spropos:n N:o 3, i följd af det beslut R. o. Ad.
fattat i afseende på ordalydelsen af dess förra beslut, hade förfallit;
hvartill svarades Ja.
Uppå sedermera framställd propos. blef voter:spropos;n N:o 4
af R. o. Ad. godkänd.
Deni Augusti f. m.
41
Gr. Sparre: Till följd af den förändring som R. o. Ad.
■vidtagit i sitt beslut, har voter:spropos:n N:o 2 fått en förändrad
lydelse. R. o. Ad. torde finna att de öfriga Stånden alltså böra
underrättas härom, och inbjudning göras dem att antaga den lydelse
i voter:spropos:n N:o 2, som densamma genom R. o. Ad:ns nämnde
beslut erhållit. Om propos. härpå anhåller jag vördsammast.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
bifölle, att de öfriga Ril<sSt:n, jemte det de underrättades om R.
o. Ad:ns beslut att instämma med PresteSt. och den förändrade
lydelse R. o. Ad. i följd deraf gifvit åt voter:spropos:n N:o 2,
sliulle genom prot:sutdr. inbjudas alt i R. o. Ad:ns i afseende på
denna voter:spropos. fattade beslut instämma.
Ropades Ja.
Härefter förekom och bifölls Utslcs sammanjemkningsförslag,
angtde redaktionen af beslutet rörande den till Lund färdiga södra
stambanans fortsättning.
Vidare föredrogs Utsk:s förslag till voter:spropos:r N:is 5,
6 och 7.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., för den händelse
att det nyss pröfvade sammanjemkningsförslagel ej af minst 2 Stånd
antages, och med förbehåll om den rättelse som föranleddes af
R. o. Ad:ns derom fattade beslut, behagade godkänna ifrågavtde
voter:spropos:r N:is 5, 6 och 7.
Ropades Ja.
De härefter förekommande voter:spropos:ne N:is 8 och 9,
blefvo af R. o. Ad. godkände.
Då nu förekom Utsk:s yttrande ang:de 10:de punkten af Utlåt.
N:o 62, anförde
Hr Hjärne: Sedan, såsom R. o. Ad. nu hört, R. St:r fattat
beslut, nemi. R. o. Ad. samt BondeSt., hvilka afslagit allt anslag
till banan emellan Örebro och Hallsberg, hvaremot BorgareSt. beviljat
för samma bana 660,000 Rdr, och PresteSt. förklarat,
att det funnit 10:de punkten i Utslcs Betänk. N:o 62 icke föranleda
annat beslut än det som kunde anses innefattas i Ståndets
beslut rörande 6:te punkten, ang:de anslagen till arbetena å vestra
stambanan i den riktning Utsk. föreslagit, så bar Utsk. ansett sig
böra tyda detta PresteSt:» beslut, som hade PresteSt. afslagit allt
anslag. Jag anser likväl Utsk. alldeles icke vara berältigadt, att,
der icke något beslut är bestämdt uttryckt i det Utsk. tillhandakomna
prot:s-utdr , tolka detta beslut såsom Utsk. finner för godt.
På grund af StatsUtsk:s tolkning eller att PresteSt. afslagit allt
anslag, blir följden, att anslag saknas lillen bana som säkerligen
de fleste af R. o. Ad:ns ledamöter erkänna såsom en af de aldravigtigaste
för både orten och en ganska stor del af landet. För
att ännu en gång söka bereda framgång åt denna bana, vill jag
42
Dan 1 Augusti f. m.
fästa upmärksamheten derpå, att man kan annorlunda än Utsk.
tolka PresteSt:s beslut. Då PresteSt. sagt, att i denna fråga icke
fordras annat utlåt., än att Ståndet redan beviljat 13,000,000
Rdr för arbetena å vestra banan, och i denna ingår banan emellan
Örebro och Hallsberg, måste deraf följa, att man med ganska
mycket skäl kan antaga, att Ståndets mening varit, att af detta
anslag skulle få användas hvad som erfordras för arbetena å banan
emellan Örebro och Hallsberg. Många af R. o. Ad:ns ledamöter
hafva sig bekant hvad de öfriga Stånden i ämnet tillgjort. Under
discussion i PresteSt. om banan emellan Götheborg och Örebro,
uttrycktes nästan enhälligt den åsigt, att banan borde enl. mitt
förslag gå öfver Hjulö och Hallsberg till Örebro, ehuru Ståndet
sedermera instämde i R. o. Ad:ns beslut, och min öfvertygelse är,
att om PresteSt. icke beviljat dessa 13,000,000 Rdr, skulle det
hafva anslagit medel för åstadkommande af ifrågav:de bana. Säkert
är, att, om PresteSt:s mening varit någon annan än ett afslag,
Ståndet gifvet- sådant tillkänna när frågan der förekommer, och
då beslutar en återremiss. Skulle det befinnas stridande emot
formen, att frågan, intilldess PresteStts beslut blir kändt, göres
hvilande, anhåller jag om återremiss på grund af de skäl jag anfört.
Frih. Tersmeden: Här kan icke vara fråga om att bedöma
den ena eller andra banans företräde framför den andra, utan endast
huruvida Utsk. riktigt upställt voter:spropos:ne. Hvad PresteSt:s
beslut beträffar, så är klart att meningen dermed icke är
någon annan än att Ståndet icke beviljat något särskilt anslag till
banan emellan Örebro och Hallsberg. Således finnes redan 3 Stånds
beslut om den frågan. Deremot har PresteSt. ansett, att denna
bana kan innefattas i dess beslut om vestra stambanan. Anser
K. M. att denna sednare bör dragas öfver Hallsberg till Örebro,
så har ju Hr Hjärne vunnit sitt syfte. Jag anhåller om bifall till
Utsk:s förslag.
Hr Hild t förklarade sig instämma med Frih. Tersmeden.
Hr Hjärne: Då till och med Hr Bildt, som under förra
discussionen tycktes dela de åsigter jag här uttalat, nu äfven förenat
sig med Frih. Tersmeden, har jag föga hopp om framgång för
mitt förslag. Frih. Tersmeden besvarar jag dermed, att den af
Fribin dragna konseqvens af PresteStis beslut bordt hafva föranledt
Utsk. att icke förklara detsamma innefatta afslag. Hade Utsk.
tänkt på saken något närmare, så skulle det hafva insett detta.
Utsk:s förev:de yttrande blef, efter först till ålerremiss deraf
framställd propos , som besvarades med Nej, lagdt till handlingarne.
Vidare förekom cch bifölls Utskis yttrande, att i frågan om
anvisande af medel för den föreslagna bangården på Norrmalm i
hufvudstaden, den af BorgareSt. beslutade återremiss ej kan föranleda
någon ytterligare åtgärd.
Derpå förekom och godkändes den af Utsk. föreslagna votensproposm
N:o 10.
Don 1 Augusti e. m.
43
Slutligen föreliotnmo Utsk:s yttranden ang:de 24:de punkten
af Utlåt. N:o 62; hvarvid R. o. Ad. biföll hvad nu pag. 17 blifvit
tillstyrkt och hemstäldt, samt lade till handlingarne yttrandet
rörande de till nämnde punkt hörande 8 särskilda momenter.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt Talmännen vid deras
sammanträde för 2:ne dagar sedan öfverenskomma, att, sedan
RiksStm godkänt voter:spropos:r för Förstärkta StatsUtsk., val af
detta Utsk. skulle hos RiksStm, med undantag af BondeSt.,
som redan beslutat att anställa sådant val nästa Onsdag, föreslås
att företagas nästa Lördag den 8 dennes; hvarjemte Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade då företaga detta val,
samt dervid, enär det varit vanligt att för delta Utsk. antaga ett
större antal supleanter, utse 15 supleanter, så att hvarje val-lista
komme att innehålla 36 namn; hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 1 Augusti 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. ett prot:s-utdr. för förmidd:s plenum samt pleni-prot.
för d. 25 sisth Juni.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att, enär, vid
d. 17 sisth Juli anstäldt val, Hr Hjärne, Harald, Hr Steuch,
Matthias, Frih. Falkenberg, Carl Melcher, Gr. von Rosen, Thomas
Fredrik och Flr Edelstam, Gust. Jakob, blifvit utsedde till ordinarie
ledamöter i samma Utsk. der de förut varit supleanter, sammanträda
till val af en supleant i Bevilln.Utsk. efter Hr Hjärne,
en supleant i BankoUtsk. efter Hr Steuch samt 3 supleanter i
Riddarh.Utsk. efter Frih. Falkenberg, Gr. von Rosen och Hr
Edelstam.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-  Utsk:s d. 29 och 30 sisth Juli på hordet lagda Memorial N:o 14,
med förslag till voter:spropos:r i anledn, af RiksStms olika beslut
44 Den 1 Augusti e. m.
i afseende å ifrågaställa förändringar i föreskriflerne om allmänna
bevillningens utgörande.
E. o. Ad. godkände de i detta Memorial föreslagne voter:spropos:r
samt lade Utsk:s i frågan om debetssedels-lösen gjorda
anmälan till bandlingarne.
Vid förnyad, punktvis företagen föredragning af Bevilln.Utslcs
d. 29 och 30 sistl. Juli på bordet lagda Utlåt. N:o 15, i ani. af
dels gjorda anmärkn:r emot vissa delar, dels ock RiksStms skiljaktiga
beslut i afseende å andra delar af Betänk. N:o 8, ang:de
ifrågaställde förändringar i föreskrifterna om stämplade pappersafgiftens
utgörande, biföll R. o. Ad. I :o) Utslcs yttrande om rättelse
af det tryckfel, hvarigenom »TullDistriktChefsEmbetet», i st. f.
»TullDistriktChefsEmbeten » insmugit sig i 4 §:o 1 mom. af författningsförslaget;
2:o) Utsk:s hemställan att i §:n 7 rubriken:
»Vederhäftighetsbetyg, som skrifvas på lånehandlingar», måtte förändras
till: »Vederhäftighetsbetyg, som skrifvas på företedde handlingar»;
3:o Utsk:s hemställan om tillägg af en ny afgifts-kategori
i 8 §:n 1 morn.; samt 4:o) Utsk:s uti sistnämnde §:s 8:de mom.
framställda och nu vidhållna förslag till beskattning å utländska
försäkringsbolag; men afslogs Utsk:s inbjudning i fråga om förslaget
att äfven obemedlade personer måtte förunnas den afg i ftsfr i hot,
som i 7 §:n endast för fattiga varit medgifven; och fann R. o.
Ad. förev-.de Utlåt, i öfriga delar ej erfordra annan åtgärd än att
läggas till bandlingarne; hvarvid icke förekom någon annan discussion,
än att i afseende på Utslcs ofvanberörde inbjudning,
innan beslut derom fattades, yttrades af
Hr Carleson, E d v. Henr.: Då Utsk. icke anfört annat
skäl än att 2 Stånd bifallit Utslcs Betänk., och Utsk. icke vederlagt
de skäl, som, när frågan sista gången här discuterades, anfördes
och hufvudsakligen gingo ut derpå, att ordet obemedlad
var så obestämdt, att man icke visste hvad man dermed velat
uttrycka, hvarföre ock R. o. Ad. afslogo punkten, anhåller jag att
R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
Vid förnyad, punktvis företagen föredragning af Sammansatta
BeviIIn.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utslcs d. 29 och 30
sisth Juli på bordet lagda Mern. N:o G, i ani. af RiksStms olika
beslut, angtde vilkoren för bränvins tillverkning, lades Utslcs i
fråga om författn:sförslagets 20 § gjorda anmälan till handlingarna
samt blefvo de i öfrigt uti förev:de Mern. afgifne yttranden och
föreslagne voter:spropos;r af E. o. Ad. bifallne.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Talmännen vid deras
sednast hållna sammanträde öfverenskommit att, sedan samtlige
RiksStm godkänt föreslagna voter:spropos:r för Förstärkta Bevilln.
Utsk., hos Stånden göra hemställan om utsättande af gemensam dag
Den 1 Augusti e. m.
45
för företagande af val utaf ledamöter i Förstärkt Bevilln.Ulsk.,
samt att dertill föreslå Lördagen d. 15 dennes; hvarjemte Hr Gr.
o. Landtm, nu hemställde, om R. o. Ad. behagade företaga detta
val nämnde dag, samt dervid, jemte det af Grundlagen bestämda
antalet af 18 ledamöter, utse 12 supleanter, så att hvarje val-lista
komme att innehålla 30 namn; hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 29 och 30 sisth
Juli på bordet lagda Betänk. N:o 27, i ani. af väckte motioner
om förändrad lagstiftning rörande hemmansklyfning och jordafsöndring.
Irsla punkten, ang:de framställda yrkanden dels i fråga om
‘medgifvande af en obegränsad hemmansklyfning, dels om ändring
af de i K. Förorda:n d. 19 Dec. i827 förekommande föreskrifter
om besutenhet såsom Vilkor för hemmansklyfning.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, begärde upläsning
af Hr Hasselrots vid Utsk:s Betänk, fogade reservation.
Sedan denna upläsning försiggålt, yttrade
Hr Dalman: Jag observerade icke att den nu uplästa re
servationen
rörer efterföljande punkt. Jag anhåller att den första
punkten måtte nu föredragas, emot hvilken jag icke har något att
anmärka.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag begärde ordet för
att erinra derom, att den uplästa reservationen rörer nästa punkt.
Gr. Sparre, Erik: Jag är förekommen af Frih. Tersmeden
och afstår.
Förev:de punkt af Utslcs Betänk, blef uppå härefter framställd
propos. af R. 0. Ad. bifallen.
2:dra punkten,
af K. Förordn:ne d. 13 Juli 1833 och d. 20 Juli 4835, så vidt
dessa förfallna afse hemmansklyfning.
4
Hr Dalman: Den uplästa reservationen, uti hvilken nära
hälften af Utslcs ledamöter inslämt, synes mig innehålla så tillfyllestgörande
bevis emot pluralitetens mening, att jag förgäfves
skulle söka att dertill kunna göra något tillägg eller utförligare *
utveckla de skäl som i densamma blifvit upgifna. Denna reservation
innehåller något hvarpå jag tillåter mig att fästa Hrrrnes
upmärksamhet. Utsk. har nemi. gjort sig skyldigt till en 'motsägelse
då Utsk. åberopat 1827 års författn. såsom en särdeles väl
beräknad Förordn., och härpå har Utsk. grundat sitt afstyrkande
utaf en mera obegränsad frihet till jordafsöndring än författn:n
46
Den 1 Augusti e. m.
medgifver. Enär Utsk. således erkänt 1827 års författn. vara särdeles
väl beräknad för det med densamma afsedda ändamål, hade
man väl icke kunnat vänta sig att Utsk. skulle i nästa punkt
komma till den slutsats, att 1827 års författn. icke borde återställas
just i den vigtigaste del, der den borde fortfarande gälla.
Orsaken till en sådan inkonseqvens af Utsk. är, att det betraktat
1853 års författn. endast såsom ett slags förklaring eller författn.,
hvarigenom skulle till verkställighet befordras hvad som med 1827
års författn. åsyftades. Jag tror likväl, att 1853 års författn. går
vida längre, och just detta har Hr Hasselrot i sin reservation
visat. Jag har läst ett yttrande af en man, som f. n. är en af
Konungens Rådgifvare, hvilket yttrande innehåller en kritik öfver
1853 års författn., nära nog öfverensstämmande med Hr Hasselrots
reservation, och visar, att dessa hinder mot förvärfvande af
jord är af den mest skadliga beskaffenhet, och att författn:n'endast
föranleder trassel och oordningar. Om denna motsägelse, hvilken
R. o. Ad. kommer att i fortsättningen af Betänk, erfara, har jag
ansett mig böra erinra Ståndet. Utsk. har nemi. ansett någon
besutenhet å jord icke behöflig, utan tillstyrkt att t. o. m.
tunnland jord måtte få afsöndras under en tid af 50 år. Jag kan
icke finna någon väsendtlig skillnad emellan hemmansklyfning och
jordafsöndring. Det är visserligen sannt, att hemmansklyfning förutsätter
att ägaren af den klufna eller utbrutna hemmansdelen
skall sjelf ansvara Kronan för de henne tillkommande utskylder af
denna hemmansdel, hvaremot innehafvaren af en från ett hemman
afsöndrad jord erlägger kronoutskyiderna till ägaren af hemmanet,
som derför är ansvarig; men denna skillnad är endast en kameralfråga
och icke af den beskaffenhet att den kan medföra olika principer
för ett dylikt förvärf af jord, vare sig att ett hemman klyfves
eller jord derifrån afsöndras.
På grund af dessa skäl, anhåller jag att R o. Ad. med afslag
å denna punkt måtte antaga Hr Hasselrots förslag, så lydande:
»att K. Förordmn d. 13 Juli 1853, ang:de tillägg till nu gällande
föreskrifter i afseende på hemmansklyfning och jordafsöndring, samt
K. Kungörelsen d. 20 Juli 1855, som i nämnde Förordn. gör ändringar,
måtte, i de delar, som afse hemmansklyfningen, till all
kraft och verkan varda uphäfna.
Gr. Sparre: Till vederläggning af hvad den siste talaren
anfört, skulle jag nära nog icke behöfva åberopa något mera, än
att han sjelf sagt, att han icke förmår inse någon skillnad emellan
hemmansklyfning och jordafsöndring. Hela detta Betänk., vid hvilket
jag erkänner att jag ganska mycket lagt hand, är så upstäldt,
att enhvar, äfven den som minst befattat sig med dessa ärenden,
skall kunna finna skillnaden emellan dessa båda frågor. Den är
af så grundväsendtlig beskaffenhet, att man icke bordt yttra sig i
ämnåt med mindre än man gjort sig reda för densamma. I korthet
vill jag redogöra för denna skillnad.
Med hemmansklyfning förstås, att ett hemman, hvaraf till
Staten uf^år icke blott en viss ränta, utan äfven en mängd prae,-
Den 1 Augusti e. m.
47
stationer, såsom skjuts, väghållning m. m. af hvad beskaffenhet
som helst, delas så emellan 2, 3, 4, ja 8 eller flere personer,
att en hvar får en hemmansdel med alla densamma åtföljande
gravationer, d. v. s. erhåller af aila hela hemmanets förmåner så
stor del, som motsvarar den klufna delen, men med skyldighet att
också ansvara för lika andel i hemmanets alla utskylder och öfriga
onera. Nu är det klart, att så länge en stor del af pratstationerne
utgå i Sverige efter hemmantalet, låter det sig icke göra
att med allvar tala omen obegränsad hemmansklyfning, ty följden
blir, att enhvar som äger andel i ett hemman, måste i förhållande
till denna andel äfven vidkännas de af hemmanet utgående onera
och prmstationer. En person som äger t. ex. TTrVff:<W i ett hemman,
måste med y^-ytdel deltaga i hemmanets prrestationer, och
således utgifva till soldaten för hemmanet t. ex. y^-^dels strumpa.
I fråga om skjutsning skulle han anskaffa T'ö*ö'o:^e 1 s häst, hvilket
likväl icke låter sig göras, M. e. o. alla dessa omständigheter
tillåta icke hemmansklyfning i oändlighet. Ilen månne en obegränsad
hemmansklyfning är under alla förhållanden behöflig? Jag
vågar påstå, att jag lika mycket som den värda talaren ömmar
för den fattiga befolkningens väl. Genom min praktik såsom domare,
genom min egenskap af jordbrukare ställd nära denna befolkning,
bar jag, så mycket på mig ankommer, sökt befordra
dess väl; men detta kan åstadkommas lika väl genom jordafsöndring
som genom hemmansklyfning; ty dessa arbetare, för hvilka
vi intressera oss och hvilka påyrka deras rätt att förvärfva en
jordtorfva, kunna med lätthet vinna denna fördel, utan att hemmansklyfningen
tillätes så vidsträckt som man här synes önska.
Af detta skäl har lagstiftaren medgifvit afsöndring af jord. För
dem som icke hafva, klart begrepp om jordafsöndring vill jag nu,
såvidt i min förmåga står, göra detta tydligt.
Med jordafsöndring förstås afsk i 1 jande af en liten jordlapp
från ett hemman, icke en del i hemmanet, hvarigenom således
den, som förvärfvat denna lilla lägenhet, icke undfår någon viss
qvot i hemmanets in- eller utägor eller i dess förmåner, utan
endast en liten jordrymd af hemmanet, hvarvid, för att icke öfver
måttan försvaga hemmanet, är stadgadt, att blott en tiondedel af
hemmanets hela jordrymd får afsöndras. Innehafvaren af en sådan
afsöndrad jordrymd deltager icke i hemmanets onera, men han
måste årligen erlägga en afgäld till ägaren af stomhemmanet, beräknad
efter dettas förmåga att utgöra sina onera till Staten.
Denna afsöndring kan utsträckas ganska långt, ja, så långt som
Utsk. tillstyrkt, om jag än medgifver att det är för mycket. Om
man än anser, att •£- tunnland jord är en alltför vidsträckt afsöndring,
bör man likväl söka bereda möjlighet för arbetaren att
förvärfva en ringa jord, men jag kan alldeles icke inse nödvändigheten
att bereda honom möjligheten att förvärfva sig en hemmansdel,
hvarigenom hemmansklyfningen göres obegränsad. Alla
de olägenheter, hvilka jag redan nämnt, skola deraf upkomma.
Om jag således inskränker mig till hemmansklyfningen, ty om jordafsöndringen
få vi tala då de efterföljande punkterna i Betänk.
Den 1 Augusti e. m.
förekomma, så får jag erinra, alt skillnaden emellan 1827 och
1853 års författnrr beslår deri, alt enl. den förra fick jag köpa
en del af elt hemman, men om della hemman sedermera ÖfvergiCli
till en annan ägare och denne anslällde rättegång emot mig och
sade: din andel i hemmanet är icke så stor att du är besuten
derpå, måste jag, sedan nemi. detta blifvit styrkt, afträda hem*
mansdelen till denne emot lösen. Jag har fierfalldiga gånger dömt
i sådana frågor, och jag bekänner, alt det varit med beklämdt
hjerta jag ålade personer, som tilläfventyrs nedlagt sin mannaålders
hela kraft och sina hopsamlade kapilaler på denna hemmansdel,
att afträda densamma emot löseskillingar, sorn efter hemmansdelens
upskattning bestämdes. Att förekomma sådant är just ändamålet
med 1853 års författn., hvilken stadgar, att innan lagfart å köp
om en dylik hemmansdel beviljas, undersökning om besutenheten
skall föregå. Den som köper en sådan hemmansdel vet således,
att undersökning om besutenheten skall sko innan han å köpet
erhåller lagfart, och sedan besutenheten blifvit styrkt kan han vara
trygg att få behålla sin jord. Denna undersökning förrättas af
nämnden, och numera kan icke inträffa hvad som skett före utfärdandet
af 1853 års författn., nemi. att en vinningslysten hemmansägare
afhänder mig min hemmansdel när jag har undersöknings-instrumentet
i min hand. Enl. min åsigt innebär denna
författn. en förmån för köparen, ty bans upmärksamhet är nu
fästad på hvad han har att iakttaga, och han är för framtiden betryggad
vid sin hemmansdel.
Jag måste således förklara, att jag efter ganska mycken kai*
fatring af 1853 års författn. håde vid förra och innev:de Riksdag
icke kunnat komma till öfvertygelsen, att denna författn. åstad
kommit
någon skada. Emellertid har ett allmänt skrik om författn:s
upbäfvande upkommit, och jemväl inom Utsk., ehuru de
gjorda anmärknme både vid förra och innev:de Riksdag blifvit
vederlagda. Att i någon mån svårigheter vid författn:ns tillämpning
kunna upstå, är klart, men icke är derföre författn:n förtjent
af allt det klander, som ganska många, utan att hafva gjort sig
hemmastadda med densamma, uttalat.
Hr Dalman: Säkerligen har det varit lika öfverflödigt för
R. o. Ad:ns ledamöter som för mig att afhöra Gr. Sparres föreläsning
öfver skillnaden emellan jordafsöndring och hemmansklyfning.
Jag har icke heller visat någon obekantskap dermed, och Gr:n
har icke kunnat updraga annan skillnad än den som ligger i det
kamerala förhållandet. Att skillnaden likväl icke är af väsendtlig
egenskap har Utsk. i sitt Betänk, ådagalagt, enär det upgifver,
att inom Skaraborgs län hemman finnas klufne i T^:delar, -g-j-jp
delar och delar När nu detta existerat och kunnat existera
sedan flera år tillbaka, t. ex. då Lagman Flinteberg utgaf sitt
LagfarenbetsBibliothek, torde detta bevisa, att styckningen af ett
hemmans onera icke ansetts vara eller är i allmänhet något hinder.
Härmed tror jag mig hafva vederlagt Gr. Sparres kameralfstiska
invändningar,
Den 1 Augusti e. m.
4»
invändningar, emedan i frågor som denna fakta bevisa mera än
siffror.
För öfrigt har jag alldeles icke yrkat någon obegränsad hemmansklyfning,
utan lika med Hr Hasselrot endast återställande af
1 827 års Förordn. Det är visserligen sagdt, att 1853 års förfaltn.
endast åsyftar elt välment förmynderskap öfver köpare och säljare,
så att de icke ingå aftal som kunna klandras eller blifva föremål
för lystna anspråk. Jag hyser den åsigten, hvilkens riktighet erfarenheten
besannat, att Statens förmynderskap öfver enskildes
handlingar eiler sätt att förvärfva eller afhända sig egendom, oftast
om icke alltid skadat. Om jag ingår aftal om en mindre hemmansdel
och jag skulle möjligen äfventyra att något lösnings
anspråk
emot mig väckes, får jag underkasta mig detta. Det blir
nog tid då anspråket väckes att bestrida detsamma, men det är
hardt att jag i min äganderätt icke skall kunna inrymmas annorlunda
än genom de i 1855 års författn. föreskrifna omgångar,
och detta är både orättvist och skadligt. Man har sagt, att de
gjorda anmärkmne emot 1853 års författn. äro orättvisa. Det kati
jag alldeles icke finna. Jag hänvisar i det afseendet Gr. Sparre
till »Juridiskt Archiv», hvarest en af våra utmärktaste jurister
låtit införa en kritik öfver 1853 års författn. långt strängare än
Hr Hasselrots reservation. Denne författare har hållit sig vid de
juridiska svårigheterna och visat att författn:n icke kan tillämpas
med mindre än att misstag begås. Jag har intet vidare att tillägga,
utan förnyar min anhållan om bifall lill Hr Hasselrots reservation.
Hr Tersmeden, Pehr Reinhold: Vid ett upmärksamt
öfvervägande af det ofvan anförda, torde äfven den som ej närmare
tänkt i detta ämne och äfven genom vistande på landet ej deri
samlat erfarenhet, långt ifrån att finna sig klart öfvertygad om
den stora vigten af stränga författn:r mot hemmansklyfning , tvärtom
anse att om föreskrifter deremot skola existera, stor varsamhet
bör iakttagas vid deras upställning. Han skall troligen finna, att
föreskrifterna derom äro kinkiga att rätt bestämma, så att de icke
verka större ondt än det man tror sig dermed vilja förekomma,
så att de nemi. ej hindra landets befolkande, stänga odlingshågen
och medborgarens rätt att på ärligt sätt försörja sig och vinna
sjelfbestånd, de ostridiga följderna af en fortgående hemmansklyfning.
Han skall troligen falla på den tanken, att en för vida
sträckt hemmansklyfning lämpligast medför sitt eget korrektiv
deruti, att de sönderstyckade delarne, hvilka icke såsom sådana
kunna bestå, sammanfalla af sig sjelfva; att jorden emellertid blifvit
odlad och förbättrad; och att hela den s. k. förlusten med
delningen varit åbyggnaden, och att åboen måste bli brukare eller
torpare å annans jord; ty det hör alldeles icke till de vanliga
förhållandena, knapt till undantagen, att en sådan åbo med familj
faller fattigvården till last, än mindre att han öfvergår till brottslingarnes
antal, hvilket äfven af FångStyrelsens Berättelser kan
inhemtas. Det händer denne precist detsamma som den hvilken
Vilt H. 4
Den 1 Angus ti e. m.
obetänksamt koper en fullt besuten hemmansdel utan att äga tillräckligt
kapital att deruti insticka, eller som icke har egen jord
utan med otillräckligt förlag sätter sig som brukare å andras. Han
skall kanske häraf icke anse otroligt, att de som förmena ordet
besutenhet vara en fiktion, en idé, som ej kan realiseras, icke
sakna allt skäl för ett sådant förmenande. Slutligen skall han ej
heller kunna ogilla det missnöje och den ovilja, hvarmed stränga
hemmansk!yfnings-förfaltn:r af allmogen anses, då de dels neka
densamma att på egen torfva söka bereda sig utkomst och sjelfbestånd,
dels för vinnandet häraf åbringa den kostnader och besvär.
Han skall troligen icke ulan skäl fästa sigvid den tanke, att den
enskilde bäst häruti bör förstå sitt eget bästa, och att derest andra
böra bedöma och afgöra om han får äga och bruka en hemmansdel,
de med ännu större skäl böra äga ett lika förmyndareskap i
afseende på arrendatorer m. fl. dylika; och att det är med förbud
härutinnan ungefär som med ifrågasatt förbud emot giftermål för
det man anses icke kunna berga sig, att nemi. det är i följd af
uplysning och klokhet, vunna genom upfostran till allt godt och
nyttigt, samt förståndiga slägtingars och vänners råd, som det
rätta och lämpliga i denna del skall utväljas. Märkligt är ock
att i Wermland, der, likasom i Dalarne, bemmansklyfningen gått
längst, Landsh., domare och deputerade i deras år 1846 afgifna
yttrande (hufvudsakligen vidhållet i sedermera afgifna utlåtin) afstyrkt
stränga åtgärder mot den i länet tilltagande hemmansklyfningen.
Hr Sparre, Sigge: Jag ämnar icke yttra mig i sjelfva
hufvudfrågan, utan endast visa att Hr Dalman verkligen gjort sig
skyldig till ett förbiseende af skillnaden emellan hemmansklyfning
och jordafsöndring. Han har nemi. sagt, att skillnaden egentligen
är af kameralistisk egenskap, men jag påstår att den är både
kameralistisk och statsekonomisk. Den är af statsekonomisk vigt,
derföre att jordafsöndringen icke ansvarar för någon del af hemmanets
onera, utan det är stomhemmanet som får vidkännas dem;
men vid hemmansklyfning öfverföres på den utbrutna delen så
mycket af stomhemmanets onera och utskylder som motsvarar denna
utbrutna del. Detta har jag velat nämna.
Hr von Schantz, Carl Jakob: Äfven jag delar den
åsigten att jordafsöndring må vara tillåten. Intet är väl hårdare
än att, då jag hopsamlat en sparpenning, jag skall vara utestängd
från möjligheten att förvärfva mig en jordlott, hvarpå jag med min
familj kan vara försörjd. I fråga om skillnaden emellan hemmansklyfning
och jordafsöndring, medgifver jag att en sådan finnes.
Emot hemmansklyfning finnes intet hinder, endast den sker efter
1827 års författn., och fördelarne af denna författn. äro så öfvervägande,
att jag mäste yrka uphäfvande af 1853 års Förordn. och
instämmer i Hr Hasselrots reservation.
Hr Dalman: Jag förmår i sanning icke inse den kamera
listiska
och slatsekonomiska skillnad Hr Sparre updragit. Säkert
Den 1 Augusti e. m. 51
i
är emellertid, att med afseende å den statsekonomiska fördelen
säkerheten för utgörandet af onera och utskylder är långt större
om ett hemman innehafves af flere åboer än af endast en. För
Staten är det fullkomligt likgiltigt hvem som erlägger dessa onera,
endast de utgå. Jag förnyar min anhållan om bifall till Hr Hasselrots
reservation.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Såsom Hr Has
selrot
och äfven 11 r Dalman visat, finnas olägenheter af 1853 års
förfaltn., men Gr. Sparre har äfven framhållit en olägenhet, som
just upstår för de mindre jordägarne, om denna förfaltn. undanrödjes.
Jag vill icke afgöra på hvilken sida de största olägenheterna
finnas, men jag anser emellertid gifvet, att 1853 års förfa
tt n. icke bör uphäfvas med mindre än att något annat sättes i
stället, hvarigenom de små jordägarne blifva skyddade. Säkert
emellertid är, att det vore en barbarisk lagstiftning att förhindra
någon att få förvärfva sig en liten jordlott och framgent
behålla den. Borttages eller upbäfves 1853 års författn., så blir
följden deraf, att jag väl för mina penningar kan inköpa en jordlott
hvarå jng med min familj kan hafva bergning, men sedan jag
väl förkofrat mig och nedlagt kapitaler, vare sig i penningar eller
arbete, på denna jordlott, skall jag från densamma kunna skiljas
endast på den grund att jag icke är besuten. Undersökningar om
denna besutenhet skola då anställas många år efter det jag kommit
i besittning af jordlotten; och befinnes deraf att jag är besuten
får jag behålla min jord, men i annat fall måste jag afträda
den. En sådan lagstiftning synes mig icke öfverensstämmande med
de äsigler som böra göra sig gällande. Anser således R. o. Ad.
någon förändring i 1853 års författn. behöflig, så torde Betänk,
böra återremitteras, men beslut ingalunda fattas att man skall
återgå till 1827 års Förordn.
Emellan jordafsöndring och hemmansklyfning är en väsendtlig
skillnad. Den sednare förutsätter, att en viss del af hemmanet
utklyfves och att denna del undfår i förhållande till sin storlek
andel i hemmanets alla onera, hvaremot jordafsöndring är utbrytandet
af en viss jordlott från hemmanet, och denna jordlott åsättes
endast en viss afgäld som utgöres till stomhemmanet. Jordafsöndringen
synes mig derföre förmånligare för dem som hafva
små tillgångar, ty de hafva då icke andra utskylder än afgälden
till hemmanet och deltaga icke i skjutsning o. s. v., hvilket besvär
är så mycket känbarare, som på små utklufna hemmansdelar
hästar sällan kunna med fördel födas. Derföre bör, enl. min åsigt,
jordafsöndringen vara obegränsad. Kan i fråga om hemmansklyfning
någon utsträckning göras, så att den som undfår en utbruten
del har säkerhet för dess framtida besittning, anser jag det vara
ganska riktigt. Men under alla förhållanden synes mig jordafsöndringen
vara den förmånligaste för den fattigare befolkningen.
Frih. Tersmeden: Att det förefinnes en väsendtlig skillnad
emellan jordafsöndring och hemmansklyfning torde icke kunna be
-
55
Den 1 Augusti e. m.
stridas, enär i förra fallet den som besitter den afsöndrade delen
är skattskyldig till jordägaren, hvaremot innebafvaren af den utbrutna
hemmansdelen är skattskyldig till Kronan, emedan han i
förhållande till sin hemmansdel måste deltaga i alla stomhemmanets
onera. Derom synes mig icke vara mödan värdt att tvista.
Men hvad beträffar andan af 1853 års författn., måste jag förena
mig med dem som anse densamma obehöflig. Jag tror att 1827
års Förordn. varit fullkomligt tillfyllestsörande. Den fordrar bekräftelse
på besutenhet, och risken af en så utsträckt hemmansklyfning
att besutenhet icke åtföljer den utbrutne hemmansdelen,
är, enl. denna Förordn., att delägare i stomhemmanet hafva rättighet
att efter en viss beräkningsgrund inlösa den utbrutna hemmansdelen.
I 1853 års författn. är -gidels mantal det minsta
som får utklyfvas, ehuru undantag är gjordt för vissa län, der
detta minimum föreslås af K. Befh:de och ytterligare bestämmes af
en nämnd, som efter undersökning meddelar yttrande, huruvida
den ifrågasatta hemmansklyfningen får ske eller icke. Enl. min
åsigt har denna författn. icke verkat välgörande. Man har från
flera orter hört många klagomål. Det är klart, att i vårt land,
der hemmanens beskaffenhet är särdeles olika både inom olika
distrikter och ännu mera inom olika provinser, man icke kan
träffa det rätta om än detta minimum bestämmes länsvis. Detta
måste bero af lokala förhållanden. Jag tror äfven att denna Nämnd
icke verkar godt utan kan föranleda högst besynnerliga förhållanden,
och att 1827 års Förordn. varit långt bättre än 1853 års
författn. Likväl, skall någon förändring deri göras, anser jag att
man endast bör bestämma en viss tid inom hvilken lösningsanspråk
böra göras gällande.
På grund af förut och nu af mig anförda skäl anhåller jag
om återremiss af denna punkt, på det att Utsk. måtte komma i
tillfälle att taga frågan i förnyadt öfvervägande och föreslå ett
stadgande, enl. hvilket rättigheten att inlösa en utklufven hemmansdel
inskränkes till en viss tid.
Hr Dalman: Jag är förekommen af Frih. Tersmeden, eme
dan
min afsigt endast var att tillkännagifva det jag önskar återremiss
af denna punkt.
Hr von Schantz förklarade sig äfven instämma i anhållan
om återremiss.
Gr. Sparre: Om R. o. Ad. kände efter hvilka allvarliga,
långa och grundliga öfverläggningar Utsk. framfödt detta Betänk.,
skulle R. o. Ad., enl. min åsigt, vara öfveiffygade att genom den
ifrågasatta återremissen intet är att vinna. Frih. Tersmedens förslag,
att en viss lid skall bestämmas hvarinom lösningsanspråk
skall göras gällande, synes mig stå i strid med sjelfva andan af
1827 års Förordn. Denna Förordn. afser att hemman icke skola
klyfvas i mindre delar än att besutenhet dermed förenas och, på
det att klyfning i mindre delar skulle förekommas, infördes just
rättigheten att inlösa de öbesutne hemmansdelarne, Således, om
Den 1 Augusti e. m.
nu skulle föreskrifva.?, ait lösningsrätten skall inom en viss tid
göras gällande, blir della i fullkomlig sirid med de principer som
ligga till grund för 1827 års Förordn. Om derföre man ålergår
till 1827 års för fa 11 n. sådan den ursprungligen var, kan detta
icke efter Frih. Tersmedens förslag ske annorlunda äu genom ett
tillägg, hvilket, såsom jag redan visat, är stridande emot principerne
för Förordnm. Hitintills har jag endast vidrört den kamerala
delen af frågan, men då Frih. Tersmedens förslag åsyftar
att obesutenhet skall finnas jemte obesutenhet, måste jag betrakta
frågan ur statsekonoinisk synpunkt.
Det är besynnerligt, mine Hrr! att alla författare i statsekonomien
erkänna den frihet i handel och näringar i allmänhet,
till hvilken Adam Smith lade grundvalen; men under det de erkänna
denna frihet, äro de likväl i fråga om jordslyckningen af
olika meningar. Alla författare inom England äro af den tanke,
alt icke blott bruttoinkomsten utan äfven neltoprovenuen blifva
relativt större af ett större jordbruk än af en alltför stor styckning
af jorden, hvaremot andra länders författare bestrida delta.
Då således denna fråga ännu icke kan anses löst inom vetenskapernas
område, och vi från provinsen Dalarne, hvarest hemmansklyfning
fått fortgå ohejdad!., hafva de mest bedröfliga resultater
af denna hemmansklyfning, torde det vara skäl att icke tillåta
hemmansklyfning längre än att besutenhet dermed är förenad på
sätt 1827 års Förordn. bjuder. Jag tror således att Utsk. förfarit
rätt, då det i fråga om besutenheten icke gått öfver innehållet af
denna Förordn. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag till
denna punkt.
Hr Dalman: Jag vill visserligen icke bestrida, att den siste
talaren med särdeles grundlighet behandlat denna fråga inom Utsk.,
men att så varit förhållandet med öfriga ledamöter inom Utsk.,
synes åtminstone icke af Betänk., emedan deri förekomma så många
motsägelser, att man knappast vet hvarthän Utsk. syftat. Att
emellertid meningarne varit särdeles splittrade, bevisas deraf att
af Utsk:s 14 ledamöter, som deltagit i behandlingen af ämnet, icke
mindre än 7 reserverat sig, d. v. s. halfva antalet af ledamöterne,
och af dessa 7 hafva åtminstone 6 förenat sig med Hr Hasselrot.
Således tror jag, att Utsk. i händelse af en ålerremiss skall efter
en närmare pröfning komma till ett annat resultat. Jag vill icke
uppehålla R. o. Ad. med en vederläggning af Gr. Sparres yttrande
om obesutenhet och hemmansklyfning, emedan R. o. Ad. redan
godkänt Utslcs hemställan i 1 :sta punkten. Säkert är, att man
i detta fall bör mera fästa sig vid erfarenheten än vid vetenskapsmännens
raisonnementer, och då -|:de!ar af BondeSl:s ledamöter,
hvilka i denna fråga böra hafva lika mycken insigt åtminstone
erfarenhet som vetenskapsmännen och jemväl Adam Smith, uttalat
sitt missnöje med 1853 års förfatln., och många af samma Stånds
ledamöter icke ansett någon våda kunna upstå af en obegränsad
hemmansklyfning, synes mig detta hafva varit tillräckligt skäl för
Utsk. att komma till ett annat resultat.
54
Deni Augusti e. m.
Gr. Beckfriis, Corfitz: Jag var endast närv:de i Utsk.
vid det tillfälle då ifrågav:de punkt justerades, och enär jag dä
icke ansåg mig kunna fatta någon opinion i ämnet, har jag låtit
anteckna att jag icke deltagit i beslutet. Jag instämmer emellertid
med Gr. Sparre och det af det skäl, att i ett land sådant som
Sverige det icke är möjligt att åstadkomma en ekonomisk lagstiftning,
som är lämplig för alla orter. Jag har i allmänhet vistats
på landet och tror mig fördenskull temligen noga känna förhållandena
derstädes. Jag vet att i den trakt der jag bor finnes
t. ex. -|-:dels mantal med 100 tunnland jord, och icke långt derifrån
1 mantal af endast 64 tid jord. Att nu der reglera så, att
man på ena stället är besuten med 4 tid, men ej pa det andra,
det kan icke vara lämpligt. Men som det ej kan vara möjligt att
för alla ställen åstadkomma en fullt lämplig lagstiftning, måste
det ändå alltid vara olämpligare att hvart tredje eller fjerde år
ändra en ekonomisk lag. Den stora utsträckningen af hemmansklyfningen
har jag sett håde nyttan och olägenheterna af. En
talare har sagt, att det vore hardt för den som nedlagt sin lilla
förmögenhet på en jordtorfva att nödgas frånträda densamma. Sä
är dock icke alltid förhållandet. Jag . känner t. ex. specielt personer,
som kommit till den trakt der jag bor och för några hundra
Rdr köpt hemmanslotter, men icke för att derpå få lefva och dö,
utan för att snart komma i åtnjutande af fattigvård i socknen;
men deremot har jag sjelf efter 1827 års författn. löst mig till
en stor mängd sådana, dock har jag icke kunnat begagna mig af
denna rätt hos alla, emedan, då jag t. ex. varit ålagd att gifva
somliga 50 Rdr, andra 100 Rdr, och velat förmå dem att insätta
dessa penningar i sparbanken och gifva dem ränta derå, hafva
en del icke gått in derpå; och jag således icke kunnat begagna
mig af min rätt, ty de hade då ofelbart uplefvat sitt kapital på
några månader och sedan fallit fattigförsörjningen till last.
Att således vänta sig en lagstiftning som upfy 1 ler alla erforderliga
ändamål är, enl. min öfvertygelse, omöjligt, hvarföre jag
instämmer i Utsk:s hemställan.
Frih Raab, Adam Christian: Jag anhåller om tillgift
för det jag, som för ett par timmar sedan återkommit från en
längre resa, yttrar mig i ämnet, ehuru jag ännu icke hunnit genomläsa
Betänk.; men jag har hört Gr. Sparre yttra åsigter dem
jag måste besvara.
Gr:n sade, att det i vårt land vore särdeles vådligt att tillåta
hemmansklyfning utöfver hvad 1827 års författn. medgifver, m. e. o.,
Gr:n motsatte sig lättheten att kunna dela jord i mindre delar.
I denna fråga bar jag i allmänhet haft hvad man kallar liberala
åsigter, nemi. så tillvida, att jag icke anser lämpligt alt man i
fråga om hemmansklyfning utsätter något visst mantal eller någon
bestämd jordvidd. Gr. Beckfriis har redan visat huru olämpligt
hemmantalet är. -J:de!s mtl kan vara mera värdt än ett annat
^:dels mtl. Enahanda kan förhållandet vara med värdet af jordrymden.
Jag anser det vara en falsk grundsats, om man söker
Den 1 Augusti e. tn.
»5
förhindra folk att köpa sig ett litet stycke jord. Jag hämtar min
erfarenhet frän landet. Jag minnes, att å den egendom jag i
många är bebott, en arbetare hade förvärfvat sig ett tunnland jord.
Han bebyggde och upodlade den. Han upfostrade sina barn och
bergade sig mycket väl på denna jord. Det hade varit obarmhertigt
att fråntaga honom densamma. Jag hade visserligen kunnat
på grund af min lösningsrätt afhända honom den, men jag ville
icke göra det. Jag ansåg lagen fullkomligt orimlig, då den icke
tillät denne arbetare att bibehålla sin jord som han så väl skött
och uparbetat. Jag känner orter, der det finnes personer som innehafva
hvad man kallar backstugor både med och utan jord, och
erfarenheten har visat, att de som innehafva jord alltid berga sig
bättre än de som icke kunnat förvärfva sig sådan. Gå vi till
de länder, der jordfördelningen är tillåten, så finna vi att fattigdomen
der är större än i de länder hvarest jordafsöndring icke är
tillåten. I England är fattigdomen större än i Frankrike. Min
öfvertygelse är, att man bör så mycket som möjligt lemna frihet
att sälja större eller mindre jordrymder, och att hvarje inskränkning
i detta hänseende är skadlig. Förnekom arbetaren rättigheten
att köpa ett eller några tunnland så skola vi snart se att,
ehuru han arbetar i förhoppning att kunna betrygga sin familjs
framtid, han faller fattigförsörjningen till last. Gr. Beckfriis har
anfört exempel derpå, att personer, hvilka besutit jord, den Gr:n
efter rättegång blifvit tilldömd emot erläggande af lösen, icke velat
emottaga densamma och Gr:n ville icke heller lemna dem penningarna
af farhåga att de skulle förstöra dem. Nåväl! mine Hrr!
bevisar icke detta, att det för den fattigare befolkningen likasom
för kommunerna sjelfva är fördelaktigare att arbetaren beredes tillfälle
att förvärfva sig jord, hvarigenom han icke faller fattigförsörjningen
till last. Det måste således ligga en fördel deruti,
att en sparad penning får användas till inköp af ett jordstycke.
För min del tror jag att vi böra göra det till en lag, att, då vi
hafva så ringa arbetskrafter, vi befrämja möjligheten för arbetaren
att kunna förkofra sig och derföre tillåta hemmansklyfning, destoheldre
som vårt jordbruk i allmänhet är så stort, att det verkligen
medgifver en långt större hemmansklyfning än förut. Man
bär såsom skäl emot en vidsträcktare hemmansklyfning åberopat
provinsen Dalarne. Det elände som der är rådande, är väl icke
alt härleda derifrån, att en hvar har så ringa jordlott, utan fastheldre
derifrån, att de som hafva jord, hafva sina skiften skiljda
på alltför stora afstånd ifrån hvarandra, och således icke kunna
brukas med samma fördel som om de utgjorde ett enda jordstycke.
Samma förhållande är på Gottland och derföre har afvittring äfven
blifvit föreskrifven.
Således för beredande af lättnad i möjligaste måtto för den
arbetande klassen att kunna inköpa mindre hemmansdelar yrkar
jag återremiss af detta Betänk.
Hr von Troil, Samuel Guslaf: Enl. min åsigt har Gr.
Sparre så fullständigt och redigt utvecklat förhållandet med hem
-
Den 1 Augusti e. m.
mansklyfning och jordafsöndring alt jag endast behöfver instämma
med honom, men då flere talare och sednast Frih. Haab äskat
återremiss i afseende att befrämja möjligheten för den fattigare
befolkningen att förvärfva en egen jordtorfva, anser jag mig pligtig
att i Hrr:nes minne återkalla, att Utsk. i detta hänseende gjort
allt hvad man rimligen kunnat begära, enär uti sista punkten
Utsk. tillstyrkt utsträckning af jordafsöndringen långt längre än
1853 och 1855 års Förordntr medgifver. Återgår jag till frågan
om hemmansklyfningen, så hafva åtskilliga ledamöter yrkat, att
man borde återgå lill 1827 års Förordn. och således 1853 års
författn. uphäfvas. Jag frågar då, hvilken är den stora skillnaden
emellan dessa båda författnrr? Den förra föreskrifver besutenhet,
så äfven den sednare. 1827 års författn. lemnar icke den som
köpt en obesuten jordlott säkerhet derför att ju icke i framtiden
någon af hans grannar visar att han är obesuten, och således tvingar
honom att afträda denna jordlott mot en ringa lösepenning.
1853 års författn. har för afsigt att i detta afseende betrygga den
fattiges rätt, och stadgar derföre att ett hemman må klyfvas ända
till |pde]s mtl, utan att fråga om besutenhet derå må kunna upstå,
och att det må ankomma på K. Befh:de i de olika länen att efter
inhämtad kännedom af sakkunniga personer hos K. M. hemställa,
huruvida icke detta £ mtl är en för stor del af hela hemmanet,
och om icke en mindre del må kunna ulan föregången undersökning
utklyfvas. Erfarenheten har visat, att från många län dylika
hemställningar blifvit i underd:bet gjorda, och i en del län har
man föreslagit det minsta som må utbrytas till T1^:dels, ^tdels,
gi^-tdels, ja ända till ^dels mtl. Således har 1853 års författn.
försäkrat innevånarne i dessa län, att till det för länet bestämda
bråktal kunna dela ett hemman utan att klander deremot må kunna
anställas, och för att än vidare betrygga innehafvaren af en mindre
jordlott att få sitta i orubbad besittning af densamma, innehåller
1853 års författn. ytterligare, att inom hvarje socken skall
finnas en Nämnd af 2 personer, och den som vill klyfva ett hemman
i mindre delar än det bestämda bråktalet, måste vända sig
till Nämnden, som derefter verkställer undersökning om besutenheten.
Sedan Nämnden intygat den, kan köp om denna ringa
hemmansdel afslulas och köparen är då säker att ingen kan på
grund åf lösningsrätt beröfva honom hans jord.
Wig synes, alt 1853 års författn., hvilken, enl. mitt omdöme,
blifvit obefogadt klandrad, lemnar större säkerhet åt innehafvaren
af en mindre jordlott än 1827 års författn. Utsk. har på ett
förtjenstfull! sätt genomgått historiken i frågan, och angifvit de
anbefallda Komitéernes i de olika länen åsigter, hvilka i det närmaste
varit öfverensstämmande med den Utsk. nu uttalat, eller att
någon förändring i 1853 års författn. i fråga om hemmansklyfning
icke bör äga rum. Deremot anser jag, lika med Utsk., att författntn
i afseende på jordafsöndring undergår förändring. Frih. Haab har
redan påpekat några exempel derpå, att den som vill förvärfva sig
en mindre jordlott, såsom ett halft tunnland, icke borde derifrån
förhindras. Jag vill då fästa upmärksamheten derpå, att jordafsön
-
Den 1 Augusti e. m.
57
dring är tillåten såväl med full äganderätt för lifstid som endast
pä viss tid eller högst 50 år. Enl. min åsigt bör jordafsöndringen
utsträckas till ett halft tunnland öfver hela Kiket, och den
som genom afsöndring förvärfvat jord, har till densamma lika säker
besittningsrätt som vore jorden förvärfvad genom hemmansklyfning,
endast med den skillnad, att innehafvaren af afsöndrad jord är
befriad från alla andra prestationer utom afgälden till stomhemmanet.
Enl. min åsigt, har Utsk. förfarit rätt, och, såsom jag nämnt,
är klandret mot 1853 års författn. fullkomligt obefogadt och härleder
sig derifrån, att man icke skiljt emellan jordafsöndring och
hemmansklyfning. Möjligheten för den fattigare befolkningen att
förvärfva sig eget tak öfver hufvudet, är genom 1853 års författn.
betryggad endast jordafsöndringen utsträckes till ett halft tunnland.
Gr. Sparre: Sedan Ilr von Troil yttrat sig har jag föga
att tillägga. Om Frih. Raab från början afhört discussionen, skulle
han ur sitt yttrande uteslutit allt hvad han . sagt om lättheten för
den fattigare befolkningen att förvärfva sig en jordlapp, emedan
jag började mitt första yttrande dermed att jag ville befordra denna
lätthet, hvilken Ostadkommes just genom jordafsöndring, men alldeles
icke genom hemmansklyfning. Dessa vackra och välljudande
satser synas mig icke vara här, i fråga om hemmansklyfning, på
sin plats. R. o. Ad. har genom ett föreg:de beslut redan bestämt,
att någon förändring i grunden för hemmansklyfning icke skall
äga rum. Genom detta beslut, som rörde lista punkten, hvari
Utsk. afstyrkt all förändring i fråga om besutenheten vid hemmansklyfning,
har 11. o. Ad. uteslutit möjligheten för Utsk.. att,
i händelse af en återremiss, göra något för hemmansklyfningen,
såvida nemi. Utsk. skall ställa sig R. o. Ad.ns beslut till efterrättelse.
Såsom Ur von Troil sagt, har 1853 års författn. i detta
afseende icke gjort någon ändring i 1827 års Förordn. Afsigten
med den förra är, att, såvida 1827 års Förordn. icke skall vara
en död bokstaf eller en snara, genom hvilken folket innarras att
köpa mindre hemmansdelar ulan säkerhet alt i framtiden få behålla
dem, just åstadkomma denna säkerhet. Då nu detta är den välgörande
verkan af för fa 11 n: n, kan jag icke begripa hvartill en återremiss
skall tjena.
Hr Dalman: Man har här endast fästat sig vid den kamera
Iistiska
och stalsekonomiska sidan af frågan, och i detta hänseende
har mycket blifvit ordadt, att jag dervid icke vill hålla mig. Man
har likväl förbigått de juridiska olägenheterna, som äro ganska
stora då fråga är om tillämpning af 1853 och 1855 års Förordn.
Om en ägare af friels mtl säljer hälften deraf eller yg-:dels mtl
i en ort der klyfning i så ringa delar är tillåten, säger allmänna
Lagen, att upbud derå får och skall beviljas så snart köp är afslutadt,
men enl. 1853 års författn. tillåles icke lagfart med mindre
än att den s. k. Jordnämnden förklarar köparen besuten å denna
hemmansdel. Skulle nu så inträffa, att denna Nämnd anser kö
-
58
Den 1 Angust! e. m.
paren obesuten, så frågar jag, skall köpet återgå? Nej? Skall
säljaren behålla köpeskillingen? Han säger: jag tager icke min
jord igen, jag har fått köpeskillings-revers och den återlemnar
jag icke. Detta är ju en uppenbar motsägelse emellan allmänna
Lagen och 1853 års författn. För undanrödjande af dylika olägenheter
yrkar jag fortfarande återremiss, på det att Utsk. måtte
taga frågan i förnyadt öfvervägande. I öfrigt åberopar jag Hr
Hasselrots reservation.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å förev:de
punkt af Utskis Betänk, framställda propos:ne, besvarades med
blandade Ja och Nej; hvarpå förstnämnde propos. förnyades, samt,
sedan härvid svaren utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande. -
Frih. Tersmeden begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes en så lydande voter:spropos.
:
Den som bifaller Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s i Betänk. N:0 27 gjorda tillstyrkande, att åtskilliga motionärers
tillstyrkande om uphäfvande af K. Förordnme d. 13 Juli
1853 och d. 20 Juli 1855, såvidt dessa författnrr afse hemmansklyfning,
icke må till någon R. St:rs vidare åtgärd föranleda,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de mot Utskis förenämnde tillstyrkande
gjorda anmärkmr föranleda till återremiss.
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 22.
Nej — 16.
Pröfningen af de återstående punkterne i förev:de Betänk,
upskjöts till nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde frän Utsk:n inkomne
Utlåt, och Betänk:n; nemi. från
SlalsUlskotlel:
N:o 96, i ani. af erhållen återremiss å Betänk. N:o 53, i
fråga om inrättande af ett Landtbruksinstitut i Skåne;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:0 103, i ani. af väckte motioner, rörande K. Kungörelsen
d. 22 Maj 1852, angide särskilda stadganden i afseende på minderåriga
personers användande vid fabriker och handtverk; samt
N:o 104, i fråga om ändring i föreskrifterne ang:de allmänna
beväringen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. en qvart på 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Ilen 5 Augusti.
59
Onsdagen den 5 Augusti 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 3 prot:s-utdr. för d. 1 dennes e. m. samt pleni-prot.
för d. 29 sistl. Juni.
Ilr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag anhåller vördsamt
att i prot. få antecknadt att jag icke var närv:de i sisla
plenum, då R. o. Ad. förändrade sitt förut fattade beslut, enl.
hvilket högst 20 millioner skulle få uplånas för jernvägarne. Då
jag hör till deras antal, som anse att, i händelse statslån skola
uptagas, de åtminstone böra uptagas i så ringa skala som möjligt,
så kan det synas besynnerligt, att jag, till följd af enskilda angelägenheter,
aflägsnade mig då en så vigtig fråga förekom. Det
må då i prot. antecknas lill min ursäkt, att, då Hr Gr, o. Landtm,
nyss hade visat den mest samvetsgranna ömtålighet om grundlagarnas
helgd, så att Hr Gr. o. Landtm, t. o. m. vägrat propos. på
ett tillägg till ett redan fattadt beslut, emedan Hr Gr. o. Landtm,
ansåg detta tillägg innebära en förändring of beslutet, då vidare
E. o. Ad. gillat denna Hr Gr. o. Landtm:s upfatlning, ehuru det
föreslagna tillägget de facto icke innehölle en sådan förändring,
så kunde jag omöjligen föreställa mig, att- E. o. Ad. en timma
sednare skulle antaga och godkänna ett SiatsUtsIcs Utlåt, hvari
föreslogs detsamma som R. o- Ad. förut efter långvarig debatt
genom votering förkastat. Det var således ursäktligt att jag aflägsnade
mig innan frågan förekom; ty jag kunde aldrig tro, att
R. o. Ad. skulle vilja försöka, eller tillåtas att förändra det beslut
som i en så vigtig sak en gång var fattadt.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Ehuru jag med
tacksamhet erkänner det förtroende R. o. Ad. bevisat mig, genom
att utse mig till en plats i årets statsrevision, nödgas jag likväl
afsåga mig denna plats, emedan jag redan blifvit hedrad med förtroendet
att vara ordf:de i Bevilln.Utsk., och som ett af detta
Utsk:s vigtigaste Betänk:n ännu är under pröfning, så vill jag
icke lemna denna plats.
I sammanhang härmed tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, alt till
honom från Hr Trolle, Carl Axel, ankommit en så lydande
skrifvelse:
I öfverensstämmelse med min sistl. gårdag aflålne telegrafdepesch
får jag äran anmäla, att jag för vårdandet af min helsa
finnér mig nödsakad afsäga mig förtroendet att deltaga i innev:de
eo
D e n f> Augusti.
års revision af Statsverkets, Bankens och RiksgisKontis tillstånd
styrelse och förvaltning, m. rn.
Efter upläsningen af denna skrifvelse yttrade Ilr Gr. o. Landtm.,
att den deri åberopade telegrafdepeschen endast innehållit, alt Hr
Trolle för vårdandet af sin helsa nödgades, enl. läkares föreskrift,
afsäga sig förtroendet att deltaga i innevide års statsrevision;
hvarjemte, och enär med anledn. af Gr. af Ugglas’ och Hr Troiles
nu anmälda afsägelser, R. o. Ad. borde välja 2:ne revisorer för
innev:de års statsrevision, Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. behagade företaga detta val vid början af först inträffande
plenum i nästa vecka; hvilket bifölls.
Uplästes ett af Hr af Sillén, Aug. Wilh., inlemnadt så
lydande memorial:
I anseende till trägna och brådskande enskilda göromål anhåller
undertecknad ödmjukast, att blifva befriad fiån sin plats
såsom ledamot i Bevilln.Utsk. med bibehållande af sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Bevilln.-  Ctsk. efter Hr af Sillén.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulskrs Betänk. N:o 27, i ani. af väckte motioner om förändrad
lagstiftning rörande hemmansklyfning och jordafsöndring;
hvarvid nu förekommo
3:dje punkten, ang:dc yrkadi uphäfvande af furbudet, all
med besuten hemmansdel få sammanlägga nbesuten hemmansdel af
annat nummer, eller all få till en besutenhet förena två obesutna
hemmansdelar af olika nummer.
R. o. Ad. b i föl 1 hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
4:de punkten, ang:de en af Utsk. tillstyrkt skrifvelse lill K. M.
i fråga om jordafsöndringar.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Mot det af Utsk. nu väckta
förslaget vore visserligen åtskilligt att anmärka med afseende på
de derstädes föreslagna minimi-beloppen, men som dessa i alla
fall alltid mäste till en viss grad blifva beroende af godtycket,
så vill jag icke i första rummet mot dem rikta min anmärkn.
Men besynnerligt är det, att man efter så kort tid vill förändra
den författn., som i ämnet blifvit stiftad, och att man i ett Iand
som vårt, der förhållanderne äro så olika i olika landsorter, ånyo
vill försöka att lagstifta lika för hela Riket. Det tycks som om
man borde föredraga det nuv:de stadgandet, hvilket, till sina allmänna
bestämmelser lika för hela Riket, likväl medger modifikationer
med afseende pä de olika orternes olika behof. Den författn.
som finnes måtte ej heller vara så dålig, då, ehuru man
medgifvit undantag, dessa likväl icke blifvit flera ände äro. Men
i alla fall är det principenligare att i sådana fall, då man i första
I)«ii S Augusti.
et
rummet bör (aga i betraktande orternes olika förhållanden, icke
stadga en så absolut föreskrift som Utsk. föreslagit. Utsk. försvarar
sig måhända dermed, alt Utsk. satt sin gräns så låg, att den
icke på något ställe blir för hög. Det är väl möjligt; men då
blir denna gröns pä flera ställen för låg, och derföre är det bättre
att, som nu sker, denna gräns regleras efter sig företeende omständigheter.
Jag anhåller om afslag på Betänk.
Hr Sparre, Sigge: De af den siste talaren framställda
betänkligheter mot Utskis förslag kan jag för min del icke dela.
Då frågan om ändring i stadgarne rörande hemmansklyfning i sista
plenum förevar, ansågo flera det icke vara lämpligt att fortgå på
denna väg, utan på efsöndringsvägen. Äfven inom Utsk. hade
denna åsigt gjort sig gällande, och då meningen med afsöndring
i allmänhet är att söka skaffa arbetaren ett eget hem, utan att
derföre sjelfva lägenheten behöfver vara tillräcklig till hans underhåll,
så hemställer jag om man icke bör godkänna Utskis sätt att
i detta afseende gå tillväga. På dessa skäl, och på dem som finnas
anförda i Betänk., vågar jag anhålla om bifall till Utskis
förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Uti våra skatteförhål
landen
kan ligga ett skäl att med afseende på hemmansklyfning
icke gå längre än Utsk. föreslagit. Om en hemmansdel k 1 yfves i
aldrig så små delar, så skola dessa dela skatterne med stomhemmanet
och deltaga i alla de särskilda onera som åligga detta.
Så är deremot icke förhållandet med jordafsöndringen, hvarföre jag
icke ens anser det vara något skäl att stadga ett minimum för
densamma. Jag är också öfvertygad att det innan kort tid går
derhän, att hvar och en får rätt att köpa en jordbit för att der
bygga en bostad. Ehuru jag således anser det vara rättast och
bäst för folket att ingen gräns finnes, så tror jag likväl, att man
under närvide förhållanden bör stanna vid hvad Utsk. föreslagit.
Hvad åter beträffar den sednare delen af morn., hvari säges: »Under
besittning på viss tid, som dock ej får sträcka sig öfver 50 år,
må jemväl uplåtas minst ett halft tunnland jord i en lott», så
gäller det stadgandet redan nu inom ett visst afstånd från städerna.
Hyrorna i städerna stiga årligen, och derföre bör män så
mycket som möjligt bereda handtverkaren och arbetaren tillfälle
att i närheten af städerne skaffa sig bostad, och dertill behöfs
icke mera jord än som erfordras för att upbygga ett hus. Jag får
derföre anhålla om återremiss af den sednare delen af denna punkt
i den syftning att jordafsöndring må få göras i så små delar som
helst inom en half mils afstånd från stad. Jag anhåller deremot
om bifall till första delen af 31dje §:n.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: I motsats mot de
tvenne siste talarne får jag i likhet med Gr. Lagerbjelke yrka
afslag å Utsk:s förslag. Båda de sista talarne hafva uttryckligen
sagt, att meningen med den jord, som skulle uplåtas tillsammans
62
Den 5 Augusti.
med bostaden, icke var att de personer, som derpå bosatt sig,
deraf skulle draga sin utkomst, utan att de blott derigenom skulle
hofva en bostad, men deremot förtjena sitt uppehälle på annat
sätt. Dervid mäste man då tillse, huruvida någon annan förtjenst
kan af honom anskaffas eller icke; ty derpå beror huruvida en
sådan person skall blifva tiggare eller icke. Då man granskar
HushållningsSällskapens yttrande ang:de hemmansklyfningen, finner
man att tankarne varit olika i olika trakter ang:de hemmansklyf
ningens
större eller mindre utsträckning. Inom åtskilliga län
hafva HushåliningsSällskapen sagt sig icke kunna finna några olägenheter
vara förenade med en mera utsträckt hemmansklyfning,
då deremot HushåliningsSällskapen inom andra län afslyrkt en
sådan. Detta bevisar, att frågan är beroende af olika provinciella
lynnen. Om allmogens lynne är tarfligt oah arbetsamt, så blir
den lättare i tillfälle att underhålla sig utan annan hjelp än sitt
arbete; men man får alltid taga i betraktande om afsöndringen
sker i en trakt der tillgång finnes till stadigvarande annan förtjenst.
Om t. ex. i trakten finnes en stor fabrik, så är det icke
något skäl att göra inskränkning i jordafsöndringen. Men på
andra orter är förhållandet helt olika; ty bonden, hvilken egentligen
är den som afsöndrar, han har ingenting emot att lemna
från sig en liten jordlapp om han i stället får några dagsverken
under skördetiden. Derföre ser man också i vissa trakter skaror
af tiggare bosatta. Man vill i detta fall utgå från filantropiska
grundsatser, från individens rätt att försörja sig, och den vill jag
icke bestrida: men man upfattar saken ensigit; man glömmer att
se den äfven från andra sidan. Individens rätt att af samhället
fordra understöd är grundad på motsvarande skyldigheter mot detsamma,
och om individen isolerar sig, så kan han icke upfylla
dessa skyldigheter. Om samhället är skyldigt att understödja individen,
så äger det också rättighet att tillse det man icke på
ett lättsinnigt sätt använder dess medel. Jag skulle icke hafva
någonting emot en huru stor jordafsöndring som helst, om det
kunde stadgas att hvarje hemman vore skyldigt att ansvara för
underhållet af de personer som bodde på från detsamma afsöndrade
jordlotter, på det att kommunen icke dermed måtte betungas. Då
man vet huru förhållandet är i de trakter der ingen ordentlig
fattigvård finnes, der de äldre personerne vandra från gård till
gård, och endast erhålla sitt uppehälle för dagen, der barnen
skickas ut i de kringliggande socknarne för att tigga; då frågar
jag, om man icke nedlägger en kräfta i samhället, som mer eller
mindre växer, då man, utgående från moralitetens synpunkt, söker
bereda tillfälle till hjonelag utan att tillse huruvida detta hjonelag
sedermera mäktar att upfostra sina barn. Vid början af Riksdagen
väckte jag en motion, som åsyftade att tvinga församlingarne att
mera vårda sig om barnen än som nu sker. Denna motion blef
afslagen, ehuru jag kan försäkra R. o. Ad., att åtminstone i de
orter jag känner är kringvandrande tiggarbarn en daglig syn.
Det förundrar mig att en mängd ledamöter, som annars intressera
sig för kommunala inrättningar, och som inse att förhållandena
Den 5 Augusti.
63
äro olika i olika orter, i detta fall göra sig skyldiga till ett undantag.
Det är församlingen 'sorn bäst kan pröfva huruvida en
arbetare kan försörja sig genom sitt arbete oberoende af jordlappen,
och då behofvet af arbetare på alla ställen är temligen stort, så
kan man vara säker, alt man icke skulle vägra alt emottaga en
arbetare, om man ansåg att han skulle kunna föda sig. Församlingen
skulle då blifva den persona moralis, som, i händelse af
behof, finge sörja för arbetarens underhåll. Men om man beröfvar
församlingen denna rätt, så, gerna för mig, en jordafsöndring huru
vidsträckt som helst. Om man åter blott tager individens rätt i
betraktande, så kommer man logiskt derhän, att individen icke har
rätt att fordra någon hjelp derest han lättsinnigt förfarit. Jag
tror att 1853 års författn. varit tjenlig, ty man kan utan olägen
het
tillåta jordafsöndring på ställen, der tillfälle finnes till arbetsförtjenst,
men på åtskilliga örter måste man lefva på den jordlapp
som finnes att odla, äta den potates som der växer, utan möjlighet
att på denna afsöndrade lapp frambringa så mycket som till en
ko-föda, och följden deraf kan ej blifva annat än elände och tiggeri.
Jag, som ifrar för kommunal-väsendet, önskar, att kommunen sjelf
må få sköta sina egna intressen; ty det blir kommunen som får
underhålla dessa personer om de icke erhålla arbetsförtjenst. Jag
yrkar afslag.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: I sistlidne plenum då första
delen af detta Betänk, föredrogs, tog jag mig friheten yttra, att
jag med afseende på hemmansklyfningen anser 1853 års författn.
vara välgrundad, hvarföre jag också i det afseer.det afstyrkte all
förändring af densamma. Hvad åter angår frågan om jordafsöndring,
så tror jag att Ulsk. haft skäl till en framställning. Vi
böra noga skilja mellan hemmansklyfning och jordafsöndring; skillnaden
består egentligen deri, att då ett hemman k 1 yfves, så åtföljes
den utbrutna delen af en del af de skatter och onera, som åligga
hemmanet i sin helhet, då deremot vid jordafsöndring den som
blir ägare af den afsöndrade lotten endast betalar vissa dagsverken
eller en viss afgift till hemmanets ägare, hvilken sednare ansvarar
Kronan för skatterna. För min del tror jag, att då folkmängden
ständigt tillväxer, så bör man icke lägga hinder i vägen för jordafsöndring.
1853 års författn. har infört svårigheter, hvilka icke
funnos i den af år 1827; dessa beslå isynnerhet deri, att jordafsöndring
för alltid icke skulle få äga rum, såvida den afsöndrade
delen tillika utgjorde en besutenhet, och att jordafsöndring icke
får äga rum utan föregående undersökning. Enl. rnin tanka, är
jordafsöndring på landet för den lägre befolkningen nyttig; det är
väl möjligt alt Utsk. gått nog långt då det medgifvit att jordafsöndring
må äga rum för 50 år eller derunder af ända til 1£
tunnland, men då detta förhållande redan existerar i närheten af
alla våra städer, så anser jag det icke vara farligt att gifva jordafsöndringen
en sådan utsträckning öfver hela landet.
Det är bekant, alt den tilltagande befolkningen på många
ställen nödgas skaffa sig nya bostäder för att få tak öfver hufvud,
64
D e n 5 Augusti.
och lika bekant Sr det, att då dessa upbyggas utan någon säkerhet
att på längre eller kortare tid få besitta jorden, så blifva
dessa personer, hvars rättighet ofta endast grundar sig på ett
mundtligt löfte, af den nye åboen upsagda, hvarigenom de åter blifva
utan tak öfver hufvudet. Jag tror derföre, att den jordafsöndring
som här blifvit föreslagen, icke innebär någon våda, och derföre
får jag på grund af detta mitt anförande, och på grund af de
skäl som i sista plenum anfördes, anhålla om bifall till Betänk.
Det synes mig icke vora tjenligt, att, på sätt Frih. Tersmeden
föreslagit, återremittera detsamma; ty jag ber alt få erinra, att
det icke är fråga om den jord som ligger inom städernes staket
eller den s. k. stadsjorden. Man har visserligen sagt, att det
beror på de lokala myndigheterna inom de olika trakterna att
ingå till K. M. med framställning om förändring af den nu gällande
författnrn. Ja, det kan man visserligen göra med afseende
på beloppet af de tunnland som erfordras för att erhålla en jordafsöndring
för alltid, men icke i afseende på undersökningsfrågan,
icke i afseende på de öfriga delarne af denna författn. Jag tror
derföre, att det skulle vara af stort gagn örn en förändring häruti
kunde åstadkommas.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
StatsRjldet Frih. Curt Gustaf af Ugglas, som å K. M:s höga vägnar
aflemnade 8 Dess Nåd. Propos:r till R. St:r.
Hr Tersmeden, Pehr Reinhold: De skäl som blifvit
anförda mot bifall till detta Betänk, har jag för min del icke
kunnat finna tillfredsställande. Man har framställt en anmärkn.
som lika mycket gäller hemmansklyfning som jordafsöndring, man
har nemi. talat om olägenheten af täta ändringar af författmne.
Delta är visserligen i allmänhet en sanning; men hvad särskildt
beträffar detta förhållande, så får jag fästa upmärksamheten på att
det redan sedan många år tillbaka, dels genom de uplysningar
som man i statistisk väg har atj tillgå, dels genom Landshines
EmbetsBerättelser, visat sig en allmän tendens hos folket att på
ett eller annat sätt stycka, och det är icke rådligt att lagstifta i
strid med en sådan benägenhet; och likväl kan jag icke betrakta
1853 års författn.,- synnerligen i denna punkt, annat än som ett
försök i denna väg. Hvad åter beträffar att denna fråga mera
borde vara föremål för en lokal än för en allmän lagstiftning, så
är det bekant för alla, som följt gången af denna lagstiftning, att
vid sidan af den allmänna har följt en mängd med skäl stadgade
undantag. Jag hemställer, huruvida det icke vore lämpligare att
på en gång stadga en allmän princip, hvarigenom man för framtiden
icke behöfde tillgripa dylika lokal-lagstiftningar.
En talare har yttrat åtskilliga farhågor för den pauperism,
som härigenom skulle upkomma; han har sagt, att när dessa personer
icke kunde lefva på den jord de erhållit, så skulle de behöfva
söka biförtjenst, emedan de annars blefvo tiggare. Jag tror
att
Den R A.n gn sti.
65
denna utsigt för dem att blifva tiggare är gifven, såvida de icke
äga något hem, någon jord. Han har vidare omnämnt HushållningsSällskapens
olika yttrande i denna fråga. Jag bär icke varit
i tillfälle att derom taga kännedom, men jag anser att de af mig
åberopade Lan<lsh:nes EmbetsBerältelser borde hafva större vitsord.
Här bär blifvit sagdt, att då bonden afsöndrar sin jord i lappar
betingar han sig vanligen icke annat än några dagsverken. Jag
tror att detta mera är förhållandet med backstugorna än med den
jordafsöndring, hvarom här är fråga; och hvad beträffar backstugorna,
så vill jag icke taga deras försvar. Man har äfven sagt,
att individens rätt härigenom skulle få en alldeles för stor utvidgning.
Jag anser likväl individens rätt på det närmaste stå tillsammans
med samhällets existens. Man har äfven sagt, att härigenom
tillfälle skulle öpnas för alltför många att bygga hjonelag,
hvaraf för tidiga giftermål blefve en följd. Jag ber då att få uplysa,
att just i England der egendomen är nästan odelbar, och der
nästan hvarje större arrende, särdeles i Irland, går genom flera
händer tills del slutligen blir verkligen parcelleradt, der är förhållandet
så, att då t. ex. i Preussen I man af hvar 16:de, som
gifter sig, är 35 år gammal, så är deremot i England nästan hälften
af dem som ingå giftermål icke 25 år gamla, just derföre
at.t det i England är nästan omöjligt att kunna förvärfva sig fast
egendom. Man har äfven sagt, att ett antagande af detta stadgande
skulle stå i strid med en utvidgad kommunalfrihet, och att
kommunerne borde lemnäs frihet att häruti göra och låta. Jag
hemställer likväl, när det är fråga om en så vigtig princip som
denna, om icke Staten är skyldig åtaga sig saken. Det är klart,
att denna rättighet att afsöndra jord var en af de principer i
»Code Napoleon», vid hvilken den store lagstiftaren fästade mesta
upmärksamhet. En fransk författare, Sismondi, författare af »Nouveaux
principes d’economie politique, ou de la richesse dans ses
rapports avec la population», säger härom, sedan han yttrat åtskilligt
om de stora olyckor som blefvo en följd af den franska
revolutionen: »Så snart eländet har uphört, böra vi glädjas om
något godt blifvit en följd deraf, och * detta fall kunde del goda,
som deraf följt, icke hafva varit mera värdefullt eller mera försäkradl
om varaktighet »
Saken har äfven sin politiska sida, och då jag tror att pluraliteten
af. detta hus hyllar konservativa åsigter, så vill jag anföra
följande yttrande af den franske författaren Troplong: »Denna sjelfägande
bondeklass har samma konservativa känslor som en jordaristokrati,
utan dennas skadliga lyx och öfverdåd, den är lika
verksam och dess ansträngningar krönas med lika framgång, men
den är mindre äregirig. Ingen annan klass har så mycket att
förlora i revolutionens blodiga strider. Staten är städse säker att
i den finna elementer för ordningen samt en verksamhetens och
fredens anda.» Jag vill endast tillägga, att de farhågor man här
yttrat för pauperism, de gäfla egentligen backstugusittare och lösa
arbetare; ty när arbetaren får eget hem och blir fästad äfven vid
VIII H. ' 5
66
Den 5 Augnsti.
aldrig så liten del af jorden, så får han för densamma ett intresse
som lagstiftaren icke bör förbise. Jag får derföre på dessa skäl
och på grund af de som blifvit anförda af Gr. Sparre, Frih. Tersmeden
och Hr von Troil yrka bifall till denna punkt af Betänk.
Gr. Beckfriis, Corfitz: Hvad mig beträffar, har jag den
erfarenheten, att en för långt utsträckt jordafsöndring är mycket
skadlig, och jag anser den redan vara alldeles tillräckligt utvidgad.
Jag har sjelf ett exempel på, att då lOBdr Bko blifvit fördelade
på samtlige delägarne i ^:dels mantal, så har dividenden
icke blifvit mer än 3 sk. på hvarje; detta kan icke vara annat än
högst betungande för den öfriga församlingen; ty ehuru de afsöndrade
delarne icke utgöra mer än af socknen och således
ej heller bidraga för mer än T1j:del, så taga de likväl -|-:del af
fattiggarden. 1853 års författn. kan hafva sina brister, men sådana
■komma alltid att finnas, och man bör ej hvart tredje år förändra
en författn. Jag anhåller derföre om afslag på denna punkt af
Utsk:s förslag.
Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Jag kan icke annat än instämma med de Hrr som afstyrkt antagande
af Utslcs förslag i denna del. Upväxt på landet, jordägare
der och under flera år praktiserande vid landsdomstolar, har jag
sett huru nuv:de författning om jordafsöndring i tillämpningen
medför skada. Att gå än längre på samma bana, måste jag således
anse högst orätt. Emedan jag icke kunnat från början af detta
plenum vara tillstädes, känner jag icke innehållet af alla de anföranden
som blifvit afgifne, men då jag af den näst siste talarens
yttrande hört hvartut de syftat, ber jag få nämna några skäl emot
en vidare nedsättning af minimum för jordafsöndring, hvilka för
mig äro synnerligen talande, utan att ingå i någon hufvudsaklig
pröfning af hvad som här förut blifvit i ämnet yttradt. Det skäl
man i allmänhet begagnar för en ytterligare nedsättning i den
hittills bestämda minsta areal vid jordafsöndring är att den skulle
underlätta bosättning och derigenom befordra folkets sedlighet,
om också icke full bergning af jorden kunde vinnas. Förra delen
af detta påstående är visserligen oemotsägligt. Ty uppenbart är,
att ju mindre jordlapp någon har med full äganderätt, desto lättare
blir för honom att med små tillgångar bosätta sig. Alen att
förklara en sådan befolkning på små, besutenhet ej medförande
jordlotter såsom företrädesvis sedlig framför den enskilte tjenaren
eller jordtorparen, och att anse densamma såsom för samhällets
förkofran och bestånd främjelig, är i sanning ganska vågadt. Jag
skulle tro, att om den fransman, som nyss åberopades, hade varit
i Sverige och sett förhållandena hos oss, skulle han hafva kommit
till en annan slutsats än den, att en sådan befolkning vore den
man mest kunde räkna på såsom motståndskraft mot revolutioner.
Jag betviflar, vågar nästan förneka, att förhållandet är sådant i
Frankrike; åtminstone strider upgiften emot ganska bestämda yttranden
af andra för sakkännedom och skarpsinne berömda statsmän
Ren 5 Augusti.
67
och författare. Men om dessa misstagit sig och saken verkligen
förhåller sig så som Hr Tersmeden antager, hvilket jag i viss
mån ej vill bestrida, hvadan kommer en sådan olikhet i delta
afseende mellan Frankrike och Sverige? Jo! deraf att franska
jorden är mera fruktbar, klimatet blidare och att der finnes mera
tillfälle till arbetsförtjenst, men kanske mest deraf, att fransmannen,
då han äger litet, sparar, hvaremot svensken icke bryr sig derom,
utan förstör sin arbetsförtjenst huru hög än arbetslönen är. Detta
drag i svenska nationallynne! är så ofta åberopadt, att jag antager
det inom R. o. Ad. möta föga gensägelse, då jag hänvisar till
detsamma.
I motsats mot nämnde sats ber jag få anföra, att då vid flera
landtbruksmöten i Tyskland frågan om jordstyckningen med mycken
sorgfällighet och fullständighet blifvit behandlad, så har af dessa
mötens medlemmar nästan enhälligt den mening uttalats, alt jordstyckningen
bör af Staten och enskilde motverkas i sin utsträckning
utöfver hvad som för en arbetarefamiljs underhåll och sysselsättning
erfordras, endast med undantag för städernes närmaste
grannskap eller der andra lokala förhållanden kunna sådant föranleda,
samt att vid det sednaste så beskaffade möte, hvars förhandlingar
kommit till min kännedom, och hvilket bevistades af
jordbrukare, statsbushållare och lärda från de mest skiljda länder
— från Polen och Ungern — till Italien, Frankrike, England
och Sverige — den åsigt nästan utan gensägelse högt uttalades,
att jordens styckning till mindre lotter än för full besutenhet,
vore enl. erfarenheten icke blott för samhällets högre ändamål,
utan äfven för den enskilde och i sedligt afseende skadligt, samt
att de länder, som ännu icke beträdt den olyckliga banan att
främja jordstyckningen, borde derifrån afhålla sig. Kunde genom
en föreskrift, sådan som den ifrågav:de, af Utsk. föreslagna, någon
särdeles stor hjelp beredas åt den arbetande klassen, skulle jag
måhända såsom en nödfallsåtgärd kunna biträda förslaget; men
jag tror icke, att den arbetande klassen vinner, utan snarare förlorar
på hvad man här, under åberopande af dess fördel, påyrkar,
och jag anser förslaget så mycket mindre nödvändigt, som det,
enl. nu gällande författn., beror på Landshin i hvarje ort att föreslå,
och allmänheten inom hvarje län att genom honom begära
nedsättning i minimi-arealen för jordafsöndring. Jag tror med Hr
von Troil att det möjligen vore nyttigt om för Skåne en sådan
nedsättning ägde rum; men ingenting hindrar, att för de län som
äro mera fruktbara vinna en sådan nedsättning, utan att derföre
göra medgifvandet derom allmänt för hela Riket. I olikhet med
Hr Tersmeden tror jag det vara en fördel om frågor härom behandlas
af lagstiftningen med särskildt afseende å lokala förhållanden.
Om jag icke bedrager mig, har det äfven under många år
i landet varit en allmän klagan deröfver, att man i frågor af
denna beskaffenhet lagstiftat för hela landet, utan att rätta sig
efter särskilda ortförhållanden. Det har blifvit sagdt, att man
bör befordra hjonalag genom att lemna den, sorn har en liten
sparad arbetsförtjenst, tillfälle att nedlägga den i jord, men jag
68
Den 5 Augusti.
betviflar att en sådan befordran af äktenskap länder till samhällets
båtnad. Det är för öfrigt just en af de brister, som i Sverige
med skäl öfverklagas, att de förmögnare, som kunna ingå äktenskap,
de göra det icke, hvaremot de fattigare gifta sig och få
hela skaror med barn, som de kunna hvarken försörja eller upfostra.
— På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag afslag å
Utsk:s Betänk., eller, i händelse 11. o. Ad. ej skulle vilja besluta
detta, bifall till Gr. Sparres förslag.
Hr Tersmeden: Den siste värde talaren har missförstått
ett af de citater jag anförde, nemi. det af Hr Troplong, en af
Frankrikes mest berömda jurister. Han bar nemi. ingalunda sagt,
att de som hafva små jordlotter hafva visat sig äga mesta motståndskraft
vid tillfälle af revolutioner, utan att de hafva en större
motståndskraft än de som ingenting äga. Han bar vidare sagt,
att det ligger i franska arbetarens natur att spara, och i svenskens
att låta det gå som det kommer. Enl. de nyaste upsatser
jag läst om den franske arbetarens nuv:de ställning, så befinnes
han visserligen spara, men han depenserar det besparade på en
viss komfort, en viss elegans, hvarom den svenske arbetaren icke
har ringaste begrepp. Svensken åter är tarflig och härdad, och
hans enda slöseri är på bränvin. Jag tror derföre, att det skäl
som blifvit hämtadt från olikheter mellan dessa båda folk bör förfalla.
Vidare har den värde talaren sagt, att vid ett nyligen i
Tyskland hållet landtbruksmöte har man från Preussen, Ungern
och Polen yttrat, att de lagar som gynna en fri jordafsöndring äro
otjenliga. Det tror jag ganska väl, emedan jag vet att större
egendomar der äro bundna; ty i Ungern, Polen och Preussen bestå
egondomarne till större delen i majorater. Det nämndes
äfven Frankrike; i det afseendet får jag påminna om ett yttrande,
hvilket väl förtjenar något afseende, då det blifvit fäldt af Frankrikes
representant på mötet i Brtissel, Gr. Walewsky, hvilket
yttrande på det bestämdaste sätt förordade jordafsöndringen i
Frankrike. Hvad åter angår äktenskapen, så har jag icke sagt
att jordafsöndringen i allmänhet befordrade äktenskapen, utan att
den icke befordrade för tidiga äktenskap, såsom i England, der
t. ex. fabriksarbetaren gifter sig innan han upnått 20 år; då arbetaren
deremot der jordafsöndringen är fri, dröjer alt gifta sig
tills han upnått 40 år. Jag förnyar min anhållan om bifall till
denna punkt af Betänk.
Frih. Alströmer, Jonas: Ehuru jag icke kan vara full
komligt
nöjd med Betänk., då jag sjelf föreslagit en större utsträckning
af hemmansklyfningen, så skulle jag likväl vilja bifalla hvad
Utsk. föreslagit, emedan vi f. n. troligen icke kunna komma
längre. 1 ett afseende kan jag dock icke godkänna Utsk:s förslag,
nemi. dels derföre att nuv:de innehafvare al obesuten jord skulle
blifva underkastade afdrifning från sin ärligen förvärfvade egendom,
dels emedan det är en frestelse för vinningsbegäret att begagna
sig af lösningsrätten. Jag skulle derföre önska att R. o. Ad. ville
Den Augusti.
B»
för sin del antaga följande tillägg: att de som innehafva obesuten
jord, få innehafva den under sin lifstid, och lösningsrätten skulle
således först inträda vid deras död; om då ingen kompetent person
begagnar sig af denna lösningsrätt, böra den aflidnes rätls-innehafvare
få tillträda jorden och besitta den på deras lifstid, då löserätt
ånyo inträder; skulle försäljning komma i fråga, då håfve
den, som äger rätt till att lösa, frihet dertill. Jag skulle önska,
att ett sådant tillägg blefve gjordt, och jag har anledn. förmoda
att det blir inlaget i de andra Stånden, men då man här yrkat
återremiss så vill jag deruti instämma.
Hr Ca r 1 h e i m - Gy 11 en sk jö 1 d: Med afseende på Hr Ter
smedens
sista anförande vill jag endast tillägga, att jag är ledsen
om jag missförstått honom. Han har naturligtvis rätt att förklara
sina ord, och jag får dervid förblifva, men Hr Tersmeden bar
också missförstått mig, då han säger att jag åberopat endast
Preussen, Ungern och Polen. K. o. Ad. torde erinra sig alt jag
åberopat ej blott Tyskland, Polen och Ungern, utan äfven Frankrike
och flera andra länder. Hvad Frankrike beträffar, sades vid
ett af de af mig omnämnda landtbruksmöten, utan gensägelse af
någon mötets ledamot, att följden af parcellerings-systemet är ganska
olycksbringande, bland annat derföre, att de personer, som först
utbryta smålotter, ofta endast för en kort tid kunna berga sig,
och sedan falla i händerna på kapitalister och ockrare, hvilka låna
dem penningar eller köpa deras små jordstycken, lemnande dem
väl såsom brukare der, men i en belägenhet sämre än slafvens
eller den lifegnes. Del är icke här stället att vidlyftigt debattera
detta ämne, af en jemförelsevis så ringa anledn. som den närv:de.
Jag vill derföre nu ej längre fördröja öfverläggningen, men fortfar
att, på grund af hvad jag haft äran yttra, yrka afslag å förevtde
punkt i Betänk.
Efter härmed fulländad öfverläggning, framställde Hr Gr. o.
Landtm., att i afseende på denna punkt blifvit yrkadt, dels bifall,
dels återremiss och dels afslag; samt att Frih. Tersmeden yrkat återremiss
endast å sednare delen af Utsk:s förslag till förändring af
ifrågav:de 3:dje §, innehållande: »under besittning på viss tid,
som dock ej får sträcka sig öfver 50 år, må jemväl uplåtas minst
ett halft tunnland jord i en lott», samt ansett förev:de punkt i
öfrigt böra bifallas.
Frih. Tersmeden: Enl. min tanke kommer troligen Hr Gr.
o. Landtm, att till Ståndets afgörande öfverlemna hvilket som skall
blifva kontrapropos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid sådant förhållande någon
delning sf punkten vid proposmes framställande ej erfordras, och
då, efter sedermera först till bifall, sedan till afslag och derefter
till återremiss framställda propos:r, som alla besvarades med blandade
Ja och Nej, proposm lill afslag å denna punkt förnyades,
Den 5 Augusti.
71
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Innan jag yttrar mig i sak må i förbigående nämnas, att Lagoch
Ekon.Ulsk:n förbisett, att min motion om hemmansklyfningen
hufvudsakligen angick besutenheten i Dalarne. Då nu likväl så
många andra fästat Utsk:ns upmärksamhet vid denna bebjertansvärda
sak, att den lyckligtvis icke blifvit alldeles åsidosatt, vill
jag lemna detta förbiseende utan vidare anmärkn. och öfvergå till
föremålet för närv:de öfverläggning.
Vid en Riksdag då så mycket blifvit ordadt om kärleken till
fädernejorden och vigten af att understödja och bevara denna, med
afseende på börd, bör det ej förefalla besynnerligt om man gören
reklamation för denna rättmätiga känsla och förundrar sig öfver
att den föraktas, då den, bunden af fattigdomen, blifvit tvungen
att inskränka sig till och fästa sig vid ett visst minimum af jord.
De sammansatta Lag- och Ekon.Utsk:n hafva visserligen respekterat
den, då de, i sitt Betänk. N:o 28, nedsatt föreskrifterna för besutenhet
i Dalarne till två kor och fyra får, och medgifvit de vid
storskiftena å karta utmärkte obesutna jordlotter att icke emot
ägarens vilja vara lösen underkastade. Men detta är likväl något
helt och hållet godtyckligt. Respekteras kärleken till fädernejorden
och rättigheten att besitta sin på god tro och således ärligen
åtkomna bostad här på jorden för den ene, så bjuda både rättvisa
och billighet att sådant respekteras äfven för den andre, vare sig
att han äger mera eller mindre. Lagstiftaren kan ej, utan att
göra sig skyldig till väld, godtycke och mannamån, säga: du har
några qvadratalnar jord för litet, eller, du har kommit i besittning
deraf några dagar för sent för att jag skulle kunna erkänna
din kanske tjugu-åriga besittning såsom rättmätig och respektera
din kärlek till denna fädernelorfva. Ett sådant hufvudets, på
kalla, döda theorier byggda, räsonnement är så totalt praktiskt
hjertlöst, att, då lagen som ej är stiftad blott för theorien på papperet,
utan för att praktiseras i verkligheten, måste tillämpas,
skall det visa sig att theorien är påtagligen falsk. Men detta må
vara nog härom. Det duger i sanning icke, att under hvad förnuftig
förevändning som helst lägga händer på enkors och faderlösas
egendom och beröfva dem deras bergning. Man må huru
mycket man vill förakta, förbise och åsidosätta Guds ord; man må
stifta lagar tvärt emot detta ord; dess hotelser gå ovedersägligen
lika visst i fullbordan som dess löften. Man må triumphera öfver
alt till en tid hafva kunnat med sitt förnuft trotsa detta heliga
ord; donna triumph blir dyrköpt när förbannelsen börjar gå öfver
hufvudet. Få äro i detta ord så tillförsäkrade Guds synnerliga
vård och beskydd som enkor och faderlösa. Både gamla och nya
Testamentet äro upfyllda med vittnesbörd derom. Bland annat
står der uttryckligen, att: »Herren skall stadfästa enkans gräns.»'
Äfven står der: »Enkans tårar flyta väl neder åt kindbenet, mende
ropa upåt öfver honom, som dem utträngt hafva.»
Har nu Herren stadfästa! åt en enka en trång gräns, inom
hvilken Han beskyddat henne och låtit henne nära sig med de
sina intill sin ålderdom, och en lagstiftare beslutar att hon skall
70
Den 5 Angusti.
ropades starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det ban ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Frih. Alströmer: Jag skulle tro att Frih. Tersmeden af
står
från sitt yrkande om bifall, emedan hans yrkande på återremiss
af sednare punkten innefattades i min begäran af återremiss
på begge punkterna.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då votering blifvit begärd
af Frih. Tersmeden, som förut yrkat bifall till Utskrs tillstyrkande,
så borde, derest nu äfven votering yrkades af Frih. Alströmer,
som begärt återremiss, R. o. Ad:ns mening i fråga om kontraproposir
inhämtas.
Frih. Alströmer: Jag får hemställa till Hr Gr. o. Landtm,
huruvida icke återremiss kunde blifva kontrapropos.
Frih. Tersmeden: Som ingen understödt mig i min begä
ran
om återremiss af sednare delen af denna punkt, så vill jag
derifrån afstå.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde först om bifall och sedan
om återremiss å förev:de punkt af R. o. Åd. antoges till kontrapropos.
vid den begärda voteringen, ut fö 1 lo svaren med blandade
Ja och Nej, och efter det sedermera förstnämnda hemställan blifvit
förnyad och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
Hr Gr. o. Landtm, det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voterispropos.
:
Den som afslår den del af Sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskis Betänk. N:o 27, hvari en underd. skrifvelse
till K. M. blifvit tillstyrkt, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot denna del af Betänk, gjorda
anmärknir föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 33.
Nej — 30.
De öfriga delarne af förev:de Betänk, blefvo utan discussion
af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag-samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 29 och 30 sisth Juli på bordet lagda Betänk. N:o 28,
i ani. af väckt motion om ändring i K. Brefven d. 9 Febr. 1802
och 17 Aug. 1804, rörande besutenhet å hemman i Dalarne.
12
Den 5 Augusti.
drifvas bart ifrån denna jord, ty den är för liten; eller, hon
skulle ha kommit i besittning deraf några dagar förr än dessa
många åren började, under hvilka hon har inbillat sig få sitta der
i ro till sin död; så skola säkerligen de bittra tårar, som flyta
nedåt den arma bortdrifna enkans och bennes barns kindben, ropa
upåt öfver dem, som drifvit henne från hus och hem, från de af
Herren åt henne stadfästade gränsorna och nu låta benne försmägta
så godt som i landsflykt; ty — varén säkra—så skall hon känna
det. Och hvarföre öfvergår henne detta hårda straff? Jo, emedan
hon varit för fattig att äga tillräckligt mycket, och emedan hon
varit för tacksam och belåten med detta lilla, hvarvid hon fästat
sin jordiska trefnad, för att utan smärta kunna drifvas derifrån.
Men, Gud låter icke gäcka sig Låta vi sådana lagar på nytt
promulgeras i vårt land, så är förbannelsen ieke långt borta. —
I denna fråga skulle vi likväl icke en gång behöfva vända blicken
på detta mera ömmande förhållande med enkor och barn. Guds
ord förkunnar ett så bestämdt »ve» öfver sjelfva den här ifrågav:de
saken, utan särskilda biomständigheter, att jag trotsar någon lagstiftare
att kunna jäfva detsamma.
Guds ord säger: »Ve den som sitt gods formerar med annans
mans gods; huru länge vill det vara?» — »Ve dem som draga
det ena huset intill det andra och komma den ena åkern intill
den andra.» Propheten Esaias förkunnar, att sådant är för Herran
Zebaoths öron; och tillägger: »Hvad gäller om de många hus icke
skola öde varda, och de stora och sköna utan inbyggare?»
Det är säkert, att ingen som löser en obesuten jordlott, gör
det utan vinningsbegär, och utan att detta får öfverrösta kärleken
till och barmhertigbeten med den der stackars fattige, som äger
för litet. Statens operation härvid är således att fresta den rikes
vinningsbegär och drifva honom till kärlekslöshet och obarmhertighet.
Guds ord är i sanning icke förgäfves skrifvit. Må nu R. St:r
för framtiden begränsa eganderätlen huru som helst, så måste likväl
närv:de innehafvare af obesulne jordlotter för sin lifstid få sitta i
oqvald besittning deraf; och snikna grannars vinningsbegär icke
legaliseras af statsmakterna till den fattiges förtryck.
Det af Utskrn gjorda förslaget må dock för min del förblifva
oförändradt, blott det tillägg dertill göres, som jag här får vördsamt
föreslå, att:
Närv:de innehafvare af obesutne, efter storskiftena afskiljde
jordlotter, må under deras lifstid dem behålla. Gode män sätte
sedan värde derå, och den löse som rätt dertill häfver. Nu löses
ej, träde då den, som lösen få skulle, till, jorden och sitte oqvald
i sin lifstid. Efter hvarje innehafvares död gånge som nu sagdt är.
Säljes sådan jord, må den äfven lösas till betingad köpeskilling.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det vill synas som vore det
förslag, som Sammansatta Utskm framställt, mindre välbetänkt och
behöfligt. Af handlingarne synes, att den fråga hvarom här talas
redan är under K. M:s pröfning, och det torde derföre vara mindre
Den 5 Augusti.
71
lämpligt att påminna K. M. att behjerta dessa olägenheter. Men,
säger man, Utsk:n hafva föreslagit ett sätt att afhjelpa dem. Detta
svar är mycket sannt, men Utskrn hafva icke visat att olägenheterna
verkligen blifva afhjelpta genom antagande af detta förslag.
Utslen hafva föreslagit en förminskning af den areal som fordras
för en besutenhet, men man kan icke af förslaget se, att de omnämnda
olägenheterna derigenom afhjelpas, och ännu mindre kan
man vara säker på att någon rubbning icke derigenom skall upkomma
i det nu färdiga storskiftet. Utslen säger, att man tror
sig hafva funnit, att någon särdeles rubbning icke derigenom
skall åstadkommas. Denna tro må förtjena afseende, men icke kati
man säga att saken dermed är fullkomligt bevisad. Under sådana
förhållanden, då saken redan är under K. M:s pröfning, då det
icke är visadt att genom Utslcns förslag några verkliga fördelar
blifva beredda, och då man icke kan vara säker på att storskiftes
verket
blir orubbadt, så anhåller jag om afslag å detta Utskms
förslag.
Hr Sparre, Sigge: Olägenheterna af en fortsatt tillämp
ning
af K. Brefven 1853 och 1855 äro så kända, och inom Utsk.
med så mörka, men beklagligtvis så sanna färgor skildrade, att jag
anser det lagstiftningens målsmän ej längre böra fortgå på denna
bana. Utsk. har med afseende på sättet för dessa olägenheters
afhjelpande varit ganska villrådigt. Det har i första rummet fäst
upmärksambeten på hurusom de vilkor, som fordras för en besutenhet
i Dalarne, äro nog dryga jemförda med de vilkor som fordras
i öfriga delar af landet. Utsk. har likväl, med fästadt afseende
på hvad en föreg:de talare nämnt, noga tagit i betraktande huruvida
utförandet af förslaget i någon mån skulle rubba storskiftesverket.
Utsk. har för sådant ändamål rådfrågat den person, som
var mest kompetent att häruti gifva uplysning, och då hans tanka
i ämnet fullkomligt öfverensstämde med det af motionären upgifna
sättet för tillvägabringande af en ändamålsenlig lagstiftning, så
tvekade icke Utsk., på sätt här skett, tillstyrka R. St:r, att i
underd. skrifvelse hos K. M. anhålla om en sådan lagförändring
som den ifrågav:de. Jag tror, att de betänkligheter Gr. Lagerbjelke
yttrat till någon dol kunna anses häfda, och anhåller om
bifall till förslaget.
Gr. Sparre, Erik: Det ämne som nu är föremål för R. o.
Ad:ns pröfning är onekligen ett af de mest bekymmersamma, och
visar mer än tillräckligt hvart den obegränsade hemmansklyfningen
leder. Från urminnes tid hade inom Dalarne den sed varit herrskande,
att jorden delades mellan barnen vid arfskifte, i olikhet
med närgränsande provinser, t. ex. Helsingland och Gestrikland,
der den sed utbildat sig, att ett af barnen förblef vid hemmanet
och de andra förskaffade sig afsöndrade lägenheter eller s. k. torp,
hvilka i sin ordning upodlades till fullständiga possessioner. I
Dalarne åter klyfdes sjelfva hemmanet, och denna klyfning gick
slutligen till den ytterlighet, alt mot slutet af förra och början af
74
Den 5 A ugusti.
detta århundrade jorden var så sönderstyckad i små jordbitar, att
der fanns jordremsor af icke mer än 1 alns bredd, så att vid slottern,
egaren icke kunde fullt slå ut med sin lie. Davide Landsbin,
Frih. af Nordin gick in till K. M. med en framställning af detta
eländiga förhållande, och följden deraf blef storskiftet, hvilket alltsedan
har fortgått. Dess syfte är hufvudsakligen att sammanlägga
de små jordlotterna till smärre besutenheter; men redan då var
hemmansklyfningen gången så långt, att om man också sammanlade
en stor mängd personers jordlotter, så upgick det ändå icke till
en besutenhet. Denna bestämdes här, på samma sätt som i det
öfriga Riket, så stor, att på densamma skulle kunna födas 1 häst
3 ä 4 kor och getter. Om nu en person innehade flera smärre
lotter, hvilka likväl icke upgingo till en besutenhet, så sammanlades
flera sådane delar och deraf bildades en besutenhet, med
föreskrift att en af delägarne i den sålunda tillkomna besutenheten
hade rättighet att, såvida icke inom 20 år de särskilda delarne
genom arf eller köp sammanfallit, utlösa de öfriga. Nu har 20 år
förflutet sedan storskiftet blef verkställdt, och denna lösningsrätt
har börjat göra sig gällande; derigenom hafva flera familjer blifvit
skiljda från sin lilla jordlägenhet och ställda på bar backe. I
anledn. af framställningar i delta afseende, dels inom provinsen,
dels från statistiska kontoret, har K. M. anmodat K. M:s Befhide
att afgifva sitt utlåt., huru med denna sak skall kunna arrangeras,
så att man får ändamålet med storskiftesverket upfyldt utan att
bereda innebafvarne af dessa jordlotter alltför stora olägenheter.
Ett sådant utlåt, är redan för längesedan af K. M:s Befb.-de afgifvet
och har blifvit remitteradt till KammarColhm, som deröfver
skall afgifva sitt Utlåt. Nu kan det icke nekas, att då, genom
den tilltagande befolkningen i Dalarne, de hushåll som innehafva
jorden äro vida flera, inom många socknar nära en half gång till
så många som der finnas besutenheter, så skulle genom en sträng
tillämpning af lagen om lösnings-rätt en alltför stor mängd bushåll
blifva drifna från hus och hem. A andra sidan skulle möjligen
ett fullkomligt uphäfvande af besutenhets-principen inverka
menligt på hela storskiftesverket, och de betydliga kostnader som
derpå blifvit nedlagda skulle blifva utan frukt. Vid sådant förhållande
kan det icke nekas, att skäl finnes för den framställning
som blifvit gjord af en representant från Dalarne, och jag skulle
således icke hafva något egentligt emot om en framställning i
detta afseende till K. Af. afgåfves. Det kan likväl icke nekas,
att en sådan framställning, som här blifvit föreslagen, med en
vilkorlig, önskan från Ständernas sida, att vilkoren för en besutenhet
skulle nedsättas till hälften, innefattar ett bedömande af
denna fråga som, enl. min tanke, icke bör afgifvas utom af vederbörande
myndigheter och af personer på stället, som om dessa
förhållanden äga närmare kännedom. Enl. min mening borde
R. St:r inskränka sig till, att till K. M. afgifva en framställning,
dels i ändamål att något påskynda ärendet, hvilket länge varit
under handläggning, dels i ändamål att hemställa, huruvida icke
K. AI. täcktes tillse huru de omnämnda olägenheterna skulle kunna
Den 5 Augusti.
75
afhjelpas. Men att nu, på sätt Utsk. gjort, rent af förklara, att
man bör nedsätta besutenheten till hälften, det anser jag ännu
vara för tidigt för representationen att vidtaga. Det är sannt,
att, på sätt Utsk. yttrat, Chefen för Landtmäteriet förklarat sig
anse att det icke skulle komma att menligt inverka på storskiftet,
men jag känner icke huruvida han, hvilken som landtmätare haft
sin befattning i södra delen af Riket, om storskiftesverket har nog
fullständig kännedom för att att kunna deröfver afgifva ett Utlåt,
med den sakkännedom som är erforderlig för att representationen
derpå skall kunna grunda sitt omdöme. Jag tror således att Utsk.
i detta afseende gått längre än det bordt, men om R. o. Ad. vill,
på sålt här blifvit föreslaget, återremittera ärendet, för att taga
denna sak i öfvervägande, så vill jag icke motsätta mig det, ehuru
jag är öfvertygad, att med den impuls som frågan redan nu fått
det icke skall dröja länge, innan K. M., i den ordning saken blifvit
anhängiggjord, meddelar Utlåt, i saken.
Hr Sparre: För min del får jag säga, att jag icke kan
inse hvad det vore för nytta med en sådan skrifvelse till K. M.
som den siste värde talaren föreslagit. Om K. M. skulle anse
Utsk:s förslag i någon mån vara menligt för storskiftesverket, så
är naturligtvis K. M. oförhindrad att afslå detsamma och vidtaga
andra åtgärder. Gr. Sparres förslag kan jag på intet vis understödja,
utan fortfar med min anhållan om bifall till Betänk.
Gr. Lagerbjelke: En föreg:de talare har tydligen utveck
lat,
att man icke har någon säkerhet för att de olägenheter, som
i förev:de fall finnas, skulle afhjelpas genom antagande af Utsk:s
förslag. På samma sätt är äfven ådagalagdt att man icke kan
vara säker, det icke storskiftesverket genom antagande af samma
förslag rubbas. Man kan således icke säga, att det i Utsk:s förslag
ligger några fördelar. Återstår då frågan: huruvida man
genom antagande af samma förslag skulle kunna på ett lämpligt
sätt påminna K. M. att afgöra frågan; ty Ulsk:s förslag i och för
sig är icke något att rekommendera. Men i allmänhet är det
icke så lämpligt, och detta Stånd har aldrig dertill visat sig benäget,
att i oträngda mål påminna K. M. om hvad han bör göra.
En påminnelse i denna fråga är så mycket mindre af nöden, som
K. M. sjelf befallt undersökningar, med ledning af hvilka K. M.
kommer att afgöra frågan. Då jag således icke heller med afseende
på behöfligheten af en påminnelse kan anse Utsk:s förslag nyttigt,
så måste jag vidhålla mitt förra yrkande, och anhåller om afslag
å Relänk.
Gr. Sparre: Till svar på den värde talare som ansett, att
det icke finnes någon skillnad mellan mitt och Utsk:s förslag, får
jag förklara att skillnaden ligger deri, att jag anser det R. St:r
aldrig böra ingå till K. M. med begäran om något, hvars verkställbarhet,
lämplighet eller ändamålsenlighet icke är fullt säker.
Om R. St:r endast insett olägenheterna af en bestående författn.,
76
Den 5 Augusti.
utan att kunna utfinna på hvad väg de med säkerhet kunna afhjelpas,
så tillkommer det icke representationen att obetänksamt
framställa ett förslag, om hvars lämplighet man icke är förvissad,
men deremot kan representationen mycket val hos K. M. begära
vidtagande af lämpliga åtgärder. Detta utgör skillnaden mellan
mitt och Utsk:s förslag. „
Frih. Alströmer: I den händelse R. o. Ad. skulle vilja
förena sig om det af mig framställda förslag, så vill jag förena
mig med Gr. Sparre och yrka återremiss, emedan mitt förslag möjligen
då kunde inflyta i den skrifvelse som kunde komma att afgifvas
till K. M.
Gr. Lagerbjelke: Då Gr. Sparre så tydligt ådagalagt, att
förslaget icke på något sätt kan anses vara moget; att man icke
med säkerhet kan veta, huruvida de öfverklagade olägenheterna
verkligen derigenom afhjelpas, eller om icke rubbningar i storskiftesverket
deraf kunna föranledas, så kan man naturligtvis icke
tänka på att antaga detsamma. Hvad åter angår det andra förslaget,
enl. hvilket man uti en skrifvelse skulle anhålla, att K. M.
ville taga dessa olägenheter i betraktande och söka afhjelpa desamma,
så är det omöjligt för mig att inse, hvad sorn med detta
förslag skulle åstadkommas; ty K. M. vet redan att dessa olägenheter
finnas, och då K. M. befallt anställande af undersökningar i
detta afseende, så lärer väl R. St:r icke tvifla på, att det är K. M:s
mening att söka afhjelpa dessa olägenheter så snart undersökningarne
blifvit afslutade. Jag hemställer derföre, om icke förslaget
är obehöfligt, och om det icke vore lämpligast att afslå Retänk,,
hvarom jag redan en gång vördsamt anhållit.
Frih. Alströmer: Jag kan icke inse olämpligheten af ett
sådant förslag; ty den ena statsmakten bör väl äga rätt att medelst
ett förslag gifva den andra statsmakten sina önskningar tillkänna,
och på sådan grund fortsätter jag med min anhållan om återremiss
i syftning af Gr. Sparres förslag.
De härefter först till bifall, sedan till afslag och sedermera
till återremiss å förev:de Betänk, framställda propos:ne besvarades
alla med blandade Ja och Nej, hvarpå förnyad propos. till afslag
derå framställdes, och, sedan härvid svaren utfallit med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Frih. Alströmer begärde votering.
Dplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som afslår Sammansatta Lag-samt Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsk:s Betänk. N:o 28, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
De il 8 Augusti.
77
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde Betänk, gjorda
anmärkn:r föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 14.
Föredrogs och remitterades till Exped.Utsk. Hr Lilljehöölts,
Carl Berthild, d. 30 sisth Juli på bordet lagda motion, att, sedan
R. o. Ad. äfvensom Preste- och BondeSt:n bifallit hvad StatsUtsk.
uti dess Utlåt. N:o 80 föreslagit rörande löneförhöjning för innevar:de
år åt Underofficerare m. fl. tillhörande Arméens och Flottans
corpser och stater, underd. skrifvelse om hvad R. St:r uti
ifrågav:de fall beslutat, måtte, oberoende af den öfriga statslegleringen,
tili K. M. aflåtas, på det personalen, som blifvit tilldelad
löneförhöjningar, må deraf så fort. som möjligt komma i åtnjutande.
Föredrogos och biföllos StatsUtsIcs nedannämnde d. 30 sisth
Juli på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 98, i ani. af väckt motion, ang:de utförandet på enskild
bekostnad af vissa delar utaf stam-jernbanorne; och
N:o 99, i ani. af ItiksdagsFullmäktigen Pehl Östmans motion
rörande de för Statens jernvägsbyggnader erforderliga medel.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
StatsUtskis d. 30 sisth Juli på bordet lagda Utlåt. N:o 100, ang:de
anslag eller lån till en central-verkslad för tillverkningen af den
vid Statens jernvägsbanor nödvändiga materiel.
Föredrogs Hr Stjernsvärds, Gust. Mauritz, d. 1 dennes f. m.
på bordet lagda förslag att R. o. Ad. måtte, i öfverensstämmelse
med dess d. 4 sisth April fattade beslut, till K. M. ingå med en
underd. skrifvelse om KrigsHofRms omorganisation.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Den åtgärd motionären
föreslagit är åtminstone högst ovanlig. I en fråga af den allmänna
beskaffenhet, som organisationen af KrigsHofR:n, kan det
aldrig vara lämpligt att ett Stånd ingår tili K. JH, med en skrifvelse
af motsatt innehåll mot Ständernas skrifvelse.
Gr. Sparre, Erik: Det är sanning på sätt den siste tala
ren
anmärkt, att denna åtgärd är ovanlig, men den är likväl
långt från att vara utan exempel. Då i en fråga sorn ansetts företrädesvis
röra något Stånd, de öfriga Stånden fattat ett med detta
Stånd olika beslut, så har det icke sällan händt att detta Stånd
till K. M. aflåtit en underd. skrifvelse. En stor del af R. o. Ad:ns
medlemmar höra till krigsslåndet, och jag är öfverlygad, att en
78
Den 5 Augnst!.
opposition uttalad af detta Stånd icke skulle undgå att utöfva inflytande
på pröfningen af denna fråga. Krigsbefälet är icke särskildt
representeradt, men då, som nämndt är, R. o. Ad. bland
sig räknar många dess medlemmar, så kan man antaga att dess
mening i denna fråga är lika med R. o. Ad:ns. Vid sådant förhållande
anser jag bifall till Hr Stjernsvärds förslag icke vara
olämpligt, särdeles som en stor del bland Arméens medlemmar
anse det R. St:rs beslut icke är för den judiciella lagskipningens
gång nyttigt. Jag får derföre tillstyrka bifall till IIr Stjernsvärds
förslag.
Frih. Tersmeden: Utan att ingå i pröfning huruvida R.
Stirs beslut i denna fråga är det bästa eller icke, får jag fästa
upmärksamheten på, att ett så beskaffadt beslut af R. o Ad. skulle
tendera till att uphäfva ett redan af R. St:r fattadt beslut. I en
fråga som ensamt rör ett särskildt Stånd kan jag fatta att en
sådan skrifvelse beslutas, ehuru jag icke gillar åtgärden, emedan
den, enl. min tanke, icke öfverensstämmer med andan af våra
grundlagar. Hvad angår R. o. Ad:ns beslut i frågan, så lär det
nog i alla fall blifva kändt för dem som vederbör, så att vederbörande
nog blifva i tillfälle att dervid fästa det afseende de kunna
finna vara lämpligt. Men Hr Stjernsvärds motion kan jag icke
understödja, emedan jag anser att formerne derigenom trädas
för nära.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Mig synes det vara, om icke
farligt, åtminstone skadligt, om sedan genom 3 Stånds beslut en
fråga är afgjord, det fjerde Ståndet tager sig för att genom en
Särskild skrifvelse bifoga sin särskilda mening. Man har visserligen
sett det någon gång, men icke kan det i allmänhet vara
med formerna öfverensstämmande. Det är visserligen sannt, att
R. o. Ad:ns beslut vid detta tillfälle är ganska klokt och välbetänkt,
men alla missbruk börja på så sätt, alt man vidtager en i
och för sig riktig sak, ehuru man begagnar orätt form, sedan fortfar
man att begagna den orätta formen, och slutligen begagnar
raan orätt form vid orätt sak. Jag förenar mig derföre i den
begäran Frih. Tersmeden framställt.
Gr. Sparre: Det är visserligen sannt, att Regeringen i
alla fall får kunskap om hvilket beslut R. o. Ad. fattat; men p&
den omständigheten, om R. o. A. aflåter en särskild skrifvelse,
anser jag bero den större eller mindre vigt, som Regeringen kommer
att fästa dervid. Det är kändt, att om i en fråga af mindre
vigt, ett Stånds beslut icke öfverensstämmer med de öfriga Ståndens,
så låter detta Stånd dervid bero. Men om ett Stånd i en
fråga, hvars alla detaljer detta Stånd kan anses känna, är af olika
tanke med de öfriga Stånden, så vet jag intet hinder för detta
Stånd att i en särskild skrifvelse framställa sina åsigter i ämnet.
Om det vore fråga om en egentlig lagfråga, så kunde det anses
som en protest, men om Ståndet har rättighet att för K. M. fram
-
Den 5 Augusti.
79
lägga sina åsigter, så kan det icke förvägras Ståndet i en fråga
som Ståndet särskildt anser vara af vigt. Då, enl. min tanka,
nu så är förhållandet, så kan jag icke finna något skäl hvarföre
man icke i detta fall skulle kunna göra en sak som skett många
gånger förut.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talarens yttrande styrker mig
ännu mer i mina betänkligheter med afseende på denna fråga.
Om man i allmänhet ansåg, att då ett Stånd blef öfvorröstadt af
de öfrige, utan att ingå med en särskild skrifvelse, detta Stånd
ansåg frågan vara af mindre vigt, så skulle det egendomliga, att
icke säga vådliga förhållandet inträda, att så snart R. St:r fattat
beslut i en vigtigare fråga, så skulle alltid, då beslutet icke blifvit
fattadt af alla 4 Stånden, dubbla meningar inkomma till K. M.,
först R. St:rs och sedan minoritetens. Nu är det bekant, att det
ganska ofta händer att endast 3 Stånd sammanstämma, eller att
endast 2 Stånd äro af samma tanke, då Förstärkt Utsk. å R. St:rs
vägnar afgör frågan. Om då det eller de öfverröstade Stånden
alltid skulle vid vigtigare frågor ingå med sin särskilda skrifvelse,
så blefve formen för ärendernas behandling särdeles olämplig.
Härtill kommer ytterligare den olägenheten, att om då ett öfverröstadt
Stånd vid något tillfälle tegat, så skulle man deraf kunna
draga den slutsats, alt detta Stånd ansett frågan vara af mindre vigt.
Gr. Sparre: Vi böra icke bortblanda frågan, utan hålla
oss fast vid densamma. Det är här fråga om en sak, som företrädesvis
rör detta Stånd, och hvari detta Stånd företrädesvis kan
anses äga insigt och skicklighet. Vid sådant förhållande kan en
framställning från detta Stånd icke undgå att ådraga sig någon
upmärksamhet af Regeringen. Flerfaldiga gånger hafva särskilda
Stånd vid dylika tillfällen ingått till K. M. med särskilda skrifvelser.
Då det t. ex. vid sisth Riksdag var fråga om prestgårdsbyggnaderna,
så afgåfvo presterna, som ansågo saken röra dem
något närmare, en underd. skrifvelse; BondeSt. har äfven vid en
föreg:de Riksdag aflåtit en sådan särskild skrifvelse, nemi. i fråga
om skjutsen. R. o. Ad:ns mening kan äga ett visst inflytande,
emedan en stor del af dess medlemmar tillhöra krigsståndet, och
derföre ansåg jag icke vara olämpligt att R. o. Ad. inför K. M.
framlade sin underd. tanke i denna fråga. Häraf kan ingalunda
dragas den slutsats, att man i hvarje vigtig fråga borde aflåta en
särskild skrifvelse; ty orsaken hvarföre jag anser att man bör göra
det vid detta tillfälle är, att denna fråga icke allenast är af vigt
för Ståndet, utan äfven af den beskaffenhet, att R. o. Ad. bättre
än något af de öfriga Stånden bör kunna bedöma densamma.
O
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: I likhet med Frih. Ter
smeden
och Gr. Lagerbjelke, anser äfven jag det vara olämpligt,
att i en fråga som denna ingå till K. M. med särskild skrifvelse.
Gr. Sparre anförde såsom skäl för sin åsigt att man borde aflåta
en sådan skrifvelse, att R. o. Ad. kunde anses äga större insigt
80
Den ft Augusti.
i denna fråga än något af de öfriga Stånden. Jag får bestrida
detta yttrande; ty jag anser att en sådan sakkunskap äfven finnes
inom de öfriga Stånden.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Stjernsvärds förevide förslag, ropades starka Nej, jemte
några Ja, och efter sedermera till afslag å samina förslag framställd
propos., som besvarades med starka Ja, jemte några Nej,
förklarade FIr Gr. o. Landtm, att han härvid funnit Ja öfvervägande.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
nedannämde d. 1 dennes e. m. på bordet lagde Utlåt, och
Betänk., nemi. från
SlalsUlskollel:
N:o 96, i ani. af erhållen återremiss å Belänk. N:o 53, i
fråga om inrättande af ett Landtbruksinstitut i Skåne;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiblskoilet:
N:o 103, i ani. af väckte motioner, rörande K. Kungörelsen
den 22 Maj 1852, angide särskilda stadganden i afseende på minderåriga
personers användande vid fabriker och handtverk; samt
Nio 104, i fråga om ändring af föreskrifterne ang:de allmänna
beväringen.
Föredrogos, men begärdes på bordet, K. M:s nedannämnde
denna dag ankomne Nåd. Proposir till R. St:r:
l:o) angide anslag tili reparationer å de Veterinärinrättningen
i Stockholm tillhörande byggnader och till nya inventarier för
densamma;
2:o) rörande anmäld brist i tillgångarne för Flottans matrosers
och upfordrade båtsmäns mathållning sistI. och innev:de år;
2io) angide pension å Rikets Allmänna IndragningsStat för
Registralorn i Svea HofRätt Johan Christian Thulin;
4:o) angule afsöndring af jord från f. d. Ilautboist-bostället
Ingeshult vid Elfsborgs Regite till plats för en folkskola i Seglora
församling af Elfsborgs län;
5:o) angide ProvincialLäkarens Doktor N. L. Ählbergs upförande
å Allmänna IndragningsStaten till åtnjutande af en mot hans
innebafvande prcvincialläkare-lön svarande pension af 666 Rdr 32
ek. Bko eller 1000 Rdr Ernt årligen;
6:o) angide anslag för upförande af ett kapell inom Pajala
pastorat och af ett Bönehus uti Turtola by af ÖfverTorneå socken,
m. m.;
7:o) angide fyllnad och tillökning i ersättnings-anslagen till
Wadstena KrigsmanshusKassa och AmiralitetsKrigsmansKassan för
de till Statsverket indragna Rusthålls- samt en-per-mille-afgifierne;
och
8:o)
Oen 6 Ångusti.
81
8:0) ang:de öfverlåtelse på Järlåsa församling af Kronans rätt
till dana-arf efter Seraphia Lindskog.
H. R. 0. Ad. åtskiljdes kl. half 2 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Thorsdageu den 6 Augusti 185?.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot:s-utdr. för d. 5 dennes.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 5 dennes ankomne och på bordet lagde Nåd. Proposir
till R. St:r:
l:o) ang:de anslag till reparationer å de Veterinärinrättningen
i Slockholm tillhörande byggnader och till nya inventarier för
densamma;
2:o) rörande anmäld brist i tillgångarne för Flottans matrosers
och upfordrade båtsmäns mathållning sistlidne och innev:de år;
3:o) ang:de pension å Rikets Allmänna IndragningsStat för
Registratorn i Svea UofRätt Johan Christian Thulin;
4:o) ang:de afsöndring af jord från f. d. Hautboist-bostället
Ingeshult vid Elfsborgs Reg:te till plats för en folkskola i Seglora
församling af Elfsborgs län;
5:o) angide ProvincialLäkaren Doktor N. L. Ählbergs upförande
å Allmänna IndragningsStaten till åtnjutande af en mot hans
innehafvandc provincialläkare-Iön svarande pension af 666 fidr 32
sk. Bko eller 1000 Rdr Rmt årligen;
6:o) ang:do anslag för upförande af ett kapell inom Pajala
pastorat och af ett Bönehus uti Turtola by af OfverTomeå socken,
m. m.;
7:o) ang:de fyllnad och tillökning i ersättnings-ansiagen till
Wadstena KrigsmanshusKassa och AmiralitetsKrigsmansKassan för
de till Statsverket indragne Rusthålls- samt en-per-mille-afgifterne;
och
8:o) ang:de öfverlåtelse på Järlåsa församling af Kronans rätt
till dana-arf efter Seraphia Lindskog.
6
82
Den 6 Augusti.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 30 sist!. Juli och
d. 5 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 100, ang:de väckt fråga
om beviljandet af anslag eller lån till en central-verkstad för tillverkningen
af den vid Statens jernbanor nödvändiga materiel.
Ånyo föredrogs StatsUtsIcs d. 1 och 5 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 96, i ani. af erhållen återremiss å Betänk. N:o 53, i
fråga om inrättande af ett Landtbruksinstitut i Skåne.
Gr. Frölich, David: Detta ärende har nu återkommit tili
Ståndet, och den första anmärkn. jag dervid gör, är att det förekommer
högst besynnerligt, att denna fråga, som tillhör extra
statsregleringen, inkommit och föredrages till afgörande innan den
ordinarie ännu är afgjord, och med så mycken ifver bringas på
tapeten. Det är likväl icke svårt att inse orsaken dertill. Det är
en fråga som arbetas fram för att tillfredsställa ett mäktigt lokalintresse.
Det är icke ovanligt vid politiska förhandlingar att man
gör hvarandra återtjensler i och för emottagna tjenster. Det är
härigenom som förändringen af StatsUtsk:s Betänk, i detta ämne
härleder sig. Det nu förev:de N:0 96 är så mycket mindre skäl
att bifalla, som det innefattar långt mera än den enkla frågan om
anläggande af ett Landtbruksinstitut vid Alnarp. Då frågan förra
gången förevar, yttrade jag att man borde med detta anläggande
vänta till 1862, då arrendet är förbi, och egendomen således utan
hinder kan användas till Institut; men att sådant skulle nu ske,
måste härleda sig från en annan afsigt, som jag vid ålerremissen
antydde. Jag nämnde då, att det var en förveckling mellan
Landsh:ge-lönen i Malmö och denna fråga. Nu är påtagligt att,
på samma gång detta Betänk, om inrättande af ett Landtbruksinstitut
bifalles, så bifalla R. St:r äfven, att en lön, som är underkastad
förändring 1862, när de vilkor upböra på hvilka den dervarande
regleringen skedde, blir, så länge.det är Institut, af fortvarande
beskaffenhet. Jag har ingenting emot att Landsh:n får
sig en stor lön. Jag tycker dock, att äfven de andra Landshtne
borde få i samma proportion en lika stor. Det är kanske också
meningen, att desse skola sedan bomma in och säga: »Det är alldeles
orimligt att vi skola hafva så små löner, när Landsten i
Malmö har 1400 t:r spanmål.» De som med upmärksamhet följt
saken, torde finna, att Alnarp sedan uråldriga tider varit kungsladugård,
och att den i fordna tider blifvit af K. M. anslagen till
Landshin i Malmö, men denna lön ansågs vara så ringa att han
borde hafva penningelön derjemte. Nu äro dessa förhållanden
förändrade. Värdet af egendomen har, troligen genom dess upbrukning,
stigit derhän, att afkastningen deraf kan blifva till och
med öfver 1400 t:r, och detta är en bra stark lön i jemförelse
med andra Lundshus. Nu skulle, enl. den reglering som K. M.
och R. Sl:r öfverlåtit åt en Komité att upgöra, denna lön väl
också ställas i likhet med de öfriga, eller till omkring 5 å 6000
Rdr Bko, då den deremot nu stiger till omkring 16,000. Nu
Den 6 A ugus t i.
83
står i denna reglering, att som nuvide Landshm 8r innehafvare af
Alnarp så får han behålla sin spanmål. Denna reglering är dock
slut 1862, och det beror på K. M. att, ifall lönen då finnes
vara otillräcklig, skaffa Landshm större, och om den är för stor
taga något derifrån. Nu synes det att man blandar ihop två frågor
som icke höra ihop. Jag anser det icke rätt att lagstifta på detta
sätt, och jag kan icke undgå att anhålla, att den vid Betänk,
fogade reservationen måtte upläsas, hvilken icke är annat än Afdelningens
förslag, och som jag hoppas måtte blifva grunden för
Ståndets beslut.
Sedan i anledn. häraf de vid förev:de Utlåt, fogade reservattoner
blifvit upläsle, tilläde
Gr. Frölich: För enhvar som följt den uplästa reserva
tionen
bör det vara klart, att den reglering som skedde 1837
icke kan sträcka sig längre än till arrendets utgång. Jag vill för
min del icke motsätta mig alt Alnarp må framdeles uplålas till
Landtbruksinstitut. Det må vara en afgjord sak, så att R. St:r
kunna vid nästa Riksdag åberopa detta sitt beslut; men i afseende
å reglering af spanmålen skulle jag tro något annat beslut icke
behöfvas än det som finnes på sidan 12, nemi., att »Alnarp först
vid midfastan 1862 uplåtes till Landtbruksinstitut.» Det är på
denna framställning jag begär propos. Vi måste komma ihåg, att
det är ett belt olika förhållande här emot då Ultuna stiftades,
emedan den frågan ej var sammanblandad med frågan om Landsb:ns
lönevilkor. Saken kunde derföre då öfverlemnas till Landshm och
på sätt och vis till Hushållningssällskapet att ordna. Men här är
frågan så invecklad, att man först måste afgöra hvad som är hufvudsaken,
antingen att få ett Institut eller att få Landsh:ge-lönen
fastställd för alla tider. Mig synes, att vi icke kunna anse Hushållningssällskapet
för en lämplig auktoritet att emottaga så stora
summor som 200.000 Rdr eller deröfver. Det är visserligen fägnesamt
att se, att Landshm låtit pruta med sig, äfvensom att den
ledande personen, Gr. Beckfriis, på sin goda tro förklarat, att det
icke behöfves 200,000 utan blott 175,000 Rdr, men jag hemställer,
om så stort anslag dock kan gifvas under sådana former.
Hvad är Hushållningssällskapet i Skåne annat än en enskild
förening, och hvad garantier hafva It. St:r att medlen riktigt användas?
Jag vill visst icke ifrågasätta misstroende till personerne,
men instjtutionen är icke känd i vår kameral. Jag påstår,
att formen är till den grad orimlig, att jag icke kan undgå att
deremot nedlägga min protest. Jag förnyar min anhållan, att Hr
Gr. o. Landtm, ville framställa propos. om bifall till de på sista
sidan uptagna begge punkter.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Då denna fråga förra
gången utgjorde föremål för R. o. Adrns öfverläggning, sökte man
göra troligt, att genom ifrågav:de förslag någon förhöjning skulle
vinnas i Landsbms i Malmöhus län lönevilkor, och det var äfven
ett af de skäl som motsidans talare anförde. Jag tog mig då fri
-
84
Den 6 Augusti.
heten att söka visa misstaget härutinnan, och åberopade författnm
som stöd för min åsigt; men som Gr. Frölich då ej torde hafva
varit n3rv:de, eller också ej förstått mig, så måste jag nu uprepa
hvad jag då sade. Genom K. Brefvet d. 24 Febr. 1837 är stadgadt,
att Landsh:n i Malmö skall åtnjuta dels 400 t:r korn, utgörande
den bestämda afgiften för åtnjutandet af arbetsskyfdighet
från vissa hemman, dels också arrende-afgiften för sjelfva kungsgården
1000 t:r. Det är således stadgadt, att lönen skall utgå
med 1400 t:r spanmål och icke i penningar. Vidare är sagdt,
att kungsgården borde utarrenderas, _ och att, om vid framdeles
skeende utarrendering, arrendet icke upginge till nämnde belopp,
K. M. skulle äga att i detta afseende göra jemkning. Således
synes, att det belopp, som Landshm på grund af sin fullmakt
äger upbära, utgör, i likhet med hvad som utgår till den nuv:de,
1400 t:r. Är man ense om detta och går till Utslcs förslag, så
finner man att lönen der är uptagen till enahanda belopp, eller
1400 t:r spanmål. Jag kan således icke finna annat, an att Utsk.
förfarit alldeles riktigt och i full öfverensstämmelse med gällande
författnm. Jag kan icke heller inse, huru det skall kunna upslå
några sådana kollisioner som dem Gr. Frölich sökt göra troliga;
ty om t. ex. Landshm skulle från Statsverket upbära dessa 1400
t:r spanmål, och arrendet deremot inginge till Kronan, så blefve
detta blott en onödig omväg. Den andra anmärkn:n, sorn Gr.
Frölich framställt, var, att han ansåg att man gått lättsinnigt
tillväga, då man på Skånska Hushållningssällskapets förord ansia-,
git så betydliga summor som dessa. Afven i detta fall har Utsk.
förebyggt alla farhågor. Utsk. har nemi. föreslagit, att Institutet
skall skötas af en Styrelse, som K. M. skulle utnämna, och det är
till denna Styrelse som summorna skola utbetalas. Dessutom är
i mom. d) uptaget, att ifrågav:de medel skulle utgå under åren
1858 och 1859. Jag kan således icke på något sätt finna, att
antagandet af Utsk:s förslag skulle medföra några olägenheter. Det
finnes äfven en annan omständighet förtjent af upmärksamhet,
nemi. att, om Institutet upbure inkomsten af Alnarp, så skulle
detsamma ej få qvartaliter upbära de summor som det ovilkorligen
behöfver. Då Gr. Frölich för öfrigt icke yttrat sig emot
saken, inskränker jag mig att begära bifall till Utsk:s förslag,
sedan jag nu tror mig hafva besvarat de framställda anmärknme.
Gr. Frölich: Jag måtte icke haf,va uttryckt mig nog tyd
ligt,
då den siste värde talaren ioke förstått mina anmärknm.
Han har ytterligare sökt visa, att nuv:de Landsh:ge-lönen utgör
det nämnda beloppet, och att detta skulle fortfara. Frih:n har
visserligen uplyst, att det i 1837 års författn. bestämdes att Alnarp
skulle utarrenderas, men han har icke iakttagit hvad jag
anmärkt, nemi. att det icke är föreskrifvit att denna lönereglering
skall fortfarande blifva densamma äfven efter 1862. Regleringen
efter 1862 blir icke afgjord derigenom att man, säger: att Alnarp
skall utarrenderas. Nu har jag hvarken sagt eller menat, att den
nuv:de Landshm skulle mista något af sin lön, och det må stå
Den 6 Augusti.
85
R. St:r öppet att på annat sätt öka densamma, men jag har sagt,
att enl. 1837 års författn. kan denna lön icke anses gälla som
spanmåls-indelning längre än till 1862. Nu är att märka, att
när denna reglering först ifrågasattes, så ansågo R. St:r sig icke
kunna sjelfve taga befattning med detta ärende, utan öfverlemnade
det åt K. M. att reglera, och K. M. gjorde äfven detta, men blott
för 30 år. Efter dessa 30 år inträder således åter R. St:rs rätt
att göra ny reglering. A andra sidan Dr det fullt klart, att den
nuvule Landshrn är berättigad att bibehålla sin lön; men efter
man talat om hans fullmakt, ber jag att få erinra, att den icke
kunde göra någon förändring i de grunder, som förut blifvit beslutade.
Ty om lönen är af den beskaffenhet, att den måste efter
någon tid förändras, så får väl den, som på tjenslen innebar
fullmakt, väl dermed låta sig nöja.
Det är möjligt att jag står ensam om min till prot. uttalade
åsigt, men vi få se vid en följande Riksdag, om icke R. St:r då
finna att man oförsvarligen sammanblandat två saker, scm bordt
vara åtskiljda; ty det kan icke vara rätt att nu, då fråga egentligen
varit blott om att inrätta ett Landtbruksinstitut på Alnarp,
tillika behandla frågan om regleringen af Landshrns i Malmö lön,
som förut varit underkastad förändring, och nu indirekte blir
fastställd för så lång tid Institutet kommer att fortfara.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Jag bar begärt ordet, icke
egentligen för att ingå i svaromål på den siste värde talarens
anmärkmr, ty jag tror mig hafva utaf hans yttrande funnit, att
han hvarken har reda på 1837 års K. Bref eller på innehållet af
förev:de Betänk., utan jag har gjort det egentligen af den anledn.,
att en af StatsRådets ledamöter, som här yttrat sig, enskildt hos
mig framställt den anhållan, alt en utredning af ämnet måtte
lemnäs. Jag får då tillkännagifva, att vid två särskilda landtbruksmöten,
både det i Lidköping och det i Upsala, behofvet af ett
ytterligare större Landtbruksinstitut i Sverige blifvit ut la 1 ad t; att
dessa båda möten, synnerligen det i Upsala, ingingo till K. M.
med framställningar i detta ämne. K. M öfverlemnade dessa framställningar
till LandtbruksAkademien, som vitsordade det, trängande
behofvet af ett sådant Institut, samt förordade att det måtte anläggas
i sydligaste delen af Riket. Akademien, som afstyrkte anläggande
af ett sådant Institut på en enskild egendom, ansåg att
det borde anläggas på någon Kronans, eller ock att en särskild
egendom borde för ändamålet inköpas, K. M. öfverlemnade sedan
till Landshm i Malmöhus län alla dessa handlingar, med updrag
att undersöka, huruvida inom en ort, deröfver styrelsen var honom
i Nåder anförtrodd, någon för ändamålet lämplig kungsgård funnes
disponibel, eller, i annat fall, om någon passande enskild egendom
kunde erhållas. Redan innan frågan kommit på denna punkt,
hade behofvet af ett Landtbruksinstitut i Skåne gjort sig gällande
vid flera tillfällen; och för 3:ne Riksdagar sedan gjordes framställning
till K. M. af flere landtbrukare inom provinsen, huruvida
det icke vore möjligt att få Flyinge eller Dalby kungsgård för
86
Deri 8 Augusti.
ändamålet uplåten. Men som denna fråga, sedan den till K. M.
inkommit-och blifvit remitterad till St uter i Sf y reisen, af denria afstyrktes,
fann K. M. då icke skäl att ansökningen bifalla. Sedermera
remitterade emellertid K. M. detta ärende till Landsb:geEmbetet
i Malmöhus län, som sammankallade ortens possessionaten
äfvensom ombud från Christianstads län till ett möte i Lund,
hvarvid man undersökte huruvida någon kungsgård eller enskild
egendom kunde dertill användas. Alla de Kronans egendomar
som inom dessa båda län finnas, voro emellertid redan disponerade,
hvarföre man fattade det beslut, att genom kungörelse göra sig
underrättad, huruvida någon för ändamålet passande enskild egendom
stöde att erhålla. Till följe häraf ankommo 3 anbud, men
alla 3 oantagliga. Tanken vändes då närmast på Biskopens i Lund
betydliga jord, omkring 2000 tid. Underhandlingar gjordes med
dåv:de innehafvaren, som icke syntes motvillig; men som man
uptäckte svårigheter att få jord af passande egenskap, så nödgades
man derifrån afstå. Så stod frågan, och man visste icke hvart
man skulle vända sig, då Hushållningssällskapet inkom till mig
i egenskap af Alnarps innehafvare, och förfrågade sig, huruvida
jag icke ville afstå detsamma. Hvad nu beträffar ifrågavide boställe,
så är redan uplyst, att det är utarrenderadt till 1862 mot
1400 t:r spanmål. Gr. Frölich har nu sagt, att efler nämnde
år Landsh:s rätt att upbära dessa 1400 t:r skulle upböra. Jag
tror mig kunna med skäl åberopa KammaiColkm, som i skrifvelse
till K. M. ansett mig äga att under min tjenstetid upbära afkomsten
af Alnarp, den må vara större eller mindre, till stöd för
mitt sätt att gå tillväga i detta fall. Då emellertid Hushållningssällskapet
till mig inkom med framställning om kungsgårdens
öfverlemnande för ett så vigtigt ändamål, så kunde jag ej annat
än medgifva detta. Jag yttrade då till komiterade; »Med glädje
öfverlemnar jag kungsgården till Eder, mine Hrr! men J boren
besinna, att jag måste här tala ej blott för mig sjelf, utan äfven
för en efterträdare, och det nuv:de arrendet, som är uprättadt för
26 år sedan, torde böra något ökas.» De som utgjorde Hushållningssällskapets
ledamöter, ansågo det framställda förslaget billigt.
Detta förslag innehöll, att från och med 1862 skulle arrendet
utgå med 1600 tunnor, äfvensom att ett litet undantag skulle
göras, nemi. att Landsbin skulle få bygga ett litet sommarnöje på
en äng nära sin bostad. Så står f. n. denna fråga, som Gr. Frölich
ansett vara en aflöningsfråga för Landsh:n, och ett försök att
för framtiden öka hans lön, hvilket så mycket mindre kan vara
fället sorn densamma blir oförändrad, emedan jag afstått alla de
tillökningar som KammarColkm förklarat mig berättigad att åtnjuta.
Gr. Frölich har emellertid velat att med Institutets organisation
skulle anstå till 1862, bland annat af det skäl, att det vore
olämpligt att lemna lill HushållsSällskapet en så betydlig summa
som den föreslagna, och att man icke visste om hela summan behöfdes.
I afseende å det förra får jag nämna, att det icke är
HushållsSällskapet, utan .den af K. M. tillsatta Styrelsen, som skall
mottaga penningarna. Hvad åter beträffar summans storlek, ber
Den 6 Augusti.
87
jag att få lugna Hr Gr:n och alla andra möjligen oroliga med det
förklarande, att 8 possekionater af de skickligaste och aktningsvärdaste
som Skåne har att upvisa, hade en ganska lång öfverläggning
i detta ämne, dervid man upgjorde beräkningar öfver de
hus och byggnader, som klefve af nöden att upföra, samt öfver
deras värde. Man nedprutade då summan så mycket som möjligt,
och kom till det resultat, att husens värde jemte inventarier skulle
bestiga sig till 265,000 R:dr. Denna summa ansåg man dock
kunna minskas derigenom att man inrättade eget tegelbruk. Sedermera
har man ytterligare nedprutat summan till 175,000 Rdr.
Denna nedprutade summa anser jag vara det aldra yttersta och
beklagar att man gått så långt, men då det redan skett, kan sådant
icke hjelpas. Hvad beträffar grunderna för dessa upgifter, så för
att visa att de icke äro tagna på höft, får jag nämna, att man
från Ultuna skaffat sig upgift på hvad som kunde komma att erfordras.
.lag vill icke trötta med upläsande af de detaljerade förslagen
till inredning, som uptaga hvarje rum särskilt, men hvarigenom
jag skulle kunna tydligen visa, att allt är med största
omsorg utarbetadt. Hvad anslagssumman 18,000 Edr beträffar,
så är den uptagen till ungefär samma belopp som för Ultuna,
snarare mindre än mera. Ultuna har nemi. 12,000 Rdr och
dessutom afkomslen af Ultuna gård. Således är den föreslagna
anslagssumman effektivt ganska låg, Af förslaget lill löner för
lärarena visar sig, att dessa, ehuru ganska knappt tilltagna, upgå
till 13,000 Rdr, så att endast 5,000 Rdr återstå till bekostande
af fr i-lä r 11 n ga r n es underhåll, — och det kan väl ej anses vara
mycket. Det kan icke vara obekant, att på sednare tider tilloppet
till LandtbruksSkolorna varit så stort, att Indelar eller t. o. m.
Indelar af de sökande mäst hvarje år afvisas, i anseende till bristande
utrymme. Med den riktning vårt jordbruk nu tagit, hvilket
tager i anspråk djupare och mera omfattande kunskaper, måste
detta förhållande anses medföra en statsförIust, och det voro derföre
allt skäl att ju förr desto heldre sätta i verket ett Landtbruksinstitut
sådant som det ifrågav:de. Men det finnes ännu ett särskilt
skäl, hvarföre man ej bör upskjuta Institutets organisation
till 1862; det är nemi. klart att ett boställe, som är utarrenderadt,
blir på de sista åren hvad man kallar utsuget, ty arrendatorn
måste naturligtvis då söka att toga sin skada igen för de
kostnader han möjligen under de föreg:de åren derpå nedlagt. Om
bostället således skulle af HushållsSällskapet öfvertagas först år
1862, så kan man vara säker att få ett utsuget boställe, ehuru
arrendatorn är en ganska skicklig och duglig karl. Öfverlämnäs
det åter 1858, så är det i god häfd. Afträdessumman är endast
en ersättning för höst-utsädet. — Jag tror det vara af så stor
vigt att Staten 1858 kommer i besittning af Alnarp, att jag
måste i allo tillstyrka hvad Utsk. föreslagit, och skulle beklaga
om R. o. Ad. icke dertill lemnado sitt bifall.
Gr. Frölich: Man kan väl icke förtänka den siste värde
talaren, att han velat göra sin framställning så fullständig som
88
De n 6 A ugu s ti.
möjligt; men han har dervid uprepat en mängd saker, som hvar
och en hvilken intresserar sig för frågan torde känna. Jag kan
icke gilla ett sådant sätt att argumentera, att man utbreder sig
öfver punkter som ingen bestridt. Då den värde talaren säger
sig hafva äfven i StatsUtsk. framställt alla dessa omständigheter,
så kan det vara en möjlighet, att StatsUtskis ledamöter blifvit så
öfverhopade med ord och beskrifningar, att de icke haft någon
annan råd än att bifalla. Det är möjligt att så kan ske äfven här.
Jag får emellertid återuprepa, att jag alIsicke satt mig emot hvarken
anläggande af ett Landtbruksinstitut eller dess anläggande på
Alnarp; ej heller har jag velat att Landshtge-iönen skulle minskas
under den nuv:de Landshms tid. Jag har blott sagt, att, enl. K.
M:s Bref och de upgjorda kontrakterne, kan densamma 1862 komma
att undergå förändring. Hr von Troil har åter åberopat KammarColbgii
yttrande. Detta Colhm har ansett att den nuv;de Landsbin
icke bör lida någon förminskning i lön efter 1862. Det är icke
detta som jag bestridt, eller har jag så yttrat mig som skulle jag afundas
Landshtn von Troil hans lön. Jag har blott påstått, att hvad
KammarColhm än må säga, skal! dock 1862 en ny lönereglering
äga rum. Det är således icke värdt att emot mig åberopa KammarColhgii
Utlåt. Jag kan för min del icke finna annat, än att
det bästa vore om Alnarp för alltid skiljdes från Landsh:ge-lönen
i Malmöhus län; att denna finge den ersättning som vederborde,—•
och då är jag öfvertygad att ingen skulle vilja neka Hr von Troil,
om han då är Landsh., att få bibehålla den lön han förut upburit,
den må för öfrigt blifva 16,000 eller 18,000 Rdr. Jag anhåller
att anläggandet af det ifrågasatta Institutet icke måtte komma i
fråga förr än 1862.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Då jag förra gången
denna fråga förevar tog mig friheten framställa mina åsigter, anser
jag mig icke böra underlåta att äfven nu yttra de anmärkntr jag
har att göra mot detta förslag. Jag vill för ingen del ingå i något
närmare skärskådande af Landsh:ns i Malmö lön och förhållandet
mellan denna och öfriga Landsh:ns inkomster. Jag vill blott
denna gång likasom vid föreg:de tillfällen hålla mig til! principen
först och främst, huruvida Ståndet bör handla efter någon grundsats
eller icke. 1 sådant fall hemställer jag, huruvida det är
principen 1 igt att vid hvarje förekommande fall tillgripa den utväg,
som då kan synas behaglig. Understundom då fråga varit om
ändring i Indelningsverket, har man med mycken ifver satt sig
deremot; nu är det åter fråga om en indelt lön. Jag kom för
sent för att höra den föreg:de discussionen, men så mycket hörde
jag, att Landshtn i Malmöhus län afslått 200 l:r, som han vore
berättigad att åtnjuta utöfver hvad han nu skulle komma att få.
Jag tillåter mig dock att draga i tvifvelsmål, huruvida en Landsh.
har rätt att afträda något alls af sin lön. Det är, mine Hrr!
icke längesedan vi hade erfarenhet af en allmän löne-reglering
för Landsh:ne, i ändamål att jemka de missförhållanden, som förefunnes
derigenom att somliga voro alltför små och andra alltför
Den 6 Augusti.
89
stora. Vid detta tillfälle blefdet, enl. hvad jag vill påminna mig,
bestämdt, att från Malmöhus län skulle utgöras någon andel, till
fyllnad i en lön på annat ställe. Om nu inträffade, att en verklig
fördelning af Landsb:nes löner ifrågakomme, så vore detta undandraget
från den allmänna fonden, som skulle användas för en
sådan reglering. Det är godt och väl att det må komma att användas
för andra Landsh:r, men vi komma då till en annan princip.
Kan det anses med någon sådan öfverensstämmande att
grunda ett Landtbruksinstitut på en afgäld så stor som den här
ifrågav:de, och att inrätta en anstalt för bibringande af lärdom åt
elever på en gård, hvars förnämsta ändamål måste vara att åstadkomma
den bestämda summan? Om åter någon brist upstode,
finge naturligtvis Staten ersätta bristen. Det strider mot min
erfarenhet af landtbrukets behof, att det skulle behöfvas så stora
summor för bekostande af undervisning åt elever. Jag kan ej
frångå don åsiglen, att man borde kunna påfinna andra utvägar
än att förrycka ett boställe från den bestämmelse, hvarför det från
början varit afsedt. Jag är öfveitygad att ett Institut borde kunna
inrättas med samma nytta, men mot mindre kostnader, och då
tror jag det vara lagstiftarens pligt att icke förhasta sig. Jag vill
ieke fästa mig vid de stora byggnaderna eller alla dessa detaljer;
men det förekommer mig besynnerligt, att Alnarp utan dessa
byggnader kunnat lemna så stor afkastning. Jag stadnar vid hvad
jag förra gången yttrade, nemi. att hela tillställningen är för dyr
för oss, och derföre afstyrker jag hela förslaget.
Frih. Paykull, Joh. Guslaf: Inrättandet af Landtbruks
Instituter
har nu fått opinionen så mycket för sig, att det icke
är värdt att tala deremot. Snarare synes det som man önskade
få sådana anlagda i hvarje provins. Emellertid skulle jag heldre
vilja bifalla anläggandet af ett Landtbruksinstitut på någon annan
ort, t. ex. i de norra länen, för att der befordra åkerbrukets utveckling,
än i Skåne, som är enrik, ganska väl upodlad provins,
och der det finnes en mängd stora egendomar, der nödiga kunskaper
kunna inhämtas. Om elever anmälde sig hos större landtbrukare
derstädes, för att få lära sig huru jorden bör skötas och
huru det går till, tror jag sådant icke skulle möta svårigheter,
om de ville vistas der på samma vilkor som vid ett Institut. —-  De underrättelser i afseende å kostnaden, som vi fått oss meddelade,
torde väl också vara något tvifvel underkastade. Dessa kostnader
äro beräknade till 200,000 Edr, hvilka Utsk. nedsatt till
175,000 Edr, och då kan vara tvifvelaktigt huruvida denna summa
blir tillräcklig. Utsk. synes äfven sjelf tveka härom, och det blir
väl då Staten som skall tillskjuta resten. Afven är det ganska
tvifvelaktigt, huruvida de 18,000 Edr- årligt anslag kan blifva
tillräckligt; och då nu Staten har så många utgifter att bestrida,
tror jag det vore klokast att ej besluta denna, som kan gifva anledn.
till dylika anspråks väckande äfven från andra håll. Jag
förenar mig således med Gr. Anckarsvärd i hans begäran om
afslag.
ao
Den 6 Augusti.
Gr. Beckfriis, Corfitz: Några egentliga anmärkn:r tror
jag icke äro framställda mot Utsk:s Betänk., men som man åberopat
att jag varit med i denna affär och prutat ner summan från
200,000 till 175.000, anser jag mig skyldig att förklara hvarföre
jag gjort detta. Då ärendet första gången var före, ansågs denna
summa så grufligt stor, att den icke kunde åstadkommas. Jag
tänkte då, att Institutet möjligen kunde i den första tiden undvara
ett nytt stall, ett nytt fähus, o. s. v., emedan åtskilliga af
de ladugårdshus sorn finnas kunna af Institutet begagnas, ehuru de
äro sämre än dem allmogen begagnar. Man har framkastat, att
egendomen kan skötas med de nu derå befintliga byggnader, men
jag får fästa upmärksamheten på, att det är 60 å 80 personer,
som ieke finnas der nu, men som skulle komma att bo på Alnarp,
om der blir ett Landtbruksinstitut, och hvilka man icke gerna
kan lägga i stall eller fähus, eller i oeldade rum.
Efter jag har ordet, får jag, i motsats mot hvad andra talare
yttrat, uttrycka min glädje öfver att StatsUtsk. tillstyrkt Institutets
anläggande, men tillika beklaga, att det ej låtit sig göra på
annat sätt, än att en embetsman, som under 4 å 5 år förvärfvat
sig provinsens aktning och kärlek, skall nödgas afstå något af den
honom med rätta tillkommande lön; jag hoppas dock att han skall
få ersättning derför i tacksamheten både inom och utom provinsen.
Hr Fåhreeus, Olof Immanuel: En af de talare, som
yttrat sig emot Ulsk:s Betänk., har bestämdt förklarat, att han icke
kan öfvertygas om att ej hans åsigt är den rätta i afseende å
tillämpningen af 1837 års K. Bref ang:de Landsh:ge-löneregleringen.
Det torde således vara ett otacksamt försök att vilja inverka på
hans öfvertygelse i denna del, men jag vågar emellertid försöket
med ett par enkla ord.
Det synes som den värde talaren hade så upfattat innehållet
af 1837 års K. Bref, som om derigenom vore afsedt att för Landshöfdine
bestämma fixa penningelöner. Om den ädle Gr:n behagar
något upmärksammare genomläsa det åberopade K. Brefvet, så skall
han finna, att denna förfatln. ingenting ändrat i afseende på
Landshtnes rätt att tillgodonjuta dem anslagna indelningar. I följd
häraf och då de kontanta penninge-anslag, som tilldelats Landsböfdme
i några län, i förhållande lill det hela utgör endast en
ringa del af samfällda lönerna, hårde flesta Landshirs löne-inkomst,
såsom alla andra indelta löner, måst fluktuera i mån af markegången,
efter 1837 likasom före denna tid. Att i nämnde K. Bref
lönen för hvarje Landsh. särskilt utförts i penningar, har endast
varit en ka i k u la t ion, grundad på den tidens myntvärde i förhållande
till varuprisen, för det ändamål att, vid lönernas reglerande
inom de samfällda tillgångarne, kunna beräkna att hvarje lön upginge
till ett visst ungefärligt" minimum, som ansågs efter orternas
dyrhet, större eller mindre representation m. m., böra bestämmas.
Så t. ex. kalkulerades dervid Landsh:gc-lönen i Malmöhus län till
6000 Rdr Bko. Att denna lön f. n. i sjelfva verket, i följd af
Den 6 Augusti.
91
högre markegångar, kan till större belopp beräknas, berättigar
icke mera till nedsättning af denna än af hvarje annan indelt lön.
Gr. Frölich har för öfrigt antagit, att Landshrge-lönen i Malmöhus
län år 1862, då arrendet af Alnarps kungsgård tilländagått,
är underkastad ny reglering. Den värde Grin har härutinnan rätt
endast så tillvida, att, i händelse vid nytt arrende ett högre
arrende-belopp erhålles, Landsh.-n icke äger ovilkoriigt anspråk på
öfverskottet. Genom det åberopade K. Brefvet af år 1837 har
nemi. K. M. förbehållit sig att i allmänhet, om vid förnyad utarrendering
Landsbige-boställena skulle inbringa högre arrendesummor,
i hvarje fall särskildt pröfva och afgöra, hvilken eller hvilka
Landshrr öfverskottet k om me att tilldelas. Men derigenom är alldeles
ingen rubbning åsyftad i Landshrns förut varande lönevilkor;
och då, oaktadt genom nämnde K. Bref föreskrifvits, att Alnarps
kungsgård, likasom åtskilliga andra Landshrge-boställen, skulle utarrenderas
och vederbörande Landsh. upbära arrendet, kungsgården
likväl, enl. JordeBoken, är indelad på Landshrge-lönen, så följer
deraf, att, enär nuvrde Landsh. för öfrigt blifvit till tjensten utnämnd
innan skatteförenklings-beslulet ti adde i veikslällighet, det
är hans obestridliga rätt att varda bibehållen vid de löne-bestämmelser
som nu äro gällande, och att någon rubbning deruti icke
lagligen kan äga rum utan hans frivilliga begifvande.
En annan aktad talare har emot StatsUtsk. anmärkt, alt icke
förbehåll vore gjordt om iakttaganda af den rätt som 1837 års
K. Bref tillerkänt fonden för Landshrge-lönernas reglering i af
seende
på den tillökning i arrendet för Alnarps kungsgård, som
framdeles kan upkomma. Jag får härvid hänvisa den värde talaren
till 4:de och sista punkten af Utskts förslag till beslut, hvaruti
ett sådant förbehåll uttryckligen blifvit gjordt.
Då i sjelfva hufvudfrågan eller den om nyttan of ett ytterligare
Landtbrukslnstituts anläggande någon egentlig anmärkn.
icke blifvit gjord, har jag, till försvar för Utsk., ej heller något
vidare att tillägga, utan inskränker mig att begära bifall till
Betänk.
Gr. Frölich: Jag nödgas ännu en gång begära ordet. Or
saken
hvarföre Frih. af Ugglas ej kunde öfvertyga mig om riktigheten
af sin tydning, var att jag vid genomläsning i KammarColhm
af det 1L. Brefvet ej fann densamma dermed öfverensstämmande.
Nu har den siste talaren erkänt, att jag åtminstone deri
hade rätt, att vid arrendetidens utgång 1862 en förändring af
Landshige-lönen kan äga rum. Men, säger Hr Fåhraeus, detta kan
intiäffa endast i det fall att densamma öfverstiger det belopp som
från början varit afsedt. Jag skall bedja att få undersöka grunden
till detta påstående.
Jag kan icke förstå annat, än att Brefvet af 1837 skall äga
giltighet till 1862, utan att uphäfva eller förändra Ständernes
rätt att tillsammans med K. M. annorlunda förordna om denna lön
och afkomsten af Alnarp. Det skulle eljest vara ganska beqvämt
att låta en sådan reglering vara för alla tider beroende af ett K.
92
Den 6 Augusti-,
Bref. Jag måste reservera mig mot detta, och jag tror mig ännu
icke vara öfverbevisad om, att det icke skulle slå R, St:r öppet
att 1862 begära alt Alnarp må på annat sätt än det nu åsyftade
användas. Jag har dock redan förut sagt, att jag icke haft för
afsigt att förminska den nuv:de Landsh-ns inkomster. — Jag
glömde, då jag sist hade ordet, att besvara en invändning som
blifvit gjord emot mig, derföre att jag ansett det vara oformligt
att ställa medlen till HushållsSällskapets disposition Man sade
då, att det vore en särskild Styrelse som bomme att emottaga
dessa penningar. Men någon sådan Styrelse finnes icke och kan
icke finnas ännu, innan anslaget är beslutadt. Jag förenar mig
med Gr. Anckarsvärd och Frih. Paykull om afslag.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall och sedan till
afslag å förev:de Utlåt, framställda propos:r besvarades med blandade
Ja och Nej, hvarpå förstnämnde piopos:n förnyades och sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Gr. Frölich begärde votering.
Uplästes lill justering och godkändes följande voterts-propos.:
Den som bifaller StatsUtsIcs Utlåt. N:o 96, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämn'de Utlåt, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 44.
Nej — 13.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis lill afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.UtsIcs d. 1 och 5 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 103, i ani. a-f väckte motioner, rörande K. Kungörelsen d.
22 Maj 1852, angrde särskilda sta-dganden i afseende på minderåriga
personers användande vid fabriker och handtverk.
lista punkten , ang:de en af Kontrakts Prosten Rundgren
väckt motion.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag har visser
ligen
deltagit i Utsk:s behandling af denna fråga, men, änskönt
jag icke är antecknad som reservant, har jag dock icke biträdt
Utsk:s förslag. Det är visserligen ett beklagligt förhållande, om
ett 12 års gammalt barn icke kan läsa, men jag frågar, om det
icke är ett ännu beklagligare, att ett sådant barn icke får lära
sig arbeta. Jag tror att häruti innefattas tillräckligt skäl att
afslå denna punkt, hvarom jag härmed får anhålla.
Då nu propos. till bifall å denna punkt framställdes ropades
starka Nej, blandade med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade afslå densamma, samt efter denna
D oii 6 A ugns ti.
93
propos:ns besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
2:dra punkten,
Hansson väckt motion.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 1
och 5 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 104, i fråga om ändring
i föreskriflerne ang:de allmänna beväringen.
Uplästes ett af Hr Lilljehöök, Carl Johan, inlemnadt så
lydande memorial:
Hindrad af egna angelägenheter att för någon tid vistas i
Stockholm, får jag afsäga mig förtroendet att vara Supleant i
Riddarh.Utsk., och anhåller ödmjukligen hos H. R. o. Ad. att få
bibehålla min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att utse en Supleant i Riddarh.Utsk. efter
Hr Lilljehöök.
Anmäldes och lades på bordet ett från BorgareSt. ankommet
prot:s-utdr. N:o 315, innehållande inbjudning till MedSt:n, att
instämma i 2:ne beslut, som af BorgareSt. blifvit fattade vid föredragningen
af Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.UlsIcs
Betänk. N:o 27, i ani. af väckte motioner om förändrad lagstiftning
rörande hemmansklyfning och jordafsöndring.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
94
Den 8 Augusti.
lördagen den 8 Augusti 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 5 prot:s-utdr. för d. 6 dennes samt pleni-prot. för d.
3 sistl. Juli.
Uplästes ett af Frih. af Schmidt, Georg, inlemnadt så
lydande memorial:
Härmed får jag vördsamt afsäga mig förtroendet att vara ledamot
af Bevilln.Utsk., äfvensom att vara elektor, under lika vördsam
anhållan att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Bevilln.-  Utsk., och Hrr Bänkman att utse en Elektor efter Frih. af Schmidt.
Företog H. E. o. Ad. val af 21 ordinarie ledamöter och 15
supleanter i Förstärkta StatsUtsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 60, Gr. Mörner, Carl, med 203 röster;
N:o 11, Frih. Sparre, Fullm. Gr. Sparre, Gustaf Adolf, med 204
röster;
N:o 119, Frih. Lybecker, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Adam, med
203 röster;
N:o 220, Frih. Palmstjerna, Carl Otto, med 204 röster;
N:o 245, Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, med 203 röster;
N:o 255, Frih. Falkenberg, Conrad Gabriel, med 203 röster;
N:o 284, Frih. Örnskjöld, Fullm. Frih. Stjernstedt, August Wilhelm,
med 203 röster;
N:o 366, Frih. Ehrenborgh, Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf,
med 203 röster;
N:o 393, Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, med 203 röster;
N:o 401. Hr Reuterfelt, Fullm. Hr af Chapman Carl Edvard, med
203 röster;
N:o 478, Hr Printzensköld, Carl, med 204 röster;
N:o 645, Hr Möllersvärd, Carl Henrik, med 204 röster;
N:o 734, Hr Taube, Fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik, med 203
röster;
N:o 861, Hr von Gegerfelt, Fullm. Hr Lilljehöök, Johan, med
204 röster;
N:o 1233, Hr v. Strokirch, Johan Paul Fredrik, med 203 röster;
N:o 1636, Hr Reuterskiöld, Adam Didrik, med 203 röster;
Den 8 Augusti.
95
N:o 1794, Hr von Hofsten, Carl August, med 203 röster;
N:o 1883, Hr Arnell, Gustaf Fredrik, med 203 röster;
N:o 1903, Hr von Rosen, Fullm. Gr. Wrangel, Fredrik Ulrik,
med 203 röster;
N:o 2114, Hr Nordensvan, Otto, med 203 röster;
N:o 2233, Hr von Holst, Hans Gram, med 204 röster;
Supleanler :
N:o 2282, Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm, med 203
röster;
N:o 115, Gr. Lagerbjelke, Gustaf, med 203 röster;
N:o 1768, Hr Schmiterlöw, Fullm. Gr. Wachtmeister, Alarik, med
203 röster;
N:o 2255, Ilr af Pontin, Fullm. Hr Mörner, Christer Hampus,
med 203 röster;
N:o 1055, Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, med 203 röster;
N:o 373, Frih Sköldebrand, Knut Erik, med 203 röster;
N:o 293, Frih. Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm, med
203 röster;
N:o 243, Frih. von Roxendorff, Fullm. Hr Carleson, Edvard, med
203 röster;
N:o 1092, Hr Leijonmarck, Evald Gustaf, med 203 röster;
N:o 1846 A, Ilr Fock, Fullm. Fr i h. Alströmer, Carl Jonas Oscar,
med 202 röster;
N:o 104, Gr. Beckfriis, Corfitz, med 202 röster;
N:o 1560 b, Hr von Celsing, Lars Gustaf, med 202 röster;
N:o 2292, Ilr af Edholm, Erik Wilhelm, med 202 röster;
N:o 154, Frih. Bennet, Carl Stephan, med 202 röster;
N:o 2230, Hr Hagströmer, Johan Jakob, med 201 röster;
sedan lottning blifvit anställd dels emellan dem som erhållit 203
röster, för att afgöra hvilka borde blifva ordinarie ledamöter och
i hvad ordning de öfriga skulle såsom supleanler inträda, och dels
emellan dem som erhållit 202 röster, till bestämmande af den
ordning hvari de skulle såsom supleanter inträda.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det förtroende, som
vid början af innev:de Riksdag blifvit mig af R. o. Åd:ns Hrr
Elektorer lemnadt, att vara Ståndets förste ledamot i StatsUtsk.,
har varit mis mycket dyrbart. Jag har, så långt min förmåga
räckt till, sökt motsvara detsamma. Huruvida jag deri lyckats
beror på R. o. Ad. att bedöma. Så länge R. o. Åd. framgått på
en bana, som innefattat en konseqvent utveckling af de åsigter
som legat till grund för dess handlingssätt, har jag ansett för en
glädje och en kär pligt att i dess tjenst upoffra mina enskilda
förhållanden. Det nu företagna valet till Förstärkt StatsUtsk. af
detta Stånd företer emellertid en så stark motsats mot de omröstningar,
som inom samma Stånd d. 9 Juni företogos, att jag icke
kan fatta huru opinionerna kunnat så vexla från Juni till Augusti.
Jag anser mig under sådana förhållanden icke längre kunna motsvara
det förtroende, hvarmed detta Stånd hedrat mig. Jag är
96
D t) n 12 Augusti.
också öfvertygad, att denna vexling i opinionen äfven medfört en
vexling i åsigterna om, hvilka personer vore lämpliga att representera
Ståndet i det vigtigaste af R. St:rs Utsk. vid innevrde
Riksdag, nemi. -StatsUtsk. Jag är således öfvertygad, att jag går
R. o. Ad:ns önskan till mötes, då jag härmed afsäger mig min
plats som ledamot af nämnda Utsk., med bibehållande — om
Ståndet det tillåter — af min riksdagsmannarätt.
Sedan härefter R. o. Ad. bifallit Frih. Tersmedens anhållan,
att med bibehållande af riksdagsmannarätt få afsäga sig sin plats i
StatsUtsk., blefvo Hrr Elektorer af Hr Gr. o. Landtm, anmodade
att utse en ledamot i nämnde Utsk. efter Frih. Tersmeden.
Anmäldes och lades på bordet Bevilln.Utskis Memorial N:o 16,
i ani. af återremiss från PresteSt. af Utsk:s i Betänk. N:o 10
framställda förslag om uphörande såsom särskilda beskattnings-litlar
af afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden och den vissa släder
tillkommande tolag emot ersättning af tullmedlen, samt dessa afgifters
inberäknande uti den tullsats, som för varors in- eller utförsel
genom Taxan bestämmes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 7 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munch.
Onsdagen den 12 Angusti 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Främste närv:de ledamoten Frih. Åkerhjelm, Johan Carl,
intog Ordf:de-platsen vid Landtmarskalks-bordet och öpnade plenum
med tillkännagifvande, att han från Hr Gr. o. Landtm, fått emottaga
en så lydande skrifvelse:
Hindrad att under innev:de vecka infinna mig i R. o. Ad:ns
plena, får jag anmoda Hr Baron att, i egenskap af fullmäktig för
Grefliga ätten Oxenstjerna N:o 8, i mitt ställe vid dessa plena
föra ordet.
Justerades pleni-prot:t för d. 4 sistl. Juli e. m.
Öpnades
I)nn 12 Augusti.
97
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i StatsUtsk.
efter N:o 338, Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd
N:o 366, Frih. Ehrenborg, F^ullm. Ilr von Troil, Samuel
Gustaf.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter N:o 304, Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg, samt
2:ne supleanter i samma Utsk. efter N:o 1149, Hr Hjärne, Harald,
och N:o 1502 B, Hr von Utfall, Fullm. Hr af Sillén, Abraham
Wilhelm; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N:o 1242, Hr Ehrenström, Fullm. Frih, Klinckowström, Rudolf
Mauritz;
Supleanter :
N:o 189, Hr Rääf, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Casimir;
N:o 833, ilr Werdenhoff, Fullm. Hr Tham, Sebastian Matthias.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en supleant i BankoUtsk.
efter N:o 1582, Hr Steuch Mathias; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 2022, Hr von Axelson, Georg Julius.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 113, Gr. Ehrensvärd, Albert; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 88, Gr. von Seth, F^ullm. Frih. von Döben, August Gustaf
Henrik.
Öpnades jem\äl IIrr Eleklorers lista vid val af 4 supleanter
i Riddarh.Utsk. efter N:o 166, frih. Stjerncrona, Fullm. Frih.
Falkenberg, Carl Melcher, N:o 66, Hr Lilljehöök af Gälared, Carl
Johan, N:o 258, Hr Svenske, Fullm. Gr. von Rosen, Thomas Fredrik,
och N:o 687, Hr von Post, Fullm. Hr Edelstam, Gustaf
Jakob; och befanns dertill hafva blifvit utsedde
N:o 1911 B, Hr Psilanderskjöld, Ferdinand;
N:o 1652, Hr Kunckel, Fullm. Hr Printzensköld, Axel Johan;
N:o 2268, Ilr af Wannqvist, Olof Fredrik;
N:o 2172, Hr Lorichs, Fredr. Reinhold.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Då jag redan före det val
hvartill listorna blifvit uplästa, för flera Hrr Elektorer förklarat,
att jag ovilkorligen måste, dels för tjenstens skull, dels i anseende
till öfriga vigtiga åligganden, från Riksdagen afresa, hade jag hoppats
att icke blifva försatt i den obehagliga ställning, att antingen
nödgas afsäga mig den hedrande befattning, hvartill jag blifVIII
H. 7
i/S
Dan 1? Augusti.
vit utsedd, eller ock, ifall jag densamma mottog, endast en ganska
kort tid densamma bibehålla. Då jag emellertid alltför väl bar
mig bekant den förlägenhet, som f. n. i anseende till en mängd
ledamöters frånvaro, äger rum, att tillsätta de lediga Utsk:s-platserna,
har jag trott mig icke böra afsäga mig direkte denna hedrande
befattning; men får tillika härmed förklara, att jag endast
en särdeles kort tid kan densamma bibehålla, utbedjande mig, att
då jag nödgas mig densamma afsäga, R. o. Ad. ville dertill lemna
sitt bifall.
Hr Adelborg, Anders Otto; Då jag måste företaga en
resa, hvilken en längre tid torde komma att afhålla mig från
Riksdagen, anhåller jag att få afsäga mig min plats i Ekon.Ulsk.,
förbehållandes mig att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Till denna Hr Adelborgs anhållan lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: I början af plenum
uplästes en skrifvelse från Hr Gr. o. Landtm , hvari han tillkännagaf
att han vore förhindrad under denna vecka föra ordet, samt
tillika anmodade Frih. Åkerhjelm, att, såsom fullmäktig för N:o 8,
Gr. Oxenstjerna af Korsholm, vara Ståndets Ordftde. Så vidt mitt
minne icke sviker, är i Grundlagen stadgadt, huru med Ordf:deskapet
skall förfaras när Landtm, är frånvide, nemi. att äldste närv:de
ledamot skall intaga Ordf:de-platsen. För att nu icke, då jag är
närv:de, hafva med tystnad åhört ett sätt att bestämma om Ordf:deskapet,
som, enl. mitt förmenande, står i strid med Grundlagen,
får jag nedlägga min reservation mot detta förfarande, helst, enl.
Grundlagens tillämpning på sätt nu skett, den eller de, som hafva
äldre nummer än Hr Frih. Åkerhjelm, blifvit utestängda från sin
rätt att bevista R. o. Ad:ns öfverläggningar. Det är möjligt, att
de af grannlagenhet icke vilja afvika från Hr Gr. o. Landtnäs önskan,
men det är icke öfverensstämmande med Grundlagen, att på
detta sätt tillintetgöra en representants rätt att infinna sig hos
R. o. Ad.
Hr Frihtn o. Ordf:n yttrade: I anledn. af Hr Cederschiöld*
framställning anser jag mig skyldig för R. o. Ad. tillkännagifva,
alt den anmodan, som blef upläst vid början af plenum, tillkommit
sedan Hr Gr. o. Landtm, och äfven jag gjort oss underrättade,
huruvida den enda af R. o. Ad:ns i staden varande ledamöter,
som å Riddarhuset har plats framför mig, nemi. Gr. Lewenhaupt,
komme att här infinna sig, samt han för klarat sig icke kunna vara
närvuie vid R. o. Ad:ns öfverläggningar under instundande vecka;
och härtill ber jag få tillägga, att vid föreg:de Riksdagar tillgått
på samma sätt som nu, och att den af Hr Gr. o. Landtm, till mig
aflåtna skrifvelse icke, i min tanke, innefattar något åsidosättande
af Grundlagens bud, enär den endast innebär en anmodan att vara
närv:de vid R. o. Ad:ns öfverläggningar, för att öfvertaga den befattning
som tillkommer Ståndets främste tillstädesvar:de ledamot.
Den 12 Angust}.
99
Hr Cederschiöld: Jag vill visserligen icke bestrida att
icke så har tillgått vid föregtde Riksdag, utan antager att det
öfverensstämmer med verkliga förhållandet efter det upgifves af
Hr Baron och Ordfrn, men om jag hade varit n3rv:de då ett sådant
fall inträffat, skulle jag icke hafva underlåtit att, likasom nu,
häremot nedlägga min protest. Då Hr Gr. o. Landtnäs skrifvelse
icke innehöll att Gr. Lewenhaupt afsagt sig sin rättighet i detta
fall, kunde jag naturligtvis icke af skrifvelsen inhämta att så var
förhållandet.
Företog II. R. o. Åd. val af 2:ne Revisorer för innev:de års
granskning af Stats-, Banko- och RiksgäldsYerkens tillstånd, styrelse
och förvaltning efter Gr. af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig,
och Hr Trolle, Carl Axel; och belunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig, Ryttmästare, med 29
röster;
Hr Törnebladh, Guslaf, ÖfversleLöjtnant, R. S. 0., med 29 röster.
Föredrogos i ett sammanhang af Vallon. BorgareSt., medelst
d. 6 dennes bordlagdt prot:s-utdr. N:o 315, och af Hederv. BondeSt.
, medelst nu ankommet prot:s-utdr. N:o 315, gjorde inbjudningar
till instämmande uti af bemälde Riksstånd fattade beslut i
afseende på vissa delar af Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Ulsk:s Betänk. N:o 27, i ani. af väckte motioner om förändrad
lagstiftning rörando hemmansklyfning och jordafsöndring.
Härvid uplästes, på begäran af Gr. Sparre, Erik, PresteSt:s
prot:s-utdr. N:o 302, innehållande detta Stånds i ämnet fattade
beslut, och yttrades derefter af
Gr. Sparre: Vid nu uplysta förhållande, alt Utsk:s till
styrkan,
det motionärens förslag om uphäfvande af 1853 års författn.
icke skulle bifallas, blifvit af 2 Stånd godkänd, lärer Frih.
Åkerhjelm finna sig förhindrad att framställa propos. på bifall till
inbjudningen, alldenstund denna fråga, genom att 2 Stånd godkänt
Utsk:s afstyrkande, i öfverensstämmelse med den tolkning af Grundlagen
som hittills gjort sig gällande, måste anses vara förfallen.
Härvid har jag således ingenting att tillägga. I fråga åter om den
sednare delen har jag förklarat, att jag icke är emot utvidgning
af Förordn:n om jordafsöndring, men då R. o. Ad. i ett föreg:de
plenum afslagit Utsk:s framställning, att jordafsöndringen skulle
få nedsättas till endast elt halft tunnland duglig jord, lärer R. o.
Ad. desto mindre vara benäget att antaga denna inbjudning, som
PresteSt:s beslut innefattar, att ordet duglig skulle bortfalla, och
man således skulle kunna afhända ett halft tunnland bestående af
en blott stenbacke. Jag förmodar således, att R. o. Ad. icke kan
antaga PresteSt:s inbjudning, hvilken går ut på ett ännu större
medgifvande än Utsk. förra gången tillstyrkte, men R. o. Ad. då
afslog.
100
Den 12 Augusti.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Åd. att, med
vidblifvande af sina vid pröfningen af Sammansatta Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis Betänk. N:o 27 fattade beslut, lägga
förevide inbjudningar till handlingarne.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 8 dennes på bordet lagda Memorial
N:o 16, i ani. af återremiss från PresteSt. af Utslos i Betänk.
N:o 10 framstälda förslag om uphörande såsom särskilda beskattnings-titlar
af afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden, och den
vissa stapelstäder tillkommande tolag emot ersättning af tullmedlen,
samt dessa afgiflers inberäknande uti den tullsats, som för varors
in- och utförsel genom Taxan bestämmes.
Hr Hjärne, Harald: Då detta Betänk, endast innefattar
en anmälan om PresteSt:s beslut i frågan, men icke någon inbjudning
till de öfriga Stånden, hvilka redan fattat sina beslut,
att desamma frångå, hemställer jag huruvida frågan tarfvar någon
annan behandling än att läggas till handlingarne.
E. o. Ad. fann förevide Memorial icke erfordra annan åtgärd
än att läggas lill handlingarne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Memorial och Utlåt., nemi. från
ConstitulionsUlskotlel:
N:o 23, med ani. af EiksSt:ns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 13 framstälda förslag till ändring uti 12 §:n
Reg:sF:n, ang:de SlatsRådets börande öfver afhandlingar och förbund
med främmande makter;
N:o 24, med ani. af RiksStms beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 14 föreslagna tillägg till 12 <§:n Reg:sF:n,
att Konungen icke må utan R. Sl:rs samtycke blifva regerande
Furste af utländsk stat;
N:o 25, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 15 framstälda förslag till ändring uti 72 §:n
Reg:sF:n, ang:de inlösen af R. St:rs Banko-sedlar;
N:o 26, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 16 framstälda grundlagsändrings-förslag,
ang:de upskof i Eiksdag;
N:o 27, med ani. af EiksStms beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 17 framstälda grundlagsändrings-förslag, ang:de
tiden dels för öfverlemnande af K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof, dels för Utslcs-val;
N:o 28, med ani. af RiksStins beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 18 framstälda förslag til! ändring uti 76 §:n
Riksd:sOrdn:n, ang:de den af StatsRådet för dess åtgärder vunna
decharge;
Den 12 Augusti.
101
N:o 29, med ani. af RiksStrns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 19 föreslagna tillägg i 59 §:n Reg:sF:n och
27 §:n 1 mom. Riksd:sOrdn:n, ang:de propos:n om Statsverkets
tillstånd och behof;
N:o 30, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande Const.Utsk:s
uti Mern. N:o 20 framstälda grundlagsändrings-förslag, ang:de Utländsk
undersåtes rätt att i Riket förvärfva och besitta fastighet;
SlalsVtskotlet:
N:o 101, i ani. af erhållne återremisser å 3:ne i Mern. N:o
97 föreslagna voter:s-propos., rörande anslagen till vestra stambanan
;
Sammansatta Vevilln.-, Lag- samt Allm. Ucsv.- o. Elcon.Ulsk. .-
N:o 7, i ani. af dels gjorda anmärknrr emot vissa delar, dels
ock lliksStrns skiljaktiga beslut å andra delar af Betänk. N:o 4,
innefattande Utsk:s yttranden öfver väckte motioner om förändringar
i K. Förordn:n d. 18 Jan. 1755, ang:de vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: 1 anledn. af min blifvande
afresa från hufvudstaden förhindrad att vidare vara ledamot i
Bevilln.Utsk.. får jag härmedelst vördsammast denna plats mig afsäga,
anhållandes att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Frih:n o.
Ordf:n anmodade Hrr Elektorer att, i anledn. af i dagens plenum
gjorda afsägelser, sammanträda till val af en ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter Hr Brakel, och en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk. efter Hr Adelborg.
H. Ii. o. Ad. åtskiljdes kl. half 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
les
f>»ji 15 Augusti.
lördagen den 15 Augusti 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o. Landtm:»
ställe föra ordet.
Justerades 2:ne prot:s-utdr. för d. 12 dennes samt pleni-prot.
för d. 4 sistl. Juli.
Företog H. R. o. Ad. val af 18 ordinarie ledamöter och 12
supleanter i Förstärkt Bevilln.Utsk.; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter :
N:o 8, Gr. Oxenstjerna, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl;
» 25, Gr. Wachtmeister, Rutger;
» 75, Gr. Lagerberg, Carl Sven ;
» 93, Gr. Wrangel af Sausis, Tönnes Reinhold;
h 115, Gr. Lagerbjelke, Gustaf;
» 76, Frih. Kruuse, Fullm. Frih. Bonde, Knut Philip;
u 278, Frih. Beckfriis, Corfitz Augustin;
» 366, Frih. Ehrenborgh, Fullm. Hr ven Troil, Samuel Gustaf;
» 373, Frih. Sköldebrand, Knut Erik;
» 678, Hr Bildt, Didrik Gillis;
» 931, Hr Gripenberg, Carl Fredrik;
» 1960 A, Hr Montgommerie, Robort Nils Germund;
» 1257, Hr Eding, Fullm. Gr. Piper, Thomas;
» 1628 B, Hr Benzelstjerna, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf;
» 2010, Hr af Geyerstam, Johan Henrik;
» 2054, Hr von Arbin, Axel Melcher;
» 2308, Hr af Ström, Carl Ferdinand;
» 2320, Hr Akerman, Fredrik;
Supleanter :
N:o 121, Hr Hjerta, Carl Gustaf;
» 226, Frih. Gyllengranat, Fullm. Frih. Leuhusen, Axel Reinhold;
» 743. Hr Crafoord, Fullm. Frih. Wrede, Fabian Jakob:
» 2317, Hr Fåhrmus, Olof Immanuel;
» 215, Ilr Ramsay, Fullm. Gr. Oxenstjerna, Axel Thure Gabriel;
» 86, Hr Stuart, Carl Gustaf;
» 392, Frih. Peyron, Gustaf;
» 2017, Hr Björnstjerna, Oscar Magnus;
» 2083 A, Hr Mannerskantz, Carl Axel;
» 11, Frih. Sparre, Fullm. Gr. Sparre, Guslaf Adolf;
Don 15 Augusti.
N:o 456, Hr Aminoff, Johan Fredrik;
» 2160, IIr Munk af Rosenschiöld, Thomas;
sedan emellan de valde, som alla erhållit 33 röster, lottning blifvit
anställd för att afgöra hvilka af dem borde blifva ordinarie
ledamöter, samt i hvad ordning de öfiiga skulle såsom supleanter
i Förstärkta Utsk. inträda.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde fiSn Exped.-  Utsk. inkomna förslag till Ii. St:rs underd. skrivelser till K. M. :
N:o 98, ang:de be v i Ija dt anslag lill beredande af tillfälle lör
Officerare af Arméen att ingå i utländsk tjenst;
N:o 99, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de indragning till
Kronan af den till s. k. Krono-kalkugnen å Gottland anslagna
ränte-ved;
N:o 100, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de upförande af
en hufvudsakligen för Postverket afsedd byggnad å Kronans intill
Operahuset i Stockholm gränsande tomt;
N:o 101, ang:de statsbidrag för ny tomtreglering och nya
byggnaders upförande inom den sisth år afbrunna del ef staden
Eksjö:
N:o 102, i ani. af väckt fråga om vissa friheter och förmåner
för de till Komministrars och Kapell-predikanters aflöning i sednare
tider anslagna hemman och lägenheter;
N:o 103, angide befrielse från luonotiondes utgörande af en
del Kommministers-bosläilen i Stockholms län, som efter 1850
års jordransakning blifvit med denna utskyld belagde;
N:o 104, i fråga derom, att de räntegifvare, hvilkas räntor
äro lill Sala silfververk anslagne, må komma i åtnjutande af med
skatteförenklingen åsyftade förmåner;
N:o 105, ang:de åtskilliga inom Götheborgs och Bohus län
belägna Kronoholmars afgiftsfria uplåtelse till allmänt begagnande;
N:o 106, ang-de godtgörelse till indelningshafvare för sådana
grundräntor, som till följd af qvarnars nedläggande afskrifvas;
N:o 107, ang:de förvandling af en inom Färentuna härad af
Stockholms län utgående skatte-titel under namn af tegel-ved;
N:o 108, ang:de ändring i stadgandet om den minsta enheten,
hvartill, vid ränte-persedlarnes omsättning och förenkling, hvarje
persedel-slag må uti Jordeboken upföras;
N:o 109, i ani. af väckt fråga, att forsel-löne-ersättning för
räntespanmål, som ej kan till levering in natura upsägas, må
omedelbart tillhandahållas vederbörande räntetagare;
N:o 110, ang:de den s. k. kurhus-afgiften;
N:o lil, med ani. af de utaf R. St:r vidtagna åtgärder, till
undvikande af penninge-remisser med posterne emellan Stockholm
och de orter der Banken har LåneKontor;
N:o 112, ang:de förklaring af 26 Kap. 2 §:n ByggningaB:n
samt ändring af samma Kapitels 3 g;
N:o 113, ang:de omarbetning af K. Instruktionen för FörmyndareKammaren
i Stockholm; samt
104
Den 15 Augusti.
N:o 114, om uphäfvande af 1 och 2 mom. i 40 §:n af Fabriks-
och HandtverksOrdn:n d. 22 Dec. 1846.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Const.Utsk:s nedannämnde d. 12 dennes på bordet lagda
Memorial:
N:o 23, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 13 framstälda förslag till ändring uti 12 §:n
Reg:sF:n, ang:de StatsRådets hörande öfver afhandlingar och förbund
med främmande makter;
N:o 24, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 14 föreslagna tillägg till 12 §:n Reg:sF:n,
att Konungen icke må utan E. St:rs samtycke blifva regerande
Furste af utlänsk stat; och
N:o 23, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 15 framstälda förslag till ändring uti 72 §n
Reg:sF:n, ang:de inlösen af R. St:rs Banks sedlar.
Föredrogos och lades lill handlingarne Const.Utsk:s nedannämnde
d. 12 dennes på bordet lagda Memorial:
N:o 26, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande de af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 16 framstälda grundlagsändrings-förslag, ang:de
upskof i Riksdag;
N:o 27, med ani. af Riks5t:ns beslut rörande det af Consf.-  Utsk. i Mern. N:o 17 framstälda grundlagsändrings-förslag, ang:de
tiden dels för öfverlemnande af K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets
tillstånd och behof, dels för Utsk:s-val;
N:o 28, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 18 framstälda förslag till ändring uti 76 §:n
Riksd:sOrdn:n, ang:de den af StatsRådct för dess åtgärder vunna
decharge;
N:o 29, med ani. af RiksSttns beslut rörande det af Const.-  Utsk. uti Mern. N:o 19 föreslagna tillägg i 59 §:n Reg:sF:n och
27 g:n 1 mom. Riksd:sOrdn:n, ang:de Proposm om Statsverkets
tillstånd och behof; samt
N:o 30, med ani. af EiksSttns beslut rörtde Const.Utsk:s uti
Mern. N:o 20 framstälda grundlagsändrings-förslag, ang:de utländsk
undersåtes rätt att i Riket förvärfva och besitta fastighet.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 12 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 101, i ani. af erhållen återremiss
å 3:ne i Mern. N:o 97 föreslagna voter:s-propos:r, rörande anslagen
till vestra stambanan.
Föredrogs Sammansatta Bevil 1 n.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskts d. 12 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 7, i ani. af
dels gjorda anmärknrr emot vissa delar, dels ock RiksStms skilj
-
Den 15 Augusti.
105
aktiga beslut i afseende å andra delar af Betänk. N:o 4, innefattande
Utsk:s yttranden öfver väckte motioner om förändringar i
K. Förordn:n d. 18 Jan. 1855, ang:de vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker.
Förnyad bordläggning af detta U11 § t. begärdes af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Hr von Francken, Georg Wolfgang,
men dervid anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld, Carl: Jag hemställer till de värde
ledamöter, som begärt detta Betänk, på bordet, om de icke ville
derifrån afstå; ty frågan är icke af den vigt, att någon ytterligare
bordläggning kan vara af nöden. I Betänk, förekommer blott en
enda fråga som är af någon betydenhet, nemi. huruvida nu gällande
§, som innefattar rättighet för Apothekare att sälja sprit,
skall på det sätt förändras och inskränkas, att de ej få lemna ut
denna vara med mindre köparen ger honom läkare-recept eller
dylikt som bevisar att han är i rätta ärender stadd. Jag tror att
denna fråga, ehuru R. o. Ad. nu äro fåtaligt församlade, dock kan
genast med all behöflig sakkännedom afgöras; och jag får derföre
hemställa till Gr. Lagerbjelke och Hr von Francken, att de måtte
från sin begäran om Belänlcts ytterligare bordläggning afstå.
Gr. Lagerbjelke och Hr von Francken afstodo nu från deras
begäran om bordläggning, och då härefter ifrågav:de Utlåt, punktvis
företogs till afgörande, b i fö 1 los Utslcs nu afgifna yttranden
rörande §§:ne 2, 25, 27, 44 och 46 af författn:s-förslaget, afslogs
Utsk:s inbjudning till instämmande i Preste- och BondeSt:ns beslut
rörande 26 §:n, hvars lydelse i deremot svarande 25 § af nu
gällande Förordn. ansågs böra oförändrad bibehållas, samt fann
R. o. Ad. förevtde Utlåt, i öfriga delar ej föranleda till annan
åtgärd än att läggas till handlingarne; hvarvid icke förekom någon
annan discussion, än att, innan beslut i afseende på förenämnde
inbjudning fattades, anfördes af
Hr Printzensköld: När denna fråga förra gången före
var,
gjorde åtskilliga ledamöter, och deribland äfven jag, anmärkn.
mot det förslag till förändrad lydelse af ifrågav:de g, som Utsk.
framställt. Man anförde då som skäl, hvad Utsk. äfven här uptagit,
att det blefve svårt för enhvar som icke är näringsidkare att
erhålla ett qvarter sprit, med mindre man innehar recept af läkare.
Detta måste medgifvas vara ett orimligt förhållande, Sprit är en
vara, som ingår i apotheks-rörelsen, och destillatorer hafva i allmänhet
icke ens kunskap om huru den skall beredas för att blifva
ren och af bästa beskaffenhet samt för de dermed afsedda ändamål
tjenlig. Då är det väl orimligt, att man icke skall kunna köpa
en sådan vara på det ställe der den tillverkas, utan att man har
ett certifikat, såsom vid gifter är föreskrifvet, derföre alt deras
utlemnande kan medföra faror för menniskolif. Men sprit, begagnad
dels till polityr, dels till Fau de Cologne och andra likartade
ändamål, bar jag icke hört någonsin hafva medfört några
för menniskor farliga följder. Jag tror att inom Utsk. anmärkts,
106
Don 15 A.ugnsti.
det en Apothekare blifvit bötfäild för olaga utskänkning af bränvin,
men jag kan icke finna att detta bör verka tili ändring af
§:n. Årtusendens erfarenhet har dessutom bevisat, att, man må
nu stifta hvilka lagar som helst, det dock blir omöjligt att förhindra
alt icke en eller annan söker öfverträda dem och derigenom
ådrager sig den näpst som i dessa lagar stadgas. Jag tror
derföre det är af vigt att lagen bibehå 1 les i sitt nuv:de skick,
och att R. o. Ad. ville, med afslag på Utskis framställning om
förändrad redaktion af i fråga v:de g, besluta, att densamma måtte
i sin nuvaride form bibehållas.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlålrn och Memorial, nemi. från
ExpedilionsUtskoltet:
N.o 7, ang:de anmälan af åtskilliga utaf R. St:r för innevida
år beviljade lönetillökningar;
StatsUtskollel :
N:o 113, i ani. af verkställde omröstningar, rörande anslagen
till Statens jernvägs-anläggningar;
N:o 102, ang:de medels anvisande till låne-understöd för
verkställandet af åkerjordens ändamålsenliga dikning;
N:o 103, ang:de begärdt statsanslag för utdikning af Sanna
hed inom Orebro län;
N:o 104, ang:de begärd ersättning af Statsverket för den
genom updäuining vid Gråda kanals företagna omläggning förorsakade
jordförlust;
N:o 105, ang:de föreslagen ersättning åt jordägare inom 2:ne
byar i Leksands socken för liden skada genom vatten-öfversvämning;
N:o
106, ang:de anslags beviljande för ersättning af förluster
genom hagelskada;
N:o 107, ang:de föreslagna låne-understöd för åstadkommande
af sädes-torknings-anstalter;
N:o 108, ang:'de väckt fråga om räntefria låns beviljande för
upförande af byggnader utaf sten i skoglösa orter;
N:0 109, ang:de ett föreslaget lån till Apothekaren B. M.
Freese för bedrifvande och utvidgning af en inom Arbrå socken
i södra Helsingland utaf honom anlagd 1 i n beredn i n gs—fa br i k ;
N:o 110, i ani. af väckt fråga om beviljandet af särskildt
anslag för tryckning af reseberättelser rörande industriela förhållanden
inom främmande länder;
N:o lil, i ani. af väckte frågor om anslag för nya eller
ökade elektriska telegraf förbindelser emellan vissa upgifna städer
och orter;
N:o 112, i ani. af väckte frågor om inlösning 8f sådana
Riksgäldssedlar, som icke blifvit till invexling företedde inom den
bestämda preskriptions-tiden ;
Den 19 Augusti.
10T
Sammansätta Stals- samt Allm. Besvärs- o. Ekonomiutskottet:
N:o 13, i ani. af väckt motion om uphäfvande af vissa förbud
rörande Böda kronopark;
N:o 14, i ani. af väckt motion om dag-arfvode lill magistratperson,
som skall närvara då penningar, stämpladt papper m. m.
inlägges eller uttages ur LandtRänteri;
N:o 15, dels i ani. af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om en
fyr-anläggning å Gottska Sandön, dels ock, i följd af väckte motioner,
ang:de åtgärders vidtagande för förbättringar i Fyr-, Båkoch
Lotsväsendet;
N:o 16, i ani. af väckt motion om nedsättande af en Komité
för utarbetande af förslag till ordnande af allmänna helsovården;
Bevillningsutskottet:
N:o 17, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut i fråga om uphörande
såsom särskild beska t tn i n gs-1 i tel af den vissa stapelstäder
tillkommande tolag, emot ersättning af tullmedlen, samt denna
afgifts inberäknande uti den tullsats, som för varors in- eller utförsel
genom Taxan bestämmes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Onsdagen den 19 Augusti 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot:s-utdr. för den 15 dennes samt pleni-prot.
för d. 6 sistl. Juli f. m.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Då inom StatsUtsk. 2me
ordinarie ledamöter af R. o. Ad. redan under en längre tid varit
från Riksdagen bortovar.-de; då, enl. hvad jag har mig bekant,
några af de öfriga ledamöterne komma, dels att från staden afresa,
och dels att afsäga sig deras platser; och då af de nuv:de supleanterne
den ena är frånvrde och den andra såsom StatsRevisor hindrad
från att deltaga i Utsk:s öfverläggningar; får jag hos R. o. Ad.
vördsamt anhålla, alt Ståndet måtte updraga åt sina Elektorer att
utse ytterligare 4 supleanter att i nämnde Utsk. i mån af behof
inträda.
108
Den 19 Augusti.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. biföll R. o. Ad. att
ytterligare 4 supleanter skulle inväljas i StatsUtsk.; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val
af dessa supleanter.
Föredrogs ånyo Const.UtsIcs d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 23, med ani. af RiksStms beslut rörande det af
Const.Utsk. uti Mern. N:o 13 framstälda förslag till ändring uti
12 §:n Reg:sF:n, ang:de SlatsRådets hörande öfver alhandlingar
och förbund med främmande makter.
Gr. Frölich, David: Jag förmodar att R. o. Ad. icke
skall finna skäl att frånträda sitt redan fattade och af PresteSt.
biträdda beslut i delta ämne, samt anser derjemte, att det måhända
hade vittnat om en större aktning för dessa Stånds mening,
derest Const.Utsk., i likhet med hvad som skett uti Mern. N:is27
och 28, till de öfriga Stånden hemställt att förena sig uti R. o.
Ad:ns samt PresteSt:s beslut. Då detta emellertid icke inträffat,
utan Utsk. tvärtom föreslagit R. o. Ad. att frånträda sitt beslut i
saken, torde R. o. Ad. detsamma vidblifva.
Frih. Paykull, Johan Gustaf: Det är visserligen icke
utan exempel vid denna Riksdag, att R. o. Ad. fattar beslut,
hvilkas följder blifva alldeles motsatta de beslut Ståndet en kort
tid förut fattat, men som jag icke kan finna ett sådant förfarande
förenligt med R. o. Ad:ns anseende, hoppas jag, att Ståndet denna
gång måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut och således afslå
Utsk:s hemställan.
Efter först till bifall å förev:de Mern. framstäld propos., som
besvarades med Nej, beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande af sitt
förut i ämnet fattade beslut, afslå Utsk:s i detta Mern. gjorda
hemställan.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 24, med ani. af RiksSt:ns beslut rörande det af
Const.Utsk. i Mern. N:o 14 föreslagna tillägg till 12 §:n Reg:sF:n,
att Konungen icke må utan R. Stms samtycke blifva regerande
Furste af utländsk stat.
Gr. Frölich, David: Då R. o. Ad. i afseende å denna
fråga fattat ett med Utslcs förslag öfverensstämmande, ehuru från
min särskilda mening afvikande beslut, så upstår jag nu endast
för att tillkännagifva, att jag för min del hade önskat att R. o. Ad.
skulle hafva afslagit förslaget, men att jag nu icke finner mig
föranlåten att yrka ändring i Ståndets redan fattade beslut.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag anser mig
böra tillkännagifva, alt den af BorgareSt. antagna redaktionen af
detta förslag, enl. min upfattning, är vida bättre än den af Utsk.
Den 19 Augusti.
109
upgjorda. BorgareSt. har utbytt ordet: »blifva», till: »vara», så
att förslaget skulle lyda: »Ej må Konungen, ulan R. St:rs samtycke,
tillika vara regerande Furste i utländsk stat.» Derigenom
har BorgareSt. förekommit möjligheten deraf, att en Prins af det
Svenska Regenthuset, som med Konungens och R. Stms samtycke
blifvit regerande furste i utländsk stat, kan fortfara att vara regerande
der, ehuru han sedermera, på grund af svenska SuccessionsOrdn:n,
blifvit Konung i Sverige. Mig vill det således synas,
såsom skäl förefunnes att sammanjemka KiksSttns beslut i enlighet
med BorgareSt:s, hvarföre jag anhåller alt R. o. Ad. måtte deri
instämma eller, om något hinder i formelt hänseende deremot nu
skulle möta, att detta Mein. måtte till Utsk. återremitteras.
I anledn. af delta Hr Cederschiölds yrkande yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att hvad frågan om återremiss beträffade, hinder för
framställande af propos. icke förekom; men att då Utsk. icke
gjort hemställan om förändring i det beslut R. o. Ad. fattat, utan
tvärtom tillstyrkt de öfriga Stånden att biträda det beslut, hvari
R. o. Ad. stannat, nemi. att det framstälda förslaget må blifva
oförändradt hvilanda till grundlagsenlig behandling vid nästa
Riksdag, Hr Gr. o. Landtm, ansåg R. o. Ad. icke, på grund af
en sådan hemställan från Utsk., kunna instämma i BorgareSl:s
beslut, hvaremot, i händelse återremiss beslutades, det kunde bero
på Utsk. att söka sammanjemkning i den syftning, som BorgareSt:s
beslut innehöll.
Öfverlä ggningen förklarades nu fulländad, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, framställde, hurusom, i följd af hvad han redan yttrat,
fråga nu endast vore om återrerfiiss eller Memorialets läggande
till handlingarne, såsom den enda behandling, som, derest återremiss
icke beviljades, kunde komma i fråga, och efter sedermera
gjord hemställan om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkme föranleda
till återremiss, hvarvid ropades Nej, hlef förev:de Mern.
lagdt till handlingarne.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Consl.Utskis d.
12 och 15 dennes på bordet lagda Mern. N:o 25, med ani. af
E.iksSt:ns beslut rörande det af Const.Utsk. uti Mern. N:o 15 framstälda
förslag till ändring uti 72 §:n Reg:sF:n, ang:de inlösen af
R. Stirs Banks sedlar.
Föredrogs och bifölls Exped.Utslcs d. 15 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:0 7, ang:de anmälan af åtskilliga utaf R. St:r för
innev:de år beviljade löne-förhöjningar; hvarjemte R. o. Ad. godkände
det tillika med detta Utlåt, af Utsk. öfverlemnade förslag
till underd. skrifvelse N:o 97.
110
Dan 19 Augusti.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 15 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 113, i ani. af verkställda omröstningar
rörande anslagen lill Statens jernvägs-anläggningar.
Föredrogos och b i föl los StatsUtskrs nedannämnde d. 15 dennes
på bordet lagda Utlåt:n:
N:o 102. ang:de medels anvisande till låne-understöd för verkställandet
af åkerjordens ändamålsenliga dikning;
N:o 103, ang:de begärdt statsanslag för utdikning af Sanna
hed inom Orebro län;
N:o 104, ang:de begärd ersättning af Statsverket för den
genom updämning vid Gråda kanals företagna omläggning förorsakade
jordförlust;
N:o 105, angrde föreslagen ersättning åt'jordägarne inom
2:ne byar i Leksands socken för liden skada genom vatten-öfversvämning;
N:o
106, ang:de anslags beviljande för ersättning af förluster
genom hagelskada;
N:o 107, ang:de föreslagna låne-understöd för åstadkommande
af sädeslorknings-anstalter;
N:o 108, ang:de väckt fråga om räntefria låns beviljande för
upförande af byggnader af sten uti skoglösa orter;
N:o 109, angrde ett föreslaget lån till Apothekaren B. 51.
Freese, för bedrifvande och utvidgning af en inom Arbrå socken
i södra Helsingland utaf honom anlagd linberednings-fabrik ;
Nro 110, i ani. af väckt fråga om beviljandet af särskildt
anslag för tryckning af reseberättelser rörande industriela förhållanden
inom främmande länder;
N:0 lil, i ani. af väckte frågor om anslag för nya eller
ökade elektriska telegraf förbindelser mellan vissa upgifna städer
och orter; samt
N:o 112, i ani. af väckte frågor om inlösning af sådane
Riksgälds-sedlar, som icke blifvit till invexling företedde inom
den bestämda preskriptions-tiden.
Föredrogos och b iföl los Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskrs nedannämnde d. 15 dennes på bordet lagda Utlåtrn:
N:o 13, i ani. af väckt motion om uphäfvando af vissa förbud,
rörande Böda kronopark; och
Nro 14, i ani. af väckt motion, angrde dagarfvode till magistrats-person,
som skall närvara då penningar, stämpladt papper
m. m. inläggas eller uttagas ur LandtRänteri.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Sammansatta
Stafs- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskrs d. 15 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 15, dels i ani. af K M:s Nåd. Propos. i fråga
om en fyr-anläggning å Gottska Sandön, dels ock i följd ef väckte
Dan 19 Augusti.
lil
motioner, ang:de vidtagande af förbättringar i Fyr-, Båk- och Lotsväsendet.
lista punkten, ang-.de fyr-anläggningen på Gottska Sandön;
2:dra punkten, ang:de utläggande af fyrskepp på de s. k. Finngrunden;
3:dje punkten, angtde fyr-inrättning på Agön; och 4:de
punkten, ang:de fyr-anläggning på klippan Bonden.
Usk:s i dessa punkter afgifne yttranden biföllos.
5:te punkten, ang:de föreslagen fyr-inrällnivg på Brämön.
Frih. Wrede, Fabian: Då man tager i betraktande den
stora utvidgning som Sveriges handel och sjöfart under de sednare
åren erhållit, samt de betydliga inkomster som derigenom tillskyndas
Statsverket, bör man, i min tanke, jemväl erkänna, att
det är Statens skyldighet att i någon mån återgälda dessa fördelar
genom att så mycket som möjligt betrygga handelns och sjöfartens
säkerhet. Jag vill nu icke inlåta mig i alla de frågor, som i detta
Utlåt, äro uptagna, utan anhåller blott att få yttra mig angtde
en af dem, som jag tror mig närmare känna, nemi. förslaget att
inrätta en fyr på den s. k. Brämön.
Vi veta, att det i Sverige f. n. knappast finnes någon hamn
med en relativt så liflig bandels-rörelse som Sundsvall. Omkring
300 fartyg inlöpa dit under loppet af hvarje år, och jag har sjelf
vid ett tillfälle med egna ögon sett ungefär 100 fartyg ligga i
dess hamn. Då de norra sjöstädernas hamnar ofta måste anlitas
ganska sent på året i och för fyllande af de nordliga orternas
spanmålsbehof, är det af stor vigt, att inloppet till hamnarne förses
med fyr-inrättningar, och en sådan inrättning torde måhända
i främsta rummet böra vidtagas på Biämön, enär denna ö är det
enda inseglingsmärket till Sundsvall, och en fyr derstädes jemväl
skulle gifva en ganska betydlig ledning åt seglationen i Bottniska
viken. Jag ber att få i R. o. Ad:ns minne återkalla den olycka,
som förra året träffade ångfartyget Umeå, och som utan tvifvel
icke hade inträffat om en fyr hade funnits på Brämön. En person,
som fått beskrifning öfver tilldragelsen af lotsen på fartyget,
har meddelat mig, att sedan man på fartyget till följd af töcken
och snöyra länge varit urslåndsatt alt varsna något land, men slutligen
fått se en skymt deraf, trodde man alt landet var Brämön
och stvrde i denna tanke kosan dit, men i det stället kom man
till skäret Gran, som lisger något norr om Brämön, och stötte
derstädes på grund. För att i framtiden söka förekomma dylika
olyckshändelser, torde det vara af vigt att förse Brämön med en
fyr-inrättning; och jag får derföre vördsamt anhålla, att denna del
af Utlåt, måtte blifva till Utsk. återremitterad.
11 r Lilljehöök, Carl Berthild: Jag vill blott nämna,
att Brämön är en af de punkter som blifvit uptagna uti det af
Förvaltningen af SjöÄrenderna vilkorligt tillstyrkta — LolsDirektörens
mindre — förslag, men att, då man inom Utsk. icke ansåg
1X2
Ilen 19 A ugns ti.
Statens tillgångar f. n. medgifva beviljandet af de ganska betydliga
summor, som skulle erfordras för fyr-inrätlningarnes fullständigande,
man uteslöt Brämön, såsom varande en punkt hvarest en fyranläggning
vore mindre af behofvet påkallad än å de öfriga punkterne.
Jag vill visserligen ej bestämdt förneka, att den här omtalade
olyckshändelsen inträffade till följd af bristande fvr-inrättning
på Brämön, men jag vill dock erinra derom, att olyckan
skedde på dagen, hvarföre man ock torde kunna draga i tvifvelsmål,
huruvida den skulle hafva förekommits genom en fyr på
Brämön. Det är en allmänt känd sak, att den som till följd af
mer eller mindre eget förvållande råkat i olycka, alltid gerna
söker orsaken dertill i yttre förhållanden, eller i andras fel, och
detta torde afven här varit fallet. Emellertid vill jag icke motsätta
mig punktens återremitterande, om R. o. Ad. skulle så finna
för godt.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Uti ettämne sådantsom
detta har Utsk. ansett sig böra hufvudsakligen följa den ledning,
som blifvit lemnad utaf Förvaltningen af SjöArendena, och som
detta embetsverk yttrat, att den ifrågav:de fyr-inrättningen icke
vore en af de nödvändigaste, utan gerna kunde anstå, ansåg Utsk.,
som tillstyrkt ganska betydliga anslag till åtskilliga andra fyranläggningar,
sig böra, på grund af Förvaltningens yttrande, afstyrka
förslaget om Brämöns förseende med fyr. Jag anhåller om
bifall till denna del af Utlåt.
Frih. Wrede: Med anledn. af den siste värde talarens
yttrande får jag tillkännagifva, att äfven jag visserligen fästat mig
vid Förvaltningens Utlåt, i frågan, men alt jag, då detsamma innehåller,
icke att den ifrågav:de fyren ej är nödvändig, utan blott
att den, ehuru af behofvet påkallad, ej är så nödvändig, att den
bör i första rummet anläggas, icke funnit mig böra afstå ifrån att
yrka en anläggning, hvars nödvändighet är medgifven och af erfarenheten
bekräftad. Man stödjer sitt afstyrkande på bristande
tillgångar; men då, såsom jag i mitt förra anförande hade äran
nämna, handeln tillskyndar Staten så högst betydliga tillgångar,
bör väl en del deraf användas till samma handels betryggande.
Jag förnyar min begäran om återremiss af punkten.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Af ali hushållning
anser jag den vara sämst som röjer sig uti njugghet emot sådana
anstalter, hvarigenom olyckshändelser, och isynnerhet menniskolifs
spillande, kunna förekommas. Då i detta fall, hvarom nu är
fråga, vederbörande embetsverk måste anses hafva vitsordat att
fyr-anläggningen är nödvändig, enär det yttrat, att den ej är
ibland de nödvändigaste, så förefaller det mig såsom man ginge
alltför långt uti hushållningsväg om man vägrade medel till
ifrågav:de anläggning, helst under en Riksdag som den nu pågående,
då man icke dragit i betänkande att anslå ända till 20
millioner
Den 19 Augusti.
113
millioner Rdr för en annan anläggning, som ej har till ändamål
att förekomma sådana olyckshändelser. Jag förenar mig således uti
Frih. Wredes begäran om återremiss af punkten.
Efter först till bifall å förev:de punkt framställd propos., som
besvarades med starka Nej, jemte ett eller annat Ja, blef den
samma
på grund af de deremot gjorda anmärknme återremitterad.
De öfriga punkterne af förev:de Utlåt, blefvo af R. o. Ad.
bifallne.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
Sammansatta Stats- samt Alim. Besv.- o. Ekon.Utskis d. ]5 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 16, i ani. af väckt motion om nedsättande
af en Komité för utarbetande af förslag till ordnande af
allmänna helsovården.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo Bevii!n.Utsk:s d. 15
dennes på bordet lagda Mern. N:o 17, i ani. af RiksStms skiljaktiga
beslut i fråga om uphörande såsom särskild beskattningstitel
af den vissa stapelstäder tillkommande tolag, emot ersättning
af tullmedlen, samt denna afgifts inberäknande uti den tullsats,
som för varors in- eller utförsel genom Taxan bestämmes.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Memorial, Utlåtin och Betänkm, nemi. från
Bevillningsutskottet:
N:o 18, med förslag till voter:s-propos., i ani. af BiksStms
olika beslut ang:de stämplade pappers-afgiften;
BankoUlsholtet:
N:o 41, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om beviljande för
Myntverkets behof af ett räntefritt lån från Banken å 50,000
Rdr Rmt;
N:o 42, med hemställan om tillfällig löneförhöjning åt Bankens,
DiskontVerkens och Tumba bruks tjenste-personal och betjening;
N:o
43, med hemställan om personelt årligt anslag till Bankens
Garde des Medailles, RiksAntiqvarien B. E. Hildebrand;
Lagutskottet:
N:o 40, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till författn.
ang:de ansvar för förfalskning och bedrägeri, dels enskilde
motioner i enahanda syftning;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 105, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Betänk.
N:o 87, beträffande Universitetens rätt att med Stadsstyrelsen deltaga
i handläggningen af ekonomi- och politie-mål;
VIII H. 8
114
Den 22 Augusti.
N:o 106, i ani. af väckte motioner om åtgärder för beredande
af s. k. transito-rätt emellan konungarikena Sverige och
Norige; samt
N:o 107, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 98.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ på 12 på dagen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 22 Augusti 1857.
Plenum kl. I e. m.
Justerades 7 prot:s-utdr. för d. 19 dennes samt pleni-prot.
för d. 6 sistl. Juli e. m.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsk:s d. 15 och 19 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 16, i ani.
af väckt motion om nedsättande af en Komité för utarbetande af
förslag till ordnande af allmänna helsovården.
I sammanhang härmed föredrogs jemväl ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet prot:sutdr. N:o 330, innehållande inbjudning till
de öfriga RiksSt:n att förena sig i BorgareStis i afseende på ifrågav:de
Utlåt, fattade beslut, att R. St:r måtte i underd. skrifvelse hos
K. M. anhålla, det K. M. må täckas updraga åt sakkunnige män,
att, sedan de ang:de helsovården nu gällande polis-stadganden blifvit
öfversedde, afgifva underd. förslag till de förändrade eller fullständigare
föreskrifter härom, som af omständigheterne finnas påkallade,
äfvensom att i de delar af helsovården, som icke egna sig för lagstiftning,
utarbeta en lättfattlig afhandling, innehållande för ändamålet
lämpade anvisningar och råd åt allmänheten, samt att K. M.,
sedan berörde updrag blifvit fullgjordt, ville i ämnet aflåta Nåd.
Propos. till R. St:r samt låta offentliggöra och bland allmänheten
sprida den särskildt utarbetade afhandlingen i ämnet.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då det sammansatta Utsk. an
sett
sig, på grund af min i ämnet väckta motion, böra föreslå
R. St:r att uti en underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, det K. M.
täcktes låta utarbeta förslag till lag rörde våra sundhetsförhållanden,
så kan jag icke vara annat än nöjd med denna frågas be
-
Den 22 Augusti.
handling inom Utsk. Jag anser, att under den form denna fråga
framkommer till K. M., så blir den bragt på en sådan punkt att
dervid något måste göras, hvarigenom den beklagliga liknöjdhet
som nu finnes för den allmänna helsovården måste försvinna, när
allt det onda som den förorsakar blifver för hvar och en tydligt.
Nu tänka högst få på denna för samhället så vigtiga fråga, om ej
härjande farsoter hemsöka landet, och när den hotande olyckan
uphör, så uphör också hvarje tanke på att ordna sundhetsförhållandena.
Vi hafva visserligen SundhetsNämnder, men någon verksamhet
från deras sida förspörjes ej oftare än när koleran härjar,
men då utveckla de en verksamhet, som på flera ställen icke allenast
stridt emot lagarne, utan äfven någon gång emot sunda förnuftet.
På denna öfverretning i verksamhet följer sedan slapphet
och liknöjdhet, och man låter helsovården skötas på ett sätt, så
att derigenom ofta upkommer nya farsoter, eller den gamla under
olika former. Jag har i min motion anförf dessa m. fl. omständigheter,
och jag vill derföre icke nu för R. o. Ad. åter uprepa
de motiver som legat till grund för det förslag till skrifvelse,
hvarmed jag ansett att R. St:r borde till K. M. ingå.
Ehuru detta skrifvelseförslag skiljer sig från Utsk:s derigenom
att det omfattar något mera än hvad Utsk. föreslagit, då jag nemi.
hemställt, att R. St:r skulle hos K. M. i underd:het anhålla, det
K. M. täcktes nedsätta en Komité af sakkunnige män, de der,
efter tagen kännedom om hufvudstadens och hela landets helsovårdsförhållanden,
upgjorde ett förslag, att på ett ändamålsenligt sätt
ordna desamma i enlighet med den hygieniska vetenskapens närv:de
ståndpunkt, jemte förslag till helsovårds-lag och sundhets-polisens
bättre organiserande, äfvensom föreslagit, att R. St:r ville bevilja
ett anslag af 10,000 Rdr Rko, för att till nämnde ändamåls vinnande
af K. M. disponeras, så vill jag dock så mycket mindre motsätta
mig Utsk:s förslag, som jag är fullt öfvertygad derom, att om ett
förslag till lag rörande sundhetsförhåilandena i Riket blifver såsom
Utsk. afsett utarbetadt, så måste också alla de omständigheter,
som finnas omrörda uti milt förslag, tagas i betraktande. Deremot
måste jag afstyrka antagande af BorgareSt:s inbjudning. Den
är sammansatt af Hr Eåhraei reservation och af Utsk:s förslag,
och ehuru jag genomläst den med den största upmärksamhet har
jag icke kunnat förstå hvad meningen dermed har varit; om icke
den att säga samma sak med andra ord. Om så är skulle jag
visserligen äfven kunnat bifalla BorgareSt:s redaktion af skrifvelsen
så otydlig den ock är, såvida icke Preste- och BondeSt:n redan
godkänt Utsk:s förslag. Men vid sådant förhållande, och förutsatt
att Ståndet gillar motionens syfte, kan jag icke annat än afstyrka
Ståndet att antaga en inbjudning blott för att gå ett Stånds önskningar
till mötes, då, genom ett godkännande af Utsk:s förslag,
detta blifver R. Stms beslut.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag har egentligen begärt
ordet för att instämma med den värde motionären ech yrka bifall
till bans förslag. Det är en väsendtlig skillnad melias detta för
-
116
Den 22 Augusti.
slag och Utsk:s Utlät. Utsk. har råkat ut för en villfarelse som
är ganska allmän i lagstiftningen, nemi. den, att då en sak är
nyttig, så är det tillräckligt motiv att derom stifta en lag, utan
att tillse om en sådan lag är möjlig att verkställa. Hvad just
sundheten angår, så finns väl en mängd skiftande förhållanden,
hvilka borde genom en lagstiftning ordnas; men hvad som är af
mera vigt än en sådan lag, hvilken väl kan stadga vissa grundsatser,
men omöjligen uptaga alla detaljbestämmelser, är det att få
klart utredt förhållandena, och att visa huru illa det hos oss är
stäldt med allt hvad som rör sundhets-polisen. För att inse det
sundhets-polisen icke är så särdeles väl ordnad, behöfver man
i sanning icke gå långa vägar. Sådant kunna vi här i Stockholm
erfara nästan hvarthän vi vända oss. Det är likväl af yttersta
vigt att åtskilliga för helsan skadliga förhållanden undanrödjas.
Och i sådant afseende är det i första rummet nödvändigt
att lära känna de väsendtligaste bristerne i vår sundhets-polis,
äfvensom sättet för deras aflijelpande. Ilar man klart och tydligt
utredt sådant, då, men också först då, kan man derom lagstifta.
Huru starkt osnygghet och dålig luft inverkar på dödlighetens
storlek är i andra länder numera fulleligen ådagalagdt. Det har
blifvit utredt i England och Frankrike, att när farsoter gått, så
har dödligheten varit betydligt större på de ställen, der förhållandena
varit som här i Stockholm. Jag vill särskildt omnämna, att
då en farsot vid ett tillfälle i London rasade med ovanlig häftighet
i ett visst qvarter, så befanns vid anställda undersökningar
att sådant härledde sig från de förgiftade dunsterne från en gammal
begrafningsplats, som icke var ordnad på tillbörligt sätt. Jag
skulle derföre anse det vara af högsta vigt att de detta ämne
rörande förhållanden klart utredas, och att allmänheten får lära
känna huru illa det är stäldt med sundhets-polisen. I motionärens
förslag förekommer dessutom den väsendtliga omständigheten, att
en bestämd summa skulle ställas till K. M:s disposition, men härom
finnes ingenting nämdt i Utsk:s förslag. Jag anhåller derföre
om propos. på bifall till motionärens förslag.
Hr Björnstjerna, Johan Magnus: Yid behandlingen af
detta ärende inom det Sammansatta Utsk. yppade sig skiljaktiga
meningar, hvilket också kan inhämtas af den mängd reservanter
som finnas antecknade. Det är otvifvelaktig! en stor skillnad
mellan att stifta en lag och att utfärda en polisförfattn., och man
kan mycket väl upnå det mål man önskar genom att ändra polisförfattn:n.
För mindel anser jag, att man svårligen skulle kunna
i någon större omfattning stifta en lag för helsovården, emedan
det är klart, att då Sverige är så olika på olika ställen så måste
lagen inskränka sig till några få fall, hvarföre ändamålet bättre
skulle vinnas genom utfärdande af en polisförfattn., lämpad efter de
olika orternas förhållanden.
Af sådan anledn., och hufvudsakiigast med stöd af de motiver
sorn förekomma i Hr Fåhraei reservation, anser jag de ordalag,
hvari den af honom föreslagna skrifvelsen till K. M. är aöattad,
Den 22 Augusti.
117
vara tio rättaste, och får derföre vördsamt anhålla, att Ilr Gr. o.
Landtm, behagade föreslå R. o. Ad. att antaga den som sin egen.
Den öfverensstämmer visserligen till en del med BorgareSt:s beslut,
men jag anser de ordalag som Hr Fåhraeus begagnat, vara
fullständigare och bättre. Jag anser således, att man genom antagande
af den reservation, som Hr Fåhraeus afgifvit vinner det
afsedda ändamålet, och att man vinner det på den lättaste vägen,
hvilken snarast skall föra till det resultat som motionären afsett.
Hr Cederschiöld, Fredr. August: Hvarje läkare och
hvar och en som intresserar sig för den allmänna helsovården skall
säkert vara motionären tacksam för syftningen af bans motion.
Utsk. har äfven tillstyrkt en del af densamma, men, likasom motionären,
kan ej heller jag inse hvarföre Utsk. inskränkt sig
till alt tillstyrka sednare delen af densamma, och alldeles förbisett
den första delen. Om man en gång får ulredt förhållandet med
helsovården och det sätt hvarpå det slår till här i landet, så återstår
troligen icke så mycket för lagstiftaren att göra. Ty om
menniskorna få klart för sig att man måste hafva såväl frisk luft
som sund föda, så skola de icke instänga sig sjelfva i trånga boningar
eiler uplåta sådana åt andra. Jag får derföre förena mig
med den talare som har anhållit om bifall till motionen sådan den
här blifvit framställd; ty den innefattar i korthet allt som behöfs.
Hvad angår det af Hr Fåhraeus i hans reservation framstälda förslag,
så vet jag ej hvaruti det skiljer sig från motionärens, utom
derigenom att det är längre, vidlyftigare, och innehållet- en sak
som ej förekommer i motionen och som jag anser vara olämplig,
nemi. att man skulle anhålla att den nedsatta Komitén måtte i
de delar af helsovården, som icke egna sig för lagstiftning, utarbeta
en lättfattlig afhandling, innehållande för ändamåiet lämpade
anvisningar och råd åt allmänheten. Sådana tåd äro myckel välgörande,
men de böra icke utgå från en Komité, utan från enskilda
personer, genomträngda af lika varmt intresse för saken som
den värde motionären.
Då Hr Fåhraei reservation här blifvit omnämnd, så ber jag
få fästa upmärksamheten på några punkter i densamma som icke
äro välgrundade. Der står att man icke kan lagstifta t. ex. för
enskilda husbyggnader i ändamål att förhindra öfverbefolkning i
trånga boningar, eller om vattenledning i städerna, kloak-system
o. s. v., utan att derigenom intränga i den enskilda hushållningen
på ett sätt som vore oförenligt med grundlagarnes helgd. Det är
ganska sannt och obestridligt, att man icke kan stifta en lag som
ålägger en kommun att anlägga en vattenledning eller ett kloaksystem.
Men det synes mig alt man borde kunns i lag bestämma
grunderne för renhållningen, och att det sedan kunde bero på
kommunerne sjelfva om de ville verkställa renhållningen genom
en vattenledning eller på annat sätt. Här i Stockholm ligger en
af de största svårigheterna uti att kunna skaffa aflopp för vattnet.
Man behöfver icke förordna alt Stockholm skall anlägga en vattenledning,
men man kan med full rätt stadga, att sådana åtgärder
118
De n 22 Augus ti.
vidtagas att vattnet icke stannar på gatorne. Hvad beträffar
rännstenarne, så kan t. ex. föreskrifvas att de skola vara af
huggen sten. En punkt i reservatioien lyder: »Ett fattig
hus
kunde byggas i år efter nu befintligt antal fattighjon. Nästa
år kan detta antal vara fördubbladt.» Jag kan icke förstå reservantens
mening härmed; ty om det vore i lag föreskrifvet att man
icke ägde rätt att tränga in menniskor i så trånga boningar, att
man derigenom, enl. hvad vetenskapen utrönt, skulle taga lifvet
af dem, så finge kommunerna anstränga sig i högre grad än förut,
och icke nöja sig med de byggnader som funnos, utan vidtaga andra
åtgärder. Men jag vill icke uppehålla R. o. Ad., utan inskränker
mig derföre till att instämma i det yrkande som här blifvit frarnställdt,
att R. o. Ad. ville antaga det af Hr Bildt väckta förslag.
Efter härmed fulländad öfverläggning framstälde Hr Gr. o.
Landtm., att under densamma blifvit yrkadt, dels bifall till Utsk:s
Utlåt., dels bifall till hvad Hr Bildt uti sin motion hemstäldt, och
dels bifall till hvad Hr Fåhraeus uti Utlåt, bifogad reservation
tillstyrkt, och blefvo de å hvart och ett af dessa yrkanden framställde
propos:ne besvarade med blandade Ja och Nej; hvarpå propos.
till bifall å Utsk:s Utlåt, förnyades, och sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att efter det beslut,
som nu blifvit fattadt, R. o. Ad. torde finna, att BorgareSt:s
förev:de prot:s-utdr. ej föranledde till annan åtgärd än att läggas
till bandlingarne, ropades Ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Be v i 11 n .-  Utsk:s d. 15 och 19 dennes på bordet lagda Mern. N:o 17, i ani.
af RiksStrns skiljaktiga beslut i fråga om uphörandet såsom särskild
beskattnings-titel al den vissa stapelstäder tillkommande tolag,
emot ersättning af tullmedlen, samt denna afgifts inberäknande
uti den tullsats, som för varors in- eller utförsel genom Taxan
bestämmes.
Irsta punkten, innehållande inbjudning lill R. o. Ad., att,
med frånträdande af sitt i fråga om lolags-crsällningcns beräknande
skiljaktiga beslut, antaga Ulsk:s af Preste- och BorgareSt:n
godkända förslag.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag anhåller att
få förorda Utslcs förslag angrde tolags-regleringen. Enda skälet
hvarföre R. o. Ad. beslöt att tillökningen eller minskningen i
tolags-ersättningen skulle beräknas endast för jemna 500 Rdr,
var lättheten att upgöra dessa beräkningar, men då i alla fall
ingen vidlyftighet i beräkningen kan upstå, till följd af det antagna
decimal-systemet, så får jag anhålla, att R. o. Ad. ville med fasthållande
af sitt förut fattade beslut, antaga Utskis inbjudning att
Den 22 Angnst!.
förena sig med Preste- och BorgareStm, som godkänt Utsk:s förslag
i detta afseende.
Utsk:s förev:de inbjudning blef uppå härefter framställd
propos. af R. o. Ad. antagen.
2:dra punkten, innehållande förslag lill voler-.s-propos. N:o i.
R. o. Ad. fann att ifrågav:de voter:s-propos., i följd af Ståndets
i afseende på nästföregående punkt fattade beslut, hade förfallit.
3:dje punkten, innehållande förslag lill voler:s-propos. IS:o 3.
Gr. af Ugglas: Den fråga som här är framstäld är af en
ganska invecklad natur, och jag har länge sjelf varit tveksam,
huru den, enl. min upfattning, rättast borde lösas. Efter att hafva,
om jag så får säga, dissekerat densamma, har jag kommit till
den öfvertygelsen, att frågan icke rätteligen, på sätt Utsk. föreslagit,
bör lösas genom votering i Förstärkt Bevilln.Utsk. Orsaken
till den osäkerhet som förefinnes om rätta sättet att lösa frågan
ligger deri, att i K. M:s Propos., som legat till grund för Utsk:s
Betänk., flera frågor i en och samma punkt äro sammanblandade.
I K. M:s Propos. står: »att såväl den till 10 proc. å tullbeloppet
för alla inkommande varor bestämda afgift till den s. k. Handelsoch
Sjöfartsfonden, som den, under benämning af tolag, efter olika
grunder till städerna nu utgående afgift, må såsom särskilda beskattnings-titlar
uphöra mot godtgöreise af tullmedel, samt innefattas
i den tullsats som för varors in- eller utförsel genom Taxan
bestämmes.» I dessa få rader äro 4 särskilda frågor sammanblandade.
Första frågan är den: huruvida städerna skola fortfarande
upbära sin tolag som förut, eller om de dermed skola uphöra mot
ersättning af Staten. Denna fråga är, som hvar och en torde inse,
af ren ekonomisk natur, och således en fråga i hvilken 3 Stånds
beslut äro afgörande. Med afseende på den andra frågan, som
handlar om ersättningsbeloppet, hafva 3:ne Stånd fattat samma
beslut, och då den onekligen är en statsregleringsfråga, så är den
naturligtvis genom 3 Stånds beslut afgjord. Den tredje frågan,
som handlar om att tolagen skall försvinna mot godtgöreise af
tullmedel, kan ej heller anses vara af bevillnings natur; ty i så
fall skulle man anse hvarje statsregleringsfråga vara af samma natur,
då ingen utgift, den må vara hur liten som helst, Jan göras utan
att sedan fyllas genom bevillning. Den fjerde frågan är den, om
denna ersättning skall innefattas i den tullsats som för varors ineller
utförsel genom Taxan bestämmes. Detta är afgjordt en fråga
af bevillnings natur. Meningen är likväl icke, att denna tolagsersättning
skulle beräknas särskildt vid hvarje tullsats; ty såväl
K. M. i sin Nåd. Propos. som Utsk. i sitt förslag har tillstyrkt
tullfrihet för åtskilliga varor, som f. n. äro belagda med tull, och
hvilka till följd deraf borde beläggas med tolags-ersättning, och
för hvilka, om tullfrihet medgifves, tolags-ersättningen äfven kommer
att försvinna. Meningen är således icke, att på hvarje sär
-
120
Den 22 Augusti
skild artikel skall läggas en afgift motsvarande tolagen, utan meningen
är att af tullmedlen skall inflyta en så stor summa, att
man dermed, sedan de af tull-intraderna beräknade statsinkomsterna
blifvit fråndragna, kan bestrida såväl utgifterna i och för
ersättningen till Handels- och Sjöfartsfonden som de till släderna för
indragen tolag. Jag får fästa upmärksambeten på, att man icke i
ett beslut kan bestämma huru stor denna summa skall sättas; ty
vid hvarje särskild tullsats har man rätt att pröfva huruvida tullsatserna
äro sådana, alt de dels motsvara de intrader som skola
gå till Statsverket, och dels motsvara det ersättningsbelopp som
skall utgå till Handels- och Sjöfartsfonden samt tillstäderna i st. f.
tolagen. Såsom jag förut sagt, den sammanblandning af dessa
frågor, som uti K. M:s Propos. skett, bar förorsakat en tvekan
om rätta sättet att behandla fiågan, men det torde aldrig vara
rätt att, genom att hänskjuta frågan till Förstärkt Bevilln.Utsk.,
förklara det äfven den fråga, som är af ekonomisk natur och den
som är en statsregleringsfråga, hvilka äro afgjorda genom 3 Stånds
beslut, skola vara oafgjorda eller hvilande till dess fiågan kommer
under ny behandling, hvarigenom kan hända att R. Strrs en gång
fattade beslut uphäfves. Härtill kommer vidare, att allt hvad
som i frågan är af bevillnings natur, sedermera alltid vid hvarje
särskild artikel bIifver föremål för R. St:rs pröfning, enl. den
föreskrift som säger, att ej något Stånds beslut får undertryckas,
utan att då något Stånds beslut rörande tullbevillningen
icke öfverensstämmer med de öfriga Ståndens, så skall derom
voteras i Förstärkt Bevilln.Utsk. Häraf finner således R. o. Ad.
att de frågor som äro af bevillnings natur icke förfalla utan endast
äro upskjutna till särskild pröfning. För att ytlerligare visa att
denna fråga i sin helhet, eller frågan om tolagen, icke kan vara
af bevillnings natur, vill jag fästa upmärksambeten på huru det
skulle förhålla sig med denna fråga, om kommande R. St:r skulle
finna för godt att med Konungens bifall förändra denna reglering.
Dessa Ständer skulle nemi. kunna säga: vi bry oss icke om att
utbetala denna utgift till städerna, de må upbära sin tolag och
ersättningen försvinna. Om en sådan fråga skulle upstå, så blefve
den ovilkorligen af blandad natur, dels en ekonomisk och dels
en statsregleringsfråga; men kunde aldrig blifva hänskjuten till
Bevilln.UtsIcs pröfning. Ty man kan tänka sig, att Ständerna
fatta nyss omförmäldta beslut, utan att från tullsatserna skilja det
ersättningsbelopp som med dessa satser blifvit förenad. Verkan
härutaf blefve visserligen då den af en tullförhöjning. Men TullTaxan,
hvilken Bevilln.Utsk. äger pröfva, blefve orubbad, och den
förut till städerna utgående, nu indragna tolags-ersättning, blefve
en besparing till Staten, hvarom frågan tillhör StatsUtslcs behandling
och uti hvilken fråga 3 Stånds beslut äro afgörande. Under
dessa förhållanden, och då jag icke kan anse det vara rätt att
ifrågasätta uphäfvande af beslut, som redan äro R. St:rs, en sak
som likväl skulle kunna inträffa om denna voter:s-propos. godkändes,
så får jag yrka afslag på densamma. Skulle R. o. Ad.
vilja hafva frågan löst på annat sätt, så finns det, enl. min tanka,
Den 22 Augusti.
121
icke mer än ett sätt att gä tillväga, och det är att återremittera
frågan till Utsk. med den förklaring, att hvad angår frågorna:
huruvida tolagen skall lösas eller icke, eller det belopp hvarför
den skall lösas, så anser R. o. Ad. dessa frågor redan vara afgjorda,
men att Utsk. bör inkomma med förslag tiil voter:s-propos. i Förstärkt
Utsk. ang:de den frågan, huruvida man a priori skall bestämma
att denna ersättning skall inbegripas i tullsatsen, eller
huruvida man skall upskjuta med denna fråga tills man pröfvat
hvarje särskild artikel. Frågan kan lösas på detta sätt, men som,
enl. min tanke, derigenom endast skulle förorsakas tidsutdrägt, så
får jag förnya min anhållan det Hr Gr. o. Landtm, läcktes framställa
propos. på afslag af Betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Mig synes att den
siste värde talaren invecklat frågan mera än som behöfs. Jag
deremot anser den vara af ganska enkel natur. Man behöfver
endast fråga sig, om tolagen är en allmän tvungen beskattning
eller icke, och på denna fråga lär icke kunna svaras annat än —
ja, då den är en beskattning som utgår af alla varor som förtullas.
Jag kan således icke finna annat, än att frågan om tolagen måste
anses som en bevillningsfråga, såvida man icke bestrider att jemväl
frågan om tull är en bevillningsfråga, som följaktligen är
underkastad votering i Förstärkt Be v i 11 n. Utsk., derest icke alla 4
Stånden derom äro ense. Det må visserligen hafva varit förhållandet
att Regeringen ansett sig berättigad att utan Ständernas
bemyndigande förhöja tolagen, och att sådant fått opå tu i dt passera;
men om misstag och lagöfverlrädelser i detta afseende blifvit begångna
eller ursäktats, så uphäfver sådant icke grundsatsen.
Derigenom att Regeringen i en och samma Propos. behandlat denna
fråga med frågan om t ul 1 be v i 11 n i n gen i omedelbart sammanhang,
har Regeringen dessutom sjelf erkänt och medgifvit, att hon anser
frågan om tolagen böra behandlas som en bevillningsfråga. Just
den af Gr. af Ugglas anförda omständigheten, att R. St:r kunna
förklara vissa varor tullfria och derigenom afskaffa och upbäfva
tolagen, bevisar att tolagen är af enahanda natur som tullen.
Och då det svårligen kan antagas, att den ena statsmakten skulle
äga rätt att pålägga en afgift som den andra i hvilket ögonblick
som helst har rätt att afskaffa, så lärer deraf följa att lagstiftningsmakten
i detta hänseende måste tillhöra den statsmakt som representeras
af R. St:r. För öfrigt synes mig Utsk. hafva tydligt och
klart utredt, att här hufvudsakligen är fråga om en reglering af
tolagen och om det ersättningsbelopp som städerna böra erhålla af
tullmedlen. Denna fråga är så oskiljaktig från sjelfva tull-hevi 11 -  ningsfrågan, att jag icke inser, huru det kan vara möjligt att,
som Gr. af Ugglas föreslagit, särskilja dessa. Det ena kan icke
afgöras utom det andra. Om tolagen innefattas under tullsatsen,
så är det alldeles gifvet, att den sednare måste vara af samma
natur sorn den förra. På samma skäl som man säger att tolagen
icke är af bevillnings natur, skulle man kunna säga, att Handelsoch
Sjöfartsfonden äfven är af annan natur. Ty afgiften till sist
-
122
Deli 22 Augusti.
nämnde fond beror ju äfven på huruvida varorna draga tull eller
icke; ehuru den varit bestämd till en viss proc. af tullen, då
deremot tolagen beräknas efter en viss proc. af varornas tullvärde.
Jag tillstyrker bifall till Utslcs förslag.
Hr Bildt, Knut: Såsom ledamot af Bevilln.Utsk. får jag
yttra några ord och förklara att jag icke kan instämma i den åsigt
som Gr. af Ugglas här uttalat. Denna min tanke grundar jag på
K. M:s Nåd. Propos., ur hvilken jag anhåller att få upläsa följande:
»Enl. hvad hosföljande utdrag af StalsRådsProt. för d. 27 nästl.
Januari utvisar, har K. M. till Nådig pröfning förehaft ifrågav:de
förslag, jemte deröfver afgifna underd. utlåtm af KommersColhm
och GeneralTullstyrelsen jemte de framställningar, som blifvit i
ämnet gjorda af åtRilliga fabriks- och slöjdidkare; och K. M., som
hufvudsakligen, i öfverensstämmelse med komiterades förslag, anser
lättnad i den utrikeshandelns nuv:de pålagor och förenkling i deras
beräkning och upbörd vara af behofvet påkallade, vill fördenskull
och på de skäl, som i nämnde prot. finnas närmare utvecklade,
härmed i Nåder föreslå R. St:r att, beträffande Sveriges handelsoch
tull-lagstiftning, vidtaga följande beslut: att såväl den till 10
proc. å tullbeloppet för alla inkommande varor bestämda afgift till
den s. k. Handels- och Sjöfartsfonden, som den under benämning
af tolag, efter olika grunder, till städerna nu utgående afgift, må
såsom särskilda beskattnings-titlar uphöra mot godtgörelse af tullmedlen,
samt innefattas i den tullsats som för varors in- eller utförsel
genom Taxan bestämmes.»
Jag tycker att den K. Propos. tydligt uttrycker hvarom fråga
är, och Utsk. har i sitt Betänk, vidare utvecklat det. Jag hyser
derföre ingen betänklighet att bifalla den ifrågav:de voter:s-propos:n
och anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. på bifall till densamma.
Gr. af Ugglas: Jag vill icke tvista med Hr Dalman, huru
vide
K. M:s rättighet att bestämma tolagen härledt sig från en
riktig upfattning af tolagens natur eller icke. Men Ständerna
hafva aldrig uttryckt någon tanka som varit stridande mot denna
åsigt, och att åtminstone de Stånd, som godkänt Utsk:s Betänk,
icke kunna anse tolagen vara af bevillnings natur, det visar sig
bäst af följande punkt, som återfinnes i Betänk, pag. 12: »Hvad
angår redan befintliga, men till upbärande af tolag nu icke berättigade
städer, må K. M. äga att, om anledn. dertill vid pröfning
af hvarje särskildt fall förekommer, i st. f. tolag bevilja sådan
stapelstad ett anslag af tullmedlen, motsvarande fem proc. af stadens
årliga tull-upbörd.» Härigenom gifves Konungen rättighet
att i st. f. tolag bevilja en stapelstad ett visst anslag af tullmedel.
Om tolagen vore en fråga af bevillnings natur, så
skulle en sådan rättighet aldrig kunna medgifvas Konungen. Vidare
förekommer i Betänk.: »att denna tolags-ersättning icke må utan
samtycke af K. M. ändras. Om frågan vore af bevillnings natur,
så ägde, enl. Grundlagen, R. St:r deröfver ensamma besluta, utan
Den 22 Augusti.
123
att behöfva K. M:s samtycke. Hvad angår Hr Dalmans yttrande:
»att om R. St:r toge bort en tullsats, så skulle också tolagen försvinna»,
så bevisar det ingenting; ty K. M. kan Sfven göra varor
tullfria och derigenom borttaga tolagen. Hr Dalman bar sagt,
att det icke går an att, som jag gjort, särskilja de olika saker
som finnas omnämnda i K. M:s Propos., och att denna reglering
icke kan ske på annat sätt än att, som ersättning derför, tolagen
inbegripes under tullsatsen. Jag medger att det vore orimligt att
reglera det på annat sätt, men man kan icke säga, att det omöjligt
kan regleras på annat sätt; ty om R. St:r utan att höja tullsa
tserne likväl anse det vara en fördel att gifva denna ersättning
åt städerna, så blefve detta en vanlig anslagsfråga, och anslaget
finge på vanligt sätt fyllas genom bevillning. Man kan äfven
tänka sig det fallet, att R. St:r vid bestämmandet af tullsatserne
sätta dessa så låga, att någon tolags-ersättning omöjligt kan tagas
från tullinkomsterna, och då måste man söka att åstadkomma denna
ersättning genom något annat slag af bevillning. Hvad angår Hr
Dalmans yttrande, att Handels- och Sjöfartsfonden skulle vara af
bevillnings natur, så är detta ett misstag; ty då afgifterna till
denna fond sednast reglerades, skedde detta icke genom något åtgörande
af Bevilln.Utsk., utan genom StatsUtsk., som i st. f. att
bestämma de olika afgifterne efter olika proc., varierande från 5
till 15, och efter olika grunder, föreslog att de måtte utgå efter
10 proc. af tull-upbörden. R. St:r ansågo således då denna fråga
hora under SlatsUtsk:s bedömande. Jag fortfar således att yrka
afslag, och skulle denna åsigt icke göra sig gällande så anhåller
jag om återremiss, på det icke ett redan fattadt R. Stms beslut
genom ett annat piå kunna uphäfvas.
Hr Flach, Johan Fredr. Philip: Jag sökte med största
upmärksamhet afhöra Gr. Ugglas* första yttrande, men möjligen
var det stora afståndet orsaken, hvarföre jag icke kunde upfatta
det så fullständigt som jag önskat. Såvidt jag upfattade det, så
var dess hufvudsakliga innehåll följande. De frågor som afhandlas
i Utsk:s Betänk, skulle, enl. hans åsigt, sönderfalla i fyra
underafdelningar. Den första var den: skall tolagen uphöra eller
ej? Gr. af Ugglas ansåg denna fråga vara genom 3 Stånds beslut
afgjord så att tolagen skulle uphöra. Den andra frågan var den:
skall någon ersättning derför gifvas eller icke? Detta ansåg Hr
Gr:n vara en statsregleringsfråga, och således var den afgjord genom
3 Stånds beslut. Den tredje frågan var: skall denna ersättning
tagas af tullmedlen eller icke? I detta hänseende förekommer
mig Hr Gr:ns yttrande något oredigt; ty Hr Grin sade visserligen
att 3 Stånd yttrat sig äfven öfver denna fråga, och således skulle
den vara afgjord, men Hr Gr:n anmärkte tillika, att det förhållandet
skulle kunna inträffa att Ständerna förklarade vissa varor
tullfria, hvarföre frågan syntes vara af bevillnings natur. Jag
medger att jag icke kunde fullkomligt upfatta Hr Grins mening,
men det var också temligen svårt, ty Hr Grin tycktes icke vara
fullt ense med sig sjelf. Den fjerde frågan var: skall denna er
-
124
Den 22 Augusti.
sättning ingå i tullsatson? Detta medgaf Hr Gr:n vara en fråga
af beviiinings natur, och det var väl också något svårt för Hr
Gr:n att förneka det. •— Hvad beträffar tolags-ersättningens inbegripande
i tullsatsen, så sade Hr Gr:n att man icke nu borde
yttra sig deröfver i klump, utan låta anstå dermed tills man kom
att yttra sig öfver hvarje särskild tullsats. Då vore rätta tillfället
att säga: till denna tullsats skall tolags-ersättning höra, men
icke till den. Om R. Sl:r äga rätt att besluta öfver frågan i
detalj, så hemställer jag till R. o. Ad., om de icke äfven böra
äga rätt att besluta öfver frågan betraktad såsom princip. För min
del anser jag, i likhet med en föregående talare, att Hr Gr:n invecklat
denna fråga mera än den förljenar. Den synes mig helt enkelt
bero derpå, huruvida den ersättning som skal! lemnäs för den
fordna tolagen skall ingå i tullsatsen eller icke. Om denna ersättning
skall ingå i tulisatsen, så lär väl ingen kunna bestrida
att den kommer alt verka på frågan om tullsatsernas förhöjning.
Har den åter denna verkan, så verkar den också obestridligen på
tullbevillningen, och vid sådant förhållande får jag, med all aktning
för Gr. af Ugglas’ underafdelningar, förklara att jag vidblifver
den åsigt, att frågan: huruvida tolags-ersättningen skall ingå i
tullsatsen eller icke, är en fråga af beviiinings natur. Jag yrkar
derföre vördsammast bifall till Utsk:s förslag.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sedan till
afslag å Utsk:s i förev:de punkt afgifna förslag framstälde propos:r
besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå förstnämnde propos.
förnyades, och sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
nedannämnde d. 19 dennes på bordet lagde Memorial,
Utlåt:n och Betanien, nemi. från
jBevillningsUlskotlel:
N:o 18, med förslag til! voter:s-propos:r, ij ani. af RiksSt:ns
olika beslut angrde stämplade pappers-afgiflen ;
BankoUlskollet ;
N:o 41, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om beviljande för
Myntverkets behof af ett räntefritt lån från Banken å 50,000
Rdr Rmt;
N:o 42, med hemställan om tillfällig löneförhöjning åt Bankens,
Diskontverkens och Tumba bruks tjenstemanna-personal och
betjening;
N:o 43, med hemställan om personelt årligt anslag till Bankens
Garde des Medailles, RiksAntiqvarien B. E. Hildebrand;
Lagutskottet:
N:o 40, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. med förslag till författn.
ang:de ansvar för förfalskning och bedrägeri, dels enskilde
motioner i enahanda syftning;
Den 22 Augusti.
125
Allmänna Besvärs- och Ekonomiblskotlet:
N:o 105, i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut öfver Betänk,
N:o 87, beträffande Universitetens rätt att med Stadsstyrelsen
deltaga i handläggningen af ekonomi- och pol it ie-må 1; och
N:o 106, i ani. af väckte motioner om åtgärder för beredande
af s. k. transito-rätt emellan konungarikena Sverige och Norrige.
Föredrogs och iades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 19 dennes p§ bordet lagda Mern. N:o 107, i ani. af
återremiss utaf Betänk. N:o 98.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en- ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter N:o 1979, Hr Brakel, Mauritz Gustaf, och befanns
dertill hafva blifvit utsedd
N:o 189, Hr Rääf af Småland, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Casimir.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk. efter N:o 2090, Hr Adelborg, Anders Otto,
och befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 1314, Hr Weidenhjelm, Erik Oscar.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af ytterligare 4
supleanter i StatsUtsk., och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 1592, Hr Lannerstjerna, Adolf;
» 645, Hr Möllersvärd, Carl Henrik;
» 2010, Hr af Geyerstam, Johan Henrik;
u 2282, Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm.
Uplästes ett af Gr. Beckfriis, Corfitz, inlemnadt så
lydande memorial:
Härmed får jag vördsamt anhålla att med bibehållande af min
riksdagsmannarätt få afsäga mig min plats i Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsk., samt såsom supleant i Förstärkta StatsUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodades att sammanträda till val af en
ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Gr. Beckfriis.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Sammansatta
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. inkomne Betänk:n:
N:o 29, i ani. af väckt motion om ändring af K. KammarColhi
Cirkulär d. 5 Maj 1843, rörande klyfning af kronoparker
som blifvit till enskilde under skattemannarätt försålde;
126
D on 26 Augusti.
N:o 30, i ani. af väckte motioner om ändringar uti K. Förordna
ang:de expeditions-lösen d. 30 Nov. 1855;
N:o 31, i ani. af framställde förslag, dels om förhöjning af
Häradshöfdingars samt Borgmästares äfvensom extra Domares i
brottmål ersättning för skjuts och dagtraktamente, dels ock ifråga
om rätt för Häradshöfding att vid extra förrättningar beräkna skjuts
och dagtraktamente för ett skrifvare-biträde; samt
N:o 32, i ani. af väckt motion om utarbetande af förslag till
ny patent-lag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Onsdagen den 26 Augusti 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 3 prot:s-utdr. för d. 22 dennes samt pleni-prot. för d.
7 sistl. Juli.
Anmäldes och emottogs Hr StatsRådet Frih. Curt Gustaf af
Ugglas, som å K. M:s höga vägnar aflemnade en Dess Nåd. Propos
till R. St:r.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Då för 14 dagar sedanden
val-lista öpnädes, hvarigenom Hrr Elektorer behagat insätta mig i
StatsUtsk. efter Frih. Tersmeden, förklarade jag på detta rum, att
jag så mycket mindre väntade att blifva hedrad med detta förtroende,
som jag på förhand tillkännagifvit att jag ej kunde detsamma
mottaga. Jag ansåg mig dock, sedan valet en gång var
skett , pligtig att på ett par veckor mottaga platsen, för att lemna
Elektorerne tillfälle att utse en efterträdare. I enlighet med mitt
då gjorda förklarande nödgas jag nu, i anseende till vigtiga, dels
enskilda, dels embetsgöromål, ifrån och med nästkommande vecka
afsäga mig ifrågav:de förtroendeplats, men anhåller tillika att det
oaktadt varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Frih. Leuhusen, Carl Herman: Angelägna resor i och
för min tjenst nödga mig att från och med nästk. Söndag afsäga
mig de förtroenden, som varit mig lemnade, att vara elektor samt
Den 26 Augusti.
127
ledamot i Const.Utsk., hvarjemte jag anhåller att varda vid min
riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att sammanträda till val af en
elektor efter Frih. Leuhusen, samt Hrr Elektorer att sammanträda
till val af en ledamot i Const.Utsk. efter Frih. Leuhusen och en
ledamot i StatsUtsk. efter Hr von Troil.
Hr Gr. o. Landtm, upläste en till honom ankommen så lydande
skrifvelse:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk!
Direktionen för K. Svenska AktieBolaget för jernväg emellan
Köping och Hult har äran härigenom inbjuda Högvälborna Hr Gr.
o. Landtm, jemte 20 ledamöter af R. o. Ad. samt Ståndets Sekret,
att med sin närvaro hedra det högtidliga öpnandet för allmän trafik
af jernvägen mellan Örebro och Arboga, hvilket kommer
att äga runi nästa Lördag d. 29 dennes; och får Direkt:n
tillika meddela, att ångfartyget Arboga, som blifvit stäldt till
Direktins förfogande för de inbjudna gästernas befordrande till och
ifrån jernvägen, afgår från Itiddarholmshamnen kl. 4 på morgonen
nämnde dag samt återvänder på e. m.
De bifogade banden torde fästas i knapphålet såsom igenkänningstecken
för betjeningen å ångfartyget och vid jernvägen.
Stockholm d. 26 Augusti 1857.
A Direktionens vägnar
C. Fr. Wae r n j:r.
C. A. Forsselius.
Efter upläsningen häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att
biljetter för denna resa blifvit öfverlemnade till RiddarhusFiskalen,
hos hvilken de ledamöter, som ville anteckna sig till bjudningens
begagnande, kunde utbekomma dem.
Uplästes ett af Hr af Wannqvist, Fredr., inlemnadt så
lydande memorial:
Denna dag underrättad, att H. R. o. Ad. behagat hedra mig
med val till ledamot af Riddarh.Utsk., får jag vördsamt tillkännagifva,
att jag af tjensteåligganden är hindrad att denna befattning
mig åtaga. Stockholm d. 24 Aug. 1857.
I ani. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att
vid deras nästa sammanträde utse en ledamot i Riddarh.Utsk. efter
Hr af Wannqvist.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 19 och 22 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 18, med förslag till voter:s-propos:r,
i ani. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de stämplade pappers-afgiften.
128
Den 26 Augusti.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtskis d. 19 och 22 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 41, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om
beviljande för Myntverkets behof af ett räntefritt lån från Banken
å 50,000 Rdr Rmt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtsk:s
d. 19 och 22 dennes på bordet lagda Mern. N:o 42, med
hemställan om tillfällig löneförhöjning åt Bankens, Diskontverkens
och Tumba bruks tjenstemanna-personal och betjening.
lista punkten,
Diskonlverkcn,
Hr af Funck, Carl Oscar: I min vid Utskis Betänk,
fogade reservation har jag sökt att få 33j- proc., hvartill i allmänhet
löneförhöjningen för Bankens tjenstemän blifvit bestämd,
förhöjda till 50 proc. Ser man efter huru stor förhöjning blifvit
gifven Statens under HufvudTitlarne uptagne embets- och tjenstemän,
så finner man denna upgå till 50 proc. af lönen. Dessutom
bör vä! förhöjningen rätta sig efter den dyra tiden och ej så noga
bestämmas i vissa proc. Isynnerhet i den tredje graden, der det
ej är tillåtet för tjensteman att mottaga annan befattning, vore en
förhöjning väl behöflig. För att vinna rättelse i de afseenden jag
nu anmärkt, anhåller jag om återremiss.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: De anmärknir den siste tala
ren
gjort mot både BankoUtskis och Fullmäktiges förslag förfalla
vid närmare betraktande, om man icke allenast afser de förhållanden,
som förefinnas vid denna Riksdag, utan äfven kastar blicken
på den föregide. Då upgjordes en alldeles ny reglering af lönerna
för Bankens tjenstemän, hvilken så vidt jag vet varit ganska
riktig. Det är likväl naturligt att dessa löner nu blifvit otill
räckliga,
sedan dyr tid tillkommit. Men då de vid sista Riksdagen
till siffran noga bestämdes, så är väl nu det lämpligaste att, då
förhöjningar blifvit af nöden, föreslå dessa till samma proc, för
alla graderna, och om lönerna gjordes riktiga vid förra Riksdagen,
så böra de väl också vara det nu. Det må vara sannt, att summan
af förhöjning blir olika för de olika graderne, men man bör
också besinna, att med lönerne för högre grader afses att deras
innehafvare skola kunna lefva med familj, hvilket åter för de lägre
icke är afsedt. Det är också gifvet, att den kostnad som från de
höga priserna härflyter, blir större för de högre graderne än för
de lägre. Att lönerna i de särskilda graderna inom Banken icke
på runstycket slå in med lönerna för Statens embetsman, kommer
sig deraf, att de förra, såsom jag förut nämnt, vid förra Riksdagen
undergingo en fullständig reglering, hvilket icke blef fallet med
de sednare, och således är naturligt, att det måste upstå en skillnad,
som dock ej är högre än 50 ä 60 Rdr. Inom ett och
samma verk är det ganska riktigt alt jemna alla löner inom samma
grad
Ben 26 Ångusti.
12»
grad till lika belopp, nnen deremot torde det ej gå an att föreskrifva,
att t. ex. en Kamererare i Banken skall hafva precist
samma lön som en embetsman i något Statens verk af motsvarande
tjenstegrad, hvars göromål kunna vara och afven ofta Sro af belt
olika art. Jag tror mig kunna påstå, och det erkändes äfven vid
förra .Riksdagen, att den reglering, som då gjordes, var väl gjord;
och den nu föreslagna är alldeles densamma, endast med det särskilda
dyrtids-tiliägget. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr af Geyerstam, Carl: Jag har bilrädt Utsk:s Betänk,
med undantag af bestämmelserna rörande tiden, under hvilken
löneförhöjningarna skulle gälla. Jag får i detta afseende hänvisa
till reservationen, som innehåller min mening, att löneförhöjningarna
borde gälla från 1857 tillsdess R. Star komma i tillfälle
att derom ånyo besluta. Jag anser det vara rättare att bestämma
tiden så, än att utsätta den till i859 års slut, då R. St:r förmodas
skola nästa gång sammankomma. De anmäikn:r Hr af Funck
gjort, har Gr. Lagerbjelke redan besvarat, och jag förenar mig
med honom. Jag får således, med undantag af det i reservationen
omhandlade fall, anhålla om bifall till Utsk:s Betänk.
Ilr af Funck: Vore dot i verkligheten såsom Gr. Lager
bjelke
yttrat, att lönerne äro jemt reglerade och förhöjda, så funnes
ej ani. att göra anmärkmr, men tager man närmare reda på
saken, så finner man förhållandet vara, att mången, som fått förhöjd
lön, i sjelfva verket fått mindre än förut, derigenom att arfvoden
och andra inkomster gått förlorade. Jag anser således att
denna reglering icke alltid verkat så fördelaktigt, och bevis härför
har jag hämtat genom konversation med åtskilliga embetsman
i Banken.
Den härefter till bifall å förev:de punkt framstälda propos:n
besvarades med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Ilr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de aflöningsslaten för Tumba bruk.
Denna punkt bifölls utan discussion.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoDtsk:s d. 19 och 22 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 43, med hemställan om personelt, årligt
anslag till Bankens Garde de Medailles, RiksAntiqvarien B. E.
Hildebrand.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 19 och 22 dennes på
bordet lagda Betänk. N:o 40, i ani. af dels K. M:s Nåd. Propos.
med förslag till författn. ang:de ansvar för förfalskning och bedrägeri,
dels enskilde motioner i enahanda syftning.
VIII H. 9
130
Den 26 Augusti.
Gr. Sparre, Erik: Vid föredrägningen sist]. Riksdag af
den då afgjorda lagen om ansvar för stöld, snatteri och rån, vidlog
R. o. Ad. en utväg, som med mål af förev:de beskaffenhet är
särdeles lämplig, nemi. att vid föredragning punktvis af Betänk.
R. o. Ad. biföll de §§:r, mot hvilka anmärkn. icke gjordes, och
återremitterade dem, mot hvilka grundade inkast framställdes, med
rätt eller förbehåll för LagUtsk. att, om de verkställda återremisserne
gåfve anledn. till ändring i redaktionen af en eller annan §,
som R. o. Ad. redan bifallit, vidtaga dessa förändringar. Derjemte
beslöt R. o. Ad. att rubrikerna i författn:n, såsom beroende af
förfaltn:ns innehåll, skulle först efter §§:ne företagas till afgörande.
Jag får hemställa, att R. o. Ad. måtte i afseende å detta Betänk:s
föredragning nu fatta liknande beslut.
Hr Gr. o. Landtm, framställde hurusom Gr. Sparre i afseende
på sättet för föredragningen af detta Betänk, hemställt, att densamma
må ske punktvis, att med pröfningen af rubrikerne i författn:n
må upskjutas tills R. o. Ad. pröfvat <§§:ne uti författn:sförslaget,
samt att, för den händelse att en eller flere §§:r återremitterades,
LagUtsk. må förbehållas rättighet att äfven i afseende
på de §§:r, hvilka kunde blifva af R. o. Ad. bifallne, föreslå de
redaktions-jemkningar, hvilka Ulsk. efter erhållen del af de anmärkn:r,
som föranledt återremiss, kan finna be hofi ige; hvarefter
detta föredragningssätt med det derjemte föreslagna förbehåll af
R. o. Ad. bifölls; och i följd deraf nu först föredrogs
§ G
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag hemställer om icke R. o.
Ad. ville tillåta, att endast nummern upläses, der ingen anmärkn.
är gjord.
Ilr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag måste beklaga
att en fråga af så stor vigt som denna förekommer under den hetaste
sommaren, då många af R. o. Ad:ns ledamöter äro frånv:de,
och då hvar och en har svårt att hålla sina tankar så samlade
som erfordras, för att kunna bedöma lämpligheten af de särskilda
§§. Då dessutom frågan förekommer nu i skumrasket, torde det
vara så mycket nödvändigare att §§ upläsas.
Hr von Koch: Sedan en ledamot bestridt den af mig gjorda
hemställan, afstår jag naturligtvis derifrån.
Förev:de g bifölls.
§ 2.
Hr Cederschiöld: I denna g föreslås ansvaret endast för
det fall, att den förfalskade handlingen verkligen blifvit begagnad.
Jag tror det är ett fel såväl i afseende å denna som flera följande
SS, och jag tillstyrker derföre återremiss. Jag tror nemi. att ansvar
bör drabba den som begår en förfalskning, äfven om han icke
gjort bruk af densamma. Det kan t. ex. hända att han vill, att
Den 26 Augusti.
131
bruk skall göras af den förfalskade handlingen, utan alt dock vilja
sjelf deri deltaga, och derföre sätter en annan i tillfälle dertill.
Då borde väl emedlertid ansvaret drabba den, som gjort förfalskningen,
helst som den, hvilken deraf gör bruk, kanske ej engång
känner dess falska beskaffenhet.
Gr. Sparre: Den fråga Hr Cederschiöld nu vidrört är en
af de vigtigaste, som kunna bringas under discussion. Detta förslag
innefattar en väsendtlig olikhet mot LagKomitéens uttalade
åsigter, men skälen för denna afvikelse äro af Just.Statsministern
i StatsRådsprot. så utförligt och efter min tanka fullständigt motiverade,
att Utsk. ansett sig hafva föga att tillägga. Den af Hr
Just.StatsMinistern uttalade åsigt öfverensstämmer i det närmaste
med nu gällande praxis. Det är sannt att vår nu gällande lag
icke i bestämda ordalag uttrycker, att bruk skall vara gjordt af
en förfalskad handling, för att det stadgade straffet skall kunna
ådömas, men då lagen begagnar ordalagen: »brukar någor falskeliga»
eller »förfalskar att dermed skada göra», och då detta upsåt icke
kan ådagaläggas förrän bruk af den förfalskade handlingen är gjordt,
så hafva dessa ordalag ledt till den tolkning, att ansvar icke tillämpas,
förrän handlingen är begagnad. Just Ministern har äfven
sökt bevisa att så är förhållandet, ty man vet att den domstol,
der ett brott är begånget, är den hvilken det tillkommer att uptaga
brotlet, och lagen har blifvit så tillämpad att den domstol,
inom hvars domvärjo bruk blifvit gjordt af den förfalskade handlingen,
ansetts behörig att uptaga och handlägga förfalskningsbrottet.
Det är en sanning, som Hr Cederschiöld anmärkt, att en
person kan komma i besittning af en falsk handling utan att känna
denna dess beskaffenhet, men sådant får icke leda lagstiftaren till
den stränghet, att man skulle bestraffa en person derföre, att en
falsk handling finnes i dess värjo, då det således icke kan utransakas
om han verkligen haft för afsigt att dermed göra någon
skada. Man anser nemi. att med den handling, som jag eger i
mitt våld, eger jag att vidtaga hvad åtgärd jag behagar. I öfvertygelse
om riktigheten af den åsigt, som legat till grund för K.
M:s Propos. och Utslcs förslag, samt med åberopande af den i
detta fall utbildade praxis, vågar jag anhålla om bifall till Utsk:s
Betänk.
Hr Cederschiöld: Jag trodde att enhvar skulle finna att
det ligger lika mycken brottslighet i att förfalska en handling
och låta den af en annan brukas, som uti att sjelf begagna densamma.
Det är tydligt att förfalskaren i sådant fall bör bestraffas,
hvilket dock efter denna § icke låter sig göra. — Det kan ju
inträffa, att någon begår en förfalskning för att bereda fördel åt
en vän, hvilken kommer att begagna densamma utan att veta af,
att den är falsk. Det måste vara ett förbiseende af LagUtsk., att
straff ej blifvit stadgadt för sådana fall, och jag får derföre förnya
min anhållan om återremiss.
Den 2fi Au gustf.
Gr. Sparre: I det fall som den siste talaren omnämnt, att
någon utlemnar till annan en förfalskad handling, på det bruk
deraf må göras, liar ju förfalskaren redan deraf gjort bruk, ty det
är detsamma om lian gör detta personligen eller genom någon
annan. Jag är således öfvertygad att en person som utlemnar en
sådan handling, icke blir strafflös. Jag bör äfven nämna att i
det nyare lagstifningsarbetet, verkstäldt under början af detta århundrade,
synnerligast i Tyskland, som ligger till grund för LagKomitéens
arbeten, och i dé allra nyaste, nemi. de Preussiska, de
Badiska och de Österrikiska, begreppet förfalskning varit upfattadt
på detta sätt. Jag tror att Utsk. haft god anledn. att från den i
utlandet vunna erfarenhet hemta stöd för sitt sätt att behandla
denna fråga. Ett förbiseende kan det så myckel mindre hafva
varit, som i Högsta Domstolen anmärkning blifvit gjord mot förslaget
i denna del, till'följe hvaraf Just.Ministern i StatsRådsprot.
ådagalade nödvändigheten af detta stadgande. Utsk. har således
ganska noga öfvervägt äfven denna punkt, och icke, såsom Hr
Cederschiöld antagit, endast af förbiseende gifvit § denna lydelse.
Hr Cederschiöld: Gr. Sparre stödjer sitt yrkande endast
derpå, att bruk skulle vara gjordt af den falska handlingen. Detta
har jag icke bestridt: jag bar blott velat att den, som verkligen
gjort förfalskningen, också skall derföre straffas. I § står: »och
har han af den falska handlingen, sig eller annan till nytta eller
att dermed skada göra, bruk gjort». Det är mot detta jag gjort
anmärkn., ty förfalskarens brottslighet är lika stor, om ban i bedräglig
afsigt gjort förfalskningen och låter den ligga framme på
det att en annan må begagna sig deraf. Jag fortsätter min anhållan
om återremiss.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Ilr Cederschiöld har åberopat
det fall, att någon skulle hafva skrifvit en falsk handling,
men, i stället att sjelf begagna densamma, lernnat den framme i
akt och mening att en annan skulle deraf göra bruk. Enligt min
åsigt måste ett så beskaffadt brott, som bär är förutsatt, subsumeras
under den art, som förekommer i 2:dra morn., nemi. att
man af handlingen gjort bruk. Ty om jag förfalskar en handling
och lemnar den framme i afsigt att en annan skall begagna densamma,
så måste förfalskaren anses hafva sjelf gjort bruk deraf.
Dessutom vill jag fästa upmärksamheten derå att, om den brottslige
ej skulle kunna åtalas efter denna §, så finnes en annan §,
enl. hvilken den, som genom svekligt förfarande tillskyndar annan
förlust, kan fällas till ansvar, och som vore tillämplig under förutsättning
att Hr Cederschiölds anmärkn. är riktig. Den brottslige
kan således i det åberopade fallet ingalunda blifva strafflös.
För öfrigt instämmer jag i de åsigter Gr. Sparre yttrat, och anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Cederschiöld: Den siste värde talaren har förmenat,
att den som gör en förfalskning äfven skulle anses göra bruk
Den 26 Augusti.
133
deraf, om han lernnar den falska handlingen framme så att den
kan åtkommas af en annan. Men om någon t. ex hemma bos en
sliigting, som man gerna vill gagna, finner en, handling; om man
inser att en obetydlig förändring deri kan för den andre medföra
någon stor fördel; om man då vidtager denna lilla ändring, och
den andra personen, okunnig om förhållandet, begagnar sig af
handlingen samt vinner den supponerade fördelen, då hemställer
jag om man kan säga att den som gjort förfalskningen, verkligen
också gjort bruk deraf. — Kr'ih. af Ugglas bar visserligen åberopat
att längre fram i en annan § skulle förekomma ansvar för
den som handlat svekligt och bedrägligt, och att således den brottslige
i allt fall icke skulle blifva strafflös, men jag får erinra att
det är då ett mycket mindre brott för hvilket han blir fälld. För
det brott, som jag här supponerat och hvars möjlighet icke torde
kunna bestridas, finnes deremot intet straff stadgadt.
Gr. Sparre: Jag ber att få hänvisa Hr Cederschiöld till g
45 som talar om delaktighet i missgerningar. Om nu personen
icke anses sjelf hafva gjort bruk af förfalskningen, så kan han
dock ingalunda undgå ansvar efter denna §. Dock torde sådant
i de aldraflesta fall icke komma i fråga, ty man kan naturligtvis
göra bruk af en förfalskning på mångahanda sätt, hvilket ovilkorligen
mäste anses hafva inträffat, om man utlemnar densamma till
inlösen åt någon annan, han må om bandlingens falska beskaffenhet
ega kännedom eller icke. I annat fall kommer naturligtvis
45 g att tillämpas, hvilken hänvisar till lagens stadgande;] om
ansvar för delaktighet i brott i allmänhet, och således kan förbrytaren
uti hvilketdera fallet som helst icke undgå straff. Jag
tror således icke att Hr Cederschiölds anmärkn.-r böra föranleda
den begärda återremissen.
IIr Cederschiöld: Efter min öfvertygelse är uti lagstiftning
ingenting af så stor vigt som att få lagen klar och tydlig.
Det är då förvåoande att Frih. af Ugglas och Gr. Sparre bestrida
återremiss af denna §, som otvifvelaktig! måste anses innehålla
en otydlighet. Gr. Sparre säger, att man måste anses hafva gjort
bruk af en förfalskad handling, då man lemnat den framme. Om
någon påträffar en handling i Gr. Sparres rum, och dermed vidtager
en förfalskning, så kan förfalskaren icke sägas lemna handlingen
framme, men förfalskningen är begången, och Gr:n kan begagna
handlingen utan att känna detta och utan att göra sig skyldig
till något brott. Således måste väl Gr. Sparres anmärkn., att
han i sådant fall skulle straffas för delaktighet i förfalskningsbrottet
vara en orimlighet. Det är då naturligtvis endast den
som begått förfalskningsbrottet, som bör fällas till ansvar, och icke
den som ovetande begagnat handlingen.
Jag hemställer om det är skäl att på detta sätt slifta lagar,
och om det icke snarare vore skäl att, innan lagen utfärdas, göra
den klar och tydlig. ^
134
Den 26 Augusti.
Gr. Sparre: Jag har redan flera gånger yttrat att, om jag
ändrar en handling en annan person ovetande, och sedan återställer
densamma lill honom, samt han deraf sedan gör bruk, så
har jag medelst sjelfva utlemnandet sjelf gjort bruk af densamma.
Det går icke an att betrakta saken så som Hr Cederschiöld gjort,
ty om jag roar mig med att skrifva en handling, och den skulle
stjälas från mig, så skulle jag ju då straffas för förfalskning, ehuru
min afsigt icke varit att göra någon sådan.
Frih. Raab, Adam Christian: Under discussionen har
jag erinrat mig ett exempel, som faller under denna g. I min ort
stämde en person en annan för olaga valtenupdämning. Den sistnämnde
förfalskade kartan, men gjorde icke sjelf bruk af förfalskningen.
Den stämmande dömdes sedan att hafva orätt på grund
deraf att den stämde förfalskat kartan. Jag nämner detta som
ett bevis på möjligheten af alt man kon begå en sådan förfalskning
utan att göra bruk deraf, och likväl hafva nytta af densamma.
Jag skulle således, i likhet med hvad Hr Cederschiöld yttrat, tro
att något förtydligande här borde ega rum.
Gr. Sparre: Jag skulle deremot tro att denna person på
det mest ojäfaktiga sätt gjort bruk af en karta som tjenat till
ledning för domstolen, inför hvilken han sedan åberopade samma
karta som stöd för sitt försvar.
Hr Cederschiöld: Jag trodde mig möjligen hafva genom
mitt flera gånger uprepade yttrande gjort klart äfven för Gr. Sparre,
att jag icke ifrågasatt, att personen i fråga skulle utlemna den
förfalskade handlingen, utan att han gör förfalskningen hemma
hos den som eger samma handling, honom ovetande, och utan att
således något utlemnande egt rum. Full tydlighet skulle ju vinnas
om man här begagnar samma ord som i första §.
Gr. Sparre: Det blir i sanning tröttande, om vi vid hvarje
g skola så utförligt genomgå förslaget som vid den nu förev:de.
Orsaken till olikheten i redaktion mellan 1 § och denna beror
derpå, att den förra angår i Rätten inneliggande handlingar, såsom
domböcker m. m., hvilkas förfalskande är af den grofva beskaffenhet,
att brottet är tillräckligt ådagalagdt genom sjelfva förfalskningen
och icke behöfver vidare intygas. En handlings omskrifning
innefattar icke i och för sig sjelf tillräckligt bevis på brottslighet:
det först sedan denna handling blifvit begagnad som brottet
kan anses hafva egt rum. Detta är orsaken till de olika ordalagen
i de båda gg.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss i förev:de
g framstälde propos:rne besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå
förstnämnde propos. förnyades samt, sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej. Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Den 26 Augusti.
135
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller 2 g af den i LagUtsk:s Betänk. N:o 40
föreslagna författning ang:de ansvar för förfalskning och bedrägeri
jemte missbruk af förtroende samt annan oredlighet, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde g gjorde anmärkn:r
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer
Ja — 20.
Nej — 16.
§ 3.
Hr Cederschiöld: Denna § är behäftad med samma fel
som den föregående. Jag anser således att äfven denna borde
återremitteras, men då jag af den förra voteringens utgång funnit,
att R. o. Ad:ns majoritet anser lagstadgandet klart och tydligt,
återstår för mig icke annat än att inlägga min reservation; och
jag är öfvertygad att många jurister skola lika med mig finna
denna § vara af den beskaffenhet, att den ej bordo göras till gällande
lag.
Förev:de § bifölls.
§§ i, 5 och 6.
Dessa §§ biföl los.
§ 7.
Hr Cederschiöld: Mot sista mom. af denna §, lydande
sålunda: »Har man, i fall sist sagdt är, af egen drift förstört det
förfalskade eller genom vidtagna åtgärder förebyggt all skadlig
verkan deraf; vare från ansvar fri» — har jag den anmärkn. att
göra, att det borde bestämmas någon tid, inom hvilken man skulle
hafva förstört den ifrågav:de handlingen. Eljest kan ju alltid anföras,
att man haft för afsigt att förstöra densamma. Jag ansor
en återremiss för detta ändamåls vinnande nödvändig.
Gr. Sparre: I kriminalrätten är det icke allenast handlingen
som skall bestraffas, utan äfven upsåtet, så snart detta är otvetydigt
utmärkt. Om en person, som förfalskat en handling, förklarar
sig hafva haft för afsigt att förstöra densamma, så kan derpå
intet afseende fästas. Det är blott i det fall att han genom vidtagna
åtgärder tydliggjort denna sin afsigt, som han kan från ansvar
frikännas. De saker, om hvilka här är fråga, nemi. »papper,
vara, mått, vigt eller annat, som med Statens eller andra allmänna
stämplar eller märken tecknas», äro af den beskaffenhet,
att en förfalskning af dem eller en sådan förändring, hvarigenom
de kunna åstadkomma förvillelse, är en förbrytelse af den grofva
136
Den 26 Augusti.
att, att ingen gerna kan tillåta sig något sådant utan ett dylikt
syfte. En sådan handling bör derföre icke heller vara straff-fri i
annat fall än att den, som gjort den, sjelf gör det förfalskade
obrukbart. Någon preskriptionstid kan således icke stadgas, utan
det är blott på ofvannämnda sätt som ansvarsfrihet kan ega rum.
Förev:de § bifölls.
§§ S, O och 10.
Dessa §§ b i fö II os.
§ 11.
Frih. af Ugglas: Här har Utsk. vidtagit en förändring i K.
M:s Nåd. förslag, som jag icke kan gilla. Regeringen har nemi.
utsatt olika straff för förfalskning af inländska och utländska mynt,
hvaremot LagUtsk. sammanslagit dessa båda brott och salt samma
straff på dem. Utan att vilja helt och hållet frånkänna de åberopade
skälen all giltighet, tror jag dock det vore mera skäl att
bifalla K. M:s förslag. Det lider nemi. icke något tvifvel, att
man bör mera omhägna sitt eget lands mynt än ett främmande
lands. Det är nemi. klart att ingen menniska kan genom någon
lag åläggas att begagna ett främmande lands mynt, då jag deremot
måste mottaga mitt eget lands, och då borde väl allmänheten vara
mera skyddad i afseende å det sednare än å det förra. Då en
förändring i delta afseende lättast och bäst torde kunna ske genom
en återremiss, och då jag förmodar att äfven några andra punkter
komma att återremitteras, anhåller jag, på grund af de skäl jag
nu haft äran anföra, att denna § måtte så behandlas.
Gr. Sparre: Den förändring LagUtsk. i detta afseende tillåtit
sig, står i närmaste sammanhang med lagstiftningen i främmande
länder under sednare tider, äfvensom med den kriminallag,
som inom brödrariket Norge för några få år sedan antogs. I fordna
dagar var förhållandet, att hvarje Stat skyddade sig sjelf och sitt
mynt framför allt, och åt andra länders gaf det mindre hägn, som
reoiprociteten kunde föranleda. Men, på sätt en utmärkt ledamot
af LagBeredningen anmärkt, finnes numera ingen grund för alt
iakttaga en så beskaffad rangskilnad mellan Staterne, att man
skulle belägga förfalskandet af eget mynt med högre straff än förfalskandet
af det utländska. Dessutom är det naturligtvis lättare
att bedraga menniskor med ett utländskt mynt. Den svensk, som
tager det svenska myntet i handen, kan med temlig lätthet inse
huruvida detsamma är falskt eller icke. Om deremot en dansk
eller en norsk Speciedaler företes, har man alltid svårare att bedöma,
om någon förfalskning deraf egt rum. Nu är klart att i
gränse-orterna är såväl det norska och danska som det svenska
myntet ute i rörelsen. I Wermland t. ex. tvekar ingen att mottaga
norska specier, och i Skåne är samma förhållande med de
danska. — Det är äfven en annan omständighet, som gör den
nu ifrågasatta skillnaden ännu mindre nödvändig. I fordna lider,
Den 26 Augusti.
m
då ingen latitud i straff egde rum, kunde det vara skäl att hafva
en sådan skilnad. Nu deremot är förhållandet annorlunda. Om
någon förfalskar ett mynt på 10 öre, så är det obilligt att detta
brott skall bestraffas högre än förfalskningen af en norsk eller
dansk Species på 4 Rdr. Det bör derföre öfverlåtas åt domaren
att med afseende å sig företeende omständigheter skärpa eller mildra
straffbestämmelserna. Jag tror att då vi skola stifta en kriminallag,
så måste vi göra afseende på de åsigter, som i fråga
om kommersen inom den Europeiska verlden gjort sig gällande,
och jag anser det derföre af synnerlig vigt, att främmande Staters
mynt erhålla lika kraftigt skydd sorn det inom landet'gällande.
Frih. af Ugglas: Jag vill fästa upmärksamheten på ett stadgande,
som redan blifvit af Ståndet bifallet, och som innefattar
en skilnad mellan inländska och utländska förhållanden. Enligt
§ 9 är förfalskningen af norska handlingar belagd med högre
straff än förfalskning af utländska.. Gr. Sparre anförde för en
stund sedan såsom stöd för sin åsigt, att det Vore svårare för en
person, som får ett utländskt mynt, att kontrollera huruvida det
är falskt, än om fråga vore om ett svenskt. Samma skäl borde
då äfven hafva, gällt här, och ledt till ett liknande stadgande i
§9. — Antingen har jag gjort ett misstag, eller också har Gr.
Sparre missförstått mig, då han nämnde, att detta skulle komma
att ega tillämplighet på norska mynt. Dessa äro i K. M:s Propos.
satta i samma förhållande som de svenska, och frågan gäller blott
de öfriga utländska Staternas mynt.
Gr. Sparre: Jag har icke föreburit att det står »norska»,
men jag nämnde dem på samma gång jog talade om de danska,
och det finnes ganska många skäl för att den sednare må erhålla
lika skydd som den svenska specien. Hvad beträffar skilnaden
mellan handlingar och mynt, så är den ganska betydlig; de förra
gå icke i kommersen, men myntet löper med så mycket större
lätthet som skydd är deråt gifvet. Jag tror således att denna
förändring är nyttig, och vågar förorda densamma äfven på den
grund, att alla nyare lagstiftningar antagit samma princip.
Efter först till bifall och sedan till återremiss å förev:de §
framstälda propos.:r, som besvarades med blandade Ja och Nej, blef
förstnämnde propos. förnyad och besvarad med starka Ja jemte åtskillige
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
§§ 12 och 13.
Dessa §§ biföllos.
§ litti-
von Koch: Innan jag börjar mina anmärknir mot förev:de
Betänk., vill jag med några få ord göra redo för anledn:n dertill.
138
Den 96 Augusti.
Jag anser frågan af så stor vigt, att det Sr högst angeläget, att
den icke må falla genom några mindre väsendtliga meningsskiljaktigheter.
På den punkt, dit vi nu äro komna, har jag således
ansett mig böra undertrycka min enskilda opinion i de punkter,
i hvilka den eljest skulle afvika från hvad såväl K. M:s Propos.
som Utsk:s Betänk, innehålla, emedan jag anser det fåfängt att nu
söka genomdrifva mina åsigter, och jag skulle icke vilja sönderrifva
frågan.
Uti förev:de g 14 förekommer i Utsk:s förslag den ändring i
afseende å sjelfva definitionen, att Utsk. säger: »Eftergör eller
förfalskar man sedel, som af It. Stms Bank eller annat Rikets allmänna
penningeverk, af annan Stats Bank, eller med tillstånd af
in- eller utländsk regering, af enskildt penningeverk utgifven är,
för att såsom penningar allmänneligen gå och gälla; dömes till
straffarbete från och med fyra till och med tio år», då deremot
K. M:s Propos. i samma g innehåller: »Eftergör man sedel, som
af Rikets Bank eller annat Rikets allmänna penningeverk utgifven
är; eller förändrar man dylik sedel så, att derigenom åt densamma
gifves sken af högre värde; eller utplånar man å makulerad
sådan sedel tecken, hvarigenom utmärkes att den uphört att
gälla; dömes till straffarbete från och med fem till och med tio år».
Jag tror för min del det vara nödvändigt att bibehålla ungefär
samma redaktion som finnes i K. M:s Propos. Det är nemi. icke
tillräckligt, att i st. f. termerna »förändrar man dylik sedel så,
att derigenom åt densamma gifves sken af högre värde; eller utplånar
man å makulerad sådan sedel tecken hvarigenom utmärkes
att den uphört att gälla», — att i st. f. dessa termer äger jag
begagna endast ordet förfalskar, såsom Utsk. föreslagit. I afseende
å den förra delen af nyss citerade ordalag äro de måhända af mindre
betydenhet, men deremot är det alldeles nödvändigt att bibehålla
orden om mahulering. Vi hafva under nuv:de lagstiftning
exempel på, att domaren icke tilltrott sig att tillämpa straffet för
förfalskning på den som makulerat en sedel. Det finnes ett reskript
af d. 17 Aug. 1801 som omförmäler ett dylikt förhållande,
då en sedel blef makulerad och ånyo utsläppt i rörelsen. Svea
HofRätt hade hos K. M. förfrågat sig huru den skulle döma, och
då förklarade K. M. att, enär det hvarken kunde rubriceras som
sedel-förfalskning eller som stöld, så skulle Rätten döma efter
Missg:sB:ns 8 Kap 2 §, som handlar om andra allmänna handlingar.
Jag anhåller på grund af hvad jag nu yttrat om återremiss
af denna §, på det att den måtte omredigeras i den syftning
jag nu angifvit, eller till öfverensstämmelse med K. M:s Propos.
Gr. Sparre: Anledningen, hvarföre Utsk. vidtog denna förändring
i redaktionen af § 14, är att Utsk. sammanfört förfalskning
af RiksBankens sedlar med förfalskning af utländska StatsBankers
och enskilda penningeverks. Då Utsk. var af den mening,
att den åtgärd, som den siste talaren omnämnt, eller att
genom utplånande af makuleringsmärket försätta en sedel i sådant
skick att den kan gå i rörelsen, voro att hänföra till förfalsk
-
Den 26 Augusti.
139
ningsbrott, ansåg Utsk. intet s8dant tillägg behöfiigt. Det 3r
emedlertid sannt, att en förfrågan i detta hänseende blifvit gjord,
och att ett dylikt fall nu inkommit och är beroende på Högsta
Domstolens pröfning, samt att olika meningar derom yttrats; och
då ingen princip här är i fråga, samt Utsk. genom att taga saken
under förnyad pröfning möjligen kan komma att gifva en bättre
redaktion åt §:n, så vill jag för min del icke motsätta mig återremiss
deraf.
Hr Cederschiöld: För min del får jag förklara, att jag
föredrager den definition på ifrågavide förfalskningsbrott, som K.
M-s Propos. innehåller, framför den som Utsk. framställt; och anser
jag således att en ålerremiss hör ega rum för vinnande af
rättelse i detta fall. För öfrigt och då Utsk. i de följande §§
föreslagit väsendtliga förändringar och afvikelser från K. M:s Nåd.
Propos., så har jag, som nu måste aflägsna mig trott mig böra
begagna detta tillfälle för att vördsamt hemställa, huruvida icke
grannlagenheten fordrar att för hvarje g, deri Utsk:s förslag skiljer
sig från K. M:s Propos., den motsvarande g i denna sednare äfven
blefve upläst.
Frih. Raab: Då de talare, hvilka yttrat sig öfver denna g,
yrkat återremiss, hoppas jag att detta också blir R. o. Ad:ns beslut.
Hr Cederschiöld yrkade återremiss på den grund att han
ansåg, att straffet icke borde vara lika för förfalskning af riksmynt
och privathankssedlar. Jag vill icke lemna detta yrkande
obesvaradt, på det Utsk. icke må anse det utgöra R. o. Ad:s gemensamma
tanka. Jag anser nemi. att Utsk. har ganska rätt i
sitt uti motiverna framställda påstående, att resultatet af förfalskningen
blir i båda fallen detsamma, att brotten dro lika stora och
således böra medföra samma straff. — Hvad aler angår Hr Cederschiölds
förslag, att man skulle upläsa äfven K. M:s förslag, så
tror jag detta hl ifver öfverflödigt, om man vid upläsningen af Utsk:s
förslag sjelf följer med uti den K. Propos:n. Jag anhåller således
att R. o. Ad. icke måtte varda härmed besvärad.
Hr Cederschiöld: Efter min åsigt är en enskild Banks
sedel att förlikna med en enskild skuldsedel; och så länge enskilda
bankers sedlar icke få antagas i kronoupbörden och gälla
som mynt, kan jag icke annat än lika som K. M. finna att skillnad
bör göras mellan dem och de sedlar som äro förklarade böra
gälla som mynt i Riket.
Gr. Sparre: Då en talare redan besvarat Hr Cederschiölds
yrkande i afseende å privatbankssedlarne, har jag föga att tillägga.
Jag vill blott fästa upmärksamheten derpå att, sedan 11. o. Ad.
genom sitt godkännande af Utsk:s förslag i fråga om in- och utländskt
mynt redan godkänt den grundsats att lemna lika skydd
å de representativer, hvilka inom landet löpa som mynt, så hör
denna princip äfven tillämpas i fråga om privathankssedlar. Yi
140
Den 26 Augusti.
veta att här i landet löpa dessa sedlar alldeles lika som Riksbankens,
och att de på ganska många ställen äfven mottages i upbörden,
är fullt säkert. I flera landsorter finnes rent af icke tillgång
på andra sedlar, och då i trafiken köpare och säljare måste
mottaga dem, så böra de väl ock omgärdas med lika skydd som
Riksbankens sedlar. Skulle det vara billigt, att förfalskning af
en Riksbankssedel å 32 sk. skulle straffas högre än förfalskning
af en privatbankssedel å 100 Edr? Jag tror det ej finnes skäl
till stadgande af någon skilnad i detta fall, och anser det vara i
kommersens intresse af vigt, att den ena sedelns förfalskning belägges
med samma straff som den andras.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Ehuru en talare redan
motsatt sig verkställigheten af hvad Hr Cederschiöld föreslagit,
nemi. alt K. M:s Propos. skulle upläsas på samma gång som Utslcs
förslag, har han dock underlåtit att anmärka det oformliga deruti,
att en ledamot, som förklarat sig hindrad att vidare deltaga i discussionen,
upgifver ett förslag hnru den efter hans bortgång skall
föras. Då han icke sjelf deltager i förhandlingarne, har han icke
heller ondt af den tid som så bortslösas. Hans rätt att framställa
en sådan begäran är obetridIig, men jag har blott velat fästa upmärksamheten
pä det oformliga häruti, och hoppas att man ej må
understödja en så beskaffad framställning.
Ilr Cederschiöld: Gr. Sparres uplysning, att privatbankssedlar
mottagas i Kronans upbörd, är för mig en fullkomlig nyhet.
Om sådant eger rum, så sker det på upbördsmännens eget ansvar,
och jag tviflar på att någon af dem vågar insända dylika sedlar
till StatsKont. I anledn. af Gr. Sparres anmärkning om den inconseqvens,
som skulle ligga deruti att den som förfalskat en af
RiksBankens sedlar å ringa valör straffades svårare än den som
förfalskat en PrivatBankssedei å större valör, får jag endast hemställa
till Hr Gr:n, om icke samma inconseqvens då äfven finnes
deruti att den som förfalskat en PrivatBankssedei (t. ex. å 10 Rdr)
straffas Härdare än den som förfalskat en af Hr Gr. utgifven revers
å 10,000. Hvad beträffar den siste värde talarens anmärkn.
mot mitt förslag, så får jag erinra, att jag icke framställt något
yrkande, utan blott hemställt huruvida icke grannlagenheten mot
K. M:s Propos. borde anses fordra att, då LagUtsk. framställt ett
från denna betydligt afvikande förslag, den förra blefve samtidigt
med det sednare upläst. — Om emedlertid R. o. Ad. i detta afseende
hyser en annan åsigt om hvad grannlagenheten fordrar, så
står det naturligtvis R. o. Ad. öppet att lemna min hemställan
utan afseende.
Hr Nordenfelt: Jag vill endast nämna några ord med anledn.
af hvad som blifvit yttradt om grannlagenhet. Jag tror att
till hvarje ledamot blifvit utlemnadt ett exemplar af K. M:s Propos.,
som är häftad här framföre Utsk:s förslag, och då torde all grannlagenhet,
som skäligen kan komma i fråga, vara iakttagen. Jag
Dl!II 26 Augusti.
Ml
tror för öfrigt icke alt det skulle ligga någon särdeles artighet
deruti, att man läte samtidigt upläsa det K. förslaget, och hoppas
att R. o. Ad. icke må finna mig hafva brustit i grannlagenhet.
IIr Cederschiöld: Jag vill fasta upmärksamheten på att
det är ett särdeles v i g t i g t och vidtomfattande lagförslag, som
nu är föremål för öfverläggning, innehållande icke mindre än
47 särskilda §§:r. Det är möjligt att Hr Nordenfelt och åtskilliga
andra hafva förmåga att ordagrannt bibehålla i minnet allt
hvad K. M. deruti föreslagit. För min del mäste jag bekänna att
det är mig omöjligt, ehuru jag har någon vana att läsa lagar och
lagförslag, och jag trodde att enahanda oförmåga i detta afseende
skulle finnas äfven hos flera andra ledamöter. För öfrigt, och då
den nämnde värde ledamoten sagt, att jag icke har något att skaffa
med hvad beslut som fattas, derföre att jag ämnar aflägsna mig,
får jag föi klara att det är för mig, likasom för hvarje annan innevånare
i Sverige, af största vigt, att uti denna vigtiga lagstiftningsfråga
det bästa möjliga förslag varder antaget; och det var
för att underlätta vinnandet af detta mål, som jag uttryckte den
önskan, att ej allenast Utslcs utan äfven K. M:s förslag måtte up.
läsas, enär jag ansåg det sednare i flera delar äga företräde framför
det förra.
Efter först till bifall å förev:de § framställd propos., som besvarades
med Nej, blef densamma, på grund af de deremot gjorde
anmärkn:ne, till Utsk. återremitterad.
§ 13. '
Gr. Sparre: Då nu den 14 §:n blifvit återremitterad,
torde det blifva nödvändigt att vidtaga samma åtgärd äfven med
den 15:de; och jag får då hemställa huruvida mun icke Lunde
underlåta upläsningen af densamma.
Hr von Koch: Jag instämmer med Gr. Sparre och anhåller
att 15 §:n måtte återremitteras, då ock upläsning af densamma
torde vara öfverflödig.
R. o. Ad. ansåg förev:de g böra i sammanhang med den 14
§:n till Utsk återremitteras.
§§-.ne 16, 17, 18, 19, 20 och 21.
Dessa §§:r biföllos.
Pröfningen af återstående delarne af förev:de Betänk, upskjöts
till nästa plenum.
Föredrogs och begärdes på bordet K. M:s denna dag ankomne
Nåd. Propos. till R. St:r, med förslag till Förordn. .om ägors fredande
mot skada af annans hemdjur och om stängselskyldighet.
142
Den 26 Ån gus ti.
Anmäldes och lades pä bordet nedannätnnde från Utsk:n inkomne
Utlåt:n och Memorial, nemi. från
SlatsUlskollcl :
N:o 114, med ani. af återremisserne i fråga om anslags beviljande
för den bland Statens jernvägsbyggnader föreslagna stationsgård
på Södermalm äfvensom för reparations-verkstäder här i hufvudstaden;
Bevillningsutskottet:
N:0
19, i ani. af verkställda omröstningar, ang:de ifrågastb 1 Ide
förändringar i föreskrifterne om allmänna bevillningens utgörande;
N:o 20, i ani. af verkställda omröstningar, ang:de ifrågaställde
förändringar i vilkoren för bränvins-tillverkning;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 108, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 97, såvidt
detta rörer den i Upsala nuy:de Medicinska Fakultetens förening
med Carolinska MedicoChirurgiska Institutet i Stockholm;
N:o 109, i ani, af återremiss utaf Betänk. N:o 81, i fråga
om befrielse för svenska ångfartyg, som göra reguliera resor, från
skyldigheten att taga lots då de komma från sjön.
Justerades ett prol:s-utdr., innefattande R. o. Adtns denna
dag i afseende på Bevilin.Utsk:s Mern. N:o 18 fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 31 Augusti.
143
Måndagen den 31 Augusti 1857.
Plenum kl. G e. m.
Justerades ett prot:s-utdr. för d. 26 dennes samt pleni-prot*
för d. 8 sistl. Juli f. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöler;
och befunnos dertill utsedde i
ConslitulionsUtskotlet
efter N:o 140, Frih. Leuhusen, Carl Herman:
N:o 11, Frih. Sparre, Fullm. Gr. Sparre, Gustaf Adolf;
SlatsUlskoltel
efter N:o 3G6, Frih. Ehrenborgh, Fullm. Hr von Troil, Samuel
Gustaf:
N:o 115, Gr. Lagerbjelke, Gustaf;
Allmänna Besvärs- och ElconomiUlskollet
efter N:o 104, Gr. Beckfriis, Corfitz:
N:o 394, Frih. Nordenskjöld, Fullm. Hr Nordenfelt, Enar.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en supleant i Riddarh.
Utsk. efter N:o 2268, IIr af Wannqvist, Olof Fredrik, och
befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 316, Frih. von Stedingk, Fullm. Frih. Leijonhufvud,
Carl Gustaf.
Öpnades jemväl Hrr Bänkmäns lista vid val af 4 Elektorer
efter N:o 140, Frih. Leuhusen, Carl Herman; N:o 327, Frih. af
Wetterstedt, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Erik August; N:o 393, Frih.
af Schmidt, Carl Johan Georg; och N:o 2221, Hr af Wirsén, Carl
Thure; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 394, Frih. Nordenskjöld, Fullm. Ilr Nordenfelt, Enar;
N:o 189, Hr Rääf af Småland, Fullm. Gr. Lewenhaupt,
Casimir;
N:o 2243, Hr Hadorph, Daniel;
N:o 2253, Hr von Holst, Hans Gram.
Frih. Klinckowström, Rud. Mauritz: Med anledn. af
en längre bortovaro från hufvudstaden i tjensteärenden får jag härmed
afsäga mig min plats såsom ledamot i Bevilln.Utsk., med
vördsam anhållan att detta oaktadt varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
144
Den 31 Augusti.
H, Exc. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: Vördsamt får
jag nu afsäga mig den plats såsom ledamot i Gonst.Utsk., hvartill
jag af R o. Ad:ns flrr Elektorer blifvit kallad.
Upläsles ett af Hr Mannerskantz, Carl Axel, insändt
så lydande memorial:
Som jag af vigtiga enskilda angelägenheter finner mig förhindrad
att f. n. kunna återinställa mig vid Riksdagen, måste jag
hos H. 11. o. Ad. vördsamligen anhålla, att, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats såsom ledamot af
BankoUtsk.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Ilrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i
Const.Utsk. i st. f. H. Exc. Hr Gr. Sparre, en ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter Frih. Klinckowström, samt en ledamot i BankoUtsk.
efter Hr Mannerskantz.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Då utaf de till
ledamöter i Förstärkt Bevilln.Utsk. utsedde medlemmar af R. o. Ad.
ett icke mindre antal än 14 äro dels för en längre och dels för
en kortare tid från hufvudstaden bortreste, tager jag mig friheten
att anhålla, att vid början af nästa plenum måtte anställas val af
ytterligare 8 supleanler i nämnde Utsk , emedan det eljest är omöjligt
att fylla det antal af Ståndets medlemmar, som enl. Grundlagen
skall deltaga i voteringarne inom Utsk.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, i ani. häraf framställd propos.
beslöt R. o. Ad. att i början af nästa plenum företaga val af ytterligare
8 supleanter i Förstärkta Bevilln.Utsk.
Fortsattes pröfningen af LagUtskis Betänk. N:o 40, i ani. af
dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag till författn. ang:de ansvar
för förfalskning och bedrägeri, dels enskilde motioner i enahanda
syftning; och förekommo härvid nedannämndo §§:r uti Utslcs författningsförslag:
§
22.
Hr von Koch, Nils Samuel: I öfverensstämmelse med
det beslut R. o. Ad. i förra plenum fattade, att nemi. upskjutä
pröfvandet af rubriken till Förordn:n, intilldess densamma blifvit
genomgången, anhåller jag att med behandlingen af rubriken till
den afdelning af Förordn:n vi nu gå att pröfva, äfvenledes måtte
få anstå.
Hvad den nu föredragna 22 §:n beträffar, får jag förklara,
att den förändring af den motsvarande 23 §:n i K. M:s förslag,
som Utsk. här vidtagit, i min tanke utgör en förbättring. Förändringen
består deruti, att Utsk. föreslagit en ny straff-art, nemi.
fängelse, att tillämpas jemte de af K. M. föreslagna straffen, böter
och
Den 31 Augusti.
och straff-arbete. Men jag är af något olika tanke med Utsk.
derutinnan, att, enl. min åsigt, den tillagda straff-arten fängelse
borde få användas alternatift icke blott med böter utan äfven med
straff-arbete. Då vi hinna till åtskilliga efterföljande §:r, nemi.
den 25, 26, 28, 29, 80, 31 och 32, skall jag taga mig friheten
föreslå deras återremitterande i den nu af mig angifna syftningen;
men hvad den nu förev:de §:n angår, så och ehuru jag för min
del anser, att en återremiss deraf vore lämplig, på det att §:n
kunde blifva så- omredigerad, att icke allenast den 23:dje utan
äfven de af mig nyss upräknade §§:ne kunde i afseende å straffbestämmelserna
derunder subsumeras; vill jag nu ej bestämdt påyrka
§:ns återremitterande, enär man torde anse att §:n ändock
kan omredigeras, till följd af R. o. Ad:ns redan fattade beslut, att
antagandet af vissa <§§:r icke må förhindra de redaktions-förändringar
deri, som kunna blifva en följd, af Ståndets beslut i afseende
å andra delar af förslaget.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: För min del Sr
jag icke af den siste värde talarens mening, att tillägget af en
ny straff-art varit behöfligt och således utgör en förbättring af
den K. Proposm, utan anser de af K. M. föreslagna straff-arterne,
nemi. böter och straffarbete, vara de som böra tillämpas å bedrägeri-brotten.
För öfrigt finner jag att LagUtsk. gjort sig ett alldeles onödigt
besvär genom att omarbeta den K. Proposm. Då densamma
är upgjord med ledning af både LagKomiténs och LagBeredningens
förslag, samt blifvit, efter Högsta Domstolens hörande, af StatsRådet
enhälligt tillstyrkt, skulle jag föreställa mig, att det vore skäl att
lita på dessa auktoriteter och antaga Proposm oförändrad, men att
det deremot vore mindre välbetänkt att antaga LagUtslcs till största
delen omskrifna förslag, enär det kunde hända, att sedan förslaget
blifvit af R. St:r bifallet och återkommer till K. M. för att
erhålla Hans sanktion, detsamma kommer att afstyrkas af Högsta
Domstolen, som öfver det nya förslaget skall höras, och måhända
icke tillerkänner LagUtsk. den högre vishet och lagstiftningsförmåga
Utsk. utan tvifvel anser sig besitta, utan emot förslaget
framställer sådana anmärkn:r, att K. M. finnér sig förhindrad att
detsamma sanktionera, hvarigenom den så högst nödiga och nyttiga
lagreformen blefve upskjuten till en påföljande Riksdag. Utan att
derföre inlåta mig i någon analys af de utaf Utsk. gjorda förändringarne,
af hvilka jag likväl vill medgifva två eller tre möjligen
innefatta ett slags förbättring, anser jag det vara för sakens framgång
rådligast att bifalla K. M:s Propos. oförändrad, och tillstyrker
således R. o. Ad. att, med förkastande af LagUtsk:s förslag,
för så vidt det rörer bedrägeri-brotten, bifalla K. M:s Propos. i
denna del samt dessutom den särskilta författmn rörande brottens
prsescr ipt ibi 1 i tet, som Utsk., enl. min åsigt, rätteligen föreslagit.
Gr. Sparre, Erik: Anlednm till den omarbetning af det
K. förslagets sednare del, som LagUtsk. företagit, är den, att Utsk.
VIII H. 10
146
Ren 31 Augusti.
unsett nödigt att bland de straff-arter, som förslaget uplager, jemväl
intaga fängelse. Då den siste värde talaren anmärkt, att så
goda auktoriteter som LagKomilén och LagBeredningen icke ansett
andra straff-arter än böter och straffarbete behöfliga samt att LagUlsk.
vid sådant förhållande ej bordt hafva tillåtit sig alt företaga
en omarbetning af förslaget i en från dessa auktoriteters mening
afvikande riktning, har jag på denna anmärkning ej något annat
att svara, än att Utsk. för sin mening äfven haft att åberopa en
auktoritet, som Utsk., såsom varande en delegation af densamma,
bör respektera, nemi. It. St:r, samt derjemte K. M. När LagKomitén
och LagBeredningen afgåfvo sina förslag till kriminal-lag
antogo de icke mera än en art af frihetsstraff, sorn de kallade
fängelse. Vid sednaste Riksdag besiöto It. St:r och' fastsläIde K. M.,
att straffarbete skulle antages såsom en särskild straff-art, och vid
denna Riksdag har K. JU. till R. St:r aflåtit en Nåd. Propos. om
verkställighet af frihetsstraff, hvari tvenne straff-arter, nemi. fängelse
och 'straffarbete äro uptagna. Vid sådant förhållande ansåg
Utsk. ej lämpligt att i den straffskala man skulle antaga, på en
gång göra ett hopp Rån böter till straffarbete, ulan fann skäligt
att deremellan inrymma ett medium, eller fängelse, så alt domaren
erhölle makt att efler omständigheterna tillämpa ett mildare elier
strängare slag af straff. Jag tror, att den föregående lagstiftning
som de båda statsmakterne vidtagit, utgör en tillräcklig motivering
för Utskis förslag i det klandrade afseendet, och då, såsom jag
hoppas, man medgifver detta, bör man ock finna, att en gifven
följd deraf var, att Utsk. måste i någon mån omarbeta den K.
Propos:n för att i särskilda grupper eller klasser upsl Sila de förbrytelser,
hvarå det lindrigare eller det strängare straffet ansåges
böra tillämpas. Denna nödvändighet, och intet annat, har föranledt
omarbetningen, och då den siste värde talaren emot densamma
ej haft att anmärka något annat än att den är en förändring af
den K. Propos:n, så tror jag anmärkn:n ej förtjena något afseende.
Hvad åter den förste värde talarens anmärkn. vidkommer,
så får jag förklara, att då ,§:ns upslällning är sådan, att det vanliga
straffet å bedrägeri blifvit bestämdt till böter eller fängelse,
samt straffarbete endast föreslagits böra tillämpas vid de fall då
brottet är med särdeles förvånande omständigheter förenadt, så anser
jag, att det är lämpligare att sälta fängelse alternativt med
böter för de lindrigare fallen och stadga straffarbete ensamt förde
svårare, än att först stadga endast böter och sedan låta fängelse
alternera med straffarbete. Utsk. har jemväl fästat afseende derpå,
att särdeles i afseende å bedrägerier fall kunna inträffa, då straffet
af böter icke är lämpligt i anseende till den brottsliges bättre
förmögenhetsvilkor, utan fängelse snarare borde användas. Jag kan
således ej godkänna den gjorda anmärkningens giltighet i afseende
å denna g, men får på samma gång förklara, att jag, lika med
Hr von Koch, torde finna, att i en eller flera af de följande §<§:na
fängelse bör sättas alternativt med straffarbete.
Frih, af Ugglas, Curt Gustaf: Den skilnad, som uti
Deli 31 A ug ii * t i.
HT
ifrågav:de afseende förefinnes emellan K. M:s Propos. och LagUtsk:s
förslag, är den, att då K. M. föreslagit, att bedrägeri skall straffas
endast med böter och, der särdeles försvårande omständigheter äro,
med straffarbete, så har Utsk. till dessa straff-arter lagt fängelse.
För min del erkänner jag, att på den ståndpunkt som frågan om
frihetsstraffets användande nu innehar, är den af Utsk. föreslagna
förändringen en förbättring, hvarföre något hinder för antagande
af livad Utsk. i detta hänseende föreslagit, i min tanke, ej bör
möta. Men lika med den förste värde talaren tror jag verkligen
att redaktionen af Utslos förslag skulle blifva bättre, om mati i
denna 22 § såsom straff för bedrägeri stadgade böter, fängelse och
straffarbete alternativt med hvarandra, d. v. s. om man helt enkelt
sade, att bedrägeri skulle allt efter omständigheterna straffas med
böter eller fängelse eller straff-arbete. Då hade man §:n redigt
och klart upställd och domaren hade för sig öppet att välja emellan
både böter och fängelse samt fängelse och straffarbete, hvilket
torde medgifvas vara en fördel, då fall onekligen kunna inträffa,
i hvilka ett begånget bedrägeri, ehuru af svår beskaffenhet, dock
icke är af så särdeles grof ari, att det ej kan försonas med fängelse
i st. f. straffarbete. Jag kan således ej finna antagandet af
IIr von Köchs förslag vara förenadt med någon olägenhet, och jag
tror, att den åsigt Gr, Sparre här uttryckt och som jag mycket
gillar, ändock ganska väl kan göra sig gällande. Genom att upställa
brottet å ena sidan och de tre straff-arterna å den andra,
blifver §:n redigare och domarens pröfningsrätt bl ifver vidsträcktare,
så att i hvarje förekommande fall rättvisan lä I ta re kan träffas.
På grund häraf anhåller jag om återremiss utaf denna del af
förslaget och, om densamma beviljas, öfverlemnar jag med fullkomlig
trygghet till LagUtsk. att göra de redaktionsfötändringar, som
deraf blifva en följd.
Gr. Sparre: Att stadga böter, fängelse och straffarbete al
ternativt
med hvarandra, torde icke vara alldeles lämpligt, särdeles
då omfånget, inom hvilket domaren äger att tillämpa böter, är så
vidsträckt som emellan 5 och 500 It dr, och just denna omständighet
lärer väl äfven hafva föranledt K. M. att i sin Nåd. Propos.
följa den princip, att straffarbete endast vid särdeles försvårande
omständigheter borde tillämpas. K. M:s förslag till §:n är nemi»
lika med Utslcs förslag, endast med den skillnad, att Utsk. föreslagit
fängelse alternativt med böter. Att fullkomligt alternativt med
hvarandra upslälla Irenne straff-arter af så väsendtligt olika karakter
som de ifrågavide, vore måhända att åt domarens pröfning
lemna ett alltför stort arbitrium då man till ledning för hans
omdöme ej lemnar den ringaste föreskrift. Vi böra erinra oss, att
LagKomilén och LagBeredningen, då de först gåfvo anledn. till
införandet af latitud-systemet i den svenska kriminalrätten, intogo
i ett särskilt kapitel åtskilliga föreskrifter rörande de omständigheter
vid brotts begående, hvilka i allmänhet borde såsom mildrande
eller försvårande anses. Då vi ieke antagit denna allmänna
del af LagBerédningens förslag, hafva vi icke heller några förs
-
148
Den 31 Angust i.
skrifter till ledning för domarens omdöme i detta fall, och det
synes mig derföre vara riktigt att, på sätt K. M. föreslagit, endast
för de svåraste fall af bedrägeri medgifva användandet af straffarbete.
Ett motsatt förfarande skulle lemna ett alltför stort spel-^
rum åt domarens godtycke. Jag tror således, att den upstSIlning
af §:n LagUtsk. gjort har företräde framför Frih. af Ugglas’ förslag
och vidhåller derföre min begäran om §:ns godkännande.
Hr Dalman: Då jag nu med temlig förvåning hört en le
damot
af StatsRådet medgifva, att en så väsendtlig afvikelse från
den K. Propos. som införandet af en tredje straff-art, innefattade
en förbättring, finnér jag min förut yttrade farhåga, att LagUtskrs
förslag icke skulle vinna K. M:s sanktion, i väsendtlig mån förminskad,
men jag kan ej undertrycka min förundran deröfver, att
Regeringen under den korta tid som förflutit emellan afgifvandet
af dess eget och LagUtslcs förslag ändrat åsigt i denna vigtiga del
af frågan. Jag för min enskilta del vidhåller den åsigt jag förut
yttrat, och finner den K. Propom i allmänhet vara vida bättre och
redigare upställd än Utslcs förslag, enär den förra uti en enda §
under 15 särskilta mom:r upräknar de allmänna arterne af bedrägeri,
hvilka man deremot så godt man kan får upleta i en mängd
särskilda §§:r af Utsk:s förslag. Den enda väsendtliga anmärkn.
jag har att göra emot den K. Propos:n är den, att uti upräkningen
i 24 §:n af bedrägeri-arterna bordo intagits ytterligare
tvenne arter, som nu förekomma i särskilda §§:r, nemi. den 28
och 30.
Jag slutar med att förklara, att ehuru jag således anser LagUtsk:s
s. k. omarbetning temligen misslyckad, vill jag dock ej fortsätta
min anhållan om återrerniss å hela denna del af förslaget,
ty då Regeringen sjelf öfvergifver sitt förslag, torde det ej löna
mödan för en enskild riksdagsman att försvara detsamma; hvarförutan
jag anser mig böra tillkännagifva, att i den speciella tvisten
emellan Frih. af Ugglas och Hr v. Koch samt Gr. Sparre
jag för min del anser den sistnämnde hafva framlagt de hästa
skälen.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., i ani. af Hr v. Köchs
yttrande i afseende på rubriken, erinrat att R. o. Ad. redan i
förra plenum beslutat att med pröfningen af rubrikerne skulle anslå
tills författn:sförs!aget blifvit genomgånget, blef propos. lill
bifall å förenämnde § framstäld och besvarad med starka Ja, jemte
några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit
Ja öfvervägande.
§ 23.
Hr von Koch: Jag anser mig böra erkänna, att LagUtsk.
åstadkommit en förbättring uti det förslag K. M:s Propos. innefattar,
genom den s. k. grupperingen af de brott eller förseelser,
som i förslagets sednare afdelning finnas uptagna. Skälet, hvarföre
jag anser denna gruppering utgöra en förbättring, är det,
Den 31 Augusti.
H9
att man derigenom beredt sig en utväg att för åtalandet af de
lindrigare arterne af bedrägeri, eller hvad Utsk. kallat »missbruk
af förtroende samt annan oredlighet», föreskrifva en praescriptionstid,
sä att dessa mindre förseelser icke när som helst efter en
längre tids förlopp kunna göras till föremål för åtal. Utsk. har
härigenom beträdt samma väg som K. M. följt vid 1844 och 1847
årens Riksdag och som jag för min del anser vara särdeles lämplig.
Men då jag således i allmänhet mäste godkänna de grunder, hvarefter
Utsk. u pst ä 111 sitt nu i fråga vide förslag, kan jag likväl icke
gilla alla förslagets detaljer, utan måste göia åtskilliga anmärkntr
emot det sätt hvarpå Utsk. tillvägagått vid de särskilda brottens
och förseelsernas hänförande under de u pst a 11 da allmänna kategorierna,
och jag skall nu söka att framlägga skälen för denna min
olika åsigt.
Emot 23 §:ns 1 morn., motsvarande 10 mom. i 24 §:n af
K. M:s förslag, har jag ingenting att anmärka, hvilket jemväl är
förhållandet med 2 morn., motsvarande 9 morn., samt med 3 moni.,
motsvarande l:sta punkten i 7 mom. af nyssnämnde 24 §. Men
emot det 4 morn., som motsvarar 24 §:ns jemväl 4 mom, tillåter
jag mig att göra den anmärkn., att delta mom. rätteligen torde
böra förflyttas till den kategori af förseelser, sorn inhegripes under
benämningen: annan oredlighet. Jag anser nemi. det i 4 mom.
uptagna svikliga förfarandet icke vara af svårare beskaffenhet, än
att det må kunna försonas med fängelse eller böter samt vara
praescriptibelt. Mom. lyder sålunda: »Om man, under falskt sken
af köp, gåfva eller annat aftal, egendom sig afhänder, för att förekomma
utmätning eller eljest hindra annan att göra sin rätt till
egendomen gällande.» Jag tror, att ett sådant förfarande just tillr
hör den kategori af oredliga handlingar sem finnas uptagna i 37
§:n af Utslcs förslag samt att det derföre bör dit förflyttas.
Vidare har jag ej något skäl till anmärkn. emot 5 morn.,
motsvarande 3 mom. i 24 §:n, men emot det 6 morn., , som svarar
emot 1 mom. i 28 g:n af K. M:s förslag, har jag samma anmärkn.
som jag nyss framstälde emot 4 morn., nemi. att det i 6 mom. uptagna
oärliga handlingssättet torde böra hänföras till kategorien af
oredlighet i st. f. bedrägeri.
För öfrigt anser jag, att till den nu ifrågav:de §:n borde
läggas 13 mom. i 24 §:n af K. M:s förslag, hvilket lyder sålunda:
liOm man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det
som hörer annan tili, eller utplånar annans märke»; men jag vill
upskjuta mitt yttrande härom till dess föredragningen binner lill
den 27 §:n, hvari Utsk. uptagit ifråga vide brott.
Slutligen anhåller jag att få nämna, att jag anser att sednare
delen af sista mom. i denna § torde kunna något bättre redigeras
än som skett. Det heter deri: »Beträdes Kronans upbördsman
eller edsvuren mätare med sistnämnde brott, må straffet ej sättas
under fängelse, och miste han derjemte embetet.» Uttrycket: under
fängelse, synes mig vara mindre väl valdt, och om, såsom jag
hoppas och nu anhåller, §:n återremitteras, torde Utsk. utan någon
Den 31 Augusti.
Särdeles svårighet utfinna ett lämpligare uttryck för sin mening i
detta fall.
Gr. Sparre: Med den siste värde talaren vili jag erkänna,
att mycket skäl kan förefinnas att flytta det 4 mom. från 23 §:n
och hänföra det deri omnämnda svikliga förfarandet till den grupp
af förseelser, sorn betecknas med uttrycket: annan oredlighet.
Orsaken, hvarföre det 4 mom. fick plats i den 23 §:n, är den,
att då, såsom vi veta, en ungefär likartad förbrytelse, nemi. att
en gäldenär, som blifvit försatt i konkurs-tillstånd, genom åtskilliga
sviklig» och oärliga handlingar tillskyndar sina borgenärer
förlust, förekommer i konkurs-lagen och der belägges med fästningsarbete,
så ansåg Utsk., att det i 4 mom. uptagna handlingssättet
emot fordringsägare borde hänföras till den grupp af förbrytelser,
som ådraga sig den emot arbete å fästning svarande påföljden af
straff-arbete.
Hvad 6 mom. beträffar, så har det här blifvit intaget derföre
att Utsk. ansåg det deri omnämnda brott, eller då man upsåtligen
gör orätt i mätande, räknande elier vägande vid handel, borde
svårare anses än annan oredlighet, enär det tillika innefattade en
grof kränkning af det förtroende till säljares redlighet köpare äro
vana att hafva, enär man icke vanligen undersöker huru vägning
eller mätning sker.
Slutligen erkänner jag, att uttrycket: under fängelse, som
förekommer i sista morn., icke är lyckligt valdt, hvarföre och då
<§:n i öfrigt torde vid en förnyad behandling inom Utsk. kunna
vinna förbättring i ett eller annat hänseende, jag för min del icke
vill motsätta mig den begärda återremissen deraf.
Ifrågav:de g blef, på grund af de deremot gjorda anmärkmr,
återremitterad, sedan propos. till bifall först blifvit framstäld, men
med Nej besvarad.
§ 24.
Hr von Koch: Jag hemställer, huruvida icke äfven denna
§ bör återremitteras, för att få den deri uptagna förseelsen hänförd
till kategorien annan oredlighet, hvilket mera torde öfver-,
ensstämma med det af Utsk. upgjorda systemet, än att hänföra
förseelsen till bedrägeri-brotten.
Gr. Sparre: I denna del kan jag ej instämma uti den siste
värde talarens yttrande. Jag tror nemi., att det brott som här
omtalas, eller att man försäljer veterligen förfalskad vara eller
deri flärd är, såsom ondt för godt, mängdt för omängd!, är en så
beskaffad förbrytelse, alt densamma bör allvarligen bestraffas. I nu
gällande lag bestraffas den såsom stöld, och jag för min del finner
ej något skäl att i straffskalan nedsätta detta, efter min åsigt,
ganska afskyvärda brott. Jag anhåller om §:ns godkännande.
Den 31 Augusti.
IRt
Hr von Koch: Jag vill gerna, lika med Gr. Sparre, med
gifva,
att detta brott i sig sjelft är ganska afskyvärdt, men jag
mäste tillika erinra derom, att det, tyvärr, finnes åtskilliga förbrytelser,
hvilka, ehuru de af juristerna anses ganska svära, likväl
af den stora allmänheten icke så betraktas, och förekomma så ofta,
att man just till följd deraf har svårt att få dem bestraffade.
Till detta slag hörer den här omtalade förbrytelsen, och jag anser
derföre alt den bör hänföras till oredlignets-kategorien, ty jag
befarar, att om man med ett alltför hårdt straff belägger ett brott,
som af den allmänna opinionen icke anses vara af någon svårare
beskaffenhet, så äfventyrar man att brottet merändels får strafflöst
aflöpa. Det torde således vara bättre att bestraffa detsamma något
lindrigare, så att straffets tillämpning ej råkar i strid med allmänhetens,
om än mindre regelräta upfattning af brottets art. Vi
veta alla, att det är ett temligen allmänt förfarande, alt t. ex.
upblanda mjölk med vatten eller alt i allmänhet försämra qvaliteten
af till försäljning afsedda födoämnen. Jag anser det vara högst
nödigt att sådana tilltag åtalas och näpsas, men just för att vinna
detta ändamål torde det vara nödvändigt att, åtminstone lill en
början, låta dem aflöpa med en mera lindrig- bestraffning, så att
de kunna försonas med böter eller fängelse under längre eller
kortare tid, allt efter omständigheterna, i st. f. att, enl. Utslcs
förslag, ådraga straffarbete. Ett ytterligare skäl för straffets nedsättning
ligger deri, att brottet sålunda blefve praescriptibelt,
hvilket torde vara desto nödigare, som det i allmänhet icke är
lätt att efter längre tids förlopp kunna åstadkomma hevisning om
brott af denna beskaffenhet. Jag har ansett mig böra yttra min
åsigt i ämnet, ehuru jag gerna medgifver, att frågan egentligen
endast torde vara en smakfråga emellan juristerne, enär man kan
se den från olika synpunkter, men dock afse samma mål. Jag har
nu för K. o. Ad. angifvit den synpunkt, hvarifrån jag för min del
ser saken, och fortfar i min begäran om återremiss.
Efter först tili bifall å denna g framställd propos., som besvarades
med blandade Ja och Nej, hemstälde Hr Gr. o. Landtm, om
R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkntne föranleda till återremiss,
och sedan härvid svaren utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
§ 35.
Hr von Koch: Jag anhåller om återremiss af 1 mom. i
denna § på den grund att jag anser, alt såsom straff för det deri
omförmälda brott bör utsättas fängelse alternativt med straffarbete.
Jag föranledes till denna anhållan, icke deraf att jag anser brottet
vara ringa, enär jag tvärtom finner detsamma vara ganska groft,
utan deraf, att man genom åsättande af ett lindrigare straff oflare
lyckas att få den brottslige fälld af domaren, hvilken, lika med
andra menniskor, ofta låter känsian inverka på sitt handlingssätt.
Den 31 Augusti.
Gr. Sparre: Om jag vid behandlingen af den förra gm
icke ville vara envis i förfäktandet af min mening, så måste jag
deremot i detta fall på det ihärdigaste motsätta mig den siste
värde talarens yrkande. Det brott som här omtalas, är i mina
ögon så afskyvärdt, att jag för min del ej vill låta det aflöpa med
lindrigare straff än straffarbete. Brottet består uti alt sälja veterligen
förfalskade lifsmedel, vid hvilkas förfalskning blifvit nyttjade
för menniskors lif eller helsa farliga ämnen. Näst efter en med
afsigt företagen förgiftning torde detta brott komma uti afskyvärdhet,
och bör, i min tanke, icke kunna försonas med ett så lindrigt
straff som fängelse. Om R. o. Åd. vill brännmärka detta
brott såsom det i mina ögon förtjenar, bör den ifrågav:de §:n
oförändrad bifallas.
Propos. till bifall å förev:de g blef härefter framstäld och
besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej: hvarpå llr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
§ 30.
Denna g bifölls.
S 37.
Hr von Koch: I afseende å den nu föredragna 27 g:n
yrkar jag återremiss i den syftning, att derifrån må tagas ett
mom. och dertill läggas ett annat. Det mom. som i min tanke
borde utgå är det 2:dra, så lydande: »som i upsåt att något dermed
sig tillegna, lägger märke å det som hörer annan till, eller
utplånar annans märke.» Jag anser nemi. detta brott egentligen
vara ett bedrägeri samt icke böra hänföras till stöld, ehuru det
f. n. så anses. Då vi få en fullständig lag om bedrägeri och
redan hafva en fullständig lag om stöld, bör ifrågavrde brott få
sin plats i den förstnämnda lagen, enär det onekligen har karakteren
af ett bedrägligt förfarande.
Det tillägg som jag deremot skulle vilja hafva här infördt,
är ett stadgande som förekommer i 3 mom. af 26 §:n i K. M:s
Propos., ang:de »den, som genom falska eldar eller annat sv i k ligt
förfarande söker förleda sjöfarande och gifva tillfälle till skeppsbrott.
» Utsk. har från sitt förslag alldeles uteslutit detta stadgande
och ansett detsamma ej behöfva der intagas, enär det redan
finnes i vår nu gällande lag; men jag befarar, att om man gör
denna uteslutning sedan stadgandet en gång blifvit föreslaget till
intagande i författmn, samt om man derjemte behåller ingressen
till författmn sådan som K. M. föreslagit och Utsk. tillstyrkt densamma,
man deraf möjligen skulle kunna taga sig anledn. anse
stadgandet om det ifrågav:de brottet hafva från vår lag utgått.
Sådan är naturligtvis ej Utslits mening, utan Utsk. har endast ur
formelt hänseende ansett omnämnandet af detta stadgande i bedrägeriförfattnm
obehöfligt, men på det att icke någon anledn. till
missförstånd må förefinnas, torde stadgandet, på sätt K. M. före
-
Den 31 A'u gusti.
153
slagit, här omnämnas, på grund hvaraf jag anhåller om §:ns återremitterande.
Gr. Sparre: Jag vill uptaga den siste värde talarens an
märkn:r
i samma ordning han dem framställt. Hans första anmärkn.
afser den förbrytelse, att genom att lägga märke å annans tillhörighet
eller utplåna annans märke, tillegna sig egendom, som i
nu gällande lag straffas såsom stöld, och af Ulsk. ansetts fortfarande
så böra betraktas, då deremot K. M. åt brottet gifvit karakteren
af bedrägeri. För att afgöra hvilkendera rättast förfarit,
måste man för sitt begrepp updraga skilnaden emellan stöld och
bedrägeri. Med stöld menar man i allmänhet ett olofligt tillegnande
af annans egendom, och med bedrägeri betecknas hvarje
handling, hvarigenom man medelst falsk upgift eller annat bedrägligt
förfarande förmår en annan att med sig ingå något aftal, som
tillskyndar honom skada eller en sjelf fördel. Nu har man i vår
gällande lag ansett den åtgärd, att gå och lägga märke å annans
sak, vara detsamma som att olofligen tillegna sig densamma, och
således böra anses såsom stöld, och dertill har man, i min tanke,
haft fullt skäl, ty sjelfva åtgärden utmärker ett bemäktigande af
annans egendom och är ett olofligt tillegnande deraf lika väl som
om man tagit den från personens egen värjo. Det torde således
vara mera logiskt riktigt att hänföra brottet till stöld än lill
bedrägeri, hvarföre jag ock tillstyrker bifall till §:n i denna del.
Den andra anmärkn:n gäller Ulsk:s förfarande att utesluta en i
K. M:s förslag förekommande hänvisning, nemi. att den, som
genom falska eldar eller annorledes förleder sjöfarande till skeppsbrott,
skall straffas på sätt i lag derom särskilt stadgas. Detta
grofva brott är f. n. hänfördt till brotten emot allmän lands- och
vägafrid, samt hörer således lill de s. k. fridsbrotten, som i vårt
nu gällande rättssystem blifvit från fordna tider bibehållna, och
så länge desamma bibehållas såsom en särskild del af detta system,
är det, enl. min åsigt, rättare att låta brottet qvarstå i den klass
af förbrytelser, hvartill det nu hörer, än att hänföra det till bedrägeri-brotten,
hvarmed man i allmänhet endast betecknar obehörigt
och svekfullt förvärfvande af annans egendom. Genom
falska eldar förorsakar man icke allenast, förlust af egendom utan
äfven mången gång af lif, och brottet är således af vida gröfre
beskaffenhet än de vanliga bedrägeribrotten, hvarföre det ock
lämpligast torde böra behålla sin plats ibland brotten emot landsoch
vägafriden.
Frih. af Ugglas: När man, såsom LagUtsk., sökt att ur
vår lag sammandraga alla de deri förekommande särskilta slagen
af bedrägeri och svikligt förfarande samt sammanföra dem alla i
en enda författn., synes det mig icke vara skäl att utesluta något
af dessa brott. Och det torde icke kunna förnekas, att det är ett
svikligt förfarande att genom' uptändande af falska eldar narra
personer till förlust af egendom som föres på sjön. Det torde
följaktligen vara skäl att, då man i denna § talar om alla möjliga
1 hi
Den 81 Angust).
undantag från de i denna författn. uptagna bedrägeribrotten, Sfven
omtala detta, ty eljest skulle man möjligen kunna tro, alt en förändring
af lagens stadgande derom ägt rum. På dessa skäl förenar
jag mig med Hr von Koch och anhåller om §:ns återre
mitterande.
Gr. Sparre: Jag måste emot den siste värde talaren an
märka,
att det icke lärer hafva varit K. M:s mening att förändra
karakteren af det ifrågav:de brottet, ulan att K. M. endast omförmält
detsamma såsom ett brott, hvarå straff redan i lag finnes
stadgadt. Detta omförmälande har Utsk, ansett obehöflig! i en
författn. som icke handlar om andra brott än förfalskning och
bedrägeri. Brottet kan nemi. icke hänföras till förfalskning och
icke heller till bedrägeri i vanlig mening. Det är visserligen
bedrägligt att tända falska eldar i afsigt att narra till skeppsbrott,
men det är icke bedrägeriet som gifver detta brott sin väsendtliga
karakter, utan det särdeles vådliga störandet af sjöfarandes säkerhet
på deras farliga stråt, och om bedrägeriet här vore det
egentliga, skulle man lika väl kunna säga, att röfvaren, som lägger
sig i försåt för den resande och plundrar honom, begår bedrägeri.
Ehuru ett bedrägligt föifarande ingår såsom en beståndsdel i brottets
karakter, utgör det dock icke sjelfva karakteren och bör
således icke heller bland bedrägeribrollen uptagas eller omförmälas.
Jag vidblifver min anhållan om bifall till §:n.
Hr von Koch: Jag bar med min framställning icke åsyftat
någon förändring i vår nu gällande lag i afseende å brottet att
genom falska eldar locka sjöfarande till skeppsbrott. Här är icke
fråga om någonting annat än huruvida, med bibehållande af lagens
stadgande ang:de detta brott, man icke bör omförmäla detsamma
uti den nu föreslagna författmn, som i sjelfva rubriken angifver
sig handla om alla möjliga slag af bedrägerier, på det att man
icke möjligen skulle taga sig anledn. att anse det logrum, hvari
brottet nu finnes intaget, vara ett utaf dem, som blifvit genom
den nya författmn uphäfda. I rubriken och efter upräknandet af
de uphäfda lagrummen heter det nemi.: »jemte de särskilda starlganden
som ändra eller förklara lagens berörda rum eller dervid
något tillägga; äfvensom med ändring af de för öfrigt i lag eller
särskilda författmr för brott, som i denna Förordn. omförmälas,
utsatta straffbestämmelser» etc. När nu denna Förordn. handlar
om bedrägeri i allmänhet, samt man väl icke kan förneka, att det
ifrågav:de brottet är ett slags bedrägeri, ehuru af en så betänklig
art, att det ej kan blifva föremål för denna lag, och dertill kommer,
att såväl EagKomitcn som LagBeredningen i sina förslag omförmält
detsamma i sammanhang med bedrägeribrotten, tror jag att
försigtigheten bjuder att äfven i denna författn. intaga några ord,
som i afseende å detta brott hänvisa till den gällande lagen, och
väl möjligen kunna anses öfverflödiga, men aldrig kunna blifva
skadliga. Jag åtminstone hyser den åsigt, att man handlar försig
-
Deri 31 Augusti.
151»
tigt om man intager en sådan hänvisning som K. M. föreslagit,
och tillstyrher derföre fortfarande §:ns återremiss.
Frih. af Dgglas: Jag har blifvit missförstådd af Gr. Sparre.
Jag har aldrig sagt, att meningen vore att förandra straffbestämmelsen
ang:de ifrågav:de brott, utan jag har endast Klandrat, att
då Utsk. i den nu förev:de §:n upräknar alla de särskilda brott
som icke äro föremål för denna Förordn., och förklarar, att desamma
skola straffas på sätt derom särskildt är stadgadt, Utsk.
utesluter det ifrågav;de brottet, ehuru det ovedersägligen är af en
bedräglig beskaffenhet. Då man genom att tillägga några ord kan
undanrödja möjligen blifvande missförstånd eller åtminstone tveksamhet
vid lagens tillämpning, förefaller det mig besynnerligt att
man motsätter sig ett sådant tilläggs intagande.
Gr. Sparre: Om det här endast vore fråga om att genom
tillägg af några ord bereda tydlighet åt ett lagstadgande, skulle
jag icke envisas i min mening, och jag tror icke, att jag under
behandlingen af detta lagförslag ådagalagt något envist motstånd
emot återremisser, då förslaget derigenom kunde vinna något i
fullständighet eller tydlighet. Men, mine Hrr! det finnes fall,
då försöket att åstadkomma den största möjliga tydlighet alstrar
otydlighet. Vi hafva, tyvärr, i vår lagstiftning ganska många
exempel derpå, och jag tror, att vi genom antagandet af K. M:s
förslag i detta hänseende skulle få ännu ett. I K. M:s förslag,
hvars förtjenstfullhet i allmänhet jag villigt erkänner, finnas uptagne
åtskilliga lagstridiga handlingar, hvilka i Ulsk:s tanka sakna
karakteren af bedrägeri, och just för att åstadkomma tydlighet,
för att underlätta lagens tillämpning för domaren, har Utsk. ansett
sig böra derifrån bortsoffra allt sådant som icke egentligen hörer
till bedrägligt eller svekfullt förfarande. Då Hr v. Koch yttrat,
alt det kan upstå tvekan, huruvida den ifrågavule förbrytelsen
skulle hänföras tili författnm eller icke, och till stöd för denna
sin åsigt åberopat förfaltmns ingress, ber jag att få erinra, alt i
denna ingress uttryckligen säges, att inga andra straffbestämmelser
ändras än de, som röra brott, som i denna Förordn. omförmälas,
och att således, då det ifrågav:de brottet icke i Förordntn omförmäies,
någon tvekan om straffbestämmelsen derför icke rimligen
kan upstå. Jag anser mig böra strängt fasthålla min åsigt i detta
fall, emedan jag förutser, att samma anmärka., sorn nu blifvit
gjord, jemväl kommer att göras emot några efterföljande §:r, der
Utsk. uteslutit brott, som Utsk. ansett icke höra till klassen af
bedrägerier och dervid hyllat en annan åsigt än K. M., som ansett
att, ehuru en eller annan förbrytelse icke egentligen hörer
till bedrägeriklassen, den dock bör i Förordn:n omförmälas, på det
att domaren ej må råka i någon villrådighet, hvarthän brottet skall
hänvisas. Jag tror att det rättaste och lämpligaste är att icke i
den partiella lagstiftningen vidröra de brott, som icke egentligen
höra dit, utan låta dem behålla den plats de hafva i nu gällande
lag. Att vid partiella lagförändringar sätta en män^d brott under
156
Den 31 Augusti.
rubriker, som icke egentligen passa in på dem, skulle icke tjena
till något annat än att förvilla domarens begrepp samt försvåra
den slutliga kodifikationen af de särskilta straff-lagarna. Om jag
ville i denna författn. omnämna alla de brott, hvari något bedrägligt
förfarande ingår, finge jag i sanning mycket att göra. Jag
måste genomgå hela 1734 års lag och taga reda på alla sådana
brott, för alt sedermera upräkna dem i författnm och säga: »i
dessa brott ingår väl något svikiigt förfarande, men de höra dock
ej till denna författn., utan derom är särskilt i lag stadgadt. Ett
sådant upräknande torde vara både otjenligt och obehöfligt, hvarföre
jag ånyo anhåller om R. o. Ad:ns bifall till §:n.
De nu först till bifall och sedan till återremiss å förev:de §
framstälde proposme besvarades med blandade Ja och Nej; hvarpå
förstnämnde propos. förnyades, och sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
§ SS.
Hr von Koch: Denna § motsvarar 1 mom. af 39 §:n i
K. M:s förslag, men Utsk. har ansett sig böra utesluta sednare
mom. af sistnämnde <§, som lyder sålunda: »Sker det af lättsinne
och har ej skada tirnat; vare straffet böter från och med 50 till
och med 500 Rdr.» Denna uteslutning grundar Utsk. derpå, att
det tilltag, som i sednare delen af §:n omförmäles, icke skulle
höra till det slag af brott som i denna författn. afses. Om jag
än skulle vilja medgifva, att Utsk. ursträngt formalistisk synpunkt
härutinnan har rätt, så måste jag dock erinra, att man vid lagstiftning
icke får alltför mycket strängt eller småaktigt hålla sig
vid en dylik form, ty då man naturligtvis bör söka att ordna den
lag man stiflar under vissa allmänna rubriker, skulle dessa rubriker
blifva alltför mänga, om de icke finge omfatta något enda fall,
som, strängt taget, icke egentligen hörde dit. Om man ansåge
sig böra så förfara, skulle man ju ofta nödgas göra en särskild
rubrik för en §, enär det finnes en mängd lagstridiga handlingar,
hvilka ligga så på gränsen af de vanliga klasserna af förbrytelser
att det är nästan omöjligt att säga, till hvilken klass den ena
eiler den andra egentligen hörer. Men ett slikt förfarande torde
med rätta ej böra följas och skulle utan tvifvel anses såsom, snart
sagdt, en löjlighet. Af detta skäl anser jag, att den af LagUtsk.
uteslutna sednare delen af 39 §:n i K. M:s förslag ganska väl
och utan att man derigenom alltför mycket försyndade sig emot
formalismen, kan intagas i Utsk:s 28 §. Jag tror derföre, att §:n
bör för sådant ändamål till Utsk. återremitteras, enär det eljest är
fara värdt, att man ej kan påhitta någon lämpligare plats för
stadgandet, som onekligen bör finnas, enär det rörer en handling
den der ej får lemnäs utan påföljd. Jag får jemväl erinra, att
Utsk. sjelft tyckes dela den åsigt jag här uttalat, enär Utsk. följt
densamma vid upställningen af sin 32 §, deri Utsk., efter att
hafva talat om olofligt upbrytande af annans bref i egennyttig
Den 31 Augusti.
eller illvillig afsigt, sedermera säger: »Sker det eljest med vilja,
utan ondt upsåt, vare straffet» etc.
Gr. Sparre: Jag har redan tillkännagifvit, att Utsk. vid
upställningen af denna förfaltn. ansett sig böra noga följa den
grundsats, att deri icke uptaga andra förbrytelser än sådana, som
äro hänförliga under benämningen bedrägeri eller oredligt, svikligt
förfarande. Handlingar, hvilka, om än lagstridiga, endast föranledas
af lättsinne eller obetänksamhet, sakna karakleren af bedrägeri
eller oredlighet, ty dertill hörer ovilkorligen ondt upsåt. Jag kan
således i detta afseende ej förena mig med Hr v. Koch, men jag
vill deremot medgifva, att den nu ifrågav:de §:n torde böra så
modifieras, att fängelse kunde ådömas alternativt med straffarbete,
enär omständigheterna vid begåendet af ifrågav:de brott utan tvifvel
kunna vara så mildrande, alt det bör anses kunna försonas
med det lindrigare fängelsestraffet. Jag vill således ej motsätta
mig den af Hr v. Koch påyrkade återremissen.
Hr von Koch: Jag anhåller bloft att få instämma i den
anmärkn. emot §:n, som nu af LagUtslcs egen ordf:de blifvit
framställd.
Efter först till bifall å denna g framställd propos., som besvarades
med Nej, blef densamma, på grund af de deremot gjorda
anmärkn:ne, lill Utsk. återremitterad.
§ 29.
Hr von Koch: För det i denna g omtalade brott torde det
äfven vara lämpligt att stadga fängelsestraff alternativt med straffarbete,
hvarföre jag tager mig friheten anhålla om återremiss.
Gr. Sparre: Äfven jag finnér g:n skäligen kunna modifieras
i den riktning Hr v. Koch omnämnt och tillstyrker derföre §:ns
återremitterande.
Förev:de § blef, efter först till bifall derå framstäld. propos.,
som besvarades med Nej, till Utsk. återremitterad, på grund af
de gjorda anmärkn:ne.
§ 30.
Hr von Koch: DO den nyss återremitterade 29 §:n åbero
pas
i denna §, torde densamma äfven böra återremitteras.
Gr. Sparre: Lika med Hr von Koch finner jag det vara
lämpligt att Utsk. ånyo behandlar dessa båda §:r i ett sammanhang
och förenar mig således i begäran om den nu föredragna
§:ns återremitterande.
R. o. Ad. ansåg förev:de § böra, i anseende till dess sammanhang
med 29 §:n, till Utsk. återremitteras.
158
Den 81 Aug*»ti.
g 31.
Denna § bifölls.
§ 32.
FIr von Koch: Jag anhåller, alt äfven i denna g fängelse
må ulsätlas alternativt med slrafFaibete.
Gr. Sparre: Olofligt öpnande af annans bref bar allt hit
tills
ansetts jemförligt med inbrott. Inbrott är genom 1855 års
författn. belagdt med straffarbete, och derföre torde det äfven vara
lämpligt att dermed belägga det nu ifrågavrde brottet, om man åt
det förseglade brefvet vill gifva den helgd, som det för den allmänna
säkerhetens skull bör äga. Brottet är onekligen af en
vådlig beskaffenhet och bör derföre allvarligen bestraffas, hvarföre
jag för min del anhåller om bifall till §:n.
l?rih. af Ugglas: Om jag än, lika med Gr. Sparre, gerna
erkänner, att brytandet af annans bref utan lof är ett brott, som
bör ganska allvarligt straffas, så tror jag dock att fall kunna inträffa
samt förmodligen äfven temligen ofta inträffa, då ett sådant
brytande sker mera af lättsinne än af ondt upsåt och icke förorsakar
en sådan skada, att ett så hårdt straff som straffarbete bör
derför ådömas. Jag anser således det vara skäl att sätta ett lindrigare
straff alternativt med straffarbete, och anhåller för sådant
ändamål om återremiss.
Gr. Sparre: Jag ber att få göra den siste värde talaren
upmärksam derpå, att i 1 mom:s andra afdelning omförmäles det
fall då breföpnandet sker med vilja, men utan ondt upsåt, samt
att för sådant fall endast böter blifver straffet. För min del anser
jag, att den som sig eller annan till nytta eller att dermed skada
göra bryter annans bref verkligen begår en handling af den vådliga
beskaffenhet, att den bör ganska allvarligt näpsas, ty vi böra
taga i betraktande, att icke blott penningeförlust derigenom kan
förorsakas, utan äfven hemligheter, förtroenden, ofta af en utomordentlig
vigt för brefskrifvaren, sålunda blifva för obehöriga personer
uppenbarade. Jag hoppas att 11. o. Ad., lika med mig,
finner brottet vara af en högst vådlig och äfventyrlig art samt
derföre böra beläggas med strängt straff.
FIr von lioch: Det torde förefalla något kuriöst att sitta
här bland IF. o. Ad. samt yrka lindrigare straff för brott som hvar
och en samt aldrahelst en embetsman måste finna vara af svår
beskaffenhet, men jag har förut nämnt den synpunkt sorn förmår
mig härtill, nemi. att det är min öfvertygelse, att om man stadgar
alltför stränga straff, så äfventyrar man att sällan få dem
tillämpade. I afseende på det nu ifrågav:de brottet får jag erinra,
att om man tager något ur bref eller annan förvaringspersedel,
så straffas det såsom stöld, men att det här icke är fråga om att
genom breföpnandet tillegna sig något. I de Propos:r som K. M.
Den 31 Augusti.
159
förut till Ii. St:r aflätil har äfven fängelse ansetts vara ett tillräckligt
straff för öpnandet af annans bref då derur ingenting lillgripes,
och jag för min del tror. att man i detta fall bör använda
detta straff alternativt med straffarbete, på det att domaren, om
förmildrande omständigheter förekomma, må kunna ådöma ett mildare
straff, och icke behöfva välja emellan att frikänna och ålägga
ett straff som han finnér vara för hårdt. Ur denna synpunkt har
jag sett saken vid framställande af milt förslag, hvilket ingalunda
grundar sig derpå, att jag anser brottet vara af ringa beskaffenhet.
Den härefter till bifall å denna § framstälda proposrn, besvarades
med starka Ja, jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
33 och 3i.
Dessa §§:r Diföl los.
S 38.
Ilr von Koch: Emot denna 35 § har jag samma anmärkn.
som emot den 28. Utsk. har nemi. äfven här uren alltför mycken
formalistisk synpunkt gjort en uteslutning af ett i den K. Propos:n
förekommande stadgande, uptaget i 2 mom. af 27 §:n, och af
följande lydelse: »Tager någon eljest till olofligt bruk eller nyttjande
hvad annan tillhörer, vare bot från och med 10 t. o. m.
100 Rdr.» Jag tror, att delta stadgande, om det än icke egentligen
kan subsumeras under rubriken bedrägeri eller svek, dock
lämpligen har sin plats i denna §, på det att detsamma icke
måtte blifva bortglömdt.
Gr. Sparre: Den af Hr v. Koch omnämnda förseelsen, som
inom rättsvetenskapen här namnet brukstjufveri, på latin furtum
usus, är uptagen uti författnm om stöld och rån, hvars 19 § lyder
sålunda: »Tager någon och brukar, ulan lån eller lega, annan
mons båt eller fartyg eller häst» etc. Då denna förseelse, med
den karakter som den af fordom haft, blifvit intagen i en så nyligen
utfärdad författn. som den sistnämnda, har Utsk. icke ansett
lämpligt att uttaga den derifrån för att insätta den uti den nu
ifrågav:de lagen. Jag erkänner, att man genom en idé-association
kan sammanföra denna förseelse med den som uti nu föredragne
g omförmäles, men skilnaden är dock, att man i det ena fallet
brukar utan egarens lof hans egendom som man har i besittning,
men i det andra fallet bemäktigar sig och begagnar annans egendom
sorn man ej har i besittning. Jag anser således, att den
begreppsskillnsd, som hittills blifvit updragen och af Utsk. jemväl
följd, är riktig, och anhåller derföre om bifall till §:n.
Hr von Koch: Det är ganska sannt, att den förseelse jag
omnämnt till en del finnes uptagen i 1855 års författn., men jag
får erinra, att detta skett blott lill cn del, så alt i den citerade
ICO
Den 31 Augusti.
§:n endast nämnes en art af brukstjufveri, nemi. då man utan lof
brukar annans häst eller båt. I K. M:s Propos. är deremot stadgandet
generelt och omfattar således alla slag af olofligt brukande
af annans egendom. Då vi nu salina ett sådant allmänt stadgande,
förekommer det mig såsom vore det skäl alt antaga K. M:s förslag
dertill, hvarföre jag för min del ej kan finna annat' än att
§:n bör återremitteras, på det att Utsk. må blifva i tillfälle att
taga frågan i förnyadt öfvervägande.
Förev:de § blef uppå härefter framställd propos. af R. o. Ad.
bifallen.
§ 36.
Denna § bifölls.»
S 37.
Hr von Koch: Till den kategori af olagliga handlingar,
som i denna § omförmälas, bör, i min tanke, äfven hänföras den
handling, som omnämnes i slutet af 5 mom. i 24 §:n af K. M:s
förslag, eller att man säljer det man vet förgånget vara, äfvensom
11 mom. i samma §, så lydande: »Om köpare och säljare af fast
egendom eller bördeman beträdes med sådant svek, som i 5 Kap.
5 och 6 §§:ne JordaBin omförmäles»; samt 14 mom. i samma
24 §, som lyder sålunda: »Om man tager svikligen åter det gods
man i pant till annan lemnat eller denne eljest under panträtt
innehar; eller om man återfordrar pantsatt, lånt, legdt eller inlagdt
gods, det man redan veterligen återbekommit.» Dessutom
tror jag, att man äfven här borde intaga 29 §:n i K. ÄI:s förslag,
som rörer nyttjande af mått och vigt, som ej behörigen stämpladt
eller märkt är, samt 34 §:n ang:de spådom och vidskepelse. Hvad
den sistnämnde §:n beträffar, så är det visserligen sannt, att farande
med spådom och vidskepelse är i nu gällande lag bestraffadt
i och för sig sjelft, men om man begagnar sig af detta sätt endast
såsom ett medel att bedraga andra och förskaffa sig vinning, är
detta brott egentligen icke i strafflagen uptaget. Jag anhåller
således om §:ns återremitterande, på det att Utsk. måtte deruti
införa de nu upräknade af Utsk. förbigångna stadgandena i den
K. Proposm.
Gr. Sparre: Här inträffar'just det förhållande, hvarpå jag
förut hän tyd t, och den siste värde talaren har nu upgifvit de särskilta
förbrytelser som af K. M. intagits i denna författn., men af
Utsk. ansetts icke höra dit. Det kan visserligen sägas, att det är
lämpligt att på ett ställe sammanföra förseelser, hvilkas karakter
icke af deras egen natur så noga angifvas; men å andra sidan bör
det erkännas, att det leder till förvillelse för domaren att sammanföra
under en viss klass af brott sådana förbrytelser som icke till
denna klass äro hänförliga. Så är fallet med den sist omtalade
förseelsen, eller att fara med spådom och signeri, ty detta är
egentligen
Den 31 Augusti.
161
egentligen ett religionsbrott, emedan det är en hädelse emot religionen
alt tro pä och i sådan tro anlita andra makter än dem
religionen erkänner, och först då vidskepelsen endast begagnas
såsom ett medel att förskaffa sig vinning, blifver det bedrägeri
och hemfaller under 22 g:n i Utskrs förslag.
Lika litet kan det som bedrägeri anses om någon begagnar
okrönta målkärl utan afsigt att skada, ty detta är endast en polisförbrytelse.
Det kan mycket lätt härida och det har troligtvis
äfven händt temligen ofta, att man i sitt magasin haft och begagnat
en tunna, som icke blifvit i rätt tid krönt, och det vore väl
temligen hardt om en oförvitlig person skulle stämplas såsom bedragare
för det han icke i laga tid låtit kröna sina målkärl, som
eljest icke varit oriktiga.
Hvad åter angår det svikliga förfarande af köpare och säljare
samt bördemiin, som omtalas i JordaBm, så vill jag medgifva att
det kan hänföras under kategorien af bedrägeri; men Utsk. har
ansett sig kunna utesluta stadgandet härom, enär det är temligen
tvifvelaktigt, om börden kommer att länge fortvara samt brottet
dessutom är af en så egen och ovanlig beskaffenhet, alt de ledamöter
af Utsi;., som deltagit i juridiska förhandlingar, aldrig hört
omtalas att det blifvit begånget.
De öfriga förbrytelser, som den siste värde talaren upgifvit,
äro af beskaffenhet att de kunna hänföras till bedrägeri i allmänhet,
hvarföre Utsk. icke aktat nödigt att särskilt uptaga dem.
Efter först till bifall och sedan lill återremiss å denna §
framställde propos:r, som besvarades med blandade Ja och Nej,
blef förstnämnde propos. förnyad och besvarad med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han
ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
§§ 38, 39, 40 och 41.
Dessa §§:r biföllos.
§ *2.
Ilr von Koch: Någon af LagUtskrs ledamöter torde behaga
uplysa, huruvida det verkligen är meningen, att det minsta bötesbeloppet
för underlåtenhet att lysa fynd eller hittegods skall vara
2 Rdr, i st. f. 5, som K. JU. föreslagit. Skall det verkligen vara
2 Rdr, så förefaller det mig såsom vore detta bötesbelopp nog
ringa och brottet således ej synnerligen värdt att åtala.
Gr. Sparre: Meningen är verkligen den, att minsta bötes
beloppet
skall vara 2 Rdr i st. f. 5, ehuru skälet till denna
förändring blifvit bortglömdt i motiveringen. Skälet är emellertid
det, att då i förfottn:n om stöld minsta bötesbeloppet för snatteri
blifvit bestämdt till 5 Daler eller 1 Rdr 32 sk. liko, så ansåg
Utsk. olämpligt att sätta minsta bötesbeloppet för uraktlåtenheten
VIII H. 11
162
Dan 31 A ngn sti.
att uplysa hittegods högre än För snatteri, enär den sednare för*
seelsen är större än den förra, och nedsatte derföre böterne från
5 Rdr till 2 Rdr, hvilket belopp är något mindre än snatteriboten.
Uppå härefter framstäld propos. biföll B. o. Ad. förevrde §.
§§ 43, 44, 43 neli 46.
Dessa §§:r biföllos.
§ '<7.
Ur von Koch: Från den 47 §:n, som motsvarar den 50
i K. M:s förslag, har Utsk. uteslutit följande mening: »Genom
denna Förordn. sker ej någon ändring ai' hvad i Grundlag stadgas.
» Utsk. har ansett denna föreskrift vara obehöflig, ja till
och med obehörig. Jag för min del tror dock, att det är nödvändigt
att bibehålla densamma. Anledn:n dertill är icke den,
att jag anser, att derigenom att ett lagbud är i Grundlag åberopadt,
detsamma blefve uphöjdt till grundlagsnatur, men orsaken,
hvarföre jag anser föreskriften vara nödvändig intilldess Grundlagen
blifvit i stadgad ordning ändrad i sådana delar, der hänvisning
är gjord till vissa Kapitel eller vissa lag-§§:r i den allmänna
lagen, är den, att i Grundlagen stadgas, att den skall
tolkas efter ordalydelsen, och jag af sådan anledn. befarar, att
derest man, på" sätt nu fråga är, skulle uphäfva hela 8 Kap.
MissgerningsB:n, hvartill i TryckfribetsLagen är bänvisadt, skulle
en jury i tryckfrihetsmål draga i betänkande alt fälla till ansvar
enl. den nya lagen. Utsk. har visserligen åberopat, att sådant
tillförene skett i afseende å 5 Kap. 1 §:n MissgerningsB:n, men
dervid förekommer dock, att man icke uphäft detta lagrum, utan
endast förändrat detsammss text, hvarföre man icke heller i tryckfrihetsmål
tvekat att döma efter den nya texten. Det är icke
min mening att påstå, att man icke skulle kunna ändra ett stadgande
i allmänna lagen derföre att detsamma är åberopadt i Grundlag,
men jag tilltror mig kunna påslå, att en domare icke kan
döma efter ett Grundlagsbud, hvari åberopas ett stadgande i allmänna
lagen, som rentaf är afskaffadt, utan alt man vet hvilken
§ i en helt ny och vidlyftig författn. svarar emot det uphäfda
lagrummet. Då det är ovilkorligen loreskrifvet, att Grundlagen
skall efter ordalydelsen tolkas, tror jag, att domaremakten i sådant
fall som det förev:de skall råka i mycken tveksamhet och villrådighet.
Af den åsigt, som jag nu sökt framställa, har äfven LagBeredningen
nästan enhälligt varit då den afgaf sitt förslag till
ny straff-lag, och K. M. har vid afgifvandet af flere Propos:r i
lagfrågor alltid varit af samma åsigt. Jag skulle således tro, att
det icke är rådligt att göra den uteslutning som LagUtsk. tillstyrkt,
aldrahelst då man vet, att Regeringen alltid hyst den
åsigt, att man uti sådana fall som det nu ifrågav:de borde tilIvägagå
på sätt som skett. På grund häraf anhåller jag om åter
-
I) en 31 Augusti.
163
remiss, på det att Utsk. mätte blifva i tillfälle att intaga de uteslutna
orden i den nu föredragna §:n.
Gr. Sparre: Då Grundlagen, vid bestämmandet af ansvar
för en förbrytelse, hänvisar till allmän lag, så måste Grundlagens
mening naturligtvis vara, icke att i sig uptaga den straffbestämmelse
som finnes i den allmänna lagen, utan att sammankedja det
brott som omförmäles i Grundlagen med det brott som omtalas
i allmänna lagen, så att den förändring som allmänna lagen i
detta hänseende undergår, äfven skall träffa den i Grundlagen omnämnda
förbrytelsen. Då, såsom här är fallet, grundlagsstiftaren
sagt, att den, som å tryckt skrift utsätter falskt boktryckare-namn,
skall straffas efter 8 Kap. 3 §n MissgerningsBm, så bar hans
mening naturligtvis varit den, att förbrytelsen skulle anses såsom
ett förfalskningsbrott och såsom sådant beläggas med det i allmänna
lagen derför stadgade straff, men grundlagsstiftaren bar icke
velat uptaga sjelfva detta straff i texten, ty då skulle han naturligtvis
hafva sagt, att brottet skall straffas med 40 Daler och ärans
förlust, och derföre har lian blott hänvisat till allmänna lagen,
på det att de modifikationer, som densamma kunde undergå, äfven
mätte kunna tillämpas på det i Grundlagen omförmälda brottet.
Hade icke grundlagsstiftaren så försigtigt förfarit, så skulle det ju
kunna hända, att ehuru lagstiftande makten förklarat, att straffet
af ärans förlust icke vidare finge ådömas, en domare, som skulle
döma till straff för utsättande af falskt boktryckare-namn, likväl
måste, enl. TryckfrihetsLagen, döma den skyldige äran förlustig.
Vi måste således antaga, alt den förändring som kriminal-lagen
undergår, måste lända till efterrättelse äfven för de brott som
finnas i Grundlagen omförmälda, vare sig att förändringen sker
sålunda, att en ny författn. angide ett visst slag af brott utfärdas,
eller sålunda, att en ny straffbestämmelse intages i en eller flera
af den gamla lagens §§:r. Vi hafva redan ett exempel derpå, att
en i Grundlagen åberopad g i allmänna lagen, nemi. 5 Kap. 1
§:n MissgerningsB:n, blifvit till sin straffbestämmelse ändrad, och
att denna nya straffbestämmelse blifvit följd vid ådömandet af straff
å det i Grundlagen omtalade brottet, eller lasteligt yttrande om
Konungen, Drottningen eller Thronföljaren. Jag hyser derföre
icke något tvifvel derom, att denna åsigt fortfarande skall göra
sig gällande.
Slutligen vill jag fästa upmärksamheten på det, i min tanke,
oformliga uti att gå tillväga på det sätt som i den K. Proposm
finnes föreslaget. Det heter der, att genom förfatln:n ej sker någon
förändring af hvad i Grundlag stadgas. Della tillkännagifvande är
alldeles obehöfligt, ty enhvar torde veta på hvad sätt Grundlagen
skall ändras. Att genom en författn., som stiftas på det i 87 §:n
lteg:sF:n föreskrifna sätt, någon ä.ndring icke kan ske i Grundlagen,
är ju så uppenbart, att det förekommer mig rentaf tokigt
att i författn:n intaga något yttrande derom. Om en domare måhända
kommer att tveka, hvilken g i den nya författn:n skall
tillämpas på det i Grundlagen omförmälda brottet, så är detta en
1 «i
Den 31 Augusti.
annan sak, och om en förklaring i detta hänseende är af nöden,
blifver det en förklaring af Grundlagen, och den tillkommer på en
helt annan väg. Jag tror således, att det ifrågav:de stadgandet
är både oformligt och obehöfligt, enär erfarenheten redan visat,
att domaremaklen dömer i samma syftning som afses i den K.
Propos:n.
Hr von Koch: Det kan, såsom vi nu af den siste värde
talarens yttrande inhämtat, en hel hop saker sägas till försvar
för Utsk:s åsigt, men jag fruktar att denna åsigt är behäftad med
det lilla felet, alt när man kommer till TryckfrihetsLagens tillämpning,
så finner domaren icke det lagrum, enl. hvilket ansvaret
skall ådömas. liela det åberopade 8 Kap. i MissgerningsBtn är
nemi. uphäfdt, och en splitter ny författn. i det stället utfärdad.
Gr. Sparre har visserligen sagt, att samma åsigt redan gjort sig
gällande i lagskipningen, nemi. i afseende å 5 Kap. 1 §:n AlissgerningsB:n,
men jag får dervid erinra, att detta exempel icke är
adfecjuat, ty det citerade lagrummet har icke blifvit uphäfdt, utan
endast erhållit en ny text. Grundiagsstiftaren har icke ifrågasatt,
att icke en i Grundlagen åberopad § i ci v il-lagen skulle i behörig
ordning kunna ändras, men hvad man här med mycket skäl
kan ifrågasätta, det är, att man, på sätt Utsk. föreslagit, skulle
kunna uphäfva ett helt Kapitel i allmänna lagen som i Grundlagen
åberopas och sätta i stället en helt ny författn., utan att med ett
enda ord tillkännagifva, huru domaren vid behandlingen af det i
Grundlagen omtalade brottet skall förfara. Jag tror icke att någon
enda domare i Sverige skall våga underlåta att tillämpa ett lagrum,
som i Grundlagen finnes åberopadt, och jag anser denna
sak vara af en sådan vigt, att jag måste fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet
derpå, att om denna § icke i författnin intages, så
kan det hända, att hela förslaget blifver om intet. Jag kan nemi.
icke föreställa mig, att Regeringen skall i denna del kunna frångå
en åsigt, som den så länge och så enhälligt byst, och jag måste
således ånyo upmana R. o. Ad. att bevilja den af mig begärda
återremissen.
Gr. Sparre: Om jag hyste den öfvertygelse, att Regerin
gen
icke skulle kunna förmås att ingå på den åsigt jag i detta
fall anser vara den rätta, skulle jag känna mycken sorg deröfver,
men ändock vidblifva min mening, helst antagandet af den motsatta
skulle kunna leda till de vidunderligaste resullater, på sätt
jag i mitt förra anförande tror mig hafva ådagalagt. Domaren
skulle ju vara tvungen att tillämpa ett straff, t. ex. ärans förlust,
som blifvit af Konung och Ständer gemensamt afskaffadt. Detta
exempel torde väl tillräckligt ådagalägga olämpligheten, ja omöjligheten
af det sätt att tilivägagå som K. M. föreslagit.
Hr v. Koch har bestridt riktigheten af det exempel jag andragit
i afseende å 5 Kap. 1 §:n JlissgerningsB:n. Det förefaller
mig i sanning obegripligt, att man kan göra skillnad emellan
Den 31 Augusti.
16»
detta fall och det nu förev:de. I båda fallen är ju ett i allmiin
lag intaget och i Grundlagen åberopadt stadgande förändradt,
ehuru förändringen skett på olika sätt; ithy, att i ena fallet lagrummets
innehåll förändrades och i det andra en ny Förordn.
skulle sältas i st. f. ett Kap. i lagen. Frågan beror väl på
sjelfva saken, och ej på formen. Straffbestämmelsen är ju i båda
fallen ändrad och det straff som grundlagsstiftaren afsett således
icke längre tillämpligt. Jag fortfar alt yrka bifall till <§:ns uteslutande.
De härefter först lill bifall och sedan till ålerremiss å förevar:de
§ framslälda propos:ne, besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarpå förstnämnde propos. förnyades, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
IIr von Koch: Slutligen får jag anmärka, att Utsk. äfven
förbigått tvenne andra §§:r i elen K. Propos:n. Eber det beslut
R. o. Ad. nyss fattat har jag visserligen icke något hopp att erhålla
bifall till hvad jag nu kommer att yrka; men jag anser mig
dock pligtig alt göra det. 47 §:n lyder sålunda: »I alla de fall,
der någon till ansvar enl. denna förfa11n. dömes, bör honom ock
åläggas ersätta den skada som genom brottet förorsakats.» Utsk.
har ansett denna § öfverflödig, emedan skade-ersättnings åläggande
faller af sig sjelft. Jag tror dock att det är nyttigt att
hafva ett sådant stadgande, tilldess man får ett allmänt stadgande
härom, på sätt LagReredningen föreslagit, och yikar således §:ns
intagande i förfatlnm. Äfvenledes har Utsk. uteslutit 4!) §:n;
men det torde vara lämpligast alt jag nu inskränker mig att
begära ålerremiss i afseende å den 47 §:n, med anhållan alt efter
denna frågas afgörande återfå ordet.
Gr. Sparre: Orsaken, hvarföre Utsk. uteslutit den ifrågavide
<§:n, är följande: I allmänhet måste det anlagas såsom en regel,
alt den, som gör sig skyldig lill en förbrytelse, äfven är skyldig
att ersätta den skada som derigenom förorsakats. Denna princip
är i kriminal-rätten så allmän, alt den kan anses utgöra en af
dess hufvudsatser, och något stadgande derom har således i allmänhet
icke ansetts nödigt. Det förekom Utsk. till och med
såsom skulle ett stadgande i denna syftning uti en författn., som
endast handlar om en klass af förbrytelser, kunna hos domaren
alstra tvekan huruvida skadeersättning äfven i andra fall borde
ådömas eller icke. Om vi dessutom tänka oss kriminal-lagens för
bättring,
fortgående uti en serie af särskildta författn:r ang:de särskildta
slag af brott, skulle man i hvarje författn. nödgas intaga
ett och samma stadgande om skadeersättning, hvilket onekligen i
en lagstiftning vore ett öfverflödsverk. Men icke nog härmed;
det finnes äfven en annan anledn. lill §:ns uteslutande. Om man
nemi. anser sig böra i lag införa bestämmelser om skadeersättning,
166
Den 31 Angli s t i.
gör en sådan föreskrift som den här föreslagna icke tillfyllest,
utan det erfordras bestämdare föreskrifter angide de särskildta fall
då skadeersättning skall gifvas, nemi. om förbrytaren skall anses
skyldig ersätta all den skada, som genom brottet upkommit, eller
blott någon större eller mindre del deraf. Sådana föreskrifter finnas
äfven i LagBeredningens förslag intagna, och om man nu utan
närmare bestämmelser intogo stadgandet alldeles naket, skulle det
t. ex. kunna föranleda dertill, att den sorn underlåtit att lysa upp
ett fynd af penningar, skulle möjligen ådömas skyldighet att ersätta
all den förlust som upkommit derigenom att den sorn tappat
penningarne blifvit urståndsalt att fullgöra en åtagen förbindelse,
hvars icke fullgörande å bestämd tid vore förenadt med en stor
förlust. Utsk. ansåg, m. e. o., alt den nakna föreskriften skulle
kunna föranleda domaren att vid skadeersättnings ådömande gå
längre än lagstiftaren afsett, samt fann det derföre vara försigtigast
att utesluta det nakna stadgandet, då föreskrifterna i dess helhet
icke kunde intages.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å den
del af Utskis Betänk., som innehåller yttrande angide 47 §:n i
K. M:s ifråga vide förslag till förfa It n., framstälde proposine, besvarades
med blandade Ja och Nej; och då sedermera förstnämnde
propos. förnyades utföllo svaren med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja härvid
varit öfvervägande.
Hr von Koch: Jag måste ytterligare besvära R. o. Ad. med
att yrka antagandet af 49 §:n i K. M:s förslag, hvilken Utsk.
jemväl uteslutit. Denna § lyder salunda: »Den som till straffarbete
enl. denna Förordn. dömd är, skall insättas i läns- eller
kronohäkte eller å fästning eller annan straff-inrättning; och varde
hållen till det arbete, hvarpå tillgång i häktet eller vid inrättningen
finnes. Går tiden för ådömdt straffarbete ej öfver sex
månader, bör detsamma i läns- eller kronohäkte verkställas. Skulle
någon, som till dylikt arbete föi fallen är, derjemte för annat
brott hållas till arbete å fästning, bör hela arbetsstraffet å fästning
verkställas.» Skälet hvarföre denna g, som är lika lydande med
27 §:n i 1855 års Förordn. om stöld och rån, blifvit utesluten,
8r, om jag minnes rätt, att K. M. vid innevnle Riksdag afgifvit
en Nåd. Propos. angide verkställighet af fängelsestiaff i allmänhet;
men så länge vi ej veta huruvida denna Propos., som, till följd
af återremiss å Utskis första Utlåt, deröfver, ännu utgör föremål
för Utskis handläggning, blifver af 11. Stir antagen, torde det vara
bäst att hålla frågan oin den 49 §:n i nu förevide K. förslag
öppen. Blifver den förstnämnda K. Proposin lag, så är det möjligt
att gin är öfverflödig, men intilldess detta sig visat, bör §:n
ej förkastas, hvarföre jag yrkar, att Utskis yttrande derom måtte
återremitteras.
D en 31 Augusti.
167
Gr. Sparre: Anlednm hvarföre Utsk. uteslutit den ifrågsv:de
§:n Sr, såsom den sisle värde talaren redan an lydi, den, att K. M.
aflåtit en särskild Propös., om verkställighet af fängelsestraff, hvilken
Propos., tillstyrkt af Ulsk., redan blifvit af 2me Stånd godkänd
samt af 2:ne andra Stånd endast i afseende å en viss punkt
deri återremitterad. Vid sådant förhållande har Utsk. tagit för
afgjordt, att den K. Proposm skulle vid denna Riksdag af R. St:r
bifallas, och på denna grund ansett den nu i fråga v :do §:n öfverflödig.
klen då jag, lika med Hr von Koch, vill erkänna, att det
torde vara lämpligast att hålla frågan om denna §:s antagande
eller uteslutande öppen intilldess den nyssnämnda K. Propos:n
blifvit slutligen pröfvad och afgjord, förenar jag mig i begäran om
återremiss; ecb skall jag föranstalta derom, att innan denna förfall
n. ånyo till slutlig pröfning af RiksStm förekommer, Utslcs
förnyado Utlåt, öfver oflanämnde K. Propos. skall vara afgifvet.
Då nu Ilr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s yttrande rörande 49 §:n af den uti K. M:s i frå ga v :de Nåd.
Propos. föreslagna förfaltn., lopades Nej, och uppå sedermera
framställd propos. ansågos de emot Utsk:s nyssnämnde yttrande
gjorda anmärkmr föranleda till återremiss.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
öfvergå till pröfning af rubrikerne i det förfalln:sförslag, som numera
blifvit genomgånget, yttrade
Hr von Koch: Jag anhåller att, innan frågan om rubriken
förekommer, R o. Ad. behagade företaga frågan om den af Utsk.
föreslagna särskilta författnm ang:de tillämpligheten af 17 Kap.
32 §:n RättegångsBm eller prmskriptionsstadgandet å vissa slag af
bedrägeribrotten. Jag för min del anser, alt hvad som blifvit i
detta afseende med mycket skäl föreslaget, dock icke hehöfver utgöra
föremål för någon särskild förfatln., ulan ganska väl kan intagas
uti en g af sjelfva Förordnm, hvarföre jag tager mig friheten
anhålla om återremiss af förslaget till den särskilda författnm.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han naturligtvis icke hade
något att anmärka emot den föreslagna ordningen för frågornas
pröfning, samt lät derjemte upläsa Utsk:s särskilda författn:sförslag
i fråga om pra?scriplions-tid för åtals anställande; hvarefter
Gr. Sparre anförde: För min del är jag af den öfvertygelse,
att det stadgande som här är i fråga, bättre har sin plats i en särskild
författn. än i sjelfva Förordnm, enär detsamma utgör en förklaring,
huruledes en lill RättegångsOrdnm hörande § af allmänna
lagen, r.eml. 32 gm af 17 Kap. RättegångsBm, skall tillämpas
i afseende § den delen af den nyss genomgångna Förordnm,
som rörer bedrägeribrotten. Emellertid och då sjelfva Förordnm
blifvit i åtskilliga delar återremitterad, vill jag ej motsätta mig
den begärda återremissen af den särskildta författnm, på det
168
Den SI Auguat i.
att Utsk. må få tillfälle att taga Hr von Köchs förslag i öfvervägande.
Efter först till bifall å Utslcs ifrågnvide förslag framställd
propos.j som besvarades med Nej, blef detsamma, på grund af de
gjorda anmärknme, till Utsk. återremitteradt.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, nu såsom föremål för öfverläggningen
framställt de förbigångna rubrikerne uti förslaget till författn.
angtde ansvar för förfalskning och bedrägeri jemte missbruk af förtroende
och annan oredlighet, yttrade
Hr von Koch: Jag hemställer, huruvida icke rubriken,
som i min lanke är alltför vidlyftig, skulle kunna i någon mån
förkortas, och tager mig derföre friheten föreslå, att orden: »jemte
missbruk af förtroende», mätte uteslutas, då rubrikens början
komme att lyda sålunda: »En författn. ang:de ansvar för förfalskning
och bedrägeri samt annan oredlighet» etc. Vinner detta milt
förslag bifall, bör äfven öfverskriften på förslagets andra afdelning
ändras till följande lydelse: »Om bedrägeri och annan oredlighet.»
Gr. Sparre: Jag medgifver, att rubriken torde vara något
för lång och vill derföre tillstyrka återremiss derå i ändamål att
få densamma förkortad.
Hr von Koch: Det var ett förbiseende af mig att ej i
mitt förra yttrande yrka återremiss, hvarföre jag nu förenar mig
med Gr. Sparre, helst jag ingalunda älskar alt på stående fot göra
redaktionsförändringar.
Hr Gr. o. Landtm:s nu först till bifall å de af Utsk. föreslagna
rubrikerne framstälda propos. besvarades med Nej; hvarefter
förslaget i denna del, på grund af de gjorda anmärknme,
till Utsk. återremitterades.
Föredrogs K. M:s d. 26 dennes på bordet lagda Nåd. Propos.
till R. St:r, med förslag till Förordn. om eaors fredande mot skada
af annans hemdjur och om stängselskyldighet.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller att få med
några ord beledsaga remissen af den nu föredragna K. Proposm.
R. o. Ad. samt 2:ne af MedStm hafva vid förra Riksdagen i
stängselfrågan fattat ett beslut, som utan tvifvel skall försäkra
framgång åt den Propos,, som K. M. nu i Nåder behagat till
B. St:r aflåta. R. St:r godkände i det beslut de vid förra Riksdagen
för sin del fattade, såsom ovilkorlig regel den föreskrift,
att hvarje jordägare skall ansvara för vården af sina kreatur,
under förutsättning att hägnadsskyldigheten skulle helt och hållet
uphöra, och stängsels uprättande samt underhåll bero på fri öfverenskommelse
emellan vederbörande jordägare. Den K. Proposm
Den 31 Angust!.
169
går en lycklig medelväg emellan denna stränga föreskrift och de
nu gällande, då den väl stadgar, att hvarje jordägare skall taga
den vård om sina hemdjur, att de ej förorsaka skada å annans
jord, men tillika innehåller den regel, att jordägaren må, såsom
en hjelp, en lättnad i skyldigheten att hålla denna vård om kreaturen,
vara berättigad att af angränsande jordägare fordra hägnads
uprättande, dervid hvardera sidan skall till hälften i hägnaden
deltaga; hvarjemte upställes den äfven ganska riktiga principen,
att sedan laga skifte öfvergått by eller hemman, hvarje hemman
eller hemmansdel i stängselfrågor anses såsom ett enstaka hemman,
så att hemmanet eller hemmansdelen blott behöfver uprätta stängsel
emot angränsande jord. Dessa grundsatser äro, i min tanke,
ganska goda och lämpliga, hvarföre jag i allmänhet önskar framgång
åt det derpå bygdå K. förslaget; men jag tillåter mig likväl
att emot åtskilliga speciella delar deraf göra några anmärknir,
hvilka, om de befinnas vara välgrundade, såsom jag föreställer mig,
icke komma att skada saken, utan fastheldre bidraga till densammas
framgång.
I afseende å 1 §:ns 1 morn., som lyder sålunda: »Hvar sorn
hemdjur äger, vare pligtig att medelst hägnad eller vallning eller
på annat aätt om dem hålla sådan vård, att de icke olof]igen inkomma
på annans egor», får jag erinra, att den deri förekommande
mellanmeningen: »medelst hägnad eller vallning eller på annat
sätt», torde vara obehöflig och snarare skada än gagna, enär den
möjligen kan framkalla den villfarelse, att man anser sig hafva
fullgjort sin skyldighet att hålla vård om sina hemdjur, om man
blott håller sin hägnad i laggilt skick. Man kan så mycket heldre
förledas till ett sådant antagande, som några efterföljande §§:r
tyckas deråt gifva stöd. I 4 j§:n heter det, att »den som med
åker, äng eller plantering möter skog, utmark eller beteshage,
håfve såsom hittills ej stängselvitsord»; och om man går vidare,
så finnér man i 5 §:ns 2 morn., att om emellan egor, bestående
af skog, utmark eller beteshage, stängsel ej är uprättad, anses
den ohägnade marken vara till gemensamt mulbete uplålen. Häraf
följer, att om man bar åker eller äng, som möler skog eller utmark,
så äfventyrar man alltid att der kan finnas lösgående kreatur,
emedan marken kan anses till gemensamt mulbete uplåten.
Om nu vården om dessa lösgående djur skulle anses iakttagen
endast dermed att kreaturs-ägaren deltagit i stängseln för sina
ägor, eller såsom det heter- i } §:n »medelst hägnad», befarar jag,
att det goda syftemål förslaget afser, kunde under författnms
tillämpning varda motverkadt; och jag skulle således tro, att förutnämnde
mellanmening i 1 §:n, äfvensom, på sätt jemväl inom
Högsta Domstolen blifvit anmärkt, 4 §:n borde ur förslaget utgå.
Uti 5 §:ns 1 mom. finna vi följande stadgande: »Utgöras
egor, emellan hvilka stängas skall, af skog, utmark eller beteshage
å båda sidor, och finnes ena sidan af stängseln märkligen
betungas utan motsvarande nytta, då må, der den sidan ej sjelf
stängseln fordrar, dess stängselskyldighet, efter thy som domaren
skäligt pröfvar, nedsättas under hvad i 3 §:n stadgadt är.» Jag
170
Den 31 Augusti.
skulle tro, att hvarje undantag frän den föreslagna halfpnrts-principen
är skadligt. Denna princip medför den stora fördelen, att
då i flere trakter af landet äfvensom för särskilta egor stängsel
ej medför nytta, svarande mot kostnaden, men åter i andra är
oundviklig, så skall snart, öfverallt hvarest stängsel kan undvaras,
den också snart blifva borttagen, såvida hvarje jordägare skall
stänga till hälften med sin granne, emedan man ej gerna påyrkar
en åtgärd i hvars kostnad man får till hälften deltaga, om den ej
verkligen behöfves; men hvarje undantag från principen hindrar
denna lyckliga följd deraf, ty beklagligtvis qvarstår hos flertalet
det gamla föreställningssättet, att man må nog kunna underkasta
sig en mindre olägenhet om grannen har en större; — en stängsel,
i hvilken ej båda grannarne taga lika del, skulle säkerligen
länge få qvarstå, oaktadt nyttan af densamma ej motsvarade underhållskostnaden.
Dessutom, torde bemärkas, alt egor ofta undergå
förändring genom odling, genom upväxande af skog på somliga
ställen och uthuggande af skog på andra, så att en nedsättning
i hägnadsskyldigheten, som varit rättvis det ena året, kan vara
orättvis det andra. På grund af dessa skål anser jag det föreslagna
undantaget icke vara lyckligt utan alt bättre vore om det
finge förfalla.
Öfvergår jag nu till 7, 8 och 9 §§:ne, så finner jag, att de
alla innehålla undantag från rättigheten till slängselvilsord, som
jag för min del icke anser lämpliga eller billiga. I 7 §:n stadgas,
alt den som med egor möler kronopark ej har rätt att af
Kronan fordra deltagande i stängsel. Då man med detta förslag
afser att från den gamla surdegen, om jag så får uttrycka mig,
öfvergå till ett bättre tillstånd, så kan jag ej finna, hvarföre Kronan
icke skulle likaväl som de enskilde vara skyldig att, då så
fordras, inhägna sina skogar och marker. Följden af denna' befrielse
skall alltid blifva, att den som disponerar Kronans mark
alltid kommer att ålägga grannarne att hägna för sina dertill stötande
egor. Det har visserligen funnits skäl derför, att, på sätt
i 8 §:n föreskrifves, ägare af utjord eller urfjäll ej skall äga stängselvitsord,
derföre att de oftast ligga midt i andras ägor; men jag
tror, att detta undantag numera, och sedan det ömsesidigt i mer
än 30 år stått jordägaren öppet att genom SkiflesStadgans tillämpning
få sådana utbytta, år icke blott olämpligt, utan orättvist.
Jag tror i allt fall, att då jordägare åligger att till hälften mot
utjordar och urfjällar deltaga i stängsel, det sällan skall komma
i fråga att sådan varder uprättad. Hvad jag ofvan antydt om
olämplighelen af undantag i allmänhet, gäller ock i fråga om för
alltid afsöndrade lägenheter, hvarom lalas i 9 §:n. Hvarföre skola
deras ågare beröfvas stängsel vitsord ? Jag tror att detta undantag
åtminstone icke blifvit tillräckligt fnoliveradt.
Uti 18 <§;n förekommer frågan om hägnaders beskaffenhet.
Jag föreställer mig att den K. Proposm kunnat gått något längre
i detta afseende än den gjort, då den endast säger, att om sättet
för hägnads uprättande samt om dess höjd och öfriga beskaffenhet
gälle hvad derom särskilt är stadgadt. Jag tror, att hägnads
Den 31 Augusti.
1T1
beskaffenhet icke behöfver vara annorlunda än att den utestänger
större kreatur. Vi befinna oss nu i mellersta Sverige, der stenmurar
sällan förekomma, men i södra delen af landet, t. ex. i
Kalmar län och Blekinge, består stängseln till största delen af
stenmurar, hvilka på Oland uteslutande begagnas. Dessa stenmurar
utestänga alldeles icke fåren, hvarföre åliggandet att hålla sådan
stängsel att jemväl dessa djur deraf utestängas, tvingar stenmursägaren
till den ytterligare kostnad, att ofvanpå stenmuren upföra
gärdesgård. Vi känna äfven huru svårt, ja, nästan omöjligt, det är
att utestänga svinkreatur, och att dessa snyltgäster, som stryka
omkring på alla vägar, merändels lyckas att tränga sig igenom
hägnaden och in på åkrarne eller ängarne. Skydd emot svinkreaturen
vinnes endast till en ofullkomlig grad genom hägnad,
hvarföre kreaturens ägare borde ovilkorligen vara förpligtade att
om dem hålla vård, utan afseende på stängselns beskaffenhet, och
detta så mycket heldre, som den mark som ligger vid vägarne,
de s. k. vägrenarne, utgör byalagens gemensamma mark, och således,
enl. förslaget, skall till gemensamt bete vara uplåten, så
att svinkreaturen hädanefter som hittills skulle fritt der få gå och
rota samt söka sig tillfälle att intränga på åkrarne derinvid. Till
detta oskick finnes icke något motstycke i andra länder, åtminstone
icke i dem jag besökt, och jag tror, att då man företager
sig att skrifva en ny StängselFörordn., bör man i första rummet
vara betänkt på att söka afskaffa detta barbariska tillstånd. Jag
säger således, att det skulle hafva varit ganska lyckligt, om man
i 18 §:n föreskrifvit, att hägnad icke behöfver vara af annan
beskaffenhet än att den utestänger de större kreaturen. Jag ber
att till stöd för denna min mening få anföra ett exempel. För
ett tiotal af år tillbaka hade Magistraten i Kalmar den djerfheten
att förbjuda innehafvarne af stadsjorden att låta deras svin och får
gå lösa på vägarne, och detta bade den lyckliga påföljd, att ehuru
stängseln på stadens mark endast bestod af låg stenmur eller gles
gärdesgård, förekom likväl icke någon ofred på egorna, då deremot
på landet utanför stadsjorden, der stängseln var dubbelt sä hög
eller vida tätare, ofred esomoftast förekom. Jag hoppas att Utsk.
tager denna sak i noggrannt öfvervägande.
I 23 §:n förekommer ett stadgande, som jag fruktar grunda
sig på ett misstag eller hafva tillkommit genom ett förbiseende.
1 mom. lyder nemi. sålunda: »A tid, då grannar ej pligtige öro
att hägnad i fredgilt skick hafva, vare den, som kreatur utsläpper,
sjelf ansvarig för den ofred de å annans ägor göra.» Ilvad vill
detta säga? Kreatursägaren skall ju alltid vara ansvarig för den
ofred kreaturen göra? Om detta morn. finge gällande kraft, skulle
kreatursägaren icke ansvara för sina kreatur å annan tid än före
d. 15 Maj, och 1 §:n blefve ju härigenom uphäfd, såvida jag ej
olyckligtvis måste förslå 1 §:n sålunda, att så snart hägnad förefinnes,
uphör skyldigheten att ansvara för kreaturen. Jag har
trott, att förslaget var bygdt på den riktiga grundsatsen, att hvar
och en jordägare skall .vara skyldig alt om sina kreatur taga sådan
vård, att de ej å annans ägor skada göra, samt att rättigheten
172
Den 31 Augusti.
att fordra grannes deltagande i hägnads uprätthållande endast blifvit
bibehållen såsom en hjelp vid den förra skyldighetens fullgörande.
Ar denna min iro riktig, så måste man från författmn sorgfälligt
bortplocka allt som innebär en afvikelse från denna riktiga princip.
Jag har framställt dessa anmärkn.T ingalunda med den afsigt
att derigenom söka förhindra framgången af den K. Propos:n, utan
tvärtom för att göra densamma så antaglig som möjligt, och jag
hoppas att Utsk. skall åt detta vigtiga och grannlaga ämne egna
en sorgfällig och noggrann pröfning så skyndsamt, att vivid denna
Riksdag få en ny stängsel-lag af it. St:r anlagen.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Att vid denna sena timma
ingå i någon längre afhandling om detta förslag, anser jag vara
hvarken lämpligt eller nödigt, enitr här är fråga, icke om att fatta
något beslut, utan endast att remittera den K. Propos:n till vederbörligt
Utsk. Då dessutom svaren å de anmärkmr Frih. Raab
emot Propos:n framställt till största delen återfinnas i det yttrande
till StatsRådsProt., som Ur Just.StatsMinistern afgifvit, anser jag
mig blott behöfva i största korthet uptaga några af de gjorda anmärkn:ne.
Till en början får jag nämna, att den mellanmening i 1 §:n,
som Frih. Raab klandrat, eller orden: »medelst hägnad eller vallning
eller på annat sätt», icke innehåller något bestämdt stadgande,
utan blott angifver några af de medel, som en kreatursägare
kan begagna för att om kreaturen hålla sådan vård, att de
icke olofligen inkomma på annans mark. Det är nemi. uppenbart,
att man kan taga vård om sina kreatur på annat sätt än
medelst hägnad eller vallning, och bland dessa sätt finnes ett,
som nu genast föll mig in, nemi. tjudring. <§:n föreskrifver således,
att kreatursägaren skall vara skyldig att vårda sina kreatur, men
Öfverlemnar sättet derför åt hans eget godtfinnande. Jag anser
följaktligen den klandrade mellanmeningen icke föranleda till någon
förvillelse, ulan ganska väl kunna qvarstå.
Orsaken, hvarföre i den K. Proposm blifvit bibehållet det nu
gällande stadgandet, att den som med åker eller äng möter skog
eller utmark, icke äger stängselvitsord, är den, alt man icke
velat uphäfva ett uråldrigt och till minskning i hägnader ledande
stadgande, hvarjemte bör bemärkas, att det nu gällande stadgandet
är vida strängare än det föreslagna, ty den, som med åker eller
äng möter skog eller beteshage och vill deremellan uprätta stängsel,
får f. n. i alla händelser slänga ensam; men K. M. har gått
en medelväg, och föreslagit, att ägaren af åker eller äng väl ej
har stängselvitsord, men endast behöfver deltaga i stängseln till
hälften, om ägaren af skogsmarken fordrar stängsel.
I afseende å anmärkn:n derom, att till Kronans markangränsande
jordägare icke fått stängselvitsord sig tillerkändt, ber jag
att få erinra, att förslaget visserligen innehåller, att ingen kan
tvinga Kronan att deltaga i stängsel, men derjemte föreskrifver,
att om Kronan vill stänga, skall den lill hälften deltaga i
stängseln.
Don 31 Augusti.
173
Den vigtigaste af de gjorda anmärkn:ne är ovedersägligen
den som rörer stängselns beskaffenhet, och afser, att stängsel endast
behöfver vara så beskaffad, att den afhåller de större kreaturen.
Afven jag har förut varit af den åsigt, som Frih. Ilaab
här förfäktat. Jag bade för den goda sakens skull önskat, att
man kunnat taga steget fullt ut och meddela ett bestämdt stadgande
i nu antydda syftning, men jag befarar, att ett sådant
förslag skulle hafva mött ett så stort motstånd, att detsamma
skulle hafva omintetgjort bela saken. Då man således icke trodde
sig vinna allt, fann man det vara bättre att upoffra något för alt
vinna det hufvudsakliga, än att, som man säger, sätta allt på ett
enda kort.
Jag ber att få hänvisa Frih. Raab och LagUtsk. till det utförligen
motiverade yttrande härom, som finnes i det bilagda StatsRådsProt.
, och jag tror, att hvar och en, som vill taga kännedom
deraf, skall blifva öfvertygad att Regeringen gjort klokt uti att
ej i denna sak gå längre än den gjort.
Frih. Raab: Det är, på sätt den siste värde talaren yttrat,
ganska olämpligt att nu ingå i en vidlyftig discussiön öfver det
K. förslaget. Jag anhåller dock att få rätta ett af honom begånget
misstag i upfattningen af mitt första yttrande, kanhända föranledt
deraf att jag ej nog tydligt uttryckt mig. Jag bar i afseende å
den 1 §:n och deri förekommande föreskrift för kreatursägaren,
att taga vård om sina hemdjur, ej rigtat min anmärkn. mot de i
mellanmeningen förekommande orden: »eller på annat sätt», men
jag har gjort anmärkn. mot hela mellanmeningen, och särskilt
emot föreskriften att kreatursägaren skulle kunna fullgöra den
honom ålagda värden »medelst hägnad». När jag jemför denna
föreskrift med den af mig nyss påpekade olyckliga föreskriften i
den 23 §:n, så mäste jag deraf draga den slutföljd, att der jordägaren
salt en hägnad, der är han frikallad fiån sitt åliggande
att hålla vård om kreaturen, eller just från den skyldighet, som
är det första och hufvudsakliga vilkoret för en lycklig lösning af
stängselfrågan. Jag har ansett mig böra afgifva denna förklaring,
på det att icke Utsk. möjligen mätte missförstå hvad jag i mitt
förra anförande i detta afseende yttrat.
Slutligen anhåller jag, att Utsk. behagade i sammanhang med
den K. Proposrn taga i öfvervägande den motion i stängselfrågan,
som jag vid Riksdagens början afgaf, med bestämdt uttryckt önskan
att densamma icke måtte till behandling företagas, förr än det
visat sig huruvida vi finge en K. Propos. i ämnet eller icke.
Remitterades till LagUtsk.
Föredrogs ånyo och lades till bandlingarne Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s d. -19 och 20 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 105,
i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Betänk. N:o 87, beträffande
Universitetens rätt att med Stadsstyrelsen deltaga i handläggningen
af ekonomi- och politiemål.
174
D en 31 Augnst!.
Föredrogs ånyo oell bifölls Allm. Besv.-o. Ekon.Utskis d. 19
och 22 dennes på bordet lagda Betänk. N:ol06, i ani. af väckte
motioner om åtgärder för beredande af s. k. transito-rält emellan
konungarikena Sverige och Norrige.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.UtsIcs d. 22 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 29, i ani.
af väckt motion om ändring af K. KammarColki Cirkulär d. 5
Maj 1843, rörande klyfning af kronoparker, som blifvit till enskilde
under skattemanna-rätt försålde.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o Ekon.Utskis nedunnämnde
d. 22 dennes på bordet lagda Betänkm':
N:o 30, i ani. af väckte motioner om ändringar uti K. Förordna
ang:de expeditions-lösen d. 30 Nov. 1833; och
N:o 31, i ani. af framställde förslag dels om förhöjning af
Häradshöfdingars samt Borgmästares äfvensom extra Domares i
brottmål ersättning för skjuts och dagtraktamente, dels ock i fråga
om rätt för Häradshöfding att vid extra förrättningar beräkna skjuts
och dagtraktamente för ett skrifvare-biträde.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskis d. 22 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 32, i ani.
af väckt motion om utarbetande af förslag till ny patent-lag.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
StatsUtsk:s d. 26 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 114, med ani.
af ålerremisserne i fråga om anslags beviljande för den bland Statens
jernvägsbyggnader föreslagna stationsgård på Södermalm, äfvensom
för reparations-verkstäder här i hufvudstaden.
Föredrogos och lades till bandlingarne Bevilln.Utskis nedannämnde
d. 26 dennes på bordet lagde memorial:
N:o 19, i ani. af verkstälda omröstningar ang:de ifrågastäIda
förändringar i föreskrifterna om allmänna bevillningens utgörande;
och
N:o 20, i ani. af verkstälda omröstningar ang:de ifrågastälda
förändringar i vilkoren för bränvins-tillverkning.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis nedannämnde d. 26 dennes på bordet
lagda Utlåt:n:
Den 31 Augusti.
175
N:o 108, i ani. of återremiss utaf Betänk. N:o 97, eåvidt
detta rörer den i Upsala nuv:de Medicinska Fakultetens förening
med Carolinska MedicoChirurgiska Institutet i Stockholm; och
N:o 109, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 81, i fråga
om befrielse för svenska ångfartyg, som göra reguliera resor, från
skyldigheten att taga lots då de komma från sjön.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
SlatsUtsk. inkomne Utlåttn:
N.-o 115, angtde medels anvisande till lån för kyrko- och
skol-byggnader;
N:o 110, angide begärdt lån för återupbyggande af Wallentuna
församlings genom åskeld förstörda kyrka;
N:o 117, ang:de ett föreslaget lån för fullbordandet af reparations-
jemte andra arbeten å Skara Domkyrka samt 1 iqviderandet
af kyrkans skuld;
N:o 118, ang:de en för fortskyndande af innev:de års arbeten
å vestra stambanan begärd förskotts-summas anvisning till utgående
från Riksg:sKont.;
N:o 119, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om eftergift af Direktören
A. L. Hård af Segerstad ålagdt ersättningsbelopp;
N:o 120, i ani. af väckt fråga om försäljning af i Lands
krona
gamla stad befintliga, Kronan tillhöriga, byggnadstomter;
samt
N:o 121, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anslående af f. d.
profossboställe! vid Westgötha Regrte, Backabo N:o 5 Thorbjörnsgården,
till boställe åt en särskild Länsman i vestra distriktet af
Gudhems härad och Skaraborgs län.
II. II. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
176
Den 2 September.
Onsdagen den 2 September 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot:s-utdr. för d. 31 sisth Aug. samt pleni
prot. för d. 8 sisth Juli e. m.
Uplästes ett af Hr Edelstam, Gustaf Jakob, inlemnadt
så lydande memorial:
I följd af nödvändigheten att i enskilda angelägenheter en
längre tid vistas i landsorten finner jag mig föranlåten att vördsammast
anhålla, del jag, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
måtte varda befriad från det mig af R. o. Ad. visade förtroende
att vara ledamot af Riddarh.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde
utse en ledamot i Riddarh.Utsk. efter Hr Edelstam.
Företog H. R. o. Ad. val af ytterligare 8 supleanter i För
stärkta
Bevilln.Utsk.; och befunnos, vid valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 87, Hr Stråle, Wilhelm med 31 röster;
N:o 401 b, Hr Reuterfelt, Fullm. Hr af Chapman, Carl Edvard,
med 31 röster;
N:o 1153, Hr Liljesvärd, Fullm. Hr Reuterskiöld, Carl, med
31 röster;
N:o 327, Frih. af Wetterstedt, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Erik
August med 31 röster;
N:o 812, Hr Goes, Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Emanuel Romanus,
med 31 röster;
N:o 44, Frih. Wrede, Casimir, med 31 röster;
N:o 396, Frih. Gyllenhaal, Fullm. Gr. Taube, Henning Edvard,
med 31 röster;
N:o 2183, Hr Gripensvärd, Jakob Olof, med 30 röster;
sedan genom lottning emellan dem som erhållit lika antal röster
blifvit bestämdt, i hvad ordning de borde såsom ytterligare supleanter
i Förstärkta Utsk.. inträda.
Föredrog:
Deli 2 September.
177
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. fikon.-  Utskis d. 22 och 31 sistl. Äng. på bordet lagda Betänk. N:o 30,
i ani. af väckte motioner om ändringar uti K. Förordntn angtde
expeditions-iösen d. 30 Nov. 1855.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande och bifölls, utan
att härvid föreföll någon annan discussion, än att, innan beslutet
fattades öfver den punkt, hvari Utsk. yttrat sig öfver Gr. Taubes
framstälda yrkande om nedsättning eller förändring i allmänhet
af den bestämda lösen för protokoll och utslag vid UnderDomslolar,
anfördes af
Ilr Taube, Henning Edvard: Jag skulle såväl i afseende
på Utlåt, i denna punkt som öfriga af Utsk. afgifna yttranden,
hvari Utsk. afslyrkt mina motioner, hafva mycket att erinra, men
då jag har mig bekant att Betänk, är af de öfriga Stånden bifallet,
anhåller jag endast att få mot detsamma i B. o. Ad:ns prot. nedlägga
min reservation.
Föredrpgs ånyo och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskrs d. 22 och 31 sistl. Aug. på bordet lagda
Betänk. N:o 31, i ani. af framstälde förslag, dels om förhöjning
af Häradshöfdingars samt Borgmästares äfvensom extra Domares i
brottmål ersättning för skjuts och dagtraktamente, dels ock i fråga
om rätt för Häradshöfding att vid extra förrättningar beräkna skjuts
och dagtraktamente för ett skrifvare-biträdei
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 26 och 31 sistl. Augusti på
bordet lagda Utlåt. Nio 114, med ani. af återremisserne i fråga
om anslags beviljande för den bland Statens jernvägsbyggnader
föreslagna stationsgård på Södermalm, äfvensom för reparationsverkstäder
bär i hufvudstaden.
Frih. Baab, Adam Christian: Om ock benägen att bi
falla
det ifrågav.de förslaget, och erkännande, att sedan R. St:r
beslutat anslag för börjande af södra jernvägen mellan Stockholm
och Södertelje, är det af nöden påkalladtatt en reparationsverkstad
uti Stockholm inrättas, måste jag likväl föiklara, att detta Betänk,
förefaller mig så besynnerligt att jag icke utan anmärkn. kan
låta det passera. Efter hvad R. o. Ad. nyss inhemtat, har Utsk.
sig icke så noga bekant om det erfordras 3 eller 400,000 Rdr
för nämnde ändamål, men motivet hvarföre Utsk. tillstyrkt 321,000
Rdr är, att Utsk. velat fylla en jemn summa af 20 millioner.
Visserligen hafva vi här slumpat med stora summor, men 321,000
Rdr är dock ett alltför stort belopp för att kastas till såsom en
blott fyllnadssumma. Här företedde sig det förhållande, att R. o.
Ad., förra gången denna fråga förevar, afslog St a tsU tsk :s då afgifna
förslag; sedan dess bar inträffat att en väg blifvit beslutad,
som då af R. o. Ad. förkastades. Jag medger, att ur sådan syn»
VIH H. 12
178
Den 2 September.
punkt har en förändring ägt rum; men förunderligt är, att Utsk. icke
ansett nödigt vidtaga den vanliga formen att inbjuda det eller det
Ståndet, som förra gången afslog frågan, att på anförde skäl ändra
sitt beslut. Det kan för öfrigt vara ganska osäkert om jemna 20
millioner äro att få; vi veta nemi. icke för det första hvar lånet
skall tagas, för det andra de vilkor som kunna erfordras, och
möjligen kan det inträffa att vissa afdrag ske, så att äfven om vi
uplånade 20 millioner vi icke fingo fullt denna summa. Jag finner
således det motiv, som Utsk. förebragt, omöjligen kunna läggas
till grund för bifall till förslaget, och innan något bältre skäl
angifves kan jag icke med min röst biträda detsamma.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Att, såsom
Frih. Raab yttrat, icke någon inbjudning till R. o. Ad. skelt med
anledn. af det beslut som de öfriga Stånden fattat, kommer sig
deraf, att detta Betänk, stöder sig på helt annan grund än det
förra förslaget om stationshus inrättande på Södermalm. Dessutom
hafva de andra Stånden upgifvit helt olika skäl för det sätt
hvarpå de ansett frågan böra behandlas. Någon inbjudning kunde
således svårligen komma i fråga, utan förslaget måste omgöras
med afseende på summan. I det första Betänk., som, rörande
jernvägsfrågan, till Ständerna afgafs, föreslogs till en station på
Södermalm 160,000 Rdr och 200,000 Rdr till en reparationsverkstad
i Stockholm eller tillsammans 360,000 Rdr. Nu äro
föreslagna 321,000 Rdr för ett stationshus, som således blir
större än den först föreslagna anhaltsstationen, och för en reparations-verkstad,
som åter torde blifva mindre än den från början
afsedda. Att beräkna kostnaden för dylika dyra anläggningar torde
vara vanskligt; och i följd af den förändring frågan fått genom
Ständernas beslut blef det nödigt att ändra förslaget om stationen
på det sätt, att då förut varit afsedd en mindre station på Söder
med beräknad sammanbindning af banorna, så skulle nu ingen
sammanbindning komma i fråga, men i stället stationen på Söder
blifva större. Jag skulle således tro, att i afseende på summan
förekommer ingenting att anmärka, och då dessutom genom förslaget
vinnes, att det till jernvägsanläggningar föreslagna lån upgår
till jemna 20 millioner Rdr, som förut varit afsedde, har
man ansett lämpligt att bestämma nu ifrågav:de belopp till
321,000 Rdr.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Jag anhåller att
få instämma med Frih. Raab. Bland annat förefaller det mig
besynnerligt att då i afseende på denna bangård och dessa verkstäder
2:ne Stånd förkastat Utsk:s förslag, och de Stånd som återremitterat
detsamma, uttryckt den åsigt, att då fråga var om förarbeten
å den föreslagna jernvägen från Stockholm söderut, med
förutnämnde anläggningar borde anstå till efter denna tid, så synes
såväl af dem som återremitterat, som dem, hvilka ogillat förslaget,
den opinion vara uttalad, att detta arbete ingalunda brådskade,
och att således den konklusion, Utsk. bordt draga deraf,
Den 2 September.
172
vöre, att låta förslaget förfalla. Utsk. må nu likväl hafva handlat
huru som helst, men att R. o. Ad., som en gång i denna fråga
fattat ett bestämdt beslut, nu skulle frångå detta beslut, kan jag
icke anse vara rätt handladt. Man må icke säga, att beslutet om
en sådan bangårds anläggande på Södermalm tillika med reparations-verkstäder
är ett korollarium af det beslut som blifvit i
Förstärkt StatsUtsk. fattadt, ty då inom de Stånd, som uttalat sig
för en väg söderut, och hvilkas åsigt blifvit af det Förstärkta
Utsk. gillad, endast varit fråga om förarbeten på denna väg till
nästa Riksdag och icke att någon del deraf skulle färdigbyggas,
måste deraf dragas den slutsats, att under denna förarbetande tid en
bangård icke behöfde anläggas; och då torde icke någon anledn. för
R. o. Ad. finnas att frångå sitt förra beslut. Ett ytterligare skäl
deremot vill jag anföra. På framställd fråga af Frih. Raab yttrade
Hr Montgommerie att det vore svårt att beräkna huru stort anslag
som vore behöfligt, samt att bangården till följd af det sednare
R. St:rs beslut skulle erfordra en större kostnad än som förut
vore afsedt, men deremot reparations-verkstäderne fordra mindre.
Detta sista förefaller mig ingalunda klart. Det har åtminstone af
den discussion som här uti jernvägsfrågan förevar, från båda sidor
yrkats att antalet jernvägar norrut och söderut skulle vara ungefärligen
lika. Frågan har mera varit en tidsfråga eller hvilken
väg som först skulle börjas. Således torde också reparationsverkstäderne,
om man ser till framtiden, ingalnnda blifva af den
storlek som nu är tillämnad. Det fir äfven en gifven följd, att
om meningen är att de skola afse äfven hvad som kan behöfvas
för den blifvande banan norrut som söderut, bör vid belägenheten
af desamma tagas i betraktande, huruvida de en gång kunna utvidgas.
Om man nu, såsom Hr Montgommerie, utgår från den
förutsättning att det blott är fråga om banan söderut, så torde
hända att man anser andra reparations-verkstäder böra byggas för
de banor som skola gå norrut. Det är således svårt att f. n.
fatta beslut om dessa reparations-verkstäder. Då nu dertill kommer,
hvad jag förut nämnt, att R. o. Ad. förkastat frågan en gång,
och man icke är bunden vid det förändrade skick, densamma
genom beslut i Förstärkt StatsUtsk. erhållit, tillstyrker jag R. o.
Ad. att, med vidblifvande af sitt beslut, afslå Utsk:s Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Om Gr. Ugglas och Frih.
Raab funnit StatsUtsIcs Betänk, vara af besynnerlig beskaffenhet,
så tillåter jag mig att förklara, det jag finnner deras anmärkntr
mot detsamma vara af icke mindre besynnerlig art. Dessa Hrr
vilja icke, åtminstone synes det så af de resultater hvartill de
sökt komma, erkänna, att några banor blifvit af R. St:r genom
Förstärkt StatsUtsk. beslutade. Detta beslut innehåller likväl,
att en jernbana skall anläggas från Stockholm söderut till Södertelje.
Nu frågar jag: kunna vi, som sett jernbanor och som
känna beskaffenheten af deras anläggning, förneka att till en bana
hörer en bangård, för att derifrån föra lokomotiven ut på jernvägen
? När nu, på sätt nyss är nämndt, R, St:r genom Förstärkt
180
Den 2 September.
StatsUtsk. beslutat att en bana skal 1 gå söderut; så måste väl,
tvärtemot den konklusions-lära som Gr. af Ugglas sökt göra gällande,
deraf följa, att en bangård skall på Södermalm anläggas
såsom en begynnelsepunkt för denna bana, ocb för att den skall
kunna såsom sådan begagnas. Man ser således huru det Förstärkta
Utsk;s förslag på allt sätt paralyserar de af Gr. af Ugglas
framställda anmärkntr, oell jag hoppas, att åtminstone majoriteten
af It, o. Ad:ns närv:de ledamöter anse det af Gr:n föreslagna handlingssätt
alldeles oriktigt. Det är icke värdt att åberopa ett Stånds
beslut när detsamma är tillintetgjord! genom en högre myndighets
nemi. det Förstärkta Utskrs, då måste man rätta sig efter hvad
detta beslut föranleder ocb icke göra svårigheter, de der innefatta
en bestämd orimlighet. Jag tillstyrker således bifall till Stats
Utslcs
Betänk. Jag vill derjemte, med afseende på Frih. liaabs
anmärkn., att något bestämdt kostnadsförslag icke är upgjordt för
bangårdens anläggning, erinra, att utgår man från denna grundsats,
torde det vara svårt att finna skäl för nära nog någon an
läggning.
Ett sådant kostnadsförslag,. som Frih. Haab åsyftat, har
såvidt mig är bekant, hvarken blifvit upgjordt eller rimligen kunnat
upgöras; här är blott fråga om en bangårds-anläggn ing, hvarvid
är tilltagen en approximativ summa, — längre kati man icke
komma, och dermed anser jag att det Ilöglofl. Ståndet borde finna
s-ig belåtet.
Ilr M o n t g o m m e r i e: Det förhåller sig icke så, sorn Gr. af
Ugglas påstått, att 2:ne Ständ afslagit det förra förslaget, ty 1!. o.
Ad. afslog frågan, men PresteSt. ansåg den förfallen i följd af
Ståndets föreg:de beslut. Hvad beträffar det af Gr. af Ugglas anmärkta
förhållande, att den föreslagna summan icke vore tillräcklig
för att fullborda reparations-verksläder och stationshus, så har
det aldrig varit fråga om att för denna summa komplettera dessa
byggnads-anläggningar, utan det har varit fråga om att anslå
denna summa för byggnader som kunna vara nödvändiga till
nästa Riksdag.
Frih. Raab: Hvad beträffar Ilr Montgommeries yttrande i
afseende på formen för PresteStis beslut, så kan jag icke lemna
detsamma obesvaradt. Om ett Stånd afslår eller förklarar att i
följd af ett föregående beslut afslås en fråga, så måste det väl
vara alldeles detsamma, och således Ståndet de facto hafva afslagit
frågan. Jag får förklara, att jag anser Ilr Printzenskölds koroIlarier
högst besynnerliga. Ur Printzensköld antager, att om
en summa blifvit beviljad till påbörjande jernvägsarbeten, skall
man ovilkorligen hafva en bangård färdig för delta ändamål.
Hvartill tjenar bangården, förrän jernvägen blir färdig? Reparations-verkstäder
erkänner jag vara nödvändiga, men det är icke
sagdt att någon väg blifver färdig till nästa Riksdags-period. Det
är vigtigt att tillse, när man beviljar så stora summor, om arbetet
blir ändamålsenligt, och detta är tveksamt ifall R. St:r till
äfventyrs
till nästa Riksdag beviljar en summa till större verk
-
Den 2 September.
181
städer, bangårdar o. s. v. Tilläfventyrs kemmer den förut omtalade
Mälare-banan i båga eller någon annan, och då blefvo
andra åtgärder nödvändiga, hvarigenom banorna kunde dragas tillsammans,
hvilket äfven skulle hafva till följd att både reparationsverkstäder
och bangård, såsom sagdi är, utvidgades. Verkställer
man således nu ett mindre fullständigt eller öfverflödigt arbete,
så är det en bortkastad penning. Jag tillstyrker på dessa skäl
sfslag å Utslcs Betänk., heldre än att utan vägledning för sitt
omdöme bifalla della anslag.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Såsom ettskäl hvarföre
Disk. varit skyldigt att inkomma med Betänk, i detta ämne, får
jag hänvisa till dess ålem. N:o 97. Der står nemi.: »Beträffande
åter frågan om anvisandet af medel för en stationsgård på Södermalm
samt reparatiöns-verkstäders inrättande här i hufvudstaden,
så anser Utsi;, lämpligast, ali pröfningen och afgörandet af denna
anslagsfråga upsl.jules intilldess sig visat, huruvida några medel
för den till utgående från Stockholm genom Södermanland föreslagna
stambana varda under innev:de lv i k sdag anvisade; hvarföre
Utsk. vill genom särskildt Utlåt, besvara de från Borgare- och
BondeSttn erhållna återremisser å Utslcs afgifna yttranden rörande
anslagen tili nämnde stationsgård och reparations-verkstäder.»
Sedan denna Utslcs hemställan blifvit af II. o. Ad. godkänd, så
hade väl Utsk. icke annat att göra, än att inkomma med förslag
i ämnet. Att. summan icke är tillräcklig för att inrätta en komplett.
stationsgård. derom ägde Utsk. full visshet, då anslagen för
dylika anläggningar på andra ställen upgått, till 400,000 Ildr.
Alt. närmare bestämma detta anslag var icke görligt, enär på
K. M:s och Stockholms stads pröfning beror, hvar stationsgården
kommer alt ligga. Hvad i öfrigt detta ringa fyllnadsbeiopp angar,
så finnér jag icke besynnerligt alt Utsk. föreslagit ett sådant;
besynnerligare hade varit om R. Sl:r harle kommit till ett slutligt
beslut om t. ex. ett. lån å 19,999.999 lldr; jag finner det åtminstone
redigare att säga det en rund summa om JiO millioner skall
uplånas.
Ilr Printzensköld: Vid detta tillfälle vet jag visserligen
icke huru snart nödiga medel till förberedande åtgärder för en
anhaltsstation på Södermalm böra anslås, men jag tror mig veta,
att samtidigt med jernvägens anläggande från Götheborg börjades
der äfven med bangårds-anläsgningen, ehuru densamma icke erhöll
den fullständighet som erfordrades för att kunna kallas en fullt
ordnad banstation, hvartill likväl medel vid denna Riksdag blifvit
anvisade. .lag skulle tro att samma arbetsmethod bör följas äfven
vid jemvägs-anläggningen från Stockholm, och deraf följer då att
en bangård, vare sig att den kallas anhaltsstation eller mindre
bangård, bör anläggas såsom en utgångspunkt för den jernväg,
hvilken skall anläggas söderut öfver Södertelje och vidare åt Katrineholm.
Man skulle äfven kunna invända mot lämpligheten
af det beslut som Gr. af Ugglas och Frih. Raab tillstyrkt, att om
182
Don 2 Septemb er.
man upskjuter med medels anslående till en bangårds-anläggning,
så vet man icke hvar man skall börja utom Stockholms portar,
och då kan det hända, att om man anlagt jernvägen åt ett håll,
det blir omöjligt att få station utom staden såsom ändpunkt för
banan der, utan då måste man ändra ändpunkten. Det är nödvändigt,
innan man utgår från hufvudstaden med jernvägs-arbetet,
att man väljer en plats från hvilken banan skall löpa ut, annars
famlar man i mörkret. Det skulle äfven inträffa, att man, genom
banans anläggande i orätt riktning med afseende på hufvudstaden,
kastade bort penningar hvilka annars kunnat besparas. Jag tror
icke att Frih. Raab bade allvar med sin anmärkn. mot koslnadsförslaget,
ty likasom hvarje annan, hvilken har kännedom om
byggnads-arbeten, vet äfven Frih. Raab hvad 321,000 Rdr betyder
i dessa tider då dagsverkena äro så dyra och det är svårt
att erhålla skickligt och arbetsamt folk. Således kan man med
visshet antaga hvad Hr Lilljehöök erinrat, att nemi. de 321,000
Rdr, som StatsUtsk. velat anslå til! bangårds och reparationsverkstäders
anläggning, icke blifva tillräckliga för hvarken det ena
eller andra föremålets fullständiga ordnande, utan att ganska betydliga
tillskott i en framtid måste äga rum, hvadan man icke behöfver
frukta att man nu anslår för stort belopp. Jag fortfar
således att tillstyrka det Utsk:s Betänk, måtle bifallas, på det man
må kunna börja jernvägen der sådant rätteligen bör ske.
Gr. af Ugglas: Hr Printzensköld har försökt i sitt sista
anförande att sammanknyta beslutet om anläggandet af nu ifrågavar:de
bangård med det beslut som R. St:r förut fattat, att en
jernväg skulle sträckas söderut öfver Södertelje. Han har nemi.
sagt, att om man icke nu beslutar byggandet af denna bangård,
så vet man icke i hvilken sträcka man skall lägga jernvägen.
Jag skulle tro, att han något litet hoppat i sin logiska argumentation,
ty det är icke byggandet utan K. M. som bestämmer från
hvilken punkt banan skal! utgå och hvarest den skall anläggas.
Om sedermera denna bangård bygges torde icke hafva med saken
att skaffa, blott det är bestämdt hvar han skall läggas. Det förslag
som nu är af R. St:r antaget, är icke det som först förevar, eller
att det skulle byggas en jernväg från Stockholm till Södertelje
och sedan förarbeten från Södertelje till Kathrineholm skulle företagas;
det beslut som R. St:r fattat, är, att en viss summa skall
anslås i och för förberedande arbeten från Stockholm till Kathrineholm
eller i och för jernvägs-anläggning, men det finnes icke
föreskrifvet att någon del af vägen under nästa Riksdags-period
skall göras färdig. Vore detta förhållandet, anser äfven jag, såsom
ett korallarium deraf, att bangård skulle finnas. Men då detta
alldeles icke har något sammanhang med hvartannat, hvilket
synes bäst deraf, att sjelfva det Stånd, hvilket beslutade det som
nu är R. Stms beslut, sjelf ansett att det icke var fråga om att
göra någon bana färdig på denna väg intill nästa Riksdag, så
finner jag icke att R. o. Ad. bör fatta beslut idag, rakt stridande
mot det, som R. o. Ad. för en månad sedan afgaf.
Den ? September.
183
Hr Lilljehöök: Mot Gr. af Ugglas sista yttrande vågar jag
göra anmärkn., på den grund att hans tolkning af beslutet rörande
södra banan icke är fullt riktig. Medel äro nemi. anvisade för
påbörjande och fortsättning af banslräckningen från Stockholm
öfver Södertelje mot Kathrineholm. Detta uttryck innefattar något
helt annat än att anvisa en summa till förberedande arbeten,
hvilket icke här har skett. Att vägen bör delvis fullbordas synes
mig ligga i sjelfva arbetets natur, emedan derigenom transport af
materialier, m. m., underlättas. Att påbörja öfverallt, utan att
göra någonting färdigt, vore ett besynnerligt sätt att gå tillväga,
och hvilket ej heller af någon jernvägsbyggare blifvit begagnadt,
aldraminst af Öfverste Ericson. Dessutom är det en annan orsak
hvarföre vid denna Riksdag något måste göras för bangård å
Södermalm, då en bana från Stockholm skall utgå mot söder.
Anvisas ej medel för nämnde bangård, så äger icke Stockholms
stad anledning att för dess anläggande taga några förberedande
åtgärder. Jag anhåller om bifall.
Hr Printzensköld: Ju oftare Gr. af Ugglas yttrar sig,
desto besynnerligare blir hans argumentation. Gr. af Ugglas har
sednast sagt, att det icke vore af behofvet påkalladt att anslå
medel till anläggande af en bangård på Södermalm, der banan
skulle utgå från Ståckholm och vidare söderut, på den grund att
K. M. har åt sig updragit att bestämma hvar bangården i Stockholm
skall ligga, och hvarifrån vägbanan skall utgå från hufvudstaden.
Nu bågar jag den ädle Gr:n: huru kan K. M. bestämma
en punkt inom Stockholms stad hvarifrån banan skall utgå, innan
man vidtagit åtgärder som försäkra om möjligheten att begagna
denna punkt? Jag vet visserligen att expropriationsrätten finnes
lill genom en särskild lag, men att begagna denna rätt på ett
mindre lämpligt sätt, och icke göra afseende på omständigheter,
som föranleda dertill, att begagnandet af denna rätt medförer den
aldragröfsta orättvisa, det är någonting som jag icke tror att Regeringen
skulle vilja tillåta sig. Således synes det vara naturligt,
att innan vägbansarbetet börjar från Stockholm, bör Regeringen
genom hvarjehanda förberedande åtgärder göra sig förvissad om
hvar utgångspunkten på Södermalm för banan bör vara, och således
hvar bangården bör ligga, för att vara viss på, att när man
fortsätter banan utom Stockholm, man icke skall behöfva vända
hvarken åt höger eller venster för att skaffa sig en bangård. Jag
tror således att det ligger i sjelfva sakens natur att plats för bangården
bestämmes, innan man börjar väganläggningen. Så har
också tillgått både vester- och söderut. När R. St:r beslöto en
jernvägs anläggning ifrån Götheborg väcktes icke fråga om att ju
icke bangård der genast skulle anläggas, på det man måtte veta
hvar begynnelsen af banan skulle ligga. Så var det också i Malmö;
så att, m. e. o., när dessa banors anläggning började, var
allsicke någon tvist om, hvar bangården skulle ligga. Man begagnade
vid beslutet om dessa banors anläggning nästan samma
ordalag som här, nemi. att de skulle fortgå i den påbörjade rikt
-
134
Den 2 September.
ningen. Lika med Ilr Lilljehöök får jag erinra om, att man kan
färdigbygga en del jernväg just på grund af dessa ord, och icke
börja ett arbete här och ett der, så att till slut ingenting blifver
deraf. Frih. Raab och Gr. af Ugglas torde hafva sig bekant, att
en del af banan från Götheborg blifvit komplett färdig, innan
fortsättningen af densamma ägde rum. Jag ser icke hvad som
hindrar att ett dylikt arbetssätt kan vidtagas äfven för jernvägens
anläggande från hufvudstaden, och jag tror att detta äfven vore
det rättaste. Dessa Hrrs motvilja mot ifrågav:de anslag synes mig
vara temligen oväntadf, och icke synnerligen väl på sin plats, så
att jag anser R. o. Ad. göra väl uti att icke fästa något afseende
vid deras tillstyrkan.
Den härefter till bifall å förev:de. Utlåt, framstälda proposin
besvarades med starka Ja , jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskis d. 26 och 31 sistl. Aug. på bordet lagda Utlåt. N:o
108, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 97, såvidt detta rörer
den i Upsala nuv:de Medicinska Fakultetens förening med Carolinska
MedicoChirurgiska Institutet i Stockholm.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.UtsIcs d. 26 och 31
sisth Aug. på bordet lagda Utlåt. N:o 109, i ani. af återremiss
utaf Betänk. N:o 81, i fråga om befrielse för svenska ångfartyg,
som göra reguliera resor, från skyldigheten att taga lots då de
komma från sjön.
Gr. Puke, Folke Magnus: Då detta återremitterade Betänk,
första gången förevar till afgörande, var jag icke tillstädes, men
jag skulle tro att R. o. Ad. äfven nu bör afslå detsamma. Det
innehåller nemi. ett tillstyrkande, att »svenska ångfartyg, som,
enl. på förhand uprättade reseturer, göra reguliera resor, mätte
befrias från skyldigheten att, kommande från sjön, taga lots.»
Ett sådant stadgande skulle innebära undergång för lotsarne; och
det finnes icke något giltigt skäl hvarföre dessa fartyg skola vara
befriade från skyldigheten att taga lots, synnerligen som lotsarne
äro pligtige att utgöra tullbevakning på fartyg intilldess tullbetjente
hunnit komma ombord. Jag yrkar således afslag'å Utsk:s
Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Gr. Puke har förklarat,
att om det förslag som Utsk. här afgifvit blefve 11. St:rs beslut
och af Konungen sanktionerades, skulle detsamma innebära lotsarnos
undergång. [ det fallet ber jag att få åberopa hvad Betänk, innehåller.
Der står nemi.: »att af 29 eller 30 ångfartyg, hvilka,
gående utomskärs, göra reguliera resor, största antalet, elior 21,
Iden 2 September.
18ft
vöre, i följd af underd, ansökningar hos K. M., befriade från skyldigheten
att taga lots när de komma från sjön, då deremot för 9
dylika fartyg sådan befrielse, oaktadt gjorde ansökningar, icke
blifvit beviljad.» Om nu dessa 9 ångfartyg skola så högt betala
lotsarne, att dessa sednares hela välfärd beror på den afgift sorn
de af dem kunna erhålla, så torde llrrtne finna att nämnde fartyg
blifva svårt prejade, och då 8r det större skäl än någonsin att
bifalla Utslcs förslag och förekomma undergång för dessa fartyg.
I allmänhet älska vi icke undantags-lagstiftning; och jag tror icke
heller att Ilr Gr:n kan upgifva något skäl för, att då det större
antalet af ångfartygen blifvit befriade från denna skyldighet, icke
äfven den återstående delen skulle blifva det.
Gr. Puke: Det är visserligen en sanning, att, såsom Frih.
Raab sagt, en del fartyg blifvit befriade från skyldigheten att taga
lots, och jag vill icke yttra mig om huruvida det kan vara förenligt
med lotsverkets bestånd; jag får blott anmärka, att seden
tillkommit vid början af ångfartygens inrättande här i landet, då
man ansåg det vara skäl att upmuntra desamma. Jag vill dock
uplysa om, att ångfartygen icke äro ovilkorligen befriade från
oftanämnde skyldighet, utan i vissa Resolutioner stadgas en sådan
befrielse: »såvida icke gällande författn:r deremot strida.» Sålunda
äro t. ex. fartygen, när de komma från öpna sjön, skyldiga att
taga lots tilldess tullbetjente komma ombord. Beträffande Frih.
Raabs yttrande, att om 8 eller 9 fartyg ensamt skulle vara skyldige
att taga lots, torde detta bereda fartygens undergång , så är
det ett misstag af Frib:n, ty de 9 fartygen skulle icke komma
att betala mer än vanliga lotspengar och jag vill till och med
anse nödigt, att de fartyg, som erhållit denna befrielse, måtto
åläggas att betala lotspengar. Jag kan icke föreställa mig att de
skola varda derifrån befriade för evärdeliga tider. Vid vissa tillfällen
talar man om att man vill hafva lotsar, men deremellan
vidi man icke göra några upoffringar för att do skola finnas. Och
hvaraf skola de då lefva? Den lön de af Kronan erhålla är högst
obetydlig, täger man då bort lotspengarne, blifva de ruinerade.
Ilr Printzensköld, Carl: Man ser hvartill det leder
när fördelar meddelas åt en, utan alt andra lika berättigade komma
o *
deraf i åtnjutande. Man trodde sig göra väl då man lemnade de
första fartyg, som här gingo med ånga, frihet från skyldigheten
att taga lots när de ankommo till skären. Nu har inträffat, att
äfven andra ångfartyg åstunda samma förmån. Deras ägare jemra
sig och lamentera deröfver, att de för sina fartyg icko skola njuta
samma fördelar, och pä delta sätt kan verkligen den klokaste och
bästa institution gå till förfall, hvadan jag tror det vara försigtigast
om vederbörande icke genom undantagsbeslut lemna den ena
en fördel, som sätter honom i en bättre ställning än en annan,
som med honom borde vara lika berättigad. Hvad nu förev:de
fråga beträffar, så anmärker jag, lika med Gr. Puke, att de fartyg,
som erhållit licenser, icke kunna beslå till evig tid, utan de
186
Den 2 September.
skola väl en gång slopas de som andra, och kommer således detta
undantagssladgande att så småningom uphöra. Om Regeringen
fortgår på den banad att icke meddela undantagsförmåner, som ej
äro af bebofvet påkallade, synes mig det rättaste vara att behålla
författnm vid sin gällande kraft, desto heldre, som jag icke har
mig bekant att ångbåtsbefälet har större och vidlyftigare sjömanskap
än befälet på seglande fartyg, och de således egentligen böra vara
i behof lika väl af lots som dessa sednare. Jag tillstyrker följaktligen,
att R. o. Ad. mätte afslä Utsk:s närvide Betänk, och i stället
bifalla det som Utsk. första gången afgaf.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: De tillstånds-resoIu
tioner,
som blifvit meddelade, hafva, såvidt jag vet, varit af två
olika lydelser. Den äldsta innehöll: alt ångbåtar skulle vara befriade
från skyldigheten att erlägga lotspengar då lots icke begagnades;
— men åt denna Resolution gafs i praktiken den tolkning,,
att det skulle bero på ångbåtsbefälhafvaren att begagna lots eller
icke, hvilket icke ligger i ordalagen: »att de voro befriade från
skyldigheten att erlägga lotspengar då lots icke begagnades.» Denna
innebar således icke någon frikallelse från att taga lots när författmne
så ovilkorligen föreskrifva. På denna grund tillädes ock
i den sednare llesolutin: »att de skulle vara fria från att begagna
lots, dock alt icke härigenom någon ändring göres i hvad som
i förfatln.-ne vore stadgadt ang:de skyldigheten att laga lots.a
Detta utgjorde skillnaden mellan den äldre och nyare Resolutm,
men de äro likväl till sin andemening desamma, nemi. åsyftande
att på sådant sätt skaffa lotspersonalen inkomster såsom en tullkontroll.
Jag tror således, att man oriktigt upfattat Resolut:ns
innehåll, och då man ännu icke kunnat upge något giltigt skäl
hvarföre underhållet af lotspersonalen skall endast bekostas af seglande
fartyg, ehuru ångfartyg äfven vill hafva dem att tillgå i
nödens stund, så synes det vara onödigt att fastställa en sådan
allmän föreskrift som här är i fråga. Må förekommande särskilda
omständigheter tagas delvis i betraktande, meri sådana omfattande
bestämmelser tror jag vara af föga vigt för det allmänna, hvarföre
jag förenar mig om afslag å Utslcs tillstyrkan.
Frih. Raab: Det synes som om det endast vore för att till
skynda
lotsarne en större inkomst, som mina motståndare hålla på
den gamla föreskriften och icke vilja bifalla Betänk. Med afseende
på denna inkomst ber jag att få erinra, och hvilket icke heller
blifvit af någon motsagdt, att densamma icke utgår af flera än 9
stycken fartyg. Jag sade förra gången jag hade ordet, att derest
lotsarnes välfärd skulle bero af denna inkomst, så är det klart att
dessa fartyg skulle blifva beskattade alltför högt. Gr. Puke måtte
väl förstå min mening, att dessa 9 fartyg icke kunna utgöra en
sådan betydlig summa att på dem kan bero lotsarnes väl eller ve.
Vi behöfva lotsar, skickliga lotsar, och kunna icke få sådana utan
att de aflönas; men icke är det derföre sagdt att några fartyg,
sedan andra blifvit derifrån befriade, skola vara underkastade det
Den 2 September.
187
besvär, den förlust, som skyldigbeten att taga lots medförer. Är
lotsarnes inkomster för små, så är det befälhafvarens öfver lotsarna
pligt att anbefalla tillökning, men icke anser jag det vara sättet
i en tid då vi vilja befrämja bandelns och näringarnes förkofran,
att tillåta dem en ringa vinst på bekostnad af handel och sjöfart
samt tid för resande. Jag påminner mig sjelf hafva varit med
någon gång då lots behöfdes och man länge fick vänta derföre att
fartyget icke fick gå utan att taga en sådan ombord. Hr Printzensköld
har ganska riktigt reprimerat den Regering som lemnar
licenser, det må stå för hans räkning; men Hr Printzensköld har
tillika sagt, att dessa fartyg kunna icke bestå till evig tid, utan
när de gått bort sorn erhållit licenser, så fås icke vidare några
sådana. Jag får derpå svara, att R. Stms beslut bestå aldrig till
evig tid, utan vi måste besluta efter hvad som öfverensstäromer
med behofvet för dagen. En tid kommer efter denna, då ett
annat beslut måste fattas, och R. o. Ad. återremitterade förra
gången frågan förevar det förslag som Utsk. då afgaf. Det var till
följd af 2:ne andra Stånds beslut samt återremiss från R. o. Ad.
i nu tillstyrkt bestämmelse, som Utsk. framkommit med sitt förändrade
förslag i frågan. Jag har svårt att förslå huru man kan
försvara å ena sidan, att fartyg skola vara befriade från lots
pengar
då lots icke begagnas, men att deremot å andra sidan
fartyg åläggas att ovilkorligen begagna lots; det är något som tål
förklaring åtminstone för dem som icke äro dessmera hemmastadda
i sjöväsendet. Jag yrkar bifall, och tror att R. o. Ad. icke kan
utan att begå en inkonseqvens underlåta att bifalla Retänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Visserligen har det på
sednare tiden händt att R. o. Ad. den ena dagen fattat ett beslut,
hvilket de den andra dagen frånträdt, men att fortgå på denna
bana tror jag icke medföra någon särdeles lycka. Det var icke
längesedan R. o. Ad. utan votering återsände detta Betänk, just i
den syftning som Utsk. nu uptagit och på hvilken det grundat sin
hemställan; månne det då vore lämpligt att R. o. Ad. nu afsloge
denna hemställan. Beträffande den sorgliga målningen öfver lotsarnes
tillstånd kan jag icke undertrycka en viss förundran deröfver
att nämde personers väl eller ve skulle bero af 9 st. ångfartyg.
Om ock så vore, Iror jag dock icke att trafiken är till
för lotsarnes skull, utan torde förhållandet snarare vara tvertom.
Att lotsar behöfvas är klart men de böra och kunna på annat sätt
aflönas. Lättare kommunikations-anstalter är 19:de seklets stridsrop;
bör icke då äfven trafiken befrias från alla onödiga hinder?
Till dessa räknar jag äfven detta lotstrassel. Jag hemställer till
hvar och en som gått med våra oprivilegierade ångfartyg, om icke
dessa ofta uppehållas i afvaktan på lots, detta blott i följd deraf att
nämde personer veta det fartygen icke få gå dem förutan, hvaremot
de alltid sjelfmant erbjuda sig åt de fartyg hvilka icke äro
skyldiga att begagna dem. Jag hoppas således att R. o. Ad, måtte
bifalla Betänk.
188
Den 2 September.
Gr. Mörner: Det är med anledn. af den af Frih. Raab begärda
förklaring som jag åstundat ordet. Jag (rodde det kunna
förstås af sig sjelf att när man seglar utmed en kust kommer
man icke alltid från öpna sjön. Det är endast när fartyg komma
från öpna sjön som denna föreskrift gäller att de skola laga lots.
Således qvarstår den föreskrift orubbad, och jag tror sorn sagdt är
icke att någon förändring deri är vidtagen, annat än genom den
bestämmelsen, som förut in praxis egt rum, att betala lotspengar,
då lots begagnades, emedan sådana ofta hyrdes för hela resan;
men att de skulle frikallas från att taga lots, när sådant var föreskrifvit.
Det stod icke i resolutionen, ehuru denna tolkning var
gifven åt den. Att en återremiss, under hvilken talare yttra sig
för eller emot, kunde innefatta ett R. o. Ad:ns beslut, hvarigenom
det skulle vara lumpet att den ena meningen icke gjorde sig gällande,
hvaremot den andra skulle lemnäs utan afseende, det är en
ny tolkning af betydelsen af en återremiss, som jag icke hört
förrän i dag. En återremiss sker för att Utsk. skall fä taga ärendet
i förnyadt öfvervägande, men beslutanderätten måtte väl tillkomma
Stånden. Jag tror således att hvad beslut som än fattas,
så ligger icke deri någon inconsequens mot förut vidtagne åtgärder.
Om lotsar äro nödvändiga för sjöfartens räkning, så synes
det icke heller vara orätt att sjöfarten betalar dem. Att deremot
vissa slags fartyg skola särskildt gynnas med att undslippa afgift,
just derföre att de hafva de bästa inkomsterne, tror jag icke heller
vara så riktigt. Hvilka de fartyg äro som af lotsarne upsökas,
derföre att de icke äro skyldiga att taga lots, det kanner jag icke
och derom torde den föregående talaren kunna sjelf uplysa; ty
om lotsarne försumma att infinna sig, derföre att deras tjenst icke
på bestämd tid påkallas, år det en försumlighet, som det förefaller
mig besynnerligt att vederbörande befäl lemnat oanmärkt, likasom
jag är öfvertygad derom att i händelse anmärkn. skedde, rättelse
deri skulle ega rum. Det är ganska vanligt att man begär alla
slags allmänna inrättningar för att befordra beqvämlighet och trygghet
o. s. v., men när det kommer till frågan att bereda utväg
för att underhålla sådana inrättningar, då vill ingen bidraga dertill.
Just de som draga mesta nyttan deraf äro mest angelägna
att undandraga sig kostnaden; derpå har man sett mångfalldiga
exempel. Om nu undantag gjordes när ångbåtstrafiken låg i sin
första linda, så kunde det hafva skäl för sig; man måste söka befordra
en sådan inrättning; men alt nu, dä den hunnit en sådan
utveckling att den bär sig ' bra, och man gerna nedlägger sina
kapitaler deri, 1 fortfara med undantagsstadgandet till densammas
förmån, det synes vara mindre angeläget. Det ligger en billighet
deruti att icke en del rörelse gynnas särskildt framför en annan.
Jag fortfar således i min anhållan om afslag å denna punkt.
Hr Pri ntzensköld: Det är med synnerlig tillfredsställelse,
som jag afhört StatsRådet Gr. Mörners sista yttrande. Allt hvad
han sagt lärer svårligen af någon, som älskar sanning och rättvisa,
kunna vederläggas. Jag kan endast göra den erinran, att de ve
-
Den 2 September.
189
derhörande, hvilka af ren vii 1 vilja och önskan att underlätta och
befrämja ångfarlygstrofiken fiär i landet, meddelat de licenser som
nu åberopas såsom stöd för andra fartyg att äfven komma i åtnjutande
af dylika, måhända hade kunnat undvika detta, emedan
troligen trafiken i alia fall nu befunnit sig på den ståndpunkt,
den i närvrde ögonblick innehar; men om man af de ädlaste motiver
begått en oförsigtighet, månne det då är rätt alt, med åberopande
af dessa välmenande åtgärder, åstunda lika fördelar äfven
för andra? Lotsverket är en af do vigtigaste inrättningar i landet
med afseende på det stora egendomsvärde och de många menniskolif,
hvilka ofta ligga i skickliga lotsars händer. Det finnes väl
då ingenting rättvisare än att, på sätt Gr. .Mörner äfven anfört,
de som hafva gagn af denna inrättning också bidraga till dess
underhåll. Visserligen har Gr. Björnstjerna förklarat, att lotsar
äro till för trafikens skull, men icke trafiken för lotsarnes, och
att således trafiken borde vara befriad från lotsarnes aflöning. Men
på samma sätt skulle man kunna säga om en regering och embetsmännen
i ett land samt nationen, att nemi. Regeringen är till
för nationens skull, men icke tverlöm, och att nationen således
icke behöfver bestå några kostnader till Regeringens och om dess
embetsmäns underhållande. Jag skulle likväl tro att ännu icke
någon ifrågasatt, det icke hvarje medborgare, i förhållande till
sin ställning, är skyldig att dessa kostnader vidkännas. Sådan är
halten af de anmärkntr, man gör, då man icke rätt betänker deras
beskaffenhet. Jag anser mig för öfrigt böra anmärka att, så
vidt minnet icke allt för mycket sviker mig, hafva 11. St:r beslutat
en underd. skrifvelse till K. M. rörde fyrar och båk-inrätiri
ingar i riket med anhållan att K. M. täcktes låta utreda förhållandet
med dessa anstalter och upgöra förslag till deras förbättring.
Dit måtte äfven höra lotsverket och lotsarnes aflöning; det
torde således vara lämpligast att äfven denna del lemnäs ovidrörd,
till dess K. M. i ett sammanhang kan taga frågan om lotsarnes
lönevilkor med hänseende lill såväl seglande fartyg som ångbåtar
i Nåd. öfvervägande, och bestämma om och huru dessa sednare
böra erlägga sin tribut till lotsarne. Jag fortfar att yrka afslag å
Betänk, och att Ulsk:s första Utlåt, mätte bifallas.
Gr. Puke: Man har här såsom skäl för lotspengarnes uphörande
anfört att det endast skulle vara 9 fartyg, som f. n. betala
denna afgift. Låt så vara att det f. n. icke äro flera än 9, ehuru
jag tror alt det är flera, men man bör då äfven taga i betraktande
att dagliga tillkommer ett förökadt antal. Man har äfven
såsom skäl deremot anfört lotsarnes ringa påpasslighet på sådana
fartyg, som äro skyldiga att taga lots. Jag har aldrig hört några
klagomål framställas, och hade så skett, skulle de icke blifvit ostraffade.
Att någon försumlighet inom lotsverket kan förekomma likasom
i alla andra verk, är klart; men någon klagan i officiel
väg har icke försports. Sfan har äfven åberopat såsom skyldighet
att taga lots att fartyg som komma från öppna sjön äro ålagde
detta onus, jag får anmärka att tager man bort detsamma, så till
-
190
Den 2 September.
kommer derigenom äfven rättigheten att lurendreja hvar man behagar.
Det är möjligt att lotsarne icke upfylla sina skyldigheter,
men de är dock något band på lurendrejeriet och man bör väl
icke kasta bort alla sådana. För öfrigt är den svenska lotsinrättningen
den ordentligaste inrättning som finnes i den vägen i något
land, den är ett slags indelningsverk; måhända är den icke
alldeles så fullständig som den kunde vara, men intilldess en
lämplig förändring i nuv:de lotssladga föreslås, måste jag påyrka
att lotsarne bibehållas vid den rätt de nu innehafva.
Sedan härefter på förfrågan af Frih. Baab, undertecknad
Biddarh.Sekret, uplyst att BorgareSt. bifallit förev:de Utlåt., men
att underrättelse om de öfrige RiksStms i ämnet fattade beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Frih. Raab: Jag anhåller att få yttra några ord med afseende
på de af Hr Printzensköld berömde motiverne i Gr. Mörners
tal. Gr. Mörner yttrade att en återremiss innebär ingalunda ett
bifall. Det är sannt, men man får icke taga saken så lättsinnigt,
att man den ena dagen i ett Stånd återremitterar ett Betänk, och
alla, som yttra sig öfver frågan, yttra sig ogillande samt yrka på
ett annat förslag af Utsk., men den andra dagen då Ulsk. återkommer
med ett sådant, då vänder Ståndet om och säger »vi vilja
icke hafva det, utan vore det likalydande med det förra, skulle vi
gilla det.» Jag frågar Hr Printzensköld, som så högt prisade detta
motiv, om han skulle önska införa en sådan sakernas ordning?
Jag tror icke alt det skulle vara särdeles betingande för den aktning
Ståndet är skyldigt sig sjelf. Vidare sade Gr:n att det icke
vore skäl uti att ångfartyg endast befriades. Det finnes 2:ne skäl
hvarför ångbåtar isynnerhet böra åtnjuta denna förmån, först att
man påräknar att med ångfartyg komma fortare, och således icke
behöfva ligga ^ timme och någon gång derutöfver för att vänta på
lots; för det andra, att samma ångfartyg går samma väg fram och
tillbaka samt kan således bestå sig en säker lots på fartyget, och
någon fara bör följaktligen icke upstå deraf att fartyget icke tager
lots. Jag vill dessutom säga några ord om Hr Printzenskölds haltande
jemförelser. Om några jemföreiser halta så är det den, att
alla vilja hafva en regering och att alla måste bidraga till regeringen
i förhållande till sin ställning, hvadan således alla fartyg
skulle bidraga till lotsarnes aflöning. Nu frågar jag, om Hr Printzensköld
skulle gilla att en del medborgare ensamt bidroge till
Regeringens underhåll. På samma sätt har här skett att f af
ångbåtarne äro befriade från att taga lots och | mäste vidkännas
detta onus. Det är denna orimlighet som föranledt motionen och
som säkert äfven föranledde återremiss förra gången. Gr. Puke
har sagt att om också endast 9 nu vore skyldige att taga lots så
skulle det för framtiden blifva flera. Jag vill hoppas att vi i
framtiden få bättre lotsförfattningar, hvilket också R. St:r begärt
och det blir deras omsorg att sörja derför, när vi erhålla ett förslag
dertill, men så länge deras antal som skola taga lots är mindre
än deras som fått befrielse, är det en orimlighet att denna
Den 2 September.
191
befrielse skall stå qvar länge. Hvad beträffar det skälet att lotsarna
böra tjenstgöra som tulltjensteman å fartyg, som komma utifrån,
så låter det säga sig men icke tänka sig som giltigt, ty litet
hvar känna vi nog förbållanderne så att vi icke hafva synnerligt
förtroende till dessa tulltjensteman. Det skulle ge anledn. till
åtlöje om man trodde att något lurendrejeri skulle förekomma
derigenom.
Gr. Björnstjerna: Sjelfva saken synes vara så utagerad,
att derom icke återstår mycket att säga; men då Gr. Mörner
skarpt anfallit mig, må det tillåtas mig att i korthet besvara honom.
Hr Gr:n anser att R. o. Ad:n icke yttrat något i denna
sak. Hr Gr:n torde dock påminna sig att Utsk:s förra Betänk,
var rena motsatsen till det nuv:de. Visserligen funnos då en eller
annan som försvarade detta; men K. o. Ad. ogillade det i dess
dåv:de form, samt återremitterade det i. den syftning som Utsk.
nu antagit. Vore det då värdigt, vore det conseqvent att R. o.
Ad. nu skulle säga: Nej, nu vilja vi hafva det första Betänk.!
Jag frågar blott? Jag har alldrig bestridt R. o. Ad:ns rätt att
handla på detta sätt, jag påstår endast att deruti ligger en inconseqvens.
Gr:n har vidare hemställt huruvida det är rätt att
befria de fartyg från skyldighet att taga lots, hvilka hafva den
största inkomsten. På denna fråga får jag endast svara, att den
bör ställas till den auktoritet, som gaf den första »licencen»; men
sedan f-:delar af fartygen vare sig med rätt eller orätt fått en
dylik licens, är det då rätt alt den återstående J:delen skall blifva
den förutan? Hr Gr:n tyckes betvifla Ständernes beredvillighet att
bevilja hvad som erfordras till lotsverkets ordnande. Under denna
riksdag förefaller mig en dylik misstro från en regeringsledamot
mindst sagdt orättvis. Hr Printzensköld har redan blifvit besvarad
af Frih. Raab, jag vill blott anmärka att Hr Prinlzenskölds sats
äfven kan omställas på följande sätt, den som behöfver en sak får
betala derför, den som icke behöfver den slipper; nu behöfva alla
en regering, ergo böra alla dertill bidraga, men deremot behöfva
icke alla fartyg lotsar, ergo böra dessa, lika conseqvent, slippa
att betala dem. Hvad åter lotsarne såsom tulltjensteman angår,
har denne fråga redan blifvit besvarad. Jag kan icke tro att hafsgående
passagerare-fartyg vilja uppehålla sig för alt bedrifva ett
litet lurendrejeri; skyndsam framkomst till destinationsorten' blir
alltid för dem en hufvudsak. Jag yrkar fortfarande bifall till
Betänk.
Hr Blomqvist, Christian Jakob: Discussionen har varat
nog länge och blifvit tillräcklig uplysande genom de personers
yttranden som deri deltagit för att icke mitt yttrande skulle vara
öfverflödigt, men då jag, som icke från början öfvervarit discussionen,
vid min ankomst fick höra Frih. Raabs anförande, har det
velat synas som om lotsverket endast inrättats till fördel för ångbåtsbolag
och deras intressenter samt att det vore öfverlemnadt åt
deras skön att taga lots eller icke. Denna åsigt kan jag icke
192
Don 2 September.
gilla, utan får jag fästa R. o. Ad:ns upmärksamhet derpå att lotsa
rn e äro till för att vårda gods, egendom och menniskors lif,
och för att vinna detta ändamål måste fartyg med en mängd passagerare
och fraktgods åläggas skyldigheten att taga lots. Jag
hemtar äfven derifrån skäl för min åsigt, att befälhafvarne öfver
de större fartygen vid K. M:s Flotta äro skyldiga att taga lots,
oaktadt farvattnet är väl bekant, och underlåta de detta samt
olycka inträffar, drabbar dem ett svårt ansvar. På dessa skäl torde
It. o. Ad. finna nödvändigheten af att fartygens befälhafvare åläggas
att begagna lots.
Ilr Printzensköld: Jag vädjar till Frih. Raabs, roed min,
jemnåriga riksdagsmanna-erfarenhet, om icke en återremiss har just
samma betydelse som Gr. Mörner tillagt densamma. Huru ofta har
icke handt att en liflig strid egt rum om bifall eller af-slag eller
återremiss af ett Betänk, och ofta nog har den sidan sorn yrkat
t. ex. bifall gifvit efter för dem som yrkat återremiss, derföre att
man ansett denna sednare så oskyldig, att man alltid vid förnyad
föredragning hade sin talan öppen att efter sig företeende omständigheter
bifalla eller afslå. Det är således en uppenbart oriktig
tydning, då man säger att denna återremiss innebär ett ogillande
af de äsigter som Utsk. i första Betänk, följde. Visserligen kan
en och annan ledamot hafva ogillat Betänk., men att Ståndet varit
af enahanda tanke, följer ingalunda deraf att majoriteten utan votering
tillåtet att Betänk, återskickades till Utsk. för alt sätta
Utsk. i tillfälle att närmare öfverväga saken. Således fortfar jag,
oaktadt allt hvad Frih. Raab och Gr. Björnstjerna anfört; att anse
en återremiss som ett Stånd beslutat alldeles icke innebära det
ringaste bevis uppå, att Ståndet haft en åsigt motsatt den som
Betänk, innehåller; utan att det deremot står Ståndet fritt, alt, när
Betänk, återkommer, utan förnärmande af sin värdighet, bifalla eller
afslå hvad Utsk. i det sednare Betänk, till- eller afstyrkt. Man
vill sannerligen förkättra öfverläggningen och beslutanderätten inom
detta Stånd, då man tillåter sig att åberopa återremiss såsom ett
skäl att bifalla hvad Utsk. i ett sednare Betänk, finner för godt
föreslå. Jag anhåller att II. o. Ad. åt dessa skefva åsigter icke
måtte skänka någon upmärksamhet. Man har sagt alt det är ett
vigligt skäl för ångfartygens befrielse från skyldigheten att taga
lots, att dessa fartyg skulle understundom få ligga och vänta på
lots, och således uppehållas i sin färd. Det är likväl bekant att
i de flesta fall fordrar icke lotsombyte eller tagande ombord af
lots mer än 1 eller ^ minut och så lång tid måtte man väl kunna
dröja för att derigenom göra sig sjelf och passagerare säkra om
att icke lida förlust lill lif eller egendom. Frih. Raab har yttrat
att vederbörande befälhafvare, derigenom att samma ångfartyg gå
samma väg, skulle blifva så säkra på sin sak, att de icke behöfva
några lotsar. Erfarenheten har likväl visat att ångfartygs-befälhafvare,
som seglat 100 gånger samma väg, icke desto mindre
råkat att den 101 gången i brist på lots stöta på med fartyget
och
Den 2 September.
193
och åstadkomma betydlig skada samt afven spilla menniskolif. Således
bär i det afseende icke Frih. Eaabs yttrande ega något inflytande
på saken. Likaledes har Frilen åberopat att som -|- af
nuv:de fartyg äro befriade från skyldigheten att taga lots, skulle
det ligga en stor obillighet deruti att den återstående jj-:delen
vore underkastad detta onus, Frib:n har så tillvida rätt som detta
innefattade en indirekt förebråelse mot den vederbörande, hvilken
gifvit fartygen frihet från den afgift, som är nödvändig för lotsverkets
bestånd, men i öfrigt finner den yttrade satsen för sig intet
försvar från rättvisans synpunkt. Man har velat jäfva riktigheten
af den jemförelse som jag gjort mellan lotsverket och fartygen
samt Regeringen och nationen, men jag hemställer om icke
alla fartyg utan undantag äro likaväl i behof of lots som nationen
af en regering. Om det finnes en fartygsbefälhafvare, som tilltror
sig att icke behöfva begagna lots, skall han derföre vara befriad
från skyldigheten att betala denna afgift. Om den värde Frih:n
och Gr. Björnstjerna anse sig (hvilket ock är sannolikt), icke behöfva
någon Regering, emedan deras rättskänsla är så stark alt
de ex proprio motu handla så att icke någon Regering behöfves
för att förmå dem att göra sin skyldighet, icke kan man derföre
påstå att Regeringen i landet är obehöflig. Pä dessa skäl vidblifver
jag den åsigt att man icke bör bifalla Ulsk:s sednare förslag,
men att deremot R. o. Ad. bör bifalla det förra, hvilket har
till följd, hvad Grundlagen i sådana fall förutsätter, nemi. att saken
förfaller, emedan 2 Stånd då stannat mot 2.
De härefter först till bifall och sedan till afslag å förev:de
Utlåt, framstälde propos:r besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarpå förstnämnde propos. förnyades, och, sedan svaren härvid
åter utfallit med Ja och Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg Ja nu hafva, varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterrs-propos.
Den som bifaller Allm. Besv.-' och Ekon.Utsk:s Utlåt. N:o
109, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, varder berörde Utlåt, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voter:s slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer.
Ja — 12.
Nej — 22.
Föredrogos och bi föl los StalsUlsk:s nedannämnde d. 31 sisth
Augusti på bordet lagda Utlåtm:
N:o 115, ang:de medels anvisande till lån för kyrko- och
skolbyggnader;
VIII H. 15
194
Den 2 September.
N:0 116, ang:de begärdt lån för återupbyggande af Wallentuna
församlings genom åskeld förstörda kyrka;
N:o 117, ang:de ett föreslaget lån för fullbordande af reparations-
jemte andra arbeten å Skara domkyrka samt liqviderandet
af kyrkans skuld; och
N:o 118, ang:de en för fortskvndande af innevide årsarbeten
å vestra stambanan begärd förskottssummas anvisning till utgående
från Riksg:sKont.
Föredrogs StatsUtskis d. 31 sistl. Augusti på bordet lagda
Dtlåt. N:o 119, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om eftergift af
Direktören A. L. Hård af Segerstad ålagdt ersättningsbelopp.
Hr Printzensköld, Carl: Det är med en synnerlig tillfredsställelse
som jag af detta Betänk, erfarit, huruledes StatsUtsk.
vårdat tjenstemännens lagliga rättigheter och förmåner. StatsUtsk:s
förfarande i denna del förbinder mig så mycket mer att för denna
deras åtgärd förklara det min tacksamhet, som Utsk. af det Utlåt,
hvilket jag å AdvokatsFiskalsEmbetets vägnar afgifvit och hvari
eftergiften utan förbehåll af min lagliga rätt såsom åklagare blifvit
tillstyrkt, kunnat hemta skälig anledn. att å denna rättighet alldeles
icke fästa något afseende. Såsom aktor i dylika mål med
detta, har jag alltid gjort till regel, att när AdvokalFiskalsEmbetet
funnit sådana omständigheter förekomma att det ansett »nåden böra
gå för rätten», så har jag alltid eftergifvit den rättighet jag ägt,
att utkräfva den andel af den ådömda summan, som enligt KammarRins
instruktion mig tillkommit. När nu den grannlagenhet
och laggrannhet blifvit af StatsUtsk. iakttagen, att bibehålla aktor
vid sin rätt, ehuru anledn. till ett motsatt förfarande ej saknats,
så är det för mig en pligt likasom en tillfredsställelse att förklara,
att om äfven, hvilket är anledn. att förmoda, R. St:r lika med
Utsk. icke anse sig kunna besluta öfver en rättighet, som mig i
egenskap af tjensteman tillkommer, jag likväl alldrig ämnar att af
den i frågav:de personen utkräfva det ringaste af det aktorsarfvode,
som mig skulle tillkomma, utan att jag, när K. M:s Nåd. Bref i
öfverensstämmelse med R. St:rs beslut till KammarRm anländer,
tänker förklara att det förbehåll som blifvit gjordt af min lagliga
rätt i egenskap af aktor i målet, icke af mig kommer att begagnas.
Förev:de Utlåt, blef uppå härefter framsläld propos. af R. o.
Ad. bifallet.
Föredrogos och bi föllos StatsUtskis nedannämnde den 31 sistl.
Augusti på bordet lagda Utlåt:n.
N:o 120, i ani. af väckt fråga om försäljning af i Landskrona
gamla stad befintliga, Kronan tillhöriga, byggnadstomter; och
N:o 121, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om anslående af f. d.
Profoss-boställot vid Westgötha Reg:te, Backabo N:o 5. Thorbjörnsgården,
till boställe åt en särskild Länsman i vestra distriktet af
Gudhems härad och Skaraborgs län.
Den 5 Sep tember.
195
Slutligen uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-  utdr. från de Öfrige RiksStm från och med den 4 sisth Juli till
och med den 31 sisth Augusti.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 2 e. m.
In fidem prolocolli
Albert Munck.
Lördagen den 5 September 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 2 dennes.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman: I enlighet med § 15
Riddarh.Ordn:n får jag härmed hos H. R. o. Ad. anmäla, att Frih.
Carl Fredrik Axel Bror von Bl ixen-Finecke hos Riddarh.Utsk. anmält
sig till erhållande af Riksdagsmannapollett; men som bemälde
Frih. är å genealogierna uptagen såsom Hofjägmästare hos H. M.
Konungen af Danmark, så har Riddarh.Utsk., i stöd af g 7 mom.
4 af Riddarh.Ordnm, vägrat honom pollett. Det nämnda mom. lyder
sålunda: »Adelsman, som sig emot främmande Öfverhet med
tro- och huldhetsed förpliglat, så framt han ej dertill förut erhållit
Konungen Nåd. tillstånd, etc.» Utsk. förmodade att Frih. von
Blixen-Finecke, då han blifvit utnämnd till Hofjägmästare hos
Konungen i Danmark, också hade med tro- och huldhetsed förpligtat
sig mot Danska Kronan, och att han således borde, innan
pollett kunde honom meddelas, förete bevis, att han dertill förut
erhållit K. M:s Nåd. tillstånd, eller att han är fri från sin trooch
huldhetsed till Konungen af Danmark; hvilket förhållande jag
ansett mig böra för R. o. Ad. tillkännagifva.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Till följd af Hr EhrenhofFs anförande
i anledn. af Frih. von Blixen-Fineckes ansökning om erhållande
af Riksdagsmanna-pollett får jag äran uplysa, att den bemälde
Frih. tillagda Hofjägmästaretitel icke innefattar någon verklig
syssla, förenad med lön eller tjenstgöring, utan är blott en
tom titel, och således att förlikna med en orden som man i
främmande land erhåller. Han är dessutom redan för tvenne år
sedan befriad från denna titel, och hans fullmakt har blifvit åter
-
196
Den 5 September.
ställd. Ej heller följes någorstädes den princip, att man för erhållande
af en titel, som endast medför rang, skalle behöfva aflägga
tro- och huldhetsed till den monark som densamma meddelat.
Frih. von Blixen-Finecke bar med bevis från Häradsskrifvaren
i den ort, der hans egendom är belägen, styrkt att han ständigt
varit i Sverige mantals- och skattskrifven, utgjort alla de honom
åliggande onera och upfyllt alla sina förbindelser till Svenska
Kronan. Men fullkomligt gillande Utsk:s åtgärd att icke utlemna
pollett, är jag öfvertygad att ingen ledamot vill utesluta Frih:n
från åtnjutande af hans riksdagsmannarätt, och utestänga en ledamot,
hvars verksamhet kan i en framtid blifva nyttig för Svenska
Riddarhuset.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I likhet med den siste värde
talaren anser jag mig kunna intyga, att Frih. von Blixen-Finecke
har en ganska betydlig egendom i Malmöhus Län, att han der
varit en längre tid skattskrifven, och jag kan till och med nämna,
att han som yngling exercerat beväring här i Sverige. Jag tror
således att intet hinder bör för honom mola att utfå pollett.
Frih. Paykull, Fa b. Gust.: Som det kan vara tvifvelaktigt
huruvida Frih. von Blixen-Finecke afgifvit någon tro- och
huldhetsed till Danska Kronan, så är jag i denna stund icke säker,
huruvida pollett bör honom tilldelas eller icke, hvarföre jag
helst skulle önska att frågan derom lades på bordet.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Utan att på något
sätt vilja med min röst bestrida Frih. von Blixen-Finecke inträde
pä Riddarhuset, anhåller jag i likhet med den siste talaren, att
frågan derom måtte få hvila på bordet, tilldess Frih. visat, antingen
att han fått K. M:s tillstånd att svära Danske Konungen
tro- och huldhetsed, eller också alt han derifrån är fri. Utan
att vilja sätta alltför stor 111 till tidningar i allmänhet, kan man
dock rätteligen anmärka, att tidningarna för icke många år sedan
omtalade, att Frih. von Blixen-Finecke vore ledamot af Danska
Riksdagen, och det hade han väl icke kunnat vara utan att han
svurit Danske Konungen tro- och huldhetsed. Tilldess dessa förhållanden
blifvit fullständigt utredda, anser jag att frågan bör
hvila på R. o. Ad:ns bord.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att förevide fråga enl. derom
gjord begäran komme att hvila på bordet till nästa plenum.
Justerades pleni-prot. för d. 11 sisth Juli f. m.
Hr af Sillén, Georg Axel: Då jag i Onsdags upkom i
plenum, var StatsUtsIcs Utlåt. N:o 114 angtde anslag till en bangård
på Södermalm och reparations-verkstäder redan afgjordt. Jag
Den 5 September.
197
hade då redan upsatt ett anförande i detta ämne, som jag hade
för afsigt att upläsa; men då detta ej vid det tillfället lät sig
göra, utbeder jag mig att få nu aflemna det till prot. såsom min
reservation :
Uti sitt Utlåt. N:o 114 synes StatsUtsk. på ganska löslig
grund hafva tillstyrkt ett anslag af 321,000 lldr för anläggande
af en bangård på Södermalm och en reparations-verkstad här i
llufvudstaden. Oaktadt Utsk. icke känner huruvida Stockholms
stad vill bekosta platsen för Bangården, såsom likväl förmodas ske;
oaktadt icke förslag på sådan plats är upgifvef, äfvensom ej heller
någon kostnadsberäkning finnes vara upgjord; tillstyrker Utsk. likväl
beviljande af ofvannämnda på måfå tagna summa.
Vid sådant förhållande, och då fråga nu upstått om anläggning
af en jernväg emellan Stockholm och Upsala af ett aktiebolag,
vid hvilken frågas framgång en Bangård på Norrmalm blir
nödvändig; då under den ej mycket mera än 2 år återstående
tid intill R. St:rs nästa sammankomst de af R. St:r för Söderteljejernvägen
redan anslagne 5,679,000 Rdr synes kunna medföra
tillräcklig sysselsättning för jernvägsarbetare i denna ort, som lider
brist af arbetare vid jordbruket, så yrkar jag vördsamt afslag
på omförmälda Betänk.
Uplästes lill justering samt godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till
K. M.:
N:o 115, i ani. af K. M. Nåd. Propos., ang:de inrättande af
ett Landtbruksinstitut i Skåne;
N:o 116, ang;de ersättning åt jordegare inom 2:ne byar af
Leksands socken för skada genom vatten-öfversvämning ;
N:o 117, i fråga om ändring af K. Brefven d. 9 Febr. 1802
och d. 17 Aug. 1804, rörde besutenhet å hemman i Dalarne;
N:o 118, i afseende å minderårige personers arbetstid vid
fabriker och handtverk;
N:o 119, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de eftergift af
åtskillige embets- och tjenstemän ådömdt ersättningsansvar i följd
af LänsBokhållaren Caspar Langlets bedrägliga förhållande;
N:o 120, ang:de ändring i lagstiftningen rörde jordafsöndring.
N:o 121, ang:de upbörande af Universitetsrätt att med vederbörlig
stadsstyrelse deltaga i handläggning af ekonomi- och
politie-mål ;
N:o 122, ang-.de åtgärder för beredande af s. k. transito-rätt
emellan Konungarikena Sverige och Norrige; samt
N:o 123, i fråga om beviljande för Myntverkets behof af ett
räntefritt lån från R. Stms Bank.
Uplästes ett af Hr Leyonancker, Fredr. Wilh., inlemnadt
sålydande Memorial:
‘ Nödsakad att i tjensteärenden afresa från llufvudstaden får
jag härmed afsäga mig min plats bland H. R. o. Ad:ns Elektorer
198
Den B September.
samt såsom ledamot af StatsCtsk., anhållande att dervid få behålla
min riksdagsmannarätt.
Uplästes jemväl följande af Gr. Lagerbjelke, Gustaf in
lemnade
Memorial:
Sedan Hrr Elektorer utsett mig till ledamot i StatsUtsk.,
nödgas jag vördsamt anhålla, att, med bibehållen riksdagsmannarätt,
få afsäga mig den plats jag hittills innehaft i Const.Utsk.
Äfvenledes uplästes följande af IIr Möllersvärd, Carl
Henrik, inlemnade Memorial:
Som jag af embetsgöromål är förhindrad att fortfara med det
mig gifna förtroende att vara Suppleant-ledamot af H. StatsUtsk.,
får jag vördsamt anhålla att ifrån detta updrag blifva endtledigad,
med bibehållande likväl af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade till dessa afsägelser sitt bifall, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, anmodade dels Hrr Elektorer att utse en ledamot
i Const.Utsk. efter Gr. Lagerbjelke, en ledamot i StatsUtsk.
efter Hr Leyonancker och en Suppleant i sistnämnde Utsk. efter
Hr Möllersvärd, dels ock Hr Bänkmän att utse en Elektor efter
Hr Leyonancker.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Memorial, Utlåt, och Betänk., nemi. från
Bevillningsutskottet:
N:o 21, i ani. af verkstäld omröstning, ang:de reglering af
städernas tolag;
N:o 22, i ani. af verkstälde omröstningar, ang:de ifrågastälde
förändringar i föreskrifterne om stämplade pappers-afgiftens utgörande;
BankoUlskottet:
N:o
44, ang:de afskrifning af ett i Bankens räkenskaper balanseradt
belopp af 100 Rdr;
N:o 45, öfver ett af Konduktören II. T. Lundh gjordt ackords
anbud;
N:o
46, i ani. af ett utaf förre Handlanderne Johan ooh Jonas
Steinmetz gjordt ackords-anbud ;
Lagutskottet :
N:o 41, i ani. af väckt motion om uphörande af Frälsemans
särskilda forum;
BiddarhusUlskotlel :
N:o 16, i ani. af återremiss i Utsk:s Memorial N:o 12, ang:de
vilkoren för utdelning af en medalj öfver Presidenten August von
Hartmansdorff; och
De ii 9 September.
199
N:o 17, ang:de erläggande af en afgift utafhvarje ledamot
af R. o. Ad., som uttager pollett för inträde å Riddarhuset.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munch.
Onsdagen den 9 September 1857.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades pleni-prot. för d. 11 sisth Juli e. m.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2:ne ledamöter i
Const.Utsk. efter N:o 115, Gr. Lagerbjelke Gustaf och N:o 11 Frih.
Sparre, fullm. Gr. Sparre, Gustaf Adolf; och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 312, Frih. de Geer till Finspong, Louis;
N:o 1092, Hr Leyonmark, Evald Gustaf.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i StatsUtsk.
efter N:o 778, Hr Leyonancker, Fredrik Wilhelm och en
Suppleant dersammastädes, efter N:o 645, Hr Möllersvärd, Cari
Henrik; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N:o 1712, Hr von Nachrey, fullm. Frih. Leyonhufvud,
Abraham.
Suppleant :
N:o 2039, Hr von Troil, Fredrik Adolf.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter N:o 1242, Hr Ehrenström, fullm. Frih. Klinckowström,
Rudolf Mauritz; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 113, Gr. Ehrensvärd, Carl Albert.
200
Den 9 September.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk.
efter N:o 2082 A, Hr Mannerskantz, Carl Axel; och befanns,
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2221, Hr af Wirsén, Carl Thure.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Riddarh.Utsk. efter N:o 687, Hr von Post, fullm. Hr Edelstam,
Gustaf Jacob; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1911 B, Hr Psilanderskjöld, Ferdinand.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att, enär Frih.
Leyonhufvud, som enl. nu öpnad vallista blifvit vald till ledamot
i StatsUtsk., förut varit Suppleant i samma Utsk:, sammanträda
till val af en Suppleant i StatsUtsk. efter Frih. Leyonhnfvud.
Föredrogos och lades till bandlingarne Be v i 11 n. LT tsk :s nedan
nämnde
d. 5 dennes pä bordet lagda Memorial:
N:o 21, i ani. af verkstäld omröstning, ang:de reglering af
städernes tolag; och
N:o 22, i ani. af verkstälde omröstningar, ang:de ifrågastälde
förändringar i (öreskrifterne om stämplade pappers-afgiftens utgörande.
Föredrogos ånyo och b iföl los BankoUtsk:s nedannämnde d. 5
dennes på bordet lögde Memorial och Utlåt.
N:o 44, ang:de afskrifning af ett i Bankens räkenskaper balanseradt
belopp af 100 Rdr;
N:o 45, öfver ett af Konduktören H. T. Lundh gjordt ackordsanbud;
samt
N:o 46, i ani. af ett utaf förra Handlanderne Johan och Jonas
Steinmetz gjordt ackords-anbud.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
LagUtslcs d. 5 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 41, i ani. af
väckt motion om uphörande af Frälsemans särskilda forum.
Föredrogs Hr Ehrenhoffs, Gust. Herman, d. 5 dennes
på bordet lagda anmälan, ang.-de Frih. Carl Fredrik Axel Bror
von Blixen-Finecke vägrad Riksdagsmanna-pollett.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag bär föga att tillägga till
hvad jag sist yttrade, då jag log mig friheten förklara, det min
öfvertygelse är, att något hinder icke möter för Frih. Blixen-Fineckes
inträde inom detta hus. Några ytterligare bevis tror jag
icke behöfva komma i fråga,? emedan R. o. Ad. icke äc någon
Den 9 September.
-201
domstol, utan har rätt att på god tro lemna representationsrätt åt
den adelsman, som dertill sig anmäler. Det är vissserligen sannt
att Baron Blixen eger egendom i Danmark; men jag har mig bekant
att han ämnar öfverflytta den del deraf, som icke är af fideikomiss-nalur,
till Sverige, äfvensom att han icke aflagt någon
ed eller står i något slags underdånighets-förhållande till Danska
Kronan. Derföre att han är nog lycklig, att ega egendom i Danmark,
bör han väl icke uteslutas från åtnjutandet af sina ärfda
rättigheter; ty då skulle många bland oss kunna vederfaras detsamma;
och då han, jemte några vänner, under Danska kriget år
1848 satte upp en frivillig korps samt fördenskull svor fanan, så
inträffade ingenting annat, än hvad alla, som deltogo i kriget, måste
göra, utan att någon derföre påstått, att de derigenom blifvit
Danska undersåter. Den Danska grundlagen har häri deremot a 11-  drig besvurit, hvarföre jag på grund af hvad jag nu baft äran uplysa,
tror att något hinder icke skall förefinnas för Baron BlixenFineckes
inträde på Riddarhuset; och anhåller jag således att pollett
må till honom utlemnas.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag var icke närv:de i det
plenum, då dennn fråga väcktes; men efter hvad jag nu af uppläsningen
tyckt mig finna, har man velat tillämpa 7 g 4 mom. i
Riddarh.Ordnrn Jag tror dock att detta mom. är mindre hänförligt
till i fråga v:de fall, än det 5:te, som stadgar att adelsman är
utesluten från säte och slämma på Riddarhuset, då han »flyttat sitt
bo och hemvist utrikes, på sätt g 32 af 1723 års Adeliga Privilegier
omförmäler, samt sådan adelsmans son, intilldess han åter
lill fäderneslandet inflyttat och lagligen styrkt, att hans förbindelse
med främmande makt uplöst, att han sig mot Konungen
med tro- och huldhets ed förpligtat, samt att han de 3:ne sista
åren, förr än han sig till säte och stämma anmäler, här i Riket
skattskrifven varit.» Jag har icke någon närmare kännedom om
Frih. Blixen-Finecke, men jag tror, att det är konstaleradl, att
han under de sednare åren bott i främmande land, och då han
således är att hänföra till dem som flyttat sitt bo utrikes, lärer
det uplästa mom. på honom böra tillämpas. Nu har jag väl anledn.
förmoda, att Frih. Blixen aldrig, på sätt 82 §:n i Adelns
Privilegier bjuder, begärt K. M:s tillstånd att flytta utrikes; men
om han underlåtit att iakttaga en i lag lemnad föreskrift, så kan
väl såiiant icke skaffa honom större rättighet än om han åtlydt
densamma. De i 32 §:n af Adelns Privilegier stadgade vilkor,
jemförda med 5 mom. 7 §:n Riddarb.Ordn:n, måste således gälla
i afseende på Frih. Blixen. Jag medgifver att detta mom, är
något otydligt, emedan pronominet: »han», som förekommer i början,
möjligen kan gifva anledn. till någon tvetydighet, i så måtto
att det visserligen enl. grammatikalisk tolkning refererar sig till
sonen, ehuru det äfven bör hänföras till fadren. Frih. Blixen
bör fördenskull i förev:de fall styrka, så väl att han icke med
tro- och huldhets-ed förpligtat sig till någon främmande makt,
som att han i tre år varit skattskrifvon i Sverige. Detta sednare
202
Den 9 September.
lärer dock numera vara öfverflödigt, emedan jag hört att Landshin i
Malmö intygat, att han den föreskrifna tiden varit skattskrifven i
Skäne. Det förra vilkoret deremot torde vara oundgängligt att
fullgöra. Visserligen vet jag, att Baron Blixen år 1843 ansåg
sig som svensk undersåte, emedan han ingick till K. M. med anhållan
att, ehuru han icke upnått myndig ålder, få ingå äktenskap;
men huruvida han, då han sedermera, efter att hafva förbrutit
detta äktenskap, önskade att ingå nytt, jemväl hos K. M. derom
gjorde ansökning, kan jag icke med säkerhet erinra mig. Men
den omständigheten, huruvida han sjelf ansett sig för svensk undersåte
eller icke, kan icke på frågan hafva något inflytande. Och
anser jag således, att Frih. Blixen, innan han vinner inträde på
Riddarhuset, bör styrka, att den förbindelse, hvari han möjligen
stått till en främmande makt, uphört, samt att ban svurit Konungen
i Sverige tro- och huldhets-ed. Den sednare omständigheten
betviflar jag, emedan här skedde ombyte af Regering år 1844,
och då var Frih. Blixen omyndig, samt lärer sedan den tiden
hafva vistats utrikes. Jag yrkar således, att pollett f. n. må honom
förvägras, intilldess han styrkt ifråga vide förhållande.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke annat än
gilla att man är nogräknad om våra former, om Grundlagens bud
och om R. o. Adins föreskrifter. Men jag kan i detta fall icke,
i likhet med den siste värde talaren, finna, att dessa former skulle
trädas för nära derest R. o. Ad. beviljade inträde på detta rum
åt Frih. Blixen-Finecke. Den värde talaren har åberopat 7 <§:n
5 mom. i Riddarh.Ordnin, hvarest talas om adelsman som flyttat
sitt bo och hemvist utrikes; men jag ber att i detta hänseende
få påminna om ett förhållande, som är kändt af litet hvar, som
varit i södra Sverige, nemi. att Baron Blixen icke flyttat utrikes,
ty han har sin bostad i Skåne; der vet jag att han har egendom,
på hvilken han en del af året vistas, och om han någon större
del deraf vistas i Danmark än i Sverige, så måtte det väl icke
mera hindra honom från att vara svensk adelsman, eller förmena
honom rättigheten att anses såsom bosatt i Sverige, än många
andra af R. o. Adins ledamöter, som under flera år vistas utomlands,
och derföre icke förlora sin rätt till säte på Riddarhuset.
Dessutom förhåller det sig så, att Baron Blixen är skattskrifven i
Sverige, och detta måtte väl antyda att lian jemväl är svensk
undersåte. Jag har nyss hört att beviset derom lärer ligga på
Landtmis bord.
Hvad åter beträffar ifrågavide 7 §:s 4 morn., der det heter:
»Adelsman, som sig mot främmande Öfverhet roed tro- och huldhets-ed
förpligta!»; så får man väl här antaga såsom en sann
upgift hvad flera af R. o. Ad:ns ledamöter intygat, nemi. att
Baron Blixen icke svurit Konungen i Danmark annan tro- och
huldhets-ed än den som aflades af alla de svenska officerare som
gjorde tjenst i Danska kriget; och jag kan således icke finna, att
detta kan för honom utgöra något hinder att vinna inträde på
Riddarhuset. För öfrigt har jag mig bekant, att ban nyligen köpt
Den 9 September.
203
en egendom i Sverige i afsigt att i allo öfverflytta hit, hvilket
väl torde ådagalägga att han helt och hållet ämnar blifva svensk
undersåte. Jag tror således icke att vi böra förskjuta honom, utan
snarare söka att draga honom till oss. Jag tror alt Riddarhuset
får hålla till godo med så många ledamöter af den beskaffenhet,
att man icke må alltför envist neka Frih. Blixen-Finecke inträde
härstädes. Jag tillstyrker således, att pollett må till honom utlemnas.
IIr Cederschiöld, Rob. Theophron: I likhet med den
siste värde talaren anser jag det visserligen icke vara skäl att
stöta några ledamöter ifrån sig då de äro lagligen berättigade till
inträde här; och detta så mycket mindre, som det visat sig att
man har svårt att få Utslcn besatta med ledamöter, och att understundom
öfverläggningarne på detta rum i vigtiga frågor, såsom
händelsen t. ex. var ang:de den föreslagna lagen om förfalskning
och bedrägeri, föras mellan två ledamöter i närvaro af tre andra.
Ehuru jag således inser vigten af att erhålla förstärkning i R. o.
Ad:ns personal, önskar jag en sådan dock blott under vilkor, att
den sker på lagligt sätt. Den omständigheten, att Frih. BlixenFinecke
besitter egendom i Danmark, anser jag visserligen icke
utgöra hinder för honom att bär taga plats som medlem af R. o.
Ad., men frågan: huruvida han dertill kan vara berättigad? är
väl den: om han f. n. kan anses vara svensk eller dansk undersåte,
eller hvilkendera af dessa båda makter han genom ed är
förbunden trohet? Det lärer icke vara någon ledamot af delta
hus obekant, att Baron Blixen varit representant i Danska Riksförsamlingen,
och jag kan derföre icke föreställa mig att det förhåller
sig så som Hr Tornerhjelm upgifvit, nemi. att han icke
besvurit Danska Grundlagen. Jag kan nemi. icke tänka mig, att
Danmark kan vara ett land, der man tillåter att representanter
få väljas och inträda i Riksförsamlingen utan att hafva aflagt ed
på att hålla Danmarks Grundlag i helgd; likasom jag icke heller
kan föreställa mig, att det är tillåtet i Danmark att vara representant
utan att vara skyldig lydnad och trohet mot Konungen
derstädes. Om det nu icke kan bestridas, att Baron Blixen varit
ledamot af den sednast församlade Danska RepresenlantKammaren,
så måste det väl vara klart, att han bör styrka det han sedermera
uphört att vara dansk undersåte, hvilket han naturligtvis måste
hafva varit, då han varit medlem af Danska Riksförsamlingen. Annu
hafva vi ju icke något Skandinavien, der man den ena dagen kan
sitta i Danska och den andra i Svenska representationen; och
tilldess måste vi väl nöja oss med att vara medlemmar af en Riksförsamling,
utan att kunna vara det i en annan, såframt man icke
styrker, att man uphört att vara det i den förra.
Jag kan således icke finna annat än att det är Frih. BlixcnFineckes
ovilkorliga skyldighet att inför Riddarh.Utsk. styrka, det
han uphört att vara dansk undersåte, innan han kan tillåtas att
bär vinna inträde; och då skall jag med lika stort nöje som hvar
och en annan se honom ibland oss. Men intilldess detta sker,
204
Deri 9 September.
skulle det, efter min öfvertygelse, vara ett brott emot Grundlagen
och snart sagdt ett gyckel att låta en representant af Danska
Kammaren blifva ledamot af den Svenska Representationen, utan
att han styrkt sig hafva uphört att vara Dansk undersåte.
Gr. Frölich, David: Jag har ingenting att anmärka mot
Riddarh.Utsk. och dess på Riddarh.Ordn:ns <§§:r stödda vägran att
utlemna pollett åt Frih. Blixen-Finecke. JVlen jag homställer om
i betraktande af det enda hinder, som i Riddarh.Ordn:n kan qvarstå
för Frih. Blixens inträde, nemi. att det icke är bevisadt, huruvida
han eller hans far, då de flyttade ur Sverige, ansetts som
svenskar, jag hemställer, säger jag, om icke detta kan anses vara
alldeles gifvet deraf att slägten har nummer på Riddarhuset. Det
dokument, som innehåller att det varit dem tillåtet att vara danska
undersåter, har emellertid icke blifvit företedt. Det är detta,
hvartill man håller sig. Jag bekänner, att ehuru jag hoppas att
icke mera än någon annan hafva ådragit mig förebråelsen att vilja
Isedora Grundlagen, så har jag aldrig så upfattat densamma och
ännu mindre Riddarh.Ordn:n, som om de vore ovilkorligen betingande
i alla omständigheter, aldrahelst då man finnér huru mycket gammalt
skräp, som influtit i dessa lagar sedan längre tider tillbaka
och som ännu der qvarstår. Jag tror att R o. Ad. likasom de
öfriga Stånden slutligen skola komma till korta, om de så opraktiskt
vilja följa alla dessa gamla stadganden, och sålunda afsäga
sig all möjlighet att taga ett steg framåt. Jag anser att R. o. Ad.
har fullt ut så mycken rättighet-att för tillfället yttra sig i denna
sak, som kan upvägas deraf, huruvida en ’ K. Skrifvelse blifvit
gifven eller icke, som berättigar Frih. Blixen att blifva dansk
undersåte. Om han f. n. är det eller icke är för mig högst likgiltigt;
endast om han vore rysk undersåte, skulle jag måhända
vilja vägra honom inträde; men om han är dansk undersåte, vet
jag ej om icke Riddarhuset har rätt att säga, att den svenska
adelsman, som här har säte och stämma, må också vinna sin önskan
att här få inträde. . Jag vill med andra ord yttra, att R. o. Ad.
icke bör, derest Ståndet förstår sitt intresse rätt, låta sig öfverväldigas
af en återstod af gamla former, som står i vägen, att
Ståndet underlåter att följa hvad vanlig humanitet bjuder. Jag
har icke någon personlig bekantskap med Frih. Blixen-Finecke;
men jag vet att han är en nära anförvandt af en annan svensk
slägt som alltid ansetts hafva pretention på Riddarhusets aktning;
han är nemi. beslägtad med den gamla ätten von Essen, derifrån
dessa på mödernet härstammar. Hans egen ätt är ifrån Pommern,
och jag tager för alldeles afgjordt att den tillhör de Pommerska
slägter hos hvilka hjertat ännu hänger qvar vid Sverige. Jag
kommer således, att, i likhet med Frih. Raab, förklara, att jag
icke har någonting emot att Frih. Blixen-Finecke får inträde på
detta rum.
Gr. Sparre, Erik: Lika med den siste värde talaren kan
jag äfven för min del förklara, att jag icke har någon bekantskap
De n 9 September.
med Frih. Blixen-Finecke, såvida sådant kan på saken hafva något
inflytande; men som jurist har jag haft den åsigt, att innan jag
kan tillerkänna en person utöfvandet af en rättighet, som obestridligen
tillhör honom, måste jag hafva bevis på att icke sådana
förhållanden förefinnas, som göra honom denna rättighet förlustig.
Nu är det väl ovedersägligt, att Baron Blixen är svensk adelsman,
och Landshrn i Malmöhus län har intygat, att han alltid
varit mantals- och skattskrifven i detta län. Vid sådant förhållande
och då jag undersöker 7 §:n Riddarh.Ordntn 4 morn., finner jag
att der står: »Adelsman, som sig mot främmande Öfverhet med
tro- och huldhets-ed förpligtat.» Det har inom Riddarh.Utsk.
blifvit anfördt, att Frih. Blixen har varit Hofjägmästare hos Konungen
i Danmark: jag känner likväl icke, huruvida såsom vilkor
för att kunna bekläda detta embete fordras att hafva svurit trooch
huldhets-ed. Det är också uplyst, att han varit medlem af
Danska RepresentationsKammaren; men äfven härvid känner jag
icke om nyssnämnda vilkor bör fullgöras. Jag tror, att om någon
här vill bestrida Frih. Blixens på födseln grundade rätt att vinna
inträde på detta hus, bör han anföra och bevisa sådana fakta, som
tillintetgöra denna rätt; ty intilldess detta icke är bevisadt, qvarstår
hans rättighet. Jag tror således, att då 5 mom. i 7 §:n af
Riddarh Ordn:n icke har tillämpning på förev:de fall, lika litet
som 4 mom. af samma g, något skäl icke förefinnes att vägra
Frih. Blixen inträde på Riddarhuset. Och då, såsom man vet,
begreppet att bo någorstädes, enl. en gammal professors uttryck,
innefattar att man bor der man är mantalsskrifven, så lärer Frih.
Blixen alltid hafva bott i Sverige, emedan han alltid der varit
mantalsskrifven. Jag får således yrka, att inträdes-pollett på Riddarhuset
må åt honom utlemnas.
IIr Cederschiöld, Gustaf: Det är icke första gången
som jag i dag märker att jag börjar blifva gammal och att mina
åsigter äro gammalmodiga. En af de lärdomar, som jag i min
ungdom inhämtat och som jag sedan bibehållit, är den, att lagen
skall gälla, ehvad dess tillämpning må förefalla mer eller mindre
obehaglig. Huru längesedan det än var som jag gick i skolan,
kommer jag dock ihåg Ciceros afhandling om pligterna. Han visar
der redan i början att det tyckes vara skillnad mellan utile och
honestum, men att i sjelfva verket sammanfalla dessa begrepp till
enhet. Och har jag alltid ansett det lagliga vara det nyttigaste.
Hvadan jag, äfven om jag i likhet med åtskilliga föreg:de talare
skulle anse som en aqvisition för Riddarhuset, att Baron BlixenFinecke
här kunde vinna inträde, derföre icke skulle vilja bryta
lagarnes föreskrift. Af en värd ledamot har framkastats, att om
Frih. Blixen varit ryss skulle han velat vägra honom inträde,
men icke nu då Frih:n är dansk. Lagen gör dock icke någon
skillnad emellan de olika främmande nationerna. Mottaga vi i
dag en dansk, kunna vi i morgon få en ryss eller en turk.
Gr. Sparre har sökt visa på hvilken onus probandi bör ligga.
Hr Grin säger, att hvar och en som har nummer på Riddarhuset
206
Den 9 September.
också har rättighet att der intaga plats, så länge icke något af
de uti Riddarh.Ordn:n uptagne hinder kan styrkas. Detta påstående
tror jag icke vara giltigt. Bland andra hinder för en adelsman
att utöfva sin representationsrätt förekommer äfven det, om
någon, efter gjord cession, icke kan visa sig vara fri från sina
borgenärers kraf. Här ligger således onus probandi på den sökande.
Och tror jag äfven att i förev:de fall donna bevisningsskyldighet
åligger Frih. Blixen. Emot honom förekomma följande
omständigheter, som gifva anledn. förmoda att han är dansk undersåte:
dels har han flera år varit bosatt i Danmark; dels har han
af Konungen i nämnde Rike emottagit titlar och ordnar utan att
dertill begära tillstånd af Sveriges Konung; vidare har han under
sista kriget anfört en dansk bataljon, och slutligen lärer han nyligen
hafva varit ledamot af Danska Riksdagen. Jag frågar nu
enhvar: om icke dessa omständigheter sammanlagda gifva full
anledn. förmoda det Frih. Blixen verkligen är dansk Undersåte?
Enl. allt hvad jag kan fatta, måste således skyldigheten att bevisa
det ett annat förhållande äger rum åligga honom. Jag fortfar således
i påståendet, att, innan pollett kan åt honom utlemnas, han bör
styrka det hans förbindelser till Danska Kronan uphört. Jag känner
icke Frih. Blixen-Finecke, och kan således icke af något personligt
intresse tala hvarken för eller emot honom; men jag kan
f. n. och förrän sökanden styrkt att han icke är dansk undersåte,
icke anse honom berättigad att här vinna inträde.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag anmälde mig
i anledn. af Gr. Sparres anmärkn., att det skulle åligga R. o. Ad.
att styrka, dot hinder förefinnes för Frih. Blixen-Finecke att här
vinna inträde, och att det icke skulle tillhöra honom att styrka,
det han dertill vore berättigad. Jag är af olika åsigt. Om nu,
för att tala om ett land, nemi. Ryssland, om hvilket Gr. Frölich
yttrat, att han icke skulle vilja medgifva inträde här åt någon
derifrån; om, säger jag, Baron Blixen varit officer i rysk tjenst,
skulle man kunna säga, att man icke känner huruvida han behöft
aflägga tro- och huldhets-ed till ryska kejsaren; men att det är
R. o. Ad:ns skyldighet att ådagalägga detta. Det måtte väl hvar
och en finna, att det ligger i sakens natur, att om man varit
tjensteman i en stat, så måste man väl hafva svurit tro- och
huldhets-ed, samt att, om sådant icke ägt rum, det då utgör ett
undantagsförhållande, sorn bör styrkas af den som deraf vill draga
fördel. Då nu Frih. Blixen varit icke allenast dansk Hofjägmästare,
utan jemväl representant, så måste man väl antaga, att han
är skyldig tro och lydnad ej blott mot Danska Grundlagen, utan
äfven mot Danska Konungen. Skulle deremot ett undantag här
äga rum, så måste det väl åligga honom att styrka ett sådant,
emot alla andra vanliga olika förhållanden. Jag kan således icke
finna annat än att Frih. Blixens skyldighet är att styrka, del han
icke är dansk undersåte, eller att han icke aflagt tro- och huldhets-ed
åt Danmark, då nemi. de, som förordat hans inträde här,
Den 9 September.
207
icke kunnat bestrida det af oss alla kända faktum, att ban varit
representant i Danska Riksförsamlingen.
Gr. Frölich har talat om Frih. Blixens slägtskapsförhållanden,
samt ansett, att det skulle vara en stor fördel för Riddarhuset att
få räkna honom bland sina medlemmar. Äfven om jag fullkomligt
delade denna åsigt, skulle jag dock ej kunna föreställa mig, att
man för att vinna en fördel får gå til 1 v äga på annat sätt än lagen
föreskrifver. Jag finnér mig fördenskull föranlåten att fortfara i
mitt yrkande, att pollett icke måtte till Frih. Blixen meddelas
förr, än han ådagalagt, att, oaktadt han varit representant i Danmark
, han icke är dansk undersåte.
Hr Hjerta, Lar s: Det lär väl aldrig kunna sättas i fråga,
att det icke vid alla tillfällen inom en rådslående församling är
bäst att sätta sina beslut efter gifven lag. Men i förev:de fall
finnas två lagar emot hvarandra; den ena en speciell och den
andra en generell. I allmänhet vet man, att inom lagskipningen
gäller, att en undantagslag tager företrädet framför en generell.
Nu innehåller den generella lagen, att den som är svensk adelsman
har rätt att vinna inträde på Riddarhuset; men den undantags-lag
som här åberopas, handlar om den som flyttat sitt bo och
hemvist utrikes. Hvarom är nu frågan? Jo, huruvida Frih.
Blixen-Finecke flyttet sitt bo och hemvist utrikes. Landshm Hr
von Troil har upgifvit, att Frihtn varit mantalsskrifven i Sverige,
och att vara mantalsskrifven inom Riket anses vanligtvis såsom
ett bestämdt bevis på att man är svensk medborgare. Nu har
man emellertid sagt, dels att Frih. Blixen har en dansk titel,
dels att han varit representant i Danska Riksförsamlingen. Men
det är å andra sidan uplyst, att man, för att vara representant på
den Danska Riksdagen, icke behöfver hafva svurit trohets-ed såsom
dansk undersåte. Att så skett är en naturlig supposition; men
detta förmenande är ännu icke bevisadt. Det finnes således härutinnan
blott ett sakförhållande, hvilket jag icke hört någon draga
i tvifvelsmål, sedan Landsh:n i Malmö vitsordat detsamma, och
det är, att Frih. Blixen varit mantalsskrifven i Malmöhus län.
Detta bestämda faktum slår emot den supposition, att ban skulle
varit i den ställning till Danska Staten, att ban bordt anses
hafva åt densamma aflagt tro- och huldhets-ed. Jag tror icke,
att 11. o. Ad. i något afseende kan äfventyra någonting genom
att följa den för det generella fallet gifna lagen och upskjuta frågan
om det speciella, eller om suppositionen, till ett annat tillfälle.
D. v. s., jag tror icke att R. o. Ad. äfventyrar någonting
genom att nu lemna Frih. Blixen pollett; emedan det är ganska
lätt för hvar och en ledamot af Ståndet, att när bemälde Frih.
gjort sitt inträde här, till honom ställa den frågen, om han aflagt
tro- och huldhets-ed till Konungen i Danmark. Detta sätt att gå
tillväga synes mig komma att förorsaka minsta tidsförlust.
Gr. Sparre: Hvad angår den af en talare gjorda skillna
den
emellan utile och honestum, så känner jag den ganska väl,
208
1) e ii 9 September.
och tror att i förevide fall sammanfaller det nyttiga med det hederliga,
såvida man nemi. följer det rätta. Det rätta är att enhvar
vederfares rättvisa, så att en svensk adelsman icke vägras inträde
på Riddarhuset, så framt ej de i Riddarh.Ordnrn omförmälda förhållanden
icke lägga hinder i vägen derför. Nu är emellertid
här icke ens upgifvit, att något sådant förhållande är för handen,
på grund af hvilket Prili. Blixen skulle hafva förlorat ifrågav:de
rätt. Hr Cederschiöld har byggt sin vägran alt lemna Frih. Blixen
inträde på det förmenande att han skulle hafva flyttat sitt bo och
hemvist utomlands; men detta vederlägges af det intyg Landshrn
i Malmöhus län gifvit, att Frih. Blixen varit mantalsskrifven inom
länet och der äger egendom. En annan talare har sagt, att han
förmodade det Baron Blixen aflagt tro- och huldhets-ed till Danska
staten derföre att han varit representant; men en sådan förmodan
om ett existerande faktum måtte väl icke kunna beröfva en person
hans lagliga rätt. Om jag också medgifveratt onus probandi åligger
den som söker inträde, hvilket jag dock måste bestrida, så
måtte det väl åligga den som framställer en supposition att bevisa
densamma, och den värde talaren har icke ens gittat bevisa, att
Baron Blixen aflagt tro- och huldhets-ed; han har blott förmodat
att så varit förhållandet. Jag deremot tror att det icke varit
sådant, och jag hemställer till Hr Cederschiöld sjelf, om han någonsin
som svensk representant aflagt tro- och huldhets-ed? Om
jag icke i egenskap af tjensteman bade aflagt en dylik ed, skulle
jag aldrig hafva gjort det såsom ledamot af R. o. Ad. Jag kan
således alldeles icke antaga, att derföre att Frih. Blixen varit
representant i Danmark, han derföre aflagt tro- och huldhets-ed
till Danska staten.
Af Riddarh.Utsk. är upgifvet, att Baron Blixen skulle vara
dansk Hofjägmästare: det känner jag icke. För mig är deremot
upgifvet att han icke är det, och jag vet icke heller, om för att
få titel af Hofjägmästare hos Konungen af Danmark, det är af
nöden att aflägga tro- och huldhets-ed till denna konung.
En talare har sagt, att en svensk icke får emottaga någon
titel eller orden af främmande suverän, utan att hafva tillåtelse
dertill af Sveriges konung; jag vet dock icke om Frih. Blixen
för att få bära sin Danska titel dertill erhållit vår Konungs tillstånd
eller icke.
. Slutligen ock hvad den omständigheten angår, att bemäldo
Frih. varit chef för en bataljon i Danska kriget, så torde här på
Riddarhuset finnas åtskilliga, hvilkas bröst prydas af Dannebrogen,
på den grund att de deltagit i Danska frihetskriget, och denna
omständighet kan väl icke hindra Frih. Blixen-Finecke att vinna
inträde här.
Då det således är ett obestridligt faktum, dels att Baron
Blixen är medlem af en svensk adlig ätt, som icke ännu förlorat
sin representationsrätt, dels att han varit mantals- och skattskrifven
i Sverige, och då icke något enda förhållande kunnat upgifvas,
på grund hvaraf han skulle hafva blifvit sin representationsrätt
-
Den 9 Sept em ber.
rätt förlustig, kan jag icke begripa af hvad sköl utöfvandet af
denna rätt skulle kunna honom förvägras.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Gr. Sparre bar
sagt, att mina upgifter endast innefatta en förmodan, men alldeles
icke något bestyrkt faktum. Jag hemställer dock, huruvida icke
den förmodan jag uttryckt är af den beskaffenhet att den närmar
sig ett faktum, den förmodan nemi., att man icke kan vara dansk
representant utan att vara dansk undersåte? För mig är den åtminstone
sådan att den gränsar till visshet; ty jag kan icke föreställa
mig, att man kan vara medlem i Danska Riksförsamlingen
utan att vara förbunden att hålla Danmarks Grundlag i helgd och
lyda Danska Konungen. Om denna förmodan är af den beskaffenhet,
att hvar och en måste antaga den såsom visshet då motsatsen
icke är bevisad, så måste man väl äfven taga för gifvet, att Frih.
Blixen-Finecke är dansk undersåte, intilldess han styrker att han
uphört att vara det. Jag kan nemi. icke föreställa mig, att Danmark
har en RepresentantKammare, der svenskar, ryssar, medlemmar
af alla Europas folkslag, ja äfven personer från andra verldsdelar
kunna vinna inträde för att blott hålla tal eller konversera.
Deras åliggande måtte väl vara att öfverlägga och besluta angtde
Danska Rikets angelägenheter, och, för att kunna väljas till representant
måtte väl då erfordras att vara dansk undersåte, emedan
Danmark eljest skulle hafva gjort sig till ett åtlöje inför hela
Europa, och äfven inför andra länder. Jag måste således vidblifva
mitt yrkande. Det skulle visserligen, som Hr Hjerta sagt, gå an
att lemna Frih. Blixen inträde här, och sedermera fråga honom
om han svurit Danska Konungen tro- och huldhets-ed; men jag
hemställer, huruvida det vore R. o. Ad. värdigt, att först lemna
honom pollett och sedan framställa en sådan fråga samt, derest
den icke besvarades såsom man föreställer sig att den borde besvaras,
utan i stället den förmodan jag uttryckt befunnes verklig,
man då skulle återfordra polletten. Då synes det mig vara vida
mera grannlaga om man ålägger Riddarh.Usk. att framställa denna
fråga emedan det tillhör denna auktoritet att göra det, och jag
kan icke betvifla att man då skall erhålla ett med sanningen
öfverensstämmande svsr.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Jag hade icke ämnat
deltaga i denna discussion; men då Gr. Sparre tyckes hafva drifvit
mig dertill, beder jag om ursäkt att jag tager Riddarb.fJtsk. i
försvar. Hr Gr:n har sagt, att Utsk. blott tyckes förmoda att Frih.
Blixen varit Hofjägmästare hos Konungen i Danmark; detta står
dock att läsa med tydliga ord i genealogien. Gr. Sparre har
vidare sagt, att det skulle åligga Riddarh.Utsk. att bevisa alla
de skäl som det ansett ligga i vägen för Frih. Blixens inträde på
Riddarhuset. Jag vänder mig till Hr Grin och frågar, huruvida,
då Frih. Blixen företedde det omtalade intyget ang:de hans skattskrifning
i Sverige, der det blott förekom en Baron Blixen-Finecke,
VIII U. 14
210
Den 9 September.
men icke något förnamn, det var Utsk:s skyldighet att Levisa det
bem8lde Frih. verkligen var den han upgaf sig vara? Om en
person anmäler sig till erhållande af pollett och upgifver sig vara
den eller den, månne det då åligger Riddarb.Utsk. att bevisa,
det han icke är den han upgifver sig vara?
Hr Printzensköld, Carl: Jemte det jag till alla delar
förenar mig med hvad Hrr:ne Cederschiöld yttrat, får jag fästa
upmärksamheten på, att man lagt alltför stor vigt vid den mantalsoch
skattskrifning som Frih. BlixemFinecke låtit verkställa åt sig
i Sverige. Visserligen talar Riddarh.Ordmn om denna åtgärd
såsom elt medel, hvarigenom man kan vinna inträde på Riddarhuset
i egenskap af svensk adelsman; men mantals- och skattskrifning
ensam är dock icke fullt tillräcklig för åtnjutandet af
denna rättighet. Det är nemi. kändt och lärer icke kunna af någon
förnekas, att en utlänning, om han fått tillstånd att härstädes
köpa egendom, kan, om han så önskar, låta mantals- och
skattskrifva sig här, och Bevilln:sFörordn:n stadgar det till och
med, på det att vederbörande må kunna få kännedom om hvem
som är rätt ägare till egendomen. Nu har jag likväl icke hört,
att utlänning derigenom erhåller den rätt som svensk undersåte,
hvilken är nödvändig för att kunna utöfva representantkallet.
Det är kändt (och känd sak är så god som vittnad, derom har
Gr. Sparre af en annan talare blifvit erinrad, och man måste väl
följa denna gamla domare-rege!) att Frih. Blixen varit representant
i Danska Riksförsamlingen, och man äger således, enl. våra
svenska lagar, den obestridliga rättigheten att antaga, att den
som äger tillträde till Danmarks RepresentantKammare, också är
Danska Kronan förbunden. Intilldess han bevisat motsatsen, skall
äfven detta antagande efter svensk lag ovilkorligen gälla. Jag
anser således att onus probandi i förev:de fall obestridligen åligger
Frih. Blixen-Finecke, och att B. o. Ad. skulle handla tvärtemot
lagen, hvilken K. o. Ad. likasom alla andra goda medborgare bör
följa, om Ii. o. Ad. skulle bevilja honom inträde på Riddarhuset.
Att, på sätt Hr Hjerta föreslagit, först bevilja honom detta inträde,
för att sedermera undersöka om han fått rättigheten sig tillerkänd
med rätt eller orätt, anser jag vara en så stor orimlighet, att jag
icke trodde att den värde talaren skulle framkomma dermed.
Jag anser således, att innan Frih. Blixen fullgjort den bevisning
honom åligger, eller att han verkligen varit svensk undersåte
under loppet af så många år som Riddarh.Ordmn föreskrifver,
kan honom icke meddelas tillåtelsen att intaga säte och stämma på
Svenska Riddarhuset.
Medan detta yttrande afgafs, hade Hr Gr. o. Landtm, bortgått
och Ordf.-deplatsen blifvit intagen af främste närv:de ledamoten,
Fullmäktigen för greflig» ätten N:o 70, Horn till Rantzien, Frih.
Adam Christian Haab.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag hemställer,
huruvida det icke vore ändamålsenligast att låta detta ärende hvila
D en 9 September.
211
tilldess Riddarh.Utsk. blir i tillfälle att inhämta och lemna de
uplysningar, som äro erforderliga för att R. o. Ad. skall kunna
fatta något beslut i den omtvistade frågan. Jag är öfverlygad om,
att Frih. Blixen-Finecke har den upriktigheten att med ja eller
nej besvara frågan om han är dansk undersåte; och dermed är
också saken afgjord.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Så vidt jag kan förstå, äro
alla de vilkor, som erfordras för inträde på Riddarhuset, upfyllda,
och i detta fall har också ingen anmärkn. emot Frih. Blixen blifvit
gjord. Men man har dessutom sagt, att vissa omständigheter skulle
vara emot honom, hvilka skulle hindra honom att vinna inträde
Riddarhuset. Nu förefinnes i 7 §:n 4 mom. Riddarh.Ordn.-n för
en person, som eljest vore qvalificerad att intaga säte och stämma
på Riddarhuset, ett hinder ifall han flyttat sitt bo och hemvist
utrikes. Man har dock icke kunnat säga, att Frih. Blixen så
gjort. Man har sagt, att han är Hofjägmästare hos Konungen i
Danmark; men att vara detta hos Konungen i Danmark eller någon
annan polentat är icke förbjudet vid vite af representations-rättens
förlust. Vidare har man föreburit, att han varit Riksdagsman i
Danmark; men det finnes t ex. icke i Svenska Riksd:sOrdn:n
något stadgande derom, att den, som varit Riksdagsman i annat
land, icke får vara det i Sverige. Nu måste man väl, då man
gör en invändning emot en person, som eljest är qvalificerad,
visa att denna invändning verkligen är grundad. Gör man således
mot Frih. Blixen den invändningen, att han aflagt tro- och huldbets-ed
till Konungen i Danmark, så måste man väl visa att förhållandet
är sådant; eller, för att taga ett exempel: den, som
gjort bankrutt, äger, så länge han icke förnöjt sina fordringsägare,
icke rättighet att intaga säte och stämma på Riddarhuset;
men om man nu om en svensk adelsman, som eljest vore fullt
berättigad att här utöfva sin representations-rätt, sade, att han
hade dåliga affärer och att detta vore allmänt kändt, hvarföre det
äfven vore möjligt att han gjort bankrutt, så måtte väl denna invändning
icke vara tillräcklig för att hindra hans inträde på Riddarhuset,
utan det lärer otvifvelaktig! åligga den som gjort invändningen
att styrka, det den äfven vore verklig. Eljest skulle man
mot hvar och en som här söker inträde kunna säga, att det är
troligt eller möjligt att han gjort så eller så, och på sådan grund
förvägra honom pollett. Skyldigheten att bevisa sanningsenligheten
af en gjord invändning måste nödvändigt tillhöra den som
framställt densamma, och kan aldrig åligga den anklagade. Således,
ehuru här icke är någon anklagelse i fråga, utan blott en anmärkn.,
måste man dock bevisa att denna anmärkn. är öfverensstämmande
med verkliga förhållandet; och den som fördenskull påslår, att
Frih. Blixen-Finecke aflagt tro- och huldhets-ed till Konungen i
Danmark, samt på denna grund villi förvägra honom inträde på
Riddarhuset, han måtle väl vara skyldig att bevisa, att så verkligen
ägt rum. Men på möjligheter och sannolikheter får förvägrandet
icke grunda sig. Då jag således icke kan finna annat,
312
Den 9 September.
än att alla de vilkor, som fordras för inträde på Riddarhuset, äro
af Frih. Blixen upfy 1 Ida, men att de anmärkntr, som mot honom
blifvit gjorda, icke blifvit bevista, tillstyrker jag för min del,
att pollett må till honom utlemnas.
Hr P r i n t z e n s c h i ö 1 d: Efter de rättsgrunder som den
siste värde talaren och några andra jemte honom hafva upställt i
denna fråga, ber jag Gud bevara mig att någonsin blifva dömd;
ty de äro oerhörda inom hvarje lagbundet samhälle, och jag hoppas
det de här i landet aldrig skola inom lagskipningen kunna göras
gällande, äfvensom att, derest en sådan olycka skulle inträffa,
detta icke skulle undgå att blifva föremål för Just.Kanslerns eller
Just. Ornbudsm:s upmärksamhet. Nu har man här drifvit den
satsen, att likasom det icke af en persons dåliga affärer föijer att
han gjort konkurs, så skulle också Frih. Biixen antagas icke hafva
svurit Konungen i Danmark tro- och huldhets-ed, derföre att
Frib:n är född af en svensk adlig familj och är mantalsskrifven på
en egendom som han rår om här i landet; och den, som upgifver
ett annat förhållande, honom åligger det att styrka sin upgift.
Jag hade emellertid trott att, efter rättslärans grundsatser, det
åligger den som har gifna fakta emot sina pretentioner, att visa
orimligheten i de sannolika konklusionerna. Nu kan man icke
förneka, att det är ett faktum: 1 roj att Frih. Blixen är Hofjägmästare
i Danmark, hvarvid jag dock mindre fäster mig, men 2:o)
att han varit representant i Danska Riksförsamlingen, hvilket han
icke rimligen här i Sverige kan antagas hafva varit eller kunnat
vara med mindre än att han varit dansk undersåte. Förbjuder
nu lagen en person, som icke är svensk undersåte, att vara ledamot
af Svenska Representationen, så måste väl äfven efter allt
sundt begrepp och all sund slutföljd, det åligga Frih. Blixen att
bevisa, att, ehuru han varit dansk representant, det besynnerliga
förhållande dock äger rum, alt han icke varit dansk undersåte.
Så är bevisningsskyldighelen, så bevisnings-läran upställd hos alla
de rättslärare som tänkt och skrifvit öfver detta ämne. Och mot
deras grundsatser strider det ingalunda att förutsätta tillvaron
inom ett annat land af förhållanden, som inom ens eget finnas
och äga sin grund uti landets lagar. Jag tror att man skulle
fela mot den vördnad man är skyldig dessa lagar, om man medgåfve
Frih. Blixen inträde på Svenska Riddarhuset förr än han
styrkt, att de kategorier, i hvilka han står till Danmark, och som
äro allmänt kända, icke äro af den beskaffenhet, att de, enl. våra
lagar, lägga hinder i vägen för ett sådant inträde.
Man har här oförsigtigt och obehörigt nog talat om Frih.
Blixens egenskaper, och att det skulle vara en lycka att äga
honom här. Jag hade önskat att dylika yttranden alldeles uteblifvit.
Det är icke en person som det här gäller, utan sak och
form. Men för att visa, att äfven jag fäster behörigt afseende på
riddersmanna tro och ära, vill jag tillåta Frih. Blixen att vinna
inträde bland E. o. Ad. såsom ledamot, om han inför Riddarh.-  Utsk. på sin riddersmanna tro och ära högtidligen förklarar, att
Den 9 September.
213
han icke förbundit sig någon utländsk makt, äfvensom att han
städse iakttagit de förhållanden, som erfordras för att vara svensk
undersåte, hvartill naturligtvis äfven kommer att han är i den
samhällsställning, att han kan sin representationsrätt utöfva. Jag
är icke van att hysa misstroende till försäkringar som gifvas af
redliga män, och afgifver Frih. Blixen en sådan försäkran, skall
jag icke draga i betänkande att till densamma sätta förtroende.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Felaktigheten i
den bevisningsskyldighet, som Gr Lagerbjelke ansett åligga R. o. Ad.,
tror jag kunna inhämtas om man läser 7 §:n 5 mom. i Riddarh.-  Ordn:n. Der beter det, att från säte och stämma å Riddarhuset
skall uteslutas: »Adelsman, som flyttat sitt bo och hemvist utrikes,
på sätt §:n 32 af 1723 års Adeliga Privilegier omförmäler, samt
sådan adelsmans son, intilldess han åter till fäderneslandet inflyttat
och lagligen styrkt att hans förbindelser med främmande makt
uphört; alt han sig mot Konungen med tro- och huldhets-ed förpligtat,
samt att han de tvenne sista åren, förr än han sig till
säte och stämma anmäler, här i Riket skattskrifven varit.» Om
det nu är kändt om en person, att han varit från Riket afviken
och han anmäler sig till erhållande af pollett, så är det, enl. min
åsigt, R. o. Ad:ns rättighet att vägra denna person inträde på
Riddarhuset, intilldess han slyrker alt han varit skattskrifven i 3
år inom Sverige. Enl. Gr. Lagerbjelkes förmenande skulle det
deremot åligga R. o. Ad., som gör denna anmärkn., att bevisa,
det han icke här i Riket varit mantals- och skattskrifven i tre
år. Detta är dock uppenbarligen stridande mot Riddarb.Ordnms
föreskrift. På samma sätt förhåller det sig i förev:de fall. Icke
kan det vara R. o. Ad:ns skyldighet att känna alla lagar eller
alla vilkor som i andra länder fordras för att vara medlem af
RepresentanlKammaren. Om det således är ett kändt faktum, att
en person, som här söker inträde, varit ledamot af ett främmande
lands Riksförsamling, så måtte det väl åligga honom att styrka,
det han är fri fiån de förbindelser han åtagit sig, eller också,
att han kunnat vara Riksdagsman utan att vara det landels
undersåte.
Jag frågar Gr. Lagerbjelke: om det ens är sannolikt, att man
kan vara representant inom Danmark utan att vara dansk undersåte?
Jag tror att hon härpå skall svara nej; och om jag vidare frågar
Hr Gr:n: huruvida han anser, att man kan vara representant inom
Sverige och tillika vara dansk undersåte, eller om det icke är ett
bestämdt hinder deremot, samt han dertill måste svara ja, så torde
Hr Gr:n också få medgifva, att det är Frih. Blixens skyldighet
att styrka, det antingen hans förbindelse till Danmark, i följd af
hans egenskap såsom representant inom nämnde Rike, uphört, eller
också att han icke haft någon förbindelse till Danmark, oaktadt
han der varit representant? Kan han härå svara nej, nåväl I må
han då gerna här vinna inträde; men jag förmodar likväl, att
sådant icke låter sig göra;, ty det vore ett gyckel utaf en representation
att tillåta en främmande makts undersåte att vara repre
-
214
Den 9 September.
sentant i landet. Men, som jag nyss nämnde, ifall Frih. Blixen
verkligen kan ådagalägga, att det icke erfordras något vilkor af
undersåtiighetsförhållande för att vara representant i Danmark, må
man då taga i öfvervägande, huruvida han, utan någon föregången
undersökning inom
I annat fall synes det, mig lämpligast, att Riddarh.Utsk. till honom
framställer sådana frågor, genom hvilkas besvarande förhållandet
kan blifva fullt ulredt, och jag bör vara förvissad, att de förklaringar,
som af Frih. Blixen komma att afgifvas, icke skola vara
från sanningen afvikande.
Gr. Frölich: Jag har begärt ordet först och främst sedan
Hr Printzensköld releverat hvad den siste värde talaren yttrat
till mig, nemi. att jag skulle hafva sagt, att det är Frih. Blixens
personliga egenskaper, som förmått mig att i min förra framställning
förorda hans inträde på delta rum. Alt jag icke yttrat något
sådant ber jag att få förklara Hr Cederschiöld, som derutinnan
begått ett misstag. Jag sade blott, att jag visste det Frih. Blixen
var af Pommersk familj och stod i slägtskapsförhållanden till en
gammal svensk ärad ätt, nemi. von Essen. Det var hvad jag
yttrade. För öfrigt, mine Hrr! anade jag vid början af denna
discussion. att det skulle blifva fråga om på hvilken sida bevisningsskvldigbeten
ligger. Hr Printzensköld har med så mycken
värma yttrat sig i denna sak, att han torde hafva glömt hvad
ban såsom lagkarl ovilkorligen måste känna, till följd af sin långa
erfarenhet, nemi. att det knappt finnes någon fråga hvarom jurister
äro så oense, som om hvarest onus probandi ligger; det är en
fråga på hvilken dessa Hrr ofta stupa. Enl. våra lagar är det
verkligen en stor svårighet att säga, huruvida, om jag gör en
invändning emot någon, det åligger denne eller mig att bevisa
dess verklighet. Derom kan man läsa prohna från den lägsta
domstolen till den högsta, samt finna att juristerna för ingen del
i denna omständighet äro ense. Men här kan icke någonting
sådant komma i fråga, emedan här icke finnas några parter. Här
är ett Riddarhus, som jag tror har rättighet att uttala sin individuella
öfvertygelse i visst gifvet fall, och äfven af dem som till
följd af samvetsskrupler motsätta sig Frih. Blixens inträde bardet
blifvit vt.tradt, att man icke skulle hafva någonting emot detta
inträde, blott icke Grundlagen blefve förnärmad. Hvad är i detta
fall Grundlagen, och hvad är en grundlags-§, en strof i en sådan
S? Hvad vigt bör den hafva för oss i ett sådant fall som detta?
Jag har tillförene förklarat, och jag uprepar det, att den frågan
som ännu är oviss, huruvida det varit med K. M:s tillstånd som
Frih. Blixen eller hans far blifvit dansk undersåte, alldeles icke
nu, sedan Frih:n obestridligen blifvit svensk undersåte, är af
någon vigt för oss, och att således, om Riddarhuset vill mottaga
honom, då han är svensk adelsman, så står det Riddarhuset fritt.
Ty det är ingen annan än Riddarhuset som kan säga: vi göra
icke afseende på den rättighet vi skulle kunna hafva att utesluta
honom. Det är detta som jag har yttrat, och utan att jag, såsom
D e ii 9 September.
215
Hr Cederschiöld af misstag förmodade, äger någon personlig kännedom
af Frih. Blixens egenskaper.
Gr. Lagerbjelke: Jag har begärt ordet med anledn. af
Hr Cederschiölds till mig ställda fråga, huruvida, ifall en adelsman,
som förlupit Riket, sedermera åter infann sig och begärde
pollett, det vore han som skulle bevisa alt han tre år varit mantals-
och skaltskrifven i Sverige, eller det ålåge Riddarh.Utsk. att
förebringa bevis för att han icke varit det. Enl. min tanke tillhör
det ovilkorligen honom att bevisa detta förhållande, och kan
han det icke, är han ej längre berättigad alt erhålla pollett. Men
detta är icke motsvarande det förhållande som nu är under öfverläggning.
Här gäller frågan en person, som anmäler sig till inträde
på Riddarhuset, och i alla möjliga fall är berättigad till dess
erhållande; men en anmärkn. göres emot honom, t. ex. den, att
det är möjligt att han förlupit Riket. Man påstår nu, att det
åligger honom att bevisa det så icke är. Alldeles samma förhållande
inträffar i förev:de fall. Det är allmänt erkändt, att Frih.
Blixen upfvllt alla de vilkor som berättiga honom till inträde på
Riddarhuset; men man har dock emot detta hans inträde gjort åtskilliga
invändningar, icke derföre att han verkligen aflagt trooch
huldhets-ed till Konungen i Danmark, ulan på den grund alt
det är möjligt att han så gjort. Men, såsom jag förut sagt, det
utgör icke någon laglig grund alt neka en person ulöfvandet af
en rättighet hvartill han eljest är fullt befogad, att säga, att det
är möjligt att han kan vara i det förhållande att han icke kan
tillåtas ulöfningen af denna rättighet. Jag anser således fortfarande
Frih. Blixen vara berättigad att erhålla pollett.
Hr Tornerhjelm: Jag har begärt ordet för att besvara Hr
Cederschiöld. Han har sagt, alt han icke skulle vägra Frih.-Blixen
pollett, om det kunde bevisas att, för att vara dansk representant,
man icke behöfde vara dansk undersåte. Jag kan i detta fall icke
lemna någon annan uplysning än den, att jas vet, det man blott
behöfver hafva infödings-rält i Danmark, för att kunna väljas till
representant; men denna rätt medför ingen skyldighet till Danska
Regeringen. Om Hr Cederschiöld går in till Danska RiksRådet
och begär dansk infödings-rätt för att drifva någon rörelse eller
bosätta sig i Danmark, så vägras det icke, och i och med detsamma
är Hr Cederschiöld också qvalificerad att väljas till dansk
representant, utan att sådant på något vis medför något undersåtlighetsförhållande
til! Konungen i Danmark. Jag tror icke, att
här finnes någon domstol der man med papperet i hand måste
bevisa att man icke är ett annat lands undersåte.
Frih. Blixen har emellertid redan aflagt en sådan förklaring
som åtskilliga talare vilja honom affordra, och jag tror att Landtm.,
ifall han vore närv:de, skulle kunna intyga det. Jag tror således,
att man härvid icke bör göra några svårigheter, allrahelst som
R. o. Ad. sjelf kan tolka de former som böra iakttagas vid detta
tillfälle. Att återremittera frågan anser jag icke tjenlig). Att
516
Den a September.
åter genom Riddarh.Utsk. låta fråga Frih. Blixen om han aflagt
tro- och huldhets-ed till Konungen i Danmark, ■vill jag icke mot
sätta
mig, emedan jag vet att han derpå svarar nej.
Hr Cederschiöld, Gustaf: En ledamot har yrkat, att
ärendet skulle återremitteras till Utsk. Jag instämmer med honom,
och tror att man kan lägga Utsk. till last alt det icke förut ut
redt
saken, så att alla de invändningar som nu blifvit framställda
kunnat vara besvarade.
Ang:de påståendet, att man i afseende på bevisningsskvldigheten
varit af flera olika meningar, så är detta visserligen möjligt;
men det är icke fallet med svensk lag. Den är i det afseendet
ganska bestämd. Den som har praesumtionen emot sig, honom
åligger skyldigheten att bevisa motsatsen. Sådant är vanliga anledn:n
till värjemåls-ed. Det är icke ens ovanligt att personer
fällas till saken endast på prmsumtioner. Hvad är den artificiella
bevisningen annat än ett hopsummerande af praesumtioner.
Nu inträffade det för ett pär Iliksdagar sedan, att då en
adelsman framträdde och begärde pollett, förekom emot honom den
praesumtionen att han varit i turkisk tjenst; nåväl, mine Hrr!
icke kom det i fråga att Riddarh.Direktrn skulle bevisa detta.
Som han då icke kunde styrka det hans förbindelser till Turkiska
Sultanen uphört, ansåg Riddarh Direkt:n sig icke heller kunna
till honom utlemna pollett. Vid en följande Riksdag, sedan han
styrkt berörda förhållande, vann han inträde här. Skulle nu
Direkt:n, som gjorde anmärknrn, jemväl äfven hafva haft skyldigheten
styrka det denna persons förbindelser till Turkiet ännu
fortforo, så tror jag. att Direkt:n skulle kommit i ganska stor förlägenhet.
På samma sätt som då tillvägagicks tror jag äfven nu
bör förhållas i afseende å Baron Blixen. Jag fortfar i mitt yrkande
om återremiss.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Hvad mig vid
kommer,
får jag anhålla, att på det att den långvariga discussionen
icke måtte åtföljas af en tidsödande votering, få yttra några ord.
De Hrr, som här varit i liflig strid med hvarandra, hafva likväl,
om icke i form, åtminstone i sak, varit ganska ense. De som
yrkat, att Frih. Blixen måtte erhålla pollett, hafva gjort det derföre
att de trott att han icke är dansk undersåte; och de som
bestridt hans inträde, hafva likväl förklarat, att de icke hafva
något emot att pollett må till honom utlemnas, så framt han förklarar,
att han icke aflagt tro- och huldhets-ed till Konungen i
Danmark. Jag anser således, att man ganska lätt kan förena
sig derom, att ålägga Riddarh.Utsk. att till Frih. Blixen utlemna
pollett, såvida han inför Utsk. afgifver den förklaring, att han
icke svurit Konungen i Danmark tro- och huldhets-ed.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Frih:n
och Ordf:n, att under densamma blifvit yrkadt, dels bifall till
Frih. von Blixen-Fineckes ansökning om inträdes-pollett, dels åter
-
Den 0 September.
S17
remiss derå, och dels af Gr. af Ugglas, att samma ansökning måtte
återlemnas till Riddarh.Utsk., med förständigande, att pollett må
till Frih:n utlemnas derest han förklarar sig icke hafva aflagt tro
och
huldhets-ed till Konungen af Danmark.
De härefter först till bifalla Frih. von Blixen-Fineckes ifrågavar:de
ansökning, sedan till bifall å det af Gr. af Ugglas framställda
yrkande och slutligen lill återremiss framställda propostne,
besvarades alla med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Frilen och
Ordf:n ånyo hemställde oro R. o. Ad. behagade bifalla det af Frih.
af Ugglas framställda yrkande, samt sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja
härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Som jag icke tror
att Frih. Blixen-Finecke kan legitimera sig att kunna vara repre
sentant
på Svenska Riddarhuset, så får jag anhålla om votering.
Hr Tornerhjelm: Jag trodde att discussionen redan var
förklarad afslutad, och att bifall lemnats till Gr. af Ugglas’ förslag.
Då detta redan är med klubbslag bekräftadt, vet jag icke huruvida
det kan vara tillåtet att begära votering.
Hr Frih:n o. Ordf:n förklarade att den begärda voteringen ej
kunde förvägras.
Uplästes till justering en så lydande voter:s-propos.:
Den som anser Frih. von Blixen-Fineckes ansökning att utbekomma
riksdagsmannapollett böra återlemnas till Riddarh.Utsk.,
med förständigande, att pollett må till Frih:n utlemnas derest han
förklarar sig icke hafva aflagt tro- och huldhets-ed till Konungen
af Danmark, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. berörde ansökning på grund af de
deremot gjorda anmärkn:r böra till Riddarh.Utsk. återremitteras.
Då nu Hr Frib:n o. Ordf:n hemställde om R. o. Ad. behagade
godkänna denna voter:s-propos., ropades Ja, men härvid anmälde
sig och yttrade
Hr Printzensköld: Jag hemställer vördsamt, huruvida
icke i voter:s-propos:n bör insättas, att förklaringen skall afgifvas
till protokollet ?
Hr Ehrenhoff: Jag anhåller att få uplysa, det jag icke
tror att Riddarh.Utsk. mottager någon förklaring, utan att den
aflemnas till protokollet, och anser således det af Hr Printzensköld
föreslagna tillägget Öfverflödigt.
218
Den 9 September.
Hr Printzensköld: På den siste vårdö talarens förmodan,
alt Riddarh.Utsk. skall handla på det eller det sättet, kan jag
icke fästa något afseende. Om en allmän myndighet afgifver ett
förständigande till någon, så mäste det ske i bestämda ordalag,
på det att man skall veta hvarefter man har att rätta sig. Jag
anhåller således att de af mig föreslagna orden: »till protokollet»,
måtte i voter:s-propos:n få inflyta. Formen för alla offentliga
ärendens behandling är den, att behandlingen sker inför protokollet.
Gr. af Ugglas: Då Hr Printzensköld fästat sig vid dessa
ord, och Hr Ehrenhoff förmodat, att saken så kommer att behandlas
i Riddarh.Utsk., har jag ingenting emot att de införas.
Gr. Sparre: Jag skulle icke hafva någonting emot de
ifrågav:de ordens insättande i voter:s-propos:n, såvida icke IIr Frih:n
o. Ordf:ns framställning, om R. o. Ad. godkände samma propos.,
blifvit med ja besvarad, • och detta godkännande med klubbslag
befästadt. Jag tror således icke att någon ändring numera kan
äga runi i förev:de propos.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Frih:n o. Ordf:n, att just då
han ämnade förklara huru] han upfattat R. o. Ad:ns svar i fråga
om voter:s-propos:ns godkännande, hade Hr Printzensköld begärt
ordet, och i följd deraf icke någon sådan förklaring blifvit afgifven.
Gr. Wrangel, Tönnes Reinhold: Jag ber blott alt få
lemna^den uplysningen, att namnen på alla dem som erhålla pollett
inför Riddarh.Utsk. alltid införas i prot.; hvadan jag tror att
de föreslagna orden dro obehöfliga, emedan det ändock kommer
att gå som de åsyfta.
Hr Printzensköld: Det måste vara R. o. Ad:ns rättighet
att justera voters-propos:ne, och således besluta de ordalag deri
som man anser riktiga. När jag derföre gjort den anmärkn:n emot
föreg:de propos., att orden : »till protokollet», deruti måtte införas,
så har i3g varit berättigad dertill. Gr. Wrangels uplysning är
visserligen lika sannfärdig och lika tillförlitlig som Hr Ehrenhoffs,
men jag vill icke att R. o. Ad. skall aflåta”en befallning
till Riddarh.Utsk., som icke är kategorisk och klar, och som icke
vittnar derom, att R. o. Ad. känner huru denna sak till formen
skall behandlas.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då Gr. af Ugglas
medgifvit, att det föreslagna tillägget må äga rum i den af honom
upgjorda framställningen, torde hela voteringen kunna undvikas,
och R. o. Ad:ns beslut blifva, att Frih. Blixen bör, innan pollett
lill honom utlemnas, inför Riddarh.Utsk. till prot. förklara, att
han icke aflagt tro- och huldbels-ed till Konungen i Danmark,
och att han icke är dansk undersåte,
D en 9 September.
Hr Frih:n o. Ordf:ns härefter gjorda hemställan, om R. o. Ad.
behagade godkänna den uplästa voter:s-propos:n med den förändring,
alt deri, såsom Hr Printzensköld föreslagit, tillädes orden:
»till protokollet», ropades starka Ja, jemte några Nej; hvarpå Hr
Frih:n o. Ordf:n förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Då nu voteringen skulle företagas anmälde sig och yttrade
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: För att gå R. o.
Ad:ns önskningar till mötes, afstår jag (rån den votering som af
mig blifvit begärd.
Hr Frih:n o. Ordf:n förklarade, att i följd häraf frågan om
voterings anställande komme att förfalla.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag får vördsamt afsäga mig
den plats, hvarmed jag blifvit hedrad, att vara ledamot i StatsUtsk.
äfvensom i Förstärkta Bevilln.Utsk., jemte förtroendet att) vara
elektor.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Anmäldes till justering, men begärdes på bordet Exped.Utsk:s
under N:o 124 afgifna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till
K. M., ang:de föreslagna jernvägs-stamliniers utförande och dertill
erforderliga medels anvisande.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
Riddarh.Utsk:s nedannämnde d. 5 dennes på bordet lagde Utlåt:n:
N:o 16, i ani. af återremiss å Utsk:s Mern. N:o 12, ang:de
vilkoren för utdelning af en medalj öfver Presidenten August von
Hartmansdorff; och
N:o 17, ang:de erläggande af en afgift utaf hvarje ledamot
af R. o. Ad. som uttager pollett för inträde å Riddarhuset.
Anmäldes och lades på bordet:
Bevilln.Utskrs Utlåt. N:o 23, i ani. af återremiss utaf Utsk:s
i Betänk. N:o 10 afgifne yttranden och förslag ang:de tullbevillningen;
och
Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcs Betänk. N:o 110, i ani. af väckte
motioner rörande skjutsningsbesväret.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J- på 3 e. m.
In fidem protocolli.
Alberl Munck.
220
Den 12 September.
Lördagen dea 12 September 1857.
Plenum kl. half 12 på dagen.
Justerades 3 prot:s-utdr. för d. 9 dennes samt pleni-prot.
för d. 13 sisth. Juli.
Justeringen af förenämnde prot. hade blifvit afbruten genom
ankomsten af 11. Exc. Justitie Stats.Ministern m. m. llr Claes
Ephraim Gunther, som å K. åhs höga vägnar aflemnade en Dess
Nåd. Skrifveise till R. St-.r, ang:de Rikets styrelse under H. M.
Konungens sjukdom; och blef, sedan justeringen blifvit fulländad,
denna Nåd. Skrifvelse föredragen samt remitterad till Const.Utsk.
Föredrogs till justering Exped.Utsk:s d. 9 dennes bordlagda
ander N:o 124 afgifna förslag till R. St:rs underd. Skrifvelse till
K. II., angrde föreslagne jernvägs-stamliniers ulförande och dertill
erforderliga medels anvisande.
Hr Printzensköld, Carl: Då detta förslag sedan sisth
plenidag hvilat på R. o. Ad:ns bord, så att hvar och en deraf
kunnat taga kännedom, så hemställer jag, emedan förslaget är
ganska vidlyftigt, om man icke kunde utan upläsning justera detsamma,
hvarefter det kunde till de öfriga Stånden expedieras.
R. o. Ad. ansåg någon upläsning af detta sbrifvelse-förslag
icke erfordras, och uppå derefter framställd propos. blef detsamma
af R. o. Ad. godkändt,
Uplästes ett af IIr Fåhraeus, Olof Immanuel, inlemnadt
så lydande memorial:
I anseende till angelägna embetsförrättningar föranlåtes jag
anhålla, att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, varda
entledigad från de updrag hvarmed R. o. Ad. behagat hedra mig
att vara ledamot af StalsUtsk. samt supleant i Förstärkta Bevilln:sUtsk.
äfvensom från befattningen att vara Bänkman.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl följande af Hr von Strokirch, Johan
Paul Fredr., inlemnade memorial:
Hindrad att fortfarande bevista Riksdagen, får jag härmedelst,
under anhållan att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen,
afsäga mig att vara ledamot i Bevilln.Utsk.
Ren 12 September.
221
Äfven härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall; hvarefter och
enär jemväl efter Hr Tornerhjelm, Rudolf, som i sista plenum
afsagt sig sin befattning såsom Utslcs-ledamot, en plats i StatsUtsk.
blifvit ledig, Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda
till val af 2:ne ledamöter i StatsUtsk. efter Hrr Tornerhjelm
och Fåhraeus samt en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Hr von
Strokirch.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:s
d. 5 och 9 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 41, i ani. af
väckt motion om uphörande af frälsemans särskilda forum.
Usta punkten, innehållande förslag lill författning.
Hr Printzensköld, Carl: Den fråga sorn utgör föremål
för LagUtsk:s Betänk, är ingalunda ny, utan har vid flera föregrde
Riksdagar varit å bana. Vid 1848 års Riksdag väcktes inom
BondeSt. en motion om samma lagförändring, som den LagUtsk.
föreslagit i det nu föredragna Betänk. Samma fråga väcktes vid
1850—-51 årens Riksdag, dels inom R. o. Ad., och dels inom
de öfriga Stånden, och behandlades äfven då af LagUtsk., som
inkom med ett lika beskaffadt Utlåt, som det nu föredragna. Utgången
af dessa motioner och Utsk:s tillstyrkanden af desamma är
nogsamt bekant. Dyningarne af de liberala åsigter, som hade gjort
sig gällande vid 1840 och 1844 års Riksdagar, läto likväl ännu
vid 1848 års Riksdag så tillvida förmärka sig, att Utslits då
framställda förslag det R. o. Ad. skulle afsäga sig sitt forum previlegiatum,
endast med en ganska ringa pluralitet vid voteringen
blef förkastad. Vid 1850—51 årens Rdisdag åter hade R. o. Ad.
så allmänt återgått till de konservativa åsigterne, enl. hvilka,
hvad förev:de fråga beträffar, man icke borde alltför hastigt rubba
bestående förhållanden, de der i många afseenden inverkade såväl
på det enskilda lifvet som på R. o. Ad. i dess egenskap af Riksstånd,
att R’ o. Ad. afslog Utsk:s förslag utan votering. Det vill
således synas mig som om Utsk., varnadt af dessa efter hvarandra
följande afslag å dess framställningar, icke hade nu för tredje gången
bordt falla R. o. Ad. besvärlig med förslag i samma ämne;
och det är en besynnerlighet som förtjenar anmärkas, att ärendet,
hvilket är af så stor vigt för R. o. Ad., icke af LagUtsk. blifvit
behandladt förr än sedan 10 månader af Riksdagen förflutit, så
att det större antal af R. o. Ad:ns medlemmar som voro här i
början på Riksdagen, afrest härifrån, och sålunda nu sakna tillfälle
att taga kännedom af detsamma, under det att vid 1851 års Riksdag
Utsk. hade sitt Betänk, färdigt redan i Februari 1851, således
några få månader efter Riksdagens början. Jag vill af detta Utsk:s
förfarande icke draga några slutsatser, — de framställa sig nog
ändå utan min medverkan. Enigheten vid frågans behandling inom
Utsk. måste hafva varit ganska stor, eftersom ingen reservation
finnes bifogad Betänk. Så var icke händelsen vid 1850—51 årens
Riksdag. R. o. Ad. bade då insatt i LagUtsk. en ledamot, assessor
Carleson, som på ett lika riktigt som skarpsinnigt sätt bedömde
222
Den 12 September.
frågan. Och uti en reservatian, hvilken han lät åtfölja Utsk:s
Betänk., ådagalade han på ett så klart och öfvertygande sätt olämpligheten
af Utslcs förslag, att man, enl. min tanka, för att nu få
Utsk:s förslag för tredje gången ogilladt, endast behöfver åberopa
de skäl som äro framställda i denna reservation, hvilken jag derföre
anhåller att få upläsa. Den lyder som följer:
»Erkännande riktigheten af det allmänna syftemål, som i
Utsk:s Betänk, antydes, kan jag likväl icke biträda Utsk:s mening
i förev:de fråga. LagUtsk. har ansett det föreslagna uphäfvandet
af 6 §:n i R. o. Ad:ns Privilegier af d. 16 Okt. 1723, samt af
8 och 9 mom. i 8 Kap. 2 §m RättegångsBm, hvilka lagrum, efter
Utsk:s åsigt, skulle vara grundade endast på stånds-pra?rogativer,
på kalladt af nuv:de samhällsskick. Mig synes deremot, som nyssnämnde
§ i R. o. Ad:ns Privilegier och derifrån härflytande stadganden
i RättegångsBm, äfven om deruti innefattas några företrädesrättigheter
för R. o. Ad., hvilket numera dock kan vara
tvifvel underkastadt, i allt fall hafva det sammanhang med bestående
statsformer, att samhällsskicket ännu, och så länge dessa former
äro oförändrade, fordrar bibehållandet af samma stadganden, hvilka
1 sina hufvudsakiigaste delar tyckas nästan ovilkorligen följa af
det sätt hvarpå R. o. Ad:ns grundlagsenliga representationsrätt
utöfvas. Man må hysa hvilken åsigt som helst om en stats-institution,
— det lärer likväl icke bestridas, att densamma, så länge
den finnes, bör hållas i helgd, och alla anledmr till dess nedsättande
eller förringande på det sorgfä 11 i gaste undvikas. Detta har,
efter min tanke, Utsk. förbisett. Uti 18 §:n Riksd:sOrdn:n stadgas,
att, »till riksdagsman må ej i något Stånd godkännas en person,
som icke upnått 25 års ålder; ej den, som fastän äldre, står
under förmyndareskap; ej den, som efter gjord cession och utfärdadt
proklama, icke, på sätt lag förmår, visa gitter att han från
sina borgenärers kraf fri är; icke heller den, hvilken laga kraft
vunnen dom förklarat ovärdig medborgerligt förtroende, eller att
föra andras talan, eller för något nesligt brott till straff skyldig.»
Såsom följd häraf erfordras en kontroll derå, att representationsrätten
icke varder utöfvad af andra än dertill berättigade personer,
och en sådan kontroll förefinnes hvad Preste-, Borgare- och BondeSt:n
angår deruti, att ledamöterne af dessa Stånd, med undantag
af några få inom PresteSt., samtlige utses genom val inom vissa
kretsar, hvilka icke äro större än att med all sannolikhet kan
antagas det valmännen äga kännedom om de personer, hvilka de
välja, och således icke komma att till Riksdagsmän utse andra än
som dertill äro behörige. I afseende åter å R. o. Ad., hvars representanter
icke utses genom val, behöfves en annan kontroll,
och f. n. finnes äfven en sådan, grundad derpå, att enl. 8 Kap.
2 §:n 8 och 9 mom. RättegångsBm endast några vissa domstolar,
nemi. Rikets OfverRätter, äga att uptaga frågor om förmynderskap
för frälsemän och deras konkurser, samt döma öfver de brott, der
frälsemän förverka ära eller adelig frihet. Af dessa domstolar,
eller HofR:ne, erhåller Riddarh.Direktm, så snärten frälseman blir
omyndig förklarad, i konkurs-iillstånd försatt, eller dömd för brott
Den 12 September.
223
af förenämnde beskaffenhet, underrättelse derom; ooh då äfven,
såsom nu sker, sammandrag af dylika till Riddarh.Direkt:n insända
upgifter, vid början af hvarje Riksdag till HofRrne öfversändas,
derstädes granskas och derefter återställas, så erhålles jemväl,
efter min tanke, ali den kontroll som kan erfordras, men denna
försvinner äfven, derest, såsom ötsk. föreslagit, omförmälde lagstadganden
uphäfvas, och åt alla ordinarie underdomstolar i Riket
öfverlemnas att uptaga förenämnde mål och ärenden. Väl skulle,
enl. Utsk:s förslag, samtlige underdomstolarne i Riket åläggas att
till AdvokatFiskalerne i HofR:ne insända upgift å de vid förstnämnde
domstolar bandlagde mål af förrberörde beskaffenhet, samt
AdvokatFiskalerne tillika förpligtas, att vid början af hvarje Riksmöte
lemna Riddarh.Direkt:n del af de inkomna upgifterna; men
att åtminstone det förra af dessa stadganden icke skulle komma
att med erforderlig noggrannhet iaktfagas, och att ändamålet der
med
följaktligen skulle helt och hållet förfelas, derom lärer icke
den tvifla, som har sig bekant huruledes andra likartade föreskrifter
efterlefvas, eller, rättare sagt, icke efterlefvas. Om återigen,
såsom jag befarar, antagandet af Utsk:s förslag skulle hafva till
följd uphäfvande af den kontroll man f. n. äger derpå, att icke
någon till utöfvande af riksdagsmannakallet oberättigad person varder
riksdagsman, så synes mig endast derigenom upstå en olägenhet
vida öfverstigande de möjliga fördelarne. Härtill kommer
äfven olämpligheten deraf, att utöfningen af en medborgerlig rättighet,
sådan som R. o. Ad:ns representationsrätt, skulle blifva
beroende af UnderRines beslut och förfoganden; och på dessa
grunder, samt då det för öfrigt icke visat sig, att de lagstadganden,
hvilkas uphäfvande nu är vordet föreslaget, hittills haft någon
menlig påföljd, och den förminskning i HofRines göromål, hvilken,
enl. hvad Ctsk. antvdt, skulle genom ifrågavide lagförändring vinnas,
är alltför obetydlig att förtjena härvid tagas i betraktande,
anser jag för min del de i Utskis Betänk, afhandlade motioner
icke böra vinna K. M:s bifall.»
Jag hoppas att E. o. Ad. inser riktigheten af de skäl, som
denna reservation innehåller. De äro lika gällande nu som vid
den Riksdag de anfördes, likasom Utsk:s förslag är lika ofullständigt
och dess motiver lika haltande nu som tillförene. Jag anhåller
derföre, att R. o. Ad. ville ogilla Betänk., och kan, med
afseende å den källa, hvarifrån förslaget vid denna Riksdag leder
sin uprinnelse, ej underlåta att uttrycka min förvåning öfver, att
en It. o. Ad:ns tjensteman, som drar lön af detta Stånds sammanskjutna
tillgångar, kunnat tillåta sig att begagna sin riksdagsmannarätt
för att väcka en motion, syftande till ingenting mindre
än Ståndets uplösning. Ty otvifvelaktig! är att, om förslaget bifalles,
så skola innan kort sådana följder deraf visa sig, dels
genom omöjligheten af all kontroll öfver behörigheten för hvarje
adelsman att utöfva representationsrätten, dels genom många andra
förhållanden, att Ståndets uplösning deraf blir en oundviklig följd.
Ar den värde motionären för stolt för att tillhöra detta Stånd,
hvars praerogativer han vill tillintetgöra, må ban då, ju förr dess
224
Den 12 S ep te mber.
heldre, lemna sin plats härstädes, eller anser han sig böra efterskänka
dessa prserogativer, må han dä göra en sådan eftergift för
sin egen räkning. Blig veter!igt finns ingenting sorn derföre lägger
hinder i vägen. Ilan behöfver ju blott afsäga sig sin adliga värdighet,
så kommer han genast i den ställning som han åsyftat
bereda R. o. Ad:ns samtliga medlemmar, och den fördelen vinnes
då af R. o. Ad., att i sin tjenst icke behöfva vidare behålla en
person, som gjort uplösningen af det Stånd, hvaraf han bar den
äran att vara medlem, till föremål för sina bemödanden.
Gr. Sparre, Erik: Vid flera föreg:do Riksmöten har jag
uttalat min mening i denna fråga, och jag kan således inskränka
mig till att åberopa hvad jag då yttrat. Om jag nu jemväl icke
ingår i svaromål på hvad den siste talaren anfört, så är det derföre
att större delen af hans anförande synts mig vara af beskaffenhet
att icke förtjena något svar. Det är icke genom utfall mot
personligheter, icke genom anfall hvarken på Utsk. i sin helhet,
eller på enskilda medlemmar inom detta rum, som man här vinner
gehör för sina åsigter, och jag hade trott att det endast vore
skäl sorn inom detta rum skulle göra sig gällande. En omständighet
vill jag likväl uptaga till besvarande. Den värde talaren
har förebrått Utsk. att det dröjt med detta Betänk, i 10 månader.
Utsk. har vid behandlingen af de många tili Utsk. öfverlemnade
ärendena följt den ordning i hvilken Baikarne i lagen förekomma,
och som RättegångsBin är den sista, så kommo också de frågor
som hörde dit, sist i ordningen. Att Utsi;., ehuru R. o. Ad. vid
2:ne föreg:de Riksdagar afslagit Utslcs likartade förslag, nu inkommit
med ett Utlåt, likmätigt sin öfvertygelse; icke heller det
hade jag trott skulle läggas Utsk. till last. Utsk. måste vid behandlingen
af de frågor, som åt dess pröfning blifvit öfverlemnade,
handla efter bästa förstånd, och kan icke afstyrka ett förslag blott
derföre att ett Stånd förut afslagit detsamma. Hvad nu slutligen
sjelfva saken angår, så är min åsigt fotad på följande räsonnemang.
Orsaken hvarföre man stadgade, att vissa mål rörande R. o. Ad.
skulle omedelbart af HofRätt skärskådas, var den, att man i fordna
tider ansåg det hvar och en borde dömas af sina likar. Denna
åsigt tillhörde en tid, då Staten ännu icke var tillräckligt stark
för att gifva skydd åt alla sina medlemmar, och då, till följd
deraf, särskilda Stånd inom sig slöto förbund för att åt sina medlemmar
gifva ett skydd, som samhället i sin helhet icke kunde
gifva. Då den första IIofRätt år 1614 inrättades, bestod den till
större delen af adelsmän, Drotzén, 4 RiksRåd, 5 adliga och 4
andra lagfarne män. Denna domstol utgjordes således till nära
Jtdelar af adelsmän. Förhållandet har i dessa afseenden ändrat
sig, samhället är tillräckligt starkt för att åt hvar och en af
dess medlemmar gifva lika skydd, och ehuru jag ingalunda är i
någon mån besmittad af så beskaffade åsigter om jemlik het, som
åtskilliga demagoger i Europa sätta på sin fana, så hyser jag likväl
den åsigt, hvars riktighet måste erkännas i hvarje konstitutionel
-
Den 12 September.
225
tionelt samhälle, att det måste finnas jemnlikhet inför lagen. Jag
anser det vara en ära för ett land då alla dess medlemmar lyda
under samma lag, under samma domstolar. De förelrädes-rättigheter
vi äga i politiskt hänseende inskränka sig numera till representationen,
och om R. o. Ad. önskar bibehållande af denna
rättighet, så är det derföre att i denna rättighet också ligger en
pligt, och derföre att fäderneslandets väl anses fordra, det denna
rättighet bibehålies. ilen jag hoppas, att R. o. Ad. icke vill bibehålla
en företrädesrätt orri den icke står i öfverensstämmelse med
det allmännas väl, eller rättare, om den i någon mån förorättar
andra medborgares rätt. Grunden till denna rättighet var, på sätt
jas nämnt, den, alt hvar och en skulle dömas af sina likar. Detta
förhållande har nu uphört; ty inom den UofRätt jag sjelf tillhör
äro af 25 ledamöter icke mera än 4 adelsmän. Rättsskipningen
i vårt land är af den beskaffenhet, att ingen fruktar att dömas
af hvilken domstol som helst, och om detta R. o. Adins särskilda
forum medför olägenheter för öfriga medborgare, så anser jag
denna omständighet vara en tillräcklig anledn. för R. o. Ad. att
afsäga sig densamma. Vid de fall då detta lagbud oftast tillämpas,
nemi. vid konkurser af R. o. Adins medlemmar, så medför det
onekligen stora olägenheter för dem som hafva fordringar att bevaka
i konkurser. Det är t. ex. i konkurs-lagen medgifvet allmogen,
och i allmänhet dem som äro mindre skrifkunniga, att
bevaka sina fordringar mundlligen, men detta blir naturligtvis
omöjligt, då fordringsägaren bor långt från den HofRätt der målet
skall bevakas. Han måste då göra det skriftligen, skaffa sig ett
ombud och vidkännas alla de olägenheter, som man är underkastad,
då man skall, fjerran från sin hemort, utföra en rättsangelägenhet.
R. o. Ad:ns ledamöter hafva dessutom sjelfva olägenhet af att hafva
HofRm till domstol vid deras konkurser; ty de nödgas derigenom
ofta alt göra långa resor för att aflägga den föreskrifna eden.
Ärendena skulle vidare komma att afgöras hastigare om de handlades
af en person, än nu då de handläggas af flera, och såvida
det är en förmån att hafva flera instanser, så skulle frälseman som
gör konkurs, genom lagens antagande, komma att erhålla tre sådana,
då man nu endast har två. Jag anser således, att R. o. Ad.
ur ingen synpunkt har någon förmån af den jfrågav:de företrädesrätten,
och då dessutom, såsom jag förut har sagt, öfriga medborgare
derigenom tillskyndas en olägenhet, så är detta, för mig ett
tillräckligt skäl alt tillstyrka uphäfvande af detta privilegium.
Hvad slutligen angår den omständigheten, att något hinder derigenorrr
skulle upstå för utöfvande af R. o. Ad:ns representationsrätt,
så får jag bekänna, att jag icke kan inse hvaruti det skulle
bestå, om man, på sätt Utsk. föreslagit, ålägger vederbörande domstolar
att till Riddar!).Direkttn insända de erforderliga upgifterna,
och derjemte ålägger HofRtnes AdvokatFiskaler att hålla noga hand
öfver att denna skyldighet fullgöres. Jag har ingen anledn. att
anse Embetsverken vara så försumliga i fullgörandet af sina skyldigheter,
att icke dessa upgifter blefve lika ordentligt insända
VIII H. 15
226
Den 12 September.
som nu. 1 alla fall ar det lyckligtvis icke händelsen, att af de
R. o. Ad:ns medlemmar, som önska utöfva sin representationsrätt,
så många försättas antingen i omyndighets- eller cessions-tillstånd,
att detta skulle kunna leda till R. o. Ad:ns uplösning. Jag vågar
derföre, under åberopande jemväl af de skäl som jag vid föregide
Riksdagar anfört, anhålla om bifall till Betänk.
Hr Arnell, Gustaf Fredr.: Jag medger visserligen det
olämpliga deruti, att icke alla samhällets medlemmar äro underkastade
samma forum med afseende på lagskipningen, och det
skulle ur denna synpunkt vara skäl att bifalla Utslcs Betänk.,
men å andra sidan kan jag icke vara blind för de olägenheter
som derigenom skulle för R. o. Ad. upstå. Våra HäradsRir förestås
t. ex. än af ordinarie domaren och än af en tillförordnad,
och derigenom händer att somliga saker glömmas. Jag tror derföre,
att HäradsR:na skulle komma att insända högst ofullständiga
upgifter, och att Riddarb.Utsk. skulle råka i stort bryderi vid
poletternes uttagande. En annan orsak hvarföre jag hyser betänklighet
vid att bifalla förslaget, är, att domaren icke är ålagd att
utarbeta tinget på stället, hvarigenom händer att handlingarne och
till en del äfven arkivet ena dagen förvaras i en ända af häradet
och andra dagen i en annan ända. På så sätt förkomma icke
sällan både handlingar och akter, och jag vet till och med exempel
då en tillförordnad domare slarfvat bort domboken. Det är
visserligen sannt, att den tillförordnade domaren blef ålagd arrest,
men domboken kom icke derigenom till rälta. Jag beklagar att
öfriga samhällsklasser äro underkastade dylika olägenheter och en
dylik osäkerhet, men jag kan icke inse att deri ligger något skäl
hvarföre R. o Ad. skulle utsätta sig för samma olägenheter och
afsäga sig detta sitt privilegium. Enl. min tanka bör således
R. o. Ad. behålla detsamma, så länge man icke har någon garanti
för att icke HäradsRinas arkiver kunna försvinna. Jag yrkar således
afslag å Betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Efter det särdeles
uplysande och sakrika anförande som Gr. Sparre här afgifvit, bar
jag föga eller intet att tillägga. Jag har utgått från den åsigt,
att R. o. Ad. långt ifrån att göra en upoffring till och med skulle
vinna en stor fördel genom att blifva befriad från de af Gr. Sparre
framställda olägenheterna. Hvar och en som varit i tillfälle att
se huru vidlyftig och långsam behandling som konkursmål rörtde
R. o. Ad. undergå vid HofRma, tvekar icke att anse som e_p stor
fördel, om dylika mål kunde komma att handläggas vid HäradsR:ne.
Hvad angår de farhågor som den siste värde talaren yttrade
med afseende derpå, alt domböcker och handlingar vid HäradsRine
kunde komma bort, så anser jag dem icke förtjena något afseende;
domböckerna vid HofR:ne äro alldeles icke i något säkrare förvar,
och de äro lika mycket beroende af tjenstemännens ordentlighet.
Det lärer för öfrigt icke vara tvifvel underkastadt, att ju icke de
konkurser, som inträffade vid HäradsRine, skulle komma att an
-
Den 12 September.
227
malas vid HufRine, och antalet af konkurser inom R. o. Ad. Sr
dessutom icke så stort, att Häradsbin behöfver särdeles långt minne
för att erinra sig dem. Jag anser således, att man kan bifalla
förslaget, utan att för framtiden befara några olägenheter, till följd
af ofullständiga upgifter på de adelsmän som genom konkurser
eller omyndighet äro beröfvade sin representationsrätt.
Hr Printzensköld: Jag anhåller om ursäkt derföre, afl
jag ännu en gång faller R. o. Ad. besvärlig i denna fråga; men
Gr. Sparres försvar för Betänk.-, ehuru i sig sjelf af den svagaste
art, är likväl af beskaffenhet att larfva vederläggning. Hr Gr.
Sparres yttranden ang:de jemlikhet mellan alla nationens medlemmar,
och ang:de det föreställningssätt man fordom hade, att hvar
ocb en borde dömas af sina likar, är endast ett uprepande af
hvad den ädle Gr:n vid de 2:ne föreg;de Riksdagarne anförde;
men det var också svårt för Hr Gr:n att kunna framlägga några
nya skäl. Huru kan man tala om att dejt icke finns jemlikhet
mellan R. o. Ad. såsom samhällsmedlemmar och andra som stå
utom detta Stånd? Huru kan man tala om att man icke dömes
af sina likar? Anser då Hr Grin att R. o. Adins medlemmar och
de ofrälse männen icke äro hvarandras likar? Så långt har jag
ännu ej kommit, att jag icke erkänner den trasigaste person för
min like, såvida han är en hederlig karl. Jag låter mig fika
gerna dömas af en ofrälse, som af en frälseman, dock undantager
jag gerna de frälsemän, som gilla de af en viss Gr. här framställda
grundsatser angide jemnlikhet. Man behöfver här icke tala om
någon jemnlikhet mellan de personer som skola dömas, och de som
skola döma. Det är endast fråga om det forum som är nödvändigt
om man skall kunna med säkerhet veta, huruvida de personer som
anmäla sig till poletts erhållande dertill verkligen äro berättitigade,
Gr Grin har icke i minsta mån kunnat jäfva riktigheten
af de skäl som Hr Carleson i detta hänseende anfört. Hr Grin
har sagt det vara obilligt, om tjenstfolk skulle nödsakas att resa
många mil för att bevaka sin fordran i en konkurs. Det var
högst oväntadt, att hos Hr Grin finna så ömma och rörande känslor
för tjenstehjonen, då Hr Grin måtte veta, att man endast behöfver
infinna sig vid närmaste domstol och der aflägga borgenärs-eden
för att sedan genom ombud kunna bevaka sin fordran vid konkursdomstolen
huru långt borta denna än må vara belägen. Det
är således, tydligt, att ej det ringaste mera besvär förorsakas dem
derigenom att de skola bevaka sin fordran vid HofRin, än om
IläradsRin skulle handlägga konkursmålet. Dock medger jag gerna,
att möjligen några skillings kostnad kan komma att tillskyndas
dem derigenom att de ä^ö skyldiga att lösa protis-utdr. om borgenärs-eden.
Hr Grin har för öfrigt sjelf vederlagt detta skäl,
genom att förklara det antalet af de adelsmän som försattes i konkurs-tillstånd
lyckligtvis är högst ringa; ty gifvet måste vara,
att om de tillfällen äro fiå när konkurismål förekomma rörande
R. o. Ad., så måste också de tillfällen vara få ocb af ringa betydenhet
när tjenstfolk nödsakas bevaka sina löner i adelsmäns koa
-
228
Den 12 September.
kurser. Det bevis på skadligheten af forum previlegietum som Hr
Gr:n hämtat från denna omständigheten förfaller således helt och
hållet. En annan talare har till stöd för motionen anfört den
långsamhet, hvarmed konkursmål vanligen vid öfverdomstolarne
behandlas. Nu frågar jag: är det väl skäl att afskaffa en institution
som bevisligen är nödvändig för R. o. Ad. för utöfvandet
af dess representationsrätt, endast derföre att de K. IIofRme icke
behaga fullgöra sin skyldighet, sådan den i KonkursLagen är
föreskrifven. Det är Presidmes fel om ledamöterne icke föredraga
sina mål och fullgöra sina åligganden, och om en obehörig långsamhet
inrotat sig vid HofR:ne, så anser jag alt ansvaret bör
drabba nämnde chefer. Detta skäl förfaller således helt och hållet.
R. o. Ad. har vid tvenne föreg:de tillfällen afslagit enahanda motion
med denna, och jag är öfvertygad att den nuv:de kommer att
röna samma öde; mig återstår således endast att hos Hr Gr. o.
Landtm, ytterligare anhålla om propos. på afslag å Betänk,
Gr. Sparre: Jag har redan i mitt förra anförande sagt,
att jag icke ämnar inlåta mig i en så beskaffad polemik sorn den
Hr Printzensköld här adopterat, och det är förgäfves som han söker
locka mig till en sådan strid, genom att tala om »svagheten af
min argumentation» och om »haltlösheten i det yttrande jag i
sista plenum afgaf.» Jag ämnar således endast svara på det som
hör till saken, och- i detta afseende får jag med anledn. af Hr
Arnells yttrande säga, att om någon oordning förefinnes med af
seende
på HäradsR:nas arkiver, så böra vi draga försorg om att
detta fel afhjelpes; ty vi böra se till att rättsskipningen i det
hela går framåt och icke blott att den blir lätt för ett Stånd.
Mitt räsonnemang är helt enkelt: är det en förmån att i dessa
fall hafva HofRm till första instans, så medgif denna förmån åt
alla; är det åter en olägenhet, så bibehåll den för ingen. Samma
domstol för alla medborgare, samma rätt till lagens skydd för alla,
det är hvad jag fordrar, och det anser jag vara en af grundsatserne
för ett konstitutionel! samhälle. De företrädesrättigheter ett
Stånd kan hafva med afseende på politiska rättigheter böra icke
hafva något gemensamt med rättegångsordn:n i allmänhet. Man
har sagt, att det nuv:de stadgandet icke förorsakar något besvär
för en fordringsägare i en konkurs. Jag hemställer likväl, om det
icke är någon skillnad mellan att blott behöfva på utsatt dag infinna
sig vid HäradsR-.n i orten och der besvära sin fordran, eller att nödgas
skaffa sig ombud i Stockholm, som bevakar fordran vid HofRm,
och dit afskicka handlingar. Man har slutligen omtalat långsamheten
vid domstolarne, men det kan omöjligt t i 11 rä k nas domstolarne
som ett fel, att de äro öfverhopade af göromål. Det ligger dessutom
i sjelfva behandlingssättet af ett konkursmål vissa svårigheter
då det skall uptagas och behandlas af en domstol bestående af
5 personer. I Sverige bebandlas konkursmål på helt olika sätt
än i andra länder; ty der upträder icke domstolen genast och
tager hand om saken. Men om domstolen skall taga hand om
målet i första rummet, så ligger det i sakens natur att det kommer
Den 12 Sep tember.
22!)
att gå långsammare om målet skall handläggas af HofRätt, der
5 personer skola pröfva detsamma och deröfver fatta en mening,
än om det handlägges vid UnderRm, der endast en person beliöfver
granska detsamma. Sedan jag nu uptagit till vederläggning
de skäl, som blifvit anförda mot Lag Utsi; :s Betänk., så anser jag
öfverflödigt att längre uptaga R. o. Ad:ns tid, och yrkar derföre
endast bifall til! Betänk.
De härefter först till bifall och sedermera til! afslag å ifrågavar:de
förfatlmsförslag framstäJlde propos:ne besvarades med blandade
Ja och Nej, och blefvo vid deras förnyande åter besvarade
med Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
ansåg den sednast till afslag framställda propos:n hafva blifvit
besvarad med öfvervägande Ja.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voleris-propos.:
Den som bifaller det af LagUtsk. i Irsta punkten af Betänk.
N:o 41 framlagda förslag till författn., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 25.
Nej — 55.
2:dra punkten, innehållande hemställan om en underd. anhållan
hos K. Bl.
K. o. Ad. fann, att, i följd af dess i afseende på Utslcs författnisförslag
fattade beslut, den i förevaride punkt gjorda hemställan
hade förfallit.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Jag får för R. o. Ad.
tillkännagifva den sorgliga nyheten, att Gr. Puke i går afled efter
endast några timmars sjukdom. Gr. Pukes vänner hafva i honom
förlorat en person, som de mycket värderade, och då jag är öfvertygad
att R. o. Ad. delar deras saknad, så har jag såsom ledamot
af det Verk för hvilket Gr. Puke i lifstiden varit chef, ansett mig
böra meddela denna underrättelse.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
nedannämnde d. 9 dennes på bordet lagda Utlåt, och Betänk.
, nemi. från
BevillningsUlshollel:
N:o 23, i ani. af återremiss utaf Utskis i Betänk. N:o 10
afgifne yttranden och förslag angide tullbevillningen; och
530
Den 12 September.
Jfllmänka Besvärs- och Ekonomiutskottet :
N.-o 110, i ani. af väckte motioner rörande skjutsnjngsbesväret.
Föredrogs ånyo Riddarb.Utsk:s d. 5 och 9 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 16, ang:de viikoren för utdelning af en medalj
öfver Presid:n August von Hartmansdorff.
Hr von Frairöken, Georg Wolfgang: Med anledning af
den discussion som fördes då denna fråga förra gången förevar bar
jag ansett det vara Utsk:s pligt att inkomma till R. o. Ad. med
ett nytt förslag. Utsk. åter har ansett, att man borde ånyo remittera
frågan till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien
jemte den hos R. o. Ad. förda discussion. Om nu VitterhetsAkademien
vidblifver sitt förra beslut, frågan återkommer till R. o.
Ad. i samma skick och om R. o. Ad. då fattar ett annat beslut
blir följden den att ingenting blir af med medaljens preglande;
ty R. o. Ad:ns beslut kan icke uphäfvas och Akademien torde icke
ändra sitt 2:ne gånger fattade beslut. Med anledn. deraf får jag
föreslå, att R. o. Ad. nu behagade fatta ett beslut i denna fråga
och sedermera genom protokolls-utdrag gifva VitterbetsAkademien
detsamma tillkänna och begära dess godkännande. Jag vågar derföre
framställa följande förslag: att medaljen utföres i 10:de stor.-r
leken; att å åtsidan anbringas aflidne Presidenten von Hartmansdorffs
bröstbild med omskrift: Aug. von Hartmansdorff f. 1792 d.
1856; å frånsidan en eklöfskrans, med inskrift inom kransen:
Enhälligt tillerkänd af Sv. R. o. Ad. 1856. Hvad vidare beträffar
sättet för medaljens lösning, så bbr jag äfven i detta afseende
varit af olika tanka med Utsk. Jag anser det i allmänhet icke
vara lämpligt, att bestämma en viss summa för ett visst ändamål,
när man icke så noga. kan veta, huru stor kostnaden kommer att
blifva.
Hr Printzensköld, Carl: Sjelfva texten eller öfverskriften
på detla Betänk, visar att den fråga, som Hr von Francken först gjort
till föremål för sitt yttrande, hvarken kan eller bör af R. o. Ad.
pröfvas. Utsk. har nemi. förklarat, att innan det meddelar förnyadt
Betänk, så har det velat inhemta Vitterhets-, Historie- och AntiqvitetsAkademiens
Utlåt. aog:de anmärkn:r som blifvit gjorda mot
den af Akademien gillade inskriften å medaljen. Hr von Frankens
förslag att R. o. Ad. nu s%ulle fatta sitt beslut i detta ämne
torde således vara formvidrigt, hvarföre jag icke kan understödja
detsamma, utan anhåller att Hr Gr. o. Landtm, icke måtte framställa
någon propos. derå. Avad åter angår det ärende, som utgör
föremål för detta Betänk, och sorn således kan blifva föremål
för R o. Ad:ns definitiva beslut, så har jag väl sett, att Hr von
Francken varit af olika tanka med Utsk:s pluralitet, men jag för
min del anser Utslcs Utlåt, vara så väl grundadt, att jag tillstyrker
R. o. Ad. att bifalla detsamma.
Den 12 September.
231
Fr. Cederström, Rudolf: Med afseende på den fråga,
ang:de hvilken RiddarhsUtsk. framställt ett bestämdt förslag är jag
af samma tanka som Hr Prinlzensköd, och anhåller om bifall, men
med afseende på den fråga som Utsk. ansett sig böra ajournera,
så tror jag att R. o. Ad. äfven kan taga denna del af ärendet i
betraktande, utan fara för några formella hinder; ty R. 0. Ad. har
ingalunda på sätt Hr Printzensköld förutsatt och förmodat, beslutat
att icke i ärendet fatta definitivt beslut innan Vitterhets-,
Historie- och AntiqvitetsAkademien yttrat sig öfver de olika
meningar, som här yttrades, då frågan förra gången förevar
till behandling. R. o. Ad. beslöt förra gången att återremittera
frågan, och detta gör en betydlig skillnad med afseende på
det formella. Enl. min tanke har Hr von Francken på ett förtjenstfull!
sätt upfattat frågan, sådan den vid nämnde tillfälle från
olika sidor skärskådades, och anser derföre att förslaget förtjenar
bifallas af R. o. Ad. Hr Francken har i sitt förslag icke omnämnt
det som förra gången väckte något klander, nemi. att medaljen
skulle förklaras vara Presidenten Hartsmansdorff tillerkänd af både
vänner och motståndare, ty man gjorde då den invändningen att
man på samma gång kunde vara både vän och motståndare. Hr
Francken har föreslagit, att å frånsidan af medaljen måtte anbringas
en eklöfskrans med inskrift: »Enhällig tillerkänd af Sv. R. o.
Ad. 1856», och derigenom har han undvikit den oegentlighet, som
låg i den förra inskriptionen. Förra gången gjordes äfven anmärkn.
deremot att förslaget icke omnämnde, att en bröstbild skulle
anbringas på medaljen. Hr von Franckens förslag innehåller deremot
äfven, att en bröstbild skulle anbringas. Jag kan icke förmoda,
alt Vitterhets-, Historie och AntiqvitetsAkademien skulle
ogilla den här föreslagna inskriptionen; ty den är icke språkvidrig,
och den strider hvarken mot det logiska eller en ur allmänna
begrepp bemtad smak. Det är icke på grund af egen otillräcklig
insigt som jag yttrar detta, utan det är på grund af det
yttrande som RiksHeraldikern Frih. Stjernstedt afgaf, då frågan
förra gången här förevar. Den omväg Hr Printzensköld föreslagit
anser jag vara mindre nödvändig, frågan skulle derigenom
komma att uptaga längre tid än den i anseende till sin enkla
beskaffenhet förtjenar. Jag anhåller derföre om bifall till Utk:s
hemställan och dessutom till det af Hr von Francken gjorda tillägget.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att, på sätt Hr von Francken
föreslagit nu genast fatta beslut ang:de inskriften på den medalj, som
skall slås öfver framlidne Presidenten Hartmansdorff, låter sig i formelt
hänseende icke göra, då Ståndet genom sin förra återremiss förklarat
sig behöfva nytt Utlåt, från Utsk., innan Ståndet kan fatta sitt
beslut, och då sådant Utlåt, ännu icke blifvit afgifvet. Efter jag
har ordet anser jag mig dessutom böra uplysa, att det enskildt
blifvit mig meddeladt, att denna fråga förevar vid Vitterhets-, Historie-
och AntiqitetsAkademiens sista sammanträde, men att något
beslut likväl icke blef fattadt, emedan den person var frånvarande,
som särskildt fått sig denns fråga anförtrodd. Vid Akademiens
232
Den 12 September.
nästa sammanträde blir likväl frågan troligen afgjord, och vid sådant
förhållande hemställer jag, om man icke hör lemna denna
del af Betänk, utan vidare beslut, för att undvika en obehaglig
kollision. Jag föreställer mig äfven, att Hr von Francken efter
denna uplysning nedlägger sitt påstående, så att vi kunna öfvergå
till sednare delen af Utskts Betänk., hvilken angår ett särkildt
förslag.
Hr von Francken: Efter den af Gr. Lagerbjelke meddelade
uplysning afstår jag från mitt förslag.
Frih. Cederström: Då Gr. Lagerbjelke delgifvit Ståndet
en uplysning, som för mig och de flesta var obekant, nemi. att
denna fråga var under behandling i Vitterhets-, Historie-och AntiqvitetsAkademien,
så vill jag icke yrka ett immediat afgörande
af densamma.
Utslcs förevtde Utlåt, blef uppå härefter framställd propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Riddarh.Utslcs d. 5 och 9 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 17, ang:de erläggande af en afgift utaf hvarje
ledmot af R. o. Ad., som uttager polett för inträde å Riddarhuset.
Hr Blomstedt, Christian Jakob: Jag får bos Pir Gr.
0. Landtm, anhålla, att reservationerna måtte blifva upläste.
Sedan denna upläsning försiggått, yttrade
Hr Blomstedt: Jag anser de skäl, som blifvit anförda i
reservationerna vara tillräckliga för att åvägabringa afslag å motionen,
och ämnar derföre icke vidare yttra mig deröfver. Jag
inskränker mig således till att yrka afslag å motionen, och hos
Hr Gr. o. I,andtm. anhålla om propos. på det i min reservation
framställda förslag: att något beslut om medels anskaffande till
betäckande af kostnaden för Riddarhusets reparation icke borde fattas
förr, än Riddarh.Direkt:n deraf anmäler behofvet och inkommer med
sitt förslag att fylla bristen.
Fr von Francken, Georg Wolfgang: Det är säkert
hvar och en af R. o. Ad:ns ledamöter bekant att Riddarh.-byggnaden
för närv:de undergår en större reparation, och att medel
saknas till verkställande af denna reparation, hvilken är beräknad
att upgå till 100.000 Rdr Bko. Riddarh.Utsk. har haft all möda
osparad för att finna utvägar till dessa medels anskaffande. Flera
förslag hafva varit å bane, och efter många och långa öfverläggn
ingar har Utsk. slädnät vid ett å Riddarhuset d. 29 sisth Nov.
af Hr Ehrenhoff väckt förslag, hvarigenom en afgift skulle åläggas
hvarje ledamot, som uttog polett. Utsk. har visserligen hyst betänkligheter
vid att föreslå en sådan afgift, men som inget bättre
Den 12 September.
233
förslag fanns till hands och någonting måste göras, trodde Utsfe.
sig böra tillstyrka detsamma. Då jag nn begärt ordet, är det ej
min mening hvarken att tillstyrka eller afstyrka detta förslag. Sodan
Betänk, blef afgifvet har jag under samtal med åtskilliga ledamöter
of Ståndet funnit, att. flere äro mot detta förslag, men deremot
har jag genom dessa samtal blifvit betänkt på ett annat
förslag, som jag anhåller att. få framställa till B. o. Ad:ns bepröfvande,
och hvarpå jag anhåller om Hr Gr. o. Landtm, propos.
Förslaget lyder som följer: salt hvarje medlem af B. o. Ad. som
betalar skatt efter 2:dra artikelns Bevillning skall till Riddarh.-  bygenadens iståndsättande och framtida underhåll betala 10 öre
Rmt på Rdr:n af den bevillning han efler 2:dra artikeln erlägger.
För den händelse att R. o. Ad. afslår Ulslcs Betänk., anhåller jag
om bifall till detta förslag. Uplysningsvis får jag nämna att om
förslaget vinner bifall, så har jag en motion i beredskap, på hvilken
jag ämnar anhålla om remiss till
Ständerne genom sitt bifall må gifva laga kraft åt R. o. Ad:ns
beslut.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman: Genom Riddah.Direkt:ns
Riksdagsherätlelse blef det för R. o. Ad. kunnigt att en större
reparation erfordrades för Riddarb.-byggnadens bestånd. Yid granskning
af Riddarhusets räkenskaper fann jag att kassans tillgångar
icke medgåfvo en sådan utgift, och det var för att jemna detta
missförhållande mellan tillgånger och utgifter som jag väckte min
motion. Jag gjorde det i sanning under förhoppning att någon
klokare och mera inflytelserik ledamot än jag skulle under loppet
af Riksdagen framkomma med ett bättre förslag. Denna förbopning
hade jag så mycket större skäl att fortfarande hysa som R.
o. Ad. under Riksdagens lopp icke allenast beslutat den oundgängliga
grund-omläggningen, utan ock den mindre nödvändiga
reparationen af Riddarhus-salen. Jag grundade denna förhoppning
äfven derpå att hvarje klok hushållare, då han beslutar en utgift,
också vet hvarifrån han skall taga mede! dertill. Nu hafva 11
månader förflutit, och under denna tid har jag hört mycket klander
mot min motion, men icke ett enda förslag att afhjelpa bristen.
Då jag af tillgifvenhet för det Stånd, hvaraf jag har den
äran att vara en medlem, icke för min del kan godkönna att tillfölje
af brist på penningar, då sådana likväl k unna anskaffas, Riddarb.
-Byggnaden faller i ruiner, och Ståndets anseende nedsältes,
så hor jag vågat fästa upmärksamheten på den enda väg alt anskaffa
penningar, som enl. min tanka är värdig R. o. Ad., nemi.:
genom tillskott af dess egna medlemmar. Jag sökte inom Utsk.
understödja motionen, icke derföre att den var min, icke derföre
att jag ansåg detta sätt vara det bästa, utan derföre att den var
den enda i ämnet. Då nu Hr von Francken framkommit med ett
annat förslag, som möjligen är bättre, så vill jag inskränka mig
till att vördsamt hemställa det Höglofl. Ståndet ville lemna sitt
bifall till ett af dessa förslag. Skulle jag särskildt gifva något
af dem företrädet; tror jag nästan att det blefve Hr von Franckens
234
Den 12 September.
emedan det sannolikt gifver större tillgångar. Jag har velat afgifva
denna förklaring så tidigt, att den möjligen kan blifva en afledare
för det oväder jag har skäl att vänta mig. Jag anhåller dessutom,
att få göra en anmärkn. vid det här uplästa Riddarh.Ulslcs
prot. Mern. omtalar såsom tillgångar 48,600 Rdr löpande med
4^ proc. ränta, men hvilka borde kunna utlånas mot 6 proc. Jag
får uplysa R. o. Ad. att detta är ett misstag; ty de 48,600 Rdr
finnas val i Riddarhusets förvar, men deraf tillhöra endast 2,000
Rdr Riddarh.Kassan.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att på sätt en värd talare
här föreslagit, upskjuta frågan ang:de sättet för penningars anskaffande
till en obestämd framtid, torde ej vara tjenligt; ty att vi
behöfva en beskattning för att anskaffa penningar till Riddarhusets
reparation lärer icke kunna bestridas. Det återstår då att utfinna
det lämpligaste sättet för en sådan beskattning. I detta hänseende
har Utsk. föreslagit att hvarje ledamot af K. o. Ad. skulle vid
polettens uttagande till lliddarh.Kassan erlägga en afgift af 25
Rdr Rmt. Detta förslag kan visserligen i visst afseende hafva sina
fördelar, men man lär väl icke kunna neka, att det har än flera
olägenheter, och bland andra den, att R. o. Ad. icke har någon
bestämd rättighet att ålägga en sådan afgift, hvarföre det torde
blifva svårt att uttvinga den, om någon som vilie taga ut pollett
förklarade sig icke erlägga denna afgift frivilligt. Hr von Franckens
förslag tyckes deremot vara tjenligare; ty derigenom kommer beskattningen
att falla någorlunda jemnt på alla Ståndets ledamöter.
Om man reglerar denna afgift på så sätt, att hvarje adelsman får
betala till Riddarh.Kassan vissa proc. af den bevillning som han
erlägger till Staten enl. 2 Art. BevillmsFörordmn, så är det gifvet
att om också denna beskattning, till följd af brister i Be vill n :sFörordn:n,
icke kommer att falla fullt jemnt efter hvar och ens
förmögenhet, så blir den likväl fördelad i vida rättvisare förhållande
till hvars och ens årliga inkomst än det af Utsk. föreslagna.
Jag kan således icke annat än gilla detta förslag, ifall det, sedan
R. o. Ad. antagit detsamma, på sätt Hr von Francken upgifvit,
åtföljes af en motion att det af R. St:r må intagas i Be v ilin :sFörordn.
-n, hvarigenom det blifver ett fullt gällande beslut; hvaremot
de afgifter, som endast ett ensamt Stånd pålägger, kunna naturligtvis
endast blifva frivilliga. Om R. o. Ad. vill ålägga sina
medlemmar en sådan beskattning, så är det icke att förmoda att
de öfriga Stånden skola sätta sig deremot, utan tager jag alldeles
för gifvet, att delta stadgande då kommer att inflyta i BevillmsFörordn:n.
Sedan jag sålunda förklarat mig till alla delar instämma
i det sätt att lösa frågan, som Hr von Francken föreslagit,
nödgas jag likväl förklara det jag icke anser denna fråga så
utredd att R. o. Ad. genast bör deröfver besluta; ty först och
främst har Riddarh.Direktm icke blifvit hörd, och då de penningar,
som på detta sätt skulle erhållas, just skulle användas alt
fylla bristen i de nuvrde tillgångarne, så är det högst nödvändigt
att den administration, som bar dessa tillgångar under sin förvalt
-
I)e ii 12 September.
23H
ning, blir hörd, på det den må blifva i tillfälle att upgifva,
hvilka dessa tillgångar äro och hvad som af dem är disponibelt.
Man kan således icke lämpligen afgöra denna fråga, innan Riddar
h. Direkt:n blifvit deröfver hörd; ty med all aktning för de uträkningar,
som af enskilda riksdagsmän blifvit gjorda, så kan det
icke förnekas, att det är någon skillnad mellan en sådan på enskild
hand gjord uträkning och ett officielt embets-utlåtande från
den Direktion under hvars förvaltning kassorna stå. Och dessutom
kan det finnas andra utgifter som måste bestridas, hvilket
icke kan utrönas utan Riddarh.Direktms hörande. Jag anser vidare
Hr von Franckens förslag vara så genomgripande, att Riddarh.-  Utsk. borde sättas i tillfälle att deröfver yttra sig, hvilket naturligtvis
blir omöjligt om R. o. Ad. nu genast antager detsamma.
Jag anhåller derföre om återremiss på Betänk., och föreställer jag mig
att Ståndet så mycket hellre bör bevilja en sådan återremiss, som
det olyckligtvis återstår af Riksdagen en vida längre tid för alt
upgöra statsregleringen, än som kan behöfvas för Riddarh.Utsk.
att höra Riddar!).Direktm och sedan inkomma med sitt eget Betänk.,
och det blir ändå tid öfrig att väcka motion om beslutets intagande
i Bevilln.Förordnm. Vid sådant förhållande vågar jag förnya
min vördsamma anhållan om åjterremiss af Betänk.
Hr von Francken: För min del vill jag icke motsätta
mig den af Gr. Lageibjelke föreslagna återremissen, då utan tvifvel
frågan kommer att derigenom blifva närmare utredd, men jag
anhåller åtminstone, att Riddarh.Utsk. måtte åläggas alt så fort
som möjligt inkomma med förslag i detta hänseende.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Penningar till Rid
darhusets
reparation måste anskaffas, derom äro vi alla ense, det
är endast om sättet vi tvista. För egen del. ger jag företrädet åt
Utskis förslag. Man säger att vi icke äga grundlagsenlig rätt att
beskatta någon af Ståndets ledamöter. Ar det orätt att ålägga
adelsmannen en afgift då han inträder här, måste det väl vara
ännu mera orätt, att, enl. Hr von Franckens förslag, affordra honom
en med 10 proc. förhöjd bevillning, en bevillning som äfven skulle
drabba den som aldrig tänkt begagna sin riksdagsmannarätt. Det förefaller
väl despotiskt, att, derföre att jag år född adelsman, skall jag
betala högre bevillning än alla andra medborgare. Att deremot
den sorn vill begagna sin dyrbara representationsrätt äfven bidrager
något till Riddarhusets underhåll, detta är endast billigt. Då
R. o. Ad:ns representationsrätt bestämmes af Riddarh.Ordmn torde
ingen kunna neka att erlägga den föreslagna afgiften, såvida en
§ införes sorn stadgar att för hvarje polett skall erläggas 25 Rdr
Rmt. —- Återremiss är begärd; jag vill icke motsätta mig densamma,
ehuru jag fruktar att följden kan blifva den, att Riksdagen
slutar innan penningar blifvit anslagna. Huru Riddarb.Direkt:n
då skall bete sig är mer än jag förmår fatta.
Hr Blomstedt: Det är med anledn. af de yttranden som
här blifvit afgifna som jag täger mig friheten att ånyo uptaga
236
Den 12 September.
R. o. Adms upmärksamhet. Emot det i min reservation framställda
förslag, att något beslut om medels anskaffande till betäckande
af kostnaden för Riddarhusets reparation icke borde fattas
förr än Riddarh.Direktrn deraf anmäler behofvet och inkommer
med sitt förslag att fylla bristen, anmärker Gr. Lagerbjelke, att
behofvet af penningar är allmänt erkändt, och att det endast är
fråga om sättet för dessa penningars anskaffande. Då jag i min
reservation säger: »för att fylla bristen», så måste väl följa deraf
ätt jag erkänt det ett behof finnes. — Hvad angår det af Hr von
Francken väckta förslag, så anser jag det vara en ny motion,
öfver hvilken R. o. Ad. icke kan besluta innan Riddarh.Utsk.
deröfver yttrat sig. Utsk:s Betänk, innehåller endast ett yttrande
öfver Hr von Ehrenhoffs motion, och Ståndet måste först afgöra
om den skall antagas eller icke. Sedan kan Hr Gr. o. Landtm,
framställa propos. på remiss af Hr von Franckens motion till
Riddarh.Utsk. Jag måste motsätta mig återremiss, ty en sådan
låter sig ej göra enl. mitt förmenande.
Hr Printzensköld, Carl: Jag för min del anser att hvarken
Riddarh.Utsk:s pluralitet eller Gr. Björnstjerna uppfattat frågan
ur dess rätta synpunkt, då de tillstyrkt alt hvarje adelsman
som ville begagna sig af sin Riksdagsmanna-rätt, och för detta ändamål
anmälde sig till poletts erhållande, skulle vid polettens uttagande
erlägga 25 Rdr till Riddarhuskassan. Derigenom skulle
för det första en stor orättvisa begås mot dem, som sitta för
fullmakter; ty det händer, har händt, och kommer framdeles att
hända, att en fullinakts-utgifvare dör, och då nödgas den, som
suttit för honom, såvida han icke vill förlora sin Riksdagsmannarätt,
att skaffa sig fullmakt af annan person, hvilken äfven kan
kumma att aflida under Riksdagens lopp. På så sätt kan han
blifva tvungen att 3- eiler 4 gånger uttaga ny polett, och om han
då hvarje gång skulle erlägga 25 Rdr, så blefve hans representationsrätt
väl dyrköpt, jemförelsevis med hvad de öfriga medlemmarne
ef R. o. Ad. fått betala. Riddarhuset är dessutom enligt
min tanke icke ensamt de ledamöters tillhörighet, som infinna
sig vid Riksdagarne och uppträda der som representanter,
utan det är en egendom som tillhör hela den Svenska adeln såsom
stånd, och det är derföre också detta stånds gemensamma
skyldighet att bidraga till byggnadens vidmakthållande. Då det
nu befunnits att Riddarhusets grundvalar erfordra en så vidlyftig
reparation, att Riddarhuskassan icke är istånd att bestrida de derför
erforderliga utgifterna, så synes mig detta vara en angelägenhet,
som rör icke allenast de vid Riksdagen varande medlemmarne, utan
äfven alla de öfriga. Vid sådant förhållande anser jag det icke finnas
något lämpligare sätt för dessa medels anskaffande, än att för R. o.
Ad:s ifrågavule ståndsangelägenhet följa samma grunder som man följer
vid medels för statens räkning. På denna grund hvilar äfven det, af
Hr v. Francken framstälda och af Gr. Lagerbjelke förordade förslaget.
Om också, på sätt Gr. Lagerbjelke anmärkt, grunderna för Bevillningsförordningen
icke äro af den beskaffenhet, att man kan
Den 12 September.
237
vara fullt säker det beskattningen faller liba i förhållande till
förmögenheten, så äro de likväl bättre än inga, och jag förenar
mig så mycket heldre om Hr von Franckens förslag, som det
verkligen är billigt, att de rike ledamöterne af 11. o. Åd. för
detta ändamål skatta mera, än de mindre bemedlade. Om man
vidare kumle i Bevilln:sFörordn:n införa en § ang:de denna beskattning,
så att den blefve executiv, så vore det mycket nyttigt
och ändamålsenligt. Jag skulle således önska framgång åt Hr
von Franckens förslag, såvida icke gällande former hindrade en
sådan framgång. Jag förenar mig derföre i stället om Gr. Lagerbjelkes
sista yrkande nemi. återremiss, under förhoppning att 11.
o. Ad. framdeles måtte fatta ett sådant beslut, att man icke behöfver
påminna sig, huru som den store RiksCanzlern Axel Oxenstjerna
nödgades vid denna byggnads uppförande med stränga
ordalag bestraffa R. o. Ad. för det ringa nit de visade att medelst
bidrag påskynda dess fullbordande.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har att välja emellan Utsk:s
och Hr von Franckens förslag, men skillnaden är den, att om R.
o. Ad. antager Utsk:s förslag, så blir afgiflen frivillig, men om
R. o. Ad. antager Hr von Franckens förslag, så blir den utmätningsgilld.
Ett stånd k3n icke besluta, att dess medlemmar skola
betala den eller den afgiften; ty för att beslutet skall blifva lagligen
gällande för andra än dern, som vilja erlägga denna afgift
frivilligt, erfordras att man vid fattandet af beslutet följt de reglor
som Grundlagen föreskrifver, då det är fråga om beskattning.
Nu medger icke ltiksd:sOrdn:n att skatter kunna påläggas genom
ett särskildt stånds beslut. Om R. o. Ad. egde laglig rätt att i
Riddar!).Ordn:n införa en paragraf, som ålade hvar och en, som
uttoge polett, att erlägga 25 Rdr, så skulle Ståndet med lika
rätt kunna ålägga honom att betala 2,500 Rdr eller hvilken summa
som helst. Jag hemställer hvart det skulle leda, om R. o. Ad.
ville begagna sig af en sådan utväg, i så fall skulle säkert alla
anse åtgärden vara formelt oriktig, men är han det i ena fallet,
så är han det äfven i det andra. Grundlagarne erkänna ingen
annan beskattning, än den som pålägges af R. St:r, och det är
också en sådan beskattning, som Hr von Franckens förslag afser.
Enligt detta skulle Ståndet först utstaka de grunder, enligt hvilka
det önskade att beskattningen måtte utgå, och sedan skulle R.
St:rs bekräftelse derå sökas. På så sätt blefve beskattningen laglig,
och, som jag förut yttrade, det låter icke tänka sig, att de
öfriga stånden skulle vägra sitt samtycke, om R. o. Ad. önskade
att beskatta sig sjelf på detta sätt för en dess enskilda angelägenhet.
Då jag förra gången hade ordet, förbigick jag omnämna
ett skäl, hvarföre jag anser, att äfven de, som i likhet med mig
gilla Hr von Franckens förslag, böra yrka återremiss. Det är
nemi. nödvändigt att få utredt icke allenast huru mycket penningar,
som böra anskaffas, utan äfven huru mycket penningar, som
kommer att inflyta genom den af Hr von Francken föreslagna afgiften
af 10 proc. på andra Artis bevillning. Den värde talaren
238
Den 12 September.
har visserligen enskildt uppgifvit att han approximativt beräknat
den summa som på så sätt skulle komma att inflyta, men det är
nödvändigt att Ståndet så noga som det med våra statistiska förhållanden
är möjligt får detta utredt. Jag förnyar derföre min
anhållan om återremiss.
Gr. Björnstjerna: Det händer någon gång att jag och
Hr Printzensköld äro af olika tankar, så äfven nu. Hr Printzensköld
anser att man skulle betala sin representationsrätt allt för
dyrt, om man derföre möjligen komme att erlägga 50 Rdr
Bko. För min del anser jag denna rättighet så dyrbar att jag
icke vet med hvilket pris den kunde uppvägas. Vidare tjär Hr
Printzensköld talat om det rättvisa i att den rika erlägger mera
till Riddarhusets reparation än den fattige. Denna åsigt är fullkomligt
stridande mot den grund, hvarpå Svenska Adeln hvilar;
alla äro här lika, den äldste Grefven och den yngste adelsmannen,
den rike och den fattige, den höge och den läge, alla hafva
lika rättigheter, men äfven lika skyldigheter. Är denna princip
riktig, måste det äfven vara orätt, att den ene ledamoten till
Riddarhuset betalar 1000 Rdr, då den andre dertill icke betalade
någonting. Detta om sjelfva saken. Jag öfvergår nu till det formella
i frågan, Gr. Lagerbjelke har icke besvarat mitt inkast,
att då vår representationsrätt bestämdes af Riddarh.Ordn:n, och
då denna sednare kan ändras genom K. M:s och R. o. Ad:s öfverensstämmande
beslut, måste också en bestämmelse om huru vid
polett-uttagningen skall tillgå, vara fullt laglig. Gr. Lagerbjelke
gör sig fullkomligt säker på den utgång frågan skall få, om den
skickas till Bevilln.Utsk.; jag som sitter i nämde Utsk. anser
deremot för mer än troligt, att de öfriga Ståndens ledamöter antingen
komma att säga: »Detta är en enskild sak, de mått och
steg R. o. Ad. vidtager för att reparera sitt samlingsrum, rörer
icke Svenska folket i sin helhet», eller också: »Det är obilligt
att en samhällsklass skall erlägga högre Bevilln. än de öfriga»,
och afslå frågan. På hvad fot stå vi då? R. o. Ad. har hänskjutit
frågan till Bevilln.Utsk.; detta har afslagit den. Hr von
Franckens förslag reducerar sig då troligen till intet. Jag vill
likväl icke motsätta mig en återremiss, som Ståndet tyckes önska,
ehuru jag fortfarande tror att resultatet blifver = 0.
Hr Blomstedt: Jag tar mig friheten att ånyo hos Hr Gr.
o. Landtm, anhålla om afslag på Hr Ebrenhoffs motion, hvarjemte
jag får anhålla om propos. på bifall till det af mig framstälda
förslag att något beslut om medels anskaffande till betäckande af
kostnaden för Riddarh:s reparation icke bör fattas förr, än Riddarh.-  Direktionen deraf anmäler behofvet. och inkommer med sitt förslag
att fylla bristen. Dervid får jag likväl göra den anhållan,
att Hr Gr. och Landtm, ville efter ordet «bohofvet» tillägga »och
kostnadsbeloppet». För öfrigt får jag fortfarande motsätta mig
återremiss. I sjelfva ordet »återremiss» ligger att anmärkn:r skola
hafva blifvit framstälda mot Utsk:s förslag; nu har Utsk. icke
Den 12 September.
232
yttrat sig om det sätt hvarpå kostnaderne skulle betäckas, utan
endast yttrat sig om Hr Ehrenboffs motion, hvilken pluraliteten
tillstyrkt, och reservanterna afstvrkt. Jag tror således, att Ilr
Gr. o. Landtm, icke kan framställa propos. på återremiss. Hvad
angår det af Hr von Francken väckta förslag, så vill jag icke nu
motsätta mig det, men jag anser det vara en ny motion, hvilken
i vanlig ordning måste remitteras tili Riddarb.Utsk., der jag bl ifver
i tillfälle uttala min åsigt om det gjorda förslaget.
Hr Printzensköld: Jag anhåller endast att få med anledn.
af Gr. Björnstjernas anmärkn. i R. o. Adis minne återkalla, att
jag ingalunda sagt, dst representationsrätten på detta rum kunde
blifva för dyrköpt. Jag har sagt, att det vore orättvist, om händelsen
kunde foga så, att en eller annan ledamot finge betala 100
Rdr, då de öfrige endast betalade 25, hvaraf måtte följa att den
enes representationsrätt blefve jemförelsevis mera dyrköpt än den
andres. Hvad för öfrigt angår Gr. Björnstjernas anmärkn. att de
förmögnare af R. o. Ad. enligt Hr von Franckens förslag skulle
komma att betala mera till Riddarhis reparation, än de öfriga
ehuru alla såsom representanter ega lika rättigheter, så får jag
erinra om något, som händer både oss och öfriga nationers medlemmar,
nemi. att hvar och en får i förhållande till sin förmögenhet
bidraga till fyllande af statens tarfvor, under det vi såsom
medlemmar af staten ega lika rättigheter.
Frih. Job. Gustaf Paykull: Jag hyser icke den tanke
att E. o. Ad. kan i sin Eiddarh.Ordn. införa hvilken beskattning
som helst. 12 § Riksd.Ordn. säger: att Eiddarh.Ordn. skall vara
i öfverensstämmelse med Grundiagarne, och 79 g i Riksd.Ordn.
säger: att ingen af R. o. Ad., som, enligt Riddarh.Ordn., till säte
och stämma berättigad är, icke eller någon lagligen kallad eller
vald Riksdagsman före annat stånd, må kunna, af hvad anledn.
som helst, förmenas att Riksdagen bevista. Dessutom skulle i så
fall R. o. Ad. kunna pålägga så stor afgift att en stor del blefve
uteslutna från all möjlighet att vinna inträde här. Ett sådant
stadgande står enligt mitt begrepp i strid med 79 § RiksdagsOrdn.
och jag får derföre afstyrka detsamma. Hr von Franckens
förslag synes mig mycket bättre, men procentens storlek blir
alltid beroende af det behof, som skall fyllas, och derföre torde
man först böra utröna bebofvets storlek innan man bestämmer
något med afseende på procenten. Jag yrkar derföre återremiss,
på det Riddarh.Utsk. måtte komma i tillfälle, att uträkna huru
stor procent, som är af nöden, för att fylla behofvet. Sedan R.
o. Ad. då fattat sitt beslut i ämnet, kan Hr von Francken, om han
så finnér för godt, väcka sin andra motion, på det att beslutet
må till sin verkan erhålla fullt laglig kraft.
Gr. Lagerbjelke: En värd ledamot har här yttrat, att
han ansåg det vara mera öfverensstämmande med R. o. Ad:s idée,
att de afgifter, sorn voro af nöden för Riddarh.-s reparation, ut
-
240
I)eii 12 September.
togos till lika belopp af alla R. o. Adis ledamöter. I detta yttrande
ligger ännu ett skäl, hvarföre man bör bifalla återremiss;
ty utom det att Riddarh.Utsk. då blefve i tillfälle att utreda,
huru stor procent af beviilningen efter 2idra artikeln, som behöfde
påläggas R. o. Adis medlemmar, för alt betäcka den ifrågavarande
brislen, så kunde man äfven få genom Riddarh Utsk. utredt,
huru stor förhöjning af capitations-afgiften, som erfordrades för vinnande
af samma ändamål. Jag yrkar derföre fortfarande återremiss.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, framställde att, sedan Hr von Francken, nnder
medgifvande af återremiss, afstått från sin anhållan om proposition
å sitt särskildta förslag, blifvit yrkadt dels af flere ledamöters
återremiss och dels af Hr Rlomstedt, att R. o. Ad., med afslag å
Utskis Utlåt., måtte förklara, att något beslut om medels anskaffande
till betäckande af kostnaden för Riddarhis reparation ej bör
fattas förr, än Riddarh.Direktionen deraf anmäler behofvet och
kostnadsbeloppet och inkommer med sitt förslag att fylla bristen.
Den härefter först till bifall å Utskis Utlåt, framstälda propos.
besvarades med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. ansåge de emot Utskis utlåtande framställda anmärknir
föranleda till detsammas återremitterande samt efter det svaren
härvid utfallit med starka Ja jemte några Nej, förklarade det han
funnit Ja öfvervägande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin inkomne
Utlåtin och Mern., nemi. från
SlalsUlskollel:
Nio 122, angide regleringen af utgifterne under Riksstatens
Sjette Hufvud-titel;
N:o 123, i ani. af väckt motion om förhöjning i lösningspriset
för inom Riket tillverkad salpeter;
Nio 124, i ani. af erhållne ålerremisser å Betänkandena Niris
42, 43, 71 och 72, angide reglering af utgifterne under Riksstatens
Andra, Tredje, Fjerde och Femte Hufvud-titlar;
Bevillningsutskottet.
N:o 24, angide tull-bestämmelserne för artikeln brännvin
och sprit;
BanhoUtskotlet:
Nio 47, i ani. af väckt fråga om anskaffande af ny ändamålsenlig
byggnad för R. Stis Bank;
Nio 48, i ani. af R. Stis beslut öfver Betänkandet Nio 37,
med förslag till reglering af Bankens låne- och. kreditiv-rörelse;
samt
Nio 49, i ani. af RiksStins beslut öfver Utlåtandet N:0 38,
med förslag till vissa förändrade föreskrifter, angide Bankens vexlings-kassa
och depositions-rörelse.
Slutligen och enär enligt hvad i dag blifvit anmäldt Gr.
Puke, Folke Magnus, med döden afgått samt Hr Tornerhjelm,
Den 14 Sep tember.
341
hjelm, Rudolf, afsagt sig sin plats såsom Elektor, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Bänkmän att sammanträda till val af 2:no
Elektorer efter Gr. Puke och Hr Tornerhjelm.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Måndagen den 14 September 1857.
Plenum kl. | 1 o. m.
Justerades 4 prot:s-utdr. för d. 12 dennes samt pleni-prot.
för d. 15 sisth Juli f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att då Talmännen sisth Lördag
sammanträdt, för bestämmande af dag för föredragning samtidigt
i alla RiksSt:n af Bevilln.Utsk:s nu å föredragningslistan
först förekommande Utlåt. N:o 23, i ani. af återremiss utaf Utsk:s
i Betänk. N:o 10 afgifne yttranden och förslag ang:de tullbeviln-.n,
hade de öfverenskommit att föreslå RiksStm, att företaga nämnde
Utlåt, i det plenum, som komme att hålles nästa Onsdag, då likväl
prö/ningen att detta utlåt, torde draga ut flere dagar och det
vore angeläget att i händelse Const.Utsk. skulle undertiden inkomma
med Utlåt, öfver K. M:s Nåd. Propos. rörande Riksstyrelsens
förande under H. M. Konungens sjukdom, detta ärende ofördröjligen
handlades, hade Talmännen trott sig böra framställa deras
förslag om utsättande af dagen för föredragning af Bevilln:sUtsk:s Utlåt,
med det förbehåll, att om Const.Utsk:s Utlåt, under tiden inkom,
detsamma alltid må få upföras först å föredragningslistan och således
kunna företagas till pröfning oberoende deraf, att pröfningen
af Bevilln.Utsk:s Utlåt, icke blifvit afslutad; hvarjemte Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om II. o. Ad. biföl 1 e att Bevilln.Utsk:s Utlåt.
N:o 23 med detta förbehåll upfördes främst å föredragningslistan
för nästa Onsdag; hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s den 9 och 12
dennes på bordet lagda Betänk. N:o 110, i ani. af väckte motioner
rörande skjutsningsbesväret.
VIII H. " 16
r i
Den 14 September.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde att detta Betänk, mätte få
punktvis företagas till pröfning, dock så att Utslcs första hemställan,
som innefattade flere delar, måtte få i ett sammandrag
förekomma; hvilket bifölls.
1 :sta punkten, innehållande förslag lill förhöjning af skjulslegan
samt lill åtskilliga ändringar och tillägg i K. Cirk.Itrefv.
d. 2 Aug. 18ii.
Hr Arnell, Gust. Fredr.: Jag hade icke väntat, att denna
fråga skulle i dag förekomma och det är med ledsnad jag ser
mig nu icke vara i tillfälle alt lemna de upplysningar jag eljest
haft att meddela. Utslcs Betänk, bordlädes först i Lördagens plenum
och efter vanliga beräkningar skulle således Betänk, förekomma
nästa Onsdag. Jag har emedlertid uti Utsk. upgjort en
tablå eller sökt utreda, huru det skulle siå sig ut, om skjutsskyldigheten
lika fördelas på alla skjutsskyldige inom länet. En
sådan utredning hade Utsk. bort företaga, hvarigenom frågan fått
ett annat utseende, men detta har Utsk. underlåtit, och i stället
gjort uträkningar, som likväl icke leda till något egentligt resultat,
då man vill veta, huru en fördelning af skjutsbördan på alla
hemman inom länet utfaller. Då jag hunnit verkställa den utredning
jag omförmäit, anhåller jag att till E. o. Ad:s prot. få aflemna
densamma.
A Betänk, yrkar jag afslag, emedan jag anser högst olämpligt
att till K. M. aflåta en skrifvelse, affattad i så många punkter
söm den förov:de, och hvilka vid tillämpningen skola medföra
ganska många, om icke oöfvervinneliga svårigheter. Det enklaste
hade väl varit att hänskjuta frågan till en kommité, och anhåller
jag derföre, att den föreslagna skrifvelsen måtte upställas i enl.
med Hr af Edholms reservation.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Af alla till Ekon.-  Utsk. hähskjutna frågor har den förev:de onekligen varit den svåraste
att lösa, men också har svårligen någon vidunderligare lösning
kunnat åstadkommas än den Utsk. beredt frågan. Grundprincipen
för donna lösning har visserligen varit att bereda de
skjutsskyldiga lindring i skjutsbesväret, men något utjemnande af
detta besvär har öfvergått Utslcs förmåga. Enl. Utsk:s förslag i
l:sta punkten skall skjutsbestyret så ordnas, att snart sagdt på
hvarje gästgifvaregård skjutslegan blir olika. Utsk. hade väl i
stället bort tillse att i möjligaste måtto vinna något ändamål såsom
t. ex. att detta onus drabbar alla hemman lika och att, så
vidt
möjligt är, skjutslegan blir enahanda öfver hela riket. Allt
detta har Utsk. förbigått och åtnöjt sig med att endast föreslå,
det K. Bfhde äger att nedsätta de skjutsskyldiges bidrag men
deremot öka skjutslegan med 10, 20 å 30 ören. Lika med den
siste talaren anser jag det hafva varit svårt för Utsk. att reglera
skjutsskyldigheten, och att detta bör öfverlemnas till en kommité.
Den 14 September.
243
Härom vill jag närmare yltra mig, då den punkt förekommer,
hvari Utsk. föreslår nedsättandet af en kommité.
Såsom jag nämndt bör en hvar deltaga i skjutskvldigheten,
och det måste väl medgifva?, att den skjutsskyldigo, hvars hemman
är så beläget att det icke kan indelas till skjutsning, bör bidraga
till skjutsens upprätthållande lika väl som den, hvars hemman
blifvit anslaget till skjutsning, och hvilket är så mycket billigare
som detta onus i sednare tider märkligt tilltagit. Det är också
gifvet, att de gästgifverier, som nu äro hardt betungade med
skjutsning, åtnjuta en betydlig lindring i den mån jernvägarna
komma till stånd, och att genom dessas anläggning de, som hafva
ringa skjutsning, möjligen få vidkännas ett högre skjutsningsbesvär,
och ser man på framtiden så, om man anser förslaget orättvist,
blir denna orättvisa likväl jemkad. Jag tror likväl, att R.
St. icke böra besluta alt så skall tillgå, ty derförinnan måste
större utredning i ämnet erhållas, än R. St. kunna åstadkomma,
och denna utredning bör verkställas af en kommilé, som efter inhämtade
upplysningar afgifver sitt förslag. Till en början måste
en tillökning i skjutslegan äga rum endast af det skäl, att efter
nuvar:de taxan skjutsen icke kan betalas med det nya myntet, ty
man kan icke fördela 75 öre på jk eller | mil, utan man måste
antaga en siffra, som kan fördelas med 4; I det afseendet skulle
jag vilja sluta mig till det förslag Frih. Åkerhjelm i 2:dra punkten
af dess reservation föreslagit. Deremot kan jag icke godkänna
lista punkten af samma reservation, ty deri afses tillökning i
skjutslegan äfven å de ställen, der entreprenad icke finnes. Orsaken
dertill, att entreprenader icke allestädes kunnat till vägabringas,
kan vara tvåfaldig. Den ena, att de skjutsande icke finna
sig besvärade af skjutsningen. Det andra skälet är, att entreprenörerne
icke vilja öfvertaga skjutningsbestyret emot den förhöjda
skjutslegan, utan fordra dessutom bidrag afo skjutslaget. För att
emedlertid kunna afhjelpa detta, har Frih. Åkerhjelm i 2:ne punkter
af sin reservation föreslagit, att, då å landet entreprenör for
drar
högre bidrag af de skjutsskyldige än 30 Rdr pr hemman och
sådant blifvit med auktions-prot. styrkt, äger K. Bfbde att vid en
sådan skjutsstation bestämma skjutslegan till 1 Rdr milen för
hvarje häst, antingen entreprenad kommer till stånd eller icke.
På grund af hvad jag nu anfört yrkar jag, att R. o. Ad.
matte afslå Utslcs förslag, men deremot antaga Frih. Akerhjelms
reservation i 2:dra punkten, och att å de skjusstationer, hvarå
entreprenad icke nu finnes och der de förhållanden icke förefin
nas,
som i samma punkt omförmälas, den nuvaride legan mätte
bibehållas i det närmaste. Någon jemkning i siffran måsfe, på
sätt jag redan nämnt, göras, på det att legan må kunna betalas,
då bråk i miltalet uppkommer, roen hvilken betalning är omöjlig
med de nu föreslagna siffrorna. Jag tillstyrker derföre, att denna
siffra måtte bestämmas till 60 ören å landet och till 80 ören i
släderne, och sedermera lill 1 Rdr på landet samt 1 Rdr 20 ören
i stad, samt att, sedan med auktions-prot. styrkt blifvit att en
-
244
Den 14 September.
Ireprenad icke kan erhållas med tillskott af 30 Rdr pr hemrqan,
K. Bfhde må bestämma legan.
Hr Arnell: Då jag sist hade ordet, anhöll jag, att R. St.
skulle till K. M. aflåta en skrifvelse i enl. med Hr af Edholms
förslag. Jag afslår nu derifrån under förbehåll att få återkomma
till denna fråga då nästa punkt föredrages. I afseende på den nu
föredragna punkten vill jag, enär frågan saknar all utredning, inskränka
mitt yrkande dertill, att i skrifvelsen till K. M. R. St.
begära nedsättandet af en kommité för utredande af den förhöjning
i skjutslegan, som kan vara billig och af Regeringen interimsvis
fastställas, tills frågan blir definitivt afgjord. Ibland de skäl Gr.
af Ugglas anförde för afslag å betänk, nämnde han äfven billigheten
af att ali skjuls fördelas lika på alla hemman. Detta rönte
inom Ulsk. mycket motslånd, och mari ansåg obilligt att ålägga de
hemman skjutskyldighet, som under flera år varit derifrån befriade.
Jag hemställer likväl om, i händelse någon har en fordran hos en annan
men under flera år icke uttagit denna fordran, det kan anses obilligt,
att han vid behof utkräfver densamma. Derföre, att man
under en lid icke beböft att betala sin skuld, kan man väl icke
rimligen begära att för alltid blifva derifrån befriad. Så är äfven
med de nu från skjuts befriade hemman. Man säger, att om de
skola åläggas skjutsskyldighet, så äro de förpligtade att utgöra den
in natura, men icke att lösa sig derifrån med penningar. Vilja
de icke erlägga denna lösen, så anslå dem till reserv eller ålägg
dem hållskjuts, och jag tror, alt de då skola vara ganska belåtna
att slippa detta onus mot den föreslagna summan. Jag är öfvertygad,
att de i min motion uttalade principer, öran deraf tillkommer
icke mig, utan Landsh:n Sandströmer, hvars motiver jag uptagit,
äro de enda rigtiga, på hvilka man kan grunda en till
fredsställande
lösning af frågan, och får derföre yrka afslag på
denna punkt och att en skrifvelse till K. M. aflåtes i den rigtning
jag nu föreslagit.
Hr von Koch, Nils Samuel: Då ingen af Utslcs leda
möter
utaf R. o. Ad. här upträdt till försvar för det föredragna
betänk., och åtskillige af dem reserverat sig emot detsamma, lärer
jag äga föga hopp att på detta rum kunna bereda bifall till
betänk. Emedlertid anser jag mig pligtig att hembära Utslcs
majoritet min tacksamhet för den möda den nedlagt på utarbetandet
af detta betänk. Uti en fråga så invecklad som denna är det
mycket lätt att finna fel i det afgifna förslaget, men det är dere
mot
ganska svårt att hitta på något bättre. Denna frågas behandling
i dag har något öfverraskat mig. Betänk, var nemi. upfördt
näst efter Bevil!n.Utsk:s Utlåt. N:o 23, hvarföre jag tog för
gifvet, att det icke skulle förekomma i dag, och jag är nu icke
försedd med de upplysningar jag eljest velat meddela. Jag vill
icke påstå, att, om det vore fråga att genast antaga den af Utsk.
-tillstyrkta författning, jag skulle vilja godkänna alla detaljerne i
densamma, men jag måste bekänna, att jag icke så noga hunnit
Dan 14 Septemb er.
Öfverväga, om detaljerne mött så oöfverstigliga svårigheter man
här velat förespegla. Emedlertid, då fråga nu 8r att till K. M.
aflåta underd. skrifvelse, och K. M. han efter vederbörandes hörande
pröfva detaljerne, tänker jag icke att i frågans nuvarrde
skick bifalla betänk. Jag tror nerol., att det torde vara svårt att
hitta på något, som till sin tendens är bättre än Ulskts förlag,
om än en eller annan detalj behöfver förändras.
De båda talare, som yttrat sig i ämnet, hafva utgått från
åsigter motsatta Utsk:s nemi. att man skall jemka skjutsskvldigheten
och alt man skall komma til! det resultat Hr Sandströmer
åsyftat, eller att detta onus skall jemt fördelas på alla hemman
Jag skall alltid motsätta mig en sådan reglering af skjutssningsbesväret.
Den innebär ett erkännande, att det finnes ett sådant
onus på den Svenska jorden, en skuld, som, på sätt siste talaren
yttrat, man ännu icke utkräft, men hvilken likväl kon Utkräfvas.
Enl. min åsigt har slrjutsningen ursprungligen icke varit något
jorden åliggande onus, utan endast en upoffring, som man underkastat
sig för att emot full ersättning hjelpa trafiken i brist på
andra fortskaffningsmedel. Fåfängt skall man i författningarne
efterleta något stadgande, hvarigenom skjutsskyldigheten blifvit
ålagd jorden som ett onus, utan den skall utgöras eller man har
åtagit sig den emot full ersättning, ehuru denna ersättning nu
icke är hvad den varit just i följd af förändringar i myntet' och
varuvärdet. Säkert är, att denna ersättning varit så bestämd, att
den motsvarat mödan. Destomindre kan skjutsbesväret anses såsom
ett jorden åtföljande onus, som man öfve rlå t i t åt administrationen
att befria ett hemman från denna skyldighet och pålägga
densamma ett annat. Denna åtgärd af de administrativa myndigheterna
innebär ett ingrepp i Svenska folkets beskattningsrätt
och tiden synes i sanning vara inne, då man bör söka att så
fort som möjligt komma derifrån. Åsyftar man endast en jemkning
i skjutningsbesväret, så har man anledn. till missnöje med
Utslcs förslag, men vill man lika med Utsk. lyfta skjutsbördan
från jorden, så tror jag alt Utskrs förslag är ganska lämpligt. Det
blir kanske krångligt för resande att betala olika skjutspenningar
på olika orter, men detta kan hjelpas dermed, att upgifter öfver
skjutslegan inom riket meddelas genom från trycket utgifna taxor
i brochur-format. Detta är likväl ett gansk ringa besvär för de
resande och som än vidare kan förminskas, derigenom att skjutslegan
vid hvarje gästgifveri utsättes i dagböckerne. Det är ganska
lätt att stifta lagar, endast man icke bryr sig om, huruvida
man med den stiftade lagen skär alla öfver en kam eller icke.
Kan det vara billigt, att, såsom Erih. Åkerhjelm föreslagit, man
bestämmer skjutslegan lika öfver hela landet, då man vet, att i
Småland allmogen under vissa tider af året äro serdeles benägne
att skjutsa, hvaremot uti bergslagerne ingen vill skjutsa en mils
väg emot ett pär Rdr, då körslor i och för bergsbruket pågå.
Enl. min åsigt är skjutsningsbesväret långt mera tryckande för
jordbrukaren 8n mödan kan vara för resande alt af dagböcker eller
en liten handbok få reda på skjutslegan vid hvarje gästgifveri.
246
Den 14 September.
Utom en förtjenstfull berättelse om skjutsväsendets historia innehåller
Utsk:s betänk. . många goda frön till en organisation af
skjutsbostyret, och jag tror derföre, att.det vore serdeles väl, att
till K. M. aflStes en skrifvelse, hvari mindre brister uti Ulsk:s
förslag kunna undanrödjas, och föga värdigt skulle det vara R. o.
Ad., som ändock är det Stånd, sorn mest begagnar sig af skjutsen,
att helt och hållet afslå ett betär.k., hvarigenom lindring kan beredas
dem, som äro plågade af skjutsen. Ingen enda ledamot af
BondeSt. har reserverat sig emot betänk., hvaraf jag drager den slutsats,
att åtminstone det Ståndet bifaller betänk, samt inbjuder de
öfriga Stånden att så äfven göra.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till betänk.
Hr Årnéll: Afven jag har läst Utsk:s historik öfver skjuts
skyldigheten,
men har kommit till olika resultat med den siste
talaren. Ilan har nemi. sagt, att den icke varit ett jorden åliggande
onus. Om våldgästning icke varit ett onus, så har jag
orätt. Af samma historik inhämtas äfven, att från de äldste tider
tillbaka existerade våldgästning. För att friköpa sig från detta
onus åtog sig landet skjutsskyldighet emot lega. Jag tror visserligen,
att den tiden motsvarade legan värdet af skjutsen, roen
många omständigheter hafva likväl sedermera gjort legan otillräcklig
och den är det nu i ännu högre grad än förr. Det är likväl
icke så lätt att bestämma hvad som är den rälta ersättningen.
För närvarande äro manga belåtna att skjutsa emot den nu gällande
taxan. Jag vet att Backstugusittare finnas, som hafva en
häst och skjutsa ganska gerna och med den inkomst, som skjutsningen
lemnar, föda de sig sjelfva och sin familj. Legan är således
icke allestädes så otillräcklig som man påstår. Det är emedlertid
ganska svårt alt bestämma hvilken lega är den rätta, serdeles
i ett land, så vidsträckt som Sverige, der förbållanderne
äro så olika. Man har äfven talat om obilligheten deraf, att K.
Bfhde äga pålägga ett hemman skatt och befria ett annat derifrån.
Enl. min åsigt är detta ett misstag, ty ett nu skjutsskyldigt hemman
kan genom jernvägar eller ångbåtsförbindelser blifva helt och
hållet befriadt och tvertom. Det är således i följd af ändrade
förhållanden och ej godtyckligt K. Bfhde gör dessa ändringar. Jag
tror derföre att det ligger i do skjutsskyldiges eget interesse att
åtaga sig en billig afgift, och att den bör fördelas lika på alla
skjutsskyldige hemman inom Länet. Jag vet ett hemman, sorn,
då det inköptes, erlade i skjutsafgift 10 Rdr, men 0 år derefter
måste betala 100 Rdr. De, som ifra för, att skjutsskyldigheten'
skall fortfarande utgöras af dermed nu betungade hemman, finna
det icke vara obilligt att afgiften 10-dubb!as, men de finna det
obilligt, om enl. mitt förslag en låg afgift bestämmes lika för hela
Jandet. Jag tror, att i framtiden skjutsskyldigbelen kan lyftas
från jorden, ty bestämmer man att emot 10 Rdr ett hemman kan
derifrån friköpas, så må man väl kunna hoppas, att staten kan
komma i den lyckliga ställning att den åtager sig skjutsafgifterne,
enär man då vet, hvartill denna skatt uppgår. Något enklare
Den 14 September.
247
och lämpligare sätt att lösa frågan lärer man svårligen kunna utfinna.
Jag fortfar i mitt yrkande om aflåtande af en sådan skrifvelse
jag föreslagit.
IIr Nordenfelt, Enar Wilh.: Ehuru jag lika med Iir
v. Koch erkänner förtjensten hos Utsk. att hafva så grundligt utredt
frågan och framställt en historik öfver skjutsväsendet i vårt
land, att man derpå kan grunda förslag till frågans lösning, kan
jag likväl icke instämma med honom i den slutsats, hvartill han
kommit. Utsk:s största förtjenst synes mig ligga deruti, att det
erkänt, att dess förslag icke bör betraktas annorlunda än som
interimsreglering. Orsaken, hvarföre jag icke kan bifalla Utsk:s
förslag, är, att detsamma är för mycket inveckladt för att kunna
tillämpas. Det är svårt för den, som är inne i frågan, att känna
alla dess detaljer och ännu mera svårt måste det vara för allmänheten,
att begripa att den göres rättvisa genom Utslcs förslag.
Om t. ex. vid 2:ne gästgifvaregårdar, som ligga bredvid hvarandra,
skjutslegan till följd af serskilda omständigheter vid en entreprenadauktion
bestämmes olika, så att vid den ena legan blir flere
proc. högre än vid den andra, kan allmogen icke inse billigheten
deraf. De föreslagne åtgärderne, hvilka skola af K. Bfhde vidtagas,
äro fotade på allt för osäker grund. Mom. C. lyder sålunda:
»det antal mil efter en bäst, till hvilket en från gästgifveriet utgjord
skjuts under ett års tid belöper, hvaraf beräknas den tillökning
i årlig inkomst, som för en entreprenör upkommer genom
en förhöjning i skjutslegan af ett eller flere öre pr mil för en
bäst.» Tillämpningen af denne punkt beror ju helt och hållet på
dagböckernes tillförlitlighet, men enhvar, som något rest inom
vårt land och har till åliggande att granska dessa dagböcker, kan
icke vara okunnig om, att de icke äro så tillförlitlige, att man
med ledning af dem kan bestämma det verkliga antal hästar, som
från hvarje gästgifveri utgått. Huru många gånger händer det
icke, att man vid afresan under nätter från ett gästgifveri icke
inskrifver sitt namn i dagboken? Huru ofta inträffar det icke,
att hållkarlar uti dagböckerne förändra ettor till fyror för att dymedelst
gynna någon skjutsande? Flere anmärkn:r mot tillförlitligheten
af dessa dagböcker skulle jag kunna framställa, men jag
vill dermed icke upptaga tiden. Resultatet är, att denne punkt
är olämplig, synnerligast såsom en interimsreglering. Om emedlertid,
på sätt Utsk. föreslagit, R. St. skola hos K. M. begära
nedsättandet af en kommité för frågans slutliga lösning, är det
väl icke af så synnerlig vigt, om skjutslegan blir så noga på öret
bestämd. Det är af föga betydenhet, om de skjutsande under den
korta mellantiden få ett oller några öre mindre än de böra hafva.
Utslcs förslag återkallar i mitt minne ett ordspråk, att då man i
en fråga vill komma till det aldra bästa, händer ofta att man förbiser
det goda, och jag tror, alt så äfven sker i dettanfa 11. För
min del önskar jag, att R. o. Ad. måtte bifalla Frih. Akerhjelms
förslag. Hr Arnells synes mig vara allt för obestämdt, enär han
vill att åt K. M. skall öfverlemnas att bestämma den skjutslega
248
Den 14 September.
han kan finna lämplig. Detta synes mig mindre välbetänkt, enär
man derigenom älägger Regeringen en börda, som gör den till
föremål för missnöje, som möjligen kan upstå i följd af skjutslegans
bestämmande. Ilr v. Koch har anmärkt, att olika förhållanden
förefinnas på olika orter, och att således en skjutslegans lika
bestämmande vore obillig. Detta är sannt, såvida man ser saken
abstract, men täger man saken sådan den är, försvinner denna
obillighet. Man vet, att en och annan landsort anser som en fördel
att skjutsa, men hvarföre? Jo! derföre att industrien är der
så föga utvecklad, att allmogen med sina dragare der icke kan
annorledes förtjena något. Om denna fattiga ort kan få någon
fördel, kan det väl icke skada. För bruksrörelsen får frågan om
den fulla ersättningen för skjutsningen icke tagas i betraktande,
ty om en bruksägare måste till en entreprenör betala något mera
eller mindre, är det fullkomligt likgiltigt.
Af dessa skäl tillstyrker jag, att skjutslegan må bestämmas
lika för hela riket, och om R. St. antaga hvad Frih. Åkerhjelm
i sin reservation för mellantiden föreslagit, och en kommité för
frågans lösning blir nedsatt, lärer denne kommité taga alla detaljer
i öfvervägande, hvarigenom enl. mitt omdöme skjutsfrågan blir
på bästa sätt reglerad. Jag yrkar således afslag å Utslos förslag
och bifall till Frih. Äkerbjelms reservation.
Frih. Sprengtporten, J a k. Wilh.: Om något ytterligare
skäl erfordrades emot den origtiga åsigten att betrakta skjutsskyldigheten
som ett jorden vidhängande onus, kunde det hämtas från
den omständigheten, att man såsom stöd för denna åsigt icke kunnat
åberopa annat än den fordna våldgästningen. Detta bevisar,
att skjutsskyldigheten alldeles icke är ett real onus, och om så
är, är det äfven obilligt att på alla skjutsskyldiga vilja fördela
detta bestyr under form af en bestående skatt. Jag måste mot
denna åsigt nedlägga min reservation, hvilket jag äfven gjorde
vid början af riksdagen, då frågan förevar.
Utsk:s förslag synes mig innehålla bestämmelser, hvilka, enl.
mitt förmenande, böra vinna R. St:s godkännande. Det åsyftar
alt bereda förhöjning i skjutslegan i allmänhet, och att, till åstadkommande
af entreprenader, ännu en ytterligare förhöjning måtte
åstadkommas. Då emedlertid Frih. Äkerbjelms förslag är enklare
än Utsk:s och leder till samma ändamål samt möjligen har hopp
att vinna R. och Ad:s bifall, förenar jag mig med den siste talaren
i begäran om_ bifall till Frih. Äkerbjelms reservation.
Gr. af Ugglas: Jag vill icke tvista med Hr v. Kock derom,
huruvida skjutsskyldigheten är ett jorden vidlådande onus eller
icke. Jag vill medgifva, att det icke de jure bör så vara, men
då han icke iärer förneka, att det de facto så är, får man väl
icke utgå från en factisk ovigtig synpunkt för frågans bedömande.
Här är nu icke fråga om etablerandet af en sådan princip. I nästa
mom. förekommer formen för den und. skrifvelsen och således
böra vi nu icke diskutera derom. Hvad Hr v. Kock i öfrigt an
-
Den 4 September.
249
fört har Hr Nordenfelt redan besvarat, och jag förenar mig med honom,
men icke i fråga om det slut, hvartill han kommit.^ Jag kan så
mycket mindre göra det som ett bifall till Frih. Akerbjelms reservation
i dess helhet är enl. min åsigt obilligt, enär derigenom
skjutslegan skall höjas äfven å de ställen, der entreprenad icke
finnes, och hvaraf man med nuvar:de legan anser sig godtgjord
för detta onus. Jag yrkar således fortfarande bifall till min
propos. och får fästa uppmärksamheten derpå, att det är mera
lämpligt att K. St. åtaga sig en del af det mindre angenäma intryck,
som hos allmänheten förorsakas derigenom, att R. St. lemna
åt K. M. bestämmandet af legan utan att de upgifva någon siffra.
Inom Utsk. synes man varit ense om siffran 1 Rdr och t Rdr 20
öre, åtminstone utvisa reservationerne, att endast Frih. Åkerhjelm
samt Hrr Rehnberg och Bodel föreslagit nedsättning till 80 öre.
Skulle R. o. A. således antaga mitt förslag, så synes det hafva
mera Chanser för sig att blifva ett R. St:s beslut.
Hr Montgommery, Rob. Nils Germ.: Med Utsk. och
reservanterne instämmer jag i så måtto som jag anser skjutslegan
böra förhöjas, så att den skjutsande verkligen får hvad skjutsen kostar
honom; men att komma derhän lärer väl icke vara tänkbart,
enär de resande äro de som i ämnet hufvudsakligen lagstifta. En
inlerimsreglering anser jag emedlertid nödvändig, och i det afseendot
lemnar jag företräde åt Frih. Äkerhjolms reservation. Man
talar om, alt diligenser icke bära sig i vårt land, derföre att
skjutslegan är jemförelsevis ringa, men förhöjes denna lega, kunna
diligenser åstadkommas. Jag skall omnämna förhållandet med skjutsen
i andra länder. Under mina resor i England kom jag för
sent till en diligensstation och måste derföre begagna extra skjuts,
nemi. en häst med åkdon. Legan betingades till 1 Sk. Sterling
per mil. Under vägen ombyttes körsvennen, som skulle serskildt
betalas och tillsammans erhöllo körsvennerne 5 Skil., och hela vägen,
26 Engelska mil, kostade 36 Skil. eller 9 Rdr per Svensk
mil. Orsaken till denna dryga skjutskostnad är, alt i England är
skjutsningsbesväret icke såsom här i landet en skyldighet, utan
ett godvilligt åtagande. Emot Hr Sandströmer förslag att på alla
hemman fördela skjutsskyldigheten hyser jag mina betänkligheter,
och tillstyrker derföre antagande af Frih. Äkerhjelms reservation.
Hr von Koch: Jag skall icke länge uptaga R. o. Ad:ns tid.
Frågan, huruvida skjutsen såsom ett onus bör fästas vid jorden
eller icke, förekommer i nästa punkt, och bör sålunda här icke
afhandlas. I korthet vill jag besvara en anmärk, af Hr Nordenfelt.
Han säde nemi. att det icke skadade, om genom en olika
skjutslega öfver hela landet, de sämre lottade provinserna kunde
erhålla någon större fördel än de rikare. Jag befarar likväl, att,
om skjutslegan i vissa provinser förhöjes utöfver hvad allmogen
anser skjutsen vara värd, man snart nog skall betrakta skjutningsbesväret
söm ett privilegium, och derigenom skulle man slutligen
kanske komma derhän, att afskaffandet af detta besvär medför
250
Den 14 September.
samma svårigheter som afskaffandet af husbehofsbränningen. Jag
förnyar min anhållan om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Björnstjerna, J o h. Magnus: Om jag än till en del
måste instämma i de loford, man bär uttalat öfver det arbete
Utsk. nedlagt på utarbetandet af detta betänk, för att bringa frågan
till ett lyckligt slut, hvilket dock ingalunda är så lätt, måste
jag likväl bekänna, att jag anser Utsk. icke fullständigt hafva genomgått
ämnet. Utsk. har visserligen föreslagit en förhöjning i
skjulslegan med åtskilliga modificationer, så att skjutsskyldige kunna
dermed vara belåtne, men Utsk. har deremot förbigått många
störande förhållanden, som dervid förekomma. Det är nemi. bekant
att en del embets- och tjenstemän äro skyldige alt göra
embetsresor utan att derför erhålla ersättning. Utskrs skyldighet
har likväl varit att taga detta i öfvervägande och föreslå sättet,
hvarpå dessa embets- och tjenstemän må kunna erhålla skjutsersättning
i följd af den föreslagna förhöjda legan. Det synes således
nödigt att hänskjuta ärendet till en kommité för utredande
af alla förhållanden, hvarigenom fullkomlig rättvisa kan vinnas.
Detta Utsk:s förbiseende verkar derhän, att desse embets- och
tjenstemän icke kunna uppfylla sina åligganden, enär de påtvingas
utgifter, dem de icke beräknat, och för hvilka de icke erhålla
någon ersättning. Om, hvad som är anledn. förmoda, R. St., i
anledn. af väckt motion om sådan ersättning till embets» och
tjenstemän, besluta aflätande till K. M. af en und. skrifvelse med
begäran, alt K. M. ville genom en kommité till nästa Riksdag
låta ärendet utredas och Ii. St. vid den Riksdagen bevilja någon
ersättning, så mäste desse statens tjenare under tiden likväl vidkännas
ganska stora upoffringar i och för deras resor i tjensten.
Jag anser derför Hr Arnells förslag böra bifallas, så att frågan i
sin helhet öfverlämnäs till K. M. för att genom en dertill nedsatt
kommité i alla detaljer utredas.
Hr af Edholm, Erik Wilh.: Emot den siste talaren
måste jag taga Utsk. i försvar. Orsaken, hvarföre Utsk. icke så
vidsträckt behandlat frågan som den värde talaren önskat, har
varit, att någon motion om ersättning för de af honom omnämnde
embets- och tjenstemän icke blifvit till Utsk. remitterad. De
embets- och tjenstemän åter, som åtnjuta ersättning efter resereglemente!,
lida icke af den förhöjda skjutslegan. Om ersättning
till de förre hafva visserligen motioner blifvit inlemnade till Utsk.,
men de hafva varit remitterade till Sammans. Stats- o. Ekon.Utsk.
och blifvit der afgjorda på det sätt, att Sammans. Utsk:n tillstyrkt
aflåtandet till K. M. af en underd. skrifvelse med begäran om
ärendets utredning till nästa Riksdag. Detta har varit orsaken,
hvarföre Utsk. icke kunnat uptaga de frågor den siste talaren påpekat.
Medan jag har ordet, vill jag besvara några gjorda anmärkn:r
derom, att skjutsen bör betalas med hvad den verkligen kostar
den skjutsande, hvarvid frsmdragits jemförande exempel frun an
-
Den 14 September.
251
lira lander. Det dr klart, att t. ex. i England, hvarest man gjort
så mycket för kommunikationen, man kan fordra, att den enskilde
skall betala sina resor med den der fastställda dryga kostnad,
då han icke vill begagna sig af hvad som för allmänhetens räkning
är åstadkommit; men i Sverige med dess dåliga kommunikationer
måste man åtminstone söka att ställa så till, att man kan
resa för ett någorlunda drägligt pris. Trafiken kan icke stängas,
och detta är orsaken, hvarföre legan hos oss är mindre än hvad
den måhända borde vara. Jag åberopar i öfrigt hvad jag i min
reservation anfört.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, hurusom i afseende på förevtde
punkt, hvartill Ilr von Koch yrkat bifall, blifvit yrkadt, dels af
Hr Arnell afslag å Utsk:s förslag, samt att R. St:r hos K. II. i
underd:het anhålla, att K. M. måtte, tilldess frågan om tjeii)igaste
sättet för skjutsningsskyldighetens utgörande hinner fullständigt
utredas, bestämma den skjutslega som anses lämplig; dels af flere
ledamöter bifall till Frih. Aker'hjelms Ulsk.s Betänk, bifogade reservation,
och dels af Gr. af Ugglas bifall till samma reservation
med den förändring i ]:sla punkten deraf, att skjutslegan i allmänhet
bestämdes till 60 öre på landet och 80 öre i stad.
De härpå först till bifall å Utslcs i denna punkt gjorda
hemställan och sedan lill bifall å Hr Arnells yrkande framställda
propos:ne, besvarades med starka Nej, blandade med Ja; hvarefter
Ilr Gr. o. Landtm, hemställde om 11. o. Ad. behagade, med afslag
å Utslcs förev:de hemställan, bifalla hvad Frih. Åkerhjelm i sin
Betänk, bifogade reservation tillstyrkt, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
2:dra punkten,
ligare utredning i ämnet.
Gr. af Ugglas: Yid denna punkt hafva åtskilliga talare
yrkat bifall till Ilr af Edholms reservation. Enl. min åsigt är
detta hans förslag ofullständigt. Det lyder sålunda; »det B. St:r
må hos K. M. underdånigst anhålla, att en Komité må förordnas
att, efter det uplysningar från de olika länens i frågan intresserade
medlemmar blifvit infordrade, utreda och föreslå huruvida och på
hvad sätt skjutsnings-besväret må kunna från jordbruket skiljas
samt denna vigliga angelägenhet för öfrigt i framliden på lämpligaste
sätt ordnas.» Denna reservation åsyftar en utredning huruvida
en jemn fördelning af skjutsskyldigheten må kunna äga rum
eller icke; men det finnes andra omständigheter, som, derest
förslaget icke kommer till verkställighet, skulle ligga utom Komiténs
befogenhet. Utsk:s förslag är äfven ofullständigt. Det är så
lydande: »det R. St:r må hos K. M. underdånigst anhålla att en
Komité må förordnas att, efter det uplysningar från vederbörande
blifvit infordrade, utreda och föreslå om och i hvad mån en lika
252
Den 14 September.
fördelning länsvis eller öfver hela Riket af alla skjutsskyldiga,
såväl redan till skjuts indelade som ännu oindelade, hemmans
bidrag till uprätthållande af entreprenader må kunna leda till
skjutsningsbesvärets slutliga lyftande från jordbruket och ett framtida
fullständigt ordnande af en gemensam post- och skjuts-inrättning.
» Detta förslag är så sväfvande, att Komitén kan taga hela frågan
i öfvervägande, men hufvudsakliga åliggandet för Komitén är likväl
endast att utreda, huru skjutsskyldigheten må kunna skiljas från
jordbruket. Detta är väl ett desideratum, som väl icke så snart
kan vinnas. Enl. min åsigt bör Komiténs updrag vara vidsträcktare,
så att ämnet må i dess helhet blifva utredt. Om så sker,
behöfver man icke utsätta hvad Hr af Edholm i sin reservation
framhållit. På det att Komiténs arbete må blifva fullt omfattande,
skulle jag vilja föreslå, att efter orden i Utsk:s förslag: »från
jordbruket skiljas», inflickas orden: »eller, om så icke ske kan,
huru denna vigtiga angelägenhet må kunna i framtiden på lämpligaste
sätt ordnas.» Blir detta R. Stms beslut, så har Komitén
fria händer. Jag kan så mycket mindre understödja Hr af Edholms
förslag, som, i händelse 2 Stånd stanna emot 2, frågan om nedsättandet
af en Komité kommer att förfalla. Jag anhåller om bifall
till mitt förslag.
Frih. Sprengtporten: Såvidt jag fattade den siste tala
rens
yttrande, afsåg det anmärkn. emot Hr af Edholms förslag.
Uti detta förslag synes mig ligga en motsägelse, enär man, enl.
detsamma, skulle hos K. M. begära nedsättande af en Komité för
utredande deraf, huru skjutsningsbesväret må kunna skiljas från
jordbruket, och sedan huru detta besvär skall på jorden fördelas.
Det är temligen klart, att om jorden skall befrias från denna tunga,
kan något bidrag från jordbruket icke komma i fråga. Således är
det ju en uppenbar motsägelse i detta förslag. Det af Gr. af
Ugglas framställda förslag anser jag ganska oskyldigt, och kan det
vinna bifall har jag intet deremot.
Frih. Paykull, Johan Gustaf: Jag understödjer Utsk:s
förslag, som åsyftar att lyfta skjutsbördan från jordbruket. Gr. af
Ugglas förslag innehåller något tvifvelaktigt, och just detta tvifvelaktiga
vill jag komma ifrån. Jag anser att R. St:r böra bestämdt
och tydligt uttala den åsigten, att jordbruket bör befrias från
skjutsskyldighelen och att för vinnande häraf åtgärder böra vidtagas.
Gr. af Ugglas: Om en Komité skall nedsättas med endast
det updrag den siste talaren omnämnt, skulle det kunna hända,
att Komitén svarar, att vi icke finna någon utväg för skjutsens
skiljande från jordbruket, emedan det medför alltför stora olägenheter.
Om således det befinnes, att ett sådant skjutsens skiljande
från jorden är möjligt, måste Staten öfvertaga detta besvär; men
kunna vi väl komma derhän innan nästa Riksdag? Kan åter detta
icke ske, så måste det vara ganska nyttigt att frågan utredes,
r>eii 14 September.
253
sä att detta inlerims-onus, som ligger p§ jorden, måtte upböra,
och derföre har jag framställt mitt förslag.
Frih. Paykull: Jag kan icke inse omöjligheten för en Komité
att föreslå de åtgärder, hvarigenom skjutsningsbesväret lyftes
från jorden, och, utan att inlåta mig i frågan om Staten skall
öfvertaga detta bestyr, anser jag likväl rättvisa och billighet fordra,
att resande betala alla skjutsomkostnader. Om detta än icke kan
vinnas annorlunda än att skjutslegan blir olika vid hvarje gästgifveri,
anser jag såsom ganska ringa det besvär den resande
underkastas genom efterseende i dagböckerne hvad legan är. Jag
yrkar bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Det af Frih. Paykull yrkade
bifall till Utsk:s förslag, uphäfver alldeles icke, såsom den adle
Frilen sig föreställer, den tvifvelaktighet, hvarom fråga är, ty
Utsli. har upställt sitt förslag så, alt den förordade Komitén måtte
erhålla updraget att utreda och föreslå, huruvida och på hvad
säU skjutsningsbesväret må kunna från jordbruket skiljas, samt
denna vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste
sätt ordnas. Således bar Komitén icke blott att föreslå »quaestio
quomodo», men först »qusestio an», i fråga om skjutsens skiljande
från jorden, och följaktligen qvarstår den tvifvelaktighet Frih. Paykull
velat hafva aflägsnad. Dessutom tror jag, att tankarna f. n.
icke äro så eniga, att man redan nu kan undanrödja alla tvifvel
i förev:de afseende. Enhvar inser väl huru önskligt det vore om
landets jordbrukande befolkning kunde så fort som möjligt befrias
från detta, mångenstädes särdeles betungande besvär; men å andra
sidan kan icke heller nekas, att, innan trafiken lämpligen hinner
ordnas, vare sig genom jernvägar eller diligenser, det icke är så
lätt, att t. ex. genom ett maktspråk förklara frågan löst; den är
härtill alltför mycket omfattande. Då jag finner Gr. af Ugglas
förslag jemförelsevis vara särdeles lämpligt, anhåller jag om bifall
till detsamma.
Hr af Edholm: Orsaken till mitt förslag är, att bland de
talrika uplysningar, som från vederbörande kommit Ulsk. tillhanda,
saknas sådana som kunnat läggas till grund för en sådan utredning
som jag afsett. Landsh:geEmbetena hafva nemi. icke lemnat
upgifter på de hemman som icke äro indelade till skjutsning,
och icke heller på beloppen af entreprenad-bidragen. Man har i
allmänhet mycket talat om olämpligheten af en sådan skjutsens
fördelning. Jag tror, att man i detta fall endast behöfver hålla
sig vid 28 Kap. ByggningaB:n, som säger, att hållskjuts skall
utgöras af den som K. Bfh:de det ålägger. Man har äfven sagt,
att den visserligen kunde åläggas såsom en natura-pr®station,
men att penningebidrag deremot icke kunde utkräfvas. Den åsigt
om skjutsens framlida ordnande inom vårt land, som jag i min
reservation framkastat, har för öfrigt icke vunnit bifall inom
BondeSt.; men en utredning, utvisande huru ringa bidragen af
254
Den 14 September.
hvarje hemman skulle blifva, såvida alla hemman åtoge sig sådano,
skulie, enl. min åsigt, gifva elt nytt upsla» i hela skjutsfrågan,
och derföre har jag afven ansett af största vigt, att den tillstyrkta
Komitén måtte komma att utreda detta förhållande. Man bar
äfven invändt, alt skjutsskyldigheten skulle fästas vid jorden om
hemmanen skulle åläggas alt inbetala en viss penningesumma i
st. f. alt utgöra den in natura. Befrielsen ifrån att skjutsa in
natura anser jag vara redan en stor fördel, men, ännu mera, om
postverket, som jag föreslagit, småningom finge öfvertaga entre
prenaderne,
skulle öfverskott genom den ökade trafiken högst troligen
uppkomma, och skjutsskyldigheten sålunda genom periodvis
inträffande minskningar af entreprenad-bidragen slutligen alldeles
lyftas ifrån jorden. Att det icke kan ske straxt, faller af sig sjelft,
och jag kan således icke ingå på Frih. Sprengtportens anmärka,
om motsägelsen i mitt förslag. Om Komitén nu i främsta rummet
tager denna, alla hemmans gemenskap i skjutsbördornas bärande,
i öfvervägande, kan man deremot hoppas, finner jag, att vid nästa
Riksdag få en ny dager öfver frågan, hvilken Utsk. nu icke
kunnat framkalla, helst erfarenheten visar, att det fordras månadstal
blott för att få reda på de hemman som äro skjutsskyldige till
sin natur, men icke indelade. För öfrigt anser jag frågan icke
hafva så mörk utsigt för att blifva någon gång lyckligt löst, alt
man ju icke bör vidtaga några åtgärder alls, utan har jag derföre
i min reservation föreslagit en sådan, på hvilken jag nu vördsamt
yrkar bifall.
Hr Arnell: Det vore i sanning ett lyckligt förhållande,
om Komitén kunde föreslå R. St:r sällel att lyfta skjulsburdan
från jorden, i hvilket fall vidare undersökningar icke erfordrades,
men f. n. anser jag det omöjligt, och derföre bör Komitén updragas
att undersöka huru det skulle utfalla om entreprenad-ersättningarna
fördelas på hvarje skjutsskyldigt hemman länsvis. Skälet
för denna min åsigt är, alt en sådan åtgärd visat sig praktiskt
tillämplig såsom i Jemtland och jemväl inom ett härad i Östergöthland,
hvarest man sammanräknat entreprenad-afgifterne vid
alla gästgifvaregårdarne inom häradet, och sedan fördelat summan
på alla hemman, som derigenom fått en jemnare och i allmänhet
lägre afgift än förut. Samma är förhållandet med alla bäraderne
inom Stockholms län. Det synes således vara skäl att åtminstone
göra ett försök härmed.
Hr von Koch: Då, såsom Frih. Paykull förmodat, Utsk:s
förslag åsyftar att lyfta skjutsbördan från jorden, vill jag bifalla
detsamma. Deremot måste jag helt och hållet protestera emot
antagandet af Hr af Edholms reservation, enl. hvilken skjutsbestyret
skulle fördelas på alla hemman, hvarigenom man antyder, att
det är ett lagligt vid jorden fästadt onus, som bör jemnare regleras,
hvilket jag i allo bestrider. Jag medgifver dock, att tankarne
äro så delade, alt R. St:r icke lära komma öfverens om en
skrifvelse, hvari en dylik tanke alldeles uteslutes. Utsk;s förslag
D en 14 Sep tember.
255
är, ehuru icke fullt tillfredsställande, dock det bästa, och derföre
bifaller jag detsamma likväl mod den af Gr. af Ugglas föreslagna
modifikation.
Frih. Sprengtporten: Jag är förekommen af den siste
talaren, och instämmer i hans begäran om bifall till det af Gr. af
Ugglas framställda förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt hurusom i afseende på förevrde punkt blifvit
yrkadt, dels af Frih. Paykull, bifall utan förändring, dels af Gr.
af Ugglas bifall med den förändring, att slutorden: »samt denna
vigtiga angelägenhet för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt
ordnas», utbyttes emot orden: »eller, om så ej ske kan, huru
denna vigtiga angelägenhet på lämpligaste sätt må kunna ordnas»,
och dels af Hr af Edholm och Hr Arnell bifall till det i Hr af
Edholms Utslos Betänk, bifogade reservation framställda förslag,
blef propos. till bifall å förev:de punkt utan förändring först framställd
och besvarad med starka Nej, jemte några Ja, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla densamma
med den af Gr. af Ugglas föreslagna förändring, samt efter
denna propositions besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
förklarade det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
De öfriga punkterne af förev:de Betänk, bi föl 1 os utan discussion,
och Utslc.s slutligen gjorda tillkännagifvande, att vissa punkter
af Hrr Arnells och Hammars motioner komma att behan-dlas i
sammanhang med andra förslag, som åsyfta reglering af postskjutsen,
lades till bandlingarne.
Gr. af Ugglas: Enär åtskilliga till Bevilln.Utsk. remitterade
motioner, rörande postskjutsen, icke kunnat företagas förr än frågan
om regleringen af håll- och gäslgifveriskjutsen blifvit afgjord, så,
till förekommande af olika beslut, hemställer jag, att de öfriga
Stånden måtte inbjudas att förena sig i R. o. Ad:ns nu fattade
beslut, hvarom jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa
propos.
Uppå af flr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf framställd propos.
beslöts, att de öfriga RiksSt:n skulle genom utdrag af prot. vänligen
inbjudas att i R. o. Ad:ns nu i afseende på Allm. Besv.- o.
Ekon.Utslcs Betänk. N:o 110 fattade beslut sig förena.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
StatsUtsk:s nedannämnde d. 12 dennes på bordet lagda Utlåt.n :
N:o 122, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Sjette HufvudTitel;
N:o 123, i ani. af väckt motion om förhöjning i lösningspriset
för inom Riket tillverkad salpeter; och
256
Den 14 September.
N.o 124, i ani. af erhållne återremisser å Betänkma Niis 42,
43, 71 och 72, angide reglering af utgifterna under RiksStatens
Andra, Tredje, Fjerde och Femte HufvudTillar.
Vid föredragning af Bevilln.Utskis d. 12 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 24, angide tullbestäromelserne för artikeln Bränvin
och Sprit, blef detta Betänk, pä begäran af flere ledamöter
ånyo bordlagdt, hvarjemte
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig, anmälde sig och
yttradei Uti Bevilln.Utskis Betänk. Nio 10 har Utsk. tillstyrkt
upskof med tullsatsen å artikeln Bränvin och Sprit intilldess
R. Stir afgjort frågan om bränvinstillverkningen och dess beskattning.
Denna fråga är nu afgjord, och Utsk. har i det nu bordlagda
Betänk. Nio 23 föreslagit tullsatsen å ifrågavide artikel,
hvarföre jag anhåller, att detta Betänk, måtte behandlas i sammanhang
med Betänk. Nio 10, hvilket, enl. Ståndets beslut, skall
nästa Onsdag till pröfning förekomma.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att Bevilln.Utskis
nu ånyo bordlagda Betänk. Nio 24 skulle å föredragningslistan
upföras näst efter samma Utskis Utlåt. Nio 23.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtskis nedannämnde d. 12 dennes på bordet lagdé Utlåtin
och Memorial:
Nio 47, i ani. af väckt fråga om anskaffande af ny ändamålsenlig
byggnad för R. Stirs Bank;
Nio 48, i ani. af RiksStms beslut öfver Betänk. Nio 37,
med förslag till reglering af Bankens låne- och kreditiv-röreise,
samt
N:o 49, i ani. af RiksStms beslut öfver Utlåt. Nio 38 med
förslag till vissa förändrade föreskrifter angide Bankens vexlingskassa
och depositions-rörelse.
Anmäldes och lades på bordet följande från Sammansatta Statssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. inkomne Utlåt:m
Nio 17, i ani. af väckt motion om förflyttning af skyldigheten
att fortskaffa resande från ett enskildt åliggande till ett Statens
bestyr, samt att i sådant afseende ett statsanslag af minst 3 millioner
Rdr måtte anvisas och ställas till K. M:s disposition; och
Nio 18, i ani. af väckt motion, angide skjuts-ersättning till
indelta Arméns öfver- och underbefäl samt civil-stat för en del
resor i tjenste-ärenden.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Mundt.
Tis
-
Den 18 September.
2.17
Tisdagen den 15 September 1857.
Plenum kl. half 2 e. m.
Justerades ett prot:s-utdr. för d. 14 dennes.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in*
komne Memorial, nemi. från
ConslilulionsVlskollet:
N:o 31, med förslag till ändring i 13, 19 och 22 §§:ne
Riksd-sOrdn:n, angrde representationsrätt för lärarne vid ElementarLäroverken;
N:o
32, med förslag till ändring uti 15 §:n Riksd:sOrdn:n,
ang:de hemmansegares representationsrätt;
N:o 33, med grundlagsändringsförslag rörande vissa riksdagsärendens
behandlande af RiksSt:n gemensamt uti s. k. RiksNämnd;
N:o 38, med voter:s-propos:r rörande Const.Utsk:s uti Mern. N:0
13 framställda förslag till ändring i 12 §:n Reg:sF:n, ang:de StatsRådets
hörande öfver afhandlingar och förbund med främmande
makter;
N:o 39, med voter:s-propos:r ang:de det af Const.Utsk. uti
Mern. N:o 14 föreslagna tillägg till 12 §:n Reg:sF:n, att Konungen
icke må utan R. St:rs samtycke blifva regerande Furste af utlänsk
stat;
N:o 40, med voter:s-propos:r rörande den uti Const.Utsk:s
Mern. N:o 15 föreslagna ändring i 72 §:n Reg:sF:n, ang:de inlösen
af R. St:rs Ranks sedlar;
N:o 41, med voter:s-propos:r rörande de af Const.Utsk. uti
Mern. N:o 16 föreslagna tillägg i 109 g:n Reg:sF:n och 80 §;n
Eiksd:sOrdn:n, ang:de upskof i Riksdag;
N:o 42, med voter:s-propos:r rörande det af Const.Utsk. uti
Mern. N:o 17 framställda förslag till ändring uti 27 §:n 1 mom.
och 28 §:n Riksd:sOrdn:n samt 53 g:n Reg:sF:n, ang:de tiden dels
för öfverlemnande af K. M:s Nådiga Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof, dels för Utsk:s-val;
N:o 43, med voters:s-propos:r rörande det af Const.Utsk. uti
Mern. N:o 18 framställda förslag till ändring uti 76 §:n Riksd:sOrdn:n,
ang;de den af StatsRådet för dess åtgärder vunna decharge;
N:o 44, med voter:s-propos:r rörande det af Const.Utsk. uti
Mern. N:o 19 föreslagna tillägg till 59 §:n Reg:sF:n och 27 §:n
1 mom. Riksd:sOrdn:n, ang:de Proposm om Statsverkets tillstånd
och behof;
VIII H. 17
258
Den 16 September f. m.
N:o 45, med voter:s-propos:r rörande det af Const.Utsk. uti
Mern. N:o 20 framställda grundlagsändringsförslag, ang:de utlänsk
undersåtes rätt att i Riket förvärfva och besitta fastighet;
Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. ISesv.- o. Ekon Utskottet:
N:o 8, i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut beträffande §:n
26 i Utsk:s förslag till Förordn. ang:de vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
Till följd af utfärdad kallelse till plenum plenorum kl. 2
denna dag, afgick, sedan de Härolder, som borde gå framför
R. o. Ad., sig inställt, Hr Gr. o. Landtm, jemte R. o. Ad. kl.
J på 2 till Rikssalen, der Svenska Ledamöterne i den af K. M.
Nådigst förordnade InterimsRegeringen H. Exc. Just. StatsMinistern
Hr Gunther samt StatsRåden Hrr Wallensteen, Gripenstedt,
Gr. Mörner, Ulner, Gr. Gyldenstolpe, Anjou, Almqvist och Erih.
af Ugglas aflade den medelst RiksAktens 9 § föreskrifna ed, hvilken
förestafvades af R. St:rs Just.Ombudsman.
Enl. före afgången från Riddarhuset fattadt beslut åtskiljdes
H. R. o. Ad. sedan plenum plenorum blifvit afslutadt kl. på
3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 16 September 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 15 sisth Juli e. m.
Frih. R ud e n sc h i öl d, Thorsten: Jag anhåller att blifva
befriad från min plats i Ekon.Utsk., emedan jag nödgas företaga
en resa, men att, detta oaktadt, blifva bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda för att utse en
ledamot j Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Frih. Rudenschiöld.
Den 16 September f. m.
259
Hr Arnell, Gustaf Fredr., upläsle en reservation af följande
innehåll:
Då jag ännu framhärdar i den öfvertygelse!», att skjutsfrågan
enklast Och ändamålsenligast löses derigenom, att entreprenadsummorne
sammanslås länsvis och fördelas på alia inom samma
län skjutsskyldiga hemman, samt att, der afgiflen biifver högre än
10 Rdr Rint pr hemman, skjutsen inom hela länet må förhöjas,
så att detta maximum ej öfverskrides; kan jag ej underlåta att
'reservera mig mot det i Måndagens plenum af R. o. Ad. fattade
beslut.
Utom de skäl jag redan anfört, torde jag få nämna, att enh
uträkningar, grundade på de Ekon.Utsk. från LandshigeEmbetena
'meddelade upgifter, skulle för Östergöthland, afgiften pr hemman
blifva ej fullt 7 Rdr Bko, saint för Stora Kopparbergs län, der
skjutsen tynger hårdast, 23 Rdr 12 sk. Bko. Jag har likväl då
vid beräkningen antagit entreprenad-afgiften pr hemman, der ej
entreprenader kunnat uprätias, högre än medium af nu gällande
afgifter, eller till 10 Rdr Bko inom Östergöthland samt 20 Rdr
Bko inom Kopparbergs län. Inom sistnämnde län är jag ej fullt
säker på förhållandet, emedan LandshtgeEmbetet i sin bifogade
skrifvelse upgifver, att det ej kunnat beräkna hemmantal, hvilken
beräkning ej lärer vara inom orten bruklig, annat än efter andel
i soldatrote. Men då inom det öfriga Sverige, vanligen 2:ne hemman
och derutöfver utgör en soldatrote, så synes som om afgiften
ej borde komma att belöpa sig till mer än 11 11 dr 30 sk. Bko
pr mantal. Alla dessa beräkningar äro enl. nu gällande skjutslega,
och derutaf synes klarligen, att med endast en ringa höjning
af skjutspengarne, skulle man kunna komma till det af mig åsyftade
resultat.
Mot den nu föreslagna stora förhöjningen i skjutslegan talar
först och främst den obillighet som deruti ligger emot alla utan
boställen varande tjenstemän, som äro förbundne göra resor i
tjensten utan någon ersättning, samt sedan den omständigheten
att' denna stora förhöjning skulle komma att under manga år motverka
ett ordnande af skjutsväsendet. Till bevis för den sednare
saken vill jag anföra förhållandet vid gästgifvaregårdarne emellan
Linköping och Norrköping. Der utgår årligen mellan 10 ä 11 tusen
hästar, ett antal som vida öfverstiger det hvilket utgår vid gästgifvaregårdarne
inom Stockholms län. Till bestridande af skjutsen
skulle der erfordras 40A50 hästar, och då stallrum blott erbålles
för de nu anslagne hållhäslarne, skulle det erfordras ett stort
kapital, ej allenast för inköp af hästar och åkdon samt foder, utan
äfven för byggandet af stallar på en dyr och skoglös ort. Spekulanter
på entreprenaden afskrämmas nu genom en mängd föregifna
svårigheter af gästgifvare och hållkarlar, hvilka nu ansvara för
hållhäslarne emot betalning af de hållskjutsskyldige. Besynnerligt
nog har denna afgift under loppet af många år varit 1 Rdr 12
sk. Rmt för paret, men samtidigt med sednaste förhöjning i skjutslegan
höjdes deras pretentioner till 3 Rdr, så alt då nu en hesande
betälar i skjiitspengar för en bäst emellan Kumla och Brinck 33
2eo
Den 16 September f. m.
sl<., får den hå 1 lskjulssky 1 dige betala 1 Rdr 24 sk. för denne
samme resandes fortskaffning. Då det ej nu, såsom förr varit
brukligt, för tillgodonjutandet af den högre skjutslegan, fästes det
vilkor, att entreprenader skola inrättas, så skall tydligen den nu
beviljade förhöjningen blott ännu mera befästa det nuvide orimliga
förhållandet, och ingen kan ana huru högt de skjutsandes pretentioner
snart nog torde stiga. Vore deremot förhöjningen beviljad
med vilkor af entreprenad, så låge det tydligen i reservlagets
intresse att förena sig med gästgifvaren om entreprenaden, genom
att svara för en stor del af häst-antalet, just för att få de högre
skjutspengarne, då de i alla fall äro nödsakade att skjutsa.
Man talar mycket om att skjutsen bör ersättas med sitt fulla
värde, men hvem kan väl säga hvad skjutsen är värd inom vårt
stora land med så många olika ortförhållanden, samt då prisen
årligen äro så omvexlande på hö och halm?
Man har mot min motion anmärkt, att dess antagande skulle
utgöra ett erkännande af att skjutsen ålåge jordbrukaren. Jag
får derpå svara, att detta onus -— huru mycket man än må theoretisera
och protestera deremot — likväl är ett bedröfligt faktum,
som det är bättre att fördela och göra drägligt genom bestämmandet
af ett maximum, hvaröfver det ej får upgå, än att låta fortfara
på ett sätt der man ej kan förutse till hvad höjd det i längden
kan komma att stiga.
Man påstår vidare, att det vore obilligt om nu fria skjutsskyldige
hemman skulle dela detta onus; men om Staten äger en
rättighet, som den ej under flera år begagnar, följer väl deraf att
det är orätt att i behofvets stund uttaga den? Fordom fanns hållskjuts
nästan öfverallt inom Malmöhus län; men för ej många år
tillbaka omreglerade LandshigeEmbetet skjutsen och lät hållen uphfira
— också finnes inom detta län 485 skjutskyldige hemman,
som hvarken in natura eller på annat sätt bidraga till skjutsens
utgörande. Månne, om de reserv-skjutsskvldige begära lindring,
det kunde nekas dem? Och månne ej då dessa nu fria hemman
ånyo skulle blifva ålagda att skjutsa?
Då dessutom, genom öpnandet af nya kommunikationer, såsom
jernvägar eller andra vägar, hemman, som nu äro fria, kunna
komma att blifva ålagda skjuts; tyckes mig att det skulle ligga i
dessas eget intresse att heldre tillförbinda sig en måttlig afgift af
10 Rdr Rmt, än att riskera få vidkännas en mångdubbelt drygare
börda.
Idéen tillhör ej mig, den är StatsRådet Sandströmers. Jag
har blott, öfvertygad om dess företräden, ifrigt arbetat för densamma,
och det är särdeles tillfredsställande att man allt mer och
mer börj-ar omfatta den. Jag starkes derutaf i min öfvertygelse,
att denna idé blott behöfver blifva fullkomligt känd för att äfven
blifva erkänd.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis lill afgörande Bevilln.-  Utskis d. 9 och 12 dennes på bordet lagda Utlåt. Nio 23, i ani.
Dan 16 September f. m.
261
af återremisser utaf Utsk:s i Betänk. N:o 10 afgifna yttranden och
förslag ang:de tullbevi 1 In ingen.
Härvid förekom först och lades till handlingarne Utslcs anmälan
i fråga om det sid. 13 i Betänk. N:o 10 framställda för
slag,
ang:de TullTaxans upstäIlning.och formela beskaffenhet.
Då sedermera förekom den punkt, hvari Disk. förklarat sig
vidblifva sitt afgifna förslag till in- och utförsel-tariffer samt inbjudit
BondeSl. att frånträda sina derifrån afvikande beslut och
godkänna förslaget, hemställde Hr Gr. o. Landtm, att berörde förslag
till in- och utförsel-tariffer, hvilket i dess helhet hade blifvit
af R. o. Ad. återremitteradt,. nu måtte, sådant det förekom i Be
tänk.
N:o 10, företagas till pröfning, samt att förevide punkt i
öfrigt måtte läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
Ilr Fåhraeus, Johan Fredr., anförde dels muntligen dels
skriftligen :
Då jag, ehuru nykomling på detta rum, vågar taga till ordet
och begära en slunds upmärksamhet, sker det i den förhoppning,
att vigten och beskaffenheten af hufvudämnet, hvaröfver jag går
att yttra mig, må lända mig till ursäkt.
Kastar man en blick pä Svenska handels- och tull-lagstiftningens
öden i framfarna tider, skall det befinnas, att hinder och
tvång, som genom denna lagstiftning blifvit lagde i vägen för handelns
naturliga utveckling, förr eller senare mäste, i följd af en
bättre uplysnings makt, vika å sido. Må det tillåtas mig, att,
lill bekräftande af denna sats, anföra åtskilligt af hvad i ämnet
under tidernas lopp sig tilldragit.
I Konung Gustaf I:s regeringstid voro tulltarifferne uteslutande
stödde på financiel grund. Enl. 1536 års K. Bref till Fogdar och
Tullskrifvare i sjöstäderne, skulle för utrikes ifrån inkommande
varor i allmänhet upbäras 5 proc., och, enl. elt sednare Bref, för
utgående varor 3 proc. å värdet. Förbud gällde mot utförsel af
kreatur och födoämnen; men ingen varuartikel var till införande
förbjuden. Sådant oaktadt, var handelsyrket på denna tid, icke
blott genom Hansestädernas tryckande välde, utan ock medelst K.
Författnir, försatt i ett ofrihetstillstånd, som icke kunde undgå att
verka förlamande för rörelsen, jemte en allmännare missbelåtenhet.
Upsala Stadga om Köphandeln af 1546 innehåller i 19:de punkten
de mest inskränkande föreskrifter, såsom t. ex. att spanmåten icke
finge köpas eller säljas dyrare än uti Distingsmarknaden var samtyckt;
att ingen finge med främmande mans penningar handla
eller vandla; att den myckna seglationen med små skepp, skutor och
båtar ingalunda borde tillstädjas, utan i hvar stad namngifvas, huru
mångå skepp till sjös finge brukas o. s. v. Kort efter denna
Stadga utfärdades ett s. k. Mandat, hvarigenom man synnerligen
utförligt sökte visa, hurusom den svåra dyra tiden gjorde de vidtagna
inskränkningarna nödvändiga; men redan innan årets slut
påkallades häröfver en förklaring, hvari K. M. yttrar Sig hafva
förnummit, att »Dess trogne meningar och nyttige stadgar blifvit
262
Ren 16 September f. ro,
endels föraktade och, otillbörligen missbrukade, så att ovilja upväst
bland undersåtarne»; och föga mer än 2 år derefter aflat K. M.
ett Plakat till R. St:r, deri det heter, att »de för den dyra tiden
hade att skylla sig sjelfva, som ohörsamligen öfyerlrädt K. M:s
bud och stadgar.» Hvad särskilt angar förbudet mot utförsel af
födoämnen, eller s. k. »feta varor», visar registraturet huru stränga
erinringar mot öfverträdelser ständigt ansågos nödiga; emellertid
beviljades redan år 1546 undantagsvis, att borgare i Kalmar finga
exportera smör och ål, såsom de enda artiklar hvarmed de upgåfvos
kunna handla utrikes, dock att denna utförsel borde ske
»efter måttlighet och icke till någon besynnerlig landsens besvärlighet
eller skada, hvarpå K:s Befallningsman skulle hafva flitig
akt och tillsyn.» Icke mångå, år derefter fann man sig föranlåten
att dessa tvenne artiklar till utförande i allmänhet frigifva.
Nya band på handeln infördes genom den TullOrdinantie,
sorn, år 1552 utkom, innefattande bland annat: att »ingen skulle
djerfvas infördt gods köpa eller till sig anamma, förr 8n K:s Befallningsman
godset besett, och om något funnes det K. JM. tjena
kunde, ville K. M. närmast vara att det köpa»; så äfven att
»ingen skulle fördrista sig att föra främmande mans gods i marknader
till prångs, med mindre Borgmästare och Tullskrifvare veterligt
vöre, att å sådant gods ett skäligt och lidligt köp gjort blifvit.»
Tre år derefter utfärdades ock en Ordinantie ang.-de de pris till hvilka
inländska köpmannavaror skulle förytlras de Tyske till köps, oeh
en annan, hvarigenom bestämdes till hvilka pris Tyskarne hade
att sälja utländska varor här i Riket.
Alla dylika tvångs-föreskrifler skulle i våra dagar kallas opraktiska.
Men så mäktigt verkade den store Konungens myndighet,
att ännu året näst före Hans frånfälle det i Wadstena sammankallade
meniga borgerskapet undertecknade s. k. »Stadgar om Köphandeln»,
hvarigenom i allmänhet uttalades ett högtidligt erkännande
af de i författn:na följda grundsatser.
Redan år 1561 förnyade Konung Erik XIV förbudet mot utförsel
af »Hästar, Oxar, Kor, fetalie-persedlar», och, såsom orden
lyda: »varor, sorn Riket kunde hafva skada utaf»; och genom
1563 års Mandat utsträcktes utförselförbudet till Guld, Silfver och
allehanda Svenskt mynt, Koppar, Spanmål, Lax, Ål, Smör, Finska
Gäddor jemte åtskilliga upräknade skinnvaror; allt under åberopande
af fortfarande dyr tid.
I ett Plakat till köpstäderna, 3.år derefter, fastställdes ny
värdering på inr och utländska varor, sedan K. M. »härom låtit
förhandla med borgarne i Slockholm, hvilka åt K. M. lofvat och
tillsagt, alt de denna K. M:s trogna förmaning och Nåd. undervisning
ville härefter något bättre akta och fullfölja»; men huru
ringa efterföljd såväl den ena som den andra af dessa författn:r
kunde ernå, visar sig af de beklagelser, sorn i ett redan nästföljande
år utfärdadt K. Patent yttrades.
Äfven i inledningen till den Förordn., som Konung Johan lil
1570 lät utgå om tullen i Stockholm, och hvari äldre stadganden
åtepuplifvås, yttrar Konungen Sig hafva förnummit, att »här i Riket
Dan 16 September t. m.
263
fast oskickligen handlades med det gods som både ut- och infördes
såväl af främmande som inländske.»
Lika med Sin Höge Fader trodde Konung Johan Sig kunna,
genom bestämmande af handelsvarors pris, skydda mot dyr tid.
Sedan Han sålunda med Hertig Carl och Rikets Råd rådslagit och
beslutat, såsom det hette, om »visst köp på de förnämsta inländska
och utländska varor», förordnades genom ett Mandat af 1573, att
den, som emot denna Ordning handlade, skulle första resan böta
40 Mark och mista godset, andra resan 80 Mark och godset,
tredje resan hafva förbrutit edsöre och straffas till 1 ifvet.
Under samma Konungs tid (1575) infördes accisafgift, att i
alla städer utgöras af allehanda slags dryck, som ulmånglades
kannetals; och tio år sednare förbjöds införseln af Tyskt öl, med
förklarande att hvar och en i stället ägde köpa malt och humle
och brygga sig »godt Svenskt öl.» I en 4 år derefter utfärdad
Taxa påbjöds, att de som införde främmande drycker, jemväl skulle
utgöra accis; och här förekommer åter Tyskt öl såsom importartikel.
Men deremot uphörde plötsligen ali införtel-lull. I ett
Patent af 1591 förklaras nemi., att, på det hvar i sin stad måtte
vara dess välvilligare alt göra K. M:s Riken och undersåter den
mesta »tillförning» dem möjligt vore, afskaffades tullen å inkommande
varor, så att alle derföre skulle blifva »frie och förskonade.»
Det kan anmärkas, att detta Patent — i sammanhang hvarmed ny
tulltariff för utgående varor utfärdades — stod mindre väl tillsammans
med den grundsats, som vid denna tid börjat tillämpas,
att förbjuda vissa medborgareklasser nyttjandet af dyrbarare kläder.
Befrielsen från införseltull varade ock icke länge. I Carl
lX:s Förordn. och Patent ang:de tullen, af d. 6 Jan. 1600, förmäles,
att Riksens lägenhet fordrade, att Riket till bästa, såsom i
andra länder, en tillbörlig tull gåfves af allt gods som in- och
utskeppades; och efter enhälligt samtycke af menige köpstadsmän,
som året förut varit församlade vid Riksdagen i Stockholm, förordnades,
att efter 1591 års för exportvaror bestämda tariff-tull
skulle ulgifvas af allt gods som ut- och infördes, i så måtto, att
alla innevånare, och de som hus och egendom hade i slädene,
borde utgöra half lull af sitt exportgods, antingen de skeppade
det sjelfve ut eller sålde det åt andra till utförsel; att alla främmande,
med undantag af Danskar, som gods i Riket in- eller utförde,
skulle efter samma tariff gifva full tull; och att de, som här
köpte det införda godset af dem skulle betala half tull.
Icke fullt 5 år förflöto innan Konung Carl åter eftergaf tullen
för inkommande varor. K. M. hade, såsom i ett öppet Bref
af d. 4 Dec. 1604 förmäles, erfarit, att »den intull, som de främmande
här i Riket utgifva måste, stötte dem för hufvudet, så att
de med deras köpenskap icke K. M:s land och Riken så besökte
som eljest kunde ske; hvadan och på det K. M:s land och Riken
måtte desto mer t i 1 Iför ing bekomma samt bättre näring, handel
och vandel hafva, förordnades, att alla, såväl främmande som inländske,
skulle vara för all intull frie.» — Deremot stadgades året
derpå, att tull, enl. särskild Taxa, skulle gifvas af gods som fördes
264
Den 16 September f. m.
från Sverige åt Finland och Norrbotten, eller derifrån till andra
Svenska hamnar; allt vid utskeppningen, men ej vid införseln.
Tid efter annan tillförene hade man i sammanhang med tulllagstiftningen
sökt vidtaga åtgärder för uprätthållande af myntvärdet
i landet. Konung Carl IX utfärdade i detta hänseende
s. k. Vexel- och TullOrdnir, enl. hvilka, vid varors in- och utförsel,
borde, mot ersättning i Svenskt mynt, efter viss lägre
Taxa, till K. Myntet levereras utländskt guld och silfver, i händelse
hvaraf trafikanten vore äfven från utförseltullen befriad.
Lindring i dessa förpligtelser måste dock innan kort medgifvas,
i följd såväl af borgerskapets som främmande köpmäns klagan.
Konung Gustaf II Adolf utgaf redan under Sitt första regeringsår
en ny TullOrdn., hvari, jemte fastställande af något förändrad
afgiftstariff för varu-utförseln, Konungen, under åberopande af utlänskt
bruk, och »den olägenhet som nu i det kära fäderneslandet
för handen vore med krig och fejd nästan på alla sidor», återinförde
tullen för inkommande varor. Denna bestämdes för 100
Dalers värde till 2 Ungerska Gyllen, och sådant efter det pris
hvartill importörerne angåfve godset på Tullen, »öfver hvilket
de icke heller skulle hafva makt det att sälja», såsom det heter,
»vid tillbörligt straff.» Icke fullt ett år derefter stadgages häruti
den förmedling, att en främmande skulle af hvarje 100 Dalers
värde han införde gifva 3 Ungerska Gyllen, men en inhemsk borgare
blott halfannan; hvilken sistnämnda bestämmelse likväl påföljande
året ånyo höjdes till 2 Ungerska Gyllen.
Vid samma tid, eller år 1614, utgafs ännu en Taxa, hvar
efter
de främmande det året skulle deras varor utsälja; men länge
derefter synes man hafva öfvergifvit vidare försök att genom maktspråk
reglera varuprisen.
Från sistnämnde år daterar sig jemväl Sveriges första egentliga
Handels- och SeglationsOrdn. Deri förbjöds alla främmande,
vid äfventyr af skepp och gods, att segla eller drifva handel på
andra orter i Sverige än Slockholm, Kaimar, Nylöse, Götheborg,
Söderköping, Norrköping, Nyköping, Westervik, Telje och Gefle.
Förutom dessa städer tilläts Öregrund, äfvensom t. ex. Hudiksvall
och Hernösand, att med egna skepp segla ulländes, dock sfi att
dessa icke ägde att exportera annat än Trävirke, Koppar, Tjära,
Tran, Hudar och Talg; men Smör, Fisk och andra matvaror samt
Elghudar och »kostliga skinnvaror», voro de förpligtade att föra
till Stockholm och till dess borgare föryttra eller förbyta; ett
tvång, hvilket sådane Norrlandsborgare, som icke seglade utrikes,
jemväl för allt sitt handelsgods voro underkastade. Andra hamnar
i Norrland än de ofvannämnda fingo icke i bandels-ändamål hesökas.
Beträffande varuafskeppningen från det inre af landet, förordnades,
att allt gods från Konungadömet skulle föras på Stockholm
att der säljas eller utskeppas, och allt gods från Furstendömena
Södermanland, Nerike och Wermland, i lika ändamål gå
på Telje. Upsläderne fingo uteslutande rätt att handla med bergslagerne.
Borgare i sjöstäderna ägde väl att idka direkt köpenskap
med upstäderna, men icke att besöka deras frimarknader.
Den 16 September f. in.
265
Tre år sednare, efter det K. M. funnit nödigt revidera förutnämnde
Handels- och SeglationsOrdn., ntgafs en ny Ordinantie i
ämnet, medgifvande åtskilliga jemkningar.
Då den författn. någon tid varit antagen, att tullen för utgående
bergseffekter skulle erläggas till en del i upsladen och
till en annan del i den sjöstad, hvarifrån exporten skedde, stadgades
genom 1614 års TullOrdn., alt, »vid godsets förbrytelse»,
intet Koppar eller Jern finge föras landvägen till sjöstad, utan från
vederbörande upstad föras »öfver vatten till sjösidan.» Genom
nämnde TullOrdn. fastställdes till betalande i tull för ett Skepp:d
Stångjern: i upstäderne £ Daler och vid sjösidan 1 Rdr. Men
redan året dei på undergick denna Stadga, på menige borgerskapets
anhållan jemkning i flera delar. Införseltullen nedsaltes åter lör
Svenska borgare till halfannan Ungersk Gyllen af hvarje 100
Dalers värde. Ingen främmande beböfde gifva tull af det gods
som utfördes, ulan den Svenske exportören skulle svara till tullen,
dock så, att, om han icke sjelf verkställde exporten, utan sålde
godset till en främmande, tullen skulle ökas med -|:del. Innan
förtullningen vid export skedde, skulle af hvarje 100 Dalers värde
gifvas i vexel 10 Rdr mot godtgörelse af K. Myntet med 4| Mark
för hvar Rdr.
Sedan borgerskapet i Stockholm anhållit, att K. M. ville
benåda dem med någon frihet framför främmande, tillbjudandes sig
deremot att vilja försörja sig med egna skepp och sjöfolk, så att
K. M. och Riket, vid förefallande behof, i krigstid skulle hafva
deraf styrka och gagn, utfärdades år 1617 ett s. k. Privilegium
för de borgare i Stockholm och andra städer med fri utrikes
seglation, hvilka der innehade egna hus och höllö egna skepp med
skottportar, åtminstone så stora och goda, att »de på nödfall kunde
göra värn ifrån sig.» Genom detta Privilegium, som till en början
fastställdes på 4 år, förunnades borgerskapet å allt det gods, som
de på sådana sina egna skepp sjelfve införde, nedsättning i tullen
till hälften mot andra Svenska borgare, som icko brukade sina
egna eller så goda skepp, äfvensom'på allt hvad de således af Riket
utskeppade lindring i tullen med ^ :del mot andra Svenska borgare.
Vi se häruti uprinnelsen till hvad sorn i mer än 200 år derefter
kallades helfri tull. Några år sednare (1629) förenade sig borgerskapet
att uprätta ett Skepps-Compagnie, »både till egen nytta
och för hofring i handel och näring, som ock till Rikets värn och
försvar.» Åtagandet att utrusta 16 skepp jemkades städerna emellan
efter som de voro förmögne till. K. M. utfärdade för Kompaniet
ett särskilt Privilegium, genom hvars sisla punkt alla i städerne
vare sig borgaro eller andra, t i I lförbun dos att »efter råd och ämne
i Kompaniet participera vid straff och K. M:s onåde tillgörandes.»
Är 1622 beviljades af R. St:r den s. k. iilla tullen, att för
den inländska varu-trafiken såväl tifi lands som till sjös upbäras
i alla städer öfver hela Riket, enl. fastställd Taxa. Härom utfärdades
för städerna särskilda OrdningsStadgar, men till hvilka
praktiska svårigheter hela saken ledde, visar sig af det nya reglementerande
som den påkallade föga mer än ett år derefter. R
26G
Den 16 September f, m.
flera af oss är det icke obekant, huru tryckande och besvärlig landtulls-inrältningen
under följande tidskiften blef för alla inhemska
näringar, och hvilka bekymmer den tillskyndade administrationen.
Först genom Riksdagsbeslutet af d. 2 Maj 1810 uphäfdes landtullarne,
med förklarande att inrättningen lagt på handeln och näringsfriheten
ett olämpligt tvång, utan att, såsom kontroll mot sjötullens
försnillande och förbjudna varors införsel, medföra en olägenheterna
upvägande nytta.
Tidslynnet under Konung Gustaf II Adolfs regeringstid började
rigtas åt monopolier. Ar 1615 utfärdades ett K. Plakat om privilegierande
med betydliga fördelar af ett allmänt H and eUKomp agni,
som under 10 års tid ägde drifva sin handtering på alla orter,
in- eller utrikes, »der något märkligt och ansenligt kunde vara
att vinna och förtjena.» Alla K. M:s undersåter förunnades att
deltaga i detta Kompagni, med rättighet att för sina, insalta penningar
njuta 12 proc:s ränta utom andelen i handelsvinst. Fyra
år sednare, då förra Plakatet icke 1 ed t till åsyftad påföljd, lät
K. M. utgå ett nytt öppet Bref om KöpenskapsKompagniel, hvari
K. M. ytterligare bland annat utfästa Sig att »försträcka Kompagniet
én märklig summa»; men ännu 1627, då åter ett K. Plakat utgick
hade ändamålet icke vunnits.
År 1624 utfärdade K. M. en fullmakt för Holländaren Weliam
Essling att i Sverige inrätta ett GeneralllandelsKompagni lill
Asien, Afrika, Amerika oell Magellanika; och sedan året derpå
af trycket utkommit ett program om denna inrättning, förespeglande
stora fördelar under åberopande af andra länders exempel,
expedierades år 1626 oktroy eller privilegium för det då i sådant
hänseende uprättade s. k. Söder ICompagniet.
Aret förut bade K. M. ingått kontrakt med ett s. k. KopparKompagni,
som ägde att upköpa och drifva handel med den Koppar
som utginge från K. M:s och Kronans stora Kopparberg.
Vidare förklarade Konungen genom ett Plakat af 1628 importen
af Salt och handeln med denna vara för ett regale, som skulle
förvaltas af dertill förordnade faktorer; men enl. ett Patent af påföljande
år, flck Salt åter af enskjlde införas, dock mot erläggande i
s. k. licent af 2 Svenska Daler för hvar lunna, med hvilken intägt
»Krigslaten förmältes kunna någorlunda understödd varda.» Då
emellertid snart visade sig, att salthandeln härigenom allt för
mycket besvärades, fann sig FörmvndareRegeringen 1635 nödsakad
nedsätta licenten till 1 Orlsltiksdaler, jemte det allt Salt förklarades
tullfritt.
Ungefär samma skaplynne, som under den nästföreg:de tiden,
utmärkte för öfrigt handels- och tull-lagstiftningen äfven under
nyssnämnde FörmvndareRegering, likasom under Drottning Christinas
egen styrelse.
Nya SeglationsOrdningar utfärdades åren 1636, 1640, 1646
och 1647. Deri reglementerades fullständigare än förr med nödige
ansedde kontrollföreskrifter. Genom 1636 års Förordn. om städernas
seglation förbjöds främmande att segla med något gods till
rter norr om Stockholm och Åbo; ej heller skulle städerne norr
Deri 16 September f. m.
267
om de nyssnämnde vidare få segla med deras skepp och gods utrikes,
Gefle stads borgare dock i sednare hänseendet undantagne,
med förbehåll att de såväl vid ut- som inseglandet borde anlöpa
Stockholm och der tull k larera.
Förnyade Tulltaxor, eller s. k. TullOrdn.r för inländske och
främmande uti sjöstäderne, utfärdades år 16117, tvenne gånger
1638, vidare 1640, 1643, 1643 och 1648; hvarförutan särskilda
stadganden rörande detta ämne meddelades genom Instrukt:r och
llesolul:r för General.TullFörvaltaren och Inspektorerne öfver gränstullarne.
Enl. 1637 års Förordn. skulle vid varu-utförsel med
främmande skepp i allmänhet betalas full tillI, men med inhemska
skepp J:del mindre. För allt gods som infördes å utländska skepp
skulle i tul| gifvas 3 Ungerska Dukater, och för det som infördes
å Svenska skepp halfannan Ungersk Dukat af 100 Svenska Dalers
värde. Det förra åliggandet, att gifva vexel på tullen hade funnits
besvärligt och blef tills vidare uphäfdt. Genom 1638 års
TullOrdn:r skedde, hvad införselstullen angår, förändring sålunda,
att för hvad som Sveriges inbyggare införde & Svenska fartyg skulle
gifvas 1 Dukat, för det sorn de införde å främmande fartyg 2
Dukater, för gods som utländske män införde å Svenska skepp
Dukat, och för det som de införde å främmande skepp 3
Dukater, allt af hvarje 100 Svenska Dalers värde. 1645 års
TullOrdn., som återinförde den princip, att icke den som sålde
godset, utan den som skeppade eller lät införa det, borde utgöra
tullen, bestämde för öfrigt skillnaden i tull sålunda, att för gods,
vare sig in- elier utländska män tillhörigt, som infördes å Svenska
till defensinn monterade skepp af ek, skulle gifvas 2 Dukater,
för det som infördes å andra Svenska skepp 2£ Dukater, och för
det som infördes å främmande skepp 3 Dukater af hvarje 100
Svenska Dalers värde; likasom gods, då det utfördes, skulle förtullas
efter Taxan idel högre på främmande ho å inländska monterade
skepp, och -yidel högre än på o monterade Svenska fartyg,
utan afseende på om godset vpre Svenskt eller främmande. Såsom
följd af denna lagstiftning, uti hvilken vi finna fullt utbildadt det
system, som länge derefter i tulltarifferna iakttogs, att skilja mellan
helfria, hal/fria och ofria afaifter, steg verkligen den Svenska
handelsflottan, men tog tillika en mindre fördelaktig rigtning, i
det Svenskarne foro med kostbara skepp som drogo mycket fidi;
och förde litet gods- Holländarna gjorde tvärtom, hvarföre de
kunde segla för bättre pris. Då mångå skepp funnos, som under
Svenskt namn tillhörde utlänningar, kommo ock friheterna i tullen
sålunda i sjelfva verket främmande till godo.
Genom K. ÄI:s öpna Bref till Ge n e ra IT u 11 För va 1 ta ren af 1647,
påbjöds första gången upbörd af s. k. lastpenningar, hvilka då
såsom arn.bössemedel till Amiralitetsllospitalet skulle af alla inoch
utlöpande skepp erläggas med 2 öre Siifvermynt pr läst.
Så finna v: ock 1653 för första gången en KonvoyTaxa utfärdad,
omständligen för alla köpmannavaror uprältad, sedan lv. M.
i anseende till »påstående farliga sjökrig» mellan England och
Nederländerne, låtit utruétla några örlogsfartyg till Svenska han
"v
-
2fi8
Den 16 September f m.
delns skyddande. — Samma år privilegierades den första Svenska
Nederlags Inrättning, nemi. i Götheborg.
Medelst ett K. Plakat af 1654 förunnades jemväl åt Svenska
/uruskepp lindring i tullen framför främmande fartyg.
RiksStyrelsen fortfor att befrämja monopolie-anstalter. Är 1638
utfärdades Privilegium på Spanska salthandeln. Ett K. Privilegium
af 1641 börjar med de märkliga orden, att »efter K. M. förnummit,
huruledes landet upfyllts af en och annan med Tobak, en
vara sorn för någon tid sedan här varit obekänd och fuller i sig
sjelf ioke vore synnerligen nyttig, men likväl blifvit af den gemene
man till missbruk och öfvei flöd förbi ukad, mångom tili största
skada och armod, och ändock K. M. icke obilligt borde belt förbjuda
omberörde Tobaks införsel i Riket, dock emedan sådant
denna gång något betänkligt folie, vore lv. M. förorsakad att ställa
det i någon moderation och allt lämpa efter tidernas lopp och
folkets humor, och hade fördenskull för godt ansett updraga tobaks
handeln
åt Söder Kompagniet, och del på Tobak såvida privile
gierat,
att det tillsvidare skulle införa och förskaffa så mvcket
Tobak som skulle göras behof och förnöja deras begärlighet, som
det helst bruka ville. » År 1648 utfärdades Privilegium
för TjäruliandelsKompagniet, och 1649 för TjäruKompagniel på
Gottland. Sistnämnde år meddelades äfven oktroy och privilegium
på 24 år åt ett Handels Kompagni, bildadt för skeppsfart till
Asien, Afrika och Amerika. 1651 förunnades åter några Stockholms
innevånare Privilegium å lobakshandeln, hvilket likväl redan
2 år derefter åteikallades, ^då Tobaken i allmänhet frigafs till införsel
mot bestämd tull. Ar 1654 meddelades Privilegium fördem
som ville köpa land eller handla i Nya Sverige eller Westindien.
Det första införselsförbud, som till skydd för inhemsk slöjd i
Sverige ägt rum, utfärdades 1643 och gällde allehanda slags
Glaskärl med Flaskor och Flaskfoder. Anlednin uttrycktes i Författn.
-n sålunda, att borgaren i Stockholm, Melcher Jung, icke
utan stor omkostnad införskaffat några glasmakare, och Verket så
vida bragt, att de sig här vid staden nedsatt, och »allehanda Glaseeskier
både fine som gemene förfärdigat, och det i sådan yrnnoghet,
att han icke allenast kunde K. M:s undersåter här i landet
med glas förse utan ock en post hvart år till utrikes ort förskicka.»
Tre år derefter måste införselförbudet återkallas, emedan Jungs
glastillverkning då afstadnat; men det förnyades åter 1648, sedan
Jung införskaffat nya glasmakare.
Konung Carl X förhöjde, kort efter sitt tillträde till Regeringen,
stora Sjötullen å in- och utgtde varor; men redan 1656 blef
den å utg:de Koppar nedsatt från 14 till 8 Rdr pr Skepptd, och
genom ett K. Bref af 1658 till det nyss inrättade KommersColhm
förmedlades den till sitt förra belopp för allt in- och utgående
gods, med undantag af Koppar och Jern.
Är 1654 utfärdades åter ett Privilegium, hvarigenom Tobaksinförseln
och handeln med vissa vilkor öfverlots åt Amerikanska
Kompagniet, »såsom ett expedient och laedel», hette det, »hvarigenom
Nova Svecia förhoppligen sissie kunna konserveras och
Den 16 September f. m.
269
förkofras, och vår nation finge bättre lägenhet att vänja sig vid
den amerikanska seglationen»; och detta monopolium blef ytterligare
genom ett Plakat af 1658 bekräftadt.
Kort efter Carl X:s frånfälle utfärdade MinderårighetsStyrelsen
ett stadgande, hva-igenom tullen å så utgående som inkommande
varor förhöjdes med ett s. k. surplus, svarande mot hvad som
förut belöpte för in- eller utförsel med Svenska monterade skepp.
Uti den nya »Ordning öfver SjöTulien», som nämnde Regering
år 1667 lät utgå, finna vi för första gången en specifik
Taxa äfven å införselslullen. Eörfattnm stadgar intet förbud mot
utförsel, och mot införsel endast för vissa slag utaf Glas. Såsom
exempel på afgifternas belopp må anföras, att i helfri tull skulle
erläggas för utgående Stångjern 1 Daler pr Skepp:d, samt vid införsel
för 1 aln fint Spanskt Kläde 24 öre, och för en arn Rehnskt
eller Spanskt Vin 4 Rdr 42 öre. Tullen skulle i allmänhet betalas
med bart Silfvermynt.
Vid denna tid finner man icke sällan, att, af särskilda anledntr,
tullsatserna för en och annan varu-artikel partiel! ändrades.
Ar 1661 höjdes tullen å utgående Tjära och inkommande Tobak;
1662 å inkommande Vin; 1665 å utgående Koppar och inkommande
Sall, hvilka begge förhöjningar skulle användas såsom bidrag
till kostnaderne för fästningsbyggnader; samma år ytterligare å
Tjära, tillverkad söder om Stockholm; och 1672 å utgående
Messingstråd och Koppar, hvilken sednare artikel nu belädes med
42f- Daler Silfvermynt i tull pr Skepp:d. Genom samma författn.
biet, till skydd för inhemsk produktion, tullen för inkommande
Spanmål, nemi. Håg, Korn och Malt, ökad sålunda, att om varan
i införselorten gällde under 3 Daler 10| öre Silfvermynt tunnan,
skulle den beläggas med 6 Mark Silfvermynt pr tunna utöfver
ordinarie tullen (7-| å 8 öre).
Sedan allmän Nederlagsrätt blifvit Landskrona stad i sammanhang
med dess Privilegier 1663 beviljad, förunnades 1667 åt
Stockholm Nederlagsrätt för Salt, Vin, Bränvin, Vinättika, Papper
jemte allehanda Ryska och Utländska varor.
Genom Bref till KommersColkm 1667 vidtog Regeringen ett
tvångsmedel, som ofta förut misslyckats, och derföre sedan 53 år
icke blifvit försökt. Befallning gafs, att, vid äfienlyr af konfiskation,
Sall icke finge af någon köpman säljas till högre pris än
18 Daler Kopparmynt; och bestämdes medelst ett sedermera samma
år utfärdadt Plakat, huru mycket priset vid försäljning ur andra
och tredje hand finge ökas.
»För vissa skäl och konsiderationer», såsom det hette, fann
Regeringen 1660 nödigt att uphäfva TobaksKompagnitt; men nya
monopolier beviljades. Sålunda utfärdades, utom för en mängd
fabriks- och manufaktur-inrättningar, Privilegier. Är 1662 för
ett GenerolfaktoriKontor i Stockholm; samma år för Anders Andersson
och Petter Bohme å all tobakshandel i Riket. 1664 för
Evert Haas, att införa och handla med Ostron. Samma år för 2:ne
Persianska köpmän å tullfrihet vid införsel af deras lands produkter;
och 1669 för hamburgaren Erlenkamp jemte medintressenter
270
Den 16 September f. m.
å navigation till Nova Zembla, Tartariet, China och Japan. Så
val vid Riksdagar sorn eljest, hade emellertid förekommit allvarsamma
klagomål öfver sådana Kompagnier, som bringade en eller
annan vara i få personers hander, hvarigenom näringsmedlen betagits
och minskats för andra.
För att betrygga köpare mot tillverkning och uLförsel af underhaltigt
Jern, uttSrdades 1671 en JernvrälceriPörordn. Sedan
denna författn. tid efter annan med åtskilliga nödige befunne
jemkningar förnvats har jernvräkeriet — redan länge, i anseende
till dermed förenade olägenheter öfverklagadt — år 1855 blifvit,
såsom icke ledande till ändamålet, afskaffodt.
Straxt efter sitt tillträde till Regeringen vidtog Konung Carl
XI några åtgärder syftande till större frihet i handelns utöfning.
Gefle stad återfick seglationsrätt, lika med andra stapelstäder;
upstäderna och allmogen medgafs att tillhandla sig spanmål omedelbart
af främmande i stapelstäderne, och förhöjningen i jerntullen
afskaffades. Ännu i680 utgafs en Resolution som uphäfde införselförbudet
å Glas, äfvensom sednasle tullförhöjningar å vissa Yllevaror,
Socker, Polaska, Såpa, Stärkelse och Fiske; men de författnir,
som sedermera under Konungens regeringstid rörande handel
och sjöfart utfärdades, buro i allmänhet en restriktiv stämpel.
Yid de tillfällen under den föregående tiden, då vissa personer
genom Privilegier undfått uteslutande rätt att här i landet
åstadkomma en eller annan tillverkning, medgafs dem vanligen
tullfrihet för erforderliga utländska råämnen; men förbud mot den
förädlade varans införsel utrikes-ifrån hade tillförene icke blifvit
stadgadt utom för åtskilliga artiklar af Glas. Nu erhöll förbudsprincipen
en större utsträckning. Uti en Förordn, af 1688 yttrar
Konungen Sig hafva funnit för godt och rådsamt att låta hämma
och betaga den förlust och skada, som utaf de mångå slags blomerade,
randige och fasonerade tyg och band af Guld, Silfver och
Silke förorsakades; hvadan, och »i anseende till andra flera skäl
och orsaker», förklarades att framdeles inga fasonerade eller randiga
tyg och band», vare sig slycke eller stuftals eller i tillgjorda
kläder», finge i Riket införas, vid förlust af godset och böter,
motsvarande tre gånger värdet, hvarjemte varan skulle offentligen
upbrännas; och borde, vid lika straff, »ingen understå sig införskrifva
gemene Hattar, ej heller Knappar, Snören, Fransar, Galo
ner,
Spetsar och Knylningar, hvarken af Guld, Silfver, Silke, Trå,
Redgarn, Ull eller Hår gjorda.» Två år derefter förordnades Rådman
Törne, som hade sig updraget inseendet öfver Sidenmanufakturen,
att öfvervara visitationerna i Stockholms Packhus, för att
tillse det intet förbudet sidentyg blefve inpraktiseradt. I eh Stadga
af 1693 beklagar Konungen ändock, att förut utgångne plakater och
allvarsamma påbud i ämnet fast litet hade verkat; och förordnades
nu: att Magistraterne skulle genom deputerade visitera och inventera
sidentygsbodarna; alt ingen köpman, blott inhemske fabrikanter
för egen tillverkning, finge hålla tyger af omförmälde beskaffenhet
till salu o. s. v. — Aret derpå förmäler Konungen Sig hafva
funnit rådsamt att hämma den ymniga tillförseln af sådana varor,
Den 16 September f. m.
271
sorn hSr i landet kunde tillverkas, särdeles lärft, i följd hvaraf
ett stort antal specificerade slag af linne- och halflinne-väfnader
förbjödos till införsel, jemte det införselstullen för öfriga slag
ökades.
Nederlagsinrättningen i Göteborg uphäfdes 1681, med förklarande
att den för K. AI. och dess undersåter vore mycket
skadlig.
Sedan K. M. förnummit, att man i Holland vore sinnad att
drifva handel i Sverige med inköp af trävirke, aflat K. M. 1688
bref till vederbörande Generalguvernörer med befallning att, när
någre Holländare ankomme, håfve inseende derå att timmer och
trävirke måtte anskaffas, samt tillhålla köpmännen att icke för
högt stegra sina varor- — För ytterligare befrämjande af berörde
handel, och efter ingången underrättelse att från Danska sidan
gjordes något intrång öfver gränsen, anbefalldes Landshöfdingarne
i gränslänen hafva flitig omsorg om allt som kunde befrämja trähandeln
på vår sida, och erkannerligen att de strömmar, som gå
in åt Norge, mätte tillslutas och göras till träverkets föryttrande
dit onyttige, hvarjemte K. M:s undersåtare borde åtvarnas, att de
alldeles afstode med trähandeln på Norge. Landshöfd. i Elfsborgs
län anförde betänkligheter häremot; men Konungen stod fast vid
Sitt beslut.
Åtgärder hade någon tid blifvit vidtagne för att upmunlra
till Crawel-fartygs byggande, och afskaffande af Klink*fartyg. Då
häraf icke spordes synnerlig verkan, förordnades 1692, att Klinkfartyg
skulle underkastas ofrihet i afgifter. Två år sednare förordnade
K. M. uti bref till Kammar- och Kom.Kollegierne, att helfrihet
derefter icke finge åtnjutas för andra Svenska fartyg, än
som vore inom riket byggde.
För att upmuntra till humlegårdars anläggande i riket, förhöjde
K. M. 1693 tullen för inkommande humla ända tili 12Rdr
skeppundet.
Privilegier utfärdades äfven nu å åtskilliga inhemska manufakturer,
äfvensom år 1682 för Georg Coberton å dykerikonsten.
R. St. fortforo att påyrka, att de s. k. Kompanierne, särdeles
tjäru- och tobaks-kompanierne, måtte varda uphäfne, »på det att
commercierne, som derigenom icke ringa voro blifne hämmade,
åter måtte kunna hofva deras obehindrade lopp och bringas till
deras förra frihet.» Genom ett år 1680 utfärdadt öppet bref,
förklarade K. M. ock sådana Kompanier »kasserade och uphäfne».
Icke desto mindre vidtogs 1689 åtgärd för att åter bilda ett
Tjäru-Kompani; och, 1697 ingick K. AI. nytt kontrakt roed intressenterna
om tjäruhandeln.
Under Konung Carl d. 12:tes regeringstid lagstiftades mindre
än förr, rörande handeln och tullväsendet. Den svåra ställning,
hvari landet bragtes till följd af ständiga krig, föranledde tid efter
annan påbud om tullfrihet eller tullindring för inkommande spannmål
och vissa andra nödvändiga förbruknings-artiklar. Ostronhandeln,
som förut varit monopoliserad, frigafs; hvaremot införandet
af humla ovilkorligen förbjöds. Åled intressenterne i tjäru
-
272
Den 16 September f. m.
handeln ingick K. M. 1702 nytt kontrakt; hvarefter ytterligare
en tjäruhandels-societet 1714 oktrojerades på 4 år; men kontraktet
med densamma upsades, i följd hvaraf tiäruhandeln fr. o.
m. 1716 skulle lemnäs fri.
Med anledning af borgerskapets ingifna påminnelser, hade icke
allenast Kammar- och Kom.Kollegierne, utan ock K. Rådet, »kommit
på de tankar», att de förordningar, hvilka, till manufakturernes
befrämjande i landet, antingen alldeles förbjödo vissa varors
införsel eller ock belade dem med högre tull, borde »alldeles
hvila och upphäfvas, så att hvar och en måtte lemnäs en fri handel
med slika varor emot den vanliga tullens erläggande»; men
genom skrifvelse från Bender af d. 14 Juli 1712 förklarade Konungen
Sig finna betänkligt uphäfva dessa förordningar, innan
man öfvervägat, om de icke skulle kunna göras fullkomligare, eller
ock nya inrättas, som mera befordrade det åsyftade ändamålet.
»Angående kläden-, siden- och Iinne-manufakturerne i synnerhet,
kunde väl vara händt,» yttrar H. M., »att de medel, som till deras
inrättande voro vid handen tagne, intet gjorde tillfyllest; men
K. M. trodde, att hvad som redan vore bragt i gång, väl torde
stå på något sätt att förbättras, allenast man anerepe verket på
rätta stället och intet allena läte det ankomma på några få krämares
eller faktorers förslag.» — »Eljest kunde H. M. ännu ej
afse någon säker förmån, som landet derigenom skulle tillväxa,
om förbudet ang:de brokota tygs bärande skulle uphäfvas, hvilket,
om det föruntes, väl skulle rikta några sidenkrämare, men torde
mera skada det allmänna bästa.»
Redan nästföljande år var dock Konungen af annan mening.
Uti bref, som 1713 från Timurtasch till Kom.Kollegium afläts,
anbefalldes revision af tulltaxorna; och »tycktes K. M. nu bäst
vara att inrätta stora sjötulltaxan efter ett billigt procentum, då
K. M:s andel i tolagen deruti kunde beräknas. Salt, spannmål
och mera slikt, som gemene man mest behöfde, borde med ringa
tull beläggas, men åter det med högre tull, som lände till öfverflöd
och hinder i de inrikes manufakturernes inrättande. De
hemma tillverkade persedlar, som fördes utomlands, borde deremot
med ingen eller ganska ringa tull anses, sammaledes de råvaror,
som till manufakturernes behof infördes, såsom ull, tobaksblad m.
m.; och tycktes K. M. tullen så böra proportioneras, att en åtskilnad
gjordes mellan de inhemske och de främmande, icke allenast
i anseende till skeppen, utan ock till ägaren af varor »
Derefter utkom 1715 en ny sjötulltaxa för utgående varor,
beräknad i vissa procent å varornas värde, hvilket skulle angifvas
af ägaren efter inköpet samt bestyrkas med priskuranter och säljarens
attest. Den ofria tullen bestämdes 50 proc. högre än den
helfria; halffriheten uphörde för någon tid. — Den drygaste tullsatsen
var på gårkoppar eller kopparskrot, 84 proc. å värdet.
För stångjern bestämdes den till 25 proc., allt helfritt. Andra
varor förbjödos ej till utförsel än ankarfly, ekvirke, humlestör,
bandstakar, tunnestafrar, rå och oberedde hudar, samt spannemål,
utom den Skånska.
Den 16 September t. m.
279
Ar 1718 utfärdades nya Sjötullstaxor både för utg:de och
inkrde varor, bägge ställdes i proc. på värdell, uptagna i sjelfva
taxan. Följande varor, utom ofvannämnda, förbjödos nu till utförsel.
nemi.: blindmynt, pelsverk, ston och föl, får, lamm, getter,
killingar och halfvar samt obränd kalksten. Alla Svenska skepp,
monterade eller ej, skulle åtnjuta helfrihelen. Taxan på ink:de
varor uptager ingen artikel såsom otillåten att införas. De dittills
förbjudne varorne, och någre med dem likartade, skulle dock
underkastas särskild licent-afgift, ofta lika hög som tullen. Den
helfria tullen bestämdes fi kläden och andra förut lofgifna väfnader
till 8 å 16 proc. Få artiklar underkastades högre afgift.
Såsom exempel på undantagen må nämnas: puder och hvit stärkelse
50 proc., salt af vissa slag 30 proc., viner 20 å 30 proc.,
ölättika 100 proc.
Under tiden, eller 1716, hade K. M. utfärdat en förordning
om särskilda bevillningsafgifter för bruket af s. k. öfverflödsvaror.
De sista åren af Sin lefnad gjorde Konungen nya försök att
genom taxor reglera vissa varors handelspris inom landet. Då
blef genom en förordning af 1717 stadgadt, att jern och stål
skulle efter deri specifikt utsatta pris och ej ringare pris försäljas,
vid straff af konfiskation; och genom ett påbud af 1718 förordnades,
att dädanefter, så i god som ond tid, skulle vara ett
ständigt pris på all spannmål, nemi.: 1 l:a hvete 24 dal. kopparmynt,
1 t:a råg 18 dal. o. s. v.
Inom tullagstiftningens område hade imellertid Kon. Carl den
12:te, såsom vi sett, slutat med att högst väsendtligen lossa de
band, af hvilka handeln dittills varit besvärad. Men vid Konungens
frånfälle inträdde ett tidskifte, hvars lagstiftnings-åsigter för
hvad handeln och näringarna angick, snart utvecklade sig i alldeles
motsatt rigtning.
Detta omdöme må endast i ringare mån anses gälla förordningen
af den 10 Nov. 1724, hvarigenom främmande, vid kon
fiskation
af skepp och gods, förbjöds att med egna eller befraktade
utländska fartyg införa andra än deras egna lands produkter, —
samt K. Förklaringen deröfver af d. 28 Febr. 1726, enligt hvil
ken
utländska fartyg icke heller finge nyttjas till fraktfart Svenska
orter emellan, likasom ej af Svens/ca män befraktas för import af
andra varor, än dem som tillhörde fartygens hemland. Begge
dessa författningar, som gemensamt burit namn af »produktplakatet»
hafva haft sina motstycken i andra sjöfartsidkande länder, och
fortforo hos oss med full kraft i hundra år, hvarefter de i förra
delen upphört att gälla till följd af ingångna handelsfördrag med
de flesta handlande nationer, äfvensom numera äfven frakt- eller
kustfarten, mot betingad reciprocitet, åt vissa af dem frigifvits,
sedan, genom ändring af Engelska navigationslagarna, år 1854
kustfarten mellan hamnarna i Stora Brittanien och Irland blifvit
öppnad för alla nationers fartyg.
Aret 1739 blef den mest framlysande tidpunkt i Svenska
prohibitifväsendets annaler, — icke så att importförbudens ännu
VIII H. 18
274
Den 16 September f. m.
hunnit sin höjd, — men emedan systemet då fullt utbildades. Sedan,
efter Carl d. 12:tes bortgång, den nya statsförfattningen antogs, hade
Sjötullstaxor utfärdats 1719, 1726 och 1730, och ännu i den, som
sistnämnde år utkom, inskränkte sig utförselsförbuden till ett antal af
16 och införselsförbuden till 2:ne artiklar, nemi. Gevär och Peruker.
Från och med 1735 underkastades importhandeln en ny afgift under
namn af »landshjelp», utgörande 5 å 10 proc. å varuvärdet. Nyss förut
hade ock en förordning utkommit, hvarigenom vissa utländska varors
införande förbjöds. Men, sedan vid slutet af 1738 en publikation
utgått, hvaruti de handlande åtvarnades att derefter icke
införskrifva Kläden, Sidentyg eller »andra till öfverflöd tjenande
Kramvaror», efter som R. St:r öfverenskommit, att ingen efter
vissa års förlopp borde kläda sig med annat än hvad här i Riket
blefve tillverkadt, utfärdades 1739 först d. 26 April en sjötullstaxa
för utg:de varor, uptagande 20 utförselsförbud, och sedermera d.
19 Maj en i taxan för inktde varor af d. 8 Juni s. å. åberopad förordning,
hvarigenom på en gång införsel förbjöds af varor till ett antal
icke understigande 470 mer och mindre omfattande benämningar.
Samtidigt med denna författning utgafs icke allenast ett reglemente
ang:de utlåning från R. Stms Manufakturkontor till manufaklurister
och fabrikörer, utan äfven den första omständliga förordning »emot
lurendräjerier och inpraktiseringar af utrikes varor.» Denna förordnings
l:sta § innehåller följande allvarsamma ord: »Ebo som
inpraktiserar något vid Tullkammaren ej angifvet utrikes gods,
bote första gången, jemte varans konfiskation, dess tredubbla värde,
samt miste sin borgerliga rätt och näring, så ock tjenst eller embete,
om han något häfver. Är han skatteägare eller hemmansbrukare,
vare skatterättigbeten förlustig, och gånge ifrån hemmanet.
Kommer han andra gången igen, vare, tillika med ofvannämnda
straff, ärelös, och tredje gången ökes straffet således, att,
sedan han stått på schavott, arbetar han i Kronans Slott eller
Smedja all sin lifstid. Men den, som hemligen införer eller införskaffar
sådana varor, sorn till införsel alldeles äro förbjudne,
stånde dubbel tjufsrätt; andra gången fördubblas böterne, och öfverträdaren
sändes till Kronans Slott eller Smedja, att der arbeta
till sin död.»
Vid 1739 års tulltaxereglering förblef det till år 1756, då
inlcde och utg:de varor åter underkastades en ny afgift, som skulle
till Manufakturfonden, enl. specifik taxa, utgöras med 3, ända till
30 proc. af värdet; och samma år utgafs en Förordning, hvarigenom
ytterligare omkring 220 varuartiklar till införande förbjödos.
Nu började man imellertid erfara påtryckning af motsatta
åsigter, så att man åren 1758 och 1761 till införande mot tull
frigaf några och sextio varuartiklar. Men 1771, sedan året förut
en sjötullstaxa för utg:de varor utkommit, deri utförselsförbudens
antal ökats till 36, såg en ny taxa för ink:de varor dagen, uti
hvilken man finner förbudsbestämmelscrna, — lill antalet ej mindre
än 870, — utgöra regeln, införselslillåtelserna undantag.
Och härmed hade, just på sista året af den s. k. frihetstiden, prohibitifprincipens
användande i tullagstiftningen hunnit sin kulmi
-
Den 16 September f. m.
275
nation. — Ehuru icke i lika utsträckning, fortsattes samma princips
tillämpning ej blott i den tulltaxa å ink:de varor, som Konung
Gustaf den 3:dje lät utgå år 1782, utan äfven i dem som
sedermera utfärdades åren 1799 och 1816. Man räknar i dessa
3 tariffer ännu ett antal af 320 å 350 införselsförbud.
Den strängt restriktiva tullagstiftningen varade sålunda i nära
100 år; och hvarje betraktare skall dock lättligen finna, att ändamålet
dermed icke vanns. Jag vill imellertid öfver denna lagstiftning
icke yttra mig med någon missaktning. Dess motif igen
finner
man icke blott i bemödandet alt befria den inhemska industrien
från främmande medtäflan, utan till en början äfven i tidens
föreställningssätt hos en icke ringa del af nationen, hvilken
betraktade som en patriotism umbärandet och försakelsen af nära
nog allt hvad som icke blifvit alstradt eller möjligen kunde produceras
inom eget land. Man kan likväl icke undgå att beklaga
de konseqvenser, till hvilka detta system oundvikligen ledde.
Största delen af kust- och gränsorternas befolkning kunde aldrig
förmås att som brottslig anse en handling, hvilken endast gick ut
på alt till eget eller andras bruk införa hvad som genom köp på
ärligt sätt förvärfvals, och de ytterligt stränga ansvarsbestämmelserna
långt ifrån alt afskräcka, retade mängden. Fiskaliska inqvisitioner
i handelslägenheten och enskilda boningar bragte missnöjet
till sin höjd. Så tillkommo våldsamma uplräden mellan lagarnas
vedersakare på ena sidan och deras offentiige bandthafvare
på den andra. Hvad domstolarnes ransakningsprotokoller i digert
mått härom uplysa, är för den, sorn studerar menniskonaturen,
lärorikt; men jag kastar deröfver helst en slöja. Den som genom
sin embetsställning varit satt i nödvändighet att på nära håll betrakta
systemels följder, uppenbarade i lagöfverträdelser, våldsbragder,
mened vid rättegångarna och mycket annat moraliskt
elände, och som måst varseblifva, huru allt detta hotade att urarta
till förakt för lagar i allmänhet, — honom må det förlåtas,
om han med begärlighet derifrån vänder sina ögon. Och huru
sorgligt derjemte att erfara söndringarna och de ofta återkommande
striderna mellan skiljaktiga intressens målsmän och förfäktare, —
på ena sidan fabrikanter och manufaklurister, hvilkas förädlande
arbeten äro så oumbärliga för den odlade menniskans existens och
trefnad och derföre göra dem förtjenta att af samhället omhuldas,
— på den andra sidan idkarne af internationell handel
och sjöfart, yrken till hvilka menniskoslägtet befinner sig i så stor
skuld för befrämjandet af dess civilisation.
Nära 40 år äro förflutne, sedan öfvertygelsen om handelsfrihetens
nytta och omöjligheten af förbudsförlattningarnas vid bl ifvande
då vann insteg i den allmänna meningen, att påyrkande
om tullsystemets förändring deraf blef en följd. Väl funnos ännu
de som ville inskränkning af varuimporten, lill förekommande,
bland annat, af vexelkursers stigande; men vid 1823 års Riksmöte
satte sig några ledamöter af detta hus med kraft i spetsen
för reformen, — de hade att räkna på understöd af den uplyste
och fördomsfri man, som innehade StatsSekret.-embetet för Handels
-
276
Den 16 September f. m.
och Finans-ärendena, — och det lyckades dem, med biträde af
andra ledamöter inom representationen att besegra motståndet.
Uti samma års Riksdagsbeslut förklarade R. St:r sig hafva antagit
den grundsats, ali en allmän frihet må äga rum alt, emot afpassad
lull, införa alla utländska varor; dock anhöll R. St:r, att,
om K. M. funne godt att göra några undantag från den allmänna
införselsfriheten, K. M. täcktes derom särskilt förordna. K. M.
förkastade icke den nya grundsatsen, men fästade, med rätta, det
afseende å bestående förhållanden, att man endast successift borde
bringa den till verkställighet. Redan genom 1824 års tulltaxa
togs ett väsendtligt steg i denna rigtning. Sedan dess äro 8 taxor
utfärdade, der den fria grundsatsen blifvit mer och mer utvecklad;
och med K. M:s denna Riksdag afla Ina Nåd. Propos. till ny tariff
befinna vi oss nu vid det mål, som 1823 års Ständer utstakat.
Mine Hrr! Jag har tecknat några hufvuddrag ur den Svenska
handels- och tullagstiftningens historia, och förmodar, att
denna teckning skall tillfyllest hafva lagt i dagen, hurusom de
styrande tid efter annan af särskilda anledningar funnit sig föranlåtne
alt pålägga handeln förhudstvång och tryckande inskränkningar;
men att desse, om de ock merändels haft sin grund i den
tidens tänkesätt, likväl snart eller sednare måst på ett eller annat
vis undanrödjas eller förfalla, allt efter som de befunnits icke
leda till ändamålet, eller rent af mött oöfvervinneliga hinder i
verkställigheten. På detta sätt har handeln, i bredd med öfriga
samfundselementers successiva utveckling, småningom blifvit befriad
från onaturliga fjottrar och band. Under tiden hafva väl
motsatta driffjedrar stundom åstadkommit reaktion; men då denna
trädt tillbaka, har vanligen ett större fält för den lofliga handeln
öpnat sig, hvarå skördats välsignelserika frukter. Sålunda kan det
sägas, att, sedan man i mansåldrar kämpat om företrädet af stridiga
statsekonomiska teorier, har den lärorika praktiken gifvit ett
med det allmänna förnuftet öfverensstämmande utslag.
Frågas det nu, om handelsfrihetsprincipens tillämpning hittills
tillskyndat de inhemska fabriks- och handtverksnäringarna förderf
eller skada, svarar erfarenheten härpå ett oviikorligt nej. Det
torde icke kunna bestridas, alt dessa näringar i allmänhet under
den sednaste tiden vuxit till förut okänd höjd och styrka. Under
mina besök, detta år, vid större fabriksanläggningar här i landet
har jag ock med tillfredsställelse hört insigtsfulie och fosterländskt
sinnade fabriksidkare yttra, att, änskönt för de inhemska slöjderna
ett skydd genom varaktiga passande tullsatser må anses gagneligt,
de likväl ingalunda önska de absoluta införselsförbuden äter.
Reformens verkan på tullupbörden har jemväl varit ganska
tillfredsställande. Bruttotullinkomsten, utom a fg i flen tili Konvoykassan
eiler Handels- och Sjöfartsfonden, utgjorde för år 1823
1,741,087 Ildr Bko. Efter det nya tullsystemets införande, och
oaktadt de nedsättningar i tullsatserna, som under tiden ägt rum,
upgick den för 1855 till 8,158,228 Rdr samma mynt. Jag
förtiger intäglens ytterligare tillväxt det påföljande året, emedan
dåvarande förhållanden torde böra anses icke normala.
Den 16 September f. m.
277
En så ansenlig upbördsförhöjning på föga mer än 30 års tid
må visserligen till icke ringa del erkännas hafva sin grund i den
mera omfattande konsumtion, som blifvit en följd icke blott af stigande
folkmängd, utan jemväl och företrädesvis af den inhemska industriens
framsteg och ett i landet allmännare spridt välstånd; men, med
erfarenheten till vittne, vågar jag påslå, att en väsendtlig del i
det förmånliga resultatet bör ti 1 lskrifvås en samvetsgrannare förtullning;
ty, så visst det är, att ett tullförfattningssystem, hvars
grundton är isolering, monopolier och förbud, med hvilka medel
som helst aldrig kan hållas i helgd, lika säkert är det att, ju
billigare, eller med tidens humanare syfte mera öfverensstämmande,
tullförfattningarne äro, desto villigare ingå de lagliga afgifterne
från den stora aktiva handeln, och desto mindre blifva svårigheterna
för tullverkets bevakningsorganer att upfyllä deras bestämmelse.
1 det stadium, der tullbeskattningsfrågan numera sig befinner,
kan ett ordnadt system upställas uti följande hufvudpunkler:
Tulltarifferne för varuförseln mellan Sverige och främmande
länder bringas äler till sin ursprungliga (mandelia bestämmelse.
Tullfrihet mcdgifves för artiklar, som, utgöra föremål för
vetenskap och skön konst.
Tullfrihet eller låg lull bör äga rum för inkommande råämnen
lill förädling, samt beredningsåmnen lill användande vid
näringarna och konst/liten, äfvensom för födoämnen och vissa andra
förnödenhelsartiklar.
Tullafgiflerna för öfriga inkommande varor bestämmas lill
måttliga belopp, men högre eller lägre, allt eftersom varorna äro
mer eller mindre bearbetade.
Undantag från dessa reglor kunna äga rum med hänsigt lill
vissa större förbrukningsartiklar, hvilka, ehuru de antagit egenskapen
af förnödenhelsvaror, likväl icke äro ali hänföra lill de för
massan oundgängliga.
Utförselstull bestämmes endast för sådana artiklar, hvilkas
qvarhållande inom landel, vare sig i ursprungligt skick eller
för vidare förädling, kan anses önskligl alt genom lagstiftning
befrämja.
Det är hufvudsaklingen dessa grunder, som uti K. M:s af
Bevilln.Utsk. i väsendtligare delar understödda förslag blifvit tilllämpade.
Det är ock dem jag ämnar taga till rättesnöre, då jag
har att rösta öfver de speciella frågor, som nu komma under ompröfning.
-—- Jag bör icke betvifla, att åsigler, sådana som dessa,
skola i allmänhet finnas antagliga inom detta runi, der redan vid
föregående Riksmöte samma ärende på ett så uplyst och oväldigt
sätt behandlats.
Då nu först det i Bevilln.Ulsk:s Betänk. N:o 10 afgifna förlag
rörande införsels-tariffen företogs, förekommo nedannämnde ari
klar:
278
Den 16 September f. nr.
Ben samt Bly, Tenn och Zink.
K. o. Ad:n biföll hvad Utsk. i afseende på dessa artiklar
hemstält och föreslagit.
Bränvin och Sprit.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
Böcker.
Utsk:s hemställan bifölls.
Cacao och Chocolade.
Efter någon discussion, hvarunder en talare yrkade att införselstullen
för Chocolade måtte bestämmas till 50 öre, i stället
för af Utsk. tillstyrkta 30 öre skålpundet, biföll R. o. Ad. hvad
Utsk. i afseende på ifrågav:de artiklar hemstält.
Caffe.
Utsfcs hemställan bifölls.
Fartyg och Båtar.
R. o. Ad:n biföll Ulsk:s hemställan, att Fartyg och Båtar,
utländska med tillbehör, alla slag må vid införsel vara befriade
från tull, samt lade till handlingarne Utsk:s i sammanhang dermed
afgifna yttrande ang:de 13 § 1 mom. i nu gällande tulltaxeunderrättelser,
hvarom R. o. Ad:n förut fattat sitt beslut.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt lill
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Fisk.
I fråga om' denna artikel yrkades dels bifall till de af Utsk.
föreslagna tullsatser, dels ock tullfrihet vid införsel; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, bemstälde om R. o. Ad:n behagade bifalla de af
Utsk. för artikeln Fisk föreslagna tullsatser, samt efter denna propositions
besvarande med starka Ja, blandade med Nej, förklarade
det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller de af Bevilln.Utsk. för artikeln Fisk föreslagna
tullsatser, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att förenämnde artikel bör vid införsel
vara tullfri.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 30.
Nej — 12.
Den 16 September e. m.
279
Uppi härefter af Hr Gr. o. Landtm, gjord hemställan upskjöts
fortsättningen af förevarande ärendes pröfning till eftermiddagens
plenum.
Uplästes ett af Hr Sparre, Sigge, inlemnadt sålydande
memorial:
Af inträffadt förfall hindrad att vara ledamot af Höglofliga Lagutskottet,
får jag nämnde befattning härmed vördsamt mig afsäga,
under anhållan att vid min Riksdagsmanna-rätt varda bibehållen.
R. o. Ad:n lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodades att vid deras nästa sammanträde
utse en ledamot i LagUtsk. efter Hr Sparre.
Anmäldes och lades på bordet ett från LagUtsk. inkommet
Betänk. N:o 42, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de ogift qvinnas
rätt att vid viss ålder vara myndig.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Onsdagen den iG September 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 16 sisth Juli.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelsor till
K. M.
N:o 125, ang:de vilkoren för bränvinstillverkning; jemte bilaga,
innehållande förslag till Förordning i ämnet;
N:o 126, om förändring i vissa delar af K. Förordn. den 18
Jan. 1855, ang:de vilkoren för försäljning af Bränvin och andra
brända eller d ist i lierade spirituösa drycker; jemte bilaga, innefattande
förslag till Förordn. i ämnet;
N:o 127, ang:de befrielse för Svonska ångfartyg, som göra
reguliera resor, från skyldigheten att taga lots då de komma
från sjön;
28»
Den X6 September e. m.
N:o 128, ang:de lån för återupbyggande af Wallentuna församlings
genom åskeld förstörda kyrka;
N:o 129, ang:de ett lån för fullbordandet af reparationsjemte
andra arbeten å Skara domkyrka samt liqviderandet af kyrkans
skuld;
N:o 130, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om eftergift af Direktören
A. L. Hård af Segerstad ålagdt ersättningsbelopp;
N:o 131, i fråga om försäljning af i Landskrona Gamla stad
befintliga, Kronan tillhöriga byggnadstomter;
N:o 132, ang:de ändringar i K. Förordn. om Exped:s-lösen
d. 30 Nov. 1855; samt
N-.o 133, ang:de dels förhöjning i resekoslnads-ersältning och
dagtraktamente för särskilde såviil ständige som extra domare i
brottmål, dels skjuts- och traktaments-ersättning för Häradshöfdingens
skrifvare-biträde vid extra förrättningar.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.UtsIcs Utlåt. N:o 23, i ani.
af ålerremiss utaf Utsk:s i Betänk:t N:o 23 afgifna yttranden och
förslag ang:de tull-bevillning.
Bland de uti Utsk:s i förev:de Utlåt, vidhållna och i Betänkit
N:o 10 afgifna förslag rörande införsels-tariffen uplagne artiklar,
förekommo nu:
Fläsk, Kält och Fåglar.
I afseende på dessa artiklar yrkade en talare bibehållande af
de nu stadgade tullafgifterne med den förändring, som genom det
nya myntsystemets antagande Liefve nödig; hvaremot öfrige talare
förordade den af Utsk. tillstyrkta tullfrihet; och blef Utsk:s hemställan
af R. o. Ad. bifallen.
Garn.
Utskrs hemställan bifölls.
Glas.
I fråga om denna artikel yrkades den förändring att för den
del deraf, som innefattades under rubriken »andra slag, karafiner
och pressade eller slipade Flaskor derunder inbegripne», tullsatsen
måtte nedsättes till 20 öre, i stället för af Utsk. föreslagne 25
öre skålp., hvarefter först Utsk:s i afseende på de öfriga delarne
af denna artikel gjorda hemställan, uppå derom särskildt framstäld
propos. af B. o. Ad. bifölls.
Beträffande sedermera »Glas, andra slag, Karafiner och pressade
eller slipade Flaskor derunder inbegripne» framstäldes propos.
först till bifall å Utsics förslag, hvarvid svaren ulföllo med blandade
Ja och Nej, och sedan till införselstullens bestämmande till
20 öre för ett skålp., hvarvid ropades starka Ja jemte åtskilliga
Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg sistnämnde
propos. vara besvarad med öfvervägande Ja.
Efter härvid begärd votering, uplästes till justering och
godkändes en så lydande voter;s-propos.:
Den 16 September e. m.
281
Den, 6om bifaller Bevilln.Utslcs förslag till införselstull för
artikeln »Glas, andra slag, Karafiner och pressade eller slipade
Flaskor derunder inbegripne», röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej:
vinner Nej, bestämmes införselstullen å berörde artikel till 20 öre
för ett skålp.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 16.
Nej — 20.
Gryn.
J afseende på denna artikel yrkades att, i öfverensstämmelse
med K. SFs propos., införselstullen å »Gryn, alla slag, utom af
spannmål, äfvensom Rismjöl», måtte bestämmas till 4 öre pr skålp.;
hvilket yrkande, efter först till bifall å Utsk:s förslag framställd
propos., som besvarades med starka Nej jemte några Ja, af R. o.
Ad. bifölls.
Guano, Gummi och Hartz samt Hampa och Lin.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende på dessa artiklar föreslagit.
Hudar och Skinn.
Efter någon diskussion, hvarunder en talare yrkade att å den
del af denna artikel som innefattades under rubriken »Sulläder
och Bindsule-läder samt hvitgarfvade (alunerade), äfvensom sämskade
Hudar och Skinn» införselstullen måtte bestämmas till 35
öre i stället för af Utsk. föreslagna 25 öre skålp., blef först Utslcs
i afseende å de öfriga delarne af denna artikel afgifna förslag
uppå derom särskildt framställd propos., af It. o. Ad. bifallet.
Den sedermera framställda proposm till bifall å Utslcs förslag
rörande Sulläder och Bindsule-läder samt hvitgarfvade (alunerade),
äfvensom sämskade Hudar och Skinn, besvarades med starka Ja
jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. och Landtm, förklarade det
han funnit Ja öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
samt godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller den af Bevilln.-Utsk. föreslagna 'införsels
tull
för »Sulläder och Bindsule-läder samt hvitgarfvade (alunerade),
äfvensom sämskade Hudar och Skinn, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes införselstullen å berörde artiklar till 35
öre för ett skålp.
282 Den 19 September f. m.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda
:
Ja — 24.
Nej — 9.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 10 på aftonen.
In fidem protooolli,
Albert Munck.
Lördagen den 19 September 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 18 sisth Juli.
Öpnades Hrr Elektorers listor:
l:o) vid val af en Suppleant i Constil.Utsk. efter N:o 1092,
Hr Leijonmarck, Evald Gustaf; hvartill blifvit utsedd
N:o 1905, Hr v. Kosen, Fullm. Gr. Wrangel, Fredrik Ulrik;
2:o) vid val af 2 ledamöter i Stats-Utsk. efter N:o 1628 B.,
Hr Benzelstjerna, Fullm. Hr Tornerhjelm, Budolf, N:o 2317, Hr
Fåhraeus, Olof Immanuel, samt 1 Suppleant dersammastädes efter
N:o 1712, Hr von Nachrey, Fullin. Frih. Leijonhufvud, Abraham;
hvarvid blifvit utsedde till
Ledamöter :
N:o 1330, Hr Rosenqvist, Fullen. Gr. Hamilton, Malcolm;
N:o 2039, Hr von Troil, Fredrik Adolf;
Suppleant .-
N:o 2292, Hr af Edholm, Erik Wilhelm;
3:o) vid val af en ledamot i Bevilln.Utsk, efter N:o 1233,
Hr von Strokirk, Johan Paul Fredrik; hvartill blifvit utsedd
N:o 2325, Hr Fåhreeus, Johan Fredrik;
4:o) vid val af en ledamot i LagUtsk. efter N:o 7, IIr
Sparre af Rossvik, Sigge; hvartill blifvit utsedd
N:o 213 Frih. Armfelt, Magnus;
5:o) vid val af en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter
N:o 227, Frih. Rudenschiöld, Thorsten: hvartill blifvit utsedd
N:o 1417, Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman;
6:o) vid val af en suppleant i Riddarb.Utsk. efter N:o 1911
B., Hr Psilanderskiöld, Ferdinand; hvartill blifvit utsedd
N:o 1952, Hr von Plomgren, Pontus Axel Adolf;
Den 19 September f. m.
283
Uplästes ett af Frih. D’Albedyhll, Christer Honrik,
inlemnadt sålydande memorial:
Under vördsam anhållan, att vid min Riksdagsmannarätt varda
bibehållen, vågar jag utbedja mig, att från förtroendet att vara
Elektor blifva befriad.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Bänkmän att sammanträda för att utse en Elektor
efter Frih. D’Albedyhll.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utslcs Betänk. N:o 23, i enl.
af återremiss utaf Utskrs i Betänk. N:o 10 afgifna yttranden och
förslag, ang. tullbevillningen.
Bland de uti Utsk:s uti förev:de Utlåt, vidhållna och i Betänk.
N:o 10 afgifna förslag rörande införsels-tariffen uttagna artiklar,
förekommo nu:
Humle.
Utsk:s hemställan bifölls.
Jern.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s förslag,
dels ock bifall till det af komiterade, i afseende på införseln
af Jern. afgifva förslag till tulisatser och redaktion, och då efter
till bifall å dessa yrkanden framställde propos:r, som besvarades
med blandade Ja och Nej, propos:n till bifall å Utsk:s förslag förnyades
samt åter besvarades med Ja och Nej, förklarade Hr Gr.
o. Landtm., att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
I ani. häraf begärdes votering samt uplästes till justering
och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag i afseende på införseln
af artikeln Jern, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. det för införsel af berörde artikel
utaf komiterade framställda förslag till tullsatser och redaktion af
TullTaxan.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 25.
Nej — 32.
Hr Hjärne, Harald: Jag anhåller att få till prot. nedlägga
min reservation mot R. o. Ad:s beslut att skydda en näring
som icke behöfver något skydd, på bekostnad af en hel mängd
andra näringar.
Jcrnskrot.
En talare yrkade att i öfverensstämmelse med komiterades
förslag införselstullen å »Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt»,
281
Den 19 September e. m.
måtte bestämmas tilt 20 öre pr centner; hvilket yrkande, efter
försl till bifall å Utslcs förslag framställd propos., som besvarades
med Nej, af R. o. Ad. bifölls.
Knifvar, Saxar, Stål och Stälarbclcn.
En del talare yrkade bifall till Utslcs i afseende på dessa
artiklar afgifna förslag i dess helhet; hvaremot af andra yrkades
dels att införselstullen å Pennknifvar måtte nedsättas till 50 öre
pr skålp., dels att för artikeln Stål måtte antagas komiterades
förslag till införselstull och redaktion.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde först om R. o. Ad. bifölle Ufsk:s
i afseende på artikeln Knifvar afgifna förslag, samt förklarade efter
denna propos:s besvarande med starka Ja jemte några Nej, att han
funnit Ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. bifölls Utslcs utan anmärkning
lemnade förslag rörande artikeln Saxar.
Beträffande sedermera artikeln Stål framställdes propos. först
till bifall å Utsk:s förslag, hvarvid ropades Ja och Nej. samt sedan
till bifall å komiterades förslag till införselstull och redaktion
af tulltaxan, hvarvid svaren ulföllo med starka Ja jemte åtskilliga
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg denna
sednare propos. besvarad med öfvervägande Ja,
Slutligen bifölls Utsk:s utan anmärkning lemnade förslag rörande
artikeln Stålarbeten.
Kläder.
Utsk:s hemställan bifölls.
Koppar.
J afseende på denna artikel yrkades dels bifall till Utslcs
förslag ulan förändring, dels att ifråga om »Koppar, smidd, valsad
eller gjuten» införselstullen måtto bestämmas å »Plåtar och andra
ämnen för bearbetning» till 3 Rdr, och å »Bleck och spik till
fartygs förhydning» till 75 öre pr centner.
Uppå härefter först i afseende på »Koppar, rå eller gårad»
framställd propos., blef Utslcs förslag i denna del bifallet.
Beträffande sedermera »Koppar, smidd, valsad eller gjuten»,
hemställde Hr Gr. o. Landina, först om 11. o. Ad. bifölle den af
Utsk. föreslagna tullfrihet för »Plåtar och andra ämnen till bearbetning»,
hvarvid ropades Ja och Nej, och derefter om R. o. Ad.
behagade å denna artikel bestämma en införse 1stul 1 af 3 Rdr pr
centner, hvilken propos. besvarades med starka Ja blandade med
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja här
vid
hafva varit öfvervägande.
Vidare framställdes propos. till bifall å den af Utsk. tillstyrkta
tullfrihet för »Bleck och Spik till fartygs förhydning»;
hvilken propos. besvarades med starka Ja jemte några Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Slutligen bifölls den återstående utan anmärkning lemnade
delen af Utsk:s i afseende på artikeln Koppar afgifna förslag.
Den 19 September e. m.
285
Kopparskrot, Kopparstick in. m. samt Kreatur.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Krut och Salpeter.
Sedan en talare yrkat att införselstullen å Krut måtte bestämmas
till 12 öre, i stället för af Utsk. tillstyrkte 5 öre pr
skålp., men andre talare förordat Utsk:s förslag, blefvo Utsk:s i
afseende på artiklarne Krut och Salpeter afgifne förslag rf 11. D.
Ad. bifallne.
Ljus, Talg och Stearin.
I fråga om artikeln Talg yrkades af 2:ne talare en införselstull
af 2 öre pr skålpund, hvaremot andra talare förordade den
af Utsk. för denna artikel föreslagna tullfrihet, och då propos. till
bifall å Utsk:s derom afgifna förslag framställdes, ropades starka
Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. och Landtm, förklarade det
han funnit Ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. bifölls Utsk:s förslag i afseende
å artiklarne Stearin och Ljus.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Metaller.
Sedan en talare yrkat den ändring i Utslcs förslag att för
rubriken »andra slag, arbetade, förgylda, försilfrade eller pläterade»
införselstullen förhöjdes från 75 öre till 90 öre pr skålp.,
men andra talare bestridt denna förändring, blef Utsk.-s förslag
rörande artikeln Metaller i dess helhet af II. o. Ad. oförändradt
bifallet.
Oljor och Ost.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Tapper.
Efter någon diskussion, hvarunder yrkades dels bifall till
Utsk:s förslag, dels den förändring deri att tullfri införsel medgåfves
för »Kardus-, färgadt Omslags-, Tobaks-, Makulatur-, Tryck-,
limmadt och olimmadt, Kort-, Concept-, Tapet- och Poler-papper»,
blef propos. framställd till bifall å Utsk:s förslag utan förändring,
och sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga
Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, det han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Plommon, Brundier, Sviskon och Russin samt Porslin.
Utsk:s 'i afseende på dessa artiklar afgifna förslag biföllos.
Uppå härefter framställd propos. upskjöts fortsättningen af
förevtde ärendes pröfning till eftermiddagens plenum.
286
Den 19 Septembor f. m.
Uplästes en af Gr. Sparre, Erik, inlemnad så lydande
motion:
En både inom och utom representationen, så vidt jag försport,
temligen allmän önskan, att söka rädda ett af våra dyrbaraste
national-monumenter (rån ett för dess vördnadsbjudande gestalt
fr/immande, dess herrliga anblick undanskymmande, och för dess
framtida säkerhet möjligen vådligt blifvande grannskap, har föranledt
den framställning till R. St:r, jag nu, med åberopande af
56 §:n RiksdrsOrdnrn, tager mig friheten göra.
Sedan på grund af ett med sterbhusdelägarne efter framlidne
StadsMajoren Johan Wedberg d. 18 Aug. 1855 uprättadt köpekontrakt,
Ågréen vid K. Akademien för de fria konsterna, A. Fornander,
mot en köpeskilling af 73.000 Rdr Bko blifvit egare till
den under N:o 1 i qvarteret Riddareholmen belägna fasta egendom,
allmänt känd under namnet af »Geijerska huset», hvars nu lill en
del raserade åbyggnad sträcker sig från Riddarholnrs-kanalen inemot
kyrkan, och han derefter d. 12 påföljde Nov. delta sitt köp å
Grosshandlaren A. 0. Wallenberg transporterat,' hade under lagfartstiden
det kommit till Stockholms stads DrätselKommissions
kunskap, hurusom llr Wallenberg ämnade att i st. f. den på tomtens
norra del åt Birger Jarls torg befintliga låga byggnad upföra
ett stenhus, som, enl. hvad den hos vederbörlig auktoritet till
fastställelse företedde ritningen utvisade, skulle blifva af så kolossala
dimensioner, att den minnesrika och i arkitektoniskt afseende
märkliga Riddareholmskyrkan skulle af densamma komma alt nedtryckas
och synas obetydligt från alla de punkter, der den blefve
jemte den nya byggnaden åskådlig, hvarförutan kyrkans östra del,
-innefattande choret och de K. Grafkapelleri, skulle deraf till större
delen bortskymmas, och kyrkan blifva för ökad eldfara utsatt.
Hufvudsakligen til! förekommande häraf, och för att i stället genom
delars af tomten afrödjande och planerande, bereda kyrkobyggnaden
ett mera fristående läge än den hittills haft, men äfven till erhållande,
af utrymme för en strandgata på denna sida om Riddarholmen,
hvartill en af staden egande tomtremsa af 4 till 5 alnars
bredd utefter tomtens gränslinea mot kanalen ej var tillräcklig,
utverkade sig DrätselKommissionen, efter bemyndigande af stadens
Magistrat och Borgerskapets Hrr Äldste, d. 28 Mars nästl. år stämning
å Hrr Fornander och Wallenberg, som yrkade att staden
såsom ägare af förutnämnde tomtremsa, hvilken för det dermed
afsedda ändamålet var för trång, måtte med stöd af 7 Kap. 5 §:n
JordaB:n, tillerkännas rätt till nabolösen af den ifrågavrde egendomen,
hvilket åter af Fornander och Wallenberg bestreds, hvarjemte
en skyldeman till aflidne StadsMajoren Wedberg samtidigt
upträdde med påstående att få egendomen i börd inlösa. Sistnämnde
omständighet betog visserligen DrätselKommissionen all
utsigt att kunna göra sin påstådda naborätt mot skyidemannens
bättre rätt gällande, och Kommissionen kunde således straxt hafva
återkallat sin talan, men då af en vid denna tidpunkt utaf Chefen
för K. M:s FinansDepart. hos K. ÖfverlntendentEmbetet gjord och
af bemälde Embete med DrätselKommissionen kommunicerad fram
-
Den 19 September f. m.
287
ställning inhämtades, att fråga upstått om Nåd. Propos. till Rikets
då snart sammanträdande Ständer om anslag till egendomens exproprierande
för Statens räkning samt Kommissionen gjorde sig förvissad
att ändamålet med en sådan åtgärd vore enahanda med det
Kommissionen för egen del sökt åstadkomma, ansåg Kommissionen
sig böra tillsvidare fortsätta rättegången, för att såmedelst hålla
saken uppe, intilldess Ständerna öfver den förväntade K. Propos:n
sig yttrat, helst Grosshandlanden Wallenberg af rättegången hindrades
att påbörja den tillämnade byggnaden, hvars värde skolat
för Staten hafva ökat inlösningssuinman.
Rättegången fortgick sålunda i första instansen till d. 13
Juli innevtde år, då DrätselKommissionen, efter att hafva inhämtat,
att den förväntade K. Proposrn ej skulle komma alt lill Ständerna
aflåtas, återkallade sitt käromål, hvilket det vid sådant förhållande
skulle hafva varit fruktlöst att längre (ortsälta, hvarefter och sedan
den mellankomne börderoannen, hvilkens afsigt sannolikt endast
var att tillintetgöra Statens rätt till nabolösen, äfven återkallat
sin talan, Grosshandlanden Wallenberg numera är af egendomen i
full och laga besittning och följaktligen oförhindrad alt verkställa
sin länge hysta plan, att å den nordvestra delen af dess tomt upföra
en palatslik åbyggnad, hvarigenom icke allenast Riddarholmskyrkan,
detta på fosterländska minnen så rika och genom sin
byggnadsstil utmärkta national-monument, skulle komma att nästan
helt och hållet undanskymmas, utan äfven en annan väsendtlig
olägenhet upkomma, som högeligen förtjenar att af R. St:r behjertas,
enär genom den ifrågavtde tomtens bebyggande icke blott
avenuen till deras hus komme att reduceras till en trång, oansenlig
gränd, utan äfven det förut till följd af kringliggande byggnader
knappa dagsljuset i RiksStåndens sessionsrum blifva ytterligare
förmörkadt.
För att nu åt Riddarholmskyrkan och Ständernas hus säkerhet
för framtiden måtte beredas, att icke genom privata byggnader vidare
instängas, gifves ingen annan utväg än alt Grosshandlanden Wallenberga
ifrågavtde hus och tomt af Staten exproprieras, hvarefter
tomten antingen kan i sin helhet afrödjas och till Birger Jarls
torg utläggas, hvarigenom ändamålet med dess inlösen skulle fullständigt
ernås, och en öppen plats invid såväl kyrkan som Ständernas
hus beredas, ellef ock med endast norra delen deraf så
förfaras, men den på södra delen befintliga stenhusbyggnad bibehållas
och med tillhörande stycke af tomtplatsen för Statens räkning
användas eller försäljas. I sednare fallet kon med säkerhet
antagas, att minst hälften af lösesumman för det hela blefve Statsverket
godtgjord, hvarförutan, i hvilken händelse som helst, Staten
ar, enl. hvad DrätselKommissionen, i svar å Chefens för K. FinansDepart.
här ofvan omförmälda framställning, förklarat, villig att i
lösen för så stor del af tomten, som för en strandgatas anläggande
erfordras, utgifva hvad derför i förhållande till lösesumman för
hela fastigheten, efter afdrag af åbvggnadens värde, sig belöper.
På grund af de förhållanden jag här ofvan haft äran anföra,
vågar jag hos Ii, St:r vördsamt föreslå, att medel måtte anvisas
2«d
Den 19 September
till expropriation för Statens räkning af förutnSmnde Grosshandlanden
Wallenberg nu tillhöriga fastighet, samt att med densamma
derefter må i enlighet med ettdera af ofvan framställda alternativer
förfaras.
Alldenstund den redan flere månader före innev:de Riksmötes
början af Stockholms stads DrätselKommission anhängiggjorda tvisten
om rätt till ifrågav:de egendoms inlösande fortgick ända till d.
13 sisth Juli, då staden frivilligt frånträdde sina lösningsanspråk,
inses lätt skälet hvarföre någon framställning om inlösen för Statens
räkning af ifrågav:de tomt icke kunde göras under den för
motioners afgifvande i Grundlagen bestämda praescriptionstiden,
äfvensom befogenheten att nu, med åberopande af 56 §:n Riksd:sOrdn:n,
uptaga detta ärende i den motion jag nu afgifvit, och om
remiss hvaraf till Höglofl. StatsUtsk. jag vördsamt anhåller.
Remitterades till StatsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Betänk:n, nemi. från
Lagutskottet:
N:o 43, i ani. af väckt motion om förändring af 2 S:n * 12
Kap. RättegångsB:n;
N:o 44, i ani. af väckt motion, ang:de kärande parts skyldighet
att kungöra svaranden UnderRätts upskofsbeslut;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o lil, i fråga om indragning eller förändring af KrigsAkademien
på Carlberg.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 3 e. m.
In fidem protocolli.
Alberl Munck.
lördagen den 19 September 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot:s-utdr. för förmiddagens plenum samt pleniprot.
för d. 20 sisth Juli.
Fortsattes
Den 19 September e. m.
289
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s Utlåt. N:0 23, i ani.
af återremiss af Utsk:s i Betänk. N:o 10 afgifna yttranden och
förslag ang:de tu 1 lbe vi 1 ln in gen.
Vid härvid fortsatt föredragning af Utsk:s i förev:de Utlåt,
vidhållna, och uti Betänk. N:o 10 afgifna förslag rörande införselstariffen,
förekommo nedannämnde artiklar:
Redskap och Maschiner, Deglar, Formar, Kardor, Saxar,
Öfverskärare m. m., sami Skrubblor.
I fråga om dessa artiklar yrkades dels bifall till Utsk:s förslag,
dels en införselstull motsvarande 5 proc. af värdet; och efter
å bifall till dessa yrkanden framställda propos:r, som besvarades
med blandade Ja och Nej, blef den till bifall å Utsk:s förslag förnyade
propos:n besvarad med starka Ja jemte många Nej, hvarpå
Ur Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Härvid begärdes votering, hvarefter justerades en så lydande
voter:s-propos.:
Den som bifaller den af Bevilln.Utsk. föreslagna tullfrihet vid
införsel af Redskap och Maschinerier, Deglar, Formar, Kardor,
Saxar, Öfverskärare m. m.,. samt Skrubblor, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes införsels-tullen å ofvannämde artiklär till
5 proc. af värdet.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 22.
Nej — 20.
Ris, Sall, Silke och Smör.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifna förslag biföllos.
Socker och Strup.
Under öfverläggningen härom yrkades dels bifall å Utsk:s förslag
utan förändring, dels bifall derå med den förändring att införsels-tullen
bestämdes för raffineradt Socker till 15 öre och för
andra slag till 9 öre pr skålp.; och sedan, efter först till bifall
å Utsk:s förslag utan förändring framställda propos., som besvarades
med blandade Ja och Nej, propos:n till bifall å samma förslag
med förenämnde förändring blifvit besvarad med starka Ja, blandade
med många Nej, förklarade Ilr Gr. o. Landtm, det ban ansåg
Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Sedan härpå votering blifvit begärd, uplästes till justering och
godkändes följande voter:s-propos.:
VIII II. 19
2<J0
Den 21 September f. m.
Den som bifaller Bevilln.Utsk:s i fråga om införsels-tullen å
Socker och Sirup afgifna förslag, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles berörda förslag med den förändring, att införsels-tullen
bestämmes för ralfineradt Socker- till 15 öre och för
r ndra slag till 9 öre pr skålp.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafvajutfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 21.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 10 på aftonen.
In fidem protocol Ii
Alberl Munck.
Måndagen den 21 September 4857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 22 sisth Juli f. m.
Anmäldes och lades på bordet ett från Const.Utsk. inkommet
Wero. N:o 46, ang:de BiksSlyrelsens förande under II. M. Konungens
sjukdom.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s Utlåt. N:o 23, i ani.
af återremiss utaf Ulskrs i Betänk. N:o 10 afgifna yttranden och
förslag ang:de tuiibevi 1 lningen.
Vid fortsatt föredragning af Utskrs uti förev:de Utlåt, vidhållna
och i Betänk. N:o 10 afgifna förslag, rörande införselstariffen,
förekom ino nu följande artiklar:
Span mål.
Under öfverläggningen härom yrkades dels bifall till Utsk:s
förslag, dels att för införseln af artikeln Spanmål måtte antaga*
följande tullbestämmel'»'':
Den 21 September f. m.
291
O m a I en:
Bohvete,
1
KubikFot
9
öre.
Hafre,
»
9
»
Hvete,
»
12
r>
Korn och Walt, . .
. . »
»
9
»
Linsen,
*>
9
»
Råg,
n
12
u
Vicker, ......
. »
n
12
D
Arter,
»
12
»
e n:
Gryn och Mjöl, . .
. 9
1 Centner
30
öre.
Den sedermera till bifall å Ulsk:s förslag framstaIIda proposm,
besvarades med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid begärd votering uplästes till justering samt godkändes
följande voter;s-propos.:
Den som bifaller Bevilln.UlsIcs förslag, att Spanmål, alla slag,
malen eller omalen, må vara vid införsel tullfri, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. för införsel af artikeln spanmål
följande tullbestämmelser:
0 m a 1 e n :
Bohvete, .
1
KubikFot
9
öre.
Hafre, . .
9
»
Hvete, . .
»
12
n
Korn och
Malt, .
. . »
»
9
n
Linsen, .
n
9
»
llåg ,
»
12
»
Vicker, .
»
12
»
Arter, , .
o
12
»
Malen:
Gryn och
Mjöl,
. . .
1 Centner
30
öre.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 33.
Nej — 19.
Sten.
Utsk:s förslag bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit ulfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Strumpor neli Vantar.
Under öfverläggningen härom yrkades förändring i den af
Utsk. för afdelningen Strumpor, andra slag, föreslagna införselstullen
af 1 Rdr pr skålp., hvarvid såsom införsels-tull derå före
-
202
Den 21 September f. m.
slogs af en talare 1 Rdr 50 öre, af 2:ne talare för är 18581 Rdr
50 öre, för år 1859 1 Rdr 25 öre samt derefter 1 Rdr, och jemväl
af en talare för åren 1858 och 1859 1 Rdr 25 öre samt
derefter 1 Rdr pr skålp.
Den del af Utsk:s förslag, som afsåg afdelningen Strumpor,
helsiden eller halfsiden, blef uppå derom först särskildt framställd
propos., af R. o. Ad. bifallen.
Beträffande sedan Strumpor, andra slag, blefvo de till bifall
å Utsk:s förslag och till införsels-tullens bestämmande till 1 Rdr
50 öre framställda propos:ne besvarade med Nej, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bestämma införselslullen
å Strumpor, andra slag, för år 1858 till 1 Rdr 50 öre,
för år 1859 till 1 Rdr 25 öre, samt derefter till 1 Rdr pr skålp.,
samt efter denna propos:s besvarande med starka Ja, jemte några
Nej , förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Sedermera bifölls Ulskts utan anmärkn. lemnade tillstyrkande,
att vid artikeln Vantar i Taxan införes samma tullbestämmelser
som för Strumpor.
The.
JJlskts förslag bifölls.
Tobak.
Uti Gisles förslag yrkades den förändring, att införsels-tullen
å Tobak, oarbetad, »Blad och Stjelk», bestämdes till 12 öre pr
skålp.; hvarefter Utsk:s förslag, sedan propos. till bifall derå utan
förändring först blifvit framställd, men besvarad med Nej, blef
med förenämnde förändring af R. o. Ad. bifallet.
Tråd och Trävaror.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifna förslag biföllos.
Väfnader och Hand.
Af Utskrs i afseende på dessa artiklar afgifna förslag, företogs
först den del som angår Väfnader, helsiden eller halfsiden; och
dervid yrkades dels bifall till hvad Utslr. föreslagit, dels ock den
förändring dori, alt införsels-tullen å »Helsiden-, andra slag, Guldoch
Silfvertyg derunder inbegripne», bestämdes för år 1858 till
7 Rdr 50 öre, för år 1859 till 6 Rdr 75 öre samt derefter till
6 Rdr pr skålp.
Efter först framställd propos. till bifall å Utsk:s förslag utan
förändring, hvarvid svaren ulföllo med starka Nej, blandade med
Ja, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla
detsamma med förenämnde förändring, och ropades dervid starka
Ja, jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Den 21 September e. m.
203
Vidare förekom Utslcs förslag ang:de Väfnader, Bomulls-,
hvarvid yrkades dels bifall till Utslcs förslag, dels den förändring
att införsels-tullen förhöjdes för Segelduk till 8 öre, samt för
Bomullsväfnader, andra slag, å oblekta och ofärgade till 50 öre,
å blekta eller färgade till 75 öre, samt § tryckta eller pressade
till 1 Rcfr, dels ock den förändring, att för Bomullsväfnader,
andra slag, skullo antagas följande indelning och tullsatser:
Oblekta och ofärgade 1 skålp. 40 öre.
Blekta eller enfärgado 1 » 70 »
Genom olika färgadt garn randiga eller rutiga,
tryckta, pressade eller genom sjelfva väfnadssättet
fasonerade 1 » 90 »
Do härefter först till bifall å Utsk:s förslag utan förändring
och sedan till bifall derå med den förändring alt införsels-tull å
Segelduk och Bomullsväfnader, andra slag, bestämdes till förenämnde
förhöjda belopp, framställde proposine besvarades med
starka Nej, blandade med Ja; hvarpå propos. framställdes till bifall
§ Utsk:s förslag med den förändring, att för Bomullsväfnader,
andra slag, antogs ofvannämnde indelning jemte dervid utförde
tullsatser, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej, Ilr Gr. o. J.andtm. förklarade det han ansåg Ja
härvid hafva varit öfvervägande.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ på 3 e. m.
In fidem protocolli,
•Albert Munck.
Måndagen den 21 September 1857.
Plenum kl. G e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 22 sistl. Juli e. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Då R. o. Ad. beslöt, att det
Betänk., som i dessa dagar ventilerats, rörande tullen, skulle afgöras
innan Const.Utsk:s Slem. N:o 46 företoges till behandling,
afsåg Ståndet med detta beslut naturligtvis ej att någon tidsutdrägt
med det sednare Slemorialets afgörande skulle äga rum, annat än
i den mån sådant vore för Bevi|ln.Utsk;s besagda Belänk:s skvnd
-
Den 21 September e. m.
sammare handläggning erforderligt. Enär ändamålet vunnits, får
jag, i betraktande af Const.Utskts jemväl vigtiga ärende, således
hemställa, att nämnde Mern. måtte upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o Ad. att Const.-  Utskts, i dag irikomne Mern. Nto 46 skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Hr Gr. o. Landtm, fästade upmärksamheten derpå, att, enl.
d. 19 dennes öpnade vallistor, Gr. Hamilton, Malcolm, och Hr von
Troil, Fredr. Adolf, som varit supleanter i SlatsUtsk., Frih. Armfelt,
Magnus, som varit suppleant i Lagötsk., och Hr Ehrenhoff,
Gustaf Herman, som varit suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.,
blifvit utsedde till ledamöter i de Utsk. der de varit suppleanter,
samt tillkännagaf derjemte, att Fullmäktigen för adliga ätten N:o
1905, Hr von Rosen, Gr. Wrangel, Fredr. Ulrik, som varit suppleant
i Const.Utsk., i anseende till hufvudmannens död inlemnat sin
polett; hvadan Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer alt till
ersättande af de sålunda upkomna ledigheter sammanträda till val
af 2:ne suppleanter i StalsUtsk., samt en suppleant i hvartdera af
Const.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsktn.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskts Utlåt. N:o 23, i ani.
af återremiss utaf Utskts i Betänk. N:o 10 afgifna yttranden och
förslag, angtde tull-bevillningen.
Iliand de uti Utskts i förev;de Utlåt, vidhållna, och i Betänk.
N:o 10 afgifna förslag rörande införsels-tariffen uptagna artiklar
förekommo nu
Väfnader och liand.
Sedan R. o. Ad. under förmiddagens plenum afgjort den del
af Utskts i afseende på dessa artiklar framställda förslag, som angick
Väfnader af Hel- och Halfsiden samt af Bomull, företogos nu
Väfnader: Yile
Under
öfverläggningen härom yrkades dels bifall till Utskts
förslag, dels den förändring deri, att införsels-tullen å afdelningen
Ylleväfnader, andra slag, skulle bestämmas för åren 1858 och
1859 till 1 lldr 50 öre, och derefter till 1 Rdr 25 öre pr skålp.;
och då, efter först framställd propos. till bifall å Utskts förslag
utan förändring, hvilken propos. besvarades med starka Nej, jemte
åtskilliga Ja, propos. framställdes till bifall å samma förslag med
förenämnde förändring, utföllo svaren med starka Ja, jemte några
Nej; hvarpå llr Gr. o. Landtm, förklarade att lian härvid funnit
Ja öfvervägande.
Efter i ani. häraf begärd votering uplästes_till justering samt
födkändes en så lydande voterts-propos. t
Den 21 September e. m.
296
Den som bifaller Bevilln.Utslcs förslag i fråga om införselstullen
å Väfnader utaf Ylle, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, hifalles nämnde förslag med den förändring, att för
artikeln Väfnader: Ylle-, andra slag, införsels-tullen för åren 1858
och 1859 bestämmes till 1 Rdr 50 öre, och derefter, enl. Utsk:s
förslag, till 1 Rdr 25 öre pr skålp.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 4.
Nej — 30.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: Jag får uti II. o. Aibns
prot. nedlägga min reservation emot det nu fattade beslutet, och
får tillika uttrycka min förundran deröfver, att ett af K. M. frnmst.
älldt förslag inom Rikets första Stånd ej lyckats tillvinna sig
flere än 4 röster.
Linne- och Hamp-. Hår- och Tagel-, va.rade och lakeradc
samt vattentäta eller dubbla väfnader.
Utslcs härom afgifna förslag bi föl los.
Band,
Uti Utslcs förslag yrkades den förändring, att införselstullen
A Sidenband bestämdes för år 1858 till 7 Rdr 50 öre, för
år 1859 till 6 Rdr 75 öre, samt derefter till 6 Rdr pr skålp.;
och blef Utslcs förslag med denna förändring af II. o. Ad. bifallet,
sedan propos. lill bifall derå utan förändring först blifvit framställd,
men besvarad med Nej.
Angmaschiner och Ångpannor.
Utslcs förslag bifölls.
Då härefter förekommo öfrige icke förut omförmälda i införförsels-tariffen
förekommande artiklar, i afseende på hvilka mer eller
mindre betydande förändringar i redaktions- eller tullafgifts-bestämmelserne
blifvit af K. M. föreslagne, yrkade en talare den förhöjning
i de af Utsi;, tillstyrkte tullsatser, att desamma bestämdes, i
afseende på Gevär, å Dubbelbössor till ö Rdr stycket, å enkla Bössor
till 3 Rdr stycket och å Pistoler till 1 Rdr 50 öre paret;
i afseende på Instrumenter, musikaliska, å slående s. k. Kabinettsflyglar
till 90 Rdr stycket; i afseende på Leksaker eller Niirnberger-kram,
å rubriken: »af träd eller sammansatta ämnen, med
eller utan betsning, målning eller lakering» till 1 Rdr 75 öre
skålp.; i afseende på Paraplyer och Parasoller, å rubriken: »af
siden eiler halfsiden» till l Rdr 75 öre, samt 5 »andra slag» till
296
Den 21 September e. m.
75 öre stycket; i afseende på Skomakare-arbeten, å rubriken: »af
siden» till 4 Rdr 50 öre skålp., å rubriken: »af andra tyger samt
af saffians-, karduans-, färgade, press- och tryckta skinn » till 3 Rdr
skålp., å »Becksöms och s. k. Sjöstöflor» till 75 öre paret, samt
å »andra slag» till 2 Rdr skålp.; i afseende på Snörmakare-arbeten,
å rubriken: »af hel- och halfsiden» till 5 Rdr och å »andra slag»
till 2 Rdr skålp.; i afseende på Svarfvare-arbeten, ej specificerade
till 1 Rdr 25 öre skålp.; i afseende på Tågvirke till 5 öre skålp.;
samt i afseende på Vagnar och Åkdon, å »Tvåhjuliga, samt Droskor,
Trillor och Slädar» till 45 Rdr samt å »öfriga slag» till 120 Rdr
stycket; men härvid anmärkte Hr Gr. o. Landtm., att Svarfvarearbeten
icke förekommo bland de artiklar som nu voro föremål
för pröfning, utan att införsels-tullen derå redan var bestämd genom
R. o. Ad:ns i fråga om artikeln Trävaror fattade beslut, och efter
sedermera särskildt i fråga om hvar och en af de öfriga artiklarne,
hvarå förhöjd införsels-tull nu blifvit yrkad, framställde propos:r
till bifall å Utsk:s förslag, hvarvid svaren utföllo med starka Ja,
jemte ett eller annat Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm, det han
funnit Ja öfvervägande; hvarefter jemväl Utsk:s ang:de öfriga nu
ifrågav:de utan anmärkn. lemnade artiklar, af R. o. Ad. bifölls.
Sedermera förekommo uti Utsk:s i förevide Utlåt, vidhållna
och i Betänk. N:o 10 afgifna förslag, ang:de utförsels-tariffen nedannämnde
artiklar.
Ben.
Uti Utsk:s förslag yrkades den förändring, att äfven Ben af
andra slag än Elfen- och Hvalfisk-, oarbetade, måtte få tullfritt
utföras, men efter till bifall å Utsk:s förslag utan förändring framställd
propos., utföllo svaren med starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
Blodiglar.
Utsk:s förslag bifölls.
Jern och Jcrnshrot.
Sedan en talare yrkat den förändring i Utslcs förslag., att å
Jornskrot, gjutet, smidt eller valsadt, bestämdes en utförsels-tull
af 25 öre pr Centner, blef Utsk:s förslag med denna förändring
bifallen, efter först till bifall derå utan förändring framställd propos,
, som besvarades med Nej.
Kol: Träd-, Koppar och Kopparskrot samt Lumpor.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifna förslag biföllos.
Malm.
Uti den af Utsk. å Malm, rå och osmält, i införsels-tariffen ej
specificerad, föreslagna utförsels-tull yrkades förhöjning, hvarvid
V
Den 22 September. 297
tullsalsen föreslogs af en talare till 40 öre, och af en annan till
50 öre pr Centner; och efter först till bifall å Ulsk:s förslag utan
förändring framställd propos., hvarvid ropades Nej, framställdes
propos. till bifall derå med den förändring att utförsels-tullen bestämdes
till 40 öre pr Centner, hvarvid svaren ulföllo med blandade
Ja och Nej; hvarefter llr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag med den förändring att utförselstullen
bestämdes till 50 öre pr Centner, samt, sedan denna propos.,
blifvit besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det
han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Metaller, sammansatta, Spillning m. m. samt Trävaror,
Utsk:s i afseende å dessa artiklar afgifna förslag b iföl los.
Fortsättningen af förev:de Utlåt:s pröfning upskjöts till morgondagens
plenum, och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 10 om
aftonen.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Tisdagen den 22 September 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 25 sisth Juli f. m.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Const.Utsk:s d. 21 dennes på bordet lagda Mern. N:o 46, ang:de
RiksStyrelsens förande under II. M. Konungens sjukdom.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utslcs Utlåt. N:o 23, i ani.
af återremiss utaf Utsk:s i Betänk. N:o 10 afgifne yttranden och
förslag, ang:de tull-bevillningen.
Härvid förekommo Utsk:s yttranden ang:de nedannämnde §S;r
af Tulltaxe-underrättelserne:
§ 12 (11 § :n i Vlsk:s förslag).
Utsk:s i afseende på denna § i Betänk. N:o 10 afgifna förslag
bifölls med den rättelse, hvarom Utsk. i förev:de Utlåt, gjort hemställan.
Den 22 September.
Härefter fästade Hr Gr. o. Landtm, upmärksamheten derpå,
att vid pröfningen af Bevilin.Utsk.s Betänk. N:o 10, R. o. Ad.
hade jemte den g, som nu varit föremål för Ståndets beslut,
återremitterat Tariffen för Kredit-uplaget och Transito-afgiften, och
att såsom följd deraf numera berörde Tariff borde komma under
pröfning; men att samma Tariff vore beroende af R. o. Ad:ns
beslut öfver Bevilln.Utsk:s på föredragningslistan uptagna Betänk.
N:o 24, ang:de tullbestämmelserne för artikeln Bränvin och Sprit;
vid hvilket förhållande Hr Gr. o. Landtm, finge hemställa, att beslutet
om Tariffen för Kredit-uplaget och Transito-afgiften måtte
upskjutas tills R. o. Ad. pröfvat nyssnämnde Betänk N:o 24;
hvilket bifölls.
§ IS (13 §:n i Vlsk.-s förslag).
Härvid yrkades den förändring i Utslcs förslag, att i st. f.
de deri såsom tull-restitution för 1 skålp. raffineradt Socker, alla
slag, upfagne »10 öre» skulle införas 11 öre, och blef Utsk:s i
afseende på ifrågav:de § afgifna förslag med denna förändring af
R. o. Ad. godkändt, sedan propos. till bifall derå utan förändring
först blifvit framställd, men besvarad med Nej.
§ 17 (IS §:n i Ulsk:s förslag).
Utsk:s i afseende på denna § afgifna förslag bifölls.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utslcs d. 12 och 14 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 24, ang:de lullbestämmelserne för artikeln Bränvin
och Sprit.
I sammanhang härmed föredrogs jemväl ett från llögv. PresteSt.
ankommet prot:s-utdr. N:o 334, innehållande inbjudning till
de öfriga Stånden att förena sig med PresteSt. i dess beslut, att
vid i fråga v:de artikel må uti Taxan tillsättas en så lydande anmärka.
: Bränvin och Sprit, försatt med Socker eller annat i
Bränvin och Sprit uplösligl ämne, förlullas lika med Likör.
Efter någon discussion, hvarunder yrkades, dels att, med
bifall til! Utsk:s Betänk., PresteSt:s inbjudning malle antagas, dels
att, jemte bifall till Utslcs Betänk., vid ifrågav:de artikel skulle
i Taxan införas en anmärkn. af följande lydelse: »Bränvin och
Sprit, försatt med Socker eller annat på pröfningen af detsamma
inverkande ämne, tull be ha n d las lika med Likör», beslöt R. o. Ad.
att bifalla U(sk:s förev:de Betänk, och jemväl antaga PresteSt:s
ofvannämnde inbjudning.
Då nu företogs den vid behandlingen af Bevilln.Utsk:s Utlåt.
N:o 23 upskjulna pröfningen af Utslcs i Betänk. N.-o 10 afgifna
förslag till Tariff för Kredit-uplaget och Transito-afgiften, yrkades
uti delta förslag den förändring, att, dels transito-afgiften för
»Genevera, »Conjac», »Rumm» och »Arrac» bestämdes till 90 Öre
Deu 23 September.
299
pr Centner Alkohol, och dels, under artikeln Tobak, »Blad och
Stjelkar» sammanfördes i en rubrik med till 12 Centner bestämd
minimi-qvantilet för Kredil-uplaget samt den af Etsk. föreslagna
transito-afgift af 15 öre pr Centner; och blef Ulsk:s förslag med
denna förändring af Ii. o. Ad. bifallet, sedan propos. till bifall
derå utan förändring först blifvit framställd, men besvarad med Nej.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 12 på dagen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Onsdagen den 23 September 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot:s-utdr. ang:de pröfningen af Bevilln.fJtsIcs
Utlåtin N.-is 23 och 24, samt pleni-prot. för d. 25 sisth Juli e. m.
Föredrogs ånyo Const.Utslcs d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda Mein. N:o 46, angide KiksSlyrelsens förande under 11, M.
Konungens sjukdom.
II r Tersmeden, Pehr Reinhold: Denna fråga har redan
inom den offentliga discussionen blifvit så utförligt behandlad och
så fullständigt utredd, att det måhända kunde synas öfverflödigt
derom här ytterligare orda. Men då ämnet är af den mest inflytelserika
art, och vida vigtigare än hvarje annat i behörig ordning
framlagdt Prinsregerihgsförslag, ja, vigtigare än allt som rörer (aloch
tryckfrihet, enär det berör det ömtåligaste, det för representanten
dyrbaraste, nemi. helgden af den samhällslag, som omfattar
och betingar hvarje annan lag, så har jag af min plgt som representant
funnit mig upinanad att här offentligen uttala min åsigt,
en öfvertygelse, som, fattad redan från första stunden då ett 1 ikartadt
förslag enskilt härom väcktes, sedermera vunnit ny styrka
genom liera goda deduktioner, bland hvilka i främsta rummet må
nämnas II. Exc. Just.SlätsMinisterns d. 18 Febr. afgifna utlåt.
Bni. denna min öfvertygelse står ifrågav:de förslag i tydlig strid
med de gg:r i Reg:sF:n, Riksd:sOrdn:n och RiksAkleo, som handla
om förevtde fall, och Cönst.Utsk:s argumentation har i sanning ej
förmått omvända mig härutinnan, äfvensom jag högeligen betviflar,
300
Den 23 September.
att dess skäl ens hos någon annan kunnat verka en dylik omvändelse,
der den nya läran icke redan på förhand varit omfattad.
Då Const.Utsk. yttrar, att spär af utomordentlig skyndsamhet ej
helt och hållet saknas i hittills gällande Reg:sForm och Riksd:sOrdn.
, så torde man med vida större skäl kunna anmärka, att i
närv:de Betänk, spåren öfverflöda af den brådskande hast med hvilken
det blifvit författadt. Efter att hafva förutskickat den för det
följande ganska betecknande anmärknm, att stadgandet om »Grundlagarnes
tillämpning efter deras ordalydelse», borde höra till dem,
som äro »egnade att missförstås», afgifver Utsk. den sällsamma förklaringen,
att härmed endast afselts att inskärpa Grundlagarnes noggranna
efterlefnad. Ueg:sF:ns 83 § förbjuder likväl uttryckligen
i sitt första, af Utsk. ovidrörda morn., hvarje förklaring af Grundlagarne
i annan ordning än 81 och 82 §§:ne föreskrifva. Förstnämnda
g är sålunda i sanning icke egnad att missförstås, den
synes icke ens vara synnerligt egnad att misslydas. Påståendet,
att Grundlagarne kunna och böra tolkas på samma sätt som andra
lagar, behöfver således ej någon vederläggning, och detta påstående
lärer utan tvifvel med häpnad komma att förnimmas af hvarje
svensk man, som är någorlunda bekant med våra samhällsförhållanden.
Sedan 83 §:n sålunda blifvit affärdad på ett sätt, som
lemnat Utsk. fullt fria händer att obesväradt icke blott af hvad
man behagat kalla bokstafstvång, ulan ock af det i oftanämnde §
ännu lyckligtvis qvarstående förbud att förklara Grundlagarne för
tillfället, begagnas nu denna sjelftagna frihet i fullt mått vid behandlingen
af do öfriga §§:na. Så får man t. ex. höra, än att 40
§:n egentligen »förer tanken på den händelse, att Konungen ej på
förhand velat eller kunnat förutse sitt sjukdomstillstånd», samt att
§:n egentligen afser StatsRådets skyldighet att ej låta RiksStyrelsen
ligga nere; än att 92 §:n strängt tolkad skulle innebära den orimligheten,
som Utsk. behagar kalla det, att StatsRådet borde underrätta
den sjuke Konungen om riksdagskallelsen, en åtgärd, hvaruti
jag hvarken skulle kunna finna någon orimlighet eller något egentligt
ondt. Såsom bufvudsakligt argument anföres härvid, att tidsbestämmelsen
utgör en förmån för Konungen, och att intet förbud
för honom finnes att afsäga sig denna förmån. Utan att fästa mig
dervid, att, om ock tidsbestämmelsen för det i 91 §:n förutsedda
fall, möjligen kunde anses innebära en förmån, samma förhållande
ingalunda äger rum med det fall, hvarom 92 §:n stadgar, så kan
jag omöjligt i hela denna deduktion finna annat än ett försök att inlägga
vissa på förhand i beredskap hållna meningar i ett gifvet, oförtydbart
lagbud, som endast måste läsas och hörsammas. Då Utsk.
vidare yttrar, att det är alldeles likgiltigt, huruvida förutsättningen
att Konungens sjuklighet är af den beskaffenhet, att han i
tolf månader med regeringsärendena sig icke befattat, samt att
sjukligheten efter denna tids utgång fortfar, »äro styrkta genom en
förfluten tids inträffade förhållanden, eller genom sådant bevis,
som lagskipningen föröfrigt erkänner» — måste jag, med all aktning
för läkarens konst, hos honom förneka en absolut siareförmåga,
och ännu mer en representations rätt, att, på grund af ett läkare
-
